Den nya gymnasieskolan - problem och möjligheter slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

DEN NYA

GYMNASIESKOLAN

PROBLEM OCH

- MÖLIGHETER

...nawmâääxálêlålå/fáñ3xkucøvm.. sou 1997:107

KE

M

5 07A/

Mn

m Statens offentliga utredningar

WW 1997:107

W Utbildningsdepartementet

Den

nya gymnasieskolan

- problem och möjligheter

Slutbetänkande

av

Kommittén for gymnasieskolans utveckling

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20656-0 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

SOU 1997: 107

Till statsrådet Ylva Johansson

Den 21 april 1994 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden skola och vuxenutbildning att tillkalla en

om parlamentariskt sammansatt kommitté U 94:02, bestående högst nio

av ledamöter, med uppgift att följa utvecklingen i gymnasieskolan. Samtidigt fastställdes direktiv för kommittén dir. 1994:29, bilaga l.

Genom beslut den 24 november 1994 fastställde regeringen tilläggsdirektiv för kommittén dir. 1994:128, bilaga 2.

Kommittén har valt namnet Kommittén för gymnasieskolans utveckling.

Genom beslut den 21 april 1994 förordnades följande ledamöter: statssekreterare Odd Eiken, ordförande, sekreterare Iris Birath, riksdagsledamoten Jan Björkman, riksdagsledamoten Lotta Edholm, riksdagsledamoten Marianne Jönsson, riksdagsledamoten Stefan Kihlberg, riksdagsledamoten Ulf Melin, riksdagsledamoten Fanny Rizell och socionom Marie-Louise Rönnmark. Som sakkunniga förordnades generaldirektör Ulf P. Lundgren och departementsrådet Boo Sjögren

sekreterare kanslirådet Sonja Hjorth. samt som

Genom beslut den 7 oktober 1994 entledigades Odd Eiken från uppdraget ordförande i kommittén. Genom beslut den ll november

som 1994 entledigades Stefan Kihlberg och Fanny Rizell från sina uppdrag i kommittén fr.0.m. den 8 oktober 1994. Vidare förordnades riksdagsledamoten Jan Björkman som ordförande samt riksdagsledamoten Inger Davidson och riksdagsledamoten Gunnar Goude ledamöter i

som kommittén fr.0.m. den ll november 1994.

Genom beslut den 2 december 1994 entledigades Iris Birath och förordnades riksdagsledamoten Britt-Marie Danestig-Olofsson som ledamot.

Genom beslut den 13 april 1995 entledigades Lotta Edholm och förordnades f.d. riksdagsledamoten Christer Lindblom som ledamot fr.0.m. den 3 april 1995.

Dåvarande förbundssekreteraren Peter Holmberg förordnades som sakkunnig i kommittén genom beslut den l juni 1995.

Genom beslut den 23 augusti 1995 entledigades Boo Sjögren fr.0.m. den l juli 1995 och förordnades departementsrådet Eva Edström-Fors som sakkunnig fr.0.m. den 1 september 1995.

SOU 1997: 107

Genom beslut den 14 februari 1996 entledigades Inger Davidson och Christer Lindblom och förordnades f.d. riksdagsledamoten Ulla-Britt Hagström och rektor Rolf Nordanskog som ledamöter fr.o.m den 15 februari 1996.

F. avdelningsdirektören David Englund har biträtt sekretariatet sedan den 31 oktober 1995.

Kommittéassistent och ansvarig för produktionen av heloriginal är Marjut Torpo.

Ledamöterna Melin, Nordanskog och Hagström har lämnat en gemensam reservation.

Kommittén för gymnasieskolans utveckling får härmed överlämna sitt slutbetänkande, Den nya gymnasieskolan problem och möjligheter.

-

Kommitténs uppdrag är därmed slutfört.

Stockholm i augusti 1997.

Jan Björkman

Britt-Marie Danestig Gunnar Goude

Ulla-Britt Hagström Marianne Jönsson

Ulf Melin Rolf Nordanskog

Marie-Louise Rönnmark

/Sonja Hjorth

David Englund

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Kommitténs arbete 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Utgångspunkter 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Vad säger läroplanen 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Om man betraktar gymnasieskolan ur

elevernas synvinkel 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Om man betraktar gymnasieskolan ur

stymingssynvinkel 24

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Redovisningen 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Underlaget 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 27 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Att vara elev i en obligatorisk

gymnasieskola 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Ökande eller minskande sociala

skillnader 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Ungdomars inställning till arbete 34 . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Vad gör ungdomarna fritiden 35 . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Vad ungdomar viktigt för anser vara dem själva och i samhället 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Ung mellan barn och vuxen 39 - . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Elevinflytande 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Kommitténs sammanfattande bedömning 43 . . . . . . . .

4 Styrningen av gymnasieskolan 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 det förr 45 Så var . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den nya modellen för styrning 47 . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Den statliga styrningen av den nya

gymnasieskolan 52

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Skollagen, läroplanen och

gymnasieförordningen 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Programmål 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Kursplaner 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Betyg 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning SOU 1997: 107

4.3.5 Betygskriterier 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.6 Nationella prov 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Genomförandet av den nya

gymnasieskolan i kommunerna 62

. . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Den kommunala politiska nivån 62

. . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Skolledningen 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . 4.4.3 Lärarna 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Fungerar målstymingen 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Kommitténs sammanfattande bedömning 73

. . . . . . . .

5 Ungdomars val av utbildning 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Elevsynvinkel 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Stymingssynvinkel 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Eleven väljer att söka eller inte söka till

gymnasieskolan 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Eleverna får information inför valet 77

. . . . . . . . . . . . 5.3.1 Information om gymnasieskolan 77

. . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Information om arbetsmarknaden 81

. . . . . . . . . . . . . . 5.4 Eleverna väljer program och gren 83

. . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Gymnasieskolans program 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Studievägsutbudet i riket och i länen 84

. . . . . . . . . . . 5.4.3 Andelen förstahandssökande 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.4 Vad styr elevernas val 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Eleverna väljer kurser 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Eleverna går vidare till högskolan 96

. . . . . . . . . . . . . 5.7 Översyn av gymnasieskolans struktur 98

. . . . . . . . . . 5.8 Kommitténs sammanfattande bedömning 100

. . . . . . .

6 Utbildning för ett yrke 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Två kulturer i arbetslivet 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Utbildning för yrkeskompetens 104

. . . . . . . . . . . . . . 6.3 Yrkesutbildningen ur elevsynvinkel 106

. . . . . . . . . . . 6.4 Vad styr yrkesutbildningen 107

. . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Den gymnasiala yrkesutbildningens nuläge 109

. . . . . . 6.6 Fristående gymnasieskolor i företagsregi 116

. . . . . . . . 6.6.1 Industrigymnasiema 116

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Konsumentföreningen Stockholms Gymnasium 118

. . . 6.7 Lärlingsutbildning 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.1 Kommitténs andra delbetänkande 119

. . . . . . . . . . . . . 6.7.2 Regeringens utvecklingsplan 119

. . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1997: 107 Innehållsförteckning 7

6.7.3 Riksdagsmotioner med anledning av

regeringens utvecklingsplan 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.4 Ungdomspolitiska kommittén 121 . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.5 Kommitténs bedömning beträffande

lärlingsutbildningen 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Kvalitetssäkring i yrkesutbildningen 122 . . . . . . . . . . . 6.9 Kommitténs sammanfattande bedömning 124 . . . . . . .

7 Kursutformning varför och för vem 127 - . . . . . . . . . . . . 7.1 Den grundläggande definitionen 127 . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Idén kursutformning har svenska rötter 128 om . . . . . . 7.3 Vad kan göra i en kursutformad skola i dag 128 man . . 7.4 Kursutformning ett stymingsperspektiv 130 ur . . . . . . . 7.4.1 Snabbare förnyelse 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Hänsyn till lokala behov 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.3 Rationell organisation 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.4 På vilket sätt kurserna styr undervisningen 133 . . . . . . 7.5 Kursutformning elevperspektiv 134 ur . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Eleverna får ökade valmöjligheter 134 . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Hänsyn till elevernas behov av inlämingstid 136 . . . . . 7.5.3 Elevernas inflytande på hur studierna läggs upp 138 . . 7.5.4 Elevernas sociala gemenskap 139 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Kommitténs sammanfattande bedömning 140 . . . . . . .

8 En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Rätt till gymnasieutbildning 143 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 En fullständig gymnasieutbildning 144 . . . . . . . . . . . . 8.3 Läroplanens övergripande mål 144 . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Betygsresultatet 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Grundskolans betydelse för resultaten i

gymnasieskolan 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Möjligheterna inom gymnasieskolan 154 . . . . . . . . . . .

8.6.1 Stöd- och specialundervisning 156

. . . . . . . . . . . . . . . 8.6.2 Utökning undervisningstiden 157 av . . . . . . . . . . . . . . 8.6.3 Reducerat program 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.4 Elevernas intresse och inflytande 159 . . . . . . . . . . . . . 8.6.5 Arbetsformer 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.6 Individuella programmet IV 160 . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Kommitténs sammanfattande bedömning 165 . . . . . . .

8 Innehållsförteckning SOU 1997: 107

9 Kommitténs slutsatser 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservation 177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv Dir. 1994:29 185

. . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Kommittédirektiv Dir. 1994:128 189

. . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Sammanfattning kommitténs första

av

delbetänkande, Den nya gymnasieskolan hur

-

går det SOU 1996:1 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Sammanfattning av kommitténs andra

delbetänkande, Den gymnasieskolan steg

nya -

för steg SOU 1997:1 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 19975107

1 Sammanfattning

Kommittén, som består av företrädare för samtliga riksdagspartier, har haft i uppdrag att följa gymnasieskolans utveckling inom ett antal områden som preciseras i de direktiv, som två regeringar givit kommittén bilaga 1 och 2. Utgångspunkten har inte varit att lämna förslag till någon ny reform. Kommittén har gett ut två delbetänkanden, Den nya gymnasieskolan hur går det SOU 1996:1 och Den nya gym-

nasieskolan steg för steg SOU 1997:1. Sammanfattningarna av

delbetänkandena bifogas bilaga och 4. Detta är kommitténs slutbetänkande. I i

j

Regeringen har i mars 1997 presenterat utvecklingsplan för

en förskola, skola och vuxenutbildning Kvalitet och likvärdighet Skr.

- 1996/972112, där regeringen anger inriktningen sitt fortsatta arbete

av med utvecklingen av gymnasieskolan. I flera fall tar regeringen upp sådana problem och förslag som kommittén lyft fram i sina delbetänkanden. I andra fall aviserar regeringen fortsatta överväganden. Kommittén har inte fått några tilläggsdirektiv med anledning av utvecklingsplanen. När kommittén i detta betänkande redovisar sina slutliga bedömningar är det således fortfarande inom de ramar som nu finns i fråga om program, grenar, kurser, betygssystem osv. samt utifrån de direktiv som regeringama gav 1994.

Kommittén har denna gång valt att analysera frågorna utifrån två perspektiv, ur elevernas perspektiv och ur stymingsperspektiv.

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

Kommittén har haft i uppdrag att följa i vilken utsträckning gymnasieskolan svarar mot avnämamas förväntningar. Den allra viktigaste avnämargruppen är eleverna.

När nu 98 % av eleverna som lämnar grundskolan omedelbart börjar gymnasieskolan bör det innebära en ännu större utmaning för alla, skolpolitiker och skolans personal och eleverna själva, att göra gymnasieskolan så bra att alla ungdomar upplever sin utbildning som meningsfull och utvecklande.

Den enskilda skolan kan få information om elevernas syn på olika delar av undervisningen genom t.ex. elevernas val respektive bortval av

10 Sammanfattning SOU 1997: 107

kurser och ströfrånvaron. Lärarna skall utvärdera undervisningen

genom tillsammans med sina elever.

Av intervjuundersökning som Skolverket gjort framgår att

en eleverna i undersökningen i stort sett är positiva till sin gymnasieutbildning och det de valt. Elevernas utbildningen i

program syn gymnasieskolan är olika beroende på vilket program de går. Det finns också statusskillnader mellan Program förbereder för

programmen. som högre studier av eleverna ha ett högre statusvärde.

anses

De två kulturema i gymnasieskolan, yrkeskulturen och den akademiska kulturen, märks fortfarande i gymnasieskolan, t.ex. i lokaldispositio-

i tjänstefördelningar, i samarbetsformer m.m. I extrema fall märks ner, de också i enskilda lärares inställning till elever på olika program. En

ambitionerna med förändringarna gymnasieskolan har varit att de av av socialt betingade skillnaderna mellan olika utbildningar skulle minska. Det finns tvärtom tecken på att de sociala skillnaderna ökar.

nu

Kommittén betonar att gymnasieskolans personal och avnämare har

stor uppgift att stärka kvaliteten inom utbildningarna på de olika en

och därmed bidra till att statusskillnadema minskar och programmen självkänslan hos lärare och elever ökar.

Kommittén redovisar också vilken inställning ungdomar i gymnasieåldem har till arbete, fritidssysselsättningar och i olika samhällsfrågor.

Många utredningar och propositioner har ägnats frågan om elevinflytande, de flesta elevers inflytande i formella beslutsprocesser.

om Kommittén framhåller att elevers inflytande i formella beslutssammanhang är betydelsefullt två skäl, dels för att besluten förmodligen blir

av bättre, dels för att signalera att elever är att bli tagna på

mogna nog allvar i alla sammanhang under sin gymnasietid. Elevers inflytande är också ett led i deras demokratiska fostran.

Det allra viktigaste är enligt kommitténs mening att eleverna får inflytande över hur de skall arbeta i skolan och därmed hur de skall organisera sin inlärning. Kommittén föreslår att varje skola i sin

egen årliga redovisning till kommunen särskilt uppmärksammar utvecklingen

elevers inflytande på planeringen undervisningen och elevaktiva av av arbetsfonner. Det norska exemplet med ett diskussionsmaterial om elevinflytande används i alla klasser är efterföljansvärt.

m.m. som

Kommittén har ofta framhållit betydelsen av att lärare tar elevernas intresse och behov kunskaper som utgångspunkt för arbetet. Enda

av möjligheten att göra detta är att lärare och elever har konstruktiva samtal

arbetsformer och innehåll i undervisningen. Dessa måste bygga på om ömsesidig respekt; att eleverna värdesätter lärarens kunnande och läraren

SOU 1997: 107 Sammanfattning l 1

tar hänsyn till elevernas vilja att lära; dvs. att båda parter gör det möjligt för den andra och därmed sig själv att göra ett bra jobb.

- -

Kommittén ser utvecklingssamtal som viktig möjlighet för

en eleverna att få och ge information vad behövs för att eleven

- - om som skall kunna slutföra framgångsrika studier i gymnasieskolan. Slutsatser av sådana samtal kan dokumenteras i den individuella studieplan

som enligt läroplanen varje elev i dialog med skolan skall och vid

göra upp olika tillfällen under skoltiden revidera. Kommittén föreslår också att bestämmelserna om individuell plan i läroplanen och i skollagen anpassas till varandra.

Styrningen av gymnasieskolan

Kommittén redovisar dels hur gymnasieskolan styrdes förr, dels hur dagens statliga respektive kommunala styrning av skolan är konstruerad. I korthet innebär den att staten har ansvaret för målen för

att ange skolan och kommunerna har ansvaret för att genomföra verksamheten i sina skolor. Staten har också till uppgift att värdera skolan uppnår

om målen. Kommunerna har ansvar för att utvärdera skolverksamheten inom den egna kommunen.

Kommittén konstaterar att gymnasieskolan är avsevärt

nu mera utvecklingsinriktad än före reformen. Decentraliseringen ansvaret för

av skolan har varit en avgörande förutsättning för utvecklingen. Bristerna i styrsystemet är brister i tillämpningen, inte i styrsystemet sådant.

som Fortfarande är många gånger den kommunala uppföljningen och utvärderingen otillräcklig och därmed också kvalitetssäkringen utbild-

av ningen.

En förutsättning för att styrningen skall fungera är att de statliga målen är tydligt formulerade. Det stymingssynvinkel nackdel

är ur en att de bestämmelser som finns som ändock är betydligt färre än de

som fanns före reformen är svåra att överblicka och hålla aktuella för

dem som skall tillämpa dem. Kommittén förordar att det sker

en samordnad översyn de tre styrdokumenten skollagen, läroplanen och

av gymnasieförordningen.

Kommittén anser också att det är hög tid att göra översyn alla

en av de kursplaner som fastställdes 1994. Kommittén hälsar med tillfredsställelse att regeringen i utvecklingsplanen anmält att att över

man avser se antalet kärnämnen. I anledning av att regeringen hänvisar till elevernas möjlighet att välja fler kärnämnen inom utrymmet för individuellt val påtalar kommittén behovet av en ökning av tiden för individuellt val

om

12 Sammanfattning SOU 1997: 107

det kan tillgodoses i samband med en översyn av hela eller delar av timplanen.

Vid översynen kursplanerna bör också prövas den mest ända-

av var målsenliga balansen mellan statlig styrning och pedagogisk frihet skall ligga vid utformningen en kursplan. Kommittén anser det vara viktigt

av att kursplanerna är så tydliga att principen om en likvärdig utbildning kan upprätthållas. Regeringen bör också vid revisioner av kursplaner tillämpa ordning resultat innebär lämplig kunskapspro-

en vars en gression i kursplanerna genom ungdomsskolan, dvs. grundskolan och gymnasieskolan.

Kommittén har i uppdrag att följa hur det nya betygssystemet tillämpas. De flesta numera att det nuvarande betygssystemet är

anser bättre än det gamla. Det finns dock tveksamhet hos eleverna inför tillämpningen. Kritik har också riktats mot vissa inslag i det nya betygssystemet, t.ex. att det anses innehålla för få betygssteg, att lärare känner det svårt elever betyget Icke godkänd samt att det inte

att ge finns betygskriterier för Mycket väl godkänd. Kommittén anser att betyget Icke godkänd har tydliggjort skolornas ansvar gentemot eleverna på ett sätt lzoma inte gjorde. Det har också gjort klart för eleverna

som själva att de förväntas göra sitt bästa för att nå kunskapsmålen men också att de har rätt att begära mera undervisning om det behövs för att nå Godkänd-nivån. Kommittén upprepar förslaget att en elev bör få betyg först när eleven avslutat kursen och elevens kunskap kan bedömas.

Kommittén vill betona det ansvar för skolans resultat som rektor har

chef för lärarna. Det är läraren sätter betyget och det kan inte som som annat än vid skrivfel ändras rektor. Rektor bör dock följa upp om de

av

lärarnas och den skolans betygssättning skiljer sig från andra egna egna lärares och skolors och i förekommande fall motiven för detta.

Det bör ske översyn av betygskriteriema i samband med

en översynen kursplanerna. Då bör också övervägas hur de skall få en

av utformning medger att elevers bristande kunskaper i något avseende

som i kurs kan kompenseras genom goda kunskaper i ett annat avseende

en av kursen.

Den nya stymingsmodellen har gett kommunerna betydligt större handlingsutrymme än de tidigare haft. Praktiskt taget alla kommuner har

skolplan. Kommittén vill dock framhålla vikten att skolplanen nu en av kopplar olika âtgärdsförslag till budgeten.

Lärartätheten i gymnasieskolan varierar mellan kommunerna. För riket totalt har den minskat från 7,6 lärare 100 elever år 1995 till 7,4

per lärare år 1996. Minskningen är inte stor men det hade varit motiverat med ökad lärartäthet eftersom gymnasieskolans uppdrag ökat i

en

SOU 1997: 107 Sammanfattning 13

svårighetsgrad genom att praktiskt taget hela årskullen numera går i gymnasieskolan.

Kommittén betonar skolledningens betydelse för utvecklingen en skola. I vissa kommuner har man kunnat anställa ekonomisk och administrativ kompetens som en avlastning för rektor. I andra fall har rektor på grund av den administrativa belastningen liten möjlighet att leda eller i vart fall stödja den pedagogiska verksamheten. Detta

- finner kommittén oroande. Kommittén anser vidare att den statliga rektorsutbildningen bör vara öppen också för rektorer är anställda

som sedan tidigare.

Tillgången på lärare kommer att bli ett problem i början av nästa sekel, då de mycket stora årskullama når gymnasieskolan. Som framgått skiftar antalet lärare per 100 elever mellan kommunerna. Andelen lärare som har pedagogisk utbildning skiftar mellan 98 % och 72 %. En viktig fråga är hur detta påverkar utbildningens kvalitet och likvärdighet.

Gymnasieskolans tillgång på speciallärare är betydelsefull när andelen elever som behöver särskilt stöd ökat. Den speciallärarut-

nya bildningen betonar en handledande och konsultativ funktion. Kommittén ser denna som mycket angelägen med hänsyn till att gymnasielärare sällan har fått några specialpedagogiska kunskaper under sin utbildning.

Kommittén hyser oro för att gymnasieskolan kommer att få ännu svårare att rekrytera forskarutbildade lärare. Läroplanens mål att eleverna skall utveckla en analytisk förmåga och alltmer närma sig ett vetenskapligt sätt att arbeta och tänka måste därför främjas också på andra tillsättandet lektorstjänster.

sätt än genom av

Det finns ett ökande intresse hos nu anställda lärare att utveckla sin undervisning. Kommittén ser detta som mycket positivt både för eleverna och lärarna själva. För att skolan skall fungera är det viktigt att lärarna känner engagemang för sin uppgift och får uppskattning för sina insatser.

Ungdomars val av utbildning

En förutsättning för elevernas val till gymnasieskolan är att de redan i grundskolan får en korrekt och allsidig information alla sina

om valmöjligheter såväl i hemkommunen och samverkansområdet i

- som andra kommuner.

Kommunerna har rätt att själva bestämma över vilket

numera studievägsutbud som skall erbjudas eleverna. Läsåret 1996/97 fick i genomsnitt 86 % av eleverna sina förstahandsval tillgodosedda. Enligt kommitténs uppfattning är andelen elever som kommit på sitt

14 Sammanfattning SOU 1997: 107

förstahandsval tillfredsställande i de flesta kommuner. I kommuner med låg andel behöver man överväga förändringar i studievägsutbudet eller andra åtgärder, t.ex. samverkan med andra kommuner.

Elevernas val till gymnasieskolan styrs av flera faktorer, bl.a.

kommunernas studievägsutbud, arbetsmarknaden, betygen i grundskolan,

elevernas sociala bakgrund och elevernas kön. Flera av gymnasieskolans program har på grund av elevernas val en stor övervikt av elever av det ena könet. Enligt kommittén är det önskvärt med en jämnare könsfördelning i gymnasieskolan. Skolans jämställdhetsarbete bör också leda till att undervisningen får ett innehåll som speglar både manliga och kvinnliga perspektiv jämställdheten är framför allt en pedagogisk

ñåga.

Under de senaste åren har gymnasieskolor inrättats i ett 40-tal kommuner som tidigare saknade gymnasieskola. Kommittén har undersökt om konkurrensen mellan gamla och gymnasieskolor har

nya medfört att studievägsutbudet minskat i riket eller i regioner, men det visar sig att studievägsutbudet endast i ringa grad påverkats.

Vad gäller elevernas val av kurser konstaterar kommittén att det är väl tillgodosett inom det individuella valet men mindre väl inom ämnen med valbara kurser.

Allt fler av gymnasieskolans elever går vidare till högskolan, vilket kommittén anser positivt. En fråga som behöver uppmärksammas är att den sociala bakgrunden i så hög grad avgör vilka program eleverna väljer i gymnasieskolan och i vilken utsträckning de söker till högskolan.

Regeringen har i sin utvecklingsplan aviserat en översyn av gymnasieskolans studievägsstruktur program och grenar. Kommittén framhåller att översynen bl.a. bör beakta att vissa program och grenar väljs av få elever, att vissa program väljs av t.ex. endast pojkar, att möjligheterna till val av kurser är få i vissa program och att det finns utbildningsbehov som inte täcks av de nationella programmen.

Utbildning för ett yrke

Trots att teoretisk utbildning och praktisk utbildning alltsedan början av 1970-talet funnits i samma organisatoriska ram är de två kulturema, den akademiska kulturen och yrkeskulturen, fortfarande väl synliga i gymnasieskolan.

En av tankarna bakom reformeringen av gymnasieskolan var att höja ambitionsnivån för yrkesutbildningen. Detta har skett genom att utbildningarna förlängts till tre år och fått ett ökat inslag av kärnämnen

Sammanfattning 15

samt genom att arbetsplatsförlagd utbildning APU införts på alla program med yrkesämnen.

De flesta elever anser att APU är ett bra komplement till skolans undervisning och att den har stor betydelse för deras yrkeskunskaper. Omfattningen av APU:n har ökat de senaste åren men det är fortfarande svårt att inom vissa program uppnå minimigränsen 15 veckor över tre år. Kommittén anser att denna minimigräns måste gälla alla program med yrkesämnen och att denna gräns på sikt måste kunna höjas. Kommittén framhåller vidare att APU bör läggas ut över längre perioder och att yrkeslärama bör besöka eleverna på arbetsplatserna. Det bör även vara möjligt att APU förläggs till ferietid.

Utbildning av handledare för APU förekommer endast i 44 % av programmen i 110 undersökta skolor. Kommittén anser det viktigt att handledarutbildning kommer till stånd och att innehåll och utläggning över tid anpassas till lokala behov. Statsbidrag bör utgå efter genomförd handledarutbildning.

Yrkesutbildning förekommer även vid ett antal fristående gymnasieskolor. Fristående gymnasieskolor i företagsregi, däribland industrigymnasiema, är resursstarka och bedöms ha en utbildning som är väl anpassad efter de aktuella kraven inom respektive yrkesområde.

Lärlingsutbildningen i gymnasieskolan behandlades i kommitténs andra delbetänkande och har därefter tagits upp i regeringens utvecklingsplan. Kommittén påpekar nu att det finns flera frågor beträffande lärlingsutbildningen som behöver lösas om och hur och när en elev skall söka lärlingsutbildning, vem som avgör vilka elever skall få

som lärlingsutbildning, branschorganisationemas medverkan m.m..

Kommittén betonar att det är viktigt att ett system för kvalitetssäkring utvecklas för yrkesutbildningen, oavsett om utbildningen är förlagd till skolan eller till arbetslivet. Yrkesprov behöver utvecklas i samarbete mellan skolan och branschorganisationema. Proven bör allsidigt belysa elevens teoretiska och praktiska kunnande.

Ansvaret för att yrkesutbildningen utvecklas delas mellan staten, kommunerna och branschorganisationema. Samverkan med arbetslivet är viktig såväl på riksnivå, t.ex. vid kursplanearbete, som på lokal nivå, där yrkesråd/programrâd har viktiga uppgifter.

Kursutformning varför och för vem

-

För all gymnasial utbildning gäller att ämnen är indelade i kurser. Varje kurs har en kursplan, betyg sätts på varje kurs och varje godkänd kurs ger ett visst antal gymnasiepoäng. De åtgärder man i övrigt kan vidtaga

16 Sammanfattning SOU 1997: 107

i en kursutformad gymnasieskola är frivilliga för kommunen/skolan. I vilken utsträckning de olika inslagen förekommer varierar mellan skoloma. Att åtgärden förekommer vid skola behöver inte innebära

en att den gäller hela skolan.

Över 90 % skolorna lägger i schemat det individuella valet i

av ut block. Koncentrationsläsning förekommer vid 76 skolorna och

% av olika studietakt vid 68 %. Vid ca 55-65 % skolorna förekommer

av Specialutformat program, samverkan med komvux, samordnad schemaläggning, mentorer eller periodindelning av läsåret.

Ur ett stymingsperspektiv kan kursutfonnningen snabbare

ge en förnyelse utbildningar, möjlighet att gymnasieskolan till

av anpassa lokala behov och en rationell organisation. Den flexibilitet och fortlöpande modernisering av utbildningen kursutfonnningen

som ger möjlighet till är än så länge föga utnyttjad. Undantaget är de specialutformade programmen. Alltför små kurser kan styra undervisningen i

en icke önskvärd riktning.

Ur elevperspektiv kan kursutfonnningen eleverna ökade valmöj-

ge ligheter och göra det möjligt att ta hänsyn till elevernas behov

av

inlämingstid.

Kommittén anser det viktigt att kommunerna använder den

vara flexibilitet som finns i gymnasieskolan så att deras elever kan slutföra sina gymnasiestudier med framgång.

Kommittén konstaterar att det går att utan ökade kostnader öka utbudet av kurser och möjligheterna att genomföra dem

- - om kommunerna utnyttjar tillgängliga planeringsverktyg. Genom samverkan mellan skolor, skolformer och kommuner kan fler kurser komma till stånd och utbildningar utvecklas. Kommittén föreslår att bestämmelserna som reglerar läsåret i gymnasieförordningen minskas. Kommittén föreslår också att det i skollagen tas en bestämmelse att kommu-

om nerna skall sträva efter att tillgodose elevernas val kurs.

av

En gymnasieskola för envar en fullständig gymnasieskola för alla

-

I dag är det 87 % av alla ungdomar i kommunerna inom fyra år

som slutför en gymnasial utbildning. Denna andel är högre än andelen elever som började en gymnasial utbildning för 15-20 år sedan. Andelen varierar mellan kommunerna. I flera kommuner är den endast drygt 70 %. Enligt kommittén bör ambitionerna höjas så ännu större

att en andel fullföljer gymnasieskolan med godkända betyg.

Kommittén anser att uppmärksamheten alltför ensidigt har inriktats mot betygen i synnerhet betygen i kärnämnen på programmen med

-

SOU 1997: 107 Sammanfattning 17

yrkesämen. Självfallet kommittén att det är betydelsefullt hur

anser gymnasieskolan lyckas med kämämnena. Gymnasieskolan har emellertid också andra mål. Utbildningen skall ge ungdomar möjlighet till en harmonisk och allsidig utveckling och förmåga att arbeta såväl självständigt tillsammans med andra. Arbetsgivama i en pilotstudie

som

att gymnasieskolan borde ha gett ungdomarna större självföranser troende. Ungdomarna själva att skolan utvecklat deras personliga

anser egenskaper något sämre än baskunskapema.

En undersökning betygsresultat efter fem terminers studier i åtta

av undersökta på ett 60-tal skolor visar att det finns i genomsnitt

program 5 % Icke Godkänd IG på de undersökta kurserna. Den högsta andelen IG, 7 %, gäller kämämnet Matematik A och den lägsta, 3 %, kämämnet Svenska A. I de undersökta karaktärsämneskursema har i genomsnitt 3

eleverna fått IG på sin första och 4 % sin andra kurs. % av

Andelen elever fått betyget Icke godkänd varierar mellan

som

Kommittén redovisar också resultaten per program. På programmen. några är andelen elever med betyget Icke godkänd betydande.

program Antalet elever på dessa är dock lågt, vilket innebär att skolorna

program borde kunna öka ansträngningama att finna lämpliga åtgärder för dessa elever.

Studien visar enligt kommitténs uppfattning att eleverna klarar gymnasieskolan bättre än vad framkommit i den aktuella debatten.

som Kommittén emellertid att det finns utrymme för ytterligare

anser förbättringar resultaten i hela gymnasieskolan.

av

Kommittén understryker vikten av att eleverna har en god grund av kunskaper från grundskolan när de börjar gymnasieskolan. De elever

går i gymnasieskolan har gått i den gamla grundskolan. I den som nu

grundskolan är ambitionerna högre och resultatkraven tydligare. nya Fr.o.m. läsåret 1998/99 kommer det att krävas godkända grundskolebetyg i Svenska, Engelska och Matematik för att komma på gymnasieskolans nationella och specialutformade program. Om inte grundskolan lyckas med sin uppgift kommer andelen elever på det individuella programmet att bli större hösten 1998 än tidigare år. Kommittén betonar vikten av ett väl fungerande samarbete mellan

grundskolan och gymnasieskolan.

I gymnasieskolan finns ett stort antal möjligheter för att hjälpa elever

har studiesvårigheter. Kommittén beskriver följande åtgärder: som

stöd- och specialundervisning

-

utökning undervisningstiden för hela gymnasieutbildningen eller - av

för delar av den bortval ämne, s.k. reducerat program

- av

större genomslag för elevers intresse och inflytande -

18 Sammanfattning SOU 1997: 107

förändring av arbetsformer så att eleverna sammanhang och - ser

värdet av kunskaper i olika ämnen

individuellt program IV. -

IV fungerar bäst som språngbräda till ett nationellt

program om eleven börjar på IV direkt efter grundskolan. Eleverna på IV bör få tillgång till kurser de kan tillgodoräkna då de övergår till nationellt eller Specialutformat program.

Lärarna har fått alltför lite möjlighet att diskutera med varandra och på så sätt tillsammans eller varandras exempel utveckla

genom arbetsfonnema.

Kommittén anser att gymnasieskolans resultat kan bli bättre

om skolorna och kommunerna utnyttjar de möjligheter den

som nya gymnasieskolan faktiskt

ger.

Kommitténs slutsatser

En reformering av gymnasieskolan var både nödvändig och brådskande. Reformen avsåg både skolformens struktur och innehåll. Den genomfördes samtidigt med att den förändrade styrningen skolan ställde krav

av på nya arbetsformer i skolan. Också personalens anställningsvillkor ändrades. Skolan är Sveriges största arbetsplats. Nu skulle de största förändringarna någonsin genomföras inom gymnasieskolan. Den beslutade fyraåriga genomförandetiden blev i själva verket två år. Om alla i stället hade väntat till 1994 hade de kunnat börja med läroplan,

ny nya programmål, kursplaner och det betygssystemet. Eleverna har

nya känt sig som försökskaniner när bestämmelser inte har funnits, såsom antagningsbestämmelsema till högskolan, eller varit okända av lärarna.

Kommittén anser att denna stora reform inte borde ha haft så

en överoptimistisk tidplan och att mycket av svårigheterna kan hänföras till detta.

Gymnasiereformen har varit framgångsrik i de organisatoriska avseendena, dvs. avvecklingen av linjer och specialkurser och införandet av programmen samt förlängningen av yrkesutbildningen. Praktiskt taget hela årskullen ungdomar går i gymnasieskolan, vilket är stor

nu en framgång både för reformen och kommuner och landsting

som genomfört den. Samtidigt medför det en del problem. Det finns elever som går i gymnasieskolan för att det inte finns andra alternativ. Deras motivation för att gå i gymnasieskolan är låg. Det är framför allt dessa elever som har studiesvårigheter och får låga betyg och den

som allmänna debatten handlar om. Det är särskilt viktigt för dessa elever att

Sammanfattning 19

skolorna utnyttjar de många möjligheter i undervisningen som den nya gymnasieskolan ger. de viktigaste inslagen i gymnasiereformen är elevinflytandet. Ett av Det fungerar relativt tillfredsställande när det gäller val av utbildning inflytandet över uppläggningen undervisningen är svårare att få men av till stånd överallt. Enligt intervjuundersökning är eleverna nöjda med det program en de valt och den kunskap de fått där. Det finns emellertid tecken på att den socialt betingade på olika program som olika fina består. synen När det gäller personlighetsrelaterade förmågor såsom att kunna samarbeta med andra, flexibel, ta initiativ, hitta nya lösningar, vara vara serviceinriktad och tro på sin förmåga har de som gått på program egen med yrkesämnen mera positiv bild av hur gymnasieskolan påverkat en dem än vad de gått Samhällsvetenskaps- eller Naturvetenskapsprosom grammen har. Kommunerna har haft ambitioner att införa den gymnasieskolan nya snabbt sedan har ansvaret för det praktiska genomförandet i många men fall kommit att falla helt på rektor och lärare. Lärarna har ställts inför stora utmaningar i form läroplan, av ny programmål, kursplaner är skrivna på nytt sätt, nytt betygssystem som och i många fall elevgrupper. Samtidigt har inte alla lärare haft

nya

kännedom motiven för och tankarna bakom reformen. Det finns om exempel på lärare visserligen känner till reformen men som inte som accepterar den. Det finns också lärare i den nya läroplanen finner som bekräftelsen på att de arbetar på rätt sätt. Det finns också lärare allt n fler reformen möjlighet att förnya arbetsformema i - som ser som en skolan på ett sätt både eleverna och de själva känner stimulerande. som Samarbetet mellan lärare ansågs till början svårare än i den en vara gamla gymnasieskolan. Kontakterna mellan lärare ökar nu. Den verkliga utvecklingspotentialen finns i de skolor där lärare i yrkesämnen och

lärare i kärnämnen samarbetar. Goda kontakter mellan skola och arbetsliv är en förutsättning för att utbildningen på med yrkesämnen skall fungera. I vissa fall program finns det goda kontakter. I andra fall finns det utrymme för förbättringar både från arbetslivets och skolans sida. - Kommittén att kvalitetssäkring utbildningen på alla menar en av och inte enbart skolan utan också det omprogram som engagerar givande samhället och avnämama skulle behöva utvecklas. Kommunerna har genomfört gymnasiereforrnen under en tid då de haft krympande ekonomi och ökade åtaganden genom stora barnen kullar, flera äldre och hög arbetslöshet. Resursknappheten har ibland åberopats förevändning för att inte pröva en del av de möjligsom en

20 Sammanfattning SOU 1997: 107

heter som den gymnasieskolan innehåller möjligheter i nya - som slutänden inte behöver medföra Ökade kostnader. Den ökade kommunala friheten med åtföljande skillnader mellan kommuner och skolor syns i förverkligandet gymnasiereformen. av Vissa skolor eller delar skolor har hunnit långt medan det i andra - av fall är bit kvar. Kommittén att måste så en menar man acceptera att en omfattande reform tar tid att genomföra fullt ut överallt. Den nya gymnasieskolan har den flexibilitet gör det möjligt att som införa förbättringar utan att man behöver bryta hela gymnasieskolan upp och ersätta den med något helt nytt. Det har också vid flera tillfällen gjorts smärre förändringar inom den gymnasieskolan. nya Det är väsentligt att gymnasieskolan kan utvecklas och förändras i takt med utvecklingen i samhället. Detta innebär att gymnasieskolan måste vara öppen mot samhället. Gymnasieskolan skall ungdomar ge kunskaper och självförtroende så att de kan bidra till utvecklingen av samhället. Skolan skall förbereda sina elever på förändringar också men ge dem en stabil grund av kunskaper.

2 Kommitténs arbete

1 Utgångspunkter

Kommittén tillkallades i april 1994 för att följa utvecklingen i gymnasieskolan. Kommittén har arbetat sedan slutet november 1994 och av gett ut två delbetänkanden, Den gymnasieskolan hur går det nya - SOU 1996:1 och Den gymnasieskolan steg för steg SOU nya - 1997:1, där utvecklingen inom de områden redovisats, som två regeringar angett i direktiven till kommittén. Sammanfattningama av de två delbetänkandena bifogas detta betänkande bilaga 3 och De som områden kommittén har i uppdrag att följa är

utvecklingen den kursutformade gymnasieskolan av effekterna utbyggnaden av gymnasieskolan på nya orter av i vilken utsträckning får eleverna sina utbildningsval tillgodosedda i vilken utsträckning nås målet att alla ungdomar skall få en

fullständig gymnasieutbildning

effekterna den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande av utbildningarna i vilken utsträckning svarar gymnasieskolan mot avnämamas förväntningar hur tillämpas det betygssystemet i gymnasieskolan nya hur tillgodoses elevernas inflytande på skolans verksamhet, framför allt på planeringen undervisningen av hur organiserar kommunen utbildning för elever med studiesvårigheter hur utvecklas undervisningen i kärnämnen hur upprätthålls den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning och kvalitet och hur utvecklas lärlingsutbildningen samt hur främjas flickors och pojkars lika rätt och möjligheter.

Bakgrunden till att regeringen tillsatte parlamentarisk kommitté en för att följa utvecklingen i gymnasieskolan var ett tillkännagivande av riksdagen vid behandlingen propositionen läroplan och nytt av om ny betygssystem prop. 1992/932250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93. Kommittén har haft i uppdrag att följa gymnasieskolans utveckling inom de finns; med den struktur i fråga om program, ramar som nu

22 Kommitténs arbete

grenar och kurser som finns; med de ämnen finns; med den timplan

som som finns; med det betygssystem finns. Direktiven räknar mycket

som precist upp vilka inslag i den nya gymnasieskolan vi skall följa. Utgångspunkten för arbetet har således inte varit att lämna förslag till förändringar av gymnasiereforrnen eller till någon refonn. Vi är

ny en parlamentarisk kommitté som består av företrädare för vart och ett

av partierna i riksdagen. I våra båda första delbetänkanden har vi varit eniga i vår bedömning av utvecklingen inom de områden vi har att följa och också om de smärre justeringar i reformen vi ansett behövas.

som

I februari 1991 lades förslaget den gymnasieskolan på

om nya riksdagens bord och i juni 1991 fattade riksdagen beslutet prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper om gymnasieskolan och vuxenut-

bildningen, bet. 1990/91:UbUl6, rskr. 1990/911356. Reforrnen

var mycket omfattande i förhållande till 1970 års gymnasieskola, den

som nya gymnasieskolan ersatte.

Regeringen har i 1997 presenterat utvecklingsplan för

mars en förskola, skola och vuxenutbildning Kvalitet och likvärdighet Skr.

- 1996/97:ll2. I den anger regeringen inriktningen regeringens

av fortsatta arbete med utvecklingen bl.a. gymnasieskolan. I flera fall tar

av regeringen upp sådana problem och förslag som kommittén lyft fram i sina båda delbetänkanden.

Kommitténs uppdrag står fast. Vi har inte fått några tilläggsdirektiv med anledning av utvecklingsplanen. När vi nu skall göra den slutliga redovisningen av våra bedömningar är det således fortfarande så att vi skall göra det inom de områden direktiven

anger.

Vi analyserar denna gång frågorna utifrån två perspektiv,

ur elevernas perspektiv och ur stymingsperspektiv. Kommittén har valt detta sätt att analysera frågorna för att få bättre helhetsbild

en av utvecklingen i gymnasieskolan inför de slutliga bedömningama.

2.2 Vad

säger läroplanen

Den samlade verksamheten i gymnasieskolan

skall nå de mål som anges i läroplanen för de frivilliga skolforrnema Lpf 94. Här följer citat

ur vissa strategiska avsnitt av läroplanen.

Huvuduppgiften för de frivilliga skolforrnema är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkesoch samhällslivet

Kommitténs arbete 23

Gymnasieskolan skall med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utveckla elevernas kunskaper förberedelse för som yrkesverksamhet och studier vid universitet och högskolor m.m. och förberedelse för vuxenlivet samhällsmedborgare och ansvariga som som liv för sina egna

Gymnasieskolan syftar till att ungdomar skall genomgå en

fullständig gymnasieutbildning. Utbildningen skall inom ramen för den utbildningsväg ungdomarna valt och möjlighet till en ge var en harmonisk och allsidig utveckling. De skall få sådan grund för ett en livslångt lärande de har beredskap för den omställning krävs när att som betingelser i arbetsliv och samhällsliv förändras.

2.3 Om man betraktar gymnasieskolan ur elevernas synvinkel

Det truism säga att gymnasieskolan är till för eleverna. Enligt är en att skollagen 5 kap. 2 § skall de ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Vad innebär den gymnasieskolan för eleverna nya eleverna fullföljt gymnasieskolan i högre utsträckning, har de fått Har det lättare tillägna sig och utveckla kunskap förbereder för såväl att som vidare studier, har de lärt sig att ta ansvar, får de

yrkesverksamhet som

harmonisk och allsidig utveckling, får de grund för livslångt en en lärande, beredskap för förändring genom en

kursutformningen, att det inrättats gymnasieskola på nya orter och genom den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande genom

utbildningama

Får eleverna gå på den utbildning de vill Går de hel gymnasieutbildning och hur lyckas de en Tycker de att de har inflytande och i så fall över vad tycker de ha kärnämnen och undervisningen i Vad om att om kärnämnen Och hur lyckas de Vad tycker de arbetsplatsförlagd utbildning APU I vilken om utsträckning får de APU på olika program Vad skulle lärlingsut- bildning innebära Vad händer elev f°ar svårt med något eller några ämnen i när en

gymnasieskolan

eleverna, i sin egenskap avnämare, för på sin Vad har av syn

gymnasieutbildning

24 Kommitténs arbete

Finns det i de ovanstående avseendena skillnader mellan flickors och

pojkars bedömningar osv.

2.4 Om man betraktar

gymnasieskolan ur

stymingssynvinkel

Principen är att staten styr att sätta mål och genom upp genom att utvärdera resultaten. Kommunerna har ansvaret för att genomföra men också ett eget uppföljnings- och utvärderingsansvar.

Hur var kursutformningen tänkt att styra utbildningen och hur har det blivit Varför Vad har det blivit för effekter av att det inrättats gymnasieskolor nya har utbildning blivit tillgänglig eller inte Har det lett till - mera flera eller färre utbildningsaltemativ Har kvaliteten blivit lika god som i andra gymnasieskolor Vilka garantier finns i styrsystemet för utbud respektive kvalitet Vad är det styr att eleverna får sina val tillgodosedda Och när som de inte får det, vad beror det på Brister regelverket eller tillämpningen Hur uppfylls målet alla ungdomar skall få fullständig en gymnasieutbildning i olika skolor och orter samt på olika program Vad garanterar måluppfyllelsen Hur garanteras en höjd ambitionsnivå inom de yrkesförberedande utbildningarna Hur har den uppnåtts Vilka är skolans avnämare och vad har de för förväntningar Hur svarar skolan på dem Kan betygssystemet fungera som en garant för likvärdig skola en Vad är avsikten med elevinflytandet Hur garanteras det Hur går det Vad finns det för alternativa möjligheter till utbildning för elever med studiesvårigheter Finns det skillnader i framgång är som beroende av alternativ Har resultatet i kärnämnen förändrats sedan förra redovisningen Vilka faktorer påverkar undervisningen i kärnämnen och hur kan de utvecklas/har de utvecklats Har APU förändrats till kvantitet och kvalitet sedan förra redovisningen Vad beror det på APU fungerar bra kvantitativt och om kvalitativt

Kommitténs arbete 25

Vad återstår för frågor att lösa beträffande lärlingsutbildningen efter

utvecklingsplanen

Utbildningen för flickor och pojkar någon utveckling sedan före-

-

gående betänkande

2.5 Redovisningen

När vi analyserat frågorna i vårt uppdrag utifrån de två valda perspekti-

dvs. eleverna och styrningen, fann vi att båda perspektiven behövs ven, på fråga för att det skall bli en rättvisande bild. Vi har därför valt en

en konventionell disposition av vårt slutbetänkande.

Kommittén har också funnit det angeläget att i ett separat kapitel ge en bild av ungdomarna, deras värderingar och deras syn på gymnasieskolan. Kommittén har också funnit det viktigt för förståelsen av gymnasieskolans utveckling under det senaste decenniet att redovisa dess organisatoriska förutsättningar ur stymingssynvinkel.

2.6 Underlaget

I enlighet med direktiven har kommittén fortsatt att använda underlag från Skolverkets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, från Svenska Kommunförbundet, kommuner, organisationer och forskare. Det kommer att framgå av texterna.

Kommittén har också fått underlag för sina bedömningar vid studiebesök inom landet och också i Norge och Finland, vid föredragningar inför kommittén, vid seminarier som kommittén anordnat själv och tillsammans med Skolverket, vid konferenser kommitténs

som ledamöter och sekretariat medverkat vid eller deltagit i och från samtal

kommittén, enskilda ledamöter, sakkunniga och sekretariatet fört som med skolpolitiker, skolchefer, rektorer, lärare och elever. Kommittén har haft överläggningar med företrädare för lärarnas och skolledamas fackliga organisationer och med Elevorganisationen i Sverige. Också remissyttrandena över kommitténs båda delbetänkanden har givit värdefulla synpunkter.

LVÃM§ÅV iWW nánøåâåârâiáoâu.

w -

Tümrwáäáñwâä nøgøeénâáåátfiâ"i

A

zfiäféêåååfâkrâåaüarg

Mn" z A . Ni .A a .

Ãådñüjåäügwäzkäåiâñyêaivfbâzyna. §.$2§C§.äismå; emteámi ä

J f :VM ssaämzmgssgg; ., . ;r 4- ç vgprkVv. . , h v .i i V : .

SOU 1997: 107 27

3 Vad i vill

ungdomar gymnasieåldern

1 Inledning

Risken med att beskriva vad unga människor i gymnasieåldem vill och tänker är att man behandlar ungdomarna som en homogen grupp. Självfallet visar ungdomar upp skillnader i åsikter och beteenden på samma sätt som vuxna gör, skillnader som är beroende av bl.a. kön, social bakgrund, individuella egenskaper och om man bor i storstad eller

landsbygden. Kommittén kommer ändå att redovisa uppgifter om vad

majoritet ungdomar enligt undersökningar visat sig ha för åsikter en av i olika frågor. Vi vill därmed öka förståelsen av ungdomarnas situation i gymnasieskolan och slå hål på en del myter, t.ex. om vad ungdomar har för inställning till arbete.

Vi börjar detta kapitel med en redovisning av hur olika ungdomars syn på livet i gymnasieskolan kan vara.

3.2 Att vara elev i en obligatorisk gymnasieskola

E1 av de områden som anges i direktiven från regeringen är att kommittén skall följa i vilken utsträckning gymnasieskolan svarar mot avnämamas förväntningar. Den allra viktigaste avnämargruppen är eleverna.

Ungdomar inser att en gymnasial utbildning är om inte en garanti så dock förutsättning för att få ett arbete. Över 80 % dem är

en av som

långtidsarbetslösa har endast grundskola eller en kortare yrkesutbildning.

Gymnasieskolan är inte formellt en obligatorisk skolform såsom grundskolan och motsvarande utbildningar. När nu 98 % av alla som lämnar grundskolan omedelbart börjar gymnasieskolan är det emellertid ipraktiken inte längre fråga om ett val till en frivillig gymnasieskola. Det bör innebära en ännu större utmaning för alla, skolpolitiker och skolans personal och eleverna själva, att göra gymnasieskolan så bra att ungdomarna upplever sin utbildning i gymnasieskolan som meningsfull och utvecklande.

28 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

Elevernas syn på gymnasieskolan kan fångas på olika sätt. Den enskilda skolan kan få en mycket påtaglig information elevernas

om syn på olika delar av undervisningen t.ex. elevers val, respektive

genom bortval av kurser och genom elevers ströfrånvaro. Enligt läroplanen åligger det lärarna att utvärdera undervisningen tillsammans med eleverna. Det börjar nu också komma fram mera systematiskt gjorda utvärderingar av vad elever anser om gymnasieskolan. Vad är

gymnasieskolan bra respektive dålig på

Skolverket har som ett av inslagen i utvärderingen gymnasiesko-

av lan gjort intervjuer med 20 ungdomar, hälften kvinnliga och hälften manliga elever på olika i gymnasieskolan. Även måste

program om man vara försiktig med att dra generella slutsatser av denna studie ger den dock intressanta upplysningar om hur olika elever på olika program ser på gymnasieskolan och sin tid i grundskolan. Man måste,

menar kommittén, beakta att citaten bygger på intervjuer med endast 20 elever. Kommittén väljer ändå att redovisa resultatet från intervjuerna för att de möjligen belyser vad som händer på vägen från entusiastiska skolelever i grundskolans första år till skoltrötta tonåringar. Citatet, som nu följer, och referatet i det följande är från Skolverkets rapport Individers skolkarriän Skolverkets intervjuer fortfarande går

avser personer som i gymnasieskolan.

När ungdomar ser tillbaka på sin skoltid är de flesta överens om att lågstadieperioden var rolig och spännande. Allt var nytt och fortfarande en lek Då lades grunden. Man lärde sig baskunskaper som att läsa, skriva och räkna

Mellanstadiet har däremot för många karaktären av transportsträcka, vilket eleverna tror beror på läraren, kompisarna och/eller en begynnande skoltrötthet. Man skaffade sig visserligen kunskaper även här, men andra faktorer började konkurrera om intresset. Så utvecklades exempelvis den sociala kompetensen

Åren i högstadiet karakteriseras för många elever perioder

av av skoltrötthet Själva övergången till högstadium upplevdes däremot som positiv. Ånyo handlade det om att man fick prova på något nytt, fick nya lärare och nya kompisar. Den större valfriheten i fråga om ämnesval upplevdes också som ett plus

Man kan även notera att eleverna upplever en positiv skillnad i behandling när de lämnat högstadiet och kommer till gymnasiet. På gymnasiet behandlas eleverna som vuxna människor som själva får ta

Skolverkets rapport nr 92

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 29

ansvar för sina studier. Några elever tycker att de fick ett liknande ansvar redan på högstadiet.

Från och med mellanstadiet börjar tendenser till åtskillnad mellan olika grupper framträda. På högstadiet framgår det att vissa elever

åtminstone periodvis väljer att slappa medan andra är fortsatt

ambitiösa Några elever nämner hur de ryckt upp sig för att kunna höja sina betyg och därmed öka sina möjligheter att komma in på önskat program.

Eleverna i intervjuerna är i stort sett positiva till sin gymnasieutbildning och det program de valt även om de har mycket att säga om vad som inte är bra.

Det framträder helt olika bilder av hur elever ser utbildning i gymnasieskolan beroende på vilket program de går. Eftersom intervjuundersökningen är begränsad finns det inte uppgifter om mer än några få Den är trots det intressant som motvikt till den gängse

program. genomsnittsbilden av en ung människa i gymnasieåldem. Kommittén gör nedan ett referat av Skolverkets rapport.

På Estetiska programmet får eleverna utrymme för sin kreativitet. Att

estet är också en identitet, som gör att man skiljer sig från eleverna vara på övriga på skolan. Det går att vara oföretagsam men också

program att arbeta dygnet runt med sina projekt. Eleverna trivs. Ingen talar om betygshets. Programmet tycks ha en bred social rekrytering. Men vad blir man Hur ska man kunna försörja sig Eleverna Estetiska programmet framstår som icke-materialister. Att få arbeta med det man vill är viktigare än lönen. Avståndet till t.ex. Industriprogrammet, där det är viktigt att snabbt få ett arbete och tjäna pengar, är stort. Klasskamratema på Estetiska programmet är ofta tillsammans också fritiden.

På Industriprogrammet vill eleverna så snabbt som möjligt bli vuxna och komma ut i arbetslivet. Det är också naturligt att arbeta jämsides med skolan. Utbildningen arbetsplatsen är det viktigaste för där lär

sig på några veckor mer än under en hel termin i klassrummet. man Vad som är viktigt är att lära sig maskinerna och göra ett bra jobb. Betygen är mindre viktiga. Det finns på programmet också elever som inte vill arbeta utan leker och strular i någon klass kan hälften av

eleverna så. Valet till Industriprogrammet är ofta dåliga

agera styrt av betyg. Det är bra att programmet inte är så tufft och att det inte finns så mycket läxor. Man verkar inte umgås med klasskamratema utanför skolan utan det är fritidsintressena som styr kamratvalet; fotbollslaget, jobbet osv.

Eleverna på Medieprogrammet menar att deras utbildning varken är yrkesförberedande eller studieförberedande. Trots dessa och andra brister i programmet ångrar inte eleverna sitt val. Eleverna har bra betyg från

30 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

grundskolan, de är ambitiösa, studieintresserade och målinriktade. De försöker genom individuella valet eller studier på komvux i någon mån komplettera de ämnen som saknas på programmet för att de skall kunna söka till önskad högskoleutbildning. Klassen är viktig for eleverna på Medieprogrammet när de är i skolan. Det är roligt att gå i en klass där alla har samma intressen.

På Naturvetenskapsprogrammet läser eleverna ämnen som öppnar portarna till högskolans teoretiska utbildningar. Betygen betyder mycket och det gäller att förstå koden, vilken kunskap respektive lärare kräver för att höga betyg. Detta är väl så viktigt som intresse för naturveten-

ge skap. Läxor är en naturlig del av tillvaron och livet utanför skolan är också skola. Man umgås mest med klasskamrater. Eleverna på detta program är de mest beresta.

Elever på Naturvetenskapsprogrammet uttalar sig negativt om grupparbeten, rätt meningslöst faktiskt, medan elever på Industriprogrammet anser att det är viktigt att kunna samarbeta eftersom det krävs i det framtida yrkeslivet.

Kommittén hade gärna sett att det gått att göra en undersökning av vilken syn man har på sin gymnasieutbildning efter att ha varit ute i arbetslivet eller studerat på högskolan ett tag. Eftersom de första eleverna gått den nya gymnasieskolan med ny läroplan, nya

som kursplaner och nya betygssystemet gick ut i juni 1997 har detta inte varit möjligt. De elever som gick ut programgymnasiet i juni 1995 respektive 1996 hade delvis andra förutsättningar. Kommittén kan dock redovisa resultatet av en mycket begränsad pilotstudiez om vad fore detta elever tycker att gymnasieskolan var bra respektive dålig på. Pilotstudien omfattar ungdomar i två kommuner som har kommunal ungdomspraktik.

Nästan 80 % av ungdomarna i pilotstudien anser att gymnasieskolan

bra på att utveckla deras förmåga att läsa och förstå texter medan var endast 60 % detsamma att tala och uppträda inför andra.

ca anser om I båda fallen är det en ungefärlig spännvidd på 10 procentenheter mellan elever gått på med yrkesämnen respektive övriga program

som program till de senares fördel. Ca 60 % anser att gymnasieskolan utvecklat deras förmåga att använda engelska. Detta resultat kan jämföras med elevers uppfattning om undervisningen3. Endast hälften av eleverna ansåg att

2Skolverkets Sammanfattning och kommentarer 1997-03-27 kring en pilotstudie riktad till skolans avnämare 3Den gymnasieskolan steg for steg, 133 och Elevers värdering sin

nya - s. av gymnasieutbildning; Skolverkets rapport nr 90

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 31

de fått väldigt mycket eller ganska mycket ny kunskap i engelska i gymnasieskolan. Drygt 60 % anser att gymnasieskolan var bra på

och 20 % dålig på att utveckla förmågan att klara matematiska

uppgifter. Också när det gäller engelska och matematik har elever som gått på Samhällsvetenskaps- och Naturvetenskapsprogrammen en positivare syn än de som gått på program med yrkesämnen.

I samtliga mera personlighetsrelaterade förmågor såsom att kunna samarbeta med andra, att ta initiativ och hitta nya lösningar, att vara flexibel, att vara ordningsam, noggrann och punktlig, att vara serviceinriktad och att tro på sin egen förmåga i olika situationer har de som gått program med yrkesämnen en mera positiv bild av hur gymnasieskolan påverkat dem än vad de har som gått Samhällsvetenskaps- eller Naturvetenskapsprogram. Skillnaderna är i vissa avseenden stora, såsom när det gäller flexibilitet 70 % respektive 50 %, ordningsamhet nästan 70 % respektive knappt 40 % och att vara serviceinriktad nästan 80 % respektive 40 %,

3.3 Ökande eller minskande sociala

skillnader

Som kommittén närmare redovisar i kapitel 5 har elevers val av utbildning starka samband med deras sociala bakgrund. Den sneda sociala rekryteringen till högskolan uppstår vid valet av gymnasieutbildning, något gymnasieskolan förhoppningsvis på sikt

som den nya kommer att förändra. Men uppgiften är inte lätt.

Som kommittén berör i kapitel 6 finns det i gymnasieskolan två kulturer, yrkeskulturen och den akademiska kulturen. Dessa traditioner märks i lokaldispositioner, itjänstefördelningar, i samarbetsformer m.m. på skolorna. I extrema fall märks de också i enskilda lärares inställning till elever på olika program.

Eleverna själva bidrar också till att förstärka uppfattningen av olika program som fömämare än andra, vilket i sig är en spegling av samhällets på olika arbeten. Detta syns i intervjuerna med 20

syn gymnasieungdomar.

En elev på Naturvetenskapsprogrammet: Ja, vi anser att vi är högst på skolan. En elev på Estetiska programmet: Vi är inte värda lika mycket naturare. En kurskamrat kompletterar med att lärarna

som tycker om estetema for att de är fria och pratglada och trevliga. En elev på Medieprogrammet anser att de är snäppet högre för att de är både praktiska och teoretiska på något vis. också fmhetsskill-

Det anses vara

32 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

nader mellan olika grenar t.ex. på Estetiska programmet. En elev på Industriprogrammet säger att alla ser oss som IN-drägg, sämsta delen.

Skolverket sammanfattar intervjusvaren så: Program som förbereder för högre studier har ett högre statusvärde enligt eleverna. Grunden för dessa slutsatser får de i sin omgivning, i hemmet, bland kamraterna men också i skolan. Samtidigt är de oftast nöjda med sina program. De har fått arbeta med sina intresseområden och vidareutveckla dem. De utvecklar sin identitet, hittar olika värden på sitt program och de flesta vet vad de ska inrikta sig på när de har slutat gymnasieskolan.

I utvecklingsplanen menar regeringen att timplanemas utformning kan ge sken av att Samhällsvetenskaps- och Naturvetenskapsprogrammen utgjort mönstret för den reformerade gymnasieskolan och att det är dessa program som är viktiga. Regeringen framhåller att programmen med yrkesämnen behöver stärkas till innehåll och uppläggning samt utvecklas kvalitativt på egna meriter.

Kommittén finner det högst anmärkningsvärt om också lärare genom mindre väl valda kommentarer medverkar till social stämpling av olika program i gymnasieskolan. En del av dessa statusskillnader också

mellan olika lärarkategorier kan vara en följd av att yrkeslärare har

betydligt kortare akademisk utbildning än lärare i kärnämnen. Det är emellertid fråga som berör både skolpersonalens och elevernas

också en etiska förhållningssätt.

En ambitionerna med förändringarna av gymnasieskolan de

av senaste decennierna har varit att minska de socialt betingade skillnaderna mellan olika utbildningar gymnasial nivå. Att detta inte skett och att det finns tecken på att de sociala skillnaderna tvärtom ökar anser kommittén ett misslyckande inte bara för skolan utan också för

vara samhället. Det fordras en medvetenhet om dessa tendenser hos alla som finns i eller för skolan.

har ansvar

Gymnasieskolans personal och avnämare har en stor uppgift att stärka kvaliteten inom utbildningarna på de olika programmen och att därmed bidra till att statusskillnaderna minskar och självkänslan hos lärare och elever ökar.

Resultatet från SCB:s välfärdsundersökningar visar nämligen tecken på att den SCB kallar förlängda etableringsprocessen att få fast

som arbete bostad leder till ökade skillnader i ungdomsgruppen.

och egen För män respektive kvinnor, för ungdomar i glesbygd respektive städerna och för ungdomar med olika etnisk bakgrund blir villkoren alltmer olika. Det ställs allt större krav på att föräldrarna bistår sina barn under denna period och därmed riskerar socioekonomiska skillnader inom föräldragenerationen att på ett mera direkt sätt påverka olika

Vad ungdomar i gymnasieåldem vill 33

ungdomars levnadsvillkor Den sociala bakgrunden har alltså åter fått större betydelse för ungdomars levnadsvillkor. Ungdomar har, jämte invandrare och ensamstående kvinnor med barn, de största svårigheterna på arbetsmarknaden och med försörjningen. Ungdomarnas försörjningsproblem drabbar också familjen.

Den sociala bakgrunden har, som bl.a. Mats Trondmans forskning visats, betydelse också för ungdomars val idrott, musiksmak och

av kulturvanor. Han anger som exempel på detta arbetarklassbam

som spelar fotboll och barn till högre tjänstemän som spelar golf och tennis, seglar och åker slalom. Det handlar också om att föräldrarnas kulturella kompetens vidarebefordras till barnen och därmed förstärker den sociala reproduktionen.

Trondman har visat på tendensen att kvinnor och män hanterar den sociala inlåsningen på olika sätt de unga arbetarklasskvinnoma läser

mera, är mer intresserade av kultur och har börjat vrida sina intressen mot framtiden. Den framtida arbetsmarknadens krav på breddad kompetens- och beteenderepertoar drabbar de unga lågutbildade arbetarklassmännen hårdare än andra ungdomsgrupper. Det hjälper inte ens att flytta de har ingen arbetsmarknad att flytta till.

-

Unga män vill också i högre grad stanna hemorten, det visar redovisningen av enkäter som Institutet för framtidsstudier gjort till ungdomar är i gymnasieåldem eller strax över Av kvinnorna vill

som färre stanna på hemorten. Mer än hälften ungdomarna att de

av anser har något speciellt gemensamt med människorna på hemorten.

En delvis motstridig uppgift om ungdomars benägenhet att hålla sig kvar i sitt sociala sammanhang ger svaret på frågan om ungdomarna kan tänka sig bo utomlands. Över 70 % kan tänka sig bo utomlands

en längre tid och över 40 % kan tänka sig bo utomlands under större delen av sitt yrkesverksamma liv.

4 Sammanfattning av Tillvarons trösklar Ungdomars levnadsvillkor och

framtidsutsikter SOU 1994:77 av Generationsutredningen 5 Anteckningar från seminariet Arbetarklassens pojkar efter industrialismen, utgiven i en rapport från Barn- och ungdomsdelegationens ungdomsforskningskonferens den 29 november 1996: Att få bli vuxen om ungdomars etablering

på olika marknader 6 70-talistemas värderingar; redovisningar av resultat av enkäter som Institutet for framtidsstudier genomfört varje år sedan 1989 med undantag 1995,

av samt 70-talister Om värderingar förr, och i framtiden Åke E. Andersson,

nu av Thomas Fürth och Ingvar Holmberg; utgiven av Natur och kultur

2-17-0934

34 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

3.4 Ungdomars inställning till arbete

Det har under de senaste decennierna florerat myt att ungdomar en om inte är intresserade att arbeta. Ungdomspolitiska kommittén7 av menar att detta har sin grund i att i den allmänna debatten blandat man forskningsresultaten på det ideala arbetet och samman om ungas syn ungdomars intresse för att arbeta över huvud taget. Ungdomspolitiska kommittén redovisar med hänvisning till ett antal forskare att unga människor lika väl andra vill arbeta och att de oroas av att bli som arbetslösa. Också i den enkät som Ungdomspolitiska kommittén genomförde i samarbete med SCB hösten 1996 blev resultatet att unga vill ha arbete. Institutet för framtidsstudier har i princip årligen sedan 1989 tillställt ungdomar i främst gymnasieåldem enkäter deras syn i olika om värderingsfrågor. 1996 ungdomarna att arbetslösheten är den svarar viktigaste samhällsfrågan. I undersökning hälsorisker en om anser var fjärde människa att arbetslösheten är ett mycket stort hot mot den ung hälsan och det livet. Motsvarande andel för den övriga egna egna befolkningen drygt tionde. Enligt Ungdomspolitiska kommitténs var var undersökning vad ungdomar är 15-25 år anser vara det största av som problemet 72 % arbetslösheten bland unga. svarar Också ungdomar således att det är viktigt att ha ett arbete. anser När det sedan gäller frågan vad som är viktigast i arbetet tycks om ungdomar ha olika värderingar när det gäller tillfälliga arbeten och det riktiga arbetet, dvs. ungdomar skiljer på de jobb de försörjer sig på just nu, alternativt tillfälliga arbeten jämsides med studierna, och på de arbeten de hoppas kunna skaffa i framtiden. Det tillfälliga som arbetet värderas efter materiella kriterier. Unga människor har andra prioriteringar när det gäller det riktiga arbetet. Enligt enkätsvaren till Institutet för framtidsstudier anser både män och kvinnor, år 1996 är i gymnasieåldern, att det viktigaste är att som arbetet är intressant. Dämäst är det viktigast att har trevliga man arbetskamrater. På tredje plats kommer hög lön. År 1989 hade ungdomarna prioritering. Då ansågs det viktigast att ha trevliga en annan arbetskamrater och dämäst att ha hög lön. Först på tredje plats kom då att ha intressanta arbetsuppgifter. Gemensamt år 1989 och 1996 är att möjlighet till karriär kommer ganska långt ner i prioritering. 1989 var

7Unga och arbete, SOU 1997:40 3Kan kommunicera det som inte kan förutses Gunilla Jarlbro i Det man om gamla riket, Holmberg och Weibull red., 1995

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 35

trevliga arbetskamrater fyra gånger viktigare. intressant arbete

1996 var tre gånger viktigare än karriännöjligheter.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns yrkesdrömmar är väntat

som ganska stora. Här redovisas de åtta populäraste yrkena.

Kvinnor Män

Reseledare Civilingenjör Psykolog/kurator Polis Turist- och hotellverksamhet Dataoperataör/programmerare Förskollärare/bamskötare Musiker/artist Polis Företagsledare Florist Säljare Fotograf Skådespelare Modedesigner Militär

"Om man jämför de yrken som ungdomarna år 1996 föredrar med dem som 1989 års ungdomar satte främst undersökningen från 1989 är

uppdelad på kön återfinner vi reseledare, ingenjör, konstnär och säljare. Joumalistyrket var 1989 bland de fem populäraste yrkena men har 1996 åkt ner till 12:e plats. 1994 var joumalistyrket fortfarande ett av de fyra populäraste yrkena tillsammans med reseledare, konstnär och polis. Militär som 1989 hörde till de fem lägst prioriterade yrkena har 1996 stigit brant i intresse. Kvar bland de lågt prioriterade yrkena är präst plats 41 och industriarbetare plats 43 hos kvinnor och 29 hos män. Vissa yrken röner således ett stabilt intresse/ointresse mellan åren medan andra skiftar i intresse.

66 % av kvinnorna och 77 % av männen 1994 skulle kunna tänka sig att starta eget företag.

3.5 Vad gör ungdomarna på fritiden

Kommittén refererade nyss till Mats Trondmans forskning om hur ungdomars sociala bakgrund påverkar deras val av idrott, musik och kultur. Det kan därför vara intressant att redovisa det resultat Institutet för framtidsstudier fått fram om ungdomars fritidsintressen även om

det inte är uppdelat på socialgrupp.

Över 60 % ungdomarna idrottar minst gång i månaden på sin

av en fritid. Sjunger/ spelar något instrument fritiden gör 18 % medan över

36 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

30 % gör något annat Ospecificerat. 6 % gör ingenting på sin fritid. Resten skriver, filmar/fotograferar, spelar teater och dansar.

Var fjärde man läser aldrig en bok och fyra av tio läser en bok om året. Kvinnorna läser mera bara 5 % läser aldrig en bok. Tre

fjärdedelar läser en dagstidning varje dag; männen i något högre grad. Nästan hälften av kvinnorna läser en Veckotidning varje vecka.

Mer än hälften utövar musik från varje dag till en gång om året.

- Mer än hälften går på teater från varje dag 0,2 % till en gång om

året 48,7 %. Knappt hälften musicerar aldrig och likadant är det med teaterbesöken. 90 % ser video en gång i veckan eller en gång i månaden. 60-70 % går på bio en gång i månaden.

Mer än hälften har gjort en längre utlandsresa utan att någon vuxen varit med. Var femte läser utländska tidningar varje månad.

Ungdomarna föredrar informell temporär kultur, typ musikfestivaler/rockkonserter, jazz- och rockklubbar, konstutställningar, filmfestivaler, fria teatergrupper framför kulturinstitutioner såsom museer, bibliotek, symfoniorkestrar, regionteatrar. Bland de permanenta kulturinstitutionerna sätter ungdomarna biblioteken främst och i andra hand museerna. Teatrar, orkestrar, studieförbund kommer långt efter.

Bland de temporära kulturformema prioriterar männen rockkonserter, filmfestivaler och rockklubbar medan kvinnorna sätter filmfestivaler i första rummet, följt rockkonserter och på tredje plats internationellt

av kulturutbyte, t.ex. italiensk kulturvecka.

Mer än hälften av ungdomarna anser att hemortens historia har ett värde för dem. Hälften de tillfrågade kvinnorna skulle kunna tänka

av sig att delta i en studiecirkel om hembygden medan endast ca 20 % av männen skulle det.

Ca 6 % ungdomarna är medlem i eller stöder ekonomiskt en

av idrottsförening. Andra efterfrågade organisationer stöds av mindre än 2 %, nämligen Greenpeace, Amnesty, Naturskyddsföreningen, fältbiologerna, någon motorförening, något politiskt parti eller någon annan folkrörelse.

3.6 Vad anser vara för

ungdomar viktigt

dem och i samhället

själva

Ungdomars värdering vad är viktigast för dem varierar mellan

av som åren.

Kompisar är viktigast och dämäst hälsan för de ungdomar som svarade 1994. 1992 hälsan viktigare än kompisarna.

var

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 37

På frågan vad de tror är viktigast om 10-15 år sätter de familj, hälsa, arbete och främst. Skillnaderna är inte stora mellan svaren 1989 pengar och 1996.

Viktigast om 10-15 år: Så här svarade ungdomarna år 1989:

Vara frisk Någon att älska och bo med Intressanta arbetsuppgifter Vara tillsammans med familjen Tjäna pengar

Så här svarade ungdomarna år 1996:

Egen familj Hälsan Pengar Arbetet Intressant arbete

Ungdomarna familjen vara viktig för att de vill ha en fast anser punkt i tillvaron och dämäst för att de vill ge barnen en bra uppväxtmiljö. Att ungdomarna år 1996 sätter arbete över huvud taget framför intressanta arbetsuppgifter kan ha samband med arbetslösheten. Till de allra lägst prioriterade områdena hör politik och föreningsliv. Dessa områden är också lägst prioriterade av det som ungdomarna anser viktigt 35 % tror att partipolitiska frågor kommer att intressera dem nu. i framtiden. Endast fyra ungdomar säger att de kommer att tre av utnyttja sin rösträtt förstagångsväljare 20 % svarar att de inte som - ca de kommer att göra det. Skillnaderna i politiskt intresse är inte vet om stora mellan kvinnliga och manliga svar. 1989 fick ungdomarna vilket nio alternativ som svarade mot ange av deras bild det ideala framtidssamhället. Ungdomarnas rangordnade av frisk natur, garanterad social trygghet, levande landssvar var en en bygd, lag och ordning samt ett pulserande storstadsliv. 1996 frågade hur samhällets resurser borde prioriteras. De man om båda högst prioriterade alternativen för både kvinnor och män var hälsooch sjukvård samt skola/utbildning. De följande tre hade kvinnor och män satt i något olika ordningsföljd överensstämde de. De men annars social trygghet, miljö och energi samt arbetsmarknaden. I båda var fallen kommer kultur långt på listan. I början 1990-talet ansåg ner av

38 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

ungdomarna att sjukvården, miljön och skolan borde prioriteras vid fördelningen av samhällets ekonomiska

resurser.

På frågan om vilken samhällsinriktning Sverige bör sträva mot vägde bland kvinnorna önskan ett samhälle där ekologin står i fokus tyngst

om medan industrisamhället vägde tyngre hos männen 1990 mycket stor andel svarade dock "vet ej. 60 % kvinnorna ville avveckla

av kärnkraften medan 67 % av männen ville ha kärnkraften kvar 1991. I början av 1990-talet var önskan om ett samhälle med ekologin i fokus i högre grad ett kvinnligt än ett manligt önskemål. Både kvinnor och män trodde att miljöförstöringen skulle bli det största problemet i 2000talets värld. År 1994 biosamhället det högst prioriterade samhället

var bland både kvinnor och män också detta år med stor andel "vet ej. Både kvinnor och män ansåg att människan är en destruktiv kraft

som skövlar naturen.

När det gäller vilken typ samhälle ungdomarna är mest

av som tilltalade är skillnaderna mellan kvinnor och Över 70 %

av män stor. av kvinnorna men endast knappt 50 % männen vill ha ett samhälle där

av alla har det ungefär lika bra men med höga skatter. Knappt 30 %

av kvinnorna och drygt 50 % männen vill ha ett samhälle där

av en begåvad, flitig, duglig människa har möjlighet att få det betydligt bättre än de flesta. Skillnaderna har ökat de senaste åren.

På frågan vilka samhällsfrågor som är de viktigaste svarar ungdomarna både kvinnor och män att det är arbetslösheten och

- miüáfâgør. Vilka frågor som dämäst är de viktigaste har kvinnor och män olika uppfattning om dvs. de har olika uppfattning om priorite-

ringsordningen men har ändå ganska lika uppfattning vilka frågor

om som står högt på listan över viktiga samhällsfrågor.

Kvinnor Män

Arbetslösheten Arbetslösheten Miljöfrågor Miljöfrågor Vård- och omsorgsfrågor Brottsligheten Brottsligheten invandringen Utbildnings- och skolfrågor Ekonomi och näringsliv Jämställdhet Vård- och omsorgsfrågor Social- och välfärdsfrågor Utbildnings- och skolfrågor Invandringen Social- och välfárdsfrågor

De samhällsfrågor som kommer dämäst i prioritering omfattar mindre än 10 %

av svaren.

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 39

Invandringen viktig samhällsfråga kommer som synes på fjärde som plats för männen och på åttonde plats för kvinnorna. Skillnaden mellan kvinnor och män i invandringen kommer till uttryck också i synen andra frågor. 14 % kvinnorna och 30 % av männen anser att det är av för många invandrare på arbetsmarknaden i Sverige 35 % respektive 30 % vet inte. I enkät några år tidigare ansåg fler både svarar en kvinnor och män att det fanns för många invandrare på arbetsmarknaden. En majoritet kvinnorna tror att invandrare är lika brottsbenägna av svenskarna medan knapp majoritet männen tror att invandrasom en av är brottsbenägna. Ca 40 % kvinnorna och drygt 60 % av re mer av männen tycker det kommer för många flyktingar till Sverige. Dessa uppgifter strider tyvärr inte mot den nyligen presenterade undersökningsvenska gymnasieelevers inställning till dessa frågor som en av genomförts Centrum för invandrarforskning vid Stockholms av universitet och Brottsförebyggande rådet. Fler kvinnor 66 % än män 54 % instämmer i påståendet att invandringen till viss del innebär positiv utveckling den svenska en av kulturen. Också i detta fall är både kvinnor och män positiva till mer invandrare än för några år sedan. Många lite fler män än kvinnor - kan tänka sig att bli sambo eller gifta sig med en person från en annan världsdel.

3.7 Ung mellan barn och vuxen

-

Det har i många sammanhang under senare år påståtts att det numera tar allt längre tid innan blir Detta påstående utgår från synen man vuxen. att är självständiga medan människor är beroende. Den som vuxna unga ännu inte har arbete och bostad kallas enligt detta synsätt för egen kommittén i sitt slutbetänkande° att

ungdom. Ungdomspolitiska menar

detta synsätt bygger på statisk på människans livsfaser som en syn förutsätter att det är mest åtråvärt att vara vuxen och att ungdomstiden inte skulle ha ett värde i sig. Den s.k. förlängda ungdomstiden får inte leda till människa betraktas undantagsvarelse även om hon att en som en saknar arbete och lägenhet. Ungdomspolitiska kommittén framegen håller att den är 18 år gammal är myndig och därmed bör ses som som vuxen.

9 Betänkandet Politik för unga, SOU 1997:71

40 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

Många unga känner sig besvikna över att det betyder så lite att bli myndig. Man hade hoppats på att efter myndighetsdagen i större utsträckning bli behandlad som vuxen. I vissa sammanhang förväntas man vara mogen att ta ansvar men inte i andra.

Den längre utbildningstiden, kommittén i alla andra

som sammanhang framhåller positiv, innebär således också inträdet på

som att arbetsmarknaden sker vilket i sin tur innebär uppskjutna

senare, inkomster och att tidpunkten för ekonomiskt oberoende flyttas framåt i tiden. Därmed minskar också förutsättningarna för utflyttning från foräldrahemmet, egen bosättning och familjebildning. Samtidigt inträffar

könsmognaden tidigare.

Kommittén drar slutsatsen att de yttre tecken hittills signalerat

som vem som är en vuxen människa inte längre går att använda för att bestämma hur skall behandlas, ungdom eller

en person som en vuxen. Det förhållandet att gymnasieutbildningen förlängts innebär att praktiskt taget alla elever uppnår myndighetsåldern under sin gymnasietid. Kommittén nämner detta inte för att eleverna i gymnasieskolan skall få några särskilda förmåner och plikter den dag de fyller 18 år utan för att markera det egendomliga i att det i skolan förekommer att t.o.m myndiga personer inte har inflytande på sitt arbete.

3.8

Elevinflytande

Skolan brukar lyftas fram exempel verksamhet där det är

som en svårt att få inflytande.

Många utredningar och propositioner har ägnats frågan elevin-

om flytande. De flesta tar upp frågan elevers inflytande i formella

om beslutsprocesser. Det senaste förslaget är det från Ungdomspolitiska kommittén föreslår att rektor skall skyldig att ha MBL-

som vara en förhandling med företrädare för eleverna före beslut gäller

som gymnasieskolan. Detta förslag skall ett alternativ för de

ses som kommuner som väljer att inte delta i försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet, vilken riksdagen nyligen beslutat prop.

om 1996/97:l09, bet. 1996/97:UbUlO, rskr. 1996/972222.

Kommittén vill för sin del framhålla att elevers inflytande i formella beslutssammanhang är betydelsefullt av två skäl, dels för att besluten

° Hjortsjö, Tonåringar tycker till tonåringar, D-uppsats, Institutionen för

om socialt arbete i Lund, 1996, samt Edeblom, Ungdom ungdomstiden, C-

om uppsats, Institutionen för socialt arbete i Umeå, 1995

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 41

förmodligen blir bättre, dels för att signalera att elever är mogna nog att bli tagna på allvar i alla sammanhang under sin gymnasietid. Elevernas inflytande i formella sammanhang är också ett led i deras demokratiska fostran. Kommittén vill dock också framhålla vikten av att eleverna själva ser till att det inte blir liten eleverna får

en grupp av som inflytande på besluten och att resten av eleverna får lika litet inflytande och liten information som nu. Kommittén vill här citera en intervju

ur med en elev på Estetiska programmet": Elevrådet har väl blivit naturare och samhällare som sitter i elevrådet. Det är liksom inte lönt och komma som estet eller fordon eller något sådant... Det låter bättre att gå natur och samhälle än att gå estet eller fordon. Det har vi sett... De förstår nog inte riktigt vad vi gör. Det skulle vara rätt roligt om de kom och kollade en gång och ser vad vi verkligen gjorde for de tror inte att vi har läxor och så utan de är lite mera viktiga.

Samma elev har synpunkter på elevinflytande i undervisningen: Jag tror att man kan göra lektionerna väldigt intressanta eleverna får

om vara med och medverka själva och inte bara läraren står och visar på tavlan utan man får vara med och bestämma.

Det allra viktigaste är enligt kommitténs mening att eleverna får inflytande över hur de skall arbeta i skolan och därmed hur de skall organisera sin egen inlärning. Detta innebär också att lärarna bör utgå från elevernas individuella behov och inte betrakta eleverna som en grupp. Det finns exempel på lärare som undervisar på olika sätt i gymnasieskolan och komvux de anpassar sina undervisnings-

metoder till att eleverna komvux är vuxna. Man kan fråga sig hur en sådan lärare ser på eleverna i gymnasieskolan, elever som under gymnasietiden blir myndiga. Att anpassa arbetet till elevernas behov måste vara en del av lärares professionalitet.

När det gäller elevers inflytande på undervisningen brukar man hänvisa till en gammal undersökning som visade att elever får mindre inflytande äldre de blir. Kommittén har intrycket att allt fler lärare i gymnasieskolan försöker få med eleverna i planeringen av undervisningen. Enligt de tidigare nämnda intervjuerna med 20 ungdomar framhåller de att de upplevt en positiv skillnad i behandlingen när de lämnat grundskolans högstadium och kommit till gymnasieskolan. Nu behandlas de som vuxna människor som själva får ta ansvar for sina studier.

Ungdomspolitiska kommittén föreslår i sitt slutbetänkande att Skolverket får i uppdrag att kontinuerligt redovisa kommunernas arbete

" Individers skolkarriär; Skolverkets rapport nr 90

42 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

med elevinflytande. Kommittén för gymnasieskolans utveckling vill för sin del betona rektors och lärares ansvar för arbetet i skolan. Vi föreslår därför att varje skola i sin årliga redovisning till kommunen särskilt uppmärksammar utvecklingen av elevers inflytande på planeringen av undervisningen och elevaktiva arbetsformer.

av

I Norge finns ett studiematerial om elevinflytande, vilket är obligatoriskt att igenom i alla klasser. Det heter Veiviseren och behandlar bl.a. vad det innebär att ta ansvar för sin egen inlärning och vad läroplan, arbetsplaner betyder och vilka planer eleverna kan ha

osv. inflytande på. Kommittén anser att det norska exemplet är efterföljansvärt. Ett diskussionsmaterial om elevinflytande skulle kunna bidra till fruktbara diskussioner också i svenska gymnasieskolor och förhoppningsvis leda till att elevernas inflytande på skolans vardagsarbete stärks. Diskussionsmaterialet bör användas i alla gymnasieklasser.

Kommunförbundet har gett ut ett material, Impulsstart, som ett led i förbundets och lärarorganisationemas m.fl. upprop till Sveriges skolor inför hösten 1997.

Kommittén har också i sina båda delbetänkanden hållit fram betydelsen att lärare tar elevernas intresse och behov av kunskaper

av

utgångspunkt för arbetet. Enda möjligheten att göra detta är om som lärare och elever har konstruktiva samtal arbetsformer och innehåll

om i undervisningen. En viktig utgångspunkt för sådana samtal är programmål och kursplaner. Eleverna har i det nya betygssystemet också rätt att få veta vad krävs för att få olika betyg. Som kommittén ser det,

som tjänar både elever och lärare på samarbete. Detta måste bygga på ömsesidig respekt; att eleverna värdesätter lärarens kunnande och läraren tar hänsyn till elevernas vilja att lära; dvs. att båda parter gör det möjligt för den andra och därmed för sig själv att göra ett bra jobb.

- -

I sitt första delbetänkande diskuterade kommittén utvecklingssamtal mellan elev och lärare ett medel för elev och lärare att utbyta

som synpunkter på det gemensamma arbetet. Kommittén vill inte heller nu förorda ett obligatorium vill betona att utvecklingssamtal kan vara

men värdefulla om de genomförs med regelbundenhet, t.ex. en gång per termin, mellan varje elev och dennes mentor/handledarelklassförestånda-

I det första delbetänkandet refererade kommittén till en undersökning re.

visade att elever valt bort ett ämne eller helt slutat i gymsom som nasieskolan sällan pratat med någon lärare problemen i skolan.

om Enligt uppgift förekommer numera utvecklingssamtal allt oftare i

z Studieavbrott och mindre studiekurs i gymnasieskolan; Skolverkets rapport nr 85

Vad ungdomar i gymnasieåldern vill 43

gymnasieskolan. Kommittén utvecklingssamtalen viktig

ser som en möjlighet för eleverna att få och information om vad som behövs

- ge för att eleven skall kunna slutföra framgångsrika studier i gymnasieskolan. Slutsatser sådana samtal kan dokumenteras i den individuella

av studieplan enligt läroplanen varje elev i dialog med skolan skall

som

och vid olika tillfällen under utbildningen revidera. göra upp I skollagen finns angivet att utbildningen på individuella och specialutformade skall följa plan. Kommittén föreslår att

program en bestämmelserna förtydligas så att det framgår att planen skall vara individuell. Av läroplanen framgår att det skall finnas individuell

en plan för alla elever i gymnasieskolan. Kommittén föreslår att bestämmelserna i läroplanen och i skollagen anpassas till varandra. I skollagen står att planen skall fastställas av styrelsen för utbildningen. Det vanliga torde att fastställandet planen är delegerat till rektor.

vara av Det är viktigt att både eleven och skolan uppfattar den individuella planen ett åtagande.

som

3.9 Kommitténs sammanfattande

bedömning

Det finns fortfarande statusskillnader mellan olika program i gymnasieskolan. fråga som bl.a. berör både skolpersonalens

Det är en och elevernas etiska förhållningssätt. Gymnasieskolans personal och avnämare har stor uppgift att stärka kvaliteten inom utbild-

en ningarna på de olika programmen och därmed bidra till att statusskillnadema minskar och självkänslan hos lärare och elever ökar.

Det är synnerligen viktigt att eleverna får inflytande över hur de skall arbeta i skolan och därmed organisera sin egen inlärning. Eleverna blir myndiga under tiden i gymnasieskolan, vilket gör det orimligt att de inte har inflytande över sitt arbete. Om eleverna behandlas självständiga ansvarsfulla individer i stället för en

som grupp kommer de enligt kommitténs erfarenhet att ta ett större

för sina studier. Deras motivation för studierna ökar och ansvar därmed även studieframgången.

44 Vad ungdomar i gymnasieåldern vill

Elevers inflytande i formella sammanhang är betydelsefullt av flera skäl, dels for att besluten förmodligen blir bättre, dels for att signalera att elever är mogna nog att bli tagna på allvar i alla sammanhang under sin gymnasietid. Elevernas inflytande i formella sammanhang är dessutom ett led i den demokratiska fostran. Det är viktigt att eleverna själva ser till att inflytandet inte bara gäller en liten grupp av eleverna medan resten av eleverna har lika litet inflytande som tidigare.

Kommittén vill också fästa uppmärksamheten på följande konkreta frågor.

Varje skola bör i sin årliga redovisning till kommunen särskilt uppmärksamma utvecklingen av elevers inflytande på planeringen av undervisningen och av elevaktiva arbetsformer.

Ett diskussionsmaterial om elevinflytande bör tas fram som kan användas i alla gymnasieklasser.

Utvecklingssamtal är en viktig möjlighet för elever att få och

ge information om vad som behövs för att eleven skall kunna

slutföra framgångsrika studier.

Bestämmelserna i läroplanen och skollagen om individuella studieplaner bör samordnas. Det bör finnas en individuell studieplan för varje elev. Både eleven och skolan bör uppfatta den individuella studieplanen som ett åtagande.

1997:107 45 SOU

4 av gymnasieskolan Styrningen

4.1 Så förr

var det

Skolan brukade förr och oinitierade ibland fortfarande beskrivas

- av -

reglerade och centralstyrda sektorerna i samhället. som en av de mest Det är viktigt för förståelsen av den nutida utvecklingen i gymnasieskolan och olika aktörers ageranden att ha en bild av vilken lång väg

av

skolan gått från centralstymingen genom regler till dagens målsom styrning.

En förutsättning för efterkrigstidens reformering och omstrukturering

hela den svenska skolan att riksdagen och regeringen styrde av var skolväsendets organisation. Under den tiden har grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen utvecklats till att bli tillgängliga för alla i riket, oberoende bostadsort och social bakgrund.

av

Avregleringen grundskolan började i slutet av 1970-talet genom

av besluten ett nytt statsbidragssystem och 1980 års läroplan. Den

om kommunala vuxenutbildningen har alltid varit mindre reglerad än de båda övriga större skolformema. Den skolform senast började

som vandringen från regelstyming till målstyming är gymnasieskolan, som beroende på sin komplexitet också hade det mest omfattande regelver-

ket.

Gymnasieskolan hade ett 20-tal linjer med ett antal grenar samt

dessutom specialkurser där vissa s.k. grundskoleanknutna och andra

var fordrade utbildning eller viss ålder de elever som sökte

annan en av dem. Sammantaget bestod gymnasieskolan 500 studievägar med

av ca ibland små elevgrupper. En sådan organisation är dyr. Det fanns därför

ett system av spärrar.

Den första spärren att staten bestämde vilka orter som fick ha

var gymnasieskola. Den andra att staten bestämde vilka utbildningar som fick finnas på respektive ort. Avsikten att hålla kostnaderna för

var nere gymnasieskolan och därför innebar reglerna att kommunen ansökte om att få ha gymnasieskola respektive anordna viss gymnasial utbildning

en

och med ett visst antal platser per utbildning. Statens roll var att bifalla eller avslå ansökningarna. Staten kunde däremot inte tvinga en kommun att anordna utbildning kommunen inte ansökt om. Det

en som fanns de s.k. elevområdena garantier för att alla elever oberoende

genom

bostadsort skulle ha tillgång till och en av de 500 studievägama. av var

46 Styrningen gymnasieskolan av

Vid de statliga besluten inrättande gymnasieskola och de

om av årliga

besluten om gymnasieskolans organisation spelade därför också den

geografiska spridningen över riket roll. en Den tredje spärren var lärarlönekostnadema. De hade flera kompo-

nenter, dels lönenivå och undervisningsskyldighet för olika lärarkategorier som fastställdes förhandlingar med staten arbetsgivarpart,

genom som dels antalet lärartimmar. Alla studievägarna hade sina timplaner, som bestod av ett antal lärarveckotimmar i olika ämnen i respektive årskurs. I allmänna bestämmelser till timplanema fanns regler för bl.a. hur

många elever det skulle få finnas i klasserna och när klassen eller gruppen fick delas. I början 1980-talet tillkom bestämmelser av om att antalet lärarveckotimmar i timplanen fick minskas elevantalet om understeg vissa gränser.

Förklaringen till att staten måste reglera undervisningens organisation så i detalj var det statsbidragssystem fanns då. Frågan är som om man ens kan kalla det för system. Kommunerna sände rekvisitioner, varav det framgick vad gymnasieskolan hade kostat. Och betalade. staten Avsaknaden av ett statsbidragssystem i sig reglerade statens utgifter som var en stor nackdel för utvecklingen gymnasieskolan. Varje förslag av till förändring utbildningen innebar att måste granska det av man om skulle leda till fler lärartimmar eller förändring balansen mellan olika av slag av lärare och därmed fördyming. Det är därför ingen slump de att flesta s.k. FS-försöken handlade det inre arbetet om utan att påverka

timplaner o.d.

Det fanns statsbidrag för kommunens skolledning och för skolledningen på skolan och regler för hur många tjänster skulle finnas - som i förhållande till elevantal och skolväsendets organisation. Det fanns bestämmelser om Skolkurator, Skolsköterska, skolläkare och skolpsykolog.

Statsbidrag fanns också för skolbyggnader. Statliga

regler fanns om area m.m. för olika slags lokaler, såsom t.ex. skolbibliotek och kök. Det fanns råd i skrifter och i enskilda ärenden. Planerna för varje

skolbygge

granskades av staten, också beslutade vilket år bygget kunde få som tillgång till statsbidraget. Eftersom det lång kö till bidraget fann var kommunerna så småningom att det fördelaktigare bygga var att egen bekostnad än att följa alla möjliga statliga regler och få 20 % av kostnaden i statsbidrag. Det är inte så många år sedan avskaffade staten

Se s. 20 i kommitténs första delbetänkande, Den gymnasieskolan hur nya går det

Styrningen gymnasieskolan 47

av

bestämmelserna återbetalning statsbidrag skolbyggnad inte om av om en längre används som skola. likaså statsbidrag för utrustningskostnader, dvs. maskiner Det fanns och dylikt for yrkesundervisningen. Det fanns listor på vilken utrustning

skulle finnas for olika utbildningar. Före utbetalningen av statssom bidraget granskades att rekvisitionema innehöll den föreskrivna

utrustningen och den skolan inte tidigare fått statsbidrag för någon att del utrustningen för utbildning. av en annan med svårigheter fanns särskilda statliga Sådana För elever resurser. statsbidrag fanns också för vissa andra ändamål.

specialdestinerade

Det fanns regler för lärares fortbildning, dvs. vilken typ av kurs som

lärare fick med delvis bibehållen lön. Genom listan över en fortbildningskurser skulle staten bidra till förändring i skolan. medgivna Staten också den anordnade fortbildningskursema. var som styrmedel hittills angetts hade alla inslag ekonomisk spärr De som av detta inte den enda funktionen. Det återstår därför att ange även om var övriga dåtida styrmedel avsågs styra utbildningens kvalitet. som fanns läroplan och kursplaner. Liksom fanns statlig Liksom nu nu lärarutbildning. Liksom fanns information olika slag, bl.a. nu av servicematerial och konferenser. Det fanns ett omfattande regelverk for

lärarbehörighet. ironisera över de gamla statsbidragen och bestämmel- Det är lätt att måste dock erinra sig att avsikten med dem var att åstadserna. Man likvärdig utbildning i hela riket. Tanken att utbildningen komma en var likvärdig alla elever fick tillgång till utbildning, skulle bli om samma gick i skolbyggnader med kvalitet och med likadan utrustning, samma timplan för utbildning, innehållsbaserade kursplaner och med samma en lärarresurser, lärarna hade gått på statlig lärarutbildning lika mycket en fortbildning. Genom staten hade god kontroll över alla och fått att inputs skulle utbildningen bli likvärdig för alla.

4.2 Den modellen för styrning

nya

skulle föra för långt beskriva varje steg i förändringen från Det att denna regelstyming till målstymingen. Det kan räcka att nämna att skedde stegvis under 1980-talet och början l990-talet. förändringen av presenterade den dåvarande skolministem strukturen för den I juni 1988 skolan i propositionen prop. 1988/89:4 skolans nya styrningen av om utveckling och styrning.

48 Styrningen gymnasieskolan av

Behovet förändring styrningen skolan hade av en av av redovisats och beredning aviserats redan i 1986 års

en budgetproposition.

I propositionen skolans utveckling och styrning redovisade om regeringen att den förändrade styrningen inte i första hand skulle ses som en annorlunda fördelning det administrativa av ansvaret utan som ett medel för en förutsättning för utveckling skolan. Upp- - - av märksamheten skulle mera riktas mot vilka resultat skolan når. Lärarna skulle få större möjligheter att utifrån sitt professionella kunnande avgöra innehållet i undervisningen. Debatten olika nå om vägar att målet skulle stimuleras. Förändringen skulle ses som ett led i regeringens politik att utveckla och förnya den offentliga sektorn med hjälp av

förenkling, decentralisering och minskning detaljregleringen

av av kommunal verksamhet. Avsikten samtidigt åstadkomma var att bättre hushållning med de samhälleliga resurserna. Regeringen framhöll att det nödvändigt öka kraven var att skolväsendet att nå uppställda mål. Målen hade inte i tillräckligt stor utsträckning nåtts och dessutom ökade kraven på utbildningsväsendet

steg för steg genom samhällsutvecklingen. Det därför nödvändigt var att finna ett bättre system för styrning skolväsendet. av Den stymingsmodell presenterades innebar som ett ökat lokalt för skolverksamheten ansvar en utveckling från regelstyming till målstyming med färre regler

och tydligare mål

utvärdering huruvida målen nås av en stärkt lokal skolledning

en bättre information och förstärkta fortbildningsinsatser om skolans mål samt

en effektivare tillsyn skolans verksamhet. av Denna nya struktur för styrning gällde hela det

offentliga skolväsen-

det. Den preciserades i propositionema för skolan senare om ansvaret prop. 1990/91:18 och vissa skollagsfrågor om prop. 1990/91:l15. Den statliga regleringen tjänsterna lärare, skolledare av som och syofunktionär upphörde 1990 prop. 1989/90:41. Principen om mål- och resultatstyming fullbordades propositionema läroplaner genom om nya och betygssystem prop. 1992/93:220 och nya 250 och kort därefter besluten läroplaner Lpo om nya 94 och Lpf 94. Också vid reformeringen gymnasieskolan

av tillämpades principen

om ökat lokalt för skolverksamheten. Detta ansvar framgår av såväl propositionen Växa med kunskaper gymnasieskolan om och vuxenut- bildningen prop. 1990/91 185 propositionen En som ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymmnasiesärskolan

och särvux prop. 1992/93:250.

Styrningen gymnasieskolan 49 av

Staten har ansvaret för målen för skolan och kommunerna har att ange ansvaret för att genomföra verksamheten i sina skolor. Staten har också till uppgift att värdera skolan uppnår målen. Kommunerna har om ansvar för att utvärdera skolverksamheten inom den kommunen. egna

Gymnasieskolan styrs nu

genom statliga bestämmelser, dvs.

skollagen läroplanen programmål kursplaner och betygskriterier gymnasieförordningen

genom kommunala beslut, dvs.

Skolplan organisation budget arbetsplan kursplan for lokala kurser

genom utveckling av personalen, dvs.

lärarutbildning

rektorsutbildning

fortbildning utvecklingsinsatser

genom upplysning, dvs.

rapporter, skrifter information konferenser

och genom egen, huvudmannens och statens

uppföljning utvärdering.

50 Styrningen av gymnasieskolan

I korthet innebär denna styrkedja föjande.

Skollagen reglerar elevens rättigheter och kommunens skyldigheter.

Skollagen beslutas av riksdagen.

Läroplanen, för gymnasieskolans del 1994 års läroplan för de frivilliga skolformema, Lpf 94, de övergripande målen och

anger riktlinjerna för arbetet i skolan. Läroplanen beslutas av regeringen sedan riksdagen tagit ställning till principerna.

Programmålen för de nationella programmen respektive de specialutformade programmen i gymnasieskolan anger de programspeciñka målen. Regeringen beslutar om programmålen för de nationella

och respektive kommun för sina specialutformade program. programmen

Kursplanema kunskapsmålen för olika ämnen/kurser. Kurspla-

anger

för kärnämnen beslutas av regeringen. Kursplanema för övriga nema nationella kurser och alla nationella betygskriterier beslutas av Skolverket. Kommunen beslutar de lokala kurserna och betygskriteriema för

om dem.

Skolan skall enligt läroplanen sträva mot att varje elev tillägnar sig goda kunskaper i de kurser ingår i elevens studieprogram.

som Kursplanema definierar vilka kunskaper eleverna skall ha uppnått vid kursens slut. Betyget uttrycker i vad mån den enskilda eleven har uppnått de kunskapsmål som uttrycks i kursplanen för respektive kurs och som definieras i betygskriterier.

Gymnasieförordningen innehåller vissa organisatoriska bestämmelser, t.ex att den arbetsplatsförlagda utbildningen skall vara minst 15 veckor på vissa Gymnasieförordningen beslutas av regeringen i

program. vissa delar efter riksdagsbeslut.

I det statliga systemet för styrningen av skolan ingår också vissa indirekta styrmedel som den statliga rektorsutbildningen, grundutbildning och fortbildning av lärare samt information och uttalanden i olika former. En sådan är regeringens skrivelse till riksdagen med utvecklingsplan för skolan.

En förutsättning för att styrningen skall fungera är att de statliga målen är tydligt formulerade. Det är därför viktigt att måldokumenten fortlöpande utvärderas och vid behov omarbetas.

Ett viktigt inslag i statens styrning är uppföljning och utvärdering. Skolverket skall enligt sin instruktion SFS 1991:1 121, ändrad 1996: 547,

omtryck bl.a. följa upp och utvärdera skolväsendet under högskolenivå samt samla in, bearbeta och sammanställa data om skolväsendet. Skolverket ger ut en mängd olika rapporter och skrifter med uppgifter som kommunerna kan använda som utgångspunkt för sitt eget arbete med att följa upp och utvärdera skolverksamheten. Regeringen är en självklar mottagare Skolverkets uppföljningar och utvärderingar.

av Kommittén har haft stor nytta av Skolverkets material.

Skolverket bedriver också tillsyn och kan i en tillsynsrapport påpeka om kommunen brister i något avseende.

Om en kommun skulle grovt eller under längre tid inte uppfylla sina skyldigheter kan staten som en sista utväg genom regeringen meddela kommunen föreskrifter eller på kommunens bekostnad vidta de åtgärder behövsz. Det har hittills räckt med att kommunerna vet att

som dessa sanktionsmöjligheter finns eller att de blir upplysta därom. Ännu

har inte någon kommun utsatts för sanktioner från statens sida.

Som framgått ankommer det kommunerna att genomföra skolverksamheten och att därmed tillämpa de statliga styrdokumenten. Kommunerna har också egna medel för att styra sin gymnasieskola. Dessa är

skolplanen, där kommunen skall ange dels vilka åtgärder kommunen avser vidta för att nå de nationella målen, dels egna mål för kommunens skolverksamhet. Skolplanen beslutas av kommunfullmäktige.

beslut om gymnasieskolans organisation, såsom om kommunen skall ha gymnasieskola, vilka program och grenar som skall finnas, och hur ämnena skall fördelas mellan åren

tillsättning av skolledare, lärare och övrig personal i skolan

personalutveckling

beslut om skolbyggnader och utrustning

finansiella resurser

uppföljning och utvärdering.

2 Skollagen 15 kap. 15 §

52 Styrningen av gymnasieskolan

Vissa av dessa beslut kan decentraliserade till rektor. Under

vara en fyraårsperiod får kommunerna överlämna vissa beslut till en lokal styrelse med elevmajoritet inom ramen för den försöksverksamhet

som riksdagen beslutade om våren 1997.

Varje skola skall ha en arbetsplan eller flera. l denna/dessa bör kommunernas prioriteringar i skolplanen märkas. Arbetsplanen beslutas av rektor.

Lärarna skall planera undervisningen utifrån läroplanen,

programmålen, arbetsplanen och en konkretisering av kursplanerna. Eleverna skall ha inflytande på planeringen och få information vad krävs

om som för att få ett visst betyg.

Varje skola skall också utvärdera sitt arbete.

4.3 Den av den

statliga styrningen nya

gymnasieskolan

4.3.1 och

Skollagen, läroplanen gymnasieförordningen

Det har i debatten ibland framförts åsikten att införandet av den nya gymnasieskolan borde ha inväntat att elever kommit från en reformerad grundskola. De elever lämnar grundskolan våren 1998 har gått i

som en grundskola som har ett tydligare ansvar för att eleverna nått kunskapsnivån än vad som gällt tidigare. Kommittén har själv påpekat att detta kommer att ge gymnasieskolan bättre förutsättningar. Kommittén

menar dock att inte kunde vänta med att reformera gymnasieskolan till

man 1998. Den gymnasieskola som ersattes var från 1970 och reformen brådskade med hänsyn till den utveckling skett i samhälls- och

som arbetsliv sedan dess.

Kommittén har i sitt första delbetänkande gymnasieskolan

Den nya

hur går det lämnat en utförlig redovisning hur gymnasiereformen - av genomfördes. Det framgår där att det fanns läroplan, definitiva

en ny programmål, kursplaner och nytt betygssystem först till det tredje året av de fyra som kommunerna kunde välja att starta den

nya gymnasieskolan. I de kommuner startade tidigare fick skolorna använda

som provisoriska styrmedel och betygssystem. Ett ytterligare problem att

var antagningsbestämmelsema till högskolan oklara. Om styrdokumenten

var m.m. funnits i god tid före reformstarten hade genomförandet av gymnasiereforrnen fått större genomslag och genomförandet gått smidigare.

Skollagen, läroplanen och gymnasieforordningen innehåller de mål och bestämmelser gäller for all utbildning i gymnasieskolan. Det som fordrar lång for att skall veta i vilket dessa tre dokument vana man av visst förhållande regleras. Det är också svårt att veta man har ett om tillgång till den senaste lydelsen t.ex. skollagen eller gymnasieforordav ningen. De ändras nämligen utan att hela dokumentet ses över och trycks inte annat än undantagsvis. I gymnasieforordningen kommer om det ändringar flera gånger år. Ur stymingssynvinkel är det en per nackdel de bestämmelser finns och ändock är betydligt att som - som färre än de fanns fore reformen är svåra att överblicka och hålla som aktuella för dem skall tillämpa dem. Det går också att tolka t.ex. som kommunens skyldighet olika stöder sig på skollagen eller om man läroplanen. Kommittén förordar att det sker samordnad översyn av en de tre styrdokumenten, dvs. skollagen, i vart fall i alla delar den gäller gymnasieskolan, läroplanen och hela gymnasieforordningen. I avvaktan att alla gymnasieskolor via Internet har tillgång till RIXLEX, där de aktuella forordningama finns i sin helhet, bör tillgängligheten till aktuell version lösas på ett alternativt sätt. Gymnasieförordningen behöver över också för att man bör gallra ses ut bestämmelser är rest från den gamla regelstyrda tiden. En som en sådan reglering, nämligen den läsåret, behandlar kommittén i kapitel om 7 Kursutformning varför och for vem. -

4.3.2 Programmål

Programmålen är avsedda vilka kunskaper skolan skall sträva att ange efter att eleverna skall få under utbildningen vart och ett av de nationella och specialutformade programmen. Programmålen är också avsedda styrande for arbetet med kursplanerna. att vara Regeringen i utvecklingsplanen att programmålen inte fyller anger den avsedda funktionen för programmet sammanhållande att vara en målbeskrivning. De används inte allmänt på skolorna. Detta leder till att helhetssynen på inte omfattas eller får genomslag i programmen organisationen eller i undervisningen. Programmålen bör omarbetas for att bli levande helhetsbeskrivning vad programmet skall leda till en av och ett dokument har betydelse i skolans arbete. som Inom programmen finns möjligheter för kommunerna att genom lokala och/eller lokala kurser variera utbildningen och för grenar eleverna att göra olika val. Kommittén finner det angeläget att omarbetningen programmålen beaktar behovet att även i fortsättningav av detta utrymme inom de nationella I annat fall en ge programmen.

54 Styrningen av gymnasieskolan

återstår endast möjligheten att vid även små avvikelser göra specialutformade program. Programmålen hade sin största betydelse under gymnasiereformens inledningsskede, dels för lärarna som bara hade tillgång till gamla eller provisoriska kursplaner, dels för arbetet med de kursplanerna. nya Det skapar vissa samordningsproblem att programmålen och kursplanerna i kärnämnen beslutas regeringen efter förslag Skolverket av av medan övriga nationella kursplaner beslutas Skolverket. Regeringen av måste självfallet vara fri att fatta beslut avviker från Skolverkets som förslag och har också gjort det. Det kan få konsekvenser för Skol- verkets arbete med övriga kursplaner. Ett alternativ att Skolverket vore fattar beslutet även kursplanerna i kärnämnen. Kommittén om menar dock att samordningen av kursplanerna bör kunna lösas nära genom kontakter under arbetet.

Kursplaner

Kursplanema i den gymnasieskolan är inte innehållsbaserade. Det nya ankommer på läraren att tillsammans med eleverna bestämma innehållet i undervisningen. Kursplanema skall vara utgångspunkten för planeringen tillsammans med övriga styrdokument, dvs. läroplanen, programmålen, kommunens skolplan, skolans arbetsplan och inte minst - elevernas intresse och behov av kunskaper. Detta sätt att skriva kursplaner är nytt. Enligt kommitténs bedömning är det hög tid att göra översyn nu en av alla de kursplaner som fastställdes 1994, och utarbetades som åtminstone ett år tidigare, dvs. för fyra år sedan. Kommittén har inhämtat att Skolverket har påbörjat ett sådant arbete. I den första utvecklingsplanen för skolan och vuxenutbildningen Skr. 1993/94:183 redovisades ett system för kontinuerliga översyner kursplaner. Ett av utvidgat samarbete med skolans intressenter skulle ingå. Det avsedda systemet för översyn av kursplaner syftade till att hålla kursplanerna aktuella. I den senaste utvecklingsplanen för förskola, skola och vuxenutbildning kvalitet och likvärdighet Skr. 1996/97:ll2 aviserar regeringen en omarbetning kursplanerna i kärnämnena så att av respektive programs karaktär får större genomslag i utbildningen. Det skall dock enligt utvecklingsplanen inte innebära att det skall bli programspecifika kursplaner. Kämämnena är f.n. åtta till antalet svenska/ svenska andraspråk, som

engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik, naturkunskap,

1997:107 Styrningen gymnasieskolan 55 SOU av

idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. I utvecklingsplanen anger regeringen utredning bör göras konsekvenserna för både att en av gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning den sammanlagda om omfattningen de ämnena religionskunskap, naturkunskap och av tre estetisk verksamhet, dvs. 90 gymnasiepoäng, kan utnyttjas för studier i

Det blir i så fall ett val mellan de tre ämnena. Historia ett av ämnena. bör införas ytterligare ett val. Regeringens avsikt är att utforma som kärnämnen så de de medborgerliga kunskaper behövs för att ger som framtida samhälls- och yrkesliv. De elever vill läsa fler ämnen bör som kunna välja ytterligare kurser inom för individuellt val. ramen I flera kommittémotioner med anledning regeringens utveckav lingsplan behandlas förslaget minskning antalet kärnämnen. om av I motion 1996/97:Ub20 Beatrice Ask m.fl. framförs bl.a. att av m antalet kärnämnen bör fem svenska, engelska, matematik, vara samhällskunskap, idrott och hälsa. Vidare föreslås indelning av kämämnena i alternativa kurser, främst i ämnena svenska, engelska och matematik, med lägre mål och utan behörighet till högskolan. Det skall

finnas möjligheter till att komplettera och läsa in högre kurs. en I motion l996/97:Ub26 Margitta Edgren m.fl. fp framhålls bl.a. av antalet kärnämnen bör begränsas till tre svenska, engelska och att matematik. I motion l996/97:Ub28 Gunnar Goude m.fl. mp sägs att av naturkunskap, filosofi och estetik är centrala kunskaper bör ingå i som kämämnenas kunskapsmassa. I motion 1996/97:Ub27 Inger Davidson m.fl. kd framhålls bl.a. av att förändringar antalet kärnämnen och deras inriktning kräver en mer av omfattande utredning och analys än den finns i utvecklingsplanen. som Man pekar på religionskunskapens möjlighet att möta elevernas intresse

för existensiella frågor. Kommittén hälsar med tillfredsställelse att regeringen dels gör en

översyn antalet kärnämnen, dels över kursplanerna i kärnämnen av ser främja samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen. Med för att anledning att regeringen hänvisar till elevernas möjlighet att välja fler av kärnämnen inom utrymmet för individuella val vill kommittén påtala

behovet ökning utrymmet för individuellt val i timplanen om av en av detta kan tillgodoses i samband med översyn hela eller delar av en av timplanen. Kommittén diskuterar frågan timplan och gymnasiepoäng om i kapitel 7 7.5.2 Hänsyn till elevernas behov inlämingstid.

avsnittet av

Den regeringen aviserade utredningen och omarbetningen av av kursplanerna för kämämnena, liksom den översyn av också övriga

kursplaner kommittén föreslår, bör också pröva var den mest som ändamålsenliga balansen mellan statlig styrning och pedagogisk frihet

56 Styrningen gymnasieskolan av

skall ligga vid utformningen kursplan. Att göra förändring av en en av kursplaner i riktning mot högre grad vägledning för lärares och en av elevers planering är grannlaga uppgift. Det fordras både djupa en kunskaper inom respektive ämnesområde och erfarenhet undervisning av av olika elevgrupper för att avgöra hur balansen mellan styrning och

frihet skall Kommittén är angelägen betona kommittén inte vill vara. att ha tillbaka den ordning gällde förr med innehållsbaserade kursplasom ner. Det fordras därför avsevärda ansträngningar kombinera att en tydlighet i målskrivningar med frihet för lärare och deras elever välja att innehåll och pedagogiska metoder.

De exempel på kursplaner kommittén studerat skiljer sig som nu avsevärt i fråga precisering kunskapsmål. l vissa fall närmar sig om av lydelsen vad skulle kunna kalla innehåll. Matematik A sådant man är ett exempel. I andra ämneskurser är friheten för lärare och elever att precisera skulle kunna säga välja maximal. - man - Kommittén menar att skillnaderna i preciseringsgrad mellan olika

ämneskurser är bekymmersam. Samtidigt är det ovedersägligt så att olika ämnen har olika karaktär och därmed möjlighet till

precisering.

Risken är uppenbar att intetsägande kursplan alltför liten en ger vägledning för att eleverna skall kunna få likvärdig utbildning.

Kommittén anser det viktigt att kursplanerna är så tydliga vara att principen om en likvärdig utbildning kan upprätthållas.

Kommittén vill också erinra sitt påpekande i det andra delom betänkandet att regeringen vid revisioner kursplaner tillämpar av en ordning vars resultat innebär lämplig kunskapsprogression en i kursplanerna genom ungdomsskolan, dvs. grundskolan och gymnasieskolan.

4.3.4 Betyg

Som kommittén redan påpekat gick de första eleverna har slutbetyg som enligt det nya betygssystemet ut gymnasieskolan i juni 1997. Den

officiella betygsstatistiken för dessa elever är tillgänglig i början år av 1998. Det är därför naturligt att kommitténs bedömning nu sommaren 1997 måste göras på ett inkomplett underlag.

I detta avsnitt betänkandet behandlar kommittén

av betygssystemet.

Till frågan gymnasieskolans resultat, bl.a. hur andelen de olika om av betygsstegen fördelar sig mellan olika återkommer kommittén program

i kapitel

De flesta lärare och elever att det betygssystemet bättre anser nya är än det gamla. Det finns dock inslag i det betygssystemet möter nya som

Styrningen gymnasieskolan 57

av

kritik. De problem lärare framhåller är att det betygssystemet

som nya innehåller för få betygssteg, att det känns svårt elever Icke

att ge godkänd och att det /ännu/ inte finns betygskriterier för Mycket väl godkänd. Elever är kritiska till hur det nya betygssystemet tillämpas.

Kommittén konstaterar att det alltid tar tid innan stor förändring

en fungerar bra i alla delar och det gäller också det betygssystemet. I

nya de fall betygssystemet tillämpas på det överlägset det

rätt sätt anses vara gamla. Ett citat rapport från intervjuer Skolverket genomfört

ur en som våren 1997 får illustrera detta: Dramatisk förändring till det bättre. Mindre konkurrens, mera helhetssyn, bättre samarbete mellan lärare. Eleverna får ökad insikt vad krävs, det verkar motiverande.

om som

Kommitténs uppdrag är att följa hur det betygssystemet tillämpas

nya i gymnasieskolan. Det är tveksamt vi har i uppgift att jämföra det

om nya betygssystemet med det gamla. Vi kommer ändock att göra vissa sådana jämförelser, eftersom det gamla betygssystemet ännu så länge är en referenspunkt för de flesta människor.

I sitt andra delbetänkande redovisade kommittén jämförelse

en mellan det gamla och det nya betygssystemet för att belysa frågan

om antalet betygssteg Kommittén var noggrann med att framhålla att jämförelser är vanskliga att göra beroende rad angivna faktorer.

en Av redovisningen framgår ändock att andelen elever fått ytterlig-

som hetsvärdena respektive mittvärdena inte skiljer sig påtagligt mellan de båda betygssystemen. Andelen Icke godkänd lägre och andelen

var Mycket väl godkänd högre många hade förväntat sig. Kommit-

än som tén har stor förståelse för att det är betungande för elever att få betyget Icke godkänd i någon eller några kurser. Lärare känner

det också som ett moraliskt dilemma att sätta betyget Icke godkänd, särskilt elever

om arbetat hårt. Det är däremot inte något större problem för lärare att avgöra när betyget Icke godkänd skall

ges.

Kommittén anser att betyget Icke godkänd har tydliggjort skolornas ansvar gentemot eleverna på ett sätt som lsorna i det gamla systemet inte gjorde. Det har också gjort klart för eleverna själva att de förväntas göra sitt bästa för att nå kunskapsmålen också att de elever har

men som rätt att begära att skolan dem ytterligare undervisning de

ger om behöver det för att nå Godkänd-nivån.

Enligt gymnasieförordningen 7 kap. l § skall betyg sättas på varje avslutad kurs och på specialarbete. Självfallet skall bestämmelsen tolkas så att det är den elev, skall betygssättas, skall ha avslutat

som som kursen. Enligt kommitténs erfarenhet förekommer det trots detta att

3 Den nya gymnasieskolan steg för steg s. 113

-

elever inte ännu borde betygsättas får betyget Icke godkänd.

som Kommittén därför förslag på denna punkt från förra betänkan-

upprepar det. Betyg bör sättas när kursen avslutats för eleven och elevens kunskap kunnat bedömas. Det innebär följande. Elever vars kunskaper inte kan bedömas för att de haft stor frånvaro i kurs skall inte ha

en betyg alls i den kursen. Skolan bör självfallet kontakta sådana elever. Elever får ytterligare undervisning och således inte ännu avslutat

som kursen, trots att kurskamratema har det, skall inte heller ha betyg.

Kommittén har också ställt sig frågan om man kan lita på betygen. Är de rättvisa

I det gamla betygssystemet jämfördes kunskaperna hos de elever i riket läste kurs på samma linje samma år. I den nya

som samma gymnasieskolan jämförs inte elevernas kunskaper med andra elevers utan med kraven i kursplanerna. Man skulle kunna uttrycka det så att det gamla betygssystemet konstruerat för att eleverna i Sverige

var skulle kunna rangordnas i urvalssituation, t.ex. vid antagningen till

en högskolan. Var därför de gamla betygen jämförbara än de nya

mer Troligen inte.

Trots det utgångspunkten samma linje samma år

som var - jämfördes betyg från t.ex. olika år. I det nya systemet är jämförelsepunkten, kursplanen, likadan i flera år tills man ändrar kursplanen. Det

betygssystemet bör därför ge en säkrare utgångspunkt för jämförelnya

Som kommittén redovisat förutsätter det att kursplanerna är ser. tillräckligt tydliga för att garantera likvärdigheten utan att ge avkall

på lärares och elevers frihet att välja innehåll och metoder.

Både i det gamla och det nya betygssystemet är det elevens lärare

sätter betyget. Det finns förmodligen i de två betygssystemen lika som stor osäkerhet två lärare sätter samma betyg på samma kunskapsni-

om vå. En stor tillgång med det nya betygssystemet är att eleverna nu har rätt att få reda på vilka krav som gäller och att de med sina lärare kan diskutera vad de behöver göra och kunna för att få olika betyg. En

fördel med det betygssystemet är att det uppmuntrar lärare annan nya till att föra pedagogiska diskussioner. Samarbete mellan lärare i samma ämnen ökar och där är diskussioner om resultatbedömning ett ofta förekommande inslag. Lärarkollegor är t.ex. medbedömare av elevuppsatser.

Kommittén vill här också betona det ansvar som rektor som chef för lärarna har för skolans resultat. Det är läraren som sätter betyget eleven och det kan inte annat än vid skrivfel ändras av rektor. Rektor bör dock följa de lärarnas och den skolans be-

upp om egna egna tygssättning skiljer sig från andra lärares och skolors och i förekommande fall motiven för detta. Skillnader i betygsnivå mellan skolor kan bero

Styrningen gymnasieskolan 59 av

på att elevresultaten är olika men också på att lärarna gör olika bedömningar. Den betygsstatistik samlas in SCB och som av som redovisas Skolverket i form betygsmedelvärden och av av per program kommun kan utgångspunktema för denna uppföljning. vara en av Kommunerna har också möjlighet att hos SCB mot betalning beställa andra bearbetningar av betygsstatistiken.

4.3.5 Betygskriterier

I kommitténs andra delbetänkandes redogjorde kommittén för dels hur relationerna mellan kursplan och betygskriterier tänkta, dels hur var arbetet med betygskriteriema bedrivits. Som framgått och är de var - flesta lärare positiva till det betygssystemet, vilket inte hindrar att nya det finns kritik mot vissa delar av det. En sådan punkt är betygskriterierna, som av många lärare anses vara alltför oprecisa. Dessutom anger många att de vill ha betygskriterier för Mycket väl godkänd. Kommittén uttryckte i sitt förra betänkande viss förståelse för att en lärare kan finna behov av tydligare vägledning vid betygssättningen. Det framgick också att inte alla lärare vill ha tydligare vägledning. Diskussionerna kring betygssystemet knyter till de olikheter finns an som hos lärarna kunskapssyn och erfarenhet olika elevgrupper. om av Betygskriteriema är inte avsedda ytterligare precisering att ge av kursplanerna, eftersom de då skulle överta kursplanens roll. Kommittén har inte heller funnit något exempel på att så sker. Kommittén har funnit att om kursplanen för en kurs är intetsägande är också betygskriteriema det. Då är betygskriteriema dessutom tämligen likalydande fonnulerade från ämne till ämne. I de fall kursplanerna är tydliga med mycket preciserade kunskapskrav ger de centralt utgivna betygskriteriema knappast någon ytterligare vägledning. Kommittén har nyss föreslagit att det bör ske översyn alla en av kursplanerna. I samband därmed bör också betygskriteriema över. ses Kommittén har konstaterat att det finns oklarheter hur beom tygskriteriema skall användas i förhållande till kursplanerna. Kan en brist i en elevs kunskaper i ett avseende kompenseras genom goda kunskaper i ett annat avseende inom kurs Detta samma synes vara fallet enligt den första betygsboken: Uppbyggnaden betygskriterier av

4 Skolan; Jämförelsetal för skolhuvudmän; Organisation Resurser Resultat. - - Den senaste utkom i mars 1997 som Skolverkets rapport nr 129 5 Den nya gymnasieskolan steg för steg; Kapitel 7 Det betygssystemet - nya

för kurs har utförts så att viktiga kunskapsavsnitt inte kommer i

en konflikt med varandra utan är utformade sammmansatta kriterier.

som l de fall kunskap ett område kan kompensera kunskap på ett annat område bör läraren kunna bedöma detta utifrån sin yrkeskunskap. s. 10 Betygsboken är ingen föreskrift utan en form av kommentarmaterial förklarar och förtydligar betygskriteriema. Den strider

som emellertid i detta avseende mot de ursprungliga föreskrifterna i SKOLFS 1994:11. I den video om betyg som Skolverket gett ut anges också helt klart att alla delar betygskriteriema i en viss kurs måste vara

av uppfyllda för att ett godkänt betyg skall ges. Skolverket har den 18 november 1996 fastställt en ny lydelse av den aktuella föreskriften. Vid tillämpningen betygskriteriema gäller följande: För att erhålla ett

av betyg skall eleven ha uppnått kunskaper enligt samtliga betygskriterier för detta betyg. Om särskilda skäl föreligger med hänsyn till personliga förhållanden hos enskild elev kan dock bortses från enstaka kriterier. Väl utvecklad förmåga avseende något eller några kriterier kan väga upp brister avseende ett eller ett andra kriterier. De kriterier som alltid

par skall uppfyllas är de rör säkerhet och de hänvisar till andra

som som myndigheters föreskrifter.

Enligt kommitténs bedömning kvarstår oklarheten det är generellt

om tillåtet att låta goda kunskaper i en del av kursen kompensera brist på kunskaper i del av kursen. Den ändring av bestämmelserna

en annan

Skolverket beslutade i november 1996 endast ta sikte på som synes enskilda elevers personliga förhållanden. Dyslexi har nämnts som ett sådant förhållande. Kommitténs bedömning ligger närmare tolkningen i Betygsboken. l den översyn av betygskriteriema som kommittén nyss föreslagit bör övervägas hur betygskriteriema skall kunna få en utformning som medger att elevers bristande kunskaper i något avseende z kurs kan kompenseras genom goda kunskaper i ett annat

en avseende i kursen.

Skolverket har i enlighet med bestämmelserna i gymnasieförordningen fastställt betygskriterier för Godkänd respektive Väl Godkänd för varje kurs. Som framgick vårt andra delbetänkande finns det kritik

av från både elev- och lärarhåll mot att det inte finns betygskriterier för Mycket väl godkänd. Skolministem har i samband med ett interpellationssvar i riksdagen 9 juni 1997 aviserat att Skolverket kommer att få i uppdrag att utarbeta betygskriterier också för Mycket väl godkänd.

Styrningen av gymnasieskolan 61

4.3.6 Nationella prov

De nationella ersätter de gamla centrala stöd för

proven proven som lärares betygssättning. Med hänsyn till de mycket höga kostnaderna för att framställa nationella prov finns de endast i några få ämnen. Det var också fallet med de gamla centrala proven. Kommittén anser det angeläget att arbetet med att utveckla proven fortsätter. Det gäller i synnerhet arbetet med att bygga upp en provbank, där lärare kan hämta

vid den tidpunkt som passar respektive elevgrupp. prov

Kommittén har försökt att använda resultat från de nationella prov som hittills givits för att göra jämförelser med genomsnittet för givna betyg. Eftersom provresultaten insamlats för att ge underlag för den fortsatta konstruktionen av prov har de inte sådan representativitet att de gått att använda för sådana jämförelser som kommittén velat göra.

Kommittén har erfarit att Skolverket vid kommande nationella prov kommer att låta samla uppgifter om resultaten så att jämförelser med satta betyg blir möjliga. Sådana jämförelser gjordes förr kontinuerligt av Skolöverstyrelsen. En erfarenhet som dessa jämförelser gav var att flickor ofta hade fått högre betyg och pojkarna lägre betyg än vad provresultaten visade. Det är angeläget att skolorna får det underlag som finns som kan hjälpa dem i jämförelserna med satta betyg.

De nationella proven uppfattas av lärarna som ett stöd vid betygssättningen. Kommittén vill dock framhålla att det inte bara är provresultat skall ligga till grund för lärares betygssättning. De

som nationella proven kan dessutom för närvarande förekomma vid en tidpunkt då viktiga avsnitt av kursen återstår för klassen.

Enligt läroplanen åligger det lärare att vid betygssättningen

utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen,

beakta även sådana kunskaper som en elev tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen,

beakta såväl muntliga som skriftliga bevis kunskaper och

göra en allsidig bedömning av kunskaperna och därvid beakta hela kursen.

Kommittén är angelägen betona att det är läroplanens synsätt som bör prägla bedömningama av elevernas kunskaper och att resultaten på de nationella proven därför endast är ett av flera hjälpmedel vid bedömningama. Kommittén välkomnar därför de ökade kontakter mellan lärare som nu redovisas främst mellan lärare i samma ämnen men

även mellan lärare i olika ämnen.

62 Styrningen av gymnasieskolan

4.4 Genomförandet av den nya

gymnasieskolan i kommunerna

4.4.1 Den kommunala politiska nivån

Den gymnasieskolan skulle införas något åren 1992-1995 efter

nya av beslut av respektive kommun. 1992 började ett antal kommuner med några och tre kommuner med alla. 1993 blev det stora startåret,

program då praktisk taget alla resterande kommuner införde den nya gymnasieskolan. Med hänsyn till gymnasieutbildningens betydelse för orten var kommunpolitikema angelägna att så snabbt som möjligt få moderna utbildningar. De påverkades också av omkringliggande kommuners beslut om tidpunkt. Ett förhållande som bidrog till detta var risken att annars behöva betala interkommunal ersättning när de egna ungdomarna sökte till grannkommunens nya gymnasieutbildningar.

Den nya stymingsmodellen har gett kommunerna betydligt större handlingsutrymme än de tidigare haft. Tillkomsten av gymnasieskolor på ett 40-tal nya orter är ett av tecknen på detta.

Enligt kommitténs erfarenhet skiljer sig kommunerna mycket ifråga om styrningen av skolväsendet. Vissa kommuner har mycket tydliga politiska prioriteringar som styr organisationen av gymnasieskolan och också skolornas arbete. Det finns kommuner som genom att centralt stödja olika utvecklingsinsatser har bidragit till den pedagogiska fömyelsen inom gymnasieskolan i hela kommunen. Insatsema kan ha initierats enskild skola eller en enskild lärare.

av en

Det finns betydande skillnader också mellan kommunalpolitikemas engagemang i gymnasieskolan. Detta kan vara beroende av hur omfattande skolpolitikernas kunskaper om gymnasieskolan är.

Det finns också på många håll en tradition i synnerhet i kommuner

med enbart en gymnasieskola men inte bara där att rektor sköter

gymnasieskolan själv. Kommunalpolitikers engagemang är oftare större för den obligatoriska skolan. I kommuner som infört kommundelsnämnder och motsvarande är ansvaret för grundskolan oftast delegerat till dessa. Gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning brukar finnas kvar i den centrala nämndorganisationen. Detta ger de förtroendevalda med ansvar för gymnasieskolan möjlighet att uppmärksamma och därmed också påverka gymnasieskolan i högre grad än tidigare. Särskilt i kommuner med nystartad gymnasieskola har kommittén funnit ett stort engagemang för gymnasieskolan hos skolpolitikema.

Skolpolitikemas insatser för gymnasieskolan kan bl.a. bestå i att närma det omgivande samhället och gymnasieskolan till varandra. Detta kan utomordentligt stor betydelse, t.ex. för skolornas möjlighet

vara av att finna lämpliga APU-platser för eleverna på programmen med yrkesämnen. Kommittén är också av den uppfattningen att nära kontakter mellan skola och samhälle är av betydelse för all utbildning i gymnasieskolan.

I det styrsystemet har skolplanen införts ett dokument där

nya som kommunerna skall lägga fast den politiska ambitionen för skolan i kommunen. Det skall också framgå vilka åtgärder kommunen avser vidta för att nå de nationella målen för skolan. Enligt bestämmelserna i skollagen skall skolplanen fastställas av kommunfullmäktige och skolplanen skall också fortlöpande följas upp och utvärderas.

Skolverket har inom ramen för sin tillsyn granskat kommunernas styrning och redovisat sina bedömningar till regeringen Praktiskt taget alla kommuner har skolplan. Skolverket dock att den ofta

nu en anser inte är tillräckligt konkret, aktuell, praktisk och tydligt kopplad till den faktiska verksamheten i kommunen för att kunna styra som avsett. Koppling mellan skolplan och budget saknas ofta. Också kommittén har kunnat konstatera att det finns skolplaner som till stor del består i en avskrift av de nationella målen utan att man anger vilka åtgärder som skall vidtas.

Egentillsynen, uppföljningen och utvärderingen är enligt Skolverkets rapport ofta outvecklad i kommunerna. Där den finns, används den sällan som beslutsunderlag för kommande åtgärder. De kommuner som har svårigheter med uppföljning och utvärdering har också problem med skolplanen.

Statskontoret har påpekat7 att ett av villkoren för att uppföljning och utvärdering skall fungera är att varje nivå har tillgång till professionell kompetens. I många kommuner saknas dock sådan kompetens.

Kommittén anser det i och för sig lovvärt att kommuner uttrycker höga ambitioner i skolplanen men om dessa på grund av bristande resurser omöjligen kan genomföras under den period som skolplanen gäller, blir skolplanens ambitioner innehållslösa. Kommittén vill framhålla vikten av att skolplanen kopplar olika åtgärdsförslag till budgeten.

6 Skolverkets redovisning till regeringen, Dnr 972476 7 Bilaga till slutbetänkande av Kommunala fomyelsekommittén, SOU 1996:169

64 Styrningen av gymnasieskolan

I regeringens redovisning till riksdagen om den kommunala sektorns utvecklings sägs beträffande gymnasieskolans kostnader bl.a. följande.

Totalkostnaden för utbildningen i gymnasieskolan helhet

som var 19,6 miljarder kronor år 1995. Kostnaden för utbildningen i skolor med kommuner som huvudman var 17,2 miljarder kronor. Kostnaden

per elev har ökat kontinuerligt under perioden 1980 till 1995, med ett avbrott 1992/93. Resursinsatser mätt i antalet lärartimmar elev har

per minskat under så hela 1990-talet. Kostnaderna varierar kraftigt,

gott som dels mellan de olika programmen, dels för ett och samma program mellan skolhuvudmännen. Generellt gäller att kostnaderna för undervisningen är den största posten, följda av kostnader for lokalerna. Lokalkostnaderna har ökat under åren från 1991 och framåt, trots att ytan per elev minskat. Detta hänger dels med förändrade

samman principer for debitering och redovisning i kommunerna, dels med investeringar som nybyggnation eller upprustning befintliga lokaler.

av

Ovanstående citat kan belysas med uppgifter i de rapporterg

som Skolverket årligen publicerar.

Följande tabell visar hur vissa kostnader varierat under åren 1993-1995 motsvarande uppgifter för 1996 publiceras hösten 1997.

Kostnader i kronor i löpande priser per elev i gymnasieskolan kalenderåren 1993, 1994 och 1995

Läromedel inkl. ut-

8 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Skr. l996/97:l18 9 Skolan; Jämförelsetal för skolhuvudmän, september 1994 Skolverkets rapport nr 70, september 1995 Skolverkets rapport nr 76, september 1996 Skolverkets rapport nr 106

Styrningen gymnasieskolan 65

av

Undervisningskostnademas andel totalkostnaden har under de tre

av åren i ovanstående tabell minskat från 43 % de både första åren till

41,6 % 1995.

Lärartätheten brukar anges som antalet lärare per 100 elever. Minskningen för hela riket är inte stor, från 7,6 lärare för 100 elever år 1995 till 7,4 lärare 100 elever år 1996. Omräknat till heltidstjänster

per motsvarar minskningen i hela lärartjänster ca 2,6 % för hela riket.

Skolverkets rapporter innehåller uppgifter för varje skolhuvudman. Dessa uppgifter visar att Iärartätheten varierar starkt från kommun till kommun. I några kommuner har Iärartätheten ökat. Dessa kommuner hade oftast låg kvot föregående år. Andra kommuner uppvisar stora

en minskningar t.ex. i kommun från 8,1 till 6,4 lärare per 100 elever.

en

Gymnasieskolans uppdrag har ökat i svårighetsgrad genom att praktiskt taget hela årskullen går i gymnasieskolan. Andelen

numera elever med studiesvårigheter och med bristande kunskaper i svenska

bl.a. på grund ökat antal flyktingar har ökat. Detta hade egentligen

av motiverat ökad lärartäthet i stället för den minskning som skett.

en

Minskningen resurserna för undervisning kan vara vamings-

av signaler. Det finns dock inga enkla samband mellan resurser och resultat. De studier finns tyder snarast på att det inte finns något

som samband mellan resurstillgång och resultat. Däremot har det betydelse hur använder de resurser som finns. Den största betydelsen för

man goda resultat är faktorer elevernas familjebakgrund och skolans

som anda. Kommittén finner det inte orimligt skolans anda i sin tur

om påverkas att skolan får ökade eller minskade resurser.

av

4.4.2 Skolledningen

Kommittén har i flera sammanhang lyft fram skolledningens betydelse för utvecklingen på skola. Av Skolverkets tillståndsbeskrivningar1

en framgår att rektor för gymnasieskolan har svårare än grundskole-

en en rektor att hålla sig förtrogen med den pedagogiska praktiken. Svårigheten förstärks i vissa kommuner när rektor för gymnasieskolan har den dubbla rollen som rektor och förvaltningschef. Rektors möjligheter att

insatt i och delta i det dagliga arbetet varierar beroende vara

° Skolan; Jämförelsetal för skolhuvudmän, mars 1977 Skolverkets rapport nr 129 " Kommunernas styrning och egenkontroll, En kunskapsöversikt; bilaga till Dnr 9622306; Skolverket

3-170934

66 Styrningen av gymnasieskolan

organisation. I hälften kommunerna saknas ledningsresurs utöver av rektor, vilket tillsammans med den administrativa belastningen innebär att rektors möjligheter att delta i utvecklingen den dagliga verksamav heten minskar. Skolverkets tillsynsutredningar har också visat att det pedagogiska ledarskapet många gånger kommer i andra hand. De ekonomiska och administrativa uppgifter, pålagts rektor från som kommunalt håll när skolorna blivit ekonomiska resultatenheter, tar egna för mycket tid och kraft. I vissa kommuner har kunnat anställa ekonomisk och adminiman strativ kompetens som en avlastning för rektor. I andra fall har rektor på grund av den administrativa belastningen liten möjlighet att leda eller i vart fall stödja den pedagogiska verksamheten. Detta finner kommittén oroande. Där rektor kan delta aktivt i ledningen mera av skolan är förutsättningarna för utveckling undervisningen bättre. en av I sådana skolor planerar lärare tillsammans och samarbetar i undervisningen, lärarna får möjlighet att föra pedagogiska diskussioner och lokaler m.m. används så att de stöder utveckling undervisningen. en av Naturligtvis är inte rektors initiativ förutsättning för att lärare skall en föra pedagogiska diskussioner och samarbeta. betygssystemet Det nya har t.ex. medfört fler pedagogiska diskussioner än tidigare. Det förekommer också att en lärare sina kollegor uppmuntrats att ta av sig rollen som pedagogisk ledare ett utvecklingsarbete. av Nyanställda rektorer har möjlighet att gå den statliga rektorsutbildningen. Denna grundläggande utbildning skall bl.a. öka rektors medvetenhet om sin roll och sitt för styrningen den ansvar av egna skolan. Det måldokument som Skolverket utarbetat för rektorsutbildnin g är ambitiöst och innehåller också mål för hur rektor skall kunna leda den pedagogiska verksamhetens utveckling. Rektor skall bl.a. få fördjupade kunskaper hur organisationer utvecklas och hur rektors om egen och medarbetarnas syn på människor, inlärning och kunskaper påverkar arbetet i skolan. En utvärdering rektorsutbildningen av genomförs för närvarande. Kommittén fäster som framgått stort avseende vid rektors roll som ledare den pedagogiska verksamheten i skolan. Rektors roll av som ansvarig för resultatet i skolan är tydligt markerad i läroplanen, vilket är en följd av den styrningen skolan. Kommittén därför nya av anser att den statliga rektorsutbildningen inte endast skall för vara öppen nyanställda rektorer utan också för rektorer är anställda sedan som tidigare.

av

4.4.3 Lärarna

Tillgången på lärare för gymnasieskolan kommer att bli ett problem i början nästa sekel, då de mycket stora årskullama når gymnasiesko-

av lan. 1995 bedömdes lärarbehovet till år 2008 komma att öka med 6 000 lärare. Enligt den är behovet ännu större. Behovet

senaste prognosen

ytterligare lärare kommer störst i Svenska, Engelska och av att vara Matematik. Den nyligen tillsatta parlamentariska Lärarutbildningskommittén U 97:07 har också i uppdrag att se på lärarutbildningamas dimensionering och rekrytering.

Som framgått redovisningen skiftar antalet lärare per 100

av ovan elever mellan kommunerna och väntat högre i kommuner med

är som liten omfattning gymnasieutbildningen och lägre i kommuner med

av stor omfattning gymnasieskolan. Skillnaderna mellan kommunerna

av kan dock inte förklaras enbart dessa förhållanden. Inte heller kan de

av förklaras att vissa kommuner har en större andel elever på program

av med yrkesämnen där del av undervisningen sker i mindre grupper

en än andra kommuner har. Skillnaderna mellan kommunerna kvarstår då

räknar bort hemspråksundervisningen och Svenska 2-undervisman ningen.

Det finns också skillnader mellan kommunerna i fråga om andelen lärare har pedagogisk utbildning. Genomsnittet i riket är 88 %.

som Om bortser från de kommuner som har en mycket liten omfattning

man

sin gymnasieutbildning skiftar andelen behöriga lärare från 98 % till av 72 %. Man kan fråga sig hur detta påverkar utbildningens kvalitet och likvärdighet.

Kommittén har i detta sammanhang anledning att särskilt markera två lärarkategorier, nämligen lektorema och speciallärama.

Den minskande andelen forskarutbildade lärare i gymnasieskolan har varit fråga oroat riksdag och regering i decennier. Det har

en som funnits brist på forskarutbildade och särskilt på forskarutbildade som velat ta tjänst i gymnasieskolan. I propositionen om ny läroplan prop.1992/93:250 påpekade regeringen också att det på senare år förmärkts ett svagt intresse hos kommunerna att utannonsera lektorstjänster. Ett antal åtgärder har från statens sida vidtagits på sikt

som borde öka antalet lektorer i skolan. Så har t.ex. fler fått tillgång till

z Lärarbrist eller läraröverskott Skolverkets rapport nr 81 3 Utbildningsbehovet lärare i allmänna ämnen. Skolverkets rapport 112

av 4 Skolan; Jämförelsetal for skolhuvudmän; Skolverkets rapport nr 129

68 Styrningen gymnasieskolan

av

forskarutbildning. I skollagen har införts en bestämmelse om att varje kommun och landsting skall sträva efter att för gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning. Skolverket har också fått i uppdrag att följa frågan. I regeringens skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn Skr. 1996/972118 att antalet lektorer i

anges gymnasieskolan är 850. I början 1970-talet antalet 3 000.

nu av var ca

Att det finns forskarutbildade lärare viktig kvalitetsfråga för

är en gymnasieskolan. Kommittén hyser för att gymnasieskolan kommer

oro att få ännu svårare att rekrytera forskarutbildade lärare då högskolan

nu byggs ut med 60 000 platser och ambitionen att ha forskarutbildade lärare i högskolan höjts. Läroplanen betonar vikten att eleverna

av utvecklar en analytisk förmåga och närmar sig ett alltmer vetenskapligt sätt att arbeta och tänka. Det vetenskapliga perspektivet och kritiska sättet att tänka måste därför också främjas på andra

sätt än genom lektorstjänster t.ex. genom att lärare får möjlighet att bedriva

forskning jämsides med sin tjänstgöring, att det blir möjligt att kombinera tjänst i gymnasieskolan med tjänst i högskolan

och genom att forskare för en period tjänstgör i gymnasieskolan.

Gymnasieskolans tillgång på speciallärare är betydelsefull när andelen elever behöver särskilt stöd ökat i gymnasieskolan.

som

Kommittén har fått tillgång till arbetsmaterial inför kommande

en Skolverksrapport om hjälp och stöd i gymnasieskolan. Alla

gymnasieskolor som ingår i Skolverkets undersökning har någon har till

som uppgift att fylla speciallärarfunktionen 40 % är inte utbildade

men speciallärare/specialpedagoger. De har ofta en lång erfarenhet

som lärare. Omfattningen av speciallärarinsatser varierar mellan skolorna. De flesta arbetar med stödinsatser riktade till enskilda elever eller mindre grupper av elever.

Den nya speciallärarutbildningen, som började 1990, betonar

en handledande och konsultativ funktion. Med hänsyn till att gymnasielärare sällan har fått några specialpedagogiska kunskaper under sin utbildning ser kommittén sådan handledning som mycket angelägen. Det gör också gymnasielärare, som känner sina bristande kunskaper inom området som besvärande med hänsyn till de nya elever finns

som nu i gymnasieskolan.I Skolverkets undersökning har 15 % de

av som arbetar som speciallärare den nya speciallärarutbildningen. Det börjar komma fler utbildade speciallärare till gymnasieskolan kommittén har

också kunnat se att allt fler skolor annonserar efter speciallärare.

De enskilda lärarnas betydelse för elevernas inlämingsbetingelser och för likvärdigheten i skolan torde obestridlig. Det är viktigt för att

vara

skolan skall fungera att lärarna känner engagemang för sin uppgift och får uppskattning för sina insatser.

Våren 1989 gjorde SIFO Samhälle AB en undersökning om hur gymnasieskolans lärare såg sin yrkesroll och arbetsmiljö. Man kan naturligtvis ifrågasätta resultaten är relevanta våren 1997 men

om kommittén att de är tillräckligt intressanta för att i korthet

anser redovisas här.

Det viktigaste för gymnasielärama är att kunna ge sina elever en meningsfull undervisning. För att kunna göra det vill de få den information de behöver och invigda i det som har betydelse för

vara deras yrkesutövning, de vill ha trygghet sin arbetsplats och att man bryr sig dem. De vill ha trevliga arbetskamrater, de vill arbeta under

om

ledning kan undervisning och pedagogik, de vill ha tillgång till en som den utrustning behövs. De vill också kunna göra ett kvalitetsjobb,

som få utveckla sina färdigheter och de vill ha något att säga till om.

Vissa dessa förutsättningar är uppfyllda andra är det inte.

av -

Det är eleverna som i första hand står för lärarnas trivsel, som ger dem yrkets främsta plusvärden, som bryr sig om hur lärarna utför sitt arbete och också på deras insatser. Att ge eleverna en

som reagerar meningsfull undervisning är det viktigaste av allt i läraryrket. Det finns dock elever använder okvädingsord mot lärarna och som

som grova både hotar med våld och uppträder våldsamt.

För majoritet gymnasielärama fungerar samarbetet med

en av skolledningen väl. Lojaliteterna till och från skolledningen är starka. Kritik finns dock mot att skolledningen inte utnyttjar lärarnas synpunkter på hur problem skall lösas eller inte förklarar bakgrunden till beslut. För 10 % lärarna är relationerna till skolledningen mycket

ca av dåliga. De är engagerade i sitt yrke men trivs inte.

Undersökningen gjordes under en tid då lärarna var starkt kritiska till den s.k. kommunaliseringen lärarna. Inte oväntat förtroendet för

av var skolministern då lågt. En ännu större andel, 70 %, hyste misstroende för den politiska ledningen i kommunen.

Lärare har goda relationer till sina kollegor och vänder sig oftast till dem då det uppstår problem. Det förekommer dock litet av konkret samarbete mellan lärarna både i planeringen och i genomförandet av undervisningen. Samarbetet är oftare förekommande mellan lärare inom samma ämnesgrupp.

5 Att lärare i gymnasieskolan; Om hur lärare sin yrkesroll och

vara ser arbetsmiljö; Skolöverstyrelsen R 89:40

70 Styrningen av gymnasieskolan

Dessa resultat strider inte mot resultaten från intervjuerna med lärare hösten 1996 i anledning av det nya betygssystemet. Då framkom emellertid också att betygssystemet tvingat lärare att föra pedagogiska diskussioner, vilket uppfattats som positivt. Kommittén tolkar detta

som tecken på att samarbetet mellan lärare ökar.

Kommittén finner det också mycket intressant att lärarorganisationerna själva arbetar med frågor som lärarroll, läraretik och kvalitet i undervisningen. Det utvecklingsavtal, En satsning till tvåtusen, som slutits mellan de båda lärarfacken och Svenska kommunförbundet

ger också anledning till optimism i fråga om skolans utveckling. Det finns ett ökande intresse hos nu anställda lärare att utveckla sin undervisning och kommittén ser detta som mycket positivt både för eleverna och för lärarna själva.

Kommittén vill också peka på hur angeläget det är att redan anställda lärare får möjlighet att komma utanför skolan för att få stimulans och ökade kunskaper om utvecklingen i samhälls- och arbetsliv. Kommittén har i de tidigare delbetänkandena berört yrkeslärares yrkesstudier och besök hos elever på APU. Kommittén vill understryka betydelsen

av detta och betona att också kämämneslärare bör få möjlighet att besöka eleverna under deras APU och därmed få ökade insikter det arbetsliv

om deras elever skall utbildas för. En möjlighet kan att

annan vara yrkeslärare och APU-handledaren byter arbete för tid.

en

Lärarutbildningskommittén har nyligen tillkallats för att lämna förslag till förnyelse av lärarutbildningen, behovet lärare på alla

av

nivåer, rekryteringen till lärarutbildning, lärarutbildningens forskningsan-

knytning samt lärarnas fortbildning och vidareutbildning.

4.5

Fungerar målstymingen

Målstymingen bygger på principen att de staten angivna målen får

av genomslag i den dagliga skolverksamheten, dvs. dels att målen från skollagen och läroplanen styr via skolplan och arbetsplan till lärarens undervisning, dels att resultatet inklusive utvärderas.

- processen - Målstymingen borde också innebära att varje länk i styrkedjan fungerar, dvs. att den är rätt konstruerad och att den tillämpas det är avsett.

som

6 Möjligheternas skola; Lärarroll i förändring samt Fokus lärarrollen; Gymnasieskolor på frammarsch av Lärarnas Riksorganisation samt Lärarprofessionalism om professionella lärare av Lärarförbundet.

-

Om målstyrningen skall fungera måste målen vara utvärderingsbara. Förutsättningarna för att lägga fast utvärderingsbara mål skiftar såväl inom som mellan samhällssektorema. I vissa fall går måluppfyllelsen lätt att kontrollera och att ange i procent. Hur stor andel av eleverna som får sina förstahandsval av gymnasieprogram tillgodosedda är ett sådant exempel. I andra fall måste måluppfyllelsen bygga på bedömningar påverkas av de sammanhang i vilka bedömningama

som sker. Exempel på två sådana mål är att skolan skall utveckla elevernas sociala kompetens och ge eleverna framtidstro.

I vissa fall går det endast att bedöma ett förslag eller en åtgärd

om leder till att verksamheten rör sig i målets riktning eller inte. Frågan är

detta är tillräcklig grad av utvärderingsbarhet. Kommittén menar om en att det bör kunna vara det. Risken är annars att man måste avstå från andra mål än dem som kan följas upp med statistik.

Kommittén kommer att i detta betänkande belysa i vad mån gymnasieskolan når målen i de avseenden som framgår av regeringens direktiv till kommittén. I detta kapitel granskar kommittén hur styrningen av gymnasieskolan fungerar.

Kommunala fömyelsekommittén har låtit bl.a. Statskontoret analysera hur relationen mellan stat och kommun påverkas av dels målstyrningen, dels det kommunala förnyelsearbetet. Statskontoret framhåller att det uppstod ett vakuum mellan stat och kommun när statsmakterna införde det sättet att styra, eftersom kommunerna inte hade utvecklat sina

nya

styrinstrument och anpassat sig till sin roll och till de nya krav egna nya som den förändrade styrningen ställde.

Statskontoret menar att Skolverkets uppföljning hittills i huvudsak behandlat kvantitativa förhållanden men att inte heller regeringen och riksdagen efterfrågat någon samlad kvalitativ redogörelse för hur skolhuvudmännen rnål- och resultatstyr skolan.

Den bild kommittén fått Skolverkets redovisning från gransk-

av ningen av ett antal kommuner är att det nya styrsystemet inte ännu fungerar fullt ut. Bristerna har nyss redovisats.

Den styrkedja som förutsätts finnas nationella mål, skolplan, lokal arbetsplan och planeringen av undervisningen existerar endast undantagsvis delar av kedjan oftast finns.

även om

Kommittén anser att redovisningen pekar ut brister i tillämpningen av styrsystemet snarare än i systemet som sådant. Enligt kommitténs

7 Bilaga till slutbetänkande av Kommunala fömyelsekommittén, SOU 1996:169 13Skolverkets redovisning till regeringen, Dnr 97:476

72 Styrningen av gymnasieskolan

erfarenhet är det också stora skillnader mellan kommunerna. Det är självklart oroande att det finns kommuner som inte lever upp till sitt ansvar i den decentraliserade skolan. En aktuell skolplan som utgår från den egna kommunens behov av utveckling för att nå de nationella målen är ett viktigt medel i detta ansvarstagande. Kommittén finner också uppgifterna om den svaga kopplingen mellan budget och skolplan oroande. En aldrig så bra skolplan har små möjligheter att få genomslag i skolverkligheten om inte budgeten är samordnad med målen i skolplanen. Kommittén upprepar att detta är brister i tillämpningen. En så stor förändring av styrningen av en verksamhet som skolan gått igenom när regelstymingen ersattes med målstyming tar tid att genomföra fullt ut. Det innebär inte att idén om målstyming eller om skolplaner m.m. är fel.

Den decentralisering av ansvaret till kommunerna som skett har enligt kommitténs uppfattning varit en avgörande förutsättning för utvecklingen inom gymnasieskolan. En återgång till en centralstyrd skola är inte aktuell. Däremot finns det anledning att skärpa uppföljningen och utvärderingen.

Regeringen har i utvecklingsplanen redovisat att Skolverkets tillsyn kommer att kompletteras med statliga utbildningsinspektörer knutna till Skolverket. Det är viktigt att också kommunerna skärper sin egen uppföljning och utvärdering av verksamheten.

Till skillnad från regelstymingen ger målstymingen utrymme för och uppmuntrar nya lösningar som kan leda till en bättre måluppfyllelse. Uppföljningen och utvärderingen har ännu inte kommit så långt att man kan konstatera vilka faktorer som har störst betydelse och vilka metoder som är mest framgångsrika för att målen skall nås i just den klassen eller för just den eleven. Frågan är om vi någonsin kan komma så långt.

Vi vet redan en hel del och det är viktigt att analyserar både den negativa och den positiva informationen och vad den grundar sig på för fakta. Kommittén har försökt göra det i sina båda delbetänkanden och i detta slutbetänkande.

Vi har då använt underlag från många håll. Skolverket har gjort en mängd uppföljningar och utvärderingar, som kommittén haft tillgång till. Detsamma gäller rapporter från ett antal kommuner och Svenska kommunförbundet och från forskare. Kommittén, dess ledamöter, sakkunniga och sekretariat, har fört samtal med många kunniga och engagerade människor i gymnasieskolan.

Styrningen gymnasieskolan 73

av

4.6 Kommitténs sammanfattande

bedömning

Kommittén kan konstatera att gymnasieskolan nu är avsevärt mer utvecklingsinriktad än före reformen. Vi vet att lärarna gör stora ansträngningar för eleverna bra utbildning. Vi vet att de att ge en elevernas behov kunskap utgångspunkt får lärare som tar av som intresserade och så småningom kunniga elever som tycker om att

i gymnasieskolan.

Decentraliseringen ansvaret för skolan har varit en avgöav rande förutsättning för utvecklingen inom gymnasieskolan. En återgång till centralstyrd skola är inte aktuell. Bristerna i styren brister i tillämpningen, inte i systemet som sådant. systemet är Fortfarande är den kommunala uppföljningen och utvärderingen gånger otillräcklig och därmed även kvalitetssäkringen av många utbildningen. Den stymingsmodellen kommunerna betydnya ger handlingsutrymme än tidigare. En förutsättning för att ligt större skall fungera är att de statliga målen är tydligt forstyrsystemet mulerade. Det är stora skillnader mellan olika kommuners styr-

ning gymnasieskolan och också mellan kommunpolitikemas

av i gymnasieskolan. Skolplanema är ofta inte tillräckengagemang ligt konkreta, aktuella och tydligt kopplade till verksamheten. Koppling mellan Skolplan och budget saknas ofta. Uppföljningen

är eftersatt i många kommuner. Genomförandet den gymnasieskolan hade gått smidigaav nya styrdokumenten funnits i god tid före reformstarten. re om De flesta elever och lärare att det nya betygssystemet är anser bättre det gamla, även det finns kritik mot vissa delar av än om och tillämpningen. Eleverna har rätt att få reda på vilka systemet gäller. Lärarnas pedagogiska diskussioner har ökat. krav som Betyget Icke godkänd har tydliggjort skolornas ansvar gentemot eleverna på ett sätt 1:oma inte gjorde. som minskande andel gymnasieskolans används för En av resurser undervisning. En ökad lärartäthet hade varit motiverad med hänsyn till andelen elever behöver stöd ökat. I stället har att som mindre minskning skett. Antalet lärare 100 elever och en per andelen lärare med pedagogisk utbildning skiftar mellan kommu-

nema.

74 Styrningen gymnasieskolan av

Kommittén vill också fästa uppmärksamheten på följande konkreta frågor. En samordnad översyn bör göras skollagen, läroplanen och av gymnasieförordningen, bl.a. för att de är svåra överblicka. att I avvaktan på att alla gymnasieskolor via Internet har tillgång till RIXLEX, där aktuella skolförordningar finns i sin helhet, bör skolorna fä tillgång till aktuell version på alternativt ett sätt. Omarbetningen av programmålen bör beakta elevernas möjligheter att även i fortsättningen göra val lokala och kurser av grenar inom de nationella programmen.

Kommittén välkomnar översynen antalet kärnämnen och av av kursplanerna i kärnämnen. Kommittén föreslår att även övriga kursplaner ses över. Vid kursplaneöversynema bör den lämpliga kunskapsprogressionen genom Ungdomsskolan tillgodoses kursplanerna bli samt tillräckligt tydliga för att garantera likvärdighet avkall på utan att ge lärares och elevers frihet att välja innehåll och metoder. Behovet av ökning utrymmet för individuellt val en av bör tillgodoses i samband med översyn en av hela eller delar av timplanen. Elev skall betygssättas när elevens kunskaper kan bedömas och först när kursen avslutats för eleven.

Betygskriteriema bör också över i samband med kursplaneses översynema. Därvid bör också överväga utformning man en som medger att elevers bristande kunskaper i avseende kursen ett av kan kompenseras genom goda kunskaper i ett avseende kursen. annat av 10. Det är oroande när rektor på grund ökad av administrativ belastning inte har tid att ledare för den pedagogiska vara verksamheten. 11. Den statliga rektorsutbildningen bör öppen även för redan vara tidigare anställda rektorer. 12. Att det finns forskarutbildade lärare är viktig kvalitetsfråga. en De blir ännu svårare att rekrytera till gymnasieskolan då högskolan byggs ut. Det vetenskapliga perspektivet måste därför också främjas på andra sätt. 13. Gymnasielärare behöver specialpedagogisk

handledning med

hänsyn till de "nya elever kommer till gymnasieskolan. som 14. För att skolan skall fungera är det viktigt lärarna känner att engagemang för sin uppgift och får uppskattning för sina insatser.

5 Ungdomars val av utbildning

5.1 Inledning

5.1.1 Elevsynvinkel

Att elevernas val skall det viktigaste underlaget för kommunens vara

utbildningsutbud är något hörnsten i beslut om gymnasieskolans av en gymnasieskolan. Syftet med detta är enligt propositionen Växa

den nya med kunskaper prop. 1990/91:85, 58 att utveckla elevinflytandet s. och stärka ungdomarnas intresse och ansvar för sin gymnasieut-

bildning.

Elevernas val i gymnasieskolan innefattar följande delar:

eleverna söker till gymnasieskolan eller avstår från detta eleverna väljer program eleverna väljer inom det valda programmet gren eleverna väljer kurser väljer eller kurser inom det individuella valet. eleverna ämnen -

avslutat sina gymnasiestudier kan välja mellan att söka en Den som anställning eller söka fortsatt utbildning, bl.a. i högskolan. att framställningen beskriver kommittén dessa olika val I den fortsatta och granskar i vad mån elevernas val fått genomslag. Enligt kommitténs uppfattning är det viktigt att varje gymnasieelev

möjligt välja inriktning sina studier. Det finns upplever att det är att av mellan elever får sina val tillgodosedda och att de ett klart samband att sin gymnasieutbildning. Kommittén har i sitt andra delfullföljer visat elevernas studieresultat är bättre i med hög betänkande att program andel förstahandssökande än i med låg andel. program

1 Styrningssynvinkel

tidigare kapitel 4 den gamla gymnasieskolan i hög

Som nämnts var

grad styrd av staten.

76 Ungdomars val av utbildning

Till den statliga styrningen den gamla gymnasieskolan hörde

av att staten beslöt om lokalisering och dimensionering studievägama.

av Därvid togs hänsyn bl.a. till arbetsmarknadens behov inom olika yrkesomrâden och skolornas möjligheter att bedriva utbildning. En annan faktor var sökandetrycket, vilket innebar att hänsyn till

togs om antalet elever i första hand sökte viss utbildning linje, specialkurs

som etc. ökade eller minskade.

I den nya gymnasieskolan har varje kommun frihet att inrätta gymnasieskola och att bestämma vilka och skall

program grenar som finnas i kommunen. Den statliga styrningen gymnasieskolans

av lokalisering har därmed upphört. Detta har medfört att ett antal kommuner tidigare inte hade gymnasieskola inrättat sådan.

som en Vidare har tillkommit ett antal fristående gymnasieskolor. Till dessa frågor återkommer vi i senare avsnitt i detta kapitel.

Den statliga styrningen av den gymnasieskolans dimensionering

nya består bl.a. i att staten fastställt vilka nationella och

program grenar som eleven kan välja. Riksdagen beslutade detta i juni 1991, vilket innebär att eventuella förändringar av gymnasieskolans och

program grenar måste föreläggas riksdagen.

Statens styrning av gymnasieskolans dimensionering består också i att det i skollagen finns bestämmelser att kommunerna skall

om anpassa antalet platser på och med hänsyn till elevernas

program grenar önskemål skollagen 5 kap. 5 §. Det bör observeras att formuleringen i denna paragraf med hänsyn till är något än den tänkbara

svagare formuleringen efter elevernas önskemål.

Kommunerna är vidare skyldiga att informera de nationella

om programmen och om möjligheterna att få utbildning på specialutformade och individuella skollagen 5 kap. 4 §.

program

5.2 Eleven att söka eller söka Väljer inte till

gymnasieskolan

Den nya gymnasieskolan är i motsats till grundskolan frivillig

en skolform, dvs. de elever som lämnar grundskolan har rätt att söka till gymnasieskolan men också rätt att avstå från detta.

De senaste åren har 98 % av de ungdomar lämnat grundskolan

som gått direkt till gymnasieskolan, till nationella, specialutformade eller individuella program. Denna höga andel kan tillfredsställande, inte

anses minst med tanke på att andelen sökande betydligt lägre i den gamla

var

Ungdomars val utbildning 77 av

1990 81,4 % 16-åringarna intagna i gymnasie-

gymnasieskolan var av

skolan. finns två viktiga orsaker till att de allra flesta elever går direkt Det från grundskolan till gymnasieskolan. Den ena är att det finns en ytterst arbetsmarknad efter grundskolan. Den andra är att den nya

begränsad

har goda möjligheter att erbjuda utbildning efter

gymnasieskolan

elevernas egna önskemål. Att de elever lämnar grundskolan har mycket små chanser att som få anställning bekräftas i SAF nyligen utgiven skrift. en en av gymnasieskolan har ett studievägsutbud betydligt bättre Den nya som gymnasieskolan mot elevernas intressen. Elevernas än den gamla svarar har ökat. Vidare har inrättats ett antal fristående valmöjligheter

gymnasieskolor i regel har många sökande. För industrigymnasiema

som Utbildning för yrke antalet sökande våren 1996 i se kapitel 6 ett var

genomsnitt än två gånger antalet intagningsplatser.

mer Frågan inställer sig emellertid vad de ungdomar gör 2 % av inte går direkt till gymnasieskolan. En stor grupp bland årskullen som dessa ungdomar torde sådana gör uppehåll för studier utomvara som lands. l % årskullen börjar nämligen gymnasieskolan efter att Drygt av ha gjort års uppehåll efter grundskolan. Informationer från kommuner ett fått pekar på vissa andra bl.a. ungdomar med som kommittén grupper, föräldrar har företag, ungdomar med invandrarbakgrund som som egna hemländer, intagna på ungdomsvårdsanstalter och återvänder till sina fåtal elever i gymnasieåldem har börjat studier på gravida flickor. Ett folkhögskola de är underåriga. Vid Lärarhögskolan i Stockholm trots att pågår f.n. projekt, Elever utan gymnasieskola, med syfte att närmare ett vad händer med elever väljer att inte till analysera som som

gymnasieskolan och elever avbryter sina gymnasiestudier.

som

5.3 får information inför valet Eleverna

5.3.1 Information om gymnasieskolan

eleverna i grundskolan skall kunna välja studieväg i gym- För att behöver de få information bl.a. olika studievägars nasieskolan om inriktning och lokalisering.

Gunilla Sahlin Anne Ahlberg, Företagens kompetensbe- Margareta Nygren, hov och kraven skolan

78 Ungdomars val utbildning av

En vanlig fråga i elevenkäter på central och lokal nivå är om eleverna i gymnasieskolan att de fått tillräcklig information anser om gymnasieskolans olika och program grenar. Enligt en rapport från Skolverketz 55 % eleverna var av på program med yrkesämnen och 45 % eleverna på övriga av program nöjda med den information de fått valmöjligheterna. om Lärarhögskolan i Stockholm har på uppdrag Skolverket genomfört av en utvärdering av syo-verksamheten i grundskolan. En enkät har sänts till 2 880 elever i årskurs Enkäten har besvarats av 2 668 elever. I enkäten ingick påståendet Jag skaffade mig kunskaper de flesta om gymnasieprogrammen för att veta vilket jag skulle välja. Pâ frågan om hur detta stämmer svarade 14 % helt, 32 % till del, stor 36 % till liten del och 18 % inte alls.

En undersökning i Malmö kommun 19963 inom EU:s ett av Leonardo da Vinci-projekt visar att endast 35 % eleverna i årskurs av 1 på Energi- och Hantverksprogrammen nöjda med den information var de fått före gymnasieskolan. I undersökning 1996 i Katrineholms en kommuni ingår enkät till 165 elever i årskurs en Enligt enkätresultatet är det 36 % av eleverna som helt eller delvis instämmer i påståendet

att eleverna väl känner till utbildningsmöjlighetema i gymnasieskolan.

Som tidigare nämnts finns det å sidan majoritet elever ena en som inte är nöjda med informationen gymnasieskolan om och å andra sidan en mindre men nöjd grupp. Dessa förhållanden avspeglar det finns att både elever är klart inriktade visst

som mot ett utbildningsområde,

yrkesinriktat eller teoretiskt, och elever osäkra vilken mer som är gymnasieutbildning som passar dem bäst. De osäkra eleverna behöver

information flera och i det läget det om program är förklarligt om informationen räknat blir tunn och otillräcklig. per program Elevernas val av program och skall tidigare gren som nämnts vara den viktigaste grunden för kommunernas dimensionering utbildav ningar. En förutsättningarna för att detta skall fungera väl av är att kommunen studie- och yrkesorientering eleverna genom syo ger en god information utbildningen på de olika och om programmen grenarna. Denna information dels skriftligt, dels muntligt bl.a. vid föräldrages aftnar.

2 Elevernas värdering av sin gymnasieutbildning Skolverktets 90, rapport nr 1995

3 Ungdomar utbildning vägledning arbetsliv Utbildning Malmö stad, - - rapport nr 3 1996

4 2000-talets gymnasie- och vuxenutbildning i Katrineholm, 1996-04-23

Ungdomars val utbildning 79 av

sällan framhålls från kommunalt håll att på grund av krav Inte man i kommunen tvingats minska Kommittén på besparingar syo-resursema. skolstatistiken undersökt det förhåller sig så i har med hjälp av om

många kommuner. de jämforelsetal skolkostnadema Skolverkets på basis av I om som bokslut årligen pulicerar finns redovisade bl.a. kostkommunernas naderna för syo-verksamheten under åren 1993-1995 jfr. kapitel s.

Enligt denna statistik har kommunernas kostnader för syo-verksam- 64. relativt oförändrade medan de totala skolkostnadema ökat. heten varit

högre för gymnasieskolan än grundskolan därför att Syo-kostnadema är

information bl.a. sysslar gymnasieskolans syo utöver om programmen inför till årskurs möjligheterna till med information grenvalet om

utbildning, i högskolan, och yrkesverksamhet efter

fortsatt t.ex. om

gymnasieskolan.

skriftliga informationen till grundskolans elever är omfattande. Den publicerar broschyr i regel innehåller både program Kommunen en som och övriga finns inom eller utanför finns i kommunen program som som kommunens samverkansområde. I regel får varje grundskoleelev ett eget

denna broschyr. Kommunen kan for arbetet med sin exemplar av färdiga textavsnitt de nationella programmen och broschyr köpa om från privata inforrnationsföretag. Information om programmen grenarna köpa på datadisketter. Vissa företag ger också ut finns också att lokala idrottsgymnasier och fristående gyminformation om grenar, nasieskolor eftergymnasiala utbildningar av olika slag. samt har tagit del broschyrer från ett antal kommuner. Det Kommittén av broschyrer för flera samverkande rör sig dels om gemensamma bl.a. Skånes samtliga kommuner, kommunerna inom kommuner, HUSABO-sektom Huddinge, Salem och Botkyrka och kommunerna

dels broschyrer endast gäller kommun. I inom Kronobergs län, som en samverkansområden finns det både broschyr för hela vissa en gemensam

området och separata kommunbroschyrer.

det tryckta informationsmaterialet är positiv i den Den bild som ger bemärkelsen att saklig och objektiv information ges om gymen nasieskolans Eleven får klar bild av vilka program som program. en och vilka finns i andra kommuner inom finns på hemorten program som samverkansområdet kan nås dagliga kommunikationer. Det som genom exempel på det i kommunens broschyr saknas information finns dock att

5 jämtörelsetal for skolhuvudmän, september 1994 Skolverkets rapport Skolan - september 1996 Skolver- 70, september 1995 Skolverkets rapport nr 76, nr kets rapport nr 106

80 Ungdomars val utbildning av

om program som inte finns i kommunen och att eleverna har om rätt att söka vilket som helst gymnasieskolans nationella av program. Gymnasieskolan utgår i sådana fall från att grundskolans

syo ger erforderlig

infonnation. Kommittén detta otillfredsställande, anser eftersom det i kommuner med endast några få finns

gymnasieprogram en risk för att

eleverna och deras föräldrar inte får reda på kommunen

att är skyldig

att tillgodose även val nationella inte finns i kommunen av program som och betala ersättning till mottagande kommun.

I den muntliga informationen till föräldrar och elever deltar både grundskolans och gymnasieskolans syo-funktionärer. I många kommuner anordnas särskilda syo-dagar på kommunens

gymnasieskolalgym-

nasieskolor med stationer på olika och med medverkan program av lärare som arbetar på dessa ibland också elever på program, av programmen. Elever som så önskar kan få enskilda samtal med syo-funktioen när för att närmare diskutera valet till gymnasieskolan. Därvid kan en jämförelse göras mellan föregående läsårs intagningspoäng och elevens betygsnivå och diskuteras elevens tilltänkta förstahandsval om är realistiskt. Om elev med betyg ändrar sitt förstahandsval en svaga efter detta samtal blir valet det näst bästa. Sådana val har Lillemor Kim° beskrivit på följande sätt.

Individen väljer bara till viss del. I samhällssystemet finns också en inbyggt mekanismer som väljer ut och sorterar. Det är i mötet dem

emellan som det för osynliga valet faller ut. oss Enligt kommitténs bedömning är den information i som ges grundskolan gymnasieskolan viktig förutsättning för elevernas om en att val grundas på riktiga slutsatser undervisningen i gymnasieskolan om och elevernas möjligheter till yrkesverksamhet efter

om utbildning i

gymnasieskolan eller i högskolan. Denna information bör både ges av lärare och syo-funktionärer. Risken är elever fått dålig stor att som en information den utbildning de kommit på känner besvikelse om en över utbildningen och kanske också avbryter den. Enligt läroplanen för de frivilliga skolformema Lpf 94 har skolan ett särskilt för elever med olika funktionshinder. detta ansvar I ansvar ingår även att funktionshindrade elever god information sina ges en om möjligheter till gymnasiestudier. Statens Institut för Handikappfrågor i skolan SIH har tagit denna fråga i sitt remissyttrande upp över kommitténs andra delbetänkande och framhåller därvid bl.a. följande. SIH har noterat ökande tendens, främst vad gäller elever en med rörelsehinder, som pekar på att grundskolans studie- och yrkesvägled-

° Lillemor Kim, Att välja eller väljas UHÄ/FoU 1983:4

Ungdomars val av utbildning 81

ning i ökande omfattning rekommenderar dessa ungdomar att söka utbildning vid gymnasieskola med rh-anpassad utbildning 5 kap. 7 § skollagen alternativt utbildningar utanför gymnasieskolans ram. SIH ser allvarligt på denna tendens eftersom den, om den inte stävjas, kommer att i ökande omfattning leda till att segregerande lösningar för ungdomar med funktionshinder inrättas.

En särskild kommitté arbetar f.n. med uppgiften att analysera hur ansvaret för funktionshindrade elever i skolan skall fördelas mellan staten, landstingen och kommunerna. Enligt regeringens direktiv skall kommittén även kartlägga samhällets insatser för funktionshindrade elever i skolan samt beskriva hur dessa insatser tillgodoser deras behov av samhälleligt stöd. Kommittén har antagit namnet Utredningen om funktionshindrade elever i skolan FUNKIS. I sitt första delbetänkande, Gymnasieutbildning för vissa ungdomar med funktionshinder SOU 1996: 167, föreslår utredningen bl.a. en precisering av personkretsen till de rh-anpassade gymnasieskolorna. Vidare föreslås att samma behörighetsbestämmelser för intagning i gymnasieskolan skall gälla för rörelsehindrade elever som för övriga elever. Detta innebär att även rhgymnasiema skall få rätt att inrätta Individuellt program IV. Beträffande de rörelsehindrade elevernas rätt till rh-anpassad gymnasieutbildning FUNKIS återkomma i sitt slutbetänkande.

avser

Eftersom kommittén det viktigt att alla elevers val tillgodoses

anser i största möjliga utsträckning anser kommittén det viktigt att rh-elever hänvisas till rh-gymnasiema först efter noggranna överväganden.

5.3.2 Information om arbetsmarknaden

Som tidigare nämnts var en av utgångspunktema för den statliga styrningen den gamla gymnasieskolans lokalisering och dimensio-

av nering att anpassning skulle göras efter arbetsmarknadens behov av

en utbildad arbetskraft.

Arbetsmarknaden styr fortfarande. Inte minst styrs elevernas val av vilka möjligheter till anställning som utbildningen ger. Eleverna känner väl till vilka yrkesområden som har hög arbetslöshet och detta får ofta till effekt att antalet sökande minskar till program som utbildar för dessa områden.

Arbetsmarknaden har de senaste åren genomgått en radikal och snabb förändring.

82 Ungdomars val av utbildning

Kommittén har med hjälp av publikationer från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS7 och SCB jämfört förhållandena på arbetsmarknaden 1992 och 1997.

Inom området teknik och naturvetenskap har stora förändringar i arbetsmarknaden skett från 1992 till 1997. Inom området elektronik och data är bristen stor 1997 på civilingenjörer, högskoleingenjörer och konstruktörer. För dessa yrkeskategorier 1992 tillgången

var utbildade "god". Samma förhållande gäller systemerare och programmerare.

Inom området kemiteknik är civil- och högskoleingenjörer ett bristområde 1997 men 1992 var tillgången på utbildade god. Detsamma gäller civilingenjörer inom väg och vatten. Vad gäller Verkstadsmekaniker är bristen på utbildade stor 1997. För 1992 anges att området utmärks av osäkerhet.

Tre bristområden 1997 inom det tekniska området har ett visst intresse med tanke på studievägsstrukturen i nya gymnasieskolan:

verktygsmekaniker -

CNC/NC-operatör -

svetsare. -

Inom dessa tre områden fanns nämligen i den gamla gymnasieskolan särskilda påbyggnadsutbildningar utan motsvarighet i den nya gymnasieskolan.

Inom området administration, ekonomi och socialt arbete är det f.n. brist på säljare, marknadsförare och revisorer. 1992 var tillgången högskoleekonomer och gymnasieekonomer god". I sammanhanget bör nämnas att antalet elever på Ekonomisk gren på Samhällsvetenskapsprogrammet hösten 1995 var 8 775 elever i årskurs 2 medan antalet intagningsplatser på E-linjen i den gamla gymnasieskolan hösten 1987 var 13 924.

Vad gäller socialt arbete är det i dag brist på socialarbetare/kuratorer och psykologer. 1992 utmärktes dessa områden av god tillgång på utbildade.

Inom vårdområdet är det f.n. många uppsägningar av personal. Trots detta är det brist på läkare och sjuksköterskor med specialistkompetenser. Vad gäller sjuksköterskor i allmän sjukvård och läkare var tillgången 1992 "god. Sjukgymnaster är i dag ett bristområde medan

7Var finns jobben 1997 Ura 1996:14 3 Arbetskraftsbarometer 1992 Information om arbetsmarknaden 1992:8

Ungdomars val utbildning 83

av

tillgången på nyexaminerade sjukgymnaster 1992 betecknades som god. I dag är det brist på apotekare 1992 var tillgången god.

-

För flera lärarkategorier klasslärare och ämneslärare i naturvetenskap, teknik och språk gäller att såväl 1997 1992 utmärks brist

som av på utbildade.

Exemplen ovan är långtifrån heltäckande men visar ändock ganska tydligt att arbetsmarknaden pâ fem år har genomgått radikala förändringar. Svårighetema att förutsäga arbetsmarknadens behov av utbildade inom olika yrken är ett motiv för att uppmana ungdomar att välja utbildning efter egna intressen och inte enbart låta sig vägledas av arbetsmarknadsprognoser.

5.4 Eleverna och

väljer program gren

5.4.1 Gymnasieskolans

program

När eleverna i grundskolans sista årskurs söker till gymnasieskolan har de att välja mellan 13 olika program med yrkesämnen, Estetiska programmet ES, Naturvetenskapsprogrammet NV, Samhällsvetenskapsprogrammet SP, Specialutformade SM och Individuella

program program IV. Elevantalet i dessa program framgår av följande tabell.

84 Ungdomars val av utbildning

Totala elevantalet och elevantalet i årskurs 1 på gymnasieskolans program

den 15 oktober 1996

Studievägsutbudet

Kommittén har ansett det angeläget att studera hur studievägsutbudet

i riket och i regioner påverkats av att den statliga styrningen av

gymnasieskolans lokalisering och dimensionering upphört.

Skolverket upprättar årligen med hjälp av SCB:s dataresurser en komplett skolstatistik som bl.a. visar antalet elever på alla program och

i alla kommuner. Statistiken har Skolverket varit grenar genom tillgänglig för kommittén. Ett problem är den stora mängden data som finns disponibel för en studie av utvecklingen under läsåren 1993/94- 1996/97.

Enligt Skolverkets rapporter har antalet gymnasieskolor under tiden fr.o.m. hösten 1992 förändrats enligt följande.

9 Beskrivande data om skolverksamheten 1994 Skolverkets rapport nr 52, 1995 Skolverkets rapport nr 75, 1996 Skolverkets rapport nr 107

Ungdomars val av utbildning 85 Antal kommuner, gymnasieskolor och elever

Det framgår av tabellen att det var hösten 1993 som de flesta nya gymnasieskolorna startade. Några av dessa var tidigare ñlialskolor till en gymnasieskola i en annan kommun.

Under perioden har även tillkommit ett antal fristående gymnasieskolor i de flesta fall finns i kommuner med äldre gymnasieskolor.

som Som exempel kan nämnas att antalet fristående gymnasieskolor inkl. riksintematskolor var 33 hösten 1994 och 70 hösten 1995.

I Skolverkets publikationer finns statistik över antalet kommuner och gymnasieskolor som har ett visst program.

Den följande tabellen visar hur många kommuner som anordnat de olika programmen läsåren 1994/95, 1995/96 och 1996/97.

° Skolan i siffror 1995 Skolverkets 74 1996 Skolverkets rapport

rapport nr nr 103, 1997 Skolverkets rapport nr 130

program har under perioden nyetablerats i ett antal kommuner. För Industriprogrammet IP gäller att antalet kommuner som anordnar programmet ökade från 1995 till 1996 och därefter har varit stabilt. För Omvårdnadsprogrammet OP gäller att antalet kommuner minskat under perioden med fem och för Naturbruksprogrammet NP med två.

I den följande tabellen visas hur anordnandet av grenar förändrats under presenterade åren.

de tre nyss

SOU 1997: 107 Ungdomars val utbildning 87

av

Utbildningsutbudet i riket grenar

året men många fall på att programmet infördes det första året och att grenarna redovisas först det andra året.

Som framgår tabellen uppvisar de allra flesta en ökning

av grenarna under perioden. Markanta ökningar uppvisar följande grenar: Konst och formgivning ES, Musik ES, Restaurang HR, Information och reklam MP, Naturvetenskap NV, Teknik NV, Ekonomisk gren SP, Humanistisk SP och Samhällsvetenskaplig gren SP.

gren

Under treårsårsperioden har några minskat, bl.a. Flygteknik

grenar FP, Textil och konfektion IP, Tryckmedia MP, Omvårdnad och Tandvård OP.

En bidragande orsak till att det totala studievägsutbudet ökat under perioden 1994-1996 är ökningen antalet elever som lämnat grund-

av skolan, vilket följande tabell visar.

Antal elever som lämnat grundskolan

Våren 1994 95 387 Våren 1995 99 086 Våren 1996 101 276

Enligt lämnar 98 642 elever grundskolan våren 1997.

en prognos

Det statistiska material som framlagts ovan gäller hela riket. I följande tabell redovisas studievägsutbudet i rikets län 1987, 1994 och 1997. Uppgifterna från 1987 avser med programmen närmast jämförbara studievägar linjer och specialkurser i den gamla gymnasieskolan. 1994

Ungdomars val utbildning 89

av

års uppgifter det verkliga utbudet läsåret 1994/95.

avser av program Uppgifterna 1997 är hämtade ur den s.k. Röda boken som avser

om planerade inför läsåret 1997/98. Samtliga uppgifter har

program kommittén fått från Skolverket.

Studievägsutbudet antal program i samtliga län

Län 198 7 1994 I 997

antal med antal antal

program planerade

program

jämförbara program

studievägar

Som framgår tabellen finns det tendens att utbudet av program

av en

i de flesta länen är ökande att många kommuner planerar för en

genom

utökning antalet till läsåret 1997/98. Inte minst gäller detta

av program

län där Hera kommuner tidigare inte hade gymnasieskola inrättat

som

90 Ungdomars val av utbildning

en sådan. Som nämnts gäller siffrorna för 1997 planerade Man

program. kan förmoda att inte alla kommer till stånd antalet sökande blir lågt.

om Risken för detta är relativt stor eftersom antalet elever lämnar

som grundskolan under 1997 är drygt 2 000 lägre än föregående år.

Kommittén har med hjälp ovanstående statistik sökt bedöma hur

av studievägsutbudet i gymnasieskolan förändrats att den statliga

genom styrningen upphört. Kommittén konstaterar att studievägsutbudet totalt sett i hela riket och i de flesta regioner/län ökat under de senaste åren. Många nya gymnasieskolor har tillkommit, men gymnasieskolor äldre gymnasieorter som på grund nyetableringar i regionen fått ett

av minskat elevunderlag har mera sällan avvecklat något i

program gymnasieskolan. Däremot har antalet klasser, framför allt på Samhällsvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet, minskat i dessa gymnasieskolor.

Enligt kommitténs uppfattning har avvecklingen den statliga

av styrningen av gymnasieskolans lokalisering och dimensionering bl.a. fått till effekt att utbudet av studievägar har ökat under de senaste åren. Denna ökning gäller både i hela riket och i de olika länen. Konkurrensen mellan gamla och nya skolor genom tillkomsten av nya gymnasieskolor i ett 40-tal kommuner har således endast i ringa grad påverkat utbudet i riket och i regionerna.

5.4.3 Andelen förstahandssökande

Kommunerna är skyldiga att anpassa antalet platser på gymnasieskolans program och grenar med hänsyn till elevernas önskemål skollagen 5 kap. 5 §. Ett mått på hur kommunerna lyckas tillgodose elevernas önskemål är andelen elever som kommit på sitt förstahandsval av

Skolstatistiken visar att denna andel varierar starkt mellan program. kommunerna i riket.

Andelen sökande som tagits in på sitt förstahandsval är 86 % i genomsnitt för samtliga kommuner. Andelen varierar från 100 % till 73 %. Den högsta siffran 100 % gäller Sorsele kommun. Många kommuner har andelar över 90 %. Den lägsta noteringen 73 % gäller Malmö kommun. Låga andelar finns i fem andra kommuner Svedala,

" Skolan; Jämförelsetal för skolhuvudmän, årsrapport september 1996, Skolverkets rapport nr 106 Z Skolan; Jämförelsetal för skolhuvudmän, delrapport mars 1997, Skolverkets rapport nr 129

Ungdomars val av utbildning 91

Landskrona, Mariestad, Nordmaling och Hjo. Något direkt samband mellan kommunens storlek och andelen tillgodosedda forstahandsval finns knappast men många kommuner med mindre än 5 000 invånare har i högre grad kunnat tillgodose elevernas förstahandsval. Detta kan bl.a. bero på att man i mindre kommuner varit angelägen att anpassa sitt utbildningsutbud såväl efter elevernas önskemål som behovet av utbildad arbetskraft i kommunen och regionen. förklaring kan

En annan vara att eleverna rättat sina önskemål efter de utbildningar som finns hemorten.

Andelen forstahandssökande varierar mellan gymnasieskolans olika nationella program. Följande diagram, som bygger på Skolverkets rapporter, visar hur denna andel förändrats från oktober 1995 till oktober 1996. Programmen är ordnade efter andelen intagna på förstahandsval hösten 1995. Uppgifterna beträffande oktober 1996 är preliminära.

Andel intagna på förstahandsval % på nationella

program

90-

70- .

40-

30-

20-

D. EL CC D. I

LLl

01995 E1996

3 Beskrivande data skolverksamheten 1996 Skolverkets rapport nr 107

om

92 Ungdomars val av utbildning

Som framgår av diagrammet har andelen förstahandssökande ökat bl.a. för de båda program IP och EN som förra året hade de lägsta andelama förstahandssökande. Kommittén anser detta positivt men upprepar sitt förslag från det andra delbetänkandet om en kontinuerlig granskning av program med låg andel förstahandssökande.

Kommittén gör den bedömningen att andelen elever som kommer på sina förstahandsval är väl tillgodosedd i de flesta kommuner. Kommuner med en låg andel behöver överväga förändringar i utbildningsutbudet eller andra åtgärder. Samverkan med andra kommuner inom regionen kan förbättra elevernas valmöjligheter.

5.4.4 Vad styr elevernas val

I föregående avsnitt av detta kapitel har kommittén beskrivit två faktorer som påverkar elevernas val till gymnasieskolan, nämligen kommunernas utbildningsutbud och arbetsmarknaden.

Varje kommun bestämmer själv sitt utbildningsutbud med hänsyn till elevernas val. Kommunerna har också ansvar för att informera om utbildningar både i den egna och i andra kommuner.

Arbetsmarknaden påverkar elevernas val. Att program som Byggprogrammet BP och Omvårdnadsprogrammet OP har färre sökande än förut är troligen följd att ungdomarna känner till de nuvarande

en av problemen med att få arbete inom dessa områden. Dagens ungdomar är större massmediekonsumenter än tidigare generationer och får det sättet information även om arbetsmarknaden. Sådan informaticn ges också av branschorganisationer.

I den i avsnitt 5.3.1 omnämnda utvärderingsrapporten om syoverksamheten framhålls att elevernas val av program i gymnasieskolan främst är beroende av tre faktorer, betyg, social bakgrund och kön.

Betygen i grundskolan har stor betydelse för elevernas val av utbildning i gymnasieskolan, något som också ett antal undersökningar vid Göteborgs universitet visat. Grundskolebetygen har också stor betydelse för beslutet att fortsätta i högskolan. När eleverna väljer program kan syo-funktionären ge dem upplysning om vilka genomsnittsbetyg som krävdes förra året för att tas på de olika programnen.

4 Kjell Hämqvist, Den sociala selektionen till gymnasieskola och högskola rapport 1993:10, Institutionen för pedagogik vid Göteborgs universitet.

nr Rekryteringen till teoretisk gymnasieutbildning paper presenterat vid NFPFkonferens i mars 1977, Institutionen för pedagogik vid Göteborgs univsrsitet

Ungdomars val utbildning 93

av

Att elevernas sociala bakgrund har stor betydelse för valet mellan yrkesinriktad eller studieförberedande utbildning visar flera undersökningar, bl.a. den som gjorts av Arbetsgruppen för ökad rekrytering till gymnasieskolans industriprogram. I områden med större andel föräldrar med eftergymnasial utbildning har hög andel elever valt Naturveten-

en

skapsprogrammet NV och Samhällsvetenskapsprogrammet SP.

Elevernas kön har betydelse för valet i gymnasieskolan.

av program Ett flertal program är antingen pojk- eller flickdominerade. Kommittén har tidigare behandlat jämställdheten i den gymnasieskolan. De

nya senaste uppgifterna om könsfördelningen inom gymnasieskolans program framgår av följande diagram.

Andel kvinnor på de nationella

programmen 100

90-

80-

70-

60-

50-

30-

20-

10-

F P C N S P P V

01994 I1995 131996

Diagrammet visar att könsfördelningen fortfarande är mycket ojämn på vissa program, i synnerhet de som av tradition varit pojkutbildningar BP, EC, EN, FP. l de utbildningar tradition varit kvinnliga

som av

5 Ökad rekrytering till gymnasieskolans industriprogram Ds 1996:53 16Kapitel 5 i Den nya gymnasieskolan steg för steg, SOU 1997:1

-

94 Ungdomars val av utbildning

har det skett en viss utjämning. I tre program LP, NP och NV har andelen kvinnor ökat de senaste tre läsåren.

Det är önskvärt med en jämnare könsfördelning inom olika utbildningar i gymnasieskolan, såväl för utbildningens kvalitet och elevernas trivsel som för arbetsmarknaden. Motivet är bl.a. att det är en fördel med både kvinnliga och manliga anställda inom olika delar av arbetslivet eftersom kvinnor och män har olika erfarenheter och prioriteringar. De diskussioner detta föranleder en arbetsplats kan leda

som till att verksamheten utvecklas.

Den första förutsättningen för en jämnare könsfördelning inom utbildningar och yrken är utformningen av utbildning och yrken. Programstrukturen i gymnasieskolan är beroende hur arbetsmarkna-

av den ser ut. Vilken utbildning de arbetssökande har påverkar steg för steg arbetsmarknaden. Det kan uppstå ett glapp mellan arbetsmarknadens

kunskap hos de arbetssökande och utbildningars struktur och krav på ny innehåll. Om de utbildade på grund av sin kompetens eller sina

personliga förutsättningar inte motsvarar arbetsmarknadens för-

väntningar kan de få svårt att få arbete. Detta kan sägas ha varit fallet med de få flickor gått igenom en traditionellt manlig utbildning i

som gymnasieskolan och haft svårt att få arbete inom yrket.

som

Även det är eleverna väljer utbildning så måste inse att

om som man valet är beroende vilka utbildningar som finns och vilka möjligheter

av som står öppna efter utbildningen.

Kommittén vill här åter lyfta fram att jämställdhet inte enbart får handla jämn könsfördelning. Skollagens bestämmelse om att de som

om verkar inom skolan skall främja jämställdhet mellan könen tar sikte på arbetet i skolan. Kommittén anförde i sitt andra delbetänkande:

Det viktigaste målet med skolans jämställdhetsarbete är att få undervisningen att till innehåll och uppläggning spegla både manliga och kvinnliga perspektiv. Det gäller således inte att undervisa om jämställdhet utan med jämställdhet. Man måste organisera och genomföra undervisningen med hänsyn till de olikheter finns mellan

som flickors och pojkars erfarenheter.

Jämställdhet måste pedagogisk fråga. I det avseendet är

ses som en det således lärarna som avgör om flickor och pojkar får en jämställd utbildning.

7 Den gymnasieskolan steg för steg; Kapitel 5 Jämställdheten i den nya

nya gymnasieskolan

Ungdomars val utbildning 95

av

5.5 Eleverna kurser

väljer

Som kommittén påpekade i sitt andra delbetänkande har de nationella programmen olika utformning beträffande elevernas möjligheter att välja kurser. I vissa program med yrkesämnen t.ex. BP, EC, FP, NP och IP finns ett stort antal valbara kurser medan andra t.ex. LP och

program OP har ett mycket begränsat antal valbara kurser. Inom Samhällsvetenskapsprogrammet finns valbara kurser endast på Ekonomisk

gren. Naturvetenskapsprogrammet har inga valbara kurser.

I gymnasieskolan finns fyra program BF, HP, HV och NP som saknar grenindelning. För att eleverna på dessa skall kunna få

program sina studier inriktade mot ett visst yrkesområde måste de välja ett antal kurser ett kurspaket. På liknande sätt är det inom grendelade program med yrkesämnen genom val av kurser möjligt att ytterligare profilera utbildningen mot vissa yrkesområden. Inom Byggprogrammet BP, som har mer än hundra valbara kurser, kan profilering genom val kurser

av ske t.ex. på gren Hus och anläggning mot bl.a. Byggteknik eller Anläggningsmaskinteknik och på gren Måleri mot bl.a. Byggteknik eller Lackeringsteknik.

När eleverna väljer till gymnasieskolan bör de få information

om vilka valbara kurser som ger en viss yrkesprofilering. Den elev som väljer ett program med många valbara kurser bör få veta vilka profileringar som är möjliga att få i hemkommunen eller samverkansområdet.

Regeringen säger i sin utvecklingsplan att en översyn skall göras av utbudet av nationella och deras grenar. Därvid bör vilket

program kommittén föreslog i sitt andra delbetänkande elevernas val kurser

- av på Samhällsvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet uppmärksammas.

I remissyttranden över kommitténs andra delbetänkande anser vissa kommuner att grenar med få elever bör slopas och ersättas med kurspaket. Enligt kommitténs mening förutsätter sådan förändring att

en elevernas rätt att välja kurser stärks. I annat fall får eleverna sämre valmöjligheter än i dag eftersom en nationell gren är sökbar för alla elever. Kommittén anser därför att elevens rätt att få sina kursval tillgodosedda bör stärkas bestämmelse i skollagen. Kommittén

genom en återkommer till denna fråga.

I de flesta gymnasiekommuner har eleverna goda möjligheter att välja kurser inom det individuella valet, som omfattar 190 gymnasiepoäng. I vissa gymnasiekommuner finns ett omfattande kursutbud

som kan omfatta både kurser möjlighet till fördjupning i ämnen och

som ger

96 Ungdomars val av utbildning

kurser är hobbyinriktade. I vissa kommuner rekommenderar man

som eleverna att välja kurser som kan ge särskild behörighet till högskolan. Ett exempel är att elever på program med yrkesämnen får läsa ytterliga-

matematikkurser utöver kärnämneskursen. re

Kommittén har i kapitel 4 Styrningen av gymnasieskolan föreslagit att regeringen i samband med en kommande översyn av timplanen bedömer möjligheten att öka utrymmet för elevernas individuella val.

5.6 Eleverna går vidare till högskolan

Ungdomarnas intresse för att studera vid universitet och högskolor ökar. Av dem avslutade någon linje i den gamla gymnasieskolan 1980/81

som började 21,1 % i högskolan. För de elever som gick ut gymnasieskolan 1990/91 motsvarande siffra 32 %. Nu går i genomsnitt 35 % av

var gymnasieskolans elever vidare till högskolan. Andelarna skiftar mellan landets kommuner. Övergången är i regel hög i storstäder med förorter och högst i universitetsstäder. Bland kommunerna finns det inget klart samband mellan stor andel fullföljt gymnasieskolan och som

som övergått till högskolan.

Det finns flera orsaker till att övergången från gymnasieskolan till högskolan ökar. Till orsakerna hör den stora ungdomsarbetslösheten, ökningen högskoleplatser och större efterfrågan på arbetsmarknaden

av av högskoleutbildade.

Följande tabell visar övergången från gymnasieskola till högskola.

Ungdomars övergång från gymnasieskola till högskola

Avgång från gymnasie- Andel % gymnasieelever skolan, vårterminen efter 3 år studerade

som

vid högskola

s Skolan i siffror 1995 Skolverkets rapport nr 74, 1996 Skolverkets rapport

103, 1997 Skolverkets rapport nr 130 nr

Ungdomars val av utbildning 97

Övergången till högskolestudier har alltid

varit högst bland dem som gått s.k. studieförberedande utbildning och betydligt

lägre för dem som gått tvåårig yrkesinriktad linje 7 %. Något högre ca 11 % var övergången år 1990/91 för dem som gått treårig yrkesinriktad linje inom ÖGY-försöken.

Vid en förfrågan till de elever som avslutade sina gymnasiestudier läsåret 1994/95 hade drygt 50 % bestämt sig För att söka till högskolan och ytterligare 30 % kunde tänka sig att kanske göra det. Endast var fjärde man och var tionde kvinna uppgav att de inte var intresserade.

Den högsta andelen högskoleintresserade finns fortfarande bland de ungdomar som gått Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande linje 88 % och Samhällsvetenskapsprogrammet eller motsvarande linje 65 %.

Nästan hälften av eleverna på Omvårdnadsprogrammet och mer än 40 % av eleverna på Barn- och fritidsprogrammet och Medieprogrammet hade bestämt sig för att söka till högskolan. Ytterligare 40 % kunde tänka sig att göra det. På Estetiska programmet hade 58 % av eleverna bestämt sig för att söka till högskolan. På övriga program med yrkesämnen hade 20 % av eleverna bestämt sig för att söka till högskolan och ytterligare 40 % kunde tänka sig det. Dessa uppgifter visar att det finns en avsevärd ökning av intresset för högskolestudier bland eleverna på program med yrkesämnen, något som bör kunna bidra till att minska den sociala snedrekryteringen till högre studier.

Även antalet gymnasieelever fortsätter i högskolan har ökat

om som under senare år torde det vara en relativt stor grupp gymnasieelever med goda studieförutsättningar som väljer att inte söka till högskolan. I en 1996 framlagd doktorsavhandling redovisar Margareta Hammarström sina studier av orsakerna till att många ungdomar inte fortsätter i högskolan efter gymnasiestudiema. För kvinnorna har familjesituation och oviljan att skuldsätta sig haft stor betydelse. För männen har behovet av kompletterande studier före högskolan och farhågan att inte kunna leva på studiemedel varit vanliga hinder.

de viktigaste förändringarna i den nya gymnasieskolan gällde

En av att utbildningen på gymnasieskolans nationella program även de med

yrkesämnen skulle ge eleverna allmän behörighet till högskolan.

-

19Gymnasieungdomars intresse for högre studier, enkätundersökning hösten 1995 SCB U 80 SM 9601 2°Margareta Hammarström, Varför inte högskola Acta Universitatis Gothoburgensis nr 107

4-17-09134

98 Ungdomars val av utbildning

Ur elevernas synvinkel måste det vara positivt att gymnasieskolan ger alla elever chans till fortsatta studier i högskolan. Elevernas möjligheter till högskolestudier har också ökat genom att utbudet av kurser och antalet platser ökat i högskolan.

Kommittén ser positivt på den utveckling som f.n. är tydlig mot att allt fler gymnasieelever går vidare till högskolan. Det är angeläget att högskolan får utvecklas såväl kvantitativt som kvalitativt.

5.7 Översyn av gymnasieskolans struktur

I regeringens utvecklingsplan sägs s. 74 att regeringen avser att bl.a. utreda hur studievägsstrukturen inom programmen bör se ut.

Kommittén har redan i sitt andra delbetänkande tagit ett antal

upp faktorer bör beaktas vid en översyn av program och grenar.

som Samtidigt kommittén redovisar detta på nytt vill kommittén också

som peka på behovet modernisering av utbildningsutbudet, vilket är

av en uppenbart när betänker att gymnasieskolan fick sin utformning

man

riksdagsbeslutet i juni 1991, dvs. för sex år sedan. genom

Elevernas intresse för olika program och grenar är mycket ojämnt. Vissa t.ex. Energiprogrammet och Livsmedelsprogram-

program, som met, har under 1 000 elever i årskurs Ser man på elevantalet på vissa

framstår behovet av åtgärder ännu tydligare. Kommittén är grenar angelägen betona att utbildningsbehovet mycket väl kan vara ojämnt mellan respektive grenarna och att en åtgärd som kan

programmen behöva övervägas är att genom olika informations- och kanske rentav rekryteringsinsatser öka elevers intresse för en utbildning som har få elever motsvarar ett tydligt behov arbetsmarknaden. Det

men som mest närliggande är att finna lösning på utbildningsbe-

annars en annan hovet än ett separat program respektive en egen gren.

genom

Ett alternativ till och är paket valbara kurser. Om

program gren av inte utbildningsmöjlighetema för eleverna och för vissa branscher skall bli avgjort försämrade fordrar detta vissa garantier för att eleverna får sina val kurser tillgodosedda. Kommittén föreslår att bestämmelse

av en införs i skollagen att kommunerna skall sträva efter att tillgodose

om elevernas kurser.

val av

Kommittén har i sitt andra delbetänkande också pekat på behovet att öka möjligheterna till val inom Samhällsvetenskaps- och Naturvetenskapsprogrammen.

Antalet elever på Specialutformade har ökat varje år. Som

program framgår kommitténs tidigare delbetänkanden har också antalet lokala

av

Ungdomars val av utbildning 99

grenar ökat. Kommittén ser dessa ökningar som tecken på att det finns utbildningsbehov inte tillgodoses inom de nationella

som programmen och grenarna. Vissa Specialutforrnade program och vissa lokala grenar har en inriktning som förekommer på relativt många orter. Kommittén anser därför att en översyn också bör ta ställning till om några av dessa inriktningar bör finnas som nationella program eller grenar. Om de blir nationella blir de sökbara för elever från även andra orter än de som anordnar sådana utbildningar.

Kommittén finner det också angeläget att översynen beaktar flickors och pojkars intresse av olika utbildningar. Den nya gymnasieskolan har, som kommittén påpekade i sitt andra delbetänkande, knappast varit mera framgångsrik än den gamla att åstadkomma jämnare könsmässig fördelning. Pojkar väljer nu något mera otraditionellt, vilket ökningen av andelen pojkar på Barn- och fritidsprogrammet samt på Omvårdnadsprogrammet visar. Flickor gör det inte och de få flickor som valt en traditionellt manlig utbildning avbryter sin utbildning i betydligt högre grad än pojkarna därför att de upplever ett bristande stöd. Dessa frågor måste bearbetas inom skolorna och på de arbetsplatser där eleverna gör sin APU. En jämnare könsmässig fördelning inom gymnasieskolan kan också, menar kommittén, åstadkommas genom att konstruktionen av olika utbildningar ses över. Därvid bör man också se om konstruktionen kan bidra till en jämnare social rekrytering till olika utbildningar i gymnasieskolan.

Regeringen har i Utvecklingsplanen aviserat ett nytt teknikprogram, bl.a. som en följd av kommitténs bedömning av att det kommer att bli brist på vissa kategorier tekniker/ingenjörer. Regeringen menar att ett tekniskt program skulle kunna attrahera elever som är intresserade av data, miljö, biokemi och elektronik. Kommittén vill framhålla vikten av att det inom Naturvetenskapsprogrammet skapas utbildningsmöjligheter för elever som vill fördjupa sig inom matematik/data, biokemi eller miljövård. Kommittén menar att flickor skulle kunna bli mer intresserade av ett Naturvetenskapsprogram med någon av dessa inriktningar.

Kommittén anser att det borde finnas möjlighet för elever att fördjupa sig inom områden som data och miljövård också inom andra program. Som exempel vill kommittén nämna multimedia/IT för elever på t.ex. Medieprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet samt miljövård för elever på t.ex. Naturbruksprogrammet. Exemplen visar att det i programstrukturen bör finnas utrymme för att elever från olika program får en fördjupning inom samma område och med undervisning

delvis är En sådan konstruktion skulle kunna förnya som gemensam. gymnasieskolans utbildningar.

100 Ungdomars val av utbildning

5.8 Kommitténs sammanfattande

bedömning

Kommittén har granskat hur elevernas val av utbildning tillgodoses i gymnasieskolan.

Kommunerna bestämmer numera själva vilket studievägsutbud som erbjuds eleverna i den egna kommunen och i kommunerna inom samverkansområdet. Kommunerna skall därvid enligt skollagen ta hänsyn till elevernas val av program och grenar. Att så många som 86 % av rikets gymnasieelever läsåret 1996/97 intagits på sitt förstahandsval visar att kommunerna väl förvaltat den frihet de fått i gymnasieplaneringen.

Det är bl.a. två faktorer som kommunerna bör beakta vid anordnandet av program. Den ena faktorn är att elevernas val visar att vissa program är populära, andra mindre attraktiva. Den andra faktorn gäller arbetsmarknaden som förändras allt snabbare.

Kommittén kan påvisa att studievägsutbudet är rikt, såväl i hela riket i de olika regionerna. Konkurrensen genom tillkomsten av

som nya gymnasieskolor i ett 40-tal kommuner har således endast i ringa grad påverkat utbudet.

Grundskolans och gymnasieskolans studie- och yrkesorientering syo är viktig förutsättning for elevernas val av gymnasieut-

en bildning. Det är angeläget att både lärare och syo-funktionärer i grundskola och gymnasieskola samverkar i informationsarbetet.

En ökande andel gymnasieskolans elever fortsätter till

av högskolan. Elevernas möjligheter till högskolestudier har blivit större att utbudet av kurser och antalet platser ökat i

genom högskolan. Kommittén noterar denna positiva utveckling.

Kommittén har funnit att elevernas val av gymnasieutbildning fungerar i stort sett tillfredsställande. Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten på några områden där förbättringar kan ske, bl.a. följande.

Kommunerna bör kontinuerligt uppmärksamma program med låg andel förstahandssökande och vidta lämpliga åtgärder for att öka sökandet eller revidera studievägsutbudet. Samverkan mellan kommuner t.ex. inom en region bör övervägas.

Kommunernas information om gymnasieskolans program får inte enbart gälla utbildningar som ges i kommunen och samverkansområdet utan alla nationella program och grenar.

Ungdomars val av utbildning 10l

Jämställdhet viktig pedagogisk fråga. Undervisningen måste är en ta hänsyn till de olikheter som finns mellan pojkar och flickor.

Elevernas rätt att få sina kursval tillgodosedda bör förstärkas bestämmelse i skollagen. genom en

En fråga behöver kontinuerligt uppmärksammas är att den som sociala bakgrunden i så hög grad avgör vilka program eleverna söker och därmed också benägenheten att söka till högskolan.

SOU 1997: 107 103

6 för ett

Utbildning yrke

6.1 Två kulturer i arbetslivet

Det talas ibland att vi har ett samhälle med tvâ kulturer: en där om teoretiskt kunnande har hög status och där det praktiska arbetet är det en väsentliga. Orsaken till detta har analyserats bl.a. Ingela Josefson av : Vårt nutida samhälle domineras kunskapssyn som fonnades av en under den naturvetenskapliga revolutionens dagar. Vi hyllar ett exakt

kunskapsideal, ett abstrakt intellekt, tar sig uttryck i en alltmer som tilltagande teoretisering av bl.a. utbildningen. Enligt Ingela Josefson är det fel att tro att tankearbetet är mindre komplicerat i praktiskt än i teoretiskt arbete. Förankringen i det - - konkreta arbetet utgör grunden för det abstrakta tänkandet och inte

tvärtom. De båda kulturer Ingela Josefson berör i sin uppsats har olika som traditioner. Den kulturen har akademisk tradition och den andra ena en

en yrkestradition.

Den svenska gymnasieskolan har alltsedan början 1970-talet varit av integrerad, dvs. studieförberedande och yrkesförberedande utbildningar har funnits inom organisatoriska Det har dock sällan varit samma ram. fråga verklig integrering de två kulturema har varit tydliga om en -

inom gymnasieskolan. I den gamla gymnasieskolan de flesta

var yrkesförberedande utbildningarna kortare än de studieförberedande och

i detta fanns risk för att de inte ansågs jämbördiga med de studiefören beredande. Eftersom kraven från arbetslivet ökat under de senaste åren var ambitionen i reformeringen gymnasieskolan att höja yrkesutbildav ningens och göra den jämställd med utbildningen på de mer status mera teoretiskt inriktade Naturvetenskaps- och Samhällsvetenskapsprogram- Detta har bl.a. tagit sig uttrycket att alla program är treåriga men. att inslaget allmänna ämnen kärnämnen ökat, vilket ger genom av eleverna på alla nationella grundläggande behörighet till program högskolan, samt att del utbildningen förläggs till arbetsplatser. en av

Höj ribban Lärarkompetens för yrkesutbildning SOU 1994:101, bilaga 3

104 Utbildning för ett yrke

Gränserna mellan olika yrken är på väg att suddas Detta

ut. togs upp i läroplanspropositionen prop. 1992/93:250 följande

sätt.

Den gamla indelningen i arbetare och tjänstemän gäller inte längre på moderna arbetsplatser. I stället talar medarbetare och deras

man om behov av utbildning och fortbildning. Vad framtidens arbetsmarknad behöver är personer med olika kombinationer praktiskt yrkeskunnan-

av de, baskunskaper, kommunikativa färdigheter och kunskaper i såväl

allmänna ämnen som yrkesämnen. Detta innebär självfallet inte de

att svåra frågorna avvägningen mellan olika ämnen och mellan

om t.ex. kärnämnen och karaktärsämnen därmed är lösta.

Gymnasieskolan är ett medel för att överbrygga gränserna mellan samhällsgrupper och yrkesområden. Kommittén har i kapitel 3 Vad

ungdomar i gymnasieåldem vill behandlat frågan ökande sociala

om skillnader i gymnasieskolan.

6.2 för

Utbildning yrkeskompetens

I dagens läge är det tydligt att kraven på yrkeskunnande ökar i de allra flesta yrken.

Till den yrkeskompetens som krävs i dagens arbetsliv hör bl.a. följande.

att ha bred kännedom arbetsinnehåll och moderna arbetsmetoder - om

att kunna utföra ålagda arbetsuppgifter ett snabbt och arbetsbe- -

sparande sätt

att kunna kontrollera att utfört arbete fyller uppställda kvalitetskrav -

att kunna arbeta självständigt under personligt - ansvar

att kunna arbeta med symboler -

att kunna kommunicera med arbetskamrater och kunder/tjänstemot- -

tagare

att kunna lösa uppkomna problem -

att ha en god förändringsberedskap.

-

Yrkesutbildningen i vårt land har rötter ända från medeltiden. Den bedrevs ursprungligen helt och hållet inom arbetslivet utredningar

men som gjordes i slutet 1800-talet och i början 1900-talet framhöll

av av behovet samhällsinsatser i syfte att förbättra yrkesutbildningens

av kvantitet och kvalitet. Detta resulterade i ett stort antal yrkesskolor, både centrala och lokala. På grundval förslag från 1946 års skolkommis-

av sion SOU 1948:27 och 1952 års yrkesutbildningssakkunniga SOU

1954:11 fattade riksdagen 1955 prop. 1955:139 beslut att staten

om skulle ha huvudansvaret för yrkesutbildningens utveckling. De förslag

Utbildning för ett yrke 105

som 1963 års yrkesutbildningsberedning YB avgav i sina betänkanden bl.a. SOU 1966:3 och 1967:48 låg till grund för 1968 års riksdagsbeslut prop. 1968:140 om en gymnasieskola, i vilken de teoretiska/ studieförberedande utbildningarna i gymnasium och fackskola och utbildningarna i yrkesskoloma integrerades i skolform, gymnasiesko-

en lan.

En konsekvens av att samhället tog det fulla ansvaret för den gymnasiala yrkesutbildningen blev att gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar tvååriga linjer och specialkurser av olika längd i regel korn att ha utbildningen till allra största delen förlagd till skolan. Linjerna inom området Industri och hantverk hade timplanen för karaktärsämnen yrkesämnen indelad i Arbetsteknik och Fackteori. Särskilda facksalar inrättades för undervisningen i fackteori. Denna indelning upplevdes dock som konstlad och avvecklades successivt.

Några tvååriga linjer hade speciell i läroplanen föreskriven praktik. På tvåårig Distributions- och kontorslinje Dk fanns ämnet Distributionspraktik, på tvåårig Drift- och underhållsteknisk linje Du ämnet Skolverkstadspraktik, på tvåårig Social servicelinje Ss ämnet Social servicepraktik och på tvåårig Vårdlinje Vd ämnena Vårdpraktik och Bamavårdspraktik. För praktiken på Vd-linjen fanns sjukhus och andra vårdinstitutioner särskilt utbildade praktikhandledare.

S.k. inbyggd utbildning fanns på några linjer inom områdena Handel och kontor samt Industri och hantverk Förordning med vissa bestämmelser för linjer och specialkurser i gymnasieskolan 7 kap. 5 §. Som exempel kan nämnas att Bygg- och anläggningsteknisk linje Ba hade en stor del av utbildningen i form av inbyggd utbildning, i regel i årskurs

Den gymnasiala lärlingsutbildningen, som beskrivits i kommitténs andra delbetänkande, har utbildningen i yrkesämnen helt förlagd till en arbetsplats.

Arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen ÖGY undersökte hur stor del yrkesutbildningen förlagd till

av som var en arbetsplats. I sitt slutbetänkande SOU 1986: 2 och 3 redovisade ÖGY resultatet enkät till landets samtliga gymnasieskolor

av en som visade att den totala andelen yrkesutbildning förlagd till arbetsplats inkl. inbyggd utbildning och gymnasial lärlingsutbildning motsvarade 6 % den totala utbildningstiden. ÖGY ansåg att denna andel borde

av öka och föreslog en försöksverksamhet med arbetsplatsförlagd utbildning APU.

Det fanns flera orsaker till att ÖGY valde termen APU, arbetsplatsförlagd utbildning. Man ville få en tydlig koppling mellan undervisningen i skolan och i arbetslivet. En annan orsak var att eleverna ofta

106 Utbildning för ett yrke

inte fick tillräckligt meningsfulla arbetsuppgifter när de utbildades ute i arbetslivet.

Den försöksverksamhet ÖGY-försöken med treåriga yrkeslinjer som genomfördes under åren 1988-1991 syftade bl.a. till att pröva APU och ökade inslag av obligatoriska allmänna ämnen.

I utvärderingen ÖGY-försöken SOU 1992:25, 40 framhålls

av s. bl.a. att skolledare, lärare och arbetslivsföreträdare gjort betydande insatser för att garantera en arbetplatsförlagd utbildning av god kvalitet och att dessa strävanden många gånger varit framgångsrika, trots brist på erfarenhet och tid. Särskilt framgångsrik hade APU:n varit på bygg- och vårdområdena, som tidigare haft goda erfarenheter av att en del av utbildningen varit förlagd till arbetsplatser.

I den nya gymnasieskolan har ämnena följande omfattning på program med yrkesämnen:

kärnämnen 680 gymnasiepoäng -

individuella val 190 gymnasiepoäng -

yrkesämnen 1 370 gymnasiepoäng -

lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik 110 gymnasiepoäng. -

Jämfört med den gamla gymnasieskolans tvååriga linjer inom området Industri och hantverk har omfattningen av kärnämnen/motsvarande ökat med 70 % medan omfattningen för yrkesämnen minskat

ca med ca 6 %.

APU skall omfatta minst 15 veckor av den totala utbildningstiden

normalt är tre läsår gymnasieförordningen 5 kap. 9 §. Genom de som nuvarande bestämmelserna har staten endast fastställt en minimigräns. Det är helt möjligt att förlägga hela tiden för yrkesämnet till en arbetsplats, något dock sker endast i få fall.

som

Det bör observeras att den nuvarande minimigränsen 15 veckor eller 15 % är lägre än vad gällde i ÖGY-försöken. Där omfattade

som APU:n 10 % i vardera årskurs l och 2 samt 60 % i årskurs Kommittén har i sitt andra delbetänkande framfört motiv för ökning på sikt

en av omfattningen av APU:n.

6.3 Yrkesutbildningen ur elevsynvinkel

Elevernas val till gymnasieskolan har behandlats i föregående kapitel kapitel 5. Valet gäller i första fas program.De elever väljer

en som

med yrkesämnen ser detta val som första delen av sitt yrkesval. program De vill gärna att yrkesprofilen präglar hela utbildningen. Detta gäller självklart yrkesämnena men även kärnämnena. Om eleven finner att

Utbildning för ett yrke 107

kämämnesundervisningen ger kunskaper som man kan ha nytta av i den framtida yrkesutövningen förstärks intresset för gymnasieutbildningen.

Som framgått av flera undersökningar upplever eleverna på program med yrkesämnen det positivt att en del av yrkesutbildningen är förlagd till en arbetplats i form av APU. De anser i regel att APU:n är ett värdefullt komplement till skolundervisningen och av stor betydelse för deras yrkeskunskaper se vidare avsnitt 6.5.

Till de krav en elev har rätt att ställa på den gymnasiala yrkesutbildningen hör att utbildningen är aktuell, dvs. ger sådana kunskaper som krävs på dagens och framtidens arbetsmarknad. Detta ställer

- bl.a. krav på att yrkesläraren genom sin utbildning och fortbildning väl känner till det aktuella arbetsområdet. Kommittén har i kapitel 4 behandlat frågan om lärares möjligheter till närmare kontakter med det moderna arbets- och samhällslivet. Vidare är det angeläget att eleven får utbildas på en utrustning som är modem.

Det är också viktigt att yrkesutbildningen möjligheter till

ger anställning inom det yrkesområde eleven utbildat sig för. Här spelar läget på arbetsmarknaden en stor roll. Kommittén har tagit upp denna fråga bl.a. i avsnitt 5.3.2.

Ett annat krav som eleven bör kunna ställa är att yrkesutbildningen i gymnasieskolan ger en god grund för fortsatt utbildning i högskolan

eller i vuxenutbildning av olika slag. Eleverna bör få information om de krav som gäller för den grundläggande behörigheten till högskolan och också erbjudas en gymnasieutbildning som gör att de kan uppfylla dessa krav. Vidare bör eleverna få information om krav särskild behörighet för en önskad utbildning och råd om vägar att nå dessa krav.

6.4 Vad styr yrkesutbildningen

Staten styr yrkesutbildningen i den nya gymnasieskolan genom att fastställa programmens struktur, genom att ange kunskapsmål i läroplanen Lpf 94, i programmål och i kursplaner samt genom att utfärda bestämmelser i skollagen bl.a. om timplaner och i gymnasieförordningen.

APU skall förekomma på alla nationella program utom Estetiska programmet ES, Naturvetenskapsprogrammet NV och Samhällsvetenskapsprogrammet SP. Styrelsen för skolan kan dock bestämma att APU skall förekomma även på ES, NV och SP. APU:n på program med yrkesämnen skall uppgå till minst 15 veckor. För elever deltar i

som APU gäller arbetsplatsens tider och arbetsveckan omfattar därvid i regel

108 Utbildning för ett yrke

40 timmar. Under APU-periodema har eleverna inga hemarbeten och därför anses en vecka APU motsvara 24 timmars undervisning i skolan enligt timplanen. I gymnasieförordningen 5 kap. 9 § sägs bl.a. att de arbetslivskontakter skolan har för att anordna APU bör redovisas i skolplanen.

Om platser för APU inte kan anskaffas i den omfattning som gymnasieförordningen föreskriver skall styrelsen för utbildningen underrätta Skolverket gymnasieförordningen 5 kap. 10 §.

För att APU:n skall fungera väl krävs ett väl fungerade samarbete mellan skolan och arbetslivet. Det är vidare viktigt att det finns utbildade handledare som tar emot eleverna på arbetsplatserna och sätter in dem i arbetet. För handledarutbildning finns ett särskilt statsbidrag 20 milj. kr. per budgetår. Skolverket har enligt regeringens regleringsbrev fördelat medlen schablonmässigt efter antalet elever på program med yrkesämnen till alla kommuner och landsting.

Kommittén anser att handledarutbildningen är en viktig förutsättning för APU. För att handledarutbildningen skall bli effektiv fordras ett lokalt samarbete mellan skolan och arbetslivet så att utbildningen får lämpligt innehåll och utläggning över tid som gör det möjligt för

en handledarna att delta. Så länge det finns ett specialdestinerat statsbidrag för handledarutbildning bör skolorna få medel efter genomförd handledarutbildning.

Som avnämare för yrkesutbildningen spelar branschorganisationerna

viktig roll. Viktigare beslut om den gymnasiala yrkesutbildningen har en i regel föregåtts kontakter med arbetsmarknadens parter och

av yrkesnämnder. För att utbildningens innehåll skall svara mot de aktuella kraven på arbetsmarknaden är det naturligt att låta branschföreträdare delta i arbetet med att utarbeta kursplaner för yrkesämnena. I samband med arbetet med kursplaner för de treåriga ÖGY-linjema organiserades samverkan mellan den dåtida Skolöverstyrelsen SÖ och branschorganisationema i form av ett antal kursplanegrupper med skolfolk och branschföreträdare och samordningsgrupp för försöksverksamheten.

en I Skolverkets kursplanearbete har denna samverkan inte varit fonnaliserad branschföreträdare har i regel deltagit i kursplanearbetet för

men yrkesämnena.

På det lokala planet har yrkesråd/programråd stor betydelse för att samverkan mellan skolan och arbetslivet skall fungera väl.

Utbildning för ett yrke 109

6.5 Den gymnasiala yrkesutbildningens

nuläge

helt övervägande delen den gymnasiala yrkesutbildningen sker

Den av nationella med yrkesämnen. Endast liten del f.n. på de programmen en

yrkesutbildningen sker på industrigymnasiema och i den gymnasiala

av Till dessa båda former återkommer kommittén i

lärlingsutbildningen.

avsnitt. Det finns också specialutformade program med yrkesämsenare nen. har för sin bedömning nuläget de nationella Kommittén av med yrkesämnen bl.a. tagit del två undersökningar som programmen av Skolverket nyligen genomfört. Skolverket har inom projektet Samverkan skola-arbetsliv gjort en APU. Projektets slutrapport beräknas föreligga i undersökning om december 1997. Kommittén har tagit del delrapportz från maj av en Undersökningen APU har genomförts vid 187 systematiskt 1997. om hela landet. Samtliga med

utvalda gymnasieskolor spridda över program

yrkesämnen har ingått i undersökningen. En speciell enkät har utarbetats och tillställts 570 programansvariga elever vid de deltagande gymnasieskolorna och 750 handledare och 650 vid de företag anlitats skolorna för APU. som av APU:ns omfattning framgår följande tabell. av

APU för elever i årskurs 3 läsåret 1996/97 för de två Omfattningen av har högst, respektive lägst andel APU program som

OP BF MP EC Medelvärde Omfattning

2 Arbetplatsförlagd utbildning i gymnasieskolan, delrapport Skolverket maj 1997

110 Utbildning för ett yrke

Tabellen visar att praktiskt taget alla elever på Barn- och fritidsprogrammet BF och Omvårdnadsprogrammet OP får APU enligt gymnasieförordningens föreskrifter. För Medieprogrammet MP och Elprogrammet EC gäller att de flesta eleverna får APU betydligt av mindre omfattning än vad bestämmelserna säger. I enkäten har programansvariga och handledare rangordnat de främsta orsakerna till att skolorna inte kan anordna APU i föreskriven omfattning samt till att företagen inte kan medverka i den omfattning skolorna önskar. Resultaten visar skillnad mellan de svårigheter en som skolor respektive företag för att genomföra APU. Enligt de anger programansvariga på skolorna de tre främsta orsakerna brist på var utbildade handledare, bristande ekonomiska och brister i resurser samverkan mellan skolan och arbetsplatserna. Enligt handledama på företagen är de tre främsta orsakerna brist på tid, bristande ekonomiska resurser och brist på utbildade handledare. I den undersökning som Svenska kommunförbundet genomförde våren 1995 svarade skolledama att hindren främst varit konjunkturläget och att APU kan störa produktionen. Ersättningsfrågan ansågs inte något avgörande hinder. vara En jämförelse mellan utfallet Skolverkets undersökning 1997 och av Kommunförbundets nyss omnämnda undersökning från 1995 visar en tydlig ökning av andelen skolor som har APU 15 veckor eller om mer. 1995 uppgav 39 % av skolledama att APU:n hade föreskriven omfattning, medan 62 % dem ansåg att eleverna skulle under sin treåriga av studiegång få APU fullt ut. Motsvarande siffra i Skolverkets gjorda nu undersökning är som framgår av tabellen ovan 62,5 % helt enligt skolledamas tidigare bedömning. Skolorna har fått besvara fråga gällde hur omfattningen en som av APU har förändrats hittills och hur den troligen kommer att förändras under kommande läsår. Svaren visar att omfattningen är relativt stabil men att den ökar över tid fram till läsåret 1998/99. En fråga i enkäten gällde vilken modell för utläggningen APU av över läsåren som använts. Enkätsvaren framgår följande tabell av många personer har markerat flera svar.

Utbildning för ett yrke lll

Utläggning APU över läsåren

av Modell för Programansvariga Handledare

Delar av

inte APU når minimigränsen 15 veckor under tre år skall som Om tidigare skolan rapportera detta till Skolverket. Av enkätsvaren nämnts de programansvariga framgår att 23,4 % gjort anmälan medan från 67,3 % att någon anmälan inte gjorts. 9,3 % uppger av gruppen uppger att de inte känner till bestämmelsen om rapportering. undersöka elevernas uppfattning och värdering av APU För att om fått bedöma riktigheten i 29 olika påståenden. I följande tabell har de redovisas några särskilt intressanta elevomdömen.

Elevomdömen om APU %

Påstående Avvisar Instämmer helt delvis delvis helt

bra information Skolan gav vad APU är och hur den om skulle gå till. 3,6 19,5 52,5 24,5

Handledaren tog emot mig, visade runt och berättade företaget på ett bra om 6,3 15,2 28,3 66,6 sätt.

Handledaren hade en positiv inställning till elev. 2,6 6,9 23,8 66,6 mig som

Handledaren hade gott om mig. 9,8 18,0 37,4 34,8 tid för att hjälpa

112 Utbildning för ett yrke

Påstående Avvisar Instämmer helt delvis delvis helt

Jag hade tillräckligt med förkunskaper för att få bra utbyte av min APU. 3,2 11,3 44,2 41,3

Det är bra att en del av grundutbildningen ligger på företag. 1,2 4,6 19,4 74,8

Jag fick en god inblick i hur olika personalgrupper fungerar i arbetslivet 4,6 12,0 40,6 42,7

Jag hade god kontakt med mina arbetskamrater på arbetsplatsen. 1,7 6,6 29,1 62,6

Jag fick lära mig del en helt nya moment på företaget. 4,5 7,7 30,1 57,7

Det var intressant att prova en annan typ av utrustning än den som finns på skolan. 7,7 22,4 55,5 14,4

APU är ett bra komplement till utbildningen på skolan. 1,2 4,3 18,8 75,7

Det är viktigt att yrkesläraren gör besök på företaget under APU:n. 9,4 16,6 32,5 41,4

APU-periodema har stor betydelse för mina kunskaper i yrket. 2,2 6,9 28,0 62,9

Vad gäller elevernas uppfattning omfattningen APU:n om av uppger mer än hälften av eleverna 56,9 % att den varit lagom lång. 36,5 % anser att den varit för kort och 6,6 % att den varit för lång. anser

Utbildning för ett yrke 113

Tabellen visar den genomsnittliga Svarsfrekvensen för alla

ovan

med yrkesämnen. Kommittén har fått ta del av Skolverkets program underlag som visar hur elever på olika program svarat de olika påståendena. Att varierar från program till program är knappast

svaren förvånande bl.a. med tanke på att som nyss nämnts omfattningen av APU:n varierar.

I genomsnitt är det 74,8 % eleverna som svarar Instämmer helt

av i påståendet Det är bra att en del av grundutbildningen ligger företag. Den högsta siffran, 96 %, gäller elever på Byggprogrammet BP och den lägsta, 50 %, gäller elever på Energiprogrammet EN och Omvårdnadsprogrammet OP. 75,7 % alla elever Instämmer helt

av i påståendet APU är ett bra komplement till utbildningen skolan. Den högsta siffran, 94 %, gäller elever på Bam- och fritidsprogrammet BF och Byggprogrammet BP och den lägsta, 54 %, elever på Elprogrammet EC. Beträffande påståendet APU-periodema har stor betydelse för mina kunskaper i yrket är genomsnittssiffran för Instämmer helt 62,9 % medan Energi- och Elprogrammen har låga siffror 38 %, respektive 28 %.

I den sammanfattning elevsvaren finns i rapporten framhålls

av som bl.a. att de flesta eleverna anser:

att skolan bra information - gav en

att de blivit väl mottagna på arbetsplatsen -

att handledaren gjort bra genomgångar om uppläggningen -

att samarbetet mellan yrkesläraren och handledaren fungerat väl -

att det är viktigt att yrkesläraren besöker APU-företaget -

att de hade god kontakt med arbetskamraterna -

att de fick lära sig nya moment under APU:n -

att det bra att de fick en del av sin grundutbildning på en - var

arbetsplats att APU är ett bra komplement till skolans undervisning

ä

att APU:n har stor betydelse för deras yrkeskunskaper. -

Under våren 1996 genomförde Skolverket i samverkan med Svenska kommunförbundet undersökning handledarutbildning i samband

en om med arbetsplatsförlagd utbildning APU3. Undersökningen bygger på ett systematiskt urval totalt 110 gymnasieskolor i hela landet.

av

3 Handledarutbildningens funktion, innehåll och form i samband med gymnasieskolans arbetsplatsförlagda utbildning Lägesrapport november 1996 från projektet Samverkan Skola-arbetsliv

114 Utbildning för ett yrke

Samtliga program med yrkesämnen vid dessa skolor ingår i undersökningen som gäller fyra målgrupper: kontaktpersoner, programansvariga, skolledare och handledare/utbildningsledare vid företag med APU. Enkäter har utarbetats för de olika målgruppema. För intervjuerna om ca 60 minuter fanns särskilda manualer.

Enkätema till skolorna besvarades av 92 kontaktpersoner och 269 programansvariga. Enkäten till företag utsändes till 130 av de handledare som skolor uppgett som medverkande i APU:n. Av dessa svarade 74. Från 4 företag kom svar att de upphört och från 18 företag kom meddelande om att man saknade utbildad handledare. Intervjuer gjordes med 22 skolledare och 46 handledare.

Undersökningen har bl.a. uppgifter om i vad mån handledarutbildningen genomförts. Resultaten framgår av följande tabell.

Handledarutbildningen i de gymnasieskolor som ingått i Skolverkets undersökning

Program Antal program Därav program

med genomförd

handledarutbildning

Tabellen visar att handledarutbildning anordnas endast för totalt 1 18 av 269 program 44 %. Enda programmet med handlarutbildning i alla skolor är Omvårdnadsprogrammet OP. Även Barn- och fritidsprogrammet har handledarutbildning i många skolor. Handledarutbildningen har särskilt svag ställning på Bygg-, Medie- och Handelsoch administrationsprogrammen.

SOU 1997: 107 Utbildning för ett yrke 115

Enkäten till handledama visar att 41 av 74 handledare 55 % fått handledarutbildning under den tid programmen funnits skolan. 11 av de 74 handledama fick handledarutbildning under ÖGY-försöken.

På frågan finansierar handledarutbildningen svarar 54

om vem som skolor kommunen, 4 skolor branschen och 2 skolor landstinget. Ingen skola att det är medel från Skolverket som utnyttjats för att

uppger finansiera handledarutbildningen.

Enkätsvaren visar dels att handledarutbildningen har en liten omfattning, dels att skolor förefaller inte känna till att Skolverket har tilldelat kommunen särskilda medel för handledarutbildning. Enligt kommitténs uppfattning visar detta behov att regeringen ändrar

av bestämmelserna i regleringsbrevet så att utbetalning endast görs till kommuner och landsting genomfört handledarutbildning. När en

som sådan förändring genomförs bör Skolverket informera skolhuvudmännen.

Kommittén framhöll i sitt andra delbetänkande s. 96 att utbildning på arbetsplats är avgörande för yrkesutbildningen kvalitet och ansåg att minimigränsen 15 veckor på sikt bör höjas.

En möjlighet hittills sällan utnyttjats år att förlägga APU även

som till ferietid, t.ex. under Kommittén tar i kapitel 7 om kursut-

sommaren. formning frågan läsårsregleringen.

upp om

De undersökningar Skolverket genomfört visar klart att APU:n

som genomgår positiv utveckling, både vad gäller omfattning och kvalitet.

en Enligt kommitténs mening kan det dock inte accepteras att vissa

har och länge haft omfattning på APU:n som ligger program - - en under gällande bestämmelser. Detta kräver enligt kommitténs uppfattning överläggningar mellan regeringen och berörda branschorganisationer. Det kan inte heller accepteras att skolorna förbiser att göra anmälningar till Skolverket. Dessa anmälningar är viktiga underlag för Skolverkets tillsyn.

I regeringens utvecklingsplan framhålls att APU är viktig del av

en

yrkesutbildningarna" och att regeringen delar kommitténs uppfattning

att minimigränsen 15 veckor på sikt bör höjas. Genom APU får om eleverna på ett tidigt stadium kontakter med arbetsgivare. Detta kan enligt utvecklingsplanen öka möjligheterna till anställning efter det att

eleven lämnat gymnasieskolan.

116 Utbildning för ett yrke

6.6 Fristående gymnasieskolor i

företagsregi

Industrigymnasiema

Kommittén har utarbetat en enkät med syfte att närmare kunna beskriva verksamheten vid ett antal nya fristående gymnasieskolor. Enkäten utsändes i slutet av oktober 1996.

Bland de nya fristående gymnasieskolorna återfinns ett antal industrigymnasier. Det är framför allt stora industrikoncerner som inrättat sådana gymnasier bl.a. för att säkerställa rekryteringen

av medarbetare inom produktionen.

Följande industrigymnasier ingår i kommitténs undersökning:

ABB Industrigymnasium, Västerås ABB Industrigymnasium, Ludvika Curt Nicolingymnasiet, ABB, Finspång Volvogymnasiet, Skövde Scania Industrigymnasium, Södertälje SKF Tekniska Gymnasium, Göteborg Perstorp Gymnasium.

Av dessa industrigymnasier är alla utom Scania Industrigymnasium

godkända som fristående gymnasieskolor med specialutforrnade program och berättigade till kommunala bidrag för elevernas utbildning.

Antalet elever i industrigymnasiema och antalet sökande till årskurs 1 framgår av följande tabell.

Industrigymnasier läsåret 1996/97

Utbildning för ett yrke 117

antalet sökande mycket större än antalet platser. Totalt Som synes är antalet sökande än två gånger antalet intagningsplatser. sett var mer sökandetalet hade Södertälje med än åtta sökande per Högsta mer

intagningsplats. vid industrigymnasiema har i regel inte lön under den Eleverna schemalagda undervisningstiden har möjlighet till avlönat arbete på men och under ferier. Eleverna är i regel inte garanterade anställning fritid I dessa båda hänseenden utgör Scania

efter gymnasiestudiema.

Industrigymnasium, Södertälje, ett undantag, eftersom eleverna där har

månadslön under studietiden och är garanterade anställning efter

studietiden. Antalet undervisningstimmar för eleverna totalt under de tre

överstiger det timantal gäller för med utbildningsåren som program 370 timmar. Vid ABB:s gymnasier omfattar underyrkesämnen 2 visningen 2 870 timmar. Vid Volvogymnasiet omfattar undervisningen

850 timmar eleverna kan därutöver få teknisk lärlingsutbildning 2 men 2 000 timmar. SKF Tekniska Gymnasium och Perstorp gymnasium om har 3 250 timmar samt Scania Industrigymnasium 5 100 timmar.

lärare i yrkesämnen är lärare heltid

Vissa av industrigymnasiemas

andra undervisar på deltid och har sin övriga tjänst vid företaget. medan anlitas i regel lärare vid den kommunala gym- För övriga ämnen nasieskolan. I undervisningen söker man vid industrigymnasiema

integrera yrkesämnen och kärnämnen. De specialutformade programmen

på kurser hämtas från olika i regel Naturvetenskap bygger att program,

NV, Industri IP och El EC. Beträffande fördelningen mellan pojkar och flickor dominerar

på flera industrigymnasier. Undantag är Volvogymnasiet och

pojkarna Gymnasium med relativt hög andel flickor. Perstorp

industrigymnasiema har speciella pedagogiska måldokument.

Flera av

ABB:s gymnasier har som mål visioner :

Utveckla kompetens - Förverkliga kursmål - Hel arbetsdag med långa arbetspass - Individanpassat lärande - Målstyrda studiegrupper -

Kursintegrering

- Studielaboratorium - Både flickor och pojkar - Arbetslivsförberedelse. -

118 Utbildning för ett yrke

En fristående gymnasieskola kan hos Skolverket ansöka till om rätt offentligt bidrag. Vid Skolverkets beslut bidrag skall yttranden från om berörda kommuner inhämtas. Bidrag skall inte utgå etableringen om av den fristående skolan innebär påtagligt negativa konsekvenser av bestående karaktär för gymnasieskolorna i eller flera berörda en kommuner.

Skolverket har genomfört tillsyn vid flera industrigymnasiema och av funnit att skolorna väl mot gymnasieskolans allmänna mål. svarar Vad gäller industrigymnasiema visar bl.a. kommitténs enkät och Skolverkets tillsyn att undervisningen vid dessa fristående gymnasieskolor håller hög kvalitet. Skolorna är i många hänseenden resursstarka. en Den tekniska utrustningen är modern och undervisningen kan väl anpassas efter de aktuella behoven inom industrin. Många elever söker till industrigymnasiema, vilket innebär att de elever in har höga som tas betyg från grundskolan. En allmän uppfattning hos industrigymnasiema själva och som kommittén kan dela, är att industrigymnasiema har goda

förutsättningar att vara en pedagogisk kraft i utvecklingen den av

gymnasiala yrkesutbildningen.

6.6.2 Stockholms

Konsumentföreningen Gymnasium

I Stockholm finns ett fristående gymnasium drivs Konsumentsom av

föreningen Stockholm. Undervisning ges på Samhällsvetenskapsprogrammets Ekonomi

gren SPEK och på Handels- och administrationsprogrammet HP. Läsåret 1996/97 intogs totalt 65 elever bland 200 sökande. ca Undervisningen är problemorienterad och utgår från varje elevs erfarenhet och kunskapsnivå varje elev har studieplan. Ett - en egen centralt inslag i skolans arbetssätt är projektarbete med självständiga

arbetsuppgifter i små och i längre arbetspass.

grupper En stor del undervisningen är förlagd till arbetslivet för av att eleverna skall sambandet mellan sitt skolarbete och verkligheten se utanför skolan.

Utbildning för ett yrke 119

6.7 Lärlingsutbildning

6.7.1 Kommitténs andra delbetänkande

behandlade i sitt andra delbetänkande i enlighet med sina Kommittén

direktiv den gymnasiala lärlingsutbildningen relativt utförligt.

från den definition den gymnasiala lärlingsut- Kommittén utgick av bildningen finns i gymnasieförordningen 2 kap. 21 §, nämligen som kan förena sina gymnasiestudier med anställning som att en elev en

syftar till en yrkesutbildning.

Kommittén pekade bl.a. på följande förhållanden. omfattade mot slutet 1980-talet ca 3 000

Lärlingsutbildningen av

elever endast ett fåtal elever hösten 1995. men minskning beror enligt kommitténs analys bl.a. på det delade Denna huvudmannaskapet, bristande information, att lärlingsutbildningen inte finns sökalternativ samt svårigheten att finna lämpliga som schematekniska lösningar. Kommittén konstaterade i sitt andra delbetänkande vidare att den

lärlingsutbildningen i den gymnasieskolan inte fått en gymnasiala nya

omfattning den kan bli föremål för meningsfull utvärdering. sådan att en beskrev också de modeller för lärlingsutbildning som finns Kommittén f.n. modell med två skolförlagda år i andra länder. I Norge prövas en därefter eller två år förlagda till arbetsplats. Avtalsenlig läroch ett en utgår eleven deltar i produktionen. I flera EU-länder, bl.a. lingslön när och Österrike, tillämpas ett s.k. dualt system, dvs. ansvaret för

Tyskland

delas mellan företag och yrkesskolor. En i Tyskland

yrkesutbildningen

modell eleverna tillbringar 3-4 dagar i veckan en vanlig är att arbetsplats och 1-2 dagar vid yrkesskolan för undervisning i yrkesteori och allmänna ämnen. Lärlingslön utgår under hela utbildningstiden. delbetänkande berörde kommittén även det förslag till I sitt andra

Arbetsmarknadspolitiska kommittén presenterade lärlingsutbildning som

slutbetänkande SOU 1996:34, nämligen fyrårig lärlingsuti sitt en omfattande 2-2,5 års teoretisk utbildning och 1,5-3 års bildning

praktiskt arbete.

6.7.2 Regeringens utvecklingsplan

utvecklingsplanen behandlas bl.a. den gymnasiala lärlingsutbildningen. I föreslår s. 78-79 att en och modern lärlingsutbildning

Regeringen ny

120 Utbildning för ett yrke

skall erbjudas gymnasieelever vill genomföra delen sin som större av

yrkesutbildning på arbetsplats.

en Itvå avseenden avviker den i utvecklingsplanen föreslagna lärlingsutbildningen från den nuvarande gymnasiala lärlingsutbildningen. För det första skall huvudmannaskapet inte delat mellan vara gymnasieskolan och arbetslivet utan gymnasieskolan skall ha hela det övergripande

utbildningsansvaret för eleven. För det andra krävs i stället för anställning överenskommelser elevens utbildning på arbetsplatsen. om

Den lärlingsutbildning föreslås i utvecklingsplanen inleds med

som två års utbildning inkl. APU inom nuvarande nationella program och avslutas med en lärlingsutbildning ett eller flera år, omfattande om även undervisning i resterande käm- och karaktärsämnen för eleven att skall kunna nå den kunskapsnivå gäller för de nationella som programmen, dvs. grundläggande behörighet för högskolestudier.

l utvecklingsplanen sägs s. 86 att regeringen fortsätta avser att bereda och utreda förutsättningarna för nationella program med

lärlingsutbildning. Enligt utvecklingsplanen bör diskussioner föras bl.a.

med arbetsmarknadens parter och branschorganisationer, kommunala företrädare och Svenska kommunförbundet. Regeringen räknar med att kunna förelägga riksdagen förslag senast i början 1998. av I regeringens vårproposition prop. l996/97:l50 föreslås en försöksverksamhet med lärlingsutbildning fr.o.m. hösten 1997.

6.7.3 med

Riksdagsmotioner anledning av regeringens utvecklingsplan

Flera parti- och kommittémotioner med anledning regeringens av

utvecklingsplan behandlar förslaget till lärlingsutbildning. Därvid

utvecklas bl.a. vissa modeller för lärlingsutbildning avviker från som regeringens förslag. I motion 1996/97:Ub2O Beatrice Ask m.fl. påpekas det av m att redan i dag är fullt möjligt att genomföra lärlingsutbildning men att intresset av flera anledningar varit alltför lågt. Lärlingsutbildningen bör

enligt motionärerna ligga under Lärlingsprogrammet ett eget program och få den strukturen att skolan tar ansvaret för utbildningen under de två första åren och arbetslivet för de avslutande, i de flesta fall två åren.

Företag/arbetsplatser bör under de tredje och fjärde åren få ersättning en motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildning under år. ett Lärlingen bör få ersättning motsvarar insatsen i produktionen. en som Motionärerna ställer sig frågande regeringen klarar i om av att en

Utbildning för ett yrke 121

proposition lägga tillräckligt konkreta förslag beträffande lärlingsutbildningen.

l motion l996/97:Ub24 av Andreas Carlgren m.fl. c framhålls bl.a. att regeringen och centerpartiet kommit överens om att en modern lärlingsutbildning bör utvecklas inom gymnasieskolan. Motionärerna anser att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Man pekar på att den i utvecklingsplanen föreslagna modellen inte kräver några statliga initiativ för att åstadkomma avtal med ersättningar för lärlingama. En vidgad samverkan mellan gymnasieskolans utbildningar och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förordas.

I motion 1996/97:Ub26 av Margitta Edgren m.fl. fp sägs att det är bra att regeringen äntligen insett behovet av en ny lärlingsutbildning. En ny lärlingsutbildning anses ge stora möjligheter till positiv samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet orten både i form av medverkan och direkt samarbete om program, utbildningar och kurser.

I motion 1996/97:Ub28 av Gunnar Goude m.fl. mp sägs att förslaget i utvecklingsplanen om lärlingsutbildning snarast ger intryck av att vara en utbyggd APU. Enligt motionärerna bör grunden för en ny lärlingsutbildning läggas genom en parlamentarisk utredning och i samverkan med arbetsmarknadens parter. Man anser att regeringen redan i utvecklingsplanen borde ha presenterat olika huvudaltemativ för lärlingsutbildningen.

I motion l996/97:Ub27 av Inger Davidson m.fl. kd framhålls vikten att teoretiska studier och APU varvas under hela utbildningstiden.

av Lärlingsdelen bör få börja direkt och inte som regeringen och centern föreslår vänta i två år.

I motion 1996/97:Ub22 av Gudrun Schyman m.fl. v framhålls beträffande lärlingsutbildningen att det i alla utbildningar bör finnas en växling mellan teori och praktik. Man tar inte ställning till förslaget om lärlingsutbildningen utan önskar information för att kunna bedöma

mer vilka konsekvenserna kommer att bli".

6.7.4 Ungdomspolitiska kommittén

I delbetänkandet Unga och arbete SOU 1997:40 föreslår Ungdomspolitiska kommittén lärlingsutbildning ett likvärdigt alternativ till

en som övriga i gymnasieskolan för de unga som vill gå direkt ut i

program arbetslivet efter grundskolan. Ungdomspolitiska kommittén menar att följande krav skall ställas en lärlingsutbildning.

122 Utbildning för ett yrke

Den skall vara behörighetsgivande. -

Arbetsmarknadens parter skall ha ett avgörande inflytande över inne- -

håll och utformning. Utbildningskontrakt skall slutas mellan skolan och arbetsgivaren.

-

Inget anställningsförhållande skall föreligga. -

6.7.5 Kommitténs bedömning beträffande

lärlingsutbildningen

Kommittén har i sitt andra delbetänkande tagit upp orsakerna till att den gymnasiala lärlingsutbildningen praktiskt taget upphört att utgöra ett alternativ till den yrkesutbildning med APU som ges i de nationella programmen med yrkesutbildning.

Kommittén konstaterar att regeringen i sin utvecklingsplan löst

nu vissa av de problem som den nuvarande gymnasiala lärlingsutbildningen har. I stället för ett delat huvudmannaskap får gymnasieskolan det fulla ansvaret. Vidare krävs inte något anställningskontrakt mellan eleven och företaget. Genom att lärlingsutbildningen blir en alternativ utbildningsväg inom de nationella med yrkesämnen bör informationen

programmen om lärlingsutbildningen kunna förbättras avsevärt.

Kommittén konstaterar dock att det finns ytterligare frågor i samband med lärlingsutbildningen behöver lösas. Hit hör t.ex. frågor om på

som vilka program lärlingsutbildning skall finnas, om och hur och när en elev skall söka lärlingsutbildning, om det någon gång kan utgå lärlingslön, avgör vilka elever som skall få lärlingsutbildning,

vem som vilka insatser som branschorganisationerna bör svara för och om ersättning till företag skall kunna utgå.

Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att bl.a. dessa frågor utreds. Erfarenheterna från försöksverksamheten kommer också att kunna belysa aktuella frågor.

6.8 i

Kvalitetssäkring yrkesutbildningen

Begreppet kvalitetssäkring har under ett antal år använts inom arbetslivet, framför allt inom tillverkningsindustrin. SAF har genom kurser och materialproduktion verkat för ett införande ett speciellt kvalitets-

av säkringssystem, ISO 9000. ISO betyder International Standard Organization och 9000 är nummerserien för området kvalitet.

Utbildning för ett yrke 123

För att kunna tillämpa ISO 9000 måste företaget ha kvalitetspoli-

en cy och mätbara mål för verksamheten. Ansvar och befogenheter skall vara definierade.

När företaget uppfyller kraven som är angivna i standarden för ISO 9000 har ett kvalitetssystem införts. I praktiken innebär detta att företagets verksamhet är beskriven i form av instruktioner

som medarbetarna har varit med att utarbeta och har tillgång till i

om särskilda handböcker. Kvalitetssystemet är det regelsystem skall

som styra arbetet.

Kommittén framhöll i sitt andra delbetänkande att det är angeläget att yrkesutbildningen, som totalt sett omfattar betydande del

en av gymnasieskolan, kan kvalitetssäkras. Enligt kommittén kan kvaliteten inom nationella program med yrkesämnen garanteras bl.a.

genom kursplaner och betygskriterier samt kommunens och Skolverkets uppföljning och utvärdering. Skolverkets arbete med kursplaner och betygskriterier måste ske i samverkan med arbetslivet för att dessa dokument skall kunna spegla de aktuella och framtida yrkeskraven inom respektive område. Eftersom det i en gymnasial lärlingsutbildning inte finns några kursplaner är det arbetsplatserna som svarar för handledning och kontroll av utbildningskvaliteten.

Kommittén framhåller vidare att yrkesutbildningen bör kunna utvecklas positivt genom att uppmärksamheten mer inriktas mot utbildningens kvalitet än dess organisation.

I regeringens utvecklingsplan finns ett kapitel skolans styrning

om och kvalitetsutveckling. Därvid preciseras bl.a. Skolverkets ansvar för att det nationella uppföljningssystemet kontinuerligt utvecklas och tillgodoser nationella och lokala behov aktuell, relevant information.

av Som kvalitetsmått behövs ett antal centralt utarbetade prov. Regeringens uppdrag till Skolverket att utveckla en provbank omnämns. I denna provbank skall ingå instrument, uppgifter och prov för bedömning av kunskaper, sikt i flera ämnen s. 107.

Kommitténs förslag om kvalitetssäkring yrkesutbildningen

av omnämns i utvecklingsplanens kapitel om gymnasieskolan s. 80. Enligt regeringens bedömning finns det goda skäl att pröva om en yrkesexamen kan införas på flera nationella program och för flera yrkesinriktningar. För att få en sådan examen bör eleven ha genomfört ett projektarbete som motsvarar en verklig arbetsuppgift inom det berörda yrkesområdet. Ett alternativ till projektarbete kan att eleven får sitt

vara praktiska kunnande bedömt. Genomförandet av ett sådant praktiskt prov bör göras gemensamt av skolan och arbetslivet, t.ex. efter beslut i programråd eller motsvarande. De centrala kraven på yrkesexamen

en bör utarbetas i nära samråd med berörda branschföreträdare.

124 Utbildning för ett yrke

Kommittén anser nu liksom i sitt andra delbetänkande att frågan

- -

kvalitetssäkring den gymnasiala yrkesutbildningen är angelägen. om av

Kvalitetssäkring av utbildningen på program med yrkesämnen är ett gemensamt för skolan och arbetslivet. Representanter for

ansvar arbetslivet bör tillsammans med aktivt arbetande yrkeslärare beskriva de krav i dagsläget ställs på personalen inom respektive yrkesområde.

som Ansvaret för att sådana krav preciseras i form av yrkesprov bör ligga på skolan och branschorganisationema gemensamt.

Yrkesprov i form av gesällprov var vanliga förr och finns fortfarande kvar för de yrken för vilka mästarbrev utfärdas, t.ex. dam- och herrfrisör, konditor, tapetserare och urmakare. För de flesta av dagens yrken saknas emellertid gesällprov och liknande.

Ett yrkesprov bör för att kunna god uppfattning om en elevs

ge en yrkeskunskaper belysa såväl elevens praktiska som teoretiska kunnande. Yrkesprovet bör ge en allsidig belysning av elevens kompetens. Ett prov får inte alltför ensidigt belysa elevens praktiska kunnande utan också visa t.ex. elevens samarbetsförmåga och kommunikativa färdigheter. Vidare bör observeras att skriftliga prov kan missgynna elever som har svårt att uttrycka sig i skrift och att muntliga kan missgynna andra

prov elever.

Ett centralt fastställt yrkesprov av god kvalitet bör kunna bidra till

god utveckling gymnasieskolans yrkesutbildning. På lokal nivå en av kan ett yrkesprov programråd/motsvarande idéer om vissa åtgärder.

ge Vidare kan yrkesläraren få stöd för att utveckla sin undervisning efter de aktuella behoven inom yrkesområdet.

6.9 Kommitténs sammanfattande

bedömning

Yrkesutbildningen utgör en stor del av gymnasieskolans utbildning. Antalet elever i årskurs 1-3 på alla nationella program utom ES, NV och SP var i oktober 1996 132 040 eller 47 % av totala antalet elever på nationella 281 944. Härtill kommer den

program yrkesutbildning ges Specialutformade program och In-

som dividuella program. Att yrkesutbildningens kvalitet höjs är ett viktigt mål för reformeringen av gymnasieskolan.

Utbildning för ett yrke 125

Förändringarna i arbetslivet ställer stora krav på yrkesutbildningens innehåll och kvalitet. Det är bl.a. för att möta dessa krav yrkesutbildningen i den gymnasieskolan har ett ökat inslag som nya kärnämnen och fastställd andel av utbildningen i yrkesämnena av en i form arbetsplatsförlagd utbildning APU. Det är enligt av kommittén viktigt att undervisningen i kärnämnen stöder undervisningen i yrkesämnena. Bl.a. för att eleverna skall få en god bild de aktuella kraven inom ett yrkesområde är APU ett viktigt av inslag. De undersökningar kommittén fått ta del av visar att APU:n fungerar i stort sett väl. En målbeskrivning for APU är under utarbetande vid Skolverket. Kommittén har även studerat yrkesutbildningen vid gymnasieskolor i företagsregi, bl.a. industrigymnasiema, och funnit att dessa gymnasieskolor har en hög kvalitet sin utbildning.

Kommittén framhåller vidare följande.

Det är positivt att det finns klar tendens att allt fler skolor en klarar minimigränsen 15 veckor för APU.

På sikt bör den nuvarande minimigränsen för APU kunna höjas.

En utläggning APU över längre perioder hela veckor eller av är att föredra framför ett antal dagar i veckan. Under dessa

mer

perioder bör yrkeslärama tillfälle att besöka eleverna på ges arbetsplatserna. Bestämmelserna om läsåret bör förändras så att en utläggning APU även under ferietid kan ske. av

4. Handledarutbildning är viktig förutsättning för APU. Endast en skolor genomfört handledarutbildning bör få statsbidrag. som

Beträffande den lärlingsutbildning som föreslås i regeringens utvecklingsplan pekar kommittén på ett antal frågor behöver lösas som i samband med beredningen förslaget om och hur och när en av elev skall söka lärlingsutbildning, branschorganisationemas medom verkan m.m..

All yrkesutbildning oavsett den sker i skolan eller ute i - om arbetslivet måste kvalitetssäkras. -

7 varför och för

Kursutformning -

vem

Kursutformningen i gymnasieskolan har varit i fokus för intresset både politiskt och massmedialt under vissa skeden av refonnarbetet. Man kan fråga sig om ett enda av alla de nya inslagen i gymnasieskolan, som reformen innebar, förtjänat så stor uppmärksamhet. I detta kapitel skall kommittén granska vilken betydelse kursutfonnningen har för eleverna och för styrningen av gymnasieskolan.

7.1 Den grundläggande definitionen

Den grundläggande definitionen på en kursutformad skola är att ämnena är indelade i kurser. Detta är förutsättningen för att man skall kunna genomföra flertalet andra åtgärder brukar anges vara en kursut-

som formad skolas kännetecken. Problemet är att kommunema/skoloma själva skall bestämma vilka åtgärder vill genomföra. Därför kan det

man inte finnas någon utförlig, allomfattande definition. Det blev inte lättare med definitionerna när begreppet en mer kursutformad gymnasieskola introducerades. I kommun i landet har tagit beslutet att

en man gymnasieskolan före år 2000 skall vara helt kursutformad. Vad menas

och det andra med det ena

För all gymnasial utbildning gäller att ämnen är indelade i kurser.

nu Varje kurs har kursplan och betyg sätts på varje kurs. Godkänd kurs

en

ett visst antal gymnasiepoäng. Dessa inslag i den nya gymnasieskoger lan kan ingen skola avstå från. Som kommittén redovisade i sitt första delbetänkande är den svenska gymnasieskolan kursutformad inom programmens ram.

Kommittén återkommer strax till övriga åtgärder inom kursutformningen, alla är frivilliga för skolan eller kommunen att ha.

som

Prop. 1992/93:250

128 Kursutformning varför och för vem -

7.2 Idén om har

kursutformning svenska

rötter

Även det finns andra länder Island, Finland om och USA som har kursutfonnning inslag i sin utbildning, så är den svenska som gymnasieskolans kursutforrnning fallen efter kommunal vuxenutbildning och ÖGY-försökens moduler. I båda dessa utbildningsformer var ämnena indelade i kurser som hade en egen kursplan och där elevernas kunskaper bedömdes efter varje kurs/modul. I komvux fick eleverna betyg. I ÖGY-försöket fick eleverna godkända

en förteckning över

moduler fogad till slutbetyget. Redan i propositionen Växa med kunskaper gymnasieskolan - om och vuxenutbildningen anger den dåvarande skolministem i avsnittet Gymnasieskolan i framtiden att det skall ske övergång till kursuten formad gymnasieskola. Han utvecklar också sina motiv för detta, i korthet att det är viktigt att skapa lösningar förutsättningar för som ger en fortgående utvecklingsprocess. Han betonar elevernas individuella inflytande och ansvarstagande och också vissa utgångspunkter för anger kursplanearbetet. Två av meningarna förtjänar att citeras här. I en kursutformad gymnasieskola underlättas samordningen att genom samma kurs kan beröra flera utbildningsvägar. Likaså skapas bättre förutsättningar för samverkan med vuxenutbildningen och uppdragsutbildningen. I bilaga 7 till propositionen finner ett avsnitt man om former för samverkan i kursutformad gymnasial utbildning. en

7.3 Vad man kan i kursutformad göra en skola i dag

Som framgick i avsnittet om den grundläggande definitionen finns det några inslag som gör den svenska gymnasieskolan kursutformad inom programramen och som är obligatoriska, nämligen att ämnena är indelade i kurser, att varje kurs har kursplan och att betyg sätts på en kurs och att godkänd kurs ett visst antal gymnasiepoäng. ger Rubriken till detta avsnitt betona att kan inte måste avser man - men utnyttja kursutformningen för att vidta ytterligare ett antal åtgärder inom gymnasieskolan. Man kan koncentrationsläsa kurser, vilket underlättas av om läsåret är periodindelat.

Kursutformning varför och för vem 129 -

Man kan låta eleverna ha olika studietakt, vilket möjliggörs genom systemet med gymnasiepoäng och en timplan med riktvärden per ämne; läsa kurser i olika ordningsföljd såvida inte vissa kurser bygger på andra. Man kan ha specialutformade program, antingen sådana som kommunen erbjuder eleverna att söka eller sådana som eleverna själva sätter samman. Man kan samordna schemaläggningen inom skolan, med andra skolor i kommunen eller i samverkansområdet. En form samordnad av schemaläggning är blockläggning individuella val. Genom samordnad schemaläggav ning kan elevernas valmöjligheter öka och skolans kostnader begränsas. Detsamma inträffar om man samverkar med komvux. En extrem form av samordnad schemaläggning är koncentration av kärnämnen till årskurs vilket är en åtgärd kommittén tar avstånd ifrån, eftersom den försvårar samverkan mellan kärnämnen och yrkesämnen. Dessutom leder den till att utrymmet för karaktårsämnena, som lockat eleverna att söka just det programmet, blir mindre. Till sist det har kommit med kursutformningen men lika väl kan som finnas i en linjebaserad skola, nämligen mentorer handledare för en grupp elever oftast 10-15 elever i stället för klassföreståndare. Några de övriga åtgärderna skulle också ha kunnat tillämpas i av linjegymnasiet men det har inte gjorts. Svenska kommunförbundet har inom ramen för ett särskilt projekt i tre år enkäter till alla gymnasieskolor i landet undersökt genom förekomsten av den ena och den andra av de här angivna åtgärderna. När läser sammanställningen skall man vara medveten om att man respektive åtgärd sådan förekommer på viss andel skolorna som en av att detta inte innbär att den förekommer på hela skolan. Om olika men studietakt förekommer vid en skola kan det vara i några kurser men inte i resten. Koncentrationsläsning kan förekomma i några kurser men inte i resten. Samverkan med komvux kan innebära att ett par lärare undervisar i båda skolforrnerna. Med dessa varningar för förhastade slutsatser redovisas nedan resultatet av de tre årens enkäter.

S-17-0934

130 Kursutformning varför och för vem

-

Andel av gymnasieskolorna som använder olika inslag av kursutformning

i hela eller delar av sin utbildning

Resultatet är mycket intressant både ur elevsynvinkel och stymingssynvinkel, i synnerhet som de motiv för kursutformning som nämnts i de politiska grunddokumenten har just dessa båda perspektiv.

7.4 Kursutformning ur ett stymingsperspektiv

7.4.1 Snabbare förnyelse

Man skulle kunna säga att den gamla gymnasieskolan utmärktes av stabilitet. När arbetslivets förändring ställde nya krav på gymnasial utbildning infördes specialkurs. De gamla linjerna och specialkur-

en ny

fanns kvar parallellt ibland endast på pappret. sema -

Kursutformningen av den nya gymnasieskolan gör att nya krav från arbetslivet snabbt kan mötas genom att en eller flera kurser byts ut. Modernisering kan också komma till stånd genom att en kurs får en ny kursplan, ersätter den gamla. Staten har således två möjligheter att

som snabbt och smidigt göra kontinuerliga moderniseringar i gymnasieskolan.

De allra flesta kursplaner som nu gäller fastställdes 1994 efter att ett år tidigare ha publicerats som preliminära kursplaner.

Enligt uppgift från Skolverket har det skett vissa förändringar av kurser följd krav inom EU eller IATA. Det kommer också

som en av till Skolverket signaler från skolor önskar förändringar, oftast

som

Kursutformning varför och för vem 131

-

uppdelning av kurser i mindre delar. Efter sådana signaler har t.ex. en 220-poängskurs i fysik delats. Det kommer också önskemål om översyn av kurs och/eller kursplan, när omfattningen av kursen och ambitionerna i kursplanen misstämma.

anses

Kommittén konstaterar emellertid att möjligheterna att modernisera och byta ut kurser och kursplaner inte har utnyttjats i särskilt hög grad sedan 1994.

Det finns självfallet kvar samma möjligheter som tidigare att lägga ned en utbildning och skapa nya, dvs. ändra motsvarande

programmen linjerna i den gamla gymnasieskolan, ändra grenarna och ändra timplanen. För dessa tre åtgärder fordras riksdagsbeslut. Kommittén vill hänvisa till att regeringen i utvecklingsplanen har aviserat en modemisering av utbudet av gymnasieskolans program samt översyn av studievägsstrukturen inom programmen.

7.4.2 Hänsyn till lokala behov

Kursutforrnningen ger också kommunerna möjlighet att påverka utformningen av sin gymnasieskola. De har inte tidigare kunnat lokalanpassa och fortlöpande modernisera sin gymnasieskola. Detta kan de nu göra genom att utforma lokala kurser, lokala grenar och specialutformade program.

Det finns nu lokala grenar i 144 gymnasieskolor i 109 kommuner och specialutformade program i 145 skolor i 102 kommuner.

Kommittén behandlade frågan om det snabbt ökande antalet lokala grenar i sitt första delbetänkande. Numera har riksdagen fattat beslut i enlighet med kommitténs förslag att lokala grenar inte automatiskt skall vara riksrekryterande. Regeringen har nyligen genom ett tillägg till gymnasieforordningen beslutat vilka lokala grenar även i fort-

som sättningen får rekrytera elever från hela landet med skyldighet för hemkommunen att betala interkommunal ersättning till anordnarkommunen.

Elever från andra kommuner kan gå i en annan kommuns lokala gren under förutsättning att hemkommunen och anordnarkommunen slutit avtal om detta. Kommunerna har i detta som i många andra fall allt att vinna på samplanering och samverkan med varandra. Härigenom kan kommunerna i en region gemensamt utveckla utbildningar som stöd för regionens näringsliv på ett sätt som varje enskild kommun knappast har ekonomiska förutsättningar för.

132 Kursutformning varför och för vem

-

Detsamma skulle kunna gälla Specialutformade program, som kommunen enligt bestämmelserna annars endast kan erbjuda elever inom den egna kommunen och samverkansområdet. Det finns också möjligheter för enskilda elever att själva sätta samman Specialutformat program. Specialutformade program är kvalitetsmässigt och behörighetsmässigt jämställda med nationella program men kan sättas samman så att de t.ex. anpassas till den profil som ortens arbetsliv har. Man kan kombinera kurser från flera nationella program, både program med yrkesämnen och övriga program. Enligt uppgift från SAF har ett flertal Specialutformade program kommit till stånd i samarbete mellan kommuner och företag. Ofta består de av en kombination av några av de nationella samt arbetsplatsförlagd utbildning och

programmen sommarpraktik. En fjärdedel de specialutformade programmen har

av teknisk-naturvetenskaplig inriktning. Andra exempel på inriktningar är kost-miljö-hälsa-friskvård samt ekonomi-restaurang och storhushâll. De Specialutformade programmen har ökat kraftigt de senaste åren. 2,6 %

alla elever i gymnasieskolan går på sådana program läsåret 1996/97, av dvs. över 8 000 elever, varav ca 4 400 årskurs

7.4.3 Rationell organisation

I den gamla gymnasieskolans linjer och specialkurser fanns små möjligheter för kommuner och skolor att ändra utbildningens organisation. När eleverna väl hade börjat på en linje eller specialkurs följde utläggningen ämnen och timmar samt elevernas fördelning

av

gällande bestämmelser. Det fanns t.ex. bestämmelser om att grupper av yrkesämnen undervisades i 16-grupp och teoretiska ämnen i 30-grupp, dvs. det fick inte flera än 16 respektive 30 elever i gruppen. Om

vara elever från flera klasser, kanske från olika linjer, skulle undervisas i

i ett ämne fick ämnet läggas på samma schemaposition. samma grupp Veckoschemat gällde ett läsår men ändrades inte så mycket mellan åren.

I den gymnasieskolan finns det många inslag som ger kommu-

nya

möjlighet att ha en flexibel och därigenom en rationell nerna - organisation. Det viktigaste är att timplanen anger riktvärdet för omfattningen för hela gymnasieutbildningen och att det

av ämnen m.m. är kommunen eller skolan som själv beslutar om fördelningen av kurserna mellan åren. Timplanen och kommunernas beslutanderätt har i och for sig inte något samband med kursutformningen.

Att ämnen är indelade i kurser gör det dock möjligt att dela in året i perioder, att koncentrera undervisningen i de kurser som lämpar sig for det, att samma kurs flera gånger om året eller vartannat år. Förut-

ge

Kursutformning varför och för vem 133

-

sättningama ökar för att undvika små, dyra grupper då elever från flera utbildningar eller från olika årskurser kan gå i kurs. Vidare

samma kan det bildas grupper med elever från flera gymnasieskolor och/eller från både gymnasieskolan och komvux. Härigenom kan kommunen ha råd att ha ett större kursutbud än annars. Genom samverkan mellan skolor och skolformer kan ovanliga kurser komma till stånd som annars inte skulle ha kunnat anordnas på någondera skolan. I ett följande avsnitt kommenterar kommittén läsårsregleringens betydelse för en rationell organisation och elevernas valmöjligheter.

Som framgår av sammanställningen av Kommunförbundets enkät ovan är det vanligt att skolorna lägger individuella valen samma schemapositioner. Det förekommer i 92 % av alla skolor.

7.4.4 På vilket sätt kurserna

styr undervisningen

Kursplanerna i den nya mål- och resultatstyrda skolan anger som bekant inte innehåll utan vilka kompetenser eleverna skall ha när de slutar kursen. Varje kurs har en kursplan och varje kurs skall betygssättas. Detta innebär att elevernas slutbetyg innehåller ett 50-tal kursbetyg.

Det förhållandet att varje kurs skall betygssättas behöver inte betyda att undervisningen läggs upp kursvis. Det finns inte några principiella hinder för samverkan mellan kurser. Lärare kan tillsammans med andra lärare och eleverna lägga upp arbetet i teman eller dylikt där många kurser kan ingå.

Enligt utvärderingar menar både lärare och elever att den nya gymnasieskolan är mindre framgångsrik med att få lärarna i olika ämnen att samarbeta än som var fallet i den gamla gymnasieskolan. Eleverna

program med yrkesämnen är mer positiva än övriga elever. Vissa lärare uppger på förfrågan att de inte vet varför samverkan

förekommer mindre nu än i den gamla gymnasieskolan. Formellt finns det inga hinder. Vissa nämner dock det förhållandet att varje kurs skall betygssättas för sig som ett hinder för samverkan.

Den minsta omfattning en kurs får ha är 30 gymnasiepoäng. Utöver tre av kärnämneskurserna Naturkunskap A, Religionskunskap A och Estetisk verksamhet, finns det ett stort antal kurser om 30 gymnasiepoäng, i synnerhet yrkeskurser. En av anledningarna till detta är att kurserna dels skall kunna användas för flera program som har ämnet

134 Kursutformning varför och för vem

-

ifråga, dels skall påbyggbara. I kommitténs första betänkande

vara redovisades denna princip och avsikten med den utförligtz.

- -

Många lärare upplever att arbetet i kurser med liten omfattning är stressande. Vissa små kurser, t.ex. kämämneskursema i Religionskunskap och Naturkunskap, har också jämförelsevis ambitiösa kursplaner. Lärare känner att hinna med kursen och anser sig inte ha tid att

pressen låta eleverna få inflytande på hur den läggs upp. Vissa lärare anser sig inte ha tid att informera om kursplanen, betygskriteriema eller vad

ens

fordras eleverna för att nå olika betygsnivåer. I en kort kurs har som av läraren svårare att lära känna sina elever och behöver i högre grad ge eleverna för att kunna bedöma deras kunskaper. Omfattningen

ett prov

kurserna kan på detta sätt styra undervisningen i en icke önskvärd av riktning.

Av utvecklingsplanen framgår att regeringen avser låta utreda konsekvenserna sammanläggning omfattningen av de tre

av en av minsta kämämneskursema till 90 gymnasiepoäng. Avsikten är att ge eleverna ett val mellan dessa tre ämnen och Historia, då var och en

som kan ha större omfattning. Kommittén har berört denna fråga i kapitel Styrningen gymnasieskolan. Problemen med små kurser inom

av yrkesämnena kvarstår. Yrkeslärama får genom mängden små kurser sätta betyg oftare än i den gamla gymnasieskolan. Då fick eleverna terminsbetyg och slutbetyg i yrkesämnet, och det framgick inte om eleverna hade olika gedigna kunskaper i olika delar av yrkesämnet. Kommittén anser att även yrkesämnena och övriga karaktärsämnen behöver ses över.

7.5 Kursutformning ur

elevperspektiv

7.5.1 Eleverna får ökade Valmöjligheter

Elevernas rätt att få information om alla program och grenar som finns, rätten att välja och samt kommunernas skyldighet att

program gren planera sin gymnasieskola med hänsyn till elevernas val skapar goda förutsättningar för att eleverna skall få sina utbildningsval tillgodosedda.

Förekomsten specialutformade utöver de 16 nationella

av program

innebär att elevernas valmöjligheter ökar. Specialutfonnade programmen

är dock endast möjliga att välja för eleverna i den kommun program

2 Den gymnasieskolan hur går det s. 66

nya -

Kursutformning varför och för vem 135

-

som anordnar utbildningen samt eleverna i de kommuner anordnar-

som kommunen har samverkansavtal med. Genom särskilt beslut

av regeringen kan eleverna från hela riket få rätt att söka och deras hemkommuner bli skyldiga att betala för ett visst Specialutformat program. Som framgick nyss anser kommittén att kommuner inom

en region borde samverka mera i fråga om sitt utbildningsutbud. Det skulle i hög grad förbättra elevernas valmöjligheter.

I den nya gymnasieskolan kan den enskilde eleven själv sätta samman ett program, dvs. ett eget Specialutformat Sådana

program. möjligheter fanns inte i den gamla skolan.

Kursutformningen innebär också avsevärda möjligheter till ökad valfrihet för eleverna inom ett nationellt I vilken utsträckning

program. detta blir verklighet avgörs dock av den enskilda kommunens

ambitioner. Enligt kommitténs uppfattning är det fråga

mera en om beredskap att använda de till buds stående planeringsverktygen än kommunens ekonomi är avgörande. Norrköpings kommun har

som genom samverkan mellan skolor och skolformer samt blockläggning

av individuella val kunnat erbjuda eleverna 100 kurser att välja från. Det finns inte någon regel ett visst minimiantal elever för att kurs

om en skall starta. Sådana minimigränser förekommer i del andra kommu-

en ner.

Genom att utnyttja tiden för individuella val och i vissa kommuner

även tiden för lokalt tillägg kan eleverna skaffa sig särskild behörighet

till flera utbildningar än de de reguljära kurserna på det valda

genom programmet annars skulle ha fått. Det finns också kommuner

som bjuder eleverna på undervisning utöver programtiden för att de skall kunna få särskild behörighet.

Inom programmen finns också valbara karaktärsämneskurser,

som rätt valda ger eleverna en utbildning är profilerad mot ett visst

som yrkesområde. Som kommittén påpekade i sitt andra delbetänkande skulle informationen till eleverna underlättas om det i med många

program valbara kurser framgår vilka kurser viss yrkesinriktning.

som avser en

Inför kursutformningen framfördes i den allmänna debatten

starten av farhågor för att eleverna skulle välja enkla kurser och därför få sämre kunskaper. Så synes det inte ha blivit. Enligt Svenska kommmunförbundets enkät svarar 59 % nej på frågan eleverna fått sämre

om baskunskaper för att de valt en lätt kurs. 29 % att de inte vet.

svarar Däremot anser merparten att det är svårt att konsekvenserna olika

se av val.

Kommittén vill också upprepa förslaget att det i skollagen införs

en bestämmelse att kommunerna skall sträva efter att tillgodose elevernas val av kurs. Detta skulle innebära ett stöd för elever vill välja kurs

som

136 Kursutformning varför och för vem

-

finns i kommun än hemkommunen. Den största besom en annan tydelsen skulle sannolikt sådan bestämmelse ha för kommuner där

en elever trots val kurser som leder till en viss yrkesinriktning blir

av placerade i andra kurser. Som kommittén påpekat ett antal gånger redan är samarbete mellan skolor och kommuner metod gör det

en som möjligt att tillgodose höga krav på både elevers valmöjligheter och god ekonomi.

Kommittén konstaterar således att det går att öka utbudet av kurser

och möjligheterna att genomföra dem kommunerna utnyttjar - - om tillgängliga planeringsverktyg. Det vore emellertid enligt kommitténs bedömning orimligt att eleverna en absolut rätt att få sina val

ge tillgodosedda.

En vanlig invändning mot samarbete mellan kommuner när det gäller kursutbudet är att det schematekniska skäl inte går att genomföra i

av praktiken. Kommittén har nyss beskrivit vilka möjligheter som samordningen schema ger. Det finns dock ett hinder för mera

av kreativa lösningar, nämligen gymnasieförordningens reglering läsåret

av 3 kap.. Enligt dessa bestämmelser skall läsåret omfatta 40 veckor och

uppdelat på hösttermin och vårtermin. Läsåret skall ha minst vara en en 178 skoldagar och minst 12 lovdagar. Högst 5 dagar får läggas ut som studiedagar. Läsåret skall börja i augusti och sluta senast i juni. Endast för omvårdnads- och naturbruksområdena får skolans styrelse bestämma annan tid. Regeringen kan också medge undantag.

I bestämmelserna regleras också arbetsveckan. Elevernas skolarbete skall förläggas till måndag fredag och skall vara så jämnt fördelat över

dessa dagar som möjligt.

Kommittén vill erinra att elevernas rätt till undervisning också är

om reglerad timplanen och framför allt genom läroplanens, program-

genom målens och kursplanemas krav på de kunskaper, som eleverna skall besitta när de lämnar gymnasieskolan, och kommunens ansvar för utbildningen.

Enligt kommitténs uppfattning bör det ske en betydande minskning

de bestämmelser reglerar läsåret. Om detta sker skulle APU och av som eftertraktade kurser anordnas av andra kommuner än hemkommu-

som

kunna utanför den gängse terminstiden, t.ex. på sommaren. nen ges

7.5.2 Hänsyn till elevernas behov av inlämingstid

Systemet med gymnasiepoäng, omfattningen av en kurs, har

som anger tillkommit för att på universitet och högskolor göra det möjligt

- som för elever att använda olika lång tid för att nå kunskapsmålet i en kurs.

Kursutformning varför och för vem 137 -

vad eleverna har för kunskaper när de lämnar en kurs, Det viktiga är lång tid det tagit eller hur många timmars undervisning eleverna inte hur

fått för att inhämta kunskaperna. kommunförbundets enkät har användningen av olika Enligt Svenska % skolorna år 1994 till 68 % 1996, vilket studietakt ökat från 45 av betraktar blygsam ökning med tanke på att möjligkommittén som en

heten funnits i flera år. förstås så det förekommer olika studietakt vid Resultatet skall att skolorna. Detta säger emellertid inte något hur stor del av 68 % av om kurser i olika studietakt vid sådan skola.

gymnasieskolans som ges en

organiserar kurser med olika studietakt i några De flesta skolorna vanligaste erbjuds i olika studietakt är ämnen. De ämnena som Det finns exempel på två eller tre olika Matematik och Engelska. långsam, normal och snabb takt. Det finns också studietakter t.ex. erbjuds välja helt gymnasieprogram upplagt exempel på att elever ett långsammare studietakt för att därigenom igenom gymefter en år. Kommittén känner inte till något exempel på att nasieskolan på fyra erbjuder snabbare studietakt i så många kurser att elever någon skola på kortare tid än tre år. Vanligtvis låter

kan gå igenom gymnasieskolan

kurser, s.k. utökat de får tid elever läsa ytterligare program, om man några snabbare än den normala studietakten. över då de läst ämnen skolor elever, så behöver, undervisning utöver Vissa ger som mer undervisningen i form stödundervisning, vilket gör det

den reguljära av

slutföra kursen med godkänt resultat samtidigt med möjligt för dem att

kurskamratema. alternativ elever inte fått godkänt resultat på en Ett annat är att som kursen. Detta har eleverna rätt till enligt gymnasieförordkurs repeterar det finns särskilda skäl kan elev få en ningens 6 kap. l6 Om en gång, i fall rektor så beslutar. I den gamla gymnasieskokurs en tredje elever i motsvarande situation ett helt år. lan måste om också låta elever har bristande förkunskaper från Skolorna kan som med kurs de bristande kunskaperna. grundskolan börja en som reparerar

En sådan kurs ger inte gymnasiepoäng.

Kommittén vill för sin del betona vikten av att kommunerna

finns i gymnasieskolan så att deras elever använder den flexibilitet som

kan slutföra sina gymnasiestudier med framgång.

också diskuterat frågan timplanen kan avskaffas Kommittén har om med gymnasiepoäng finns. Fördelen skulle med hänsyn till att systemet tidsstyming avskaffades till förmån för en att den sista resten av vara målstyming. Detta också logiskt som ytterligare ett steg mot

tydlig vore

flexibilitet i systemet. Å andra sidan finns timplanen som en garant ökad undervisning. Till problematiken hör också att antalet för elevens rätt till

138 Kursugformning varför och för vem -

gymnasiepoäng på de olika kurserna härrör från antalet undervisningstimmar och inte från den arbetsinsats krävs eleverna som av för att inhämta kunskaperna. Kommittén har kommit till den slutsatsen att timplanen f.n. inte kan avskaffas.

7.5.3 Elevernas inflytande på hur studierna läggs

UPP

I propositionen läroplan och ett betygssystem för om ny nytt gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och framhöll

särvux regeringen

att det är viktigt att uppmärksamma riskerna för elevernas inflytande att bara får gälla valet av kurs inte utformningen den. Detta får men av inte kursutformad skola leda till". Elevorganisationen en i Sverige har i ett yttrande över Kursutformningsgruppens andra betänkande berört frågan om valfrihet och inflytande:

Anhängare av kursutforrnningen påpekar emellanåt elevin-

att flytandet blir större i kursutfonnad gymnasieskola. Elevorganisatioen nen ser dock en fara med att det reella inflytandet i stället minskar. Elevers rätt att välja kurs är inte mycket värd den inte kompletteras om med en möjlighet att påverka innehållet i den valda kursen. Elevernas rätt till inflytande på hur arbetet läggs upp är mycket tydligt uttryckt i läroplanen. Kommittén vill starkt understryka att elevernas inflytande över hur skolarbetet bedrivs avgörande för är elevernas inlärning och därmed för skolan skall lyckas om med sin uppgift. Kommitténs diskussioner undervisningen och elevernas om studieresultat i kärnämnen i de båda delbetänkandena lyfter också fram betydelsen elevernas inflytande på planeringen

av av undervisningen.

Det är därför dags att ställa frågan hur kursutfonnningen påverkar elevernas inflytande på arbetsformer, arbetstakt och innehåll i undervisningen. Som framgick i avsnittet På vilket sätt kurserna

styr undervisningen

upplever lärare att de inte har tid att låta eleverna få inflytande på planeringen av undervisningen det förekommer t.o.m. att eleverna inte ens får information kursplan och betygskriterier. Kommittén om gör tolkningen att det är lärare är säkra och funnit sin roll som som pedagogiska ledare som är mest benägna att eleverna inflytande. ge I Kommunförbundets enkät kursutformad gymnasieskola 1996/97 om har skolorna också fått besvara några frågor effekterna om ur elevsyn-

vinkel. Medan 90 % att valmöjlighetema i fråga

anser om kurs ökat och 80 % att elevernas ansvarstagande ökat endast 44 % elevinanser att

Kursutformning varför och för vem 139 -

flytandet i undervisningen ökat kursutfommingen. 28 % anger genom

inflytandet inte ökat och lika stor andel har svarat vet ej. att Själva gymnasiereformen har dock, 62 %, inneburit positiva anser

effekter på elevinflytandet.

Elevinflytande framgått mycket tydligt inskrivet i de är som

nationella måldokumenten. Elevinflytande är ett område nämns i som

alla skolplaner. Riksdagen har nyligen beslutat försök

praktiskt taget om

med styrelser med elevmajoritet. Indirekt kan detta

i gymnasieskolor

hel del också för att påverka lärare inte anser att eleverna betyda en som

bör delta i planeringen arbetet i klassrummet. Om elever är vuxna av skolans styrelse är det rimligt att de också får med nog att sitta i vara

sitt eget lärande. Också i utvecklingsplanen och bestämma över

regeringen det viktigaste för eleverna är att få inflytande framhåller att

i klassrummet, över undervisningen och det egna lärandet.

De mycket tydliga signalerna från politiker i alla riksdagspartier om

allvar med elevinflytandet kommer enligt kommitténs att de menar

på sikt leda till att alla lärare eleverna rätt till bedömning att ger

inflytande i klassrummet.

7.5.4 Elevernas sociala gemenskap

ofta berördes då kursutformningen i fokus för En de frågor som var av risken för att elever i kursutforrnad det massmediala intresset var en

gymnasieskola skulle gå miste den sociala gemenskapen som annars om

finns i en klass.

denna fråga i sitt första delbetänkande. Den allra Kommittén tog upp

undervisningsformen hade då, kommittén, klassen som vanligaste angav

betonade dock att kursutformningen inte fick leda till bas. Kommittén

för den otrygghet många ungdomar andra skäl känner risker att som av

i dagens samhälle skulle öka.

fann inte då och finner inte heller något som talar Kommittén nu - -

smörgåsbordsvariant den kursutformade gymnasieskolan.

för en av

höga ambitioner det första året med tjocka kurskataloger Skolornas

visade sig oftast ekonomiska skäl inte att genomföra i praktiken. av fortfarande eleverna under den övervägande delen av Det är så att

kamrater. När eleverna gör sina val av

undervisningstiden har samma

de medvetna att det kan innebära att de får en grenar och kurser är om

kamrater. del nya kommittén betona situationen för i dag och Samtidigt vill att unga -

de elever har svårigheter i något ämne i gym-

i synnerhet för som

nasieskolan kan kännas otrygg. Kommittén därför att systemet anser -

140 Kursutformning varför och för vem -

med mentor/handledare har nära kontakt med mindre antal som ett elever är bra. Kommittén har i kapitel 3 vad ungdomar i om gymnasieåldem vill också uttalat sig positivt utvecklingssamtal om som ett medel för närmare kontakt mellan lärare och elev. Det inte heller är ovanligt att mentor/handledare träffar sina elever i varje vecka. en grupp Därigenom bygger eleverna i denna också social grupp upp en gemenskap som kan bli starkare än den får i klass. man annars en

7.6 Kommitténs

sammanfattande bedömning

I detta kapitel har kommittén gjort genomlysning kursutformen av ningen i olika avseenden. Som genomgången visat är det inte befogat att avkunna någon seger för sig kritikerna eller försvararna vare av

kursutfonnning.

Kursutfonnningen har knappast lett till att eleverna valt lätta kurser utan sammanhang. På frågan om eleverna fått minskad social trygghet genom kursutformningen lika många de svarar som som svarar nej. Eleverna har fått betydligt ökade möjligheter att välja kurser och detta påverkar såväl studieintresset benägenheten som att ta ansvar för studierna. Lärarna visar inte samma benägenhet att låta eleverna ta ansvar. Kommittén vill sammanfatta det så att kursutforrnningen gett eleverna ökat inflytande över vad inte men över hur de skall studera. Kommittén finner det dessutom anmärkningsvärt att det endast är på 68 % av skolorna olika studietakt över huvud som taget förekommer i något eller några ämnen. Som kommittén framhöll i sitt andra delbetänkande har många lärare påpekat att elevernas framgångar i hög grad fråga tid. är en om Den flexibilitet och fortlöpande modernisering utbildningen av som kursutfonnningen ger möjlighet till är än så länge föga utnyttjad. Undantaget är specialutforrnade program. Det finns ett antal kommuner som hela tiden varit entusiastiska anhängare av kursutformning och förstått ta på fördelarna. som vara Inte heller där utnyttjar man dock alla delar fullt ut. I andra kommuner har man ännu så länge avstått från de möjligheter som kursutfonnningen ger for att skapa goda inlämingsbetingelser för eleverna.

Kursutformning varför och för vem 141 -

kurser och benägenheten att tillgodose elevernas val Utbudet av mellan kommunerna. Kommuner är tveksamma hänvisar skiftar som ökade kostnader. Genom att använda de till buds stående till kan emellertid kommunerna erbjuda och

planeringsverktygen

genomföra rikt kursutbud för eleverna utan att det medför ökade ett samverkan mellan skolor och skolformer kan kostnader. Genom till stånd på grund litet elevantal inte kurser komma som annars av skulle ha kunnat anordnas på någondera skolan. samarbete mellan kommuner kan utbildningar utvecklas Genom stöder regions näringsliv på ett sätt som varje enskild som en knappast har ekonomiska förutsättningar för. Härigenom kommun ökar också elevernas valmöjligheter.

Kommittén vill också fästa uppmärksamheten på följande

konkreta frågor.

förhållandet varje kurs betygssätts innebär inget hinder Det att mellan kurser. Kommittén tar avstånd från konför samverkan centration kämämnen till första året, eftersom det försvårar av samverkan mellan kärnämnen och yrkesämnen.

Förekomsten kurser med liten omfattning kan styra underav visningen i icke önskvärd riktning. Alla kurser bör därför ses över.

Konsekvenserna olika val underlättas det informationen av om av framgår vilka kurser viss yrkesinriktning. till eleverna som avser en

skollagen införas bestämmelse att kommunerna skall 4. Det bör i en efter att tillgodose elevernas val av kurs. sträva

reglering läsåret bör minska.

Gymnasieförordningens av

viktigt att kommunerna använder den flexibilitet som Det är finns i gymnasieskolan så att deras elever kan slutföra sina gym-

nasiestudier med framgång.

t

143 SOU 1997: 107

8 för envar en

En gymnasieskola -

för alla

fullständig utbildning

8.1 Rätt till gymnasieutbildning

Sveriges ambitioner är höga när det gäller att ta emot hela årskullen

i gymnasieskolan. 98 % går direkt till gymnasieskolan från

ungdomar och ytterligare l % börjar gymnasieskolan efter ett år av

grundskolan annan sysselsättning.

skollagen, det dokument där kommunens skyldigheter och elevens I rättigheter läggs fast, endast att kommunen har skyldighet att anges erbjuda elever utbildning i gymnasieskolan. Det framgår också vilka

elever skyldigheten Det saknas emellertid i skollagen ett avser. stadgande att elever har rätt till gymnasieutbildning. För grundskolan en eleverna har skolplikt och att skolplikten motsvaras av en rätt anges att utbildning. Det framgår också att barn skall tas emot i skolan i att få -

grundskolan, särskolan eller specialskolan.

Flertalet kommuner torde tolka sin skyldighet att erbjuda gymnasial motsvarande rättighet för eleverna. Som framgår av utbildning som en 5 Ungdomars val utbildning varierar dock andelen elever som

kapitel av

till nationellt i gymnasieskolan mellan går från grundskolan program Också andelen elever får sina förstahandsval kommunerna. som tillgodosedda varierar mellan kommunerna. Å sidan det konsekvent kommunens skyldighet att ena vore om erbjuda utbildning på nationellt eller Specialutformat program motsvararättighet för ungdomar att få utbildning på något i princip des av en treårigt Det kunde markering leder till att program. vara en som sig ännu för att kommunens ungdomar får kommunerna anstränger mera utbildning. Rättigheten skulle dock aldrig kunna ett visst en sådan avse önskat eller Å andra sidan torde sådan bestämmelse program gren. en få någon betydelse i praktiken, eftersom kommunerna redan knappast ungdomarna har sådan rätt. Alla kommuner har åtagit

uppfattar att en

hand alla ungdomar till den 30 juni det år de fyller 20 sig att ta om upp år, Kommunalt for ungdomar. Detta löses oftast genom ansvar ungdomarna inte redan har sådan utbildning.

gymnasieskolan om en

144 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla envar - en

8.2 En

fullständig gymnasieutbildning

Enligt läroplanen syftar gymnasieskolan till ungdomar skall att genomgå

en fullständig gymnasieutbildning.

Andelen elever slutför gymnasial utbildning inom fyra år som en varierar mellan kommunerna. Genomsnittet för alla kommuner är 87 % år 1996. Det finns kommuner där endast drygt 70 % eleverna slutfört av en utbildning inom fyra år också kommuner där över 90 % slutfört men

sin utbildning

Det är en större andel årskullen slutför gymnasieutav som en bildning på 1990-talet än för 15-20 år sedan började i som gymnasieskolan. Av de elever togs i gymnasieskolan år 1992 hade som 91 % av eleverna gått linje och 87,1 % dem gått nationellt som av som program fått avgångsbetyg fyra år senare. Om räknar alla elever man även de som gått individuellt är det 86-87 % fått - program - som avgångsbetyg våren 1996. 70 % började i gymnasieskolan i början av 1970-talet och 79 % år 1979 och större andel än avbröt sina en nu studier.

Kommittén menar att ambitionerna bör höjas så att större andel nu en också fullföljer sin utbildning med godkända resultat. Kommittén vill

därför tolka en fullständig gymnasieutbildning så eleverna har

att rätt att få det stöd de behöver för att gå ut gymnasieskolan med godkända betyg. För att undvika missförstånd vill kommittén påpeka detta att självfallet inte skall förstås så att alla elever skall godkännas oberoende

av sina resultat. I detta kapitel kommer kommittén redovisa att tillgängliga uppgifter om elevernas betyg. Innan dess vill kommittén emellertid viktig fråga. ta upp en annan

8.3 mål

Läroplanens övergripande

Kommittén anser att uppmärksamheten alltför ensidigt har inriktats mot betygen i synnerhet betygen i kämämnena på - programmen med yrkesämnen. Självfallet kommittén att det är betydelsefullt hur anser gymnasieskolan lyckas med kärnämnen. Gymnasieskolan har emellertid också andra mål. För att citera läroplanen: ur Utbildningen skall inom ramen för den utbildningsväg ungdomarna valt ge var och möjlighet till harmonisk och utveckling.

en en allsidig

1 Skolverkets 129 rapport nr.

En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla 145

-

De skall få sådan grund för ett livslångt lärande att de har beredskap

en för den omställning som krävs när betingelser i arbetsliv och samhällsliv förändras.

Läroplanen framhåller t.ex. också att gymnasieskolan skall sträva mot att varje elev utvecklar förmågan att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.

Kommittén har i kapitel 3 Vad ungdomar i gymnasieåldem vill redovisat före detta elevers syn på gymnasieskolan enligt resultatet av

begränsad pilotstudie riktad till gymnasieskolans avnämarez. en Ungdomarna var vid tiden för studien sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket kan ha påverkat bedömningen av såväl deras arbetsgivares som deras egen syn på behovet kunskaper. Det

av intressanta i detta sammanhang är att såväl ungdomarna själva som arbetsgivarna anser att ungdomarnas förmåga att samarbeta med andra är mycket god. Arbetsgivamas uppfattning om ungdomarnas självförtroende, initiativkraft och servicekänsla är mindre positiv. Större självförtroende är också, tillsammans med mer och bättre praktik det som arbetsgivare tycker gymnasieskolan skulle ha gett ungdomarna i större utsträckning.

Bland arbetsgivare som kunnat bedöma elevernas baskunskaper är förmågan att använda datorer, läsa och förstå texter och att ta ansvar för sin hälsa det som ungdomarna behärskar bäst. Mindre bra är ungdomarna på att följa med och diskutera samhällsfrågor.

Ungdomarna själva anser att skolan utvecklat deras personliga egenskaper något sämre än baskunskapema.

Kommittén noterar att de kunskaper som arbetsgivarna i pilotstudien

och också enligt många platsannonser sätter främst är de som anges - i de övergripande målen i läroplanen. Av elevernas betyg framgår emellertid uteslutande deras kunskaper i olika ämneskurser. I Norge bedöms också hur eleverna motsvarar kraven i de övergripande målen i läroplanen. Dessa omdömen är dock inte offentliga utan bildar underlag för samtal med eleverna.

Kommittén har i kapitel 3 framhållit betydelsen av utvecklingssamtal. Kommittén anser att det är viktigt att sådana samtal tar upp hur eleven uppträder och fungerar i olika situationer, dvs. inte enbart handlar om resultaten i ämneskurser. Genom sådana samtal bör mentom/handledaren/klassföreståndaren sträva efter att eleven ser sin utbildning i gymnasieskolan som en helhet och inte enbart en samling kurser.

2Skolverkets Sammanfattning och kommentarer 1997-03-27 kring en pilotstudie riktad till skolans avnämare

146 En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla SOU 197 :107

-

8.4

Betygsresultatet

Som kommittén redan angett kommer statistiken över de första slutbetygen enligt det nya betygssystemet först i början av år 1998. De första eleverna som har betyg enligt detta system gick ut gymnasieskolan i juni 1997. De resultat kommittén redovisar kan därför endast bygga på särskilt Skolverket från ett urval skolor och ett urval av

av av program insamlade uppgifter om betyg som elever fått efter fem terminers studier.

Huruvida de slutliga resultaten som kommer i början av år 1998 kommer att visa att eleverna har högre eller lägre betyg kan vi endast spekulera Å sidan försöker enligt tidningsuppgifter många elever

ena under sin sista termin tentera sina Icke godkända betyg, vilket

upp skulle kunna leda till högre betygsgenomsnitt än de vi redovisar. Å andra sidan avser vår redovisning inte alla program, varför slutresultatet kan ge antingen lägre eller högre betygsgenomsnitt.

Kommittén redovisade i sitt andra delbetänkande, Den nya gymnasieskolan steg för steg, resultatet från Skolverkets enkät till ett 60-

tal skolor om betygen i tre av kämämneskursema efter fyra terminers studier. Betygsenkäten efter fem terminers studier har med vissa smärre undantag besvarats samma skolor. Nu kan också betygsresultat i

av övriga kärnämnen och i några karaktärsämneskurser redovisas. De åtta program som de båda enkätema omfattat är Fordonsprogrammet FP, Industriprogrammet IP, Byggprogrammet BP, Barn- och fritidsprogrammet BF, Estetiska programmet EP, Samhällsvetenskapsprogrammet SP, Medieprogrammet MP och Naturvetenskapsprogrammet NV-

Hur man redovisar betygsstatistik är en grannlaga uppgift. Felaktiga

eller alltför knapphändiga uppgifter missförstånd. - - kan leda till grava Ett sådant exempel som är aktuellt när detta betänkande skrivs är påståendet att en fjärdedel av Sveriges befolkning skulle vara för obegåvad för att slutföra grundskola och gymnasieskola med godkända betyg och för att få ett arbete.

I följande diagram redovisas betygsgenomsnittet för alla elever i undersökningen. Diagrammet visar att det finns i genomsnitt 5 % Icke Godkänd IG på de undersökta kurserna.

En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla 147 -

Betygsfördelning för samtliga elever i undersökningen

Karaktär 1 Karaktär 2 Samhällsk. Religion A Nat.kunsk. Idrott o hälsa

Svenska A Matematik A Engelska A

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% .IG IG DVG UMVG

Den högsta andelen Icke Godkänd har kämämnet Matematik med 7 % i genomsnitt för de åtta undersökta programmen. Dämäst följer kämämnena Engelska, Idrott och hälsa samt Religionskunskap med 5 % också detta i genomsnitt för de åtta undersökta programmen. I kämämnet Svenska A är det 3 %. Eleverna klarar i allmänhet karaktärsämnena bättre än kämämnena. Andelen Icke godkända sammantaget för alla de åtta undersökta programmen är 3 % i den första karaktärsämneskursen och 4 % i den andra. Kommittén finner det högst otillfredsställande att debatten så lite handlar om vad eleverna i den svenska gymnasieskolan klarar bra. Siffror som dessa ger aldrig hela sanningen och som kommittén redovisade i det andra delbetänkandet skiljer sig andelen Icke godkänd i t.ex. de tre kämämnena Svenska, Engelska och Matematik mycket mellan olika program. Kommittén anger nedan resultatet per program. De genomsnittsbetyg kommittén redovisat är dock betydligt som nyss sannare än de skräckvisioner om svenskarnas begåvning som vi nyss refererade till. I följande diagram redovisas resultaten för elever på Byggprogrammet och Industriprogrammet. Kommittén redovisar i slutet av detta kapitel betygen på de resterande sex undersökta programmen.

148 En gymnasieskola för envar en fizllständig utbildning för alla -

Betygsfördelning på Byggprogrammet

Karaktär Karaktär 2 Arbetsmiljö Samhällsk. Religion A Nat.kunsk. Idrott o hälsa m llllllllllllll Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A lv l v 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG DG EIVG MMVG

Betygsfördelning på Industriprogrammet

Karaktär 1 Karaktär 2 Arbetsmiljö Samhällsk. Religion A Natkunsk. Idrott o hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A r v | v r v v 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG IG ElVG IIIIMVG

En gymnasieskola för envar - en fullständig utbildning för alla 149

På Byggprogrammet är det endast en respektive två av de 552 eleverna som fått betyget Icke godkänd i de undersökta karaktärsämneskursema Byggkunskap respektive Hus- och anläggningsteknik, måleri och byggplåt grund.

På Industriprogrammet är det 43 elever, eller 14 %, de 471

av eleverna som fått Icke godkänd på den första karaktärsämneskursen, Styr- och reglerteknik. I den andra karaktärsämneskursen, Kvalitetsteknik, är det 3 elever som fått Icke godkänd, eller 1,7 % av de 402 elever som fått betyg på kursen.

Som framgår av redovisningen efter fem terminers studier är det resultaten i kämämneskursema på vissa program som är det stora problemet i gymnasieskolan. Resultaten är bättre än efter fyra terminers studier, men inte särskilt mycket bättre. Kommittén hade förväntat sig att resultaten skulle ha ändrat sig betydligt mera. Kommittén är förvånad över att eleverna inte i högre grad repeterat och tenterat Icke godkända kurser.

Antalet elever är lågt på de program som har störst andel icke godkända betyg. Det innebär enligt kommitténs mening att skolorna borde kunna öka ansträngningama att finna lämpliga åtgärder för det lilla antal elever det är fråga om.

I matematik på FP t.ex. har andelen IG sjunkit från 27 till 23,5 % och på IP från 36,2 till 31,6 %. För en fullständig jämförelse hänvisar kommittén till det andra delbetänkandet. Här redovisas andelen elever som fått Icke godkänd i vissa kämämneskurser efter fem terminers studier. Som kommittén redan angett kan dessa siffror komma att ändras till eleverna går ut gymnasieskolan efter eller flera terminers

sex - studier.

Andelen elever med IG på vissa program efter fem terminers studier

I några av ämneskursema, Religionskunskap, Naturkunskap, Samhällskunskap och Arbetsmiljö har en relativt stor andel av eleverna ännu inte fått betyg, vilket gör resultatet mindre tillförlitligt som prognos för

150 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla SOU 1997: 107

envar - en

det slutliga betygsresultatet. Som framgått kommer de att finnas först i början av våren 1998.

Nu finns tillgängligt slutbetygen för elever som gick ut den nya gymnasieskolan våren 1996.3 De fick betyg enligt det gamla betygssystemet.

Slutbetyg våren 1996

program

därav män 3,06 3,09 3,06 3,54 kvinnor 3,15 3,31 3,50 3,38

I det gamla betygssystemet fick elever x-markering i betyget då de varit frånvarande så mycket att lärarna saknade underlag för att sätta betyg. Elever kunde såsom nu också välja bort något ämne mindre studiekurs, respektive reducerat program. Av de elever som fick avgångsbetyg från ett nationellt program våren 1996 hade i genomsnitt

3Skolan i siffror 1997:1 Betyg och utbildningsresultat; Skolverket Rapport

nr 128

En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla 151

-

4,4 % betyg med X-markering. Andelen med X-markering är högst på de program som enligt den nyss redovisade statistiken har störst andel Icke godkända betyg i kärnämnen, nämligen Byggprogrammet 8,5 %, Fordonsprogrammet 9,7 % och Industriprogrammet l3,4 % samt Energiprogrammet 9,8 %, som inte är med i enkätundersökningen.

Som framgått av kapitel 4 föreslår kommittén att elever som varit frånvarande så mycket i en kurs att det inte går att göra någon bedömning av deras kunskaper inte bör få betyg i kursen. Detsamma gäller elever som får förlängd undervisning när deras kurskamrater slutfört kursen. Nu får många av dessa elever betyget Icke godkänd. Detta har i viss mån bidragit till att andelen elever med Icke godkänd är så hög

i hur stor utsträckning är inte möjligt att ange. -

Kommitténs kommentar till resultaten

Diskussionen om gymnasierefonnen har fokuserat resultaten i kämämnen på program med yrkesämnen. Underlaget för diskussionen är uppgifter också sådana som kommittén här just redovisat om

- betygsresultaten i vissa ämneskurser på några av programmen med yrkesämnen. I den allmänna debatten gör man for det första inte några skillnader mellan programmen med yrkesämnen och för det andra inte några skillnader mellan eleverna på dessa program. Som kommittén nyss redovisat är skillnaderna ganska stora mellan olika program med yrkesämnen. Det framgår också av redovisningen i detta betänkande att betygsgenomsnittet skiftar mellan ämneskursema. Kommittén har i kapitel 3 Vad ungdomar i gymnasieåldem vill redovisat hur olika ungdomar ser på studierna i gymnasieskolans olika program. Också den redovisningen ger en form av schablonbild som om alla ungdomar ett program har samma syn på studierna. Kommittén vill framhålla att man inte får förledas att tro att alla elever på ett visst program har samma förutsättningar.

I rapporten Kursutforrnad gymnasieskola för alla Ds. 1994:39 redovisades en annorlunda uppdelning av den målgrupp som är gymnasieskolans elever. Flertalet elever är de som följer gymnasieskolans huvudvägar, de elever som går igenom gymnasieskolan på normaltid och i de normala formerna. Men i gymnasieskolan finns också, och har alltid funnits, elever som inte följer huvudvägama utan i stället behöver sidovägar eller omvägar. Dessa elever är bl.a. de som i fråga om studier i gymnasieskolan

152 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla

envar - en

vill men inte kan kan men inte vill både kan och vill men är hindrade av olika skäl varken kan eller vill men måste

varken kan eller vill men inte heller måste.

-

Till gruppen elever som vill men inte kan räknas i rapporten Kursut-

formad gymnasieskola för alla de motiverade eleverna som har störningar, t.ex. olika handikapp, dyslexi eller inlärningssvårigheter i olika ämnen.

Till gruppen elever som kan men inte vill hör de som har förutsättningar men inte är intresserade; de tycker skolan är meningslös; ser inte vad man kan använda den till; har andra och starkare intressen; här finns de omotiverade eleverna.

Till gruppen elever både kan och vill är hindrade; ofta av

som men brister som kan rättas till, t.ex. invandrar- och flyktingelever som inte har tillräckliga kunskaper i svenska och som har en bristfällig skolgång; hit hör också elever med personliga problem, sociala svårigheter m.m.

Till gruppen elever som varken kan eller vill men måste hör de som inte vill gå i gymnasieskolan men har ett tryck på sig att gå där, t.ex. från föräldrarna, genom ungdomsarbetslösheten m.m.

Till gruppen elever som varken kan eller vill men inte heller mäste hör de som inte söker till gymnasieskolan för att de redan från början har sådana brister i sin utbildning att de har ett allvarligt handikapp jämfört med andra elever.

Kommittén har velat påminna denna redogörelse för att framhålla

om att skolsystemet- och i synnerhet gymnasieskolan måste anpassa sig

till eleverna.

Det är betydligt större andel av årskullen som slutför en gym-

en nasieutbildning på 1990-talet än för 15-20 år sedan dessutom går nu

de flesta treårig utbildning. avsevärd framgång. Kommit-

en Detta är en tén anser emellertid att det finns utrymme för ytterligare förbättringar

resultatet i hela gymnasieskolan inte minst inom kämämnena på av vissa av programmen med yrkesämnen. Kommittén beskriver några sådana möjligheter i det följande.

för fullständig utbildning för alla 153

En gymnasieskola envar en

-

8.5 för i

Grundskolans betydelse resultaten

gymnasieskolan.

kan inte understrykas hur viktigt det är att eleverna har en god Det nog grund kunskaper från grundskolan när de börjar gymnasieskolan. av vill också framhålla betydelsen att grundskolan förmår Kommittén av bibehålla och förstärka elevernas lust att lära. Andelen elever som grundskolan betyg i något eller några ämnen har ökat de lämnar utan senaste åren4.

1991/92 4,6 % 1992/93 4,7 % 1993/94 4,7 % 1994/95 5,8 % 5 709 elever 1995/96 5,8 %.

elever, går gymnasieskolan våren 1997 och vars betyg De som ut efter fyra respektive fem terminers studier redovisas av kommittén, började gymnasieskolan hösten 1994. vanligaste orsakerna till att elever saknar ämnesbetyg är De tre 1994/95 de deltagit i hemspråksundervisning och/eller svenska som att andraspråk 1,5 %, de haft anpassad studiegång 1,2 % eller haft att stor frånvaro 1,4 %. kommittén redovisade i det andra delbetänkandet har eleverna Som

på vissa avsevärt lägre genomsnittsbetyg från grundskolan än

program eleverna på t.ex. Naturvetenskapsprogrammet, dvs. Byggprogrammet 3,09 för och 3,32 för kvinnor, Barn- och fritidsprogrammet 2,90 män respektive 3,22, Fordonsprogrammet 2.87 respektive 3,33 och Industriprogrammet 2,79 respektive 3,14. elever går i gymnasieskolan har gått i den gamla De som nu den grundskolan är ambitionerna högre och

grundskolan. I nya

resultatkraven på skolan tydligare. Skolan har för att eleverna får ansvar de behöver för slutföra grundskolan med godkända resultat. det stöd att därför införts krav på eleverna skall ha godkända betyg i Det har att Engelska och Matematik för att få börja nationellt och Svenska, fr.o.m. 1998/99. Detta bör innebära att det inte

specialutfonnat program

längre kommer finnas lika stora skillnader i elevernas kunskaper att inom klass eller det gör i dag på nationella program. en grupp som

4 Skolan i siffror 1997:1; Skolverkets rapport nr 128

154 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla envar - en

Under föregående läsår har de första betygen enligt det benya tygssystemet satts för grundskolelever, nämligen i årskurs Andelen elever som inte nått kunskapsnivån för Godkänd och därför inte fick

något betyg väcker Det återstår ett läsår till dessa elever skall lämna oro. grundskolan och kommittén utgår ifrån skolorna ytterligare att gör ansträngningar för att eleverna skall nå gränsen för Godkänd. Om inte grundskolan lyckas i sin uppgift kan det komma medföra andelen att att elever på Individuella programmet i gymnasieskolan blir större hösten 1998 än tidigare år. Det är viktigt att grundskolan lämnar information till gymnasieskolan

om enskilda elevers särskilda behov stöd. Närmare 90 % av av gymnasieskolorna får någon typ information från grundskolan av om elever som de skall lämna över. Kommittén det angeläget med anser ett bra samarbete mellan grundskolan och gymnasieskolan. Det gäller såväl information i grundskolan vilka utbildningar finns i om som gymnasieskolan och vad valet innebär information från grundskolan till som gymnasieskolan om enskilda elever. Stadiegränsema mellan grundskolan och gymnasieskolan kommer att bli markerade

mera när behörighets-

reglerna för de nationella och specialutformade kommer programmen att gälla. Däremot bör enligt kommitténs mening de administrativa

gränserna mellan gymnasieskolan och grundskolan bli mindre svårforcerade så att lämpliga lärare med anställning och huvudsaklig tjänstgöring i grundskolan kan anlitas för att stödundervisning till elever i ge gymnasieskolan som har brister från grundskolan. I detta fall det synes Individuella programmet mindre bundet formella vara av gränser än gymnasieskolan i övrigt.

8.6 inom

Möjligheterna gymnasieskolan

Elever som inte uppfyller behörighetsbestämmelserna för nationella och specialutformade kommer fr.o.m läsåret 1998/99 program att få gå på individuellt program. En form kommer att det praktikprogram, vara som omnämns i utvecklingsplanen. Kommittén begränsar sin redovisning i avsnitt 8.5.6 till det nuvarande individuella programmet. Inom de nationella och specialutformade finns programmen ett stort antal möjligheter för att hjälpa elever inte klarar gymnasieskolan som på någon av huvudvägama. Det innebär elever har t.ex. att som studiesvårigheter på grund av ett funktionshinder i stor utsträckning bör kunna gå i vanliga gymnasieskolor. Kommittén kommer behandla att de olika möjligheterna utförligt i det följande. mera

1997:107 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 155 SOU envar - en

Det finns i gymnasieforordningen bestämmelser om stödundervisning

och specialundervisning 8 kap. l §

Det finns möjligheter att utöka undervisningstiden för hela gymnasieutbildningen eller för delar av den. Det finns också möjligheten för elever att välja bort ett ämne som eleven har påtagliga svårigheter med, s.k. reducerat program. Det finns möjligheter att låta elevernas intresse styra mera. Det gäller såväl elevens eget val kurs val av innehåll och arbetsav som former så de anknyter till elevernas intresse. I det sistnämnda fallet är det förutsättning att eleverna får inflytande. en Det finns möjligheter att förändra arbetsformerna i gymnasieskolan så eleverna klarare sammanhang och värdet kunskaper i olika att ser av ämnen. Innan kommittén behandlar och dessa metoder närmare vill var en av kommittén beröra hur kommunernas ambitioner på detta område

kommer till uttryck i skolplanema. Alla granskade skolplaners innehåller allmänna uttalanden om insatser för elever med behov särskilt stöd. I hälften av skolplanema av finns uttalanden individuella studieplaner, åtgärdsprogram, olika om studietakt eller nivågruppering. I hälften skolplanema finns utav talanden vilken särskild personal skall finnas, t.ex. kurator, om som psykolog, specialpedagoger. I regel finns dock inga närmare anvisningar på vilket sätt eleverna skall stödjas. om I de flesta lokala arbetsplaner finns skrivningar elever med behov om särskilt stöd de är relativt generella och abstrakta. I några av men gymnasieskolor finns särskilda arbetsplaner for t.ex. Läs- och skriv-

centrum. Skolverket har också undersökt hur for elever med behov resurserna särskilt stöd har förändrats de senaste tre åren enligt rektors av bedömning. 18 rektorer 40 % ökat, 13 att de varit svarar att resurserna oförändrade, 12 de minskat. Trots att ökat i 40 % av att resurserna ca skolorna ansåg majoriteten rektorerna ändå att den nuvarande av tillgången på ekonomiska är otillräcklig. Resurser läggs resurser företrädesvis på elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Stödet i

matematik och engelska prioriteras lägre. Kommunens skyldighet att stödja elever framgår läroplanen, där av det att målet för gymnasieskolan är att ungdomar skall genomgå anges

en fullständig gymnasieutbildning.

5 Enligt arbetsmaterial till kommande Skolverksrapport hjälp och stöd en om i gymnasieskolan

156 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla envar - en

8.6.1 Stöd- och

specialundervisning

För elever som har behov extra stöd i skolarbetet under av en begränsad tid skall stödundervisning anordnas... För elever har som behov särskilt stöd får specialundervisning anordnas inom klassen av

gymnasieförordningen 8 kap. 1 §.

I den gamla gymnasieskolan fanns ett särskilt statsbidrag motsvarande 0,65 lärarveckotimmar klass 16 eller 30 elever för stöd- och per om specialundervisning. Resursen räckte endast till exempelvis specialläen rare för 800 elever. Det finns inte något mått för resurserna stödundervisning i dag men traditionen från den gamla tidens knappa

resurstilldelning är stark.

Ett syfte med stöd- och specialundervisningen är att hjälpa elever som kommit efter i undervisningen. Ett annat syfte är att undvika de att elever som anser sig inte kunna klara undervisningens krav lämnar gymnasieskolan. Skolverket har f.n. ett projekt, Hjälp och stöd i gymnasieskolan. Resultaten från projektet kommer att redovisas i rapport skall en som föreligga hösten 1997 men kommittén har fått tillgång till arbetsmaterial. Resultatet visar att skolorna stödinsatser många slag kompanger av jonlärare, grupper med långsam studietakt, speciallärarinsatser och datorstöd. Av de intervjuade speciallärama hade drygt 40 % ingen formell specialpedagogisk utbildning, i regel lång erfarenhet men en av att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Skolledare och lärare anser att antalet elever med läs- och skrivsvårigheter ökat de senaste

aren. Kommittén har behandlat frågan behovet speciallärare i om av kapitel 4 Styrningen gymnasieskolan. av Kommittén har vid sina besök funnit exempel på kreativa lösningar för stödet till elever såsom att eleverna själva fått välja vilken lärare de vill ha hjälp särskild svensk- eller matteverkstad av, m.m. Kommittén vill för sin del framhålla hur viktigt det elever är att som har svårigheter i något ämne tidigt uppmärksammas och får stöd i en form som passar dem. Undersökningen studieavbrott och mindre om studiekurs i gymnasieskolan° många exempel på hur brister i lärares ger eller rektors tolkning av elevers nödsignaler leder till att elever i stället lämnar ämnet eller gymnasieskolan helt och hållet.

6 Skolverkets rapport nr 85

En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 157 envar - en

Tidiga stödinsatser är avsevärt effektivare än motsvarande timmars undervisning sedan eleven gått hela kursen och fått betyget Icke

godkänd.

8.6.2 Utökning av undervisningstiden

I den gymnasieskolans system med gymnasiepoäng ligger stora nya möjligheter att variera undervisningstiden efter elevernas behov av tid. Som framgått kapitel 7 kursutformning har användningen av av om olika studietakt ökat från 45 % gymnasieskolorna år 1994 till 68 % av år 1996. I de skolor där detta förekommer är det emellertid endast i några ämnen, oftast Matematik och Engelska, där eleverna kan välja mellan olika studietakt. Kommittén finner det förvånande att denna möjlighet utnyttjas i så liten omfattning. Enligt gymnasieförordningen 6 kap. 16 § har elev rätt att gå om en kurs han/hon inte fått minst Godkänd på kursen. Om rektor så om beslutar för att det finns särskilda skäl, kan elev gå kursen en tredje en gång. Kommittén är osäker i vilken utsträckning det förekommer att om denna elevens rätt att gå kurs i vart fall gång tillämpas. Det om en en oftare fallet är att elever erbjuds några timmars som synes vara undervisning inför tentamen i kursen. 60 minuter i veckan inför ny nämns flera skolor i de intervjuer Skolverkets omtentamen av som personal gjort ett led i uppföljningen av det nya betygssystemet. som Kommittén är medveten att det också förekommer att elever beretts om tillfälle att få undervisning att de tackat nej. Den bild som mera men förmedlas i den nyssnämna undersökningen eleverna valt mindre av som studiekurs eller avbrutit sina studier7 är dock att ingen i skolan brytt sig deras svårigheter att följa med den reguljära undervisningen. om Kommittén finner det självfallet lovvärt att skolorna erbjuder elever undervisning inför omtentamen. I många fall kanske eleverna inte inser att de behöver hjälp förrän då. Enligt kommitténs mening är det mera ännu bättre för eleverna de får undervisning då svårigheterna om mer först visar sig, antingen så att de får undervisning utöver den de följer tillsammans med sina kurskamrater eller så att de från början följer en kurs med fler undervisningstimmar än den motsvarar antalet som gymnasiepoäng.

7 Skolverket rapport 85

158 En gymnasieskola för jitllständig utbildning för alla envar - en

Flera kommuner har också startat klasser där undervisningen från nu början är upplagd på fvra år. Då behörighetsvillkoren börjat gälla måste elever inte uppfyller som dem börja sina gymnasiestudier i individuellt Kommittén program. finner det angeläget att elevernas övergång från individuellt till nationellt program underlättas och att använder den flexibilitet man som den gymnasieskolan har att eleverna på individuellt nya genom program också får tillgång till kurser kan tillgodoräknas på ett nationellt som program. Genom att eleverna får börja med sina karaktärsämnen blir de mera motiverade för studier i gymnasieskolan. Det bör elevernas vara val av kurser och behov som styr och organisationen får inte ett vara hinder för det. Det viktiga är att eleverna har fullständig utbildning en när de går ut gymnasieskolan.

8.6.3 Reducerat

program

Enligt gymnasieförordningen 5 kap. 16 § kan elev befrias från en undervisningen i eller flera kurser eleven önskar det och har en om påtagliga studiesvårigheter som inte kan lösas på annat sätt. Elever kan befrias från högst 10 % och beslutet fattas rektor. av Reducerat program motsvarar det i det gamla systemet kallades som för mindre studiekurs. Av de elever gick ut gymnasieskolan våren som 1996 hade 3,6 % mindre studiekurs. 3,4 % hade mindre studiekurs av dem som gick ut ett nationellt Om också Individuellt och program. Specialutformat inräknas hade 3,5 % mindre studiekurs 3,8 % program av männen och 3,2 % av kvinnorna. Av eleverna med utländsk bakgrund hade 6,7 % mindre studiekurs Andelen elever med mindre studiekurs skiljer sig mycket mellan olika kommuner I några fall har kommuner med stor andel elever med mindre studiekurs hög andel en elever som fullföljt gymnasieskolan inom fyra år. I andra fall är andelen mindre studiekurs låg andelen slutfört gymnasieskolan ändå men som hög. Och i ytterligare fall har kommunen en stor andel mindre studiekurs och en jämförelsevis låg andel elever fullföljt sin utbildning. som Det är således svårt att finna något mönster. Kommittén är självfallet angelägen att så många elever om som möjligt skall fullfölja gymnasieskolan med fullständigt program. Kommittén menar dock att det är allvarligt elever på grund om av

8 Skolan i siffror 1997:1, Skolverkets rapport 128

9 Skolan Jämförelsetal för skolhuvudmän; Skolverkets 129 rapport nr

En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 159 envar - en

avsevärda svårigheter i ett ämne avbryter sina gymnasiestudier helt och hållet. I så fall är det bättre att eleven lämnar det just då alltför svåra ämnet. Det går att ta ämnet på nytt senare i livet. upp

8.6.4 Elevernas intresse och inflytande

Den gymnasieskolan har konstruerats för att elevernas intresse för nya och kurs skall avgöra deras studieprogram. Bakgrunden program, gren till detta är att det visat sig att elever kommit på sitt förstahandssom val fullföljer sin utbildning i högre grad än andra elever. Kommittén fäster, framgått, stor vikt vid att elevernas val tillgodoses också i som praktiken och att elevernas ställning i detta avseende stärks. Kommit- tén föreslår att kommunen blir skyldig att sträva efter att tillgodose elevernas val. Det är emellertid långt ifrån tillräckligt att låta eleverna få sina val tillgodosedda. Kommittén att det allra viktigaste är att eleverna får anser påverka hur arbetet i den valda utbildningen bedrivs. Eleverna har avsevärt mycket större möjlighet att ta till sig kunskap i fall arbetet i klassen tar hänsyn till elevernas intressen och förutsättningar. Budskapet att den gymnasieskolan innebär att eleverna skall ha nya inflytande kan inte ha undgått någon arbetar i skolan. Kommittén som vet också att ambitionerna att öka elevers inflytande är höga i kommuoch skolor. Många lärare har funnit ny stimulans i sitt yrke genom ner att arbeta med elevinflytande. De har också funnit att de fått mycket motiverade elever. mera Det finns dock också lärare som menar sig veta bäst hur undervisningen skall läggas upp utan att behöva fråga eleverna. En inte alltför ovanlig form s.k. elevinflytande lärare planerar av är att en undervisningen och sedan låter eleverna ta ställning till det färdiga förslaget. Men det finns också exempel på att elever protesterar mot att inget är planerat. Kommittén anser det vara en viktig del av elevernas utbildning att med och diskutera uppläggningen av och innehållet i en kurs. Den vara tid detta tar motsvaras ett ökat intresse och engagemang för kursen av hos eleverna. Kommittén att frågan om var balansen skall ligga mellan menar lärarens planering undervisningen och utrymmet för elevernas av inflytande på undervisningen hör till de nya utmaningarna i läraryrket.

160 En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla

-

8.6.5 Arbetsformer

Kommittén har i sina båda delbetänkanden framhållit vilken stor betydelse arbetsformema har för elevernas studieframgångar. Vi sammanfattade vår syn på framgångsrika skolor så:

De har alla en skolledning som stöder förändring och lärare som är förändringsagenter. De har målen i läroplanen som ledstjäma, elevernas behov av undervisning som utgångspunkt och är mindre fixerade vid undervisningstimmar och mer vid resultatet. Eleverna har inflytande på sitt arbete och lärarna samarbetar.

Kommittén vill komplettera den bilden med att framgångsrika arbetsformer också leder till att eleverna får det för dem abstrakta kunnandet konkretiserat, t.ex. genom ett närmare samarbete mellan ämneskurser, mellan gymnasieskolan och arbetsplatser och samhället i övrigt. I den gamla gymnasieskolan fick eleverna på yrkeslinjema sina matematikkunskaper genom yrkesämnet. Den yrkeslärare som i dag vill vidga sin kompetens i t.ex. matematik genom högskolestudier får börja med att studera gymnasienivå för att få behörighet för högskolestudier.

I kommitténs första delbetänkande beskrevs tre olika sätt att förnya arbetsformerna, s.k. infårgning, problembaserat lärande och en undervisning som sätter eleven i centrum.

Kommittén har under arbetet fått allt större förståelse för de svårigheter som också lärarna ställts inför i den nya gymnasieskolan. De svenska gymnasielärama har inte fått fortbildning och stödmaterial på det sätt som t.ex. de norska lärarna fått inför Reform 94. Som ett exempel kan nämnas att Rammeplan for Grunnmodul i pedagogisk upplaering inleds med målet att deltagarna efter utbildningen skall ha skaffat sig insikt i bl.a. läroplanernas centrala ideer. Kommittén har upprepade gånger måst konstatera att de svenska lärarna fått alltför lite möjlighet att diskutera med varandra och på så sätt tillsammans eller genom varandras exempel utveckla arbetsformerna.

8.6.6 Individuella programmet IV

Elever som inte kommit in på nationellt program skall erbjudas gymnasieutbildning på Specialutformat eller individuellt program. Ett individuellt program skall bl.a. syfta till att stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt program skollagen 5 kap. 13 §.

1997:107 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 161 SOU envar - en

Utbildningen på IV skall följa plan, fastställs styrelsen för

en som av utbildningen. I förarbetena till skollagen pr0p.1990/91:85, Växa med kunskaper, s. 186 sägs bl.a.:

Av denna plan skall det t.ex. framgå vad utbildningen syftar till, vilka kurser ingår i programmet och hur lång tid som planen

som omfattar. Planen skall därefter fastställas styrelsen för utbildningen.

av På detta sätt får eleven garantier för att planen verkligen kommer att följas.

Samtliga kommuner erbjuder utbildning på IV. Utbildningen

numera är i de allra flesta fall förlagd till skola eller komvux i kommunen.

en Några få kommuner, bl.a. de ingår i kommunalförbund och

som kommuner med ett fåtal IV-elever, sänder sina IV-elever till annan samverkande kommun.

Elevantalet på IV° under de senaste åren framgår nedanstående

av tabell.

Totala antalet elever på Individuella programmet de tre senaste läsåren

Andelen elever med utländsk bakgrund är betydligt större på IV, 34,8 %, än i hela gymnasieskolan, 14,3 %. Andelen män 54 % är något större än andelen kvinnor 46 %. Enligt Skolverket genomförd utvärdering" IV har endast en en av av fjärdedel de undersökta gymnasieskolorna en skriftlig verksamav hetsplan för det individuella programmet. Flera rektorer ser detta som brist. Skolverket konstaterar att det är anmärkningsvärt att det ännu en

° Skolan i siffror 1995 Skolverkets rapport nr 74, 1996 Skolverkets rapport 103, 1997 Skolverkets rapport nr 130 nr " Det individuella programmet ett flexibelt program för framtiden Skolver- kets rapport nr 93

6-l70934

162 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla

envar - en

efter tre år finns kommuner som inte har fomiellt fastställda planer för sina IV-elever. I rapporten omnämns ett tillsynsärende, där förälder

en klagat över sin sons individuella Eftersom eleven inte haft

program. någon fastställd studieplan riktar Skolverket i sitt beslut kritik mot kommunen.

I 17 av de av Skolverket undersökta 30 kommunerna är IV lokalmässigt integrerat med gymnasieskolan. I övriga kommuner har IV vissa lektioner i gymnasieskolan eller hela verksamheten i speciella lokaler ungdomscentrum.

I den avslutande diskussionen i rapporten framhåller Skolverket kommunens samlade ansvar för alla ungdomar under 20 år och

som en konsekvens därav behovet av gott samarbete mellan gymnasieskola och socialförvaltning. För fullgörande av kommunens är ett väl

ansvar fungerande IV en ovärderlig resurs.

Den bild av IV som kommittén fått studiebesök,

- genom egna genom Skolverkets utvärdering och en egen enkät är i stort sett

positiv. Kommittén ansåg redan i sitt första betänkande att IV väl fyller sin uppgift, att lärarna lägger stor möda för att hjälpa eleverna och

ner att många elever efter IV övergår till nationella program. Att denna uppfattning var riktig har bekräftats under kommitténs fortsatta arbete.

Som framgår av tabellen har årskurserna 2 och 3 IV ett

ovan betydligt lägre antal elever än årskurs Detta visar att det finns ett antal olika elevströmmar till och från IV.

En grupp elever går från grundskolan direkt till IV och övergår senare till ett nationellt program eller lämnar gymnasieskolan. En annan grupp elever börjar ett nationellt program men avbryter av olika skäl sina studier där och övergår i stället till IV eller lämnar gymnasieskolan. Av de elever som blir kvar flera år IV har många invandrarbakgrund.

I Skolverkets utvärdering har gjorts vissa bearbetningar SCB:s

av skolstatistik för att belysa elevströmmama till och från IV. Enligt denna statistik hade 33 % av de elever som i oktober 1994 återfanns på IV kommit från grundskolan, 22 % kommit från tidigare IV och 17 % från nationella program. Övriga elever 28 % hade året innan inte gått i gymnasieskolan. Till denna grupp hörde många elever på Introduktionskurs för invandrare.

Skolverket har undersökt var de elever fanns på IV i oktober

som 1994 befann sig ett år senare, dvs. i oktober 1995. Därvid visar det sig att den största övergången från IV till ett nationellt i regel ett

program program med yrkesämnen gäller elever kommit till IV direkt från

som grundskolan 60 %. Betydligt lägre övergång 25 % har elever

som kommit till IV från ett nationellt

program.

envar - en

Andelen elever som efter IV helt lämnat gymnasieskolan är högst 56 % beträffande elever som före IV gått på ett nationellt program och lägst 12 % beträffande elever som kommit till IV direkt från grundskolan. Skolverkets undersökning visar inte vart de elever som lämnat gymnnasieskolan efter IV tagit vägen men det finns en antydan om att ett ökande antal elever söker sig till folkhögskola eller komvux".

Den här refererade statistiken visar klart att IV fungerar bäst som språngbräda till ett nationellt program om eleven börjar på IV direkt efter grundskolan. Elever först kommit in på ett nationellt program

som och misslyckats där för att senare övergå till IV har tydligen sämre förutsättningar för att kunna få en fullständig gymnasieutbildning ett nationellt program.

Som tidigare nämnts gäller fr.o.m. läsåret 1998/99 nya behörighetsbestämmelser för nationella och specialutformade program. Elever som inte uppfyller behörighetskraven får dock rätt att efter grundskolan övergå till IV. Det är i dag svårt att bedöma hur detta kommer att påverka elevantalet på IV. Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att det i varje kommun, där bedömer att elevantalet på

man IV kommer att öka, finns beredskap för att förstärka IV:s resurser i

en form av lokaler och personal.

Intervjuerna visar klart att eleverna har en positiv syn på IV även

de elever i början varit negativa.

som

Alla IV-elever känner sig inte som gymnasieelever de finns

även om med i skolkatalogen och deltar tillsammans med de andra eleverna i

aktiviteter, t.ex. friluftsdagar och konserter. Rektorer och gemensamma lärare är däremot övertygade om att IV-eleverna känner sig som gymnasieelever.

IV-eleverna undervisas i stor utsträckning av lärare som dessutom undervisar på nationella program. Rektorema framhåller att rekrytering-

lärare till IV är en grannlaga uppgift. Speciallärare från grundskoen av lan finns ofta med i lärarteamen.

Samläsning mellan IV och nationella program är relativt vanligt förekommande. Detta gäller främst estetiska ämnen och A-kursen i Matematik.

Praktikinslag erbjuds i regel IV-eleverna i syfte att stärka deras

självförtroende eller för dem en välbehövlig paus. En vanligt

att ge förekommande modell är två eller tre dagar praktik i veckan. I andra fall har IV-eleverna hela praktikveckor.

I undervisningen varierar gruppstorleken. Lärarna framhåller att

inte f°ar för inte heller alltför små med tanke grupperna vara stora men på den sociala skolningen. Längre arbetspass är vanliga och det är viktigt att elever med kunskapsluckor får tid att slutföra sina uppgifter.

164 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla

envar - en

I undervisningen är den personliga kontakten lärare-elev synnerligen viktig. Lektionema inleds inte sällan med ett socialt samtal för att skapa denna kontakt. Eleverna på IV uppskattar den nära relationen mellan lärare och elev. En de intervjuade eleverna har sagt:

av

På IV är man en individ, på det nationella programmet

var man bara i mängden.

en

Den första tiden på IV söker lärarna utröna elevernas kunskapsnivå. Vissa lärare använder test medan andra att dialog lärare-elev

anser en är bättre. Analysen elevernas förkunskaper bildar grunden för den

av fortsatta undervisningsplaneringen och eleverna känner sig delaktiga i denna planering. Gymnasielärare, som undervisar i kärnämnen, beskriver hur de anpassat sin undervisning efter elevernas behov i betydligt större utsträckning på IV än på övriga program. Lärare i yrkesämnen på IV har ofta redan erfarenhet av individualiserad yrkesundervisning.

IV-lärama har ett stort behov samarbete med lärarkolleger.

av Arbetslag med lärare i yrkesämnen och andra ämnen är ofta förekommande.

Elever med invandrarbakgrund vill bryta sin isolering och få kontakt med svenska elever. De underskattar ofta svårigheten att lära sig svenska. Motsättningar kan uppstå mellan elever från olika invandrargrupper och mellan elever på Introduktionskurs för invandrare och övriga IV-elever.

I ett elevperspektiv kan IV vara en lämplig studiegång för elever med stora kunskapsbrister från grundskolan och sociala problem

men också för elever som kommit in på fel program och elever har

som speciella utbildningsönskemål samt för elever gärna går ett år på

som IV som förberedelse för tre år på ett nationellt

program.

För många elever innebär tiden på IV en startpunkt på vägen mot utbildning. Enligt Skolverkets utvärdering lyckas verksamheten på IV i stor utsträckning med eleverna stöd för fortsatt utveckling och

att ge utbildning.

Skolverkets utvärdering säger knappast något hur IV fungerar i

om kommuner som inte har några nationella I dessa kommuner

program. medför en övergång från ett nationellt till IV och vice ett

program versa byte av utbildningsort och kommittén har ansett det intressant att undersöka om detta försvårar elevernas övergång.

Från kommitténs sekretariat utsändes i början 1997 enkät

av mars en till ett 40-tal kommuner som enligt skolstatistiken har IV inget

men nationellt program. I undersökningen ingår inte kommuner tillhör

som

1997:107 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 165 SOU envar - en

kommunalförbund och kommuner sänder sina IV-elever till annan som kommun. Kommitténs enkätundersökning gäller 37 mindre kommuner. Antalet IV-elever varierar från 2 till 54. Antalet elever är i genomsnitt 23. Andelen elever kommit direkt från grundskolan till IV är 31,5 %, som alltså något lägre än riksgenomsnittet 33 % oktober 1994. Andelen invandrarelever är 7 % att jämföra med 34,8 % IV i hela riket läsåret 1996/97. Övergången till nationella efter IV synes vara större än i program övriga kommuner. Det finns emellertid anledning att följa upp om de elever inte går över till nationellt får någon fortsatt som program utbildning efter det ettåriga individuella programmet. Undervisning framför allt i kärnämnen i vissa kommuner får ges men IV-elevema undervisning även i andra ämnen, bl.a. yrkesämnen, datakunskap, religionskunskap och musik. I kommun ges underen visning i omvårdnad och i en annan i hemkunskap. I några kommuner får eleverna välja vissa kurser efter fritt val. I en kommun erbjuds ridundervisning, i kommun mediaundervisen annan ning och i två kommuner körkortsteori. Utmärkande för IV i dessa i regel mindre kommuner är en nära samverkan med komvux, ofta i form av gemensamma undervisnings- Denna komvuxundervisning både grundskole- och grupper. avser gymnasiekurser. kommun sker samverkan med folkhögskolan på I en orten. I flera kommunerna i kommitténs undersökning finns speciallärare av undervisar på IV. I de flesta kommunerna finns adjunkter, i några som få kommuner lärare tidigare undervisat på grundskolans mellanstasom

dium eller lågstadium.

Eleverna finns sällan på IV längre än ett läsår. I några enkätsvar påtalas svårigheten att på ett läsår kunna kunskapsbristema från reparera grundskolan. I framhålls att det är viktigast att söka motverka ett svar elevernas negativa inställning till studier över huvud taget.

8.7 Kommitténs sammanfattande bedömning

Gymnasieskolan är en skola för alla. Detta uttryck myntades redan

under den gamla gymnasieskolans tid. Antalet intagningsplatser ökade

successivt så att alla grundskoleelever så önskade skulle kunna tas som i gymnasieskolan. För hjälp till elever med studiesvårigheter skapades särskilda statsbidragsresurser för stöd- och specialundervisning.

166 En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla envar - en

Även den gamla gymnasieskolan kvantitativt om sett var en skola for alla återstod mycket inre arbete för att skolorna skulle kunna ge framför allt de svaga eleverna meningsfull undervisning. en Kommittén har i detta kapitel behandlat mängd olika möjligheter en som gymnasieskolan kan använda för att hjälpa elever har som studiesvårigheter. Det kommittén vill säga med detta är att möjligheterna finns men att de inte alltid utnyttjas.

Sveriges ambitioner är höga när det gäller att ta emot hela årskullen i gymnasieskolan. 98 % går direkt till gymnasieskolan från grundskolan och ytterligare l procentenhet börjar efter ett år av annan sysselsättning. Det är en större andel årskullen slutfor av som nu gymnasieskolan än som togs i gymnasieskolan på 1970-talet. Dessutom slutför flertalet treårig utbildning. Detta är nu en en avsevärd förbättring av gymnasieskolans resultat. Kommittén menar att ambitionen måste höjas till att till nu se att alla elever kommer ut efter fullföljd gymnasieutbildning. Gymnasieskolans resultat är redan bra vid internationell nu en jämförelse. Kommittén dock att det kan bli bättre skolorna anser om och kommunerna utnyttjar de möjligheter den - - som nya gymnasieskolan ger. Uppmärksamheten har alltför ensidigt riktats mot betygen. Gymnasieskolan har också andra mål, t.ex. att alla ungdomar ge möjlighet till en harmonisk och allsidig utveckling och att utveckla förmågan att arbeta självständigt och tillsammans med andra. De kunskaper som anges i läroplanens övergripande mål är de som arbetsgivare sätter främst inte framgår elevernas betyg. men som av Hur eleven uppträder i olika situationer bör i utvecktas upp lingssamtal mellan lärare och elev. Kommittén redovisar uppgifter betygsresultat ett urval om som elever fått efter fem terminers studier. Officiell statistik över slutbetyg enligt det nya betygssystemet är tillgänglig först i början av våren 1998.

En gymnasieskola för fullständig utbildning för alla 167

envar - en

Efter fem terminers studier har i genomsnitt 3 % av eleverna fått Icke godkänd i kämämneskursen Svenska A, 5 % i Engelska A, Idrott och hälsa samt Religionskunskap A och 7 % i Matematik A. Betygen skiljer sig dock avsevärt mellan olika program.

På program med stor andel Icke godkända betyg i kärnämneskurser är elevantalet lågt och skolorna borde kunna öka ansträngningarna att finna lämpliga åtgärder for det fåtal elever det är fråga om.

Kommittén vill särskilt fasta uppmärksamheten på följande punkter.

Det är viktigt att grundskolan svarar mot de höjda ambitionerna. Om detta inte sker kommer individuella programmet att få ta emot en ökad andel elever.

Samarbetet mellan grundskolan och gymnasieskolan bör öka.

Individuella programmet fungerar bäst språngbräda till

som nationellt eleven börjar direkt efter grundskolan. Elever

program om på individuella bör få tillgång till kurser som de kan få

program tillgodoräkna då de övergår till ett nationellt eller Specialutformat program. 4. Elever har studiesvårigheter bör uppmärksammas tidigt och

som få stöd i en form som passar dem såsom

stödundervisning och specialundervisning, utökning av undervisningstiden i hela eller delar av utbildningen,

dvs. olika studietakt,

ny genomgång av kurs.

Det är bättre att elever lämnar ett ämne där de har avsevärda svårigheter än att de avbryter hela sin gymnasieutbildning, s.k. reducerat program.

För att eleverna skall ha intresse och engagemang för en kurs är det viktigt att de får vara med och diskutera uppläggning och innehåll. 7. Arbetsformema måste syfta till att eleverna ser sammanhang och värdet av kunskaper i olika ämnen.

Lärarna har fått för lite möjlighet att diskutera med varandra och på så sätt tillsammans och genom varandras exempel utveckla arbetsforrnema.

168 En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla -

Betygsfördelning på Barn- och fritidsprogrammet

Karaktär 1 Karaktär 2 Arbetsmiljö Samhällsk. Religion A Nat.kunsk. Idrott o hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% I IG G VG lillMVG

Betygsfördelning på Estetiska programmet

Karaktär 1 Karaktär 2 Arbetsmiljö Samhällsk.

Nat.kunsk. i Idrott o hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG CIVG IIIIIMVG

En gymnasieskola för envar en fizllständig utbildning för alla 169 -

Betygsfördelning på Fordonsprogrammet

Karaktär 1 Arbetsmiljö Samhällsk. Religion A Nat.kunsk. Idrott 0 hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG BG EIVG IIIIIMVG

Betygsfördelning i Medieprogrammet

Karaktär Karaktär 2 Arbetsmiljö Samhällsk. Religion A Nat.kunsk. Idrott o hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A I i i r i I I I i i 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG IG DVG IMVG

170 En gymnasieskola för envar en fullständig utbildning för alla -

Betygsfördelning på Naturvetenskapsprogrammet Karaktär 1 Karaktär 2 Samhällsk. Religion A Iiiiiliiliiiiiiiiiilliiiiiiliiiiliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii NELKUHSK. HHiiiHHWHHHiiiiiiiiiiiiiiiii:HHiiiiiiiiifiliiiitil Idrott o hälsa Estetisk v Svenska A Matematik A HHiiiiiii1iHHiiiiHHiiiUHiiiiiiiiiiHHiiWiiiiiiiiiiiiiiiiifuiii Engelska A iiiiHHiHiiiiiiiiiiUHHiiiiHWiHHHiiiiiiiiiiiiiiiiilil 1 i Ti 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% UIG G DVG IIIIIMVG

Betygsfördelning på Samhällsvetenskapliga programmet

Karaktär 1 Karaktär 2 Samhällsk. Religion A m iiiiiiiiiiiiiiiliåiilii:iii Nat.kunsk. ii1iiIiiiiHiii Idrott o hälsa Hiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii Estetisk v Svenska A Matematik A Engelska A r | I | 7t 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% IIG IG EIVG WMVG

9 Kommitténs slutsatser

Denna kommitté tillsattes för att följa utvecklingen i gymnasieskolan

inom ett antal områden räknas upp i de direktiv, som två regeringar

som beslutat om. En sammanfattning av direktiven finns i kapitel Arbetet i kommittén. Direktiven återfinns i sin helhet i bilaga 1 och

Gymnasierefonnen, som beslutades i juni 1991, var en nödvändig förändring för att gymnasieskolan dels skulle kunna utbilda för aktuella krav på kompetens, dels bidra till en fortsatt utveckling i landet. Motiven för reformen står således att finna i de förändringar som inträffat på arbetsmarknaden, i samhällslivet och i människors levnadsvillkor och privatliv. Den struktur som den nya gymnasieskolan fick grundades på bedömningen att takten i förändringarna skulle öka.

Goda kunskaper blir nödvändiga för alla i en värld där

än mer - kunskaperna ständigt förändras. En generell bas av solida kunskaper underlättar den specialisering och omspecialisering som kommer att bli vanlig i arbetslivet.

Medborgarrollen i ett modernt samhälle kräver goda kunskaper om individen skall kunna delta i den demokratiska processen och medverka i det offentliga samtalet.

Den sociala rollen, dvs. rollen som förälder, som barn till åldrande anhöriga, som livskamrat och som vän, innebär också att man behöver kunskaper för att fungera på ett bra sätt och för att kunna stödja dem som på olika sätt står en nära.

Gymnasierefonnen hade det tredubbla syftet att höja de enskilda individemas kompetens och ge alla en grund för ett livslångt lärande, att höja befolkningens kompetens och att bidra till ekonomisk tillväxt i riket. Självfallet är de tre beroende varandra, varandras förut-

av sättning.

Kommittén konstaterar att man vid utformningen av dagens gymnasieskola valt en struktur som prioriterar bredd i kompetensen " framför smal specialisering och möjlighet till förändring och

som ger flexibilitet i förhållande till nya krav. Förändringar sker allt snabbare i samhället och gymnasieskolan måste kunna möta dem.

Den nya gymnasieskolan ersatte gymnasieskolan enligt 1970 års läroplan, som med undantag av vissa inspirerande försöksverksamheter

-

varit en relativt stillastående skolform i mer än 20 år. En reformering -

172 Kommitténs slutsatser

av gymnasieskolan var både nödvändig och brådskande. Gymnasiereformen omfattade både skolforrnens struktur och innehåll. Den genomfördes samtidigt med att den förändrade styrningen skolan ställde krav av på nya arbetsformer i skolan. Också personalens anställningsvillkor ändrades. Skolan är Sveriges största arbetsplats. Nu skulle de största förändringarna någonsin genomföras inom gymnasieskolan. Som framgår av vårt första delbetänkande stördes genomförandet av en serie omständigheter styrdokumenten provisoriska, det fanns - var inget nytt betygssystem, ingen information från centralt håll, byte av regering och central Skolmyndighet då reformen drogs igång - av entusiastiska kommunalpolitiker, skolchefer och rektorer. Den fyraåriga starttiden blev i själva verket två år. De första kommunerna startade 1992 och resten 1993. Om alla i stället hade väntat till 1994 hade de kunnat börja med ny läroplan, nya programmål, kursplaner, nytt betygssystem osv. Eleverna har känt sig försökskaniner när som bestämmelser inte har funnits, såsom antagningsbestämmelsema till högskolan, eller varit okända lärarna. av Vi kritiserar självfallet inte kommunerna för att de snabba att var införa en modern gymnasieskola, tvärtom. Kommittén emellertid menar att en så stor reform som gymnasierefonnen inte borde ha beslutats med en så överoptimistisk tidplan och att mycket svårigheterna kan av hänföras till detta. Som kommittén skrev i det första delbetänkandet har gymnasiereformen varit framgångsrik i de organisatoriska avseendena, dvs. avvecklingen linjer och specialkurser och införandet av av programmen samt förlängningen av yrkesutbildningen. Praktiskt taget hela årskullen ungdomar går nu i gymnasieskolan, vilket i internationell jämförelse en är mycket bra. Detta är stor framgång både för reformen och en kommuner och landsting genomfört den. Samtidigt medför det som en del problem. Det finns elever går i gymnasieskolan för att det inte som finns andra alternativ. Deras motivation för att gå i gymnasieskolan är låg. Det är framför allt dessa elever har studiesvårigheter och får som låga betyg. Det är i huvudsak dessa elever den allmänna debatten som handlar Det är särskilt för dessa elever skolorna behöver om. som utnyttja de många möjligheter i undervisningen den som nya gymnasieskolan ger. Ett av de viktigaste inslagen i gymnasierefonnen är elevinflytandet. Det fungerar relativt tillfredsställande när det gäller val utbildning av men inflytandet över uppläggningen undervisningen är svårare att få av till stånd överallt. Eftersom de första eleverna gått i gymnasieskola med som en nya måldokument och betyg gått ut gymnasieskolan våren 1997 har det än

SOU 1997: l 07 Kommitténs slutsatser 173

så länge inte varit möjligt att utvärdera hur ungdomar sin ser gymnasieutbildning när de kommit ut i det reguljära arbetslivet eller till högskolan. Det är angeläget att sådana uppföljningar och utvärderingar görs så att kommande översyner kan dra nytta av resultatet av dem. De mindre utvärderingar finns visar dock att eleverna är nöjda med det som de valt och den kunskap de fått där. Det finns emellertid tecken program den socialt betingade på olika program som olika fina på att synen består eller t.o.m. ökar. När det gäller personlighetsrelaterade förmågor såsom att kunna samarbeta med andra, flexibel, ta initiativ, hitta nya lösningar, vara vara serviceinriktad och tro sin förmåga har de som gått program egen med yrkesämnen mera positiv bild av hur gymnasieskolan påverkat en dem än vad de gått Samhällsvetenskaps- eller Naturvetenskapsprosom grammen har. Det har kommit elevgrupper i gymnasieskolan som behöver mera stöd samtidigt undervisningsresursema i genomsnitt elev har som per minskat. Politikerna har haft ambitioner att införa den nya gymnasieskolan snabbt och dessutom på ett 40-tal orter sedan har nya - men för det praktiska genomförandet i många fall kommit att falla ansvaret helt på rektor och lärare. Svenska gymnasielärare har inte såsom de norska fått fortbildning och möjlighet att diskutera vad gymnasiereformen ställer för krav på deras arbete. Som kommittén också noterat ledde bristen information inför reformen till att många dem som hade en roll i genomförandet av inte kände till motiven för reformen. Detta har Utbildningsdepartementet, Skolverket och Svenska kommunförbundet tillsammans sökt råda bot på hösten 1996, insats enligt kommitténs uppfattning hade fått en som större genomslag den skett inför reformstarten. om Lärarna har ställts inför stora utmaningar i form av ny läroplan, programmål, kursplaner som är skrivna nytt sätt, nytt betygssystem och i många fall nya elevgrupper. Alla lärare har inte heller haft kännedom motiven för och tankarna bakom reformen. Det finns om exempel på lärare visserligen känner till reformen men som inte som accepterar den. Det finns också lärare i den läroplanen finner som nya bekräftelsen på att de arbetar på rätt sätt brukar säga att en bra - man reform tar det de mest progressiva lärarna redan gör, Det finns upp som också lärare allt fler reformen möjlighet att förnya - som ser som en arbetsforrnerna i skolan på ett sätt både eleverna och de själva som känner stimulerande. Samarbetet mellan lärare ansågs till en början vara svårare än i den gamla gymnasieskolan. Bl.a. följd det nya som en av betygssystemet har kontakterna mellan lärare inom samma ämne ökat; kontakterna mellan lärare inom olika ämnen och skolor tilltar. Den

174 Kommitténs slutsatser

verkliga utvecklingspotentialen finns i de skolor där lärare i yrkesämnen och lärare i kärnämnen samarbetar.

Goda kontakter mellan skola och arbetsliv är förutsättning för en att utbildningen program med yrkesämnen skall fungera. I vissa fall

finns det goda kontakter. I andra fall finns det utrymme för förbättringar

både från arbetslivets och skolans sida. Kommittén att - menar

kvalitetssäkring av yrkesutbildningen i vilken både skolan och

arbetslivet engageras skulle på ett verksamt sätt kunna bidra till - en utveckling av yrkesutbildningen. Också för utbildningen på Samhällsvetenskaps- och Naturvetenskapsprogrammen liksom det Estetiska programmet skulle det behöva utvecklas kvalitetssäkring en som engagerar inte enbart skolan utan också det omgivande samhället och avnämama. Kvalitetssäkring förutsätter kommunal uppföljning och utvärdering, som emellertid många gånger är bristfällig.

Den svenska gymnasiereformen åtföljdes extra statliga för av resurser genomförandet reformen, 500 milj. kr. Trots detta är det bestående av intrycket att gymnasiereformen genomförts under tid en av resursknapphet. Undervisningsresursema har också minskat något i förhållande till övriga Det har dock inte skett några egentliga besparingar resurser. på gymnasieskolans totala kostnader. Kommunerna har genomfört gymnasiereformen under tid då de haft krympande ekonomi och en en ökade åtaganden genom stora bamkullar, flera äldre och hög arbetslös-

het. Resursknappheten har ibland åberopats förevändning för att som en inte pröva en del de möjligheter den gymnasieskolan av som nya innehåller möjligheter i slutänden inte behöver medföra ökade - som kostnader. Den ökade kommunala friheten med åtföljande skillnader mellan kommuner och mellan skolor är synlig också i förverkligandet av gymnasiereformens idéer. Vissa skolor eller delar skolor har - av hunnit långt i förverkligandet. I andra fall är det bit kvar. Kommittén en har konstaterat att genomförandet gått smidigare i de skolor, som deltagit i någon de försöksverksamheter föregick refonnen, av som särskilt ÖGY-försöken. Kommittén menar att man måste acceptera att en så omfattande reform tar tid att genomföra fullt överallt. ut En skolreform är inte färdig gång för alla. Den gymnasieskoen nya lan har den flexibilitet gör det möjligt att införa förbättringar som utan att man behöver bryta hela gymnasieskolan och ersätta den med upp något helt nytt. Det har också vid flera tillfällen gjorts förändsmärre ringar inom den nya gymnasieskolan.

Den gymnasieskola som vi kallar fick sina grunddrag hösten ny, 1990. Propositionen Växa med kunskaper gymnasieskolan och - om vuxenutbildningen lades fram i februari 1991 och riksdagen fattade -

Kommitténs slutsatser 175

beslutet den gymnasieskolan i juni 1991. Det har således gått om nya sju år sedan reformen utformades. Det kan nu vara dags, som sex regeringens utvecklingsplan anger, att utveckla gymnasieskolans nuvarande struktur översyn utbudet nationella program genom en av av och deras Det har hänt mycket under de år som gått sedan grenar. beslutet om den nya gymnasieskolan togs. Översynen bör också möjligt bedöma sådana kommande om förändringar bör påverka gymnasieelevers utbildning. Ungdomens som IT-råd identifierar tio tidens tecken ligger till grund för den som kommande samhällsomvandlingen, nämligen nätverkandet, tjänstesekexpansion, rörligheten, skapa sina jobb, det ekologiskt toms egna bärkraftiga samhället, hierarkins fall, dynamik i samhällsprocessema, voice exitz, det livslånga lärandet och lokalt + globalt glokalt. - En översyn gymnasieskolans struktur är en grannlaga uppgift som av kräver överväganden och kontakter med företrädare för noggranna samhällssektorer och branscher. Kommittén har inte haft i uppdrag att lägga fram förslag till struktur för gymnasieskolan. En förändring av ny gymnasieskolans struktur och bör knyta an till av program grenar följderna de stora förändringar i samhället skett. Ett förslag bör av som bygga analyser, vilket kommittén varken haft tid eller i på noggranna uppdrag att utföra. Kommittén har i sina tidigare betänkanden tagit upp några faktorer bör beaktas vid översyn program och grenar. som en av Dessa har upprepats i kapitel Det är väsentligt att gymnasieskolan kan utvecklas och förändras i takt med utvecklingen i samhället. Detta innebär att gymnasieskolan måste öppen mot samhället. Gymnasieskolan skall ungdomar vara ge kunskaper och självförtroende så att de kan bidra till utvecklingen av samhället. Skolan skall således förbereda sina elever förändringar också dem stabil grund av kunskaper. men ge en

MEGA-BYTE, SOU 1996:181 voice att höja sin röst och verka inom systemet eller exit att besluta sig för att inte ta del.

Reservation av ledamöterna Ulf Melin m,

Rolf Nordanskog fp och Ulla-Britt Hagström

kd

Gymnasiekommitténs uppdrag har varit att följa den nya gymnasiesko-

lans utveckling samt att rapportera denna till regering och riksdag. Trots direktiven har kommittén i sina två tidigare betänkanden lagt förslag till justeringar, regeringen till viss del följt. Vi har valt att inte smärre som några reservationer till dessa betänkanden eftersom huvudlägga uppgiften har varit lämna underlag till regering och riksdag. Våra att partier har under period lagt motioner till riksdagen där vi samma egna lämnat förslag till nödvändiga förändringar och reformer av gym-

nasieskolan. Eftersom regeringen tillsammans med centerpartiet i Regeringens skrivelse 1996/97: 112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning kvalitet och likvärdighet redovisar vilka förändringar som -

tänker genomföra i gymnasieskolan under det komman-

man gemensamt de året, vill vi med anledning utvecklingsplanen lägga våra förslag av behöver genomföras för att stärka gymnasieskolans roll i det som framtida samhället. I de fall vi inte kommenterar förslagen instämmer vi i stort till de föreslagna förändringarna. Vi tycker det är märkligt att majoriteten i kommittén väljer att att endast konstatera de förändringar som regeringen avser genomföra utan ställningstaganden i betänkandet. Enligt vår mening borde egna regeringen i samband med utvecklingsplanen gett oss tilläggsdirektiv, där kommittén fått till uppgift att komma med förslag till förändringar, eftersom kommittén samlat bred och djup kunskap utvecklingen en om i den gymnasieskolan samt har ett rikt material till sitt förfogande. nya Det i rätt riktning att socialdemokraterna äntligen har är ett steg insett det är nödvändigt att göra justeringar i gymnasieskolan. Trots att massiv kritik och väldokumenterade svårigheter, främst när det gäller yrkesprogrammen, har omtänkandet suttit långt inne. Däremot har de förslag till förändringar redovisas i skrivelsen för litet substans och som

löser inte problemen i gymnasieskolan.

178 Reservation SOU 1997: 107

Alternativa kurser i kämämnena

Betygsresultaten visar att hög andel eleverna framförallt de en av yrkesinriktade programmen blir underkända i ett eller flera kärnämnen. Det gäller främst ämnena matematik, engelska och svenska. I första hand måste detta sägas ett misslyckande för grundskolan. Elever vara som lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper, kan naturligtvis inte tillgodogöra sig undervisningen i gymnasieskolans teoretiska ämnen. Det finns också mycket tyder på att balansen mellan kämämnena som och de mer yrkesinriktade ämnena förskjutits alltför långt till nackdel för de yrkesinriktade ämnena. Även kraven på grundskolan om stärks och gymnasieskolan ändrar arbetssätt kommer det ändå att finnas elever har behov kurser som av med en annan ambitionsnivå i kämämnena. Det är också önskvärt att eleverna, efter intresse och behov, kan få studera olika ämnen i egen takt. De omfattande kämämnena bör därför indelas i där mer etapper, eleverna kan läsa kurser med olika ambitionsnivå och i olika takt. Vi föreslår att det skall finnas alternativa kurser, främst i ämnena svenska, engelska och matematik. Dessa kurser skall inte grundläggande ge behörighet till högre utbildning. Självfallet skall möjligheterna till att komplettera och läsa in högre kurs finnas. en

Fristående gymnasieskolor

Intresset för gymnasieutbildningar i fristående skolor är mycket stort. Särskilt intressant är att flera skolor lyckas locka många sökande till utbildningar som i den kommunala skolan är mindre eftertraktade. Därtill kommer att dessa skolor bättre än kommunala motsvarigheter lyckas förverkliga många idéer pedagogisk förnyelse. Industrigymom nasierna är ett tydligt exempel på detta. De lyckas bättre än motsvarande kommunala skolor att rekrytera elever till utbildning vid industriprogrammet. Betygsgenomsnittet vid antagning är väsentligt högre och fler flickor söker till utbildningarna. Industriskoloma har naturliga skäl bättre förutsättningar klara av att målen vad gäller APU. Samarbete och integration mellan utbildning och arbetsplatser är betydligt utvecklat än vad det är i den kommunala mer skolan. Eleverna möjligheter till Sommarkurser och praktik ges samt att skolorna i många fall erbjuder ett Specialutformat program som ger

eleverna mer undervisningstid.

I utvecklingsplanen skriver regeringen: I den refonnerade gymnasieskolan saknas nationella ligger i fältet mellan program som

Reservation 179

yrkesutbildning och naturvetenskapsprogrammet. Utvecklingen av specialutformade inom området visar på ett sådant behov. De program fristående gymnasieskolorna har varit en föregångare och pådrivare när det gäller integrationen mellan yrkesprogram och naturvetenskapspro-

grammet i form specialutformade Trots alla positiva

av program. erfarenheter valde regeringen i propositionen fristående skolor att om komma med förslag innebär stora svårigheter för framväxten av som alternativ till den utbildning i kommunerna. Detta är särskilt som ges tydligt då bedömningen hur gymnasieskola påverkar närligganav en ny de utbildning skall respektive kommun i stället för regionala göras av myndigheter.

Skola arbetsliv -

Svensk yrkesutbildning saknar i internationell jämförelse en naturlig

en koppling mellan arbetsliv och skola. Det är inte bra. I våra främsta konkurrentländer arbetslivet på yrkesutbildningen både satsar mer ekonomiskt och personellt än vad sker i vårt land. Det är - som nödvändigt att ändra på detta förhållande, resultaten skall motsvara om de krav och snabba förändringar i dag finns inom arbetslivet. Vi som kan inte fortsätta med att ha ett slutet offentligt skolsystem som innebär att skolan förmedlar både teoretiska och praktiska kunskaper. De yrkesförberedande utbildningarna måste kunna hävda sig internationellt. För att lyckas krävs det att skola och arbetsliv tar ett betydligt större och samverkar. Engagemanget från arbetslivets sida måste öka. ansvar På sätt måste skolan lära sig att arbeta tillsammans med samma arbetslivet.

En modern lärlingsutbildning

Regeringen och centerpartiet har gjort ett stort nummer av att man tänker införa en och modern lärlingsutbildning. De två första åren ny skall skolförlagda och de två nästföljande skall förlagda till en vara vara arbetsplats. Eleven har elevstatus och skolan har det övergripande utbildningsansvaret för eleven även under lärlingsåren. Förslaget är ett i rätt riktning, vanligt når regeringen inte ända fram. steg men som Verkligheten är att det redan i dag är fullt möjligt att genomföra lärlingsutbildning. Intresset har emellertid varit lågt, för att inte säga obefrntligt, vilket vi beklagar. Huvudproblemet är att för få företag ställer med nödvändiga lärlingsplatser och att arbetsmarknadens upp

180 Reservation SOU 1997: 107

parter inte visat vilja till att ta nödvändiga initiativ. Ytterligare ett problem har varit att eleverna inte i tillräcklig omfattning fått information om de möjligheter redan finns. Vi därför som tror att man lurar sig själv tror att fungerande lärlingsutbildning kan om man en åstadkommas genom lösa kontakter med arbetsmarknadens där parter, skolan skall ha ansvaret för hela utbildningen, medan företagen, utan ersättning, förutsätts bidra med platser. Ett annat skäl till lärlingsutatt bildningen har en liten omfattning är dels att den ligger inom det individuella programmet, dels att skolorna sällan informerar eleverna om

möjligheten till lärlingsutbildning. Därför bör lärlingsutbildningen ligga

under ett eget program Lärlingsprogrammet och få den struktur - - som vi senare kommer till.

Det stora problemet är att arbetslivet har ett för litet inflytande över och därmed för gymnasieskolans yrkesutbildning. Det ansvar är ett av skälen till att många gymnasieskolor har svårt få eleverna att ut på

arbetsplatsförlagd utbildning APU. När regeringen väljer den

nu traditionella vägen att skolan skall ha för hela genom ansvaret utbildningen, oavsett om utbildningen bedrivs i skolan eller på en arbetsplats och inte lyckas dra slutsatsen sitt i skrivelsen av resonemang kvarstår huvudproblemet, nämligen den otydliga ansvarsfördelningen

mellan skola och arbetsliv.

Det är nödvändigt att detta förhållande ändras. För att lyckas krävs det förändringar leder till att både skolan och arbetslivet har som

ansvaret för yrkesutbildningen. En modern lärlingsutbildning, i ordets

rätta bemärkelse, innebär enligt vår uppfattning skolan att tar ansvaret för utbildningen under de två första åren med inslag av APU, och arbetslivet för de avslutande, i de flesta fall förmodligen, två åren. Företagen/arbetsplatsen borde i t.ex. Norge få ersättning som motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildningen under år, ett samtidigt lärlingen under det tredje och fjärde året som ges ersättning från arbetsplatsen i relation till den insats lärlingen gör i produksom tionen. Därmed skulle ett antal ekonomiska frågetecken i företagen och för den enskilde undanröjas. Utbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen. en Det återstår att regeringen klarar lägga sådana konkreta se om av att förslag i en proposition så att lärlingsutbildningen blir ytterligare mer än ett utspel. I sin iver att visa att det är lärlingsutbildning skriver regeringen ny en att den form lärlingsutbildning den föreslår har av som en väsentligt högre nivå än nuvarande lärlingsutbildningar och den har högre att en kvalitet och bör bättre resultat. Det är märklig slutsats. Den ge en

Reservation 181 SOU 1997: 107

lärlingsutbildningen har minst kärnämnen där eleven nuvarande sex också kan läsa naturkunskap och estetiska ämnen.

Gymnasieexamen

regeringen är beredd att kvalitetssäkra yrkesut- Det är positivt att nu bildningen införa yrkesexamen på vissa yrkesinriktade genom att Vi det hade varit naturligt att dra den logiska program. anser att detta och införa för alla elever som konsekvensen av en examen nationellt oavsett det är teoretiskt eller fullgjort ett program, om sådan skulle tydliggöra vilka resultat och

yrkesinriktat. En examen

vilken kompetens eleven uppnått och vore härigenom ett sätt att

kvalitetssäkra alla gymnasieutbildningar.

betänkandet konstateras att den sociala snedrekryteringen till I fortfarande existerar. Ett sätt att råda bot på förhållandet är högskolan införandet yrkesexamen. Genom att påskynda införandet av en ny av parallell till högskolan stärker ytterligare de

yrkeshögskola som är man

Dessutom är etablerandet en yrkes-

yrkesinriktade programmen. av

högskola väsentlig drivkraft för att åstadkomma yrkesutbildningar av en hög kvalitet.

Gymnasielärare i yrkesämnen

flesta i yrkesämnen har gamla kunskaper, i

De av gymnasielärarna

bemärkelsen det länge sedan de lämnade sitt yrke för att bli den att var och de i liten omfattning är ute yrkespraktik eller yrkeslärare att teoretisk efterutbildning. Risken är överhängande att

kompetenshöjande

skolan förmedlar kunskap hör gårdagens arbetsliv till. Därför är det som förvånande regeringen inte tänker göra något åt lärarnas ytterst att fortbildning och uppdatering i yrkesämnet, vilket är helt nödvändigt. kommer inte med några förslag till förbättringar eller idéer Regeringen framtida lösningar. om Enligt vår mening måste koppla uppdatering och yrkespraktik man form lärarcertifikat där lärarna regelbundet är ute i till någon av arbetslivet och får advekat yrkespraktik. Detta är nödvändighet om en eleverna skall kunna erbjudas modern utbildning. en

182 Reservation SOU 1997: 107

Praktikprogrammet

Enligt regeringens bedömning behöver det individuella programmet utvecklas kvalitativt för att erbjuda ungdomar god

en utbildning som

förenar undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och

en yrkesinriktad praktik praktikprogrammet. Enligt - vår uppfattning är

de åtgärder som regeringen beskriver fullt möjliga att redan i dag vidta

inom det individuella programmet. Det är fullt möjligt att kombinera

grundskolekurser med kurser inom gymnasieskolan samt att ge eleverna

praktik i både mindre större omfattning. som Så sker också i många

gymnasieskolor. Snarare pekar regeringens skrivelse på ett annat

problem, nämligen att många gymnasieskolor saknar

tillräcklig fantasi,

flexibilitet och är för fyrkantiga. Det bättre vore om regeringen i

stället för att föreslå ett nytt lade program ner energi på att introducera

dessa skolor i förändringsarbetet och informerade om de möjligheter

som finns inom dagens system.

Avskaffa timplanen

Vi beklagar att majoriteten har kommit till slutsatsen att timplanen f.n.

inte kan avskaffas. Kommittén har diskuterat frågan

om timplanen kan

avskaffas med hänsyn till att systemet med

gymnasiepoäng finns.

Fördelen skulle att den sista vara resten av tidsstyming avskaffades till

förmån för tydlig målstyming. Detta en vore också logiskt som ytterligare ett steg mot ökad flexibilitet i och det systemet skulle gynna

utvecklingen i gymnasieskolan.

Programstrukturen, individuella valet

och antalet poäng

I betänkandet föreslår kommittén att regeringen i samband med

översynen av antalet kärnämnen också beaktar behovet av en ökning av

utrymmet för individuellt val i timplanen. Enligt vår mening är detta en

alldeles för snäv Det är positivt det syn. att görs en översyn både av kärnämnen och programstrukturen. Men den avgörande frågan är om gymnasieskolans omfattning och innehåll är tillräcklig för att möta

framtidens krav på utbildning en av hög kvalitet. Räcker det med 2.370

poäng i de yrkesförberedande programmen Räcker det med 2.150

poäng i de teoretiska programmen Dessa har blivit poäng både golv

och tak. Den frågan väcker sig regeringen vare eller majoriteten i

kommittén. Vi har inte vi svaret men beklagar att man inte vill utreda

Reservation 183 SOU 1997: 107

denna viktiga fråga. Näringslivet har uppenbarligen en annan uppfattning eftersom de attraktiva foretagsgymnasiema har fler poäng än

vad den offentliga skolan har.

viktigt integrera företagandet i utbildningen och ge djupare

Det är att

företagandets villkor i skolan. Vi att det bör finnas kunskap om anser

entreprenörskap i det ordinarie utbildningsutbudet. Företagarkun-

mer av skap på gymnasiet är naturlig utveckling när programstrukturen ses

en over.

Bilaga 1 185

Kommittédirektiv

Dir. 1994:29

Utvecklingen i gymnasieskolan

Beslut vid regeringssammanträde den 21 april 1994

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk kommitté skall följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan. Kommittén skall verksam till och med juni 1997

vara och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen.

Bakgrund

Riksdagen beslutade i december 1993 bet. 1993/94:UbU2, rskr. l993/94z93 regeringen till känna parlamentarisk kommitté bör

ge att en tillsättas för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Den parlamentariska kommittén bör enligt riksdagens mening bestå företrädare

av för partierna i riksdagen.

1991 och 1992 års beslut om reformeringen av gymnasieskolan

Den riksdagen våren 1991 och våren 1992 beslutade förändringen av

av gymnasieskolan genomförs prop. 1990/91 :85 Växa med kunskaper

nu

gymnasieskolan och vuxenutbildningen, bet. 1990/91:UbU16, rskr. - om 1990/912356 samt 1991/922157 om vissa gymnasie- och vuxenut-

prop. bildningsfrågor bet. 1991/92:UbU26, rskr. 1991/922311. De ca

m.m., 500 olika studievägarna i form linjer och specialkurser ersätts av 16

av nationella specialutformade program, individuella program,

program, lärlingsutbildning samt påbyggnadsutbildningar i komvux. Varje kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar i kommunen fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år möjlighet att påbörja utbildning på nationella antingen i den egna kommunen

program eller avtal i kommun. De nationella programmen är alla

genom annan treåriga och innehåller kärna åtta ämnen. Detta innebär

en gemensam av

186 Bilaga 1 SOU 1996:1

en betydligt höjd ambitionsnivå för de yrkesförberedande utbildningarna, som härigenom förlängs från två till tre år. Respektive kommun avgör tidpunkten för övergången till den nya gymnasieskolan inom ramen för den fastställda fyraåriga genomförandeperioden. De första eleverna på togs således hösten 1992. program Innevarande läsår går drygt 90 000 elever sitt första gymnasieår på ett nationellt program. Kommunerna har nu stor frihet att själva planera sin utbildning. Detta innebär dels att vissa kommuner, tidigare inte haft som gymnasieskola kan starta dels att många kommuner stimuleras att en egen, utveckla sina gymnasieskolor. Detta sker såväl inom för de ramen nationella programmen och de nationellt beslutade och grenarna kurserna, som genom utveckling lokala och lokala kurser. en av grenar Redan föregående år började ett antal kommuner planera och i några fall även införa s.k. kursutformad gymnasieskola. en

1993 års beslut om möjligheterna att införa en mer kursutformad gymnasieskola

Genom riksdagens beslut med anledning förslagen i propositionen av En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux prop. 1992/931250, bet. l993/94zUbU2, rskr. 1993/94:93 ökar förutsättningarna för kommunerna att göra sina gymnasieskolor mer kursutformade inom Specialutprogrammens ram. formade program kan sättas kommunen eller den enskilda samman av eleven genom val av kurser i andra kombinationer än i vart och ett av de nationella programmen. De åtta kämämnena ingår dock alltid. I den kursutformade gymnasieskolan är det vidare möjligt att slutföra ett normalt treårigt program på kortare eller längre tid än tre år.

Uppdraget

Kommittén bör följa utvecklingen av den kursutformade gymnasieskolan, effekterna utbyggnaden gymnasieskolan på av av nya orter, i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda, i vilken utsträckning målet att alla ungdomar skall få fullständig en

gymnasieutbildning nås,

effekterna av den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande utbildningarna och i vilken utsträckning gymnasieskolan mot avnämamas svarar förväntningar.

SOU 1996:1 Bilaga 1 187

Kommittén skall vara verksam till och med juni 1997 och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen.

Statsrådet Ask har i juni 1993 tillkallat en arbetsgrupp U 1993:G inom Utbildningsdepartementet som följer kommunernas arbete med att utveckla kursutformad gymnasieskola. Kommittén bör dra nytta

en mer

det underlag kommer fram genom såväl denna arbetsgrupp som av som

Skolverkets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet. genom

Ramar för kommitténs arbete

Kostnaderna för kommittén skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A2.

Kommittén skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23,

om

beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten 1988:43 samt om av om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 189

Kommittédirektiv

Dir. 1994:123

till kommittén som följer den

Tilläggsdirektiv

pågående utvecklingen i gymnasieskolan

U 1994:02

Beslut vid regeringssammanträde den 24 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

Uppdraget för den parlamentariska kommitté, har tillsatts for att som följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan, utvidgas till att omfatta ytterligare frågor som rör införandet av den nya gymnasieskolan betygssystemet. och det nya

Bakgrund

Regeringen beslutade i april 1994 om direktiv för en parlamentarisk kommitté skall följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan som dir. 1994:29. Kommittén skall vara verksam till och med juni 1997 och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen. Kommittén skall följa utvecklingen den kursutformade gymnasieskolan av effekterna utbyggnaden gymnasieskolan på nya orter av av i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda i vilken utsträckning målet att alla ungdomar skall få fullständig en

gymnasieutbildning nås

effekterna den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande av utbildningarna i vilken utsträckning gymnasieskolan svarar mot avnämarnas förväntningar. Kommittén skall dra nytta av underlag dels från den departementala arbetsgruppen for utvecklingen kursutformad gymnasieskola, dels av en från Skolverket.

190 Bilaga 2

Uppdraget

Utöver de områden som redan ingår i kommitténs uppdrag skall kommittén följa hur det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan, 1 hur elevernas inflytande på skolans verksamhet, framför allt

l

planeringen av undervisningen, tillgodoses,

i

hur kommunerna organiserar utbildning för elever med studie-

l

svårigheter dels individuella dels inom gymnasieskogenom program, l lans övriga program samt hur det individuella programmet används för

l

att stödja eleverna på deras väg till nationella eller specialutforrnade i program, hur undervisningen i kärnämnen utvecklas för att främja elevers studieresultat, hur den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning och kvalitet upprätthålls och hur lärlingsutbildningen utvecklas samverkan genom mellan å ena sidan kommuner och å andra sidan företag, organisationer och offentliga arbetsgivare och hur flickors och pojkars lika rätt och möjligheter främjas, varvid kommittén skall beakta regeringens direktiv 1994:124 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 3 191

av kommitténs första

Sammanfattning delbetänkande, Den gymnasieskolan -

nya hur går det SOU 1996:1

Kommittén har tillsatts för att följa utvecklingen i gymnasieskolan och skall årligen rapportera sina bedömningar till regeringen. Kommittén har i sitt arbete använt underlag från Skolverket, arbetsgruppen för en kursutformad gymnasieskola, Svenska kommunförbundet, forskningsrapporter samt erfarenheter kommittén och dess ledamöter gjort vid

som besök i skolor och vid föredragningar inför kommittén.

Kommittén har under första årets arbete prioriterat de delar av gymnasiereformen enligt de signaler kommittén uppfattat orsakar

som de största svårigheterna och diskuteras mest och som samtidigt är av avgörande betydelse för att målen i reformen skall nås. I denna första rapport redovisar kommittén därför hur gymnasieskolan lyckas ge ungdomar fullständig gymnasieutbildning, hur undervisningen i

en kärnämnen bedrivs, den arbetsplatsförlagda utbildningens kvantitet och kvalitet samt systemen för kursutforrnning och betyg. Kommittén presenterar lägesbedömning och kommer att i sitt fortsatta arbete

en följa också dessa frågor.

Kommittén har under sitt arbete fått upprepade bevis för att motiven för gymnasiereformen behöver bli bättre kända. Motiven kan sammanfattas sålunda:

arbetslivet ställer högre krav på generella kunskaper

kraven gäller alla det finns knappast några okvaliñcerade arbeten

kvar

för att skall kunna sig till ett föränderligt arbetsliv krävs

man anpassa bättre kunskaper

för att kunna påverka sitt arbete behöver man ha goda kunskaper

samhällsförhållandena ändras och ställer högre krav på kunskaper hos alla medborgare

192 Bilaga 3

l

l

l

l

l

l

den enskildes möjligheter att påverka samhällsutvecklingen är

l beroende av hur goda allmänna kunskaper han eller hon har

l

goda allmänna kunskaper ökar förutsättningar att skapa sig ett l

ens personligt liv med utvecklande upplevelser kultur, natur och möten l

av med människor från olika språkområden och miljöer

l

en god grund av allmänna kunskaper är en bas för livslångt lärande och för fortsatta studier i ett utbildningssystem utan återvändsgränder.

Kommittén konstaterar att motiven för gymnasierefonnen fortfarande är giltiga och ännu tydligare i dag.

Den reformerade gymnasieskolan, som nu håller på att genomföras, innebär en ambitionshöjning, framför allt för yrkesutbildningen. Alla

l

nationella och specialutformade program är treåriga och innehåller en l kärna av allmänna ämnen. Komplexiteten har ökat också inom yrkesäm-

j nena. Individuella program kompletterar de övriga programmen.

Gymnasieskolan skall vara en flexibel skola kan förändras efter

som i arbetslivets krav samt elevernas önskemål. Eleverna får ökade möjlig- l heter att välja utbildning, har rätt till medbestämmande under sin utbildning och skall ta ansvar för sina studier.

Genomförandet av reformen har enligt kommitténs bedömning försvårats av det förhållandet att den nya läroplanen och det nya betygssystemet inte var färdiga då reformen började genomföras och av att kursplanerna från början var av provisorisk karaktär. Reformens syfte och mål är inte kända av alla dem som skall genomföra gymnasiereformen och det behöver göras insatser för att åstadkomma detta.

Kommittén konstaterar att reformen varit framgångsrik i de organisatoriska avseendena och att svårigheterna är större vad gäller undervisningen. Höga krav ställs på lärares och skolledares professionalitet.

Numera går 98 % av eleverna från grundskolan vidare till gymnasieskolan, vilket är en avsevärd ökning sedan slutet av 1970-talet. Samtidigt har andelen elever som avbryter sina studier halverats. Undersökningar av studieavbrott som gjorts visar dock att skolan inte alltid tagit sitt för att hjälpa elever med studiesvårigheter. Alltför

ansvar ofta löses elevers problem genom organisatoriska åtgärder eleverna

hänvisas till individuella programmet- i stället för pedagogiska

genom insatser i den undervisning där eleven har studiesvårigheter.

Trenden att individuella programmet ökat synes nu ha brutits och i många kommuner återgår eller övergår en allt större andel av eleverna till något nationellt program. Eleverna uppskattar de insatser lärarna på

Bilaga 3 193

det individuella programmet gör för dem och kommunerna väljer ofta skickliga lärare för det individuella programmet.

Kommittén konstaterar att undervisningen i de för alla treåriga

gemensamma kämämnena är en stor utmaning för gymprogram nasieskolans lärare. De goda exempel finns visar dock att det inte

som är omöjlig uppgift. Kommittén har funnit att det gemensamma för de

en skolor lyckas bra är att de har skolledning som stöder förändring

som en och lärare är forändringsagenter. De har målen i läroplanen som

som ledstjärna, elevernas behov undervisning som utgångspunkt och är

av mindre fixerade vid undervisningstimmar och vid resultatet.

mer Eleverna har inflytande på sitt arbete och lärarna samarbetar.

När det gäller den arbetsplatsförlagda utbildningen, APU, har kommittén tagit del undersökningar visar att det finns svårig-

av som heter dels att uppnå minimiandelen om 15 veckor, dels att det finns oklarheter vad den kursplanestyrda utbildningen på arbetsplatsen

om skall innebära. Enligt undersökning är 22 % nyinläming, drygt

en nu 36 % tillämpning kunskaper som eleverna inhämtat i skolan och

av 37 % praktik. Kommittén anser att definitionen behöver klargöras och mål formuleras för APU utöver målen i kursplanerna.

-

Den svenska gymnasieskolan är kursutformad inom programmens ram, eftersom ämnena är indelade i kurser. Mer kursutfonnad är den gymnasieskola som utnyttjar möjligheterna att anpassa skolan till elevernas behov och intressen samt till samhällets och arbetslivets krav. Kommittén lägger fast att oavsett om man kallar gymnasieskolan för kursutformad eller så är den svenska gymnasieskolan en programskola. Det är inom ett program, med preciserade mål för programmet,

kursutformningen skall utvecklas. Kommittén har inte funnit några som skäl som talar för en upplösning av programmen och en övergång till

skola smörgåsbordsvariant. en av

Kommittén förordar att den automatiska riksrekryteringen till lokala

upphör att riksrekrytering bör kunna medges för vissa små grenar men yrken av nationellt intresse.

Kommittén tar upp några frågor som diskuteras i anslutning till kursutformningen. Kommittén ställer sig avvisande till införandet av ett multipelsystem, dvs. att ämnenas omfattning i timplanen förändras till jämnt delbara multiplar. Enligt kommitténs bedömning skulle risken bli ett ännu starkare fasthållande vid den minsta garanterade undervisningstiden utan hänsyn till att t.ex. vissa elever behöver mer undervisning för att uppnå kunskapsmålen och vissa elever mindre undervisning. Kommittén anser det vara naturligare att den svenska gymnasieskolan avlägsnar sig från principen om en minsta garanterad undervisningstid,

747-0934

194 Bilaga 3

vilken egentligen är oförenlig med principen för mål- och resultatstyrning.

Kommittén konstaterar att åsikterna går isär huruvida kursutformning försvårar eller underlättar samverkan. Lärare uppfattar det som svårare att samverka i den kursutfonnade gymnasieskolan. Kommittén har funnit intressanta exempel att samverkan är möjlig. Genom samverkan mellan ämnen blir undervisningen mera begriplig och intressant för eleverna och studieresultaten blir mycket goda. Kommittén gör det kanske självklara påpekandet att samverkan inte startar utan en medveten strävan både lärare och skolledning att den när den

av men väl har börjat ger impulser till allt mer samarbete.

-

Kommittén diskuterar också frågan om införandet av utvecklingssamtal mellan lärare och elev samt frågan om mentor/handledare i gymnasieskolan. Utan att föreslå något obligatorium uttalar sig kommittén positivt om båda företeelsema.

Kommittén betonar också vikten att elevernas medbestämmande

av blir en realitet i undervisningen i den svenska gymnasieskolan. Enligt kommitténs erfarenhet tar framgångsrika lärare oftast elevernas behov av kunskap och intresse för utbildningen som utgångspunkt för arbetet. Elever som behandlas som individer och som medarbetare i skolan tar ansvar för sin del av arbetet, för sin inlärning.

Bilaga 4 195

av kommitténs andra

Sammanfattning delbetänkande, Den gymnasieskolan -

nya för SOU

steg steg 1997:1

Kommittén har tillsätts för att följa utvecklingen i gymnasieskolan. Detta är kommitténs andra delbetänkande. I sitt slutbetänkande

1997 kommer kommittén att sammanfatta sina bedömningar sommaren

gymnasieskolan inom alla de områden kommittén enligt av som regeringens direktiv skall följa.

Den första årskull elever, fått hela sin undervisning enligt den

som

läroplanen, de programmålen, de nya kursplanerna och det nya nya nya betygssystemet, går ut gymnasieskolan i juni 1997, dvs. samtidigt som kommittén enligt direktiven skall avsluta sitt arbete.

Gymnasieskolan befinner sig i en intensiv utvecklingsfas, som påverkar förutsättningarna för skolledares och lärares arbete och elevernas på sin gymnasieutbildning. Det påverkar också

syn kommitténs möjligheter att göra en slutgiltig bedömning av gymnasieskolan om en sådan någonsin låter sig göras.

-

Den allmänna debatten gymnasieskolan handlar elevernas

om om betyg i kärnämnen. Koncentrationen uppmärksamheten till

av kämämnena innebär att man har en väl förenklad syn på den gymnasiala utbildningen. För elever på program med yrkesämnen är kämämnena inte fullt 30 % utbildningen. Gymnasieskolans undervisning i

av yrkesämnen och elevernas bildning till självständiga, ansvarsfulla och kreativa individer har enligt kommitténs mening fått för lite uppmärksamhet hittills i debatten.

Gymnasierefonnen innebär den största förändringen den frivilliga

av skolan någonsin gjorts i Sverige. Den gymnasieskolan beskrivs

som nya oftast i massmedia som en skola i kris. Kommittén är medveten om att det finns problem och osäkerhet skolledare och lärare söker i

men skolans vardagsarbete vägar för att bemästra svårigheterna. Oftast förutsätter lösningarna ett förändrat arbetssätt, på ett bättre sätt tar

som sin utgångspunkt i elevernas erfarenheter och behov av kunskaper.

Kommittén del uppmärksamhet åt frågan hur förändring

har ägnat en kommer till stånd arbetsplats. Som bilagor i betänkandet fogas tre

på en

196 Bilaga 4 sou 1997: 107

uppsatser av inledare vid ett internt seminarium i kommittén. Författarna svarar själva för respektive uppsats.

Elevernas möjlighet att välja

Kommittén skall enligt direktiven granska i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda.

Kommittén har granskat fem olika slags val:

l att söka till gymnasieskolan

2 att välja program

3 att välja gren

4 att välja kurser

5 att välja ämnen/kurser inom det individuella valet.

En vanlig uppfattning är att eleverna i gymnasieskolan har

en författningsenlig rätt att få sina önskemål tillgodosedda i alla de nämnda valen.

Enligt skollagen och gymnasieförordningen skall kommunerna planera med hänsyn till elevernas val av program och gren. Detta innebär ingen ovillkorlig rätt för eleverna att få sina val tillgodosedda. Kommittén har dock funnit att kommunerna i relativt stor utsträckning försöker tillgodose elevernas val av bl.a. program. Med hänsyn till den stora betydelse intresset har för elevernas studieframgångar understryker kommittén vikten av att kommunerna anstränger sig att tillgodose elevernas val.

Kommittén framhåller att det är angeläget att eleverna inför sina val till gymnasieskolan får en så fullständig information möjligt om

som vilka utbildningar de har rätt att söka, såväl anordnas inom

program som kommunen och samverkansområdet som övriga program.

Nästan alla grundskoleelever 98 % fortsätter i gymnasieskolan. En stor del av dessa 72 % kom hösten 1995 på sitt törstahandsval.

ca

Andelen förstahandssökande varierar från program till program. Kommittén anser att man bör kontinuerligt uppmärksamma

program som har en låg andel förstahandssökande.

Av de 16 nationella programmen är 12 indelade i grenar i årskurserna 2 och På vissa program har någon eller några

av grenarna en mycket låg andel elever. Enligt kommittén bör det göras översyn

en av dessa program för att undersöka om det finns möjlighet att ersätta en lågfrekvent gren med valbara kurser inom en mera frekvent gren på samma program. Kommittén anser det vidare angeläget att

vara

Bilaga 4 197

kommunerna försöker dimensionera grenarna med hänsyn till elevernas önskemål. Vad gäller elevernas val av kurser har kommittén konstaterat att antalet valbara kurser varierar starkt från program till program. Vid en kommande översyn bör enligt kommitténs mening ev. av programmen elevernas utrymme for val kurser på Naturvetenskapsprogrammet och av Samhällsvetenskapsprogrammet uppmärksammas. Kommittén stöder också ett förslag att kommunerna skall bli skyldiga att sträva efter att tillgodose elevernas val kurs. För att eleverna skall av få ökat inflytande över valet av kurser krävs ett fortsatt utvecklingsarbete i kommunerna och ett erfarenhetsutbyte mellan kommunerna.

Gymnasieskola på nya orter

Kommittén skall enligt direktiven följa effekterna av utbyggnaden av gymnasieskolan på orter. Kommunerna har haft rätt att själva nya besluta inrättande av gymnasieskola sedan den 1 juni 1993. om 39 kommuner har inrättat gymnasieskola. Antalet program i de nya gymnasieskolorna varierar mellan ett och nio och antalet elever mellan 12 och 605. De kommuner inrättat gymnasieskola kan uppvisa många som positiva effekter. Om bortser från kostnaderna i samband med man etableringen är kostnaderna for de nya gymnasieskolorna inte mycket högre än för de gamla skolorna och dessa högre kostnader måste vägas mot andra fördelar av att en kommun har en gymnasieskola. De nya gymnasieskolorna har haft lätt att rekrytera behöriga lärare. Kommunerna strävar efter att skapa heltidstjänster. Detta kan få till följd att lärarna inte har utbildning i alla ämnen de undervisar Eleverna som i början känt sig tveksamma till den nya skolan är mycket positiva som när de går där. Det mindre urvalet grenar och kurser uppvägs av en av mängd andra faktorer trivsel, kortare restider och möjlighet att delta som i hemortens sociala liv. De gamla gymnasieskolor tappat elevunderlag till de nya gymsom nasieorterna har oftast kunnat kompensera detta på olika sätt, bl.a. att den reformerade gymnasieskolan är treårig. Det finns dock genom kommuner fått problem det minskade elevunderlaget. som genom Kommittén att vissa sådana effekter inte kan undvikas. menar En viktig fråga är det samlade utbudet utbildningsaltemativ om av blir lidande att gymnasieskolan etableras på nya orter. Samhällsgenom vetenskapsprogrammet har inrättats i alla gymnasieskolor och Naturnya

8-17-0934

198 Bilaga 4

vetenskapsprogrammet i de flesta. Industriprogrammet är det tredje vanligaste programmet i de nya gymnasieskolorna. Utbyggnaden av de båda sistnämnda programmen är en önskvärd utveckling. Kommittén har inte underlag för att bedöma de samlade effekterna på utbudet av övriga utbildningsaltemativ. Däremot har kommittén sett exempel på att grenar inom program vid gamla gymnasieskolor har måst läggas ned då elevunderlaget minskat genom nyetablering på en närliggande ort.

Kommittén menar att det är angeläget att kommunerna inom en region finner former för att samråda om sitt utbildningsutbud så att inte effekterna blir att utbudet av utbildningsaltemativ minskar genom konkurrens om elever mellan orterna.

Enligt kommitténs bedömning behöver effekterna av att ett antal gymnasieskolor tillkommit följas ytterligare, t.ex. i vad mån utbudet av utbildningsaltemativ inom regioner och i riket påverkas.

Jämställdheten i den nya gymnasieskolan

Jämställdhetsarbetet har länge haft som mål att få en jämn könsfördelning inom olika utbildningar och yrken. När den nya gymnasieskolans program presenterades för riksdagen framhöll den dåvarande skolministem att de skulle attrahera både

nya programmen flickor och pojkar. Av den statistik kommittén redovisar framgår att det fortfarande är många utbildningsinriktningar som intresserar ett av könen i avsevärt högre grad än det andra. Det har således inte skett några större förändringar i flickornas och pojkarnas val av utbildningsinriktning sedan mitten av l970-talet. Undantagen är Barnoch fritidsprogrammet samt Omvårdnadsprogrammet har 25

som respektive 15 % pojkar.

Med hänsyn till betydelsen av att barn och ungdom har både manliga och kvinnliga förebilder då de växer upp är det positivt att det också finns män på dagis även det är lång väg till en jämn

numera - om könsfördelning. Å andra sidan håller skolan på att alltmer bli

en arbetsplats för kvinnor. Två tredjedelar är kvinnor och yngre elever desto fler kvinnor. Skolledaryrket håller dock på att bli ett könsmässigt jämnt fördelat yrke efter att förr ha varit manligt dominerat.

Kommittén är övertygad att det är fördel med både manliga

om en och kvinnliga anställda inom olika delar av arbetslivet. Kvinnor och män har olika erfarenheter och prioriteringar. De diskussioner detta föranleder på arbetsplats kan bidra till att verksamheten utvecklas.

en Slutsatsen blir jämnare könsfördelning inom olika utbildningar i

att en

Bilaga 4 199

gymnasieskolan är önskvärd. Det är en fördel också för eleverna att under studietiden ha både manliga och kvinnliga studiekamrater.

Arbetsformema i skolan påverkar flickor och pojkar olika. Flickor och pojkar uppträder på olika sätt i skolan och blir också behandlade olika. Flickor har bättre betyg och pojkar har bättre resultat på prov. Flickor och pojkar har olika inställning till hur bra undervisningen är i olika ämnen. Det finns inga skillnader mellan flickor och pojkar när det gäller totala andelen studieavbrott i gymnasieskolan. Däremot lämnar en betydligt större andel av flickorna program som har få flickor. Detsamma gäller inte pojkar på program med få pojkar. Flickorna på mansdominerade utbildningar saknar stöd framför allt från lärarna. Pojkarna på flickdominerade utbildningar har inte samma erfarenhet.

Sexuella trakasserier förekommer i skolan. Det är oftast flickor som drabbas men det förekommer också att pojkar blir det. Flickor drabbas oftare trakasserier i klasser med en liten andel flickor. Det finns

av lärare utsätter eleverna för sexuella trakasserier det är betydligt

som men vanligare att det är elever som trakasserar sina kamrater. Elever reagerar hårdare på lärares trakasserier. De utsatta upplever sexuella trakasserier

ett uttryck för makt. 10 % flickorna att deras studier som av uppger påverkats negativt av sexuella trakasserier, 3,2 % att deras val av utbildning påverkats. Kommittén framhåller vikten av att frågor om sexuella trakasserier liksom mobbning och hot av andra slag diskuteras i skolan både som ett led i skolans fostran och som ett stöd för dem som blivit utsatta.

Skollagen ålägger alla som verkar i skolan, dvs. skolledning, lärare och annan personal, att främja jämställdhet. Enligt läroplanen hör jämställdhet mellan kvinnor och män till de värden som skolan skall gestalta och förmedla.

Det viktigaste målet för skolans jämställdhetsarbete är enligt kommittén att undervisningen till innehåll och uppläggning skall spegla både manliga och kvinnliga perspektiv. Det gäller således inte att undervisa om jämställdhet utan med jämställdhet. Numera sätter man inte likhetstecken mellan likvärdig och likadan. För att två elever skall få en likvärdig utbildning kan den ena behöva mera stöd. Detta synsätt är accepterat i dag. Nu pågår arbetet med att avskaffa likhetstecknet mellan jämställd/lika mycket värd och likadan, på att göra jämställdhet till en pedagogisk fråga.

Lärares förhållningssätt gentemot eleverna är av utomordentligt stor betydelse för elevernas beredskap att lära. Kommittén framhåller också vikten av att lärarutbildningen ger de blivande lärarna kunskaper om skillnaderna i hur flickor och pojkar lär. Detta är ett angeläget utvecklingsområde också för redan anställda lärare antingen i form av

200 Bilaga 4

fortbildning eller hellre som utvecklingsprojekt tillsammans med

- andra personalkategorier i skolan och med eleverna.

Yrkesutbildning i gymnasieskola och arbetsliv

Kommittén skall följa hur den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning och kvalitet upprätthålls och hur lärlingsutbildningen utvecklas genom samverkan mellan å ena sidan kommuner och å andra sidan företag, organisationer och offentliga arbetsgivare.

Kommittén konstaterar att den nuvarande konstruktionen av program med yrkesämnen, som har kärnämnen och en viss del av undervisningen i yrkesämnen arbetsplatsförlagd APU, huvudmodell för den

är en gymnasiala yrkesutbildningen.

Såväl skolorna som eleverna anser att APU är ett värdefullt medel för att nå utbildningsmålen. Det finns skillnader i olika branschers förmåga att tillgodose omfattningen av APU, vilket kommittén redovisade redan i förra betänkandet. Skillnaderna består.

Enligt kommitténs uppfattning är omfattningen APU:n fråga

av en som bör fortgående följas. Det finns ingenting som hindrar att all utbildning i yrkesämnen förläggs till arbetsplatser i form APU. De flesta

av synes dock uppfatta minimigränsen om 15 veckor av den totala utbildningstiden såsom en absolut gräns. Kommittén, som anser att utbildning på arbetsplats är avgörande för yrkesutbildningens kvalitet, menar att minimigränsen l5 veckor på sikt bör höjas.

Flera undersökningar visar att kvaliteten på APU:n är beroende av en effektiv samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet. Det finns stora skillnader mellan kommunerna i detta avseende.

Eleverna på de flesta program anser att samverkansmålet nås i ganska liten grad. Det finns enligt kommittén goda möjligheter till förbättring och vidareutveckling av utbildningen i programmen med yrkesämnen. Kommittén nämner särskilt samverkan mellan skola och arbetsliv och utbildningen av lärare i yrkesämnen.

Kommittén ställer sig bakom det förslag som arbetsgruppen för ökad rekrytering till gymnasieskolans industriprogram lagt om försök med lokala styrelser för gymnasieskolan med företrädare för arbetsgivare och arbetstagare. Kommittén anser att detta skulle kunna bidra till en närmare anknytning mellan arbetslivet och gymnasieskolan och medföra en förbättring av kvaliteten i all gymnasieutbildning.

Lärlingsutbildningen, som har anor från 1300-talet, för nu en tynande tillvaro i Sverige. Förra hösten fanns 25 elever i gymnasial lärlingsut-

Bilaga 4 201

bildning i alla tre årskurserna. Statistiken visar också att ytterst få genomgår alla tre åren. Hösten 1995 fanns 3 lärlingar i årskurs Kommittén har funnit flera orsaker till att den gymnasiala lärlingsutbildningen inte fungerar enligt intentionerna. Ett problem är det delade huvudmannaskapet, innebär att skolan som för kämämnesundervisningen och arbetslivet för yrkesämnena. ansvarar Varken skolan eller arbetslivet känner något ansvar för den gymnasiala lärlingsutbildningen. Ingen informerar att den finns och det är föga om känt att den finns. Lärlingsutbildningen är inte sökbar och kan därmed falla utanför för syo-informationen. Arbetsgivama prioriterar som ramen regel APU framför gymnasial lärlingsutbildning. Det beror ofta på att arbetslivet inte känner till att gymnasial lärlingsutbildning finns. I APUzn är ungdomarna fortfarande elever i gymnasieskolan. I den gymnasiala lärlingsutbildningen är lärlingen anställd hos arbetsgivaren. Till skillnad från vissa andra länder finns ingen särskild lagstiftning om anställningsvillkor för lärlingar utan det är den reguljära lagen om anställningsskydd som gäller. Dessutom tillkommer schematekniska problem. Det är svårt för en skola att placera lektioner i kämämnena så att de passar för lärlingen och lärlingama är för få för att bilda med eget schema. egna grupper hearing kommittén haft med företrädare för arbetsmarknadens Vid en parter framkom att arbetsgivarna i Sverige förutsätter att de som skall anställas har gått igenom fullständig utbildning i en gymnasieskola bekostad samhället. En utveckling den gymnasiala lärlingsutav av bildningen kräver generellt stora insatser arbetslivet. I länder som har av omfattning lärlingsutbildning gör företagen stora ekonomiska en stor av åtaganden. Kommittén, har i uppdrag att följa utvecklingen i som gymnasieskolan, konstaterar att den gymnasiala lärlingsutbildningen på grund rad formella svårigheter inte fått sådan omfattning att av en en den f.n. kan bli föremål för meningsfull utvärdering. en Kommittén det önskvärt att det i Sverige införs någon form av anser

kvalitetssäkring såväl yrkesutbildningen i gymnasieskolan som den

av

gymnasiala lärlingsutbildningen. En sådan bör ta fasta bredden i en

yrkesutbildning i Sverige. En kvalitetssäkring skulle också kunna höja yrkesutbildningens status. Yrkesutbildningen i vårt land bör kunna utvecklas positivt att uppmärksamheten inriktas mot utbildgenom mer ningens kvalitet än dess organisation.

,

202 Bilaga 4

Det nya betygssystemet

Kommittén uppehåller sig här vid de betygen nya som system. Kommittén redovisar motiven för det betygssystemet, hur det nya infördes och skillnaderna mellan det gamla betygssystemet och det nya systemet. Den viktigaste skillnaden är att det gamla betygssystemet jämförde elevernas kunskapsnivå med kunskapsnivån hos alla elever i riket, som läste samma ämne på linje år. I den samma samma nya gymnasieskolan jämförs inte elevernas kunskaper med andra elevers utan med kraven i kursplanerna. Skälet härför är att den nya gymnasieskolan är mål- och resultatstyrd. Det nya betygssystemet introducerades för drygt två år sedan och inte så många betyg har hunnit sättas. Det börjar dock komma fram uppgifter om lärares och elevers syn på det betygssystemet. Många nya lärare uppger att det varit jobbigt och svårt i början det av nya betygssystemet men att de i efterhand arbetet positivt och ser som utvecklande genom att det gett tillfälle till pedagogiska diskussioner. Lärarna har nu en övervägande positiv inställning till det betygsnya systemet. Också eleverna upplever det betygssystemet bättre än nya som det gamla. Både lärare och elever framför emellertid också kritik av vissa delar av betygssystemet. Betygskriteriema kritiseras för att vara alltför oprecisa samt för att det inte finns några kriterier för betygsnivån Mycket väl godkänd. Kommittén är medveten att det förhållandet att betygskriteriema skall om preciseras lokalt kan leda till olikheter i betygssättningen mellan skolor och kommuner. Det finns anledning att följa denna fråga, bl.a. genom att jämföra betyg och resultat i de centrala kursproven. Kommittén har en viss förståelse för att lärare kan finna behov av tydligare vägledning vid betygssättningen. De lärare att som anser betygskriteriema är otydliga efterlyser regel stoffrelaterade kriterier. som Det är naturligt att det vid övergången från regelstyming till målstyming kan uppstå en viss osäkerhet vid tillämpningen kursplaner inte av som längre anger innehåll utan vilka kompetenser eleverna skall ha uppnått vid kursens slut. Diskussionerna kring betygssystemet tycks knyta till an de olikheter som finns hos lärarna om kunskapssyn, förståelse för målstyming och erfarenhet av olika elevgrupper. Arbetet med att precisera lokala kriterier har bevisligen inneburit fruktbara pedagogiska diskussioner. Det går dock inte ännu att bevisa i vad mån dessa också påverkat lärares pedagogiska arbete. En vanlig kritik från både elever och lärare är att antalet betygssteg är färre i det nya än i det gamla systemet. Framför allt att menar man

Bilaga 4 203

betyget Godkänd omfattar alltför i kunskaper från knappt stort spann - Godkänd till nästan Väl godkänd. Dessutom eleverna att det är praktisk taget omöjligt att få anser Mycket väl godkänd. Med hänsyn till den statistik över betygssättningen våren kommittén redovisar, 10,2 % MVG, finns det inte fog 1996 som för denna uppfattning. Även jämförelser mellan det gamla och det nya betygssystemet om är mycket vanskliga att göra redovisar kommittén ändock en sådan i betänkandet. Andelen lägsta och högsta betyg skiljer sig inte påtagligt och inte heller de mittersta betygen med den skillnaden att det gamla betygssystemet innehöll tre steg och det endast två. Koncentrationen nya till något eller några betygssteg blir dock tydligare om man betraktar betygen per program. Det tredje inslaget i det betygssystemet kritiseras är betygsnya som Icke godkänd. Lärare tycker det är ett moraliskt dilemma att sätta steget detta betyg, i synnerhet på elever arbetat hårt. Det gamla betygssyssom temets konstruktion innebar att mindre goda resultat doldes. Kommittén påpekar att systemet med gymnasiepoäng har tillkommit elever behöver undervisning för att nå Godkändnivån för att som mer skall kunna få det. Kommittén betonar att kommuner och skolledning har stort för att eleverna når minst den kunskapsnivå som ett ansvar motsvarar betyget Godkänd. Ansvaret är således inte bara lärarens. Elevernas till undervisning hör till förutsättningarna för rätt mer

gymnasiereforrnens förverkligande.

Når gymnasieskolan målet

Motiven för gymnasiereformen står att finna i förändringar arbetsmarknaden, i samhällslivet och i människors levnadsvillkor och privatliv. Alla behöver goda kunskaper. Därför har alla ungdomar fått till i princip treårig gymnasial utbildning, skall planeras med rätt en som hänsyn till elevernas val, har del utbildningen på program som en av med yrkesämnen förlagd till arbetsplatser och som innehåller en kärna åtta allmänna ämnen. Dessa förändringar är de största som den av frivilliga skolan i Sverige någonsin genomgått. Är gymnasieskolan framgångsrik i sitt arbete med att få ungdomarna att fullfölja sin utbildning med godkända resultat Den första kullen elever fått undervisning enligt den nya lärosom planen, med programmål och kursplaner och med det betygsnya nya

gymnasieskolan i juni 1997. Uppgifter hur stor andel

systemet går ut om eleverna fullföljt sin utbildning på tre år och vilka betyg de har av som

204 Bilaga 4

föreligger inte förrän i februari 1998. Det finns dock redan vissa nu indikationer på hur väl gymnasieskolan uppnår målen. Skolverket har

samlat in uppgifter om betyg satta i tre kämämnena våren 1996 på av åtta program. Resultatet redovisas i betänkandet. Uppgifterna om betygen på vissa är djupt oroande. Har eleverna för dåliga program

förutsättningar Är undervisningen inte anpassad

till eleverna Har eleverna inte något intresse för dessa ämnen Hur är resultaten i karaktärsämneskurserna Finns det skillnader mellan olika skolor och

vad beror i så fall skillnaderna på Kommittén försöker på dessa ge svar

frågor. Betygen är högst på Naturvetenskapsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet. Betygen är högre på Medieprogrammet och Estetiska

programmet än på övriga program med yrkesämnen. Bland de åtta undersökta programmen är resultaten mest oroande på

Fordonsprogrammet, därnäst på Industriprogrammet och därefter på

Byggprogrammet. Betygen på Barn- och fritidsprogrammet är också oroande men i något mindre grad. Dessa resultat de avser tre kämämnena Matematik störst andel Icke godkänd, Engelska och

Svenska minst andel Icke godkända de tre ämnena. Betygen på av karaktärsämnena är högre.

Kommittén har jämfört betygen i gymnasieskolans olika program med de betygsgenomsnitt eleverna hade när de slutade grundskolan. som Det visar sig att det finns stor överensstämmelse mellan låga betyg en från grundskolan och låga betyg i gymnasieskolan. Det finns också om än inte i lika hög grad överensstämmelse med andelen avbrott, - en studieuppehåll eller byte av studeväg.

Kommittén har också granskat statistiken över hur stor andel av eleverna som sökt det program i första hand de går på. På som program med liten andel Icke godkänd i de undersökta ämnena har runt 90 % av eleverna sökt programmet i första hand. På flertalet med låga program

betyg har eleverna i betydligt lägre utsträckning sökt programmet i

första hand. Det finns t.o.m. elever där över huvud taget inte sökt som till programmet.

Kommittén påpekar att det i dag är 98 % eleverna går vidare av som från grundskolan till gymnasieskolan, vilket kan jämföras med 79 % år 1979. Gymnasieskolans lärare står således inför betydligt tuffare en uppgift i dag än då gymnasieskolan urvalsskola. Det förutsätter var en att skolan anpassar sina arbetsformer också till de elevgrupper som tidigare inte gick vidare till gymnasieskolan.

Det finns flera sätt att närma sig frågan vad gymnasieskolan kan göra för att hjälpa alla elever fram till fullständig gymnasial utbildning en trots att förutsättningarna inte är de bästa. Kommittén behandlar tre

Bilaga 4 205

områden, elevernas inflytande på studierna och på studietakten, lärares samverkan och lärare som tar elevernas behov av kunskaper som utgångspunkt för sin undervisning. Kommittén redovisar också elevernas syn på undervisningen i olika ämnen. Kommittén vill betona att undervisningen av en hel årskull ungdomar viktig utmaning för alla lärare i gymnasieskolan. Lärarna har är en ställts inför uppgiften att genomföra denna ambitionshöjning, att ta emot alla ungdomar i årskull, samtidigt gymnasieskolans alla en som utbildningar ändras, läroplanen är ny, alla kursplaner är nya och betygssystemet är nytt. Den gamla regelstyrda skolan ersätts med en mål- och resultatstyrd skola, där lärarna tillsammans med eleverna själva skall bestämma innehållet i undervisningen. Det gigantisk om är en uppgift, ställer många lärare inför ett nytt yrke. För andra lärare som är den läroplanen och behovet av omprövning av arbetssätt en nya bekräftelse på det de redan tillämpar eller reflekterar över. Det är för enkelt att sätta likhetstecken mellan nytt sätt att arbeta och goda elevresultat. Men tendensen är den att elever som har lärare, som tar elevernas behov kunskaper som utgångspunkt för arbetet, har av bättre resultat. I kommitténs första betänkande redovisades några faktorer som är för framgångsrika skolor. Rektor som ledare av den gemensamma pedagogiska verksamheten har strategisk betydelse för skolans utveckling. Av lika stor betydelse som skolledningen för att verksamheten skall utvecklas är att det i skolan finns förändringsagenter och att dessa får stöd i den rollen. Vi fann också att skolledare och lärare tar elevernas behov som utgångspunkt deras behov av som kunskaper och deras sociala situation oftare är beredda att ompröva sina arbetsmetoder och söka vägar för att nå målen. Skolledare och nya lärare sätter läroplanen och programmålen i förgrunden kan se som sitt arbete ur ett helhetsperspektiv. Den bild kommittén redovisade då har förstärkts av det kommittén har kunnat under året som gått sedan det första betänkandet. se Det kommittén redovisar elevers studieresultat innebär att det om fordras stora ansträngningar på många plan för att alla elever skall kunna slutföra sina gymnasiestudier med godkända betyg. Grundskolan har ett mycket stort för hur väl eleverna skall lyckas med sina ansvar fortsatta studier. Kommunerna bör ägna ännu större ansträngningar åt att dimensionera gymnasieskolan så att eleverna kan gå på den utbildning de har intresse för och att prioritera resurser så att elever som behöver stöd också får undervisning. Tidsstymingen måste ersättas mera mera med målstyming läroplanen och kunskapsmålen skall vara rättesnöret i stället för timplanen.

206 Bilaga 4

Den stora utmaningen För alla, politiker, rektorer och lärare, är att

skapa den önskan om förändring gör att undervisningen kan fånga

som

in alla elevers intresse för att lära.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . lnkomstskattelag,delI-lll. Fi. 33.Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Övervakning Förbättradmiljöinforrnation.M. 34. avmiljön. M. . Aktivt Iönebidrag.Etteffektivarestödfor 35.Ny kurs i trafikpolitiken+ bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpande penningtvätt.av Fi.

mLänsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.K. 37. Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38. Myndigheteller marknad. . forvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolikaverksamhetsfonner.Fi. sex barnsochungdomarspsykiskahälsa.S. 39 Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Rösterom . Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassningavstatsförvaltningens 41 Statenochtrossamfunden . struktur.Fi. Rättsligreglering

10 Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag . ll. Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund - 12.IT-probleminfor ZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. slutsatserfrånenhearinganordnadav 42 Statenochtrossamfunden . IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenochtrossamfunden

13.Regionpolitikför helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen

14.IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku.

15 Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44 Statenochtrossamfunden . . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenochtrossamfunden

17.Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering.Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden

Granskningavgranskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Statenochtrossamfunden

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku.

20.Konkurrenslagen1993-1996.N. 48.Arbetsgivarpolitiki staten.

21 Växai lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Förkompetensochresultat.Fi. . unga6-16år. U. 49.Grundlagsskyddför nyamedier.Ju.

22.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarför EUzs

23 Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo. . demokratioch delaktighetden8november1996 5 Bristeri omsorg . anordnatavF0lkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötande äldre.av kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av - 24.Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte.S. 53.Avskaffa reklamskattenF - 25 Svenskmat- påEU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten. . 26. EU:sjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen.Jo. 55. Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

27. Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagenfrån destatligautredningarna.Ku.

28. l demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56. Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

vårtoffentligaetos.Fi. + Bilaga l och2. Ju.

29.Bampomograñfrågan. 57. I medborgarnastjänst.

Innehavskriminaliseringm.m.Ju. Ensamladforvaltningspolitikför staten.Fi.

30.Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58.Personaluthyrning.A.

svenskstatsforvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsfonn.Ku.

3 Kristallkulan-tretton rösteromframtiden. 60.Betal-TVinom SverigesTelevision.Ku. . IT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

6 Att växablandbetongochkojor. 90.Ändradorganisationfor det statligaplan-,bygg- . Ettdelbetänkandeombarnsochungdomars ochbostadsväsendet.In. uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån 9 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor. . - Storstadskommittén. Jo. 62. Rosoravbetong, 92. Medieforetagi Sverige Ägandeoch - En antologitill delbetänkandetAtt växabland strukturförändringari radio ochTV. Ku. press, betongochkojor från Storstadskommittén. 93. Hanteringavfel i utjämningssystemetfor Sverigeinfor epokskiftet. kommuneroch landsting.ln. . IT-kommissionensrapport5/97.K. 94. Konkurrensneutralttransportbidrag.N. 64. Samhall.En arbetsmarknadspolitiskåtgärd 95.Forumfor världskultur +Bilagedel.A enrapportomettrikarekulturliv. Ku. - 65. Polisensregister.Ju. 96. Lokalforsörjningochfastighetsägande. 66. Statsskuldspolitiken.Fi. En utvärderingavstatensfastighetsorganisation.Fi, 67.Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. 97. Skydd skogsmark.Behovochkostnader.M. av 68. Grannlands-TVi kabelnät.Ku. 98. Skyddavskogsmark.Behovochkosmader. 69. Besparingaristortochsmått.U. Bilagor.M. 70. Totalförsvaretochfrivilligorganisationema 99. Ennyvattenadministration.Vattenärlivet. M. - uppdrag,stödochersättning.Fö. 100.Nya samverkansforrnerinom denSjöhistoriska 7 Politik for unga. museiverksamheten.Ku. . +2 stbilagor. In. l0l. Behandlingavpersonuppgifterom 72.Enlagomsocialförsäkringar. totalforsvarspliktiga.Fö. 73. Infor ensvenskpolicyomsäkerelektronisk 102.Mat Miljö. Svenskstrategifor EU:s kommunikation.Referatfrånettseminarium jordbruk i framtiden.Jo. anordnatavIT-kommissionen,Närings-och 103.Rapportmedförslagomsändningsorter.Ku. handelsdepanementetochSElSden11december 104.Polis i fredenstjänst.UD. 1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 105.Agenda21 Sverige.i 74.EU:sjordbrukspolitik,miljön ochregional Femår efterRio resultatetoch framtid. M. utveckling.Jo. 106.Enfond för ungakonstnärer.Ku. 75. Bosattningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor 107 Dennyagymnasieskolan . fysiskapersoner.Fi. problemochmöjligheter.U. - 76. Invandrarei vårdochomsorg enfrågaombemötande äldre.av - 77.Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. 78. Medelsförvaltningi kommuneroch landsting.ln. 79. Försäkringsmäklare. lagöversynEn av Försäkringsmäklarutredningen.Fi. 80. Reformeradstabsorganisation.Fi. 81.Allmännyttigabostadsföretag. +Bilaga.In. 82. Lika möjligheter.ln. 83. Om maktochkön i spåren offentligaav organisationersomvandling.A. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. 85. Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp for bostadsstödenochnyakvalifikationsreglerfor rätttill sjukpenninggrundandeinkomst. 86. Punktskattekontroll alkohol,tobakochav mineralolja,m.m.Fi. 87.Kvinnor,mänoch inkomster. Jämställdhetochoberoende.A. 88. Upphandlingfor utveckling.N. 89. Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik,

demokratiochdelaktighetden8 november1996 Fastighetsdataregister.3 anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- Aktiebolagetskapital. 22 kommissionenochKommunikationsforsknings- Bampomograñfrågan. beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.23 lnnehavskriminaliseringm.m.29 Kristallkulan-tretton rösteromframtiden. Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 IT-kommissionensrapport3/97.31 Grundlagsskyddför nyamedier.49 Ny kurs i trañkpolitiken bilagor.+ 35 Folketsområdgivareochbeslutsfattare. Sverigeinför epokskiñet. + Bilaga och1 56 IT-kommissionensrapport5/97.63 Polisensregister.65 Infor ensvenskpolicyomsäkerelektronisk

kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Utrikesdepartementet lT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepanementet Återkallelseavuppehållstillstånd.67 ochSEISden 11december1996. Polis i fredenstjänst.104 IT-kommissionensrapport6/97.73

Försvarsdepartementet Finansdepartementet

Totalförsvaretochfrivilligorganisationema lnkomstskattelag,del I-lIl. 2 uppdrag,stödochersättning.70 - Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring sex Behandlingavpersonuppgifterom förvaltningsområden.7 totalforsvarspliktiga.101 Flexibelförvaltning.Förändringochverksam-

hetsanpassningavstatsförvaltningensstruktur.9 Socialdepartementet Ansvaretfor valutapolitiken.10 Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8 miljö ochsysselsättning.1 1 Skatter, Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24 Resultatstymingensframväxt e Detsvårasamspelet. Bristeri omsorg ochproblematik.15

enfrågaombemötandeaväldre.51 ochsysselsättning. - Skatter,tjänster Omsorgmedkunskapoch inlevelse + Bilagor. 17 enfrågaombemötandeaväldre.52 - Granskningavgranskning. Att växablandbetongochkojor. statligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Den Ettdelbetänkandeombarnsochungdomars Kontroll ReavinstVärdepapper.27

uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån roll och I demokratinstjänst.Statstjänstemannens Storstadskommittén.61 28 vårt offentligaetos. Rosoravbetong. Europeiseringensbetydelsefor Europaochstaten. Enantologitill delbetänkandetAtt växabland svenskstatsförvaltning.30 betongochkojor från Storstadskommittén.62 förvaltnings- Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s Enlagomsocialförsäkringar.72 politiskasamarbete.33 Invandrarei vårdochomsorg penningtvätt.36 Bekämpandeav enfrågaombemötandeaväldre.76 marknad. - Myndigheteller Fömiånefter inkomst Samordnatinkomstbegrepp verksamhetsformer.38 4 Statsförvaltningensolika för bostadsstödenochnyakvaliñkationsreglerför Arbetsgivarpolitiki staten. rätttill sjukpenninggmndandeinkomst.85 Förkompetensochresultat.48

Avskaffareklamskatten53 Kommunikationsdepartementet Ministem ochmakten. Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.6 Hurfungerarministerstyrei praktiken 54

lT-probleminför 2000-skiftet.Referatochslutsatserfrån I medborgarnastjänst.

enhearinganordnadavIT-kommissionenden EnsamladforvaltningspolitikFör 57 staten. 18december.IT-kommissionensrapport1/97.12 Statsskuldspolitiken.66

Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor

fysiskapersoner.75

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Uppföljningavinkomstskartelagen.77 Statenochtrossamfunden Försäkringsmäklare.En lagöversynav Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch Försäkringsmäklarutredningen.79 dekyrkliga arkiven.43 Refonneradstabsorganisation.80 Statenochtrossamfunden Punktskattekontroll alkohol,tobakochav Svenskakyrkanspersonal.44 mineralolja,m.m.86 Statenochtrossamfunden Lokalforsörjningochfastighetsägande. Stöd,skatteroch finansiering.45 En utvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 Statenochtrossamfunden Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Utbildningsdepartementet Statenochtrossamfunden Dennyagymnasieskolan stegfor steg.1 Denkyrkligaegendomen.47 - Växai lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav unga6-16år. 21 förslagenfrån de statligautredningarna.55 Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 SvenskhemmetVoksenåsensforvalmingsfonn.59 Besparingaristortochsmått.69 Betal-TV inom SverigesTelevision.60 Dennyagymnasieskolan Grannlands-TVi kabelnät.68 problemochmöjligheter.107 Medieföretagi Sverige Ägandeoch strukturförändringaripress,radio ochTV. 92 Jordbruksdepartementet Forumfor världskultur Svenskmat- EU-fat. 25 enrapportomettrikare kulturliv. 95 - EUzsjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Nya samverkansfonnerinom denSjöhistoriska försörjningen.26 museiverksamheten.100 Alternativautvecklingsvägarför EU:s Rapportmedforslagomsändningsorter.103 gemensammajordbrukspolitik.50 Enfond förungakonsmärer.106 EUzsjordbrukspolitik,miljön ochregional Närings- och handelsdepartementet utveckling.74 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor. 91 Regionpolitikfor helaSverige.13 - Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 jordbruk i framtiden.102 Konkurrenslagen1993-1996.20 Upphandlingfor utveckling.88 Arbetsmarknadsdepartementet Handelnmedskrotoch begagnade 89 varor. Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför Konkurrensneutralttransportbidrag.94 arbetshandikappade.5 Inrikesdepartementet Personaluthyrning.58 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd Bättreinformationomkonsumentpriser.19 + Bilagedel.64 Ungaocharbete.40 Om maktochkön i spåren offentligaav Politik for unga. organisationersomvandling.83 + st2 bilagor. 71 Kvinnor, mänoch inkomster. Medelsforvaltningi kommuneroch landsting.78 Jämställdhetochoberoende.87 Allmännyttigabostadsforetag. + Bilaga. 81 Kulturdepartementet Lika möjligheter.82 IT i kulturenstjänst.14 Ändradorganisationför detstatligaplan-,bygg- Statenochtrossamfunden ochbostadsväsendet.90 Rättsligreglering Hanteringavfel i utjämningssystemetfor Grundlag kommunerochlandsting.93 - Lagomtrossamfund - LagomSvenskakyrkan. 41 -- Statenochtrossamfunden Begravningsverksamheten.42

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ändradorganisationför detstatligaplan-,byggochbostadsväsendet.90

fel i utjämningssystemetför Hanteringav kommunerochlandsting.93

Miljödepartementet Förbättradmiljöinformation. 4 Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 Övervakningavmiljön. 34 Enhållbarkemikaliepolitik.84

skogsmark.Behovochkostnader.97 Skyddav Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Bilagor. 98 En ny vattenadministration.Vatten ärlivet. 99 Agenda21 i Sverige. Femår efterRio resultatetochframtid.105

-