Räddningstjänsten i Sverige - rädda och skydda slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

I

Räddningstjänsten Sverige

Rädda Och

Skydda

Förhindra olyckor

5. Vidta 4 Genom åt ärder 2. Vidta skadebegränsande åtgärder föra

ef

innan olyckor inträffar

;iigâltgiâgs-räddnings

insatser

3. Förbereda räddningsinsatser

TID

Olycka inträffar

slutbetänkande av Räddningsverksutredningen

Stockholm 1998

i

Statens offentliga utredningar

. WW 1998:59

Ef Försvarsdepartementet

I

Räddningstjänsten Sverige

Rädda

Och Skydda

slutbetänkande av Utredningen om Mål och Medel för Statens

räddningsverk

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.0rder@1iber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20921-7 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen

för Försvarsdepartementet

Genom beslut den 19 december 1996 bemyndigade regeringen chefen för Försvarsdepartementet tillkalla särskild att en utredare med uppdrag att genomföra översyn mål och medel för en av

Statens räddningsverk.

Med stöd av bemyndigandet förordnade dåvarande chefen för

försvarsdepartementet, Thage G Peterson, departementsrâdet Dan Ohlsson

till särskild utredare. Till sekreterare i

utredningen utsågs civilingenjören

Mocki Hägg och till biträdande sekreterare utsågs kanslisekreteraren Ingmarie Lundh.

Sakkunniga i utredningen har varit departementssekreterama Anders Nyquist, Försvarsdepartementet, Dag Sparr,

Finansdepartementet,

samt Eva Thorsell, Inrikesdepartementet. Expert har varit

avdelningschefen

Sven-Rune F ridh, Statens räddningsverk.

Arbetet har bedrivits under benämningen

Räddningsverksutredningen.

Utredningen har tidigare till regeringen överlämnat följande skrivelser: Ett eventuellt överförande medlen för skyddsrumsbyggande till kommunerna - av 1997-05-23, 9

Behov författningsförändringar, 1997-10-27,

- av Uppdelning av anslaget till Statens räddningsverk, 1997-12-23. -

Samråd har fortlöpande under arbetets gång skett med Statens räddningsverk, Överstyrelsen för civil beredskap, Svenska kommunförbundet, Utredningen om kemikalieolyckor och de lokala personalorganisationema. m.m.

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Räddningstjänsten I Sverige, Rädda Och Skydda.

Stockholm den 27 april 1998

Dan Ohlsson

/ Mocki Hägg

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Utredningens uppgifter

Räddningsverksutredningen har enligt sina direktiv följande

huvuduppgifter:

0 pröva omfattningen och inriktningen av det offentliga åtagandet inom

verksamhetsområdet 0 analysera fördelningen av uppgifter mellan staten och kommuner samt

mellan statliga myndigheter. Vidare ska utredningen föreslå eventuella

förändringar samt se över formerna för statens ansvar för styrning och

uppföljning 0 utreda vilka av Räddningsverkets verksamheter bör ingå i den

som

ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret 0 analysera och överväga Räddningsverkets mål och medel samt förslå

eventuella förändringar 0 särskilt beakta möjligheter till effektiviseringar och rationaliseringar

samt ange eventuella behov av törfattningsändringar.

Betänkandet börjar med del 1 Det ofentliga åtagandet inom Skydd mot olyckor. Här definieras och beskrivs verksamhetsområdet. Dessutom presenteras våra principer för fördelning av ansvar och uppgifter mellan enskilda och det offentliga, mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter. Med utgångspunkt i våra principer har vi övervägt den nuvarande ordningen och givit förslag till förändringar.

10 Sammanfattning SOU 1998159

Bedömningar och förslag om det offentliga åtagandet inom verksamhetsområdet

Vi definierar verksamhetsområdet Skydd mot olyckor statens,

som kommunens eller enskildas: o åtgärder för att förhindra olyckor,

skadebegränsande åtgärder i förväg skyddsåtgärder, åtgärder för att förbereda räddninginsatser, åtgärder för att genomföra räddningsinsatser, åtgärder efter en räddningsinsats.

De åtgärder som här avses sammanhänger med skydd mot olyckor

som kräver en räddningsinsats.

Alla ovanstående åtgärder kan sammanfattas som det offentligas statens eller kommunens eller enskildas åtgärder för att skydda dvs. minska sannolikheten för att en olycka ska inträffa samt för att rädda liv, egendom och miljö vid olyckor, dvs. minska konsekvenserna när en olycka inträffat.

De viktigaste förslagen och bedömningama i delen om det offentliga åtagandet redovisas här.

För hela området Skydd mot olyckor och för de olika skedena bör statsmakterna formulera efektmål, som ska utgöra grund för statens inriktning av verksamheten. De effektmål som statsmakterna anger ska sedan kunna brytas ned till Verksamhetsmål, som olika myndigheter och andra aktörer ska leva upp till. Uppföljning/utvärdering ska göras utifrån de uppställda målen och bör fokusera resultat/effekter. I betänkandet presenteras förslag till mål.

Utgångspunkten när det gäller fördelning mellan enskilda och det

ofentliga är att enskilda personer och företag har ansvar för att skydda sitt liv och sin egendom samt för att inte orsaka olyckor, medan det offentliga ansvarar för skydd av miljön och andra samhälleliga intressen. Först när den enskilda inte själv klarar av att skydda sitt liv eller sin egendom är det ett offentligt ansvar att ingripa.

Ansvaret för och utförandet av efiersökning försvunna personer

av som operativ räddningsinsats, bör flyttas till den kommunala räddningstjänsten. Med operativ räddningsinsats menar vi att fysiskt söka efter och rädda personer, som har försvunnit under sådana

Sammanfattning l l

omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa oavsett de försvunnit i eller om utanför fjällområden. Om försvinnandet kan ha samband med antas brottslig verksamhet är det dock fråga för polisen. Den inre spaning en som sker i samband med att personer försvinner bör inte hänföras till

räddningsinsatser och räddningstjänstförfattningar. Vi det

anser att är ordinarie polisarbete och bör regleras i de författningar som rör polisens arbete.

Räddningsverket bör genom utvecklingsarbete, utbildning, övning,

rådgivning, tillsyn och stödverksamhet tillse att ledningen för olika typer av räddningsinsatser är allsidigt sammansatt, utbildad, övad och utrustad.

Nuvarande former för att regeringen, den myndighet regeringen utser eller länsstyrelsen tar över för kommunal ansvaret en räddningsinsats måste förändras. Staten bör kunna gå in med olika åtgärder och ansvara för vissa uppgifter samtidigt insatsen som fortfarande leds räddningsledaren, också har kvar Det av som ansvaret. finns även behov att inrätta nationella/regionala av förstärkningsresurser i form av personal och materiel.

Vi anser även att det finns behov att inrätta nationella och av regionala förstärkningsresurser i form personal och materiel. av

Den kommunala eller statliga räddningstjänsten bör ansvarig vara för att utreda olycksorsak och olycksförlopp analysera hur samt insatserna har fungerat vid räddningsinsats. Detta kallar vi för en olycksförloppsutredning. Då brottsmisstanke föreligger lämnas undersökningen över till polisen. På detta sätt kan en stor kunskapsbank om åtgärder, förhindrar olyckor, skyddsåtgärder, som åtgärder under insatsen och i återställandeskedet, byggas upp.

De åtgärder ska vidtas verksamhetsutövare i förskedena bör som av finansieras dem själva. Även den tillsyn kommunala av som eller statliga myndigheter gör för att att åtgärderna vidtagits bl.a. §43se tillsyn bör finansieras Verksamhetsutövama. Verksamhetsutövama av bör också bära kostnadema för sanering efter olycka. Vad gäller en insatsskedet bör det även i fortsättningen ett ofentligt och vara ansvar finansieras med ojfentliga medel. Däremot bör kommuner kunna ålägga så kallade §43-anläggningar eller andra anläggningar att betala den del av den kommunala räddningstjänstens fasta kostnader direkt som är relaterade till anläggningen och dess verksamhet.

12 Sammanfattning SOU 1998; 59

Under utredningens arbete har vi kommit fram till att det finns

nu behov av en total översyn av räddningstjänstlagen 1986:1102,

räddningstjänstförordningen 1986:1 107 och vissa författningar är

som kopplade till dem. Vi har därför i en skrivelse till regeringen, 1997-10-27 FO97/2363/RS, föreslagit regeringen att tillsätta

en kommitté för en översyn av de aktuella författningama.

l del l har vi även övervägt och givit förslag till gränsdragningar mellan Räddningsverket och vissa andra myndigheter.

I del 2 Räddningsverket beskriver vi Räddningsverkets ansvar och

uppgifter i dag samt presenterar vår syn på Räddningsverkets framtida ansvar och uppgifter. Vi behandlar också några särskilda frågor såsom uppdelning av Räddningsverkets anslag i en fredsdel och en del för höjd beredskap, befolkningsskydd, utbildning och övning, tillsyn,

riskhantering, forskning och utveckling samt IT.

Räddningsverkets framtida ansvar och uppgifter

Räddningsverkets framtida ansvarsområde bör vara:

Sammanhållande för verksamhetsområdet

ansvar Skydd mot olyckor, inklusive tillsyn Särskilda myndighetsuppgifter avseende transport av farligt gods beredskap mot kämenergiolyckor kemikalieolyckor naturolyckor miljöfrågor inom verksamhetsområdet

3. Stöd och utveckling åt statlig och kommunal

räddningstjänst avseende

metoder och materiel

utbildning och övning

4. Internationella hjälpinsatser

Räddningsverketbör ansvara för funktionen Räddningstjänst.

Enligt direktiven till Räddningsverksutredningen dir. 1996:11

skulle vi redovisa vilken del av Räddningsverkets nuvarande verksamhet bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det

som civila försvaret civila ramen.

Sammanfattning 13

Vi överlämnade 1997-12-23 FO97/2820/CIV en skrivelse till regeringen, med ett förslag till uppdelning av Räddningsverkets anslag till en del inom den civila ramen och en del som avser den fredstida verksamheten. Regeringen har sedan beslutat att Räddningsverket och ÖCB ska lämna budgetunderlag inför 1998 års budgetproposition enligt förslaget i vår skrivelse.

Verksamhet under höjd beredskap

Den nuvarande funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst bör förändras innehållsmässigt och ansvarsmässigt samt delas i två

upp funktioner.

Räddningsverket bör även fortsättningsvis ansvara för funktionen Räddningstjänst.

Befolkningsskydd, som är en verksamhet som enbart bedrivs under höjd beredskap, bör i huvudsak ÖCB för.

ansvara

Inriktning och prioritering det fysiska skyddet skyddsrum och

av skyddade utrymmen dvs. ska bygga, bör ÖCB för.

var man ansvara Byggnadsteknisk reglering, dvs. hur man ska bygga, bör Boverket ansvara for.

I samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1999 bör beslut fattas om inriktningen det Åøsiska skyddet. Underlag till ett

av sådant beslut bör vara en utredning av FOA om behovet av fysiskt skydd mot bakgrund bl.a. av den hotbild och den vapentekniska utveckling som nu är aktuell samt överväganden och förslag från denna utredning.

Vi behandlar även räddningscentraler och kommunala ledningsplatser. För att uppnå en tydlig fördelning mellan vad som avser fredsnytta och som kommunerna ska betala och vad som avser nyttan for höjd beredskap som Räddningsverket ska betala med medel avsedda för höjd beredskap bör tydligare fördelningskriterier tas fram.

14 Sammanfattning

Utbildningen

Kommunernas behov bör tydligare ligga till den grund för kraven på

den kommunala räddningstjänstspersonalens kompetens samt

antagnings- och examinationskraven.

Samverkan mellan Räddningsverket och andra utbildningsanordnare bör utvecklas bl.a. på följande sätt. 0 ,Räddningsverket bör köpa kompetens från andra

utbildningsanordnare när det gäller t.ex. ammunitionsröjning,

sprängning, utbildning i ledarskap, ekonomi och

förvaltningskunskap.

0 Räddningsverkets skolor bör ses som en gemensam

utbildningsplattform när det gäller räddningstjänstutbildning.

Andra myndigheter bedriver räddningstjänstutbildning t.ex.

som

Kustbevakningen, Socialstyrelsen och Sjöfartsverket bör

överväga att med bibehållet ansvar hos dessa myndigheter, låta denna utbildning genomföras av Räddningsverkets skolor. 0 Försvarsmaktens räddningstjänstutbildning bör genomföras av

Räddningsverket.

Räddningsverket bör administrera och samordna all hantering

av

civilpliktiga. Utredningen anser även att Räddningsverkets skolor bör

bedriva gemensam totalförsvarsutbildning av civilpliktiga. Luftfartsverket utbildning av civilpliktiga bör utföras

av Räddningsverkets skolor, men med Luftfartsverket som ansvarig.

Utbildningsverksamheten bör inriktnings-, kompetens- och

ansvarsmässigt samt organisatoriskt förändras.

Detta medför bl.a. att ansvaret för innehållet i ämnesområden ligger sakverksamheten, medan ansvaret för utbildningen ligger på

utbildningsverksamheten, att utbildningsverksamheten ansvarsmässigt

hålls samman inom Räddningsverket.

Frågor om antagning, utbildningens omfattning, finansiering och

ändrat huvudmannaskap bör bli föremål för samlade överväganden och förhandlingar mellan stat och kommun och därefter bör konsekvenserna utredas närmare.

Efter det att statsmakterna tagit ställning tillsotningsverksamhetens framtida utformning, bör ett uppdrag ges till en genomförandekommitté

Sammanfattning 15

att, tillsammans med Räddningsverket och Skolverket, utreda konsekvenserna för skorstensfejarutbildningen samt lämna förslag till framtida huvudmannaskap, organisation, omfattning och finansiering.

Tillsyn

I samband med översynen räddningstjänstlagstiftningen bör

av sambandet mellan räddningstjänstlagen, plan- och bygglagen och naturresurslagen ses över.

Räddningstjänstplanerna eller räddningsqänstdokumentationen

bör ses som kommunens dokument for sin planering den av kommunala räddningstjänsten. Ansvaret för att följa och upp utvärdera att de efterlevs bör ligga på kommunen.

Den statliga tillsynen ska garantera att kommunerna i sin planering uppfyller statligt fastställda krav på verksamheten.

Länsstyrelserna bör företräda staten på ett samlat sätt gentemot kommunerna när det gäller tillsyn. I frågor där länsstyrelsens kompetens inte är tillräcklig bör Räddningsverket eller andra centrala myndigheter lämna stöd genom sin spetskompetens.

Räddningsverket bör med utgångspunkt i de föreslagna effektmålen för området Skydd mot olyckor ha för att för regeringen ansvar presentera en nationell bild räddningstjänsten i Sverige, såväl den av kommunala den statliga. som

Verket bör även ha ansvar för uppföljning/utvärdering av länsstyrelserna och för stöd länsstyrelserna i deras tillsynsverksamhet.

Riskhantering

Räddningsverket ska vara samlande och pådrivande inom verksamhetsområdet, särskilt i förskedena. I samband med denna uppgift kommer arbetet med riskhantering viktigt. att vara

16 Sammanfattning SOU 1998159

Miljöarbetet

Räddningsverket bör ha ett särskilt för miüáfrågor ansvar inom sektorn.

Internationell verksamhet

Regeringen bör överväga att bemyndiga Räddningsverket inom

att ramen för i regleringsbrevet angivna områden och till upp ett visst belopp, kunna genomföra internationella hjälpinsatser.

FoU

Räddningsverket bör utveckla sin uppföljning/utvärdering

samt

implementering av FoU-projekt.

Kopplingen mellan Räddningsverkets mål och FoU behöver göras

tydligare.

Ordlista 17

Ordlista

Begrepp

ADR Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg

Befolkningsskydd Begreppet befolkningsskydd definieras i lagen 1994: 1720 civilt

om försvar. Det omfattar åtgärder som syftar till att skydda befolkningen och civil egendom från krigets verkningar. Följande åtgärder räknas enligt

lagen till befolkningsskyddet:

Utrymning och inkvartering

Tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum och skyddade utrymmen Tillhandahållande av andningsskydd

Mörkläggning

Information om älvskydd Kompletterande åtgärder som är nödvändiga föra att övriga åtgärder ska kunna genomföras.

Civila ramen Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret

18 Ordlista

Definition av verksamhetsområdet Skydd mot olyckor Omfattar statens, kommunens eller enskildas:

0 åtgärder för att förhindra olyckor, dvs. åtgärder minskar

som sannolikheten för att en olycka ska inträffa, skadebegränsande åtgärder i förväg skyddsåtgärder, åtgärder att förbereda räddningsinsatser, åtgärder för att genomföra räddningsinsatser, åtgärder efter räddningsinsats.

en

De åtgärder som här avses sammanhänger med skydd mot olyckor

som

kräver en räddningsinsats.

Alla ovanstående åtgärder kan sammanfattas det offentligas statens

som eller kommunens eller enskildas åtgärder för att skydda dvs. minska sannolikheten för att en olycka ska inträffa samt för att rädda liv,

egendom och miljö vid olyckor, dvs. minska konsekvenserna olycka

när en inträffat.

Fysisk planering Fysisk planering syftar till att förutbestämma samhällets framtida handlande genom att avgöra hur mark och vatten ska användas i tid och rum. Verksamheten leder i regel till olika planer, främst översikts- och detaljplaner enligt plan- och bygglagen. Fysisk planering kan också syfta till handlingsprogram som samordnar tekniska och politiska beslut avseende användning av mark och vatten.

GIS Geografiskt informationssystem, ett system för att hämta in, lagra och bearbeta geografiska data.

Grundforskning Grundforskning innebär att systematiskt och metodiskt söka efter

ny

kunskap.

Infallsport Område där skyddsrum ska byggas på grund risk för sjöinvasion.

av

Ordlista 19

Miljö Miljö handlar vår omgivning, omvärld. Inom beteendeom och samhällsvetenskaperna avses med miljö eller någon del de summan av fysiska, psykologiska eller sociala fenomen som omger eller påverkar en organism. Inom biologin med miljö den omgivning, med alla dess menas enskilda faktorer, verkar på viss växt- eller djurart, däribland som en människan.

Mål- och riskanalys

Förteckning över de objekt civila och militära kan bli direkt - som antas utsatta för vapenverkan vid ett väpnat Det framgår också angrepp. om objektet utgör punkt- eller ytmål, sabotagemål eller mål för kemiska vapen samt vilken risknivå åsatts det omgivande riskområdet. förtecksom Av ningen framgår också områden tidigt kan för omfattande som utsättas markstrider.

Mål- och riskanalys är sammanställd för län eller civilområde som ett ett benämns regional mål- och riskanalys.

Offentligt åtagande

Ett offentligt åtagande innebär att stat eller kommun förbinder sig att utföra något. Det omfattar, vi det, eller flera som ser en av följande

åtgärder/styrformer:

målformulering

reglering forskning och utveckling

utbildning, information verkställighet tillsyn, uppföljning, utvärdering finansiering.

Olycka Olycka är plötslig händelse har skadlig inverkan på en som människors liv och hälsa, miljö eller egendom. Händelsen kan bero på naturföreteelser eller människors handlande eller underlåtenhet handla. att

20 Ordlista

Polluter pays principle eller förorenaren betalar-principen OECD har utfört ett grundläggande utvecklingsarbete angående säkerheten vid farlig industriell verksamhet. Detta har bl.a. resulterat i rekommendationer om tillämpningen av förorenaren betalar-principen. Från början avsåg principen i huvudsak kostnader för kontinuerliga utsläpp som med hänsyn till människors hälsa och miljön behövde minskas. Principen har sedan utvecklats inom OECD till att även avse kostnader för åtgärder avsedda att förebygga samt skydd mot föroreningar till följd av olyckor.

Risk Risk är beteckningen på en farhåga för att en olycka ska ske eller att en skada ska uppkomma på annat sätt. Risk betecknar särskilt i sammansatta

begrepp såsom riskanalys en sammanvägning av sannolikheten för att en

negativ händelse inträffar och dess konsekvenser.

Ordlista 21

Riskhantering

Definiera mål och avgränsningar

Bestäm risktyp, intressenter och organisationer

i

Inventera och identifiera risker

Vad kan hända Hur kan det hända

Utarbeta kriterier för risk

Analysera risker

Bedömningar Bedömning av av Tillsyn och sannolikheter konsekvenser uppföljning, information, kommunikation

Värdera risker

Jämför med kriterier/mål Prioritera

Åtgärder risker

Inventera möjliga åtgärder Värdera möjliga åtgärder kostnad/nytta Utarbeta åtgärdsplaner Implementera planer

22 Ordlista

Räddningstjänst

Enligt räddningstjänstlagen SFS 1986:1102 ska samhällets

räddningstjänst vid olyckor och överhängande fara för olyckor hindra eller begränsa skador på människor, egendom eller i miljön. Kommunerna alternativt staten ansvarar för de insatser som ska göras. Detta gäller både i

fred samt under höjd beredskap.

sammanhållande ansvar En myndighet med ett sammanhållande ansvar för ett område ska vara samlande och pådrivande. Den har för att dels uppmärksamma

ansvar oklara ansvarsförhållanden inom området och att för regeringen påtala dem, dels för sådant inom området inte ankommer på någon

som annan.

Samordning

Samordning innebär att ange gemensamma och övergripande mål, att

ange eller redovisa övergripande inriktning och prioriteringar samt att följa

upp och utvärdera verksamheten.

Sanering Sanering syftar till att avlägsna t.ex. avfall eller förorening.

Skyddat utrymme Ett skyddat utrymme är ett skydd planläggs kommunen i fred och

som av som anordnas under höjd beredskap. Det är betydligt enklare än ett skyddsrum och ger visst skydd mot strålning från radioaktivt nedfall och splitter samt, inom särskilt utsatt område, även mot byggnadsras.

Skyddsrum Skyddsrum är ett fysiskt skydd som redan under fred anordnas, utformas och utrustas så att det ger skydd mot de stridsmedel som kan antas komma till användning i krig.

skyddsåtgärder

skyddsåtgärder är åtgärder som vidtas i förväg för att begränsa konsekvenserna av en olycka.

Säkerhet Säkerhet är ett tillstånd som innebär frånvaro eller kontroll över

av förekommande riskkällor. Ett säkert system, säker anläggning eller

en verksamhet är åtminstone i teorin fri från förhållanden kan orsaka

- - som skada på människa, miljö eller egendom.

Ordlista 23

Tillbud Tillbud är ett händelseförlopp kunde ha medfört olycka. som en

Tillsyn Tillsyn är ansvariga kommunala och statliga myndigheters och

uppföljning

utvärdering i syfte att tillse att berörda aktörer utfört de uppgifter de enligt lagar och förordningar är skyldiga att utföra.

Tillsyn kan bedrivs på dels geografisk, dels funktionell grund och med

stöd av olika författningar.

Tillämpad forskning

Tillämpad forskning innebär att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap med bestämd tillämpning i sikte.

Tillämpad problemlösning

Tillämpad problemlösning innebär ett systematiskt utnyttjande av

forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att lösa givna problem.

Uppföljning

Kontinuerlig registrering och bedömning i efterhand uppgifter

av om genomförande, prestationer och utfall i offentlig verksamhet.

Utveckling Utveckling innebär ett systematiskt utnyttjande forskningsresultat och av vetenskaplig kunskap för att åstadkomma produkter, nya nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar redan existerande sådana. av

Utvärdering

Noggrann efterhandsbedömning genomförande, slutprestationer och

av utfall i offentlig verksamhet.

24 Ordlista Förkortningar ALI Arbetslivsinstitutet ASS Arbetarskyddsstyrelsen BRANDFORSK Styrelsen för svensk brandforskning, är

statens, försäkringsbranschens och industrins

gemensamma organisation för initiera, bekosta

och följa upp olika slag av brandforskning

CESAM-kommittén Kommittén för samordning av den centrala

ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten

CTH Chalmers tekniska högskola FHS Försvarshögskolan FOA Försvarets forskningsanstalt FoU Forskning och Utveckling IT Informationsteknologi KBV Kustbevakningen KemI Kemikalieinspektionen Kommunförbundet Svenska Kommunförbundet KTH Kungl. Tekniska högskolan LFV Luftfartsverket LTH Lunds tekniska högskola OECD Organisation Economic Cooperation and

on

Development RIB Räddningsverkets inforrnationsbank

Ordlista 25

RPS Rikspolisstyrelsen Räddningsverket Statens räddningsverk SCB Statistiska centralbyrån Seveso l Rådets direktiv 82/50l/EEG om risker

för storolyckor i vissa industriella

verksamheter Seveso Rådets direktiv 96/82/EEG åtgärder för

om att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

SGI Statens geotekniska institut SjöV Sjöfartsverket

SKI Statens kämkraftsinspektion

SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut SOS Socialstyrelsen SPF Styrelsen för psykologiskt försvar SNV Statens naturvårdsverk SRV Statens räddningsverk SSI Statens strålskyddsinstitut SÄI Sprängämnesinspektionen

Vägverket

ÖCB Överstyrelsen för civil

beredskap

26 Ordlista

I den fortsatta texten skriver vi Räddningsverket i stället för Statens

räddningsverk, Naturvårdsverket i stället för Statens naturvårdsverk,

Kommunförbundet i stället för Svenska kommunförbundet

osv.

Inledning 27

l

Inledning

l.1 direktiv och arbete

Utredningens

Av direktiven till utredningen Mål och medel för Statens räddningsverk dir.l996:1l4 framgår bl.a. att i utredningsuppdraget ska

omfattningen

och inriktningen det offentliga åtagandet inom verksamhetsområdet av prövas och i det sammanhanget ska även formerna för för statens ansvar styrning och uppföljning över. ses

Direktiven redovisas i bilaga 1 och i bilaga 2 redovisar vi de olika deluppdragen och i vilka avsnitt i betänkandet de har behandlats.

Utredningen tolkar vad direktiven det ofentliga åtagandet anger om på så sätt att vi ska analysera och föreslå vad det offentliga åtagandet bör omfatta i fråga om Skydd mot olyckor och de övriga åtgärder som

regleras i räddningstjänstlagen eller lagstiftning inom

annan verksamhetsområdet, hur detta åtagande bör fördelat mellan vara stat och kommun samt mellan olika statliga myndigheter. I det sammanhanget kommer även gränssnittet mot enskilda fysiska och juridiska personer att behandlas.

När vi säger kommun vi primärkommun. Landstingen har menar dock också roll inom verksamhetsområdet. De har en sjukvårdsuppgifter i samband med såväl den statliga den som

kommunala räddningstjänsten.

Med enskilda vi såväl fysiska juridiska Det menar som personer. är naturligtvis stor skillnad på ett stort företags och fönnåga ansvar att vidta åtgärder å sidan och familjen Svenssons och ena ansvar förmåga å andra sidan. Utredningen har dock ändå valt att behandla enskilda fysiska och juridiska tillsammans eftersom våra personer huvudfrågor gäller gränssnittet mellan det offentliga och det enskilda

Inledning 28

samt ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter.

För att kunna ge förslag till vad det offentliga åtagandet bör omfatta har vi, utifrån en allmän analys av offentliga åtaganden samt fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter, formulerat ett antal principer för omfattningen och fördelningen av det offentliga åtagandet.

Med hjälp dessa principer för fördelningen av ansvar, befogen-

av heter och uppgifter har vi behandlat:

det offentliga åtagandet kontra åtagandet för enskilda det offentliga åtagandet fördelat mellan stat och kommun fördelningen av det statliga åtagandet mellan olika myndigheter.

Vi anser att utredningens uppgift är att tala om utgångspunkter för vad som bör göras, vem som ska vara ansvarig för det och hur det ska finansieras. Hur en statlig myndighet utför en uppgift är en fråga för verksledningen. Hur en kommun eller en enskild organisation utför en uppgift är helt utanför utredningens mandat att bedöma.

Parallellt med denna process har vi kartlagt och analyserat dagens ansvars- och uppgiftsfördelning inom verksamhetsområdet för att komma fram till vilka gränsdragningsproblem, oklarheter, brister och andra problem som finns. Vår faktainsamling bygger främst på intervjuer med företrädare för cirka 50 myndigheter och organisationer, som är verksamma inom området, se bilaga Vi har dessutom sänt enkäter till verksamma beställare och utförare inom FoU, som har med räddningstjänst och riskhantering att göra. De viktigaste aktörerna har också intervjuats, se bilaga

Vi har också fått erfarenheter från en kartläggning av ansvar och uppgifter i samband med åtgärder som vidtas vid ett antal typolyckor. Denna kartläggning har Räddningsverket, tillsammans med personal vid den kommunala räddningstjänsten, gjort på uppdrag av utredningen. Kartläggningen redovisas i en PM upprättad inom utredningen. Dessutom har vi fortlöpande fått synpunkter och iakttagelser som verksamma inom området förmedlat till oss på olika sätt, bl.a. genom den kontaktpersonsgrupp, bestående av representanter för cirka 80 myndigheter och andra organisationer, som fortlöpande träffats, se bilaga

29 Inledning

Dessutom har en grupp med från Försvarsdepartementet,

personer Räddningsverket och Kommunförbundet hjälpt utredningen med förslag till mål för det aktuella området, förslagen redovisas i PM upprättad

en inom utredningen. Vi har även fått hjälp Räddningsverket och

av Kommunförbundet med att utveckla våra tankar

om olycksförloppsutredningar. Vidare har litteraturstudier genomförts,

se bilaga

Vi har gått igenom Räddningsverkets verksamhet och utifrån våra

överväganden och förslag det offentliga åtagandet, fördelningen

om mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter, övervägt Räddningsverkets framtida verksamhet.

Från Räddningsverket har vi fått PM Räddningsverkets

en om ansvar, uppgifter och organisation. Dessutom har vi fortlöpande fått rad PM

en och annat begärt underlag. Utredningen har även tagit del ett antal

av regeringsuppdrag som berört vår utredning. Intervjuer har gjorts med generaldirektören, överdirektören, alla avdelningschefer

samt representanter alla som kunnat för de olika enheterna på huvudkontoret. Besök har gjorts på alla skolor, minst två gånger. Vi har då träffat ledning och medarbetare. Vi har också träffat representanter för skolorna i andra sammanhang. De lokala och centrala personalorganisationema har fortlöpande inforrnerats.

Slutligen har regeringen överlämnat ett ärenden till

antal

utredningen, se bilaga I bilagan har vi också redovisat i

var betänkandet de överlämnade ärendena behandlats.

Vi har under arbetet gång samrått med Räddningsverket, Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB och Svenska Kommunförbundet.

De är överens med oss om beskrivningen området. Synpunkter på våra förslag lämnas

av av de berörda myndigheterna och organisationerna när denna utredning går ut på remiss.

På utredningens uppdrag har civilingenjör Kerstin Jönsson lämnat underlag till vårt arbete med FoU, Rolf Bergvall Consulting till arbetet med IT och Riksrevisionsverket RRV till arbetet med uppdelning

av den civila ramen samt ñnansieringssystem för skyddsrumsbyggandet.

Vi har även samrått med ett antal utredningar: 0 Utredningen om kemikalieolyckor Fö 1996:09

m.m.

0 Sotningsutredningen Fö 1997:02

Inledning 30

0 Utredningen om Försvarsmaktens skolverksamhet Fö 1996:07 0 Civile koordinatom Fö 1997:03 0 Avregleringsutredningen In 1997:09.

Inom utredningen har följande rapporter tagits fram och överlämnats till Räddningsverket: 0 Myndigheters roller inom verksamhetsområdet Skydd mot olyckor. Regleringen av ansvar och uppgifter i samband med sju typolyckor. 0 Räddningsverkets ansvar, uppgifter och organisation. 0 Exempel på nationella mål för ett säkrare samhälle. Vidare har Riksrevisionsverket delvis på uppdrag av utredningen lämnat en rapport Statens räddningsverks bemyndiganderedovisning.

Utredningen har till regeringen lämnat följande skrivelser: 0 Eventuellt överförande av medlen för skyddsrumsbyggande till

kommunerna, FO97/1339/CIV. 0 Behov av författningsändringar, FO97/23 63/RS. 0 Uppdelning av anslaget till Statens räddningsverk, FO97/2820/CIV.

1.2 Verksamhetsområdet definition och

-

omfattning

Utredningens definition:

Verksamhetsområdet Skydd mot olyckor omfattar statens,

kommunens eller enskildas:

åtgärder för att förhindra olyckor

skadebegränsande åtgärder i förväg skyddsåtgärder

åtgärder för att förbereda räddningsinsatser

åtgärder för att genomföra räddningsinsatser

åtgärder efter en räddningsinsats.

De åtgärder som här avses sammanhänger med Skydd mot

olyckor som kräver en räddningsinsats.

Alla ovanstående åtgärder kan sammanfattas som det offentligas

eller enskildas åtgärder för att skydda dvs. minska sannolikheten för

att en olycka ska inträffa samt för att rädda liv, egendom och miljö

vid olyckor, dvs. minska konsekvenserna olycka inträffat.

när en

31 Inledning

Vi vill belysa hur vi på verksamhetsområdet Skydd olyckor. ser mot

Vi ser att området, innebär skydd olyckor i vid bemärkelse, som mot går i flera andra verksamhetsområden, framför allt ide första tre skedena t.ex. arbetsmiljö/arbetarskydd med tillhörande och

lagstiftning

myndighetsansvar samt brandfarliga och explosiva med varor tillhörande lagstiftning och myndighetsansvar. De olika transportslagen kan också ses olika verksamhetsområden med sina som sektorsmyndigheter och sin lagstiftning. Inom de här nämnda och flera andra verksamhetsområden arbetas med riskhantering och Skydd mot olyckor.

Inom räddningstjänst finns den statliga

myndigheten

Räddningsverket och verksamhetsområdet har sin lagstiftning genom

räddningstjänstlagen 1986:1102 och räddningstjänstförordningen 1986:1107. I räddningstjänstlagen att räddningstjänst de

anges är åtgärder som staten eller kommunen ska för vid ansvara olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller

miljö, även

vissa förebyggande åtgärder ingår. Staten eller kommunen har skyldighet att för att räddningsinsats det ansvara en görs om med hänsyn till 0 behovet ett snabbt ingripande av 0 det hotade intressets vikt 0 kostnaderna för insatsen 0 omständigheterna i övrigt är rimligt.

I denna utredning behandlar vi både räddningstjänst enligt räddningstj änstlagen, som i stort sett inskränker sig till

räddningsinsatsen och skedena före och efter räddningsinsatsen.

Vi behandlar följande område: 0 förskedena åtgärder vidtas innan olyckor inträffar och syftar som som till att förhindra olyckor samt skyddsåtgärder och förberedelser för

räddningsinsatser,

insatsskedet genomförandet räddningsinsatser, av 0 det återställande skedet åtgärder vidtas efter räddningsinsats. som en

Området omfattar sådant har anknytning till

som en räddningsinsats.

Samtliga de åtgärder här sammanhänger med Skydd som avses mot olyckor som kräver räddningsinsats. en

Inledning 32

Vissa företeelser är gemensamma för alla skeden och kan ses som en metanivå. Det är att inrikta, styra, följa upp och utvärdera de olika skedena.

1.3 och samhällskostnader

Olycksstatistik

Skador till följd olyckshändelse är i Sverige, liksom i övriga delar av

av världen, ett de stora folkhälsoproblemen som även leder till stora

av samhällskostnader och till många störningar i samhället. I Sverige är olycksfallsskador den vanligaste dödsorsaken bland barn, ungdomar och

Varje år dör ungefär 2 500 personer till följd av skador, yngre vuxna. 120 000 personer måste vårdas på sjukhus och omkring 900 000 läkarbesök görs på grund olycksfallsskador. Den årliga

av samhällskostnaden uppskattades år 1995 till ett minimum på 37 miljarder kr, exklusive humanvärdet.

Räddningsverket har i rapporten Samhällets kostnader för olyckor, P21- 204/97, samt i regeringsuppdraget Ett samlat handlingsprogram för ett säkrare samhälle, februari år 1998, redovisat översikt av vilken typ av

en olycksstatistik som finns och vilka tidigare studier som genomförts. Rapporten ger överblick av antalet olycksfall och de

en samhällsekonomiska kostnaderna för dessa i Sverige under år 1995.

Tabell Personskador och samhällskostnader av olycksfall i Sverige år I 995, SRV F0 U-rapp0rtP2 I -2 04/9

Antalet skador till följd av olyckor är skattat med hjälp av bland annat dödsorsaksstatistik, olycksfallsregistreringar, patientregistret och

33 Inledning

försäkringsbolagens statistik. Skador till följd uppsåtliga handlingar av till exempel våld, självmord ingår inte. Personskadoma delas på upp dödsfall samt svåra och lindriga personskador. De svåra personskadoma är sådana där blir inskrivna i sluten vård, personerna medan de lindriga personskadoma krävt åtminstone läkarbesök. ett För varje skada är de samhällsekonomiska kostnaderna beräknade, jämfört

med om skadan inte skett. Följande kostnadsslag är medtagna i

beräkningen: medicinska kostnader, rehabiliteringskostnader,

produktionsbortfall, materiella kostnader, administrativa kostnader

samt kostnader för räddningstjänsten. I beräkningen

har inte tagits med den samhällsekonomiska kostnaden för humanvärdet sveda, värk och lidande eftersom detta är svårt att fastställa. Tillvägagângssättet att beräkna kostnader innebär således dessa beräknade att är i underkänt och beräkningen blir ett minimum.

Generellt brukar att ungefär 10% befolkningen i man ange av Sverige varje år besöker läkare i öppenvården på grund en av en olycksfallsskada Folkhälsoinstitutet år 1994. Detta stämmer väl överens med de skattningar gjorts här för antalet lindriga skador. som De som är så svårt skadade att de skrivs för sluten vård motsvarar uppskattningsvis 12% av de 990 000 personskador inträffade som under år 1995.

Antalet dödsfall till följd olycksfall är ganska säkert. En nationell av registrering sker av samtliga fall och dödsorsaken kan för det mesta fastställas. För skol- och institutionsolyckoma och för

idrottsolyckoma

har det inte funnits några uppgifter antalet dödsfall. Dessa ingår om under fritidsolyckor, antal därmed är överskattat. vars

Bostadsolyckoma dominerar antalet personskador kraftigt. Bakom

siffrorna gömmer sig stor andel äldre främst en personer, för de svåra personskadoma och dödsfallen. I takt med ökad ålder blir kroppen bräckligare och fall där frakturer uppstår är vanligt i denna grupp.

Transportolyckoma har också mycket hög andel allvarliga

en personskador och dödsfall.

De materiella skadorna har skattats försäkringsbolagens statistik. ur I detta dataunderlag är just antalet skador osäkert då det okänt är om en och samma skada har registrerats flera gånger.

Inledning 34

Dödsfall

Tabell 2 återger dödsorsakema i olyckor under år 1995. I tabellen finns också uppgift om hur många som var äldre än 64 år. När det gäller

en fallolyckor representerar de en mycket stor andel.

Tabell 2: Dödsolyckor i Sverige under år I 995 för alla åldrar och de som är äldre än 64 år Anders Åberg, Socialstyrelsen, år 1998, personlig kommunikation. Skadetyp Andel % Alla

Ä|dre än 54

alla

Bränder

Samhällets kostnader för bränder redovisas i tabell Beräkningarna bygger i många fall mycket osäkra antaganden och ett bättre dataunderlag önskvärt. Eftersom en stor del av bränderna är anlagda

vore är det inte fråga olycksfall utan om uppsåtliga handlingar.

om

35 Inledning

Tabell 3: Samhällets kostnader för bränder år 1995, SR V F0 U-rapport P2 1-2 04/9 Kostnadsslag Kostnad fdr bränder milj. kr Medicinska kostnader 107

Rehabiliteringskostnader 2

Produktionsbortfall l 15 Materiella kostnader 3 103 Administrativa kostnader l 024 Övriga kostnader 256

Summa 4 607

Räddningsverket har i rapport Brandfrekvens och samhällsstrukmr redovisat brandstatistik i form antalet bränder. av

Tabell 4: Brandstatistik för åren 1990 -94, SR V F0 U-rapp0rtP2 1-1 73/9 7 Antal bränder 1990 1991 1992 1993 1994 Brand i byggnad allmän byggnad 3815 3993 4334 4614 - 5010 bostad 10719 10673 10569 11367 11062 industri 2638 2398 2210 2384 2551 annan byggnad 2708 2674 2645 2523 2794 - Summa brand i byggnad 19880 19738 19758 20888 21417 Brand i byggnad 18499 16543 19294 15633 17787

Totalt 38379 36281 39052 36521 39204

Om tillgänglig statistik

För inträffade olyckor och skador berör människor finns som det en omfattande statistik, dock med betydande osäkerheter i del fall. en Det sker ingen nationell registrering olycksfall i Sverige. Varken av inom primärvården eller den öppna eller slutna sjukhusvården finns något allmänt system för insamling sådana data. Inte heller av för de materiella skadorna finns någon heltäckande statistik. De

registreringar som hittills

gjorts har byggt på lokala eller regionala skiftande

undersökningar av

karaktär och kvalitet. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har vid

SoS

olika tillfällen gjort uppskattningar antalet olyckor

av och beräkningar av

samhällets kostnader för olyckor. Ett skaderegister under

är uppbyggnad

hos Socialstyrelsen.

Inledning 36

Folkhälsoinstitutet år 1996 summerar en stor del av de statistiksammanställningar gäller personskador och ger dessutom

som data från sådana sammanställningar.

Den tillgängliga statistiken relaterad till räddningstjänst, såväl nationell internationell, är i huvudsak konsekvensrelaterad antal

som räddningstjänstinsatser, antal döda och skadade personer, kostnader för egendomsskador. Mycket sällan finns uppgifter om räddade värden, bakomliggande faktorer och olycksorsaker.

1.4 och säkerhetsarbete

Olyckor

Olyckor kan på olika sätt, exempelvis:

ses 0 En plötslig oväntad händelse, orsakad mer eller mindre av slumpen.

En olycksprocess med många föregår själva olyckshändelsen. 0 steg som

Olyckan uppkommer att säkerheten varit bristfällig. 0 genom

Olyckan uppkommer genom uppsåt, till exempel anlagd brand. 0

Konsekvenserna olycka kan bli av många slag. Det kan vara

av en skador människor, egendom och miljö. Vi kan också räkna in bortfall produktion eller funktioner. Det kan att elkraft saknas

av vara vilket många konsekvenser, att bostaden förstörs osv. Förutom

ger problemen i sig, uppstår kostnader många slag. Riskpanoramat är

av komplext.

En generell betydelse ordet säkerhet är tillstånd som inte innebär

av fara. Ett säkert system är fritt från påtagliga förhållanden som kan orsaka skada på person, egendom eller omgivningen. Besläktat är trygghet, att känna sig trygg. Liksom med ordet "risk" har "säkerhet" flera betydelser.

För att förstå riskkällor och olyckor behövs undersökningar inom flera områden till exempel: aktuell riskbild och riskkällornas potens att skada, olyckstyper samt deras orsaker, olycksförlopp, sårbarhet hos de utsatta. I ett internationellt perspektiv har ett lands geografi, kultur och ekonomi stor betydelse för såväl riskpanorama som sannolikheten att dödas eller skadas i olyckor.

För att besvara frågan varför olyckor inträffar, måste bakomlig-

om gande faktorer till olika olyckstyper och tillbud undersökas. Sådana studier sker fortlöpande i Sverige, till exempel för att förbättra säkerheten i flyg och kärnkraft. Grundläggande uppgifter finns inte

37 Inledning

tillgängliga för alla olyckstyper. När det till exempel gäller bränder saknas uppgifter om orsaker i 25 % fallen. av

Olyckor är olika till sin natur och sina effekter från små incidenter till stora olyckor och katastrofer. Det finns

"vardagsolyckor", såsom

bränder, fallolyckor och trafikolyckor. Dessa är vanliga och innebär ofta relativt få och begränsade skador vid tillfälle. Tillsammans samma utgör de dock en betydande del samhällets skadepanorama. Det av finns även extrema händelser med konsekvenser stora och en skenbart låg sannolikhet. Katastrofer störst uppmärksamhet i ges press, radio och TV, vilket påverkar vår bild problemen med olyckor av och var samhällets insatser bäst behövs.

Det finns många perspektiv på olyckor och säkerhet. Ett systemorienterat perspektiv tar frågor kring interaktionen mellan upp människa, organisation och teknik. Ett annat perspektiv är rädd-

ningstjänstens traditionella skadebegränsande på problemen med

syn olyckor.

Ett exempel på internationell åtgärd är ett for Europa gemensamt direktiv risker vid storskalig kemikaliehantering, om "Seveso direktivet". Detta gäller den berörda anläggningen och dess arbetarskydd, samt säkerheten och miljö i dess omgivning. Det kan

påverka kraven på kommunerna i deras fysiska och

planering

länsstyrelsemas beslut tillstånd for miljöfarlig verksamhet. om Ett annat exempel är, att Sverige anslöt sig år 1984 till Världshälsoorganisationens WHO mål att reducera antalet dödsfall till

följd av

olyckshändelser med 25 % till år 2 000. Enligt WHO bör hälsofrämjande åtgärder vidtas på såväl nationell, regional lokal nivå. som Insatsema bör inriktas mot såväl enskilda individer deras som mot

närmiljö och samhällsmiljön.

Riskhantering och säkerhetsarbete

Rent allmänt finns några huvudaktiviteter inom riskhantering. Dessa är summerade i figur Förebygga är ofta att reducera sannolikheter, men kan också innebära att stärka och introducera säkrare funktioner. Ordet "förebygga" har en positiv klang, har olika betydelse inom olika men verksamheter. Reducering konsekvenser kan teknisk av göras genom

utformning av en anläggning, planering åtgärder innan olyckan

av m.m., inträffar.

Inledning 38

Figur : Allmän princip för riskhantering

Aterställa

Rehabilitera

Förebygga Räddning Ersättning

vård

Tid

Olycka

Skade-

förlopp

I riskhantering ingår utöver vad som framgår av figur 1 inventering,

värdering och rangordning av riskkällor och skyddsobjekt samt åtgärder för ökad säkerhet och skydd samt återställning. En snarlik modell används för att beskriva räddningstjänstens aktiviteter i säkerhetsarbetet figur 2.

I riskhantering ingår utöver vad som framgår av figur 1 inventering, värdering och rangordning av riskkällor och skyddsobjekt samt åtgärder för ökad säkerhet och skydd samt återställning. En snarlik modell används för att beskriva räddningstjänstens aktiviteter i säkerhetsarbetet figur 2.

39 Inledning

Figur 2: Allmän princip för aktiviteter kopplade till räddningstjänst

Åtgärder för att minska sannolikhet

Förhindra olyckor

Åtgärder Vidta för att begränsa skador ââemm- åtgärder

2. Vidta skadebegränsande efter räddnings åtgärder innan olyckor inträffar râddnin9å insatser insatser olyckor Förbereda räddningsinsatser

P Tid Olycka

Skadebegränsade åtgärder innan olyckor inträffar kallar vi kortare för

skyddsåtgärder.

Figur 2 ansluter till den skedesindelning vi använder vid som oss av definitionen verksamhetsområden av förskedena, 2 och 3 enligt - ovan insatsskedet, 4 enligt - ovan det återställande skedet, 5 enligt - ovan.

Nuvarande ansvars- och uppgifñsfördelning 40

2 Nuvarande ansvars- och

uppgiftsfördelning

2.1 Ansvar och uppgifter i stora drag

2.1.1 Ett historiskt perspektiv

I detta kapitel beskrivs den nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelningen inom verksamhetsområdet. Där framkommer att det offentliga dvs. det statliga och det kommunala åtagandet med tiden blivit alltmer omfattande. Detta sammanhänger med att det offentliga åtagandet över huvud taget blivit större, inte minst det kommunala åtagandet inom kommunens geografiska område och för kommunbefolkningens väl och ve.

Skyddet mot brand är en av de första gemensamma uppgifterna som människor reglerade. Regler om hur elden skulle skötas och liv eller egendom skyddas mot brand fanns redan i de första landskapslagama på 1200-talet. De första byggnadstekniska brandföreskriftema korn till i Stockholm på l500-talet.

Regelsystemen har avlöst varandra under seklema. De offentliga åtgärderna mot brand har anpassats till nya risker och hot samt till hur människor sett på dem. Det är framför allt beredskapen för räddningsinsatserna som har utvecklats. Det har funnits överväganden

fördelningen och uppgifter mellan enskilda och om av ansvar myndigheter samt mellan olika huvudmän inom den offentliga verksamheten, några omfattande diskussioner om principerna

men mer för det ofentliga åtagandet inom Skydd mot olyckor har inte förekommit.

Nuvarande ansvars- och uppgijisfördelning 41

De offentliga åtgärderna för att förhindra olyckor och begränsa skador är inriktade på i princip alla slag olyckshändelser numera av som kan komma att drabba människor, miljö eller egendom. Ansvaret är uppdelat mellan stat och kommun samt inom det statliga området mellan en rad myndigheter, till att åtgärder vidtas inom olika som ser samhällsfunktioner och i verksamheter enskilda bedriver som professionellt eller på fritiden. Samtidigt har den enskilde primärt ett ansvar för sitt liv, sin egendom samt för hur miljön påverkas.

2.1.2 och

Fördelningen av ansvar uppgifter mellan

enskilda och det offentliga

Grunderna för fördelningen mellan enskilda och det offentliga av ansvar och uppgifter vad gäller åtgärder som syftar till att förhindra olyckor och begränsa skador har kommit att bli denna:

0 Myndigheterna ställer upp generella krav för säkerheten på uppdrag av statsmakterna.

0 Myndigheterna ansvarar för utbildning/övning och information inom

verksamhetsområdet, anskaffning materiel samt utveckling av av metoder och materiel.

0 Enskilda fysiska och juridiska personer vidtar åtgärder för uppfylla att de krav myndigheterna formulerar de juridiska kan som personerna vara privata eller offentliga;

0 Myndigheterna kontrollerar åtgärderna att enskilda fullgör - personer den skyldighet att hindra och begränsa skador de har enligt som lagstiftningen;

0 Myndigheterna griper in när olycka har inträffat och enskilda inte en har förmåga att själva hindra eller begränsa skador på människor samt egendom eller i miljön;

0 Enskilda ansvarar för återställning efter skada på egendom och en myndigheterna har ansvar och uppgifter när det gäller skador på miljö och människor;

Som regel kan enskilda framförallt göra det krävs beträffande som deras egendom eller verksamhet för att vidta åtgärder förhindrar som

42 Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning

olyckor eller för att vidta skyddsåtgärder. När en olycka har intrajfat är den enskildes insatser särskilt angelägna på ett tidigt stadium, när åtgärder i liten skala fortfarande går att vidta och de styrkor som den offentliga räddningstjänsten förfogar över ännu inte är på plats.

Som ett led i åtgärderna när en olycka har inträffat finns det, enligt räddningstjänstlagen, en skyldighet för den som upptäcker en brand eller en annan olycka, som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa eller för miljön, att om möjligt varna dem som är i fara och om det går tillkalla hjälp. Enskilda fysiska personer är, enligt räddningstjänstlagen, skyldiga att genom tjänsteplikt medverka i räddningsinsatser. Ägare till byggnader och anläggningar eller verksamhetsansvariga kan vara tvungna att hålla utrustning och i en del fall beredskap med personal. Den leder räddningsinsats har

som en möjligheter att om det behövs i samband med insatsen göra ingrepp i annans rätt.

Det finns starka drivkrafter hos många att i eget intresse skydda sig. Både hushåll och företag har ofta förmåga att vidta åtgärder för att förhindra olyckor eller vidta skyddsåtgärder. De enskildas intresse och ansvar omfattar dock inte verksamhetsområdet i sin helhet, varför det offentliga här har ett ansvar och en viktigt uppgift. Vi ser det ändå som att enskilda ska göra vad som går för att rädda liv, egendom och miljö är en av utgångspunkterna för nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning.

Avgörande för enskildas möjligheter att ekonomiskt skydda sig är att försäkringsgivama erbjuder avtal om ersättningar för de allra flesta slag av skador vid olyckor. I avtalen ingår normalt föreskrifter med krav på åtgärder från försäkringstagamas sida. Företag söker ibland även genom överenskommelser om frivilliga åtgärder inom den egna branschen minska riskerna för skador eller begränsa verkningarna av de olyckor som inträffar. Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan enskilda och det offentliga har med andra ord också en ekonomisk sida och försäkringsgivama har roll inom verksamhetsområdet. Även

en ideella organisationer har en viktig roll framförallt genom att påverka enskilda att vidta åtgärder för att skydda sig mot olyckor och deras konsekvenser.

Nuvarande och uppgzfisfördelning 43 ansvars-

2.1.3 och

Fördelningen av ansvar uppgifter mellan

stat och kommun samt mellan

statliga myndigheter

Strävan att hålla nere kostnaderna är ett viktigt skäl till det

att offentliga

för de åtgärder som syftar till att förhindra olyckor eller begränsa skadorna

i så stor utsträckning möjligt utnyttjar den personal som och egendom som finns tillgänglig för andra uppgifter hos olika myndigheter och andra organisationer. Hushållningen med är också huvudmotivet för den resurser uppdelning av ansvar och uppgifter har skett mellan och kommun som stat och inom den statliga verksamheten mellan olika myndigheter. -

Ansvars- och uppgiftsfördelningen innebär i detta perspektiv att:

0 Staten anger genom användning lagstiftnings- och fmansmakten av målen för medborgarnas säkerhet dvs. formulerar säkerhetskraven, ställer upp de övergripande målen samt fördelar uppgifter och ansvar, befogenheter samt mellan statliga myndigheter, kommuner och resurser enskilda;

0 Staten ansvarar för tillsyn viss statlig och den kommunala av verksamheten och för åtgärder fordrar särskilda ansvarar som resurser eller speciellt kunnande kommunerna svårligen kan hålla. som Staten ansvarar också för åtgärder som i allmänhet inte går att hänföra till en bestämd kommuns geografiska område. Dessutom för ansvarar staten viss utbildning samt utveckling metoder och materiel; av

0 Kommunerna för och utför åtgärder det är enklast ansvarar som att sköta på den lokala nivån reglerar t.ex. markanvändningen, så - att kraven på hälsa och säkerhet blir tillgodosedda, kontrollerar att enskilda fullgör sina skyldigheter brandsyn på

genom t.ex. företag

och genomför insatser ska begränsa skadorna vid de olyckor som som inträffar. Dessutom kommunerna för viss

ansvarar utbildning.

Staten kan vidare i enskilda fall ta över ansvaret för den kommunala räddningstjänsten samt ge ersättning till kommunerna för stora och kostnadskrävande räddningsinsatser eller saneringsåtgärder.

44 Nuvarande och uppgiftsfördelning

ansvars-

Strävandena att utveckla kunnandet inom olika områden och att utnyttja de befintliga resurserna innebär att uppgifterna inom den statliga verksamheten fördelats mellan rad olika myndigheter. Det

en gäller framför allt åtgärder som syftar till att förhindra olyckor samt skyddsåtgärder. Alla statliga myndigheter även de som inte har ett i

lagstiftningen särskilt reglerat ansvar är skyldiga att medverka i

kommunal och statlig räddningstjänst.

2.1.4 Några tendenser i utvecklingen

Utvecklingen under de kommande åren kommer att innebära ökade strävanden från statens och kommunernas sida att få enskilda fysiska och juridiska personer att delta med egna åtgärder. Målstyming genom myndigheternas föreskrifter, egenkontroll och återföring av erfarenheter blir vanligare vid utformning företagens åtgärder för att förhindra

av olyckor samt vid deras skyddsåtgärder. Det förekommer vidare i större utsträckning än tidigare att människor genom egna initiativ söker tillgodose de behov eller krav som finns. På vissa håll har det bildats frivilligkårer som kompletterar den kommunala räddningstjänsten

framför allt på orter där kommunerna minskat på eller lagt ner räddningstjänsten. Frivilligkårema utgör i flera fall återstodema av tidigare deltidskårer.

Enligt statsmaktemas beslut prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr. 1996/972203 om samhällets åtgärder mot svåra påfrestningar i fred det angeläget förbättra den enskilda människans möjligheter

är att

på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga att agera infrastruktursystem. Hur en människa handlar när en olycka hotar att inträffa eller har inträffat har stor betydelse för konsekvenserna av olyckan. Enligt statsmaktemas mening är det viktigt att alla människor har goda kunskaper och färdigheter när det gäller t.ex. livräddning, andningshjälp, första hjälp och enklare olycksbekämpning.

annan Människor bör också lära sig att klara långvariga avbrott i el-, vatteneller värmeförsörjningen.

Flera pågående eller nyligen avslutade arbeten inom det internationella området kommer sannolikt att leda till ökade skyldigheter för ägare eller innehavare av vissa verksamheter där en olycka kan orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön. Sådana frågor behandlas bl.a. i ECE-konventionen om gränsöverskridande industriolyckor. Konventionen har utarbetats av FN:s ekonomiska kommission för Europa.

Nuvarande ansvars- och uppgifsfördelning 45

Det bör också konstateras att den har för att uppgift

som ansvar en utförs inte alltid är den betalar. Enskilda kan betala för offentliga

som åtgärder/insatser genom polluter paysprincipen. Denna princip är antagen inom OECD och innebär att den ett utsläpp orsakar

som genom en förorening ska stå för kostnaderna för samhällets åtgärder.

EU har antagit ett direktiv 96/82/EG åtgärder avsedda att

om förebygga och begränsa följderna allvarliga olyckor med farliga

av ämnen, det s. Sevesoll-direktivet.

Den följande texten innehåller något detaljerad beskrivning

en mer av ansvars- och uppgiftsfördelningen inom verksamhetsområdet. Det första avsnittet handlar om åtgärder vidtas innan olyckor intráfar,

som i förskedena. Redovisningen fortsätter med åtgärder ska göra det

som möjligt att begränsa verkningarna när olycka har intrafat, i

en insatsskedet. Det sista avsnittet beskriver åtgärder vidtas efter

som en olycka, i det återställande skedet, när räddningstjänsten är avslutad.

2.2 Vidta åtgärder innan olyckor inträffar

2.2.1 Tre slag åtgärder

av Åtgärder som vidtas innan olyckor inträffar, i förskedena,är tre slag:

av

0 åtgärder som ska förhindra olyckor;

0 skyddsåtgärder;

0 förberedelser för räddningsinsatser.

Gemensamt för de tre slagen av åtgärder är att de ska verka mot bakgrund av de hot och risker som är vanliga eller kan bedömas

vara sannolika inom olika verksamheter. I detta skede ingår inte de förberedelser för en insats som sker i omedelbar anslutning till räddningsinsatsen eller under själva insatsen.

Erfarenheten visar att många åtgärder syftar till att förhindra

som olyckor också bidrar till att i förväg begränsa skadorna vid de olyckor som inträffar, de fungerar alltså som skyddsåtgärder. I praktiken finns

46 Nuvarande ansvars- och uppgzjisfördelning

det mot den bakgrunden ett nära samband mellan dessa båda slag

av åtgärder. De åtgärder syftar till att förhindra olyckor samt

som skyddsåtgärdema blir betydelse även för bedömningen inom det

av tredje delområdet av vilka räddningsinsatser behöver förberedas

- som och hur det ska ske.

2.2.2 Åtgärder ska förhindra

som olyckor

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan enskilda och det offentliga

Enskilda personer har ett intresse och ett för att skydda sig själva

av ansvar och sin egendom samt ett ansvar för att inte orsaka olyckor. Detta är utgångspunkten för ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan enskilda och det offentliga för de åtgärder vidtas och syftar till att förhindra

som som olyckor.

En utövare av en verksamhet har ett ansvar för att vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder. Detta är allmänt vedertagen princip även

en internationellt.

Myndigheterna har inte ansvar för att vidta alla de åtgärder

som behövs och som går att genomföra kan

- -men

0 inrikta, styra, följa upp och utvärdera verksamhetsområdet,

0 genom forsknings- och utvecklingsarbete se till att det finns kunskaper

om vilka åtgärder som bör vidtas,

0 sprida dessa kunskaper genom utbildning och infonnation,

0 ställa krav på åtgärder bedöms angelägna,

som

0 genom tillsyn kontrollera att kraven blir uppfyllda.

Kraven som enskilda fysiska eller juridiska ska uppfylla

personer varierar givetvis med hänsyn till riskerna och möjligheterna att i praktiken vidta de åtgärder fordras. Riskerna för olyckor ska

som bedömas med ledning både sannolikheten för att olycka ska

av en inträffa och konsekvenserna av den. Med konsekvenser här

menas verkningarna både för den enskilde och för omgivningen.

Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning 47

Några exempel kan ytterligare belysa skillnaderna i bedömningar

av vilka åtgärder som bör vidtas:

Kraven på säkerhet i kämenergiproduktionen och luftfarten är rigorösa kontrollen likaså. Även för hanteringen brandfarliga och

- av explosiva varor i en fast anläggning eller under transport finns det

- omfattande säkerhetssystem.

Inom några delar av friluftslivet sjön och i fjällen handlar

- åtgärderna som syftar till att förhindra olyckor i stor utsträckning att

om förbättra enskilda förmåga att bedöma riskerna och att vidta

personers åtgärder som är anpassade till dessa. Åtgärderna är följaktligen till stor del inriktade på information förändringarna i vädersituationen. Det

om gäller också att klargöra vilken utrustning fordras och hur den

som som råkar ut för svårigheter ska bete sig. Eldningsförbud i skog och mark är ett exempel på åtgärder som syftar till att direkt styra människors handlande och därmed minska sannolikheten för att olycka ska

en inträffa. Frivilligorganisationer och andra ideella organisationer har här viktiga uppgifter när det gäller information för att påverka människors beteende.

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter

Förhållandena inom de områden där det är angeläget att kunna förhindra olyckor förändras hela tiden. Behovet detaljerade kunskaper i tekniskt

av komplicerade frågor är i allmänhet mycket stort. Detta talar för

en specialisering av kunnandet central nivå. Samtidigt gäller det att kunna verka lokalt, nära användarna och de berörda i omgivningen riskerar

som att drabbas vid en olycka. Det finns ibland också ett behov att stämma

av

regionalt, länk mellan den centrala och den lokala nivån. Även av som en regionalt går det i en del fall att hålla en god kontakt med användarna och de berörda i omgivningen.

Bedömningar och slutsatser om de åtgärder som ska vidtas kan avse t.ex. markanvändningen, egenskaperna hos produkter eller hjälpmedel eller den kommunikation mellan människor, myndigheter och massmedier som fordras. Statliga expertmyndigheter på central nivå- Arbetarskyddsstyrelsen ASS, Boverket, Sprängämnesinspektionen SÄI, Strålskyddsinstitutet SSI, Kemikalieinspektionen KemI och Vägverket VV är några exempel med stöd

- agerar av speciallagstiftningen för sina respektive verksamhetsområden. Räddningsverket har övergripande roll vid Skydd mot olyckor. Det

en

48 Nuvarande ansvars- och uppgzflsfördelning

gäller framför allt det offentligas åtgärder mot bränder eller andra olyckor som har relation till räddningstjänstlagen.

På regional nivå är ansvar och uppgifter i stor utsträckning samlade hos länsstyrelsen. Lokalt har kommunen motsvarande roll. Flera

en kommunala nämnder eller andra lokala organisationer kan ha olika funktioner för att hindra eller minska verkningar av olyckor.

Det finns ett samarbete mellan olika myndigheter, men som regel ingen systematiserad samordning med mål och medel för

gemensamma varje område, t.ex. kemikaliehanterande verksamhet och transportverksamhet.

Det förtjänar också att påpekas att detaljreglering, enligt statsmakterna, varken är önskvärd eller lämplig. Myndighetsrollen har enligt statsmaktemas styrdokument budgetproposition, regleringsbrev, instruktioner m.m. numera mer karaktär av systemroll och myndighetens personal behöver vara tillräckligt kunniga för att utöva en tillsyn utifrån detta perspektiv.

Skyddsåtgärder

Som utredningen framhållit är många av de åtgärder som syftar till att förhindra olyckor också skyddsåtgärder. Det finns emellertid också åtgärder som enbart syftar till att i förväg vidta åtgärder begränsar

som skadorna, skyddsåtgärder. Till dessa hör installering tekniska

av hjälpmedel, t.ex. sprinklers och automatiska brandlarm. Brandsektionering av byggnader i syfte att förhindra spridning av bränder hör också hit. Ägare eller innehavare till byggnader och anläggningar ska ofta också förbereda utrymningsvägar.

Tätade diken, uppsamlingsgropar och invallningar runt cisterner ska förhindra olja eller kemikalier i vätskeform att rinna ned i marken. Inom områden där utflöden av farliga ämnen kan orsaka omfattande skador finns det skyltar som talar att den orsakar eller

om som upptäcker en olycka ska larma och hur det ska gå till. Sådan information förekommer t.ex. vid starkt trafikerade vägar går över

som eller i närheten grundvattentäkter. Förare fordon

av av som transporterar farligt gods får genom sin utbildning lära sig vilka åtgärder de ska vidta om det inträffar en olycka, som innebär t.ex. att innehållet i tanken kommer ut. Samma sak gäller de anställda i fasta anläggningar där det hanteras farliga ämnen.

Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning 49

Enskilda framför allt ägare eller innehavare till anläggningar där

hantering av farliga ämnen äger rum har även i de här fallen ett

intresse av och ett ansvar för att skadorna begränsas. Skyldigheten att vidta skyddsåtgärder ligger i stor utsträckning på enskilda. De olika myndigheterna hjälper till genom att utveckla metoder och kontrollerar i allmänhet att ägaren eller innehavaren till en anläggning fullgör sina skyldigheter.

Ansvar och uppgifter är fördelade mellan stat och kommun samt inom den statliga verksamheten enligt samma principer som åtgärderna avsedda att förhindra olyckor. Flera av de iakttagelser som utredningen redovisat i föregående avsnitt gäller även de skyddsåtgärder som vidtas innan olyckor inträffar.

Även och uppgiftsfördelningen i stort sett är densamma

om ansvarsför åtgärder syftar till att förhindra olyckor och skyddsåtgärder är

som det dock en skillnad i de olika åtgärdernas karaktär. Åtgärder som syftar till att förhindra olyckor är i hög grad kopplade till människor. Åtgärderna är riktade mot människor och deras beteende i den händelsekedja som kan leda fram till en olycka. Information, p 5 utbildning, designregler, operatörsregler, checklistor etc. är viktiga i inslag i åtgärder för att förhindra olyckor.

Skyddsåtgärder är inriktade på händelseförloppet efter det att en utveckling som kan leda till en olycka har startat. Syftet är att begränsa i förväg och präglas ofta av tekniska åtgärder för att stänga inne eller trycka ned, dvs. begränsa det fortsatta händelseförloppet, t.ex. sektionering och sprinklers. Åtgärderna som syftar till att förhindra olyckor respektive skyddsåtgärder får därmed olika inriktning och delvis olika målgrupper.

2.2.4 Förberedelser för räddningsinsatser

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan enskilda och det offentliga

Ansvaret för förberedelserna är kopplat till ansvaret för genomförandet. Det innebär att:

0 Det ojfentliga planerar för att åtgärder ska kunna vidtas av de för

räddningstjänsten ansvariga myndigheterna och de medverkande

50 Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning

myndigheterna och organisationerna, när den enskilde inte själv klarar av situationen;

0 Enskilda är i en del fall skyldiga att förbereda sig för att kunna vidta

åtgärder;

Utbildning och övning personal samt utveckling och anskaffning av 0 av

utrustning sker både i ofentlig och i enskildas regi;

Statliga myndigheter kontrollerar genom tillsyn att kommuner och 0

enskilda har vidtagit åtgärder. Kommunala myndigheter kontrollerar

tillsyn att enskilda har vidtagit åtgärder; genom

0 Tillsynen kan resultera i ett föreläggande för enskilda eventuellt vid

-

vite att vidta åtgärder.

-

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter

De räddningsinsatser som ska genomföras när den enskilde inte själv klarar av situationen fordrar förberedelser av olika slag. Verksamheten ska planeras både övergripande och detaljerat. Personalen behöver

utbildning och övning. Utrustningen ska utvecklas och anpassas till förändringarna i bl.a. riskerna och tekniken. Genom forsknings- och utvecklingsarbete går det att förbättra metoderna för arbetet.

Förberedelsema för räddningsinsatser innebär att:

Kommunen ska kunna för insatser vid olyckor som i regel har 0 ansvara

lokal räckvidd, t.ex. bränder, explosioner, skred, ras, översvämningar, tågolyckor, trafikolyckor och utflöden av skadliga ämnen kommunal räddningstjänst;

Staten ska kunna för insatser i allmänhet inte kan hänföras

0 ansvara som

till bestämd kommuns område eller där det fordras personal och ut-

en

rustning olika slag som det inte är rimligt att en enskild kommun

av

håller sig med statlig räddningstjänst.

Nuvarande ansvars- och uppgifisfördelning 51

Ansvaret för den statliga räddningstjänstens fördelat sex grenar är mellan olika myndigheter på följande sätt:

0 Fjällräddningstj änst Polisen

0 Flygräddningstjänst Luftfartsverket

0 Sjöräddningstj änst Sjöfartsverket

0 Efterforskning av

personer i andra fall Polisen

0 Miljöräddningstjänst till sjöss Kustbevakningen

0 Räddningstjänst vid

utsläpp av radioaktiva ämnen från kämtekniska anläggningar Länsstyrelserna

Statliga myndigheter i första hand länsstyrelsen kan - ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst i de berörda kommunerna, om det fordras omfattande räddningsinsats. Om olyckan fordrar en även

statlig räddningstjänst är länsstyrelsen skyldig

att se till att

räddningstjänsten samordnas. Regeringen kan i enskilda fall

utse en annan myndighet än länsstyrelsen att för räddningsinsatsen ansvara eller själv ta över ansvaret för verksamheten.

Planering av verksamheten

En riskbedömning är grunden för planering verksamheten. av Säkerhet, olycksrisker och beredskap behöver övervägas och utifrån det sker en planering av räddningstjänsten. Denna resulterar i flera olika slag av planer. Kommunen ska enligt räddningstjänstlagen för sin

räddningstjänst

anta en räddningstjänstplan, som bl.a. vilka räddningsstyrkor anger som ska finnas på olika platser inom kommunens geografiska område. Genom insatsplaner förbereder sig den kommunala räddningstjänstens styrkor för insatser inom områden eller verksamheter där räddningsarbetet kan bli särskilt krävande. Räddningstjänstema saknar dock i flera fall

insatsplaner

för räddningstjänståtgärder i industrins, ofta, mycket

komplicerade

anläggningar. Räddningstjänsten i samtliga kommuner har även en larmplan, många kommuner har också informationsplan. en

I många kommuner finns även verksamhetsplan, i drag en som stora anger målen och medlen för kommunens räddningstjänst.

52 Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning

Även de statliga myndigheterna för räddningstjänst är

som ansvarar ålagda att planera verksamheten. Det finns också för den statliga räddningstjänsten olika slag av planer, som beskriver bl.a. resurser, ledningsförhållanden och alarmering. Statliga myndigheters verksamhet inom räddningstjänsten omfattas av den statliga mål- och resultatstjørningen, som anger syftena med verksamheten och som omfattar en uppföljning och utvärdering av effekterna.

De för den statliga räddningstjänsten ansvariga myndigheterna samarbetar i allmänhet med kommunerna vid planeringen av verksamheten. Både den kommunala och den statliga räddningstjänsten samverkar också med polisen samt hälso- och sjukvården.

Tillsyn

Räddningsverket och länsstyrelserna ansvarar för tillsyn på central och regional nivå av den kommunala räddningstjänsten. De statliga myndigheterna ska bl.a. se till att kommunernas beredskap inför olyckor är tillfredsställande. Till Räddningsverkets uppgifter hör också att följa utvecklingen inom den statliga räddningstjänsten. Räddningsverket får ge föreskrifter samordningen den statliga räddningstjänsten och

om av ansvarar för tillsynen av samordningen. I praktiken sker påverkan framför allt genom det arbete som verket bedriver tillsammans med andra statliga myndigheter i arbetsgrupper, delegationer och råd. Utredningen återkommer till tillsynsfrågor.

Utbildning och övning

Ett av medlen för påverkan av kvaliteten i räddningstjänsten är utbildning och övningsverksamhet. Både staten och de kommunala räddningstjänstema arbetar med detta. Vi beskriver kortfattat utbildningen inom verksamhetsområdet i avsnitt 2.2.5. Dessutom överväger vi utbildnings- och övningsfrågor i del som handlar om Räddningsverket.

Forskning och utvecklingsarbete

Räddningsverket har också till uppgift att arbeta med forskning inom verksamhetsområdet samt utveckling av metoder och materiel. Det är även många andra myndigheter och organisationer verksamma inom forskning och utveckling inom verksamhetsområdet. Detta redovisar vi närmare i avsnitt 2.2.6.

Nuvarande och uppgifigördelning 53

ansvars-

2.2.5 Utbildning

Utbildning för främst den kommunala räddningstjänstens personal bedrivs av Räddningsverket på de fyra skolorna i Revinge, Skövde, Rosersberg och på Sandö. Räddningstjänstutbildning bedrivs även

av Kustbevakningen KBV, Sjöfartsverket SjöV, LuftfartsverketLfV, Socialstyrelsen SoS och Försvarsmakten. I det följande beskrivs Räddningsverkets och Försvarsmaktens utbildning närmare.

Räddningsverkets utbildning

Vid Räddningsverkets fyra skolor grundutbildas varje år cirka 1 500 brandmän, brandförmän och brandmästare. Brandingenjörema,

som utbildas på Lunds tekniska högskola LTH, har sin

påbyggnadsutbildning förlagd till skolan i Revinge. Räddningsverket

erbjuder dessutom fort- och vidareutbildning inom flera olika områden,

t.ex. ledning, brandsläckning, förebyggande åtgärder mot brand, kemikaliehantering och krishantering. Förutom de kurser erbjuds i

som verkets kurskatalog genomför skolorna behovsanpassade utbildningar. I Rosersberg utbildas dessutom personal för sotningsverksamheten. Civilpliktiga utbildas också vid skolorna.

Yrkesutbildning för anställda i deltidsstyrka

Utbildning for brandmän anställd i deltidsstyrka omfattar cirka

sex veckor. Efter tjänstgöring brandman med anställning i

som deltidsstyrka under minst tre år, kan brandmannen antas till brandförmansutbildning som ger kompetens att arbeta i deltidsstyrka. Utbildningen är till övervägande delar praktiskt inriktad. Behörighetskrav för all antagning till räddningstjänstutbildning regleras

av räddningstjänstförordningen 1996:932.

Yrkesutbildning för anställda i heltidsstyrka

Utbildning till brandman, är anställd i heltidsstyrka omfattar

som femton veckor.

Brandförman är det första steget i befalsutbildningen. Denna grundläggande utbildning omfattar elva veckor. Nästa i

steg

befálsutbildningen är utbildningen till brandmästare. Den grundläggande brandmästarutbildningen omfattar fjorton veckor.

54 Nuvarande ansvars- och uppgijitsfördelning

Utbildningen till ny brandingenjär startade 1989 och omfattade då 100 högskolepoäng, motsvarande två och ett halvt år studier. Tidigare fanns praktiskt inriktad

en mer brandingenjörsutbildning.

Brandingenjörsutbildningen som sker på Lunds tekniska högskola, , omfattar från och med höstterminen år 1994 140 högskolepoäng, tre och ett halvt års studier. Räddningschef ska ha

avlagt

brandingenjörsutbildning och genomgått Räddningsverkets

påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer vid Räddningsverkets skola i Revinge.

Räddningsverket har inom projektet Utbildningssystem 2000 övervägt och föreslagit ett nytt utbildnings- och övningssystem för

att förbättra samhällets beredskap mot olyckor i fred, kris och krig. En av huvudtankama bakom det utbildningssystemet är att skapa nya en gemensam grundutbildning för alla brandmän och brandbefäl, oavsett

anställningsforrn, inom den kommunala räddningstjänsten.

Räddningsverkets arbetsuppgifter med fördelning på de fem

skedena enligt vår utredning, ligger till grund för den utbildningen. nya Ett större utrymme ges bl.a. den olycksförebyggande och

skadebegränsande verksamheten. Utbildningssystem 2000 behandlas

vidare under överväganden och förslag Räddningsverket i kapitel om

Bl.a. följande ämnesområden ska enligt Utbildningssystem 2000 ingå i den grundläggande utbildningen för brandmän: 0 olycks- och skadeförebyggande verksamhet med brand- kemoch miljöskydd 0 sårbarhet, risker och riskhantering i samhället 0 teoretisk och praktisk brand- och räddningstjänst 0 teoretisk och praktisk kem- och miljöräddning 0 personlig skyddsutrustning och AC-skydd

0 lagstiftning

0 liv och hälsa med fysisk träning 0 organisation, ledning med stabstjänst, samband och samverkan vid

en räddningsinsats

0 stationstjänst

0 totalförsvar med befolkningsskydd och räddningstjänst under höjd beredskap

0 stridsmedel, vapenverkan och krigsmiljöer 0 folkrätt i krig.

J;

Nuvarande och uppgiftsfördelning 55

ansvars-

Försvarsmaktens räddningstjänstutbildning

I slutbetänkandet från utredningen Försvarsmaktens skolverksamhet,

om Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav, SOU 1998:42, anmäldes att utredningsområdet räddningstjänstutbildning ska samordnas

med Räddningsverksutredningen. Gemensamma överväganden och förslag

kommer att presenteras i kapitel Bakgrunden till att utredningsområdet samordnas mellan de två utredningarna är att det i ett tidigt skede

av utredningsarbetet stod klart att det fanns flera beröringspunkter mellan Försvarsmaktens och Räddningsverkets räddningstjänstutbildning. Försvarsmaktens räddningstjänstutbildning beskrivs därför

av oss.

Den räddningstjänstutbildning som Försvarsmakten bedriver kan

utifrån en försvarsmaktsgemensam tolkning delas i följande områden: Brandförsvar, flygräddning, ammunitionsröjning,

miljöskydd, skydd mot NBC-stridsmedel, sjöräddning,

basräddningstjänst, sjölivräddning, ukvårdstjänst och

skrovskadeskydd.

Förutom en uppdelning mellan de olika försvarsgrenama kan utbildningen delas upp på de huvudsakliga elevkategorierna värnpliktiga och officerare. I det följande fokuseras redovisningen på utbildningen officerare då vämpliktsutbildningen grundläggande

av soldatutbildning i många fall äger på hemmaförbandet eller

rum motsvarande. Viss vämpliktsutbildning är dock samordnad med den officersutbildning, som bedrivs Försvarsmaktens räddningstjänstskolor.

Försvarsgrenamas respektive utbildningsverksamhet kan beskrivas enligt följande.

Arméns räddningstjänstutbildning för officerare är framför allt inriktad mot NBC-stridsmedel. Utbildningen ingår del den

som en av

grundläggande officersutbildningen. Som specifik fackutbildning finns

därutöver möjligheten att fördjupa sig inom NBC-området.

Inom marinen är utbildningsverksamheten varierande, vilket

mer bl.a. beror de olika miljöer marinens officerare verkar inom.

som Den grundläggande officersutbildningen innefattar fredsräddningstjänst, skrovskadeskydd, NBC-skydd och sjölivräddning Vid

m.m. sidan dessa obligatoriska utbildningsmoment finns även ett antal s.k.

av

56 Nuvarande ansvars- och uppgifigördelning

fackutbildningar t.ex inom sjöräddningstjänst eller akutsjukvård för helikopterpersonal.

Utformningen av flygvapnets räddningstjänstutbildning är bl.a styrd

av räddningstjänstlagen, enligt vilken ägaren av flygplatser/flygbaser i

detta fall Försvarsmakten är ålagd att vidta åtgärder för att förhindra eller begränsa skador. Inom flygvapnet basräddningstjänsten

ansvarar för denna uppgift. Huvuduppgiften är att kunna initialt innan

agera kommunens räddningstjänst kommer på plats. Inom för den

ramen grundläggande ofñcersutbildningen ges en obligatorisk

räddningstjänstutbildning med inriktning mot ovan beskrivna uppgift.

Under år 1997 infördes utbildningslinje inom flygvapnet

en ny som benämns skyddsofñcer. Utbildningen syftar till att ofñceren

ge

kunskap och färdigheter inom områdena: basräddningstjänst,

brandförsvar som räddningsledare ammunitionsröjning samt NBC. I övrigt finns ett antal fackutbildningar, bl.a. materiel- och

brandmästarutbildning samt räddningsledarutbildning.

Försvarsmaktens skolor för räddningstjänstutbildning

Som nämnts ovan bedrivs en stor del av den allmänna och grundläggande räddningstjänstutbildningen på ett stort antal platser där olika militära skolor och förband är lokaliserade. För marinen bedrivs den även t.ex. ombord på olika fartyg. För den mer specifika och fackmässiga räddningstjänstutbildningen finns följande skolor: 0 Marinens räddningstjänstskola på Berga; 0 Marinens räddningstjänstskola i Karlskrona; 0 Flygvapnets basbefälskola i Halmstad.

Dessutom har Försvarsmakten organiserat sju stycken s.k. NBCbanor i Boden, Umeå, Solleñeå, Skövde, Revinge Karlskrona samt på Gotland.

Vid Totalförsvarets skyddsskola i Umeå i första hand

ges kvalificerad utbildning i skydd mot NBC-stridsmedel. Både militära och civila experter utbildas vid skolan har ett nära samarbete med

som Försvarets forskningsanstalt och Umeå universitetet. Skolan ger också

utbildning inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Dessutom har skolan

ett ansvar för att utveckla och testa skyddsmateriel för såväl det militära som det civila försvaret.

Nuvarande ansvars- och uppgifzsfördelning 57

2.2.6 och

Forskning Utveckling

I bilaga 7 ges en allmän bild de aktörer verkar inom området. av som

I stora drag kan man schematisera FoU-arbetet i två grupper;

problemdefmiering och problemlösning. Inom disciplinen samhälls-

och beteendevetenskap ligger tyngdpunkten i identifiera och att definiera problem och inom teknik/naturvetenskap ligger tyngdpunkten i att finna lösningar problem. Denna uppdelning kan finna man även både mellan och inom myndigheter.

Gränsdragningsproblem som ibland kan uppkomma mellan beställarna, dvs. myndigheter och andra organisationer, i samband med

initiering av forsknings- och utvecklingsprojekt tar vi närmare i

upp kapitel 4 överväganden och förslag det offentliga åtagandet. om Konstateras kan dock att i stort sett är gränsdragningama inte något

problem, enligt myndigheternas bedömningar.

egna

Fler utförare har en likartad inriktning på sin forskning, inom t.ex. kulturgeografi. Utifrån denna har man ofta skapat sig smalare en egen nisch som utgör en del av hela kompetensområdet.

Utforama upplever själva att det inte råder några gränsdragningsproblem mellan dem. Man har ofta olika infallsvinklar på samma problem. I de fall arbetar inom disciplin upplevs man samma konkurrens stimulerande och bra för kvalitén. I de fall inriktningen leder till specialisering skapar det samarbete. Man söker ofta ett tvärvetenskapligt samarbete leder till större projekt och som samfmansiering från flera uppdragsgivare.

Räddningsverkets FoU-resurser

Räddningsverket upphandlar FoU enligt 1998 års FoU-plan för omkring 50 miljoner kr årligen, inklusive bidrag till BRANDFORSK på 1,3 miljoner kr per år.

58 Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning

Tabell 5: Omfattning av FoU-projekt som Räddningsverket upphandlar år

Totalt nedlagda FoU-medel var år 1997 65 miljoner kr, därutöver

en intern utveckling utbildningsverksamhet, intern administration, IT

av

och personalutveckling för 44 Mkr.

2.3 Genomföra

räddningsinsatser

2.3.1 Fördelningen och mellan av ansvar uppgifter

enskilda och det offentliga

En effektiv räddningsinsats ska präglas av snabbhet och styrka samt naturligtvis av att insatsen ska göras på rätt sätt. Det ska finnas ett kvalitetskrav och personal och materiel ska utnyttjas optimalt. Snabbhet är framför allt att kunna ingripa på ett tidigt stadium i ett olycksförlopp. Sådana ingripanden måste kunna göras av människor befinner sig på

som olycksplatsen eller i närheten den. De åtgärder enskilda i många

av som fall vidtar omedelbart efter att olycka har inträffat kan inte ersättas

en av insatser från den offentliga räddningstjänsten. Till de första åtgärderna hör att larma räddningstjänsten. Ett ingripande på ett tidigt stadium kan göras också med den personal och utrustning ägare eller innehavare

som av en del anläggningar med hantering av farliga ämnen är skyldiga att hålla. Krav på utrustning som de anställda eller andra ska kunna använda finns även för ett stort antal andra anläggningar.

Om enskildas åtgärder ska ha betydelse för begränsningen

av en olycka, får olyckan inte alltför omfattande redan från början. När

vara t.ex. en brand trots ett tidigt ingripande snabbt sprider sig utvecklas förloppet som regel på ett sådant sätt att den enskilde inte har möjligheter att hejda det. Räddningstjänsten måste då gripa in. Som tidigare sagts är det naturligtvis stor skillnad på enskilda och

personers stora företag ansvar och förmåga.

Nuvarande ansvars- och uppgzjisfördelning 59

Att den enskilde inte klarar situationen beror på det fordras av att både ett yrkeskunnande och tillgång på särskild utrustning. Snabbhet innebär för räddningsstyrkomas del det finns att en beredskap som gör

att personalen är tillgänglig för insatser inom viss tid. en Den kommunala räddningstjänstens styrkor är i allmänhet lokaliserade på ett sådant sätt att insatstiden tidsåtgången från larm till den första åtgärden i insatsen på olycksplatsen ligger inom de gränser som - Räddningsverket har angett i sina allmänna råd för planeringen av verksamheten.

Statliga myndigheter för räddningstjänst har inte som ansvarar

räddningstjänst som sin huvuduppgift och deras för

resurser räddningstjänst brukar primärt avsedda De vara för andra uppgifter. tar i stor utsträckning hjälp andra myndigheter av eller andra organ.

Polisen, Kustbevakningen och

Sjöräddningssällskapet är viktiga aktörer

inom sjöräddningstjänsten. En aktör den kommunala annan är

räddningstjänsten. Kustbevakningen får i sin tur hjälp med

miljöräddningstjänsten till sjöss andra organisationer med av sjöresurser. En rad myndigheter bistår länsstyrelserna inom

räddningstjänsten vid utsläpp radioaktiva ämnen.

av

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan

stat och kommun samt mellan

statliga myndigheter

Kraven på specialisering har påverkat fördelningen

av ansvar och uppgifter för genomförandet räddningsinsatser mellan och kommun av stat samt inom den statliga verksamheten mellan olika myndigheter. En beskrivning av dessa förhållanden har skett i föregående avsnitt om

förberedelserna för räddningsinsatser.

Den organisation kommun inrättar for kunna som en att göra räddningsinsatser behöver regel inte dimensioneras för som mer än de vanligen förekommande olyckorna. En del olycksförlopp drabbar

emellertid så stora områden eller pågår så länge skogsbränder t.ex. och översvämningar att det fordras mycket stora Det måste - resurser. för uthållighetens skull tillföras personal och materiel från räddningstjänsten inom områden inte är drabbade eller som från andra verksamheter, t.ex. Försvarsmakten, civila myndigheter, privata

företag

och olika slag ideella organisationer. av

60 Nuvarande ansvars- och uppgifsfördelning

Insatser med mycket stora resurser ställer höga krav på ledning av verksamheten. Som utredningen tidigare redovisat kan en sådan ledning av räddningstjänsten i en kommun ske genom att en statlig myndighet normalt länsstyrelsen tar över ansvaret för

- räddningstjänsten i de berörda kommunerna. Statens ansvar tar sig också uttryck i att kommunerna får statlig ersättning för de kostnader vid räddningsinsatser som överstiger en for varje kommun beräknad självrisk.

2.4 Vidta åtgärder efter en olycka

2.4. 1 Återställning

Räddningsinsatsen ska pågå till dess att det inte är risk för någon ny skada eller att en skada som redan har uppstått inte blir värre. Kommunerna och staten har ett intresse av att insatsskedet begränsas så mycket som möjligt. Det håller nere kostnaderna för räddningstjänsten och gör att räddningsstyrkoma snabbt kan ingripa även vid de nya olyckor som eventuellt inträffar.

Efter räddningsinsatsen är det i allmänhet nödvändigt att bevaka den skadade egendomen. Det behövs i många fall också restvärdeskydd, sanering eller någon annan form av återställning.

För de psykiska och sociala omsorger som skadade eller anhöriga kan behöva i samband med olyckor finns det en stödverksamhet med företrädare för bl.a. socialtjänsten, räddningstjänsten, hälso- och sjukvården och kyrkan s.k. POSOM-grupper. Hälso- och sjukvården

har naturligtvis ett ansvar när det gäller behandling av Jjzsiska och psykiska skador i samband med olyckan.

Ansvaret för åtgärder efter en insats som syftar till att rädda egendom ligger på ägaren eller innehavaren av egendomen. Statsmaktema vill emellertid underlätta för enskilda fysiska eller juridiska personer att vidta åtgärder i återställningsskedet. Det finns av det skälet en skyldighet för räddningstjänsten att när en räddningsinsats är avslutad, om det är möjligt, underrätta ägaren eller innehavaren av den drabbade egendomen om behovet av bevakning, restvärdeskydd, sanering och annan återställning.

Nuvarande och uppgifisfördelning 61 ansvars-

Efter en brand är det stor risk för sekundärskador korrosion genom på maskiner eller utrustning. Risken för rökannan och vattenskador kan också fordra åtgärder. För försäkringsgivama är det ett intresse att återställningsarbetet kan börja så fort möjligt. Kommunförbundet som och försäkringsgivama har mot den bakgrunden träffat en överenskommelse om restvärdeskydd i samband med brand eller en Vattenskada. Det kan här påpekas att sekundärskadoma kan i många

fall från kostnadssynpunkt väsentligt överstiga de skador som uppkommer som en direkt följd olyckshändelse. av en

Behoven av återställning är i allmänhet mycket efter stora t.ex. skred och översvämningar. Det ankommer även i det här

sammanhanget på ägarna mark, byggnader och anläggningar av att vidta de åtgärder fordras. som

Den sanering som måste ske, det efter ett utsläpp eller utflöde om av olja eller kemikalier inträffar skador i miljön, är regel uppgift som en för det ofentliga. Saneringen ankommer i de flesta fallen på kommunen, som får statlig ersättning för åtgärder efter utsläpp eller

utflöden olja inom områden där för av staten ansvarar räddningstjänsten. Statliga expertmyndigheter Naturvårdsverket som och Räddningsverket deltar i allmänhet med rådgivning och annan experthjälp.

Sanering efter utsläpp radioaktiva ämnen från kämtekniska av anläggningar är särskilt reglerad. Vid utsläpp radioaktiva ämnen från av en kämteknisk anläggning i sådan omfattning att det krävs särskilda

åtgärder för att skydda allmänheten eller det är överhängande fara om för sådant utsläpp ska länsstyrelsen för räddningstjänsten en ansvara enligt räddningstjänstlagen. Länsstyrelsen ska också för ansvara saneringen efter utsläpp radioaktiva ämnen från kämteknisk av en anläggning. För planering och samordning verksamheten på central av nivå ansvarar Räddningsverket och Strålskyddsinstitutet.

2.4.2 erfarenheter

Återföring av

Många olyckor och insatserna i samband med dessa erfarenheter - - ger som det är angeläget att enskilda och myndigheter tillvara. Efter tar en olycka ska det som regel också klargöras det finns skäl låta domom att en stol pröva någon ska ställas till for olyckan har uppstått. om ansvar att

62 Nuvarande ansvars- och uppgijisfördelning

Det finns en skyldighet för medlemsländerna i EU att till kommissionen rapportera olyckor med verkningar över ett antal i olika avseenden fastställda gränsvärden.

För återföringen av erfarenheter inom landet ansvarar

Statens haverikommission; Luftfartsinspektionen, Sjöfartsinspektionen och Jämvägsinspektionen;

Räddningsverket;

Andra statliga expertmyndigheter, t.ex. Sprängämnesinspektionen, Arbetarskyddsstyrelsen, Socialstyrelsen och Naturvårdsverket;

0 Räddningstjänsten i kommunerna.

De kommunala räddningstjänsterna deltar i ett av Räddningsverket organiserat system för insatsrapportering. Det innebär att det fortlöpande samlas in vissa uppgifter om de räddningsinsatser som sker.

Statens haverikommission behandlar i sin verksamhet stora olyckor och insatser eller händelser som på annat sätt ger värdefulla erfarenheter. Lufifartsinspektionen, .Sjöfartsinspektionen och Järnvägsinspektionen studerar händelser som faller utanför haverikommissionens utredningsverksamhet. Samma sak gäller Räddningsverket, som ibland också uppmärksammar stora olyckor i andra länder med verkningar och erfarenheter som har intresse för utvecklingen av de åtgärder som syftar till att förhindra olyckor och för den skadebegränsande verksamheten i Sverige.

Socialstyrelsen har sedan många år en expertgrupp KAMEDO

- som klargör händelseförloppet vid stora olyckor och bedömer insatser som har särskilt intresse för den katastrofmedicinska verksamheten.

Polisen gör de undersökningar som fordras för att ansvarsfrågoma ska kunna avgöras. Möjligheterna att i samband med återföringen av erfarenheter använda polisens utredningsmaterial begränsas av att det polisiära arbetet är inriktat på behoven i den rättsliga proceduren Sekretessregler m.m.. Frågor som har med säkerheten att göra analyseras däremot som regel inte i den utsträckning som fordras för att de myndigheter och organisationer som tar tillvara erfarenheter fullt ut ska ha nytta av materialet.

De statliga och kommunala myndigheterna samarbetar i stor utsträckning i samband med den återföring av erfarenheter som äger

Nuvarande och uppgzjisfördelning 63 ansvars-

rum. Det sker i allmänhet från fall till fall utan någon organiserad samordning. Det finns inte heller någon samlad registrering av resultaten i data- och erfarenhetsbank. Det pågår dock en gemensam vid Räddningsverket ett arbete för att få systematisk registrering en av erfarenheter från olyckor i verkets infonnationsbank.

2.5 av

Sammanfattning den nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelningen

Fördelningen och uppgifter mellan enskilda och det av ansvar offentliga

Vi har sett att ansvaret för att verksamhetsområdet ska fungera åvilar det offentliga och att verksamhetsområdet i sin huvuddel är ett ofentligt åtagande. Att det är ett offentligt betyder inte att det offentliga ansvar även ska vara genomförare.

Inom olika delar verksamhetsområdet finns både ett privat av ansvar och privata aktörer/ genomförare.

Såväl statliga och kommunala myndigheter, enskilda organisationer företag och ideella organisationer enskilda människor har, vi som som har sett i tidigare avsnitt, eller uppgifter inom alla skeden. De ansvar olika grupperna utför också uppgifter inom alla skeden. Tyngdpunkten varierar dock betydligt, insatsskedet är t.ex. ett offentligt, främst kommunalt ansvar, medan det återställande skedet främst är ett privat ansvar. Förskedena, dvs. åtgärder vidtas innan olyckor inträffar, är som de mest blandade. Det offentliga ansvaret inom förskedena är övergripande och sammanhållande. Genom regler och tillsyn ser myndigheter till att olika aktörer åläggs att vidta åtgärder och följer upp att de vidtas.

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun

Staten anger genom användning lagstiftnings- och ñnansmakten målen av för medborgarnas säkerhet dvs. formulerar säkerhetskraven, ställer - upp de övergripande målen och fördelar ansvar och mellan statliga resurser myndigheter, kommuner och enskilda.

Staten ansvarar också för tillsyn den kommunala verksamheten av och vidtar åtgärder fordrar särskilda eller speciellt som resurser

64 Nuvarande ansvars- och uppgifisfördelning

kunnande som kommunerna svårligen kan hålla. Staten vidtar också åtgärder som i allmänhet inte går att hänföra till bestämd kommuns

en geografiska område. Dessutom staten för utbildning och

ansvarar utveckling av metoder och materiel samt materielanskaffning.

Kommunerna ansvarar för och utför åtgärder som det är enklast att sköta den lokala nivån reglerar t.ex. markanvändningen, så att

kraven hälsa och säkerhet blir tillgodosedda, kontrollerar att enskilda fullgör sina skyldigheter genom t.ex. brandsyn på företag och genomför insatser ska begränsa skadorna vid de olyckor

som som inträffar. Dessutom ansvarar kommunerna för viss utbildning samt anskaffning av materiel.

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan statliga myndigheter

Inom ramen för det statliga åtagandet är ansvaret fördelat efter olika principer.

En myndighet, Räddningsverket, har enligt sin instruktion 1988:1040 ålagts att samordna samhällets verksamhet för olycks-

och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen

1986:l 102 samt inom räddningstjänsten.

Därutöver finns ett antal expertmyndigheter, med stöd

som agerar av speciallagstiftningen för sina respektive verksamhetsområden. De har inom ramen för sin ordinarie verksamhet även uppgifter när det gäller förskedena. Några myndigheter har ansvar för den statliga räddningstjänsten. Vi har funnit följande principer för fördelning

av ansvaret:

0 Sektorskompetens, dvs. kopplingen till sektorsansvarig myndighet har

varit vägledande. Exempel är Arbetarskyddsstyrelsen, är central

som

förvaltningsmyndighet för bl.a. arbetsmiljöfrågor och Boverket är

som

central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor byggd miljö och

om

fysisk planering.

0 Produktkompetens, dvs. kopplingen till myndigheter med för

ansvar

vissa produktområden har varit vägledande. Exempel på detta är

Sprängämnesinspektionen, för förebyggande brand

som ansvarar av

med brandfarliga och explosiva ämnen.

Nuvarande ansvars- och uppgifisfördelning 65

0 Risk- och olyckskompetens, dvs. kopplingen till myndigheter har som kompetens inom riskhantering har varit vägledande. Exempel här m.m. är Räddningsverket, som bl.a. för samordningen ansvarar av

kämkraftsberedskapen.

I flertalet fall finns även tillsynsansvar ålagda de myndigheter som har ansvar inom omrâdet. Tillsynen sker dels dels genom egna resurser, genom regionala eller lokala myndigheter, kan antingen som vara statliga eller kommunala.

Ansvaret för den statliga räddningstjänstens olika delar är främst

fördelad enligt principen sektorskompetens.

om

2.6 Nuvarande ansvarsoch

uppgiftsfördelning for verksamhet under

höjd beredskap

Funktionen Befolkningsskydd och räddningtjänst har till uppgift skydda att och rädda människor, egendom och miljö i samband med olyckor eller stridshandlingar under höjd beredskap. Verksamheten innebär de kompletterande åtgärder krävs för verksamhet under höjd

som beredskap

när det gäller räddningstjänsten samt befolkningsskydd, inte finns i som fredsverksamheten.

Fördelningen av ansvar och uppgifter mellan enskilda och det offentliga

Att totalförsvarsuppgifter är ett självklart offentligt, främst statligt

åtagande, uttrycks i statsmaktsdokument och statliga utredningar. I direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare

att pröva offentliga

åtaganden Dir. 1994:23 sägs:

Den privata marknaden kan inte uppfylla alla politiskt prioriterade mål for samhällsutvecklingen. Därför måste vissa kollektiva nyttigheter garanteras genom offentliga åtaganden. Försvaret, rättsväsendet, naturskyddet, stora delar vägnätet och vården vissa delar av av av kulturarvet är exempel på sådana nyttigheter.

I SOU 1993:95 Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret konstateras:

66 Nuvarande ansvars- och uppgijtsfördelning

Ansvaret för landets beredskap inför krig och krigsfara är naturligtvis främst en statlig angelägenhet.

Fördelning mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter

Statens allmänna roll gentemot kommunerna är, tidigare sagts, att

som bl.a. formulera nationella mål och att genom lagstiftning ange formella ramar för kommunernas arbete. Staten ska ge kommunerna underlag för vilka beredskapsåtgärder som fordras på den kommunal nivån. Underlaget ska bestå av övergripande mål och andra planeringsförutsättningar samt rådgivning. Staten ska också följa upp resultatet av kommunernas beredskapsåtgärder samt beredskapsläget.

Verksamheten på lokal nivå inom funktionen vid höjd beredskap har genom lagen om civilt försvar 1994:1720 och ändringar i räddningstjänstlagen fullt ut blivit en kommunal uppgift. Det innebär bl.a. att kommunen ska planera för räddningstjänsten vid höjd beredskap och att ansvaret för personalförsörjningen och materielhanteringen ligger på kommunerna. Alla förberedelser för mobilisering ska utföras av kommunerna.

Enligt lagen om civilt försvar ska kommunerna verka för att beredskapsförberedelser för den civila verksamhet som bedrivs i kommunen av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner samt organisationer och företag får en enhetlig inriktning och för att samverkan sker mellan dem. Detta gäller endast i fråga om sådan verksamhet som är inriktad på kommunen.

Statsmaktema anser att samordning mellan räddningstjänst i fred och den verksamhet som bedrivs inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som tidigare benämndes civilförsvarsverksamhet ska vara integrerad och att den s.k. totalförsvarsprincipen eller ansvarsprinc1pen, dvs. den som har ansvaret i fred ska ha det i krig, ska gälla. I prop. 1984/85:l6l uttrycktes det på följande sätt:

För egen del ser jag samordningen mellan räddningstjänsten i fred och

civilförsvarsverksamheten som ett led i strävandena att i enlighet med

1982 års totalförsvarsbeslut förankra totalförsvaret i samhället.

Utvecklingen innebär att den s.k. totaltörsvarsprincipen införs på detta

område, dvs. att den som har ansvaret för verksamhet i fred också

en

ska ha detta ansvar i krig. Samtidigt kan man konstatera att

Nuvarande

ansvars- och uppgiftsfördelning 67

samordningen ger betydande fördelar för verksamheten i både fred och

krig.

2.6. 1

Ledningsförmåga

Totalförsvarets ledningssystem bygger på sättet leda verksamheten att som finns redan i det fredstida samhällets besluts- och

ledningssystem. För att

klara de svåraste och mest omfattande händelserna, där det väpnade angreppet ställer de största kraven, måste dock vissa

kompletterande

åtgärder vidtas. Detta gäller såväl legala förutsättningar, tekniskt stöd, organisation som uthållighet och robusthet.

I ledningssystemet får de geografiskt ansvariga vid

myndigheterna

höjd beredskap ett ansvar innebär att de ska inrikta, prioritera, som omfördela, informera Denna övergripande operativa m.m.

områdesledning behövs när det fredstida ledningssystemet för

mer normala fredshändelser inom olika verksamheter inte klarar

längre

situationen. För närvarande i denna så kallade

avses ledningskedja

regeringen, civilbefálhavare, länsstyrelser och

kommunstyrelser.

Ansvar och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhälle i fred utreds för närvarande inom Regeringskansliet.

Ledningssystemet och dess fråga är prioriterad statsmakterna och av i totalförsvarsbeslutet 96 också inriktningen.

anges Prioriteringen av åtgärder avser i första hand myndigheter i ledningskedjan och

de centrala myndigheterna, kan naturligtvis i

men omsättas tillämpliga

delar i hela systemet. En intressant fråga

är ledningsförhållandena på

den lokala nivån, där kommunstyrelsen ska ha övergripande ett geografiskt ansvar för all verksamhet. Kommunerna har hittills fått ett ringa stöd för sin övergripande ledningsförmåga, medan de inom

funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, har fått ett

omfattande stöd. ÖCB har dock till

regeringen föreslagit

omavvägningar inom den civila planeringsramen för kunna stärka att den kommunala övergripande ledningsförmågan.

2.6.2 och

Styr- uppföljningssystemen

ÖCB har olika roller,

dels en samordningsuppgift stabs- och

som

expertorgan under regeringen, dels funktionsledningsansvar för de

tre av 18 funktioner som ingår i civilt försvar.

68 Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning

I samordningsuppgiften ingår bl.a. att till regeringen utarbeta planeringsunderlag för civilt försvar och att för myndigheterna konkretisera statsmaktemas intentioner ta fram gemensamma utgångspunkter för hur totalförsvarsbesluten ska genomföras. Vidare har ÖCB uppgiften följa verksamheter och på regeringens

att upp att uppdrag genomföra t.ex. funktionsgenomgångar.

Regeringen ger operativa anvisningar för genomförande av totalförsvarsbeslut. ÖCB konkretiserar dessa anvisningar i dokumentet Beredskapsinriktning för civilt försvar, framtagen efter de senaste totalförsvarsbesluten åren 1992 och 1996. Beredskapsinriktningen vänder sig till funktionsansvariga myndigheter och civilbefälhavare

som sedan i sin tur ska ta fram erforderliga funktionsinriktningar

respektive grundsyner för genomförande inom respektive geografiskt område. Vidare baseras genomförandet på olika prioriteringsinstrument

konkretiseras ÖCB, såsom regionala mål- och riskanalyser, som av gruppering kommuner Även dessa instrument ingår i

av m.m. samordningsuppgiften och är funktionsövergripande. De gäller i tillämpliga delar samtliga funktioner.

2.6.3 Allmänt

om befolkningsskydd

Begreppet befolkningsskydd definieras i lagen 1994:1720 om civilt försvar. Det omfattar åtgärder som syftar till att skydda befolkningen och civil egendom från krigets verkningar. Följande åtgärder räknas enligt lagen till befolkningsskyddet:

0 Utrymning och inkvartering; 0 Tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum och skyddade

utrymmen;

Tillhandahållande av andningsskydd;

Mörkläggning;

Information om Självskydd;

Kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att övriga åtgärder ska

kunna genomföras.

Av beskrivningen ser vi att befolkningsskyddet endast är avsett för verksamhet under höjd beredskap. Några krav på att verksamheten ska ge skydd mot fredstida hot och risker ställs inte i lagen. I detta avseende skiljer sig befolkningsskyddet från räddningstjänsten. En annan skillnad i förhållande till räddningstjänsten är att

Nuvarande ansvars- och uppgiflsfördelning 69

befolkningsskyddet till stor del verkar skadeförebyggande medan räddningstjänsten till stor del verkar skadeavhjälpande.

Vi beskriver i det följande skyddsrumssystemet systemet för tillhandahållande och iordningställande skyddsrum och skyddade av utrymmen. Övriga åtgärder inom befolkningsskyddet går vi inte närmare in på här. Vi återkommer till dem i våra överväganden om Räddningsverkets verksamhet i kapitel

Skyddsrumssystemet

Allmänt

Med skyddsrumssystemet administration fysiskt skydd för avses av befolkningen skyddsrum och skyddade utrymmen i vid bemärkelse, - från planering till avveckling.

Skyddsrumsbyggandet regleras i huvudsak lagen genom 1994:1720 och förordningen 1995:128 civilt försvar. Med stöd om av förordningen har Räddningsverket givit ut föreskrifter SRVFS 1992:19 om utförande och utrustning skyddsrum. Härutöver har av plan- och bygglagen 1987:10 betydelse för skyddsrumsbyggandet.

Skyddsrum är ett fysiskt skydd redan under fred anordnas, som utformas och utrustas så att det skydd mot de stridsmedel kan ger som antas komma till användning i krig.

Skyddsrum byggs i takt med nyproduktionen bostäder och andra av byggnader. Olika lagar och förordningar har tillämpats, liksom olika planeringsförutsättningar, tekniska bestämmelser och ekonomiska ersättningssystem sedan början andra världskriget, då av

skyddsrumsbyggandet började i Sverige.

En mindre del skyddsrumsproduktionen har skett i befintliga av byggnader förstärkning tak och genom av väggar, bristtäckningsskyddsrum. Detta görs i dag i storstädemas centrala delar, i första hand för att täcka brister skyddsrum i totalförsvarsviktiga av verksamheter, men också för boende.

Fastighetsägaren är enligt lag skyldig att underhålla skyddsrummet så att dess skyddsförmåga är kvar under hela livslängden. Kommunen

ansvars-

har en lagenlig skyldighet att besiktningar kontrollera att

genom skyddsrummen har en tillfredsställande skyddsformåga. Länsstyrelsen ansvarar för tillsyn och uppföljning i övrigt.

Omfattningen av skyddsrumsbyggandet styrs bl.a. genom storleken

på det bemyndigande som riksdagen årligen beslutar och

om som regeringen överlämnar till Räddningsverket genom regleringsbrevet.

Byggkonjunkturen har en avgörande inverkan på möjligheterna att

åstadkomma skyddsrum i samband med att nya byggnader byggs.

Ett skyddat utrymme är ett skydd som planläggs kommunen i fred

av och som anordnas under höjd beredskap. Det är betydligt enklare än ett skyddsrum och ger visst skydd mot strålning från radioaktivt nedfall och splitter samt, inom särskilt utsatt område, även mot byggnadsras.

Verksamhetsmål och riktlinjer

Enligt regleringsbrevet år 1998 för verksamhetsgrenen Befolkningsskydd i krig är verksamhetsmålet följande:

Statens räddningsverk skall inrikta och planera produktion

av skyddsrum för boende eller verksamma i civil totalförsvarsviktig verksamhet inom särskilt riskutsatta områden i enlighet med de regionala mål- och riskanalysema, så att intentionerna i 1996 års totalförsvarsbeslut uppfylls.

Räddningsverket skall tillse att

underhållsbesiktning och åtgärdande av fel och brister i -

befintliga skyddsrum fortsätter,

inventering och registrering lokaler är lämpade - av som som

skyddade utrymmen fortsätter,

arbetet med att införa snävare avgränsning - av

skyddsrumsområdena så att dessa närmare ansluter till de

teoretiska riskområdena enligt de regionala mål- och

riskanalysema slutförs snarast.

Räddningsverket fattade den 14 januari 1998 beslut inriktningen

om av skyddsrumsproduktionen under första halvåret 1998. Enligt detta beslut ska tills vidare inga skyddsrum beslutas inom

nya skyddsrumsområde som har tillkommit enbart grund riskområde

av för sjöinvasion infallsport i södra och mellersta civilområdena.

Nuvarande

ansvars- och uppgiftsfördelning 71

Planeringssystem för skyddsrum

Mål- och riskanalys

Mål- och riskanalys är förteckning över de objekt civila och militära

en -

som kan antas bli direkt utsatta för vapenverkan vid ett väpnat

angrepp. Det framgår också om objektet utgör punkt- eller ytmål, sabotagemål eller

mål för kemiska samt vilken risknivå åsatts det omgivande

vapen, som riskomrâdet. Av förteckningen framgår också områden tidigt kan

som utsättas för omfattande markstrider.

Grunderna grundsynen för mål- och riskanalysema utarbetas

av ÖCB och Försvarsmakten

gemensamt. Grunderna, tillsammans med de tillämpningsregler ÖCB och Försvarsmakten

som gemensamt gör, är av stor vikt för att samstämmiga bedömningar ska olika områdes-

göras av

och funktionsansvariga myndigheter.

Mål- och riskanalys är sammanställd för län eller

som ett ett civilområde benämns regional mål- och riskanalys. Civilbefálhavaren och militärbefälhavaren utarbetar den regionala mål- och riskanalysen

gemensamt och i enlighet med grundsynen. Länsstyrelsen, försvarsomrâdesbefälhavaren m.fl. berörda myndigheter lämnar underlag till och deltar i arbetet.

Kommunen behöver för sin planering för höjd beredskap inom bl.a. räddningstjänst och vid skyddsrumsbyggande, ta del den regionala

av mâl- och riskanalysen. På grund sekretesskravet brukar kommunen

av enbart få ta del av det berör den kommunen.

som egna

Fysisk planering

Varje kommun ska ha aktuell översiktsplan, omfattar kommunens

en som yta. Översiktsplanen är ett samlat beslutsunderlag, bl.a. belyser

som allmänna intressen, kommunens miljösituation och hur nationella värden

tas tillvara. I de allmänna intressena inräknas åtgärder för skydda

att

befolkningen mot och begränsa verkningarna stridshandlingar.

av

En detaljplan upprättas främst vid planering bebyggelse eller

av ny

vid planering av större förändringar i befintlig bebyggelse.

ansvars-

Behovsplanering

Skyddsrum ska enligt totalförsvarsbeslutet 96 byggas endast för boende samt verksamma i särskilt totalförsvarsviktiga verksamheter. Behovet

av nya skyddsrum ska i första hand styras de risker befolkningen kan

av som antas bli utsatta för på grund av att vissa platser med totalförsvarsviktiga mål kan bli bekämpade. Detta sammanställs i de regionala mål- och riskanalysema, där även riskområden och risknivåer anges. På grundval

av dessa riskområden fastställer kommunerna i samråd med respektive länsstyrelse inom vilka områden skyddsrum ska byggas.

Regeringen säger i Totalförsvar i förnyelse prop. 1996/97:4:

Planering och produktion av fysiskt skydd bör inriktas enligt

följande.

Särskilt utsatt område Skyddsrumsområde

Annat utsatt område Planläggs för skyddade

utrymmen, med beaktande av

befintliga skyddsrum

Övrigt område Ingen planering

I annat utsatt område ska planeras för skyddat utrymme. Räddningsverket tolkar annat utsatt område som tätort, dvs. ort med sammanhållen bebyggelse med minst 200 invånare och ett avstånd mellan husen som normalt inte överstiger 200 meter. Kommunen ska besluta om skyddade utrymmen i samråd med länsstyrelsen.

Prövning av objekt

Ett skyddsrumsärende hanteras och prövas på följande sätt.

Den som planerar att bygga ett hus eller motsvarande som kräver en bygganmälan ska underrätta kommunen. Om byggandet planeras ske inom ett område där skyddsrum ska byggas ska kommunen lämna besked om att skyddsrum ska byggas.

Nuvarande ansvars- och uppgzjijördelning 73

Behovet av skyddsrumsplatser för det anmälda byggobjektet beräknas av kommunen som summan av den nya byggnadens behov och bristen på skyddsrumsplatser inom radie 70 meter.

en

Byggande och besiktning av skyddsrum

Den som har förelagts att bygga ett skyddsrum ska bygga och utrusta skyddsrummet samt se till att skyddsrummet stämmer överens med föreläggandet och med gällande föreskrifter om skyddsrum.

Besiktningen av skyddsrummet sker av kommunen.

Finansieringssystem för skyddsrum

Allmänt

Den som har förelagts att bygga skyddsrummet får ersättning staten.

av Beloppet motsvara merkostnaden för att anordna skyddsrummet. Länsstyrelsen beräknar och beslutar om ersättningen. Räddningsverket betalar.

Bemyndigandesystemet

Staten ger bemyndigande för skyddsrumsbyggande, dvs. riksdagen beslutar om hur mycket skyddsrummen får kosta under en viss period och lovar regeringen att anslag motsvarande belopp kommer att beviljas. Bemyndigande är ett styrinstrument för omfattningen och inriktningen av skyddsrumsbyggandet, det medverkar till att hålla kontroll över statens sammanlagda betalningsåtaganden gentemot de fastighetsägare som är ålagda att bygga skyddsrum.

Regeringen kan i sin tur lämna bemyndigandet vidare till den myndighet som ska genomföra statsmaktemas intentioner. Med bemyndigande menas befogenhet för myndigheten att göra åtaganden som medför framtida utgifter som ska täckas med ett anslag som myndigheten ännu inte fått, dvs. mer än ett år går mellan beslut och utbetalning anslagsförordningen 1996:1 189.

För att regering och riksdag ska få en uppfattning om hur bemyndigandena bör fördelas för skyddsrumsproduktionens olika verksamheter begärs varje år en redovisning från kommunerna av omfattningen av planerad nyproduktion och planerat underhåll under

74 Nuvarande ansvars- och uppgifsfördelning

det senaste året. Kommunernas behovsunderlag lämnas till länsstyrelserna, som sammanställer och sänder till Räddningsverket.

Med utgångspunkt i bl.a. de redovisade behoven och en prognos

över byggmarknadens utveckling gör Räddningsverket avvägningar

och presenterar bedömda behov i sitt budgetunderlag. Anslagen för skyddsrum ges ett halvt år Då fattar Räddningsverket beslut senare. om hur de bemyndiganden tilldelats ska användas. Beslut som om bemyndigande tas först ett och ett halvt år efter det att budgetunderlaget lämnats in.

Eftersom inte alla har anmält att de ska bygga inom som ett Skyddsområde och sedan fått bygglov och skyddsrumsbesked, faktiskt bygger, är bemyndigandesumman större än vad behöver betalas som ut och därmed större än de anslag Räddningsverket får som för

skyddsrumsbyggandet.

Kostnader

Nedanstående tabell visar utfallet kostnaderna för skyddsrum av och skyddade utrymmen under de senaste åren.

Tabell 6: Kostnader för jøsiskt skydd Utfall, miljoner kr

1997 1996 1995 Skyddsrum vid och 108,3 111,5 ny- 145,3

ombyggnad

Besiktningar och 76,5 64,3 78,9 åtgärder efter

besiktningar

Bristtäckningsskyddsrum 70,9 88,7 75,7

och stora skyddsrum Planering och produktion 0.5 10,5 12,9 av skyddade utrymmen Administration 0.2 0,8 1,3 Summa 256,4 276,8 314,1

Anm. 1996 budgetåret 1995/96 omräknat till 12 månader, avser 1995 avser budgetåret 1994/95 omräknat till 12 månader.

Nuvarande och uppgijisfördelning 75

ansvars-

Den nedåtgående tendensen väntas fortsätta, främst beroende på låg bostadsproduktion samt skyddsområdenas minskning i antal och utbredning.

2.6.5 Planering för under räddningstjänst höjd beredskap

Med räddningstjänst avses enligt räddningstjänstlagen de

räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö. Fr.o.m. den l juli 1995 gäller lagen också räddningstjänsten under höjd beredskap.

Den 1 juli 1995 ändrades räddningstjänstlagen 1986:1102. Dessa lagstiftningsâtgärder medförde att kommunerna fick ansvaret för rädddningsyänsten under höja beredskap. Samtidigt avskaffades den statliga civilförsvarsorganisationen. Grundtanken bakom detta beslut är att rädddningstjänsten under höjd beredskap ska bygga på fredsräddningstjänsten organisation och resurser med de

kompletteringar som kan behövas under höjd beredskap. l l l När kommunerna fick ansvaret för det civila försvaret under höjd beredskap innebar det bl.a. följande:

i

l 0 Varje kommun ska självständigt utforma, planlägga och vidmakthålla E en krigsorganisation mot den och de särskilda

som ansvara r utsatthet hot som finns i kommunen. Staten ska ge kommunerna full kostnadstäckning för krigsuppgiftema.

i

Länsstyrelserna ska ge kommunerna stöd och planeringsunderlag för

beredskapsförberedelsema. Länsstyrelserna ska också i dialog med

kommunerna följa upp och utvärdera beredskapen på den lokala nivån.

Beredskapsläget ska regelbundet rapporteras till regeringen.

Genomförandet av de beslut som fattades år 1995 fortsätter fortfarande. Flertalet kommuner hade den l juli 1997 fastställt räddningstjänstplaner som också omfattade räddningstjänsten under höjd beredskap. Det kommer dock att lång tid innan den

nya organisationen har bemannats fullt ut och försetts med erforderligt materiel. Enligt nuvarande planering kommer utbildningen av räddningsmän för höjd beredskap att ske successivt under

en tioårsperiod.

76 Nuvarande och uppgijisfördelning

ansvars-

Räddningsverket ansvarar för den centrala tillsynen den av kommunala räddningstjänsten. Sedan den 1 juli 1995 är

ñedsräddningstjänsten och räddningstjänsten under höjd beredskap

integrerad. Räddningsverkets tillsyn omfattar båda dessa verksamheter.

Under de senaste åren har omfattande insatser gjorts för bygga att

upp rädddningstjänsten under höjd beredskap. De viktigaste

styrdokumenten i detta sammanhang har varit vissa och andra rapporter underlag som tagits fram projekt- och arbetsgrupper inom av

Räddningsverket projektet Räddningstjänst under höjd beredskap och

föregångare till detta. Inom för detta arbete har bl.a. tagits fram ramen

exempel på planeringsunderlag för den kommunala räddningstjänsten under höjd beredskap och modeller för dimensioneringen

av

räddningsstyrkor och räddningsledningar. I detta arbete har

Räddningsverket definierat och beskrivit s.k. typskador har som

använts som riktvärden vid dimensioneringen räddningstjänsten

av

under höjd beredskap.

Det material som har redovisats Räddningsverket har av av

länsstyrelserna omsatts i planeringsunderlag för länets kommuner.

Länsstyrelserna har då också utgått från den grundsyn gemensamma som länsstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren har tagit fram. Vidare har Räddningsverket utbildat ett sextiotal handledare har som bistått kommunerna vid planeringen räddningstjänsten under höjd av beredskap. Ungefär hälften av handledarna har rekryterats från den kommunala räddningstjänsten. Den andra hälften utgörs personal av

från länsstyrelserna.

Vad gäller övriga delar räddningstjänsten sker styrningen på av olika sätt beroende på vad det rör sig för verksamhet. Beträffande om verkskyddet har Räddningsverket viss föreskriftsrätt med stöd av förordningen om civilt försvar. Föreskriftsrätten omfattar verkskyddets

organisation, utrustning, beredskap, mobilisering och verksamhet under höjd beredskap. Räddningsverket har nyligen reviderat föreskriftemas inom detta område. De grundläggande bestämmelserna verkskyddet om finns i lagen civilt försvar. om

2.6.6 och

Räddningscentraler ledningsplatser

Det utgår statsbidrag för de tilläggskrav för skydd, samband och

uthållighet som måste ställas för att ledningsplatsen för den kommunala

räddningstjänsten räddningscentralen ska användbar vid höjd

vara

Nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning 77

beredskap. Däremot ska de krav som beror på de fredstida behoven bekostas respektive kommun. Räddningscentraler samñnansieras

av därför i regel av staten och respektive kommun. Räddningsverket har ansvar för de statliga satsningar som görs vad gäller räddningstjänstens ledning vid höjd beredskap. Det finns ett omfattande regelverk för skyddsrum, motsvarande finns inte för räddningscentraler eller

men

kommunala ledningscentraler.

Ledningsplatser för kommunen är, precis som räddningscentraler,

kommunal angelägenhet. ÖCB har dock inriktningsansvar dvs. en

för används rätt sätt för de statliga satsningar ansvarar att pengarna

genomförs vad gäller skydd och samband för kommunens ledning som vid höjd beredskap den ledning som utövas i kraft av kommunens geografiska områdesansvar. ÖCB har fastställt

en prioriteringsinriktning for de satsningar avser kommunala

som ledningsplatser. Räddningsverket har fått i uppdrag från ÖCB att ha ett samlat produktionsansvar för de statliga satsningar görs vad gäller

som tekniskt ledningsstöd och fortifikatoriskt skydd för kommunala ledningsplatser. Detta ansvar innebär att Räddningsverket med

utgångspunkt i ÖCB:s inriktning planerar och genomför åtgärderna

tillsammans med berörda kommuner.

Länsstyrelsens ledningsplatser är ÖCB:s Räddningsverket

ansvar. har fått i uppdrag ÖCB att för viss sambandsutrustning

av ansvara som är nödvändig för kontakterna med räddningstjänsten inom länet dvs. räddningstjänstens radiosamband.

78 Nuvarande och

ansvars- uppgifisfördelning

Tabell Kostnader för räddningscentraler och ledningsplatser Utfall, milj. kr 1997 1996/95 1995/94

Räddnings-

central 74,3 145,5 92,0

Kommunala

ledningsplatser 6,7 4,2

2,7

Sambandsutrustn.

vid länsstyrelsen ledningsplatser 3,4 2,7

2,3 Summa 81,0 149,7 94,7 Anm. 1996 det förlängda budgetåret 95/96, dvs. avser 18 månader. Det tillkommer utbetalningar avseende åtgärder

i befintliga anläggningar

m. m. på ca. 6 miljoner kr/år.

Förslag till principer för ansvars- och uppgiftsfördelning 79

3 till för ansvars-

Förslag principer och uppgiftsfördelning

3 Förslag

En viktig utgångspunkt för utredningen är att ansvar kompetens

- befogenheter resurser hålls samman. När olika principer och förslag

övervägs bör hänsyn tas till sambandet mellan dessa.

3.1 Det offentliga åtagandet

En kollektiv nyttighet

kommer alla potentiella brukare till nytta, oavsett om de betalat eller 0 inte, kan utspridd över ett stort antal aktörer, där ingen har så stor nytta 0 vara att det är intressant att ensam bära kostnaden, behöver samordnas för att den ska produceras i tillräcklig omfattning, karakteriseras icke-rivalitet, dvs. persons konsumtion av

av en nyttigheten minskar inte tillgängligheten för andra, karakteriseras öppenhet, det är omöjligt eller mycket svårt att 0 av utestänga den som inte bidrar till finansieringen.

Att eller tjänst är en kollektiv nyttighet brukar motivera att

en vara den är ett offentligt, ofta skattefinansierat, åtagande. Som exempel på kollektiv nyttighet brukar särskilt framhävas rättsväsendet, totalförsvaret och delar av infrastrukturen. Mot den bakgrunden är funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ett offentligt åtagande. Resonemanget vad kollektiv nyttighet är förs bl.a. i

om en Motiv för offentliga åtaganden Ds 1994:53.

80 Förslag till principer för och

ansvars- uppgiftvördelning

Mot bakgrund det,

av resonemanget ovan är enligt utredningens mening, ett ofentligt åtagande för att ansvara att verksamhetsområdet Skydd mot olyckor fungerar tillräckligt bra. Med detta menar vi att det är ett offentligt åtagande att skapa de övergripande regelverken och genom uppföljning och utvärdering försäkra sig reglerna om att efterlevs och de olika delarna i detta skede synkroniseras och genomförs så att suboptimering undviks och de nationella målen nås till

så låga kostnader möjligt.

som

Vi anser också att följande princip bör gälla vid

fördelningen av

ansvar mellan det offentliga och det enskilda:

0 Det är ett offentligt åtagande att mål för ange ett trygghet, säkerhet och välfärd.

Samtidigt som det övergripande ansvaret är ett offentligt åtagande är

en annan viktig utgångspunkt för utredningen:

0 Enskilda har för sitt liv och sin egendom ansvar och för att inte orsaka olyckor.

Detta medför, enligt vår mening, först att ska enskilda fysiska och juridiska vidta de åtgärder personer de kan i syfte att förhindra olyckor samt vidta de skyddsåtgärder de kan. Sedan det

tar offentliga vid. Ett

sätt att uppnå detta är att myndigheter arbetar bl.a. som kravställare genom regleringar, genom utvecklingsarbete, information och

utbildning samt med uppföljning och utvärdering.

3.1.2 Stat och kommun

Följande principer bör vägledande vid fördelningen vara av ansvar mellan stat och kommun:

0 Det är ett statligt att nationella mål för ansvar ange trygghet, säkerhet och välfärd.

0 Beslut och utförande uppgift bör inte om av en ligga på högre organisatorisk nivå än nödvändigt i förhållande till de direkt berörda.

0 Ansvar för verksamhetsområden kräver som ett stort mått av nationell likfonnighet och överblick bör ligga på staten.

Förslag till principer för ansvars- och uppgijtsfördelning 81

0 Ansvar för verksamhetsområden kräver ett betydande inslag

som av

lokalkännedom bör ligga på kommunen.

0 Närliggande uppgifter bör verkställas på beslutsnivå och

samma

handhas av samma huvudman.

0 Den verksamhet som kommuner eller landsting för ska ha

ansvarar

anknytning till det egna geografiska området eller till de

egna

medlemmarna.

0 Ansvar för internationella åtaganden bör ligga på staten.

Det är ett statligt ansvar att ange mål för trygghet, säkerhet och välfärd. Genom lagstiftnings- och finansmakten formulerar staten säkerhetskraven, ställer upp de övergripande målen och fördelar

ansvar och resurser mellan stat, kommuner och enskilda. De övergripande mål för trygghet, säkerhet och välfärd statsmakterna ska sedan

som anger brytas ned till Verksamhetsmål, olika myndigheter ska leva till.

som upp Verksamhetsmålen kan formuleras som minimistandards, ska gälla

som för landets alla medborgare eller andra lämpliga mätbara mål, t.ex. krav

på förmåga. I ansvaret ingår också att göra uppföljning/utvärdering.

Beslut om och utförande uppgift bör inte ligga på högre

av en organisatorisk nivå än nödvändigt iförhållande till de direkt berörda. Denna princip ger ingen anvisning om en uppgift bör handhas statligt eller kommunalt, den uttrycker allmän strävan till decentralisering i

men en

beslutsfattandet och därmed en viljeinriktning vid uppgiftsfördelningen.

Utgångspunkten inom det här aktuella verksamhetsområdet är att i första hand kommunen bör ansvara för räddningstjänsten. Om det behövs resurser eller kompetens det inte är rimligt att kommun

som en har bör övervägas om ansvaret bör ligga på högre organisatorisk

en niva.

Uppgifter som kräver ett stort mått likformighet eller där

av överblick över hela landet är nödvändigt bör ligga på staten. Exempel på avsedda uppgifter är lagstiftning.

Denna princip leder till ett centralt statligt Bland fördelarna

ansvar. med centralt beslutsfattande kan nämnas bättre samordningsmöjligheter samt bättre utnyttjande centralt placerad expertis och tekniska

av resurser. En centralt placerad beslutsfattare kan dock inte alltid

vara

82 Förslag till principer för ansvars- och uppgiftsfördelning

helt informerad om de specifika förhållande råder för viss som en konkret beslutssituation och är betydelse för val som av av handlingsalternativ. Därför finns även nästa princip:

Uppgifter som kräver ett betydande inslag lokalkännedom bör av ligga på kommunen. Exempel: att planera och utföra räddningstjänst inom kommun samt en socialtjänstens uppgifter med att stödja enskilda människor.

Genom delegering av och befogenheter kan människor ansvar aktiveras och få större intresse verksamheten. av

Närliggande uppgifter bör verkställas på samma beslutsnivå och handhas huvudman. av samma Denna princip kan leda till statligt eller kommunalt utförande. En uppgift bör utföras den, har de bästa förutsättningarna att sköta uppgiften av som på ett verkligt rationellt och ändamålsenligt sätt. Fördelen ligger i de förväntade effektivitetsvinster bör kunna uppnås vid god samordning som under en huvudman.

Utförandet av skydd mot olyckor bör läggas på myndighet en som har tillgång till lämpliga räddningsresurser och/eller geografiskt ansvar. De tillkommande räddningsresursema bör helst kunna merutnyttjas för annan mera kontinuerlig verksamhet.

Det kan också vara lämpligt att räddningstjänstansvar läggs på en myndighet som även av andra skäl bedriver operativ verksamhet, har dygnet runt-beredskap och dygnet runt-verksamhet.

Den verksamhet kommuner eller landsting för ska ha som ansvarar anknytning till det egna geografiska området eller till de egna medlemmarna. I kommunallagen anges att den verksamhet kommuner eller landsting som bedriver ska ha anknytning till det geografiska området eller till de egna egna medlemmarna.

I räddningstjänstlagen sägs att i varje kommun ska det finnas en räddningskår. Kommunen får komma överens med kommun en annan om att ha en gemensam räddningskår. Kommunen får också avtala med en annan kommun att de uppgifter i kommunen, enligt om som räddningstjänstlagen ankommer på räddningskåren, ska helt eller delvis ombesörjas den andra kommunens räddningskår. av

Förslag till principer för ansvars- och uppgifsfördelning 83

Detta upphäver ovanstående lokaliseringsprincip i

kommunallagen.

Vi ser det ändå som att varje kommun har för sitt geografiska ansvar område och sina kommunmedlemmar även kommun kan om en annan utföra uppgifter.

Ansvar för internationella åtaganden bör ligga på staten. Det gäller t.ex. for att till att internationella regleringar ansvar se följs. Detta utesluter inte att vissa kan

genomförandeuppgifter

decentraliseras.

Mellan de nordiska länderna gäller det nordiska ramavtalet, som medger att de svenska kommunala myndigheterna samarbetar med sina nordiska vid olyckshändelser och överhängande fara grannar för olyckshändelser.

3.1.3 mellan

Fördelning statliga myndigheter

0 En myndighet bör ha det sammanhållande för ansvaret verksamhetsområdet. Myndigheten har för ansvar att dels uppmärksamma oklara ansvarsförhållanden inom verksamhetsområdet

och att för regeringen påtala dem, dels för sådant inom verksamhetsområdet inte ankommer på någon som annan. Den ska också vara samlande och pådrivande inom verksamhetsområdet,

speciellt i förskedena.

0 Myndigheter med sektor- eller produktkompetens bör för ansvara att åtgärder vidtas förhindrar olyckor för vidta som samt att skyddsåtgärder inom sina respektive verksamhetsområden.

0 Ansvaret för den statliga räddningstjänstens respektive delar bör läggas på den myndighet som bedriver närliggande verksamhet.

0 Ansvaret för uppgifter kräver ett stort mått likformighet eller som av där överblick över hela landet är nödvändig bör nivå. ligga på central

En myndighet bär ha det sammankallande för ansvaret verksamhetsområdet. Myndigheten har för dels ansvar att uppmärksamma oklara ansvarsförhållanden inom verksamhetsområdet och att för regeringen påtala dem, dels för sådant inom verksamhetsområdet inte ankommer på någon som annan. Myndigheten ska också samlande och pådrivande inom vara verksamhetsområdet, speciellt iförskedena.

84 Förslag till principer för ansvars- och uppgijâtjördelning

Ovanstående ansvar sammanhänger med att en myndighet, Räddningsverket, bör ha ett för verksamhetsområdet, för

ansvar helheten. Att uppmärksamma oklara ansvarsförhållanden innebär att Räddningsverket behöver arbeta med uppföljning/utvärdering. Att påtala oklara ansvarsförhållanden för regeringen kan ske genom att Räddningsverket redovisar den nationella bilden och hur de nationella målen uppfylls samt vilka brister som finns.

Vi anser att verket i sitt arbete särskilt ska 0 i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala

myndigheter arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning av risker, säkerhet och förmåga att begränsa olyckor,

0 verka för att sprida kunskaper om risk- och olycksforskning samt

genom uppföljning och utvärdering belysa olycksutveckling och

samhällskonsekvenser, 0 bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella

samarbetet inom området och medverka med expertkunskaper.

Myndigheter med sektor- eller produktkompetens bör för

ansvara att åtgärder vidtas som förhindrar olyckor samt för att vidta skyddsåtgärder inom sina respektive verksamhetsområden. Flera myndigheter bör som ett led i sitt ordinarie arbete ansvara för att åtgärder vidtas som förhindrar olyckor samt för att skyddsåtgärder vidtas. I de fall såväl sektor- som produktmyndigheter har ett ansvar bör de ha en skyldighet att samarbeta.

Ansvaret för den statliga räddningstjänstens respektive delar bör läggas på den myndighet som bedriver närliggande verksamhet. Ansvaret ska åvila den myndighet som arbetar inom närliggande verksamhetsområden.

Utförandet av uppgifterna bör ske av någon som har tillgång till lämpliga räddningsresurser eller geografiskt ansvar. De tillkommande räddningsresursema bör helst kunna merutnyttjas för annan mera kontinuerlig verksamhet. Det primära för den utförande myndigheten är att den har förmågan att genomföra avsedda räddningsinsatser inom det geografiska området.

Ansvaret för uppgifter som kräver ett stort mått av likformighet eller där överblick över hela landet är nödvändigt bör ligga på central nivå.

Förslag till principer för och uppgifsfördelning 85 ansvars-

Denna princip främst fördelningen mellan avser av ansvaret länsstyrelserna och de centrala statliga myndigheterna. Uppgifter som kräver ett betydande inslag regional kännedom bör länsstyrelsen med av fördel kunna för. ansvara

3.2 fördelade

Föreslagna principer på

skeden

Förskedena

Inom dessa skeden vidtas 0 åtgärder som syftar till att förhindra olyckor 0 skyddsåtgärder

0 förberedelser för räddningsinsatser.

Enligt de föreslagna principerna ska enskilda fysiska och juridiska personer först göra vad de kan för att avvärja olyckor och minska konsekvenserna de ändå sker. För den bedriver farlig om som verksamhet ska detta ett mycket långtgående krav. vara

När det gäller åtgärder som ska förhindra att olyckor inträffar samt skyddsåtgärder, finns redan i dag ett enskilt intresse och ansvar. Det tar sig uttryck i t.ex. föreskrifter från försäkringsgivare, branschöverenskommelser och installation brandlarm i hemmen. av Dessutom finns offentliga regleringar för vad enskilda ska göra i detta skede t.ex. §§ 41 och 43 i räddningstjänstlagen. Utredningen att anser det är viktigt med incitament för enskilda sig i detta skede. att engagera

Det är ett offentligt åtagande att skapa de övergripande regelverken och genom tillsyn försäkra sig att reglerna efterlevs de om samt att olika delarna i detta skede synkroniseras och genomförs. Enligt våra principer kan detta finnas såväl på statlig på kommunal ansvar som nivå, beroende på vilken målgrupp eller geografiskt område åtgärderna riktar sig mot. Samtidigt är det viktigt att myndighet har en ett sammanhållande ansvar inom verksamhetsområdet, så att alla involverade organisationer arbetar med inriktning, dubbelarbete samma och suboptimering undviks samt att de nationella målen nås till så låga kostnader som möjligt.

86 Förslag till principer för ansvars- och uppgijtsfördelning

Insatsskedet

Insatsskedet innehåller uppgifter som på flera sätt uppfyller kraven på kollektiv nyttighet. Därför anser vi att ansvaret för detta skede även fortsättningsvis till övervägande del bör vara ett ojfentligt åtagande.

Enligt principerna för fördelning mellan stat och kommun är det lämpligt att även fortsättningsvis i första hand låta åtgärderna i insatsskedet vara ett kommunalt ansvar. Samtidigt bör sådana insatser som berör större områden, kräver eller överväganden det

resurser som inte är rimligt att en enskild kommun har ett statligt åtagande.

vara

Det återställande skedet

Arbetet inom detta skede omfattar åtgärder typen bevakning den

av av skadade egendomen samt skydd och säkring restvärdet, dvs. att till

av se att egendomsförluster kan minimeras. Vidare krävs i vissa fall sanering och återställandeåtgärder.

Åtgärderna som berör egendomen är ofta av direkt nytta för den enskilde ägaren eller innehavaren. De ligger därför främst på ägaren eller innehavaren att för åtgärderna, även det offentliga i

ansvara om vissa fall ska medverka. Därför är ansvaret för och arbetet i detta skede främst ett privat åtagande. Ofta behöver dock kommunen räddningstjänsten utförare i inledningen detta skede, eftersom

vara av det ofta behöver påbörjas redan då insatsskedet pågår.

Vissa typer av åtgärder som berör människors psykiska och fysiska hälsa är dock ett ofenzligt åtagande. Psykiska och sociala åtgärder

som de skadade eller anhöriga kan behöva är ett sådant exempel. Här involveras bl.a. sjukvård och socialtjänst.

Vissa åtgärder som handlar miljön, t.ex. sanering efter utsläpp,

om som kan beröra ett stort geografiskt område och stort allmänt

vara av intresse, är också ett offentligt åtagande. Reglering skyldigheter och

av tillsyn ansvarar också det offentliga för.

I detta skede kan även erfarenhetsåterföring räknas in. Det finns ett stort behov av en samlad uppföljning/utvärdering samt âterföring. Det är en uppgift för varje aktör i skedet att bidra med underlag. Det bör vara ett offentligt åtagande att se till att det finns sammanhållande

en myndighet, som bl.a. arbetar med metodutveckling

Överväganden och förslag det ojiantliga om åtagandet 87

4 och

överväganden förslag om det

offentliga åtagandet

I detta kapitel redovisas överväganden och förslag som avser verksamhetsområdet Skydd mot olyckor i sin helhet. överväganden och förslag som berör Räddningsverkets verksamhet redovisas i kapitel Vissa överväganden och förslag berör utbildning som avser även andra organisationer än Räddningsverket. Eftersom de främst berör Räddningsverket har vi dock valt att dem samlat i presentera

kapitlet överväganden och förslag Räddningsverket.

om

4.1 Inriktning, styrning,

uppföljning/utvärdering

Utredningens förslag:

För hela området Skydd mot olyckor och för de olika skedena behöver statsmakterna formulera övergripande mål. De ska utgöra grund för statens inriktning verksamheten. De ska bl.a. av vara en

viktig utgångspunkt vid översynen räddningstjänstlagstiftningen.

av

Målen som statsmakterna ska sedan kunna brytas ned till anger Verksamhetsmål, olika myndigheter och andra aktörer ska leva som upp till. Verksamhetsmålen kan formuleras minimistandards, som som ska gälla för landets alla medborgare eller andra lämpliga mätbara mål.

Uppföljning/utvärdering ska göras utifrån de uppställda målen och bör fokusera på resultat/effekter.

För hela området Skydd mot olyckor och för de olika skedena bör det finnas ett utpekat för inriktning, styrning, och

ansvar uppföljning

utvärdering. Huvudsyftet med dessa åtgärder är bidra till sektorn att att gör rätt saker, dvs. är effektiv. Det innebär bl.a. att inrikta och prioritera

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 88

vilka åtgärder på effektivaste sätt bidrar till målen samt att följa

som upp resultaten.

Det finns i dag inom räddningstjänstlagstiftningen inga formulerade efektmål nationella mål med medborgaren kunden i centrum, på samma sätt som förekommer t.ex. angående trafiken, skolan och

socialtjänsten. Räddningstjänstlagstiftningen fokuserar

verktygen/medlen. Det har sannolikt bidragit till att sektorn har lågt kundmedvetande samt är inriktad på medlen och verktygen, utifrån ett tekniskt synsätt. Beteende- och samhällsvetenskapliga synsätt, som har andra utgångspunkter, har ännu inte gjort sig gällande. Statistiken, som är en nödvändighet i ett system för en mer mål- och resultatorienterad styrning och uppföljning, är under uppbyggnad.

Sektom styrs huvudsakligen tekniska regler. Motivet till

genom reglerna är naturligtvis ytterst att skydda liv, egendom och miljö. Målet finns implicit under reglerna men är inte uttryckt explicit, vilket bl.a. gör det svårt att diskutera vilka mål verksamheten ska styra mot och vilka resultat som ska uppnås, vilket är grunden för mål- och

en resultatstyrning. Uppföljningen och utvärderingen, där tillsynen ingår, blir en värdering av hur regeltrogen verksamheten är och inte

en uppföljning/utvärdering vilka resultat i form exempelvis

av av minskade skador som har uppnåtts. Sambandet mellan reglerna och de förväntade resultaten i form av bl.a. minskade skador, har sannolikt ofta gått förlorade. Det gäller speciellt reglerna varit detaljerade.

om Funktionella regler har större chans att överleva över tiden, då de är mål för specifika företeelser.

Vi menar att inriktningen och styrningen inom verksamhetsområdet Skydd mot olyckor ska ske främst i måltermer och att uppföljningen/utvärderingen ska fokusera på resultatet/effekten, istället för på regeltroheten. Då får vi en mål- och resultatstyrning.

Vi menar även att det offentliga ska ha ansvaret för att den enskilda människan, miljön och de samhälleliga intressena skyddas. Med detta avser vi t.ex. att mål i form av minimistandards för att skydda den enskilda människan var än i landet hon befinner sig kan övervägas. Vi anser att samhället har ett ansvar för att miljön skyddas, bl.a. eftersom det kan innebära kostnader inte enskilda människor eller företag

som själva vill bära. Att samhälleliga intressen i form av demokrati, rättssäkerhet m.m. tas tillvara är också ett offentligt åtagande och dessa intressen måste också uppmärksammas när mål formuleras.

Överväganden och förslag det offentliga åtagandet 89

om

De effektmål vi avser bör gälla hela området Skydd mot olyckor, dvs. för alla aktörer, såväl statlig kommunal räddningstjänst samt

som andra aktörer, i samtliga skeden förskedena, insatsskedet och återställningsskedet.

Exempel på målformulering

Nationella mål

Nationella mål för räddningstjänsten kan ut på följande sätt:

se

Vision

- -

En effektiv räddningstjänst nära människorna.

Nationella mål

- -

Räddningstjänsten ska vara av god kvalitet och så långt möjligt med hänsyn till riskbilden tillgodose den enskildes och samhällsverksamheters behov av säkerhet. Detta ska ske på ett likvärdigt sätt i hela landet. Räddningstjänsten ska särskilt beakta människor med särskilda behov såsom barn, sjuka, handikappade och äldre. Räddningstjänst ska ske i respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Den enskildes och samhällsverksamheters förmåga att själva bidra till sin säkerhet ska stödjas. Räddningstjänsten ska vara lätt tillgänglig för såväl upplysningar

som

räddningsinsatser.

Räddningstjänsten ska arbete för att förhindra i förväg begränsa olyckor. Vid olycka ska räddningstjänsten kunna snabb och effektiv insats.

göra en Räddningstjänsten ska yttäckande. Vid långa insatstider ska särskilda

vara satsningar ske på den enskildas och samhällsverksamheters skydd.

Strategier

- -

Räddningstjänstens bidrag till säkerheten i samhället ska utformas i samverkan med den enskilde och aktuella samhällsverksamheter. Behovsinriktningen ska säkerställas system för kartläggning

genom av risker och risknivåer, målstyrning, uppföljning och utvärdering resultat

av ska finnas. Detta kräver i sin tur insamling data statistik.

av

Överväganden och förslag det ojfentliga åtagandet 90

om

Räddningstjänsten ska lättillgänglig att finnas i samhället i

vara genom ute vardagslivet. Den ska stödja enskildas och samhällsverksamheters förebyggande arbete. Personalen ska kompetens för allsidiga insatser.

ges Räddningsinsatsers goda kvalitet ska säkras genom snabb alarmering, god ledningsfönnåga, hög kompetens hos personalen och kvalificerad utrustning.

Från de nationella målen kan vissa krav lyftas fram vid inriktning, styrning, uppföljning i kvantitativa termer. När kraven formuleras i termer av tillstånd som ska nås inom en viss tid erhålls nationella säkerhetsmål i form av tillståndsmål. Nedan exempel på mått

ges som kan vara användbara vid formulering sådana mål och vid

av uppföljning av målen. Exempel på viktiga förändringar kan

vara resultat av en jämförelse av dagsläget med målet det önskade tillståndet. Nedan några exempel på viktiga förändringar för att

ges illustrera metoden.

Krav

Kvalitet avseende behovet säkerhet sett till riskbilden;

av Likvärdighet avseende räddningstjänsten i landet; Människor med särskilda behov; Stöd till enskilda och samhällsverksamheter; Tillgänglighet; Förhindra och begränsa olyckor; Snabb och effektiv insats; Yttäckning och särskilda insatser vid långa insatstider.

Överväganden och förslag det ojizntliga åtagande om 91

Mått och indikatorer exempel Kvalitetsnivåer på riskanalyser, fördelningen insatstider på av hushållen, insatstider vid skyddsobjekt olika slag, brandsyner av per skyddsobjekt, kostnad invånare, kompetens för olika insatstyper, per styrkeuppbyggnad inom olika tidsintervall, skador invånare eller per

skyddsobjekt.

Jämförelse på t ex kommunnivå kvaliteten i räddningstjänsten av avseende krav l och 2-8.

Utbildningstimmar per skolbarn, individuellt larm handikappad,

per informationsmaterial främmande språk invandrare. per 4. Antal utbildade i Självskydd 1000 invånare, antal brandvarnare per och/eller antal brandsläckare eller motsvarande 1000 invånare. per Antal ärenden olika slag från allmänhet och andra, larmtider. av Antal personaltimmar på förebyggande, antal informationer och utbildningar av olika slag, antal i olika målgrupper. personer Fördelning av anspänningstider, insatstider vid olika insatser, skador och skadekostnader objekt eller händelse. per Antal särskilda satsningar olika slag 1000 invånare vid olika av per tidsintervall för insats.

Viktiga förändringar fiktiva exempel Förbättrad förmåga att tillämpa riskanalyser på lokal nivå är sannolikt ett förutsättning för att kunna bedöma behovet och därmed räddningstjänsten anpassningen till behovet. Förbättrade metoder och data för att följa och utvärdera upp

räddningstjänstens kvalitet.

Ökad satsning på åtgärder för den enskilda människan i samverkan med myndigheter, frivilliga organisationer, med flera. 4. Öka kontaktytan med allmänheten, andra förvaltningar, näringsliv m.m. Ökad närvaro i samhällsverksamheten. Ändra inriktningen arbetet av och personalens utnyttjande.

Öka ledningsförmågan vid

sammansatta insatser. Ökad satsning på glesbygden.

På nästa sida ges ett exempel på målkedja för räddningstjänsten en från nationella mål till övningsmål för enskild brandman. en Verksamhetsidé, övergripande mål och kommunala effektmål i kedjan är mål som antagits kommunen och bygger på brett av som ett samarbete inom kommunen, samverkan med allmänheten, näringsliv m.m. Prestationsmålen i figuren räddningstjänstens verksamhet avser

Överväganden och förslag det offentliga åtagandet 92 om

och formuleras på olika nivåer. Prestationsmålen på de olika nivåerna avser de operativa styrkorna.

Figur 3: Målkeaya för räddningstjänst

Nationella mål

Verksainhetsidé

Övergripande mål

| Strategi

Allmänna byggnader

Efllktmålä

Trafik Bostäder

Prestationsmåliiörebyggandeavd.äddningsav

. Klara X% av olyckshändelserna inom Y minuter. Prestations ål nivå 1 Täckning Insatsförmåg aNKlara livräddande insats

vid lägenhetsbrand. Prestationsmål nivå 2 Typinsats C Typinsats B Typinsats A ____;°Räddningsstyrkan ska klara typinsats A. Prestationsmål niv° 3 Materiel

S

FordonPersonal :áezwPersonal ska klara Z%

av uppställda individuella mål för typinsats A". Aktivitetsm °

üRäddningsavd.iPersonalska

L

Res rsmål genomföra minst Q timmars Medel övning per år samt uppnå minst R% av uppställda mål.

Överväganden och förslag det offentliga åtagandet 93

om

Lokala mål för räddningstjänsten

Kommunens övergripande mål för säkerheten

I Jönköpings kommun ska alla människor ha trygg och säker miljö.

en Brand- och olycksriskema ska fortlöpande minskas.

Kommunens strategi

Samarbete mellan kommunens förvaltningar, andra kommuner, näringsliv, organisationer och andra delar samhället.

av

Övergripande mål för räddningstjänsten i Jönköpings kommun

Räddningstjänsten ska medverka till att antalet bränder och andra olyckor samt skador därav fortlöpande minskar. Detta ska särskilt gälla skador på människor, miljö och oersättlig egendom.

Räddningstjänstens strategi

I första hand genom olycksförebyggande åtgärder medverka till att olyckor förhindras. I andra hand genom skyddsinriktade åtgärder i förväg begränsa konsekvenser olyckor.

av När olyckor inträffar göra ett snabbt och effektivt ingripande i syfte

att begränsa konsekvenserna. Medverka till att invånarna genom ökad riskmedvetenhet och kunskap själva kan verka för sin säkerhet. Räddningstjänsten ska arbeta humanitärt och kostnadseffektivt.

Kommunala räddningstjänstens effektmål

Mål som avser effekter uttryckta i ökad säkerhetsnivå minskad risknivå, minskade skador är svåra att formulera enbart för räddningstjänsten då räddningstjänsten inte är den enda aktören. Kommunala effektmål

har en högre grad av giltighet på kommunal nivå.

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 94

Räddningstjänstens åtgärdsmål

År 2000 ska alla hushåll i glesbygd lång fått hembesök.

insatstid

År 2001 ska alla flerbostadhus med dålig brandsektionering

var identifierade och husägaren infonnerad. År 2000 ska genom olika insatser andelen brandvarnare 90%.

vara X% av kommuninvånama ska nås av en livräddande insats med rökdykare inom Y minuter.

Räddningsstyrkoma ska ha förmåga att klara behövliga insatser i

skyddsobjekten inom föreskriven tid.

Sambandet mellan nationella mål och lokala mål samt de analyser kan

som behövas för att fastställa målen på olika nivåer beskrivs nedan.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 95 om

Figur 4: Samband mellan nationella och lokala mål Lçááv Nationellamål

Kommunensövergripandemål fbr säkerhets-och miljöarbetet

i

Raddningstjmstensövergripande mål Omvärlds-ochriskanalys

i

Räddningstjänstenstrategi

Räddningstjänsten:eñekunål

. . . . . .. . . . . . . . . . . . ...Åtgå | Räddningstjänstenprestationsmål

; Verksamhetsanglys . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . Räddningstjänstenaktivitetsmål

Resursmalys Räddningstjänstensresursmål

Finansieringsanalys Räddningstjänsten:finansieringsbehov

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 96

Mer om detta finns att läsa i en PM upprättad inom utredningen Exempel

nationella mål för ett säkrare samhälle. Rapporten finns tillgänglig hos Räddningsverket.

4.2 Förskedena som vidtas innan

- Åtgärder

inträffar

olyckor

Åtgärder som vidtas innan olyckor inträffar, i förskedena, är av tre slag:

0 åtgärder som ska förhindra olyckor, 0 skyddsåtgärder, 0 förberedelser för räddningsinsatser.

I dessa skeden ingår inte de förberedelser som sker i omedelbar anslutning till räddningsinsatsen eller under genomförandet av insatsen.

Enskilda personer har ett ansvar för och ett intresse att skydda

av sig själva och sin egendom. Det ofentliga har ett ansvar för att skydda enskilda i den mån de enskilda inte själva klarar det samt att skydda miljön och andra samhälleliga intressen. Detta är grunden för de åtgärder som vidtas och som syftar till att förhindra att olyckor inträffar samt att minska konsekvenserna olyckor inträffar.

om

I de delar förskedena är ett offentligt åtagande har olika myndigheter ansvar för inriktning, styrning och uppföljning/utvärdering. När det gäller åtgärder exempelvis berör

som explosiva ämnen har Sprängämnesinspektionen ett ansvar, kemikalier i allmänhet har Kemikalieinspektionen ansvar för Räddningsverket

osv. har i dag ett ansvar i förskedena när det gäller brand, i övrigt är det

men inte helt klart vilket ansvar verket har inom förskedena. Vi avser att föreslå förtydliganden av detta ansvar.

Konkret kan statliga myndigheter arbeta med inriktning och styrning på följande sätt. De kan forsknings- och

genom utvecklingsarbete se till att det finns kunskaper om vilka åtgärder som bör vidtas samt sprida dessa kunskaper information och

genom utbildning/övningsverksamhet. De kan också genom föreskrifter riktade till statliga, enskilda eller kommunala verksamheter ställa krav på åtgärder som bedöms angelägna och genom uppföljning/utvärdering, inklusive tillsyn, kontrollera att kraven blir uppfyllda.

om offentliga åtagandet 97

Kommuner kan också arbeta med bl.a. utbildning och övningsverksamhet för att inrikta och styra verksamheten. De arbetar också med tillsyn bl.a. brandsyn och tillsyn så kallade §43genom av

anläggningar.

Ideella organisationer har också viktig uppgift inom förskedena. en De kan bl.a. genom information och utbildning påverka människors beteende och få människor intresserade vidta åtgärder mer av att som ska förhindra olyckor samt skyddsåtgärder.

Vi anser att förskedena måste tydligare definition,

ges en vidgad

omfattning och ökad tyngd. Detta bör ske utvidgad genom en lagstiftning och genom att Räddningsverket fäster större vikt vid det förebyggande arbetet. Utbildningen behöver förändras, vilket också planeras och arbetet med att stödja kommunerna och den

statliga räddningstjänsten i deras riskhanteringsarbete måste fortsätta och

intensifieras. Dessutom vi att Räddningsverket anser genom information och utbildning bör förankra det förändrade synsättet hos länsstyrelserna så att det får konsekvenser för deras tillsynsroll.

Nedan redovisar vi de frågor behöver övervägas närmare. som

4.2.1 mellan enskilda

Fördelningen och det offentliga

Utredningens bedömning:

Enskilda personer och företag har allmänt för skydda sett ansvar att sitt liv och sin egendom samt för att inte orsaka olyckor, ansvar medan det offentliga för skydd miljön och andra ansvarar av samhälleliga intressen. Först när den enskilda inte själv klarar av att skydda sitt liv eller sin egendom är det ett offentligt ansvar att

ingripa.

Utredningen anser att enskilda och företag primärt har personer ansvaret för skydd sitt liv och sin egendom. Det har

av offentliga

ansvar för ingripandet de enskilda inte kan bemästra situationen och om det kan bedömas rimligt att det offentliga för insatsen. ansvarar Det

offentliga har också för att skydda grundläggande demokratiska

ansvar värden bl.a. den enskildes rätt och nationell rättvisa, vissa grundläggande samhällsintressen i fråga säkerhet, miljö om m.m.

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagande 98

För att enskilda ska kunna skydda sig själva behövs kunskap om vad man behöver skydda sig mot och hur detta kan göras. Information om detta är ett offentligt ansvar, som dock många gånger utförs av ideella organisationer, vilket enligt utredningen är lämpligt.

Regeringen uppdrog den 19 juni 1997 åt Räddningsverket att i samverkan med Styrelsen för psykologiskt försvar, övriga berörda myndigheter och organisationer verka för att förbättra den enskilda människans förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och störningar i viktiga infrastruktursystem. Räddningsverket presenterade detta uppdrag i form av ett handlingsprogram för infonnations- och utbildningsaktiviteter. Programmet avser aktiviteter inom området som inte andra myndigheter eller organisationer har ansvar för.

I sitt handlingsprogram redovisade Räddningsverket sin avsikt att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer etablera ett nätverk, i form av en delegation, för allmänhetens egna säkerhetsåtgärder. Utredningen anser att detta är ett bra och välbehövligt initiativ.

Vi menar att det finns behov av en helhetssyn på alla de åtgärder som riktar sig mot enskilda människor. Åtgärderna bör bygga på en samlad bild av vad den enskilda människan bör kunna för att skydda sig. En sådan bild bör bygga data om risker, hur människor bär sig vid krissituationer osv.

Utredningen förutsätter att det nätverk, som håller på att bildas kommer att bevaka att data om olyckor, människors beteende vid kriser

tas fram och att nätverket med utgångspunkt i dessa data m.m. formulerar en bild av vad enskilda människor bör kunna för att skydda sig själva och andra. Utifrån denna bild kan sedan de olika myndigheterna och organisationerna i samverkan formulera sina handlingsplaner för vad respektive myndighet/organisation bör ansvara för och utföra, vilka forsknings-, utvecklings- samt informationsåtgärder bör prioriteras, hur uppföljning och

som utvärdering ska ske m.m.

Räddningsverket har i rapporten Inriktning av ett samlat handlingsprogram för ett säkrare samhälle Dnr 250-248-1998 redovisat överväganden om inriktning av ett samlat handlingsprogram. Verket konstaterar att arbetet med att ta fram ett konkret handlingsprogram är omfattande och berör många myndigheter.

Överväganden och förslag det om ofentliga åtagandet 99

Verkets rapport ska ett diskussionsunderlag och första ses som ett steg i

ett kontinuerligt utvecklingsarbete.

Utredningen anser även att Räddningsverket och de andra

organisationerna i nätverket bör överväga behovet liknande av samverkan när det gäller information vad enskilda behöver

om företag

göra for att skydda sig själva och andra.

Räddningsverket bör på basis bl.a. olycksförloppsutredningar

av

registrera och följa inträffade olyckor och räddningsinsatser i

upp samhället, analysera denna statistik och andra med

olyckan sammanhängande omständigheter. Verket ska sedan påtala

förhållandena. Inriktning olika infonnations- och

av utbildningsinsatser

bör ansvariga myndigheter komma fram till i samverkan med andra berörda myndigheter. I den utsträckning på central nivå ansvaret statlig inte ankommer på myndighet, bör det ankomma annan på

Räddningsverket att genom olika åtgärder till nödvändiga

se att aktiviteter kommer till stånd FoU-stöd genom m.m.

4.2.2 ämnen

Register om farliga

Utredningens förslag:

För statliga myndigheter gäller att information farliga om ämnen enbart ska lagras på ett ställe och sedan göras tillgänglig för de andra.

Räddningsverket har som ansvarig myndighet för landtransporter

av farligt gods behov av registerinformation angående farliga ämnen. Även polisen och tullen har i egenskap av tillsynsansvariga ett sådant behov. Räddningstjänstema har behov information

av om farliga

ämnen som operativt ansvariga vid kemikalieolyckor. Informationen används både i det förebyggande och i det operativa arbetet. För närvarande tillgodoses den kommunala räddningstjänstens infonnationsbehov dels med

registerutdrag från

Brandförsvarsföreningen, som förvaras i pärmar, dels med stöd av Räddningsverkets Informationbank RIB.

Räddningsverket har ambitionen att successivt utveckla och komplettera databasen i RIB så att informationen är lätt tillgänglig, korrekt och aktuell, dvs. håller hög kvalitet. Det finns en både behov av

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 100

ytterligare information om de ämnen som finns i registret och att bygga ut registret med information om fler ämnen. Räddningsverket vill dock inte bygga upp ett eget centralt produktregister utan vill använda information inhämtas och underhålls andra myndigheter och

som av organisationer. Följande myndigheter och organisationer, förutom Räddningsverket, har register över farliga ämnen: Kemikalieinspektionen, Sprängämnesinspektionen, Giftinfonnationscentralen, Försvarsmakten och Svenska Brandförsvarsföreningen. Registrens innehåll och omfattning varierar mot bakgrund av respektive myndighets ansvar och behov.

En gemensam arbetsgrupp med representanter från Kemikalieinspektionen, Giftinformationscentralen och Räddningsverket har bildats med ambitionen att undersöka möjligheterna att dela den information som respektive organisation samlar in idag. Arbetsgruppen har övervägt olika lösningar på både kort och lång sikt.

Vi konstaterar att Räddningsverket genom samarbetet med Kemikalieinspektionen och Giftinformationscentralen löser en del av de informationsbehov som finns. Vi konstaterar vidare att flera myndigheter för register med delvis liknande uppgifter om farliga ämnen. Det bör finnas möjlighet till rationaliseringar på myndighetssidan om registren samordnas. Det har dessutom förts fram önskemål från industrin, bl.a. plast- och kemikaliebranschen, att de vill kunna lämna all sin information till ett ställe och slippa dubbelarbete.

En lösning som förts fram är att bilda ett basregister för farliga ämnen med en myndighet som huvudman.

Vi bedömer att ett basregister för farliga ämnen skulle vara rationellt. Kostnaderna för underhåll och att upprätthålla en hög kvalitet i informationen skulle minimeras om ett sådant register bildas. Ett inrättande ett sådant register berör tidigare framgått även parter

av som utanför offentlig sektor, särskilt Giftinfonnationscentralen. I SOU 1998:28, Läkemedel i vård och handel, föreslås att Giftinfonnationscentralen blir en offentlig myndighet, vilket skulle underlätta möjligheterna till samordning och gemensamma lösningar. Frågan om ansvarig för ett basregister för farliga ämnen kan därför anstå till dess statsmakterna tagit ställning till Giftinformationscentralens framtida ställning.

Överväganden och förslag det ojjientziga åtagandet 101

om

4.2.3 Samverkan mellan hälso- och

räddningstj änst, sjukvård samt polis

Utredningens bedömning:

Samverkan bör ske mellan räddningstjänsten, hälso- och sjukvården

samt polisen vid planering i samband med omorganisationer,

verksamheten i förskedena, beredskapen mot svåra påfrestningar

och verksamhet under höjd beredskap. De regionala

räddningstjänstråden är lämpliga fora för detta.

Vid en räddningsinsats är det tre aktörer och tre lagkomplex är

som berörda:

0 räddningstjänsten, oftast är kommunal, med

som

räddningstjänstlagstiftningen polisen staten med polislagstiftningen

hälso- och sjukvård landstingen med hälso- och

sjukvårdslagstiftningen.

Samplanering mellan kommun, landsting och stat är viktig för

räddningstjänsten i sin helhet, bl.a. för att förhindra att de olika organisationerna drar sina i geografiska områden.

ner resurser samma Det kan även gälla verksamheten i förskedena, beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och verksamhet under höjd beredskap. Ett forum för samarbete, samverkan, planering bör därför finnas.

m.m. De regionala räddningstjänstema kan ett lämpligt alternativ.

vara

Överväganden och förslag om det ojfentliga åtagandet 102

4.2.4 Alarmering och

radiosystem

Utredningens konstaterande:

Ansvarsfrågan och finansieringen när det gäller bl.a. att säkerställa

alarmering vid teleavbrott behöver klarläggas. Denna fråga handläggs för närvarande i Regeringskansliet.

Enligt räddningstjänstlagen ska kommunerna och de statliga myndigheter som för räddningstjänst till att det finns

ansvarar se anordning för alarmering av räddningsorgan. Det är ännu inte bestämt om nuvarande teleoperatör TELIA och så småningom alla

nya operatörer som kommer ut på marknaden ska bli skyldiga att ha ersättningssystem uppbyggda i händelse av avbrott på ordinarie 112förbindelse eller om nuvarande praxis ska fortsätta att gälla, dvs. att vid avbrott i teletrañken tar kommunen för att förmedla nödtrañk.

ansvar Detta sker oftast genom att bemannade brandfordon med radiokommunikation placeras ut på lämpliga ställen.

Det finns i dag ett utbrett missnöje med att kommuner vid teleavbrott ensidigt ska ansvara för kostnaderna för att säkerställa alarmering. Ansvarsfrågan och finansieringen behöver klarläggas. Denna fråga handläggs för närvarande i Regeringskansliet.

Försöken att få till stånd ett nytt och gemensamt radiosystem har mött en hel del svårigheter. Kommunikationsdepartementet har nyligen tillsatt en utredning, Utredningen förutsättningarna för ett

av gemensamt radiosystem för polisen den kommande räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården mil., Kl997:05 ska utreda

som förutsättningarna för att skapa ett gemensamt radiosystem för verksamheter som polis, räddningstjänst och hälso- och sjukvård. De ekonomiska konsekvenserna av ett sådant system, de tekniska lösningarna för systemet samt ägandet, samverkan och finansiering ska övervägas.

Överväganden och förslag det

om ofentliga åtagandet 103

4.2.5 SMHI:s och SGI:s

Räddningsverkets, ansvar vid naturolyckor

Utredningens förslag:

Räddningsverket ska ha ett ansvar för arbetet i förskedena när det

gäller naturolyckor, speciellt för kompetensutveckling och FoU.

Både SMHI:s och SGI:s instruktioner behöver kompletteras med

myndigheternas uppgifter i samband med förskedena. Dessutom bör

övervägas om de kostnader som myndigheterna har i samband med

verksamhetsområdet, dels inom det förebyggande området, dels

inom räddningsinsatser, ska särredovisas.

Ovanstående myndigheters arbete inom förskedena behöver

uppmärksammas i samband med översynen

av

räddningstjänstlagstiftningen.

Regeringen bör överväga behovet att reglera för

av ansvaret

fjällsäkerhetsfrågor.

Räddningsverkets roll

Med naturolyckor översvämningar, skred Uppgifter för

avses ras, m.m. Räddningsverket är enligt nuvarande regleringsbrev att stödja länsstyrelser och kommuner i arbetet med att analysera risker för naturolyckor, utveckla metoder för räddningstjänst samt Verka för att förebyggande åtgärder vidtas. Räddningsverket ska bl.a. verka för att konsekvenserna minskar för samhället vid dammbrott och översvämningar... samtidigt

som Energiverket har ansvar för dammsäkerhet och har delegerat uppgiften till Svenska Kraftnät.

Räddningsverket gör följande inom området: 0 initierar FoU 0 förbereder och vägleder räddningstjänsten 0 beställer riskzonkartor SMHI

av

beställer brandriskprognoser SMHI

av

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 104

0 organiserar skogsbrandflyg Räddningsverket delegerar till

länsstyrelser som handlar entreprenör

upp 0 beställer översiktliga kartor över skredkänsliga områden av och efter

samråd med SGI 0 initierar älvvisa samordningsgrupper, som arbetar med förskedena och

med att ge stöd till räddningsledare.

Det finns inget direkt stöd vare sig i författningar eller i Räddningsverkets regleringsbrev för Räddningsverkets övergripande ansvar för kompetensutveckling och FoU inom arbetet i förskedena när det gäller naturolyckor. Ingen annan har heller detta ansvar, samtidigt som det är av vikt att forskning utförs och att metoder utvecklas för att bl.a. kommunerna ska kunna använda data de får om riskzoner m.m.

I detta sammanhang kan också konstateras att det inte i någon lagstiftning eller instruktion finns ett ansvar för någon myndighet att i förskedena arbeta med ñällsäkerhetsfrågor.

SMHI:s och SGI:s roll

Enligt räddningstjänstlagen är räddningstjänst framför allt insatsen. Åtgärderna i förskedena omfattas enbart till liten del av lagen. På detta sätt är ingen enligt lagen ansvarig för t.ex. viktiga uppgifter ifråga om varning vid höga vattenstånd m.m. Räddningsverket tolkar sina uppgifter så att det är verkets ansvar och lägger uppdrag SMI-H. SMHI tolkar in att viss del är sådant som verket ska göra enligt sin myndighetsinstruktion. Varken Räddningsverkets eller SMHI:s tolkningar kan direkt utläsas av gällande författningar.

Utredningen anser att det är viktigt att detta regleras genom att lagstiftningen om räddningstjänst även omfattar åtgärder som vidtas inom förskedena. Exempel på åtgärder i förskedena som har med naturolyckor att göra är SMHlzs pågående arbete med att ta fram riskzonkartor på övergripande nivå avseende vattennivåer vid översvämningar. Andra exempel är modeller och databaser för beräkning, utifrån aktuell och prognostiserad väderutveckling, av områden som bör evakueras vid risk för gasutsläpp.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 105 om

SMHI:s ansvar för allmän vamingstjänst, dvs. att förvama i syfte att skydda liv och egendom och för att upprätthålla beredskap för räddningstjänsten, är i dag endast omnämnd i SMI-Hzs regleringsbrev och det är viktigt att SMHI:s avseende omfattning och kvalitet ansvar tydligt klarläggs inom ramen för den lagstiftningen och i verkets nya instruktion.

SGI har en situation liknar SMHI:s. De har uppgifter när det som gäller varning vid ras och skred, dessa är inte men

författningsreglerade.

4.2.6 och ÖCB

Räddningsverket

Utredningens förslag:

Räddningsverket ska ha ansvar för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor i fred och för funktionen Räddningstjänst under höjd

beredskap.

Befolkningsskydd, är en verksamhet enbart bedrivs

som som

under höjd beredskap, bör OCB för. ansvara

ÖCB är enligt sin instruktion 1988:1122 en central förvaltningsmyndighet för frågor om ledning och samordning av verksamhet inom det civila försvaret. Myndigheten är alltså inriktad på förberedelsearbete inför verksamhet under höjd beredskap.

ÖCB har olika roller, dels samordningsuppgift en som stabs- och

expertorgan under regeringen, dels funktionsledningsansvar

för tre av funktionerna som ingår i det civila försvaret.

I sarnordningsuppgiften ingår bl.a. att till regeringen utarbeta planeringsunderlag för det civila försvaret och att för myndigheterna konkretisera statsmaktemas intentioner för hur totalförsvarsbesluten ska genomföras. Vidare har ÖCB bl.a. uppgiften följa att upp verksamheterna inom det civila försvaret.

Mot bakgrund det ÖCB har inom det civila försvaret av ansvar anser vi att det statliga myndighetsansvaret för sådan verksamhet inom det civila försvaret, som ingen statlig myndighet har i fredstid, bör vara en

Överväganden och förslag om det offentliga åtagandet 106

uppgift för ÖCB. Befolkningsskydd, är enbart

som verksamhetsom

bedrivs under höjd beredskap, bör således ÖCB för. Vi

ansvara återkommer till detta i kapitel

Vi ser Räddningsverket som en myndighet som ansvarar för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor i fred och för funktionen Räddningstjänst under höjd beredskap. Vårt förslag att flytta över ansvaret för sådana åtgärder i lagen civilt försvar definieras

som om som befolkningsskydd samt uppdelningen av Räddningsverkets anslag i en fredstida del och del inom den civila planeringsramen är två

en viktiga åtgärder för att renodla Räddningsverkets roll, anser vi.

Renodlingen av de båda myndigheternas roller bör få konsekvenser för olika områden, bl.a. för forskning och utveckling.

4.2.7 Räddningsverket och Sprängämnesinspektionen

Utredningens bedömning:

Utredningen har funnit att nuvarande ordning inte medför några betydande problem. Sprängämnesinspektionen har ansvaret för en produktgrupp, medan Räddningsverket har ett sammanhållande ansvar för området Skydd mot olyckor.

I ett par tidigare utredningar, Räddningstjänstkommittén SOU 1983:77

och Cesamkommittén Ds Fö 1984:2, har det föreslagits att Sprängämnesinspektionen uppgifter skulle tillhöra Räddningsverkets ansvarsområde. Hot- och riskutredningen SOU 1995:19 föreslog att Sprängämnesinspektionen uppgifter skulle delas mellan Arbetarskyddsstyrelsen och Räddningsverket.

Argument för sammanslagningen mellan de båda myndigheterna

var

främst allmänna rationaliseringsförväntningar. Samtidigt kan vi

konstatera att ett huvudargument mot sammanslagning, framfördes

som i remissvaren, var att Sprängämnesinspektionens inriktning att

var genom meddelande av föreskrifter och andra insatser förebygga olyckor, medan Räddningsverkets inriktning främst var att ingripa när en olycka skett. Genom Räddningsverkets föreslagna förändringar är dock inte detta argument längre aktuellt. Vår slutsats är ändå att det

Överväganden och förslag det offentliga åtagandet 107 om

underlag som finns från tidigare utredningar inte tillräckliga ger argument för en sammanslagning.

Vi har inte funnit att nuvarande ordning medför några betydande

problem. Sprängämnesinspektionen har ansvaret för produktgrupp,

en

på motsvarande sätt Kemikalieinspektionen, medan

som Räddningsverket har ett sammanhållande för området Skydd ansvar mot olyckor. Vi anser dessutom att ingående analys en av

Sprängämnesinspektionens uppgifter och kontaktytor behöver föregå ett eventuellt förslag sammanslagning med Räddningsverket och vi

om anser att detta faller utanför vår utrednings direktiv. Därför överväger vi inte denna fråga närmare.

4.2.8 och för

Räddningsverket Styrelsen psykologiskt försvar

Utredningens bedömning:

Räddningsverket har det statliga myndighetsansvaret för övergripande riskinformation och för räddningstjänstens informationsbehov.

SPF :s roll utgår från verkets under höjd beredskap, vilket ansvar innebär kompetens i krishanteringsinfonnation och de områdesvis ansvarigas informationsverksamhet. SPF bör myndighet så om en

begär, biträda med kompetens i krishanteringsinforrnation.

Styrelsen för psykologiskt försvar SPF har till uppgift råd och att ge rekommendationer vid svåra påfrestningar samt, myndighet så om en begär, kunna lämna expertstöd.

Samtidigt har varje sektorsansvarig myndighet för hur ansvar informationsbehovet inom sektorn ska tillgodoses, vilket bl.a. innebär att Räddningsverket har till uppgift att utveckla metoder och former för räddningstjänstens informationsbehov. Verket har dessutom till uppgift att bevaka frågan information vid stora olyckor. om

Det finns behov ett förtydligande. Utgångspunkten måste av vara att respektive sektorsansvarig myndighet för information inom ansvarar sin sektor, vilket innebär att Räddningsverket har det statliga

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 108

myndighetsansvaret för övergripande riskinformation och för räddningstjänstens inforrnationsbehov.

SPF:s roll utgår från verkets under höjd beredskap, vilket

ansvar innebär kompetens i krishanteringsinfonnation och de områdesvis ansvarigas informationsverksamhet. SPF:s roll bör därför utvecklas mot dels de områdesansvariga myndigheterna kommun, länsstyrelse och regering, dels mot att, om en myndighet så begär, biträda med kompetens i krishanteringsinfonnation.

Rollen att ge råd och rekommendationer måste alltså samordnas med de sektorsansvariga, främst Räddningsverket, så att inte de mottagande myndigheterna får två olika budskap.

4.2.9 Räddningsverket och BRANDFORSK

Utredningens bedömning:

Utredningen anser att Räddningsverket och BRANDFORSK

tydligare behöver definiera sina respektive ansvarsområden inom

FoU. De bör dessutom bättre samordna det gemensamma

ansvarsområdet.

Räddningsverket är ibland delñnansiär i FoU-projekt

som finansieras av BRANDFORSK. Ansvarsfördelningen kan fördelas i tre grupper: Räddningsverkets ansvar, BRANDFORSK:s ansvar och gemensamma ansvarsområden. En skillnad är att BRANDFORSK finansierar grundläggande forskning och industritillämpad forskning medan Räddningsverket oftast finansierar tillämpad räddningstjänst forskning.

De båda aktörerna bör tydligare definiera sina ansvarsområden samt samordna verksamheten inom det gemensamma ansvarsområdet bättre, bl.a. bör de tydligare informera varandra om vilka projekt de finansierar.

Plan-, bygg- och bostadsforskningens framtida organisation bör uppmärksammas i sammanhanget.

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 109

4.2.10 Vid

Riskhänsyn fysisk planering

Utredningens förslag:

Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens ansvar när det gäller

riskhänsyn i fysisk planering behöver förtydligas och samordnas

med övriga myndigheters ansvar, speciellt Boverkets.

Räddningsnämnden bör ha författningsreglerad skyldighet att

delta i den kommunala fysiska planeringen.

Riskhänsyn vid fysisk planering har varit fokuserad på översiktsoch detaljplanearbete, vilket återspeglas i regleringsbreven till Räddningsverket och Boverket. Räddningsverket har i det senaste regleringsbrevet fått uppdraget att verka för att kunskapsnivån hos den kommunala räddningstjänsten förbättras när det gäller användningen

av riskanalyser i den fysiska planeringens miljökonsekvensbeskrivningar. Boverket har fått motsvarande uppdrag inom sitt verksamhetsområde, dvs. användningen av riskanalyser och skyddsavstånd i fysisk planering.

Med Sevesodirektivet som grund har tillsynsmyndighetemas ansvar förtydligats genom föreskrifter om storskalig kemikaliehantering AFS 1989:6, SNFS 1994:1 MS:71 samt SRVFS 1994:1. Betydelsen av att beakta risker vid tillståndsgivningen bygglov, tillstånd enligt miljöskyddslagen m.fl. har inte lyfts fram på samma sätt.

Räddningsnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämd, byggnadsnämnd samt socialnämnd är myndigheter på kommunal nivå som alla har ett ansvar för hälsa, säkerhet och miljö i fysisk planering. Samverkan mellan olika förvaltningar på kommunal nivå bör återspeglas i samverkan på central nivå och inom FoU.

Räddningsverket, Naturvårdsverket, Boverket, Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen har alla viktiga funktioner när det gäller hälsa, säkerhet och miljö i fysisk planering, inklusive tillståndsgivning. Det finns en stor utvecklingspotential i samarbetet mellan dessa myndigheter. För att lättare kunna formulera myndigheternas roll finns det behov av att lyfta fram Naturvårdsverkets och Socialstyrelsens

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 110 om

ansvar samt att sätta upp gemensamma mål för riskhänsyn i fysisk planering.

Ett uttalad skyldighet att medverka i kommunens samhällsplanering finns för vissa kommunala nämnder. Enligt socialtjänstlagen ska den nämnd som ansvarar för socialtjänsten och enligt hälsoskyddslagen ska den nämnd för miljö- och hälsoskyddsverksamheten delta som ansvarar

i samhällsplaneringen. Det rimligt motsvarande skyldighet

vore om fanns för den nämnd som ansvarar för räddningstjänsten.

Transport av farligt gods

Utredningens förslag:

Försvarsmakten ska inte ha ett generellt undantag från lagen om transporter av farligt gods.

I huvudsak följer Försvarsmakten och Försvarets materielverk redan i dag i allt väsentligt ADR vid transporter farlig gods. Man av anser det viktigt att i fredstid ha minst säkerhetsnivå samma som om det inte fanns några undantag. Dessutom utförs stora delar av Försvarsmaktens transporter civila åkare. I dessa fall gäller inte av undantagen eftersom transporterna inte genomförs under ledning av militärt befäl eller förordnats Försvarsmakten annan person som av eller Försvarets materielverk.

Myndighetsansvaret

Myndighetsansvaret för transport farligt gods är i dag uppdelat på av tre myndigheter: Räddningsverket för landtransporter, Sjöfartsverket för

sjötransporter och Luftfartsverket för lufttransporter. Av dessa är

Räddningsverket den helt dominerande både med avseende på transporter och resursmässigt.

Frågan om transport farligt gods behandlas för närvarande av av riksdagen. Regeringens bedömning skr. 1997/98:78 är att de problem som lyfts fram i utredningen transport farligt gods SOU om av 1997:109 kan lösas genom författningsändringar i syfte att bl.a. förstärka Räddningsverkets samordningsroll inom området transport av farlig gods. Vidare kommer ett särskilt råd för transport farligt gods av

Överväganden och förslag det ojentliga åtagandet 11 l

om

att knytas till Räddningsverket. I rådet ska Sjöfartsverket och Luftfartsverket ingå.

Militära transporter

Enligt förordningen 1982:923 om transport av farligt gods har Försvarsmakten och Försvarets materielverk ett generellt undantag från lagen 1982:821 om transport av farligt gods, vad sådana

avser varor som omfattas av lagen 1988:868 om brandfarliga och explosiva

varor.

Vid internationella transporter är de fördragsslutande parternas militära fordon undantagna från ADR Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg.

Undantagen för Försvarsmakten och Försvarets materielverk har tillkommit av praktiska skäl. Hantering, inklusive transport,

av brandfarliga och explosiva har ansetts ske under olika

varor verksamhetsfonner samt med materiel, emballage och transportenheter som inte förekommer vid civil hantering.

Vi ifrågasätter dock om Försvarsmakten och Försvarets materielverk bör ha ett generellt undantag från lagen transport

om av farligt gods. Av säkerhetsskäl bör samma regler gälla. I dag gäller undantagen enbart brandfarliga och explosiva För andra

varor. kemikalier finns inte undantag. Detta medför ofta oklarheter för förarna. Det vore mest praktiskt om samma regler gäller för alla vid transport av brandfarliga och explosiva ämnen. På det sättet blir verksamheten rationellare. Samma utbildning, emballage,

samma samma krav på fordon och samma regelverk gäller då för civila och militära transporter.

Utredningen anser alltså att 3§ i förordningen om transport av farligt gods bör tas bort.

Det är emellertid rimligt att behålla undantaget för obrutna emballage för transport till destruktion, eftersom beredskapslagrad materiel transporteras till destruktion efter det att utgångsdatum har uppnåtts. Det är då oftast lämpligast att inte kräva ompackning, utan behålla förvaringsemballaget på den sista transporten.

I huvudsak följer Försvarsmakten och Försvarets materielverk redan i dag i allt väsentligt ADR vid transporter farlig gods. Man det

av anser viktigt att i fredstid ha minst samma säkerhetsnivå det inte

som om

Överväganden och förslag det ofentliga åtagande 112 om

fanns några undantag. Dessutom utförs stora delar Försvarsmaktens av transporter av civila åkare. I dessa fall gäller inte undantagen eftersom transporterna inte genomförs under ledning militärt befäl eller av annan person som förordnats av Försvarsmakten eller Försvarets materielverk.

Vår uppfattning är att i praktiken kommer den föreslagna förändringen framför allt att innebära att speciella regler i som stor utsträckning överensstämmer med de civila inte länge behöver utarbetas av Försvarets materielverk. Dessutom kan vissa samverkansfördelar nås i fråga utbildning Vissa dispenser kan om m.m. dock behöva sökas Försvarsmakten och Försvarets materielverk. av

4.2. 12

Inhägnad av övergivna gruvhål

Utredningens förslag:

Inhägnad övergivna gruvhål ska även i fortsättningen av vara länsstyrelsens ansvar. Länsstyrelsen bör också ha anslag för detta.

Kommunen ska ha ansvar för att anmäla behov inhägnad av av övergivna gruvhål till länsstyrelsen, bör fatta beslut, varefter som uppgiften lämpligen utförs kommunen. av

Enligt Kungl. Majzts beslut den 13 januari 1956 ska länsstyrelsen, om ingen har brytningsrätt, sätta och underhålla stängsel eller upp annat skydd vid gruvhål. Uppgiften utförs Polisen och finansieras med av medel från polisanslaget.

Eftersom det är staten tillstånd till gruvdrift vi som ger anser att staten också bör ha ansvaret för skyddsanordningar kring övergivna gruvhål. Enligt våra principer fördelning mellan statliga om av ansvar myndigheter bör ansvaret även i fortsättningen ligga på länsstyrelserna, med den skillnaden att länsstyrelserna och inte Polisen bör - finansiera verksamheten.

Kommunen, har lokalkännedom bör, i enlighet med våra som principer om fördelning ha för att anmäla behov av ansvar, ansvar av inhägnad till länsstyrelsen samt för att utföra uppgiften.

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 113

4.3 Insatsskedet

Detta skede omfattar genomförandet räddningsinsatsen och är

av huvudsakligen ett offentligt åtagande. Aktörerna är de har det direkta

som ansvaret för räddningsinsatsen, främst kommunen, ska kunna

som ansvara för insatser vid olyckor i regel har lokal räckvidd kommunal

som räddningstjänst och staten, ska kunna för räddningsinsatser

som ansvara som i allmänhet inte kan hänföras till bestämd kommuns område eller

en där det fordras personal och utrustning det inte är rimligt att

som en enskild kommun har statlig räddningstjänst. Staten representeras de

av

myndigheter, som är ansvariga för den statliga räddningstjänsten.

Dessutom finns andra statliga myndigheter, t.ex. Försvarsmakten, inte

som

är räddningstjänstansvariga, men skyldiga för att stöd till insatser.

ge

De som är ansvariga för utförandet räddningstjänsten, de

av kommunala räddningstj änstema respektive de statliga myndigheter

som

är ansvariga för den statliga räddningstjänsten, har även för

ansvar

uppföljning/utvärdering av räddningsinsatsema. Uppföljning/

utvärdering har vi valt att hänföra till det återställande skedet.

Räddningsverket inriktar arbetet att tillföra kunskap

genom om såväl materiel som ledning vid insatsskedet. Dessa kunskaper förs ut

genom bl.a. utbildning och övning. Räddningsverket styr också i viss

mån insatsskedet genom handböcker

m.m.

Vi menar att den nuvarande ansvarsfördelningen i huvudsak överensstämmer med våra principer, men tar i kommande avsnitt

upp några områden vi överväger och där det kan finnas skäl till vissa

som förändringar.

Som tidigare konstaterats är enskilda i första hand ansvariga för liv och egendom samt för att inte orsaka olyckor. Det offentligas

ansvar träder in när det inte är rimligt att enskilda själva klarar att skydda sig eller när det gäller skydd av miljö eller andra samhälleliga intressen. Karaktären av kollektiv nyttighet och därmed offentligt är

ansvar särskilt stark när det gäller räddningsinsatsen.

Överväganden och förslag om det ofentliga åtagandet 114

4.3.1 försvunna

Eftersökning av personer

Utredningens förslag:

Ansvaret för och utförandet av eftersökning av försvunna personer som operativ räddningsinsats, bör flyttas till den kommunala

räddningstjänsten. Med operativ räddningsinsats menar vi att fysiskt

söka efter och rädda personer, som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa oavsett de försvunnit i eller

om utanför tjällområden. Om försvinnandet misstänks bero på brottsliga orsaker är det dock en fråga för polisen.

Den inre spaning som sker i samband med att personer försvinner bör inte hänföras till räddningsinsatser och räddningstjänstförfattningar. Utredningen anser att det är ordinarie polisarbete och bör regleras i de författningar rör polisens

som arbete.

I räddningstjänstlagen anges att polisen inom fjällområden ska efterforska och rädda den som har försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för

personens liv eller allvarlig risk för personens hälsa samt rädda den har råkat

som ut för en olyckshändelse eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp. Detta kallas

jällräddning.

Dessutom ska polisen i andra fall än fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst eller sjöräddningstjänst efterforska

personer som försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för deras liv eller allvarlig risk för deras hälsa. Detta kallas i räddningstjänstlagen för efterforskning i andra fall.

av personer

En anledning till att polisen har ansvar för fjällräddning och efterforskning av försvunna personer i andra fall är att det kan behövas inre spaning för att hitta de försvunna. Med inre spaning att

menas genom intervjuer, efterlysning, registerslagning skaffa kunskap

m.m. om och försöka spåra den försvunna personen. Detta är uppgifter som även i fortsättningen bör tillhöra polisen, utredningen. Däremot

menar

Överväganden och förslag det offentliga åtagandet l 15 om

anser vi att mycket talar för att den kommunala räddningstjänsten är bättre lämpad att leda själva insatsen att fysiskt leta i terrängen. I fortsättningen överväger vi just frågan ska ha ansvaret för om vem som att fysiskt ge sig ut och leta efter försvunna Vi personer. menar att resonemanget i princip är detsamma för eftersökning försvunna av personer i och utanför fjällområden. I slutet avsnittet tar vi dock av upp vissa speciella frågor berör eftersökning i fjällområden. som

De problem som uppkommer i samband med eftersökningar rör främst barn eller åldringar försvunnit. Det är nödvändigt att snabbt som hitta den försvunne ofta finns i ett obestämt terrängavsnitt. Polisen som har i flera fall visat sig ha brister när det gäller leda att

efterforskningsinsatsen, bl.a. en otydlig ledningsfunktion. Vidare

utnyttjas de resurser finns i samhället i övrigt inte tillräckligt när som det gäller att få hjälp att hitta den försvunne.

När vi prövar frågan och utförande eftersökning om ansvar av som operativ räddningsinsats utgår vi från våra principer bl.a. innebär som att beslut om och utförande uppgift inte bör ligga på högre av en organisatorisk nivå än nödvändigt i förhållande till de direkt berörda. Vi menar då att i första hand kommunen bör för ansvara räddningstjänsten.

En annan princip som utredningen formulerat är att uppgifter som kräver ett betydande inslag lokalkännedom bör ligga på kommunen. av

En positiv följd sådan ansvarsfördelning delegering

av en är att genom av ansvar och befogenheter kan människor aktiveras och få större intresse av verksamheten, vilket vi är stor betydelse när det anser av gäller eftersökning försvunna av personer.

Ytterligare princip vi prövar verksamheten utifrån är den en som att verksamhet kommun för ska ha anknytning till det som en ansvarar egna geografiska området eller till de medlemmarna. egna

Vi menar vidare att en uppgift bör utföras den, har de bästa av som förutsättningarna att sköta uppgiften på ett rationellt och ändamålsenligt

sätt. Utförandet av räddningstjänst bör läggas organisation en som

har tillgång till lämpliga räddningsresurser och/eller geografiskt

ansvar.

Vi ser argument för och emot dagens situation. För den kommunala

räddningstjänsten talar att den har fárdigbyggd organisation kan en som sätta i gång med en räddningsinsats. Det är beredskapsorganisation, en som är inriktad på att sig ut och genomföra räddningsinsatser. Den ge

Överväganden och förslag det ofentliga åtagande l 16

om

är van vid att samverka med andra organisationer t.ex. vid skogsbränder, översvämningar, trafikolyckor och industribrand, medan polisen är mer van vid att arbeta med enbart sin organisation.

egen

Både polisen och den kommunala räddningstjänsten finns i hela landet och har dygnet runt-service. Såväl polisen den kommunala

som räddningstjänsten har lokalt kontaktnät. Eftersom polisen förändrat sin organisation har den inte längre lika omfattande täckning

som räddningstjänsten.

Kommunal räddningstjänst kan avropa statliga utan att

resurser betala. När polisen däremot anlitar kommunal räddningstjänst måste polisen betala, vilket kan innebära att polisen är försiktig med att

mer använda sådana Även finansieringen skulle kunna ändras,

resurser. om kvarstår det faktum att räddningstjänsten är vid att arbeta

mer van tillsammans med andra organisationer.

Den kommunala räddningstjänsten är dessutom vid

mer van räddningsledarrollen. Att polisen vid eftersök har räddningsledare

en med befogenheter enligt räddningstjänstlagen, bl.a. innebär att

som man som räddningsledare enligt praxis får avropa statliga resurser utan kostnader, är inte klart för alla berörda poliser. Polisen arbetar dock med att implementera detta, bl.a. att informera, ut allmänna

genom ge råd och certifiera räddningsledare.

Vi har också en princip att närliggande uppgifter bör verkställas

om på samma beslutsnivå och handhas huvudman. Vi antar att

av samma effektivitetsvinster kan uppnås vid god samordning under

en huvudman. Att den kommunala räddningstjänsten även utför eftersökning av försvunna operativ räddningsinsats

personer som medför att den får ytterligare uppgifter inom räddningstjänsten.

Vi vill även ta upp ett par argument som rör ansvaret för och utförandet av fjällräddningen. För detta ändamål har polisen

resurser

för efterforskning från luften och klättrare. Fjällräddningen

en grupp bygger dock i stor utsträckning på en organisation uppbyggd kring frivilliga. Dessa frivilliga kan arbeta på motsvarande sätt, sig

vare polisen eller kommunen är ansvariga för deras verksamhet.

Man kan också överväga om det är rimligt att kommuner med stor yta och liten folkmängd själva ska för eftersök i fjällen

ansvara som operativ insats. Vi menar att man kan dra paralleller med räddningstjänsten i kommuner med stora Europavägar. Dessa

Överväganden och förslag om det ojjêntliga åtagandet l 17

kommuner blir mer olycksbelastade på grund av de stora vägarna,

men det har ändå ansetts att det är rimligt att kommunerna ska för

ansvara räddningstjänsten, eftersom vägarna även antas ge extra inkomster till kommunerna. Vi anser att även kan dra paralleller till

man turistnäringen. Öland med sin turistandel, får för

t.ex., stora ansvara och bekosta räddningstjänsten, vilket innebär en extra styrka under sommaren. Turismen ger samtidigt extra inkomster till ön.

4.3.2 och vid stora insatser

Ledning av resurser

Utredningens bedömning:

Räddningsverket bör genom utvecklingsarbete, utbildning, övning, rådgivning, tillsyn och stödverksamhet tillse att ledningen för olika typer av räddningsinsatser är allsidigt sammansatt, utbildad, övad och utrustad.

Utredningens förslag:

Nuvarande former för att regeringen, den myndighet regeringen utser eller länsstyrelsen tar över ansvaret för kommunal

en räddningsinsats måste förändras. Staten bör kunna gå in med olika åtgärder och utföra vissa uppgifter samtidigt insatsen

som fortfarande leds av räddningsledaren, som också har kvar ansvaret.

,

Nationella och regionala förstärkningsresurser i form personal

av och materiel behöver inrättas. Finansieringsprinciper måste klarläggas.

Ledning av räddningsinsatser

Vi behandlar här ledning av räddningsinsatser. Befogenheter och skyldigheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred behandlas

av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet Fö1997:F och berör primärt inte ansvar och befogenheter för räddningsledaren, varför denna fråga inte behandlas vidare av utredningen.

Vi anser att nuvarande system, i normalfallet, fungerar bra. De svagheter vi funnit är främst av två slag. För det första finns det vissa brister i hur insatsledningen förbereds, dvs. i skede där vi funnit att formerna för hur räddningstjänsten förbereder samverkan med övriga

Överväganden och förslag det ofentliga 18 om åtagandet 1

medverkande främst polisen och sjukvården inte alltid - - är systematiserade. Det gäller också inom statlig räddningstjänst där det finns behov av att finna former för att vidta förberedelser för hur övriga aktörer vid insats ska medverka. Exempelvis vid insatser inom en större Sjöräddningen måste sjukvården och den kommunala räddningstjänsten medverka och ledningen insatsen måste ha kompetens och av resurser för att kunna leda även dessa verksamheter. Vi behandlar frågan utifrån Räddningsverkets sammanhållande ansvar för verksamhetsområdet och menar därför att Räddningsverket bör ha till uppgift till dels att se att det skapas ett forum för att i förskedena hantera denna problematik, exempelvis genom att utnyttja de regionala räddningstjänstråden, dels

att genom utvecklingsarbete, utbildning, övning, rådgivning, tillsyn och

stödverksamhet tillse att ledningsresursema för olika typer av räddningsinsatser är allsidigt sammansatta, utbildade, övade och utrustade.

Ett viktigt initiativ i detta avseende är Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets arbete med larm- och en gemensam

ledningsorganisation. De båda myndigheterna delar ledningscentral

nu

med Kustbevakningen och Försvarsmakten. Flygräddningscentalen

ansvarar bl.a. för flygräddning inom den svenska flygräddningsregionen genom att använda olika myndigheters resurser

enligt konventioner och lagstiftning. I Sjöräddningscentralens uppgifter

ingår bl.a. att för nödpassning med och andra ansvara egna myndigheters resurser enligt gällande konventioner och lagstiftning,

samt att sända ut väderrapporter och varningar. Kustbevakningens

regionledning leder bl.a. med stöd sina tull- och polisbefogenheter av den civila gräns- och havsövervakningen inom svensk ekonomisk zon och sjöterritorium i Skagerack, Kattegatt, Vänern och Vättern samt miljöräddningstjänsten inom område. Försvarsmaktens samma sjöbevakningscentral vid Västkustens Marinkommando och Kustbevakningen inhämtar, bearbetar, presenterar och delger läget till sjöss, lämnar underlag till fartyg och flyg vid räddningsinsatser, medverkar vid bevakning inklusive miljöskydd svenska farvatten av

samt deltar i sjöräddning.

Vi anser att ett led i Räddningsverkets föreslagna

som sammanhållande ansvar bör verket överväga ledningscentralen på om Käringberget kan utvecklas till att bli ledningsresurs för en gemensam

räddningstjänsten.

Ett annat problem gäller nuvarande författningsreglering av räddningschefens befogenheter vid flera insatser samtidigt, i

Överväganden och förslag det ojfentliga åtagande 1 19

om

förhållande till räddningsledarens. Nuvarande reglering kan tyckas utgå från en situation där endast insats samtidigt kan pågå inom viss

en en räddningstjänst. Denna fråga har vi uppmärksammat i skrivelsen till regeringen om en översyn av gällande författningar inom området, 1997-10-28, dnr FO97/2363/RS

.

För stora insatser eller flera samtidigt pågående insatser finns vissa ytterligare problem. För det första handlar det ledningskapaciteten

om och för det andra om när staten tar över ansvaret för insatsen/insatsema.

Det är oftast inte bristen specialister, materiel eller teknik är

som gränssättande, utan fönnågan att genom adekvat ledning uppnå målen. Hur ledning ska bedrivas, hur den ska dimensioneras och hur kapacitet ska skapas och bibehållas är viktig fråga för räddningstjänsten i

en framtiden. Utvecklingen mot flera räddningstjänstförbund kommer att innebära att de fysiska inom den kommunala

resurserna räddningstjänsten kraftigt ökar, samtidigt att komplexiteten i

men ledningsorganisationen ökar. Detta ställer krav på att ledningsfrågorna lyfts fram och att utvecklingsarbetet intensifieras. Vi att här finns

anser en stor utvecklingspotential. Vi att Räddningsverket bör inrikta

menar och prioritera ledningsfrågorna, speciellt de nämnda aspekterna.

ovan

Nuvarande former för att regeringen, den myndighet regeringen utser eller länsstyrelsen tar över ansvaret for kommunal

en räddningsinsats måste förändras. Nuvarande reglering innebär att staten övertar ansvaret i sin helhet, men innebär inte några befogenheter,

nya ingen annan fördelning kostnaderna eller att några

av nya resurser tillförs utöver möjligen de ledningsresurser staten kan tillföra, dvs.

som länsstyrelsemas och centrala myndigheters ledningsresurser. Det finns ett behov av att införa ett nytt synsätt på denna fråga, innebär att

som staten kan gå in med olika åtgärder och för vissa uppgifter

svara samtidigt insatsen fortfarande leds räddningsledaren, också

som av som har kvar ansvaret. Exempel på detta kan

vara: 0 att ansvara för prioriteringar och fördelning tillkommande

av

förstärkningsresurser, 0 att tillföra eller flera räddningsledare ytterligare ledningsresurser i

en

form av personal eller materiel, 0 att ansvara för information till och från berörda räddningsledare, till

allmänheten och berörda statliga myndigheter.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 120

om

Vi anser att det finns behov att inrätta nationella/regionala

av förstärkningsresurser i form av personal och materiel. Erfarenheterna från stora olyckor, t.ex. kemikalieolyckor, visar att

egna räddningsresurser ibland inte räcker till, sig volymmässigt eller

vare kompetensmässigt. Det är inte rimligt att varje kommun bygger

upp egen kapacitet för alla räddningstjänstinsatser. Vid riktigt omfattande insatser kan t.o.m. regionens otillräckliga.

resurser vara

Därför behöver initiativ tas till att förbättra möjligheterna

att speciella förstärkningsresurser tillförs utifrån. Det är viktigt att betona att det inte bara handlar att skapa eller tillföra utan

om nya resurser om att systematiskt sammanställa kunskap t.ex. de olika kompetenser

om som finns spridda över landet, bl.a. Försvarsmaktens, och förbereda så att dessa snabbt kan sättas in.

Det finns också behov av nationella eller regionala i fonn

resurser av materiel för stora olyckor och internationella insatser. Räddningsverket har den 1 april 1998 regeringen redovisat för behovet av och möjligheterna att organisera regionala resursbaser

mot kemikalieolyckor. Sedan flera år finns det styrkor för Räddningstjänst till sjöss RITS. Det finns också nationella på bl.a. följande

resurser områden: oljeskyddsmateriel, storskalig brandsläckning, viss spetskompetens inom kemi. Vidare finns det planer på att inrätta s.k. snabbinsatsstyrkor för främst kemikalieolyckor.

Vi förutsätter att Räddningsverket i sin årliga uppföljning vilka

av behov av riksresurser finns i samråd med Kommunförbundet och

som de myndigheter som är ansvariga för statlig räddningstjänst gör

en inventering av vilka resurser som behöver kunna utnyttjas lokalt, regionalt och centralt.

Finansieringen av dessa resurser måste klarläggas. Utgångspunkten måste vara att den som har räddningstjänstansvaret också har det yttersta finansieringsansvaret. Det kan innebära att staten står för utbildningskostnaden och för att bygga materielresursema, att

upp men den som utnyttjar resurserna får betala kostnaden för insatsen och för

den materiel som förbrukas/nyttjas.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 121

om

4.3.3 änst

Sjöräddningstj

Utredningens bedömning:

Utredningen anser att det inte finns avgörande skäl för att ändra nuvarande fördelning för och utförande

av ansvar av

sjöräddningstjänst och miljöräddningstjänst till sjöss. Dock behöver

ledningsorganisationen för större olyckor till sjöss utvecklas på det sätt vi föreslår.

Utredningens förslag:

Ansvaret for räddningstjänst på Hjälmaren bör läggas på Sjöfartsverket.

Enligt räddningstjänstlagen gäller att inom svenskt sjöterritorium,

med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, samt inom Sveriges ekonomiska ska

zon Sjöfartsverket svara för efterforskning och räddning människor,

av som är eller kan befaras i sjönöd, och för Sjuktransporter från fartyg.

vara

Involverade i sjöräddning är Sjöfartsverket, Kustbevakningen, landstinget, kommunal räddningstjänst, sjöpolisen samt Sjöräddningssällskapet. Den kommunala räddningstjänsten deltar dels när det gäller brand, dels inom kommunala vatten och kustnära vatten.

Det har under årens lopp förts diskussioner ansvaret för

om sjöräddningstjänst fördelat på Sjöfartsverket, Försvarsmakten och Kustbevakningen, men argumenten för förändring har inte bedömts

en så starka att regeringen beslutat någon förändring nuvarande

om av

ansvarsfördelning.

Vi har tidigare formulerat principen att ansvaret för den statliga räddningstjänstens respektive delar bör läggas på den myndighet

som bedriver närliggande verksamhet. Med detta vi ska

menar att ansvaret åvila den myndighet arbetar inom närliggande verksamhet. Både

som Sjöfartsverket och Kustbevakningen gör det.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 122

om

Utförandet av uppgifterna bör ske någon har tillgång till

av som lämpliga räddningsresurser eller geografiskt De tillkommande

ansvar. räddningsresursema bör helst kunna merutnyttjas för

annan mera kontinuerlig verksamhet. Det primära för den utförande myndigheten är att den ha förmågan att genomföra avsedda räddningsinsatser inom det geografiska området. Vi menar att detta gäller för både Sjöfartsverket och Kustbevakningen. Myndigheterna får dessutom hjälp den

av

viktiga aktören Sjöräddningssällskapet, är ideell organisation.

som en Ser man på de räddningsinsatser görs olika aktörer framgår att

som av

Sjöräddningssällskapet gör flest insatser.

Vad gäller det geografiska gränserna för Kustbevakningens och

Sjöfartsverkets räddningstjänstansvar är de inte samordnade. Ett larm som t.ex. gäller Hanöbukten går till Göteborg, där Sjöfartsverket har

sjöräddningsledning, medan miljöräddningsledningen finns i

Karlskrona. Myndigheterna bör tillsammans överväga hur gränserna kan samordnas.

Vi menar allmänt att det är bättre med räddningstjänstansvarig

en myndighet till sjöss än två. Det kan bli problem i praktiken med två myndigheter som är ansvariga för sjöräddning. Huvudansvaret och även utförandet bör helst ligga på myndighet. Med dagens

en uppdelning på Sjöfartsverket och Kustbevakningen kommer miljöfrågoma sent. Mot bakgrund detta kan fördelar med

av man se att lägga ansvar och utförande av både sjöräddningstjänst och miljöräddningstjänst till sjöss på myndigheterna. Att flytta

en av ansvaret för miljöräddningstjänst till sjöss från Kustbevakningen kan vi inte se någon anledning till. Därför kunde möjlighet att lägga

en vara över ansvaret för all räddningstjänst till sjöss till Kustbevakningen.

Samtidigt talar kopplingen till förskedena för att och

ansvar utförande av sjöräddningstjänst ska ligga kvar på Sjöfartsverket. Inom förskedena vidtas åtgärder för att förhindra olyckor och för att begränsa skadeverkningama om en olycka ändå uppstår. En koppling mellan förskedena och insatsskedet vi viktig, bl.a. för att i

anser vara man insatsskedet direkt kan se hur åtgärderna i förskedena fungerade och dra slutsatser av det.

Sammantaget anser utredningen att det inte finns avgörande skäl för att ändra nuvarande fördelning av ansvar för och utförande

av

sjöräddningstjänst och miljöräddningstjänst till sjöss. Dock bör

ledningsorganisationen för större olyckor till sjöss utvecklas.

Överväganden och förslag det om ojfentliga åtagande 123

Företrädare för Sjöfartsverket, Kustbevakningen,

RITS-styrkoma och

sjukvården bör tillsammans utveckla en gemensam

ledningsorganisation.

Ansvaret för räddningstjänsten på Hjälmaren ligger i dag på polisen, med motivet att polisen har for söka efter försvunna ansvar att personer. Som en följd utredningens förslag kommunalisera av att eftersökning av försvunna bör det övervägas for personer om ansvaret räddningstjänst på Hjälmaren bör tilldelas Sjöfartsverket.

4.3.4 F änst

lygräddningstj

Utredningens bedömning:

Utredningen anser att Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets arbete i syfte att skapa larm- och ledningsorganisation en gemensam är positivt.

Utredningens förslag:

Räddningstjänstlagstiftningen behöver ändras så att regeringen

bemyndigas att meddela sådana från lagen avvikande föreskrifter som rör ansvaret för den statliga räddningstjänsten under höjd beredskap. Genom detta kan bl.a. ansvaret för flygräddning under höjd beredskap övergå till Försvarsmakten lagliga hinder. utan

Vid flyghaverier inom Sveriges sjöterritorium, med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar Vänern, Vättern, än och Mälaren, samt inom Sveriges ekonomiska ska Luftfartsverket zon

ansvara för räddningstjänsten, enligt räddningstjänstlagen.

Luftfartsverket ska för förebyggande râddningsinsatser ansvara mot skador, när ett flygplan är nödställt eller fara hotar lufttrafiken. när Verket ska också svara för efterforskning Iujifartyg saknas. av som

Det är den kommunala räddningstjänstens och uppgifter ansvar att genomföra räddningsinsatsen när planet tagit mark. Om planet hamnat i havet är dock räddningsinsatsen Luftfartsverkets ansvar.

Överväganden och förslag om det offentliga åtagandet 124

Angående principen som säger att ansvaret för den statliga räddningstjänstens respektive delar bör läggas på den myndighet

som bedriver närliggande verksamhet kan det ifrågasättas

om Luftfartsverket ska ha ansvar för räddningstjänsten när ett flygplan

störtat i havet. Att genomföra undsättningsoperation då flygplan

en störtat i havet ligger närmare sjöräddningstjänst än Luftfartsverkets ordinarie arbetsuppgifter, menar utredningen. Detta problem löses dock genom den samverkan som Luftfartsverket och Sjöfartsverket har. Till en början gäller det att skapa en gemensam larm- och ledningsorganisation. Ambitionen på sikt är att göra

en gemensam organisatorisk enhet för luft- och sjöräddning.

Efter en skrivelse från Luftfartsverket 1991-10-28 till regeringen om

flygräddningstjänst sa Räddningstjänstutredningen 1994:67 följande:

Den ordning som Luftfartsverket förordat i sin skrivelse nämligen att ansvaret för flygräddningstjänsten vid höjd beredskap överförs till Försvarsmakten bör enligt min mening genomföras och tillämpas också för sjöräddningstjänsten och miljöräddningstjänsten till sjöss. Lagtekniskt kan detta göras genom att räddningstjänstlagen ändras så att regeringen bemyndigas att meddela sådan från lagen avvikande föreskrifter som rör ansvaret för den statliga räddningstjänstlagen under höjd beredskap.

Vi anser att den föreslagna kommittén för översyn av

räddningstjänstlagstiftningen bör beakta ovanstående.

4.4 Det återställande skedet

Åtgärderna i detta skede som berör egendomen omfattar åtgärder av typen bevakning av den skadade egendomen samt skydd och säkring av restvärdet, dvs. att se till att egendomsförluster kan minimeras. Dessa åtgärder är ofta av direkt nytta för den enskilde ägaren eller innehavaren. Vi menar att det därför ligger främst på ägaren eller innehavaren att ansvara för åtgärderna. Ofta behöver dock kommunen räddningstjänsten vara utförare i inledningen av detta skede, eftersom det ofta behöver påbörjas redan då insatsskedet pågår.

Vissa typer av åtgärder som berör människors psykiska och fysiska hälsa är dock ett offentligt åtagande. Psykiska och sociala åtgärder

som

Överväganden och förslag det ojêntliga om åtagandet 125

de skadade eller anhöriga kan behöva är ett sådant exempel. Här involveras bl.a. sjukvård och socialtjänst.

Vissa åtgärder handlar miljön, t.ex. sanering efter utsläpp, som om som kan beröra ett stort geografiskt område och stort allmänt vara av intresse, är också ett ofentligt åtagande vi det, även som ser om förorenaren bör skyldig att finansiera saneringsåtgärdema. Det vara

offentliga bör också ansvara for reglering skyldigheter.

av

Vi anser att den här beskrivna önskvärda ansvarsfördelningen i huvudsak gäller i dag.

I detta skede räknar vi även in erfarenhetsåterföring. Det finns ett stort behov av samlad uppföljning/utvärdering samt återföring. Vi en anser att det är en uppgift för varje aktör i skedet att bidra med underlag. Det bör ett offentligt åtagande att till att det finns vara se ett sammanhållande organ, som bl.a. arbetar med metodutveckling. Vi anser att detta är en uppgift för Räddningsverket. Vi återkommer med överväganden om hur Räddningsverket bör utveckla denna roll.

4.4. l

Olycksförloppsutredningar

Utredningens förslag:

Den kommunala eller statliga räddningstjänsten ska ansvarig vara för att utreda olycksorsak och olycksförlopp samt analysera hur insatserna har fungerat vid räddningsinsats. Då brottsmisstanke en föreligger lämnas undersökningen över till polisen. På detta sätt kan en stor kunskapsbank åtgärder, förhindrar olyckor, om som skyddsåtgärder, åtgärder under insatsen och i återställandeskedet, byggas upp.

En systematisk insamling av insatsrapporter började den 1 januari 1996. Alla insatser rapporteras men rapporterna är mer strukturerade när det gäller olyckor med brand. Det preliminär görs en bedömning av brandorsak. Om det finns misstanke för brott kopplas polisen och en utförlig brandorsaksutredning görs.

Flera har pekat på att räddningstjänsterna ansvariga för om var att utreda brandorsak och brandförlopp då brottsmisstanke inte föreligger

Överväganden och förslag om det ojfentliga åtagande 126

skulle så småningom en stor kunskapsbank åtgärder,

om som förhindrar olyckor samt skyddsåtgärder byggas

mm., upp.

Brandutredning eller brandförloppsuppföljning, har

Räddningsverket arbetat med i försöksverksamhet, där 15 kommuner deltagit. Projektets syfte är att finna orsakssamband till bränder och beskriva hur brandförloppet har utvecklats. Genom att beskriva brandförlopp skulle viktiga erfarenheter kunna återföras för att förbättra det tekniska brandskyddet Projektet har dock hittills

m.m. varit mycket inriktat mot brandorsaker. Räddningsverket arbetar för att permanenta denna verksamhet för att på ett effektivt sätt kunna påverka brandstatistiken.

Räddningsverket att det behöver arbetas fram metodik för

anser en hur brandförloppsutredningar ska genomföras på ett effektivt och

trovärdigt sätt för att komplettera brandorsaksutredningama och i detta instämmer utredningen.

Vi anser även att det skulle behöva utvecklas metodik för att på

en ett bra sätt utvärdera räddningstjänstens insats och dess effektivitet. Hur insatserna fungerat är viktigt för att den enskilda räddningstjänsten ska kunna bli bättre det är även intressant länsstyrelsemas och

men ur

Räddningsverkets tillsynsperspektiv.

Utredningen menar att olycksorsaker, olycksförlopp och hur insatserna fungerat bör analyseras för alla de olyckor kräver

som

räddningsinsatser. Vi kallar analysen för olycksförloppsutredning. På detta sätt kan uppföljning/utvärdering och erfarenhetsåterföring

av åtgärderna i de olika skedena ske. Ytterligare exempel på användningsområde är FoU-projekt, där bra statistiskt material utgör

en stor källa för analys.

Ansvarsfördelning

Vid en olycksförloppsutredning bör följande ansvarsfördelning

övervägas:

0 Staten utvecklar metoder, utbildar och informerar. Då de olika

myndigheterna för närvarande kommit olika långt, särskilt i

metodutveckling, bör samordningsvinster kunna göras.

Överväganden och förslag det om offentliga åtagandet 127

0 Ansvarig sektorsmyndighet utreder orsak och förlopp. Då olyckan leder

till räddningsinsats från räddningstjänsten blir eller flera

en

räddningstjänstmyndigheter involverade. Undersökningarna behöver då

samordnas på lämpligt sätt. 0 Berörd statlig eller kommunal räddningstjänst analyserar orsak,

förlopp

och insats samt tar tillvara erfarenheterna. 0 Utredningen rapporteras också till respektive tillsynsmyndighet. Det bör undersökas rapportering kan ske likartat om ett sätt så att sammanställning kan ske i riksgemensam bas för alla olyckor en

oavsett myndighetstillhörighet.

0 Tillsynsmyndighet eller motsvarande på central nivå samlar eferenheter och analyserar materialet för att hitta trender eller återkommande orsaker, initierar åtgärder för att förhindra olyckor sprider samt

kunskaper främst till övriga räddningstjänster.

0 Polisen utreder olyckor där det finns brottsmisstanke.

Införandet av olycksförloppsutredningar medför initialt ökade kostnader för att genomföra utredningen och bearbeta statistiken, men samtidigt innebär förslaget att arbetet i förskedena effektiviseras, vilket i sin tur leder till bättre resursanvändning minskat antal en samt ett olyckor/ begränsade konskevenser olyckorna och därmed lägre av kostnader i och med färre insatser. Utredningens

bedömning är därför

att förslaget samhällsekonomiskt inte leder till ökade kostnader. Statsñnansiellt bör de initiala kostnaderna täckas genom

omprioriteringar.

Överväganden och förslag om det ojentliga åtagande 128

4.5 Finansiering

Utredningens förslag:

De åtgärder som ska vidtas av verksamhetsutövare i förskedena bör finansieras dem själva. Även den tillsyn kommunala eller

av som statliga myndigheter gör för att se att åtgärderna vidtagits bl.a. §43tillsyn bör finansieras av verksamhetsutövama.

Verksamhetsutövama bör också bära kostnaderna för sanering efter en olycka. Vad gäller insatsskedet bör det även i fortsättningen vara ett offentligt ansvar och finansieras med offentliga medel. Däremot bör kommuner kunna ålägga så kallade §43-anläggningar eller andra anläggningar att betala den del av den kommunala räddningstjänstens fasta kostnader som är direkt relaterade till anläggningen och dess verksamhet.

Enligt praxis får den statliga räddningstjänsten, i likhet med den kommunala, vid en räddningsinsats avropa andra statliga

resurser utan att betala. Utredningen anser att i samband med en författningsöversyn bör det övervägas om denna praxis bör skrivas

regel. Även vissa andra finansieringsfrågor kan övervägas

som en

av en författningsöversyn, t.ex. att definiera in utrymning i

räddningsinsatsen.

Förändringar som får konsekvenser när det gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kommun behöver tas upp på ett samlat sätt genom förhandlingar mellan stat och kommun.

Finansiering är i dag inget direkt styrmedel för förhållandet mellan offentlig sektor och enskilda inom räddningstjänsten, inte heller vad gäller förhållandet mellan stat och kommun. De ersättningar som finns mellan stat och kommun är motiverade av att enskilda kommuner inte ska bära kostnader som i någon mening är att betrakta som nationella. Däremot fungerar de statliga satsningama på utbildning, materiel m.m. liksom bidragen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst, som styrning av verksamheten.

Överväganden och förslag det ofentliga åtagandet 129 om

Kommunal räddningstjänst finansieras i huvudsak av kommunalskatten. Därutöver finns det intresse hos Kommunförbundet och flera kommuner att få möjlighet att införa ekonomiska styrmedel

avgifter i syfte att påverka olika aktörer att arbeta förebyggande.

OECD har utfört ett grundläggande utvecklingsarbete angående

säkerheten vid farlig industriell verksamhet. Detta har bl.a. resulterat i

rekommendationer om tillämpningen förorenaren betalar-principen.

av Från början avsåg principen i huvudsak kostnader för kontinuerliga

utsläpp som med hänsyn till människors hälsa och miljön behövde

minskas. Principen har sedan utvecklats inom OECD till att även avse kostnader för åtgärder avsedda att förebygga och skydd mot föroreningar till följd av olyckor. Kostnaderna bör enligt nu rekommendationerna även gälla skadebegränsande åtgärder vid en olycka och återställningsåtgärder. Tanken har varit att den skapat som en risk också ska bära de kostnader är förenade med hantera som att

denna risk förebyggande åtgärder, beredskap för räddningstjänst

genom och insatser i en olyckssituation. Genom att kostnadsansvaret läggs på förorenaren kommer detta att återspeglas i priset på den vara som verksamhetsutövaren tillverkar.

Hot- och riskutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande SOU 1995:19 Ett säkrare samhälle, att kostnadsansvaret vid de räddningsinsatser och saneringsåtgärder fordras vid olycka som en som har samband med farliga ämnen i verksamheten och vidtas som av statliga eller kommunala myndighet ska ligga på den utövar som verksamheten. De åtgärder kostnadsansvaret avsett täcka som var att var sådana låg utanför den normala riskbilden. som

Remissinstansema förslaget ett blandat mottagande. Den gav negativa kritiken riktades sig främst mot att förslaget skulle strida mot en sedan länge etablerad princip, att räddningstjänsten är ett i huvudsak offentligt åtagande finansieras med allmänna medel. Risken som för att ett kostnadsansvar skulle kunna verka avhållande på viljan att slå larm togs också upp. Vidare ansågs utredningens förslag till avgränsning av kostnadsansvaret till att endast verksamheter med hantering avse av farliga ämnen som mindre lämpligt med hänsyn till att det även finns andra verksamheter där olycka skulle kunna få allvarliga effekter. en

Utredningen om kemikalieolyckor SOU 1998:13 Säkrare m.m.

kemikaliehantering föreslår att förorenaren betalar-principen ska få genomslag i räddningstjänstlagstiftningen att tillämpningen

genom av

Överväganden och förslag det ojêntliga åtagandet 130

om

§43 räddningstjänstlagen utvidgas. Förslaget innebär att verksamhetsutövaren är skyldig att vidta åtgärder förhindrar

som olyckor, vidta skyddsåtgärder och för att förbereda räddningsinsatser. Verksamhetsutövaren är också skyldig att finansiera dessa åtgärder. Dessutom är verksamhetsutövaren skyldig att finansiera saneringsåtgärder. Detta regleras inom miljöskyddslagstiftningen. Själva räddningsinsatsen föreslås dock även framdeles vara ett offentligt åtagande, finansierat genom offentliga medel.

De argument som utredningen om kemikalieolyckor har för att

m.m. även framdeles se räddningsinsatsen som ett offentligt åtagande finansierat med offentliga medel ändring denna ordning

är att en av skulle kunna verka återhållande på benägenheten att slå larm i händelse av tillbud eller olycka, risken är stor att väntar för länge i hopp

man om att kunna bemästra situationen själv. Det är också svårt vilka

att ange verksamheter som ska omfattas kostnadsansvaret. De verksamheter

av som kan vara aktuella omfattas redan i dag stora krav på olycks- och

av skadeförebyggande åtgärder. En svårighet är att hitta ett effektivt

arman sätt för betalning. Vi instämmer i dessa argument och menar att för närvarande bör räddningsinsatsen ses som ett offentligt åtagande och bör finansieras med offentliga medel.

Ytterligare en fråga som berör finansiering är frågan

om finansiering av statliga insatser vid en räddningsinsats. I dag får kommunala räddningsledare, enligt lagen, statliga utan

avropa resurser att betala. Om en räddningsledare vid en statlig räddningsinsats avropar resurser från andra statliga myndigheter är det dock inte lagligt reglerat vad som gäller. Praxis har dock blivit att andra statliga myndigheter ställer resurser till förfogande utan att ta betalt också vid statlig räddningstjänst. Utredningen anser att denna praxis bör författningsregleras. I en författningsöversyn bör överväga att

man skriva i författningen att även den statliga räddningstjänsten vid

en räddningsinsats får avropa andra statliga resurser utan att betala.

Vi anser också att det i samband med författningsöversyn bör

en övervägas att definiera in en utrymning i samband med olycka i

en räddningsinsatsen.

Regeringen har till utredningen 1997-11-20 överlämnat ett ärende från Kommunförbundet, Finansiering räddningstjänst. I ärendet

av föreslås bl.a. att kommunerna bör få avgöra om räddningstjänsten ska finansieras med avgifter eller kommunalskatt. Mot bakgrund

av

Överväganden och förslag det ofentliga om åtagandet 131

ovanstående anser vi att ärendet behandlats och vår på syn

finansieringen redovisats.

Vidare har regeringen 1997-09-04 delvis överlämnat framställan en från Kävlinge kommun om transport farligt gods på järnväg och av väg. Även detta ärende besvarat anses i och med dessa överväganden.

0 Utredningen föreslår i detta och andra kapitel förändringar får som konsekvenser när det gäller kostnadsfördelningen mellan och stat kommun. Vi anser att dessa förslag bör tas på ett samlat upp sätt genom förhandlingar mellan stat och kommun. Se vidare kapitel

4.6 Författningsändringar

Utredningens förslag:

En total översyn av räddningstjänstlagen, räddningstjänstförordningen och

vissa författningar är kopplade till dem behövs. som

Enligt direktiven till Räddningsverksutredningen 1996:114 ingår

dir att

ange eventuella behov av Författningsändringar.

Nuvarande lagstiftning och förordningar härstammar från mitten av 1980-talet och flera reglerna har övertagits från 1974 års

av brandlag

och har sitt ursprung i äldre brandlagar. Under de 10 åren har senaste det gjorts förändringar och kompletteringar vid ett flertal tillfällen.

Under utredningen arbete har vi kommit fram till det finns att nu behov av en total översyn räddningstjänstlagen 1986:1102, av

räddningstjänstförordningen 1986:1107 och vissa författningar är

som kopplade till dem. Vi har därför i skrivelse till regeringen en 1997-10-28, dnr FO97/2363/RS, föreslagit regeringen tillsätta att en kommitté för översyn de aktuella författningama. en av

132 Nuvarande ansvar och uppgifter

5 Nuvarande ansvar och

uppgifter

1 Uppgifter

5.1.1 Två kulturer blev

en

Räddningsverket bildades år 1986 genom sammanläggning av Statens brandnämnd och Civilförsvarsstyrelsen. Det nya verket fick också ansvaret för den samordning av beredskapsåtgärdema inom kämenergiområdet som Statens strålskyddsinstitut fram till dess ansvarat för och för handläggningen ärenden om landtransporter av farligt gods som varit en

av uppgift för Sjöfartsverket. Räddningsverket skulle också verka för en samordning av säkerhetsföreskriftema för land-, sjö- och lufttransporter av farligt gods.

Statsmaktemas beslut innebar att myndigheter med två helt olika kulturer skulle Brandnämnden var en liten myndighet,

fogas samman. som skulle vara ett expert- och serviceorgan kommunerna inom räddningstjänsten. Den ansvarade också för utbildning av den kommunala räddningstjänstens personal. Utbildningen var en väsentlig produktionsuppgift på central nivå inom i övrigt till största delen

en lokalt styrd och organiserad verksamhet.

Civilförsvarsstyrelsen hade roll. Det sammanhängde

en annan framför allt med att civilförsvaret var ett sammanhållet styr- och produktionssystem med staten som huvudman. Civilförsvaret hade en hierarkisk uppbyggnad med fem olika nivåer civilförsvarsdistrikten,

civilförsvarsområdena, länsstyrelserna, civilbefalhavarna och Civilförvarsstyrelsen. Tyngdpunkten i genomförandet låg på den regionala och den centrala nivån. Civilförsvarsstyrelsen var emellertid hela tiden involverad i många av de beslut som fattades i planeringen

den regionala och på den lokala nivån. Förhållandena förändrades till en del är 1984, när ansvaret för planering av

Nuvarande och uppgifter 133

ansvar

civilförsvarsverksamheten och för ledning åtgärderna i krig fördes

av över från staten till kommunerna. Förändringen fick konsekvenser för verksamheten även på den centrala nivån.

Brandnämnden och Civilförsvarsstyrelsen samarbetade i många år om utbildningen av personal och anskaffningen materiel för

av

brandsläckning. Civilförsvarsstyrelsen hade emellertid starkare

en samhörighet med många andra organisationer inom totalförsvaret. Brandnämndens främsta kontaktyta förutom kommuner och

-

länsstyrelser var statliga myndigheter Planverket,

- som Sprängämnesinspektionen, Strålskyddsinstitutet, Sjöfartsverket, Rikspolisstyrelsen och Tullverket Kustbevakningen.

Även skillnaderna i personalens och yrkeserfarenheter

utbildning

var stora. Många av tjänstemännen och lärarna inom Civilförsvarsstyrelsen hade tjänstgjort i den militära verksamheten. Ett antal byggnadstekniker sörjde för att myndigheten producerade skyddsrum och anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Brandnämnden hade framför allt personal med brandteknisk, maskinteknisk eller kemisk fackutbildning.

Räddningsverkets första och viktigaste uppgift blev att väva ihop de båda helt skilda kulturema. Genom bl.a. rekrytering personal med

av annat än teknisk utbildning och erfarenheter från andra områden än

räddningstjänsten och genom olika slag förändringar i

- av organisationen har Räddningsverket sökt sig till de efter hand

- anpassa förändrade kraven på verksamheten. Avgörande för den utvecklingen har varit förändringarna i risker och strävandena att enskilda människor ska vara bättre förberedda för att kunna skydda sig mot olyckor

av olika slag. Den internationella verksamheten har vuxit starkt under senare år inte minst på grund EU-medlemsskapet och sätter

- av numera stark prägel på arbetet inom myndigheten.

134 Nuvarande ansvar och uppgifter

1 Författningar

Räddningsverket är enligt förordningen 1988:1040 med instruktion för Statens räddningsverk central förvaltningsmyndighet

för frågor om

0 Räddningstjänst samt olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt

räddningstjänstlagen;

0 Landtransporter av farligt gods;

0 Anordnande av skyddsrum och skyddade utrymmen; samt

0 Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från kämtekniska

anläggningar, i den mån detta inte uppgift för någon

är en annan

myndighet.

Räddningsverkets verksamhet lagregleras i huvudsak

genom räddningstjänstlagen 1986:1102, lagen 1982:821 transport

om av farligt gods, lagen 1994:1720 om civilt försvar, lagen 1992: 14030m höjd beredskap, beredskapsförordningen 1993:242 och lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt. Styrande är också de författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar.

Räddningsverket är ansvarig myndighet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst inom det civila försvaret.

Räddningsverket har rad författningar fått uppgifter inom

genom en rättstillämpningens område. Verket ger antingen ut föreskrifter eller fattar beslut i enskilda ärenden är bindande för enskilda,

som kommuner eller statliga myndigheter. Uppgifterna tar sikte på insatser eller annan verksamhet i både fred och krig.

Sammanställningen, som redovisas i PM Räddningsverkets

ansvar, uppgifter och organisation, är översikt över Räddningsverkets

en bemyndiganden att ge ut föreskrifter eller att pröva enskilda ärenden. Rapporten finns tillgänglig på Räddningsverket.

Nuvarande och uppgifter

ansvar 135

5.1.3 Särskilda

uppgifter

Som framgår av instruktionen har Räddningsverket rad särskilda

en uppgifter. Verket ska bl.a. samordna samhällets olycks- och

skadeförebyggande arbete inom räddningstjänsten, följa utvecklingen

inom vetenskap och teknik samt bedriva FoU-verksamhet, bevaka riskutvecklingen och verka för att åtgärder vidtas skyddar

som befolkningen och förebygger olyckor. Till uppgifterna hör också att planera och genomföra utbildning personal inom bl.a. räddningstjänsten

av och sotningsverksamheten, utveckla och anskaffa materiel, informera och att utöva tillsyn.

Räddningsverket ska vidare samordna planeringen beredskapen

av

mot kämenergiolyckor och andra allvarliga olyckor. En samordning

ska vidare ske i arbetet med säkerhetsföreskriñema för land-, sjö- och

flygtransporter av farligt gods. Räddningsverket ska inhämta

erfarenheter från allvarliga olyckor inträffar i Sverige och

som utomlands. Det ska enligt regleringsbrev och särskilda regeringsbeslut också finnas en beredskap inom verket för internationella hjälpinsatser.

5.1.4 Stöd och

utveckling

Uppgiñema innebär att Räddningsverket bl.a. utvecklingsarbete,

genom

utbildning, teknikutveckling, samordning och tillsyn ska stöd åt aktörer

ge som ska förebygga olyckor och begränsa skador. Aktörema är främst den kommunala och den statliga räddningstjänsten, företag, organisationer och enskilda. Uppgiftema innebär också ett samarbete med andra har

som en roll i säkerhetsarbetet i samhället centrala statliga myndigheter,

-

länsstyrelser, forskningsorgan, branschorganisationer och fackliga

organisationer.

Räddningsverket svarar för åtgärder i hela skalan olyckor från

av lägenhetsbranden via kemikalieolyckor och naturkatastrofer till kriget. Verket är normgivare och fördelar för forskning och

resurser

utvecklingsarbete, utbildning, anskaffning av materiel och information.

Det förekommer också transfereringar medel verket det

av genom gäller framför allt verksamhetsområdena åtgärder mot naturolyckor,

skyddsrum, ledningsplatser och stöd till frivilligorganisationer.

Räddningsverket betalar vidare ut ersättningar till räddningstjänsten i kommunerna för räddningsinsatser leder till stora kostnader.

som

136 Nuvarande ansvar och uppgi

er

5.1.5 Indelning i fem verksamhetsgrenar

Räddningsverkets stödjande roll är utgångspunkten för indelningen av uppgifterna i fem verksamhetsgrenar och för indelningen

- av verksamhetsgrenarna i delområden:

Samhällets räddningstjänst och förmåga att förebygga olyckor och begränsa skador

Olycks- och skadeförebyggande verksamhet; Räddningstjänstens planering och organisation; Räddningstjänstens ledning, samordning och operativa verksamhet; Räddningstjänstens kompetens och personalforsörjning; Räddningstjänstens metoder, teknik och utrustning;

Statens tillsyn, uppföljning och utvärdering av

räddningstjänsten;

2. Säkerheten vid verksamheter med särskilda risker

Kemikaliehantering vid fasta anläggningar och transport av farligt gods; Kämtekniska anläggningar och radioaktiva ämnen; Verksamheter som kan ge marina utsläpp; Naturolyckor; Riskhantering; Miljöolyckor; Räddningsverkets informationsbank RIB;

Förmågan hos den enskilda människan att förebygga olyckor och begränsa skador

Varning och information till allmänheten; Allmänhetens egna säkerhetsåtgärder; Hemskydd för allmänheten vid höjd beredskap;

Nuvarande ansvar och uppgijier 137

4. Befolkningsskydd i krig

Produktion av skyddsrum och skyddade utrymmen; 0 Tillhandahållande andningsskydd; av Planering för produktion och utnyttjande fysiskt skydd och av andningsskydd samt för mörkläggning och utrymning;

5. Internationell verksamhet 0 Räddningsverkets beredskap för internationella hjälpinsatser; 0 Internationella hjälpinsatser för katastrof- och flyktinghjälp;

Stöd till uppbyggnad av räddningstjänsten i Östeuropa;

m.m. 0 Övriga internationella insatser.

Mest resurskrävande är verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst. Till denna gren hör omfattande produktion, t.ex. en utbildning, utveckling och anskaffning materiel bidrag och av samt tekniskt stöd till kommunerna för produktion räddningscentraler. av

Vissa åtgärder är särskilt utformade för att möta krigets påfrestningar. Till dessa hör produktion och underhåll skyddsrum av

samt anskaffning och lagerhållning andningsskydd inom

av verksamhetsgrenen Befolkningsskydd i krig.

Den internationella verksamheten är väsentlig del en av Räddningsverkets arbete och de uppgifter verket har redovisas i avsnitt 5.1.7.

5.1.6 vid

Samordning allvarliga olyckor

Statsmaktema beslutade efter de utredningar gjordes i samband med som Tjemobylolyckan prop. l99l/92:4l, FöU 25 att Räddningsverket skulle få en tydligare roll i samordningen samhällets åtgärder på central nivå av när en allvarlig olycka hade inträffat. Räddningsverket har till uppgift, framgår det beslutet, att bistå regeringen med inhämta av att expertbedömningar och annat underlag från regionala och lokala myndigheter eller andra organisationer. Verket ska planera för detta. Det är emellertid regeringens uppgift när behovet samordning - av en uppkommer att besluta tillfälligt ändrade ansvarsförhållanden. - om Regeringen kan själv ansvara för samordningen eller ge en annan myndighet i uppdrag att göra det.

138 Nuvarande ansvar och uppgifter

Avsikten är enligt statsmakterna inte att några expertkunskaper ska föras över från andra myndigheter till Räddningsverket eller något annat organ. De olika expertmyndighetema behåller sina arbetsuppgifter och sina ordinarie kontakter med t.ex. regionala myndigheter och andra staters myndigheter.

5.1.7 Internationella

hjälpinsatser

Regeringens uppdrag till verket

Räddningsverket lämnade år 1989 ett förslag till regeringen former för

om framtida katastrofhjälp utomlands. Förslaget hade utarbetats med ledning av erfarenheterna från den svenska insatsen vid jordbävningskatastrofen i Armenien i december 1988. Regeringen framhöll i förslaget till riksdagen prop. 1989/90:l00, bil. 6 betydelsen att det finns svensk beredskap

av en för räddningsinsatser vid katastrofer i andra länder. Enligt statsmaktemas beslut ska det finnas en beredskap för situationer där insatser inte genomförs i enlighet med gällande internationella överenskommelser eller i redan etablerade internationella former.

Räddningsverket ska ha ett sammanhållande för

ansvar

insatsberedskapen inom räddningstjänstens område.

Räddningsinsatsema ska genomföras inom ramen för verkets ordinarie verksamhet, men regeringen fattar beslut i det enskilda fallet varje

om insats.

Räddningsverkets beredskap för hjälpinsatser med personal och

utrustning har successivt utvecklats med utgångspunkt i de behov

som föranlett insatser, regeringens olika uppdrag till verket samt de erfarenheter som verket, Regeringskansliet och berörda FNorganisationer har fått insatserna. Verket ska också

genom numera hålla beredskap för observatörs- och hjälpinsatser inom den humanitära katastrofverksamhetens område.

Grunden för Räddningsverkets planering sin internationella

av hjälpverksamhet under de senaste åren har varit en föreskrift i regleringsbreven om att verket ska upprätthålla beredskap för

en internationell katastrof- och flyktinghjälp. Myndigheten ska också medverka i det Säkerhetsfrämjande samarbetet med länderna i Central-

och Östeuropa.

Nuvarande ansvar och uppgifier 139

Swedrelief

Räddningsverket övertog den 1 juli 1997 ansvaret för verksamheten inom

Swedrelief som var Försvarsmaktens specialenhet för katastrofhjälp

utomlands. Hjälpen kan omfatta t.ex. distribution vatten och livsmedel, av åtgärder för sanitet och hygien, hälso- och sjukvård kommunikationer samt

och kraftförsörjning.

Swedrelief har kontrakt med 150-200 svenskar, har åtagit sig som att med kort varsel tjänstgöra utomlands i till månader. De upp sex kontrakterade består med utbildning och erfarenheter inom av personer ett stort antal yrkesområden.

Fyra beredskapsområden

Planeringen av Räddningsverkets hjälpåtgärder har också efter hand

anpassats till den samordnande verksamheten inom Förenta Nationemas humanitära enhet OCHA och behovet stöd till Förenta Nationemas av

flyktingkommisariat UNHCR. Den indelning i fyra beredskapsområden

som verket har gjort överensstämmer i stort med den struktur OCHA som använder för samordning hjälpinsatser: av

Beredskap för räddningsinsatser;

Beredskap för hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer; Beredskap för fömödenhetsinsatser;

Beredskap för expertinsatser.

Regeringen har på begäran UNHCR uppdragit åt av Räddningsverket att hålla beredskap för att kunna en ge flyktingkommissarien stöd med logistik och kommunikation vid akuta flyktingkatastrofer. En särskild stödgrupp ska efter regeringens beslut i varje särskilt fall kunna sättas in när någon flyktingkommissariens av fáltgrupper påbörjar sin koordinerande verksamhet i ett katastrofområde.

Regeringen har föreskrivit att beredskapen i största möjliga utsträckning ska upprätthållas inom för Räddningsverkets

ramen

befintliga beredskap för räddningsinsatser vid katastrofer utomlands.

Verksamheten finansieras ersättningar från SIDA eller från genom internationella hjälporgan.

140 Nuvarande ansvar och uppgifter

er

5.2 Organisation

5.2.1 Personal

Räddningsverket har sin centrala förvaltning i Karlstad och fyra räddningsskolor i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. Den centrala förvaltningen är indelad i sakavdelningar för de fyra verksamhetsområdena räddningstjänst, risk- och miljöfrågor, utbildning och teknik. Det finns också administrativ avdelning, stab knuten till

en en Verksledningen och ett informationssekretariat.

Personalen inom den centrala förvaltningen är för närvarande fördelad mellan avdelningar och motsvarande enligt följande sammanställning, som avser läget den 31 december 1997.

Tabell 8. Antal anställda på den centrala förvaltningen

Anm. De fyra räddningsskolorna har sammanlagt 500 anställda.

Räddningsverket hade under år 1997 totalt 279 årsanställda i sin centrala förvaltning. Som framgår av följande sammanställning har antalet ökat sedan myndighetens tillkomst år 1986. För en stor del av ökningen svarar den tillfälligt anställda personal som anlitas för genomförande av tidsbegränsade projekt.

Nuvarande och uppgifter 141

ansvar Tabell 9: Antal årsanställda på den centrala förvaltningen

Delegationer

Samarbetet med andra inom räddningstjänsten sker i stor utsträckning inom de delegationer som verket enligt sin instruktion har inrättat:

Delegationen för samordning av räddningstjänst; Delegationen for samordning av riskfrågor; Delegationen for utbildning; Delegationen for beredskap mot kämenergiolyckor; Delegationen för transport av farligt gods;

Delegationema består av företrädare for statliga myndigheter,

kommuner och landsting samt organisationer olika slag.

av

Det finns också ett antal informella samarbetsgrupper av permanent karaktär.

5.3 Kostnader for verksamheten

Den planerade omsättningen för de olika verksamhetsgrenarna inom Räddningsverket under kalenderåret 1998 framgår av följande sammanställning.

142 Nuvarande ansvar och uppgifter

Tabell 10. Räddningsverkets omsättning år 1998

Beloppen avser samtliga kostnader, transfereringar och bidrag.

Verksamheten finansieras anslag samt externa intäkter.

genom genom De externa intäkterna beräknades för år 1997 till 226,8 miljoner kr.

5.4 Verksamheten fördelad på de olika

skedena och verksamhetsgrenama

Bakgrund

Redogörelsen för Räddningsverkets och uppgifter i den hittills

ansvar redovisade texten i denna rapport har varit övergripande. Samma sak gäller redovisningen organisationen och För del

av resurserna. en överväganden som utredningen ska göra fordras det emellertid

en mer

detaljerad beskrivning. Det gäller bl.a. indelningen verksamheten inom

av

Räddningsverket i verksamhetsgrenar. Det är fråga

senare en som utredningen enligt direktiven ska överväga.

Räddningsverket har för utredningens räkning utarbetat

en

sammanställning över arbetsuppgifterna inom verket även på

en förhållandevis detaljerad nivå. Uppgifterna har fördelats mellan de fem skeden som utredningen använder för att beskriva verksamhetsområdet Skydd mot olyckor. Inom varje skede har vidare skett sortering

en av

arbetsuppgifterna efter verkets fem verksamhetsgrenar och inom varje

Nuvarande ansvar och uppgifter 143

Verksamhetsgren efter delområden. Indelningen i verksamhetsgrenar och delområden har framgått av redovisningen i avsnitt 5.1.5.

Räddningsverket har inom delområdena även gjort uppdelning

en av arbetsuppgifterna efter det verket i det här sammanhanget kallar

som typ av uppgift. Det innebär att verksamheten också är fördelad på ett antal produktionsområden, nämligen

Ledning och samordning Rådgivning

Information Utbildning

Materielförsörjning

Finansiering Uppföljning och utvärdering

Utvecklingsverksamhet inkl. forskning.

Den mängd arbete som de enskilda uppgifterna fordrar varierar

givetvis. En del fordrar stora insatser under lång tid. I åtskilliga fall är det fråga om ett fortlöpande arbete. Andra kräver punktinsatser

av någon eller några enstaka personer inom verket varaktigt eller under

en begränsad tid.

Även skillnaderna i omfattning mellan uppgifter visar

om är stora sammanställningen att tyngdpunkten i Räddningsverkets arbete ligger på de tre inledande skedena som alltså syftar till att myndigheter och

enskilda ska förhindra olyckor, vidta skadebegränsande åtgärder i förväg och förbereda räddningsinsatser. Det har att göra med att verket enligt gällande författningar inte svarar för räddningstjänst och således inte har någon operativ roll när det gäller insatser i Sverige.

Att uppgifterna i skedet efter räddningstjänst är förhållandevis få beror i stor utsträckning på att tillvaratagandet kunskaper och

av erfarenheter efter de olyckor som inträffar ännu inte är tillräckligt systematiserat och utvecklat.

En detaljerad redogörelse för Räddningsverkets arbetsuppgifter med

fördelning efter verksamhetsgrenar, verksamhetsgrenarnas delområden

och de fem skedena finns i PM Räddningsverkets uppgifter och

ansvar, organisation. Rapporten finns tillgänglig Räddningsverket. De följande avsnitten innehåller några allmänna iakttagelser och sammanfattande synpunkter som redovisningen i bilagan ger underlag för.

144 Nuvarande ansvar och uppgzjier

5.4.2 Skede 1 förhindra

- olyckor

Arbetsuppgifterna i skedet Förhindra olyckor omfattande del är en av verksamheten inom Räddningsverket. Många dessa har samband av ett

med andra författningar än räddningstjänstlagen och räddningstjänst-

förordningen. En stor del av verksamheten syftar till att öka kunskaperna inom området.

Mycket av arbetet gäller detta första skede redovisas som som utvecklingsverksamhet. Redogörelsen innehåller uppgifter ett antal om projekt som syftar till att räddningstjänsten, andra myndigheter och ägare eller innehavare av byggnader och anläggningar ska öka sina kunskaper. Projekten som avser brandsyn och sotning ska göra det möjligt att undanröja förhållanden leder till att bränder uppstår. som

Kunskaperna måste emellertid också föras ut till alla berörda och är ett underlag för rådgivning, infonnation och utbildning i Räddningsverkets regi. Även detta återspeglas i den detaljerade

redovisningen av arbetsuppgifterna. Samordningen samt uppföljningen

och utvärderingen av den verksamhet som äger är andra viktiga rum delar av uppgifterna syftar till att förhindra olyckor. som

Riskhantering är ett exempel på ett brett delområde inom verksamhetsgrenen Särskilda risker. Mycket behöver göras inom just detta delområde för att säkerheten ska kunna förbättras. Det är betydelsefulla uppgifter kräver förhållandevis stora insatser med som personal både i det interna arbetet och i kontakterna med omvärlden.

Det mesta som sker inom detta delområde har emellertid betydelse för arbetet även inom andra verksamhetsgrenar.

En Verksamhetsgren som behöver utvecklas ska kunna - om mer göras för att förhindra olyckor är Enskilda människans förmåga. - Redogörelsen i PM Räddningsverkets visar att det om ansvar m.m. inom delområdet Allmänhetens säkerhetsåtgärder finns relativt få egna arbetsuppgifter att redovisa. Det är framför allt fråga information om och utbildning. En stor del den infonnation riktar sig till av som enskilda genomförs lokalt räddningstjänsten i kommunerna, skolan -av eller ideella organisationer olika slag. Räddningsverkets uppgift är av att planera, utarbeta underlag och i flera fall finansiera verksamheten.

Nuvarande och uppgifter 145

ansvar

Räddningsverket har nyligen på uppdrag regeringen utarbetat ett

av förslag till handlingsprogram ska göra det möjligt att utöka dessa

som

åtgärder. Handlingsprogrammet ska enskilda människor

ge grundläggande kunskaper och färdigheter för att kunna hantera vardagens olycksrisker. Dessa kunskaper och färdigheter ska också göra det möjligt att agera på rätt sätt vid stora olyckor och allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Målet för de föreslagna åtgärderna är att alla människor i Sverige ska få möjlighet att utveckla kunnandet inom områden första hjälpen, hjärt- och lungräddning,

som vattensäkerhet, brandskydd, hantering farliga och överlevnad.

av varor

5.4.3 Skede 2 -vidta

skyddsåtgärder

Detta avsnitt behandlar skyddsåtgärder eller skadebegränsande åtgärder innan olyckor inträffar.

Olycks- och skadebegränsande åtgärder behandlas traditionellt i ett sammanhang inom räddningstjänsten. De åtgärder ska förhindra

som olyckor leder ofta även till att effekterna begränsas de olyckor

av som inträffar. Det ska framhållas att likheterna mellan åtgärderna i de båda första skedena i många fall är betydligt större än olikhetema.

Verksamhet som ska förhindra olyckor är t.ex. information och utbildning Räddningsverket för. Det har framgått

som ansvarar av redogörelsen i föregående avsnitt. Åtgärder i stället syftar enbart

som till att begränsa effekterna olyckor kan utveckling och

av vara installation sprinklers, byggande brandväggar

av av m.m. Utvecklingsverksamheten inom verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst omfattar projekt med anknytning till sådana åtgärder. Skadebegränsande åtgärder som ska vidtas innan olyckor inträffar är viktiga också i den utbildning Räddningsverket anordnar och i

som tillsynsverksamheten.

Det ska framhållas att verksamhetsgrenen Befolkningsskydd i krig svarar för en mycket stor del antalet arbetsuppgifter i skedet Vidta

av skyddsåtgärder.

146 Nuvarande ansvar och uppgifter

5.4.4 Skede 3 -förbereda

räddningsinsatser

Att förbereda räddningsinsatser är en central del av Räddningsverkets uppgifter. Även sådana förberedelser fordrar efter hand och bättre

nya kunskaper. Det beror på den efter hand förändrade riskbilden och den tekniska utveckling gör det möjligt att förbättra räddningstjänstens

som metoder och materiel. En annan viktig del förberedelserna

av avser räddningstjänstens organisation och de åtgärder som syftar till att den ska kunna utvecklas.

Förberedelser för räddningsinsatser fordrar hel de

en utvecklingsverksamhet. Utvecklingsarbetet ger kunskaper utgör

som underlag även för rådgivning, information, utbildning och ledning eller samordning. Dessa uppgifter har traditionellt stark ställning i den

en statliga myndighet som på central nivå för utveckling

ansvarar av räddningstjänsten.

Övningar, materielförsörjning, jourtjänst med vakthavande tjänsteman och experter, samordning radiokommunikationer,

av varning och information till allmänheten är exempel på uppgifter

som inte förekommer i de tidigare redovisade skedena. Den service

som lämnas genom Räddningsverkets Informationsbank RIB är

en annan del av förberedelserna för räddningsarbetet. Genom RIB går det att få uppgifter om den personal och materiel finns tillgänglig den

som tidigare s.k. riksresurslistan vidare statistik, forskningsrapporter och

vissa redovisningar av erfarenheter från olyckor har inträffat.

som

Till skedet Förbereda räddningsinsatser hör också den planering som sker för att Räddningsverket ska kunna medverka i internationell verksamhet. Det är fråga om att kunna organisera räddningsinsatser i andra länder och insatser för katastrof- och flyktinghjälp. Det finns ett särskilt för bl.a. stödet till uppbyggnad räddningstjänsten

program av m.m. i Östeuropa. Räddningsverket har även viss tjänsteexport på

en konsultbasis syftar till uppbyggnad eller utveckling

som av

räddningstjänsten i andra länder.

Förberedelsema för räddningsinsatser gäller verksamheten såväl i fred som under höjd beredskap. Räddningsverket förbereder sig i särskild ordning för sina uppgifter i totalförsvarets ledningssystem.

Nuvarande och uppgifter 147 ansvar

5.4.5 Skede 4

genomföra räddningsinsatser

-

Räddningsverkets uppgifter vid räddningsinsatser i Sverige ligger, som tidigare framgått, inte på det operativa planet. Verksamheten omfattar i huvudsak stöd till de myndigheter för räddningstjänst. Det som ansvarar förekommer att Räddningsverket deltar med experter råd och som ger att verket ställer materiel till förfogande från sina skolor eller andra statliga förråd. Företrädare för verket deltar ofta observatörer för att göra som iakttagelser och bedömningar under tiden omfattande eller på som mer

annat sätt komplicerade räddningsinsatser pågår.

Genom Räddningsverkets Informationsbank RIB får de operativt ansvariga myndigheterna uppgifter vilka går om resurser som att disponera hos olika myndigheter och andra i samhället och de finns. var Räddningsverket medverkar också att söka efter information i genom olika databaser. En tydlig operativ roll har verket däremot i det internationella arbetet. Som har framgått kan det fråga vara om räddningsinsatser i andra länder eller katastrof- och flyktinghjälp.

5.4.6 Skede 5 -vidta återställande

åtgärder

Åtgärderna efter räddningsinsatser är för Räddningsverkets del flera av olika slag. Det gäller att sammanställa uppgifter och bedömningar de om räddningsinsatser som äger rum i kommunal eller statlig räddningstjänst och att dra slutsatser kan leda till förbättringar. Insamling och som bearbetning av statistik beskriver området Skydd mot olyckor är som en viktig del av den uppföljning ska förbättra åtgärderna i de tidigare som fyra skedena bl.a. för riskhanteringen ska kunna förbättras. Det är också ett underlag för de prioriteringar måste ske hos kommuner och statliga som myndigheter.

Kunskaps- och erfarenhetsâterföringen viktig länk i det arbete

är en som förekommer inom räddningstjänsten. Ett projekten inom av utvecklingsverksamheten i verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst syftar till att utveckla metoder för brandorsaksutredningar. Räddningsverket utbildar räddningstjänst- och polispersonal för denna utredningsarbete. typ av

Olyckor med kemikalier fordrar regel någon form sanering. som av Räddningsverket har även i det sammanhanget möjligheter att delta med kunnande. Det sker med personal eller anlitande egen genom av expertis från industrier verket har slutit avtal med samverkan. som om

148 Nuvarande ansvar och uppgi

er

Räddningsverket avser att särskilt följa effekterna på miljön de

upp av olyckor som inträffar.

Beslut om ersättning till kommunerna för räddningsinsatser och för sanering efter utflöde av olja eller kemikalier är en annan viktig uppgift efter räddningsinsatser.

Inom den internationella verksamheten hör det till verkets uppgifter att rapportera från de insatser som äger rum med svensk personal och svensk utrustning.

Överväganden och förslag Räddningsverket 149

om

6 och

överväganden förslag om

Räddningsverket

6.1 framtida ansvar och

Räddningsverkets uppgifter

6.1.1 Nya

verksamhetsgrenar

Utredningens förslag:

Räddningsverkets framtida verksamhetsgrenar: Sammanhållande ansvar för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor, inklusive tillsyn

Särskilda myndighetsuppgifter avseende

transport av farligt gods

beredskap mot kämenergiolyckor

kemikalieolyckor naturolyckor miljöfrågor inom sektorn 3. Stöd och utveckling åt statlig och kommunal räddningstjänst avseende metoder och materiel utbildning och övning 4. Internationella hjälpinsatser

Räddningsverket bör vidare ansvara för funktionen

Räddningstjänst. Befolkningsskydd bör föras över till ÖCB. Vilka

konsekvenser förslaget om verksamhetsområdet Skydd mot olyckor kan få för verkets under höjd beredskap bör fortsatt

ansvar övervägas, lämpligen Räddningsverket i samråd med ÖCB.

av

om

Den första verksamhetsgrenen innehåller både myndighetsuppgifter

i form tillsyn och föreskriftsrätt samt stödjande uppgifter, av t.ex.

arbete med riskhantering. Ansvarsmässigt och organisatoriskt måste

tillsynen skiljas från den stödjande verksamheten.

Den andra verksamhetsgrenen innehåller både stödjande uppgifter i form av metodutveckling och information samt föreskriftsrätt m.m.

Även den tredje verksamhetsgrenen innehåller stödjande uppgifter i form av utbildning och utveckling samt viss föreskriñsrätt i samband

med utbildningen.

Den fjärde verksamhetsgrenen kan beställningsuppdrag från

ses som

regeringen inom området hjälpinsatser.

Åtgärderna inom de fyra föreslagna verksamhetsgrenama kan vända

sig mot olika mottagare såväl myndigheter och andra organisationer som enskilda människor.

Ansvar för Skydd mot olyckor i fred och för funktionen Räddningstjänst under höjd beredskap

Räddningsverkets roll sedan det bildades 1986 har aldrig varit statisk. Arbetsuppgifter ärvdes från de tidigare myndigheterna

Civilförsvarsstyrelsen och Statens Brandnämnd. I takt med förändringar i

samhället och dess krav har verket ändrat inriktning på sin roll och i sina

arbetsuppgifter. Tyngdpunkten har år för år förskjutits från krigets

problem till fredens. Vi vill ytterligare förstärka denna utveckling.

Utredningen ser Räddningsverket myndighet

som en som ansvarar för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor i fred och funktionen Räddningstjänst under höjd beredskap. Vilka konsekvenser förslaget om verksamhetsområdet Skydd mot olyckor kan få för verkets ansvar för verksamhet under höjd beredskap återstår att överväga, lämpligen Räddningsverket i samråd med ÖCB. Våra förslag flytta av att över ansvaret för sådana åtgärder, som i lagen om civilt försvar, definieras befolkningsskydd till ÖCB och uppdelningen

som av Räddningsverkets

anslag i en fredstida del och en del inom den civila planeringsramen är två viktiga åtgärder för att renodla Räddningsverkets och roll, ansvar anser vi.

Överväganden och förslag Räddningsverket 151

om

Dessa frågor behandlas vidare i avsnitten 6.2 Den civila planeringsramen och 6.3 Verksamhet under höjd beredskap.

Vår förhoppning är också att Räddningsverkets framtida och

ansvar roll ska leda till tydligare åtskillnad mellan finansiering

en av resurser för fredens och krigets behov. Vi har sett flera exempel på att denna gränsdragning inte är tydlig i dag. Dosimetrar kommunerna

som behöver för både fredstida behov och för verksamhet under höjd beredskap finansieras helt med Räddningsverkets medel för höjd beredskap. Tydliga principer och regler för kostnadsfördelningen mellan fredsnyttan som kommunen ska betala och krigsnyttan som staten genom Räddningsverket ska bekosta med medel avsedda för höjd beredskap vid uppförande av räddningscentraler eller för det framtida vamingssystemet saknas. Ett bättre underlag för kostnadsfördelningen mellan stat och kommun behöver tas fram och sedan användas vid den kommande förhandlingen år 1999 mellan stat och kommun med anledningen av lagen om civilt försvar.

sammanhållande ansvar för Skydd mot olyckor

I kapitel 3 om våra principer för fördelning mellan statliga

av ansvar myndigheter slog vi fast att en myndighet bör ha det sammanhållande ansvaret för verksamhetsområdet. Myndigheten har för att dels

ansvar uppmärksamma oklara ansvarsförhållanden inom verksamhetsområdet och att för regeringen påtala dem, dels för sådant inom verksamhetsområdet som inte ankommer någon

annan. Myndigheten ska också vara samlande och pådrivande i arbetet med att vidta åtgärder i de olika skedena, främst förskedena.

Vi anser att Räddningsverket bör ha ett för helheten inom

ansvar Skydd mot olyckor. Avsikten är inte att uppgifter eller expertkunskaper ska föras över från andra myndigheter till Räddningsverket. De olika sektorsmyndighetema behåller sina arbetsuppgifter och sitt ansvar enligt principen att myndigheter med sektor- eller produktkompetens bör ansvara för att åtgärder vidtas

som förhindrar olyckor samt för att vidta skyddsåtgärder inom sina respektive verksamhetsområden. En sådan roll för Räddningsverket innebär krav på ett väl fungerande samarbete med de övriga myndigheterna och att samarbetsforrnema utvecklas. Även

Räddningsverket är sektorsmyndighet när det gäller räddningstjänst

enligt räddningstjänstlagen och verket har även ett antal särskilda myndighetsuppgifter.

152 Överväganden och förslag om Räddningsverket

Att uppmärksamma oklara ansvarsförhållanden innebär att Räddningsverket behöver arbeta med uppföljning/utvärdering. Att påtala oklara ansvarsförhâllanden för regeringen kan ske genom att Räddningsverket redovisar den nationella bilden och hur de nationella målen uppfylls samt vilka brister finns. som

Utredningen anser att verket i sitt arbete särskilt ska 0 i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala myndigheter arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning av risker, säkerhet samt förmåga att begränsa olyckor 0 verka för att sprida kunskaper risk- och olycksforskning samt om genom uppföljning och utvärdering belysa olycksutveckling samt samhällskonsekvenser 0 bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella samarbetet inom området och medverka med expertkunskaper 0 genom tillsyn följa läget inom verksamhetsområdet. upp

F örskedena måste få viktig roll en

Vi anser att förskedena måste tydligare definition, vidgad ges en omfattning och ökad tyngd. Detta bör ske utvidgad genom en lagstiftning och genom att Räddningsverket fäster större vikt vid det förebyggande arbetet. Utbildningen behöver förändras, vilket också planeras, och arbetet med att stödja kommunerna samt den statliga räddningstjänsten i deras riskhanteringsarbete måste fortsätta och intensifieras. Dessutom anser vi att Räddningsverket genom information och utbildning bör förankra det förändrade synsättet hos länsstyrelserna, så att det får konsekvenser för deras tillsynsroll.

Uppföljning/utvärdering behöver få en större roll

Det finns ett stort behov av en samlad uppföljning/utvärdering samt återjföring. Vi anser att det är uppgift för varje aktör i skedet att en bidra med underlag. Det bör vara ett offentligt åtagande att till att det se finns en sammanhållande myndighet, bl.a. arbetar med som metodutveckling. Vi anser att detta är en uppgift för Räddningsverket.

Räddningsverket bör bl.a. olycksförloppsutredningar inom genom både statlig och kommunal räddningstjänst registrera och följa upp inträffade olyckor och räddningsinsatser i samhället, analysera denna statistik och andra med olyckan sammanhängande omständigheter.

Överväganden och förslag Räddningsverket 153 om

Tillsynen är viktig

Tillsynsrollen är viktig. Räddningsverket bör dels utveckla sin egen

uppföljning/utvärdering av länsstyrelserna, dels genom utbildning

stödja länsstyrelserna i deras utveckling när det gäller tillsynen av kommunerna. Räddningsverket bör även stödja kommunerna genom bl.a. metodutveckling avseende kommunernas tillsyn olika av

anläggningar. Tillsynsrollen bör tydligt skiljd från verkets

vara stödjande roll. Tillsyn övervägs närmare i avsnitt. 6.5.

Det behövs samordnade Iedningsresurser

Inom ramen för sitt sammanhållande bör Räddningsverket ansvar

arbeta för att ledningsresursema och ledningsformema inom området

Skydd mot olyckor utvecklas. samordnade ledningsresurser med representanter för berörda myndigheter och organisationer behövs.

Räddningsverket bör utvecklingsarbete, utbildning, övning,

genom rådgivning, tillsyn och stödverksamhet tillse att ledningsresursema för olika typer av räddningsinsatser är allsidigt sammansatta, utbildade, övade och utrustade.

Särskilda myndighetsuppgifter

Räddningsverket har idag, förutom allmänna myndighetsuppgifter

såsom samordning, tillsyn, stöd och utveckling inom verksamhetsområdet vissa särskilda myndighetsuppgifter. Som tidigare nämnts är de att 0 samordna planeringen beredskapen mot kämenergiolyckor och av andra allvarliga olyckor

0 vara ansvarig myndighet för landtransporter farligt gods samt

av ansvarig för samordning arbetet med säkerhetsföreskriftema för av land-, sjö- och flygtransporter farligt gods av 0 ha information farliga ämnen, dels på grund för om av ansvaret landtransporter av farligt gods, dels för att stödja de kommunala räddningstjänstema är operativt ansvariga för kemikalieolyckor. som

I utredningen SOU 1998:13 kemikalieolyckor föreslås

om m.m.

Räddningsverket bli centralt ansvarig tillsynsmyndighet och ansvarig för att meddela föreskrifter enligt lagstiftningen med anledning

av Seveso II-direktivet. I det senaste regleringsbrevet också att anges

Räddningsverket bl.a. ska utveckla kunskaperna sanerings- och

om

återställningsarbetet så att förebyggande åtgärder och

154 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

räddningstjänstens insatsmetodik i samband med en olycka med farliga ämnen eller farligt gods kan planeras och väljas så att eventuella miljöeffekter begränsas.

Vi finner i enlighet med våra principer för uppdelning

av ansvar inom verksamhetsområdet att ansvaret för dessa uppgifter bör vara kvar på Räddningsverket. Vi har också i övervägandena i kapitel 4 föreslagit att Räddningsverket ska få ett ansvar för naturolyckor, framför allt i förskedena.

Vi anser även att Räddningsverket bör få ett särskilt för

ansvar miljöfrågoma inom sektorn. Detta återkommer vi till i avsnitt 6.7.

Stöd och utveckling

Till stöd och utveckling räknar vi Räddningsverkets arbete med forskning och utveckling av metoder och materiel samt utbildningsoch övningsverksamhet. Vi räknar också in hanteringen

av räddningstjänstmateriel för höjd beredskap. Eftersom det finns ett statligt ansvar för att tillföra materiel för höjd beredskap bör det

vara en uppgift för Räddningsverket funktionsansvarig myndighet för

som Räddningstjänst. Räddningstjänst under höjd beredskap övervägs i avsnitt 6.3.

FoU blir en allt viktigare uppgift i samband med Räddningsverkets sammanhållande ansvar och arbetet med riskhantering. Vi återkommer med överväganden om forskning och utveckling i avsnitt 6.9 och med överväganden om riskhantering i avsnitt 6.6.

Utbildning, övning och information är viktiga områden för att dels sprida grundläggande kunskap, dels föra idéer och kunskaper,

ut nya som Räddningsverket får fram genom bl. a. forskning och erfarenhetsåterföring. Utbildningsfrågor överväger vi i avsnitt 6.4.

Internationella hjälpinsatser

Internationella hjälp; katastrof- och återuppbyggnadsinsatser skiljer sig från verkets övriga arbete, men statsmakterna har ansett att det är

en lämplig uppgift för Räddningsverket. Eftersom Räddningsverket är den myndighet som bedriver närliggande verksamhet finns det flera samordningfördelar med att låta Räddningsverket ha ansvar för dessa uppgifter. Vi anser att detta även i fortsättningen bör vara en viktig uppgift

Överväganden och förslag Räddningsverket om 155

för Räddningsverket. Vi återkommer med överväganden det om internationella arbetet i avsnitt 6.8.

6.1.2 Behov

av analysverksamhet

Utredningens bedömning:

Räddningsverket behöver utveckla sin verksamhet vad gäller utvärdering och analys. Tillgången till god Verksamhetsinformation och

ändamålsenliga verktyg som stöd för analysarbetet är därvid stor av betydelse. IT-stödet och formerna for inhämtande, bearbetning, analys och publicering bör därför område

vara ett som Räddningsverket

prioriterar.

Räddningsverket bör tillhandahålla verktyg för statistikrapportering för både den kommunala och den statliga räddningstjänsten.

Det finns behov analysverksamhet av

Mot bakgrund av vår på Räddningsverkets framtida och syn ansvar uppgifter, vi beskrivit vi behov som ovan, ser ett stort av att verket utvecklar sin analysverksamhet. Detta behövs för kunna arbeta med att uppföljning/utvärdering, som är nödvändig verksamhetsområdet ska om kunna mål- och resultatstyras, vi förespråkar. En analysverksamhet som behövs också för arbetet med riskhantering och grund för kunna som en att prioritera verksamheten, inte minst utbildnings- och FoU-verksamheten.

Statistik för utvärdering och analys

Statistikproduktionen och verktygen för att bearbeta och analysera statistiken har central roll i analysverksamhetens arbete. en De nuvarande rutinerna för statistikproduktion har inte kommit ännu att fungera på ett fullt ut tillfredsställande sätt. Det finns kritik både beträffande statistikens omfattning och aktualitet, då det för närvarande är en viss eftersläpning vad gäller publicering. De problem konstaterats som hänger främst med svårigheter få samtliga kommunala samman att räddningstjänster att leverera sina uppgifter inom utsatta tidsramar och att delar det material levereras bristande av som är av kvalitet. Räddningsverket behöver därför i dag lägga för ner resurser kvalitetskontroll och åtgärder för att infordra uppgifter vilket innebär ett ökat resursbehov och att tiden fram till publicering statistiken

av förlängs.

156 Överväganden och förslag om Räddningsverket

Ett skäl till att samtliga kommunala räddningstjänster inte levererar sina uppgifter inom utsatt tid kan helt eller till del bero en bristande motivation, då man inte ser nyttan av statistiken. De som rapporterar uppgifterna får inte tillgång till resultatet av sin rapportering och kan inte heller dra nytta av den information som skapats.

Vi anser dock att Räddningsverket genom de funktioner som finns i RIB har skapat en bra metod för att göra statistiken tillgänglig för räddningstjänstema. I den nuvarande versionen av RIB finns statistik omfattande år 1996 där varje kommunal räddningstjänst både kan ta fram information om hela riket och se uppgifter om det egna området. Det finns dessutom möjligheter till egna bearbetningar. Det återstår dock att förkorta omloppstiden för publicering av statistiken så att den är så aktuell som möjligt när den publiceras.

Statistiska Centralbyrån SCB har i uppdrag av Räddningsverket att inhämta och producera statistiken. Räddningsverket har dock inte närmare specificerat hur statistiken ska levereras. Detta har inneburit att det utvecklats lokala lösningar för statistikproduktion och leverans av uppgifter till SCB.

Den mångfald av lösningar för statistikrapportering, som finns i dag, har inneburit problem för Räddningsverket. Förändringar i rapporteringsrutinema måste få genomslag i ett antal olika program och programversioner. En konsekvens är att förändringar i rapporteringsrutinema tar lång tid innan de får genomslag. Räddningsverket har dock nyligen avtalat med de viktigaste leverantörerna om testmiljöer och andra åtgärder för att underlätta kvalitetssäkring m.m.

Vi har i tidigare avsnitt pekat på att Räddningsverket bör utveckla sin verksamhet vad gäller utvärdering och analys. Tillgången till god Verksamhetsinformation och ändamålsenliga verktyg som stöd för analysarbetet är därvid av stor betydelse. IT-stödet och formerna för inhämtande, bearbetning analys och publicering bör därför vara ett

, område som Räddningsverket prioriterar.

I samband med utvecklingen av Räddningsverkets analysverksamhet kan det finns behov av en särskild översyn av rutinerna för inhämtande och publicering av statistik. I en sådan översyn bör det också ingå att försöka underlätta för dem som lämnar statistik. Exempelvis skulle Räddningsverket själva kunna

Överväganden och förslag Räddningsverket om 157

tillhandahålla IT-baserade verktyg eller system för inrapportering av statistik. Totalt sett skulle detta innebära besparingar då lokalt inte man behöver investera i särskilda En sådan skulle programvaror. lösning också kunna medföra förbättrad kvalitet i materialet. Att en Räddningsverket tillhandahåller verktyg för statistikrapportering ska dock inte förhindra användning lokala lösningar de uppfyller de av om krav som ställs från Räddningsverkets analys och statistikverksamhet.

Räddningsverket planerar för närvarande att hämta hem information från SCB och skapa en lokal statistikdatabas. En sådan lösning bedöms ge en ökad flexibilitet och kan dessutom ett första till ses som steg att

förverkliga den vision om ett informationslager beskrivs i

som

Räddningsverkets IT-strategi

.

I en statistikdatabas bör uppgifter både den statliga och den om kommunala räddningstjänsten ingå samt olycksstatistik från både den statliga och den kommunala räddningstjänsten. Sådan olycksstatistik

erhålls bl.a. de föreslagna olycksförloppsutredningama.

genom

6.1.3 och stöd till

IT-utvecklingen verksamheten

Utredningens bedömning:

Utgångspunktema i Räddningsverkets IT-strategi bra grund för är en den fortsatta utvecklingen IT-verksamheten inom av

Räddningsverket. Strategin i sin nuvarande utformning ligger i linje

med och täcker in de förslag angående Räddningsverkets mål och medel som framförs i utredningen.

IT-strategin omfattar inte enbart den interna IT-verksamheten inom Räddningsverket utan även IT-verksamhet för stödja att räddningstjänstema, t.ex. att sprida kunskaper och genom tillhandahålla eller förmedla olika hjälpmedel. Detta överensstämmer med vad utredningen framför angående IT:s roll i

metodutvecklingen.

158 Överväganden och förslag om Räddningsverket

Allmänt om IT-utvecklingen och kopplingen till verksamheten

Utredningen ska enligt direktiven beakta möjligheterna till ökad och förbättrad samordning inom verksamhetsområdet, t.ex. genom utnyttjande av IT.

Utvecklingen inom IT-området ger möjligheter till utveckling

av verksamhetsstödjande system och applikationer inom områden som inte tidigare kunnat ges något teknikstöd. För närvarande är utvecklingen särskilt stark inom Internet- och multimediaområdena där

nya tillämpningsområden och lösningar tillkommer i en takt som saknar motstycke inom andra teknikområden.

Utvecklingen inom Internet har bl.a. medfört "gränslös" tillgång

en till informationsresurser oavsett i världen de rent fysiskt är

var placerade. Det för närvarande största användarproblemet inom Internet är att hitta rätt information eller kunna sovra i det gigantiska informationsutbud som finns. Flera räddningstjänster har också upprättat hemsidor på Internet, främst i syfte att informera om sin verksamhet.

Multimediatekniken, innebär utnyttjande ljud och bild

som av inklusive rörliga bilder, har inneburit nya pedagogiska möjligheter vid uppbyggnad av olika typer IT-lösningar. Särskilt inom

av utbildningsområdet har multimediatekniken skapat nya möjligheter och har också börjat användas inom Räddningsverkets utbildningsverksamhet.

Vi bedömer att utvecklingen inom IT-området också kan bidra till fortsatt utveckling och effektivisering räddningsverksamheten

av som helhet. IT bedöms framförallt ha roll inom förskedcna och

en insatsskedet. De utredningsförslag som bedöms påverka ITanvändningen är i första hand Räddningsverkets arbete med

0 uppföljning och analys

0 metodutveckling, t.ex for riskhantering

0 utbildning.

Vi betraktar princip inte IT skilt från annat teknikstöd

som som

inom Verksamhetsområdet Skydd mot olyckor. IT-området är dock

som nämnts speciellt med avseende på den mycket snabba teknikutvecklingen och de nya möjligheter och förutsättningar för verksamhetsstöd som därmed uppstår.

om Räddningsverket 159

Vi har i enlighet med direktiven övervägt möjligheterna att samordna och effektivisera verksamheten. Därför har vi också

behandlat Räddningsverkets IT-verksamhet och IT-strategi.

Utredningen gör inte några detaljerade bedömningar angående

mer

hur IT-utvecklingen kan tillgodogöras i enskilda delar

av verksamheten. Det ankommer på Räddningsverket och aktörer

övriga

inom området Skydd mot olyckor att följa utvecklingen och successivt ta ny teknik i anspråk.

Räddningsverkets IT-strategi

Vi har tagit del av Räddningsverkets IT-strategi 1997-10-06. IT-strategin är framtagen av en arbetsgrupp på uppdrag generaldirektören och ska av utgöra ett styrinstmment för verkets investeringar i och

användning av

informationstekniken.

Strategin definierar långsiktiga mål och struktur för utveckling en och användning informationsteknik samt organisation för av en att driva utvecklingen i denna riktning. De första för

stegen att förverkliga

strategin anges också i dokumentet.

Det övergripande målet för IT-verksamheten enligt följande: anges

Det övergripande målet är att tillhandahålla effektiva inforrnationstekniska för att underlätta den enskilde resurser medarbetarens arbete med att producera, lagra och kommunicera information med rätt kvalitet och därmed stärka Räddningsverkets roll som kunskapsorienterad myndighet."

Räddningsverket redovisar också sin på IT att slå fast syn genom att IT är ett hjälpmedel för att utveckla, säkra och förmedla kunskaper och därmed öka kvaliteten och effektiviteten i verksamheten. Vidare sägs att IT aktivt ska användas för att kommunicera kunskaper inom verkets verksamhetsområden med kommuner, myndigheter, näringsliv och allmänheten. Användningen ska bidra till att det aktuell

ges en enhetlig

bild av verket och att samstämmiga budskap sprids.

Vi bedömer att dessa utgångspunkter är bra grund för den en fortsatta utvecklingen IT-verksamheten inom Räddningsverket. Vi av gör dock ingen bedömning den framtida struktur föreslås och av som hur Räddningsverket avser att förverkliga sin strategi. Vi konstaterar att strategin i sin nuvarande utformning ligger i linje med och täcker in de

om

förslag angående Räddningsverkets mål och medel framförs i

som utredningen. Vi noterar särskilt att IT-strategin inte bara omfattar den interna IT-verksamheten inom Räddningsverket utan även att IT kan användas för att stödja Räddningstjänstema, t.ex. genom att sprida kunskaper och tillhandahålla eller förmedla olika hjälpmedel som de operativa verksamheterna kan använda om de så önskar Detta överensstämmer med vad vi framför angående IT:s roll i metodutvecklingen.

Räddningsverkets informationsbank RIB

Räddningsverkets informationsbank, RIB, är ett informations- och beslutsstöd för räddningstjänsten och verksamheter med anknytning till farligt gods och är avsedd att kunna användas vid

insatsplanering för räddningstjänsten,

0 förebyggande verksamhet, 0 tillsyn och kontroll av transport av farligt gods, 0 utbildning och litteratursökning.

Vi bedömer att Räddningsverket genom RIB tagit tillvara

möjligheterna att med ny teknik ge stöd till räddningstjänstemas verksamhet. Genom RIB tillhandahåller Räddningsverket både faktainfonnation, metodstöd och vidarefönnedlar erfarenheter. RIB styr dock inte räddningstjänstemas operativa verksamhet utan är ett hjälpmedel både vid förskedena och i insatsskedet.

Den typ av IT-stöd som RIB representerar kan ses som ett bra exempel på hur ny teknik kan utnyttjas som stöd i räddningsverksamheten. Vi anser mot ovanstående bakgrund att det är angeläget att arbetet med RIB drivs vidare och utvecklas. Det är av särskild betydelse att det sker en prioritering av den fortsatta utvecklingen som är väl förankrad hos användarna. Det nära samarbetet med användarna bl.a. referensgrupp förutsätts även i det

genom fortsatta arbetet innebära att RIB kommer att uppfattas som ett viktigt hjälpmedel för räddningstjänstema.

RIB bedöms dock inte ännu ha fått den användning hos räddningstjänstema som varit möjlig. Den främste anledningen till detta bedöms vara att IT-kompetensen varierar avsevärt mellan olika räddningstjänster och att introduktionen av nya versioner av RIB inte åtföljts tillräckliga utbildningsinsatser. Räddningsverket har

av uppmärksammat detta och startat.

Överväganden och förslag Räddningsverket 161 3 om

6.1.4 Behov

av en informationsstrategi

Utredningens bedömning:

Räddningsverket bör dels utarbeta strategi för

en informationsverksamheten, dels överväga samlat för de

ett mer ansvar olika informations- och kommunikationsfunktioner idag finns inom

som verket.

Information är ett viktigt medel for att föra ut verksamhetens resultat. Vi tar i överväganden analysverksamhet, forskning och

om utveckling samt IT-verksamhet frågor implementering,

upp om

uppföljning/utvärdering, informationsspridning och kommunikation.

Idag saknas inom Räddningsverket samlad och strategi for

en syn en information. Ansvaret för verksamheten är dessutom fördelad på flera olika enheter. Det finns exempelvis fem bibliotek,

ett informationssekretariat, en enhet för publikationsservice samt RIB

inom Risk- och miljöavdelningen.

Utgångspunkten är att sakverksamheten är ansvarig för faktainnehållet och information är bara ett flera instrument för

av att föra ut budskapet. En kanal är utbildning. För att information ska

annan kunna användas på rätt sätt behöver Räddningsverket öka kompetensen om vad som krävs för att informationen ska bli ett strategiskt och operativt styrmedel. Dessutom behövs ett helhetsgrepp på alla de olika informations- och kommunikationskanaler/- medel finns

som tillgängliga.

6.2 Den civila

planeringsramen

Utredningens förslag:

Utredningen överlämnade 1997-12-23 FO97/2820/CIV

en

skrivelse till regeringen, med ett förslag till uppdelning

av

Räddningsverkets anslag till del inom den civila och del

en ramen en

som avser den fredstida verksamheten.

Enligt direktiven till Räddningsverksutredningen dir. 1996:11 skulle utredningen redovisa vilka verksamheter inom funktionen

Befolkningsskydd och räddningstjänst som bör ingå i den ekonomiska

162 Överväganden och förslag om Räddningsverket

planeringsramen för det civila försvaret den civila ramen. RRV har på uppdrag av utredningen lagt fram ett underlag detta.

om

Vi överlämnade 1997-12-23 skrivelse FO97/2820/CIV till

en l regeringen, med ett förslag till uppdelning Räddningsverkets anslag

av l till del inom den civila

en ramen och en del som avser den fredstida

i

verksamheten. Regeringen har sedan beslutat att Räddningsverket och ÖCB ska lämna budgetunderlag inför 1998 års

budgetproposition enligt

förslaget i vår skrivelse.

6.3 Verksamhet under

höjd beredskap

Utredningens förslag:

Den nuvarande funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

i

ska ansvarsmässigt delas upp i två funktioner.

i

Funktionen Befolkningsskydd, som är verksamhet enbart

en som bedrivs under höjd beredskap, ska ansvarsmässigt överföras till ÖCB. Räddningsverket ska även fortsättningsvis för

ansvara funktionen Räddningstjänst.

I

6.3.1 Styr- och uppföljningssystem

Utredningens konstaterande:

Styr- och uppföljningssystemen inom det civila försvaret behöver ses över, vilket också sker för närvarande.

Räddningsverket som funktionsansvarig myndighet har uppgiften att utöva funktionsledning, dvs. att samordna beredskapsförberedelsema inom funktionen på alla geografiska nivåer. Den funktion inte har

som egna regionala organisationer har att utnyttja de statliga regionala myndigheter som har ansvaret för vissa frågor inom sitt

resp. geografiska område, dvs. civilbefälhavama och länsstyrelserna. Detta framgår av dessa myndigheters instruktioner. De här nämnda områdesansvariga myndigheterna har således i dessa fall

Överväganden och förslag Räddningsverket 163

om

funktionsansvar inom sitt geografiska område och ett samordningsansvar för helheten direkt under regeringen.

För att samspelet med samordnande roller och funktionsroller ska fungera fullt ut måste det finnas bättre möjligheter till uppföljning och utvärdering än vad är fallet. ÖCB visade i sin

som nu

funktionsgenomgång av funktionen Befolkningsskydd och

räddningstjänst att de i enlighet med samordningsrollen framtagna

underlagen, främst prioriteringsinstrumenten, kan tillämpas olika

av myndigheterna inom respektive funktioner/verksamheter.

Samordningsrollen måste enligt utredningens uppfattning åtföljas

av tydligare mandat till uppföljning.

Funktionsgenomgången bekräftar också att de funktionsansvariga

myndigheterna utan egna regionala organisationer också kan behöva bättre möjligheter till uppföljning verksamheten inom sina

av respektive ansvarsområden. Funktionsgenomgången, 1997- l 0-3 1 dnr 6-1836/96, har överlämnats till utredningen. I det följande behandlar vi och kommenterar det ÖCB hemställde till

som om regeringen i samband med sin genomgång.

ÖCB föreslog i samband med sin funktionsgenomgång att och

styruppföljningssystemen inom det civila försvaret över i syfte att

ses stärka berörda myndigheters möjligheter att granska och korrigera

avvikelser från gällande planeringsförutsättningar.

Ovanstående förslag tillstyrks Räddningsverket, redan år

av som 1994 påtalat problem i sammanhanget för ÖCB. Regeringen har givit ÖCB ett uppdrag redovisa förslag på uppföljningssystem

att för regionala mål- och riskanalyser. Förslagen redovisades till regeringen 1998-04-21. Utredningen kan därmed konstatera att angelägna åtgärder nu är på gång i syfte att stärka myndigheternas möjligheter att granska och korrigera avvikelser från gällande planeringsfönitsättningar.

om

Fysiskt skydd

Utredningens förslag:

Inriktning och prioritering det fysiska skyddet skyddsrum och

av

skyddade utrymmen dvs. ska bygga, ska ÖCB för.

var man ansvara

Byggnadsteknisk reglering, dvs. hur ska bygga, ska Boverket

man

ansvara för.

Det behöver övervägas nuvarande reglering är alltför

om

detaljerad. Denna fråga bör utredas av Boverket i samråd med FOA

och Räddningsverket.

I samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen år

1999 behöver beslut fattas om inriktningen av det fysiska skyddet.

Underlag till ett sådant beslut bör utredning FOA

vara en av om

behovet av fysiskt skydd, mot bakgrund bl.a. av den hotbild och den

vapentekniska utveckling som nu är aktuell, samt överväganden och

förslag från denna utredning.

Det finns ett antal problem inom det fysiska befolkningsskyddet. I vissa fall har den styrning som länsstyrelserna har utövat över den kommunala skyddsplaneringen lett till geografiska prioriteringar skyddsrumsområden som avviker från vad som vore rimligt

men hänsyn till de regionala mål- och riskanalyserna. Dagens skyddsrum som den enda typ av fysiskt skydd förbereds

som genom byggnadsåtgärder i fred kan ifrågasättas. Det finns också anledning att ifrågasätta vissa av de tekniska krav som ställs på dagens skyddsrum. Detta gäller bl.a. krav har att göra med skyddets uthållighet

som vistelsetid i skyddsrummet, platsnonnen m.m..

Ansvaret för skyddsrum bör flyttas från Räddningsverket

Vi ser Räddningsverket myndighet för

som en som ansvarar verksamhetsområdet Skydd mot olyckor fred och funktionen Räddningstjänst under höjd beredskap. Uppgifter, inte direkt

som sammanhänger med verksamhetsområdet Skydd mot olyckor, vi har

som definierat det, bör inte ligga Räddningsverket.

Överväganden och förslag Räddningsverket 165

om

ÖCB är enligt sin instruktion 1988:1122 en central

förvaltningsmyndighet för frågor om ledning och samordning av

verksamhet inom det civila försvaret. Myndigheten är alltså inriktad på förberedelsearbete inför höjd beredskap. ÖCB har olika roller, dels en samordningsuppgift som stabs- och expertorgan under regeringen, dels funktionsledningsansvar för tre av funktionerna ingår i civilt

som försvar.

Mot bakgrund det ÖCB har inom det civila försvaret

av ansvar anser vi att ansvaret för att inrikta och prioritera det fysiska skyddet och övriga delar befolkningsskyddet är närliggande uppgift ÖCB

av en som bör ansvara för.

Ansvaret för konstruktionsregler för skyddsrum anser vi är en uppgift som är närliggande Boverkets ansvar för övriga konstruktionsoch byggregler. Även administration och utbetalning medel ligger

av nära Boverkets verksamhet att administrera och utbetala medel till särskilda lokaler m.m.

Vi anser att en viktig fråga att ta ställning till är: Hur mycket ska staten reglera när det gäller tekniska krav på skyddsrum Det bör övervägas om nuvarande reglering är alltför detaljerad. Denna fråga bör utredas av Boverket, som enligt vårt förslag ska för

ansvara regleringen i framtiden, i samråd med FOA, som har god kunskap om vapenverkan m.m. och Räddningsverket, som hittills har ansvarat för skyddsrumsbyggandet. Skyddsrumsreglema bör så långt möjligt

som harmonisera med övriga konstruktions- och byggregler, som Boverket ger ut.

Den föreslagna överflyttningen av ansvaret för fysisk skydd till ÖCB och Boverket kommer samtidigt minska personalbehovet på

att Räddningsverket med ett tiotal samtidigt ÖCB och

personer, som Boverket behöver mera resurser. En viss rationaliseringspotential kan dock förutses.

Skyddsrum bör främst byggas vid nybyggnad av flerbostadshus i särskilt riskutsatta områden

Vårt förslag till ansvarsfördelning gäller under förutsättning att skyddsrum fortfarande ska byggas. Denna fråga diskuteras dock allt inte minst

mer, av politiska beslutsfattare. ÖCB föreslår också i samband med sin funktionsgenomgäng att en översyn snarast bör genomföras

av

166 Överväganden och förslag Räddningsverket om

grundläggande frågor vad gäller befolkningsskyddets framtida utformning.

Vi anser att i samband med den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1999 bör ett inriktningsbeslut fattas. Underlag för ett sådant beslut bör vara dels en utredning FOA analyserar behovet fysisk av som av skydd, dels överväganden och förslag från denna utredning. FOA bör utreda behovet fysiskt skydd mot bakgrund den hotbild och den av av vapentekniska utveckling är aktuell. Den internationella som nu synen fysiskt skydd bör också uppmärksammas. Vi föreslår även att ytnormer, uthållighet m.m. bör övervägas i syfte att sänka ambitionsnivån.

Vi anser att produktion av bristtäckningsskyddsrum i princip bör skjutas till anpassningsperiod, möjligtvis med undantag en av skyddsrum för totalförsvarsviktiga verksamheter, kan komma att som byggas i mycket begränsad omfattning. Skyddsrum bör byggas vid nybyggnad av flerbostadshus i särskilt riskutsatta områden. Vid nybyggnad av flerbostadshus och allmänna lokaler i samband med dem, kan skyddsrum för områdets behov byggas i allmän lokal. en

Det bör också övervägas om besiktningar och underhållsåtgärder i

större utsträckning kan skjutas till anpassningsperiod. När den en pågående genomgången alla skyddsrum genomförts bör det av vara möjligt att ompröva omfattningen dessa åtgärder. av

Finansiering av skyddsrum

Utredningens förslag om att bygga skyddsrum endast vid nybyggnad av flerbostadshus och allmänna lokaler samt i viss totalförsvarsviktig verksamhet i de mest riskutsatta områdena kommer att minska behovet av medel för skyddsrumsbyggande. I dag skyddsrum vid svarar nybyggnation för cirka 100 miljoner kr skyddsrumsanslaget på totalt av cirka 260 miljoner kr.

Om ett anslag för fysiskt skydd ska finnas kvar, vi att det bör anser ges till Boverket, dvs. att betala ut medel från anslaget när länsstyrelsen fattat beslut om ersättning till byggherren, byggt skyddsrummet. som Detta ansvar bör Boverkets ha eftersom det är närliggande uppgift en för dem eftersom verket dels enligt vårt förslag för ansvarar konstruktionsregler, dels i dag har hand statliga anslag för speciella om lokaler.

Överväganden och förslag Räddningsverket 167

om

Om ett anslag ska finnas kvar bör vissa åtgärder vidtas för att den ekonomiska redovisningen anslaget och bemyndigandet ska bli

av mer rättvisande. RRV har RRV dnr K 105/97 givit förslag till förbättringar, som utredningen ställer sig bakom.

Med våra förslag kommer den framtida omfattningen fysiskt

av skydd att minskas betydligt. Då bör fmansieringsprincip

en annan övervägas, nämligen att låta byggherren själv finansiera skyddsrummen. Så fallet fram till slutet 1970-talet, då staten tog

var av över finansieringen, främst på grund behovet

av av bristtäckningsskyddsrum, som är dyra att bygga. Enligt vad vi erfarit kan kostnaden för skyddsrum endast någon procent

vara av totalkostnaden för nybyggnad av ett flerbostadshus. Med tanke på dagens hotbild och för att priserna ytterligare kan även

pressa övervägas att inte bygga skyddsrummen helt färdiga en gång.

Utredningen har i enlighet med direktiven tidigare behandlat frågan om ett överförande av medlen för skyddsrumsbyggande till

m.m. kommunerna. I skrivelse till regeringen 1997-05-23

en FO97/ 1339/CIV konstaterade vi att medlen för skyddsrumsbyggande inte bör föras över till kommunerna så länge nuvarande planerings- och ñnansieringssystem tillämpas. Vi sa också att frågan om ett eventuellt överförande av medel till kommunerna bör avgöras efter det att ställning tagits till skyddsbehov, ansvar och organisation.

Skyddade utrymmen

Vi ifrågasätter den nuvarande inriktningen med skyddade utrymmen,

som omfattar i stort sett alla kommuner, eftersom Räddningsverket har definierat andra utsatta områden som alla tätorter, dvs. orter med sammanhållen bebyggelse med minst 200 invånare och ett avstånd mellan husen som normalt inte överstiger 200 meter. Denna fråga bör också ingå i den utredning, som vi föreslår att FOA ska göra.

Vi föreslår att systemet med skyddade utrymmen blir

en anpassningsåtgärd, vilket innebär att man i fred inte vidtar andra åtgärder översiktlig inventering och registrering.

än en

Skyddsrum ska inte längre byggas i infallsportar

ÖCB föreslår även i samband med sin funktionsgenomgång att regeringen omgående preciserar gällande handlingsregler för skyddsrumsbyggande: och redovisar provisoriska anvisningar för det

168 Överväganden och förslag om Räddningsverket

framtida skyddsrumsbyggandet innebärande att skyddsrum inte längre skall byggas i befintliga infallsportar i Syd- och Mellansverige om inte detta motiveras punkt- eller ytmål inom dessa.

av

Räddningsverket fattade den 14 januari 1998 beslut inriktningen

om av skyddsrumsproduktionen under första halvåret 1998. Enligt detta beslut ska tills vidare inga skyddsrum beslutas inom

nya skyddsrumsområde som har tillkommit enbart på grund riskområde

av för sjöinvasion infallsport i södra och mellersta civilområdena.

Regeringen ha överlämnat ett antal ärenden rör fysiskt skydd

som

m.m. till utredningen.

Räddningsverket har i en rapport, Kvalitetssäkring i

skyddsrumssystemet P30-118/97, redovisat förslag för att kvalitetssäkra arbetet i skyddsrumssystemet. Detta föreslås

ske genom ändringar i förordningen om civilt försvar. Utredningen tillstyrker förslagen.

I rapport Skyddade utrymmen behov av förordningsändring

skrivelse 410-2221-1997 föreslår Räddningsverket ett system för besiktning av skyddade utrymmen. Mot bakgrund av våra förslag tidigare skyddade utrymmen vi inte att ett nytt system för

om anser besiktning m.m. av skyddade utrymmen bör införas.

I regeringsuppdraget Skyddsmmsplanering och fysisk planering P30 193/97 redovisar Räddningsverket, i samråd med Boverket, möjligheterna till en bättre integration kommunens

av skyddsrumsplanering i den fysisk planeringen. Förslag lämnas till hur ett författningsstöd till detta kan se ut och vilka åtgärder erfordras.

som Utredningen tillstyrker förslagen, vilka vi angelägna och de ligger

anser i linje med de övriga förslag inom fysiskt skydd som vi

ger.

Överväganden och förslag Räddningsverket 169

om

6.3.3 Övrigt inom

befolkningsskydd

Utredningens förslag:

Det statliga myndighetsansvaret för utrymning/inkvartering ska

flyttas till ÖCB

Även det statliga för ska

ansvaret andningsskydd flyttas över till

ÖCB, medan Räddningsverket bör ha

ett produktionsuppdrag

Mörkläggning bör utgå som befolkningsskyddsåtgärd.

Utrymning/inkvartering

Enligt lagen 1994:1720 civilt försvar får regeringen eller den

om myndighet som regeringen bestämmer under höjd beredskap besluta om utrymning av ett område området blivit eller kan antas bli

om utsatt för stridshandlingar och utrymningen är nödvändig för skydda

att befolkningen, eller om det i området behöver vidtas militära åtgärder

av väsentlig betydelse och åtgärderna allvarligt försvåras inte

om utrymning sker. i

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som också besluta att de omfattas ett utrymningsbeslut ska vistas på

som av en viss plats och får meddela föreskrifter för vistelsen.

Vid utrymning enligt lagen civilt försvar

om

befolkningsskyddsutrymning föreskriver ÖCB områden för

utrymning och Räddningsverket planlägger för genomförandet. Ansvaret för att både föreskriva vilka områden ska utrymmas och

som planlägga för det bör ligga på ÖCB, vi, eftersom

anser det är ansvar och uppgifter ligger nära ÖCB:s övriga och uppgifter.

som ansvar

170 Överväganden och förslag om Räddningsverket

Andningsskydd

Utredningen anser att det statliga myndighetsansvaret för andningsskydd bör läggas på ÖCB. Detta innebär ÖCB ska

att ge underlag för politiska ställningstaganden vad gäller inriktningen av den framtida lagerhållningen av andningsskydd. Det kan dock finnas praktiska fördelar med att ÖCB Räddningsverket i uppdrag

ger att sköta statens åtaganden gentemot kommunerna när det gäller stöd samt registerhantering inom området. Det finns samverkansfördelar med att hantera andningsskydd tillsammans med statlig materiel för kommunernas räddningstjänst under höjd beredskap.

Regeringen har 1997-10-02 överlämnat rapport från

en Räddningsverket, Utdelning av andningsskydd P30-192/97. I rapporten ges vissa förslag bl.a. att kommunens ansvar för utdelning

av andningsskydd ska författningsregleras. Utredningen tillstyrker förslagen och vi anser att ändringarna bör ske i samband med den översyn av räddningstjänstlagstiftningen, som vi föreslår. Förslagen bör även bli föremål för omförhandling med Kommunförbundet vid den kontrollstation som planeras under år 1999 för uppföljning lagen

av om civilt försvar.

Mörldäggning

Utredningen föreslår att mörkläggning inräknas i de kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att övriga åtgärder inom befolkningsskydd ska kunna genomföras. Mot bakgrund bl.a. av den vapentekniska utvecklingen har mörkläggning en mycket begränsad, om ens, någon, nytta. Vi anser därför att begreppet bör utgå

som en

särskild del av befolkningsskyddet.

Överväganden och förslag Räddningsverket 171 om

6.3.4 under

Planering av räddningstjänst höjd beredskap

Utredningens bedömning:

Statens planerade utgifter for räddningstjänstmateriel under höjd beredskap kommer att på sikt kunna minskas.

Det är viktigt att tillsynen räddningstjänsten under höjd av beredskap blir mer ambitiös och att brister tydligt redovisas.

Utredningens förslag:

Principema för kostnadsfördelningen mellan materiel för höjd

beredskap, som staten ska finansiera och materiel för den fredstida verksamheten, som kommunerna ska finansiera, behöver tydliggöras.

Regionala mål- och riskanalyser, Försvarsmakten och ÖCB har som ansvar för att arbeta fram, bygger på försvarsbesluten och data om tänkbara mål och är ett viktigt ingångsvärde vid planering inför höjd

beredskap.

Dimensioneringen av räddningstjänsten är delegerad till

länsstyrelser och kommuner. I dag dimensionerar kommunerna efter länsstyrelsemas tolkningar. Det är ÖCB:s uppgift att till se att länsstyrelserna känner till och kan tolka aktuellt Försvarsbeslut samt mål- och riskanalysen. Länsstyrelserna ska sedan kommunerna rätt ge ingångsvärden inför planeringen åtgärder vid höjd beredskap. av

Den kommunala räddningstjänsten under höjd beredskap har

dimensionerats utifrån inriktningen i 1992 års Försvarsbeslut. 1996 års totalförsvarsbeslut med den minskade hotbild, där finns kommer, som framförallt för södra Sverige, att innebära att planläggningen den av kommunala räddningstjänsten under höjd beredskap behöver över. ses

Räddningsverket har redan under år 1997 vidtagit åtgärder för att anpassa utformningen av det statliga stödet till den kommunala räddningstjänsten, avseende bl.a. personal- och materielförsörjning, till

172 Överväganden och förslag om Räddningsverket

de förväntade konsekvenserna av 1996 års totalförsvarsbeslut. Vi förutsätter att med den förväntade reduceringen av räddningstjänsten under höjd beredskap kommer statens anslag för räddningstjänstmateriel under höjd beredskap att sikt kunna minskas. Detta medför, enligt Räddningsverket, att efter år 2000 kan Räddningsverkets resurser för detta minskas med upp mot cirka 10 miljoner kr vad gäller materieladministration.

Inom projektet kommunal beredskap ska länsstyrelserna ut

ge nya riktlinjer år 1999. Vi ifrågasätter lämpligheten i att först göra en plan för räddningstjänsten under höjd beredskap och sedan planera kommunen i sin helhet under höjd beredskap.

Det är viktigt att tillsynen av räddningstjänsten under höjd beredskap blir mer ambitiös och att brister tydligt redovisas. I dag utgår vissa kommuner från statligt finansierad räddningstjänstmateriel för höjd beredskap och kompletterar med materiel för att täcka de fredstida behoven. Detta förhållande bör uppmärksammas i tillsynen. Principema för kostnadsfördelningen mellan materiel för höjd beredskap,

som staten ska betala och materiel för den fredstida verksamheten, som kommunerna ska betala, bör dessutom tydliggöras.

6.3.5 och

Räddningscentraler ledningsplatser

Utredningens bedömning:

För att uppnå en tydlig fördelning av kostnaderna mellan vad som avser fredsnyttan och kommunerna ska betala och vad

som som avser nyttan för höjd beredskap som staten ska betala med medel avsedda för höjd beredskap bör tydligare principer för kostnadsfördelningen för räddningscentraler och kommunala ledningsplatser tas fram.

ÖCB hemställer i missivet till sin funktionsgenomgång

av Befolkningsskydd och räddningstjänst att statsbidrag till räddningscentraler, utöver tekniskt stöd, endast utgår till kommuner som har räddningscentraler i särskilt utsatta lägen enligt de regionala mål- och riskanalysema.

Nuvarande principer innebär att kommunen får bidrag för de merkostnader som åtgärderna för höjd beredskap och krig motiverar. I

Överväganden och förslag Räddningsverket 173

om

dessa åtgärder ingår, i förekommande fall, åtgärder för fortiñkatoriskt skydd om risksituationen motiverar detta. I områden inte utgör

som utsatta lägen byggs normalt räddningscentralen med vad som kallas grundskydd, dvs. vissa åtgärder för splitter- och radiakskydd. Kostnaderna f0r det senare är en begränsad del av totalkostnaden. Räddningsverket ser därför ingen anledning att ändra på nuvarande finansieringsprinciper i enlighet med ÖCB:s förslag.

Mot bakgrund av att räddningscentraler som inte ligger i särskilt riskutsatta numera byggs endast med grundskydd, bedömer utredningen att nuvarande finansieringsprincip i stort sett stämmer överens med ÖCB:s inriktning. Dessutom har regeringen i regleringsbrevet för år 1998 angett att Räddningsverket ska samråda med ÖCB då räddningscentraler typ 1 och 2 med omfattande skydd ska

av mer byggas.

ÖCB hemställer vidare att förutsättningarna för statsbidrag till kommunernas räddningscentraler skärps ytterligare så att bidrag endast utgår till behov som entydigt genreras av de krav som verksamheten under höjd beredskap ställer.

Räddningsverket ifrågasätter vad denna skärpning skulle kunna bestå Det är verksamheten under krig som dimensionerar de åtgärder som vidtas och som finansieras av staten. Därutöver sker avdrag för den fredsnytta som kommunen kan bedömas ha av lokaler och utrustning, vilken varierar från fall till fall. Räddningsverket kan därför inte finna skäl till att förändra eller skärpa nuvarande finansieringsprinciper för produktionen av räddningscentraler.

Utredningen har inte möjlighet att i detalj undersöka hur fördelningen av kostnader mellan stat och kommun går till vid byggandet av räddningscentraler. Men enligt Räddningsverkets bedömning går bidragen i dag enbart till det som entydigt genereras av de krav som verksamheten under höjd beredskap ställer. Utredningen noterar att denna kostnad motsvarar 75-85% av de sammanlagda kostnaderna.

Vi menar att för att uppnå en tydlig fördelning mellan vad som avser fredsnyttan och som kommunerna ska betala och vad som avser nyttan för höjd beredskap som staten ska betala med medel avsedda för höjd beredskap bör tydligare principer för kostnadsfördelningen tas fram. Räddningsverket bör ta fram dem för räddningscentraler och ÖCB for kommunala ledningsplatser. Det kan lämpligt att dessa

vara

174 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

fördelningsprinciper sedan blir föremål för förhandling med

Kommunförbundet.

Eftersom kommunens ledning många gånger erbjuds i ett utrymme räddningscentralen, kan det uppstå oklarheter vad gäller gränsen mellan

områdesledning och funktionsledning, dvs. angående gränsen mellan

kommunens civila ledning med ÖCB

som funktionsansvarig myndighet och räddningstjänsten med Räddningsverket funktionsansvarig

som myndighet.

Varning

Utredningens förslag:

Räddningsverket ska även fortsättningsvis för att utveckla

ansvara system och metoder för varning allmänheten i fred för de av ansvariga myndigheternas behov.

Räddningsverket ska även, i samråd med funktionsansvarig

myndighet för funktionerna Civil ledning och Befolkningsskydd,

ansvara för de kompletterande åtgärder behövs för varning som av allmänheten under höjd beredskap.

Varning av allmänheten är ett för de områdesvis ansvariga ansvar myndigheterna regeringen, civilbefälhavama under höjd beredskap, länsstyrelserna, kommunerna del den områdesvisa - som en av

ledningen.

I fred är det främst ett för kommunerna och till viss del ansvar länsstyrelserna, utifrån deras områdesvisa för medborgarna och ansvar alltså inte räddningstjänstfråga med undantag varning

en av kring

kärnkraftverk. Den dominerande orsaken till att behöva varna allmänheten är dock olyckshändelser olika slag, dvs. verksamhet av inom området Skydd mot olyckor.

Under höjd beredskap är behovet varning allmänheten av av betydligt större och orsakerna betydligt fler, bygger även under men höjd beredskap på det områdesvisa ansvaret.

Överväganden och förslag Räddningsverket 175

om

Vår överväganden utgår från fredsbehovet och fredsnyttan för att sedan komplettera för behovet under höjd beredskap. Eftersom den dominerande orsaken i fred är olyckshändelser, innebär det att den statliga och kommunala räddningstjänsten kommer att vara den största nyttjaren. I Räddningsverkets framtida ansvarsområde ingår att genom bl.a. utveckling av metoder och materiel stödja räddningstjänstansvariga myndigheter kommuner och vissa statliga myndigheter. Vi anser därför att i denna stödjande och utvecklande roll bör även fortsättningsvis ingå att utveckla metoder och system för varning av allmänheten i fred. Ett ytterligare motiv för detta är Räddningsverkets ansvar för beredskapen mot kämenergiolyckor, där det ingår varning kring kärnkraftverken m.m.

För varning av allmänheten under höjd beredskap krävs kompletterande åtgärder och kraven måste ställas utifrån de områdesvis ansvarigas behov. Systemen bör dock bygga på de fredstida och utvecklas föra att klara de ökade kraven, som höjd beredskap innebär. Genom detta uppnås rationaliseringsvinster, samordningsvinster och vi undviker att separat system byggs upp.

Slutsatsen är att vi föreslår att Räddningsverket bör ha till uppgift att utveckla system och metoder för varning av allmänheten i fred, samtidigt som ansvaret även i fortsättning ligger på kommunerna och länsstyrelser. För varning av allmänheten under höjd beredskap bör Räddningsverket också ha till uppgift att stödja de områdesvis ansvariga med system och metoder, men detta måste ske i samarbete med de ansvariga och med ansvarig myndighet för funktionema Civil

ledning respektive Befolkningsskydd.

Detta leder i sin tur till att principer för kostnadsfördelningen mellan fredsnyttan och vad som avser nyttan under höjd beredskap måste utarbetas, för att sedan förhandlas med Kommunförbundet. Nuvarande kostnadsfördelning är otydlig och bygger i stor utsträckning på att varning av allmänheten är en fråga för höjd beredskap.

176 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Hemskydd

Utredningens förslag:

Det statliga ansvaret för hemskyddet bör överföras till ÖCB.

Enligt lagen om civilt försvar ska det i varje kommun vid höjd beredskap finnas ett hemskydd. Dess uppgift är att förmedla information från kommunen till befolkningen biträda med samt att praktiska insatser till befolkningens skydd vid höjd beredskap. Uppgifterna kan bl.a. omfatta iordningställande skyddsrum, av

utdelning av andningsskydd, information och utbildning i Självskydd

samt information till allmänheten i olika frågor.

Det ankommer på kommunen att leda hemskyddets verksamhet vid höjd beredskap och att förbereda och planerna verksamheten i fred. En anpassning ska ske till de behov finns lokalt. Det är också som kommunens att dimensionera hemskyddet.

ansvar Räddningsverket

ansvarar för utbildningen gruppchefer inom hemskyddet. av Hemskyddsombuden rekryteras och utbildas Sveriges av Civilförsvarsförbund.

Det råder en osäkerhet hemskyddets allmänna roll inom om kommunen. Det bör dock beaktas att inte kan alltför länge man vänta med att ta fram ett preciserat underlag för de statligt finansierade utbildningsinsatser som sker inom detta område.

Räddningsverket och tillika utredningen instämmer med ÖCB:s hemställan i samband med sin funktionsgenomgâng att

Räddningsverket i det fortsatta arbetet med inriktningen hemskyddet

av prioriterar insatser gör det möjligt att precisera personal- och som utbildningsbehoven inom denna verksamhet. Vi vill dock byta ut

Räddningsverket mot ansvarig myndighet.

Med motsvarande resonemang fördes fysiskt skydd vi som om anser att det statliga ansvaret för hemskydd bör ligga på ÖCB. Som en konsekvens av detta bör även de statliga bidragen till

frivilligorganisationema överföras till ÖCB.

Överväganden och förslag Räddningsverket 177 om

6.4 Utbildning

Utredningens bedömning:

Kvalitén på utbildningen vid skolorna är i stort sett bra. Utbildningens innehåll behöver förändras i viss mån för att nu svara mot dagens behov. 0 Samverkan behöver bli bättre:

mellan Räddningsverket och andra organisationer avnämare - och utbildningsanordnare bl.a. därför att utbildningen - av civilpliktiga på skolorna och intresset från andra myndigheter att av lägga sin räddningstjänstutbildning på skolorna kommer att ställa nya krav skolorna,

mellan utbildningsfunktionen och andra delar - av Räddningsverket, bl.a. behöver forsknings- och utvecklingsverksamheten bättre integreras med utbildningen så att aktuella erfarenheter ska kunna tas tillvara.

0 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun kan komma att ändras, vilket bl.a. kan leda till att antagningskraven ändras så att inte anställning blir ett krav för räddningstjänstutbildning.

0 Kommunförbundet måste bli tydligare krav- och en behovsställare inom utbildningen, inte minst när det gäller fortoch vidareutbildningen. Denna bör bedrivas med full

kostnadstäckning.

Till utredningen har två ärenden överlämnats, berör som utbildningsverksamheten. Räddningsverket har 1994-09-28 redovisat förslag Räddningstjänstens utbildning i framtiden U 703-1942/94 och om 1994-02-23 Brandingenjörsutbildningens omfattning och inriktning.

Utredningens överväganden och förslag utbildning redovisas i det om följande och då även vår syn på delar de överlämnade ärendena.

av

Enligt våra direktiv bygger på våra överväganden i huvudsak på nuvarande system för antagning, omfattning, finansiering och huvudmannaskap. Mot bakgrund av de förslag som Sotningsutredningen lagt, som innebär bl.a. att anställningskravet för att antas till utbildningen

178 Överväganden och förslag om Räddningsverket

tas bort, och mot bakgrund av den ändring av huvudmannaskap skett som för polisutbildningen, kan vi dock konstatera att ett inordnande av räddningstjänstutbildningen i det ordinarie utbildningsväsendet och ett borttagande av anställningskravet för att antas till utbildning, ligger i linje med utvecklingen inom andra sektorer.

6.4.1 i framtiden

Utbildningen

Utredningens förslag:

Kommunernas behov bör tydligare ligga till grund för kraven på den

kommunala räddningstjänstpersonalens kompetens samt antagnings-

och examinationskraven.

Inom nuvarande tidsomfattning

Vår genomgång visar att utbildningen skolorna är i stort sett bra, men att utbildningens innehåll behöver förändras i viss mån för att mot nu svara dagens behov. Med i huvudsak nuvarande tidsomfattning på utbildningen bör följande förändringar göras i syfte att aktualisera utbildningen.

Olycksförebyggande verksamhet

Samtidigt som kraven på det olycksförebyggande arbetet arbetet i förskedena har ökat avsevärt har inte utbildningen i förebyggande åtgärder utvecklats på motsvarande sätt. Riskhanteringproblematiken har inte fått tillräckligt utrymme i utbildningen.

Räddningsverket har uppmärksammat detta och planerar att införa

mer olycksförebyggande inslag och riskhanteringsinslag i utbildningen.

Utredningen tycker att det är bra.

Miljöfrågor

Utbildningen belyser inte tillräckligt de konsekvenser olyckor får på miljön, Räddningsverket. Vi instämmer i detta. menar

Mot bakgrund av vårt förslag att Räddningsverket ska bli en myndighet med särskilt för ekologiskt hållbar utveckling ansvar en inom området Skydd mot olyckor samt det faktum att Räddningsverket är en s.k. pilotmyndighet med uppdrag att inleda utvecklingen av

Överväganden och förslag Räddningsverket 179

om

miljöledningssystem, är det särskilt viktigt att miljöfrågor uppmärksammas i utbildningen, vi. Vi förutsätter därför att

menar miljöfrågoma kommer att uppmärksammas mer i utbildningen.

Räddningsinsatser i toxisk miljö/C-stridsmedelsmiljö

Utbildningsproblem upplevs flera kommuner finnas beträffande

av räddningsinsatser i toxisk miljö/C-stridsmedelsmiljö. Detta bör också uppmärksammas.

Samverkan och samordning mellan räddningstjänsten och samverkande organ.

Utbildningen tar inte upp samverkan i tillräcklig omfattning. Den kommunala räddningstjänsten vet inte tillräckligt andra organisationer

om för att få en effektiv samverkan. Samspelet mellan de olika räddningstjänsterna och samverkansorganen t.ex. SOS Alarm, polisen, sjukvården, den statliga räddningstjänsten bör få större utrymme i utbildningen, menar Räddningsverket.

Detta stämmer med vår bild och vi förutsätter att Räddningsverket ska uppmärksamma samverkan och samordningsfrågor, även inom kommunerna, i utbildningen.

mer

Att leda räddningsinsatser

Utbildningen svarar inte emot de krav ställs på ledning vid stora eller

som komplexa insatser samt uppbyggnad och organisation räddningsstaber.

av Räddningsverket har uppmärksammat detta.

Vi anser att denna fråga är mycket viktig och att utbildningen inom detta område bör förbättras så möjligt.

snart som

Anknytningen till forskning och utveckling

Forskningsuppdrag genomförs men förs inte ut i verksamheten. Erfarenheter från utbildningen förs inte i verket och i forskning och utveckling. Den forskning bedrivs på högskolor och universitet har

som inte tagits tillvara i utbildningen, säger Räddningsverket.

180 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Räddningsverkets åtgärder for att komma till rätta med ovanstående är att inrätta två nya professurer i syfte att stärka forskning och utbildning och koppla forskning till utbildningen.

Vi anser att fler åtgärder bör vidtas för att utbildning och forskning/utveckling ska knytas mer till varandra. Bl.a. anser vi att en starkare koppling bör finnas mellan utbildningsverksamheten och den verksamhet som bedrivs på Räddningstjänstavdelningen och Risk- och

miljöavdelningen. Vi återkommer med förslag detta.

om

Räddningsverket behöver ägna sig åt metodutveckling bl.a. när

mer det gäller att stödja kommunernas räddningstjänster vid

utvärdering/erfarenhetsåterföring, menar vi. Verket behöver även

stödja kommunerna så att de kan använda de verktyg, som finns i dag, t.ex. RIB. Det är då viktigt att det förs ut till kommunerna bl.a.

genom utbildning vilken nytta man kan ha av RIB och hur kan arbeta med

man uppgifterna för sin utvärdering verksamheten. På motsvarande sätt

av bör Räddningsverket stödja den statliga räddningstjänsten.

Krav på eleverna vid antagning och examination

Det är i dag stor skillnad i grundkunskaper vid utbildningsstart, mycket tid går åt till repetition för att en gemensam plattform ska nås. Räddningsverket avser därför att skärpa antagningskraven till kurserna. Vi anser detta lämpligt.

Kommunerna genom Kommunförbundet bör ha inflytande över antagning, utbildning och examination för räddningstjänstpersonal. Vi anser att detta i första hand är ett kommunalt och att

ansvar kommunerna bör ses som uppdragsgivare Räddningsverket i

som ger uppdrag att genomföra utbildningen. Så länge staten bekostar utbildningen anser vi dock att kommunerna inte fullt ut kan

ses som uppdragsgivare och att staten därför bör fastställa kraven på antagning och examination samt önskvärd kompetens vid grundutbildning. När det gäller fort- och vidareutbildning, kommunerna bekostar, bör

som kommunerna bestämma krav på antagning och examination samt

om kompetens. Denna verksamhet, är frivillig bör dessutom bedrivas

som

, med full kostnadstäckning, eftersom det handlar fort- och

om vidareutbildning av kommunalt anställd personal.

Den statliga uppgiften i sammanhanget är i första hand att tillse att den kommunala räddningstjänsten fungerar enligt de statliga målen och kraven. Däri ingår att tillse att räddningstjänstpersonalen har rätt

Överväganden och förslag Räddningsverket 181

om

kompetens. För att detta ska kunna ske kommer dock staten genom Räddningsverket att behöva formulera vissa grundkrav på personalens kompetens. Det kan då övervägas om inte dessa grundkrav bör tillgodoses redan då kraven på utbildningen fastställs. Detta talar också för att Räddningsverket bör ha beslutanderätt över kraven på utbildning, antagning och examination vad avser grundutbildning.

Staten bör också ansvara för att fastställa utbildningskrav och examinationskrav för räddningsledaren, bl.a. eftersom en räddningsledare kan göra ingrepp i enskilda människors rätt.

Mer omfattande tid än i dag

Ovanstående förslag till förändringar, som medför viss ominriktning av verksamheten, kan göras inom nuvarande tidsram. Nedan redovisas vissa förändringar som kräver en ökad tidsåtgång.

Utbildning för deltidsbrandmän

I dag är utbildningen differentierad mellan hel- och deltidsbrandmän. Deltidsbrandmännens nuvarande utbildning är otillräcklig. Räddningsverket föreslår att deltidsbrandmännens utbildning ska förlängas, vilket utredningen anser rimligt. Vi anser dock att kompetenskraven på brandmannautbildningen bör ställas av kommunerna. Kommunförbundet och staten bör sedan i en förhandling ta ställning till eventuell utökad tid för brandmannautbildningen och finansieringen av den.

Vi menar att en gemensam grundutbildning bör ske för heltids- och deltidsbrandmän. Denna utbildning bör uppfylla en miniminivå. Sedan bör kommunens riskbedömning ligga till grund för den enskilda kommunens bedömning av vilken eventuell ytterligare specialkompetens som behövs i kommunen.

Special isering

Räddningsverket har påpekat att nuvarande utbildningssystem medför en del läsningar i existerande yrkespositioner. Systemet möjliggör inte personlig utveckling i önskad omfattning. En brandman kan t.ex. inte specialisera sig om inte han eller hon gör befálskarriär.

182 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Räddningsverket att för att komma till rätta med detta ska anser utbildningen innehålla specialisering. Vi detta bra. mer anser att är

6.4.2 Extern samverkan vid

räddningstj änstutbildningen

Utredningens bedömning:

Samverkan mellan Räddningsverket och andra utbildningsanordnare bör utvecklas bl.a. på följande sätt. 0 Räddningsverket bör köpa in kompetens från andra

utbildningsanordnare när det gäller t.ex. ammunitionsröjning,

sprängning, utbildning i ledarskap, ekonomi och

förvaltningskunskap.

0 Räddningsverkets skolor bör ses

som en gemensam

utbildningsplattform när det gäller räddningstjänstutbildning.

Andra myndigheter bedriver räddningstjänstutbildning t.ex. som

Kustbevakningen, Socialstyrelsen och Sjöfartsverket bör

överväga att med bibehållet för dessa myndigheter, låta ansvar

denna utbildning utföras Räddningsverkets skolor.

av 0 Försvarsmaktens räddningstjänstutbildning bör utföras av

Räddningsverket.

Räddningsverket bör ha erfarenhetsutbyte med andra utbildare.

Detta kan leda till att viktiga erfarenheter pedagogik och om t.ex. distansutbildning sprids. Det bör också leda till att Räddningsverket och andra utbildningsanordnare kan köpa och sälja kurser, helt eller delvis, av varandra. Vissa ämnen behöver inte Räddningsverket ha lärare i utan man kan köpa in kompetens från andra utbildningsanordnare. Det

gäller t.ex. utbildning i ammunitionsröjning, ledarskap, ekonomi och förvaltningskunskap.

Skolorna som en utbildningsplattform

Skolorna bör ses som utbildningsplattfonn. Andra en gemensam

myndigheter bedriver räddningstjänstutbildning bör

som överväga att

uppdragsbasis lägga sin räddningstjänstutbildning på Räddnings-

verkets skolor. Detta medför att myndigheterna bibehåller sitt ansvar för att personal utbildas, att utbildningen utförs men av Räddningsverkets skolor. Vi har erfarit att det finns intresse från flera

myndigheter för detta.

Överväganden och förslag Räddningsverket 183

om

En samordnad utbildningsverksamhet mellan Räddningsverket och Försvarsmakten

Som tidigare nämnts angavs i slutbetänkandet från utredningen om Försvarsmaktens skolverksamhet, Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav, SOU 1998:42, att utredningsområdet räddningstjänstutbildning skulle samordnas med utredningen om Mål och medel för Statens Räddningsverk. Gemensamma överväganden och förslag presenteras här.

Bakgrunden till att utredningsområdet samordnas mellan de två utredningarna är att det i ett tidigt skede av utredningsarbetet stod klart att det fanns flera beröringspunkter mellan Försvarsmaktens och Räddningsverkets utbildningsverksamhet inom det aktuella området. Utgångspunkten för arbetet har därför i första hand varit att påvisa områden där en större samordning av utbildningsverksamheten skulle kunna åstadkommas och samtidigt resultera i ett effektivt resursutnyttjande.

Utredningen har noterat att det finns flera gemensamma eller närbesläktade utbildningsområden vad gäller den räddningstjänstutbildning som de båda myndigheterna bedriver. Samtidigt kan konstateras att respektive myndighets organisatoriska skolstruktur är starkt präglad av den egna myndighetens verksamhet och uppgift. Några mer långtgående samarbetsformer har inte observerats förutom vissa enskilda utbildningsuppdrag som Försvarsmakten respektive Räddningsverket utför åt andra myndigheter. Utredningen bedömer dock att det finns en god potential för att utveckla samarbetsfonnerna myndigheterna emellan.

En viktig utgångspunkt är att respektive myndighet även framdeles måste ansvara för att den personalen Försvarsmakten eller den

egna kommunala räddningstjänstens personal Räddningsverket får rätt utbildning och i adekvat omfattning för att klara sina respektive yrkesmässiga uppgifter. Detta innebär t.ex. att respektive myndighet ska ha ansvaret för:

0 utbildningsmål 0 utbildningskrav 0 elevkategorier

184 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Utbildningsverksamheten kan samtidigt ske genom

uppdragsutbildning.

Utredningen konstaterar att räddningstjänstutbildningen

är ett område som berör flera myndigheters verksamhet, till sin men som natur är förhållandevis väl avgränsad. För att kunna vidmakthålla den samlade kompetensen inom området samt för att kunna utveckla metoder och följa den tekniska utvecklingen är det viktigt erfarenhet att och kunskap inom området samordnas lämpligt sätt. Detta bör även ge samverkansfördelar t.ex. lägre totala kostnader för

räddningstjänstutbildning.

Mot bakgrund av de utgångspunkter redovisats som ovan anser utredningen att det är central betydelse att någon uppgiften av ges att samordna genomförandet Räddningsverkets och Försvarsmaktens av räddningstjänstutbildning. På detta sätt skulle för myndigheterna en gemensam utbildningsplattfonn organiseras. Verksamheten bör inkludera följande uppgifter:

utbildningsverksamhet utbildningsadminstration

kurs- och utbildningsplaner pedagogik

skolornas inbördes profilering

kvalitetssäkring

resursavvägning forskning och utveckling

Det förslag som utredningen presenterar innebär skolorna nu att organiseras under huvudman får det övergripande för en som ansvaret

genomförandet den specifika räddningstjänstutbildningen. I

av mer valet mellan Räddningsverket och Försvarsmakten har utredningen funnit att detta bör till Räddningsverket, ansvar ges vars räddningstjänstutbildning är en av verkets viktiga uppgifter i dag, medan räddningstjänstutbildningen inom Försvarsmakten inte tillhör kärnverksamheten. Detta utesluter dock inte Räddningsverket kan att uppdra åt Försvarsmakten att bemanna och bedriva viss verksamhet vid skolorna, om detta bedöms rationellt. Det väsentliga är skolorna som att får en gemensam styrning med ett enhetligt ansvarsförhållande.

Vårt förslag är alltså att Räddningsverket övertar verksamheten vid Försvarsmaktens tre skolor för räddningstjänst och Försvarsmakten att

uppdrar åt Räddningsverket att utföra räddningstjänstutbildningen.

l i Överväganden och förslag Räddningsverket 185 om

Utbildning av civilpliktiga

Utredningens bedömning:

Räddningsverket bör administrera och samordna all hantering av

civilpliktiga.

Utredningen anser anser även att Räddningsverkets skolor bör

bedriva gemensam totalförsvarsutbildning civilpliktiga, medan

av

befattningsutbildningen mer specialiserad utbildning

ges av respektive myndighet.

Luftfartsverkets utbildning civilpliktiga bör utföras av av Räddningsverkets skolor, med Luftfartsverket ansvarig. men som

Räddningsverket har administrativ roll och för en ansvar hanteringen civilpliktiga, utom de civilpliktiga utbildas av som av Luftfartsverket, Banverket och Svenska Kraftnät. Vi anser att Räddningsverket bör administrera och samordna genomförandet all av

civilpliktsutbildning.

Vi anser även att räddningsskoloma bör bedriva gemensam

totalförsvarsvarsutbildning av civilpliktiga, medan befattningsutbildningen mer specialiserad utbildning

ges av respektive myndighet. På detta sätt bör rationaliseringsvinster kunna

goras.

Vi anser, att i linje med våra förslag att Räddningsverket ska om överta Försvarsmaktens räddningstjänstutbildning och att Räddningsverket bör administrera och samordna all hantering av

civilpliktiga, bör Luftfartsverkets utbildning civilpliktiga överföras

av till Räddningsverket, på uppdrag Luftfartsverket sedan utför som av

utbildningen.

ÖCB har i samband med sin

funktionsgenomgång även föreslagit

följande

att utbildningen totalförsvarspliktiga räddningsmän fr.o.m. år

av 2000 görs beroende resultatet utredning av av en ny om

186 Överväganden och förslag om Räddningsverket

dimensioneringen av räddningstjänsten under höjd beredskap. I avvaktan denna utredning bör utbildningen ske enligt nuvarande planering för åren 1998 och 1999.

Räddningsverket dock att i sin långsiktiga planering gjort anser man en preliminär bedömning av konsekvenserna 1996 års av totalförsvarsbeslut till grund för dels vilka kommuner tillförs som

totalforsvarspliktig personal, dels för materielanskaffningen.

Räddningsverket anser därför att verket kan genomföra såväl utbildning som materielanskaffning helt i linje med nu gällande försvarsbeslut. Planeringen kommer dessutom successivt att justeras mot bakgrund av det nya underlag som verket får från kommunerna.

Utredningen har inte anledning att ifrågasätta att Räddningsverket

utbildar totalförsvarspliktiga räddningsmän i linje med gällande

nu totalförsvarsbeslut.

6.4.4 Samverkan inom

Räddningsverket

Utredningens bedömning:

Utbildningsverksamheten bör inriktnings-, kompetens- och ansvarsmässigt samt organisatoriskt förändras.

Detta medför bl.a. att ansvaret för innehållet i ämnesområdena ligger på sakverksamheten, medan ansvaret för utbildningen ligger utbildningsverksamheten, att utbildningsverksamheten ansvarsmässigt hålls inom Räddningsverket och att samman Räddningsverket bättre tar till vara skolornas möjligheter att fånga upp samhällets behov av och krav på förbättringar inom verksamhetsområdet och omsätta dem till förslag bl.a. inom FoU.

Vår utgångspunkt är att utbildningsverksamheten inom Räddningsverket måste utvecklas mot att bli en mer renodlad och professionell utbildningsfunktion. För att åstadkomma detta krävs att verksamhetens inriktning förändras. Ett första steg bör att vara utbildningsverksamheten ansvarsmässigt och organisatoriskt sammanförs till funktion under generaldirektören. Därefter bör en ansvars- och rollfördelningen mellan utbildningsverksamheten och sakverksamheten förtydligas och renodlas vidare nedan.

se

om Räddningsverket 187

Inom den framtida utbildningsfunktionen bör det finnas en gemensam del som har med för mål, prioriteringar, pedagogik, ansvar kvalitetssäkring, läroplaner, kursplaner, antagnings- och examinationskrav, utbildningsadministration Detta kan liknas vid m.m. de linjefunktioner finns på högskolorna. Vårt mål som är att

utbildningsfunktionen ska kompetent och professionell

vara en utbildningsfunktion och ha det ansvar, den kompetens och de uppgifter

som normalt finns hos sådana.

Detta innebär, jämfört med dagens verksamhet, att ansvaret, kompetensen och uppgifterna förskjuts och förstärks mot

utbildningsfrågor samtidigt som samarbetet och erfarenhetsutbytet

mellan sak- och utbildningsverksamheten förbättras. Dessutom

skapas

ett ansvar för gemensamma frågor inom utbildningsverksamheten.

Vi anser att det tydligare än i dag bör sammanhållen vara en

utbildning där utbildningsverksamheten

nuvarande

Utbildningsavdelningen och de fyra skolorna ansvarsmässigt hålls

samman. Respektive skola är för närvarande organisationsenheter egna med eget produktionsansvar. Detta gäller såväl Räddningsverkets som Försvarsmaktens skolor. Skolorna har därför förhållandevis ett

långtgående eget ansvar för utbildningsverksamheten. Detta har bl.a.

fått till konsekvens att skolorna utformar sin egen utbildningsverksamhet mot de övergripande målen och kraven. Således

utbildas eleverna inte alltid på sätt vid de olika skolorna, samma även om det gäller utbildningar. finns på flera skolor och som där utbildningsmålen ska lika. vara

För att skapa större klarhet och ett rationellt arbete bör mer dessutom stödfunktionema inklusive biblioteken, placerade som är på

skolorna inriktnings- och styrningsmässigt, direkt knutna till

vara stödfunktionema på den centrala förvaltningen, bör ha tydligare som en stabsroll än i dag genom att arbeta med policyfrågor m.m.

Under utredningsarbetet har vi vidare konstaterat viss del att av

Räddningsverkets utbildning inte sker via utbildningsavdelningen,

utan

av berörd sakavdelning. Vi att i fortsättningen bör för all

anser ansvaret

utbildning ligga på utbildningsfunktionen.

Vad vi här sagt berör hur Räddningsverkets räddningstjänstutbildning bör utvecklas. Detta påverkar också den

externa utbildning som vi förutsätter kommer att bedrivas, på

188 Överväganden och förslag om Räddningsverket

uppdragsbasis och avgiftsfinansierad, verkets skolor. Med våra förslag framtida roll och kompetens för

om ansvar, utbildningsfunktionen, skulle samspelet med externa uppdragsgivare underlättas.

Verkets ansvar för sakinnehållet i räddningstjänstutbildningen kan fördelas på ämnesområden, där grupper innehållande personer från sakverksamheten och utbildningsverksamheten har för

ansvar respektive områden.

Vi anser att ansvaret för räddningstjänstutbildningen bör fördelas mellan sakverksamheten och utbildningsverksamheten följande sätt.

Utbildningsverksamhetens ansvar Har dettotala ansvaret för samverkan med uppdragsgivama/avnämama bl.a. avseende krav och mål för respektive utbildning och för att återredovisning av resultat m.m. sker till uppdragsgivama.

Ansvarar för kvalitet i utbildningen.

Ansvarar för att utbildningen görs till överenskommet pris.

Ansvarar för samordning mellan de olika ämnena/kursema.

Planerar tillsammans med resp. sakverksamhet vilka kurser som ska ges.

Planlägger respektive utbildning.

Samarbetar med andra utbildningsanordnare nationellt och internationellt avseende pedagogik m.m.

Samordnar utbildningsplaneringen vid

För att fördelningen mellan roller ska bli tydligare behöver det finnas en tydlig beställare genom en extern uppdragsgivare eller internt genom sakverksamheten.

Överväganden och förslag Räddningsverket om 189

Utbildningsplaneringen bör bli långsiktig. Nu fastställs på mer hösten vilka kurser ska genomföras till våren. Med tanke på som att Räddningsverket vet hur många anställda det finns inom den

kommunala räddningstjänsten, åldersstruktur, tjänsteställningar

m.m. vore det enkelt att göra kommande års prognoser om

utbildningsvolymer, framför allt för grundutbildningen.

Forskning

Räddningsverkets skolor utgör ett viktigt led när det gäller sprida och att implementera kunskap från FoU-projekt. Det har under utredningens ny arbete framkommit kritiska synpunkter på brister i kommunikationen mellan sakverksamheten och utbildningsverksamheten när det gäller innehåll i och resultat FoU-projekt. Räddningsverket har i skolorna av ett betydelsefullt kontaktnät för att fånga FoU-behov ifrån kommunal upp nivå. Skolorna ska uppfattas integrerad del Räddningsverket. som en av Intern information ska lika lättillgänglig för personal vid vara räddningsskoloma som för personal vid verket i Karlstad.

För att kunna fungera bra lärare behöver ständigt som en man förnya sin egen kompetens. Arbetstiden måste adekvat fördelat vara

mellan undervisning och kompetensutveckling. Att låta personal

egen aktivt delta i FoU-projekt innebär både kompetensuppbyggnad för skolan och personlig utveckling.

Inrättandet av adjungerad professur i räddningstjänst, med särskild inriktning på insatsanalys, taktik och ledning kommer att höja både kompetens och status vid skolorna. Erfarenheter från universitet/högskolor visar att en professur medför betydligt egen ökade aktiviteter vid institutionen och FoU blir integrerad del i en undervisningen.

Skolornas serviceverksamhet

Enligt direktiven ska utredningen ägna serviceverksamheten vid skolorna särskild vikt och även ta frågan möjligheten bedriva upp om att den på entreprenad.

Serviceverksamheten vid skolorna omfattar följande områden: 0 Administrativt stöd, dvs. intern ledning, ekonomiadministration, personaladministration, kontorsservice, ADB-stöd och information; 0 Fastighetsservice; 0 Utbildnings- och övningsservice;

190 Överväganden och förslag om Räddningsverket

0 Fordonsservice, dvs. anskaffning, drift och underhåll samt

förhyming av fordon; 0 Verkstadstjänster, dvs. underhåll och reparationer av utrustning,

anläggningar och fordon; 0 Internat- och konferensservice, dvs. logi, restaurang, kiosk/cafeteria

och konferens.

Utredningen har följande principiella inställning i denna fråga. Varje

myndighet har ansvar för hur verksamheten bedrivs och i det ligger att den är effektiv och ändamålsenlig samt att resursmixen är den mest kostnadseffektiva. Med detta menar vi att det knappast är utredningens uppgift att bedöma i vilken form de olika servicefunktionema på skolorna bedrivs, det fråga för Räddningsverket. Vi kan efter

är en en genomgång av området och besök på samtliga skolor konstatera att de lokala förutsättningarna skiljer sig åt mellan skolorna, vilket bl.a. medfört att de olika servicefunktionema bedrivs inom olika organisatoriska lösningar och i olika verksamhetsfonner.

När det gäller omfattningen och inriktningen

av serviceverksamheten kan två saker konstateras. För det första är servicenivåema till primärverksamheten, utbildningen, mycket hög. Det är i och för sig inte något fel, det är balansgång mellan att dels

men en utbilda i en realistisk miljö, dels att under en begränsad tid inrymma så mycket som möjligt.

Det andra gäller omfattningen av den externa verksamheten, är

som omfattande. Utgångspunkten måste att skolorna och därmed

vara serviceverksamheten är dimensionerad för att svara mot primäruppgiften dvs. utbildning inom Skydd mot olyckor. Idag sker även en omfattande uthyrning till externa kunder, ibland med liten eller ingen koppling till primärverksamheten. Självklart ska man kunna utnyttja tillfälliga luckor i utbildningen till att fylla ut skolorna med annan, tillfällig, verksamhet i enlighet med gällande regler,

men skolorna och serviceverksamheten ska inte dimensionerade utifrån

vara att extern verksamhet ska bedrivas. Räddningsverket bör därför utarbeta en policy för denna verksamhets inriktning och omfattning.

om Räddningsverket 191

6.4.5 och

Ansvarsfördelning mellan stat kommun vid räddningstj änstutbildning

Utredningens förslag:

Frågor om antagning, utbildningens omfattning, finansiering och

ändrat huvudmannaskap bör bli föremål för samlade överväganden och förhandlingar mellan stat och kommun och därefter bör konsekvenserna utredas närmare.

Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun kan komma att ändras, vilket bl.a. kan leda till att antagningen ändras så inte att anställning blir ett krav för att antas till räddningstjänstutbildning.

Nuvarande utbildningssystem innebär att Räddningsverket utformar

utbildningsplaner enligt de kompetenskrav som

räddningstjänstförordningen anger för att ska få verka inom

personer den kommunala räddningstjänsten. När kommunen anställer en brandman ska arbetsgivaren till att han eller hon genomgår se brandmannautbildning, efter att ha tjänstgjort vid räddningsstyrka. Kommunen betalar för kost och logi på räddningsskolan och den anställde får lön, traktamente och reseersättning från kommunen under utbildningstiden. Staten bekostar Räddningsverket

genom utbildningen

på skolorna. Fördelningen kostnader mellan stat och kommun har av fastställts efter förhandlingar mellan de båda parterna.

Kommunförbundet att det finns skäl att ifrågasätta motiven anser nu till att ha ett utbildningssystem är skilt från samhällets övriga som utbildningar samt där utbildaren tillika är tillsynsmyndighet över kommunernas räddningstjänst. Kommunförbundet också anser att nuvarande system kan uppfattas konserverande som gentemot kommunernas krav på utveckling räddningstjänstens organisation, av t.ex. vad avser inriktning, mångfald och bred kompetens.

Regeringen har 1997-03-06 till utredningen överlämnat Kommunförbundets skrivelse Räddningstjänstens i

utbildning

framtiden U 703-1992/94 till utredningen. Vi redovisar vår syn på ärendet i det följande.

192 Överväganden ochförslag om Räddningsverket

Som vi tidigare sagt bör kommunerna bör ha inflytande över antagning, kompetenskrav och examination för räddningstjänstpersonal. Staten bör fastställa kraven på antagning, kompetens och examination vid grundutbildning, medan kommunerna bestämmer om krav på antagning och examination samt kompetens vid fort- och vidareutbildning, som bör bedrivas med full kostnadstäckning.

Staten genom Räddningsverket bör fastställa kraven på utbildning, antagning och examination vad avser grundutbildning. Staten bör också ansvara för att fastställa utbildningskrav och examinationskrav för räddningsledaren, bl.a. eftersom en räddningsledare kan göra ingrepp i enskilda människors rätt.

Kommunförbundet anser att ett utbildningssystem som bygger på att en person redan måste ha anställning innan vederbörande får genomgå utbildning är orättvist.

Utredningens syn på denna fråga är att staten genom Räddningsverket utbildar personer för att kunna arbeta i den kommunala räddningstjänsten. Om Kommunförbundet vill att elever ska kunna söka till räddningstjänstutbildningen utan krav på anställning, som till annan utbildning, så är det främst en kommunal fråga. Staten ska tillse att de kommunala räddningstjänstema fungerar enligt de statliga målen och kraven och däri ingår att tillse att personalen har rätt kompetens.

Om antagningen till utbildningen på skolorna förändras så att utbildning ges till personer som inte har erfarenhet av räddningstjänstarbete kan dock innehållet i utbildningen behöva förändras och tiden förlängas för att bl. a. mer praktiska moment ska kunna ingå. Även den introduktionsutbildning i dag sker inom

som räddningskårerna bör då ingå i grundutbildningen. Detta innebär att utbildningen blir mer omfattande och därmed dyrare. Förhandlingar behöver då ske mellan stat och kommun för att komma fram till hur finansieringen ska ske. Det kan då också övervägas om utbildningen ansvarsmässigt bör flyttas till en annan huvudman.

Vi menar dock att frågor om antagning, utbildningens omfattning, finansiering och huvudmannaskap bör bli föremål för samlade överväganden och förhandlingar mellan stat och kommun och först därefter bör konsekvenserna utredas närmare.

i

Överväganden och förslag Räddningsverket 193

om

Mot bakgrund de förslag Sotningsutredningen lagt SOU

av som 1998:45, som innebär bl.a. att anställningskravet för att antas till utbildningen tas bort och mot bakgrund den ändring

av av

huvudmannaskap som skett för polisutbildningen, kan vi dock

konstatera att ett inordnande av räddningstjänstutbildningen i det ordinarie utbildningsväsendet och ett öppnande utbildningen för icke

av kommunalanställda ligger i linje med utvecklingen inom andra sektorer. Denna fråga ligger dock inte inom för denna utrednings

ramen arbete, enligt våra direktiv.

Även inte ett nytt system för huvudmannaskap, antagning

om m.m.

ska införas anser vi att den förlängning utbildningen,

av som Räddningsverket föreslår inom nuvarande system, och vi

som anser vara klok, behöver bli föremål för förhandling mellan stat och kommun.

Vi vill dock redan peka ñnansieringsfråga. Hittills har

nu en staten genom Räddningsverket finansierat inte bara utbildningen utan även givit kommunerna ett bidrag täcka kost, logi,

som avses traktamente, förlorad arbetsinkomst för deltidsbrandmännen.

m.m. Räddningsverket föreslår i sin utredning UTB 2000 att detta bidrag ska ges för både hel- och deltidsbrandmännen går sin grundutbildning.

som Vi anser att detta är principiellt fel. De statliga bidragen för deltidsbrandmännen till kommunerna kom till eftersom brandmännen samtidigt skrevs in i det då statliga civilförsvaret. Civilförsvaret har numera upphört och motsvarande verksamhet är kommunal. Vi

numera anser därför att huvudargumentet för statliga bidrag till de kommunalanställda deltidsbrandmännen fallit. I istället för att,

som Räddningsverket föreslagit, ge kommunerna statliga bidrag för både hel- och deltidsbrandmän, bör istället övervägas att dra in de statliga bidragen för kommunernas personalkostnader vid deltidsbrandmännens utbildning.

Sotningsutbildningen

Utredningens förslag:

Efter det att statsmakterna tagit ställning till sotningsverksamhetens framtida utformning, bör ett uppdrag till ges en genomförandekommitté att, tillsammans med Räddningsverket och Skolverket, utreda konsekvenserna för skorstensfejamtbildningen samt att lämna förslag till framtida huvudmannaskap, organisation,

omfattning och finansiering.

Sotningsutredningens tvâ alternativa förslag SOU 1998:45, Sotning

i framtiden påverkar Räddningsverkets yrkesutbildning för

skorstensfejama. Förslagen innebär i korthet följande.

I det modifierade systemet har kommunen fortsatt för sotning ansvar och kontroll. Valfrihet för fastighetsägaren införs efter kontakt med berörd kommun och den har kompetens att utföra sysslan medges som dessutom att själv utföra sysslan. I det utredningen förordade av förslaget tas monopolet bort och ansvaret för sotning och kontroll återförs från kommunen till fastighetsägaren.

Sotningsutredningen har i sitt betänkande behandlat utbildningen och utredningen konstaterar att valt att lösa frågan inom för man ramen nuvarande utbildningssystem. Utredningen har inte ansett att det ingått i uppdraget att pröva frågor om huvudmannaskap, finansiering och andra mer grundläggande frågor angående utbildningen, utan hänvisar i dessa

delar till Räddningsverksutredningen.

Gemensamt för de båda förslagen är att anställningskravet för att få påbörja utbildningen tas bort. Vidare ska Räddningsverket utarbeta planer för den utbildning ska krävas och säkra att det finns tillgång som

till utbildningsplatser.

Vi kan, efter genomgång utredningens förslag och diskussioner av med Räddningsverket, konstatera att båda alternativen får konsekvenser för Räddningsverkets utbildning.

Överväganden och förslag Räddningsverket

om 195

Den grundläggande frågan är det ska ett statligt

om anses vara åtagande eller inte att ansvara för den grundläggande yrkesutbildningen

av skorstenfejare. Mot bakgrund av de principer gäller för

som yrkesutbildning, de principer för det offentliga åtagandet vi valt

som samt att det är frågan relativt liten omfattning och

om en en specialiserad utbildning, anser vi att det bör ett offentligt åtagande

vara

att ansvara för den grundläggande yrkesutbildningen, på sätt

samma som för många andra yrkesutbildningar. Däremot kan överväga

man om utbildningen borde inordnas i det allmänna utbildningsväsendet,

även om den genomförs på Räddningsverkets skola i Rosersberg. Motivet för detta skulle att denna yrkesutbildning inte skiljer sig

vara från annan yrkesutbildning och därför borde omfattas

av samma regelverk, finansiering Att den dock skulle bedrivas på

m.m. Räddningsverkets skola i Rosersberg motiveras att det är liten

av en och specialiserad utbildning samt att skolan har erforderlig kompetens

och erforderliga utbildningsanordningar.

Om anställningskravet tas bort, krävs att över

man ser uppläggningen och innehållet i utbildningen, eftersom nuvarande

system bygger på att man växlar mellan utbildning och praktik under tre år. Frågan att förändra utbildningen och hur praktiken ska

om tillgodoses måste då prövas, liksom hur eleverna ska finansiera

studierna.

Fort- och vidareutbildningens villkor förändras också. Vid ett genomförande av något av Sotningsutredningens förslag, bör denna typ av utbildning helt och hållet avgiftsfmansieras samt styras

av marknadens behov.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att konsekvenserna för utbildningen blir omfattande. Samtidigt finner vi att det inte är meningsfullt att nu utreda och föreslå förändringar, så länge

som statsmaktemas ställningstagande till principfrågan inte föreligger. Vi föreslår därför att först bör statsmakterna ta ställning till principfrågan

om sotningsmonopolets framtid och därefter, när detta föreligger, bör

ett uppdrag ges till en genomförandekommitté att, tillsammans med Räddningsverket och Skolverket, utreda konsekvenserna för

skorstensfejarutbildningen.

6.5 Tillsyn

Med uppföljning menar vi kontinuerlig registrering och bedömning i

efterhand av uppgifter genomförande, prestationer och utfall.

om Utvärdering innebär en noggrann efterhandsbedömning genomförande,

av slutprestationer och utfall. Tillsyn är ansvariga kommunala och statliga myndigheters uppföljning och utvärdering i syfte att tillse att berörda aktörer utfört de uppgifter de enligt lagar och förordningar är skyldiga

att utföra.

Som vi ser det kan myndigheterna ibland få tillräcklig information från uppföljning för att göra tillsyn, alltså för att efter

en se att författningar följs. Om reglerna formuleras så att vissa mål ska uppfyllas behövs utvärdering för att göra tillsynen.

en

I dag är räddningstjänstlagstiftningen i visa delar alltför

detaljreglerad, men vi anser att den bör förändras så att den

mer korresponderar med den mål- och resultatstyming statsmakterna

som eftersträvar. Detta innebär att utvärdering behövs för att klara

mer tillsynen.

Inom räddningstjänst gör kommunerna tillsyn brandsyn och

genom genom s.k. §43-tillsyn. §43-tillsynen har ännu inte riktigt funnit sina former, men brandsynen har funnits länge. Den har tidigare mest bestått av stickprov, där brandsyneförrättaren gått runt och sett till att skyltar av rätt utformning sitter på rätt ställen, att dörrar inte är blockerade m.m. På senare år har dock utvecklats till att utgöra

synen en genomgång av planering och organisation m.m., där stickproven kompletterar genomgången. Detta är bra utveckling,

en anser utredningen. Kommunen gör även tillsyn enligt andra lagstiftningar än

räddningstjänstlagstiftningen, ofta mot objekt. Ur objektens

samma synpunkt är det givetvis önskvärt att kommunen samlad tillsyn,

gör en där kommunala tjänstemän utför tillsyn enligt olika lagstiftningar i

som så stor utsträckning möjligt samverkar. Detta är även till fördel för

som kommunen som får samlad bild risker vid olika objekt,

en mer av som en grund för kommunens arbete med riskhantering. Vi återkommer till frågor om kommunernas tillsyn i följande avsnitt.

l

Överväganden och förslag Räddningsverket 197

om

Länsstyrelserna ska göra en samlad tillsyn kommunernas arbete

av för hälsa och säkerhet, däri ingår tillsynen enligt räddningstjänstlagen. Den sistnämnda tillsynen har hittills främst gjorts utifrån kommunernas egna räddningstjänstplaner. Vi anser detta förhållande något märkligt. Kommunen bör själv följa upp/utvärdera gentemot sina dokument medan den statliga tillsynen bör utgå från författningar, vi. Vi

menar återkommer också till detta i följande avsnitt.

Räddningsverkets roll i sammanhanget är att tillse att länsstyrelserna sköter sitt arbete enligt räddningstjänstlagtiftningen och att stödja dem i

detta arbete. Räddningsverket ska också ha samlad bild läget

en av inom den kommunala räddningstjänsten. Räddningsverkets roll är inte tydlig enligt nuvarande lagar och regler och vi föreslår att den ska förtydligas samt att rollspelet mellan Räddningsverket och

länsstyrelserna ska förtydligas. Vi återkommer till förslag i dessa

avseenden.

Regeringen har överlämnat två ärenden till utredningen berör

som tillsynsverksamheten. Räddningsverket har 1997-08-12 redovisat Utvecklingen av tillsynsverksamheten inom området Särskilda risker och framtagandet ett åtgärdsprogram dnr 200-1442-1997 samt

av 1997-06-25 Kommunal räddningstjänst en lägesredovisning dnr 159-

- 1874-1997. I våra överväganden har vi beaktat de förslag

som framförs. Vi tillstyrker inriktningen i de båda rapporterna.

6.5.1 Kommunernas

tillsyn

Utredningens förslag:

I samband med översynen räddningstjänstlagstiftningen bör

av

sambandet mellan räddningstjänstlagen, plan- och bygglagen och

naturresurslagen över. Även de föreskrifter och allmänna råd

ses

som utges i samband med lagarna bör korrespondera med varandra.

Bl.a. kan övervägas att ställa krav på brandskyddsdokumentation

såväl i byggskedet anges i tillämpningsföreskriftema till plan-

som

och bygglagen som när byggnaden är färdig och verksamhet

en

finns där vilket inte krävs i föreskrifter eller allmänna råd till

räddningstjänstlagen.

om

Brandsyn

Inledningsvis vill vi framföra att vi att inriktningen vid kommunens anser tillsyn av ägares/innehavares åtgärder bör att bevaka åtgärder för vara att skydda enskilda människor, miljön och andra samhälleliga intressen/värden.

Under senare år har själva formerna för brandsynen utvecklats från att utföras i form av rundvandringar med kontroll detaljkaraktär av mer

skyltning, dörrstängningsfunktioner, täta genomföringar i

brandcellsgränser m.m. till att mer utföras i form helhetssyn av en som

bygger på objektsägares/innehavares medverkan till större del. Tidigare

var tekniken det viktigaste att kontrollera medan människan och organisationen nu står alltmer i fokus. Brandsyneförrättaren kontrollerar i dag i större omfattning organisation, utbildning,

utrymningsstrategi, förväntade brandförlopp och

brandskyddsbegänsningar.

I förlängningen kan tänka sig modell där brandsynen är man en en kontroll av att ägare/innehavare utfört sin internkontroll vad avser

brand och att brandsyneförrättaren därefter gör bedömningen hur

omfattande en eventuell stickprovskontroll på objektet bör bli.

Utredningen anser att den beskrivna utvecklingen är önskvärd och att den bör få stöd i den nya räddningstjänstlagstiñning, kommer som att utarbetas.

En konfliktsituation många kommuner brottas med är som byggskedet kontra brandsynen. Enligt det gamla bygglovsförfarandet var räddningstjänsten oftast delaktiga vid byggnadsnämndens handläggning av bygglov och yttrade sig också till byggnadsnämnden vad gäller brandteknisk dimensionering och de krav brandskydd som kunde ställas i bygglovskedet. Detta förde med sig att räddningstjänsten, när byggnaden eller anläggningen togs i bruk eller i samband med slutbesiktningen, i samarbete med byggnadsnämnden följde upp att ställda brandskyddskrav i samband med bygglov blivit uppfyllda. Därefter sparades dokumentationen räddningstjänsten för av att användas som underlag vid kommande brandsyn. Så här fungerade det i de flesta kommuner och övergången mellan byggskedet och brukarskedet var naturligt.

l Överväganden och förslag Räddningsverket 199

om

I dag har de flesta kommunerna inte hittat fonner för övergången som tillräckligt bevakar räddningstjänstens ansvarsområde. I vissa kommuner är räddningstjänsten inte i kontakt med objekten förrän det är dags att utöva brandsyn och i vissa fall är det problem med att fånga upp de nya brandsyneobjekten. Den brandskyddsdokumentation byggherren ska ha upprättat i samband med byggskedet får ofta inte räddningstjänsten del av. I de fall dokumentation kommer räddningstjänsten till del är den ett utmärkt underlag att utgå från vid

brandsyn. Av brandskyddsdokumentationen framgår förutsättningarna

för utförandet av brandskyddet och brandskyddets utformning

som ingående byggnadsdelars brandtekniska klasser, brandcellindelning, utrymningsstrategi, brandtekniska installationer, plan för kontroll och underhåll m.m.

Vad gäller befintlig bebyggelse finns inte i dag något uttalat krav på att brandskyddsdokumentation avseende byggnadstekniskt eller verksamhetsanknutet brandskydd ska upprättas ägare eller

av innehavare. Däremot har ägaren/innehavaren ansvaret för att det hålls en skälig brandskyddsnivå inom byggnaden eller anläggningen. Det borde, som ett stöd för den löpande interna tillsynen och underhållet, underlätta för objektsföreträdare någon form samlad

om av dokumentation fanns för objektets brandskydd. En sådan dokumentation ska enligt Boverkets tillämpningsföreskrifter finnas under byggtiden.

Objekt med publik verksamhet, vård, hotell eller större industri, behöver inte i dag ha formellt brandskyddsansvarig. Under

en byggtiden finns dock en kvalitetsansvarig, även är

som brandskyddsansvarig enligt Boverkets tillämpningsföreskrifter till planoch bygglagen.

I samband med översynen räddningstjänstlagstiftningen bör

av sambandet mellan räddningstjänstlagen samt plan- och bygglagen och naturresurslagen ses över.

I det sammanhanget bör Räddningsverket överväga att ut ett

ge allmänt råd till §41 i räddningstjänstlagen, att objekt med

som anger publik verksamhet, vård, hotell eller större industri bör hålla brandskyddsdokumentation avseende byggnads brandskydd och verksamhetens brandskydd. Det bör även att fonnellt

anges en brandskyddsansvarig ska finnas på dessa typer av objekt.

200 Överväganden och förslag om Räddningsverket

I staten arbetar många olika myndigheter med olycksförebyggande arbete enligt olika lagstiftningar. På kommunal nivå arbetar motsvarande sätt olika kommunala nämnder/förvaltningar med det

olycksförebyggande arbetet enligt olika lagstiftningar. Vi att

anser kommunerna bör överväga de kommunala

om

räddningsnämndema/räddningstjänstema bör få motsvarande roll inom

kommunerna som utredningen föreslår att Räddningsverket ska få statlig nivå. Detta innebär att de bör ha det sammanhållande ansvaret för området Skydd mot olyckor. Med detta vi

menar att nämnden/förvaltningen ska vara samlande och pådrivande när det gäller arbetet i förskedena. Den bör ha för att dels

ansvar uppmärksamma oklara ansvarsforhållanden inom området Skydd mot olyckor och att for kommunledningen påtala dem, dels för sådant inom området som inte ankommer på någon

annan.

Det bör även övervägas brandsynen kan utvecklas till att bli

om mer en olyckssyn på objektet och behandla än brandförebyggande

mer åtgärder.

Tillsyn enligt §43, räddningstjänstlagen

43§ räddningstjänstlagen anläggningar, där verksamheten innebär

avser fara för att olyckshändelse ska orsaka allvarliga skador på människor

en eller i miljön. Anläggningens ägare eller innehavare är då skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder for att hindra eller begränsa allvarliga skador.

S.k. §43-tillsyn fungerar för närvarande inte alls tillfredsställande. Räddningstjänstlagen och föreskrifterna är inte tillräckligt tydlig

en grund för tillsynsverksamheten. Det är bl.a. problem med definitionen av §43-anläggnignar. Olika kommuner har olika definitioner. Berörda myndigheter samordnar sig inte Dessa problem har bl.a.

m.m. uppmärksammats regeringen, givit Räddningsverket i uppdrag

av som att genomföra ett utvecklingsprogram for tillsyn §43-anläggningar.

av

Överväganden och förslag Räddningsverket 201

om

Länsstyrelsernas tillsyn

Utredningens bedömning:

Räddningstjänstplanema eller räddningstjänstdokumentationen är

kommunens dokument för sin planering den kommunala

av

räddningstjänsten. Ansvaret för att följa och utvärdera att de

upp

efterlevs ligger helt på kommunen.

Den statliga tillsynen ska garantera att kommunerna i sin

planering uppfyller statligt fastställda krav på verksamheten.

Länsstyrelserna ska företräda staten på ett samlat sätt gentemot

kommunerna när det gäller tillsyn.

I frågor där länsstyrelsens kompetens inte är tillräcklig bör

Räddningsverket eller andra centrala myndigheter lämna

stöd genom

sin spetskompetens.

Samverkan mellan länen bör utvecklas ytterligare.

Utredningens förslag:

Regeringens nuvarande möjlighet, enligt 24§ räddningstjänstlagen,

att på framställning från Räddningsverket fatta beslut ändring

om en

av räddningstjänstplaner bör tas bort.

Den statliga tillsynen av kommunal räddningstjänst sker i dag ofta utifrån den av kommunen antagna räddningstjänstplaner. Såväl när det

gäller samråd kring räddningstjänstplaner tillsyn är lagstiftningen

som otydlig. Både Räddningsverket och länsstyrelser ska yttra sig över

räddningstjänstsplaner. Både Räddningsverket och länsstyrelserna har

ett ansvar för tillsynen över den kommunala räddningstjänsten. Detta skapar ett dubbelarbete från statens sida och för kommunen blir de statliga kraven otydliga.

Vi menar att räddningstjänstplanerna är kommunernas dokument för

sin planering av den kommunala räddningstjänsten. Det är rimligt

att kommunen följer sina beslut själv. Om

upp egna

202 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

räddningstjänstplanema ska sändas på remiss till staten bör staten representeras av länsstyrelserna. Regeringens nuvarande möjlighet,

enligt 24§ räddningstjänstlagen, att framställning från

Räddningsverket fatta beslut ändring räddningstjänstplaner

om en av bör tas bort. Vi nämligen att nuvarande ordning strider mot våra

anser principer som säger att uppgifter kräver ett betydande inslag

som av lokalkännedom bör ligga kommunen samt beslut och utförande

om av en uppgift bör inte ligga på högre organisatorisk nivå än nödvändigt i förhållande till de direkt berörda. Den statliga tillsynen

ska garantera att kommuner i sin planering uppfyller statliga mål för verksamheten, eftersom vi att det är ett statligt att nationella mål för

anser ansvar trygghet, säkerhet och välfärd säkerställs. De nuvarande nationella målen är dock inte tydliga. Utredningen redovisar exempel på hur de kan utvecklas, se avsnitt 4.1.1.

Planerna är detaljerade vad gäller tekniska behov. SRV och Kommunförbundet är överens om att mâl- och resultatprojekt ska bli grund för nya generationens räddningstjänstplaner. Detta synsätt instämmer utredningen I den författningsöversyn utredningen

som föreslår ska initieras bör kraven på räddningstjänstplanema formuleras utifrån synsättet att målen för verksamheten och inte tekniska detaljregler ska vara styrande.

Länsstyrelsens tillsyn mot kommunerna riktar sig ofta mot räddningsnämnden eller motsvarande. Länsstyrelsens tillsyn bedrivs som regelbunden tillsyn, där kommunerna besöks exempelvis vart tredje år, som tillsynsbesök i samband med problem och inte minst genom utbildningar, övningar, löpande kontakter

m.m.

I allmänhet ses tillsyn enligt räddningstjänstlagen i ett alltför snävt perspektiv. Uppmärksamheten fokuserar i alltför hög grad på själva tillsynsbesöket, dagordningen och protokollet. Länsstyrelsens bild

av de förhållanden är föremål för tillsyn grundas i stor utsträckning

som också på information i form dagliga underhandskontakter i specifika

av frågor, genom utbildnings- och övningsinsatser, inom för de

ramen regionala räddningstjänstråden verksamhet samt inom länsstyrelsens tvärsektoriella verksamhet i fråga fysisk planering, tillsyn inom

om miljöskyddets område m.m. Resultaten denna verksamhet har

av en större inverkan på räddningstjänstens beredskap än tillsynsbesöken.

Länsstyrelserna bör företräda staten på ett samlat sätt gentemot kommunerna när det gäller tillsyn. Förutom räddningstjänstlagstiftningens egna intressen bör länsstyrelsen också

Överväganden och förslag Räddningsverket 203 om

beakta andra viktiga intressen påverkar kravet på som räddningstjänsten, exempelvis miljö- och planfrågor i den aktuella kommunen.

I frågor där länsstyrelsens kompetens inte är tillräcklig bör

Räddningsverket ge stöd genom en spetskompetens verket ska ha. som Denna ordning tillämpas även gentemot Naturvårdsverket, Livsmedelsverket m.fl. sektorsmyndigheter. Genom denna

ansvarsfördelning finns bättre förutsättningar för att de

förvaltningsmässiga mål som regeringen ställt effektivitet, upp som närhetsprincipen och dialog mellan stat och kommun kan nås.

Samtidigt som länsstyrelsen inom sig bör samarbeta allt för att mer

få tillräcklig kompetens vid tillsyn enligt räddningstjänstlagstiñningen

bör också samverkan mellan länsstyrelser utvecklas. Kommunerna samverkar alltmer, ibland över länsgränser, t.ex. Bergslagens räddningstjänstförbund, har kommuner från både Örebro och som Värmlands län. Det bör också övervägas specialisering ska om en

mellan länsstyrelserna.

Räddningsverkets tillsyn

Utredningens förslag:

Räddningsverket bör med utgångpunkt i de föreslagna effektmålen för området Skydd mot olyckor ha för att för regeringen ansvar presentera en nationell bild av räddningstjänsten i Sverige, såväl den kommunala som den statliga.

Verket bör även ha för uppföljning/utvärdering

ansvar av länsstyrelserna och för stöd länsstyrelserna i deras tillsynsverksamhet.

Räddningsverket har i dag en central tillsyn över räddningstjänsten samt tillsyn över den del den statliga räddningstjänsten av som avser räddningstjänst vid utsläpp radioaktiva ämnen och sanering efter av sådana utsläpp. Verket har också för att utöva tillsyn över ansvar

samordningen av den statliga räddningstjänsten.

Utredningen att ansvaret bör förändras till att anser avse ett ansvar för att ha nationell bild räddningstjänsten i Sverige, såväl den en av

204 Överväganden och förslag om Räddningsverket

kommunala som den statliga, samt uppföljning/utvärdering av länsstyrelserna och stöd länsstyrelserna i deras tillsynsverksamhet. Dessutom bör ansvaret för tillsyn över den del den statliga av

räddningstjänsten som avser räddningstjänst vid utsläpp radioaktiva

av ämnen m.m. samt tillsynen över samordningen den statliga av räddningstjänsten kvar. vara

Räddningsverket håller för närvarande på att utarbeta policy för en tillsynsverksamheten. Enligt denna ska Räddningsverket genomföra så kallade tillsynsbesök hos samtliga länsstyrelser vartannat år, vilket utredningen anser vara rimligt.

Verket bör, tidigare nämnts, ha spetskompets i vissa frågor. som en Inom ramen för denna roll bör representanter för Räddningsverket delta som experter i vissa av länsstyrelsemas tillsynsbesök på kommunerna, om länsstyrelserna begär det.

Räddningsverkets uppgift bör att ta fram metoder och modeller vara för länsstyrelsemas tillsynsverksamhet, följa och utvärdera upp länsstyrelsemas arbete med att bl.a. utöva tillsyn över kommunerna och samla uppgifter räddningstjänsten. Dessa uppgifter ska sedan om sammanställas av Räddningsverket för att tillsammans med andra uppgifter, t.ex. statistik om räddningsinsatser, bearbetas och analyseras. Detta ska sedan utgöra underlag för att till regeringen årligen redovisa den kommunala räddningstjänstens förmåga och för att göra en bedömning av om de nationella målen uppfylles.

Ovanstående uppgift är dock relativt svår att utföra i dag eftersom de nationella mål som finns är mycket allmänt formulerade och inte nedbrutna till olika nivåer. Det går knappast att utvärdera en verksamhet mot dessa mål. Dessutom har Räddningsverket hittills inte byggt upp någon egentlig analysfunktion. Lägg till detta att statistiken hittills varit mycket bristfällig och utredningen drar slutsatsen att inom detta område finns en betydande utvecklingspotential.

Utredningen har dock förslag till hur målen kan utvecklas, avsnitt se 4.1.1. Vi menar även att Räddningsverket behöver bygga upp en analysfunktion, avsnitt 6.1.2. Vi har också noterat att se Räddningsverket ansträngningar för att få godtagbar statistik en om räddningsinsatser har nått vissa resultat.

Överväganden och förslag Räddningsverket 205

om

6.5.4 Samverkan mellan

tillsynsansvariga

Utredningens förslag:

Studera de norska intemkontrollföreskriftema om arbetsmiljö i

m.m.

syfte att utveckla samarbetet mellan myndigheterna och

motsvarande kommunala förvaltningar.

EU:s Seveso-direktiv har i Sverige fått genomslag i flera lagar, arbetsmiljölagen, lagen om kemiska produkter, räddningstjänstlagen samt lagen om brandfarliga och explosiva varor. Syftet med direktivet är i första hand att stora kemikalieolyckor ska förebyggas. I andra hand är syftet att skadorna ska begränsas olycka ändå inträffar. Detta

om en innebär att det först och främst gäller att se till att anläggningarna är säkert projekterade, konstruerade och byggda samt att de kontrolleras och underhålls väl och att företagets säkerhetsarbete fungerar bra. Samtliga berörda centrala myndigheter, dvs. Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Räddningsverket och Sprängämnesinspektionen måste ta ställning till frågor

om anläggningens säkerhet, karaktären på de risker den medför samt vilka konsekvenser olika händelser i anläggningen kan få. För att på bästa sätt använda myndigheternas kompetens och för att undvika dubbelarbete behövs samordning vid tillsynen. Det även önskvärt

vore med samordning inom kommunal tillsyn utifrån andra aspekter.

Vad gäller intemkontroll av arbetsmiljö och vid större arbetsplatser utförs de i Norge med stöd av intemkontrollföreskrifter från år 1997. De rör både systematisk uppföljning krav utifrån arbeidsmiljöloven,

av foureningsloven, brann- og eksplosjonslovgivningen, produktkontrolloven, sivilforsvarsloven og lov om elektriske anlegg

og elektrisk utstyr. I Norge har fyra departement samarbetat för att enas om denna föreskrift. Detta borde studeras i syfte att se om vi kunde göra på ett liknande sätt för att få fram ett större samarbete och enad

en syn från myndigheternas och motsvarande kommunala förvaltningars sida. Erfarenheterna från Norge kunde kanske bl.a. utveckla den samverkan företrädare för Arbetarskyddsstyrelsen,

som Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Räddningsverket och Sprängämnesinspektionen inlett och som medfört att ett antal projekt initierats, bl.a. försök med gemensamma inspektioner tillsynssamverkan.

om

6.6 Riskhantering

Utredningens bedömning:

Räddningsverket ska samlande och pådrivande inom vara verksamhetsområdet Skydd mot olyckor, särskilt i förskedena. I samband med denna uppgift kommer arbetet med riskhantering att vara viktigt.

Räddningsverket ska samlande och pådrivande i arbetet med vara att vidta åtgärder som förhindrar olyckor, att vidta skyddsåtgärder samt att förbereda räddningsinsatser. Inom detta förebyggande område arbetar, som vi tidigare konstaterat, många olika myndigheter, med stöd av olika lagstiftningar. Samtidigt tror vi att det är önskvärt med ett sammanhållande för myndighet. ansvar en

Vi anser att verket i sitt arbete särskilt ska 0 i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala myndigheter arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning av risker, säkerhet och förmåga att begränsa olyckor, 0 sprida kunskaper om risk- och olycksforskning samt genom

uppföljning och utvärdering belysa olycksutveckling och

samhällskonsekvenser,

0 bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella samarbetet inom området och medverka med expertkunskaper.

Vi ser riskhantering som ett systematiskt sätt att arbeta med risker på. Man kan se riskhantering ett arbetssätt inom och som var en av skedena eller inom hela området Skydd mot olyckor.

Utifrån vårt synsätt på Räddningsverkets och uppgifter ansvar anser vi att Räddningsverket bör ha följande inom arbetet med ansvar riskhantering. Vi går här igenom riskhantering utifrån modell, en se följande figur, behandlar de olika delarna och kommenterar vilken roll vi anser Räddningsverket bör ha i respektive del.

Överväganden och förslag Räddningsverket 207 om

Definiera mål och avgränsningar

Bestäm risktyp, intressenter och organisationer

i

Inventera och identifiera risker

Vad kan hända Hur kan det hända

Utarbeta kriterier för risk

Analysera risker

Bedömningar Bedömning av av Tillsyn och sannolikheter konsekvenser uppföljning, V information, | Bedñmningar av rjskniyâer l kommunikation

Värdera risker

Jämför med 4kriterier/mål Prioritera

Åtgärder risker

Inventera möjliga åtgärder Värdera möjliga åtgärder kostnad/nytta 9 Utarbeta åtgärdsplaner Implementera planer

L T

F 5 Riskhantering

208 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Räddningsverkets övergripande inom riskhantering ansvar

Verket ska ha samordnande och stödjande roll en gentemot

sektorsmyndighetema och genom vägledning stödja regionala och

lokala myndigheter.

Räddningsverket ska enligt sin instruktion bl.a. bevaka riskutvecklingen inom verksamhetsområdet samt verka för åtgärder att vidtas för att skydda medborgarna och för att förebygga olyckor. Verket ska även enligt instruktionen inhämta erfarenheter från allvarliga olyckshändelser och katastrofer i Sverige samt i andra länder.

Vi anser att ovanstående bör kvar och utvecklas. ansvar vara

I ovanstående uppgift bör det ingå att aktivt medverka i eller initiera framtidsstudier och omvärldsanalyser. Verket bör också bevaka internationellt arbete avseende riskhantering och bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella samarbetet inom området. Forskning och utveckling inom området ska verket också initiera. Eftersom verket kommer på andra myndigheters verksamhetsområden krävs bra samverkan. De åtgärder i form en av forskning och utveckling, omfattande initiativ när det gäller mer framtidsstudier och omvärldsanalyser bör göras i samverkan m.m. med andra berörda myndigheter.

Räddningsverket har redan delegation för samordning en av rislçfrågor, vilket vi viktigt uppgift för myndigheten. Den anser vara en bör vara ett lämpligt forum för samverkan, för sprida kunskap och att goda exempel avseende riskhantering mellan olika myndigheter, m.m. kommuner samt näringslivet.

I det övergripande arbetet ingår också implementering. Kunskaper om riskhantering, dess verktyg och metoder ska kontinuerligt överföras till brukare i stat, kommun och näringsliv. Kunskap

om riskutveckling

och skyddsmöjligheter ska överföras till enskilda människor. I samverkan med andra myndigheter är detta uppgift för en Räddningsverket.

Räddningsverket ska främst vända sig till länsstyrelser i deras

egenskap tillsynsmyndighet den kommunala räddningstjänsten,

av av till kommunen ansvarig för bl.a. samhällsplanering och som

Överväganden och förslag Räddningsverket 209

om

räddningstjänsten inkl. tillsyn samt till enskilda i den mån ansvaret inte åvilar annan myndighet enligt lagstiftning.

annan

Målformulering och avgränsning

Förmågan att formulera klara mål för riskhanteringen behöver förbättras. Räddningsverket bör initiera arbete i syfte att få fram underlag för detta. Sociotekniska system som ska riskhanteras behöver struktureras för att man ska kunna visa vilka samband och leder till olyckor.

processer som Högskolan i Karlstad arbetar med sådana forskningsprojekt åt

Räddningsverket

Vi menar att ovanstående är viktiga uppgifter för Räddningsverket. I detta sammanhang bör verket även arbeta med att samla in och sprida goda exempel från andra myndigheter och sektorer.

Inventering och identifiering

Utveckling av generella verktyg för identifiering, beskrivning och

uppföljning av kommuners riksbilder behövs. Presentation risker och

av objekt där särskilda skyddskrav behövs ska kunna ske på nationell, regional och kommunal nivå. Här kan geografiska informationssystem GIS samt informationssystem som kan samla in, lagra och bearbeta geografiska data, användas.

Räddningsverket bör ha ett för ovanstående inom sitt

ansvar verksamhetsområde. I detta sammanhang vill vi erinra vikten

om av data från riskzonkartor över områden med risk för översvämningar eller skred. Vi anser att det är viktigt att Räddningsverket inte enbart initierar ett sådant arbete genom beställningar SMHI och SGI och till att

av ser data kommer kommunerna till del. Räddningsverket

bör också genom information och utbildning stödja kommunerna så de kan använda

dessa uppgifter i sitt riskhanteringsarbete.

Analys av risker

Verket ska utveckla statistik stöd för såväl räddningstjänstens

som planering, uppföljning och utvärdering för verkets riskhantering.

som

I detta sammanhang vill utredningen påpeka vikten att

av Räddningsverket har en analysverksamhet, drar slutsatser data

som av som samlas in, sprider dessa kunskaper till berörda och låter det bli ett

210 Överväganden och förslag om Räddningsverket

underlag för eventuell kompletterande datainsamlingar eller forskning. Data behöver även analyseras för att ligga till grund för inriktningen

av arbetet inom Skydd mot olyckor och för att inrikta tillsynen.

Värdering av risker

Detta innebär att en beräknad eller på annat sätt bedömd risk ska vägas mot enskilda individers och samhällsrepresentanters upplevelse den

av aktuella risken. Detta är till stor del uppgift för politiska beslutsfattare.

en Det är viktigt att de kan få underlag där risker och kostnader för att

begränsa dem tydliggörs.

Räddningsverket bör, i samråd med andra berörda myndigheter,

utvecklas metoder för på riskers storlek, dvs.

en gemensam syn metoder för att kunna jämföra olika typer risker med varandra

av

Riskreducerande åtgärder

Detta innebär att se på effekter och kostnader för olika åtgärder in

av förskedena.

Uppfölj ning/utvärdering

Efter utfört arbete behöver nyttan utfört arbete kunna visas,

av erfarenheter dras m.m. Detta är uppgift för alla dem arbetar med

en som riskhantering. Metoder för att kommunicera risker mellan olika aktörer behöver också utvecklas.

Överväganden och förslag om Räddningsverket 21 l

FoU inom området

Riskhantering har under 1990-talet fått alltmer dominerande roll i

en Räddningsverkets verksamhet.

FoU inom brandteknik, risker kopplade till hälsa och miljö samt samhällets säkerhet och sårbarhet bedrivs inom flera discipliner och ännu fler institutioner. Samverkan inom området behöver utvecklas. Initiativ har tagits för att skapa sådan det har olika skäl inte

men av varit genomförbart. Räddningsverket har för avsikt att även inrätta

en professur i riskhantering, med särskild inriktning på olycksreducerande åtgärder och deras effekter. Den planerade professuren inom riskhantering bör utgöra ett komplement till de professurer i landet som arbetar med riskfrågor. Arbetsuppgifterna i den tjänsten bör även

nya innebära omsättning av kunskap från andra discipliner för att driva FoU med inriktning på riskreducerande åtgärder inom samhällsplaneringens område, inklusive miljö, lagstiftning och samverkan mellan myndigheter och förvaltningar. Professorerna bör fungera i ett nätverk, som utgör den sammanhållande funktionen i ämnesområdet riskhantering.

6.7 Miljöarbetet

Utredningens förslag:

Räddningsverket bör ha ett särskilt ansvar för miljöfrågor inom

sektorn.

Räddningstjänstlagen föreskriver att liv, egendom och miljö ska skyddas. Det arbete som under många år bedrivits inom t.ex. transport av farligt gods, storskalig kemikaliehantering, Oljeskydd och kämenergiberedskap, har också syftat till skydda och bevara miljön.

Räddningstjänstansvariga myndigheter har redan ett miljöansvar för sin verksamhet i samband med sitt vanliga arbete och i samband med räddningsinsatser. De miljöaspekter är förknippade med deras

som verksamheter måste de i första hand själva ta ansvar för, t.ex.

resursoch energiförbrukning samt återvinning. Räddningsverkets möjligheter till påverkan är främst förknippad med deras räddningstjänstutbildning och övningsverksamhet.

212 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Räddningsverkets miljöpåverkan kan inriktas de mot räddningstjänstansvarigas åtgärder mot olyckor, i den taktik och de metoder som de tillämpar vid räddningsinsatser samt i den uppföljning och återställning som sker efter olyckor och tillbud. Denna påverkan

sker framför allt via Räddningsverkets utvecklings-, utbildnings- och

tillsynsverksamhet.

Enligt Miljödepartementet bör ett antal myndighet tilldelas ett särskilt ansvar för ekologiskt hållbar utveckling, ett så kallat en sektorsansvar.

I det särskilda ansvaret för sektorsmyndighetema ingår enligt

miljövårdsberedningens förslag att:

0 identifiera och kvantifiera den miljöpåverkan verksamheten inom som ansvarsområdet medför, 0 utifrån de nationella målen sätta mål för hur verksamheten inom området ska bli ekologiskt hållbar, 0 konkretisera behovet åtgärder för att dessa mål ska nås och verka för av att dess åtgärder genomförs, 0 fortlöpande följa utvecklingen inom ansvarsområdet, inklusive ansvara för att effekter på miljön genomförda åtgärder följs, av 0 återrapportera till såväl aktörerna inom ansvarsområdet som regeringen.

Vissa av dessa uppgifter har Räddningsverket fått regeringen, av andra har man tolkat ingående i sitt verksamhetsområde. Vi som anser mot bakgrund av våra förslag Räddningsverkets sammanhållande om ansvar att Räddningsverket bör ha ett särskilt för ekologiskt ansvar en hållbar utveckling inom området Skydd mot olyckor.

Räddningsverket är också s.k. pilotmyndighet, har i uppdrag som att

inleda utvecklingen miljöledningssystem ska integreras i den

av som ordinarie verksamheten. Inom detta område har verket gjort en

miljöutredning, tagit fram förslag till miljöpolicy samt gjort

en en handlingsplan för fortsatt integration miljöhänsyn i verksamheten. av

Överväganden och förslag om Räddningsverket 213

6.8 Internationell verksamhet

Utredningens bedömning:

Tjänsteexport bör vara ett ansvar för respektive Verksamhetsgren.

Utredningens förslag:

Internationell hjälpverksamhet bör vara en särskild Verksamhetsgren.

Regeringen bör överväga att bemyndiga Räddningsverket att inom ramen för i regleringsbrevet angivna områden och till ett

upp visst belopp, kunna genomföra internationella hjälpinsatser.

Enligt våra direktiv ska vi särskilt beakta behovet av eventuella

förändringar inom verkets internationella verksamhet, bl.a. mot bakgrund av att Räddningsverket fått nya och utökade uppgifter inom området.

Den internationella verksamheten inom Räddningsverket kan grovt indelas i tre huvudgrupper:

internationellt samarbete, -

tjänsteexport, -

internationella hjälpinsatser katastrofhjälp, bistånd, återupp- byggnadsinsatser m.m.

Efter genomgång av området kan vi konstatera att vad gäller internationellt samarbete så anser vi att det inte finns något särskilt att behandla.

Vi anser att tjänsteexport bör vara ett ansvar för respektive sakansvarig. Regelverket som styr myndigheterna är ett tillräckligt stöd. Däremot behövs en tydlig policy och interna regler.

Internationella hjälpinsatser

Räddningsverket har den 26 februari 1998 på uppdrag av regeringen redovisat ett för utvecklingen internationella hjälpinsatser

program av

214 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

m.m. Rapporten har även utgjort underlag för Räddningsverks-

utredningens ställningstaganden.

Verksamheten har under år vuxit snabbt och senare Räddningsverket bedömer att denna utveckling kommer fortsätta. att Gränserna mellan de olika delarna katastrofhjälp, bistånd och återuppbyggnadsinsatser har blivit flytande och verksamheterna mer går in i varandra. Det är därför viktigt de internationella att man ser hjälpinsatsema som en integrerad verksamhet och inte som separata

uppgifter.

l rapporten redovisar Räddningsverket omfattningen och inriktningen av verksamheten samt vissa samverkans-, organisations-

och fmansieringsfrågor. Dessutom tar vissa frågor

man upp som rör

personal- och materielfcirsörjning. Sammanfattningsvis föreslår

Räddningsverket att den internationella och nationella samverkan och samordningen förbättras för att öka effektiviteten i de internationella insatserna. Vidare bör rekrytering, utbildning och

materielförsörjningen

anpassas till de enskilda projekten och förbättras.

Räddningsverksutredningen instämmer i stort med rapportens beskrivning och förslag som i huvudsak innebär. Vi vill dock lyfta fram följande frågor.

Inriktningen och omfattningen verkets insatser styrs naturligtvis av av behovet. Sida eller internationella hjälporgan efterfrågar olika typer av insatser och regeringen beslutar i varje enskilt fall. För inte att verksamheten ska enbart reaktiv och ad-hocmässig, borde vara Räddningsverket utveckla det redovisade till tydligare programmet en policy, omfattar inom vilka områden Sverige ska erbjuda sina som tjänster och därmed koncentrera sina insatser utveckla sin samt förmåga. I stället för att kunna bidra inom alla områden, bör Sverige koncentrera insatserna inom vissa områden och aktivt erbjuda dessa.

Ett annat område Vi vill ta är omfattningen som upp av Räddningsverkets insatser, dvs. hur länge ska verket delta i olika insatser. Självklart styrs detta behovet vilken insats det av av typ av gäller, men statsmakterna bör ändå ha uppfattning hur långt en om insatserna ska sträcka sig, så inte eller mindre att man mer permanentar verksamheten.

Inom samverkansområdet, både nationellt och internationellt, finns också anledning att understödja Räddningsverkets förslag till fortsatt

Överväganden och förslag om Räddningsverket 2 l 5

arbete. Detta gäller inte minst samverkan mellan statliga myndigheter inom Sverige.

Verksamhetens omfattning och, i förhållande till Räddningsverkets övriga verksamhet, speciella karaktär gör att vi anser att den även fortsättningsvis bör utgöra en egen Verksamhetsgren och därmed ansvarsmässigt lyftas fram inom verket. Även integrationen mellan

om den nationella beredskapen och den internationella är viktig, kan det i förlängningen innebära att den även organisatoriskt utgör en egen funktion. Härigenom kan också verksamheten ges erforderlig stadga, stöd och rutiner.

Även utbildningsbehovet har uppmärksammats i rapporten. Med den stora spännvidd som finns i insatser varierar naturligtvis behoven och förutsättningarna för utbildning och förberedelser av personalen. Det finns dock, som framgår av rapporten, ett behov av att förbättra dessa delar och att utöka samarbetet med andra myndigheter.

Slutligen vill vi ta upp frågan om beslutsordningen i samband med internationella hjälpinsatser. För närvarande ska Räddningsverket ha beredskap och finansiera denna samt samverkan och uppföljning inom ordinarie anslag, medan de enskilda uppdragen avgiftsfmansieras. Regeringen fattar beslut varje enskild insats och även eventuella

om om förlängningar.

Enligt vår uppfattning bör det övervägas om inte regeringen kan bemyndiga Räddningsverket att, inom ramen för i regleringsbrevet angivna områden och upp till en viss beloppsgräns eller omfattning, kunna genomföra insatser. Det samma bör gälla förlängning av uppdrag. Detta kan jämföras med Sida, som upp till 35 miljoner kr kan fatta beslut.

Inom ramen för verkets anslagsfmansierade verksamhet borde det vara möjligt att på observatörsbasis tidigt kunna delta i förberedelser och diskussioner med Sida eller internationella organisationer om tänkbara insatser.

216 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

6.9 och

Forskning utveckling

Samordning

Utredningens bedömning:

Utredningen anser att det är angeläget

0 att Räddningsverket fortsätter att förbättra rutinerna för samverkan med andra myndigheter/beställare. 0 att kommunerna Kommunförbundet blir

genom en tydligare

behovs- och kravställare inom FoU.

Samordning av forskning

FoU inom detta verksamhetsområde är många gånger

tvärvetenskaplig,

vilket leder till behov samverkan på både beställar- och utföramivå. av Forskare arbetar i nätverk, deltar i seminarier och konferenser som leder till att det är lättare att följa varandras forskning och hitta

samarbetspartners. Samverkan är ofta en drivkraft för att kunna göra ett

forskningsprojekt tvärvetenskapligt och omfattande samt därmed

mer kunna söka forskningsmedel från flera intressenter/finansiärer.

Räddningsverket deltar i många samverkansgrupper. Det

ger nya idéer och skapar möjligheter till samordning projekt. av Samverkansgruppema fyller också en viktig funktion för att undvika omotiverad dubbelforskning eller upprepning tidigare genomförd av forskning. Det har framkommit synpunkter från olika håll på att Räddningsverket borde vara bättre på att informera och samordna sin forskning med andra beställare. Räddningsverket arbetar på att förbättra dessa rutiner.

Samordning av forskningsinformation

De flesta utförare är positiva till samordning forskningsinformation.

en av Forskardagar och seminarier genomförs regelbundet både av uppdragsgivare och utförare. Detta möjlighet till att presentera aktuell ger forskning och skapar indirekt nätverk.

Överväganden och förslag Räddningsverket 217

om

Högskoleverket har regeringen fått i uppdrag att utveckla ett

av

systern för forskningsinformation på Internet, det s.k. Safari-projektet.

Nätet ska underlätta för forskare att sprida information och göra det lättare för allmänhet och näringsliv att hitta information och kompetens.

FOA har av regeringen fått i uppdrag att sammanhållande för

vara ett forskamätverk inom olika hot- och riskområden. Arbetet med nätverket inriktas inledningsvis på de områden är angivna i

som prop. 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Nätverket riktar sig till både beställare och utförare för spridning och utbyte information. För etablering nätverket kommer

av av en webbplats på Internet att skapas. Räddningsverket borde bli aktiv

en användare med att både sprida och utbyta information detta

genom forskamätverk.

Räddningsverket har ett eget system för att föra ut information

om pågående och planerade projekt, RPA, Räddningsverkets projektadminstration. Man arbetar på att göra detta tillgängligt via sin hemsida. Även RIB innehåller sådan information.

Vi anser att Räddningsverket bör utforma sin forskningsinformation så att den fungerar tillsammans med och kan länkas till andra informationssystem.

Uppfölj ning/utvärdering

Utredningens bedömning:

Räddningsverket bör utveckla sin uppföljning och utvärdering

av

FoU-projekt.

De nationella målen för Räddningsverket bör styrande för FoU-

vara planen. Det bör finnas tydliga kopplingar mellan FoU-verksamheten och de nationella målen. FoU ska ett medlen för att nå de

vara av nationella målen inom området Skydd mot olyckor.

Uppföljning/utvärdering i detta avsnitt relateras till

avses 0 genomförande 0 måluppfyllelse.

218 Överväganden och förslag Räddningsverket

om

Räddningsverket har tidigare arbetat med uppföljning/utvärdering med avseende genomförande. Detta har utvecklats och idag

avser

även mål enligt projektbeskrivning, resultatspridning

mm.

Räddningsverket arbetar vidare med att uppföljning/utvärdering ska

genomföras systematiskt och även med inriktning på målen i

forskningsprogrammet.

Det är svårt att mäta nyttan av ett forskningsprojekt. Det kan ta lång

tid innan ett forskningsresultat återspeglas i t.ex. attitydförändringar i

samhället. Många projekt utgör förstudier som kanske kommer att leda till ytterligare projekt. Inom Räddningsverkets verksamhetsområde är olyckan objektet för verksamheten. Att en olycka inträffar beror på många faktorer. Därför är det svårt att mäta minskning i

om en en olyckstyp beror på vidtagna åtgärder grundar sig på ett särskilt

som

forskningsprojekt.

Det är svårt att mäta nyttan i de projekt som omformas till utbildningsmaterial och förmedlas som kunskap i olika utbildningar för att så småningom bidra till förändringar i samhället.

Eftersom det är svårt att i utvärdering mäta nytta och effekt

en av projekt bör Räddningsverket lägga större kraft på kravuppfyllelse och

mâlformulering i projektbeskrivningen. Krav och mål bör relateras till Räddningsverkets mål. Det är av stor betydelse att kontinuerligt följa

upp arbetet under projektets framskridande och på det sättet påverka projektets inriktning så att syfte och mål uppfylls.

För att se hur FoU-verksamheten kommit verksamheten till godo behövs även uppföljning/utvärdering ämnesvis nyttan

av av genomförda projekt.

Räddningsverket bör utveckla kraven i projektbeskrivningen

0 så att problemställning, syfte och mål blir väl definierade i

förhållande till uppsatta mål i forskningsprogrammet.

0 på kontinuerlig uppföljning under projektets framåtskridande.

0 så att utvärdering av resultat blir en del projektet både när det

av

gäller tilldelad tid, avsatta medel och innehåll.

Överväganden och förslag Räddningsverket 219 om

Spridning/ implementering

Utredningens bedömning:

Räddningsverket bör utveckla sin implementering FoU-projekt.

av

Spridning resultat sker via forskamätverk, seminarier och av konferenser Uppföljning hur resultatet har i ökad m.m. av omsatts kunskap, förändringar som påverkar arbetsmiljö, samhällets utveckling o.s.v. är svårt. Resultaten implementeras i samband med t.ex. undervisning. Någon övrig systematisk implementering förekommer inte. Implementering tar tid och kostar Det är inte vanligt pengar. att projektmedlen täcker kostnaderna för implementering.

Den projektansvarige har ansvar för att resultatet sprids. Många rapporter sprids till andra myndigheter och förvaltningar. Det är svårt att följa hur implementeringen sedan fortgår. Att resultat omsätts i

kunskap och tillämpning i sin tur medför förändringar i

som verksamheter och samhälle borde utgöra självklar del i FoU-arbetet. en

Forskning som Räddningsverket upphandlar via universitet/högskolor kommer till viss del till användning i utbildningen. Räddningsskoloma bör viktig vara en mottagare av forskningsresultat, som sedan omformas till utbildningsmaterial och sprids/ implementeras i deras kurser.

Resultat från utvecklingsprojekt t.ex. spridningsmodeller i luft och vatten samt GIS-applikationer kommer till användning i myndigheters arbete. Andra utvecklingsprojekt är direkt tillämpade för

räddningstjänstens arbetsuppgifter.

Många projekt utförs i samarbete med andra myndigheter vilket ger en naturlig spridning resultat. Referens- och styrgrupper i anslutning av till projekten får även effekt att resultat både sprids och som implementeras.

Implementering av resultat kostar både tid och och är svårt pengar att se effekter Projektbeskrivningen bör därför plan för

av. en spridning

220 Överväganden och förslag om Räddningsverket

och implementering. Implementering av resultat bör bli del

en av projektet både när det gäller tilldelad tid, medel och innehåll.

6.9.4 och

Initiering genomförande av projekt

Utredningens bedömning:

Kopplingen mellan Räddningsverkets mål och FoU-projekten

behöver göras tydligare.

Samhällets utveckling ställer nya krav på verksamheten. En de

av största utmaningarna inom verksamhetsområdet de kommande åren är

att åstadkomma ett paradigmskifte vad avser prioriteringen på

skadebegränsande och olycksförebyggande verksamheter.

Förändringar i ansvarsområdet kan också innebära ett ökat kunskapsbehov, vilket initierar behov FoU. En viktig uppgift för

nya av Räddningsverkets anställda är att ha ett brett kontaktnät för att fånga upp behov och idéer hos avnämnama. Verkets personal behov

egen ser av att höja myndighetens kompetens för att kunna svara mot uppkomna krav. Några utförare har uttryckt att beställarkompetensen skulle kunna vara bättre.

FoU ska utgöra ett medel för att uppnå Räddningsverkets nationella mål.

Forskningsplanen avstäms mot intressenter i olika konstellationer i form av delegationer, BRANDFORSK, kundgrupperingar,

m.m.

Användarnas den statliga och den kommunala räddningstjänstens

- behov, måste tydligare påverka FoU-projektens innehåll.

Ekonomiska konsekvenser av förslagen 221

7 Ekonomiska konsekvenser av

förslagen

Enligt våra direktiv ska utredningen beakta möjligheterna till

effektiviseringar och rationaliseringar samt redovisa ekonomiska

konsekvenser av våra förslag.

Sammanfattningsvis kan förslagen, som har ekonomiska

konsekvenser, delas i följande grupper.

Förslag som innebär omfördelning mellan stat och kommun, men som inte medför krav på ytterligare resurser.

Förslag som innebär omfördelning inom statliga myndigheter, utan krav på ytterligare resurser.

Förslag som kan innebära besparingar för kommuner eller staten.

Förslag som kan innebära ökade utgifter för kommuner eller staten.

Sammantaget innebär våra förslag minskade utgifter eller utrymme för omprioriteringar inom den civila planeringsramen.

Förslag som innebär omfördelning mellan stat och kommun, men som inte medför krav på ytterligare resurser: 0 förändringar i utbildningen för den kommunala räddningstjänsten

avsnitt 6.4

0 nationella och regionala förstärkningsresurser avsnitt 4.3.2 tydligare kriterier för fördelning mellan och av resurser stat kommun vid 0 räddningscentraler och kommunala

ledningsplatser avsnitt6.3 .5

0 vamingssystem avsnitt 6.3.6

222 Ekonomiska konsekvenser av förslagen

0 räddningstjänstmateriel för höjd beredskap

avsnitt 6.3.4

0 eftersökning av försvunna personer som operativ räddningsinsats

och tjällräddningstjänst avsnitt 4.3.1.

0 kostnader for utrymning i samband med olyckor avsnitt 4.5

Ovanstående förslag bör samlat tas upp i förhandlingar mellan stat och kommun.

Förslag som innebär omtördelning mellan statliga myndigheter, utan krav på ytterligare resurser:

0 befolkningsskyddet 6.3.3.

0 hemskydd avsnitt 6.3.7 0 att statlig räddningstjänst får avropa andra statliga resurser

avsnitt 4.5

inhägnad av övergivna gruvhål avsnitt 4.2.12 utbildning och hantering av civilpliktiga avsnitt 6.4.3

Förslag som kan innebära besparingar för kommun eller staten: 0 fysiskt skydd avsnitt 6.3.2 0 räddningstjänst under höjd beredskap avsnitt 6.3.4 0 finansiering av den kommunala räddningstjänsten, inklusive tillsyn

avsnitt 4.5.

Förslag som kan innebära ökade utgifter för kommuner eller staten 0 olycksförloppsutredningar avsnitt 4.4.1.

Konsekvenser knutna till de generella direktiven 223

8 Konsekvenser knutna till de

generella direktiven

Redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50

Enligt direktiven ska utredningen belysa regionalpolitiska konsekvenser förslagen och särskilt beakta hur förslagen påverkar av

sysselsättningen och den offentliga servicen.

Utredningens överväganden och förslag det offentliga åtagandet om samt om fördelningen mellan stat och kommun och inom staten

kommer inte ha någon regionalpolitisk påverkan på sysselsättningen.

Däremot kan våra förslag förbättra kvalitén och tillgängligheten anses på den offentliga servicen, eftersom de förändringar vi föreslår av huvudmannaskapet inom vissa delar verksamhetsområdet motiveras av av att de bör utföras av dem som bedriver närliggande verksamhet och

så nära medborgarna möjligt.

som

Vad gäller förslagen i betänkandets andra del, behandlar som Räddningsverket, kan konstateras att ett tiotal vid personer Räddningsverket i Karlstad berörs förslaget överföra för av att ansvaret bl.a. funktionen Befolkningsskydd till ÖCB respektive Boverket. Möjligheterna för de berörda att antingen erbjudas uppgifter inom nya Räddningsverket eller att följa med uppgifterna till ÖCB respektive Boverket, bedömer vi goda. Utredningen bedömer därför som att sysselsättningen inte påverkas våra förslag i denna del. av

Prövning av det offentliga åtagandet dir. 1994:23

Enligt direktiven ska varje utredning pröva det offentliga åtagandet, analysera effekterna genomförd verksamhet, redovisa finansieringen av

av förslagen samt genomföra konsekvensanalyser förslagen. Detta

av ska ske i den omfattning är lämplig utifrån uppdragets särart. I som detta sammanhang kan konstateras utredningens del l behandlar att uteslutande det offentliga åtagandet inom verksamhetsomrâdet.

224 Konsekvenser knutna till de generella direktiven

Redovisning av jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124

Direktiven föreskriver att de förslag läggs fram ska föregås

som av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Eventuella brister på jämställdhet inom området liksom en bedömning av hur eventuella hinder ska kunna undanröjas ska redovisas.

Generellt kan med anledning dessa direktiv sägas att

av Räddningsverket, i likhet med andra statliga myndigheter, har upprättat en jämställdhetsplan för det interna arbetet inom verket med dessa frågor. Denna plan innehåller bl.a. de åtgärder Räddningsverket funnit lämpliga att vidta eller planerar att vidta för att förbättra jämställdheten inom verket och gäller följaktligen även för de verksamheter som påverkas av utredningens förslag.

Regeringen har noterat brister på jämställdhet inom de kommunala räddningskårema och givit Räddningsverket i uppdrag att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra rekryteringen av kvinnor till den kommunala räddningstjänsten. Verket avrapporterade uppdraget till regeringen under våren 1997 Brandman och kvinna, P30-194/97.

- Räddningsverket fick sedan regeringens uppdrag att vidta vissa åtgärder inom området. Som uppmärksammats i massmedia under de senaste månaderna har nu de första kvinnliga heltidsanställda brandmännen anställts.

Redovisning av konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49

På grund uppdragets karaktär, nämligen att utreda mål och medel för

av Räddningsverket, finner utredningen det inte möjligt eller lämpligt att göra redovisning konsekvenser för brottsligheten m.m., eftersom

en av utredningens förslag knappast kan ha någon påverkan inom detta område.

Bilaga 1 225

Kommittédirektiv

Mål och medel för Statens Dir.

räddningsverk

1996:1 1

Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillsättas med uppdrag att, mot bakgrund

av bl.a. de förändrade uppgifter Statens räddningsverk fått samt den

som ökade kommunaliseringen delar verksamheten, göra översyn

av av en av myndighetens mål och medel. I uppdraget ingår även att utreda vilka av myndighetens verksamheter bör ingå i den ekonomiska

som planeringsramen för det civila försvaret samt att belysa möjligheterna

till effektiviseringar och rationaliseringar. Ekonomiska konsekvenser

av förslaget skall redovisas.

Räddningsverkets uppgifter förändras

Räddningsverket bildades år 1986. En ny räddningstjänstlag 1986:1102 trädde i kraft den l januari 1987. Denna lag innebar

en samlad reglering samhällets räddningstjänst och även

av en modernisering av räddningstjänstens utbildningsverksamhet.

Under senare delen 1980-talet inriktades Räddningsverkets

av verksamhet mot en fortsatt utveckling räddningstjänstutbildningen

av och på integrationen fred-krig inom metod-, teknik- och utbildningsområdena. En betydande del utvecklingsverksamheten

av inriktades mot områdena transport farligt gods, oljeskadeskydd

av

beredskap mot kämenergi- och kemikalieolyckor, tillämpningen

av riskanalyser samt samordning mellan statlig och kommunal räddningstjänst.

226 Bilaga 1

Under 1990-talet har verksamheten präglats av

intemationaliseringen, t.ex. EU-samarbetet, genomförande

av internationella civila humanitära katastrof- och räddningsinsatser samt det Säkerhetsfrämjande arbetet i Central- och Östeuropa. Speciell vikt har också lagts vid säkerhet för anläggningar med särskilda risker och vid arbetet med att begränsa skador och förebygga olyckor. Vidare har införandet den 1 juli 1995 lagen 1994:1720 civilt försvar och av om

ändringar i räddningstjänstlagen haft betydelse att kommuner

genom nu fått ett ansvar för att organisera och planera för räddningstjänsten under

höjd beredskap. Den statliga civilförsvarsorganisationen har awecklats.

Kommunerna har tagit över hanteringen den statliga utrustningen för av

befolkningsskydd och räddningstjänst i krig.

Genom riksdagens beslut med anledning 1996 års av

totalförsvarsproposition, Totalförsvar i förnyelse prop. 1996/9714, bet.

1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:36 har de fastställts att principen om helhetssyn skall tillämpas. Innebörden helhetssyn bör prägla är att en samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i såväl fred som krig. Detta innebär bl.a. att totalförsvarets resurser skall utformas också för att kunna medverka vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt för att kunna stärka förmågan att hantera svåra påfrestningar på samhället. För

räddningstjänstområdet innebär detta, såvitt avser lagregleringen, inga

förändringar av hur samhällets räddningstjänst skall organiseras och bedrivas.

Vidare har det i totalförsvarspropositionen framhållits att verkets

uppgifter inom räddningstjänstområdet, i arbetet med förebyggande

av olyckshändelser och i fråga transporter farligt gods, i om av fortsättningen bör inriktas på tillsyn, utvecklingsarbete och utbildning. Även samordningsuppgiñema på dessa områden kommer att vara betydelseñalla.

I totalförsvarspropositionen föreslås även uppgifter för

nya Räddningsverket, såsom att ansvara för genomförandet av internationella katastrof- och räddningsinsatser samt att i sådana internationella sammanhang kunna ställa till förfogande för resurser

den tidiga återuppbyggnadsfasen. Medverkan i utvecklingen militär

av

och civil samverkan i planering och utbildning för fredsfrämjande och

humanitära insatser framhålls särskilt. Räddningsverket ska även ansvara för genomförandet utbildningen till de civila av

beredskapsstyrkoma på räddningsskoloma.

Bilaga 1 227

I totalförsvarspropositionen konstaterar regeringen att frågan

om en eventuell överföring av medel för skyddsrumsbyggande till

m.m. kommunerna bör prövas. Vidare att regeringen har för avsikt att

anges vidare studera möjligheterna att utveckla ett finansieringssystem

som medför att statens kostnader för skyddsrumsbyggandet blir jämnare fördelade över tiden och mindre känsliga för förändringar i byggkonjunkturen än vad som är fallet med nuvarande system.

I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på

samhället i fred prop. 1996/97:11 redovisas regeringens ambition för

beredskapen mot dessa påfrestningar. Här framhålls att Räddningsverket skall göra särskilda satsningar på det förebyggande

arbetet, vilket bl.a. innebär att en strategi för ett säkrare samhälle skall

utvecklas. I detta sammanhang skall tillsyns- och miljöfrågoma

tillmätas särskild vikt. Inom det förebyggande arbetet kommer kommunala riskanalyser utgöra grund för ökade satsningar för att

en dels minska antalet olyckor, dels begränsa skador.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare dir. 1996:90 att

se

över lagstiftningen i fråga om kemikalieolyckor m.m. I utredningsuppdraget ligger att myndighetsansvaret för transport

av farligt gods skall ses över. Dessutom kommer vissa frågor tillsyn,

om utbildning och överklagande inom för lagen 1982:821

ramen om transport av farligt gods att utredas. Frågorna rörande transport

av farligt gods skall avrapporteras till regeringen senast den 15 augusti 1997 medan utredningen slutligen skall rapportera till regeringen senast den 31 december 1997.

Vidare kommer regeringen att uppdra åt särskild utredare dir.

en 1996:115 att föreslå förändringar i syfte att utveckla sotningsväsendet. Utredaren skall föreslå förändringar befrämjar ökad

som en konkurrens, och utvecklar fastighetsägarens inflytande över sotningen av den egna fastigheten. Utredningen skall avrapportera till regeringen senast den 1juli 1997.

Utredningen om Översyn av principer för finansiering av

beredskapsåtgärder samt vissa andra uppgifter inom det civila försvaret har i betänkande SOU 1996:58 Finansiering det civila försvaret

av framhållit att den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret i princip endast bör omfatta resurser är avsedda för

som beredskapsändamål. Vidare konstateras att nuvarande anslag för

funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst finansierar såväl

fredsverksamhet beredskap för säkerhetspolitiska kriser och krig.

som

228 Bilaga 1

Enligt utredningen är det olyckligt att medel inte är avsedda för

som beredskapsändamål inkluderas i den ekonomiska planeringsramen. Utredningen anvisade dock ingen metod för att dela anslaget i

upp en fredsdel och en del som avser beredskapsändamål.

I sitt remissvar Räddningsverket ett preliminärt förslag till

gav sammansättning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. I totalförsvarspropositionen framhåller regeringen att den delar utredningens syn på utformningen den ekonomiska

av

planeringsramen.

Regeringen har den 5 december 1996 givit Överstyrelsen för civil

beredskap ÖCB i uppdrag att göra funktionsgenomgång

en av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Enligt uppdraget skall ÖCB lämna till regeringen den

rapport senast 30 september 1997.

Uppdraget

I totalförsvarspropositionen anges att särskild utredare skall tillsättas

en i syfte att se över mål och medel för Räddningsverkets verksamhetsområde. Syftet är att klargöra myndighetens framtida uppgifter och ansvarsområden.

I utredningsuppdraget skall omfattningen och inriktningen

av offentliga åtaganden inom verksamhetsområdet prövas och i det sammanhanget skall även formerna för för styrning och

statens ansvar uppföljning ses över. En bedömning skall göras medelsbehovet är

om anpassa till Räddningsverkets nuvarande uppgifter. Eventuella behov

av författningsändringar bör anges.

Den statliga tillsynsverksamheten skall uppmärksammas. Utredaren skall vidare analysera fördelningen uppgifter mellan stat och

av kommun samt mellan Räddningsverket och länsstyrelser samt föreslå eventuella förändringar. I detta sammanhang skall såväl länsstyrelsemas kompetens för uppgifterna den förändringsprocess

som som pågår på den regionala nivån särskilt uppmärksammas.

Bilaga 1 229

Uppgifer inom det civila försvaret -

Den funktionsgenomgång av funktionen Befolkningsskydd och

räddningstjänst regeringen har uppdragit ÖCB att genomföra

som skall löpande avrapporteras till utredaren. ÖCB skall vidare avrapportera preliminära slutsatser till utredaren senast den 15 juni 1997. Dessa slutsatser skall utgöra grunden för utredarens överväganden om Räddningsverkets uppgifter inom det civila försvaret.

Utredaren skall även redovisa vilka verksamheter inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som bör ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret. Utgångspunkten skall att

vara den civila planeringsramen endast bör omfatta sådana kostnader

som

avser beredskapsändamål.

Hur bör utbildningen bedrivas -

Utredaren skall ägna särskild vikt åt utbildningsverksamheten inklusive serviceverksamheten. grunden bör vara analys efterfrågan på

en av utbildning av yrkespersonal inom den kommunala räddningstjänsten, av räddningsmän som tas ut med civilplikt samt civila

av beredskapsstyrkor som Räddningsverket enligt 1996 års Försvarsbeslut skall svara för utbildningen Mot bakgrund ett framtida

av. av utbildningsbehov skall utredaren ange behov förändringar

av av utbildningen såväl när det gäller innehåll, uppläggning, organisation som när det gäller uppdelning på räddningsskolor. Möjligheten att låta bedriva räddningsskolomas serviceverksamhet på entreprenad skall övervägas.

Vilka är räddningsverkets nya uppgifter -

Räddningsverket har fått nya uppgifter inom den internationella verksamheten. Sålunda skall myndigheten enligt 1996 års Försvarsbeslut för genomförandet internationella katastrof- och

svara av räddningsinsatser samt kunna ställa till förfogande för den

resurser tidiga återuppbyggnadsfasen. Vidare skall Räddningsverket medverka i utvecklingen av militär och civil samverkan i planering och utbildning inför fredsfrämjande och humanitära insatser. Myndigheten har även fått utökade uppgifter vad gäller EU-frågor bl.a. inom områdena transport av farligt gods och räddningstjänstfrågor. Utredaren skall särskilt beakta behovet av eventuella förändringar inom verkets internationella verksamhet.

230 Bilaga 1

I ett fortsatt miljöarbete är sektorsmyndighetemas miljöansvar av stor betydelse, vilket medför att utredaren skall särskilt uppmärksamma

miljöfrågoma inom räddningstjänstområdet.

Skall kommunerna få för medlen till skyddsrumsbyggandet - ansvar

Utredaren skall belysa frågan ett eventuellt överförande medlen om av för skyddsrumsbyggande till kommunerna för dessa m.m. att ge ett större ansvar för befolkningsskyddet kommunal nivå. I detta

sammanhang skall beaktas dels det riksdagen och regeringen

som

tidigare uttalat, dels de frågeställningar Riksdagens revisorer lyft

som fram i sin rapport. Förslag till inriktning skall lämnas. Denna fråga skall

utredas och avrapporteras till regeringen delrappoit. Efter som regeringens beslut bör utredaren redovisa ett förslag till utformning av

ett framtida finansieringssystem för skyddsrumsbyggnadet.

Nya uppgifter inom bl. sotningsväsendet - a.

Utredaren skall beakta de eventuella förslag förändrade uppgifter om som kan framkomma i de särskilda utredningar regeringen tillsatt som

för att över lagstiftningen i fråga kemikalieuppgifter och

se om m.m. för att föreslå förändringar i syfte att utveckla sotningsväsendet.

Indelning ifem verksamhetsgrenar

-

Mot den bakgrund här redovisas skall utredaren analysera och som överväga mål och medel för myndigheten samt föreslå eventuella förändringar. Mot bakgrund de överväganden och förslag av som föreslås skall prövas den indelning i fem verksamhetsgrenar, som regeringen tidigare beslutat Förslag till eventuella förändringar i om. indelningen skall redovisas.

Förbättrad samordning

-

Möjligheterna för en ökad och förbättrad samordning inom verksamhetsområdet skall beaktas, t.ex. utnyttjandet genom av informationsteknologin. Det gäller inom den centrala organisationen

men även på regional nivå samt avser även samverkan mellan dessa

nivaer.

Bilaga I 231

Möjligheter till rationaliseringar -

Möjligheter till effektiviseringar och rationaliseringar skall särskilt beaktas.

Konsekvensbeskrivningar och kostnadsberäkningar

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämdställhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Utredaren skall även kostnadsberäkna samtliga förslag läggs

som fram. Förslag som lämnas av utredaren skall belysas även ett

ur samhällsekonomiskt och statsfmansiellt perspektiv. Förslag leder

som till ökade utgifter och minskade inkomster för staten skall åtföljas

av förslag till omprioriteringar eller andra fmansieringsvägar.

Samråd och avrapportering

Utredaren skall bedriva arbetet i samråd och nära samarbete med Räddningsverket samt i berörda delar efter samråd med Överstyrelsen för civil beredskap och med andra berörda myndigheter. Vidare skall samråd ske med Kommunförbundet och den särskilde utredare

som regeringen tillsatt att se över lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. samt den utredare tillsatts att utveckla sotningsväsendet.

som

Utredaren skall vidare informera berörda huvudorganisationer och bereda dem tillfälle att lämna synpunkter under arbetets gång.

Utredaren skall till regeringen delredovisa uppdraget

om överförande av medlen for skyddsrumsbyggande till kommunerna senast den 1 juni 1997. I redovisningen av uppdraget bör även ingå att belysa Räddningsverkets ansvar för miljöfrågomas hantering inom myndighetens verksamhetsområde.

Uppdraget skall i övrigt avrapporteras till regeringen senast den 1 mars 1998.

Försvarsdepartementet

232 Bilaga 2

Utredningens våra direktiv uppdrag enligt

Utredningen ska:

Uppdrag/deluppdrag Kapitel/

avsnitt

0 pröva omfattningen och 3,4 inriktningen av det offentliga

åtagandet inom verksamhetsområdet

0 analysera fördelningen av

3,4,6 uppgifter mellan staten och kommuner samt mellan

Räddningsverket och

länsstyrelser samt förslå

eventuella förändringar

0 se över formerna för statens

4,6 ansvar för styrning och

uppföljning

o uppmärksamma den statliga 6.5

tillsynsverksamheten

0 uppmärksamma 6.5

länsstyrelsernas kompetens för

uppgifterna och den

förändringsprocess som pågår beakta möjligheterna för

0 en

6.1.2, 6.1.3 ökad och förbättrad

samordning inom

verksamhetsområdet t.ex.

genom utnyttjande av informationsteknologin

BiIaga2 233

Uppdraydeluppdrag Kapitel/

avsnitt belysa frågan ett eventuell ti"

0 om 519-

överförande medlen för regermge"

av

skyddsrumsbyggande m.m. till

kommunerna

0 utreda vilka av myndighetens 6.2, skr. verksamheter som bör ingå i till regeringen den ekonomiska plane- 1997-12-23 ringsramen ñr det civila försvaret 0 redovisa principer för

uppdelning av Räddningsverkets nuvarande anslag

0 redovisa vilka verksamheter -inom funktionen bör ingå

som redovisa ett förslag till 6-3-2, o

utformning av ett framtida

evisimff

rappmt fran

ñnansieringssystem for

RRV

skyddsrumsbyggandet

0 analysera och överväga

myndighetens mål och medel

samt förslå eventuella

förändringar

0 pröva indelningen i

verksamhetsgrenar och

redovisa förslag till eventuella

förändringar

234 Bilaga 2

Uppdrag/deluppdrag Kapitel/

avsnitt 0 mot bakgrund av ett framtida

behov 6.4

utbildningsbehov ange av förändringar av utbildningen

såväl när det gäller innehåll,

uppläggning, organisation som när de gäller uppdelning på räddningsskolor, överväga

möjligheten att låta bedriva

räddningsskolomas

serviceverksamhet på

entreprenad

särskilt beakta behovet o av

6.8 eventuella förändringar inom verkets internationella verksamhet

0 belysa Räddningsverkets 6.7 ansvar för miljöfrågornas hantering inom myndighetens

verksamhetsområde 0 bedöma om medelsbehovet är

anpassat till Räddningsverkets nuvarande uppgifter

0 särskilt beakta möjligheter 4,6

till effektiviseringar och rationaliseringar

0 ange eventuella behov av

4,6 skr.

författningsändringar

till

regeringen

1997-10-27

Bilaga3 235

Ärenden som överlämnats till

utredningen

Arende Avsnitt Svenska kommunförbundet, 4.5 1996-05-21, dnr. 1996/1334 Finansiering av räddningstjänst Statens räddningsverket, Skyddade 6.3 utrymmen behov av

forordningsändring,

12/8-97, 410-2221-1997 Statens räddningsverk, Utveckling 6.5 av tillsynsverksamheten inom området särskilda risker samt framtagande av åtgärdsprogram, 97-08-12, dnr. 200-1442-1997 Statens räddningsverk, 6.3

Skyddsrumsplanering och fysisk

planering Beställningsnummer P3 0- l 93/97 Statens räddningsverk, Utdelning 6.3

av andningsskydd Beställningsnummer P3 O- 192/97

Statens räddningsverk, 6.3 Kvalitetssäkring i

skyddsrumssystemet Beställningsnummer P3 0-1 88/97

Bilaga 3 236

Ärenden Avsnitt

Statens räddningsverk, Kommunal 6.5 räddningstjänst- en

lägesredovisning

97-06-25, dnr. 159- 1874-1997

Statens räddningsverk, 6.4

Räddningstjänstens utbildning i framtiden 94-09-28, dnr. U703-1992/94 Översyn av utbildning inom Räddningsverkets ansvarsområde Beställningsnummer U27-475/94

Räddningsverket, 6.4 Brandingenjörslinjens omfattning

och inriktning 94-02-23

Överstyrelsen för civil beredskap, 6.3

Rapport från genomgång av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst dnr. 6-1836/96, 1997-10-31 Kävlinge Kommun, Framställning 4.5 om transport av farligt gods jämväg och väg 96-06-03, DOK11 Svenska kommunförbundet, 6.5 Utbildning i räddningstjänst 97-11-26, Dnr. 1997/3018

Bilaga4 237

m.fl. som

Myndigheter, organisationer utredningen har intervjuat/träffat

Avregleringsutredningen

Boverket BRANDFORSK Brandmärmens riksförbund

CB kanslichefema m.fl.

Civile koordinatom Civilförsvarsförbundet

Frivilliga flygkåren Försvarshögskolan

Försvarsmakten Försvarets forskningsanstalt Försvarsdirektörema vid länsstyrelserna Göteborgs Universitet

Helsingborgs kommun

Högskolan i Karlstad

Justitiedepartementet Kemikalieinspektionen Kemikalieutredningen

Kommunförbundet

Kustbevakningen

Landstingsförbundet Lsty Norrbotten

Lsty Uppsala/Uppsala kommun

Luftfartsverket Lunds Tekniska Högskola Naturvårdsverket

Personalorganisationema centralt och lokalt

Piteå kommun

Rikspolisstyrelsen

Riksrevisionsverket Riksdagens Försvarsutskott

Riksdagens revisorer Rådet för räddningstjänst

Bilaga4 238

Sida Sjöfartsverket

Skolutredningen

SMHI

Socialstyrelsen Sotningsutredningen Sprängämnesinspektionen

Statskontoret

Statens kämkraftsinspektion Statens strålskyddsinstitut

Stockholms stad Styrelsen för psykologiskt försvar

Svenska Brandförsvarsföreningen

Svenska Brukshundsklubben

Svenska Livräddningssällskapet

Svenska röda korset Sveriges civilförsvarsförbund Statens räddningsverk Torsby kommun Umeå Universitet

Älvsbyns kommun

Överstyrelsen för civil beredskap

Bilaga5 239

Litteraturförteckning

Författningar och regleringsbrev

Regleringsbrev 1997 och 1998 för Statens räddningsverk Regleringsbrev 1997 och 1998 för Överstyrelsen för civil beredskap

SFS 1986:1102 Räddningstjänstlag

SFS 1986:1107 Räddningstjänstförordning

SFS 1988: 1040 Förordning med instruktion för Statens räddningsverk SFS 1988:1122 Förordning med instruktion för Överstyrelsen för civil beredskap SFS 1991:900 Kommunallagen SFS 1994: 1720 Lag om civilt försvar

Propositioner, betänkanden, departemensskrivelser

Ds 1994:53 Motiv för offentliga åtaganden Ds 1996:4 Regeringens och myndigheternas befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället Prop. 1984/85:161 Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten Prop. 1994/95:7 Lag om civilt försvar Prop. 1996/97:1 Budgetpropositionen för år 1997 Prop 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse Prop. 1996/97 : 11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred Prop. 1996/97: 105 Kommunal samverkan 1996/97:FöU5 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred

240 Bilaga5

Utredningar och remissvar

Ds Fö 1984:2 Statskontorets medverkan i CESAM-kommitténs arbete SOU 1983:77 Effektiv räddningstjänst SOU 1993:95 Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret, ÖCB yttrande 1994-02-08 SOU 1991:58 Finansiering det civila försvaret, ÖCB yttrande 1996av 06-10, SRV yttrande 1996-06-07, Kommunförbundets yttrande 1996-05-21 SOU 1991:110 Effektiva avgifter resursstyming och finansiering - SOU 1994:67 Räddningstjänst i samverkan och entreprenad SOU 1995:72 Svenska insatser för internationell katastrof- och

flyktinghjälp

SOU 1995:19 Hot- och riskutredningen, ÖCB yttrande 1995-07-07, SRV yttrande 1995-06-30 SOU 1996:58 Finansieringen av det civila försvaret SOU 1996:86 Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten, ÖCB yttrande 1996-07-05, SRV yttrande 1996-07-31 SOU 1997: 109 Myndighetsansvaret för transport farligt gods, av delbetänkande av utredningen kemikalieolyckor om m.m. SOU 1998:13 Säkrare kemikaliehantering, slutbetänkande

Direktiv

Generella Dir. 1992:50 Kommittédirektiv till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser Dir 1994:23 Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden Dir 1996:49 Direktiv till samtliga kommittéer och utredare att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet Dir 1996: 124 Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att

redovisa järnställdhetspolitiska konsekvenser

Bilaga 5 241

Utredningar

Dir. 1996:90 Utredning om lagstiftning i fråga om kemikalieolyckor m.m. Dir. 1996: 109 Samordning av civil och militär utbildning inför internationella fredsfrämjande och humanitära insatser Dir. 1996:115 Utveckling av sotningsväsendet Dir. 1997:81 Minskad statlig reglering av och effektivare tillsyn över kommunal verksamhet Dir. 1997:92 Utredning av förutsättningarna för ett gemensamt radiosystem för polisen, den kommunala räddningstjänsten samt hälsooch sjukvården m.fl.

Programplaner och planeringsunderlag

SRV, Budgetunderlag, 1998 SRV, Räddningsverkets programplan 1997 -2001 ÖCB, Planeringsunderlag 1998 för det civila försvaret

Årsredoviningar m.m.

RRV, Revision, delårsrapport 1/7-95 30/6-96 samt SRV yttrande

-- RRV, Revision av upphandlingsverksamheten, 1996 samt RSV yttrande SRV, Årsredovisning, 1995/96 samt RRV:s yttrande 1997-03-26 SRV, Årlig resultatredovisning, 1997-03-26 SRV, Delårsrapport för Räddningsverket 1997-01-01 1997- 06-30

-

Verksamhet under höjd beredskap

FOA, Fortsatta förberedelser inför nästa försvarsbeslut: redovisning av uppdraget 11 "Fysiskt skydd", 1994 FOA, Hemskydd, kommunal samverkan med en frivilligorganisation, 1998 Riksdagens revisorer, Förslag till riksdagen l994/95:RR11, Riksdagens revisorers förslag angående skyddsrumsbyggande, Rapport 1994/95:2

242 Bilaga 5 1998:59 SOU

SRV, Skyddsrumskostnader, Kostnadsutredning, 1993 SRV, Framtida fysiskt skydd, 1994 SRV, Utvärdering av erfarenheterna RDS-systmeet och förslag till av ett mera flexibelt vamingssystem, 1995 SRV, Programplaneuppdrag 45 Skyddsrum och varning, 1996

SRV, Programplaneuppdrag 55 Skyddsrumsplanering, 1996

SRV, Skyddsrumslösningar fredsanvändning, 1996

SRV, Skyddsrumsunderhâll SU första utgåvan, 1996

-

SRV, Kvalitetssäkring i skyddsrumssystemet, regeringsuppdrag, 1997

SRV, Skyddsrumsplanering och fysisk planering, regeringsuppdrag,

SRV, Utdelning av andningsskydd, regeringsuppdrag, 1997

SRV, Skyddade utrymmen, behov förordningsändring, 1997 av ÖCB,

Programplaneuppdrag 59 Fortsatt överföring till kommunerna

av ytterligare uppgifter, 1996

ÖCB, Funktionsgenomgång funktionen av Befolkningsskydd och

räddningstjänst, 1997 samt SRV:s svar ÖCB, Principer för skydd och tekniskt stöd m.m. för centrala civila

beredskapsmyndigheter, remissex., 1997

Utbildning, forskning och utveckling

SRV, Regeringsuppdrag Brandman eller kvinna, 1997 SRV, Utbyggd forskning professurer, 1997 SRV, Räddningsverket och framtiden människa och samhälle, 1996 - SRV, Utvärdering Räddningsverkets FoU-verksamhet, 1996 av SRV, Räddningsverkets FoU-pogram, 1998 SRV, Utbildningssstem 2000 övergripande presentation - en

Tillsyn

RRV, Sprängämnesinspektionen och tillsynen över brandfarliga och

explosiva varor, 1996 RRV, Statlig tillsyn ett förvaltningspolitiskt styrmedel, 1996 -

Bilaga 5 243

RRV, Statens räddningsverk och tillsynen över den kommunala räddningstjänsten samt SRV yttrande, 1997 SRV, Tillsyn, uppföljning och utvärdering, kommunal räddningstjänst, 1993 SRV, Metodutveckling brandsyn, 1996 SRV, Kommunal räddningstjänst- en lägesredovisning 1997 SRV, Utveckling av tillsynsverksamheten inom området särskilda risker samt framtagandet av åtgärdsprogram, 1997 SRV, Tillsyns- och uppföljningsbesök vid länsstyrelser, 1997-98 SRV, Räddningsverkets tillsyn av länsstyrelserna lägesredovisning,

- 1998

Riskhantering, miljöfrågor

Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket, Miljö-, hälsa- och säkerhetsbegrepp, 1996 FOA, Response times for interior ñreñghting in residential housing, 1996 Kungl. Krigsvetenskapsakademien, När krisen kommer, 1994 SRV, Lagom brandsäkerhet, Kostnads- nyttoanalys och jämförelser mellan länder, 1994 SRV, Det svenska marina oljeskadeskyddet inför 2000-talet, 1996 SRV, RIB Räddningsverkets inforrnationsbank, utvecklingsplan, verksamhetsår 1996 SRV, Lagom brandsäkerhet Kostnads- nyttoanalys och insatser vid livräddning, 1996 SRV, Naturolyckor statsbidrag för förebyggnade åtgärder, 1996

- SRV, Riskhänsyn i miljökonsekvensbeskrivningar, 1996 SRV, Kommunernas hantering av olycksrisker i samhället, 1997 SRV, Riskhantering i ett samhällsperspektiv, processen, 1997 SRV, Riskhantering i ett samhällsperspektiv, riskinventeringen, 1997 SRV, Riskhantering och fysisk planering, 1997 SRV, Samhällets kostnader för olyckor, FoUrapport, 1997 SRV, Transport av farligt gods, lägesrapport 1997 SRV, Vårt arbete med riskfrågor, 1997

244 Bilaga 5

SSI, Tio år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl SSI, 1996 Svenska kommunförbundet, Säkerhet och trygghet, 1995

Internationell verksamhet

Sida, Annual report, Swedish Humanitarian Assistence, 1996 SRV, SRV:s internationella uppgifter, 1995 SRV, Räddningsverkets internationella arbete, Del 1 Andra

organisationer än EU, Del 2 EU, Del 3 Internationella hjälpinsatser,

- - 1997 SRV, Räddningsverkets program för utveckling internationella

av

hjälpinsatser, 1998

UD, Sida, Sveriges internationella utvecklingssamarbete 1997

Övriga rapporter från Räddningsverket

SRV, Lagar och ansvarsförhållanden i det svenska brandväsendets historia, 1992

SRV, Räddningstjänsthandboken del 1996

SRV, Publikationsförteclcning, 1997

SRV, Kommunal räddningstjänst inför framtiden, 1991 SRV, Den enskilda människans förmåga på rätt sätt då

att agera samhället utsätts för svåra påfrestningar, handlingsprogram för informations- och utbildninsaktiviteter, 1997

Övriga rapporter från andra än Räddningsverket

Civilförsvarsförbundet, Polisen, Hitta Vilse, 1993 FOA, Brandförsvarets kostnader i Norden, Nederländerna och Storbritannien, 1994 FOA, Länsstyrelsens nya roll, 1996 Göteborgs universitet, Från borgarbrandkår till yrkesbrandkår, 1997 Helsingborgs brandförsvar, Rapport från branden i Slottsvängsskolan i

Helsingborg, 1995

Kommunal, Ett säkrare samhälle för alla, 1997

Bilaga 5 245

RPS, Efterforskning enligt räddningstjänstlagen av försvunna personer,

1997 RRV, Civilförsvars- och övrig beredskapsplanläggning, 1987 RRV, Förhållandet kommun, 1996

stat - Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Behov av helikoptertjänster för flyg- och

sjöräddning, 1997

Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Utredningsrapport RCC 99, 1997

SMHI, Sveriges hydrologi, grundläggande hydrologiska förhållanden,

1993 SNV, Plan för Naturvårdsverkets miljökrisorganisation 1996 Stockholms brandförsvar, Handledning till generella principer för ledning av kommunala räddningsinsatser, remissutgåva 1997 ÖCB, Civilt försvar, 1996 Socialstyrelsen, Central ledning av hälso- och sjukvården under kriser och i krig, 1997 Socialstyrelsen, Nationell medicinsk beredskap vid incidenter med radioaktiva, biologiska eller kemiska ämnen, 1997

Bilaga 6 246

Myndigheter, organisationer m.fl. som ingått i

utredningens kontaktpersonsgrupp

Departement

Arbetsmarknadsdepartementet

Inrikesdepartementet

Justitiedepartementet/F 1

Kommunikationsdepartementet Miljödepartementet Näringsdepartementet Utbildningsdepartementet Utrikesdepartementet

Myndigheter

AMS/Försvar Arbetarskyddsstyrelsen Boverket CB M CB N CB S/Göteborg Försvarsmakten Försvarets forskningsanstalt Kemikalieinspektionen Kustbevakningen Luftfartsverket Länsstyrelsen i Stockholm Länsstyrelsen i Uppsala län

Bilaga 6 247

Länsstyrelsen i Södermanlands län Länsstyrelsen i Östergötlands län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen i Skånes län

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen Göteborgs och Bohuslän

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Länsstyrelsen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Länsstyrelsen i Gävleborg

Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Norrbottens län Naturvårdsverket Post- och Telestyrelsen Riksdagens försvarsutskott

Rikspolisstyrelsen

Sida SJ/Banverket

Sjöfartsverket

SMHI

Socialstyrelsen

Sprängämnesinspektionen

Statens Haverikommission

Statens kämkraftsinspektionen

Statens strålskyddsinstitut

Styrelsen för psykologiskt försvar

248 Bilaga 6

Totalförsvarets pliktverk Vägverket ÖCB

Organisationer

Brandbefálens riksförbund Brandmännensriksfcârbund

Civilpliktsrådet

Frivilliga flygkåren

Landstingsförbundet

Skorstensfejaremästares riksförbund

SOS ALARM AB

Svenska Arbetsgivareföreningen

Svenska Brandförsvarsföreningen

Svenska Brukshundsklubben Svenska kommunförbundet

Svenska Livräddningssällskapet

Svenska röda korset Sveriges civilförsvarsförbund Sveriges Radio AB

Utredningar

Civile koordinatom

Kemikalieutredningen

Sotningsutredningen

Personalorganisationer

Kommunal SACO SEKO ST/TCO

SOU l998z59 Bilaga 7 249

Beställare och utförare av FoU inom

verksamhetsområdet

Ansvarsområdena går att dela i tre huvudgrupper: 0 Tekniskt perspektiv; kvantifierbara och funktionella skeden. 0 Organisatoriskt perspektiv; hur organisationer påverkas eller

agerar

under svåra förhållanden. 0 Individperspektiv; individens reaktioner och handlande under svåra

förhållanden.

I följande tabeller redovisar vi ansvarsområden för olika myndigheter och organisationer har för FoU inom

som ansvar verksamhetsområdet. Dessa organisationer är främst beställare FoU.

av

Fet stil huvuduppgift

Vanlig stil medelstor uppgift Kursiv stil mindre uppgift

Fo U-beställare med teknisk perspektiv Fysiskt Transport Kemikalier Miljö, Fysisk Brand, av farligt arbetsmiljö planering, teknik, gods GIS insats, räddning

SRV VV KEMI SNV Boverket BRAND- LFV SKI KBV Lant- FORSK mäteriet SÄI BANVER SSI

SMHI SoS

KET/SJ RPS SjöV SRV SGI SNV LFV SRV SRV SRV SjöV ASS, ALI

SoS

250 Bilaga 7

F0 U-beställare organisatoriskt perspektiv Förvaltning Organisation,

beslutsgrocess

ÖCB SRV

F oU-beställare med individperspektiv

Människan informationshantering

Handlar agerar, Myndighet-

uppfattar värderar myndighet, myndighet-

media, myndighet-

människa SoS SPF SPF SRV SRV ÖCB BRANDFORSK

Nedan följer en redovisning av viktiga institutioner som utför FoU med anknytning till verksamhetsområdet Skydd mot olyckor.

Utförare med tekniskt perspektiv Fyskiskt Kemikalier Miljö, Transport Fysisk Brand, Kärnkraft arbets- av farligt planering teknik, miljö gods GIS insats,

räddning

LTH FOA FOA LTH FOA FOA FOA Kulturg,

CTH Gbg NOVE- Kulturgeo, Kulturg, MU S Gbg Umeå KTH Kulturgeo, NOVE-

Umeå MU S CTH NOVE-

MUS

;$°U°i

x .üøäøögs

Bilaga 7 251

Utförare med organisatoriskt perspektiv

Förvaltning

gOrganisation, beslutsprocess, socio-tekniska system

FHS Kulturgeo, Gbg Kulturgeo, Umeå NOVEMUS Högskolan i Karlstad

Uyörare med individperspektiv

Människa Informationshantering Handlar agerar, uppfattar Myndighet-myndighet, värderar myndighet-media,

myndighet-människa

FHS FHS FOA F 0A

Centrum för riskforskning Centrum för riskhantering vid vid Handelshögskolan

Handelshögskolan i Stockholm i Stockholm

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. 29. 1976årslagomimmunitetoch privilegier i vissa . Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

-

nytt ersättningssystemför vuxentandvård.S. 30.Utlandsstyrkan.Fö. b Välfärdensgenusansikte.A. 31.Detgäller livet. Stödoch vård till barnoch . Mänpassaralltid Nivå- och organisationsspeciñka ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ . processermedexempelfrån handeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid

Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomioch forskning.

Ty makten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott.In. . arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34.Företagaremedrestarbetsfönnåga.S. Översynavrörelse-och tillsynsreglerfor kollektiva 35.Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor. M. . försäkringar.Fi 36, Identifieringoch identiteti digitala miljöer

Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997. . och Systembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98. K.

Integritet Effektivitet Skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeforsälcringen.S. . - 10.Campusför konst.U. 38.Vad får vi för pengarna Resultatstymingav

ll. Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala

inom olika områden.U. området.

12.Självdeklarationoch kontxolluppgiñer 39.Det fmsk-svenskagränsälvssamarbetet.M.

förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER. - 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad har gjorts Vad bör göras Ju.

14.E-pengar näringsrättsligafrågor.Fi. 41. Läkemedelsinformationför alla. S.

- 15.Grönanyckeltal Indikatorerfor ett ekologiskt 42 Försvarsmaktsgemensarnutbildning för

- . hållbartsamhälle.M. framtidakrav. Fö.

16.När åsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43. Hur skall Sverigemå bättre

bemötandeav personermedfunktionshinder.S. förstastegetmotnationellafolkhälsomål.S.

- 17.Samordning digitalav marksändTV. Ku. 44. En samladvapenlagstiñning.Ju.

18.Engräns enmyndighet Fi. 45.Sotningi framtiden.Fö.

- 19.IT ochregionalutveckling. 46. Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.Ju.

120exempelfrån Sverigeslän.K. 47.Bulvanerochannat.Ju.

20. IT-kommisionenshearingominfrastrukturen 48.Kontrolleradoch ifrågasatt

for digitalamedier.Andrakarnmarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.

- Riksdagen1997-10-24.K. 49. Konsekvenseravatttaxfreeforsäljningenavvecklas

21.Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. inomEU. K.

HearinganordnadavIT kommissioneni 50.De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder

samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

1997-11-14.K. Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.

22. Försäkringsgaranti. 51.Vuxenutbildningoch livslångt lärande.

Ett garantisystemför försäkringsersättningar.Fi. Situationeninfor ochunderförstaåretmed

23.Statenoch exportfmansieringen.N. kunskapslyñet.U.

24. Fiskeriadministrationeni ettEU-perspektiv. 52.Utstationeringavarbetstagare.A. Översynavñskeriadministrationen Jo. 53.Ta möjligheternai Östersjöregionen.N.

m.m. vara 25. Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. 54.HuroffensivIT-användningkan skapatillväxt

+ 4 bilagor.S. for mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

26.Frånhembränttill Mariaklinilten. IT-kommissionenpå uppdragav Kommunikations-

faktaomungdomarochsvartsprit.S. departementet,Närings- och handelsdepartementet - 27.Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch och Industriforbundet.

försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-1l-l8.K.

28.Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett

och samordnadläkemedelsförsörjning.S. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

56.Avdrag för ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa

ochtillfälligt arbete.Fi

Statens offentliga 1998 utredningar

Kronologisk förteckning

57. DUKOM Distansutbildningskommittén.

Utvärderingav distansutbildningsprojektmed

IT-stöd.U. 58. IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier.

IT-kommissionensrapport6/98.K. 59. Räddningstjänsteni Sverige

- RäddaochSkydda.Fö.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kontrolleradoch ifrågasatt

intervjuermedpersonermedfunktionshinder.48 Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrån ett -

De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.55

1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

Justitiedepartementet Läkemedeli vårdochhandel,SOU1998:28.50

BROTTSOFFER. Kommunikationsdepartementet

Vad hargjorts Vad börgöras 40

IT ochregionalutveckling. En samladvapenlagstiñning.44

120exempelfrån Sverigeslän. 19 Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.46

IT-kommisionenshearingominfrastrukturen Bulvanerochannat.47

för digitala medier.Andrakammarsalen,

Utrikesdepartementet Riksdagen1997-10-24.20

Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. 1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissafall

HearinganordnadavIT kommissioneni

enöversyn.29 - samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret

1997-11-14.21

Försvarsdepartementet

Identifiering och identiteti digitala miljöer. Säkrarekemikaliehantering.13

Referatfrånenhearingden 12november1997. Utlandsstyrkan.30 -

IT-kommissionensrapport4/98. 36 Försvarsmaktsgemensamutbildning för

Konsekvenseravatttaxfreeförsäljningenavvecklas framtidakrav. 42

inom EU. 49 Sotningi framtiden.45

Hur offensiv IT-användningkan skapatillväxt Räddningstjänsteni Sverige

för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

RäddaochSkydda.59 - IT-kommissionenpåuppdrag

avKommunikations-

Socialdepartementet departementet,Närings-och handelsdepartementet

ochlndustriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11-l Tänderhela livet

nyttersättningssystemför vuxentandvård.2 - IT ochnationalstaten.Fyra frarntidsscenarier. Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdryckeroch

IT-kommissionensrapport6/98. 58 Systembolagetsprodukturval.8

Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom Finansdepartementet

bemötandeav personermedfunktionshinder.16

Omstruktureringarochbeskattning.1 Trestäder.En storstadspolitikför helalandet.

Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva + st4 bilagor. 25

försäkringar.7 Frånhembränttill Mariakliniken.

Integritet Effektivitet skattebrott.9

faktaomungdomarochsvartsprit.26 - -

Självdeklarationoch kontrolluppgiñer Läkemedeli vård ochhandel.Om ensäker,flexibel

förenkladeförfaranden.12

Försäkringsgaranti. Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid

Ettgarantisystemför försäkringsersättningar.22 psykiatrisktvångsvård.32

Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch Företagaremedrestarbetsförmåga.34

försäkringsbolag.27 Denframtidaarbetsskadeförsälcringen.37

Avdrag för ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Vad får for pengarna Resultatstyrningav

- ochtillfälligt arbete.56 statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala

omrâdet.38

Läkemedelsinformationfor alla. 41

Hur skall Sverigemå bättre

förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43 -

Statens offentliga 1998 utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet

Campusför konst10 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn inomolika områden.11 Vuxenutbildningoch livslångtlärande. Situationeninför ochunderförstaåretmed kunskapslyñet.51 DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed IT-stöd. 57

Jordbruksdepartementet

ljiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. Oversynavfiskeriadministrationenm.m.24

Arbetsmarknadsdepartementet

Vältärdensgenusansikte.3 Mänpassaralltid Nivå- och organisationsspecifika processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty makten dinär Mytenomdetrationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6 Utstationeringavarbetstagare.52

Kulturdepartementet

Samordning digital marksändTV. 17av

Närings- och handelsdepartementet Statenochexportñnansieringen.23 Ta vara möjligheternai Östersjöregionen.53

Inrikesdepartementet Historia,ekonomioch forskning. Femrapporteromidrott.In. 33

Miljödepartementet Grönanyckeltal- Indikatorerfor ettekologiskthållbart samhälle.15 Förordningartill miljöbalken. Bilagor. 35+ Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.39

FRITZES

OFFENTLIGA PUBLIKATIONER

POSTADRESS:106 47 STOCKHOLM FAX:08-690 919I,TELEFON:08-690 90 91 E-PosTzfritzes. 0rder@liber.sc INTERNET: wwwfritzesse

ISBN 91-38-20921-7 ISSN 0375-25ox