Serveringsbestämmelser : [förslag till ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD)] : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SEBXERINGS-

lBIESlAMNIlILSl§l{

FÖRSLAG

lll.l. ÄNmuNGAn 1

LAGEN

1977:293

HANDEL

om man nunnan um

DELBETÄNKANDE AV ALKOHOLPOLITISKA KOMMISSIONEN

min l Statens offentliga utredningar WW 1993:50 w Socialdepartementet

Serveringsbestämmelser

Delbetänkande kommissionen av ållçoholpolitiska Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13367-9 Graphic Systems AB, Göteborg 1993 ISSN 0375-250X

Statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom regeringens beslut den 19 december 1991 bemyndigades statsrådet Bengt Westerberg att tillkalla en parlamentarisk kommission med uppdrag att

utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en strategi för framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv. Direktiven dir. 1991:124

-

till kommissionen har i sin helhet fogats till detta betänkande bil 1. Kommissionen har antagit namnet Alkoholpolitiska kommissionen. Kommissionen har en bred sammansättning med företrädare för alla riksdagspartier.

Till kommissionen har knutits sakkunniga från Utrikes- och Socialdepartementen, Folkhälsoinstitutet, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet,

experter från Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning, och Karolinska Institutets avdelning för socialmedicin samt juridisk expertis. sammansättningen av kommissionen framgår närmare av betänkandets bi-

laga 2. Kommissionen får nu överlämna delbetänkandet Serveringsbestätmnelser . Betänkandet innehåller en översyn och förslag till ändringar av lagen 1977:293 om handel med drycker.

Det finns bred enighet i kommissionen om huvudfrågorna i föreliggande be-

tänkande. Reservationer och särskilt yttrande har avlämnats i vissa frågor.

Stockholm den 30 april 1993

Ingemar Mundebo

Ingrid Andersson Karin Israelsson Bert-Inge Karlsson

Peter Kling Owe Larsson Ulla Orring

Sverre Palm Gabriel Romanus Sten Svensson

Claes Örtendahl

Hans Noaksson Peter Carlsten

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Uppdraget 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets bedrivande 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 LHDLVM-utredningen 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Alkohollagstiftningens utveckling 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Tidigare utredningar 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Alkoholpolitiska utredningen 1974 60

. . . . . . . . . . . . 2.2.2 Hotell- och restaurangutredningen 1978 62 . . . . . . . . . 2.2.3 EKO-kommissionen 1984 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Riksrevisionsverkets rapport 1984 64 . . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Alkoholhandelsutredningen 1985 66 . . . . . . . . . . . . . 2.2.6 Statskontorets reformförslag 1990 67 . . . . . . . . . . . . . 2.2.7 Regeringens proposition om vissa folkhälsofrâgor 1991 68

2.3 Gällande bestämmelser i lagen 1977:293 om handel med

drycker LHD 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Aktuella reformförslag 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Riksdagsmotioner 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Skriftliga yrkanden och uppvaktningar, m.m. 72 . . . . . . . . . .

4 Akoholpolitiska överväganden 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Alkoholpolitiska kommissionens förslag 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Kriterier för tillståndsgivning 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Behovsprövning och veto 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Alkoholpolitisk bedömning 93 . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.1.3 Nöjes- och idrottsplatser 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.4 Lämplighetsprövning 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.1.5 Lokalprövning 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Innehållsförteckning

5.2 Serveringstillstånd 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Serveringstillståndets omfattning 99 . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Servering till allmänheten 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Servering till slutna sällskap 101 . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Tillfälliga tillstånd 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.5 Trañkservering 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.6 Inköp av starköl från bryggeri 106 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.7 Prövotider och dryckesslag 107 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.8 Ägarbyten 108

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.9 Föreskrifter och tillståndsbevis 110 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.l0 Handläggningstider 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Matutbud 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Bakgrund 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Tillämpningssvârigheter 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Godkänt restaurangkök 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Teatrar och konsertlokaler 115 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.5 Minibarer hotell 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Åldersgränser 118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 serveringsansvarig personal 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6 Självservering 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Serveringstider 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.1 Bakgrund 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7.2 Nuvarande tillämpning 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.3 Förslag till serveringstider 126 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7.4 Stängningstid 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Öl klass 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Gällande regler 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.8.2 Tillståndsprövning och kontroll 131

. . . . . . . . . . . . .

5.8.3 Förslag till regler för ölförsäljning 133

. . . . . . . . . . . 5.8.4 Partihandel med 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Tillsynsverksamheten 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.1 Inledning 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Bakgrund 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.3 Inre och yttre tillsyn 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.4 Kommunal tillsyn 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Administrativa ingripanden 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10.1 Allmän bakgrund 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.10.2 Förslag till beslutsmyndighet för administrativa ingripanden 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.10.3 Förslag till utfomming av sanktionssystemet 146

. . . . . 5.11 Ansvarsbestärmnelser, m.m. 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.12 Överklagande 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning 7

5.13 Övriga lagförslag 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.1 Konkurser 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.2 Bokförings- och statistikuppgifter 154 . . . . . . . . . . . . 5.l3.3 Animering 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.4 Restaurangernas annonsering 155 . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.5 Prisrelationer 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.6 Alkoholfria dryckesalternativ 158 . . . . . . . . . . . . . . . 5.14 Avgifter 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.15 Utbildning 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.16 Centrala och regionala tillsynsorgan 162 . . . . . . . . . . . . . . . 5.17 Om förordning till LHD 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Specialmotivering 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservationer och särskilt yttrande 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Direktiv 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Alkoholpolitiska kommissionens sammansättning 215 . . . . . . . . . . . 3 Alkoholserveringens utveckling 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Alkohollagstiftningeni några Europeiska länder 255

. . . . . . . . . . . . 5 Enkätredovisning 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Alkoholpolitiska kommissionen har tillkallats för att utvärdera den hittill-

svarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en strategi för framtiden

bl.a. i ett EG-perspektiv. l uppdraget ingår att se över de regler - som nu finns för tillståndsgivningen till restauranger, liksom bestämmelserna hur om serveringen skall bedrivas. Vi skall även analysera hur lagstiftningen tillämpas i praktiken.

Varje land kan självständigt bestämma om sin alkoholservering. Den

regleras inte inom ramen för EES-avtalen eller på gemenskapsrättslig nivå i EG. Ett ikraftträdande av EES-avtalen och ett medlemsskap i EG kan dock få vittgående effekter för den svenska alkoholpolitiken helhet. Detta beaktas i som kommissionens arbete. Vår utredning om serveringspolitiken läggs fram i detta delbetänkande.

Utgångspunkter och ledande principer

Den flitige kroggästen är ofta ung 18-24, ensamstående och har framför allt våta dryckesvanor. Låg inkomst eller låg utbildning behöver inte längre

vara ett avgörande hinder för att bli en frekvent besökare eller Stamgäst. Så

har flertalet tillfrågade svarat sina levnadsförhållanden i undersökningar

om vid slutet av 1980-talet. Ett uttryck för att kroglivet börjar ändra gestalt En annalkande mer folklig och kontinental restaurangkultur även kan omfatta som de lite äldre vuxna är det vad vi kan vänta oss - Det finns tecken att en utveckling i den riktningen har inletts. Antalet restauranger har fördubblats under en tioårsperiod som en följd att tillstånd av

ges mer generöst. Den tidigare starkt restriktiva nyetableringar har

synen väsentligen luckrats upp genom ändringar i praxis. Främst storstäderna har gått före. Mycket tyder på att restaurangernas gästunderlag också har breddats. Den nu ofta typiska ungdomsdrycken öl och dricks företrädesserveras

vis på krog, ibland till priser som obetydligt överstiger Systembolagets. Bryggerinäringen och branschföretagen har kanske främst sin mark-

genom nadsföring här haft ett stort inflytande. En ökad konsumtion bland ungdomar i mitten av 1980-talet kan enligt CAN knytas till ökad starkölskonsumtion. en

10 Sammanfattning

Men den totala registrerade konsumtionen har varit ganska stabil under senare

år.

Alkoholpolitiska kommissionen gör följande grundläggande bedömningar.

inte förtroendet för alkoholpolitiken skall svikta måste den uppfattas För att -

meningsfull bred allmänhet. Påståendet gäller inte minst alkohol-

som av en

servering på restaurang. Onödiga serveringsbestämmelser bör utmönstras.

Reglerna bör vara tydliga och ge avsedd effekt. Det samhällsintresse det finns restauranger där människor kan äta, är ett att -

dricka och umgås såväl till vardags fest. För många har umgänget med

som

alkoholdrycker positiva inslag och de flesta människor använder alkohol sådant sätt att det inte vållar några problem. Vid alkoholservering

ett bör gästernas önskemål respekteras, inom bestämda gränrestaurang men Alkoholens skadeverkningar särskilt för storkonsumenter och risken för ser. våldshandlingar, ställer krav på att alkoholservering sker med ansvar m.m. , och omdöme. En återhållsam servering alkoholdrycker som inte leder av till oordning och onykterhet bör vara ett ovillkorligt krav.

Serveringsställen skall i princip få etableras och konkurrera rättvisa

villkor. De delvis stränga villkoren skall klart angivna på förhand. vara

Uppfylls grundkraven tillstånd, utom då en ny restaurang bedöms leda

ges

till alkoholpolitiska olägenheter, vilket prövas i det enskilda fallet mot bak-

grund alkoholpolitisk helhetsbedömning.

av en

Tydliga och enkla tillståndsregler utan överdriven detaljreglering måste

förenas med effektiv tillsyn och ett verkningsfullt sanktionssystem. En en

övergripande strategi i kommissionens översyn av serveringsbestämmelserhar varit föra över samhällets för lagtillärnpningen från till-

na att resurser

ståndsprövning till inspektionsverksamhet och kontroll.

överväganden och förslag

Våra överväganden och förslag serveringsbestämmelserna redovisas i

om

kapitel 4 och De sammanfattas här under tre rubriker.

Matens andel av försäljningen

I dag gäller servering mat måste uppgå till betydande del av rörelatt av en sen för skall få starkare drycker än öl klass II. Detta leder att man servera till resurskrävande detaljkontroll, med begränsat alkoholpolitiskt värde. en Kommissionen att den svenska modellen med ett samband mellan matanser och alkoholservering skall finnas kvar, enklare utformad. För tillstånd men bör det räcka med godkänt restaurangkök och att lagad mat tillhandahålls. ett

Sammanfattning 11

Sjålvservering och drinkbarer

S.k. självservering av spritdrycker, vin och starköl är förbjuden utan särskilt

tillstånd. Självservering kan betyda att gäst i samband med brickservering

av mat även får ta med sig ett glas vin eller öl till bordet. Det kan också betyda att gäster går omkring i lokalen med glas i handen, vilket i princip inte är tillåtet. För att inrätta en drinkbar krävs också särskilt tillstånd. Kommissionen föreslår att dessa förbud tas bort. Drinkbarer får emellertid inte bli alltför dominerande. Därför behålles en regel att de skall utgöra mindre del om en av restaurangrörelsen.

Föreståndare och ersättare

All servering av alkoholdrycker skall övervakas föreståndare eller, vid av en

dennes frånvaro, en ersättare. Deras lämplighet prövas i princip

samma

sätt som tillståndshavares. Personalomsättningen inom restaurangbranschen år

mycket stor, vilket för med sig många ansökningar. Att godkänna förenya

ståndare och ersättare tar därför mycket tid i anspråk hos tillståndsmyndig-

heten. Det är inte meningsfullt att använda myndighetsresurser till denna han-

tering. Om alkoholserveringen inte sköts ett tillfredsställande sätt är det

ändå alltid tillståndshavaren som har ansvaret, även han inte är om personligen närvarande. Det ligger därför i tillståndshavarens eget intresse att alltid ha ansvarig personal på plats. Kommissionen föreslår att tillståndshavaren

själv får utse serveringsansvarig personal.

Alkoholservering på teater

Det är f.n. inte tillåtet att servera vin eller starköl i teatrar utan att pausen

samtidigt servera lagad mat. Detta innebär i praktiken ett förbud. Kommissio-

nen föreslår att tillstånd för pausservering vin, starköl och utan krav av lagad mat skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler.

Trafikservering samt servering vid nojes- och idrottsplatser

För alkoholservering på flyg, tåg och båtar i inrikes trafik gäller särskilda

regler. Tillståndet får inte omfatta spritdrycker, inte särskilda skäl föreom ligger. Några serveringstider gäller inte. Tillstånd till på nöjesrestauranger och idrottsplatser får också endast det finns särskilda skäl. I praktiken ges om har dock så många undantag från denna regel gjorts att det inte är meningsfullt att behålla den. Kommissionen föreslår att särregleringen slopas och att

ansökningar om trañkservering och servering i restauranger på nöjes- och

om

idrottsplatser skall prövas på samma grunder övriga serveringsställen.

som

Kommunerna kan ange närmare riktlinjer för tillstånd till restauranger vid

12 Sammanfattning

alkoholpolitiska och även förena ett eventuellt idrottsplatser i sina program

tillstånd med föreskrifter.

Minibarer pá hotell

Utomlands det vanligt att hotellrummen har s.k. minibarer med alkoholär

har sedan länge varit förbjudet i Sverige. Kammarrätten i

drycker. Det

biföll dock i slutet 1991 ett överklagande från ett hotell i

Stockholm av Även andra hotell har fått tillstånd till minibarer, trots att det Stockholm. nu strider LHD:s bestämmelser. Det råder oklarhet om lag-

egentligen mot i dessa ärenden. Kommissionen föreslår att minibarer på vissa tillämpningen villkor tillåts hotell med serveringstillstånd.

Öl klass II

Servering och detaljhandel med klass får enligt LHD endast bedrivas av

har meddelats särskilt tillstånd. Tillstånd får bara ges till den som den som

säljer eller mat. Sambandet mellan ölförsäljning och försäljning av

serverar servering bör behållas, kommissionen före-

matvaror respektive av mat men slår den särskilda tillståndsplikten slopas med undantag för partihandel

att

med öl. Åldersgränsen behålls och även övriga restriktioner i huvudsak. En

förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl införs i

möjlighet att

lagstiftningen. Brister i nykterhet och ordning eller försäljning till underåriga svåra förutse vid tillståndsgivningen, resursskäl ofta är

kan vara att som av summarisk. Missförhållanden skall i stället mötas med en effektiv mycket

tillsynsverksamhet, administrativa sanktioner och straffrättsliga påföljder.

T illstándsprövning

nuvarande ordning skall det kommunala vetot användas för att för- Enligt hindra överetablering restauranger. Vetot kan överklagas. Emellertid bör av

tillståndsprövningen flyttas från länsstyrelserna till kommunerna. Kommunerkan då ha inflytande över serveringsverksamheten utan veto. Vetot kan

na

också ifrågasättas folkrättsligt perspektiv. Det är inte förenligt med

ur ett för de mänskliga rättigheterna, Sverige har anslutit

Europakonventionen som sig till. Såväl tillståndsbeslut ingripanden olika slag måste kunna

som av prövas domstol. Vetot bör därför avskaffas. Behovet av en restaurang är av

ett svårtolkat begrepp. Utan koppling till vetot blir behovsprövningen otydlig. Kommissionen föreslår att veto och behovsprövning ersätts med att tillstånds-

Sammanfattning 13

myndigheten vid prövningen av ansökningar serveringstillstånd skall om inrikta prövningen i denna del på att undvika etablering medför alkoholatt en politiska olägenheter. Kommunerna bör i alkoholpolitiska närmare program utveckla hur lagens kriterier skall tillämpas. Varje ansökan skall med omsorg och ansvar bedömas från dessa utgångspunkter.

Lämplighets- och lokalprövning

Sökanden skall vara lämplig, bl.a. ekonomiskt skötsam, för den socialt

ansvarsfulla uppgiften att servera spritdrycker, vin eller starköl. Kommissionen föreslår ingen ändring därvidlag. De krav gäller för den personliga lämpsom ligheten skall dock klart på förhand och sökanden bör åläggas själv anges att

förete nödvändiga ansökningshandlingar. Även lokalprövningen skall följa strikta regler. Vissa grundförutsättningar måste uppfyllda. Lokalernas

vara

inredning skiftar dock ofta i takt med trenderna i restaurangbranschen och variationer i lokalernas utfomming bör därför kunna tillåtas.

Serveringstider

I dag gäller att servering spritdrycker, vin och starköl får påbörjas av klockan 12.00 och skall normalt avslutas 01.00, undantag förekomäven om mer. Någon rekommenderad sluttid finns inte, förutom att serveringen normalt skall avslutas klockan 01.00. Dessa bestämmelser har lett till osäkerhet

om vad som egentligen gäller. Kommissionen föreslår att tillståndsmyndigheten fritt får bestämma tider för alkoholserveringen, dock att servering skall få påbörjas tidigast klockan 11.00 och avslutas senast klockan 03.00.

Vid prövningen av serveringens sluttid skall särskild hänsyn tas till risken för att närboende störs.

Tillståndsbevis

En vanlig regel i andra länder är att de meddelade rättigheterna skall anslås i lokalen. Detta är en upplysning för både restauranggäster och myndigheter.

Kommissionen menar att det finns skäl för att införa motsvarande ordning även i Sverige, dvs. att tillståndsbeviset skall anslås väl synlig plats

i serveringslokalen.

Prövotider

Ett tidsbegränsat tillstånd även kallat tillstånd med prövotid används ofta då tveksamheter föreligger. Enligt nuvarande regler skall dock denna möjlighet

användas restriktivt och förnyade prövotider får i princip inte förekomma.

14 Sammanfattning

Kommissionen föreslår att tillstândsmyndighetens möjligheter att använda

prövotider utvidgas. De är t.ex. användbara för restauranger med tydlig inriktning på ungdomar, och där tillstândsmyndigheten behöver en längre tid på sig innan slutlig ställning kan tas till ansökan om alkoholservering.

Festivaler och tillfälliga arrangemang Ansökningarna om tillfälliga serveringstillstånd har ökat kraftigt på senare år. Servering till allmänheten vid festivaler av olika slag står för en betydande del av denna ökning. Hur reglerna skall tillämpas råder det delade meningar om. Kommissionen föreslår att kommunerna bör utforma särskilda riktlinjer om festivaler och andra större evenemang som vänder sig till allmänheten.

Dessa riktlinjer kan ingå i kommunens alkoholpolitiska program. För servering till allmänheten bör samma krav branschvana och matutbud gälla för

tillfälliga tillstånd som för tillsvidaretillstånd.

Utbildning för restaurangpersonal Kommissionen anser det mycket angeläget att personer som driver alkoholser-

vering är kompetenta för sin uppgift. Ett rimligt krav för att få serverings-

tillstånd är att tillståndshavaren har gått igenom någon form av branschutbildning. Idag finns restaurangskola, dvs. endast en längre utbildning. Kommissio-

nen föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta en lämplig kortare

utbildning för restaurangpersonal. Utbildningen bör ge ökat företagskunnande och även innehålla avsnitt om alkoholens skadeverkningar samt om hur en ansvarsfull och återhållsam alkoholservering kan bedrivas. Genomgången utbildning skall sedan gälla som ett krav för att kunna få tillstånd för servering till allmänheten. Kostnaderna för genomförande av utbildningen skall täckas med kursavgifter från deltagarna.

Handläggningstider En ansökan om serveringstillstånd är ofta förenad med stora ekonomiska investeringar. Det är rimligt att en sökande bör kunna få svar på en ansökan inom viss angiven tid. Det är också rimligt att tillstândsmyndigheten får skälig tid för tillståndsprövningen. Kommissionen föreslår att Socialstyrelsen i allmänna råd anger skäliga ansöknings- och handläggningstider med ledning av vad kommissionen har anfört i detta betänkande.

Tillsyn

Övervakning av nykterhet och ordning är normalt i första hand en kommunal

och polisiär angelägenhet. I kommunerna finns också personella resurser för

Sammanfattning 15

tillsynsändamål och dessutom en betydande lokalkännedom. Kommunerna bör ges rätt att ta ut tillsynsavgifter för de kostsamma restauranginspektionerna som ofta måste utföras på obekväm arbetstid. Kommissionen anser att kommunerna skall sköta den direkta tillsynen av restaurangerna och att den naturligt kan knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Kommissionen betonar att särskilda resurser bör avsättas för tillsynen, bl.a. för att kontrollera ordning och nykterhet samt tillstândshavarnas ekonomiska skötsamhet.

Besvärsrätt Vid tillståndsprövningen för en tilltänkt restaurangetablering skall stor uppmärksamhet ägnas polisens yttrande om ordningsläget i området samt miljöförvaltningens bedömning av risken för att närboende störs. Detta gäller vid prövningen av en nyetablering men även vid ansökningar om tillstånd för sena serveringstider. Kommissionen föreslår dessutom att skyddet för de närboende skall innefatta rätten att överklaga ett beslut om serveringstillstånd. Detta skrivs in i lagen. Länsstyrelsen ges också rätt att överklaga kommunens tillståndsbeslut om länsstyrelsen i sin tillsyn timer att beslutet inte överensstärnmer med lagstiftningens intentioner.

Restaurangklubbar Lagen tillåter att serveringstillstånd kan ges till slutna sällskap. Allmänt gäller då lägre krav både branschvana, lokaler och matutbud. De slutna sällskap som här avses är t.ex. ideella föreningar och företag. Genom att konstruera ett slutet sällskap som endast har till syfte att bedriva restaurangverksamhet kan reglerna för tillstândsgivningen kringgås. Givetvis är dessa sammanslutningar inte att betrakta som slutna sällskap i lagstiftarens mening. En företeelse som har blivit allt vanligare är de s.k. restaurangklubbarna. Dessa klubbar är som regel inriktade på diskoteksverksamhet med medlemskort, som berättigar till inträde. Restaurangklubbarna använder ofta lokaler som endast har tillstånd för servering till slutna sällskap. Klubbverksamheten drivs till övervägande del av personer utan tillräcklig branschvana. Vid sidan av de helt illegala spritklubbama konkurrerar de med de etablerade restaurangerna om delar av restaurangpubliken. Eftersom de åsidosätter de regler som gäller för vanliga restauranger bedriver de en osund konkurrens. Kommissionen föreslår att tillståndsmyndigheten alltid vid ansökningar från slutna sällskap skall ta del av föreningsstadgar, styrelse- eller ársmötesprotokoll, verksamhetsberättelse, m.m., för att pröva om det rör sig om en verklig förening eller en konstruerad sammanslutning i syfte att servera alkohol.

16 Sammanfattning

Inköp från bryggeri När möjligheten att sälja starköl direkt till restauranger infördes 1977 var det enligt kommissionens bedömning inte lagstiftarens avsikt att detta skulle innebära att bryggerierna även kunde sälja direkt till konsumenterna. Det är emellertid vad som sker genom att flera har upptäckt att det finns ett

kryphål i lagstiftningen, nämligen att konstruera ett tillfälligt slutet sällskap

därefter ansöker serveringstillstånd. Inköp från bryggerierna kan som om medföra väsentliga rabatter samt möjlighet att få disponera en s.k. ölpump. Kommissionen föreslår att lagstiftningen i denna del skärps. Endast innehavare av tillstånd för stadigvarande servering bör få köpa starköl direkt från bryggeri. Detta innebär att de som tillfälligt får servera alkoholdrycker hänvisas till Systembolaget även när det gäller inköp av starköl.

Anmälningsskyldighet vid ägarbyten

Kommissionen finner det otillfredsställande att personer med bristande lämplighet, exempelvis gjort sig skyldiga till ekonomiska brott eller serverat som

underåriga, kan förvärva restauranger med serveringstillstånd utan att detta

skall anmälas till tillståndsmyndigheten. Kommissionen föreslår att en anmälningsskyldighet av förvärv införs för de fall då det dominerande ägarinflytandet väsentligt har förändrats. Denna skyldighet bör inträffa när en ny ägares andel eller ägarinflytande uppgår till minst 50 % av restaurangrörelsen. Brister den nye tillstândshavarens lämplighet kan tillståndet dras in.

Legitimationsplikt

Ett problem som ofta uppmärksammas vid inspektioner är att personer som

inte har uppnått lagstadgad serveringsålder inte heller har legitimation med

sig. Det kan därför svårt att konstatera om personen i fråga är underârig vara

eller inte. Ord står mot 0rd. En naturlig åtgärd är att serveringspersonalen

begär att som kan antas inte ha fyllt 18 år styrker sin ålder med personer legitimationshandling. Det sker också vanligen, men långt ifrån alltid. Vid inköp av alkoholdrycker Systembolaget är det fullt accepterat att personalen begär legitimation i tveksamma fall. Krav att uppvisa legitimation förekommer också som ett naturligt inslag i många andra sammanhang. I ll § LHD stadgas att innan alkoholdrycker lämnas ut skall mottagaren på begäran

styrka sin ålder. Denna bestämmelse omfattar även servering. Det borde

därför inte uppfattas som ett alltför stort intrång i den personliga integriteten om denna regel används vid restaurangbesök i samma utsträckning som på Systembolaget. Kommissionen återkommer till frågor om ungdom och alkohol i slutbetänkandet.

Sammanfattning 17

Konkurser

I dag kan restaurang fortsätta att alkoholdrycker efter att rörelsen en servera gjort konkurs. Erfarenheten har visat att mindre seriösa tillstândshavare efter konkurs inte är lika med att följa gällande bestämmelser. Osunda en noga restaurangföretag kan också fördelaktiga villkor fortsätta att konkurrera med seriösa tillstândshavare lång tid efter en konkurs, bland annat med en

hjälp lönegarantin. Kommissionen föreslår att serveringstillståndet auto-

av matiskt skall upphöra vid konkurs. Serveringen kan fortsätta först efter att en ansökan beviljats. ny

Sanktionssystem

En de grundläggande principerna i regelsystemet är att om försäljning av

av alkoholdrycker leder till brister i nykterhet och ordning eller om bestärmnel-

i lagen inte efterföljs skall lagstiftningen innehålla möjligheter till admi-

serna

nistrativa ingripanden. Kommissionen föreslår att sanktionssystemet görs effektivare medge möjligheter att under begränsad tid dra in

genom att en

tillståndet suspension och att omedelbart återkalla serveringstillståndet vid

allvarliga överträdelser. Länsstyrelserna bör även i fortsättningen vara beslutsmyndighet för administrativa ingripanden.

Illegala spritklubbar

Klubbar med illegal verksamhet, bland annat alkoholservering utan tillstånd,

har funnits länge. De illegala spritklubbarna betalar ingen skatt, inga sociala avgifter och har dåligt utrustade lokaler. På dessa grunder kan de hålla lägre priser än restauranger med serveringstillstånd och klubbarna konkurrerar seriösa tillståndshavarna. Återkommande gör polis-

därmed illojalt med de myndigheten tillslag mot dessa klubbar för att stoppa den olagliga verksamheten. Trots beslag både alkoholdrycker och kontanter är det inte ovanligt av att lokalen kort tid efter polisens tillslag nytt används till samma verksamhet tidigare. Lokalen finns kvar och andra personer tar över driften. som

Kommissionen föreslår att fastighetsägare hyresvärdar som medvetet upplåter

lokal till olaglig alkoholservering lagregel görs straffansvariga. genom en ny

Fem reservationer och ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet.

L

f s

, .

r v L är: ::;$:ifp.2§f:z$Iäa-§I§å$r§

.

j

êügâágwá LA

s z ååh $z§Ii3{IÅb-.5z§ffqÃ3

ñäfcgssiâtâsâa güéäásâgá Lahti-unga :Vmtmg

Författningsförslag

Förslag till

i lagen 1977:293 handel med Lag om ändring om

drycker

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1977:293 om handel med drycker om dels 13, 32, 33, 39, 43, 45, 47, 48, 51, 52, 58, 61 och 62 §§ skall uppatt höra att gälla, införs efter nuvarande

dels att en ny paragraf närmast

50 § med nedan angiven lydelse, 18, 21, 23, 24, 30, 34, 36-38, 40-42, 44, 46, 54, samt dels att

56, 57, 59, 60, 63-65, 68, 69, 72, 76 och 78-80 skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller försäljning och in- Denna lag gäller försäljning av in-

försel spritdrycker, vin starköl försel spritdrycker, vin, starköl

av av och öl alkoholdrycker samt lättöl, och öl alkoholdrycker.

läskedrycker och andra alkoholfria

drycker. Beteckning i denna lag har betydelse som i lagen 1977:292 om samma tillverkning av drycker, m.m. Föreskrifter marknadsföring alkoholdrycker finns, förutom i denna om av lag, även i lagen 1978:763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.

2 § försäljning förstås varje form tillhandahållande dryck mot ersätt-

Med av av

ning.

20 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med partihandel avses försäljning till återförsäljare i och för hans rörelse. Annan försäljning benämnes detaljhandel, eller, den sker för förtäring på

om stället, servering.

3 §

Det är förbjudet att försälja alkoholdrycker rätt därtill föreligger enligt

om

denna lag.

4§ Utan hinder av bestämmelserna i Utan hinder denna lag få spritav denna lag får vin, starköl och öl drycker, vin och starköl till serveras

serveras till passagerare på järnvägs- på järnvägstâg i inter-

passagerare tåg i internationell trafik. Vin får nationell trañk. Vin får säljas för

säljas för kyrkligt behov enligt före- kyrkligt behov enligt föreskrifter

som

skrifter som meddelas regeringen, meddelas regeringen, eller efter

av av eller efter regeringens bestämmande regeringens bestämmande Socialstysocialstyrelsen. relsen.

Genom vad som föreskrives i denna lag göres inskränkningar i den rätt till försäljning som följer gällande bestämmelser tullager har

av om som

inrättats för förvaring proviant samt till försäljning obeskattade

av m.m. av varor i exportbutik.

5§

Om rätt att förfoga över alko- Om rätt förfoga över spritdryck-

att holdrycker som medföres vin och starköl medförs som pro- er, som som

viant fartyg och luftfartyg i inter- proviant på fartyg och luftfartyg i

nationell gäller särskilda bestämrnel- internationell trafik gäller särskilda

ser. bestämmelser.

6§

Om försäljning av spritdrycker, vin och starköl för tekniskt, industriellt,

medicinskt, vetenskapligt eller likartat ändamål gäller lagen 1961:181 om

försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat.

7§

Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på sådant sätt

att skador i möjligaste mån förhindras.

Den som tar befattning med försälj- Den tar befattning med försälj-

som

ning av drycker skall tillse att 0rd- ning alkoholdrycker skall tillse

av att

ning, nykterhet och trevnad råder på ordning och nykterhet råder förförsäljningsstället. säljningsstället.

F örfattningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 § Den tillverkar, säljer eller förmedlar försäljning av alkoholdrycker får som i sin rörelse lämna sådan dryck som gåva endast i form av varuprov. Vid handel med andra än alkoholdrycker får sådan dryck lämnas varor som gåva.

9 § Vid detaljhandel med och servering alkoholdrycker skall alkoholfria av drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

10 § Den är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap 7 § föräldrasom som balken får bedriva försäljning av alkoholdrycker.

11 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara säljas eller utlämnas till den kan antagas ha fyllt 20 âr. Motsvarande gäller vid som detaljhandel med öl och servering alkoholdrycker i fråga om den som kan av antagas ha fyllt 18 år.

Alkoholdrycker får säljas eller utlämnas till den som är märkbart påver-

kad alkohol eller annat berusningsmedel. av Utlämning alkoholdrycker skall vägras om det finnes särskild anledning av att antaga att är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. varan Innan alkoholdrycker utlämnas skall mottagaren på begäran styrka sin ålder.

12 § Det är förbjudet ombud eller på därmed jämförligt sätt anskaffa att som alkoholdrycker till den enligt 11 § har rätt att få sådan vara utlämnad som till sig. Det är också förbjudet att i större omfattning tillhandagå annan med att anskaffa alkoholdrycker.

Spritdrycker, vin eller starköl får gåva eller lån överlämnas till den

inte som

kan antas inte ha fyllt 20 år. Ol får inte som gåva eller lån överlämnas som till den kan antas inte ha fyllt 18 år. Vad sägs gäller inte när någon som nu bjuder en alkoholdryck för förtäring på stället. av

13 §

Försäljning av alkoholfria drycker,

är med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

14 § Starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent får säljas endast för export.

22 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Parti- och detaljhandelsbolagen

15 § För import och partihandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag partihandelsbolag, som staten äger. För detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag detaljhandelsbolag, som staten äger.

16 § Föreskrifter om bolagens verksamhet och drift samt särskild kontroll om från statens sida skall intagas i avtal som upprättas mellan staten och bolagen. Bolagen är skyldiga att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl bedrives uppenbarsätt som ligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet.

Import, export och partihandel

17 § Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 in-

föras till landet endast av partihandelsbolaget.

Spritdrycker, vin och starköl får inte hand sätt i 8 § tas om som avses

första stycket tullagen 1987:1065 av annan än partihandelsbolaget. Sådana

varor får av annan än bolaget förvaras på annat tullager än sådant har som inrättats för förvaring av proviant m.m. I övrigt gäller lagen 1973:980 om

transport, förvaring och förstöring av införselreglerade

varor, m.m. Spritdrycker och sådant vin, som har tillverkats inom landet, får säljas för export endast av partihandelsbolaget.

18 § Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet

av den som rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen 1987:1069 tullfrihet

om m.m. av handelsresande som medför varan i och för dennes rörelse som prov, av resande eller av person, som utför arbete transportmedel, för eget bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av regeringen, i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild för dennes eller person dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser meddelas regeringsom av en,

som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmelser,

av enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser meddelas regeringen. som av

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. enskild har mottagit dryckerna i arv eller genom testamenav person som

dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga bruk, enligt

te, om bestämmelser som meddelas av regeringen.

Vin och starköl medföres Spritdrycker, vin och starköl som

som som

proviant jämvägstâg i internatio- medförs som proviant på järnvägstâg

nell trañk, får införas i den utsträck- i internationell trafik, får införas i ning kräves för servering den utsträckning som krävs för servesom av under tågets färd inom ring passagerare under tågets färd passagerare av landet. inom landet.

19 §

Maltdryck införes till landet skall vara försedd med uppgift om till-

som

verkares samt varuslag på sätt angives i 14 § andra stycket

namn om som lagen 1977:292 tillverkning av drycker, m.m. om

För oförtullad maltdryck är försedd med uppgift enligt första stycket

som

gäller lagen 1973:980 transport, förvaring och förstöring av införselreg-

om letade varor, m.m.

Generaltullstyrelsen får för visst fall medgiva undantag från bestämmelserna i denna paragraf.

20 §

Partihandel med spritdrycker, vin och starköl fâr, med de i 22 och 23 §§ angivna undantagen, bedrivas endast av partihandelsbolaget.

21§ Partihandel med öl får bedrivas Partihandel med öl får bedrivas av av den har tillstånd enligt denna den har meddelats särskilt tillsom som

lag till detaljhandel med sådan stånd. särskilt tillstånd får Partihandel med öl får även be-

dryck. Efter

bedrivas den drivas tillverkare öl, lättöl eller

partihandel även av av av

yrkesmässigt bedriver parti- alkoholfria drycker.

som handel med eller alkohol- I ärende om tillstånd enligt första matvaror

drycker eller yrkesmässigt inför stycket skall tillståndsmyndigheten

fria

öl till landet. pröva sökanden med hänsyn till om

personliga egenskaper och övriga

omständigheter kan antas vara lämplig som tillståndshavare.

driver partihandel med fâr även sälja sådant öl för export.

Den som

24 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Detaljhandelsbolaget får sälja spritdrycker, vin och starköl till den har

som rätt att servera sådana drycker.

23 §

Den som enligt lagen 1977:292 om tillverkning med drycker, har

m.m. tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad för export och till vara partihandelsbolaget.

Den som har tillstånd att tillverka Den som har tillstånd att tillverka starköl får sälja sådan vara för starköl får sälja sådan för ex- vara ex-

port, till partihandelsbolaget, till port, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget och till annan detaljhandelsbolaget och till

annan tillverkare av starköl samt till den tillverkare starköl samt till den av har rätt att starköl. har meddelats stadigvarande

som servera som Overföras tillstånd till servering av serveringstillstånd.

alkoholdrycker enligt 36 § andra Overförs serverings- eller parti-

stycket annan, får överlâtaren handelstillstánd enligt 36 § andra

sälja sitt lager av dessa drycker till stycket någon får överlåtaannan,

sin efterträdare. ren sälja sitt lager alkoholdrycker

av

tillsin efterträdare.

Overlåter den som har rätt till detaljhandel med eller servering av öl sin rörelse till någon annan, får överlâtaren sälja sitt lager av öl till sin efterträdare.

För konkursbo eller dödsbo får utan hinder bestämmelserna i denna lag av

spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandelsbolaget samt

starköl och öl säljas till tillverkare sådan dryck enligt de föreskrifter av som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskilda omständigheter visas annars föreligga.

24§

Vid partihandel med alkoholdrycker Vid partihandel med spritdrycker,

är säljaren skyldig att förvissa sig vin och starköl är säljaren skyldig om att

att köparen har rätt att återförsälja förvissa sig att köparen har rätt

om varna. att återförsälja varan. Vid varje lager för partihandel med Vid varje partihandelsställe för starköl eller öl skall, om innehavaren starköl eller öl skall, innehavaren om är enskild person som själv före- inte är enskild själv föreperson som stár verksamheten, utses för står verksamheten

en upp- finnas minst en för

giften lämplig person, som har tillsyn uppgiften lämplig har person som

över försäljningen föreståndare. tillsyn över försäljningen förestån-

dare.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid partihandel med alkoholdrycker får endast anlitas anställd personal. Såld

vara får dock sändas genom annan till återförsäljare.

Detaljhandel

Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl

25 § Detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl fâr bedrivas endast av detaljhandelsbolaget.

26 §

Detaljhandelsbolaget beslutar om försäljningsställenas förläggning enligt

bestämmelser som meddelas av regeringen.

27 §

Försäljning får ske antingen som försäljning till avhämtning eller genom

försändning på rekvisition. Försändning på rekvisition skall begäran ske till köpare i ort där försäljningsställe saknas. För försändningen får detaljhandelsbolaget inrätta särskilt utlänmingsställe. Saknas också utlämningsställe, sändes varan med post eller allmänt kommunikationsmedel till lämplig hållplats eller station. Försändningskostnaden betalas av detaljhandelsbolaget.

28 § Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl får vara utlämnas till köpare förrän den har betalats.

29 § Spritdryck, vin eller starköl som hålles i lager skall begäran anskaffas om detaljhandelsbolaget finner hinder härför föreligga.

Detaljhandel med öl

30§ Detaljhandel med öl får bedrivas av Detaljhandel med öl är, med de indetaljhandelsbolaget och av den som skränkningar som föreskrivs i denna har meddelats särskilt tillstånd. lag, tillåten under villkor att lokalen, Tillstånd enligt första stycket gäller där verksamheten bedrivs, är godtills vidare och hänför sig till viss känd som livsmedelslokal enligt 22 § lokal detaljhandelsställe. livsmedellagen eller 16 resp. 37 § Tillståndsmyndigheten får i tillstånd livsmedelsförordningen samt att till detaljhandel med öl meddela de försäljning av matvaror bedrivs i föreskrifter som behövs. lokalen. Detaljhandel med öl får

26 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

även bedrivas av detaljhandelsbolaget samt tillverkare av öl, lättöl eller alkoholfridrycker.

3J§ I ärende om tillstånd enligt 30 § skall tillståndsmyndigheten pröva om sökanden med hänsyn till personliga egenskaper och övriga omständigheter kan antagas vara lämplig som tillståndshavare. Tillstånd till detaljhandel med öl skall om hinder föreligger enligt första stycket meddelas den som yrkesmässigt säljer matvaror till allmänheten matvaruhandlare, tillverkar öl, lättöl eller läske-

drycker tillverkare.

Overlåter tillståndshavare sin rörelse, kan tillståndsmyndigheten med-

giva att tillståndet överföres på för-

värvaren.

32§ För varje detaljhandelsställe skall, om tillståndshavaren är enskild person som själv föreslår verksam-

heten, utses en för uppgiften lämplig

person som utövar tillsyn över försäljningen föreståndare. För föreståndaren skall utses ersättare som

är lämplig för uppgiften. Vid detaljhandel med öl får endast

anlitas anställd personal. Såld vara

får dock sändas genom annan

köpare.

Författningjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33§ Matvaruhandlare får bedriva detaljhandel med öl endast i anslutning till försäljning av matvaror. Tillverkare får bedriva partihandel med öl genom kringföringsförsäljning och försäljning från sådant lager som är beläget på tillverkningsstället eller huvudsakligen avsett för kringföringsförsäljning eller partihandel. I sam-

band med sådan detaljhandel får till-

verkare sälja andra varor än öl

och alkoholfria drycker.

Tillstånd till detaljhandel med öl får meddelas den som har rätt att ser-

vera alkoholdrycker eller alkoholfria

drycker endast om särskilda skäl föreligger.

Servering

Tillståndsfrågor

34§

Servering av alkoholdrycker får ske Servering av spritdrycker, vin och

endast om tillstånd har meddelats. starköl får ske endast serverings-

om Utan tillstånd fär dock alkoholdryck- tillstånd har meddelats.

er serveras i militär mäss ombord på Servering av öl är, med de inörlogsfartyg. skränkningar som föreskrivs i denna

lag, tillåten under villkor att lokalen, där verksamheten bedrivs, är godkänd som livsmedelslokal enligt 22 §

livsmedelslagen eller 16 resp. 37 § livsmedelsförordningen samt att

servering av mat samtidigt bedrivs i lokalen.

35§ Upphävd tidigare.

28 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36§ Tillstånd till servering av alko- Serveringstillstånd hänför sig till

holdrycker hänför sig till viss lokal viss lokal eller annat avgränsat ut-

eller annat avgränsat utrymme. rnme

Overlâter tillstândshavare rörelsen, Overláter tillståndshavare rörelsen,

kan tillstândsmyndigheten medgiva kan tillståndsmyndigheten överföra

att tillståndet överföres på förvär- tillståndet på förvärvaren. varen. Den som förvärvat andel av rörelse med serveringstillstånd uppgående till minst 50 % av aktie- eller bolagskapitalet är skyldig att anmäla detta till tillståndsmyndigheten.

37§ Tillstånd kan avse servering av Serveringstillstånd kan avse serve-

alkoholdrycker ring

till allmänheten året runt eller till allmänheten året runt, årligen årligen under viss tidsperiod, under en viss tidsperiod, vid ett en- 2. i förening, klubb eller annat staka tillfälle eller under en enstaka slutet sällskap året runt eller årligen tidsperiod,

under viss tidsperiod, 2. till förening, företag eller annat 3. vid enstaka tillfälle eller under slutet sällskap året runt, årligen

enstaka tidsperiod. under en viss tidsperiod, vid ett Tillstånd enligt första stycket 1-2 enstaka tillfälle eller under en engäller tills vidare. Tillståndsmyndig- staka tidsperiod. heten får dock om särskilda skäl före- Serveringstillstånd kan avse serveligger begränsa tillstândets giltighet ring på luftfartyg, fartyg eller järn-

till viss tid. vägståg i inrikes trafik trafikserve-

ring. Tillståndsmyndigheten får begränsa

serveringstillstândets giltighet till viss

tid samt meddela de föreskrifter som behövs.

38§ Tillstånd till servering kan gälla Serveringstillstånd kan gälla såväl alla slag av alkoholdrycker eller spritdrycker vin och starköl eller som begränsas till att avse någon eller begränsas till eller två dessa en av några av dessa drycker. drycker.

Författningsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd till servering på luftfartyg,

fartyg eller järnvägståg i inrikes

trafik trajikservering får avse vin,

starköl eller öl eller, om särskilda skäl föreligger, alla slag av alkoholdrycker.

39§

Tillstånd till servering av alko-

holdrycker på nöjes- eller idrottsplats

får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Första stycket gäller tillstånd till servering i slutet sällskap enligt 37 § första stycket

40§

Vid tillståndsprövningen skall sär- Vid tillstândsprövningen skall sär-

skilt beaktas behovet av serveringen, skilt beaktas serveringen riskerar om

sökandens lämplighet att bedriva att medföra alkoholpolitiska olägenservering av alkoholdrycker och heter, sökandens lämplighet att beserveringsställets tjänlighet för ända- driva servering alkoholdrycker

av målet. och serveringsställets tjänlighet för Vid prövningen skall särskild hän- ändamålet.

syn tas till sökandens lämplighet med Den som söker tillstånd skall visa avseende pâ laglydnad och benägen- att han är lämplig att bedriva

serve-

het att fullgöra sina skyldigheter mot ring alkoholdrycker och

av att servedet allmänna. ringsstället är tjänligt för ändamålet.

Tillståndsmyndigheten skall ta sär-

skild hänsyn till att sökanden visar sig lämplig med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Om serveringen kan befaras med-

föra olägenheter från alkoholpolitisk

synpunkt får tillstånd vägras även om sökanden uppfyller kraven i första stycket.

41 § Tillstånd till servering får meddelas Tillstånd för servering till allmänendast om det kan antagas att till- heten får endast meddelas den som handahållande av lagad mat kommer har ett serveringsställe med kök som

att utgöra en betydande del av rörel- är godkänt för allsidig matlagning sen. och som tillhandahåller lagad mat.

F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillstånd till servering öl får Tillstånd för tillfällig servering och av

dock meddelas lagad mat finns till slutet sällskap får meddelas den

om tillgå eller i särskil- har serveringställe till-

att annat fall om som ett som

da skäl föreligger. handahåller lagad mat. Utan hinder av första eller andra

stycket får serveringstillstånd med-

delas för vin och starköl i foajé till teater eller konsertlokal. Alkoholserveringen får dock endast ske i pauser

under pågående föreställning.

Servering alkoholdrycker från av s.k. minibarer på hotellrum får ske

på hotell med serveringstillstånd.

Regeringen, eller efter regeringens

bestämmande, Socialstyrelsen får meddela närmare bestämmelser om serveringens bedrivande. Den har meddelats tillstånd som enligt tredje eller fjärde styckena får även servera öl.

42§

Ombyggnad serveringsställe Ombyggnad av serveringsställe som

av som medför väsentlig ändring medför väsentlig ändring av serveav serve-

ringslokalerna eller innebär ringslokalerna kräver särskilt med-

som

inrättande drinkbar kräver särskilt givande tillståndsmyndigheten.

av av medgivande tillstândsmyn- Drinkbar skall vara en mindre väsav digheten. Drinkbar skall entlig del restaurangen, inrättad i vara en av mindre väsentlig del restaurangen, nära anslutning till matsal. av inrättad i nära anslutning till matsal.

43§ T illståndsmyndigheten får i tillstånd till servering av alkoholdrycker med-

dela de föreskrifter som behövs.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Serveringens bedrivande

44§ För serveringsställe, där servering På ställe med serveringstillstånd

kräver tillstånd enligt denna lag, enligt denna lag, skall tillståndshava-

skall finnas föreståndare med uppgift eller honom utsedd serverings-

ren av att utöva tillsyn över serveringen. ansvarig personal utöva tillsyn över

För föreståndare skall finnas erfor- serveringen och närvarande

vara derligt antal ersättare. under hela serveringstiden. Föreståndare och ersättare skall Serveringsansvarig personal skall med hänsyn till sina egenskaper och med hänsyn till sina egenskaper och

övriga omständigheter vara lämpliga övriga omständigheter lämplig

vara för uppgiften. för uppgiften. Föreståndare för serveringsställe Tillståndshavaren skall till till-

där spritdrycker, vin och starköl får ståndsmyndigheten anmäla vilka

serveras och ersättare för denne skall har utsetts till personer som an-

vara godkända av tillståndsmyndig- svariga för alkoholserveringen.

heten. För servering spritdrycker, vin av

eller starköl får endast anlitas perso-

nal som är anställd av tillståndshavaren. Restaurangskolor med serve-

ringstillstånd får dock i utbildnings-

syfte även anlita restaurangskolans elever.

45 § Alkoholdrycker får serveras om föreståndare eller ersättare är närvarande på serveringsstället. Vid bedrivande av serveringsrörelse för spritdrycker, vin och starköl får endast anlitas personal som är anställd av tillståndshavaren.

46§

Servering av öl får påbörjas Servering av spritdrycker, vin och

tidigast klockan 07. 00 och servering starköl fâr påbörjas tidigast klockan av andra alkoholdrycker tidigast 11.00 och bör avslutas senast klockan 12.00. Serveringen alko- klockan 01.00. av

holdrycker skall avslutas senast Tillstândsmyndigheten får förordna

klockan 01. 00. Tillståndsmyndigheten förlängd serveringstid, dock om får dock förordna om andra tider för längst till klockan 03.00.

serveringens bedrivande. Serveringsställe skall utrymt

vara Första stycket gäller vid trafik- senast 30 minuter efter serveringsservering. tidens utgång stängningstid.

32 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna paragraf skall inte tillämpas för hotellrum. med minibar.

47 § Serveringsställe skall vara utrymt

senast 30 minuter efter serverings-

tidens utgång stängningstid.

48 § Vid servering av spritdrycker, vin

och starköl skall lagad mat finnas att

tillgå.

49 § Tillstândshavare är skyldig att hos detaljhandelsbolaget köpa alla spritdrycker, allt vin och allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.

50 § Priser på alkoholdrycker får vid servering sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall

avvägas så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt främjas.

NY § Särskild mättjiillhet skall iakttas när

alkoholdrycker används i restaurang-

ernas marknadsföring.

51 § Servering av alkoholdrycker i drink-

bar får endast äga rum om servering

samtidigt bedrives i annan del av serveringsstället. Detta gäller ho-

tell, där flertalet gäster har inackor-

dering med helpension.

52 § Självservering av spritdrycker, vin

eller starköl får bedrivas endast efter

särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten.

53 §

Pâ serveringsställe får åtgärder vidtagas i syfte att förmå gäst till inköp av

alkoholdrycker.

Författninggförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54§ Från serveringsställe får någon Från serveringsställe får inte någon medföra eller tillåtas medföra serve- medföra eller tillåtas medföra spritrad eller på annat sätt där utlämnad drycker, vin eller starköl med undanalkoholdryck. tag för hotellrum med minibar.

Förvarings- och förtäringsförbud

55 §

Vid försäljning av maltdrycker eller alkoholfria drycker får malt- och läske-

drycker förvaras i annat kärl än det i vilket drycken har levererats av till-

verkaren. Kärl eller sådan dryck, som är avsedd för försäljning, får för-

ändras av återförsäljaren.

56§ På serveringsställe, för vilket till- Pâ ställe med serveringstillstånd får stånd till servering av alkoholdrycker inte någon dricka eller tillåtas dricka gäller, får någon dricka eller tillå- andra alkoholdrycker än vad har som tas dricka andra alkoholdrycker än serverats i enlighet med tillståndet. vad som har serverats i enlighet med Stadgandet skall inte gälla på hotelltillståndet. rum.

heller får någon dricka eller Inte heller får någon dricka eller

tillåtas dricka alkoholdrycker tillåtas dricka alkoholdrycker

serveringsställe där alkoholdrycker serveringsställe där alkoholdrycker

får serveras eller i lokal, som yrkes- inte får eller i lokal, serveras som

mässigt upplåtes för anordnande av yrkesmässigt upplåts för anordnande sammankomster i slutna sällskap vid av sammankomster i slutna sällskap

vilka mat och drycker tillhandahålles vid vilka mat eller dryck tillhandaav innehavaren eller genom dennes hålls av innehavaren eller genom

försorg och där servering av alko- dennes försorg och där servering av holdrycker är tillåten. alkoholdrycker inte är tillåten.

Alkoholdrycker som får serveras Alkoholdrycker som inte får servei lokal som avses i denna paragraf ras i lokal som avses i denna parafår heller förvaras i sådan lokal graf får inte heller förvaras i sådan eller därtill hörande utrymmen annat lokal eller därtill hörande utrymme än om det är uppenbart att drycken annat än om det är uppenbart att är avsedd att drickas på stället. drycken inte är avsedd att drickas på stället.

Förfarandet vid lagens tillämpning

57§

34 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 §

annan

Tillstånd till Servering, av Tillstånd .till Vérvcringgçiziv

;annan

alkohöldryckert- rtrafikse-rvering alkoholdrycker äng afikservering ;meddelas axvden kommun därzrserve-

tingsstället är beläget, .. ..

Tillstånd, till. ttáfálvçservering Tillstånd till. trafilkserveñng med-

med r delas länsstyrelsen i :det .lära där delas av den komrñttn, där det företag

av

det företag vill bedriva vill bedriva serveringen har sitt

som. serve- som ringen har sitt säte. Har företaget säte. Har företaget säte inom. lan-

säte inom landet, meddelas tillstånd det, meddelas tiilstånçlbav Stockholms

av länsstyrelsen z Stockholms län. vkontmung i

g 59 §

Ansökan tillstånd enligt 57 och Ansökan om tillstånd Enligt 57 och

om

58 §§ göres skriftligen hosvtiltstándsa 58 görs skriftligen hos [conz-

ntyndigheten. mtznen., 3 i v

Komüfiltüäüfåtia Jtzçcljvgift för

.

vningenfgienlágt de grunder .Sam

sluta.: avllcornmunptllmäktigel

,

Av dem sorti: erhållit tillstånd -enligt

denna tag får kommurzettäven avznt

avgzjt får tillsyn :enllgt;69

60 §

I ârendejvm tillstånd till servering jfEn änsäkangååibmätillstánd itä serves

aglltahtjldryckerçtenligt första äng av; alkohbldryrker enligt

av

stycket I och 2 ska tillståndsmynv första stycket frpch 2 fårlrite bgdallas

digneten alltid inhämta, yttranden polismyndighetens .yttrande ntnnfatt från polismyndighet aöh kommun inhänztas. f

.

fullmäktige i den kommunidär serve- amökan om tillstånd avser

en

ringen skalllbedrivas. servering av alkoholdrycker inom

I ärende tiltståndtill servering . g eller invid .nzilitärt område får den

om

av alkohqldryclcer inom eller invzfd dessntonz inte bifallas utan att yttran-

militärt område skall tillstándsrnyn- de itzhämtats från vederbörande mili-

digheten, utöver vad som sägs i tära chef

inhämta yttrande får: Bestämmelsen V t första g stycket gäller första stycket, vederbörande militära A ifråga ävezfärirzg till:

Chef även om av

Kommunfullmäktige får uppdraget ät stånd enligt 36 § andra stycket.

kommunalt organ eller åt en eller

flera särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgtva yttrandet. Yttrande skall vara tillståndsmyn-

digheter: tillhanda men; tre månader från det ytttáttdebbegätâdegs; om inte

llstândsmyndi gheten: i det särskilda

fallet bestämmer något annat. Kan

yttrande inte lämnas inom angiven

F örfattningsförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63§

Har den som fått tillstånd till Har den fått serverings- eller som detaljhandel med öl eller till ser- partihandelstillstånd avlidit eller fått

vering av alkoholdrycker avlidit, förvaltare enligt ll kap 7 § föräldra-

försatts i konkurs eller fått förvaltare balken med uppdrag omfattar som

enligt 11 kap 7 § föräldrabalken med rörelsen och vill dödsboet eller föruppdrag som omfattar rörelsen och valtaren fortsätta rörelsen, skall anvill dödsboet, konkursboet eller mälan göras till tillstândsmyndig-

förvaltaren fortsätta rörelsen, skall heten. Anmälan skall ha inkommit

anmälan göras till tillståndsmyn- senast två månader efter dödsfallet

digheten med uppgift om förestån- eller beslutet förvaltare. Har om dare. Anmälan skall ha inkommit anmälan inkommit inom föresenast två månader efter dödsfallet skriven tid, upphör tillståndet att respektive edgångssammanträdet eller gälla den dag anmälningstiden utgick. beslutet om förvaltare. Har anmälan Har den som fått serverings- eller inkommit inom föreskriven tid, partihandelstillstånd försatts i konupphör tillståndet att gälla den dag kurs, upphör tillståndet att gälla. Vill amnälningstiden utgick. konkursboet eller konkursförvaltaren fortsätta rörelsen skall ansökan därom göras till tillståndsmyn-

digheten. Tillståndsmyndigheten skall

behandla en sådan ansökan med förtur.

36 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 § Föranleder sådan försäljning Servering av spritdrycker, vin eller av alkoholdrycker äger med starköl som äger rum med tillstånd som rum tillstånd enligt denna lag olägenheter enligt denna lag skall ske med återi fråga ordning, nykterhet och hållsamhet och får inte föranleda om trevnad eller iakttages bestämmel- olägenheter i fråga om ordning och

i denna lag eller med stöd där- nykterhet. Uppkommer sådan olägen-

serna meddelade föreskrifter, skall till- het eller iakttas inte bestämmelserna i av ståndsmyndigheten återkalla tillstån- denna lag eller med stöd därav med-

det eller begränsa det till att avse delade föreskrifter skall länsstyrelsen

viss eller vissa drycker. Finns anled- använda sådan sanktion enligt denna

ning antaga att tillfredsställande paragraf som länsstyrelsen bedömer

förhållanden kan åstadkommas utan tillräcklig för att åstadkomma rättel-

att så ingripande åtgärder vidtages, Sanktioner är varning, särskild

se. får tillståndshavaren i stället med- föreskrift, suspension, återkallelse delas varning eller särskilda före- och interimistisk återkallelse. skrifter. Första stycket tillämpas även i fall Första stycket tillämpas även i fall då tillståndshavaren inte längre kan

då tillståndshavaren inte längre kan anses lämplig att bedriva servering av lämplig att bedriva försäljning spritdrycker, vin eller starköl eller

anses alkoholdrycker eller de annars de förutsättningar som gäller av annars förutsättningar som gäller för med- för meddelande av tillstånd inte längdelande tillstånd längre före- re föreligger. av ligger. Första och andra styckena gäller i I ärende enligt första eller andra tillämpliga delar även partihandel

stycket kan godkännande av förestån- med öl.

dare eller ersättare för föreståndare Arende om sanktion enligt denna återkallas. paragraf prövas av länsstyrelsen i det

län där försäljningsstället är beläget.

Saknas fast försäljningsställe prövas

ärendet av länsstyrelsen i det län där

företaget har sitt säte. Har företaget inte säte inom landet, eller gäller

ärendet örlogsfartyg, prövas ärendet länsstyrelsen i Stockholms län. av Länsstyrelsen skall självmant ta upp

frågor om åtgärd enligt denna para-

graf. Frågor om sådana åtgärder

skall även tas upp på begäran av

kommun där serveringen bedrivs.

F örfattningsförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65§ Föranleder försäljning av alkohol- Föranleder detaljhandel med eller

fria drycker olägenheter ifråga om servering av öl olägenheter ifråga om

ordning, nykterhet och trevnad skall ordning och nykterhet, eller följs inte den som bedriver försäljningen med- bestämmelserna i denna lag skall den delas varning eller förbjudas att som bedriver försäljningen meddelas fortsätta verksamheten. I sådant varning eller förbjudas fortsätta verkärende kan även meddelas föreskrift- samheten. I sådant ärende kan även er om försäljningens bedrivande. meddelas föreskrifter om försäljning-

ens bedrivande.

Ärende i första stycket Arende i första stycket som avses som avses prövas av länsstyrelsen i det län där prövas av länsstyrelsen i det län där

försäljningsstället är beläget. Saknas försäljningsstället är beläget. Saknas

fast försäljningsställe äger 58 § fast försäljningsställe prövas ärendet andra stycket motsvarande tillämp- av länsstyrelsen i det län där förening. taget har sitt säte. Länsstyrelsen skall självmant ta upp frågor om åtgärd enligt denna paragraf. Frågor om sådana åtgärder skall även tas upp på begäran av kommun där serveringen eller detaljhandeln bedrivs.

66 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får om synnerliga skäl föreligger förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker. Länsstyrelsen får för visst tillfälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker.

67 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse, om annorlunda förordnas.

68§ Länsstyrelsens beslut enligt denna Länsstyrelsens och kommunens beslut lag får överklagas hos kammarrätten. enligt denna lag får överklagas hos länsrätten. Närboende får överklaga kommunens och länsstyrelsens beslut om tillståndsfrågor enligt denna lag. Länsstyrelsen får överklaga kommunens beslut om serveringstillstånd.

38 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn

69 § Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Länsstyrelser, socialnärnnder och polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Polismyndigheter och socialnämnd- Den omedelbara tillsynen över

er skall underrrätta länsstyrelsen om efterlevnaden av bestämmelserna i

förhållanden som är av betydelse för lagen utövas av kommunen och av

länsstyrelsens tillsyn. polismyndigheten.

Kronofogdemyndigheter skall under- Polismyndigheter och socialnänmrätta länsstyrelsen när den som har der skall underrätta länsstyrelsen om tillstånd att servera alkoholdrycker förhållanden som är av betydelse för brister i sina åligganden att erlägga länsstyrelsens ingripanden enligt 64

skatter eller socialavgifter. På be- och 65 §§.

gäran skall skattemyndigheter och Polismyndigheten skall underrätta andra myndigheter som uppbär eller kommunen om förhållanden som är driver in skatter eller avgifter lämna av betydelse för kommunens tillsyn. uppgifter länsstyrelsen behöver Kronofogdemyndigheter skall undersom

för tillstândsprövning eller tillsyn rätta den kommun som lämnat till-

enligt denna lag. stånd till servering av alkoholdrycker om den som har sådant tillstånd brister i sina åligganden att erlägga skatter eller socialavgifter. På bekommunen skall skattemyngäran av digheter och andra myndigheter som uppbär eller driver in skatter eller avgifter lärrma uppgifter som kommunen behöver för tillståndsprövning eller tillsyn enligt denna lag.

70 § Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen är skyldig att anfordran tillstândsmyndigheten förete bokföringen i rörelav sen. Han är dessutom skyldig att lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter regeringen, eller efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen meddelar.

71 § v Tillsynsmyndighet har rätt att anfordran få upplysningar och handlingar som behövs för tillstånd enligt denna lag. För fullgörande av åliggandena enligt 69 § är tillsynsmyndighet berättigad till tillträde till försäljningsställe med tillhörande lokaler.

Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansvar, m.m.

72 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller, om tillstånd behövs, utan rätt enligt denna lag, 2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats annat sätt än

som sägs i 49 döms för olovlig försäljning alkoholdrycker till böter eller

av

fängelse i högst två år. Ar brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande

av om

brottet är grovt skall särskilt beaktas om försäljningen har utgjort led i

en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning.

Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lokal vetskap om att lokalen används för olaga servering av

alkoholdrycker och underlåter han att

göra vad som skäligen kan begäras för att upplåtelsen att upphöra, skall han om verksamheten fortsätter eller återupptas i lokalen, anses ha

främjat verksamheten och dömas till

ansvar enligt första stycket, andra punkten.

73 § Om ansvar för olovlig införsel och utförsel alkoholdrycker finns bestämav melser i lagen 1960:418 straff för varusmuggling. om

74 §

Den som i strid mot 12 § uppsåtligen eller av oaktsamhet anskaffar alkoholdrycker annan dömes för olovligt anskaffande alkoholdrycker till påföljd

av som angives i 72

75 § Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem

döms för olovligt innehav av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst

ett år.

76 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar alkoholdrycker i strid mot 11 § till någon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder eller som är märkbart påverkad alkohol eller berusav annat

ningsmedel, eller vid partihandel underlåter att sätt föreskrivs i 24 §

som

första stycket förvissa sig att köparen har rätt att återförsälja döms

om varan,

för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst månader.

sex

40 F örfattrzingsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För olovlig dryckeshantering dömes För olovlig dryckeshantering dömes

också den försäljer alkoholfria också den som försäljer öl i strid mot

som drycker i strid mot förbud som med- förbud som meddelats enligt 65 § delats enligt 65 förvarar drycker i förvarar drycker i strid mot 55 § strid mot 55 § eller tillåter alkohol- eller tillåter alkoholförtäring eller förtäring eller förvaring alko- förvaring av alkoholdrycker i strid av holdrycker i strid mot 56 mot 56

77 §

Bryter gäst på serveringsställe mot 54 eller 56 § döms till penningböter.

78 § I ringa fall skall dömas till straff för gärning som avses i 72 och 7446 §§. För försök till brott som avses i 72 och 74 §§ dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Har flera medverkat till gärning i 72, 74-76 eller vid försök som avses i andra stycket, äger 23 kap. 4 och 5 brottsbalken motsvarande som avses tillämpning. Den till vilken alkoholdrycker har sålts eller annars har anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

79§ Drycker har varit föremål för Alkoholdrycker som har varit föresom brott enligt denna lag eller värdet mål för brott enligt denna lag eller därav samt utbyte sådant brott värdet därav samt utbyte av sådant av skall förklaras förverkade, det brott skall förklaras förverkade, om om

är uppenbart obilligt. Förverkande det är uppenbart obilligt. Förver-

av drycker kan ske även hos den är kande av alkoholdrycker kan ske som fri från från brottet enligt 78 även hos den som år fri från ansvar ansvar § tredje stycket andra meningen. från brottet enligt 78 § tredje stycket andra meningen.

Föremål har använts hjälpmedel vid brott enligt 72 eller 74 § eller som som dess värde får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller av annan grund särskilda skäl föreligger.

80§

I fråga om drycker som kan an- I fråga om alkoholdryck som kan

tagas bli förverkad enligt denna lag antas bli förverkad enligt denna lag gäller lagen 1958:205 om för- gäller lagen 1958:205 om förverkverkande alkoholhaltiga drycker m ande av alkoholhaltiga drycker m m i av i tillämpliga delar. Dryck som har tillämpliga delar. Alkoholdrycker som m lagts upp tullupplag av annan än har lagts upp tullupplag av annan

partihandelsbolaget skall anses som än partihandelsbolaget skall anses

förverkad den har tagits ut som förverkad om den inte har tagits om från upplaget inom 30 dagar från ut från upplaget inom 30 dagar från

Författningsförslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppläggningen. Vad som nu har sagts uppläggningen. Vad har sagts som nu gäller även i fråga om sådan dryck gäller även i fråga sådan alkoom

som för till fällig förvaring har om- holdryck för tillfällig förvaring

som

händertagits av tullmyndighet utan att har omhändertagits av tullmyndighet

läggas upp på tullupplag. utan att läggas på tullupplag. upp

81 § Chefen för utrikesdepartementet får medgiva undantag från 49 och 56 §§ pâ begäran av främmande stat och internationell organisation i lagen som avses 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall.

;Eâáevggrçzwáe Fø5åøä$§s§ge:f2

;2;:1;,åaagy,3mç3 gââgâgsázgwkâñ. eämxwrm-

sváw

§32 ::V

1 Inledning

1.1 Uppdraget

Alkoholpolitiska kommissionen tillsattes efter bemyndigande regeringen av den 19 december 1991 med uppdrag att göra bred översyn den svenska en av

alkoholpolitiken. I direktiven, se bilaga har behovet genomlysning inom

av vissa områden särskilt markerats. Av direktiven framgår att kommissionen särskilt bör uppmärksamma reglerna om tillstånd till servering alkoholav drycker enligt lagen 1977:293 handel med drycker LHD, liksom om bestämmelserna om serveringens bedrivande och andra frågor gäller som

alkoholserveringen. Kommissionen bör, enligt direktiven, analysera hur lagstiftningen tillämpas i praktiken och kan föreslå lagändringar i de fall kommissionen finner att

vissa bestämmelser kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion. I andra fall kan reglerna behöva förtyd-

ligas eller skärpas för att bättre fylla ett alkoholpolitiskt syfte. Härigenom bör lagstiftningen kunna vinna i trovärdighet. Alkoholservering är inte reglerad på gemenskapsrättslig nivå i EG och inte heller inom för EES-

ramen

avtalen. Den kan varje land självt bestämma Ett ikraftträdande EES-

om. av

avtalen och ett medlemsskap i EG kan dock vittgâende effekter för den

svenska alkoholpolitiken i sin helhet. Detta beaktas i kommissionens arbete. Kommissionen redovisar översynen av serveringsbestärnrnelserna och för-

slagen till lagändringar i detta delbetänkande. Särredovisningen är delvis betingad av en strävan att tidsmässigt samordna kommissionens översyn

av ser-

veringsbestärnmelsernas materiella innehåll med LHDLVM-utredningens

analys av möjligheterna för och konsekvenserna att föra över tillståndsgivav ningen från länsstyrelserna till kommunerna. sistnämnda utredning presenteras närmare i avsnitt 1.3.

44 Inledning

1.2 Arbetets bedrivande

Sekretariat

För kartläggning och analys serveringsbestämmelserna i LHD samt fram-

av

tagande förslag till förändringar lagstiftningen har Alkoholpolitiska

av av kommissionen anlitat utredningssekreteraren Peter Carlsten från Stockholms

socialförvaltning. Till översynen av serveringsbestämmelserna har också knu-

tits referensgrupp bestående avdelningsdirektör Hans Agnéus, en av Socialstyrelsen, samordnare Bo Ekholm, Göteborgs stad, byrådirektör Göran

Franke, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, verkställande direktör Lennart

Karlsson, Baldakinenrestaurangerna AB, och departementssekretare Kjell

Stridsman, Socialdepartementet.

Sammanträden

Alkoholpolitiska kommissionen har behandlat serveringsbestärnmelserna vid

åtta sammanträden. Anföranden inför kommissionen har hållits av Hans Agnéus, Lennart Karlsson, vice VD Allan Nyrén, Sveriges Hotell- och Res-

taurangförbund och förbundsordförande Seine Svensk, Hotell- och Restauranganställdas Förbund. Den särskilde utredaren Susanne Billum och

sekreteraren Peter Gerdman från LHDLVM-utredningen har också medverkat vid sammanträden i kommissionen.

Referensgruppen har hållit fyra sammanträden och i övrigt haft fortlöpande

kontakt med sekreteraren.

Riksdagens socialutskott och Alkoholpolitiska kommissionen anordnade en hearing den framtida svenska alkoholpolitiken den 26 novem-

gemensam om

ber 1992 i riksdagens f.d. andrakammarsal. SoU betänkande 199293:SoU17, bilaga 1 Serveringsbestämmelserna berördes vid detta tillfälle i anförande av förbundssekreterare Birgitta Kihlberg, Hotell- och Restauranganställdas Förbund samt av Robert Fägersten, VD i Svenska Bryggareföreningen.

Enkät

I november 1992 genomförde kommissionen i samarbete med LHDLVM-

utredningen enkät tillämpningen lagen handel med drycker till en om av om samtliga länsstyrelser och till 90 landets 286 kommuner. Svenska Komav munförbundet svarade för kommunurvalet och har även hjälpt till med beräkningen vissa statistikuppgifter. Redovisningen av enkäten finns i av bilaga 5.

Inledning 45

Konferens för alkoholhandläggare

Den 17-18 november 1992 höll Storstadsdelegationen ett samarbetsorgan för

de större kommunerna i landet en konferens för handläggare av LHD-ären- den i Västerås. Vid samma tid och samma ort hade Socialstyrelsen inbjudit alkoholhandläggama vid landets samtliga länsstyrelser till konferens. Vid dessa två konferenser, som delvis hölls gemensamt, medverkade sekreterarna i Alkoholpolitiska kommissionen och LHDLVM-utredningen med anföranden och deltagande i diskussioner om förändringar av lagen om handel med

drycker. Sekreterarna hade till konferensen sammanställt ett antal frågor som

bl.a. rörde kommunal tillståndsgivning, tillsynsverksamheten och administra-

tiva sanktioner. Dessa frågor hade skickades ut till konferensdeltagarna i

förväg.

Uppvaktningar, arbetsplatsbesök, m.m.

Alkoholpolitiska kommissionens sekretariat har besökts av företrädare för

Stockholms socialförvaltning, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund samt socialchefen i Norrköping med anledning av arbetet med översyn av serve-

ringsbestämmelserna. sekretariatet har som ett led i kartläggningsarbetet genomfört arbetsplatsbesök vid länsstyrelserna i Jämtlands, Malmöhus och Stockholms län samt Sundsvalls kommun.

1 LHDLVM-utredningen

Regeringen har genom beslut den 27 maj 1992 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillstândsgivningen enligt lagen 1977:293 om handel med drycker LHD förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Utredningen har haft

att redovisa de förslag till lagändringar som en kommunalisering av tillståndsgivningen skulle erfordra, samt även överväga vilken besvärsordning och överklagningsrätt som bör gälla. I uppdraget ingick vidare att utreda om socialnärrmdema skall ges det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt lagen 1988:870 om vård

av missbrukare i vissa fall LVM. Utredningen har antagit namnet LHDLVM-utredningen. Utredningen har i april 1993 avslutat sitt arbete och lagt fram sina förslag i betänkandet Kommunernas roll på alkoholomrádet och inom missbrukarvården, SOU 1993:31. Länsstyrelsernas roll har övervägts av ett flertal utredningar pâ senare tid.

Gemensamt är att de anser att uppgifterna bör ändras från individuell ärende-

46 Inledning

handläggning till tillsyn, utvärdering, uppföljning och utveckling. l Riksrei-

sionsverkets rapport dnr 1983:1105 Statlig tillsyn över kommunerna an-

fördes det att tillsynen i betydelsen regelkontroll bör tonas ner och att verksamheten i stället bör inriktas mot en skyldighet att påtala när lagar osh andra bindande föreskrifter inte följs. I betänkandet Länsstyrelsens sociala

funktioner Ds C 1989:9 framkom att länsstyrelsen borde få en annan roll

än för närvarande och framdeles i stället svara för den regionala tillsynen. Organisationskommittén för genomförandet av en ny regional statlig förvaltning uppdrog därefter Statskontoret att utreda resursbehoven vid länsstyrelsernas sociala funktioner. Statskontoret har i en rapport Länsstyrelsernas sociala funktioner resursbehov, PM 1990-08-14 konstaterat att om det skall vara möjligt för länsstyrelserna att fullgöra sina uppgifter, framför allt tillsynen, fordras antingen ett stort resurstillskott eller att resurser frigörs. Statskontoret ansåg det möjligt att genomföra lagändringar, som skulle frigöra så stora resurser att tillsynsuppgifterna skulle kunna utföras inom ramen för befintliga resurser. Därvid föreslog Statskontoret att tillståndsprövningen i LHD skulle överföras till kommunerna. I regeringens folkhälsoproposition 19909l:l75 anförs flera skäl för att tillståndsprövningen i LHD bör föras över till kommunerna. Dessutom ligger en kommunalisering av tillståndsgivningen i linje med länsstyrelsernas nya uppgifter och funktion. I folkhälsopropositionen uttalade föredragande departementschef att en kommunalisering skulle frigöra resurser hos länsstyrelserna för de viktiga tillsynsfunktionerna. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen delade Socialutskottet 199091:SoU23 regeringens uppfattning att det finns flera skäl som talar för att överföra tillståndsprövningen till kommunerna. Socialutskottet har även

tidigare se ex 199192:SoU15 gjort uttalanden i samma riktning.

l regeringens proposition om en ny statlig regional förvaltning 198889: 154 utformades grunderna för den nya samordnade länsförvaltningen. Reformen genomfördes l juli 1991 och innebär att länsstyrelsen utifrån ett samlat regionalt perspektiv skall övervaka den nationella politiken inom ett stort antal verksamhetsområden i länet. Myndigheten skall enligt reformen bland annat svara för uppföljning och utvärdering av hur de nationella målen nås, Länsförvaltningsreformen följdes upp i 1992 års budgetproposition där det bl.a. anges att länsstyrelsernas uppgift i framtiden skall vara att som en opartisk instans tillse att statsmakternas intentioner det sociala området efterlevs. En tillämpning av detta inom LHD:s område innebär, enligt Socialdepartementets avsnitt i budgetpropositionen, att länsstyrelserna lämnar den individuella ärendehandläggningen till förmån för en mer generell tillsyn och uppföljning. Om tillståndsgivningen förs över till kommunerna betyder detta i konsekvens med länsförvaltningsreformen bl.a. att länsstyrelsen i stället skall övervaka att kommunernas rättstillämpning och ärendehandläggning

Inledning 47

enligt LHD sker på ett tillfredsställande sätt och i enlighet med lagstiftningen. LHDLVM-utredningen föreslår att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Förutom de skäl till kommunalisering som tidigare utredningar har anfört, framhåller LHDLVM-utredningen att förslaget ligger i linje med de allmänna decentraliseringssträvandena i samhället. Utredningen anför vidare att kommunerna har den bästa lokalkännedomen, att en fråga inte bör handläggas en högre nivå än saken kräver och att förslaget innebär att det dubbelarbete försvinner som tidigare förekommit vid länsstyrelser och kommuner. I samband med att kommunerna föreslås bli beslutsmyndighet föreslår utredningen också att det kommunala vetot avskaffas. Utredningen noterar att

vetot inte överensstämmer med föreskrifterna i europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, i och med att ett kommunalt veto inte går att överklaga för sakprövning i domstol. Vetot bör ersättas med stramt preciserade

krav för tillstândsgivningen. Frågorna tas även upp i avsnitt 5.1 i Alkoholpolitiska kommissionens betänkande om serveringsbestämmelserna. LHDLVM-utredningen föreslår också att kommunerna ges huvudansvaret för den direkta tillsynen av restaurangerna och rätten att fatta beslut om återkallelse av redan givna tillstånd. Man anser att det ñmis ett naturligt samband mellan tillståndsgivning, tillsyn och administrativa ingripanden och att detta talar för att beslutsansvaret för all LHD-handläggning bör ligga inom samma myndighet. Enligt förslaget ges länsstyrelserna i framtiden rollen att övervaka

och stödja kommunernas myndighetsutövning i dessa avseenden.

Under en övergångstid tre år föreslår utredningen att en särskild ordning skall gälla. Länsstyrelsen skall alltid höras innan kommunen fattar beslut i tillstånds- eller sanktionsärenden under den föreslagna övergângstiden. På så vis blir det möjligt för kommunerna att successivt bygga upp sin kompetens och ta tillvara länsstyrelsernas kunnande inom LHD-området.

Enligt utredningens förslag ges kommunerna möjlighet att ta ut avgifter för tillståndsprövning och tillsyn enligt den s.k. självkostnadsprincipen.

mdüâäâmgs; faiiámtêaåäáåxvgtâ.tszêámâiámxüügsaiiââiøäâäiüw máeáqêzásággâii-åzâmüiçâç

:z ánâgzi§åza;áx;

1.. % A

i gügáçâiâaásykâü

i

âêáwm i msâzámâéêäs

å mjefziáêâwágâ

v

âfüxg :åâäâiffizâü Ö rfrå.i{xzri.iñüiffifmmäifüz%,

i J

V ø- w å e v

tâiaáxöâ :xzsgnåzxâ

V .V

1 H

vasst-Va

iâvmz :såå y

2 Bakgrund

2.1 Alkohollagstiftningens utveckling

Mycket läsvärt har skrivits den svenska nykterhetspolitikens framväxt. För om

utförligare historieskrivning hänvisas till NycanderSvenskarna och spriten

en

Bokförlaget Prisma, RehnbergStora krogboken Wahlström Widstrand

och SvenssonSvensk alkoholpolitik Sober Förlag. Alkoholpolitiska utredningen APU tillsattes 1965 har i utförlig historik beskrivit tiden från som en 1855 års försäljningsförordning fram till betänkandet 1974. I detta delbetänkande serveringsbestämmelsema har vi valt att göra en om historisk tillbakablick med utgångspunkt i olika märkesâr i den svenska alkoholpolitikens historia. 1279 Magnus Ladulås förbjuder våldgästning i Alsnö stadga. Samtidigt lagfästes böndernas skyldighet att till resande tillhandahålla mat och dryck. Denna påtvingade roll var inte populär bland bönderna trots att man fick rätt till ersättning. 1335 Magnus Eriksson föreskriver i Skärminge stadga att taverner skall anläggas vid de allmänna vägarna. Detta avlastade bönderna deras skyldighet att ta emot resande och var det första steget i restaurangnäringens utveckling i Sverige. 1344 Magnus Eriksson föreskriver dessutom att de svenska städerna skall utrustade med vardera två härbärgen, som skulle sälja mat, öl vara och hästfoder. En yrkeskâr börjar växa fram. Titlar som användes ny var tavernare, härbärgerare och gästgivare. 1413 Allmogen påbjuds i lag att bistå med byggandet av landsvägstavernor. Dessa börjar även omväxlande kallas för krogar efter det tyska ordet krug krus. 1460 Åtta importörer får ensamrätt att föra in vin till Stockholm. Det första importmonopolet. Försökte någon kringgå förbudet utdömdes dryga böter och faten brändes offentligt pâ torget. Vinet skulle alltid föras till stadens källare och de kommunala myndigheterna dirigerade vinhandeln efter behag. Liknande regler infördes även i Nya Lödöse

50 Bakgrund

senare: Göteborg. Titeln vinman börjar användas. 1494 Mot slutet av 1400-talet gör brännvinet sin entré. Tidigare användes det endast som råvara vid kruttillverkning. En av kruttillverkarna upptäckte att man även kunde dricka brännvinet, och då tog det fart med dunder och brak i hela landet Sten Sture d.ä. blev tvungen att förbjuda brännvinsförsäljningen år 1494. Brännvinet skulle förbehållas kruttillverkningen till förmån för rikets försvar. Men folket hade fått smak för brännvin och när inga förbud hjälpte legaliserades brännvinsförsäljningen genom ännu ett monopol som gav en av brännvinstillverkärna, Kort flaskedragare, ensamrätt till brännvinsförsäljning pâ det villkoret att han även försåg kruttillverkningen med nödvändiga råva-

Det första försäljningsmonopolet. I uppgörelsen ingick även att

ror. han skulle efterskänka en fordran staden. 1522 Helga Lekamens gille utsätts för myndigheternas kontroll och visar sig förfoga över 50 kannor och stånkor av tenn. 1500-talet var gillenas århundrade och alltfler tillstånd gavs också till härbärgen och gästgiverier. Att det kunde livligt till förstås av beräkningar som gjorts att gillesmedlemmar på en afton kunde konsumera 12-16 liter öl vardera. Förbud infördes mot att slå dörrvakten. I sin Historia om de

nordiska folken uppger Olaus Magnus att glas brukas icke alls eller

åtminstone högst sällan på nordbornas bord, för de drucknas överdåds

skull, de skulle det för ett nöje att få krossa glasen. Sådan

anse fara löpte man inte med tenn- eller granmuggar. Titlar som vinskänk och vintappare återfinns från den här tiden. 1586 Johan III belägger hela den dåtida restaurangrörelsen med accis. Detta fick till följd att de flesta privata utskänkningsställen fick läggas ned. Endast städernas egna vinkällare och några få privata kunde drivas vidare. Emellertid tvingades myndigheterna snart att lätta på restriktionerna för att klara efterfrågan matservering och hotellrum. Värdshus började etableras och titlar som krögare eg. brännvinsförsäljare och hökare matlagare togs i bruk. 1605 Karl IX förordnar om inrättande av värdshus och gårkök. Gårköken

skulle utskänka vin, öl och mjöd och hade ofta endast färdiglagad mat.

De var den tidens andraklassrestauranger, men kan också betraktas som föregångare till dagens kvarterskrogar. Titeln traktör börjar användas. 1622 Den första egentliga alkohollagstiftningen anses vara 1622 års allmänna gästgivare- och krögarförordning. Den indelade vinkällarna och krogarna efter den dryck som utskänktes. Det kunde vara rhenskt, franskt eller spanskt vin, starköl eller s.k. medelöl. Det var nämligen endast tillåtet att utskänka en enda sort för att myndigheterna lättare skulle kunna kontrollera att drycken inte förfalskades. Misstankar

Bakgrund 51

om att framför allt de importerade vinerna späddes ut saknade inte grund. 1634 Fransmannen Charles Ogier besöker Sverige. Beträffande svenskarnas dryckesvanor kom Ogier till slutsatsen att man dricker här icke därför att man är törstig eller därför att det smakar bra. Tidigare hade holländaren Anthonis Goeteeris skildrat att det räknades som en heder

under kungliga festmåltider att supa sig full, och det var heller

ingen skandal att spy under bordet. 1637 Anders glasmästare i Folkärna får böta en kanna brännvin för spritförsäljning stora tacksägelsedagen. 1638 Länsmanshustrun i Romfartuna ertappas med att ha sålt brännvin så att en tolvåring blivit berusad och en dräng supit ihjäl sig. Drottning Kristina inför en tillverkningsskatt på brännvin. 1640 Magistraten i Göteborg bestämmer att ingen utskänlcningslokal i staden får hållas öppen senare än klockan sju på vintern och nio sommaren. Troligt är detta den första begränsningen av serveringstiden. Under Axel Oxenstiernas förmyndarregering förbjuds också all utskänkning under julmässor, gudstjänster och andra kyrkliga högtider. 1648 Import av brännvin beläggs med tullavgift. Rätten att bränna sprit förbehålls bryggarskrået. Ändå skjuter husbehovsbränningen fart. 1650 Gaffeln introduceras. Användes först endast på finare middagar.

ca

1674 Som exempel på att krogväldet inte var mindre vanligt förr i tiden kan nämnas att detta år var den kände skalden Lasse Lucidor inblandad i ett slagsmål på källaren Fimmelstången. Han hade avvisat en skål och blodet steg de inblandade huvudet, där vinet redan hade skapat oreda. Det slutade med att Lucidor blev nerstucken och dödad. Samma år besöker italienaren Magalotti Sverige. Om det svenska ölet skriver han i sin reseskildring: ...Härtill dricker man öl, som kallas ula, ur trästänkor, invändigt bestrukna med harts. Detta ula är tjockt, svart och smakar rök. 1694 Utskänkning av alkoholdrycker har åtminstone sedan 1500-talet varit förknippat med någon form av tillståndsgivning. Detta har dock inte hindrat att illegala verksamheter etablerats vid sidan om. Vid en razzia i Stockholm 1694 stängdes inte mindre än 80 lönnkrogar. 1703 Kommerskollegium och Kammarkollegium utfärdar en förordning för vinskänkarnas yrkessamrnanslutning, den s.k. societeten. Reglementet innehöll en mängd bestämmelser om yrkesutövningen, hur vinutskänkningen skulle gå till, lärotiden för gesäller och lärpojkar, m.m. Ordet krog blir en allt vanligare benämning dåtidens tredjeklassrestau-

ranger med öl och brännvin som främsta varor. Kajjfehus börjar växa

upp i Sverige efter kontinentalt mönster. Under hela 1700-talet och

52 Bakgrund

början av 1800-talet drabbas kaffekokningen av upprepade totalförbud, vilka till sin omfattning och kontroll var mycket effektiva. Kaffehusägama fick under förbudsperioderna endast servera andra drycker, företrädesvis rusdrycker av olika slag. Dessa ansågs inte lika skadliga som kaffet. 1717 I Göteborg finns vid en genomräkning 189 källare och krogar med utskänkningstillstånd. Därtill skall läggas ett stort antal lönnkrogar. 1723 Totalförbud mot alkohol införs i Lappmarken, det s.k. lapprnarksförbudet. Samma år gavs adeln rätt att anlägga krogar på sina frälseägor.

1731 Den första stora brärmvinsförordningen träder i kraft, innebärande ett

första steg till statens ingripande i den enskilds frihet att efter eget

skön använda sin säd till bränning.

1733 Förordning mot svalg och dryckenskap, den första fyllerilagstiftningen, tillkommer. I England når samtidigt ginkatastrofen sin

kulmen. Den tre år senare lagstiftningen leder till det beryktade gi-

nupproret . 1747 Brärmvinskommissionen tillsätts. Arbetar främst med frågor om krono-och husbehovsbränning. 1754 Antalet krogar i Stockholm uppskattas till ca 700, vilket betyder ett utskänlcningsställe per 88 invånare. Idag finns ungefär en restaurang per 700 invånare i Stockholm. Orden kokhus och spiskvarter börjar användas. Kokhusen var emellertid knappast att räkna som restauranger i vanlig bemärkelse, de var närmast lokaler för tillagning och servering av egen kost. 1756 Husbehovsbrärmingen förbjuds p. g.a. missväxt. Brännvinskommissionen avskaffas. 1762 Ny brärmvinsförordning. Husbehovsbrärming tillåts. 1772 Gustav III förbjuder husbehovsbrärmingen efter en ny missväxt. Under

1700-talet hade myndigheterna talrika tillfällen att jämföra lugnet och

stillheten under förbudsperioderna med det allmänna förfallet varje gång bränningen på nytt blev fri. Men det skulle bli värre... 1775 Kronobränneriema inrättas.

1788 Kronobränningen börjar avvecklas till förmån för utarrendering av

bränningsrättighetema. Detta leder till att brärmvinstillverkningen på kort tid fördubblas. 1800 Arrendesystemet inskränkes vid kröningsriksdagen år 1800. Bränning på landet tillåts för den som ägde eller brukade hemman eller hem-

mansdel för bränning av egen säd. I städerna tillåts bränning i för-

hållande till invånarantal. Potatisen börjar ersätta säden som råvara vid

brärmvinstillverkningen. Från att tidigare varit odlad företrädesvis i täppor och kålgårdar börjar potatis odlas på stora åkerarealer. Bränn-

Bakgrund 53

vinstillverkningen fördubblas igen. S.k. schweizerier efterträder kaffehusen. Namnet kom att många av dess innehavare var schweizare. av Schweizerierna är föregångare till dagens konditorier och caféer. Dessa serverade också alkoholdrycker, företrädesvis punsch och liköoch kallades därför även likörkammare. Rusdrycksutskänkningen rer, tog helt överhanden under kaffeförbudsperioderna, den sista 1817- 1822, även smygkokning kaffe förekom bakom förbommade om av dörrar. 1809 Brärmvinsliberaliseringen slår igenom i 1809 års förordning. Det konstateras bl.a. att den inhemska tillgången på brännvin inte motsvarade behovet, varför utländskt brärmvin måste införas till riket. Vidare fastslås att del av grödan måste förbehållas brärmvinstillverkningen. en

1810 Ny förordning tillkommer i brännvinsliberal riktning. Förordän mer ningarna avlöser sedan varandra och liberaliseringen fortsätter. Det aldrig förr och skulle så fortgå ett par decennier till. Besups som räkningar har senare gjorts att varje man förbrukade drygt 12 kannor

och varje kvinna 6 kannor brännvin årligen. Motsvarar 31,4 resp.

15,7 liter. 1820 Restaurangnäringen blomstrar och krogarna flyttar upp från källarna till nybyggda palats. Restauranger utvecklas med förebilder från

schweizerierna. Alkoholromantiken flödade och som exempel på det

kan prästklubben Minus kring 1820 höll till på Stallmästargârsom

den tjäna. Deras stadgar innehöll följande paragrafer:

Brännvin serveras endast till ñskrätt. 2. Skulle andra rätter än fisk serveras, må de såsom fisk betraktas med undantag av ölost och pannkaka.

Skulle ölost och pannkaka mot förmodan serveras, må även de

såsom fisk betraktas. 1 829 Vissa källor beräknar den årliga brännvinskonsumtionen till 46 liter invånare. Beräkningen av konsumtionen före 1855 bygger emellerper tid på ett bräckligt material.

1831 Kungsholms nykterhetsförening bildas. initiativtagare är den från

England inflyttade industrimarmen och ångbâtsbyggaren Samuel Owen och den av honom inkallade landsmarmen, metodistpredikanten George Scott. Kampen mot superiet börjar. 1835 Kommunerna tillerkänns vissa befogenheter att besluta om rättigheter för utminutering och utskänkning. Det kommunala vetot börjar ta form. 1837 Svenska nykterhetssällskapet bildas med Owen och Scott som huvud-

sakliga initiativtagare. Målet är att samla de olika nykterhetsföre-

ningarna som har börjat bildas runtom i landet. Snart finns 500 före-

54 Bakgrund

ningar med 100 000 medlemmar. Peter Wieselgren gör banbrytande insatser som nykterhetsrörelsens främste agitator. 1841 Fylleri på allmän plats förbjuds och straffbeläggs i en lag från 1841,

vilken gällde ända till 1977 då lagen omhändertagande berusade

om av personer LOB tillkom.

1846 Husbehovsbränningen börjar konkurreras ut av fabrikstillverkningen.

När lanthandeln släpps fri 1846 blir brännvinet lättare åtkomligt för folket i stora områden, särskilt i Norrland. 1850 Första lokala spritbolaget bildas i Falun. Avsikten är att vinsten skall tillfalla kommunen eller användas till allmänna ändamål. Det första steget mot desintressering av alkoholhanteringen tas. Den årliga konsumtionen av brännvin beräknas till 22 liter invånare. Nedgången per

från rekordnoteringen 1829 tillskrivs den wieselgrenska nykterhets-

rörelsen.

1855 1855 års försäljningsförordning betraktas som det första verkliga försöket att med hjälp av lagstiftning tillbaka superiet. De

pressa nya

restriktionerna riktar sig framför allt mot husbehovsbränningen

genom

regler om tillverkningskontroll och tillverkningsavgifter. Brännvins-

handeln uppdelas i partihandel, minuthandel och utskänkning. För första gången införs en regel att lagad mat skall finnas på utskänkom ningsställena. Den gäller fortfarande. Kommunens veto utvidgas genom att Konungens Befallningshavande fick upplåta ständig försäljningsrätt om denna avstyrkts, på landet av sockennämnd och sockenstännna samt i stad av magistrat och stadens äldste.

1860 Husbehovsbränningen förbjuds i praktiken helt genom den höga minimigräns som fastställs för all brännvinstillverkning. Husbehovsbränningen låg då emellertid redan i själatâget, utkonkurrerad av

fabrikstillverkningen. Ett trettiotal spritbolag efter Falumodell har växt upp runtom i landet. 1865 Det s.k. Göteborgssystemet bildas och övertar stadens brännvinsutskänkning utan hänsyn till egen vinst och för den arbetande klassens fördelar i moraliskt och ekonomiskt hänseende. Senare övertas också

utminuteringen. Ett första steg tas mot bildande Systembolaget.

av 1869 Brännvinskungen Lars Olof Smith tar på allvar kampen med de upp kommunala destillatörerna genom att anlägga ett stort och effektivt reningsverk på Reimersholme. Under 1860-talet hade han byggt upp en organisation inom landet och behärskade till stor del handeln med råbrännvin. 1870 63 städer har bildat bolag enligt Göteborgsmodellen.

1873 Genom en förordning föreskrivs att bolagen efter skälig kostnadstäckning skall avstå all vinst till kommuner, hushâllningssällskap och till

landstingen, som hade inrättats tio år tidigare.

Bakgrund 55

1876 Även Stockholm ansluter sig till Göterborgsmodellen och Stockholmssystemet bildas. 1877 Det stora brännvinskriget utbryter mellan L 0 Smith och det nybildade Stockholmsbolaget. När bolaget vägrar köpa brännvin av Smith arrangerar denne gratis ångbåtsresor för allmänheten till Reimersholme, där han säljer brännvinet 25 öre billigare än bolaget i Stockholm. Smith beskyller också Stockholmsbolaget för att sälja finkelhaltigt brännvin, medan hans produkt är tiodubbelt renad. 1879 Den första logen av Independent Orders of Good Templars IOGT bildas i Klippan i Göteborg. Till skillnad från den wieselgrenska nykterhetsrörelsen, som inte var absolutistisk utan endast vände sig mot brännvinsmissbruket, gäller fullständig avhållsamhet från alla berusande vätskor. 1882 Det andra brännvinskriget utbryter. Denna gång går Smiths ångbåts-

resor till Fjäderholmarna i Lidingö kommun.

1885 Smith har bl.a. genom intensivt lobbyarbete i riksdagen försökt förbjuda de kommunala utskänkningsbolagen. I den avgörande omröstningen förlorar Smith brännvinskriget. Detta är det sista försöket att stoppa utvecklingen mot ett samhällsmonopol på försäljningen av alkohol. Detta âr lagfästs också mer grundligt än i 1855 års reform att lagad mat måste tillhandahållas vid servering av starkare alkoholdrycker. 1886 På uppdrag av den tillsatta nykterhetskommissionen utarbetat Magnus Huss sina Varningsord mot brännvinsbruk och dryckenskap. 1892 Lagstadgad nykterhetsundervisning införs i skolorna. 1895 Det kommunala vetot förstärks och gäller nu även stadskommunerna. Förbud införs mot brännvinsutskânkning vid offentliga tillställningar,

det s.k. varietéförbudet. Åskilliga nöjespalats knakar i fogarna, men

räddas bl.a. med tillfälliga utskänkningsrättigheter.

1898 Lappmarksförbudet upphävs.

1901 Tanken på individuella restriktioner genom spritransonering väcks i en

motion till riksdagen. 1903 Skatt på punsch och maltdrycker införs. 1905 Utskänkningsreglerna skärps. I 1905 års brärmvinsförordning förbjuds

utskänkning i samband med skådespel, lindansning, konstridning,

m.m. i lokal eller plats, därifrån är utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställning gives. Även den s.k. restaurangdansen blir föremål för offentlig debatt. All brännvinshandel läggs under de kommunala utskånkningsbolagen. 1909 Rusdrycksförbud införs under storstrejken. Nykterhetsrörelsen anordnar en inofficiell folkomröstning där 56 % av landets vuxna befolkning röstar för ett totalförbud.

56 Bakgrund

Läkaren Ivan Bratt publicerar sitt nykterhetspolitiska program i Dagens Nyheter. Denna artikelserie utges även som broschyr under titeln Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud. Det var en utmaning mot nykterhetsrörelsen och i den svenska alkoholpolitiken började ännu en dragkamp, som inte skulle avgöras förrän vid förbudsomröstningen 1922. 1910 Överstårhållarämbetet beordrar inspektion danspalatsen i Stockholm av med anledning av kritik som har riktats mot det sedliga förfallet i samband med beviljad spritutskänkning. Beträffande Sveasalen fimis

följande rapport omnämnd i betänkande av riksdagens bevillningsutskott 1911: Dansen utfördes af åtskilliga ett raffineradt sinnligt

sätt i hög grad ägnadt att uppjaga lidelserna och bland de närvarande befunno sig en rätt stor procent af kvinnor med utseende och uppträdande, som syntes angifva att de voro hvad man brukar kalla tvetydiga. Särskildt funno vi det sårande att damer efter dansens slut, flyttade sig från ett bord till annat, såvidt vi förstå att bedöma deras minspel och gester, uppenbarligen inbjudande och eggande de vid bordet sittande herrarne. 1911 1911 års nykterhetskommitté tillsätts med uppdrag att skyndsamt möjligt utarbeta nödiga bestämmelser för genomförande av lokalt veto

för försäljning och utskänkning av brärmvin, vin och öl, att vidare efter behörig utredning framlägga förslag till jämväl andra välberäkna-

de och verksamma anordningar för att begränsa rusdryckshanteringens

skadliga verkningar, bland annat genom reformering av det s.k.

Göteborgs-systemet, samt att åvägabringa en allsidig utredning rörande allmänt rusdrycksförbud. I en ny artikelserie, Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer, pläderar Ivan Bratt för en kompromiss mellan reformvärmernas måttlighetsideologi och förbudsanhängarna.

1912 AB Göteborgssystemet inför inköpskontroll utan maximering av in-

köpsrätten, det s.k. Andréesystemet. 1913 Riksdagen antar den första alkoholistlagen. Nykterhetsnämnder skall

inrättas. Det kommunala spritbolaget i Jönköping inför inköpskontroll.

1914 Nykterhetskommittén avger sitt betänkande som i huvudsak följer Bratts riktlinjer. Försäljningen i Stockholm övertas av ett av Bratt bildat bolag, AB Stockholmssystemet, som strax inför motbokstvång och en maximerad tilldelning av 16 liter i kvartalet. Den s.k. litersupningen tar mer och mer över krogdrickandet. Man super i hemmen, arbetsplatserna, på gatorna. 1915 Riksdagen förordnar om inköpskontroll och motbokstvång på samtliga systembolag. Femstämpling införs som innebär att fem dagar måste gå mellan varje liter. Även inom utskänkningen införs uttagen av restriktioner. Brännvin fick serveras bara vid måltider för lägst 30 öre.

Bakgrund 57

1916 Alkoholistlagen börjar gälla. Den ger rätt att internera alkoholister. AB Stockholmssystemet, med Ivan Bratt som chef, inleder en omfattande desintressering av rusdryckshanteringen. Genom dotterföre-

taget J.D. Grönstedt C0 förvärvar bolaget snart fullständigt mono-

pol inom vin-och spritförsäljningen i Stockholm. För att vinna kontroll även över partihandel och tillverkning bildas ännu ett dotterföretag, AB Vin- Spritcentralen, med Ivan Bratt som verkställande direktör. V S inköpet Reimersholmsbolaget 1917. 1916 införs totalförbudet mot alkoholförsäljning i USA.

1917 Rusdrycksförsäljningsförordningen Rff antas i riksdagen. Den inne-

bär bl.a. att motbok skall införas med maximalt inköp av 4 liter brännvin per månad. Pâ spritrestaurangema införs detaljerade centiliterrestriktioner och bestämmelser om mältidstvång. Rff innehåller också förbud mot utskänkning av rusdrycker i samband med offentlig

danstillställning. Förbudet intas i 55 den s.k. varietéparagrafen. Där

stadgas: vid offentlig danstillställning mä utskänkning av rus- . drycker icke ske i lokal eller å plats där föreställningen eller danstillställningen äger rum, eller i annan lokal, som med förstnämnda lokal står i inre förbindelse. Undantag från förbudet kan dock medgivas för särskilt tillfälle av Konungens Befallningshavande. 1920 1911 års nykterhetskommitté avlämnar sitt huvudbetänkande med förslag om genomförande av ett totalförbud. De första bestämmelserna riktade mot trañkonykterhet tillkommer. Motboken införs i hela landet. Reglerna för inköp kommer att ändras under dess livslängd. Till

en början gäller Rffzs bestämmelser om 4 liter per månad och med en

åldersgräns på 25 år. 1922 Folkomröstningen om totalförbud mot rusdrycker äger rum den 22

augusti. Den föregås av högljudda debatter och omfattande affischkampanjer. Den mest kända affischen är Albert Engströms Kräftor

kräva dessa drycker. Nej-sidan vinner en knapp seger med 28,3 % av de röstberättigade mot 27,2 % för förbudsanhängarna. 1923 Starkölsförbud införs. Vin- Spritcentralen tilldelas formellt det monopol som man i praktiken har haft sedan 1917 Hög beskattning . blir ett viktigt instrument för att få ner konsumtionen. Principen är högre alkoholhalt desto större skatt. 1928 Rusdryckslagstiftningsrevisionen tillsätts. 1934 Revisionen lämnar sitt betänkande, som betraktades som höjdpunkten i officiell uppskattning av Ivan Bratts reformverk. Lag om blodprov vid misstanke om rattfylleri införs. 1937 En reviderad rusdrycksförsäljningsförordning antas. Det kommunala vetot beträffande utminutering avskaffas. Systembolagen ges ensamrätt att driva s.k. folkrestauranger. Avsikten är att som ett led i desintres-

58 Bakgrund

seringssträvandena successivt avskaffa vinstintresset i alkoholserveringen. Utskänkningspriset sätts väsentligt högre än utminuteringspriset. Kvantitetsrestriktioner införs för restaurangerna. 1940 Brattsystemet utsätts för kritik från flera håll. På 1940-talet växer kri-

Ca tiken starkare. Motboken anses av nykterhetsvänner verka suggere-

rande på en massa personer och förmå dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest betrakta spriten som en mycket likgiltig sak. Att ta ut ransonen betraktas sina håll nästan som en medborgerlig skyldighet. Den maximerade ransonen kan också lätt uppfattas som en ofarlig och socialt accepterad normalkonsumtion. Centiliterbestånrmel-

serna på restaurang, som innebär att starksprit två vita och en brun

endast fick serveras i samband med måltid, förlöjligas och kringgås på olika sätt. Det var långt ifrån alltid som restauranggästerna ville ha mat till brännvinet även om lagen så föreskrev. Matoffer tas med till krogen, vilka har till uppgift att äta upp restriktionsmaten och lämna suparna till andra. Det hände att samma matbit, för syns skull, bars ut och in mellan köket och olika gäster. Det påstås t.o.m. att vissa restauranger hade rationaliserat hanteringen så vis att man serverade träbiffar såg någorlunda verklighetstrogna ut ifall det skulle komsom ma någon restauranginspektör på besök. 1954 Motbokssystemet ifrågasätts allvar i riksdagsdebatten. Per Edvin Sköld uttalade: Tyvärr måste vi nog slå fast, att det inte finns några genvägar detta fält, lika lite som andra där det gäller att råda bot på mänsklig vanart. Det finns bara den urgamla envisa kulturkampen, att ihärdigt fostra och ihärdigt försöka påverka människorna. Det är ett långvarigt uppfostringsarbete, och det kan dröja sekler innan det verkar, men det är det enda man har att göra, och det finns i alla fall en möjlighet att därigenom steg för steg komma till ett bättre läge.

1955 En av de mest uppmärksammade förändringarna motbokens avskaf-

fande äger rum den 1 oktober. Alla systembolag samlas i ett enda statligt bolag. För att motverka fusket med måltidstvånget restaurangerna införs en bestämmelse om att maten inte behöver vara lagad. Rörande förändringen av måltidstvånget skriver Per Edvin Sköld i propositionen: Frångår man kravet att maten skall vara lagad, kan restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas sammansättning, och därmed skulle man kunna uppnå att den serverade maten i större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd och de avsedda fysiologiska verkningarna sålunda uppnås bättre. I praktiken betyder detta att det räcker med en smörgås, den s.k. ölgåsen var född. 1956 Den ökade spritförsäljningen bromsas med ett skattepåslag.

Bakgrund 59

1958 Med en ny prishöjning återställs alkoholkonsumtionen till ett normalläge. Påslaget 1958 lyckades så bra i nykterhetshänseende att Gunnar

Sträng sedan dess behöll ett intresse för prishöjningar alkohol.

1962 Den totala alkoholkonsumtionen omräknat i 100 % alkohol ligger vid 5,14 liter per invånare och år, vilket år obetydligt över 1954 års nivå. 1965 Mellanölet införs. Får säljas fritt i detaljhandeln. Alkoholpolitiska utredningen APU tillsätts. 1974 APU lämnar sitt slutbetänkande, vilket blir föremål för omfattande en

remissbehandling. Bland förslagen är att måltidstvånget restaurang-

er skall ersättas med att matservering skall en betydande del vara av rörelsen, att behovsprövning införs vid bedömningen av om restauranger skall få serveringstillstånd och att detta skall kopplas till det kommunala vetot. 1977 Riksdagen beslutar om alkoholpolitisk reform med APU:s betänkande som huvudsaklig grund. Bestämmelser för detaljhandel och partihandel

med samt servering av alkoholdrycker samlas i lagen handel med

om drycker LHD. Mellanölet avskaffas. 1978 Hotell- och restaurangutredningen länmar sitt betänkande. I betänkandet betonas vikten av att åtgärder vidtas för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten i branschen.

1982 Riksdagen beslutar om en lagändring i LHD. Ekonomisk skötsamhet

krävs för att få serveringstillstånd och i analogi med detta införs en regel om att tillståndet kan återkallas vid ekonomisk misskötsamhet. 1984 socialminister Gertrud Sigurdsen tillkallar en särskild utredare för att

göra en översyn av vissa regler inom alkohollagstiftningen. Utredningen, som antar namnet alkoholhandelsutredningen, föreslår i sitt betänkande 1985 att ett flertal detaljrestriktioner skall avskaffas. Bland dessa var behovsprövningen, det kommunala vetot och tillståndsplikten för försäljning av öl klass II. Förslagen leder emellertid inte till någon

proposition.

1985 De särskilda tidsbegränsningarna för försäljning av öl klass avskaf-

fas. Det svarta skynket över ölburkarna i detaljhandeln kan tas bort. 1990 Kammarrätterna och regeringsrätten ersätter Socialstyrelsen besom svärsinstans för beslut enligt LHD. Fortfarande gäller dock att det kommunala vetat inte kan ändras domstolsbeslut. genom 1991 Sverige vill närma sig Europa. Regeringen bemyndigar socialminister Bengt Westerberg att tillsätta en parlamentarisk kommission med uppdrag att utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en strategi för framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv. Kom- missionen bör, enligt direktiven, analysera hur lagstiftningen tillämpas i praktiken och kan föreslå lagändringar i de fall kommissionen finner att vissa bestämmelser kan förenklas eller helt utmönstras för att de

60 Bakgrund

inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion. I andra fall kan reglerna behöva förtydligas eller skärpas för att bättre fylla ett alkoholpolitiskt syfte. Kommissionen antar namnet Alkoholpolitiska kommissionen.

1992 En skatteklass för öl införs. Mellanölet återuppstår, men får endast

ny säljas Systembolaget eller serveras på restaurang. 1993 LHDLVM-utredningen lämnar sitt betänkande. Utredningen föreslår

att prövningen av ansökningar om serveringstillstånd, liksom tillsyn

och beslut ingripanden förs över från länsstyrelserna till kommuom nerna.

2.2 Tidigare utredningar

Alkoholpolitiken har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete genom åren. Kommissionen presenterar här några av de senaste utredningarnas arbete och förslag. Vi har i detta betänkande valt att koncentrera redovisningen till frågor som behandlar alkoholserveringen.

2.2.1 Alkoholpolitiska utredningen

I enlighet med framställning i riksdagen tillsatte regeringen hösten 1965 en

utredning med uppdrag att behandla alla de spörsmål som är av betydelse

en för alkohol- och nykterhetspolitiken. Utredningen som antog namnet Alkoholpolitiska utredningen APU, skulle enligt sina direktiv lägga fram förslag

till utformning av alkohol- och nykterhetspolitiken, dock med den begräns-

ningen att de behandlingsfrågor inte skulle tas upp som omfattades av det då

pågående arbetet inom 1963 års fylleristraffutredning och 1964 års nykterhets-

vårdsundersökning. 1967 tillsattes dessutom socialutredningen för att göra en allmän översyn socialvårdslagstiftningen. APU fann således sitt uppdrag av begränsat till alkoholpolitiken. APU definierade alkoholpolitik som den del av

socialpolitiken gäller förebyggande åtgärder, inriktade på alkoholkonsum-

som

tionen. [Vykterhetspolitik ansåg APU vara ett vidare begrepp, som även inne-

fattade vårdfrågor. APU skapade också terminologi för vissa begrepp i en ny lagstiftningen:

Spritdrycker, vin, starköl och mellanöl senare öl klass II betecknas

gemensamt alkoholdrycker Ordet rusdryck utmönstras ur lagstiftningen - Begreppen utminutering och utskänlcning ersätts av detaljhandel resp. serve- ring

Bakgrund 61

För att fullgöra sitt uppdrag tog APU initiativ till en rad undersökningar och försöksverksamheter på alkoholområdet. De två sociologiska undersökningar-

na Svenska folkets alkoholvanor och alkoholattityder RUS och Ungdomens

alkoholvanor och alkoholattityder UNG publicerades i rapporten Svenska

folkets alkoholvanor SOU 1971:77.

På försök infördes inköpsregistrering i Gävleborgs län, fri starkölsförsäljning i Göteborgs och Bohus län samt Värmlands län och utskänkning av alkoholdrycker i teaterfoajéer. Förutom nämnda rapport redovisade APU sitt arbete i ett slutbetänkande 1974. Betänkandet var uppdelat i fyra delar; bakgrund,

åtgärder, bilagor och sammanfattning SOU 1974:90-93. Det innehåller ett

omfattande kartläggningsarbete av olika områden inom alkoholpolitiken. I volymen om åtgärder lade APU fram sitt förslag till riktlinjer för den framtida alkoholpolitiken. När det gäller serveringsbestämmelserna kan kort-

fattat nämnas följande. APUs syn på alkoholserveringen präglades av en

begränsad tilltro till effekten av en alltför detaljerad reglering. Utredningen

menade att tyngdpunkteni stället skulle ligga i tillståndsprövningen, där bl.a.

behovet av alkoholservering skulle bedömas. Motivet var främst att undvika

en överetablering av restauranger. Det kommunala vetot föreslogs finnas kvar för att användas i syfte att hindra överetablering. Det s.k. oktrojsystemet

avskaffades. Detta hade inneburit att serveringstillstånd beviljades för en

gemensam period om fyra år. Tillständsgivningen skulle i stället ske fortlöpande och utan generella tidsbegränsningar. Den tillståndspröv-

noggranna ningen borde också enligt APU kombineras med en med kraft bedriven upp-

följning av att gällande bestämmelser efterlevdes. Prispolitiken ägnade APU stor uppmärksamhet. För serveringen föreslogs minimipriser de starkare alkoholdryckerna och en i övrigt hög prisnivå utformad så att förbrukningen skulle inriktas på de dryckerna. För-

svagare söken med starkölsförsäljning i livsmedelshandeln och pausservering alkoav holdrycker i teatrar avslutades. Båda företeelserna avvisades i slutbetänkandet. serveringen skulle enligt APU avslutas senast klockan 24.00, men om sär-

skilda skäl förelåg fick länsstyrelsen besluta om senare tider. Måltidstvånget,

som gällde sedan 1917 års Rff, avskaffades. Servering av lagad mat skulle i stället utgöra en väsentlig del av rörelsen. Denna definierades till minst 50 % av den totala omsättningen. Vidare föreslogs att spritserveringen inte fick

uppgå till mer än 30 % av totalornsättningen. APU föreslog också att förbudet i 1917 års Rff mot alkoholservering i samband med dans skulle avskaffas,

liksom även det s.k. varietéförbudet från 1896. Angående mellanölet svävade APU på målet och diskuterade en sänkning av alkoholhalten i ölet ocheller att förbjuda Självbetjäning av mellanöl i detaljhandeln. Alkoholpolitiken hade enligt APU till syfte att åstadkomma återhållsarmna alkoholvanor. Inom alkoholserveringen föreslogs att krav ordning, nykter-

het och trevnad skulle gälla. Övervakningen av att serveringen bedrevs i

62 Bakgrund

enlighet med lagens bestämmelser skulle i första hand skötas av länsstyrelserhandläggare i denna egenskap tilldelades titeln restauranginspektörer. nas som Deras antal föreslogs öka från 27 till 45. APU:s förslag låg huvudsakligen till grund för 1977 års alkoholpolitiska reform, bl.a. utmynnade i lagen 1977:293 om handel med drycker. Några som riksdagens ändringar i APU:s förslag var att mellanölet avskaffades 1977, av

att sluttiden för alkoholservering fastställdes till klockan 01.00 i normalfallet

och att matandelen 50 % totalomsättningen ansågs för hög. I propositionen av

till LHD föreslogs också att pausservering alkoholdryck på teatrar skulle

av tillåtas utan mattvång med hänsyn till att försöksverksamheten inte hade vållat några problem. Detta förslag vann emellertid inte riksdagens gillande, som i denna fråga i stället anslöt sig till APU:s linje.

2.2.2 Hotell- och restaurangutredningen

År 1974 tillsattes statlig utredning för att kartlägga och analysera hotellen

och restaurangbranschens nuläge och utvecklingstendenser. Etableringsför-

hållandena i branschen skulle särskilt belysas. Utredningen, som antog namnet Hotell- och restaurangutredningen, utkom 1978 med sitt betänkande SOU 1978:37. I betänkandet redovisade utredningen utvecklingen inom branschen, främst mellan åren 1965 och 1975. Branschens dåliga lönsamhet vid tiden för utredningens arbete ansågs branschens företrädare bero på överetablering inom av framför allt restaurangsektorn. Utredningen kom dock till den slutsatsen att ändrade konsumtionsvanor i stället för överetablering medfört en vikande

lönsamhet. Strukturförändringen inom branschen; specialisering mot särskilda

kundgrupper t.ex. dans och underhållning, större enheter framförallt på hotellsidan, varuhusbarer och personalmatsalar ansåg utredningen också vara bidragande orsaker. Utredningen menade att utvecklingen i stort varit till fördel för konsumenterna den ökade valfrihet i utbudet som den givit. genom Skärpningen konkurrensen bidrog sannolikt också till en prispress på näav

ringen. Den påstådda överetableringen var enligt utredningen snarare en temporär överkapacitet. Antalet serveringstillstånd har sedan Hotell- och restaurangutredningen avlämnade sitt betänkande ökat från drygt 3 500 till nästan

8 000. En intressant iakttagelse från utredningens kartläggning är att drygt 40 % samtliga restaurangbesök gjordes i syfte att äta lunch. av Den ekonomiska brottsligheten hade fått ordentligt fotfäste i restaurangnäringen, konstaterade utredningen. Som exempel nämndes svart arbetskraft, illegal klubbverksamhet och anmärkningsvärda resultat vid skatterazzior hos restauranger. Oredovisade skatter uppgick inom restaurangnäringen till mycket högre belopp än i andra undersökta branscher. Utredningen föreslog att högre krav på den personliga lämpligheten borde ställas. Den som brustit i

Bakgrund 63

sina åligganden gentemot samhället eller de anställda borde olämplig att anses få serveringstillstånd. Tillsynsverksamheten föreslogs också förbättras bl.a. genom revisionsinsatser från skattemyndigheternas sida. En noggrannare lärnplighetsprövning och en effektiviserad tillsyn ansåg utredningen borde ersätta onödiga detaljföreskrifter. Utredningen anförde:

Vår mening är att så länge en serveringslokal uppfyller de krav kan

som

ställas med hänsyn till livsmedelshantering, arbetarskydd, brandskydd e.d.

bör restauratören ges frihet att utforma sin lokal såsom hanhon önskar. Att lokalerna uppfyller dessa krav kontrolleras i annan ordning. Vi vill också återknyta till ett tidigare resonemang om restaurarangernas sociala funktion

som samlingsplats. Man bör undvika stereotypa föreställningar vilken

om standard en lokal skall ha för att man där skall kunna servera alkohol. Det är hur rörelsen bedrivs som bör vara avgörande. Inte heller bör i man

framtiden tillämpa en tolkning av begreppet betydande matandel

av omsättningen, som skulle innebära en skärpning av den praxis för tillståndsbedömning som allmänt har fått växa fram under 1970-talet. Det bör i detta sammanhang påpekas att det redovisningstekniskt är relativt enkelt att ge

matomsättningen en viss andel av totalomsättningen manipulationer

genom

med entréintäkter, prissättning 0.s.v. Detta utgör ytterligare ett skäl för att inte bestämma att matförsäljningen skall viss storlek. Aven

vara av mer

utpräglade dansrestauranger bör enligt vår mening vid tillstândsgivningen

bedömas på samma grunder andra restauranger, nämligen med utsom gångspunkt från verksamhetens inriktning, kundkrets och lokaler. meny,

Hänsyn bör inte tas till huruvida där förekommer musik, inträdesavgifter, yngre publik etc. Om restaurangen har förutsättningar att drivas på ett

riktigt sätt bör den omständigheten att den i väsentlig utsträckning tillhandahåller underhållning eller dans inte ett hinder för serveringstillstånd. vara

2.2.3 EKO-kommissionen 1984

Möjligheterna att använda etableringskontroll för att komma till rätta med

ekonomiska oegentligheter hade kommissionen mot ekonomisk brottslighet EKO-kommissionen till uppgift att närmare undersöka. Kommissionen tillsattes 1982 och avlämnade 1984 delbetänkandet Näringstillstånd SOU 1984:8. Kommissionen föreslog att näringstillstånd skulle införas med inriktning att sanera den ekonomiska brottsligheten, i särskilt utsatta branscher. m.m., Restaurangbranschen var en av de mest drabbade i detta avseende, där brotten enligt kommissionen bestod kombination ekonomisk och organiserad av en av brottslighet. I restaurangbranschen fanns ett stort inslag oseriöst företaganav

de. De ekonomiska brotten bestod huvudsakligen i att undandra inkomster från beskattning, underlåta att betala arbetsgivaravgifter och att missbruka

konkurser. Strukturen inom restaurangbranschen sådan att det fanns var stora möjligheter att begå brott i näringsverksamheten, och ledde till att dessa brott

64 Bakgrund

svära att upptäcka. EKO-kommissionens slutsats var att den kontroll som var

skedde i samband med tillstândsprövningen och den sanerande verksamhet

bedrivits branschen inte var tillräckliga åtgärder för att komma som av

problemen. Det föreslagna näringstillståndet förutsatte en noggrann vandelsprövning och krav på grundläggande kunskaper i företagsskötsel. Ett närings-

tillstånd borde kunna motverka ekonomisk misskötsamhet, ansåg kommissio-

och menade att detta system skulle ersätta lämplighetsprövningen i LHD.

nen,

Fördelen bl.a. allmän lämplighetsprövning skulle ske redan vid

var att en etableringen och inte först i samband med ansökan om serveringstillstånd. Detta hindrade inte rent alkoholpolitisk prövning enligt LHD även att en skulle kunna ske i fortsättningen. En väl fungerande tillsyns- och kontrollverksamhet var ett viktigt inslag i

systemet med näringstillständ. Om det visade sig att förutsättningar för näringstillständ inte längre för handen skulle tillståndet återkallas. Läns-

var

styrelsen föreslogs tillsynsmyndighet. Polis- och kronofogdemyndigheter

vara skulle underrätta länsstyrelsen ifall tillstândshavare begått ekonomiska brott eller dragit på sig stora skatteskulder. Länsstyrelsen skulle också själv ta aktiv

del i kontrollen. EKO-kommissionen ansåg också att samhället skulle kunna kräva säkerhet företagare för betalning framtida skatter. Denna säkerhet, i form av av av bindande utfästelse, skulle förvaras hos tillståndsmyndigheten och kunna tas i anspråk företaget inte fullgjorde sina skyldigheter gentemot det allmärma. om

Något förslag inrättande näringstillstånd, i enlighet med vad EKO-

om av kommissionen föreslagit, lades inte fram till riksdagen. Kravet på utökad

vandelsprövning inom restaurangbranschen utmynnade i en lagändring med ett

tillägg till 40 § LHD, där ett nytt andra stycke infördes. Där stadgas att särskild hänsyn skall tas till sökandens lämplighet med avseende laglydnad

och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. I propositio- 198586:126 lag näringsförbud, m.m., föreslogs inte någon

nen om om

ytterligare formalisering utredningsförfarandet hos länsstyrelsen. Vad

av

gäller EKO-kommissionens förslag till grundläggande utbildning i företagsskötsel nämndes i propositionen att en utbildning i branschorganisationernas

regi förväntades inom kort komma till stånd restaurangområdet. Om egen

erfarenheterna denna blir goda borde det, enligt propostionen, bli aktuellt

av

kräva genomgången och godkänd kurs förutsättning för meddelande

att som

av serveringstillstånd.

2.2.4 Riksrevisionsverkets RRV rapport 1984

I rapporten Servering alkoholdrycker redovisade RRV en år 1983 av

genomförd kartläggning serveringsbestärmnelserna i LHD. Kartläggningen

av omfattade tillämpningen gällande regler, den administrativa handläggningen av

Bakgrund 65

av LHD-ärenden samt berörda myndigheters roll och uppgifter. Promemorian bygger huvudsakligen intervjuer med företrädare för länsstyrelser, kommuner, polismyndighet, HRF, SHR, NO och EKO-kommissionen. Gällande regler för alkoholservering är alltför detaljerade och omständliga med hänsyn till den ringa andel av alkoholkonsumtionen som sker restaurang, konstaterade RRV. Serveringsbestämrnelserna hade dessutom alltmer kommit att användas i syfte bekämpa ekonomisk brottslighet. Det ursprungliga alkoholpolitiska syftet med LHD hade därmed hamnat i bakgrunden. Bekämpande av ekonomisk brottslighet borde i stället ske inom ramen för regel- och kontrollsystem som har just detta syfte. RRV menade att alltför en stor del av alkoholhandläggarnas tid användes till prövningen av sökandes lämplighet på bekostnad av tillsynen, vars betydelse särskilt hade framhållits i propositionen till LHD.

RRV anslöt sig till den kritik som riktats mot behovsprövningen i remissytt-

randena över APU:s betänkande. Behovsprövningens huvudsakliga syfte är enligt APU att förhindra överetablering av restauranger. RRV ansåg emellertid att begreppen behov och överetablering i detta sammanhang är relativa och svårtolkade. De hade dessutom kommit att användas för andra syften än de

som hade angetts i lagens förarbeten. Ett alternativ till behovsprövningen vore, enligt RRV, en prövning av huruvida det föreligger risk för alkoholpoli-

tiska olägenheter i och med etableringen av en alkoholservering. Arbetsfördelningen mellan länsstyrelse, kommun och polis varierade. Vissa kommuner beredde över huvud taget inte ärendena utan yttrade sig direkt till

länsstyrelsen medan andra gjorde en ingående prövning varje enskilt till-

av ståndsärende. Polisen hade i vissa län kontakt enbart med länsstyrelsen medan det andra håll fanns ett upparbetat samarbete mellan kommunen och polisen. Av detta drog RRV slutsatsen att det egentligen inte fanns någon genomtänkt arbetsfördelning myndigheterna emellan och att det sina håll förekom

en hel del dubbelarbete. RRV förordade uppdelning tillståndsprövningen

en av mellan länsstyrelse och kommun. Länsstyrelsen ansågs bäst skickad att svara för lämplighetsprövningen, främst med hänsyn till sambandet med skatteför-

valtningen, tillgången till sekretessbelagda uppgifter, etc. Kommunens prövning skulle inrikta sig mot att förebygga alkoholpolitiska problem i samband

med alkoholserveringen, och prövningen borde främst följande svara frågor:

Har rörelsen restaurangkaraktär - Håller lokalerna rimlig standard och är de belägna så att de inte kommer att utgöra en olägenhet för omkringboende Föreligger risk för att alkoholpolitiska olägenheter kommer att uppstå - som

en följd av etableringen av rörelsen

66 Bakgrund

RRV menade också att kommunens beslut liksom länsstyrelsens borde

kunna överklagas med hänsyn till rättssäkerheten. Det kommunala vetot skulle

därmed inte kunna upprätthållas. Avslutningsvis förespråkade RRV översyn av reglerna för alkoholserve-

en

ring i sin helhet och denna översyn främst skulle gälla inblandade myndig-

att

heters roll och arbetsinsatser. Byråkrati, krångel och dubbelarbete borde

därvid arbetas bort. På kort sikt rekommenderade RRV att länsstyrelser och kommuner skulle träffa överenskommelser lämplig arbetsfördelning. om Alternativt skulle länsstyrelsen kunna delegera vissa delar av tillståndsprövningen och tillsynen till kommunerna.

2.2.5 Alkoholhandelsutredningen 1985

vissa ändringar reglerna alkoholområdet, framfördes bl.a. i

Krav om av

olika riksdagsmotioner under första hälften 1980-talet och i ovannämnda

av

från RRV punkt 2.2.4. Detta föranledde socialminister Gertrud

rapport

Sigurdsen att tillkalla särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av

en

alkohollagstiftningen. Utredningen tillsattes 1984 och antog namnet Alkohol-

handelsutredningen. Förslag ändringar i LHD redovisades i delbetänkanom det Handel med alkoholdrycker SOU 1985:15.

I Alkoholpolitiska kommissionens översyn av serveringsbestämmelserna i

kapitel 5 presenteras Alkoholhandelsutredningens förslag på olika områden relativt utförligt. Här följer därför endast summarisk redovisning av utreden ningens förslag.

Utredningen ansåg att huvudansvaret för tillstândsprövningen, tillsynen och

sanktionerna även i fortsättningen skulle ligga hos länsstyrelserna. Med hänsyn till vetorätten medför att sökanden inte har möjlighet att få sin sak att

överprövad i högre instans föreslog utredningen att det kommunala vetot

skulle avskaffas. Det kommunala inflytandet över sanktionsbesluten föreslogs förstärkas att socialnämnderna skulle kunna begära beslut om sanktiogenom hos länsstyrelsen. Om sådan framställning inte gjorts, skulle länsstyrelserner

det fanns skäl till det, inhämta yttrande från socialnämnden innan

na, om sanktionsbeslut fattades. Utredningen pekade svårigheter att fastställa efter vilka grunder behovet tilltänkt servering skall bedömas. Stark kritik hade också från flera håll av en riktats den s.k. behovsprövningen, utredaren ansåg borde avskaffas. mot som Alkoholhandelsutredningen ansåg vidare att kravet ekonomisk skötsamhet

fortfarande skulle gälla för att ett serveringstillstånd. Kravet att matser-

veringen på restaurang skall utgöra betydande del av rörelsen menade en en

utredaren vållade åtskilliga tillämpningsproblem. Matandelskravet skulle i

stället ersättas med kravet att lagad mat skulle kunna tillhandahållas. Mat skulle också finnas tillgängligt under hela den tid som alkoholservering bedrevs.

Bakgrund 67

Vid sidan av lämplighets- och lokalprövningen ansåg utredningen att tillståndsmyndigheten inte skulle ta någon särskild hänsyn till den tilltänkta om rörelsen vände sig till en ungdomlig publik. Eventuella problem med nykterhet och ordning skulle i stället åtgärdas i tillsynsverksamheten och med eventuell sanktion. De särskilda reglerna för trañkservering och alkoholservering vid nöjes- och idrottsplatser skulle slopas, föreslog utredaren, som

menade att tillståndsprövningeni dessa sammanhang skulle följa regler

samma som gällde för övrig alkoholservering. Utredningen ansåg vidare att prövningen av föreståndare och ersättare skulle utgå och ansvaret för att lämpliga personer övervakar alkoholserveringen i stället skulle ligga tillståndshavaren. Tillståndsplikten för detaljhandel och partihandel med samt servering öl av

klass föreslog Alkoholhandelsutredningen skulle avskaffas. Åldersgränsen

18 år och de allmänna kraven ordning och nykterhet skulle dock fort-

farande gälla. Skulle missförhållanden uppstå i samband med försäljning eller

servering av öl klass föreslogs länsstyrelsen ha befogenheter att förbjuda fortsatt servering eller försäljning.

Vad gäller serveringstiden ansåg utredningen att intresset av att undvika

onödiga restriktioner motiverade att alkoholservering kunde tillåtas från

klockan 11. Utredaren hade inget förslag om ändring bestämmelserna för

av

serveringstidens slut. De särskilda reglerna om självservering och drinkbar föreslog utredaren skulle slopas. Slutligen ansåg Alkoholhandelsutredningen att Socialstyrelsen inte längre skulle vara besvärsinstans i frågor rör

som

tillämpningen av LHD. Denna uppgift borde i stället ligga kammarrätterna.

2.2.6 Statskontorets reformförslag 1990

Organisationskommittén för genomförandet regional statlig förvaltav en ny ning uppdrog Statskontoret att överväga resursbehoven länsstyrelsens sociala funktion. Förslagen redovisades i PM 1990-08-14 Länsstyrelsens sociala funktion resursbehov. Vad gäller länsstyrelsens arbete med lagen om handel med drycker gjorde Statskontoret följande bedömning.

Mot bakgrund av den obalans som råder mellan tillståndsgivning och tillsyn pekade Statskontoret möjligheten att överföra tillståndsgivningen till kom-

munerna medan tillsynen och sanktionerna borde ligga kvar hos länsstyrelsen. Denna arbetsfördelning skulle vara mer i enlighet med den nya länsstyrelsens

roll. Rent förvaltningspolitiskt, hävdade Statskontoret, är det också ovanligt

att tillståndsgivning, tillsyn och sanktioner ligger hos samma instans. Förslaget att ge kommunerna ansvaret för tillståndsprövning enligt LHD frigjorde betydande resurser hos länsstyrelserna, som kunde användas både för egeninitierad tillsyn och till samarbete med kommunerna i deras tillsyn. Statskontorets förslag innebar en klar åtskillnad mellan tillståndsgivning och tillsyn.

68 Bakgrund

Samtidigt kan tillsynen att ta fasta på de intentioner som finns bakom genom alkoholpolitiken och sociala aspekter på alkoholmissbruk få ett reellt innehåll det i dag inte finns för. Konkret innebar Statskontorets förslag som resurser att länsstyrelsens frigörs för ökad tillsyn, att kommunerna hanterar resurser tillståndsgivningen och att kommunen har det lokala tillsynsansvaret, som också följer av socialtjänstlagen. En kommunal tillståndsprövning borde också, menade Statskontoret, innebära ändrad besvärsordning, där besvärsinstanserna skall vara länsrätt och en kammarrätt, med kammarrätten sista besvärsinstans. Slutligen föreslog som Statskontoret att länsstyrelsernas tillsyn och sanktionsmöjligheter vid en kommunal tillståndsgivning kombineras med rätt att överklaga ett kommunalt tillståndsbeslut till kammarrätt.

2.2.7 Regeringens proposition om vissa folkhälsofrågor

I regeringens s.k. folhålsoproposition 199091:l75 behandlades frågor om den framtida alkoholpolitiken. Därvid underströks att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta föreslogs ske att upprätthålla det restriktionssystem som kringgärdar genom hanteringen alkoholdrycker, fortsatt aktiv prispolitik och förebyggande av en arbete i ettfolkhälsoperspektiv, bl.a. inom ramen för folkhälsoinstitutets arbete. När det gäller servering alkoholdrycker uttalades i propositionen att tillav synsmyndigheterna, dvs. Socialstyrelsen, länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter, borde inom för tillgängliga resurser kunna intensiramen fiera tillsynsverksamheten enligt LDH. Syftet skall vara att få till stånd ökad respekt för förbudet mot alkoholservering till minderåriga och till berusade och för att motverka våld och ordningsproblem i samband med personer servering alkoholdrycker. Det nämns också att det råder en stark obalans av mellan tillståndsgivning och tillsyn i ärendehanteringen vid länsstyrelserna. Länsstyrelsernas alkoholhandlåggare använder ca 82 % av sin tid till tillståndsgivning endast 18 % tillsyn. Detta har enligt propositionen men ca fått till följd att antalet sanktioner enligt lagstiftningen är få. Vidare sägs att flera skäl talar för överföring av tillståndsgivningen enligt LHD till komen För det första anförs principiella skäl mot att tillståndsgivning och munerna. tillsyn ligger hos och samma myndighet. För det andra skulle en sådan en överflyttning tillståndsgivningen ligga i linje med den nya länsstyrelsens av uppgifter och funktion. För det tredje skulle den kunna frigöra resurser för länsstyrelsens viktiga tillsynsfunktioner inom området.

Bakgrund 69

2.3 Gällande bestämmelser i

lagen 1977:293 om

handel med med drycker LHD

LHD reglerar import, export, partihandel, detaljhandel och servering alkoav holdrycker. Med alkoholdrycker spritdrycker, vin, starköl och öl klass menas II. LHD innehåller även vissa regler för lättöl, läskedrycker och andra alkoholfria drycker. Nedanstående redovisning i första hand serveringsbeavser stämmelserna i lagen samt reglerna för detaljhandel med klass II. En mycket gammal, och även internationellt vanlig, regel är att servering av alkoholdryck kräver tillstånd från myndighet. I LHD är länsstyrelsen tillståndsmyndighet och har även ansvaret för tillsyn och sanktioner. Det lokala inflytandet är säkerställt genom det kommunala vetot. Detta innebär att länsstyrelsen inte fâr meddela serveringstillstånd det avstyrkts kommunen om av och inte heller låta det omfatta starkare drycker än kommunen tillstyrkt. Serveringstillstånd krävs i princip för all servering som sker mot betalning. Lokal

med tillstånd för alkoholservering benämns serveringsställe. Innehavare

av serveringstillstånd benämns tillståndshavare. Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl gäller en åldersgräns 20 år. För detaljhandel med och för servering av alkoholdrycker är åldersgränsen 18 år. Detaljhandel med öl får bedrivas Systembolaget möjlighet dock av - en som inte utnyttjas och av den har meddelats särskilt tillstånd. Tillstånd kan - som ges till matvaruhandlare eller till den som tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker. Länsstyrelsen skall pröva sökandens lämplighet att handha försäljningen

och lokalen skall vara godkänd för livsmedelshantering. Vid prövning

av ansökningar om tillstånd för detaljhandel med öl krävs inget remissförfarande till kommunen. Partihandel grosshandel med är också tillståndspliktig. Partihandelstillstånd får meddelas den har tillstånd till detaljhandel med som öl, den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller alkoholfria drycker eller yrkesmässigt inför till landet. Även denna tillständsprövning sker enbart hos länsstyrelsen utan remiss till kommunen. Serveringstillstånd kan ges för servering till allmänheten eller till slutna sällskap. Det kan också ges tills vidare eller vid enstaka tillfälle eller tidsperiod. Vid prövningen av ansökningar om serveringstillstånd skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens och serveringsställets lämplighet samt att lagad mat skall utgöra en betydande del rörelsen. Serveringstillstånd kan av omfatta spritdrycker, vin, starköl och öl klass eller begränsas till en av kategorierna eller en kombination av dem. Vid trafikservering båt, tåg och

flyg i inrikes trafik får inte spritdrycker inte särskilda skäl

serveras om föreligger. Tillstånd till servering alkoholdrycker nöjes- och idrottsplatav ser får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. Servering av öl klass får påbörjas tidigast klockan 07.00 och servering av andra alkoholdrycker tidigast klockan 12.00. Alkoholservering skall avslutas

70 Bakgrund

klockan 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock förordna om andra tider senast för serveringens bedrivande. stadigvarande servering före klockan 12.00 får emellertid inte medges. Serveringsställe skall utrymt senast 30 minuter vara efter serveringstidens utgång. För trañkservering gäller inga serveringstider. Vid all alkoholservering skall finnas en föreståndare som övervakar att serveringen bedrivs i enlighet med lagens bestämmelser. För föreståndare skall

finnas erforderligt antal ersättare. Föreståndare och ersättare genomgår i princip lämplighetsprövning tillstândshavare och skall vara

samma som godkända av länsstyrelsen.

Tillståndsmyndigheten får i serveringstillståndet meddela de föreskrifter som

behövs. Ombyggnad serveringsställe och inrättande drinkbar kräver av av

särskilt tillstånd. Självservering spritdrycker, vin eller starköl får bedrivas

av endast efter särskilt medgivande. Restauranggäst får inte uppmanas till inköp alkoholdryck. Alkoholdryck får inte heller medföras till eller från restauav

rang med serveringstillstånd.

Ordning, nykterhet och trevnad skall råda vid all servering alkoholdryckav

Länsstyrelser, socialnänmder och polismyndigheter skall övervaka efter-

er. levnaden bestämmelserna i lagen. Föranleder alkoholservering olägenheter av med ordning, nykterhet och trevnad eller iakttas inte LHD:s bestämmelser

skall länsstyrelsen återkalla serveringstillstândet eller meddela varning

ocheller särskilda föreskrifter.

Den uppsåtligen eller oaktsamhet säljer alkoholdrycker utan tillstånd

som av döms för olovlig försäljning alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst av tvâ år. Är brottet grovt döms till fängelse i högst fyra år. Innehav av alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem leder till böter eller fängelser i högst ett år för olovligt innehav alkoholdrycker. Vid försäljning av

eller servering alkoholdrycker till någon kan antas inte ha uppnått

av som

föreskriven ålder eller är märkbart påverkad berusningsmedel döms för

av

olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 Aktuella

reformförslag

3.1 Riksdagsmotioner

I socialutskottets betänkande l99293:SoU17 behandlas nära 70 motionsyrkan-

den om olika alkoholfrågor. Yrkandena i de motioner har anknytning till

som serveringsbestämmelserna i LHD, utom i frågor åldersgränsen vilka komom missionen återkommer till i slutbetänkandet, redovisas här kortfattat:

Ge alltid generellt tillstånd till alkoholservering, möjlighet till tillstånd

ge

för alkoholservering även om inte mat tidsbegränsning för alko-

serveras,

holservering skall tas bort, tillstândsprövningen skall utföras kommuner-

av

na. Knut Billing m.fl. m

Inför årlig avgift för serveringstillstånd för att få bättre kontroll verk-

av

samheten samt särskild omsättningsavgift alternativt prisreglering vid alko-

holservering. Rune Thorén och Tage Påhlsson c

Se över regelverket för indragning tillstånd för alkoholservering då

av given lagstiftning inte efterlevs, inför årlig avgift för erhållande en av serveringstillstånd som omprövas vart tredje år samt utred besvärsrätten såvitt avser beviljade serveringstillstånd. Gunhild Bolander och Stina

Gustavsson c

Upphäv förbudet mot att driva renodlade barer. Reglerna mattvång om leder enligt motionärerna till oönskade ekonomiska konsekvenser för

krögarna. Mikael Odelberg m.fl m

Ge alla kommuninnevânare rätt till att besvära sig över ett beviljat serveringstillstånd. Göran Magnusson och Gunnar Tholander

s

Skärp tillsyn och kontroll av alkoholserveringstillstånd inom för

ramen gällande lagstiftning, inför en rejält tilltagen avgift för erhållande tillav

stånd för alkoholservering samt ändra i lagstiftningen i syfte förhindra

att oseriösa krögares verksamhet. Göran Magnusson mfl.

s

Inför obligatorisk legitimation vid restaurangbesök. Fanny Rizell och Kjell

Eldensjö kds

Sätt in åtgärder för bättre lagefterlevnad när det gäller lagen handel om med drycker LHD. Enligt motionärerna har det i strid med gällande rätt

72 Aktuella reformförsla g

skett skett förskjutning från restaurangverksamhet till dryckes- och en

nöjesverksamhet för ungdom. Gudrun Schyman m.fZ. v

Servering alkoholdrycker restaurang, od., skall inte förutsätta mat- - av försäljning, alltid generellt serveringstillstånd om inte synnerliga skäl ge talar däremot, öppettiderna för restauranger skall inte regleras av myndigheter, kommunerna skall tillståndsmyndighet samt indragning av tillvara stånd för och andra utskänkningslokaler skall vara tidsbegränrestauranger till högst två månader med möjlighet att vid upprepad överträdelse dra sat in tillståndet permanent. lan Wachtmeister m. fZ. nyd

Socialutskottet avstyrkte samtliga motioner främst med hänvisning till pågående utredningsarbete, varvid Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkanserveringsbestämmelserna särskilt omnämns. I kommissionens allmände om överväganden i kapitel 4 och 5 har frågor rörande serveringen av alkona holdrycker behandlats. Motionärernas frågeställningar har därvid berörts i

olika sammanhang.

3.2 Skriftliga yrkanden och uppvaktningar, m.m.

I detta avsnitt kommenteras de skrivelser till och uppvaktningar hos kommis-

sionen har anknytning till de frågor behandlas i detta betänkande. som som Framförda synpunkter har beaktats i utredningsarbetet. Socialdepartementet har till kommissionen överlämnat skrivelse från en Rikspolisstyrelsen RPS med hemställan att LHD ändras. Förslaget syftar om till komma till rätta med de problem hänger samman med s.k. illegala att som klubbar. RPS föreslår ansvarsbestämmelse införs i lagen, vilken att en ny riktar sig till den upplåter lokal där olovlig alkoholförsäljning bedrivs. som Från Justitiedepartementet har till kommissionen överlämnats en skrivelse i

länspolischefen i Östergötlands län. Även i denna skrivelse

samma ämne från hemställes utvidgat straffansvar för den upplåter lokal som används om som för olaga servering av alkoholdrycker. Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund SHR har två skrivelser inkommit till kommissionen. Företrädare för SHR har även uppvaktat kommissionens sekretariat beretts tillfälle att vid sammanträde med kommissiosamt ledamöter, sakkunniga och experter framföra sina åsikter muntligen. nens SHR det är förenat med ett särskilt att servera och sälja menar att ansvar

alkoholdrycker. Tillstånds- och registreringsförfarande tillsammans med en

samhällelig kontroll behövs för att få en sund och seriös näring. Restaurangerroll i alkoholpolitiken bör, enligt SHR, bedömas utifrån andelen av nas försäljningen. Missbruk alkohol är ett samhällsproblem som alla, även av måste hjälpas bekämpa. Men det är också angeläget att restaurangerna, att

Aktuella reformförslag 73

bruket av alkohol accepteras och att alkoholens positiva sidor erkänns. Stora delar av alkoholkonsumtionen, påpekar SHR, omfattas inte LHD, av exempelvis den internationella färjetrañken och de illegala spritklubbarna.

Dessutom ges föreningar tillfälliga utskänkningstillstånd används till

som att

anordna kommersiella tillställningar, som inte följer LHD:s serveringsbestäm-

melser. Dessa bedriver en illojal konkurrens gentemot seriösa restaurangidkare. SHR föreslår inrättande av nya tillståndstyper i LHD. Dessa är restaurangtillstånd som skulle det normala tillståndet för och innevara restaurangerna bära rätt att till allmänheten alla slag alkoholhaltiga drycker. SHR servera av

menar att det saknas skäl att göra åtskillnad mellan olika alkoholdrycker.

Hotelltillstánd skulle avse servering enbart till boende hotellet och deras gäster. Servering skall då även få bedrivas via s.k. minibarer i hotellrummen.

T rafiktillstánd skulle ges till fartyg används i inrikes linjetrafik

som utan

begränsning till vin och starköl. För fartyg som inte går i linjetrafik skulle reglerna om restaurangtillstånd tillämpas. Därmed jämställs kryssningstrañk

och landbaserad restaurangverksamhet. Lokaltillstánd skulle servering avse av

alkoholdrycker i lokal som upplåtes för tillfälliga tillställningar. Lokaltillstånd skulle dock inte kunna ges självständigt utan måste alltid knytas till

ett restaurangtillstånd. Detta innebär att lokalupplåtare måste söka samarbete med en

innehavare av ett restaurangtillstånd. Undervisningstillstând skulle kunna

ges till restaurangskolor och liknande och skall begränsas till de tillfällen där

alkoholserveringen ingår som ett led i undervisningen.

Övriga förslag som SHR har framfört till kommissionen ändringar

om av serveringsbestämmelserna i LHD är

slopa tillståndsplikten för klass

-

alkoholservering bör påbörjas klockan 08.00

-

slopa begreppet ungdomlig publik. Den i lagstiftningen angivna 18-års-

gränsen skall vara den enda.

slopa förbudet mot självservering alkoholdrycker

- av ta bort godkännandet av föreståndare och ersättare och ersätt detta med - att

restaurangföretagarna åläggs att alltid tillse att en för alkoholserveringen ansvarig person finns tillgänglig slopa den s.k. behovsprövningen

-

regeln om alkoholfria dryckesalternativ är konsumentpolitisk

- snarare än

alkoholpolitisk och hör därför inte hemma i LHD. Regeln har också något

av löjets skimmer över sig.

ta bort prisrelationssystemet

-

slopa restaurangernas skyldighet att lämna statistikuppgifter till länsstyrel-

sen behåll kravet på att lagad mat måste tillhandahållas i samband med alko- -

holservering men matserveringen bör uppgå till någon viss andel

74 Aktuella reformförslag

alkoholdrycker är marknad. Marknadsföringen av dessa varor varor en bör ske på samma villkor i hela Europa.

Avslutningsvis SHR överflyttning alkoholkonsumtion från anser att en av okontrollerad konsumtion till där konsumtionen sker under privat restauranger

borde alkoholpolitisk strävan. För att uppnå detta före-

social kontroll vara en alkoholdrycker får säljas till hotell och restauranger med lägre slår SHR att alkoholskatt än den som betalas av allmänheten. Sundsvalls kommun har skrivelse inkommit med förslag om att Från en

personliga, ett slags körkort, och avgiftsbeserveringstillstånd bör vara som

lagda. Tillståndet bör upphöra vid försäljning av restaurangen. Dessutom en

i skrivelsen ordentlig genomgång görs hur misskötsel skall

krävs att en av

beivras. Serveringstillstånd bör återkallas i betydligt större utsträckning än

fallet. Om det s.k. körkortet satt lösare skulle innehavarna vad som nu är betydligt duktigare sköta det. Detta skulle i sin tur innebära tvingas bli att kommunen kunde generösare med att ge tillstånd. att vara

tidskrifterna Dina Viner och Bon Appétit har skrivelse inkommit

Från en

med synpunkter kommissionens direktiv och sammansättning. Angående alkolholservering framhålls vikten att frågan om vilken

restaurang av spelar belyses i kommissionens arbete.

alkoholpolitisk roll restaurangerna

framförs dagens regler, skribenterna skapar osäkerhet Kritik mot som menar,

för restaurangbranschen. Tillämpningen begrepp som lagad mat, ordning

av skiljer sig i olika län och även i olika kommundelar. De och trevnad etc.,

lokala skillnaderna i lagtillämpningen förutsättningar för regionala och ger kommissionen belysa vilka effekter olika tillämpningar av lagen ger.

att

Från Ungdomens Nykterhetsförbund UNF har två skrivelser inkommit.

Båda behandlar försäljningen klass II. Det föreslås bl.a. att ansvaret av i samband med överträdelser vid ölför-

skärps för butiksägaretillståndshavare

Vad åsyftas är den bristande respekten för åldersgränsen 18 år.

säljning. som

1992. Över hela landet försökte

UNF genomförde en ölköpskontroll i oktober

i förbundet, samtliga under 18 år, att köpa öl klass II. medlemmar som var

319 och det visade sig vid 200 eller 62 % Totalt gjordes inköpsförsök att av

minderåriga handla öl. De flesta ungdomarna i åldern 13-16 dessa fick av var år. UNF detta resultat också måste i ett större sammanhang där menar att ses mycket offensiv marknadsföring gör reklam för starköl bryggarna genom en via lättölsannonser. För förhindra detta föreslår UNF att förbud införs mot att använda logotype och på lättöls- och starkölsmärken. att samma nanm kommissionens sekretariat framförde företrädare för

Vid en uppvaktning hos

socialförvaltningen i Stockholm vissa synpunkter för att förenkla och förbättra

serveringsbestämrnelserna i LHD. Dessa var kortfattat:

slopa systemet med föreståndare och ersättare tillät servering av vin och teatrar -

Aktuella reformförslag 75

inför en kortare utbildning för tillståndshavare och övrig

- restaurangpersonal som genomgått svensk restaurangskola

förtydliga restaurangbegreppet

slopa tillståndskravet för öl klass -

separera tillståndsreglerna för matrestauranger och dansrestauranger. För de

-

senare kan ett mindre matutbud accepteras. Tillstånd till dansrestauranger

bör ges tills vidare. Kommunerna bör möjlighet begränsa att

antalet dansrestauranger. förtydliga vad som menas med drinkbar och självservering vid tillstånds-

- -

prövningen bör sociala bedömningar i vid mening väga Lagen bör

tungt.

även i fortsättningen vara en skyddslagstiftning.

personer som kan antas vara under 23 år skall alltid skyldiga att visa - vara

legitimation vid eventuell beställning alkoholdryck

av

tillfälliga áterkallelser bör införas

-

inför tillsynsavgifter för restauranger med serveringstillstånd

medel bör avsättas till drogfria aktiviteter för ungdom. Pengar kan - ex. tas

från starkölsförsäljning och casinoverksamhet.

alkoholreklam för starköl förekommer fast det är förbjudet via lättöls- - eg. reklamen

Socialförvaltningen inlämnade också en skrivelse till kommissionen där

man framförde önskemål åtgärder för att samhället snabbare skall kunna om reage-

ra mot grava missförhållanden i restaurangbranschen, t.ex. alkoholservering till minderåriga.

Från Hotell- och Restauranganställdas Förbund HRF har inkommit skrien

velse om utbildningsbehov för branschens arbetsgivare. Till skrivelsen fogades två broschyrer Stoppa Fifflet och Om ekonomisk brottslighet. I broschyrerna beskrivs den ekonomiska brottsligheten i branschen utförligt. För att motverka denna utveckling föreslår HRF att kompetensintyg införs

som

krax för att serveringstillstånd. Kompetensintyget skall kunna förvärvas efter genomgången kurs i företagskunnande. Förslag till kursinnehâll

presenteras i broschyrerna. Företrädare för HRF har också beretts tillfälle framföra att sina synpunkter vid sammanträde med kommissionens ledamöter,

sakkunniga

och experter. Synpunkter i utredningsarbetet har inkommit från socialenheten vid länssty-

relsen i Stockholms län. I skrivelsen framhålls att länsstyrelsen även fortsättningsvis bör ha ansvaret för tillsynen restaurangerna och då framför allt av när det gäller kontrollen av tillståndshavarnas ekonomiska skötsamhet. Det nämns att länsstyrelsen i detta arbete effektiviserat samarbetet med övriga berörda myndigheter, vilket bl.a. resulterat i större antal

ett ingripanden.

Skulle denna tillsyn överflyttas till kommunerna, sägs i skrivelsen att varje

kommun skulle behöva etablera samarbete med kronofogde- och skatte-

ex. mynzligheter. Detta vore inte rationellt och risken är då uppenbar kontrollatt

76 Aktuella reformförslag

ekonomiska skötsamheten försvagas. I skrivelsen framförs också att en av den

länsstyrelsen även bör få fortsatt för sanktionsärenden. De viktigaste

ansvar

härför är att länsstyrelsen har stor erfarenhet av myndighetsutöv-

argumenten

ning och kan garantera att besluten blir godtagbara från rättsäkerhetssynpunkt ibland angeläget med snabba ingripanden mot allvarliga oläg-

samt att det är

enheter, i restaurangmiljöer där ungdomar vistas.

t.ex. framfördes i ovannämnda skrivelse har också in-

Liknande synpunkter som kommit från Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare FLA. FLA motiv för kommunalisering tillståndsgivningen är att detta

skriver att en av

frigöra hos länsstyrelsen för förstärkt tillsyn inom ramen

skulle resurser en nuvarande För denna tillsyn verkligen skall bli effektiv, för resurser. att bör för tillsyn och sanktioner ligga kvar länsstyrelmenar FLA, ansvaret mening slöseri med att slå sönder väl

sen. Det är enligt FLA:s resurser en tillsynsorganisation till förmån för något som ingen kunnat visa fungerande

varken effektivare eller bättre. vara

4 Alkoholpolitiska överväganden

Grunderna för gällande alkoholpolitik fastställdes beslut 1977 års genom av riksdag. Enligt detta beslut skall målet vara att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala allt för höga alkoholkon-

sumtionen. Detta sker bl.a. olika regler för alkoholhanteringen och

genom genom prispolitiken. Det sägs bl.a. att restaurangserveringen av

alkoholdrycker skall ske återhâllsamt, under kontrollerade former och med

socialt ansvar. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de restriktioner finns på som alkoholområdet måste begränsas till sådana allmänheten uppfattar som som

meningsfulla för att inte förtroendet för alkoholpolitiken skall minska. Den översyn av serveringsbestämmelserna Alkoholpolitiska kommissio-

som nen här redovisar har i enlighet med kommittédirektiven inriktats att slå vakt om de delar av regelverket som har alkoholpolitisk betydelse, att förenkla eller utmönstra bestämmelser inte längre fyller någon som

alkoholpolitisk funktion, samt att förtydliga eller skärpa vissa regler för att de bättre skall fylla ett alkoholpolitiskt syfte.

överväganden om den framtida alkoholpolitiken som helhet kommer att

presenteras i kommissionens slutbetänkande. Servering av alkoholdrycker restaurang är inom EG reglerad på

gemenskapsrättslig nivå. Sådan reglering ankommer varje medlemsland att självständigt besluta om. Alkoholservering regleras inte heller inom för

ramen

EES-avtalen. Frågan om starkölsförsäljningen till restauranger bereds f.n. inom socialdepartementet. I den fortsatta översynen alkoholpolitiken, bl.a.

av i ett EG-perspektiv, kommer reglerna ungdom och alkohol att över. om ses Av detta följer att kommissionens slutbetänkande i detta avseende kan komma

att innehålla överväganden och förslag utöver dem förs fram i detta

som delbetänkande om serveringsbestämmelser. Att begränsa konsumtionen och motverka alkoholskador är ett övergripande mål för samhällets alkoholpolitik och därmed även för serveringspolitiken. Vid besök på restaurang uppstår ett grupptryck till större konsumtion, säger en teori. En annan hävdar att riskerna för överkonsumtion och skador är mindre i restaurangmiljöer än i privata eftersom drickandet i sker restaurang

78 Alkoholpolitiska överväganden

under insyn och social kontroll. Undersökningar har kommit fram till att svensken dricker mindre i alkoholsituation restaurang än i hemmet en vilket skulle kunna stödja den andra teorin. Resultaten sammanfaller dock inte med slutsatserna från undersökningar i andra länder, säger sociologen Eckart Kühlhorn i rapporten Svenska restauranghabituéer och framhåller att de måste i perspektivet den svenska utskänkningspolitiken. Lika väl som den ses av sociala kontrollen kan restaurangernas prispolitik med som helhet höga priser hålla svenskarnas restaurangdrickande. Fortsatta studier kan närmare nere belysa och förklara vilka samband som gäller. Sambandet mellan restaurangdrickande och totalkonsumtion har inte på tid belysts i kvantitativt inriktad forskning. Detta är en svaghet, särskilt senare bakgrund svensk restaurangnärings snabba tillväxt. I svensk alkoholdemot av batt anförs ibland utländska forskningsresultat som motiv för förändringar hos Att närmare analys föra över slutsatser från utländska studier till oss. utan svenska förhållanden kan emellertid vara vanskligt, särskilt som både dryckesoch restriktioner varierar kraftigt och är starkt kulturellt betingade. vanor Serveringslagstiftningen i några Europeiska länder belyses i bilaga 4.

I Svenska alkoholrestauranger på väg till en ny folklighet under

rapporten publicering behandlar Kühlhorn utvecklingen under 1980-talet mot allt fler ökat intresse för restaurangbesök. Med underlag hämtat restauranger och ett från SCBs undersökningar levnadsförhållandena 1981 och 1988 ULF av visas våta alkoholvanor är den mest betydelsefulla faktorn för att att förklara frekventa restaurangvanor. 18-24 åringar och ensamstående är frekventa besökare. Ingen skillnad framkom mellan män och kvinnor. Undersökningen tyder att låg utbildning och begränsade ekonomiska inte sätt i början 1980-talet påtagligt resurser numera samma som av hindrar frekventa restaurangbesök. Restaurangernas roll som mötesplats för högutbildade ekonomiskt väletablerade i framför allt tätorter tycks ha förändrats i folklig riktning. Detta tyder, menar Kühlhorn, en en mer strukturförändring inom svensk restaurangnäring i kontinental riktning. En betydelsefull fråga är restaurangdrickande ersätter hemannan om

madrickande eller det skall läggas därtill. Alkoholstatistiken se bilaga 3

om kan närmast uttolkas att såväl restaurangernas som Systembolagets som försäljning reduceras i ett kärvt ekonomiskt läge och vid skatte- eller prishöjningar. När det är goda tider ökar både detaljhandelns och försäljning alkoholdrycker. Konsumtion på restaurang, i restaurangernas av hemmet och i andra miljöer står i förbindelse med varandra, säger Kühlhorn i det nämnda arbetet. En hög konsumtion i privata miljöer får återverkningar i höjd restaurangkonsumtion och vice Det förefaller sannolikt att en versa. den kollektiva karaktären i alkoholkonsumtionen på restaurang gör denna mer attraktiv än konsumtion i privata miljöer. Storkonsumenter av alkohol söker sig till och dricker där till ekonomisk smärtgräns. Ett restauranger en

Alkoholpolitiska överväganden 79

restaurangbesök kan också ingå i en mera långdragen dryckessituation

som omfattar flera miljöer. Kühlhorn att såväl prisnivån alkohol menar som

restriktionerna hittills förhindrat alkoholpolitisk synvinkel

en ur ogynnsam utveckling. Den totala registrerade konsumtionen har visserligen varit ganska stabil under de senaste åren samtidigt antalet och som restauranger restaurangdrickandet ökat. Dock, har CANs sammanställningar visat det förekom att en markant ökning av pojkarnas 16-24 år totala alkoholkonsumtion från mitten av 1980-talet och några år framåt, vilken i första hand hänföra till är att en

ökad starkölskonsumtion. I den äldsta åldersgruppen 20-24 år finns de tend-

kvar också under år. Även i de två äldsta

enserna senare flickgrupperna 16-

19 och 20-24 år kan en viss ökning starkölskonsumtionen noteras från

av mitten av 1980-talet och framåt. I dag är starköl den alkoholdryck är som

vanligast att man dricker i ungdomsgrupperna. Det gäller bland både pojkarna

och flickorna. Hos flickor är vin det näst vanligaste och bland pojkarna sprit. Vi har, som nämnts, haft ett ökande utbud restauranger under år av senare

Se bilaga 3. Restaurangkonsumtionen har från 1980 och framåt ökat sin

andel av den totala konsumtionen. Såväl 1970 1980 som var restaurangernas andel 6,6 % av den totala registrerade konsumtionen. Restaurangernas andel av den alkohol som säljs i form av sprit, vin och starköl ökade från 8,5 till 13,5 % mellan 1985 och första halvåret 1992. Det bidragit till den som mest ökningen är starkölet; ungefär 40 % konsumtionen starköl sker i dag på av av restauranger. Inte sällan lockar restaurangerna med låga priser på främst starköl. Vi vet

att ungdomar över 18 år förlägger allt sin konsumtion i första hand

mer av av

starköl till restaurangbesök. Genom CANs rapporter kan vi visserligen följa

utvecklingen den totala alkoholkonsumtionen bland både och av vuxna ung-

domar. Det saknas dock forskning belyser bl.a. mekanismerna bakom

som

denna utveckling, inte minst bryggerinäringens aktiva marknadsföring och ökande inflytande över restaurangbranschen. Frågan har berörts i Socialdeparternentets PM 1993-02-08 om starkölsförsäljningen till restauranger. Inte

heller finns undersökt effekterna av att de dryckes- och umgängeskultur ungas i ökande utsträckning är en del restaurangkulturen. Vi inte dessa av vet om ungdomar utifrån sina erfarenheter bättre än många kan kontrollera sitt vuxna drickande eller om de från sina led rekryterar eller riskerar rekrytera allt att fler storkonsumenter och missbrukare. Forskning bör initieras inom t.ex. ramen för Folkhälsoinstitutets FHI och alkohol. program om unga

Undersökningar har kommit fram till ökning den totala alkoholkon-

att en av sumtionen i Sverige också för med sig ökning våldsbrotten Lenke, en av von

Hofer. Alkoholpåverkan spelar alltså betydelsfull roll för våldsbrotten,

en

exempelvis i restaurangmiljöer. Kriminologen Leif Lenke har funnit att krog-

drickande har större betydelse för våldsbrotten än drickande i hemmen. Under

80 Alkoholpolitiska överväganden

är samvarierar ökningen serverade alkoholdrycker med ökningen av senare av väldsbrotten. I särskilt hög grad är alkoholen med i bilden vid våldshandlingar

där gärningsmannen och offret inte känner varandra. Den överväldigande

delen gärningsmännen och majoritet offren är alkoholpåverkade. av en av vid BRÅ i hans Frågan har behandlats bl.a. kriminologen PO Wikström av

studier nöjesliv och våldsbrott. Han har funnit att våldet mellan obekanta

av starkt koncentrerat till områden i stadskärnorna med många krogar och är andra nöjeslokaler och i tiden till kvällar, nätter och till veckoslut. sena talar för, han, väsentlig orsak till den höga vâldsnivån Mycket menar att en på nöjeslokalerna kan följande. När stor mängd främlingar med skild vara en bakgrund, sammanförs på mycket begränsad yta och flertalet av dessa är en

alkoholpâverkade, detta upphov till hög grad friktioner och konflik-

ger en av människor emellan, ibland resulterar i vâldshandlingar. Många delter som har också högre beredskap för våldshandlingar än människor i tagare en och kan ofta leda till besvikelse hos deltagarna. Forsknings-

gemen nöjeslivet

resultaten understryker vikten god ordning vid alkoholservering restauav

rang. Sammantaget kan säga att andra delar alkoholpolitiken är mer väl man av utforskade de rör alkoholservering. Det bör dock betonas att forskän som ningsbidragen kan stort värde även de inte ger tillräckligt vara av om

underlag för slutsatser alla viktiga punkter. Forskningsresultaten kan bidra

till den aktuella översynen att klarlägga viktiga frågor, ge nu genom perspektiv, peka valsituationer samt anvisa tankemodeller och presentera

slutsatser. Detta är till hjälp när restaurangpolitik skall

tänkbara en ny

utformas. Entydiga besked serveringspolitikens effekter kan dessvärre

om

inte alltid lämnas, eftersom de måste stödjas forskningsrön och grundas pâ

av

fakta. De teorier lanserats har sällan ett övertygande empiriskt stöd. På

som väsentliga punkter behövs bättre kunskap hur det verkligen förhåller en om

sig. Följden blir i betydande utsträckning måste grunda restaurang-

att man politiken på allmänna förnuftsresonemang. Förutom detta kan man självmer

fallet få god vägledning beprövade erfarenheter, även om de inte till fullo

av

systematiserats och presenterats som modeller eller teorier.

Allmänna grundsatser för serveringspolitiken har sedan länge varit att ord-

nykterhet och trevnad skall råda vid servering. De har också kommit till ning, uttryck i den gällande lagen 1977:293 handel med drycker LHD med om

serveringsbestämmelser. grundläggande princip har länge varit att

En annan det är samhället och inte marknaden skall avgöra behovet av en restausom Starka alkoholpolitiska motiv har anförts mot överetablering av resrang. en Behovet har i första hand prövats kommunerna som har vetorätt tauranger. av

beviljande serveringstillstånd. sistnämnda grundsats har emellertid

mot av visat sig svår tillämpa rättvist. Gränserna har också vidgats för vad som att etablering rimlig omfattning. På många orter har senare års anses vara en av

Alkoholpolitiska överväganden 81

förskjutningar i främst kommunernas men också länsstyrelsernas och dom-

stolarnas praxis öppnat för avsevärd nyetablering av restauranger med

en tillstånd att servera alkoholdrycker.

Frågan kan ställas serveringspolitikens grundsatser är tidlösa eller tids-

om bundna Är de ett fast fundament att bygga på; eller bör de från tid till annan

omprövas Alkoholpolitiska kommissionen gör följande grundläggande prin-

cipiella ställningstaganden. Alkoholpolitikens formuleringar har huvudsakligen utgått ifrån ett skyddsintresse. Ett sådant skyddsintresse är fortfarande viktigt och måste ha starkt genomslag i lagstiftningen. Alkoholpolitiska olägenheter av restaurangers alkoholservering måste motverkas. Det emellertid önskvärt om synen på vore restaurangnäringen också präglades av de positiva värden som restaurangen

erbjuder. Alkoholpolitiken bör ha utgångspunkt att det är ett samhälls-

som en intresse att det finns restauranger där människor kan samlas och äta, dricka

och umgås både i vardag och fest, och att alkoholpolitiken inte skall utgöra ett

hinder för detta. Att hålla god ordning vid alkoholservering framstår som lika viktigt nu som förr. Bland restaurangernas stamgäster och andra gäster finns storkonsumenter alkohol. Våld och alkohol hör ofta Forskning har visat att särskilt av samman.

gatuvåld och våld mot okända brottsoffer ofta förekommer i direkt anslutning eller i närheten restauranger och nöjesställen. God ordning förutsätter

av också att gäster eller och närboende inte störs på ett sätt som är grannar

oacceptabelt. Grundsatsen har fortsatt giltighet. Bestämmelserna om tillstånd och tillsyn bör göras tydligare för att underlätta tillämpningen och en rätt för

närboende att överklaga bör införas i lagstiftningen. Nykterhet skall råda vid alkoholservering, säger lagen. Den närmare inne-

börden bestämmelsen är att den restauranggäst anses vara nykter som på av

ett tillfredsställande sätt kan kontrollera sitt uppträdande och tal. Målsättningen är oklar eftersom begreppet nykterhet i dagligt tal ges olika

innebörd olika människor. Nykterhetsbegreppet bör därför i serveringslagav stiftningen möjligt kompletteras med en tydligare och mer entydig beom skrivning vad vill uppnå och vilka grunder tillsynsmyndigheten kan av man ingripa. En stor majoritet betraktar alkoholdrycker som ett inslag i livet som de inte vill avvara. För många har alkoholdrycker positiva funktioner, t.ex. genom att underlätta samvaron mellan människor. De flesta använder alkohol ett sådant sätt att det inte vållar problem varken för dem själva eller samhället. Samhällsorganen behöver inte ingripa. Lagreglerna om serveringens bedrivande syftar till att motverka ett bruk av alkohol som leder till skador. Alkoholpolitiken skall också inriktas på att minska bruket av alkohol för att därigenom motverka eller begränsa skadeverkningarna. Det är viktigt att bilda opinion för ändrade, mer alkoholfria, dryckesvanor och umgängesseder.

82 Alkoholpolitiska överväganden

Lagregler och opinionsbildning påverkar varandra i ett ständigt växelspel. Det

är angeläget att lagstiftningsåtgärder och informationpåverkan från det allmännas sida stödjer varandra. Vid servering bör gästernas önskemål respekteras, men inom bestämda gränser. Avgörande är att en berusad restauranggäst utgör en risk för sig själv, för andra gäster och för personalen samt förstör ändamålet med restaurangbesöket

för andra gäster. En återhållsam alkoholservering inte leder till olägen-

som

heter i fråga om ordning och nykterhet bör vara ett ovillkorligt grundkrav. Detta bör komma till uttryck i lagreglerna med grunder för administrativa ingripanden. Som hittills bör det vara ett krav att gästerna på ett till-

fredställande sätt kan kontrollera sitt uppträdande och tal. En regel återom

hållsam servering bör kunna motverka storkonsumtion och berusningsdrickan-

de. Tillståndshavaren och serveringspersonalen ansvarar för att ett serverings-

ställe följer alkohollagstiftningen och inte godtar utan i stället motverkar ett

drickande utan hejd. Servering av alkohol restaurang måste ske med mått-

fullhet. Den som är synbarligen påverkad alkohol eller andra berusnings-

av medel skall få bli serverad, utan skall avvisas från lokalen. Få torde vara av annan mening än att trevnad skall råda vid servering. Fler

kanske frågar sig hur otillräcklig trevnad enligt en lagregel kan grund

vara en för att begränsa eller återkalla ett serveringstillstånd. Allmänt sett är självfallet högt ställda mål för trivsel önskvärda det bör trevligt ställen - vara som serverar alkoholdrycker lika väl som på andra matställen. Lagregeln om trevnad som villkor för fortsatt serveringstillstånd bör dock utmönstras. Den in-

bjuder till godtycke vid tillämpningen. Att verka för alkoholfria ungdomsår är hörnstenarna i svensk

en av

alkoholpolitik. En tidig alkoholdebut skall motverkas. Alkoholkonsumtion bör

inte förekomma under uppväxttiden. En allmän grundsats servering bör om

klart deklarera denna inställning. En minimiålder skall tillämpas för servering av alkoholdrycker till ungdom. Nu gäller att servering till ungdomar under 18

är förbjuden. Kommissionens överväganden ungdom och alkohol läggs om

fram i slutbetänkandet. De kommer att innefatta en prövning skyddet

av om

för ungdom är tillräckligt starkt i serveringsbestännnelserna. Tillgången till alkoholfria nöjesalternativ kan bidra till att förhindra för tidig

en alkoholdebut. Den betydelsefulla uppgift här ligger på kommurema som regleras inte i lagen om handel med drycker LHD.

Serveringsställen skall i princip kunna etableras och konkurrera på rättvisa

villkor. Uppfylls vissa på förhand klart angivna, delvis stränga, krav tillges

stånd att servera alkohol. I de fall servering bedöms föra med sig alkohol-

en

politiska olägenheter inskränks dock friheten. Sådana inskränkningar förutsätter en prövning i det enskilda fallet mot bakgrund alkoholpolitisk

av en

helhetsbedömning. I intresse- och normkollisionen mellan å ena sidan närhgs-

Alkoholpolitiska överväganden 83

friheten och å den andra skyddet för människors hälsa, bör skyddsaspekterna ta över. Särskilda restriktioner kan även gälla för restauranger som innebär betydande miljöstörningar för de närboende. I kollisionen mellan t.ex. en restauratörs och närboendes rimligt avvägda krav bör de senares intresse ges

företräde även om det skulle innebära nackdelar för de företagsekonomiska

intressena. Det finns inom restaurangnäringen alltför många exempel på personer med bristande respekt för rättsordningen, bl.a. gällande skattelagstiftning. I sin tur kan detta leda till att viktiga alkoholpolitiska intressen skadas samt till en osund konkurrens. Kommissionen anser därför att ledningsansvaret för restau-

med serveringstillstånd skall utövas laglydiga medborgare som inte

ranger av uppvisar historik ekonomisk oaktsamhet eller kriminalitet. Nuvarande en av

lämplighetsprövning bör således återfinnas även i den framtida lagstiftningen. Efterlevnaden av lagreglerna bör säkras genom en avgiftsñnansierad tillsyn

tillräcklig omfattning. Erfarenheterna talar för att en aktiv tillsyn är av av avgörande betydelse för att lagtillärnpningen skall utvecklas i samstämmighet med lagstiftarens direktiv och intentioner. För att garantera rättssäkerheten skall beslut om inskränkningar i restaurangägares näringsrätt alltid kunna överklagas vid domstol. På motsvarande sätt skall också närboende kunna överklaga beslut som innebär att tillstånd ges, där de kringboendes intresse skydd mot störningar uppfattas som men av kränkta.

Med utgångspunkt i denna principiella grundsyn har kommissionen övervägt serveringspolitikens mål och medel. På denna grundval har sedan regler utfor-

mats för tillstånd, att utöva tillsyn och att vid behov tillgripa sanktioner att ge

och straffrättsliga bestämmelser. Översynen tar även sikte på att undanröja

illegal servering. Kommissionens ställningstaganden som helhet framgår av författningsför-

slaget, kapitel 5 med allmänna överväganden och förslag samt kapitel 6 med

specialmotiveringar. Några lagregler och ändringar av mer principiell inne-

börd kommenteras i det följande.

Serveringstillstånd

För serveringstillstånd krävs enligt nuvarande regler att det finns ett behov av

serveringen, att sökanden är laglydig och även i övrigt lämplig att driva res-

taurangen och att serveringsstället är tjänligt för ändamålet, godkänt för allsidig matlagning och faktiskt tillhandahåller lagad mat. Kommissionens förslag om sökandens lämplighet och om serveringslokalertar sikte på att förenkla reglerna. En översyn görs också av bl.a. reglerna na för s.k. restaurangklubbar, festivaler och andra tillfälliga arrangemang samt

84 Alkoholpolitiska överväganden

servering flygplan, båtar och tåg. Dessa frågor berörs vidare här.

Nu gällande behovsprövning skall hindra överetablering restauranger. Ett

av länsstyrelsebeslut, men i realiteten företrädesvis ett kommunalt veto, kan sätta stopp för nyetableringar. Länsstyrelsens beslut, inte vetot, kan övermen klagas. I princip skall allmän försiktighet tillämpas vid tilldelning tillav nya stånd. Motivet är alkoholpolitiskt. Det finns erfarenheter av att hård konkurrens ger problem eftersom reglerna då kan nonchaleras. Kritik mot reglerna har länge förekommit. Nydanande nykomlingar kan stängas ute, säger kritikerna, trots att de bättre än de redan etablerade krögar-

na kan tillgodose både alkoholpolitiska och konsumentpolitiska intressen.

Sedan mitten av 1980-talet är tillstândsgivningen inte längre lika sträng. Stockholm och efter hand alla större städer men också många andra kommuner har mer eller mindre slutat att utnyttja sitt veto. Samtidigt finns variationer mellan olika kommuner. Inte så få har hållit kvar restriktiv en syn

på restaurangetableringar. 1991 avslogs 330 totalt 2028 ansökningar. Man

av

kan uppskatta att ca en tredjedel avslogs vid behovsprövningen, och då nästan

uteslutande genom det kommunala vetot.

Kommissionen föreslår följande. Nuvarande behovsprövning bör slopas.

Den bör ersättas med en alkoholpolitisk bedömning där principen bör att vara,

den person som uppfyller lämplighetskraven bör kunna få tillstånd att etablera

en servering och att konkurrera på rättvisa villkor. Det bör dock finnas vissa klart angivna alkoholpolitiska restriktioner för etablering serveringsställen. av

Restriktionerna bör syfta till att förebygga eller undanröja alkoholpolitiska

olägenheter i samband med servering. Varje avslagen tillständsansökan eller annan begränsning skall grundas en individuell prövning, mot bakgrund av

en alkoholpolitisk helhetsbedörrming. Avslagsbeslut skall ha stark lokal

anknytning och hindra att olägenheter uppstår i fråga ordning och om nykterhet. En påtaglig risk för alkoholpolitiska olägenheter, tendenser till överetablering av restauranger i en viss stadsdel samt för närboende besvärade

störningar är exempel på förhållanden som kan motivera avslag på en an-

sökan. Den ändrade ordningen bör komma till uttryck i särskild en

tillståndsparagraf i lagen. Kommissionen föreslår vidare att serverings-

tillståndet skall upphöra att gälla vid konkurs. Forsatt drift förutsätter då en särskild prövning efter ansökan konkursförvaltaren. av

Kommissionen tillstyrker LHDLVM-utredningens förslag att föra över tillstândsgivningen till kommunerna. Motiven bakom ställningstagandet framgår av avsnitt 5.1.1 i den följande framställningen. Länsstyrelsen bör rätt att

ges överklaga tillståndsbeslut som står i strid med lagens direktiv och intentioner. Av rättsäkerhetsskäl bör också det kommunala vetot ersättas med lagfäst en ordning där beslut motiveras och kan överklagas. I övervägandena avsnitt se 5.1.1 hänvisas bl.a. till att Sverige har tillträtt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheter-

Alkoholpolitiska överväganden 85

europakonventionen. Genom den föreslagna ändringen kommer konstrukna, tionen alkohollagstiftningen att sammanfalla med vad som normalt gäller av inom förvaltningsrätten. LHDLVM-utredningens förslag tillstyrks i även

detta avseende.

Serveringsbestämmelser

Att nå fram till ett dryckesmönster där alkoholförtäringen företrädesvis sker i samband med måltid de gällande målen. Avsikten är självfallet att är ett av söka främja sådana alkoholvanor leder till berusning. I anslutning härsom till finns ett särskilt mål att hindra uppkomsten av rörelser som enbart som eller huvudsakligen alkoholdrycker. Alkoholservering bör, heter det, serverar i princip enbart förekomma på s.k. egentliga restauranger vars primära tillhandahålla lagad Syftet är att undvika etablering uppgift är att mat. av ställen enbart är inriktade på servering av alkoholdrycker samt som alkoholservering i samband med enklare förtäring. Så säger gällande principer och mål. Det kan alkoholpolitiken i det behandlade avseendet noteras att nu kan fungera branschskydd. De alkoholpolitiska målen har där givits som ett förhandsrätt medan målen fri konkurrens har fått stå tillbaka. om Kommissionens förslag innebär att de regler finns för nämnda syften som skall bibehållas. Dock föreslås vissa förenklingar. Serveringsbestämmelsema har hittills innehållit del ibland svårförklarade eller onödigt resurskrävande en det finns skäl bort. Ett exempel på fördetaljbestämmelser, som nu att rensa enklingar är kommissionens förslag att slopa tillståndsmyndighetemas registering föreståndare och ersättare för varje serveringsprövning och av ställe. Regeln bör ersättas med skyldighet för tillståndshavare att själv utse en serveringsansvarig personal. Ett annat exemel är att det under vissa förutsättningar är förbjudet att omkring i serveringslokalen med alkoholdryck i handen. Förbudet bör slopas. Enligt kommissionen bör tillsynen inriktas så att de föreslagna förenklingarna inte får oönskade följdverkningar. Målen bibehålls således, fast tillsyn och alkoholpolitiska tydligt utformade sanktioner till en del får ersätta detaljbestärnmelser. Kommissionen föreslår alkoholdryck får börja från kl. 11.00, en att serveras lunchtider, tillståndsmyndigheten friare än i anpassning till dagens samt att dag får bestämma sluttiden, dock till senast kl. 03.00. Sen sluttid bör ges restriktivt och större hänsyn än f.n. tas till risken för störningar. Kommissionen vill vidare möjlighet till tillstånd för pausservering av ge alkoholdrycker och i konsertlokaler. Med de särskilda regler som teatrar föreslås, främst för hindra att ungdomar får tag i alkoholdrycker och för att undvika att med alkoholproblem utsätts för ett provocerande att personer utbud alkoholdrycker, godtas s.k. minibarer på hotell. av

86 Alkoholpolitiska överväganden

Öl klass II

Enligt gällande lagstiftning krävs tillstånd för att bedriva detaljhandel med

eller servera klass II. Kommissionen att reglerna kan förenklas menar utan att syftet med bestämmelserna får stå tillbaka. Kommissionen föreslår att en lagregel införs om att öl får säljas endast i godkänd livsmedelslokal och i

samband med matservering. Det särskilda tillståndskravet bör slopas. Ålders-

gränser och övriga restriktioner behålls. Som stöd för tillsynen föreslås en

lagregel med möjlighet att vid missförhållanden förbjuda fortsatt försäljning

eller servering.

Tillsyn

Övervakningen av serveringsställena, heter det i den gällande lagens för-

arbeten, bör främst ges en sådan inriktning att olägenheter i nykterhetshänse-

ende kan undvikas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas rörelser i stor som

utsträckning besöks av ungdomar. En förstärkning tillsynsresurserna 1978

av

när lagen infördes motiverades även med att serveringen alkoholdrycker

av styrs av vinstintressen och att den i vissa fall kan norrngivande vid utvara

vecklingen av våra dryckesvanor. I tillsynen ingår också att uppdaga tillståndshavare missköter sin ekono-

som

mi och inte fullgör sina skyldigheter mot det allmänna, t.ex. inte betalar skatter. Antalet serveringstillstånd har ökat kraftigt och tillsynen har fått stå.

tillbaka för andra uppgifter. Därför är den idag mycket begränsad omfattav ning. En ledande tanke i kommissionens arbete med serveringsbestärnmelserna har varit att förenkla tillståndsbestämmelserna och ta bort onödiga restriktioner samt att samtidigt skärpa restauratörers och andras och i samband häransvar med även tillsynen. Inom de gränser följer kommissionens grundsyn som av

ökar friheten under ansvar men samtidigt ökar också kontrollen. Lika viktigt

är att en del regler skärps, särskilt sådana där det har visat sig att ett regel-

anpassat beteende har lett till tillämpning aldrig har avsetts. Det kan

en som t.ex. gälla att sätta stopp för klubbar skapade främst i syftet att få del de av

rabatter på öl, som kommer ordinarie serveringsställen till del. Den förenklade tillståndsgivningen medger rationaliseringar öppnar för

som en utvecklad tillsynsverksamhet på hela det socialpolitiska området.

För att garantera en tillsyn av tillräcklig omfattning inom det

alkoholpolitiska området föreslås vidgade möjligheter att ta ut avgifter. Kommissionen betonar värdet väl fungerande tillsyn och särskilda av en att resurser behöver avsättas för denna.

Alkoholpolitiska överväganden 87

Administrativa ingripanden

Missbrukas ett serveringstillstånd finns lagregler om ingripanden, ytterst kan

tillståndet återkallas. Kommissionen föreslår att befogenheterna i viss mån utökas och ändras så att åtgärderna kan sättas in snabbare än f.n. Främst rättssäkerhetsskäl talar enligt kommissionen för att återkallelser av tillstånd och andra ingripanden även framdeles skall beslutas av länsstyrelsen. Kommunerna bör tillförsäkras en rätt att ta initiativ i dessa ärenden.

Straüfansvar Det har visat sig att gällande regler gör det svårt att komma till rätta med de

illegala s.k. spritklubbarna. Seriösa krögare vill bort den illojala konkurrensen från klubbar varken betalar skatter eller arbetsgivaravgifter

som och även i övrigt bryter mot flera bestämmelser. Trots polisens som återkommande tillslag och beslag bl.a. kontanter och alkoholdrycker är det av

inte ovanligt att verksamheten snabbt återuppstår. Förutsättningarna för att

beivra illegal verksamhet behöver förbättras. Kommissionen föreslår en ny

lagregel som gör det möjligt att ställa fastighetsägarenhyresvärden till ansvar denne medvetet upplåter lokal till illegal alkoholservering.

om

Samordning med LHDLWll-utredningen LHDLVM-utredningen har nyligen presenterat sina förslag i betänkandet Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvârden SOU

1993:31. Förslagen har kortfattat återgivits i avsnitt 1.3. Alkoholpolitiska

kommissionens förslag är väl förenliga med LHDLVM-utredningens förslag,

betingas inte dem. Kommissionens förslag till lagregler med ett delvis

men av

nytt materiellt innehåll kan fullt ut genomföras oavsett val av organ för tillståndsgivning, tillsyn och sanktioner. Detta gäller även för kommissionens förslag till tillstândsparagraf. Kommissionens förslag är således inte i

ny någon del beroende att LHDLVM-utredningens förslag först eller av samtidigt genomförs. Det betyder att kommissionens överväganden och

förslag är självständiga även de i flera delar har utarbetats efter samråd

om med LHDLVM-utredningen. Utredningarna har även samarbetat i kartläggningsarbetet enkät lagtillämpningen. Några genom en gemensam om kommissionens förslag är för sin närmare utformning beroende av valet av av administration. Kommissionen stödjer LHDLVM-utredningens förslag att kommunerna

skall för tillståndsgivning och direkt tillsyn enligt reglerna i LHD. I

ansvara ett avseende skiljer sig kommissionens och LHDLVM-utredningens bedömning dock åt. Skiljaktigheten gäller ansvaret för uppgiften att besluta om administrativa ingripanden. LHDLVM-utredningen föreslår att kommunerna

88 Alkoholpolitiska överväganden

skall besluta om administrativa ingripanden. Med utgångspunkt i kravet

rättssäkerhet och med betoning av länsstyrelsernas förutsättningar att fungera

opartiskt samt deras tillgång till juridisk sakkunskap föreslår kommissionen att

de administrativa ingripandena även fortsättningsvis bör ankomma på länssty-

relserna. Kommissionen menar således att övervägande skäl talar för att i detta avseende behålla nuvarande lagregler och nuvarande ordning. De närmare motiven för kommissionens ställningstagande redovisas i avsnittet 5.l0.2.

Förslagens ejfekter

Effekterna av kommissionens förslag är delvis svårbedömda, tillsynsmyndig-

heterna bör noga följa och värdera utvecklingen.

En effekt torde bli att tillgången till alkoholdrycker och serveringsställen ökar något, främst i kommuner som med vetots hjälp hittills drivit särskilt

en restriktiv politik. Avregleringen av försäljningen av öl klass kan bedömas medföra att antalet försäljningsställen ökar, dock finns en begränsning i att öl även fortsättningsvis endast får säljas tillsammans med matvaror. En annan effekt bör bli att olägenheter och missförförhâllanden kraftmer fullt än f.n. kan förebyggas och uppdagas och åtgärder vidtas. Detta tack vare ändrade tillståndsvillkor, en förstärkt avgiftsfinansierad tillsyn och förbättrade

möjligheter att ingripa snabbt. Rätten att överklaga beslut vidgas. Illegala

spritklubbar bör få det svårare att driva sin olagliga verksamhet. Vidare förenklas såväl myndigheters som näringsidkares hantering serveringstillstånav

den, vilket för med sig besparingar. Sammantaget bör kommissionens förslag bidra till en mer effektiv och rättssäker serveringspolitik. Förslagen att förtydliga regler och utmönstra onödiga

regler bör också öka allmänhetens förståelse för alkohollagstiftningen och göra det lättare att acceptera de regler som behövs även i framtid. en

5 Alkoholpolitiska

kommissionens

förslag

De förslag till lagändringar som presenteras i detta betänkande är ett resultat Alkoholpolitiska kommissionens översyn av serveringsbestämmelsema i av lagen 1977:293 handel med drycker. Förslagen innebär i många avseenom den att tidigare bestämmelser förenklas eller helt tas bort, men också att en del skärpningar och förtydliganden införs. I översynen av serve-

ringsbestämrnelserna ingår analys både av lagparagrafernas materiella innehåll

och i något fall även frågan vilken myndighet som är bäst lämpad att om

svara för myndighetsutövningen.

Regeringen har dessutom tillkallat en särskild utredare för att göra en analys förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt av LHD förs över från länsstyrelserna till kommunerna. I avsnitt 1.3 finns en presentation av denna utredning LHDLVM-utredningen. Där redovisas uppdraget, bakgrunden till att utredningen tillsattes och en kort sammanfattning av utredningens förslag. Det framgår att utredaren föreslår att kommuskall bli tillståndsprövande myndighet i stället för som tidigare länsstyrelnen Alkoholpolitiska kommissionen instämmer i denna slutsats och de förslag sen.

som presenteras i detta delbetänkande utgår från LHDLVM-utredningens

förslag att tillstândsgivningen flyttas över till kommunerna. Motiv härför framförs i punkt 5.1.1.

När det gäller ansvaret för tillsynsverksamheten och de administrativa ingri-

pandena återkommer kommissionen till kommunens och länsstyrelsens roll i inledningen till avsnitten 5.9 och 5.10. Där presenteras och motiveras också kommissionens ställningstaganden. Central och regional tillsyn och uppföljning behandlas i avsnitt 5.16.

90 Alkoholpoliriska kommissionens förslag

5.1 Kriterier för tillståndsgivning

övningen syftar till:

i

nlieter, särskildälr gig: Den

ttlt 1

5.1.1 Behovsprövning och veto

LHDLVM-utredningen föreslår att tillståndsprövningen förs över från länsstyrelsen till kommunerna. Motiven härför har lagts fram av ett flertal utredningar. Framför allt hänvisas till att kommunen har den bästa lokalkännedomen och att en överflyttning av tillståndsprövningen ligger i linje med de allmänna decentraliseringssträvandena, dvs. att en fråga i princip inte bör handläggas på en högre nivå än saken kräver. Vidare anförs att en kommunalisering frigör resurser hos länsstyrelserna för den viktiga tillsynsverksamheten. Kommunerna har dessutom som obligatorisk remissinstans viss vana vid tillståndsprövning. Ett inte obetydligt dubbelarbete hos länsstyrelser och kommuner försvinner också. Kommissionen ansluter sig till LHDLVM-utredningens förslag att tillståndsprövningen förs över till kommunerna med de motiveringar som har angivits ovan. En kommunalisering av tillståndsgivningen medför också att det kommunala vetot ifrågasätts. Som beslutsmyndighet får kommunen inflytande över tillståndsgivningen. Detta inflytande avser samtliga villkor för tillstånd, till skillnad från nuvarande vetorätt som begränsas till behovet av serveringsstället. Vetot kan också ifrågasättas ur ett folkrättsligt perspektiv. Som LHDLVMutredningen framhåller har Sverige tillträtt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen. Konventionsartikel 6 behandlar den enskildes rätt att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol. Konventionen medför folkrättsliga förpliktelser för Sveriges del, men det materiella innehållet är inte direkt tillämpligt, t.ex. vid talan inför domstol. Enligt den nu gällande s.k. transformationsprincipen förutsätts att internatio-

Alkoholpolitiska kommissions förslag 91

nella konventioner transformeras till intern svensk rätt. Skulle så vara fallet kan inte en enskild inför domstol direkt åberopa konventionens materiella innehåll. I EG-domstolens praxis har tydligt uttalats att Europakonventionen skall ses som en integrerad del av EG:s rättsordning. Detta innebär bl.a. att konventionens materiella regler kan åberopas av enskilda inför domstol. Vid ett svenskt medlemsskap i EUEG kommer denna praxis att också gälla Sverige. Domstolens synsätt kommer också att ha bäring på svenska förhållanden genom ikraftträdandet av EES-avtalen. Mot bakgrund av det ovan sagda delar kommissionen LHDLVM-utredning-

ens bedömning s 56 och 98 f i betänkandet av det kommunala vetots otill-

fredsställande effekter för individens rättssäkerhet. Beslut i tillstândsärende måste, liksom återkallelse av serveringstillstånd, kunna prövas av domstol. I dag kan ett avslag som grundar sig vetot endast överklagas genom s.k. kommunalbesvär, vilket betyder att domstolen endast prövar beslutets laglig-

het och inte dess lämplighet. En förändring påverkar framför allt den s.k.

behovsprövningen. Tas vetot bort måste besluten motiveras bland annat för att medge en överprövning vid ett eventuellt överklagande.

Det framgår av propositionen till LHD att vid tillståndsprövningen skall

myndigheten beakta behovet inom orten av skilda slag av serveringsrörelser för alkoholdrycker. Hänsyn skall härvid tas till risken för att Överetablering

kan medföra olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt. Behovspröv-

ningen skall i första hand göras av kommunen.

Den kommunala medbestärmnanderätten i frågor rörande försäljning av alko-

holdrycker vilar på en gammal och stark tradition. Enligt tidig sedvänja hördes alltid kommunen innan tillstånd till alkoholförsäljning beviljades, dock utan att kommunens uppfattning hade bindande verkan. Kravet på kommunalt

inflytande manifesterades genom att det kommunala vetot infördes i 1855 års brännvinsförordning. I 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning Rff ut-

sträcktes omfattningen av vetot ytterligare. Kommunerna fick då möjlighet att

föreslå inskränkningar i fråga om alkoholförsäljning. I praktiken hade kommunen möjlighet att bestämma hur många utminuterings- och utskänknings-

ställen det skulle finnas i kommunen och var dessa skulle vara belägna. Vetot har behållits för servering av alkoholdrycker men togs bort utminuteringsområdet i 1937 års Rff. Etableringskontrollen och därmed även det kommunala vetots ställning var starkare i Rff än i LHD på framför allt två punkter. Etableringskontrollen, som numera ersatts av behovsprövningen, kunde ske dels genom att begränsa antalet serveringsställen eller att förbjuda serveringsställes förläggning till viss del av kommunen samt dels genom ett s.k. oktrojsystem. Utskänkningstillstånd enligt Rff meddelades för en gemensam tidsperiod om fyra år oktrojperiod. Detta innebar att samtliga tillstånd omprövades vart fjärde år efter förnyat ansökningsförfarande från alla restauranger, mfl., som önskade

92 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

fortsätta med sin verksamhet. I detta sammanhang kunde kommunerna genom

sin vetorätt utöva ett avgörande inflytande över etableringen. Oktrojsystemet

innebar emellertid ett omfattande administrativt arbete vid både länsstyrelser och kommuner. Det alkoholpolitiska värdet av systemet ifrågasattes, vilket ledde till att det avskaffades 1977 och ersattes i LHD med behovsprövning. Det kommunala vetot begränsades också till att avse endast nyetableringar och ansökningar om utökat dryckessortiment. Tidigare hade kommunen veto även avseende detaljföreskrifter, exempelvis serveringstidema samt möjlighet att med bindande verkan föreslå återkallelse av utskänkningsrättigheter. Det tydliggjordes att vetot framdeles skulle användas i samband med behovsprövningen för att kommunen även fortsättningsvis skulle kunna utöva en viss etableringskontroll. APU:s förslag att införa behovsprövning i lagstiftningen mötte kritik redan i remissomgângen. Bland annat framhölls svårigheterna att göra en objektivt

riktig behovsprövning utan att samtidigt hindra etablering av nya restauranger

som kanske bättre än de redan befintliga kunde tillgodose de alkoholpolitiska och konsumentpolitiska intressena. Näringsfrihetsombudsmannen NO menade att behovsprövningen kan förhindra en sund utveckling av restaurangnäringen och NO instämde således i kritiken mot denna del av APU:s förslag. Riksrevisionsverket skrev i en promemoria 1984 att begreppen behov och överetablering är relativa och svårtolkade. Enligt RRV syntes också i vissa fall behovsprövningen ha kommit att utnyttjas i andra syften än de som anges i förarbetena till LHD. Som ett alternativ till behovsprövningen föreslog RRV en prövning som inriktas enbart på riskerna för alkoholpolitiska olägenheter i och med att ett serveringsställe etableras. Alkoholhandelsutredningen delade NO:s och RRV:s synpunkter och föreslog i sitt betänkande 1985 att behovet av serveringen inte längre skulle ingå i tillståndsprövningen. Utredningen anförde:

I och för sig kan det naturligtvis uppstå nackdelar från både ordnings- och nykterhetssynpunkter, om restauranger med alkoholservering ligger mycket tätt inom ett område. Enligt utredningens uppfattning väger dock de skäl som kan anföras till förmån för ett bibehållande av behovsprövningen mindre tungt, jämfört med de omständigheter som talar för ett slopande. De ordnings- och nykterhetsproblem som kan uppkomma till följd av en omfattande etablering av serveringsställen får mötas med en skärpt tillsynsverksamhet och ett effektivt utnyttjande av de sanktionsmöjligheter som LHD erbjuder.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 93

5.1.2 Alkoholpolitisk bedömning

Ett grunddrag i svensk alkohollagstiftning sedan länge är att motverka risken för att servering av alkoholdrycker medför alkoholpolitiska olägenheter. Olika modeller för att förhindra s.k. överetablering av utskänkningsställen har prövats genom åren. Erfarenheter visar att man i restauranger som befinner sig i ett hårt konkurrensläge kan bli mindre noggrann med att följa gällande regler. Problem med nykterhet och ordning, servering till underåriga och ekonomisk misskötsamhet kan följa i spåren.

Vid en kommunalisering av tillståndsprövningen ställs ökade krav på att göra tydligt vad som egentligen skall ingå i behovsprövningen. Avslag på

ansökningar måste motiveras om det kommunala vetot slopas, vilket är ett allmänt krav i förvaltningslagen. Alla beslut kan då i fortsättningen få en sakprövning om de överklagas till domstol. Som tidigare nämnts är behovsprövning ett svårtolkat begrepp och det finns i dag ett utrymme för visst godtycke i bedömningen av behovet av restauranger. En precisering vad tillståndsprövningen syftar till, förutom bedömningen av sökandens och lokalens lämplighet, år Riksrevisionsverkets förslag i en promemoria 1984 att prövningen i stället för en behovsbedömning skall avse enbart riskerna för alkoholpolitiska olägenheter i och med att ett serveringsställe etableras. Tvingas

tillståndsmyndigheten dessutom att noggrannt motivera skälen för ett eventuellt avslag tillståndsansökan förbättras förutsättningarna för att utveckla

en tydligare praxis. Vid tillståndsprövningen skickar länsstyrelsen i dag ansökan remiss till bl.a. den lokala polismyndigheten för yttrande inom polisens kompetensområde. Alkoholpolitiska kommissionen finner ingen anledning att föreslå någon förändring härvidlag om kommunen övertar tillståndsprövningen. Det är

emellertid angeläget att ge större tyngd i tillståndsprövningen polisens ytt-

rande om ordningsläget i området för den tilltänkta etableringen och kommunens bedömning av risken för att närboende störs. Denna bedömning görs vanligen av miljöförvaltningarna. Skyddet för de närboende bör också innebära att dessa ges rätt att överklaga ett beslut om serveringstillstånd. Liksom i dag bör det vara möjligt för en kommun att förhindra restaurangetablering i särskilt känsliga områden, exempelvis i närhet ungdomsgårdar, trafikleder, av idrottsplatser, i områden med känd missbruksproblematik eller i utpräglade bostadsområden. Om antalet restauranger i ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att alkoholpolitiska olägenheter bedöms vara för handen bör kommunen som tillståndsmyndighet rätt att vägra ges nya serveringstillstånd i detta område för att förhindra en överetablering. En individuell prövning måste dock ske i varje ansökan om serveringstillstånd mot bak-

grund av en alkoholpolitisk helhetsbedörrming och med hänsyn till de villkor

som den tillståndsbeviljande myndigheten kan förknippa med tillståndet.

94 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Kommunerna bör förslagsvis i alkoholpolitiska program ange vilka kriterier kommunen att tillämpa vid prövningen av ansökningar om serveringsavser tillstånd. Tillståndsprövningen i denna del bör inriktas att förhindra uppkomsten alkoholpolitiska olägenheter. Varje ansökan skall sedan med omav och ansvar bedömas från dessa utgångspunkter. Kommunen bör kunna sorg frihet att utforma sin alkoholpolitik efter de lokala förutsättningarna, bl.a. ges med hänsyn till socialtjänstens bedömning av det alkoholpolitiska läget i området. En sådan ordning godtar lokal hänsyn torde leda till skillnader som i kommunernas tillståndsgivning. Såväl sträng generös bedömning kan som förekomma, på motsvarande sätt länsstyrelsernas lagtillämpning kan som variera i dag. Det är emellertid sannolikt att skillnaderna i de kommunala bedömningarna är större med dagens system. Skälet är att det kommunala inte kan överklagas. Å andra sidan ökar vetot inte behöver motiveras och antalet tillståndsmyndigheter mycket kraftigt om tillståndsprövningen flyttas över från länsstyrelserna till kommunerna. Kommissionen föreslår att länsstyrelsen i sin framtida tillsynsroll rätt att överklaga ett kommunalt tillståndsges beslut, länsstyrelsen finner att beslutet inte står i överensstämmelse med om lagstiftningens intentioner. Ibland ingår svåra avväganden vid tillståndsprövningen där olika intressen ställs mot varandra. I detta sammanhang betonar kommissionen att alkohollagstiftningen har tillkommit för att begränsa alkoholens skadeverkningar och är i första hand skyddslagstiftning. I de fall alkoholpolitiska hänsyn ställs en mot företagsekonomiska eller näringspolitiska bör de alkoholpolitiska hänsynen ha företräde.

5.1.3 Nöjes- och idrottsplatser

I LHD finns särskild bestämmelse restriktivitet med serveringstillstånd en om på nöjes- och idrottsplatser. Denna speciella reglering har funnits i alkohollagstiftningen sedan 1954. Motivet har varit att rusdrycksförtäring inte bör tolevid idrottstävlingar och att rusdrycker i möjligaste mån borde hållas reras borta från offentliga nöjestillställningar inte minst med hänsyn till ungdomen. APU behandlade också denna fråga och skrev i sitt slutbetänkande:

Restauranger vid egentliga nöjesfält, folkparker, dansbanor och danspalats nekas regelmässigt tillstånd. I en del fall har dock tillstånd lämnats i den formen att utskänkning får äga rum vid de tillfällen då nöjesverksamheten eller dansbanan hålls stängd. Det kan då t bli fråga om servering vid ex middagsmåltider på söndagar. På festplatser av typen Liseberg, Gröna Lund och Parken i Eskilstuna, som inte enbart har karaktären av nöjesfält

utan även kulturpark med teater, konserter, o d, har nya tillstånd

av ansetts kunna lämnas i viss omfattning.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 95

För restauranger av god klass vid travbanor och andra hästsportanläggningar har tillstånd brukat lämnas. Detsamma gäller motionsanläggningar utan syfte att anordna tävlingar för publik. Det kan anmärkas att vid golfbanor förekommer i åtskilliga fall serveringstillstånd för vederbörande klubb till klubbens medlemmar och gäster samt till golfspelare som utan att vara medlemmar spelat golf på golfbanan; eftersom golfbanorna är öppna för spel av allmänheten faller dessa tillståndsärenden utanför tillämpningen av denna paragraf. Sedan detta skrevs har praxis utvecklats dithän att tillstånd numera regelmässigt meddelas exempelvis restauranger vid trav- och golfbanor. Många

s.k. idrottsanläggningar används dessutom till mycket annat än idrottstävlingar

och det har blivit vanligt att restauranger på sådana ställen har fått serveringstillstånd. Som exempel kan nämnas Globen i Stockholm, Fotbollsstadion i Solna, Scandinavium och Ullevi i Göteborg. Gemensamt för alla dessa restauranger är att de uppfyller de allmänna krav som gäller i lagstiftningen angående lokalernas restaurangmässighet, sökandenas personliga lämplighet, m.m. Vid kontakter med alkoholhandläggare på länsstyrelser och kommuner har det framkommit att man inte haft mer problem med nykterhet och ordning på dessa restauranger än i andra serveringar. Problem med spritförtäring på idrottsplatser, läktarvåld, m.m., emanerar inte från dessa restauranger, som ofta har en påkostad inredning och en rela-

tivt hög prisnivå alkoholdryckerna. Det förekommer också föreskrifter i

tillståndsbeviset att alkoholservering inte får förekomma vid vissa evenemang, exempelvis vid pop- och rockkonserter med ungdomlig inriktning. Ordningsoch nykterhetsproblemen vid fotbollsmatcher, m.m., har helt andra orsaker. Det är exempelvis fortfarande mycket vanligt att publiken konsumerar medhavd alkohol, trots att idrottsanläggningarna gör stora ansträngningar att få bukt med detta problem. När det sedan gäller nöjesplatser är restaurangverksamheten ännu mer utvecklad och får numera anses allmänt accepterad som en del av nöjesutbudet. Liksom Alkoholhandelsutredningen 1985 finner kommissionen att den sär-

skilda restriktiviteten beträffande tillståndsgivning till serveringsställen på

nöjes- och idrottsplatser har ett mycket begränsat alkoholpolitiskt värde. Undantagsbestämmelsen i 39 § bör därför upphävas. I detta sammanhang bör dock tydliggöras att det självfallet inte kan komma ifråga att tillåta alkoholservering till idrottspublik på läktare, utan att det skall vara fråga restaurang om i avgränsad del av idrottsanläggningen. Samma krav på restaurangkök, matutbud, lokalens beskaffenhet, sökandens lämplighet, skall gälla för m.m.,

restauranger i idrotts- och nöjesanläggningar för övriga restauranger.

som Tillståndsmyndigheten får vid tillståndsprövningen ta i beaktande de särskilda omständigheter som föreligger i det individuella fallet och vid behov förena tillståndet med föreskrifter om hur serveringen skall bedrivas. Förslagsvis kan

kommunen ange riktlinjer för tillståndsgivning i idrotts- och nöjesanläggningar

96 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

i sitt alkoholpolitiska Vid tillståndsprövningen och i tillsynsverksamprogram. heten bör kommunen särskilt uppmärksamma alkoholserveringen på idrottsplatser, så att denna inte inkräktar på en av samhällets grundläggande alkoholpolitiska värderingar, nämligen att idrott och alkohol inte hör ihop. Kommissionen betonar att serveringen även i dessa fall måste ske under restaurangmässiga former och att tillstånd till alkoholservering nöjes- och idrottsplatkan förenas med lämpliga föreskrifter. ser

5.1.4 Lämplighetsprövning

I lagen handel med drycker ställs kraven sökandens lämplighet betydom ligt högre än tidigare. En ny lagregel 1982 om sanktioner vid ekonomisk misskötsamhet ledde till att lämplighetsprövningen skärptes ytterligare, och den har sedan dess kommit att utgöra tyngdpunkten i tillståndsprövningen. Kravet innebär att sökanden skall lämplig för den socialt ansvarsfulla vara uppgiften spritdrycker, vin eller starköl. I propositionen till LHD att servera sägs att sökanden skall ha kännedom alkohollagstiftningen och att han om skall ha ekonomiska förutsättningar att sköta verksamheten ett tillfredsställande sätt. I lämplighetskravet ingår även en bedömning av sökandens sociala anpassning. Socialstyrelsen har i sina Bestämmelser rörande handel med drycker 28-29 utvecklat kravet den personliga lämpligheten. Sam-

s

manfattningsvis skall länsstyrelserna tillämpa följande krav sökanden:

Kännedom alkohollagstiftningen, vilken skall vara dokumenterad, till - om

exempel med genomgången svensk restaurangskola ocheller ett par års

erfarenhet alkoholservering restaurang i Sverige. av Tillräcklig förmåga att behärska svenska språket i tal och skrift. - Kännedom om förhållanden den svenska arbetsmarknaden. -

Ekonomiska förutsättningar att bedriva den tilltänktarörelsen genom av

länsstyrelsen godkändfinansieringsplan. Sökanden får vara underårig eller omyndig. - Sökanden skall svensk medborgare eller ha rätt att driva rörelse här i - vara landet näringstillstånd. Sökanden får vara försatt i konkurs. - Sökanden ekonomiskt skötsam. Om sökanden känd för tidigare - skall vara är misskötsamhet i ekonomiska frågor bör detta beaktas vid lämplighetsprövningen. Sökanden skall ha god vandel. Ett riktmärke vid alkohol och narkotikabrott samt brott har samband medrestaurang- eller klubbverksamhet är två som år efter att brottet begåtts eller vid frihetsberövande två år efter att straffet

avtjänats.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 97

Lämplighetskravet gäller även juridisk person. Därvid prövas styrelseleda- möter, och personer i ledande ställning inom rörelsen, såsom verkställande direktör, bolagsdelägare och aktieägare med mera betydande aktieinnehav. Prövningen skall således gälla dem som har det verkliga inflytandet i rörelsen. Länsstyrelserna inhämtar vanligtvis underlag för lämplighetsprövningen från skatte-, kronofogde- och polismyndigheten Sökanden skall själv förete intyg på utbildning ocheller branschvana samt upprätta en finansieringsplan. Det finns inga skäl för att prövningen av sökandens lämplighet skall bli mindre noggrann för att tillståndsprövningen flyttas över från länsstyrelserna till kommunerna. Till kommissionen har inkommit flera propåer om att lämplighetsprövningen bör skärpas. Hotell- och Restauranganställdas Förbund HRF har föreslagit att för att kunna erhålla serveringstillstånd måste sökande ha ett s.k. kompetensintyg. Detta skall erhållas genom en kurs i företagskunnande, som HRF föreslår skall finansieras med kursavgifter och administreras av länsstyrelserna. Från Stockholms kommun, polismyndigheten i Stockholm och i enkäten om tillämpningen av LHD till länsstyrelser och kommuner 1992 har framförts liknande tankar, där jämförelser bland annat görs med körkortsutbildningen. Alkoholpolitiska kommissionen instämmer i att kravet på erforderlig utbildning kan ställas högre än i dag. Förutom restaurangskola finns emellertid ingen adekvat utbildning för närvarande. I samarbete mellan Stockholms kommun, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund SHR, HRF, polismyndigheten i Stockholm och länsstyrelsen i Stockholms län diskuteras hur en utbildning för restaurangpersonal kan se ut och hur den skall finansieras. Det återstår ännu några frågor att lösa innan detta är klart. Det får ankomma Socialstyrelsen att följa utvecklingen på detta område och ange utbildningskrav för restauranganställda och eventuellt kräva eller rekommendera grund- eller fortbildning för de som har genomgått restaurangskola. Tillståndsmyndighetens prövning av sökandens personliga lämplighet bör emellertid förenklas så sätt att sökanden åläggs att i möjligaste mån själv införskaffa erforderliga ansökningshandlingar. Sökanden kan exempelvis åläggas att uppvisa utdrag från kronofogdemyndigheten, intyg från

Skattemyndigheten om momsregistrering, m.m., konkursfrihetsintyg från

tingsrätten, näringstillstånd, intyg om utbildning och anställningar,

hyreskontrakt, köpeavtal och ñnansieringsplan. Det bör framgå i ansöknings-

formuläret vilka handlingar som skall följa med en ansökan om serveringstillstånd. Det återstår sedan för tillståndsmyndigheten att hos polisen begära utdrag ur polis- och kriminalregistret angående sökandens vandel, eller begära yttrande från polismyndigheten. Det mesta av detta är redan genomfört hos länsstyrelserna och kommunerna kan här ytterligare förenkla remissarbetet med lämplighetsprövningen utan att underlaget förändras.

98 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Socialstyrelsens vägledning för bedömning den personliga lämpligheten i av Bestämmelser rörande handel med drycker har kommissionens stöd. Liksom

i dag bör förnyad lämplighetsprövning ske när en restaurang byter ägare. Se

även punkt 5.2.8 Ãgarbyten.

5.1.5 Lokalprövning

APU betonade särskilt att serveringstillstånd endast skall ges till s.k. egentliga restauranger, dvs. rörelser vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad

mat. Därav följer att lokalen även skall lämpa sig för en restaurang. I den nuvarande prövningen lokalernas tjänlighet ingår kontroll av att lokalerna av har godkänts hälsoskydds-, arbetarskydds- och brandskyddsmyndigheter. av Vidare undersöks lokalernas belägenhet, överblickbarhet och allmänna standard samt att de har ett lämpligt avpassat kök och övriga ekonomilokaler. Lokalbedömningen sker ofta platsen men vid nyetableringar får länsstyrel-

ofta göra sin bedömning med hjälp av inlämnade byggnadslovsritningar.

sen Vanligen utfärdas dock inget tillståndsbevis förrän länsstyrelsen har kontrollerat att restaurangen har iordningsställts i enlighet med de inlämnade ritningarna. I lokalprövningen ingår även att drinkbar kräver ett särskilt medgivande från tillståndsmyndigheten. Drinkbar skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen. Planerad ombyggnad av serveringsställe eller ändring av serve-

ringsverksamhetens inriktning skall anmälas till länsstyrelsen. Särskilt med-

givande krävs innan ombyggnad får ske. Enligt Alkoholpolitiska kommissionens uppfattning bör lokaler där alkoholservering får bedrivas även fortsättningsvis uppfylla vissa grundkrav. Lokalen skall godkänd brandskydds-, arbetarskydds- och hälsoskyddsmyndigvara av heter. Dessa krav gäller dessutom allmänt för offentliga lokaler. Vidare skall

godkänt restaurangkök vara ett villkor för att erhålla serveringstillstånd till allmänheten. Angående mathållningen hänvisas till avsnitt 5.3, där kommis-

sionen föreslår en ändrad utformning av restaurangernas skyldighet att tillhandahålla lagad mat. Eftersom matservering även fortsättningsvis skall kunna ske fordras att lokalen har ett angivet serveringsutrymme för matförtäring. Kommissionen anser dock att bestämmelsen om särskilt drinkbarstillständ är ett exempel på onödig detaljreglering. Det bör räcka med bestämmelsen om att drinkbar skall vara mindre väsentlig del restaurangen och att den skall vara inrättad i nära en av anslutning till matsal. Skulle problem med att upprätthålla nykterhet och ordning, åldersgränser, m.m., emanera från alkoholservering vid drinkbar får detta angripas i tillsynsverksamheten. Möjlighet till att föreskriva bordsser-

vering har också angivits i förslag om administrativa ingripanden avsnitt

5.10.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 99

Från restaurangbranschen har kritik framförts om att den restaurangmässiga

bedömningen är olika från fall till fall. Det finns olika tolkningar begreppet

av egentlig restaurang. Restaurangnäringen är dessutom i utveckling och nya restaurangmiljöer kan stängas ute godtyckliga grunder. Kommissionen

betonar att tillståndsmyndigheten i första hand skall kontrollera att de grund-

förutsättningar som har angivits i detta avsnitt är för handen. Lokalens inredning skiftar ofta i takt med trenderna i restaurangbranschen och variationer i lokalens utformning bör därför kunna tillåtas. Inredningen skall dock i vara gott skick, nedsliten eller vanskött.

5.2 Serveringstillstånd

5.2.1 Serveringstillståndets omfattning

Servering av alkoholdrycker får i princip endast ske om tillstånd har medde-

lats. Med alkoholdrycker avses här spritdrycker, vin, starköl och öl klass II. Serveringstillstånd kan meddelas tills vidare kallas även permanent tillstånd,

årligen under viss tidsperiod säsongsrättighet, vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod tillfälligt tillstånd. Tillstånd i samtliga dessa fall kan gälla servering till allmänheten ocheller till slutet sällskap. Serveringstillståndet kan avse alla slags alkoholdrycker eller begränsas till någon eller några av dessa drycker. Normalt används något av följande tillståndsalternativ: fullständiga rättigheter spritdrycker, vin, starköl och öl, vinrättigheter vin, starköl

och öl, starkölsrättigheter starköl och öl eller ölrättigheter enbart öl klass

II. I undantagsfall förekommer tillstånd endast för vin. Tidigare fanns även

100 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

restauranger med serveringstillstånd endast för spritdrycker, men veterligen finns ingen sådan rättighet kvar i dag. S.k. kombinerade tillstånd förekommer och ett vanligt sådant tillstånd är vinrättigheter till allmänheten och fullständiga rättigheter till slutet sällskap. Gällande lagstiftning förutsätter att tillstånd till servering är knutet till ett visst serveringsställe. Med serveringsställe avses alla lokaler som används för rörelsen, medan begreppen serveringslokal eller serveringsutrymme avser den del av serveringsstället där alkoholservering är tillåten. Serveringslokalerut-

rymmen skall anges i tillståndsbeviset. Se även Socialstyrelsens Bestämmel-

rörande handel med drycker, s 25. ser l serveringstillståndet alkoholdrycker får serveras och inom vilka anges var serveringstider. Andra föreskrifter kan också förekomma. Serveringsbestärnrnelserna i lagen om handel med drycker inleds med 34 vars innebörd är att alkoholservering mot ersättning får ske utan tillstånd. Socialstyrelsen har i Bestämmelser rörande handel med drycker angivit exempel när tillstånd inte krävs, enligt följande:

Då alkoholdrycker utan särskild betalning tillhandahålls till boendepatienter på vårdinrättningar såsom ålderdomshem och sjukhus. Då varje deltagare i ett sällskap själv skaffar sig de drycker hanhon förtär eller någon eller några av deltagarna bjuder de övriga. Då s.k. samköp föreligger, dvs. att en av deltagarna uppdrag av de övriga anskaffar dryckerna. Det skall vara fråga om enstaka tillfälle, en begränsad krets av deltagare och en lika fördelning av kostnaderna eller efter och förbrukning. Samtliga dessa förutsättningar skall vara vars ens uppfyllda. Kommissionen finner ingen anledning att föreslå någon förändring av dessa preciseringar av tillståndsplikten. 34 § stagdar också om ett särskilt undantag från tillståndstvánget. Före tillkomsten LHD gällde särskilda regler för alkoholservering militärt omav råde. Dessa regler ansågs ha orsakat tillämpningssvårigheter och upphävdes därför. Samma krav gäller således i princip för både militära som civila lokaler, undantaget mässar ombord på örlogsfartyg. Undantaget har inte motiverats i förarbetena till LHD. Kommissionen anser i likhet med Alkoholhandelsutredningen 1985 att de rent praktiska skäl som kan antas ligga bakom bestämmelsen om servering mässar ombord örlogsfartyg inte kan anses tillräckliga för att motivera en särreglering. Prövning av ansökningar om sådan servering får göras samma grunder som övrig servering. Särbestämmelsen bör utgå ur lagstiftningen.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 101

5.2.2 Servering till allmänheten

Den mest betydelsefulla och omfattande tillståndskategorien alkohol-

avser

servering till allmänheten. De kriterier för tillståndsgivningen presenteras

som i avsnitt 5.1 är i första hand avsedda för servering till allmänheten. De höga kraven på lokalen, sökandens utbildning och att alkoholpolitiska olägenheter skall undvikas, avser i första hand tillstånd för vanlig restaurang. Det sägs

inte klart i lagstiftningen att tillståndsmyndigheten skall ställa lägre krav för

andra typer av tillstånd, undantaget servering av öl klass II. Emellertid har det utvecklats en praxis som innebär lägre krav matutbud, lokalens beskaffenhet främst avseende köksutrustning samt sökandens utbildning och bransch-

vana för att få serveringstillstånd till slutna sällskap och för tillfälliga tillstånd.

Kommissionen föreslår lagstöd för denna praxis, betonar samtidigt att men kraven på att sökanden skall ha godkänd vandel kvarstår. Där skall samma

krav gälla för att tillstånd till slutna sällskap och tillfälliga tillstånd för

som tillstånd till allmänheten.

5.2.3 Servering till slutna sällskap

Man kan grovt indela de slutna sällskapen i tre kategorier. Det finns dels s.k.

festvåningstillstånd, som är inriktade på servering till olika slutna sällskap,

exempelvis vid bröllop, 50-årsmiddagar, firmafester, dels s.k. klubbrättigheter, dvs. föreningar, företag, organisationer och liknande, har ett som

verkligt innehåll och där alkoholservering vanligen förekommer vid enstaka

tillfällen, ex. årsmöten, samt dels s.k. restaurangklubbar, vilka regel är som

inriktade diskoteksverksamhet i lokaler som endast har tillstånd för slutna

sällskap. Festväningsrättigheterna brukar inte vålla några större problem varken vid tillståndsprövningen eller i tillsynsverksamheten. l stort sett gäller samma krav för denna rättighet för tillstånd till allmänheten. Den sökande har som som regel erfarenhet från restaurangbranschen och har specialiserat sig på festvåningsverksamhet, ibland i kombination med ordinär restaurangrörelse. De s.k. klubbrättigheterna för slutna sällskap är en möjlighet för företag och föreningar att få servera alkohol till sina anställda eller till sina medlemmar. Lagstiftaren har då avsett att denna rättighet skall vara förbehållen sammanslutningar med ett verkligt innehåll, där alkoholserveringen endast är ett komplement till den övriga verksamheten. I Socialstyrelsens Bestämmelser rörande handel med drycker anges att tillstånd till slutet sällskap inte skall medges till förening eller efter inbjudan anordnad tillställning enligt 9 § som allmänna ordningsstadgan skall anses som offentlig. Denna föreskrift är emellertid ofta inte tillräcklig grund för att skilja de riktiga föreningarna från de s.k. restaurangklubbarna. Länsstyrelser och

102 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

kommuner brukar därför vid tillståndsprövning för slutna sällskap även begära

att få ta del föreningsstadgar, uppgifter om styrelsens sammansättning,

av verksamhetsberättelser och medlemsförteckning. Praxis varierar dock vid både länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelsen i Göteborg kräver exempelvis dessutom att föreningen skall ha varit verksam i ett år innan serveringstillstånd kan komma i fråga. Motivet är att i regel brukar sammanslutningar som

restaurangklubbar upplösas efter en eller några tillställningar för att sedan

eventuellt uppstå i någon form. En ettårsregel är ett verksamt medel annan mot dessa sammanslutningar. Det finns dock inte något lagstöd för denna bestämmelse och ett avslag med hänvisning till ettårsregeln har visat sig inte hålla vid överklagande. De s.k. restaurangklubbarna har ofta tillkommit för att kringgå lagstiftning- Dessa klubbar är som regel inriktade diskotek med medlemskort, som en. berättigar till inträde. Restaurangklubbarna brukar sedan använda lokaler som endast har tillstånd för slutna sällskap. Klubbverksamheten drivs ofta av utan tillräcklig branschvana. Vid sidan av de helt illegala klubbarna personer konkurrerar de med de etablerade restaurangerna om delar av restaurangpubliken. Eftersom de åsidosätter de regler som gäller för vanliga restaubedriver de osund konkurrens. Givetvis är dessa sammanslutningar ranger en inte att betrakta som slutna sällskap i lagstiftarens mening. Alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner har till kommissionen framfört önskemål att reglerna för tillståndsgivning till slutna sällskap om skall skärpas. Anledningen är de ovan nänmda problemen med restaurangklubbarna. Det finns skäl att komplettera Socialstyrelsens bestämmelser i dessa delar. Kommissionen föreslår härvidlag att tillståndsmyndigheten alltid

vid ansökningar från slutna sällskap skall ta del av föreningsstadgar, uppgifter

om styrelsens sammansättning, styrelse- eller årsmötesprotokoll, verksamhetsberättelse och medlemsförteckning. Dessa handlingar skall ingå i underlaget för att pröva om det rör sig om en verklig förening eller en konstruerad sammanslutning i syfte att servera alkohol. En sådan bestämmelse tillsammans

med kommissionens förslag angående inköp av starköl se punkt 5.2.6 gör

det betydligt svårare för de oseriösa klubbarna.

5.2.4 Tillfälliga tillstånd

Tillfällig servering till allmänheten

Serveringstillstånd kan meddelas tills vidare, för viss säsong eller vid enstaka tillfälle. I LHD sägs inte klart vilka krav som gäller för att få ett tillfälligt tillstånd. Detta kompliceras också av att vissa ansökningar avser servering till allmänheten, medan andra gäller slutna sällskap. Ansökningar om tillfälliga

Alkoholpolitiska kommissions förslag 103

serveringstillstånd har ökat kraftigt på år. Servering till allmänheten senare vid festivaler olika slag står för betydande del denna ökning. av en av Stockholm Water Festival är ett exempel. Enbart länsstyrelsen i Stockholms län behandlade över 2 000 ansökningar tillfälliga tillstånd 1991. Hur om stor del av dessa som avser servering till allmänheten har dock inte redovisats. Tillämpningsföreskrifter saknas, vilket medför betydande svårigheter för

tillståndsprövande myndigheter. Ett tillfälligt serveringstillstånd till allmän-

heten är inte alltid så oskyldigt det eventuellt kan låta. l många fall kan som

det betyda alkoholservering till tusentals och avsevärda ekonomiska

personer intressen. En uppstrarrming av ansökningsförfarandet, vad gäller ansökningstider och

förutsättningar för tillståndet, har efterlysts både länsstyrelser och kommu-

av

ner. Tillståndsmyndigheten bör kunna utforma särskilda riktlinjer för festi-

valer och andra större evenemang vänder sig till allmänheten. Dessa kan som

exempelvis ingå i det alkoholpolitiska program nämns i avsnittet

som om

kriterier för tillståndsgivning, punkt 5.1.2. En allmän uppfattning bland

handläggare av ansökningar om serveringstillstånd är att krav samma branschvana och matutbud bör gälla för tillfälliga tillstånd till allmänheten

som för tillsvidaretillstånd till allmänheten. Miljöförvaltningen i Stockholm anser att en koppling mellan tillfälligt tillstånd till allmänheten och befintlig restaurang i närheten är nödvändig av livsmedelshygieniska skäl. Sveriges

Hotell- och Restaurangförbund har till Alkoholpolitiska kommissionen fram-

fört uppfattningen att tillfälliga tillstånd bör förbehållna de befintliga

vara

restaurangerna. Bland annat med den motiveringen att tillfälliga arrangörer

inte med så enkla medel skall kunna rycka undan de ekonomiska förutsättningarna för de etablerade restaurangerna, vilka oftast har betydligt högre

investeringskostnader. Kommissionen anser att tillståndsmyndigheten bör kunna ha frihet att utforma riktlinjer för denna tillståndskategori med utgångspunkt från de lokala förutsättningarna. En grundregel är emellertid kraven

att

varierat matutbud och tillståndshavares personliga lämplighet bör de-

vara samma som för permanenta tillstånd till allmänheten. Socialstyrelsen anger i Bestämmelser rörande handel med drycker sluatt tet sällskap genom ett enkelt förfarande skall kunna förvärva tillstånd för ett enstaka tillfälle, dvs. en dag. I brådskande fall skall även ansökan kunna göras muntligt. Lagstiftningen skiljer inte tillfälligt tillstånd till allmänheten och till slutet sällskap. Det händer ofta att personer hos länsstyrelsen ansöker om tillfälligt tillstånd för ett evenemang skall äga vecka eller som rum samma

till och med samma dag. En ansökan ett tillfälligt tillstånd kan ibland

om vara nog så komplicerad att utreda, och det kan inte vara rimligt att tillståndsmyndigheten alltid måste vara beredd att lägga annat arbete sidan och förtur ge

att besluta om tillfälliga tillstånd. Inte sällan behöver länsstyrelsen exempel-

vis höra med andra myndigheter innan tillstånd kan meddelas. Vid ansök-

104 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

ningar tillfälliga tillstånd till allmänheten sker ofta ett omfattande remissom

arbete. En jämförelse med bestämmelsen i 60 § fjärde stycket om att remiss-

yttrande skall tillståndsmyndigheten tillhanda inom tre månader ligger vara nära till hands. Såvitt kommissionen kan bedöma bör svårigheterna kunna lösas att tillståndsmyndigheten vägrar snabbtillstånd i de fall genom ge

beslutsunderlaget behöver kompletteras. Se vidare under punkt 5.2.10 angå-

ende handläggningstider.

Ett nytt avgiftssystem infördes 1 juli 1992 som innebar att expeditionsavgifter ersattes med ansökningsavgifter. Avgifterna för ansökningar om serve-

ringstillstånd höjdes betydligt. Ansökningar om tillfälliga serveringstillstånd är däremot inte avgiftsbelagda. Med tanke på den avsevärda tid som går till

handlägga sådana ansökningar föreslår kommissionen att ansökningsavgift att

införs även för denna ärendekategori. Se även avsnitt 5.14 om avgifter.

Tillfällig servering till slutna sällskap

Tillfälliga serveringstillstånd infördes i Rusdrycksförsäljningsförordningen i

samband med 1954 års reform. Motivet var närmast att man ville finna en utväg rådande svårigheter att upprätthålla förvarings- och förtäringsförur buden, dvs. förbuden mot andra alkoholdrycker än de som serverades i laga

ordning. Motsvaras 55 och 56 §§ LHD. Tanken var att sammanslutningar

av och olika sällskap skulle kunna anordna fester i enklare och billigare former

än i vanliga restauranger och festvåningar. Alkoholpolitiska utredningen ville

längre och ifrågasatte vad från alkoholpolitisk synpunkt kan vinna man att alltid kräva tillstånd även vid enstaka servering till slutna sällskap. genom

Som exempel nämndes firma- och personalfester, som ofta kännetecknas av

att de anordnas utan vinstintresse för någon och är närmast att betrakta som ett slags samköp, för vilket serveringstillstånd krävs. Emellertid tillkommer problematiken med slutna sällskap som vill ha serveringstillstånd enbart för att få köpa starköl direkt från bryggerierna. Under punkt 5.2.4 nämndes att lagstiftningen inte gör någon distinktion mellan tillfälliga tillstånd till allmänheten och till slutna sällskap. I praktiken

har tillämpningen blivit summarisk beträffande tillfälliga tillstånd till slut-

mer sällskap än vad varit fallet med ansökningar motsvarande tillstånd na som om till allmänheten. Detta är även alkoholpolitiskt motiverat. Kommissionen föreslår således inga ändringar härvidlag. Emellertid är det ohållbart att tillståndsmyndigheten skall skyldig att mer eller mindre omedelbart kunna bevara handla ansökningar av denna art. I många fall rör det sig dessutom om konstruerade slutna sällskap, typ restaurangklubbar, berördes under punkt 5.2.3. Som tidigare framhållits bör som tillståndsmyndigheten självfallet kunna avslå en begäran om omedelbar hantering ett ärende om beslutsunderlaget behöver kompletteras. av

Alkoholpølitiska kommissions förslag 105

5.2.5 Trañkservering

Servering av alkoholdrycker kan ske fartyg, tåg och flyg i inrikes trafik som har erhållit serveringstillstånd av länsstyrelsen. Alkoholservering i utrikes trafik är vanligen helt oreglerad. För tillstånd ställs i princip samma krav som för serveringstillstånd till allmänheten. Tillstånd till att spritservera drycker får dock endast meddelas om särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl avses exempelvis evenemang av offentlig eller privat karaktär i slutet sällskap. Några serveringstider finns däremot angivna. I kontakter med länsstyrelsernas alkoholhandläggare har framkommit att det nästan aldrig uppstår några problem med nykterhet och ordning beträffande alkoholserveringen i den reguljära inrikestrafiken. Enda undantaget är nöje-

skryssningar på båtar, som egentligen inte har någon destination, där vissa

överträdelser har förekommit.

Från flera håll ifrågasätts varför just trafikserveringen får erbjuda spritdrycker endast om särskilda skäl föreligger och varför inga serveringstider skall tillämpas. Att alkoholservering tidigt eller sent natten

morgonen

är tillåten i trafikservering, men samtidigt är förbjuden på restaurang har

många svårt att förstå.

Alkoholhandelsutredningen föreslog att den särskilda regleringen för alko-

holservering på flygplan, båtar och tåg skulle avskaffas och anförde:

Enligt utredningens mening torde de nuvarande begränsningarna i möjlig-

heten att servera alkohol olika trafikmedel inte ha någon större betydelse

ur alkoholpolitisk synpunkt. Med särskilt beaktande av vad som har fram-

förts av företrädare för berörd tågpersonal utredningen vidare att anser

några ordningsproblem inte behöver befaras, om särregleringen för trafikmedel slopas. Strävandena att uppnå förenklingar i regelsystemet och skapa

enhetlighet på serveringsomrâdet motiverar ett slopande.

Utredningen föreslår alltså att trafikserveringen skall bedömas efter

sam-

ma grunder som all annan alkoholservering. De speciella förhållanden

som råder på de flesta trafikmedel medför dock att kraven exempelvis restaurangmässighet bör tillämpas något annorlunda. Det allmänna kravet på godkänt restaurangkök avsnitt

se 5.3 angående mat-

hållningen för alkoholservering till allmänheten bör inte gälla för flygplan,

tåg och båtar, men kommissionen anser att lagad mat i ett varierat utbud

måste kunna tillhandahållas även vid trafikservering. Servering tåg och

båtar kan ofta erbjuda ett matutbud som är jämförbart med vanliga restauranger, och kan därför i denna del prövas grunder gäller för övrig samma som

alkoholservering. Förslaget innebär dock att det inte är möjligt

att servera spritdrycker, vin eller starköl i inrikes flygtrafik, flyget inte kan uppfylla om

kravet på ett varierat matutbud. Enligt kommissionens bedömning finns det

knappast något behov av att kunna spritdrycker, vin eller eller starköl servera under de korta flygtider det handlar om.

106 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Kommissionen föreslår att särregleringen beträffande alkoholdrycker och serveringstider för trafikservering avskaffas och att tillståndsmyndigheten de restaurangmässiga kraven till de olika förhållanden som råder på anpassar flyg, tåg och båtar.

5.2.6 Inköp av starköl från bryggeri

I LHD att bryggerier får sälja starköl direkt till innehavare av serveanges ringstillstånd. Inköp från bryggerierna kan ibland medföra väsentliga rabatter samt möjlighet att få disponera en s.k. ölpump. Flera länsstyrelser uppskattar att över hälften av alla ansökningar om tillfälliga tillstånd för slutna sällskap har inlämnats enbart i syfte att få köpa starköl från bryggeri. Sammanlagt handlar det om flera tusen sådana ansökningar år. Ofta kommer ansökningar från slutna sällskap där serveringsverksamper heten är tänkt att bedrivas utan vinstintresse. Dessa sällskap skulle kunna seralkohol serveringstillstånd med hänvisning till de regler som gäller vera utan för samköp och ombudsmannaförfarande. Vid påpekanden om detta från länsstyrelserna framhärdar dock att få ett serveringstillstånd, eftersom man om får man inte köpa starköl från bryggerierna. annars När möjligheten för bryggerier att sälja starköl direkt till restauranger infördes 1977 det inte lagstiftarens avsikt att detta skulle innebära att var bryggerierna även kunde sälja direkt till konsumenterna. Det är emellertid vad sker flera har upptäckt att det finns ett kryphål i lagstiftningsom genom att nämligen att konstruera ett tillfälligt eller stadigvarande slutet sällskap och en, ansöka om serveringstillstånd. Vidare kan utvecklingen år med en kraftig ökning av antalet tillsenare fälliga tillstånd i form festivaler och tältarrangemang, ofta i samarbete med av bryggerinäringen, medföra risk för negativa alkoholpolitiska effekter. Sker inköpen via Systembolaget garanteras att inköpen sker rimliga ekonomiska villkor. Dessutom uppfyller i allmänhet inte de tillfälliga serveringarna de restaurangmässiga krav gäller för stadigvarande servering. som Alkoholpolitiska kommissionen att lagstiftningen i denna del behöver menar förtydligas och skärpas. Endast innehavare tillstånd för stadigvarande av servering till allmänheten bör få köpa starköl direkt från bryggeri. Kommissionen föreslår därför ett tillägg till 23 § andra stycket LHD om att försäljbryggeri till tillståndshavare endast får ske till innehavare ning av starköl från stadigvarande serveringstillstånd. Detta innebär att de restauranger och av festvåningar med tillstånd gäller tills vidare även i fortsättningen kan som handla starköl från bryggerierna. Innehavare tillstånd för tillfällig servering av till allmänheten eller slutna sällskap blir med denna ändring hänvisade till att köpa alla spritdrycker, vin och starköl enbart hos detaljhandelsbolaget. Inköp från bryggeri förbehålls därmed de egentliga restaurangmiljöerna. En sådan

Alkoholpolitiska kommissions förslag 107

begränsning ligger enligt kommissionens bedömning i linje med lagstiftamer rens ursprungliga mening.

5.2.7 Prövotider och dryckesslag

I 37 § anges att serveringstillstånd kan verksamhet året runt, årligen avse under viss tidsperiod, vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod. Kommissionen föreslår ingen ändring därvidlag. I paragrafen också tillanges att

ståndsmyndigheten får om särskilda skäl föreligger begränsa tillståndets giltighet till viss tid. Särskilda skäl att tidsbegränsa tillstånd föreligger enligt

propositionen till LHD bl.a. när det är svårt att bedöma verksamheten från nykterhets- och ordningssynpunkt. I propositionen sägs också att upprepade tidsbegränsade tillstånd inte bör förekomma. Detta finns också återgivet i Socialstyrelsens Bestämmelser rörande handel med drycker. Tidsbegränsat tillstånd även kallat tillstånd med prövotid används ofta då tveksamheter föreligger. Bestämmelsen att förnyade prövotider inte bör om förekomma ställer till problem i de fall då restauranger under prövotid har

ådragit sig amnärkningar, som dock inte är så allvarlig art att tillståndet

av har återkallats. Det händer därför att restauranger med smärre anmärkningar

inte får förnyat tillstånd i form förlängd prövotid, därför att sådana inte

av bör förekomma. I praktiken kan detta få konsekvenser är jämförbara med som återkallelse. Förnyade prövotider är också användbara för restauranger med

tydlig inriktning på ungdomar, och där tillstândsmyndigheten behöver läng-

en re tid sig innan slutlig ställning kan tas till utskänkningen.

I Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-utredningens

gemensam-

enkät 1992 tillämpningen LHD bilaga 5 ingick frågan

ma om av se om för-

nyade prövotider bör kunna tillämpas. En mycket kraftig majoritet de

av

tillfrågade länsstyrelser och kommuner önskade därvid bättre förutsättningar

i lagen för en sådan möjlighet. Kommissionen finner att flera skäl talar för att bestämmelsen inskränkom ningar av tidsbegränsade tillstånd bör slopas. En prövotid skall dock alltid motiveras i beslutet och får endast användas i det individuella fallet. Självfallet bör ett sådant tillstånd följas med särskild uppmärksamhet. upp

l 38 § anges att tillståndet kan gälla alla slag alkoholdrycker eller begrän-

av sas till att avse någon eller några av dessa drycker. I skrivelse till Alkoholen politiska kommissionen från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund framförs åsikten att det saknas skäl att göra åtskillnad mellan olika alkoholdrycker varför ett serveringstillstånd automatiskt bör omfatta alla slags drycker. Med hänsyn till den relativt låga andel 3,7 % 1991 serveringen spritdrycker av

utgör i förhållande till den totalt registrerade försäljningen, finns förståelse för

den synpunkten. Ett närrnande till Europa med ett eventuellt EES-avtal och

medlemsskap i EG innebär emellertid enligt flera bedömare att priserna på

108 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

alkoholdrycker, framför allt sprit, kommer att pressas neråt. I detta perspektiv kan det finnas anledning att behålla möjligheten att begränsa serveringstillstån-

det till exempelvis endast vin och starköl. Kommissionen föreslår mot

att avse denna bakgrund inga ändringar i detta avseende. Alkoholhandelsutredningen ansåg att tillståndsmyndigheten fritt skulle kunna bestämma vilka drycker ett tillstånd skall omfatta. Detta motiverades som enligt följande:

Enligt utredningens mening bör huvudregel alltjämt gälla att en rättigsom het viss starkare dryck skall omfatta samtliga alkoholsvagare som avser en drycker. Tillståndsmyndigheten bör dock liksom i dag ha möjlighet att avvika från denna princip i det särskilda fallet. Det bör alltså inte föreligga

något hinder mot att undanta exempelvis starköl från serveringstillstándet,

det finns anledning att just den drycken skulle komma att missom att anta brukas. Med hänsyn till den utbredning som starkölskonsumtionen har bland bör indragning starkölsrättigheter kunna användas yngre personer, av

ett medel att komma tillrätta med exempelvis olämpliga ungdomsmiljö-

som er.

Socialstyrelsen påpekar i Bestämmelser rörande handel med drycker att

det redan i dag finns laglig mölighet att utfärda tillstånd för en av kategorier-

spritdrycker, vin eller starköl eller kombination av dem. Kommissionen

na en föreslår ingen ändring i detta avseende.

5.2.8 Ägarbyten

Enligt LHD kan serveringstillstånd överföras vid ägarbyten. En restaurang kan byta ägare flera sätt. Vanligen upprättas ett köpeavtal och köparen ansöker sedan hos tillståndsmyndigheten om att få ta över serveringstillståndet. Köpeavtalet innehåller då normalt att avtalet inte är giltigt

en passus om

förrän serveringstillstånd för den ägaren har meddelats. Den nye ägaren

nye

går igenom personlig lämplighetsprövning hos länsstyrelsen, med simma

en

krav sökanden och med handläggningsrutiner som vid nyetab1er.ngar.

Framkommer inga indikationer bristande lämplighet överförs serveringstillståndet.

En restaurangrörelse, drivs i form av bolag, kan också förvärvas

som köp aktier eller andelar. Därmed drivs rörelsen fortfaranie av genom av juridiska med ägare. Eftersom det inte finns någon samma person men en ny

anmälningsskyldighet för den ägaren får tillståndsmyndigheten inte alltid

nye

reda på de verkliga ägarförhållandena serveringsställena. Detta betyder att olika skäl inte skulle bli godkända vid en lämplighetspröv-

personer, som av

ning ändå kan driva restauranger med serveringstillstånd. Alkoholhandelsutredningen uppmärksammade detta problem och anförde i

sitt betänkande 1985:

Alkoholpolitiska kommissions förslag 109

Liksom i dag bör det självfallet krävas förnyad tillståndsprövning

när en

rörelse byter ägare. Med ägarbyten bör jämställas de nyss berörda

fallen då det sker en väsentlig förändring i ägarförhållande m m hos en juridisk person. Det ligger i sakens natur att det ofta är svårt för tillståndsmyndigheten att få kännedom om sådana ändrade förhållanden som bör föranleda en omprövning av serveringstillståndet. Utredningen har därför förståelse för önskemålen om ett obligatoriskt anmälningsförfarande vid betydande förändringar i aktieinnehav etc. Ett sådant förfarande skulle emellertid dra med sig ett icke oväsentligt administrativt merarbete och en ökad byråkrati.

Det skulle också vara förenat med vissa svårigheter att avgränsa de situatio-

ner där en anmälan kan anses befogad. Enligt utredningens uppfattning bör i stället länsstyrelserna bedriva en aktiv undersökande verksamhet, exempelvis genom regelbundna kontroller av handels- och aktiebolagsregistren. Vid misstanke om väsentligt ändrade ägarförhållanden bör också uppgifter kunna begäras från tillståndshavaren. Från fall till fall får avgöras om situa-

tionen har förändrats i så hög grad att en omprövning av tillståndet bör

goras. Från alkoholhandläggare vid länsstyrelserna har emellertid framförts att rådande bestämmelser vid ägarbyten är oklara. Det administrativa merarbete som Alkoholhandelsutredningen befarade om anmälningsskyldighet vid större aktieförvärv, m.m., införs, bedömer exempelvis handläggare vid länsstyrelsen

i Stockholms län inte som mer betungande än den undersökande verksamhet med kontroll av bolagsregister, m.m., som de utför i dag.

Kommissionen finner det otillfredsställande att personer med bristande lämplighet, exempelvis p.g.a. ekonomiska brott eller konstaterad servering till underâriga, kan förvärva restauranger med serveringstillstånd utan att detta skall anmälas till tillståndsmyndigheten. Kommissionen föreslår att anmälningsskyldighet införs för de fall då det dominerande ägarinflytandet väsentligt har förändrats. En absolut skyldighet bör inträffa när en ny ägares andel eller ägarinflytande uppgår till minst 50 % av aktierna eller bolagskapitalet. Brister den nye tillståndshavarens lämplighet kan tillståndet dras in. En sådan regel täcker inte alla förekommande ägarkonstellationer men väl en stor majo-

ritet av restaurangföretagen och underlättar därmed för tillståndsmyndigheten att hålla sina restaurangregister, m.m., aktuella. I övrigt får tillståndsmyndig-

heten som hittills inhämta upplysningar om ägarförhållanden annat sätt, framför allt genom tillsynen. När förändringar av ägandet har konstaterats får tillståndsmyndigheten bedöma behovet av att ompröva tillståndet. Eventuellt kan ett ingripande enligt 64 § bli aktuellt, om de förutsättningar som gällde när serveringstillståndet meddelades inte längre är för handen. Socialstyrelsen bör följa hur denna regel om anmälningsskyldighet efterlevs och behov om uppstår ange ändrade förutsättningar.

110 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

5.2.9 Föreskrifter och tillståndsbevis

Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till servering av alkoholdrycker meddela de föreskrifter behövs, vilket anges i nuvarande 43 som Den beredningsgrupp, hade till uppgift att redovisa ett samlat beslutssom underlag för regeringen avseende de alkoholpolitiska frågorna vid införandet

LHD, skriver i sitt förslag till specialmotivering till paragrafen:

av Tillståndsmyndigheten bör liksom i dag ha möjlighet att i tillstånd till servering lämna särskilda föreskrifter för serveringens bedrivande. Föreskrifbör kunna bl serveringstider, serveringslokalernas beskaffenhet terna avse a och särskilda krav övervakande personal.

Som Beredningsgruppen tidigare har framhållit bör övervakningen i fram-

tiden inriktas mera allmänt alkoholpolitiska aspekter än på efterlevnaden detaljföreskrifter. Mot denna bakgrund bör tillståndsmyndigheten med-

av dela särskilda föreskrifter endast i de fall då sådana är oundgängligen erforderliga från alkoholpolitisk synpunkt. Kommissionen finner ingen anledning att föreslå någon ändring av paragrafens innebörd. Bestämmelsen har dock inarbetats i 37 § i stället för att som nu utgöra en egen paragraf.

Efter beslut om bifall till ansökan om serveringstillstånd utfärdar länssty-

relsen ett tillståndsbevis där det framgår vem som är tillståndshavare, vad tillståndet omfattar, vilka serveringstider gäller och om det finns några som speciella föreskrifter. Kommissionen föreslår att denna rutin behålles vid en eventuell kommunalisering tillståndsgivningen. En vanlig regel i andra av länder är att de meddelade rättigheterna skall anslås i lokalen. Detta är en upplysning både för restauranggäster och myndigheter. Kommissionen menar det finns skäl att införa motsvarande ordning även i Sverige, dvs. att tillatt ståndsbeviset skall anslås väl synlig plats i serveringslokalen. Detta kan

lämpligen i förordningen till LHD. Se avsnitt 5.17.

tas upp

5 .2. 10 Handläggningstider

I LHD inte hur lång handläggningstid kan vara rimlig vid ansökanges som

ningar serveringstillstånd. En kommentar om detta kan emellertid vara

om befogad. I 60 § remisstidens längd enligt gällande rätt till längst tre månader. anges Denna bestämmelse tillkom 1984 en följd av att vissa kommuner hade som orimligt långa handläggningstider. Utöver dessa tre månader brukar länsstyrelsernas handläggning uppgå till en månad. Om tillståndsprövningen komremisstid för kommunerna. Även munaliseras faller behovet av lagstadgad kommunerna kommer dock att behöva inhämta remissyttranden och en total längsta handläggningstid cirka fyra månader förefaller rimlig. Denna tid

Alkoholpolitiska kommissions förslag 111

avser ansökningar om tillstånd för stadigvarande alkoholservering samt tillfälliga tillstånd till allmänheten, eftersom det i dessa tillståndskategorier är vanligt med ett relativt omfattande remissarbete.

Prövning av ansökningar om överföring serveringstillstånd vid ägarbyten

av inskränker sig normalt till personlig lärnplighetsprövning. En rimlig handläggningstid för dessa ärenden bör vara 1-2 månader. Tillfälliga tillstånd för slutna sällskap bör även fortsättningsvis kunna prövas kortare tid, men tillståndsmyndigheten bör få skälig tid även för denna handläggning med hänsyn till vad som anförts under punkt 5.2.4. Här förefaller längst tre veckors hand-

läggningstid rimlig. Ansökningar från konkursförvaltare skall behandlas med

förtur enligt kommissionens förslag i punkt 13.1. Tillståndsmyndigheten bör behandla en sådan ansökan inom en vecka. Kommissionen anser att uttalanden i förarbeten samt Socialstyrelsens all-

männa råd kan behandla frågor om handläggningstider. Härigenom blir det också möjligt att vid behov snabbt ändra råden. Särskild lagreglering föreslås därför inte. Genom att Socialstyrelsen behandlar handläggningstiderna kan

också i någon mån sökande upplysas att det kan klokt att lämna in om vara ansökningarna i god tid.

5.3 Matutbud

5.3.1 Bakgrund

År 1885 infördes bestämmelse utskänkning en om att av starkare alkoholdrycker endast får ske i samband med servering av mat. Inslag måltidsav eller mattvång fanns även tidigare. Under årens lopp har denna regel haft olika utformning och än i dag gäller att lagad mat måste utgöra betydande en

del av rörelsen och alltid skall finnas att tillgå vid alkoholservering. Ett

av huvudskälen till måltidstvânget att berusningseffekten alkoholförtävar av ringen blev mindre om drycken förtärs tillsammans med lagad mat. Emellertid

112 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

var det långt ifrån alltid som restauranggästerna ville ha mat till brännvinet även om lagen så föreskrev. Det hände därför att samma matbit bars ut och in mellan köket och olika gäster. Det förekom även falska, någorlunda verklighetstrogna, maträtter för att vilseleda eventuella restauranginspektörer. Detta blev så småningom allmänt känt. I ett försök att modernisera måltidstvånget uttalade departementschefen i propositionen till 1955 års Rff:

Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget

torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av de restauranggäster det här gäller önskar icke inmundiga sådan mat i samband med spritförtäringen restaurangen, men skulle kanske inte ha något emot mat i form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, annan kan restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att få sprit till måltid bestående exempelvis av några smörgåsar servera en eller smörgåsbricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten av en i större utsträckning fallet verkligen blev förtärd; de avsedda än nu är fysiologiska verkningarna skulle sålunda uppnås bättre. Riksskatteverket, som svarade för den centrala tillsynen och utfärdande av föreskrifter för lagens tillämpning innan tillsynen överfördes till Socialstyrelsen 1978, definierade begreppet lagad mat sålunda:

Genom kokning, stekning eller annat jämförbart förfarande för förtäring

avsedd färdigberedd maträtt, som kan konsumeras i befintligt eller upp-

värmt skick och kan förtäras antingen för sig eller i förening med som annan föda. Genom denna beskrivning kunde färdiglagade maträtter och varma smörgåsar betecknas som lagad mat. Måltidstvånget hade emellertid bland annat genom dispenser nästan helt spelat ut sin roll i mitten 1970-talet och det var nödvändigt att sätta in en annan regel i dess ställe. För att behålla sambandet mellan mat- och alkoholservering föreslog APU en lagregel om att alkoholservering endast skulle

ske på sådana serveringsställen där matserveringen utgjorde en väsentlig del av rörelsen. Vad som åsyftades var följande:

Vad härefter gäller prövningen under serveringens bedrivande blir den avgörande frågan vad som skall läggas i uttrycket väsentlig del av rörelsen. Till omsättning av mat bör räknas försäljningsvärdet i kronor för serverad

mat inklusive mervärdesskatt men exklusive serveringsavgift. Matomsätt-

ningen bör i förhållande till motsvarande försäljningsvärde för all serveses ring mat och dryck jämte entré, bords och kuvertavgifter o.d. Det får av normalt förutsättas att matomsättningen skall vara minst 50 % av denna totalomsättning. Likaså får det anses rimligt att spritdrycksomsättningen normalt inte överstiger 30 % av totalomsättningen.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 113

Genom denna regel ville man förhindra tillkomsten av renodlade cocktailbarer och liknande helt dryckesinriktade serveringsställen. Beredningsgruppen anförde att riskerna med så grova mått är uppenbara och att det nödvändigtvis inte behöver så att rörelser har lägre matandel än 50 % av omsättvara som ningen vållar alkoholpolitiska olägenheter. Enbart förändringar av inköpspriserna på mat och dryck kan kraftiga utslag relationssiffrorna. I proge

positionen till LHD framhöll departementschefen att servering av alkohol-

drycker enbart skall förekomma på egentliga restauranger, vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat, men att det i lagstiftningen inte borde fastställas någon minimigräns för andelen mat. I Socialstyrelsens Bestärnrnelrörande handel med drycker det att om matandelen understiger 20ser anges 25 % den totala omsättningen skall detta betraktas som en varningssignal av att förhållandena serveringsstället kan vara otillfredsställande. om

5.3.2 Tillämpningssvårigheter

Bestämmelsen matandelens storlek vållar avsevärda problem i tillämpningom lagen. Bland annat måste länsstyrelserna restaurangernas halven av genom årsrapporter följa hur relationen mellan mat- och alkoholservering ser ut på varje serveringsställe, ibland även i skilda verksamheter var för sig om det exempelvis rör sig lunchrestaurang som ordnar dans vissa kvällar i om en veckan. Detta kompletteras även kontroll av kassarapporter vid resgenom

tauranginspektioner. Om matandelen understiger Socialstyrelsens rekommen-

dation skall länsstyrelsens handläggare ta kontakt med tillstândshavaren i syfte

att utreda förutsättningen för serveringstillstånd fortfarande föreligger.

om Restaurangen kan, för att få fler gäster att äta, dessutom råka ut för att ett

lägre matpris medför att matprocenten sjunker ytterligare. Detta beror på att

matomsättningen beräknas utifrån försäljningsvärdet i kronor. Visserligen kan länsstyrelsen ta hänsyn till det verkliga antalet matportioner, men detta innebär i sä fall ett inte oväsentligt merarbete. Restaurangbranschen är i ständig utveckling med bland annat specialisering

i olika riktningar. Det finns renodlade matställen, inriktade exempelvis på

kinesisk, fransk, klassisk svensk matlagning, traditionella pizzerior, pubar och kvarterskrogar med eller utan underhållning, dans- och varietérestauranger. Detta innebär stora variationer i matserveringens andel av den totala omsättningen. Restauranger av nöjeskaraktär har ofta svårt att uppfylla den rekommenderade matandelen, vilket kan tyckas ligga i sakens natur. Dans-och nöjesrestauranger besöks inte i första hand för matens skull. Detta behöver inte innebära att det därmed uppstår problem med nykterhet och ordning. Mycket sällan återkallas serveringstillstånd enbart för att matandelen har varit för låg. Restaurangerna får behålla sina utskänkningsrättigheter, trots att de inte fyller lagens krav för tillstånd, eftersom länsstyrelserna inte har

114 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

funnit att den bristande matförsäljningen vållat några alkoholpolitiska olägenheter.

Uppenbarligen råder en viss skillnad mellan lagen och dess tillämpning när

det gäller bedömningen av matandelens betydelse. Kontrollen försåld mat av tar redan hårt ansträngda resurser i anspråk och syftet med detaljkontroll en av detta slag kan ifrågasättas.

5.3.3 Godkänt restaurangkök

Alkoholhandelsutredningen 1985 behandlade frågan om restaurangernas mat-

hållning och anförde liknande betänkligheter angående matandelskravet som redogjorts för här ovan. Utredningen skrev i sitt betänkande:

Enligt utredningens mening kan det inte komma i fråga att lösa upp sam-

bandet mellan mat- och alkoholservering. Att alkohol i princip bara skall

på restauranger torde uppfattning omfattas de allra

serveras vara en som av

flesta. Aven om det inte finns något krav att den vill bli serverad som alkohol också måste beställa mat, torde det rådande systemet verka dämpande på alkoholkonsumtionen. Om det blev möjligt för drinkbarer att rena

få tillstånd till alkoholservering, skulle det sannolikt bli kraftig ökning

en av antalet serveringsställen. Det finns uppenbar risk för att den totala en

alkoholkonsumtionen därmed skulle öka i icke oväsentlig omfattning och att

den också till stor del skulle ske under mindre kontrollerande former än i dag.

En viktig omständighet är också att den nuvarande ordningen nödvändiggör relativt kostsamma investeringar i lokaler och köksutrustning för

m m den som vill ha serveringstillstånd. Därmed kan del oseriösa företagare en utestängas från marknaden.

Aven om man alltså bibehåller principen att servering alkohol-

om av drycker skall förbehållas verksamheter har restaurangkaraktär, som anser utredningen att man bör kunna släppa kravet att matservering skall utgöra en viss andel av rörelsen. Det förhållandet att lagad mat hela tiden skall finnas medför emellertid att ganska stränga krav får ställas både

på serveringslokaler och på köksutrustning m m.

Kommissionen ansluter sig till Alkoholhandelsutredningens principiella

syn på att matservering fortfarande skall ett krav för att kunna få ett vara serveringstillstånd, men att detta bör utformas ett annat sätt än nuvarande matandelskrav i LHD.

I Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-utredningens

gemensam-

ma enkät 1992 om tillämpningen av LHD till kommuner och länsstyrelser

fanns frågan om det räcker med godkänt restaurangkök och att lagad mat kan tillhandahållas. 64 de tillfrågade svarade den frågan, 31 nej och 16 av var tveksamma.

För att kunna behålla sambandet mellan matförtäring och alkoholservering utan varken måltidstvång eller matandelskrav, måste andra förutsättningar

Alkoholpolitiska kommissions förslag 115

gälla i lagstiftningen. Förutom de kriterier för tillståndsgivning som föreslås i avsnitt 5.1 skall, enligt kommissionen, restaurangen ha ett lämpligt avpassat kök och lagad skall tillhandahållas under hela serveringstiden. Det skall mat även framöver krävas att gästerna erbjuds ett varierat och komplett utbud av såväl maträtter drycker. Höga krav skall därför fortfarande ställas pä som

kapacitet för matlagning. Köksutrustningen skall vara av

restaurangernas sådan beskaffenhet lagad mat i tillräcklig omfattning kan tillredas av råatt

Vanliga lägenhetsspisar och mikrovågsugnar för uppvärmning av prefa-

varor. bricerade maträtter kan exempelvis inte tillräckliga. Sammantaget gäller anses att lokalen skall godkänd för allsidig matlagning. vara

Vid tillståndsprövningen inhämtas miljöförvaltningens bedömning av loka-

lens livsmedelshygieniska förutsättningar. Antingen sker detta genom att

sökanden till sin ansökan bifogar miljöförvaltningens godkännande av livsmedelslokal eller remiss till miljöförvaltningen om särskilt yttrande

genom

över ansökan. Det är viktigt att det framgår lokalen med beaktande av

om

köksutrustning, beredningsytor och övriga förutsättningar har kapacitet för

allsidig matlagning. Detta behöver inte betyda att endast viss typ av köksen utrustning kan godkännas, eftersom det successivt sker en utveckling av olika matlagningstekniker, miniminivá på maskinell utrustning bör m.m., men en ändå gälla. Enligt överenskommelse med länsstyrelsen inhämtar Stockholms

stad, vid ansökningar serveringstillstånd, synpunkter angående de livs-

om

medels- och omgivningshygieniska förutsättningarna från miljöförvaltningen.

Därvid används sedan flera år särskild remissblankett, där det bland annat en tydligt framgår vilken köksutrustning och vilka beredningsytor lokalen har. Visar det sig exempelvis att lokalen endast är godkänd för beredning och ser-

vering sallader och smörgåsar räcker inte detta för att få ett serveringstill-

av

stånd. Lokalen uppfyller då inte kravet godkänt restaurangkök med kapaci-

för allsidig matlagning. Med hjälp denna remissblankett har det tet en av

blivit betydligt lättare att avgöra vilken matlagningskapacitet en lokal har och

det finns förutsättningar för lokalen att kunna erbjuda det varierade matutom bud krävs för ett serveringstillstånd. Kommissionen anser att detta försom farande borde utvecklas och allmänt gälla ett inslag i tillståndsprövningsom Socialstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med Livsmedelsverket nären.

precisera hur remisshandling till miljöförvaltningarna bör utformas.

mare en

5.3.4 Teatrar och konsertlokaler

En vanlig företeelse i andra länder är att publik på teatrar och konserthus har möjlighet beställa alkoholdryck i Detta har i princip inte varit tillåatt pausen. i Sverige, därför att servering spritdrycker, vin eller starköl inte får ske tet av att lagad mat samtidigt tillhandahålls. APU initierade en försöksverkutan

samhet med pausservering alkoholdrycker utan mattvång på svenska teatrar

av

116 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

i slutet av 1960-talet. Denna verksamhet vållade inte några problem, och regeringen föreslog i propositionen till LHD ett avsteg från kraven på mathållning fasta teatrar, i konsertlokaler, revylokaler och liknande lokaler

under pauser i föreställningarna. Vid riksdagsbehandlingen mötte detta

förslag motstånd. Med motivet att slå vakt de alkoholfria miljöerna avslog om riksdagen förslaget och det är fortfarande inte tillåtet alkoholdryck att servera på teatrar och liknande utan lagad mat. Detta förbud har varit svårt att förankra hos en bred allmänhet. I enkäten 1992 till kommuner och länsstyrelser tillämpningen LHD om av

var en av frågorna om pausservering av alkoholdryck bör kunna medges utan

mattvång i teatrar och konserthus. Över 80 % de tillfrågade svarade ja. I av

motiveringarna angavs bland annat att man inte befarade några problem med att behålla en god nykterhet och ordning pausservering skulle tillåtas, och

om

att förbudet inte upplevdes alkoholpolitiskt meningsfullt. På tid har

senare flera teatrar dessutom kunnat kringgå förbudet att bygga ett restaugenom rangkök i lokalerna. Möjlighet till matservering har då kunnat erbjudas men,

eftersom det inte råder något måltidstvång, har teaterpubliken kunnat nöja sig

med exempelvis ett glas vin utan mat. Teaterrestaurangerna har serverat mat dels parallellt till andra gäster och dels på andra tider och har därmed uppfyllt bestämmelserna i LHD. Denna möjlighet urholkar bestämmelsen att om servering av alkoldryck inte får ske på teatrar utan mattvång.

Alkoholpolitiska kommissionen anser att förbudet mot pausservering utan

mattvång på teatrar och i konsertlokaler inte kan tillräckligt alkoholpolianses tiskt motiverat och föreslår att förbudet tas bort. Liksom även i angavs propositionen till LHD anser kommissionen att serveringen dock skall tillvara

ståndspliktig. Det får ankomma på tillståndsmyndigheten att pröva ansökan

utifrån tillståndskriterierna med undantag för kravet matservering. Exempelvis gäller kraven på lokalens beskaffenhet toaletter, brandsäkerhet, m.m.

och sökandens lämplighet. Kommissionen också att serveringstillstândet

anser

endast får omfatta vin och starköl. Tillståndsmyndigheten kan förena tillstån-

det för exempelvis en konsertlokal med föreskrift om att alkoholservering inte får ske i samband med evenemang vänder sig till ungdomlig publik. som en Tillståndet skall kunna återkallas ifall det missköts. Genom tillsynsverksamheten får exempelvis kontrolleras att öl- och vinserveringen endast sker i paus

under pågående föreställning. Självfallet gäller även för denna tillståndskate-

gori krav att tillhandahålla alkoholfria drycker i tillräcklig omfattning.

5.3.5 Minibarer på hotell

Minibar nämns inte i LHD utan är ett allmänt begrepp. Vanligen ett avses kylskåp som är uppställt i hotellrum för gästernas service och inneegen som

håller olika slags drycker. Utomlands är det mycket vanligt att dessa kylskåp

Alkoholpolitiska kommissions förslag 117

även innehåller alkoholdrycker. Med avsteg från LHD:s bestämmelser har alkoholservering i begränsad omfattning medgivits i hotellrum. Det har då

varit fråga speciella eller sviter, där hotellpersonal svarat för serve-

om rum

ringen. Länsstyrelserna har ända till år 1992 avslagit alla ansökningar om till-

stånd för hotell att sälja alkoholdrycker från minibarer. Anledningen är att länsstyrelserna funnit detta inte går att förena med flera bestämmelserna att av i LHD;

Vid servering spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat alltid finnas

av att tillgå. Det är inte tillåtet att medföra andra alkoholdrycker än de som som serveras i enlighet med tillståndet.

Ingen får medföra alkoholdrycker från ett serveringsställe.

Servering får inte ske till kan antas inte ha fyllt 18 är och personer som

inte heller till den är märkbart påverkad alkohol eller annat berus-

som av ningsmedel.

Servering spritdrycker, vin och starköl får endast serveras inom angiven

av

serveringstid. Serveringsstället skall utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens

vara utgång.

Är 1991 överklagade hotell i Stockholm ett avslagsbeslut från länsstyrel-

ett angående minibarer. I dom 21 november 1991 biföll kammarrätten i sen

Stockholm överklagandet och medgav att bolagets serveringstillstånd av den

28 januari 1987 utvidgas att gälla samtliga hotellrum. Kammarrätten angav

vidare länsstyrelsen hade att meddela de ytterligare föreskrifter för serve-

att ringens bedrivande föranleds av kammarrättens beslut. Kammarrättens som beslut har tolkats så att det tidigare förbudet mot minibarer därmed upphävdes i det aktuella fallet. Därefter har länsstyrelserna i Göteborg och Stockholm bifallit ansökningar inrättande minibarer i andra hotell. om av

De s.k. minibarerna är i regel så små att endast mycket begränsad mängd

en alkoholdrycker får plats i dem, med beaktande av att alkoholfria dryckes-

alternativ också måste finnas. Det går dessutom att införa en regel om maximal mängd alkoholdrycker, även uppdelad spritdrycker, vin och starköl.

Kommissionen alkoholservering från minibar bör kunna tillåtas med anser att nedan föreslagna villkor. Eftersom minibarer på hotellrum är vanliga i andra

länder har turisthänsyn vägts in i detta ställningstagande.

Alkoholservering från minibarer bör endast få bedrivas av hotell som har

serveringstillstånd. Därmed finns ett visst samband mellan alkoholservering

och mathållning. Tillståndsmyndigheten har då också funnit att sökanden upp-

fyller lärnplighetskravet. En komplikation i sammanhanget är att det är högst

betänkligt med alkoholproblem automatisk skall behöva utsättas att personer Även föräldrar

för frestelsen med minibarer varje gång de tar in hotell.

118 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

kan hysa motvilja mot att deras barn skall ha tillgång till alkohol på hotellrummet. Barn och ungdom skall inte ha tillgång till alkoholdrycker. Förslaget att tillåta minibarer förutsätter att det ingår naturlig del i som en hotellbokningen, att gästen redan vid bokningstillfället får beställa minibar eller inte på samma sätt som man ofta får välja för rökare eller icke rum rökare. Det skall enligt kommissionens mening krävas ett aktivt val hotellav gästen vid incheckningen för att få tillgång till minibar med alkoholdrycker på hotellrummet. Hotellet måste också vid incheckningen kunna kontrollera att minibar inte ställs till förfogande till personer som kan antas underåriga. vara Vissa bestämmelser i LHD behöver undantas minibarer skall kunna tillåom tas. Förtäringsförbudet i 56 § och bestämmelserna serverings- och stängom ningstider i 46 och 47 §§, liksom bestämmelsen i 54 § får i detta sammanhang åsidosättas. Bestämmelsen i 9 § om alkoholfria dryckesalternativ skall dock gälla även för minibarer. Det bör ankomma Socialstyrelsen att i tillämpningsföreskrifter närmare ange villkor för servering från minibarer enligt ovan nämnda riktlinjer.

Åldersgränser

5.4 Alkoholpolitiska utredningen 1974 APU slår fast att ett syfte med restrik-

tionspolitiken är att alkoholkonsumtion betydelse skall förekomma under av uppväxttiden. En åldersgräns för inköp eller servering alkoholdrycker blir av aldrig definitiv. En spridningseffekt mot lägre åldrar kan inte undvikas ocl. i

APU konstateras att en högre åldersgräns bidrar till att spridningseffekten inte när lika långt ner i åldersgruppema som en lägre åldersgräns. Därmed senare-

läggs ungdomens umgänge med alkohol och detta bidrar även till att uppskjuta alkoholdebuten i stora ungdomsgrupper.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 119

Alltsedan myndighetsåldern sänktes till 18 år har krav framförts om sänkning inköpsåldern på Systembolaget. Man har därvid åberopat att civil-

av rättsligt värnplikt, rösträtt, rätt att ingå äktenskap, m.m., är kopplade ansvar,

till myndighetsåldern och att så även borde vara fallet för åldersgränsen vid

inköp alkoholdrycker. Emellertid har angivna skäl för en restriktiv av ovan

alkoholpolitik ett skydd för ungdomen hittills vägt tyngre, och åldern är

som

fortfarande satt till 20 år i detaljhandeln.

I Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-utredningens gemensamenkät 1992 tillämpningen LHD ställdes frågan om de nuvarande ma om av åldersgränserna bör ändras. De tillfrågade som till övervägande del bestod av alkoholhandläggare vid kommuner och länsstyrelser, fördelade sina svar unge-

fär jämnt på de olika alternativen se bilaga 5. I en vid tolkning återspeglar

detta att det bland allmänheten inte finns någon klar uppfattning i denna fråga.

Begreppet ungdomlig publik.

För servering alkoholdrycker gäller en lägsta ålder om 18 år. Motsättav

ningen mellan det övergripande målet att restriktionerna inom det alkoholpolitiska regelsystemet främst skall ett skydd för ungdomen och det faktum

vara lagen ändå medger servering till ungdomar har fyllt 18 år har skapat att som

problem för både lagstiftare och lagtillämpande myndigheter. För att kompen-

detta inbyggda motsatsförhållande har regel införts i serveringssera en bestämmelserna rörelser huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig att som publik, dessutom främst inriktas på dans och liknande inte bör få sersom starkare drycker än klass II. Emellertid har det visat sig vara nästan vera

omöjligt vid ansökningstillfället påvisa att rörelse har en sådan tydlig

att en

ungdomsinriktning att ansökan att få servera starkare drycker än öl klass

om

kan avslås. I tillsynsarbetet har det dessutom sällan förekommit att en fått sitt serveringstillstånd återkallat enbart för att man vänder sig

restaurang

till ungdomlig publik. Bedömningen vad menas med detta varierar

en av som högst avsevärt. Flera kommuner och länsstyrelser har slutat tillämpa bestäm-

melserna ungdomlig publik. Även de vill ha kvar ett ungdoms-

om som skydd över 18 år i lagtexten önskar ett bättre verktyg än det nuvarande

begreppet ungdomlig publik. Uppenbarligen fungerar inte ungdomsbegrepp-

et såsom lagstiftaren hade menat.

Legitimationsplikt

En de viktigaste uppgifterna i tillsynsmyndigheternas inspektionsverksam-

av

het med serveringstillstånd är att kontrollera att alkoholdryck-

restauranger inte till underåriga. Det är inte ovanligt att restauranger i ett hårt er serveras konkurrensläge åsidosätter åldersregeln i LHD. Servering till underåriga har

120 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

konstaterats ske långt ner i åldrarna. Förbud mot alkoholservering till under-

åriga är bestämmelse bred allmänhet ställer sig bakom. Ålderskonen som en troller restaurangerna är en nödvändig åtgärd i övervakningen att beav stämmelserna i lagstiftningen efterlevs. Ett vanligt problem vid inspektionsverksamheten är inte har att personer som

uppnått lagstadgad serveringsålder inte heller har legitimation med sig. Det

kan därför vara svårt att konstatera i fråga är underårig eller om personen

inte. Ord står mot ord. En allmän uppfattning är har fyllt 18 år

att om man och tänker restaurang för att dricka alkoholdryck, då till att att ser man ta med sig sin legitimation. Emellertid räcker inte detta antagande för att

bevisa att servering till underârig har skett. En naturlig åtgärd

är att serveringspersonalen begär att personer som kan antagas inte ha fyllt 18 år styrker

sin ålder med legitirnationshandling. I de allra flesta fall sker också detta, ofta

redan vid entrén till restaurangen.

Vid inköp av alkoholdrycker Systembolaget är det fullt accepterat

att personalen begär legitimation i tveksamma fall. Krav att uppvisa legitima-

tion förekommer också ett naturligt inslag i många andra sammanhang. I

som 11 § LHD stadgas att innan alkoholdrycker utlämnas skall mottagaren på be-

gäran styrka sin ålder. Denna bestämmelse omfattar även servering. Det

borde därför inte uppfattas som ett alltför stort intrång i den personliga integriteten om denna regel i praktiken användes vid restaurangbesök i utsamma sträckning som på Systembolaget. I ovan nämnda enkät 1992 ställdes också

frågan om personer som kan antas vara underåriga vid anrnodan skall legitimera sig vid beställning av alkoholdryck. Frågan ställdes till alkoholhand-

läggare vid kommuner och länsstyrelser, ofta har erfarenhet restausom av ranginspektioner. En mycket stor majoritet respondenterna svarade på av den frågan.

En allmän uppfattning är att tillsynsverksamheten skulle underlättas betydligt om legitimationsplikt infördes, och därmed skulle skyddet för ungdomen tydligare markeras i lagstiftningen. Kommissionen att Socialstyrelsen bör

anser

utforma närmare föreskrifter ålderskontroller. Tillsynsmyndigheten bör

om också ges rätt att utföra legitimationskontroll.

Alkoholpolitiska kommissionen återkommer i slutbetänkandet till ungdomsbegreppet och eventuell legitimationsplikt.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 121

5.5 Serveringsansvarig personal

Vid all servering alkoholdrycker skall det finnas en föreståndare eller, av vid dennes frånvaro, en ersättare som övervakar verksamheten. Detta regleras

i 44 och 45 §§. Föreståndare och ersättare genomgår lämplighetsprövning hos

tillståndsmyndigheteten, som i särskilt beslut godkänner dessa personer. I propositionen till LHD att föreståndare och ersättare, som ett led i en anges skärpt lämplighetsprövning, skall visa sig ha tillräcklig kännedom om lagstiftningens syfte och väsentliga innehåll vad gäller alkoholservering. Denna kännedom kan ha förvärvats dels genom praktisk yrkeserfarenhet och dels utbildning. En sådan kännedom bör, enligt propositionen, innefatta genom både praktisk och teoretisk utbildning och förutsätter tillräcklig förmåga att

behärska svenska språket i tal och skrift.

Systemet skall garantera att det alltid finns ansvarig person med godkänd en vandel och branscherfarenhet varje serveringsställe. Det vanligaste år att tillståndshavaren själv är föreståndare. I de fall tillståndshavaren är en juridisk

person finns antingen en av delägarna eller en restaurangchefmotsvarande

fungerar föreståndare. Servering alkoholdrycker får inte ske om som som av godkänd föreståndare eller ersättare inte är närvarande serveringsstället. Ansvaret för att någon dessa finns på plats ligger hos tillståndsav personer havaren, som också skall anmäla byte av föreståndare och ersättare i förekommande fall. Personalomsättningen inom restaurangbranschen är mycket stor och detta medför att ansökningar föreståndare och, framför allt, erom nya sättare kontinuerligt inlämnas till tillståndsmyndigheten. Godkännande av föreståndare och ersättare innebär därför en relativt omfattande handläggning hos tillståndsmyndigheten. Ansvaret för att alkoholserveringen sköts i enlighet med bestämmelserna i lagen vilar på tillståndshavaren. Även godkännande föreståndare om ett av eller ersättare kan återkallas, är det ändå tillståndshavaren och hans rörelse eventuella sanktioner i första hand riktas mot. Från flera håll, bland som annat från alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner, ifrågasätts nödvändigheten att bibehålla kravet om godkännande av föreståndare och av ersättare. En prövning tillståndshavaren anses fullt tillräcklig. noggrann av Alkoholhandelsutredningen anförde i sitt betänkande 1985:

122 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Det är i och för sig angeläget att det vid servering av alkoholdrycker alltid finns en eller flera personer närvarande som har tillsyn över serveringen och som har tillräckliga kunskaper om alkohollagstiftning rn m. Enligt ut-

redningens uppfattning bör det emellertid kunna läggas på tillståndshavaren

att se till att förhållandena på denna punkt är tillfredsställande. I den mån han inte själv kan närvara vid serveringen bör han alltså utse andra ansvariga personer i sitt ställe och därvid förvissa sig om att de har behövliga kunskaper och även i övrigt är lämpliga. Det får sedan kontrolleras i samband med tillsynen att tillståndshavaren uppfyller de nu berörda skyldigheterna. Anträffas inte någon person som ansvarar för serveringen eller kan den ansvarige inte anses lämplig, får sanktioner vidtas mot tillståndshavaren. Dessutom kan naturligtvis all Serveringspersonal drabbas av påföljd när en straffsanktionerad lagbestärnrnelse har åsidosatts. Det framförs å andra sidan, även från alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner, att den särskilda prövningen av föreståndare och ersättare bör finnas kvar. Anledningen är att därmed säkerställa att personer med erforderlig erfarenhet och vandel finns på varje serveringsställe. Önskemål förenklingar serveringsbestämmelserna, också innebär om av som

rationaliseringsvinster hos tillståndsmyndigheten, får vägas mot den betydelse

som godkännandet av föreståndareersättare kan tillmätas. Kommissionen finner att övervägande skäl talar för att slopa den särskilda prövningen av serveringsansvarig personal. Det huvudsakliga argumentet för att behålla systemet med föreståndare och ersättare är att det vid inspektionstillfällen alltid bör finnas en person som är ansvarig för alkoholserveringen och som skall kunna underrättas om eventu-

ella missförhållanden i lokalen. Detta kan uppnås genom att tillståndshavaren

själv åläggs att utse serveringsansvarig personal, för de fall då han själv inte är närvarande. Det kan exempelvis ske fastställt formulär som skall insändas till tillståndsmyndigheten när det uppstår personalförändringar, alternativt finnas tillgängligt restaurangen. På så vis kan restauranginspektörer och andra som utövar tillsyn serveringsställena reda vem eller vilka man

kan fråga efter om problem uppstår vid inspektionsverksamheten. Om till-

ståndshavaren bedöms lämplig att anförtros serveringstillstånd bör han även kunna anses lämplig att själv utse ansvarig serveringsspersonal. Det ligger i tillståndshavarens eget intresse att utse personer med sådana kvalifikationer att de kan tillse att alkoholserveringen sker i överensstämmelse med lagens bestämmelser. Med hänvisning till ovanstående anser Alkoholpolitiska kommissionen att det särskilda godkännandet av föreståndare och ersättare bör slopas och ersättas med att tillståndshavaren åläggs att själv utse serveringsansvarig personal. Dessa personer skall anmälas till tillståndsmyndigheten och skyldighet skall också föreligga att anmäla förändringar vid byte av personal. Alkoholservering får inte förekomma om tillståndshavaren eller utsedd, och rapporterad, serveringsansvarig personal inte är närvarande på serveringsstället.

Alkoholpolitiska kommissions förslag 123

Det bör ankomma på Socialstyrelsen att i föreskrifter ange hur rapporte-

ringen av serveringsansvarig personal skall ske. Angående utbildningskrav för

restaurangpersonal hänvisas till punkt 5.15 i detta betänkande.

5.6 Självservering

I 52 § finns bestämmelse om att självservering eller Självbetjäning av alkoholdrycker i princip är förbjuden om inte särskilt tillstånd till denna har utfärdats. Bestämmelsen har tillkommit för att ge möjlighet för gästen att i samband med brickservering av mat även kunna ta med sig ett glas vin eller öl till bordet. Föreligger inget sådant tillstånd råder självserveringsförbud. Självserve-

ring kan emellertid även betyda att gästen går omkring i lokalen med alko-

holdryck i handen, och det är alltså förbjudet, om det inte sker i en drinkbarsavdelning eller om självserveringstillstånd har utfärdats. Detta kan innebära att det är tillåtet att bära glaset i en del av lokalen, men om gästen lämnar det

tillåtna serveringsutrymmet träder självserveringsförbudet automatiskt i kraft. Här uppstår många missförstånd, och denna regel brukar ofta användas som

exempel när man vill förlöjliga de svenska serveringsbestämrnelserna. Ett av

motiven för självserveringsförbud är att en gäst inte skall kunna hämta alko-

holdryck till någon annan, exempelvis till någon som är minderårig eller upp-

enbart berusad. I praktiken tillåter tillsynsmyndigheterna gäster att röra sig

med glas i handen, om det sker under ordnade former. Om emellertid för-

budet slopas och självserveringen vållar missförhållanden, bör detta kunna

åtgärdas i tillsynsverksamheten. En särskild form av administrativt ingripande,

som kommissionen har föreslagit se punkt 5.10.3, är att föreskriva bords-

servering om problem med nykterhet och ordning har uppstått i samband med självservering. Med hänvisning till vad som anförts föreslår kommissionen att bestämovan melserna om självservering upphävs.

124 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

5.7 Serveringstider

5.7.1 Bakgrund

Sedan länge har bestämmelser om att alkoholservering endast får ske inom vissa tider funnits i svensk lagstiftning. Redan 1640 återfinns en bestämmelse att ingen utskänkningslokal fick hållas öppen senare än klockan 19.00 om vintern och 21.00 på Länge gällde 22.00 som normal sluttid, en sommaren. regel infördes i 1860 års brännvinsförsäljningsförordning. Enligt 1885 som års förordning skulle detta klockslag endast gälla i städer och köpingar, medan utskänkning landet inte fick pågå längre än till klockan 20.00. I 1917 års Rff återinfördes 22.00 som normal sluttid både i städer och landet. Denna sluttid gällde sedan ända till 1977 när LHD trädde i kraft. Emellertid fanns en undantagsregel för tillfälliga tillstånd till slutna sällskap, fick servera till klockan 01 .00. Dessutom tillämpades allt oftare dispenser som

från norrnaltiden 22.00. APU föreslog bland annat med hänvisning till de

omfattande dispenserna att alkoholservering skulle få pågå till klockan 24.00

och att tillståndsmyndigheten i särskilda fall skulle kunna medge senare

sluttid. Beredningsgruppen gick ett steg längre och föreslog att serveringen normalt skulle upphöra senast 01.00. Därmed anpassades sluttiden till vad som faktiskt gällde, genom dispenser, för flertalet restauranger och en anpassning till sluttiderna för slutna sällskap var också ett argument för att flytta fram sluttiden till 01 .00. I rusdrycksförsäljningsförordningen gällde att servering inte fick påbörjas före klockan 12.00 vardagar och 13.00 sön- och helgdagar. Tiden sön- och helgdagar ersatte tidigare bestämmelser om att utskänkning inte fick äga rum under högmässotid. APU föreslog, liksom Beredningsgruppen, att tidpunkten för serveringens början generellt skulle fastställas till klockan 12.00 alla dagar. Dock fick tillståndsmyndigheten för enstaka tillfällen, exempelvis vid konferenser och mottagningar av officiell karaktär, medge tidigare begynnelsetid.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 125

5.7.2 Nuvarande tillämpning

Servering av spritdrycker, vin och starköl skall normalt få fortgå mellan klockan 12.00 och 01.00 enligt 46 som också ger tillståndsmyndigheten möjlighet att avvika från de rekommenderade tiderna. Vad gäller serveringstidens början får, som nämndes under punkt 3.1, inte medges stadigvarande tidigareläggning före klockan 12.00. Det är den troligaste förklaringen till att ansökningar om tidigare begynnelsetid sällan förekommer. Några problem i samband med meddelade dispenser om servering före klockan 12.00 har inte

framförts vid kommissionens kontakter med alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner. stadigvarande förlängning av sluttiden är emellertid

fullt möjlig enligt uttalanden i propositionen till LHD, och ansökningar om senare sluttid än 01.00 är mycket vanligt förekommande. Ett problem för tillståndsmyndigheten vid prövningen av dessa ansökningar är att det inte finns några hållfasta regler för vilken sluttid som egentligen skall gälla. I propositionen om 1977 års reform uttalar departementschefen angående när serveringen skall upphöra:

Enligt gällande lag kan tillstånd meddelas till utsträckt serveringstid. Jag anser att denna möjlighet bör bibehâllas. Med hänsyn till att tidpunkten för serveringens avslutande generellt bestäms till klockan 01.00 för spritdrycker, vin och starköl har dock det framtida behovet utsträckt av serveringstid för dessa drycker begränsats. I övrigt finns endast Socialstyrelsens kommentar i Bestämmelser rörande

handel med drycker att framställning om förlängd serveringstid för servering

av spritdrycker, vin och starköl bör på grund av uttalandet i propositionen behandlas restriktivt. Dessa uttalanden har visat sig inte tillräcklig vägledning för sig vara vare tillståndsmyndigheten eller, vid överklagande, kammarrätten. Utvecklingen ex. i Stockholm har medfört att restauranger undan för undan har beviljats senare sluttider än klockan 01.00 med motiveringen att de ligger i närheten av en annan restaurang som har beviljats utsträckt tid. Detta har alltså räckt som särskilt skäl i både länsstyrelsens prövning och i flera karnmarrättsdomar. Det fanns 1992 över 100 restauranger i Stockholm med sluttid än senare 01.00, de flesta 03.00. Ett annat problem är att om tillståndsmyndigheten finner skäl för att medge senare sluttid än 01.00 finns ingen rekommendation om vilken ännu senare sluttid som i så fall skall gälla. Här kan man endast stödja sig på utvecklad praxis, om att senare sluttid än klockan 03.00 inte brukar beviljas. Någon stadigvarande förlängning senare än klockan 03.00 har veterligen ännu ingen länsstyrelse beviljat. Emellertid har på senare tid ett flertal beslut om avslag på ansökningar om servering efter klockan 03.00 överklagats till kammarrätterna. Då detta skrivs finns dock inget utslag från någon kammarrätt i dessa ärenden.

126 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Den s.k. normaltiden 01.00 i LHD har också inneburit att många restauranger rutinmässigt tilldelats denna sluttid. Det gäller även restauranger som ligger i känsliga bostadsområden med stor risk för att boende i området kan bli störda. Alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner har efterlyst

klarare regler i lagstiftningen att hänsyn alltid skall tas till risken för

om

bullerstörningar vid prövningen av serveringstidens längd. En noggrannare prövning med sådan utgångspunkt skulle förmodligen leda till att många

en restauranger skulle få nöja sig med en tidigare sluttid än 01.00.

5.7.3 Förslag till serveringstider

I likhet med exempelvis APU och Alkoholhandelsutredningen 1985 anser

kommissionen att bestämmelser om serveringstider fyller en viktig funktion

att motverka nykterhets- och ordningsproblem. Detta gäller inte minst genom i omgivningarna runt restaurangerna. Möjlighet att tidsreglera alkoholserveringen bör finnas i lagstiftningen. Lagbestämmelserna bör dock anpassas till rådande förhållanden och undantagsreglerna måste förtydligas. Vad gäller den tidpunkt då servering av spritdrycker, vin och starköl får påbörjas diskuterade APU behovet tidigare begynnelsetid än klockan av en 12.00. Utan särskild motivering, utom vad gäller flyttningen av tiden på sönoch helgdagar från klockan 13.00, föreslog APU att alkoholservering skulle få

påbörjas klockan 12.00. Möjlighet föreslogs också för tillståndsmyndigheten

att medge att för enstaka tillfälle påbörja serveringen tidigare. I 1977 års alko-

holpolitiska reform framhölls att regleringen av alkoholhanteringen vilar i

huvudsak fyra principer. En dessa är att restriktionerna skall begränsas till av

sådana som av en bred allmänhet uppfattas som meningsfulla. 12-tiden för

alkoholserveringens påbörjan är bestämmelse som många har svårt att fören stå det alkoholpolitiska syftet med. Det dricks inte mycket alkohol under lunchtid, de så skulle önska måste med nuvarande regel invänta 12men som

slaget. Lagstiftarens ursprungliga tanke med att tillåta servering av alkohol

från klockan 12.00 var att möjliggöra alkoholförtäring under lunchen. I tidigare lagstiftning gällde 14.00 som starttid för utskänkning. Restaurangernormala lunchtid börjar i regel klockan 11.00 och om servering av alkonas hol skall tillåten under lunchen bör även serveringstiden flyttas till vara klockan 11.00. Det finns önskemål, bland annat i skrivelse från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund till kommissionen, om ännu tidigare serveringstid. Alkoholhandelsutredningen skrev i betänkandet 1985:

Vad först gäller tidpunkten för serveringens början bör beaktas att konsumtionen alkoholdrycker på restaurang till övervägande del sker på kvällstid. av Det finns ingen anledning att befara att konsumtionsmönstret skulle förändras märkbart, det blev möjligt att servera alkohol tidigare än i dag. Alkoholom

politiska skäl talar alltså inte med någon större styrka för att man bör behålla

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 127

den nuvarande tidpunkten klockan 12. Däremot talar intresset att undvika av onödiga restriktioner för en viss uppluckring. Kommissionen anser att sambandet med normal lunchtid talar för att en

tidigareläggning av serveringstidens början till klockan 11.00 är väl avvägd.

Ovan redogjordes för ett flertal tillämpningssvårigheter beträffande vilken sluttid som skall gälla. Uppenbarligen har behovet av en senare sluttid än 01.00 inte begränsats av att den generella sluttiden senarelades från 22.00 till 01.00 vid införandet av LHD. Tvärtom har det blivit allt vanligare med senare sluttider och det råder dessutom osäkerhet om hur sen tid tillståndsmyndigheten kan besluta. Normaltiden 01.00 har också fört med sig att restauranger som egentligen av hänsyn till närboende borde stänga tidigare rutinmässigt fått 01.00 som sluttid. Kommissionen finner att begrepp som generell sluttid eller normaltid är för

otydliga. Lagstiftningen bör ange när alkoholservering får påbörjas och när

den skall avslutas. Tillståndsmyndigheten skall sedan inom denna tidsram avgöra vilken sluttid som skall gälla i det enskilda fallet. Till vägledning skall

då bland annat finnas remissyttrande från miljöförvaltningen om risken för att serveringsstället är störande för omgivningen. En prövning uti-

noggrannare från dessa förutsättningar borde leda till en större spridning av restaurangernas sluttider. I dag meddelas 03.00 som senaste tid i de fall länsstyrelsen funnit att särskilt skäl föreligger för att frångå normaltiden 01.00, och att detta inte medför några alkoholpolitiska olägenheter. Enligt Socialstyrelsens Alkoholstatistik fördelar sig restaurangernas sluttider år 1990 på följande sätt. Uppgifterna avser serveringstillstånd för spritdrycker, vin eller starköl till allmänheten.

Efter klockan 03 .OO - Man ser tydligt av tabellen att lagbestämmelsen om normaltid 01.00 har varit starkt styrande vid tillståndsprövningen. De två senaste åren har emellertid många sluttider efter 01.00 meddelats, vilket bland annat indikerades i

uppgifterna från Stockholms kommun under föregående punkt. En allmän

uppfattning bland alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner är dock att det fortfarande bör gälla särskild restriktivitet för sluttider än 01.00. senare Detta framgick tydligt i enkäten 1992 till länsstyrelser och kommuner om

128 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

tillämpningen LHD. Det har också framförts att en definitiv sluttid bör av i lagen och att denna bör 03.00. Den främsta anledningen till att anges vara just denna tid nämns är dels att det i dag redan finns många restauranger som har beviljats 03-tid och dels att det har utvecklats en praxis hos länsstyrelserna

att inte bevilja sluttider än 03.00. Det anses också att polismyndigheten

senare

och miljöförvaltningen alltid bör höras innan serveringstiden beslutas, och att

deras yttranden skall tillmätas större betydelse än vad som är fallet i dag. Kommissionen timer att övervägande skäl talar för att serveringstiden bör kunna bestämmas inom klart angivna tidsgränser, och att större hänsyn skall tas till det enskilda fallet eller restaurangen inom ett visst område riskerar om störa närboende. Det får ankomma tillståndsmyndigheten att vid tillatt

ståndsprövningen göra denna bedömning. Kommunerna kan exempelvis i sina alkoholpolitiska vilka serveringstider som bör gälla i olika

program ange stadsdelar eller andra områden kommunen. Kommissionen anser också att av 03.00 är efter omständigheterna väl avvägd senaste sluttid, men att tillen ständsmyndigheten bör iaktta särskild försiktighet med att bevilja senare slut-

tider än 01.00. Det är inte önskvärt från alkoholpolitisk synpunkt att serveringstiden mer eller mindre regelmässigt sätts till 03.00.

Förslag att kunna bevilja sluttid än 03.00 har framförts i den om senare alkoholpolitiska debatten. Det gäller exempelvis önskemål om att någon resi Helsingborg och Malmö borde kunna få hålla öppet senare med taurang argumentet att det är bättre att försöka behålla framför allt den ungdomliga

restaurangpubliken på de egna restaurangerna än att de tar färjan över till

Danmark. Från Stockholm har politiker i ledande ställning framfört att om några riktiga restauranger beviljas sluttid kan därmed de illegala senare

spritklubbarna konkurreras ut. Erfarenheterna visar emellertid att det finns en

risk för dispenserna till slut blir så många att sluttiden successivt förskjuts att allt klockslag. Förutom tidigare berörda störningsrisker fö: närmot senare

boende är det ett välkänt faktum att problem med nykterhet och ordning är

mest förekommande vid kvälls- och nattid. Det finns således starka alkosen holpolitiska skäl för att vara försiktig med alltför sena sluttider. Alkoholpolitiska kommissionen finner efter övervägande att skälen inte är tillräckligt starka för att öppna för möjligheten att bevilja senare sluttider än klockan 03.00.

5.7.4 Stängningstid

Det finns särskild bestämmelse i 47 § LHD om att serveringsställe måste en utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång stängningstid. vara Till kommissionen har framförts önskemål om att stängningstiden bör förlängas, eller helt tas bort för att gästerna skall kunna stanna kvar så länge de vill. Anledningen till bestämmelsen är emellertid att sluttiden för alkoholser-

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 129

vering annars lätt kan sättas ur spel. Utan stängningstid kan gästerna före serveringstidens utgång beställa stora kvantiteter alkoholdrycker, och förtäringen av dessa kan komma att fortsätta långt efter den tillåtna tiden. Detta betyder i sin tur att eventuella störningar för närboende och andra alkoholpolitiska olägenheter inte upphör vid serveringstidens slut. Behovet av förlängd stängningstid torde dessutom bli betydligt mindre med de friare regler som kommissionen har föreslagit skall gälla för serveringstidens slut. Alkoholpolitiska kommissionen föreslår att bestämmelsen om viss stängningstid behålls och att denna tid fortfarande skall vara 30 minuter. I Bestämmelser rörande handel med drycker rekommenderar Socialstyrelsen att tillståndsmyndigheten, om restauratören vill fortsätta med alkoholfri servering efter serveringstidens slut, utfärdar föreskrift om att restaurangen skall hållas stängd under en mellantid av en till en och en halv timme. Kommissionen finner denna rekommendation motiverad för att bestämmelsen om stängningstid skall kunna efterlevas. I framtiden blir det möjligt att även servera öl klass efter ett uppehåll i den övriga restaurangverksarnheten som en följd av

kommissionens förslag att slopa tillståndsplikt och serveringstider för denna

dryck.

5.8 ö1 klass

5.8.1 Gällande regler

Detaljhandel med och servering av öl får endast bedrivas om tillstånd har utfärdats. Tillstånd för detaljhandel får endast meddelas den som till övervägande del säljer egentliga matvaror samt tillverkare av öl, lättöl eller läske-

drycker. Öl får även säljas av Systembolaget, som dock har valt att avstå

från denna möjlighet. Detaljhandelstillstånden är den största tillståndsgruppen när det gäller öl klass II. Vid utgången av 1991 uppgick det totala antalet

130 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

tillstånd för detaljhandel med till 12.985 stycken för hela riket. Tillstånds-

prövningen sker enbart hos länsstyrelsen. De viktigaste förutsättningarna för att få tillstånd är att lokalen är godkänd för livsmedelshantering och att för-

säljningen till mer än 50 % omfattar livsmedel av ett någorlunda brett sortiment. Någon remiss till kommunen krävs för dessa ärenden. Sökanden skall vanligen inlämna registreringsbevis och godkännande från miljöförvaltningen enligt livsmedelslagens och livsmedelsförordningens bestämmelser tillsammans med ansökan. Länsstyrelsen kontrollerar sedan sökandens vandel

hos polismyndigheten. Kontroll av förutsättningarna för tillstånd görs, i före-

kommande fall, endast vid tillståndsprövningen. Någon uppföljning av försäljningens omfattning olika varuslag sker praktiskt taget aldrig. Tillsyn sker i regel endast på förekommen anledning, dvs. när klagomål angående olägenheter har inlämnats till länsstyrelsen. Partihandel grosshandel med är också tillståndspliktig. Även denna tillståndsprövning sker enbart hos länsstyrelsen utan remiss till kommunen. Partihandelsrätt tillkommer dessutom den som har tillstånd till detaljhandel med öl. Detta är grunden för bryggeriernas partihandel. Den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller alkoholfria drycker eller yrkesmässigt inför till landet kan också meddelas rätt att sälja öl i parti. Det förekommer endast ett fåtal ansökningar per år om partihandelstillstånd. Vid utgången av 1991 uppgick det totala antalet partihandelstillstånd endast till 315 stycken för hela riket. I prövningen ingår kontroll av att sökanden har dispositionsrätt till lokalen och lagret samt en kontroll hos polismyndigheten angående sökandens vandel. Prövning av ansökningar om tillstånd för servering av öl följer i stort sett samma regler som gäller för starkare drycker, om än med något lägre krav vad gäller sökandens branschvana och lokalens matutbud. Även här gäller dock att lokalen skall vara godkänd av miljöförvaltningen för livsmedelshantering enligt bestämmelserna i livsmedelslagen och livsmedelsförordningen. Ansökningarna skickas remiss till kommunen för yttrande enligt 60 § LHD. Vanligen sköter kommunens alkoholhandläggaremotsvarande kontrollen med

miljöförvaltningen. Länsstyrelsen prövar sökandens vandel i sedvanlig ordning

i samverkan med kronofogden och polismyndigheten. Med andra ord sker ett relativt omfattande utredningsarbete i varje tillständsärende. Det totala antalet serveringstillstånd för klass uppgick 1991 till 5.498 stycken. För all handel med klass gäller, precis som för starkare drycker, att personer under 18 år inte kan få tillstånd till detaljhandel, partihandel eller servering. Servering av eller detaljhandel med får inte heller ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel. Skulle försäljning av föranleda olägenheter i fråga om ordning eller nykterhet eller följs inte bestämmelserna i LHD kan länsstyrelsen återkalla tillståndet, meddela varning eller särskild föreskrift.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 131

Detsamma gäller om förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger. För servering av öl finns serveringstid angiven i tillståndsbeviset. Normaltiden är 07.00 till 01.00, men länsstyrelsen kan även förordna om andra tider. Tidigare generella begränsningar av försäljningstiderna i detaljhandeln är numera borttagna.

5.8.2 Tillståndsprövning och kontroll

Sammantaget beräknas handläggningen av ansökningar om öl klass uppgå till 10 % av länsstyrelsernas arbete med LHD. Därtill kommer den arbetstid som behövs till kommunernas handläggning av ansökningar om servering av öl. Det är ovanligt att ansökningar om öltillstånd avslås om lokalen är godkänd för försäljning eller servering av mat. För partihandelstillstånd krävs dock inte någon matförsäljning. De begränsade tillsynsresurserna hos länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter används nästan uteslutande för kontroll av serveringar som har tillstånd för starkare drycker. Ansökningar om tillstånd för öl klass prövas ofta summariskt och tillsyn av hur tillståndet sköts förekommer knappast. Mot denna bakgrund kan meningen med att behålla tillståndsplikten för handel med och servering av ifrågasättas. Alkoholhandelsutredningen föreslog 1985 att detalj- och partihandel samt servering av öl klass skulle ske utan särskilt tillstånd och utan andra krav än att 18 års åldersgräns fortfarande skulle tillämpas. Utredningen fann inga belägg för att ett slopande av tillståndsplikteni sig skulle medföra ordningseller nykterhetsproblem och menade att det var fördelar att vinna genom en minskad byråkrati hos tillståndsmyndigheten. Utredningens förslag sändes ut remiss. Av de remissinstanser som uppmanats eller beretts tillfälle att yttra sig fanns en del som motsatte sig att tillståndsplikten för klass skulle slopas. Dessa var i huvudsak ett par länsstyrelser, några kommuner, nykterhetsrörelsen och kyrkliga samfund. Därtill inkom en mängd s.k. spontana remissyttranden från lokala nykterhets- och kyrkliga föreningar. I yttrandena framfördes farhågor att om tillståndsplikten upphörde skulle detta medföra en kraftig ökning av framför allt detaljhandelsställen som enbart skulle vara inriktade på och att detta troligen skulle öka öldrickandet bland ungdomar högst avsevärt. Alkoholhandelsutredningens förslag innebar att det skulle bli möjligt för i princip vem som helst att sälja öl. En utveckling många befarade var då att det skulle uppstå helt nya försäljningsställen för öl, exempelvis kiosker, videobutiker eller butiker endast för ölförsäljning. Det viktigaste kravet i dagens lagstiftning för att erhålla ett öltillstånd är att sökanden kan uppvisa att han är matvaruhandlare. Som sådan måste han ha en godkänd livsmedelslokal. För att erhålla ett sådant godkännande från miljöförvaltningen gäller vissa livsmedelshygieniska grundförutsättningar som normalt inte finns i videobu-

132 Alkohofzrolitiska kommissionens förslag

tiker och liknande. Om rätt att sälja eller servera öl klass ingår i miljöförvaltningens godkännande av livsmedelslokal skulle detta innebära att videobutiker, kiosker, m.fl., fortfarande skulle vara uteslutna från ölförsäljning. Skillnaden blir att ett särskilt ansökningsförfarande inte behövs för att få bedriva detaljhandel eller servering av öl. En nackdel är att någon prövning av sökandens vandel då inte skulle ske för denna ärendekategori. Lämplighetsprövningen i ölärenden har dock inte samma betydelse när det gäller som servering av starkare drycker, där risk för alkoholpolitiska olägenheter till

följd av bristande lämplighet är betydligt påtagligare.

Införs en bestämmelse om att detaljhandel med öl och ölservering endast får bedrivas av den som har en lokal som är godkänd av miljöförvaltningen för livsmedelshantering blir det endast marginell skillnad i tillståndsgivningen mot i dag. Ansökan om särskilt öltillstånd behöver då inte inlämnas till länsstyrelsenkommunen. Administrativt skulle det innebära en inte obetydlig tidsbe-

sparing hos tillståndsprövande myndigheter. Ett tillägg vilka krav

om som

måste vara uppfyllda för att miljöförvaltningens godkännande även skall om-

fatta klass kan eventuellt göras i 17 § livsmedelsförordningen. Det blir

då i praktiken de kommunala miljöförvaltningarna, som ger tillstånd till

detaljhandelsförsäljning eller servering av öl, dvs. samma myndighet som ändå skall godkänna lokalerna från livsmedelshygienisk synpunkt.

En allmän uppfattning är att åldersgränsen 18 år för både servering och

detaljhandel fortfarande bör gälla. Ingen ändring föreslås. Avskaffas tillstånds-

plikten för öl klass bör en möjlighet införas i lagstiftningen att förbjuda fortsatt försäljning eller servering missförhållanden uppstår. Även

av om andra sanktionsmöjligheter kan instiftas. Den kritik som framför allt har riktats mot försäljningen av öl klass gäller att 18-årsgränsen långt ifrån alltid iakttages. Ungdomens Nykterhetsförbund UNF har i en skrivelse 26 november 1992 till Alkoholpolitiska kommissionen pekat på brister i âlderskontrollen vid detaljhandel med öl. UNF genomförde en s.k. ölköpskontroll 3 oktober 1992, där ungdomar i åldrarna 11 till 17 år, varav de flesta var mellan 13 och 15 år, skickades till olika butiker över hela landet för att köpa öl klass II. Totalt genomfördes 319 försök. Vid 200 tillfällen fick ungdomarna inhandla och vid 119 tillfällen fick de inte köpa. Flera ungdomar som fick köpa öl klass var under 14 år. Det i var huvudsak vanliga livsmedelsbutiker besöktes. Detta uppenbara brott mot som LHD:s bestämmelser visar framför allt en bristande respekt för den lagstadgade åldersgränsen. Kommissionen har ingen anledning anta att länsstyrelserna skulle ha slarvat med prövningen av ansökningarna om öltillstånd för de butiker sålde öl som till ungdomar under 18 år. Problemet är i stället att det praktiskt taget aldrig förekommer någon tillsyn av detaljhandelsförsäljningen. Anledningen till detta är bristande resurser för handläggning LHD-ärenden och att varken länsav

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 133

styrelser, kommuner eller polismyndigheter har prioriterat denna tillsynsuppgift. Både länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn har koncentrerats till

serveringsställen med tillstånd för starkare drycker än öl klass II. UNF har i

praktiken utfört en tillsyn som i ett resursknappt läge inte prioriterats av myndigheterna.

5.8.3 Förslag till regler för ölförsäljning

Kommissionen föreslår att den som har en godkänd livsmedelslokal enligt 22 § livsmedelslagen och 16 eller 37 § livsmedelsförordningen även fâr rätt att bedriva detaljhandel med eller servering av klass II. Miljöförvaltningen bör meddela kommunens socialnämnd motsvarande vilka lokaler som har fått ett dylikt godkännande. I LHD införs en regel om att detaljhandel med eller servering av öl dessutom endast får bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen. Bestämmelserna i LHD om att servering eller försäljning av öl inte får ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år eller är märkbart påverkade av alkohol eller annat berusningsmedel behålles. Kommunens skyldighet att utöva tillsyn över att detaljhandels- och serveringsställen för öl följer bestämmelserna i LHD markeras särskilt i specialmotiveringen till 69 Miljöförvaltningamas tillsynsskyldighet över att livsmedelslokalerna uppfyller de livsmedelshygieniska förutsättningarna finns i livsmedelslagen och kvarstår dessutom oförändrad. Kommissionen finner att det är förklarligt av alkoholpolitiska skäl att kommunernas och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet i dag huvudsakligen inriktas mot servering av spritdrycker, vin och starköl. Den av LHDLVM-utredningen föreslagna kommunaliseringen av tillståndsprövning och tillsyn enligt LHD kan skapa bättre förutsättningar för en väsentligt utbyggd tillsynsorganisation. Kontroll av att restauranger med serveringstillstånd och att butiker som säljer öl följer bestämmelserna i LHD kan knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. En laglig grund vid sidan av bestämmelserna i LHD är socialnämndernas åligganden enligt 11 § socialtjänstlagen. Om problem med nykterhet och ordning har uppstått eller om försäljningservering konstaterats ske till underåriga skall lagstiftningen göra det möjligt att förbjuda fortsatt detaljhandel eller servering. Även andra sanktioner skall kunna tillgripas. Kommissionen föreslår att 65 § ändras för detta ändamål. Kommissionens förslag innebär förmodligen initialt en ökning av antalet ansökningar till miljöförvaltningarna om godkännande av livsmedelslokal. Miljöförvaltningarna får en kompensation för detta i och med att ansökningarna är avgiftsbelagda. På lite längre sikt bedömer kommissionen emellertid att den föreslagna förändringen inte kommer att innebära något större merarbete för miljöförvaltningarna. Den totala resursåtgången hos berörda myndigheter för prövning av ansökningar om tillstånd för detaljhandel med eller servering av

134 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

öl klass kommer dock att minska betydligt. Ändringen innebär troligen att

öl kommer att kunna säljas och serveras i en del andra sammanhang än vad som är tillåtet för närvarande, t.ex. i grillbarer och butiker med mer begränsad matvaruhandel. Emellertid är ölförsäljningen redan i dag utspridd, t.ex. finns öl många bensinstationer och kvällsöppna närlivsbutiker. Den som vill köpa öl har knappast några större svårigheter hitta inköpsställen. Även att med en marginell ökning av antalet försäljningsställen för torde en utbyggd tillsynsverksamhet och de särskilda sanktionsbestämmelser som införs ge förutsättningar för en totalt sett bättre kontroll av ölhanteringen än vad som är fallet i dag. Om däremot säljs till underåriga är det möjligt att genom en administrativ sanktion förbjuda verksamheten. Dessutom är straffbestämmel-

serna i 76 § tillämpliga. Där stadgas att den som uppsåtligen eller av oaktsam-

het säljer eller utlänmar alkoholdrycker i strid mot 11 § till någon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder skall dömas för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.

5.8.4 Partihandel med öl

Ansökningar om partihandelstillstånd är så få att de inte utgör någon egentlig

belastning för tillståndsmyndigheten. Kommissionen föreslår att tillståndsplikten för denna ärendekategori behålles tills vidare och att partihandel får bedrivas av bryggerier och andra tillverkare av drycker utan särskilt tillstånd. Denna fråga tangerar dessutom pågående utredning inom Socialdepartementet om hur försäljning av starköl till restauranger skall ske i ett EES-perspektiv. Partihandelstillständ flera möjliga lösningar. är en av

5.9 Tillsynsverksamheten

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 135

5.9.1 Inledning

Alkoholförsäljning och alkoholservering har sedan länge reglerats i svensk lag. Under 1900-talet har restriktionerna omprövats vid flera tillfällen. Översynen av serveringsreglerna kan sägas ha haft det syftet att förtydliga och förenkla de regler som visat sig svåra att tillämpa samt att slopa regler som har spelat ut sin roll. Inför varje lagändring har en analys gjorts av möjliga alternativ till en detaljerad regelstyrning. En aktiv tillsyn har då i flera avseenden bedömts kunna ge väl så goda alkoholpolitiska effekter som en normstyrning in i minsta detalj. Tendensen har varit en försiktig utveckling mot en mindre sträng och mindre detaljerad lagstiftning. Samtidigt har lagstiftaren betonat vikten av en noggrann kontroll och övervakning av att bestämmelserna verkligen efterlevs. Olika modeller för hur tillsynsverksamheten skall bedrivas har skapats under årens lopp. Den nuvarande lagen, LHD, infördes 1978. Lagstiftningen är nu åter föremål för översyn och förändring. Två statliga kommittéer, Alkoholpolitiska kommissionen och LHDLVM-utredningen, har tillsatts bland annat för detta ändamål. I direktiven till kommissionen anges att onödiga regler bör utmönstras men att vi också bör slå vakt om och, där det behövs, förtydliga och skärpa regler som har god alkoholpolitisk effekt. Samtidigt konstateras i direktiven till LHDLVM-utredningen att länsstyrelsernas möjlighet att utöva tillsyn i enlighet med lagstiftarens intentioner drastiskt har minskat. Svagheterna i tillsynen har belagts i flera utredningar. Propåer om behovet av förstärkt kontroll över serveringsverksamheten och detaljhandeln med har från flera håll inkommit till både Alkoholpolitiska kommissionen och LHDLVM-utredningen.

Det framgår av lagtexten att tillståndsmyndigheten beslutar om eventuella

sanktioner 64 § och att länsstyrelsen har huvudansvaret för tillsynen 69 §. Vidare framgår det 58 § att länsstyrelsen är tillståndsmyndighet. I LHD ansvarar således en och samma myndighet för tillständsprövning, tillsyn och sanktioner. I den översyn av lagstiftningen som görs av Alkoholpolitiska kommissionen och LHDLVM-utredningen ställs frågan om det lagfästa samman-

hållna ansvaret för de tre funktionerna skall behållas om tillståndsprövningen

förs över till kommunerna.

5.9.2 Bakgnmd

Före 1946 var utskänlcningsrättigheterna förbehållna systembolagen enligt 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning. Kontrollen av utskänkningen utövades dels av systembolagens egna tjänstemän, dels av särskilda kontrolldelegationer. Efter 1946 rådde det förhållandet att systembolag ansökte om tillstånd för rusdrycksutskänkning, vilka sedan, för att kunna utnyttjas, över-

136 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

läts på enskild restauratör eller allmännyttigt restaurangbolag. Det ankom då på länsstyrelsen att övervaka rusdrycksförsäljningsförordningens efterlevnad. Vederbörande polismyndighet och kommunalnärrmd skulle även tillse att förordningens föreskrifter iakttogs. Den faktiska kontrollen utövades dock till stor del av systembolagens direktörer, kallade restauranginspektörer, samt av kontrolldelegationerna. Systembolagen var formellt fortfarande de egentliga bärarna av utskänkningsrättigheterna. Med tiden ansågs den valda ordningen från flera synpunkter mindre lämplig. Systembolagens primära uppgift att ombesörja detaljhandeln med rusdrycker och det förhållandet att bolagen själva inte fick bedriva utskänkning, gjorde det ologiskt att bolagen skulle meddelas utskänkningstillstånd som sedan endast skulle överföras till annan. Den kontroll över utskänkningen som erhölls detta sätt syntes kunna uppnås med andra och enklare medel. Från och med 1971 års utskänkningskungörelse åligger det länsstyrelsen att

skaffa sig kännedom om nykterhetsförhållanden och om skötseln av utskänkningsställena inom länet samt att i samarbete med polismyndigheter, kommu-

nala socialvårdsorgan och andra berörda myndigheter eller sammanslutningar verka för nykterhet, ordning och trevnad vid utskänkning av rusdrycker. Denna bestämmelse gäller alltjämt. Enligt utskänkningskungörelsen hade Riksskatteverket det centrala tillsynsansvaret, vilket bland annat innebar att verket skulle främja en riktig och enhetlig lagtillämpning inom verksamhetsområdet. Denna funktion överflyttades till Socialstyrelsen 1978 då också lagen om handel med drycker trädde i kraft. Länsstyrelsernas roll som tillståndsmyndigheter och huvudansvariga för den regionala tillsynen förstärktes. En särskild beredningsgrupp, som hade till uppgift att redovisa ett samlat beslutsunderlag för regeringen avseende de alkoholpolitiska frågorna vid införandet av LHD, föreslog att länsstyrelsernas handläggare skulle benämnas restauranginspektörer och antalet tjänster utökas från 27,5 till 55. Riksdagen fastställde i stället 45 tjänster men fann det inte uteslutet att behovet av ytterligare tjänster skulle

kunna tillgodoses senare. Den främsta anledningen till personalförstärkningen

var behovet av ökad tillsyn och kontroll av lagens efterlevnad. I propositionen till LHD betonades vikten av att handeln med alkoholdrycker övervakas effektivt så att alkoholpolitiska missförhållanden snabbt kan åtgärdas. Starka befogenheter i tillsynsverksamheten, liksom administrativa ingripanden och straffrättsliga påföljder har därför förts in i lagstiftningen. I ett särskilt uttalande i propositionen framhölls emellertid att tillsynen främst skall inriktas på rådgivande och förebyggande insatser och att tvångsmedel endast skall komma till begränsad användning, enligt följande.

Tjänstemannen skall verka för att serveringen av och detaljhandeln med alkoholdrycker inom länet bedrivs i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter samt att nykterhet, trevnad och ordning upprätthålls försäljningsställena. Han bör i första hand lita till individuell

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 137

information till rättighetshavare, försäljningsföreståndare samt restaurang- och butikspersonal. När missförhållanden ådagaläggs bör han söka åstadkomma rättelse i första hand frivillig väg genom överläggningar med tillståndsinnehavaren. För att dessa uppgifter skall kunna fullgöras krävs ett gott samarbete med polis- och socialmyndigheter samt andra myndigheter, institutioner och organisationer som är engagerade i alkohol- och nykterhetsvårdsfrågor i länet. Det är särskilt viktigt att tjänstemännen har ett fortlöpande samarbete med de sociala centralnämnderna i de olika kommunerna. ... Huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen ligger således sedan lång tid tillbaka hos länsstyrelsen, som dessutom ensam har förvaltningsmyndighets befogenhet att tillgripa sanktioner. Sedan rapporteringsskyldighet infördes år 1982 för kronofogde- och skattemyndigheter har tillsynsarbetet väsentligt förändrats. Arbetet har mer kommit att inriktas att avslöja ekonomiska oegentligheter. Fältverksamheten i syfte att motverka alkoholpolitiska missförhållanden har fått mindre framträdande roll. Även det kan en om riktas principiella invändningar mot att ekonomisk kontroll bedrivs inom ramen för LHD, har det visat sig att hotet om eventuell återkallelse av serveringstillstånd är ett kraftigt verkande medel för att höja skattemoralen och förmå restaurangägare att fullgöra sina förpliktelser gentemot samhället. Länsstyrelsernas alkoholhandläggare bidrar med sin kontroll av tillstândshavarnas ekonomiska skötsamhet till samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Länsstyrelsernas inspektioner på platsen av serveringsställena har således fått

träda tillbaka, dels p.g.a. totalt minskade resurser, dels p.g.a. att tillstånds-

prövningen tagit mer tid i anspråk samt dels p. g.a. det ökade arbetet med den ekonomiska kontrollen. Antalet serveringsställen och detaljhandelsställen för

öl klass II har ökat så kraftigt att det har blivit omöjligt för länsstyrelserna att

upprätthålla en regelbunden inspektionsverksamhet av betydelse. Särskilt i glesbygdslänen handlar det dessutom om så långa avstånd till många av res-

taurangerna att inspektionerna kan behöva kombineras med övernattningar.

5.9.3 Inre och yttre tillsyn

Länsstyrelserna brukar skilja s.k. inre och yttre tillsyn. Med inre tillsyn avses kontroll av uppgifter från olika myndigheter, främst i frågor av ekono-

misk art. Men hit hör även undersökningar av tillståndsinnehavares vandel

och uppföljning av andra myndigheters restauranginspektioner. Vidare följs företagens försäljningssiffror genom halvårsrapporter från tillståndshavarna. Till den inre tillsynen räknas också en fortlöpande övervakning av restaurangernas marknadsföring genom annonser och dylikt. Den yttre tillsynen består av inspektioner av serveringsställen såväl dag- som kvällstid och genomförs i viss utsträckning i samråd och samarbete med kommunerna och polismyndigheterna.

138 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Antalet alkoholhandläggare vid länsstyrelserna har gradvis minskats från 45 tjänster 1978 till 35 tjänster 1992. Denna resursminskning har skett antingen till förmån för andra uppgifter inom länsstyrelserna eller som en del i fastställda sparbeting. Under samma tid har antalet serveringstillstånd ökat från

drygt 3 000 till ca 8 000 stycken. Antalet ansökningar om serveringstillstånd

olika slag har också mer än fördubblats under tidsperioden, och bland av annat har ansökningar tillfälliga tillstånd ökat kraftigt på senare tid. Dessa om ingår inte i statistiken över antalet serveringstillstånd. Det är mot denna bakgrund förklarligt att arbetet med tillståndsansökningar

har trängt undan tillsynsarbete och inspektionsverksamhet. Tillståndsprövning-

är påtaglig, leder alltid till beslut i en eller annan riktning och är mäten mer bar i arbetsmängd per handläggare. Handläggningen måste hålla jämna steg med ärendetillströmningen för att undvika balanser. De sökande och andra myndigheter bevakar också att ansökningarna verkligen blir handlagda. Detta är huvudorsaken till att länsstyrelsernas alkoholhandläggare i dag av sin arbetstid använder 80 % till tillstândsprövning och endast ca 20 % till tillsyn. ca Ett länsstyrelser ägnar t.0.m. ärmu mindre arbetstid tillsynsverksampar heten. Denna utveckling kunde Alkoholpolitiska utredningen APU inte förutse, när den skrev i sitt slutbetänkande om länsstyrelsernas tillsyn:

Större delen av restauranginspektörernas arbete kommer att bestå av en

uppsökande inspektionsverksamhet med tonvikten lagd vid tillsyn av att serveringen inte medför några alkoholpolitiska olägenheter.

APU:s avsikt, vilken också kom i uttryck i proposition och lagstiftning, var

att tillsynsverksamheten skulle förstärkas inte försvagas. - De direkta restauranginspektionerna, den yttre tillsynen, handlar i första hand kontroll nykterhet och ordning, samt kontroll av ungdomar på om av restaurang och sker ofta under obekväm arbetstid sena kvällar och helger. Kontroll bristande ekonomisk skötsamhet sker däremot i regel under ordiav narie kontorstid. Inre och yttre tillsyn är skilda till sin karaktär. I den inre tillsynen ingår kontakter med kronofogde- och skattemyndigheter, vilket också framgår 69 § LHD. LHDLVM-utredningens förslag att föra över tillsynav

suppgifterna till kommunerna innebär att kommunerna behöver etablera någon

form kontakt med dessa myndigheter för att kunna bevaka tillständshavarav nas ekonomiska skötsamhet.

5.9.4 Kommunal tillsyn

Övervakning av nykterhet och ordning är normalt i första hand en kommunal

angelägenhet, vilket bland annat framgår av 11 § Socialtjänstlagen. I kommu-

ñnns också vid sidan polisens insatser personella resurser för detta

nerna av

ändamål och dessutom betydande lokalkännedom. Möjlighet finns att ge

en

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 139

kommunerna rätt att ta ut tillsynsavgifter för de kostsamma restauranginspek-

tionerna som ofta måste utföras obekväm arbetstid. Ges kommunerna uppgiften att sköta den direkta utskänkningskontrollen kan den naturligt knyta an till socialtjänstens uppsökande verksamhet. Om tillståndsprövningen kommunaliseras torde detta vidare innebära att kommunens motivation för tillsyn av restauranger ökar. Det är också närmast en självklarhet att länsstyrelserna med 35 alkoholhandlåggare inte gärna med godtagbart resultat kan klara av att inspektera landets ca 8 000 serveringsställen. Därutöver har de tillsynsskyldighet över ca 200 tillstånd för trafikservering, ca 6 000 serveringstillstånd för öl klass samt ca 13 000 detaljhandelstillstånd för klass II. Enligt 69 § LHD skall länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. I praktiken har det dock visat sig att dessa myndigheter av olika skäl många gånger prioriterat andra arbetsuppgifter. Här ovan har redovisats hur länsstyrelsernas resurser har förändrats sedan LHD trädde i kraft år 1978. Lagstiftarnas intentioner genom åren att förstärka tillsynen har hindrats av att arbetet med tillståndsansökningar ökat och tagit en allt större del av främst länsstyrelsernas resurser i anspråk. Eftersom det i stort sett har varit samma personer som arbetar med både tillståndsprövning och tillsyn har följden blivit att det skett en gradvis förskjutning mot mer tillståndsprövning och mindre tillsyn. Under år 1991 remitterades drygt 2 000 tillståndsansökningar till kommunerna för yttrande. Det finns således en viss vana i landets kommuner att hantera dessa ärenden. Emellertid fanns det år 1991 drygt 16 000 diarieförda ärenden hos länsstyrelserna. Enligt 60 § LHD remitteras till kommunerna endast nyansökningar och ansökningar om utökat dryckessortiment exempelvis från

vin och starköl till att omfatta även spritdrycker. Stora ärendegrupper som

ägarskiften och tillfälliga tillstånd behöver däremot inte remitteras till kommunerna enligt LHD. Dessa ansökningar kan emellertid vara nog så komplicerade att handlägga. Genomförs LHDLVM-utredningens förslag att föra över

såväl tillståndsgivning som tillsyn och även sanktioner till kommunerna

betyder det att kommunerna i framtiden skall behandla alla typer av tillståndsansökningar. Flera av dessa ansökningar innehåller moment exempelvis bedömning av finansieringsplan och ekonomisk skötsamhet som kommunerna

inte tidigare konfronterats med. Självfallet kan kommunerna mycket väl bygga upp en kompetens för all tillstândsprövning enligt LHD, men det kan ta sin

tid. I detta perspektiv finns det en uppenbar risk att arbetet med tillståndsansökningarna under de närmast kommande åren mer eller mindre helt lägger beslag på kommunernas resurser för LHD-frågor. Risken för att kommunerna skulle gå samma utveckling till mötes som länsstyrelserna har gjort på det här området kan inte negligeras. Alkoholpolitiska kommissionen vill understryka att en kraftfull och väl fun-

gerande tillsyn av tillräcklig omfattning är en förutsättning för kommissionens

140 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

förslag till ändringar och förenklingar av lagstiftningen. Förslagen om regelsystem och tillsyn betingar således varandra. Kommunaliseras tillståndsom givning och tillsyn är frågan om lämplig organisation en kommunal ange-

lägenhet. De organisationsmodeller som tillämpas kan i varierande grad

medverka till att resurser verkligen avsätts för tillsyn. Som tidigare nämnts kan socialtjänstens uppsökande verksamhet när så bedöms lämpligt fungera organisatorisk bas för verksamheten. Det är vidare fullt möjligt att som en från den yttre tillsynen särskilja den rent administrativa tillståndsprövningen och kontrollen tillståndshavarnas ekonomiska skötsarnhet, den s.k. inre av tillsynen. Genom att hålla isär dessa funktioner LHD-tillämpningen kan av risken minska för att handläggningen av ansökningar om serveringstillstånd tränger undan det minst lika viktiga tillsynsarbetet. I uppbyggnaden av kommunal tillsynsverksamhet bör länsstyrelsernas alkoholhandläggare aktivt bidra med sin erfarenhet och kompetens området. Ett sådant stöd kan mycket väl inom för länsstyrelsernas framtida tillsynsroll. ges ramen

10 Administrativa ingripanden

5.10.1 Allmän bakgrund

grundläggande principerna i det alkoholpolitiska regelsystemet är att En av de överträdelser bestämmelserna leder till sanktioner. Om försäljning av alkoav holdrycker föranleder olägenheter i fråga nykterhet och ordning eller om om bestämmelserna i lagen inte efterföljs skall lagstiftningen innehålla möjligheter till administrativa ingripanden 64, §§ och straffrättsliga påföljder 72, §§. Även rättelse i första hand bör sökas frivillig väg får samom

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 141

hållet inte tveka att ingripa mot regelbrott om problem med utskänkning och detaljhandel har uppstått. I ett perspektiv med förenklade och tydligare regler

för tillståndsgivning och en förrnodad fortsatt ökning av antalet serveringstill-

stånd är det viktigt att sanktionssystemet verkligen fungerar. Aktiv och för-

stärkt tillsyn tillsammans med väl avvägda sanktioner skall motverka uppkomsten av problem med framför allt nykterhet och ordning.

I propositionen till LHD betonas särskilt vikten av att handeln med alkohol-

drycker övervakas effektivt så att alkoholpolitiska missförhållanden snabbt kan åtgärdas. Samtidigt uttalas också att åtgärderna främst skall inriktas på rådgivande och förebyggande insatser och att tvångsmedel endast skall komma till begränsad användning.

ingripanden enligt 64 § kan inordnas enligt följande:

Återkallelse tillstånd av 2. Begränsning i fråga om slag av drycker Varning 4. Särskild föreskrift 5. Återkallelse godkännande föreståndare eller ersättare av av Som Socialstyrelsen har utvecklat i Bestämmelser rörande handel med drycker:

Länsstyrelsen skall pröva åtgärderna efter deras stränghet. Om det finns

anledning anta att strängare åtgärd inte behövs, kan varning eller särskild föreskrift komma i fråga. Aterkallelser kan gälla tills vidare eller viss tid, t

ex suspension för en eller två veckor av rättigheten, en åtgärd som utan att

vara alltför ingripande dock kan vara mycket verksam. Begränsning i fråga

om drycker kan avse viss eller vissa slag av drycker. Härmed åsyftas öl,

starköl, vin och spritdrycker. Däremot kan denna begränsning inte gälla viss enstaka dryck. En föreskrift kan exempelvis innebära inskränkning av lokaler eller tider för servering, minskad tid för detaljhandel med öl eller

dylikt. Innebörden av stränghetsregeln är att den primära åtgärden vid konstaterade

missförhållanden är att återkalla serveringstillståndet. Finner länsstyrelsen att

rättelse kan åstadkommas utan en så ingripande åtgärd kan i stället en mindre

omfattande åtgärd användas. Den möjlighet till suspension som omnämns i Socialstyrelsens allmänna råd har praktiskt taget aldrig kommit till användning. Skälet är att länsstyrelserna menat att om prövningen av ett åtgärdsären-

de visar att serveringstillståndet kan återkallas för viss tid innebär detta i regel

att tillståndet även skulle kunna återkallas i sin helhet. Med denna tillämpning

av stränghetsregeln i 64 § blir det korrekta beslutet definitiv återkallelse. Där-

med har en sannolikt mycket effektiv åtgärd använts allför sällan.

Sedan en ny instansordning genomförts 1990 varvid besvär över länsstyrelsernas beslut anförs vid kammarrätt och inte som tidigare Socialstyrelsen har

142 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

också förskjutning av rättspraxis kunnat märkas. l kammarrättsdomar har en tillståndshavares besvär över beslut om återkallelse bifallits i högre utsträckning än tidigare. Av domskälen framgår att kammarrätten ansett återkallelse för kraftig åtgärd att tillgripa utan föregående varning. En följd av vara en detta är att exempelvis länsstyrelsen i Stockholms län 1991 utfärdat interna

riktlinjer för när olika sanktioner skall tillgripas enligt följande:

Riktlinjer för åtgärder vid konstaterade missförhållanden:

Åldrar Minderåriga vid tillfälle varning. ett - Ytterligare ett tillfälle efter varning återkallelse. Hög berusningsnivå Berusade och överservade gäster vid ett

tillfälle- varning. Ytterligare sådana observationer inom ett år återkallelse eller annan lämplig åtgärd föreskrift.

Föreståndareersättare närvarande vid ett tillfälle erinran. - Upprepade tillfällen varning. Allvarli- ga brister återkallelse av godkännan- det. Drinkbarsjälvservering Finns tillstånd föreläggande om att upphöra med verksamheten. efter-

rättelse varning. - Serveringstider Brott mot gällande tillstånd vid ett tillfälle varning. Upprepade förseelser återkallelse. - Reklam Brott mot gällande lagstiftning vid ett

tillfälle varning. Upprepade förseelser

återkallelse. -

I nedanstående tabell presenteras antalet åtgärdsärenden under perioden 1989-

1991. Uppgifterna har hämtats från Socialstyrelsen som emellertid funnit att

rapporteringen från länsstyrelserna inte är fullständig. Åtgärder enligt 66 §

avser endast andra stycket i lagtexten. Några beslut enligt första stycket har

inte förekommit under denna tidsperiod.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 143

År 1989 1990 1991

Åtgärder enligt

64 återkallelse 23 28 27

Åtgärder enligt

64 varning eller föreskrift 76 72 94

Åtgärder enligt

65 § - - -

Åtgärder enligt

66 § 10 9 10

Summa: 109 109 131

Åtgärd enligt 64 § skall tillgripas i följande fall:

Olägenhet i fråga om nykterhet och ordning 2. överträdelse LHD:s bestämmelser av överträdelse föreskrifter med stöd LHD av av 4. Förutsättningar vid tillståndets meddelande gäller inte längre

5. Tillståndshavaren uppfyller inte längre kraven personlig lämplighet

Alkoholpolitiska utredningen APU ansåg det viktigt att serveringen av

alkoholdrycker skedde under ordnade former. En särskild målsättning med

alkoholpolitiken på restaurangområdet har länge varit att tillse att ordning,

nykterhet och trevnad råder i samband med servering av alkoholdrycker. Detta betonades också av APU som grundläggande regler för serveringen.

Med ordning menade APU att utskänlmingen inte får medföra att till exempel

gäster eller boende i omgivningen skulle bli störda. Ordning kan också definieras råda när personalen har situationen restaurangen helt under kontroll,

inte tvärtom. I ordningsbegreppet kommissionen också bör ingå sanitära

anser och omgivningshygieniska olägenheter i och utanför restaurangen samt krimi-

nell verksamhet, t.ex. narkotikaförsäljning. Nykterhet ansågs av APU inne-

bära att restauranggästerna ett tillfredsställande sätt skulle kunna kontrollera sitt uppträdande och tal. Trevnad ansåg APU slutligen innebära att situationen i restaurangen upplevs som trivsam av flertalet gäster. Detta är emellertid en mycket subjektiv bedömning som knappast gjorts i praktiken. Begreppet trevnad behöver inte användas i detta sammanhang. Nykterhet och ordning enligt APU:s definitioner täcker väl formerna för hur alkoholservering bör bedrivas. Kommissionen vill dock peka att begreppet nykterhet i dagligt tal ges olika innebörd av olika märmiskor. Det kan därför vara av värde med ett förtydligande av vad man vill uppnå. Det bör klart framgå att alkoholserveringen bör ske med återhållsamhet. En regel om återhållsam servering bör kunna motverka storkonsumtion och berusningsdrickande. Den

144 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

som vill bli serverad alkohol på restaurang måste dricka med måtta. S.k. överservering år tillåten, d.v.s den som är synbarligen påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel skall bli serverad ytterligare alkoholdrycker och skall avvisas från serveringslokalen. Negativa förändringar av tillståndshavarens personliga lämplighet kan leda till sanktioner. Exempelvis om tillstândshavaren gjort sig skyldig till brott som har anknytning till rörelsen, narkotikabrott, misshandel, trafiknykterhetsbrott. Vidare har särskilt framhållits i propositionen 198182: 143 om ändring i LHD att ekonomisk misskötsamhet är exempel personlig olämplighet som skall föranleda omprövning av serveringstillståndet, även om misskötsamheten inte är brottslig. Socialstyrelsen har i Bestämmelser rörande handel med drycker

s 42-45 utförligt redovisat förutsättningarna för ingripande mot ekonomisk

misskötsamhetbrottslighet.

5.10.2 Förslag till beslutsmyndighet för administrativa

ingripanden

Även kommunerna vid kommunalisering tillstândsgivningen komom en av mer att få arbeta med betydligt fler och delvis helt nya typer av tillstândsansökningar finns dock en vana att handlägga denna typ av ärenden. Om en restaurang inte iakttager bestämmelserna i LHD och en rättelse inte kan åstadkommas på frivillig väg skall enligt 64 § LHD beslut fattas om sanktioner gentemot tillstândshavaren. Vid allvarliga överträdelser skall serveringstillståndet återkallas. Dessa beslut har sedan länge tagits av länsstyrelserna. Frågan kan ställas om även besluten om administrativa ingripanden bör flyttas över till kommunerna. Sanktionsbeslut måste ibland kunna verkställas skyndsamt och rättssäkerhetskraven är mycket högt ställda. En återkallelse av ett serveringstillstånd är ett ingripande som får allvarliga följder. Det betyder i de flesta fall att restaurangrörelsen inte längre är ekonomiskt bärkraftig. En

vanlig utveckling är konkurs där flera personer förlorar sitt arbete. Handlägg-

ning av ett s.k. åtgärdsärende ärenden som är föremål för eventuellt ingripande enligt 64 § LHD kräver därför stor noggramihet, opartiskhet och juridiskt kunnande. Det är svårt att tänka sig att ett beslut om återkallelse av ett serveringstillstånd skulle kunna bli föremål för politisk omröstning i kommunal närrmd. Här finns risk att andra faktorer än strikt alkoholpolitiska vägs i beslutsunderlaget ett icke önskvärt sätt. En risk för näringspolitiska hänsyn; flera personer kan bli arbetslösa eller att intressekonflikt uppstår inom kommunen i de fall åtgärder övervägs gentemot kommunalt ägda restaurang-

er. Det är inte ovanligt att stadshotellet drivs i kommunal regi. Ett felaktigt

återkallelsebeslut kan rättas till genom överklagande till domstol. Emellertid

kan tidsutdräkten under besvärstiden innebära att tillstândshavaren tillfogas

sådan ekonomisk skada att en konkurs är oundviklig, även om s.k. inhibition ibland förekommer.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 145

I bedömningen av om sanktion enligt 64 § skall tillgripas ingår ofta svåra

skälighetsavväganden. I propositionen till LHD uttalade departementschefen

att vid prövning av ifrågasatt återkallelse av serveringstillstånd exempelvis företagsekonomiska överväganden måste vika för alkoholpolitiska. Alkoholpolitiska utredningen APU menade till och med att rättsäkerhetsskäl talade för att sanktionsbeslut skulle prövas av länsrätt som första instans. Emellertid

föreslog Beredningsgruppen, som hade till uppgift att redovisa ett samlat be-

slutsunderlag för regeringen avseende de alkoholpolitiska frågorna vid införandet av LHD, att länsstyrelserna även fortsättningsvis skulle besluta om vissa administrativa sanktioner. Frågan om att flytta sanktionsbesluten till domstol även aktuell för Alkoholhandelsutredningen 1985. Utredningen var anförde som skäl för att låta sanktionsbesluten ligga kvar hos länsstyrelserna att en processföring i länsrätt riskerade att bli onödigt tungrodd och resurskrävande samt att länsstyrelserna bedömdes ha en sådan organisation och kompetens att de måste väl skickade att besluta om alla typer av sankanses tioner, utan att rättssäkerhetskraven åsidosattes.

RRV genomförde 1984 en utredning om LHD presenterad i promemorian

Servering av alkoholdrycker. När det gällde ansvaret för sanktionema i nuvarande regelsystem anförde RRV att det ofta fanns olika uppfattningar i sakbedömningen mellan länsstyrelser och kommuner. Länsstyrelserna borde därför överläggningar med kommunerna försöka finna en gemensam genom

syn på när sanktioner skall tillgripas. I RRV:s promemoria övervägdes ett förslag, som innebar en delning av tillständsprövningen enligt LHD. Den

alkoholpolitiska prövningen skulle kommunerna svara för. Prövningen av sökandes och tillståndshavares lämplighet skulle däremot ligga kvar vid länsstyrelserna bland amiat av hänsyn till samarbetet med skattemyndigheterna och

tillgången till sekretessbelagda uppgifter. Som ett alternativ till det skisserade förslaget och vid ett oförändrat regelsystem föreslog RRV också att länsstyrel-

ser och större kommuner skulle träffa överenskommelser om en rimlig arbetsfördelning, så att dubbelarbete skulle kunna undvikas. Ett annat alternativ som framfördes var att ge länsstyrelsen rätt att formellt delegera delar av tillstånds-

prövningen viss utredningsverksamhet och tillsynsverksamheten till kommu-

nerna. Alkoholhandelsutredningen diskuterade ett ökat kommunalt inflytande över sanktionsbesluten. Eftersom det enligt utredningen fanns ett samband mellan det tillsynsarbete som bedrevs i kommunerna och sanktionema borde också kommunala organ ha en formell rätt att besluta om sanktioner. Alkoholhandelsutredningen ansåg dock att de större kommunerna visserligen skulle kunna behandla sanktionsärendena ett tillfredställande sätt, men att de mindre kommunerna knappast skulle kunna klara denna ärendetyp. Även det av om var viktigt att kommunerna tog ett större ansvar för tillsynsarbetet ansåg Alkoholhandelsutredningen att huvudansvaret för tillsynsverksamheten och

146 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

sanktionsbesluten borde ligga kvar hos länsstyrelserna. Utredningen ansåg således att sanktionsbesluten borde ligga kvar hos länsstyrelserna att stor men hänsyn borde tas till kommunernas synpunkter. I många fall skulle det vara motiverat att inhämta yttranden från sociälnämnderna i sanktionsärenden, innan länsstyrelsen fattade beslut. Både RRV och Alkoholhandelsutredningen redovisade med andra ord tveksamheter inför att överflytta sanktionsbesluten till kommunerna och föreslog i stället andra lösningar för att ändå kunna säkerställa kommunernas inflytande. Gemensamt gäller att höga krav rättssäkerheten måste ställas vid beslut om eventuella återkallelser av serveringstillstånd. Länsstyrelserna har under årens lopp byggt upp en stor erfarenhet på detta område och deras kompetens att fatta sanktionsbeslut har egentligen inte ifrågasätts. Länsstyrelserna har också som tidigare påpekats en väl fungerande organisation för att smidigt, opartiskt och juridiskt korrekt kunna besluta om eventuella sanktioner. Mycket talar således för att låta länsstyrelsen fortsätta beslutsmyndighet som för sanktioner, men det är också viktigt att kommunerna tillförsäkras ett inflytande över sanktionerna, särskilt kommunerna föreslås bli huvudansvasom riga för den direkta tillsynen av serverings- och detaljhandelsställen. En lagteknisk möjlighet i denna riktning är, som Alkoholhandelsutredningen föreslog, att kommunerna skall tillförsäkras en rätt att föreslå sanktioner. Initiativrätten kan fungera på det viset kommun i sin tillsynsverksamatt om en som het konstaterat missförhållanden serverings- eller detaljhandelsställe skall särskilt framställa hos länsstyrelsen om lämplig åtgärd enligt 64 § LHD. Länsstyrelsen skall då behandla en sådan framställan som ett s.k. åtgärdsärende. Länsstyrelsen skall dock inte vara bunden av att följa kommunens rekommendationer, men måste fatta beslut bl.a. kommunen har rätt att översom klaga. Till skillnad från domstolar skall länsstyrelsen, enligt kommissionens förslag, även självmant ta upp frågor för beslut eventuellt administrativt om ingripande. Beslutsunderlag kan länsstyrelserna inhämta från kommunerna och polismyndigheterna inom ramen för sin framtida tillsynsroll. Självfallet är det också möjligt för länsstyrelsen att göra inspektioner på serveringsstället. Sammanfattningsvis anser kommissionen att sanktionsbeslut även framdeles bör vara en uppgift för länsstyrelsen samt att kommunen bör tillförsäkras initiativrätt i frågor om administrativa ingripanden.

5.10.3 Förslag till utformning sanktionssystemet

av De olika sanktionsmöjligheter som finns i LHD har för sig och var sammantagna ansetts väl avvägda och tillräckliga av de myndigheter och organisationer som Alkoholpolitiska kommissionen varit i kontakt med. Den kritik som har riktats mot sanktionssystemets utformning har främst gällt dels att åtgärder mot misskötsamhet ibland kan behövas sättas in snabbare än vad dagens regler medger och dels den s.k. stränghetsregeln.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 147

Att länsstyrelsen skall pröva åtgärderna efter deras stränghet står inte riktigt i överensstämmelse med uttalandena i propositionen till LHD att tillsyn och kontroll främst skall inriktas rådgivande och förebyggande insatser och att tvångsmedel endast skall komma till begränsad användning. En mer logisk och praktisk ordning därför rättelse av missförhållanden inte kan nås vore om frivillig väg att länsstyrelsen i första hand använder sig av en sanktion som bedöms tillräcklig för effekt. Först vid upprepade förseelser tillgrips att ge strängare åtgärder. Denna princip skall dock inte hindra beslut om omedelbar återkallelse ifall mycket grava oegentligheter har ådagalagts. Alkoholpolitiska kommissionens föreslår en ny utformning av sanktionssystemet när det gäller tillståndsbunden verksamhet enligt följande.

Varning Särskild föreskrift Suspension Återkallelse Interimistisk återkallelse Varning är skriftlig tillrättavisning från länsstyrelsen som kan kombineras en med särskild föreskrift. Tillståndshavaren skall i varningen upplysas om att han ånyo bryter mot bestämmelserna i lagen kan serveringstillståndet om komma att begränsas eller återkallas. Denna åtgärd används, där rättelse inte har kunnat ske genom frivillig överenskommelse, eller då länsstyrelsen bedömer att förseelsen är av mindre allvarlig art. Varning kan kombineras med särskild föreskrift. Särskild föreskrift kan avse begränsning i fråga om servering av drycker, inskränkning lokaler där utskänkning är tillåten, eller inskränkning av serav veringstider, i enlighet med nuvarande regler. Kommissionen föreslår m.m.,

se punkt 5.1.5 och avsnitt 5.6 att tillstånden för drinkbar och. självservering

skall utmönstras lagstiftningen. Om problem med självservering och drinkur bar har uppstått kan bordsservering föreskrivas i de fall länsstyrelsen finner att detta kan medverka till nykterhet och ordning. Suspension innebär att serveringstillståndet återkallas för viss tid. Under föreskriven tid åläggs tillståndshavaren att åtgärda missförhållanden, m.m. Detta kraftigare åtgärd särskild föreskrift och skall därför användas är en än vid allvarligare förseelser, där länsstyrelsen bedömer att definitiv återkallelse inte är nödvändig.

I motion till riksdagen 19909l:s24002 av Torgny Larsson s föreslås att

en en lag stiftas som ger möjlighet till att för viss tid återkalla ett tillstånd. Detta skulle enligt motionären framför allt få en preventiv verkan. Kommunstyreli Stockholm har i ett utlåtande 1992:164 RVI föreslagit att kommunfullsen mäktige skall besluta om att ge kommunstyrelsen i uppdrag att uppvakta regeringens alkoholpolitiska kommission angående påföljder vid brott mot reglerna

148 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

för serveringstillstånd. I detta Åtgärdsprogram mot droger och alkohol-

missbruk i Stockholm framhålls särskilt möjligheten att dra in serveringstillstånd för kortare tid. Önskemål tydligare möjligheter för korttidsåterkallelom ser har också framförts till kommissionen från alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner. I Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-

utredningens gemensamma enkät 1992 om tillämpningen av LHD farms frågan om suspensionkorttidsindragning av serveringstillstånd med. En mycket kraftig majoritet av respondenterna länsstyrelser och kommuner önskade därvid

bättre förutsättningar i lagen för en sådan åtgärd. suspension skall kunna tillgripas till exempel vid nödvändig ombyggnad av

lokal av brandsäkerhetsskäl, av livsmedelshygieniska skäl, av restaurang-

mässiga skäl, etc. eller av utredningstekniska skäl exempelvis utredning av misstänkt bulvanförhållande där uppenbar misstanke föreligger. Suspensionen bör omfatta längst en månad. Återkallelse serveringstillståndet skall av tillgripas vid grava olägenheter i fråga om nykterhet och ordning, vid upprepade överträdelser lagens beav

stämmelser eller vid allvarlig ekonomisk misskötsamhetbrottslighet. Beslut om återkallelse skall även fortsättningsvis kunna fattas förutsättningarna

om för tillståndets meddelande inte längre gäller. Interimistisk återkallelse är ett beslut om omedelbart förbud mot fortsatt

utskänkning i avvaktan beslut om återkallelse i vanlig ordning. Från många håll har kritik framförts om att sanktionssystemet ibland fungerar alltför långsamt. Alkoholhandelsutredningen skriver i sitt delbetänkande 1985:

Som framhållits under utredningsarbetet kan det ibland uppstå sådana

missförhållanden att det är angeläget att snabbt ingripa med kraftigt

en verkande sanktion. Ett omedelbart återkallande ett tillstånd kan av vara befogat både när en serveringsrörelse har vållat allvarliga alkoholpolitiska olägenheter och när omfattande ekonomiska oegentligheter har konstaterats.

Stockholms socialförvaltning har i skrivelse 1992-07-09 till kommissio-

en

nen begärt att myndigheterna vid allvarligare förseelser ges möjligheter att omgående återkalla serveringstillståndet. Socialförvaltningen skriver:

I den allmänna debatten i massmedia och bland företrädare för de politiska partierna är det vanlig uppfattning att bör eftersträva en man en

generös tillståndsgivning från samhällets sida, men att detta skall kom-

bineras med en noggrann kontroll samt snabba och effektiva åtgärder från myndigheternas sida i sådana fall, då tillstånden missköts, t ex genom

försäljning av alkohol till minderåriga. Verkligheten i dag emellertid

ser helt annorlunda ut. Genom lagstiftningens brister blir samhällets reaktioner inga-lunda snabba och effektiva, utan i stället långt utdragna och oftast

verkningslösa. Socialförvaltningen det därför angeläget att dessa

anser

frågeställningar tas upp till behandling, när lagstiftningen nu kommer att

ses over.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 149

Liknande propåer har även framförts till Alkoholpoltiska kommissionen från alkoholhandläggare vid länsstyrelser och kommuner, bland annan i den tidiganämnda enkäten 1992 om tillämpningen av LHD. re

Vid överträdelser i fråga om nykterhet och ordning, t.ex. omfattande

grava

servering till underåriga, och där synnerliga skäl föreligger att snabbt ingripa

mot fortsatt utskänkning bör möjlighet till interimistisk återkallelse av serveringstillståndet finnas. Kommissionen föreslår således att detta sanktionsmedel

tillskapas i lagstiftningen. Vid interimistisk återkallelse bör delgivningsförfa-

randet begränsas.

Normalt skall länsstyrelsen vid ifrågasatt återkallelse av serveringstillstånd

kommunicera tillståndshavaren underlaget för sådant beslut. Tillståndshaom har sedan skälig tid vanligen ca 10 dagar sig räknat från delgivvaren ningsdagen att inkomma med förklaring och synpunkter underlaget. Det en

är inte ovanligt att kommuniceringen drar ut tiden p. g.a att tillståndshavainte är anträffbar eller att han vägrar att ta emot delgivningen. Delgiv-

ren

ningsman måste i så fall användas. Följden kan bli att återkallelsen avsiktligt

fördröjs. Om synnerliga skäl föreligger bör delgivning för interimistisk återkallelse kunna ske på fastställd blankett till en av tillståndshavaren utsedd serverings-

ansvarig. Kommunicering får därmed anses verkställd och länsstyrelsen kan fatta beslut interimistisk återkallelse. Denna gäller sedan i avvaktan på

om

beslut om eventuell definitiv återkallelse, efter ordinarie kommunicering

med tillståndshavaren.

5.11 Ansvarsbestämmelser, m.m.

LHD innehåller förutom de administrativa sanktionerna även bestämmelser

om straffansvar för illegal utskänkning eller andra brott, såsom exempelvis

langning, servering till underårig, införskaffande alkoholdryck från annan av

än Systembolaget med undantag för inhemsk starköl, brott mot förvarings-

och förtäringsförbudet 55 och 56 §§, m.m., liksom förverkandebestämmelser. Restaurangägare och andra som bryter mot någon av bestämmelserna i LHD kan i regel tillrättaföras med rådgivande samtal eller med hjälp av en

lämplig administrativ sanktion. Risken att serveringstillståndet återkallas är för

150 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

det mesta ett verksamt incitament för tillståndshavaren att följa länsstyrelsens anvisningar. Skulle missförhållandena t.0.m. vara så allvarliga att länsstyrelsen beslutar om återkallelse, leder detta oftast till att verksamheten upphör. Annorlunda förhåller det sig med den illegala utskänkningen de s.k. spritklubbarna. Dessa har inte något serveringstillstånd att förlora. I de flesta fall bryter de dessutom mot flera andra lagar. Tillrättavisningar från länsstyrelser eller sociala myndigheter är i regel verkningslösa. Illegal utskänkning faller, liksom brottsbekämpning i övrigt, inom polis- och åklagarmyndigheternas område. Klubbar med illegal verksamhet, bland annat alkoholservering har funnits länge. Återkommande polismyndigheten tillslag gör mot dessa klubbar för att stoppa den olagliga verksamheten. I många fall kan polisen vid dessa tillfällen finna efterlysta personer, skjutvapen, narkotika, upptäcka prostitution och häleri, olaga hasardspel samt annan kriminalitet som kan sättas i samband med spritklubbarna. Lokalerna är sällan godkända från brandsäkerhets- eller livsmedelshygienisk synpunkt och serveringstillstånd saknas. Verksamheten brukar dessutom vara mycket störande för kringboende. Trots beslag av både alkoholdrycker och kontanter är det inte ovanligt att lokalen kort tid efter polisens tillslag på nytt används till verksamhet samma som tidigare. Lokalen finns kvar och andra personer tar över driften. En

följd av detta är att polismyndigheterna ibland har gett anmälningar illegal

om spritklubbsverksarnhet låg prioritet till förmån för andra åligganden. Skälet är

att polisledningen inte bedömt utsikterna att verkligen kunna stoppa verksam-

heten som särskilt goda.

De illegala spritklubbarna betalar ingen skatt eller sociala avgifter och har

dåligt utrustade lokaler. På dessa grunder kan de hålla lägre priser än restauranger med serveringstillstånd och klubbarna konkurrerar därmed illojalt med de seriösa tillståndshavarna. Krögare framför ofta att de har svårt att förstå

myndigheternas intresse av att i detalj reglera serveringsbestämmelserna på

restauranger när man samtidigt tillåter helt illegal serveringsverksamhet på andra håll. Denna argumentation upplevs besvärande berörda myndigheter. av

I skrivelser till Justitiedepartementet, Socialdepartementet och direkt till Alkoholpolitiska kommissionen har Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Östergötland samt Stockholms stad påpekat

de svåra problem som finns med den illegala spritklubbsverksamheten. Skri-

velsen från Rikspolisstyrelsen Dnr S923018IFO har Socialdepartementet

av överlämnats till Alkoholkommissionen. Flera av dessa har föreslagit ett utvidgat straffansvar i överensstämmelse med brottsbalkens bestämmelser kopom pleri och dobbleri. Ett konkret förslag till lagtext, gör fastighetssom

ägarenhyresvärden straffansvarig om han upplåter lokal till olaglig utskänk-

ningsverksamhet, har inkommit från länspolischefen i Östergötland. Det stöds

även av Rikspolisstyrelsen. Kommissionens sekretariat har dessutom varit i

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 151

kontakt med företrädare både för Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Stockholm. Det utvidgade straffansvaret verkar vara väl genomarbetat och ger polis och åklagare bättre förutsättningar att beivra illegal utskänkning.

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår att ett utvidgat straffansvar införs

att ett tredje stycke införs i 72 § med ansvarsbestärmnelser för den genom upplåter lokal till dylik verksamhet. som Kommissionens översyn övriga ansvarsbestämmelser i LHD har inte lett av till några andra ändringsförslag än de följdändringar som är betingade av kommissionens förslag till ny lagstiftning på andra områden av LHD, exempelvis beträffande öl klass och alkoholfria drycker.

5.12 Överklagande

I direktiven till LHDLVM-utredningen sägs att utredaren skall överväga vilken besvärsordning bör gälla och vem som skall ha rätt att överklaga som beslut enligt LHD.

Enligt nuvarande regler kan länsstyrelsens beslut överklagas till förvaltningsdomstol med ett undantag. Det gäller avslagsbeslut som grundar sig kom-

munalt veto. Vetot kan endast överklagas genom kommunalbesvär, vilket innebär att domstolen i sådant fall inte kan sakpröva kommunens beslut. LHDLVM-utredningen anser detta otillfredsställande från rättslig synpunkt

och hänvisar till vedertagna principer i svensk och europeisk rätt att enskilda

skall ha möjlighet att överklaga beslut för att kunna få felaktiga eller ogrunda-

de beslut ändrade. Denna princip föreslås gälla även för beslut enligt LHD.

Utredaren därför att det kommunala vetot bör tas bort, särskilt om det menar dessutom blir kommunen själv som skall fatta beslut i tillståndsärenden. Vetot

bör ersättas med en preciserad behovsprövning. Utredaren noterar att denna

fråga i första hand ankommer Alkoholpolitiska kommissionen att överväga, men tillägger att reglerna bör utformas så att om alkoholpolitiska skäl talar emot bifall till ansökan bör den kunna avslås även om det inte finns några en anmärkningar mot sökanden själv. Vad gäller besvärsinstansen föreslår utredaren att den ändras så att första överklagningsinstans blir länsrätten i stället för kammarrätten. Ärensom nu

152 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

dena bör således enligt förslaget följa den för förvaltningsärenden normala instansordningen. Utredaren har också övervägt, givet en kommunalisering av tillståndsgivningen, om länsstyrelsen skall ges rätt att överklaga kommunala beslut. Motiv för detta är önskemål om enhetlig rättstillämpning och att ta tillvara den sak-

kunskap som finns hos länsstyrelserna. Det har också framförts i Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-utredningens enkät 1992 tillämp-

om ningen av LHD att en överklagningsrätt för länsstyrelserna kan motverka en alltför liberal kommunal tillståndsgivning. Utredaren anser dock att en sådan ordning inger principiell tveksamhet och är onödigt komplicerad. Länsstyreli sens sakkunskap bör i stället, menar utredaren, kunna tillvaratas i tillsynen över den kommunala verksamheten. LHDLVM-utredningen föreslår vidare att en övergångstid på tre år skall gälla efter det att de nya bestämmelserna börjat tillämpas. Under denna tid skall kommunen innan beslut fattas alltid inhämta länsstyrelsens yttrande. På detta sätt kan länsstyrelserna sin genom sakkunskap underlätta för kommunerna att bygga upp en erforderlig kompe-

tens för handläggning av mera komplicerade LHD-ärenden. Alkoholpolitiska

kommissionen anser emellertid att länsstyrelsen i sin framtida tillsynsroll även skall ha möjlighet att överklaga ett kommunalt beslut serveringstillstånd. om Motivet är att kunna rätta till eventuella beslut som kan ha tillkommit i strid

med lagstiftningens intentioner.

i

Beträffande andra intressenters rätt att överklaga LHD-beslut hänvisar ut-

redaren till de allmänna reglerna i förvaltningsrätten. Därav framgår att endast

,; den berörs ett beslut har rätt att överklaga detta. Någon avvikande som av ordning för LHD-ärenden föreslås inte. I vilken utsträckning närboende kan ha rätt att överklaga ett beslut serveringstillstånd är f.n. inte klart och får om enligt utredarens mening besvaras genom rättspraxis.

I ett särskilt yttrande framförs avvikande mening i fråga rör överklag-

som

ningsrätten. I yttrandet förordas att möjlighet till att överklaga ett kommu-

en nalt beslut om tillstånd införs för att motväga riskerna för alltför generös en

tillståndsgivning. Ett allmänt ombud hos länsstyrelserna, sägs det, kan vara ett

sätt att reglera detta. År 1990 karmnarrätterna och regeringsrätten ersatte Socialstyrelsen som besvärsinstans för LHD-ärenden. Detta har inneburit en förskjutning rättsav praxis i vissa ärenden. Bl.a. har regeringsrätten i prejudicerande domar lagt fast rätten att överklaga ett bifallsbeslut. Tidigare tillämpade Socialstyrelsen, och dessförinnan regeringen, härvidlag mycket vidsträckt besvärsrätt en som innebar att enskilda kommunmedlemmar med intresse saken, närboende, av ideella föreningar, m.fl., hade rätt att överklaga. Numera tillämpas ett mera

strikt synsätt så att i princip endast sökandentillståndshavaren och i vissa fall

kommunen har besvärsrätt. Som LHDLVM-utredningen också påpekar är

det f.n. oklart under vilka förutsättningar närboende till restaurang har rätt

en

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 153

att överklaga ett beslut om bifall till serveringstillstånd. Alkoholpolitiska kommissionen finner nuvarande ordning otillfredsställande, särskilt som allt fler sena sluttider för alkoholservering har beviljats på senare år med åtföljande risk för störningar till närboende. Kommissionen föreslår därför att boende som riskerar att utsättas för betydande störningar från näraliggande restauranger tillförsäkras överklagningsrätt i LHD.

5.13 Övriga lagförslag

5.13.1 Konkurser

Till Alkoholpolitiska kommissionen har från flera håll framförts att det är

mycket otillfredsställande att restauranger kan fortsätta med alkoholservering

efter det att rörelsen gjort konkurs. I kommissionens och LHDLVM-utredningens enkät 1992 om tillämpningen av LHD var en av frågorna om serve-

ringstillståndet bör återkallas vid konkurser. En stor majoritet av responden-

terna vid länsstyrelser och kommuner ansåg att så borde ske. Bland motiveringarna angavs att detta borde kunna leda till en minskning av antalet konkurser, som ibland misstänks vara mer eller mindre planerade. Det finns

exempel att restaurangföretag delat upp verksamheten i olika bolag och sedan begärt förlustbolaget, som ofta innehållit personalkostnaderna, i konkurs

samtidigt som hyresrätt och restauranginventarier funnits i ett annat bolag. Kapital har därmed räddats från konkursen, medan förlustbolaget bara har skulder och inga pengar att betala ut löner med. Personalen får vanligtvis ut sina löner ändå den statliga lönegarantin. År 1991 begärdes 995 genom restauranger i konkurs och från lönegarantin utbetalas varje år ca 800 miljoner kronor till restaurangbranschen. Erfarenheten har också visat att mindre seriösa tillstándshavare efter en konkurs inte är lika noga med att följa gällande bestämmelser. Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund och frän enskilda restauratörer har påpekats att osunda restaurangföretag kan fortsätta att konkurrera fördelaktiga villkor med seriösa tillståndshavare en lång tid efter en konkurs bland annat med hjälp lönegarantin. Framför allt har av man reagerat på att anmälningstiden är så lång som tvâ månader.

154 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Kommissionen föreslår att serveringstillståndet automatiskt skall upphöra vid konkurs, men att en konkursförvaltare skall kunna ansöka om att fortsätta driften med bibehållande tillståndet. En sådan ansökan skall i så fall beav

handlas med förtur. Angående handläggningstider hänvisas till punkt 5.2.10. Tillståndsmyndigheten har då möjlighet att göra en helhetsbedömning av

rörelsen och ta ställning till förslag om rekonstruktion. En eventuellt ny ägare

rörelsen genomgår sedan lämplighetsprövning i vanlig ordning. Kommis-

av sionen betonar även att bevakningen av tillståndshavamas ekonomiska sköt-

samhet bör ges tyngd i tillsynsverksamheten avsnitt 5.9.

5.13.2 Bokförings- och statistikuppgifter

En korrekt bokföring är en förutsättning för tillsynsmyndigheten att kunna kontrollera tillståndshavarens ekonomiska skötsamhet. Bokföringsplikten följer allmänna regler. 70 § LHD stadgar vissa bestämmelser om dess utfonnav

ning och anger även skyldighet för tillstândshavaren att lämna statistiska uppgifter. Bokföring i rörelse som avser försäljning av alkoholdrycker skall

enligt bestämmelserna vara så utformad att kontroll av verksamheten är möjlig. Den som driver rörelsen är skyldig att anfordran av tillståndsmyndigheten förete bokföringen i rörelsen. Han är dessutom skyldig att lämna statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter regeringen, eller efter regeringens bestämmande, socialstyrelsen meddelar. Angående bokföringskraven skrev Alkoholhandelsutredningen i sitt betänkande 1985:

Utredningen har i ett tidigare avsnitt föreslagit att lagen inte längre skall

innehålla något uttryckligt krav en viss matandel i en serveringsrörelse

för att tillstånd till alkoholservering skall få meddelas. Aven om detta krav tas bort, kommer länsstyrelserna fortfarande ha ett visst intresse av att veta hur stor del av omsättningen som hänför sig till mat resp. olika slag alkoholdrycker. Bokföringen bör därför liksom nu vara utformad så att av den ger upplysning i detta hänseende. Kommissionen instämmer i att bokförings- och statistikskyldigheten enligt 70 § bör kvarstå. En av anledningarna är att få möjlighet till statistiska översikter alkoholkonsumtionens utveckling inom restaurangsektorn. Kommisav sionen föreslår därför inga ändringar av dessa regler. Socialstyrelsens föreskrifter rörande servering bör också kvarstå oförändrade. Detta innebär bland annat att serveringstillståndet kan omprövas enligt 64 § om bokföringen brister så att föreskrivna uppgifter inte kan lämnas och därmed inte går att kontrollera.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 155

5.13.3 Animering

LHD har en bestämmelse om att restaurang får uppmuntra gäst till att beställa alkoholdryck. Förbudet finns reglerat i 53 Detta så kallade animeringsförbud tar sikte på otillbörliga försök att förmå restauranggäster att kon-

sumera alkohol och är en bestämmelse i linje med förbudet mot alkohol-

reklam. Den svenska alkoholpolitiken inriktas att skapa återhållsamma alkoholvanor för att därigenom minska alkoholens skadeverkningar. Kommissionen anser att en ansvarsfull alkoholservering inte kan förenas med att uppmana gästerna till alkoholintag. Bestämmelsen i 53 § bör därför behållas. Detta hindrar inte restauranger från självklara serviceâtgärder, som att rekommendera en viss sorts vin till maträtten. Enligt utvecklad praxis hindrar inte animeringsförbudet serveringspersonalen att fråga gästerna om ytterligare alkoholdrycker önskas före serveringstidens utgång.

5.13.4 Restaurangemas annonsering

Reklam för spritdrycker, vin och starköl är förbjuden i Sverige, med undantag

för annons i sådan facktidskrift som vänder sig huvudsakligen till näringsid-

kare. För öl klass gäller att särskild måttfizllhet skall iakttas vid marknadsföringen. Lättöl får marknadsföras helt fritt under förutsättning att denna inte felaktigt kan uppfattas som reklam för klass eller starköl. Dessa riktlinjer finns angivna i lag 1978:763 med vissa bestämmelser om marknadsföring av

alkoholdrycker och i Konsumentverkets författningssamling KOVFS 1979:5

och 6. Någon bestämmelse om annonsering och reklam finns däremot inte i LHD. Dock nämns förbudet mot alkoholreklam i lagens förarbeten som en av den svenska alkoholpolitikens grundpelare. Med ledning av uttalanden i förarbetena till LHD har Socialstyrelsen sammanställt allmänna råd om restaurangernas annonsering. Dessa finns återgivna i Bestämmelser rörande handel med drycker och lyder:

Det är olämpligt att priserna på alkoholdrycker används argument i som annonser och annan typ av marknadsföring. Det förutsätts att prisinformation tar sikte att ange restaurangernas allmänna prisnivå och inte enbart framhåller alkoholdryckerna. Således bör även mat och alkoholfria drycker tas med och detta ett likvärdigt sätt i antal prisexempel, lay-out etc. Av Konsumentverkets riktlinjer framgår dessutom att någon märkesreklam inte heller får förekomma i dessa sammanhang. Bevakning av att restaurangerna följer bestämmelserna i sin annonsering åvilar enligt praxis länsstyrelserna. Tillståndshavare som bryter mot bestämmelserna skall tillrättavisas. Vid grövre överträdelser kan sanktioner enligt 64 § tillgripas. Tolkningar av hur annonser får utformas görs emellertid olika från länsstyrelse till

156 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

länsstyrelse. Detta har exempelvis i något fall lett till att annonsering med en utfornming som tillåts i Stockholm föranleder åtgärder i Göteborg. Alkoholpolitiska kommissionen anser att särskild måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker i restaurangernas armonsering. För att åstadkomma detta är det nödvändigt med detaljerade föreskrifter, i linje med hur reglerna är utformade i Konsumentverkets författningssamling. Kommissionen föreslår att ett lagstöd för tillämpningsföreskrifter om armonse-

ring tillskapas införande paragraf i LHD. Det får sedan

genom av en ny ankomma på Socialstyrelsen att i samråd med Konsumentverket utfärda en

detaljerad vägledning för tillämpningen.

mer

5.13.5 Prisrelationer

Priser på alkoholdrycker får vid servering sättas lägre än detaljhandelspriset

för varan jämte skäligt tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall avvägas så att de inte främjar försäljning av drycker med högre alkoholhalt. Så lyder 50 § LHD och Socialstyrelsen har i Allmänna råd beskrivit hur alkoholpriserskall räknas ut med hjälp av bestämda relationstal för olika typer av alkona holdrycker enligt tabell finns återgiven i Bestämmelser rörande en som handel med drycker. Någon kontroll av att restaurangernas prisnivåer står i överensstämmelse med relationstalen förekommer knappast. Restaurangernas

egna påslag ligger dessutom i regel betydligt högre än Socialstyrelsens lägsta

niva. Socialstyrelsens tabell för beräkning av prissättning av drycker på serveringsställe:

Kategori Kvantitet Relationstal

Kommissionen instämmer i lagbestämmelsens huvudtanke, att alkoholpriser på restaurang inte skall sättas lägre än detaljhandelspriset med skäligt tillägg för serveringskostnaden och att priset skall avvägas så att försäljning av stark-

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 157

are alkoholdrycker inte uppmuntras. Det senare är i realiteten också fallet, eftersom skatten på alkoholdrycker ökar i förhållande till alkoholhalten och

därmed också detaljhandelspriset. De nämnda relationstalen innebär

ovan en onödig detaljreglering och kommissionen anser att denna föreskrift bör er-

sättas med att restaurangerna i sin prissättning skall utgå från detaljhandelspriset med ett skäligt tillägg för serveringskostnaden.

Happy Hours

Sedan en del år har det blivit allt vanligare att restauranger tillämpar lägre priser vissa tider på dagen, s.k. Happy Hours. Även här gäller att alkoholpriset inte får understiga detaljhandelspriset plus tillägg för serveringskostnaden.

Prissänkningen vid dessa tillfällen bör enligt Socialstyrelsens allmänna råd

dessutom inte enbart ta sikte på alkoholdryckerna utan skall även omfatta maten. Kommissionen anser att detta skall gälla även i fortsättningen. Prisreduktioner på alkoholdrycker eller kvantitetsrabatter, vilket också förekommer, strider mot en av serveringsbestämmelsernas grundprinciper, nämligen

att verka för återhållsamma alkoholvanor. Kommissionen finner därför att bestämmelserna för vilka regler som skall gälla för Happy Hours eller liknande företeelser behöver skärpas ytterligare. Idén med Happy Hours kommer

från USA och där finns exempel rigorösa bestämmelser just för att förhindra att restauranggäster otillbörligt skall uppmuntras att konsumera alko-

hol. Där finns framför allt tre regler som kommissionen timer bör övervägas:

Gäst får inte vid Happy Hours serveras mer än en alkoholdryck per beställ-

ningstillfaille

Två eller flera alkoholdrycker får inte säljas till pris vad

- samma som en dryck av samma vara kostar under icke rabatterad tid. Andra mängdrabatter får heller inte förekomma. Alkoholdryck får inte ingå i priset för måltid - Den första regeln är till för att förhindra att restauranggäster skall kunna hamstra alkoholdrycker till ett reducerat pris för att sedan kunna konsumera dessa lång tid efter att det reducerade priset har upphört att gälla. Mängdrabatter förhindras med den andra regeln. Om alkoholdryck ingår i ett reducerat måltidspaket kan det inträffa att prisskillnaden mellan att välja hela måltidspaketet och en måltid med ett alkoholfritt alternativ är så liten att

gästen därmed uppmuntras att välja det första alternativet. Det är inte

ovanligt med erbjudanden av typen: Pytt-i-panna, stor stark och för endast snaps

75 kronor Denna form av erbjudande skulle med den tredje regeln inte längre vara tillåten. Vid festvåningsverksamhet skall det dock självfallet

vara möjligt för beställaren att förhandla om paketpris.

158 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Kommissionen att det får ankomma Socialstyrelsen att ange bestämanser

melser för prisrelationer och s.k. Happy Hours i överensstämmelse med vad

som angivits ovan.

5.13.6 Alkoholfria dryckesalternativ

Alkoholfria dryckesalternativ skall finnas vid försäljning av alkoholdrycker.

Denna bestämmelse finns i 9 stadgar att vid detaljhandel med och som servering alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillav fredsställande urval och omfattning. Socialstyrelsen har föreskrivit följande i Bestämmelser rörande handel med

drycker:

Som allmän regel gäller att kund eller gäst som önskar alkoholfritt

en en skall behandlas sätt beställer alkoholdryck. Alkoholsamma som en som

fria drycker skall tillhandahållas i följande utsträckning. Vid detaljhandel med spritdrycker, vin och starköl skall finnas alkoholfria sällskapsdrycker Systembolagets prislista. Vid detaljhandel

fest- och se

med öl skall finnas lättöl samt bordsvatten och andra läskedrycker.

Vid all servering skall friskt dricksvatten alltid hållas lätt tillgängligt. Vid servering spritdrycker skall dessutom finnas lättöl, juicer och bordsvat-

av Vid servering vin skall finnas minst två alternativ alkoholfria ten. av av

fest- och sällskapsdrycker till förekommande slag av rött, vitt och mousse-

rande lättvin och är lämpligt till kötträtt, fiskrätt och dessert. Till som

starkvin skall finnas ett alkoholfritt alternativ se Systembolagets prislista.

Dessutom skall erbjudas juicer och läskedrycker. Vid servering av starköl och skall finnas lättöl samt bordsvatten och andra läskedrycker. Serveras

alkoholdrinkar, skall även alkoholfria drinkar tillhandahållas. Vid servering skall alkoholfria dryckerna behandlas likvärdigt med mot-

svarande alkoholdrycker vad gäller kvantiteter glas, karaff, halvbutelj osv

och uppförande på prislista. Av matvinlistan bör framgå till vilken dryck viss alkoholfri fest- eller sällskapsdryck utgör alternativ.

en

Kommissionens uppfattning är att restauranger med serveringstillstånd för

spritdrycker, vin eller starköl har ett självklart ansvar att även kunna erbjuda

tillfredsställande urval alkoholfria dryckesalternativ. Det gäller inte bara

ett av för tillgodose behovet för olika skäl valt en nykter livsatt personer som av föring, även för att många restauranggäster i olika situationer vill kunna utan avstå från alkoholdrycker. En ökad medvetenhet om riskerna med alkoholintag kan exempelvis märkas hos gravida kvinnor, som har för personer avsikt köra bil efter restaurangbesöket eller har att ta itu med arbetsuppatt gifter. Det är viktigt de alkoholfria dryckerna presenteras och serveras på att likvärdigt sätt i förhållande till alkoholdryckerna. För de allra flesta som ett föredrar alkoholfri dryck restaurang är det naturliga valet lättöl, mineraljuice eller läskedryck. Ett alkoholfritt vin kan vara ett festligare altervatten, nativ vid vissa tillfällen och måste självfallet också kunna erbjudas. För att dessa drycker skall finnas att tillgå är det viktigt att Systembolaget fortsätter

Alkoholpølitiska kommissionens förslag 159

att hålla även alkoholfria drycker i sitt sortiment.

Det kan ifrågasättas om inte Socialstyrelsens föreskrift i detta sammanhang är onödigt detaljerad. Det alkoholfria sortimentet bör någorlunda vara anpassat till restaurangens övriga utbud. De nuvarande rekommendationerna

uppfattas inom restaurangbranschen som alltför kategoriska, framför allt med tanke på hur sällan de alkoholfria vinerna efterfrågas. Många restauranger

betraktar det i stället som en självklar serviceâtgärd att vid servering vin av samtidigt servera bordsvatten. Detta kan även bidra till att höja smakupplevel-

sen för både vinet och maten. En tumregel borde att restauranger med ett vara fylligt utbud av olika viner bör hålla fler alkoholfria alternativ i lager än

restauranger med ett smalare utbud. Lagregeln om alkoholfria dryckesalternativ bör behållas kommissionen men föreslår att föreskrifterna justeras något i enlighet med vad anförts här som ovan.

5.14 Avgifter

Vid ansökningar om serveringstillstånd olika slag har länsstyrelserna av

sedan länge tagit ut en smärre expeditionsavgift från sökandena. 1 juli 1992 infördes i stället en ansökningsavgift. Detta betydde att avgiften för nyansökan

om serveringstillstånd till allmänheten höjdes från 175 kronor till 3 200 kro-

nor. Nuvarande avgiftssystem ser i sin helhet ut som följer.

Avgiftsklass Kronor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Serveringstillstånd, dock tillfälliga tillstånd 3 200

. . . . .

Överföring av serveringstillstånd 2 100

. . . . . . . . . . . . . Detaljhandelstillstånd för öl 750 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överföring av detaljhandelstillstánd 400

. . . . . . . . . . . Partihandelstillstånd för 750 . . . . . . . . . . . . . . . . . Medgivande till ombyggnad av serveringsställe 1 300 . . . Godkännande av föreståndare och ersättare 400 . . . . . . .

Medgivande till självservering 400

. . . . . . . . . . . . . . .

160 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

De avgifterna har inneburit icke obetydlig inkomstförstärkning för nya en

statskassan, dock inte kommer länsstyrelserna till del. Länsstyrelsen i

som

Stockholms har under perioden 1 juli 31 oktober 1992 uppburit

län t.ex. -

740 550 kronor i avgifter i samband med tillstândsprövning enligt LHD.

Kommunernas möjligheter att ta ut avgifter för kommunala tjänster vid myn-

dighetsutövning grundar sig självkostnadsprincip. Den är inte reglerad

en

upprätthållits i rättspraxis. Grundprincipen är att kommu-

i lag men har länge

får avgifter täcka sina handläggningskostnader men inte med

nen genom sådana belopp de tillför kommunen vinst. LHDLVM-utredningen att en

föreslår grunderna för avgiftsuttaget bör bestämmas kommunfullmäktige

att av och skall omfatta såväl tillståndsprövningen som tillsynen. Den avgift som tas för tillsyn förutsätts beräknas efter schablon och inte efter det antal tillsynsut tillfällen kommunen finner erforderligt i varje särskilt fall. Detta hindrar som

inte uppdelning olika avgiftsklasser med hänsyn till det varierande

en

behov tillsyn kan föreligga för olika typer av serveringsställen.

av som

Alkoholpolitiska kommissionen att relationerna mellan nuvarande av-

anser

giftsklasser är väl avvägda i förhållande till arbetsinsatsen. Det kan nämnas att

tidsåtgången för ansökan tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten en om alkoholhandläggare ungefär motsvara handläggningen av en ansökan anses av

serveringstillstånd. Som framgår punkten 5.2.4 angående

om permanent av

tillfälliga tillstånd föreslår kommissionen att även denna ärendekategori bör

avgiftsbeläggas.

5.15 Utbildning

Att sökande skall personligt lämplig för att kunna få ett serverings-

en vara

tillstånd är ett självklart krav i LHD som fanns även i tidigare lagstiftningar

på området. I lämplighetskravet ingår att sökanden skall ha god kännedom om alkohollagstiftningen. Enligt Socialstyrelsens Bestämmelser rörande handel med drycker krävs att dessa kunskaper skall vara dokumenterade t.ex. att sökanden har gått igenom restaurangskola ocheller har ett par års genom erfarenhet i branschen. Ett oavvisligt krav flerårig restaurangskoleutbild-

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 161

ning anses gå för långt, eftersom många annat sätt har kunnat förvärva fullt tillräckliga kunskaper för att kunna driva ett restaurangföretag. Värdet av erfarenheter från branschen kan emellertid variera. Många bedömare, bl.a. från restaurangbranschens arbetsgivar- och löntagarorganisationer, menar att branscherfarenhet ofta behöver kompletteras med en kortare utbildning för de som inte har genomgått restaurangskola. Motivet har främst varit att höja den

ekonomiska och juridiska kunskapen hos presumtiva tillståndshavare för att

därigenom motverka onödiga konkurser och ekonomisk misskötsamhet. Ett förslag är att viss utbildning skall vara en förutsättning för att kunna få ett serveringstillstånd. Det är vanligt förekommande i andra länder att omfattande krav på särskild utbildning och erfarenhet ställs för att få etablerings-

tillstånd av olika slag. EKO-kommissionen föreslog i sitt betänkande 1984 att

krav på särskilt näringstillstånd skulle införas. Polismyndigheten och social-

förvaltningen i Stockholm har i olika omgångar fört fram förslag om ett slags

körkort för krögare, även kallat restaurangkort. Hotell- och Restauranganställdas Förbund HRF har föreslagit att kompetensintyg skall utfärdas efter genomgången utbildning och gälla som ett krav för få bedriva restaurangverksamhet. I avsnittet om lämplighetsprövningen, 5.1.4, omnämndes att särskild utbildningsinsats för restaurangpersonal planeras i samarbete mellan Stockholms kommun, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund SHR, HRF, polismyndigheten i Stockholm och länsstyrelsen i Stockholms län. Denna utbildning tar

främst sikte på att öka kunskaperna om hur en ansvarsfull alkoholservering

bör bedrivas. Ett mycket detaljerat och genomarbetat utbildningsförslag har tagits fram av HRF. Kursavsnitt återges här i korthet: att starta eget, grundläggande kurs i företagsekonomi

uppgiftsskyldighet och registrering

inbetalning av skatter och avgifter bokförings- och budgetarbete lagar och avtal

den ekonomiska brottslighetens effekter

Kursen föreslås omfatta tio kursdagar om sammanlagt 80 timmar och skall, enligt förslaget, administreras av länsstyrelsen, som också skall svara för examination och utfärdande av kompetensintyg. Utbildningen föreslås finansieras genom kursavgifter. Alkoholpolitiska kommissionen anser det mycket angeläget att personer som driver alkoholservering är kompetenta för sin uppgift. Ett rimligt krav för att få serveringstillstånd är att tillståndshavaren har genomgått någon form av branschutbildning. Idag finns emellertid ingen annan adekvat utbildning än restaurangskola. Kommissionen föreslår därför att Socialstyrelsen får i upp-

162 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

drag att utarbeta en lämplig utbildning för restaurangpersonal. En utbildning bör, förutom HRF:s förslag om ökat företagskunnande, även innehålla avsnitt om alkoholens skadeverkningar och hur en ansvarsfull och återhållsam alkoholservering kan bedrivas. Genomgången utbildning skall sedan gälla som ett krav för att kunna få ett serveringstillstånd till allmänheten. Kostnaderna för genomförande av utbildningen bör kunna täckas med kursavgifter från deltagarna.

5.16 Centrala och

regionala tillsynsorgan

Kommissionen anser att Socialstyrelsen även i fortsättningen skall vara den

centrala myndigheten alkohollagstiftningens område. Enligt sin instruktion är Socialstyrelsen central förvaltningsmyndighet för

bl.a. alkoholfrâgor. Därutöver är styrelsen central tillsynsmyndighet enligt

LHD och tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt lagen 1977:292 om till-

verkning av drycker, m.m., LTD. Socialstyrelsen har således en central roll vid tillämpningen av alkoholpolitiken och kommissionen har inte funnit skäl

att föreslå någon ändring i detta förhållande. Förutom Socialstyrelsen har flera andra myndigheter centrala roller i det alkoholpolitiska arbetet. Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket är två viktiga exempel. Folkhälsoinstitutet skall bl.a. samordna samhällets informations-

insatser och opinionsbildande verksamhet samt stödja det lokala drogföre-

byggande arbetet. Konsumentverket har tillsyn över efterlevnaden av de särskilda marknadsföringsbestämmelserna för alkoholdrycker. De båda huvudlinjerna i alkoholpolitiken åtgärder som påverkar tillgängligheten och sådana som påverkar efterfrågan är ömsesidigt beroende av varandra. En dämpad efterfrågan underlättar å den ena sidan en framgångsrik tillämpning av restrik-

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 163

tionerna. En sådan tillämpning stödjer å andra sidan opinionsbildningen. Det är därför väsentligt att insatserna är avstämda så att olika myndigheter sam-

verkar. Socialstyrelsen har i detta sammanhang en central roll när det gäller tillgänglighetssidan. Styrelsen bör alltså även i fortsättningen vara det organ som ger

allmärma råd och verkställighetsföreskrifter till lagen. Av författningsförslagen framgår att regeringen liksom idag bör mandat att delegera vissa frågor

- i lagstiftningen till Socialstyrelsen att regleras genom föreskrifter. Styrelsen bör även utöva den centrala tillsynen över lagens efterlevnad. I enlighet med huvudtankarna i propositionen 198889:130 om Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning bör tyngdpunkten i Socialstyrel-

sens tillsyn ligga i uppföljning och utvärdering av verksamhet som sker med

stöd av lagen. Det betyder också att styrelsen skall medverka till att intentionerna i lagen förverkligas och avrapportera eventuella brister till regeringen. Socialstyrelsens tillsynsansvar enligt LHD omfattar alla de områden som lagen reglerar, dvs. såväl import och partihandel som detaljhandel och servering. Tillsynen avseende import, parti- och detaljhandel är idag av mindre omfattning av det skälet att verksamheten, när det rör starkare alkoholdrycker

än öl, huvudsakligen handhas av de statliga monopolbolagen. Om detta förhållande ändras i något avseende kommer behovet av tillsynsinsatser att öka. I detta delbetänkande rör kommissionens förslag emellertid serveringen

av

spritdrycker, vin och starköl samt detaljhandel med och servering av öl klass II. Ett betydande antal regler föreslås slopade eller förenklade, en del regler skärps och några nya regler införs. Ett stort antal myndigheter och företag berörs. De bestämmelser i LHD som enligt kommissionens förslag skall reglera serveringen är i första hand 34 56 §§. Förfarandereglerna i 57 63 §§

- -

samt bestämmelserna om administrativa sanktioner och ingripanden samt till-

syn gäller, förutom annan handel med alkoholdrycker, även serveringen. Rät-

ten till detaljhandel med och servering av öl klass II föreslås följa av god-

kännandet av lokalen som livsmedelslokal. En så omfattande förändring som har föreslagits här, vad gäller de mate-

riella reglerna och av LHDLVM-utredningen beträffande arbetsfördelningen

mellan kommuner och länsstyrelser, kommer helt naturligt att inledningsvis

medföra viss osäkerhet vid tillämpningen. Den kommunalisering av tillståndsprövningen som LHDLVM-utredningen

föreslår innebär att antalet tillståndsmyndigheter ökar från 24 till bortemot 300, beroende på vilka kommunala nämnder eller kommundelsnämnder som skall bedöma ansökningar och utöva tillsyn på det kommunala planet. För kommunernas del kan det också bli en betydande omställning att hädanefter

förvaltningsmässigt tillämpa lagen i stället för att som idag i princip fullfölja egna riktlinjer för utövande av vetorätten. En ytterligare förändring är att

några typer av ärenden, som enligt förslaget skall överföras till kommunerna,

164 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

inte tidigare har lagts dem. S.k. överföringsärenden och ärenden om tillfälliga tillstånd hör dit. Dessa har normalt handlagts av länsstyrelsen ensam. Även flera kommuner har kompetent och kunnig personal redan idag, om finns det många som har haft ett så litet antal ärenden att kompetensen inte har kunnat byggas upp. Det har kanske inte heller funnits behov av det. LHDLVM-utredningen har förslagit vissa åtgärder för att ta vara på länsstyrelsernas kompetens vid en överföring av tillständsprövningen till kommunerna. Det är viktigt att det finns vägledning för myndigheterna i form av allmänna råd, verkställighetsföreskrifter Även för tillståndshavarna är det viktigt m.m. att få information om lagen och hur den skall tillämpas. Den vägledande informationen bör kunna bidra till en likformig bedömning av likartade fall och en likartad ärendehantering. Informationen bör också ha till syfte att underlätta förståelsen av reglerna och deras ändamål. Det bör vara Socialstyrelsens sak att ta fram informationen och sprida den, i första hand till länsstyrelserna. Som hittills bör Socialstyrelsen anordna regelbundna konferenser med länsstyrelsernas personal. Länsstyrelserna bör i sin tur svara för att kommunerna får den information och vägledning som behövs. Även tillståndshavare bör informeras lagåndringar, om t.ex. en uppgift som primärt faller på kommunerna. Svenska Kommunförbundet har också en samordnings- och informationsroll. Vägledande och styrande information kan ges i olika former, alltifrån allmänna skrifter, konferenser etc. till allmänna råd och föreskrifter. Information i form av s.k. meddelandeblad och andra skrifter står det fritt för Socialstyrelsen att ge ut i mån av resurser. Av den centrala myndighetsrollen följer möjligheten att ge ut allmänna råd. Dessa är till skillnad mot föreskrifter inte bindande för andra myndigheter eller allmänheten. De kan trots det få genomslag eftersom de kan ge uttryck för myndighetens mening i olika frågor. Föreskrifter är bindande och får bara ges efter bemyndigande av regeringen. Föreskrifter av normgivningskaraktär kräver att riksdagen bemyndigat regeringen att i sin tur delegera frågan. I dag har Socialstyrelsen vissa bemyndiganden i förordningen till LHD att meddela föreskrifter. Allmänna råd och föreskrifter skall publiceras i myndighetens författningssamling. Socialstyrelsens allmänna råd till LHD har hittills till övervägande del återgivit relevanta uttalanden i lagens förarbeten som rättesnöre för tillämpningen. Utöver detta har de i begränsad utsträckning innehållit vägledande uttalanden. De allmänna råd som Socialstyrelsen förutsätts ge ut med anledning av de föreslagna lagändringarna kan efter hand behöva anpassas med hänsyn till iakttagelser och erfarenheter som styrelsen har gjort i sin uppföljning. De allmänna råden kan också behöva revideras allt eftersom en domstolspraxis växer fram efter överklaganden. Även utvecklingen på serveringsområdet kan motivera en ändring.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 165

En särskild fråga i detta sammanhang är utbildningen för tillståndshavare

och restaurangpersonal i frågor med anknytning till lagen. Vad utbildningen bör innehålla har närmare avhandlats i avsnittet 5.1.4. Enligt förslaget bör

Socialstyrelsen ange kraven för utbildningen. Beträffande Socialstyrelsens tillsyn anfördes i inledningen till detta avsnitt att

den bör ha sin tyngdpunkt i uppföljning och utvärdering av den verksamhet

som bedrivs med stöd av lagen. Styrelsen bör utveckla metoder för att statistiskt och på annat sätt följa utvecklingen. Här bör styrelsen samverka med

Folkhälsoinstitutet. Av särskild vikt är att Socialstyrelsen följer upp tillsynen

på regional och lokal nivå och medverkar till att utveckla metoder för denna. Socialstyrelsen bör vidare hålla sig underrättad om den allmänna utvecklingen i restaurangbranschen och andra delar av dryckeshandeln. Socialstyrelsen

bör som central myndighet för tillsyn enligt LHD följa svensk och internationell utveckling och forskning alkoholområdet. Den europeiska integrationen och dess alkoholpolitiska implikationer bör följas med särskild uppmärk-

samhet. Lagens funktion och effekter bör således följas upp och utvärderas från alko-

holpolitisk utgångspunkt. Uppföljningen bör ge underlag till rapporter för att hålla riksdag, regeringen och tillämpande organ informerade om tillståndet inom serveringsområdet och utvecklingen av lagtillämpningen.

Den regionala tillsynen

Den direkta tillsynen och regelbundna inspektionsverksamheten rörande skötseln av serveringsrörelser behandlas i avsnittet 5.9 Tillsynsverksamheten.

Tillsynen skall enligt förslag av LHDLVM-utredningen i första hand skötas av kommunerna i fortsättningen. Länsstyrelserna kommer att få en ändrad tillsynsroll som innefattar tillsyn över kommunernas verksamhet och ansvaret

för regional uppföljning.

Länsstyrelsernas tillsynsskyldighet framgår av 69 § LHD. Ytterligare tillsyns

och uppföljningsansvar anges i länsstyrelseinstruktionen. Enligt denna skall länsstyrelsen bl.a. verka för att fastställda nationella mål får genomslag i länet. Länsstyrelsen skall särskilt följa upp och utvärdera insatser inom olika samhällssektorer i såväl ett nationellt som ett regionalt perspektiv. Begreppet tillsyn har använts i olika betydelser i olika sammanhang. En gemensam arbetsgrupp med företrädare för civil- och Socialdepartementet har nyligen utvecklat sin syn i rapporten Länsstyrelserna och socialtjänsten -

tillsyn och uppföljning under utveckling Ds 1992:67.

Beträffande innebörden av olika begrepp stannar arbetsgruppen för att tillsyn bör användas i betydelsen kontroll eller granskning enskilda verksamheter av och av handläggning i enskilda ärenden. Tillsynen görs i efterhand, ofta på förekommen anledning, för att garantera enskildas rättssäkerhet och för att kontrollera att kommunen eller enskilda följer lagen.

166 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

Uppföljning använder arbetsgruppen i betydelsen systeminriktad genomgång och beskrivning av socialtjänstens olika verksamhetsområden. De beskrivna verksamhetsområdena bör därefter om möjligt analyseras och utvärderas i relation till de nationella målen.

Arbetsgruppen pekar på att tillsyn och uppföljning förutsätter olika arbets-

sätt. Tillsyn förutsätter en formell kontroll med beaktande av olika lagars bestämmelser om handläggning, dokumentation och kommunicering av ärenden. Ärendet avslutas med ett formellt beslut, framgår länsstyrelsen varav om funnit skäl att rikta kritik och i så fall i vilket avseende.

Uppföljning görs i dialog med företrädare för kommunen utifrån frågeställningar, som innebär en systeminriktad genomgång och beskrivning av verk-

sarnheter. Enligt arbetsgruppen syftar både tillsyn och uppföljning ytterst till att den nationella politiken får genomslag i länen. Arbetsgruppen har beskrivit den regionala tillsynen och uppföljningen inom socialtjänsten. Socialtjänsten skall främja medborgarnas sociala trygghet och ekonomiska standard. LHD, däremot, har som sitt syfte att alkoholhanteringen skall ordnas och skötas så att skador i möjligaste mån undviks. LHD sätter gränser för näringsidkare genom att ange under vilka förhållanden alkoholförsäljning kan tillåtas och ställer upp regler för hur försäljningen skall gå till. Trots att de två områdena har så skilda karaktärer är de ändock delar av samhällets socialpolitik. Till ansvarsområdet för länsexperten för social omvårdnad inom länsstyrelserna hör även LHD-området. På flera länsstyrelser är också LHD-frågorna organisatoriskt samordnade med socialenheten eller motsvarande enhet. Kommissionen finner fördelar med att använda samma innebörd av begreppen tillsyn och uppföljning som arbetsgruppen gjort. Ett viktigt skäl till detta är de samband som särskilt serveringsfrågorna har med socialtjänstens strukturinrikade och allmänna insatser, särskilt de med inriktning på ungdom. Vidare har länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten och över LHD samma inriktning och vanligen samma lokala samarbetspart, dvs. socialnämnden eller motsvarande nämnd. Länsstyrelserna skall inom såväl socialtjänsten som LHDområdet följa den kommunala tillämpningen, ge råd och stöd kommunerna

samt se till att de fullgör sin uppgift ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelserna skall, som statens företrädare i länet, föra ut statsmakternas politik och

följa upp att den får genomslag i länet. Länsstyrelsens roll på LHD-området blir således att dels övervaka och stödja kommunernas verksamhet, dels följa upp verksamhet som bedrivs med stöd

av LHD. Det finns ett klart samband mellan tillsynen och uppföljningen.

Tillsynen ger ofta information som ger anledning till en mer systematisk uppföljning. Den systematiska uppföljningen kan i sin tur ge anledning till inspektion av enskilda ärenden.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 167

Tillsynen bör ske i form av råd och annan vägledning och genom kontroll av hur en kommun handlägger enskilda ärenden. Vidare bör länsstyrelsen

följa upp kommunens handläggning genom att vid behov inspektera serve-

ringsställen som kommunen lämnat tillstånd till. Länsstyrelsen bör alltså hålla

sig underrättad om hur kommunerna sköter ärendehandläggningen och direkt-

tillsynen.

Övergångsvis krävs det särskilda insatser från länsstyrelserna för att över-

föra kunskap och erfarenheter och medverka till att bygga upp en kompetens som behövs i kommunerna. Som tidigare redovisats har LHDLVM-utredningen föreslagit vissa åtgärder för att garantera kompetensöverföringen. Länsstyrelsernas uppföljning bör inriktas på LHD:s funktion och effekter inom länet med avseende dels själva alkoholförsäljningen och frågor som hänger samman därmed, dels antalet och karaktären på serverings- och andra försäljningsställen. Som bas för det senare finns redan idag tillståndsregister

på länsstyrelserna. På sikt bör regionala register kunna samordnas så att de

kan ersätta det centrala register som Socialstyrelsen för idag. Detta torde lätt kunna åstadkommas med dagens datorisering. Länsstyrelsen bör systematisera, sammanställa och analysera information

från tillsynen. Detta kan ge underlag för inforrnationsinsatser, överläggningar om rutiner och tillämpningar i olika kategorier av ärenden.

Länsstyrelsernas tillsyn och uppföljning kan också vara en grund för Social-

styrelsens nationella uppföljning och utvärdering. Socialstyrelsen bör bidra till att länsstyrelserna har metoder och kompetens för att systematiskt följa upp och utvärdera utvecklingen inom länen. Socialstyrelsens uppföljning det nationella planet bör till stor del kunna bygga på att den regionala uppfölj-

ningen samordnas till tematiska studier. Socialstyrelsen bör i sina årliga konferenser med länsstyrelserna diskutera och i samarbete lägga upp riktlinjerna för detta.

Tillsynen, uppföljningen och utvärderingen av LHD:s funktion och effekter

förutsätter således samverkan mellan Socialstyrelsen, länsstyrelserna och kom-

munerna. Socialstyrelsen bör samordna den uppföljning som är av nationellt

intresse. I länsstyrelsens uppföljning bör vidare ingå att inom länet statistiskt följa upp verksamhet som sker med stöd av LHD. Man bör sammanställa statistik

på serveringsornrådet. Man bör även kunna följa alkoholförsäljningen inom

länet.

De drycker som säljs inom monopolsystemets ram publicerar Systembolaget

statistik över. En besvärande brist idag är emellertid att det inte finns någon regional statistik över bryggeriernas försäljning till restauranger. Därmed finns inte heller möjligheter att få fram regionala siffror för den totala alko-

holförsäljningen. Starkölsförsäljningen på restaurang har under en lång följd av år stadigt ökat i betydelse. Uppgifter om dess storlek, i såväl absoluta som

relativa tal, finns endast riksnivå. På länsnivå kan försäljningen endast

168 Alkoholpolitiska kommissionens förslag

uppskattas med indirekta metoder. Problemet är detsamma med regionala

uppgifter om öl klass II. Redan idag finns i 70 § LHD en skyldighet för företag med försäljning av

alkoholdrycker att lämna statistiska uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs. Sådan föreskrifter har hittills endast avsett restaurangerna. Socialstyrelsen bör med stöd denna bestämmelse föreskriva om rapportering av den av länsvisa partihandeln från bryggerier med i första hand starköl. Med dessa uppgifter skulle det möjligt att bättre följa den regionala utvecklingen. vara Siffrorna är en viktig bas för det regionala alkoholförebyggande arbetet. Skulle det, föreslagits, införas möjligheter för flera företag att sälja starksom öl till restaurangerna eller att restaurangerna själva skulle få rätt att importera starköl ställs ännu högre krav tillsyn och uppföljning än idag.

5.17 Om till LHD

förordning

LHD är del den alkoholpolitik som har det övergripande syftet att

en av minska den totala alkoholkonsumtionen. Lagen ger uttryck för vissa grund-

läggande alkoholpolitiska principer och stadgar hur hanteringen av alkohol skall anordnas och handhas. I sin mâlsättningsparagraf anger lagen att försälj-

ningen skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste män förhindras. Lag,

förordning och myndighetsförfattning de tre regelnivåerna utgör tillsam-

- mans ett komplex som skall styra och vägleda myndigheter och företag. Kommissionen har i den föregående framställningen lämnat förslag till hur lagen bör utformad. Den behöver, kommissionen framhållit, i viss mån vara som fyllas ut med föreskrifter och förses med administrativa regler för att fungera på ett smidigt sätt. Förordningen om handel med drycker innehåller idag vissa regler för länsstyrelserna deras tillsyn, samarbetet med lokala myndigheter, underrättelom beslut och utfärdande bevis tillstånd. Där finns också regler för ser om av om tillståndshavare viss anmälningsplikt och skyldighet beträffande prislista. om I förordningen ges slutligen Socialstyrelsen vissa bemyndiganden och åligganden. Med hänsyn till bl.a. den kommunalisering av tillståndsprövningen som LHDLVM-utredningen har förslagit och till de förändringar i de materiella reglerna, såväl förenklingar som skärpningar, som kommissionen här har föreslagit behöver förordningen ses över.

Alkoholpolitiska kommissionens förslag 169

Detta betänkande tar framför allt sikte på servering av alkoholdrycker. Andra frågor om alkoholförsäljning tas upp i ett senare sammanhang. Skulle detta föranleda förslag till lagändringar, kan de även medföra förslag om ändringar i förordningen till lagen. Av författningsförslaget och allmänna motiven i kap. 5 framgår att kommissionen några punkter föreslår att ytterligare föreskrifter bör få ges av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen. Det rör bl.a. regler om att tillhandahålla alkoholfria drycker, bestämmelse om att anslå tillståndsbeviset pä väl synlig plats i serveringslokalen, utöva serveringsrätt i s.k. minibar på hotellrum samt om statistikrapportering, prissättning och annonsering. Rent praktiskt kan stadgandena i regeringens förordning och i myndighets-

föreskrifter samordnas så att Socialdepartementet efter överläggningar med

Socialstyrelsen kan välja att i vissa fall bygga ut förordningen och i andra fall välja att överlåta Socialstyrelsen att ge ut föreskrifter och allmänna råd. Som framgått i tidigare avsnitt förutsätter kommissionen att regeringen, liksom idag, ger Socialstyrelsen mandat att meddela verkställighetsföreskrifter till LHD, dvs. föreskrifter av administrativ karaktär för tillämpningen laav

gen. De avser t.ex. handläggningstider, remissförfarande och formerna för viss rapportering till tillståndsmyndigheten. För några av dessa frågor kan

lämpligen fastställas blanketter som kan underlätta en likformig hantering.

l förordningen bör ansvarsfördelning och samverkan mellan berörda myn-

digheter slås fast. Närmare regler om funktionsfördelnig och samarbete i den centrala och regionala tillsynen och uppföljningen bör med utgångsanges punkt i kommissionens förslag i avsnitt 5.16. Kommissionens uppdrag har varit att se över nuvarande lag och bl.a. föreslå

att en del regler slopas medan andra skärps för att de ett bättre sätt än nuvarande regler ska fylla ett alkoholpolitiskt syfte. Vid en total lagrevision kan

frågan tas upp om vissa regler idag finns i lagen behöver finnas där. som

Vissa av förfarandereglerna som berör myndigheternas tillämpning av lagen torde t.ex. med fördel kunna placeras i förordningen. Detsamma gäller detalj-

bestämmelser om olika typer av serveringstillstånd, om tillstândstider m.m. Härigenom skulle lagen kunna bli tydligare och inte behöva tyngas i onödan. Dessutom skulle smärre förändringar och anpassningar vid behov kunna göras enklare än genom en lagändring.

6 Specialmotivering

1 §

Ändringen är föranledd av Alkoholpolitiska kommissionens förslag att denna

lag inte längre skall omfatta alkoholfria drycker.

4 § Kommissionen har i den allmänna motiveringen

se avsnitt 5.2.5 föreslagit

att den särskilda regleringen av alkoholservering på flyg, tåg och båtar i inrikes trafik slopas. Förslaget innebär att servering spritdrycker på dessa av trafikmedel skall kunna tillåtas enligt samma regler som gäller för all amian alkoholservering. I överensstämmelse härmed bör servering av spritdrycker kunna ske även på tåg i internationell trafik. Till följd kommissionens av förslag om avskaffande av tillståndstvånget för servering av saknas anledning att låta undantagsbestämmelsen innefatta ölservering.

Ändringen i paragrafens andra stycke är av redaktionell natur.

5 §

Ändringen är en följd av förslaget om att slopa tillståndskravet för servering

av och detaljhandel med öl klass II.

7 § Begreppet trevnad är subjektivt och inbjuder till godtycke. Det bör utgå. Kommissionen anser nykterhet och ordning enligt APU:s definitioner täcker vad som avses. För utförligare motivering hänvisas till avsnitt 5.10.1.

13 § Paragrafen utgår med hänsyn till kommissionens förslag att lagstiftningen om inte längre skall omfatta regler för försäljning alkoholfria drycker. av

172 Specialmotivering

18 §

Angående skälen för den ändrade lydelsen hänvisas till specialmotiveringen

under 4

21 §

Ändringen är följd förslaget att slopa tillståndskravet för servering

en av om och detaljhandel med öl klass II. av

23 §

Denna paragraf reglerar vissa partihandelsregler för alkoholdrycker.

I andra stycket i lagens nuvarande lydelse anges att starköl får säljas bland till den har rätt att starköl. Detta innebär att även den som annat som servera

har fått ett tillfälligt serveringstillstånd kan inhandla starköl direkt från brygg-

eri med ibland avsevärda rabatter. Många slutna sällskap och tillfälliga har bildats just för detta ändamål. Med ändringen att försäljning arrangemang

starköl från tillverkare får ske endast till den har meddelats stadig-

av som

varande serveringstillstånd tas denna möjlighet bort och starköl från bryggeri får endast säljas till de vanliga restaurangerna. Detta var också lagstiftarens

ursprungliga mening.

Övriga ändringar är av redaktionell art.

24 §

Ändringen i första stycket är en följd av förslaget om att slopa tillståndskravet

för servering av och detaljhandel med klass II. Som tidigare framhållits är det angeläget att försäljningen av öl även i fort-

sättningen bedrivs med iakttagande av de grundläggande alkoholpolitiska principerna. Kravet på föreståndare vid varje partihandelsställe med försäljning av

öl, liksom för starköl, har därför behâllits. Bestämmelsen om föreståndare i andra stycket har emellertid formulerats något. Det föreskrivs liksom i om

motsvarande bestämmelse gäller för detaljhandel med nuvarande 32 §

som första stycket att det skall finnas eller flera personer som har hand om en tillsynen över försäljningen och som är lämpliga för uppgiften. I lämplighetskravet ligger bl.a. att varje föreståndare måste ha tillfredsställande kunskaper

på alkohollagstiftningens område. Någon myndighetsprövning i förväg före-

skrivs inte, lika lite i dag. Däremot kan sanktioner vidtas i efterhand om som försäljningen föranleder problem med nykterhet och ordning eller sker i strid

med lagens bestämmelser. Se 64 §

Specialmotivering 173

30 § Av Alkoholpolitiska kommissionens allmänna överväganden i avsnitt 5.8 framgår att tillståndsplikten för detaljhandel med klass föreslås slopas. I

stället gäller att vissa grundförutsåttningar måste vara uppfyllda för att detalj-

handel med öl skall vara tillåten. Den lydelsen paragrafen reglerar nya av

dessa förutsättningar.

31 och 33 §§ Paragraferna, som i sin nuvarande lydelse reglerar tillståndsgivningen för detaljhandel med öl och andra frågor beträffande sådan handel, upphävs. Se kommissionens allmänna motiveringar, avsnitt 5.8.

34 § För servering av spritdrycker, vin och starköl fordras särskilt tillstånd. Sådant tillstånd betecknas som serveringstillstånd, oavsett vilka rättigheter har som meddelats.

Ändringen av alkoholdrycker till spritdrycker, vin och starköl är föranledd

av kommissionens förslag om att slopa tillståndstvånget för servering öl

av klass II. Ett nytt andra stycke har tillkommit med kommissionens förslag till nya bestämmelser för när servering av öl klass får förekomma. Före tillkomsten av LHD gällde särskilda regler för servering militära mässar. Dessa upphörde att gälla 1977 med ett undantag; mässar ombord på örlogsfartyg. Någon särskild motivering varför dessa skulle undantas har inte lämnats. Kommissionen föreslår att undantagsregeln upphävs. De rent praktiska skäl som kan antas ligga bakom bestämmelsen om servering ombord på örlogsfartyg kan inte anses tillräckliga för att motivera en särreglering.

36 §

Ändringen i första stycket är föranledd av kommissionens förslag om att slopa

tillståndstvånget för servering av öl klass II. Kommissionen föreslår att ett tredje stycke införs i paragrafen. Det är otillfredsställande att personer med bristande lämplighet kan förvärva restauranger med serveringstillstånd utan att detta skall anmälas till tillståndsmyndigheten. Anrnälningsskyldighet bör inträffa när så väsentliga förändringar i ägarförhållandena har inträffat ägares andel uppgår till minst 50 % aktieatt en ny av eller bolagskapitalet. Denna anmälningsskyldighet omfattar övervägande en

majoritet av restaurangföretagen med serveringstillstånd. För bolagsbildningar

där två eller fler delägares andelar tillsammans uppgår till 50 % gäller som

tidigare att tillsynsmyndigheten får i sin allmänna övervakning att lagens

av bestämmelser efterlevs uppmärksamma eventuella förändringar ägarstruktuav

174 Specialmotivering

ren. Allmänt gäller också att serveringstillståndet kan återkallas enligt 64 § om de förutsättningar som gäller för tillståndet inte längre är för handen.

37 § I denna paragraf anges vilka olika typer av serveringstillstånd som kan ges. Servering av spritdrycker, vin och starköl anges i stället för alkoholdrycker på grund kommissionens förslag om att slopa tillståndstvånget vid serveav ring av och detaljhandel med öl klass II. Första stycket har också förändrats på så vis att punkt 3 i nuvarande lydelse om tillfälliga tillstånd i stället ingår i punkt 1 och 2. Anledningen är att samla de olika kategorierna för tillstånd till allmänheten under punkt l och motsvarande för slutna sällskap under punkt I punkt 2 har ordet klubb bytts ut mot företag, eftersom klubb och förening används synonymt. Ett företag kan också vara ett slutet sällskap.

I ett nytt andra stycke har tagits in en bestämmelse om trañkservering. Se

även specialmotivering till 38 § samt under allmänna överväganden punkt 5.2.5. Lydelsen i nuvarande andra stycke om att tillstånd enligt första stycket 1-2 gäller tills vidare behövs och utgår därför. I bestämmelserna om administrativa sanktioner framgår att tillstånd kan återkallas.

Ändringen om särskilda skäl för att begränsa tillståndets giltighet till viss tid

har tagits bort för att tillståndsmyndigheteni tveksamma fall skall kunna tillämpa förnyade tidsbegränsade tillstånd prövotider. Tillståndsmyndighetens möjligheter att förena serveringstillståndet med föreskrifter har lyfts över till denna paragraf från nuvarande 43

38 §

Ändringen i första stycket är föranledd av förslaget att slopa tillståndsplikten

vid servering av och detaljhandel med öl klass II. Paragrafens andra stycke upphävs till följd av kommissionens förslag om att slopa den särskilda regleringen av alkoholservering på flyg, tåg och båtar i inrikes trafik.

39 § Kommissionen föreslår att denna paragraf upphävs. Anledningen är att den särskilda restriktiviteten beträffande tillståndsgivning till serveringsställen på nöjes- och idrottsplatser egentligen har spelat ut sin roll. Tillståndsmyndigheten får vid tillståndsprövningen ta i beaktande de särskilda omständigheter som föreligger i det individuella fallet och vid behov förena tillståndet med föreskrifter om hur serveringen skall bedrivas. Kommunen kan t.ex. ange riktlinjer för tillståndsgivning i idrotts- och nöjesanläggningar i sitt alkoholpolitiska program. Närmare motiveringar har angivits i punkt 5.1.3.

Specialmotivering 175

40 § Denna paragraf reglerar kriterierna för tillståndsprövningen. Genomförs en kommunalisering av tillståndsprövningen enligt LHDLVMutredningens förslag kommer sannolikt det kommunala vetot att tas bort. Kommunen tvingas därmed noggrannt motivera skälen för ett eventuellt avslag ansökan om serveringstillstånd, eftersom alla beslut i fortsättningen kan överklagas till domstol. Även tillståndsgivningen inte förs över till komom munerna bör av rättsäkerhetsskäl en ordning införas där en kommun måste motivera avslag på ansökan om serveringstillstånd. Alkoholpolitiska kommissionen föreslår en delvis ny utfomming av denna

s.k. tillståndsparagraf. En precisering vad prövningen av ansökningar om serveringstillstånd syftar till, förutom bedömningen av sökandens och lokalens

lämplighet, är att kommunen i stället för den tidigare s.k. behovsprövningen skall bedöma riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter i och med

att ett serveringsställe etableras. Polismyndighetens yttrande om ordningsläget

i området för den tilltänkta etableringen och miljöförvaltningens bedömning av risken för att störningar uppkommer för närboende ges större tyngd i

tillståndsprövningen. Liksom i dag skall det vara möjligt för en kommun att förhindra restaurangetablering i särskilt känsliga områden, exempelvis i närhet av ungdomsgårdar, trafikleder, idrottsplatser, i områden med känd missbruksproblematik eller i utpräglade bostadsområden. Om antalet restauranger i ett

område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att påvisbara

alkoholpolitiska olägenheter är för handen ges kommunen som tillstånds-

myndighet rätt att vägra nya serveringstillstånd i detta område för att för-

hindra en överetablering. En individuell prövning måste dock ske i varje ansökan om serveringstillstånd. Det bör också framhållas att det enligt kommissionens förslag ställs högre krav sökanden som skall visa att han är lämplig att bedriva alkoholservering. Bevisbördan läggs alltså huvudsakligen på sökanden. Kommunerna kan t.ex. i alkoholpolitiska program precisera vilka kriterier kommunen avser att tillämpa vid prövningen av ansökningar serverings-

om tillstånd. Detta gäller oavsett kommun, skall yttra sig över om som nu an-

sökningar eller om tillståndsprövningen förs över till kommunerna. Tillstånds-

prövningen skall i denna del inriktas att förhindra uppkomsten av alkoholpolitiska olägenheter. En individuell prövning måste dock alltid ske i det enskilda fallet. Ett avslag på en ansökan om tillstånd måste också motiveras antingen med hänvisning till sökanden eller serveringsstället eller med hänsyn

till risken för att alkoholpolitiska olägenheter uppstår den tilltänkta

genom serveringen. Kommunens bedömning i fråga om den lokala alkoholpolitiska situationen måste i stor utsträckning bli utslagsgivande och kan inte frångås utan vägande skäl.

176 Specialmotivering

Ibland ingår svåra avvägningar vid tillstândsprövningen där olika intressen ställs mot varandra. I detta sammanhang betonar kommissionen att alkohollagstiftningen har tillkommit för att begränsa alkoholens skadeverkningar och är i första hand skyddslagstiftning. I de fall alkoholpolitiska hänsyn ställs en

mot företagsekonomiska eller näringspolitiska skall de alkoholpolitiska hän-

ha företräde det skulle innebära nackdelar för de företagsekosynen även om nomiska intressena.

41 § I paragrafen finns bestämmelser om att lagad mat skall tillhandahållas vid servering spritdrycker, vin och starköl. Tillsammans med 40 § regleras av härmed de grundläggande förutsättningarna för att kunna få ett serveringstillstånd. Nuvarande bestämmelse att matserveringen skall utgöra en betydande del om rörelsen utgår. Den ersätts med krav om att det skall finnas ett välutrustat av

restaurangkök, också skall användas. Lagad mat skall finnas att tillgå

som under hela serveringstiden. I drinkbarer och på sen kvällstid behöver dock

inte matutbudet vara lika varierat och komplett som i övrigt. Av kommissionens allmänna motiveringar under punkt 5.3 framgår att lagad

mat skall tillhandahållas på begäran under hela den tid som servering av sprit-

drycker, vin och starköl pågår. Ett serveringstillstånd till allmänheten förut-

sätter att serveringsstället erbjuder sina gäster ett varierat och komplett utbud maträtter. Lokalerna skall ha en sådan utformning och vara utrustade på så av sätt att matservering kan ske. Höga krav måste därför ställas på lokaler, inklusive köksutrustning. Bland annat skall serveringsstället vara godkänt för allsidig matlagning. Detta innebär att lokalen åtminstone måste vara godkänd miljöförvaltningen enligt 22 § livsmedelslagen eller 16 resp. 37 § livsav medelsförordningen. För servering till slutna sällskap eller vid enstaka tillfälle får tillståndsmyndigheten ställa något lägre krav avseende köksutrustningen. Även för dessa tillståndskategorier gäller dock att lagad mat måste tillhandahållas. Vid tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten skall matutbudet dessutom vara varierat.

Ett tredje stycke har lagts till i paragrafen för att tillståndsmyndigheten skall

kunna medge servering vin, starköl och öl under paus i teatrar och konav sertlokaler. Där behövs således inte något kök eller någon matservering. I det fjärde stycket regleras att hotell med serveringstillstånd får inrätta s.k. minibarer. I den allmänna motiveringen har redovisats motiv och villkor för detta. Det ankommer på Socialstyrelsen att ange närmare bestämmelser för serveringens bedrivande.

Specialmotivering 177

42 §

Den särskilda bestämmelsen drinkbarstillstånd utgår ur paragrafen. Enligt

om kommissionens mening skall frågor gäller drinkbar inte behöva bli föresom

mål för särskilda beslut tillstândsmyndigheten. Däremot behålles kravet på

av

särskilt för ombyggnad serveringsställe samt att drinkbar medgivande av en-

får utgöra mindre väsentlig del rörelsen och skall vara inrättad i dast en av nära anslutning till matsal.

43 §

Tillståndsmyndighetens möjligheter att förena serveringstillståndet med före-

skrifter har inarbetats i 37 § andra stycket. Nuvarande 43 § utgår.

44 §

Särskild myndighetsprövning föreståndare och ersättare slopas och ersätts

av

med tillståndshavaren åläggs att själv utse serveringsansvarig personal.

att

skall anmälas till tillstândsmyndigheten och skyldighet före-

Dessa personer

ligger också för tillståndshavaren att anmäla förändringar vid personalbyte.

Alkoholservering får inte förekomma tillståndshavaren eller utsedd, och om

serveringsansvarig personal inte är närvarande serveringsstälrapporterad,

let. Andra stycket kvarstår med smärre förändring för att framhålla att serveen

ringsansvarig personal skall vara lämplig för uppgiften. Ett fjärde stycke har lagts till och motsvarar andra stycket i nuvarande 45 Vid bedrivande serveringsrörelse för spritdrycker, vin och starköl får en-

av anlitas anställd tillståndshavaren. Kommissionen före-

dast personal som är av slår ingen ändring detta, däremot har undantag införts för restaurangskolor

av

även bedriver restaurangrörelse med serveringstillstånd. På dessa restau-

som

ingår alkoholservering som ett led i utbildningen.

ranger

45 §

Paragrafen utgår. Dessa bestämmelser har i stället arbetats in i 44

46 §

Paragrafen reglerar den tid spritdrycker, vin och starköl får serveras.

som serveringen får påbörjas tidigast klockan 11.00 och bör avslutas senast klock- 01.00. Tillståndsmyndigheten får dock i det enskilda fallet förordna om an

förlängd serveringstid, dock längst till klockan 03.00. Tillståndsmyndigheten får fritt besluta serveringstider inom den angivna ramen. Härvid skall

om

dock polismyndighetens yttrande ordningsläget på platsen och miljöför-

om

valtningens yttrande risken för störningar till närboende vara vägledande

om

178 Specialmotivering

för beslutet. Sena sluttider skall restriktivt. Se även kommissionens allges männa överväganden i avsnitt 5.7.

Kommissionen föreslår att bestämmelsen viss stängningstid behålls och

om att denna tid fortfarande skall vara 30 minuter. Bestämmelsen har inarbetats i denna paragraf.

Hotellrum med minibarer har undantagits från bestämmelserna

i denna paragraf.

47 §

Bestämmelsen om stängningstid gäller oförändrat, har förts över till 46 §

men

tredje stycket. Nuvarande 47 § kan därmed utgå.

48 §

Bestämmelsen om att lagad mat skall finnas att tillgå under hela serverings-

tiden har inarbetats i 41 § i stället för att utgöra paragraf. Nuvarande en egen 48 § slopas.

50 §

Under de allmänna övervägandena i avsnitt 5.13.5 framgår att kommissionen inte föreslår någon ändring denna bestämmelse. Däremot uppdrages

av

Socialstyrelsen att ändra gällande allmänna råd prissättning alkohol-

om av

drycker på restaurang. Ett särskilt tillägg regler för s.k. Happy Hours bör

om också införas i de allmärma råden.

NY §

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår paragraf införs i lagstift-

att en ny

ningen med placering efter nuvarande 50 Paragrafen att restauranger-

anger

na skall tillämpa särskild måttfullhet när alkoholdrycker används t.ex. i

annonser i dagspressen, direktreklam, radioreklam, etc. Det får ankomma på

Socialstyrelsen att i samråd med Konsumentverket i allmänna råd riktlin-

ange jer i enlighet med paragrafens innebörd.

51 § Bestämmelsen utgår. Skälen härför redovisas i kommissionens allmänna moti-

veringar angående lokalprövningen i avsnitt 5.1.5 och angående mathållningen

i avsnitt 5.3.

52 §

Bestämmelsen om förbud mot s.k. självservering spritdrycker, vin och

av

starköl upphävs. Skälen härför har redovisats under avsnitt 5.6.

Specialmotivering 179

54 §

Regeln är i första hand motiverad för att inte Systembolagets detaljhandels-

monopol skall kunna kringgås. Som följd av kommissionens förslag att en

tillstândsplikten för försäljning klass skall upphävas har lydelsen i

av

bör också möjligt för restaurangrörelse att i paragrafen ändrats. Det vara en

vissa fall kunna sälja öl klass på annat sätt än genom servering. En sådan försäljning kan bli aktuell för pizzarestauranger och liknande, som säljer mat för avhämtning. Bestämmelsen gäller inte för hotellrum med minibar.

56 §

Det s.k. och förtäringsförbudet gäller inte för hotellrum med eller

förvarings-

minibarer. Ovriga ändringar är redaktionell art. utan av

57-62 §§ hänvisas till LHDLVM-utredningens betänkande

För specialmotiveringar Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården SOU 1993:31. Lagförslagen är hämtade från denna utredning och presenteras här endast för kännedom. De bör i vissa delar till kommissionens för-

anpassas

slag, när det gäller öl klass och vilken myndighet som bör besluta om

t.ex. sanktioner.

63 §

Den lydelsen i första stycket är föranledd förslaget att slopa tillstånds-

nya av

tvånget beträffande handel med öl klass och prövningen av föreståndares

lämplighet. andra stycke har införts i paragrafen med bestämmelser om

Ett nytt nya

förfarandet vid konkurser. Om innehavare serveringstillstånd försätts i

av

konkurs skall serveringstillståndet upphöra att gälla. En konkursförvaltare

skall dock ha möjlighet att ansöka att driva rörelsen vidare med möjlighet om

bibehålla eller återfå serveringstillständet. En sådan ansökan skall behand-

att

tillståndsmyndigheten med förtur. En rimlig handläggningstid för denna

las av typ ärenden är längst en vecka. av

64 §

Paragrafen reglerar länsstyrelsens möjligheter att tillgripa administrativa sanktioner i de fall olägenheter har uppstått med servering spritdrycker, vin och

av starköl.

Den ändrade lydelsen i första stycket är föranledd förslag om dels att

av

tillståndstvânget vid servering och detaljhandel med klass II, dels

slopa av

180 Specialmotivering

att alkoholservering skall ske med återhållsamhet, dels att länsstyrelsen i förslag om ändring 58 § inte längre skall tillståndsmyndighet

av vara samt dels vilken sanktion som i första hand bör komma ifråga. För närmare en redogörelse för vilken typ sanktion bör tillgripas hänvisas till Alkoholav som

politiska kommissionens allmänna motiveringar administrativa sanktioner,

om avsnitt 5.10. Suspension bör gälla för längre tid än en månad.

Ändringen i andra stycket hänför sig också till förslaget att slopa till-

om

ståndstvânget för detaljhandel med öl. Tredje stycket i nuvarande lydelse utgår med hänvisning till förslaget

om att slopa godkännande föreståndare och ersättare. av Partihandel med öl skall fortfarande tillstándsbunden, och vara i ett nytt

tredje stycke framgår att bestämmelserna i 64 § även gäller i tillämpliga delar

för partihandeln.

Bestämmelserna i fjärde stycket avser främst trafikservering och servering

på örlogsfartyg.

I femte stycket i föreslagen lydelse har tagits in bestämmelse läns-

en om att

styrelsen skall ta upp frågor om eventuell sanktion den kommun, där

om ser-

veringsstället är beläget, begär det.

65 §

I denna paragraf regleras länsstyrelsens möjligheter att förbjuda fortsatt

serve-

ring av och detaljhandel med klass II. Kommissionen har i avsnitt 5.8 föreslagit att tillståndsplikten för försäljning öl skall slopas. Förslag förbud

av om

mot fortsatt försäljning har tillkommit för att möjlighet att förbjuda fortsatt

ge servering av eller detaljhandel med öl ifall problem har uppstått med nykterhet och ordning eller ifall bestämmelserna i lagen i övrigt följs. Särskilt

avses här bestämmelserna i ll Förbud den fysisk eller juri-

avser person, disk, som bedriver verksamheten. Olämplig verksamhet i viss lokal eller annat avgränsat utrymme kan förhindras med särskild föreskrift.

I första stycket har förbudet mot försäljning alkoholfria drycker utmönst-

av rats. Denna sanktion har tidigare motiverats med att illegala alkoholserve-

ringar också serverar alkoholfria drycker. Problem med illegal alkoholservering får i stället beivras med straffrättsliga påföljder, 72

se

Ändringen i andra stycket är följd att länsstyrelsen i förslag änd-

en av om

ring av 58 § inte längre skall tillståndsmyndighet.

vara

I tredje stycket i föreslagen lydelse har tagits in bestämmelse att länssty-

om

relsen skall ta upp frågor om eventuell sanktion kommun, där serverings-

om

eller detaljhandelsstället är beläget, begär det. Ett förbud mot servering av eller detaljhandel med öl bör tidsbegränsat.

vara

En rimlig längsta förbudstid är tre år.

Specialmotivering 181

68 § ändrade lydelsen är föranledd dels förslaget enligt 57 och 58 §§ att Den av

tillstândsgivningen skall flyttas över från länsstyrelsen till kommunen och dels

LHDLVM-utredningens förslag att ändra instansordningen från karmnarav till länsrätten. Se även LHDLVM-utredningens betänkande Kommunerrätten

roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården SOU 1993:31.

nas Ett andra stycke har införts för att närboende skall tillförsäkras övernytt klagningsrätt.

tredje stadgar länsstyrelsen får överklaga ett kommunalt till- Det stycket att

stândsbeslut.

Kommissionen hänvisar till avsnitt 5.12 Överklagande för närmare motive-

ring till de två nya styckena.

69 § Huvudansvaret för den direkta tillsynen skall enligt LHDLVM-utredningens

förslag flyttas från länsstyrelsen till kommunen. Här nedan följer den special-

motivering LHDLVM-utredningen anfört i sitt betänkande Kommunersom roll alkoholområdet och inom missbrukarvården SOU 1993:31.

nas på Paragrafen reglerar tillsynen enligt lagen. De ändringar som föreslås är i huvudsak följd kommunen föreslås bli tillståndsmyndigheti stället för

en av att

som tidigare länsstyrelsen. Liksom tidigare både länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter ha

avses tillsynsansvar. Det kommunala tillsynsansvaret hittills legat på socialett som

nämnden, bör i konsekvens med att kommunen föreslås själv kunna besluta om tillståndsgivningen enligt LHD, i fortsättningen inte ha organisationen av denna begränsning utan kommunen som sådan.

avse följer förslaget länsstyrelsens tillsyn bör ett delvis annat inne- Det av att

håll tidigare. Sålunda bör det i första hand vara tillständsmyndigheten,

än

dvs. kommunen, sköter den löpande övervakningen av att de personer

som

tillstånd sköter sin verksamhet på det sätt förutsätts. Länsstyrelsom fått som tillsyn bör i gengäld kunna inriktas mot vägledning och stöd till

sens mera

kommunerna i deras uppgifter och till att övervaka att rättstillämpning och

ärendehandläggning sker på ett sätt står i överensstämmelse med LHD. som

kunna länsstyrelsen pä grund anmälan

Det senare bör även innefatta att - av

initiativ gör inspektioner eller andra kontroller i enskilda eller på eget ärenden. Länsstyrelsen har också större möjligheter än kommunerna och de

lokala generellt följa lagens tillämpning och kan polismyndigheterna att mera principiellt viktiga rättsfall eller kommande

utan dröjsmål informera om ex.

ändrade rollfördelningen i fråga tillsynen bör markeregeländringar. Den om

ras i lagtexten.

tillsyn bör inriktas på uppföljning och utvärdering verk- Socialstyrelsens av samheten på vid behov aktualisera frågan om eventuella lagändringar

samt att

182 Specialmotivering

eller andra åtgärder kan påkalladefrán statsmakternas sida. Självsom anses

fallet åvilar det också socialstyrelsen att genom allmänna råd sprida informa-

tion om lagens tillämpning och verka för enhetlig en rättstillämpning. Alkoholpolitiska kommissionen hänvisar dessutom till kommissionens allmänna överväganden om tillsynsverksamheten, punkt 5.9.4, där det bl.a. framgår att särskilda resurser behöver avsättas för tillsynen, bl.a. för beatt vaka att alkoholservering inte leder till alkoholpolitiska olägenheter eller stör ordningen samt för att bevaka tillståndshavarnas ekonomiska skötsamhet. En bestämmelse rapporteringsskyldighet till länsstyrelsen har tagits in om för att länsstyrelsen skall kunna fullgöra sin åligganden enligt 64 Det framgår av punkt 5.8.2 att tillsynen över detaljhandel med och servering av öl klass är eftersatt. Under punkt 5.8.3 redovisas kommissionens förslag till nya regler för ölförsäljning. Kommissionen betonar särskilt att tillsynsskyldigheten även omfattar ölförsäljningen.

72 § Denna paragraf reglerar straffbestämmelser för olovlig försäljning alkoav holdrycker. Olovlig servering kan även uppkomma medgivet serveringsom tillstånd överskrids. Någon ändring de kommentarer Socialstyrelsen av som har utfärdat i Bestämmelser rörande handel med drycker föreslås inte, med undantag av de följdändringar kommissionens förslag slopande tillom av ståndstvâng för öl klass för med sig. I tredje stycket i föreslagen lydelse införs straffansvar för fastighetsägare eller hyresvärdar som upplåter lokal till illegal utskänkning. Därmed får polisoch åklagarmyndigheter bättre möjligheter olaglig spritklubbsverkatt stoppa samhet.

76 §

Alkoholdrycker i första stycket inbegriper även öl klass II. Ändringen

av lydelsen i andra stycket är föranledd kommissionens förslag av om att möjligheten till förbud mot försäljning alkoholfria drycker av ersätts med möjlighet till förbud mot försäljning öl klass II. av

och 80 §§ Andringen av lydelsen är föranledd av kommissionens förslag att slopa om möjligheten till förbud mot försäljning alkoholfria drycker. av

och

Reservationer

särskilt

yttrande

Ingrid Andersson och Sverre Palm s Reservation av ledamöterna s

LHDLVM-utredningen har i frågan arbetsfördelningen mellan länsstyrel-

om och kommunerna anfört att det finns ett naturligt samband mellan tillserna

tillsynen och återkallelsema. De vilar på förutsättstândsprövningen, samma ningar och varandra stöd. Tillståndsmyndigheten vet vad som uppgivits i

ger

samband med tillståndsbeslutet och vad som särskilt behöver uppmärksammas

tillsynen. Vad framkommit vid tillsynen är viktig information både vid som för bedömningen tillståndsansökningar och för att bedöma om förutav nya sättningarna för ett tidigare lämnat tillstånd brister eller har ändrats. Det är också angeläget det sker konsekvent bedömning i samtliga dessa avseenatt en

den så inte tillståndshavare, följer tillståndsmyndigheten angivna

att som av

villkor, riskerar att råka ut för ingripanden från en annan myndighet med en uppfattning i frågor. LHDLVM-utredningen belyste sitt resone-

axman samma

med ett extremt exempel på möjliga konsekvenser av en uppdelning av

mang

funktionema. Med uppdelning skulle det kunna inträffa att kommunen först

en beviljar tillstånd länsstyrelsen sedan omedelbart återkallar grund av ett som bedömning vad LHD kräver. en annan av

LHDLVM-utredningen såg det principiellt viktigt att hålla samman de

som

funktionerna tillståndsgivning, löpande tillsyn och återkallelse m.m. av

tre

tillstånd hos och ansvariga myndighet. En sammanhållen hantering

en samma

också Alkoholhandelsutredningens principiella ståndpunkt som emellertid

var

frångicks med hänvisning till att bara de större kommunerna skulle kunna

klara av denna ärendetyp. Flera utredningar sedan LHD:s tillkomst har således behandlat frågan om hur handläggningen LHD-ärenden skall vara fördelad på olika mynav digheter. Utredningarna har hittills inte resulterat i någon förändring i den

ursprungliga organisationen utan handläggningen tillståndsprövning, direkt

av tillsyn och sanktioner har hållits samman hos en myndighet.

Vid uppdelad hantering LHD-frågoma på kommuner och länsstyrelser

en av är det i sista hand länsstyrelsen har för att tillrättaföra försumliga som ansvar tillståndshavare med inskränkande föreskrifter eller återkallelse av tillståndet

184 Reservationer och särskilt yttrande

helt eller delvis. Detta kan enligt kommissionens mening innebära risk en att tillståndsprövning och tillsyn från kommunens sida sköts med mindre allvar än vid en sammanhållen handläggning då kommunen får det samlade ansvaret. Ett sanktionsbeslut är dessutom ofta slutpunkten i där rättelse inte en process kunnat åstadkommas på frivillig väg och således mycket nära kopplat till tillsynsverksamheten. Det organ som skall sköta den direkta tillsynen bör också själv disponera över sanktionsmöjligheterna. Med ett samlat ökar tillansvar synsmyndighetens trovärdighet i diskussionerna med misskötsamma rättighetshavare. Vidare undviks dubbelarbete hos myndigheterna. Vi finner i likhet med LHDLVM-utredningen att principiella skäl talar för att de tre funktionerna bör hållas hos och myndighet, liksamman en samma som fallet är idag. Av den tidigare intagna ståndpunkten för tillatt ansvaret ståndsprövningen och den direkta tillsynen bör flyttas till kommunen följer att även ansvaret för de administrativa ingripandena bör handläggas på kommunal nivå. Man kan inte bortse från risken att kommuner ibland kan ha dubbla intressen i dessa frågor t.ex. att man låter sysselsättningsaspekter eller turisthänsyn ta över LHD:s delvis stränga krav på tillstånd eller att kommunen själv på ett eller annat sätt har intressen i restaurangbranschen. Det är länsstyrelsernas sak att i tillsynen vägleda kommunen och bevaka de intressen som LHD ger uttryck för. Som tidigare framhållits kräver hanteringen sanktionsbeslut kompetens av både vad gäller LHD och allmän förvaltningsrätt för att garantera rättssäkerheten. Ärendena skall, andra som förvaltningsärenden, självklart handläggas med saklighet och opartiskhet. Det finns inga principiella skäl talar emot att kompetensen skulle kunna som skapas i kommunerna eller att ärendena skulle kunna hanteras på korrekt ett vis. I likhet med Alkoholhandelsutredningen bedömer vi att större kommuner kan hantera dessa ärenden på ett tillfredsställande sätt redan i dagens läge. Alkoholhandelsutredningen hade betänkligheter mot en kommunaliserng med hänvisning till att de mindre kommunerna inte är lika väl rustade. Detta torde kunna avhjälpas på det sätt LHDLVM-utredningen föreslagit. Kommusom nernas kompetens bör kunna byggas successivt. Under övergångstid upp en skall, enligt utredningens förslag, kommunen höra länsstyrelsen innan den fattar beslut om permanent serveringstillstånd och återkallelse eller beom gränsning av tillstånd. Länsstyrelserna bör även under övergångstiden utöva en intensifierad tillsyn till stöd för kommunerna. Förutom att kompetensen byggs upp i kommunerna tas länsstyrelsernas erfarenheter på området tillvara. Genom att länsstyrelserna blir avlastade ärendehandläggning skapas förutsättningar för länsstyrelsens tillsynsroll. Totalt sett kommer därmed tillsynen nya enligt LHD att utökas jämfört med idag.

Reservationer och särskilt yttrande 185

Sammanfattningsvis anser vi att tillståndsprövning, direkttillsyn och sank-

tionsbeslut bör hållas hos en och samma myndighet, nämligen kom-

samman Länsstyrelsen skall ha tillsyn över den kommunala handläggningen munen. samt medverka till att bygga upp den kommunala kompetensen.

Reservation ledamöterna Karin Israelsson c, Bert Inge Karlsson kds och

av

Owe Larsson v

Alkoholservering i hotellrum Med vissa avsteg från LHD:s bestämmelser har enligt praxis serveringsrätt i begränsad omfattning medgivits för hotellrum. Vanligen har det rört sig om öl klass II. Även starkare drycker har kunnat förekomma, det har då främst men

varit fråga speciella rum eller sviter. Tillstånd har dock även medgivits till

om

samtliga hotellrum på några hotell. Hotellets personal har svarat för serveringoch därvid haft att tillämpa serveringsregler rörande åldersgränser, serve-

en ringstider, förbud mot servering till berusade etc. Detta har gett tillståndshavaren relativt god möjlighet att utöva serveringsrätten i överensstämen melse med lagen. Det har även stämt överens med principen om återhållsam servering.

Tillståndsmyndigheten har således i praxis möjlighet att tillgodose ett even-

tuellt behov servering i hotellrum genom att i tillståndsbeviset ange att av servering av alkoholdrycker även får ske i särskilt angivna hotellrum eller, tillståndsmyndigheten så bedömer, i samtliga hotellrum. om

.Självservering från minibarer

Minibar nämns inte i LHD utan är ett allmänt begrepp. Vanligen avses ett

kylskåp är uppställt i hotellrum för gästernas egen service och som inne-

som håller olika slags drycker. Utomlands är det mycket vanligt att dessa kylskåp även innehåller alkoholdrycker. Med avsteg från LHD:s bestämmelser har alkoholservering, som nämnts, i begränsad omfattning medgivits i hotellrum. Det har då varit fråga speciella rum eller sviter, där hotellpersonal svarat om för serveringen. Länsstyrelserna har ända till år 1992 avslagit alla ansökningar om tillstånd för hotell att sälja alkoholdrycker från minibarer. Anledningen är att länsstyrelserna funnit att en sådan ordning har stått i strid med flera av bestämmelserna i LHD;

Vid servering av spritdrycker, vin och starköl skall lagad mat alltid finnas att tillgå.

186 Reservationer och särskilt yttrande

Det är inte tillåtet att medföra andra alkoholdrycker än de - som som serveras i enlighet med tillståndet. Hotellgästema skulle därför inte tillåtas ha

med egen alkoholdryck till hotellrummet i fortsättningen, tillstånd till

om minibarer medgavs.

Ingen får medföra alkoholdrycker från ett serveringsställe. Hur skall detta

-

kunna kontrolleras

Servering får inte ske till personer som kan antas inte ha fyllt 18 år och inte heller till den som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel. Också svårt att kontrollera. Servering av spritdrycker, vin och starköl får endast inom angiven - serveras serveringstid. Förutsätter exempelvis tidsinställda lås på minibarema. Serveringsstället skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens -

utgång. l

Ytterligare en komplikation i sammanhanget är att det är högst betänkligt att

personer med alkoholproblem automatisk skall behöva utsättas för frestelsen med minibarer varje gång de in på hotell. Även föräldrar kan motsätta sig tar att deras barn skall ha tillgång till alkohol på hotellrummet. Barn och ungdom skall inte ha tillgång till alkoholdrycker. År 1991 överklagade hotell i Stockholm avslagsbeslut ett ett från länsstyrelsen angående minibarer. I dom 1991-11-21 biföll kammarrätten i Stockholm

överklagandet och medgav att bolagets serveringstillstånd av den 28 januari

1987 utvidgas att gälla samtliga hotellrum. Kammarrätten vidare att angav länsstyrelsen hade att meddela de ytterligare föreskrifter för serveringens bedrivande som föranleds av kammarrättens beslut. Kammarrättens beslut har

tolkats så att det tidigare förbudet mot minibarer därmed upphävdes i det

aktuella fallet. Därefter har länsstyrelserna i Göteborg och Stockholm bifallit ansökningar om inrättande av minibarer i andra hotell. Alkoholpolitiska kommissionen anser emellertid att övervägande skäl talar mot att alkoholservering från s.k. minibarer tillåts. Ett förbud mot denna serveringsform bör införas i lagstiftningen.

Öz klass 11

Detaljhandel eller servering av öl klass skall ske enligt nuvarande regler. I kommissionens uppdrag framhålls att vi skall finna vägar att förverkliga de

alkoholpolitiska målen att minska den totala alkoholkonsumtionen och att be-

gränsa alkoholens skadeverkningar. Detta mål uppnås klass komom mer att kunna försäljas och serveras på betydligt flera ställen än för närvarande. Med ett bibehållande av den s.k. tillståndsplikten samtidigt möjlighet att ges

meddela de föreskrifter som rör servering och försäljning av öl klass II. Att

denna hantering idag uppgår till 10 % av den arbetstid handläggarna som

Reservationer och särskilt yttrande 187

avsätter för tillståndsärenden är inte tillräckligt skäl för att utmönstra detta

förfaringssätt. Vi anser att man genom ett bibehållande av nuvarande bestämmelser underlättar för företag som söker dessa tillstånd att få adekvat information innan verksamheten påbörjas. Man kan då inte anföra att man grund av dålig kärmedom av gällande regler avstått att följa dessa. Majoritetens förslag innebär en administrativ omväg för att klara den kontroll som majoriteten föreslår skall ske. Detta kan lätt leda till att man avstår från den kontroll som är nödvändig för att tillförsäkra sig att gällande regler rörande servering och försäljning till minderåriga efterlevs. De föreslagna följdändringarna i lagtexten behöver med vårt förslag ske, utan nuvarande benämningar kvarstår rörande benämning av drycker och alkoholdrycker. Skulle majoritetens förslag komma att genomföras måste stor vikt läggas vid

att regler rörande serverings- och försäljningsställen kan inrättas med mini-

mal matservering och försäljning av livsmedel.

Reservation av ledamoten Peter Kling nyd

Betänkandet innehåller en översyn och förslag till ändringar i lagen om handel med drycker LHD. Jag har vissa invändningar mot förslagen.

Godkänt restaurangkök och att lagad mat måste tillhandahållas skall inte behövas för att få tillstånd till alkoholservering Jag delar inte majoritetens uppfattning om att den svenska modellen med ett samband mellan mat- och alkoholservering skall finnas kvar. Sambandet bör helt utmönstras ur lagstiftningen. Detta innebär att det inte heller behöver ställas några krav på godkänt restaurangkök och att lagad mat tillhandahålls. Ett syfte med den förda alkoholpolitiken är att förhindra etablering av ställen som enbart är inriktade servering av alkoholdrycker samt alkoholservering i samband med enklare förtäring. Jag delar majoritetens uppfattning att alkoholpolitiken kan fungera som ett branschskydd och att de alkoholpolitiska målen därigenom getts en förhandsrätt medan målen om fri konkurrens fått stå tillbaka. Till skillnad från majoriteten anser jag emellertid att den fria konkurrensen måste få spela en mera framträdande roll även inom det alkoholpolitiska området. Jag ställer mig alltså inte bakom majoritetens principiella syn på att matservering fortfarande skall vara ett krav för att kunna få ett serveringstillstånd. Jag är överens med majoriteten om att den nuvarande ordningen med matandelskrav inte är bra, med detta behöver nödvändigtvis inte leda till att man väljer en lösning som går för långt andra hållet och som dessutom inne-

188 Reservationer och särskilt yttrande

fattar ett förfarande som tveklöst inrymmer påtagliga risker för godtycke och

rättsförluster. För allmänheten måste regleringen och proceduren framstå som mer eller mindre förrnyndaraktig, onödigt byråkratisk och kanske till och med

obegriplig.

Tillåt etablering av rena drinkbarer

Förändringen i fråga om själjservering och drinkbarer är vällovlig men går inte tillräckligt långt. Varför skulle inte rena drinkbarer kunna få etableras

Den föreslagna restriktionenmot allt för dominerande drinkbarer är svånnotiverad och leder till uppenbara tillämpningsproblem. Det saknas därför anledning att behålla en regel som säger att drinkbaren skall utgöra en mindre del

av restaurangrörelsen. Jag kan inte heller se något bärande skäl till att förhindra uppkomsten av renodlade cocktailbarer eller liknande helt dryckesinriktade serveringsställen.

Ta bort begränsningen i fråga om alkoholservering på teatrar

Pausserveringen för teatrar och konsertlokaler bör också kunna innefatta till-

stånd att servera spritdrycker. Den föreslagna begränsningen förefaller alltför restriktiv med hänsyn till den korta tid som i praktiken står till buds för eventuell alkoholförtäring. Begränsningen saknar något egentligt alkoholpolitiskt

syfte.

Friare etablering av minibarer på hotell

Minibarer bör få etableras även i hotell som inte har serveringstillstånd. Det

saknas anledning att upprättahålla sambandet mellan alkoholservering och mathållning. Lagförslaget om alkoholfria dryckesalternativ skall inte behövas för minibarer.

Lokalprövningsregeln måste begränsas

Med hänsyn till min grundinställning anser jag att sådana krav inte heller bör ställas på lokalen som innebär att den skall lämpa sig för en restaurang. Prövningen av lokalens tjänlighet bör alltså kunna begränsas och förenklas. Rena drinkbarer måste få etableras. Reglerna om matservering och att drinkbarer endast skall vara en mindre väsentlig del av restaurangen måste, som tidigare framgått, avvisas.

Reservationer och särskilt yttrande 189

Ta bort stängningstidsregeln

Bestämmelsen i 47 § LHD att serveringsstället skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång bör upphävas. De skäl som majoriteten

anför är inte tillräckliga för att behålla regeln.

Friare servering av öl klass II Jag vänder mig mot majoritetens förslag om att införa en lagregel som innebär att öl klass får serveras endast i godkänd livsmedelslokal och i samband med matservering. Tillståndsprövningen föreslås tas bort i fråga om detaljhandel med öl. Detta

innebär dock inte i praktiken någon förändring, eftersom det alltjämt blir en

faktisk begränsning som innebär att försäljning endast får ske i godkänd livsmedelslokal där försäljning av matvaror bedrivs. Syftet med detta är att förhindra att videobutiker, kiosker, m.fl., kan bedriva ölförsäljning. Enligt min

uppfattning bör det inte finnas någon inskränkning på det föreslagits.

sätt som

Reglerna för tillfällig servering till allmänheten bör inte stramas upp

Ansökningar om tillfälligt serveringstillstånd har ökat kraftigt på senare år.

Ökningen består till betydande del av festivaler av olika slag, t.ex. Stockholm

Water Festival. Det saknas skäl till uppstrarnning av ansökningsförfarandet

såsom majoriteten föreslagit. Ökningen i sig kan knappast utgöra tillräcklig

anledning. Krav på varierat matutbud bör lika lite som för permanenta till-

stånd i allmänhet ställas vid tillfälligt serveringstillstånd. Dessutom bör den

som får tillstånd ges automatisk rätt att köpa starköl direkt från bryggeri.

Behåll rätten till inköp av starköl från bryggeri

Jag vänder mig mot det föreslagna avskaffandet av rätten till inköp av starköl

direkt från bryggeri och menar att den inte bör genomföras. De skäl som anförts för att inte ge den som har tillstånd för tillfällig servering till allmänheten eller slutna sällskap att handla starköl direkt från bryggeriet saknar alko-

holpolitisk relevans och självfallet bör inköpsrätten inte endast förbehållas de

egentliga restaurangmiljöerna, vilket majoriteten föreslår. Det finns således inte något behov av tillägget till 23 § andra stycket LHD.

Ta bort regeln om prövotider Möjligheten att ge tillstånd med prövotid bör mönstras ut ur lagstiftningen. Något egentligt behov av tillstånd med prövotid finns inte längre. Sista stycket i 37 § LHD bör därför kunna tas bort.

190 Reservationer och särskilt yttrande

Ett serveringstillstånd skall i princip gälla alla dryckesslag utan

begränsning Ett serveringstillstånd skall gälla för såväl spritdrycker som vin och starköl och skall alltså inte få begränsas till en eller två av dessa drycker. Begränsningen i 38 § LHD bör därför tas bort. De skäl som anförs för begränsningen

är enligt min uppfattning motsägelsefulla och saknar alkoholpolitisk bärkraft.

Ingen ytterligare inskräkning av restaurangernas annonsering Konsumenten måste för att kunna utöva sin makt som just konsument få till-

gång till relevant information för att kunna göra sitt val. Den konsument som anser att priset en alkoholhaltig dryck är relevant måste på enkelt sätt

kunna få den informationen utan hinder av lagstiftning. På motsvarande sätt måste näringsidkaren äga rätt att lämna sådan relevant information till konsumenten, dvs. den information som konsumenterna kan tänkas efterfråga. Detta

är också viktigt för att upprätthålla en fri konkurrens. Mot denna bakgrund

fimis det ingen anledning att inte medge prisinformation enbart om alkoholdryckerna. Jag är helt främmande för tanken att prisinformationen endast skall ta sikte på att ange restaurangernas allmänna prisnivå. Jag avvisar således förslaget om att införa en lagbestämmelse som innebär att särskild måttfullhet

skall iakttas när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker i restaurangernas annonsering. Den föreslagna utformningen av marknadsföringsbestämrnelsen är dessutom mycket tveksam från yttrandefrihets- och tryckfrihetsrättslig

synpunkt.

Prisreglering genom prisrelationer måste avvisas En prisreglering som innebär att priser på alkoholhaltiga drycker inte får

sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt tillägg för serve-

ringskostnaden och att priset skall avvägas så att försäljning av starkare alkoholdrycker inte uppmuntras måste ifrågasättas, dels därför att lagstiftad prisreglering normalt inte bör förekomma i en marknadsekonomi, dels därför att de skäl som åberopas till regleringen är mycket svaga. Jag avvisar förslaget om prisrelationer, dvs. prisreglering.

Friare Happy Hours I fråga om Happy Hours gör jag samma bedömning. Det behövs inga särskilda bestämmelser om prisrelationer för Happy Hours.

Reservationer och särskilt yttrande 191

Inget lagkrav på alkoholfria dryckesalternativ

Beträffande alkoholfria dryckesalternativ föreslås att lagregeln behålls. Regeln innebär att restauranger med serveringstillstånd för spritdrycker, vin eller starköl har en skyldighet att även erbjuda ett tillfredsställande urval av alkoholfria dryckesalternativ. Förslaget är överambitiöst. Det torde knappast finnas någon restaurang som skulle kunna överleva konkurrensen utan att

tillhandahålla efterfrågade alkoholfria drycker för kunderna. Förslaget faller

på sin marknadsmässiga orimlighet.

Administrativa ingripanden bör skötas av kommunen och inte av länsstyrelserna

Frågor om återkallelser av tillstånd och andra ingripanden bör läggas på kom-

munerna i stället för länsstyrelsen. Farhâgoma från rättssäkerhetssynpunkt är

enligt min uppfattning överdrivna och kommunerna bör kunna anförtros de ifrågavarande uppgifterna. I det här sammanhanget bör närhetsprincipen kun-

na göra sig gällande liksom det förhållandet att kommunerna numera har de nödvändiga erfarenheterna och kunskaperna för att klara verksamheten. Det finns således inget som säger att inte kommunerna skulle ha goda förutsättningar att fungera opartiskt. Dessutom torde övervakningen kunna bli effek-

tivare och faktiskt enhetligare inom kommunen om de administrativa ingripandena läggs kommunen. Länsstyrelsen bör ha ett övergripande ansvar, dock utan sanktionsrätt med med initiativrätt i frågor om administrativa ingripan-

den.

Reservation av ledamoten Owe Larsson v

Serveringstillstånd och tillsyn

Jag anser inte att tillstånden för att servera alkoholhaltiga drycker och tillsynen av att bestämmelserna i Lagen om handel med drycker LHD, efterlevs ska handhas av kommunerna. Däremot instämmer jag i Alkoholkommissionens förslag om att sanktionerna ska finnas kvar på länsnivå och jag avvisar

det förslag som kommit från LHDLVM-utredningen om att lägga över allt

ansvar på kommunerna.

Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar under en stor arbets-

börda, särskilt utsatta är socialförvaltningama. I den situationen Alkoanser holkommissionen att det är lämpligt att lägga ännu mer sten på bördan genom att ge dessa förvaltningar ännu mer arbete. Kommuner försöker på allt sätt nu banta sin personalorganisation och den sociala sidan är inget undantag. Samtidigt ökar antalet utförsäkrade från arbetslöshetskassorna och spär på redan arbetstyngda förvaltningar.

192 Reservationer och särskilt yttrande

I kommissionen har det bl.a. framskymtat en tro att man genom avgifts-

beläggning alkoholtillstånden ska kunna få in medel så att det ska täcka

av

kostnaderna för tillståndsgivning och tillsyn. Jag antar att avgiftssättningen måste ha rimliga proportioner för att krogen

ska kunna existera. Låt oss kalkylera med en avgift 5 000 kronor. Har en kommun 20 krogar så förstår och att det inte räcker till att inrätta en var en

tillsyn värd namnet. Själva arbetet med tillståndsgivningen kan säkert enligt självkostnadsprincipen men knappast tillsynen. Då skulle det bli för dyrt

att starta en krog.

Det sida problemet. Men detta kan kanske lösas när kommun-

var en av krisen är över och de kommunala förvaltningarna tillåts expandera. Men i dagsläget det mörkt ut och Alkoholkommissionens förslag verkar vara i ser otakt med tiden.

Kommunerna har för närvarande tillräckliga problem med alla uppgifter som

statsmakterna lägger ut dem: Äldrevård, primär sjukvård, miljövård,

nu

psykiatrisk vård, skolansvar, riksfárdtjänst, etc. I den floden av nya uppgifter är det knappast alkoholpolitiken kommer att prioriteras. Den har länge

som

varit eftersatt och länsstyrelserna frigörs från huvudansvaret för

när nu även tillsynen krogarna så är det fara värt att det inte blir någon tillsyn alls. av

Ett annat problem är kompetensen. Det är bara i de riktigt stora kommuner-

det i dag finns kompetens på detta område. Alkoholkommissionen na som en

har antagligen förlitat sig på att någon högre makt ska ingripa och ge kommu-

kompetens för att hantera LHD-frâgorna. Det är en grannlaga uppnerna en gift att på rätt sätt sköta tillsynen restauranger. Det är ibland en hård värld av alkoholhandläggare möter och ska tampas med. Det behövs utbildning, som erfarenhet och en social kompetens för att klar den uppgiften. Den finns inte i kommunerna. Hur blir det med tillsynen i små och medelstora kommuner där alla känner

alla Där krögaren, kanske har stora ordningsproblem sin krog, är

som

bäste vän med kommunstyrelsens ordförande. Eller där kommunstyrelsens

ordförande också sitter ordförande i den av kommunen ägda hotellanläggsom ningen Jag tror inte att det regelsystem som kommissionen föreslagit kan

undanröja den problematiken.

Jag befarar också, av nödvändighet, att kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen i stora delar kommer att bli rutimnässig. Stämpelavgift inbetalas och tillståndet skrivs ut. Det blir sedan polisens sak om det blir bråk. I nuläget vill jag därför att tillståndsgivning och tillsyn sköts av länsstyrelserna.

Reservationer och särskilt yttrande 193

Kommunernas vetorätt

Den kommunala vetorätten bör bibehâllas tills vi av EG-domstolen tvingas att

avskaffa denna. Den kan försvaras samma sätt som vi vill försvara System-

bolaget. Dvs. med hänvisning till folkhälsan och hävd. Kommunerna bör i

större utsträckning uppmuntras att använda sig av sin vetorätt och göra detta till ett vasst alkoholpolitiskt instrument.

Bryggeriernas rätt till partihandel När det gäller bryggeriernas rätt till partihandel med så har den frågan behandlats i annan ordning av regeringen. Alkoholkommissionen har också behandlat denna problematik och i en skrivelse sagt att frågan bör avgöras i samband med den proposition som regeringen lägger med kommissionens betänkande som underlag. I och med 1977 års alkoholpolitiska beslut fick bryggerierna rätt att sälja starköl direkt till restaurangerna. Härigenom har bryggeriernas marknadsföring underlättats. Det har t.ex. blivit lättare att lansera nya produkter först

i restaurangledet och därefter skapa eftgerfrågan i systembutikema. I och med

att nu klass får säljas fritt får de ännu fler möjligheter att exponera sina produkter. Den närmaste kontakten mellan bryggeribranschen och restauratörerna har också lett till att bryggerierna i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Bryggerierna har då använt sig av t.ex. speciella rabattsys-

tem, marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och borgensâtaganden. Detta

ökade ekonomiska engagemang i restaurangrörelsen från bryggeriernas sida

står i strid med en princip i svensk alkoholpolitik, nämligen att tillverknings-

och serveringsleden skall hållas strängt åtskilda i fråga om drift och ansvar. Jag vill därför att de regler som gällde före år 1977 åter ska införas. Dvs. ett förbud för bryggarna att idka partihandel med starköl och att all försäljning av alkohol över 2,8 viktprocent ska skötas av Systembolaget. Jag tror att ett snabbt beslut även kan gagna EG-förhandlingarna så att man där klart ser vår vilja att styra alkoholförsäljningen genom monopolbolaget. Systembolaget fick då också en möjlighet att informera marknadsföring

om snyggare

av ölprodukter.

WHO-målet Jag känner stor osäkerhet om Alkoholkommissionen med sina ändringar i LHD tar hänsyn till Världshälsoorganisationen mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 procent till 2000.

194 Reservationer och särskilt yttrande

Med förslagen om friare försäljning av öl klass och genom att tillåta mini-

barer så kommer tillgängligheten alkohol att Öka i samhället. Den ökade av

exponeringen kommer att öka tillgången och troligtvis påverka konsumtionen

i positiv riktning. Därmed skulle också de alkoholrelaterade skadorna öka i omfattning. Jag anser att dessa två beslut inte är förenligt med WHO:s mål. Slutligen timer jag Socialstyrelsens tillsynsansvar vara otillräckligt behandlad kommissionen, men detta kan bero tidsnöd. Socialstyrelsens åtaganav

de i sammanhanget mest ut som en papperstiger; råd och anvisningar,

ser följa utvecklingen, etc. Det skulle kännas mer tillfredsställande med en handfastare tillsyn. Jag vill att Socialstyrelsen regionalt blir med aktiv i sin tillsynsroll. Socialstyrelsen har nu en regional organisation för tillsyn av landets

hälso- och sjukvård. Den skulle kunna byggas ut för att ge mer praktisk hjälp

kommunerna i LHD-frågor. Alternativt kan detta ske inom ramen för Folkhälsoinstitutets verksamhet.

Reservation av ledamoten Sten Svensson m

Inledning Den borgerliga regeringen deklarerade i sin regeringsförklaring den 4 oktober

1991 följande vad avser alkoholpolitiken:

En bred alkoholpolitisk kommission tillsätts för att utvärdera den hittillsvarande politiken och för att forma en framtida strategi, bland annat i EG-

perspektivet. Kartläggningen av de familjesociala konsekvenserna, till exempel barnens situation i missbrukarfamiljer, bör ingå i uppdraget liksom utvärdering alkoholistvården. Nyttan gällande regler bör bedömas en av av och onödigt krångel undanröjas. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen den 19 december 1991 en alkoholpolitisk kommission. Enligt kommittédirektiven skall utredningen vara klar före utgången av 1993. Det första delbetänkandet innehåller förslag till förändringar av Lagen om handel med drycker LHD. Alkoholpolitikens mål skall att upprätta balans mellan den enskildes vara en frihet under å sidan och riskerna för missbruk å den andra. ansvar ena Från moderat sida är det därför en bestämd uppfattning att många av de bestämmelser och regler som återfinns i just LHD är sådana som enligt regeringsförklaringen bör bedömas och undanröjas Därför är det förvånande att utredningens majoritet med några få undantag inte föreslår fler liberaliseringar och förenklingar av lagen än vad som är fallet. Särskilt som det funnits vissa tecken i utredningen en vilja att verkligen föreslå tydliga och klara avregleringar.

Reservationer och särskilt yttrande 195

Det är och förblir självbedrägeri att tro att starkt restriktiv politik genten

emot näringsställens möjlighet att servera alkoholhaltiga drycker skulle ha

mer än en mycket marginell inverkan den totala alkoholkonsumtionen. Särskilt

inte som vi vet att endast ca tolv procent av all alkoholförtäring i Sverige sker på restauranger och andra offentliga inrättningar. Vår utgångspunkt år att

starkare gemenskaper minskar riskerna för missbruk. Förbättrade förutsättningar för att servera vin, och sprit till rimliga priser och under rimliga förhållanden ökar restaurangers konkurrenskraft gentemot hemmadrickande i avskildhet och utan social kontroll. Därför ser jag det som nödvändigt att politiken förändras i syfte att mänge niskor bättre möjlighet att umgås och träffas på restauranger, pubar och barer. Självfallet behöver inte detta ske i samband med alkoholförtäring. Men samtidigt är alkohol en sällskapsdryck med mycket lång historia även i vårt en land. Kan vi därför avmystifiera alkoholkonsumtionen, även på restaurang-

er, har vi nått långt. De förslag till förändringar i LHD som utredningsmajoriteten står bakom är tyvärr inte ägnade att främja denna målsättning. För det första innebär den

föreslagna lagstiftningen, enligt min mening, att folk i även fortsättgemen ningsvis kommer att uppfatta lagen som politiskt förmynderi. Det gäller t.ex.

bestämmelser om tidsbegränsning, mattvâng och liknande. Det är betänkligt när lagstiftning inte långt när är anpassad till en i samhället i stort upp-

fattad norm.

Vad gäller den svenska alkohollagstiftningen i allmänhet och LHD

i synner-

het är dessa exempel på hur lagstiftningen inte på något sätt står i samklang

med vad människor i allmänhet anser vara sansat och nödvändigt. Risken med

att behålla en så rigid lagstiftning är att förståelsen för nödvändiga och effekti-

va åtgärder riktade mot stor- och överkonsumenter alkohol blir mindre och av

därmed försvåras. Det är mycket allvarligt, och innebär i förlängningen att vi

aldrig kommer att hjälpa denna stora grupp. Alkoholkommissionen kommer i ett senare betänkande att återkomma till

nödvändigheten av en effektivare behandling missbrukare, vikten ökad

av av information och upplysning och andra åtgärder. Därför berörs inte detta här. Jag önskar dock betona vikten av att insatser riktas mot den befolkgrupp av ningen som konsumerar 50 procent all alkohol endast utgör tio av men som procent av befolkningen.

Lagförslagen

Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att den föreslagna lagtexten

bör ha följande utformning:

196 Reservationer och särskilt yttrande

40 § Utredningens förslag Vid tillståndsprövning skall särskilt beaktas om serveringen riskerar att med-

föra alkoholpolitiska olägenheter, sökandes lämplighet att bedriva servering av

alkoholdrycker och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Den söker tillstånd skall visa att han är lämplig att bedriva servering av som

alkoholdrycker och att serveringsstället är tjänligt för ändamålet.

Tillståndsmyndigheten skall ta särskild hänsyn till att sökanden visar sig lämplig med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna.

Om serveringen kan befaras medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt får tillstånd vägras även om sökanden uppfyller kraven i första styck-

et.

Mitt förslag Vid tillståndsprövning skall beaktas sökandens lämplighet att bedriva servering alkolhaltiga drycker med avseende laglydnad och benägenhet att av fullgöra sina skyldigheter gentemot denna lag.

Kommentar Det är väsentligt att all lagtext är tydlig och korrekt. Majoritetens förslag till lagtext vad avser 40 § är onödigt överarbetad. Jag kan inte dela majoritetens förslag till skrivning i paragrafens sista stycke. Det är omöjligt för en tillstândsmyndighet att objektivt kunna bedöma vad som är en alkoholpolitisk olägenhet. Jag att detta endast kan och skall bedömas i efterhand. Anses anser det förekomma olägenhet får tillståndsmyndigheten dra in det givna tillståndet. Detta regleras också på annan plats i lagen.

41 § Utredningens förslag Serveringstillstånd till allmänheten får endast meddelas serveringsställe med kök som är godkänt för allsidig matlagning och som tillhandahåller lagad mat. Tillfälligt tillstånd och tillstånd till slutet sällskap får endast meddelas serveringsställe som tillhandhåller lagad mat. Utan hinder av första eller andra stycket får serveringstillstånd meddelas för vin och starköl i foajé till teater eller konsertlokal. Alkoholservering får dock endast ske i pauser under pågående föreställning.

Reservationer och särskilt yttrande 197

Servering av alkoholdrycker från s.k. minibarer på hotellrum får endast ske på hotell med serveringstillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Socialstyrelsen får meddela närmare bestämmelser om serveringens bedrivande. Den som har meddelats tillstånd enligt tredje eller fjärde stycket får även servera öl.

Mitt förslag

Utöver serveringsställe med kök som är godkänt för allsidig matlagning och som tillhandahåller lagad mat får serveringstillstånd också till barer och ges pubar utan kök för matlagning om den sökande uppfyller kraven i 40 Serveringstillstånd för vin, starköl och sprit till allmänhet eller till slutna sällskap får meddelas till teatrar och konserthus utan krav restaurangkök eller lagad mat. Minibarer på hotellrum kräver inget särskilt tillstånd.

Kommentar

Resultatet av de nuvarande bestämmelserna och de som utredningsmajoriteten föreslår, är att vi har en minst sagt outvecklad restaurangkultur i vårt land.

Möjligheten att ut och bara ta sig ett glas öl eller vin på kvarterspuben och

träffer grannar och vänner saknas i stor utsträckning i Sverige. I stället har svenskarna vant sig vid att dricka i hemmen, innan de går ut. Allt för ofta blir konsumtionen därigenom betydligt större än om det varit möjligt att besöka en enkel bar eller pub. Genom mitt förslag skulle man öppna möjligheten att driva kvarterspubar och små barer där människor i ett grannskap kan umgås. I t.ex. Storbritannien finns ca 70.000 kvarterspubar, där människor kan ta sig ett glas och där tillståndsinnehavaren inte är tvingad att servera mat. Förslaget att vin och starköl endast får i under pågående serveras pauser föreställning är ytterligare ett exempel på onödig lagreglering. Det torde en vara mycket sällan människor besöker t.ex. teater eller konsert primärt för en att under andra stunder än i pausen dricka alkohol Det är dessutom i högsta grad rimligt att man skall kunna ta sig t.ex. ett glas vin både före och efter en föreställning för att under trevliga former diskutera sina kulturupplevelser. Internationellt ses detta som en självklarhet. Jag också att sprit skall få anser serveras på teatrar och konserthus. Vad gäller frågan om minibarer på hotell menar jag att det inte särskilt måste regleras på det sätt som föreslås i majoritetens förslag.

198 Reservationer och särskilt yttrande

46 § Utredningens förslag

Servering av spritdrycker, vin och starköl får påbörjas tidigast klockan 11.00

och bör avslutas senast 01.00. Tillståndsmyndigheten får i det enskilda fallet förordna om förlängd serveringstid, dock längst till klockan 03.00. Serveringsställe skall var utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång stängningstid. Bestämmelserna i denna paragraf skall inte tillämpas för minibar i hotellrum. u

Mitt förslag

Paragrafen bör helt tas bort.

Kommentar Sverige bör anpassa sin lagstiftning när det gäller serveringstider till vad som

är fallet i praktiskt hela den västliga världen, inklusive vårt grannland Norge.

De nuvarande tidsbegränsningarna fyller ingen som helst alkoholpolitisk funktion. I en tid då människor reser världen runt och vänjer sig vid att det är den

enskilde individen som bestämmer när han eller hon vill börja och sluta dricka alkohol, blir det barockt att man i Sverige tror sig uppfylla något högre alko-

holpolitiskt mâl med att reglera serveringstider.

Ett av resultaten av den förda, och den nu föreslagna politiken, har i stor-

städerna blivit att antalet svartklubbar ökat och ökar. Bara i Stockholm finns ett drygt tiotal. Dessa öppnar vid tretiden morgnarna, när de lagliga och skattebetalande näringsställena och klubbarna stänger. Verksamheten sker utan tillståndsmyndighetens insyn och utan att de lagliga serveringsställena har en chans att konkurrera. Vad man än säger om svartklubbarna är de ett bevis att det finns en efterfrågan sena eller tidiga nöjen vad än politikerna - anser och tycker.

Det måste, även ur ett alkoholpolitiskt perspektiv, anses bättre att tillåta

godkända näringsställen, som dessutom betalar skatt och andra avgifter, att ha öppet när och om det finns en efterfrågan, än att genom nuvarande lagstiftning och regler mer eller mindre uppmuntra en okontrollerbar verksamhet. Mot denna bakgrund finns det all anledning att helt ta bort 46

Reservationer och särskilt yttrande 199

50 § Utredningens förslag

Priser på alkoholdrycker får vid servering sättas lägre än detaljhandelspri-

set för varan jämte skäligt tillägg för serveringskostnaden. Priset skall avvägas

så att försäljning av drycker med högre alkoholhalt främjas.

Mitt förslag Priser alkoholdrycker bör vid servering sättas lägre än detaljhandelspriset för varan.

Kommentar

Få, om ens något, näringsställe skulle sätta ett pris som understeg inköps-

priset Om någon nu mot förmodan gjorde detta skulle han eller hon snabbt

inse det orimliga i detta. Därför finns det ingen anledning att ha en lagtext

som förutsätter att näringsidkaren inte bedriver en för honom ekonomiskt sund och hållbar verksamhet. I och med att det sedan snart ett år tillbaka finns ett skattesystem tar som hänsyn till alkoholhalten anser jag inte att den andra meningen är nödvändig.

skattesystemet är konstruerat på ett sådant sätt att drycker med högre alkohol-

halt inte främjas.

NY § Utredningens förslag Särskild mâttfullhet skall iakttas när alkoholdrycker används i restaurangernas marknadsföring.

Mitt förslag Paragrafen skall tas bort.

Kommentar Regeringspartierna var i oktober 1991 i regeringsförklaringen överens att on1 onödigt krångel skall tas bort ur den svenska alkoholpolitiken. Det är mot den bakgrunden mycker märkligt att majoriteten föreslagit ytterligare bestämen melse vars syfte är att öka snarare än att minska krânglet. Bestämmelsen

fyller ingen praktisk funktion och bör därför inte föras in i lagstiftningen.

200 Reservationer och särskilt yttrande

Övriga förändringar

Utöver att 30-33, 39, 43, 45, 47, 48, 51, 52, 58, 61 och 62 §§ föreslås upphöra jag att 9 § om kravet alkoholfria alternativ skall utmönstras. anser

Efterfrågan på alkoholfria alternativ kommer alltid att finnas och det är en självklarhet att ett näringsställe tillgodoser denna efterfrågan. För detta behövs

inte en särskild bestärmnelse. Vidare jag att 14 § bör slopas. Denna bestämmelse förbjuder försäljanser ning starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent. Denna typ av öl får av

endast exporteras. Jag att det inte finns något skäl att förbjuda starköl

anser med högre viktprocent än 4,5. Men eftersom denna paragraf har been handlats i detta betänkande, återkommer jag. Utredningens majoritet föreslår ett tillägg till 23 § andra stycket vad avser

rätten för tillverkare starköl att sälja sina produkter. Tillägget synes vara

av litet, får stora konsekvenser. I dag är det nämligen möjligt för slutna men

sällskap att köpa öl direkt från producenterna. Genom att majoriteten nu före-

slår att det andra stycket avslutas med orden...till den som har meddelats

stadigvarande serveringstillstånd. stoppas denna möjlighet, vilket jag inte fyller någon alkoholpolitisk roll. Jag anser att de nuvarande bestärnrnel-

anser

i 23 § andra stycket skall fortsätta gälla.

serna

Vad 37 § biträder jag majoritetens förslag till förändringar vad gäller

avser

själva lagtexten. Däremot reserverar jag mig mot tillämpningen av 37 § i

följande två avseenden. Majoriteten skriver att ett varierat utbud av lagad mat skall tillhandahållas även vid trafikservering för att tillstånd till servering av alkohol skall kunna Detta krav innebär, vilket majoriteten också konstaterar, att det inte skall ges. möjligt att sprit, vin eller starköl inrikesflyget om man inte vara servera samtidigt har ett varierat matutbud. Det torde helt uppenbart att detta är vara omöjligt på inrikesflyget. Jag har tidigare hävdat att det skall vara möjligt att erhålla tillstånd för servering alkohol utan krav på mat. Detta krav från av

min sida vidhåller jag självfallet även när det gäller trañkservering. För det andra majoriteten att det i förordningen till LHD skall införas

menar bestämmelse att tillståndsbevis skall anslås väl synlig plats i serveen om ringslokalen. Detta kan inte betraktas som någonting annat än ett byråkratiskt

påfund i sak inte fyller någon som helst alkoholpolitisk funktion och

som därför saknar värde. Vad gäller 42 § jag att den också bör utmönstras. Om en restaurangloanser

kal byggs skall detta vara föremål för kontroll enligt bygglagstiftningen

om

och yrkesinspektionens respektive hälsovårdsmyndighetens bestämmelser. Jag inget skäl till varför tillståndsmyndigheten behöver ge tillstånd till detta.

ser När det gäller bestämmelsen i 42 § om drinkbarens storlek har jag redan

framför att jag att det skall vara tillåtet utan krav kök och matsal

anser varför det inte finns några skäl till att ha bestämmelse om drinkbarens storlek

och läge.

Reservationer och särskilt yttrande 201

Även 53 § förbud vidtaga åtgärder på serveringsställe för om mot att att förmå gäster att inköpa alkohol bör utmönstras ur lagstiftningen. Den hänger ihop med den av majoriteten föreslagna nya paragrafen om måttfullhet vid marknadsföring. Båda bestämmelserna torde vara ytterst svåra att efterleva och gränsdragningsproblem kan bli vanliga vid bedömning vad som är tillåtet enligt 53 § respektive den nya paragrafen. Jag anser dessutom att 55 § som förbjuder förvaring av malt- och läskedrycker i annat kärl än i vilken drycken har levererats av tillverkaren bör avskaffas. Även denna bestämmelse exempel på onödig byråkrati är ett som inte fyller någon alkoholpolitisk funktion.

LHDLVM-utredningen

Alkoholkommissionen har också redovisat sin syn betänkandet Kommunernas roll alkoholområdet och inom missbrukarvården SOU 1993:31. I

detta betänkande föreslås förändringar av 65-69 avseende tillståndsmyndig-

het samt kontroll av lagens efterlevande. Betänkandet föreslår att såväl tillståndsgivningen som kontrollen skall överföras till kommunerna. Jag biträder

majoritetens förslag att tillståndsgivningen och tillsyn skall föras över till

kommunerna §§ 57-62. I likhet med majoriteten anser också jag att det kommunala beslutet skall kunna prövas i domstol. Det är dock märkligt att majoriteten anser att kommunerna har kompetens att bedöma tillståndsansökningar, men inte anser att samma kompetens råder att kontrollera givna tillstånd. Enligt min mening är det logiskt att hela tillstånds- och kontrollinstrumentet förs över till kommunena. Såväl praktiska, som ekonomiska och rättssäkerhetsskäl talar för att tillståndsgivning, tillsyn och rätt att fatta beslut om återkallelser m.m. hålls samman hos en och samma myndighet i enlighet med vad som föreslås i SOU 1993:31 §§ 65-69.

Slutligen reserverar jag mig mot de specialmotiveringar jämte de förslag till

tillämpningsföreskrifter som majoriteten föreslår i de delar där jag i denna reservation har tagit ställning till förmån för en annan lagtext.

Särskilt yttrande av sakkunniga Anita Sundin Svenska

Kommunförbundet

Alkoholpolitiska kommissionen anser att tillståndsprövning samt tillsyn enligt

LHD skall vara en kommunal uppgift, medan återkallelse av tillstånd skall handhas av länsstyrelsen. Jag delar inte denna uppfattning. Tillståndsprövning, tillsyn samt återkallelse skall ligga en och samma myndighet, kommunen. Mitt ställningstagande bygger jag följande resonemang:

202 Reservationer och särskilt yttrande

Funktionerna tillståndsprövning-tillsyn-återkallelse av tillstånd hänger

samman. Så är också regelsystemet uppbyggt i dag när uppgifterna ligger på länsstyrelsen. Enklast är att citera LHDLVM-utredningen SOU 1993:31 där enighet rådde om att funktionerna bör hållas samman hos en och samma myndighet kommunen:

Det fimis ett naturligt samband mellan dessa tre funktioner, vilka vilar förutsättningar och ger varandra inbördes stöd. Tillståndsmyndigsamma

heten vet vad uppgivits i samband med ett tillstândsbeslut och vad som

som särskilt behöver uppmärksammas vid tillsynen. Vad som framkommer vid tillsynen är viktig information både för bedömningen av nya tillståndsansökningar och för att bedöma om förutsättningarna för ett tidigare lämnat tillstånd brister eller har ändrats. Det är också angeläget att det sker en konsekvent bedömning i samtliga dessa avseenden så att inte tillstånds-

havare, följer av tillståndsmyndigheten angivna villkor, riskerar att

som

råka ut för ingripanden från en annan myndighet med en annan uppfattning i samma frågor. Ett extremt exempel på möjliga konsekvenser av en upp-

delning funktionerna är att kommunen först beviljar ett tillstånd som av

länsstyrelsen sedan omedelbart återkallar på grund av en annan bedömning

vad LHD kräver.

Alkoholpolitiska kommissionen anför att det är svårt att tänka sig att

ett beslut kom återkallelse ett serveringstillstånd skulle kunna bli av föremål för politisk omröstning i kommunal nämnd. Här finns risk för att andra faktorer än strikt alkoholpolitiska vägs in i beslutsunderlaget på ett icke önskvärt sätt. En risk för näringspolitiska hänsyn; flera

personer kan bli arbetslösa eller att intressekonflikt uppstår inom

kommunen i de fall åtgärder övervägs gentemot kommunalt ägda

restauranger. Det är inte ovanligt att stadshotellet drivs i kommunal

regi. Kommissionen visar i detta sammanhang ett kraftigt misstroende mot kommunerna. Ledamöterna i kommunala nämnder har att följa de författ-

ningsregler som gäller för verksamheten. Kommunerna är vana att hantera

sanktioner och frågor med motstridiga intressen. Uppgiften utgör myndighetsutövning och ledamöterna beslutar under straffansvar tjänstefel. Så har

t.ex. en byggnadsnämnd att följa specialreglerna i Plan- och bygglagen

SFS 1987:10 vid sanktioner mot svartbyggen. Samma gäller förelägganden enligt Miljöskyddslagen SFS 1969:387.

En kommunal nämnd som anförtros uppgifter enligt lagen om handel med

drycker måste naturligtvis följa reglerna i denna.

Kommissionen menar att återkallelsebesluten skall ligga på länsstyrelsen då dessa beslut kräver rättssäkerhet, opartiskhet och juridiska kunskaper. Enligt kommissionen är således kommunerna kompetenta att sköta en myndighetsuppgift tillståndsprövningen men inte en återkallelsen. Kommissionen hävdar att just återkallelseannan

Reservationer och särskilt yttrande 203

besluten får långtgående konsekvenser för den enskilde.

Det kan na-

turligtvis också ett vägrat tillstånd få. Också tillståndsprövningen

kräver rättssäkerhet, opartiskhet och juridiska kunskaper. Kommissionens ställningstagande är inkonsekvent.

Uppdelningen av tillståndsuppgifter och sanktioner på två olika

myndigheter kan medföra merarbete, minskad effektivitet och ökade kostnader.

Bilaga I 205

Kommittédirektiv

Alkoholpolitisk kommission

Dir. 1991:124

Beslut vid regeringssarmnanträde 1991-12-19 Chefen för Socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en parlamentarisk kommission med bred sammansättning tillkallas med uppgift att utvärdera den hittillsvarande alkoholpolitiken och

lägga fram förslag till en strategi för framtiden bl.a.i ett EG-perspektiv. -

Kommissionen skall även kartlägga alkoholmissbrukets familjesociala konsek-

venser och göra en översyn av vården av alkoholmissbrukare.

Bakgrund En alltför hög konsumtion av alkohol för med sig omfattande sociala och medicinska problem. Missbruk medverkar till social utslagning, problem på

arbetsmarknaden och familjeproblem. Missbruket har en stark koppling till våld och andra former av brott, det ligger bakom en lång rad olyckor och

sjukdomar och orsakar för tidig död. Missbruket av alkohol fungerar också ofta som en inkörsport till andra slag av missbruk. Samhällets kostnader för

t.ex. socialtjänst och sjukvård, produktionsbortfall och arbetsrehabilitering är

mycket höga. Härtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska lidande som drabbar enskilda missbrukare och deras anhöriga. Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut lade riksdagen under stor enighet

fast grunderna för den alkoholpolitik som i det väsentliga alltjämt tillämpas

prop.l97677:108, SkU 40, rskr. 231. Det innebär att hanteringen av alkoholdrycker omgärdas med ett regelsystem vars syfte är att begränsa alkoholens skadeverkningar. Det sker bl.a. genom prispolitiken och genom att Systembolaget har monopol huvuddelen av detaljhandeln med alkoholdrycker.

Dessutom regleras restaurangserveringen av alkoholdrycker i syfte att den

skall ske återhållsamt, under kontrollerade former och med socialt ansvar. Social hänsyn skall tas framför allt för att skydda ungdomar. Samhället satsar

206 Bilaga 1

dessutom avsevärda medel för att genom information och opinionsbildning begränsa konsumtionen och alkoholskadorna. Hösten 1989 uttalade riksdagen i enlighet med socialutskottets betänkande

SoU 198990:2 En aktiv alkoholpolitik m.m. att alkoholfrågan måste sättas

i blickpunkten. En större medvetenhet om alkoholens skadeverkningar och en större förståelse för behovet av alkoholpolitiska åtgärder måste enligt utskottet skapas. Vidare ansåg utskottet att åtgärderna borde utgå från 1977 års alko-

holpolitiska beslut. Dock borde insatserna i vissa avseenden anpassas till

samhällsförändringar och ny kunskap inom alkoholforskningen.

Alkoholkonsumtion och alkoholskador

Vid en internationell jämförelse är den genomsnittliga alkoholkonsumtionen

i Sverige relativt låg. De alkoholbetingade medicinska skadorna är också av

betydligt mindre omfattning än i länder med högre genomsnittlig alkoholkon-

sumtion. Ändå alkoholen upphov till avsevärda sociala, samhällsekonomiska och ger

medicinska problem även i vårt samhälle. Enligt en vanlig uppskattning drick-

er 300 000 svenskar så mycket alkohol att det har en negativ inverkan på deras hälsa, familjeliv och arbete.

De senaste decenniernas internationella alkoholforskning har gett en i huvud-

sak entydig bild av ett samband mellan den totala alkoholkonsumtionen i ett

samhälle och dödligheten i alkoholbetingade sjukdomar. Inte minst högkonsumenterna, den grupp om ca 10 procent av befolkningen som konsumerar 50

procent av alkoholen, utgör ett stort problem. En stegrad total alkoholkonsumtion åtföljs med stor sannolikhet av en ökning också av antalet högkonsumenter, vilket i sin tur som regel leder till att den alkoholrelaterade sjuk-

ligheten och dödligheten stiger. Omvänt gäller att en minskning av den totala

alkoholkonsumtionen i ett samhälle leder till färre alkoholskador och lägre dödlighet. Från andra världskriget och framåt har den genomsnittliga alkoholkonsum-

tionen i Sverige, som den framgår av den officiella försäljningsstatistiken,

ökat påtagligt. Under de tre första efterkrigsdecenniema praktiskt taget fördubblades konsumtionen per invånare. Under perioden 1976 -1984 minskade

alkoholförsäljningen med drygt 20 %. Därefter kom en ny period av relativt kraftig konsumtionsökning. Under de två senaste åren har återigen en viss

mindre tillbakagång kunnat registreras. Fortfarande ligger emellertid alkoholkonsumtionen per invånare 15 år och äldre ca 60 % över 1946 års nivå 4,0 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre år 1946, jämfört med 6,4 liter år 1990.

Bilaga 1 207

Härtill kommer den konsumtion som inte registreras i officiell försäljningsstatistik, det s.k. mörkertalet. Hit räknas bl.a. hemtillverkat vin, privat införsel av alkohol, olovlig tillverkning av spritdrycker och konsumtion under utlandsvistelser.

Alkoholfrágan i Sverige och i Europa

Våra dryckestraditioner del den svenska kulturtraditionen och livsär en av stilen. Sverige tillhör av tradition de s.k. spritländema. Det typiska för spritländerna är att drickandet i stor utsträckning är koncentrerat till veckosluten

och vissa högtider. Man dricker sig ofta berusad. Vâldsbrottslighet och

olyckshändelser har starka samband med denna typ av drickande. I vinländer som t.ex. Frankrike, Italien, Portugal och Spanien dricks vin i stor utsträckning som vardaglig mâltidsdryck och det är inte kulturellt accep-

terat att dricka sig redlöst berusad. Att alkoholbruket är en integrerad del av vardagslivet leder till höga konsumtionsnivâer, vilket i sin tur för med sig

utbredda medicinska skador och alkoholrelaterad dödlighet. Under efterkrigstiden har vi kunnat tydlig tendens till att dryckesse en

mönstren internationaliseras, särskilt inom EG-länderna. Men även i Sverige har det skett en långsiktig förändring av dryckesvanorna, bl.a. mot minskad

spritkonsumtion och ökad vin- och ölkonsumtion.

Under det senaste årtiondet har man i bl.a. en rad europeiska länder blivit

alltmer medveten om att alkoholskadorna utgör ett de stora folkhälsoav problemen. Som en del av den s.k. Hälsa för alla-strategin har det inom Världshälsoorganisationen WHO framförts som ett mål att alkoholkonsumtionen skall pressas tillbaka med minst 25 % under perioden 1980 2000, vilket Sverige ställt sig bakom. I flera europeiska länder - förs nu diskussioner om möjligheterna att reducera alkoholkonsumtion och -skador

genom både utökade informationsinsatser och åtgärder för att begränsa ut-

budet av alkohol, t.ex. genom förbud mot eller inskränkningar i rätten att sprida reklam för alkoholdrycker. Även dryckesskatternas betydelse för folkhälsan har uppmärksarmnats.

EG och alkoholpolitiken

Riksdagen har vid flera tillfällen slagit fast att det europeiska integrations-

arbetet från svensk sida inte får bedrivas så effektiv svensk alkoholatt en politik försvåras. Den svenska alkoholpolitikens mål att pressa tillbaka alkoholkonsumtion och alkoholskador ligger fast. Medlen för att nå detta mål måste även i fort-

208 Bilaga I

sättningen dels kombination av insatser för att förbättra kunskaper om vara en

alkoholbruket och påverka attityder till det, dels åtgärder för att begränsa al-

koholens tillgänglighet. På längre sikt är det emellertid sannolikt att den europeiska integrationsfår återverkningar även inom detta område. Det gäller främst prisprocessen

politiken. Sverige hör sedan länge till de länder som har en relativt sett hög,

alkoholpolitiskt motiverad, beskattning av alkoholdrycker. Det finns i och för sig inga planer inom EG bindande direktiv åstadkomma att skatten att genom ligger på nivå i alla medlemsländer. Å andra sidan är det pâ alkohol samma troligt att harrnoniseringen på sikt kommer att påverka medlemsländernas alkoholpriser i utjärrmande riktning. En friare handel och minskade gränskontroller kan under alla förhållanden leda till att det blir svårare att använda priset som alkoholpolitiskt instrument. Vad gäller den svenska alkohollagstiftningen i övrigt, finns det för närvarande ingen anledning att förmoda att den i något avgörande hänseende skulle oförenlig med EG:s regelsystem. Hittills har det emellertid inte utförts vara någon samlad genomgång av de olika alkohollagarna och av ev. behov av

revideringar med hänsyn till kravet på anpassning till EG:s regelsystem. Det

framstår angeläget att en sådan genomlysning nu kommer till stånd. som

Onödiga regler bör utmönstras Även det för närvarande inte finns anledning att göra någon total översyn om alkohollagstiftningen, kan det finnas skäl att granska bestämmelserna också av från synvinkel. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de resten annan riktioner finns på alkoholområdet måste begränsas till sådana som allsom mänheten uppfattar som meningsfulla för att inte förtroendet för alkohol-

politikens grunder skall minska. Samtidigt som vi bör slå vakt om de delar av

regelverket som har alkoholpolitisk betydelse, bör sådana bestämmelser som

inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion kunna utmönstras. Härigenom

kan lagstiftningen vinna i trovärdighet. Av samma skäl bör man ta vara på de möjligheter kan finnas att åstadkomma en förenklad och förtydligad lagsom stiftning. I detta sammanhang bör kommissionen särskilt uppmärksamma reglerna om tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt lagen 1977:293 om handel med drycker LHD, liksom bestämmelserna om serveringens bedrivande och andra frågor som gäller alkoholserveringen. Kommissionen bör även analy-

sera hur denna lagstiftning tillämpas i praktiken.

Bilaga 1 209

Att påverka efterfrågan

Om åtgärder för att begränsa alkoholens tillgänglighet kan sägas utgöra alkoholpolitikens grundsten, så är insatser för att påverka människornas ena efterfrågan på alkoholdrycker den andra. Härmed avses såväl förebyggande insatser, t.ex. att skapa drogfria fritidsmiljöer för ungdomar, som informations- och opinionsbildande verksamhet för att påverka människors alkohol- Hit hör även positiv information de olika alkoholfria festdrycker vanor. om som fimis som alternativ. Stora insatser har gjorts och görs inom detta område. I ett läge där det till följd internationaliseringen och den europeiska integrationen kan bli svåraav begränsa alkoholens tillgänglighet prispolitiken, finns det emelre att genom lertid skäl att lägga ännu större vikt vid detta attityd- och opinionsbildande arbete. Alkohol- och drogområdet kommer att bli det mest omfattande verksamhetsområdet i det folkhälsoinstitut som inrättas den 1 juli 1992. I den proposition låg till grund för riksdagens beslut underströks starkt att information, som opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder bör ges en mer frarnträdande roll i den svenska alkoholpolitiken. Det rör sig både om insatser som riktar sig till befolkningen i stort och selektiva satsningar riktade till t.ex. om mer ungdomar eller gravida kvinnor. Det handlar vidare såväl allmänt föreom byggande insatser åtgärder riktade till människor vilka befinner sig i som riskzonen för utveckla ett skadligt bruk alkohol. Institutets verksamhet att av skall bygga på vetenskapligt väl förankrat underlag.

Vården av alkoholmissbrukare

Socialberedningen konstaterade i sitt betänkande SOU 1987:22 Missbrukar- Socialtjänsten, Tvånget att de tunga alkoholmissbrukamas sociala och na, medicinska situation har försämrats påtagligt under de senaste decennierna.

Överdödligheten bland dessa alkoholmissbrukare har ökat dramatiskt, särskilt

bland de yngre. De missbrukare har kontakt med socialtjänsten har det ofta under långa som tidsperioder, kontakterna regel sporadiska och oplanerade. Det men är som saknas kontinuitet i behandlingen, något som också gäller för de instituen tionsvårdade missbrukama. Den öppna socialtjänstens uppföljning efter institutionsvård fungerar sällan på det sätt som förutsattes när socialtjänstlagen infördes. Samarbetet mellan socialtjänsten, sjukvården och andra samhällsinstitutioner är ibland dåligt utvecklat. Ofta vet inom det ena av dessa omman råden inte att klienten respektive patienten är aktuell inom det andra.

210 Bilaga 1

Även socialstyrelsen har i olika redovisat missbrukarvården i rapporter att dag står inför stora problem. Det finns en brist institutionsplatser för tunga missbrukare och det finns ett stort behov att utveckla vårdens innehåll. av I många kommuner saknas det effektiva metoder för att klara vården av klienter med sammansatta problem, t.ex. psykiskt störda missbrukare och missbrukare med invandrarbakgrund. Det behövs bättre kunskap och kompetens för att arbeta med dessa grupper och bättre samarbete med landstingens psykiatriska vård. Tvångsvården av vuxna missbrukare enligt lagen 1988:870 vård om av missbrukare i vissa fall LVM dras vidare med såväl kvantitativa som kvalitativa brister. Utredningen S 1991:09 Institutioner inom ungdomsvården och missbrukarvården har bl.a. som uppgift att belysa missbrukarvårdens innehåll och organisation vad avser tvångsvårdens institutioner. Utredningen skall enligt direktiven vara slutförd den 15 januari 1992. Kvinnors missbruk är ytterligare ett problemområde som kräver särskild belysning. Dryckesmönstret för kvinnor och män har blivit alltmer likartat. Missbruket bland kvinnor har ökat. Mycket tyder att kvinnor som missbrukar snabbare blir utslagna och att de också fortare får såväl medicinska som sociala skador av sitt missbruk. Att nå dem med stöd eller vårdinsatser på ett tidigt stadium är därför särskilt viktigt. Missbrukarvården har traditionellt utformats med utgångspunkt från männens behov. Under senare år har man blivit mer medveten om de problem som kvinnor möter i en manlig behandlingsmiljö. Fortfarande är dock kunskapen otillräcklig, framför allt kunskapen om de särskilda behov som kvinnliga missbrukare har och som kan kräva speciella behandlingsinsatser. En utveckling inom detta område skulle underlätta för kvinnor att själva söka vård. En fråga som måste uppmärksammas särskilt i detta sammanhang är gravida kvinnors alkoholvanor. Varje år föds det alltjämt ett hundratal barn med grava och bestående skador till följd av moderns missbruk. Det finns undersökningar som visar att missbrukande kvinnor föder fler barn än genomsnittet. Det förhållandet att alkoholkonsumtionen ökar bland unga kvinnor kan innebära risker för att även antalet skadade barn ökar.

Missbrukets familjesociala konsekvenser

Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för missbrukarens familj har bara i mycket begränsad utsträckning varit föremål för forskningens intresse. Det gäller inte minst frågan om vad det innebär för barn att leva med vuxna som har alkoholproblem.

Bilaga 1 211

De vuxnas alkoholmissbruk finns med som en av de vanligaste orsakerna till beslut om placering av barn i samhällsvârd. Alkoholen spelar emellertid en

destruktiv roll i långt fler fall än så. Det är rimligt att anta att det finns ett

stort antal barn och ungdomar som far illa i det tysta på grund av föräldrarnas missbruk. Olika studier visar också att alkoholen ofta finns med i bilden vid såväl kvinnomisshandel som barnmisshandel och andra övergrepp mot barn. En de allvarligaste konsekvenserna för barn av vuxnas alkoholproblem är av att barnen i stor utsträckning tvingas ta ett vuxenansvar som de inte är mogna för. Ett omfattande och okontrollerat drickande skapar en otrygg och labil miljö, vilket kan leda till störningar i barnets identitetsutveckling. Såväl

svenska utländska undersökningar visar också att psykosomatiska besvär,

som kamratproblem och skolsvårigheter är betydligt vanligare hos barn till alko-

holmissbrukare än hos barn med i övrigt jämförbar bakgrund. Olika metoder för att stödja missbrukares anhöriga har under senare år

börjat utvecklas i flera länder. l Sverige har det t.ex. under 1980-talet skett en utbyggnad inom institutionsvården. Även inom

av familjebehandling öppen-

vården har det familjeinriktade arbetet börjat utvecklas framför allt inom för olika försöks- och utvecklingsprojekt. Det är angeläget att dessa ramen värdformer utvärderas kontinuerligt och att man därvid särskilt beaktar i nya vilken mån barnens behov tillgodoses.

Kommissionens uppdrag Sett i ett längre tidsperspektiv har alkoholkonsumtionen och alkoholskadoma i Sverige ökat påtagligt. Konsumtionsutvecklingen under senare delen av 1980-talet innebar vidare att vi då år från år avlägsnade oss från det mål om

en minskning av alkoholkonsumtionen med minst 25 procent under perioden

1980 2000, som Sveriges regering och riksdag har ställt sig bakom. -

Redan detta utgör skäl för att nu se över alkoholpolitiken, i syfte att finna effektiva vägar att förverkliga de alkoholpolitiska målen. Härtill kommer

mer

den europeiska integrationsprocessen. Den innebär i detta sammanhang bl.a. att utbytet kommer att öka dramatiskt alla plan ekonomiska, sociala,

kulturella mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre restrik- tiv alkoholpolitik än den hos oss etablerade och som också har en avsevärt högre alkoholkonsumtion och fler alkoholskador.

Jag vill mot denna bakgrund föreslå att en parlamentarisk kommission med

bred sammansättning tillkallas med främsta uppgift att formulera en strategi för att nå målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa alkoholens skadeverkningar. Till grund för kommissionens överväganden bör bl.a. ligga en utvärdering av den hittills förda alkoholpolitikens effekter. Kommissionen bör därvid

212 Bilaga 1

också jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och medel med den politik som andra jämförbara länder för detta område. Kommissionen bör även beskriva skillnader i konsumtions- och skadenivåer mellan länderna och i möjligaste mån analysera effekterna av den förda politiken i olika länder. Kommissionen bör ha möjlighet att anlita såväl svensk utländsk expertis som

i detta kartläggnings- och analysarbete.

I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelsystemet inom detta område behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen kan

även av andra skäl föreslå förändringar i lagstiftningen, om den t.ex. finner

att vissa bestämmelser kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte läng-

re fyller någon alkoholpolitisk funktion. I andra fall kan reglerna behöva för-

tydligas eller skärpas för att bättre fylla ett alkoholpolitiskt syfte. Kommissionen bör även lämna förslag till metoder att löpande följa även den icke registrerade alkoholkonsumtionen, för att ge regering och riksdag ett

bättre underlag för alkoholpolitiska ställningstaganden. Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att

uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till EG kan in-

rymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås, även inom ramen för EG-integrationen. Kommissionen bör överväga hur det opinionsbildande och attitydpåverkande

arbetet inom detta område kan förstärkas. Kommissionen bör bedöma hur såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatserna kan utvecklas ytterligare. Kommissionen bör i dessa delar samråda med organisationskommittén för det blivande folkhälsoinstitutet och med institutet, sedan detta bildats den 1 juli 1992. Kommissionen bör lägga fram

förslag till långsiktig inriktning av folkhälsoinstitutets arbete med alkoholfrâ-

gorna.

Kommissionen skall vidare genomlysa de problem som föreligger inom vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid

uppmärksammas särskilt. Kommissionen skall också kartlägga och analysera missbrukets konsekvenser

för missbrukarnas familjer och bedöma vilka insatser som behöver göras för

att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd. Kommissionen bör avsluta sitt arbete före utgången av år 1993. För utredningen gäller direktiven dir. 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning samt direktiven

dir. 1988:43 om beaktande av EG-aspekten.

Bilaga I 213

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen benu myndigar chefen för Socialdepartementet att tillkalla kommission omfattad kommittéförordningen 1976:119 - en - av med högst 11 ledamöter, med uppdrag att utvärdera alkoholpolitiken och utforma alkoholpolitisk strategi, att göra en översyn av vården av en ny alkoholmissbrukare och att genomföra analys av alkoholmissbrukets en farniljesociala konsekvenser, att utse ledamöterna att vara ordförande, samt - en av att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde komom missionen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag A Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

Socialdepartementet

Bilaga 2 215

sammansättning av alkoholpolitiska kommissionen

Ordförande

Ingemar Mundebo, generaldirektör vid Riksrevisionsverket

Ledamöter

Ingrid Andersson, riksdagsledamot s

-

Karin Israelsson, riksdagsledamot c

-

Bert-Inge Karlsson, socionom kds

- Peter Kling, riksdagsledamot nyd -

Owe Larsson, politisk sekreterare v

- Ulla Orring, riksdagsledamot fp -

Sverre Palm, riksdagsledamot s

-

Gabriel Romanus, verkställande direktör vid Systembolaget

-

Sten Svensson, riksdagsledamot m

-

Claes Örtendahl, generaldirektör vid Socialstyrelsen

-

Sakkunniga

Johan Enegren, departementssekreterare vid Utrikesdepartementets Handels-

avdelning 1992-05-12

Christina Gynnâ-Oguz, departementsråd vid Socialdepartementet 1992-11-01

Jakob Lindberg, Överdirektör vid Folkhälsoinstitutet 1992-03-20

Anita Sundin, sekreterare vid Svenska Kommunförbundet 1992-03-20

Gunilla Wallgrund, utredare vid Landstingsförbundet 1992-03-20

Experter

Björn Hibell, direktör vid Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupp- lysning CAN 1992-03-20

Leif Lindgren, chefsjurist vid Datainspektionen tidigare rättssakkunnig i - Socialdepartementet 1992-03-20

Anders Romelsjö, docent vid Karolinska Institutets avdelning för social- medicin 1992-05-12

216 Bilaga 2

Sekretariat Hans Noaksson, huvudsekreterare, revisionsdirektör 1992-03-01 - Peter Carlsten, utredningssekreterare 1992-07-23 1993-05-31 Ansvars- - område: serveringsbestämmelser i LHD Johan Hellstrand, departementssekreterare 1992-06-01 Ansvarsområde: preventions- och vårdfrågor Rolf Larsson, advokat 1992-05-01 Ansvarsornrâde: EG- och EES-frågor

Ovanstående personer har förordnats från 1992-02-13, där annat anges.

Lillian Rydgren, assistent anställd vid Socialdepartementet -

Personer som biträtt sekretariatet vid utarbetandet av detta betänkande

Hans Agnéus, avdelningsdirektör vid Socialstyrelsen Avsnitt 5.16, 5.17

-

och redigering av bilaga 3 Thomas Kolk, ñl. kand. Statistikbearbetning, bilaga 3

-

Bilaga 3 217

Alkoholserveringens utveckling 1970 - 1991

Inledning

Följande redogörelse behandlar utvecklingen av antalet restauranger, serveringen alkoholdrycker, samt serveringens andel av den totala försäljningen. av För definitioner och begrepp hänvisas till Sveriges Officiella Statistik: Alkoholstatistik 1989 och 1990 SOS samt Socialstyrelsens Bestämmelser röran-

de handel med drycker per den 1 juli 19901 Här behandlas huvudsakligen uppgifter om spritdrycker, vin och starköl. Be-

träffande antalet restauranger har i viss mån även redovisats antal serveringar

med enbart öl klass ll, se bilaga tab 1.1 1.3. I övrigt berörs inte denna

dryck trots att den tillhör kategorin alkoholdrycker. Det bör således observe-

att i denna rapport avser uppgifter om summan av sålda drycker endast

ras

den sammanlagda volymen av spritdrycker, vin och starköl. I andra redovisningar totalförsäljningen av alkohol i Sverige ingår även klass II.

av

Denna dryck har ungefär lika stor andel av den totala försäljningen som stark-

räknad 100% alkohol. År 1991 såldes 1,21 liter öl

ölet som klass II per

invånare 15 år och däröver. Motsvarande siffra för starkölet 1,17 liter. Öl var

klass II säljs huvudsakligen i livsmedelsbutikerna. Serveringens andel av den

totala försäljningen är okänd, men torde ligga i storleksordningen 10%.

Restauranger

Antalet restauranger, räknat som antalet serveringstillstånd, ökade markant

under perioden 1970 1991. År 1970 fanns det 2344 med restauranger serve- ring spritdrycker, vin eller starköl. Motsvarande siffra var 1991 7220. Det av innebär ökning med 208%. Under den första tioårsperioden tillkom 1510 en

nya restauranger och under den andra 3366. Ökningen accelererade således

under l980-talet.

Av de olika slagen av serveringstillstånd har de som omfattar alla slag av

drycker, d.v.s. spritdryckstillstånden, ökat mest. Andelen sådana tillstånd av den totala mängden har därmed ökat. Den uppgick 1970 till 55,6% och 1991

till 72,8%. Se tab

Rapporten är utarbetad och sammanställd av fil kand Thomas J Kolk. Texten har bearbetats av Alkoholpolitiska kommissionens sekretariat.

218 Bilaga 3

Iñagunl Antal serveringstillstånd, 1970 1991 - 8000

6000 M

2000 ..n..nn\ m Sur . . . . . . . . I|IIlll|I||IIIIlII|IIII|||IIIIVV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . .. . .. - SPI | : | | un .. :un:

Den länsvisa utvecklingen bilaga tab 1.5 visar att den största ökningen inträffat i Stockholms, Norrbottens och Kalmar län. De restaurangtätaste områdena, med hänsyn till folkmängden, är turistlänen Gotlands och Jämtlands län. Den lägsta antalen restauranger per 100 000 invånare fanns 1990 i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län. Dessa län har även haft förhållande-

vis låga ökningstal. Den minska ökningen inträffade i Gävleborgs län.

I tabell I redovisas antalet serveringstillstånd åren 1970, 1980 och 1990

fördelade typ av tillstånd med avseende starkaste medgivna slag av alkoholdryck. Redovisningen innefattar såväl restauranger med servering till

allmänheten som andra typer av restauranger. Gruppen övriga utgörs av

olika slag av kombinerade tillstånd samt tillstånd till trañkservering se Alko-

holstatistik 1989 och 1990. Tillfälliga serveringstillstånd ingår inte.

Bilaga 3 219

Tabell l Serveringstillstånd efter varuslag; 1970, 1980, 1990. Antal och förändring i procent sedan 1970 och 1980.

Sprittillstánd %-andel 55,6 69,2 72,8

Restaurangernas serveringsrättigheter kan omfatta spritdrycker, vin, starköl eller öl klass II. Rätt att servera ett visst slag av dryck innebär så gott

som undantagslöst också rätt att servera alla drycker. Detta medför t att svagare ex starköl får serveras förutom alla restauranger med starkölstillstånd av - -

även restauranger som har vintillstând och fullständiga rättigheter samt olika

kombinerade tillstånd. Det totala antalet restauranger får starköl som servera

uppgick således 1990 till 7220.

Drycker

I tabell redovisas försålda mängder av olika alkoholdrycker olika

genom

distributionsvägar. Försäljningsvolymerna har summerats till total volym i

1000 liter vara. Den genomsnittliga alkoholhalten i detaljhandeln och serve-

ringen ger en grov indikation totalvolymens sammansättning. Förutom de

absoluta talen har procentandelen angetts se även bilagan tab 2.3. Volymer-

na har omräknats till 100% alkohol varvid konstanta alkoholhalter använts

se

Alkoholstatistik 1989 och 1990.

220 Bilaga 3

Tabell Försäljning av alkoholdrycker 1991; detaljhandel och servering, 1000 l och andel av total försäljning.

Medelalkoholhalt 13,2% 6,8% 11,8% 100% alkohol 31740 87,2 4643 12,8 36382

Diagram Försäljning av spritdrycker, vin och starköl, 1000 liter 100% alkohol.

VA Servering Dethandel 1 86 1988 1990

Diagram visar försäljningens utveckling omräknat till 100% alkohol i

detaljhandel och servering efter 1970 se även diagrambilaga. En kommentar

beträffande indelningsgrunden distributionsväg är befogad eftersom den alldeles entydig. Å sidan förekommer det inköp drycker över inte är ena av disk i Systembolagets butiker som sedan används för servering, såväl legal

Bilaga 3 221

illegal. Dessa statistikförs Å som som detaljhandel. andra sidan bokförs viss försäljning, för i första hand tillfälliga serveringar, servering trots att de

som knappast uppfyller kriterierna för detta utan rätteligen borde betraktas som detalj handel .

Här behandlas den registrerade försäljningen. Det kan inte uteslutas att även

hembränd sprit och smuggelsprit i någon mån skulle kunna förekomma på

restaurang. Något försök att uppskatta serveringsandelen för den icke-registre-

rade alkoholkonsumtionen görs emellertid inte här Analys och beräkning av mörkertalet, Kolk 1992. Detaljhandelns och serveringens procentuella förändringar under den senaste tjugo- respektive tioårsârsperioden framgår av följande tabell.

Tabell III Volymtörändring i procent perioderna 1970 1991 och 1980 1991; spritdrycker, vin - och starköl i detaljhandel och servering.

Varuslag Detaljhandel Servering Totalt 9170 9180 9170 9180 9170 9180

Medelalkoholhalt -41,3 -23,8 -42,2 -21,0 -44,4 -27,4 100% alkohol 19,2 -8,5 144,8 88,0 27,5 -2,1

Den totala registrerade försäljningen spritdrycker, vin och starköl i 100%

av alkohol låg 1991 27,5% högre än 1970. Jämfört med 1980 låg 1991 års försäljning 2,1% lägre. Nedgången efter 1980 hänför sig till spritdryckernas

minskning, huvudsakligen i detaljhandeln. Den största förändringen under perioden står starkölsförsäljningen för. Totalt har den ökat sedan 1970 med

438,7%. Ökningen har varit störst 475,6% i serveringen. Ökningen

i serveringen var påfallande även under 1980-talet 178,3%.

Den nedgång i medelalkoholhalterna framgår tabell III visar för-

som av att säljningen har förskjutits mot svagare drycker sedan 1970-talet, såväl totalt

som i detaljhandel och servering. Trots detta har den totala försäljningen mätt

i 100% alkohol, som närrmts, ökat sedan 1970 med 27,5%. Utvecklingen på restaurangerna skiljer sig markant från den i detaljhandeln. Från 1970 har

222 Bilaga 3

serveringen ökat med l44,8% medan ökningen i detaljhandeln stannade vid

19,2 %. Under den senaste tioårsperioden har skillnaden i utveckling förstärkts

och visar olika tendenser. Under 1980-talet ökade restaurangernas försäljning

med 88% medan detaljhandeln gick ned med 8,5%.

Restaurangerna har mindre del alkoholförsäljningen, vilket framgår av en av diagram VI. Restaurangernas ökning sedan 1970 har emellertid varit så stor att den sammantagna försäljningen spritdrycker, vin och starköl ökade med av 27,5% trots att detaljhandeln ökade med endast 19,2%.

Diagram III Relativ förändring perioderna 1970 1991 och 1980 1991, varuslag och distributions- - kanal.

Sprit 9170

Vi.n 9170

Starköl 9170

Tot 100% 9170

- DeLhandel Eservering -100 0 100 200 300 400 500 G00

Bilaga 3 223

DeLhandel 9170

Servering 9170

Summa9170

- Spnbdr Summasl BO . . figi á Vm . . . . . . 1 . . . . J I . . . . . . 1 . Starköl -lOO 0 100 200 300 400 500 800

Ovanstående diagram visar utvecklingen under perioderna 1970 1991 och

-

1980 1991 dels för de olika dryckesslagen i detaljhandel och servering, dels

-

för sammansättningen de båda försäljningskanalernas sortiment. Det

av mest

markanta är spritdryckernas genomgående tillbakagång och starkölets stora

ökningar.

I diagram IV jämförs de årliga förändringarna i detaljhandel och servering

under 1970- och 80-talen. Här framträder ett tydligt samband i det att kurvor-

na rör sig i samma riktning. Samtidigt kan man se att försäljningen pâ restaurang har en påtagligt större relativ årlig variation än detaljhandeln. Servering-

en har även större fluktuationer än detaljhandeln vid både och neduppgangar.

224 Bilaga 3

Diagram IV Relativa årliga förändringar i detaljhandel och servering

cent

1952 1674 1976 1978 1:550 1682 1984 l986 idea 1:590 70

En fråga emellanåt dryftas är huruvida de olika försäljningsformerna som

eller varandra. Något entydigt kan inte ges med kompletterar ersätter svar

ledning de data presenteras här. En bedömning av kurvornas eventuav som

ella inbördes beroende skulle underlättas av kompletterande information om

restauranggästernas dryckesvanor se t ex Kühlhorn: Svenska restauranghabi-

tuéer. Pm nr 1989. Kurvorna visar den sammanlagda volymen i 100% alkohol. Det ger ovan endast bild utvecklingen och döljer förändringar i fördelningen en grov av

varuslag. Diagram V åskådliggör hur sortimentet i både detaljhandel och

olika servering har förändrats. Andelen starköl har successivt ökat och andelen minskat under åren 1970, 1980 och 1991. Utvecklingen har

spritdrycker har

varit likartad i både detaljhandeln och serveringen. Som framgått tidigare har

förändringen i detaljhandeln inträffat för spritdryckerna och i

den största serveringen för starkölet.

226 Bilaga 3

Serveringsandelar

Under 70-talet hade serveringen en jämförelsevis marginell andel av dryckes-

försäljningen, under 1980-talet har den successivt ökat. Den högsta anmen delen de olika dryckerna på restaurang svarar starkölet för. Det är den av dryck dessutom ökar mest. Denna utveckling har hittills inte höjt restausom

andel den totala dryckesförsäljningen i motsvarande grad efter-

rangernas av serveringen ligger på betydligt lägre nivå än detaljhandeln. I viss mån som en har restaurangernas ökning starkölsförsäljningen utjämnats av en minskning av i andelen vin. Följande diagram visar förändringen i serveringens andel av den totala för-

säljningen och den årliga förändringen i serveringsandelen för de olika dryck-

erna.

Diagram VI Scrveringsandelar, spritdrycker, vin och starköl, relativ fördelning, 100% alkohol.

100%

%///2 Servering ä DeLhandel 07. 178 1970 1972 1974 1976 1980 1982 1984 1986 19

Bilaga 3 227

Diagram VII Serveringsandelar 1970 1991, spritdrycker, vin och starköl, procent. -

procent 40 - O 35 V .. 30: \\\ , .. 25 .. 30:

15: t . - u o __..|vno--I.----.---.__. _ u Salo 5 . . -.- C . .. ,.,,, sarköl Z .nu Vin O IQVO j sprit ishz 1974 1976 [§78 idea 1:102 M84 idea idea 1990

Serveringsandelar länsvis

Inhemskt starköl som säljs direkt från bryggeri till restaurang kan inte för-

delas på län utan data finns endast riksnivå. Därför har den länsvisa serveringsvolymen för starköl endast kunnat beräknas. Det har gjorts genom att

multiplicera restaurangernas redovisade genomsnittliga omsättning starköl

av

i kronor med medelpriset per liter starköl i servering för respektive län. De

framräknade serveringsvolymerna kan givetvis bli snedvridna brister p. a. i redovisningen och det faktum att medelpriset rapporteras per flaska starköl

vilket inte nödvändigtvis speglar prissättningen på fatöl. Genomgående har i denna sammanställning använts konstanta alkoholhalter vid beräkningen

av volymer 100% alkohol.

228 Bilaga 3

Diagram VIII Serveringsandelarlinsvis 1990, procent

ohKBDEPCHIKLKIRÖPRSTUWXYZBD'

C ACTO

Resultaten som presenteras i diagram och tabeller som fogats till denna bilaga

tab 3 och motsvarande diagram visar på en viss samvariation länsvis i serveringsandelama för de olika varuslagen. I stort sett är alltså restaurangförsäljningen likartad över landet. I Jämtlands och Kopparbergs län ligger dock serveringsandelen för starköl påfallande högt i förhållande till riksgenom-

snittet. Den höga andelen i Malmöhus och Kristianstads län kan antas till stor del

för låg redovisad detaljhandelsförsäljning i förhållande till de verk-

bero på en

liga inköpen. Till den redovisade detaljhandeln i dessa län bör läggas de alko-

holdrycker som skåningarna köper i Damnark. För detta talar även att mäng-

den starköl i serveringen inte avviker från genomsnittet för hela landet.

. . . . u . . s . . . . . . . . u . u . . . . . . . . . . n . . s . . s . . . . . | . . . . . . . . . . . a . . o . u . . s . . o . a . . . . . . u . . s . . . . . . . . o . . u . . . . . a - . . .H . u n . u . . . a . u . . . u . n n . . u . . . . . . . . : n . . . : . u u . u

. . n . o . u . u . . . . . .

191W

l68l 066 838 996 åññl 9861 H6 #85 896 2961 1981 066 ÖLBI BLS LB SLE GLE LSI SLGI ZLBI [LSI OLÖI

131 0001

856 IBS 056 6L6l 845

SLBI AOI P46 SLE

ILEI

H 191 000

a

w

GLE LLBI 946 LSI [LSI 131 0001

6 um

056 696 996 L961 988 B61 P56 E96 386 F96 086 GLE GLE LLBI 946 GLBI LSI GLE 346 ILBI OLBI

JGIH 0001

m

- 0

l

-F :se: -- 066[

4- east

996: -u

w- mer

-- 996 QHGI -- -- SBI

- east

-w ass: -- ma: -b 096: 64m -- - 81.6 a -- LLGI

m - mer

a 94.6 -- -- ma: - 24.3: -- 31.6 -v ma: me:

43421 000I

m . n - -

-

procent 100

Z alkohol

. u . .

.

Z.

procent spritdrycker

. a . -

.

I

-15

procent vin

m

m.

starköl

procent

Stockholm - . . . . . .

. . . . Södermanland . .

. . . .

Öslcrgñünnd . .

. . . .

Jonköplng . .

. . . .

Kronoberg . .

. . . . . . Kalmar . . .

Gotland

Elekmge o

Krislianslad

Malmöhus

Halland å

Sålt-borg o. Bohus

.u I I l I I | I I D I I I I O | I o I I vâstmanland I I I I

w .w I

I i | |

Gavle-borg v I

I l Vâslernmland | I | I .lämüand | v I I Uâsierbotien I I l- I I Nmbotlen | I I I Hela riket D

0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00

liter inv

u n I -

s h 0

u Smm T a

H

C H G a r I H u | I

I u I K n 0 I I I I m a I u | |

0 u c á . G O

: H H a

o u K nu D5 H O

| u u .m n O

u I u u; I H I o . u O | I H u | G .W B H . .r I a . | I u n I | I

u I u l I S ra H 0 . I u a I n I m | I u a . |

I H a I V 8 a n I I n | u 0 I E a H s I | I H | I u I

a I ü s I a I ä | I | Hm | G 0 | I H u | .m u M u | r I W x I n I . I : I | I

till länsvis

Försäljning servering 1990,

Stockholm E ha

S v

K

Blekinge Kristianstad Malmöhus .ä f. Halland t e m g

s h :h:

V i J ämtland Västerbotten Norrbotten Hela riket uno 050 1,00

100 % alkohol, liter inv

Försäljning i detaljhandel 1990, länsvis

s UC m .m U PP J h Södermanland

Östergötland

J önköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborg o. Bohus

Älvsborg

Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland J ämtland Västerbotten N orrb otten Hela riket

100 % alkohol, liter t inv

. | I I - :se: -b 0551 -- sas: -- east -- 2.95: -- sas: -- m: -- ma: -- sas: -- ans:

-- mer

-b oss

-- ma:

-- mer

d- :.45: - m:

-- em

-- nar

-- me: -- m: -- us: 01.61

;uaamd

g

2 M

0 u . F . a o . . 1 . u | u u . . x

n

.

L

p

.

q

O

p

I

,z

.II-HH

Tabell 1.1

Antal serveringstillstånd 1970 1991, serveringsrätügheter efter varuslag

Tabell 1.2

754 Halland 28 41 4 84 222 306

Tabell 1.3

Tabell 1.4

Tabell 1.5 Antal serveringstillstånd 1970-1990, 100000 inv per serveringsrätlighetcr länsvis samt indexerat

1970 1980 1990

Tabell 2.1 Försäljning av sprltdrycker, vin och starköli detaljhandel 1000-tal liter 1970 1991 -

Tabell 2.2

Försäljning av spritdxycker, Vin och starköl till servering,

1000-tal liter 1970 1991 - A:

Tabell 2.3

Serveringsandclar splitdlyckcr, vill och starköl samt 5:a 100 % alkohol, procent % 1970 1991 - 100 90 alkohol

Tabell 3.1 Försäljning i detaljhandel och till servering 1990, 1000 liter länsvis

Tabell 3.2 Försäljning av alkoholdrycker och Yo-andel till servering 1990 liter I inv åh-andel länsvis

Spritdrycker Vin Starköl 100 % alk

beräknad

Bilaga 4 255

Alkohollagstiftningen i några europeiska länder

Belgien

Försäljning i butiker har sedan länge skett utan tillståndsplikt och utan några

restriktioner sånär som på att alkoholdrycker över 22 volymprocent inte får säljas utmed motorvägarna. År 1990 tillkom lag stadgar alla en som att nya butiker som vill sälja alkohol först måste ansöka tillstånd hos de lokala om myndigheterna. Finansministeriet utfärdar patent för restauranger vill alkoholsom servera drycker. I prövningen ingår kontroll av sökandens vandel och att lokalen uppfyller vissa normer. Den som får patent måste följa vissa bestämmelser, exempelvis att konsumtion av alkoholdrycker inte uppmuntras, att personer lämnar restausom rangerna inte uppträder störande. Infomiation till gästerna om gällande bestämmelser måste finnas anslagen väl synlig plats i restaurangen. Alkoholdrycker över 22 volymprocent får inte heller utmed motorvägarna. serveras Inspektörer vid finansministeriet tillser att bestämmelserna efterlevs. Justitieministeriet beslutar om återkallelse.

Ingen åldersgräns för inköp av alkoholdrycker i detaljhandeln, 18 år myn-

dighetsåldern gäller för servering på restaurang. Promillegräns för bilkörning: 0,5. Utöver EG-direktivet 89522 CEE, som rekommenderar förbud mot alkoholreklam i TV, är reklamen helt fri.

Alkoholskatt: spritdrycker 58 %, vin 27 %, öl 27 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1989,

per omräknat till 100 % ren alkohol: 9,9 liter.

Danmark

Alkoholvaror får säljas fritt på alla försäljningsställen över hela Danmark.

Dock krävs först polismyndighetens godkärmande. Bland de få restriktionerna finns vissa bestämmelser om öppettider. Kommunalstyrelsen ger tillstånd till restauranger i samråd med polisen. Som regel ges tillstånd för åtta år i taget. Den personliga lämpligheten prövas noggrannt framför allt avseende de ekonomiska förhållandena. Dessutom ser man

på restaurangens storlek, inredning och läge. Avslag kan ges om det blir för

256 Bilaga 4

många restauranger på samma ställe och av polisiära skäl. Det finns inga åldersgränser för inköp i butiker. 18 års åldersgräns gäller för att bli serverad restaurang. Anslag om detta måste vara uppsatt inne

restaurangen. Viss poliskontroll åldern sker. Tillstånd kan återkallas om

av servering sker till minderåriga. Restaurangernas serveringstider löper normalt från 05.00 till 24.00 men kan utsträckas till 02.00. I undantagsfall kan även senare tider beviljas. Promillegräns för bilkörning: 0,8. Alkoholreklam i radio och TV är förbjuden. För övrig marknadsföring gäller särskilda regler att reklamen inte får riktas mot ungdom, ingen om reklam tillåts i idrottssarmnanhang.

Alkoholskatt: spritdrycker 83 %, vin 48 %, öl 50 %. Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker per invånare 1991, om-

av räknat till 100 % ren alkohol: 9,6 liter.

England

On-licenses krävs för att alkohol till allmänheten i barerpubar som servera inte serverar mat. Off-licenses krävs för affärer säljer alkohol som inte skall brukas som

plats, vanligen livsmedelsaffärer och specialbutiker för alkoholdrycker.

Restauranglicens krävs för att få sälja alkohol till mat. Residential licenses krävs för hotell frukost, lunch eller midsom serverar dag. Försäljningen får endast ske till hotellets gäster.

Licensing Committes utfärdar tillstånden. Bara i England och Wales finns

500 sådana kommittéer. On- och off-licenser kan helt fritt kommittéerna medan tillstånden för ges av och hotell gäller tre år i taget. Förnyelse kan vägras om utskänkrestauranger ningen har misskötts.

Övervakande myndighet är polisen.

Restauranger och pubar får normalt hålla öppet 12 timmar om dagen från

klockan 11.00 till 23.00. Den tidigare obligatoriska regeln att hålla stängt

mellan 15.00 och 17.00 är numera borttagen. Butiker med off-licens får inte sälja alkoholvaror till ungdomar under 18 år.

Den som är under 14 år får inte vistas på utskänkningsställe och den som är under 18 år får inte starksprit. Däremot får 16-åringar köpa och

serveras dricka öl och cider. Promillegräns för bilkörning: 0,8.

Alkoholreklamen är i huvudsak fri, med vissa begränsningar om att den

men inte får vända sig till ungdom, inte ge intryck av att alkohol ökar prestations-

förmågan, m.m. Sponsring är tillåten. Alkoholskatt: spritdrycker 51 %, vin 29 %, öl 31 %.

Bilaga 4 257

Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1989,

per omräknat till 100 % ren alkohol: 7,6 liter.

Finland

Den finska alkoholpolitikens bakgrund påminner mycket den i Sverige och om Norge. Liknande restriktioner som i dessa länder finns också på alkoholområdet i Finland.

Försäljning av spritdrycker, vin och starköl får endast ske i monopolbolaget

Alkozs butiker. Utskänkningstillstånd för servering på restauranger beslutas också av Alko,

som dessutom äger spriten som restaurangerna serverar. Ett skriftligt utskänk-

ningsavtal upprättas mellan Alko och tillståndshavaren. Vid överträdelser av

rättigheterna kan Alko genom sitt förvaltningsråd återkalla tillståndet. Läns-

styrelsen godkänner föreståndare och ställföreträdare på restaurangerna och kan meddela varning eller arman åtgärd mot utskänkningsstället. Servering får ske mellan klockan 11.00 och 24.00, för vissa restaumen

ranger kan serveringstiden förlängas till klockan 04.00. Tillsynen av att restaurangernas alkoholservering följer gällande bestämmel-

ser sköts av företrädare för Alko och av kommunala tjänstemän.

I Alkos butiker gäller 20 års åldersgräns för inköp starkare drycker

av mer

än 22 volymprocent och 18 år för svagare drycker. På restaurang gäller 18

års åldersgräns för alla slags alkoholdrycker. Promillegräns för bilkörning: 0,5. Förbud mot alkoholreklam infördes 1976 och gäller alltjämt. Alkoholskatt: spritdrycker 66 %, vin 66 %, öl 41 %. Registrerad ärlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1991, per omräknat till 100 % ren alkohol: 7,4 liter.

Frankrike

Fransk lag skiljer fem olika kategorier alkoholdrycker bland annat med

av

utgångspunkt i framställningsmetoder och ursprung, där inhemska varor favo-

riseras. Försäljning får ske i licensierade butiker och i livsmedelsaffärer utan licens.

Ambulerande försäljare får inte försälja alkoholvaror över 18 volymprocent.

Utan licens får inte alkohol säljas mellan klockan 22.00 och 06.00. Länsstyrelsen utfärdar tillstånd för restaurang med angivande vilken av

kategori av alkoholdrycker som får serveras. Stor licens medger fullständiga

rättigheter. Licenserna är knutna till person och en tumregel är att det inte får färre

än 450 invånare per licens. Personlig lärnplighetsprövning sker. Alkohol får

258 Bilaga 4

inte i sportanläggningar, industriområden, kyrkogårdar, sjukhus,

serveras

skolor och militärförläggningar.

Att alkoholdrycker till påtagligt berusade personer eller hysa desamservera i lokalerna leder till böter eller fängelse. Licensen dras däremot nästan ma aldrig in, men det förekommer undantagsvis.

Tillsynsmyndigheter är borgmästaren, polisen, skattemyndigheterna och

hälsovårdsnänmden. Alkoholdrycker får inte säljas eller till personer under 16 år. Barn serveras

och ungdom under 16 år får inte heller vistas på utskänkningsställe utan äldre

sällskap. Alkoholdrycker över 18 volymprocent får inte utskänkas till persons person under 18 år.

Promillegräns för bilkörning: 0,8. Alkoholreklam är förbjuden i TV och i ungdomstidningar, liksom i idrotts-

anläggningar. I övrigt är den fri, sponsring är inte tillåten. men

Alkoholskatt: spritdrycker 45 %, vin 18 %, öl 18 %. Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker per invånare 1989, omräk-

av nat till 100 % ren alkohol: 13,4 liter.

Grekland

Alkoholvaror säljs helt fritt och finns förutom i livsmedelsaffärer, i bagerier, på konditorier, i kiosker och i souveniraffärer.

Länsstyrelsen och lokala polismyndigheten ger tillstånd till restauranger, o.dyl., där även serveringen av alkoholdrycker ingår. I princip råder fri etablering barer med verksamhet på kvällstid i utsatta geografiska lägen

men kan få nöja sig med att servera vin och öl. Ingen åldersgräns finns för inköp alkohol. 18-ârsgräns gäller för serveav ring restaurang utan målsmans sällskap enligt lagen, men kontrolleras

nästan aldrig.

Alkoholreklamen är helt fri.

Registrerad årlig konsumtion vin och invånare 1990, omräknat till

av per

100 % ren alkohol: 5,9 liter. Försäljningsstatistik för spritdrycker saknas.

Irland

Alkoholvaror får säljas i såväl livsmedelsaffärer i licensierade butiker. som

Sprit måste expedieras manuellt i övrigt är Självbetjäning tillåten. Försälj-

men ning alkoholvaror är inte tillåten före klockan 10.00 och efter klockan av 22.00. Liksom i England finns ett licenssystem med on och off-licenser med

ungefär samma regler.

Bilaga 4 259

Tillståndsmyndighet för butiker, restauranger och pubar är de lokala skatte-

myndigheterna motsvarande. Tillstånd endast för ett år i taget och förges

nyas inte automatiskt. Polisen kontrollerar verksamheten, dels fortlöpande och

dels inför omprövning.

Pubar har fullständiga rättigheter och måste stänga klockan 23.00 vintertid

och 23.30 sommartid. I några enstaka fall i Dublin har pubar med nattklubb fått tillstånd till klockan 02.00.

Restauranger kan också få fullständiga rättigheter separat bar finns

om en inom lokalen. Annars endast vin- och öltillstånd. Restauranger får ha Öppet en

timme längre än pubar. Diskotek får vanligen endast vin och öl

servera men får ha öppet lika länge som restauranger.

Åldersgräns är 18 år både för inköp och servering.

Promillegräns för bilkörning: 1,0.

Alkoholreklamen är fri sånär som på att starkspritsreklam är förbjuden i radio och TV. Alkoholskatt: spritdrycker 68 %, vin 51 %, öl 64 %.

Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker invånare 1989,

av per omräknat till 100 % ren alkohol: 6,1 liter.

Island

Det statliga tobaks- och alkoholmonopolet har ensamrätt pâ detaljhandel med alkoholvaror. Butiker finns i bebyggelser med än 1 000 invånare. Alko-

mer

holbutik får emellertid inte inrättas utan föregående folkomröstning. Försäljning och servering av starköl har varit förbjuden ända till 1

mars

1989. Tillverkning av starköl för export har dock förekommit. Tillstånd för servering av alkoholdrycker beslutas polismyndigheten efter

av obligatorisk remiss till kommunen, har vetorätt. Serveringstillstånd som ges

för fyra år i taget. Polismästaren kan återkalla tillståndet ifall serveringsbestämmelserna inte efterföljs.

Åldersgräns för både försäljning och servering alkoholdrycker är 20 år.

av

Promillegräns för bilkörning: 0,5.

Island har förbud mot alkoholreklam. Alkoholskatt: spritdrycker 58 %, vin 72 %, 46 %.

Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1991,

per omräknat till 100 % ren alkohol: 3,9 liter.

260 Bilaga 4

Italien

En uppdelning finns på svaga alkoholdrycker under 21 volymprocent och starka alkoholdrycker över 21 volymprocent. Alkohol får säljas i livsmedelsaffärer och specialiserade affärer som har tillstånd för försäljning endera eller starka alkoholvaror eller för av svaga båda slagen. Tillstånd ges enligt principen ett tillstånd per 400 invånare för alkoholdrycker och ett tillstånd per 1 000 invånare för starka alkoholsvaga drycker. Tillstånden utfärdas av den kommunala förvaltningen. Undantagna är vingårdarna som får sälja sina produkter utan speciellt tillstånd. Utskänkning restaurang är tillståndspliktig. Man skiljer även här på tillstånd för och starka drycker. Även dessa tillstånd utfärdas komsvaga av munerna. Tillstånden kan återkallas vid misskötsamhet, t.ex. om det konstateras att utskänkning starka alkoholdrycker skett utan matservering eller till minderav ariga. Ingen åldersgräns finns för inköp i butik eller vid servering av svaga alkoholdrycker. För starka alkoholdrycker gäller 16 års åldersgräns. Promillegråns för bilkörning: 0,8. Alkoholreklam är tillåten, men sponsring av radio- och TV-program för att göra reklam för starka alkoholvaror är förbjuden. Alkoholskatt: spritdrycker 27 %, vin 9 %, 20 %. Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker per invånare 1989, omräkav nat till 100 % ren alkohol: 9,5 liter.

Nederländerna

Försäljning alkohol med mindre än 15 volymprocent får ske i vanliga livsav medelsaffärer. För drycker med mer än 15 volymprocent krävs särskild licens. Bensinstationer får inte sälja alkoholdrycker. Restauranger får alkoholdrycker om de har tillstånd från hälsominisservera teriet.

Åldersgränser: 16 år för alkoholdrycker under 15 volymprocent, 18 år för

alkoholdrycker över 15 volymprocent. Gäller både detaljhandel och servering. Promillegräns för bilkörning: 0,5. Alkoholreklamen är helt fri. Alkoholskatt: spritdrycker 27 %, vin 25 %, öl 34 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker per invånare 1989, omräknat till 100 % ren alkohol: 8,3 liter.

Bilaga 4 261

Norge

Norge har liknande alkoholpolitisk historia Sverige och Finland. Även en som i Norge finns ett statligt monopolföretag, Vinmonopolet, har ensamrätt som alkoholhandelsområdet. I vinmonopolets butiker, liksom för servering av alkoholdrycker, gäller 20 års åldersgräns för spritdrycker och 18 år för vin och starköl. Kommunstyrelsema beslutar om tillstånd för alkoholservering på restauranger. Tillståndet omfattar längst pågående kommunstyrelseperiod, f.n. som är fyra år. Serveringstid är normalt från klockan 13.00 till 24.00, men kommunstyrelsen kan förlänga tiden i vissa fall. Några restauranger i centrala Oslo har fått tillstånd att hålla öppet till klockan 06.00. Promillegräns för bilkörning: 0,5. Förbud mot alkoholreklam gäller sedan 1975. Alkoholskatt: spritdrycker 91 %, vin 59 %, 54 %. Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker invånare 1991, omräkav per nat till 100 % ren alkohol: 3,9 liter.

Portugal

Alkoholvaror får säljas fritt överallt utan tillstånd. Restaurangtillstånd utfärdas av länsstyrelsen. För alkoholutskänkning krävs dock inget särskilt tillstånd, under förutsättning att restaurangtillstånd ñmis. I restaurangtillståndet ingår lämplighetsprövning och lokalprövning. Det finns egentligen ingen alkoholpolitik i tillståndsgivningen.

Åldersgräns för både inköp och servering är 16 år.

Promillegrärls för bilköming: 0,5. Alkoholreklamen är fri får inte riktas till men yngre personer. Alkoholskatt: spritdrycker 8 %, vin 8 %, öl 14 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1989, ornräkper nat till 100 % ren alkohol: 10,4 liter.

Schweiz

I Schweiz finns ett statsmonopol för starkspritstillverkning sedan över 100 är. Monopolet kan dock utfärda licenser till andra tillverkare, vilka måste erlägga skatt på försåld sprit till monopolet. Spritdrycker får dessutom framställas för eget behov utan licens. Kantonernas förvaltningar beviljar tillstånd för alkoholförsäljning i butiker och restauranger. Normalt gäller 18-årsgräns i butik och 16 år på restaurang. Det varierar dock mellan kantonerna, exempelvis finns regler i vissa kantoner

262 Bilaga 4

att 16-årsgräns gäller för vin och öl och 18-årsgräns för spritdrycker. I om någon kanton är åldersgränsen t.o.m. så låg 14 år restaurang och 16 som år i butik. Promillegräns för bilkörning: 0,8. Reklamen för vin och öl är fri, spritreklamen är omgärdad med många be-

stämmelser, exempelvis tillåts inte spritreklam i radio och TV, i idrottssammanhang. Den får inte riktas till ungdom och inte finnas förpackningar

eller i butiker som inte säljer eller serverar spritdrycker. Alkoholskatt: spritdrycker 31 %, vin 5 %, öl 14 %.

Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker per invånare 1989, ornräk-

nat till 100 % ren alkohol: 10,9 liter.

Spanien

Alkoholvaror får säljas och serveras helt fritt med vissa lokala variationer när

det gäller restaurangtillstånd, dock inte handlar om alkoholpolitik utan

som etableringen är störande eller inte uppfyller byggnormer, etc. om

Åldersgränsen varierar mellan de autonoma regionerna från 16 år till 18 år.

Promillegräns för bilkörning: 0,8. Alkoholreklamen är fri sånär att reklam för alkoholhaltiga drycker som över 20 volymprocent är förbjuden i TV.

Alkoholskatt: spritdrycker 47 %, vin 4 %, 15 %. Registrerad årlig konsumtion alkoholdrycker per invånare 1989, omräk-

av nat till 100 % ren alkohol: 12,0 liter.

Tyskland

Inga restriktioner finns för försäljning av alkoholdryck i butiker.

De olika delstaterna beviljar utskänkningstillstånd för restauranger men

reglerna för detta är mycket liberala och allmänt hållna. Tillstånd kan återkallas om det missköts.

18 års åldersgräns för starksprit och 16 år för vin och öl. Åldersgränserna

gäller både detaljhandel och servering.

Några öppettider för restaurangerna finns inte i den tyska lagstiftningen,

enligt särskild ungdomslag får personer under 16 år inte vistas längre men en restauranger än till klockan 24.00. Promillegräns för bilkörning: 0,8. Alkoholreklamen är i princip helt fri får inte riktas mot unga eller men gamla.

Alkoholskatt: spritdrycker 64 %, vin 12 %, öl 20 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker per invånare 1990, omräk-

nat till 100 % alkohol: 10,6 liter Västtyskland resp. 11,8 liter Östtysk-

ren land.

Bilaga 4 263

Österrike

Alkoholvaror får säljas i livsmedelsbutiker utan särskilt tillstånd utöver det tillstånd som krävs för livsmedel. För restaurangrörelse krävs kommunalt tillstånd, dock inte i första hand som handlar om alkoholen utan avser restaurangtillstånd överhuvudtaget. Det sker

därvid en personlig lärnplighetsprövning och lokalprövning.

Olika åldersgränser finns i olika delstater. De varierar mellan 16 och 18 år. Promillegräns för bilkörning: 0,8.

Alkoholreklam i radio och TV är förbjuden. I övrigt gäller vissa inskränk-

ningar som påminner om reglerna i Schweiz och Damnark. Alkoholskatt: spritdrycker 40 %, vin 31 %, 36 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1989, omräkper nat till 100 % ren alkohol: 10,3 liter.

Sverige

Statsmonopol finns för såväl tillverkning, import, export, distribution Vin

Sprit AB som detaljhandel med alkoholvaror Systembolaget. Försäljning av spritdrycker, vin och starköl får endast ske i Systembolagets

359 butiker. Dessutom finns ett antal utlämningsställen i mindre orter,

som saknar systembutik.

Tillstånd för alkoholservering på restauranger utfärdas länsstyrelserna

av efter obligatorisk remiss till kommunen. Kommunen har vetorätt. Det finns ca 8 000 restauranger med serveringstillstånd i dag.

Åldersgräns för inköp i Systembolagets butiker är 20 år. För servering

av alkoholdryck är åldersgränsen 18 år.

Serveringstid är enligt lag fastställd från klockan 12.00 till klockan 01.00

dagligen, men tillståndsmyndigheten får bevilja undantag från dessa tider. Reklam för starkare alkoholdrycker än öl klass är förbjuden. Promillegräns för bilkörning: 0,2. Alkoholskatt: spritdrycker 92 %, vin 69 %, öl 34 %. Registrerad årlig konsumtion av alkoholdrycker invånare 1991, ornräkper nat till 100 % ren alkohol: 5,2 liter.

Bilaga 5 265

Alkoholpolitiska kommissionen LHDLVM-Utredningen

TILLÄMPNINGEN AV LAGEN

9977:293

OM HANDEL MED DRYCKER VID LANSSTYRELSER OCH KOMMUNER

ENKÄTREDOVISNING

GEMENSAM DELRAPPORT FEBRUARI

266 Bilaga 5

Innehållsförteckning

1 Förord 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Enkätens uppläggning 268

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Frågeställningar 268

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Urval 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Resultatens tillförlitlighet 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4 Några exempel på resultatens tillförlitlighet 269

. . . . . . . . . . . .

3 Resurs- och statistikblock 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Länsstyrelsernas 270 resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1.1 Tillståndsärenden respektive tillsyn 271

. . . . . . . . . . . . . . 3.2 Kommunernas 271 resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.1 Kommunernas för tillsyn 272

resurser . . . . . . . . . . . . . .

3.2.2 Kommunernas vid kommunalisering 272

resurser en . . . . . . 3.3 Statistik 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.1 Länsstyrelsernas tillståndsärenden enligt LHD 274

. . . . . . . 3.3.2 Remisser till kommunerna 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.3 Kommunernas uppgifter remisser 275

om . . . . . . . . . . .

3.3.4 Antal serveringstillstånd 275

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Ãsiktsblock 276

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Öppna frågor 316

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1 Särskilt besvärliga ärenden hos länsstyrelserna 316

. . . . . . . . . .

5.2 Kommunernas uppgifter erforderlig kompetens 317

om . . . . . . . .

5.3 Kommunernas tillsyn 317

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Övriga frågor 318

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 5 267

Alkoholpolitiska kommissionen

LHDLVM-utredningen

Peter Carlsten Peter Gerdman

1 Förord

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommission med uppgift utvärdeatt

ra den hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till strategi

en

för framtiden bl.a. i ett EG-perspektiv. Den svenska alkoholpolitiken

genomgår därmed en bred översyn inte minst med hänsyn till förestående EGförhandlingar och EES-avtal.

I kommissionens uppdrag ingår även att föreslå förändringar i lagstiftningen,

om kommissionen finner att vissa bestämmelser kan förenklas eller helt ut-

mönstras för att de inte längre fyller någon alkoholpolitisk funktion. l andra fall kan reglerna behöva förtydligas eller skärpas för att bättre fylla

ett

alkoholpolitiskt syfte. I detta sammanhang skall kommissionen enligt direk-

tiven 1991: 124 särskilt uppmärksamma reglerna tillstånd till servering om av

alkoholdrycker enligt lagen om handel med drycker LHD, liksom bestämmelserna om serveringens bedrivande och andra frågor gäller alkoholser-

som

veringen. I detta arbete skall kommissionen analysera hur denna lagstiftning tillämpas i praktiken. Enligt LHD beslutar länsstyrelsen tillstånd till servering alkohol-

om av

drycker samt parti- och detaljhandel med öl inom länet. Innan tillstånd

eventuellt utfärdas skall länsstyrelsen höra med kommunen i sitt yttrande som kan förhindra nya eller utökade serveringstillstånd med hjälp kommunalt av

veto. Länsstyrelsen har enligt lag också tillsynsansvar och kan

samma som enda myndighet vidta sanktioner, bl.a. återkalla tillstånd. Även kommunerna

har tillsynsskyldigheter enligt lagen och skall bistå länsstyrelsen i detta arbete. De snabba förändringarna inom socialtjänstens område har inneburit

att nya

krav ställs på länsstyrelsernas tillsyn över kommunernas verksamhet. Statskontoret har i en rapport PM 1990-08-14 gjort bedömningen det torde

att

vara möjligt att genomföra sådana lagändringar hos länsstyrelserna

att resurser

skulle frigöras att tillsynsansvaret skulle kunna klaras inom för befint-

ramen

liga resurser, bl.a. genom att tillståndsprövningen enligt LHD förs över till

kommunerna.

Mot bakgrund av detta har regeringen tillkallat särskild utredare för

en att

undersöka förutsättningarna för och konsekvenserna att kommunalisera

av

tillståndsprövningen enligt LHD. I direktiven 1992:68 att utredningen

anges

skall redovisa de förslag till lagändringar därmed skulle erfordras.

som

268 Bilaga 5

2 Enkätens uppläggning

2.1 Frågeställningar

Enkäten är uppdelad i ett statistik- och resursblock, ett åsiktsblock och några öppna frågor. Statistik- och resursblocket syftar till att belysa befintliga resurser och ärendebelastning hos länsstyrelser och kommuner liksom även att ge en uppfattresursbehovet hos kommunerna vid kommunalisering tillståndsning om en av prövningen. Detta avsnitt har i första hand bearbetats av LHDLVM-utredningen. Åsiktsblocket ett tjugotal de mest omdiskuterade serveringsbetar upp av stämmelserna i lagen handel med drycker. Syftet är att få ett bidrag till om Alkoholpolitiska kommissionens analys reglerna alkoholserveringen av om med sikte på att förenkla och förtydliga lagstiftningen. De öppna frågorna, slutligen, har givit länsstyrelser och kommuner möjlighet kommentera enkäten utförligare. Detta avsnitt de båda utredatt svarar ningarna för gemensamt.

2.2 Urval

Enkäten har tillställts samtliga 24 länsstyrelser och i samråd med Svenska - Kommunförbundet ett urval landets 286 kommuner. Kommunurvalet har - av skett på följande sätt:

Antal Urval U-iäktor kommuner

som nämnder och liknande har uppmanats att försöka samordna sina enkätsvar till

ett per kommun.

Enkäten har således ställts till 90 kommuner och 24 länsstyrelser eller totalt

114 myndigheter. Enkäten har besvarats länsstyrelsernas handläggare av alkoholärenden. I av

kommunerna har den tjänsteman handlägger serveringsärenden eller den-

som

arbetsledare vid socialtjänsten besvarat enkäten. I några fall har samråd

nes

Bilaga 5 269

skett med ordföranden i socialnämnden. Det har också förekommit att enkäten behandlats i socialnämnden. Enkäten besvarades av alla länsstyrelser och 88 av de 90 utvalda kommunerna. Sammanlagt finns således 112 enkätsvar.

2.3 Resultatens tillförlitlighet

Urvalet kommuner har gjorts i samarbete med statistisk expertis vid Kommunförbundet. Syftet har varit att reducera utredningens arbete men att ändå med

ganska god säkerhet kunna belysa situationen i landets 286 kommuner.

Anledningen till vi inte slumpmässigt valt ut 90 kommuner bland samtliga

286, är att ett s.k. viktat urval ökar säkerheten i våra resultat. Det är mot den bakgrunden som de större kommunerna är starkt representerade i urvalet.

2.4 Några exempel på resultatens tillförlitlighet

Med vårt urvalsförfarandet kan vi säga att osäkerheten i åsiktsblocket är som

störst i vårt resultat om svaren fördelar sig 50 procent ja-svar och 50 procent nej-svar. Med 95 procents sannolikhet ligger då det korrekta värdet mel-

lan 40 och 60 procent. Det korrekta värdet skulle vi ha erhållit vi hade om

tillfrågat samtliga 286 kommuner. Konñdensintervallet är 95 procent. Om svarsfördelningen däremot är 20 procent ja-svar och 80 procent nej-svar ökar säkerheten. Då ligger det sanna ja-värdet med 95 procents sannolikhet

mellan 12 och 28 procent plus minus 8 procent från vårt uppmätta värde 20

procent. Om andelen ja-svar på en fråga är 10 procent ökar säkerheten såle-

des ytterligare i våra svar.

När det gäller numeriska skattningar eller uppgifter i och statistik-

resurs-

blocket t.ex. antal tjänster och antal årsarbetskrafter är osäkerheten i skattningarna, som avser samtliga kommuner mindre än 10 % vid 95 % konfidensnivå. Det innebär att 95 % av skattningarna har ett urvalsfel på högst

10 %.

För några variabler har ingen skattning gjorts för landets samtliga kommu-

ner. I dessa fall anges detta särskilt.

Denna rapport gör inget anspråk på att vara en analys av enkätsvarens betydelse för Alkoholpolitiska kommissionens och LHDLVM-utredningens ställningstaganden i olika avseenden, utan är endast redovisning fakta

en av och åsikter. Resultaten av enkäten är ett av flera underlag för de båda utredningarnas arbete.

270 Bilaga 5

3 Resurs- och statistikblock

För att få en bild av vilka resurser som länsstyrelserna och kommunerna idag

ägnar LHD-ärenden enligt gällande lagstiftning ställdes frågor i enkäten om

resurser vid länsstyrelserna och inom kommunernas socialtjänst. Vid en even-

tuell kommunalisering av tillståndsprövningen är det väsentligt att få kommuuppfattning LHD-ärenden och vilka resurser de anser sig behöva

nernas om ytterligare för att första instans besluta om tillstånd enligt LHD. som

3.1 Länsstyrelsernas resurser

I enkäten ställdes frågor hur många tjänster för LHD-ärenden det farms om

vid respektive länsstyrelse vid enkättillfället hösten 1992. Samtliga länsstyrel-

ser har besvarat frågan. Antal tjänster: 46 Varav handläggare: 35

Enligt en kartläggning som gjordes av 1980 års organisationskommitté fanns

det året 45 alkoholhandläggare och 15 assistenter avdelade att biträda dessa.

Sedan 1981 har länsstyrelserna varit föremål får årliga resursminskningar. I betänkandet Länsstyrelsemas sociala funktioner Ds 1989:9 uppges antalet alkoholhandläggare ha reducerats till knappt 35. Samma uppgift redovisar Statskontoret i sin PM Länsstyrelsens sociala funktion resursbehov Dnr

- 35890-5.

Antalet tjänster är självfallet inte ett tillfredställande mått hur mycket resurser, som satsas på ett visst område. Exempelvis kan en tjänst ibland om-

fatta kortare tid än en heltid. Innehavaren av en viss tjänst kan också inom ramen för sitt ansvarsområde även handlägga andra ärenden än just LHDärenden under en del av sin arbetstid. Detta framkommer också i Statskonto-

rets PM, där det framgår att alkoholhandläggarna parallellt används för andra ärenden inom länsstyrelserna. Mot denna bakgrund ställdes frågor om det

faktiska resursutnyttjandet mätt i årsarbetskrafter för LHD-ärenden. Antal årsarbetskrafter: 49 Varav handläggartjänster: 36 Det faktiska resursutnyttjandet stämmer ganska väl överens med antalet tjänster vad avser handläggare. När det gäller övriga administrativa resurser är skillnaden större.

Bilaga 5 271

3.1.1 Tillståndsårenden respektive tillsyn

I betänkandet Länsstyrelsernas sociala funktioner och i Statskontorets PM framgår att länsstyrelserna på grund av ökade arbetsuppgifter och minskande resurser inte kan fullgöra sina uppgifter inom det sociala området på ett tillfredställande sätt. När det gäller LHD-ärenden, så har bristen på resurser framför allt drabbat tillsynsverksarnheten. Länsstyrelserna saknar således tillräckliga resurser att bevaka att bestämmelserna i LHD efterlevs. Tillsynen är en av huvuduppgifterna för länsstyrelserna efter länsstyrelsereforrnen. I betänkandet Länsstyrelserna och socialtjänsten Ds 1992:67 föreslås att vissa ärendegrupper avlastas länsstyrelserna för att möjliggöra en effektivisering av uppföljning och utvärdering. Länsstyrelsernas resursfördelning var enligt Statskontorets PM och vår enkät följande:

Statskontoret, 1990 Vår enkät, 1992

Tillstånd 82 % 81 % Tillsyn 18 % 19 %

Undersökningarna talar för att det inte inträffat några större förändringar när det gäller fördelningen av resurser på tillståndsprövning respektive tillsyn mellan åren 1990 och 1992. Vid sex länsstyrelser avsatte man enligt vår enkät 90 procent eller mer för tillståndsprövning. En länsstyrelse avsätter inte några resurser alls för tillsyn. Det finns däremot tre länsstyrelser som satsar 40 procent av resurserna eller mer på tillsyn och tillsynsärenden.

3.2 Kommunernas resurser

Kommunernas handläggning av ansökningar om serveringstillstånd omfattar i första hand utarbetandet av tjänsteutlåtanden och remissvar till länsstyrelserna. Kommunernas handläggning av LHD-ärenden skall enligt lagstiftningen endast omfatta behovsprövningen, men i vissa fall genomför kommunerna även en prövning av den personliga lämpligheten. Därutöver skall kommunen tillsammans med länsstyrelsen och polisen svara för att bestämmelserna i LHD efterlevs. Tillsynen enligt LHD omfattar samtliga de olika tillstånd finns i som LHD, dvs. även detalj- och partihandel med klass II. Kommunen har också ett lokalt ansvar enligt socialtjänstlagens 11 § att förebygga missbruk genom såväl allmänna och strukturellt inriktade åtgärder som individuellt inriktade insatser. För att få jämförbara uppgifter mellan kommunerna är beräkningarna när det gäller årsarbetskrafter grundade på en årsarbetstid på 1.750 timmar. Beräkningsgrunden har valts ut i samarbete med Kommunförbundet. Följande resurser finns enligt enkätsvaren i de kommuner 88 omfattas vår som av undersökning och kan uppskattas för landet som helhet.

, Arbetsinsatsen för LHD-ärenden i urvalet bedömdes motsvara 21.3 års-

arbetskrafter. En skattning för samtliga kommuner uppgår till 44.9 års-

arbetskrafter.

3.2.1 Kommunernas resurser för tillsyn

När det gäller kommunernas satsning på tillsynsverksamhet respektive svar på remisser, i samband med tillståndsprövning erhölls följande svar:

m m,

Summan årsarbetskrafter för tillståndsprövning och tillsyn är en årsarbetskraft mindre än den skattning gjorts beträffande kommunernas totala som insatser för LHD-ärenden i vårt urval. En viss skillnad ñmis även när det gäller skattningen för samtliga kommuner. Skillnaden kan bero på att frågorna utformats ett sådant sätt att det funnits utrymme för skilda tolkningar av frågornas innebörd. Exempelvis kan frågan om kommunernas resurser för tillsynsverksamheten tolkas olika sätt. Socialt fältarbete och uppsökande verksamhet bland ungdomar kan i mening sägas beröra LHD och serveen ringsverksamhet, även om det primära målet med den uppsökande verksamheten inte direkt rör förhållandena och omkring restaurangerna.

3.2.2 Kommunernas resurser vid en kommunalisering I enkäten ombads kommunerna att besvara frågan om hur stort resurstillskott de skulle behöva vid en eventuell kommunalisering av LHD. Det finns svårigheter med tolkningen av svaren på denna frågeställning: Det är oklart hur LHD kommer att se ut i framtiden, och mot denna bakgrund måste svaren tolkas utifrån nuvarande lagstiftning bortsett från bestämmelserna om tillståndsprövande myndighet.

Bilaga 5 273

2. Kommunerna saknar förmodligen delvis kunskap om vilka arbetsuppgifter som länsstyrelserna idag utför enligt LHD. Av drygt 16.000 diarieförda ärenden enligt LHD vid länsstyrelserna var det endast drygt 2.000 som remitterades till kommunerna för ställningstagande. Det finns en risk för att kommunerna överskattat behovet av resurstillskott vidven kommunalisering av LHD. Eftersom de förmodligen inte känner till arbetets omfattning vill de gardera sig för att vid en eventuell kommunalisering få tillräckliga resurser. Inom kommunen finns även andra resurser som socialtjänsten förmodligen inte tagit med i sin kalkyl av behovet av nya resurser. Här avses exempelvis den juridiska expertis som ñms inom kommunerna och den ekonomiska sakkunskap som ofta finns i form av näringslivssekreterare och andra tjänstemän.

Totalt bedömde de kommuner som besvarat enkäten 88 att man skulle behöva ytterligare 30.9 årsarbetskrafter och skattningen för samtliga kommuuppgår till 65.6. De totala resurserna vid länsstyrelserna för LHD-ärenden ner 49 årsarbetskrafter. Resurserna fördelades på tillståndsprövning uppgavs vara och på tillsyn med 81 respektive 19 %. Om vi utgår från oförändrade arbetsuppgifter i övrigt enligt LHD innebär en överföring av tillståndsprövningen från länsstyrelserna till kommunerna en arbetsmängd som motsvarar 81 % av 49 årsarbetskrafter, dvs. knappt 40 för landets samtliga kommuner. Denna skattning avser således endast en överflyttning av det arbete som utförs vid länsstyrelserna idag och som avser tillståndsprövningen. Det skall också påpekas att det redan idag i kommunerna utförs en prövning av ansökningar om serveringstillstånd, som i en mening kan beskrivas som dubbelarbete. I Riksrevisionsverkets PM Servering av alkoholdrycker konstaterades också att det redan då förekom ett betydande dubbelarbete hos kommuner och länsstyrelser när det gällde LHD. Den skattning om det framtida resurstillskottet som gjorts i urvalet uppräknat till samtliga kommuner uppgår till 65.6 årsarbetskrafter. Differensen mellan den nuvarande beräkningen avseende resurserna för tillståndsprövning vid länsstyrelserna knappt 40 och kommunernas skattade behov av nya 65.6 kan bero att kommunerna har svårt att överblicka omfattresurser ningen av tillståndsprövningen enligt LHD. Redan i dag avsätter kommunerna enligt skattningen för samtliga kommuner 44.9 årsarbetskrafter. Kommunerna torde med hänsyn till detta resursmässigt ha ett bra utgångsläge för att ta över tillståndsprövningen enligt LHD.

274 Bilaga 5

3.3 Statistik 3.3.1 Iámstyrelserms enligt LHD I enkäten till länsstyrelserna ställdes frågor om antalet tillstånd per den 31 december 1991 samt om antalet ärenden under 1991. Dessa uppgifter har kompletterats med information från Socialstyrelsen när det gäller tillstånd för servering av öl klass H och partihandel. Antal ärenden under 1991: Servering året runt eller årligen viss tidsperiod,

I departementspromemorian Länsstyrelsernas sociala funktioner framkom det att antalet LHD-ärenden 1987 var 14.000 eller nära 600 per länsstyrelse. Det fanns då uppenbara olikheter i länsstyrelsemas diarieföring. Detta gällde framför allt redovisningen av tillfälliga tillstånd. En jämförelse mellan svaren i vår enkät och den statistik som Socialstyrelsen redovisar, talar för att en del brister i diarieföringen av ärenden, fortfarande kvarstår. Rutinerna är inte desamma vid de olika länsstyrelserna. I vår enkät och i Statskontorets PM har

det visat sig att ett icke obetydligt antal ärenden inte diarieförs.

3.3.2 Remisser till kommunerna Under 1991 remitterades 2.028 ärenden enligt länsstyrelsemas uppgifter till kommunerna för deras ställningstagande beträffande ansökan om serveringstillstånd. Av dessa 2.028 ärenden avstyrkte kommunerna med sitt veto 330 ansökningar eller i 16 procent av ärendena. Två länsstyrelser har dock inte besvarat enkäten i denna del. Andelen 16 procent speglar i viss utsträckning vilken omfattning kommunerna utnyttjar sitt veto. Stora variationer förekommer mellan kommunerna.

Bilaga 5 275

3.3.3 Kommunernas uppgifter om remisser

I detta avsnitt har vi inte gjort någon skattning för samtliga kommuner, eftersom vi i denna del kunnat inhämta uppgifter även från länsstyrelserna. De

kommuner 88 besvarat enkäten erhållit 994 ansökningar som uppgav att man serveringstillstånd på remiss från länsstyrelserna år 1991. Av dessa avom styrkte kommunerna 202 ansökningar med sitt veto, eller i cirka 20 procent

samtliga prövade ansökningar. I knappt hälften 99 hänvisade kommuner-

av

till behovsprövningen, medan de övriga avstyrktes av andra skäl eller utan

na

motivering. Skillnaden mellan länsstyrelsernas och kommunernas uppgifter

antalet remitterade ärenden beror att vi arbetar med ett urval kommuom ner. Antalet remisser servering öl klass uppgick år 1991 till 324 stycken om av i de utvalda kommunernas enkätsvar.

3.3.4 Antal serveringstillstånd

Socialstyrelsen samlar regelmässigt in uppgifter om antalet serveringstillstånd exklusive tillstånd för enbart klass II och antalet detaljhandelsställen för öl klass II. Genom enkäten har vi därutöver samlat in uppgifter om antal serveringstillstånd för enbart öl klass samt antalet partihandelstillstånd för öl

klass II.

Antalet tillstånd per den 31 december 1991:

Antalet serveringstillstånd för spritdrycker,

vin eller starköl, exkl. trañkservering 7 757 Trañkservering 194 Antalet serveringstillstånd för

om hållas att antalet serveringstillstånd år 1977 var cirka 7.800 och år 1981 cirka

9.200. Per den 31 december 1991 var antalet serveringstillstånd drygt 13.000 7.757+194+5.498. Uppgifterna om antalet serveringstillstånd från 1977

och 1981 har hämtats från Riksrevisionsverkets rapport.

Under perioden 1977 till 1991 har antalet serveringstillstånd således ökat

med 66 procent.

276 Bilaga 5

4 Åsiktsblock

Här efterfrågades respondenternas åsikter om de mest omdiskuterade bestämmelserna i LHD, där mottagarna av enkäten uppmanades att kryssa för det svarsalternativ ja, nej eller vet ejtveksam som bäst överensstämde med deras uppfattning. I några fall fanns en inledande kommentar. Möjlighet till motivering gavs i anslutning till varje fråga. I enkätredovisningen nedan

återges frågan i sin helhet kursiverat med svarsfördelningen i form av ett

stapeldiagram, där den vertikala skalan avser antalet enkätsvar, som maximalt kan vara 112 i och med att två kommuner inte har besvarat enkäten. Eventuella motiveringar och övriga kommentarer redovisas vid varje fråga.

Tillståndsprövarlde myndighet

Detta är en fråga av gemensamt intresse för båda utredningarna. LHD LVMutredningen analyserar i sitt arbete förutsättningar för och konsekvenser av en kommunalisering av tillståndsprövningen. Alkoholpolitiska kommissionen gör en översyn av alkohollagstiftningen där fördelningen av arbetsuppgifter mellan länsstyrelse och kommun har stor betydelse för lagens tillämpning. Det är därvid givetvis av stort intresse vad länsstyrelserna och kommunerna själva har för inställning. Vid denna fråga redovisas svaren i form stapeldiagram för vilken av myndighet respondenterna ansåg skall svara för tillståndsprövningen för respektive ärendegrupp.

Bilaga 5 277

1.a Bör tillstándsprövningen flyttas från länsstyrelserna till kommunerna be-

träffande servering av alkoholdrycker

Kommentar:

Det är denna ärendekategori som de flesta avser med tillståndsprövning. En

majoritet de tillfrågade kommunerna och 7 av 24 länsstyrelser anser att

av

tillständsprövningen för restauranger bör kommunaliseras. Motivet för en

kommunalisering har vanligen angivits att kommunen har bättre lokalvara kännedom, närhet till beslutsfattare och att utskänkningen är en naturlig del av

kommuns alkoholpolitiska Ett annat skäl är att kommunens in-

en program.

flytande över antalet serveringstillstånd i den egna kommunen måste kunna

säkerställas även om det kommunala vetot försvinner. Argumenten emot en kommunalisering är främst att tillståndsgivningen sköts mer enhetligt hos

länsstyrelserna, att risken för bypolitik inte kan negligeras, att kommunerna

saknar kompetens för de juridiska och ekonomiska bedömningarna och att det finns risk för att rättssäkerheten för enskilda restauratörer försämras.

278 Bilaga 5

1.b Bör tillståndsprövningen flyttas från länsstyrelserna till kommunerna beträffande detalihandelstillstând för öl klass II

Kommentar:

Länsstyrelserna svarade i stort sett lika på alla frågor kommunalisering,

om

medan kommunerna varierade sina beroende på vilken tillståndsprövning

svar det gällde. Ett observandum är dock att 21 de 39 svarade nej här av som

anser att detaljhandel med öl klass inte behöver tillståndspliktig längre,

vara

vilket några också påpekade hade påverkat deras frågan.

svar

Bilaga 5 279

].c Bör tillstándsprövningen flyttas från länsstyrelserna till kommunerna beträffande gartihandelstillstånd för öl klass II

Kommentar.- Partihandel med klass försäljning för âterförsäljning till detaljhanavser del, restauranger, m.fl., s.k. grosshandel. Den är inte så vanligt förekommande, och kommunerna har i regel aldrig kommit i kontakt med dessa vilket ökat kommunernas osäkerhet i svaren. I diskussionen om avreglering av handel med öl klass görs inget särskilt undantag för partihandel.

280 Bilaga 5

1.d Bör tillståndsprövningen flyttas från länsstyrelserna till kommunerna be-

träffande tillstånd för alkoholservering pa tåg, båt och flyg s.k. trafikser-

vering

Sva

Kommentar.-

Trañkserveringen berör oftast fler än en kommun och därför anser de flesta, framför allt kommunerna, att tillstândsprövningen bör ligga på regional

en eller central myndighet. Länsstyrelserna är konsekventa i sin inställning mer

till kommunalisering. Antingen tycker de att allting skall kommunaliseras eller

också inget.

Bilaga 5 281

Behovsprövningen Denna fråga ställdes endast till kommunerna. Vid tillståndsprövningen gäller i dag att behovet inom orten av skilda slag av serveringsrörelser för alkoholdrycker skall beaktas. Hänsyn skall härvid tas till risken för att överetablering kan medföra olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt. Behovsprövningen skall i första hand göras av kommunen.

Bör behovsprövningen finnas kvar i LHD

Kommentar: En klar majoritet av kommunerna vill behålla behovsprövningen. I motiveringarna anges oftast att det inte räcker med en noggrann lämplighets- och lokalprövning, utan att lagstiftningen även bör innehålla ett skydd mot överetablering av serveringsställen. Om det kommunala vetot försvinner blir

behovsprövningen ensam kvar som alkoholpolitiskt instrument i lagstiftningen.

282 Bilaga 5

Det kommunala vetot 3.a Bär det kommunala vetat behållas om tillståndsprövningen ligger kvar tas

länsstyrelsen

100 80 60 40 20

[ETKCÅMMNAWIUT

Kommentar: En majoritet av länsstyrelserna och en mycket kraftig majoritet av kommmerna vill behålla det kommunala vetot ifall tillstándsprövningen ligger kvar ros länsstyrelserna. De flesta har motiverat detta med att det kommunala inflyandet över tillståndsgivningen måste säkerställas och att detta bäst sker gemm att behålla vetot.

Bilaga 5 283

Nedanstående fråga ställdes endast till kommunerna

3.b Är det viktigare för kommunen behålla än över tillståndsatt vetot att ta

prövningen med möjlighet till överklagande

JA EGNA

mwvzrommsrho

Kommentar:

De större kommunerna är mer benägna att ta över tillståndsprövningen än de

mindre kommunerna. Motiveringarna för att hellre behålla vetot är dels att

kommunerna anser sig sakna för att ta över tillståndsprövningen dels

resurser att vetot är ett starkare alkoholpolitiskt instrument än ett överklagningsbart tillståndsbeslut.

284 Bilaga 5

lâmplighetsprövningen

Lämplighetsprövningen omfattar i dag vanligtvis uppgijtsinhämtande från

polis-, skatte- och kronofogdemyndigheter. Vidare kontrolleras sökandens

branscherfarenhet, kunskap i svenska språket och i svensk alkohollagstzjtzing

samt sökandens ekonomiska förutsättningar att bedriva den tilltänkta rörelsen

på ett tillfredsställande sätt.

Bör lämplighetsprövningen ändras

10D

80 6D

2D

Kommentar: En klar majoritet både bland länsstyrelser och kommuner anser att innehxllet

i den nuvarande lämplighetsprövningen är bra som det är utformat i dag.

Bilaga 5 285

Föreståndareersättare

5.a Anser ni att begreppet föreståndare och ersättare kan utmönstras ur LHD

2 Kommentar: En majoritet bland både länsstyrelser och kommuner att det skall finnas anser godkända föreståndare och ersättare på varje serveringsställe. Detta motiveras med att man därmed bättre kan hålla olämplig personal borta från alkoholserveringen, att det alltid skall finnas en ansvarig person pâ plats vid alkoholutskänkning och att det vid inspektionstillfällena är en fördel att veta vem som är ansvarig och skall underrättas om eventuella missförhållanden i lokalen. 16 länsstyrelser och kommuner svarade att föreståndare och ersättare bör finnas kvar, men anser att det räcker med att tillståndshavaren utser dessa personer själv. Några ansåg att endast föreståndare behöver utses. Ett par enkätsvarare menade att föreståndare åtminstone behöver utses i de fall tillståndshavaren är en juridisk person, där ägare ocheller styrelsemedlemmar inte deltar i serveringsverksamheten.

286 Bilaga 5

5 .b Bör det bli möjligt att låta tillståndshavaren utse föreståndare och ersättare

Kommentar: En majoritet länsstyrelserna och de större kommunerna anser att förestånav dareersättare antingen kan utgå eller att tillståndshavaren kan utse dessa. Motiv för på denna fråga är att särskilt ansvariga för alkoholserveringen på restaurangerna är nödvändiga, men att tillståndshavaren som ändå är ytterst ansvarig för utskänkningen bör utse dessa Det bör således ligga i personer. tillståndshavarens eget intresse att välja dugliga personer till utskänkningsansvaret. Från några länsstyrelser har också framförts att godkännande av föreståndare och ersättare tar alltför mycket tid i anspråk på bekostnad av

andra och viktigare arbetsuppgifter. Motiven för nej är att endast tillståndsmyndigheten har tillgång till registeruppgifter och andra underlag som behövs

för att undvika att olämpliga personer utses som serveringsansvariga.

Bilaga 5 287

Mathâllningen

6.a Bör kravet på lagad mat, som dessutom skall utgöra betydande del en av

rörelsen, finnas kvar i lagstiftingen

AVSKN-FA MATANIEI.

Kommentar: En knapp majoritet av kommuner och länsstyrelser anser således att lagad mat inte behöver utgöra en betydande andel av restaurangens totala omsättning. I

befolkningsrikare län och kommuner med fler restauranger är denna majori-

tet betydligt större. I motiveringar för att behålla matandelskravet att anges det annars finns risk för att restaurangmässigheten kan urholkas. Bland nejmotiveringarna anfördes att många restauranger kringgår matandelsbestärmnelserna på olika sätt, och att om matandelskravet tas bort blir följden att gällande praxis upphöjs till lag.

288 Bilaga 5

6.b Räcker det med godkänt restaurangkök och att lagad mat kg tillhanda-

hållas

Kommentar:

Denna fråga hör ihop med föregående, och de flesta som ansåg att matandelskravet bör behållas svarade nej på denna fråga och tvärtom. Några avvikel-

från denna linje fanns också, bland annat fanns det några som ansåg att ser inte behöver ha ett godkänt restaurangkök. Sammantaget kan man man ens dock tolka så att någon form av mathållning bör krävas för att kunna svaren

erhålla tillstånd för alkoholservering, att matförsäljningen inte behöver

men

uppgå till någon speciell kvot.

Bilaga 5 289

Lokalprövning

Förutom matutbudet ingår i den restaurangmåssiga bedömningen även frågan om lokalens beskaffenhet, exempelvis avseende det restaurangmässiga intryck-

et och den allmänna standarden. För närvarande gäller att alkoholservering

får ske endast på s.k. egentliga restauranger

Bör den restaurangmässiga bedömningen lokalen endast

av omfatta en

strikt lokalprövning av kök, toaletter, brandutgångar, etc. D lokalens

v s

inredning i övrigt år krögarens ensak

5°

i

Kommentar:

En knapp majoritet, inklusive 15 av 24 länsstyrelser, vill ta bort skönsmässiga bedömningar i lokalprövningen. I motiveringarna hos både ja- och nej-svaren

angavs bland annat att det fortfarande endast bör restauranger skall vara som erhålla utskänkningstillstånd. Bland ja-svararna framfördes därför exempelvis

att lokal måste reserveras för servering mat, eftersom mathâllning fort-

av farande bör vara ett krav. Därmed bygger in spärr uppkomst man en mot av renodlade cocktailbarer.

290 Bilaga 5

Drinkbar

8.a Skall bestämmelsen inrättande drinkbar tas bort från LHD

om av

60 -

Kommentar: Majoriteten för bort drinkbarsbestämmelsen är ännu tydligare bland de att ta större länen och kommunerna. De ansåg att drinkbarstillstándet kan utsom

mönstras rekommenderade att tillsynsmyndigheten borde få förbjuda fortsatt servering från drinkbar ifall verksamheten medför problem med nykterhet och

ordning .

Bilaga 5 291

8.b Bör lagtexten i stället innehålla generell bestämmelse drinkbarer, en 0m ex. maximal storlekantal

5°

i

Svcr

Kommentar: Den stora osäkerheten bland på denna fråga kan delvis bero på det svaren att inte fanns något konkret förslag att ta ställning till. Många menade också att

drinkbarsbestämmelsen i 42 § LHD är tillfyllest. Drinkbar skall

vara en mindre väsentlig del restaurangen, inrättad i nära anslutning till matsal. av

292 Bilaga 5

Självservering

Anser ni att förbudet mot självservering av alkoholdrycker kan utmönstras

från lagstiftningen

Svcr

Kommentar:

17 24 länsstyrelser och de större kommunerna anser att självserverings-

av förbudet bör kunna tas bort. Motiv för att behålla förbudet var främst att hindra att alkoholdrycker kan överlämnas till min deråriga. Motiv för att utmönstra förbudet var att det i praktiken redan var tillåtet och att det råder begreppsförvirring mellan drinkbarsservering och självservering. Förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna beordra bordsservering ifall självserveringen medför problem med nykterhet och ordning fanns bland motiveringarna.

294 Bilaga 5

10.b Skall särskild restriktivitet betrajfande senare sluttid än 01 fortfarande

gälla

Svt:

AVEKAFFA FGNÅLTD 01.00

Kommentar: En klar majoritet vill behålla nuvarande regler sluttid. Flera har dock om framfört önskemål att miljöförvaltningens yttrande om bullerstörningar om och polismyndighetens ordningsbedömning bör väga tyngre än de gör i dag, framför allt om ett beslut överklagas till kammarrätten.

Bilaga 5 295

Tillfälliga tillstånd

11. Bär reglerna tillfälliga tillstånd i lagstiftningen uppdelas i särskilda

om

regler med högre krav för tillstånd till allmänheten än för tillfälliga tillstånd

till slutna sällskap

8° j

Svcr

0 l-ÖGQEOORAV TNBGAM DWSENINZIQG TllF. TUSTÃNDTILAILMÃN-EIBJ

Kommentar:

Anledningen till den kraftiga ja-majoriteten är främst att antalet ansökningar om tillfälliga till stånd har ökat kraf tigt på år. Många framförde

senare att

det bör vara samma krav för tillfälligt tillstånd till allmänheten för

som permanent serveringstillstånd för restauranger. Ansökan bör också avgifts-

beläggas. Flera påpekade att antalet ansökningar tillfälliga tillstånd för

om

slutna sällskap skulle väsentligen minska serveringstillstånd inte längre

om var

lett villkor för att kunna erhålla s.k. ölpump från bryggerierna. serveringen

en skulle då kunna ske enligt regeln samköp, dvs. serveringstillstånd. om utan

296 Bilaga 5

Servering på teatrar

Nedanstående fråga betyder inte ett slopande av tillståndsplikten, som i fråga

15. Eventuell alkoholservering på teatrar och konserthus utan mattvång kan

ändå tillståndspliktig, dvs. tillstånd måste ansökas hos tillståndsmyndig-

vara heten, bl.a. skall pröva de lokalmåssiga förutsättningarna. som

12. Bör lagstiftningen kunna medge pausservering alkoholdryck utan matav tvång i teatrar och konserthus

100 -

Kommentar.- I motiveringarna bland annat att detta förbud inte anses alkoholpoangavs litiskt meningsfullt. Några problem med ordning eller nykter het befaras inte,

vid servering alkohol i Skulle problem uppstå får det i fall

av pauser. åtgärdas på sedvanligt sätt. Det också att det redan i dag finns teatrar angavs får alkohol i därför att de har byggt ett restaurangkök i som servera pauser, lokalerna, och därmed uppfyller kravet matutbud. Flera av respondenterna

ansåg emellertid tillståndet bör omfatta spritdrycker, utan endast vin och

att starköl.

Bilaga 5 297

Tidsbegränsade tillstånd

13. Bör upprepade prövotider tidsbegränsade tillstånd kunna användas i

tveksamma fall

Kommentar: En mycket kraftig majoritet av kommunerna och 14 av 24 länsstyrelser anser att det bör finnas större möjligheter att använda prövotider än dagens lagtext medger. Man motiverade detta bland annat med att det ibland kan nödvara vändigt att sätta större press på tillståndshavare att genomföra nödvändiga förändringar i verksamheten.

298 Bilaga 5

Slutna sällskap 14. Bör företagsrestauranger som enbart vänder sig till anställda i företaget och till egen representationsverksamhet undantas från tillståndsplikt Svarsalternativ: Ja, .Ia med anmälningsplikt, Nej samt Tveksam.

AVSGH-A

SJJTNASÄLSQÖP

Kommentar: De som vill behålla tillståndsplikt motiverade detta med att det kan bli svårt att dra gräns mellan typisk personalmatsal och annan verksamhet. Några en påpekade att även många företag ansöker om tillstånd till slutna sällskap

enbart för att kunna erhålla en ölpump och rabatter från bryggerierna. Se

även fråga 11. Svaren från kommuner och länsstyrelser fördelade sig ungefär lika på de fyra svarsalternativen.

Bilaga 5 299

Öl klass H

Det bör nämnas att ett eventuellt slopande av tillståndskravet för öl klass II inte behöver medföra att den nuvarande åldersgränsen på 18 år och tillsynen över försäljningen också skall upphöra. Tillsynsmyndigheten kan ges möjlighet

i lagstiftningen att förbjuda fortsatt serveringdetaljhandel vid missför-

grava hållanden.

15 .a Bör tillståndskravet för servering av öl klass II slopas

AVSKAFFA EGNA

Kommentar: Flera av anhängarna till att slopa tillståndstvânget för servering av öl klass framförde dock att ölservering endast bör få ske på serveringsställen även som

tillhandahåller mat, och att miljöförvaltningen godkänner lokalerna från livs-

medelshygienisk synpunkt. Några ansåg att tillstånd för öl klass borde kunna ingå i miljöförvaltningens godkännande.

300 Bilaga 5

I 5 .b Bör tillståndskravet för detaljhandel med öl klass II slopas

AVSCAFFA BGN

TUSTÃÖDFÖREMJ-INIELLEDÖ.

Kommentar: Även när det gäller detaljhandel med öl menade många ja-anhängarna att av försäljning endast bör få ske i butiker som även säljer livsmedel, dvs. i enlig het med dagens krav. Godkännande enligt livsmedelsförordningen från miljöförvaltningen bör således fortfarande krav. Även här föreslogs vara ett att eventuellt öltillstånd bör kunna ingå i miljöförvaltningens godkännande. En lite större försiktighet vad gäller att släppa tillståndskravet i detaljhandeln jämfört med serveringen av öl kan skönjas i enkätsvaren.

Bilaga 5 301

Trafikservering

Denna fråga ställdes endast till länsstyrelserna.

16. Behövs särskilda bestämmelser för trafilcserververing

Sva

Kommentar.- Som motiv för särskilda bestämmelser för servering tåg, båt och flyg angavs att det finns skäl tillämpa generösare serveringstider och att matutbudet inte behöver vara lika omfattande. Det generella förbudet mot servering av starkare drycker än vin och starköl bör däremot upphävas, enligt några av svaren. Risk för att trañkserveringen medför ordnings- och nykterhetsproblem anses mycket liten i den ordinarie trafiken på flyg, tåg och båtar. Däremot bör större försiktighet tillämpas för båtar i inhemsk trañk enbart som arrangerar s.k. festkryssningar.

302 Bilaga 5

Åldersgränser

I dagens lagtext anges att vid detaljhandel med alkoholdrycker gäller att försäljning får ske till personer som kan antas ha fyllt 20 år. Vid detaljhandel med öl klass II och vid servering av öl och övriga alkoholdrycker är

motsvarande åldersgräns 18 år. Dessutom finns en bestämmelse om att rörel-

ser som huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig publik får servera starkare drycker än öl klass II.

17.a Skall bestämmelsen om ungdomlig publik finnas kvar i lagstiftningen

°°

1 Kommentar: En mycket tydlig majoritet i kommuner och länsstyrelser vill ha kvar ett särskilt skydd för ungdomen i lagstiftningen. Flera av de som anser att bestämmelsen om ungdomlig publik bör behållas efterlyser dock ett förtydligande om vad som menas med ungdomlig publik i detta sammanhang. 13 av 24 länsstyrelser samt Stockholms och Göteborgs kommuner menar dock att begreppet ungdomlig publik bör utmönstras från lagstiftningen.

Bilaga 5 303

17.b Skall rörelser som bedöms rikta sig till en ungdomlig publik tvingas införa en ZO-årsgräns för att få servera starkare drycker än öl klass II

5° Z

30 """"""

ZO-ÃFSSRÃNSFÖRMGDLBHBK

Kommentar: Många anser att 20-årsgräns bör införas för all alkoholservering på restaurang. I ett par svar framfördes idén att 20-årsgräns normalt skall gälla, men att tillståndsmyndigheten skall kunna bevilja 18-årsgräns för restauranger som har publik i alla åldrar, och som inte har en ungdomlig inriktning, exempelvis renodlade matrestauranger.

304 Bilaga 5

17.c Skall personer som kan antas ha fyllt 20 år vid anmodan vara tvungna att uppvisa legitimation vid beställning av alkoholdryck

°° j

Kommentar.- Motiv att införa legitimationstvång är att underlätta vid restauranginspektioner, och vara ett instrument i en skärpt tillsynsverksamhet.

Bilaga 5 305

J 7.d Bör åldersgränserna i LHD 20 år på Systembolaget respektive 18 å r för alkoholservering på restauranger ändras

6D

EHÅLLA TWGÅM ÃIRA EN.U-D 20-18 ÅR

Kommentar: De som vill ändra nuvarande åldersgränser i LHD har alla motiverat det med att samma åldersgräns bör gälla på restaurang som vid inköp på Systembolaget. Av de 56 som vill ha en och samma åldersgräns i lagstiftningen har

26 inte angivit vilket ålder som bör gälla, medan de övriga 30 delar upp sig i

15 för IS-ârsgräns och lika många för ZO-årsgräxis.

306 Bilaga 5

Avgifter Ett nytt avgiftssystem för ansökningar om och ändringar i serveringstillstånd infördes 1992-07-01 . 18. Bör även inspektionsverksamheten avgiftsbeläggas

50 Svd 40

Kommentar: Bland motiveringarna för att inte införa någon tillsynsavgift anförs att det är etiskt olämpligt och kan riskera att förhållandet mellan tillsynsmyndigheten och restaurangen kan försämras. Ett alternativ som framfördes i enkäten är

införande av en årlig registerhâllningsavgift.

Bilaga 5 307

Tillsynsmyndighet

På denna fråga fick respondenterna svara med flera alternativ.

19. Vem bör ha ansvaret för tillsynsverksamheten

10D

Kommentar.-

I 69 § LHD anges att länsstyrelser, socialnämnder och polismyndigheter skall

övervaka efterlevnaden bestämmelserna i lagen. I enkätsvaren vill de flesta av kommunen en större roll i tillsynen än vad som är fallet i dag. Motivet fr ger detta är kommunens bättre lokalkännedom. Samtliga länsstyrelser anser dock

att de även i fortsättningen skall ha ansvaret för tillsynen, medan många kom-

muner menar att denna verksamhet passar dem bäst, exempelvis inom ramen för det uppsökande arbetet i socialtjänsten.

308 Bilaga 5

Sanktioner

Om serveringsverksamheten föranleder ordningsproblem, överservering,

0.dyl., eller iakttas inte bestämmelserna i LHD kan länsstyrelsen tillgripa åt-

gärder mot serveringstillstándet. Det finns möjligheter till att utfärda särskild

föreskrift, varning, begränsning av dryckessortiment eller serveringstid samt återkallelse av tillståndet.

20.a Är sanktionssystemet bra som det är utformat i LHD

Kommentar: De svarade nej på denna fråga motiverade i som detta med att sanktionssystemet ibland fungerar alltför långsamt. Det är inte så mycket åtgärderna i sig som ifrågasattes, men ofta behöver man kunna ingripa mycket snabbare mot uppenbara missförhållanden.

Bilaga 5 309

20.b Skall serveringstillståndet återkallas vid konkurser

ÅTBFPWIATUSFÅDWPGÄNQÃG

Kommentar: Bland motiveringarna angavs att detta borde kunna leda till en minskning av många mer eller mindre planerade konkurser. Det föreslogs att man kan ge

konkursförvaltaren möjlighet att ansöka om fortsatt serveringstillstånd. Till-

stândsmyndigheten kan då bedöma om det föreligger nâgra hinder från 0rdnings- eller nykterhetssynpunkt att bevilja fortsatt utskänlcningstillstånd.

310 Bilaga 5

20.c Bör lagstiftningen ge större möjligheter till korttidsindragning av serve-

ringstillstånd

°° á

Kommentar: Många bedömer denna åtgärd vid missförhållanden som mycket effektiv under förutsättning att beslut och verkställighet kan ske snabbt. Dagens lagtext behöver förtydligas.

Bilaga 5 31 1

.20.a Bör sanktionsbesluten flyttas till länsrättkammarrätt

Kommentar: Motivet för att flytta sanktionsbesluten till domstol är att öka rättssäker heten. Vad som talar för att behålla besluten hos tillsynsmyndigheten är enligt många att inte onödigtvis öka byråkratin. Besluten går ändå att överklaga.

Bilaga 5 3 13

2] .b Bör kommunens beslut kunna överklagas till länsrätten

Kommentar: De flesta föredrar länsrätten framför kammarrätten överklagningsinstans som

vid en kommunalisering av tillståndsprövningen. Några ansåg att länsstyrelsen

är ett ännu bättre förslag som första överklagningsinstans.

Bilaga 5 315

Uttskânkning

I stället för servering av alkoholdrycker kan övervägas att återgå till det gamla ordet utskänkning i lagtexten Utskänkning är precist begrepp

ett mer än servering och en del missförstånd bör därmed kunna undvikas. Serveringstillstånd tolkas ibland rätt att mat. Mot detta som servera resonemang

kan anföras att utskänkning är ett föräldrar 0rd, gång för alla

som en utmaönstrats från svensk lagstiftning.

22. Bör utskänkning användas i stället för servering av alkoholdrycker i lag-

texten

Kommentar: Dvet blev inget entydigt svar från kommuner och länsstyrelser återinom att

föra ordet utskänkning i lagtexten.

316 Bilaga 5

Öppna

frågor

I detta block fanns möjlighet för respondenterna att kommentera vissa frågor lite utförligare. En sammanfattning Synpunkterna av följer efter frågorna, som återges i kursiverad stil.

5.1 Särskilt besvärliga ärenden hos länsstyrelserna

För att få en överblick av de särskilt besvärliga ärenden som länsstyrelserna idag har att handlägga enligt LHD ställdes nedanstående fråga till dessa myndigheter. Syftet var att närmare belysa konsekvenserna för kommunerna vid en eventuell kommunalisering tillståndsprövningen. av Frågan till länsstyrelserna löd:

Finns det någon ärendetyp enligt LHD mycket tid eller på som tar annat sätt är komplicerad att handlägga Om ja, vilka är dessa ärenden och vad kännetecknar dem

Följande ärendetyper uppgavs:

A. Tillfälliga tillstånd till allmänheten. 6 svar

Kommentarer ur enkäterna:

Lagstiftningen är oklar när det gäller vilka grunder sådana tillstånd kan beviljas. Praxis varierar också stort mellan olika länsstyrelser. Ärendemängden har ökat väsentligt år och tidspressen är ofta senare stor vid handläggningen.

Åtgärdsärenden. 6 svar

Kommmentarer ur enkäterna:

När det föreligger ekonomiska oegentligheter är det svårt bedöma att när ett ingripande kan och skall ske. Det är exempelvis svårt att avgöra skillnaden mellan ekonomisk misskötsarnhet och ekonomiska problem.

C. Tillfälliga tillstånd till slutna sällskap. 5 svar

Kommentarer ur enkäterna:

Det är svårt att avgöra när definitionen på ett slutet sällskap är uppfyllt. Lagstiftningen är oklar på denna punkt. Antalet ansökningar har ökat i stor omfattning och många ansökningar s.k. ölpumpar med avser direktköp från bryggerier.

D. Misstänkta bulvanförhållanden. 4 svar

Kommentarer ur enkätema:

Bilaga 5 317

Dessa ärenden är mycket svårutredda och tar lång tid i anspråk. Ägarbilden

kan växla snabbt i företagen. E. Den personliga lämplighetsprövningen. 4 svar Kommentarer ur enkätema: När sökanden utgör ett bolag är det svårt att bedöma hur prövningen skall genomföras de olika delägarna i företaget. av

5.2 Kommunernas uppgifter om erforderlig kompetens

För att ytterligare belysa konsekvenserna av en eventuell kommunalisering av LHD ställdes fråga till kommunerna om särskild kompetens av företagsen ekonomisk och juridisk natur. Frågan löd: Om tillståndsprövningen enligt LHD skulle överföras till kommunerna måste kommunen göra vissa överväganden av företagsekonomisk och juridisk natur. Finns erforderlig kompetens härför i kommunen Föreligger det andra problem vid en överföring av tillståndsprövningen Antal svar

En majoritet de kommuner i urvalet som besvarade frågan ansåg således av att de har den erforderliga kompetensen för att ta över ansvaret för tillstånds-

prövningen. Det är företrädesvis i mindre kommuner som problem med erfor-

derlig kompetens kan uppstå.

5.3 Kommunernas tillsyn

I enkäten ställdes en fråga till kommunerna om vem eller vilka som svarar för kommunernas tillsyn enligt LHD. Länsstyrelserna har enligt LHD huvudansvaret för tillsynen och skall tillsammans med socialnämnderna och polismyndigheterna se till att bestämmelserna i lagen efterlevs. Av enkätsvaren att döma genomförs den kommunala tillsynen på många olika sätt. I många kom-

3 18 Bilaga 5

muner är satsningen på tillsyn relativt liten enligt de svar vi erhållit i resursoch statistikblocket.

Frågan löd:

Vem eller vilka utövar kommunens tillsynsverksamhet Antal svar Socialnämnd, social distriktsnärrmd och socialsekreterare 27 Enbart socialsekreterare 16 Handläggare vid individ- och

familjeenheten 9

Fältarbetare, socialjour, missbruksenhet 22 Särskilda handläggare, utredningssekreterare 6 Ledamöter i kommunstyrelsen,

Frågan kan ha tolkats olika av de som besvarat enkäten. De som svarat soci-

alnämnd kan antingen ha menat ledamöterna i socialnämnden eller nâgonlnåg-

ra handläggare vid socialnämnden. Det finns dock flera kommuner där de förtroendevalda helt eller delvis för tillsynsverksamheten. Detta tycks svarar

framför allt gälla i de mindre kommunerna. Resultaten denna fråga speglar

endast förhållanden i de kommuner som besvarat enkäten.

5.4 Övriga frågor

De tvâ återstående frågorna var gemensamma för både länsstyrelser och kom-

muner: De svar som lämnats här finns redovisade inom respektive ämnesområde i enkäten och presenteras därför inte särskilt här. Det är också relativt få länsstyrelser och kommuner som lämnat några övriga kommentarer. De två frågorna löd:

Finns det några övriga kommentarer när det gäller LHD-ärenden

Eventuella kommentarer eller övriga synpunkter med anledning denna av enkät.

Sätatens

offentliga utredningar

1993 Kronologisk förteckning

1 Styrnings- ochsamarbetsformer i biståndet. UD 36.Lag om totalförsvarsplikt. Fö. 22. Kursplanerför grundskolan.U. 37Justitiekanslem.En översynav lKzs arbetsuppgifter 33. Ersättningför kvalitet och effektivitet. m.m. Ju. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för 38.Hâlso- och sjukvårdeni framtiden tre modeller. S. - grundläggandehögskoleutbildning.U. 39.En gräns för filmcensuren. Ku. 44. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade 40.Fri- och rättighetsfrågor.Del A och B. Ju. flyktingar m. fl. S. 41.Folk- ochbostadsrâlmingår 1990och i framtiden. 55. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- Fi. maka. S. 42.Försvaretshögskolor.Fö. 66. Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk- 43. Politik mot arbetslöshet. A. tion. Jo. 44.Översyn av tjânsteinkomstbeskatmingen. Fi. 77. löneskillnader och lönedislcriminering. 45.Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. räddning. C. 88. löneskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor 46.Vissa kyrkofrågor. C. och män arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. 47. Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av 99. Postlag. K. barnomsorg, äldreomsorgochprimärvård. C. 100. En ny datalag. Ju. 48.Kommunalaverksamheteri egen förvaltning och i 11 Socialförsäkringsregister.S. kommunala aktiebilag. Enjämförandestudie. C. 122.Vårdhögskolor 49.Ett år medbetalningsansvar.S. kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. Süserveringsbestämmelser.S. - - - 133. Ökad konkurrens järnvägen.K. 144.EG och våragrundlagar.Ju. 155. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 166. Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionensförslag. Fi. 1616. Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommissionensförslag. Bilagor. Fi. 117. Ägandet radiooch televisioni allmänhetens av tjänst.Ku. 1ål8.Acceptans ToleransDelaktighet.M. l5l9.Kommunernaochmiljöarbetet.M. ZQO.Riksbanken och prisstabiliteten.Fi. 221. Ökat personval.Ju. 222.Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi. 223.Kunskapenskrona. U. 2424.Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. - 225.Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. 226.Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor.Ju. 227.Miljöbalk. Del 1 och 2. M. 228.Bankstödsnämnden. Fi. 229.Fortsatt reformeringav företagsbeskatmingen. Del Fi. 330.Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. 331.K0mmunemasroll alkoholområdetoch inom missbrukarvården. S. 332.Ny anställniugsskyddslag. A. 333.Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och livsmedelsindustriför EG. Jo. 334.Förarprövare.K. 335.Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. Ju.

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

En ny datalag.[10] Kursplanerför grundskolan.[2] EG och vara gnmdlagar. [14] Ersättningför kvalitet och effektivitet. Ökat personval.[21] Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem m: - Handläggningen av vissa såkerhetsfrågor. [26] grundläggandehögskoleutbildning. [3] Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. [35] Vårdhögskolor Justitiekanslern.En översyn av JK:s arbetsuppgifter kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - m.m. [37] Kunskapenskrona. [23] Fri- och rättighetsfrågor.Del A och B. [40]

Jordbruksdepartementet

Utrikesdepartementet Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. Stymings-och samarbetsformeri biståndet.[1] [51 Socialaåtgärderför jordbrukare. [25]

Försvarsdepartementet Åtgärderfor

att förberedaSverigesjordbruk och Lag om totaltörsvarsplikt.[36] livsmedelsindustriför EG. [33] Försvaretshögskolor. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Ny artställningsskyddslag. [32]

Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade Politik mot arbetslöshet.[43] flyktingar m. fl. [4]

Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. Kulturdepartementet

- [5] löneskillnader och lönedislcriminering. Socialförsäkringsregister.[ll] Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] löneskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor Kommunernasroll alkoholomrâdet och inom och män arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] missbrukarvården.[31] Ägandet radio och televisioni allmänhetenstjänst. av Hälso-och sjukvården i framtiden tre modeller. [38] [17] - Ett år medbetalningsansvar.[49] Utlänningslagen en partiell översyn. [24] - Serveringsbestämmelser. [50] En gräns för tilmcensuren. [39]

Kommunikationsdepartementet Näringsdepartementet

Postlag.[9] Svenskaregler för internationell omfördelning av olja Ökadkonkurrens järnvägen.[13] vid en oljekris. [15] Förarprövare.[34]

Civildepartementet

Finansdepartementet Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins

Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- räddning.[45] kommisionensförslag. [16] Vissakyrkofrågor. [46] Nya villkor för ekonomi och politik ekonomi- Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av kommisionensförslag. Bilagor. [16] barnomsorg.äldreomsorgochprimärvård. [47] Riksbankenoch prisstabiliteten.[20] Kommunalaverksamheter i egen förvaltning och i Vad år ett statsrådsarbetevärt [22] kommunala aktiebilag. En jâmñrande studie.[48] Bankstödsnämnden. [28] Miljö- och naturresursdepartementet: Fortsattreformering av foretagsbeskattningen. Del 2. [29] Acceptans ToleransDelaktighet.[18] Folk- ochbostadsräkrtingår 1990och i framtiden. [41] Kommunernaoch miljöarbetet. [19] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]