('angående ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966 1

Nr 129

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m.; given Stockholms slott den 23 september 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragan­ de departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs — på grundval av ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen framlagt betänkande (SOU 1965:47) — förslag fram till ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte vissa änd­ ringar i väg- och vattenbyggnadsverkets regionala organisation. Verksam­ heten inom den centrala administrationen föreslås fördelad på fem avdel­ ningar, nämligen driftavdelningen, byggnadsavdelningen, tekniska avdel­ ningen, ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen. Under drift­ avdelningen sorterar vägförvaltningarna och tre projekteringskontor, vilka motsvaras av de nuvarande tre planeringsavdelningarna. För väg- och bro­ byggnadsverksamheten föreslås en regional organisation med tills vidare tre byggnadsdistrikt, omfattande sammanlagt nio län. Verket föreslås få en lekmannastyrelse bestående av fem ledamöter med generaldirektören som ordförande. Verket föreslås få namnet ändrat till statens vägverk med den nuvarande styrelsen som centralförvaltning.

1 — Pihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 129

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 september 1966.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson .

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga an­

gående ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, m. m., och

anför. I prop. 1966: 51 angående anslag till avlöningar och omkostnader för vägoch vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1966/67 anmälde jag att ett för­ slag till vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnads­ styrelsen och vägförvaltningarna hade utarbetats inom kommunikations­ departementet på grundval av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelseut-

redningen framlagda betänkandet Statens vägverk (SOU 1965:47). För­

slaget hade föranlett förhandlingar med personalorganisationerna rörande vissa tjänster i den tilltänkta organisationen. Någon förhandlingsöverenskommelse hade emellertid dittills inte uppnåtts. Sedermera har sådan överenskommelse träffats. Beredningen av ärendet har nu avslutats och, jag anhåller att nu få redogöra för den närmare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 3

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets organisation

I. Inledning

1. Utredningsuppdraget m. m. För att verkställa översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisa­ tion tillkallade dåvarande departementschefen den 28 juni 1963, med stöd av ett av Kungl. Maj :t samma dag lämnat bemyndigande, särskilda sakkun­ niga, nämligen direktören i Svenska riksbyggen Erik Severin, tillika ord­ förande, direktören Lars Lokrantz samt generaldirektören Ingmar Wetterblad. De sakkunniga, som antagit benämningen väg- och vattenbgggnadsstgrelseutredningen, har den 17 juni 1965 överlämnat betänkandet Statens vägverk (SOU 1965: 47) i vilket föreslås ny organisation för väg- och vatten­ byggnadsstyrelsen jämte vissa ändringar i den regionala organisationen för väg- och vattenbyggnadsverket. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, sta­ tens väginstitut, statens geotekniska institut, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, statskontoret, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, rikets allmänna kartverk, skogsstyrel­ sen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrel­ sen, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, länsförvaltningsutredningen, länsindelningsutredningen, personalutbildningsberedningen, 1964 års transportforskningsutredning, vägplaneutredningen, 1960 års vägsakkunniga, centrala civila transportkommittén (CCT), Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska vägföreningen, Svenska konsulterande ingenjörers förening, Nationalföreningen för trafik­ säkerhetens främjande (NTF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission, Länsvägnämndernas förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Närings­ livets trafikdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vägarbetareförbundet samt Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund (SVR). Lantmäteristyrelsen har bifogat yttranden från överlantmätarna i Örebro och Norrbottens län och distriktslantmätaren i Uddevalla södra distrikt samt skogsstyrelsen från skogsvårdsstyrelserna i Örebro och Gävle­ borgs län. Vidare har överståthållarämbetet och ett antal länsstyrelser bifogat yttranden från bl. a. vägförvaltningar, länsvägnämnder, länsarkitekter, stä­ der och kommuner. Härjämte har riksarkivet i särskild skrivelse framfört vissa synpunkter.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

De förslag till lönegradsplacering av vissa tjänster, som redovisas i det följande, har varit föremål för förhandlingar mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer. Avtal har sedermera träffats angående löneställningen för de i förslaget ingående tjänsterna. Kungl. Maj :t och riksdagens löncdelegation har godkänt avtalet.

2. Väg- och vattenbyggnadsverkets nuvarande organisation och arbetsuppgifter m. m, Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter och kompetensområde regleras genom instruktionen den 3 december 1965 (nr 688) för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna. Enligt instruktionen är styrelsen central förvaltningsmyndighet för ärenden om allmänna vägar och gator, enskilda vägar, vägtrafiken samt vatten- och avloppsanlägg­ ningar. Styrelsen utövar även viss kontroll över enskilda järnvägar och spårvägar. Vidare är styrelsen chefsmyndighet för statens bilinspektion. Vägförvaltning har inom sitt verksamhetsområde hand om den allmänna väghållningen på landsbygden. Dessutom handlägger vägförvaltning ären­ den om väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare samt ärenden om enskilda vägar. De viktigaste författningarna som reglerar väg- och vattenbyggnadsver­ kets verksamhet är lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar, vägstadgan den 30 juni 1943 (nr 437), lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder, förordningen den 27 maj 1960 (nr 374) om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande samhällen, lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar samt kungörelsen den 19 september 1952 (nr 793) angående statsbidrag till en­ skild väghållning. Väghållningen omfattar byggande och underhåll. Väghållare är på landet kronan och inom stads område staden. Kronan kan dessutom vara väghål­ lare inom visst område av stad eller inom staden i dess helhet. Vidare kan köping eller annat samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning (stadsliknande samhälle), vara väghållare inom sitt område. Väghållningen inom de områden där kronan är väghållare ombesörjs under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av vägförvaltningarna i länen. I planläggningen av vägbyggnadsverksamheten deltar väg- och vattenbygg­ nadsverket tillsammans med länsstyrelser, städer, länsvägnämnder och väg­ nämnder. Planläggningen innefattar beträffande de områden inom vilka kronan är väghållare dels förberedande utredning om behovet av väg, dels upptagande av vägföretaget i flerårsplan i den ordning som betingas av dess angelägenhetsgrad, dels upprättande och fastställande av arbetsplan. Fler­ årsplan upprättas för varje län och redovisar de vägföretag som beräknas komma till utförande under en femårsperiod.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 5

Väg- och vattenbyggnadsverket utför förutom ordinarie vägbyggnadsarbeten även sådana beredskapsarbeten, som inte verkställs genom arbetsmark­ nadsverkets försorg. Arbetena utförs i egen regi eller som entreprenader. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har som chef en generaldirektör som, med vissa undantag, ensam beslutar i frågor i vilkas prövning han deltar. Vidare finns hos styrelsen en överdirektör som är generaldirektörens ställ­ företrädare. Inom styrelsen finns följande nio byråer, nämligen administra­ tiva byrån, vägbyrån, konstruktionsbyrån, byggnads- och underhållsbyrån, förråds- och verkstadsbyrån, trafikbyrån, vatten- och avloppsbyrån, juri­ diska byrån och försvarsbyrån. Dessutom finns en rationaliseringsavdelning och en sakkontrollavdelning. Förråds- och verkstadsbyrån förestås av en förrådsdirektör, var och en av administrativa byrån, juridiska byrån och försvarsbyrån av en byråchef samt var och en av övriga byråer av en över­ ingenjör. Hos styrelsen är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalför­ teckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. En tablå över väg- och vattenbyggnadsverkets nuvarande organisation torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet ( Bilaga 1). I fråga om de olika byråernas och avdelningarnas verksamhet och organi­ sation gäller i huvudsak följande. Vägbyrån handlägger ärenden rörande översiktlig planering och projek­ tering i vad avser de områden där kronan är väghållare samt ärenden an­ gående statsbidrag till byggande och underhåll av vägar och gator i städer och samhällen, som är väghållare, och till enskilda vägar. Byrån samman­ ställer vidare styrelsens årliga framställning om anslag till väghållningen. Konstruktionsbyrån handlägger ärenden rörande broar och andra konst­ byggnader. Byggnads- och underhållsbyrån svarar för ledningen av byggnads- och underhållsverksamheten inom de områden där kronan är väghållare. Inom byrån handläggs även frågor rörande arbetarpersonal, arbetarskydd och utbildningsverksamhet. Förråds- och verkstadsbyrån handlägger ärenden rörande verkets maski­ ner och förråd. Verksamheten omfattar upphandling och förvaltning av vägväsendets fastigheter, maskiner, motorfordon, grustag och effektförråd. Under byrån sorterar i tekniskt och ekonomiskt avseende tretton depåverk­ städer och fyra centralförråd. Trafikbyrån handhar ärenden avseende trafiksäkerheten såväl från vägteknisk som från fordonsteknisk synpunkt. Byrån svarar även för ärenden om kontroll över enskilda järnvägar och spårvägar. Vatten- och avloppsbyrån svarar för bl. a. planerings-, utvecklings- och normarbete på vatten- och avloppsområdct. Inom byrån handläggs även ärenden angående statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Administrativa byrån handlägger personalärenden beträffande tjänste­ mannapersonalen inom verket, dock med undantag av frågor som rör utbild- 1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 129

6 Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

ningsverksamheten. Byrån har även hand om verkets medelsredovisning och informationstjänst samt frågor rörande kontorsdriften inom styrelsen. Vidare utarbetas styrelsens årliga framställning om anslag till avlöningar och omkostnader inom byrån. Juridiska byrån handhar ärenden angående skadereglering, entreprenad­ tvister och konkurser samt vattenrättsliga och allmänt juridiska frågor. Vidare har byrån hand om ärenden avseende förvärv av mark för vägföretag samt ersättning för skada och intrång på fastighet i samband med utförande av sådana företag. Försvarsbyrån handlägger ärenden som berör totalförsvaret samt för­ medlar samråd mellan styrelsen och andra myndigheter inom totalförsvaret. Byrån är huvudansvarig för verkets krigsorganisation samt för planläggning och utbildning för verksamheten i krig. Genom samarbetsdelegationen för vägväsendet har styrelsen kontinuer­ ligt samråd med vissa myndigheter och organisationer rörande uppföljande och genomförande av 1957 års vägplan. I delegationen ingår representanter för byggnadsstyrelsen, jordbruket, skogsbruket, näringslivet i övrigt, Svenska vägföreningen, Svenska stadsförbundet, Länsvägnämndernas förbund samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I varje län finns en vägförvaltning med en vägdirektör som chef. Den regionala organisationen inom väg- och vattenbyggnadsverket omfattar vidare 23 länsingenjörskontor för vatten- och avloppsfrågor. Dessa kontor sorterar under styrelsen. Bilinspektionen består av 15 bilinspektionsdistrikt. Förutom de nämnda enheterna finns regionalt för vissa projekteringsuppgifter tre planeringsavdelningar, som är underställda styrelsens vägbyrå. Vägförvaltning är i de flesta fall organiserad på fyra avdelningar och en fristående sektion, nämligen en projekteringsavdelning, en byggnadsavdelning, en underhållsavdelning, en kansliavdelning samt en sektion för en­ skilda vägar. För verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket anvisar riksdagen årligen anslag på riksstaten. Kostnaderna för såväl administrationen som väghållningen bestrids från anslag på driftbudgeten. För uppförande av garage- och förrådsanläggningar samt anskaffning av bl. a. motorfordon och vägmaskiner anvisas investeringsanslag på kapitalbudgeten. Nämnda tillgångar redovisas på en särskild kapitalfond, benämnd väg- och vatten­ byggnadsverkets förrådsfond.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 7

IT. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen

1. Allmänt om verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket Utredningen har antagit att den totala årliga byggnadsvolymen inom hela väg- och gatuområdet i förhållande till den nuvarande produktionen — uttryckt i 1965 års penningvärde — under den närmaste tioårsperioden kommer att stiga från en omslutning av 1 miljard kr. till ungefär 1,5 miljard kr., vilket innebär en produktionsökning med 3 ä 4 % per år. I fråga om underhållsverksamheten anför utredningen att anslagen på riksstaten bud­ getåret 1965/66 till väg- och gatuunderhållet uppgår till ca 600 milj. kr. Med utgångspunkt från de av väg- och vattenbyggnadsverket beräknade underhållsbehoven anser utredningen att de årliga underhållskostnaderna relativt snart skulle komma att uppgå till 1 miljard kr. räknat i 1965 års penningvärde. Mot bakgrund av bl. a. den expansion som kan väntas på väg- och gatubvggandets område samt nuvarande organisatoriska förhållanden har utred­ ningen funnit att verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket i fort­ sättningen måste ges en mera ekonomisk inriktning än hittills. Särskilt gäl­ ler detta för verkets huvuduppgift att svara för landsbygdens allmänna väghållning men även de övriga verksamhetsgrenarna bör i viss omfattning ha en sådan inriktning. Med hänsyn till att verket inte uppbär intäkter i sin verksamhet bör den ekonomiska inriktningen i första hand syfta till en noggrann uppföljning av kostnadsutvecklingen. Samtidigt gäller det att finna metoder för uppskattning av intäktssidan, så att verkets bedömningar i mesta möjliga mån kan grundas på ett principiellt krav om samhällelig lönsamhet. Då expansionen inom vägväsendet kommer att i högre grad än f. n. bli beroende av tillgången på arbetskraft är det nödvändigt att fortlöpande rationalisera och utveckla verksamheten samt att på ett optimalt ekonomiskt sätt engagera tillgänglig arbetskraft. De interna redovisningsmetoder, som förutsätts för det ekonomiskt inriktade verket, bör ge underlag för kon­ tinuerlig bedömning av den egna produktiviteten och rationaliseringseffek­ ten samt för engagemang av utomstående. Utredningen är medveten om att den angivna inriktningen kan synas svår att kombinera med en ursprung­ ligen för förvaltande uppgifter avvägd ämbetsverkstradition. EU annat di­ lemma ligger i att lönsamheten inte är entydigt mätbar. Det förra problemet måste bemästras genom organisatoriska och administrativa åtgärder, som syftar till att göra miljön så företagsekonomiskt betonad som möjligt, och det senare genom en värdering av produktionen. Denna värdering kan uttryckas genom sådana begrepp som samhällsnytta och trafikantnytta. Som väg- och vattenbyggnadsverkets allmänna målsättning bör gälla att de interna bedömningarna skall grundas på lönsamhetskalkyler. Denna

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

målsättning skall enligt utredningen vara generellt vägledande i alla val­ situationer och på samtliga nivåer inom verket. I konsekvens härmed skall för sådana verksamheter som projektering, konstruktion och byggande gälla att de utförs i egen regi eller av utomstående beroende på vilken utförandetorm, som vid det aktuella tillfället är mest fördelaktig från totalkostnads­ synpunkt. Utredningen anser emellertid att verket alltid skall ha vissa minimiresurser inom de angivna områdena. Enligt utredningen kan den ekonomiska inriktningen inte gälla på samma sätt vid handläggningen av frågor rörande väg- och gatuhållningen i stä­ derna och enskilda vägar. Ett accepterande av denna inriktning innebär emellertid att motsvarande krav i princip ställs på handläggningen av ären­ den inom de nämnda verksamhetsområdena. I den företagspolitik som krävs för att fullfölja den angivna målsättningen måste bl. a. ingå att man skapar en självständig långtidsplanering och ett ekonomisystem som är koordinerat med denna. Med utgångspunkt här­ ifrån anlägger utredningen följande synpunkter på uppläggningen av ver­ kets egen långtidsplanläggning och på dess deltagande i den översiktliga planeringen. Den översiktliga planeringen avser att för en längre tidsperiod förutse behoven inom väg- och gatuväsendet på grundval av prognoser för utveck­ lingen inom olika sektorer av samhällslivet. Den bedömning av samhällets resurser, som därvid måste göras, medför att den översiktliga väg- och gatuplaneringen ligger utanför verket. Däremot bör det direkta utredningsoch sammanställningsarbetet utföras inom detta. Den översiktliga plane­ ringen måste med jämna mellanrum sammanfattas i vägplaner för längre tidsperioder under medverkan av verket och andra organ. Enligt utredningens mening skall verket såsom ansvarigt sainhällsföretag för väg- och gatuväsendet kontinuerligt följa förändringarna inom de för vägväsendets översiktliga planering viktiga områdena. Denna verksam­ het bör inriktas på sådana problem som uppföljning av i vilken grad den senaste vägplanen kan uppfyllas, bedömning av de aktuella prognosernas tillförlitlighet, studium av frågor om detaljändringar på grund av de fak­ tiska förhållandena m. m. En väsentlig del av arbetsuppgifterna skall avse att skaffa fram och bearbeta trafikstatistik samt annat underlag för kom­ mande vägplaneöversyner så att dessa i stigande omfattning kan baseras på i förväg framtaget material. Långtidsplanläggningen avser enligt utredningens mening att inom ramen för den vägpolitik statsmakterna utformar tillgodose verkets behov av hand­ lingsprogram. Tekniskt sett antas långtidsplanläggningen redovisa särskilt angivna företag som anses aktuella för utbyggnad eller andra åtgärder inom en relativt begränsad tidsperiod. I fråga om långtidsplanläggningen av det allmänna vägnätets utbyggnad anför utredningen, att nuvarande former för denna planläggning inte utan

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966 9

vidare kan kombineras med den ekonomiska inriktning som angetts i det föregående. Den nuvarande långtidsplanläggningen beträffande vägbyggan­ det sker huvudsakligen inom flerårsplanernas ram. Utredningen anser att det blir nödvändigt för väg- och vattenbyggnadsverket att utforma en själv­ ständig planläggning som komplement till den nuvarande flerårsplanläggningen. För en samordnad inriktning av planläggningen och en effektivare utnyttjning av tillgängliga resurser bör enligt utredningen långtidsplanlägg­ ningen avse större områden än län. Resultatet av planläggningen inom varje område bör redovisas i särskilda produktionsprogram, vilka bör avse såväl byggande som underhåll och andra verksamhetsgrenar. Planläggningen bör vara rullande och varje år omprövas och kompletteras på verksledningsnivå. Verksledningen bör få egna resurser för de utred­ ningar som behövs för det årliga arbetet med översiktlig planering och långtidsplanläggning. Utredningen förordar att landet indelas i sex planläggningsområden. Där­ vid bör bl. a. eftersträvas att erhålla näringsgeografiskt sammanhängande områden med i möjligaste mån enhetliga transport- och trafikförhållanden. Den närmare avgränsningen av planläggningsområdena bör utredas. Liksom för större delen av statsförvaltningen gäller för väg- och vatten­ byggnadsverket att bokföring och redovisning hänför sig till de kassamäs­ siga in- och utbetalningarna. Eftersom bl. a. kapitaltjänstkostnader och andra kalkylmässiga kostnader över huvud taget inte bokförs och någon kostnadsfördelning på projekt inte sker lämnar redovisningen inte direkt uppgift om totalkostnaden för ett visst verksamhetsområde. Därmed ger den inte heller enligt utredningens mening tillräckligt underlag för de avväg­ ningar som ett ekonomiskt inriktat väg- och vattenbyggnadsverk måste göra. I fråga om de statliga kapitalfonderna har statsbokföringen efter hand kompletterats med kostnadsredovisning parallellt med den kassamässiga redovisningen. Inom väg- och vattenbyggnadsverkets område gäller sådan redovisning för verkets förrådsfond. Statsmakternas styrning av verksamheten inom verket sker i första hand genom ställningstaganden till de årliga anslagen för bl. a. underhåll och byg­ gande av vägar och gator. En sekundär styrning sker genom att statsmak­ terna beviljar anslag till avlöningar och omkostnader. Möjligheten att styra verksamheten via sistnämnda anslag begränsas dock enligt utredningen väsentligt av att lönekostnaderna för ungefär hälften av de regionalt pla­ cerade tjänstemännen och för all arbetarpersonal inte redovisas under avlöningsanslagen utan direkt belastar anslagen till byggande eller underhåll. Utredningen anser att verkets framtida system för redovisning av kost­ nader och prestationer i första hand blir avgörande för i vad mån den i det föregående redovisade inriktningen av verksamheten kan realiseras. Utformningen av ekonomisystemet och uppbyggnaden av verkets nya orga­ nisation bör därför enligt utredningens mening ske med sikte på att man

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

skall få så klart avgränsade befogenhets- och ansvarsförhållanden som möjligt och bygga på principen att chefen för en organisationsenhet inför sin överordnade har ett ansvar som helt täcker enhetens verksamhetsom­ råde. Detta innebär att chefen inom givna riktlinjer har ansvar inte bara för verksamheten som sådan utan även för ekonomi, personal, anläggningar, materiel, organisation m. m. Ekonomifunktionen i det nya verket bör enligt utredningen koordineras med den föreslagna långtidsplanläggningen samt med lagstiftningens regler för flerårsplanläggning och ekonomiska avväg­ ningar. Primärt bör ekonomisystemet avse verkets egen väghållningsuppgift men utredningen förutsätter, att det även byggs ut för övriga arbets­ uppgifter, bl. a. bidragsgivningen till byggande och underhåll av vägar och gator i städer och samhällen som är väghållare. Grundläggande för utformningen av ekonomisystemet måste vara att kostnader och prestationer, inberäknat kalkylmässiga kostnader, fördelas på lämpliga kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. Den interna redo­ visningen måste vara så uppbyggd, att den samtidigt på ett enkelt sätt ger material för den vanliga statsbokföringen. Väg- och vattenbyggnadsverkets ekonomiska redovisning granskas av riksrevisionsverket. Då det nya ekonomisystemet förutsätter att den vanliga statsbokföringen samordnas med den interna kostnadsredovisningen bör enligt utredningen verket i framtiden vid sidan av den nuvarande externa revisionen bedriva egen kameral revision. Inom verket bör även bedrivas sakrevisionell verksamhet. Utredningen anser att det förordade ekonomisystemet inom sig kan rymma den särskilda redovisning som f. n. sker av verkets maskin- och förrådsrörelse. Verkets kostnadsavvägningar bl. a. i fråga om val av utförande i egen regi eller genom utomstående torde därmed kunna ske oberoende av den särskilda fondredovisningen. Enligt utredningens mening synes denna redovisning kunna avvecklas.

2. Synpunkter på ny organisation Arbetsuppgifter Väg- och vattenbyggnadsverkets arbetsuppgifter omfattar numera i huvud­ sak väg- och gatufrågor. Ytterligare renodling av arbetsuppgifterna synes bli aktuell inom de närmaste åren. I den av riksdagen godkända prop. 1965:97 (JoU 16, rskr 255) har Kungl. Maj :t angett vissa riktlinjer föY vatten- och luftvårdens organisation. Sålunda avses vatten- och avloppsbyrån inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte statens vatteninspektion och statens luftvårdsnämnd fr. o. m. den 1 juli 1967 sammanföras med sta­ tens naturvårdsnämnd till ett centralt organ för hela naturvårdsområdet. Länsingenjörskontoren avses vid samma tidpunkt inordnas i länsstyrelserna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966 11

Bilförarutredningen har i sitt gemensamt med körtidsutredningen avgivna betänkande Statens trafikverk (SOU 1965: 43) föreslagit att det i direktiven till bilförarutredningen skisserade trafikverket bör komma till stånd. För att genomföra detta förslag erfordras regler för gränsdragningen mellan nämnda verk och väg- och vattenbyggnadsverket i fråga om handläggningen av trafiksäkerhetsfrågorna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen anser att de framtida arbets­ uppgifterna för väg- och vattenbyggnadsverket bör begränsas till väg- och gatuväsendet. Vid utformningen av organisationsförslaget har utredningen därför utgått från att följande arbetsuppgifter bör åligga verket. 1. Ansvaret för den allmänna väghållningen på landsbygden. 2. Handläggning av ärenden angående väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare samt angående enskilda vägar. 3. Deltagande inom väg- och gatuområdet i samhällsplanering och trafik­ säkerhetsarbete samt planering och utförande av beredskapsarbeten.

Företagsform Väg- och vattenbyggnadsverkets utpräglat tekniska och ekonomiska verk­ samhet med en ökande total budgetomslutning inklusive beredskapsarbeten i egen regi inom väg- och gatuväsendets område av f. n. ca 1,6 miljard kr. utgör enligt utredningens mening en betydande samhällsekonomisk faktor som i och för sig skulle kunna anföras som motiv för att ombilda verket till affärsdrivande verk. Enligt utredningens åsikt är dock en sådan om­ bildning inte lämplig främst av den anledningen att verket inte uppbär intäkter. Som ytterligare skäl för att behålla nuvarande företagsform anges att verket har kvar en del uppgifter av offentlig-rättslig natur. Utredningen anser att man genom olika administrativa och organisatoriska åtgärder kan ge verket möjligheter att handla företagsmässigt inom ämbetsverkets ram. Bl. a. innebär de av utredningen föreslagna riktlinjerna för ekonomisk styrning och kontroll ökade möjligheter till företagsmässigt uppträdande.

Verkets ledning Utredningen har närmare övervägt lämpligheten av att införa beslutande lekmannastyrelse för verket. Liksom i fråga om verkets företagsform kan prövningen av vissa ämbetsverksuppgifter enligt utredningens mening an­ föras som argument mot att en sådan styrelse införs. Utredningen anser emellertid att beslut i sådana ärenden liksom hittills kan träffas inom den centrala företagsledningen. Utredningen understryker betydelsen av att det framtida verket genom en lekmannastyrelse får nära kontakter med ledande representanter för övrig allmän förvaltning och enskilt näringsliv. De vid­ gade utblickar som en lekmannarepresentation ger, bör bli särskilt värde­ fulla för det organisatoriska och administrativa nyskapande som erfordras för att göra verket till ett incra ekonomiskt inriktat samhällsföretag. Enligt

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

utredningens mening talar även motiven vid införandet av lekmannastyrelser inom de affärsdrivande verken för att det framtida väg- och vattenbygg­ nadsverket erhåller en sådan styrelseform. Den direkta ledningen av verket bör utövas av generaldirektören med biträde av cheferna för huvudenheterna. Om den nuvarande fackmannastyrelsen ersätts med en lekmannastyrelse bör de omedelbara kontakterna mellan generaldirektören och de närmaste cheferna ske inom ramen för en direktion, bestående av generaldirektören och cheferna för huvuden­ heterna. Inom direktionen bör tas upp frågor av principiell betydelse som berör flera huvudenheter.

Organisationens uppbyggnad Utredningen har bedömt det vara nödvändigt att angripa organisations­ problemet utan bundenhet till vad som f. n. gäller i fråga om organisatorisk uppbyggnad. Därvid har eftersträvats en organisationsform som utan prin­ cipiella förändringar kan anpassas till väsentligt vidgad arbetsvolym. Utredningen har vid sina överväganden om ny organisation funnit det lämpligt att indela den utåtriktade verksamheten i linjeuppgifter och ämbetsverksuppgifter. Till de förra räknas projektering, byggande och underhåll av landsbygdens allmänna vägnät samt förvaltning av maskiner, grustag, verkstads- och garagebyggnader m. m. Till ämbetsverksuppgifterna hänförs t. ex. översiktlig planering samt bidragsgivning till väg- och gatuhållning i städer och till enskilda vägar. Bland sistnämnda uppgifter ingår även den administrativa behandlingen av arbetsplaner. Likaså är verkets deltagande i samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete samt dess handläggning av frågor rörande normer och anvisningar för konstruktion av vägar, gator och broar att anse som ämbetsverksuppgifter. Förutom dessa uppgifter har ver­ ket att handlägga företagsadministrativa frågor, som omspänner hela före­ taget. Hit räknas de centrala ekonomi- och personalfunktionerna, den juri­ diska verksamheten, utbildningsfrågorna, informationstjänsten, gemen­ samma organisationsfrågor samt sakrevision och kameral revision. Det allmänna kravet att organisationen skall byggas upp med så väl avgränsade verksamhetsområden som möjligt kommer att leda till olika storlek och varierande inflytande för enheter på samma organisationsnivå. Hänsyn härtill måste tas vid lönesättningen för de olika enheternas chefer. Utredningen har funnit att verkets framtida organisation kan tänkas upp­ byggd på i första hand två principiellt olika sätt. Det första alternativet grundas på en genom hela organisationen tillämpad vertikal uppdelning av arbetsuppgifterna mellan huvudenheter för resp. linjeuppgifter, ämbets­ verksuppgifter och företagsadministrativa frågor. Det andra alternativet baseras på att i första hand linjeuppgifterna uppdelas i en central och en regional del, vardera bestående av ett antal huvudenheter som lyder direkt under verkschefen. Formellt är verkets nuvarande organisation av denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 196G 13

karaktär. Utredningen har funnit att det första alternativet erbjuder möj­ ligheter till en väsentligt effektivare organisation än den som skulle följa av det andra alternativet och har därför valt förstnämnda alternativ till utgångspunkt för utformningen av organisationsförslaget. Den viktigaste linjeuppgiften för väg- och vattenbyggnadsverket är att direkt svara för den allmänna väghållningen på landsbygden. Med hänsyn till att denna uppgift särskilt från ansvarssynpunkt är avgränsad från verk­ samheten i övrigt, bör den enligt utredningens mening hänföras till en huvudenhet. Till denna bör även knytas ansvaret för de övriga linjeuppgif­ terna, såsom förvaltning av verkets fordons- och maskinpark in. m. Häremot kan invändas att en sådan organisationsenhet blir alltför omfattande och dominerande. Dessutom kan anföras att enheten blir tung att administrera med hänsyn till att väghållningen på landsbygden är verkets regionala uppgift. Utredningen har funnit att den dominerande ställningen inte kan anföras såsom skäl mot att ansvaret för väghållningen på landsbygden ligger samlat hos en huvudenhet. Snarare torde det vara fördelaktigt att större delen av verksamheten kan ske under likartade företagsmässiga former. Huvud­ enhetens verksamhetsvolym kan emellertid reduceras utan att dess ansvarsställning principiellt förändras. Sålunda synes väg- och brobyggnadsverk­ samheten i egen regi och på entreprenad kunna överlåtas till en fristående huvudenhet. För att ansvarsförhållandet mellan de två huvudenheterna skall definieras tillfredsställande erfordras närmare regler för fördelningen av ansvaret. Dessa regler skall grundas på att väghållningsenheten såsom beställare, byggherre eller förvaltare görs huvudansvarig för landsbygdens väg- och gatunät. Byggnadsenhetens ekonomiska och tekniska ansvar såsom verkets interne byggnadsentreprenör är däremot i princip begiänsat till att endast avse enhetens delaktighet i varje väg- eller broprojekt för sig. Utredningen har även funnit att exempelvis projektering och konstruktion av broar är verksamhetsgrenar som inte behöver utföras inom väghållningsenheten. I handläggningen av frågor rörande projektering av allmänna vägar ingår fastställelse av arbetsplaner såsom en uppgift av ämbetsverkskaraktär. I detta avseende är uppdelningen mellan linjeuppgifter och ämbetsverksuppgifter inte konsekvent iakttagen såsom princip för avgränsning av väghållningsenhetens verksamhetsområde. Eftersom denna svarar för väghållningen på landsbygden skall vägförvaltningarna såsom närmast regionalt ansva­ riga för denna uppgift lyda under väghållningsenheten. Enligt utredningen finns motiv för att sammanföra ämbetsverksuppgifterna, med undantag för fastställelse av arbetsplaner, till en huvudenhet. Det bör vidare vara lämpligt att denna enhet samordnar verkets tekniska utvecklingsarbete. De olika underenheterna inom denna huvudenhet avses att i egenskap av specialister inom olika områden i varierande omfattning 2* — Bihang till riksdagens protokoll 19GG. 1 sand. Nr 129

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

fungera såsom konsulter åt i första hand väghållningsenheten med under­ lydande organ. Utredningen har beträffande de företagsadministrativa frågorna funnit att ekonomifrågorna bör få en självständig ställning inom en egen huvud­ enhet. Avgörande för utredningens ställningstagande har varit att de ekono­ miska bedömningarna avses få en så framträdande roll inom det nya verket att ekonomifunktionen måste ges en häremot svarande organisatorisk ställ­ ning. Till en administrativ huvudenhet hänförs alla övriga frågor av företagsadministrativ art såsom den centrala personalfunktionen, den juridiska verksamheten, utbildningsfrågorna, informationstjänsten och gemensamma organisationsfrågor. Beträffande den sakrevisionella verksamheten och den kamerala revisionen anser utredningen det lämpligt att dessa båda upp­ gifter förs till en särskild enhet direkt under verkschefen. Med hänsyn till länsstyrelsens centrala uppgift att främja länets utveck­ ling fäster väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen stort avseende vid den regionala anknytningen av vägväsendets planläggning, vilken även fram­ deles bör ske inom vägförvaltningarna i samråd med länsmyndigheterna. Underhållet av det befintliga vägnätet är en viktig regional uppgift för vägväsendet. För att lösa denna på ett rationellt sätt föreligger i och för sig inget behov av direkt koordinering över länsgränserna. Utredningen anser därför att länet även i fortsättningen bör utgöra det regionala området för vägunderhållet. I viss utsträckning utförs projektering av större vägföretag genom arbets­ enheter utanför vägförvaltningarna. F. n. finns tre sådana för flera län gemensamma planeringsavdelningar placerade i Stockholm, Göteborg och Växjö. Utredningen har funnit fördelarna med sådana enheter så väsentliga att det bör ske en utbyggnad av denna organisation. Arbetsområdena för enheterna bör sammanfalla med de förut berörda områdena för långtidsplanläggningen. Ifrågavarande enheter för vilka föreslås benämningen projekteringsavdelningar, avses vara självständigt inordnade i väghållnings­ enheten. Huvuddelen av byggandet i egen regi och på entreprenad bör enligt utred­ ningens mening kunna ske genom en regional byggnadsorganisation som är skild från vägförvaltningen och inordnad i huvudenheten för byggandet. Arbetsområdena för den regionala byggnadsverksamheten bör sammanfalla med planläggningsområdena. Mellan vägförvaltningarna och den regionala projekterings- resp. byggnadsorganisationen skall i fråga om ekonomiskt och fackmässigt ansvar principiellt gälla liknande förhållanden som f. n. råder mellan beställaren/vägförvaltningen och utomstående konsulter eller entreprenörer. Genom den angivna fördelningen av de regionala arbetsuppgifterna be­ hålls länsinflytandet på planläggningen av det allmänna vägnätets utform­

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966 15

ning och utbyggnad samtidigt som det skapas förutsättningar för tekniskt och personellt specialinriktade regionala enheter för direkta projekteringsuppdrag samt för upphandling och utförande av kvalificerade byggnadsuPPg*fter. Den föreslagna uppdelningen bör vidare öka möjligheterna för vägförvaltningarna att aktivt delta i länets och de i detta ingående städer­ nas planeringsfrågor. Uppläggningen av den regionala organisationen är även sådan att den kan anpassas till eventuellt ändrade områden för den statliga regionala förvaltningen. Såvitt utredningen funnit har det regionala samarbetet beträffande gatufrågorna i stort sett fungerat tillfredsställande. Utredningen uttalar sig för att väg- och vattenbyggnadsverket i framtiden med hänsyn till den nya målsättningen får vidgade möjligheter att på tidigt stadium medverka i städernas planläggning för utbyggnad av trafiklederna. Verket bör sålunda kunna ta initiativ till utredningar och t. o. m. ges möjligheter föranstalta om långsiktig planering inom städernas områden. Bidragsgivningen till städerna bör på lämpligt sätt inordnas i verkets nya ekonomisystem och förutsättningarna för ett flerårigt planläggningssystem — liknande den föreslagna långtidsplanläggningen för landsbygdens väghållning — för de bidragsberättigade väg- och gatuarbetena närmare undersökas.

3. Förslag till ny organisation Verksledning in. in. Med hänsyn till att verksamheten i framtiden torde bli begränsad till enbart väg- och gatuområdet föreslår utredningen att den statliga orga­ nisationen inom väg- och gatuväsendet benämnes Statens vägverk. Termen styrelse bör reserveras för verkets egentliga styrelse. Den nuvarande namn­ formen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom beteckning för den cen­ trala administrationen bör därför bytas ut mot benämningen Statens väg­ verks centralförvaltning. Vidare föreslås att de nuvarande vägförvaltningar­ na i fortsättningen benämnes vägdistrikt. Utredningen förordar att vägverket ställs under ledning av en kollegialt beslutande styrelse och en generaldirektör såsom chef. I styrelsen bör ingå fem ledamöter. I denna bör verkets generaldirektör vara självskriven som ledamot och ordförande. De övriga fyra ledamöterna bör representera annan allmän förvaltning och enskilt näringsliv. Styrelsen bör benämnas Kungl. vägstyrelsen. Under vägstyrelsen skall den direkta ledningen av vägverket utövas av generaldirektören med biträde av cheferna för huvudavdelningarna. Utred­ ningen föreslår alt generaldirektören och cheferna för dessa avdelningar tillsammans bildar en direktion. Denna förutsätts få ställning som samrådsorgan med uppgift att utforma verkets praktiska företagspolitik och samordna relationerna till utomstående myndigheter och organ.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

Huvudavdelningarna Utredningen föreslår att verksamheten delas upp på fem huvudavdel­ ningar, nämligen en för drift och förvaltning, en för byggnadsproduktion, eu teknisk huvudavdelning, en för ekonomi samt en för administration. Organisationsenheten Drift och förvaltning föreslås bli huvudavdelning för den allmänna väghållningen på landsbygden med underlydande regio­ nal organisation bestående av vägdistrikt och fristående projekteringsavdelningar. Under Byggnadsproduktion avses sortera större delen av den egentliga byggnadsverksamheten i egen regi och på entreprenad med underlydande regional organisation bestående av byggnadsdistrikt. Tekniska huvudavdelningen föreslås bli huvudavdelning för vissa spe­ cialfrågor av teknisk-administrativ natur, vilka i princip åligger vägverket såsom ämbetsverk, samt samordnande enhet för verkets tekniska utveck­ lingsfrågor. Huvudavdelningen Ekonomi blir den centrala enheten för ekonomi­ funktionen och för samordning av inköps- och förrådsverksamlieten. Till Administration föreslås förläggas företagsadministrativa frågor rö­ rande bl. a. personal, juridik, utbildning, organisation och information. Cheferna för de olika huvudavdelningarna föreslås få tjänstetitlarna tek­ niska direktörer resp. ekonomidirektör och administrativ direktör. För den interna sakrevisionen och kamerala granskningen föreslås en revisionssektion direkt under generaldirektören. I administrativt avseende bör sektionen betjänas av den administrativa huvudavdelningen. En tablå över utredningens förslag till organisation för vägverket torde såsom bilaga (Bilaga 2) få fogas till statsrådsprotokollet. I fråga om organisationen inom huvudavdelningarna anför utredningen bl. a. följande. Utredningen föreslår, att huvudavdelningen för drift och för­ valtning delas in i fyra sektioner, nämligen program-, projekterings-, drift- och maskinsektionerna samt en fristående försvarsavdelning. Programsektionen avses vara det centrala samordnings- och berednings­ organet för den nya långtidsplanläggningen inom huvudavdelningens verk­ samhetsområde, inklusive uppföljning i kostnadshänseende av i första hand byggnads- och underhållsverksamheten, samt för flerårsplanläggningen av vägnätets utbyggnad på landsbygden. Den skall vara samordnande, råd­ givande och i begränsad omfattning utredande organ för ekonomifunktionen inom huvudavdelningen samt ansvarig för de tekniska underlagen till anslagsäskandena beträffande den allmänna väghållningen på landsbygden. Till ett sekretariat inom sektionen hänförs huvudavdelningens administra­ tiva ärenden. Projekteringssektionen skall vara rådgivande organ för vägdistrikt och projekteringsavdelningar i frågor om projektering — inklusive inventering

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 17

och utredning — av ny- och ombyggnader på landsbygdens allmänna vägnät samt kontrollera denna verksamhet och granska upprättade förslag till arbetsplaner. Vidare skall sektionen införskaffa material och föra centralt register över trafikens struktur och omfattning in. m. samt vägnätets beskaffenhet. Driftsektionen skall ge anvisningar och utöva kontroll beträffande under­ hållet av vägar och gator, färjetrafik samt inom vägdistrikten förekomman­ de byggnadsarbeten. Sektionen bör dessutom ha motsvarande arbetsuppgif­ ter beträffande arbetarskyddet och vara huvudavdelningens organ för frågor rörande arbetarpersonal och trafiksäkerhet samt för rationalisering inom underhållet och verkstadsrörelsen. Maskinsektionen skall dels förvalta och övervaka skötseln av motorfor­ don, maskiner, färjor, fastigheter och husbyggnader för stadigvarande bruk samt grustag och andra fyndigheter, dels vara verkets specialorgan för maskin- och verkstadsfrågor. Sektionen skall vidare inom sitt område svara för det tekniska underlaget till verkets framställningar om investeringsanslag för förrådsfonden. Försvarsavdelningen har att initiera och samordna vägväsendets krigs­ planläggning och förbereda vägverkets krigsorganisation. Vägväsendets krigsförberedelsearbete m. in. bör helt åvila vägverket. Chef för försvars­ avdelningen bör därför vara verkets egen tjänsteman. Vid vägverket bör dock utanför verkets organisation finnas en militär befattningshavare med uppgift att svara för kontakten mellan verket och krigsmakten samt att tillhandahålla militär sakkunskap. Den regionala organisationen under huvudavdelningen för drift och för­ valtning bör enligt utredningens förslag bestå av 24 vägdistrikt samt fri­ stående projekteringsavdelningar till ett antal, som anpassas efter behovet. Vägdistrikten skall vart och ett inom sitt län ha det regionala ansvaret för den allmänna väghållningen på landsbygden och i städer där kronan är väghållare. I de fall länet ingår i arbetsområde för en projekteringsavdelning skall distriktet som regel utföra projektering endast av mindre omfattande vägprojekt. Utredningen har funnit, att organisationen för ett vägdistrikt i regel kan utgöras av en planeringsavdelning, en driftavdel­ ning, en kansliavdelning och ett fristående kontor för enskilda vägar. Vidare anser utredningen att antalet fristående projekteringsavdelningar f. n. bör begränsas till tre och föreslår, att de nuvarande planeringsavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Växjö ombildas till fristående projek­ teringsavdelningar. Den centrala organisationen för huvudavdelningen för byggnadsproduktion föreslås bestå av två sektioner och två fristående avdel­ ningar, nämligen planerings- och produktionssektionerna samt kalkyl- och sekretariatavdelningarna.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

Planerings sektionen skall ge råd och anvisningar i fråga om förplanering av byggnadsföretag och detaljplanering av företag, som skall utföras i egen regi. Sektionen skall vidare ha hand om rationaliseringsverksamheten inom huvudavdelningen och svara för utgivning av verkets produktionstekniska anvisningar. Den skall slutligen samordna huvudavdelningens deltagande i verkets långtidsplanläggning. Produktionssektionen avses vara det centrala rådgivande och kontrol­ lerande organet i fråga om byggnadsverksamheten. Sektionen bör hand­ lägga ärenden rörande arbetarpersonalen inom vägbyggnadsverksamheten samt arbetarskyddsfrågor. Vidare skall sektionen granska program- och entreprenadhandlingar samt bereda större upphandlingsärenden. Kalkylavdelningen skall vara huvudavdelningens enhet för ekonomi­ frågor, innefattande kostnadskontroll, budgetering samt för- och efterkalkylering. Sekretariatavdelningen skall handlägga huvudavdelningens, inklusive byggnadsdistriktens, administrativa ärenden samt utföra mindre utred­ ningar. Den regionala organisationen under huvudavdelningen för byggnadsproduktion bör bestå av sex byggnadsdistrikt. Arbetsområde för byggnadsdistrikt skall sammanfalla med planläggningsområde. Byggnadsdistrikt skall åt de vägdistrikt, som ingår i dess arbetsområde, på beställning utföra byggnadsföretag i egen regi eller på entreprenad. Utredningen föreslår, att tekniska huvudavdelningen skall ha fem sektioner och en fristående avdelning, nämligen trafik-, väg-, bro-, gatu- och specialsektionerna samt sekretariatavdelningen. Trafiksektionen skall vara vägverkets specialorgan för den översiktliga planeringen. Inom sektionen skall ske samordning av verkets insatser för att skapa trafiksäkra vägar. Trafiksektionen skall ha tillgång till eller hos projekteringssektionen inom huvudavdelningen för drift och förvalt­ ning kunna beställa komplettering av de trafikstatistiska uppgifter som sektionen behöver. Dessa båda sektioners arbetsområden måste klart av­ gränsas från varandra. Vägsektionen skall utarbeta tekniska normer och anvisningar samt vara konsultorgan inom de väggeometriska, vägbyggnadstekniska och geotekniska områdena. Brosektionens uppgift skall vara att utarbeta tekniska normer och an­ visningar samt att verka såsom rådgivande organ i frågor om broar. Gatusektionen skall handha frågor om statsbidrag till väg- och gatu­ hållningen i städer och samhällen, som är väghållare, och handlägga ären­ den rörande planfrågor såväl inom städerna som på landsbygden. Sektio­ nen skall vidare ha överinseendet rörande det bidragsberättigade väg- och gatunätet i Stockholms stad. I frågor om bidrag till övriga städer som är väghållare och planfrågor i dessa städer sorterar vägdistrikten direkt under

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 19

gatusektionen. Sektionen skall vidare utarbeta det tekniska underlaget för verkets framställningar om anslag till väg- och gatuhållningen i städerna. Specialsektionen avses i första hand för de uppgifter som f. n. åligger avdelningen för fotogrammetri och automatisk databehandling inom vägbyrån. Sekretariatavdelningen skall svara för huvudavdelningens administrativa frågor samt för den centrala handläggningen av ärenden rörande den enskil­ da väghållningen. Huvudavdelningen för ekonomi föreslås bestå av tre sektioner och en fristående avdelning, nämligen redovisnings-, budget- och förrådssektionerna samt datacentralavdelningen. Redovisningssektionen skall handha den del av verkets ekonomifunktion som omfattar den vanliga statsbokföringen. Budgetsektionen skall centralt ha hand om och samordna verkets interna ekonomifunktion. Förrådssektionen skall centralt samordna inköpspolitik och lagerhållning samt handha upphandling och försäljning i den mån inte genom styrelsens beslut annan enhet erhållit sådan befogenhet. Datacentralavdelningen skall ombesörja den automatiska databehand­ lingen på det administrativa området. Närmare regler erfordras för avgränsning gentemot den databehandling, som åligger specialsektionen inom tekniska huvudavdelningen. Huvudavdelningen för administration föreslås innefatta två sek­ tioner och tre fristående avdelningar, nämligen personalsektionen och juri­ diska sektionen samt avdelningarna för utbildning, organisation och infor­ mation. Personalsektionen skall svara för utformningen av verkets personalpoli­ tik och den centrala handläggningen av personalfrågor. Sektionen skall även ha hand om kontorsdriftfrågorna för verkets centralförvaltning samt läm­ na underlag för anslagsäskanden beträffande avlöningar och omkostnader. I personalärenden företräder sektionen verket utåt t. ex. gentemot andra myndigheter, organisationer och företag. Juridiska sektionen skall handlägga frågor rörande skaderegleringar samt mera omfattande vattenmål och marklösenfrågor. Vidare skall sektionen företräda verket och bevaka dess rätt inför förlikningsnämnder, domstolar och andra myndigheter. Utbildningsavdelningen skall samordna verkets utbildningsverksamhet. Organisationsavdelningen skall utföra utredningar och undersökningar rörande vei'kets kontorsorganisation och administrativa rutiner. Informationsavdelningen skall samordna den interna information som är av allmänt intresse för personalen och svara för den utåtriktade upplys­ ningst jänsten rörande vägväsendet. Revisionssektionen skall dels från allmänt ekonomiska synpunkter gran­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

ska ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder och kontrollera att verk­ samheten bedrivs enligt fastställda riktlinjer, dels utföra den kamerala granskningen av verkets räkenskaper. Utredningen understryker, att i och med införandet av en ansvarig lekmannastyrelse för vägverket och en mera aktiv informationstjänst de kon­ takter, som f. n. upprätthålls inom ramen för den s. k. samarbetsdelegationen för vägväsendet, i fortsättningen i stället bör ske på ett informellt sätt. Utredningen föreslår därför att samarbetsdelegationen avvecklas.

4. Personalfrågor Mot bakgrund av de synpunkter och förslag som redovisats i det föregå­ ende och särskilt med hänsyn till att vägverket framdeles skall uppträda på ett mera företagsmässigt sätt bör enligt utredningens mening ekonomiska överväganden fortsättningsvis mera än tidigare tjäna som underlag för bedömningar, beslut och handlande i personalfrågor. En väsentlig uppgift inom personaladministrationen är att verka för en riktig avvägning av de personella resurserna. Som förutsättning härför gäller, att verket kan anskaffa och behålla erforderlig personal samt kontinu­ erligt analyserar och prövar vad olika befattningar kräver i fråga om teore­ tisk och praktisk utbildning. I personalarbetet ingår vidare att effektivt ufnyttja redan befintlig personal och tillse att denna i lämplig mån kommer i åtnjutande av vidareutbildning samt att de anställdas erfarenheter, kun­ skaper och vilja att göra en insats tillvaratas. För den skull bör rullande personalprognoser baserade på verkets nya system för långtidsplanläggning utarbetas och en systematisk, individuell planering för de anställdas utveck­ ling och fortsatta tjänstgöringsförhållanden vid verket övervägas. Vägverket kommer även fortsättningsvis att ha behov av högt meriterade tekniker. Analys och omprövning av befattningarnas verkliga innehåll kan leda till att viss teknisk utbildning inte befinnes vara ett nödvändigt krav i samma utsträckning som f. n. Verket bör emellertid ha möjlighet att i de fall högre teknisk utbildning bedöms erforderlig kunna erbjuda konkurrens­ kraftiga anställningsvillkor så att det på arbetsmarknaden kan rekrytera tjänstemän med lämplig erfarenhet. Kontraklsanställning bör därvid utnyttjas mera än som hittills varit fallet. Vad som nämnts om rekrytering av tekniker gäller principiellt även för andra personalkategorier. På grund av vägverkets arbetsuppgifter och struktur samt med hänsyn till nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden är emellertid problemen för dessa perso­ nalgrupper ej lika framträdande. Enligt utredningens uppfattning blir det av vikt för vägverket att med kort varsel kunna anpassa personalkostnaderna till ändrade betingelser. Fram­ för allt kommer verket att ha behov av följsam anpassning till arbetsmark­ nadens villkor för personal inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 21

och vid de andra verksenheter, som avses arbeta i viss konkurrens med en­ skilda företag. En detaljerad reglering av användningen av de medel verket disponerar på personalområdet torde försvåra möjligheterna att förverk­ liga den ekonomiska inriktning som angetts i det föregående. Även i betrak­ tande av de omfattande arbetsuppgifter som verket ålagts att sköta själv­ ständigt framstår en detaljerad reglering som mindre ändamålsenlig. Utred­ ningen finner det därför motiverat att befogenheterna och ansvaret inom personalområdet ökas så att handlingsfriheten inom detta område kommer i paritet med vad som gäller för verket vid fullgörandet av dess uppgifter inom projektering, byggande och underhåll av landsbygdens vägar. Utredningen anser sålunda att den nuvarande uppdelningen i sakanslag och anslag till avlöning av löneplansanställd personal resp. till omkostna­ der slopas. Enligt utredningen synes det möjligt att framdeles överlåta åt verket att avdela erforderliga medel för avlöningar och omkostnader från sakanslagen. Liksom de af färs drivande verken bör verket för varje budgetår inkomma till Kungl. Maj :t med en avlönings- och omkostnadsstat för fastställelse. Vidare föreslås att verket i fråga om befogenheter och ansvar på personalområdet principiellt jämställs med de affärsdrivande verken. En förutsättning för nämnda förändringar bör vara att verket skapar sådana instrument, att verkningarna av olika ställningstaganden kan överblickas.

5. Utbildningsverksamhet Utbildningsverksamhetens betydelse och nära samhörighet med övriga administrativa funktioner motiverar enligt utredningen att utbildningsav­ delningen organisatoriskt inplaceras direkt under chefen för huvudavdel­ ningen för administration. Utvecklingen på vägväsendets område ger an­ ledning räkna med att behovet av utbildning för vägverkets personal blir relativt betydande, framför allt vad gäller introduktion av tekniska hjälp­ medel och metoder. Yrkesutbildningen i skolor och andra läroanstalter måste i tilltagande grad betraktas såsom en grundläggande utbildning vilken behöver kompletteras. Specialintressen får i allmänhet tillgodoses genom att företagen själva arrangerar kurser för de anställda, bidrar till kostna­ derna för självstudier eller kombinerar dessa åtgärder. Angivna förhållan­ den jämte det faktum alt den inom statlig förvaltning centralt bedrivna utbildningsverksamheten endast i liten utsträckning berör eller väntas komma att beröra vägverket innebär, att vägande skäl föreligger för att verket i egen regi inom ramen för givna ekonomiska resurser skall svara för personalens vidareutbildning. Utbildningen av personalen vid vägverket bör syfta till att öka verkets förmåga alt fullgöra sina arbetsuppgifter. Utbildningsverksamheten skall vara ett bland flera hjälpmedel att nå fram till en förbättrad effektivitet. Med hänsyn till att verkets arbetsuppgifter till övervägande del är av teknisk •‘5* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 129

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

art bör utbildningen i huvudsak inriktas på att meddela fackkunskaper i tekniska ämnen. Någon formel för utbildningsverksamhetens optimala omfattning eller utbildningsbehovens storlek torde inte kunna presenteras. Det synes i det praktiska arbetet ej heller vara möjligt att alltid tillgodose de anställdas stora intresse för utbildning. Avgörande för utbildningsverksamhetens om­ fattning och inriktning måste vara resultatet av en noggrann prövning av verkets behov att utbilda sin personal och utfallet av jämförelser med andra alternativa effektivitetshöjande lösningar.

6. Rationalisering och utveckling Rationaliseringsverksamheten inom vägverket bör delas upp på huvud­ avdelningarna och enheterna inom dessa efter vars och ens verksamhets­ område. Särskilt huvudavdelningarna för drift och förvaltning och för byggnadsproduktion bör utrustas med specialenheter för tekniskt inriktad rationalisering. Rationaliseringsenheten inom huvudavdelningen för drift och förvaltning föreslås ingå i avdelningens driftsektion. För vart och ett av planläggningsområdena bör finnas en arbetsstudiegrupp. Dessa grupper bör utnyttjas av vägdistrikten för bestämda uppdrag på konsultbasis men organisatoriskt underställas den centralt placerade rationaliseringsenheten. Inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion föreslås rationaliserings­ enheten ingå i planeringssektionen. Ett nära samarbete bör ske med de regio­ nala arbetsstudiegrupperna inom huvudavdelningen för drift och förvalt­ ning, vilka som regel bör utföra de praktiska arbetsstudierna inom byggnadsområdet och bearbetningarna av därvid erhållet material. Rationalise­ ringsenheten skall i första hand ägna sig åt verkets byggnadsverksamhet i egen regi. Organisationsavdelningen inom huvudavdelningen för administration skall i samarbete med andra verksenheter eller särskild expertis utföra ut­ redningar och undersökningar för rationalisering av organisationen och de administrativa rutinerna inom hela verket. Även rationaliseringsenheterna inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och byggnadsproduk­ tion bör i mån av behov och tillgång på resurser kunna utföra uppdrag åt andra huvudavdelningar. Då det gäller utvecklingsverksamheten är det enligt utredningens mening inte lämpligt att organisera särskilda interna specialenheter. Liksom för metodförbättringar genom rationaliseringar bör det åligga varje organisa­ tionsenhet att ta initiativ till insatser rörande utveckling, då detta bedöms ekonomiskt motiverat eller framtvingas av exempelvis säkerhetsföreskrifter och författningar. Utredningen har uppmärksammat att det under senare år bedrivits ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 23

på vissa områden framgångsrikt tekniskt utvecklingsarbete inom verket utan att verket disponerat egna forskningsresurser. Detta utvecklingsarbe­ te har varit inriktat på att utarbeta nya praktiska metoder och lösningar genom att utnyttja kända forskningsresultat eller material som erhållits i samband med målforskningsuppdrag till utomstående. Enligt utredningens mening bör utvecklingsarbetet även i fortsättningen bedrivas på detta sätt. Den framtida utvecklingsverksamheten inom vägverket bör i stigande omfattning inriktas på sådana uppgifter som snabbt kan ge ekonomiska resultat. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt arbetskraftsbesparande metoder. Samordningen och planläggningen av allt tekniskt utvecklings­ arbete inom verket och samrådet med institutionerna för utvecklings- och forskningsuppdrag bör ske genom tekniska huvudavdelningen. Motsvarande samordning, planläggning och övervakning på de administrativa och eko­ nomiska områdena bör ske inom huvudavdelningarna för administration och ekonomi. Tekniska huvudavdelningens sektion för fotogrammetri och automatisk databehandling (specialsektionen), som f. n. har sin direkta motsvarighet inom vägbyrån, bör lämpligen tills vidare ägna sig åt komplettering av pro­ jekteringsmetodiken samt åt automatisk databehandling inom det tekniska området. Sektionen bör efter band befrias från rutinmässig verksamhet och i stället tilldelas nya utvecklingsinriktade uppgifter. Enligt utredningens förslag skall arbetena med vägbyggnadstekniska och väggeometriska normer och anvisningar utföras av vägsektionen inom tek­ niska huvudavdelningen. Genom att inordna även de geotekniska frågorna i vägsektionen blir denna verkets specialorgan för de ämnesområden, som bestämmer vägarnas konstruktiva utformning. Sammanförandet av de vägtelcniska ämnesområdena till vägsektionen ger enligt utredningens mening möjligheter att intensifiera arbetet med rationella normer och anvisningar. Forskning och andra specialundersökningar på vägområdet bör även i fort­ sättningen ske inom statens väginstitut resp. statens geotekniska institut eller genom enskilda konsultföretag. Behovet av ekonomisk inriktning med därav föranledda organisationsför­ ändringar samt nya ekonomiska och administrativa system motiverar enligt utredningens mening en allmän kontroll av att verksamheten inom väg­ verket bedrivs på ett ändamålsenligt, effektivt och ekonomiskt sätt samt i enlighet med fastställda riktlinjer och gällande regler för befogenheter och ansvar. Denna interna sakrevisionella granskning skall för hela verkets räkning utföras inom den fristående revisionssektionen, som är direkt underställd generaldirektören. Sektionens uppgift blir bl. a. att genom sin kontrollerande verksamhet rikta uppmärksamheten på behovet av under­ sökningar i rationaliseringssyfte.

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

7. TrafiksäkerheUfrågor Bilförarutredningen har i sitt gemensamt med körtidsutredningen av­ givna betänkande Statens trafikverk (SOU 1965:43) förordat att statens bilinspektion och statens biltrafiknämnd sammanförs till ett trafikverk. Huvuduppgifterna för den av utredningen föreslagna myndigbeten blir att svara för albnänna trafiksäkerhetsfrågor, att bedriva kontrollerande verk­ samhet med avseende på motorfordon, förare och förarutbildning, att svara för utbildning av personal inom motorfordonstrafikens område, att utöva av trafiksäkerhetshänsyn betingad arbetsinspektion, att vara centralt led­ ningsorgan i fråga om den yrkesmässiga fordonstrafiken samt att ansvara för beredskapsplanläggningen inom landsvägstransportområdet. Den av bilförarutredningen föreslagna avgränsningen av trafikverkets uppgifter innebär att vägverket även framdeles skall svara för de delar av trafiksäkerhetssektorn som har direkt anknytning till verkets ställning såsom ansvarig myndighet för vägarnas tekniska utformning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutreaningen är av principiellt samma uppfattning. Enligt utredningens mening ingår trafiksäkerheten såsom ett betydande inslag i vägverkets ansvar för vägtrafikens fasta anläggningar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår, att vägverkets an­ svar för trafiksäkerheten skall hänföra sig till vägen som sådan. Denna avgränsning bör i förekommande fall tillämpas såväl i förhållande till det föreslagna trafikverket som gentemot andra myndigheter och organ som är engagerade i trafiksäkerhetsfrågor. Den angivna regeln innebär exempel­ vis att vägverket genom anvisningar skall upplysa trafikanterna om avvikel­ ser i vägens karaktär samt att verket skall bestämma hur vägnätet får utnyttjas med hänsyn till axel- och boggitryck. Då det gäller trafikreglerande åtgärder medför begränsningen till vägen som sådan att vägverket uteslutande svarar för åtgärder som sammanhänger med tillåten belastning på sistnämnda väg- och gatunät. Med hänsyn till det självklara samband som råder mellan vägen, fordonet och människan bör vägverkets trafiksäker­ hetsarbete inom ramen för den föreslagna principiella avgränsningen ske i samverkan med andra organ som är verksamma inom trafiksäkerhets­ sektorn. Den föreslagna avgränsningen av ansvaret för trafiksäkerhetsfrågorna innebär vidare att i princip alla trafikärenden som f. n. handläggs på tra­ fikbyråns avdelning för sådana ärenden skall åligga vägverket. Därmed av­ ses bl. a. dispenser för tunga transporter samt utformningen av vägmärken. Likaså skall vägverket sätta upp och underhålla vägmärken längs vägar och gator för vilka staten är väghållare oavsett om uppsättandet beslutats av vägverket eller av annan behörig myndighet. Beträffande sådana ärenden inom verkets nuvarande trafiksäkerhetsavdelning som avser fordons utrust­ ning anser väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen att dessa framdeles

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966 25

bör handläggas inom trafikverket. Däremot bör frågor rörande vägbelysning i den omfattning de f. n. har ligga hos vägverket. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslår dessutom, att tra­ fikbyråns avdelning för järnvägsärenden överförs till trafikverket. Enligt ut­ redningens mening bör detta även göras till allmänt inspektionsorgan för fordonstrafik och trafiksäkerhet. Utredningen har föreslagit, att samordningen av vägverkets insatser för att skapa trafiksäkra vägar skall ske inom tekniska huvudavdelningens trafiksektion i sammanhang med dess arbete rörande den översiktliga pla­ neringen. I denna sektion bör för den skull ingå en särskild enhet för de trafiksäkerhetsärenden som kan särskiljas som självständiga uppgifter. I övrigt bör bedömning av trafiksäkerhetsfrågor ske i direkt samband med de olika verksenheternas normala arbetsuppgifter.

8. Genomförandet av ny organisation m. m. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen anser det angeläget, att för­ slaget till organisation och arbetssätt för statens vägverk snarast genomförs. Såsom ett första led i omorganisationen bör lekmannastyrelsen tillsättas, så att uppbyggnaden av det nya verket kan ske under dess ledning och an­ svar. Därest riksdagen beslutar i ärendet under våren 1966 bör lekmanna­ styrelsen träda i funktion den 1 juli samma år. Huvudavdelningarna bör vara organiserade den 1 januari 1967 med reservation för den regionala organisationen inom huvudavdelningen för byggnadsproduktion. Hela om­ organisationen bör vara genomförd den 1 juli 1967. Det är angeläget att ställning vid den tidpunkten även tagits till de förslag som framkommer genom de kompletterande utredningar, vilka berörs i det följande. Sär­ skild expertis bör ställas till förfogande för utförande av dessa utredningar. Utredningens förslag om en mera ekonomisk inriktning av verksamheten inom vägverket förutsätter bl. a. införandet av ett nytt ekonomisystem för redovisning, budgetering och kalkylering m. in. Utformningen av systemet bör ske med utgångspunkt från de förslag, som lagts fram av utredningen. Ett nära samband med det nya ekonomisystemet har den långtidsplanläggning, som erfordras för att tillgodose verkets behov av handlingsprogram för verksamhetens olika grenar. Projekteringsplaneringen, underhållsplanläggningen in. m. bör sålunda snarast inordnas i ett nytt system för långtidsplanläggning av verksamheten i princip enligt riktlinjer som angetts i det föregående. Eu utredning för detaljutformning av detta system är där­ för nödvändig. Till uppgifterna för denna bör bl. a. även höra att föreslå avgränsning av planläggningsområdena samt att ange behovet av fristående projekteringsavdelningar. I samband med utredningarna om ekonomifunktionen och planläggningssystemet m. m. kan ytterligare undersökningar visa sig erforderliga

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

inom. det administrativa området. Delvis torde dessa komma att ligga inom ramen för den närmare utformningen av verkets målsättning och företagspolitik. Det i betänkandet framlagda förslaget till organisation inom huvudav­ delningarna hänför sig till de högre nivåerna inom dessa. Utformningen av organisationen i övrigt bör inom ramen för vad utredningen föreslagit ske efter en detaljerad genomgång av arbetsuppgifterna inom respektive huvud­ avdelningar. Med hänsyn till vad som föreslagits i fråga om vägverkets arbetssätt anser utredningen att en viss förstärkning bör ske med personal för plane­ ring, ledning och utveckling. Redan i samband med genomförandet av den nya organisationen blir enligt vad utredningen funnit viss rekrytering av personal för såväl dessa arbetsuppgifter som för uppgifter inom det ekono­ miska området och rationaliseringsverksamheten nödvändig. Efter hand torde dock den väntade ökningen av arbetsvolymen för väg- och gatusektorn kunna ske utan nämnvärd utökning av den inom hela denna sektor sysselsatta arbetskraften.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 27

III. Yttrandena

Utredningens synpunkter på målsättningen för väg- och vattenbyggnadsverket och företagspolitiken inom verket biträds allmänt av re­ missinstanserna. Järnvägsstyrelsen finner det sålunda betydelsefullt att alla statliga verk inom kommunikationsområdet ges en sådan ekonomisk inriktning att varje trafikgrens kostnadsförhållanden kan följas upp. Ur denna synvinkel finner styrelsen det riktigt att utredningen tillgodosett kravet på en självständig intern långtidsplanering och ett därmed koordi­ nerat ekonomisystem för vägverket. Statskontoret anlägger liknande syn­ punkter och uttalar att de framlagda förslagen väl ansluter sig till modernt företagsekonomiskt tänkande. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att vägverket bör ges en mer ekonomisk inriktning och att beslut i väghållningsfrågor regelmässigt bör grundas på lönsamhetskalkyler. Styrelsen erinrar om att en rad svår­ bedömbara faktorer måste tas med i prioriteringskalkylerna varför styrelsen anser det vanskligt att i större utsträckning låta lönsamhetsberäkningar bli avgörande för prioriteringen mellan olika objekt. Tills vidare bör vid sidan av lönsamhetsberäkningar hänsyn tas till att en tillfredsställande transportförsörjning måste upprätthållas även för skogsnäringen. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det angeläget att t. ex. trafiksäkerhetsfrågor samt försvars- och sociala faktorer inte förbises i den del ekonomiskt värde inte anses kunna beräknas för desamma. Byggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län anlägger liknande synpunkter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför att de för vägmyndigheten väsentligaste argumenten måste utgöras av det ekonomiska resultatet av olika åtgärder. Man måste emellertid först analy­ sera till vilken nivå en på renodlat ekonomiska grunder baserad prioritering är realistisk samt hur de ekonomiska argumenten skall samordnas med motiv av annat slag. Svenska konsulterande ingenjörers förening framhåller att den ekonomiska inriktningen måste gälla utan inskränkning också vid handläggningen av frågor rörande väg- och gatuunderliåll i städerna och de enskilda vägarna inom ramen för på verket ankommande ansvar och befogenheter. SVR uppfattar utredningens uttalande om principiellt krav på samhälle­ lig lönsamhet mer som ett pedagogiskt grepp för att få verket genomsyrat av kostnadsmedvetande än som ett mål som i nuvarande läge kan tänkas förverkligat. Själva konstaterandet av verkets strävan kan inrymma positiva effekter genom att det kan tänkas påverka inriktningen av verksamheten. Sett ur detta perspektiv delar SVR utredningens målsättning om samhällelig lönsamhet.

28 Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

Vad utredningen föreslagit i fråga om verkets behov av långtidsplanläggning har tillstyrkts eller i huvudsak lämnats utan erinran av läns­ styrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län, Länsvägnämndernas förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska konsul­ terande ingenjörers förening, Svenska vägföreningen och TCO. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför att den relativt långa tidsperiod under vil­ ken ett vägbyggnadsföretag inryms i verkets handlingsprogram medför ett betydande behov av långsiktig planering. Denna bör omfatta såväl prioritering av vägföretag och åtgärder av byggnads- eller underhållskaraktär som program för utnyttjande av verkets person- och maskinresurser. Eftersom en smidig anpassning av trafikplaneringen till samhällets ut­ veckling från flera synpunkter är önskvärd måste långtidsplanen ut­ formas med möjligheter till rullande planering. För att kunna styra och behärska den framtida trafiksituationen och dess utveckling måste man åstadkomma ett intimare samspel mellan trafikplanering och samhällsplane­ ring i övrigt. Då resultaten av region-, general- och stadsplanering är väsent­ liga faktorer för utvecklingen av trafiksituationen understryker styrelsen kraftigt trafikplaneringens roll i samhällsplaneringen. Indelningen av lan­ det i planläggningsområden med särskilda produktionsprogram gör det enligt styrelsens uppfattning lättare att utnyttja ekonomiska prioriteringsargument i långtidsplanläggningen. Införandet av en planeringsnivå mellan länsplanet och riksplanet medger en lämplig avvägning mellan lokalkänne­ dom och överblickbarhet som underlättar bedömningarna av olika hand­ lingsalternativ. Indelningen i planläggningsområden försvårar inte heller en anpassning till en ändrad länsindelning. Då de företag som ingår i lång­ tidsplanens närmaste period även ingår i flerårsplanerna kan den före­ skrivna revideringen av dessa utföras i samband med och underlättas av den årliga revideringen av långtidsplanen. Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar härjämte vikten av att nuvarande system med lagfäst flerårsplanering bibehålls och länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer det som ett oeftergivligt villkor att länsstyrelsen får tillfälle att följa planläggningen kontinuerligt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det orealistiskt att tänka sig större områden än län som planeringsenheter för vägsektorn. Detta skulle förut­ sätta att man inrättade högre regionala organ för hela samhällsplaneringen. Med nu rådande regional organisation baserad på länen skulle de föreslagna planläggningsområdena sväva i luften. Länsstyrelsen i Kopparbergs län kan inte finna annat än att den långtidsplanläggning som utredningen före­ slår väl kan tillgodoses med bibehållande av länen som enhet. Något prak­ tiskt hinder för erforderligt samråd över länsgränsen anses inte föreligga. Lantbruksstyrelsen påpekar att utredningen inte behandlat de organisa­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1966 29

toriska problem som torde uppkomma för vägväsendets del vid genomfö­ randet av en ny kommunindelning enligt den fastställda kommunblocksindelningen. I frågan om att i konsekvens med den ekonomiska inriktningen fördela verksamheten mellan egen regi och konsulter eller entre­ prenörer ansluter sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till utredningens uppfattning att fördelningen bör grundas på vad som är mest fördelaktigt från totalkostnadssynpunkt. Beträffande projekteringsverksamheten bör verkets resurser i första hand koncentreras på de inventerande och utre­ dande stadierna. Verkets egna resurser bör enligt styrelsens mening i varje läge vara så dimensionerade att kostnadsutvecklingen behärskas. Svenska konsulterande ingenjörers förening och Svenska byggnadsentre­ prenörföreningen vill kraftigt understryka betydelsen av att en verklig konkurrens kommer till stånd mellan egna projekterande och byggande en­ heter å ena sidan, samt konsulter och entreprenörer å den andra. Varken från samhällets eller verkets egen synpunkt kan det vara ett intresse i sig självt att egenregiverksamheten blir av större omfattning. Det primära måste i stället vara att effektivt utnyttja samhällets resurser och att genom olika åtgärder skapa en kvalitets- och kostnadsmässigt effektiv, rationaliseringsfrämjande konkurrens inom de aktuella områdena. En effektiv egen­ regiverksamhet kan därvid utgöra ett verksamt inslag. Dess omfattning bör emellertid inte vara större än vad som krävs för att man skall kunna nå det angivna syftet. Det finns därför all anledning att varna för riskerna av att verkets egenregiverksamhet tills vidare ges en större omfattning än f. n. Härigenom kan verket komma att binda sig vid från totalekonomisk syn­ punkt omotiverat stora egenregiresurser som kan vara svåra att avveckla. Näringslivets trafikdelegation anser att egen regi och entreprenad bör ges möjlighet att konkurrera på lika villkor och att det förfarande i princip skall användas som ger den mest ekonomiska lösningen. Motororganisa­ tionernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen framför liknande synpunkter. Även Svenska vägarbetareförbundet ansluter sig till principen att totalkostnaderna skall avgöra om projektering, konstruktion och byg­ gande skall utföras i egen regi eller av utomstående. Förbundet poängterar att verkets egna resurser måste avvägas så att även större vägbyggnadsföretag skall kunna utföras i de fall egenregiformen visar sig fördelaktigast. Om inte verkets resurser ökas kraftigt så att även större företag kan göras i egen regi och jämförelsematerial erhållas, kommer utredningens målsätt­ ning om bedömning av totalkostnaderna i varje särskilt fall att stanna på papperet. Beträffande förslaget till nytt ekonomisystem anför SVR att syste­ met är av den typ som är vanlig och lämplig för stora privata företag. Där­ med skapas också möjligheter att jämföra kostnaderna för verkets presta­ tioner med motsvarande kostnader inom den enskilda sektorn så att man

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

kan avgöra om vissa tjänster skall upphandlas utifrån eller utföras i ver­ kets egen regi. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser att utredningen på ett riktigt sätt observerat och bedömt de svårigheter som verket har att med tillämpning av gällande redovisningsregler och organisationsform styra verksamheten på ett för det ekonomiska utfallet gynnsamt sätt. Styrelsen delar utredning­ ens uppfattning att den särskilda redovisningen av verkets maskin- och förrådsrörelse bör rymmas inom det föreslagna ekonomisystemet men anser det inte lämpligt att avveckla fondredovisningen förrän ekonomisystemet är fullt genomfört. Statskontoret anser det i och för sig motiverat att av­ veckla fondredovisningen när ett nytt ekonomisystem genomförts. Riksrevisionsverket avstyrker för sin del förslaget om att avveckla fon­ den, som enligt dess mening fyller en viktig funktion. Utredningens förslag om verkets arbetsuppgifter godtas av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. Förslaget om ver k sform anses av Svenska konsulterande ingenjörers förening och Länsvägsnämndernas förbund vara välgrundat. Även SVR delar denna uppfattning eftersom det inte gäller att få samhällets vägsektor att fungera med största möjliga vinst utan i stället att optimera totalinsatsen av samhällsresurserna. Järnvägsstyrelsen anser att den företagsekonomiska inriktningen kan synas svar att förena med nuvarande företagsform. Genom administrativa och organisatoriska åtgärder kan man eliminera nackdelarna med ämbetsverksformen. Härför fordras vissa förändringar även i fråga om verkets för­ hållande till Kungl. Maj :t, bl. a. ytterligare delegering av befogenheter. Domänstyrelsen är av den uppfattningen att vägverket kommer att ha begränsade möjligheter att bedriva den företagspolitik utredningen föreslår såvida inte verket i fråga om främst personalpolitik och upphandlingsverksamhet erhåller en befogenhet som i huvudsak motsvarar tankegångarna bakom den nya företagsform som benämnts tredje formen.i Först då torde förutsättningar vara för handen för en snabb och följsam företagsekonomisk anpassning till skiftande konjunkturer och utbud på marknaden. Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vägföreningen vill inte motsätta sig den föreslagna företagsformen men anser att den inte bör vara slutgiltig. I likhet med Näringslivets trafikdelegation framhåller dessa organisationer att det hade varit värdefullt om utredningen mer in­ gående redovisat för- och nackdelar med ämbets- och affärsverksform. Förslaget rörande verksledning tillstyrks eller lämnas utan erin­ ran av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kronobergs, Ble­ kinge och Västerbottens län, Näringslivets trafikdelegation, Motororganisa­ tionernas samarbetsdelegation, Svenska vägf öreningen och SVR. Järnvägs-

1 Den s.k. tredje formen är närmare presenterad av Erik W. Höjer i skriften Ny organisa­

tionsform för domänverket. (Kungl. domänstyrelsen 1964)

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 31

styrelsen anser att införandet av en beslutande lekmannastyrelse bör under­ lätta delegeringen av befogenheter och ytterligare accentuera verkets likhet med affärsverken. Svenska vägarbetareförbundet ifrågasätter om det inte, med hänsyn till de viktiga avsnitt av den statliga verksamheten som verket skall svara för, är befogat att antalet lekmän blir högre än fyra. Länsvägnämndernas för­ bund understryker angelägenheten av att antalet styrelseledamöter utökas till sju för att styrelsen bättre skall kunna representera de kommunala in­ tressena och trafikkonsumenterna. Skogsstyrelsen förutsätter att skogs­ näringen blir representerad i den nya styrelsen liksom i den hittillsvarande samarbetsdelegationen. Länsstyrelsen i Stockholms lön anser att en repre­ sentant för landets länsstyrelser bör ingå i styrelsen. TCO föreslår att före­ tagsledningen kompletteras med någon form av direktionssekretariat. Förslaget beträffande organisationens uppbyggnad tillstyrks eller lämnas utan erinran av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Motororga­ nisationernas samarbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation och Svens­ ka vägföreningen. Länsvägsnämndernas förbund anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätt dragit upp riktlinjerna för den nya organisationen och för verkets arbetsinriktning. Järnvägsstyrelsen bedömer den föreslagna or­ ganisationen överensstämma med den allmänna målsättningen och den före­ tagsekonomiska inriktningen av verksamheten. Genom den vertikala upp­ delningen torde man åstadkomma en klarare ansvars- och befogenhetsfördelning och dessutom göra det möjligt att ytterligare delegera befogenheter inom verket vilket inte minst från effektivitetssynpunkt kan vara önskvärt. Styrelsen grundar denna uppfattning bl. a. på erfarenheter av SJ nya orga­ nisation som i väsentliga avseenden är byggd på samma principer. Byggnads­ styrelsen anser att det är ytterst betydelsefullt i ett tekniskt verk att på det föreslagna sättet åstadkomma balans mellan de tekniska samt de ekonomiska och administrativa funktionerna. Statskontoret bedömer den organisatoriska uppbyggnaden i stort vara väl avvägd. Fördelningen av göromålen mellan de olika huvudavdelningarna får dock inte betraktas som definitiv. Då det gällt att bygga upp verkets organisation har utredningen enligt Svenska byggnadsentreprenörföreningens mening haft eu målsättning som från nä­ ringslivets sida ter sig föredömlig. Det resultat utredningen kommit till kan dock inte förbehållslöst godtas till alla delar. Enligt föreningens mening bör den reella ansvarsfördelningen mellan å ena sidan byggherre/beställare och å andra sidan interna projekterande respektive byggande enheter preciseras klarare. I synnerhet bör byggnadsdistriktens funktioner avseende upphand­ ling omprövas. Även länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län biträder ut­ redningens uppfattning om fördelarna med en organisation som tillåter vertikal uppdelning av arbetsuppgifterna. Uppdelningen synes också kunna förenas med länsintressena. Då den föreslagna koncentrationen av bygg­

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

nadsverksamheten och projekteringen av större vägföretag till större regio­ nala enheter får anses innebära tekniska och ekonomiska fördelar och då planläggning och projektering liksom hittills skall skötas på länsplanet har länsstyrelsen i Jämtlands län inte någon allvarlig erinran mot utredningens förslag. Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar att erfarenheterna av den i Växjö placerade projekteringsenhetens hittillsvarande verksamhet har varit mycket goda varför länsstyrelsen för sin del reservationslöst kan tillstyrka en vidare utbyggnad av denna organisation. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Svenska stadsförbundet och Näringslivets trafikdelegation finner det väsentligt att städerna skall kunna räkna med aktiva insatser från vägverkets sida i projekterings- och byggnadsfrågor men betonar att det här måste vara fråga om en ömsesidig påverkan. Från städernas synpunkter ter det sig angeläget att utvecklingen av trafiknätet både innanför och utanför städernas gränser blir så väl infogad som möj­ ligt i den allmänna samhällsutbyggnad som kommunerna har ett huvudan­ svar för. Länsförvaltningsutredningen anser att det från teknisk-ekonomiska syn­ punkter finns goda skäl för de fristående projekterings- och byggnadsenheterna som omfattar flera län. Även länsindelningsutredningen förutsätter att de större regionala områdena för planläggning, projektering och byg­ gande geografiskt kommer att omfatta ett eller flera hela län såväl enligt nuvarande som framtida länsindelning. Svenska konsulterande ingenjörers förening anser att utredningens för­ slag till organisatorisk uppbyggnad av vägverket inte bör genomföras utan vissa omarbetningar. Bl. a. finns det anledning att överse och renodla uPPSiftsfördeIningen mellan centralförvaltningens organisationsenheter, att ompröva vägdistriktens organisatoriska ställning samt alt närmare och mer otvetydigt precisera var ansvaret skall ligga vid val mellan utförande i egen regi och anlitande av externa resurser. Det servicegivande ekonomiorganet behöver inte ha huvudavdelningsställning då det inte är detta organ som skall göra de betydelsefulla ekonomiska bedömningarna. Vägdistrikten bör linjärt sortera direkt under verkschefen och resp. vägdistriktschef skall inför denne ha det samlade ansvaret för vägdistriktets verksamhet. Cheferna för centralförvaltningens huvudavdelningar utövar därvid var och en inom sitt ansvarsomrade »funktionell» ledning av vägdistrikten. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att betydande olägenheter all­ tid är förknippade med att införa nya administrativa nivåer mellan riks- och länsplanen. De speciella distriktsindelningar som förekommer inom de affärsdrivande verken ger belägg härför vad gäller verksamheten såväl i fred som — och i ännu högre grad -— i krig. Domänstyrelsen befarar att begreppen självständighet och självförsörj­ ning i den nya organisationen medför risk för dubbelarbete. Exempelvis finns det både inom huvudavdelningarna för drift och förvaltning och bygg-

Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 33

nadsproduktion organ för teknisk rationalisering och båda huvudavdel­ ningarna har var för sig hand om kollektivavtal och arbetarskydd. Styrel­ sen anser att i det nya vägverket, som i personalhänsende blir ett stort före­ tag, bör finnas en huvudavdelning enbart för personalfrågor omfattande både tjänstemän och arbetare. Järnvägsstyrelsen anser att den regionala verksamheten inom drift och förvaltning med 24 vägdistrikt och 3 projekteringsavdelningar från ledningssynpunkt förefaller omfattande och svåradministrerad. En koncen­ tration till färre distrikt skulle sannolikt medföra att de kvalificerade per­ sonella resurserna utnyttjas bättre. Uppdelningen på väg- och byggnadsdistrikt förutsätter klart definierade gränser för verksamhetsgrenarna men erbjuder även påtagliga fördelar genom att en klar ansvarsfördelning mel­ lan cheferna för huvudavdelningarna blir möjlig. Dessutom skapas viss ba­ lans i den centrala administrationen. Med hänsyn till att man inom andra områden strävar efter större organisationsenheter finner länsstyrelsen i Malmöhus län det anmärkningsvärt att nuvarande 27 regionala enheter föreslås bli utökade till 33 å 36. Vidare ifrågasätts om det är rationellt att för så många enheter ha särskild personal för kamerala uppgifter, personal­ frågor, marklösen o. d. Länsstyrelsen i Hallands län befarar att den nya regionala organisationen skall försvaga banden mellan länen och vägförvaltningarna vilket innebär så betydande olägenheter att nyorganisationen inte bör genomföras utan att garantier skapas för att det nuvarande utomordentligt goda samarbetet bevaras. Då förslaget inte lämnar sådana garantier nödgas länsstyrelsen avstyrka att det i denna del läggs till grund för beslut i ämnet. I detta sam­ manhang vilt länsstyrelsen liksom även länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrå­ gasätta om man bör införa en ny regional indelning på vägväsendets om­ råde innan man utarbetat förslag till ny länsindelning. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker att den regionala organisationen genomförs efter­ som den inte låter sig väl förena med planeringsorganens ställning. Beträffande huvudavdelningen för drift och förvaltning påpekar överbefälhavaren i fråga om den centrala organisationen att en instans till­ kommer mellan vägstyrelsens chef och försvarsfunktionen vilket kan inne­ bära risk för att chefen personligen inte blir lika delaktig av försvarsärenden som nu. överbefälhavaren förutsätter att viktigare försvarsärenden av­ görs av generaldirektören och att denne kontinuerligt orienteras om väg­ verkets krigsplanläggning och beredskap. CCT för fram liknande tanke­ gångar. På grund av försvarsfrågornas betydelse för planering och dritt anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län att enheten härför bör få ställning av sektion. Svenska konsulterande ingenjörers förening ifrågasätter om inte ansvaret för flerårsplanläggningen av vägnätets utbyggnad bör ligga inom den tek­

34 Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

niska huvudavdelningen på den sektion som skall vara verkets specialorgan för den översiktliga planeringen och därmed sammanhängande behovsutrednings- och prioriteringsfrågor. Drift och förvaltnings uppgiftsområde i vad avser vägunderhållet, dvs. driftsektionen, maskinsektionen och huvud­ delen av försvarsavdelningen bör brytas ut och sammanföras med huvud­ avdelningen för byggnadsproduktion till en särskild huvudavdelning. Önske­ målet att ge byggnadsverksamheten en självständig organisatorisk ställning bör kunna tillgodoses jämväl inom ramen för en så sammansatt huvudavdel­ ning. Förbättrade förutsättningar för att rationellt utnyttja resurserna för exempelvis arbetsstudier, maskinfrågor, kollektivavtalsfrågor och arbe­ tarskydd torde kunna anföras som en fördel. Samma modifikationer rekom­ menderas av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Med hänsyn till behovet av intim och omfattande samverkan mellan den regionala organisationen och totalförsvarets högre regionala organisationer både i fred och krig finner överbefälhavaren det angeläget att de geografiska gränserna för planläggningsdistrikten och byggnadsdistrikten sammanfal­ ler med totalförsvarets högre regionala indelning i militärområden, civil­ områden, järnvägsområden m. m. Civilförsvarsstyrelsen och CCT anlägger samma syn. Länsstyrelsen i Örebro län menar att den föreslagna projekteringsorganisationen ger utrymme för önskvärt samråd med olika myndigheter och instanser inom länen och bör kunna anpassas till de förändringar som kan förväntas vid en blivande länsstyrelsereform. Näringslivets trafikdelegation, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och Länsvägnämndernas förbund tillstyrker utredningens förslag att projekte­ ringen av större vägf öretag byggs ut med särskilda projekteringsenheter som sammanfaller med planläggningsområdena. Organisationerna förutsät­ ter härvid att projekteringsenheterna inriktar sin verksamhet på riksvägnätet och att distrikten med hänsyn bl. a. till lokalkännedom får hand om projekteringen av länsvägnätet och sådana delar av riksvägnätet som är av betydelse för den regionala trafiken. Organisationerna erinrar om att vägförvaltningarna redan nu i de flesta fall har sådan fotogrammetrisk utrust­ ning att de är likställda med projekteringsavdelningarna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker i huvudsak den föreslagna regionala organisationen men kan inte acceptera att projekteringsavdel­ ningarna övertar så gott som hela projekteringsvolymen inom berörda planläggningsområden. Den mest betydande delen av samhällsplaneringen måste utföras genom den regionala organisationen, vägdistrikten, och detta torde inte vara rationellt eller ens möjligt utan tillgång till egen projekteringskapacitet. Den föreslagna utbyggnaden av projekteringsavdelningar för de mera komplicerade projekteringsföretagen torde dock inte motverka länsintressena eftersom organen får ställning som konsultföretag åt vägdis­ trikten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 35

Överståthållarämbetet befarar liksom länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län att länsmyndigheternas möjligheter att påverka planlägg­ ningen inom länen allvarligt försämras genom att projekteringsavdelningarna föreslagits få en ställning som i praktiken innebär att de kommer att bli dominerande i förhållande till vägdistrikten i såväl organisatoriskt, per­ sonellt som tekniskt hänseende. Enligt ämbetets mening bör tyngdpunkten i planläggnings- och projekteringsarbetet liksom hittills vila hos vägförvaltningarna. Den väntade nya länsindelningen medför automatiskt en för­ bättrad och mer rationell indelning av landet i vägdistrikt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att nuvarande system med projekteringsavdelningar som ställs till vägförvaltningarnas förfogande vid projektering av större vägföretag bör bibehållas. Projekteringsavdelningarnas ställning som konsultorgan för vägdistrik­ ten bör enligt länsstyrelserna i Älusborgs och Värmlands län betonas samt utnyttjas så att vägdistrikten bereds möjlighet att i ökad utsträckning delta i länets och städernas planeringsfrågor. Vägdistrikten bör sålunda utföra projektering huvudsakligen i samma omfattning som hittills och de sär­ skilda projekteringsavdelningarna endast speciella, mycket stora projekt. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den väsentliga delen av projek­ teringsarbetet måste ligga hos vägdistrikten. Genomförandet av förslaget att förlägga den huvudsakliga delen av detta arbete till ett fåtal projekterings­ avdelningar skulle utan tvekan innebära en stor olägenhet. I övre Norrland kan man inte räkna med behov av motorvägar annat än i mycket begränsad utsträckning, varför speciella projekteringsavdelningar inte erfordras där inom överskådlig tid. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner vägande skäl föreligga att motsätta sig den nya organisationen avseende särskilda projek­ teringsavdelningar om inte dessas verksamhet inskränks till att avse special­ uppdrag som motorvägar eller komplicerade vägprojekt i anslutning till större tätorter. Med hänsyn till verksamhetens lokala och ringa omfattning på Gotland ifrågasätter länsstyrelsen i Gotlands län om inte byggandet och projekte­ ringen kan ligga kvar under vägförvaltningen. För planläggning av vissa sysselsättningsarbeten för underhållet och för handläggning av ärenden avseende samhällsplaneringen fordras att vägförvaltningen har tillgång till egen projekteringskapacitet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker bestämt att benämningen vägförvaltning ändras till vägdistrikt. Benämningen vägförvaltning klargör enligt styrelsens mening på ett bättre sätt organisationsenhetens funktion bl. a. i relation till centralförvaltningen samtidigt som risken för förväxling med byggnadsdistrikt undviks. Dessutom är namnet »vägförvaltning» väl­ känt av allmänheten. Denna ståndpunkt intar även statskontoret, 17 läns­ styrelser, Länsvägnämndernas förbund, SVR och 7 CO. Beträffande huvudavdelningen för byggnadsproduktion anför

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

väg- och vattenbyggnndsstyrelsen att byggnadsdistrikten bör organiseras sä att möjligheterna till samverkan över distriktsgränserna inte försvåras. Ef­ tersom det förutsätts att byggnadsdistrikten skall uppträda helt fristående från vägdistrikten bör deras administrativa och kamerala organisation inte kombineras med vägdistriktens verksamhet. Länsstyrelsen i Blekinge län vill inte motsätta sig tillkomsten av sex byggnadsdistrikt förutsatt att dessas uppgifter begränsas till att avse entre­ prenadverksamhet. Det synes nämligen kunna vara förenat med fördelar om stora arbeten, som kräver samlade insatser av personal och maskiner, handhas av enheter med större arbetsområden än länen. Uppdelningen i byggnadsdistrikt torde enligt länsstyrelsen i Västerbottens län kunna bli en ändamålsenlig organisation under förutsättning att omslutningen blir till­ räckligt stoi och att verksamheten i huvudsak begränsas till de större arbets­ objekten. Näringslivets trafikdelegation bär ingen erinran mot att ledningen a' byggen läggs på tekniska enheter som inte är direkt bundna av länsgränserna. Trafikarbetet tar inte hänsyn till länsgränser och även om det är an­ geläget att man inte går ifrån länsindelningen i onödan är det enligt dele­ gationens mening minst lika angeläget att man låter hänsynen till funk­ tionell samhörighet överväga då kvalificerade projekterings- och byggnadsuppgifter utförs. De större byggnadsenheterna bedöms av länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län vara rationella men länsstyrelserna anser det nödvän­ digt att en viss byggnadsverksamhet bibehålls hos vägförvaltningarna för att underhallsresurserna skall kunna utnyttjas rationellt i anläggningsar­ beten och för att man skall kunna utjämna de kraftiga variationerna i underhållsverksamheten. Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser att väg­ förvaltningarna bör ha hand om byggandet av mindre vägprojekt. Länssty­ relsen i Örebro län anser att de föreslagna byggnadsdistrikten kan medföra vissa besvärligheter genom att snabba beslut och åtgärder som kräver sam­ råd av olika art ävensom resor kan fördröjas. Detta kan fördyra och försena speciellt mindre företag. Länsstyrelsen anser därför att viss byggande verk­ samhet även i fortsättningen bör ombesörjas av länsorganisationerna. De stora vägbyggnadsprojekten däremot bör byggnadsdistrikten omhänderha ungefär som entreprenörer för stora vägbyggen. Inrättandet av byggnads­ distrikten anser Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vagföreningen innebära fördelar ur flera synpunkter. Fördelarna koncentre­ ras främst till de stora byggnadsprojekten eftersom distrikten måste ha en rörlig kontrollorganisation för entreprenadarbeten och bättre kan disponera små resurser för den verksamhet som utförs i egen regi. Under alla förhål­ landen bör emellertid en viss byggnadsverksamhet ske inom vägdistrikten for att man skall få en jämn sysselsättningsnivå för arbetare som är syssel­ satta i underhållet. Även Länsvägnämndernas förbund anser att en viss byggnadsverksamhet bör ske inom vägdistrikten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 37

Enligt länsstyrelsen i Kalmar län talar vägförvaltningarnas erfarenheter för att det ur samordningssynpunkt är viktigt att ett visst byggnadsföretag planeras, projekteras och byggs av personal inom samma organisation. Följaktligen bör ett byggnadsföretag som projekteras av ett vägdistrikt i regel också byggas av personal inom samma vägdistrikt. Däremot syns det lika angeläget att de stora byggnadsföretag som projekteras av de fri­ stående projekteringsavdelningarna också byggs under ledning av de fri­ stående byggnadsdistrikten. Då ett nära samband mellan planering, projektering och vägbyggande är nödvändigt avstyrker länsstyrelsen i Stockholms län att landet indelas i särskilda byggnadsdistrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att för­ slaget att vägbyggandet avhänds vägförvaltningarna och helt underställs sex byggnadsdistrikt måste få olyckliga konsekvenser för länen. Inrättandet av byggnadsdistrikt i övre Norrland med dess stora avstånd och därmed behov av tidskrävande resor kan inte rimligen medföra att den tekniska personalen utnyttjas rationellt. Om centraliserade byggnadsdistrikt anses böra inrättas bör dessas arbetsuppgifter begränsas till större, synnerligen komplicerade företag vars utförande erfordrar exklusivt kunnande, t. ex. motorvägar. I övrigt vill länsstyrelsen på det bestämdaste avstyrka förslaget om att inrätta särskilda byggnadsdistrikt. I fråga om den tekniska huvudavdelningen framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som sin uppfattning att väggeometrisk, vägbyggnadsteknisk, geoteknisk och trafiksäkerhetsteknisk verksamhet bör ingå i vägsektionen. Vidare föreslår styrelsen i likhet med statskontoret, järnvägsstyrelsen och rikets allmänna kartverk att databehandlingen kon­ centreras till specialsektionen inom den tekniska huvudavdelningen. Även domänstyrelsen anser att det inte bör råda någon tvekan om att det inom en arbetsorganisation av det nya vägverkets karaktär och storlek endast bör finnas en datacentral för såväl administrativ som teknisk-vetenskaplig databehandling. Enligt Svenska konsulterande ingenjörers förening torde specialsektionens uppgifter vad avser det fotogrammetriska området helt, och ifråga om området teknisk databehandling till övervägande del vara inriktade på metodutveckling och central service inom vägprojekteringsfunktionen. Dessa uppgifter bör därför ligga på drift och förvaltning. Vidare är den alldeles övervägande delen av brosektionens uppgifter med undantag för arbetet med tekniska normer och anvisningar typiska linjeuppgifter och dessutom till sin karaktär synnerligen besläktade med drift och förvalt­ ningsuppgifter inom vägprojekteringsområdet. Därför bör de också hän­ föras till sistnämnda huvudavdelning. Vägplaneutredningen understryker det angelägna i att det lämnas ut­ rymme inom den nya organisationen för den av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen föreslagna särskilda centrala enheten för översiktlig vägplanering.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

Överståthållarämbetet delar Stockholms stadskollegiums synpunkt att gatuavdelningen bör vara en huvudavdelning. Likaså finner ämbetet det betänkligt att överföra den järnvägstekniska expertisen till det föreslagna trafikverket. I fråga om verksamheten på den ekonomiska huvudavdelningen anser riksrevisionsverket i likhet med utredningen att såväl sakrevision som kameral revision bör förekomma och sammanföras till en enhet. Beträffande den administrativa huvudavdelningen anför vägoch vattenbyggnadsstyrelscn bl. a. följande. För att man skall kunna lösa samordningsproblem smidigt och därigenom erhålla en effektivare personalplaneringsfunktion anser styrelsen att utbildningsverksamheten bör ingå som en avdelning inom personalsektionen, varigenom en gemensam planeringsdetalj för dessa båda aktiviteter kan skapas. Enligt styrelsens uppfatt­ ning bör kontorsdriftsfrågorna ingå i organisationsavdelningen som därige­ nom får direkta möjligheter att praktiskt prova sina förslag till föränd­ ringar och förbättringar i bl. a. kontorsrutinerna. Domånstgrelsen anser att avdelningen för administrativ rationalisering bör inordnas i en fristående ekonomiavdelning. Den juridiska sektionen torde lämpligen ställas i nivå med huvudavdelningarna. I fråga om personalsektionens ställning och funktioner erinrar TCO om vikten av att en verksmyndighet i sitt förhållande till personalorganisatio­ nerna kan företrädas av representanter med full kompetens att utöva arbetsgivarefunktionen såväl centralt som lokalt. Väg- och vattcnbyggnadsstijrelsen anser sig kunna biträda utredningens förslag att avveckla samarbetsdelegationen för vägväsendet. Därest behov av samråd med vissa intresseorgan uppkommer bör styrelsen ha möjlighet till informell kontakt. Länsvägnämndernas förbund, Näringslivets trafikdelegation, Motororga­ nisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen och SVR hävdar att arbetet inom samarbetsdelegationen för vägväsendet får ses som en fortsättning på de erfarenheter som vanns när delegationen för översiktlig vägplanering utarbetade 1957 års vägplan för Sverige. Ett viktigt informa­ tionsutbyte har härigenom ägt rum inom delegationen. Den nya styrelsen för verket får väsentligen andra uppgifter än samarbetsdelegationen haft och ledamöterna i denna kan inte rimligen väntas fullgöra sådan informa­ tionstjänst och andra liknande uppgifter som samarbetsdelegationens leda­ möter påtagit sig. Det kan heller inte anses att en utvidgad informations­ tjänst får avsedd verkan om den inte regelbundet upprätthålls med viktiga intressegrupper bland vägtrafikanterna. Ett fast organiserat samarbete i minst samma omfattning som under senare år bör därför enligt organisa­ tionernas åsikt bibehållas, överståthållarämbetet anser liksom Svenska kon­ sulterande ingenjörers förening att samarbetsdelegationen inte bör av­ vecklas eftersom den även i fortsättningen har en betydelsefull uppgift som

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 39

kontaktorgan, särskilt om den görs gemensam för väg- och trafikverken. För domänstyrelsen förefaller det betänkligt när utredningen föreslår att samarbetsdelegationen för vägväsendet skall avvecklas eftersom en styrelse av föreslagen storlek näppeligen kan inrymma en allsidig representation för näringslivet. Beträffande personalfrågor framhåller SVR att det nya väg­ verket måste ges möjligheter till en marknadsanpassad personal- och löne­ politik. Den omständigheten att lönekostnaderna kan komma att stiga innebär inte på något sätt att totalkostnaderna behöver göra det. Väsentligt i detta sammanhang är att anslagsuppdelningen slopas. Även Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska vägföreningen, Svenska konsulterande ingenjörers förening och TCO anser i likhet med utredningen det möjligt att förenkla anslagstekniken bl. a. genom att slopa uppdelningen i sakanslag och anslag till avlöning av löneplansanställd per­ sonal. TCO tillägger att skäl talar för att vägverket på personalområdet principiellt jämställs med de affärsdrivande verken. Järnvägsstyrelsen an­ sluter sig till förslaget att löne- och omkostnadsstater skall fastställas av Kungl. Maj :t på samma sätt som sker för affärsverken. Statskontoret och riksrevisionsverket anser sig i avvaktan på resultatet av programbudgetutredningen inte f. n. kunna ta ställning till frågan om ändrad anslagsteknik. Utredningens starka betoning av utbildningsfrågorna i vägverket, vilket föranlett att en utbildningsavdelning med tämligen själv­ ständiga arbetsuppgifter tagits upp i organisationsplanen, överensstämmer med arbetsmarknadsstyrelsens och TCO:s uppfattning i dessa frågor. Med hänsyn till uppgiften om det relativt stora antalet tjänstemän som deltar i korrespondensundervisning finner personalutbildningsberedningen det önskvärt att denna utbildningsform vidmaktshålls och om möjligt ut­ vecklas ytterligare. Verkets egen utbildning skall enligt utredningen i huvud­ sak vara inriktad på att meddela fackkunskaper i tekniska ämnen som kommer det praktiska arbetet tillgodo. Såvitt gäller rent tekniska kunska­ per synes tanken på att verket självt bör ombesörja utbildningen i huvudsak riktig. Reservation bör endast göras för att vei’ket inte skall driva samma utbildning som samhället driver inom det allmänna yrkesutbildningsväsendet. Såvilt gäller allmänt administrativ utbildning synes en principiell iso­ lering av vägverket inte rekommendabel. Den s. k. chefsutbildning som förekommit i verkets egen regi och i betydande utsträckning omfattat all­ mänt personaladministrativa och arbetsledande spörsmål ligger enligt be­ redningen tvivelsutan på en kvalitetsmässigt — ehuru kanske inte kostnadsmässigt -— lägre nivå än den utbildning för högre statstjänstemän som personalutbildningsnämnden anordnat. Beträffande rationaliscringsverks a mheten delar TCO utredningens uppfattning om eu direktanknytning mellan rationaliserings-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

uPP§ifter och chefsansvar särskilt beträffande de huvudavdelningar som har linjefunktion. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag men ifrågasätter om det inte för rationaliseringsverksamheten inom huvudavdelningen för drift och förvaltning bör finnas en särskild sektion. Motororganisationernas samarbetsdelegation och Svenska vågföreningen lik­ som även Länsväg snämndernas förbund anser att utvecklings- och rationaliseringsarbetet har så stor betydelse att en särskild sektion bör upprättas för att översiktligt leda detta och tillse att anvisningar utfärdas och att vun­ na erfarenheter blir tillämpade. Byggnads- och vägdistrikten måste stå i regelbunden kontakt med centralorganisationen i utvecklingsarbetet. Orga­ nisationerna vill ifrågasätta om inte också utvecklingsarbetet på datama­ skinområdet måste samordnas med övrigt utvecklingsarbete. Domänstyrelsen hävdar att enheterna för teknisk rationalisering inom drift och förvaltning och byggnadsproduktion bör slås ihop och underställas tekniska huvudavdelningen. Beträffande trafik säkerhetsfrågorna biträder 1964- års transportforskningsutredning i princip de av väg- och vattenbyggnadsstyrelseut redningen framförda synpunkterna och förslagen i denna del. På nuvarande stadium av transportforskningsutredningens arbete står det klart att transport- och trafiksäkerhetsforskningen inom vägområdet i princip bör vara fristående från de myndigheter och organ som svarar för trafikmedlens och trafikledernas byggnad och drift. NTF och överståthållarämbetet rekommenderar ett permanent samrådsorgan för väg- och trafikverken i trafiksäkerhetsfrågor. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller betydelsen av att det finns ett regionalt expertorgan med omfattande erfarenhet beträffande trafikreglerande åtgärder som beslutas av länsstyrelser och trafiknämnder samt anser att vägdistrikten bör kunna överta den uppgift som vägförvaltningarna f. n. har i detta hänseende. Statens trafiksäkerhetsråd framhåller att det är nöd­ vändigt att det i varje vägdistrikt finns en välutbildad trafiksäkerhetsman. TCO finner förslaget att vägverkets ansvar för trafiksäkerheten skall hänföra sig till vägen som sådan inte helt entydigt då det inte framgår i vad mån byggnader, bensinstationer, reklamskyltar m. m. i anslutning till vägområdet täcks in i nämnda begrepp. TCO utgår ifrån att avgränsningen i uppgifter mellan vägverket och det föreslagna trafikverket blir föremål för ytterligare överväganden. Beträffande tidsplanen för genomförandet av omorgan i* sationen understryker TCO vikten av att utredningens förslag genom­ förs snabbt och enligt angivet tidsschema. Statskontoret anför att även om omläggningen till högertrafik i väsent­ liga avseenden anförtrotts högertrafikkommissionen måste trafikreformen dock komma att intimt beröra det nya vägverket. Under tiden för denna kommer nya administrativa rutiner att tillskapas, personalomsättningen kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966 41

komina att öka osv. Nämnda förhållanden kan enligt statskontoret inverka menligt på det nya verkets effektivitet. Det är därför angeläget att problema­ tiken studeras närmare innan tidsplanen för omorganisationen av väg- och vattenbyggnadsverket fastläggs. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus lön samt Örebro län förordar att omorganisationen uppskjuts tills omläggningen till högertrafik genom­ förts. Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig tveksam huruvida det är praktiskt möjligt och lämpligt att den nya organisationen skall vara klar redan den 1 juli 1967. Länsstyrelsen i Västerbottens län delar utredningens åsikt att en ny organisation bör genomföras snarast möjligt men staller sig tveksam till de föreslagna tidpunkterna. Åtskilligt utredningsarbete sy­ nes ännu behöva göras och många detaljer är oklara. Erforderliga komplet­ terande utredningar löper risken att bli ofullständiga om tiden för dessa tillmäts för knapp.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1966

B. Departementschefen

Vag- och vattenbyggnadsstyrelse utred ningen har i sitt förslag till ny hu­ vudorganisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgått från att ver­ kets arbetsuppgifter begränsas till att avse frågor rörande väg- och gatuväsendet. Utredningen anser vidare att expansionen på väg- och gatuområdet medför att verksamheten inom väg- och vattenbyggnadsverket måste ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Prioriteringen mellan olika vägky§Sna(isföretag och sättet för deras utförande bör sålunda enligt utred­ ningen avgöras på grundval av ekonomiska kalkyler och bedömningar så långt detta är möjligt. Den långsiktiga planläggningen inom verket bör utvidgas och samordnas med ett nytt ekonomisystem för redovisning och kostnadskontroll. För att den skisserade målsättningen skall kunna uppfyllas föreslår ut­ redningen relativt omfattande förändringar i den nuvarande organisatio­ nen. Ledningen av verket, vars namn föreslås ändrat till statens vägverk, bör enligt utredningen utövas av en lekmannastyrelse. Nuvarande byråer anses böra ersättas med en huvudavdelning för drift och förvaltning, en för byggnadsproduktion, en teknisk huvudavdelning samt huvudavdel­ ningar för ekonomi och administration. Nuvarande regionala organisation föreslås bli underställd resp. huvudavdelning alltefter funktion. Under hu­ vudavdelningen för drift och förvaltning skall således sortera 24 vägdistrikt och 3 proj ekteringsavdelningar, vilka i huvudsak motsvarar de nuvarande vägförvaltningarna och särskilda planeringsavdelningarna. Byggnadsverk­ samheten föreslås bli koncentrerad till sex byggnadsdistrikt under huvud­ avdelningen för byggnadsproduktion. Utredningsförslaget har remissbehandlats. De drygt 60 myndigheter och organisationer som yttrat sig är i stort sett positiva till huvudpunkterna i utredningens förslag. Jag övergår nu till att närmare behandla de spörsmål som utredningen tagit upp. I fråga om målsättningen för verket har utredningen, mot bak­ grunden av den väntade fortsatta expansionen på väg- och gatuområdet och de stegrade krav som bl. a. på grund därav torde komma att ställas, förordat att verksamheten skall ges en mer ekonomisk inriktning än f. n. Bedömnmgar, rådgivning och beslut skall grundas på lönsamhetskalkyler i största möjliga utsträckning. I konsekvens härmed bör det avgörande för frågan om exempelvis ett arbete avseende projektering, konstruktion eller byggan­ de skall utföras i egen regi eller av utomstående vara vad som vid” varje tidpunkt är fördelaktigast från totalkostnadssynpunkt. Ett motsvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 43

krav på ekonomisk inriktning skall i princip gälla även för frågor rörande bidragsgivningen till den kommunala och enskilda väghållningen. I likhet med utredningen anser jag det angeläget att verksamheten inom vägverket ges en mera ekonomisk inriktning och jag ansluter mig i huvud­ sak till de synpunkter som framförts. De svårigheter som utredningen och några remissinstanser pekat på då det gäller att väga samman renodlat eko­ nomiska argument med sådana faktorer som trafiksäkerhet, tillfredsstäl­ lande transportförsörjning och försvarshänsyn får inte minska verkets strävan att anlägga ett ekonomiskt betraktelsesätt. Verket bör fr. o. m. bud­ getåret 1967/68 benämnas statens vägverk. Utredningen har ansett det nödvändigt att verket som ett komplement till flerårsplaneringen utformar en självständig rullande planläggning för bl. a. byggande och underhåll om den ekonomiska målsättningen skall kun­ na uppnås. I anslutning härtill har utredningen funnit att planläggningen bör avse större områden än län. Den föreslår därför en indelning av landet i sex planläggningsområden. Dessa har inte avsetts bli utrustade med egna planeringsresurser utan utgör endast en områdesindelning vid styrel­ sens planeringsarbete. De arbetsområden som bestäms för byggnadsdistrikten och projekteringsavdelningarna avses sammanfalla med planläggningsområdena. I fråga om långtidsplanläggningen inom verket sker redan nu en relativt långtgående samordning genom de riktlinjer som styrelsen utfärdar för författningsenlig revision av flerårsplanerna. I likhet med flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag det angeläget att plan­ läggningen resulterar i att givna resurser kan på bästa sätt utnyttjas. En­ ligt min mening bör samordningen av planläggningen i huvudsak ske på det nuvarande sättet genom riktlinjer från styrelsens sida. Den av utred­ ningen föreslagna indelningen i planläggningsområden torde därvid böra uppfattas endast som en intern områdesindelning vid fördelningen av ar­ betsuppgifterna inom verket. Länsstyrelsernas inflytande på planläggningen av vägnätet kommer liksom hittills att vara reglerat genom bestämmelserna i väglag och vägstadga. .Tåg vill i detta sammanhang understryka utred­ ningens uttalande om att verket på ett tidigt stadium medverkar i städernas planläggning för utbyggnad av trafiklederna. För alt den mer ekonomiska inriktningen skall kunna genomföras har utredningen funnit det nödvändigt att verket erhåller ett härför avpassat ekonomisystem. Utformningen av detta bör såsom utredningen framhållit ske inom verket med sikte på att alla kostnader och prestationer redovisas fördelade på kostnadsbärare enligt en bestämd kontoplan. I likhet med statskontoret och riksrevisionsverket anser jag mig dock inte kunna biträda utredningens förslag alt slopa den särskilda redovisning av bl. a. verkets maskiner som nu sker inom väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

I konsekvens med namnändringen bör fonden fr. o. m. budgetåret 1967/68 benämnas statens vägverks förrådsfond. Utredningen har ansett att verkets arbetsuppgifter bör be­ gränsas till väg- och gatuväsendet. I fråga om vatten- och avloppsorganisationen har utredningen förutsatt att vatten- och avloppsbyrån fr. o. in. den 1 juli 1967 överförs till ett centralt organ för naturvårdsområdet i en­ lighet med riktlinjerna i prop. 1965: 97, vilken godkänts av riksdagen (JoU 16, rskr 255). Från samma tidpunkt beräknas länsingenjörskontoren kunna inordnas i länsstyrelserna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen an­ sluter sig vidare till bilförarutredningens förslag (SOU 1965:43) att hu­ vuddelen av de uppgifter, som nu utförs inom väg- och vattenbyggnadssty­ relsens trafikbyrå, skall överföras till ett särskilt trafikverk. Följande upp­ gifter bör enligt utredningen åligga vägverket, nämligen dels den allmänna väghållningen på landsbygden, dels handläggningen av ärenden angående väg- och gatuhållningen i städer och samhällen som är väghållare samt angående enskilda vägar, dels deltagande inom väg- och gatuområdet i samhällsplanering och trafiksäkerhetsarbete samt planering och utförande av beredskapsarbeten. Allmänt sett bör det vara till fördel att verkets uppgifter avser ett så enhetligt verksamhetsområde som möjligt. Härigenom torde större likfor­ mighet kunna tillämpas vid ärendenas handläggning samtidigt som sam­ ordningen gentemot andra myndigheter förenklas. Den avgränsning av ar­ betsuppgifterna som utredningen föreslagit synes från nämnda synpunkter lämplig. Remissbehandlingen av förslaget om att inrätta ett särskilt trafik­ verk har relativt nyligen avslutats och ärendet bereds f. n. inom departe­ mentet. Jag är med hänsyn härtill inte beredd att nu ta ställning till frågan om en ändrad fördelning av ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet på olika myndigheter. Jag föreslår därför att den nuvarande trafikbyrån jämte bil­ inspektionens 15 distrikt bibehålls inom verket med i princip oförändrade arbetsuppgifter. Vatten- och avloppsorganisationen skall enligt statsmak­ ternas tidigare uttalanden överföras till ett naturvårdsverk den 1 juli 1967. Väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen har vid sina överväganden lörande företagsform för vägverket funnit att ämbetsverksformen bör bibehållas. Enligt utredningen är en ombildning till affärsdrivande verk olämplig främst pa grund av att verket inte uppbär intäkter. Som ytterligare skäl mot en sådan ombildning anför utredningen att verket har att hand­ lägga vissa frågor av offentligrättslig natur. Utredningen anser att man ge­ nom olika administrativa åtgärder kan ge verket möjligheter att handla företagsmässigt inom ämbetsverkets ram. Jag har intet att erinra mot utredningens synpunkter i fråga om verkets organisationsform. Arbetsuppgifterna är i betydande utsträckning av den art att ekonomiska överväganden bör utgöra grunden för verkets beslut. Gällande riktlinjer för den statliga trafikpolitiken medför också ett behov

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 45

för verket att i vidgad omfattning kunna basera sina beslut på kalkyler rörande det ekonomiska resultatet av olika handlingsalternativ. De förslag jag kommer att redovisa i det följande syftar bl. a. till att åstadkomma en sådan inriktning av verksamheten. Enligt utredningen bör verkets ledning utgöras av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse och en generaldirektör som chef. I styrelsen bör ingå fyra ledamöter jämte verkets generaldirektör, som föreslås vara självskriven som ledamot och ordförande. Några remissinstanser har förordat att antalet ledamöter bör vara fler än fyra. Kungl. Maj :t bör äga besluta härom. Vid mina överväganden i frågan har jag ansett mig f. n. böra biträda utredningens förslag. Antalet ledamöter bör bestämmas till fem, inberäknat generaldirektören som själv­ skriven ledamot och ordförande. Benämningarna på verkets centrala administration bör på sätt utred­ ningen föreslagit fr. o. in. budgetåret 1967/68 ändras till statens vägverks centralförvaltning. I konsekvens härmed bör lekmannastyrelsen benämnas styrelsen för statens vägverk. Till utgångspunkt för uppbyggnaden av organisationen har ut­ redningen valt att dela upp vägverkets arbetsuppgifter i linjeuppgifter, ämbetsverksuppgifter samt företagsadministrativa uppgifter. I enlighet med denna indelning har utredningen föreslagit att uppgifterna fördelas på fem huvudavdelningar, varvid linjeuppgifterna tilldelas en avdelning för drift och förvaltning och en för byggnadsproduktion, ämbetsverksuppgifterna en teknisk huvudavdelning samt de företagsadministrativa uppgifterna en huvudavdelning för ekonomi och en för administration. Den nuvarande regionala organisationen föreslås bli inordnad i resp. huvudavdelning allt­ efter funktion. Vägförvaltningarna och planeringsavdelningarna skall där­ vid lyda under huvudavdelningen för drift och förvaltning. Byggnadsverk­ samheten skils ut från de nuvarande vägförvaltningarna och förläggs till sex byggnadsdistrikt under huvudavdelningen för byggnadsproduktion. Remissinstanserna har i huvudsak ställt sig positiva till den föreslagna organisationen men vissa erinringar har gjorts mot förslaget att ändra på vägförvaltningarnas nuvarande funktion. Vidare har ifrågasatts om det finns behov av en fristående ekonomisk huvudavdelning och om inte per­ sonalfrågorna i stället för att ingå i resp. huvudavdelningar borde sam­ manföras till en särskild huvudavdelning. Man har även förordat att nu­ varande försvarsbyrån och juridiska byrån får ställning i nivå med huvud­ enheterna. För egen del ansluter jag mig i allt väsentligt till utredningens förslag. Begränsningen av antalet huvudenheter och den vertikala indelningen av organisationen synes sålunda väl ägnade att ge verket ökade möjligheter att uppfylla den ekonomiska målsättning som redovisats i det föregående. Den föreslagna organisationen medför klara gränser för ansvar och befo­

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1966

genheter mellan enheterna. Jag delar utredningens och flertalet remissin­ stansers uppfattning att ekonomifrågorna och den ekonomiska inriktningen av verket är så betydelsefulla att det är motiverat med en särskild huvud­ enhet för ekonomi. Verksamheten bör således fördelas på fem huvudenheter på sätt utred­ ningen föreslagit. Dessa bör benämnas driftavdelningen, byggnadsavdelningen, tekniska avdelningen, ekonomiavdelningen och administrativa av­ delningen. Härjämte bör det såsom utredningen funnit inrättas en revisionssektion för kameral revision och sakrevision som är direkt underställd verkschefen. Den nuvarande vatten- och avloppsbyrån samt länsingenjörskontoren bör kvarstå oförändrade direkt under generaldirektören till den 1 juli 1967, då vatten- och avloppsorganisationen enligt vad som tidigare anlörts överflyttas till den planerade naturvårdsorganisationen. Den nu­ varande trafikbyrån bör ingå som en särskild sektion i tekniska avdelningen. Vägförvaltningarna och de särskilda planeringsavdelningarna i Stockholm, Göteborg och Växjö bör underställas driftavdelningen som regional organi­ sation. Namnet vägförvaltning bör bibehållas. Däremot torde planeringsav­ delningarna i fortsättningen lämpligen kallas projekteringskontor. Kungl. Maj :t bör liksom hittills äga inrätta ytterligare särskilda projekterings­ kontor vid behov. Förslaget att förlägga byggnadsverksamheten till särskilda byggnadsdistrikt torde, som utredningen och många remissinstanser framhållit, ge goda möjligheter till rationell och effektiv byggnadsverksamhet. Genom en indelning i tillräckligt stora distrikt erhålles ökade möjligheter att ut­ jämna fluktuationer i arbetsvolymen och vidare skapas möjligheter till en ökad konkurrens även i fråga om större byggnadsprojekt. Det synes därför angeläget att vägverket anpassar sin organisation på byggnadssidan så att de möjligheter till rationaliseringar tillvaratas, som utvecklingen mot större produktionsenheter innebär. Jag vill i detta sammanhang erinra om att den­ na fråga berörts även i betänkandet Vägväsendets distriktsorganisation (SOU 1962: 46). Innan slutlig ställning tages till hur många byggnadsdistrikt, som skall inrättas bör bl. a. frågorna om avgränsningen av distriktens arbetsområden, ekonomiska omslutning och stationeringsort bli föremål för närmare över­ väganden inom verket. Vidare bör i detta sammanhang även undersökas om viss mindre byggnadsverksamhet bör ligga kvar hos vägförvaltningarna på sätt åtskilliga remissinstanser förordat. Jag har av chefen för väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsen erfarit att styrelsen f. n. undersöker den lämpliga byggnadsdistriktsindelningen på längre sikt och därmed sammanhängande frågor och att man i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår av­ ser att framlägga förslag om hur byggnadsdistrikten successivt bör inrättas. Redan nu bör emellertid, utan att därigenom föregripa organisationen i stort, inrättas ett antal byggnadsdistrikt för att praktiska erfarenheter av

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 47

organisationen skall kunna vinnas så snart som möjligt. Efter samråd med verkschefen vilt jag förorda att tre byggnadsdistrikt inrättas fr. o. m. den 1 juli 1967. Av dessa bör det ena omfatta Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. Stationeringsorten för detta bör vara Göte­ borg. Det andra bör omfatta Värmlands, Örebro och Kopparbergs län och ha Karlstad som stationeringsort. Det tredje slutligen bör omfatta Västerbottens och Norrbottens län med Luleå som stationeringsort. I övriga län bör vägförvaltningarnas nuvarande byggnadsavdelningar tills vidare bibehållas. De bör i fortsättningen benämnas byggnadskontor. Sådant kontor bör inte längre sortera under vägförvaltningen utan vara direkt underställt verkets byggnadsavdelning. De administrativa göromålen inom såväl bygg­ nadsdistrikt som byggnadskontor bör i största möjliga utsträckning utföras av kanslienheten Aid vägförvaltningen på resp. stationeringsort. Genom att trafikbyrån föreslås bilda en sektion under tekniska avdel­ ningen kommer denna avdelning även att få en regional organisation om­ fattande de 15 bilinspektionsdistrikten. Avgränsningen av arbetsuppgifterna mellan och inom avdelningarna samt sektionsindelningen av avdelningarna synes lämpligen kunna ske i huvud­ saklig överensstämmelse med utredningens förslag. De organisatoriska en­ heterna inom avdelningarna bör på central nivå benämnas sektioner eller kontor och på regional nivå kontor. Jag har erfarit, att verket i anslutning till sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 avser att lägga fram förslag till sektionsindelning. I detta sammanhang vill jag emellertid ifrå­ gasätta om inte databehandlingen, som enligt utredningen föreslagits delad mellan den tekniska och den administrativa avdelningen, bör förläggas till endast en sektion. Det synes vidare böra övervägas att sammanföra för­ handlings- och avtalsfrågor till en sektion inom administrativa avdelningen så att verket kommer att företrädas med önskvärd enhetlighet i dessa frå­ gor. På sikt bör den föreslagna organisationen leda till kostnadsbesparingar och ökad effektivitet. Till en början torde dock vissa ökade kostnader eller ökat personalbehov uppkomma. Jag vill slutligen betona att ett bibehållande av den särskilda fondredovis­ ningen av verkets maskin- och förrådsrörelse har endast redovisningsteknisk betydelse. Ansvaret för t. ex. verkets maskinpark, som huvudsakligen omfattar maskinell utrustning för vägunderhållet, bör således ligga bos driftavdelningen. För cheferna för avdelningarna bör som utredningen föreslagit inrättas tre tjänster som teknisk direktör, en som ekonomidirektör och en som ad­ ministrativ direktör. I enlighet med den förhandlingsöverenskominelse som träffats och som godkänts av riksdagens lönedelegation och Kungl. Maj :t bör samtliga tjänster placeras i lönegraden G 8 . Anställningsformen bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att förordna den, som redan tidi­ gare innebar förordnandetjänst pa viss tid. böljande tjänster bär utgå ur

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

organisationen, nämligen en som överdirektör och souschef i Cp 3, en som förrådsdirektör i Cp 2, tre som överingenjör i Cp 2, en som byråchef i Co 1, en som överingenjör i Co 1 samt en som byråchef i Ce 1. Utredningen har föreslagit att samarbetsdelegationen för vägväsendet avvecklas i anslutning till att verket ställs under ledning av en lekmannastyrelse. Vissa av de myndigheter och organisationer som är representerade i delegationen har uttalat sig för att den skall bibehållas. Enligt min mening föreliggei vid bifall till det förslag till organisation av ledningen för verket som framläggs inte längre behov av att ha kvar delegationen. Kungl. Maj :t bör i den utsträckning som fordras i samband med genom­ förandet av de av mig i det föregående förordade förslagen äga föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser. Utredningen har även behandlat vissa anslagsfrågor, utbildningsverksam­ het, rationalisering och utveckling samt trafiksäkerhetsfrågor. Remissin­ stanserna har endast i begränsad omfattning tagit upp dessa avsnitt till granskning och endast smärre erinringar har framförts. Som ett led i den avsedda omläggningen mot ökad ekonomisk inriktning av verksamheten bör avlöningar och omkostnader i likhet med vad som numera genomförts för sjöfartsverket i princip belasta skilda aktiviteter. Jag överväger att framgent föreslå att ett för verket gemensamt förslags­ anslag för förvaltningskostnader uppföres under vilket personalkostnader och omkostnader som ej utan vidare låter sig fördelas bör upptas. Under detta anslag skulle redovisas sådana inkomster som inte tas till uppbörd på riksstatens inkomstsida och som inte heller hänför sig till verkets övriga anslag. Verkets personalförteckning bör i dess helhet redovisas under detta anslag. Det nya anslaget bör i sin helhet avräknas mot automobilskattemedlen sedan vatten- och avloppsbyrån utgått ur verkets organisation. Jag har erfarit att verket i sin anslagsframställning för nästa budgetår kommer att lämna en närmare redovisning för hur personalkostnaderna bör fördelas på skilda aktiviteter och föreslå de åtgärder som fordras från Kungl. Maj :ts och riksdagens sida. Vad utredningen föreslagit om utbildningsverksamheten föranleder ingen erinran från min sida. Den utbildning som i första hand torde komma i fråga hänför sig till det tekniska området. Det är angeläget att verket an­ passar och samordnar sin utbildning med de möjligheter i övrigt som finns inom samhället. Verket bör således i princip inte självt ordna sådan utbild­ ning som samhället ombesörjer i annan ordning. Utredningens förslag i fråga om rationaliseringsverksamheten innebär att denna fördelas på de olika avdelningarna. Några remissinstanser har riktat vass kritik mot denna uppdelning. För egen del anser jag mig kunna biträda vad utredningen föreslagit. Frågan om den närmare inpassningen av rationaliseringsarbetet i den nya organisationen torde få övervägas i sam­ band med verkets förslag till sektionsindelning m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1966 49

Jag har tidigare behandlat verkets uppgifter i trafiksäkerhetsfrågor. I övrigt föranleder utredningens uttalanden i de nu behandlade avsnitten inte några erinringar från min sida. I fråga om tidpunkten för genomförandet av den nya orga­ nisationen har utredningen föreslagit att lekmannastyrelsen skulle träda i funktion den 1 juli 1966 samt att huvudenheterna borde vara orga­ niserade den 1 januari 1967, med reservation för den regionala organisa­ tionen inom byggnadsavdelningen. Hela omorganisationen borde enligt ut­ redningen vara genomförd den 1 juli 1967. Enligt min mening är det angeläget att den nya organisationen genom­ förs så snart som möjligt. I några remissyttranden har uttalats tveksamhet rörande möjligheten och lämpligheten av att genomföra de organisatoriska förändringarna i den takt utredningen föreslagit. Bl. a. bär anförts att omorganisationen kommer att ske under den tid förberedelsearbetet för högertrafikomläggningen pågår. Vägverket kommer självfallet att som an­ svarig myndighet för den statliga väghållningen få betydande arbetsupp­ gifter i anslutning till omläggningen till högertrafik. Huvuddelen av de på verket ankommande uppgifterna torde emellertid komma att utföras inom vägförvaltningarna vilka endast i mindre omfattning berörs av om­ organisationen. Verket bör emellertid ägna särskild uppmärksamhet åt tidsplaneringen av de åtgärder som erfordras för att genomföra trafikomläggningen och omorganisationen. Uppstår svårigheter i något fall bör arbetsuppgifter avseende omläggningen till högertrafik få företräde. Jag föreslår att lekmannastyrelsen inrättas fr. o. m. den 1 januari 1967. Avdelningarna bör vara organiserade den 1 april 1967. Indelningen i sek­ tioner och kontor bör i huvudsak vara klar den 1 juli 1967. Jag har som nämnts erfarit, att verket i sin anslagsframställning för budgetåret 1967/68 ilägger fram närmare utarbetade förslag till indelningen i enheter inom avdelningarna. Eventuella merkostnader till följd av den nya organisationen kan under budgetåret 1966/67 bestridas från verkets avlönings- resp. omkostnadsanslag som är förslagsvis betecknade. En tablå över det av mig förordade förslaget till organisation för statens vägverk torde såsom bilaga 3 få fogas till statsrådsprotokollet.

50 Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1966

C. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att I. godkänna de riktlinjer jag föreslagit för omorganisa­ tion av väg- och vattenbyggnadsverket; II. bemyndiga Kungl. Maj :t att ifråga om chefstjänste­ männen ändra personalförteckningen för verket i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående; III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar som fordras i anledning av omorganisationen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­ delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Fredrik Björkman

Tablå över väg- och vattenbyggnadsverkels organisation (den 1 april 1965) tö & GENERALDIREKTÖR a

ÖVERDIREKTOR CENTRAL ORGANISATION

trafikbyr A n VATTEN- OCH ADMINISTRATIVA JURIDISKA FÖRSVARS- KONSTRUKTIONS- BYGGNADS- OCH FÖRRADS- OCH BYRAN BYRAN byr A n RATIONALISERINGS- SAKKONTROLL- BYRAN underh A llsbyr A n verkstadsbyr A n AVLOPPSBYRAN 68 tjänstemän 40 tjänstemän 27 tjänstemän 106 tjänstemän 14 tjänstemän 10 tjänstemän AVD. 27 tjm AVD. 3 *im 165 tjänstemän 108 tjänstemän 105 tjänstemär.

Maski n- Trafiksäkerhets­ Tekniska Personal- Allmänna Milltär- Entreprenad- o. Byggnads- frågor 4 tjm vd. 10 tjm avd. 37 avd. 5 tjm avd. 3 tjm 81 tjm proj. avd. 12 tjm avd. 15 tjm avd. 60 tjm

1 1

Förvaltnings- Trafik­ Bidrags- Kamerala _ Beredskaps- Konstruktions- Vägunderhälls- ärenden '5 tjm avd. 6 tjm avd. 20 tjm E avd. 4 tjm 17 tjm avd. 11 'i" avd. 11 ’im avd. 12 tjm

Upphandlings- Bilinspek­ Sekretariat Kontorsdrift- Expedition Expedition Gatucvd. ings- o. Beläggnings- ^ 8 tjm avd. 44 tjm 2 2 tjm 13 tjm vd. 16 tjm avd. 14 tjm tionen 10 tjm

Sekretariat Järnvägs­ Planerlngs- Pr'ss,la"!"" 4,jm Fotogrammetri, Sforbro- Geotekniska avd. 2 tjm Anm. dctcbehandl. .41 tjm cvd. 3 tjm avd. * »jm 18 tjm ärenden 2 tjm Överdirektören tjänstgör för närvarande utanför verket. Antalsuppgifterna "för tjänstemännen avser antalet lönegradsplocerade tjänster, kontraktsanställda och arvodes- Sekretariat Expedition anställda den 1 april 1965. 12 tjm forskningsevd. 4 tjm ärenden 4 tjm 8

Stälkontroll- Utbildningsavd. 5 tjm avd. 10 tjm

Sekretariat REGIONAL Ritkontor ORGANISATION 37 tjm 20 tjm

23 Länsingenjörs- 24 Väg- 3 planerings- Sekretariat 15 Bilinspektions­ kontor för avd. 17 tjm distrikt förvaltningar vatten o. avlopp

Projekteringsavd.

Byggnadsavd.

Underhållsavd.

Kansliavd.

Sekt. för enskilda vägar

Tablå över väg- och vattenbyggnadsslyrelseutredningens förslag till organisation för statens vägverk

VÄGSTYRELSEN

GENERALDIREKTÖR

DRIFT OCH K BYGGNADS- TEKNISKA EKONOMI ADMINISTRATION u FÖRVALTNING PRODUKTION HUVUDAVDELNINGEN n g l.

CENTRAL M

ORGANISATION Programsekt. Planeringssekt. Trafiksekt. Redovisningssekt. Personalsekt.

a j: ts

Projekterings- Produktionssekt. Vägsekt. Budgetsekt. p ro sekt. p o siti Driftsekt. Kalkylavd. Brosekt. Förrådssekt. Utbildningsavd.

o n

Maskinsekt. Sekretariatavd. Gatusekt. Datacentralavd n r

1 2 9 Försvarsavd. Specialsekt. Informationsavd. å r

1 9 Sekretariatavd. 6 6

Revisionssekt. REGIONAL ORGANISATION

24 Vägdistrikt 6 Byggnadsdistrikt

N)

Tablå över departementschefens förslag till organisation för statens vägverk

Styrelsen för statens vägverk K u Generaldirektören n g l.

M

a j: Drift­ Byggnads- Tekniska Ekonomi­ Administrativa ts

avdelningen avdelningen avdelningen avdelningen avdelningen p ro

p o Revisions- si tio sektionen n

n r

24 Vägför- Regional 15 Bilin­ 1 byggnads- spektions 2 valtningar 9

6 terings- nadsdi- 6

kontor strikt och i övrigt byggnadskontor hos vägförvaltningarna

o m

Cw oj