En körkortsreform : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

KÖRKORTS-

REFORM

KOMMUNIKATIO EPABTEMENTET SOU 6:114

Statens offentliga utredningar 1 996: l 14 Kommunikationsdepartementet

En körkortsreform

Slutbetänkande 1994 års körkortsutredning av Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsbercdningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscemralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20326-X Stockholm 1996 ISSN O375-250X

Statsrådet och chefen för

Kommunikationsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över körkortsförfattningarna m.m. Som särskild utredare förordnades den 18 oktober 1994 f.d. regeringsrådet Bertil Voss. För att biträda utredaren förordnades den 15 november 1994 EU-juristen Per Björklund och juristen Bengt Magnusson, båda vid Vägverket, samt kammarrättsassessorn Agneta Pålsson som experter. Kammarrättsassessorn Ulf Rehnberg förordnades till sekreterare. Den l juni 1995 förordnades vidare kammarrättsassessorn Silja Klint som expert i utredningen. Samma dag entledigades kammarrättsassessorn Agneta Pålsson från sitt uppdrag. Utredningen har antagit namnet 1994 års körkortsutredning. Utredningen har tidigare avgett tvâ delbetänkanden SOU 1995:48 EG-anpassade körkortsregler och SOU 1996:11 EU-mopeden: Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. 1994 års körkortsutredning överlämnar härmed sitt slutbetänkande En körkortsreform. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 26 juni 1996

Bertil Voss

Ulf Rehnberg

O

InnehaH

Förkortningar 9 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till körkortslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till körkortsförordning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om trafikskolor 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till förordning om trafikskolor 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Utgängspunkter för reform körkortslagstiftning 60 en av . . . . .

2 Förarbehörigheten och körkortet 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 bestämmelser 63

Gällande . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

2.2 överväganden 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Körkortsgivningen 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Gällande bestämmelser 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Körkortstillstândets betydelse 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 överväganden och förslag 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 övningskörning 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 överväganden och förslag 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Körkortsingripande nuvarande systern 75 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Återkallelse körkort 76 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Spärrtid 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Återkallelse tills vidare körkort 78 av . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Varning 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 kriterierna för körkortsâterkallelse 80 Närmare om . . . . . . . .

5.6.1 Rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik - 16 § l KKL 81

5.6.2 Smitning 16 § 2 KKL 82 - 5.6.3 Upprepade förseelser 16 § 3 KKL 83 -

6 Innehåll

5.6.4 Brott mot en från trañksäkerhetssynpunkt väsentlig regel - 16 § 4 KKL 84

5.6.5 Opälitlighet i nykterhetshänseende 16 § 5 KKL 89 - 5.6.6 Allmän brottslighet 16 § 6 KKL 90 - 5.6.7 Väsentligt begränsade förutsättningar att föra körkortspliktigt

fordon 16 § 7 KKL 93 - 5.6.8 följt föreläggande att ge in

läkarintyg 16 § 8 KKL 94 m.m. - 5.6.9 följt föreläggande att förnya körkortet 16 § 9 KKL 95 — 5.6.10 Återkallelse körkortshavarens begäran egen - 16 § 10 KKL 95

5.7 Brister i nuvarande system för körkortsingripande 96 . . . . . . . 5.7.1 Inledning 96

5.7.2 Körkortsingripandets karaktär trafiksäkerhetsátgärd eller straff 96

5.7.3 Ojämnheter i tillämpningen 97

6 Ett nytt system för körkortsingripande 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Allmänna utgångspunkter 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Formema för körkortsingripanden 101 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Återkallelsegrundema 106

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Vårdslöshet i trafik 106

6.3.2 Rattfylleri m.m. 107

6.3.3 Grov olovlig körning och grov smitning 108

6.3.4 Hastighetsöverträdelser 108

6.3.5 Brottslighet m.m. 109

6.3.6 Ny förseelse efter ett körkortsingripande 109

6.3.7 Övriga âterkallelsegrunder 110

6.4 Spärrtid 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Förutsättningar för att få nytt körkort efter återkallelse 111 . . . . 6.6 Vamingsgrunder 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Rattfylleri 112

6.6.2 Smitning 113

6.6.3 Olovlig körning 113

6.6.4 Typfarliga förseelser 114

7 Behörighet för taxi m.m. 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Bakgrund 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 överväganden och förslag 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Övriga frågor 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Giltighetstiden för vissa utländska körkort 123 . . . . . . . . . . . 8.1.1 Gällande bestämmelser 123

8.1.2 Konventioner om vägtrafik 124 m.m.

8.1.3 Överväganden 125

Innehåll 7

8.2 Preliminärt beslut om

körkortsingripande 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 överväganden och förslag 128

8.3 Utvidgad lämplighetsprövning i

vissa fall 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Bakgrund 130

8.3.2 Överväganden 130

8.4 Administration körkortsfrågor 133 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Bakgrund 133

8.4.2 överväganden och förslag 133

8.5 Vissa frågor avgifter 135 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Frågor rörande rapporteringssystemet 136 . . . . . . . . . . . . . . 8.6.1 Bakgrund 136

8.6.2 överväganden och förslag 137

9 Körkortslagstiftningens struktur 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Kostnader 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Författningskommentarer 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Förslaget till körkortslag 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Förslaget till körkortsförordning 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Förslaget till lag trafikskolor 192 om . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.1 Inledning 192

11.3.2 Kommentarer till författningstexten 192

11.3.3 Förslaget till förordning om trafikskolor 193

Bilaga Kommittédirektiv 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar m.m.

BRK Bilregisterkungörelsen 1972:599 EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen FK Fordonskungörelsen 1972:595 KKF Körkortsförordningen 1977:722 KKL Körkortslagen 1977:477 Prop. Regeringens proposition

RegR Regeringsrätten

RPS Rikspolisstyrelsen Regeringsrättens årsbok SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TBL Lag 1951:649 om straff för vissa trañkbrott TSVSF Trañksäkerhetsverkets författningssamling TTK Terrängtrafikkungörelse 1972:594 VTK Vägtrañklmngörelse 1972:603

VVFS Vägverkets författningssamling

YTF Yrkestrafikförordningen 1988: 1503 YTL Yrkestrafiklag 1988:263

ll

Sammanfattning

I Sverige finns omkring 5 miljoner innehavare av körkort. De regler som gäller för körkort hur man får det och hur man förlorar det - berör alltså en övervägande del av befolkningen. Regelverket bör därför vara så tydligt och lätt överskådligt som möjligt. Körkortslagstiftningen tillkom för snart tjugo år sedan. Den har därefter ändrats vid många tillfällen. I dag är det svårt både för den enskilde och för myndigheterna att ur författningstexten läsa sig till vad som gäller i olika avseenden. En annan allvarlig nackdel med det nuvarande regelverket är att det lett till bristande enhetlighet i tillämpningen hos de myndigheter som svarar för körkortshanteringen. Våra förslag i detta slutbetänkande har haft som utgångspunkt att regelverket för körkort måste bli enklare och tydligare samt främja en enhetlig tillämpning. Det måste också utformas så att det hos fordonsförarna inskärper vikten av att följa trafiksäkerhetens krav. Sammanfattningsvis innebär förslagen i huvudsak följande.

Körkortslagstiftningens struktur förenklas

De för den enskilde väsentligaste bestämmelserna samlas i en ny kör-

kortslag KKL. Hit hör vad som gäller om rätten att föra motorfordon av olika slag, förutsättningarna för att få körkort och på vilka grunder ett körkort skall återkallas eller något annat ingripande skall göras mot körkortshavaren. De viktigaste reglerna om övningskörning tas också in i KKL i stället för som för närvarande i körkortsförordningen KKF. Bestämmelser som i första hand riktar sig till myndigheterna ges i en ny KKF. Många bestämmelser i den nuvarande KKF är sådana att de mycket väl kan meddelas som föreskrifter av den centrala körkortsmyndigheten, Vägverket. De bör därför inte belasta KKF. KKL och KKF bör innehålla endast bestämmelser som har en direkt betydelse för rätten att få och inneha körkort. Vi föreslår därför att den nuvarande KKF:s regler om förarutbildning flyttas till två nya författningar en lag och en förordning om trafikskolor. -

12 Sammanfattning

Kravet på körkortstillstånd för att få körkort slopas

För att körkort skall kunna utfärdas krävs i dag att sökanden har fått körkortstillstånd. Ett sådant förutsätter att sökandens personliga och medicinska förhållanden är sådana att han kan anses lämplig som förare av körkortspliktiga fordon. Efter körkortstillstånd krävs godkänt förarprov innan körkortet kan utfärdas. De detaljerade bestämmelserna om körkortstillstånd, särskilt i nuvarande KKF, är en av orsakerna till att körkortsförfattningarna är svåröverskådliga och kan ge upphov till tillämpningsproblem. En lämplighetsprövning av en blivande körkortshavare är givetvis nödvändig, men den bör kunna ske betydligt enklare sätt än för närvarande. Vi föreslår att kravet på körkortstillstånd slopas och att lämplighetsprövningen i stället sker i anslutning till förarprovets teoretiska del. Körprov skall inte få avläggas förrän sökandens lämplighet har bekräftats. Förslaget medför att körkortsgivningen anpassastill det övervägande antalet sökande, vilkas lämplighet som körkortshavare inte ifrågasätts. Körkortsgivningen bör också bli mindre resurskrävande och därmed mindre kostsam för samhället.

övningskörning

För att få övningsköra med personbil krävs enligt nuvarande KKF en ålder av 17 år och sex månader. Sker övningskörningen i trafikskola eller under uppsikt av en godkänd handledare, är dock åldersgränsen 16 år. Den som övningskör skall ha körkortstillstånd. Eftersom vi föreslår att institutet körkortstillstånd slopas, måste kontrollen över privat övningskörning utformas på ett annat sätt. Vårt förslag är att sådan övningskörning, oberoende av åldern hos den som övningskör, alltid skall ske under uppsikt av en godkänd handledare.

Ett nytt system för körkortsingripande

Enligt gällande regler för körkortsingripande skall ett körkort återkallas, förutom när körkortshavarens personliga eller medicinska för-

hållanden gör honom olämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

om körkortshavaren har gjort sig skyldig till visst brott eller förseelse. En enklare överträdelse av en trafikregel medför i princip återkallelse av körkortet lika väl som ett allvarligt brott, t.ex rattfylleri. I visst fall skall dock något körkortsingripande inte ske, om förseelsen är att anse

Sammanfattning 13

som ringa. Finns det särskilda skäl, kan varning meddelas i stället för körkortsåterkallelse. Detta påföljdssystem har i praktiken visat sig ge föga utrymme för en nyanserad bedömning av körkortsingripanden så att de anpassas till vad trafiksäkerheten kräver i det enskilda fallet och så att proportionalitetsprincipen följs. Systemet främjar inte heller en enhetlig tillämpning. Under i övrigt likartade förhållanden kan samma förseelse resultera i körkortsåterkallelse i ett fall, varning i ett annat och anses ringa i ett tredje. Vi föreslår att påföljdssystemet byggs upp så att det i fråga om brott och förseelser i trafiken görs en klar skillnad mellan de ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste överträdelserna, som undantagslöst torde bero på ett medvetet risktagande, och sådana som ofta kan bero på ett tillfälligt förbiseende. I den första gruppen skall körkortsåterkallelse vara den obligatoriska påföljden, medan i den andra gruppen varning skall meddelas, dock endast vid en förstagångsförseelse. Olämplighet som förare på grund av personliga eller medicinska förhållanden skall alltid medföra körkortsåterkallelse. Till de återkallelsegrundande överträdelserna räknas bl.a. vårdslöshet i trafik, rattfylleri med en alkoholkoncentration av minst 0,3 promille i blodet eller 0,15 mg/l i utandningsluften, grov olovlig körning, grov smitning och grov hastighetsöverträdelse. Den skärpning av påföljden för de allvarligaste överträdelserna som förslaget innebär bör återspeglas i den tid som skall förflyta, innan ett

nytt körkort kan utfärdas spärrtiden. Vi föreslår att denna skall be-

stämmas till lägst sex månader och högst fem år mot för närvarande en månad respektive tre år. Vid grov vårdslöshet i trafik eller grovt rattfylleri skall den lägsta spärrtiden dock vara ett år och sex månader. För att den som fått sitt körkort återkallat skall kunna få ett nytt körkort efter spärrtidens utgång krävs lämplighetsprövning och godkänt förarprov. Eftersom varning inte skall kunna meddelas vid dessa allvarliga överträdelser, kan det förekomma att påföljden i ett visst enskilt fall kan bli oproportionerligt sträng. Om det finns särskild anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att utgöra en fortsatt risk i trafiken, får körkortet återkallas villkorligt. En förutsättning är dock att det inte motverkar respekten för trafikreglerna och trafiksäkerhetens krav. En Villkorlig körkortsåterkallelse skall gälla i fem år. En ny

förseelse under denna tid medför att körkortshavaren går miste om

körkortet. Liksom för närvarande skall ett körkort kunna återkallas tills vidare

under viss tid i avvaktan slutligt avgörande i áterkallelsefrågan. Om

14 Sammanfattning SOU 1996: 114

det är sannolikt att körkortet kommer att återkallas, skall det tas om hand av polismyndighet. Ett tills vidare återkallat körkort skall efter beslutets giltighetstid återställas, om körkortshavaren har avlagt ett godkänt förarprov. De trafikförseelser som första gången skall medföra varning är bl.a. de s.k. typfarliga förseelserna, dvs. hastighetsöverträdelser som inte är grova och inte heller obetydliga, rödljuskörning, stoppliktsförseelse och omkörning vid övergångsställe. Hit hör även rattfylleri med lägre promillehalt än 0,3 0,15 mg/1. Överträdelse någon resp. av annan trafikregel, t.ex. omkörning trots mötande trafik eller för kort avstånd till framförvarande fordon, skall medföra varning endast om fara uppkommit eller hade kunnat uppkomma. I annat fall bör straffpåföljden för en sådan överträdelse och anteckningen i brottsregistret vara tillräckligt för att hos körkortshavaren inskärpa vikten av att följa trafikreglerna. Det föreslagna påföljdssystemet innebär att om en i sig varningsgrundande förseelse bedöms som vårdslöshet i trafik, körkortet skall återkallas. En ny förseelse inom tre år efter en varning skall också leda till körkortsåterkallelse, eventuellt villkorligt. Differentieringen mellan återkallelsegrundande och varningsgrundande förhållanden bör leda till en enklare och enhetligare tilllämpning hos körkortsmyndigheterna. Ett körkortsingripande skall dock anpassas till vad trafiksäkerheten kräver i det enskilda fallet. En helhetsbedömning av körkortshavaren som förare av körkortspliktiga fordon skall göras. En sådan bedömning skall ligga till grund t.ex. när spärrtiden bestäms eller när förutsättningarna för Villkorlig återkallelse provas.

Yrkesmässig trafik

KKL skall inte innehålla några bestämmelser som rör förutsättningarna att föra fordon i yrkesmässig trafik. Det innebär bl.a. att den särskilda behörigheten TAXI slopas. Vi föreslår i samråd med 1995 års yrkestrafikutredning att all reglering av den yrkesmässiga trafiken sker i yrkestrafiklagen.

Summary

There are about 5 million people in Sweden who hold driving licences. The rules which apply how one obtains and loses such a licence affect, therefore, the majority of the population. For this reason, the regulations ought to be as clear and easy to understand as possible. The law relating to driving licences was enacted nearly twenty years ago and has been amended on numerous occasions since then.

At the present time difficult for the individual citizen and for the

authorities to form a clear idea of what applies in various respects from a reading of the wording of the statute in question. Another serious defect of the present regulations that they have led to a lack of uniformity in the way in which the authorities responsible for handling driving licences apply these regulations. Our proposals in this final report have as their starting point the assumption that the driving licence regulations must be simpler and clearer and must also promote uniformity of application. They must also be drawn up in such a way that the driver of a road vehicle left in no doubt concerning the importance of complying with road safety requirements. To sum up, our proposals cover the following points:

Simplification of the structure of the law relating to driving Hcences

As far as the individual concerned the most important rules are assembled in a new Driving Licence Act, which will contain provisions relating to the right to drive road vehicles of various kinds, to the preconditions to be met before a licence issued and also to the grounds on which a driving licence to be revoked or other action taken against the licence holder. The most important regulations concerning practice driving are also included in the new law instead of in the present Ordinance relating to Driving Licences. Regulations which in the first place apply to the authorities are to be set out in a new Ordinance relating to Driving Licences. Many of the regulations in the present Ordinance are such that they could easily

16 Summary

be notified as stipulations from the central driving licence authority, the National Road Administration. For this reason there no need to include them in the proposed new Ordinance. The proposed new law and the new Ordinance ought to include only regulations which directly affect the right to obtain and hold a driving licence. For this reason, we suggest that the rules relating to driving instruction be moved to two new statutes a law and an — ordinance relating to schools of motoring.

Abolition of the permit requirement before a driving licence issued

At the present time an applicant for a driving licence has to have prior permission before a licence issued. This prior permission requires that the personal and medical circumstances of the applicant are such that he/she may be considered suitable as a driver of a vehicle for which a driving licence needed. When such permission obtained the applicant for a driving licence must pass a driving test before the licence issued. The detailed regulations to driving licence permission, especially in the present Ordinance, are one of the reasons why the enactments relating to driving licences are so difficult to comprehend and can give rise to the problems regarding application. Some determination of the suitability of the would-be driver obviously necessary but ought to be possible to achieve this in a much simpler way than at present. We suggest that the driving licence permission requirement be abolished and that the question of the applicant’s suitability be decided instead in connection with the theoretical portion of the driving test. The final driving test must not be taken until the suitability of the applicant has been confirmed. The proposal means that the issuing of driving licences will be adapted to the vast majority of applicants whose suitability as driving licence holders has not been questioned. The issuing of driving licences ought to require fewer resources and thus be less costly to society. The present Ordinance states that anyone who wishes to undertake driving practice in a passenger car must have reached the age of 17 years and six months. However, such practice driving takes place a driving school or under the supervision of an approved instructor the minimum age 16, though the practice driver must have driving licence permission.

SOU 19962114 Summary 17

As we suggest that the driving licence permission requirement be abolished will be necessary to arrange for the control of private practice driving to be conducted in some other way. Our proposal that all such practice driving must take place under the supervision of an approved instructor, regardless of the age of the person undertaking practice driving.

A new system for action with regard to driving licences

In addition to the situation that arises when the personal or medical circumstances of a licence holder render him/her unfit to drive a vehicle for which a driving licence needed, the regulations currently in force with regard to action concerning driving licences state that a holder’s licence to be revoked the holder guilty of certain crime or offence. A simple infringement of a traffic regulation will in principle lead to the revocation of the holder’s licence, just as does when a serious offence, e.g. drunken driving, involved. In certain cases, however, no action will be taken with regard to the driving licence the offence considered trivial. special reasons exist a warning can replace revocation of the licence. This system of penalties has in practice provided little scope for a flexible approach designed to‘ ensure that such actions are more adapted to road safety requirements in the individual case and that the principle of proportionality observed. Also, the system does not promote uniformity of implementation, since in situations which in other respects are similar the same offence can in one case result in a driving licence being revoked, in a second case in a warning only, while in a third case the offence might be considered trivial. We recommend that the system of sanctions graded so that where traffic offences and misdemeanors are concerned a clear line drawn between infringements which are the most serious from the road safety points of view and which without exception would seem to be due to conscious risk-taking, and those which can often be due to a temporary oversight. In the first group revocation of the driving licence will be the obligatory consequence, while in the second group

a warning will be issued, though only for a first offence. Unsuitability

as a driver because of personal or medical circumstances must always lead to a licence being revoked. Among the offences which lead to a licence being revoked are reckless driving, drunken driving with an alcohol concentration of at

18 Summary

least 0.3 per thousand in the blood or 0.15 milligram per litre in exhaled air, serious cases of hit—and—run driving and speeding. The increased severity of the punishment for the most serious offences implied by the proposal ought to be reflected by the period of time that to pass before a new driving licence can be issued the — disqualification period. We recommend that this period of time be not less than six months and not more than five years compared with the present periods of one month and three years respectively. However, in serious cases of gross negligence in traffic or drunken driving the minimum disqualification period will be one year and six months. Anyone whose licence has been revoked will be able to have a new licence issued after the expiry of the disqualification period provided he/she deemed suitable and passes a driving test. Since a warning will not be possible in respect of these serious offences could happen that the punishment in some individual case disproportionately severe. there good reason to assume that the driving licence holder will not constitute a continued danger in traffic his/her driving licence will be revoked conditionally, provided that such a measure does not militate against respect for the rules of the road and current road safety requirements. A conditional revocation of a driving licence will last for five years but any new offence during that period will result in the driver losing his/her licence. As the case at the present time a driving licence can be revoked temporarily for a certain period of time pending a final decision with regard to revocation. If likely that the licence will be revoked must be lodged with the police authority. A driving licence that has been revoked temporarily will be returned to the holder after the expiry of the period during which the decision was in force, provided that the licence holder has passed an approved driving test. Among the traffic offences which lead to a warning for a first offender are what are known as the typically dangerous offences, that to say, exceeding the speed limit by a margin that neither very large nor very small, driving through a red light, failing to comply with the obligation to stop or give way and overtaking on a pedestrian crossing, as well as driving with alcohol concentrations of less than 0.3 per thousand in the blood and less than O. 15 milligram per litre in exhaled air. A breach of any other rule of the road, such as overtaking in spite of oncoming traffic or driving too close to a vehicle in front will result in a warning only a dangerous situation has or could have developed. Otherwise the penalty for such an offence and the entry of the offender’s name in the police records

Summary 19

ought to be sufficient to ensure that the driving licence holder made of the importance of complying with the rules of the road. aware The system of penalties recommended means that an offence that would normally lead to a warning judged to be reckless driving then the holder’s licence will be revoked. A repeat offence within three years after a warning will also result in the licence being revoked, possibly conditionally. The differentiation between situations which lead to licence revocation and those which lead to a warning only should result in a simpler and more uniform implementation of the rules by the authorities which issue driving licences. Action taken with respect to a driving licence should, however, take into account traffic safety requirements in the individual case. An overall assessment to be made of the driving licence holder as the driver of vehicle for which a licence needed, and on the basis of this assessment that a decision taken, for example, to fix the disqualification period or when the requirements with regard to conditional revocation are being reviewed.

Commercial vehicular traffic

The statute will not contain any regulations which touch on the new requirements relating to the driving of commercial road vehicles. This inter alia, that the special Taxi qualification requirement means, abolished. In consultation with the Committee of Enquiry into Commercial Road Traffic we suggest that all regulation of commercial road traffic be contained in the Commercial Road Vehicles Act.

Författningsförslag

Förslag till körkortslag

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Lagens tillämpningsområde

l § Denna lag gäller behörigheten att föra motorfordon, terrängmotorfordon, traktor och motorredskap samt behörighetshandlingar som ger sådan rätt körkort och traktorkort.

2 kap. Förarbehörighet

1 § Personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorredskap klass I får föras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet.

2 § Traktor som är försedd med gummihjul eller motorredskap klass får föras på väg endast av den som har ett gällande körkort eller traktorkort, körningen väg inte avser en kortare sträcka för färd om till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

3 § Terrängskoter för föras endast av den som har fyllt 16 år.

4 § Moped får föras endast av den som har fyllt 15 år.

5 § Bestämmelserna i 1 4 §§ gäller inte vid färd med fordon inom inhägnat järnvägs-, fabriks-, eller tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område. För övningskörning gäller bestämmelserna i 4 kap.

22 Författningsförslag SOU 1996: 114

3 kap. Behörighetshandlingarna

Körkort

1 § Förarbehörighet enligt 2 kap. 1 § anges i körkort med beteckningarna A för motorcykel - A1 för lätt motorcykel — B för personbil med totalvikt av högst 3,5 ton, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängvagn och motorredskap klass I C för tung lastbil, personbil med totalvikt över 3,5 ton och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon D för buss och ett till buss kopplat lätt släpfordon - E för släpfordon, oavsett vikt och antal -

2 § Behörigheten A ger rätt att föra motorcykel med en högre effekt än 25 kilowatt eller ett förhållande mellan effekt och tjänstevikt som överstiger 0,16 kilowatt/kilogram endast om körkortshavaren har innehaft körkort med behörigheten A under minst två år eller 2. har fyllt 21 år och godkänts i körprov på sådan motorcykel.

3 § Körkort med behörigheten CE eller DE ger även behörigheten BE.

4 § Körkort med behörigheten CE ger även behörigheten DE, om körkortshavaren har behörigheten D.

5 § Den som för ett fordon som avses i 2 kap. 1 § skall ha med sig körkortet och på tillsägelse visa upp kortet för bilinspektör eller polisman.

Körkortets giltighet

6 § Ett körkort gäller från och med den dag då det utfärdas.

7 § Behörigheten C, CE, D eller DE gäller till och med det år då körkortshavaren fyller 65 år och därefter för perioder om högst fem år, om körkortshavaren har visat att de medicinska kraven för att inneha sådan behörighet är uppfyllda.

8 § Ett körkort gäller inte om det inte förnyas efter föreläggande,

SOU 1996: 114 Författningsförslag 23

2. det är omhändertaget enligt 5 kap 15 det har bytts ut mot ett utländskt körkort, 4. innehavaren dessutom har ett eller flera andra giltiga körkort utfärdade i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och inte efter anmaning anger vilket av körkorten som skall behållas eller att ett annat än det svenska körkortet skall beanger hållas, eller 5. körkortshavaren begär att det skall upphöra att gälla. Ogiltighet enligt första stycket 5 får begränsas till att avse viss behörighet.

Förnyelse av körkort

9 § Ett körkort skall förnyas efter tio år från den dag då körkortet utfärdades och därefter för perioder tio år. Förnyelse skall också om ske, körkortet förstörts eller förkommit eller om någon uppgift i om körkortet har ändrats.

Förutsättningar för att utfärda körkort

10 § Körkort får utfärdas för den varit folkbokförd i Sverige unsom der minst 185 dagar eller studerat här i minst sex månader och som har fyllt 16 år för behörigheten A1, - 18 år för behörigheterna A, B, C och ~ 21 år för behörigheten D - Körkort får dock inte utfärdas för den som innehar ett körkort som är utfärdat i stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsomen annan rådet EES.

11 § Körkort får utfärdas endast för den som med hänsyn till sina

personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare

av körkortspliktigt fordon. Prövningen de personliga förhållandena skall avse att sökanden av inte är opålitlig i nykterhetshänseende och att denne i övrigt kan antas såsom förare körkortspliktigt fordon komma att respektera trafikav reglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Prövningen de medicinska förhållandena skall avse att sökanden av har tillfredsställande för att föra fordon av det slag ansökningen syn och att denne i övrigt uppfyller de medicinska krav som är nödavser vändiga med hänsyn till trafiksäkerheten.

24 Författningsförslag

12 § Den som söker eller innehar körkort är skyldig att genomgå läkarundersökning, blodprovstagning eller liknande undersökannan ning, som behövs för den prövning i 10 § andra och tredje som avses styckena eller annars i denna lag.

13 § Körkort får utfärdas, när sökanden har avlagt ett godkänt förarprov. Sådant prov består av ett kunskapsprov och ett körprov. Körprov får avläggas endast av den som uppfyller kraven i 10 och ll §§.

14 § Sökanden skall godkännas i förarprovet, om provet visar att han eller hon har de kunskaper och den förmåga som från trafiksäkerhetssynpunkt bör ställas på förare av körkortspliktigt fordon.

15 § Körkort med behörigheten C eller D får utfärdas endast för den som har körkort med behörigheten B eller inom de senaste tre åren har haft körkort med behörigheten C eller D.

16 § Körkort med behörigheten BE, CE och DE får utfärdas endast för den som har behörighet för dragfordonet eller inom de senaste tre åren har haft körkort med sådan behörighet.

17 § Den som avser att ansöka om körkort får begära besked förhandsbesked om det finns hinder mot att utfärda körkort med hänsyn till hans eller hennes personliga eller medicinska förhållanden.

18 § När ett körkort utfärdas, får föreskrivas de särskilda villkor för

körkortsinnehavet som är nödvändiga från trafiksäkerhetssynpunkt.

Sådana villkor får också föreskrivas efter det att körkortet har utfärdats.

19 § Om hinder finns mot att utfärda körkort på grund sökandens av personliga förhållanden, skall bestämmas den tid, lägst månader sex och högst fem år, före vars utgång körkort inte får utfärdas spärrtid.

Traktorkort

20 § Traktorkort får utfärdas för den som har fyllt 16 år eller, om det föreligger särskilda skäl, 15 år, med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av traktor och som

SOU 1996: 114 Fdrfattningsférslag 25

genom godkänt kunskapsprov visat sig uppfylla de krav som ställs från trafiksäkerhetssynpunkt.

21 § Bestämmelserna i 6 8 § 2 och 5 samt 11, 12, 14, 17 19 §§ gäller i tillämpliga delar även traktorkort. -

4 kap. övningskörning

l § Den som för att få körkort vill öva sig i att föra bil eller motorcykel får föra sådant fordon vid övningskörning under de förutsätt-

ningar som anges i 2 5 §§. övningskörning får dock inte ske medan

spärrtid enligt 3 kap. 19 § eller 5 kap. 11 § löper.

2 § Den som övningskör skall, om annat inte följer av 3 ha fyllt 16 år för körning med lätt motorcykel eller med personbil utan tillkopplat tungt släpfordon, 2. 17 år och 6 månader för körning med annan motorcykel än sådan som avses i 3 kap. 2 § eller med lastbil utan tillkopplat tungt släpfordon, 18 år för körning med personbil eller lätt lastbil med tillkopplat tungt släpfordon eller med tung lastbil, 4. 20 år för körning med sådan motorcykel som avses i 3 kap. 2 § eller med buss.

3 § Den som har fyllt 17 år och 6 månader får övningsköra i trafikskola med sådan motorcykel som avses i 3 kap. 2 § under förutsättning att den som har uppsikt över körningen medföljer motorcykeln eller i sidvagn till denna.

4 § övningskörning med sådant fordon eller fordonståg som kräver

behörigheten C, D eller E får ske endast om den som övningskör har körkort med behörigheten B eller inom tre år före övningskörningen har haft körkort för det slag fordon med vilket körningen sker. av

5 § övningskörning skall ske under uppsikt av någon som har vana

och skicklighet att föra fordon av det slag som övningskörningen avser. Sådan uppsikt får utövas endast av den som fyllt 21 år och sedan minst tre år har körkort för fordon av det slag körningen avser, om övningskörningen sker i gyrnnasieskola eller komvux eller inom polisväsendet eller Försvarsmakten, utbildningsledare eller trafiklärare, om övningskörningen sker i trafikskola,

26 Författningsförslag

den som godkänts som handledare, om övningskörningen sker i andra fall.

kap. Körkortsingripande

1 § Körkortsingripande syftar till att upprätthålla respekten för trafikreglerna och för trafiksäkerhetens krav. Ett körkortsingripande skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Därvid skall göras en helhetsbedörnning av körkortshavaren som förare av körkortspliktigt fordon.

2 § Ett körkortsingripande sker genom återkallelse av körkortet eller varning. Till grund för körkortsingripande med anledning av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom eller beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning. Med svensk dom jämställs vid tillämpningen av denna lag brottmålsdom eller annat likvärdigt avgörande som har meddelats av en utländsk domstol eller någon annan utländsk myndighet.

3 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även traktorkort.

Ãterkallelse körkort

av

4 § Ett körkort skall återkallas, om körkortshavaren har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik enligt 1 § lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott, har gjort sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § första stycket lagen om straff för vissa trafikbrott och alkoholkoncentrationen uppgått till minst 0,3 promille i blodet eller 0,15 milligram per liter i utandningsluften eller till brott enligt 30 § första stycket järnvägssäkerhetslagen 1990:1157, med sådan alkoholkoncentration, har gjort sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § andra stycket eller till grovt rattfylleri enligt 4 a § lagen om straff för vissa trafikbrott eller till brott enligt 30 § andra eller tredje stycket järnvägssäkerhetslagen, 4. har gjort sig skyldig till grov olovlig körning enligt 3 § lagen om straff för vissa eller till brott 5 § andra stycket

trafikbrott mot samma

lag, vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn har grovt överskridit högsta tillåtna hastighet,

SOU 1996: 114 Författningsförslag 27

till följd av annan brottslig gärning än sådan som avses i 1 5 eller med hänsyn till sina personliga förhållanden i övrigt, kan antas komma att brista i respekten för trafikreglerna och inte visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken, 7. inom tre år efter ett körkortsingripande har begått en brottslig gärning som avses i 14

5 § Ett körkort skall också återkallas, om körkortshavaren på grund opålitlighet i nykterhetshänseende eller på grund av av sina medicinska förhållanden inte kan anses lämplig att föra körkortspliktigt fordon,

2. inte följer ett föreläggande att in läkarintyg eller bevis om god-

ge känt förarprov.

6 § I fall som avses i 5 § fär âterkallelsen begränsas till att avse viss behörighet. Omfattar ett körkort behörigheten D får den behörigheten återkallas, körkortshavaren har gjort sig skyldig till brottslig gärning som om visar att han eller hon inte är lämplig att inneha körkort med sådan behörighet.

7 § En återkallelse enligt 4 § får ske villkorligt, om det med hänsyn till samtliga omständigheter finns särskild anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att utgöra en fortsatt risk i trafiken och det inte motverkar den allmänna respekten för trafikreglerna och för trafiksäkerhetens krav.

8 § En Villkorlig körkortsåterkallelse gäller i fem år från dagen för beslutet. Om körkortshavaren under denna tid inte iakttar skötsamhet i trafiken, får körkortsingripandet ändras till ovillkorlig återkallelse.

9 § Villkorlig körkortsåterkallelse får inte meddelas, om körkortshavaren vid tidpunkten för överträdelsen innehaft körkort mindre än två år.

10 § Om det sannolika skäl kan antas att ett körkort kommer att återkallas enligt 4 § eller 5 § skall utan hinder av bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena körkortet återkallas tills vidare i avvaktan på slutligt avgörande. Grundas beslutet misstanke om brottslig gärning, skall beslutets giltighetstid begränsas enligt vad som gäller för spärrtid enligt 11

28 Författningsförslag

Har frågan om återkallelse inte slutligt avgjorts när giltighetstiden för ett beslut om återkallelse tills vidare går ut, skall godkänt förarprov avläggas innan körkortet återställs.

Spärrtid m.m.

11 § Vid körkortsåterkallelse enligt 4 eller 8 § skall bestämmas den tid, lägst sex månader och högst fem år, före vars utgång ett nytt körkort inte får utfärdas spärrtid. Om körkortet återkallas enligt 4 § 1 eller 4 § 3 och fråga är om grovt brott, skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år och sex månader.

12 § För den som har fått sitt körkort återkallat enligt 4 § eller 5 § 1

får nytt körkort utfärdas endast det finns de förutsättningar

om som anges i 3 kap. 10 14 §§ i fråga om körkort eller 3 kap. 20 och - 21 § i fråga om traktorkort. Har körkortet återkallats enligt 5 § 2 därför att körkortshavaren inte gett in läkarintyg, får nytt körkort utfärdas när intyget getts in, om intyget visar att det inte finns något hinder mot körkortsinnehav.

13 § Om ett körkort varit återkallat tills vidare under minst så lång tid som skulle ha bestämts som spärrtid, får vid det slutliga avgörandet om återkallelse förordnas att ytterligare ingripande inte skall ske.

Varning

14 § En körkortshavare skall, om annat inte följer av 4 § 7 eller 8 meddelas varning, om körkortshavaren har gjort sig skyldig till rattfylleri enligt 4 § första stycket lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott och alkoholkoncentrationen under eller efter färden inte uppgick till 0,3 promille i blodet eller 0,15 milligram per liter i utandningsluften, eller till brott enligt 30 § första stycket järnvägssäkerhetslagen 1990:1157 med sådan alkoholkoncentration, 2. har brutit mot 5 § första stycket lagen om straff för vissa trafikbrott, vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn a. har gjort sig skyldig till olovlig körning enligt 3 § lagen straff om för vissa trafikbrott, i annat fall än som avses i 4 § 5 har överskridit högsta tillåtna hastighet och överskridandet inte är obetydligt,

SOU 1996: 114 Författningsförslag 29

c. har kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan trafikregel så att fara uppkommit eller hade kunnat uppkomma, 4. genom upprepade förseelser har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av körkortspliktigt fordon eller spårvagn.

Omhändertagande av körkort m.m.

15 § Ett körkort skall tas om hand om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas enligt 4 § eller 5 §

16 § Om ett fordon framförs i strid mot denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, skall polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

Gemensamma bestämmelser

17 § Har någon ny omständighet inträffat eller blivit känd sedan ett beslut om återkallelse, varning eller spärrtid har vunnit laga kraft, får återkallelsen eller varningen hävas eller spärrtiden sättas ned, om det finns synnerliga skäl.

6 kap. Utländska körkort

Giltighet i Sverige

1 § Ett utländskt körkort som år utfärdat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Även ett annat utländskt körkort gäller i Sverige enligt sitt innehåll. Om körkortet inte är utformat i överensstämmelse med någon av förebilderna i de konventioner om vägtrafik, som har undertecknats i Geneve den 19 september 1949 respektive i Wien den 8 november 1968, och inte heller är utfärdat på engelska, tyska eller franska, gäller dock körkortet endast i förening med en bestyrkt översättning till något av dessa språk eller svenska, danska eller norska. Ett körkort som inte är försett med ett fotografi av körkortshavaren gäller endast tillsammans med en identitetshandling med fotografi.

30 Författningsförslag

2 § Ett utländskt körkort gäller inte i Sverige om det är ogiltigt i den stat där det har utfärdats, 2. om det har bytts ut mot ett svenskt körkort, om innehavaren också har ett svenskt körkort och detta är omhändertaget eller återkallat, eller 4. om körkortshavaren i fall som avses i 3 kap. 8 § 4 har förklarat att han eller hon vill behålla det svenska körkortet. Är körkortet utfärdat i stat utanför Europeiska ekonomiska en samarbetsområdet EES, gäller körkortet inte i Sverige om innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år. Körkortet blir inte ogiltigt enligt andra stycket under den tid en ansökan om utbyte enligt 7 § prövas.

3 § Ett utländskt körkort medför inte rätt att föra bil innan innehavaren har fyllt 18 år. Det medför inte heller rätt för annan än medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES att föra svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik eller 2. föra svenskregistrerad lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods.

Körkortsingripande mot ett utländskt körkort m.m.

4 § Om det föreligger någon sådan grund för körkortsingripande som avses i 5 kap., skall ett utländskt körkorts giltighet i Sverige prövas. Vid prövningen tillämpas de bestämmelser som gäller vid ingripande mot körkort utfärdade i Sverige. Är innehavaren det utländska av körkortet folkbokförd i Sverige sedan minst 185 dagar och är det utländska körkortet utfärdat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, gäller även bestämmelserna i 3 kap. 18

5 § Är innehavaren det utländska körkortet folkbokförd i Sverige av sedan minst 185 dagar och är det utländska körkortet utfärdat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, kan körkortet vid den prövning som avses i 4 § bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort och körkortsingripandet eller begränsningen i körkortets giltighet därefter riktas mot det svenska körkortet.

6 § Bestämmelserna i 1 5 gäller också midlertidigt kørekort och turistkørekort utfärdade i Danmark, tillfälligt körkort utfärdat i Finland och midlertidig kjøretillatelse meddelad i Norge.

Författningsförslag 31

Utbyte av utländska körkort

7 § Ett körkort som är utfärdat i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, Schweiz eller Japan och som gäller i Sverige får bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort, om innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan minst 185 dagar. Utbyte av ett körkort som är utfärdat i Schweiz eller Japan får ske endast om körkortshavaren uppfyller de personliga och medicinska krav som anges i 3 kap. ll

8 § Vid beslut om utbyte av ett utländskt körkort gäller bestärrnnelserna i 3 kap. 18

7 Förfarandet i körkortsärenden

Kap. m.m.

Vad som sägs i detta kapitel om körkort gäller i tillämpliga delar också traktorkort.

2 § Länsstyrelsen prövar ärenden enligt 3 kap. 8 § l och 10 12 §§, 17 19 §§ och 20 § 1 och 2 samt ärenden om förlängd - giltighet av behörigheterna C, CE, D eller DE enligt 3 kap. 7 Länsstyrelsen prövar också ärenden om godkännande av handledare enligt 4 kap. 5 § körkortsingripande och giltighet eller utbyte av ett utländskt körkort samt de andra ärenden om körkort som regeringen föreskriver.

3 § Vägverket beslutar om utfärdande av körkort.

4 § Omhändertagande av körkort enligt 5 kap. 15 § beslutas av polismyndighet eller åklagare.

5 § Länsstyrelsen får utfärda preliminärt beslut om körkortsingripande

för godkännande inom viss tid, om det med hänsyn till de omständigheter och uppgifter som föreligger i ärendet finns grundad anledning att anta att körkortshavaren är beredd att godta ett beslut om körkortsingripande.

Har preliminärt beslut utfärdats, får ärendet inte tas upp på nytt

förrän tiden för godkännande har gått ut. Godkännande som sker efter det att ärendet tagits upp på nytt är utan verkan. Ett godkänt preliminärt beslut gäller som beslut som har vunnit laga kraft.

32 Författningsförslag

Verkställighet av beslut m.m.

6 § Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges. Ett beslut om körkortsingripande skall delges den som beslutet rör.

7 § Spärrtid med anledning av återkallelse räknas från den dag då beslutet delges körkortshavaren eller när denne överlämnar körkortet till Vägverket eller polismyndighet. Har beslutet föregåtts av ett beslut om omhändertagande av körkortet eller ett beslut om återkallelse tills vidare, räknas spärrtiden från det först delgivna beslutet. Spärrtiden löper i andra fall till den dag som anges i beslutet.

8 § Har ett beslut meddelats om körkortsåterkallelse eller omhändertagande av körkort, skall körkortshavaren efter anmaning överlämna körkortet till Vägverket eller polismyndighet. Om nytt körkort har utfärdats för körkortshavaren eller om körkortet skall förnyas i annat fall än som avses i 3 kap. 9 § första mening, gäller motsvarande skyldighet i fråga om det äldre körkortet. Ett körkort som inte överlämnats enligt första stycket, får tas om hand av polisman för verkställighet av beslutet.

8 kap. Överklagande

l § Länsstyrelsens beslut enligt 7 kap. 2 § får, om inte annat följer av tredje stycket eller 3 överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrelsen får föra talan även till förmån för den enskilda parten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Länsstyrelsens beslut i ett ärende om godkännande som handledare enligt 4 kap. 5 § får överklagas till Vägverket.

2 § Vägverkets beslut i ett ärende om godkännande som handledare och om utfärdande av körkort eller traktorkort eller om förnyelse av körkort får inte överklagas.

3 § Ett föreläggande om att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov får överklagas endast tillsammans med det beslut genom vilket ärendet avgörs. En anmaning enligt 3 kap. 8 § 4 får inte överklagas. Detsamma gäller beslut om omhändertagande av körkort eller traktorkort enligt 5 kap. 15 § och beslut i fråga om godkännande vid förarprov.

Författningsförslag 33

4 § Om allmän förvaltningsdomstols beslut överklagas av länsstyrelskall överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag sen, då det överklagade beslutet meddelades.

9 Ansvarsbestämmelser

kap.

1 § Den för terrängskoter innan han eller hon har fyllt 16 är som döms till böter.

2 § Förs moped eller terrängskoter av barn som inte har fyllt 15 år, döms den har vårdnaden om barnet eller, om förseelsen har besom gåtts barnet i anställningsförhållande, arbetsgivaren till böter, om av denne uppsåtligen eller oaktsamhet har underlåtit att göra vad som av ankommit på honom eller henne för att hindra förseelsen. Till samma straff döms även den i annat fall uppsåtligen eller av oaktsamhet som tillåter barn inte har fyllt 15 år att föra moped eller terrängskoter. som

3 § Den uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot 3 kap. som av 5 § döms till penningböter. Till straff skall inte dömas, körkortet skall förnyas och föraren före färden har återlämnat om kortet eller gjort anmälan att det förstörts eller förkommit, om 2. återkallelse körkortet har begränsats sätt som anges i om av 5 kap. 6 § och färden äger rum inom två månader från det att frågan om återkallelsen slutligt har avgjorts, förarens identitet genast har kunnat fastställas. om

4 § Den uppsåtligen eller oaktsamhet underlåter att inom fem som av dagar efter anmaning överlämna ett körkort eller ett traktorkort till

Vägverket eller polismyndighet enligt 7 kap. 8 § döms till penning-

böter.

5 § Om för den i annat fall än avses i 1 4 §§ för ansvar som som fordon i strid mot denna lag finns bestämmelser i lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott.

34 Författningsförslag

10 kap. Bemyndiganden

m.m.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller om sådan registrering som behövs för tillämpningen av lagen.

Regeringen får överlämna till postbefordringsföretag att medverka

vid utlämnande av körkort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från denna lag.

2 § Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att denne av medicinska skäl är olämplig att inneha körkort, skall läkaren anmäla det till länsstyrelsen. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Bestämmelserna i första stycket gäller även i fråga om innehavare av traktorkort.

3 § I ärende enligt denna lag får den enskilde föreläggas att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov eller att förnya körkortet.

Denna lag träder ikraft den då körkortslagen 1977:477 upphör att gälla.

2. Den som vid ikraftträdandet har ett gällande körkortstillstånd skall anses uppfylla kraven i 3 kap. ll om förarprov avläggs inom sex månader från ikraftträdandet.

Har en brottslig gärning som avses i 5 kap. 4 § begåtts före ikraftträdandet, gäller äldre föreskrifter om återkallelse av körkort.

4. Bestämmelserna i 5 kap. 14 § gäller även brottslig gärning har som begåtts före ikraftträdandet.

Den som vid ikraftträdandet har fyllt 17 år och 6 månader och har körkortstillstånd får övningsköra med personbil utan tillkopplat tungt släpfordon, även om övningskörningen inte sker under uppsikt godav känd handledare.

SOU 1996: 1 14 Förfatmingsförslag 35

Förslag till körkortsförordning

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning meddelas föreskrifter i de avseenden som an-

i körkortslagen 199x:O00, föreskrifter om undantag från lagen ges och den registrering behövs för tillämpningen av lagen. om som

2 § Vägverket är central körkortsmyndighet. Länsstyrelserna är regionala körkortsmyndigheter. För registrering som avses i 1 § finns ett för landet gemensamt körkortsregister.

3 § I militära vägtrafikkungörelsen 1974:97 och vägtrafikförordningen 1995:137 för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från körkortslagen 199x:0O0 och denna förordning.

4 § Vid tillämpningen körkortslagen 199x:000 och denna förordav ning har följande beteckningar nedan angiven betydelse

Beteckning Betydelse

Lätt släpfordon Släpfordon med totalvikt av högst 750 kilogram. 2. Släpfordon med totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och släpfordonets sammanlagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton,

Tjänstevikt på terräng- sammanlagda vikten av fordonet i normalt, skoter eller lätt terräng- fullt driftfärdigt skick vid användningen av vagn tyngsta till fordonet hörande karosseri.

Övriga beteckningar har den betydelse som anges i 3 § fordonskun-

görelsen 1972:595.

36 Författningsförslag

Bestämmelserna i 4 § första och andra styckena och 5 § första stycket fordonskungörelsen gäller vid tillämpningen av körkortslagen och denna förordning.

5 § Frågor som enligt körkortslagen 199x:O00 eller denna förordning skall prövas av en länsstyrelse handläggs av länsstyrelsen i det län där personen som frågan rör är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, av länsstyrelsen i det län där han eller hon vistas. Saknar personen bestämd vistelseort i Sverige, handläggs frågan av länsstyrelsen i det län där ingripandet eller en förseelsen har skett. Visats någon i ett annat län än det där han eller hon är folkbokförd, får länsstyrelsen hänskjuta prövningen av en fråga till länsstyrelsen i det andra länet, om den som frågan rör begär det eller länsstyrelsen annars finner det lämpligt.

2 kap. Undantag från bestämmelserna om

förarbehörighet

1 § Den som innehar körkort med behörigheten B får föra lastbil, släpfordon och buss, utan last eller passagerare, inom garage-, verkstads- eller bensinstationsområde. Detsamma gäller den som har fått ett körkort med sådan behörighet återkallat, om medgivande lämnats till det. Ett sådant medgivande gäller högst fem år.

2 § Polisman, som har körkort med behörigheten får i tjänsteutövning föra varje slag av körkortspliktigt fordon en kortare sträcka.

3 § Utan hinder av 2 kap. 1 § körkortslagen 199x:O00 får utomlands bosatt person som har fyllt 15 år och som tillfälligtvis vistas här bruka av honom införd lätt motorcykel, om den uppfyller de villkor som gäller för sådant fordon i hans hemland. Detta gäller dock endast om motorn har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter och om den som har infört fordonet får föra detta i hemlandet utan körkort eller därmed jämförlig handling.

Särskilt förarbevis

4 § Har inkallelser skett enligt 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen 1941:967 får den som har ett körkort med behörigheten B och har ett särskilt förarbevis köra det slag av fordon i som anges det särskilda förarbeviset.

SOU 1996: 1 14 Författningsförslag 37

Det särskilda förarbeviset skall vara utfärdat enligt formulär som överstyrelsen för civil beredskap fastställer. Styrelsen bestämmer . också vilka får utfärda beviset och vilka krav som skall ställas som innehavaren. I övrigt skall bestämmelserna i körkortslagen 199x:000 och i denförordning gälla även det särskilda förarbeviset. na

3 kap. Behörighetshandlingarna

1 § På körkort skall ordet "körkort" Europeiska gemenskapens övriga språk vara tryckta i rosa och utgöra kortets bakgrund. Traktorkort skall innehålla uppgift om innehavarens fullständiga och samt meddelade föreskrifter, som har betynamn personnummer delse för rätten att föra fordonsslaget. Sådana föreskrifter får tas upp i en särskild handling.

Ansökningsförfarandet

2 § Ansökan behörighetshandling skall göras skriftligen en särom skild blankett. Till ansökningen skall fogas en hälsodeklaration, som skall undertecknad sökanden på heder och samvete, och ett vara av intyg synprövning. Avser ansökningen körkort med behörigheten om C eller D skall i stället ett läkarintyg fogas till ansökningen. Intygen skall utfärdade och hälsodeklarationen avgiven inom tre månader vara före ansökningen. Har sökanden de senaste. fem åren före ansökningen fällts till anför grovt rattfylleri, skall till ansökningen fogas ett särskilt utsvar låtande styrker att sökanden i nykterhetshänseende uppfyller krasom i 3 kap. ll § körkortslagen l99x:O00. ven Till ansökan körkort skall fogas handlingar som visar hur en om länge sökanden varit folkbokförd i Sverige eller hur länge sökanden har studerat här och ett intyg, i vilket sökanden heder och samvete intygar, att han eller hon uppfyller de krav som anges i 3 kap. 10 § andra stycket körkortslagen.

3 § Vid ansökan förnyad giltighet av behörigheterna C eller D en om enligt 3 kap. 7 § körkortslagen l99x:O00 gäller vad som sägs i 2 § första stycket läkarintyg. En sådan ansökan får göras tidigast om månader före det behörigheten upphör att gälla. sex

4 § Om sökanden begär ett besked enligt 3 kap. 17 § körkortslagen l99x:O00 och prövningen skall avse sökandens personliga förhållan-

38 Författningsförslag

den, behöver inte några handlingar enligt 2 § sökandens medicinom ska förhållanden fogas till ansökningen.

5 § Om sökanden av behörighetshandling inte följer ett föreläggande att inom en viss tid ge in ett läkarintyg, skall ansökningen avvisas. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om detta.

6 § Länsstyrelsen behöver inte utreda sökandens personliga förhållanden, om sökanden har körkort och ansökningen körkort med avser annan behörighet än D. Om länsstyrelsen annars finner att sökanden inte förekommer i Rikspolisstyrelsens polisregister, behöver någon ytterligare utredning om sökandens personliga förhållanden inte göras.

7 § Länsstyrelsen får vid handläggningen ansökan behörigav en om hetshandling begära in ett yttrande av polismyndigheten. Ett sådant yttrande skall innehålla en redogörelse för de omständigheter har som betydelse för att bedöma sökandens lämplighet innehavare som av sådan behörighetshandling som ansökningen avser.

Förarprov

8 § Förarprov skall avläggas inför den som Vägverket har förordnar att förrätta förarprov.

Förlust av körkort m.m.

9 § Om en körkort förstörts eller förkommit skall innehavaren skriftligen anmäla detta till Vägverket.

10 § Har en innehavare av ett körkort anmält att kortet har förstörts eller förkommit och kommer det senare till rätta, skall innehavaren genast överlämna körkortet till Vägverket eller polismyndigheten.

ll § Vägverket skall underrätta den enskilde när ett körkort upphör att gälla enligt 3 kap. 9 § körkortslagen 199x:000 och tillställa denne ett underlag för förnyelse av körkort.

12 § Ett föreläggande eller anrnaning enligt 3 kap. 8 § körkortslagen l99x:000 skall innehålla upplysning att körkortet blir ogiltigt, en om om föreläggandet eller anmaningen inte följs.

Författningsförslag 39

4 kap. övningskörning

1 § Som handledare enligt 4 kap. 5 § 3 körkortslagen 199x:000 får godkännas endast den har fyllt 24 år och sedan minst fem år har som körkort för fordon av det slag körningen avser.

2 § Vid övningskörning med bil skall den som har uppsikt över körningen medfölja i bilen vid den körandes sida.

Vid övningskörning med motorcykel i gatutrafik och vid landsvägs-

körning skall den har uppsikt över körningen medfölja som passasom på fordonet eller själv föra motorcykel. gerare Vägverket får meddela särskilda föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första och andra styckena för övningskörning som äger

inom körgård och för övningskörning som sker i gymnasieskola,

rum

komvux, trafikskola eller inom Försvarsmakten eller polisväsendet.

3 § Vid övningskörning skall lämpligt sätt anges att fordonet används för övningskörning.

4 § Den har uppsikt över övningskörning som inte sker i gymsom nasieskola, komvux eller inom polisväsendet anses som förare vid sådan körning. Om den redan innehar behörighet avtalar med någon som drisom trafikskola övningskörning med fordon av det slag som omfatver om behörigheten, tillämpas första stycket på den enligt avtalet tas av som

skall ha uppsikt över körningen.

5 § En ansökan godkännande handledare skall göras skrift-

om som ligen på en särskild blankett.

Ett godkännande handledare avser övningskörning med en viss

som

Ett godkännande upphör att gälla när förutsättningarna för

person. godkännande inte längre föreligger och i annat fall när fem år har

förflutit sedan godkännandet meddelades. Ett beslut godkännande som handledare skall medföras vid öv-

om ningskörning.

6 § Bestämmelserna i körkortslagen 199x:000 och denna förordning

förutsättningar för att få utöva uppsikt över övningskörning gäller

om också den har ett körkort har utfärdats i en annan stat inom som som Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och, om fråga är om godkännande som handledare enligt 4 kap. 5 § 3 körkortslagen, som är folkbokförd i Sverige.

40 Författningsförslag

5 kap. Körkortsingripande

m.m.

l § Bestämmelserna i detta kapitel gäller i tillämpliga delar även traktorkort.

2 § Om det finns anledning körkortshavare inte att anta att en uppfyller de förutsättningar gäller för att inneha körkort, skall länssom styrelsen skyndsamt utreda dennes lämplighet att inneha körkort. Ett föreläggande om att inom viss tid komma in med läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov, skall innehålla upplysning att en om återkallelse kan ske enligt 5 kap. 5 § 2 körkortslagen l99x:000, om föreläggandet inte följs.

3 § När länsstyrelsen överväger ett ingripande, skall körkortshavaren underrättas om detta och föreläggas att svara inom viss tid vid påföljd att ärendet ändå kan komma att avgöras. I underrättelsen skall länsstyrelsen ange de omständigheter som ligger till grund för övervägandet om ingripande och den eller de bestämmelser som är tillämpliga. Körkortshavaren skall upplysas om att han eller hon, för det fall körkortshavaren motsätter sig ett ingripande, bör ange skälen för det och de bevis åberopas. som

4 § En anmaning i samband med ett beslut återkallelse att överom lämna ett körkort till Vägverket eller polismyndighet får delges körkortshavaren genom stämmningsmannadelgivning. Handlingen skall i sådant fall överlämnas till den som utför delgivningen.

Preliminärt beslut om ingripande

5 § Ett preliminärt beslut om körkortsingripande skall ha skriftlig form. Bestämmelserna i 3 § skall därvid tillämpas- motsvarande sätt. Om körkortshavaren godkänner beslutet, skall han eller hon

underteckna en förklaring om det och återsända handlingen till länssty-

relsen.

Omhändertagande

6 § Ett beslut om omhändertagande körkort skall meddelas skyndav samt och delges innehavaren. Beslutet skall, tillsammans med uppgift

om delgivning, föreliggande utredning och redogörelse för de skäl

som har föranlett omhändertagandet, inom 48 timmar sändas till den länsstyrelse som har att pröva frågan ingripande. Delges beslutet om

Författningsförslag 41

eller överlämnas körkortet senare, skall detta snarast meddelas länsstyrelsen. Om ett körkort är omhändertaget, skall länsstyrelsen utan dröjsmål pröva det skall återkallas eller återställas. om Ett omhändertaget körkort sänds till Vägverket.

6 Kap. Utländska körkort

1 § Bestämmelserna i 5 kap. om körkortsingripande m.m. gäller med de undantag och tillägg som föreskrivs i detta kapitel, också vid prövning av ett utländskt körkorts giltighet i Sverige.

2 § Ett utländskt körkort som är omhändertaget eller återkallat och inte har bytts ut mot ett svenskt enligt 6 kap. 5 § körkortslagen

199x:0OO skall behållas Vägverket längst intill den tidpunkt då

av körkortshavaren lämnar Sverige.

3 § Om ett körkort är utfärdat i Danmark, Finland, Island eller som Norge har vägrats giltighet i Sverige eller om körkortshavaren har meddelats varning, skall länsstyrelsen underrätta den myndighet som har utfärdat körkortet om beslutet, när det har vunnit laga kraft. Har körkortet vägrats giltighet i Sverige, skall körkortet om möjligt bifogas underrättelsen.

Utbyte av utländskt körkort

4 § En ansökan om utbyte av ett utländskt körkort skall göras skriftligen. Till ansökningen skall fogas det utländska körkortet, ett personbevis visar att sökanden är folkbokförd i Sverige och, om körsom kortet är utfärdat i Schweiz eller Japan, sådana handlingar som avses i 3 kap. 2 Har ett körkort är utfärdat i en stat inom Europeiska ekonosom miska samarbetsområdet EES förstörts eller förkommit, skall körkortshavaren skriftligen anmäla förlusten till Vägverket. Kommer körkortet senare till rätta skall körkortshavaren genast överlämna detta till

Vägverket

5 § Har ett körkort är utfärdat i en stat inom Europeiska ekonosom miska samarbetsområdet EES bytts ut mot ett svenskt körkort, skall det utbytta körkortet överlämnas till körkortsmyndigheten i den stat har utfärdat körkortet. Skälen för utbytet skall därvid anges. som

42 Författningsförslag SOU 1996: 114

7 Kap. Uppgiftsskyldighet

Allmän förvaltningsdomstol

1 § Domstol som prövar överklagande av ärenden som avses i 5 kap.

eller 6 kap. 4 7 §§ körkortslagen 199x:00O skall utöver vad som

följer av 31 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 tillställa länsstyrelsen en kopia av beslut där rätten har förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande. Domstolen skall också underrätta länsstyrelsen om delgivning av beslut om återkallelse, beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige och varning.

Rikspolisstyrelsen

2 § Rikspolisstyrelsen skall, med de begränsningar som anges i 3 och 4 §§, underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom innehavare av körkort eller traktorkort, innehavare av utländskt körkort, den som ansöker om behörighetshandling eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut har funnits skyldig till brott mot lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järnvägstrafiklagen 1985:192, om brottet har begåtts vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn eller av maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana, 2. annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn utom brott mot 3 § lagen 1971:965 om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands, överträdelse av 72 § 7 eller 74 § första stycket 3 vägtrafikkungörelsen 1972:603, brott mot narkotikastrafflagen 1968:64 eller brott mot lagen 1960:418 om straff för varusmuggling i fråga om narkotika, 4. olovligt tillgrepp av motordrivet fordon, 5. brott mot 3 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 3 kap. 11 § brottsbalken, brott mot 4 kap. brottsbalken, brott mot 6 kap. 2 eller 3 § brottsbalken eller 6 kap. 1 och 12 §§ brottsbalken, brott mot 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 8 kap. 12 § brottsbalken, brott mot 13 kap. brottsbalken, 10. brott mot 17 kap. 4 eller 5 § brottsbalken.

SOU 1996: 114 Författningsförslag 43

Rikspolisstyrelsen skall också underrätta Vägverket om dom, beslut eller föreläggande som har föranlett underrättelse till Vägverket har ändrats, upphävts eller undanröjts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft. Första och andra styckena gäller även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.

3 § Underrättelse enligt 2 § skall inte lämnas beträffande brott som har föranlett penningböter med sammanlagt högst 800 kronor under de senaste fem åren. Dock skall underrättelse alltid lämnas om något av brotten avser överträdelse av 27 eller 45 51 vägtrafikkungörelsen - 1972:603. I fråga om brott som avses under 2 § 5 10 skall underrättelse lämnas endast om annan påföljd än böter har dömts ut, eller, om fråga är om åtalsunderlåtelse, brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till annan påföljd än böter.

4 § Underrättelse om dom eller beslut som får överklagas skall lämnas först efter det att Rikspolisstyrelsen har fått besked om avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats. Beträffande innehavare av utländskt körkort skall underrättelse lämnas endast om innehavaren är folkbokförd i Sverige.

5 § Underrättelse enligt 2 § skall lämnas om Vägverket begär det. Förekommer ingen uppgift som skall föranleda sådan underrättelse skall besked om det lämnas.

Allmän domstol

6 § Domstol skall med de begränsningar som följer av 3 § andra stycket omedelbart sända en kopia av domen eller beslutet till länsstyrelsen i fall som avses i 2 § första stycket 1 och 3 10. - Har någon åtalats för brott som avses i 2 § och har beslut meddelats återkallelse tills vidare eller omhändertagande av körkort, om skall tingsrätten, om åtalet läggs ned eller rätten frikänner den tilltalade, omedelbart underrätta länsstyrelsen om det. Har det efter återkallelse eller omhändertagande av körkort beslutats att förundersökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall den som meddelat beslutet omedelbart underrätta länsstyrelsen om det.

44 Författningsförslag

Vägverket

7 § När Vägverket mottar en underrättelse eller ett besked enligt 5 § från Rikspolisstyrelsen skall verket framställa ett registerblad. På registerbladet skall anges de i underrättelsen och i körkortsregistret upptagna registeruppgifterna. Registerbladet skall sändas till den länsstyrelse underrättelsen angår. Ett registerblad skall också sändas till den enskilde själv, utom i de fall då länsstyrelsen har beställt registerblad.

Polismyndighet

8 § Om en polismyndighet finner anledning att anta att en innehavare av körkort eller traktorkort, innehavare av utländskt körkort, den som ansöker om behörighetshandling eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut inte uppfyller de förutsättningar som gäller för att få körkort eller traktorkort, skall myndigheten anmäla detta till länsstyrelsen. Detsamma gäller om det kommer fram att en körkortshavare har ett eller flera körkort utfärdade av stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. När någon har omhändertagits enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade personer m. m. skall polismyndigheten anmäla detta till Vägverket.

8 Kap. Körkortsregistret

1 § Körkortsregistret förs av Vägverket genom automatisk databehandling. I fråga om uppgifter om brott enligt 7 kap. 2 § förs dock körkortsregistret av Rikspolisstyrelsen i enlighet med 21 § kungörelsen 1970:517 om rättsväsendets informationssystem och de bestämmelser som gäller för registerföring enligt denna förordning.

2 § I körkortsregistret skall följande uppgifter föras in.

SOU 1996: 114 Författningsförslag 45

Uppgift Myndighet som svarar för att uppgift förs in i registret. Särskilda föreskrifter

Identitetsuppgifter

Fullständigt namn, Vägverket eller, i fråga om uppgifter som personnummer, födel- länsstyrelse har tagit emot, länsstyrelsen. seland och adress för Som adress anges bostads- eller postadressen den som avses med eller, om särskilda skäl föreligger för det, registreringen annan adress i landet. Vägverket får föra in identitetsuppgifter utan samband med annan registrering om det behövs för att underlätta handläggningen av körkottsärenden . Körkortsuppgifter

Begäran om förhands- Länsstyrelsen. Uppgiften behöver inte föras besked och ansökan in om den inte behövs för ärendets handom körkort eller trak- läggning torkort

Beslut i anledning av Länsstyrelsen begäran om förhandsbesked eller ansökan om körkort eller traktorkort

Godkännande som Länsstyrelsen. Antecknas även för den som handledare för öv- skall övningsköra under handledarskapet ningsköming

Körkortsbehörighet Vägverket

Sökanden skall avläg- Länsstyrelsen ga förarprov hos Vägverket

46 Förfaztningsförslag

Gymnasieskola, kom- Länsstyrelsen vux eller organisation inom Försvarsmakten, där sökande av körkort avlägger förarprov

Dag för godkänt Vägverket förarprov och utfärdande av körkort eller traktorkort

Innehav av utländskt Vägverket, om uppgiften lämnas i samband körkort, den stat som med underrättelse enligt 7 kap. 2 och länshar utfärdat körkortet, styrelsen, om uppgiften lämnas i underutfärdandedag och rättelse enligt 7 kap. 1 i en ansökan om körkortsnummer eller utbyte av körkort eller i en ansökan om motsvarande förarlegitimation enligt yrkestrañklagen 1988:263

Ansökan om utbyte av Länsstyrelsen ett utländskt körkort mot ett svenskt

Beslut som rör utbyte Länsstyrelsen. Om utbytta körkortet tidigare av ett utländskt kör- varit föremål för utbyte skall uppgift om det kort mot ett svenskt land som ursprungligen utfärdat körkortet antecknas

Dag då förnyelse av Vägverket körkort skall ske enligt 3 kap. 9 § körkortslagen 199x:O00

Beslut i anledning av Vägverket förnyelse av körkort

Föreläggande om att Länsstyrelsen ansöka om förnyelse av körkort

Särskilt villkor i fråga Länsstyrelsen om innehavare av körkort eller traktorkort

Författningsförslag 47

Ogiltighet enligt Länsstyrelsen 3 kap. 8 § 3 och 4 körkortslagen

Ogiltighet enligt Länsstyrelsen 3 kap. 8 § 5 körkortslagen

Beslut om förlängd Länsstyrelsen giltighetstid för körkortsbehörigheterna C eller D

Dag då körkorts- Vägverket, eller om giltighetstiden förlängts, behörigheterna C eller länsstyrelsen D upphöra att gälla

Körkortsingripande Länsstyrelsen. Uppgiften skall gallras ut när övervägs ärendet är slutligt avgjort

Preliminärt beslut om Länsstyrelsen. Uppgiften skall gallras när körkortsingripande ärendet är slutligt avgjort

Överflyttning ären- Den länsstyrelse översänder ärendet.

av som de till annan länssty- Uppgiften skall gallras ut när ärendet är slutrelse ligt avgjort

Återkallelse eller vill- Länsstyrelsen korlig återkallelse av körkort eller traktorkort eller förordnanden enligt 5 kap. 13 § körkortslagen

Beslut att ett utländskt Länsstyrelsen körkort inte är giltigt i Sverige

Spärrtid Länsstyrelsen

Medgivande enligt Länsstyrelsen. Uppgiften skall gallras ut när 2 kap. l § giltighetstiden för medgivandet har gått ut

48 Författningsförslag

Varning enligt 5 kap. Länsstyrelsen 14 § körkortslagen eller omhändertagande enligt 5 kap. 15 § körkortslagen

Delgivning av sådant Länsstyrelsen beslut om körkortsingripande, som skall föras in i registret

Överlämnande be- Vägverket av hörighetshandling

Anmälan om att en Vägverket behörighetshandling förstörts eller förlorats

Innehav av ett certifi- Vägverket kat som avses i 4 kap. 3 och 19 §§ eller 6 kap. 15 § luftfartslagen 1957:297 eller av elevtillstånd som avses i 4 kap. 5 § samma lag

Innehav av intyg om Vägverket förarutbildning för transport av farligt gods enligt lagen 1982:821 om transport av farligt gods, och uppgifter som rör ett sådant intyg

Författningsförslag 49

Innehav av bevis om Vägverket yrkeskompetens enligt 10 § förordningen 1993:184 om köroch vilotider samt färdskrivare, 3 § förordningen 1995:521 om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter eller 7 § förordningen 1993:185 om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter

Belastningsuppgifter

Uppgift om brott en- Rikspolisstyrelsen ligt 7 kap. 2 §

Anmälan enligt 7 kap. Länsstyrelsen 8 § första stycket

Anmälan enligt 7 kap. Vägverket 8 § andra stycket

Utländsk dom eller Länsstyrelsen annat likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. 2 § tredje stycket körkortslagen

Anmälan enligt Länsstyrelsen 10 kap. 2 § körkortslagen

50 Författningsförslag SOU 1996: l 14

Uppgift att ett regis- Vägverket. Registerblad som har framställts terblad har framställts grund av underrättelse enligt 7 kap. 2 § andra stycket skall antecknas i registret endast under de förutsättningar som gäller enligt 7 kap. 3 § andra stycket och 4 § jämförd med 7 kap. 2 § andra stycket. Skall registerbladet inte antecknas, skall uppgiften om det tidigare registerbladet inte heller finnas kvar i registret

Återkallelsegrund Länsstyrelsen

Övrigt Vägverket

Referensnummer

3 § Uppgifter i körkortsregistret om någon som inte är innehavare av körkort, traktorkort eller certifikat som avses i 2 § skall bevaras i registret under fem år från det att den senaste uppgiften fördes in i registret eller, i fråga om uppgift om brott, under fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Om uppgiften gäller en anmälan enligt 7 kap. 8 § andra stycket får den dock bevaras i högst två år från det att den fördes in i registret. När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom utgå snarast. Uppgifter i körkortsregistret att registerblad har framställts skall gallras ut när fem år har förflutit från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Detsamma gäller uppgifter om utländska avgöranden som avses i 5 kap. 2 § tredje stycket körkortslagen l99x:000.

4 § Begäran om utdrag av körkortsregistret görs hos Rikspolisstyrelsen om belastningsuppgifter som avser brott skall tas med i utdraget. I annat fall görs begäran om utdrag hos länsstyrelse. Har utdraget begärts av den enskilde själv gäller inte den i 7 kap. 3 § första stycket

angivna begränsningen. I utdraget får belastningsuppgifter tas med

endast om utdraget har begärts av den enskilde själv eller av Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, departement, Rikspolis-

styrelsen, Datainspektionen, Vägverket, Luftfartsinspektionen inom

Luftfartsverkets centralförvaltning, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, allmän åklagare, polismyndighet, övervakningsnämnd,

frivårdsmyndighet, länsstyrelse,

Författningsförslag 51

2. myndighet, om denna behöver uppgiften för vetenskaplig annan eller därmed jämförlig undersökning och trygghet kan anses föreligga

att uppgiften inte kommer att missbrukas till skada för den enskilde.

I utdraget körkortsregistret skall inte tas med uppgifter som rör av återkallelse, beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige, beslut om utbyte av utländskt körkort med stöd av 6 kap. 5 § körkortslagen l99xz00O, spärrtid, omhändertagande, varning eller anmälningar enligt 7 kap. 8 § sedan fem år har förflutit från beslutet eller anmälningen. Denna begränsning gäller inte om för ett särskilt fall fullständiga uppgifter har begärts av Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Vägverket eller av den enskilde själv. En myndighet som anges i första stycket l och som genom terminal är ansluten till Vägverkets datamaskinanläggning skall, med den begränsning i fråga om uppgifter om brott som följer av 7 kap. 3 § första stycket, terminalen kunna få besked om någon belastningsgenom uppgift finns eller inte.

5 § En myndighet som handlägger ett körkortsärende och i ärendet inhämtar yttrande från en annan myndighet får lämna denna sådana belastningsuppgifter som behövs för att yttrandet skall kunna avges. Frivårdsmyndigheter får lämna belastningsuppgifter till Kriminalvårdsstyrelsen, kriminalvårdsdirektör, särskild personutredare eller övervakare, om det behövs för prövning av frågor om behandling eller för tillsyn av verksamheten inom kriminalvården. Misstänker den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter

som enligt denna förordning har lämnats ut från körkortsregistret att

uppgifterna är oriktiga, skall det genast anmälas till Vägverket.

Kap. Bemyndiganden m.m.

l § Ytterligare föreskrifter om medicinska krav för innehav av behörighet och föreskrifter för tillämpningen av 3 kap. 12 § och 10 kap. 2 § körkortslagen l99x:OO0 beslutas av Vägverket efter samråd med Socialstyrelsen. Verket beslutar efter samråd med styrelsen även föreskrifter sådan synprövning och läkarundersökning som skall ligga om till grund för intyg enligt 3 kap. 2

2 § Föreskrifter om länsstyrelses inhämtande av uppgifter ur register sägs i 3 kap. 6 § och om polismyndighets yttrande enligt som 7 § kapitel beslutas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med samma Vägverket. Styrelsen beslutar också efter samråd med verket

52 Författningsfärslag

föreskrifter om omhändertagande av körkort enligt 5 kap. 15 § körkortslagen 199x:O0O.

3 § Posten Aktiebolag får utföra identitetsprövning och även i övrigt medverka i samband med utlämnande av körkort. Föreskrifter om sådan medverkan meddelas av Vägverket efter samråd med Posten Aktiebolag och Rikspolisstyrelsen.

4 § I förordningen 199x:O0O om trafikskolor finns bestämmelser om

förarutbildning i trafikskolor. Föreskrifter om förarutbildning i gymnasieskolan och komvux beslutas av Statens skolverk efter samråd med Vägverket. Föreskrifter om förarutbildning i andra fall och om förarprov beslutas av Vägverket.

5 § En handling som är avsedd att företes i andra länder och som visar att innehavaren är behörig att föra bil, motorcykel eller terräng-

vagn internationellt körkort får utfärdas endast för den som har ett

gällande svenskt körkort. Ett här utfärdat internationellt körkort gäller inte för färd i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Internationella körkort får utfärdas av Försvarets motorklubb, Kungl. automobilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, OK Marknadsservice aktiebolag, Svenska turistföreningen, Sveriges motorcyklisters centralorganisation och Caravan Club of Sweden.

6 § I andra fall än som sägs i 1 5 beslutas ytterligare föreskrifter för verkställigheten av körkortslagen 1977:477 och denna förordning av Vägverket. I frågor som avses i 7 kap. 2 7 och 8 kap. - 3 5 §§ skall Vägverket samråda med Rikspolisstyrelsen. - Vägverket utfärdar ytterligare föreskrifter om uppgifter på körkortet och körkortets utseende.

7 § Blanketter, såsom för hälsodeklaration, intyg om synprövning och läkarintyg, tillhandahålls av Vägverket.

8 § Länsstyrelsen prövar frågor om medgivande enligt 2 kap. 1 Länsstyrelsen prövar också frågor om undantag i visst fall från 2 kap 2 4 §§, 3 kap. 10 14 § andra stycket, 20 § l eller 4 kap. - 2 4 samt 5 § l eller 2 körkortslagen l99x:0O0 eller från ålders- kravet för innehav av körkort med behörigheten A, B och BE i 3 kap.

Författningsförslag 53

10 § körkortslagen. Detsamma gäller om undantag i visst fall från 4 kap. 1 och 2 § samt 5 § tredje stycket denna förordning. Undantag enligt andra stycket får medges om det finns synnerliga skäl och om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.

9 § Länsstyrelsen får meddela undantag från bestämmelserna om giltighet ett utländskt körkort och medge ett utbyte av sådant körkort av

i större utsträckning än vad som följer av 6 kap. 7 § körkortslagen

199x:O00, om det finns särskilda skäl och om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.

10 § Frågor undantag i visst fall från bestämmelserna i 3 kap. om 11 eller 20 § körkortslagen 199x:O00 om medicinska förhållanden eller från föreskrifter har beslutats med stöd av 1 § prövas av som Vägverket. Om det är påkallat särskilda skäl skall verket samråda av med Socialstyrelsen.

ll §§ Om länsstyrelsen finner anledning anta att någon inte bör ha körkort eller traktorkort på grund av sina nykterhetsförhållanden, får länsstyrelsen höra socialnämnden, om nämndens yttrande har betydelse för ärendets avgörande.

12 § Vägverket skall bistå länsstyrelserna i frågor som avses i 7 kap. 2 § körkortslagen 199x:O00.

10 Ansvarsbestämmelser

kap.

l § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift

vid ansökan eller anmälan enligt denna förordning döms till penningböter, gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. om

2 § Om ett fordon uppsåtligen eller av oaktsamhet används vid öv-

ningskörning utan att detta anges i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. 3 skall den har uppsikt över körningen dömas till pensom ningböter.

11 kap. Överklagande m.m.

l § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos Vägverket.

54 Författningsförslag SOU 1996:1 14

Vägverkets beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas. Andra beslut av Vägverket än sådana som avses i 8 kap. 2 § körkortslagen 199x:O00 får överklagas till regeringen.

Avgifter

2 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt körkortslagen eller denna förordning i de fall framgår andra stycket. Är särskilt som av föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i

9 14 §§ avgiftsförordningen 1992:191, varvid följande avgiftsklas-

ser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass

Undantag enligt 9 kap. 8 och 2 9 § denna förordning

Denna förordning träder i kraft den då körkortsförordningen 1977:722 upphör att gälla.

Författningsförslag 55

Förslag till lag om trafikskolor

Härigenom föreskrivs följande

1 § Med trafikskola yrkesmässig utbildning av förare av fordon avses kräver särskild behörighet. som

2 § Trafikskola fâr drivas endast efter tillstånd av Vägverket. Tillstånd får meddelas fysisk eller juridisk person, som med hänsyn till vederhäftighet och andra omständigheter bedöms ha förutsättningar att driva trafikskola på sådant sätt, att kravet god förarutbildning blir tillgodosett.

3 § Vid trafikskola skall finnas en godkänd trafikskolechef, som svarar för att skolan drivs sätt sägs i 2 och en eller flera godkända som utbildningsledare, som är ansvariga för utbildningsarbetet. Om det behövs med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet, skall vid skolan utöver utbildningsledare finnas en eller flera godkända trafiklårare.

4 § Endast den har fyllt 21 är och sedan minst tre år har körkort som för det slag av fordon som utbildningen avser får godkännas som utbildningsledare eller trafiklårare. Godkännande som trafiklårare kan begränsas till att avse utbildning på andra fordon än motorcyklar. Godkännande utbildningsledare eller trafiklårare enligt första som stycket får avse även den som har körkort utfärdat i en annan stat

inom Europeiska samarbetsområdet EES.

5 § Vägverket får återkalla tillståndet att driva trafikskola, om tillståndshavaren befinns olämplig att driva trafikskola, 2. utbildningen i trafikskola bedrivs i strid mot gällande föreskrifter eller i övrigt på ett otillfredsställande sätt, eller undervisning inte har bedrivits vid skolan under de senaste tolv månaderna.

6 § Om Vägverket finner att den som har godkänts som trafikskolechef, utbildningsledare eller trafiklårare är olämplig, får verket äterkalla godkännandet.

7 § Har innehavare tillstånd att driva trafikskola eller trafikskoleav chef, utbildningsledare eller trafiklårare vid sådan skola gjort sig

56 Författningsfärslag SOU 1996: 1 14

skyldig till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse av tillstånd eller godkännande, men kan det antas att han skall låta sig rätta utan sådan åtgärd, får varning i stället meddelas.

8 § Vägverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut om varning enligt 7 § får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

9 § Den som driver trafikskola utan tillstånd eller utan att följa de i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter döms till böter.

10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om trafikskolor och om utbildningen vid sådana skolor.

Denna lag träder i kraft den

SOU 1996: 114 Författningsförslag 57

Förslag till förordning om trafikskolor

Härigenom föreskrivs följande

1 § Frågor godkännande trafikskolechef, utbildningsledare om som eller trafiklärare prövas Vägverket. Verket utövar tillsyn över av trafikskolor.

2 § Innan Vägverket meddelar tillstånd får verket inhämta yttrande av länsstyrelsen i det län där skolan skall drivas.

3 § Tillstånd skall förenas med de villkor och bestämmelser som behövs. Föranleder inte särskilda förhållanden annat, utfärdas tillståndet tills vidare.

4 § Intyg huruvida sökande med hänsyn till sina personliga förhålen landen får lämplig utbildningsledare eller trafiklärare anses som utfärdas polismyndigheten i sökandens folkbokföringsort eller, om av han inte är folkbokförd i landet, polismyndigheten i den ort där av han vistas.

5 § I trafikskola skall finnas de läromedel och det undervisningsmaterial i övrigt behövs för den teoretiska undervisningen samt som lokal som är lämplig för sådan undervisning.

6 § Undervisningen skall bedrivas enligt kursplaner som Vägverket fastställer. Undervisning får meddelas i eller flera delar av kursen planen för elever slutför sin utbildning utanför trafikskolan. För som varje elev skall utbildningskort föras.

7 § Beslut återkallelse tillstånd eller godkännande eller varom av ning delges den som avses med beslutet.

8 § Om polismyndighet finner att ett tillstånd för trafikskola eller

en ett godkännande trafikskolechef, utbildningsledare eller trafiksom lärare bör återkallas, skall myndigheten anmäla detta till Vägverket.

9 § Blanketter för intyg enligt 4 § tillhandahålls av Rikspolisstyrel-

sen.

58 Fo"rfattningsf6rslag 10 § Ytterligare föreskrifter om trafikskolor och om utbildning vid sådana skolor meddelas av Vägverket. Denna förordning träder ikraft den

1 Inledning

1.1 Utredningsuppdraget

Utredarens direktiv Dir. 1994:90 fogas som bilaga till betänkandet.

Enligt tilläggsdirektiv Dir 1995:155 skall utredaren i sitt slut-

betänkande lämna förslag till förenkling av länsstyrelsernas hantering körkortsfrågor. av Genom beslut den 28 1996 har regeringen förlängt tiden för mars slutredovisning av uppdraget till den 1 juli 1996. Regeringen har den 6 april 1995 till utredningen överlämnat en framställning från Vägverket med förslag till vissa ändringar i körkortsförordningen 1977:722. Den 20 juli 1995 överlämnade regeringen framställning Länsstyrelsen i Hallands län med förslag en av

till utökade möjligheter att utfärda preliminärt beslut om körkortsin-

gripande. En framställning av Länsstyrelsen i Hallands län om annan ändrade regler för avgift för ansökan körkortstillstånd och utbyte om utländska körkort överlämnades den 7 september 1995. Regeringen av

har vidare den 28 september 1995 överlämnat Rikspolisstyrelsens

rapport Asylsökandes bil- och körkortsinnehav m.m. RPS Rapport 1995:6 för övervägande i den del den berör giltigheten i Sverige av utländska körkort utfärdade i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Slutligen har regeringen den 25 januari 1996 överlämnat skrivelse från Vägverket med förslag att utreda möjligen heterna att förhindra att interimistiskt återkallade körkort återfâs utan

utvidgad lämplighetsprövning.

1.2 Utredningsarbetet

Utredningen har i delbetänkandet EG-anpassade körkortsregler SOU 1995:48 redovisat sina förslag avseende införlivande med svensk rätt Rådets direktiv 94/439/EEG av den 29 juli 1991 om av körkort EG-direktivet körkort. Vidare har utredningen i delom betänkandet EU-mopeden; ålders- och behörighetskrav för två- och

60 Inledning

trehjuliga motorfordon SOU 1996:11 lämnat förslag till ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. I det fortsatta arbetet har utredningen haft att beakta de ändringar som skett i körkortslagstiftningen genom lagen 1996:320 om ändring i körkortslagen 1977:477 och förordningen 1996:321 om ändring i körkortsförordningen 1977:722. Utredningens förslag i betänkandet EU-mopeden hade enligt direktiven som utgångspunkt bl.a. att mopedkort skulle krävas för rätt att föra moped med en maximihastighet av 45 km/tim samt att behörighetsåldern skulle vara 16 år för sådan moped och 18 år för lätt motorcykel. Förslagen har emellertid inte lett till lagstiftning och det kan inte nu förutses om eller när så kommer att ske. Vid dessa förhållanden har utredning ansett det riktigast att i detta slutbetänkande bortse från förslagen. Utredningen har inte heller ansett sig böra beakta den ännu riksdagsbehandlade propositionen 1995/962226 om hållbar utveckling i landets fjällområden, som bl.a. innehåller förslag till skärpta regler för skotertrañken. Utredningen har i fråga om möjligheterna att samordna körkortsbehörigheten taxi och den förarlegitimation för taxiförare föresom skrivs i yrkestrafiklagen 1988:253 samrått med 1995 års yrkestrafikutredning K 1994:12. Fortlöpande underhandskontakter har ägt rum med Rikspolisstyrel-

sen och Körkortsingripandeföreningen nuvarande Körkortsföreningen

liksom med trafikregistret.

Utredningen har tagit del av reglerna för körkortsingripande i

Danmark, Norge, Storbritannien och Tyskland huvuddragen i samt av vissa andra europeiska länders regelsystem. Skillnaderna mellan de

olika systemen är emellertid sådana att det inte kan föreligga

anses

några gemensamma europeiska principer för körkortsingripande

som skulle kunna ge någon väsentlig vägledning i utredningsarbetet

1.3 Utgångspunkter för en reform av

körkortslagstiftning

Som anges i direktiven berör körkortsförfattningarna mycket stor en del av befolkningen. För närvarande finns omkring 5 miljoner körkortshavare. För dessa liksom för dem att ansöka körsom avser om kort är det givetvis angeläget att regelverket är tydligt och lättöver-

skådligt. Detta är också nödvändigt för att undvika tillämpnings-

problem.

Körkortsförfattningarna har sedan tillkomsten 1977 ändrats vid så

många tillfällen och på sådant sätt att det för såväl den enskilde som

Inledning 61

för myndigheterna i vissa fall blivit mycket svårt att av lagtexten läsa sig till vad gäller. Särskilt svåröverskådlig är körkortsförordsom ningen som också saknar förarbeten, vilka skulle kunna vara till ledning vid uttolkningen. Förordningen innehåller dessutom ett flertal bestämmelser är den karaktären att de lämpligen borde medsom av delas i lag. Den lagtekniska översyn som vårt uppdrag innebär bör i princip leda till författningstexter som är så entydiga att det direkt ur dessa går att utläsa vad gäller. En sådan ordning är ägnad att underlätta som enhetlig tillämpning. Det är emellertid ofrånkomligt att denna en princip inte i alla avseenden kan följas i den utsträckning som vore önskvärd. Körkortslagstiftningen bör struktureras så att den för såväl den enskilde de tillämpande myndigheterna blir överskådlig och lättillsom gänglig. De grundläggande förutsättningarna för rätten att föra fordon olika slag och den enskildes skyldigheter bör finnas samlade i en av enda författning. Vid övervägande om möjligheterna att förenkla lagstiftningen komdet nuvarande systemet för körkortsgivningen i blickpunkten. mer Reglerna körkortstillstånd som förutsättning för att erhålla körkort om är svåröverskådliga och inte alltid tillfredsställande samordnade med reglerna för utfärdande av körkort och körkortsingripande. I utredningsuppdraget ingår att vid behov justera de materiella bestämmelserna för att främja en enhetlig praxis i körkortshanteringen hos olika myndigheter. Bristen enhetlighet i praxis har berörts i tidigare lagstiftningssammanhang samtidigt som det påtalats att en schablonartad tillämpning bör undvikas Det kan synas svårt att förkravet enhetlighet med ett krav en nyanserad bedömning av ena enskilda fall. Problemet föreligger framför allt när det är fråga om ett körkortsingripande. Det är därför särskilt angeläget att granska den gällande ordningen för körkortsingripande i vad den innebär att återkallelse körkortet är den primära påföljden för trafikbrott och av trafikförseelser, oberoende av brottets eller förseelsens svårhetsgrad. En strävan bör därvid vara att återkallelse skall förekomma endast när det är fråga om förhållanden som är oacceptabla ur trafiksäkerhetssynpunkt och att varningsinstitutet används som huvudreaktion vid förstagångsförseelser i andra fall. Det väsentliga bör vara att körkortshavarna upplever att systemet i största möjliga utsträckning är anpassat till förhållandena i det enskilda fallet så att det görs en principiell åtskill-

1 Se bl.a. l975/76:155 s.92, 1978/79:l78 65 och1992/932189 4. prop. s. s.

62 Inledning

nad mellan tillfälliga förbiseenden och medvetna brott mot trafikreglerna eller trafiksäkerhetens krav. En sådan ordning bör vara ägnad att öka förståelsen för körkortsingripande som en reaktionsform vid sidan av den straffrättsliga påföljden vid trafikbrott och trafikförseelser. Det bör då också bli möjligt att låta en körkortsåterkallelse få strängare konsekvenser än för närvarande. Det är givetvis angeläget att en ny körkortslagstiftning ges en språklig form som är förenlig med de krav som numera ställs på en författningstext. Samtidigt bör dock beaktas värdet av att behålla en terminologi som under årens lopp har blivit väl känd av allmänheten och myndigheterna.

2 Förarbehörigheten och körkortet

2.1 Gällande bestämmelser

Behörigheten att föra motorfordon, terrängmotorfordon eller motorredskap klass I anges i körkort 1 § KKL. Förarbehörigheten för körkortspliktiga fordon uttrycks i 2 § KKL på så sätt, att bil, terrängvagn, motorredskap klass I eller motorcykel får föras endast av den som har körkort för fordonet. Körkort definieras som bevis om behörighet att föra körkortspliktiga fordon 4 § KKF. Ett körkort gäller inte, innan det har lämnats ut 15 § KKL. Enligt presumtionsregeln i 22 § första stycket KKF skall ett körkort anses ha lämnats ut dagen efter den dag då det lämnades för postbefordran. Ett körkort skall medföras under färd med körkortspliktigt fordon och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman 8 § KKF. Den som underlåter att medföra körkortet skall dömas till böter 105 § KKF. Straff för en sådan överträdelse skall dock inte utdömas, bl.a. om förarens identitet genast har kunnat fastställas. Utlämnande av körkort måste skiljas från utfärdande av körkort. Det senare avser att ett körkort framställs. Vägverket utfärdar körkort 6 a § KKF Körkort får utfärdas endast för den som har ett gällande körkortstillstånd 9 § KKL. Själva utlämnandet av körkortet har betydelse för tillämpningen av flera bestämmelser i körkortsförfattningarna. Ett körkort får t.ex. inte lämnas ut förrän sökanden uppnått föreskriven körkortsålder 12 § KKL. Det får inte heller lämnas ut under tid då spärrtid löper 10 § KKL. Reglerna om utlämnande av körkort har funnits sedan KKL:s tillkomst. De hade då en mer självklar betydelse, eftersom körkorten tillverkades i förväg. Det innebar att körkortet redan var framställt vid förarprovet och att det direkt kunde lämnas ut till sökanden, om han godkändes vid provet. Sedan den 1 januari 1990 tillverkas körkorten efter det att sökanden avlagt godkänt förarprov. Denna eftertillverkning av körkorten medförde inte några ändringar i bestämmelserna om utlämnande av körkort, utan i stället infördes vissa undantagsbestämmelser. Enligt 6 a § KKL får den som har gällande körkortstillstånd

64 Förarbehörigheten och körkortet

och har avlagt godkänt förarprov, men vars körkort ännu inte lämnats ut, föra fordon som om körkortet hade lämnats ut. Vid godkänt förarprov utfärdas ett bevis om godkänt prov som gäller till dess körkortet har lämnats ut 16 § tredje stycket KKF. Beviset gäller dock längst i tre månader. Bevis om godkänt förarprov skall i likhet med körkort, medföras vid färd. Vid återkallelse av ett körkort skall körkortshavaren överlämna körkortet till Vägverket 37 § KKF. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas till penningböter. Ett återkallat körkort blir giltigt först sedan det har lämnats ut 48 § KKF. Har körkortet inte överlämnats vid återkallelsen kan det inte heller bli giltigt efter en återkallelse, eftersom det i sådant fall inte finns något körkort att lämna ut. Att spärrtiden vid en återkallelse har löpt ut saknar därvid självständig betydelse.

2.2 överväganden

Körkortsförfattningarnas bestämmelser om förarbehörighet och om körkort är svära att överblicka och förstå samt i vissa avseenden osystematiska. Enligt 1 § KKL skall behörigheten att föra där nämnda fordon anges i körkort. Detta ger närmast intrycket att körkortet endast är ett dokument som visar att behörighet finns men inte har någon självständig betydelse för rätten att föra respektive fordon. Vad som konstituerar behörigheten framgår inte av 1 Under rubriken Förarbehörighet anges emellertid att rätten att föra vissa fordon tillkommer endast den som har körkort för fordonet. Bestämmelserna om vad som krävs för att uppnå och behålla förarbehörighet är också samlade under rubriken Körkort med underrubrikerna Körkortstillstånd m.m, Körkortsälder m.m, Förarprov och Giltighet. Vi utgår mot denna bakgrund från att begreppet förarbehörighet avser rätten att föra fordon av sådant slag som anges i 1 § KKL och att den rätten i princip förutsätter innehav av körkort av det slag som behörigheten omfattar. Körkortsinnehav kan dock föreligga även om själva handlingen med beteckning Körkort inte finns i innehavarens besittning. Om körkortsinnehavet är registrerat i körkortsregistret, kan förarbehörighet föreligga även om körkortet inte finns hos innehavaren, t.ex. därför att det förkommit. Omvänt ger ett faktiskt innehav av körkort i vissa fall inte förarbehörighet, t.ex. när innehavaren underlåtit att överlämna ett återkallat körkort. En särskild situation är den då enligt 6 a § KKL förarbehörighet föreligger trots att körkortet inte har lämnats ut.

Färarbehörigheten och körkortet 65

Det kan således hävdas att körkortet är bärare av förarbehörigheten och inte endast ett bevis på sådan behörighet. Den fråga som bör närmare övervägas är sådan ordning alltjämt bör gälla. om en Frågan behandlades kommittén Körkort 2000 SOU 1991:39 av 178 f.. Kommittén föreslog efter att ha pekat den dubbeltydigs. körkort ibland betyder körkort behörighet som vidlåder begreppet het att föra fordon och i andra fall syftar ordet på själva dokumentet begreppet körkort endast borde beteckna själva handlingen, medan att rätten föra fordon borde betecknas förarbehörighet. De rättsverkatt ningar är knutna till begreppet körkort skulle enligt kommittén i som stället knytas till anteckning innehavet av behörighet i körkortsen om registret. Med ett sådant system skulle körkortet endast utgöra en legitimationshandling. Det skulle enligt kommittén medföra att praktiska handläggningsproblem, som olika sätt givits särlösningar i författningarna, blev överflödiga. Den av kommittén föreslagna ordningen har inte lett till lagstiftning. Kommitténs förslag kan vid första påseende synas tilltalande. Dess förslag till lagtext visar dock svårigheten att konsekvent betrakta körkortet endast legitimationshandling, som inte har några rättssom en verkningar beträffande förarbehörigheten. Bl.a. de föreslagna bestämmelserna körkortstillstånd 2 kap. 10 och ll §§, körkortsspärr om 3 kap. 3 §, omhändertagande körkort 3 kap. 7 § och återkallelse av körkort 5 kap. 2 § vid handen att körkortet har sådana av gav rättsverkningar. Av betydelse i sammanhanget är EG-direktivet om körkort. Enligt artikel 3 är det körkortet förarbehörighet. Jämförelse kan som ger också göras med den danska faerdselsloven. I § 56 sägs att motorfordon fär föras endast den som erhållit körkort. av Frågan körkortets rättsliga natur är huvudsakligen av teoretisk om Någon reell skillnad kan inte finnas mellan att återkalla ett art. t.ex. körkort och därmed rätten att föra körkortspliktigt fordon och att återkalla förarbehörigheten med skyldighet att överlämna körkortet till myndighet. För körkortshavarna i allmänhet torde också en disen tinktion mellan förarbehörigheten och körkortshandlingen framstå som alltför subtil och inte ägnad att förtydliga och förenkla körkortsvara lagstiftningen. Enligt vär mening bör således förarbehörighet, dvs. rätten att föra visst slags fordon, alltjämt knytas till innehav av körkort.

1996:114 67 SOU

3 Körkortsgivningen

Utredningens förslag: Körkortstillstånd skall inte vara en förutsättning för att erhålla körkort. Prövning av en körkortssökandes personliga och medicinska förhållanden skall i stället ske i samband med förarprovet.

3.1 Gällande bestämmelser

Den vill skaffa sig ett körkort måste till att börja med skriftligen som ansöka körkortstillstånd hos länsstyrelsen. Till ansökningen skall om fogas hälsodeklaration och ett synintyg eller i vissa fall ett läkaren intyg 11 § KKF. Länsstyrelsen prövar därvid om de medicinska kraven för sökt körkortsbehörighet är uppfyllda. Länsstyrelsen skall

också göra personutredning för att bedöma sökandens personliga

en lämplighet. Personutredningen gär praktiskt till sä att länsstyrelsen

undersöker sökanden förekommer i Rikspolisstyrelsens polisregis-

om Förekommer inte där, behöver ytterligare utredning ter. personen

göras endast det finns särskilda skäl för det ll § andra stycket

om

KKF. Om sökanden förekommer i registret, skall polismyndigheten ombesörja personutredningen. Länsstyrelsen får även föranstalta om

den ytterligare utredning kan behövas, bl.a. får sökanden föresom läggas att inom viss tid komma in med läkarintyg. När körkortstillstånd meddelas skall föreskrivas de villkor för ett körkortet föranleds medicinska skäl. Det kan t.ex. vara att som av regelbundet komma in med läkarintyg av visst slag. Ett meddelat körkortstillstånd gäller normalt i fyra år 10 § KKF. Giltighetstiden är bl.a. anpassad till att det är möjligt att börja övningsköra vid fyllda 16 år. Det är tänkt att körkortstillståndet med viss marginal skall gälla till dess förarprov kan avläggas. Ett körkortstillstånd gäller för samtliga körkortsbehörigheter för

vilka de medicinska kraven för sökt behörighet är uppfyllda

12 § fjärde stycket KKF. Körkortstillstånden har därvid delats in i tre olika medicinska grupper. Grupp I avser behörigheterna A1, A, B och BE, behörigheterna C och CE samt grupp III grupp

68 Körkortsgivningen

behörigheterna D, DE och TAXI VVSF 1996:200. Avsikten med denna ordning är att förenkla för sökanden, han inom om samma grupp vill avlägga förarprov för annan behörighet än den han ursprungligen ansökt om. Något nytt körkortstillstånd behövs således inte om ansökningen ursprungligen avsåg t.ex. behörigheten A och sökanden därefter också vill avlägga förarprov för behörigheten B. Det finns möjlighet att i en ansökan om körkortstillstånd begära förhandsbesked. En sådan begäran skall prövning avse en av sökandens personliga eller medicinska förhållanden. När väl körkortstillstånd har meddelats kan sökanden avlägga förarprov. Ett förarprov skall i de flesta fall avläggas inför särskilt en förordnad Det kan avläggas i Vägverkets, Försvarsmaktens, person. gymnasieskolans eller komvux regi. Förarprovet består ett kunav skapsprov och ett körprov. De avläggs vid olika tillfällen. Kunskapsprovet avläggs först. Vid godkänt förarprov utfärdas ett bevis om detta. För att få avlägga förarprov måste sökanden ha uppnått gällande körkortsålder. Ett körkortstillstånd kan återkallas sätt gäller för samma som återkallelse av körkort. En tillståndshavare kan också meddelas varning. Eftersom både körkortstillstånd och körkort kan innehas samtidigt oberoende av varandra måste vid återkallelse körkortet en av även tillståndet återkallas.

3.2 Körkortstillståndets betydelse

Som framgår av nedanstående tabell berörs cirka 200 000 blivande körkortshavare av bestämmelserna körkortstillstånd varje år. Körom kortstillstånd syftar till att klarlägga om sökanden uppfyller de personliga och medicinska kraven ställs på körkortshavare. Om som en kraven är uppfyllda och körkortstillstånd därför meddelas, skall Vägverket inte länsstyrelsen underrätta sökanden detta. I de - - om

Körkortsgivningen 69

fall förarprov skall avläggas, skall Vägverket också utfärda ett bevis om tillståndet.

körkortstillstånd 1990 1994 Beslut om -

200000 — 1:1 150000-- Beviljade 100000‘— j Avslagna 50000 .

0 . . 1990 1991 1992 1993 1994 Källa: Viigverket,Trafikregistret

Körkortstillstånd meddelas inte enbart i samband med att körkort skall erhållas för första gången, utan körkortstillstånd krävs också i vissa fall för att få tillbaka ett körkort efter en återkallelse. Ungefär 10 000 15 000 ansökningar varje år avser körkortstillstånd efter en körkortsåterkallelse. En ansökan körkortstillstånd avslås i drygt om procent alla fall. Antalet meddelade körkortstillstånd med en av

bevakningsvillkor, t.ex. att regelbundet ge in läkarintyg, uppgick

under 1993 till 3 053 och under 1994 till 5 610. Det motsvarar 1,5 respektive 2,9 procent av alla meddelade körkortstillstånd. Andelen meddelade körkortstillstånd med villkorshandling är mindre än 0,2 procent. Villkor som avser prövotid, lätt motorcykel och glasögon är inte medräknade i detta sammanhang.

3.3 överväganden och förslag

Den gällande ordningen med körkortstillstånd innebär att man för att

få körkort först måste genomgå g prövning körkortstillstånd i

- syfte att få genomgå ytterligare en prövning förarprovet. Att kör- kortsförfattningarna innehåller bestämmelser om ett sådant "förtillstån för körkort, som gäller oberoende av själva körkortet, är systematiskt tveksamt. Det innebär också att bestämmelserna kompliceras

70 Körkortsgivningen

.

och blir svåra att överblicka. Många bestämmelser i körkortsförfattningarna avser dessutom krav för körkortstillstånd, trots att de egent-

ligen avser krav för körkort. Från förenklingssynpunkt är det därför

angeläget att finna en ordning som kan ersätta förfarandet med körkortstillstånd. Länsstyrelsens arbete med en ansökan om körkortstillstånd innefat-

tar en granskning av en egenhändigt undertecknad hälsodeklaration och ett synintyg eller, om ansökan högre behörigheter, ett läkar-

avser

intyg samt en kontroll mot polisregistret. Prövningen sökandens

av

personliga och medicinska lämplighet är nödvändig i de allra

men flesta fall av förhållandevis enkel natur. Mycket sökande nekas körkortstillstånd. Mer ingripande villkor för körkortet föreskrivs också sällan. Några avgörande praktiska skäl för att behålla nuvarande 0rd-

ning med körkortstillstånd således inte finnas. Vår bedömning är

synes snarare att institutet körkortstillstånd mer komplicerar än underlättar det praktiska förfarandet vid erhållande körkort. Det fyller också av störst behov för dem vars lämplighet för körkort kan ifrågasättas, vilka utgör en klar minoritet av körkortssökandena, och inte för det stora antalet sökande som inte har några problem med att få körkort.

En annan svårförståelig situation inträffar i dag när ett körkortstill-

stånd gäller parallellt med ett körkort. Om körkortet omhändertas och både körkortet och körkortstillståndet därefter återkallas tills vidare, beräknas giltighetstiden för återkallelsen körkortstillståndet inte på av samma sätt som för körkortet. För körkortet räknas giltighetstiden från

delgivningen av omhändertagandet av körkortet. Giltighetstiden för

återkallelsen av körkortstillståndet räknas däremot från delgivningen av länsstyrelsens återkallelsebeslut. Trots att återkallelsen både av körkortet och körkortstillståndet har skett i samma beslut och av samma skäl, löper således âterkallelsetiden för tillståndet normalt först ut flera veckor efter det att körkortet på nytt har blivit giltigt. Vi anser mot denna bakgrund att kravet på körkortstillstånd bör slopas. Prövningen av de personliga och medicinska förhållandena kan

enligt vår mening i stället ske i samband med förarprovets teoridel

-

kunskapsprovet. Ett positivt besked beträffande dessa förhållanden bör vara en förutsättning för att få avlägga förarprovets praktiska del

körprovet.

Vi föreslår att en positiv bedömning lämpligheten skall gälla så

av länge de förhållanden som låg till grund för prövningen inte ändras. Skulle så ske innan körprovet avläggs måste en ny

lämplighetsprövning göras. Ett särskilt beslut om lämpligheten bör

endast fattas om det finns hinder mot att utfärda körkort eller om villkor för körkortsinnehavet föreskrivs. Vid ett positivt utfall av

Körkortsgivningen 71

lämplighetsprövningen kan förutsättas att sökanden får besked om

detta att han erhåller tid för körprov. genom För den tror att hans lämplighet som körkortshavare kan som komma ifrågasättas bör finnas möjlighet att begära förhandsatt en besked körkort. Det kan aktuellt för den är belastad med om vara som tidigare brottslighet eller den lider från trafiksäkerhetssynsom av en

punkt betydelsefull sjukdom, t.ex. diabetes eller epilepsi. Ett positivt

förhandsbesked bör innebära att de personliga eller medicinska förhållanden föranleder begäran förhandsbesked inte utgör hinsom om der för körkort. Inte heller förhandsbeskedet bör således ha någon sär-

skilt angiven giltighetstid. Om ett positivt förhandsbesked kan lämnas

endast körkortsinnehavet förenas med villkor, bör villkoret anges om i förhandsbeskedet. Ett negativt besked körkort antingen det lämnas i ett förhandsom besked eller i samband med ansökan körkort bör, i likhet med vad om gäller i dag, kunna överklagas. Detsamma bör gälla ett beslut om som föreskriva villkor för körkortet. Bedömningen av förarprovet bör att däremot inte kunna överklagas. För det fall avslagsbeslutet beror på bristande personlig lämplighet bör även den tid bestämmas före vars utgång ett körkort inte får utfärdas. Den föreslagna ordningen innebär att körkortsgivningen anpassas till det övervägande antalet sökande, vilkas lämplighet som körkortshavare inte ifrågasätts. Den skulle göra det betydligt enklare för dessa erhålla körkort. Körkortsgivningen skulle också bli mindre resursatt krävande och därmed mindre kostsam för samhället. Vårt förslag leder inte heller till någon försämring för dem vilkas lämplighet kan ifrågasättas. I dessa fall innebär förslaget att sökanden själv får avgöra om han skall göra ansökan om förhandsbesked eller inte. en

Vårt förslag aktualiserar vissa organisatoriska frågor. För närvaran-

de handläggs ansökningar körkortstillstånd av länsstyrelserna om medan ansvarig myndighet för förarproven är Vägverket. Om kravet på körkortstillstånd ersätts med lämplighetsprövning i anslutning till en kunskapsprovet, finns två alternativ för den praktiska hanteringen. Antingen kan sökanden lämna handlingarna till länsstyrelsen som, om hinder inte finns mot att utfärda körkort, underrättar förarprovstationen körprov kan ske, eller också lämnas handlingarna hos föraratt för vidarebefordran till länsstyrelsen. I båda alternativen

provstationen

blir sökandens förutsättningar att erhålla körkort beroende av bedömningen hos två olika myndigheter. Från den enskildes synpunkt borde

det önskvärt att prövningen dessa förutsättningar sker av en

vara av enda myndighet, vilken då bör Vägverket. En sådan ordning vara

skulle emellertid innebära genomgripande förändring i kompetens-

en

72 Körkortsgivningen SOU 1996: 1 14

fördelningen mellan Vägverket och länsstyrelserna och kräva organisa-

toriska och administrativa överväganden inte ligger inom som ramen för vårt uppdrag. Vi vill därför endast peka önskvärdheten av att denna fråga utreds närmare i lämpligt sammanhang.

övningskörning

4.1 Inledning

För övningskörning som inte sker vid trafikskola, gymnasieskola, komvux eller Försvarsmakten krävs som regel körkortstillstånd. I sådant fall skall beviset om tillståndet medföras vid körningen. Syftet med denna ordning är bl.a. att hindra att bestämmelserna om körkort kringgås genom att körningar hänförs till privat övningskörning utan tidsbegränsning. Den har också till syfte att kontrollera att de som ger

sig ut i trafiken för första gången uppfyller de grundläggande krav

som ställs på förare av körkortspliktiga fordon. Beträffande den som redan vid 16 års ålder vill övningsköra privat med personbil gäller dessutom att den som har uppsikt över övningskörningen skall vara godkänd som handledare 73 § tredje stycket och 78 § KKF. Ett godkännande som handledare upphör att gälla när den som övningskör uppnått en ålder av 17 år och 6 månader. Godkännande som handledare får inte meddelas förrän den som skall övningsköra har meddelats körkortstillstånd.

4.2 Överväganden och förslag

Värdet av nuvarande lämplighetsprövning i form av körkortstillstånd som krav för privat övningskörning kan ifrågasättas. Kontrollen av den som vill övningsköra sker naturligen och i första hand av den som övervakar övningskörningen. Denne torde inte vara beredd att utsätta sig för en skaderisk genom att låta någon som han bedömer vara olämplig köra fordonet. Om han dessutom tillhandahåller sitt eget fordon, vilket torde vara vanligt förekommande, är han även aktsam om fordonet. Om institutet körkortstillstånd slopas, såsom vi föreslår, uppkommer fråga hur den samhälleliga kontrollen över privat övningskörning skall ske. Att tillåta sådan körning helt okontrollerat kan inte rimligen komma i fråga. Vi anser att kontrollen bör inriktas på att den som har uppsikt över övningskörningen är lämplig för detta. Det är också

74 Övningskörning sou 1996:114

denna person som anses vara förare av fordonet 81 § KKF. Den prövning som i dag sker av den som vill övningsköra privat bör därför enligt vår mening slopas. I stället bör en prövning ske av den som har uppsikt över körningen. Vi föreslår därför att privat övningskörning, oberoende av den övningskörandes ålder, skall i fortsättningen få ske endast om den som har uppsikt över körningen är godkänd som handledare. Kraven för att godkännas som handledare bör vara de som gäller i dag. Det innebär att handledaren skall ha fyllt 24 år och sedan minst fem år har körkort för fordon av det slag övningskörningen avser.

5 Körkortsingripande nuvarande

-

system

5.1 Inledning

Körkortsingripande kan ske i två former; återkallelse och varning.

Grunderna för återkallelse finns i 16 § KKL Varning kan komma i fråga endast om förutsättningarna för åter-

kallelse är uppfyllda. Det skall föreligga särskilda skäl för att under-

låta återkallelse och i stället meddela körkortshavaren varning 22 §. Antalet beslut om körkortsingripande varje år uppgår till drygt 50 000.

Antalet beslut om körkortsingripande och dess fördelning på olika beslut och olika grunder. Åren 1993-1995 första halvåret.

Totaltantal beslutom körkortsingripande 139140 55656 Källa: Vägverkets körkortsstistik 1993 första halvåret 1995. Antalet slutliga âterkallelser avser även beslut där mer än en grund åberopats.

Den primära konsekvensen av en körkortsåterkallelse är att körkortet inte gäller 15 §. Vid återkallelse av körkort skall i de flesta fall

76 Körkortsingripande nuvarande system -

spärrtid bestämmas 21 §. Spärrtid är den tid minst en månad och högst tre år under vilken personen i fråga inte får inneha körkortet. - Ett körkort kan även återkallas interimistiskt återkallelse tills

vidare i avvaktan på ett slutligt avgörande, om det på sannolika skäl

kan antas att körkortet kommer att återkallas slutligt 19 §. Giltighetstiden för ett interimistiskt beslut skall bestämmas till den tid som kan antas bli den slutliga spärrtiden. Vid vissa i 23 § KKL närmare angivna förutsättningar skall ett körkort omhändertas av polismyndighet eller åklagare.

5.2 Återkallelse av körkort

Grunderna för återkallelse av körkort enligt 16 § KKL, som i stort sätt inte har förändrats sedan KKL:s tillkomst, kan indelas i återkallelse på grund av bristande personlig lämplighet 1 6 och återkallelse till följd av att de medicinska kraven inte är uppfyllda 7. De övriga återkallelsegrunderna 8 10 är formell Återkallelse på av natur. grund av bristande personlig lämplighet kan i sin tur delas in i två kategorier; återkallelse med anledningen av brott mot trafikreglerna 1 4 och återkallelse till följd av körkortshavarens bristande person- liga lämplighet, utan att detta behöver ha manifesterats genom något brott i trafiken 5 6. - Om förhållanden som avses i 1 6 föreligger skall spärrtid bestäm- mas. I dessa fall kan också varning komma i fråga. Länsstyrelsen prövar i första instans om det finns grund för att återkalla ett körkort. Om återkallelse övervägs enligt 16 § 1 4 KKL är anledningen att körkortshavaren har gjorts sig skyldig till brott mot som regel TBL eller VTK. Utgångspunkten för prövningen av kör-

kortsfrågan är att den skall grundas på en självständig bedönming av trafikbrottets betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Skuldfrågan är

dock inte föremål för prövning i ett körkortsärende, utan till grund för frågan om brott föreligger skall läggas en lagakraftvunnen dom eller ett liknande avgörande t.ex ett godkänt strafföreläggande 18 § KKL.

Körkortsingripande nuvarande system 77 -

5.3 Spärrtid

Det nuvarande systemet med spärrtider infördes i samband med KKL. Tidigare gällde angiven minimitid måste ha förflutit innan köratt en kortstillstånd på nytt kunde beviljas efter återkallelse. Vid prövningen av körkortstillståndet kunde emellertid denna tid bli längre än den i

återkallelsebeslutet angivna minimitiden. Denna ordning ansågs med-

föra stora olägenheter för den enskilde. Möjligheten att planera för framtiden begränsades och minimitiden kunde tolkas som en bestämd återkallelsetid. I 21 § KKL anges att om det vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked eller körkortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållanden eller om ett körkort eller ett körkortstillstånd återkallas med stöd av 16 § 1 6 skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Spärrtiden skall bestämmas till lägst ett år vid grovt rattfylleri eller grov vårdslöshet i trafik. Bortsett från grov vårdslöshet i trafik och grovt rattfylleri saknas lagregler om hur lång spärrtid som skall bestämmas när ett körkort återkallas. Inte heller anges i lagen några omständigheter som kan tjäna till ledning för hur lång eller kort spärrtiden bör vara vid respektive återkallelsesituation. Ledning får i stället hämtas ur förarbetena

prop 1975/76 :151 s. 99 f där det framgår att spärrtiden skall be-

stämmas utifrån en nyanserad avvägning. Vissa schabloner för spärrens längd är emellertid nödvändiga för olika slag av återkallelsegrunder i syfte att förhindra oenhetlig praxis. När det gäller andra trafikförseelser än grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri, t.ex upprepade förseelser eller enstaka allvarliga sådana, anges i propositionen spärrtider om fyra tio månader. Har föraren under kort tid ådragit sig flera anmärkningar kan tillämpas en spärrtid om ett år. Stort behov av körkort kan föranleda att spärrtiden sätts ned kraftigt. Minimitiden en månad bör höra till undantagen. När det gäller opålitlighet i nykterhetshänseende 16 § 5 bör spärrtiden normalt inte vara längre än vad som fordras för att förarens skötsamhet skall kunna bedömas, vilket i normalfallen ofta bör innebära ett år. Vid allmän brottslighet 16 § 6 är det väsentligt att spärrtiden med beaktande av vad som är godtag- bart från trafiksäkerhetssynpunkt avpassas så att rehabiliteringssyn- punkter tillgodoses. Normalt bör spärrtiden kunna bestämmas så att den löper ut ungefär samtidigt med villkorlig frigivning. I de två

‘Prop. 1975/762155 95

s.

78 Körkortsingripande nuvarande system -

senare fallen är helhetsbilden av föraren utslagsgivande för spärrtidens längd. Av nedanstående diagram framgår hur vanligt förekommande olika spärrtider är vid beslut om återkallelse av körkort.

Spårrtldernas fördelning 1 993- första halvåret 1995 60% 55 50$

År1993 :oss ---- --Ar1ss4 X - Ar1995

I

01: tmln 2-6 man 7-12 min 13-18 mån 19-35 mAn as min Splmidslntuvall Källa: Vägverkets körkortsstatistik 1993 första halvåret 1995 -

5.4 Ãterkallelse tills vidare av körkort

Om det sannolika skäl kan antas att ett körkort kommer att återkallas slutligt på någon av de grunder som avses i 16 § 1 7 KKL, skall körkortet enligt 19 § återkallas tills vidare i avvaktan på slutligt avgörande. Om beslutet grundas på misstanke om brottslig gärning, skall beslutets giltighetstid begränsas enligt vad som gäller för spärrtid. Ett körkort kan inte återkallas tills vidare på grund av misstanke om trafikbrott utomlands för vilket ansvarsfrågan prövas endast i utlandet. För återkallelse grund av ett sådant brott krävs att det finns en dom eller annat likvärdigt avgörande av den utländska domstolen eller myndigheten RÅ 1986 ref. 119. Nuvarande bestämmelser om återkallelse tills vidare av körkort infördes 1981 Prop. 1979/802178 s. 189 192, 203. — Under de senaste åren har årligen meddelats knappt 16 000 beslut om återkallelse tills vidare av körkort.

Körkortsingripande nuvarande system 79 -

5.5 Varning

I stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren enligt 22 § första stycket KKL meddelas varning i de fall som avses i 16 §2 6 KKL, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Detsamma gäller enligt andra stycket om körkortshavaren gjort sig skyldig till rattfylleri och alkoholkoncentrationen under eller efter färden inte uppgått till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft. Första stycket fick sin huvudsakliga utformning 19802. Denna typ av varning, som endast kan meddelas om det finns grund för att återkalla ett körkort, var vid tillkomsten av KKL kompletterad med en s.k. självständig varning. Den självständiga varningen, som i och med lagstiftningen 1980 ändrades till att kallas erinran, kunde endast meddelas om skäl för återkallelse inte fanns. Erinran skulle meddelas körkortshavaren när det förekommit sådana omständigheter att det fanns särskild anledning att erinra honom om de krav som ställs på honom från trafiksäkerhetssynpunkt. Erinran slopades under 1986. Det motiverades prop. 1985/86:1l5 s. 14 bl.a. med att den upplysning till körkortshavaren som sker i samband med att registerblad skickas till körkortshavaren vid en överträdelse innebär en sorts erinran, varför en formell erinran inte framstod som lika angelägen som när institutet tillkom. Möjligheten att meddela varning vid rattfylleri ändrades till de aktuella alkoholkoncentrationerna i och med sänkningen av straffbarhetsgränsen och gäller sedan den 1 juli 1990. De särskilda skäl som skall föreligga kan vara hänförliga till omständigheterna vid en förseelse eller till körkortshavarens personliga

förhållanden. omständigheter hänförliga till förseelsen rör dels för-

seelsens art dels den konkreta trafikfaran. Det skall således göras en avvägning mellan förseelsens svårhetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt och de trafikförhällanden som rådde platsen. Körkortshavarens personliga förhållanden angår främst hans tidigare skötsamhet i trafiken med beaktande av hur länge han har innehaft körkort. Körkortshavarens behov av körkort kan också ha betydelse. De bör enligt förarbetsuttalanden prop. 1975/762155 s. 106 fordras starka skäl för att under loppet av ett år meddela par en person två på varandra följande varningar. Vid nya trañkförseelser efter meddelad varning måste enligt propositionen omständigheterna ofta

ZSFS 1980:977

80 Körkortsingripande nuvarande system -

vara sådana att föraren får anses ha visat i så hög grad bristande vilja att rätta sig efter trañkbestämmelserna att återkallelse av körkortet bör ske. Se också RÅ 1983 2:104. Under de senaste åren 1993 första halvåret 1995 har årligen meddelats knappt 20 000 beslut om varning. Det utgör drygt 35 % av

alla slutliga beslut om körkortsingripande som skett med anledning av

16 § 1 6 KKL. Under första halvåret 1995 har varningens andel ökat till knappt hälften 49 %.

5.6 Närmare om kriterierna för

körkortsåterkallelse

Av nedanstående diagram framgår hur vanligt förekommande respektive återkallelsegrund är vid återkallelse av körkort.

Antalet beslut om slutlig återkallelse genomsnittligt under åren 1993-1995 första halvåret fördeladeolikagrunder på 60$ 52.3% 50$

20%

10$

Dä" 1551 1$§2 1653 1854 16§5 1656 1657 18$ I6§9 16510 Auvkdldugmnd

Källa: Vägverkets körkortsstatistik 1993 första halvåret 1995 -

Körkortsingripande nuvarande system 81 -

5.6.1 Rattfylleri och vårdslöshet i trafik

grov -

16 § 1 KKL

I 16 § 1 KKL anges, med hänvisning till lagrum i TBL, att ett körkort skall återkallas om någon gör sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik eller till rattfylleri. Till för vårdslöshet i trafik skall enligt 1 § andra stycansvar grov ket TBL dömas den som vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn gör sig skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. Till för rattfylleri skall enligt 4 § TBL dömas den som för ansvar ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,1 milliliter i hans utandningsluft. För rattfylleri skall också dömas gram per den vid förande av sådana fordon är så påverkad av alkoholhalsom tiga drycker eller något annat medel, att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet s.k. kliniskt rattfylleri. Vid bedömandet rattfylleriet är grovt 4 a § TBL skall av om särskilt beaktas om föraren har haft alkoholkoncentration som uppgått till minst en 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram per liter i hans utandningsluft, föraren har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annars annat medel, eller framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Återkallelse körkort är obligatorisk vid vårdslöshet i trafik av grov och vid rattfylleri, alkoholkoncentrationen uppgått till minst om 0,5 promille i blodet. Återkallelse kan i dessa fall endast underlåtas det föreligger synnerliga skäl och det kan ske utan fara för om trafiksäkerheten 24 § andra stycket KKL, alltså i rena undantagsfall. Ventilen i 24 § andra stycket tillämpas i dessa fall i första hand för att bestämma kortare spärrtid än den lagstadgade, inte för att underlåta en återkallelse körkortet. Så har varit fallet vid grovt rattfylleri av tidigare rattfylleri med alkoholkoncentration över 1,5 promille i bil i RÅ 84 Ab 166,

blodet när en person omparkerat en ett garage

terrängskoter kortare sträcka på sjöis, RÅ 1991 vid körning av en ref. 22 och när osedvanligt lång tid har förflutit sedan brottet begicks RÅ 88 ref. 78 och RÅ 84 2:35. Återkallelse har dock underlåtits när moped framförts fem meter på en gräsmatta RK 79 2: 14. en ca

82 Körkortsingripande nuvarande system -

Vid rattfylleri med alkoholkoncentrationer inte uppgår till som 0,5 promille i blodet 0,25 mg/l i utandningsluften kan varning i stället meddelas körkortshavaren, om det föreligger särskilda skäl för att varning tillräcklig åtgärd. RegR:s praxis RÅ 1991 anse vara en ref. 13 I IV torde utvisa att körkortet regelmässigt bör återkallas - om alkoholkoncentrationen överstigit 0,31 promille i blodet. Understiger alkoholkoncentrationen denna nivå är det inte helt klart vilken åtgärd som skall väljas. I flertalet fall meddelas föraren varning inga förom svårande omständigheter föreligger, såsom anmärkningar mot kör-

ningen, tidigare trafikförseelser/körkortsåtgärder eller körkortet

om innehafts under endast kort tid. Spärrtiden vid grovt rattfylleri och vårdslöshet skall bestämgrov mas till lägst ett år 21 § KKL. Vid rattfylleri med lägre alkoholkoncentrationer strax över 0,3 promille i blodet återkallas körkortet - — normalt två tre månader. Spärrtidens längd ökar därefter successivt i förhållande till alkoholkoncentrationen hos föraren. Alkoholhalter strax under gränsen för grovt brott föranleder normalt spärrtid på en ett år. Vid alkoholkoncentrationer hos föraren betydligt överstiger som vad som gäller för grovt brott bestäms längre spärrtider än ett år. Det avgörande momentet vid bestämmande spärrtidens längd är således av som regel alkoholkoncentrationen hos föraren. Körkortshavarens rehabilitering kan emellertid medföra kortare spärrtid än annars RÅ 1987 ref. 90.

Avvikelser från denna schabloniserade bestämning spärrtidens av längd sker inte i någon större omfattning. Det är sällan omstänmer digheterna i det enskilda fallet skiljer sig från normalfallet på ett sådant sätt att ett avsteg från schablonen är motiverad. Av Vägverkets körkortsstatistik framgår att under de senaste tre åren 1993 första halvåret 1995 har ca 7 300 körkort återkallats med stöd av enbart 16 § 1 KKL. Det motsvarar knappt 25 % alla slutav liga återkallelser. I drygt 50 % av besluten bestämdes spärrtid på en sju tolv månader. Medianen för spärrtiden för första halvåret 1995 är tolv månader, vilken bestämdes i 32 % fallen. av

5.6.2 Smitning 16 § 2 KKL

—

I likhet med vad som gäller enligt 16 § l KKL beskrivs inte brottet i punkten 2 utan en hänvisning görs direkt till vilket brott enligt TBL som skall medföra återkallelse av ett körkort. I denna punkt anges dock att återkallelse av körkortet inte skall ske, överträdelsen kan om anses som ringa.

Körkortsingripande nuvarande system 83 -

Enligt 5 § TBL skall vägtrafikant, med eller utan skuld haft en som del i uppkomsten trafikolycka, dömas för smitning, om han av en att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig att i mån av genom förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller han undandrar sig att uppge namn och hemvist eller att om lämna upplysningar händelsen. I andra stycket anges en möjlighet om att döma för grovt brott. Straffbestämmelserna om smitning gäller även den för spårvagn och den plats än på väg för som som annan motordrivet fordon. Närmare bestämmelser om vad som åligger en vägtrafikant vid en trafikolycka finns i 14 § VTK. En smitning sällan ringa. Även trafikolycka typ anses som en av en är vanligt förekommande i samband med parkering och som inte som lett till några omfattande skador på de inblandade fordonen utgör körkortet RÅ 83 2:22 och 1990 ref. 76. grund för återkallelse av Normalfallet är således att körkortet återkallas vid smitning, eftersom det krävs särskilda skäl för att meddela varning. Mindre svåra brott kan föranleda spärrtid på en eller ett par månader, de grövre en en spärrtid omkring sex månader. Av Vägverkets körkortsstatistik för de senaste åren 1993 första halvåret 1995 framgår att varje år återkallas ca 360 körkort med stöd enbart 16 § 2 KKL. Det motsvarar drygt 1 % av alla slutliga av återkallelser. Så gott i alla fall bestämdes en spärrtid inom intersom vallet två månader. Medianen för spärrtiden är tvâ månader, - sex vilken bestämdes i mer än 60 % av fallen.

5.6.3 förseelser 16 § 3 KKL

Upprepade -

Denna punkt tillämpas i första hand på mindre allvarliga överträdelser förutsätter upprepning för att de skall leda till en omprövning av som körkortsinnehavet. Ordalydelsen utesluter dock inte att punkten även tillämpas på t.ex. upprepade grova hastighetsöverträdelser. Vilka förseelser det är fråga anges inte uttryckligt. Punkten om tillämpas inte bara vid förseelser mot vanliga trafikregler, utan avses

även skatte- försäkrings- och registreringsförseelser kan medföra

återkallelse körkortet prop. 1975/762155 s. 93 Upprepade av grund för återkallelse RÅ 1989 ref. 13. bilbältesförseelser har utgjort Detsamma gäller brott mot bestämmelserna om arbetstider vid RÅ 1994 ref. 46. vägtransport

84 Körkortsingripande nuvarande system -

Som regel krävs minst tre överträdelser för att det skall fråga

vara om upprepade förseelser. De skall också ha skett inom en begränsad tid, som huvudregel inom en tvåårsperiod. En särskild fråga är vilken betydelse en tidigare körkortsåtgärd har beträffande en nytillkommen överträdelse, t.ex. att körkortshavare en har meddelats varning för tre hastighetsöverträdelser och därefter gör sig skyldig till ytterligare en. Innebär den överträdelsen att det senare är fråga om upprepade förseelser eller innebär körkortsåtgärden att

förseelserna skall börja räknas nytt RegR har bedömt sådan

en enstaka mindre hastighetsöverträdelse som en upprepad förseelse och således beaktat även de förseelser som föranlett den tidigare körkortsåtgärden RÅ 1985 2:59. Detsamma gäller om tidigare förseelse föranlett återkallelse körkortet RÅ 1994 ref. 70. av

Varning meddelas relativt ofta som en första åtgärd med anledning

av upprepade förseelser. Vid återkallelse bestäms spärrtiden vanligast till två eller tre månader. Enligt körkortsstatistik för de senaste åren 1993 första halvåret - 1995 återkallas varje år drygt 400 körkort med stöd enbart av 16 § 3 KKL. Det utgör drygt 1 % alla slutliga återkallelser. av Medianen för spärrtiden är två månader första halvåret 1995, vilken bestämdes i46 % av fallen.

5.6.4 Brott från

mot en trafiksäkerhetssynpunkt

väsentlig regel 16 § 4 KKL

-

I punkten nämns exempel överträdelser från trafiksäkerhetssyn-

av punkt väsentliga regler, nämligen hastighetsöverträdelser, rödljuskörning, stoppliktsförseelse och omkörning vid övergångsställe. Tre rekvisit skall vara uppfyllda för att bestämmelsen skall vara tillämplig. Överträdelsen skall ha skett vid förande motordrivet av fordon eller spårvagn, den överträdda regeln skall väsentlig från vara

trafiksäkerhetssynpunkt och överträdelsen skall inte anses som ringa. Vilka regler som är väsentliga från trañksäkerhetssynpunkt kan inte

anges exakt. Att det handlar om grundregler måste iakttas för att som trafiksäkerheten skall kunna upprätthållas framgår förarbetsuttalanav

den prop. 1975/762155 s. 92. I ett kammarrättsavgörande

RK 1978 2:24 har åsidosättande av ett körkortsvillkor glasögon om inte ansett utgöra brott väsentlig regel. RÅ

mot en RegR har i 1983

Ab 43 ansett att grund för återkallelse enligt 16 § 4 KKL förelåg -

alltså brott mot någon från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel

— då körkortshavaren framfört en personbil med alltför slitna däck och

Körkortsingripande nuvarande system 85 -

trots att körförbud för bilen hade inträtt till följd av underlåtenhet att följa föreläggande om ny kontrollbesiktning. Däremot har brott mot

5 § första stycket KKL s.k. svarttaxi ansetts utgöra brott mot en från

trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel RÅ 1991 ref. 32. I fallet

uttalar RegR att en regel får anses vara väsentlig från trafiksäkerhets-

synpunkt så snart den skyddar något som är viktigt för trafiksäkerheten. Bestämmelsen tillämpas normalt, förutom vid de överträdelser som särskilt nämns i punkten, vid olika fall vårdslöshet i trafik, omav körning trots mötande trafik, otillräckligt avstånd till framförvarande fordon, olovlig körning, allvarliga brister i fordons utrustning, t.ex färd utan färdbroms och färd med felaktigt anbringad last. I samband med ringarekvisitets införande uttalades i prop. 1979/80: 178 s. 65 att det vid överträdelser av från trafiksäkerhetssynpunkt väsentliga regler bör finnas ett visst utrymme att underlåta en omprövning av körkortsinnehavet vid de lindrigaste fallen och att det därför i författningstexten bör läggas till ett ringarekvisit. Därigenom skall körkortsmyndigheten "ges större möjlighet att ta viss hänsyn till

trafikfaran i varje enskilt fall. Är omständigheterna sådana att någon

trafikfara i det enskilda fallet inte kan anses ha förelegat bör brottet

inte föranleda återkallelse enligt 16 § 4 KKL. I specialmotiveringen s. 79 tillades att "körkortsfrågan skall avgöras utifrån en helhetsen bedömning överträdelsens svårighetsgrad från trafiksäkerhetssynav

punkt. Det betyder att trafikfaran i det konkreta fallet får beaktas. Tyder omständigheterna på att någon faktisk fara inte har förelegat

bör överträdelsen inte genast leda till en så hård reaktion som en återkallelse.-- Även överträdelse beror på ett tillfälligt -- -- en som förbiseende bör kunna bedömas ringa. Mer flagranta överträdelsom och medvetna risktaganden måste däremot bedömas allvarligt". ser Som ett förtydligande av dessa uttalanden, beträffande gränsdragningmellan återkallelse och varning respektive ingen åtgärd alls, anfören

des i propositionen s. 205, när det gäller brott mot grundläggande

regler, att ett sådant brott inte utan vidare skall föranleda en åter-

kallelse, omständigheterna tyder på att någon trafikfara inte har

om

förelegat. Föraren kan ex. ha förvissat sig om att någon annan trafik

inte förekom eller att överträdelsen av annat skäl inte kunde medföra någon trafikfara. En överträdelse har bedömts ringa i RÅ 84 2:16 I och II, som RÅ och RÅ 1991 ref. 43. uttalat, då det

85 2:28 RegR har därvid

gäller att avgränsa området för ringa överträdelse, att en skiljelinje kan gå mellan å sidan sådana överträdelser som beror av anses ena tillfälliga förbiseende och å andra sidan mera flagranta överträdelser

86 Körkortsingripande nuvarande system -

och medvetna risktaganden. Vid fastställande av denna gränslinje skall

i det enskilda fallet hänsyn tas även till andra omständigheter än

sådana som knyter an till själva händelsen". Betydelse skall därvid tillmätas vad man vet om körkortshavarens vanliga beteende i trafiken. I fallen från 1984 hade föraren kört ut på väg från fastighet och kolliderat med en cyklist respektive en mopedförare. Båda förarna

dömdes för vårdslöshet i trafik. RegR ansåg att trafikbrotten kunde

hänföras till ett tillfälligt förbiseende. I fallet från 1985 hade föraren upptäckt att ett föremål ramlat ner under bromspedalen. När han skulle ta föremålet körde han på en parkerad bil. Hastigheten vid var tillfället 30 35 km/tim. I referatfallet från 1991 hade körkortshavaren vid vänstersväng kört på en cyklist som färdades på separat en cykelbana i samma färdriktning. Bilföraren kände inte till den separata cykelbanan, han tittade inte särskilt efter cyklister utan innan svängen

hade han endast förvissat sig om att det inte fanns fotgängare i

korsningen. Bilens hastighet hade varit så låg att den omedelbart vid kollisionen hade kunnat I RÅ 1991 ref. 20 ansågs däremot stannas. Överträdelsen inte som ringa. Fallet avsåg en påbörjad omkörning där föraren hängt på" ett frarnförvarande fordon. Omkörningsförsöket orsakade en kollision och föraren dömdes för vårdslöshet i trafik genom att påbörja en omkörning utan att först ha förvissat sig om att

omkörningen kunde ske utan fara. RegR uttalade att med trafikfarliga

omkörningar torde i första hand avses fullbordade omkörningar men en omkörning kan innebära fara redan när den påbörjas, t.ex när föraren inte gör en egen bedömning av omkörningsmöjligheterna. Ett sådant körsätt kan visserligen en normalt aktsam förare någon gång göra sig skyldig till men innebär likväl ofta ett icke oväsentligt risktagande. Överträdelsen kunde denna bakgrund inte mot anses som ringa. I RÅ 1985 2:3 bedömdes ovarsamhet i trafik berott på en som att föraren haft träskor på fötterna inte som en ringa överträdelse. Även ringarekvisitet gäller för alla överträdelser punkt om som 4 år tillämplig på, är utrymmet för att anse de i punkten uppräknade överträdelserna stoppliktsförseelser o.s.v som ringa mycket be- - gränsat med hänsyn till deras typfarlighet. I prop. 1975/762155 92 s. uttalas att sådana överträdelser oavsett trafikfaran i det enskilda fallet visar en påtaglig brist i förarens insikter och förståelse för - om

vad trafiksäkerheten kräver. RegR har i samband med en stopplikts-

förseelse RÅ 1994 ref. 9 anfört "med hänsyn till förseelsens att

typfarlighet och till att den skett under en tid då normalt viss trafik får

antas förekomma på platsen kan Överträdelsen inte anses som ringa. Detta trots att det var god sikt och goda vägförhållanden i ett lugnt område med ringa trafik samt att föraren hade försäkrat sig om att det

1996:114 Körkortsingripande nuvarande system 87 SOU -

inte fanns något fordon i närheten samt innehaft körkort utan anmärkning under lång tid.

När det gäller enstaka hastighetsöverträdelser har ringabegreppet en

något tydligare innebörd. Härvid har storleken på hastighetsöverbetydelse. I RÅ 1990 240 ansågs ett trädelsen naturligen en stor not

hastighetsöverskridande med 15 km/tim vid färd med en fordonskom-

bination, inte får föras fortare än 30 km/tim, som en ringa översom

trädelse. Däremot ansågs hastighetsöverträdelse med 24 km/tim

en 70-väg med beaktande samtliga omständigheter i det enskilda en av ringa RÅ 1990 ref. 66. uttalade i det

fallet inte som RegR senare

fallet att "vid bedömningen huruvida en hastighetsövertrådelse är att

ringa skall givetvis i första hand hänsyn tas till i vilken mån anse som tillåtna hastighet överskridits. .Är överskridandet betydande bör högsta överträdelsen normalt inte betraktas ringa, även om omständigsom

övrigt sig förmildrande. Ä andra sidan är ett obetydligt

heterna i ter överskridande högsta tillåtna hastighet som regel en ringa överav trädelse. Mellan dessa gränser måste omständigheterna vid sidan av

den specifika hastighetsövertrådelsen vägas in, varvid dessa omständigheter bör tillmätas allt mindre vikt ju större hastighetsöverskridan-

det är. I det aktuella fallet enligt RegR trafiksituationen på plat-

var allmänt sett god, den komplicerades av bl.a. närheten till en sen men avtagsväg.

Vid hastighetsöverträdelser inte anses som ringa föreligger

som således grund för att återkalla ett körkort. Om inga försvarande omständigheter finns och inte heller några tidigare anmärkningar beträffande körkortsinnehavet, i normalfallet särskilda skäl finnas för anses RÅ RÅ 1988 ref. RÅ att meddela varning 1987 ref. 70 I III, - 1988 ref. 109, RÅ 1989 ref. 22 I och II.

Vid grövre enstaka hastighetsöverträdelser är däremot återkallelse körkortet det normala. Därvid gäller från och med den 1 juli 1993

av

vissa regler. Fram till dess gällde att återkallelse var obligatorisk

nya

vid avsevärda hastighetsöverträdelser 20 km/tim för fort 30-väg

eller än 30 km/tim för fort på väg med högre hastighet. Enligt mer gällande regler skall varning meddelas om det föreligger särskilda nu skäl för att varning tillräcklig åtgärd. I förarbetena till anse vara en lagändringen prop. 1992/93: 189 4 uttalas att avsikten med lagänds. ringen inte är att få till stånd någon ändring av den i praxis fastlagda huvudprincipen att den kört än 30 km/tim, eller i vissa fall som mer 20 km/tim, för fort har åsidosatt gällande regler ett sådant sätt att återkallelse skall komma i fråga. Avsikten med ändringen är i stället

att betona vikten att domstolarna verkligen beaktar omständigheter-

av i de enskilda fallen när de skall handlägga mål om körkortsinna

88 Körkortsingripande nuvarande system -

gripande vid hastighetsöverträdelse. I propositionen uttalas vidare att "även hastighetsöverskridanden med mindre än 30 km/tim begås som inom tåtbebyggda områden med begränsad sikt, utanför skolor m.m. kan betecknas som så grova att en återkallelse körkortet bör ske. av Ä andra sidan bör det inte alltid betraktas som en grov hastighetsöver-

trädelse som med nödvändighet skall medföra körkortsåterkallelse om

en person kör mer än 30 km/tim för fort på en motorväg där

110 km/tim är högsta tillåtna hastighet när sikten är god och

trafikintensiteten mycket låg

Efter lagändringen har frågan om återkallelse skall ske eller varning av särskilda skäl skall meddelas vid enstaka hastighetsöverträen delse prövats i fall RÅ

tre av RegR 1994 ref. 41, I-III. I det första

fallet meddelades varning vid hastighetsöverträdelse med 20 km/tim en på en väg där hastighetsbegränsningen 30 km/tim. Även i det var andra fallet meddelades varning. Det rördes sig där hastighetsom en överträdelse med 32 km/tim på en 90-väg. l bägge fallen trafikförvar hållandena gynnsamma och förarna hade stort behov körkort i av arbetet. I det tredje fallet en hastighetsöverträdelse med 37 km/tim på en 90-väg återkallades däremot körkortet och spärrtiden bestäm- des med hänsyn till körkortshavarens behov körkort i sitt arbete till av

en månad. RegR anförde i fallen att "som allmän princip bör gälla att

ju större hastighetsöverskridande desto starkare måste de särskilda skäl vara som skall föreligga för att varning skall kunna meddelas". I det sistnämnda fallet var förseelsen så allvarlig att allmänt gynnsamma trafikförhållanden och stort behov av körkort i arbetet inte tillvar räckliga skäl för att meddela varning. Den spärrtid som bestäms vid tillämpningen av denna punkt varierar i stor utsträckning. En enstaka hastighetsöverträdelse, stoppliktsförseelse eller rödljuskörning, fall där således typfarligheten är av avgörande betydelse, leder normalt till spärrtid å två måen om en nader, beroende pâ behovet av körkort i arbetet. Vid allvarliga eller upprepade överträdelser kan spärrtider över månader komma i sex fråga. Av Vägverkets körkortsstatistik för de senaste åren 1993 första halvåret 1995 framgår 15 600 körkort återkallas med stöd att ca av enbart 16 § 4 KKL varje år. Det utgör än hälften 52 % alla mer av slutliga återkallelser. Medianen för spärrtiden är två månader första halvåret 1995, vilken bestämdes i 40 % fallen. av

Körkortsingripande nuvarande system 89 -

5.6.5 Opålitlighet i nykterhetshänseende

- 16 § 5 KKL

Opålitlighet i nykterhetshänseende kan föreligga inte bara vid missbruk alkohol utan även vid missbruk av andra berusningsmedel, t.ex. av vissa läkemedel och narkotika. Prövningen enligt punkten 5 skall göras utifrån en helhetsbedömning av körkortshavaren. Visar omständigheterna vid en sådan bedömning att körkortshavaren är opålitlig i nykterhetshänseende skall han inte betros med körkort. Enligt förarbetsuttalanden prop. 1975/762155 77 föreligger starka indikationer på olämplighet om s. upprepade ingripanden grund av berusning görs inom loppet av ett par år. Ett fortsatt körkortsinnehav kan i sådana fall accepteras endast undantagsvis. Eftersom prövningen skall göras utifrån en helhetsbedömning krävs en noggrann utredning som belyser körkortshavarens nykterhetsförhållanden och hans livsföring för att denne skall kunna bedömas vara opålitlig i nykterhetshänseende. I RÅ 1983 2:10 hade en person om-

händertagits berusad vid två tillfällen inom kort tid. RegR uttalade att

den utredning som gjorts med anledning av ingripandena gav endast knapphändiga upplysningar i fallet och om körkortshavaren. Den belyste föga frågan om risken för vidare brister i nykterhetshänseende från körkortshavarens sida. Två ingripanden inom en månad var i och för sig amnärkningsvärt. Det kunde dock den utredning som förebringats inte styrkt att körkortshavaren var opålitlig i nykteranses bedömning gjordes i RÅ 1992 ref. 1 där hetshänseende. Samma en två gånger dömts för innehav av cannabisharts tre fyra person - tillfällen 1987 och ett tillfälle 1990 samt medgett att han vid enstaka —

tillfällen brukat marijuana. RegR uttalade att visserligen borde varje

icke medicinskt bruk av narkotika i princip anses som missbruk men utredningen framgick emellertid inte att körkortshavarens missbruk av tagit en mer avsevärd omfattning eller att han kunde anses ha skapat sig ett beroende av narkotiska medel. Utredningen skall ge grund för bedömningen av risken för vidare misskötsamhet i nykterhetshänseende. I RÅ 1985 2:37 hade kören kortshavare meddelats varning grund av opålitlighet i nykterhetshänseende. Ett halvår senare genomgick han en behandling under cirka åtta månader. Några månader efter avslutad behandling hade han ett återfall. Fråga uppkom om han var opålitlig i nykterhetshänseende. Vid RegR:s avgörande hade han avhållit sig från alkohol under ett år. Detta förhållande och den omständigheten att körkortshavaren fått en

förbättrad social situation gjorde att han enligt RegR inte längre kunde

90 Körkortsingrzpande nuvarande system -

opålitlig i nykterhetshänseende. I RÅ 1985 2:41 hade anses vara en körkortshavare gjort sig skyldig till rattonykterhet vid tre tillfällen under loppet av fyra månader. När det gällde om grund för återkallel-

se av körkortet även förelåg enligt punkten 5 uttalade RegR att för

sådan âterkallelsegrund krävs att utredningen ger vid handen att risk finns för vidare brister i nykterheten hos körkortshavaren. Enligt körkortshavarens övervakare fanns inte några tecken överkonsumtion eller begynnande missbruk. Utredningen visade således enligt

RegR inte att körkortshavaren var opålitlig i nykterhetshänseende. I

RÅ 1986 ref. 113 hade omhändertagits på grund berusen person av

ning vid tre tillfällen under loppet av ett år och fyra månader. RegR

anförde att dessa tre händelser talade för opålitlighet ett yttrande men från socialnämnden innehöll inget om att personen skulle vara det, utan utredningen i målet gav snarast vid handen att han, bortsett från omhändertagandena, skött sig mycket bra, bl.a. hade han fått goda

betyg vid militärtjänstgöringen. RegR fann på grund av det anförda att

prognosen syntes vara god för att körkortshavaren i nykterhetshänseende skulle sköta sig väl i framtiden. Körkortet återkallades därför inte. Beträffande de spärrtider som normalt kommer i fråga vid tillämpningen av punkten 5 hänvisas till avsnittet om spärrtid ovan. Av Vägverkets körkortsstatistik för 1993 första halvåret 1995 framgår att ca 560 körkort återkallas årligen enbart med anledning av opålitlighet i nykterhetshänseende. Det motsvarar knappt 2 % av alla slutliga återkallelser. Medianen för spärrtiden är nio månader första halvåret 1995. I 25 % av fallen bestämdes en spärrtid tolv månader. Spärrtiden bestämdes till åtta tio månader i 45 % av fallen. -

5.6.6 Allmän 16 § 6 KKL

brottslighet -

Punkten innehåller två alternativa led. Det första ledet kräver att det

görs ett antagande om hur någon som begått en brottslig gärning kan komma att uppträda i trafiken. Det andra ledet avser körkortshavarens personliga förhållanden i övrigt som skall medföra att han inte anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Det är inte brottet som sådant som skall föranleda att körkortsinnehav vägras. I stället bör helhetsbilden av personen i fråga utgöra grunden för bedömningen av hur han kan komma att uppträda i trafiken. Till ledning för tillämpningen av punkten uttalas i prop.

1975/761155 s. 72 bl.a. följande. "Vid kvalificerad brottslighet

som tex. bedrivits yrkesmässigt eller som har varit särskilt grov,

Körkortsingripande nuvarande system 91 -

långvarig eller hänsynslös bär innehav av körkort i regel vägras. -

Detsamma torde ofta kunna sägas när det är fråga om återfall i mera

allvarlig brottslighet. Även kombinationen allmän brottslighet och av

trafikbrottslighet bär uppmärksammas i detta sammanhang, eftersom

den kan utgöra ett belägg för att vederbörande innebär ett riskmoment i trafiken. Är brottsligheten inte detta slag och bedöms förutsättningarna av för anpassning goda, vilket bl.a. bör betyda att risken för återfall som i brottslighet är mindre, bör innehav av körkort däremot, enligt propositionsuttalandena, kunna komma i fråga. Förutsättningar för körkortsinnehav torde ofta finnas i fråga om personer som har dömts till villkorlig dom, skyddstillsyn eller kortare fängelsestraff. Stor vikt bör fästas vid förarens personliga förhållanden och hur bilden av hans framtid ter sig. När det gäller vilka brott det är fråga om bör man, enligt propositionen, i stora drag inrikta uppmärksamheten på brott för vilka underrättelseskyldighet föreligger enligt 83 § KKF. Det är bl.a. fråga om brott mot trafikbrottslagen, brott mot narkotikastrafflagen, olovligt tillgrepp motorfordon, brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och av frid, sexualbrott, vissa tillgreppsbrott, allmänfarliga brott och brott mot allmän verksamhet. Eftersom helhetsbedömning körkortshavaren skall göras vid en av prövningen körkortsfrågan är ofta omständigheterna i det enskilda av fallet avgörande betydelse. Valet av påföljd med anledning av av brottet har också stor betydelse, liksom omständigheterna vid brotten. I RÅ 1982 2:73 återkalldes ett körkort när båtförare varit t.ex. en

höggradigt berusad alkoholkoncentration i blodet minst 2,49 promille

och fört sin båt i hög fart med fara för människor både till lands och sjöss. Däremot återkallades inte körkortet för en båtförare som fört en båt med alkoholhalt av 1,55 promille i blodet och dömts till en

80 dagsböter RÅ 1989 ref. 106. I det fallet anförde RegR att allmän

brottslighet inte leder till annan påföljd än böter normalt inte som borde medföra återkallelse körkortet och att körkortet i sådant fall av endast borde återkallas om det oaktat påföljden fanns anledning att - anta att är olämplig förare av körkortspliktigt fordon. personen som Allvarligare enstaka narkotikabrott leder normalt till återkallelse av varit fallet i RÅ 1983 2:35 avsåg försök till körkortet. Så har som varusmuggling cirka 1,9 kilo cannabiharts, trots att körkortsgrov av havaren vid prövningen körkortsfrågan hade villkorligt frigivits av fängelsestraff. Likaså återkallades körkortet RÅ 1992 från ett tvåårigt not 526 för hade fällts till ansvar för grovt narkotikaen person som brott varusmuggling avseende cirka två kilo amfetamin. och grov

I 92 Körkortsingripande nuvarande system -

Våldtäkt har i tre fall inte föranlett återkallelse körkortet, RÅ 1979 av 2:45 I och och RÅ 1983 2:90. I det första fallet hade gärningsmannen, efter att på kvällen ha varit besök hos en 20-årig kvinna, därefter tagit sig in genom ett fönster och tilltvingat sig samlag med kvinnan. Våldet hade bestått i att han, när kvinnan gjort motstånd, hållit handen för hennes mun och tryckt en kudde mot hennes ansikte

samt även hållit fast henne. RegR anförde att våldtäkt som ett isolerat brott utan samband med att motorfordon brukats vid brottets be-

gående behöver inte betyda att brottslingen är olämplig som förare av motorfordon. Har brottet skett under sådana omständigheter att det rent allmänt blottar ett bestående sinnelag, präglat av brist på hänsyn

till andra, våldsamhet, rånet eller andra liknande själsliga defekter

kan det med fog hållas för visst att personen i fråga inte är lämplig att

i trafiken framföra bil och att han av den anledningen inte bör

vara

betrodd med körkort. RegR fann att den aktuella våldtäkten såsom

den utspelade sig hur förkastligt brottet än inte kunde sågas - var - ge belägg för att gärningsmannens allmänna läggning var sådan att han inte var vuxen ansvaret att köra bil. I det andra fallet, som avsåg våldtäkt av en ll-ârig flicka, utgjorde vad som framkommit om körkortshavarens person och hans personliga förhållanden liksom omständigheterna kring våldtäktsbrottet inte anledning anta att körkortshavaren skulle komma att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. l det tredje fallet, som avsåg upprepade våldtäkter, hade brotten förövats mot tre okända kvinnor där gärnings-

mannen bl.a. hade hotat kvinnorna med kniv. RegR anförde att brotts-

ligheten fick anses vara av sådan kvalificerad art i regel bör som föranleda körkortsingripande. Förhållandena i fallet var emellertid sådana gärningsmannen hade genomgått sluten psykiatrisk vård och prognosen för fortsatt mognad och utveckling var god att körkorts- ingripande ändå inte borde ske. Även i fråga allmän brottslighet visar praxis helom annan att en

hetsbedömning av körkortshavaren skall tillmätas stor betydelse vid prövningen om brottet skall föranleda ett körkortsingripande. I fallet

RÅ 1990 ref. 2 hade körkortshavaren dömts för misshandel och olaga hot till skyddstillsyn. Brotten hade bestått i att körkortshavaren i sin bostad dels tagit struptag på sin hustru och tilldelat henne två slag det ena hade träffat ryggen, det andra höger överarm dels hotat sin hustru genom att säga till henne att han skulle strypa henne och brän-

na ner hennes hus. Enligt RegR fick brotten anses vara en följd de

av slitningar som uppstått i familjen under år. Varken omständigsenare heterna vid brotten eller vad som framkommit om körkortshavarens person han hade bl.a. inte gjort sig skyldig till andra brott motive- - -

Körkortsingripande nuvarande system 93 -

rade ett antagande att han inte skulle komma att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Däremot återkallades körkortet RÅ 1979 2: 1 när innehavaren vilken riktats mot ett flertal anmärkningar av den art som avses i 16 § 3 KKL därefter gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott och dömts till skyddstillsyn. Förmögenhetsbrotten hade bestått i grov stöld vid minst tio tillfällen och försök till grov stöld vid två tillfällen under loppet av några månader. Brotten avsåg inbrott i bensinstationers sedelautomater. Körkortshavaren hade vid brotten spelat en underordnad roll och bl.a. därför dömts till skyddstillsyn. Han hade vidare sammanlagt sju anteckningar i körkortsregistret, varav två skett efter meddelad varning.

RegR anförde att även om de brottsliga gärning som körkortshavaren

fällts till ansvar för förmögenhetsbrotten skulle anses, sedda för sig, böra föranleda körkortsåterkallelse, måste de dock ses mot bakgrunden av vad körkortshavaren i övrigt låtit komma sig till last under den korta tid han innehaft körkort. Vid en samlad bedömning av

omständigheterna fick därför enligt RegR tillräckliga skäl anses före-

ligga för att återkalla hans körkort. I två nyligen avdömda mål RÅ 1995 ref. 61 I och har

- - RegR

återkallat ett körkort dels när en körkortshavare dömts för grov misshandel och olaga tvång till fyra års fängelse, dels när en körkortshavare dömts för dråp till rättspykiatrisk vård. Spärrtiden bestämdes i det första fallet till 15 månader och i det andra till 24 månader. Beträffande de spärrtider som normalt kommer i fråga vid tillämpningen av punkten 6 hänvisas till avsnittet om spärrtid ovan. Körkortsstatistiken för de senaste åren 1993 första halvåret 1995 utvisar att drygt 400 körkort återkallas årligen med stöd av enbart 16 § 6 KKL, vilket motsvarar något mer än 1 % av alla slutliga âterkallelser. Medianen för spärrtiden är tolv månader första halvåret 1995, vilken bestämdes i 37 % av fallen.

5.6.7 Väsentligt begränsade förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon 16 § 7 KKL

- Som framgår av avsnitt 3.1 om körkortsgivningen får körkort endast utfärdas för den som uppfyller de medicinska krav som bör ställas på förare av körkortspliktiga fordon. T.ex utgör allvarligare synfel hinder för körkort. Före KKL gällde att återkallelse av körkortet endast kunde ske om sjukdomstillståndet uppkommit efter det att körkortshavaren erhållit sin behörighet. Bestämmelsen är numera tillämplig även om det inte är

94 Körkortsingrzpande nuvarande system -

klarlagt att sjukdomstillståndet förelåg redan vid körkortsgivningen eller den redan fanns då, känd. Återkallelse bör om utan att vara emellertid inte komma i fråga på grund av en omständighet som var känd redan då behörigheten erhölls prop. 1976/77 s. 57. Frågan om sjukdomstillståndet eller skadan skall föranleda återkallelse av körkortet skall avgöras utifrån trafiksåkerhetssynpunkt. I allmänhet torde det innebära att kortvariga eller övergående sjukdomar eller skador inte bör föranleda körkortsåterkallelse. Det krävs också att de väsentligt nedsatta förutsättningarna att föra körkortspliktiga fordon beror sjukdom, skada eller dylikt. Endast om det finns ett visat samband mellan dessa förhållanden kan körkortet återkallas. I RÅ 1990 ref. 1 hade 81-årig körkortshavare en avlagt ett körprov genom en s.k. förarprovsremiss i syfte att - klarlägga hans förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon. Provet avbröts på grund av förarens uppträdande i trafiken. RegR, som konstaterade att ingen utredning fanns om körkortshavarens hälsotillstånd, fann att resultatet av förarprovsremissen inte kunde även vid be- aktande av förarens ålder anses ha visat att föraren på grund av ålder, sjukdom eller dylikt vidare borde ha körkort. Vid bedömning av om körkortshavarens förutsättningar att föra körkortspliktiga fordon är väsentligt begränsade är de föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort, som Vägverket har bemyndigande att utfärda, av väsentlig betydelse. Domstolarna är nämligen vid den bedömning som skall göras enligt punkten 7 bundna av dessa föreskrifter RÅ 1985 2:70. En ändring föreskrifterna kan således, av om några särskilda Övergångsbestämmelser inte meddelas, medföra återkallelse av ett körkort, om körkortshavaren inte enligt de nya föreskrifterna uppfyller de medicinska kraven. Någon spärrtid skall inte bestämmas vid återkallelse enligt denna punkt. Under de senaste tre åren 1993 första halvåret 1995 har drygt - 900 körkort återkallats årligen med stöd enbart av 16 § 7 KKL. Det utgör drygt 3 % av alla slutliga återkallelser.

5.6.8 följt föreläggande att

ge

läkarintyg 16 § 8 KKL

m.m. -

En underlåtenhet att följa ett föreläggande in läkarintyg eller att ge bevis om godkänt förarprov medför återkallelse enligt denna punkt. Den ordning som gäller när ett villkor för körkortet inte följs, t.ex att ge in läkarintyg med vissa mellanrum, är att körkortshavaren först

Körkortsingripande nuvarande system 95 -

måste föreläggas att ge in läkarintyget. Underlåter han att ge in läkarintyget inom i föreläggandet angiven tid kan körkortet återkallas. I beslutet om återkallelse anges då att om körkortshavaren ger in läkarintyg inom en i beslutet angiven viss tidsfrist, kommer körkortet att återlämnas till honom. 43 § andra stycket KKF. Om t.ex. läkarintyget kommer in inom den i beslutet föreskrivna fristen skall körkortet lämnas ut, oavsett om innehållet i läkarintyget visar att körkortshavaren uppfyller de krav som gäller för att inneha körkort eller inte. Anses förutsättningarna för att inneha körkort inte vara uppfyllda med hänsyn till innehållet i intyget får frågan om återkallelse i stället ske med stöd av 16 § 7 KKL. Det kan i regel ske först sedan körkortshavaren underrättats härom och förelagts att yttra sig i ärendet. Återkallelse enligt denna punkt under de åren 1993 första senaste halvåret 1995 har enligt Vägverkets körkortsstatistik skett i knappt l 200 fall och utgör nästan 4 % av alla återkallelser.

5.6.9 följt föreläggande att förnya

körkortet 16 § 9 KKL - Punkten avser bl.a. underlåtenhet att förnya körkortet grund av att villkor för körkortsinnehavet bör föreskrivas. Körkortet återställs till körkortshavaren, om han inom föreskriven tid ansöker om förnyelse av körkortet. Återkallelse enligt denna punkt förekommer sällan.

5.6.10 Återkallelse på körkortshavarens

egen

begäran 16 § 10 KKL

— En begäran om återkallelse enligt denna punkt bör vara skriftlig och egenhändigt undertecknad av körkortshavaren. Ca 300 körkortshavare begär varje år att få någon eller alla behörigheter återkallade.

96 Körkortsingripande nuvarande system -

5.7 Brister i nuvarande system för

körkortsingripande

5.7.1 Inledning

En utgångspunkt vid övervägandena om körkortslagstiftningens påföljdssystem bör utformas på något annat sätt än för närvarande är att analysera det nuvarande systemets brister i principiellt och praktiskt hänseende. Att sådana brister föreligger torde vara en allmän uppfattning bland dem som i olika sammanhang har att tillämpa lagstiftningen. Ett av problemen med påföljdssystemet är att det inte ger ett klart uttryck för vad som är syftet med körkortsingripande. Att trafiksäkerhetens krav är det centrala kan det inte råda någon tvekan om men utformningen och tillämpningen av reglerna om körkortsingripande, framför allt vad gäller återkallelse av körkort, utesluter inte att ett körkortsingripande också får karaktären av en straffpåföljd. En annan invändning mot det nuvarande påföljdssystemet är att det

inte främjar en enhetlig tillämpning och att detta i sin tur skapar bris-

tande förståelse och respekt för systemet. Härigenom påverkas också möjligheterna att använda körkortsingripande som ett pedagogiskt instrument i trafiksäkerhetsarbetet.

5.7.2 Körkortsingripandets karaktär

-

trafiksäkerhetsåtgärd eller straff

Det är i första hand vid tillämpningen av 16 § 1 4 och 6 KKL som återkallelsen i vissa fall har karaktären av straff. Körkortsingripandets syfte är att vara en trafiksäkerhetsåtgärd. Körkortsingripande med

anledning av trafikbrott grundar sig på den straffrättsliga bedömning-

en. Kopplingen mellan brottslig gärning och körkortsingripande härrör från början av seklet. Sedan dess har tillkommit allt fler typer av trafikbrott som skall medföra återkallelse ett körkort. Den direkta av kopplingen mellan brott och körkortsingripande torde vara det främsta skälet till att återkallelsen kan uppfattas som ett extra straff. Från seklets början och fram till slutet av 50-talet återkallades ett körkort i de flesta fall minst ett år. Betydligt längre återkallelsetider än

i dag tillämpades också fram till KKL:s tillkomst. Syftet med bestäm-

melserna i KKL var inte att detta förhållande skulle ändras i någon

större omfattning. I förarbetena till KKL prop. 1975/76 s. 99 f

Körkortsingripande nuvarande system 97 -

nämndes att spärrtiderna i enlighet med då gällande praxis normalt borde ligga mellan fyra tio månader vid t.ex överträdelse av en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Det anfördes också att minimitiden månad endast skulle användas i undantagsfall. Av aktuell en körkortsstatistik framgår emellertid att andelen beslut med en spärrtid på månad är närmare 20 % alla beslut. I nästan 70 % en numera av besluten återkallelse är spärrtiden högst sex månader. Av dem av om det flertalet spärrtider på tre månader. Skillnaderna avser stora en mellan vad uttalades i samband med KKL:s införande och dagens som

tillämpning är påfallande.

Bestämmelserna bl.a. spärrtid grundar sig väsentligen de om överväganden Trafikmålskommittén redovisade i betänkandet som Rätten till ratten SOU 1972:70 72. Kommitténs överväganden i denna del byggde på att körkortsåterkallelse skulle beslutas av allmän domstol samtidigt med påföljden för brottet och att återkallelsen till sin karaktär borde betraktas särskild rättsverkan av brott. som en Nuvarande bestämmelser kan därmed sägas ha utformats som om körkortsingripande utgör extra påföljd med anledning av ett brott en mot trafikreglerna. En omständighet kan ha bidragit till att körkortsinannan som gripande fått karaktären ett extra straff är att de trafikbrott, som av inte faller under lagen straff för vissa trafikbrott, bestraffas med om

penningböter. Detta kan leda till att reaktionen mot trafiksäker-

en ur hetssynpunkt allvarlig förseelse, inte bedöms som vårdslöshet i som trafik, alltför lindrig och därför kompletteras med en körkortsanses återkallelse. En sådan användning av institutet körkortsingripande skulle sannolikt inte bli aktuell, straffet för vissa trafikförseelser, om framför allt de brukar benämnas typfarliga, var dagsböter i stället som

för penningböter. Det ingår emellertid inte i utredningsuppdraget att

överväga någon ändring i den straffrättsliga reaktionen på trafikför-

seelser.

5.7.3 Ojämnheter i tillämpningen

Det finns enligt aktuell körkortsstatistik betydande skillnader mellan olika län när det gäller besluten i körkortsärenden. I synnerhet gäller ojämnheterna beslut med korta spärrtider och beslut om varningar. Detta torde till stor del bero på konstruktionen av KKL:s återkallelseregler. Det gäller främst tillämpningen 16 § 4 KKL där det förav normalfallet, att körkortet skall återkallas, både finns möjlighet utom att besluta varning, särskilda skäl föreligger, och att underlåta om om

98 Körkortsingrzpande nuvarande system

-

körkortsingripande, om överträdelsen är att ringa. Återkal-

anse som lelse med anledning av denna punkt uppgår till drygt 50 % alla av

återkallelser. Ett belysande fall svårigheterna att tillämpa reglerna

är RÅ 1995 ref. I rättsfallet var fråga om återkallelse av en polismans körkort med anledning av att han under ett spaningsuppdrag, då han haft en misstänkt under bevakning, kört rött ljus och kollimot derat med en annan personbil, så att både och fordonsskador personuppkommit. Länsrätten återkallade körkortet under fem månader.

Kammarrätten ansåg emellertid att överträdelsen att var anse som

ringa, varför något körkortsingripande inte skulle ske. En domare i

kammarrätten skiljaktig och ansåg att körkortet skulle återkallas i var

två månader. RegR bedömde att överträdelsen inte

var att anse som ringa men att särskilda skäl fanns för att meddela polismannen var-

ning. Ett annat fall beskriver olika instansers skilda bedömningar

som är RÅ 1984 2:16 I rättsfallet återkallade länsrätten körkortet sex månader, kammarrätten meddelade varning och

RegR beslutade att

körkortsingripande överhuvudtaget inte skulle ske.

Ojämnhet i tillämpningen minskar möjligheten att på ett effektivt sätt informera om följderna av en överträdelse i trafiken. Medför en stoppliktsförseelse i ett län återkallelse körkortet i två månader och av i ett annat län återkallelse under månad och i ett tredje län att en körkortshavaren meddelas varning, är det självfallet svårt nå att ut med adekvat information beträffande körkortsföljderna vid särskild en typ av överträdelse. Det har därför ansetts svårt att använda vara körkortsreaktionen som ett pedagogiskt instrument i trafiksäkerhetsarbetet.

6 för

Ett nytt system

körkortsingripande

Utredningens förslag: Körkortsåterkallelse blir den obligatoriska

påföljden för de från trafiksäkerhetssynpunkt allvarligare överträdelserna trafikreglerna och för de förhållanden som otveav tydigt visar att körkortshavaren utgör en säkerhetsrisk i trafiken. Under speciella förhållanden kan körkortsåterkallelsen ske villkorligt. Körkortspåföljden vid rattfylleri skärps så att återkallelse blir

obligatorisk vid alkoholkoncentration av minst 0,3 promille

en i blodet eller 0,15 milligram per liter utandningsluft. Spärrtider vid körkortsåterkallelse blir minst sex månader

och högst fem år. För att få ett nytt körkort efter spärrtidens

utgång skall de formella kraven och lämplighetskraven för att erhålla körkort uppfyllda. Godkänt förarprov skall också vara ha avlagts. Varning utformas självständig form körkortsinsom en av gripande och tillämpas vid förstagångsförseelser som inte är av

återkallelsegrun-dande slag. Hit räknas s.k. typfarliga förseelser. överträdelser andra trafikregler skall också föranleda var-

av

ning, fara uppkommit eller kunnat uppkomma. En ny för-

om

seelse inom treårsperiod leder normalt till att körkortet

en återkallas.

6.1 Allmänna utgångspunkter

En körkortshavare skall kunna förväntas föra körkortspliktiga fordon på är förenligt med trafiksäkerhetens krav. Han måste ett sätt som därför besitta nödvändiga kunskaper och personlig mognad. Han måste

också i god fysisk och psykisk kondition vid körningen.

vara

Körkortshavareins kunskaper skall framför allt avse vägtrafikens

regelsystem och de förhållanden gör förandet av motorfordon till som

100 Ett nytt system för körkortsingripande

en i sig farlig verksamhet. Den personliga mognaden skall visa sig i

gott omdöme, hänsyn till andra och ansvarsmedvetande i trafiken.

Om det till följd av brister i någon dessa förutsättningar kan

av antas att körkortshavaren inte kommer att föra fordon på ett trafiksäkert sätt, är det nödvändigt att samhället ingriper för att undanröja den fara som därigenom kan uppkomma i trafiken. Hur ingripandet skall ske blir beroende av de anmärkningar kan riktas mot körsom kortshavaren. De enda samhälliga intressen som skall bevakas är att trafiksäkerhetens krav och motorfordonstrafikens regler efterlevs. Vad skall som kunna medföra en påföljd beträffande innehavet körkort måste av kunna hänföras till ett förhållande eller beteende rör körkortssom havarens förmåga eller vilja att följa regelsystemet och föra fordonet på ett betryggande sätt. Den vanligaste anledningen till att körkortshavare utsätts för en en reaktion från samhället är att han begått ett trafikbrott eller trafiken förseelse. Han drabbas då straffrättslig påföljd. Hur sådan av en en påföljd påverkar körkortshavarens fortsatta beteende i trafiken varierar från individ till individ. För den normalt aktsamma föraren, som genom ett tillfälligt förbiseende, en felbedömning eller bristande körskicklighet gjort sig skyldig till en trafikförseelse, torde straffet och anteckningen i körkortsregistret i de flesta fall vara tillräckligt för att

han i fortsättningen skall bemöda sig att leva till trafiksäker-

om upp hetens krav. Om förseelsen inneburit flagrant överträdelse och en mer

ett medvetet risktagande, kan det däremot finnas anledning att anta att

föraren inte kommer att låta sitt körsätt påverkas det utdömda av straffet. Här kan då behövas ett ytterligare ingripande, direkt tar som sikte på körkortsinnehavet. När det gäller sådana trafikbrott rattfylleri, vårdslöshet i trafik som i dess nuvarande definition och grov smitning, år de från trafiksäker-

hetssynpunkt så allvarliga att ett körkortsingripande får ofrån-

anses

komligt vid sidan straffpåföljden. Inte minst allmänpreventiva skäl

av talar för en sådan ordning. Bland trafikförseelserna finns det några brukar betecknas som som typfarliga: avsevärda hastighetsöverträdelser, körning mot rött ljus,

underlåtenhet att iaktta stopplikt och omkörning vid övergångsställe.

Även det väl kan förekomma om att en sådan förseelse begåtts av ett tillfälligt förbiseende eller genom en felbedömning, bör hänsyn till av den allmänna respekten för trafikreglerna ett körkortsingripande alltid ske. Utöver trafikbrott och trafikförseelser kan vissa andra gärningar vara ett tecken på att förövaren inte kommer att visa omdöme, hänsyn

Ett nytt system för körkortsingripande 101

och i trafiken. Det är då fråga gärningsmän, vilkas brott ansvar om präglas hänsynslöshet mot andra, dvs. framför allt sådana som av begått allvarliga våldsbrott. För att förhindra att gärningsmannen visar hänsynslöshet även i trafiken, bör körkortsingripande ske vid sådana brott. Ett körkortsingripande kan bli nödvändigt, om körkortshavaren inte längre uppfyller de medicinska krav bör ställas upp med hänsyn som till trafiksäkerheten eller hans levnadsvanor ger anledning att anta om att han inte kommer att visa omdöme, hänsyn och ansvar i trafiken.

Om omprövning rätten att inneha ett körkort resulterar i att

en av den rätten helt eller delvis upphör, har detta visserligen samma sätt

ett straff en såväl individualpreventiv som en allmänpreventiv

som

funktion. Det är dock fråga administrativ påföljd och inte en

om en straffrättslig sådan. För den drabbas av ingripandet är denna som

distinktion sannolikt inte någon praktisk betydelse. Körkortsingrip-

av andet upplevs säkert ett extra straff, vilket dessutom kan komma som

avsevärd tid efter lagakraftvunnen dom eller ett godkänt ordnings-

en föreläggande.

Det är angeläget att körkortslagstiftningens påföljdssystem utformas på ett sådant sätt att körkortsingripanden anpassas till vad som verkli-

kan nödvändigt från trañksäkerhetssynpunkt. All form av gen anses slentrianmässig reaktion på trañkförseelse måste undvikas. Den i en

förarbetena till KKL och i praxis vid flera tillfällen fastlagda skiljelin-

jen mellan tillfälliga förbiseenden och medvetna risktaganden måste

tydligast möjliga sätt komma till uttryck i lagstiftningen. Vid valet av påföljd måste proportionalitetsprincipen följas. Rättssäkerheten kräver

att påföljdssystemet tillämpas enhetligt i landet och att en körkortshavare, begått ett brott eller en trafikförseelse, på ett tidigt stasom dium får klart för sig vilka konsekvenser det kan medföra för kör-

kortsinnehavet. Körkortspåföljden bör meddelas i nära anslutning till straffpåföljden. Den bör inte komma så sent att det inte längre kan

sägas att den har någon betydelse för trafiksäkerheten.

6.2 Formerna för körkortsingripanden

Körkortslagstiftningen medger endast körkortsingripande av två slag; återkallelse körkort och varning. Före 1986 fanns också en möjlig-

av het att meddela körkortshavaren en erinran.

Huvudregeln för körkortsingripande är att körkortet skall återkal-

las. Undantag görs i 16 § 2 och 4 KKL i vissa fall när en överträdelse kan ringa. Varning i stället för körkortsåterkallelse får, anses som

102 Ett nytt system för körkortsingripande

utom vid allvarligare rattfylleribrott, enligt 22 § meddelas om varningen av särskilda skäl kan tillräcklig åtgärd. Lagtexten anses vara en ger ingen vägledning för tillämpningen ringakriteriet eller för av

bedömningen när varning kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detta påföljdssystem har i praktiken visat sig föga utrymme för ge

en nyanserad bedömning av körkortsingripandena så att de

anpassas till vad trafiksäkerheten kräver i det enskilda fallet och så att propor-

tionalitetsprincipen följs. Inte heller kan det anses uppfylla de krav på

förutsebarhet och enkelhet är förutsättning för att systemet som en ge önskade preventiva effekter. Så som lagtexten är utformad blir körkortsmyndigheternas utgångspunkt att körkortsåterkallelse skall ske, oberoende av vilken punkt i 16 § KKL som ligger till grund för ett ingripande. Visserligen har såväl i förarbetena till KKL i RegR:s som praxis gjorts uttalanden skall vägledande för tillämpningen som vara

av ringakriteriet och av varningsinstitutet se avsnitt 5.5 och 5.6.4,

men bedömningen i dessa avseenden är likväl i första hand beroende

av en värdering hos den körkortsmyndighet som handlägger ett ärende om körkortsingripande. Ett påföljdssystem i körkortslagstiftningen bör inte utformat

vara och tillämpas så att det av körkortshavarna upplevs som onyanserat, inte förutsebart och slentriamnässigt. Respekten för trafikreglerna och trafiksäkerheten kan undergrävas, om den enskilde får uppfattningen att en körkortsåterkallelse är den normala reaktionen på trafiken förseelse, oavsett förseelsens art och betydelse för trafiksäkerheten. Detsamma kan bli fallet, om körkortsmyndigheternas subjektiva bedömning varierar i alltför hög grad i olika delar av landet. Den pedagogiska effekten av ingripandesystemet blir dessutom minimal. Enligt vår mening bör därför påföljdssystemet utformas så att det i fråga om trafikförseelser avspeglar det förhållandet förseelse att en många gånger kan bero på ett tillfälligt förbiseende, felbedömning en eller bristande fallenhet att föra motorfordon medan det i andra fall är ett tecken på att körkortshavaren tar medvetna risker i trafiken. Normalpåföljden bör uppenbarligen strängare i det fallet än i vara senare det förra. Vissa förseelser är dessutom det slaget att något körav

kortsingripande inte kan anses behövligt vid sidan straffpåföljden.

av

För den som gjort sig skyldig till trafiksäkerhetssynpunkt

en ur allvarlig överträdelse eller på grund medicinska skäl eller sina som av

levnadsförhållanden i övrigt inte kan förväntas föra körkortspliktiga

fordon på ett trafiksäkert sätt måste körkortsåterkallelse den anses vara enda tänkbara körkortspåföljden. Vi kommer att i följande avsnitt närmare utveckla vilka förseelser och andra förhållanden bör som föranleda körkortsåterkallelse. Redan kan sägas att de är den nu av

Ett nytt system för körkortsingripande 103

förhållandevis långa återkallelser bör göras; inte kortare än arten att månader. Återkallelsetider på eller månader bör inte sex en ett par

komma i fråga. De närmast intrycket av en kompletterande straff-

ger påföljd, vilket inte är förenligt med ett påföljdssystem endast skall som ta till trafiksäkerhetens intressen. vara Enligt den nuvarande lagen finns möjligheter att underlåta körkortsingripande eller sätta ned spärrtiden det föreligger synnerliga skäl om och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Förarbetena till

bestämmelsen prop. l975/76:155 109 f anger att denna säkerhets-

s. ventil kan användas vid återkallelse på grund trafiknykterhetsbrott av körningen har avsett ett kort förflyttning av fordon gård, parkeom ringsplats eller det har förflutit osedvanligt lång tid etc. om t.ex. en mellan brott och den tidpunkt då föraren mister sitt körkort eller ett körkortsåtgärd ifrågasätts. Motsvarande möjlighet bör finnas annan även i den lagen. Denna möjlighet bör enligt vår mening nya konstrueras så att det i vissa fall när trafiksäkerheten inte kräver annat att återkalla ett körkort villkorligt. En ventil av detta ges ett utrymme slag det också möjligt att kombinera körkortsingripandet med gör andra åtgärder, med föreskrift alkolås Villkorlig t.ex. om körkortsåterkallelse bör kunna tillgripas, när det finns särskild

anledning körkortshavaren i medvetande om återkallelsens att anta att konsekvenser kommer vinnlägga sig att följa trafikreglerna och att om trafiksäkerhetens krav. Möjligheten att använda villkorlig körkortsåterkallelse reaktionsform bör dock bli beroende av som en vad körkortshavaren har låtit komma sig till last. Allmänpreventiva

skäl torde ofta komma att kräva en ovillkorlig återkallelse. En villkorlig körkortsåterkallelse innebär att körkortshavaren får behålla sitt körkort riskerar att förlora det, om han under en men prövotid visar sig inte motsvara de förväntningar ett trafiksäkert uppträdande motiverade den villkorliga återkallelsen. Konsekvensom villkorlig körkortsåterkallelse är därmed av samma slag serna av en meddelad varning. Det kan då ifrågasättas om det finns ansom en ledning att behålla varningsinstitutet som en reaktionsform. Om det fortfarande skulle kopplat till återkallelsesituationerna, dvs. att vara det finns grund för återkallelse körkortet varning av särskilda av men skäl tillräcklig åtgärd, skulle varningsinstitutet inte fylla anses som en

I Ett ärende försöksverksamhet med alkolås bereds för närvarande inom om Kommunikationsdepartementet K94/684/4. Jfr också Delegationens för transporttelematik delbetänkande Bättre trafik med väginformatik SOU 1996:17.

l 104 Ett nytt system för körkortsingripande

någon funktion vid sidan av möjligheten att meddela villkorlig körkortsåterkallelse. Vi föreslår emellertid, av skäl som framgår det föregående, att av principerna för det nuvarande påföljdssystemet ändras. De återkallelsegrundande förseelser som nämns i 16 § 1 4 KKL bör enligt vår -

mening indelas i två den med de trafiksäkerhetssyn-

grupper; ena ur punkt allvarligaste förseelserna, som undantagslöst torde bero på ett medvetet risktagande, och den andra med de förseelser ofta kan som bero på tillfälliga förbiseenden och dylikt. I den förra bör gruppen körkortsåterkallelse vara en obligatorisk reaktion. I den senare gruppen bör körkortsingripandet ske genom varning vid typfarliga förseelser och vid andra förseelser endast det i det enskilda fallet om

förelegat ett faromoment. På detta sätt uppnås differentiering

en av

körkortsingripandena i förhållande till förseelsens objektiva svårhetsgrad på liknande sätt som den straffrättsliga differentieringen mellan

påföljderna fängelse och böter. Vi föreslår således att varningsinstitutet behålls inte för men som närvarande kopplas till återkallelseinstitutet. Varningen kommer då, liksom före 1986, att bli en självständig reaktionsform Vårt förslag innebär att det förutom ovillkorlig körkortsåterkallelse kommer att finnas två till synes likartade reaktionsformer. Det skulle

kunna hävdas att detta inte är ägnat att förenkla körkortslagstiftningen.

Vi menar emellertid att det finns principiellt viktiga skillnader mellan instituten återkallelse och varning. En körkortsåterkallelse är till sin

natur, även om den är Villkorlig, strängare reaktion än varning

en en

Förslaget att de förseelser, bör föranleda ett körkortsingripande,

som delas in i tvâ olika grupper med återkallelse som enda reaktionsform i den ena och varning i den andra syftar nämnts till att differentiera som

körkortsingripandena i förhållande till förseelsernas objektiva svårhets-

grad. Den som gjort sig skyldig till i sig återkallelsegrundande en förseelse bör därför inte kunna räkna med att i stället meddelas en varning. Vi har också övervägt möjligheten att i den förseelser, gruppen av som enligt förslaget skall föranleda varning, i stället låta reaktionen bli villkorlig återkallelse. En sådan ordning skulle emellertid inte in passa

ZAngående skälen för att införa självständig varning och 1980

att ersätta det institutet med erinran se prop. 1975/762155 106 1979/802178 s. resp. prop s. 45 48 -

3.Jfr beträffande

förhållandet mellan olika brottspåföljder 1 kap. 5 § och 30 kap 1 § brottsbalken.

Ett nytt system för körkortsingripande 105

i den enligt vår mening önskvärda differentieringen mellan ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga och mindre allvarliga brott och förseelser. I båda fallen skulle den i sig strängare påföljden återkallelse tillämpas, låt att den i de mindre allvarliga fallen skulle få en villkorlig vara form. Att enda påföljd för vissa brott och förseelser ha en villsom

korlig sådan får också ur påföljdssystematisk synpunkt anses tveksamt.

Vid samlad bedömning fördelar och nackdelar med att vid en av sidan varning införa villkorlig återkallelse som en ny form för av körkortsingripande vi att fördelarna klart överväger ur såväl anser principiella praktiska synpunkter. Möjligheter till en mer nyansom serad bedömning öppnas och det finns enligt vår mening inte grundad anledning att anta att det skulle försvåra den eftersträvade enhetliga tillämpningen av bestämmelserna om körkortsingripande. Som vi tidigare antytt anser vi att ett körkortsingripande inte kan nödvändigt i vissa fall för att upprätthålla respekten för trafikanses reglerna och trafiksäkerhetens krav. Även den normalt aktsamma föraren kan någon gång komma i en situation där han överträder en trafikregel, utan att detta inneburit något faromoment. Det är inte sannolikt att någon förare med långvarigt körkortsinnehav skulle sanningsenligt kunna hävda att han aldrig överträtt en trafikregel, t.ex. aldrig överskridit högsta tillåtna hastighet. Motivet för att slopa det till 1986 existerande institutet erinran var att redan anteckningen i körkortsregistret om en bestraffad trafikförseelse och utsändandet av registerblad till körkortshavaren var ett tillräckligt memento. Detta skäl för att underlåta körkortsingripande vid sidan straffpåföljden är fortfarande relevant. Det bör återspegav las i lagstiftningen på så sätt att en överträdelse av en trafikregel, som inte tillhör den typfarliga gruppen, skall föranleda varning endast om överträdelsen inneburit att fara uppkommit eller hade kunnat uppkomma. En möjlighet att enligt gällande rätt underlåta ett körkortsannan ingripande vid ifrågavarande slag av trafikförseelser är att förseelsen bedöms ringa. Av tidigare redovisade uttalanden i KKL:s försom

arbeten och RegR:s praxis se avsnitt 5.6.4 framgår att ringabedöm-

ningen skall göras utifrån en sammanvägning av händelsens trafikfarlighet och vad man vet om körkortshavaren som förare av körkortspliktiga fordon. Utan en närmare utredning om körkortshavarens person är det ofta svårt att ta ställning i det senare ledet vid en sådan sammanvägning. Av underinstansernas praxis framgår inte i vilken omfattning hänsyn tas till en helhetsbedömning av körkortshavaren motorfordonsförare. Inte heller synes RegR:s vägledande uttalansom den om hur ringakriteriet skall tillämpas ha haft någon större genom-

106 Ett nytt system för körkortsingripande

slagskraft. Vi finner det inte meningsfullt att under dessa förhållanden behålla ringakriteriet som en möjlighet att underlåta körkortsingripande vid bagatellartade förseelser. Däremot bör KKL:s påföljdsbestämmelser inledas med en portalparagraf, där det slås fast att körkortsingripande skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver och att en helhetsbedömning skall göras av körkortshavaren som förare av körkortspliktiga fordon. Tidigare har vid flera tillfällen övervägts att införa ett s.k. pricksystem som en första reaktionsform vid trafikförseelser, innan körkortsâterkallelse eller varning tillgrips. Pricksystemets för- och nackdelar diskuterades ingående av körkortsutredningen SOU 1978:27 och i prop. 1979/80:l78. Som skäl mot att införa ett sådant system anfördes bl.a. att det skulle bli starkt schabloniserat och motverka strävandena mot en mer individualiserad och nyanserad bedömning i körkortsärendena. Enligt vår mening kan dessa skäl fortfarande åberopas mot ett pricksystem. Vi anser därför att systemet inte bör införas. Sammanfattningsvis föreslår vi således att körkortslagstiftningens påföljdssystem utformas så att körkortsåterkallelse blir den obligatoriska påföljden för de ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarligaste överträdelserna av trafikreglerna och för de förhållanden som otvetydigt visar att körkortshavaren utgör en säkerhetsrisk i trafiken. Vidare föreslår vi att institutet självständig varning återinförs som huvudpåföljd för övriga överträdelser. Systemet bör öppna för större möjligheter än för närvarande att, när ett körkortsingripande övervägs, göra en nyanserad bedömning med beaktande av den aktuella händelsens trafikfarlighet samt vad som kan förväntas av körkortshavarens fortsatta uppträdande i trafiken. Vi föreslår därför att överträdelser, som inte är återkallelsegrundande eller typfarliga, skall föranleda körkortsingripande endast om överträdelsen inneburit att fara uppkommit eller hade kunnat uppkomma. För de överträdelser som skall föranleda körkortsäterkallelse föreslår vi att återkallelsen under speciella förhållanden skall kunna ske villkorligt.

6.3 Återkallelsegrunderna

6.3.1 vårdslöshet i trafik

Grov vårdslöshet bör liksom i dag föranleda återkallelse av körkortet. Detsamma bör gälla vårdslöshet i trafik. Sedan den l januari 1995 krävs att vägtrafikanten i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av olycka betingas av omständig-

Ett nytt system för körkortsingripande 107

heterna för att han skall dömas till ansvar för vårdslöshet i trafik. De lindrigare fallen vårdslöshet har därmed avkriminaliserats. av Vad som i prop. 1994/95:23 har anförts till ledning för tillämp-

ningen av den nya bestämmelsen om vårdslöshet i trafik redovisas i

avsnitt 6.6.4. De där angivna bedömningsgrunderna bör leda till att den som fällts till ansvar för vårdslöshet i trafik också uppvisat ett sådant riskfyllt beteende i trafiken att en återkallelse av hans körkort är motiverat. I jämförelse med den ordning som gällde före den ljanuari 1995 kommer däremot flertalet av de vårdslösheter i trafik då föranledde återkallelse körkortet med en förhållandevis som en av kort spärrtid, t.ex avåkningar, inte att bli återkallelsegrundande. I stället kommer det att fråga om återkallelse vid sådana beteenden vara redan enligt tidigare ordning föranledde längre spärrtider. Det som finns därför starka skäl för att hänföra även vårdslöshet i trafik till de brott skall medföra obligatorisk återkallelse av körkortet. som

6.3.2 Rattfylleri m.m.

I likhet med vad som gäller i dag bör ett körkort återkallas vid rattfylleri och grovt rattfylleri. Vi anser dessutom att återkallelse skall obligatorisk alkoholkoncentrationen i blodet vid körningen vara om uppgått till 0,3 promille 0,15 milligram per liter utandningsluft. Denna gräns för alkoholpåverkan leder enligt praxis i dag som regel till återkallelse körkortet, bestämmelserna i KKL medger av även om att varning meddelas om särskilda skäl föreligger. Vårt förslag innebär i detta avseende således en skärpning av körkortsreaktionen vid trafiknykterhetsbrott. Skälet för att införa en sådan ordning är att det så gott helt kan uteslutas att den kör med en sådan som som alkoholkoncentration inte skulle vara medveten om att han är så påverkad han risk i trafiken. Även han gjort att utgör en om en felaktig bedömning av berusningsgraden är ett sådant beteende att hänföra till ett uttalat risktagande i trafiken och ett allvarligt åsidosättande av de grundläggande regler som gäller för trafiksäkerheten. En gräns för återkallelse av körkort vid en alkoholkoncentration 0,3 promille i blodet är enligt vår mening en fullt av tillräcklig marginal för att sålla bort misstagskörningar och inrena dividuella olikheter i påverkansgrad. Endast den som är beredd att göra avkall på trafiksäkerheten kan påstå sig föra bil på ett trafiksäkert sätt med en sådan alkoholkoncentration i blodet.

108 Ett nytt system för kärkortsingrzpande

Den föreslagna skärpningen vad gäller rattfylleribrott är också motiverad utifrån samhällets övriga signaler om att alkohol och trafik inte hör ihop.

6.3.3 Grov

olovlig körning och grov smitning

Olovlig körning kan föreligga inte endast om föraren helt saknat körkort, utan också om han fört ett körkortspliktigt fordon som inte omfattas av hans körkortsbehörighet. Om en sådan körkortshavare gör sig skyldig till grov olovlig körning, visar han flagrant ovilja att följa en en grundläggande trafikregel. Brottet bör därför medföra obligatorisk körkortsâterkallelse. Även smitning bör föranleda obligatorisk körkortsâterkallelse. grov Ett sådant brott föranleder redan i dag återkallelse av körkortet och längre spärrtider. Det kan vara fråga om smitning från dödsolycka eller från olycka med allvarliga person- eller egendomsskador. En smitning från en olycka av sådan karaktär ger anledning att så starkt ifrågasätta förarens fortsatta lämplighet att föra körkortspliktigt fordon att en återkallelse av körkortet enligt vår mening är motiverad.

6.3.4 Hastighetsöverträdelser

Före ändringen i 22 § KKL SFS 1993:820 hade i praxis slagits fast den huvudprincipen att en hastighetsöverträdelse med mer än 30 km/tim eller, på en 30-väg, 20 km/tim, medförde körkortsâterkallelse. Avsikten med ändringen var att domstolarna skulle beakta omständig-

heterna i de enskilda fallen. RegR har därefter meddelat varning i två fall där hastigheten överträtts med mer än 30 20 km/tim. se

resp. avsnitt 5.6.4. Lagstiftaren har således uttalat sig för nyanserad bedömning en av hastighetsöverträdelserna. En grov hastighetsöverträdelse måste ses som ett medvetet nonchalerande av en trafikregel bör föranleda som körkortsâterkallelse. Vid bedömningen av om en hastighetsöverträdelse skall anses som grov bör de uttalanden som gjorts i 1992/93: 189 prop. i rättsfallen RÅ 1990 ref. 66 och RÅ 1994 ref. 41 alltjämt samt vara

vägledande se avsnitt 5.6.4. Samtidigt bör emellertid beaktas

att en körkortsåterkallelse enligt vårt förslag innebär väsentlig skärpning en mot vad som nu gäller; en körkortsspärr om minst sex månader och därefter obligatoriskt förarprov.

Ett nytt system för körkortsingripande 109

6.3.5 Brottslighet m.m.

Grunden för körkortsåterkallelse bör i dessa fall vara densamma som för närvarande. Det skall alltså vara fråga om brott som präglas av

hänsynslöshet mot andra avsnitt 5.6.6. Det bör liksom i dag över-

lämnas rättstillämpningen att avgöra vilken typ av brott som kan leda till körkortsåterkallelse. Den brottslighet som det här kan bli fråga om är sådan att körkortsåterkallelse bör vara den enda tänkbara körkortspäföljden. Utrymmet för att i dessa fall anse varning som en tillräcklig åtgärd är redan i dag litet.

6.3.6 Ny förseelse efter ett körkortsingripande

Enligt gällande tillämpning av 22 § KKL innebär en varning att om körkortshavaren inom ett par år därefter gör sig skyldig till en trafikförseelse, ytterligare varning kan komma i fråga endast om det finns starka skäl för det. Även detta inte framgår direkt KKL:s regler om av om körkortsingripande, får det anses följa av det gällande systemet med återkallelse som huvudpåföljd med möjlighet att i stället meddela varning, om det finns särskilda skäl. Vårt förslag innebär att den som varit föremål för ett körkortsingripande skall direkt ur återkallelsereglerna kunna utläsa att, om han därefter gör sig skyldig till en varningsgrundande överträdelse, körkortet kommer att återkallas. Att i ett sådant fall meddela varning skulle inte vara förenligt med den innebörd som vi menar att en varning bör ha. Syftet med varning skall vara att hos körkortshavaren inskärpa vikten av att han i fortsättningen verkligen bemödar sig om att följa trafikreglerna. En ny förseelse inom en viss tid, enligt vår mening tre år, efter ett körkortsingripande bör därför aldrig kunna medföra en varning. Den nya förseelsen kan naturligtvis tänkas vara av sådan art att det finns särskild anledning att anta körkortshavaren trots denna inte kommer att utgöra en fortsatt risk i trafiken. En villkorlig körkortsåterkallelse kan då komma i fråga. Om så skall ske, bör bedömas med hänsyn till den tid som har förflutit sedan ingripandet och vad som föranledde ingripandet. Hade detta formen av en varning för en inte alltför allvarlig förseelse och den nya förseelsen inte heller är av allvarligare slag, bör en Villkorlig återkallelse inte vara utesluten. Om ingripandet skedde som körkortsåterkallelse, bör dock krävas starka skäl för att vid en ny förseelse återkalla körkortet villkorligt. I normalfallet bör detta vara uteslutet med hänsyn till den allmänna respekten för trafikreglerna och trafiksäkerhetens krav.

110 Ett nytt system för körkortsingripande

6.3.7 Övriga återkallelsegrunder

Liksom för närvarande bör ett körkort återkallas, om körkortshavaren på grund av sina medicinska förhållanden inte kan anses lämplig att föra körkortspliktigt fordon samt om han inte följer föreläggande att ge läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov. Däremot synes det inte lämpligt att tillämpa återkallelseinstitutet, när körkortshavaren inte längre vill ha körkort. Han får i sådant fall begära att få körkortet ogiltigförklarat. Vi anser också att följden av försummelse att efter föreläggande förnya körkortet bör bli att körkortet blir ogiltigt i stället för att det återkallas.

6.4 Spärrtid

I likhet med vad som gäller i dag bör vid beslut om ovillkorlig återkallelse den tid anges varunder körkortet skall vara återkallat. En sådan ordning har avgjorda fördelar i jämförelse med att inte tidsbestämma återkallelsen, även om vissa principiella invändningar kan riktas tidsbestämning. Återkallelse körkort har sin egentliga mot av grund i att körkortshavaren har visat eller kan förväntas visa ett från trafiksäkerhetssynpunkt olämpligt uppträdande. En person som således bedömts vara olämplig kan inte förutses bli lämplig vid en viss bestämd tidpunkt i framtiden, vilket tidsbestärrmingen ger sken av. Tidsbestärnningen medför också att återkallelsen får en straffrättslig karaktär. Enligt vår mening kan dessa nackdelar med tidsbestämningen undvikas om minimitiden för återkallelsen blir betydligt längre än i dag och om det införs ett krav förnyad prövning av personen innan han på nytt betros med körkort. Vi föreslår därför att återkallelse av ett körkort skall avse minst en tid om sex månader. Denna tid torde vara den minsta tid som måste förflyta för att någon förändring i körkortshavarens beteende kan antas ha inträtt. Vi föreslår vidare att den maximala återkallelsetiden bör vara fem år och inte tre år som gäller i dag. Skälet härför är dels att differentieringen mellan brottens olika svårhetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt tydligt skall kunna komma till uttryck, dels att tre års återkallelse i vissa mycket allvarliga fall inte kan anses vara tillräckligt. Vid fall av grava och upprepade trafiknykterhetsbrott kan man t.o.m. fråga sig om inte återkallelsen bör vara livsvarig, vilket är fallet i en del andra europeiska länder. Vi anser dock att fem års respittid kan vara en lämplig längsta tid vid mycket allvarliga brott innan körkort på nytt får utfärdas.

Ett nytt system för körkortsingripande 111

Gällande minimitid ett år vid grov vårdslöshet i trafik och - grovt rattfylleri bör som en konsekvens av den föreslagna skärpningen av spärrtidens minimi- och maximitid förlängas till ett år och sex månader.

6.5 Förutsättningar för att få nytt

körkort efter återkallelse

Nuvarande regler i KKF om att återfå körkortsbehörigheten efter en återkallelse är minst sagt krångliga och svåröverskådliga. Ett flertal alternativa krav föreligger beroende av på vilken grund körkortet återkallats och spärrtidens längd. I en del fall krävs både körkortstillstånd och godkänt förarprov. I en del andra fall enbart körkortstillstånd eller enbart godkänt förarprov. I så gott som samtliga fall har dessutom länsstyrelsen möjlighet att särskilt besluta om att körkortstill-

stånd eller godkänt förarprov som regel genom ett förordnande härom

i beslutet om återkallelse krävs för att återfå körkortet. I de fall förarprov krävs för att återfå körkortet är det avgörande hur lång tid körkortshavaren varit utan körkortet. En ettårsgräns gäller därvid som en huvudregel vid återkallelse av körkort. Likaså gäller en ettårsgräns för krav på förarprov vid återkallelse av körkortet enligt

16 § 7 KKL medicinska förutsättningar, trots att någon spärrtid inte

bestäms vid sådana återkallelsesituationer. Kravet på att godkänt förarprov skall avläggas synes sålunda vara motiverat av att körkortshavaren under en längre tid inte varit förare av körkortspliktigt fordon och att han därför, från körvanesynpunkt, bör betros med nytt körkort först sedan han har godkänts vid ett nytt förarprov. Förarprovet vid återfående av körkortet är i princip utformat på samma sätt som gäller för dem som tar körkort för första gången. Någon anpassning av förarprovet till anledningen för återkallelsen eller till körkortshavarens tidigare körerfarenhet görs således inte. Skälet för att kräva godkänt förarprov för att återfå körkortet efter en återkallelse bör enligt vår mening uteslutande ha sin grund i att förarens kunskaper och färdigheter ånyo bör prövas med anledning av den omständighet som föranlett återkallelsen. Om det inte är utgångspunkten, kan själva återkallelsen som trafiksäkerhetsåtgärd ifrågasät- Ãterkallelsen framstår då straff med allmänpreventivt tas. som ett ett syfte och inte som en reaktion mot en förare som grund av det inträffade visat sådan olämplighet att samhället förlorat tilliten till honom som en trafiksäker förare. Som sagts tidigare är en reaktion

112 Ett nytt system fär körkortsingripande

som närmast ger intrycket av att vara en kompletterande straffpåföljd inte förenligt med ett påföljdssystem som endast skall ta till vara trafiksäkerhetens intresse. Det är därför angeläget att återkallelsen framstår trafiksäkerhetsåtgärd, vilket således förutsätter att en som en förnyad prövning sker föraren innan ha åter betros med körkort. av En sådan ordning står också i överensstämmelse med en tolkning av vad ordet återkallelse i allmänhet betyder, nämligen att vad som utlämnats inte längre finns och att det återkallade endast kan återfås om förutsättningarna för innehav kan anses vara uppfyllda. Om någon prövning inte sker, kan en återkallelses innebörd inte anse föreligga, vilket undergräver förtroendet och förståelsen för samhällets reaktion i form av återkallelse av körkortet. Mot bakgrund det anförda föreslår vi att godkänt förarprov av alltid skall avläggas innan ett nytt körkort utfärdas efter en återkallelse. Förarprovets utformning bör i dessa fall kunna anpassas till anledningen till körkortsåterkallelsen. Som framgår av avsnitt 3.3 föreslår vi att institutet körkortstillstånd avskaffas. Innan körprov får avläggas skall dock de formella kraven och lämplighetskraven för erhållande av körkort vara uppfyllda. Detbör givetvis gälla beträffande körprov för att efter körkortssamma återkallelse få ett nytt körkort. Kravet på förarprov bör också upprätthållas vid tillsvidareåterkallelser. l dessa fall anser vi dock att en lämplighetsprövning inte skall ske, eftersom det inte skulle vara förenligt med den principiella skillnad som måste upprätthållas mellan slutliga återkallelser och återkallelser tills vidare, se vidare avsnitt 8.3.

6.6 Varningsgrunder

6.6.1 Rattfylleri

Vi har i avsnitt 6.3.2 utvecklat skälen för att rattfylleri med en alkoholkoncentration på 0,3 promille i blodet O,15 mg/l utandningsluft bör leda till en obligatorisk körkortsåterkallelse. Lägre alkoholkoncentration bör då vid förstagångsförseelse medföra varning. Även enligt gällande praxis är det inte ovanligt att varning meddelas körkortshavaren i sådant fall. Bestämmelserna i KKL ger emellertid möjlighet att meddela varning vid alkoholkoncentrationer upp till 0,5 promille i blodet 0,25 mg/l utandningsluft, vilket vi anser inte vara förenligt med den skärpning av körkortspåföljden vid rattfylleribrott vi föreslår. Vi föreslår därför att gränsvärdet för att medsom

Ett nytt system för körkortsingripande 113

dela varning vid rattfylleri sänks från detta värde till 0,3 promille i blodet 0,15 mg/l utandningsluft. Det innebär i huvudsak en kodiñering av rådande praxis.

6.6.2 Smitning

När någon gjort sig skyldig till smitning enligt 5 § TBL finns i regel skäl ifrågasätta förarens lämplighet körkortshavare. Är det

att som fråga om grovt brott är det enligt vår mening klart att ett körkortsin-

gripande i form av återkallelse är nödvändigt se avsnitt 6.3.3. Andra

fall smitning skiftande slag. En del är mindre allvarliga från

av är av trañksäkerhetssynpunkt medan andra är allvarligare. Enligt nuvarande

regler utgör smitning inte grund för återkallelse körkortet,

av om överträdelsen kan anses som ringa, vilket sällan är fallet. Tillämpningen av 16 § 2 KKL medför som regel att det även vid lindrigare fall av smitning, t.ex. vid smärre parkeringsskador, finns grund för

återkallelse av körkortet se avsnitt 5.6.2. Mot bl.a. denna bakgrund

anser vi att nuvarande ringarekvisit som skiljelinje mellan de smit-

ningsbrott som bör undantas från ett körkortsingripande och de som

inte bör undantas, inte fyller någon egentlig funktion. Enligt vår mening bör därför samtliga fall av smitning föranleda ett körkortsingripande. En sådan ordning innebär att reglerna blir enkla och tydliga. Det främjar också en jämn rättstillämpning. Med hänsyn till svårig-

heterna att skilja ut de smitningar som är allvarligare från trafiksäker-

hetssynpunkt än andra, och som därför bör medföra återkallelse av

körkortet, bör också skiljelinjen mellan de fall då varning bör meddelas och då körkortet skall återkallas, göras tydlig. Vi föreslår därför att denna skiljelinje följer den straffrättsliga bedömningen. Vid grovt brott skall körkortet återkallas och i andra fall skall körkortshavaren meddelas varning.

6.6.3 Olovlig körning

Körkortsingripande grund av olovlig körning kan, till följd av vårt förslag om att körkortstillstånden bör avskaffas, i princip endast avse en situation där någon som har körkort kört fordon som han saknar behörighet att köra, t.ex när den som har ett B-körkort kör buss, tung

lastbil eller motorcykel. Sådana fall av olovlig körning föranleder enligt nuvarande bestämmelser att varning i många fall kan anses vara en tillräcklig åtgärd eller att en förhållandevis kort återkallelsetid

114 Ett nytt system för körkortsingripande

bestäms. Skiljelinjen mellan de fall av olovlig körning som ovillkorligen bör föranleda en återkallelse och de fall då varning bör komma

ifråga synes från trañksäkerhetssynpunkt väsentligen överensstämma med den skiljelinje som gäller vid den straffrättsliga bedömning mel-

lan vanligt brott" och grovt brott. Några avgörande skäl för att un-

danta de fall av olovlig körning som enligt nuvarande regler kan anses

som ringa, kan vi inte finna. Samtliga fall av olovlig körning bör därför medföra att körkortshavaren i vart fall meddelas varning. Är brottet grovt t.ex. om brottet skett efter en körkortsåterkallelse - skall körkortet däremot återkallas. Härigenom blir reglerna, på samma föreslås gälla för smitning, enkla och tydliga. sätt som

6.6.4 Typfarliga förseelser

De s.k. typfarliga förseelserna enligt 16 § 4 KKL hastighetsöver-

trädelser, rödljuskörningar, stoppliktsförseelser och omkörningar vid övergångsställe utgör majoriteten av de brott som föranleder kör- kortsåterkallelse. Problemet med dessa överträdelser är att de i många fall är sådana som även den normalt aktsamma föraren kan göra sig skyldig till. En sådan förare behöver inte drabbas av en återkallelse av körkortet för att förstå vikten av att följa dessa för trafiksäkerheten grundläggande regler. I dessa fall är överträdelsen närmast ett utslag av människans bristande förutsättningar att klara av de krav som en alltmer komplicerad trañkapparat ställer. Att återkalla ett körkort i en sådan situation mäste från trañksäkerhetssynpunkt anses som en diskutabel åtgärd och synes inte förenligt med ett pâföljdssystem som i första hand har att tillvarata trafiksäkerhetens intresse. Ett körsätt som inneburit ett medvetet risktagande bör däremot medföra att körkortet återkallas. I ett körkortsärende är det dock som regel omöjligt att närmare ta ställning till ett subjektivt rekvisit av detta slag. Den mass-

hantering som präglar körkortsärendena lämpar sig också mindre väl för en sådan svår och utredningskrävande bedömning.

Vad som således skulle vara önskvärt är att kunna urskilja de överträdelser som har inslag av medvetet risktagande från de fall där det är

fråga om en tillfällig felbedömning eller liknande. Det i 16 § 4 KKL angivna ringarekvisitet har till syfte att göra en sådan urskiljning. En typfarlig överträdelse anses emellertid nästan aldrig som en ringa

överträdelse. Till stor del beror det på, som nämnts att det inte ovan,

är möjligt att fâ överträdelsen tillräckligt belyst ur den synvinkeln,

men även förarbetsuttalanden av innebörden att typfarliga överträdelser "visar en påtaglig brist i förarens insikter om och förståelse för

Ett nytt system för körkortsingripande 115

vad trafiksäkerheten kräver prop. 1975/76:155 s. 92, har säkerligen bidragit till ringarekvisitets begränsade funktion som skiljelinje mellan överträdelser kräver ett körkortsingripande och de där detta inte som kan anses nödvändigt. En typfarlig överträdelse kan i vissa fall medföra ansvar för vårdslöshet i trafik. Till ledning för tillämpning av den nya bestämmelsen om vårdslöshet i trafik uttalas i förarbetena prop. 1994/95:23 s. 122 i sammandrag bl.a. följande. Från det strafibara området bör som

regel undantas sådana förfaranden där trafikanten på grund av till-

fällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga, gjort en felbedömning av trafiksituationen. Likaså bör rena manövreringsmisstag inte leda till för vårdslöshet i trafik. Avsikten är i stället att ansvar för ansvar

vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden i trafiken som

är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Dit skall främst

hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet

risktagande. Till sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden hör ex. förande bil i uttröttat tillstånd, allvarliga brott mot regler till skydd av för oskyddade trafikanter, trafikfarliga omkörningar, brott mot stoppplikt eller körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation, allvarligare hastighetsöverträdelseri trafikfarliga miljöer och förande trafikfarliga fordon. Vid bedömningen av om av ett beteende skall anses som vårdslöst skall mer ses till skyldigheten att

inte skapa trafikfarliga situationer än till av den enskilde trafikanten

visad större eller mindre skicklighet att klara uppkomna problem i trafiken. Inom det straffbara området hänförs enligt dessa uttalanden överträdelser är av den karaktären att de även från körkortssynpunkt som är att bedöma så allvarliga att återkallelse av körkortet bör ske. som De bedömningsgrunder som gäller beträffande vårdslöshet i trafik är således sådana att de väsentligen urskiljer de typfarliga överträdelser bör föranleda återkallelse körkortet. Den överträdelse som inte som av är denna allvarliga art blir i stället bedömd som ett brott mot beav stämmelserna i VTK. I dessa lindrigare fall bör varning kunna anses tillräcklig körkortsreaktion. Man kan mot denna bakgrund vara en med visst fog hävda att kriterierna för vårdslöshet i trafik är tillräckliga för att urskilja de överträdelser som bör medföra återkallelse vårdslöshet i trafik och de fall då en varning kan anses vara till- räcklig VTK-förseelse. - I detta sammanhang bör emellertid beaktas i vilken utsträckning en typfarlig överträdelse i praktiken blir ansedd som vårdslöshet i trafik. Därvid är den enskilde polismannens bedömning av en överträdelse och hur den rapporteras, av stor betydelse. De allmänna förutsättning-

116 Ett nytt system för körkortsingripande

arna för att få till stånd en fällande dom kan också medföra att överträdelsen i stället anses som en VTK-förseelse. Det är betydligt enklare att bedöma en överträdelse som en VTK-förseelse än som vårdslöshet i trafik. Det kan därför tänkas att en del överträdelser som utifrån ovan återgivna riktlinjer borde medföra återkallelse av körkortet inte blir bedömda som vårdslöshet i trafik, varför återkallelse i sådant fall inte skulle bli aktuell. En möjlighet att ändå göra överträdelser inom denna gråzon âterkallelsegrundande är att införa ett rekvisit i KKL om att ett körkort skall återkallas för det fall överträdelsen innefattat t.ex. ett medvetet risktagande. Om körkortsmyndigheten skulle anse att detta rekvisit är uppfyllt vid en typfarlig förseelse skulle varningen således ersättas av en återkallelse. Ett rekvisit av den arten är dock svårt att precisera utan att det samtidigt utgör en av bedömningsgrunderna för vårdslöshet i trafik. Från lagstiftningssyn-

punkt är det inte lämpligt att införa ett i olika sammanhang snarlikt

rekvisit som skall tillämpas av olika domstolar och myndigheter. En utveckling där en överträdelse vid det straffrättsliga förfarandet inte bedöms vara av den arten att personen i fråga bör fällas till ansvar för vårdslöshet i trafik men där körkortsmyndigheten egentligen anser motsatsen och återkallar körkortet, trots att kriterierna för bedömningen är desamma, skulle inte var önskvärd. Vi vill därför inte föreslå en bestämmelse i KKL, som syftar till att kompensera tillkortakommanden vid tillämpningen av bestämmelsen om vårdslöshet i

trafik, även om pragmatiska skäl kan tala för att det skulle vara lämp-

ligt att ha en sådan bestämmelse. Vårt förslag innebär att den som gör sig skyldig till en typfarlig

förseelse och inte har någon tidigare körkortsbelastning skall meddelas

varning. Vi är medvetna om att detta på vissa håll skulle kunna missförstås så att frekvensen av t.ex. körning mot rött ljus kommer att öka. Förarna skulle kunna få den uppfattningen att en sådan förseelse inte längre anses som en allvarlig överträdelse av trafikreglerna, eftersom den vid en förstagångsförseelse endast medför varning. Respekten för de väsentliga trafikreglerna skulle därmed undergrävas. Emellertid

måste vårt förslag beträffande reaktionen mot dessa förseelser i

ses sammanhang med vårt förslag till bestämmelser om körkortsåterkallelse. Det påföljdssystem som vi förordar innebär generellt sett en väsentlig skärpning av reaktionen mot brott och förseelser som utgör ett allvarligt hot mot trafiksäkerheten. För dessa är en körkortsåterkallelse

obligatorisk, låt vara att återkallelse i speciella fall kan Villkorlig.

vara Varning kan inte komma i fråga för dessa brott och förseelser. Dessutom kommer den kortaste tiden för återkallelse att bli sex månader

Ett nytt system för körkortsingripande 117

och förarprov kommer alltid att krävas för att efter återkallelse få ett nytt körkort. Till den kategorin av trafikförseelser som föranleder

körkortsåterkallelse hör de grövre hastighetsöverträdelserna se avsnitt

6.3.4. För den fått varning och därefter gör sig skyldig till en ny som en varningsgrundande förseelse är den nya förseelsen, om den sker inom tre år, återkallelsegrundande. Det är givetvis angeläget att detta, likde skärpta bestämmelserna om körkortsåterkallelse, klargörs för som allmänheten. Även förstagångsförseelse renderar endast varom en ning, måste körkortshavarna ha klart för sig att de vid upprepad förseelse inte kan räkna med eller ett par månaders körkortsåterkallelen för att sedan utan vidare krav få tillbaka körkortet. Körkortshavarna se måste göras medvetna att en meddelad varning regelmässigt får om betydligt allvarligare konsekvenser vid ett återfall. Som vi framhållit kan typfarlig förseelse vara av det slaget att en rekvisiten för vårdslöshet i trafik är uppfyllda. Förseelsen är i så fall återkallelsegrundande. Det måste rimligen kunna förväntas att trafikövervakningen sker på ett sådant sätt att detta slags förseelser verkligen kommer att lagföras som vårdslöshet i trafik. Mot denna bakgrund vi att förslaget om körkortspåföljd för anser typfarliga förseelser inte skall behöva ge felaktiga signaler till körkortshavarna.

7 för taxi

Behörighet

m.m.

Utredningens förslag: Den särskilda körkortsbehörigheten TAXI slopas i KKL. Detsamma gäller övriga bestämmelser om behörighet att föra fordon i yrkesmässig trafik. Nödvändiga bestämmelser i dessa avseende bör i stället finnas i YTL.

7.1 Bakgrund

Från den 1 januari 1995 gäller enligt 14 § YTL att fordon i taxia

trafik endast får föras den har särskild förarlegitimation. Den-

av som ordning medför att taxiförare skall ha dels körkort som berättigar na honom föra personbil, lätt lastbil eller terrängvagn i yrkesmässig att

trafik för personbefordran behörighet D eller TAXI i enlighet med

KKL:s bestämmelser, dels förarlegitimation enligt YTL. en Särskilda krav har sedan länge ställts på förare i yrkesmässig tra-

fik. Före KKL gällde att förare av automobil i yrkesmässig trafik

måste ha särskilt tillstånd trafikkort. De allmänna villkoren för att

erhålla trafikkort reglerades fram till år 1972, då bestämmelserna om trafikkort infördes i körkortskungörelsen, i en särskild yrkestrafikför-

ordning I och med KKL avskaffades trafikkorten och en särskild

behörighet TAXI infördes berättigar innehavaren att föra - som personbil, lätt lastbil eller terrängvagn i yrkesmässig trafik för personbefordran se, 1975/761155 111 och prop. 1976/77:113 prop. s.

56. Att föra buss eller tung lastbil i yrkesmässig trafik kräver

s. ingen särskild behörighet utöver körkort med behörighet för buss behörighet D respektive tung lastbil behörighet C. De särskilda kraven ställs på taxiförare rör dels kompetensen som föra fordonet, dels förarens personliga lämplighet för sådan verkatt samhet. Det sistnämnda kravet innebär bl.a. att hänsyn tas till brottsliga gärningar kan ha begåtts. Som skäl för att ställa högre krav som

SFS 1994:589

zFörordningen 1940:910 angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.

120 Behörighet för taxi m.m.

på personlig lämplighet av taxiförare har angetts resenärens beroende av den enskilde förarens agerande. Resenärens utsatta situation ställer särskilda krav på förarens pålitlighet och ärlighet. Kraven på personlig lämplighet taxiförare blev tydligare än tidigare i och med avregleringen av taxinäringen. I syfte att säkerställa att taxiförarna uppfyller de krav som bör ställas upp för dem har först införts ett krav på yrkeskunnande i YTF och därefter den nu aktuella förarlegitimationen i 14 § YTL.3 Den l juli 1993 infördes också bestämmelse i KKL a en som ger möjlighet att återkalla taxibehörigheten och behörigheten D separat, om körkortshavaren gjort sig skyldig till brottslig gärning som visar att han inte är lämplig att inneha körkort med sådan behörighet. De två slagen av behörighet för att föra taxi behandlas i departe-

mentspromemorian Den yrkesmässiga trafiken Ds 1994:100. Där uttalas s.43 f att de olika behörigheterna kan medföra problem

en del fall då en taxiförares körkort återkallas den länsstyrelse har av som utfärdat körkortet, utan att taxiförarlegitimationen återkallas, på grund av att beslutsrätten i detta fall finns hos länsstyrelse, nämen annan ligen myndigheten i det län där föraren är folkbokförd. I promemo-

rian påpekas också fördelarna med att ha endast taxiförarlegitima-

en tion och att det därvid ligger närmast till hands att pröva bestämom melserna i KKL kan tas bort och låta reglerna taxiförarlegitimation om vara ensamt gällande.

Bestämmelserna i KKL om behörighet att föra fordon i yrkesmässig

trafik för personbefordran och i yrkesmässig trafik i övrigt innebär i sammandrag följande. För att få föra personbil, lätt lastbil eller terrängvagn i yrkesmässig trafik för personbefordran krävs taxibehörighet eller körkort med behörigheten D. Traktortåg, tung terrängvagn eller motorredskap med

tillkopplat släpfordon får föras i yrkesmässig trafik endast den

av som har körkort med behörighet C, D eller E eller körkort med taxibehörighet 5 § KKL. Straffbestämmelser för den bryter mot dessa som behörighetskrav finns i 35 och 36 § KKL.

Åldersgränsen för taxibehörighet är 19 år. För att kunna få körkort

med sådan behörighet måste sökanden redan ha körkort med behörigheten B.

samband med att särskild förarlegitimation för taxiförare infördes kritiserades detta dubbla krav behörighet av bl.a. Lagrådet, prop. 1993/94 s.64.

45e även Ds 1993:91 Ökad tillsyn den yrkesmässiga trafiken. av

Behörighet för taxi m.m. 121

Vägverket har meddelat föreskrifter om medicinska krav VVFS 1996:200 och om förarprov. De medicinska kraven för taxibehörighet är de samma som gäller för behörigheterna D och DE och är högre ställda för dessa behörigheter än för övriga körkortsbehörigheter. Beträffande förarprov är särskilda föreskrifter meddelade för behörigheten TAXI VVFS 1996:184. Kraven på kunskap och förmåga är därvid högre än vad som gäller för körkortsbehörigheten B. Behörigheterna D och TAXI får, som nämnts tidigare, återkallas separat om körkortshavaren har gjort sig skyldig till brottslig gärning som visar att han inte är lämplig att inneha körkort med sådan behörighet 17 § KKL. Någon spärrtid skall inte bestämmas om behörigheterna TAXI och D återkallas separat.

7.2 överväganden och förslag

En samordning av de olika taxibehörigheterna så att endast en behörighet krävs innebär att de särskilda krav som bör ställas förare av taxi, utöver det grundläggande kravet på körkort för fordonet som sådant, antingen regleras i KKL eller i YTL. Med hänsyn bl.a. till att särskilda krav för att föra taxi avser regler om körning i yrkesmässig trafik och att det synes angeläget att även i fortsättningen ha kvar en särskild förarlegitimation, som kan sättas upp i taxin, anser vi, efter samråd med 1995 års yrkestrafikutredning, att dessa ytterligare krav som bör gälla för taxiförare regleras i YTL. Det innebär att den nuvarande särskilda taxibehörigheten i KKL kan utgå. En sådan ordning torde dock förutsätta att de särskilda krav på erfarenhet, ålder och medicinska förutsättningar, som i dag gäller enligt KKL för att få taxibehörighet, i stället anges i YTL. Efter samråd med 1995 års yrkestrafikutredningen bedömer vi också att det är en fördel om KKL överhuvudtaget inte innehåller några bestämmelser som rör förutsättningarna för att föra fordon i yrkesmässig trafik. Sådana bestämmelser bör i stället finnas i YTL. En sådan systematisk uppdelning av bestämmelserna mellan KKL och YTL torde medföra att bestämmelserna i KKL blir både tydligare och lättare att förstå. Vi föreslår därför att även bestämmelserna i 5 § andra stycket om behörighet att föra traktortåg, tung terrängvagn eller motorredskap med tillkopplat släpfordon i yrkesmässig trafik samt straffbestämmelserna i 35 och 36 § KKL utgår från KKL och att nödvändiga bestämmelser, inklusive Övergångsbestämmelser, i dessa avseende införs i YTL.

8 Övriga frågor

8.1 Giltighetstiden för vissa utländska

körkort

Kommunikationsdepartementet har överlämnat Rikspolisstyrelsens rapport 199526 asylsökandes bil- och körkortsinnehav m.m. till om utredningen för överväganden i den del rapporten berör giltigheten i Sverige av körkort som utfärdats i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES‘.

8.1.1 Gällande bestämmelser

Ett utländskt körkort som utfärdats i en stat utanför EES gäller enligt 15 a § andra stycket KKL i Sverige enligt sitt innehåll. Om körkortet inte är utformat i överensstämmelse med någon av förebilderna i de konventioner om vägtrafik som Sverige tillträtt och inte heller är utfärdat engelska, tyska eller franska, gäller dock ett sådant körkort endast i förening med bestyrkt översättning till något av dessa språk eller till svenska, danska eller norska. Om körkortet saknar fotografi körkortshavaren, gäller det endast tillsammans med en identitetsav

handling med fotografi. Ett utländskt körkort medför enligt

15 c § KKL inte rätt att föra bil personbil, lastbil och buss innan

innehavaren har fyllt 18 år. Om det utländska körkortet är ogiltigt i den stat som har utfärdat det, gäller körkortet naturligen inte i Sverige. Ett utländskt körkort är också ogiltigt i Sverige, om det har bytts ut mot ett svenskt körkort eller om innehavaren av det utländska körkortet också har ett svenskt körkort som är omhändertaget eller återkallat 15 b § första stycket KKL. Giltighetstiden i Sverige för utländska körkort utfärdade i stater utanför EES är ett år, räknat från det innehavaren folkbokförs i Sverige 15 b § andra stycket KKL. Om en ansökan har lämnats in

K95/1048/RS

124 Övriga frågor sou 1996:114

om utbyte av det utländska körkortet mot ett svenskt, blir dock det utländska körkortet inte ogiltigt under den tid en sådan ansökan prövas. Det sistnämnda har i första hand betydelse för körkort som utfärdats i Schweiz och Japan, eftersom Sverige endast byter ut körkort från dessa stater utanför EES.

8.1.2 Konventioner

om vägtrafik m.m.

Bestämmelserna om utländska körkorts giltighet i Sverige har sin grund i de konventioner om vägtrafik som Sverige har anslutit sig till. Beträffande körkort utfärdade utanför EES gäller för närvarande tre internationella överenskommelser, 1926 års Pariskonvention om automobiltrafik, 1949 års Genêvekonvention om vägtrafik och 1968 års Wienkonvention om vägtrafik. Sverige har också ingått överenskommelser med vissa enskilda stater, vilka alla utom Schweiz, numera ingår i EU. Konventionernas grundtankar innebär att Sverige skall godkänna

användningen av anslutna staters körkort som behörighetshandlingar

vid tillfälliga vistelser i Sverige. Genêvekonventionen förbinder Sverige att tillåta varje förare över 18 år som har ett giltigt körkort utfärdat i någon av de anslutna staterna att, utan ytterligare prövning, föra de fordon i Sverige för vilka

körkortet gäller. Skyldigheten att godkänna körkortens giltighet gäller inte längre än under ett års oavbruten vistelse i Sverige.

Wienkonventionen anger att Sverige inte behöver godkänna giltigheten av anslutna staters körkort, om körkortshavaren vid utfärdandet av körkortet hade sitt normala hemvist i Sverige eller om han efter utfärdandet har flyttat sin normala hemvist hit. Fördragsslutande stater får också enligt Wienkonventionen vägra godkänna körkort giltiga som för färd med motorfordon eller fordonskombinationer för vilka det krävs körkort med behörigheten C, D eller E tung lastbil, buss respektive tungt släpfordon, om innehavaren inte har fyllt 21 år. Bestämmelserna i KKL innebär att utländska körkort utfärdade

utanför EES gäller i Sverige ett år räknat från den dag då innehavaren

folkbokförs här, oavsett om vistelsen i Sverige varit betydligt längre. Genévekonventionen föreskriver däremot att godkännandet av anslutna

staters körkort skall gälla minst ett års oavbruten vistelse i Sverige.

Bestämmelser om när någon vid inflyttning till Sverige skall folkbokföras finns i 3 § folkbokföringslagen 1991:481. Där sägs att den

skall folkbokföras som kan antas under sin normala livsföring komma

att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila

Övriga frågor 125

dygnsvilan i landet under minst ett år. Den som är skyldig att ha uppehållstillstånd, men som inte har det, skall inte folkbokföras, om det inte finns synnerliga skäl. Den som vistas i Sverige medan en

ansökan om uppehållstillstånd handläggs skall således folkbokföras

först när uppehållstillstånd har beviljats.

8.1.3 överväganden

Reglerna om folkbokföring och om giltighet av utländska körkort i Sverige innebär bl.a. att de som vistas här medan en ansökan om

uppehållstillstånd handläggs har rått att med stöd av ett utländskt

körkort föra fordon dels under handläggningstiden, dels minst ett år efter det att uppehållstillstånd har beviljats och personen i fråga därmed folkbokförs i Sverige. Därefter gäller inte körkortet. Endast om den asylsökande har ett körkort som är utfärdat i en stat inom EES eller i Schweiz eller Japan kan det utländska körkortet bytas ut mot ett

svenskt körkort. Handläggningstiden för ett ärende om uppehållstill-

stånd har således stor betydelse för hur länge ett utländskt körkort är giltigt i Sverige. Det kan därför finnas skäl att överväga om vistelsens längd, vad gäller ett utländskt körkorts giltighet i Sverige, skall bestämmas på ett sätt som närmare än folkbokföringen ansluter till vistelsens faktiska längd, t.ex. tidpunkten för en ansökan om uppehållstillstånd. Att föreskriva kortare giltighetstid än ett år från det vistelen sen i Sverige påbörjades skulle stå i strid mot Genévekonventionen. Frågan om vistelsetidens anknytning till folkbokföringen behandlades i prop. l979/80:l78. Det anfördes s. 52 att man med den ordningen får ett enkelt och enhetligt system som inte skapar svårigheter och ojämnheter vid den praktiska tillämpningen. För att belysa omfattningen av konsekvenserna av nuvarande bestämmelserna om giltighet av utländska körkort utfärdade utanför EES har uppgifter invandringen till Sverige hämtats från Statens Inom vandrarverk. I januari 1996 vistades knappt 19 000 personer i Sverige på asylförlåggning antingen på grund av att deras ansökan om uppehållstillstånd avslagits men beslutet ännu inte verkställts eller att beslut

uppehållstillstånd ännu inte hade fattats. Den genomsnittliga vistel-

om sen på asylförläggning varar ca två år. Det är inte ovanligt att vistelkan komma att överstiga tre år. Ett utländskt körkort gäller under sen denna tid, om det inte är ogiltigt i Sverige av andra skäl. Enligt Invandrarverket beror den extremt långa genomsnittliga vistelsen på asylförlåggning till stor del att avslagna ansökningar uppehållstillstånd inte kunnat verkställas till följd av rådande situaom

126 Övriga frågor

tion i det forna Jugoslavien. Fram till och med 1993 var den genomsnittliga väntetiden förläggningssluss ca 12 13 månader. - De långa väntetiderna gäller normalt endast för dem som inte beviljas uppehållstillstånd. Den genomsnittliga väntetiden på ett första beslut i uppehållstillståndsfrågan är nämligen endast drygt fyra månader. Om beslutet innebär att uppehållstillstånd beviljas, lämnar normalt sökanden asylförläggningen kort tid efter beslutet. För det stora flertalet sökande som får uppehållstillstånd i Sverige gäller alltså att deras utländska körkort är giltigt i Sverige under cirka ett och ett halvt år. Denna tid torde inte vara så lång att några egentliga problem uppstår genom att vistelsens längd i körkortssammanhang bestäms med ledning av folkbokföringen. Betydligt längre giltighetstider i Sverige för utländska körkort uppkommer däremot i situationer när den som ansöker om uppehållstillstånd antingen överklagar ett avslagsbeslut till Utlänningsnämnden, vilket nu sker i cirka 98 % av fallen, eller när det finns andra hinder för att avvisa sökanden från Sverige. Invandrarverkets beslut om vägrat uppehållstillstånd ändras av Utlänningsnåmnden i endast cirka fem procent av fallen. De problem som uppkommer i och med att

giltighetstiden för utländska körkort beräknas med folkbokföringen

som utgångspunkt, är således i främsta rummet hänförliga till personer som inte kommer att få bosätta sig i Sverige. I mars 1996 uppgick antalet nya asylsökande i Sverige till ungefär 100 personer i veckan. Enligt Invandrarverket kan det antas att många av dem kommer att beviljas uppehållstillstånd. Det torde vara mycket svårt att förutse om nuvarande förhållanden kommer att bestå, eftersom antalet asylsökande i Sverige är beroende av situationen i omvärlden. I de fall då en körkortshavare har för avsikt att bosätta sig i Sverige finns det uppenbara nackdelar med att ett körkort gäller under en längre tids vistelse i Sverige för att sedan vid en viss tidpunkt bli ogiltigt. Som framgår av ovan redovisade uppgifter synes dock denna situation uppstå i ett begränsat antal fall. Ett större problem uppkommer däremot beträffande dem som inte kan antas få uppehållstillstånd och dem som, trots att de inte beviljats uppehållstillstånd, inte kan avvisas. Dessa kan i vissa situationer, som beskrivits ovan, under en förhållandevis lång tid åberopa sitt utländska körkort utan att deras förarkompetens prövas. En sådan prövning borde vara den naturliga följden av att deras körkort inte kan bytas ut mot ett svenskt. Enligt Rikspolisstyrelsens rapport är många länsstyrelser och förläggningschefer av den uppfattningen att de asylsökande har dålig, för att inte säga mycket dålig, kompetens både vad avser teore-

Övriga frågor 127

tiska kunskaper och praktiska förutsättningar för att framföra ett fordon i svensk trafikmiljö. Om den uppfattningen är riktig, kan asylsökande utgöra ett trafiksäkerhetsproblem. Från den utgångspunkten borde ogiltigheten av det utländska körkortet i dessa fall inträda i så nära anslutning till inresan i Sverige som möjligt. Emellertid saknas offentlig statistik som pekar ut denna grupp av körkortshavare som olycksdrabbad än andra Däremot det finnas ett samband mer synes

mellan antalet asylsökande och antalet fall av olovlig körning Det

sistnämnda har emellertid inget att göra med utländska körkorts giltighetstid i Sverige. Oavsett trafiksäkerhetsaspekter kommer dock denna asylsökande till följd av att deras körkort är giltiga i Sverige grupp av under en obegränsad tid i en gynnsammare ställning beträffande deras körkorts giltighet i Sverige än de som får uppehållstillstånd och folkbokförs här. I detta sammanhang måste dock beaktas att det numera, till följd av EG-direktivet om körkort, krävs att en körkortssökande varit folkbokförd i Sverige sedan minst 185 dagar eller studerat här i minst sex månader för att kunna erhålla ett svenskt körkort 9 § KKL. Om vistelsens längd inte längre skulle knyta an till folkbokföringen, utan i stället till den tidpunkt när en ansökan om uppehållstillstånd görs i

Sverige, vilket är Rikspolisstyrelsens förslag, skulle det kunna inne-

bära att sökande till sådant tillstånd, vid handläggningstider som en överstiger månader, under viss tid saknar möjlighet att föra varje sex slag av fordon som kräver körkort, nämligen från den tidpunkt då hans utländska körkort inte längre gäller ett år efter ansökningstill- fället och till dess han varit folkbokförd här i sex månader, d.v.s. minst månader efter beslutet om uppehållstillstånd. En sådan sex ordning skulle komma att drabba samtliga innehavare av utländska

körkort söker uppehållstillstånd i Sverige och inte enbart den

som grupp av asylsökande som nu är i fråga. Det torde nämligen inte vara möjligt att enbart för den gruppen fastställa giltighetstiden för ett utländskt körkort med utgångspunkt i ansökningen om uppehållstillstånd. Sammanfattningsvis finner vi att det de onekligen finns skäl som talar för den i Rikspolisstyrelsens rapport föreslagna lösningen av de problem kan uppstå till följd av att vissa asylsökandes utländska som körkort gäller under lång tid. Innan slutlig ställning till förslaget tas, bör dock enligt vår mening närmare utredas i vilken utsträckning

2 Se också Rikspolisstyrelsens rapport 1995:6 70. s. 3 25 a.a. s.

128 Övriga frågor

denna grupp kan anses utgöra en allvarlig fara för trafiksäkerheten. Det bör vidare undersökas om en anknytning av ett utländskt körkorts giltighet i Sverige till innehavarens ansökan om uppehållstillstånd kan få icke önskvärda konsekvenser för andra än dem som avses i rapporten. Dessa frågor är av det slaget att de inte kan anses lämpade för körkortsutredningens överväganden. Vi anser oss därför inte böra nu föreslå någon ändring i gällande regler om giltigheten i Sverige av körkort som utfärdats i stater utanför EES.

8.2 Preliminärt beslut om

körkortsingripande

Utredningens förslag: Ett preliminärt beslut skall kunna meddelas för alla slag av körkortsingripanden, dvs. inte endast i fråga om varning utan också vid körkortsåterkallelse.

Preliminära beslut om körkortsingripande för godkännande inom viss tid får enligt gällande regler 46 a § KKL endast utfärdas om ingripandet är begränsat till varning. En framställning till Kommunikations-

departementet från Länsstyrelsen i Hallands län Dnr. K95/2552/RS

med förslag till utökade möjligheter att utfärda preliminära beslut har överlämnats till utredningen. Förslagen innebär att preliminära beslut också skall kunna utfärdas vid återkallelse av körkort och vid beslut om ytterligare ingripande. Enligt framställningen kommer, om förslaget genomförs, ett stort antal körkortsärenden hos länsstyrelsen att kunna handläggas på ett enklare och mindre resurskrävande sätt än för närvarande. Handläggningstiden för ärendena kommer att minska och den enskilde kommer inte att besväras med begäran om yttrande och delgivning i 0nödan".

8.2.1 överväganden och förslag

Det överlämnade ärendet föranleder följande överväganden. Inom straffrätten finns möjligheter till summariska avgöranden av frågan om ansvar för brott 48 kap. rättegångsbalken. Bestämmelserna innebär att frågan om ansvar för vissa slag av brott fâr upptas av åklagare genom strafföreläggande och av polisman genom föreläggande av ordningsbot. Ett föreläggande innebär att den

sou 1996:114 Övriga frågor 129

misstänkte omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff.

Godkänns föreläggandet gäller det dom vilken har vunnit laga

som

kraft. Åklagaren får utfärda strafföreläggande beträffande brott, för

vilket ingår böter i straffskalan, dock inte normerade böter. Polisman får inte utfärda ordningsbot den misstänkte förnekar gärningen. om Enligt vår mening behöver frågor om körkortsingripanden inte kringgärdas högre krav på rättssäkerhet än vad som gäller brott för av vilka åklagare får utfärda strafföreläggande. I syfte att förenkla och effektivisera handläggningen körkortsärenden bör det därför enligt av vår bedömning kunna införas bestämmelser möjligheter för som ger

länsstyrelsen att i större utsträckning än nu utfärda preliminära beslut körkortsingripanden. Ett preliminärt beslut bör under vissa förut-

om sättningar kunna utfärdas för alla slag körkortsingripande, dvs. av såväl interimistiska och slutliga beslut återkallelse av körkortet om

beslut varning. Det bör enligt vår mening vara en förutsätt-

som om ning för utfärda preliminära beslut att det finns grundad anledning att körkortshavaren är beredd att godta beslutet. Antagandet att anta att

härom får baseras på omständigheter eller uppgifter som föreligger i

ärendet. Körkortshavaren kan t.ex. utan vidare förklaring erkänna brottet eller förseelsen. Det kanvidare vara så att omständigheterna vid gärningen är sådana att det inte finns någon tvekan om skulden. I dessa fall bör preliminär beslut körkortsingripande komma i ett om

fråga. Tyder däremot uppgifterna eller omständigheterna i ärendet på

körkortshavaren ställer sig oförstående inför det inträffade eller att bestrider han gärningen sådan eller vissa mer betydelsefulla omsom

ständigheter vid denna, bör preliminärt beslut inte utfärdas. Prelimi-

närt beslut bör inte heller utfärdas om det finns tvekan om vilket slag körkortsingripande brottet eller förseelsen skall medföra. Det av som bör också gälla längden spärrtiden är tveksam. Spärrtidens om längd beroende körkortshavarens personliga förhålkan t.ex. vara av landen. Sammanfattningsvis vi att preliminära beslut om körmenar kortsingripanden bör kunna utfärdas i de fall då den gärning eller det förhållande läggs till grund för ett körkortsingripande inte är som ifrågasatt eller på annat sätt tveksam och det inte heller är så att omständigheterna vid gärningen eller körkortshavarens personliga förhållande har någon avgörande betydelse för körkortsingripandet, vare sig det gäller formen eller spärrtiden.

130 Övriga frågor sou l996:114

8.3 Utvidgad lämplighetsprövning i

vissa fall

8.3.1 Bakgrund

För att erhålla nytt körkort efter slutlig återkallelse ett körkort av krävs enligt nuvarande regler alltid körkortstillstånd, återkallelsen om föranletts av trafiknykterhetsbrott. Den fått sitt körkort återkallat som

av det skälet måste således genomgå förnyad lämplighetsprövning,

en

i vissa fall också en s.k. utvidgad lämplighetsprövning, för att få

körkort på Är det däremot fråga återkallelse tills vidare nytt. om en av

körkort interimistisk återkallelse krävs dock regel inget kör-

som kortstillstånd för att få tillbaka körkortet. " Regeringen har till utredningen överlärrmat skrivelse en gemensam från Vägverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Länsstyrelsen i Skaraborgs län K94/4030/RS, i vilken föreslås utredatt ningen skall utreda möjligheterna att förhindra att interimistiskt åter-

kallade körkort återfås utan utvidgad lämplighetsprövning. Skrivelsen

hänvisar till rapporten Utvärdering av den utvidgade lämplighetsprövningen, som myndigheterna på regeringens uppdrag tillsammans utarbetat.

8.3.2 överväganden

Bestämmelser om utvidgad lämplighetsprövning finns för närvarande i

Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter TSVSF 1990270.‘ De innebär att den som genom lagakraftvunnen dom dömts för trafiknykterhetsbrott där alkoholkoncentrationen i blodet uppgått till minst 1,5 promille i blodet O,75 mg/l i utandningsluften, skall till ansökan kören om kortstillstånd foga ett särskilt utlåtande styrker kravet på nyktert som levnadssätt enligt nuvarande 7 § andra stycket KKL. Något utlåtande behöver inte lämnas om ansökningen körkortstillstånd görs om senare

än fem år från dagen för domen eller motsvarande straffrättsliga

avgörande.

För att bestämmelserna om utvidgad lämplighetsprövning skall bli

tillämpliga krävs således att skuldfrågan beträffande trafiknykterhets-

4 Nya föreskrifter särskild utredning efter rattfylleribrott om träder i kraft den 1 januari 1997, VVSF 1996:200.

Övriga frågor 131

brottet är straffrättsligt avgjord. Om så inte är fallet, gäller inte bestämmelserna. Det medför, såsom påpekats i rapporten Utvärdering av

den utvidgade lämplighetsprövningen, att det kan inträffa att den som

fått sitt körkort återkallat tills vidare med anledning av misstänkt

trañknykterhetsbrott med sådan alkoholkoncentration den utvid-

som

gade lämplighetsprövningen anger, undgår detta utredningskrav, om trañknykterhetsbrottet inte är straffrättsligt avgjort när giltighetstiden

för det interimistiska beslutet löper ut. Av rapporten framgår att av 3 754 undersökta fall5 har i 60 fall körkortet återlämnats utan att

föreskriften om utvidgad lämplighetsprövning kunnat tillämpas.

Som nämnts är kraven för att få nytt körkort efter en återovan kallelse olika beroende på âterkallelsen är slutlig eller om det är om fråga interimistiskt beslut. Detta har sin grund i huvudregeln om ett

att det krävs ett lagakraftvunnet straffrättsligt avgörande för att ett körkortsingripande skall kunna göras med anledning av brottslig gär-

ning. Körkortsmyndigheten skall således i princip inte göra en bedömning i skuldfrågan. Möjligheten att återkalla ett körkort tills vidare

i avvaktan på ett slutligt avgörande är ett undantag från den principen.

En återkallelse tills vidare förutsätter att det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas slutligt, dvs. att det är sanno-

likt körkortshavaren kommer att fällas till ansvar för den gärning

att han är misstänkt för. En återkallelse tills vidare skall tidsbestärmnas på

gäller för spärrtid. Skälen till nuvarande bestämmelser

samma sätt som återkallelse tills vidare körkort framgår 1978/79:178 om av av prop. s. 190, 202. Den till utredningen överlämnade skrivelsen rör endast frågan om

utvidgad lämplighetsprövning i samband med återlämnande av ett tills vidare återkallat körkort. Skrivelsen föranleder emellertid övervägande lämplighetsprövning över huvud taget bör förekomma i sådana

om en

fall. Avgörande bör därvid vara om detta är förenligt med det grundläggande kravet att körkortsåterkallelse på grund av brott förut-

en sätter lagakraftvunnen dom i brottmålet. en

I den nämnda propositionen betonades vikten av att den prin-

ovan

cipiella skillnaden mellan slutlig körkortsåterkallelse och en åter-

en

kallelse tills vidare upprätthålls. Skälet till att en brottslig gärning föranleder körkortsåterkallelse är att gärningen är av sådant slag att körkortshavaren inte kan anses lämplig att föra körkortspliktiga for-

5 Undersökningsmaterialet omfattar alla i Göteborgs och Bohus län och i Skaraborgs län, har haft körkortet återkallat på grund av grovt som rattfylleri alkoholkoncentration 1,5 promille i blodet under med en över tiden 1 juni 1989 31 maj 1992. -

132 Övriga frågor sou 1996:114

don. Lämplighetsfrågan är således avhängig skuldfrågan, vilken är

av

en fråga uteslutande för allmän domstol. Körkortsmyndigheten kan

inte slutligt återkalla körkortet innan skuldfrågan har slutligt avgjorts.

En återkallelse tills vidare innebär att körkortsmyndigheten gör

ett antagande om hur skuldfrågan kommer att besvaras och gör bedömningen att körkortshavaren därför inte kommer att lämplig anses att föra körkortspliktiga fordon under viss tid. Den interimistiska återkallelsen kan ses som ett tillfälligt avbrott i körkortshavarens förar-

behörighet i avvaktan på att skuldfrågan och därmed lämplighetsfrågan

har slutligt prövats. När giltighetstiden för den interimistiska återkal-

lelsen har löpt ut, bör körkortet återlämnas, även om skuldfrågan ännu

inte har slutligt avgjorts. Med hänsyn till de förhållandevis långa spärrtider som vårt förslag innebär bör dock förarprov krävas, se avsnitt 6.5. Giltighetstiden för interimistisk återkallelse skall motsvara den en spärrtid som kan antas bli fastställd vid slutlig återkallelse. Ur en rättssäkerhetssynpunkt bör det inte accepteras att giltighetstiden förlängs därför att skuldfrågan ännu inte avgjorts och den slutliga lämplighetsprövningen inte kunnat ske. Så skulle emellertid bli fallet om återlåmnandet körkortet skulle bero på utfallet "interimisav av en ny

tisk" lämplighetsprövning. Denna måste då förhållan-

avse samma den som de som prövades vid beslutet återkallelse tills vidare och om ledde till den fastställda giltighetstiden. Det är svårt att hävda att det med en sådan ordning skulle finnas någon principiell skillnad mellan en slutlig återkallelse och återkallelse tills vidare. en

De betänkligheter som generellt kan mot lämplighetspröv-

resas en ning i samband med återlämnande ett tills vidare återkallat körkort av

förstärks, när det blir fråga utvidgad lämplighetsprövning. En

om en sådan skulle innebära att körkortsmyndigheten, trots att körkortshavaren ännu inte dömts för trafiknykterhetsbrott, skulle agera som om så hade skett, dvs. kräva ett särskilt utlåtande ett nyktert levom nadssätt.

Vi anser mot denna bakgrund att någon lämplighetsprövning inte

skall ske när ett tillsvidareåterkallat körkort efter giltighetstidens utgång men före slutligt avgörande i skuldfrågan skall återlämnas till körkortshavaren.

1996:114 Övriga frågor 133

SOU

8.4 Administration av körkortsfrågor

Utredningens förslag: Körkortsärenden bör handläggas av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd i stället för den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. av

8.4.1 Bakgrund

Enligt tilläggsdirektiven till utredningen Dir. 1995: 155 skall i slutbetänkandet lämnas förslag till förenkling länsstyrelsernas hantering av körkortsfrågor. Direktiven har sin grund i att riksdagen den 18 maj av 1995 godkänt regeringens förslag prop. 1994/95:126, bet. l994/95:TU23, rskr. 1994/952356 att frågor återkallelse av körom kort skall prövas länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är av folkbokförd i stället för den länsstyrelse som meddelat körkortstillav ståndet. Enligt direktiven bör dock innan reformen genomförs en noganalys konsekvenserna av ändringen och behovet av ytterligrann av författningsändringar för förenkling av hanteringen av körgare en kortsfrågor i detta hänseende utredas. propositionen s. 24 anförs följande. I den ovan nämnda I ärenden återkallande körkort anser regeringen att det är om av angeläget att körkortshavarna ett besök på myndigheten skall genom

ha möjlighet att personligen träffa den eller de personer som hand-

lägger ärendet. Arendena bör därför lämpligen handläggas vid den länsstyrelse där körkortsinnehavaren är folkbokförd. En sådan ordning underlättar också kontakterna med andra berörda myndigheter, t.ex. polisen och socialnämnden. Detta är ägnat att förkorta handläggningstiden och minska de administrativa kostnaderna. I de ärenden om körkortstillstånd vidgad behörighet underlättas handläggsom avser ningen ocksä. Regeringen bedömer att handläggningstiderna och administrationskostnaderna totalt sett inte kommer att öka till följd av förändringen.

8.4.2 Överväganden och förslag

Bestämmelser vilken länsstyrelse som skall handlägga körkortsom ärenden finns för närvarande i KKF, bl.a. i 26, 33, 34 och 35 §§. De innebär att ansökan om körkortstillstånd skall göras hos länsstyen relsen i det län där sökanden är folkbokförd. Har ett körkortstillstånd meddelats prövas däremot alla frågor beträffande körkortet eller kör-

134 Övriga frågor

kortstillståndet av den länsstyrelse meddelat tillståndet. Det innesom

bär att inte enbart frågor körkortsingripande utan även frågor

om att om särskild utredning och beslut om att föreskriva villkor för körkortet, skall prövas av den länsstyrelse har meddelat körkortstillsom ståndet. Det gäller också vissa andra frågor uppkommer sedan som körkortstillståndet meddelats, t.ex. frågor förnyelse körkort i om av vissa fall. Frågor om giltighet av ett utländskt körkort prövas länsstyrelsen av i det län där körkortshavaren är folkbokförd eller, han inte är om folkbokförd i Sverige, länsstyrelsen i det län där förseelsen eller av ingripandet har skett. Vistas körkortshavaren i ett annat län, får länsstyrelsen hänskjuta ärendet till länsstyrelsen i detta län om körkortshavaren begär det eller länsstyrelsen annars finner det lämpligt. En ändring av den s.k. forumregeln i KKF i frågor körkortsom ingripanden i enlighet med förslaget i 1994/952126 medför att prop. även andra forumbestämmelser i KKF bör ändras så att de ansluter till denna ordning. T.ex. bör den länsstyrelse skall inleda utredsom en

ning beträffande en körkortshavares lämplighet densamma

vara som

prövar frågan om ett eventuellt körkortsingripande med anledning

av vad som kommit fram vid utredningen. Om utredningen i stället ger vid handen att det bör föreskrivas villkor för körkortsinnehavet, bör likaledes beslut om villkor för körkortsinnehavet fattas länsstyrelsen av i det län där körkortshavaren är folkbokförd. Vi bedömer att en ordning av detta slag, i likhet med propositionsuttalandena, i huvudsak skapar förutsättningar för förbättrad och en effektivare hantering av körkortsärenden, både för myndigheterna och

för den enskilde. Förslaget medför dock viss omfördelning

en av körkortsärendena mellan länsstyrelserna, t.ex. torde storstadsregionerna tillföras ärenden från de mindre befolkningstäta länen genom att

körkortshavaren bytt folkbokföringsort sedan körkortstillståndet meddelades. Vägverket har tagit fram uppgifter hur förändringen

om skulle påverka antalet gällande körkort i respektive län. Av uppgifterna framgår t.ex. att länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län skulle tillföras körkortshavare medan övriga länsstyrelser skulle färre körkortshavare. I t.ex. Stockholms län skulle enligt uppgifterna antalet körkortshavare öka med ca 100 000 + 12 % medan körkortshavarna i Jönköpings län skulle minska med nästan 20 000 10 %. Troligtvis kommer -

förändringarna i antalet körkortshavare att medföra motsvarande

en

förändring beträffande antalet körkortsärenden. Förändringarna i dessa

avseende torde dock inte vara sådana att de bör hindra införandet av

Övriga frågor 135

sou 1996:114

ändrade forumregler för körkortsfrågor. Detsamma bör gälla det förhållandet ändrade forumregler får till följd av att körkortsakter att får skickas mellan länsstyrelserna i de fall ett körkortsärende m.m. blir aktuellt och körkortshavaren har flyttat till ett annat län. Sammanfattningsvis föreslår vi att forumreglerna när det gäller körkortsärenden ändras så att körkortshavarens folkbokföringsort i första hand bör avgöra vilken länsstyrelse som skall pröva ett körkortsärende. Beträffande utformningen och tillämpningen av bestämmelserna hänvisar vi till författningskommentarerna till 1 kap.

5 § KKF avsnitt 11.2.

8.5 Vissa frågor om avgifter

Bestämmelser avgifter för körkortsärenden firms dels i om 110 § KKF, dels i förordningen 1972:648 med taxa för Vägverket.

I KKF finns avgiftsbestämmelser för ärenden avser utfärdande av

som traktorkort, förnyelse traktorkort och länsstyrelsernas dispensav om ärenden. Beträffande avgifternas storlek gäller bestämmelserna i avgiftsförordningen 1992:191. Avgifter för körkortstillstånd, körkort, bestäms enligt förordningen med taxa för Vägverket. m.m. Reglerna avgifter för körkortsärenden berörs i ett från Komom munikationsdepartementet till utredningen överlämnat ärende K95/ll29/RS. Ärendet framställning från länsstyrelsen i avser en Hallands län översyn reglerna avgift för ansökan om om en av om körkortstillstånd och för utbyte utländskt körkort. Länsstyrelsens av förslag innebär att bestämmelserna i KKF om avgifter för vissa ärenden ändras så att avgift tas ut för ansökan om körkortstillstånd och ansökan utbyte utländskt körkort mot ett svenskt. om av Enligt vår bedömning har frågor avgifter för ärenden enligt om

KKL och KKF ett intimt samband med ansvars- och kompetensför-

delningen mellan Vägverket och länsstyrelserna. Som vi redovisat i

avsnitt 3.3 vi att de organisatoriska och administrativa över-

anser väganden detta kräver inte ingår i vårt uppdrag. På grund härav som

och då länsstyrelsens framställning framför allt avser avgifter för

körkortstillstånd, enligt vårt förslag kommer att slopas, anser vi som

att det i avvaktan på en lösning av de organisatoriska och

administrativa frågorna inte bör göras någon ändring i den nuvarande ordningen för avgifter i körkortsärenden.

136 Övriga frågor sou 19962114

8.6 Frågor rörande

rapporteringssystemet

Utredningens förslag: Underrättelse brott skall ske

om om brottet föranlett penningböter överstiger 800 kr i stället för som 600 kr, som gäller i dag. Motsvarande beloppsgräns föreslås också gälla vid upprepade förseelser.

8.6.1 Bakgrund

Vägverket skall enligt nuvarande 86 § KKF framställa ett registerblad när verket får enunderrättelse eller ett besked från Rikspolisstyrelsen om vissa brott. På registerbladet uppgifter underrättelsen och anges ur körkortsregistret. Registerbladet sänds till berörd länsstyrelsen tar som ställning till om innehållet i underrättelsen skall föranleda körkortsett ingripande. Enligt nuvarande regler skall underrättelse inte lämnas beträffande brott som föranlett penningböter med sammanlagt 600 kr, om den bötfällde under de senaste fem åren inte har funnits skyldig till något annat brott som skall rapporteras. En enstaka förseelse som föranlett penningböter högst 600 kr resulterar alltså inte i om att ett registerblad framställs, om inte körkortshavaren gjort sig skyldig till något annat brott. Vägverket framställer ungefär 240 000 registerblad år. Av per dessa föranleder endast cirka 25 procent någon form körkortsinav gripande. Regeringen har den 6 april 1995 till utredningen överlämnat en

framställning från Vägverket om ändringar av bestämmelserna i KKF

rörande rapportering av brott i syfte att minska antalet onödigt framställda registerblad. Regeringen har därefter den 21 december 1995 uppdragit Väg-

verket att utreda handläggningen körkorts- och yrkestrafikärenden

av

och att föreslå de tekniska och administrativa förändringar behövs

som för att effektivisera den K95/4424/4. Uppdraget har utförts i samråd med länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län. I redovisning av uppdraget FTl0 96:647 föreslås ändringar vad gäller underrättelseskyldigheten och därmed Vägverkets skyldighet att framställa registerblad.

Övriga frågor 137

8.6.2 överväganden och förslag

En rimlig utgångspunkt när det gäller i vilka fall underrättelse om en brottslig gärning skall lämnas till körkortsmyndigheten är att brottet kan föranleda ett körkortsingripande. Om det redan innan underrättelse görs går att konstatera att brottet inte skall föranleda något körkortsingripande, bör inte heller någon underrättelse beträffande brottet lämnas. I syfte att minska antalet onödiga underrättelser föreslår Vägverket och de två länsstyrelserna i den ovan nämnda redovisningen av uppdraget bl.a. följande. Beloppsgränsen för underrättelseskyldighet beträffande brott höjs från nuvarande 600 kr till 800 kr i penningböter. Beträffande vissa brott som inte föranleder högre penningböter än

800 kr, t.ex. vissa farliga omkörningar, brott mot väjningsplikt, brott

mot lastsäkringsbestämmelser och underlåtenhet att hålla tillräckligt avstånd till framförvarande fordon, bör dock underrättelse alltid lämnas, eftersom dessa brott normalt bör föranleda ett körkortsingripande. Det gäller då brott mot bestämmelserna i 27 och 45 51 §§ VTK. Vid upprepade förseelser föreslås också en sammanlagd beloppsgräns på 800 kr i penningböter för att underrättelse skall lämnas. De ändringar i underrättelseskyldigheten om brott som Vägverket och länsstyrelserna föreslår synes enligt vår mening vara väl avvägda och även förenliga med vårt förslag till nytt systern för körkortsingripande. Vårt förslag till bestämmelser i KKF om underrättelseskyldighet om brott innehåller därför de av Vägverket föreslagna ändringarna, se vårt förslag till 7 kap. 3 § första stycket KKF.

9 Körkortslagstiftningens struktur

Utredningens förslag: De för den enskilde väsentligaste reglerna samlas i en ny körkortslag. I en ny körkortsförordning tas i princip in endast rena tilllämpningsföreskrifter. Bestämmelserna om förarutbildning förs över från KKF till tvâ nya författningar lag om trafikskolor och förordning om trafikskolor.

överväganden och förslag

Förutsättningarna för rätten att föra fordon av olika slag finns i såväl KKL som KKF. Den som t.ex. vill veta vilka krav som ställs för att få körkort eller vilka regler som gäller för körkortsingripande måste således gå igenom båda dessa författningar. KKL kan sägas vara förhållandevis väl strukturerad, vilket dock inte är fallet med KKF. Enligt vår mening bör den enskilde i princip behöva endast till KKL för att få veta vilka regler som gäller. Lagen bör i sådant avseende innehålla bestämmelserna om förarbehörighet, behörighetshandlingarna körkort och traktorkort, förutsättningarna för att utfärda sådan handling samt körkortsingripande. Till lagen bör också från KKF föras över de för den enskilde viktigaste reglerna för övningskörning, dvs. behörighetsåldern och kravet på uppsikt över övningskörning. Vissa administrativa bestämmelser samt regler om överklagande, ansvarsbestämmelser och bemyndigande kan inte undvaras i KKL. Reglerna om utländska körkort har redan tagits in i KKL och träder i kraft den 1 juli 1996. Innehållet i KKF bestäms av de materiella bestämmelserna i KKL och det bemyndigande som ges i lagen till regeringen att meddela ytterligare föreskrifter. KKF bör endast innehålla rena tillärnpningsföreskrifter. Materiella bestämmelser som riktar sig till enskilda och som i dag finns i KKF, bör i stället ges i lagen. I vissa avseende är

140 Körkortslagstzfmingens struktur

det dock ofränkomligt, för att inte KKL skall bli alltför omfângsrik, att föreskrifter i KKF riktar sig till enskilda. Det gäller t.ex. undantagen frän behörighetskraven vid körning inom särskilda områden och närmare föreskrifter om övningskörning. Nuvarande KKF innehåller också bestämmelser som inte bör ges i en förordning. Det gäller bl.a. bestämmelserna om förarutbildning. Enligt nuvarande bestämmelser får trafikskola drivas endast efter tillstånd av Vägverket. Tillstånd

meddelas efter en lämplighetsprövning. Ett meddelat tillståndet kan

trafikskolor

återkallas. Bestämmelserna om saknar betydelse för be-

hörigheten att föra motorfordon. Vi föreslår därför att föreskrifterna

om trafikskolor, även om de rör förarutbildningen i ett brett perspektiv, bör ges i särskilda författningar en lag och en förordning om trafikskolor. Nuvarande KKF innehåller också bestämmelser som enligt vår mening kan meddelas i form av myndighetsföreskrifter. Det gäller bl.a. närmare föreskrifter om förnyelse av körkort och traktorkort i vissa fall, t.ex. när ett körkort har förstörts eller förkommit. I dessa fall bör rena hanteringsbestämmelser kunna ges i Vägverkets föreskrifter. Skyldigheten att förnya ett körkort och vilka följderna är när körkortet inte förnyas bör dock regleras i KKL. Föreskrifter meddelade av Vägverket bör också kunna ersätta de detaljerade bestämmelserna i KKF om vissa förutsättningar för att fâ avlägga förarprov, t.ex. att sökanden skall förete bevis om förarutbildning för fordonsslaget. En allmän utgångspunkt vid översynen av bestämmelserna i KKF är att försöka samla bestämmelser, som i dag återkommer i flera olika

sammanhang, i en generell bestämmelse. Det gäller t.ex. bestämmel-

ser om vilken länsstyrelse som skall pröva en viss fråga och om skyldigheten att anmäla att ett körkort förstörts eller förlorats. Reglerna om körkortsregistret tar stort utrymme i KKF. Det torde dock inte medföra någon strukturell förbättring att överföra dem till en särskild författning. De bör därför kvarstå i KKF, där de också sakligt hör väl hemma. Såväl KKL som KKF bör indelas i kapitel.

10 Kostnader

I kostnadshänseende innebär våra förslag framför allt att den administrativa hanteringen av körkortsärenden förenklas. I vilken omfattning detta kommer att medföra kostnadsminskningar för det allmänna är dock inte möjligt att uppskatta ens med något så när säkerhet. Några kostnadsökningar torde inte behöva förutses. Den enskildes kostnader kommer liksom för närvarande att bestå i avgifter för myndighetshanteringen i olika sammanhang. Förslagen innebär inte i sig någon förändring i det hänseendet. Det undantagslösa kravet på lämplig-

hetsprövning och förarprov för att den som fått sitt körkort återkallat

skall kunna få ett nytt körkort medför dock en marginell kostnadsökning för den enskilde. För bedömningen av förslagens kostnadsaspekter kan följande vara av viss betydelse. En mer lättöverskådlig körkortslagstiftning bör göra körkortsmyndigheternas tillämpning mindre resurskrävande. Om kravet på körkortstillstånd slopas enligt vårt förslag, kommer Vägverkets hantering av körkortsärenden att bestå endast i utfärdande av körkort; beslut om utfårdande, framställning körkortet och av utskick till sökanden. Förarprovsstationerna kan dock i viss utsträck-

ning komma att ta emot de för den förenklade lämplighetspröv-

ningen nödvändiga handlingarna för vidarebefordran till länsstyrelsen. Länsstyrelsernas resursåtgång för hantering av ansökningar om körkortstillstånd och frågor om körkortsvillkor uppgår enligt uppgift till drygt 100 årsarbetskrafter. Någon beaktansvärd förändring i resursåtgången kan inte förväntas, om institutet körkortstillstånd ersätts med en lämplighetsprövning i anslutning till förarprovets teoretiska del. Vårt förslag till nytt påföljdssystem med en uppdelning i återkallelsegrundande och varningsgrundande förhållanden bör i de flesta fall förenkla prövningen hos länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna, även om en helhetsbedömning av körkortshavaren fortfarande blir aktuell vid t.ex. bestämmande av spärrtid och vid prövning av förutsättningarna för Villkorlig körkortsåterkallelse. Den utvidgade möjlig-

142 Kostnader

heten till preliminärt beslut körkortsingripande bör också göra om handläggningen mindre resurskrävande. Frågor körkortsingripande kommer att prövas av länsstyrelsen om i det län där körkortshavaren är folkbokförd. Länsrätten i samma län blir därmed behörig domstol. Det kan tänkas att detta kommer att göra körkortshavarna mer benägna att vid överklagande till länsrätt begära

muntlig förhandling. För närvarande, då det avgörande för domstols-

behörigheten är i vilket län körkortstillstånd har meddelats, torde begäran muntlig förhandling normalt ske bara om körkortsom havarens folkbokföringslän är detsamma som det i vilket körkortstillståndet meddelats. Att privat övningskörning alltid skall ske under uppsikt av någon godkänts handledare, kommer att medföra administrativa som som kostnader för det allmänna och avgiftskostnader för den enskilde. Totalt sett bör detta dock inte innebära några kostnadsökningar, efterdet nuvarande kravet körkortstillstånd för den som övningskör som samtidigt slopas.

Med den tid som stått till förfogande för utredningsarbetet har vi

inte haft möjlighet att bedöma vilka kostnadseffekter våra förslag kan få i trañksäkerhetshänseende.

11 Författningskommentarer

1 1.1 Förslaget till

körkortslag

1 kap. Lagens tillämpningsområde

1§

Paragrafen motsvarar nuvarande inledande bestämmelse till KKL med den skillnaden att det har lagts till att lagen också gäller behörighetshandlingar som ger sådan rätt, dvs. körkort och traktorkort.

2 kap. Förarbehörighet

1 4 § -

I paragraferna anges vad som krävs för att ha rätt att föra respektive slag av fordon. I 1 § anges vilka fordon som förutsätter innehav ett av gällande körkort. I 3 kap. 6 och 8 § KKL från när ett körkort anges börjar gälla och när det upphör att gälla. I dag föreskrivs att om ett släpfordon kopplats till bil skall en

föraren ha körkortsbehörighet även för detta. Vi att kravet på

anser körkortsbehörighet för släpfordonet redan följer den behörighet ett av körkort ger enligt vårt förslag till 3 kap. 1 § KKL. Det behöver därför

inte anges i detta sammanhang att behörighet även krävs för släpfordo-

net. Paragrafen om rätten att föra traktor med gummihjul och motorredskap klass har omarbetats i redaktionellt hänseende. I sak medför ändringen endast att rekvisitet "tillfälligt" utgår. Detta rekvisit torde

ha både en begränsad betydelse och svårt att tillämpa när det

vara gäller att bedöma om körningen är olovlig eller inte.

144 Författningskommentarer SOU 1996: 114

5§

Paragrafen motsvarar nuvarande 6 § KKL, såvitt gäller färd inom inhägnat område. Särskilda bestämmelser om övningskörning finns i 4 kap., varför sådan körning inte behöver undantas från kravet på förarbehörighet. Beträffande förarprov är det självklart att den som avlägger körprov inte behöver ha föreskriven behörighet för fordonet.

Detta torde därför inte behöva anges. Övriga undantag är så speciella

att de inte bör belasta KKL utan i stället tas upp i KKF.

3 kap. Behörighetshandlingarna

1 och 2 §

Paragraferna motsvarar nuvarande 1 § andra och tredje styckena KKL. Av skäl framgår avsnitt 7 föreslår vi att behörigheten TAXI som av slopas.

3 och 4 §

Paragraferna motsvarar nuvarande 7 § KKF.

5 §

Ett körkort bör i likhet med vad gäller i dag medföras vid färd som med ett körkortspliktigt fordon och tillsägelse visas för polisman eller bilinspektör. Eftersom detta endast gäller föraren av fordonet och inte den är passagerare, anges i bestämmelsen att det är den som som för fordonet skall ha med sig körkortet. som Kravet på att ha med sig körkortet regleras i dag i 8 § KKF. Den form åliggande för den enskilde som det här är fråga om bör enligt av vår mening i lagform. Att kortet skall vara i sådant skick att det anges kan läsas utan svårighet torde enligt vår mening inte behöva föreskrivas.

6§

Första stycket från vilken tidpunkt rätten att föra fordon enligt anger ett körkort inträder. Bestämmelser ersätter nuvarande 15 § KKL om att ett körkort inte gäller innan det har lämnats ut. Vi har valt att i stället knyta giltigheten ett körkort till Vägverkets beslut att utfärda av körkort. Ett körkort skall utfärdas när sökanden har genomgått och

Författningskommentarer 145

godkänts i den prövning som gäller för att erhålla körkortet, alltså när

sökandens personliga och medicinska förhållanden inte utgör hinder

för körkort samt när han godkänts i både kunskapsprovet och körprovet. I och med godkänt körprov är prövningen av sökanden avslutad. Vägverket skall då besluta att utfärda körkort för denne. Från och med denna dag, vilket i allmänhet torde innebära samma dag som

godkänt körprov har avlagts, gäller körkortet. Under den tid som det

tar att framställa körkortet och vidarebefordra det till körkortshavaren vilket kan beräknas till cirka en vecka får fordon föras i enlighet - med beslutet att utfärda körkort. Någon motsvarighet till nuvarande

6 a § KKL, dvs. att bevis om godkänt förarprov gäller som ett slags

interimistiskt körkort behövs då inte. Inte heller torde det vara nödvändigt att föreskriva att beslutet skall medföras av föraren vid färd

med ett fordon som förutsätter körkort. Vid en eventuell poliskontroll får föraren i stället åberopa detta beslut, varvid en kontroll mot kör-

kortsregistret får göras. Samma straffrihetsgrund som gäller i andra fall när körkortet inte medförs, bör gälla i detta fall, alltså att straff inte skall utdömas om förarens identitet genast har kunnat fastställas. En ordning av beskrivet slag torde inte innebära några olägenheter från polisiär synpunkt. Med utfärdande av körkort avser vi inte enbart den situationen att behörighet erhållits efter förarprov m.m. utan även andra beslut en som rör rätten att föra fordon enligt körkortet, t.ex. om inskränkningi behörigheten eller andra villkor, antingen dessa införs, upphävs ar eller ändras. I samtliga dessa fall skall ett nytt körkort utfärdas. I

sammanhanget bör uppmärksammas att det nya EG-anpassade körkortet, som införs den 1 juli 1996, skall innehålla uppgift om in-

skränkningar och villkor för att framföra fordon i form av olika koder. Detta innebär att om länsstyrelsen t.ex. beslutar att ett villkor skall börja gälla för ett körkortet, Vägverket också skall besluta om att utfärda ett körkort i enlighet med beslutet så snart länsstyrelsens beslut

börjar gälla. Motsvarande bör också gälla när fråga är om återkallelse

av viss behörighet. Om en körkortshavare redan har ett körkort när ett nytt körkort utfärdas, bör denne vara skyldig att efter anmaning överlämna det

äldre körkortet till Vägverket eller polismyndigheten, se vårt förslag

till 7 kap. 8 § KKL. Det äldre utfärdade körkortet kommer vid ett nytt beslut att utfärda körkort att ersättas av detta senare beslut. Det om torde inte behöva föreskrivas särskilt att det först utfärdade körkortet upphör att gälla. Det torde följa av allmänna principer att ett beslut endast gäller så länge annat inte har beslutats. Frågor om förnyelse av körkort regleras enligt vårt förslag till 9

146 Författningskommentarer

7§

Paragrafen innehåller bestämmelser om obligatoriska regelbundna läkarundersökningar av körkortshavare med behörigheterna C eller D som har fyllt 65 år. Från den l juli 1996 gäller enligt 15 § KKL att sådana undersökningar skall ske vid tioårsförnyelsen av körkortet, om körkortshavaren då har fyllt 65 år. Den nuvarande ordningen har vissa brister, bl.a. är det tioårsförnyelsen som avgör när de medicinska förutsättningar skall prövas och inte körkortshavarens ålder. En sådan ordning gör det möjligt att kringgå bestämmelserna om obligatoriska regelbundna läkarundersökningar. Om t.ex körkortet har eller påstås ha förkommit skall körkortet förnyas utan att det är fråga om en tioårsförnyelse. Efter en förnyelse gäller körkortet i tio år. Om en sådan förnyelse av körkortet görs strax innan tioårsförnyelsen kommer nästa förnyelsetillfälle och därmed kravet på läkarundersökning att skjutas framåt i tiden tio är. Vi menar att en sådan ordning är otillfredsställande. Vårt förslag är att kravet på obligatoriska regelbundna läkarundersökningar i stället knyts till körkortshavarens ålder så sätt att behörigheterna C och D endast gäller till och med det år då körkortshavaren fyller 65 år. En sådan ordning medför att det inte behövs något anmaningsförfarande för att behörigheterna skall upphöra att gälla. De kommer i stället att upphöra att gälla automatiskt vid utgången av det år körkortshavaren fyller 65 år, om denne inte ansöker om att giltighetstiden för behörigheterna skall förlängas. För att giltighetstiden skall förlängas krävs självfallet att de medicinska kraven för att inneha körkort med dessa behörigheter är uppfyllda. I annat fall bör ansökningen avslås. Det är vidare vår uppfattning att de återkommande läkarundersökningarna efter 65 år måste vara tätare än vart tionde år för att de skall ha någon trafiksäkerhetseffekt. Vi föreslår därför att körkortshavarens medicinska förutsättningarna för att inneha behörigheterna C och D skall prövas vart femte år från det körkortshavaren har fyllt 65 år.

Beträffande det praktiska förfarandet vid ansökan förlängd

en om giltighetstid för behörigheterna C och D hänvisar vi till kommentaren till 3 kap. 3 §KKF.

8 §

Ett körkort bör i vissa fall upphöra att gälla av formella skäl, alltså utan beslut om återkallelse eller omhändertagande av körkortet. Dessa situationer regleras i förevarande paragraf.

Författningskommentarer 147

Punkt 1

Enligt nuvarande ordning blir ett körkort som inte har förnyats i rätt tid ogiltigt, inte körkortshavaren följer anmaning att ansöka om om en förnyelse körkortet inom viss tid 24 § KKF. Denna ogiltighetsav situation kan endast uppstå i de fall det icke i rätt tid förnyade körkortet visas för polisman eller bilinspektör. I vissa andra fall av upp underlåten förnyelse skall i stället körkortet återkallas. Det gäller när texten i körkortet skall ändras till följd av ett beslut om villkor enligt 34 § KKF. I ytterligare andra fall när körkortshavaren är skyldig att förnya körkortet medför underlåtenhet att förnya körkortet varken en att det blir ogiltigt eller att körkortet skall återkallas, t.ex. när en viss behörighet har återkallats. Enligt vår mening är dessa bestämmelser onödigt krångliga och svåra att förstå. Vårt förslag till förenkling dessa bestämmelser innebär att ett av körkort upphör att gälla, om det inte förnyas efter föreläggande. Ett föreläggande att förnya körkortet bör meddelas av länsstyrelsen. Som vi närmare utvecklar i kommentaren till 9 § avser förnyelsen enbart situationer där de formella uppgifterna i körkortet skall ändras. Om en körkortshavare således inte har ansökt om förnyelse av körkortet senast tio år efter utfärdandet, bör länsstyrelsen förelägga körkortshavaren att inom viss tid ansöka om förnyelse av körkortet hos Vägverket. Följs inte föreläggande upphör körkortet automatisk att gälla. Detsamma bör enligt vår mening gälla vid underlåten förnyelse till följd att körkortshavarens namn eller personnummer har ändrats. av

Punkt 2 4 -

Bestämmelserna i dessa punkter motsvarar nuvarande 15 § första stycket 3 och 5 samt andra stycket 2 KKL.

Punkt 5

För närvarande gäller att ett körkort skall återkallas, om körkortshavaren begär det 16 § 10 KKL. Det kan anföras systematiska tveksamheter mot att hänföra en körkortshavares egen begäran om att körkortet skall upphöra att gälla till bestämmelser som reglerar samhällets möjligheter att ingripa mot ett körkortsinnehav, dvs. återkallelse av körkort. Den nuvarande ordningen medför också vissa oklarheter när det gäller giltigheten utländska körkort i Sverige. Ett utländsk körkort av gäller nämligen inte i Sverige, om innehavaren också har ett svenskt

148 Författningskommentarer SOU 1996: 1 14

körkort och detta är omhändertaget eller återkallat. Om den som innehar både ett svenskt och ett utländskt körkort vill behålla det utländska, skall han enligt 15 b § KKL begära återkallelse det av svenska körkortet. Enligt ordalydelsen blir emellertid det utländska körkortet då ogiltigt. I förarbetena till bestämmelsen prop. 1995/96 118 s. 27 anges att frågan om hur begreppet återkallat i detta sammanhang skall tolkas i jämförelse med vissa artiklar i EG-direktivet om körkort får överlämnas till rättstillämpningen. För att undvika tillämpningsproblem anser vi att en körkortshavares begäran att körkortet inte längre skall gälla bör utgöra en formell ogiltighetsgrund, i stället för som i dag, en återkallelsegrund. Till skillnad mot de andra ogiltighetsgrunderna i denna paragraf bör länsstyrelsen i detta fall meddela ett beslut om att körkortet upphört att gälla. En begäran att ett körkort skall upphöra att gälla bör kunna avse en viss behörighet, vilket anges i andra stycket.

9§

Bestämmelsen reglerar i vilka fall ett körkort skall förnyas. Det bör ske tio år efter utfärdandet och när någon ändring inträtt beträffande uppgift i körkortet, t.ex. att namnet har ändrats. Enligt nuvarande bestämmelser hänförs till förnyelse av körkort alla ändringar i körkortet, oavsett om uppgifterna är formella eller materiella. Körkortet skall i dag förnyas t.ex. om en viss behörighet återkallas eller ett om villkor för körkortet skall anges kortet. Ett körkort skall också förnyas om körkortshavarens har ändrats eller körkortet har namn om förkommit. Vi menar att förnyelse av körkort endast bör komma i fråga när ändringarna i körkortet är formell natur, alltså beträffanav de uppgifter som saknar betydelse för rätten att föra fordon enligt körkortet. Det rör sig då om uppgifter som har betydelse för körkortet som legitimationshandling, t.ex. tioårsförnyelse, ändrat eller när namn körkortet förstörts eller förkommit. Ett nytt körkort skall däremot utfärdas om ändringen är av materiell natur.

10§

I paragrafen anges de formella krav som sökanden måste uppfylla för att kunna erhålla ett körkort. Kraven motsvarar de i dag i som anges 9 § 2 och 3 samt 12 § första stycket KKL.

Författningskommentarer 149

11§

Första stycket motsvarar i sak nuvarande 7 § första stycket KKL. I andra stycket beskrivs närmare vad den personliga lämpligheten I sak motsvarar stycket nuvarande 7 § andra stycket KKL. I avser. förhållanden till den bestämmelsen föreslår vi vissa redaktionella ändringar. I dag föreskrivs att det särskilt skall beaktas om sökanden

är känd för nyktert levnadssätt. Ordalydelsen antyder att det finns en

personlig kännedom om sökandens nyktra levnadsförhållanden. Det torde tillhöra undantagen att en sådan kännedom finns. Vi föreslår nog att uttrycket känd för nyktert levnadssätt" ersätts med "inte är opålitlig i nykterhetshänseende. Ett sådant kriterium korresponderar med âterkallelsegrunden enligt 16 § 5 KKL enligt vårt förslag 5 kap. 5 § 1. Opålitlighet i nykterhetshänseende avser främst situationer där

det har riktats nykterhetsanmärkningar mot en körkortshavare, t.ex. att

han blivit omhändertagen enligt lagen om omhändertagande av berusade Missbruk alkohol, narkotika, läkemedel eller personer. av andra droger påverkar det centrala nervsystemet utgör å andra som sidan också ett medicinsk hinder för innehav av körkort enligt gällande föreskrifter medicinska krav för innehav av körkort m.m. om

Opålitlighet i nykterhetshänseende syftar således den situationen att

körkortshavare har riktats nykterhetsamnärkningar det mot en utan att dessa anmärkningar visar att det föreligger ett medicinskt hinder för fortsatt körkortsinnehav. Den föreslagna lydelsen andra stycket är inte avsedd att medföra av några sakliga förändringar beträffande bedömningen av om en person kan lämplig som körkortshavare eller inte. anses Inte heller tredje stycket innebär någon saklig ändring. Definition begreppet trafiksyn funktion i sådana avseenden av är synorganens har betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Det nuvarande kravet som tillfredsställande trafiksyn bör enligt vår mening, i syfte att förtydliga och förenkla bestämmelserna, ersättas med krav tillfredsställande för att föra fordon det slag ansökningen avser. Vi anser det syn av vidare inte nödvändigt att särskilt nämna att sökandens hörselförmåga skall beaktas. Det torde inte förekomma att någon vägras körkort på grund av sin hörselförmåga.

12§

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 § fjärde stycket KKL.

150 Fötfattningskommentarer

13§

Kravet på godkänt förarprov bör liksom övriga krav som ställs på en blivande körkortshavare kopplas till utfärdandet körkort i stället för av som för närvarande 13 § KKL till utlämnandet körkortet av jfr kommentaren till 6 §. I lagen bör också anges att förarprovet består av två moment ett kunskapsprov och ett körprov. - Förarprov får enligt nuvarande 19 § KKF som regel endast avläggas av den som har körkortstillstånd, dvs. den med hänsyn till som

sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som

förare av körkortspliktigt fordon. Som vi redovisast i avsnitt 3.3 föreslår vi emellertid att handlingar som skall läggas till grund för bl.a. lämplighetsprövningen skall ges in i anslutning till kunskapsprovet. Denna ordning förutsätter att kunskapsprovet kan avläggas utan att lämplighetsprövningen är avslutad. Däremot bör den slutliga delen i förarprovet körprovet inte få avläggas förrän sökanden visat sig - uppfylla de övriga krav som gäller för att få körkort. Det därför anges i andra stycket att körprov får avläggas endast av den uppfyller som kraven i 10 och 11

14§

I paragrafen anges de allmänna krav som bör gälla för att godkännas i

ett förarprov. I nuvarande 14 § KKL anges förhållandevis detaljerat

vad ett förarprov avser. Enligt vår mening behöver i KKL inte närmare anges vad ett förarprov avser utan det torde tillräckligt att vara beskriva att sökanden skall godkännas i provet, det visar att denne om

har de kunskaper och den förmåga som från trafiksäkerhetssynpunkt

bör ställas förare körkortspliktigt fordon. De detaljerade krav av kunskaper och förmåga som bör gälla vid förarprov bör lämpligast meddelas i Vägverkets föreskrifter.

15§

Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § andra stycket KKL. Kravet att B-behörigheten redan innehas är kopplat till utfärdande körkort av och inte som i dag till förarprovet, vidare kommentaren till 6 se Det undantag som i dag gäller för det fall dessa behörigheter innehafts de senaste tre åren bör enligt vår mening finnas kvar. Tidsramen tre år är därvid anpassad till den längsta spärrtid för närvarande som kan komma i fråga vid återkallelse körkort. Även vi föreslår av om att

den längsta spärrtiden i fortsättning bör fem år, vi det

vara anser att

Författningskommentarer 151

inte finns skäl att utsträcka ifrågavarande undantag till denna tid. Den

har haft sitt körkort återkallat under så lång tid som tre år bör som inte få tillgodoräkna sig ett tidigare körkortsinnehav.

16§

Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § tredje stycket KKL. I sak är ingen ändring avsedd. Beträffande undantagsmöjligheterna och att kravet på behörighet kopplats till utfärdande av körkort, hänvisas till kommentarerna till 6 och 15 §§.

J7§

Som framgår avsnitt 3.3 föreslår vi att det på liknande sätt som i

av dag möjlighet för körkortssökande att innan förarprov avläggs ges en

få besked han uppfyller de personliga och medicinska kraven för

om

sökt behörighet. Om de personliga förhållandena utgör hinder för

körkort bör därvid länsstyrelsen besluta spärrtid enligt vårt förslag om till 19 Beträffande de närmare skälen till bestämmelsen och innebörden den hänvisas till nämnda avsnitt. av

18§

I likhet med vad gäller i dag bör olika villkor kunna föreskrivas som för körkortsinnehav. Ett villkor kan begränsning i behörigett avse en heten till fordon med viss utrustning, t.ex. automatväxlad bil, att avse eller förpliktelse måste uppfyllas vid färd, t.ex. att glasögon en som

skall användas. Ett villkor kan också syfta till att fortlöpande kontrol-

lera körkortshavaren uppfyller de krav gäller för körkortsinneatt som havet. I sådant fall kan villkoret avse att med vissa tidsintervall ge in läkarintyg. Villkor för ett körkort bör på samma sätt som för närvarande kunföreskrivas både innan och efter ett körkort har utfärdats. Detsamna bör gälla villkoret bör ändras eller upphävas. ma om I dag gäller vissa särskilda bestämmelser om villkor som avser begränsningar körkortet till att gälla för automatväxlade fordon. I av dessa fall krävs inget beslut villkor länsstyrelsen, om inte villom av koret föranleds medicinska skäl, utan begränsningen följer av att av

förarprov avläggs på ett sådant fordon 34 a § KKF. Villkoret upphör i sådana fall också utan särskilt beslut av länsstyrelsen, om godkänt

förarprov avläggs på manuellt växlad bil. en

152 Férfattningskommentarer

Antalet körkortshavare med villkor, begränsar körkortets som giltighet till automatväxlade bilar uppgår till drygt 4 000.‘ Detta för-

hållandevis ringa antal torde inte motivera den särlösning

som nuvarande bestämmelser innebär. Enligt vår mening bör därför även villkor som innebär att körkortet är begränsat till att gälla för automatväxlade bilar beslutas av länsstyrelsen. Detsamma bör gälla villkoret om skall upphöra. Det innebär att körkortssökanden redan i sin en ansökan om körkort måste ange om han att avlägga förarprovet avser en automatväxlad eller manuellt växlad bil. På sätt i dag samma som bör ett godkänt förarprov på manuellt växlad bil innebära villen att koret kan upphävas. I sådant fall bör således Vägverket underrätta länsstyrelsen om det godkända provet. Bestämmelser vilka forom

donsslag personbil, lastbil eller buss begränsning skall

- - som upphöra att gälla för vid ett godkänt förarprov på t.ex. tung lastbil jfr 34 a § andra stycket, bör lämpligen kunna meddelas i Vägverkets föreskrifter.

19§

Om de personliga förhållandena utgör hinder mot körkort, bör i likhet med vad som gäller i dag den tid bestämmas före utgång körkort vars inte får utfärdas spärrtid. För närvarande finns bestämmelser - om spärrtid vid meddelande av körkortstillstånd och vid återkallelse av körkort i en paragraf 21 § KKL. Vi att det även i anslutningen - anser

till bestämmelser om körkortsgivningen bör finnas bestämmelse

en om spärrtid. Beträffande spärrtidens längd hänvisar vi till avsnitt 6.4.

20 och 21 §

I 20 § anges de särskilda bestämmelser bör gälla för traktorkort i som fråga om krav på ålder, personliga och medicinska förhållanden samt godkänt kunskapsprov. I sak motsvarar vårt förslag nuvarande bestämmelser i 28 30 KKL. - Flertalet av de bestämmelser gäller för att utfärda körkort bör som också vara tillämpliga vid utfärdande traktorkort. Ett traktorkort av bör inte vara giltigt om det är omhändertaget eller innehavaren om av traktorkortet begär att det skall upphöra 8 § 2 och 5. Bestämmelserna om vad prövningen av de personliga och medicinska förhållanden

skall avse bör också gälla vid utfärdande traktorkort ll §. Det-

av

Vägverkets körkortsstatistik februari 1995

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 153

samma gäller bestämmelserna om skyldighet att underkasta sig läkar-

undersökning 12 §, förutsättningarna för att godkänna kunskaps-

provet 14 §, möjligheten att föreskriva villkor för traktorkort 17 §, möjligheten att begära förhandsbesked 18 § och spärrtid 19 §.

4 kap. Övningskörning

1 §

Som vi sagt i avsnitt 9 bör för den enskilde grundläggande bestämmelser om övningskörning finnas i KKL. Förevarande paragraf motsvarar nuvarande 72 § KKF med endast en saklig ändring. Den hänför sig till vårt förslag att kravet körkortstillstånd slopas, vilket kom-

mer att avse även övningskörning. För att den som fått sitt körkort

återkallat inte skall ha rätt att övningsköra under spärrtiden bör det därför föreskrivas att övningskörning inte får ske medan spärrtid löper.

2§

Paragrafen motsvarar nuvarande 73 § första stycket jämfört med tredje stycket KKF.

3 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 73 § andra stycket KKF.

4 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 76 § KKF.

5 §

En nyhet i förevarande paragraf är att all privat övningskörning skall

ske under uppsikt av någon som är godkänd som handledare. Detta gäller alltså oberoende av åldern hos den övningskör. Skälen som härför har angetts i avsnitt 4. I övrigt har i paragrafen samlats de olika krav som gäller för att få utöva uppsikt över övningskörning. Punkt 1 anger de krav gäller som vid övningskörning i gyrrmasieskola, komvux eller inom polisväsendet

eller Försvarsmakten. Dessa krav anges i dag i 74 § första stycket

KKF. I punkt 2 föreskrivs att uppsikt över övningskörning som sker i

154 Författningskommentarer

trafikskola endast får utövas av utbildningsledare eller trafiklärare. Vilka krav som gäller för dessa anges i vårt förslag till lag om trafikskolor. De är desamma gäller enligt 74 § första stycket KKF som jämförd med 80 § samma förordning. De undantag som anges i 80 § andra stycket KKF, att uppsikt över övningskörning i trafikom skola också får ske den som genomgår viss utbildning, torde lämpav ligast regleras i Vägverkets föreskrifter genom det bemyndigande som finns i förslaget till lag om trafikskolor.

De krav ställs för godkännande som handledare vid privat

som övningskörning i vårt förslag till 4 kap. 1 § KKF. anges

5 kap. Körkortsingripande

1§

I första stycket syftet med körkortsingripande, dvs. att upprättanges hålla respekten för trafikreglerna och trafiksäkerhetens krav. Genom att detta syfte i inledningen till reglerna om körkortsingripande ange klargörs att ett ingripande inte skall ha något annat syfte, t.ex att

fungera som en straffpåföljd.

Andra stycket beskriver utifrån vilka bedömningsgrunder ett körkortsingripande skall göras. Ett körkortsingripande skall anpassas till vad behövs från trafiksäkerhetssynpunkt. Vårt förslag till en som differentiering påföljderna med obligatorisk körkortsåterkallelse för av de allvarligaste förseelserna samt varning i andra fall innebär i sig en sådan anpassning. Ett körkortsingripande måste dock alltid ske med beaktande av vad trafiksäkerheten kräver i det enskilda fallet. Så bör t.ex. spärrtidens längd grundas en helhetsbedömning av körkortshavaren. Betydelse bör därvid tillmätas sådana omständigheter som talar för eller emot fortsatt riskfyllt beteende i trafiken, såsom tidigare förseelser, hur länge körkortshavaren innehaft körkort och vilken grad påverkan ett körkortsingripande har hans livssituation, t.ex hans av beroende körkort. Omständigheterna vid överträdelsen är självfallet av exemplifierade omständigheter också av betydelse. Tyngden hos dessa bör sedan vägas mot förseelsens svärhetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt. En motsvarande helhetsbedömning blir också aktuell vid prövningen förutsättningar föreligger för villkorlig körkortsåterkallelse. om

2§

I första stycket vilka former körkortsingripande som finns. anges av

Förfaztningskommentarer 155

Andra stycket anger den grundläggande principen för körkortsingripande med anledning av brottslig gärning, nämligen att skuldfrågan straffrättsligt först skall ha avgjorts genom lagakraftvunnen dom eller liknande innan körkortsingripande får ske. Stycket motsvarar i sak nuvarande 18 § KKL. Tredje stycket motsvarar nuvarande 26 § KKL. Den praxis som har utvecklats beträffande tillämpningen av bestämmelser i andra och tredje styckena bör alltjämt vara vägledande, RÅ 1986 ref. 119. se

3§

Bestämmelserna om körkortsingripande skall också i tillämpliga delar gälla beträffande traktorkort.

4§

I paragrafen anges i vilka fall som ett körkort skall återkallas till följd sådana trafikbrott eller andra brott som är så allvarliga från trafikav säkerhetssynpunkt att körkortshavaren vid fortsatt körkortsinnehav kan komma att utsätta andra trafikanter för en oacceptabel risk. För att understryka hur allvarligt samhället ser dessa brott i trafiksarnmanhang har de tagits upp i en särskild paragraf. De äterkallelsefall som behandlas i nuvarande 16 § 7 9 KKL avser andra förhållanden än brottslighet och regleras i förslaget till 5 Beträffande återkallelsegrundernas tillämpning hänvisas till avsnitt 6.3.

Punkt l

Hänvisningen till 1 § TBL och inte endast till det andra stycket innebär att vårdslöshet i trafik är återkallelsegrundande, även om den inte bedömts som grov. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 6.3.1.

Punkt 2 och 3

I motsats till vad som gäller enligt 16 § KKL anser vi att återkallelse av körkort på grund av rattfylleri bör regleras i två särskilda punkter, en som avser rattfylleri på grund av alkoholkoncentrationen och en som avser rattfylleri i andra fall och grovt rattfylleri.

156 Författningskommentarer

Vid körkortsingripande mot en körkortshavare som dömts för medhjälp till rattfylleri skall alkoholkoncentrationen respektive páverkandegraden avse föraren. Se vidare kommentaren till 14 §

Punkt 4 och 5

Skälen för förslagen har redovisats i avsnitt 6.3.3 och 6.3.4.

Punkt 6

Punkten motsvarar delvis nuvarande 16 § 6 KKL men har förtydligats

så att den gäller andra brott än de som avses i punkterna 1 Den

nuvarande lydelsen av 16 § 6 innebär formellt sett att punkten är tillämplig på alla de situationer där enligt 16 § återkallelse skall ske med anledning av brott, vilket givetvis inte är avsikten.

Punkt 7

Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 6.3.6. Den period av tre år, inom vilken en varningsgrundande förseelse bör medföra körkortsåterkallelse, bör räknas från dagen för ett lagakraftvunnet beslut om varning eller, om det tidigare körkortsingripandet avsåg återkallelse, från den dag då spärrtiden löpt ut. Spärrtiden bör således inte inräknas i treârsperioden.

5§

l 4 § har tagits upp brott och förseelser som skall föranleda körkortsåterkallelse. Förevarande paragraf behandlar de övriga förhållanden som är återkallelsegrundande.

Punkt 1

Punkten motsvarar nuvarande 16 § 5 och 7 KKL. Sammanslagningen av punkterna till en och dennas formulering avses inte innebära någon saklig ändring. Eftersom opålitlighet kan ses som en utfyllnad till de medicinska kraven bör enligt vår mening dessa återkallelsegrunder sammanföras till en punkt.

Författningskommentarer 157

Punkt 2

Punkten motsvarar nuvarande 16 § 8 KKL. Vi föreslår ingen motsvarighet till 16 § 9 KKL om återkallelse då körkortshavaren inte följer ett föreläggande att förnya körkortet. Skälet år att körkortet i sådant fall blir ogiltigt enligt Vårt förslag till 3 kap. 8 §

6§

Motsvarar nuvarande 17 § KKL. Även bestämmelsen möjligom ger het att återkalla en Viss behörighet grund av opålitlighet i nykterhetshänseende torde den situationen knappast kunna uppstå i praktiken. Den som anses opålitlig i nykterhetshänseende torde alltid vara olämplig att inneha körkort oavsett behörighet.

7§

Med Villkorlig återkallelse avses att körkortshavaren får behålla körkortet men att han under en prövotid av fem år får Visa sin skötsamhet i trafiken. Inträffar nytt trafikbrott skall det som regel leda till att den Villkorliga återkallelsen hävs och att körkortet i stället återkallas ovillkorligt. Villkorlig återkallelse bör kunna beslutas vid de âterkallelsesituationer som avses i 4 Kriterierna för Villkorlig återkallelse skall enligt Vårt förslag Vara att det finns särskild anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att utgöra en fortsatt risk i trafiken och

att det inte motverkar den allmänna respekten för trafikreglerna och

trafiksäkerhetens krav. En sådan situation skulle kunna att körvara kortshavarens brott är ett utslag av en tillfälligt besvärlig social situation och inte ett grundläggande omdömeslöst och riskfyllt beteende samt att körkortshavaren till följd av det inträffade gör vad som kan anses Vara nödvändigt för att förhindra en upprepning. AV avgörande betydelse vid bedömningen av om Villkorlig återkallelse kan beslutas är svårhetsgraden på det brott som föranleder äterkallelsen. Ju svårare brott desto starkare måste de skäl vara som

kan motivera en Villkorlig återkallelse. I första hand bör Villkorlig

återkallelse beslutas vid de mindre allvarliga fallen. Det bör också krävas att brottet synes vara av engångskaraktär. Tidigare körkortsingripande bör i princip utgöra hinder för Villkorlig återkallelse med undantag för sådana förseelser som avses i 4 § 7. Vilket Värde andra anteckningar i körkortsregistret om begångna trafikbrott skall ha vid bedömningen om Villkorlig återkallelse bör ske, får prövas från fall till

158 Författningskommentarer

fall. En tidigare bilbältesförseelse bör t.ex. inte hindra en Villkorlig återkallelse av körkortet. Förseelsens art och den tid som förflutit sedan den senaste anmärkningen bör vara avgörande. Villkorlig återkallelse bör också kunna komma i fråga i de fall då det enligt nuvarande 24 § KKL finns synnerliga skäl för att avvika från KKL:s bestämmelser. Någon motsvarighet till den bestämmelsen synes därför inte nödvändig.

8§

En villkorlig återkallelse innebär att körkortsinnehavet är beroende av att innehavaren iakttar skötsamhet i trafiken och inte återkommer med brottslighet ger anledning att ifrågasätta hans lämplighet. Om ny som så sker, bör som regel körkortet i stället återkallas ovillkorligt. Självklart blir det fallet, om en ny återkallelsesituation uppkommer. En ovillkorlig återkallelse bör också komma i fråga vid brott som anges i 13 § och även vid förseelser som normalt inte föranleder något körkortsingripande. T.ex. bör den som gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik hastighetsöverträdelse i trafikfarlig miljö och genom en grov kort tid efter beslut om villkorlig återkallelse och ånyo gör sig som skyldig till hastighetsöverträdelse få sitt körkort återkallat, även om den hastighetsöverträdelsen vid en förstagångsförseelse inte skulle nya ha föranlett varning. En förnyad prövning av den villkorliga återkallelbör kunna ske i de fall då det först i efterhand kommer fram att sen körkortshavaren före det brott som föranledde den villkorliga återkallelsen, gjort sig skyldig till överträdelse som således inte been aktades vid beslutet om villkorlig återkallelse. Den observationstid som en villkorlig återkallelse innebär bör enligt vår mening avse en period av fem år, vilket motsvarar den längsta spärrtid enligt vårt förslag kan komma i fråga vid ovillsom korlig återkallelse av ett körkort.

9§

Bestämmelsen ersätter vad som i dag stadgas om prövotid. Om den inte innehaft körkortet i mer än två år och under denna tid begått som ett brott som är återkallelsegrundande måste skålen för en ovillkorlig återkallelse betydligt starkare än de skäl som talar för ett villkoranses ligt ingripande. Den nuvarande prövotiden för nyblivna körkortshavare har dessutom samma syfte som observationstiden vid en villkorlig återkallelse, nämligen att visa att man kan leva upp till det förtroende som det innebär att vara körkortshavare.

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 159

10§

Första och andra styckena motsvarar i sak nuvarande 19 § KKL. I likhet med vad som gäller i dag bör ett körkort kunna återkallas tills vidare om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas slutligt. I denna del föreslår vi ingen ändring i sak. Återkallelse tills vidare av ett körkort bör således ske om det sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt återkallas till följd av brott som avses i 4 § eller till följd av opålitlighet i nykterhetshänseende eller grund av körkortshavarens medicinska förhållanden. Som framgår av avsnitt 6.5 föreslår vi att förarprov skall vara obligatoriskt för att få ett nytt körkort efter en återkallelse. Enligt nuvarande bestämmelser i KKF skall som huvudregel förarprov avläggas för att på nytt få körkort efter en återkallelse, om spärrtiden överstigit ett år. Motsvarande krav på godkänt förarprov gäller vid återkallelse av körkort tills vidare, om giltighetstiden för beslutet bestämts till mer än ett år 41 § andra stycket KKF. På samma sätt som nu gäller bör kravet på godkänt förarprov för att få körkort efter en återkallelse vara detsamma oavsett om återkallelsen är slutlig eller endast interimistisk. Vi föreslår därför en bestämmelse med denna innebörd i tredje stycket. Om återkallelsen inte har prövats slutligt, bör körkortet således återställas till körkortshavaren efter det giltighetstiden löpt ut och körkortshavaren har avlagt ett godkänt förarprov. Det är alltså inte fråga om att ett nytt körkort utfärdas i den bemärkelsen att ett nytt grundläggande beslut om körkort fattas, eftersom en sådan ordning skulle strida mot det interimistiska beslutets karaktär. Av skäl som vi utvecklar i avsnitt 8.3 anser vi inte att en lämplighetsprövning skall göras innan ett tills vidare återkallat körkort återställs.

11 §

Beträffande vårt förslag till spärrtider hänvisas till avsnitt 6.4.

12 §

I paragrafens första stycke anges vad som krävs för att åter få körkort efter en ovillkorlig återkallelse enligt 4 § eller 5 § Vårt förslag innebär att det efter en återkallelse alltid skall krävas en lämplig-

hetsprövning och godkänt förarprov innan nytt körkort får utfärdas.

Om ett körkort har återkallats till följd av underlåtenhet att in ge läkarintyg tillämpas för närvarande den ordningen att körkortet åter-

160 Författningskommentarer SOU 1996: 114

ställs när intyget in. Skulle intyget visa att körkortshavaren inte ges uppfyller de medicinska kraven för körkort, inleds ett ärende om körkortsingripande. I förenklande syfte föreslår vi i paragrafens andra stycke att ett nytt körkort får utfärdas endast om intyget visar att det inte finns något hinder mot körkortsinnehav.

13§

Om ett slutligt avgörande av frågan om återkallelse av körkort blir aktuell efter det att körkortet varit återkallat tills vidare och således körkortet återställts till körkortshavaren efter godkänt förarprov, bör körkortsingripandet, samma sätt som i dag, kunna begränsas till att det förevarit, om inte nya omständigheter tillkommit som avse som medför att det tidigare ingripandet kan anses otillräckligt. En sådan bestämmelse finns för närvarande i 24 § första stycket KKL, där emellertid omhändertagande av körkort jämställs med återkallelse. En sådan ordning är motiverad i ett påföljdssystem med så korta spärrtider att tiden för ett omhändertagande kan sammanfalla med den slutligt bestämda spärrtiden. Om, som enligt vårt förslag, den lägsta möjliga spärrtiden är sex månader bör en sådan situation aldrig kunna uppkomma.

I4§

En i sig varningsgrundande förseelse skall i de fall som anges i 4 § 7 och 8 § leda till körkortsåterkallelse.

Punkt l

I RegR:s dom den 5 mars 1996 mål nr 1860-1995 behandlades fråvarning kan meddelas en körkortshavare som gjort sig skyldig gan om

till medhjälp till rattfylleri. RegR uttalade att bestämmelsen i 22 §

andra stycket KKL uppenbarligen är avfattad med tanke på att körkortshavaren är den person som själv kört fordonet, m.a.o. med tanke på att körkortshavaren är gärningsman och inte medverkande. Det ansågs tydligt att någon bestämmelse om varning som är direkt tilllämplig på de fall då körkortshavaren dömts för medhjälp till trafik-

nykterhetsbrott inte finns. RegR fann det mindre tillfredsställande att

stå utan möjligheter att, när fråga är om körkortsingripande mot någon fällts till ansvar för medhjälp till trafiknykterhetsbrott, tillämpa de som sedvanliga reglerna i 22 § om varning i stället för återkallelse. Enligt RegR:s uppfattning borde således ett yrkande om varning kunna prö-

Författningskommentarer 161

vas materiellt med utgångspunkt i den lagtext som för närvarande finns i 22 den är mindre tillfredsställande. även om De tillämpningsproblem som RegR:s resonemang ger uttryck för torde ha sin grund i att den i 22 § andra stycket KKL angivna alkoholhalten hänförs till hans blod eller utandningsluft, varvid "hans" är relaterat till körkortshavaren. Problemet bör enligt vår mening kunna lösas genom att i stället för hans blod och "hans utandningsluft" använda uttrycket blodet och "utandningsluften". Genom hänvisningen till 4 § TBL bör det då stå klart att det är förarens blod respektive utandningsluft som avses.

Punkt 2

Punkten gäller smitning. Är smitningen blir påföljden körkortsgrov återkallelse enligt 4 § 4.

Punkt 3

I punkten återfinns i huvudsak de återkallelsegrunder som i dag anges i 16 § 4 KKL. De olika överträdelserna föreslås därvid bli uppdelade i särskilda punkter; olovlig körning, hastighetsöverträdelser och övriga s.k typfarliga överträdelser.

Hastighetsöverträdelser

Inte obetydliga hastighetsöverträdelser bör i likhet med vad som gäller i dag medföra ett körkortsingripande. Med ett inte obetydligt hastighetsöverskridande avser vi att beskriva samma slag av hastighetsöverträdelser som enligt nuvarande regler utgör grund för körkortsingripande, alltså hastighetsöverträdelser med ca 25 km/tim och över på vägar där gällande hastighet är 50 km/tim eller högre och ca 15 km/tim och över där hastighetsbegränsningen är 30 km/tim. Är däremot hastighetsöverskridandet att anse som grovt skall körkortet enligt vårt förslag återkallas under minst sex månader.

Rödljuskörning m.m.

Rödljuskörning, stoppliktsförseelse och omkörning vid övergångsställe bör, i de fall då de inte bedöms som vårdslöshet i trafik, medföra att körkortshavaren meddelas varning. Skälen för en sådan ordning redovisas under avsnitt 6.6.4. Detsamma bör gälla alla andra överträdelser som gäller i trafiken, om överträdelsen medfört att fara uppkommit

162 Författningskommentarer

eller hade kunnat uppkomma. Vid bedömning om fara hade kunnat uppkomma bör förhållandena platsen vara utslagsgivande. Så måste normalt vara fallet vid t.ex. omkörning ett backkrön eller i en skymd kurva. Däremot kan farorisk inte alltid anses ha förelegat vid t.ex. en omkörning trots mötande trafik.

Punkt 4

I punkten regleras körkortsingripande med anledning av upprepade förseelser. Punktens lydelse överensstämmer med den i nuvarande 16 § 3 KKL. Någon ändring av punktens tillämpningsområde är inte avsedd. Redan i dag är det första ingripandet enligt denna punkt i de flesta fall varning.

15§

Vårt förslag innebär att möjligheten att omhänderta ett körkort utvidgas. Det främsta skälet härför är att ett ingripande mot körkortet bör ske i så nära anslutning som möjligt till den omständighet som föranleder ingripandet. Enligt nuvarande regler skall ett körkort omhändertas bl.a. om körkortshavaren företett tydliga tecken alkohol- eller annan påverkan, om det är sannolikt att körkortet kommer att återkallas på grund brott avses i 16 § 1 eller 4 KKL eller om körkortshavaav som

ren till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att

föra körkortspliktigt fordon. För att ett körkortsingripande skall kunna framstå som en trafiksäkerhetsåtgärd bör ingripandet komma snabbt i alla fall som avses i förslaget till 4 § 1 Förutom de omhändertagandegrunder som i dag gäller bör ett omhändertagande komma i fråga vid misstanke om grov smitning och allmän brottslighet. Den lösning som vi föreslår innebär även en förenkling så tillvida att de omständigheter som kan föranleda en återkallelse av körkortet är desamma som kan medföra ett omhändertagande. För att körkortet skall kunna omhändertas krävs självfallet att utredningen vid handen att det är sannolikt att körkortet också ger kommer att återkallas. Den bedömning som därvid krävs torde både polismyndigheten och åklagare kunna göra. Ett omhändertagande av ett körkort är en ingripande åtgärd mot den enskilde. Ett beslut om ett omhändertagande av ett körkort skall därför omedelbart ställas under länsstyrelsen prövning. Denna omedel-

SOU 1996:1 14 Författningskommentarer 163

bara över-prövning tillgodoser enligt vår bedömning de krav på rättssäkerhet som ett sådant ingripande mot den enskilde förutsätter. Om ett körkort har omhändertagits enligt 16 § 4 KKL kan körkortshavaren enligt 23 § andra stycket medges att under tre dagar föra fordon, om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. De förseelser som avses i 16 § 4 motsvaras i vårt förslag av dem som nämns i 14 § 3 c. Eftersom dessa förseelser skall leda till varning, blir ett omhändertagande av körkortet inte aktuellt och därmed inte heller ett medgivande motsvarande det i 23 § andra stycket KKL. Möjligen skulle ett sådant medgivande kunna anses önskvärt vid omhändertagande av ett körkort grund av en grov hastighetsöverträdelse. För att ett körkort skall återkallas av det skälet skall det dock vara fråga om en så uppenbar nonchalans från förarens sida att det måste anses utgöra en fara för trafiksäkerheten att låta honom fortsätta att föra det slag av fordon som körkortet avser. Vi anser därför att det inte finns utrymme för att låta en körkortshavare föra sådant fordon trots att körkortet omhändertagits. Polisens möjlighet att ta hand om ett återkallat körkort regleras i vårt förslag till 7 kap. 8 § KKL.

16§

För närvarande regleras möjligheten för polisman att hindra fortsatt

färd tillsammans med KKL:s ansvarsbestämmelser 38 §. Polisens möjligheter att hindra fortsatt färd bör enligt vår mening i stället anges tillsammans med bestämmelserna om att omhänderta körkort.

1 7 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 25 § KKL.

6 kap. Utländska körkort

1-3§§

De föreslagna bestämmelserna motsvarar de som för närvarande finns i 15 a c §§ KKL. I sak innebär vårt förslag endast en ändring, näm- ligen tillägget av punkt 4 i 2 Ett utländsk körkort bör bli ogiltigt om innehavaren också har ett svenskt körkort och efter anmaning enligt vårt förslag till 3 kap. 8 § 4 KKL angett att han önskar behålla det svenska körkortet. Enligt nuvarande regler blir i dessa fall det

utländska körkortet inte ogiltigt. Om innehavaren anger att han vill

164 Författningskommentarer

behålla det svenska körkortet, skall endast myndigheten som utfärdat det utländska körkortet underrättas om detta 35 a § KKF. Det svenska körkortet blir däremot ogiltigt, om körkortshavaren anger att han vill behålla det utländska körkortet 15 § 2 KKL. Något skäl för denna skillnad är svårt att uppbringa. Vi föreslår således att även det utländska körkortet bör bli ogiltigt, om innehavaren anger att han vill behålla det svenska körkortet. Eftersom amnaningsförfarande endast avser innehavare av körkort utfärdade inom EES, kan ogiltigheten enligt 2 § 4 endast drabba EES-körkort.

4§

Bestämmelserna i 5 kap. om körkortsingripande bör vara tillämpliga även på utländska körkort. Ett utländsk körkort skall således i likhet med vad som gäller i dag vägras giltighet i Sverige i sådana fall där det skulle ha återkallats om det varit svenskt. Därvid skall bestärnrnelserna om återkallelse tills vidare av körkort och om omhändertagande vara tillämpliga. Den tid ett utländskt körkort skall vara ogiltigt i Sverige får bestämmas med ledning av bestämmelserna om spärrtid. En utländsk körkortshavare bör också kunna meddelas varning. En särskild fråga är i vilken utsträckning det är möjligt att föreskriva villkor för ett utländskt körkort. Enligt nuvarande bestämmelser skall giltigheten av ett utländskt körkort prövas, om det föreligger en sådan återkallelsegrund som avses 16 § KKL. Om en återkallelsegrund föreligger skall det utländska körkortet vägras giltighet i Sverige. Att i en sådan situation i stället föreskriva villkor för körkortet torde inte vara möjligt.

Ett körkort som är utfärdat i en annan stat inom EES kan åberopas

i Sverige på samma sätt som ett svenskt körkort och det gäller här utan någon begränsning i tiden. Om en innehavare av ett EES-körkort således är stadigvarande bosatt i Sverige, bör han också enligt vår mening vara underkastad de bestämmelser som gäller för svenska körkort när det gäller möjligheten att föreskriva särskilda villkor för körkortsinnehavet. En sådan bestämmelse har stöd i artikel 8.2 i EGdirektivet om körkort, som föreskriver att en medlemsstat får tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte, på EES-körkort, om körkortshavaren är permanent bosatt i medlemsstaten. Vi föreslår därför att det införs en bestämmelse som i vissa fall gör det möjligt att föreskriva villkor för ett utländskt körkort som är utfärdat inom EES. En villkorsskrivning för ett utländskt körkort kan

Författningskommentarer 165

aktualisera ett tvångsutbyte av körkortet mot ett likvärdigt svenskt körkort, vilket kommenteras under 5

5§

Bestämmelser rörande tvångsutbyte av utländska körkort utfärdade inom EES när innehavaren är folkbokförd i Sverige sedan minst 185 dagar finns för närvarande i 15 d § tredje stycket KKL. De innebär att innehavaren ett sådant körkort sedan minst 185 dagar är folkom av bokförd i Sverige, kan körkortet vid prövningen av dess giltighet i Sverige bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort och körkortsingripandet därefter riktas mot det svenska körkortet. I förarbetena till bestämmelsen prop. 1995/96:ll8 s. 27, 35 uttalas att tillämpningen av bestämmelsen kommer i fråga i fall där krav pâ ansökan om körkortstillstånd eller att förarprov skall avläggas efter återkallelse gäller, om det hade varit fråga om ett svenskt körkort. Vårt förslag till återkallelsesystem med obligatoriskt krav på förnyad prövning av körkortshavaren innan nytt körkort får utfärdas efter återkallelse, medför att tvångsutbyte blir aktuellt i alla fall när ett utländskt körkort slutligt vägrats giltighet i Sverige. Är däremot fråga ett interimistiskt beslut om vägrad giltighet torde det vara tveksamt om

om ett tvångsutbyte bör ske. Utgångspunkten för tillämpning av be-

stämmelsen om tvångsutbyte torde vara att en innehavare av ett sådant utländskt körkort som är permanent bosatt i Sverige inte bör behandlas annorlunda än den som har ett svenskt körkort, när det gäller att erhålla ett nytt körkort efter återkallelse. När spärrtiden för ett interimistiskt återkallat svenskt körkort gått ut, återställs körkortet. Ett nytt körkort utfärdas alltså inte. Med denna utgångspunkt bör tvångsutbyte inte ske så länge det är fråga om ett interimistiskt ingripande

eftersom det skulle innebära att ett nytt svenskt körkort utfärdades. En sak är att kravet på godkänt förarprov skall vara uppfyllt för

annan att körkortet skall återställas till innehavaren. Ett sådant krav på godkänt förarprov torde inte förutsätta ett tvångsutbyte. I sammanhanget

måste också beaktas att ett ingripande som svensk myndighet beslutar

om mot ett utländskt körkort endast äger sin giltighet inom Sveriges territorium. Det innebär i sin tur att ett utländskt körkort som inte tvångsutbytts, återlämnas till innehavaren om denne lämnar Sverige, jfr nuvarande 37 a § andra stycket KKF. Eftersom vissa villkor för ett körkortsinnehav inskränkningar i

behörigheten och villkor för att få framföra fordon skall anges på

körkortet, förutsätter en möjlighet till villkorsskrivning beträffande ett utländskt körkort att körkortet i dessa fall kan tvångsutbytas.

166 Författningskommentarer

Vi föreslår mot denna bakgrund att bestämmelsen om att körkortet får tvångsutbytas mot ett likvärdigt svenskt körkort utvidgas till att även gälla i fall det föreskrivs villkor som avser en begränsning i behörigheten, t.ex. till att gälla för fordon med viss utrustning.

6 §

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 15 e § KKL.

7 och 8 §§

Bestämmelserna motsvarar de som för närvarande gäller enligt 31 a § KKL. Att det vid utbyte av ett utländskt körkort får föreskrivas särskilda villkor framgår av 8 § genom hänvisningen till 3 kap. 18 § KKL.

7 kap. Förfarandet i körkortsärenden m.m.

1§

Bestämmelserna om förfarandet i körkortsärenden skall i tillämpliga delar också gälla traktorkort.

2§

Den lämplighetsprövning som enligt vårt förslag skall ersätta körkortstillståndet bör göras av länsstyrelsen så länge den nuvarande kompetensfördelningen mellan Vägverket och länsstyrelserna består i fråga om körkortshanteringen. Det innebär att länsstyrelsen bl.a. bör göra de prövningar som avses i 3 kap. 10, 11 och 17 19 §§. De krav på att sökande skall ha varit folkbokförd i Sverige sedan minst 185 dagar och att han inte är innehavare av ett körkort har utfärdats i som en annan stat inom EES, som gäller för att utfärda körkort 9 § KKL,

prövas enligt nuvarande ordning av Vägverket som en förutsättning

för att få avlägga förarprov 19 § KKF. Beträffande skälet till att pröva om dessa förutsättningar är uppfyllda vid utfärdandet av körkort och inte vid ansökan om körkortstillstånd, sägs i förarbetena prop. 1995/962118 s. 23 att körkortstillstånden gäller under fyra år och att inget hindrar att en tillståndshavare under denna tid permanent bosätter sig i en annan stat, skaffar sig ett körkort där, återvänder till Sverige och efter en tid tar svenskt körkort. I och med att vi föreslår att körkortstillstånden avskaffas torde detta problem inte kunna upp-

Författningskommentarer 167

komma prövningen bl.a. bosättningskravet görs i samband med om av

länsstyrelsens lämplighetsprövning. Det synes därför enligt vår mening

lämpligast att låta länsstyrelsen pröva även bosättningskravet och kravet på att sökanden inte redan har ett körkort utfärdat i en annan EES-stat. Länsstyrelsen bör liksom för närvarande pröva ärenden om körkortsingripande, dvs. frågor återkallelse av körkort och varning om körkortsingripande utländska körkort. Ärenden samt om mot om villkor för körkort enligt vårt förslag till 3 kap. 18 § och frågor om utbyte utländska körkort bör också prövas av länsstyrelsen. av Som framgår kommentaren till 3 kap. 8 § 5 KKL föreslår vi att av körkortshavares begäran om att körkortet skall upphöra att gälla en skall skiljas från återkallelsegrunderna och i stället hänföras till ogiltighetsgrunderna. Frågan ogiltighet i denna situation bör enligt vår om mening prövas länsstyrelsen. Likaså bör länsstyrelsen besluta om av förelägganden och anmaningar enligt 3 kap. 8 § 1 och 4 KKL om förnyelse körkort respektive i fall då körkortshavare har fler än av en

ett giltigt körkort utfärdat inom EES. Övriga frågor om förnyelse av

körkort bör prövas av Vägverket. Beträffande traktorkort föreslår vi i syfte att förenkla reglerna att utfärdandet traktorkort följer den ordning som gäller för att utfärda av körkort. Det innebär till skillnad från i dag att länsstyrelsen endast bör göra den lämplighetsprövning skall föregå utfärdandet och att som Vägverket efter godkänt kunskapsprov beslutar om att utfärda traktorkortet. Det slutliga beslutet att utfärda körkort respektive traktorkort om bör fattas Vägverket. I och med att vi föreslår att av

körkortstillstånden bör avskaffas och att den prövning som länssty-

relsen gör sökanden så att säga fortgår löpande fram till den tidav punkt Vägverket beslutar om att utfärda körkort, krävs ett nära samarbete mellan Vägverket och länsstyrelserna. Om ett körkort är villkorligt återkallat och det inträffar någon ny omständighet utgör skäl att pröva om körkortet skall återkallas som ovillkorligt, kan fråga uppkomma om vilken instans som bör pröva frågan. Med hänsyn till att ett beslut om att ovillkorligt återkalla ett körkort under den villkorliga prövotiden kan överklagas i den ordning gäller för körkortsingripande, bör länsstyrelsen som första instans som göra prövningen körkortet i stället skall återkallas ovillkorligt. Om om beslutet Villkorlig återkallelse inte har vunnit laga kraft, uppkomom

mer frågan om länsstyrelsen i sådant fall kan göra prövningen lis

pendens. Den tillkommande omständighet som aktualiserar frågan om ovillkorlig återkallelse torde inte att hänföra till en annan sak, än vara

168 Författningskommentarer SOU 1996: 114

den som är föremål överinstansens prövning. Har således beslutet om villkorlig återkallelse inte slutligt avgjorts överinstans, får fråav en

gan om ovillkorlig återkallelse prövas i det pågående målet. Har målet

däremot slutligt avgjorts men ännu inte vunnit laga kraft, bör länsstyrelsen antingen avvakta lagakraft eller, om det är lämpligare, överklaga beslutet, och yrka att återkallelsen med hänsyn till den nytillkomna omständigheten bör vara ovillkorlig.

30ch 4 §§

Att Vägverket beslutar om utfärdande av körkort framgår för närvarande av bestämmelse i KKF 6 a § . Den betydelse som utfärdande av körkort enligt vårt förslag får medför att detta enligt vår mening bör föreskrivas i KKL. Likaså bör det i KKL anges att polismyndighet eller åklagare beslutar om omhändertagande körkort. av

5§

Paragrafen innebär att länsstyrelsens rätt att meddela preliminärt beslut utvidgas till att gälla alla former körkortsingripande, inte endast av som för närvarande varning. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 8.2. Vad gäller övriga bestämmelser om utfärdande av preliminärt beslut om körkortsingripande föreslår vi inga ändringar i förhållanden till vad som gäller i dag beträffande preliminärt beslut varning. om

6§

Bestämmelsens första stycket motsvarar nuvarande 45 § andra stycket KKL. Andra stycket motsvarar nuvarande 45 § första stycket KKL.

7§

Bestämmelser om beräkning av spärrtid finns i dag i 38 § KKF. Vi menar att centrala bestämmelser om spärrtidsberäkning bör i ges KKL. Vårt förslag innebär i huvudsak redaktionell omarbetning en av nuvarande bestämmelser.

I princip bör spärrtiden vid en återkallelse räknas från den tidpunkt

då återkallelsebeslutet blir gällande mot körkortshavaren, dvs. att körkortshavaren inte längre kan åberopa körkortsinnehavet för att undgå ansvar för olovlig körning. I de allra flesta fall är denna tid-

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 169

punkt den dag då körkortshavaren delges beslutet enligt 5 Emellertid kan i vissa fall uppstå situationer när spärrtiden bör beräknas från en annan tidpunkt, nämligen när körkortshavaren utan att vara formellt delgiven beslutet, överlämnar körkortet till behörig myndighet Väg- verket eller polismyndighet. Den situationen regleras i dag i 38 § andra stycket sista meningen KKF. Eftersom ett återkallelsebeslut som regel innefattar en personlig fullgörelse av körkortshavaren att över- lämna körkortet till behörig myndighet torde det krävas att beslutet delges körkortshavaren personligen för att spärrtiden skall börja löpa. Om körkortshavaren således överlämnar körkortet till Vägverket eller polismyndighet, kan det med fog påstås att han fullgjort vad som ankommer på honom med anledning av återkallelsebeslutet, även om han inte är formellt delgiven beslutet. Det bör därför i bestämmelsen anges att spärrtiden också kan räknas från den dag då körkortshavaren överlämnar körkortet till Vägverket eller polismyndighet. Ett överlämnande av körkortet behöver däremot inte betyda att körkortshavaren är formellt delgiven beslutet i den meningen att besvärstiden börjar löpa från överlämnandet. Den speciella situation som avses i den nyligen införda 38 § andra stycket tredje meningen KKF beträffande tvångsutbytta utländska körkort anser vi inte behöver regleras. Någon oklarhet om från vilken tidpunkt spärrtiden skall räknas torde inte kunna uppstå utan spärrtiden bör räknas från det först delgivna beslutet, detta ingripande även om skedde mot det utländska körkortet och inte mot det senare återkallade svenska körkortet. En annan särskild situation för spärrtidsberäkningen som enligt vår mening inte behöver någon särskild reglering är den då enligt nuvarande regler spärrtid även skall avse den tid som har förflutit från den senaste anmärkning som föranleder spärrtid. Denna situation uppstår när spärrtid bestäms vid prövningen av en ansökan om körkortstillstånd eller förhandsbesked. Vår bedömning är att denna bestämmelse bör utgå. Länsstyrelsen får i stället vid beslut om spärrtid i samband med en ansökan om körkort beakta den tid som förflutit från den senaste anmärkningen när längden på spärrtiden bestäms. Någon särskild reglering härav torde inte vara nödvändig.

8§

Vid återkallelse och omhändertagande av körkort bör körkortshavaren vara skyldig att efter anmaning överlämna körkortet till Vägverket eller polismyndighet. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 37 § KKF. Skyldigheter av det här slaget bör enligt vår mening föreskrivas i

170 Författningskommentarer

KKL. I sak är ingen ändring avsedd. Motsvarande skyldighet bör gälla vid förnyelse av ett körkort i vissa fall eller när ett nytt körkort skall utfärdas. Även det inte uttryckligen bör bestämmelsen också om anges vara tillämplig på utländska körkort. Detta följer av att det i 6 kap. 5 § föreskrivs att vid prövningen av ett utländskt körkort tillämpas de bestämmelser som gäller vid ingripande mot körkort som är utfärdade i Sverige. I ett körkortsingripande som avser återkallelse ingår en skyldighet att överlämna körkortet. Andra stycket har sin motsvarighet i nuvarande 23 § 4 KKL. Eftersom det är fråga om en rent verkställande åtgärd anser vi att beslutet att ta hand om ett återkallat men överlämnat körkort bör kunna fattas av en enskild polisman.

8 kap. Överklagande

I och 2 §§

Länsstyrelsens beslut enligt 7 kap. 2 § bör i flertalet fall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut i fråga om godkännande som handledare, bör dock i likhet med vad som gäller i dag kunna överklagas till Vägverket. Förelägganden och anmaningar bör inte kunna överklagas, vilket regleras i 2 Enligt nuvarande bestämmelser 106 § KKF får Vägverkets beslut att utfärda körkort överklagas till allmän förvaltningsdomstol. om Vägverkets beslut om att utfärda körkort eller traktorkort bör dock enligt vår mening inte ses som ett självständigt materiellt beslut. Utfärdandet av körkort bör i stället ses som en följd av länsstyrelsens beslut i fråga om sökandens lämplighet och Vägverkets beslut att godkänna förarprovet. Utfärdandet av körkortet är då ett verkställande av dessa beslut. Något behov av att överklaga Vägverkets beslut om utfärdande av körkort torde därför inte finnas. Vi föreslår således att Vägverkets beslut om att utfärda körkort inte skall kunna överklagas, vilket föreskrivs i 2 Detsamma bör gälla beslut i en till Vägverket överklagad fråga om godkännande som handledare. Beträffande bestämmelser om överklagande hänsvisas också till vad som sägs i kommentaren till 11 kap. l § KKF.

3§

Första stycket motsvarar nuvarande 46 § första stycket KKL. Anmaningar enligt 3 kap. 8 § 4 i vårt förslag, beslut om omhänder-

Författningskommentarer 171

tagande av körkort och beslut i fråga om godkännande vid förarprov bör i likhet med nuvarande bestämmelser 106 § KKF inte få överklagas.

4 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 49 § KKL.

9 kap. Ansvarsbestämmelser

1 och 2 §§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande ansvarsbestämmelser i 33 och 34 § KKL. I 2 § har dock tillagts de subjektiva rekvisiten "uppsåtligen eller av oaktsamhet", jfr 1 kap. 2 § brottsbalken.

3§

Motsvarande ansvarsbestämmelse finns i dag i 105 § KKF och gäller underlåtenheten att som förare av. ett körkortspliktigt fordon medföra körkortet. Straffrihetsgrunderna bör vara desamma som i dag. Ansvarsbestämmelser beträffande kravet på att medföra ett beslut om godkännande som handledare vid övningskörning torde inte fylla någon funktion; handledarens identitet kan konstateras genom hans körkort. Det torde inte vara nödvändigt att särskilt ange enligt vilka paragrafer en anmälan om att körkortet förstörts eller förkommit har gjorts för att straffrihetsgrunden 1 skall kunna tillämpas.

4§

En underlåtenhet att efter anmaning överlämna ett körkort eller traktorkort i samband med en återkallelse eller ett omhändertagande bör i likhet med vad som gäller i dag kunna straffas med penningböter, jfr nuvarande 105 § första stycket 2 KKF. I syfte att göra bestämmelsen effektivare föreslår vi att överlämnandet av körkortet skall ske inom en viss tid. Vi föreslår att denna tid lämpligen blir fem dagar. Tidsramen bör beräknas från dagen för delgivningen av beslutet. En anmälan om att körkortet eller traktorkortet har förstörts eller förkommit bör ha samma betydelse som ett överlämnande av körkortet. Om en sådan anmälan lämnas inom den tid som gäller för att överlämna körkortet, bör således något ansvar inte utkrävas.

172 Författningskommentarer

5 §

Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 37 § KKL.

10 kap. Bemyndiganden m.m.

1§

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 32 § KKL. Eftersom vi föreslår att bestämmelser om övningskörning skall finnas i KKL och att bestämmelserna om trafikskolor förs över till en särskild lag och förordning, kan bemyndigandet beträffande föreskrifter om förarutbildning utgå.

2§

Nuvarande bestämmelse i 17 a § KKL kräver att läkaren finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort. Läkaren behöver dock inte göra en anmälan till länsstyrelsen, om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens anvisning att avstå från att föra körkortspliktigt fordon. Enligt vår mening bör en läkare som undersöker en körkortshavare alltid vara skyldig att anmäla till länsstyrelsen, om han finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig som körkortshavare. Läkaren bör således inte få underlåta anmälan därför att han har anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att föra körkortspliktigt fordon. Frågan om olämplighet bör bedömas utifrån de medicinska krav som anges i Vägverkets medicinska föreskrifter om innehav för körkort m.m. VVFS 1996:200. Det avgörande skall således vara om kraven i föreskrifterna är uppfyllda. Ett uppenbarhetskriterium för anmälningsskyldigheten synes därvid inte vara adekvat för att anmälningsskyldighet skall föreligga. Antingen är de medicinska kraven uppfyllda eller så är kraven inte uppfyllda. Något större utrymme för bedömningar i det avseendet ger inte de medicinska föreskrifterna.

3§

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 41 § KKL

SOU 1996:1 14 Författningskommentarer 173

Övergångsbestämmelser

För att den som vid ikraftträdandet redan genomgått den prövning av de personliga och medicinska förhållandena som krävs för att få körkort inte skall behöva genomgå den på nytt, bör den som meddelats körkortstillstånd anses uppfylla dessa krav också enligt de nya bestämmelserna. Ett körkortstillstånd är giltigt i fyra år. Om lämpligheten anses vara uppfylld under denna tid skulle dock de äldre bestämmelserna om bl.a. återkallelse av körkortstillstånd bli tillämpliga under en oacceptabel lång tid. Ett körkortstillstånd bör därför berättiga innehavaren att avlägga förarprov utan att behöva genomgå en ny lämplighetsprövning under sex månader efter ikraftträdandet.

Om ett brott som enligt vårt förslag skall föranleda en återkallelse och varning således inte kan komma i fråga har begåtts före ikraft- trädandet och frågan om körkortsingripande inte är avgjord vid ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser tillämpas för att förhindra en retroaktiv skärpning.

En del av de brott som i dag föranleder återkallelse av körkortet skall enligt vårt förslag medföra varning. Om en sådan förseelse begåtts före ikraftträdandet bör de nya mindre stränga bestämmelserna tillämpas från ikraftträdandet. Om ett körkortsingripande som har skett före ikraftträdandet överklagas, skall besvärsinstansen vid prövning efter ikraftträdandet tillämpa bestämmelserna. de nya En särskild fråga är vilken betydelse en tidigare meddelade varning skall ha vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna om obligatorisk återkallelse vid ny förseelse inom tre år efter tidigare meddelad varning. Att helt bortse från tidigare meddelad varning synes inte lämpligt. Å andra sidan det inte heller tilltalande beakta är att en varning som meddelats enligt äldre bestämmelser under så lång tid som tre år. En rimlig avvägning kan vara att låta en varning som meddelats före ikraftträdandet ha den betydelse som gäller enligt nuvarande system, alltså att ny varning normalt inte får meddelas innan två år förflutit. Att ha en särskild övergångsbestämmelse med denna innebörd torde inte vara lämpligt. Vilket värde en varning som

174 Författningskommentarer

meddelats enligt äldre bestämmelser bör ha vid tillämpningen av de föreslagna nya reglerna, bör lämpligast överlämnas till rättstillämpningen. Ett lämpligt riktmärke kan enligt vår mening vara att beakta en äldre varning, och således återkalla ett körkort, om varningen ligger högst två år tillbaka i tiden när frågan om körkortsingripande prövas med anledning av ny förseelse.

Den som meddelats körkortstillstånd kan enligt gällande bestämmelser övningsköra privat utan krav på att den som har uppsikt över övningskörningen är godkänd som handledare. Denne bör även efter ikraftträdandet ha möjlighet att med stöd av meddelat körkortstillstånd övningsköra enligt äldre bestämmelser.

11.2 Förslaget till

körkortsförordning

1 kap. Inledande bestämmelser

1§

Ordalydelsen i bestämmelsen har anpassats till vad som anges i 10 kap. 1 § förslaget till KKL där bemyndigandet ges till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela ytterligare föreskrifter.

2 §

Motsvarar nuvarande 2 § KKF

3 §

Motsvarar nuvarande 3 § KKF

4 §

I nuvarande 4 § KKF finns definitioner pä olika begrepp och beteckningar som används i KKL och KKF. Det övervägande antalet definitioner finns också i andra författningar, t.ex VTK, BRK, FK och TTK. Eftersom flertalet av definitionerna i KKF antingen är väl inarbetade eller av begränsat allmänt intresse, bör författningen i möjli-

Författningskommentarer 175

gaste mån befrias från definitioner av beteckningar m.m. som redan är definierade i andra författningar. Beträffande definitioner av olika fordonsslag synes lämpligast att i stället hänvisa till 3 § FK. De beteckningar i KKF som därigenom kommer att saknas anges i första stycket lätt släpfordon och tjänstevikt terrängskoter och lätt ter- rängvagn. Det torde inte vara nödvändigt att föreskriva att släpfordon indelas i lätta respektive tunga släpfordon och inte heller att definiera totalvikten för tung terrängvagn. I nuvarande 5 och 6 §§ KKF anges att Vägverket skall pröva frâgor som rör tillämpningen av fordonsdefinitionerna i vissa speciella fall och att vad som föreskrivs för ett visst slag av fordon också gäller chassi till sådant fordon. Något behov av att särskilt reglera dessa frågor i KKF synes inte finnas. l stället bör hänvisas till motsvarande bestämmelser i FK, vilket görs i tredje stycket.

5§

Som framgår av avsnitt 8.4 föreslår vi att det skall vara länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd som skall pröva frågor om körkortsingripande m.m. I stället för att som nu reglera vilken länsstyrelse som skall vidta en viss åtgärd i samband med varje särskild bestämmelse anser vi att en generell forumbestärmnelse bör införas. Utgångspunkten för bestämmelsen bör vara att folkbokföringsorten skall styra vilken länsstyrelse som är behörig att pröva en

fråga. Om personen i fråga inte är folkbokförd i Sverige, alltså i

första hand utländska medborgare med utländskt körkort som inte tagit permanent bosättning i Sverige, bör det vara vistelseorten som avgör vilken länsstyrelse som år behörig. Saknas även vistelseort ankommer det länsstyrelsen i det län där en förseelse eller ett ingripande har skett att pröva en uppkommen fråga. En sådan forumbestämmelse motsvarar i stora drag det förhållande som råder i dag, om man bortser från de situationer när ett meddelat körkortstillstånd avgör vilken länsstyrelse som är behörig. I andra stycket ges en möjlighet att överflytta ett ärende från länsstyrelsen i folkbokföringslänet till länsstyrelsen i vistelselänet. Bestämmelsen motsvarar vad som i dag gäller vid meddelande av kör-

kortstillstånd och återkallelse. Eftersom folkbokföringsorten skall

avgöra vilken länsstyrelse som skall pröva en fråga innebär vårt förslag, till skillnad mot vad som gäller i dag, att det också kommer att finnas en möjlighet att överflytta ärenden om att föreskriva villkor för ett redan utfärdat körkort.

176 Författningskommentarer SOU 1996: 1 14

2 kap. Undantag från bestämmelserna om förarbehörighet

1 oc/12 §§

Undantag från kravet på behörighet vid vissa särskilda fall av körning regleras idag i 2 § andra och tredje styckena KKL. Bestämmelserna innebär att fordon som normalt kräver behörigheten C, D eller E lastbil, buss respektive släpfordon får föras av den som har behörig- heten B inom garageområde, verkstadsområde eller bensinstationsområde eller annars en kortare sträcka, om fordonet förs utan last eller 1 a. För det fall färden äger rum i samband med passagerare bärgning, reparation eller likande åtgärd beträffande fordonet, får fordonen inom nämnda begränsade områden också föras med last eller

passagerare, om föraren har B-körkort och fyllt 19 år l b.

I 2 § andra stycket 2 anges att varje slag av körkortspliktigt fordon får föras av polisman i tjänsteutövning. Det finns vidare en möjlighet att få föra fordon inom garageområde, verkstadsområde eller liknande trots att körkortet har återkallats. Som förutsättning härför gäller dock att medgivande har lämnats därtill och att körningen sker med fordon av det slag som det återkallade körkortet gav behörighet att föra. Ett sådant medgivande får avse en tid av högst tre år 2 § tredje stycket KKL. Det bör noteras att undantagssituationerna inte avser färd med körkortspliktiga fordon inom vissa inhägnade områden. Körningar inom dessa områden är såväl enligt nuvarande 6 § KKL som enligt vårt förslag till 2 kap. 5 § helt undantagna från kraven förarbehörighet. Undantag gäller i dag också för färd med fordon, som är avsett att föras av gående, eller släpfordon som kopplas till sådant fordon. De fordon som avses torde inte vara vanligt förekommande. Det torde inte heller röra sig om andra fordon än sådana som definitionsmässigt är att hänföra till traktor eller motorredskap klass II. Färd med dessa regleras i 2 kap. 2 § i vårt förslag till KKL. Enligt vår mening finns inte skäl att behandla fordon som är avsett att föras av gående annat sätt. Vi föreslår därför att undantaget för sådant fordon utgår. Vi föreslår att undantagsbestämmelserna förenklas och att de förs över till KKF. Mot bakgrund bl.a. av de krav på behörighet som EGdirektivet om körkort ställer föreslår vi också att undantagsfallen blir något mer begränsade. Vårt förslag innebär att möjligheten att föra fordon med last eller passagerare utgår. Trafiksäkerhetens krav torde i alla situationer kräva att behörighet innehas för att föra dessa slag av fordon med last eller

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 177

passagerare, alltså även om färden sker i samband med bärgning eller reparation. Vidare bör möjligheten för polisman att i tjänsteutövning föra motorcykel, lastbil, buss och släpfordon med stöd av ett B-körkort begränsas till att avse en kortare sträcka. Möjligheten till medgivande bör enligt vår mening finnas kvar i sin nuvarande form, dock att tiden för ett medgivande bör kunna avse högst fem år. Skälet för det är att ett medgivande bör kunna avse den tid ett körkort kan vara återkallat. Medgivande kan i dag meddelas av länsstyrelsen antingen i samband med beslut om återkallelse av körkort eller som ett särskilt ärende 43 § KKL. Den länsstyrelse som återkallat körkortet prövar frågan om medgivande. Ett medgivande kan också prövas av domstol som prövar ett överklagat ärende 35 § tredje stycket KKF. Vi anser att medgivanden av det här slaget snarare är att hänföra till dispensärenden än till frågor som bör prövas av domstol. Vi föreslår därför att medgivanden endast prövas av länsstyrelserna och att beslutet, om det gär sökanden emot, kan överklagas till Vägverket. De nackdelar som en sådan ordning i vissa fall kan medföra att ett beslut om återkallelse av ett körkort och ett beslut om medgivande, vid överklagande av beslutet om återkallelse, inte kan fattas samtidigt torde inte vara av den art att de motiverar att nuvarande ordning behålls.

3 §

Motsvarar nuvarande 3 § tredje stycket KKL.

4 §

Motsvarar nuvarande 59 a § KKF.

3 kap. Behörighetshandlingarna

1§

Första stycket motsvarar nuvarande lydelse av 6 a § andra meningen KKF. Andra stycket motsvarar dels nuvarande lydelse av 58 § KKF, dels bestämmelserna i 59 om bl.a. att villkor som skall gälla för traktorkortet antingen kan föras in på kortet eller anges i en särskild handling. I sak innebär tredje stycket ingen förändring i förhållande till vad som gäller i dag.

178 Författningskommentarer

2§

I paragrafen anges vilka handlingar som skall ges in tillsammans med en ansökan om behörighetshandling. Första stycket motsvarar nuvarande bestämmelser i 11 § första stycket KKF med den ändringen att ordet "körkortstillstånd" har bytts ut mot "behörighetshandling" och att taxibehörigheten utgått. I andra stycket regleras den utvidgade lämplighetsprövning som idag föreskrivs i Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter TSVFS

1990:70 I stycket anges emellertid endast det grundläggande kravet,

att den som fällts till ansvar för grovt rattfylleri till ansökningen skall foga ett särskilt utlåtande som styrker kravet på nyktert levnadssätt. Närmare föreskrifter om utlåtandet får även i fortsättningen bestämmas i Vägverkets föreskrifter. Någon ändring i sak är inte avsedd. Tredje stycket anger vilka handlingar som skall ges in för att säkerställa att bosättningskravet är uppfyllt och att körkortssökanden inte redan har ett körkort utfärdat inom EES, jfr nuvarande lydelse av 19 § KKF.

3§

I de fall en körkortshavare önskar förlängd giltighet av behörigheterna C eller D, efter det att han eller hon har fyllt 65 år, skall en ansökan härom hanteras inom ramen för det ansökningsförfarande som gäller för behörighetshandlingar i övrigt. Emellertid skall i sådant fall endast ges in läkarintyg. Läkarintyget får inte vara äldre än tre månader. En ansökan om förlängning av giltighetstiden för dessa behörigheter bör inte få göras tidigare än sex månader före den dag då giltighetstiden för behörigheten löper ut. Länsstyrelsens beslut om förlängd giltighetstid bör därvid börja gälla i och med att den tidigare giltighetstiden löper ut.

4 §

Paragrafen motsvarar bestämmelsen i nuvarande 13 § KKF. Vi anser inte att det behövs någon motsvarighet till 14 § KKF, d.v.s. att ett förhandsbesked övergår till att bli en slutlig ansökan om behörighets-

2 Nya föreskrifter särskild utredning efter rattfylleribrott träder i kraft om den 1 januari 1997, VVSF 1996:200

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 179

handling, i de fall då de medicinska eller personliga förhållandena inte utgör hinder för sökt behörighet.

5§

I likhet med vad som gäller i dag bör den som söker behörighetshandling kunna föreläggas att komma in med läkarintyg, jfr ll § andra stycket KKF. Att så kan ske följer redan av den föreslagna 10 kap. 5 § KKL. Möjligheten att i föreläggandet föreskriva att undersökningen skall verkställas av viss person eller av en person med viss sakkunskap eller avse ett visst förhållande, vilket idag anges i 11 § KKF, torde ingå inom befogenheten att utfärda föreläggande och behöver således inte anges särskilt.

6§

Motsvarar i sak nuvarande lydelse av ll § andra stycket andra och tredje meningarna. Om det framkommer särskild anledning att ändå utreda sökandens personliga förhållanden skall detta självfallet göras, aven om denna bestämmelse ger en möjlighet att avsluta utredningen i de fall sökanden inte förekommer i polisregistret.

7§

All utredning av en sökandes lämplighet som innehavare av behörighet skall göras av länsstyrelsen. Det behöver dock finnas en möjlighet för länsstyrelsen att inhämta uppgifter från polisen i bl.a. de fall då sökanden förekommer i polisregistret. I stället för att som idag det sker i form av en utredning av polismyndigheten föreslår vi att det sker i form av ett yttrande. I praktiken torde detta inte medföra någon avgörande förändring i förhållande till nuvarande ordning. Uppgifterna i yttrandet skall innehålla samma uppgifter som idag bortsett från att polismyndigheten inte behöver yttra sig om sökandens lämplighet, jfr nuvarande lydelse av 11 § andra stycket femte meningen. Det torde inte behöva anges vilken polismyndighet som skall avlämna ett yttrande. Utgångspunkten är att länsstyrelsen begär in yttrandet från polismyndigheten i den ort där sökanden är folkbokförd eller där han vistas.

180 Författningskommentarer

8§

Bestämmelserna om förarprov finns idag i bl.a. 16 20 §§ KKF. - Förarprov kan enligt dessa bestämmelser avläggas i tre olika situationer. Det vanligaste är att det avläggs inför en tjänsteman hos Vägverket som har förordnats av Vägverket att förrätta förarprov. Förarprov kan emellertid också avläggas inom Försvarsmakten och i gymnasieskola eller komvux. Förarprov inom Försvarsmakten skall avläggas inför befattningshavare vid Försvarsmakten som har förordnats att förrätta förarprov. Försvarsmakten får ge ett sådant förordnande till den som Vägverket godkänt. I gymnasieskolan och komvux gäller att förarprov får avläggas inför lärare i sådana skolor som har undervisat eleven på nationellt fastställd kurs vars innehåll varit föremål för samråd med Vägverket. Vägverket är den centrala förvaltningsmyndighet som svarar för det samlade trafiksäkerhetsarbetet. Verket har också ansvaret för frågor om bl.a. förarprov. Detta talar för att Vägverket även skall ha det för vilka får förrätta förarprov. Även det föryttersta ansvaret som hållandet att Vägverket har ansvar för att kraven är uppfyllda för att få utfärda körkort enligt EG-direktivet om körkort, talar för att Vägverket bör ha exklusiv rätt att avgöra vilka som får förrätta förarprov. Vi föreslår därför att förarprov skall avläggas inför den som Vägverket har förordnat att förrätta förarprov. Som vi föreslagit i kommentaren till 3 kap. 14 § KKL bör de detaljerade bestämmelserna om vad förarprov avser meddelas i Vägverkets föreskrifter.

9 §

Motsvarar nuvarande 8 § andra stycket första meningen KKF.

10 §

Motsvarar i sak nuvarande 8 § andra stycket andra meningen, 22 § tredje stycket och 30

11 §

Innan att körkort upphör att gälla till följd av att det blir äldre än tio år, bör Vägverket i likhet med vad som gäller i dag underrätta körkortshavaren om detta. Vägverket bör samtidigt tillställa körkorts-

Författningskommentarer 181

havaren ett nytt underlag för körkortet, så att körkortet kan förnyas med aktuellt fotografi och namnteckning. Motsvarande bör gälla om det inträffat någon ändring beträffande uppgift i körkortet, t.ex. ändrat namn. Förnyelse av körkort bör inte blandas samman med utfärdande av ett körkort. Förnyelsesituationen avser endast körkortets aktualitet som legitimationshandling. Har någon ändring inträffat beträffande rätten att föra fordon enligt körkortet, t.ex. att en ny behörighet förvärvats eller en behörighet återkallats eller om ett villkor för körkortet införts, ändrats eller upphävts, är fråga om utfärdande av körkort, inte förnyelse.

I2§

I de fall länsstyrelsen förelägger eller anmanar en körkortshavare enligt 3 kap. 8 § 1 eller 4 KKL skall föreläggandet eller amnaningen innehålla en upplysning att körkortet blir ogiltigt om föreläggandet eller anmaningen inte följs.

4 kap. Övningskörning

1§

Paragrafen specificerar ålders- och erfarenhetskravet för uppsikt över privat övningskörning. Kraven är de som gäller i dag för att godkännas som handledare, jfr nuvarande 78 § KKF. Beträffande skälen till att det vid privat övningskörning alltid skall krävas att den som har uppsikt över övningskörningen är godkänd som handledare hänvisas till avsnitt 4.

2§

Första stycket motsvarar nuvarande inledning 75 § första stycket KKF medan andra stycket motsvarar 75 § tredje stycket första meningen. De undantag från uppsiktskraven som anges i nuvarande 75 § första och andra styckena vid övningskörning äger inom som rum körgård och övningskörning inom polisväsendet, Försvarsmakten och i trafikskola, gymnasieskola eller komvux, anser vi kunna överlämnas till Vägverket att meddela närmare föreskrifterom.

182 Författningskommentarer

3 och 4 §§

Motsvarar i sak nuvarande 79 och 81 §§.

5 §

Att en ansökan om godkännande som handledare skall ske på en särskild blankett framgår idag av 78 § första stycket andra meningen KKF. Enligt vårt förslag skall frågan om handledare prövas av länsstyrelsen. Nuvarande utredningskrav för innehavare av EES-körkort, återfinns i 78 § fjärde stycket sista meningen, fyller enligt vår som mening ingen funktion, eftersom det enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer ändå ankommer på en sökande att visa att han uppfyller kraven för handledarskap. På motsvarande sätt som gäller idag bör handledarskapet avse övningskörning med viss person. Ett godkännande som handledare bör självfallet endast kunna meddelas om den som skall övningsköra har uppnått den ålder som gäller för övningskörning för fordonet. Handledarskapet kan endast gälla för övningskörning av det slag av fordon som handledaren har körkort för. I och med att vi föreslår att kravet på handledare skall gälla all privat övningskörning bör ett godkännande som handledare upphöra att gälla efter en viss tid. Denna tid bör vara så lång att det kan antas att den övningskör erhåller körkort inom denna tid. Vi föreslår som att ett godkännande som handledare skall gälla i fem år. I likhet med vad som gäller i dag bör ett handledarskap upphöra att gälla, om förutsättningarna inte längre är uppfyllda för ett godkännande. Tredje stycket har sin motsvarighet i nuvarande 77 § andra stycket. Att handlingen skall vara i sådant skick att den kan läsas utan svårighet torde vara en självklarhet som inte behöver regleras.

6§

Motsvarar i sak 78 § fjärde stycket. Möjligheterna för den som har ett körkort utfärdat i en annan EES-stat att utöva uppsikt över övningskörning som sker i trafikskola, alltså att godkännas som utbildningsledare eller trafiklärare, regleras i vårt förslag till lag om trafikskolor.

Författningskommentarer 183

5 kap. Körkortsingripande

1§

Paragrafen ansluter till 5 kap. 3 § KKL.

2§

Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i nuvarande 33 § KKF om särskild utredning. I sak innebär förslaget ingen ändring i förhållande till vad som gäller i dag. Länsstyrelsen prövar enligt KKL frågor om körkortsingripande. Den prövar också frågor som rör villkor för körkort under löpande innehav. Så snart det finns anledning att anta att en körkortshavare inte längre uppfyller förutsättningarna som gäller för att körkort skall därför länsstyrelsen skyndsamt utreda körkortshavarens lämplighet. Om körkortshavaren därvid inte följt en föreskrift som gäller för körkortet, utgör detta naturligen anledning att ifrågasätta dennes lämplighet. Att en utredning skall inledas i dessa fall torde därför inte behöva Detsamma gäller möjligheten för länsstyrelsen att i anges. utredningssyfte förelägga körkortshavaren att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov. Denna möjlighet följer av 10 kap. 3 § KKL. Om det finns skäl att ifrågasätta någons lämplighet har ett ärende som avses i KKL inletts. En utredning om en körkortshavares lämplighet behöver naturligtvis inte alltid leda till att ett övervägande om körkortsingripande tillställs körkortshavaren. Utredningen kan t.ex. ge vid handen att det är tillräckligt att föreskriva villkor för körkortet. I sådant fall kan beslut om villkor fattas. Det sker då med stöd av 3 kap. 18 § KKL. Om utredningen varken utmynnar i ett körkortsingripande eller ett beslut om villkor för körkortet, kan ärendet avskrivas. En bestämmelse motsvarande nuvarande 34 § första stycket KKF anser vi inte behövas för att länsstyrelsen skall ha rätt att återuppta utredningen vid ett senare tillfälle.

3§

Motsvarar nuvarande lydelse av 36 § KKF.

184 Författningskommentarer

4§

Jfr nuvarande 37 § KKF. Vid återkallelse skall körkortshavaren efter anmaning överlämna körkortet till Vägverket eller polismyndighet. Det följer av vårt förslag till 7 kap. 8 § KKL. Vad som kan behöva föreskrivas i förordningen är att anmaningen får delges innehavaren genom stämningsmannadelgivning och att körkortet i sådant fall skall överlämnas till den som utför delgivningen. Någon ändring i sak i förhållande till i dag är inte avsedd. Om ett beslut om återkallelse upphävs, skall självklart körkortet återställas till körkortshavaren. Detta förhållande torde inte särskilt behöva regleras. För det fall återkallelsen hävs efter det att körkortshavaren fått ett nytt körkort efter avlagt godkänt förarprov, har denna redan körkort, varför något återställande av körkortet inte blir aktuellt.

5§

Bestämmelsen om preliminärt beslut om körkortsingripande har, i förhållande till bestämmelsen om preliminärt beslut om varning i nuvarande 49 § KKF, ändrats endast i redaktionellt avseende.

6§

Att ett beslut om omhändertagande av en behörighetshandling fattas av polismyndighet eller åklagare framgår av värt förslag till 7 kap. 4 § KKL. Likaledes framgår av 7 kap. 8 § KKL att innehavaren efter anmaning skall överlämna handlingen till Vägverket eller polismyndighet. Omhändertagna behörighetshandlingar bör i samtliga fall sändas till Vägverket medan beslutet om omhändertagande, i likhet med vad som gäller i dag, skall sändas till den länsstyrelse som skall pröva frågan om körkortsingripande. Andra stycket motsvarar med vissa redaktionella ändringar nuvarande 41 § KKL. Enligt. denna bestämmelse skall länsstyrelsen pröva om körkortet skall återkallas tills vidare. Det bör enligt vår mening i stället föreskrivas att länsstyrelsen skall pröva om körkortet skall återkallas. Inom detta begrepp ryms även återkallelse tills vidare. Någon ändring i sak är inte avsedd.

SOU 1996:1 14 Författningskommentarer 185

6 kap. Utländska körkort

1§

Flertalet bestämmelser i föregående kapitel om körkortsingripande m.m. gäller också för utländska körkort.

2§

Motsvarar nuvarande 37 a § andra stycket KKF. Hänvisningen till 6 kap. 5 § KKL innebär att bestämmelsen omfattar endast utländska körkort som inte tvângsutbytts i samband med återkallelsen.

3 §

Motsvarar nuvarande lydelse av 82 § tredje stycket KKF.

4 §

Första stycket motsvarar i sak nuvarande 12 a § första stycket KKF. Nuvarande 12 a § andra stycket föreslås utgå eftersom det i alla fall

åligger en sökande att visa att han uppfyller de krav som gäller för att

han skall få bifall på sin ansökan. Något behov att, som vid en ansökan om behörighetshandling, i de fall sökandes lämplighet inte är klarlagd, kunna avvisa ansökningen, torde inte finnas. Om det inte kan bedömas om sökanden uppfyller kraven för utbyte av ett utländskt körkort, bör ansökningen avslås. Andra stycket motsvarar nuvarande 12 a § tredje stycket KKF med den skillnaden att anmälan skall göras till Vägverket i stället för till länsstyrelsen, i likhet med vad vi föreslår gälla för förlust av ett körkort i andra fall.

5 §

Motsvarar i sak nuvarande 82 § fjärde stycket KKF.

7 kap. Uppgiftsskyldighet

1 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 82 § första stycket KKF. Andra stycket i nuvarande 82 § KKF föreslås utgå. Skälet härtill är att den

186 Författningskommentarer

myndighet som fått sitt beslut överklagat numera inträder som motpart i processen enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291. Ett avgörande av målet skall enligt 31 § samma lag tillställas part, alltså bl.a. den myndighet som inträtt som motpart i processen.

2§

Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 83 § KKF. Beträffande de brott skall föranleda underrättelse föreslås inga ändringar. som De paragrafer som rör Rikspolisstyrelsens underrättelseskyldighet i dessa fall har redigerats om enligt följande. I 2 § anges de situationer när underrättelseskyldighet föreligger, alltså att underrättelse skall ske förutom vid dom, beslut, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, också vid beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, vilket framgår av tredje stycket, och när ett sådant avgörande, som har föranlett underrättelse, ändrats, upphävts eller undanröjts, vilket framgår av andra stycket. I 3 och 4 anges begränsningarna i underrättelseskyldigheten; att viss påföljd skall ha utdömts 3 §, att avgörandet vunnit laga kraft eller överklagats 4 § första stycket och att underrättelse beträffande utländska körkortshavare endast skall lämnas om körkortshavaren är folkbokförd i Sverige 4 § andra stycket. I bestämmelsens första stycke har därför lagts till att underrättelseskyldighet föreligger med de begränsningar som följer av 3 och 4 §§. I andra stycket föreskrivs att Rikspolisstyrelsen också skall underrätta Vägverket om dom m.m. som har föranlett underrättelse har ändrats, upphävts eller undanröjts. Stycket motsvarar nuvarande 84 § andra stycket KKF. Tredje stycket föreskriver att underrättelseskyldigheten också gäller beslut om åtalsunderlåtelse. Stycket motsvarar nuvarande 83 § tredje stycket första meningen KKF.

3§

I denna paragraf anges de begränsningar i Rikspolisstyrelsens underrättelseskyldighet som har samband med brottets svårhetsgrad. Första stycket motsvarar därvid 84 § första stycket KKF. Som vi redovisar i avsnitt 8.6 föreslår vi att beloppsgränserna för underrättelseskyldigheten ändras från nuvarande 600 kr till 800 kroch att detta senare belopp även skall gälla upprepade förseelser. Andra stycket innehåller begränsningarna beträffande brotten i 2 § 5 10 om att underrättelse vid sådant brott endast skall lärrmas om -

Författningskommentarer 187

annan påföljd än böter har dömts ut. Motsvarande gäller i fråga om åtalsunderlätelse. Stycket motsvarar nuvarande 83 § andra stycket och fjärde stycket andra meningen KKF.

4§

Begränsningarna i Rikspolisstyrelsens underrättelseskyldighet som har samband med förutsättningar som inte rör brottet anges i denna bestämmelse. De avser dels att underrättelse skall lämnas först efter det att Rikspolisstyrelsen har fått besked om avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats, dels att underrättelse skall lämnas beträffande utländska körkortshavare endast om innehavaren är folkbokförd i Sverige. Första stycket motsvarar nuvarande 83 § tredje stycket KKF medan andra stycket motsvarar nuvarande femte stycket i nämnda författningsrum.

5§

Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 84 § tredje stycket KKF. Underrättelsen skall lämnas med beaktande av de begränsningar som gäller enligt 3 och 4 §§. I nuvarande bestämmelse anges också i vilka fall Vägverket skall begära underrättelse. Det skall i dag ske när någon har omhändertagits enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade personer och den omhändertagne är innehavare av körkort, traktorkort eller utländskt körkort eller om spärrtid beslutats för honom och denna tid inte löpt ut. Underrättelse skall också begäras om länsstyrelsen beställt registerblad. Vi föreslår att bestämmelserna om när Vägverket skall begära en underrättelse från Rikspolisstyrelsen utgår. Skälet härför är att de saknar självständig betydelse i förhållande till den utredningsskyldighet som länsstyrelserna har beträffande nämnda personkategorier. Att Vägverket skall begära en underrättelse från Rikspolisstyrelsen länsstyrelse beställer registerblad torde dessutom i de fall då en vara en självklarhet som inte behöver regleras i KKF.

6§

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 85 § KKF.

188 Författningskommentarer

7§

Förevarande paragraf motsvarar i sak nuvarande 86 § KKF. I dag föreskrivs i sex punkter till vilken länsstyrelse som registerbladet skall sändas. De utpekade länsstyrelserna är de som prövar respektive ärende enligt KKL och KKF. Som framgår av 1 kap. 5 § föreslår vi en generell forumregel. Av denna bestämmelse framgår vilken länsstyrelse som skall pröva ett ärende. Det behöver då inte i förevarande sammanhang anges till vilken särskild länsstyrelse som registerbladet skall sändas. För tydlighetens skull anges dock att registerbladet skall sändas till den länsstyrelse underrättelsen angår, dvs. den som har att pröva ett ärendet med anledning av underrättelsen, i första hand länsstyrelsen i det län där den enskilde är folkbokförd. Bestämmelserna som rör yrkestrafiken inklusive förarlegitimation, föreslås bli överförda till YTL respektive YTF. Om inte länsstyrelsen beställt registerbladet, bör ett registerblad i likhet med i dag också sändas till den enskilde.

8§

Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 87 § KKF med den ändringen att tredje stycket föreslås utgå. Det torde inte särskilt behöva regleras att en underrättelse från polismyndigheten skall innehålla uppgift om personnummer.

8 kap. Körkortsregistret

1 §

Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande 90 § KKF.

2 §

Vilka uppgifter som skall antecknas i körkortsregistret och vilken myndighet ansvarar för att uppgifterna förs in, har anpassats till som våra förslag till ändringar i KKL och KKF. Det bör särskilt anmärkas att uppgifter som rör förarlegitimation enligt YTL föreslås utgå med anledning av att 1995 års yrkestrafikutredning föreslår att uppgifter beträffande förarlegitimationen förs in i körkortsregistret enligt bestämmelse i YTF.

SOU 1996: 1 14 Författningskommentarer 189

3-5§§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 92 94 §§ § KKF. -

9 kap. Bemyndiganden m.m.

1-3§§

Paragraferna motsvarar nuvarande 95 97 § KKF. Med anledning av att vi föreslår att medgivande att föra fordon trots att ett körkort är omhändertaget inte längre bör kunna lämnas, har föreskrifterna beträffande sådana medgivanden utgått.

4§

Första stycket hänvisar till den föreslagna förordningen om trafikskolor. Andra stycket motsvarar nuvarande 98 § första stycket KKF. I tredje stycket föreslås att ett uttryckligt bemyndigande ges till Vägverket att meddela föreskrifter om förarutbildning i andra fall och om förarprov. Med ett sådant bemyndigande torde det inte behövas några särskilda bestämmelser beträffande förarutbildning halt underlag. Även halkkörningsutbildningen i de flesta fall är ett obligaom toriskt utbildningsmoment för att få avlägga förarprov torde, några författningstekniska hinder inte finnas mot att meddela sådana bestämmelser i myndighetsföreskrifter, om bemyndigandet ges det innehåll som vi föreslår.

5§

Paragrafen motsvarar nuvarande enligt 102 b § KKF.

6-7§§

Paragraferna motsvarar nuvarande 99 och 100 § KKF. Beträffande blanketter m.m. har bestämmelser som rör medgivanden vid omhändertaganden utgått, se kommentaren till 5 kap. 15 § KKL. Att Rikspolisstyrelsen skall tillhandahålla blanketter för intyg beträffande utbildningsledares och trafiklärare personliga lämplighet föreskrivs i vårt förslag till förordning om trafikskolor.

190 Föifattningskommentarer

8§

I förevarande paragraf anges frågor enligt KKF som bör prövas av länsstyrelsen. Första stycket föreskriver därvid att länsstyrelsen i likhet med vad som gäller i dag bör pröva frågor om medgivande att föra körkortspliktiga fordon inom vissa områden trots att körkortet är återkallat, vilket regleras i 2 kap. 1 I andra stycket föreskrivs att länsstyrelsen prövar frågor om undantag i visst fall frän angivna bestämmelser i KKL och KKF. De bestämmelser som undantag får meddelas från är de samma som anges i nuvarande 101 § KKF. Det torde följa redan av att det är fråga om dispenser, att undantagen får begränsas till att avse visst område eller viss tid eller annat som är motiverat av trafiksäkerheten, varför vad som föreskrivs i detta avseende i 101 § fjärde stycket KKF bör kunna utgå. För att besluta om undantag enligt denna paragraf bör även fortsättningsvis krävas att det föreligger synnerliga skäl och att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.

9 och 10 §§

Paragraferna motsvarar i sak nuvarande 101 a och 102 § KKF.

11 §

Bestämmelsen har förts över från KKL och motsvarar i sak nuvarande 39 § tredje stycket KKL. Skälet härtill är att en skyldighet mellan olika myndigheter att lämna uppgifter till varandra lämpligast regleras i förordning. Inte heller torde bestämmelser rörande sekretess kräva att bestämmelsen ges i lag, jfr. 14 kap. 1 § sekretesslagen 1980: 100.

10 kap. Ansvarsbestännnelser

1 0ch2 §§

Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 103 § och 105 § tredje stycket KKF.

SOU 1996: 1 14 Författningskommentarer 191

11 kap. Överklagande m.m.

1§

De besvärsbestämmelser som finns i dag i KKL och KKF är krångliga och svâröverskädliga. Vårt förslag till uppdelning av bestämmelserna mellan KKL och KKF innebär att besvärsbestämmelserna förenklas, framför allt till följd att flertalet beslut som i dag länsstyrelser av fattar med stöd bestämmelse i KKF i stället beslutas med stöd av av KKL. Om länsstyrelsens beslut därvid får överklagas, bör det överklagas till allmän förvaltningsdomstol, vidare kommentaren till vårt se förslag till 8 kap. l och 2 § KKL. De beslut som länsstyrelsen därutöver fattar med stöd av KKF beslut dispenser enligt vårt förslag till 9 kap. 8 § andra avser om stycket och 9 § och beslut om medgivande att föra körkortspliktigt fordon trots att körkortet är återkallat enligt 2 kap. l Beslut i dispensärenden bör i likhet med i dag kunna överklagas till Vägverket. Till skillnad mot vad gäller i dag föreslår vi emellertid att också som beslut om medgivanden enligt 2 kap. l § bör överklagas till Vägverket. Skälen härför redovisas i kommentaren till denna bestämmelse. I dag föreskrivs att Vägverkets beslut beträffande utfärdande av körkort och förnyelse av körkort kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vägverkets beslut i fråga om förnyelse torde kunna ses endast ett verkställande beslut. Enligt vår mening bör därför som Vägverkets beslut i fråga om förnyelse inte kunna överklagas. Beträffande Vägverkets beslut att utfärda körkort och traktorkort hänvisas till kommentaren till vårt förslag till 8 kap. 2 § KKL. Vägverkets beslut i ett dit överklagat ärende bör inte få överklagas. Andra beslut av Vägverket än sådana som avses i 8 kap. 2 § KKL bör få överklagas till regeringen.

2§

I avsnitt 8.5 har vi berört vissa frågor om avgifter. Eftersom vårt förslag innebär att utfärdandet av traktorkort skall följa den ordning som gäller för utfärdande av körkort, vilket innebär att Vägverket i stället för länsstyrelsen utfärdar sådana kort, bör avgiften för att utfärda och förnya traktorkort bestämmas i förordningen 1972:648 med taxa för Vägverket. Förevarande paragraf motsvarar med den ovan angivna ändringen nuvarande 110 § KKF.

192 Författningskommentarer

11.3 Förslaget till lag om trafikskolor

11.3.1 Inledning

Eftersom vi inte anser att det ingår i vårt uppdrag att överväga några förändringar beträffande förarutbildning i trafikskolor i andra avseenden än de som rör den lagtekniska översynen av körkortsförfattningarna, innebär vårt förslag till lag och förordning om trafikskolor i huvudsak endast en överföring av nuvarande bestämmelser i KKF anpassade till en lag och en förordning. Några sakliga ändringar är inte avsedda. Kommentarerna till författningstexten inskränker sig därför huvudsakligen till hänvisningar till motsvarande nu gällande bestämmelse.

1 1.3.2 Kommentarer till författningstexten

1 §

Definitionen på trafikskolor är hämtade från 4 § KKF.

2§

Första stycket motsvarar nuvarande 60 § första mening KKF. Andra stycket motsvarar nuvarande 61 § andra stycket KKF.

3§

Bestämmelserna i nuvarande 61 och 62 §§ har förts samman till en paragraf.

4§

Bestämmelserna i denna paragraf innebär en saklig förändring såtillvida att kraven som gäller för att ha uppsikt över övningskörning i trafikskola enligt nuvarande 80 § KKF, i stället anges som krav för att

bli godkänd som utbildningsledare respektive trafiklärare. Ändringen

föranleds av att kravet på uppsikt tagits in i vårt förslag till 4 kap.

5 § KKL. I praktiken innebär förslaget ingen förändring, eftersom

motsvarande krav för närvarande gäller enligt Vägverkets föreskrifter.

SOU 1996: 114 Författningskommentarer 193

Andra stycket motsvarar med konsekvensändringar enligt vad som nyss sagts om utbildningsledare m.m. nuvarande 74 a § första stycket KKF. 5 och 6 §§ Motsvarande bestämmelser om återkallelse av tillstånd att driva trafikskola finns för närvarande i 67 § KKF och beträffande utbildningsledare och trafiklärare i 68 § KKF. 7 § Paragrafen motsvarar nuvarande 69 § KKF. 8 § Att beslut i fråga om tillstånd att driva trafikskola för överklagas till allmän förvaltningsdomstol följer av nuvarande 107 § KKF. Ett beslut om varning får dock inte överklagas, vilket följer av nuvarande 106 § KKF. 9 § Motsvarande ansvarsbestämmelse finns för närvarande i 104 § KKF. 10§ Bemyndigandet i paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 32 § KKL.

11.3.3 Förslaget till förordning om trafikskolor

1 § Bestämmelserna i paragrafen motsvarar dels nuvarande 64 § KKF, dels nuvarande 60 § andra meningen KKF. 2§ Paragrafen motsvarar nuvarande 61 § första stycket KKF.

194 Författningskommentarer SOU 1996: l 14

3§ Bestämmelserna i paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 61 §tredje stycket KKF. 4 § Motsvarar nuvarande 64 § andra stycket KKF. 5 och 6 §§ Paragraferna motsvarar nuvarande 65 § KKF. 7 § Motsvarar nuvarande 70 § KKF. 8 § Polismyndighets anmälningsskyldighet följer i dag av 89 § KKF. 9 § Att blanketter av detta slag skall tillhandahållas av Rikspolisstyrelsen anges för närvarande i 100 § KKF. 10§ Vägverkets bemyndigande att meddela föreskrifter beträffande trafik-

skolor och om utbildningen vid sådana skolor följer nuvarande

av 99 § KKF.

Bilaga

Kommittédirektiv

Dif-

Översyn av körkortsförfattningarna m.m.

1994:9O

Beslut vid regeringssammanträde den 15 september 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att göra en översyn körkortsförfattningarna samt analysera hur EG:s direktiv av 91/439/EEG den 29 juli 1991 om körkort skall införlivas med av svensk rätt. Han skall vidare utreda möjligheterna att samordna körkortsbehörigheten taxi och den förarlegitimation för taxiförare som föreskrivs i yrkestrafiklagen 1988:263. Utredaren skall utarbeta förslag till författningsändringar och Övergångsbestämmelser som behövs.

Bakgrund

Svåröverskådliga författningar

Bestämmelser körkort och traktorkort finns huvudsakligen i körom kortslagen 1977:477, körkortsförordningen 1977:722 och förordningen l98l:96 godkännande och utbyte av utländska körkort. om Vägverket, tidigare Trafiksäkerhetsverket och Socialstyrelsen, har med stöd dessa författningar utfärdat kompletterande föreskrifter om av körkort. Författningarna berör en mycket stor del av befolkningen. Författningarna har genom åren ändrats och kompletterats i sådan omfattning att regelverket blivit svårtillgängligt och därmed gett nu upphov till tillämpningsproblem. Exempelvis gäller detta tillämpningen av bestämmelserna om omedelbart omhändertagande av körkort.

196 Bilaga

EES-anpassning

Efter ändring i EES-avtalet har Sverige åtagit sig att anpassa körkortsregleringen till EG:s bestämmelser området. Dessa finns i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort. EG-direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om körkortsklasser och behörigheter, om godkännande och utbyte av körkort utfärdade i andra EG-stater och om minimikrav för utfärdande av körkort. Det behandlar frågor som i Sverige regleras i såväl körkortslagen och körkortsförordningen som förordningen om godkännande och utbyte av utländska körkort. EG-direktivets bestämmelser kommer att innebära vissa justeringar i körkortsklasserna bl.a. vad gäller motorcyklar. Bestämmelserna i EG-direktivet skall införlivas i de nationella rättsordningarna för att kunna träda i kraft senast den 1 juli 1996.

Samordning av taxibehörighet

Enligt bestämmelser i 14 a § yrkestrafiklagen, som trädde i kraft den l augusti 1994 1994:589, får fordon i taxitrafik endast föras av den som har särskild förarlegitimation. Sådan legitimation får ges till den som har föreskriven körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad är lämplig som taxiförare. En förarlegitimation kan under vissa förutsättningar återkallas. Nuvarande ordning innebär att en taxiförare dels skall ha körkort med taxibehörighet, dels en förarlegitimation. Denna ordning har kritiserats av bl.a. Lagrådet när kravet på förarlegitimation infördes.

Uppdraget

Mot bakgrund av vad som anförts om körkortsförfattningarna

anser regeringen det nödvändigt med en lagteknisk översyn förav fattningarna. Det är av största vikt att en reglering berör allmänsom heten i så stor utsträckning som körkortslagstiftningen görs tydlig och lättöverskådlig. Utredaren skall särskilt uppmärksamma vilka möjligheter som finns att förenkla, förtydliga och så behövs justera de om materiella bestämmelserna för på detta främja enhetlig att sätt en praxis i körkortshanteringen hos olika myndigheter. Utredaren skall analysera rådets direktiv 91/439/EEG samt utarbeta

och lämna förslag till de författningsändringar och Övergångsbestäm-

melser som behövs för att införliva direktivets bestämmelser med svensk rätt. Därvid kommer det att krävas översyn bl.a. kören av kortsklasser och behörigheter samt bestämmelser utbyte om av

Bilaga 197

utländska körkort. Uppdraget avser inte de delar av EG—direktivet som det enligt bemyndigande fär föreskrivas om av myndighet. Regeringen anser att det bör övervägas om de tvâ behörigheter som i dag krävs för taxiförare, enligt körkortslagen och yrkestrafiklagen, lämpligen kan samordnas på ett sådant sätt att det framöver endast ställs krav på en särskild taxibehörighet. I denna fråga bör utredaren samråda med utredningen om översyn av yrkestrafiklagstiftningen K 1994:89. Utredaren skall vidare beakta Vägverkets utredning om mopeder K94/2246/RS.

Övrigt

Om utredaren under sitt arbete uppmärksammar problem som ligger utanför det egentliga uppdraget, bör han vara oförhindrad att lämna förslag till lösning av dessa. Utredaren skall också beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och om EG-aspekter i utredningsverksarnheten dir. 1988:43.

Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 maj 1995.

Kommunikationsdepartementet

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26 .Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser, C. 1990-talet.U.

Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför Forskning och Pengar. U. . . regeringskonferensen 1996. UD. .Borgenärsbrotten en översyn av l l kap. - Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. . pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan

Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel. C. . erfarenheterav arbetet i EU. UD. 32. Möss och människor. Exempel bra

Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och lT-användning bland barn och ungdomar. SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K.

Batterierna en laddadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga. + A. . - Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35 Kriminalunderrättelsercgister . . 10. Forskning for vår vardag. C. DNA-register. Ju. 1 EU-mopeden. Älders- och behörighetskravfor 36. Högskola Malmö. U. i

två- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sveriges medverkan FN:s i familjeår. S,

l2. Kommuner och landsting med betalnings- 38. Nationalstadsparker. M.

svårigheter. Fi. 39 Rapport från klimatdelegationen1995. . 13. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning. M.

14. Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering. Ju. finansmaktens område. Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö.

Union för både öst och väst. Politiska. rättsliga 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament . och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD.

utvidgning. UD. 43. jämställdheteni EU. Spelregleroch

Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. . utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheter i EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

17.Bättre trafik med väginfonnatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju.

18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K.

efter muck, bostadsbidrag.dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U.

.Sverige EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainable Homesin an Urbanizing

bedömningar inför regeringskonferensen1996. World. Swedish National Reportfor Habitat ll. N.

UD. 49. Regler för handelmedel. N.

20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju.

U 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-

Reform och förändring. Organisation och ring alternativ och förslag. A. . verksamhet vid universitet och högskolor efter 52. Precisering av handelsändamálet i detaljplan. M.

1993års universitets-och högskolereform. U, 53. Kalkning av sjöar och vattendragM.

22. Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54. Kooperativa möjligheter storstadsområden. i S. inflytande. delaktighet och ansvar. U. 55. Sverige framtiden och mångfalden.A.

23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns 55. På väg mot egenföretagande, A.

upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar in i Sverige. A,

miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män pá - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga 90-talets arbetsmarknad. A.

EU-länders förslag och debatt inför 57 Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi. . regeringskonferensen1996. UD, 58.Finansieringen av det civila försvaret. Fö.

25. Fran massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. Ku.

w -‘

’bCKHO§

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 88. Kameraövervakning. Ju. En principdiskussionutifrån 89. Samverkanmellan högskolanoch de små och EU 96-kommitténserfarenheter. UD. medelstoraföretagen. N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 90. Sammanhållet studiestöd.U. utvidgningenseffekter på den gemensamma 91. Den privata vårdensomfattning och framtida jordbrukspolitiken. UD. ersättningsfonner En översyn av de nationella - 6 Olika länder olika takt. Om flexibel integration taxorna för läkare och sjukgymnaster. S. och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. 92. IT i miljöarbetet. M. UD. 93. Ny yrkestrafiklagstiftning. K. 62. EU, konsumenterna och maten 94. Nationell teleadresskatalog.K. Förväntningaroch verklighet. Jo. 95. Botniabanan. K. - 63 Medicinska undersökningar arbetslivet. i A. 96. Strukturförändring och besparing. . FörsäkringskassanSverige Översyn av En uppföljning av genomfördaförändringar . socialförsäkringensadministration. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter i Sverige. Jo. Utvärdering av en reform. Fö. 66 Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av . 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. effekterna av LEMO-reformen. Fö. Fi. 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån 68. Några folkbokföringsfragor. Fi. LEMO-refonnens avveckling av personal. Fö. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. .Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. 70 .Samverkanmellan högskolan och näringslivet. N. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. 7 Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder Författningsförslag, författningskommentarer och landsbygd.ln. och bilagor. Fi. Rättspsykiatriskt forskningsregister.S. 10 .Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs . - Swedish Nuclear RegulatoryActivities. yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. . Volume l An Assessment.M. 102.TUFF Teckenspráksutbildning för föräldrar. U. - - 74 .Swedish Nuclear Regulatory Activities. I03. Miljöbalken. En skärpt och samordnad Volume 2 Descriptions. M. miljölagstiftning för en hållbar utveckling. - 75. Värden i folkhögskolevärlden. U. Del l och 2. M. 76. EU:s regeringskonferens procedurer aktörer, 104. Konsumentskydd elmarknaden.C. fonnalia. Sammanfattning av ett seminariumi l05. Att främja donationertill universitet april 1996. UD. och högskolor. U. 77. Utländska försäkringsgivare med verksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sverige. Fi. Sammanfattning av fyra regionalamöten 78. Elberedskapen. Organisation ansvarsfördelning 1995-96. UD. och finansiering. N. 107.Union utan gränser konsekvenser. möjligheter, - 79. Översyn revisionsreglerna.Fi. problem. Sammanfattning seminariumi av av ett 80. Viktigt meddelande. november 1995. UD. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenterna och miljön. C. 81 Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 109.Fran ákerlotter till Paradis ett delbetänkande . - 82 En översyn av luft- sjö- och spartrafikens från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. . tillsynsmyndigheter. K. angåendeöverlåtelser och tomträttsupplåtelser av

83. Allmänt pensionssparande. vissa högskolefastigheter. Fi. 84. Ekobrottsforskning. Ju. ll0. lnför ett Svenskt kulturnât lT och framtiden - 85 EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturomrádet. Ku. . verkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.S. lll. Bevakadövergång. Åldersgränser for ungaupp 86. Utvecklad samordninginom det civila försvaret till 30 är. C och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, övervägandenoch förslag. Fö.

87. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

112. integrering av miljöhänsyninom den statliga förvaltningen. M. 1 13.En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del l och S. l 14. En körkortsreform. K.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU och Sverige från Kiruna till Malmö.

- Sammanfattning av fyra regionalamöten Möss och människor. Exempel pa bra 1995-96.106 lT-användningbland barn och ungdomar. 32 Union utan gränser konsekvenser. möjligheter. -

Justitiedepartementet problem. Sammanfattning av ett seminariumi

november 1995. 107 Kriminalunderrättelseregister

DNA-register. 35

Försvarsdepartementet

Elektroniskdokumenthantering.40 Presumtlonsregelniexpropriationslagen.45 Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 försäkringar. 18 Utvärderatpersonval.66 Ekobrottsforskning.84 Statensmaritima verksamhet.41

Finansieringen av det civila försvaret. 58 Tredimensionellfastighetsindelning.87 Kameraövervakning.88 Utvecklad samordninginom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten.Kartläggning.

Utrikesdepartementet övervägandenoch förslag. 86

Strukturförändring och besparing. Vem bestämmervad EU:s internaspelregler infor En uppföljning av genomfördaförändringar regeringskonferensen1996.4 inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 Politikomrádenunder lupp. Frågor om EU:s första Effektivare försvarsfastigheter pelare infor regeringskonferensen1996. 5 Utvärdering av en reform. 97 Ett är med EU. Svenska statstjänstemäns Vem styr försvaret Utvärdering av erfarenheter av arbetet EU. 6 i effekterna av LEMO-refonnen. 98 Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 LEMO-refonnens avveckling av personal.99 Union för bådeöst och väst. Politiska. rättsliga

och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte

Socialdepartementet

utvidgning. 15 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, Sverigesmedverkani FN:s familjeår. 37

utträdesrätt.medborgarskapoch mänskliga Kooperativamöjligheter i storstadsomráden.54 FörsäkringskassanSverige Översyn rättigheteri EU. 16 - av socialförsäkringensadministration.64 Sverige EU och framtiden. EU 96-kommitténs Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 bedömningarinför regeiingskonferensen1996. 19 Allmänt pensionssparande. 83 Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga EgonJönsson en kartläggning av lokala EU-ländersförslag och debatt inför regeringskonferensen1996.24 samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85

Den privata värdensomfattningoch framtida Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament offentlighet i EU. 42 ersättningsformer En översyn av de nationella och taxorna för läkare och sjukgymnaster. 91 Jämställdheteni EU. Spelregleroch verklighetsbilder. 43 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdomoch

rehabilitering. Del l och 113 Europapolitikenskunskapsgrund.

En principdiskussionutifrân

Kommunikationsdepartementet

EU 96-kommitténserfarenheter.59 Miljö och jordbruk. Om Om järnvägenstrafikledning m.m. 9 EU:s miljöregler och EU-mopeden. Älders- och behörighetskravfor utvidgningenseffekter den gemensamma jordbrukspolitiken. 60 tvá- och trehjuliga motorfordon. l 1

Olika länder olika takt. Om flexibel integration Bättretrafik med väginforrnatik. 17 och förhållandet mellan och i EU. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 stora sma stater 61 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33

Enskilda vägar. 46 EU:s regeringskonferens procedurer. aktörer, -

forrnalia. Sammanfattning av ett seminarium i

april 1996. 76

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

En översynav luft- sjö- och spånrafikens Värden i folkhögskolevärlden. 75 tillsynsmyndigheten 82 Sammanhållet studiestöd.90 Ny yrkestrañklagstiftning.93 TUFF Teckenspräksutbildningfor föräldrar. 102 - Nationell teleadresskatalog. 94 Att främja donationertill universitet Botniabanan. 95 och högskolor. 105 En körkonsreforrn 114 Jordbruksdepartementet Finansdepartementet djurskyddstillsyn. 13 Offentlig Kommuner och landstingmed betalnings- EU. konsumenternaoch maten svårigheter. 12 Förväntningar och verklighet. 62 - Budgetlag regeringens befogenheter Administrationen av Euzsjordbrukspolitik ñnansmaktens område.14 i Sverige. 65 Borgenärsbrotten en översyn av 1l kap. - Arbetsmarknadsdepartementet brottsbalken. 30 Översyn av skatteflyktslagen. Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.34 Reformerat förhandsbesked.44 Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring - Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. 57 alternativ och förslag.5l Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. 67 Sverige framtiden och mångfalden.55 Några folkbokföringsfrágor. 68 På väg mot egenföretagande.55 Utländska försäkringsgivaremedverksamhet i Vägar i Sverigc. 55 Sverige. 77 Hälften vore nog om kvinnor och män - Översyn av revisionsreglerna.79 90-talets arbetsmarknad.56 Skydd för sparande i sparkassevcrksamhet. 81 Medicinskaundersökningari arbetslivet. 63 Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. för skattebetalningar.Del B. Kulturdepartementet Ett nytt system Författningsförslag, författningskommentarer Från massmediatill multimedia och bilagor. 100 att digitalisera svensk television. 25 Från åkerlotter till Paradis en delbetänkande Viktigt meddelande. — från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. Radio och TV i Kris och Krig. 80 angåendeöverlátelseroch tomträttsupplátelser av Inför Svensktkulturnät lT och framtiden ett vissa högskolefastigheter. 109 inom kulturområdet. l 10

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Den nya gymnasieskolan hurgár det l Kartläggning och analys den offentliga sektorns - av Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. upphandling och tjänstermed av varor 2 miljöpåverkan. 23 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. ShapingSustainableHomes Urbanizing an 1201 World. SwedishNational Report for Habitat ll. 48 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Regler för handelmed el. 49 vid universitetoch högskolor efter 1993års Kompetensoch kapital + bilaga. 69 universitets-och högskolereforrn. 21 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet. 70 Inflytande riktigt Om eleversrätt till Elberedskapen. Organisation. ansvarsfördelningoch inflytande, delaktighet och ansvar. 22 finansiering. 78 En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. 27 Samverkanmellan högskolanoch de små och Det forskningspolitiska landskapet i Norden medelstoraföretagen. 89 l990-talet. 28

Forskningoch Pengar. 29 Civildepartementet

Högskola Malmö. i 36 Fritid i förändring. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelser för 3 Om kön och fördelning av fritidsresurser. individ och lokalsamhâlle.47

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Forskning för var vardag. 10 Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. 31 Konsumentskydd elmarknaden.104 Konsumenterna och miljön. 108 Bevakadövergång. Åldersgränscr för till ungaupp 30 år. 111

Inrikesdepartementet Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd. 71

Miljödepartementet

Batterierna en laddadfraga. 8 - Nationalstadsparker. 38 Rapport från klimatdelcgationen1995. Klimatrelaterad forskning. 39 Precisering av handelsändamåletidetaljplan. 52 Kalkning av sjöar och vattendrag53 Swedish Nuclear RegulatoryActivities. Volume 1 An Assessment. 73 - SwedishNuclear RegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions. 74 - IT i miljöarbetet. 92 Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. 101 Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling Del l och 2. 103 integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. 112

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX:08-20 50 21, TELEFON: 08-690 91 90 ISBN 91-38-2032X ISSN 0375-25OX

Omslagsbild: Anders Körling