Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Av

%RDER NG FRSÖKS- VERKSAMHETEN

s-Åma

MED KTAD

m

vRKEsIN

UTBILDNINGI NAS

GV

T

k

Statens offentliga utredningar

Emil 199225

i E3 Utbildningsdepartementet

Utvärdering av

försöksverksamheten

med

3-årig yrkes-

inriktad i

utbildning

gymnasieskolan

Slutrapport av utredningen angående utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också uppdrag av regeringskansliets törvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar dessa publikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08fl39 96 30 Telefax O8f7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgs gatan Stockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13010-6 Stockholm 1992 ISSN 0375-250X

SOU 1992 25

Förord

Kommittén för utvärdering försöksverksamheten med treårig

av yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan U 198816 framlägger härmed sitt slutbetänkande. Tidigare har två delredovisningar gjorts SOU 198990 samt SOU 199075. En specialstudie har också publicerats Sextusen platser och tiotusen platser för för- sök i gymnasieskolan. Hur, och varför SOU 1989106. var Under utvärderingens gång har riksdagen fattat beslut om införande förändrad gymnasieskola. l långa stycken finns av en

överensståmmelser mellan utformningen av försöksutbildningarna

och utbildningarna i den gymnasieskolan. Erfarenheter från nya försöksverksamheten, som kommittén förmedlat, kunde beaktas i beredningsarbetet inför den proposition regeringen förelade riksdagen prop. 19909185, trots att inte utvärderingen avslutats. Förutsättningarna för kommitténs uppdrag har dock förändrats riksdagsbeslutet. Den avslutande rapporteringen kan rimgenom ligtvis inte någon avgörande betydelse. Det är vår uppfattning att de erfarenheter, redovisats under hand och i vårt slutbesom tänkande, ändå kan värde också under genomförandet av vara av den nya gymnasieskolan. I synnerhet den andra delredovisningen innebar förhållanen

devis ingående beskrivning av försöksverksamheten. Vi har därför

valt utforma slutbetänkandet ett komplement till 1990 års att som rapport. Vi har med andra ord så långt möjligt undvikit att uppdetaljerade beskrivningar och diskussioner, som återrepa mer finns i delrapporten.

Ronneby den 27 januari 1992

Claes Elmstedt

Kerstin Mattsson

Innehåll SOU 1992 25

Förkortningar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Försöksverksamheten och utvärderingsuppdraget en orientering 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Inledning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 Sammanfattning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Utvärderingsuppdraget och rapportens innehåll 15 . . . .

2 Utvärderingens förutsättningar försöksverksam-

hetens omfattning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Försöksplatsernas fördelning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Elevrekrytering till olika linjer 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Sammanfattning 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Utvärderingens resultat 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Hur påverkas tillgången platser för arbetsplatsför-

lagd utbildning av konjunkturläge och ortens stolek

och näringsstruktur 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Sammanfattning 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Vilka effekter får förlängd utbildning rekryteringen

en till yrkesinriktad utbildning 32 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Sammanfattning 37 Är . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav

kvalitet 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Sammanfattning 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.4 Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade hand-

ledare 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Sammanfattning 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.5 Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet och

skolan 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Sammanfattning 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.6 Trâffas de avtal som behövs dels mellan skolhuvud-

män och arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och

arbetstagare 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.1 Centrala överenskommelser 50 . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Lokala avtal 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.3 Avtal skola-arbetsplats 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.4 Sammanfattning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3.7 Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen

och arbetsgivarna 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7.1 De samhällsekonomiska konsekvenserna SOU 1992 25

3.7.2 Kommunernas kostnader 61 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Kostnader för företagen 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Sammanfattning 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning och konsekvenser 67 . . . . . . . . . . . . .

Förteckning över tabeller 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förteckning över bilagor 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1992 25

Förkortningar

Förkortningar

APU arbetsplatsförlagd utbildning vt veckotimmar åk årskurs

Länsbeteckningar

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län

Östergötlands län

Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län

Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Treåriga yrkesinriktade linjer, beteckningar SOU 1992 25

Förkortningar Studiekod Studievägens namn

BY Bygg- och anläggningsteknisk linje BYBT Gren betongteknik BYGA Gren gatu-, väg och ledningsteknik BYMR Gren murare BYTG Gren byggnadsträteknik ELEI El gren elektriker ELIA El gren industriell automation ELIE El gren industriell elektronik ELIE E1 gren industriell elektronik FT Fordons- och transportteknisk linje FTBK Gren bilteknik FTML Gren maskin och lastbilteknik FTTS Gren transportteknik HA Handelslinje + h IN Industriell teknisk linje INBE Gren bearbetningsteknik INEM Gren elmekanik INUH Gren underhållsteknik NB Naturbrukslinje NBJ S Gren jordbruk kombinerat med skogsbruk NBSB Gren skogsbruk

NBTD Gren trädgård OM Omvårdnadslinje

TB Textil- och beklädnadsteknisk linje TBKF Gren konfektionsteknik TBSN Gren skinnteknik TBTK Gren trikåteknik TBTX Gren textilteknik VLBU V1 gren omsorger barn och ungdomar Vvs-teknisk linje HT Hantverksteknisk linje Restauranglinje LT Livsmedelsteknisk linje MT Måleriteknisk linje

BY Byggnadsplåt- och ventilationsteknisk linje

TA Träteknisk linje PT Processteknisk linje

yrkesinriktade linjer, beteckningar SOU 1992 25 Tvååriga

Förkortningar Studiekod Studievägens namn

Be Beklädnadsteknisk linje Ba Bygg- och anläggninsteknisk linje Dk Distributions- och kontorslinje Ek Ekonomisk linje EP Estetisk-praktisk linje Et El-teleteknisk linje F0 Fordonsteknisk linje Hk Handels- och kontorslinje Jo Jordbrukslinje Ko Konsumtionslinje Li Livsmedelsteknisk linje Mu Musiklinje Pr Processteknisk linje Sb Skogsbrukslinje S0 Social linje Ss Social servicelinje Te Teknisk linje Td Trädgårdslinje Tr Träteknisk linje Ve Verkstadsteknisk linje Vd Vårdlinje

SOU 1992 25

1 Försöksverksamheten och

Kapitel I

utvärderingsuppdraget - en orientering

1.1 Inledning

Den gymnasieskola, som riksdagen i juni 1991 fattat beslut nya

UbU 19909116, får treåriga yrkesinriktade utbildningar.

om Även utbildningarna i vissa avseenden skiljer sig från om de nya i försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad dem som prövats utbildning, finns stora överensstämmelser. Utbildningstiden, ett ökat inslag allmänna ämnen, arbetsplatsförlagd utbildning och av ett begränsat antal ingångar i gymnasieskolan kännetecknade försöksverksamheten och har blivit än mer uttalat i den gymnasieskola, skall införas. I fråga om linjestrukturen har riksdagen som gått väsentligt längre än vad prövats i försöket. Så har t.ex. som rad grenuppdelningar i försökslinjerna slopats. en Med hänsyn till det fattade riksdagsbeslutet kan naturligtvis frågan ställas det är meningsfullt att slutföra utvärderingsarom

betet. Den påverkan utredningen har haft utformningen av

den gymnasieskolan är baserad de tidigare avgivna rappornya terna. Bortsett från att utredningen enligt regeringens uppdrag är skyldig att avge en slutrapport, bedömer vi det värdefullt att erfarenheterna slutsummeras och att de i kommittédirektiven ställda frågorna besvaras. På grundval av riksdagsbeslutet är Skolverket regeringens uppdrag i färd med att utforma måldokument för gymnasieskolan. I det arbetet kommer Skolverket att ha den nya nytta de erfarenheter, som gjorts under försöket. av När erfarenheterna av försöket slutrapporteras kan det vara skäl att redan inledningsvis beröra försökets förutsättningar och uppläggning. Det är allmänt omvittnat att försöket startade med mycket kort tid för planering. Propositionen om försöksverksamheten lades i 1988, riksdagen fattade beslut i juni och i aumars gusti skulle eleverna börja i den försöksvis anordnade utbildning- Det innebar att all planering fick göras med reservation unen. der förutsättning att riksdagen beslutar. Kommunala beslutsfattare fick ofta avstå från gängse remissförfarande och beredning ärenden rörande försöken. Den korav ta framförhållningen fick också konsekvenser för eleverna och deföräldrar. Eleverna hade sökt till tvååriga utbildningar i januaras 1988. Under våren fick de veta att det sannolikt skulle bli treårig försöksutbildning i stället, men klart besked blev det först när skolan slutade i juni och åtskilliga elever fick besked om förändringen först när skolan började i augusti. Elever och föräldrar ställde ofta förvånat frågan Vet Ni inte hur Ni skall ha det, Finns det ingen planering den här skolan Möjligheterna att

förbereda lärarkåren fortbildning blev ytterst begränsade SOU 1992 25 genom liksom möjligheterna att skaffa ny utrustning till skolstarten. Vi Kapitel I har utförligt beskrivit problemen i de tidigare rapporterna och skall därför inte upprepa dem här, men vill ånyo betona betydelsen av en god framförhållning när en förändring denna av omfattning skall genomföras. De första försöksårets 6 000 utbildningsplatser fördelades 10 linjer till skolor spridda över hela landet. Ansträngningar gjordes för att åtstadkomma ett totalförsök i Värmland, trots men ambitionerna blev försöksplatserna inte fler än att bara hälften av utbildningsplatserna yrkesinriktade linjer i Värmland kunde läggas på försökslinjer hösten 1988. Resterande platser fanns fortfarande traditionella tvååriga linjer. Anledningarna till den något osystematiska spridningen över landet är flera. Dels blev den en följd av den snabba beslutsprocessen. Dels var intresset för deltagande från landets kommuner stort. Länsskolnämnderna och

Skolöverstyrelsen utsattes för påtryckningar som ibland gjorde det

svårt att inom länen få genomtänkt struktur försöket. en

Till detta kommer att samtliga i försöket ingående utbildningar

inte fanns med vid försöksstarten. Det första året ingick, som nämnts, 10 linjer och det tredje året ingick 18 linjer. Resultatet blev att försöken startade i många kommuner utan

att någon grundlig diskussion hade förts om hur försöken skulle

genomföras och utvärderas. Man var med andra ord oftast osäker t.ex. hur stort elevintresset var för de nya utbildningarna. Det förhållandet utbildningar anordnades parallellt med tvååriatt nya ga och inom samma utbildningssektor och att nya linjer tillkom

under försökets gång, korn senare också att göra bedömningarna av elevintresset svåra. Man fick många håll ett positivt urval

till de nya linjerna, vilket också kom att göra utvärderingen av försöket än svårare. Dessutom har elevernas linjebyten och avhopp sannolikt påverkats av om eleverna kunnat avbryta en treårig försökslinje och fortsätta på tvåårig linje på skola. en samma Trots att det alltså finns problem med försökets uppläggning, vill vi framhålla ÖGY-försöken givit skolor, skolhuvudmän att och skolmyndigheter mycket värdefulla erfarenheter, inte minst av arbetsplatsförlagd utbildning. Försöken har överlag skapat förbättrade kontakter mellan skola och arbetsliv. Under försöksverksamheten har fastare samarbetsformer utvecklats mellan skolor och arbetsplatser, liksom mellan skolorna och arbetsmarknadens

parter. Inte minst har yrkesråden aktiverats och på många håll

har försöken inneburit en renässans för dessa. Från att ha varit

organisationer som pliktskyldigast har sammanträtt någon gång per år utan att egentligen ha några viktiga ärenden dagord-

ningen, har yrkesråden ibland blivit aktivt arbetande organ som tydligare medverkat i planering och genomförande av försöken. Som alltid, finns här skillnader mellan olika skolor men det sammanfattande helhetsintrycket är positivt.

kontakterna mellan skolor och arbetsplatser SOU 1992 25 Till de förbättrade också handledarutbildningen bidragit, liksom lärarfortbild- Kapitel 1 har vilken i inte obetydlig utsträckning arrangerats i samarbeningen, näringslivets organisationer. Utöver de formella kontakte med kommer alla de informella den arbetsplatsförlagda utterna som givit upphov till och inneburit att lärarna blivit bildningen som i företag och att företrädare för företagen blivit verksamma ute i skolan. Vi återkommer till denna fråga senare. hemmastadda Försöksverksamheten har gett ytterligare en positiv samver-

kanseffekt, nämligen det ökade samarbetet lärare emellan. Plane-

ring, fortbildning och allmänt behov av att lösa problem har lett

till ökade kontakter mellan lärare. Det kan gälla lärare på den eg-

samarbetet skolor emellan har också ökat. Våra na skolan men visar även ett gott samarbete mellan skola och arstudier att om förutsättning för fungerande utbildning, spebetsplatser är en en också det inre samarbetet stor roll. Ett gott samarbete lar en mellan yrkeslärarna och lärarna i de allmänna ämnena är av stor

vikt. I själva verket tycks just tidspressen och de oklarheter som

präglade och vi tog upp som ett problem ha starten som ovan - medverkat till utökat samarbete mellan de berörda lärarna. I ett många fall blev helt enkelt tvingade att samarbeta för att man klara situationen. Till detta bör dock läggas reservationen att en

också finns de allmänna ämnena och deras problem i tendens att försöksverksamheten inte uppmärksammats i lika hög grad som

karaktärsämnena. återstår utveckla, inte minst när det gäller samarbe- Mycket att lärare i olika ämnen. Ändå har försöksåren medfört att tet mellan lärarna börjat finna former för ett utökat samarbete. I flera skolor

har lärarna börjat arbeta i lärarlag, men även de skolor där

inte infört detta säger de att man planerar mer tillsammans man Såväl lärare i karaktärs- som allmänna ämnen vill ha ett utnu. samarbete mellan de olika lärargrupperna. Många yrkesläraökat önskar de allmänna ämnena i högre grad integreras i yrkesre att Men båda lärargrupperna tycker det är svårt att finna ämnen-a. former för samarbete och hänvisar vanligen till bristande ett man tid. De allra flesta har framhållit att det förändrade argemensam integrerad undervisning utgör, måste ta tid för betssätt som en

utvecklas. Dock har redan några skolor fått samarbe-

att man fungera, exempelvis i Charlottenberg där lärarna arbetar i tet att välfungerande lärarlag som har lyckats eleverna att genom ett karaktärsämnena behovet av de allmänna ämnena. se I bland annat Värmland har de olika linjernas lärare haft kon-

länstrâffar, dock i varierande omfattning. Till exempel tinuerliga träffas FT-lärarna 2-3 termin. Initiativet till träffarna haggr per själva före försöksverksamheten. Viktiga fråde tagits av lärarna gräns för godkänt, undervisningsmaterial etc. har diskugor som och lärarna har ansett att träffarna har varit väsentliga. terats delat med sig sina erfarenheter, samordnat material- Man har av

inköp och lånat utrustning varandra allt för minska kostav - att SOU 1992 25 naderna. Man strävar efter att åstadkomma så likartad FT-ut- Kapitel 1 en bildning som möjligt i länet. Vissa skolor har större kontakt med varandra än andra och de inte har så mycket kontakt säger som sig vilja öka den. Försöksverksamheten har ställt stora krav skolledare och lärare, men den har samtidigt ofta lett till ett förbättrat föränd-

ringsklimat skolorna. Överlag har försöksverksamheten visser-

ligen bedömts som tidskrävande och pressande, samtidigt men mycket positiv. I försöken har ett stort antal lärare och skolledare varit engagerade. Det innebär att värdefull fond erfarenhet en av byggts upp och att man på skolorna skapat arbetslag med goda kunskaper i försöksplanering och utvärdering. Den snabba starten

gjorde att många problem fick lösas lokala improvisatio-

genom

ner, något som för många kändes belastning, bi-

som en men som drog till att svetsa samman lärargrupperna och så sätt paradoxalt nog förbättra försöksklimatet. De skolor, i betydande som mer utsträckning deltagit i försöket har därför skaffat sig god fören ändringsberedskap inför införandet gymnasieskola. av en ny Det har legat utanför vårt uppdrag att värdera den centrala styrningen av försöken, med hänsyn till Skolverkets fortsatta men arbete med utformningen gymnasieskolan, vill vi ändå kort beav röra denna fråga. Inför försöket utarbetades detaljerade kursplaner för de olika försökslinjerna. Planerna upptog i detalj vad studierna skulle omfatta, hur de skulle tidsmässigt organiseras och framför allt hur undervisningen metodiskt skulle bedrivas. Modulbegreppet fick en central plats och för varje ämne redovisades detaljerat modulernas innehåll och uppbyggnad. Till detta kom vidare centralt utarbetade utrustningslistor. Ur försöks- och utvärderingssynpunkt är det lätt att motivera en sådan uppläggning, men den fick bestämda konsekvenser. De centrala planerna kom att flera sätt detaljstyra verksamheten, samtidigt som de lokala förutsättningarna mycket varierande. var Även de detaljerade om kursplanerna ibland upplevdes som en god hjälp för att genomföra utbildningen och många elever tyckte

att de krav som skolan ställde för första gången blev tydliga, led-

de den hårda styrningen ofta till stelbenthet och en bristande flexibilitet. Arbetet skolorna kom ofta att präglas strävan leva av en att upp till kursplanernas planerings- och metodanvisningar och när utrustningen enligt planen inte gick att skaffa eller blev försenad blev detta frustrerande, även målen gick att nå med om annan

planering eller annan utrustning. De principer för målstyrning

av skolan som skall gälla i den beslutade reformeringen nu av gymnasieskolan, hade ännu inte faststlagits för försöksverksamheten. Modulindelningen av kurserna ett sätt att strukturera kursinsom nehållet, blev därmed ofta tvingande. Resultatet blev att undervisningen ibland kom att organiseras ett konstlat och pedagogiskt

vilket knappast befrämjade inlärningen SOU 1992 25 mindre förnuftigt sätt, uppläggningen stod i överensstämmelse med måldoku- Kapitel 1 även om menten.

1.1.1 Sammanfattning

Invändningar kan göras mot uppläggningen av försöksverksamhe- Såväl tidspressen den osystematiska spridningen av förten. som söksplatser har skapat svårigheter, inte minst från utvärderingssynpunkt. Vi vill emellertid också framhålla alla de positiva erfarenheter skolledare, lärare, elever, handledare och företrädasom för arbetslivet förmedlat. Vi vill också framhålla att det hade re varit stor nackdel att starta den nya gymnasieskolan, utan att en huvuddragen kunnat prövas i det breda försök nu kom till som stånd. I det fortsatta arbetet med detaljutformning av den nya gymnasieskolan kommer berörda myndigheter, skolhuvudmän skolpersonal ha värdefullt stöd i erfarenheterna från och att ett ÖGY-försöken. Erfarenheterna har tillvaratagits redan i riksdagsgymnasieskolan och i övrigt utgår vi från att beslutet om den nya de kommer till också i arbetet med den vidare detalatt tas vara jutformningen.

1.2 Utvärderingsuppdraget och rapportens

innehåll

Enligt regeringens direktiv till kommittén skall utvärderingen ge

svar följande frågor Hur påverkas tillgången platser för arbetsplatsförlagd ut-

bildning konjunkturläge och ortens storlek och näringsav struktur Vilka effekter får förlängd utbildning rekryteringen en elever till yrkesinriktad utbildning av Är det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt ställda krav kvalitet Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade handledare Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet och skolan Träffas de avtal behövs dels mellan skolhuvudmän och som arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare

Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och

arbetsgivarna UGY-kommittén har tidigare givit ut två rapporter av vilka

den avlämnades hösten 1990 relativt ingående be-

senare, som skrev försöksverksamhetens omfattning, organisation och genomförande. Vi har valt att i denna rapport koncentrera oss försöksresultaten och att frågorna ovan. Tidigare redovige svar

sade uppgifter och erfarenheter upprepas därför endast undan- SOU 1992 25 tagsvis i denna rapport. Kapitel I Rapporten blir därmed disponerad följande sätt I kapitel två redovisas mycket kort försöksverksamhetens omfattning, utläggning av försöksplatser och elevrekrytering. Det tredje kapitlet utgör rapportens centrala del. Baserat

på de studier som vi genomfört och annat tillgängligt material, redovisas här svaren de frågor som ställts i ut-

redningsdirektiven. I ett avslutande fjärde kapitel ges en sammanfattning och diskuteras kortfattat värdet av de gjorda erfarenheterna med hänsyn till en tänkbar vidare utveckling av gymnasieskolan. I utvärderingsarbetet har vi genomfört olika studier, som belyser olika delar av utredningsuppdraget. Vi har valt att redovisa några av de mer centrala studierna i slutet av rapporten. I vår sammanfattande redogörelse har dessa vävts in tillsammans med annat undersökningsmaterial. Den som bara vill ta del av utvärderingens resultat kan därför i första hand läsa kapitel tre. Den som vill ha fylligare beskrivningar, får detta i bilagedelen, där delar av insamlat material presenteras i sammanfattning. Vi vill också hänvisa till kommitténs delbetänkande från 1990. De studier som redovisas i bilaga är följande Försöksverksamheten i Värmland. I denna ges en detalje- rad redovisning av bakgrund, genomförande och resultat av det försök från hösten 1990 är landets enda fullskalesom försök. ÖGY-försök i Blekinge hösten 1990. Vi har under utred- ningsarbetet förutom Värmland, specialstuderat Stockholm, VilhelminaLycksele och Blekinge. I bilaga redovisas Blekingestudien. En samhällsekonomisk bedömning av den planerade ut- byggnaden av gymnasieskolans yrkeslinjer med utgångspunkt från försöksverksamheten. Kommunernas kostnader för försöksverksamhet med tre- årig gymnasial yrkesutbildning i Gävleborgs län. Rekryteringen till gymnasiets 23-åriga yrkesförberedande försökslinjer. Utöver dessa studier baseras våra slutsatser information av annat slag. Ett stort antal skol- och företagsbesök har gjorts, utöver dem som redovisas i delrapporter. Intervjuer har gjorts med företrädare för arbetsmarknadens organisationer. Vi har givetvis också tagit del och begärt in fördjupade bearbetningar stuav av dier, som genomförts av framför allt länsskolnämndema. I föregående års rapport redovisades noggrant hur vi organiserat damer tainsamlingen och hur utvärderingsarbetet lagts upp. Det sista årets utvärdering har i stort följt schema och därför återsamma

ges inte denna redovisning här. I stället hänvisas till sid. 20-21 i SOU 1992 25 1990 års rapport. Kapitel 1

2 SOU 1992 25

Utvärderingens förutsättningar

Kapitel 2

försöksverksamhetens

-

omfattning

2.1 Inledning

Försöksverksamheten inleddes 1988 med 6 000 intagningsplatser. I regeringens proposition i mars 1988 föreslogs att försöket skulle omfatta 5 000 platser men riksdagen ökade volymen i sitt beslut i juni samma år. Påföljande år lades ytterligare 4 000 platser ut och våren 1990 beslöt riksdagen att det tredje försöksåret skulle omfatta 11 200 intagningsplatser. Från början omfattade försöket endast ett begränsat antal studievägar, från hösten 1989 bedrevs försök inom i stort sett men hela den yrkesinriktade sektorn av gymnasieskolan. Dock bör observeras att försöket vissa linjer hade en mycket liten volym. Genom tillskottet av 1 200 platser hösten 1990 kunde försöket utvidgas till att omfatta alla intagningsplatser i Värmlands län. Först detta år uppdragets slutår skapades sålunda en av de nödvän- - diga villkor ÖGY-försökets för en systematisk utvärdering av huvudidéer, enligt vår mening borde ha beaktats redan i inledsom ningsskedet. påbörjade gymnasiestudier hösten 1990 når De som inte årskurs 3 förrän läsåret 9293 och först då är det möjligt att

få en mer fullständig bild av hur en treårig, yrkesinriktad gymna-

sieskola fungerar, framför allt då i relationerna till arbetsmarknaden.

2.2 Försöksplatsernas fördelning

Försöksplatsernas fördelning studievägar under de tre försöksåren framgår tabell I tabellen redovisas inrättade intagningsav platser respektive år. Genom att alla platser inte fyllts är det faktiska antalet studerande något lägre. Som framgår tabell 1 är volymen vissa linjer liten vilket av givetvis påverkar de slutsatser som kan dras av försöket. Ett exempel är linjen för handel och administration som första året endast omfattade 210 intagningsplatser och där alltså endast ett litet elevantal hittills genomfört sista årskursen arbetsplatsförlagd utbildning. Hela utbildningssektorn omfattar cirka 7 000 linjeplatser och därutöver ett par tusen platser specialkurser. Självfallet

blir det många frågor som inte kan besvaras entydigt när detta

försök utvärderas.

Tabell l inrättade törsökslinjer och tilldelade inta ningsplatser läsåren SOU 1992; 25

198889-8990-90/91. Tabellen bygger p statistik från Skol- Kapitel 2 överstyrelsen.

De senaste två läsåren har försök förekommit i samtliga län, även om volymen vissa håll varit liten. I tabell 2 redovisas antalet intagningsplatser fördelade län under de tre försöksåren. Av tabellen framgår den dominerande ställning Värmland haft i försöket, också att de nya försöksplatser som kommit till unmen der perioden, har kommit landets övriga län till del. Försökets spridning över landet har med andra ord upprätthållits.

2 Den länsvisa utläggningen ñrsöksplatser läsåren 198889- SOU 1992; 25 Tabell av 8990-9091. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrel- Kapitel 2

Sen

INTAGNINGSPLATSER

Uppsala

Kristianstads

gavs en kande i relation till antalet utbildningsplatser, antalet tomma elevplatser och frekvensen studieavbrott. Vidare redovisades eleåldersfördelning de olika studievägama. Statistiska uppvernas gifter detta slag redovisas därför relativt sparsamt i denna rapav

port. I delstudierna belyses dessa frågor närmare och här skall en-

två tabeller återges, dels uppgift platsutnyttjandet i dast en om årskurs 3 hösten 1990, dels könsfördelningen de försökslinjer inrättades 1988. I tabell 3 redovisas antalet utlagda platser som 1988 antalet platser den 15 september åren hösten samt tomma 1988, 1989 och 1990. Tabellen visar med stor tydlighet skillnader mellan olika utbildningar. Antalet tomma platser i årskurs ett har under hela perioden varit mycket låg för flera utbildningar, medan många utbildningsplatser stått tomma i första hand INoch OM-linjerna. Intrycket består delvis vi ser till andelen om förstahandssökande till olika utbildningar ochandelen lediga in-

tagningsplatser tabell 4. OM-linjens rekryteringsproblem blir

emellertid alls inte lika tydlig, eftersom antalet tomma platser i förhållande till antalet intagningsplatser inte är anmärkningsvärt

stort. I tabellen ser vi också att fler försökslinjer tycks haft rekry- SOU 1992 25 teringsproblem. Antalet intagningsplatser till dessa är dock så litet Kapitel 2 att vi inte kan dra några säkra slutsatser. Av tabell 4 framkommer

också att rekryteringsmönstren för treåriga linjer är relativt likartad som för de tvååriga. Värt att framhålla är kanske främst att den treåriga naturbruksutbildningen har haft betydligt

en mer positiv rekryteringsbild än dess tvååriga motsvarigheter.

Tabell 3 Antal ñrsöksplatser och antal tomma platser i åk 15e september, åren 8889, 8990 respektive 9091 på olika linjer. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

Antal Antal Antal Antal Antal Antal

De uppgifter om tomma intagningsplatser och andel förstahandssökande, som visas i tabellerna 3 och 4 kan tolkas olika sätt. De avspeglar givetvis elevintresset för olika utbildningar. De kan emellertid också avspegla de svårigheter finns att dimensom sionera utbildningar, inte bara med tanke elevintresset, utan också i förhållande till arbetsmarknadens behov. Ungdomar och

deras föräldrar fångar ofta upp signaler behov och konjunktu-

om

rer, som påverkar valet. IN-linjens rekryteringsproblem hänger

också

sannolikt samman med de dubbeltydiga budskap som ges.

A ena sidan markeras behovet av väl utbildad arbetskraft och antalet utbildningsplatser bestäms därefter. Å andra sidan tar många företag emot ungdomar och helt saknar utbildning invuxna, som om det aktuella området och dem kortare eller längre inger en

ternutbildning. Många elever ser det därför mindre viktigt att

som skaffa sig en industriell-teknisk utbildning, även de räknar om med att efter gymnasieskolan söka sig till sådant arbete.

Tabell 4 Andel ñrstahandssökande och andel lediga intagningsplatser SOU 1992; 25 % i september 1988, 1989 respektive 1990 på reguljära och från Skolöverstyrel- Ka p ite 2 försökslinjer. Tabellen bygger på statistik sen.

Beslut om försöksvcrksamhetens omfattning fattades efter ansök-

ningstidens utgång varför sökande till dessa utbildningar inte re- dovisas i sökandestatistiken.

Tabell 5 uppfattning studieavbrotten från försökslinger en av jerna. Det bör observeras att antalet försöksplatser till vissa linjer i den första intagningen litet och att eleverna i denna försöksvar omgång haft möjlighet att lämna försöksutbildningen och till motsvarande tvååriga eller tvåårig utbildning samma annan Av detta skäl måste tabellen tolkas med viss försiktighet. En ort. särskild undersökning den årskull som började gymnasieskolan i Värmland hösten 1990 bör göras så småningom.

Tabell 5 Procentuell andel studieavbrotx på olika linjer inom försöks- SOU 1992 25 verksamheten bland de elever som togs in hosten 1988. Tabel- Kapitel 2 len bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

Tabell 6 visar elevernas ålder i försöksverksamheten. Värt att notera är endast den stora andelen äldre elever inom hantverksutbildningen. Antalet försöksplatser är i och för sig mycket litet,

varför några säkra slutsatser knappast kan dras. I samband med

våra skolbesök har emellertid såväl lärare elever framhållit som bilden sannolikt kommer att bestå. Man att mycket få att menar tonåringar är tillräckligt yrkesbestämda för att satsa den form specialinriktade och ofta snäva yrkeskarriär som en hantav - verksutbildning innebär. Man har också framhållit att ungdoi själva verket har hunnit skaffa sig egna, tillräckliga kunskamar arbetslivet för att känna till alla de olika yrken som hantper om verksutbildningen kan förbereda för.

Tabell 6 Elevernas åldersfördelning i procent på de olika linjerna 151 1991. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

I tabell 7 redovisas könsfördelningen i årskurs 1 den 15 SOU 1992 25 september 1988, 1989 samt 1990 för de linjer som varit representera- Kapitel 2 de hela försöksperioden. Könsfördelningen är den vi har kunnat se inom motsvarande tvååriga utbildningar. Den ambition som fanns inför försöksverksamheten att minoritetskönet skulle belägga 20 % av platserna linjer inom de ut-

bildningar verkstadsteknisk och vårdutbildning som traditio-

- nellt rekryterar ensidigt, förverkligades inte. I beslutet om försöksverksamheten ingick i och för sig bestämmelsen att för att ett försök skulle få starta, ZO-procentsmålet skulle uppfyllt. I vara praktiken fick länsskolnämnderna rutinmässigt ge kommunerna dispens från detta krav.

Tabell 7 Könsñrdelningen på ñrsökslinjernas åk 1 159 läsåren 1988, 1989 och 1990, siffrorna anger % flickor. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

2.3.1 Sammanfattning

Redovisningen av försöksverksamhetens omfattning och utform-

ning har varit relativt ingående i tidigare delrapporter. Av detta

skäl har vi i denna slutrapport endast valt att presentera vissa bestämda uppgifter. Till detta beslut har bidragit att inga väsentliga

förändringar har kunnat spåras i spridnings- och rekryterings-

mönster över perioden. Att Värmland under försökets gång fick fullskaleförsök, har inte i någon avgörande utsträckning påverkat möjligheterna att utvärdera försöket.

3 Utvärderingens resultat

SOU 1992 25

Kapitel 3

I detta kapitel ges sammanfattande de frågor, ställs i svar som kommittédirektiven.

3.1 Hur påverkas tillgången på platser för arbetsplatsförlagd utbildning av konjunkturläge och ortens storlek och näringsstruktur

Det ligger i försökets natur att ett heltäckande inte kan svar ges

denna fråga. Genom att utbildningsplatserna har spridits

ut över landet och på de flesta orter endast omfattat mindre del en av den yrkesinriktade utbildningen i gymnasieskolan har det lokabehovet av APU-platser varit mindre och oftast väsentligt mindre än vad det blir när den gymnasieskolan är fullt nya utbyggd. Ofta har försöket på en ort omfattat endast del en av utbildningsplatserna inom utbildningssektor dvs. treårig fören att söksutbildning har bedrivits parallellt med traditionell tvåårig utbildning inom samma sektor. I sådana fall har självfallet platsbehovet inom arbetslivet varit mindre än vid full utbyggnad. Även när försöket på ort omfattat alla studieplatser studieväg en en

kan försöksresultaten ha påverkats att platser ackvirerats i

av grannkommuner som inte deltagit i försöket den aktuella studievägen.

Förutsättningen för att ett säkert svar skall kunna är därför ges att totalförsök omfattande alla elever bedrivits inom region. en

Så är fallet i Värmland men inte där har efterfrågetrycket

ens arbetsmarknaden motsvarat vad blir fallet vid full utbyggnad. som Det var nämligen först läsåret 1990-91 försöket i Värmland som blev heltäckande och det var därför endast i årskurs alla ett som Värmlandselever deltog i försöket det året. Behovet APU-platav ser är störst i årskurs tre och i den fanns endast 50 % de ca av Värmlandsungdomar som började yrkesinriktad gymnasieutbildning hösten 1988. Dock bör sägas att vissa volymmässigt stora utbildningar som verkstadstekniska och fordonstekniska fick totalförsök i Värmland redan från starten hösten 1988. Med dessa reservationer kan följande redovisas från Värmland.

Utöver våra egna studier, har vi här också haft tillgång till andra

studier, inte minst länsskolnämndens Arbetsplatsförläggrapport

ningen fungerar den. I denna besvaras frågan arbetsmark-

- om naden klarar efterfrågan med orden Det varierar. Och det varie-

några enkla variabler. Ur rapporten redovisar vi SOU 1992 25 rar inte efter Kapitel 3 några resultat. ° Stora delar utbildningen är arbetsplatsförlagd till 60 %. av På några och för några utbildningar är arbetsplatsförorter läggningen mindre, till 40 %. Det verkar inte vara tillner

gången platser begränsar arbetsplatsförläggningen.

som lätt få fram platser och ändå är APUn Det kan vara att mindre än 60 %. Saknas lämpliga arbetsplatser eller är det enklare att ha eleverna i skolan ° Det går inte generellt lättare med arbetsplatsförläggning någon speciell ort. Ibland har skola lyckats bra med en en linje och klart sämre med en annan. ° Det går inte heller att säga att det krävs en viss näringsstruktur för att förutsättningarna för APU skall vara uppfyllda. Vid till mycket lika yttre förutsättningar kan synes resultaten bli mycket olika. Särskilt tydligt är detta industriell teknisk linje där orter med likartad industristruk-

tur nått helt olika resultat. Mängden arbetsplatser verkar inte heller vara en avgörande faktor. Det är inte lättare för t.ex. Karlstad, som har en stor arbetsmarknad, att fram platser än vad det är för Torsby,

med sin begränsade arbetsmarknad. ° Inte heller då det gäller tillfredsställelsen med utbildningen kan säga att det alltid fungerar bra en viss linje, att man skolledningen viss ort är mer tillfreds eller att vissa en typer arbetsplatser alltid ger bra resultat. av Omvårdnadslinjen skiljer sig här i flera andra avseenden som från övriga linjer så tillvida att den alla försöksorter klarat platsackvireringen bra och där dessutom kvaliteten platserna

genomgående varit hög. Förklaringen till detta är att det finns en

tradition och erfarenhet arbetsplatsförlagd utbildning inom av vårdsektorn. I försöksverksamheten har man kunnat bygga befintliga kontakter och har kunnat koncentrera sig att utman veckla det tidigare varit praktik arbetsplats till att bli utsom bildning på arbetsplats. Vissa generella problem har noterats vilka haft sin grund i

gymnasieskolans organisation. Antalet försöksplatser inom respektive utbildningsväg och respektive beslutades centralt. Styrande i sammanhanget har ort också de s.k. delningstalen varit. Detta har fått till följd att försöksplatserna inte alltid varit anpassade till det lokala arbetslivets behov och vilket i detta sammanhang är viktigare till antalet - arbetsplatser kunnat ta emot elever. Vi kan med andra ord som viss utbildning ibland har varit överdimensionerad i säga att en förhållande till det lokala arbetslivet och i andra fall underdimensionerad i förhållande till det utrymme som kanske funnits. Den centrala regleringen har knappast befrämjat anpassning till oren tens storlek och näringsstruktur.

Inom fordonsutbildningen i Ronneby lades exempelvis en hel SOU 1992 25 försöksklass om 16 elever ut hösten 1988. Ambitionen då att Kapitel 3 var inga försök med s.k. B-form, dvs. med halvklassintag skulle genomföras. Fordonsbranschen är emellertid inte så stor i Ronneby att den kan ta emot 16 elever ens när man har normala mark-

nadsförhållanden och ännu mindre nu när djup lågkonjunktur rå-

der i branschen. Resultatet blir att varje utbildningsplats företag måste delas av två elever. Halva undervisas skolan gruppen medan andra halvan får tillgång till APU-platserna. Detta innebär dels ett Ökat lärarbehov skolan med åtföljande högre kostnader, dels att varje elev inte får mer än knappt 50 % av undervisningstiden i årskurs tre arbetsplats. Vissa branscher har sådan organisation att det varit svårt att en ackvirera utbildningsplatser. Ett exempel är handelsområdet där man fortfarande våren 1991 saknar såväl centrala lokala som överenskommelser mellan skola, arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer. Erfarenheterna från denna utbildningssektor är att eleverna visserligen fått arbetsplatsförlagd utbildning i rimlig utsträckning men att kvaliteten varierat och att tillgången utbildade handledare varit dålig. Det bör vidare noteras att försöket inom handels- och administrationssektorn endast omfattade 210 platser i årskurs tre läsåret 1990-91. På ett så litet försök

går det inte att dra några slutsatser för utbildningssektor

en som omfattar 7 000 intagningsplatser på linjer och dessutom 2 000 platser på grundskoleanknutna specialkurser. Självfallet har det begränsade försöket värde i andra avseenden men som test om det går att skaffa tillräckligt med APU-platser har försöket ringa värde. Försöket i Värmland blev redan från början fullskaleförsök inom omvårdnad, fordon, industriell teknik och i det allra närmaste också inom byggsektorn. På dessa områden kan därför dra man relativt säkra slutsatser beträffande platstillgången vid full utbyggnad. Som tidigare nämnts är tillgången tillfredsställande inom

omvårdnadssektorn, även situationen många orter är

om ansträngd genom det stora behovet av olika typer av utbildnings-

platser. Inom de tre industrisektorerna gäller med några undan-

tag, att eleverna har kunnat de planerade 60 procenten arbets-

platsförlagd utbildning, att utbildningen också med några undan-

tag haft tillfredsställande kvalitet och att eleverna varit nöjda med sin APU. Noteras bör dock att förutsättningarna för att APUn skall bli tillfredsställande är att eleverna får sin APU flera arbetsplatser vilket innebär ett omfattande planeringsarbete för skolorna. Utvärderingen har i huvudsak avsett förhållandena under läsåret 1990-91 eller tidigare. Detta innebär att effekterna av den nu

rådande lågkonjunkturen endast till del kommit till uttryck i

en utvärderingsrapporterna. Redan våren 1991 kunde konstatera

att svårigheterna blev allt tydligare olika håll.

utvärderingsperioden har konjunkturen svängt drama- SOU 1992 25 Under tiskt i Värmland. Detta är givetvis stor betydelse för tillgången Kapitel 3 av och kvaliteten platser för den arbetsförlagda utbildningen.

Konjunkturnedgången medför konsekvenser både för antal veckor

möjligt arbetsplatsförlägga och inte minst innehållet i som är att

utbildningen. Den optimism rådde i fråga om platstillgång

som då försöket startade 1988, har vänts till en oro och osäkerhet inför hur skolorna skall kunna hantera den uppkomna situationen. Redan under hösten 1990 började larmsignalerna komma. Exemplen på problematiska situationer är många, vi kan här bl.a.

nämna FT-linjen i Årjäng, där man hittills anlitat sex personbils-

verkstäder för APU. Två dessa företag lägger ner sin verksamav het under våren 1991 och ytterligare ett ligger fallrepet. De kvarvarande företagen har hittills kunnat ta emot en till två elever

vardera. På Nobelgymnasiet i Karlstad trodde man under hösten

fanns tillräckligt antal arbetsplatser att tillgå inför vå-

1990 att det APU vad gäller BY-linjen. Under våren visade det sig att så rens inte fallet. Exempel finns också företag som tillfälligtvis var permitterar sin personal, några veckor eller längre perioder för

klara produktionsnedgången. Detta får till följd att eleverna

att plötsligt skall tillbaks till skolan igen eller flyttas till annat före- Då spricker den uppgjorda APU-planeringen och frågan är tag. då med tillfälliga lösningar kan bibehålla den kvalitet om man och det innehåll i utbildningen eleven har rätt att få. som Dessa omständigheter har medfört att skolorna tvingas planera för större del skolförlagd utbildning än vad man först trodde en nödvändigt. Därmed utsätts reformen för sitt eldprov eller var en rektor uttrycker saken som Det är bra att lågkonjunkturen kommer nu, att systemet

utsätts för press. Hela det stora arbete som skolorna lagt ner att faktiskt

åstadkomma så nära 60 procents APU i åk 3 som möjligt, går om intet konjunkturnedgången. Konsekvenserna av ökad skolför-

pga. läggning blir lokalbrist. Den utrustning och det undervisningsmaterial skolan förfogar över blir också otillräcklig och dessutsom saknas den lärarstab krävs vid ökad skolförläggning. Detom som hanteras olika sätt. Tidigare planerade åtgärder har ofta ta utnyttjas hårdare till exempel införandet tvåkunnat genom av skift i skolverkstaden. Vi har sålunda kunnat hur den allt tydligare lågkonjunktuse har påverkat möjligheterna att lägga ut arbetsplatsförlagd utren bildning olika orter. Lågkonjunkturen har flera ställen resulterat i konkurser, nedskärningar och nedläggningar av företag,

ett ytterst påtagligt sätt har minskat antalet tillgängliga ar-

som betsplatser, inte minst i glesbygden i Norrlands inland. Det all-

männa åtstramningsläget har också i vissa fall påverkat företagens

vilja att ta emot elever. På flera av de orter vi följt noggrant har vi sett hur det blivit allt svårare att uppfylla kvoten för arbetsför-

lagd utbildning för alla elever och man har ibland t.o.m. fått ta SOU 1992 25 he.m elever. Samtidigt har vi exempel där konjunkturnedgången Kapitel 3 inte orsakat svårigheter vad gäller arbetsplatsförläggning utav bildning. Läget under läsåret 1991-92 är emellertid väsentligt sämre än ett år tidigare och har därför gjort en kompletterande telefon-

enkät i november 1991. Av denna framgår att byggbranschen

fortfarande tar emot alla elever enligt uppgjorda planer, men man räknar hos Byggentreprenörerna den dominerande arbetsgivar- organisationen med att förhållandena blir väsentligt sämre vå- ren 1992. Dels kommer branschen att svårt att placera eleverna från årskurs tre byggen, dels kommer också få svårigman att heter att ta emot de elever som lämnar gymnasieskolan till den färdigutbildning om ca 3 000 timmar kompletterar skolutsom bildningen. Rekryteringen till byggutbildningen påverkas starkt av konjunkturen, men att det går 3-4 år mellan tidpunkten genom för ansökan och tidpunkten för inträdet arbetsmarknaden ligger utbildningsintresset ofta ur fas med arbetsmarknaden. De elever som skall ut på arbetsmarknad i vår sökte till bygguten svag bildningen under brinnande högkonjunktur i januari 1989. Inom fordons- och verkstadsbranscherna har tappat man APU-platser genom att företag försatts i konkurs eller därför att det helt enkelt inte finns något arbete verkstäderna. Skolorna

vittnar om att företagen så långt möjligt ställer att kvali-

upp men teten APUn blir lidande. Om beläggningen på fordonsen

verkstad är låg blir utbytet av utbildningen dåligt. En positiv ef-

fekt blir visserligen att handledarna får tid för eleverna mer men detta kompenserar inte bristen övningsobjekt. Även i de fall där företagen tar emot elever i samma utsträckning som tidigare blir inställningen från företagens sida en annan än i en högkonjunktur. Det är naturligt att företagen APUn ser som ett led i sin rekryteringspolitik. Genom att under ett år ha ett antal elever företaget får man en god rekryteringsbas och kan rekrytera medarbetare vet för företaget och som man passar arbetsuppgifterna. I ett läge där nyrekrytering inte är aktuell och när man i stället måste friställa arbetskraft blir intresset för att ta emot elever mindre. Såväl företagsföreträdare organisationsföreträdare har som också ofta framhållit att det inte sällan finns kortsiktighet i föen retagens sätt att planera man behöver ingen arbetskraft och - nu det finns inget större behov kompetenshöjning samtidigt av - som

andra företag arbetar i ett långsiktigt perspektiv Vi kom-

mer mer att behöva folk som kan så mycket möjligt hängsom annars er vi inte med. Lågkonjunkturen kan inte för evigt. Så vara

långt vi kunnat se finns här inte några enkelt branschbestämda

skillnader. Snarare handlar det skillnader mellan företag. om Trots de variationer vi har kunnat är det omöjligt att någse se ra regelbundenheter eller mönster som gör det möjligt att besvara

något entydigt sätt. Naturligtvis finns regionala SOU 1992 25 frågan ovan på arbetsmarknadsvillkor underlättar eller försvårar. Kapitel 3 och lokala som storstockholmsområdet blir givetvis inte lågkonjunkturen lika I i Vilhelmina. På vissa orter klarar man det trots till kännbar som ganska dåliga odds, andra gör det inte trots en god synes man arbetsmarknad. Vi återkommer till detta nedan, men det har unförsöksverksamheten för blivit tydligt att de enskilda föreder oss medvetenhet och uppfattade behov av långsiktig tagsledarnas om kompetensutveckling inom företaget tycks vara mer avgörande vilja elever för utbildning, än konjunkturläge för deras att ta emot eller bransch.

3.1.1 Sammanfattning

Kommittén konstaterar försöket ännu inte haft en sådan omatt Värmland, entydigt kan frågan fattning ens i att ett svar ges

tillgången platser för arbetsplatsförlagd utbildning. Till-

om varierat sätt inte följer bestämda

gången platser har ett som

Branscher och verksamhetsområden som före försöksmönster. har varit djupt engagerade i utbildning av ungdoverksamheten har givetvis haft lättare att tillfredsställa skolornas behov unmar,

försöksperioden. Även för andra utbildningsområden gäller

der

dock platstillgång och ackvisition är starkt beroende av ett gott

att lokalt samarbete mellan skola och arbetsliv där enskilda personer lärare, chefer, arbetsledare och handledare ofta spelar en - mycket viktig roll. Genom dessas entusiasm och engagemang i försöksverksamheten har klarat anskaffningen även när förman utsättningar i form industristruktur eller konjunkturer varit av dåliga. Våra undersökningar hösten 1991 visar trots detta, vad är självklarhet det blir svårare i en lågkonjunktur som närmast en skaffa utbildningsplatser än när industrin arbetar under mera att normala förhållanden.

3.2 Vilka effekter får en förlängd utbildning

rekryteringen till yrkesinriktad utbildning

En central fråga i försöksverksamheten har varit huruvida rekryteringsmönstret ändrats vad gäller gymnasieskolans yrkesinriktade de tvååriga gymnasielinjerna har haft svårt att sektor. Vissa av rekrytera sökande och framför allt den verkstadstekniska linjen har varit drabbad. Dels har den inte långt när kunnat fyllas med förstahandssökande och dels har de flesta eleverna haft svaga från grundskolan. I några uppmärksammade fall studieresultat har linjen inte lockat förstahandssökande till ens var femte intagningsplats. Motsvarande förhållanden om än inte lika uttalade har

gällt för linjerna konsumtion och social service.

Ett annat rekryteringsproblem har varit den sneda könsfördel- SOU 1992 25 ningen inom framför allt teknisk industriell sektor. Trots omfat- Kapitel 3 tande ansträngningar från skolor, studievägledare, arbetsmarknadsintressenter och andra aktörer under de senaste två decennierna har det inte lyckats att rekrytera flickor till de tekniska utbildningsvägarna. En inbrytning har gjorts den fyraåriga tekniska linjen där flickorna nu besätter var femte elevplats, men linjer som fordon, verkstad eller bygg- och anläggning dominerar pojkarna helt. De flickor som undantagsvis tas in dessa linjer avbryter ofta studierna redan första terminen. I en undersökning SÖ gjorde för några år sedan visade det sig endast som att var fjärde flicka som började på verkstadsteknisk linje fullföljde sina studier. Ytterligare ett anmärkningsvärt förhållande är att rekryteringen till gymnasieskolan är relaterad till de sociala grupperingarna i samhället. Elever med välutbildade föräldrar söker i större ut-

sträckning till treåriga teoretiska studievägar än elever med lågut-

bildade föräldrar och detta gäller även när förutsättningarna i övrigt, t.ex. studieresultaten i grundskolan, är lika. Försöksverksamhetens förutsättningar avsaknaden av fullska- leförsök och den stora spridningen över landet liksom den kor- -,

ta tid som försöket pågått samtidigt som konjunkturläget drastiskt

har förändrats, gör att den fråga som ställs i direktiven är närmast omöjlig att besvara. Problemets natur kräver avsevärt längre tidsperspektiv. I kapitel 2 berördes rekryteringsproblematiken. För att något mer utförligt kunna belysa hur rekryteringen till gymnasieskolan

påverkats försöket med treåriga yrkesutbildningar än

av genom

de uppgifter som normalt finns att tillgå, har vi tagit initiativ till en studie av rekryteringen till de treåriga försökslinjerna. Denna

redovisas i rapportens slut. Undersökningen bygger de drygt hundratusen elever som lämnade grundskolan våren 1988 och som utgjorde den första årskull som kunde söka till de treåriga försökslinjerna. I undersökningen har elevgruppen delats upp dels med avseende genomsnittsbetyg i årskurs 9 dels med avseende socialt Den ursprung. senare variabeln är definierad utifrån faderns yrke ocheller utbildning i enlighet med vad som är vanligt i sociologiska undersökningar av detta slag. Studien visar att benägenheten att fortsätta i gymnasieskolan efter grundskolan är relaterad till såväl grundskolebetyg socisom alt Noteras bör att så gott alla grundskoleelever söursprung. som ker till gymnasieskolan, men att en inte obetydlig grupp ändå avstår från erbjuden gymnasieplats även i fall när eleven fått sitt förstahandsval tillgodosett. Av eleverna med genomsnittsbetyg under 2,5 valde nästan en tredjedel att inte till gymnasieskola medan motsvarande andel för elever med betyg över 4,5 var mycket

låg ca 2 %.

Om i stället ser till övergångsfrekvensen bland elever med SOU 1992 25 man olika socialt visar undersökningen också skillnader, Kapitel 3 ursprung, än inte fullt så stora. om I studien redovisas vidare hur valet av gymnasielinje är relaterat till såväl betyg i grundskolan som till social bakgrund. Ungdomed låga betyg avstår från gymnasiestudier eller väljer tvåårimar praktiska studievägar. För pojkarna innebär detta verkstadstekga nisk, fordonsteknisk eller bygg- och anläggningsteknisk linje me-

dan flickorna går till konsumtionslinjen eller till social servicelin-

je. I andra änden skalan återfinns de treåriga studieförberedanav de linjerna där den naturvetenskapliga linjen lockar flest högbety-

Betygsnivån för intagna på denna linje har normalt inget

gare. med konkurrens platserna att skaffa. På de allra flesta orter om

kommer alla som söker till N-linjen in. Något annorlunda är det

på den andra prestigelinjen, den samhällsvetenskapliga, där det ofta är hård konkurrens om platserna. I rekryteringsstudien belyses också det nämnda förhållanovan det att eleverna väljer studieväg efter social bakgrund. I det följande redovisas linje för linje de resultat undersökninggivit vid jämförelse mellan rekryteringen till de treåriga fören sökslinjerna å ena sidan och motsvarande tvååriga å den andra. S-årig industriell teknisk linje Z-årig verkstadsteknisk. En liten, men märkbar förskjutning kan konstateras mot en högre social rekrytering. Vidare tog linjen emot 5 procent fler flickor än sin 2-åriga motsvarighet 8 procent mot 3 procent. Den största skillnaden gäller grundskolebetygen 36 procent eleverna hade ett medelbetyg under 2,5, av

vilka bara hälften så många som verkstadsteknisk

var linje 63 procent, och 26 procent hade 3,0 eller högre mot 11 procent den 2-åriga linjen. 3-årig el- och teleteknisk linje Z-årig el- och teleteknisk linje. Ingen skillnad kan konstateras mellan den 3-åriga

och den 2-åriga linjen. Båda utgör prestigelinjer bland de

yrkesförberedande linjerna, om det mått som används är elevernas sociala ursprung och deras medelbetyg från grundskolan. Exempelvis hade 75 procent av eleverna

den 3-åriga linjen och 72 procent den 2-åriga ett medel-

betyg i årskurs 9 minst 3,0. 2 respektive 4 procent hade ett betygsgenomsnitt under 2,5. Andelen flickor bland nybörjarna åk 9-avslutare på de två linjerna ungefär lika var liten 2 respektive 3 procent. 3-årig fordons- och transportteknisk linje 2-årig fordonsteknisk linje. Betygsgenomsnittet hos eleverna den 3-

åriga linjen var något högre än för den 2-åriga, i övrigt

tycks ingen skillnad föreligga i rekryteringen 27 procent av eleverna tillhörde de årskurs 9-elever fått ett betyg unsom der 2,5, att jämföra med 37 procent av eleverna den 2åriga linjen; 24 procent respektive 18 procent hade minst

3,0. Andelen flickor var i båda fallen mycket låg 4 procent SOU 1992 25 för den 3-åriga linjen, 3 för den Z-åriga. Kapitel 3 S-årig bygg- och anläggningsteknisk linje Z-årig byggoch anläggningsteknisk linje. Små skillnader kan konstateras såtillvida som att den sociala rekryteringsprofilen och betygsprofilen på den 3-åriga linjen höjts något. 45 procent av eleverna den 3-åriga linjen hade ett genomsnittsbetyg

3,0 och över mot 34 den Z-åriga. 5 procent hade un-

der 2,5 mot 18 procent den 2-åriga linjen. Andelen

flickor var låg 0 procent respektive 2.

3-årig handelslinje Z-årig handels- och kontorslinje, 2årig distributions- och kontorslinje. Den sociala rekryteringen har i påfallande grad höjts, i synnerhet i jämförelse med rekryteringen till 2-årig distributions- och kontorslinje. 45 procent av eleverna den 3-åriga linjen hade sitt ursprung i Övre medelklassen eller medelklassen, vilket skall jämföras med 28 procent 2-årig handelslinje och 24 procent distributions- och kontorslinjen. Samma förändring kan konstateras vad gäller elevernas grundskolebetyg 84

procent av nybörjarna fortsättare från åk 9 på den 3-åriga

handelslinjen hade minst 3,0 i betygsgenomsnitt mot 52

procent för eleverna 2-årig handelslinje och 32 procent

för nybörjarna distributions- och kontorslinjen. 1 procent respektive 10 och 27 procent hade ett betygsgenomsnitt under 2,5. Ingen skillnad kan konstateras i andelen flickor, vilken utgjorde drygt 30 procent 31 respektive 34 och 33. Något fler elever den 3-åriga linjen 74 pro-

cent än de 2-åriga hade kommit in sitt förstahands-

val. 3-årig naturbrukslinje Z-årig jordbrukslinje, Z-årig skogsbrukslinje samt Z-årig trädgårdslinje. De 2-åriga linjerna motsvaras av varianter inom den 3-åriga naturbrukslinjen som här tyvärr inte kunnat särskiljas. Det gör en direkt jämförelse mellan rekryteringsprofilerna linjenivå vansklig. Betygsprofilen hos nybörjarna den 3-åriga

linjen är dock något högre än hos nybörjarna någon av de 2-åriga linjerna. I jämförelse med de 2-åriga jordbruksoch trädgårdslinjerna hade vidare andelen flickor minskat

radikalt, från 42 procent till 29 procent naturbrukslinjen. Detta torde dock hänga samman med att den starkt pojkdominerade skogsbrukslinjen 0 procent flickor bland nybörjarna också räknats in i den 3-åriga naturbrukslinjen. Det har befarats att den traditionella rekryteringsbasen till den 2-åriga jordbrukslinjen, barn till bönder och lantarbetare, skulle ha försvunnit med införandet av den 3-åriga naturbrukslinjen. Så förefaller dock inte vara fallet. Elever från dessa grupper är proportionellt sett nästan lika överrepre-

senterade den 3-åriga linjen som de var den 2-åriga.

3-årig omvårdnadslinje Z-årig vårdlinje, Z-årig social SOU 1992 25 servicelinje. Den 3-åriga omvårdnadslinjen hade en rekry- Kapitel 3 teringsprofil låg nära den hos den 2-åriga vårdlinjen, som

med skillnaden att medelbetyget hos eleverna var något

högre och att andelen pojkar var fyra procent större 13 procent mot 9 procent. Den skilde sig däremot i alla avseenden från den 2-åriga sociala servicelinjen där elevermer i regel hade lägre socialt ursprung och betydligt lägre na grundskolebetyg och ännu sällan var pojkar 7 promer cent. 10 procent eleverna på 3-årig omvårdnadslinje haav de ett avgångsbetyg i årskurs 9 som understeg 2,5, mot 11 procent eleverna 2-årig vårdlinje och hela 45 procent av dem den sociala servicelinjen. Andelen elever med ett av genomsnittsbetyg 3,0 och över var 72, 63 respektive 15 procent. Dessa skillnader ger med andra ord vid handen att elevgruppen på 3-årig omvårdnadslinje är heterogen å ena sidan de elever med lägre socialt ursprung och lägre betyg traditionellt sökt sig till 2-årig social servicelinje, å som andra sidan dem med jämförelsevis högre socialt ursprung och med högre betyg tidigare sökt sig till 2-årig vårdsom linje. 3-årig textilteknisk linje Z-årig beklädnadsteknisk linje. Ingen skillnad kan konstateras i rekryteringen med ett un- dantag andelen pojkar steg från 4 procent den 2-åriga till 7 procent på den 3-åriga linjen. 13 procent av nybörjarfrån årskurs 9 3-årig textilteknisk linje hade ett avna

gångsbetyg under 2,5 mot 13 procent dem 2-årig be-

av klädnadsteknisk linje; andelen elever med betyg 3,0, eller

över var 66 respektive 60 procent. I studien förs diskussion om förmodade orsaker till föränden ringarna och i vilken utsträckning denna kan förmodas bli beståövergång till 3-åriga utbildningslinjer. Författaende vid en total ren gör följande sammanfattning Det ligger inte inom ramen för denna studies syften att ta ställning till om de antydda, ganska blygsamma, förändringarna är önskvärda eller inte. Ett förhållande bör emellertid påpekas. Att

flera 3-åriga försökslinjer fått delvis högre rekrytering

en nämligen om elevernas sociala ursprung och, framför allt, deras

betygsnivå tas i beaktande än sina 2-åriga motsvarigheter inne-

bär möjligtvis att dessa linjer öppnat ytterligare en utbildningsväg för vissa kategorier elever. De kan ha blivit ett alternativ för av åtminstone del elever ur lägre sociala grupper med inte alltför en dåliga betyg från grundskolan, vilka önskade en klart yrkesorienterad linje ändå ville behålla möjligheterna att fortsätta i men högskolan. Detta är svårt att bedöma, eftersom valet mellan 2-åriga och 3-åriga linjen ofta inte ett val i den meningen att båda var varianterna av en linje var möjliga att välja inom en och samma kommun. Däremot bör man inte glömma att de elever som antag-

ligen aktivt valde bort de 3-åriga försökslinjerna därom vittnar SOU 1992 25 de skillnader i betygsgenomsnitt som redovisats och, i mindre ut- Kapitel 3 sträckning, skillnaderna i social rekrytering, dvs. elever med särskilt låga betyg och ofta med särskilt lågt socialt ursprung, inte upphör att existera. När och om alla 2-åriga yrkesinriktade - linjer blir 3-åriga, kommer de att bli så illa tvungna att befinna sig bland dem som studerar dessa linjer. Detta betyder rimligtvis att de skillnader i rekryteringen till dessa linjer som här diskuteras åter kommer att försvinna.

3.2.1 Sammanfattning

Kommittén vill när det gäller rekryteringsfrågan framhålla att den korta tid och de relativt sett, utbildningsplatserna, gör långsik-

tiga bedömningar svåra. Med stöd av uppgifterna i kapitel den fördjupade studie som genomförts och de intervjuer med lärare och skolledare som gjorts kan dock vi konstatera att försöksverksamheten med treåriga utbildningar inte visar några påtagliga förändringar i rekryteringsmönstret till yrkesinriktade studievägar. Även den fördjupade studien är gjord den första försöksom omgången, finns inget talar för att bilden har ändrats när som försöket utvidgats till att gälla fler intagningsplatser och linjer. Snarare tycks de små skillnader den fördjupade studien påvisom sar till försökslinjernas fördel kommit att utjämnas.Så har t.ex. andelen kvinnliga elever industriell teknisk linje IN sjunkit tillbaka till samma låga nivå den har tvåårig verkstadsteksom nisk linje.

3.3 Är det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och samtidigt ha högt

ställda krav på kvalitet

Under försöksverksamheten har givetvis den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet diskuterats ofta av framför allt berörda yrkeslärare, frågan har också kommit i samtal med elever. men upp

Intrycken kan synas något motstridiga, vilket kanske inte är så

konstigt eftersom många skolor ännu prövar sig fram. Generellt framhålls att den arbetsplatsförlagda utbildningen är mycket viktig. Eleverna lär sig sådant skolorna aldrig kan som ge samma sätt verklighet, arbetsgemenskap, arbetsdisciplin m.m. -

Samtidigt har frågan ofta kommit upp om APU verkligen innebär utbildning. Många menar att det snarare är fråga om en mer för-

beredd och välplanerad praktik än en direkt utbildning. Vi har också kunnat konstatera att vissa skolor har stort förtroende för arbetslivets möjligheter att bidra medan andra tycker att vi är bäst att utbilda. Grundinställningen påverkar givetvis bedöm-

ningen den arbetsplatsförlagda utbildningens kvalitet och upp- SOU 1992 25 av fattningarna om vilka möjligheter som finns att förändra och för- Kapitel 3 bättra. Det värde tillmäter arbetslivets medverkan påverkar man uppenbarligen också vilja att finna vägar för att komplettera det arbetsplatserna inte klarat av att ge. Det vi kan konstatera är att många skolor ställer stora krav kvalitet man planerar noga, man diskuterar med handledare och följer vad eleverna lärt sig. Givetvis finns också exman noga upp empel på att man tar vad man får, att tillsynen är bristfällig, att både elever och handledare är oklara över vad APUn skall ge. Över lag är dock medvetenheten, enligt vår erfarenhet, mycket stor. Under perioden har vi också sett hur allt fler lärare börjar få ett grepp om hur arbetslivet ser ut och vad arbetsplatserna kan erbjuda. Vår bedömning är att en process i många skolor har startat där i högre grad ser skola och arbetsplats som två komman pletterande system. Den centrala regleringen har i vissa fall erbjudit problem. Det lokala arbetslivet olika ut och det finns skillnader mellan ser branscher. Det generella beslutet om fördelningen av APU över årskurser har ibland gjort det svårt att fullt ut utnyttja skolornas respektive arbetsplatsernas kapacitet och fördelar. Här har skolorna ofta försökt vara tämligen regeltrogna man har med andra ord sökt fördela APUn enligt föreskrivna normer och centrala avtal. I enstaka fall har man emellertid medvetet omfördelat APUn, vilket enligt vår mening, tycks ha befrämjat användningen av arbetsplatser som en utbildningsresurs. Ett tydligt exempel

detta är försöket med fordonsteknisk utbildning i Ängelholm. I

samråd med arbetsplatserna har man lagt huvuddelen av APUn i årskurs Detta har givit företagen möjlighet att ge det som de kan samtidigt som skolans uppföljningsansvar har varit lättare att förverkliga eftersom man kunnat komplettera det eleverna inte lärt sig i åk Eleverna är, väntat, överlag nöjda med APUn. Många av som eleverna framhåller i själva verket att man borde vara ute i företag Samtidigt förekommer kritik. Man tycker att man får mer. göra samma sak hela tiden och det blir en hel del dötid, men över lag upplever elever att det är riktigt och man lär sig mer. Jämfört med våra erfarenheter från vanlig praktik tycks eleverna ställa större krav APU. Man har större förväntningar och, även om en hel del elever har ganska vaga föreställningar om den detaljerade plan som ligger bakom utbildningen, visar man tydligare sin besvikelse. Eleverna tycks oftare vända sig till skolan när de inte får lära sig det de skall eller när de får göra samma sak hela tiden. En källa till missnöje bland en hel del elever har under perioden varit att de anser att de bidrar till produktionen utan att få ersättning för detta. De ser sig själva inte som

enbart elever och, inte minst elever inom byggområdet förstår in-

te varför de inte kan betalt.

En återkommande fråga rör kvalitetsaspekten är att hand- SOU 1992 25 som ledarna ofta är osäkra vad godkänt innebär. Ibland släpper Kapitel 3 de igenom alla då blir godkänt egentligen har gjort eller har varit närvarande. Ibland ställer handledarna för stora krav i för-

hållande till utbildningsmålen de kräver fullgott yrkesmanna-

skap. Kvalitetsfrågan är givetvis oerhört central. Under försöksverksamheten har vi sett en betydande variation, men denna variation är knappast större än den mellan olika skolors reguljära undervisning. Vårt frågan är att arbetsplatser kan utbildsvar ovan ge ningsinslag av hög kvalitet under förutsättning att kvalitetsfrågan kontinuerligt diskuteras och hålls aktuell. Tre insatser är enligt vår bedömning vikt för att upprätthålla och förbättra kvaliteav ten i APUn likaväl som i den skolförlagda utbildningen. Planeringen av utbildningen i sin helhet är självfallet nödvändig. Denna kräver vad gäller den arbetsplatsförlagda utbildningens insatser av såväl lärare som av företrädare för skolhuvudman, arbetsplatser och berörda organisationer. Erfarenheterna visar att lärarnas möjligheter att hålla kontakt med elever och handledare, dvs. tillsynen, tycks vara minst lika viktig. Genom täta kontakter blir handledarna säkrare, skolan får ett bättre underlag för att planera och bedöma i vilken utsträckning enskilda företag utgör lämpliga utbildningsplatser och man får ett bättre underlag för uppföljningen. En tät kontakt befrämjar, enligt vår mening, inte bara APUn utan även den skolförlagda utbildningen den ger en form av inbyggd fortbildning för lärarna. På samma sätt är uppföljningen elevernas tid i företagen av av stor betydelse. Ansvaret för utbildningen åvilar skolan och dess lärare och utan möjligheter till uppföljning kommer lärarna inte att kunna göra den nödvändiga bedömningen av elevernas kunskaper och färdigheter. Under försöksverksamheten har uppföljningen varit tidskrävande och genom att årskurs 3 har dominerats av APU har det ibland varit svårt att följa och komplettera upp utbildningen i årskurs På frågan kvaliteten i utbildningen kan uppehållas samtiom digt som stora delar av den förläggs till arbetsplats bör två sektorer särskilt behandlas. Det år omvårdnadssektorn och byggsektorn, där den ställda frågan samstämmigt besvaras med ja. En generell bedömning bland alla berörda är att ett tillfredsställande utbildningsresultat inom dessa områden är uteslutet inte stora om delar av utbildningen sker på arbetsplats. Det som skiljer dessa sektorer från övriga är att där har utbildningstradition man en enligt vilken stora delar av utbildningen alltid skett arbetsplats. Detta förhållande kan indikera att även andra sektorer kommer

att kunna nå lika långt när systemet med arbetsplatsförlagd ut-

bildning blivit etablerad.

3.3.1 Sammanfattning SOU 1992 25 Kapitel 3 Från skolledares, lärares och arbetslivsföreträdares sida har under försöket betydande insatser gjorts för att garantera en arbetsplatsutbildning god kvalitet. Även bilden inte är helt förlagd av om entydig, vill vi framhålla att dessa strävanden många gånger har varit framgångsrika, trots brist erfarenhet och tid. Vi kan konstatera att utbildningar och branschområden som av tradition arbetsplatsförlagt delar av utbildningen bygg- och vårdsektorerna i stort sett entydigt bedömer att arbetsplatsför- läggningen höjer kvalitén utbildningen. Inom dessa branscher har heller inte haft problem med bedömningen av vad som man är godkänd prestation eller genomfört utbildningsavsnitt. I de

branscher som inte tidigare haft någon motsvarighet till arbetsplatsförlagd utbildning har just dessa frågor vållat mycken diskussion och frågor till SÖ och länsskolnämnder. En grund för detta

kan de detaljerade kursplaner som styrt försöket. Men här vara har naturligtvis också spelat in. I ett längre perspektiv, ovanan och mot bakgrund de första årens erfarenheter, torde såväl läav arbetsplatsföreträdare relativt väl kunna bedöma vad rare som är tillfredsställande med hänsyn till de mål som ställts upp som för respektive utbildning.

3.4 Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade

handledare

Proposition 1987882102 föreslog att handledare skulle ha en utbildning sju dagar, för att information om den nya utbildom ningen samt stöd att fullgöra sina uppgifter. Vi kan här inledningsvis konstatera att vissa generella mönster går att urskilja. Inom vårdsektorn är det lätt att rekrytera handledare, vårdskolorna ger en systematisk handledarutbildning och med få undantag får eleverna under APUn handledning av handledarutbildad personal. I ett branschavtal inom byggsektorn regleden tid handledaren skall avsätta för sitt uppdrag. ras Med avtalslösning garanteras eleverna rimlig handledningsen Å andra sidan finns branscher där frågan handledning intid. om te avtalsreglerats och där handledningen varit bristfällig. I avsnitavtalsfrågor nedan behandlas vissa tvistigheter beträffande tet om ersättning till företagen för den tid handledarna varit frånvarande från arbetet i samband med handledarutbildningen. Trots de generella mönstren, måste vi emellertid också mer

konstatera att försöket pågått så kort tid att de olika lösningarna handledarfrågan och de olika problemen är legio. Nedan ger vi

några exempel. I Blekinge, för att nämna ett exempel, har olika problem i

samband med rekrytering och utbildning av handledare kunnat SOU 1992 25 konstateras Kapitel 3 ° de riktigt små företagen har svårt att ställa upp och detta har inte främst med kostnader att göra. I ett företag med två-tre anställda kan man helt enkelt inte skicka bort en

på handledarkurs får Önske-

man även om företaget betalt. mål finns därför att handledarutbildning ordnas på kvällstid, ° utbildade handledare försvinner t.ex. genom att personal befordras eller byter företag. Vid ett stort företag har ett antal anställda varslats om uppsägning. Bland de varslade finns en av de två handledarna vid företaget, ° alla handledare kommer inte att ha fullständig utbildning. På en ort har endast hälften av fordonshandledarna deltagit alla dagarna, ° en viss dubblering av handledare behövs företagen. Sjukdom, tjänsteresor och annat gör att företag som bara har en utbildad handledare inte kan garantera att handledaren finns tillgänglig när eleverna skall ut på APU, ° något företag har man inte fått fram handledare av det skälet att Metallfacket ställer krav att handledarna skall ha viss facklig utbildning och de som varit påtänkta som

handledare har inte velat genomgå denna.

I Värmland har det har funnits och finns olika uppfattningar vilka skall delta i utbildningen. På vissa håll kan den enom som skilde personen anmäla intresse för att delta i handledarutbildning, medan på andra håll deltagare väljs ut av arbetsledning, fackorganisation, personalavdelning eller företagsledning. Skolornas personal framhåller vikten av att det är rätt sorts personer som är handledare; de som på ett bra sätt kan instrueelever och har rätt inställning till dem. På till exempel IN-linra

jen i Hammarö och Karlstad rekryteras såväl personer på golvet

som arbetsledare, medan de flesta handledare i Kristinehamn är

arbetsledare och i Årjäng huvudsakligen kollektivanställda. På

BY-linjerna i Torsby och Filipstad har lärarna framhållit att både facket och byggmästarföreningen anser att det viktigaste är att nå-

gon på ett bygge ansvarar för eleven, t.ex. en platschef inte nöd-

vändigtvis de som arbetar direkt med eleverna. Platschefen har

redan all kunskap som behövs. Liknande tankegångar har bygg-

lärare i Arvika; det bästa vore om lagbasen ansvarade för eleverna. Detta bl.a. motiverat med att lagbasar oftare är stationära till skillnad mot byggnadsarbetare som är mycket mer rörliga. På

t.ex. FT-linjen är det vanligt med småföretag varför det ofta är

ägarna själva som deltar i handledarutbildningen. Elever däremot har ansett att för deras del är det bättre när mekanikern är handledare och inte verkmästaren. Vid ett stort företag i Arvika VMB har man medvetet rekryterat sina tre huvudhandledare just för att de är intresserade av

och positivt ungdomar. Två av dem är dessutom aktiva i SOU 1992 25 ser ungdomsverksamhet. Dessutom finns ett flertal underhandleda- Kapitel 3 re somliga med och andra utan utbildning. Som platschefen uttrycker sig om val av handledare De skall ha de rätta ögonen.

Generellt sett kan vi påstå att det har varit svårt att rekrytera

till handledarutbildningen och även att behålla deltagarna till kommande kurstillfällen. Anledningar till detta är av många slag; sättet deltagarna rekryteras på har vi redan berört ovan. Till detta kommer att små företag ofta har svårt att avvara någon arbetstid både till att handleda elever eller delta i utbildning, större företag med stor orderingång har inte tid, entreprenörsföretag som ofta flyttar runt, t.ex. på bygg- och VVS-sidan har just grund svårt Å kan redan utbildade handav detta att delta. andra sidan ledare inom dessa områden komma någon annan skola eller andra elever till godo annan ort. Vid ett företag vi har besökt framkom att det tidigare fungerat bra under den tid då inbyggd utbildning förekom. Under försökstiden utsåg utbildningsledningen företaget i samråd med skolans yrkeslärare 15 från golvet till att delta i handlepersoner darutbildning som gavs annan ort. Av dessa har flera redan bytt arbete men det väsentliga i det här sammanhanget som vi vill framhålla är, att de kvarvarande som vid höstterminens start 1990 skulle fungera som handledare inte visste att de hade denna funk-

tion när eleverna kom. På ett annat företag med lång erfarenhet

av att ta emot elever uppger huvudhandledaren att det inte alls är svårt att rekrytera handledare. Dessa tycker det är roligt med den

treåriga utbildningen, att eleverna nu i 3an är mycket kunnigare än eleverna i den tvååriga utbildningen.

Nu är det verkligen utbildning det är fråga just för att om, man utnyttjar den kompetens som vi företaget har. Variationerna i sättet att organisera handledarutbildning har varit stora. Utbildningen har antingen arrangerats av skolan själv eller i t.ex. Komvux regi. En uppdelning av utbildningen, i olika perioder eller sammantaget vid ett tillfälle, har gjorts olika sätt. Som exempel kan vi nämna att Nobelgymnasiet i Karlstad tidigare köpt utbildning Komvux från och med hösten 1990 av men

genomför utbildningen själv. Inom byggområdet försökte man att

förlägga handledarutbildning centralt i Karlstad, för att underlätta deltagande. Försöket inte ha fungerat. Deltagarna ansåg uppges fortfarande det var lika svårt att ta sig till utbildningen. De flesta linjer och skolor hade i slutet av höstterminen 1990 genomfört 1 till 3 dagars handledarutbildning och några hade

genomfört upp till 7 dagar. På OM-linjen har utbildningen delats

på två kurstillfällen omfattande fem respektive två dagar. På upp NB-linjen har fått anpassa utbildningen till praktiken och ge man

en stor del av utbildningen individuellt ute gårdarna eftersom

dessa handledare har svårt att komma ifrån, särskilt de har om

djur. Vad gäller skogsutbildningen har man börjat ge modulan- SOU 1992 25 passad handledarutbildning t ex i anslutning till maskinmoduler. Kapitel 3 Den allmänna uppfattning som vi har mött i kontakten med företrädare både för skolan och arbetslivet är att handledarutbildningen är viktig, värdefull, ja, till och med alldeles nödvändig. Både företagare, handledare och yrkeslärare har vittnat att om utbildningen är ett måste för ett bra resultat. Och lärarnas erfarenhet efter de första åren är, att de handledare är utbildade som också är de som har fungerat bäst i sin handledarfunktion med eleven. Vi har träffat handledare som gärna vill lära sig konsten att lära ut det man redan kan; de säger sig behöva pedagogisk ut-

bildning i form av framför allt metodiska knep. En svårighet som

framhållits har varit att handledarna själva kan sitt arbete bra och att det sitter i kroppen så stabilt att det kan vara svårt att urskilja vad en elev i åk 2 eller 3 skall lära sig hela deras av stora fond av kunnande. Om handledare har svårt att särskilja elevers inlärningsbehov på olika nivåer, finns en risk att de kräver fullgott yrkesmannaskap långt innan eleven haft någon som helst möjlighet att inhämta det. De glömmer därvid att eleven är under utbildning. Vi ser det som självklart att de företag som har tidigare erfarenheter av utbildning, kanske egna företagsskolor, haft ett helt

annat utgångsläge, vad gäller förståelsen av elevers stegvisa inlär-

ning än de som i och med försöksverksamheten tagit emot elever

för första gången. Däremot innebär inte företagens erfarenhet

av tidigare utbildning automatiskt att de tar till sig det försöksvisa i försöksverksamheten utan det kan lika gärna innebära en ovilja eller oförmåga till förändring. Under våra besök har vi även mött inställningen hos handledare att det inte är utbildning de vill ha; det är snarast utvecklade kontakter med skolan som önskas. Är det nåt vi kan så är det vårt jobb. Det vi behöver veta är hur skolan ser vår uppgift och vad vi kan bidra med. Hur vi skall ta emot eleverna, t.ex.

Kan skolan ha något att lära oss

De trodde inte att vi kunde något eleverna. Rent prakom tiskt klarar vi oss men kunskapen om skolan är bra att få och nödvändig. Kanske kan det vara så att handledare känner sig nedvärderade i sitt yrkeskunnande när skolans personal skall ge dem utbildning; de har snarare betonat vikten av att få information och kontakt och framför allt att få komma till skolan som miljö, för att bättre förstå hur och vad eleverna fått lära sig före den arbetsplatsförlagda utbildningen då handledarens utbildningsuppgift vidtar. - De olika reaktioner vi mött när det gäller handledarutbildningen, måste ett flera uttryck för att det krävs både tid och ses som av medvetna insatser innan de två olika världarna skolan - och ar-

betslivet har kuggat in i varandra och hittat de goda formerna SOU 1992 25 för samverkan. Kapitel 3 De flesta utbildade handledare vi talat med har framhållit att handledarutbildningen varit viktig två sätt. För det första har de fått information den utbildningen samt råd om hur de om nya skall fungera handledare och de är nöjda med kontakten med som skolan och över att ha fått se hur den fungerar. De har sagt sig uppskatta delar utbildningsinnehållet. Information om gymnaav sieskolan i stort eller om ungdomars utveckling har däremot inte uppskattats särskilt mycket. För det andra har flera handledare framhållit det väsentliga med att få tillfälle att träffa andra handledare och kunna diskutera de egna problemen som t.ex. modulinnehåll, uppläggning och gräns för godkännande av moduler. Ett större företag har även anordnat egna träffar för sina handledare. Vid dessa tillfällen har de förutom ovan nämnda frågor fått diskutera den sociala sidan av sin nya funktion. I stort sett alla handledare är positiva till att ta hand om elever och de tycker att APUn i den nya utbildningen är bra. Enligt desätt att hinner eleverna lära sig mer och i lugnare takt än i ras se den tvååriga utbildningen. De anser också att kontakten med läär viktig och positiv. På de företag som IN-linjens elever i rarna Charlottenberg kommer till, framhåller handledarna att de har en tät kontakt med yrkeslärarna. Denna täta kontakt ser både lärare och handledare som en kontinuerlig handledarutbildning och -utveckling. Flera handledare betonar vikten av att hitta meningsfulla uppgifter för eleverna; det får inte bli tråkigt, de skall inte bara stå och titta på. För att nå detta mål krävs en flexibilitet från såväl skolans företagens håll. På ett företag uppger handledarna att som viktig uppgift för dem är att fostra elever, t.ex. lära dem att en hålla tider. Inom omvårdnadslinjen handledarutbildningen fått en synes långt större positiv effekt än vad arrangörerna kunde tänka sig. Från flera håll har vi fått rapporter om den glädje och den uttalat positiva inställning handledare, både inom hälso- och sjuksom vård, kanske framför allt inom hemtjänst och social service, men visat över att de äntligen fått delta i fortbildningskurs. På låga en nivåer inom serviceyrken, hör det till ovanligheterna att få kurs. De flesta lärare vi talat med har varit positiva till handledarutbildningen och nöjda med handledarnas insatser under den arbetsplatsförlagda utbildningen. Citatet nedan, från FT-linjen i Torsby, tycker vi sammanfattar deras syn på handledarfunktionen. Handledarutbildningen har varit bra och positiv. Vi möter större förståelse för eleverna och deras behov men nu handledarna ställer också större krav eleverna än tidigare.

Eleverna å sin sida är i stort sett mycket nöjda med den hand- SOU 1992 25 ledning de fått under APU, men det varierar givetvis med person. Kapitel 3

En del handledare går igenom modulerna, diskuterar före god-

kännande tillsammans med elever, ser till att elever kommer runt företaget medan andra inte tar ett sådant ansvar. Två osv. snickarelever i åk 3 som just självständigt satt upp inredning i ett kök säger Det är bra om handledaren finns tillgänglig men inte är med hela tiden.

3.4.1 Sammanfattning

Ett samlat intryck är att det en hel del orter varit svårt att rekrytera till och handledarutbildningen att fungera ett bra sätt. Många skolledare, lärare och företrädare för arbetslivet har betonat att det kommer att ta tid att bygga upp en fungerande organisation. Utbildning måste kontinuerligt eftersom skolorna hela ges

tiden tappar utbildade handledare. Konjunkturnedgången med-

för att redan utbildade handledare kanske avskedas eller permitte- Å kärva ekonomiska läget i stället betyda ras. andra sidan kan det att personalomsättningen minskar. Sammanfattningsvis konstaterar vi att arbetsplatserna ställer upp med handledare, att dessa oftast är kunniga, engagerade och fungerar väl i samarbetet med skolan men att de långtifrån alltid har den föreskrivna utbildningen. Skillnader finns mellan branscher men vanligt är att handledarna av olika skäl, ofta tidsbrist, inte hunnit delta i hela handledarutbildningen. Vidare ger utvärderingen vid handen att omsättningen inom handledarkåren är stor och att rekryteringen handledare måste bli en fortgående av process.

3.5 Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet

och skolan

Utformningen de treåriga yrkesinriktade utbildningarna har av förutsatt ett närmare samarbete mellan skolan och arbetslivet än vad varit vanligt på flertalet tvååriga linjer. Undantag finns som naturligtvis. Så har till exempel kontakterna mellan skola, arbetsliv och arbetsmarknadens organisationer av hävd varit mycket täta vad gäller byggutbildningen. Icke desto mindre har försöksverksamheten inneburit krav på uppbyggnad av nya kontaktnät och effektivare samverkansformer. Erfarenheterna från den gångperioden är blandade. Ett våra starkare intryck från ÖGYna av verksamheten i stort är emellertid att den har varit en period, då man började finna nya kommunikationsvägar mellan skola och arbetsliv. De positiva erfarenheterna, uttryckta av många skolle-

dare, lärare, handledare och företagsledare är viktiga att framhålla SOU 1992 25 i detta sammanhang. Kapitel 3 Till de positiva effekterna ÖGY-försöket hör breddningen av de informella kontakterna mellan skola och arbetsliv. Genom av lårarfortbildningen, handledarutbildningen, nyutrustning av skolor och framför allt genom den arbetsplatsförlagda utbildningen har antalet kontakttillfällen mellan skolpersonal och arbetslivsföretrådare ökat stort. Skolan har härigenom fått direkt återen koppling i frågor om vad respektive branscher kräver av nyutbildad personal, man har fått ta del av den tekniska utvecklingen och inblick i frågor rörande arbetsorganisation och personalutveckling. Branschföreträdarna å sin sida har fått klart för sig de övergripande målen för gymnasieutbildningen, mål som innebär mer än bara yrkesförberedelse.

Många branschorganisationer har, genom bl.a. de centrala yr-

kesnämnderna, lagt ned ett omfattande arbete att utbilda re-

presentanter i yrkesråd och andra skolkontaktorgan, vilket skapat

ökad förståelse för hur skolan arbetar. Den vitalisering av kontakmellan skola och arbetsliv ÖGY-försöket åstadkommit terna som kommer båda parter att ha nytta av särskilt med tanke riksdagsbeslutet om den nya gymnasieutbildningen. Den, liksom försöksverksamheten, förutsätter att en del av utbildningen förläggs till arbetsplatser och i riksdagsbeslutet framhålls tydligt behovet av goda kontakter och gemensam planering.

I vårt delbetänkande från 1990 behandlades frågan om kontak-

terna mellan skola och arbetsliv relativt noggrant. Med tanke detta och mot bakgrunden av den generellt positiva bilden, vill vi

här endast kortfattat behandla några frågor, som varit aktuella

under utvârderingsperioden. I ett särskilt avsnitt behandlas de avtal som ligger till grund för de formaliserade kontakterna mellan skola och arbetsplats. Allmänt kan sägas att där avtal tecknats där fungerar de formella kontakterna väl medan det är sämre där avtal inte tecknats. Även här gäller dessutom iakttagelsen att utbildningssektorer som av tradition har haft någon form av företagsförlagd utbildning visat sig ha goda såväl formella som informella relationer mellan skola och arbetsplats.

Ett påtagligt problem i sammanhanget har varit det statsbi-

dragssystem som gällde fram till och med läsåret 1990-91 och som innebar att staten betalade kommunerna ett driftbidrag för

gymnasieskolan baserat antalet undervisningstimmar ett nytt

statsbidragssystem har nu trätt ikraft, men våra iakttagelser gjordes när det gamla statbidragssystemet gällde. l statsbidraget till försöksverksamheten ingick ett bidrag motsvarande två lärarveckotimmar per klass om 16 elever för tillsyn och arbetsplatskontakter i samband med elevernas APU. I åtskilliga fall har detta tolkats som att lärarens arbetsplatskontakter skall omfatta två veckotimmar per klass oavsett var eleverna är place-

rade eller hur mycket tid som reellt erfordras för att klara kon- SOU 1992 25 takterna. Självfallet har detta orsakat problem speciellt i trakter Kapitel 3 där läraren varit tvingad att köra bil 20 mil för att besöka en enda elev. Ett annat uttryck för bidragssystemet var den planerade lärarinsatsen under APUn i åk Till kommunerna utgick ett schabloniserat bidrag motsvarande två lärarveckotimmar per klass om 16 elever i åk Den lârarinsats som fordras för att utbildningen skall bli effektiv och meningsfull varierar emellertid med hänsyn till bl.a. avstånden mellan skola och APU-arbetsplatser liksom av- ståndet mellan de olika arbetsplatserna antalet elever på en och samma arbetsplats hur erfarna handledare skolorna lyckats rekrytera hur komplicerade modulerna är som arbetsplatsförlagts -

kunskaps- och färdighetsnivån hos eleverna

hur mycket schemamässig planering som ingår i lärarens - av tillsyn. Utgångspunkten för den lokala dimensioneringen av lärarinsatsen under APUn bör självfallet vara behovet av insatser med hänsyn till faktorerna som redovisats ovan. Lokalt har man gjort statsbidragsschablonen till måttstock för tillsynsinsatserna och då har dessa ofta blivit otillräckliga. Med det nya sektorsanslaget markeras dock tydligare behovet av faktisk prövning av tillsynsbehovet. Till de formella kontakterna mellan skola och arbetsliv hör de

lokala yrkesrådens verksamhet. Yrkesråden har överlag vitaliserats

i samband med ÖGY-försöken bl.a. följd att råden fått som en av konkreta arbetsuppgifter av en typ som man saknat tidigare. Råden har på flera orter engagerats i arbetet med att ackvirera APU-platser, i handledarutbildningen men också i frågor rörande nyanskaffning och komplettering av utrustning. På skolor där tidigare hade yrkesråd med för flera industriella utman ansvar bildningar har man ofta delat upp ansvarsområdena så att det bli-

vit ett yrkesråd för varje försökslinje. Möjligheten att via yrkesrå-

den tillföra skolorna specialistkompetens har därmed ökat. Bland annat har våra studier försöksverksamheten i Värmland underav strukit de lokala yrkesrådens betydelse. På många håll vittnar både skol- arbetslivsrepresentanter som om att försöksverksamheten inneburit en vitalisering och förbättring yrkesrådens funktion. Genom att yrkesråden endast är av rådgivande, har ständigt frågan uppkommit och igen hur om om yrkesrådens status skall kunna höjas. Ett förslag från skolledaen är att skolplanen bör innehålla avsnitt kring skolans arbetslivsre kontakter. Yrkesråden fungerar olika väl inom olika branscher. På de flesta håll har de fungerat relativt bra vad gäller t.ex. FT-utbildningen, men på några orter har yrkeslârare sagt att de vet inte om

att något yrkesråd existerar. På IN-utbildningens område i Värm- SOU 1992 25 land har de flesta lärare sagt att yrkesråden fungerar dåligt utom Kapitel 3 orter där de fungerar mycket bra. Där har yrkesrådet varit tre till stor hjälp vid inköp och utvärdering av utrustning. Byggsidans yrkesråd är på det flesta orter aktiva och fungerar bra. Yrkeslärama säger sig ha liten eller ingen kontakt med branschorganisationerna. Detta gäller såväl arbetstagar- som arbetsgivarföreträdare och central respektive lokal nivå. FT-lärarna har t.ex. haft få kontakter med MAF. BY-lärarna har haft bra kontakter med yrkesnämnden och byggmästarföreningen. Lärarna IN-linjen har, med något enstaka undantag, inte haft någon kontakt alls med Metall och enligt deras utsago har VF givit viss information på endast två orter. Några IN-lärare i Arvika säger Vi minns när vi på kurs för 3-4 år sedan och VF provar pagerade för reformen, det skulle inte bli några problem eftersom kompetens och utrustning fanns ute i svensk industri. Det stämmer ju, men den som stod och pratade hade inte varit verkstadsgolvet och pratat med de som har hand om produktionen. Även några handledare i Filipstad har dåliga erfarenheter

Det är tur att får veta något utbildningen från

man om skolan, för Metall och VF har vi hört mycket lite ifrån. Handledare i Arvika, Karlstad, Hagfors och Grums betonar däremot motsatsen. De anser att Metall har visat intresse för ut-

bildningsfrågor såväl centralt lokalt och sina håll

som engagerat sig än tidigare i yrkesrådens verksamhet. mera

3.5.1 Sammanfattning

Redan inledningsvis framhölls betydelsen av kontakterna mellan skola och arbetsliv och vi har också i tidigare avsnitt i detta kapitel haft anledning att beröra frågan. Vi kan utöver vad som tidigare sagts konstatera att såväl de formella som de informella kontakterna mellan skola och arbetsliv förbättrats genom försöken.

Framför allt har de ofta lett till en vitalisering av yrkesrådens

verksamhet. Handledarutbildningen och lärarfortbildningen har inneburit att kontakterna mellan de båda parterna förbättrats men i första hand har den arbetsplatsförlagda utbildningen lett till bestående och berikande kontakter mellan skola och arbetsplatser.

3.6 Träffas de avtal som behövs dels mellan SOU 1992 25

skolhuvudmän och arbetsgivare, dels mellan Kapitel 3 arbetsgivare och arbetstagare

Avtalsfrågan har inte direkt behandlats i kommitténs tidigare rapporter. Vi har därför valt att här relativt ingående redovisa de avtalsfrågor som aktualiserats i försöket. I propositionen Utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan 1987882102 berörs avtalsfrågorna under rubriken Elevernas arbetsrättsliga ställning vid arbetsplatsförlagd utbildning. Föredragande statsrådet fastslår där att något anställningsförhållande inte skall föreligga för elever under utbildningen. Eleven skall med andra ord vara elev även under den tid utbildningen är förlagd till arbetsplats utanför skolan. Som konsekvens av detta ställningstagande anförs i propositionen självfallet är det skolan som skall anta elever till utbildningen och träffa överenskommelser om erforderligt antal utbildningsplatser med företag och institutioner samt därefter också ombesörja placeringen av eleverna vid de aktuella arbetsplatserna Mellan enskild elev och arbetsplats träffas således inget avtal. Beträffande överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter sägs i propositionen

Även det inte skall råda något anställningsförhållande

om mellan enskilda gymnasieelever och de olika företag och myndigheter där utbildningsmoment kan vara förlagda finns det skäl för parterna arbetsmarknaden att mellan sig reglera ett antal frågor föranleds av att skolan skall som utnyttja arbetsplatserna för sin verksamhet. Situationen arbetsplatsen kommer uppenbart att påverkas av ele-

vernas närvaro där. Så måste t.ex. frågor om hur handledar-

na skall tas ut och om deras villkor lösas mellan arbetsgivaoch de anställda. Ett annat exempel på frågor som kan ren behöva lösas är de rubbningar i arbetets normala gång som

kan uppstå då delar av en hårt utnyttjad maskinpark skall tas i anspråk för utbildningen. Frågor som dessa och andra

problem som uppkommer genom att arbetsgivarens och arbetstagarens inbördes förhållande påverkas av den arbetsplatsförlagda utbildningen kan exempelvis regleras i kollektivavtal. I en del fall kan lokala överenskommelser vara en lämpligare form.

För analysen av hur avtalsfrågorna har lösts har haft kon-

takt med representanter för arbetsmarknadens parter, centralt och regionalt, samt med ett antal skolföreträdare, fr.a. i sydsverige. Uppgifter har lämnats Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, av Verkstadsföreningen VF, Motorbranschens Arbetsgivareförbund och Byggnadsentreprenörerna arbetsgivarsidan, samt av Landsorganisationen LO, Metallindustriarbetareförbundet, Byggnads-

arbetareförbundet och Handelsanställdas förbund arbetstagar- SOU 1992 25 sidan. Kapitel 3

3.6.1 Centrala överenskommelser

t Fordons- och verkstadsbranscherna

Med något enstaka undantag har centrala överenskommelser tecknats som bl.a. reglerar frågor om handledarnas ställning, ansvarsfrågor, lunchersättning och andra ersättningsfrågor till eleverna, samt skyddsfrågor. Det gick trögt att få de första överenskommelserna till stånd. Som ofta på arbetsmarknaden väntade alla på att Verkstadsföreningen och Metall skulle bli klara först och därmed skapa ett modellavtal. Förhandlingarna mellan dessa parter drog ut tiden beroende att Metall hävdade att gällande utbildningsavtal borde tillämpas. Det skulle innebära att riksdagsbeslutet om att eleverna skulle vara elever även under den arbetsplatsförlagda utbildningen sattes ur spel. Motsättningen var anmärkningsvärd i skenet av att ledande företrädare för LO, TCO och SAF redan i oktober 1987 hade framhållit sin enighet om elevstatusen i ett brev till statsministern.

Så småningom kom berörda parter överens om att riksdagsbe-

slutet om elevstatus skulle ligga till grund för ett avtal och den 21 februari 1989 skrev VF och Metall under en överenskommelse sedan fick stå modell för andra branscher. som En viss irritation väcktes självfallet ute skolorna över förseningen, men den enda påtagliga olägenheten var att handledarut-

bildningen kom igång senare än vad skolorna önskat. De flesta

större branscher tecknade avtal i direkt anslutning till överenskommelsen mellan VF och Metall. Ett väsentligt undantag är HA-linjens område där det fortfarande våren 1991 inte finns någon central överenskommelse varken för handels- eller för kontorssektorn. Avtalet mellan VF och Metall redovisas nedan i sammanfattning. Siffrorna nedan hänför sig till paragrafnummer i avtalstexten. Avtalet mellan Motorbranschens Arbetsgivareförbund och Metall är i allt väsentligt likalydande. De två punkter där avtalen skiljer sig noteras i texten nedan. I § 1 slås fast att eleven är elev och inte anställd och att verksamheten arbetsplatsen skall avse nyinlärning enligt kursplan. Vidare stadgas att utbildningen skall ske under direkt ledning av handledare anställd hos företaget. § 2 stadgar att lokal överenskommelse skall finnas som reglerar frågor rörande handledare samt hur introduktion eleven skall av genomföras. Det som sägs i denna paragraf har dock endast i begränsad omfattning uppfyllts vilket vållat del tvister. I Motoren

branschavtalet anmärks särskilt att eleven skall vara försäkrad SOU 1992 25 mot sakskada gentemot såväl företaget som tredje man. Kapitel 3 I § 3 fastslås att skolstyrelsen har ansvaret för att utbildningen genomföres enligt gällande kursplan. Vidare regleras ansvaret för kontakterna mellan skola och arbetsplats. Vid företaget där APU förekommer skall yrkesombud utses. Detta är samma stadgande som finns i yrkesutbildningsavtalet. Detta stadgas i § 4 i vilken också anges formerna för hur ombudet skall utses. Enligt § 5 kan lokalt yrkesombud i vissa fall ersättas med regionalt ombud. Den centrala delen av avtalet gäller handledare, hur dessa skall rekryteras, utbildas och avlönas. Hur § 6 tolkats och tillämpas behandlas närmare på sidan Allmänt kan sägas att detta är den paragraf vållat mest diskussion, fr.a. kring ekonomiska fråsom gor, en diskussion som i huvudsak involverat skolor och kommuner.

De följande paragrafernas innehåll framgår av rubrikerna och

behöver inte ytterligare kommenteras. Här stadgas bl.a. att eleven skall följa företagets arbetstider, dock att natt- och helgarbete förutsätter dispens av yrkesnämnden. Vidare föreskrivs att elev har förtur till feriearbete och anställning enligt förutsättningar i yrkesutbildningsavtalet. I § 10 regleras hur förflyttningen elev från ett företag skall av ske i fall av t.ex. olämpligt uppförande. Vidare finns i § 11-13 be-

stämmelser om introduktion av elev, lokala yrkesråd samt om yr-

kesnämndens skyldighet att aktivt engagera sig i utvärderingen av försöksverksamheten. Viktigt är § 14 där det fastslås att elev har rätt till kostersättning med 38 kr.dag när eleven har sin utbildning företagsförlagd. Detta är en ersättning för bortfallen skollunch och skall inte ses som en ersättning för utfört arbete. Denna fråga är intressant även ur skattesynpunkt och har prövats av länsskattemyndigheten i Skaraborgs län hösten 1990. Enligt myndigheten var ersättningen inte skattepliktig enligt då gällande lagstiftning och skulle heller inte bli det enligt den lagstiftning gäller från 1991. som § 15 stadgar att företaget skall tillhandahålla personlig skyddsutrustning om eleven saknar sådan. För Motorbranschen sägs dessutom att företaget skall förse eleven med överdragskläder enligt samma regler som gäller i Bil- och traktorverkstadsavtalet.

i Byggbranschen

En överenskommelse motsvarande den för verkstads- och motorbranscherna har träffats mellan Byggförbundet å sidan samt ena Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Statsanställdas förbund å den andra. Huvudinnehållet är detsamma som i avtalen för

verkstads- och motorbranscherna, men några punkter skiljer SOU 1992 25 sig de båda avtalen åt. I byggavtalet har man sålunda preciserat Kapitel 3 den tid som handledaren skall disponera för sin handledaruppgift. Avtalet säger att om annat överenskommes skall följande gälla

Tiderna gäller oavsett om eleverna omfattar fler yrkesgrupper. I samma paragraf stadgas att handledaren skall ha oförändrad lön under handledningstiden. Vidare har parterna kommit överens om att Skolan svarar för samtliga kostnader förenade med utbildningen respektive fortbildningen. Detta gäller såväl lön som övriga kostnader. Denna del av överenskommelsen har vållat vissa tvister eftersom den gjorts upp över huvudet den som skall betala, nämligen skolan. En unik bestämmelse som inte finns i några andra avtal än byggbranschens är Ersättning till skolan för elevarbeten.

5.1 Ersättning för elevarbeten

För det av eleverna utförda arbetet vid utbildning på arbetsplats betalar företaget till skolan eller till RYK regionayrkeskommittén kronor 14 per utbildningstimme i åk 2 och kronor 18 per utbildningstimme i åk Vid ackordsarbete skall 40 % av beloppet tas ur ackordet. Samtliga inarbetade medel, exklusive administrationsersätt-

ning på max. 10 % skall täcka kostnader för de i 5.2 angiv-

na ändamålen. Därest de av företagen inbetalda elevmedlen överstiger kostnaderna i punkt 5.2 skall överskjutande medel utnyttjas för elevsociala ändamål enligt överenskommelse mellan skolan och RYK.

5.2 Utrustning förstärkt kostersättning -

Varje elev skall från ovanstående medel erhålla en nödvändig och likvärdig utrustning avseende kläder och verktyg enligt bilaga. Vidare skall varje elev uppbära förstärkt kostersättning under den arbetsplatsförlagda utbildningen med kr. 6tim.

5.3 Administration av elevmaterial

Administrationen av elevmedlen kan handhas antingen av skolan eller RYK efter beslut i respektive RYK. I de fall

skolan förvaltar elevmedlen skall RYK ha nödig insyn i för- SOU 1992 25 valtnin Kapitel 3 gen.

Bestämmelserna innebär att pengar går fram och tillbaka mellan skola och arbetsplats. Dels betalar skolan ett belopp 11 kr.tim till företaget för handledning och dels betalar arbetsplatsen ett större belopp tillbaka till skolan för elever i åk 2 och Orsaken till att skolan får betalt ligger långt tillbaka i tiden. Inom bygg-

branschen är arbetsplatsförlagd utbildning regel i det nuvarande gymnasiet och större delen av undervisningen i åk 2 är förlagd till

byggarbetsplatser. Det har med rätta ansetts att eleven uträttar ett produktivt arbete och för detta får skolan betalt. Betalningen delas så att företaget står för 60 % och ackordslaget för 40 %. upp Parterna har valt att i försöksverksamheten fortsätta med samma system, även det i någon mån strider mot principen om elevom status.

Pengarna återgår dock så gott som helt till eleverna såväl i den

traditionella gymnasieutbildningen som i försöksverksamheten. Dels får eleverna en kostersättning som är högre än i andra branscher, dels får de skyddskläder och verktygsutrustning. Detta bapå traditionen att byggnadsarbetare själva får hålla sig med seras

verktyg. Värdet verktygslådan som eleven får behålla är ca

av - - 5 000 kr.

i Handels- och kontorssektorn

De centrala avtalsfrågorna har efter de inledande tvistigheterna

lösts på ett för berörda parter tillfredsställande sätt inom verkstads-, fordons- och byggbranscherna. Motsatta förhållanden råder på handels- och kontorsområdena. Här har kort sagt ännu inga centrala överenskommelser träffats våren 1991. Enligt företrädare för Handelsanställdas förbund är en orsak att betydligt fler organisationer finns på deras arbetsmarknad än vad som är fallet inom exempelvis byggsektorn. På handelns område finns två stora arbetsgivarorganisationer,

Handelns ArbetsgivaroganisationHAO som tillhör SAF-sfären

och kooperationens KFO står utanför SAF. På arbetstagarsisom dan finns såväl Handelsanställdas förbund som Handelstjänstemannaförbundet. Det senare organiserar t.ex. Systembolagets personal. Trots splittringen finns yrkesnämnd. Utbildningsavtal finns också inom branschen, något avtal för ÖGY-försöken har men inte kommit till stånd. För kontorssektorn finns varken yrkesnämnd eller utbildningsavtal. Dock existerar en partsgrupp för kontorsutbildning med representanter för LO, TCO, SACO och SAF. Tidigare har även SÖ varit representerat i Frågan centralt avtal har gruppen. om drivits hårt, men utan framgång, av Handelsanställdas förbund.

Trots avsaknaden av avtal har arbetsplatsförlagd utbildning ändå SOU 1992 25 kommit till stånd enligt intentionerna i ÖGY-försöken. Standar- Kapitel 3

den APUn har dock sina håll varit låg och utbildningen av handledare bristfällig. Många elever har handletts av helt outbil-

dade handledare.

3.6.2 Lokala avtal

I de centrala överenskommelserna stadgas att avtal skall finnas mellan de lokala parterna vid företaget. I det centrala avtalet för livsmedelsbranschen, som i huvudsak överenstämmer med den tidigare refererade överenskommelsen för verkstadsindustrin, stadgas som exempel Beslut om medverkan i arbetsplatsförlagd utbildning skall föregås av överenskommelse mellan de lokala parterna vid företaget. Överenskommelse arbetsplatsförlagd om utbildning träffas mellan skolan och företaget. Överenskommelsen skall vara skriftlig och tillstyrkt av den lokala fackliga organisationen. I överenskommelsen skall bekräftas att ansvars- och olycksfallsförsäkring för elev i arbetsplatsförlagd utbildning tecknas av skolan. I de lokala avtalen regleras hur många utbildningsplatser som skall finnas vid det enskilda företaget, hur många handledare som skall utbildas, hur introduktionerna av eleverna skall organiseras och att facklig information skall ges. Dessa avtal har vållat problem. Inom byggområdet har avtal tecknats hundraprocentigt. Inom HA-sektorn har inga avtal tecknats, eftersom det inte finns något centralt avtal. Inom Metalls avtalsområde, dvs. verkstads- och motorbranscherna, har avtal tecknats inom vissa regioner, medan inom andra mindre än hälften av arbetsplatserna har avtal. Som exempel kan nämnas att alla berörda arbetsplatser i Blekinge har avtal, medan en ort i norra Sverige sex företag av sju saknar avtal. Orsakerna till bristerna är flera och följande har redovisats

° förhandlingar har helt enkelt inte påkallats

° företagen vill känna sig för och inte binda sig, eftersom typöverenskommelsen innehåller preciserat antal APU-platser för tre år parterna har förhandlat men kommit överens informationen har varit dålig just de lokala avtalen. En om stordiaserie från SÖ informerar centrala partsavtal och om om avtal mellan skola och företag, men ingenting nämns om lokala avtal ° från Metall påpekas att informationen från VF till medlemsföretagen inte varit tillfredsställande. Trots frånvaron lokala avtal har APUn fungerat i stort inav Metalls avtalsområde. På ort i sydsverige har några bilföreom en

tag vägrat skriva avtal med lokala facket. I stället har företagen SOU 1992 25 betalat skadestånd med 3 000 kr. läsåret 8990. Samma gäller läs- Kapitel 3

året 9091, då några företag gått med höjt skadestånd till 5 000

kr. Ett företag har vägrat betala, och här kan enligt uppgift tvisten dras till Arbetsdomstolen. Från Metalls sida understryks att om inte fullständiga avtal om den arbetsplatsförlagda utbildningen finns så gäller egentligen gängse utbildningsavtal. Enligt detta skall eleven vara anställd och ha lön. Metall har dock inte drivit denna fråga utan agerat som om avtal funnits även i de fall där lokala överenskommelser saknats.

3.6.3 Avtal skola-arbetsplats

I förutsättningarna för försöken med arbetsplatsförlagd utbildning

ingår att avtal skall träffas mellan skola och arbetsplats innan ele-

ver placeras arbetsplatsen. Det är Skolstyrelsen som är avtalspar skolsidan men oftast har styrelsen uppdragit rektor att teckna avtalen. Avtalen mellan skola och företag skall främst reglera antalet utbildningsplatser och formerna för utbildningen omfattningen APU årskursvis - av handledarens roll utbildning av handledare och de ekonomiska villkoren för denna ersättning från skola till företag kontaktpersoner och deras ställning. - Vidare regleras oftast frågor om arbetstider, ordningsföreskrif-

ter, omplaceringsfrägor, arbetsmiljöfrågor och fråga om skade-

stårdsansvar. Vanligtvis har skriftliga avtal tecknats mellan skolor och företag, men frekvensen varierar mellan branscherna. Bygg är hundraprocentiga. Inom verkstads- och fordonsbranscherna är avtal mycket vanliga, medan handeln även här uppvisar brister. Orsaken till från företagens sida inte velat teckna avtal är dels att man att man velat känna sig för och inte binda sig, dels att man inte velat ställa upp på handledarutbildningen. Men även inom handelssektorn pekar man väl fungerande regioner Växjö där det rakt igenom fungerat bra till följd av att man byggt vidare befintlig kultur. Dessutom är yrkesom-

rådet starkt citat PM från Handelsanställdas förbund

ur

Några större problem att leva upp till de tecknade avtalen har

inte funnits. Tvister och irritationer har i stort sett koncentrerats till två frågor nämligen handledarutbildningen och elevernas arbetstider. Vad gäller elevernas arbetstider har tvisterna gällt att

skolan velat ha andra avkortade arbetstider än vad de företag

tillämpat som tagit emot elever. Dessa tvister har dock lösts efter

hand. Från företagens och fackens sida är man angelägen om att SOU 1992 25 eleverna inte kommer och går hur som helst och man menar med Kapitel 3 all rätt att det ligger ett utbildningsvärde i att eleverna deltar under hela arbetsdagen. gäller handledarna så har de centrala träffat

Yad parterna

överenskommelser av typen Skolan svarar för samtliga kostnader förenade med utbildningen respektive fortbildning. Detta gäller såväl lön som övriga kostnader. Den som skall betala är inte part i den överenskommelsen och i avtal mellan företag och skola kan i stället stå För utbildningen erhåller företaget ersättning med belopp som överenskommits mellan företaget och skolstyrelsen.

Den centrala frågan år vad skolan eller skolhuvudmannen skall

betala till handledarens företag för att handledaren deltar i en dags utbildning. Handledaren själv har uppburit sin ordinarie lön och därmed inte direkt berörts av några avtalstvister. I realiteten har ersättningar under handledarutbildningen utgått med mellan 0 och 1 200 kr.dag, och någon enhetlig avtalstolkning har inte funnits annat än byggområdet. Men de löner som varit aktuella under försöksperioden har 8 timmars lön + sociala kostnader motsvarat 1 200 kr. och detta har skolorna betalat. Dock har det fordrats förhandlingar om avtalstolkningen innan skolorna och byggarbetsgivarna varit överens. Inom övriga branscher har avtal träffats företag för företag. Vissa stora företag har varit generösa och bjudit handledarens arbetstid. I andra fall har skola och företag delat kostnaderna, och slutligen har man i ett antal fall slutit samma överenskommelse som den för byggbranschen, dvs. att skolan betalar alla kostnader fullt ut. Argumenten från skolorna för att slippa betala hela kostnaden för handledarutbildningen har oftast varit att man inte budgeterat tillräckligt med pengar för kostnaden och att man inte velat begära tilläggsanslag. I de fall företagen eller deras organisationer hävdat att hela den verkliga kostnaden skall belasta skolorna har argumentet varit att den verkliga kostnaden måste redovisas där den hör hemma. fall blir inte förutsättningarna i ÖGY-försö- I annat ket realistiska. Ett bekymmer med handledarutbildningen har varit att de uttagna handledarna blivit förhindrade att delta i delar av utbildningen. De ordinarie arbetsuppgifterna har i många fall lagt hinder i vägen under delar av eller hela utbildningsdagar. En slutsats av detta är att handledarkurser måste erbjudas flera gånger och även som kvällskurser. Små företag, som i och för sig gärna ställer upp med elevplatser, kan ofta inte avvara en tilltänkt handledare under sju hela utbildningsdagar även om de får betalt för arbetstiden.

Ett problem som redovisats för verkstadsutbildningen vid en- SOU 1992 25 staka skolor är att man kunnat skriva sådana avtal att eleverna Kapitel 3

fått ut föreskrivna 60 % av utbildningstiden företag. Företagen har då hävdat att man inte haft erforderlig maskinutrustning för de aktuella modulerna och skolorna har instämt i detta. Orsakertorde dock vara att man från skolans sida tolkat läroplanen na alltför bokstavligt och på de aktuella skolorna räknar man med att klara APUn bättre nästa läsår. OM-linjen intar en särställning genom att landstingen ofta är huvudman för såväl skolan som för huvuddelen av APU-arbets-

platserna. Vidare finns en mångårig tradition i fråga om utbild-

ning förlagd till vårdinstitutioner. Detta gör att man ofta underlåtit att teckna formella skriftliga avtal, men man har ändå haft av berörda parter accepterade överenskommelser. Det förhållandet att landstingskommunala skolor även utnyttjat primärkommunala APU-arbetsplatser har inte ändrat helhetsomdömet. För OM-lin-

jen har dessa frågor lösts smidigt.

3.6.4 Sammanfattning

Kommittén kan konstatera att de flesta branscher tecknade centrala överenskommelser mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer våren 1989. Ett undantag är handels- och kontorsområdet fortfarande våren 1991 saknar centralt avtal. där man I avtalen slogs fast att eleverna skulle ha elevstatus och inte avlönas. Däremot reglerades lunchersättning centralt. Byggbranschens avtal skilde sig från övriga såtillvida att byggföretag och ackordslag gemensamt skulle avsätta 14-18 kr. per arbetad elevtimme i åk 2 respektive 3 till ändamål som skulle komma eleven till godo. Pengarna används till förstärkt måltidsersättning, till skyddskläder och till kvalificerad verktygsutrustning som eleverna får en behålla efter avslutad utbildning. Lokala avtal har tecknats hundraprocentigt inom byggsektorn,

men i Övriga branscher saknas avtal många arbetsplatser. APU

har fungerat ändå, men någon ort har det blivit tvister till följd av att arbetsgivarsidan inte velat teckna lokala avtal. Orsaken har ofta varit att man velat vänta och se och inte binda sig för att kontinuerligt ta emot elever. Metallindustriarbetareförbundet anser dock att man uppträtt välvilligt och ställt upp som om avtal funnits. Man understryker dock att rent principiellt gäller utbildningsavtalet mellan VF och Metall så länge inte annat överenskommits. Enligt utbildningsavtalet skall eleven vara anställd och ha lön. Bortsett från handels- och kontorsområdet har avtal i allmänhet tecknats mellan skola och företag. Avtalen har reglerat antalet elevplatser, elevernas status, arbetstider, försåkrings- och ansvarsfrågor, men fr.a. utbildning av handledare. Problem har vissa

håll uppstått när det gällt ersättning till företag för den tid hand- SOU 1992 25 ledarna varit borta från sina arbeten för utbildning. Kapitel 3 Inom OM-sektorn har formella avtal saknats i betydande utsträckning, men grund av branschens struktur och grund av att arbetsplatsförlagd utbildning varit tradition har försöksverksamheten inom vårdområdet varit relativt problemfri.

3.7 Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna

I föregående års rapport SCIJ 199075 gavs en redovisning av framför allt huvudmännens kostnader för försöket. Dels redovisades en utredning som RRV gjort regeringens uppdrag, dels en studie som vi gjort. I rapporten Vad kostar en ny gymnasieskola redovisade RRV kostnaderna i fyra kommuner och grundval av dessa uppgifter beräknades vad den nya skolan totalt skulle komma att kosta när den är fullt utbyggd. UGY genomförde en enkät i 34 skolor som deltog i försöket. Såväl UGY som RRV kunde med rimlig precision beräkna kostnaderna för undervisning, lärarfortbildning, handledarutbildning, planering, samordning osv. Däremot var osäkerheten större när det gällde kostnader för lokaler och utrustning. Orsakerna till osäkerheten på detta område är svårigheten att särskilja vad som är investeringar förorsakade av ny utbildning och vad som är normal förnyelse av lokaler och utrustning. Många kommuner har byggt om verkstäder och skaffat ny utrustning i samband med

ÖGY-försöket, men det har varit fråga om förnyelse som ändå

skulle kommit till stånd. Eventuellt har åtgärderna blivit tidigarelagda men faktum kvarstår att hela kostnaden inte kan tillskrivas ÖGY-försöket. Detta förklarar varför kostnaderna för och omnybyggnad av lokaler varierar mellan 0 och 10,5 milj. per avdelning om 16 elever fordonslinjen. På samma sätt redovisades i UGYs enkät variationer mellan 0 och 2,2 milj. för IN-linjen. Samma variationer kom fram i UGY-enkäten i fråga om utrustningskostnader. För fordonsutbildningen varierade kostnaderna per 16-grupp mellan 0,42 och 1,7 milj. medan motsvarande extremvärden för IN var 0,88 resp. 4,0 milj. Sedan föregående rapport redovisades har vi genomfört ytterligare undersökningar rörande kostnaderna för försöksutbildningen. Frågan om kostnader för skola och företag har tagits upp vid samtliga skol- och företagsbesök. Den information vi detta sätt fått har kompletterats med mer systematiska, men mer avgränsade studier. Vi har låtit genomföra en samhällsekonomisk totalbe-

dömning av kostnaderna för den treåriga yrkesutbildningen. Den-

na rapport finns i bilaga till detta betänkande. Vidare har kostnaderna för skolhuvudmännen mer detaljerat studerats vid försöksskolorna i Gävleborgs län. Dessutom har vissa beräkningar in-

hämtats beträffande kostnaderna för den treåriga yrkesutbildning- SOU 1992 25 en i Stockholms kommun och från Nobelgymnasiet i Karlstad. Kapitel 3 Resultaten av dessa analyser redovisas i sammanfattning i detta kapitel. Slutligen har kostnaderna för de företag som varit engagerade i försöket i Gävleborgs län studerats. Resultatet av denna studie redovisas också i detta kapitel.

3.7.1 De samhällsekonomiska konsekvenserna

Som bilaga till propositionen 1987881102 om utvecklingen av yrkesutbildningen i gymnasieskolan redovisades en samhällsekonomisk kostnads-intäktsanalys av propositionens huvdudförslag. Analysen utgick från den modell för gymnasieskolans utbyggnad och det beräkningsunderlag hade redovisats i den s.k. ÖGYsom utredningen SOU 19862. På vårt uppdrag har en ny analys genomförts, enligt samma principer men med nu kända förutsättningar och med de kostnadsförutsättningar som försöksverksamheten givit. Eftersom rapporten redovisas i sin helhet i slutet av detta betänkande ges här endast en kort sammanfattning av resultaten. De samhällekonomiska kostnaderna fördelar sig följande poster ° Genom att utbildningstiden förlängs med ett år för, enligt tidigare beräkningar, 48 000 studerande minskar livsarbets-

tiden och därmed uppstår ett produktionsbortfall som uppgår till 3,3 miljarder per år för dem som alternativt skulle

vara sysselsatta den öppna arbetsmarknaden. Detta är den i särklass största enskilda kostnadsposten. ° För 7 500 ungdomar är alternativet till tredje gymnasieåret inskolningsplatser i arbetsmarknadsmyndigheternas regi. Även för denna uppstår produktionsbortfall grupp ett som kan beräknas till 480 milj.kr. per år. ° Kostnaden för utbildning av handledare omfattande dels rena utbildningskostnader, dels produktionsbortfallet under de sju dagar utbildningen omfattar kan beräknas till 75 milj. kr. per år. Under de första åren blir denna kostnad högre. De 75 miljonerna gäller i fortvarighetstillstånd. ° De samhällsekonomiska kostnaderna för APUn, i form av bl.a. produktionsbortfall för handledarna uppskattas till 700 milj. per år. Ökat lärarbehov i gymnasieskolan kostar 200 milj. år. per ° Ökat lokalbehov ökad årskostnad 120 milj. motsvarar en av Nyutrustning direkt föranledd av reformen årlig ger en samhällsekonomisk kostnad ca 300 milj. Fortbildning av lärare kostar 85 milj. år. per Slutligen har skolorna andra kostnader bl.a. i form av ökad administration som kan uppskattas till 210 milj. per år.

Sammantaget dessa poster total årlig kostnad för sam- SOU 1992 25 ger en hället uppgår till 5 470 milj.kr. Kalkylen upptar inte några Kapitel 3 som studiestödskostnader. I en samhällsekonomisk beräkning är detta ingen kostnad utan endast en omfördelning mellan yrkesverksamoch studerande. Endast om själva transaktionen drar kostnama der, t.ex. administrationskostnader, är det fråga om en real kostnad. Mot dessa samhällskostnader skall ställas samhällsekonomiska intäkter som i huvudsak utgöres av högre arbetsproduktivitet efter ytterligare ett års utbildning minskad arbetslöshet efter ett tredje gymnasieår minskad arbetslöshet hos andra grupper. - Utifrån olika förutsättningar beträffande produktivitetsökning och diskonteringsränta beräknas de samhällsekonomiska intäkterdiskonterade till samma år som kostnaderna inträder. Beroenna de på val parametrar blir den samhällsekonomiska intäkten av mellan 6,4 och 10,4 miljarder kr. år. Även den försiktigaste per bedömningen intäkterna ger alltså ett positivt bidrag till samav hällsekonomin med 900 milj.kr. per år. I utredningen påpekas särskilt att kalkylens värde ligger också i att frågeställningen strukturerats på ett sätt som gör det möjligt att identifiera olika inkomst- och kostnadsposter och därigenom en uppfatt-

ning om hur reformen påverkar den totala samhällsekono-

min. Särskilt viktigt är att beslutsfattarna får möjlighet att bedöma inkomstsidan av reformen och inte, som är det mest vanliga, enbart kostnadssidan. Vad som till syvende reform skall genomföras eller in-

och sist bestämmer om en

te är dock inte den samhällsekonomiska kalkylens resultat utan beslutsfattarens värderingar. I utredningen förs också diskussion om vilka som får intäken terna respektive drabbas kostnaderna, hushållen, företagen, av staten eller kommunerna. slutsatserna i denna del blir att för företagen torde reformen ge en vinst, speciellt för de företag som medverkar i den arbetsplatsförlagda utbildning- För hushållen ökar utgifterna samtidigt som en omfören.

delning sker till de ungdomar som genomgår den nya ut-

bildningen. För den offentliga sektorn liksom för hela samhället reformen en långsiktig vinst. Fördelningen av ger kostnaderna och intäkterna mellan stat och kommun visar att det krävs ett betydligt mindre totalt överskott för att staten skall ett positivt netto än för kommunerna. Materialet tyder att kommunerna får bära en betydande del av kostnaderna samtidigt som kommunernas intäkter av reforblir förhållandevis små. men

3.7.2 Kommunernas kostnader SOU 1992 25 Kapitel 3 Flera analyser har gjorts beträffande kommunernas kostnader eller framför allt merkostnader till följd ÖGY-försöken. Vi av redovisar här dels den ovannämnda analysen av merkostnader som vi gjort i Gävleborgs län, dels beräkningar av totalkostnader för

utbildning några ÖGY-linjer som tagits fram för Stockholms

stad och Karlstads kommun. I undersökningen i Gävleborgs län har vi försökt redovisa de kostnader som är specifika för försöket. Vi har därför inte tagit med baskostnader av typen normala lokal eller lärarkostnader. Studien baserar sig en enkätundersökning som har riktats till de sju kommuner i länet som deltar i försöket. De kostnader kommunerna redovisat är följande utrustningskostnader, dvs. maskiner, fordon och annan ny- eller kompletteringsutrustning som är direkt kopplad till försöket lokalkostnader, ny-, till- eller ombyggnad av egna lokaler eller hyra för externa lokaler initialkostnader för planering och igångsättning. Dessa kost- nader avser i huvudsak nedsättning av undervisningsskyldighet för lärare projektledning utvärdering skolledning, extra skolledningsresurs direkt kopplad till för- söket fortbildning extra läromedelskostnader information handledarutbildning ersättning till företag pedagogiska insatser. - För varje kostnadspost har sedan skolorna fått redovisa dels totalkostnader, dels vad som täcks av statsbidrag. De uppgivna kostnaderna har sedan delats upp i en driftkostnadsdel innefattande kostnader återkommer oförändrade år från år, samt kapisom en

talkostnadsdel. Till den senare har förts kostnader av engångska-

raktär, dvs. främst investeringar, men även personalinsatser av engångskaraktär har förts hit. Kapitalkostnaderna har sedan skrivits av med en sjundedel per år. Avskrivningstiden kan tyckas kort men man har inte räknat med någon ränta investeringarna och i realiteten blir annuiteten drygt 14 % vilket med normal kalkylränta innebär en väsentligt längre avskrivningsperiod. Eftersom studien rapporteras i bilaga, redovisas inga detaljresultat här utan endast totalkostnaderna för fyra linjer. Dessa anges i följande tabell som upptar genomsnittlig kostnad för länet samt lägsta och högsta kostnad för enskild skola. Kostnaderna re-

dovisas vidare dels totalkostnad, dels kostnad täckt av SOU 1992 25 som som statsbidrag. Kapitel 3

Tabell 8 Medel, högsta och lägsta kostnad för försöksverksamheten på olika linjer i Gävleborgs län tusentals kr..

Linje Totalkostnad

Genomsnittskostnaderna för försöksverksamheten ligger, som

framgår, runt 23 000 kr. elev och år för samtliga aktuella lin-

per jer med det sätt att räkna vi använder här. Variationerna som mellan högsta och lägsta kostnad är betydande och beror framför allt variationer i kapitalkostnader. Andelen av kostnaderna betalas statliga medel varierar mellan olika linjer. Grovt som av

sett täcks drygt 40 % av kostnaderna av statliga bidrag vi bortser

från VT då endast ett försök finns den linjen. Redovisningen kostnaderna i Gävleborgs län koncentrerar av sig kostnader i samband med försöksverksamheten och upptar därför kostnader skolorna inte kommer att ha i ett fortvarigsom hetstillstånd. Om vill ha frågan Vad kostar en elev man svar

år i 1990 års kostnadslâge när ÖGY-reformen är helt genom-

per förd så får kalkylen göras med andra förutsättningar. Sådan kostnadsberäkning har vi fått samarbete med Karlstads genom och Stockholms kommuner. Frågeställningen har där varit den nämnda, nämligen vad blir årskostnaden per elev olika ovan linjer utifrån de för respektive skolor aktuella förutsättningarna. I kostnadsberäkningarna har inkluderats allt dvs. även varje elevs andel den centrala administrationen. Resultatet uttryckt i årsav kostnad elev blir följande. Beräkningarna bygger redovisaper de kostnader i 1990 års bokslut men år uppräknade till kostnadsnivån för läsåret 1991-92. För jämförelsens skull har även studie-

förberedande linjer och vissa tvååriga yrkesutbildningar medtagits

i tabellen.

Tabell 9 Sammanställning av kostnader ñr de olika kommunala SOU 1992; 25 gymnasieutbildningarna i Karlstads kommun. Kapitel 3

ekonomi PU 9 111 55 757 7 324 3 041 75 232 musik

För Stockholms kommun har motsvarande beräkningar gjorts för samtliga studievägar i gymnasieskolan. Mönstret i stort är detsamma som ovan. Det vi kan konstatera är att variationer mellan linjer och orter finns men schablonmässigt kan sägas att årskostnaden för en elev i yrkesinriktad utbildning är 70 000 kr. ca

3.7.3 Kostnader för företagen

Våren 1991 genomförde vi enkätundersökning bland samtliga en företag i Gävleborgs län tog emot elever i arbetsplatsförlagd som utbildning. Undersökningen omfattade dels frågor rörande kostnaden för företagen men också frågor hur företagen bedömde om utbildningens kvalitet och vilka möjligheter företagen hade att ta emot elever i en vikande konjunktur. Vidare fick företagen uttala sig om hur samarbetet med skolorna fungerat. Här skall endast redovisas hur företagen bedömde sina kostnader för deltagandet i utbildningen. Svar har lämnats 97 företag. 26 % företagen av av har uppgivit kostnader för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Medelkostnadentimme är enligt vår undersökning 71 kr. Den högsta kostnad som ett företag uppgivit är 140 kr., och den lägsta

ungefärligen den ersättning företagen får SOU 1992 25

15 kr. vilket motsvarar

från skolan. Kapitel 3 Medelkostnadvecka är 1 773 kr., och här varierar siffran från lägst 122 kr. till högst 5 600 kr. De företag som uppgivit som som årskostnad har räknat samtliga elever och maximalt har ett fökalkylerat med att deras insatser för utbildningen kostar retag 470 560 kr. Detta gäller ett stort företag som tar emot 32 elever

varje år. 29 % företagen att de har inga extra eller endast av uppger marginella kostnader, medan 21 % inte har någon uppfattning vad den arbetsplatsförlagda utbildningen kostar dem. 25 % av om företagen att kostnaderna ungefärligen svarar mot den eranser sättning företagen erhåller från skolan.

En majoritet företagen alltså, att deras åtaganden inte

av anser

utgör någon större kostnad, delvis beroende att man inte or-

dentligt räknat detta, delvis beroende att den ersättning

erhåller anses täcka merkostnaden. man 39 % företagen att deras insatser sikt är lönsamma. av anser Bland dessa ingår samtliga företag som angivit kostnader. Bland

övriga synpunkter kan nämnas en företagare som apropå kostna-

derna helt frankt förklarar, att Jag bjuder på mig själv, dvs. att företagaren i detta fall ungdomarna den handledning de behöger

att bry sig vad det egentligen kostar hans lilla före-

ver, utan om tag. Andra företag påpekar, att kostnaderna kan beräknas utifrån faktorer ett betydande produktionsbortfall vid handledarutsom bildningar, eller konstaterar det enkla faktum att kostersättningen till APU-eleverna utgör nära hälften skolans ersättning till föav retagen. Ett större företag har halvtjänst för skolkontakter prao, en praktik och APU-elever sköter allt för- och efterarbete med som bl.a. APU-eleverna ELIE, IN. En sådan insats från ett enskilt företag medför givetvis betydande kostnader. Å andra sidan anser

detta företag, de insatser gör utgör en investering för att man framtiden, och att man räknar med att investeringarna i human-

kapitalet på sikt skall bli lönsamma.

Ett annat företag tar samma problematik; för att utbildupp ningen skall effektiv skulle det behövas en halvtids utbildvara ningsledare planerade och genomförde de nödvändiga avsnitsom i modulerna. Kostnaderna skulle då 137 000 kr.år. ten vara ca

Detta är ett mindre företag inom det fordonstekniska yrkesområ-

det. I dagsläget sig inte ha råd med sådana personalanser man kostnader, den goda viljan finns klart uttryckt. men Ett företag räknat fram ett högt belopp år för sina insom per att Med hänsyn till företagets kostnader bör ersättsatser, anser ningen från skolan regleras till ett betydligt högre belopp per elev

och timme.

Ett företag med ca 80 anställda och 7 utbildade handledare tar SOU 1992 25 emot 31 elever från åk 14 elever från åk 2 och 8 elever från åk Kapitel 3 Tiden per elev varierar från 3 dagar till 9 veckor. Den årliga kostnaden för sitt utbildningsengagemang uppskattar företaget till ca 100 000 kr. Omräknat till eleweckor utgör kostnaden ca 900 krJelevvecka. Ett stort företag med över 500 anställda tar emot 4 elever från varje årskurs. Tiden varierar från 4-26 veckorelev. Den årliga kostnaden uppskattas till 210 000 kr. Omräknat till eleweckor utgör kostnaden 1 544 kr.elevvecka. Företaget har 5 handledare. Ett annat företag ger en fingervisning om hur man kan beräkna företagets kostnader för utbildningsinsatser med den typ av tillverkning vi har med korta serier och mycket inställningar av maskiner beräknas handledningen av en elev att uppta 2-3 tim. dag. Detta företag är verksamt inom IN-linjens verksamhetsområde. Ett större företag, tar emot ett större antal elever som under varje APU-period konstaterar, att 1 heltidstjänst åtgårdag till handledning. Timkostnaden är mycket beroende elevens motivation,

skriver ett företag med drygt 100 anställda. Kostnaden beräknas

ligga mellan 30-100 kr. per timme för handledning av 1 elev. Samma företag påpekar också att ersättningen för handledarutbildning är för låg och fordrar tillskott från arbetsgivaren. Ett mindre företag inom det fordonstekniska yrkesområdet kan å andra sidan notera att T.ex. i början går det lite tid till att se vad eleven klarar av och instruera och då kostar det lite, men allt eftersom man ser var man har honomhenne så vet man vad de klarar och då kan de få växa med uppgifterna och dem ge ibland lite svårare jobb att utföra självständigt och då har man igen lite.

Ett företag påpekar, att elever ur åk 3 betalas med normal tim-

lön när de går i produktion. Företaget det bättre att anser vara eleverna sätts i produktion än att de under längre perioder skall handledas, eftersom det är jobbigt att ha någon som alltid flåsar

en i nacken som en handledare uttryckt sig. Då är det bättre

att sätta dem i produktion och betala lön så att kunskaperna får smyga sig dem.

3.7.4 Sammanfattning

Försöksverksamheten har inneburit kostnader för stat, kommun och företag där framför allt de kommunala kostnaderna blivit betydande. En stor del av dessa kostnader är dock sådana att kommunerna förr eller senare skulle dem även om gymnasieskolan förblivit oförändrad. I samband med försöket har kommunerna rustat upp lokaler och skaffat ny utrustning motiverats som av försöket men som egentligen inneburit förnyelse ändå been som

hövts. Vissa kostnader år självfallet direkt föranledda av försöket. SOU 1992 25 Dit hör till exempel kostnader för handledarutbildningen men Kapitel 3 framför allt de kostnader som direkt följer av att eleverna tillbringat tre år i skolan i stället för två. Den samhällsekonomiska beräkningen visar att samhället totalt vinner att utbildningen de yrkesinriktade studievägarna förlängs från två till tre år, men att kostnader och vinster är ojämnt

fördelade mellan företag, hushåll, kommuner och staten. Påpekas

bör dock att framför allt inkomstsidan baseras grova antagankalkylen, i likhet med andra kalkyler, osäker. Vi har den som gör dock valt att redovisa beräkningarna eftersom de utgör en direkt

parallell till analys ÖGY-utredningen lät utföra.

en som Även det inte låter sig bevisas med säkra ekonomiska kalom kyler att reform yrkesutbildningen ger ett positivt saldo ligen av ändå, enligt vår uppfattning, betydande vinster i en reformeger rad skola. Den ökade allmänutbildningen, de breddade studieprooch det förhållandet att hela gymnasieskolan ger en bas grammen för fortsatta högskolestudier utgör i sig tillräckliga motiv för en reformering av skolan.

4 Sammanfattning och

SOU 1992 25 Kapitel 4

konsekvenser

Kommittén för utvärdering av försöksverksamheten med treåriga

yrkesinriktade utbildningar i gymnasieskolan U198816 påbörjade sitt arbete i januari 1989 och avslutar utvärderingen när riksdagen redan har fattat ett beslut om gymnasieskolan. Förutsättningarna för uppdraget har därmed radikalt förändrats. Till de förändrade förutsättningar, som riksdagsbeslutet innebär, kan läggas att riksdagen fattat beslut om ett förändrat ansvar för skolväsendet och en förändrad statlig styrning av detta; ett beslut som trädde i kraft den l juli 1991. De krav detaljerade föreskrifter och en centralt mycket noggrant preciserad utformning som kom att prägla försöket, gäller med andra ord inte längre det nya styrsystemet ger sålunda andra villkor för gymnasiereformen jämfört med försöket. I tidigare rapporter kunde vi peka på en rad konsekvenser av försöksuppläggningen. Det är vår uppfattning att dessa och andra erfarenheter som redovisats har tagits till vara i riksdagsbeslutet. Detta har motiverat ett relativt kortfattat slutbetänkande. Med anledning av att våra tidigare delbetänkanden relativt redonoga visat försöksverksamheten, har vi i slutbetänkandet valt att inte i detalj upprepa den information, som redan redovisats och beaktats. Enligt regeringens direktiv skall utvärderingen av försöksverksamheten ge svar på följande frågor Hur påverkas tillgången platser för arbetsplatsförlagd utbildning av konjunkturläge och ortens storlek och näringsstruktur Vilka effekter får en förlängd utbildning rekryteringen av elever till yrkesinriktad utbildning Är det möjligt arbetsplatsförlägga delar utbildatt stora av ningen och samtidigt ha högt ställda krav kvalitet Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade handledare Hur fungerar samarbetet mellan arbetslivet och skolan Träffas de avtal som behövs dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare

Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och

arbetsgivarna

Förutsättningarna för att besvara frågorna har inte funnits fullt

ut. Detta hänger för det första samman med att försökstiden från utvärderingssynpunkt varit kort. Som den omfattande och förhållandevis mycket komplicerade försöksverksamhet det varit fråga om, måste räkna med att det tar tid innan verksamheten staman

biliseras tillräckligt, för att man säkert skall kunna uttala sig om SOU 1992 25 vilka problem är så svåra att lösa att åtgärder måste vidtas. Kapitel 4 som Invändningar kan för det andra göras mot uppläggningen av försöksverksamheten. Såväl tidspressen i samband med försökets start den osystematiska spridningen av försöksplatser skapade som svårigheter, inte minst från utvärderingssynpunkt.

Med detta som utgångspunkt har kommittén emellertid kunnat närma sig svar de frågor som ställdes i direktiven och har kunnat belysa de problemområden frågeställningarna är uttryck

som för. Kommittén konstaterar att försöket ännu inte haft sådan en omfattning i Värmland, som under perioden fick ett fullskaleens försök, entydigt kan på frågan tillgången på att ett svar ges om platser för arbetsplatsforlagd utbildning. Tillgången platser har varierat ett sätt som inte följer bestämda mönster. Branscher och verksamhetsområden som före försöksverksamheten har varit djupt engagerade i utbildning av ungdohar haft lättare att tillfredsställa skolornas behov unmar, der försöksperioden. Även för andra utbildningsområden gäller att platstillgång och ackvisition är starkt beroende av ett gott lokalt samarbete mellan skola och arbetsliv där enskilda personer lära- re, chefer, arbetsledare och handledare ofta spelar en mycket viktig roll. Genom deras entusiasm och engagemang i försöksverksamheten har man klarat anskaffningen även när förutsättningar i form av industristruktur eller konjunkturer varit dåliga. Våra undersökningar hösten 1991 visar trots detta, vad som närmast är självklarhet det blir svårare i en lågkonjunken tur att skaffa platser än när industrin arbetar under mera normala förhållanden. Kommittén vill när det gäller rekryteringen av elever särskilt framhålla att den korta tid och de relativt sett, utbildningsplatgör långsiktiga bedömningar svåra. serna, Med stöd av statistiska uppgifter, en fördjupad studie som genomförts och de intervjuer med lärare och skolledare som gjorts måste kommittén konstatera att försöksverksamheten med treåriga utbildningar inte visar några påtagliga förändringar i rekryteringsmönstret till yrkesinriktade studievägar. I ett längre perspektiv, när samtliga utbildningsvägar blir treåriga och med en ytterligare förstärkning av allmänna ämnen, kan emellertid förändringar ske, som är mer uttalade och stabila än i försöksverksamheten. Från skolledares, lärares och arbetslivsföreträdares sida har under försöket betydande insatser gjorts för att garantera en arbetsplatsförlagd utbildning av god kvalitet.

Även bilden inte är helt entydig, vill kommittén fram- SOU 1992 25 om hålla att dessa strävanden att höja utbildningens kvalitet Kapitel 4

många gånger har varit framgångsrika, trots ovana och be-

tydande tidspress. Kommittén kan konstatera att utbildningar och branschområden som av tradition arbetsplatsförlagt delar utbildav ningen bygg- och vårdsektorerna i stort sett entydigt - bedömer att arbetsplatsförläggningen höjer kvalitén utbildningen. Inom de branscher och utbildningar som tidigare haft någon form av arbetsplatsförlagd utbildning har man sällan haft problem med bedömningen av vad som är godkänd prestation eller genomfört utbildningsavsnitt.

Inom de utbildningsområden och branscher som inte tidiga-

re haft någon motsvarighet till arbetsplatsförlagd utbildning

har inte minst frågor som rör kompetenskrav och bedöm-

ning vållat osäkerhet. En grund för den osäkerhet rått kan de detaljerasom vara de kursplaner och föreskrifter, som präglat försöket. Men här har naturligtvis också spelat in. ovanan I ett längre perspektiv, med de första årens erfarenheter i ryggen, torde såväl lärare som arbetsplatsföreträdare relativt väl kunna bedöma vad som är tillfredsställande med hänsyn till de mål som ställts upp för respektive utbildning. Tillgången till handledare har i sig sällan varit ett bekymmer. Över lag har det med andra ord varit tämligen lätt finna att anställda i företag, som varit villiga att ta sig handledaruppgifter. Samtidigt har det, särskilt under det första året, funnits svårigheter kring handledarfrågan i stort. Vi kan konstatera att det på en hel del orter varit svårt att rekrytera till den handledarutbildning, som skolan ordnat och den att fungera ett bra sätt. Många skolledare, lärare och företrädare för arbetslivet har betonat att det kommer att ta tid att bygga fungeupp en rande organisation. Utbildning måste sannolikt ges kontinuerligt eftersom skolorna hela tiden tappar utbildade handledare. Konjunk-

turnedgången medför att redan utbildade handledare kan-

ske avskedas eller permitteras. Det kärva ekonomiska läget kan samtidigt betyda att personalomsättningen minskar. Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att arbetsplatserna ställer upp med handledare, att dessa oftast är kunniga, engagerade och fungerar väl i samarbetet med skolan

men att de långtifrån alltid har den föreskrivna utbildning-

en. Skillnader finns mellan branscher men vanligt är att handledarna av olika skäl, ofta tidsbrist, inte hunnit delta i hela handledarutbildningen.

Vi har i många sammanhang haft anledning att betona betydel- SOU 1992 25 kontakterna mellan skola och arbetsliv. Kapitel 4 sen av Vi kan konstatera att såväl de formella som de informella kontakterna mellan skola och arbetsliv utökats och i viss mån förbättrats genom försöksverksamheten.

Försöket har ofta lett till en vitalisering av yrkesrådens

verksamhet. Handledarutbildningen och lärarfortbildningen har inneburit att kontakterna mellan de båda parterna förbättrats men i första hand har den arbetsplatsförlagda utbildningen lett till bestående och berikande kontakter mellan skola och arbetsplatser. Kommittén kan konstatera vad gäller avtalsfrågan att de flesta branscher tecknade centrala överenskommelser mellan arbetsgioch arbetstagarorganisationer våren 1989. Ett undantag är varhandels- och kontorsområdet där man fortfarande våren 1991 saknar centralt avtal. I avtalen slogs fast att eleverna skulle ha elevstatus och inte avlönas. Däremot reglerades lunchersättning centralt. Byggbranschens avtal skilde sig från övriga såtillvida att byggföretag och ackordslag gemensamt skulle avsätta 14-18 kr. arbetad elevtimme i åk 2 respektive 3 till ändamål som per skulle komma eleven till godo. Pengarna används till förstärkt måltidsersättning, till skyddskläder och till en kvalificerad verktygsutrustning eleverna får behålla efter avsom slutad utbildning. Lokala avtal har tecknats hundraprocentigt inom byggsektorn,

men i övriga branscher saknas avtal många arbetsplatser.

Trots avsaknaden av lokala avtal har den arbetplatsförlagda utbildningen uppenbarligen fungerat med några undantag. I enstaka fall har det blivit tvister till följd av att arbetsgivarsidan inte velat teckna lokala avtal. Orsaken har ofta varit att man velat vänta och se och inte binda sig för att kontinuerligt ta emot elever. Metallindustriarbetareförbundet anser dock att man uppträtt välvilligt och ställt upp som om avtal funnits. Man understryker dock att rent principiellt gäller utbildningsavtalet mellan VF och Metall länge inte avtal skrivits för försöket. Enligt detta utbildningsavtal skall eleven vara anställd och ha lön. Bortsett från handels- och kontorsområdet har avtal i allmänhet tecknats mellan skola och företag. Avtalen har reglerat antalet elevplatser, elevernas status, arbetstider, försäkrings- och ansvarsfrågor, men fr.a. utbildning av handledare. Problem har på vissa håll uppstått när det gällt ersättning till företag för den tid handledarna varit borta från sina arbeten för utbildning.

Inom OM-sektorn har formella avtal saknats i betydande SOU 1992 25 utsträckning, men grund av branschens struktur och Kapitel 4 grund av att arbetsplatsförlagd utbildning varit tradition har försöksverksamheten inom vårdområdet varit relativt problemfri. Försöksverksamheten har inneburit kostnader för stat, kommun och företag där framför allt de kommunala kostnaderna i

många fall blivit betydande.

En stor del av kommunernas kostnader i försöksverksamheten är dock sådana att kommunerna förr eller torde senare ha drabbats av dessa, även om gymnasieskolan förblivit oförändrad. I samband med försöket har kommunerna rustat upp lokaler och skaffat ny utrustning som motiverats av försöket, men som egentligen inneburit en förnyelse som ändå behövts. Vissa kostnader är självfallet direkt föranledda av försöket. Dit hör till exempel kostnader för handledarutbildningen men framför allt de kostnader som direkt följer av att eleverna tillbringat tre år i skolan i stället för två. En fråga som ställts är om försöket blivit för dyrt. Frågan är givetvis svår att besvara. Kommittén har emellertid här gjort den bedömningen att kostnaderna för försöksutbildningarna måste ses i perspektiv av mer långsiktiga, samhällsekonomiska konsekvenser av en moderniserad utbildning. Kostnaderna för de företag som engagerar sig i företagsförlagd utbildning är uppenbarligen begränsade. För hushållen kommer en treårig utbildning att innebära högre kostnader. De kommunala kostnaderna ökar, samtidigt som fördelarna med en moderniserad, treårig utbildning inte är lika uppenbara för kommunerna som för samhället och den offentliga sektorn i dess helhet. Även det inte låter sig bevisas med säkra ekonomiska om kalkyler att en reform av yrkesutbildningen ger ett positivt saldo ligger ändå betydande vinster i reformerad skola. en Den ökade allmänutbildningen, de breddade studieprogrammen och det förhållandet att hela gymnasieskolan ger en bas för fortsatta högskolestudier utgör i sig tillräckliga motiv för en reformering av skolan. Utvärderingar av det slag som kommittén genomfört lyfter ofta fram fram detaljer, svårigheter och problem. Detta är också avsikten med utvärderingen och vi har i tidigare delbetänkanden och i vår summerande rapport behandlat dessa. Trots detta syfte med utvärderingen har vi i tidigare och i detta betänkande varit angelägna, att också framhålla de generellt positiva intryck och erfarenheter som förmedlats i samband med skol- och företagsbesök. I förhållande till reaktioner större förändringar, som vi i andra sammanhang mött, är vårt mycket

starka intryck att stödet bland alla dem som berörts av försöket, SOU 1992 25 har varit osedvanligt stort. Kapitel 4 Ett positivt drag i sig är naturligtvis också att erfarenheter samlats, problem har funnit sin lösning och att fortsatt reformering har grund att stå på. Det hade varit en stor nackdel att en starta den nya gymnasieskolan, utan att huvuddragen kunnat pröi det breda försök korn till stånd. vas som I det fortsatta arbetet med detaljutformning och genomförande av den nya gymnasieskolan kommer berörda myndigheter, skolhuvudmän och skolpersonal att ha ett värdefullt stöd i erfarenhefrån ÖGY-försöken. Erfarenheterna har tillvaratagits redan terna i riksdagsbeslutet den gymnasieskolan och i övrigt utgår om nya vi från att de tas till också i arbetet med den vidare detaljutvara formningen. Mycket återstår givetvis att lösa när den nya gymnasieutbildningen skall genomföras. Även genomförandeperioom den reformen är relativt lång, har beslutsprocessen varit kort. av

Det samhällsekonomiska läget kommer att innebära påfrest-

ningar inte minst den kommunala ekonomin under uppbyggnadsskedet. Svårigheter kommer att finnas att etablera den arbetsplatsförlagda utbildningen, särskilt under lågkonjunktur. Den en ytterligare förstärkningen av s.k. allmänna ämnen i den nya gymnasieskolan kommer att ställa än större krav än i försöket lokal planering och lärarsamverkan. I försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade utbildningar gjordes ansträngningar för att centralt ordna och fastställa verksamheten, i syfte att garantera kvalitet och genomförbarhet. Vi har i våra rapporter kunnat visa att den noggranna regleringen ibland fungerade som ett stöd, men också ofta ett hinder för att finna lösningar, som var anpassom sade till de lokala förutsättningarna. Riksdagsbeslutet om en ny gymnasieskola kommer att ställa stora krav dem som berörs skolledare, lärare, elever, handledare, branschföreträdare. Samtidigt finns, enligt vår mening, bättre förutsättningar att utveckla utbildning, som är anpassad till de faktiska villkoren i olika en delar av landet.

SOU 1992 25

Tabeller

Tabell 1 Inrättade försökslinjer och tilldelade intagningsplatser läsåren 198889-8990-90/91. 20

Tabell 2 Den lånsvisa utläggningen av försöksplatser läsåren 198889-8990-90/91. 21 . . . . . . . . . . . . . Tabell 3 Antal försöksplatser och antal tomma platser , i åk 15 september, åren 8889, 8990 respektive 9091 olika linjer. 22 . . . . . . . . . . . . Tabell 4 Andel försthandssökande och andel lediga intagningsplatser i september 1988, 1989 respektive 1990 reguljära och försökslinjer. 23 . Tabell 5 Procentuell andel studieavbrott olika linjer inom försöksverksamheten bland de elever som togs in hösten 1988. 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell 6 Elevernas åldersfördelning de olika linjerna

151 1991. 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tabell 7 Könsfördelningen försökslinjernas åk 1 159 låsåren 1988, 1989 och 1990. 25 . . . . . . . . . . . . . Tabell 8 Medel, högsta och lägsta kostnad för försöks verksamheten olika linjer i Gävleborgs län. 62 . Tabell 9 Sammanställning av kostnader för de olika kommunala gymnasieutbildningar i Karlstads kommun. 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1992

Bilagor

Bilaga 1 Försök med treårig yrkesinriktad gymnasieutbildning

iVärmlands län 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 ÖGY-försök i Blekinge höstterminen 1990 121 . . Bilaga 3 En samhällsekonomisk bedömning av den planerade utbyggnaden av gymnasieskolans yrkeslinjer med ut-

gångspunkt från försöksverksamheten 151

. . . . . . Bilaga 4 En studie av kostnaderna för försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan i Gävleborgs län 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Rekryteringen till gymnasiets treåriga yrkesförberedande försökslinjer 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Direktiv och personal 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1992 25

Försök med treårig yrkesinriktad

Bilaga I

gymnasieutbildning i Värmlands län

Försöksverksamheten i Värmland

Inledning

Under en period av tre år har vi följt vad som skett vid de yrkesinriktade linjerna vid de olika gymnasieskolorna i Värmlands län. Den övergripande bild vi fått av försöksverksamheten är inte entydig, trots att vi framför allt koncentrerat våra studier till relatiomellan skola och arbetsliv och olika följdfrågor i anslutning nerna till detta. I den kommande texten kommer vi att redovisa våra erfarenheter rörande planering, genomförande och uppföljning av den arbetsplatsförlagda utbildningen, rekrytering och utbildning handledare samt diskutera frågor rörande utbildningens kvaliav tet. De skilda linjernas specifika förutsättningar i relation till undervisningens förläggning till arbetsplatser, kommer också att diskuteras. Det aktuella konjunkturläget och de skilda orternas näringsstruktur påverkar givetvis skolornas möjligheter att arbetsplatsförlägga dylika frågor kommer också att översiktligt be- -

handlas. Ovanstående frågeställningar är några av UGY-kommit-

téns huvudfrågor. Gymnasieskolor är givetvis i grunden lika varandra till uppbyggnad och struktur och man har en likartad administration och organisation. Det är lätt att tala om gymnasieskolan en enhetlig skolform eller de yrkesförberedande linjerna som som enhetlig del gymnasieskolan. Men varje skola har var och en av sin unika historia, sin egen personaluppsättning och egna traen ditioner, som gör varje skolenhet till en unik arbetsplats. I anslutning pågående försöksverksamheten är skolans relatiotill den nu ner till det omgivande samhället av stor betydelse. Kontakterna mellan skolan och arbetslivet varierar givetvis med ortens storlek, typ av produktion och arbetsplatser, personliga kontakter och en hel mängd andra faktorer. Av den anledningen är det svårt att med säkerhet uttala sig hur saker och ting förhåller sig ett om generellt plan; det beror i stor utsträckning den lokala situatio- Vi kan således inte tala om gymnasieskolans yrkesförberenen. dande linjer som en helhet allt för många olikheter finns mellan de skilda yrkesinriktade linjerna; ja, till och med mellan olika årskurser inom samma linje samma skola. När vi talar gymnasieskolans yrkesförberedande linjer måsom te vi utgå från ovanstående komplikation. Att föra allmänna resonemang om yrkeslinjers problem eller om elevernas arbetsvillkor kan leda tankarna till att de olika yrkeslinjerna är sig lika, oberoende i landet de är belägna. Våra studier har tydligt av var

visat att många likartade problem eller svårigheter har hanterats

på olika sätt just grund av att traditioner är olika, att skolor är SOU 1992 25 olika. Bilaga I Gymnasieskolorna är komplexa organisationer fyllda med dels de officiella mål som finns fastslagna för utbildningen och dels av olika individers mål med arbetet. Dessa kan ibland sammanfalla och ibland på kollisionskurs. Beroende var i organisationen man befinner sig kan en viss situation betraktas skilda sätt. Om vi som exempel tar den tid som lärare har för tillsyn av - elever under arbetsplatsförlagd utbildning, så har vanligtvis rektor, yrkeslärare, handledare, företagschef och elev olika åsikter. Dessa olikheter i uppfattningar blir förståeliga vi sätter in om oss i vars och ens position i den komplexa organisation som den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör. Från skoladministrativt håll framstår organisation, struktur och inte minst ekonomi väsom

sentliga frågor i försöksverksamheten, medan det för lärare och

handledare är själva innehållet i arbetet och den egentliga undervisningen, som finns i fokus. Det tycks som om man i skilda positioner bedömer förändringens relevans på olika sätt. De skilda befattningshavarna har emellanåt dessutom olika uppfattning i samma fråga på olika orter. Skolpersonalens ökade kontakter med omkringliggande arbetsliv uppges i många fall ha varit inspirerande. Det har verkat som vitamininjektioner och givit nytt liv innehållet i utbildningarna. I andra fall har kontakter varit svåra att etablera och därmed också lett till problem vad gäller platsanskaffningen. Vissa lärare har bedömt svårigheterna större och mer arbetskrävande än vinsterna med den arbetsplatsförlagda utbildningen. Vi kommer i den fortsatta texten att ge en rad olika exempel detta. Tidigare utbildningsreformer har framför allt rört förändringar i skolans innehåll eller form, läroplans- eller organisationsförändringar. Det nu aktuella försöket förbereder den reform som i sig även inbegriper arbetslivet ett mer genomgripande sätt än nå-

gonsin tidigare. Därmed kommer många nya frågor upp sko-

lornas dagordning; företagens produktion, organisationsstruktur, deras intresse för utbildningen i sig och dess konsekvenser i form

av t.ex. kostnader, avtal mellan parterna, tillgången handledare

m.fl. frågor. Till detta kommer andra frågor inte direkt är som en följd av försöksverksamheten, men likafullt aktuella och brännan-

de för skolorna; målstyrning, decentralisering, diskussioner om lä-

raravtal osv. När vi nu rapporterar försöket i Värmland är det inte enkelt att helt bortse från dessa frågor. I skolornas liv på golvet griper skilda frågor in i varandra. -

Något våra arbetsmetoder och rapportens SOU 1992 25

om

uppläggning Bilaga 1

Vi har under de tre försöksåren följt försöksverksamheten i Värmland. Under de två första åren besöktes endast några kom- UGY-rapporterna 1 och SOU 198990

muner se vidare re-

spektive 199075. Eftersom 60 procent av utbildningstiden planesista årskursen, har vi innevarande år konrades som APU under centrerat våra besök till de skolor och linjer som genomfört det tredje året. Under läsåret 9091 har vi således besökt samtliga kommuner och skolenheter haft elever i åk Förutom dessa som

finns rad linjer med elever enbart i åk 1 och vilket framgår

en av tabell Under våra besök har vi diskuterat med skolledning, lärare i både yrkesämnen och allmänna ämnen, elever mestadels i års- kurs 3 representanter för arbetsplatser på olika nivåer före- -, tagsledning, personalansvariga, platschefer, handledare och instruktörer. Vi har haft vissa kontakter med personal vid länsskolnämnden och med ledare för en del projekt som finns i Värmland. Dessutom har vi tagit del lokala rapporter från skolorna. av Med vissa skolledare ocheller lokala utvärderare har vi dessutom haft upprepade telefonkontakter. Direkt efter besöken har vi skrivit fältanteckningar för att få med så många direkta uttalanden möjligt. De citat vi använder nedan är inte citat i egentlig som mening utan är hämtade ur våra anteckningar. Vi inleder med ett kort avsnitt om Värmlands näringslivsstruktur, siffror över arbetslöshet mm. för att skolornas försöksverksamhet i relief till den faktiska arbetssituationen i länet. Därefter

behandlar vi några av de frågor kommittén fått i uppdrag att stu-

dera.

Värmland en kort beskrivning

-

I Värmland finns 16 kommuner med en totalbefolkning cirka 285 000 invånare. 1989 det första året sedan 1968 med ett livar tet födelsenetto. Länet är inte homogent utan dess delar har olika karaktäristika. En stor del är glesbygd där de primära näringarna

jord- och skogsbruk samt fiske är mest framträdande. Bergslags-

kommunerna med tung råvarubaserad industri har sina kännetecken medan Karlstad har funktion som ett regionalt centrum. och i Eda och År- De västra delarna har stor kontakt med Norge hel del norska medborgare. Översikten nedan visar jäng bor en förändringar över tid i den värmländska näringsstrukturen.

Procentuella andelen sysselsatta i Värmland och riket 1970, 1980 och SOU 1992; 25 1988 i aggregerade LP-sektorer. Bilaga 1

Värmland Riket 70 80 88 70 80 88

Antal sysselsatta Index 1970 100 100 109 118 100 112 124 Källa Bearbetning av folk- och bostadsräkningen 1970 och 1980 samt ÅRSYS 1988. Jan Larsson Kunskap och kompetens i Värmland. Länsstyrelsens rapport 19913, s. 10.

De varuproducerande näringarna har minskat under perioden från 55 till 37 procent och motsvarande ökning offentliga en av tjänster. Värmland har den högsta arbetslösheten näst efter Norrbotten. I januari 1991 var den 4 procent jämfört med riksgenomsnittet som var 2,9. Värst drabbad är ungdom mellan 20 och 24 år 7,9 %.

Treåriga yrkesförberedande linjer

Cirka 88 procent av eleverna i grundskolan går vidare till gymnasiet; 1988 valde 39 % studieförberedande och 50% yrkesförberedande linjer. I riket som helhet är det en jämnare fördelning; 46 respektive 45 procent. Av Värmlands 16 kommuner har 13 gymnasieskolor med yrkesförberedande linjer. Försöksverksamheten bedrivs vid 24 skolor, såväl primär- som landstingskommunala. Av dessa har 21 skolor haft elever i årskurs 3 under läsåret 199091. Värmland har från många håll betraktats med stort intresse, då det var det län som var närmast att fullgöra kravet fullska-

leförsök. Av 6 000-försöket, läsåret 198889, förlades nära 2 000

intagningsplatser i Värmland. Aret därpå fick länet cirka 1 300 av de 10 000 platserna. Lå 9091 förlades ytterligare cirka 750 intagningsplatser där. I och med detta antogs alla elever inom yrkesin-

riktade linjer till den treåriga försöksutbildningen och länet upp-

fyllde kravet på fullskaleförsök. Förutom vår, har en mängd utvärderingar av skilda slag genomförts i länet. I nedanstående tabell visas antalet elever i olika årskurser och linjer under

199091. Omvårdnadslinjen redovisas först i en separat tabell på SOU 1992 25 grund av att linjen har både höst- och vårintagning. Bilaga 1

Tabell la Elever på omvårdnadslinjen i olika årskurser i Värmlands län 159-90 och 151-91. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

Tabell 1 Elever på olika linjer och i olika årskurser i Värmlands län 159-90 och 151-91. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

Linje År Elever 159 -90 Elever 151 -91

Tabell 2 Elever på olika linjer i kommuner i Värmlands län läsåret SOU 1992; 25 199091. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen. Bilaga I

LI NJ E Kommun BY ELEI ELIA ELIE F1 HA IN NB OM

Arvika 47 8 8 8 4 l 30 103 141 Eda 32 Filipstad 23 9 21 25 46 6 1 Grums 20 43 Hagfors 15 20 20 44 64 Hammarö 47 47 79 Karlstad 194 85 39 45 110 119 108 75 375 Kristine-

forts.

LINJE Kommun TB VLBU VT HT RE LT MT BV TA PT

Arvika 16 8 Eda 16 Filipstad Grums Hagfors Hammarö 54 9 Karlstad 15 79 44 32 19 31 15 Kristinehamn 30 8 Munkfors 13 Säffle 7 Sunne Torsby 16 iânz

Summa 15 109 60 13 64 19 31 15 77 9

Tabell 2a Antal elever i åk l den 151-91 på olika linjer i kommuner i SOU 1992; 25 Värmlands län läsåret 199091. Tabellen bygger på statistik Bilaga I från Skolöverstyrelsen.

LINJE Kommun BY ELEI ELIA ELIE FT HA IN NB OM

Arvika 16 8 8 8 16 30 39 34 Eda 15 Filipstad 8 9 8 25 20 19 Grums 20 16 Hagfors 15 7 20 1 1 1 1 Hammarö 16 15 23 Karlstad 63 31 16 16 46 119 30 33 90 Kristine-

Ãorsby

jång 8 7 24 9 6

Summa 134 81 55 62 135 314 238 65 247

forts.

LINJE Kommun TB VLBU VT HT RE LT MT BV TA x PT

Arvika 8 8 Eda 16 Filipstad Grums Hagfors Hammarö 28 9 Karlstad 15 29 16 32 19 16 6 Kristinehamn 30 8 Munkfors 13 Säffle 7 Sunne 16

Ãorsby

läns

Summa 15 59 24 13 64 19 16 6 51 9

Tabell 2b Antal elever i åk 2 den 151-91 på olika linjer i kommuner i SOU 1992; 25 Värmlands län läsåret 199091. Tabellen bygger på statistik 3.1 l ga I från Skolöverstyrelsen.

LINJE Kommun BYTG BYAV BYBT BYMR BV ELEI ELIA ELIE

Arvika 16 Eda Filipstad 7 Grums Hagfors Hammarö 16 16 Karlstad 34 14 14 10 9 27 13 16 Kristinehamn 8 Munkfors Säffle 11 3 Sunne 16

Ãorsby

15118 Summa 92 14 17 10 9 43 29 16

forts.

LINJE Kommun FIBK FTML FITS HA INBE INUH INEM INVR

Kristine-

Sunne Torsby 8 4 20 jäng 8 8 Summa 87 20 16 20 137 35 7 7

forts.

LINJE Kommun MTML NBJS OM VLBU VT TASM TASV

Arvika 41 8 Eda Filipstad 23 Grums Hagfors 27 Hammarö 16 10 Karlstad 15 19 54 27 14 Kristinehamn 27 Munkfors Säffle 23 Sunne 29 24

Xorsby jäng 11

Summa 15 48 230 27 22 16 10

Tabell 2c Antal elever på omvårdnadslinjen 151-91, antagna vårtermi- SOU 1992; 25

nen 1989, 1990 respektive 1991. Tabellen bygger på statistik Bilaga 1 från Skolöverstyrelsen.

Tabell 2d Antal elever i åk 3 den 151-91 på olika linjer i kommuner i Värmlands län läsåret 199091. Tabellen bygger på statistik från Skolöverstyrelsen.

LINJE Kommun BYTG BYAV BYBT BYMR ELEI ELIAPR ELIATI

Arvika 13 2 Eda Filipstad 8 Grums Hagfors Hammarö 15 16 Karlstad 31 8 12 8 27 10 Kristinehamn 12 Munkfors Säffle 16 Sunne 12

Ãorsby

iäng

Summa 92 8 14 8 42 16 10

forts.

LINJE Kommun ELIEEK FIBK FTFTRS PTML FTTS INBE

Grums Hagfors 6 13 Hammarö 15 Karlstad 13 19 2 5 28 Kristine-

Sunne 6 5

Ãorsby

;ang 7 7

Summa 13 84 2 10 14 117

forts. SOU 1992 25 Bilaga 1 LINJE Kommun INUH INEM NBJ SSB OMOM VLBUPU VT

Arvika 17 38 Eda

Hammarö 13 Karlstad 10 23 53 23 14 Kristinehamn 23 Munkfors Säffle 16 Sunne 22 Torsby 19

Årjäng 11

Summa 33 27 45 205 23 14

Rekrytering och avhopp

När elever väljer gymnasieutbildning väljer vissa samtidigt yrkesinriktning och därför en specifik linje. Andra har inte funderat särskilt mycket över framtida yrkesliv, utan väljer den linje som finns hemorten, den som kamraterna valt eller den utbildning som alltid varit tänkt för mig. Det sistnämnda har vi träffat inom naturbrukslinjen. För att få arbete som byggnadsarbetare eller undersköterska

skall den sökande genomgått BY- respektive OM-linjen. Det är oftast ett krav. Anställning en verkstad kan någon utan att

ha genomgått IN-linjen. Den förefaller inte lika nödvändig vara eller kvalificerande som de flesta andra yrkesutbildningar. Den tvååriga verkstadslinjen har under många år haft rekryteringsproblem och samma mönster ser ut att hålla i sig under försökstiden med IN-linjen. Problemen är likartade över landet. Skillnaderna mellan linjer och orter är stora. BY-linjen har rekryterat studiemotiverade elever och har haft cirka 2 till 4 sökande per antagningsplats, medan både IN- och FT-linjerna ligger lägre. Byggbranschen som haft en rejäl högkonjunktur under de senaste åren har dragit till sig motiverade elever. Tendensen har nu vänt nedåt. Verkstadsindustrin, som sedan många år haft svårt att rekrytera och, kanske framför allt behålla sin personal, lockar inte elever sätt. Även den tvååriga verkstadsteksamma niska utbildningen hade och har svårt att alls få tillräckligt många elever. Av denna anledning tar vi i det följande framför allt upp IN-linjen. Tabell 3 visar antalet elever som antogs hösten 1988 och antalet kvarvarande i januari 1991.

Tabell 3 Antal elever antagna den 159-88 som finns kvar på lN-linien SOU 1992; 25 den 151-91 i kommunerna i Värmlands län. Bilaga 1

Kommun 159 1988 151 1991

Som framgår tabellen har cirka 35 procent eleverna av av avbrutit sin utbildning under tre år. Vid Nobelgymnasiet startade fyra IN-klasser 8889 och enligt tabellen fanns 38 kvar 15 januari. Vid vårt besök i maj 1991 endast 24 elever finnas uppgavs kvar år På de flesta håll har man därför ökat anstrångningarna att rekrytera elever. Lärare och elever har givit information till elever i åk 9 och även till föräldrar. Vissa skolor, t.ex. Charlottenberg, anstränger sig extra då grundskoleelever kommer sin PRAO och flickor sägs introduceras med särskild omsorg. I Hammarö fylls IN-klasser genom förstahandsval. Här har lokala mässor anordnats i samarbete med omkringliggande företag som presenterar sig för elever i åk 8 och Båda dessa skolor har under utbild-

ningens gång preciserade och höga krav eleverna utifrån de-

ras förutsättningar. Eleverna bibringas på en rad olika sätt uppfattningen att jag duger; jag kan utvecklas och lära mig.

I Årjäng t.ex. försöker man också sprida kännedom om utbild-

ningen genom en rekryteringsdrive i åk 9 i grundskolan. Alla elever inbjuds till en heldag gymnasiet, vars representanter även

deltar på föräldramöten i åk Under gymnasieutbildningen har

man lagt stor vikt vid studiebesök; hos leverantörer, mässor, Volvo i Göteborg och även studieresor utomlands. En grupp har besökt Leninvarvet i Polen och åk 2 har varit i Florida allt i syfte att popularisera utbildningen. Ansträngningarna har haft effekt; antalet förstahandssökande till 9091 var 13 elever till 8 platser. På vissa skolor har man dock fortfarande svårt att rekrytera och tycker sig ha problem med svaga och omotiverade elever IN-linjen. En lärare säger Man pratar om att höja statusen utbildningen, men det kan man inte med ointresserade elever. Det får inte vara så att man tar in elever bara för att fylla skolpoäng. Skolan skall vara till för eleverna och inte tvärtom.

Handledare i Hagfors säger att statusen inte ökat i 0 m nya ut- SOU 1992 25 bildningen som de hoppats på. Bilaga 1 Man törs inte ställa höga krav i utbildningen för då mister man elever. Den nya utbildningen skulle ge mer baskunskaper men gör den det Det skall heta utbildning företaget och inte praktik, som tidigare då mister man status. - Rekryteringsinsatser gör att får fler elever men det har viman sat sig svårt att sedan behålla eleverna under alla de tre åren. På

några orter har själva det faktum att IN-linjen startat inneburit

att utbildningens både standard och status höjts bland annat genom de extra informationssatsningar som genomförts i samband med försöken. Ansträngningarna har givit skiftande resultat och här tar vi antal sökande till 199192 ett mått. I Karlstad som fanns t.ex. 13 sökande till 48 platser, i Charlottenberg 30 sökande till 16 platser och i Hammarö 13 sökande till 8 platser. IN- och OM-linjerna fick, enligt proposition 102, ett särskilt uppdrag att rekrytera elever av underrepresenterat kön. Ser vi till linjerna helhet har ingen av dem lyckats nå de anmodade 20 som procenten i Värmland. Om vi däremot går ned på skolnivå kan vi se att några enstaka skolor har nått målet.

Arbetsplatsförlagd utbildning

Om skola-arbetsliv en introduktion -

Ursprungligen lärdes det som krävdes för att klara av ett yrke direkt arbetsplatserna, i arbetet i en form av lârlingsutbildning. - Man lärde sig bygga genom att bygga eller plöja genom att delta i plöjning. Praktik var länge den ledande formen för utbildning i realiteten den enda. Den yrkesteori som behövdes och som över huvud taget fanns verbaliserad, delgavs i det praktiska arbetet. Omkring sekelskiftet 1900 började yrkesutbildningen organiseras som skolundervisning, med variationer mellan olika branscher. Det fanns en mängd olika typer av yrkesutbildningar med skilda huvudmän. Söndags- och aftonskolor, lärlingsskolor, landstingsoch primärkommunala skolor, företagsskolor och andra privata utbildningar. Inom verkstadsindustrin var företagsskolor relativt vanligt förekommande, landstingen stod för lantbruks-, jordbruks- och vårdskolor och även centrala verkstadsskolor. I de fall kommunerna stod som huvudman, var det vanligt med inbyggd utbildning under t.ex. fyra av veckans dagar och en dag skolförlagd undervisning. I och med reformen 1970, då gymnasieskolan bildades av det tidigare gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan, skolförlades större andel av yrkesutbildningarna. De yrkesinriktade ämnena har sitt ursprung i praktiken och har, genom skolförläggningen, lösgjorts från sitt ursprungliga sammanhang. Som skolämnen har de kom-

mit att ingå i ett nytt klassrumssammanhanget. Inte alla yrkes- SOU 1992 25 linjer hade obligatorisk praktik inskrivet i sina kursplaner efter Bilaga I 1970. Många av de s k praktiska utbildningarna blev skolifierade och korn alltmer att likna de studieförberedande linjerna vad gäller uppläggning och struktur. De teoretiska ämnena däremot har sin grund i vetenskapliga discipliner inte i praxis och har - därmed helt andra traditioner. Dess organisation och struktur kan spåras tillbaka till tidig universitetsutbildning. Skolan blev den institution i samhället som ålades att ansvara för alla elevers utbildning. Utbildning under lärlingsliknande förhållanden har visserligen existerat under de senaste decennierna, men enbart som undantag. Stora insatser har gjort under åren för att kunna organisera praxiskunnande i form av skolämnen samt att utforma lämpliga läroböcker. Men samtidigt vet de flesta yrkeslårare mycket väl att att de aldrig kan förmedla den jordnära upplevelsen av arbetslivets sammansatta och komplexa yrkeskunnande eller dess sociala sidor i ett klassrum eller ens under skolpraktik. Uppfatt- ningen om att vissa saker måste läras i praktik är vanligt förekommande; vissa fenomen kan inte undervisas de måste träom, nas in och erövras av var och en personligen genom egen erfaren-

het. På många håll har skolledning, lärare och elever därför häv-

dat vikten av att elever behöver vistas arbetsplatser viss del av utbildningen för att få möjlighet att sätta in skolkunskaperna i ett realistiskt yrkessammanhang. Praktik har således olika håll i landet förekommit vid vissa linjer trots att det inte alltid funnits med i kursplanerna. Konsekvenserna av dessa lokala initiativ har blivit att skillnader uppstått dels mellan olika linjer och dels inom linje på olika orter. Ett tydligt undantag har dock vårdutsamma bildningen utgjort. För varje utbildningsreforrn inom området har visserligen det teoretiska innehållet förstärkts, men praktiken har hela tiden bibehållit sin ställning. Fortfarande utgörs cirka halva utbildningstiden av praktikAPU. Om vi uttrycker generellt och som utgångspunkt för oss - en försöksverksamheten kan det sägas att de yrkesförberedande linjerna varit skilda från sitt ursprung under de två senaste decennierna om inte mentalt så åtminstone organisatoriskt. Det står klart att olika yrkeslinjer har haft en skiftande historia och likaledes olika traditioner. Vi återkommer till konkreta exempel på detta längre fram i texten.

Försökets inledningsskede

Grundidén den nu aktuella försöksverksamheten kan uttryckas

som en ambition att återknyta de yrkesförberedande linjerna till

den praxis där de har sitt ursprung att stärka banden mellan produktion och utbildning. Men det är inte en återgång till det gång Till det yrkesförberedande målet har också lagts som en var.

studieförberedande mål. Detta dubbla kvalifikationskrav har SOU 1992 25 ett berörts i tidigare utredningar angående yrkesutbildningen. Mycket Bilaga 1 tydligt framhålls det i ÖGY-betänkandet SOU 19862 107 där s. samspelet mellan skola och företag kan ses som ett väsentligt instrument för att höja utbildningens kvalitet. I propositionen 198788102 föreslogs att en utökad del av yrkeslinjernas utbildningstid skulle förläggas till arbetsplatser under en försöksperiod. Statsrådet betonade att de olika moment som ingår i en utbildning skall äga där de bästa resultaten kan uppnås med hänrum till målet för utbildningen i dess helhet a.a. s. 19. Den arsyn betsplatsförlagda utbildningen APU skulle vara kursplanestyrd och lika väl planerad skolförlagd utbildning och anordnas i som samarbete med arbetslivet. Man betonade vikten av att särskilja APU från traditionell praktik eller färdighetsträning. Handledare, rekryterade från arbetslivet, skulle utbildas genom skolans försorg och tillsyn skulle utövas av skolans lärare under APU. Ett av försöksverksamhetens väsentligaste syften har varit att pröva denna form av utbildning. De problem, svårigheter ocheller glädjeämnen som visat sig under försöksperioden har betraktats på skilda sätt från olika företrädare beroende perspektiv. Vår ambition har varit att -

skildra något de olika perspektiven vad gäller vissa frågor. Ut-

av bildning är i sig komplicerad verksamhet med många personer en olika nivåer inblandade, olika ämnen med skilda traditioner möts, personalgrupper, gruppstorlekar, tid osv. Samtidigt är skolans verksamhet stabil bland annat genom sin organisation; lektioraster, schemaläggning och tjänstefördelning m.m. återkomner, dag efter dag, år efter år. Varje skola, institution inom skomer lan, lärargrupp och varje enskild lärare har åren skaffat sig genom stabilitet i arbetet förändringar till trots. Som varje föränden ring i verksamhet har också denna försöksverksamhet innebuen rit en störning i systemet. Kravet att lämna sina invanda rutiner eller arbetsuppläggning sågs av en del lärare som ett hot

mot den professionella friheten. Den treåriga försöksutbildningen

skulle snabbt införas och flera värjde sig mot den plötsliga starten. En mycket ofta förekommande kommentar har varit Vi hade alltför kort förberedelsetid innan försöken drogs igång. För de flesta linjerna fanns kursplaner enbart för den första årskursen. De flesta inblandade visste inledningsvis alldeles för lite, mycket ställdes huvudet för många. Flera lärare vi talat med använde stor del av sommaren 1988 till att lägga upp försöksutbildningen för årskurs Så här i efterskott har en del beklagat att de inte kunde planera utbildningen i sin helhet från början; om så varit fallet hade de kunnat tänka om helheten och därmed sluppit göra en del kostsamma misstag. Det kostsamma har i de flesta fall inte rört ekonomiska kostnader utan snarare lärartid och -energi.

Elever i allmänhet reagerade alla oklarheter. De kunde inte SOU 1992 25 besked från sig lärare eller rektor dessa hade inga att Bilaga 1 vare - ge. Som ett exempel kraftig reaktion kan vi nämna OM-linjen i Värmland där elever till och med strejkade en tid för att deras framtida komptens uppfattades som smalare än tidigare, trots att utbildningen skulle förlängas.

Planering, genomförande och uppföljning av

arbetsplatsförlagd utbildning

Planering

En förutsättning för att den arbetsplatsförlagda utbildningen alls

skall kunna fungera är tillgången till arbetsplatser av god kvalitet.

Anskaffningen av platser har skett på olika sätt; genom skolornas uppsökande verksamhet och ibland med hjälp av yrkesråden eller branschorganisationerna. Det sistnämnda gäller framför allt byggsidan. De allra flesta platserna har lärarna anskaffat genom personlig kontakt med företagen. Många har en personlig kännedom om och redan etablerade kontakter med ortens företag. På mindre orter känner man ofta varann från andra sammanhang än skolan; barn i samma klass, medlemmar i samma förening, man handlar i samma affärer osv. Lärare och skolledningar lade, framför allt i försökets inledningsskede, ner ett avsevärt arbete att genom resa runt till aktuella företagarbetsplatser, informera om försöksverksamheten, inbjuda till handledarutbildning, diskutera och samråda med berörda om vilket innehåll den arbetsplatsförlagda utbildningen kan eller bör ha. Här har vi erfarit att den första kontak-

ten samt lärarnas och skolledningens förhållningssätt har varit av

avgörande betydelse för hur den fortsatta kontakten och hur APUn tagit form. Ett citat från en mindre ort, där sedan man länge givit elever praktik företag, ger i ett nötskal vad det hela handlar om. var från en industri, de skulle inte ta emot några elever längre. Det berodde att skolbyråkrater inte fattat att de måste ut ett annat sätt mot företag. En annan skola hade skickat en bunt papper till företaget med krav att dom

skulle ställa upp och vad de måste tänka på, vilka moduler

dom skulle ta, avtal etc. Företagets reaktion var vi har väl nog med vårt, vi tar inte längre emot elever. Vår skola drabbades självklart också, fick inga platser för första

gången flera år. När vi själva gick ut för första gången,

hade vi inställningen Vad kan eleven lära sig här Vi utgick från förhållanden arbetsplatsen. Man måste följvara

på rätt sätt och ta tillvara det specifika som varje före- SOU 1992 25 sam tag har. Det tar tid att bygga upp. Bilaga 1 Inom den aktuella skolan insåg man värdet av att tillvarata den kompetens fanns i företagen. Vid de inledande besöken insom formerade sig rektor m.fl. om alla inblandades uppfattningar om elevutbildning. Samtidigt fick skolans personal kunskap om de

brister i kompetens företagets personal ansåg sig ha, varpå

som fortbildning för del befattningshavare anordnades vid skolan. en Resultatet blev ett ömsesidigt givande och tagande mellan skola och företag, båda parter vunnit på. som På andra håll visade det sig vara besvärligt i ett inledningsskede. Lärare har uppgivit att de inte kom till vid vissa företag, medan från företagshåll har vi hört kommentarer som ... komma här och bestämma vad vi skall göra. Efter tre år av fortlöpande kontakter mellan de båda parterna fungerar allt en hel del smidi- Som exempel kan vi nämna FT-linjen i Karlstad där samargare. betet uppges fungera fint. Men även där gjorde de i innumera ledningsskedet följande erfarenhet

Man har gått in i företagen på fel sätt via verkstadschefen.

Vi skulle i stället haft direktkontakt med handledarna. Men det är lite känsligt i vissa företag, vi kan inte in och peta i företagens organisation. På de orter där den personliga kontakten mellan skola och arbetsliv inledningsvis inte var särskilt framträdande eller till - och med obefintlig utgick vi från telefonkatalogen. På en del

håll har yrkesråden kunnat bidra med sin kunskap om arbetsplat-

ser. Hur bedömer tillgången arbetsplatser är givetvis beroman antalet elever. Om många elever avbryter sin utbildning, ende av räcker platserna bättre till de kvarvarande eleverna. I de fall där skilda APU-perioder skall ge eleverna erfarenhet från olika typer specialisering inom yrkesområdet kan avsevärda svårigheter av uppstå. Inom exempelvis OM-linjen är det svårt att tillräckligt antal akutplatser och så gott som omöjligt att erhålla psykiatriplatser. Detta gäller de flesta mindre orter, där det oftast enbart

finns sjukhem eller långvårdssjukhus.

På skolan i Kristinehamn uppger man att om de får flera elever, så måste man utanför den egna kommunen för att. skaffa arbetsplatser. Först under det tredje året har platsanskaffningen och APUorganisationen satts Alla tre årskursernas elever skall ut prov. APU, visserligen olika lång och under skilda perioder, men planeringen invecklad under de två första åren. blev än mer än Långschalar måste utformas och varje elev prickas in på olika veckor eller dagar. IN-lärarna i Arvika uppgav strax före jul 1990 Vi skall ha ut alla 2or samtidigt i vår för det finns inga

pengar till att samtidigt ha en lärare skolan. Det går

inte att ha alla ute samtidigt 18 st, industrin kan inte ta SOU 1992 25 emot så stora grupper. Då kan vi glömma det här med Bilaga I praktik i 2an På mindre orter ställs ibland lärarna inför ett svårt problem genom att ortens företag inte alltid har den produktion eller maskinella utrustning som krävs för att eleverna skall det innehåll i sin utbildning som föreskrivs i kursplanen. I planeringsarbetet tvingades lärare att värdera olika arbetsplatsers möjligheter att bedriva utbildning enligt kursplanen. Inom byggbranschen, med sina rörliga företag eller enheter, flyttar arbetsplatschefer så ofta att det är svårt för lärare att pass hålla en kontinuerlig kontakt. En skolledare har framhållit att det behövs organisaen annan tion för APU, i vilken han önskar att företagen kunde ta ett stör-

re ansvar för elevernas APU-platser. De svårigheter skolan har

att skaffa fram ett tillräckligt stort antal välfungerande elevplatser gör att han säger Det är i dag håller inte. Skolorna får stå med mössan som i hand och be om platser och de skall dom inte behöva göra.

Till de redovisade svårigheterna kom så konjunkturnedgången

med kraftig effekt på platstillgången under våren 1991.

Konjunkturpåverkan

Som tidigare framgått, så har konjunkturen svängt dramatiskt i

Värmland. Detta är givetvis av stor betydelse för tillgången och

kvaliteten platser för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Konjunkturnedgången medför konsekvenser både för antal veckor som är möjligt att arbetsplatsförlägga och inte minst innehållet i

utbildningen. Den optimism som rådde i fråga om platstillgång

då försöket startade 1988, har vänts till en oro och osäkerhet inför hur skolorna skall kunna hantera den uppkomna situationen. Redan under hösten 1990 började larmsingnalerna komma. Ex-

emplen på problematiska situationer är många, vi kan här bland

annat nämna FT-linjen i Årjäng, där man hitintills anlitat sex

personbilverkstäder för APU. Två av dessa företag lägger sin ner verksamhet under våren 1991 och ytterligare ett ligger fallrepet. De kvarvarande företagen har hittills kunnat ta emot en till två elever vardera. På Nobelgymnasiet i Karlstad trodde man under hösten 1990 att det fanns tillräckligt antal arbetsplatser att tillgå inför vårens APU vad gäller BY-linjen. Men under våren visade det sig att så inte fallet. Exempel finns också företag var som tillfälligtvis permitterar sin personal, några veckor eller läng-

re perioder för att klara produktionsnedgången. Detta får till

följd att eleverna plötsligt skall tillbaks till skolan igen eller flyttas till annat företag. Då spricker den uppgjorda APU-planeringen

frågan är då med tillfälliga lösningar kan bibehålla SOU 1992 25 och om man den kvalitet och det innehåll i utbildningen som eleven har rätt Bilaga 1 att få. Dessa omständigheter har medfört att skolorna tvingas planera för större del skolförlagd utbildning än vad man först trodde en nödvändigt. Därmed utsätts reformen för sitt eldprov eller var som en rektor uttrycker saken Det är bra att lågkonjunkturen kommer nu, så att systemet utsätts för press. Hela det stora arbete som skolorna lagt ner att faktiskt åstadkomma så nära 60 procents APU som möjligt, går om intet

grund av konjunkturnedgången. Konsekvenserna av ökad skol-

förläggning blir lokalbrist. Den utrustning och det undervisningsmateriel skolan förfogar över blir också otillräcklig och desssom utom saknas den lärarstab som krävs vid ökad skolförläggning.

Detta hanteras lokalt olika sätt och vi ger några exempel nedan. Tidigare planerade åtgärder har sina håll fungerat som en

slags buffert. På Furunåsskolan i Charlottenberg IN-utbildning satsar på att bygga uppdragsutbildning som säljs till företag man upp en och i lågkonjunkturen har visat sig bli ännu efterfrågad. som mer Utbildning för 165 personer är redan planerad för den kommande treårsperioden. Skolan hyr in lärarkraft utifrån som dels funkursledare i uppdragsutbildningen och dels som lärare gerar som för gymnasieeleverna. Detta medför att skolan kan hålla sig med modern maskinpark. Skolans organisation gör att elever som en behöver komplettera vissa moduler eller delar av moduler lätt kan göra det. Den nackdel som det kan innebära att vara en gymnasieskola i glesbygd, har man därigenom lyckats vända till en fördel.

Den bygg-gård vid Nobelgymnasiet i Karlstad används

som för elever någorlunda autentisk utbildning i den ordinarie att ge skolverksamheten, utnyttjas under lågkonjunkturen för att bereda eleverna möjlighet att få sina arbetsplatsförlagda moduler skolan, eftersom de inte kan genomföras i arbetslivet. Generellt inom BY-linjerna säger sig kunna utnyttja elevobjekten som erman sättning för APU eller ha dem som reserv eller buffert i konjunk-

turnedgången.

På Taserudskolan i Arvika uppger man att vare sig undervisningslokaler eller maskinpark räcker till vid en ökad skolförläggning. En lösning prövat är elevgrupper så att man att saxa två arbetspass går att genomföra under dagtid. Därigenom vinner såväl tid lokalutrymme, men det har visat sig leda till man som praktiska problem vad gäller skolskjutsar för elever som bor utanför staden. Man börjar nämligen klockan 07.00. Extra besvärligt tycks det vara IN-linjen, som fordrar både många och avancerade maskiner för att kunna genomföra många moduler. Vissa

elever måste resa till Karlstad för att kunna vissa moduler eller SOU 1992 25 del därav för att skolan inte kan erbjuda dem. Bilaga 1 På Spångbergsgymnasiet i Filipstad utnyttjas fördelen med B-form med åtta elever i intagklass. Därmed räcker arbetsplatserna till; något det inte gjort det varit 16 elevers intag. om Även lärarsidan får vinst tack B-formen. man en vare På IN-linjen vid Hammarö gymnasium har man en helt motsatt uppfattning av vad konjunkturnedgången kan innebära för platstillgången Platser finns och det borde bli bättre pga lågkonjunkturen. Det blir då möjligt för företag att låta elever jobba med övningsproduktion, kalkylering mm samt att även låta den egna personalen med i elevernas utbildning. På vissa mindre orter har många framhållit den fördel det innebär att ha personlig kännedom om det lokala arbetslivet och handledare. Detta har givit möjligheter att kunna skräddarsy APU för elever. På flera skolor har lärare uppgivit att det lokala arbetslivet inte kan ge den kvalitet på och det innehåll i utbildningen eleversom na har rätt till. Med hänvisning till elevernas bästa, vill hellre man skolförlägga i större utsträckning något som låter sig göras framöver pga. riksdagsbeslutet om minst 15 procent arbetsplatsförläggning.

En annan konsekvens av konjunkturnedgången kan indirekt påverka eleverna både under och efter utbildningen. l arbetslivet

har färre personer slutat sina anställningar, personalomsättningen har minskat i de flesta sektorer och frånvaron likaså. En konsekvens kan vara att utbildade handledare finns kvar år efter år, en annan att eleverna får svårare att komma in arbetsmarknaden över huvud taget. Ett undantag utgör naturbrukslinjen, gren skogsbruk, som inte alls har påverkats den allmänna konjunkturnedgången. Tvärtav om. På grund av ändrade regler för fastighetsbeskattning har i stället awerkningstakten i skogen ökat under år. Detta försenare hållande kan snarast underlätta möjligheten att finna lämpliga arbetsplatser för elevernas APU.

Många lärare och skolledare har ansett att det måste att tid

att bygga upp ett nära, stabilt samarbete med företagen. Det handlar för båda parter att hitta formerna för samverkan. om Den planering som skolorna gjorde inledningsvis har således fortlöpande reviderats och anpassats till ändrade förutsättningar av olika slag.

Genomförande av arbetsplatsförlagd utbildning

Samtliga skolor utom ett fåtal uppger att de planerade för de 60 procent som styrdokumenten föreslagit. De skolor bedömt som

ogörligt har begärt dispens hos länsskolnämnden. Två SOU 1992 25 detta som motiveringar har uppgivits. Dels hänvisar man till företa- Bilaga 1 typer av svårigheter emot elever i den omfattning som avsågs. gens att ta

Vissa små företag t.ex. i Årjäng har inte ansett sig kunna vare sig

ta hand elever under APU eller skicka någon till handledarut-

om

bildning. Dessutom ansåg de sig ha en ojämn tillgång vissa tyarbetsmoment som ingår i elevernas utbildning. Dels har

per av skolrelaterade motiv uppgivits. Vissa elever klarade alla årskurs av 3-moduler redan under sin APU i åk detta har gällt elever elmekanik IN-linjen INEM i Arvika. Till detta kommer gren IN-lärarnas bedömning att vissa moment inte kan erhållas loav kalt ute i industrin. Spånskärande bearbetning är mest NC-bearbetning i åk Omvandlat till lektioner blir det 200-230 timmar varje elev. Så mycket kan inte fås ute i industrin, för varje ma-

skin där är igång i tvåskift. Vi måste därför köra det

skolan och då i skift så att alla elever skall få det. Vi skryter vi har bra utrustning skolan, då vi att om att en anser eleverna skall kunna vara kvar här. OM-linjen har haft jämnare fördelning över de tre åren; en 25-25-40 procent, då det är bättre anpassat till arbetsplatserna. Vid naturbrukslinjen, skogsbruk, varierar mängden APU begren roende att alla elever inte får den skördarmodul om 7 veckor, skogsnäringen inte kan Skolan hyr maskiner och modusom ge. len är skolförlagd framför allt ekonomiska skäl. Dessa elever av får 6 veckors APU, medan de elever inte erhåller skördarmosom dulen i stället får cirka 11 veckor i arbetslivet. Gren jordbruk in- NB-linjen har 18 veckor APU. Om vi räknar med 36 effektiom läsveckor 178 dagar utgör APU 50 procent. va De flesta linjer lyckas erhålla arbetsplatsförläggningen någorlunda i närheten skolan. Naturbrukslinjen skiljer sig markant i av detta avseende. På Värmlandskartan nästkommande sida visas den geografiska spridningen APU-platser för naturbrukslinjen av vid skolorna i Lillerud och Södra Viken.

SOU 1992 25 Bilaga 1

|

L---- x

KOPFâiyhBERGsLIÄI I

I Lv 1 | I ,F5 ñäáø

x TORSBY .

| I

Utläggningen elevernas tid arbetsplatser kan ske olika SOU 1992 25 av sätt. Vissa skolor har lagt ut 3-4 dagar vecka och med skol- Bilaga 1 per förlagd utbildning de resterande till två dagarna. Vid någon en skola periodläser eleverna i stället dvs. t.ex. 4 veckors skolannan undervisning och 4 veckor APU. Vid NB-linjen i Södra Viken består hela höstterminen i åk 3 av allmänna ämnen, förutom 12 timmar för karaktärsämnen. Detta för att kunna få sammanhängande APU-perioder respektive karaktärsämnesmoduler under vå- Vilket sätt än valt att förlägga APU finns för- och nackren. man delar. Inställningen skiftar beroende var i organisationen den uttalar sig, befinner sig. Vissa företagsrepresentanter har som framhållit lämpligheten av att ha eleverna under sammanhängande perioder. Det blir då lättare att etablera kontakt, att handleda och att följa deras arbete. En del elever har sagt att även de upp uppskattar sammanhängande perioder i arbetslivet, samtidigt som de tycker det är mycket arbetssamt med koncentrationsläsningen, framför allt i allmänna ämnen. Kontinuiteten har framhållits som väsentlig. Att följa hela från order till leverans, från processen vårbrukets start tills det är klart eller från en patients intagning på sjukhus till utskrivning, erfarenhet och förståelse för arger av betets totalitet. Några lärare har berättat för oss att de ibland tappar kontakten med elevgruppen de är ute långa perioder i sträck. T.ex. har om yrkeslärare i Säffle uppgivit detta. Det egna perspektivet och den positionen leder således till olika uppfattningar. egna Inom byggbranschen har, även före försöksperioden, funnits tradition utpräglad utbildning under lärlingsliknande en av mer förhållanden, än i andra branscher. Arbetsgivarorganisationen har länge haft bestämda krav på hur många timmar av olika moment eleverna behöver erhålla för att ha förutsättningar att t.ex. bli en bra byggnadssnickare. Även under försökstiden har branschen ut-

talat önskemål om mera arbetsplatsförlagd utbildning än de föreslagna 10, 10, 60 procenten. Detta önskemål har hanterats skilda sätt inom skolorna. I åk 2 har, på flera skolor, 40-60 % av tiden förlagts APU i form av s.k. bas- eller elevobjekt. Detta som innebär att skolan tar sig ett uppdrag, där yrkeslärarna fungerat arbetsledare och samtidigt som handledare. Elevobjekten som har anordnats i skolans egen regi, i samarbete med enskilda föreeller i samverkan med kommunen. Vinsten med en sådan tag uppläggning sägs att eleverna successivt får inskolas i provara duktionsliknande förhållanden men under lugnare former än vid företagsförlagd utbildning. En annan vinst sägs vara att yrkeslärarna, samtidigt de är ansvariga för produktionen, bibehålsom ler sitt läraransvar och därmed kan se till att eleverna får de mo-

duler som ingår i utbildningen och samtidigt kan kontrollera dekunskaper något också eleverna uppger sig nöjda med.

ras - som På andra håll t.ex. i Torsby har elever tillsammans med lärarna byggt friggebodar, medan de i Filipstad har fortsatt att utnyttja

skolverkstaden där man byggt upp och rivit ner samma vägg. SOU 1992 25 En intressekonflikt mellan branschen och skolans personal har Bilaga 1 tydliggjorts under försökstiden genom APU-förläggningen. Diskussionen har gällt vem som skall styra uppläggning av och innehåll i utbildningen. Inom el-området är förhållandet snarast det motsatta. El-utbildningarna ELIA, ELEI, ELIE undantogs redan från starten från kravet 10, 10, 60 %-principen. Några skolor med el-utbildningar, har förlagt 3-4 veckorårskurs till företag. Denna tid betraktas dock inte som APU utan som regelrätt praktik och som tillfällen till färdighetsträning för eleverna. Men både lärare och branschföreträdare lokalt har dock framhållit uppfattningen att den tid eleverna vistas på företag visst kan utbildning och ses som att den dessutom gärna kunde förlängas. Om en elevgrupp är liten, har lärarna ansett att det är avsevärt mycket lättare att hålla kontakt med de aktuella företagen. De åtta elever som finns t.ex. vid VT-linjen i Arvika i åk 3 har fått sin

APU vid fåmansförtag, vilka gärna tagit emot elever. Läraren har

sedan flera år haft utomordentlig kontakt med dessa. Företaen garna ringer skolan så snart de har arbetsuppgifter, år intressom santa och relevanta för eleverna. Läraren har inte uppgivit några svårigheter med att släppa eleverna från skolan.

Det sista exemplet visar att, trots de svårigheter

som uppges generellt med APU små företag, det ibland kan bra, förmodligen beroende lärarens väl etablerade kontakter med sitt arbetsliv.

Tillsynen och kontakt under APU

Tillsynsfrågan kan kopplas både till planering, genomförande och uppföljning av APU. Anledningen till att vi väljer att den ge en särskild rubrik är att den för det första utgör det mest konkreta uttrycket för samverkan mellan skola och arbetsliv. För det andra har diskussionerna om tillsynstiden mycket tydligt visat att olika

befattningshavare klassificerar samma fenomen skilda sätt.

Aterigen tror vi att det har att göra med i systemet bevar man finner sig. Lärare och handledare tycks i stor utsträckning se till innehållet i utbildningen och vad kan hinna den tid man som finns anslagen, medan vissa skolledare tycks se tillsynstiden framför allt som en administrativ fråga. Tillsyn skall under arbetsplatsförlagd utbildning, enligt proposition 102, utövas och 2 vtr finns anslaget för åk De flesta skolor har utökat tiden antingen genom att frigöra undervisningstid genom skicklig schemaläggning, samläsning i grupper eller m.m. genom att kommunen har tillskjutit ytterligare medel. De flesta lärare, handledare och elever vi talat med har sagt att tillsynstiden är oerhört viktig. Många lärare har uppgivit att de den ser som

tillfälle dels hålla kontakt med eleverna och tillse att de får SOU 1992 25 att

planerat innehåll i sin APU, dels att upprätthålla samarbetet med Bilaga I

företagen och då i första hand med handledarna. Eftersom det emellanåt visat sig svårt att handledare att komma till utvara bildning centralt detta gäller små företag och framför allt en- mansföretag så utnyttjar många lärare vi talat med, tillsynstid till att diskutera handledarfrågor med berörda handledare. Tiden också ofta användas till frågor inför den näruppges att ta upp framtiden. Kan arbetsplats användas igen för några maste samma i nästa elevgrupp Vi har uppfattat att de allra flesta lärarna ansett att tiden varit

alltför snålt tilltagen. Många frågor behöver behandlas och det är

inte alltid lätt att tag i handledare ocheller elev i synnerhet inte stora företag. De lärare som inte tidigare haft upparbetade

kontakter med företagen, har uppgivit större svårigheter än and- På skolor eller där kontakter funnits under många år

ra. orter och där alla känner alla uppges tillsynstiden räcka alldeles utmärkt. Om någon fråga har dykt velat diskutera så upp som man tar vi bara luren och pratar med varann. Det går alltid att kompå någon lösning. Ett så pass friktionsfritt samarbete förema kommer dock alltför sällan; vi har hört talas om det framför allt i Charlottenberg och Hammarö vad gäller IN-linjer samt vissa andra linjer med få elever. Vanligare har varit uppfattningen att tiden inte räcker till. Nedan ger vi några exempel olika anledningar till bristande tid och några sätt att klara av tillsynen trots detta. Variationer finns både mellan orter och linjer varför avsnittet struktureras linjevis.

IN-linjen

I Arvika har lärarna 2 vtr för tillsyn. I åk 1 fungerar det bra därför att alla elever är ute samtidigt så läraren kan vara arbetsplatserna på heltid. Men svårigheter har visat sig då elever i åk 2 och 3 skall ut på APU samtidigt. Där är lärare klassföreståndaen i två klasser och har 4 vtr för 32 elever fem företag, vilket re föranledde en lärare säga Vi har en fruktansvärd press oss nu. Extra knepigt har det bedömts då arbetslivet inte kunnat ta emot hel elevgrupp samtidigt, vilket medfört att det krävts en en på skolan för de elever studerar där. Ännu mindlärare inne som tid blir då över för tillsyn. re 2 vtr har också lärarna i Hagfors och man har ett stort geografiskt område att täcka av. Där klarar man det genom mycket telefonkontakter.

I Filipstad, Årjäng och Säffle har man 3 vtr men trots det så

arbetar lärarna mycket, mycket enligt egen utsago. mer - I Charlottenberg säger lärarna att det finns tillräckligt med tid inga exakta timmar kan uppges. Hela utbildningen har ge- -

nomförts i nära samarbete med framför allt två större företag SOU 1992 25 med stöd ett integrerat lärarlag. I ett sådant läge har det inte Bilaga 1 av varit nödvändigt att räkna timmar för varje enskild arbetsuppgift. I Hammarö har man uppgivit en likartad inställning till tillsynstidens omfattning. Även här har skolan och företaget sedan länge haft nära och väletablerade kontakter. Den treåriga försöks-

utbildningen har därför inte medfört några särskilda svårigheter.

OM-linjen

På vårdgymnasiet i Torsby-Hagfors har man utarbetat en strukturerad modell, den s.k. Torsbymodellen, för att så effektivt som möjligt kunna utnyttja de 2 timmarna för tillsyn. Den omfattar tre arbetsplatsbesök av läraren med ett startsamtal och två utvärderingssamtal ett i mitten av APU och ett i slutet av placering- en. I det första av dessa trepartssamtal diskuteras förväntningar som de skilda parterna har varandra och på utbildningen, vilket följs upp under de två kommande samtalen. Modellen, som tillämpas också andra håll bl.a. i Arvika, har utvärderats genom landstingets försorg genom enkäter till elever, handledare och vårdlärare. I Kristinehamn användes en annan modell under det första försöksåret som var inriktad mot elevens utveckling av

t.ex. förmåga att samordna teoretiska och praktiska kunskaper,

att planera och utföra arbetsuppgifter samt elevens omdöme beträffande ansvarskänsla, noggrannhet och självständighet.

BY-linjen

På Nobelgymnasiet i Karlstad, som är Värmlands största gymnasieskola, har man en särskild lärare som på heltid besöker arbetsplatser. Under hösten 1990 hade han att se till 57 elever i åk 3 i tre-fyra klasser. Enligt egen utsago, räckte inte ens en heltid till. Då bör vi hålla i minnet att byggarbetsplatser kan vara belägna

långt avstånd från skolan eller en bra bit utanför stan. Dessutom har många elever haft hemortsförlagd APU, vilket i sig kan ge stor geografisk spridning då upptagningsområdena är stora.

I Arvika har man, förutom de två ordinarie lärarna, haft en instruktör anställd, vars lön finansierats med intäkter från elevbyggen. Genom hans insatser som instruktör skolbyggena har lärarna frigjorts så att de skall ökade möjligheter att utöva tillsyn.

FT-linjen SOU 1992 25 Bilaga 1 I både Säffle, Torsby och Arvika har lärarna ansett att tiden varit otillräcklig och en lärare i Torsby säger Man skall kunna besöka ett företag per dag för att följa upp elever och handledare i utbildningen, vilket också blir utbildning för handledare och jag vill känna mig som en resurs.

NB-linjen

Naturbrukslinjens upptagningsområde är större än de primärkom-

munala skolornas. Gren JS jordbruk kombinerat med skogsbruk finns i åk 3 vid 12 skolor i landet och SB skogsbruk finns vid tre skolor en av vardera grenen finns i Värmland. Flera elever än vid andra linjer kommer från andra kommuner än där skolan är belägen. Även vid dessa har strävat efter att hemortsförman lägga APU i störst möjliga utsträckning. Ibland av personliga skäl men framför allt av ekonomiska; inackordering annan ort, Skolskjutsar m.m. drar stora kostnader. Eleverna har under det tredje året varit spridda över hela lä-

net, även utanför. Dessa långa avstånd har givetvis medfört att

resorna för kontaktbesök har planerats ytterst väl och dessutom har många kontakter tagits via telefon. Elevernas spridning under

det tredje årets arbetsplatsförläggning framgår av kartan sidan

97. Handledama å sin sida har allmänt ansett att det varit för lite kontakt mellan dem och skolorna; lärarna borde vara mera ute på företagen. Deras önskemål om ytterligare kontakter med skolans personal har oftast hänfört sig till att de har önskat diskutera dels sina egna problem i handledning och de har efterlyst mer information om elevernas kunskaper innan de kommer till sin APU. Vissa handledare har framställt en ökad kontakt som ett starkt krav. Däremot i Charlottenberg och Hammarö har handledarna uppgivit att kontakterna med skolorna fungerat utmärkt,

om problem uppstått tar vi genast kontakt med skolan och van-

ligtvis kan vi komma fram till en gemensam lösning. Vi återkommer i nästa avsnitt till ytterligare synpunkter från handledare. Olika skolledningar ha förhållit sig skilda vis. Somliga synes förstår lärarnas krav och har bistått med extra resurser samtidigt som de verkar ha bedömt kontakten mellan skola och företag ytterligt väsentlig att satsa både tid och pengar på. Andra som tycks ha sett frågan antingen som ett juridiskt problem, med hänvisning till skollag och förordning, eller som ett planeringsproblem från lärarnas sida. ... löjligt att prata om de två timmarna, det finns ytterliga-

re tid att tillgå, t.ex. kan instruktören ta elever objektet,

som då frigör lärare som kan åka runt. Lärare kan också vi- SOU 1992 25 kariera för varandra för att frigöra tid för tillsyn. Visserli- Bilaga I får bara statsbidrag för 2 tim., teoretiskt kan gen man men man åka runt 29 tim.v. Då eleverna är ute så är lärarna helt friställda för tillsyn. På grund av stora avstånd i Värmland har skilda bedömningar gjorts. Skolledningen i Arvika framhöll vid vårt senaste besök att det är bättre att kunna utnyttja lärarnas kunskaper i undervisningen än att ha dem ute vägarna. Långt framskridna planer finns att lägga tillsynstiden utanför lärarnas undervisningsskyldighet, som en särskild specialfunktion med extra lönepåslag. Sammanfattningsvis vågar vi påstå att de flesta lärare, handledare och elever har ansett att tiden bör utökas, att kontakten är mycket väsentlig och att det tar tid att finna välfungerande former för samverkan mellan skola och arbetsliv. En svårighet verkar ligga i att strukturen förutsätter att alla elever har arbetsplatsförläggning samtidigt. Detta har visat sig omöjligt att åstadkom-

speciellt under lågkonjunktur. Även de skolor fått

ma, som utökad tid via kommunen, räcker den, enligt utsago, inte till. Behovet syns omåttligt; oberoende av mängd tid som anslås, verkar den vara otillräcklig. Genom de exempel vi har givit kan man utläsa att man hanterar tillsynsfrågan skilda sätt och det förefaller oss som om, oavsett mängden tid, det är svårt för många att finna former för denna del av samverkan mellan skola och arbetsliv. Möjligtvis kan man förstå den strukturerade modell OM-linjen har utarbesorr1

tat som en konsekvens av deras långvariga erfarenhet av tidigare

praktikorganisation.

Uppföljning av APU och komplettering

-

Den planerade fördelningen av skolförlagd respektive arbetsplatsförlagd utbildning har medfört en bestämd storlek skolornas resurser. När det har visat sig omöjligt att arbetsplatsförlägga i den utsträckning som planerats pga. konjunktnedgång, elevers

olikheter, svårigheter för elever att komma till etc., måste skolförläggningen öka. Alla elever erbjuds de moduler som ingår i kurs-

planen antingen skol- eller företagsförlagt. Många moduler byg- ger på varandra i de olika årskurserna vilket motiverar kontien nuerlig uppföljning och komplettering. Skolorna verkar inte ha

ha haft någon beredskap eller i någon större omfattning inpla-

nerad tid för att komplettera modulerna i åk Tydligen utgick skolorna ifrån att de kunde fullgöras i större omfattning ute företagen. Flera skolor har uppmärksammat problemet först när halva det tredje året har gått. Det är inte bara den vikande konjunkturen som spelar in vad gäller behovet komplettering. av Även den i vissa fall mycket spridningen bland eleverna stora och

då främst elever med ganska många påbörjade, färdiga, SOU 1992 25 men moduler har aktualiserat behovet. På t.ex. FT-linjen har ytterliga- Bilaga 1

ett problem uppstått. Många verkstäder har inte ett stabilt in-

re flöde viss arbete vilket haft till följd att eleverna har fått av typ av med mycket skiftande moment sinsina respektive vara om APU-platser. Vid komplettering innehållet skolan har det av således blivit en rik flora av moment som skall behandlas om till hel elevgrupp. Detta förhållande leder till plaman ser en en neringsproblem för lärarna. För skolkomplettering behövs resuri form lokaler, utrustning och framför allt lärarkraft, vilket ser av de flesta skolor inte planerat för. Många diskussioner vi tagit del har rört byggelevers behov av komplettering. Har det månne att göra med branschens krav av Tidigare erfarenhet från byggutbildning har visat att elevrekryteringen stiger vid högkonjunktur och sjunker när det blir sämre tider. Under försökstiden har rekryteringen varit god och byggläranöjda. Samtidigt förväntar de sig samma försämring som vid re

tidigare konjunkturnedgångar.

Får vi elever måste vi ha komplettering på svagare mer skolan än hittills. Vid Nobelgymnasiet i Karlstad visade det sig under våren 1991 att skolförläggning krävdes i större utsträckning än vad man planerat för minskat byggande. En plan för komplettering gjorpga. des snabbt för att elevernas skulle kunna få sina moduler i upp olika omgångar. Under försökets gång har lärarna upptäckt att vissa moduler inte skall ligga APU t.ex. för murarelever. Försökstiden har visat att vissa moduler ges bäst skolan, enligt läbedömning. Av den anledningen planerar skolan framgent rarnas korta ned tiden för arbetsplatsförläggning i åk 2 helt i linje att med riksdagsbeslutet i juni 1991. På några skolor har man ansett att byggelever kan komplettera i efterhand eftersom de ändå inte är färdigutbildade efter utbildningen. Branschen kräver för full lön minst 6 800 timmar i arbe- Komplettering kan ske företag eller, då de fyllt 20 år, te. AMU. En viss risk finns att lärarna skjuter elevers eventuella kompletteringsbehov framtiden; de är ändå inte fullvärdiga

arbetare eller får full betalning efter den treåriga utbildningen.

På IN-linjen har vi stött elever som kvällstid kompletterar färdiga moduler på komvux. Inom OM-linjen måste de elever varit frånvarande viss tid som under arbetsplatsförläggningen, ta igen tid. Såvitt vi förstår, har inte i första hand betonat innehållsaspekten dvs. eventuella man förlorade moduler, utan snarast förlorad tid. Inom IN-linjen, förekommer vid elva skolor i åk finns som olika typer komplettering efter APU. Två skolor har uppgivit av att kompletteringen inte är något större problem; dels tar en del företag ett stort och dels kan elever få delta i skolornas ansvar uppdragsutbildning. Andra skolor har framhållit att elever får så

olika innehåll i sin APU, att skolan kanske måste införa någon SOU 1992 25 form standardprov. Åter andra lärare har följt elevers in- Bilaga 1 av upp lärning varje vecka och styrt in dem mot ofullständiga eller ogjorda moduler. Ett exempel från NB-linjen kan få illustrera lärarnas ansvarsta-

gande för elever under APU. Före tredje årets långa APU har lä-

och elev tillsammans skriftligt formulerat mål för perioden. rare Eleven har med sig målen till sin arbetsplats och presenterat dem

för sin handledare. Systemet har utvecklats under tredje året och

år, som vi ser det, ett gott exempel att lärare behöver tid att utveckla tekniker och metoder som kan systematisera och underlätta deras arbete. Inom alla linjer förekommer det att vissa elever inte hinner med i samma takt som elevgruppen i övrigt. Vissa lärare har sett det som roblem, medan andra ser det som naturligt. En fordonslärare i Arjäng får ge röst de förstnämnda Vad elever inte klarat modulerna i åk 1 gör man med som och och som i trean fortfarande jobbar med dem En elev har hittills klarat 6 moduler i åk Svaga elever låser moduler för andra. Hur skall jag kunna ha mage att säga till; att du får sluta med det här. Svårigheten för lärare förstärks av att en del företag inte vill ta emot dessa elever; det blir i större utsträckning skolförläggning för deras del. Avsikten med att införa moduler var bland annat just att varje elev skulle kunna arbeta i sin egen takt. Under den tvååriga gymnasieutbildningen fordonslinjen var det vanligt med stationsundervisning, där eleverna gick från station till station. Om samma system fortfarande bibehålls, kan vi förstå läraatt elever låser moduler. res syn Andra lärare har insett att varenda elev inte kan klara normaltakten. Både inom IN-, FT- och NB-linjerna har vi erfarit att lärare elever uppgifter tillhör tidigare årsger som sas. en kurs. De har framhållit vikten att behålla eleven inom skolan av och att tillfällen till träning färre modulermoment så att ge av eleven känner att han åtminstone behärskar någonting ordentligt.

Många skolledare och lärare har kommenterat det förhållandet att svaga elever har tydligare än tidigare särskiljts just genom

det lilla antalet avklarade moduler. Andra lärare har, å andra si-

dan, framhållit att de svagare eleverna i modulsystemet

o m faktiskt får ett antal avklarade basmoduler och därmed gien vande APU något fungerat motiverande för dem. - som

SOU 1992 25

Handledarfunktionen

Bilaga 1

Ett av de nya inslagen i försöksverksamheten har varit tillkomsten av handledare. Särskilt i åk 3 med den stora andelen arbetsplatsförlagd utbildning, har de fått viktig funktion. Deras uppen gift är att undervisa eleverna, vara dem till stöd och introducera dem i det konkreta arbetslivet. Ute på arbetsplatserna är handledarna nyckelpersoner i den arbetsplatsförlagda utbildningen de år, tillsammans med yrkeslärarna, direktkanalerna mellan skola och arbetsliv.

Rekrytering av handledare

Det har funnits och finns olika uppfattningar om vilka som skall delta i utbildningen. På vissa håll kan den enskilde personen anmäla intresse för att delta i handledarutbildning, medan andra håll deltagare väljs ut av arbetsledning, fackorganisation, personalavdelning eller företagsledning. Skolans personal framhåller vikten av att det är rätt sorts personer som är handledare; de som ett bra sätt kan instruera elever och har rätt inställning till dem. T.ex. IN-linjen i Ham-

marö och Karlstad rekryteras så väl personer golvet som ar-

betsledare, medan i Kristinehamn de flesta handledare är arbetsle-

dare och i Årjäng huvudsakligen kollektivanställda. På BY-linjer-

i Torsby och Filipstad har lärarna sagt att både facket och na

byggmästarföreningen anser att det viktigaste är att någon ett

bygge ansvarar för eleven, t.ex. en platschef inte nödvändigtvis de som arbetar direkt med eleverna. Platschefen har redan all kunskap som behövs. Liknande tankegångar har bygglårare i Arvika; det bästa vore lagbasen ansvarade för eleverna. Detta bl a motiverat med att om lagbasar oftare är stationära till skillnad mot byggnadsarbetare är mycket mer rörliga. På t.ex. FT-linjen är det vanligt med som småföretag varför det ofta är ägarna själva som deltar i handledarutbildningen. Elever däremot har ansett att för deras del är det bättre när mekanikern är handledare och inte verkmåstaren. Vid ett stort företag i Arvika VME har man medvetet rekryterat sina tre huvudhandledare just för att de är intresserade av och positivt på ungdomar. Två av dem är dessutom aktiva i ser ungdomsverksamhet. Dessutom finns ett flertal underhandledare somliga med och andra utan utbildning. Som platschefen uttrycker sig om val av handledare De ska ha de rätta ögonen, som han sa, gubben.

Generellt sett vågar påstå att det har varit svårt att rekrytera

till handledarutbildningen och även att behålla deltagarna till

kommande kurstillfällen. Anledningar till detta är av många slag;

sättet deltagarna rekryteras på har vi redan berört Till detta SOU 1992 25 ovan. kommer att små företag ofta har svårt att avvara någon på arbets- Bilaga 1 tid både till att handleda elever eller delta i utbildning, större företag med stor orderingång har inte tid, entreprenörsföretag som ofta flyttar runt, t.ex. på bygg- och VVS-sidan, har just grund detta svårt Å av att delta. andra sidan kan redan utbildade handledare inom dessa områden komma någon annan skola eller andra elever till godo annan ort. Vid ett företag vi har besökt framkom att det tidigare fungerat bra under den tid då inbyggd utbildning förekom. Under försökstiden utsåg utbildningsledningen företaget i samråd med skolans yrkeslärare 15 personer från golvet till att delta i handledarutbildning som gavs annan ort. Av dessa har flera redan bytt arbete men det väsentliga i det här sammanhanget som vi vill framhålla är, att de kvarvarande vid höstterminens start 1990 som skulle fungera som handledare inte visste att de hade denna funktion när eleverna kom. På ett annat företag med lång erfarenhet av att ta emot elever uppger huvudhandledaren att det inte alls är svårt att rekrytera handledare. Dessa tycker det är roligt med den treåriga utbildningen, att eleverna i 3an är mycket kunnigare nu än eleverna i den tvååriga utbildningen, att utbildningen är mer målinriktad vilket medför att man handledare måste planera som jobbet bättre. Nu är det verkligen utbildning det är fråga om, just för att man utnyttjar den kompetens som vi företaget har. Man engagerar sig mer i elevernas utbildning nu än tidiga-

re. Förr var eleverna bara med och såg hur man gjorde, nu

diskuterar mer med eleverna om vad vi gör.

Handledarutbildning och handledarfunktionen

Proposition 1987881102 föreslog att handledare skulle få uten bildning om sju dagar, för att få information den utbildom nya ningen samt stöd att fullgöra sina uppgifter. Variationerna i sättet att organisera handledarutbildning har varit stora. Utbildningen har antingen arragerats av skolan själv eller i t.ex. Komvux regi. En uppdelningen av utbildningen, i olika perioder eller sammantaget vid ett tillfälle, har gjorts olika sätt. Som exempel kan vi nämna att Nobelgymnasiet i Karlstad tidigare köpt utbildning av Komvux men från och med hösten 1990 genomför skolan själv utbildningen. Inom byggområdet försökte man att förlägga handledarutbildning centralt i Karlstad, för att underlätta deltagande. Försöket uppges inte ha fungerat. Presumtiva deltagare ansåg fortfarande att det var lika svårt att ta sig till utbildningsorten. De flesta linjer och skolor hade i slutet av höstterminen 1990 genomfört l till 3 dagar, några få hade genomfört till 7 daupp

T.ex. vad gäller OM-linjen har utbildningen delats upp SOU 1992 25 gar. två kurstillfällen omfattande fem respektive två dagar. På NB-lin- Bilaga I jen har fått anpassa utbildningen till praktiken och ge en man

stor del utbildningen individuellt ute gårdarna eftersom

av dessa handledare har svårt att komma ifrån, särskilt om de har djur. Vad gäller skogsutbildningen har man börjat ge modulanpassad handledarutbildning t.ex. i anslutning till maskinmoduler. Den allmänna uppfattning vi har mött i kontakten med som företrädare både för skolan och arbetslivet är att handledarutbildningen är viktig, värdefull, ja, till och med alldeles nödvändig. Både företagare, handledare och yrkeslärare har vittnat om att utbildningen är ett måste för ett bra resultat. Och lärarnas erfarenhet efter de första åren är, att de handledare som är utbildade också är de har fungerat bäst i sin handledarfunktion med som eleven. Vi har träffat handledare som gärna vill lära sig konsten att lära ut det redan kan; de säger sig behöva pedagogisk utman bildning i form framför allt metodiska knep. En svårighet som av framhållits har varit att handledarna själva kan sitt arbete så bra och det sitter i kroppen så stabilt att det kan svårt att att vara urskilja vad elev i åk 2 eller 3 skall lära sig av hela deras en stora fond kunnande. Om handledare har svårt att särskilja av elevers inlärningsbehov olika nivåer, finns en risk att de kräver

fullgott yrkesmannaskap långt innan eleven haft någon som helst

möjlighet att inhämta det. De glömmer därvid att eleven är under utbildning. Vi det självklart att de företag som har tidigare erfaser som renheter av utbildning, kanske egna företagsskolor, haft ett helt annat utgångsläge, vad gäller förståelsen elevers stegvisa inlärav ning än de i och med försöksverksamheten tagit emot elever som för första gången. Däremot innebär inte företagens erfarenhet av tidigare utbildning automatiskt att de tar till sig det försöksvisa i försöksverksamheten utan det kan lika gärna innebära en ovilja eller oförmåga till förändring. Under våra besök har vi även mött inställningen hos en del handledare att det inte är utbildning de vill ha; det är snarast utvecklade kontakter med skolan som önskas. Är det nåt vi kan är det vårt jobb. Det vi behöver veta är hur skolan ser vår uppgift och vad kan bidra med. Hur vi skall ta emot eleverna, t.ex. Kan skolan ha något att lära oss

De trodde inte att vi kunde något om eleverna. Rent prak-

tiskt klarar vi oss men kunskapen om skolan är bra att och nödvändig. Kanske kan det vara så att handledare känner sig nedvärderade i sitt yrkeskunnande när skolans personal skall ge dem utbildning; de har snarare betonat vikten av att information och kontakt och framför allt att komma till skolan som miljö, för att bättre

förstå hur och vad eleverna fått lära sig före den arbetsplatsför- SOU 1992 25 lagda utbildningen då handledarens utbildningsuppgift vidtar. Bilaga I - De flesta utbildade handledare vi talat med har framhållit att handledarutbildningen varit viktig två sätt. För det första har de fått information den utbildningen samt råd om hur de om nya skall fungera som handledare och de är nöjda med kontakten med skolan och över att ha fått se hur den fungerar. De har sagt sig

uppskatta delar av utbildningsinnehållet. Information om gymna-

sieskolan i stort eller om ungdomars utveckling har däremot inte uppskattats särskilt mycket. För det andra har flera handledare framhållit det väsentliga med att få tillfälle att träffa andra handledare och kunna diskutera de egna problemen som t.ex. modulinnehåll, uppläggning och gräns för godkännande av moduler. Ett större företag har även anordnat egna träffar för sina handledare.

Vid dessa tillfällen har de förutom ovan nämnda frågor fått dis-

kutera den sociala sidan av sin nya funktion. I stort sett alla handledare är positiva till att ta hand om elever och de tycker att APUn i den nya utbildningen är bra. Enligt deras sätt att se hinner eleverna lära sig mer och i en lugnare takt än i den tvååriga utbildningen. De anser också att kontakten med lärarna är viktig och positiv. På de företag som IN-linjens elever i Charlottenberg kommer till, framhåller handledarna att de har en tät kontakt med yrkeslärarna. Denna täta kontakt både lärare ser och handledare som en kontinuerlig handledarutbildning och -utveckling. Flera handledare betonar vikten av att hitta meningsfulla uppgifter för eleverna; det får inte bli tråkigt, de skall inte bara stå

och titta på. För att nå detta mål krävs en flexibilitet från såväl

skolans som företagens håll. På ett företag uppger handledarna att en viktig uppgift för dem är att fostra elever, t.ex. lära dem att hålla tider. Inom omvårdnadslinjen handledarutbildningen fått synes en

långt större positiv effekt än vad arrangörerna kunde tänka sig.

Från flera håll har vi fått rapporter om den glädje och den uttalat positiva inställning som handledare, både inom hälso- och sjukvård, kanske framför allt inom hemtjänst och social service, men visat över att de äntligen fått delta i en fortbildningskurs. På låga nivåer inom serviceyrken, hör det till ovanligheterna att få på kurs. De flesta lärare vi kommit i kontakt med har varit positiva till handledarutbildningen och nöjda med handledarnas insatser under den arbetsplatsförlagda utbildningen. Citatet nedan, från FTlinjen i Torsby, tycker vi sammanfattar deras syn handledarfunktionen. Handledarutbildningen har varit bra och positiv. Vi möter större förståelse för eleverna och deras behov men nu handledarna ställer också större krav eleverna än tidigare.

Eleverna å sin sida är i stort sett mycket nöjda med den hand- SOU 1992 25 ledning de fått under APU men det varierar givetvis med Bilaga 1 person. En del handledare går igenom modulerna, diskuterar före godkännande tillsammans med elever, ser till att elever kommer runt företaget osv. medan andra inte tar ett sådant Två ansvar. snickarelever i åk 3 som just självständigt satt inredning i ett upp kök säger Det är bra om handledaren finns tillgänglig men inte är med hela tiden.

Definitionen av handledning och handledare är oklar. Den di-

rekta handledningen av elever under deras arbetsplatsförlagda utbildning kan således ges både av personer som genomgått eller inte genomgått handledarutbildning. Om man ser handledaren som den som i stort ansvarar för elevens utbildning krävs det instruktörer i de konkreta arbetsmomenten. Om å andra sidan man ser handledaren som den som i alla lägen direkt skall instruera eleven behövs det ett oändligt antal utbildade handledare, något som är dyrbart eller knappast ens genomförbart. På ett företag underströk några utbildade handledare vikten att även förmännen av bör få kontakt med skolan för att få information vad handledom ning egentligen innebär så att de bättre kan förstå handledarnas arbetssituation, åsikter eller uppfattningar. I våra samtal med handledare har det ibland framtonat moten sättning mellan att vara fullt produktiv i sitt arbete och samtidigt vara handledare till eleven. Som ett par handledare säger Det är svårt att följa moduler när man har produktionen att ta hänsyn till. Det klart det tar tid att ha elever det är därför förmännen borde handledarutbildning för att förstå Vi antar att de villkor under vilka arbetarehandledare arbetar avspeglar sig i deras inställning till handledning av elever. Handledares situation skiljer sig avsevärt beroende om de har månads- eller ackordslön, om de arbetar enskilt eller i arbetslag eller vilken ersättning de får för sin handledning. Även vananovanan att ta emot elever kan avspegla sig i handledarnas inställning. Handledarna ett företag som IN-eleverna i Hammarö kommer till säger Känner inte att det ställs krav, vi har alltid haft elever eller nyanställda med oss. Desssa handledare hävdar också att handledarersättningen inte spelar så stor roll. Alla handledarpengar samlas nämligen i en gemensam pott som används för en studieresa för samtliga handledare. På andra håll däremot ersättningen personlig beses som en löning för de insatser handledarna gör i utbildningen. Ett samlat intryck är att det på sina håll varit svårt att rekrytera till och få handledarutbildningen att fungera ett bra sätt. Många skolledare och lärare tror att det tar tid att bygga upp en fungerande organisation. Utbildning måste ges kontinuerligt efter-

skolorna hela tiden tappar utbildade handledare. Konjunk- SOU 1992 25 som turnedgången medför att redan utbildade handledare kanske av- Bilaga 1 skedas eller permitteras. Å andra sidan kan det kärva ekonomiska läget i stället betyda att personalomsâttningen minskar. Målet att ha stabil handledarkår kräver flexibilitet. Det fordras en en -

vilja till öppenhet i att pröva olika lösningar i fråga innehåll,

om förläggning i tid, etc. Om lösning passade bra ena året är det en inte säkert att modell fungerar nästa år. Det gäller att ansamma sig till de möjligheter som personal inom olika branscher passa har att delta i utbildning. Till exempel kan det innebära att vissa

delar förläggs till kvällstid eller helger. Dessutom passar många

lärare att utbilda handledare när de gör sina företagsbesök.

Formella och informella kontakter

Lärarkontakter i den skolan och med andra egna skolor

Som redan påpekats ovan är en väl fungerande och tät kontakt mellan skolan och arbetslivet en av de viktigaste förutsättningarna för att den arbetsplatsförlagda utbildningen skall fungera. Men även ett gott samarbete yrkeslärarna sinsemellan och mellan dem

och lärarna i de allmänna ämnena är av stor vikt. Många lärare vi

pratat med har tyckt att en av de positiva effekter som försöksverksamheten medfört är att lärarna börjat finna former för ett utökat samarbete. l flera skolor har lärarna börjat arbeta i lärarlag även de skolor där man inte infört detta säger de att man men planerar mer tillsammans nu. Såväl lärare i karaktärs- som allmänna ämnen vill ha ett utökat samarbete mellan de olika lärargrupperna. Många yrkeslärare önskar att de allmänna ämnena i högre grad integreras i yrkesämnena. Men båda lärargrupperna tycker det är svårt att finna former för ett samarbete och man hänvisar vanligen till bristande gemensam tid. De allra flesta har framhållit att det förändrade arbetssätt som en integrerad undervisning utgör, måste ta tid för att utvecklas. Dock har man redan några skolor fått samarbetet att fungera, exempelvis i Charlottenberg där de jobbar i ett välfungerande lärarlag som har lyckats eleverna att genom karaktärsämnena se behovet av de allmänna ämnena. De olika linjernas lärare har haft kontinuerliga länsträffar, fast i varierande omfattning. T.ex. träffas FT-lärarna i Värmland 2-3 ggr per termin. Initiativet till träffarna hade tagits av lärarna själföre försöksverksamheten. Viktiga frågor som gräns för godva känt, undervisningsmaterial etc. har diskuterats och lärarna har ansett att träffarna har varit väsentliga. Man har delat med sig av sina erfarenheter, samordnat materialinköp och lånat utrustning av varandra allt för att minska kostnaderna. Man strävar efter -

att åstadkomma så likartad FT-utbildning som möjligt i länet. SOU 1992 25 en Vissa skolor verkar ha större kontakt med varandra än andra och Bilaga 1 de som inte har så mycket kontakt säger sig vilja öka den.

Yrkesråd och branschorganisationer

Ett annat kontaktorgan för att underlätta samarbetet mellan skola och arbetslivet är de lokala yrkesråden. På många håll vittnar både skol- som arbetslivsrepresentanter om att försöksverksamheten inneburit en vitalisering och förbättring av yrkesrådens funktion. Genom att de endast är rådgivande, har ständigt frågan uppkommit om och om igen hur yrkesrådens status skall kunna höjas. En

tankegång som en skolledare uttryckte var att man skulle skriva

in i skolplanen hur skolans arbetslivskontakter bör se ut. Yrkesråden fungerar olika väl inom olika branscher. På de flesta håll har de fungerat relativt bra vad gäller t.ex. FT-utbildningen, men några orter har yrkeslärare sagt att de vet inte att det något yrkesråd existerar. På IN-utbildningens område om

har de flesta lärare sagt att yrkesråden fungerar dåligt utom på

tre orter där de fungerar mycket bra. Där har yrkesrådet varit till stor hjälp vid inköp och utvärdering av utrustning. Byggsidans yrkesråd är det flesta orter aktiva och fungerar bra. Yrkeslärama säger sig ha liten eller ingen kontakt med branschorganisationerna. Detta gäller såväl arbetstagar- som arbetsgivarföreträdare och central respektive lokal nivå. FT-lärarna har t.ex. haft få kontakter med MAF. BY-lärarna har haft bra kontakter med yrkesnämnden och byggmästarföreningen. Lärarna på IN-linjen har, med något enstaka undantag, inte haft någon kontakt alls med Metall och enligt deras utsago har VF givit viss information endast två orter Några IN-lärare i Arvika säger . Vi minns när vi var kurs för 3-4 år sedan och VF pro-

pagerade för reformen, det skulle inte bli några problem ef-

tersom kompetens och utrustning fanns ute i svensk industri. Det stämmer ju, men den som stod och pratade hade inte varit verkstadsgolvet och pratat med de som har hand om produktionen.

Även några handledare i Filipstad har dåliga erfarenheter Det är tur att man får veta något om utbildningen från

skolan, för Metall och VF har vi hört mycket lite ifrån. Handledare i Arvika, Karlstad, Hagfors och Grums betonar däremot motsatsen. De anser att Metall har visat intresse för utbildningsfrågor såväl centralt lokalt och sina håll som engage-

rat sig mera än tidigare i yrkesrådens verksamhet.

SOU 1992 25

Elevers uppfattning om sin utbildning

Bilaga l

Inledning

Hittills i vår rapportering har vi framför allt uppehållit oss vid de

förutsättningar underlättat eller försvårat genomförande av som den treåriga försöksutbildningen. Men gymnasieskolan är till för eleverna, för deras utbildning och kanske framtid. Elevernas synpunkter är naturligtvis intressanta och väsentliga att ta del av samtidigt vi måste hålla i minnet att de inte har någon annan som utbildning än sin egen att referera till. Att vi har valt att lägga elevrösterna mot slutet av texten beror inte på att deras synpunkter inte är väsentliga. Tvärtom. Men deras åsikter bör kunna relateras till de skilda orternas olika förutsättningar och till elevernas linjeval. I annat fall bli inte utsagorna särskilt intressanta.

Arbetsplatsförlagd utbildning

Generellt är eleverna positiva till den arbetsplatsförlagda utbildningen. Som särskilt positivt har de framhållit att de fått lära sig att ta ansvar, fått lära känna olika arbetsplatser både kunskaps- mässigt och socialt. Klart att det är mycket bättre att vara ute bygget. Där lär sig allting från grunden. man En får läre sig knep och sånt som en aldrig får läre sig i skolan. En får vare med och jobba som en vanlig arbetare. En kan kallett utbildning för lär sig nåe. en Liksom de flesta studerande inom andra utbildningar, har gymnasieeleverna uppskattat mycket att delta i det verkliga livet. Skolkunskaper kan förstås ett nytt sätt då de sätts in i ett yrkessammanhang. Det är oftast endast en eller ett fåtal elever som placeras samma arbetsplats. Därigenom kan den egna arbetsinsatsen och ansvaret för den egen utbildningen tydliggöras för eleven. Det är bra, en lär sej möe öm en vill. Eleverna har också uttryckt sin tillfredsställelse över att bättre förstå arbetslivets sociala sidor. Att ingå i en gemenskap, att tillhöra ett arbetslag, att veta vad som är gångbart eller inte är även det viktiga yrkeskunskaper. Som en elev uttryckte sig man lär sig att inte sitta på verkarns stol. Kritiska röster finns givetvis också. Vissa elever har erfarenhet av att sättas skitjobb och vägrar man stämplas man som slö. Flera elever har ansett att värdet med den arbetsplatsförlagda utbildningen är helt beroende typen av arbete. Kommer det inte in några bilar för reparation så får vi ar-

beta med våra egna bilar eller skruva en Veteranbil som SOU 1992 25 står i verkstan. Bilaga I får stå bredvid och titta på är naturligtvis miss- De som bara nöjda. APU blir med nödvändighet olika för olika elever somli- -

får stort eget och andra får ofta stå bredvid. Några

ga ansvar handledare har sagt att de gör en snabbedömning av en ny elev och ger honom uppgifter därefter. En handledare säger En får mänsklig å sätt döm ilag med nån som kan vare nåt.

Gren- och variantval

För att kunna göra val till en viss gren eller variant, är det väsentligt med fyllig information före valet. En del elever vi talat med har varit mycket besvikna över skolans sätt att presentera linjens skilda grenar. Inom t.ex. BY-linjen har eleverna uppgivit att trävarianten är populärast, därnäst kommer murare, betongarmeraoch minst populärt sägs anläggningsarbete På skola vi re vara. en besökt, hade de flesta eleverna valt trävarianten. Snedvalet med för många sökande till trävarianten innebar att betygen i de allmänna ämnena blev utslagsgivande något som upplevdes som en orättvisa. Flertalet elever som fick utbildningsplatser inom andra varianter i åk 3 nöjda med sin utbildning. än trä, var dock Under sin arbetsplatsförlagda utbildning hade dessa elever insett att det är hela arbetslaget som räknas och att det inte är självklart att snickarna har högst status. Kanhända har preferensen för trävarianten med yrkenas status att göra; snickararbete är rent och ett gammalt hantverk, liksom muraryrket. Ett ytterligare motiv som eleverna uppgivit var att lärarna inte kunde ge bra introduktion till andra varianter än trä för att de inte har tillräcklig kontakt med yrkeslivets utveckling. På den skola vi nämnde nyss, visade det sig att de flesta lärarna i åk 1 hade bakgrund som snickare. Vi kan anta att ett trätänkande omedvetet överförs till eleverna.

För många elever baseras inte valet faktiska yrkesplaner

utan snarare sociala faktorer; elever vill inte lämna klasskamrater eller framför allt hemorten. Som en elev säger Det borde vara fler grenar i Torsby, en vill inte flytte till Karlstad.

Treårigheten och allmänna ämnen

De flesta elever på de flesta linjer har uppgivit att de anser att två års utbildning vore nog. De är i många fall skoltrötta och vill hellre tjäna under det tredje året. Vi har hört många elepengar

säga att de bidrar hel del till produktionen under sista året SOU 1992 25 ver en så de borde få betalt. En IN-elev säger Bilaga 1 lDet vore roligare och bättre om man fick en premie då man har ansträngt sig mer än vanligt. Jag känner mig som deltagare i produktionen det är inte utbildning även om - resultatet blir kunskaper. Å andra sidan har många insett de fördelar tredje som ett utbildningsår innebär. Dels lär de sig helt enkelt mera med längre

utbildning, dels får de fler timmar kravet på minst 6 800 timmars arbete och dels tror de att det blir lättare att få jobb.

Treårigheten gör att man kan jobba sig in ett företag och få bättre ingångslön.

Många elever arbetar på sommarlov och annan ledig tid de

företag där deras APU är förlagd. Möjligen kan detta underlätta framtida anställning och samtidigt samlar eleverna timmar. Ett fåtal elever nämner möjligheten till högskolestudier som ett plus. OM-linjens elever utgör ett undantag i detta avseende. Flera OM-elever har planer att vidare till högskolestudier jämfört med andra linjers elever. I Värmlands län har man enats om en gemensam plan för fördelning av de allmänna ämnena med störst antal timmar i åk Genomgående har eleverna hävdat att allmänna ämnen måste yr-

kesanknytas. Detta gäller svenska, matematik och engelska; äm-

nen som eleverna säger sig förstå att de behöver eftersom många

manualer, instruktioner m.m. är skrivna engelska. Men sam-

hällskunskap det kan utgå och ses som mindre viktigt. Vad

eleverna kommer att tycka om religionskunskap, som skall införas

i framtiden, vågar vi inte ens tänka på.

Länets gemensamma plan tillämpas inte vid naturbrukslinjen. NB-elever kan flytta till andra skolenheter belägna utanför det egna länet vid grenvalet. Av den anledningen har skolorna behållit ordinarie fördelning. Här kan vi inflika ett exempel lokalt initiativ oberoende av kursplan. NBJS-elever i Värmland er- bjuds extra timmar i ämnet idrott i åk Skäl att det uppges vara tunga arbetet inom jord och skog kräver en god fysik. Försöksverksamhet i allmänhet innebär i sig att formerna för verksamheten inte är utprovade, att mycket prövas, förkastas,

omprövas, får nya strukturer etc. Vi har hört många treårselever

säga att de känt sig som försökskaniner. Det har varit en hel del problem med kursplaner, moduler, utrustning, kompetensbevis och godkäntgräns m.m. innan verksamheten nu börjat hitta sin form och det har drabbat eleverna. Alla oklarheter har också lett till att eleverna fått eftersläpningar från tidigare årskurs vad gäller avklarade moduler. De ser med lite avund kamraterna i åk 1 och 2 som har en mer fungerande utbildning enligt deras sätt att

se. Många lärare har haft samma uppfattning och en lärare sade

under våren 1991 3an nu är en strykklass de har fått stå ut med mycket. -

SOU 1992 25

försöksverksamheten

Några drag i

Bilaga 1

Reformarbetet en process -

Försöksverksamheten fick flygande start läsåret 198889. Been slutet korn skolorna tillhanda när föregående termin just avslutats och de flesta lärare var väg att påbörja sina sommarlov. Planeringen inför den nya utbildningen skedde under hektiska dagar och många håll tog man även till fritid. Vid höstterminens start fanns delar av kursplanerna klara; i de flesta fall enbart för årskurs Styrdokumenten förmodligen någorlunda förankrade hos var skolledning m.fl. hade knappast nått ut till skolans gräsrötmen ter lärarna. Naturligt nog kände en del misstro mot beslutet -

den snabba starten i försöket ett förhållande många lärare

om vittnat Osäkerhet vad utbildningen skulle leda till, svårigom. om korrekt information till elever och deras föräldrar, dishet att ge kussioner om behörighet till högre studier och inte minst den utökade förläggningen av undervisning utanför skolans lokaler med allt vad det innebar av nya roller och kontakter, medförde en misstro mot skolmyndigheter, kaos och på sina håll närmast förtvivlade ocheller upprörda reaktioner. Moduler var då ett nytt begrepp som ingen riktigt visste innebörden av. Beslutet om att karaktärsämnena inte skulle betygsättas i ett graderat system,

gjorde många yrkeslärare, minst sagt, förvånade. När så småningom läro- och kursplaner förelåg, ansåg många lärare och hand-

ledare att målen var orealistiskt högt ställda. - Läroplan är ett resultat av teoretiskt tänkande, inte av praktisk verklighet. Vid våra avslutande skolbesök under våren 1991 uppfattade vi

lugnare tillförsikt. De problem som alltid uppstår tycks nu

en lättare att bena upp, vilket gör dem enklare att hantera. vara

Många, inte alla, lärare har framhållit att de börjar känna en

men större tillförsikt inför kommande förändringar och att de litar på sin förmåga att hantera nya situationer. Framför allt beträffande APU har lärarna visat ökad säkerhet eller om man så vill, en -

professionalitet i att identifiera olika faktorer som påverkar

möjligheten att genomföra den. De allra flesta strävade i inledningsskedet efter att efterleva alla de regler som uppställts i utredning, proposition, läroplanen m.m. Denna regelefterlevnad har förbytts i en mindre vördnadsfull inställning till styrdokumenten. Självklart försöker man att följa givna direktiv vi det, så har försökstiden inmen, som ser

neburit träning i decentralisering. Med målen någorlunda

en klara och efter form förutsättningsanalys, så tycks man aren av beta efter eget huvud och lita till sin professionalitet i större ut-

sträckning än för några år sedan. Detta är givetvis en sanning

med modifikation och gäller inte samtliga, men vi har sett ten-

densen på flera håll. Vi har tidigare rapporterat om ökad tid för SOU 1992 25 idrottsärnnet inom NB-linjen, minskad APU då förutsättningarna Bilaga 1 ändrats, handledarutbildning som förlagts hemma hos handledare eller kvällstid alla kan exempel på ovanstående m.m. - ses som förändringsprocess. Som vi ser det värjde man sig med tiden alltmer skolorna för att en enhetlig modell för reformen lades över verkligheten. I stället har praxis alltmer fått utgöra startpunkten och den föreslagna modellen har anpassats till verklighetens krav och rådande

förutsättningar. Vi anser att man många håll tagit chansen att

pröva olika förhållningssätt under försökstiden. Det mest utmärkande för denna utbildningsreform har varit att skola och arbetsliv gemensamt skall ansvara för elevers utbildning. I och med detta steg, möts två världar med olika historia, traditioner, mål och uppgifter. Arbetslivets primära uppgift är att producera varor eller tjänster medans skolans uppgift framför allt inriktas på att utbilda och socialisera elever. När reformens grundtanke att allt inte skall eller kan läras i skolan skall för- - verkligas, krävs det från båda sidor ett tillmötesgående och en lyhörd anpasssning. Yrkeslärarna har visserligen rekryterats från arbetslivet, men har genom sin lärarutbildning och lärartjänst vant sig skolan sin primära arbetsplats. Före ÖGY-försöken att se som var den pedagogiska gärningen huvudsakligen förlagd till skolan; skolregler och skolpolitik var och är det alla i skolan har att rätta

sig efter. Skolvärlden sågs av många som en överblickbar och

hanterlig verklighet. Under senare år har principen om en gymnasieskola för alla givit lärare signaler om att alla elever skall få plats i skolan. Arbetslivet å sin sida omfattas av den gemensamma

principen att det är produktionen, orderingången eller, vad gäller

offentliga sektorn, verksamhetens förutsättningar som är de styrande principerna. Detta faktum har förstärkts under konjunkturnedgången. En motsättning kan skönjas mellan utbildningens yrkesförberedande mål och principen om en gymnasieskola för alla. Till detta

kommer de studieförberedande målen något som inte underlät-

tar problemen. Ytterligare en annan aspekt utbildningen gav

oss en rektor som ansåg det vara alltför smalt att utbilda elever till arbetstagare. Hans åsikt var att många elever inom exempelvis

EL-, FT- och NB-grenarna kommer att ganska raskt efter ge-

nomgången utbildning företagare. Då behöver de kun-

vara egna

na juridik, ekonomi, ekologi osv. något som kommer till korta

inom nuvarande utbildningar. Om skolan litar på företagets möjligheter att ge eleverna det de behöver, har tilltro till den kompetens som finns inom företa-

gen, tycks inga större problem uppstå. Svårigheter visar sig i de fall skolan upprätthåller synen på att endast inom skolan kan ele-

verna lära sig det kunnande som krävs för ett visst yrke. Det ele-

kan uppnå inom skilda företag är i såna fall mängdträ-

verna

ning eller tillämpning av skolkunskaper. Andra svårigheter har SOU 1992 25 visat sig i samband med att lärare haft en bestämd ambition att Bilaga I

ge eleven rätt modul ute i arbetslivet. Om inte aktuell modul

kunnat genomföras där elever vistats, kan bedömningen bli att arbetsplatsen inte fungerar som planerat. De två världarna har mötts med anledning av den arbetsplatsförlagda utbildningen ibland med tilltro och ibland med misstro varandras möjligheter att erbjuda eleverna bra utbildning. Nåom uttryckte sig så här apropå handledarutbildningen gon Här gäller det verkligen att två helt skilda världar med olika synsätt skall mötas i situation innebär att båda en som parter måste bjuda till och ta in den andres sätt att se. Förhoppningsvis hamnar de inte i en professionell strid. Vad som krävs är både öppenhet och en form av ödmjukhet från båda hållen. Denna ömsesidiga anpassning har krävt stora arbetsinsatser, men som vi tidigare rapporterat, har nya horisonter öppnats för båda parter kanske framför allt för skolans personal. Många - yrkeslärare har sagt att de glatt sig att få anledning att återknyta kontakter med sitt forna arbetsliv, även om mycket förändrats. En insikt har varit att den egna kompetensen ibland är otillräcklig och många håll har kravet ökad fortbildning tests. En fråga som debatterats mycket är den om APU är att betrakta som utbildning eller praktik. Styrdokumenten betonar inlärning, men alla de hinder som kan föreligga kan medföra att det mest liknar praktik. Viktigt att det verkligen blir utbildning. Det försöker vi verkligen eftersträva. Eleverna vill göra nåt praktiskt, inte bara stå och titta på, men det är svårt att få ihop med produktionskraven. Det är lika bra att säga det att den arbetsplatsförlagda utbildningen är ett mellanting mellan APU och miljöpraktik fortfarande. Det tar nog hela 90-talet att det att fungera. De två citaten ger en god illustration till de problem som klarlagts under försökstiden vad gäller synen APU.

Om ansvar, kvalitet och decentralisering

Många lärare och andra har gjort enorma insatser under försökstiden och många har avsatt delar av sin fritid. Flera har rapporterat att det varit en stor tillfredsställelse med och glädje i att vara med om att skapa en bättre utbildning. Samtidigt har det varit enormt slitsamt och en omöjlig situation i längden.

Jag har varit färdig att säga upp mig gång gång under

de senaste tre åren men hur det är så är det väldigt nu spännande också.

Vi har träffat ett ytterst litet fåtal av skolpersonal som inte SOU 1992 25 låtit sig inspireras av allt det nya och alldeles särskilt av arbets- Bilaga 1 platsförläggningen och därmed sammanhängande frågor. De allra flesta har framhållit att utbildningens kvalitet har ökat, att det har lett till en rejäl uppdatering yrkessidan som vi inte vill

vara utan och att man inte vill återgå till tvåårig utbildning. Vid

en skola som ligger granne med ett gymnasium med studieförberedande linjer fick vi höra talas om att man där uttryckt sig om försöksverksamheten som att det var som att kasta pärlor för svinen. Vi håller det för troligt att personalen vid de yrkesförbe-

redande linjerna har glatt sig enomt över och fått råg i ryggen

av att få vara i centrum av reformen. Den uppmärksamhet som riktats mot denna del av utbildningssystemet har bidragit till en yrkesstolthet hos både lärare och skolledning. Att yrkesutbildningen beslutats bli treårig och därmed nu mer likvärdig med övriga gymnasielinjer har också ökat yrkeslinjernas status. Till detta kommer skolpersonalens tillfredsställelse över att eleverna blir ett år äldre än tidigare och att de blir mer allmänbildade. Några har dock framfört en oro över att utbildningen kan bli alltför teoretisk. Endast en enstaka person, en syofunktionär, har offentligt hävdat att det är fullständigt tillräckligt med tvåårig utbildning för yrkeselever. En sådan inställning kan, i det lokala sammanhanget, utgöra en effektiv bromskloss för fortsatt utvecklingsarbete och föranleder dessutom energikrävande diskussioner för de närmast berörda. Ett par skolledare ser betydelsen av att lärarnas ansvar ökar eller borde göra det. Dessvärre har en rektor sett tecken att ingen lärare vill vara chef och att alla väntar order t.ex. för att kallelse till konferens. Ett sådant beteende kan kanske förstås konsekvens tidisom en av en styrningsmodell där alla beslut utgick från centrum. I ett degare centraliserat system förväntas var och en ta ansvar för fortsatt utveckling. Det är det lokala kollegiet, lärarlaget eller enskild lärare som, med de förutsättningar som är specifika för just deras situation, som tillsammans skall komma fram till fungerande och godtagbara lösningar. Ingen utanför det lokala sammanhanget kan

ge order om hur de skall bete sig. Visserligen kan tips och idéer

spridas, men det måste vara de lokala agenterna som kommer överens att nu gör vi så här. om

Utifrån våra erfarenheter vill vi framhålla några punkter som

genomsyrat den treåriga försökstiden. Den nya utbildningen innebär en kvalitetshöjning. Flexibilitet krävs från alla håll genom att nya förutsättningar ständigt uppkommer. Olika lokala förutsättningar måste leda till lokala lösningar.

Ödmjukhet krävs från de båda världarna.

Tilltro till egen och framför allt andras kompetens måste till för att eleverna skall bästa möjliga utbildning.

Hur skolorna ser den kompetens som finns inom företagen SOU 1992 25 har visat sig av avgörande betydelse för hur APU har funge- Bilaga 1 vara rat.

SOU 1992 25

ÖGY-försök i Blekinge höstterminen 1990

Bilaga 2

Nils Hansson

1 Uppdraget

I UGYs första rapport SOU 198990 ingick som bilaga en separat studie ÖGY i Blekinge. I studien redovisades bl.a. beslutsav i berörda kommuner samt de problem skolhuvudmänprocessen haft beträffande information, lärarfortbildning, ombyggnad nen lokaler anskaffning utrustning. Även till UGYs andra av samt av rapport SOU 199075 gjordes en särskild studie i Blekinge framför allt avseende handledarutbildning och kommunernas kostnader för denna. Vidare beskrevs problemen kring anskaffning av APU-arbetsplatser och omfattningen av arbetsplatsförlagd utbildning i åk 1 och Denna rapport redovisades inte separat och vissa delar av den rapporten återges därför här. I föreliggande rapport tas följande frågor upp till belysning och diskussion gren- och variantuppdelningen genomströmning och studieavbrott arbetsplatsförlagd utbildning innehåll, omfattning, organi- - sation handledarutbildningen -

modulkurser i ett årskursorganiserat skolsystem.

- Rapporten redovisar i första hand erfarenheter från de fordonstekniska FT och industriellt tekniska IN linjerna. En separat analys problemen kring s.k. B-formsundervisning har av

gjorts. Utöver huvudtemat behandlas vissa frågor kring varianten

teoretisk komplettering och OM-linjen. Analysen har gjorts i form av fallstudier där några väsentliga delfrågor har studerats ingående och redovisats mycket konkret. Däremot gör studien inte anspråk på att vara heltäckande. För huvuddelen av rapporten svarar skolinspektören Nils Hansson. Kapitel 8 har skrivits av biträdande skolinspektör Sune Askaner medan rektor Hans Hansson svarat för kapitlen 7 och

SOU 1992 25

2 Organisation 1988-90

Bilaga 2 Den totala organisationen i åk 1 läsåret 198889 i Blekinge för försökslinjerna enligt det slutgiltiga beslutet vari

Organisationen blev inte fylld och den 15 september 1988 fanns följande antal elever på försökslinjerna

Ka Ry Kn Sg

32 14 16 8 IN 14 22 VLBU 30 OM 30 30

Karlskrona Ry Ronneby Karlshamn Sg Sölvesborg

Fordons- och transportteknisk linje FIBK gren bilteknik FTML gren maskin- och lastbilsteknik FFFIFS variant fordonssystemteknik

IN Industriell teknisk linje INBE gren bearbetningsteknik INUH gren underhållsteknik

VLBU Treårig vårdlinje, gren för omsorger om barn och ungdom VLBUBO variant barnomsorg

OM Omvårdnadslinje omvårdnad

22W

en skurs

APU Arbetsplatsförlagd utbildning

Redan i åk 1 organisationen smula oekonomisk det var en men berodde helt att vissa studievägar inte lockade tillräckligt med sökande. På grund att elever avbröt sina studier också av men pga. att elever flyttade till annan ort för att få tillfälle att en speciell gren minskade antalet elever i åk 2 till följande 15 sept. 1989

1 I tabellerna och i den fortsatta texten används förkortningarna.

Studieavbrotten behandlas mer detaljerat på sid Inför åk 3 tunnades organisationen ut ytterligare. Utöver av-

hoppen decimerades elevantalet genom att några valde att repete-

ra åk Det var framför allt elever som dels hade klarat ett litet antal moduler i huvudämnet, dels saknade betyg i ett eller flera allmänna ämnen. Framför allt berodde dock uttunningen uppdelningen av grenarna i fler varianter. Den 15 september 1990 hade Blekinge följande elevantal och organisation i åk

anger utlagda elevplatser

Ser man till klassfyllnaden delas linjerna upp i två grupper, å ena sidan OM och å andra sidan övriga.. Genom att OM-linjerna uppfattas som ogrenad och genom att linjen haft avhopp finns av ursprungligen 60 studerande fortfarande 51 kvar. Även VLBU har få avhopp, eleverna fått välja men genom att mellan två alternativ alternativkursen HSE-komplettering och varianten barnomsorg har det blivit en restgrupp sju elever som endast dispens fått fullfölja sina studier hemorten. genom Alternativkursen HSE-komplettering har för övrigt vållat en hel del diskussion som behandlas närmare i kapitel Den stora uttunningen har emellertid skett IN och FT, IN framför allt genom avhopp, medan för FTs del såväl avhopp som gren- och variantuppdelningen skapat de små elevgrupperna. I Karlshamn erbjöds eleverna på FT dels bilteknik dels varianten bilsystemteknik. Samtliga valde variantkursen och trots att denna också hade sökande från andra skolor kunde alla Karlshamnselever beredas plats. Resultatet blev alltså att bilteknikutbildningen fick slopas i åk Redan när detta skrivs står det klart att gymnasieskolan får mycket färre studiealternativ i slutversionen än i försöksverksamheten. Erfarenheterna från försöken pekar entydigt att en or-

ganisation med många grenar och varianter blir dyrbar.

SOU 1992 25

3 Genomströmning och studieavbrott

Bilaga 2

På de flesta linjer minskar elevantalet från åk 1 till åk 3 i försöksklasserna. Dels beror detta de rika valmöjligheterna med många och varianter i högre årskurs dels att elever avgrenar bryter sina studier eller väljer att från en treårig försökslinje

till parallell tvåårig reguljär linje. Någon klar bild av elev-

en strömningarna går inte att få om man bara ser till statistiska siffvid olika tidpunkter och därför har vi valt att i Blekinge följa ror två elevgrupper från studiestarten i augusti 1988 till hösttermislut 1990. De studerande elevgrupperna är två FT-klasser i nens Karlskrona och två IN-klasser i Ronneby. I dessa fall finns inga parallella tvååriga utbildningar vilket gör att slipper den störning avhopp till en parallell tvåårig man som

utbildning utgör. Den formen av linjebyte innebär inte något

studieavbrott, blir registrerat som sådant när man bara stumen

derar ÖGY-linjerna.

3.1 FT-linjen i Karlskrona

I februari 1988 sökte 36 elever i första hand till tvåårig fordonsteknisk utbildning i Karlskrona. I mars fick de besked om att de sannolikt skulle tas in treårig försökslinje och de sökande en fick möjlighet att korrigera sina val. Några avhopp från studievä-

blev det inte utan i stället tillkom någon sökt två-

gen som annan årig linje varför totalt 37 sökande förstahandsval och nio lägrehandsval fanns vid intagningen i juli. Av de sökande togs 32 in, en tackade nej, och när terminen började i augusti fanns 31 elever varav en kvinnlig. Två av eleverna saknade fullständig behörighet och antogs fri kvot. Genomsnittsbetyget från 9an var 2.36. Av de antagna hade 22 läst allmän kurs i matematik med genomsnittsbetyget 2.7, medan nio läst särskild kurs. Skolans bedömning är att elevgruppen var normal för fordons-

linjen, dvs. eleverna hade måttligt hög betygsnivå men så gott som

alla hade valt fordonsutbildning i första hand. För att den fortsatta redovisningen av elevernas väg genom gymnasieskolan skall bli överskådlig redovisas händelserna i ett flödesdiagram sidan 128. I diagrammet representeras tillskott av elever som hack ovansidan

Am

och bortfall av elever av motsvarande hack undersidan. SOU 1992 25 Bilaga 2

Varje händelse redovisas med en siffra i diagrammet och händelserna beskrivs nedan med angivande av motsvarande siffra. Den första händelsen 1 inträffade den 7 september då gruppen kompletterades genom att en reserv antogs.

Övriga kompletteringar gjordes den 7 november 2 då ytterli-

flicka började och strax efter vårterminsstarten tillkom ytgare en terligare två elever 3. Under höstterminen slutade sex elever varav tre i oktober 4- 6 och tre vid terminsslutet 7 då bland andra den kvinnliga eleven som antogs i november avbröt sina studier. För fem av avbrytarna var orsaken studiesvårigheter och bristande intresse vilket tog sig uttryck i dålig närvaro. Dessa elever gick till ungdomsuppföljningen. För en av eleverna som slutade i oktober var skälet att han fick arbete hos sin far då etablerat sig i ett nytt företag. som Av de fyra elever som togs in som reserver är en kvar i åk

Övriga gick i skolan fyra veckor, en termin resp tre terminer.

Under våren i åk 1 hände inget förrän strax före terminsslutet, då två elever slutade 8 och under sommaren efter åk l slutade

ytterligare en 9 av de totalt 35 eleverna som påbörjat studier i

åk därmed var 26 kvar. Av dessa 26 valde fyra att studera transportteknik i åk 2 10. Transportteknisk utbildning finns inte

i Blekinge kommer ev. ht 1991 varför dessa elever lämnade sko-

lan för att fortsätta i Kristianstad. Den transporttekniska utbildningen är populär och det är konkurrens för att komma in. Av sju sökande från Karlskrona blev alltså fyra antagna. Deras genomsnittsbetyg från åk 9 var något högre än för gruppen som helhet, 2.55 resp. 2.36. Kvar i åk 2 vid höstterminsstarten fanns 22 elever av vilka 20 fullföljde årskursen. Två slutade i februari 11 med motivet att de inte trivdes med utbildningen. En av dem fullgör sin värnplikt vid flyget. Den andra var kursens enda flicka, hon tyckte fordonstekniken var svår och valde att över till en mjukare sektor. Hon praktiserar hösten 1990 på en fritidsgård och uppger att hon trivs som aldrig tidigare. I skarven mellan åk 2 och åk 3 decimerades elevgruppen kraftigt. Tre elever 12 hade inte klarat ett rimligt antal moduler och hade dessutom slarvat med de allmänna ämnena. Dessa valde i samråd med sina lärare att åk om

Två elever 13 avbröt studierna och återfinns nu som lagerar- SOU 1992 25 betare vaktmästarpraktikant. Båda bedömde att de hamnat Bilaga 2 resp. fel. Slutligen valde fyra 14 att till utbildningar som inte finns i Karlskrona. Två elever valde variantkursen bilsystemteknik i Karlshamn, gick till flygteknik och till specialkurs i båten en en

motorteknik. Ser till intagningspoängen låg dessa fyra något

man över genomsnittet med 2.6. De elever valde att repetera åk 2 är intressanta såtillvida som att de belyser konflikten mellan årskursskolan och modulskolan. I renodlad modulskola behövs inga årskurser men de allmänna en ämnena är årskursindelade och samma gäller fackteorin. Efter hand har dessa tre elever visserligen avbrutit sina studier men den principiella konflikten finns kvar och belyses närmare i fortsättningen. Kvar i åk 3 finns 11 elever av vilka sex valt varianten bilteknik och fem inriktat sina studier tunga fordon. Intressant är att konstatera dessa 11 valt fordonsutbildning i andra hand att tre av och alltså inte tagits in på sitt förstahandsval. Hur de kvarvarandes studier i årskurs 3 organiserade behandlas närmare i kapitel men här skall något utvecklas frågan årskurs contra moduler för ifråga. Alla 11 var klara om gruppen att börja läsa allmänna ämnen och fackteori i augusti men alla var

inte klara med så många moduler att de kunde börja sin APU direkt vid höstterminens början. Några blev utplacerade i september

först i december och en har vid höstterminsslutet ännu men en inte påbörjat den arbetsplatsförlagda utbildningen i åk När deselever gått tre läsår i juni 1991 har de inte klarat ett rimligt ansa

tal moduler och frågan uppkommer då

skall de sluta skolan med det begränsade antal moduler de klarat tre år av skall de fortsätta under hösten 1991 till de fått ett accepta- belt yrkeskunnande Lärare och skolledning är osäkra på vilken väg man skall välja lutar åt den senare lösningen. Genom att de berörda elevermen

inte har några teoriämnen kvar att läsa kan de delta i APU 40

na timmar i veckan till hösten och bör relativt kort tid kunna fullfölja sina studier. Rimligtvis måste detta vara den rätta lösningen. Mer problematiskt är det för de elever går om årskurs som I vissa fall blir de klara med sina moduler i karaktärsämnet un-

der pågående läsår och kan placeras ut i APU. Då inträffar ett år

att eleven är klar med sitt karaktärsämne innan läsåret är senare

slut medan teorikurserna fortfarande pågår.

Om man bara ser till flödesschemats början och slut verkar svinnet stort men av de 32 som började i augusti-september 1988 är trots allt 19 i studier i åk 3 vid höstterminsslutet 1990. Grenoch variantsystemet gör emellertid att elevgrupperna i åk 3 blir

små och detta är en kostnadsfråga måste beaktas i det fort- SOU 1992 25 som satta arbetet med ny gymnasieskola. Bilaga 2 Att döma av detta relativt begränsade statistiska underlag är det ingen mening med att ta in elever flera månader efter det att utbildningen startat. Ingen av de tre som började ett stycke in första läsåret finns kvar i skolan. Konflikten mellan målet ett godtagbart yrkeskunnande och en gymnasieskola för alla är påtaglig. Målet att alla som börjar studierna skall ta sig igenom skolan ter sig närmast utopiskt.

SOU 1992 25 Bilaga 2

a

e

s n s s v .

c

s

e

.

c s .

Q e

w

3.2 IN-linjen i Ronneby SOU 1992 25

Bilaga 2 Starten för ÖGY-försöket i Ronneby kan närmast betecknas som abrupt. Kommunen hade begärt att vara med i försöket men

blev inte tilldelade några platser vid den preliminära fördelningen

våren 1988. I mitten av maj avstod emellertid Olofström från sina platser sedan man räknat vad försöket skulle kosta kommunen. I det läget erbjöds Ronneby överta de lediga platserna och efter kort betänketid eller egentligen ingen betänketid alls tackade Ronneby ja. Den 25 maj kom SÖs beslut vilket bl.a. innebar att eleverna först när de lämnade skolan för sommarlov fick veta att de skulle treårig IN-linje i stället för den sökta tvååriga Veen linjen. En del av eleverna fick detta klart för sig först när de kom till skolan på hösten. Någon tid för omval fanns med andra ord inte. Till den verkstadstekniska utbildningen hade man 12 förstahandssökande och 20 lägrehandssökande. Den utlagda organisationen omfattade 32 platser men totalt fanns bara 23 elever vid höstterminens början. 12 hade tagits in på förstahandsval. Lägsta betygsgenomsnitt var 1,7 och medelvärdet för de intagnas genomsnittsbetyg var 2,2. Av de antagna hade huvuddelen eller 17 läst allmän kurs i matematik medan sex hade valt särskild allmän kurs i matematik medan hade valt särskild kurs. I båda sex grupperna fanns elever med betyget ett. Vägen genom åk 1 och 2 för de 23 eleverna redovisas i ett flödesschema på sid 131. Under september månad lämnade tre elever utbildningen och i november ytterligare en. För samtliga gällde att de tyckt sig komma in på fel utbildning. Samtliga gick över till ungdomsuppfölj-

ningen. En sökte och kom in på vårdlinjen Bu påföljande år och

utbildar sig till kock. Återstående 19 fullföljde åk två en 1 men

elever flyttade till annan ort varför 17 påbörjade åk Av dessa

valde 10 bearbetningsteknik och sju underhållsteknik. Samtliga dessa fullföljde åk 2 och började åk 3 hösten 1990. Samtliga dessa fullföljde åk 2 och började åk 3 hösten 1990. Vid terminsstarten lämnade en elev från vardera studieinriktningen skolan och i oktober 1990 kvarstod totalt 15 av de ursprungliga 23 eleverna. De båda slutade i september 1990 gick båda till arbete inom som verkstadsbranschen, en till verksamhet som pressare och en som svetsare. På den parallella fordonsutbildningen där Ronneby har grenen bilteknik i åk 3 lämnade fem 11 elever skolan under den första av höstterminsmånaden. Samtliga fem fick industriellt arbete dock ingen inom bilbranschen. Det bör i sammanhanget observeras att arbetsmarknaden i september 1990 fortfarande var sådan att pojkar som ville ha industriarbetare kunde få det även med en oavslutad gymnasieutbildning. Under hösten och vintern svängde ar-

betsmarknaden i Blekinge brant nedåt och om någon funderat

avbryta studierna några månader för att börja arbeta SOU 1992 25

att senare

hade detta varit betydligt svårare. Några ytterligare avhopp har Bilaga 2

heller inte skett varken från IN eller från FT. Med anledning avhoppen intervjuades såväl avhoppade som av de elever som stannade kvar på skolan. Vid intervjuerna framkom allmän uppfattning att elesom en borde få betalt under sin arbetsplatsförlagda utbildning i verna sista årskursen. Många kände sig utnyttjade och menade att de trots allt utförde ett produktivt arbete. Man behöver inte avtalsenlig lön borde kunna symbolisk summa så att men man en det känns att arbetet uppskattas var en synpunkt som framfördes.

I något fall missnöjd med arbetsplatsen och menade

var man

att det fråga om repetitivt rutinarbete. I detta fall hade

mera var eleven rätt och dessa missförhållanden har rättats till. Uppläggningen och genomförandet av den arbetsplatsförlagda utbildningen för lN-eleverna i Ronneby beskrivs närmare i kapitel

SOU 1992 25 Bilaga 2

. ü

ce

. .x

V

SOU 1992 25

4 Den arbetsplatsförlagda utbildningen

Bilaga 2

4.1 Skola-företag

I detta kapitel skall mera i detalj beskrivas hur verksamheten organiserats FT-linjen i Karlskrona och IN-linjen i Ronneby. Men inledningsvis skall redovisas två principiellt skilda synsätt APUn och vilka konsekvenser dessa får på möjligheten att över huvud taget arbetsplatsförlägga utbildningen. De båda principerna exemplifieras här av IN-linjerna i Ronneby resp. Karlskrona eftersom avsikten med denna redovisning just är att belysa konkreta fall. Principerna har inte med några speciella skolor att annars skaffa utan gäller generellt. kan karaktäriseras följande sätt Läropla- Det ena synsättet ett antal moduler och innehåller en rad nen upptar som var en detaljerat beskrivna moment och tekniker. Skolan ställer frågan till företagen Vilka moduler kan ni ta hand om På den frågan blir svaret ofta Ingen, av det enkla skälet att modulerna innehåller delmoment inte förekommer det tillfrågade företasom get. Ett exempel I fordonsteknik ingår som delmoment i en modul byte hjullager. En märkesverkstad för ett japanskt bil- - av märke kan här Omöjligt Hjullagren våra bilar är sådasvara det inte händer gång året att vi får sådan reparana att en om en tion. Väljer planeringsmodell att försöka lägga ut hela man som moduler ett enda företag är risken stor att företagen säger nej. Den detaljerade läroplanen ter sig omöjlig och företagen tvekar då att engagera sig. Det andra synsättet representeras den skola frågar vad av som kan Ni hjälpa till med i åk 3 och där man placerar in de delmoment företagen kan biträda med i moduler. Med en såsom resp dan uppläggning kan företagen ställa upp, men det innebär att APUzn inte blir modulindelad i strikt bemärkelse. Ingen elev arbetar heltid med modul och ingen elev avslutar en modul inen nästa påbörjas. I stället arbetar eleven med de studieuppgifter nan företaget kan biträda med och efterhand tillgodoräknas delar av flera moduler. Bildlikt kan sägas att samtliga eller ett betydande antal moduler successivt fylls under läsåret. Vissa blir fyllda, vissa blir nästan fyllda och godkänns medan andra blir dåligt fyll-

da och några inte får någon påfyllning alls. I de fallen får

senare utbildningen kompletteras inne på skolan. I fallet med de tidigare nämnda japanska hjullagren kan lösningen bli att momentet fullgörs inne skolan eller en verkstad som tar sig an bilar med sämre framvagnar. Allmänt kan konstateras att en viktig förutsättning för att APUn skall fungera är att skola och företag inte tar läroplanen eller modulmetodiken blodigt allvar, att elevernas utbildning i nära samarbete mellan skola och företag och att slutläggs upp målet får dominera över hur vägen dit organiseras.

I fortsättningen beskrivs APUn för två elevgrupper i åk 3 där SOU 1992 25 ovannämnda filosofi fått styra uppläggningen. Det gäller industri- Bilaga 2 ell teknik i Ronneby med totalt 15 elever och fordonsteknik i Karlskrona med 11 elever.

4.2 Ronneby

Av de 15 eleverna i Ronneby finns 9 på varianten bearbetningsteknik och 6 på underhållsteknik. Man har lyckats med att placera flera elever varje företag och 5 av de 6 med underhållsinriktning gör sin APU ett och samma företag, nämligen Tarkett AB. Bearbetningsteknikerna är utplacerade totalt fyra företag och vardera tre elever finns företaget Kockums Maskin AB, och Euroheat AB.

4.2.1 Tarkett AB

Företaget Tarkett ingår i Stora-koncernen och deras huvudsakliga verksamhet är tillverkning av golv. Totalt har Tarkett 7 000 anställda med tillverkningsenheter i Europa och USA. Tillverkningen omfattar alla golvtyper textil, plast, keramik och trä. I Sverige

finns några trägolvsfabriker samt anläggningen i Ronneby där

man gör plastgolv och väggbeklädnader av plast. Antalet anställda är 700 och därmed är Tarkett ett av Ronnebys största företag. Tarkett är en utpräglad processindustri med automatiserade processer. En viktig uppgift i företaget är att reparera och underhålla processmaskinerna och att i viss utsträckning bygga maskiner eller bygga om och modifiera. Ansvaret för denna verksamhet ligger på en underhållsavdelning och det är denna som tar emot elever från gymnasieskolan. Man tar hand om elever från alla årskurserna, i åk 1 under fem dagar och i åk 2 totalt 18 dagar. I åk 3 studerar eleverna företaget tre dagar per vecka. Ansvarig företaget är en utbildningsledare som utöver skolkontakter svarar för internutbildning och företagets traineeprogram. Företaget har sju utbildade handledare och finns representerat i skolans yrkesråd. Kontakterna med skolan bedöms som mycket goda från båda sidor. Organisationen av APUn följer den ovan beskrivna modellen där eleverna följer verksamhet och rutiner beroende vilka arbetsuppgifter som vid varje särskild tidpunkt förekommer företaget. Handledarna noterar sedan vad eleverna gjort och fyller på så sätt modulerna successivt under året. Eleverna följer sina handledare och beroende arbetsuppgifterna får eleven antingen se på, biträda handledaren eller självständigt hantera reparationsuppgifterna. Avgörande är helt naturligt elevens erfarenhet och arbetsuppgifternas art.

Genom att så många elever finns på Tarkett svarar företaget SOU 1992 25 även för viss del fackteorin vilket är relativt ovanligt vid APU- Bilaga 2 av företagen. Eleverna uppskattar sin APU och finner den omväxlande och utvecklande. Den vanliga inställningen till ersättnings-

frågorna finns även här men dämpas något av att eleverna tid

utöver skoltiden får arbeta mot gängse lön enligt lärlingsavtal. Notabelt här är att även om det gäller verkstadsteknisk utbildning âr Metallfacket inte inblandat eftersom de anställda vid Tarkett organiserar de anställda. Eleverna gör sina specialarbeten företaget och dessa arbeten är mycket konkreta. Ett exempel specialarbete är att en elev byggt ett system för automatisk öppning av en fabriksport. Eleven har dels byggt automatiken dels dokumenterat denna med bilder, kopplingsschema och beskrivning. Företaget ser i samarbetet med skolan en möjlighet till en god personalrekrytering. Man får möjlighet att anställa personer som under ett helt år testats i just de arbetsuppgifter som man rekryterar till. Verksamheten kostar företaget pengar. Kostnadsposterna är lunch, skyddskläder, kaffe och handledartid. I snitt kostar detta väsentligt än vad skolan betalar för APUn, men kostnaden mer Tarkett en normal rekryteringskostnad. I runda tal är ser som elevkostnaden till företaget dubbelt så stor som kommunens bidrag. En erfaren yrkeslärare har regelbunden kontakt med företaget och eleverna. Här är det särskilt gynnsamt genom att företaget ligger nära skolan, relativt många elever finns samma plats, men också genom att de flesta handledarna tidigare varit elever hos kontaktläraren. Yrkesrådet betyder också en hel del för APU-verksamheten. De företag som tar emot flera elever finns representerade i yrkesrådet antingen som arbetsgivarrepresentanter eller som representanter för de anställdas organisationer. Här liksom på andra orter ifrågasätter representanter för APU-arbetsplatserna värdet av att det sitter skolstyrelseledamöter i yrkesråden. De begriper inget

av de väsentliga frågorna och bidrar bara till att förlänga sam-

manträdena är ett inte ovanligt omdöme.

4.2.2 Kockums Maskin AB

I Ronneby finns ett modernt och automatiserat gjuteri med 240 anställda. I anslutning till detta, men som ett eget företag, finns Kockums Maskin AB med 60 anställda. Huvudverksamheten för Kockums Maskin är att bearbeta seg och gråjärnsgiutgods och helt naturligt kommer en betydande del av giutgodset från Kockums gjuteri hel del kommer från annat håll. men en En hel del av verksamheten hos Kockums Maskin gäller bearbetning av relativt stora serier och det sker i mekaniserade och

automatiserade processer, men en betydande del av arbetet i verk- SOU 1992 25 staden gäller bearbetning av små serier med traditionell bearbet- Bilaga 2 ningsteknik. Vid företaget finns tre ursprungligen fyra elever som studeskärande bearbetning i åk Eleverna kommer att göra hela rar sin APU hos Kockums Maskin och här liksom Tarkett får eleverna möjlighet att arbeta mot betalning icke skoltid. Möjligheterna till detta gynnas av att företaget organiserar arbetet i skift. Företaget har tre utbildade handledare men anser att det skulle behövas någon till. Utbildningen för eleverna sker så att de cirkulerar i verkstaden och för varje nytt moment blir gången den att eleven börjar med att se på när operatören arbetar för att sedan själv successivt ta över arbetsmomenten. En viktig inställning är att utbildningen inte får vara driftsstörande och detta klarar man

utan större svårigheter.

Så kan t.ex. en fleroperationsmaskin under programmeras om

pågående arbete vilket gör att eleven kan få utbildning samtidigt

maskinen är fullt ut produktiv. Även här fungerar modulsysom stemet så att eleven successivt fyller på samtliga moduler. Handledaren för bok över vilka moment eleven blivit godkänd och när året är slut skall, om allt fungerat, samtliga moduler vara avklarade. Verkstadschefen som själv sitter i yrkesrådet ett TCOmandat understryker dock att man inte kan klara alla detaljer som står i läroplanen. Skulle man ställa sådana krav blir följden Å att företagen skräms bort. andra sidan menar han att om eleven kan eller i varje fall har erfarenhet av alla arbetsmoment som förekommer i verkstaden bör eleven rimligtvis vara välutbildad. De flesta som arbetar i företaget behärskar bara ett begränsat antal arbetsmoment men anses med rätta ändå fullgoda verkstadsvara arbetare. De avsteg som sker från läroplanen kan även av en utomstående objektiv betraktare anses fullt acceptabla och det är intressant att kunna konstatera att även en medelstor verkstad 60 anställda med en specialiserad produktion kan erbjuda en fullständig ut- bildning i bearbetningsteknik i åk När det gäller specialiseringen bör observeras att Kockums Maskin enbart sysslar med bearbetning av gjutgods och att produktionen i stor utsträckning avser grenrör till bilmotorer. Genom att serielängderna är olika kommer dock verksamheten att sträcka sig från närmast hantverksmässigt arbete till högautomatiserad bearbetning. De problem verkstadschef och handledare i första hand pekar är svårigheten att avgöra när eleven har tillfredsställande klarat ett moment.

Man pekar också att den ersättning som utgår till företaget

inte täcker kostnaderna, men å andra sidan mellanskillser man naden som en självklar rekryteringskostnad. APUn betraktas här

på de flesta arbetsplatser som en värdefull del av företagets SOU 1992 25 som rekryteringsverksamhet. Bilaga 2 Eleverna positivt APUn. Det förhållandet att de gör heser la sin utbildning på ett företag är bra men de tidigare anförda Synpunkterna betalningen kommer fram även här. Möjligheten att arbeta mot betalning icke skoltid uppskattas.

4.2.3 Skolans synpunkter på IN-linjen

För den aktuella elevgruppen var skolstarten som man säger strulig. Beslutet om försök togs förs i slutet av maj 1988 vilket gjorde att utbildningen i åk l startade utan att lärarna fått erforderlig fortbildning och utan att skolan hunnit nyutrusta utbildningsverkstaden. Flera elever kom också till skolan i tron att de

skulle börja den tvååriga utbildning de sökt till.

Starten den utbildningen komplicerades också av att nya det inte fanns någon överenskommelse mellan avtalsparterna Verkstadsföreningen och Metall om villkoren för den arbetsplatsförlagda utbildningen. För de elever går i åk 3 blev som nu APUn i åk 1 och 2 därför inte helt tillfredsställande varken till innehåll eller omfattning. Nu fungerar det bättre och man har en fungerande plan för APUn. En fördel är att man samarbetar med ett begränsat antal företag där flera kan ta en hel grupp elever samtidigt. Så gör t.ex. hela åk 1 all APU ett företag och vid ett och tillfälle. Detta underlättar möjligheterna till lärarfortsamma bildning när eleverna är borta från skolan.

De vanliga diskussionsfrågorna är aktuella även här nämligen

när år en modul godkänd hur stor omfattning får kontraktarbetet skolaarbetsplats ha få med mindre företag i handledarutbildning- - hur skall man en. På många håll har man låtit principen för beräkning av statsbidrag styra kontaktarbetsinsatsen. Man har förutsatt att en arbetsinsats motsvarande två undervisningstimmar är vad som skall avsättas för företagskontakter. Självfallet måste denna arbetsinsats variera med antalet företag, avståndet skola-företag, elevernas förutsättningar, företagens möjligheter, behovet av att flytta om elever osv. Vanan att tänka och planera i timplanetermer gör att erforderlig arbetstid inte alltid avsätts för kontaktverksamheten. De nya förutsättningar som råder efter 1 juli 1991 med ett statsbidrag utan styrmekanismer kommer att ge bättre förutsättningar för ett rationellt handlande.

4.3 Karlskrona SOU 1992 25 Bilaga 2 4.3.1 FT-linjen

Som tidigare nämnts fanns 11 elever i åk 3 på FT-linjen i Karlskrona hösten 1990 organiserade i en bilteknikklass med sex elever och klass inriktad tunga fordon med fem elever. Alla hade en dock inte kommit så långt i sina studier att de var mogna att bör- APUn på allvar. Med detta elevantal räckte de tillgängliga arbetsplatserna till och det fanns t.o.m. reservplatser. Om man i stället haft två fulltaliga klasser med totalt 32 elever hade varken arbetsplatser eller handledare räckt till. Fordonsutbildningen i Karlskrona har egna undervisningslokaler centralt placerade i en kommundel så gott samtliga märkesverkstäder i som rymmer som Karlskrona. Bortsett från VW- och MercedesNissan-verkstäderna

finns allt, även Statens Bilprovning, mindre än fem min gång-

väg från skolan. För tunga fordon används dock bl.a. försvarets och Lantmännens fordonsverkstäder, varför några elever ändå blir placerade på avstånd från skolan. Allmänt kan dock sägas att utbildningslokalerna i Karlskrona ligger ovanligt väl till med hänsyn till företagskontakterna. Det finns ytterligare marknad för APU mindre verkstäder men dessa har inte möjlighet att sända medarbetare handledarutbildning även om skolan betalar, vilket man för övrigt gör, i samtliga Blekingekommuner. Man önskar från dessa verkstäder en handledarutbildning kvällstid. Ansvarig för organisationen av APU och för företagskontakterna är en lärare. Han har en nedsättning fyra veckotimmar för specialfunktionärsuppgifter, han undervisar sex veckotimmar fackteori i vardera klassen och handleder eleverna i specialarbete 15 min. elev och vecka. Kvar blir ca åtta timmar eller en ca per knapp tredjedels tjänst för organisation av uppföljning av APU. Enligt läraren medger detta regelbundna besök och kontakter med studerande och företag. Eleverna skall enligt planerna cirkulera att de totalt får stif-

ta bekantskap med fyra företag och därmed minst lika många bil-

märken. I realiteten blir det dock högst tre eftersom såväl elever som företag gärna ser att eleven stannar när han blivit varm i kläderna. Motivet för cirkulationen är att inte bara bilarna är olika utan att också rutinerna och miljö varierar. Dessutom har man speciell verksamhet t.ex. på Statens Bilprovning som alla bör lära sig. För eleverna på varianten maskin- och lastbilsteknik gäller att företagen ofta är specialiserade en typ av fordon. Så har t.ex. Lantmännen mycket reparationer traktorer men det förekommer inga tryckluftsbromsar där. Några moduler ligger helt skolan och till dessa anslås tre veckotimmar dvs eleverna är ute 21 i stället för 24 timmar. Fram-

för allt är det elektronik och elektroniktillämpningar som be- SOU 1992 25 handlas i skolan. Skolan betalar 17 kronor per elev och närvaro- Bilaga 2 timma till företagen vilket innebär att en del av statsbidraget 15 000 kronor per elev och år blir över för att finansiera timmarna i skolan. Läraren som ansvarar för åk 3 understryker att fordonstekniken har blivit mycket mer komplicerad sedan han själv fick sin utbildning och att detta leder till ett enormt fortbildningsbehov för lärarna. Drastiskt uttrycker han det så Förr det förnedvar rande att behöva hämta verkshandboken. Nu går det inte att göra en reparation utan att ta del av handbokens felsöknings- och kopplingsscheman. Själv har han fått ca fem veckors fortbildning

men påpekar att det behövs väsentligt mer. Sådant som dator-

stödd växling, fyrhjulsdrift, elektroniskt styrda tändnings- och bränslesystem eller datorstödd klimatkontroll är områden där läraren får vara glad om han ligger ett kapitel före eleverna. Tidigare har redovisats hur vissa arbetsmoment som finns med i läroplanen förekommer så sällan i verkstäderna att eleven normalt inte kommer i kontakt med dem. I Karlskrona har länsskole-

nämnden därför påbörjat en analys av hur ofta läroplanens del-

moment förekommer. I undersökningen deltar 24 handledare av

vilka sju representerar större verkstäder mer än fem mekaniker

medan 17 är verksamma vid mindre företag. För varje delmoment

i läroplanen får handledarna ange hur ofta momentet ifråga före-

kommer deras egen verkstad. Skalan spänner över graderna dagligen, någon gång per vecka, månad, år eller aldrig. Undersökningen är inte färdig ännu men vissa delresultat föreligger och som exempel redovisas sidan 20 handledarnas bedömning av en motormodul. Resultatet är preliminärt och undersökningen bygger på ett begränsat antal deltagare men den pekar dock på att läroplanen inte helt baserats på vad som år möjligt att genomföra i arbetsplatsförlagd utbildning.

ågåalåg

51110115 LA1IERII_{Q

FORDONS- OCHTRANSPORTTEKNISK LINJE Gren BILTEKN1K Modul TILLÃMPNING 1 3 MOTOR 2

MÅL Ellergenomgången skall modul eleven Kinna Lill Kunna hu NUPW-Wn ergonomiskt kanplaneras. utlöraförekommande rcparaüors- jusltriny-och monter- . inyarbucn vanligtförekommand personbilsmolcm ° an noggrannhet ochrenlighet påverkar kvlilczcn utfört arbete. invanda modem , repnrauonsulnnmmg,

° använda den scrvicdincnnn som erfordra för udöra au d i moduler; förekommande arbelsmomemm.

p 1 M I 4

Op 01 MOTOR. byt enligtulbytcssyslcrn 3 18 2 02 03 MOTORARBETEN 04 VEVAXEL. slilagekonuollluppmåuüngjbyt 5 14 05 os RAMLAGER. koncrolllbyle 11 10 07 RAMLAGEKTÃTNING. byte 7 S 10 os 09 VEVLAGER. kontrollbyte 7 16 1D u KOLVAR. konuoUmåuüngbyl 7 15 12 13 KOLVRINGAR. byte 7 16 14 15 CYUNDERLOCK. konlrolllbyl 2 7 10 us - sotning ochvcnülsliprüng 1A 9 , 1U ü 17 byt av packning . 12 11 2 1a .efter-dragning inkLjustav ventiler 19 20 TRANSMKSSION 21 KAMAXELDREV. byte 2 8 14 21 KAMAXEUG-LDJA. byte 2 1 7 12 23 KAMAXELREM. byta 11 2 8 3 24 7.5 26 TURBOAGGREGAT. konuoubyl 2 9 11 27 28 29 30 SMORJSYSTEM 31 OUETRYCK. kontroll I 8 12 1 32 33 our-zpuur. kringbyte 2 12 8 ,, 34 35 KYLSYSTEM 36 KYLSYSIEM. provuyckning 13 5 37 KYLARE. kontrollbyt S 12 3 5 3a KYLVÄTSKEPUMP. byttrenovering 2 8 6 5 39 KYLFLÄKT. Ten-noslaueglend. byn 6 5 11 40 FIÄKTREM. byte 12 S 6 41 TERMOSTAT. konuvUbyle 6 7

Antal svarande 24 D momentet Förekommer dagligen . någon gångvecka Alla har inte svarat på alla V frågor M - någon gångmånad Å -. någon gångår A aldrig

Copyright

4.3.2 IN-linjen SOU 1992 25 Bilaga 2 Även det normalt skall arbetsplatsförlagd utbildning till om vara 60 % studietiden i åk 3 är det inte alltid möjligt att åstadca av komma detta. På orter med ensidigt näringsliv kan det helt enkelt vara så att det inte finns några arbetsplatser för vissa gymnasielinjer också orter med i och för sig lämplig industri kan det men stöta svårigheter att placera ut eleverna. Ett exempel detta är IN-linjen i Karlskrona. Kommunen har en betydande verkstadsindustri med stora och medelstora företag framför allt vad gäller tung industri. De största företagen är Karlskronavarvet, Uddcomb och Dynapac som samtliga har tyngre tillverkning och Ericsson Business Communication AB som sysslar med tillverkning av telefoner och telefonväxlar.

Det har inte varit några större svårigheter att klara APUn i de

två första årskurserna. Däremot visade det sig omöjligt att klara åk 3 trots att man läsåret 199091 endast har åtta elever, samtliga inriktade skärande bearbetning. Efter långa diskussioner mellan företag och skolan blev slutresultatet att endast 10 % av studietiden i åk 3 kunde arbetsplatsförläggas. Eleverna är ute arbetsplats fyra veckor och alla är då ute samtidigt. Två företag är engagerade, dels Karlskronavarvet AB där eleverna läser modulerna Arbetsmiljö 3 och 4 under totalt tre veckor dels Flygt AB där eleverna gör den fjärde veckan. Flygt AB, ligger i Emmaboda, 50 km från Karlskrona, har som en högautomatiserad tillverkning av pumpar och här studerar eleverna avsnittet flexibla tillverkningssystem. Utöver dessa fyra veckor är utbildningen förlagd till skolans undervisningslokaler. Den speciella uppläggningen har sanktionerats av länsskolenämnden och utbildningen blir inte lidande modifieringen framför allt beroende på att skolan skaffat sig en mycket modern maskinpark. Sådana moment som arbetsorganisation, arbetsmiljö, skyddsorganisation och samarbetsfrågor kommer självfallet i skymundan när utbildningen sker i skolan i stället för en arbetsplats. Värdefullt är dock att tre miljömoduler kunnat arbetsplatsförläggas. Däremot blir den utvalda organisationsformen dyrbar för skolan. Enligt uppgift kostar lärarinsatsen 100 tkr. mer ett år än vad ersättningen till företagen skulle ha kostat om gängse 60 % av studierna varit arbetsplatsförlagda. Förhållandena pekar att föreskrifterna om studiernas organisation inte får vara tvingande i en slutlig version av gymnasieläroplanen. Möjligheter att välja mellan skola och arbetsplats måste finnas.

4.4 Sammanfattande synpunkter på modulsystemet SOU 1992 25

Bilaga 2 Tanken bakom modulsystemet är att elevens studietid skall kunna till elevens förmåga, förkunskaper och studietakt. Först anpassas när modul är avklarad går den studerande vidare till nästa. en För- och nackdelar finns med systemet och i förarbetena för ÖGY på fördelarna har man pekat ° och kan arbeta i sin egen takt var en O det eleverna fått dokumenterat som godkända moduler det kan eleven den långsamma eleven kan välja att ut normal studietid med begränsat antal moduler eller att förlänga sin ett studietid och därigenom klara kursens alla moduler. På är detta bra verkligheten har lyft fram vissa papperet men problem ° utrustningen är inte sådan att eleverna fritt kan bestämma hur länge de skall arbeta vid en utbildningsstation. Av rena resursskäl måste långsamma elever lämna plats åt andra inmodul i t.ex. en NC-maskin är avklarad nan en grundläggande moduler utgör bas för andra. Frågan vissa ställs då hur gör när en elev trots väsentlig tidsinsats man helt enkelt inte klarar modulen. Problemet finns för matematikmodulerna IN och variantsystemet bygger årskurser och tar sågrenlunda inte hänsyn till att eleverna arbetar olika fort. Förflyttning mellan skolor förutsätts ske vid skolårets början inte när eleven inhämtat alla underliggande moduler för att undervisningen skall bli meningsfull och begriplig måste eleverna i vissa fall arbeta med flera moduler parallellt vilket strider mot systemets teoretiska idé.

5 Handledarrekrytering och

handledarutbildning

Rekryteringen handledare för FT- och IN-utbildningarna förav senades avtalstvisten mellan Verkstadsföreningen och Metall av

och kontakter i frågan kom till stånd först under våren 1989. Un-

der förhösten rekryteringen klar och utbildningen kunde börvar ja. Av föreskrivna sju utbildningsdagar genomfördes fem under läsåret 198990 och de två återstående höstterminen 1990. Den första och sista dagen organiserades och genomfördes av länsskolenämnden medan övriga fem har genomförts av kommunerna delvis i samarbete. Det huvudsakliga innehållet i utbildningen har varit följande information gymnasieskolan och ÖGY-för- Dag 1 Allmän om söken. Elevernas situation i gymnasieskolan.

Dag 2 Innehållet i utbildningslinjen. Moduler. Handledarnas SOU 1992 25 uppgifter. Samarbetet yrkeslärarehandledare. Bilaga 2 Dag 3 Auskultation där handledaren får pröva att vara assistentlärare yrkesläraren. Dag 4 Metodikdag anordnad av Lärarhögskolan i Malmö. Dag 5 Uppföljning första årets erfarenheter. Hur har av mo-

dulsystemet fungerat. Betygsfrågor.

Dag 6 Innehålls- och målfrågor. Yrkesutbildningens didaktik. Dag 7 Erfarenhetsuppföljning. Organisations- och betygsfrågor. Antalet handledare under utbildningen är enligt skolornas bedömning tillräckligt men man pekar på några problem ° de riktigt små företagen har svårt att ställa och det har upp inte med ekonomi att göra. I ett företag med två-tre anställda kan man helt enkelt inte skicka bort en man handledarkurs även företaget får betalt. Önskemål finns om därför att handledarutbildning ordnas på kvällstid ° utbildade handledare försvinner t.ex. genom att personal befordras eller byter företag. Vid ett stort företag i Karls-

krona Ericsson har ett antal anställda varslats uppsäg-

om ning pga. att viss telefontillverkning skall flyttas från Karlskrona till Taiwan. Bland de varslade finns de två en av handledarna vid Ericsson ° alla handledare kommer inte att ha fullständig utbildning. I Ronneby har endast hälften av fordonshandledarna deltagit alla dagarna ° en viss dubblering av handledare behövs företagen. Sjukdom, tjänsteresor och annat gör att företag som bara har en utbildad handledare inte kan garantera att handledaren finns tillgänglig när eleverna skall ut APU

° något företag har man inte fått fram handledare det

av skälet att Metallfacket ställer krav på att handledarna skall

ha viss facklig utbildning och de varit påtänkta

som som

handledare har inte velat genomgå denna.

Några större problem att komma överens om arvode för handledarutbildningen har det inte varit. Inga överenskommelser har träffats mellan kommunenskolan å sidan och APU-företagen ena å den andra. Förhandlare för kommunerna har varit skolledare vid de berörda skolorna och viss samverkan eller i varje fall visst

informationsutbyte har skett mellan skolorna. Någon enhetlig

avtalsmodell för länet finns inte och de träffade avtalen kan sammanfattas enligt följande. På FT-linjen har ersättning till de flesta företagen i Karlskrona

och Ronneby utgått med 105 kr.tim eller 840 kr. för heldag. I några fall har handledarna inte deltagit under hela utbildningsda-

garna, därav timarvodet. I enstaka fall har ett företag fått 950 kr. och i några fall har ersättningen varit lägre 600 kr. till flygflottiljen bl.a.. I Karlshamn har nio handledare representerande sju fö-

utbildats. Dagkostnaden har där varierat från 920 till 980 SOU 1992 25 retag kr. Bilaga 2 På IN-linjen har Ronneby betalat mellan 400 och 800 kr.dag, det lägre beloppet till ortens dominerande industri, Tarkett, och det högre till företag med särskilt avancerad utrustning. Det vanligaste beloppet har varit 600 kr. I Karlskrona har ersättningen också med något enstaka undantag varit 600 kr.dag. Där har avtalsparterna varit överens att företagens verkliga kostnad för om produktionsbortfall varit 1 200 kr., ett belopp som man sedan ca delat lika mellan kommun och företag. Inom länet förekommer försök även inom vårdsektorn. Här kom handledarutbildningen igång tidigt, det var lätt att rekrytera

handledare personal står kö för att vara med och några

- -

ersättningar har inte utgått till de arbetsplatser som ställt upp. I

vissa fall är landstinget huvudman för såväl skola som APU-arbetsplats och då spelar internersättningen mindre roll men landstingets vårdgymnasier har man gjort det utan att begära ersättning. En enkel uppföljning handledarutbildningen för fordonsutav bildningen har gjorts länsskolenämnden. Deltagarna i utbildav ningen har fått på några enkätfrågor och svaren kan samsvara manfattas enligt följande Vad har varit bra ° Auskultationer skolan som gav en god uppfattning om skolans utrustning, resurser och arbetsform. ° Att under utbildningsdagarna diskutera med andra handledare. Vad kan förbättras och vad finns behov av ° För mycket komprimerad information under första utbildningsdagen. Mer kunskap modulerna, modulernas utvärdering samt om handledningens metodik. Samarbetet handledare-lärare, lärarens företagsbesök måste planeras så att det passar båda. Läraren skall ha mer tid för företagsbesök. Tätare kontakter med läraren för att stämma av modulerna samt bedömning av elevens prestationer. ° Alltid facklig information till eleven före arbetsplatsutbildningen. Vad är det som saknas ° Information eleven innan han kommer till företaget. om O Speciella problem bör vara kända. Vad i utbildningen bör tagas upp ° Arbetsplatsens etik. Tänk kunden och hans produkt.

Eleven påverkas lätt, farligt med skitsnack.

Vad bör komprimerad läroplan för handledare innehålen nya la ° Gymnasieskolans mål och riktlinjer.

O Handledningens metodik. SOU 1992 25 0 Auskultationer. Bilaga 2 O Samarbetet lärare-handledare. O Moduler vem gör vad. - O Godkänd modul.

6 Fordons- och i B-

transportteknisk linje

form

När ÖGY-försöken lades våren 1988 avsikten alla förut var att sök skulle baseras hela intagningsklasser, dvs. med minst 16 el-

ler 30 elever. Vid den slutliga utläggningen korn dock några sko-

lor med som hade halvklassintagning och därmed B-formsstudier. En sådan försöksskola var Furulundsskolan i Sölvesborg som deltar i försöket med åtta elevplatser årskurs FT-linjen. I per denna rapport beskrivs hur verksamheten är organiserad och genomförs mot bakgrund av låroplansbestämmelser samt lokala förutsättningar och ambitioner. Vidare redovisas erfarenheter från försöket liksom vissa synpunkter från berörd personal. Rapporten avslutas med sammanfattande kommentarer.

6.1 Elevantal

På linjen finns 8 intagningsplatser. Den aktuella fördelningen årskurser är följande

årskurs 1 6 elever årskurs 2 9 elever årskurs 3 4 elever Summa 19 elever

6.2 Lärartjänster

För den nuvarande organisationen är den statliga grundresursen

43,2 veckotimmar. I denna ingår timmar för tillsyn och handled-

ning vid specialarbete. Skolledningen har lagt ut sammanlagt 46,25 timmar. Dessa ligger på två lärare. En av dessa har heltidstjänst med nedsättning 1 vtr som specialfunktionär. I hans tjänst ingår 27 vtr av resursen och återstående 19,25 timmar ligger allt-

så på den andre läraren. Den för all undervisning i

senare svarar årskurs 3 inklusive tillsyn vid arbetsplatsförlagd utbildning APU och handledning av specialarbeten. Båda lärarna är behöriga.

6.3 B-formsundervisningen SOU 1992 25

Bilaga 2 Gemensam undervisning för elever från skilda årskurser förekomendast i årskurs 1-2. Viss delning årskurser förekommer mer för att möjliggöra undervisning i fackteori. Denna delning bör vara tillräcklig med hänsyn till omfattningen men vissa timmar har fått något udda schemaplaceringar, som gör det svårt att utnyttja dem effektivt.

6.4 Arbetsplatsförlagd utbildning

Eleverna i årskurs 3 har APU under veckans tre första dagar. För tillsyn disponerar läraren två veckotimmar. Då antalet elever för tillfället är lågt och arbetsplatserna är geografiskt väl samlade, kan denna resurs i år vara tillräcklig, men den måste utökas under kommande läsår. Samarbetet med handledarna är mycket gott eftersom Furulundsskolan lagt ner stor ambition att engagera och utbilda lämpliga handledare. Trots detta upplever man från skolan att elevernas nyinlärning på arbetsplatserna inte är så stor, den borde Alltför mycket tid går åt till färdighetsträsom vara. ning på moment, inlärts i skolan. som Eleverna i årskurs 1 har under höstterminen varit ute arbetsplatser under en vecka. Ytterligare en vecka är aktuell under våren. För årskurs 2 är planerat 4-6 veckor och två dessa har av fullgjorts under hösten. Undervisningen i B-form försvårar möj ligheten för läraren att i tillräcklig utsträckning besöka arbetsplatserna. Det är önskvärt att resurser anvisas för vikarieinsatser under perioder, när den årskursen arbetar utanför skolan. Då ena kan läraren disponera hela dagar för tillsynsverksamhet.

6.5 Allmänna ämnen

Vid ÖGY-försökets start 1988 fick FT-eleverna bilda avdelegna ningar i de allmänna ämnena. Detta arrangemang är dock alltför

resurskrävande och skolan går nu in för samläsning med tvååriga

linjer. Från nästa läsår kommer därför all undervisning i allmänna ämnen att vara slutförd i årskurs För att få jämnare timfören delning kommer dock en del av idrottsämnet att koncentreras till årskurs Att de allmänna ämnena helt placeras i årskurs 1-2 ockanses så underlätta elevernas övergång till andra skolor vid grenval. Något egentligt pedagogiskt motiv finns däremot inte. För handledning av specialarbeten svarar läraren i fordonsteknik och läraren i svenska tillsammans. Svenskämnet har inte till-

delats någon särskild resurs för detta, eftersom elevantalet är så

lågt det finns utrymme för individuell handledning in- SOU 1992 25 att gott om ämnets Bilaga 2 om ram.

6.6 Modulsystemet

Av de pedagogiska problem, som finns FT-linjen, kan huvuddelen hänföras till modulsystemet. Den i grunden positiva inställningen till systemet och de krav på kunskaper och färdigheter det bygger på, kan inte dölja bekymmer med att praktiskt gesom nomföra undervisningen. En elev kan inte alltför länge dispo-

viss utrustning och genomgångar försvåras

nera en gemensamma när eleverna är olika långt framme i kursen. Att själva registreringen elevernas prestationer i de olika modulerna anses medav föra väldig pappersexercis, måste dock kunna avhjälpas genom en en enkel rationalisering.

6.7 Sammanfattande kommentarer

ÖGY-försöket i Sölvesborg genomförs under gynnsamma förutsättningar i det avseendet att det finns möjlighet till APU i skolans närhet och att man har ett gott samarbete med företagen och handledarna. Ytterligare resurser för tillsyn bör dock tillföras

verksamheten, inte minst för att kunna påverka innehållet i APU

i riktning mot mer nyinlärning fårdighetsträningens bekostnad. begränsande faktor för ÖGY-försöket är utan tvekan B- En formen. Med bredare rekryteringsbas, möjliggör helt årsen som kullsskilda avdelningar, skulle det vara enklare att ordna tillsynen under APU i årskurs 1 och Det borde också vara enklare att tillämpa modulsystemet om läraren kunde koncentrera sig en årskurs i taget. De allmänna ämnena skulle kunna fördelas över samtliga tre årskurser, eftersom det i viss utsträckning skulle vara möjligt att bilda egna avdelningar.

VLBU och teoretisk

7 komplettering

Försöksverksamheten med treårig VLBU-linje i Blekinge påbörja-

des 198889 vid Väggaskolan, Karlshamn och omfattar en 30klass. Det speciella med försöket i Karlshamn har varit att det redan från början inriktades mot varianten Teoretisk komplettering nuvarande benämning är komplettering HSB i åk Denna inriktning har medfört vissa problem som här närmare redovisas. Situationen för de elever som nått åk 3 blev dock en annan än

den från början avsågs, att SÖ vt 1990 även tilldelade

som genom Väggaskolan varianten barnomsorg, VLBUBO. Eftersom detta

besked kom sent och eleverna från början var inställda den SOU 1992 25 teoretiska varianten, var det endast sju elever som valde VLBU- Bilaga 2 BO, som för övrigt anordnas utan särskilda extra resurser, medan komplettering HSE valdes av 20 elever. Det allmänna intrycket av VLBU-försöket i Karlshamn är positivt. De två barnavårdslärare som svarat för karaktärsämnena har engagerat sig helhjärtat, och eleverna har varit nöjda med utbildningen. De problem uppstått har, förutom de svårigheter som som alltid följer med en försöksverksamhet, närmast varit av organisatorisk art och hänger samman med den nämnda inriktningen i åk 3. Rent allmänt kan konstateras att konstruktionen med teoretisk komplettering i åk 3 är problematisk. Den elev som väljer sådan komplettering avbryter större delen av sin yrkesutbildning för att nå högre nivå, åk 3 HSENT, i vissa ämnen. På kompleten tering HSE är dessa bl.a. svenska, engelska, historia kom- plettering NT bl.a. matematik, fysik, kemi. Eleven måste dessutom räkna med att få byta skola och, i många fall, skolort för att sin komplettering. Den teoretiska kompletteringen är i och för sig en krävande uppgift, särskilt som eleverna i åk 1-2 läst de avsevärt mindre och lättare kurserna i de aktuella ämnena. Mer därom nedan. Ändå kan eleverna inte helt koncentrera sig de teoretiska ämnena utan kan på HSE-varianten parallellt få fortsätta med karaktärsämnen och APU med upp till 14 av 38 vtr, ev. i ny omgivning. Det är därför inte överraskande att ett mycket litet antal elever i landet, 69 på HSE och 51 NT, valt kompletteringsvarianterna. I Blekinge har det inte förekommit på någon linje än annan VLBU. Två förutsättningar torde krävas för elev skall klara att en av en teoretisk komplettering. Eleven måste ha goda förutsättningar och intresse för de aktuella ämnena. Eleven måste ha stark motivation att välja teoretisk en komplettering i stället för att avsluta den yrkesinriktade utbildningen på hemmaplan. Ändå bör inom skolsystemet tillhandahålla möjligheten man

till teoretisk komplettering det vore också logiskt att det fanns

en motsvarande möjlighet att komplettera en teoretisk linje med en yrkesutbildning. Men det lämpligaste förefaller vara att erbjuda detta som vuxenutbildning. Problemet med VLBU i Karlshamn och komplettering HSE har varit mest påtagligt i engelska, där det visat sig svårt att i åk 1-2 ge eleverna tillräcklig förberedelse för den svårare kursen i åk Till en början försökte läraren i åk 1 att hålla lz3-nivå i en engelska, men det visade sig alltför krävande. Följden blev att i åk 1-2 gjorde fast nivågruppering med två man en grupper som läste en lättare respektive svårare kurs.

Problemen i åk där bl.a. i det centrala provet för 23, SOU 1992 25 man har varit avsevärda, särskilt för de elever som i grundskolan haft Bilaga 2 allmän kurs och i åk 1-2 följd den lättare kursen. Både lärasom

och elever är alltså oroliga för betygssättning och betygsnivå i

re åk Sannolikt kan liknande problem förekomma i de andra färdighetsämnena, svenska och matematik NT. Slutsatsen blir att elei så god tid möjligt, helst redan från starten i åk bör verna som läsa krävande kurs, att delvis arbeta med inen mera t.ex. genom dividuella uppgifter, än den vanliga tvååriga kursen. Frågor gäller yrkeskompetensen har också diskuterats i som samband med VLBU-försöket. Det har uttryckts farhågor för att de elever väljer teoretisk komplettering inte blir behöriga att som arbeta inom barnomsorgen. Enligt uppgift från de berörda skolorna har det emellertid klarlagts, att de två första åren VLBU sådan behörighet. De övriga varianterna är då att betrakta ger fördjupning utbildningen inom olika delområden. som av Slutligen borde det vara av intresse att följa upp de 20 eleveri Karlshamn som går ut VLBU med komplettering HSE för na att närmare kartlägga vad de ägnar sig efter gymnasieskolan.

8 Sammanfattning och diskussion

Organisationen av ÖGY-linjerna med grenar och varianter leder

till att undervisningsgrupperna successivt decimeras. Med undantag OM-linjen blir elevantalet i åk 3 litet inom resp. grenar av och varianter. Till detta bidrar också att ett inte obetydligt antal elever avbryter sina studier. Den arbetsplatsförlagda utbildningen fungerar tillfredsställande skola och arbetsplats i första hand ser till övergripande utbildom

ningsmål och inte strikt försöker modulindela APU-studierna.

Verksamheten kräver betydande personalinsatser från skolans sida och innebär kostnader för företagen. Dessa ses dock som angelägrekryteringskostnader. Överallt går det inte att företagslägga na utbildningen och dessa delar, framförallt av fackteorikaraktär, måste alltid skolförläggas. De modulorganiserade studierna står i viss konflikt till den traditionellt årskursindelade skolan och bland företrädare för skola och företag råder oklarhet beträffande den faktiska studietidens

längd. Skall treåriga gymnasiestudier pågå tre år eller till dess att

eleven har tillfredsställande kunskaper är en central fråga. Utbildningen handledare har gått bra, framför allt vad gälav ler större företag, men den kostar kommunerna en hel del. Omsättningen på handledare är sådan att nyrekrytering och utbild-

ning måste ske varje år. Små företag efterfrågar handledarutbild-

ning kvällstid.

Undervisning i B-form, dvs. när endast en halvklass elever an- SOU 1992 25 tas varje år, för med sig speciella problem och kräver extra lärar- Bilaga 2 insatser. Variantkursen teoretisk komplettering i sista årskursen måste förberedas så att eleverna i åk 1 och 2 inriktar sina studier i allmänna ämnen den avslutande kursen i åk 3 blir det annars alltför krävande. Försöket med OM-linje har varit relativt problemfritt och har gynnats av tidigare erfarenheter från vårdutbildningarna. Försöket pekar entydigt att OM-linjen bör vara ogrenad.

1533135392 En samhällsekonomisk bedömning av den

planerade utbyggnaden av gymnasieskolans

yrkeslinjer med utgångspunkt från

försöksverksamheten

Christer Wretborn

Bakgrund

I bilaga 4 till propositionenen 1987882102 om utvecklingen av yrkesutbildningen i gymnasieskolan redovisas en samhällsekonomisk kostnadsintäktsanalys av propositionens huvudförslag. Analysen utgick från den modell för gymnasieskolans utbyggnad och det beräkningsunderlag som hade redovisats i betänkandet En treårig

yrkesutbildning SOU 19862 den s.k. ÖGY-utredningen.

Riksdagen beslöt att att pröva ÖGYs förslag i försöksverk-

en samhet. Försöksverksamheten skulle göras till föremål för en särskild utvärdering. En särskild utredare tillsattes för utredningsuppdraget. Kommittén UGY inledde sitt arbete i januari 1989. Kommittén har - genom egna studier, enkäter m.m. insamlat material om bl.a. de praktiska och ekonomiska erfarenheterna från försöksverksamhe- Materialet antyder bl.a. ÖGY i sin kostnadsberäkningar ten. att kan ha underskattat de faktiska kostnaderna för reformen. Det bör dock påpekas att utvärderingen bygger på ett begränsat antal observationer och att kommunerna i början av reformen kan tendera att överskatta de långsiktiga kostnaderna. UGY har likväl ansett det angeläget att mot bakgrund av kommitténs egna uppgifter och den något annorlunda bild av kostnadsutvecklingen som det ger, utarbeta en ny ekonomisk bedömning av reformen. Den redovisas i det följande.

2 Vad innebär samhällsekonomisk

en

kostnads- och intäktskalkyl

En samhällsekonomisk kalkyl kan sägas innebära att man försöker värdera i ekonomiska termer skillnaden mellan två alternativa handlingssätt. Vanligt är att jämföra situation där åtgärd en en vidtas med ett oförändrat läge. Det är den metoden som tillämpas i detta sammanhang. En utbyggad av gymnasieskolans yrkeslinjer till tre år jämförs med att linjerna förblir oförändrat två år. Värderingen innebär att man försöker identifiera och uppskatta de samhälleliga kostnader och intäkter som följer av åtgärden. För att ett jämförbart mått använder man sig i allmänhet av lö-

och priser värdemätare dvs. samhällets inkomster och ut- SOU 1992 25 ner som gifter. Med inkomster menas då vanligtvis den ökning av den to- Bilaga 3

tala produktionen, BNP, som åtgärden åstadkommer. Kostnader-

na blir då den bästa alternativa användning av de resurser som

mobiliseras för åtgärden. Det är alltså frågan om reala föränd-

ringar i ekonomin. Det normala, i statsfinansiella sammanhang, är att man koncentrerar uppmärksamheten till vad en reform kostar i budgetter- Eventuella samhällsekonomiska konsekvenser röner i allmer. mänhet mindre intresse. I bästa fall nöjer sig med några ett man allmänna uttalanden de positiva effekter åtgärd kan väntas om en få för samhällsutvecklingen. Det är lätt att konstatera att en förlängning av gymnasieskolans yrkeslinjer, allt annat lika, för med sig ökade reala kostnader för samhällsekonomin. Men den ger också intäkter. Dessa kostna-

der och intäkter påverkar inte bara den offentliga ekonomin utan

också hushållens och företagens. I en samhällsekonomisk kalkyl beaktar effekterna för hela samhällsekonomin varvid man man också kan analysera konsekvenserna för olika aktörer, dvs. den offentliga sektorn, hushållen och företagen. Samtidigt är det inte självklart att en åtgärd som redovisar ett

samhällsekonomiskt överskott bör genomföras. Åtgärden kan visa

sig ha sådana negativa effekter, inte fångas i ekonomisk som en kalkyl, exempelvis för miljön eller för resursfördelningen mellan olika grupper, att den inte bör genomföras. Det omvända kan naturligtvis också gälla dvs. åtgärd som en uppvisar samhällsekonomiskt underskott har så många andra positiva effekter att den ändå bör genomföras. Det kan t.ex. gälla en utbildningsreform visserligen är dyrbar ur samhällsekonosom misk synvinkel men ger vinster som inte kan marknadsvärderas. Det kan gälla sådant att vidga människors delaktighet i det som demokratiska samhället, stärka kulturdelaktigheten hos eftersatta grupper etc. Av detta följer att en samhällsekonomisk kalkyl inte ensam

kan ge svaret frågan om en åtgärd bör genomföras eller inte.

En väl genomförd kalkyl lyfter emellertid fram de direkta och indirekta konsekvenser en åtgärd kan ge upphov till och ger därigeett värdsefullt bidrag till beslutsunderlaget. Kalkylen kan nom också avslöja hur de samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna fördelar sig mellan stat, kommun, hushåll och företag och ger därigenom också underlag för eventuella fördelningspolitiska korrigeringar. Ytterst är det emellertid beslutsfattarens värderingbestämmer om en åtgärd skall genomföras eller inte. ar som

SOU 1992 25

3 Samhällsekonomiska effekter av ÖGYs

Bilaga 3

förslag

Reformens tyngsta samhällsekonomiska kostnad är förlängningen av de tvååriga yrkeslinjerna till tre år. Det innebär att livsarbetstiden för ungefär hälften av en åldersklass förkortas med ett år. Därutöver skall en väsentlig del av utbildningstiden arbetsplatsförläggas vilket kräver handledare arbetsplatsen, tillgång till maskiner och utrustning m.m. arbetsplatsen. Den alternativa användningen av dessa resurser blir reformens viktigaste kostnader. Även ökat behov lärare i allmänna ämnen upphov ett av ger till en samhällsekonomisk kostnad. De viktigaste intäkterna skapas av den högre produktiviteten hos de ungdomar som fullföljt de nya yrkeslinjerna. Det tillhör den ekonomiska teorins svårare områden att påvisa sambanden mellan utbildning och produktivitet. Erfarenheter från studier av arbetsmarknadspolitiken kan ge ett visst underlag för en bedömning. Viktigt är också att arbetslivets företrädare har gett reformen ett starkt stöd. Det tyder att de som arbetar i näringslivet anser att reformen kommer att bidra till en större produktionsökning än vad går förlorad den förlängda studietiden. som genom Därutöver kan vissa indirekta intäkter uppstå. Bl.a. torde behovet av ungdomslag för åldersgruppen 18 till 19 år minska. Det är också rimligt att anta att en bättre utbildad generation kommer att ha en generellt högre sysselsättningsgrad än den som lämnar gymnasieskolan med kortare utbildning.

Beräkningsunderlaget

Den samhällsekonomiska beräkningen bygger ÖGYs modell

för gymnasieskolans utbyggnad och som också prövats i försöks-

verksamheten. Beräkningarna utgår från ÖGYs dimensionerings-

antagande, dvs. att 60 000 elever kommer att det tredje året gymnasiets yrkeslinjer. UGYs statistikmaterial användes för vissa kostnadsberäkningar. Det bygger erfarenheterna från försöksverksamheten. Försöken inleddes höstterminen 1988 med 6 000 intagningsplatser, ökades 198990 till 10 000 platser och till 11 200 intagningsplatser 199091. De elever som började försökslinjerna ht 1988 lämnade gymnasieskolan våren 1991. Försöksverksamheten startade innan UGY kom igång. Planering och uppläggning av försöksverksamheten har därför styrts av andra villkor och önskemål än de krav effektiv utvärdesom en ring av försöksverksamheten ställer. Bl.a. har urvalet av kommu-

ner, skolor och linjer i försöket inte utgått från gängse statistiska

metoder.

En väsentlig del kostnadsanalysen bygger likväl UGYs SOU 1992 25 av enkäter till kommunerna. För att bedöma rimligheten i det in- Bilaga 3

samlade materialet vägs uppgifterna där mot motsvarande uppgif-

ter i UGYs fördjupningsstudier. Ambitionen är att trots bristerna i planläggningen försöksverksamheten dra generella slutsatser av för samhällsekonomin. Kostnadsuppgifterna omfattar treårsperioden 198889-199091. Det betyder att enkätuppgifterna från det sista läsåret avser planerade kostnader. Det är naturligtvis svaghet men då det tredje en året är centralt i utvärdringen kan det knappast utelämnas i beräkningen. En svårighet är att bedöma hur stor andel av investeannan ringarna i lokaler och utrustning som är en direkt följd av försöksverksamheten. Enligt UGYs rapporter tycks många kommuha avvaktat med nyinvesteringar, som under alla omständigner heter nödvändiga att genomföra, till statsmakternas intentiovar den gymnasieskolan konkretiserats. Utnyttjar man ner om nya kommunernas kostnadsuppgifter ograverat kan kostnaden för utbyggnaden av gymnasieskolan komma att överskattas. De kostnadsuppgifter kommunerna anger uppvisar stora variationer. Förutsättningen att bedöma relevansen i de angivna kostnaderna begränsas att det saknas jämförbara uppgifter från av Å sidan visar uppräkning på total nivå andra studier. andra en av de angivna utgifterna för den arbetsplatsförlagda utbildningen att kommunernas uppskattningar ligger väl i linje med de kostnader beräknats i andra sammanhang. Även andra konför APU som trollmöjligheter stått till buds tyder att uppgifterna i komsom munenkäten inte är orimliga. Därav kan man inte dra slutsatsen att alla kostnadsuppgifter i UGYs enkät ger en tillfredsställande spegling totalkostnaden vid fullt utbyggd treårighet. Men en av en viss indikation år det dock. De kostnadsposter som UGY särskilt studerat är byggnader och lokaler utrustning den arbetsplatsförlagda utbildningen lärarfortbildning handledarutbildning administration, det vill säga samordning, planeringoch led- ning av arbetslivskontakter m.m. skolorna. För att beräkna de indirekta effekterna av reformen är det bl.a.viktigt att notera att regelsystemet för ungdomslag för arbetslösa ungdomar har avvecklats och ersatts av ett system med särskilda inskolningsplatser. I den privata sektorn finns ett system med subventionerade inskolningsplatser för arbetslösa ungdomar.

I UGYs rapport 1 påpekas att den produktion som eleverna

på de tvååriga yrkeslinjerna utförde under sina praktikperioder bortfaller med den modell för APU som kommer att tillämpas i fortsättningen. Det skulle alltså minska intäkterna. Att det även

på några av de nya linjerna kommer att ske en del produktivt ar- SOU 1992 25

bete under den arbetsplatsförlagda tiden får man nog utgå ifrån. Bilaga 3

En rimlig bedömning är att skillnaderna i realiteten är marginell. Den samhällsekonomiska kalkylen påverkas av konjunkturläget för det år som beräkningen utförs. Kostnaderna blir lägre vid ett

lågkonjunkturår med hög ungdomsarbetslöshet än i en högkon-

junktur då en större andel av ungdomarna förvårvsarbetar. Förklaringen är att om arbetslösa ungdomar påbörjar en utbildning görs ingen samhällsekonomisk produktionsförlust. I beräkningen

är utgångspunkten ett år med ett genomsnittligt konjunkturläge.

5 De samhällsekonomiska kostnaderna för

en

utbyggnad av gymnasieskolan

I det följande anges de viktigaste kostnadsposterna. Hur kostnaderna sedan fördelar sig mellan kommun, stat, hushåll och företag diskuteras senare.

1 En samhällsekonomisk kostnad uppstår till följd av minskad

produktion när utbildningstiden förlängs med ett år. Livsarbetstiden minskar. 2 Ett produktionsbortfall uppstår när instruktörerna är utbildning.

3 Ett produktionsbortfall uppstår när instruktörerna i stället

för att arbeta ägnar sig handledning. Behov av ytterligare lärare i gymnasieskolan. Investeringar i byggnader och lokaler för att ta emot fler studerande i gymnasieskolan. Investering i utrustning. Investering i lärarfortbildning. Administrativa kostnader för skolan för APU. Administrativa kostnader för företagen för APU.

5.1 Minskad produktion till följd av minskad

livsarbetstid

Enligt ÖGYs beräkningar kommer 60 000 elever tredje år i

ett gymnasieskolan. Av dessa går 12 000 redan ett tredje gymnasieår i påbyggnadsutbildning. Nettoökningen blir följaktligen 48 000 studerande. Om samtliga dessa går direkt ut i arbetslivet efter avslutad två-

årig gymnasieutbildning och där gör en fullvärdig arbetsinsats blir

den samhällsekonomiska kostnaden vad denna grupp producerar under ett år.

I realiteten gör många ungdomar annat än förvärvsarbetar året

efter avslutad gymnasieutbildning. En del studerar högskolan,

andra är sjuka eller ett sabbatsår. Några gör militärtjänst som, SOU 1992 25 tar när utbildningen blir treårig, förskjuts ett år. Bilaga 3 Om antager att de ungdomar som slutar gymnasieskolan man efter två år har sysselsättningsgrad som genomsnittet för samma åldersgruppen 16-64 år, dvs. i genomsnitt över en konjunkturcykel 82 betyder det att 39 400 har sysselsättning året ca procent, ca efter avslutad gymnasieutbildning. Det betyder att 8 600 ungdogör något än arbetar eller utbildar sig efter tvåårig mar annat en gymnasieutbildning. Antalet arbetslösa i den relevanta åldersuppen kan uppskattas till i genomsnitt 4 000. Det skulle betyda att i genomsnitt ca ca 4 600 ungdomar efter avslutad tvåårig yrkesutbildning gör något annat än förvärvsarbetar eller söker arbete. Systemet med ungdomslag för arbetslösa ungdomar upphörde den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskolningsplatser hos

offentliga arbetsgivare. Statsbidrag utgår med 100 procent av den

totala lönekostnaden samt ett administrationsbidrag med 5 pro-

cent. Ungdomarna får lön enligt kollektivavtal. För 18-åringar uppgick lönen 1990 till 48 kr. timme. Ungdomarna arbetar heltid per har rätt att lämna arbetsplatsen för att söka arbete. men Det goda arbetsmarknadsläget 1990 innebar att antalet ungdoi ungdomslagsärskilda inskolningsplatser var myckt lågt. Unmar der den senaste konjunkturcykeln var i genomsnitt 15 000 ungdoi åldern 18-19 år i ungdomslagsärskilda inskolningsplatser. mar

Kalkylen utgår från att hälften av dessa ungdomar eller ca 7 500

kommer att ett tredje år i gymnasiet i stället för att befinna sig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. i en Därutöver kan arbetslösa ungdomar erbjudas avtalade inskolningsplatser hos arbetsgivare inom den privata och den offentliga sektorn. Arbetsgivaren har rätt till statsbidrag om högst 50 procent lönekostnaden under sex månaders anställning. av År

Åtgärden kom 1987 och har omfattat relativt ungdomar.

1990 sysselsattes 1 800 ungdomar i åldern 18-19 år. Åtgärdens

ca begränsade omfattning gör att den inte beaktas i beräkningen. Sammanfattningsvis kan man således anta att de 48 000 elever i fortsättningen kommer att ett tredje år i gymnasieskolan som för närvarande ägnar sig något av följande

Ca 31 900 ungdomar förvärvsarbetar således den öppna arbetsmarknaden. Det är emellertid inte rimligt att utgå från att alla gör helårsinsats. I allmänhet krävs en inskolningsperiod som en varierar från bransch till bransch.

Industrins utredningsinstitut uppskattar den genomsnittliga in- SOU 1992 25 skolningsperioden för arbetare i industrin till 2,9 månader. För Bilaga 3 ungdomar som kommer direkt från skolan är den sannolikt längre. UGYs material tyder på att företagens inskolningskostnad för ungdomar uppgår till mellan 50 000 och 100 000 kr för företagen vilket kan tyda en längre period än för arbetare i genomsnitt. Beräkningarna i det följande utgår från en inskolningsperiod 3 månader och att ungdomarna under den tiden inte bidrager till

produktionen. Vidare antas att några ungdomar arbetar deltid.

Mot den bakgrunden kan det årliga produktionsbortfallet från dessa 31 900 ungdomar uppskattas motsvara en helårsinsats av ca 22 000 arbetstagare. För att beräkna produktionsvärdet av en arbetsinsats motsvarande 22 000 helårsheltidsarbetande får utgå från timlönen. man Timlönen varierar mellan olika branscher men i allmänhet är ingångslönen ungefär densamma genomsnittslönen. Inom Mesom tallindustriarbetarförbundet räknar man med en ingångslön för ungdomar som kommer från gymnasiets tvååriga linjer på 60 ca kr. per timme vilket inklusive sociala avgifter timkostnad ger en på ca 84 kr. Med dessa uppgifter kan värdet av produktionsbortfallet uppskattas till ca 3,3 miljarder kr. per år. En särskild fråga är den produktion skapas de 7 500 som av ungdomarna de särskilda inskolningsplatserna. Ersättningen är

för 18-åringarna ca 48 kr. per timme vilket ger en timkostnad

ca 67 kr. Därtill kommer att varje inskolningsplats binder administrativa resurser motsvarande 5 procent av timkostnaden. Antar man att den genomsnittliga produktiviteten motsvarar ett värde av ungefär hälften av timkostnaden kan produktionsbortfallet uppskattas till ca 480 miljoner kr. Hänsyn har då tagits till administrationskostnaderna på 5 procent som här antas spegla de faktiskt reala kostnaderna för att administrera åtgärden.

5.2 Utbildning och handledare för APU

Enligt ÖGYs beräkningar behövs 10 000 till ll 000 handledare

för APU. Ca 2 000 skulle redan vara utbildade varför behovet uppskattas till ca 9 000. Utbildningen skall totalt omfatta vecka en plus två dagar dvs. totalt 7 arbetsdagar. Kostnaderna uppskattades till en engångskostnad ca 25 miljoner kr. och en löpande kostnad på 4 miljoner kr. år 1986 års prisnivå. ca per UGYs material tyder att behovet av handledare har underskattats. För det första tycks omsättningen bland handledarna vara betydande. För det andra önskar varje handledare instruera färre elever. De långsiktiga kostnaderna för handledarutbildningen är osäkra. Den period som omfattas av undersökningen kännetecknas av

mycket gott arbetsmarknadsläge med hög personalomsättning. SOU 1992 25 ett I läge kan personalomsättningen lägre. Bilaga 3 ett annat vara Reformen är också i sin inledning. Efter några år bör läget ha stabiliserats. Personalomsättning kan väntas minska och handledarna har förmodligen fått sådana erfarenheter att de är beredda att ansvara för fler elever.

UGYs enkätstudie skulle tyda en årlig kostnad för kommu-

handledarutbildning totalt 90 mi1j.kr. år. nernas ca per Alternativt kostnaden följande sätt. Enligt kan man beräkna UGYs rapporter bör i genomsnitt räkna med endast en eller man

två elever här antas två elever per handledare och en omsätt-

ning på 25 procent årligen handledarkadem. Med en utbildca av ningstid 7 dagar kan den årliga kostnaden i ett fortvarighetstillav stånd uppskattas till 60 mi1j.kr. Beräkningen bygger att enca dast ersättning för förlorad arbetsförtjänst, dvs. 7 dagars produk-

tionsbortfall, är kostnad. Övriga kostnader i form av lärar-

en tjänster, material, lokaler m.m. har inte beaktats. Lägger man till dessa kostnader samt tar i beaktande att kostnaderna kan vara större i reformens inledning förefaller ett årligt belopp mellan 60 milj. och 90 mi1j.kr. för handledarutbildning inte orimligt. I kalkylen kommer beloppet 75 mi1j.kr. användas ett mått som handledarutbildningens årliga samhällsekonomiska kostnader.

5.3 Minskad produktion under handledarnas handledning

Enligt förslaget skall handledarna göra en handledningsinsats motsvarande 2,5 veckotimmar per elev under det avslutande tredåret. APU skulle motsvara 60 procent tiden det tredje året. av För omkring 20 procent eleverna skulle tredje året vara helt av skolförlagt vilket innebär att 48 000 elever omfattas av den arbetsplatsförlagda undervisningen. De två första åren omfattar APU resp. år 10 procent av utbildningstiden. Den huvudsakliga kostnaden för APU är den tid handledarna är borta från sin ordinarie produktion. Därtill kommer vissa kostnader för elevernas användning av utrustning och lokaler arbetsplatsen. Kostnaderna för skolans administration behandlas separat. Administrationskostnaderna för företagen har inte kunnat uppskattas. UGYs rapporter tyder på att det kanske inte är möjligt med så omfattande arbetsplatsförläggning som 60 procent. En stören del undervisningen måste sannolikt skolförläggas. Den samre av

hällsekonomiska kalkylen påverkas dock inte under förutsättning

att det är i stort sett kostnad för den lärarledda som den samma handledarledda undervisningen per elev. Inte heller bör den samhällsekonomiska kalkylen påverkas av att en större andel skolförlagd undervisning ökar behovet av ut-

rustningsinvesteringar i skolan. I motsvarande mån minskar be- SOU 1992 25 lastningen företagens utrustning. Endast om eleverna i under- Bilaga 3 visningen kan utnyttja ledig kapacitet i företagen kan man tala om en ökad samhällsekonomisk kostnad om den skolförlagda delen ökar bekostnad av APU. Så torde dock sällan vara fallet. Däremot kan det bli frågan om en annan kostnadsfördelningen mellan kommunerna och näringslivet vilket dock ligger utanför själva kalkylen. Enligt UGYs enkät kan kommunernas kostnader för APU, dvs. ersättning till företagen, uppskattas till ca 700 milj.kr. för en treårsperiod. Beloppet ligger väl i linje med vad beräknats som för APU i andra sammanhang. Som väntat är kostnaderna störst det tredje året. För de volymmåssigt stora linjerna IN, EL, FT och OM är kostnaderna i stort sett desamma per klass vilket ger ett visst stöd för riktigheten i uppgifterna. Det stödjer också uppfattningen att det är ersättning för handledaren som är den tunga utgiften för APU. Antar att handledarinsatsen på arbetsplatsen är densamma man per elev och vecka under de två första åren då 10 procent är arbetsplatsförlagd som det tredje året kan kostnaden för hela treårsperioden beräknas till totalt 550 milj.kr. Här ingår alltså inte kostnaden för utrustning, lokaler, administration m.m. Om dessa uppgifter är korrekta tyder de på att företagen under treårsperiod en

erhåller ca 150 milj.kr. för andra utgifter i samband med APU än

för handledarnas produktionsbortfall. Samtidigt kan man anta att företagens kostnader för introduktion av ny arbetskraft minskar med den nya treåriga gymnasieutbildningen. Det bekräftas också UGYs utvärdering. De av samhällsekonomiska kostnaderna, vilka i det här fallet sammanfaller med företagens kostnader för den arbetsplatsförlagda utbildningen, är således mindre än 700 milj.kr.

Den årliga kostnaden i samhällsekonomiska termer för APU

uppskattas i beräkningarna till 700 milj.kr.

5.4 Ytterligare lärare i gymnasieskolan

Förlängningen av gymnasieutbildningen ökar behovet av lärare i allmänna ämnen. Behovet kan uppskattas till ca 800 lärare 21timmars. Samhällskostnaden är dels utbildningskostnader, dels den produktion som dessa lärare skulle kunnna göra annat håll. Om endast den senare alternativkostnaden beaktas, uppgår den

årliga kostnadsökningen till ca 200 milj.kr.

5.5 Investeringar i byggnader och lokaler SOU 1992 25

Bilaga 3 Enligt UGYs rapport 2 har försöksverksamheten initierat en kraftig investeringsökning i skolbyggnader och lokaler i kommu- Som framhålls i rapporten kan ökningen inte i sin helhet nerna. hänföras till försöksverksamheten. Kommunernas investeringar i byggnader och lokaler har släpat efter i avvaktan den planerade reformen. Nu att göra även sådana investeringpassar man ändå skulle tvingats att göra. ar som man I UGYs rapport 2 redovisas i en tabell sid. 92 ett försök till att uppskatta hur stor andel kostnaderna som kan hänföras enav bart till försöksverksamheten. Uppgifterna tyder att ca en tredjedel investeringar i lokaler och byggnader kan hänföras av till försöket, inte orimlig ökning då andelen elever på gymnaen sieskolans yrkesinriktade linjer ökar med ungefär halvårsklass. en Behovet byggnader och lokaler varierar mellan linjerna och av kommunerna. Utgår från att försökskommunernas investeman ringsbehov sannolik bild av läget i samtliga kommuner ger en skulle totalinvesteringen i byggnader och lokaler i landet vid full utbyggnad de treåriga yrkeslinjerna kunna uppskattas till ca av 3,6 miljarder kr. Av detta belopp bör alltså endast en tredjedel hänföras till reformeringen gymnasieskolan. Det betyder att det krävs investeav ringar för 1,2 miljarder kr. i byggnader och lokaler för en full ca utbyggnad de treåriga yrkeslinjerna. Med en avskrivningstid av

10 år, vilket är kort, kan den årliga kostnaden uppskattas till

120 milj.kr.

5.6 Investering i utrustning

Försöksverksamheten har också initierat en betydande nyinvestering i skolornas utrustning. I det här fallet är det svårare att avgövilka kostnader som skall hänföras till försöksverksamheten ra och vilka är en följd av ett allmänt upprustningsbehov. Kommunerna har, bl.a. stimulerade av skolöverstyrelsens utrustningslistor, haft hög ambition när det gällt att förse skoloren med modern utrustning. Det är möjligt att ambitionen varit na för hög och att det lett till en viss överinvestering i utrustning. Vissa av UGYs specialundersökningar tyder det. Samtidigt saknas underlag för att göra en bedömning av vad

skall anses vara en rimlig utrustningsnivå. UGYs rapport ty-

som der på utbyggnad de treåriga gymnasielinjerna till full kapaen av citet i hela landet skulle dra med sig en utrustningskostnad ca 2,7 miljarder kr. Det största beloppet skulle till IN-linjen som för 50 procent hela investeringsbehovet. FT, EL och svarar ca av NB är också investeringstunga linjer som tillsammans drar en tredjedel av investeringsbehovet.

IN-linjen har också det största utrustningsbehovet sett per SOU 1992 25 klass, tätt följd PT. Även NB, EL och FT är utrustningstunga Bilaga 3 av beräknat per klass medan OM-linjen har ett mycket litet utrustningsbehov. Fördelningen av utrustningsinvesteringarna mellan linjerna är ungefär som man skulle kunna vänta sig. Däremot är det naturligtvis svårare att bedöma nivån rimlig bild av kostnaom ger en derna. Det går heller inte att uttala sig om hur stor andel av investeringarna som är att hänföra till utbyggnaden av gymnasieskolan och hur stor andel som skulle ha genomförts under alla omständigheter. Det är dock inte bara frågan förlängning om en av de yrkesinriktade linjerna. Reformen betyder också allmän en standardhöjning. I det följande antas att drygt hälften av investeringarna, dvs. 1,4 miljarder kr. kan anses vara en direkt följd av reformen. Med avskrivningsperiod 5 år betyder det årlig samhällsekonoen en misk kostnad ca 300 milj.kr.

5.7 Fortbildning av lärare

Försökskommunernas utgifter för fortbildning av lärare bekräftar att linjerna IN, EL, NB och FT har prioriterats av kommunerna. Fortbildningskostnader, uppräknat till hela landet, ligger ca 85 milj.kr. Om all fortbildning för lärarna kan genomföras under elevernas arbetsplatsförlagda tid skulle fortbildningskostnaderna bli försumbara. Eftersom ett resultaten från utvärderingsstudien är av att det på många håll visat sig svårt att genomföra APU i den om-

fattning som planerats utgår kalkylen från en kostnad 85 milj.

kr. per år för fortbildning, vilket då huvudsakligen anses bestå av vikariatskostnader.

5.8 Administrativa kostnader för skolan

I försöksverksamheten redovisar kommunerna betydande kostnader av administrativ natur för planering m.m. av den arbetsplatsförlagda utbildningen och för kontakter med arbetslivet. I genomsnitt uppgår kostnaderna i försöket till drygt 210 000 kr. per klass under treårsperioden. Kostnaderna är relativt jämfört fördelade mellan linjerna beräknat per klass vilket ger ett visst stöd för att de på ett acceptabelt sätt speglar den faktiska kostnaden för att planera, organisera m.m. verksamheten. Om de kostnader som kommunerna anger för administration

av APU m.m. skulle visa sig spegla de långsiktiga kostnaderna

skulle reformen medföra årliga administrationskostnader för lan-

dets skolor på ca 210 miljoner kr. per år, ett belopp som motsva-

800 lärartjånster. Det är emellertid rimligt att anta att efter SOU 1992 25 rar ca några års erfarenhet kommer de administrativa kostnaderna att Bilaga 3 minska. I beräkningar antas likväl administrationskostnaderna uppgå till 210 milj.kr. årligen.

5.9 Administrativa och andra kostnader m.m. för

företagen

Även företagen kan antas ha administrativa kostnader för kontakter med skolor och lärare. Några uppgiftr som belyser det faktiska förhållandet föreligger dock inte. Inte heller i vilken utsträckning företagen har särskilda kostnader för att kunna ta emot elever arbetsplatsen.

Om företagen har kostnader av det här slaget bör de ingå i den

samhällsekonomiska kalkylen. Eftersom företagen kompenseras för än handledarnas lönekostnader tycks dock ha utgått mer man från att vissa sådana kostnader föreligger.

6 Samhällsekonomiska intäkter

De samhällsekonomiska intäkter som följer av en utbildningsreform är både empiriskt och teoretiskt komplicerat att klarlägga. Det beror att sambandet mellan investering i utbildning och

höjd produktivitet är svårfångat.

Det är dock rimligt att anta att den vikt som näringslivet nu fäster vid de anställdas utbildning och kompetens tyder att det

empiriskt finns starkt och nära samband. Det stöd ÖGYs

ett som förslag fått från arbetslivets företrädare tyder också att det ligi linje med vad arbetslivet uppfattar som produktivitetshöjanger de utbildning. De viktigaste samhällsekonomiska intäkterna är högre arbetsproduktivitet efter ytterligare ett års utbildning -

minskad arbetslöshet efter ett tredje gymnasieår

minskad arbetslöshet hos andra grupper. -

6.1 Högre arbetsproduktivitet

Det kan diskuteras hur mycket högre produktivitet de ungdomar

har som genomgått ett tredje gymnasieår de yrkesinriktade linjerna jämfört med de ungdomar som har en tvåårig utbildning.

I fackliga sammanhang har talats om en löneökning mellan

5 och 10 procent för de ungdomar som genomgått ett tredje gym-

nasieår, främst kanske därför att de direkt kan genomföra mer

kvalificerade arbetsuppgifter. Det skulle implicera en produktivi- SOU 1992 25 tetshöjning med samma procentsatser. Bilaga 3 De samhällsekonomiska studier som gjorts av genomgången arbetsmarknadsutbildning tyder på produktivitetsökningar mel-

lan 5 och 11 procent. Det tredje gymnasieåret uppvisar också sto-

ra likheter med den utbildning som ges inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Beräkningarna bygger att produktiviteten ökar med mellan S och 10 procent hos de ungdomar genomgått det tredje som gymnasieåret. Både empiriska erfarenheter och forskningsresultat tyder på att detta är ett rimligt antagande.

6.2 Minskad arbetslöshet efter ett tredje gymnasieår

En bättre utbildning borde leda till mindre framtida risk för arbetslöshet. Utbildning öppnar för valfrihet, lättare att anpassa sig efter ändrade förhållanden etc. som minskar sannolikheten för framtida arbetslöhet eller, om arbetslöshet uppstår, kortare perioder av arbetslöshet. Den förlängda yrkesutbildningen bör således ha en sysselsättningseffekt, dvs. höja sysselsättningsgraden under den yrkesaktiva tiden. I studier av arbetsmarknadsutbildning har sysselsättningseffekten uppskattats till procent. Det förefaller väl högt. Här görs det försiktiga antagandet att för de 48 000 ungdomar som ge-

nomgår det tredje året kommer arbetslöshet och annan frånvaro minska i en omfattning att det motsvarar en långsiktigt höjd sys-

selsättningsgrad som ligger 2 procentenheter högre än den nuvarande genomsnittliga för samtliga sysselsatta. Beräkningen i det följande bygger att 40 800 av de 48 000 som förlänger sin gymnasieutbildning kommer att vara långsiktigt sysselsatta. Samtliga arbetar helår och heltid. Av dessa kan alltså ca 900 hänföras till en direkt sysselsåttningseffekt.

6.3 Minskad arbetslöshet hos andra grupper

När 48 000 ungdomar väljer att studera ett tredje år minskar utbudet på arbetsmarknaden. Minskningen är permanent. Om man utgår från att företagens nyrekryteringsbehov är oförändrat, kan olika effekter väntas uppstå. I ett läge med full sysselsättning kan konkurrensen om arbetskraften driva upp löner och priser. I ett läge med arbetslöshet bör det vara möjligt att öka sysselsättningen. Sysselsättningseffekterna kan väntas starkast för åldersvara gruppen omedelbart över gymnasieåldern. I genomsnitt under en konjunkturcykel kan man räkna med att ca 25 000 ungdomar i åldern 19-24 år är arbetslösa. Ca 15 000 i åldersgruppen är i arbets-

marknadsutbildning eller i beredskapsarbete och 7 500 i ungdoms- SOU 1992 25 lagsärskilda inskolningsplatser. I genomsnitt är således bortåt Bilaga 3 50 000 ungdomar arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En försiktig uppskattning är att ca 10 000 av dessa ungdodvs. mindre än hälften det minskade utbudet från gymnamar, av sieskolan helårsarbetskraft till den öppna arbetsmarknaden erav sätts med rekrytering ungdomar i åldern 19-24 som är arbetsav lösa eller i åtgärder. Det betyder ett produktionstillskott som kompenserar en del

den produktionsförlust som det tredje gymnasieåret ger upp-

av hov till. Om vi antager att dessa 10 000 ungdomar arbetar heltid och helår och det i övrigt inte krävs några särskilda insatser för deras anställning kan det årliga produktionstillskottet uppskattas till ca 800 milj.kr.

7 Val av diskonteringsränta

I beräkningarna används två olika reala diskonteringsräntor 4

6 procent. Det ger möjlighet att påvisa kalkylens känslighet

resp. för valet diskonteringsränta. Ungefär samma räntesatser har av tillämpats vid samhällsekonomiska beräkningar av arbetsmarknadsutbildningens kostnader och intäkter. Räntesatsen uttrycker hur en beslutsfattare värderar inkomster

och utgifter uppstår vid olika tidpunkter. En hög räntesats

som innebär högre värdering inkomster som ligger nära i tiden en av än sådana uppstår En låg räntesats innebär följaktlisom senare. att det är mindre viktigt när intäkterna realiseras. För kostnagen der gäller det omvända resonemanget. För att visa kalkylens känslighet för valet av ränta genomförs beräkningen för båda räntesatserna.

8 Sammanställning av de samhälleliga

kostnaderna och intäkterna

Kostnadsberäkningarna ovan sammanställs i tabell

Tabell 1 De årliga samhällsekonomiska kostnaderna av förlängd gymnasial yrkesutbildning miljoner kr..

De totala samhälleliga kostnaderna per år för att förlänga den SOU 1992 25 gymnasiala yrkesutbildningen ett år med föreslagna förändringar- Bilaga 3

na och ambitionshöjningarna uppgår till ca 5,5 miljarder kr. I

samhällsekonomiska termer är den största kostnaden de produk-

tionsförluster som uppstår till följd av att livsarbetstiden förkor-

tas. De övriga kostnaderna, exklusive minskad produktion i inskolningsplatser, uppgår till ca 1,7 miljarder kr., ett belopp som förvånansvärt väl stämmer med den kostnad som anges i propositionen Växa med kunskaper 19909185. Kostnadsposterna är dock inte desamma. I den samhällsekonomiska beräkningen ingår bara reala kostnader, dvs. förbrukning av arbete och kapital. Propositionens kostnadsberäkning tar även upp finansiella kostnader vilka i vissa fall kan sammanfalla med de reala kostnaderna, dock inte alltid. Ett exempel belyser skillnaden. I propositionens kost-

nadsberäkning ingår ökade studiestödskostnader med 400 milj.kr.

I en samhällsekonomisk beräkning är detta ingen kostnad utan endast en omfördelning mellan yrkesverksamma och studerande. Endast om själva transaktionen drar kostnader, t.ex. administrationskostnader, är det frågan om en real kostnad. I tabell 2 sammanställs de samhälleliga intäkterna. Intäkter i form av ökad produktivitet och höjd sysselsättningsgrad uppstår för dem har gått det tredje året under längre tid; i princip som en under hela den yrkesverksamma perioden. Här antas att effekten kvarstår i 10 år. Intäkterna har diskonterats till år

Tabell 2a Det samhällsekonomiska intäkterna diskonterade till år Produktiviteten p 10 procent och diskonteringsräntan r 4 resp. 6 procent. Miljoner kr.

för andra Summa 10 400 8 675 Tabell 2b Samma som tabell 2a men p 5 procent. Miljoner kr.

för andra Summa 7 500 6 370

En sammanställning av resultaten från tabellerna 1 och 2 ger följande nettoresultat.

Tabell 3 Sammanställning av kostnader och intäkter är olika alterna- SOU 1992 25 tiv. Miljoner kr. Bilaga 3 p10 p10 p5 p5 r 4 r 6 r4 r6

4 930 3 205 2 030 900

Sammanställningen i tabell anger att samtliga här beräknade alternativ ett positivt bidrag till samhällsekonomin. Bidraget ger 0,9 och 5,0 miljarder kr. årligen. Även i det minst varierar mellan fallet med produktivitetsökning endast 5 progynnsamma en cent och en så pass hög real samhällsrânta som 6 procent ger en utbyggnad yrkeslinjerna ett årligt tillskott till tillväxten på närav en miljard kr. Det är ett viktigt resultat av kalkylen. mare Men kalkylens värde ligger också i att frågeställningen strukturerats ett sätt som gör det möjligt att identifiera olika inkomstoch kostnadsposter och därigenom en uppfattning om hur re-

formen påverkar den totala samhällsekonomin. Särskilt viktigt är

att beslutsfattaren får möjlighet att bedöma inkomsidan av reformen och inte, som är det mest vanliga, enbart kostnadssidan. Vad som till sist bestämmer om en reform skall genomföras eller inte är dock, tidigare framhållits, inte den samhällsekonomiska som kalkylens resultat utan beslutsfattarens värderingar.

9 Vem tjänar reformen

En förlängning yrkeslinjerna gymnasiet ger således upphov av till samhällsekonomiska intäkter och kostnader. En fråga som därvid intresse är hur intäkterna och kostnaderna förkan vara av delar sig mellan olika i samhället. Är det någon grupper grupp förlorar och någon tjänar reformen eller går den som som jämnt för alla som på något sätt påverkas av reformen upp I samhällsekonomiska sammanhang är det vanligt att studera fördelningseffekterna för tre storheter, nämligen hushållen, företagen och den offentliga sektorn. Ytterligare indelning kan göras. När det gäller den här aktuella reformen skulle man t.ex. kunna analysera effekten för hushåll med utan barn i gymnasieskoresp. lan, för företag som har resp. inte har APU och för den offentliga sektorn hur kostnader och intäkter fördelas mellan stat och kom-

mun. Hur kostnader och intäkter för reformen fördelar sig mellan företag, hushåll och offentlig sektor bestäms av skatte-, avgiftsoch transfereringssystemet. I reformen ingår också vissa kompen-

satoriska åtgärder från statens sida riktade till företagen och kom-

för några identifierbara kostnader. munerna Generellt kan sägas att eftersom reformen skapar ett överskott kommer både stat och kommun automatiskt tillföras ökade resurser genom skatte- och avgiftssystemet. Hur stor andel som tillfal-

ler kommunerna resp. staten bestäms dessutom av faktorer som SOU 1992 25 hur överskottet fördelas mellan arbete och kapital, hur stor andel Bilaga 3

av tillskottet som sparas resp. konsumeras m.m. Överslagsvis kan

man räkna med att mellan 150 milj.kr. och 600 milj.kr. tillfaller kommunerna i ökade skatteinkomster medan staten via inkomstskatt och moms tillförs mellan 150 och 500 miljoner beroende kalkylalternativ. Därtill kommer naturligtvis ökade intäkter genom löneanknutna skatter och avgifter.

9.1 Företagens intäkter och kostnader

Det produktionsbortfall som uppstår när yrkeslinjerna blir treåriga kan sägas drabba alla företag lika. Det företag som medverkar i den arbetsplatsförlagda utbildningen tar därutöver sig en real kostnad för handledare och handledarutbildning. Även kostnader för lokaler och utrustning belastar företagen. Företagen kompenseras för det produktionsbortfall som uppstår när handledama utbildar eleverna och när handledama är utbildning. Enligt beräkningen tidigare är kompensationen väl tilltagen. Tekniskt är den del av reformen finansierad genom en avgift på lönesumman betalas alla företag. Det arbete som av som eleverna kan utföra under sin APU kan åtminstone i några företag nå viss omfattning och minskar alltså företagens kostnader en för APU. Den ökade produktivitet hos de ungdomar som går ett tredje gymnasieår ger en intäkt som i princip tillfaller hela näringslivet. I realiteten torde de företag där ungdomarna genomfört sin APU ha ett försteg vid rekryteringen av ungdomarna. För dessa företag torde också inskolningskostnaderna vara försumbara när ungdomarna anställs. Generellt kan således sägas att alla företag är med och betalar ungdomarnas APU men att de företag som ställer upp med platser till den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen kommer att tjäna mest reformen. Det är troligt att reformen därmed större och moderna företag framför små företag med enkgynnar lare produktionsteknik.

9.2 Hushållens intäkter och kostnader

Förlängningen av yrkeslinjerna med ett år innebär ett produktionsbortfall för samhällsekonomin som sett från det andra hållet är en inkomst för de ungdomar som i stället för att utbilda sig ett tredje år förvärvsarbetar. Produktionsbortfallet motsvarar inen komst efter skatt per förvärvsarbetande ungdom ca 35 000 kr. Till detta skall läggas de ungdomar som istället för en ungdomsplatsinskolningsplats kommer att ett tredje år i gymnasiesko-

lan. För dessa hushåll blir bortfallet ca 40 000 kr. efter skatt om- SOU 1992 25 räknat till helår. Bilaga 3 Hushållen kompenseras inom studiehjälpssystemet för kostna-

derna under det tredje gymnasieåret. Bidraget uppgår till ca 9 000

kr. år. I normalfallet gör således de hushåll vars barn i stället per för att förvärvsarbeta fortsätter ett tredje år i gymnasiet en förlust mellan 25 000 och 30 000 kr. Det normala är att ungdomar i den här åldern bor hemma hos sina föräldrar under utbildningstiden. I allmänhet är det föräldrarna som får ta de ökade utgifterna. Högre produktivitet, ger högre lön, ger högre inkomst efter

skatt. De ungdomar gått det tredje året får en högre livsin-

som komst. Det sker således en omfördelning från föräldrageneratiotill den yngre generationen när gymnasieskolan förlängs med nen

ett år. Den kan påverka föräldrarnas attityd till att låta sina barn

fortsätta i gymnasieskolan efter avslutad grundskola.

9.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Den offentliga sektorn förlorar skatteinkomster när ungdomarnas arbetstid förkortas med ett år. Samtidigt ger den högre produktiviteten, den långsiktigt högre sysselsättningsgraden och lägre arbetslösheten skatteinkomster som väsentligt överstiger dessa förluster. Det är också de väsentligaste samhällsekonomiska kostna-

derna och intäkterna av reformen. Som ovan påpekats får både

stat och kommun ökade skatteintäkter genom reformen. I vilken utsträckning båda vinner reformen bestäms av hur reformens kostnader fördelas. Först kan konstateras att företagens kostnader för APU och handledarnas utbildning, frånvaron från arbete, täcks av näringslivet självt avgift lönesumman. Troligt är att de föregenom en tag medverkar i utbildningen får en viss överkompensation. som Men denna del reformen påverkar inte kostnads- och intäktsav

fördelningen mellan stat och kommun. Övriga kostnader som fö-

religger enligt UGYs material är ökade lärarkostnader, Ökade kostnader för byggnader, lokaler och utrustning, fortbildning samt administration av arbetslivskontakter m.m. skolorna. Sammanlagt en kostnad 915 miljoner kr. Detta belopp är i första hand en kostnad för kommunerna enligt den kostnadsfördelning som gäller mellan stat och kommun. Kostnaderna för ökad lärarmedverkan bör dock antas falla staten i övrigt är kommunernas kostnader drygt 700 milj.kr. men

Kommunens kostnader bör dock kunna minska efter några år,

främst för administrationen av arbetslivskontakterna, men kommer även sikt att vara betydande.

Dessutom sker viss övervältring från hushållen kommu- SOU 1992 25 en nerna. Det gäller främst ökade utgifter för måltider, skollunchen, Bilaga 3 hushållen själva bär för den aktuella åldersgruppen. som nu Kommunens intäkter sikt från reformen kommer huvudsakligen genom ökade skatteinkomster. Därutöver genom eventuellt ökade statsbidrag. För staten uppkommer egentligen inga större direkta reala kostnader, förutom 200 miljoner kr. för ökat lârarbehov. En kostnad som inte beaktas i sammanhanget är en mindre kostnadsökning för lärarutbildning. För staten ökar utgifterna med 400 milj.kr. i studiehjälpssyste-

met. Som tidigare påpekats år det främst frågan om en omfördel-

ning kostnaderna mellan hushållen och staten. av Indirekt uppkommer en betydande vinst för staten om, som antas i kalkylen, i genomsnitt 10 000 ungdomar som går arbetslö-

sa eller är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder får lättare att hitta

ett arbete på den öppna marknaden när en större andel ungdokommer att kvar i skolan ytterligare ett år. mar Staten gör också en direkt vinst. Behovet av särskilda inskolningsplatser för ungdomar i åldrarna 18 och 19 år minskar med ca 7 500 enligt det tidigare resonemanget. För staten betyder det minskade utgifter över arbetsmarknadsbudgeten drygt 900 mil-

joner kr. Staten betalar hela kostnaden.

9.4 Sammanfattning av kostnads-intäktsfördelning

Sammanställs resonemanget ovan kan konstateras att för företagen torde reformen ge en vinst, speciellt för de företag som medverkar i den arbetsplatsförlagda utbildningen. För hushållen ökar utgifterna samtidigt som en omfördelning sker till de ungdomar som genomgår den nya utbildningen. För den offentliga sektorn liksom för hela samhället ger reformen en långsiktig vinst. Fördelningen av kostnaderna och intäkterna mellan stat och kommun visar att det krävs ett betydligt mindre totalt överskott för att staten skall ett positivt netto än för kommunerna. UGYs material tyder att kommunerna får bära en betydande del av kostnaderna för reformen samtidigt som kommunernas intäkter reformen blir förhållandevis små. Det av betyder att om resursfördelningen mellan stat och kommun skall förbli oförändrad krävs överflyttning medel från staten till en av kommunerna.

för försöksverksamheten i SOU 1992 25

Kostnader

Bilaga 4 län

Gävleborgs

Inledning

I denna PM redovisas några preliminära resultat från en studie av

kostnader för försöksverksamheten med treåriga yrkesinriktade utbildningar i gymnasieskolan i Gävleborgs län. Studien har genomförts i samarbete mellan utredningen angående utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan UGY och länsskolnämnden i Gävleborgs lån. Datainsamlingar har gjorts av lokala utvärderare med hjälp av ett i förväg utarbetat formulär med instruktioner kring vilka uppgifter som skulle samlas in jfr bilaga e. Anders Bergsten har, uppdrag av länsskolnämnden i Gävleborgs län, ansvarat för samordning av datainsamlingar och sammanställningar av data. Berörda kommuner och linjer framgår av översikten nedan, liksom antalet elever i försöksverksamhet.

Avsikten med studien har varit att teckna en bild av kostnader

av olika slag jfr bilaga e med mer direkt anknytning till försöks-

verksamheten. Även det många gånger kan svårt

om vara att avgöra om kostnader, för t.ex. utrustning, bara hänger samman försöksverksamheten, har detta dock, genom de instruktioner som gavs inför datainsamlingar, varit en strävan. Det innebär att de kostnader som vi redogör för utgör en del av de totala kostnaderna för utbildningarna. Kostnader för undervisning, lokaler, skolmåltider etc. tillkommer och de siffror redovisas bör sättas in som i sitt sammanhang. Hår nöjer vi oss dock huvudsakligen med en redovisning av primärmaterialet dvs. en redovisning av de kostnader skolorna i Gävleborgs län uppgett sig ha haft i samband med försöksverksamheten. Den bild vi redovisar blir därmed ock-

så främst en beskrivning och inte en slutgiltig bedömning av kost- SOU 1992 25 nader. Bilaga 4 Framhållas bör också att våra resultat sannolikt inte är så precisa siffror ibland ger intryck av att vara. Enligt de losom kala utvärderare som genomfört datainsamlingarna har det inte

alltid varit lätt att ta fram de uppgifter som efterfrågats. Bland

annat har kommunernas och skolornas konton inte överallt överensstämt med de kostnadsposter vi arbetat med i detta sammanhang. Man har ibland också känt osäkerhet inför om de uppgifter som lämnats verkligen överensstämmt med faktiska kostnader och intäkter. Trots detta är den bedömning vi gjort tillsammans med de lokala utvârderarna att materialet har sådan kvalitet att det också är värt att redovisa, att viss försiktighet måste men iakttas kring enskilda värden.

Några huvudresultat

Det siffermaterial som föreligger är relativt omfattande och möjligt att redovisa på olika sätt. I denna PM redovisar vi en översikt över hela länet samt en mer deltaljerad bild av de kostnader som Hudiksvalls kommun haft. I bilaga finns utförligare sammanställningar de resultat erhållits. av som En strävan har varit att räkna fram en kostnad per elev och år. Vi har skiljt kapital- och driftkostnader. Till de förra räknar vi kostnader under treårsperioden som har karaktär av investeringar och med avskrivningstid på sju år utrustning, anpassen ningar av lokaler, initialkostnader, initial fortbildning och handledarutbildning humankapital. Till driftkostnader räknar vi kostnader återkommer varje år, typ ledning, utvärdering etc. som Erfarenheterna från de tre åren av försöksverksamheten har sedan använts så att totala kapitalkostnaderna dividerats med avskrivningstiden och aktuellt antal intagningsplatser och de totala driftkostnader med antal elever år tre och sedan med tre. Ersättning för arbetsplatsförlagd utbildning har analogt med detta beräknats att kostnaderna år tre dividerats med antal elever genom år tre. Summan av de tre kostnadsposterna utgör totalsumman år och elev. Genom detta sätt att räkna får vi fram en kostper nad elev och år bygger antagandet att de investeringper som ar som gjorts under försöksperioden gör det möjligt att bedriva undervisning i alla tre årskurserna samtidigt och att driftkostnader motsvarar ungefär genomsnittskostnaden över de tre åren. I tabell 1 redovisas kostnader för försöksverksamheten i hela länet beräknade på ovan angett sätt. Som påpekats ovan saknas i översikten kostnader för bl.a. lokaler och undervisning.

Tabell 1 Kostnader för försöksverksamheten i Gävleborgs län. SOU 1992; 25 Bilaga 4 Linje Kostnad elev och år tusentals kr per kommun Kapital Drift APU Totalt totalt stat totalt stat totalt stat totalt stat

IN

EL

FI

VT Sandviken 15,68 2,61 3,67 0,08 2,69 2,69 22,03 4,88

Av tabell l framgår att det finns variationer i kostnader mellan linjer och inom linjer mellan kommuner. Den största kostnadsposten utgörs kapitalkostnader. Medelkostnaden samt högsta av

och lägsta kostnad framgår av tabell

Tabell 2 Medel, högsta och lägsta kostnad ñr ñrsöksverksamheten på olika linjer i Gävleborgs län tusentals kr..

Linje Totalkostnad

framgår, runt 23 000 kr. elev och år för samtliga aktuella linper jer med det sätt att räkna som vi använder här. Variationerna mellan högsta och lägsta kostnad är betydande och beror framför allt variationer i kapitalkostnader. Andelen av kostnaderna betalas statliga medel varierar mellan olika linjer. Grovt som av

sett täcks drygt 40 procent av kostnaderna av statliga bidrag vi

bortser från VT då endast ett försök finns den linjen. Med beräkningsmetod redovisas nedan de kostnader samma Hudiksvalls kommun uppger sig haft för försöksverksamhesom först tabell där totalkostnaderna anges i tusentals ten, men en kronor utan hänsynstagande till antalet elever etc. Tabell 3 visar

alltså hur mycket försöksverksamheten kostat över den treårspe-

riod den funnits. Det antal elever den berört i Hudiksvall framgår SOU 1992 25 av översikt inledningsvis. Bilaga 4

Tabell 3 Kostnader ñr ñrsöksverksamheten i Hudiksvalls kommun över treårsperioden tusentals kronor. Kapital Drift APU Totalt totalt stat totalt stat totalt stat totalt stat

Totalkostnaderna i Hudiksvalls kommun över de tre åren uppgår till ca 13,6 mi1j.kr. varav staten bidragit med 4,4 milj. eller drygt 30 %. I tabell 4 redovisas kostnader per elev olika linjer i Hudiksvalls kommun. Siffrorna i kolumnen Totalt utgör inte summan av de siffror som anges i kolumnerna till vänster om denna, utan beräkningarna är gjorda det sätt som angetts inledningsvis i detta avsnitt. Den uppskattning som Totalsiffrorna utgör innebär bl.a. att vi räknar med att driftkostnader blir lägre efter några års etableringsfas medan kapitalkostnaderinvesteringar gjorts över flera år. Möjligen kan detta innebära en underskattning det vi av kallat driftkostnader då exempelvis relativt stora läromedelskostnader ingår i dessa kostnader.

Tabell 4 Kostnader ñr försöksverksamheten i Hudiksvalls kommun tusentals kronor.

Kostnad per elev tusentals kr nor

År 1 År 2 3 Totalt Tot. Proc. Tot. Proc. Tot. Proc. Tot. Proc. stbg. stbg. stbg. stbg. IN

ELIE

FT

I de tabeller som följer nedan redovisar kostnaderna för försöksverksamheten uppdelad olika kostnadsposter. Här är beräkningarna gjorda så att kostnaderna över de tre försöksåren är summerade och summan sedan dividerad med totalt antal ele-

under åren. I anslutning till tabellerna medelvärden och SOU 1992 25 ver anges medelkostnad år. Det sist nämnda utgör tredjedel av av det Bilaga 4 per en medelvärde beräknats över kommunerna för samtliga linjer. som

Tabell 5 Kostnader för utrustning över tre år.

Kostnad per elev tusentals kronor

Medelkostnad per r Kostnader för utrustning skall enligt normer för försöksverksamheten delas mellan stat och kommun så att 40 % av kostna-

derna utgår i form statsbidrag. Erfarenheterna från Gävleborgs

av län pekar mot att kommunernas andel av utrustningskostnaderna för flertalet utbildningar överstiger normen.

Tabell 6 Kostnader ñr lokaler över tre år. Kostnad per elev tusentals kronor

Medelvärde 2,08 13,46 5 ,27 34,38 Medelvärde kommunerlinjer 13,80

samtliga 4,60

Medelkostnad per r

Kostnader för lokaler, i detta samhang främst ombyggnader och kompletteringar, är en kommunal kostnad. Inget statsbidrag

utgår heller till kostnader för läromedel, som redovisas i tabell

Tabell 7 Kostnader ñr läromedel över tre år. SOU 1992; 25

Bilaga 4 Kostnad per elev tusentals kronor Kommun Linje

Hudiksvall 18,21 10,04 10,60 Ljusdal 1,14 2,23 Sandviken 10,50 8,54 10,45 7,79

Till kostnader för handledarutbildning liksom arbetsplatsför-

lagd utbildning, som framgår av tabellerna 8 respektive utgår

statsbidrag. Här handlar det alltså framför allt om statliga kostnader, även det förekommer att också kommuner bidrar till om en del.

Tabell 8 Kostnader för handledarutbildning över tre år. Kostnad per elev tusentals kronor

Tabell 9 Kostnader ñr arbetsplatsñrlagd utbildning över tre år. Kostnad per elev tusentals kronor

Diskussion SOU 1992 25 Bilaga 4 De kostnader som redovisats ovan har gällt försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad gymnasieutbildning i Gävleborgs län. Fyra olika linjer har varit möjliga att studera, nämligen IN, EL, FT och VT. Totalt har 869 elever och sju kommuner berörts. Vi har behandlat linjerna som helhet och i de beräkningar som gjorts bortsett från variationer mellan olika och varianter. Syftet grenar har varit att teckna en grov bild av kostnaderna med hjälp av tillgängliga data och lokala utvärderare. Erfarenheter som gjorts i samband med datainsamlingar tyder att de kostnader som redovisas bör tolkas med viss försiktighet. Uppgifter har inte alltid gått att fram och siffror har ibland förfallit osäkra. Sammantaget är dock bedömningen att de resultat vi redovisar bygger på material har relativt god kvasom litet och att kostnaderna knappast överskattats. Den bild av kostnaderna som studien gett är också i slutändan relativt enhetlig. Kostnaden per elev ligger runt 23 000 kr. per år för samtliga linjer, vilket förefaller rimligt. Totalt har försöksverksamheten i Gävleborgs län kostat ungefär 55,5 milj.kr. över de tre försöksåren. Antalet elever under år tre, dvs. då flertalet linjer haft elever i alla tre årskurser, uppgick till 869 och andelen statsbidrag utgått har täckt 40 % kostnaderna. som ca av Av de kostnadsposter vi studerat i denna undersökning utgör kostnader för utrustning den största. Studiens uttalade inriktning mot att skatta kostnader för just försöksverksamheten innebär att de utbildningskostnader elev per olika linjer som angivits inte utgör totalkostnaden för utbildningen. Tunga poster som undervisningskostnader dvs. kostnader för lärare och lokalkostnader tillkommer och de utgör uppskattningvis minst 60 % av totalkostnaden. Sedan denna studie gjordes har bl.a. det skett att ett nytt statsbidragssystem införts som gäller från och med läsåret 199192. Systemet innebär bl.a. att kommunerna har ett helhetsansvar för utbildningarna och att statsbidrag utgår i form av en klumpsumma beräknad bl.a. antalet elever i kommunen. Interkommunala ersättningar kommer också att hanteras nytt sätt. Mottagande kommun förväntas ta ut hela kostnaden för utbildning av en elev från annan kommun. Med detta har följt ett behov att av beräkna kostnaderna för olika utbildningsvägar så realistiskt

som möjligt. I många kommuner har detta gjorts och det gör det

möjligt för oss att i detta sammanhang ställa de kostnader vi redovisat mot beräkningar som gjorts inom några kommuner. För att ett jämförbart tal från Gävleborgs län har vi utgått från medeltal och att de kostnader vi redovisat utgör 40 % den av totala kostnaden för en utbildning. Detta grundar vi beräkningar som gjorts och som pekar mot att ca 60 % kostnaderna av för en utbildning utgörs av kostnader för undervisning och för lo-

kaler. Detta är vi inte har med i denna studie. Kanske bor- SOU 1992 25 poster de också kostnader för administration och skolmåltider Bilaga 4 gemensam föras till, vi avstår från detta och utgår därmed från att kostmen naderna inte Överskattas. För jämförelsens skull har vi i översikockså kostnader beräknades ÖGY 1984. ten nedan med som av

Tabell 10 Beräknade kostnader för några gymnasielinjer i Stockholm, Karlstad och Gävleborg.

Totalkostnader per elev och år

900215 EL FT 76 170Fo 63 946 56 800 42 000 F0 vr 73 724 55 075

I tabellen hänför sig vissa värden från tvååriga utbildovan ningar. Det har markerats med linjens förkortning inom parantes efter kostnadsuppgiften. Observeras bör också att de siffror som redovisats ÖGY inte räknats till dagens penningvärde. Taav upp bellen stöd för vår förmodan att de kostnader vi redovisat ger kring försöksverksamheten i Gävleborg inte är överskattningar. Kostnaderna kan jämföras med genomsnittliga kostnaden per elev i gymnasieskolan ligger runt 40-50 000 kr.elev. Nämnas kan som också att kostnaden för plats i barnomsorgen ligger 55en 80 000 kr. per barn.

SOU 1992 25 Bilaga 4

SOU 1992 25 Underbilaga a. Kostnader IN linjen Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERKSZWHETEN KKr Ar 1 Ar 2 År 3 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun

GÃIN Intagelever 32 65 Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnader

Drift

SOU 1992 25 Bilaga 4

SOU 1992 25 Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERKSAMHETEN KKr År Ar 2 År 3 1 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun

BN IN 32 74 Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnaderz

Drift Projledning 63 0 63 119 0 119 123 Utvärdering 14 0 14 15 0 15 25 skolledning 15 9 24 13 13 26 11 Information 0 0 0 0 0 0 0 Läromedel 530 0 530 469 0 469 694 Ped insatser 0 2 2 0 2 2 0 övrigt 0 23 23 0 34 34 0 Summa 622 34 656 616 49 665 853

APU-ersättning 0 93 93 O 209 209 0

Totalt 1391 399 1790 1509 1385 2894 1361

SOU 1992 25 Bilaga 4

stat totalt Summa Sza statbg Kostnintagnplats Per år avsk 7 3 år alt. ant elever Stat

3732 450 126,06 18,01 2,75 95

alt. ant elever Stat 400 3030 0 78 211 30 186 100 242 76,44 10,92 4,46 608 3669

123 305 25 30 80

694 1693

23 80 7,66 7,66 0,17 897 2138 7,74 7,74 7,74 720 1022

2225 6829 Totår o elev 26,32 12,37

SOU 1992 25 Bzlaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERKSAMHETEN KKr År 1 År 2 År 3 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun LJ IN 24 51 Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnaderz

Drift

SLIl99225 lHhuy14 stat totalt Summa sa statbg Kostnintagnplats Per år avsk 7

17 10 19 10

SOU 1992 25 Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERISAMHETENKKr År 1 År 2 År 3 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun HO IN 24 33 Kapitalkostnader

Drift

SOU 1992 25 Bilaga 4

17 20 15 15 15 1,76 1,76 0,70 O 58 174 69 5,21 5,21 5,21 172 172 247 247

2702 1595 Totår 0 elev 20,55 13,52 725 912

SOU 1992 25 lJnderbüaga Kostnader EL- och VT-linjema Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVEEKSAMETEN EL VT KKr

1 År 2 År 3 r kommun stat totalt kommun stat totalt kommun stat

GÅ ELIA Intagelever 16 45 Kapitalkostnader

Drift Projledning Utvärdering Skolledning Information Läromedel Ped insatser Övrigt

Kapitalkostnader Utrustning 121 225 180 1384 166 Lokaler

Drift Projledning N 60 Utvärdering Skolledning 14 Information Läromedel 137 137 Ped insatser Övrigt 17 168 H 26 237 summa

APU-ersättning 31 96 96 FOx

Totalt 338 170 508 322 346 668 349

SOU 1992 25 1Hhzga4

totalt Summa Sza statbg Kostnintagnplats Per år avsk 7 3 är alt. ant elever Stat

37 63

7 alt. ant elever Stat 1550 1955 450

47 129 18

7,53

SOU 1992 25 Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVE§§SAHBETEN EL 8 VT KKI

1 År 2 År 3 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun stat SÖ ELIE 16 31 Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnader

Drift

SOU 1992 25 Bzlaga4

totalt Summa Sa statbg Kostnintagnplats Per år avsk 7 3 år alt. ant elever stat

488 742 284 135 263 0 60 90 24 73,31 10,47 3,25 7 32 10 30 46 46 720 1173 364

20 40 0 9 18 18 6 9 9 2 4 0 163 245 0 0 0 0 1 2 0 5,10 5,10 0,44 201 316 27 2,90 2,90 2,90 90 136 136

1011 1625 527 Totår o elev 18,47 6,59

Kostnintagnplats Per år avsk 7 alt. ant elever Stat 783 2322 1309 0 243 0 170 396 65 38 450 287 49 119 119 73,54 10,51 5,30 1040 3530 1780

40 167 5 20 38 16 25 57 57 25 25 O 407 1327 0 O 0 O o 0 o 4,24 4,24 0,20 517 1614 78 0 0 0 0 0 0

1557 5144 1858 Totår elev 14,74 o 5,50

SOU 1992 25 Bilaga 4

EL VT KKr

KOSTNADER FÖRSÖKSVE§§SAHHTEN År År

1 2 3 kommun stat totalt kommun stat totalt kommun stat

SA VT 8 16 Kapitalkostnader

Drift

SLIl99225 Bilaga 4

16 12 439 878 F O

18 36 12

SOU 1992 25 Undcrbilaga c. Kostnader FT-linjen Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERKSAM-IETEN - FT KRt Ar 1 År 2 kommun stat totalt kommun stat totalt

HU FT Intagelever 24 43 Kap italkostnader

Drift

Kapitalkostnader

Drift

SOU 1992 25

Bilaga 4

Ara summa sa statbg Kostnint år Per avsk 7 kommun stat totalt 3 år alt. ant elever stat

41 0

10 39 98 28 161 2,75 2,75 0,29 110 363 7,09 7,09 7,09 312 475

209 844 2479 Tot 19,61 9,47

SOU 1992 25

Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERKSAHZHETEN - FT KKr År 1 År 2 kommun stat totalt kommun stat totalt

SA FT 32 51 Kapitalkostnader Utrustning 0 0 699 208 997 0

Drift

Summa

Kapitalkostnader

Summa Drift

Summa

SOU 1992 25 Büaga4

År 3 Summa Sza statbg Kostnint Per år avsk 7 kommun stat totalt 3 år alt. ant elever Stat

1098 1514 2421 624 90,75 12,96 2,98 143 54 60 140 14 83 91 157 30 18

Underbilagad. SOU 1992 25

KostnaderHuddiksvallskommun Bilaga 4

KOSTNADER FÖRSÖKSVERIGAHIETEN KKr Intagnpl Ant elever Intagnpl Ant elever HUFT 24 22 2 0

År 1 År 2 kommun stat totalt per elev proc kommun stat totalt per elev proc el.p1ats statsbr el.p1ats statsbr Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnader

Drift

Kapitalkostnaderz

Drift

äêpitglkostnader

SOU 1992 25 Bilaga 4

Intaqnpl Ant elever Intagnpl Ant elever 24 43 24 43 summa sa stat Kostnad År 3 3 år 3 år per int.p1elev procent kommun stat totalt per elev proc och år 7 år stats-