Droger i trafiken

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

DROGER

TRAFIKEN

SEED

BETÄNKANDE AV DROGRATTFYLLERIUTREDNINGEN i i

Statens offentliga utredningar

894W 1996: 125

w Justitiedepartementet

i trafiken

Droger

Betänkande av Drograttfylleriutredningen

Göteborg 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20363-4 Graphic Systems AB, Göteborg 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 9 november 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över bestämmelserna om sådant rattfylleri och grovt rattfylleri i lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott trafikbrottslagen som avser påverkan av något annat medel än alkohol, s.k. drograttfylleri. Den 16 november 1995 förordnades hovrättsrådet. tillika vice ordförande pá avdelning, Ann-Christine Persson som särskild utredare fr.0.m. den 9 november 1995. Som experter förordnades den 1 december 1995 kemisten vid Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning Gunnel Ceder, hovrättsassessorn Thomas Ericsson, t.f.po1isintendenten Björn Folkeson. överáklagaren Stig Jansson. professorn Wayne Jones och Hans Laurell. ansvarig för alkohol. droger och trafiksäkerhet vid Vägverket. Den 25 juni 1996 förordnades som expert fr.0.m. den 17 juni 1996 med.dr., Specialisten i klinisk farmakologi, Carl-Eric Elwin. Som sekreterare i utredningen fr.0.m. den 15 december 1995 anställdes den l december 1995 hovrättsassessorn Karin Jungerfelt. Utredningen har tagit namnet Drograttfylleriutredningen Ju 1995:10. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Droger i trafiken . Experterna står i allt väsentligt bakom förslagen. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Göteborg i september 1996

Ann-Christine Persson /Karin Jungerfelt

Innehåll

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i lagen 1951:649 om straff

för vissa trafikbrott 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen

1990:1157 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Förslag till förordning om ändring i vägtrafikkun-

görelsen 1972:603 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till förordning om ändring i terrängtrafik-

kungörelsen 1972:594 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen 1976: 1090 om

alkoholutandningsprov 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag om ändring i lagen 1958:205 om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 29 . . . . . . . .

I Inledning

1 Utredningens uppdrag och arbete 31 . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Generella direktiv . 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Arbetets bedrivande 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bakgrund

2 Gällande rätt och den tidigare behandlingen av vissa

frågor 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Gällande rätt 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Rattfylleri 4 § trafikbrottslagen 35 - . . . . . . . . . 2.2.2 Grovt rattfylleri 4 a § trafikbrottslagen 37 - . . . . . 2.2.3 Det s.k. subjektiva rekvisitet 38 . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Rättspraxis 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Historik 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Tidigare överväganden rörande drograttfylleri

i allmänhet 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

f

6 Innehåll

2.3.2 Särskilt om utvecklingen av reglerna om kliniskt

rattfylleri 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Tidigare överväganden om det subjektiva

rekvisitet 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begreppet "annat medel" 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Definitioner 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vissa droger och deras verkningar 54 . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Centraldepressiva medel 55 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Inhalerade medel 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 PCP 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Cannabis 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.5 Centralstimulerande medel 58 . . . . . . . . . . . . . . 3.3.6 Hallucinogener 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.7 Opiater 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.8 Anabola steroider 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Trañkfarliga läkemedel 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Allmänt om läkemedel och deras verkningar 62 . . . 3.4.2 Vad gör att ett läkemedel klassas som trafik-

farligt 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Information om trafikfarliga läkemedel 67 . . . . . . .

3.4.4 Övrigt 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Analysmetoder m.m. 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hanteringen av drograttfylleriärenden vid Rättskemiska

avdelningen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Analysmetoder hos polisen 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 77 . . . . Inledning 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt om polisens kontroll- och upptäcktsmöjligheter 77 . 5.2.1 Allmänt om tvångsâtgärder 77 . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Olika grader av misstanke 79 . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Regler om kroppsbesiktning 80 . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Lagen om alkoholutandningsprov 82 . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Gällande rätt 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.2 överväganden i samband med lagens tillkomst

och utveckling 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 DRE-metoden 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 De s.k. kliniska undersökningarna 89 . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Allmänt 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 Frågans tidigare behandling 90 . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

6 Forskning beträffande drogpáverkan och trafiksäkerhet

m.m. 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Allmänt forskning avseende drogers trañkfarlighet 95 om . . 6.3 Alkohol och trafiksäkerhet 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Droger och trafiksäkerhet 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Internationella förhållanden 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Allmänt 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Norden 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Norge 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Danmark 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Finland 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.4 Island 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3 Övriga Europa 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Frankrike i 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Nederländerna 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Spanien 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Storbritannien 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.5 Tyskland lll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 USA 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Arizona lll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Florida 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.3 Kalifornien 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Australien New South Wales 112

. . . . . . . . . . . . . . . . .

III överväganden

8 Allmänna utgångspunkter och överväganden 115

. . . . . . . . 8.1 Problem vid tillämpningen av den nuvarande

lagstiftningen 115

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 Inledande överväganden av principiell natur 117

. . . . . . . .

9 Gränsvärden vid drograttörlleri 121

. . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Allmänt 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Gränsvärden för alkohol 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Gränsvärden för droger i trafiken 123 . . . . . . . . . . . . . . .

9.4 överväganden 124

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Absolut nollgräns 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmänt 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Tidigare överväganden om en absolut nollgräns för

alkohol respektive droger 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 överväganden 130

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

11 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet 135

. . . . . . . . . . . 11.1 Allmänt 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Tidigare överväganden 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3 överväganden 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.1 Inledning 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.3.2 Förutsättningar för straffansvar vid drogratt-

fylleri 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll.3.3 Vilka medel avses 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.4 Fördelar med den här föreslagna ordningen 140 . . . . 11.3.5 Närmare om den praktiska tillämpningen 141 . . . . . 11.3.6 Reglerna om kliniskt rattfylleri vid alkohol-

påverkan 142

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.7 Grovt drograttfylleri 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Utvidgade upptäckts- och kontrollmöjligheter för polisen

m.m. 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Inledning 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.2 överväganden 146

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.1 Allmänt 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.2 Det inledande skedet av DRE-metoden 146 . . . . . . . 12.2.3 Den fortsatta undersökningen enligt

DRE-metoden 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.4 De kliniska undersökningarna 149 . . . . . . . . . . . .

13 Körkortsfrågor 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Gällande rätt 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 1994 års körkortsutredning 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.4 överväganden 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Annan berörd lagstiftning 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Allmänt 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Vägtrafiklcungörelsen 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Terrängtrañklcungörelsen 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Järnvägssäkerhetslagen 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.5 Sjölagen 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.6 Luftfartslagen 169

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.7 Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. 169 .

15 Kostnadsaspekter 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

IV Författningskommentar

16 Författningskommentar 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Förslag till lag ändring i lagen 1951:649 om straff om för vissa trafikbrott 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.2 Förslag till lag om ändring ijärnvägssäkerhetslagen180

1990:1157 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.3 Förslag till förordning om ändring i vägtrafikkungörel- 1972:603 180 sen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Förslag till förordning om ändring i terrängtrafikkungörelsen 1972:594 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Förslag till lag om ändring i lagen 1976: 1090 om alkoholutandningsprov 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Förslag till lag om ändring i lagen 1958:205 om förverkande alkoholhaltiga drycker m.m. 184 av . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1995:138 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Läkemedelsverkets föreskrifter 1990:47 om förteckningar över narkotika 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3a Rättsmedicinalverkets informationsblad om tetrahydrocannabinol i blod 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3b Rättsmedicinalverkets informationsblad om amfetamin i blod 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Apoteksbolagets informationsblad för triangelmärkta läkemedel 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5a-c Exempel på analysbesked och utlåtanden från Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning 205 . . . . . . .

6 Rikspolisstyrelsens delredovisning 1996-02-27 av regeringens uppdrag till styrelsen att utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol i trafiken 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Protokoll från den s.k. kliniska undersökningen 227 . . . . . .

SOU 1996: 125

Sammanfattning

Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att närmare analysera vilka problem som är förknippade med den nuvarande regleringen av drograttfylleri. dvs. rattfylleribrott grund påverkan från annat medel än alkohol. och av att lämna förslag till sådana författningsändringar som skapar förutsättningar för effektivare ingripanden mot drogpåverkade förare. Vid utarbetandet förslagen skall vad som anförts i justitieutskottets av betänkade 1994/95:JuU24 beaktas. Enligt våra direktiv skall syftet med reformen att förbättra möjligheterna att upprätthålla vara trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga.

Bakgrund

Brotten rattfylleri och grovt rattfylleri regleras i 4 och 4 a §§ lagen 1951:649 straff för vissa trafikbrott trafikbrottslagen. Dessa om straffbestämmelser gäller för både alkohol och samtliga andra medel kan påverka förmågan att framföra ett fordon betryggande sätt. som Straffskalan för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader. För rattfylleri är påföljden fängelse i högst två år. grovt Straffskalan är densamma oavsett påverkan beror alkoholförtäom ring eller intag av annat medel.

För rattfylleri grund av alkoholförtäring gäller vissa fastställda

gränsvärden, de s.k. promillereglerna. En alkoholhalt i blodet om 0,2 promille eller motsvarande koncentration i utandningsluften utgör en den nedre gränsen för straffbarhet. Uppmäts denna alkoholkoncentration hos förare och övriga förutsättningar för straffansvar en föreligger döms han för rattfylleri. Någon bevisning i fråga om förarens pâverkansgrad krävs således inte. På motsvarande sätt bedöms brottet grovt om alkoholkoncentrationen uppgår till minst som l,O promille i blodet eller motsvarande halt i utandningsluften. När det gäller rattfylleribrott grund påverkan av andra medel av än alkohol saknas gränsvärden. l stället tillämpas regeln i 4 § andra stycket trafikbrottslagen om s.k. kliniskt rattfylleri, som innebär att en förare gör sig skyldig till rattfylleri om han är så påverkad att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet". l praktiken har denna reglering kommit att tillämpas så att straffansvar

12 Sammanfattning sou 1996:125

kommer i fråga först då effekterna av den drog som intagits är så starka att påverkan synbarligen kunnat iakttas, antingen det sätt varpå fordonet har framförts eller genom förarens beteende i övrigt. Bestämmelsen om kliniskt rattfylleri är givetvis tillämplig även vid alkoholpåverkan. Den används emellertid i praktiken mycket sällan, huvudsakligen i fall då alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften inte har kunnat fastställas. Vid bedömningen av om brottet skall rubriceras som grovt rattfylleri anges i 4 a § trafikbrottslagen att det särskilt skall beaktas om föraren varit avsevärt påverkad eller om framförandet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Med begreppet annat medel avses som ovan nämnts samtliga medel som kan påverka förmågan att framföra ett fordon betryggande sätt. Någon lista som upptar de förbjudna preparaten finns således inte. I kapitel som bl.a. innehåller olika definitioner, ges en redogörelse för de vanligast förekommande substanser som omfattas av begreppet. Det skall observeras att det inte är fråga om någon fullständig uppräkning utan endast en exeinplifiering. De analysmetoder som används för att påvisa drogförekomst beskrivs i kapitel 4. Påvisandet sker huvudsakligen genom analys av blod eller urin. Mellan dessa båda metoder föreligger en betydelsefull skillnad. För att en drog skall kunna utöva någon påverkan de psykomotoriska funktionerna och därmed förmågan att föra ett fordon ett trafiksäkert sätt måste den befinna sig i blodet. Når drogen har lämnat blodomloppet och utsöndrats i urinen har den passerat de delar av kroppen där den kan utöva sådan påverkan. Ett påvisande i urin kan därför i princip visa endast att ett brukande har skett. För att en åtgärd som innebär kroppsbesiktning skall få genomföras enligt reglerna i rättegångsbalken krävs att det föreligger skälig misstanke om ett brott som kan föranleda fängelse. Alkoholutandningsprov är en sådan åtgärd men genom en särskild lag, lagen 1976:1090 om alkoholutandningsprov, har polisen givits rätt att rutinmässigt och alltså utan misstanke genomföra sådana prov. Dessa regler behandlas i kapitel Där redogörs även för Rikspolisstyrelsens delredovisning av uppdraget som styrelsen har fått av regeringen att utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol i trafiken. Den metod som Rikspolisstyrelsen har angett som den enda

möjliga kallas DRE-metoden Drug Recognition Expert Test och har

utvecklats i USA. Metoden är uppdelad i olika steg och bygger på att vissa symtom kan observeras hos dem som är påverkade av olika droger. Rikspolisstyrelsens förslag går i huvudsak ut att en polisman utan föregående misstanke skall ha rätt att genomföra vissa undersökningar av en förares ögon. Tyder resultatet av dessa ögonundersökningar på att föraren är påverkad föreligger skälig misstanke om drograttfylleribrott och förutsättningarna för blod- och urinprovstagning är därmed uppfyllda. DRE-metoden innehåller också ett flertal undersökningsmoment som, enligt Rikspolisstyrelsens förslag. en

SOU 1996: 125 Sammanfattning l 3

polisman med särskild utbildning skall genomföra sedan graden av skälig misstanke har uppnåtts. Kapitlet innehåller vidare en redovisning vad gäller beträffande den läkarundersökning, den s.k. av som kliniska undersökningen, syftar till att fastställa om den misssom tänkte är alkohol- eller drogpåverkad. Denna undersökning genomförs i princip endast vid misstänkt drograttfylleribrott. numera Kapitel 6 innehåller en kortfattad redogörelse för olika studier och vissa forskningsresultat som finns beträffande droger och trafiksäkerhet. Hur drograttfylleribrott har reglerats i vissa andra länder. med huvudsaklig inriktning vad som gäller i Norden. finns redovisat i kapitel

Överväganden

Allmänna utgångspunkter och överväganden

Främst med beaktande de tillämpningsproblem som föreligger i av bevishänseende med den nuvarande regleringen anser att det föreligger ett klart behov att reformera lagstiftningen angående av drograttfylleri. För våra förslag har vi haft bl.a. följande allmänna utgångspunkter. Den reglering föreslår skall vara utformad så som att den främjar trafiksäkerheten och förmedlar det pedagogiska budskapet att droger innebär fara i trafikhänseende inte skall som en få förekomma i trafiken. Vidare bör regleringen följa allmänna straffrättsliga principer, vilket bl.a. innebär att endast gärningar som från trafiksäkerhetssynpunkt är till sin natur skadliga eller farliga för enskilda eller samhället bör omfattas straffansvar. Regleringen bör av vidare utformad så att brottet kan indelas i ett lindrigare och ett vara grövre brott så att brottets straffvärde kan avspegla sig i straffskalan. Om inte absolut nollgräns bedöms vara den mest lämpliga en lösningen för vissa eller samtliga droger, bör en föreslagen reglering innebära att påverkansnivâ som är straffbar vid rattfylleri samma grund alkoholpåverkan också är straffbar vid sådant brott på grund av drogpåverkan. Det är också önskvärt av trafiksäkerhetsskål att av regleringen möjligt träffar samtliga droger som omfattas av om begreppet annat medel eftersom det framstår egalt varifrån den som trafikfarliga påverkan kommer. Vi det också väsentligt att söka anser föreslå reglering innebär en förenkling av hanteringen av en som drograttfylleriärenden utan att rättssäkerheten för den skull försämras.

l4 Saznmargfattning

Gräns värden

Vi har inledningsvis övervägt om det är möjligt att för drogernas del införa någon form av gränsvärden motsvarande de promilleregler som gäller för alkohol. En sådan reglering skulle medföra flera fördelar. Bl.a. skulle bevissvårigheterna i mål om drograttfylleri minska och trafiknykterhetslagstiftningen skulle bli densamma för alkohol och droger. Emellertid har vetenskapen ännu inte kommit så långt att det finns tillräckligt underlag för att säga att en viss påvisad koncentration i blodet är kopplad till viss påverkansgrad. Beträffande del en en droger torde ett sådant samband vara mycket svårt att fastställa grund av deras komplicerade metabolism omvandling. Vissa droger kan vidare för närvarande påvisas endast i urin vilket innebär att någon egentlig koppling till påverkansgrad inte kan göras. Ytterligare en komplikation är det stora antal gränsvärden det skulle bli fråga om eftersom varje drog som omfattas av regleringen måste åsättas åtminstone ett nedre gränsvärde. En annan nackdel med gränsvärden såvitt gäller narkotiska preparat är att ett olovligt brukande av dessa är straffbart enligt narkotikastrafflagen 0968:64, varför det framstår som olämpligt med en reglering som tillåter framförande av motorfordon med en viss mängd narkotika i kroppen. Med beaktande av bl.a. dessa omständigheter anser att det för närvarande inte är möjligt att införa en reglering med gränsvärden.

Absolut nollgräns

Vi har vidare övervägt möjligheten att införa en absolut nollgräns för samtliga droger i trafiken. Om en sådan totalförbudsregel skall införas bör den utformas som ett förbud att föra ett motordrivet fordon med någon som helst trafikfarlig substans i blodet. För att det skall vara lämpligt införa en generell nollgräns krävs enligt vår mening klart belägg för att en sådan gräns har en sådan effekt trafiksäkerheten att en straffrättslig reglering kan motiveras. I avsaknad av forskningsresultat skulle man kunna hävda att redan varje förekomst av en trafikfarlig substans kan medföra en påverkan som sätter ned körförmågan och därmed utgöra en sådan abstrakt fara att ett straffbeläggande bör ske. Vi ställer oss emellertid tveksamma till att straffbelägga ett handlande som inte med i vart fall en viss säkerhet kan sägas utgöra en trafiksäkerhetsrisk. För införandet av en nollgräns talar vidare den pedagogiska effekt en sådan reglering skulle kunna innebära. Vi menar dock att det krävs starka skäl för att grunda en strafflagstiftning enbart sådana indirekta principer. Ett annat skäl som talar för en nollgräns är att flera av de bevissvårigheter som i dag föreligger i mål om drograttfylleri troligen skulle försvinna med en sådan ordning. Emellertid

Sanzmanfattlzing 15 SOU 1996: 125

torde andra tillämpningsproblem uppstå t.ex. vad gäller att bevisa uppsåt hos föraren. Det skulle också kunna verka stötande det allmänna rättsmedvetandet människor med olika sjukdomar som om kräver behandling med läkemedel får sin rörelsefrihet begränsad trots att de inte bedöms utgöra någon trafikfara. Att motverka dessa oönskade effekter att införa någon form av ansvarsfrihetsregel genom för ringa fall vi inte lämpligt eftersom bedömningen av vad anser vara utgör ringa brott skulle kunna leda till olikheter i rättstillämpsom ningen. Ytterligare skäl mot att införa en noll gräns är att efterlevnaden lagstiftningen inte effektivt kan kontrolleras och att en sådan av reglering skulle avvika från vad som gäller vid rattfylleribrott grund av alkoholpåverkan. Eftersom således anser det olämpligt att införa en absolut nollgräns för samtliga droger omfattas begreppet annat medel som av har vi övervägt möjligheten att låta nollgräns gälla endast för en en viss droger. En avgränsning som man eventuellt skulle kunna grupp av tänka sig är att begränsa totalförbudet till narkotiska preparat, dvs. de preparat upptas i Läkemedelsverkets föreskrifter l990:47 om som förteckningar över narkotika. Dock hör till denna grupp också narkotika används som läkemedel. På grund härav kan samma översom väganden gjorts ovan göras även beträffande dessa preparat, som varför sådan avgränsning inte kan bedömas som lämplig. en Bör då avgränsning ske till den s.k. illegala narkotikan Läkemeen delsverkets förteckning I samt amfetamin och kokain, för vilken delvis andra överväganden kan göras Mot en sådan avgränsning talar bl.a. att som olovligen brukar narkotika inte sällan intar personer narkotikan i form medicin, eller annans, vilken inte skulle av egen komma att omfattas sådan regel. Härtill kommer att de av en överväganden gjorts ovan om t.ex. otillräckligt forskningssom underlag och bristande kontrollmöjligheter för lagens efterlevnad äger giltighet även beträffande reglering begränsar sig till den en som illegala narkotikan. Vi därför att inte heller en sådan avmenar gränsning är lämplig.

Ändring av det s.k. kliniska ratzfylleriet

Vi har slutligen övervägt möjligheten att uppfylla reformens syfte, nämligen att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga, genom en en ändring bestämmelsen det kliniska rattfylleriet. En sådan av om lösning vi har flera fördelar. Ett de viktigast skälen är att det anser av blir möjligt att anknyta straffbarheten till påverkan som kan en motiveras från trafiksäkerhetssynpunkt. Att bestämma straffbarheten detta sätt innebär också att regleringen stämmer överens med vad gäller för rattfylleri grund av alkoholpåverkan. som

16 Sammanfattning

När bör då straffansvar inträda Man kan urskilja två typsituationer. Det ena fallet är då det framgår redan av en persons beteende vid körningen eller i anslutning till denna att han är påverkad. Vi anser att detta bör vara tillräckligt för straffansvar och att rekvisitet "kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet bör utgå. Den som har intagit droger i en sådan mängd att han uppfattas som påverkad bör nämligen av trafiksäkerhetsskäl inte straffritt få framföra ett fordon. Den andra typsituationen är den då föraren, med hänsyn till arten och mängden av den eller de droger som påvisas vid analys av hans blod typiskt sett kan antas vara påverkad. Detta överensstämmer med vad som gäller för rattfylleri grund av alkoholförtäring, där promillereglerna bygger att viss alkoholkoncentration typiskt innebär påverkan. Även i dessa fall framstår det högst sett som motiverat att straffbelägga framförandet av ett motordrivet fordon. Att utforma regleringen detta sätt innebär flera fördelar. Dagens bevissvårigheter torde minska och möjlighet ges till en önskvärd nyansering vid straffvärdebedömningen. Vidare kan regleringen omfatta samtliga trafikfarliga medel och lagens efterlevnad blir möjlig att kontrollera. Den ordning som vi föreslår kommer att kräva att Rättsmedicinalverket avger, förutom analysbevis, ett utlåtande om huruvida en viss påvisad drogförekomst med hänsyn till arten och mängden av den eller de påvisade drogerna typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan. Rättsmedicinalverket torde även i sina utlåtanden i många fall kunna ange vilken grad hög, måttlig eller låg av påverkan som kan - antas ha förelegat. När det är fråga om illegal narkotika, som intas i syfte att nå en påverkan, torde utlåtandet ofta komma att utmynna i slutsatsen att drogen typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan. Denna slutsats torde också bli vanlig i de fall det är fråga om överdosering av legalt förskrivna läkemedel. Mindre ofta torde en sådan slutsats kunna dras när det är fråga om trafikfarliga läkemedel som påvisas i terapeutisk dos. Vi vill i detta sammanhang starkt betona det ansvar som behandlande läkare och apotekspersonal har för att patienter får en adekvat och fullständig information om effekterna av förskrivna läkemedel och faran med överdosering och överanvändning. Med våra förslag torde Rättsmedicinalverkets utlåtanden bli det viktigaste bevismedlet i mål drograttfylleri. Även i fall om när utlåtandet inte mynnar ut i att föraren typiskt sett kan antas ha varit påverkad av den påvisade drogförekomsten kan utlåtandet liksom analysbeskedet ha betydelse som bevis. Också annan bevisning, t.ex. vittnesbevisning, kommer givetvis att vara av stort värde även i framtiden. Den ändring av det kliniska rattfylleriet som vi föreslår för drogernas del kommer att gälla även för det mycket begränsade antalet fall av rattfylleri grund av alkoholpåverkan där bestämmelsen kommer till användning.

Sammanfattning 17

Vi anser inte att det finns skäl att ändra den nuvarande bestämmelsen att påverkan skall ha varit avsevärd för att brottet skall bedömas som grovt. När det gäller frågan om ett kombinerat intag alkohol av och droger skall vara en omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömningen av brottets svårhet kan man konstatera att det inte går att göra några generella uttalanden om att ett sådant kombinerat intag alltid leder till en förstärkt påverkan och därmed en ökad trafiksäkerhetsrisk. I de fall som det är fråga om förstärkningseffekter bör Rättsmedicinalverket ange detta i sitt utlåtande och påverkan torde då ofta bedömas som avsevärd, i vart fall när den uppmätta alkoholhalten inte betydligt understiger gränsen för brott. Även i fall när det grovt är fråga om en kombination av olika droger bör utlåtandet ange om och i vilken mån de påvisade drogerna förstärker varandra.

Utvidgade upptäckts- och kontrollmojligheter för polisen m.m.

För att den ändring av regleringen av drograttfylleribrottet som vi har föreslagit skall kunna leda till ett mer effektivt ingripande mot drogpåverkade förare krävs även att polisen har tillräckliga möjligheter för upptäckt och kontroll. Det skulle enligt vår mening vara önskvärt med en teknisk metod som snabbt och smidigt kunde ge besked om föraren var drogpâverkad samma sätt som kan ske beträffande alkohol. Då någon sådan metod ännu inte finns att tillgå utgår vi från vad Rikspolisstyrelsen har anfört i sin ovan nämnda delredovisning, nämligen att DRE-metoden i dag är den enda framkomliga vägen att lösa problemen. Vi föreslår därför ändringar i lagen om alkoholutandningsprov som innebär att den inledande delen av DRE-metoden, dvs. ögonundersökningen, får genomföras rutinmässigt samma sätt som gäller vid alkoholutandningsprov. De invändningar som eventuellt kan resas mot en sådan ordning från integritets- och rättssäkerhetssynpunkt uppvägs enligt vår mening av den ökade trafiksäkerhet som en sådan reglering torde komma att medföra. Vi förespråkar att denna undersökning genomförs även om ett taget alkoholutandningsprov utfallit positivt. Den fortsatta delen av DRE-metoden, som enligt Rikspolisstyrelsens förslag skall genomföras sedan skälig misstanke om drograttfylleribrott föreligger, innehåller flera moment som är så ingripande att de enligt rättegångsbalkens bestämmelser endast får utföras av en läkare. För att den delen av metoden skall kunna genomföras krävs således författningsändringar även i rättegångsbalken. Härför krävs enligt vår mening att den delen av DRE-metoden är så betydelsefull att det kan motivera ett avsteg från kroppsbesiktningsreglerna i rättegångsbalken. Enligt vår mening är en till drogpåverkan anpassad klinisk undersökning utförd av läkare att föredra framför detta senare led av DREmetoden. Vi kan därför inte tillstyrka ett införande av DRE-metoden

18 Sammanfattning

i dess helhet utan förordar i stället att den kliniska undersökningen till att drogpåverkan och att läkarna ges en relevant anpassas avse utbildning för att känna igen tecken på drogpåverkan.

Körkortsfrågor

I kapitel 13 behandlas de körkortsfrågor har närmast anknytning som

till bestämmelserna straffansvar grund av rattfylleri. Det gäller

om i första hand frågor återkallelse körkort, men även frågor om om av förutsättningarna för att över huvud taget erhålla körkort är av betydelse i detta sammanhang. Med beaktande av att 1994 års körkortsutredning nyligen har lämnat sitt betänkande En körkortsreform SOU 1996:114 har vi inte funnit det meningsfullt att lägga fram utarbetade författningsförslag till ändring av den nu gällande

körkortslagstiftningen. Inte heller har vi funnit skäl att göra detta

avseende 1994 års körkortsutrednings förslag till författningstext. I stället gör vi vissa allmänna överväganden om personliga förutsättningar för körkortsinnehav, återkallelse, spärrtid, varning och omhändertagande körkort samt läkarnas anmälningsskyldighet. av

Annan berörd lagstiftning

Vi har också övervägt ändringar i annan trafiklagstiftning som innehåller bestämmelser förbud mot och/eller ansvar för att utföra om olika uppgifter under påverkan alkohol och droger. Detta har gjorts av främst för att se om det går att finna ett enhetligt påverkansbegrepp

för trafiklagstiftningen, vilket enligt vår mening skulle vara önskvärt pedagogisk synvinkel. l den grundläggande bestämmelsen i

ur

vägtrafikkungörelsen 1972:603 stadgas bl.a. att ett fordon inte får

föras den grund påverkan starka drycker eller andra av som av av stimulerande eller bedövande ämnen inte kan föra fordonet på betryggande sätt. Vi föreslår här, förutom en språklig anpassning, en

ändring innebär att bestämningen av påverkansbegreppet

som överensstämmer med den skärpning av begreppet som vi har föreslagit i 4 § trafikbrottslagen. Motsvarande ändring föreslår vi också i den likalydande bestämmelsen i terrängtrafikkungörelsen 1972:594.

Vidare föreslår vi en anpassning av järnvägssäkerhetslagens

1990: l 157 bestämmelser straffansvar för förare av maskindrivet om spårfordon järnväg eller tunnelbana vid påverkan av alkohol eller droger till bestämmelserna i 4 och 4 trafikbrottslagen, sådana a dessa utformas enligt våra förslag. Bestämmelserna i sjölagen 1994:1009 sjöfylleri respektive grovt sjöfylleri omfattar även om

andra personkategorier än förare. I sjölagen saknas vidare promillereg-

ler. Vi emellertid inte att det ingår i vårt uppdrag att genomföra anser

sou 1996:125 Sammanfattning 19

det omfattande arbete som krävs för att kunna göra meningsfulla överväganden om lämpligheten av ändringar i sjölagen. Detsamma gäller berörda bestämmelser i luftfartslagen 1957:297. Beträffande den lagen har regeringen dessutom nyligen beslutat direktiv enligt vilka en översyn av luftfartslagstiftningen skall ske. Slutligen föreslås en justering av vissa regler i lagen 1958:205 om förverkande av , alkoholhaltiga drycker m.m. i syfte att bättre anpassa dessa regler till , bl.a. trafikbrottslagens regler.

Kostnader och genomförande

De besparingar som våra förslag medför i form av en ökad trafiksäkerhet bedömer vi överstiger de ökade kostnader som våra förslag kan komma att innebära. De föreslagna ändringarna bör kunna träda i kraft den l juli 1997.

pçååflz-fâfâiå aux-gm êEFi sáiiåul :i:

:AK/xp ixåuia

a:

szgggg.: såå .-2

Författningsförslag

1 till lag ändring i lagen 1951:649 straff

Förslag om om

för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs att 4 och 4 lagen 1951:649 om straff a för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Den för motordrivet fordon eller spårvagn efter att ha som ett en förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentratiounder eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod nen eller 10 milligrarn liter i hans utandningsluft döms för rattfylleri per till böter eller fängelse i högst sex månader. För rattfylleri enligt första För rattfylleri enligt första stycket döms också den för stycket döms också den som för som motordrivet fordon eller ett motordrivet fordon eller en ett en

spårvagn och då är så påverkad spårvagn efter att ha intagit

alkoholhalti drycker att det annat medel om medlet under av ga

kan antas att han inte pa ett eller efter färden förekommer i

betryggande sätt kan föra fordo- hans blod i sådan mängd att net. Detsamma gäller om föra- han typiskt sett kan antas vara

är lika påverkad något påverkad därav eller av flera

ren av annat medel. medel i förening. För rattfylleri enligt första stycket döms vidare den som för

ett motordrivet fordon eller en

spårvagn och då är påverkad av alkoholhaltiga drycker, av något

annat medel eller av flera medel

i förening. Första stycket gäller inte Första och andra styckena förare motordrivet fordon, gäller inte förare av motordrivet av är avsett att föras gåen- fordon, som är avsett att föras som av de. av gående.

Senaste lydelse 1990:149.

22 Författningsförslag SOU 1996: 125

Första och andra styckena Första-tredje stycket gäller gäller inte om förandet av for- inte om förandet fordonet av donet ingår som ett led i en ingår som ett led i en vetenvetenskaplig eller därmed jäm- skaplig eller därmed jämförlig förlig undersökning till vilken undersökning till vilken tillstånd tillstånd har lämnats av rege- har lämnats av regeringen eller ringen eller den myndighet som den myndighet som regeringen regeringen bestämmer. bestämmer.

4a§2

Är brott i 4 § Är brott i 4 § ett som avses ett som avses första eller andra stycket att första-tredje stycket att anse anse som grovt, skall föraren som grovt, skall föraren dömas dömas för grovt rattfylleri till för grovt rattfylleri till fängelse fängelse i högst två år. Vid i högst två år. Vid bedömande bedömande av om brottet är av om brottet är grovt skall grovt skall särskilt beaktas om särskilt beaktas om föraren har haft en alko- föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått holkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i hans till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram per blod eller 0,50 milligram per liter i hans utandningsluft, liter i hans utandningsluft, föraren annars har varit föraren annars har varit

avsevärt påverkad av alkohol avsevärt påverkad av alkohol,

eller något annat medel, eller av något annat medel eller av

flera medel i förening, eller

framförandet av fordonet framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. för trafiksäkerheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

3 1993:1463. Senaste lydelse

Födattningsförslag 23

2 Förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen

1990:1157

Härigenom föreskrivs att 30 § järnvägssäkerhetslagen 1990:1157

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §

Den för maskindrivet spârfordon järnväg eller tunnelbana

som ett efter ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholatt koncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10 milligram liter i hans utandningsluft döms per till böter eller fängelse i högst sex månader. Till straff döms också Till straff döms också samma samma den för ett sådant fordon den som för ett sådant fordon som

och då är så påverkad alko- efter att ha intagit annat medel

av

holhaltiga drycker att det kan medlet under eller efter

om han inte på ett betryg- färden förekommer i hans blod antas att

gande sätt kan föra fordonet. i sådan mängd att han typiskt

Detsamma gäller föraren är sett kan antas vara påverkad om

lika påverkad av något annat därav eller av flera medel i

medel. förening.

Till samma straf döms vidare den för ett sådant fordon

som

och då är påverkad av alkohol-

haltiga drycker, av något annat

medel eller av flera medel i

förening. Är i första Är brott i första ett brott som avses ett som avses eller andra stycket att som -tredje stycket att anse som anse skall föraren dömas till grovt, skall föraren dömas till grovt, fängelse i högst två år. Vid fängelse i högst två år. Vid bedömande brottet är bedömande av om brottet är av om skall särskilt beaktas grovt skall särskilt beaktas om grovt om föraren har haft alko- föraren har haft en alkoen holkoncentration uppgått holkoncentration som uppgått som till minst 1,0 promille i hans till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram blod eller 0,50 milligram per per liter i hans utandningsluft, liter i hans utandningsluft,

Senaste lydelse 1993:1466.

24 Författningsförslag

föraren annars har varit föraren har varit annars avsevärt påverkad av alkohol avsevärt påverkad alkohol, av eller något annat medel, eller av något annat medel eller av

flera medel i förening, eller

framförandet av fordonet framförandet fordonet av har inneburit en påtaglig fara har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. för trafiksäkerheten. Den som utan att föra fordon som avses i första stycket vid järnväg eller tunnelbana fullgör tjänst, i vilken ingår uppgifter väsentlig av betydelse för säkerheten och då är så påverkad alkohol eller något av annat medel att det kan antas att han inte kan utföra dessa uppgifter betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst två år. I fråga om den som för spårvagn finns bestämmelser i lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

SOU 1996: 125 Författningsförslag

3 Förslag till förordning om ändring i vägtrañkkungörelsen 1972:603

Härigenom föreskrivs att 19 § vägtrafikkungörelsen 1972:603 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordon får föras av den Fordon får inte föras av den som grund av sjukdom, som år påverkad av alkoholhaluttröttning eller påverkan av tiga drycker, något annat medel

starka drycker eller andra sti- eller flera medel i förening.

mulerande eller bedövande Detsamma gäller den som ämnen eller av annat skäl kan grund av sjukdom, uttröttning föra fordonet på betryggande eller av annat skäl inte kan föra sätt. fordonet på ett betryggande sätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

Författningsförslag

4 Förslag till förordning om ändring i terrängtrafiklcun-

görelsen 1972:594

Härigenom föreskrivs att 37 § terrängtrafikkungörelsen 1972:594

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordon får föras den Fordon får inte föras av den av grund sjukdom, är påverkad av alkoholhalsom av som uttröttning eller påverkan tiga drycker, något annat medel av

starka drycker eller andra sti- eller flera medel i förening.

mulerande eller bedövande Detsamma gäller den som ämnen eller annat skäl kan grund av sjukdom, uttröttning av föra fordonet betryggande eller annat skäl inte kan föra av sätt. fordonet ett betryggande sätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

sou 1996:125 Författningsförslag 27

5 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:1090 om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1976:1090 om alkoholutandningsprov dels att lagens rubrik skall ha följande lydelse, dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny 4 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag 1976:1090 om alkohol- Lag 1976:1090 om alkoholutandningsprov utandningsprov m.m.

2 § Alkoholutandningsprov får även i andra fall än som avses i l § första stycket tas förare av motordrivet fordon samt förare av maskindrivet spårfordon järnväg, tunnelbana eller spårväg. Prov enligt denna paragraf får dock inte tas förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående. Bestämmelserna i l § andra Bestämmelserna i l § andra stycket skall tillämpas vid stycket skall tillämpas vid provprovtagning enligt denna paragraf. tagning enligt denna paragraf. Dessutom skall iakttas att prov Dessutom skall iakttas att prov får tas endast eller i nära får tas endast eller i nära anslutning till den plats där anslutning till den plats där föraren kontrolleras eller ett föraren kontrolleras eller ett polisingripande mot föraren polisingripande mot föraren sker. För proven får endast sker. användas instrument som kan För prov enligt denna para-

brukas utan dröjsmål och som graf får endast användas in-

bara anger om eventuell alko- strument som kan brukas utan holkoncentrationöverstigervisst dröjsmål och som bara anger gränsvärde. om eventuell alkoholkoncentration överstiger visst gränsvärde. Om den undersökte begär det skall protokoll föras vid provtagningen och bevis om utförd åtgärd utfärdas.

l 1993:1465. Senaste lydelse

28 Författningsförslag sou 1996:125

4 § Vad som i 1 2 § första, andra och fjärde styckena och 3 § sägs om alkoholutandningsprov gäller också sådan undersökning av en persons ögon och ögonrörelser som företas i syfte att utröna om denne är påverkad av annat medel än alkohol. Sådan undersökning får utgöras endast av yttre iakttagelser av ögonens utseende och funktion. Som hjälpmedel vid undersökningen får användas pupillometer, penna eller liknande föremål samt mindre ljuskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

FÖrfattningsfÖrs/ag 29

6 Förslag till lag om ändring i lagen 1958:205 om

förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Alkoholhaltiga drycker eller Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka annat sådant medel som avses i

påträffas hos den som brutit mot 4 § lagen 1951:649 om straff

4 § eller 4 a § lagen 1951:649 för vissa trafikbrott och som

straff för vissa trafikbrott, påräffas hos den som brutit mot om 30 § järnvägssäkerhetslagen 4 § eller 4 a § lagen om straff 1990:1157, 13 kap. 1 § luft- för vissa trafikbrott, 30§ fartslagen 1957:297 eller 20 järnvägssäkerhetslagen kap. 4§ eller 5§ sjölagen 1990:1157, 13 kap. 1 § luft- 1994:1009 skall förklaras fartslagen 1957:297 eller 20 förverkade, om det inte finns kap. 4§ eller 5§ sjölagen särskilda skäl mot det. 1994:1009 skall förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det. Detsamma skall gälla om Detsamma skall gälla om sådana drycker eller berusnings- sådana drycker eller medel medel påträffas hos den som påträffas hos den som medföljt medföljt vid tillfället, om be- vid tillfället, om medlen kan rusningsmedlen kan antas ha antas ha varit avsedda även för varit avsedda även för den som den som begått gärningen. begått gärningen. Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen 1993:1617 eller med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma skall gälla alkoholdrycker som påträffas hos den förtär sådana drycker i strid med 4 kap. 4 § ordningslagen eller som med 25 a §järnvägssäkerhetslagen. Vad som har sagts i tredje stycket gäller också i fråga om sådana drycker som avses där och som påträffas hos någon som vid tillfället var i sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att dryckerna var avsedda även för den senare.

l Senaste lydelse 1994:1428.

30 Författningsförslag Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

SOU 1996: 125

I INLEDNING

1 Utredningens uppdrag och arbete

1 Utredningsuppdraget

Av våra direktiv, bilaga framgår att vi skall närmare analysera se vilka problem är förknippade med den nuvarande regleringen av som

drograttfylleri. Vi skall vidare med beaktande vad som anförts i

av

justitieutskottets betänkande l994/95zJuU24 se nedan lämna förslag

till sådana författningsändringar skapar förutsättningar för ett som

effektivare ingripande mot drogpåverkade förare. Reformens syfte

skall att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten vara tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga. och en Vad gäller reformens utformning anges i direktiven att det är en naturlig utgångspunkt att först undersöka om det går att knyta straffbarheten till bestämda gränsvärden samma sätt som för alkohol. sådan lösning inte är lämplig skall andra lösningar Om en övervägas. Här nämns i direktiven som exempel införandet av en absolut nollgräns och möjligheten att ändra förutsättningarna för för s.k. kliniskt rattfylleri. ansvar Vidare ingår i uppdraget att bedöma om det, för att uppnå reforsyfte, behövs ändringar i andra författningar än trafikbrottslagen. mens Som exempel nämns här ändringar vad gäller polisens möjlighet att kontrollera och upptäcka förekomsten droger i trafiken samt vad av gäller reglerna om återkallelse av körkort.

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag regeringen att utveckla

av

metoder vilka polisen kan upptäcka om en förare är påverkad

genom andra medel än alkohol. Uppdraget skulle enligt regeringens beslut av delredovisas senast den 28 februari 1996 med en plan för hur

Rikspolisstyrelsen att lösa uppdraget och slutredovisning skall

avser ske senast den 31 augusti 1996. Slutligen i direktiven att det står fritt att utöver de frågor anges oss angetts ta också andra närliggande frågor i den utsträcksom nu upp detta bedöms nödvändigt. ning som Justitieutskottet anförde i det i direktiven angivna betänkandet bl.a. följande s. ll f.. "Utskottet anser att det finns starka skäl att se över

rattfyllerilagstiftningen när det gäller narkotika och liknande preparat.

Syftet med sådan översyn bör vara att förbättra möjligheterna att en

Utredningens uppdrag och arbete

upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll av trafikanternas körförmåga med avseende dessa droger. En möjlig åtgärd kan enligt utskottets mening vara att införa en reglering som anger tillåtna gränsvärden för narkotika m.m. liknande sätt som gäller för alkohol. I det sammanhanget är det en naturlig frågeställning om det är lämpligt och möjligt att införa en s.k. 0-gräns i trafiken för narkotika och liknande droger som påverkar körförmågan. - - - Utskottet är medvetet om att det behövs en rad olika överväganden innan en lagstiftning av angivet slag skulle kunna införas. Som exempel problem kan nämnas att det inte finns och kanske inte går att få fram tillräckligt vetenskapligt underlag för att koppla en viss halt av en drog till en viss grad av trafikfarlighet. En fråga som uppkommer är också om den stora mängden legalt förskrivna och använda mediciner m.m. med narkotiskt och liknande innehåll som t.ex. de många allergimediciner som innehåller efedrin samt olika psykofarmaka och vissa smärtstillande preparat skall vara undantag- na från regleringen och, om så bedöms vara fallet, hur detta skall lösas från kontrollsynpunkt och rent lagstiftningstekniskt samt hur överkonsumtion av legala medel skall bedömas. Andra frågeställningar hänger samman med möjligheterna att mäta förekomsten i kroppen av de aktuella drogerna. Somliga av dem är mycket svåra att spåra i kroppen redan några minuter efter att de har intagits trots att påverkanseffekten finns kvar. Andra däremot lämnar spår vid provtagning under lång tid efter det att deras drogande effekt har upphört. Även den omvandling sker i kroppen ställer till problem i detta som avseende. Utskottet anser också att det behövs närmare överväganden när det gäller förhållandet mellan rattfyllerilagstiftningen och narkotikastrafflagen l968:64 i nu aktuellt hänseende. När det gäller illegal narkotika kan nämnas att bruket, oavsett samband med andra aktiviteter som bilkörning, redan i dag är straffbart enligt 1 § 6 narkotikastrafflagen. Utskottet konstaterar att justitieministern - - har angett att hon avser att ta initiativ till att undersöka förutsättningarna för att komplettera rattfyllerilagstiftningen med gränsvärden för olika narkotiska preparat och att det inom regeringskansliet har inletts ett arbete i denna fråga. Utskottet förutsätter att detta arbete bedrivs med den skyndsamhet som är möjlig och att vad utskottet här anfört därvid beaktas.

1.2 Generella direktiv

För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vissa generella direktiv, nämligen direktiv att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir.l994:23 och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124. Med

Utredningens uppdrag och arbete 33

hänsyn till vårt uppdrags karaktär har vi inte funnit skäl att göra några särskilda överväganden i dessa frågor. Det generella direktiv som beslutats av regeringen den 10 juni 1996, nämligen direktiv att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49, ligger inom ramen för vårt

uppdrag och har beaktats i våra överväganden.

1.3 Arbetets bedrivande

Vi har sammanträtt vid åtta tillfällen. Vidare har sekretariatet och vissa av utredningens experter träffat representanter från Rikspolissty-

relsen angående dess uppdrag att utveckla metoder för att öka polisens

möjligheter till kontroll och upptäckt av drogpâverkade förare. sekretariatet har deltagit i ett seminarium om alkohol- och drogmissbrukarna i trafiken anordnat av Folkhälsoinstitutet, Rikspolis-

styrelsen och Vägverket tillsammans med Kommunikationsdepartemen-

tet. Vidare har sekreteraren besökt Rättsmedicinalverkets Rättskemiska

avdelning i Linköping samt gjort studiebesök hos trafikpolisen i

Göteborg. Regeringen har genom beslut den 23 november 1995 till oss överlämnat framställningar om ändrade regler för narkotika i trafik från Motorförarnas Helnykterhetsförbund. Vi har under vårt arbete

beaktat framställningarnas innehåll.

BAKGRUND

2 Gällande rätt och den tidigare behandlingen av vissa frågor

1 Inledning

Förevarande kapitel, som innehåller en redovisning av gällande rätt och av historik, inleds med en kortfattad beskrivning av de nuvarande bestämmelserna om rattfylleri respektive grovt rattfylleri. Därnäst lämnas redogörelse för de tidigare överväganden som gjorts en beträffande drograttfylleribrottet. Därefter redovisas utvecklingen av bestämmelserna s.k. kliniskt rattfylleri. Slutligen följer ett avsnitt om om de tidigare överväganden som gjorts beträffande det subjektiva rekvisitet, dvs. om och i vilken utsträckning uppsåt krävs vid

drograttfylleribrott.

Trafiknykterhetsbrottens utveckling finns utförligt beskriven i bl.a.

1949 års trafiknykterhetsutrednings betänkande Trafiknykterhet SOU

1953:20 och 1957 års trafiknykterhetskommittés betänkande Nykterhet i trafik SOU 1963:72. Dessa betänkandens redogörelser för historik har emellertid främst varit inriktade på rattfylleribrott grund av alkoholpåverkan och endast i begränsad omfattning behandlat drograttfylleribrottets utveckling. Den redovisning som följer nedan är därför relativt omfattande. Det är emellertid oundgängligt att i en sådan redogörelse i viss mån behandla även rattfylleri grund av alkoholpâverkan. Detta gäller särskilt eftersom den brottsbestämning som reglerar drograttfylleriet det s.k. kliniska rattfylleriet - reglerar även alkoholfallen.

2.2 Gällande rätt

2.2.1 Rattfylleri 4 § trafikbrottslagen

-

De nu gällande bestämmelserna om rattfylleri återfinns i 4 § lagen 1951:649 om straff för vissa trañkbrott trafikbrottslagen. I dess första stycke stadgas att den som för ett motordrivet fordon eller en

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

spårvagn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2

promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandnings-

luft skall dömas för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt paragrafens andra stycke skall också den dömas för rattfylleri som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte pâ ett betryggande sätt kan föra fordonet s.k. kliniskt rattfylleri. Sista meningen av nämnda stycke säger att detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel s.k. drograttfylleri. De allra flesta fallen av rattfylleri utgörs i dag av s.k. promillerattfylleri, dvs. de bedöms efter bestämmelserna i första stycket. När reglerna för kliniskt rattfylleri i andra stycket tillämpas torde det i de

flesta fall vara fråga om drograttfylleri.

Vid tillämpning av promilleregeln i första stycket behöver någon prövning av förarens konkreta trañkfarlighet eller körförmåga inte göras. Regeln bygger på presumtionen att de i bestämmelsen angivna

värdena generellt sett medför att förandet inte är betryggande från

trafiksäkerhetssynpunkt. För att en förare skall fällas till ansvar enligt andra stycket krävs däremot att åklagaren bevisar att föraren varit så påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kunnat föra fordonet. Det fordras alltså en viss kvalificerad påverkan. Den bevisning som blir aktuell är den misstänktes egna uppgifter, vittnesutsagor och klinisk läkarundersökning, som kan kompletteras med analys av blod eller urin. Det kan påpekas att en förare med en lägre promillehalt i blodet än vad som anges i första stycket av 4 § kan dömas för kliniskt rattfylleri enligt andra stycket om en sådan påverkan kan styrkas. Det torde dock vara sällsynt att så sker. Vid misstänkt drograttfylleri har enbart analysbesked utvisande en viss koncentration av trafikfarliga ämnen i förarens blod inte ansetts

utgöra tillräcklig bevisning för att föraren gjort sig skyldig till brott

eftersom koncentrationen i sig inte har bedömts säga något om förarens påverkansgrad eller körförmåga. Orsakerna härtill är bl.a. de många individuella variationer som finns hos människan. Graden av påverkan beror bl.a. en persons kroppsvikt, hälsotillstånd, genetiska bakgrund, ålder, kön och graden av tillvänjning eller beroende samt hur ofta medlet används, medlets dosering och intagningssätt samt dess interaktioner med andra droger. Också en persons etniska tillhörighet kan enligt nyare forskningsrön spela viss roll.

Vad gäller förutsättningarna för beslut om alkoholutandningsprov

och blodprovstagning hänvisas till avsnitt 5.2 och 5.3 nedan.

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 37

2.2.2 Grovt rattfylleri §

- 4 a trafikbrottslagen

I 4 a § trafikbrottslagen stadgas att, om rattfylleribrottet är att anse som grovt, föraren skall dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas

om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram per liter i hans utandningsluft, 2. om föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller

något annat medel, eller

framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för

om trafiksäkerheten. " Vid bedömningen av om rattfylleriet är att anse som grovt skall hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Punkterna 1--3 sådana omständigheter som särskilt skall beaktas. I de fall där anger någon dessa särskilt nämnda omständigheter föreligger bedöms av

rattfylleriet regelmässigt som grovt. Om det samtidigt finns någon

förmildrande omständighet att ta hänsyn till kan det dock medföra att brottet bedöms lindrigare. Störst betydelse vid bedömningen av brottets grovhet har i allmän-

het påverkansgraden. Prestationsförrnågan varierar visserligen mellan

olika individer men vid så höga halter som anges i punkten l torde den vara väsentligt nedsatt i de flesta fall.

Rekvisitet i punkten 2 avsevärt påverka " är främst avsett för fall där den misstänkte har varit påverkad av något annat medel än alkohol

eller där det inte föreligger någon bevisning om alkoholkoncentratio-

nen i förarens blod eller utandningsluft. Rekvisitet "avsevärt påverka " kan dock vara uppfyllt även när lägre halter än vad som sägs i punkten 1 har uppmätts. Lagrådet uttalade i samband med 1990 års ändringar av trafikbrottslagen då bl.a. den nedre promillegränsen

sattes till 0,2 medan den övre låg kvar på 1,5 promille att ansvar för grovt brott i sådana fall förutsatte en övertygande utredning om påverkansgraden. Lagrådet anmärkte vidare att punkten 2 inte kan tillämpas som ett alternativ till regeln i punkten 1 så sätt att enbart

den omständigheten att någon kör med alkoholhalt i blodet t.ex.

en 1,4 promille skall medföra att han döms för grovt rattfylleri enligt punkten 2 jfr NJA 1981 s. 308. l samband med att den övre promillegränsen år 1994 sänktes från

1,5 till 1,0 promille uttalades i förarbetena att valet av gränsvärde skulle ske utifrån bedömningen av vilken påverkansgrad som objektivt

sett medför en sådan trafikfarlighet att grovt brott normalt bör föreligga. Gränsen borde, med ett annat uttryckssätt, dras vid den promillehalt normalt ger en sådan påverkansgrad och därmed som förhöjd olycksrisk att trafiknykterhetsbrottet får ett så högt straffvärde

att påföljden inte kan stanna vid böter.

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

2.2.3 Det s.k. subjektiva rekvisitet

Vad krävs i subjektivt hänseende hos föraren för att ansvar för som rattfylleri skall komma i fråga regleras inte i trafikbrottslagen. När det gäller att söka bestämma om och hur krav uppsåt eller oaktsamhet begränsar ansvaret för de gärningar som beskrivs i 4 § och 4 a § är man alltså hänvisad till praxis.

Vad gäller förande krävs uppsåt se NJA 1967 s. 211. Samma krav gäller i förhållande till att det varit fråga om ett motordrivet fordon se

NJA 1970 s. 240. Beträffande alkoholhaltiga drycker gäller att föraren skall ha haft

uppsåt i förhållande till att han har förtärt sådana och i den mängd

som medfört den straffbara koncentrationen eller påverkan se t.ex.

Svensk Juristtidning 1974 s. 24. Däremot ställs inga krav uppsåt

eller oaktsamhet när det gäller alkoholkoncentrationen eller påverkansgraden. Föraren behöver alltså inte ha förstått eller bort förstå att han uppnått straffbar alkoholkoncentration eller varit så påverkad som förutsätts för straffansvar. Det saknar också betydelse vad han själv hade för uppfattning om sin körfönnåga. Vad gäller annat medel än alkohol krävs att föraren antingen när han intog detta eller senare under färden haft uppsåt som omfattade att medlet i den mängd han intog det var rusgivande. Inte heller här krävs att föraren förstått att han varit så påverkad att det medför straffansvar. När det gäller samtidigt bruk av alkoholhaltiga drycker och annat medel skall i de fall då straffbar påverkan inte uppnås med varje

medel för sig uppsåt föreligga med avseende att de hade rusgivande

effekt i kombination med varandra.

2.2.4 Rättspraxis

I departementspromemorian Drograttfylleri gällande rätt och

--

behovet av en reform Ds 1995:65 finns ett avsnitt som redovisar

olika domstolsavgöranden som belyser tillämpningsproblemen vid drograttfylleri. Den i promemorian redovisade domen av Linköpings tingsrätt den 27 juni 1995 fastställdes av Göta hovrätt den 26 februari 1996. Här kan också hänvisas till en artikel i Svensk Juristtidning 1980 s. 40 ff., vari tas upp ett antal rättsfall som också visar på sådana tillämpningsproblem. Som ytterligare exempel tillämpningsproblemen med nuvarande lagstiftning kan här redovisas ytterligare ett hovrättsfall Hovrätten för Västra Sverige, avd. dom 1995-05-09, DB 110. En man i 30årsåldern var åtalad för bl.a. rattfylleri och vårdslöshet i trafik. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade mannen fört en personbil så

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 39

påverkad narkotika att det kunde antas att han inte betryggande

av sätt kunnat föra fordonet. Vidare hade han vid färden brustit i omsorg och varsamhet att inte hastigheten till det hala genom anpassa väglaget, varför hans fordon råkat i sladdning och kolliderat med en

mötande personbil med fordonsskador till följd. Som skriftlig

bevisning åberopade åklagaren bl.a. ett analysresultat som utvisade

förekomst bl.a. amfetamin och tetrahydrocannabinol, som är den

av aktiva substansen i cannabis. Analysresultatet visade också på förekomst i blod flera trañkfarligklassade läkemedel, mannens av

dem låg över normal terapeutisk nivå. Åklagaren åberopa-

varav ett av Rättsmedicinalverket utfärdat informationsblad enligt de även ett av

vilket amfetaminpåverkan generellt sett kan leda till sådana symtom

amfetamin bör betraktas ett trafikfarligt medel. som gör att som Den tilltalade bestred för rattfylleri och vårdslöshet i trafik. ansvar Han bl.a. att han några dagar före körningen injicerat uppgav amfetamin, att han använde bensodiazepiner för att dämpa sin ångest, han inte tagit fler tabletter än vad läkaren ordinerat, att han var att införstådd med att medicinerna var klassade som trañkfarliga, att väglaget vid körningen mycket halt och bilen försedd med var sommardäck samt att han blev nervös och "sluddrig när polisen kom till platsen. Vid den läkarundersökning genomfördes efter som körningen konstaterade den undersökande läkaren att mannen var

höggradigt påverkad sömnrnedel eller andra stimulerande eller

av bedövande medel.

Tingsrätten fann att mannen varit så påverkad av preparat som

innehöll narkotika att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra dömde honom för rattfylleri. Åtalet för vårdslöshet i fordonet och trafik ogillades dock med hänvisning till att han inte varit oaktsam i den grad att det skulle medföra ansvar. I hovrätten yrkade att åtalet för rattfylleri skulle ogillas och mannen åklagaren bestred ändring. Hovrätten konstaterade inledningsvis att utredningen visade att kört under påverkan av narkotika men mannen att det för rattfylleriansvar krävdes att han på grund av denna narkotikapåverkan kunde antas inte ha kunnat föra fordonet ett

betryggande sätt. Han skulle med andra ord vid objektiv bedöm-

en ning framstå olämplig förare. Hovrätten anförde vidare i sina som en domskäl att enbart den påvisade förekomsten av olika trañkfarliga substanser i blod inte bevis om att han varit olämplig mannens var förare. Vidare borde läkarens utlåtande värderas med viss som försiktighet eftersom hade ett omfattande missbruk bakom sig mannen och det saknades vetskap läkarens kännedom hans förhållanden om om och hälsa. Hovrätten konstaterade vidare att det saknades andra

anmärkningar mot körningen än att han grund av sladd korn över

på fel sida körbanan och orsakade en trafikolycka. Denna omav ständighet talade visserligen enligt hovrätten för att han varit olämplig

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

som förare men hänsyn måste tas till de övriga omständigheterna kring körningen såsom det hala väglaget och de slitna sommardäcken. Det saknades därför enligt hovrättens mening ett sådant tydligt samband mellan mannens narkotikapåverkan och trafikolyckan som kunde tas till intäkt för att han grund av narkotikapåverkan var olämplig som bilförare. Hovrätten fann därför vid en samlad bedömning av omständigheterna inte styrkt att mannen grund av narkotikapåverkan inte hade kunnat ett betryggande sätt framföra fordonet, varför åtalet för rattfylleri ogillades. Ordföranden var dock skiljaktig. Han gjorde i fråga om åtalet för rattfylleri följande bedömning. "NN har efter den aktuella trafikolyckan uppträtt på ett sådant sätt att de poliser som har kommit till platsen ansett honom påverkad och funnit skäl för närmare undersökning av hans nykterhetstillstånd. Därpå gjorda provtagningar har också visat att det i hans blod funnits dels amfetamin, dels spår av flera trafikfarliga läkemedel, av vilka något intagits över terapeutisk nivå. Vid

den efter olyckan utförda läkarundersökningen har NN också befunnits höggradigt påverkad. Nu angivna omständigheter i förening med att

NN inte förmått bemästra fordonet gör att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet. I likhet med tingsrätten finner jag därför åtalet i denna del styrkt."

2.3 Historik

2.3.1 Tidigare överväganden rörande drograttfylleri i

allmänhet

Drograttfylleri förbjöds i samband med att trañkbrottslagen infördes år 1951. I den ursprungliga lydelsen av 4 § angavs i ett särskilt stycke att en förare skulle dömas för rattfylleri om han varit så påverkad av annat berusningsmedel än starka drycker att det kunde antagas att han icke på ett betryggande sätt kunde föra fordonet. Straffet var fängelse i högst ett år. Om omständigheterna varit mildrande skulle straffet bestämmas till dagsböter, dock lägst 25. Någon motsvarighet till det lindrigare brottet, då benärrmt rattonykterhet, fanns inte. Som motiv till införandet av straffbestämmelsen anfördes att en motsvarande vidgning skett av ansvarsområdet för vanligt fylleri i dåvarande 11 kap. 10 § strafflagen. Lagrådet ansåg att uttrycket

"annat berusningsmedel var mindre lämpligt och föreslog i stället be-

teckningen armat stimulerande eller bedövande ämne en beteckning , som infördes i dåvarande 28 § första momentet vägtrafikförordningen. 1949 års trafiknykterhetsutredning föreslog i sitt betänkande Trañknykterhet SOU 1953:20 att drograttfylleribrottet skulle sammanföras med det vanliga rattfylleribrottet under en gemensam

SOU 1996: 125 Gällande rätt och den tidigare behandlingen 41

beteckning. Utredningen anförde att det inte borde göras någon åtskillnad mellan påverkan av starka drycker och påverkan av annat berusningsmedel eftersom det i båda fallen rörde sig om en påverkan som i mer utvecklad form var att beteckna som berusning. Det särskilda stadgandet föreslogs därför utgå och i stället skulle uttrycket "påverkad av starka drycker" i brottsbeskrivningen för rattfylleri förses med tillägget "eller annat berusningsmedel. Utredningens förslag ledde emellertid inte till någon lagstiftningsåtgärd. 1957 års trafiknykterhetskommitté tog upp frågan om drograttfylleri i sitt betänkande Nykterhet i trafik SOU 1963:72. Kommittén pekade på tre skillnader i problematiken kring trafiknykterhetsbrott på grund av annat berusningsmedel jämfört med sådant brott grund av alkohol. För det första menade man att det inte fanns likvärdiga mätmetoder för de andra medlen och att någon motsvarighet till promillereglerna därför inte skulle kunna konstrueras. Vidare skulle läkarundersökningen liksom förarens uppgifter om vad han intagit för medel få större betydelse än i alkoholfallen. För det andra framhöll kommittén att det var svårt för den enskilde att veta vilka medel och vilka kvantiteter därav som var farliga medan alkoholens trafikfarliga effekter var kända för envar. För det tredje påpekade kommittén att flera medel som omfattades av bestämmelsen regelmässigt användes för medicinskt bruk. Alkoholförtäring kunde enligt kommittén aldrig ursäktas i samband med trafik. Förtäring av ett medel som omfattades

av begreppet "annat berusningsmedel" kunde enligt kommitténs

mening däremot vara inte bara försvarligt utan medicinskt nödvändigt med den rusgivande effekten som en negativ biverkan. Man föreslog uttrycket "annat än alkoholhaltiga drycker", vilket skulle överensstämma med fylleribestämmelsens avfattning efter brottsbalkens ikraftträdande. Förslaget medförde dock inte några lagstiftningsåtgärder. Kommittén för lagstiftning angående trafiknykterhetsbrott Trafik-

nykterhetsbrottskommittén diskuterade problemen kring drogratt-

fylleribrottet i sitt betänkande Trafiknykterhetsbrott SOU 1970:61. Bl.a. pekades på de bevissvårigheter som förelåg i mål om drograttfylleri liksom problemet kring det subjektiva rekvisitet i vissa fall och de små upptäcktsmöjligheterna. Man föreslog att uttrycket "annat medel än alkohol" skulle ersätta "annat berusningsmedel". Vidare föreslogs att brottet skulle betecknas som rattfylleri oavsett om påverkan härrörde från alkohol eller annat medel eller från en kombination av dessa. Detta skulle kunna ske genom att det stycke särskilt reglerade drograttfylleri inarbetades i den allmänna som rattfylleribestämmelsen. I sina fortsatta överväganden påpekade kommittén, bl.a. med hänvisning till de stora bevissvårigheter som förelåg vid tillämpningen av drograttfylleribestämmelsen, att det var angeläget försökte effektivisera bestämmelsens tillämpning. att man För att man skulle kunna åstadkomma detta var det enligt kommitténs

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

mening väsentligt att möjligheterna att bevisa arten och mängden av den drog eller de droger som föraren intagit förbättrades genom en utveckling av analysmetoderna för droger. Vidare framhöll kommittén att det angeläget med forskning för att söka klarlägga förhållandet var mellan droger och trafiksäkerhet eftersom denna forskning sikt borde kunna öppna möjligheter för att i större utsträckning hänsyn skulle kunna tas till kvantitativa bestämningar av olika drogers förekomst i kroppen. Slutligen pekade kommittén vikten av att det lämnades information om framför allt trafikfarliga läkemedel. Man antog att ökad upplysning skulle ha en preventiv effekt eftersom en många människor var okunniga om olika läkemedels betydelse för trafiksäkerheten. Inte heller denna kommittés förslag ledde till att den dåvarande bestämmelsen om drograttfylleri ändrades.

I proposition som sedermera âterkallades, prop. 1984/85:21,

en anfördes vad gäller drograttfylleri bl.a. att man fick bedöma från fall till fall om förutsättningar för straffansvar förelåg och att en klinisk undersökning alltid borde utföras ide fall då drogpåverkan misstänks. Genom ändringar år 1990 av trafikbrottslagen då bl.a. den lägre promillegränsen för alkohol sänktes till 0,2 ändrades begreppet "annat berusningsmedel till "något annat medel". Syftet med ändringen var att klart markera att bestämmelsen omfattade påverkan av exempelvis sömnmedel samt lugnande och smärtstillande preparat. Vidare ändrades den författningstekniska utformningen av stadgandet till den

nuvarande, dvs. promilleregeln blev huvudregel och det kliniska

rattfylleriet och därmed drograttfylleribrottet togs in i ett andra stycke av 4 Det kan också nämnas att de tidigare beteckningarna för brottets svårhetsgrader, rattonykterhet och rattfylleri, ändrades till rattfylleri respektive grovt rattfylleri. I detta sistnämnda lagstiftningsärende gjordes också vissa principiella uttalanden hur bestämmelsen om det kliniska rattfylleriet om borde tillämpas. Dessa uttalanden redovisas nedan i avsnitt 2.3.2. De senaste ändringarna rattfylleribestämmelserna trädde i kraft av den 1 februari 1994 och innebar bl.a. att gränsen för grovt rattfylleri sänktes till 1,0 promille. Några ändringar av särskild betydelse för drograttfylleribrottet gjordes inte i detta sammanhang.

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 43 SOU 1996: 125

2.3.2 Särskilt utvecklingen reglerna om kliniskt

om av

rattfylleri

Bestämmelser förbud mot framförande motorfordon under om av påverkan något annat medel än alkohol infördes som ovan nämnts av år 1951 och togs in del av den allmänna bestämmelsen om som en kliniskt rattfylleri. Avgränsningarna det straffbara området för kliniskt rattfylleri är av resultat utveckling pågått under lång tid och där syftet ett av en som hela tiden varit åstadkomma från trafiksäkerhetssynpunkt så att en effektiv reglering möjligt. För att man skall förstå den närmare som

innebörden av den nuvarande regleringen av drograttfylleribrottet är

det därför väsentligt att tar del tidigare reglering området man av

och de skäl åberopats för de reformer som har genomförts.

som

1923 års motorfordonsförordning

År 1925 infördes den första självständiga straffbestämmelsen för trafiknykterhetsbrott genom ett tillägg till motorfordonsförordningen

den 15 juni 1923 nr 281. Tillägget innebar att den som förde

motorfordon och då var "synbarligen berörd av starka drycker" straffades med böter. Före ändringen var sådant framförande inte förenat med något särskilt straffansvar. Det fanns emellertid en möjlighet att vid hastighetsöverträdelse, som normalt ledde till bötesstraff, skärpa straffet till fängelse i högst tre månader om föraren varit berusad under färden. Framförande av fordon under påverkan av grund för återkallelse körkort. Återkallelse alkohol var även en av skedde dock inte om föraren varit i endast mindre grad påverkad.

Departementschefen anförde som skäl för att införa ett generellt

straffbud för trafiknykterhetsbrott att de gällande möjligheterna att ingripa mot berusade fordonsförare visat sig inte innefatta ett tillräckligt återhållande moment. Därtill kom att straffansvar borde kunna komma i fråga också i sådana fall då graden av påverkan varit så låg att körkortsåterkallelse inte aktualiserades. För att ange den grad av påverkan som borde krävas för straffansvar föreslog departementschefen uttrycket "synbarligen berörd av starka drycker", vilket förekom i en förordning om försäljning av rusdrycker. Vid riksdagsbehandlingen framställde första lagutskottet vissa anmärkningar mot regeringens förslag. Man påpekade bl.a. att en fara för annans liv eller hälsa kunde föreligga även om förarens påverkan av alkohol inte var synbar. Utskottet erinrade också om de allmänt kända svårigheterna att bevisa att en person varit berusad. För att undanröja dessa bevissvårigheter borde man enligt utskottet avstå från att inrikta bevisskyldigheten på att den tilltalade varit berörd av starka

Gällande rätt och den tidigare behandlingen sou 1996:125

drycker och i stället låta bevisningen avse om föraren förtärt sådana drycker. Det fick därefter bli domstolarnas uppgift att, efter omständigheterna i det enskilda fallet, avgöra om den alkoholförtäring som skett skäligen kunde antas ha påverkat föraren vid körningen. Utskottet hemställde därför att straffbudet skulle avse den som förtärt starka drycker å sådan tid och till sådan myckenhet att det skäligen kunde antas att han var påverkad därav vid körningen. Riksdagen godtog emellertid regeringens förslag.

1930 års motorfordonsförordning

En utredning tillsattes år 1927 för att utarbeta förslag till bl.a. en ny

förordning om motorfordon. Utredningen, som fick i uppgift att

särskilt beakta frågan om att motverka alkohol i trafiken, konstaterade i sitt betänkande med förslag till förordning om motorfordon m.m. SOU 1929:16 såvitt gällde regleringen av rattfylleribrottet att det stod klart att även en mindre alkoholförtäring, vilken inte medfört berusning eller tagit sig sådana uttryck som objektivt kunde iakttas, kunde medföra fara för trafiken. Utredningen ansåg därför att straffansvar borde kunna komma i fråga även i dessa fall och föreslog

att rekvisitet i förordningen skulle ändras till "så påverkad av starka

drycker, att han kan antagas hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar". Uttrycket var hämtat från ett regeringsförslag till lag angående fylleri m.m. Departementschefen delade utredningens bedömning att straffansvar borde kunna drabba också den där påverkan inte kunnat synbarligen iakttas. Han var dock kritisk till det sätt vilket det straffbara området avgränsats och ansåg i stället att straffansvar skulle drabba den som var "synbarligen berörd av starka drycker eller annars så påverkad därav att han inte ett tillfredsställande sätt kunnat föra fordonet". Vid behandlingen i riksdagen förordade dock andra lagutskottet utredningens förslag till ändring av rekvisitet. Som skäl anfördes att bestämmelsen avsågs drabba inte bara den som under färden varit synbarligen påverkad utan också den där påverkan inte märkts vid

fordonets framförande. Riksdagen godtog utskottets förslag.

1934 års trafikbrottslag

Bestämmelsen om rattfylleri överfördes år 1934 till lagen 1934:247 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon. Någon ändring i sak som här är av intresse gjordes i det sammanhanget inte. Departementschefen anförde att uttrycket "så påverkad av starka

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 45

drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar" visserligen var något svävande, men att det inte fanns tillräckligt underlag för att motivera en ändring av bestämmelsen.

1941 års ändringar

Justitieombudsmannen JO anförde i en skrivelse till Konungen år 1938 att trafiknykterhetslagstiftningens utformning gav anledning till vissa erinringar. Uttrycket "så påverkad av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar" var enligt JO alltför svävande för att ge tillräckliga hållpunkter för en tydlig gränsdragning mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan. Detta kunde medföra godtycke och bristande enhetlighet vid bestämmelsens tillämpning. Risken för godtycke var enligt JO särskilt stor i sådana fall då blodprov tagits och detta visade en hög alkoholhalt medan en företagen läkarundersökning och övrig utredning inte gav stöd för att den tilltalade varit märkbart påverkad. Enligt JO kunde det sättas i fråga om inte domstolarna ställde kraven utredning om påverkan alltför högt i sådana fall och hur som helst borde det allvarligt övervägas om det inte i lagen borde fastslås att straffbar alkoholpâverkan alltid skulle anses föreligga vid en viss uppmätt alkoholkoncentration i blodet. Skrivelsen medförde att regeringen uppdrog en särskild utredare att verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning angående lämpligheten av en ny reglering av trafiknykterhetsbrotten. I sitt betänkande Ändrad lagstiftning angående s.k. rattfylleri SOU 1940: 17 konstaterade utredaren att domstolarna i denna typ av mål,

bortsett från den tilltalades egna uppgifter, normalt hade tre bevis-

medel att lägga till grund för sitt avgörande, nämligen vittnesutsagor, klinisk undersökning jämte utlåtande av läkare samt resultat av företagen blodundersökning. Utredaren delade JO:s bedömning att det förelåg svårigheter för domstolarna att dra en gräns mellan straffbar och straffri alkoholpåverkan och att den svårigheten gjorde sig gällande särskilt i de fall då bevismedlen gav anledning till olika slutsatser om graden av påverkan. Att lagen var konstruerad detta sätt bedömdes kunna leda till att likadana fall bedömdes olika sätt, vilket var beklagligt från rättssäkerhetssynpunkt. Utredaren ansåg att lagstiftningen kunde reformeras på olika sätt. En möjlighet kunde vara att förbjuda all alkoholförtäring under viss tid före körningen. Detta skulle kunna betecknas som en absolut nollgräns. Även sådan reglering i och för sig kunde önskvärd om en vara från trafiksäkerhetssynpunkt, avfärdades den eftersom den inte bedömdes kunna vinna förankring i folkmedvetandet. Utgångspunkten för en reform borde i stället vara den princip som den gällande lagen

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

gav uttryck för, nämligen att personer som var så påverkade av alkohol att de enligt allmänna erfarenheter var olämpliga som förare inte skulle tillåtas att framföra motorfordon. Med hänvisning till bl.a. vad som var känt om alkoholens verkningar, möjligheten att med tillräckligt hög grad av säkerhet kemiskt bestämma koncentrationen av alkohol i blodet samt möjligheten att koppla olika blodalkoholkoncentrationer till olika grader av påverkan och trafikfarlighet bedömdes en reform i enlighet med den nämnda principen kunna ske genom att det i lagen fastställdes en bestämd alkoholhalt i blodet som avgörande för straffbarhet. Om denna uppgick till minst 1,5 promille skulle föraren utan vidare prövning dömas för rattfylleri. Om alkoholkoncentrationen var lägre, dock minst 1,0 promille, skulle dömas till enligt mildare straffskala. För att straffansvar skulle komma ansvar en i fråga också i sådana fall då blodprov inte kunnat tas föreslogs att en allmän brottsbestämning skulle behållas. Förslaget att införa särskilda gränsvärden i lagstiftningen tillstyrktes samtliga remissinstanser. Även departementschefen delade av nästan den bedömningen. Han ansåg dock, med hänvisning till vissa i betänkandet redovisade undersökningar om alkoholens verkningar vid olika blodkoncentrationer, att den nedre gränsen för straffansvar borde något lägre. I regeringens proposition föreslogs därför att det vara nedre gränsvärdet skulle bestämmas till 0,8 promille. Vad gällde den allmänna brottsbestämningen ansåg utredaren att denna borde ta direkt sikte förarens kvalifikationer som förare och inte hans herravälde över sina handlingar i allmänhet. Uttrycket "så påverkad starka drycker att han icke kunnat på betryggande sätt av föra fordonet föreslogs därför ersätta den gällande lydelsen så påverkad att han kan antagas icke äga nödigt herravälde över sina handlingar". Förslaget innebar, utöver att straffansvaret skulle knytas till förarens kvalifikationer som förare, således att uttrycket "kan antagas" skulle utmönstras lagen. Utredaren menade att detta ur uttryck lämnade alltför stort utrymme den enskilde domarens uppfattning, vilket innebar risk för rättsosäkerhet och godtycke.

Departementschefen, som delade utredarens överväganden i fråga

om brottsbestämningens anknytning, ansåg att uttrycket " kan antagas" borde behållas i lagstiftningen. Ett borttagande av detta uttryck kunde felaktigt uppfattas som en skärpning av kraven bevisning om den tilltalades förmåga att föra fordonet ett betryggande sätt. Vid riksdagens behandling anmärkte första lagutskottet att den kritik riktats mot den gällande lydelsen också kunde riktas mot den nu som föreslagna. Dessutom kunde enligt utskottet den föreslagna lydelsen innebära fara för att vid bedömandet av straffbarheten alltför stor en vikt fästes vid frågan huruvida föraren vid den ifrågavarande färden visat sig kunna ett tillfredsställande sätt föra fordonet eller ej. Avgörande skulle i stället vara om föraren, objektivt sett, med hänsyn

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 47

till sin alkoholförtäring kunde anses olämplig att vid tillfället över huvud taget föra motorfordon. En reglering med en sådan innebörd kunde enligt utskottets mening åstadkommas om lagen avfattades i enlighet med då gällande norsk lagstiftning, vilken för straffansvar endast förutsatte att föraren var påverkad av starka drycker. Riksdagen godtog emellertid regeringens förslag.

1990 års reform

En omfattande reform av trafiknykterhetslagstiftningen genomfördes år 1990. Reformen innebar bl.a. en sänkning av gränsen för straffbar alkoholkoncentration i blodet till 0,2 promille. Många har framhållit denna gräns som en principiell nollgräns. Bestämmelsen om kliniskt rattfylleri justerades också så att det tydligare skulle framgå att samtliga preparat som kan påverka trafiksäkerheten omfattas av rattfylleriansvar. Departementschefen gjorde vidare utan att föreslå någon ändring av lagtexten vissa allmänna uttalanden om när -ansvar för rattfylleri borde komma i fråga. Hon angav att brottsbestämningen måste tolkas och tillämpas i ljuset av de kunskaper som finns om alkoholens inverkan körförmågan, den utveckling som skett av bl.a. trafikens omfattning och intensitet samt de förändringar allmänt skett när det gäller inställningen till trafiksäkerhet och de som krav måste ställas på fordon, förare och uppträdande i trafiken. som Enligt hennes mening kunde det inte råda någon tvekan om att det inträtt stora förändringar i dessa avseenden sedan uttryckssättet "kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet" infördes

i lagstiftningen och att det därför fanns skäl för en strängare syn

kliniskt rattfylleri. Hon menade därför att straffansvar borde komma i fråga så snart föraren varit så påverkad att han vid en objektiv bedömning framstod som olämplig som bilförare. Vilka allmänna krav som kunde ställas i det hänseendet borde ses i ljuset av bl.a. de grunder som ligger bakom avgränsningen av straffansvaret när det gäller promillekörning. Det kunde enligt hennes mening knappast vara rimligt att upprätthålla radikalt olika krav när det gäller påverkan vid överskridande den i lagen fastställda promillegränsen å den ena av sidan och ansvar för kliniskt rattfylleri å den andra. Lagrådet anförde i sitt yttrande bl.a. följande. "Av de uttalanden görs i den allmänna motiveringen i det nu remitterade förslaget som

framgår att avsikten är att tillämpningsområdet för kliniskt rattfylleri

skall utvidgas att det inte skall fordras lika mycket i fråga om genom graden av påverkan för att straffansvar skall inträda. Någon - - närmare precisering hur omfattande det utvidgade straffansvaret för av s.k. kliniskt rattfylleri blir görs inte i förslaget. Lagrådet vill med anledning härav framhålla, att det inte går att för bedömningen av

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

frågan om graden av straffbar påverkan dra några slutsatser utifrån det förhållandet att den nedre gränsen för straffbar alkoholpåverkan enligt

den s.k. promilleregeln sänks från en blodalkoholhalt 0,5 promille

till 0,3 promille. För att straff skall kunna ådömas för s.k. kliniskt rattfylleri krävs att det grund av utredningen är ställt utom varje rimligt tvivel att den tilltalade vid det med åtalet avsedda tillfället

faktiskt varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker som anges i andra

stycket. Det kräver i praktiken en utredning om den tilltalades körsätt och beteende i övrigt, som kan ge underlag för slutsatsen att den tilltalade inte kunde föra fordonet på ett betryggande sätt. Man kan också i vissa fall tänka sig utredning om den tilltalades alkoholen förtäring före körningen. En utredning av det nu angivna - - slaget som är tillräcklig för fällande dom kan knappast åstadkommas med mindre den tilltalade faktiskt har förtärt alkohol som gett en betydligt högre alkoholhalt än 0,3 promille. Detta gäller även om man skärper inställningen till vad som kan vara betryggande körning när föraren har förtärt alkohol. Det anförda innebär i sin tur att lagregleri andra stycket praktiskt sett inte innefattar någon mer vidsträckt na kriminalisering jämfört med vad som gäller f.n. Samman- - - fattningsvis kan anföras att förslaget innefattar en tämligen begränsad utvidgning av straffansvaret för s.k. kliniskt rattfylleri."

2.3.3 Tidigare överväganden om det subjektiva

rekvisitet

Det subjektiva rekvisitet vid trafiknykterhetsbrott har behandlats i flera lagstiftningsärenden. Fråga har varit om och i så fall i vilken

utsträckning uppsåt krävs, eller om oaktsamhet i något avseende kan

räcka för straffansvar.

Betänkandet Nykterhet i trafik SOU 1963:72

I 1957 års trafiknykterhetskommittés betänkande Nykterhet i trafik SOU 1963:72 diskuterades det subjektiva rekvisitet. Den som förtärt alkohol kunde enligt kommittén endast i de undantagsfall där han utan vetskap förtärt alkohol göra gällande att han inte insett förtäringens verkan. Beträffande andra medel torde sådana invändningar dock bli vanliga. Man anförde att en naturlig gräns för straffbarhet i dylika fall den punkt då föraren grund av medicinsk erfarenhet kan sägas var ha måst eller bort inse att förtäringen lett till påverkan. Härefter redogjorde kommittén för två rättsfall, NJA 1956 s. 66 och NJA 1961 not. B 33, där Högsta domstolen tagit ställning till invändningen att föraren saknat kännedom om medlets rusgivande effekt. Enligt

Gällande rätt och den tidigare behandlingen 49

kommittén framgick det av dessa domar klart att det för straffbarhet krävdes uppsåt. Det var dock tillräckligt med s.k. eventuellt uppsåt. Detta innebar att det var tillräckligt att föraren, endera vid förtäringen insett att denna kunnat leda till straffbar berusningsverkan eller att han före färdens avslutande insett att sådan verkan hade inträtt. Av rättsfallen framgick således enligt kommittén att det för ansvar inte var tillräckligt att föraren bort inse att förtäringen varit ägnad att

medföra berusningsverkan. Enligt kommitténs mening det dock

var mindre lyckligt att det krävdes faktisk insikt för straffansvar. Hänsynen till trafiksäkerheten gjorde det berättigat att kräva ett visst mått av varsamhet och försiktighet av en fordonsförare vid intag av läkemedel och dylikt. Det borde kunna begäras att han särskilt övervägde om han verkligen ett trafiksäkert sätt kunde föra ett motorfordon efter en sådan medicinering. Enligt kommitténs mening talade starka skäl för att ansvar borde inträda redan vid oaktsamhet. Det kunde diskuteras om oaktsamheten borde avse att förtäringen varit ägnad att medföra viss påverkan eller endast att den faktiskt hade medfört en sådan effekt. Det förra alternativet var enligt kommittén att föredra. Den oaktsamhet som skulle kunna föranleda straffansvar skulle inte vara ringa. Att föraren bort inse att straffbar påverkan kunde inträda var inte tillräckligt.

Kommittén stannade för förslaget att föraren bort räkna med att sådan

påverkan skulle inträda som innebar en påtaglig trafiksäkerhetsfara under färden och föreslog följande lagtext i ett särskilt stycke i rattfylleriparagrafen. "Var föraren så påverkad av annat än alkoholhaltiga drycker, att påtaglig fara förelåg för trafikolycka under färden, dömes efter vad i första stycket sägs, där han insåg eller bort räkna med att sådan påverkan skulle inträda."

Betänkandet T rafiknykterhetsbrott SOU 1970:61

Trafiknykterhetsbrottskommittén anförde i sitt betänkande Trafiknykterhetsbrott SOU 1970:61 beträffande det subjektiva rekvisitet bl.a. att vilken form av subjektivt rekvisit som skulle föreligga vid trafiknykterhetsbrott hade fått lösas i praxis och att utvecklingen hade lett till delvis olika innehåll av det subjektiva rekvisitet vid de olika objektiva rekvisit som brottet består av. Kommittén anförde därefter, vad gäller det subjektiva rekvisitet vid påverkan av alkohol, att det torde krävas att föraren insåg att han förtärt den alkohol som gav till resultat antingen att han blev så påverkad som sägs i lagen eller att hans blodalkoholhalt nådde upp till de i lagen angivna gränserna. Det kunde påpekas att det var tillräckligt med eventuellt uppsåt. Förtäringen av alkohol skulle således vara täckt av uppsåt. Däremot saknade det betydelse om föraren insåg eller

Gällande rätt och den tidigare behandlingen

borde ha insett att han denna förtäring var i lagens mening av påverkad eller att hans blodalkoholhalt nådde upp till promillegränser- Varken påverkansgraden eller blodalkoholhalten behövde således na. subjektivt täckt. Ansvar emellertid uteslutet om föraren inte vara var visste att han druckit eller på annat sätt tillförts alkohol.

Vid påverkan annat medel än alkohol krävdes det enligt praxis

av att föraren antingen vid intaget insåg att medlet i intagen mängd hade eller kunde ha rusgivande verkan eller också under färden insåg att berusningsverkan hade inträtt. Det torde emellertid inte krävas att

föraren insåg att det var fråga om en sådan grad av påverkan som

enligt lagen medförde straffansvar. På samma sätt som vid alkohol krävdes alltså att föraren insåg att medlet hade rusgivande egenskaper det behövdes däremot inte uppsåt eller ens oaktsamhet i fråga om men

påverkansgraden. Detta innebar att det subjektiva rekvisitet vid påverkan av annat än alkohol alltså hade samma principiella innebörd vid alkoholpåverkan. Det förelåg dock skillnad bevisnings-

som en sidan; medan ñck antas veta att alkohol har rusgivande effekt envar kunde inte göra samma presumtion i fråga om andra medel som man eller mindre likartad effekt. har mer När det fråga om samtidigt bruk av alkohol och annat påvar verkansmedel vad kommittén uttalade skilja mellan torde man enligt olika fall. Om alkoholförtäringen lett till straffbar blodalkoholhalt en inträdde straffansvar utan att man tog hänsyn till det andra medlet. Om det däremot fråga enligt det allmänna påverkansvar om ansvar rekvisitet utan att vare sig alkoholen eller det andra medlet ensamt för sig skulle ha gett en straffbar påverkan måste det bevisas att föraren insåg att intagandet medlet i kombination med alkoholförtäav ringen hade en rusgivande effekt. r Kommittén ansåg att det inte fanns några invändningar mot det sätt

varpå praxis utformats när det gällde den subjektiva sidan av rekvisitet

avsåg påverkan alkohol eller viss blodalkoholhalt. Härefter som av gjorde kommittén bl.a. följande överväganden rörande det subjektiva rekvisitet vid påverkan andra medel än alkohol. Det diskuterades av ett oaktsamhetsbrott skulle införas, varvid det subjektiva rekvisitet om skulle utformas så att ansvar inträdde om föraren insåg eller borde ha

insett att medlet hade rusgivande effekt. Man menade att 1957 års

en

trafiknykterhetskommitté, hade föreslagit ett oaktsamhets-

som rekvisit vid påverkan annat medel, hade tolkat det dittillsvarande av

uppsåtsrekvisitet för snävt. Vidare menade man att likheten mellan det

subjektiva rekvisitet vid alkohol och vid annat medel från principiell

synpunkt om möjligt borde behållas. Med denna utgångspunkt krävde effektivt bekämpande trafiknykterhetsbrotten i fråga om andra

ett av medel än alkohol enligt vad kommittén uttalade att det för dessa fall infördes bestämmelse även vid oaktsamhet. Vad gällde en om ansvar narkotiska och andra medel utan medicinsk användning var upp-

SOU 1996: 125 Gällande rätt och den tidigare behandlingen 51

såtskravet enligt kommittén inte något problem eftersom medlet intagits i berusningssyfte. Föraren måste således ha insett medlets rusgivande verkan. Vid bruk av läkemedel med ett medicinskt användningsområde kunde däremot uppkomma vissa svårigheter att bevisa att föraren insåg medlets rusgivande effekt. Här var det enligt kommittén av betydelse om medlet intagits i föreskriven dos eller om doseringen överskridits samt om det var fråga om en kombination av flera läkemedel eller av läkemedel och alkohol. Av betydelse var vidare läkemedlets karaktär, förarens tidigare erfarenheter av medlet samt tidigare information till honom om läkemedlets verkningar. Kommittén anförde vidare följande. I de fall där medlet har intagits endast i föreskriven dos torde man mer sällan kunna anse att föraren insett medlets berusande verkan, såvida han inte har särskilt varnats härför av läkaren eller genom anteckning låkemedelsförpackningen. Frågan torde dock ha mindre praktisk betydelse eftersom det väl mer sällan förekommer att fordonsförare objektivt sett är straffbart påverkade av läkemedel som intagits endast i föreskriven dos

bortsett från kombinationsfall, se nedan. Vad härefter angår

- - de praktiskt betydelsefulla fallen där påverkan har inträtt grund av att medlet har överdoserats torde uppsåt om de rusgivande egenskaperna lättare kunna bevisas, särskilt om överdosen varit kraftig. Inte sällan torde situationen därvid vara den att medlet har tagits, inte i medicinskt syfte, för uppnå berusningseffekt. Även vid utan att en överdosering får man dock räkna med fall där uppsåt inte kan bevisas. Framför allt gäller detta om föraren inte har upplysts om medlets verkningar. Stora svårigheter möter vid kombinerat bruk av - - flera läkemedel eller av alkohol och läkemedel. Kombinationseffekterna är i allmänhet mycket svårmätbara samt svåra för den enskilde att förutse. I hög grad kommer uppsåtsbedömningen i dessa fall an om föraren på förhand upplysts om verkningarna." Kommittén menade att de svårigheter som förelåg att bevisa erforderligt uppsåt i första hand borde mötas med en ökad upplysning om olika medels berusande egenskaper. Man ansåg att det krävdes dels en allmän upplysningsverksarnhet och dels en speciell information i samband med ordination, försäljning och utlämning av trañkfarliga läkemedel. Det var enligt kommittén angeläget att den speciella informationen skedde ett sådant sätt att det kunde styrkas att den nådde fram till brukaren av medlet. Med en effektiv upplysning kunde det enligt kommittén bli ett mindre utrymme för invändningar om förarens bristande insikt om medlets verkningar och behovet av ett oaktsamhetsrekvisit skulle därigenom minska. Sammanfattningsvis ansåg kommittén att övervägande skäl talade för att ett oaktsamhetsrekvisit vid sådant rattfylleri som avser påverkan av annat medel än alkohol inte borde införas.

3 annat medel

Begreppet

1 Allmänt

Som tidigare nämnts infördes ett förbud mot framförande av motorfordon under påverkan av något annat berusningsmedel än alkohol i samband med trafikbrottslagens införande år 1951. I samband med lagändringarna år 1990 ändrades begreppet "annat berusningsmedel" till "något annat medel" för att klart markera att exempelvis sömnrnedel, lugnande medel och smärtstillande preparat omfattas av begreppet. Någon ändring i sak var dock inte avsedd. Med det i dag i lagtexten angivna uttrycket "något annat medel" avses samtliga medel som kan påverka förmågan att framföra ett fordon betryggande sätt. Någon särskild lista över förbjudna preparat finns alltså inte. Under lagens uttryck hör till att börja med sådana substanser som utgör narkotika i narkotikastrafflagens mening. Enligt 8 § nämnda lag avses med narkotika läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationell överens- kommelse som Sverige har biträtt, eller av regeringen har förklarats skola anses som narkotika enligt lagen. - Vilka preparat som utgör narkotika enligt bestämmelsen ovan framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter 1990:47 om förteckningar över narkotika, se bilaga Som narkotika räknas bl.a. opiater som morfin och heroin, centralstimulerande medel som amfetamin och kokain, olika cannabispreparat som marijuana och hasch samt hallucinogena droger som LSD. Av de narkotiska preparaten har vissa inget legalt användningsområde och kallas därför ofta för illegal narkotika. Sådana preparat finns upptagna

i förteckning I till Läkemedelsverkets föreskrifter lista l. I dagligt

språkbruk kallas ofta även de i förteckning upptagna preparaten amfetamin och kokain för illegal narkotika eftersom de huvudsakligen används vid missbruk. Narkotiska preparat som kan användas som läkemedel finns upptagna i förteckningarna II-V. Till denna kategori hör ett hundratal olika preparat. Trafikbrottslagens uttryck "något annat medel" omfattar också, som tidigare anförts, alla övriga medel som kan ge sådan påverkan som avses i lagen trots att de inte är klassade som narkotika. Hit hör

Begreppet "annat medel"

exempelvis olika bedövningsmedel, smärtstillande medel, medel mot epilepsi, olika psykofannaka, medel mot allergier och andningssvårigheter samt vissa hostmediciner. Dessutom omfattas olika lösningsmedel. Vidare omfattas anabola steroider av begreppet. I det följande kommer kortfattat att redogöras för olika droger och dess verkningar, framför allt med inriktning sådana effekter som är av betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Kapitlet är indelat så sätt att avsnitt 3.2 innehåller vissa definitioner. Avsnitt 3.3 beskriver främst illegal narkotika och avsnitt 3.4 trañkfarliga läkemedel.

3.2 Definitioner

I det följande avses med begreppet "droger" samtliga medel förutom alkohol som kan påverka förmågan att framföra ett fordon ett trafiksäkert sätt, dvs. synonymt med "något annat medel". Med begreppet "illegal narkotika " avses fortsättningsvis den narkotika som finns upptagen förteckning I till Läkemedelsverkets föreskrifter samt kokain och amfetamin. "Legal narkotika " kommer att användas som samlingsnamn övriga narkotikaklassade substanser. När begreppet "illegala droger" används avses förutom illegal narkotika även sådana preparat som inte i första hand är avsedda att användas som droger såsom lösningsmedel, exempelvis thinner och bensin. Begreppet "trafilçfarliga läkemedel" kommer fortsättningsvis att användas som samlande beteckning de samtliga läkemedel, narkotikaklassade och övriga, som anses utgöra en fara från trafiksäkerhetssynpunkt. Detta innebär att även vissa läkemedel som inte formellt är trañkfarligklassade och märkta med den röda varningstriangeln omfattas.

3.3 Vissa droger och deras verkningar

Trots att den forskning som bedrivits avseende effekter av olika droger inte är lika omfattande som beträffande alkohol finns ändå en förhållandevis god kunskap om verkningarna i allmänhet vid brukande av sådana preparat. Nedan följer en kortfattad redogörelse för sju olika grupper av de vanligast förekommande drogerna och då främst den illegala narkotikan. Indelningen baseras främst de observerbara tecken som drogerna i varje kategori ger. Redogörelsen nedan följer den uppdelning som gjorts i RPS Rapport 1995:7 Drogtecken och symtom. Eftersom förekomsten av dessa olika drogkategorier enligt vad

Begreppet "annat medel" 55

Rikspolisstyrelsen uttalat kan fastställas med hjälp av DRE-metoden avsnitt 5.4 har vi valt redovisa dem i denna ordning. Sist i

se att

detta avsnitt kortfattad beskrivning av anabola steroider. ges en

3.3.1 Centraldepressiva medel

Droger ingår i denna kategori hämmar de rörelser och sinnen som styrs det centrala nervsystemet hjärna och ryggmärg. Först som av

påverkas de delar hjärnan som kontrollerar en persons medvetna

av rörelser. Vid större doser påverkas även de delar av hjärnan som styr

de omedvetna rörelserna t.ex. andning och hjärtverksarnhet. Den

som vanligaste drogen inom denna kategori är alkohol hit hör också men bl.a. bensodiazepiner, är ett samlingsnamn för en rad substanser som ingår i olika läkemedel har lugnande effekt och ofta används som som sönmmedel. Bensodiazepiner får endast säljas recept. Dock som

förekommer en omfattande illegal gatuförsäljning. Bensodiazepinerna

förekommer oftast i tablettform. Av tabellen nedan framgår vilka bensodiazepiner som för närvaran-

de ñnns registrerade i Sverige.

Terapeutiskt aktiv Läkemedelsnanm substans

Lugnande medel: ALPRAZOLAM Alpralid, Alprazolam, Xanor

KLORDIAZEPOXID Librax

DIAZEPAM Apozepam, Diazepam, Stesolid, Valium

LORAZEPAM Temesta

OXAZEPAM Alopam, Oxascand, Serepax, Sobril

Sömnmedel: FLUNITRAZEPAM Flunitrazepam, Flupam, Fluscand, Rohypnol

MIDAZOLAM Dormicum

NITRAZEPAM Apodorm, Mogadon, Nitrazepam

TRIAZOLAM Halcion, Triazolam

Antiepileptika: KLONAZEPAM Iktorivil

Läkemedlet Librium, verksamma substans är klordiazepoxid, är vars

Begreppet "annat medel"

numera avregistrerat som läkemedel. Viss licensförskrivning kan dock

förekomma.

Centraldepressiva medel intas ofta oralt, men i vissa fall kan de

rökas på så sätt att tabletterna krossas och läggs på bit aluminiumen folie som upphettas varefter ångorna inhaleras. Symtom på brukande av centraldepressiva medel kan innefatta långsammare reflexer, uttalad muskelsvaghet, försämrad synförmåga och koordination, försämrat omdöme och koncentration, sluddrande tal

samt en mängd olika känslomässiga reaktioner som eufori, depression,

självmordstankar och skratt eller gråt utan något egentligt skäl. Generellt kan man säga att är påverkad ett centralen person som av depressivt medel uppträder på ungefär sätt samma som en person som är påverkad av alkohol. Det är vanligt missbrukar heroin kombinerar det att en person som

missbruket med missbruk av bensodiazepiner eftersom påverkansef-

fekten blir större om medlen tas samtidigt. Missbruk bensodiazepiav ner kombineras också ofta med missbruk av cannabis och centralstimulerande medel.

3.3.2 Inhalerade medel

Till denna kategori hör en mängd olika kemiska ämnen är

som

inandningsbara. Inhalerade medel delas in i tre olika underkategorier, flyktiga lösningsmedel, aerosoler och anestiska gaser. Till den första

gruppen hör ett stort antal medel som är tillgängliga i vanliga affärer och som inte är avsedda att brukas droger. Hit hör bl.a. som lösningsmedel i lim och färger, bensin och thinner. Den andra gruppen, aerosoler, är kemikalier som släpps ut från tryckbehållare i olika sprayburkar. Vanliga aerosoler som missbrukas är hårspray, deodoranter, insektsmedel och freon. Aerosolerna innehåller olika former av kolväteärrmen som framkallar ruseffekter. Ett exempel är butan som förekommer i vissa cigarettändare. Till den tredje gruppen, de anestiska gaserna, hör substanser som inte missbrukas lika ofta som lösningsmedel och aerosoler. Det är fråga om droger som används i medicinskt syfte vid bl.a. operationer. Exempel på anestiska gaser som också används i missbrukssyfte är eter, kloroform och lustgas. Effekterna av inhalerade medel varierar kraftigt beroende vilken

substans det är fråga om. Generellt kan dock sägas att en person som

är påverkad av inhalerade medel som regel uppträder förvirrat och desorienterat och ofta talar sluddrigt. En påverkan som liknar alkoholpåverkan kan förekomma i vissa fall. Andra möjliga effekter är förändrad tids- och rumsuppfattning samt hallucinationer. Vissa inhalerade medel hämmar det centrala nervsystemet till den grad att andningen kan upphöra.

Begreppet "annat medel" 57

Vid inandning av dessa medel kommer effekten tämligen omgående. Vissa av dessa medel förekommer endast fysikaliskt lösta i blodplasma och bryts inte ned i kroppen utan går huvudsakligen ut med utandningsluften när inhalationen upphört. Varaktigheten skiljer sig liksom effekten från substans till substans. Påverkan av exempelvis lösningsmedel i lim och bensin varar i några timmar medan effekten lustgas av varar endast cirka fem minuter.

3.3.3 PCP

Det kemiska namnet för denna drog är Phenyl Cyclohexyl Piperidine. Fencyklidin är en förkortning av denna kemiska benämning och återfinns i förteckning till Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika. Drogen bildar en egen kategori eftersom dess effekter inte liknar de som finns inom någon kategori. I annan vissa avseenden liknar dock PCP en hallucinogen. I andra avseenden verkar PCP som ett centralstimulerande medel. Även talar PCP drog finns det mängd om man om som en egen en olika s.k. analoga preparat som hör till denna kategori. De analoga preparaten har dock en något annorlunda molekylär struktur. En av de mest kända analogerna till PCP är ketamin, som i Sverige används som bedövningsmedel anestesimedel. Detta medel är inte narkotikaklassat i Sverige, något som på sistone blivit kritiserat från olika håll. Det går inte utan kemisk analys att avgöra om en person är påverkad av PCP eller en analog till PCP. PCP, som ibland kallas ängladamm eller "Angels dust", förekommer både i vätske- och pulverform. Ofta intas PCP genom rökning, t.ex. genom att flytande PCP hälls en marijuanacigarett. PCP kan också rökas eller sniffas i pulverform eller intas oralt. Det kan också injiceras eller droppas i ögat. Några effekter som kan förekomma i samband med bruk av PCP är långsamt och sluddrigt tal, desorientering, minnesförlust, förhöjd smärttröskel och upprördhet. Effekten av PCP kommer vanligtvis inom några minuter och når sitt maximum efter 15-30 minuter. Påverkan sitter i 4-6 timmar, men kan ibland vara längre tid. En missbrukare kan utveckla en viss tolerans mot PCP. Preparatet är emellertid ovanligt i Sverige.

Begreppet "annat medel"

3.3.4 Cannabis

Cannabis är en drogkategori som härstammar från växten Cannabis

sativa. Den viktigaste, aktiva substansen i cannabis är delta-9-tetrahydrocannabinol, förkortas THC. Det finns olika typer av cannabissom växter och dessa har olika koncentrationer av THC . Det finns tre typer cannabispreparat; marijuana, hasch och av cannabisextrakt. Alla dessa omfattas förteckning I till Läkemedelsav verkets föreskrifter förteckningar över narkotika. om Marijuana består de torkade ovanjordiska delarna av varje växt av

släktet Cannabis med undantag av frön. Hasch utgörs av bl.a.

av körtelhår lossats från växten och skrapats samman och formats till som kakor. Cannabisextrakt, eller hascholja, får man från extrakt av körtelhâren. Extraktet brukar ha grönbrun färg och likna tjära. en Cannabisextrakt kan ha mycket hög THC-halt. en

Cannabis påverkar förmågan och viljan att ägna sin uppmärksamhet

något. Den kör bil efter att ha brukat cannabis kan således ha som sig exempelvis stopptecken och trañksignaler svårt att koncentrera och i stället fullt upptagen med att styra bilen. Andra effekter av vara cannabisbruk är försvagning hämningarna, försämrad tids- och av

rumsuppfattning samt förvirringstillstând.

Vid cannabisrökning inträder effekterna normalt inom 8-9 minuter och de når sitt maximum efter omkring 30 minuter. Den som brukat cannabis känner sig ofta normal efter cirka 3-6 timmar. Det verksamma ämnet THC lagras dock i kroppens fettvävnader och det därför avsevärd tid innan det försvinner kroppen, ibland flera tar ur veckor eller t.o.m. månader. I blod kan dock THC påvisas endast 8-10 timmar efter intag. Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning har utarbetat ett sär-

skilt informationsblad tetrahydrocannabinol i blod, se bilaga 3a.

om

3.3.5 Centralstimulerande medel

Centralstimulerande medel är benämningen sådana substanser som ökar aktiviteten i det centrala nervsystemet. Stimulansen gör dock inte hjärnan fungerar bättre utan tvingar i stället hjärnan och resten av att det centrala nervsystemet att arbeta hårdare. De vanligast missbrukade centralstimulerande drogerna i Sverige är amfetamin, metarnfetamin, fenmetrazin och kokain. Samtliga återfinns i förteckning till Läkemedelsverkets föreskrifter förteckningar över narkotika. om Amfetamin, har varit formellt narkotikaklassat sedan år 1958, som är syntetisk beredning framställs i ett flertal länder för en som medicinskt bruk. Det används för att behandla narkolepsi och vissa

lätta hjärnskador hos barn liksom ibland till patienter med svåra,

Begreppet "annat medel" 59

maligna smärttillstånd. Illegal framställning förekommer dock, framför allt i Nederländerna, Polen och Storbritannien. Periodvis förekommer också sådan produktion i Sverige. Metamfetamin är en variant av amfetamin som har längre verkningstid än det vanliga amfetaminet. Ytterligare en variant av amfetamin är femnetrazin. Amfetamin intas oralt, genom injektion eller sniffning. Kokain, narkotikaklassades år 1930, kommer från kokaplantan som växer i länder som Peru, Bolivia, Equador och Columbia. Kokain som utvinns genom att de krossade bladen behandlas så att kokapasta erhålls. Kokapastan renas och därvid erhålls ett vitt vattenlösligt pulver, kokainhydroklorid, i dagligt tal kallat kokain. Detta kan sniffas, injiceras eller intas oralt. Kokain kan också omvandlas till "free base" crack, som kan rökas. Ytterligare drog inom denna kategori är kat, som består av blad en och vissa växtdelar från busken Catha edulis. Kat har sedan länge odlats och tuggats arabiska halvön och Afrikas horn. I Sverige blev drogen narkotikaklassad år 1989. Kat innehåller de centralstimulerande ämnena katin och katinon. Katinon är det starkaste och ger en påverkan som påminner om amfetaminets verkningar. Amfetaminer och kokain har betydande likheter när det gäller rusverkan. Båda framkallar eufori, känsla av att det inte finns några en problem. Andra liknande effekter är upplevelse av övermänsklig styrka och påtagligt höjt självförtroende. Den som brukat centralstimulerande medel blir ofta hyperaktiv, nervös och extremt pratsam. Andra effekter är avsaknad av hämningar och oförmåga att uppskatta tid och

Den är påverkad av centralstimulerande medel blir också

rum. som ofta förvirrad och förlorar förmågan att koncentrera sig och tänka klart. Amfetaminer och kokain skiljer sig dock i flera viktiga

hänseenden. När det gäller pâverkanseffekterna har amfetamin en

avsevärt längre verkanstid än kokain. Amfetaminer kan maskera vissa alkoholens förslöande effekter, men förstärka de hämningslösande av effekterna. Genom att samtidigt bruka amfetamin och alkohol kan man därför öka risken för ett abnormt berusningstillstånd och akut alkoholförgiftning. Till skillnad från amfetaminer har kokain en lokalbedövande effekt och har haft ett medicinskt användningsområde lokalbedövningsmedel. Varken kokain eller amfetamin är som registrerade läkemedel kan förskrivas i särskild ordning s.k. ex men temporeberedningar som lösningar eller tabletter.

Vid injektion amfetamin kommer påverkanseffekten inom några

av

sekunder och den självupplevda känslan av att vara "hög" varar

omkring 2-3 timmar. Därefter kan andra effekter av påverkan vara framträdande, t.ex. nedsatt koncentrationsförmåga och kraftiga mera trötthetssymtom. Om drogen intas oralt dröjer det något längre innan effekten inträder. Den sitter också i något längre. Amfetamin kan

Begreppet "annat medel"

spåras i blodet upp till tre dygn efter intag. Vid injektion av kokain kommer påverkanseffekten inom några sekunder och varar 45-90 minuter. Också vid rökning av " free base" kommer den självupplevda påverkanseffekten tämligen omgående men varar kortare, normalt 5-20 minuter beroende individ och dos.

Vid sniffning kommer den upplevda ruseffekten efter omkring 30

sekunder. Den är inte lika intensiv som vid rökning eller injicering och varar 30-90 minuter. Vid oralt intag dröjer det 3-5 minuter innan man känner drogens effekt, som inte är lika intensiv som vid de andra intagningssätten. Effekten sitter dock i något längre. Kokain eller dess metabolit kan spåras i blodet i upp till ett dygn efter intag. Metamfetamin är en snabbverkande drog och dess effekter liknar kokainets. Metamfetaminet har dock en längre verkanstid. Vid injektion kommer en "kick inom några sekunder och denna varar 5-30 sekunder. Därefter är brukaren "påtänd" 4-8 timmar. Om man sniffar metamfetamin eller intar det oralt kommer effekten senare och kicken är mindre intensiv. Ice är en särskild kristallform av metamfetamin framställs specifikt för rökning. Även vid rökning ice som av kommer kicken mycket snabbt och brukaren upplever påverkan under nâgra timmar. Vid tillförsel av stora doser av amfetamin utvecklas tolerans vilket tvingar brukaren att ta allt större doser för att uppnå samma effekt. Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning har utarbetat ett särskilt informationsblad om amfetamin i blod, se bilaga 3b.

3.3.6 Hallucinogener

Hallucinogener är samlingsnamn på en typ av droger som framkallar hallucinationer. Det är oftast fråga om s.k. pseudohallucinationer, dvs. brukaren vet att det han upplever inte är äkta utan framkallat av drogen. Hallucinogener delas i två huvudgrupper, naturliga och syntetiska. Till den förra gruppen hör bl.a. meskalin och psilocybin och till den LSD, MDMA också kallat ecstasy och MDA. De båda senare sistnämnda räknas också centralstimulerande medel och vissa av som preparaten har effekter som mer liknar dessas. Samtliga nu uppräknade preparat återfinns i förteckning I i Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika. Naturliga hallucinogener har varit kända sedan urminnes tider. Indianer i södra och centrala Amerika har använt sådana droger vid religiösa ceremonier i tusentals år. Meskalin är ett preparat som finns i en särskild kaktusart som växer i vissa delar av Mexico och i de sydvästra delarna av USA. Framställning av syntetiska hallucinogener förekommer illegalt i bl.a. USA, Spanien, Storbritannien och

Begreppet "annat medel" 61

Nederländerna. Hallucinogener bereds vanligtvis i form av tabletter, svamp- eller växtbitar. LSD förekommer i form av läskpapperssnittar, ofta med små seriefigurer som påtryck. Hallucinogener kan också blandas i dryck. Det vanligaste är att drogen intas oralt. Effekterna av hallucinogener är ofta starka och intensiva. Färger och former förändras och känslorna kan snabbt växla från ångest och panik till allvarlig depression eller upphetsad hänryckning. Ofta förekommer koncentrationssvårigheter och omvärlden förvrids så att små saker uppförstoras och stora förminskas. Uppfattningsförmågan kan också förändras så att brukaren tror sig vara förföljd. Detta kan leda till förföljelsemani, s.k. paranoia. När ruset går över uppstår ofta depressioner. Efter att drogen har intagits oralt kommer påverkanseffekterna vanligtvis efter omkring 5-15 minuter och varar 4-12 timmar. En viss tolerans kan utvecklas för hallucinogener, särskilt för LSD.

3.3.7 Opiater

Liksom beträffande hallucinogener finns det även för denna grupp både naturliga och syntetiska Även halvsyntetiska medel preparat. förekommer. Naturliga opiater framställs av opiumvallmo. De största odlingsländerna av sådan vallmo återfinns i "den gyllene halvmånen" som består av länderna Iran, Afghanistan och Pakistan och i den "gyllene triangeln som består av länderna Thailand, Laos och Burma. Exempel helt naturliga opiater är opium, morfin och kodein. De två förstnämnda återfinns i förteckning till Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika och den sistnämnda i

förteckning lll. Heroin förteckning l är ett exempel på ett halv-

syntetiskt preparat medan metadon, petidin och fentanyl förteckning

ll är exempel pâ helsyntetiska preparat. Dessa opioider har opiatlik-

nande effekter. Gemensamt för de naturliga opiaterna och de syntetiska opioiderna är att de är smärtlindrande och ger generellt långsamma reflexer, dålig motorik, svag röst, släpigt tal samt tröga och långsamma rörelser. Vidare ger de abstinensbesvär när tillförseln upphör efter en tids bruk. Uttalade abstinensbesvär efter akut upphörande av morfinintag uppträder redan efter några timmar medan de sätter in betydligt senare efter avbrott av metadonintag varför detta medel används vid avvänjning. De olika typerna av naturliga och syntetiska preparat kan i viss mån ersätta varandra så att abstinensbesvären lindras eller helt uteblir. De vanligaste symtomen vid förstagångsintag s.k. naivt intag av t.ex. morfin är illamående, kräkning och minskning av pupillstorleken. Den som brukar opiater upplever vanligtvis vissa psykologiska effekter

Begreppet "annat medel"

omedelbart efter intaget, såsom en känsla av ökat välbefinnande. De fysiska effekterna inträder dock senare, som regel efter 5-30 minuter. Verkningarna av opiater är såväl kortvariga som långvariga. Kortvarigt opiater en euforisk effekt. Därefter hämmas aktiviteten i det ger centrala nervsystemet.

Toleransutvecklingen vid missbruk av naturliga opiater och

syntetiska opioider sker relativt snabbt och en missbrukare som har en utvecklad tolerans och som intagit "sin normala dos" kan ha ett

ganska normalt uppträdande där tecknen påverkan kan vara svåra

att se för en ovan iakttagare.

3.3.8 Anabola steroider

Till gruppen annat medel får också räknas anabola steroider. I Sverige finns endast ett sådant medel nandrolon, "Anadur", "Decaduranu bol" registrerat att användas medicinska grunder medan det sedan några år sker betydande illegal hantering, och missbruk breder ut en sig med användning av höga doser. Särskilt vanligt är detta bland tonåringar och män i samband med utövande av kraftsporter. yngre Anabola steorider är syntetiskt framställda och analogsubstanser till testosteron. Sedan år 1992 är det enligt lag förbjudet att inneha, sälja eller överlåta anabola steroider men att inta dem. Vanligast är den s.k. "Ryssfemman metandienon/"Dianab0l". Bland mindre vanliga,

alltmer uppmärksammade biverkningar märks ökad aggressivitet,

men där kan mycket lättretad och göra sig skyldig till personen vara våldshandlingar. Då steroidintaget avbryts kan individen i fråga bli

nedstämd, ângestkänslor och ibland depression. Det är inte ovanligt

att anabola steroider kombineras med stora intag av centralstimulerande medel efedrin och amfetamin. som

3.4 Trafikfarliga läkemedel

3.4.1 Allmänt om läkemedel och deras verkningar

De centrala författningarna läkemedelsområdet är läkemedelslagen 1992:859 och läkemedelsförordningen 1992: 1752. Läkemedelsverket får efter bemyndigande utfärda föreskrifter. Dessa publiceras i Läkemedelsverkets författningssamling. I l § första stycket läkemedelslagen definieras läkemedel som varor avsedda att tillföras människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom sjukdom eller att användas i liknande syfte. På den svenska läkemedelsmarknaden finns för närvarande omkring 2 500 farmaceutiska preparat, av vilka de flesta

Begreppet "annat medel" 63

är avsedda för invärtes bruk. Sammantaget innehåller de mer än 1 000 olika verksamma substanser. Under de senaste åren har ett ständigt ökande antal medicinska preparat framställts. Experterna har fått allt svårare att bedöma ett läkemedels verkningar och, framför allt, dess biverkningar. Utvecklingen inom farmakoterapin går mot alltmer effektiva och därmed specifika läkemedel varför man får räkna med förekomst av allt fler biverkningar. Från medicinsk synpunkt bestäms ändamålsenligheten av ett läkemedel av balansen mellan den kliniska effekten och frekvensen av biverkningar det sjukdomstillstånd man vill behandla. Läkemedel kan ha olika effekter människor bl.a. dämpande, bedövande, stimulerande och hallucinogena. Efter tillförsel olika sätt tas läkemedel snabbt upp i blodet och via cirkulationen fördelas en substans i kroppen och kommer så sätt att kunna bli verksam i olika organ. Samtidigt som ett läkemedel tas upp och fördelas börjar

också dess omvandling metabolism Omvandlingen resulterar i

nedbrytningsprodukter, s.k. metaboliter, som visserligen är besläktade

med det ursprungliga läkemedlet men kan skilja sig från detta såväl till

kemiskfysikaliska egenskaper som biologiska och medicinska verkningar. Huvudavsikten med metabolismen är att bilda mera vattenlösliga substanser som kroppen lättare kan göra sig av med. Levern är centrum för denna processs men den kan även äga rum i njurarna och delvis också i andra organ. Två förhållanden är viktiga för metaboliterna gentemot moderssubstansen: effekten och utsöndringen. Metaboliterna har ofta minskad effekt i jämförelse med modersubstansen. Ibland, som av vissa bensodiazepiner, bildas dock ett flertal aktiva metaboliter, som kan förstärka effekten av den ursprungliga modersubstansen. Vissa metaboliter kan också vara mera

aktiva än modersubstansen och därmed i sig orsaka påverkan. En läke-

medelssubstans omloppstid i kroppen bestäms förutom av dess metabolism av andra förhållanden som vatten- och fettlöslighet. Fettlösliga substanser tenderar att stanna kvar längre i organismen och kommer att utsöndras långsammare. Bensodiazepinerna är exempel

fettlösliga läkemedel och en komplicerad metabolism, se figuren

följande sida. Deras nedbrytningsförhâllande och utsöndring blir därför mera komplex än t.ex. alkoholens som fördelar sig enligt kroppens vattenfas och har en enklare metabolism.

64 Begreppet "annat medel"

Lugnande model

Kbmopat ,

Variation Om

Åbtudun Vlhun Kbødlazoporld

1 V

Loungen xm- Libriun Tunnan dandysla-hydroxyo duepun olptuolun

l

a

until.. din " -

Iwva- msn-cyl-

khvdroxv-z

tnuolam m; llumrao :apan

t

Innan

t

T

+

i-lalebn Magdu Rohypnol Tøiuolam Nitvuepam Flunitrazopam

Sömnmedel

Bensodiazepinemas Ievermetabolism. De substanser som pilarna pekar mot utgör nedbrytningsprodukter i blodet, vilka uppvisar likstor, lägre eller ingen effekt visavi modersubstansema och kan förekomma samtidigt. Ett exempel är läkemedlet Valium med två s.k. aktiva metaboliter. Efterföljande glukuronidering ger inaktivt komplex som utsöndras i urinen. Efter Lafolie, Knarkanalyser. Stockholm 1992.

Av detta framgår att olika droger kommer att ha olika omvandlingstid och de enskilda metaboliterna olika livslängd. Man talar om biologiska halveringstider och menar därmed den tid som går tills koncentrationen av en substans har halverats i blodet. Halveringstiden för olika substanser kan vara minuter, timmar eller dygn. Den farmakologiska effekten av en drog bestäms av hur mycket av substansen som når och hur länge den binds i mâlorganet, vilket i sin tur styrs och varierar med den koncentration som finns i blodet. av Genom att bindningen i effektorganet styrs av andra faktorer förutom

blodkoncentrationen kan effekt finnas kvar även när modersubstan-

en försvunnit ur blodet. Detta kan jämföras med dagen-efter-effekten sen alkohol. Detta kan bero antingen substansen själv eller en av metabolit som ligger kvar längre i målorganen. Om känner till koncentrationen av den aktiva substansen i man blodet, kan man under vissa förutsättningar bestämma storleken av den

Begreppet "annat medel" 65

intagna dosen om man vet tidsrymden mellan konsumtion och

provtagning eller beräkna tidsintervallet konsumtion och provtag-

ning. Detta förutsätter naturligtvis att den biologiska halveringstiden är känd, och att ett enskilt fall inte avviker nämnvärt från kända normer. Det är dock viktigt att inse att levande organismer aldrig helt

följer teoretiskt uppställda lagar. Även utvecklingen har varit

om mycket snabb inom läkemedelsforskningen, är kunskaperna om

omsättningen i den mänskliga organismen ofullständiga. Man vet i dag

att det föreligger stora individuella variationer och att den ena individen inte är den andra lik när det gäller omsättning ett av läkemedel. Man vet också att genetiska och etniska förhållanden liksom ålder, kön, kroppsvikt osv. spelar stor roll för substans en omsättning.

3.4.2 Vad gör att ett läkemedel klassas trafikfarligt

som

Den största andelen trafikfarliga läkemedel har sin verkan, eller i vissa fall biverkan, i det centrala nervsystemet. Det är fråga om bedövningsmedel, smärtstillande medel, medel mot epilepsi, medel vid psykoser, sömnmedel och lugnande medel, medel mot allergier och andningssvârigheter samt hostmedel. År 1995 enligt uppgift 115 läkemedel 226 var varunummer när

man räknar tabletter och injektionsvätskor samt förpackningar med olika doser klassade som trafikfarliga och märkta med varnings-

triangeln. 34 av dessa preparat betecknas som narkotika enligt

Läkemedelsverkets förteckning IV och V och klassas tillvänj-

som ningspreparat. 16 läkemedel klassas som beroendeframkallande och betecknas som narkotika enligt förteckning och III. Läkemedel indelas i olika grupper enligt det s.k. ATC-systemet. Systemet är internationellt och består av 14 huvudgrupper uppdelade efter var eller hur läkemedlet verkar. Trafikfarliga läkemedel förekommer i följande huvudgrupper: A matsmältningsorgan och ämnesomsättning - L tumörer och vid nibbningar i immunsystemet - M rörelseapparaten - N nervsystemet - R andningsorganen - Den största andelen trafikfarliga läkemedel, 70 procent, finns i huvudgruppen N. Vid beskrivningen av trafikfarliga läkemedel görs enligt en promemoria från Brottsförebyggande rådet BRÅ, BRÅ PM 1995:2 Droger, läkemedel och trafiksäkerhet, följande uppdelning :

bedövningsmedel anestetika

smärtstillande medel analgetika -

Begreppet "annat medel"

medel mot epilepsi antiepileptika sömnmedel och lugnande medel, medel vid psykiska störningar -

samt antidepressiva medel psykofarmaka medel mot allergier antihistaminer

hostmedel - Promemorian innehåller bl.a. redogörelse för dessa läkemedelsen verkningar i trafikhänseende. gruppers I FASS finns sedan år 1996, ett avsnitt med rubriken numera, Trafik och läkemedel. Där bl.a. att försäljningen år 1994 mot anges

i DDD definierad dygnsdos/ 1 000 innevånare/dag för

recept

bensodiazepinderivat uppgick till 13,7 resp. 15, 6 för män resp.

kvinnor i åldersgruppen 40-44 år. En stor del av dessa receptinnehakan förutsättas vara körkortsinnehavare. vare Där vidare bl.a. att läkemedel kan tänkas vara riskabla anges som från trafiksäkerhetssynpunkt är framför allt de som påverkar det centrala nervsystemet sig detta är den avsedda terapeutiska vare verkan eller biverkan. Mekanismerna härvid är många och varierar en från läkemedel till läkemedel. T.ex. har bensodiazepiner och barbitueffekter liknar alkoholens. Många läkemedel påverkar flera rater som

olika i centrala nervsystemet och har således multipla potentiel-

system mekanismer för reduktion av förarkapaciteten. Vad gäller äldre motorfordonsförare anges att särskilt följande bör Äldre använder läkemedel än yngre och intar noteras. personer mer inte sällan flera läkemedel samtidigt. Vidare kan förändrad farmakokinetik, dvs. den hastighet med vilken ett läkemedel försvinner ur kroppen, hos äldre leda till högre blodkoncentrationer av läkemedlen under längre tid. Detta innebär att en "normaldos" till en yngre person läkemedel kan, den till äldre, innebära en mer uttalad av ett om ges en

och längre kvarstående reaktion. Ett läkemedels påverkan centrala

är också uttalad hos äldre. Detta gäller särskilt nervsystemet mer

nitrazeparn, diazepam samt möjligen också narkotisk analgetika. Slutligen kan den åldersrelaterade nedgången i psykomotorisk förmåga, synförmäga, uppmärksamhet och koordinationsförmäga öka

känsligheten för olika läkemedels centralnervösa effekter. nämnda avsnitt i FASS redogörs kortfattat för vissa studier I ovan rörande del läkemedelsgruppers trañkfarliga verkningar. Där sägs en bensodiazepiner försämrar kognition och psykomobl.a. att som grupp torik, alla undersökta bensodiazepiner försämrar körförmågan att omedelbart efter intagandet ett dosrelaterat sätt, att långverkande bensodiazepiner försämrar körförmågan också dagen efter, även här dosrelaterat, och att kortverkande bensodiazepiner ger mindre uttalade

dagen-efter-effekter. Vidare uttalas att prestationsförmågan reduceras

generellt efter engångsdos av opioider.

Begreppet "annat medel" 67

3.4.3 Infonnation om trafikfarliga läkemedel

Apoteksbolaget bildades år 1970 för att tillhandahålla varor och tjänster inom läkemedelsområdet. Villkoren regleras i avtal mellan bolaget och staten. Verksamheten omfattar i dag försäljning av läkemedel och andra produkter som naturligen anknyter till bolagets verksamhet, såsom konsult- och uppdragsverksamhet. Handel med läkemedel regleras bl.a. i lagen 1970:205 om detaljhandel med läkemedel. I lagen stadgas att detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller av en juridisk person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande. Enligt avtalet med staten har Apoteksbolaget ensamrätt till sådan detaljhandel. I sitt betänkande 1991/92:S0U21 uttalade socialutskottet att det var av stor betydelse att förskrivare, apotekspersonal och allmänheten får tillräcklig och korrekt information om läkemedlen och att skriftlig information bör lämnas när läkemedel tillhandahålls en konsument. Apoteksbolaget har framställt ett särskilt informationsblad för läkemedel som har märkts med varningstriangel, se bilaga 4. Detta blad skall apotekspersonalen ge ut i samband med att läkemedlet expedieras. Vidare lärrmas tillsammans med ett receptbelagt läkemedel särskild information det förskrivna Är fråga även ut en om medlet. det om ett läkemedel som har försetts med varningstriangel framgår detta av bladet och det varnas för bl.a. bilkörning. Det bör påpekas att det är Läkemedelsverket som avgör om ett läkemedel skall märkas med varningstriangeln eller Följande läkemedelsgruppers informationsblad innehåller information om varningstriangeln; bensodiazepiner, antiepileptika, muskelavslappnande medel, -sömnrnedel, lugnande och ângestdämpande medel, smärtlindrande medel, slemhinneavsvällande medel, perorala, antihistarniner och hostdämpande medel. - I informationsbladen till dessa läkemedel finns de verkningar som är av störst betydelse i trañksäkerhetshänseende angivna i anslutning till en triangel. I de flesta fall hänvisas också för mer infonnation om

innebörden av triangelmärkningen till apotekens folder om trañkfarliga

läkemedel. Även vissa andra läkemedel inte är märkta med varningssom triangel har informationsblad som påpekar att det kan finnas risker vid t.ex. bilkörning. Detta gäller antidepressiva medel och neuroleptika. I dessa fall anges i informationsbladet bl.a. att vissa personer kan bli trötta och att reaktionsförmågan därigenom kan försämras, speciellt i början av behandlingen. Personen uppmanas också att därför rådgöra

Begreppet "annat mede

med sin läkare om exempelvis bilkörning. Det är också inlagt i Apoteksbolagets datasystem att apotekspersonalen vid expediering av triangelförsedda läkemedel muntligen skall

informera om att reaktionsförmågan kan tillfälligt nedsättas t.ex. vid

bilkörning. Enligt 26 § i Läkemedelsverkets föreskrifter LVFS 1990:27 om förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek m.m. receptföreskrifter skall apotekspersonalen så långt det är möjligt förvissa sig om att patienten kan använda läkemedlet rätt sätt. l Läkemedelsverkets ovan angivna receptföreskrifter anges i 9 § att läkare och tandläkare vid förskrivning av trafikfarliga läkemedel noga skall upplysa patienten om hur sådana läkemedel kan påverka reaktionsförmågan och därmed förmågan att uppträda som trafikant eller utföra riskfyllt eller precisionsbetonat arbete. Slutligen kan nämnas att det, vid den läkarundersökning som skall ligga till grund för intyg enligt 11 § körkortsförordningen 1977:722, föreligger skyldighet för läkaren att informera om eventuella en trafikrisker till följd intag av läkemedel och de eventuella effekter av kan uppstå vid intag flera läkemedel eller av vissa läkemedel som av jämte alkohol SOSFS 1984:31 4.1.

3.4.4 Övrigt

Det är viktigt att framhålla att den redogörelse som lämnats ovan för olika droger inte är fullständig utan endast upptar exempel de vanligast förekommande drogerna. Eftersom med begreppet något annat medel samtliga medel som kan påverka förmågan att avses framföra ett fordon betryggande sätt kan naturligen någon fullständig uppräkning de droger omfattas inte ske. Det torde också av som efter hand tillkomma nya droger som omfattas av lagen. Vidare bör det framhållas att det inte är ovanligt att olika droger kombineras med andra droger och med alkohol. Det är emellertid inte möjligt att göra några generella uttalanden om hur en drog verkar i kombination med andra droger eller med alkohol. Vad gäller den relativt ofta förekommande kombinationen av bensodiazepiner och alkohol kan dock säga att dessa droger förstärker varandras man effekter.

SOU 1996: 125

4 Analysmetoder m.m.

4. 1 Allmänt

Det finns i dag utarbetade metoder genom vilka man kan påvisa förekomst och koncentration av de vanligast förekommande substanserna som omfattas av begreppet annat medel. Detta gäller såväl narkotiska som övriga substanser. Påvisandet kan ske genom analys av antingen blod eller urin. Mellan dessa båda metoder föreligger dock en mycket betydelsefull skillnad. En drog måste befinna sig i blodet för att kunna utöva någon påverkan de psykomotoriska funktionerna och därmed förmågan att framföra ett fordon ett trafiksäkert sätt. När drogen har lämnat blodomloppet och utsöndrats i urinen har den alltså passerat de delar av kroppen där den kan utöva sådan påverkan. Att en drog påvisas i urin kan därför i princip visa bara att ett brukande skett. Enligt Rättsmedicinalverket omfattar de analysmetoder som nu används där de flesta trafikfarligklassade läkemedel och i huvudsak alla narkotiska preparat som används i Sverige, såväl legalt som illegalt. När det gäller möjligheterna att påvisa förekomst av olika preparat bör också följande framhållas. För närvarande kan LSD påvisas endast genom analys av urin. Ett sådant påvisande kan dock som nämnts endast visa att ett brukande har skett. Detta kan uppenbarligen medföra komplikationer i mål om drograttfylleri om det avgörande inte är själva brukandet utan i stället om föraren varit påverkad. En analys av urin är däremot tillräcklig vid prövning av sådant brott mot narkotikastrafflagen som består i eget brukande. Här är nämligen graden av påverkan utan betydelse för ansvarsfrågan. För heroin gäller en annan komplikation. I princip omgående efter det att denna substans har intagits omvandlas den i kroppen till 6-

acetylmorfin. Om detta ämne påvisas kan man med säkerhet säga att

heroin har intagits. Men även 6-acetylmorfin omvandlas förhållandevis snabbt, och då till morfin. Denna omvandling sker inom i vart fall ett par timmar. Problemet är att även andra ämnen, som kodein och etylmorfin, omvandlas till morfin. Kodein ingår i vissa smärtstillande läkemedel och etylmorfin ingår i vissa hostmediciner. Om morfin påträffas hos en förare kan alltså detta innebära att han har brukat heroin. Men det kan också förklaras av att föraren har intagit något

70 Analysmetoder m.m.

smärtstillande läkemedel hostmedicin. Att heroin omvandlas

eller en

detta sätt kan således medföra vissa bevisproblem. Den beskrivna omvandlingsprocessen kan förenklat beskrivas ovan genom följande figur.

Omvandling av OPIATER i kroppen

HEROIN

ACETYL- KODEIN GÅCETYL heroin-förorening MORFIN

u

ETYL- MORFIN KODEIN vissa hostmediciner vissa smärtstillande läkemedel

MORFIN p

starkt smärtstillande läkemedel

4.2 Hanteringen drograttfylleriärenden vid

av

Rättskemiska avdelningen

l Sverige sker analyserna misstänkta drograttfylleriärenden vid

av Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning i Linköping. Avdelningen har lång erfarenhet att utföra analyser i biologiskt material. av Alkoholbestärrmingar har utförts avdelningen sedan 1930-talet. både i rattfylleriärenden och obduktionsärenden. Vid dödsfallen har alltid stor vikt lagts vid att söka påvisa substanser som kan ha orsakat förgiftning eller sätt bidragit till dödsfallet. Denna tradition annat förs vidare och Rättskemiska avdelningen har med åren fått en nu

alltmer central roll i den aktiva drogbekämpningen i landet och har en

viktig funktion konsultlaboratorium. Inom ramen för avdelningens som

uppdrag ligger förutom att göra alkoholbestämningar och droganalyser

i blod och urin från misstänkta för rattfylleri även att avge personer utlåtanden begäran polis, åklagare och domstolar. Avdelningens av

huvudinriktning rättsliga frågeställningar gör att det ställs mycket

mot

krav tillförlitlighet och säkerhet i undersökningsverksamheten.

stora krav bedrivs omfattande intern och extern För att tillgodose dessa en kvalitetssäkring redovisats i Rättsmedicinalverkets RMV-rapport som 1993: Som led i utökad kvalitetssäkring har avdelningen under ett en

Analysmetoder m.m. 71

budgetåret 1994/95 inlett för att bli ett ackrediterat processen laboratorium. SWEDAC, är den ackrediterande myndigheten, som kommer att genomföra sitt bedömningsbesök under hösten 1996 och

efter certifiering görs årliga uppföljningar för att kontrollera att de

en höga kvalitetskraven uppfylls. Vid avdelningen används olika typer droganalyser. En sådan är av s.k. screening, innebär flera översiktliga analyser för att upptäcka som förekomst så många substanstyper, dvs. droger, möjligt. Efter av som

indikation viss substanstyp används specifik metodik riktad mot

en eller flera substanser; veriñkationsanalys. Denna fastställer en en vilken eller vilka substanser som förekommer samt mäter halten av dessa. De veriñkationsmetoder används ger mycket tillförlitliga som resultat. De är starkt identiñerande och mycket känsliga. Även mycket

låga koncentrationer kan därför uppmätas. I vissa fall används också riktade analyser. Dessa utförs om det finns särskild misstanke intag drog som inte täcks av en en om av en

screeninganalys.

Pâ uppdrag huvudsakligen polisen, kriminalvården och rättsläkarav utförs totalt omkring 50 000 screeninganalyser avseende narkotika na år, dvs. 200-300 analyser dag ett instrument. Verifikaper per tionsanalyserna tar längre tid och i genomsnitt ungefär 20-25 analyser blodprov och 70-80 analyser av urinprov per dag utförs av

avseende narkotika. För detta krävs sex masspektrometrar.

Antalet ärenden hos Rättskemiska avdelningen som gäller misstänkt drograttfylleri uppgår för närvarande till cirka 1 000 per är. Den stora minskningen efter år 1990 antalet blodprov för alkoholundersökav ning vid misstänkt rattfylleri har, som framgår av tabellen nedan, inte motsvarats någon minskning antalet drograttfylleriärenden. Detta av av inte heller väntat eftersom dessa ärenden primärt avser undervar sökning annat än alkohol. Tendensen är istället att de ökar; i början av 1980-talet antalet endast cirka 250 ärenden per âr. av var Tabellen på nästa sida visar ärendeutvecklingen för utförda analyser vid misstänkta trañknykterhetsbrott. Det kan här noteras att den markanta nedgång skett antalet analyserade alkoholärenden till som av stor del kan förklaras med att alkoholutandningsprov numera godtas bevismedel och att blodprov då tas. Vidare kan anmärkas att som ökningen âr 1994 antalet analyserade drogärenden förmodligen är av

hänförlig till den ökade uppmärksamhet som polisen då ägnade dessa

frågor.

72 Analysmetoder m.m.

Ärendeutvecklingen för misstänkta trafiknykterhetsbrott analyserade vid Rättskemiska

avdelningen i Linköping

Ärendetyp 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Alkohol 20 599 21 602 23 070 17404 8 725 6 548 6 015 5 719 5 113 Droger 588 564 610 503 575 585 667 1 054 874

Av de ärenden som analyserades under år 1994 förekom en eller flera droger i över 900 fall eller i drygt 85 procent av fallen. l trañkärenden använder polisen blodprovsrör som tillhandahålls av Rättsmedicinalverket. I varje ärende tas minst tvâ rör blod. Rören innehåller tillsatser som medför bl.a. att de enzymatiska processerna i blodet avstannar. Om proverna tagits i andra rör än de som verket tillhandahåller kan resultaten av analyserna bli mer svårtolkade. Det är dock framför allt fråga om att vissa substanser missas, dvs. att en drog som förekommer inte kan påvisas. När det är fråga om alkoholärenden analyseras alltid blod ur båda rören. Detta sker inte alltid vid andra droganalyser. En del av de blodprov som skickas in till Rättskemiska avdelningen vid misstänkt rattfylleri analyseras således även med avseende andra ämnen än alkohol för att kunna belägga eller avföra misstanke om påverkan av droger. Dessa ärenden kallas hos verket drograttfylleriärenden. Bedömningen av vilka prov som skall analyseras med avseende på förekomst av droger görs av ansvarig handläggare enligt fastställda kriterier. I cirka 55 procent av ärendena sker analysen på grund av att polisen begärt en droganalys. I de ärenden där den inledande alkoholanalysen visar att koncentrationen överstiger 1,0 promille görs dock inte utan särskild anledning någon droganalys. I stället sänds ett meddelande till polisen tillsammans med provsvaret med uppmaning att telefon kontakta Rättskemiska avdelningen och begära en droganalys om en sådan ändå bedöms vara önskvärd. Polisen har också möjlighet att inom ett år från det att ett blodprov sänts in för alkoholanalys kontakta avdelningen och begära att kompletterande bestämningar av eventuella droger görs. Om en läkare har genomfört en klinisk undersökning av den misstänkte, vilket har skett i cirka 10 procent av fallen, skickas protokollet från denna alltid med till Rättskemiska avdelningen. En beskrivning av de kliniska undersökningarna ges nedan i avsnitt 5.5.

Hanteringen av drograttfylleriärenden inleds alltid med en alkoholanalys. Efter den inledande alkoholundersökningen fortsätter analys-

gången för drograttfylleriärenden i regel med en immunologisk screening i blod och/eller urin. Screeninganalysen avser de vanligaste grupperna av narkotika, nämligen

Analysmetoder m.m. 73

Cannabis -

Amfetamin och amfetaminliknande droger som bl.a. ecstasy

- Opiater - Kokain - Bensodiazepiner - Det är således fråga om fem olika analyser. Resultaten visar endast om provet är positivt eller negativt. Någon exakt bestämning av vilken substans det är fråga om och i vilken koncentration den förekommer Är samtliga resultat negativa går oftast inte vidare med ges man ytterligare analyser. För att vidare med ytterligare analyser i sådana fall krävs i princip att det finns något annat i ärendet som talar för att någon drog har intagits. Screeningen sker i första hand i urin när det gäller misstänkt narkotikabrott eftersom det är enklare att analysera urin. När screeningen skall ske i blod måste detta prepareras först, varför proceduren tar längre tid. Det bör emellertid nämnas att det går att manipulera koncentrationen av en drog i urinen genom intag viss av mängd vätska före provtagningen. Ett sådant förfarande upptäcks dock i allmänhet vid Rättskemiska avdelningens analys eftersom halten kreatinin i urinen mäts rutinmässigt. Koncentrationen i blodet kan inte påverkas på samma sätt. I drograttfylleriärenden görs vidare alltid läkemedelsscreening en av blodprovet som träffar minst 50 olika läkemedel. Merparten av de trañkfarligklassade läkemedlen ingår däri. Denna metod visar både

vilket preparat det är fråga om och i vilken koncentration det

förekommer. Det finns läkemedelsscreening träffar även en annan som ytterligare läkemedel. Positiva resultat verifieras beträffande narkotika alltid med riktad specifik kvantitativ masspektrometrisk undersökning. Positiva resultat för bensodiazepiner verifieras med gaskromatografi med kvävekänslig detektor. Denna teknik används också för riktade bestämningar av andra läkemedel. Beroende av omständigheterna i det enskilda ärendet kompletteras dessa analyser med andra specialundersökningar. Dubbelprov beträffande illegal narkotika analyseras alltid för att uppnå högsta säkerhet vid haltbestämningar. De vanligast påvisade substanserna i drograttfylleriärenden är amfetamin och THC, som är den verksamma substansen i hasch och andra cannabispreparat. Bland läkemedel dominerar lugnande medel och sömnmedel av bensodiazepintyp, framför allt diazepam och flunitrazepam. Som framgått är utredningen om drograttfylleriärenden komplicerad och beroende av tillgång till de samlade resurserna och kunskaperna inom Rättskemiska avdelningen. För att avsluta huvuddelen av dessa ärenden krävs för en säker identifiering av funna substanser en masspektrometrisk undersökning.

Analysmetoder m.m.

I bilagorna 5a-5c visas exempel på utformningen av analysbesked och utlåtanden från Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning i

drograttfylleriärenden.

4.3 Analysmetoder hos polisen

I anledning 1993 års skärpningar narkotikastrafflagen genomförav av de polisen försöksverksamhet med sållningsinstrument för analys en narkotika i urin. Resultaten försöksverksamheten har redovisats av av i RPS Rapport 1995:9 Sållningsinstrument för analys av narkotika i urin. Nedan redogörs kortfattat för verksamheten med inriktning förfarandet hos polisen och de analysmetoder som har använts.

En provtagning är att bedöma som kroppsbesiktning enligt 28 kap.

12 § rättegångsbalken. För att sådan skall vara tillåten krävs att en är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa. person För alkoholutandningsprov krävs inte sådan misstanke, se avsnitt 5.3. Om sådan misstanke uppkommer beslutas i normalfallet om

kroppsbesiktning. Såväl urin- blodprovstagning får anses vara en sådan för-

som rättning är väsentlig omfattning och som därför skall som av mera

genomföras inomhus och i avskilt rum enligt 28 kap. 13 § rättegångs-

balken. Om någon läkare verkställer förrättningen skall annan än en det är möjligt ett anmodat särskilt vittne närvara. Blodprov får inte om tas än läkare eller legitimerad sjuksköterska. Urinprov från av annan kvinna får inte tas eller bevittnas annan än en kvinna, läkare en av eller legitimerad sjuksköterska. Reglerna om kroppsbesiktning m.m. behandlas mer ingående i avsnitt 5.2. Om den är misstänkt för eget bruk av narkotika vägrar eller som inte kan lämna urinprov tas blodprov. Vid misstanke om drograttfylleri tas i vart fall alltid blodprov. Det har under försöksverksamheten använts två olika typer av sållningsinstrument för att analysera urinprov avseende fem grupper substanser, nämligen cannabis, amfetaminer, kokain, opiater och av bensodiazepiner. Även i dag används två olika sâllningsinstrument. Det sållningsinstrumentet, Abbotts ADx, en viss uppfattning ena ger koncentrationen narkotika i urinen. Den andra typen, ECOM om av

Behring Diagnostica AB, ger endast besked om provet är positivt eller

negativt. Båda instrumenten bygger en immunologisk teknik, dvs. immunologisk analys, för snabbt och enkelt skall fram en att man

preliminärt värde provet. Principen bakom metoden är att

ett antikroppar i immunologisk reaktion känner igen och binder en narkotiska substanser antigenet. Därigenom kan vissa narkotiska preparat upptäckas. Vid sâllningsanalyserna används vissa tröskelvärden. Ett prov anses

Analysmetoder m.m. 75

positivt om den uppmätta koncentrationen av en substans är större än tröskelvärdet. Detta värde sätts som regel sä lågt som metoden tillåter utan att andelen falska positiva svar blir besvärande stort. Till exempel kan intag av bröd med vallmofrö men även passiv rökning, i vart fall avseende cannabis, under vissa omständigheter ge svagt positiva urinprov. De tröskelvärden som tillämpas för närvarande är 0,05 mikrogram per milliliter för cannabis och 0,30 mikrogram per milliliter för de fyra övriga substansgrupperna. En betydande nackdel med sâllningsanalys av denna modell är att den inte kan kontrolleras för utspädning. Ett intag av á liter vätska eller Vz-l timme före provet gör att provet kan bli falskt mer negativt, då detektionsnivân i screeningmetoden underskrids. Missbrukare torde vara väl medvetna om detta. Positiva urinprov samt urin- och blodprov som inte har genomgått sâllningsanalys skickas till Rättskemiska avdelningen för verifikationsanalys. Beträffande dessa hänvisas till vad som anförts ovan.

5 Polisens möjligheter till kontroll och

upptäckt m.m.

5. l Inledning

I våra direktiv anges att det i uppdraget ingår att bedöma om det, för att uppnå syftet med reformen, dvs. att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmâga, behövs ändringar vad gäller t.ex. polisens möjlighet att kontrollera och upptäcka förekomsten av droger i trafiken. I detta kapitel kommer inledningsvis att redogöras allmänt för de möjligheter som polisen för närvarande har när det gäller att kontrollera, upptäcka och ingripa mot drogpåverkade förare. Redogörelsen är främst inriktad reglerna om kroppsbesiktning. I ett särskilt avsnitt därefter följer redogörelse av den i detta avseende, i vart fall i en praktiken, viktigaste lagstiftningen, nämligen lagen om alkoholutandningsprov. Därefter redovisas vad Rikspolisstyrelsen anfört i sin delredovisning regeringens uppdrag att utveckla metoder för av kontroll och upptäckt andra droger än alkohol, vilket innefattar en av beskrivning av den s.k. DRE-metoden Drug Recognition Expert Test. Slutligen följer en redogörelse för de kliniska undersökningar som för närvarande utförs av läkare i vissa fall av misstänkt drograttfylleri.

5.2 Allmänt om polisens kontroll- och upptäcktsmöjligheter

5.2.1 Allmänt om tvångsâtgärder

Vad gäller polisens initiala upptäcktsmöjligheter av om en person är

drogpåverkad saknas ännu sådana enkla instrument som finns att tillgå beträffande alkohol. Polisen är således hänvisad till objektiva iakttagelser för att upptäcka om en person är drogpåverkad. Beträf-

fande hur Rikspolisstyrelsen menar att dess upptäcktsmöjligheter skall

förbättras hänvisas till avsnitt 5.4. Under perioden den l juli 1993 till och med den 30 september 1994 genomfördes dock, med avseende narkotikabruk i allmänhet, en försöksverksamhet med sållningsinstrument för analys av narkotika i urin. Verksamheten bedrevs i Rikspolisstyrelsens regi och avsåg ett mindre antal polismyndigheter

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

i landet. De instrument som då användes eller nu används finns beskrivna i avsnitt 4.3. Erfarenheterna av försöksverksamheten har sammantaget bedömts som goda. Det kan också i detta sammanhang nämnas att det i bl.a. USA och Australien pågår forskning med att ta fram sållningsinstrument som kan påvisa förekomst av droger i saliv. Det kan dock ta åtskilliga år innan denna forskning medför att sådana instrument som skulle kunna vara användbara i en trafiksituation finns tillgängliga. För att en polisman skall kunna kontrollera och upptäcka om en person är drogpåverkad torde ofta krävas att han tillgriper någon form av tvångsåtgärd, t.ex. stoppar ett fordon eller, efter en viss grad av misstanke, medtar vederbörande för blodprovstagning eller klinisk undersökning. I praktiken har lagen om alkoholutandningsprov, se avsnitt 5.3, stor betydelse eftersom undersökningen av föraren, vid

misstanke om att denne är påverkad eller vid en rutinkontroll, alltid

inleds med ett alkoholutandningsprov. Vilket utslag detta ger får sedan betydelse för den fortsatta utredningen om påverkan av annat medel. För användande av tvångsåtgärder mot enskilda anses mot bakgrund av de integritetsskyddande bestämmelserna i regeringsformen gälla främst fyra allmänna principer, nämligen legalitets-, ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprincipen, som nedan beskrivs kortfattat. Legalitetsprincipen, som finns direkt utryckt i 2 kap. 12 § regeringsformen, innebär att vissa tvångsåtgärder inte får företas utan att det föreligger ett uttryckligt stöd i lag.

Ändamålsprincipen innebär att en myndighets befogenhet att använ-

da tvångsmedel skall vara bunden till det ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Om ett tvångsmedel avsiktligen används i annat syfte ån det avsedda, kan det utgöra brott i myndighetsutövning. Behovsprincipen kan sägas innebära att en tvångsåtgärd inte bör företas, om det inte är nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärden. Om det finns flera alternativ för att uppnå det eftersträvade målet skall det medel väljas som innebär minsta möjliga intrång i den enskildes frihet och rätt. I varje enskilt fall bör åtgärden vara ägnad att leda till det önskade resultatet och när det inte längre föreligger skäl för åtgärden skall den upphävas.

Proportionalitetsprincipen innebär att ett tvångsmedel får tillgripas

endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat som

motstående intresse. Tvångsåtgärden skall alltså i fråga om art, styrka,

räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden. I detta sammanhang kan också påpekas att 8 § polislagen 1984:387 innehåller allmänna principer för polisingripanden. Där stadgas att en polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande vad som föreskrivs i lag eller förordning ingripa på ett sätt som av

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 79

är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Det anges vidare att måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Slutligen stadgas att ett ingripande som begränsar någons fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regerings-

formen inte får grundas enbart bestämmelserna i detta stadgande.

Bestämmelserna i 8 § polislagen får tillsammans med regleringen av polisens uppgifter ses som ett allmänt bemyndigande för polisen att vidta de åtgärder som är försvarliga för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter så länge det inte är fråga om åtgärder som

begränsar grundlagsskyddad rättighet eller som står i strid med

en någon lag eller förordning. Med stöd av enbart detta stadgande annan kan polisen inte bara meddela tillsägelse utan också företa vissa konkreta ingrepp. Denna allmänna befogenhet tas inte sällan i anspråk på trafikområdet, t.ex. vad gäller stoppande av fordon.

5.2.2 Olika grader av misstanke

För att polisen skall tillgripa något tvångsmedel krävs i de flesta fall någon form misstanke. Den grad av misstanke som är aktuell vid av

kroppsbesiktning är "skäligen misstänkt". Generellt kan man säga att högre misstankegraden är, desto mer integritetskränkande tvångsme-

del får användas. För att förstå den närmare innebörden av begreppet "skäligen misstänkt" redogörs nedan för de grader av misstanke som kan förekomma.

"Anledning att antaga Denna misstankegrad är vad krävs för att en förundersökning som skall få inledas. I 23 kap. 1 § rättegångsbalken stadgas att förundersökning skall inledas så snart det grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott hör under allmänt åtal som har förövats. . Det krävs alltså att det finns misstanke om ett konkret brott. en Gärningsmannen behöver emellertid inte känd. Föreligger det inte vara någon misstanke ett konkret brott finns det ingen möjlighet att om bedriva förundersökning och därmed inte heller några möjligheter en

att använda rättegångsbalkens regler om tvångsmedel. Kravet på att

det skall finnas anledning till att anta att ett brott har begåtts är således något har avseende på frågan om gärningen är sådan att den utgör som ett brott. Enligt vad JO har uttalat torde det räcka med "mycket svaga misstankar, så snart dessa avse något som kan vara ett brott".

80 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

"Kan misstänkas " Denna formulering torde avse den lägsta graden av misstanke mot en person. Detta beviskrav förekommer i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, där det regleras hur länge den som kan misstänkas för det antagna brottet är skyldig att stanna kvar förlförhör.

"skäligen misstänkt" Detta uttryck ställer högre krav bevisningens styrka. Med denna grad av misstanke följer att fler tvångsmedel kan tillgripas. Det är omöjligt att med generella termer beskriva när någon kan anses skäligen misstänkt. JO har uttalat att det måste accepteras ett inte obetydligt utrymme för olika bedömningar av om omständigheterna i ett visst fall utgör tillräcklig grund för skälig misstanke om brott. Att begreppet är vagt skall dock inte utnyttjas som skäl för att tänja på beviskraven. I enlighet med vad JO har uttalat torde det för att en person skall kunna anses som skäligen misstänkt krävas att det föreligger konkreta omständigheter som med en viss styrka talar för att vederbörande begått gärningen. Vad gäller kravet brottet är det tillräckligt att det finns anledning att anta att ett sådant har begåtts. En person kan således vara skäligen misstänkt redan innan man har fått klarhet i om de objektiva brottsrekvisiteten verkligen är uppfyllda.

"På sannolika skäl misstänkt" För att misstanken skall vara grundad sannolika skäl fordras mer än vad som krävs för att någon skall vara skäligen misstänkt. Det torde krävas att omständigheterna är sådana att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad. Härutöver finns ytterligare grader av misstanke såsom det ännu högre beviskravet som gäller för att åtal skall väckas. Enligt motiven

till 20 kap. 6 § rättegångsbalken uppställs här kravet "tillräckliga skäl"

för åtal, vilket torde innebära att åklagaren på objektiva grunder skall kunna räkna med att den misstänkte kommer att fällas till ansvar, dvs. att gärningen är straffbar och bevisningen tillräckligt stark för en fällande dom.

5.2.3 Regler om kroppsbesiktning

Kroppsbesiktning regleras i 28 kap. 12 och 13 rättegångsbalken. Kroppsbesiktning definieras som undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov. Först och främst kan alltså själva kroppen undersökas. Detta omfattar inte bara en okulär besiktning utan även en undersökning av kroppens håligheter och eventuella proteser. Genom kroppsbesiktning kan vidare prov tas kroppspro-

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt 81 m.m.

dukter av vilket slag som helst, t.ex. blod, urin, saliv, hår, sekret eller hud. Någon begränsning till vissa slag av kroppsprodukter har inte

gjorts och enligt förarbetena prop. 1993/94:24 s. 45 är ett utand-

ningsprov i och för sig att anse som kroppsbesiktning. För denna typ av kroppsbesiktning gäller emellertid särskilda regler, se avsnitt 5.3. Undersökning av kroppsprodukter som har åtkommits på annat sätt än

genom provtagning omfattas inte av begreppet kroppsbesiktning. Det

kan nämnas att det i vissa lagar, t.ex. 19 § lagen 1960:418 om straff

för varusmuggling, finns särskilda bestämmelser om kroppsbesiktning som skiljer mellan ytlig kroppsbesiktning där man granskar t.ex. den nakna kroppen och kontrollerar skägg och hår och annan kroppsbesiktning där man undersöker kroppens håligheter och kroppsöppningar. För att en kroppsbesiktning skall få genomföras krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. Den som skall utsättas för kroppsbe-

siktning skall vara skäligen misstänkt för ett brott på vilket det kan

följa fängelse. Ett beslut om kroppsbesiktning får således inte grundas på enbart allmänna kunskaper om en viss persons livsföring eller

tidigare brottslighet se bl.a. JO 1993/94 s. 101 ff.. Den får som huvudregel företas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller

annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Vad gäller själva förfarandet vid en kroppsbesiktning kan inledningsvis nämnas att en sådan inte får utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada. Om sådan risk föreligger skall

man således avstå från att genomföra undersökningen. Denna

bestämmelse kan jämföras med den i 28 kap. 13 § första stycket lagfästa proportionalitetsprincipen, som hänvisar bl.a. till 3 a § samma

kapitel. Denna proportionalitetsregel, som infördes år 1989, är av samma slag som gäller för övriga straffprocessuella tvångsmedel. Den innebär således att ett tvångsmedel får tillgripas endast om skälen för

åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Tvångsåt-

gärden skall alltså i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå

i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden. Det blir

fråga om en lämplighetsbedömning med hänsyn till omständigheterna

i det enskilda fallet. Den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet i upp till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar. Vad gäller det våld som får användas för att en beslutad

kroppsbesiktning skall kunna verkställas finns regler i 10 § polislagen.

Kroppsbesiktning skall som regel beslutas av undersökningsledaren,

åklagaren eller rätten. Om det är fara i dröjsmål får dock sådan åtgärd

beslutas av polisman. Blodprov får tas endast av läkare eller legitime-

rad sjuksköterska. Annan mer ingående undersökning, som klinisk

82 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

undersökning, får utföras endast av läkare. Kroppsbesiktning av en

kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en

kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Detta undantag gäller dock inte för kroppsbesiktning enbart innebär att blodprov eller

som alkoholutandningsprov tas.

5.3 Lagen om alkoholutandningsprov

5.3.1 Gällande rätt

Lagen 1976: 1090 alkoholutandningsprov reglerar polisens

om befogenheter företa sådana Tidigare reglerades denna att prov.

befogenhet enbart bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28

genom

kap. rättegångsbalken. Dessa bestämmelser har emellertid inte ansetts

i vissa hänseenden alkoholutandningsprov, vilket närmare passa kommer utvecklas nedan. Allmänt kan sägas att lagen i första hand att har motiverats intresset att nå ökad effekt i det brottsförebyggande av och brottsbeivrande arbetet på trafikområdet. Att alkoholutandningsproven regleras genom en särskild lag innebär

reglerna i rättegångsbalken om kroppsbesiktning inte är tillämpliga

att på alkoholutandningsprov. Detta medför bl.a. att reglerna om att

kroppsbesiktning kvinna endast får verkställas eller bevittnas av

av en kvinna eller läkare inte gäller beträffande alkoholen annan av en utandningsprov. " Genom lagen polisman rätt att utföra alkoholutandningsprov ges en den är skäligen misstänkt för vissa brott, främst trafikbrott, som kan ha betydelse för utredningen brottet. En polisman om provet om får vidare sådana rutinmässigt, dvs. utan att någon brottsmissta prov tanke föreligger, på förare bl.a. ett motordrivet fordon. Lagen en av innehåller vidare bestämmelser att provet skall tas på ett sätt så att om

det inte utsätter den vilken provet skall tas för allmän uppmärksam-

och inte särskilda skäl föranleder annat, skall het att provet, om täckt fordon eller i avskilt Vidare i lagen när

genomföras i rum. anges

det alkoholutandningsprov rutinmässigt att detta får tas

gäller som tas

endast eller i nära anslutning till den plats där föraren kontrolleras

eller polisingripande föraren sker. Det ställs också i dessa fall

ett mot

krav själva sällningsintrumentet; endast instrument som kan brukas

dröjsmål och bara en eventuell alkoholkoncentrautan som anger om

tion överstiger visst gränsvärde får användas. Den som undersöks

ett

kan enligt lagen begära protokoll förs vid provtagningen och att

att bevis utförd åtgärd utfärdas. Slutligen anges i lagen att om den om skall lämna alkoholutandningsprov vägrar att medverka får som blodprov förutsättningar enligt reglerna om kroppsbetas trots att

i 28 kap. 12 § rättegångsbalken inte föreligger. Det kan också

siktning

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt 83 m.m.

nämnas att regeringen i förordning 1976:1091 har bemyndigat

Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter för lagens verkställighet se

Rikspolisstyrelsen FS 1994:4, FAP 333-2.

5.3.2 överväganden i samband med lagens tillkomst och

utveckling

Lagen har sedan sin tillkomst ändrats vid flera tillfällen och polisen har getts allt större möjligheter att företa rutinmässiga prov. Det är därför av intresse att ta del av vissa överväganden som ligger bakom lagen och en del av de ändringar som skett. I samband med att lagen infördes uttalades i förarbetena prop. 1974: 154 s. 22 ff. att det var nödvändigt, om trafiknykterhetslagstiftningen skulle få den preventiva verkan som var önskvärd, att upptäcktsrisken var stor. Ytterst kom det an på den subjektivt upplevda upptäcktsrisken, dvs. den risk som den enskilde fordonsföraren tror föreligger för upptäckt om han kör med för hög blodalkoholhalt. Det var därför viktigt att polisen med största möjliga effektivitet kunde kontrollera trafiken. Det framhölls i detta sammanhang som en särskild svårighet att många förare med straffbar blodalkoholhalt undgick misstanke om trafiknykterhetsbrott då de inte utåt företedde synbara tecken alkoholpåverkan. Detta innebar att de inte kunde underkastas alkoholutandningsprov och därigenom slapp lagföring och straff. Från praktisk och brottspreventiv synpunkt var det därför

viktigt att polisen gavs möjlighet att genomföra rutinprov vid

trafikkontroller. Det fick vidare anses föreligga ett behov av rutinprov även i fråga om förare som varit inblandade i trafikolyckor eller som begått trafikförseelser av olika slag. Det anfördes vidare att de invändningar som kunde riktas mot en ordning med rutimnässiga prov var i huvudsak av två slag; dels från rättssäkerhetssynpunkt och dels från integritetssynpunkt. Vad gällde rättssäkerhetsskälen fanns det farhågor beträffande risken för att en förare underkastades blodprovstagning på grund av ett rutinprov som felaktigt utvisade att blodalkoholhalten låg över den tillåtna gränsen. I detta sammanhang framhölls vikten av att använda en tillförlitlig metod för att få ett så litet antal falska positiva prov som möjligt och därigenom i största möjliga utsträckning förhindra att personer med en inte straffbar blodalkoholhalt underkastades olägen-

heten att behöva genomgå blodprovstagning.

Från integritetssynpunkt var frågan om provtagningen kunde genomföras på ett så smidigt sätt att den innebar endast ringa obehag för fordonsförarna samt om urvalet av kontrollerade förare kunde ske så att något utrymme för godtycke inte gavs och så att allmänheten inte ens fick misstanke om att ovidkommande faktorer kunde spela in.

84 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

Dessa frågor besvarades jakande och man menade att det inte kunde resas några bärande invändningar mot rutinmässiga prov grund av integritetsskäl. Med hänsyn till att frågan bedömdes vara av principiellt viktig

karaktär ansågs det värdefullt att genomföra en försöksverksamhet

under ett och ett halvt års tid med rutinmässiga prov bland fordonsförare i trafiken innan man tog slutlig ställning i frågan. l samband med att lagstiftningen skulle permanentas uttalades i förarbetena prop. 1975/76:162 s. 17 ff. bl.a. att rutimnässiga alkoholutandningsprov ökade upptäcktsrisken, dvs. den risk som den enskilde fordonsföraren tror föreligger för upptäckt om han kör med för hög blodalkoholhalt, något som borde ha en stark allmänpreventiv effekt. Det anfördes vidare att allmänhetens reaktion verksamheten genomgående hade varit positiv, att provtagningarna kunnat genomföras på ett smidigt sätt som endast obetydligt uppehållit förarna och att även skötsamma förare borde i trafiksäkerhetens intresse få finna sig i att bli utsatta för den kontroll som rutinproven innebar. Vidare anfördes att försöksverksamheten visat att alla tillgängliga uppgifter tydde att verksamheten med rutinmässiga blodprov haft betydande preventiv verkan från brottsbekämpningssynpunkt samt en att några hinder mot en sådan verksamhet i trafiksäkerhetens intresse

inte mötte från rättssäkerhets- eller integritetssynpunkt. Det förordades därför att lagstiftningen permanentades och att polisen gavs möjlighet

att rutinmässigt företa alkoholutandningsprov i vissa särskilt angivna situationer, nämligen

l vid i förväg beordrade trafikkontroller,

2 vid trafikolyckor och 3 vid vissa trafikförseelser. Det uttalades också att även befogenheten att ta alkoholutandningsmisstänkt alkoholpåverkad förare skulle regleras i den nya prov en lagen i stället för de vanliga reglerna om kroppsbesiktning i 28 genom kap. rättegångsbalken eftersom dessa regler i vissa hänseenden inte stämde alkoholutandningsprov. En lagändring, trädde i kraft den 1 juli 1982, medförde att de som fordonsförare vägrade att medverka till rutinmässiga prov och som inte skäligen kunde misstänkas för brott endast skulle vara som skyldiga att underkasta sig blodprovstagning jfr prop. 1981/82: 162 s. 15 f.. skäligen misstänkt kunde dessutom underkastas Den som var klinisk undersökning med stöd av 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Genom ändring år 1989 fick polisen vidgade möjligheter att en genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov trafikanter. Kravet att trafikkontroll skulle vara beordrad i förväg för att ett sådant en skulle få tas slopades. Vidare innebar ändringen i nu aktuellt prov hänseende att den typ som skulle tas på förare utan att av prov brottsmisstanke förelåg inskränktes till sådana prov som kan tas utan

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 85

dröjsmål och som endast angav om eventuell alkoholkoncentration översteg ett viss gränsvärde, dvs. sållningsprov. Detta för att den som inte var misstänkt för ett brott inte skulle behöva vidkännas en större integritetskränkning än krävdes för att tillgodose syftet med som provet. enligt departementschefens uppfattning prop. 1988/89: 118 Det var 20 ff. angeläget att förfarandet med rutinmässiga alkoholutands. ningsprov inte var förenat med några onödiga begränsningar. Hon pekade också på att det angeläget att rutinprov vid trañkkontroller var

genomfördes ett sätt som inte gav utrymme för godtycke från polisens sida utan som kunde vinna förståelse hos allmänheten.

Den senaste lagändringen, som trädde i kraft den 1 februari 1994, innebar bl.a. att polisens möjligheter till att företa rutinmässiga alkoholutandningsprov utvidgades ytterligare. En polisman gavs denna ändring en generell rätt att ta alkoholutandningsprov på genom förare av ett motordrivet fordon. en Departementschefen anförde prop. 1993/94:44 s. 56 f. bl.a. att alkoholutandningsproven numera har accepterats av allmänheten som nödvändig del av polisens trafikövervakning och att det inte fanns en anledning att anta att den rutinmässiga provtagningen upplevdes som någon mer allvarlig integritetskränkning. Hon menade vidare att polisens bekämpning av trafiknykterhetsbrotten skulle kunna effektiviseras betydligt om de enskilda polismännen fick en generell rätt att ta alkoholutandningsprov förare i trafiken. Lagrådet hade i sitt yttrande varnat för att den acceptans för alkoholutandningsproven som hade byggts upp kunde komma att äventyras mindre omdömesgill provtagning. Departementsgenom en chefen menade dock att det inte fanns någon anledning att befara att

de enskilda polismännen inte skulle kunna tillämpa en sådan reglering med den urskiljning som följer av allmänna principer för polisingri-

panden, jfr 8 § polislagen. Hon ansåg också att man torde kunna utgå ifrån att allmänheten hade förståelse för åtgärder som så påtagligt

kunde öka upptäcktsrisken och därmed öka säkerheten våra vägar.

Vidare skrevs in i lagen att prov som företas utan brottsmisstanke får tas endast eller i nära anslutning till den plats där kontrollen

eller polisingripandet ägt rum. Som skäl för detta angavs att den som

utsätts för ett rutinmässigt prov inte skall behöva vidkännas en större integritetskränkning än som krävs för att tillgodose syftet med provet. Om sållningsprovet indikerar att förarens alkoholkoncentration överstiger gränsvärdet torde som regel skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligga. Polisen har då möjlighet att med stöd av 1 § företa den mer ingripande åtgärden att ta ett s.k. kvantitativt prov som kan användas som bevismedel.

86 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

5.4 DRE-metoden

Regeringen uppdrog den 9 november 1995 Rikspolisstyrelsen att utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol i trafiken. I beslutet angavs bl.a. att de skärpta regler som Drograttfylleriutredningen kan komma att föreslå innebär oavsett hur de utformas ett krav nya metoder genom vilka polisen på ett effektivasätt än i dag kan upptäcka om en förare är påverkad av andra medel re än alkohol. Som exempel på en sådan metod nämndes ett till svenska förhållanden bearbetat och anpassat system som tillämpas i Kalifornien, USA Drug Recognition Expert Test DRE-metoden. - Den 27 februari 1996 delredovisade Rikspolisstyrelsen uppdraget, se bilaga och ansåg sammanfattningsvis att DRE-metoden, anpassad till svenska förhållanden, för närvarande utgör den enda framkomliga vägen för att lösa nuvarande problem vid misstanke om drograttfylleri. Det uttalades bl.a. att det vore önskvärt att polisen kunde få tillgång till teknisk utrustning så att man som vid alkoholutandningsprov ett

enkelt sätt kunde spåra droger i trafiken men att det ännu inte finns

någon sådan teknisk utrustning som kan användas i trafikmiljö för att upptäcka drograttfylleri. DRE-metoden har utvecklats av trafikpolisen i Los Angeles, USA, grund svårigheter att få drogpåverkade förare fällda för av rattfylleri. National Highway Traffic Safety Administration har därefter tillsammans med forskare vid Johns Hopkins University medverkat till att förbättra systemet. I USA finns en särskild DRE-utbildning för polismän. DREmetoden används, förutom vid misstanke om drograttfylleri, också i vissa stater vid misstanke om eget bruk av narkotika. En DREutbildad polisman dokumenterar mycket noga sina iakttagelser av en misstänks vara drogpåverkad. Därefter tas blod- och/eller person som urinprov som sedan analyseras. Det finns en undersökning som visar att DRE-utbildade polismän i över 90 procent av fallen kan avgöra vilken drog personen är påverkad av. Dessa polismän har vid domstolarna ett mycket gott anseende och deras utlåtanden bedöms ha ett högt bevisvärde. i Påverkan av följande drogkategorier kan fastställas med hjälp av DRE-metoden. Dessa medel och deras huvudsakliga verkningar finns beskrivna i avsnitt 3.3. Centraldepressiva medel . Inhalerade medel . PCP . Cannabis . Centralstimulerande medel . Hallucinogener . Opiater .

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 87

Rikspolisstyrelsen har i sin delredovisning redogjort för vilka undersökningsmoment bör få utföras inom ramen för DREsom metoden. Där att polismän med viss utbildning om drogtecken anges och symtom skall få företa inledande undersökning utan att det en föreligger någon misstanke brott. Avsikten med denna underom sökning är att fastställa det föreligger skälig misstanke för om

drograttfylleribrott eller ej. För detta ändamål behöver enligt Rikspolisstyrelsen följande undersökningsmoment genomföras.

Jämförelse förarens pupiller mot en pupillometer av Stora pupiller kan tecken på påverkan centralstimulerande vara av medel medan små pupiller kan tyda påverkan av opiater. Studium förarens ögon med hjälp av ett föremål. av Polismannen håller t.ex. cirka 30 centimeter mitt framför en penna ögonen pâ föraren, fokuserar blicken på pennan och följer denna som till maximal vinkel höger respektive vänster samt uppåt och in mot näsroten. Ryckningar i ögonen horisontellt respektive vertikalt kan tecken drogpâverkan. En oförmåga att korsa ögonen kan tyda vara på påverkan av cannabis.

Studium förarens pupiller med hjälp av en ljuskälla.

av Påverkan vissa droger kan göra att pupillernas reaktion avviker av

från det normala, t.ex. att pupillerna inte reagerar eller

genom

reagerar långsamt ljuskällan. Dessa tre undersökningsmoment skulle enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning kunna användas motsvarande sätt som ett alkoholutandningsprov trots att de kan anses vara något mer integritetskränkande. Enligt Rikspolisstyrelsen skulle ett sådant förfarande sannolikt ha en förebyggande effekt eftersom upptäcktsrisken ökar. Vidare skulle

stor

drogpåverkade förare i större utsträckning än vad som sker i dag

avslöjas och lagföras. Om vägrar att medverka bör detta en person

enligt Rikspolisstyrelsen omständighet gör att blod-

ses som en som och urinprov får tas även graden skälig misstanke inte har om av uppnåtts. Om den inledande undersökningen resulterar i att skälig misstanke

drograttfylleri föreligger bör enligt Rikspolisstyrelsen den

om resterande delen DRE-metoden få genomföras. Här anför Riksav

polisstyrelsen i sin delredovisning i huvudsak följande. De tecken påverkan misstänkt rattfyllerist företer kan mycket fort avta

som en eller helt försvinna. Det torde endast i undantagsfall finnas en läkare

tillgänglig omedelbart kan genomföra en klinisk undersökning.

som

Den ofta långa tid förflyter mellan ingripandet och under-

som sökningen medför att läkaren har svårt att se tecken påverkan. Många läkare saknar dessutom tillräcklig utbildning för att kunna känna igen tecken drogpâverkan och kan fråga sig om läkare man skall i anspråk för att utföra undersökningarna. Särskilt utbildade tas

polismän torde klara sådan uppgift på ett utmärkt sätt. Av

en

88 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

rättssäkerhetsskäl är det viktigt att drogpåverkade personer undersöks och iakttagelserna dokumenteras i omedelbar anslutning till in-

gripandet. Åklagarnas beslutsunderlag i drograttfylleriärenden skulle

väsentligt förbättras om särskilt utbildade polismän fick behörighet att genomföra undersökningen. En sådan undersökning skulle också skapa

förutsättningar för en mer nyanserad straffvärdesbedömning eftersom påverkansgraden fastställs i varje enskilt fall. Undersökningen, som

beräknas ta cirka 30 minuter, bör innehålla följande moment: Förnyad ögonundersökning enligt ovan. Den misstänkte uppmanas att stå upp, blunda och peka med pekfingrarna mot näsan enligt anvisning. En påverkad person missar ofta näsan eller pekar med fel finger. Den misstänkte uppmanas att stå upp, blunda och luta huvudet något bakåt samt uppskatta när 30 sekunder har förflutit. En person som är påverkad av opiater kan uppskatta tiden som mycket längre medan en person påverkad av centralstimulerande medel kan uppskatta tiden som mycket kortare än 30 sekunder. 4. Den misstänkte uppmanas att gå ett visst antal steg på en linje, häl mot tå, samt därefter vända enligt anvisning och gå tillbaka. Den misstänkte uppmanas att utföra ett balansprov genom att stå ett ben och hålla det andra benet rakt framåt någon decimeter över golvet. 6. Pulsen tas den misstänkte. Hög puls kan vara tecken på påverkan av t.ex. centralstimulerande medel medan låg puls kan tyda påverkan av opiater. Blodtrycket mäts den misstänkte.

Ett förhöjt blodtryck kan tyda påverkan av centralstimulerande medel medan ett nedsatt blodtryck kan tyda påverkan av opiater. Kroppstemperaturen mäts den misstänkte.

Vissa droger kan ge en något förhöjd kroppstemperatur medan andra ger en lägre kroppstemperatur än normalt. Kontroll av den misstänktes mun. Polismannen tittar i munnen efter t.ex frätskador och annat som kan ha samband med narkotikamissbruk 10. Kontroll av den misstänktes näsa Polismannen tittar med hjälp av en pennlampa i näsan efter narkotikarester. 11. Kontroll om den misstänkte har injektionsmärken. Polismannen tittar efter sådana märken. Om den misstänkte har injektionsmärken kan ett förstoringsglas vara till hjälp för att söka avgöra hur gamla märkena kan vara. De olika undersökningsmomenten får enligt Rikspolisstyrelsen anses vara olika integritetskränkande. Det är dock viktigt att samtliga

moment genomförs eftersom det är den samlade bilden som leder fram

till polismannens slutliga bedömning av om drogpåverkan föreligger

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 89

eller inte. Den DRE-utbildade polismannen skall efter att ha dokumenterat sina iakttagelser i ett särskilt formulär kunna uttala sig om risken för att den misstänkte inte kunnat framföra fordonet ett betryggande sätt. Rikspolisstyrelsen anför att den särskilda DRE-utbildningen som polismannen måste genomgå bör omfatta fyra dagar. De polismän som därvid blir godkända bör ges en kompletterande utbildning om två tre dagar. Endast en polisman som genomgått utbildningen med godkänt resultat bör enligt Rikspolisstyrelsen få genomföra den undersökning som har beskrivits ovan. Rikspolisstyrelsen avser att utfärda ett särskilt utbildningsbevis med en giltighetstid om tre år. Detta kan sedan förlängas efter ett nytt kunskapstest.

5.5 De s.k. kliniska undersökningarna

5.5. l Allmänt

Den kliniska undersökning som görs i dag utförs med stöd av 28 kap. 12 och 13 §§ rättegångsbalken, dvs. med stöd av bestämmelserna om

kroppsbesiktning. Socialstyrelsen har utarbetat anvisningar till hur den

kliniska undersökningen skall till. Dessa anvisningar har innefattats i ett formulär till undersökningsprotokoll om alkoholpåverkan m.m. som är fastställt av Rikspolisstyrelsen i samråd med Socialstyrelsen, se bilaga 7. Vid undersökningen skall läkaren försöka utröna om den misstänkte visar tecken på sjukdom av visst slag samt inhämta uppgifter om eventuell medicinering och alkoholförtäring. Tecken som kan tyda alkoholpåverkan som spritlukt och hicka skall antecknas. Vidare skall läkaren låta den misstänkte utföra vissa prov. Bl.a. undersöks balansförmågan, orientering i fråga om tid och rum, tal, inpräglingsförmåga, baklängesräkning och framställningsförmåga. Läkaren skall därefter anteckna sin slutsats av undersökningen och ange om den undersökte bedöms vara lätt, medelmåttigt eller höggradigt påverkad av alkohol eller inte alls påverkad därav. Om den undersökte bedöms vara påverkad av sjukdom, utmattning, sömnmedel eller andra stimulerande eller bedövande medel ,skall läkaren ange graden av en sådan påverkan. Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om förfarandet vid blodoch urinprovstagning för bestämning av alkohol med flera ämnen i samband med misstanke trafikonykterhet m.m. SOSFSM om 1989: 19. Vad gäller den kliniska undersökningen anges att den helst bör göras i direkt samband med blod- och urinprovstagningen och att detta är särskilt viktigt vid misstanke om påverkan genom läkemedel eller narkotika. Där anges vidare att, om det inte är möjligt att

90 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

genomföra undersökningen, den genomför provtagningen måste som räkna med att bli hörd vittne i målet varför det är viktigt att som minnesanteckningar förs om provtagningen och om omständigheterna i sammanhanget.

Rikspolisstyrelsen har i föreskrifter och allmänna råd för verkställig-

het lagen alkoholutandningsprov FAP 333-2 angett att klinisk av om undersökning liksom blodprovstagning skall genomföras om en förare kan misstänkas påverkad av annat ämne än alkohol drogpåvara

verkan eller den misstänkte luktar lösningsmedel från andedräk-

om ten. Föreligger osäkerhet om vem som har varit förare av fordonet skall undersökningen vidtas på den eller de som skäligen kan misstänkas ha varit förare. l Rikspolisstyrelsens allmänna råd för trafikmålsutredningar FAP 411-1 att klinisk undersökning får utföras endast av läkare anges en och att den i princip inte behöver göras i ärenden rörande ifrågasatt trañknykterhetsbrott när misstanken avser endast påverkan av alkohol. En klinisk undersökning genomförs i dag vid misstanke om drograttfylleri samt vid tillfällen då det är motiverat av särskilda skäl, t.ex. att blodprov någon anledning inte kan tas den misstänkte. av

5.5.2 Frågans tidigare behandling

Trafiknykterhetsbrottskommittén redovisade i sitt betänkande Trafik-

nykterhetsbrott SOU 1970:61 undersökning rörande förhållandet en

mellan läkarens bedömning påverkan föreligger och resultatet

av om blodanalysen. Av undersökningen framgick att många förare med av straffbar blodalkoholhalt, särskilt lägre sådan, vid den kliniska en

undersökningen uppfattades icke påverkade. Bland förklaringarna

som till detta framhölls särskilt dels att det vid den kliniska undersökningen saknas tillräckligt känsliga undersökningsmetoder, dels att vissa undersökta har hög alkoholtolerans eller förmåga att personer en strama sig vid undersökningstillfället och dels att bedömningarna upp kan skifta mellan olika läkare. Undersökningen visade vidare på att läkarna bedömde många påverkade trots att de inte hade en som straffbar alkoholhalt, vilken vid tiden för undersökningen uppgick till

0,5 promille. Trafiknykterhetsbrottskommittén övervägde frågan om de kliniska

undersökningarna borde behållas och anförde följande. Med hänsyn till de brister enligt vidlåder den kliniska undersökningen är som ovan det naturligt att det har satts i fråga om inte undersökningen borde avskaffas. Emellertid hela problemet med den kliniska - - - synes undersökningen ha kommit i ett annat läge genom det alltmer ökade drogmissbruket och den ökning i antalet drogpåverkade förare som har föranletts detta. Antalet fall där drograttfylleri misstänks är av

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 91

visserligen fortfarande mycket lågt, endast ett par procent av samtliga misstänkta fall trafikonykterhetsbrott. En genomgång av läkarproav

tokollen och polisprotokollen vid misstänkta fall av trafiknykterhets-

brott från mitten 1960-talet visar emellertid att den misstänkte i av

över 15 % fallen enligt egen uppgift hade före körningen förtärt

av

olika slags droger. Enligt uppgift har siffran numera stigit till omkring

20 %. Självfallet kan i verkligheten drogförtäring ha förekommit i ett ännu större antal fall utan att det har framkommit under utredningen. Uppenbarligen innebär detta att den kliniska undersökningen har ökat i betydelse. Genom sådan undersökning kan symtom på drogpåen verkan avslöjas. Detta kan i förekommande fall föranleda att särskilt blod- och urinprov tas för droganalys. I detta sammanhang - - bör anmärkas att det i en framtid kan bli möjligt att i samtliga blodprovs- och urinprovsfall rutinmässigt företa analyser av olika droger att denna möjlighet ännu saknas. Tills vidare får man men

därför räkna med att sådan provtagning i allmänhet inte kommer till

stånd klinisk undersökning. Även ännu ett skäl talar utan en - - tills vidare behåller den kliniska undersökningen. Genom för att man att sådan undersökning företas kan det nämligen klarläggas om ett

onormalt uppträdande hos den misstänkte beror sjukdom eller

skada. I detta hänseende betyder den kliniska undersökningen en rättssäkerhetsgaranti. Med hänsyn till vad sålunda anförts - - kommittén att den kliniska undersökningen bör behållas. anser

I samband med ett lagstiftningsärende år 1974 konstaterade departementschefen den kliniska undersökningen i allmänhet torde ha föga

att betydelse bevismedel i brottmål. Betydelsen för den misstänkte som att läkare medverkar i utredningen borde emellertid inte av en

underskattas. Förutom sådana psykologiska skäl kunde också rättssä-

kerhetshänsyn åberopas för att undersökningen skulle behållas. Bl.a. kunde undersökning klarläggas om ett onormalt uppträdande genom hos den misstänkte berodde sjukdom eller skada vilket kunde vara

svårare för lekman att avgöra. Departementschefen menade också

en den kliniska undersökningens betydelse senare år ökat till följd att det ökade missbruket läkemedel och andra droger. Sammanfattav av

ningssvis ansåg departementschefen att den kliniska undersökningen

i samband med trafiknykterhetsbrott skulle behållas. Beträffande ett då föreliggande förslag om att klinisk undersökning skulle behöva ske endast i de fall där misstanke om påverkan av annat

medel än alkohol förelåg anförde departementschefen följande. "En

sådan begränsning kan emellertid komma att leda till att många

drogpåverkade förare inte blir föremål för någon klinisk undersökning.

Man måste nämligen räkna med fall då det först genom en av läkare företagen undersökning uppdagas, att som företer sedvanlien person, tecken på alkoholpåverkan, i själva verket är under inflytande av ga medel än alkohol eller alkohol i kombination med annat annat av

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

medel. Bestämmelser som föreslaget sätt begränsar användningen av klinisk undersökning i mål om trafiknykterhetsbrott torde därför inte böra införas." J ustitieutskottet uttalade i sitt betänkande 1979/80:JuU1 l i anledning av två motioner om bevisupptagningen vid misstanke om trafiknykter-

hetsbrott att den kliniska undersökningen i praktiken sällan har någon

betydelse som bevisning i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott. Det kunde därför anses som en misshushållning med knappa resurser att

en klinisk undersökning rutinmässigt företogs vid i princip alla fall av

misstanke om trafiknykterhetsbrott. Intresset av en minskad användning av den kliniska undersökningen var enligt utskottets mening så starkt att frågan borde ses över närmare. Om den kliniska undersökningen skulle behållas fanns det enligt utskottet skäl att se över rutinerna vid undersökningen, t.ex. när det gäller utformningen av det formulär som läkaren använder. Det tillsattes en utredning, Utredningen om alkoholutandningsprov, med uppdrag att bl.a. göra en utvärdering av de kliniska undersökningarna. I sitt delbetänkande Klinisk undersökning vid misstanke

om trafiknykterhetsbrott Ds Ju 1981: 13 konstaterade utredningen att

den kliniska undersökningen hade ett flertal brister och ett mycket begränsat bevisvärde i mâl om trafiknykterhetsbrott. Man pekade bl.a. att det fanns undersökningar om förhållandet mellan läkares

uppfattning om graden av alkoholpåverkan och resultatet av blodprov

som visade en dålig överensstämmelse mellan å ena sidan eventuella symtom på påverkan som den misstänkte företer och å andra sidan alkoholhalten i blodet och förtärd alkoholmängd. Detta kunde enligt utredningen förklaras med bl.a. toleransutvecklingen hos alkoholmissbrukare. Vidare framhöll utredningen att det i allmänhet hann lång tid från körningens slut till dess den kliniska undersökningen företogs.

Utredningen påpekade också att bedömningen av påverkan och graden påverkan skiftade mellan olika läkare. De medicinska och psykolo-

av giska skäl ibland åberopades som skäl för en klinisk undersökning som hade enligt utredningen inte sådan styrka att de motiverade att denna

regelmässigt skulle genomföras. Inte heller fyllde den enligt ut-

redningen någon egentlig rättssäkerhetsfunktion.

Sammanfattningsvis ansåg utredningen att en klinisk undersökning

regel kunde undvaras vid misstanke om trafiknykterhetsbrott och som föreslog att sådan undersökning skulle vidtas endast om det förelåg en särskilda skäl. Dock menade utredningen att klinisk undersökning borde geen nomföras vid misstanke om drograttfylleri. Som skäl anfördes bl.a. följande. "Svårigheten att enbart med stöd av läkemedelsanalys

fastställa den individuella påverkansgraden medför givetvis att annan

tillgänglig bevisning, främst vittnesutsagor av polis och allmänhet samt klinisk undersökning, får större betydelse i rättstillämpningen, När det

Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m. 93

gäller vittnesutsagor är dessa ofta behäftade med stora svagheter grund vittnenas bristfälliga kunskaper om symtomen på andra av berusningsmedel än alkohol. Den kliniska undersökningen torde därför tillförlitlig än vittnesmål, eftersom läkaren till följd av sin vara mer utbildning i allmänhet har större möjlighet att upptäcka de symtom är typiska för läkemedelspåverkan, låt vara att det kan vara svårt som att grund dessa dra några säkra slutsatser om graden av av påverkan i individuella fall. Även den nämnda - - - om reservationen är ägnad att förringa värdet av den kliniska undersökningen sig utredningen likväl inte kunna bortse från att sådan underanser sökning kan ha viss betydelse bevismedel vid drograttfylleri. som J ämväl rättssäkerhetsaspekter talar för att klinisk undersökning företas vid misstanke om sådant brott, främst av det skälet att symtom läkemedelspåverkan kan förväxlas med utmattning och sjukdom. Av betydelse är även att kroppsbesiktning kan vara nödvändig för fastställandet injektionsmärken hos narkomaner som misstänks för av drograttfylleri och att sådan besiktning lämpligast görs av läkare i samband med klinisk undersökning. Läkarens bedömning kan också värde när det gäller att avgöra huruvida särskild läkemedelsavara av nalys skall företas och vilka substanser analysen i första hand skall avse. Utredningen föreslog att det även i fortsättningen skulle föranstaltas klinisk undersökning vid misstanke om drograttfylleri. Man om underströk att polisen ofta kan finna fog för sådan misstanke när det alkoholutandningsprov lämnats den som misstänks för som av trafiknykterhetsbrott visar ingen eller låg alkoholhalt medan den misstänkte i övrigt företer påtagliga tecken att vara påverkad.

Departementschefen delade utredningens bedömning att de kliniska

undersökningarna i princip inte längre skulle behöva genomföras i ärenden rörande trafiknykterhetsbrott där misstanken avsåg endast påverkan alkohol. Vad gällde frågan sådana undersökningar av om skulle genomföras vid misstänkt drograttfylleri anförde departementspåverkan i dessa fall normalt inte kunde bedömas chefen att graden av provanalys. Vidare måste möjligheten för polispersonal eller genom andra vittnen att bedöma påverkan antas begränsad. Härtill kom vara från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande bedömning ofta att en kräver medicinsk sakkunskap. De kliniska undersökningarna borde därför även i fortsättningen göras vid misstanke om denna typ av trafiknykterhetsbrott. Departementschefen uttalade vidare att det var angeläget att undersökningsmetodiken i all möjlig mån utvecklades och förbättrades, särskilt för fall misstanke om påverkan av annat än alkohol. av Sammanfattningvis föreslogs i propositionen att de kliniska undersökningarna skulle begränsas till de fall när en fordonsförare som

misstänks för trafiknykterhetsbrott kunde antas vara påverkad av annat

94 Polisens möjligheter till kontroll och upptäckt m.m.

berusningsmedel än alkohol eller när det annars fanns särskilda skäl för läkarundersökning. Riksdagen hade inte någon erinran mot förslaget och regleringen trädde i kraft den l juli 1982.

beträffande drogpåverkan

6 Forskning

och trafiksäkerhet m.m.

1 Inledning

Avsikten med detta kapitel är i första hand att undersöka om och i så fall i vilken utsträckning det finns vetenskapliga studier och forskningsresultat kan visa ett samband mellan en drogs koncentration som

i kroppen och dess påverkansgrad och trafikfarlighet. Sådana resultat

skulle eventuellt kunna innebära att det fanns möjlighet att fastställa gränsvärden för droger i trafiken liknande dem som gäller för alkohol

eller möjligen ett underlag för fastställande av en absolut nollgräns.

ge Kapitlet innehåller inledningsvis ett allmänt avsnitt om forskning avseende drogers trafikfarlighet där olika forskningsmetoder och vissa

problem är förknippade med dessa beskrivs. Därefter följer en

som kortfattad redogörelse forskningen kring alkohol och trafiksäkerom het. Avslutningsvis redovisas vissa forskningsresultat och vissa undersökningar genomförts avseende droger och trafiksäkerhet. som Kapitlet är således inte avsett att fullständig redovisning av olika ge en forskningsresultat finns området utan vi har valt att redovisa som det material för utredningen, med beaktande av innehållet i våra som direktiv, framstår mest relevant. För den intresserade kan nämnas som det i nyligen framlagd doktorsavhandling av Pirjo Lillsunde, att en

Drugs and Driving analytical and epidemiological aspects,

-

Helsingfors 1996, finns omfattande genomgång av litteraturen

en området.

6.2 Allmänt om forskning avseende drogers trafikfarlighet

Det finns flera olika metoder för att undersöka hur trafikfarlig en drog är. I det följande exempel sådana metoder samt vissa problem ges

som är förknippade med dessa.

Uppgifter i samband med olycksfall

- I samband med faktiska olycksfall studeras förekomsten av alkohol eller andra droger, för sig eller i kombination. En svaghet vid var denna undersökningar är att kontrollen över andra faktorer som typ av kan ha påverkat resultaten är otillräcklig. Orsakssambandet vid en trafikolycka är alltid komplext och många gånger kan flera faktorer ha samverkat, Det kan därför svårt att avgöra i vilken utsträckning vara

96 Forskning beträffande drogpåverkan och trafiksäkerhet

som förekomsten av droger har bidragit till olycksfallet.

Psykomotoriska tester - Sådana tester genomförs oftast i laboratoriemiljö. Till dessa undersökningar räknas också simulering av bilkörning, bilkörning inhägnad bana eller bilkörning i trafik. En fördel med simulatorundersökningar är att de är riskfria från olycksfallssynpunkt. En annan fördel är att man under kontrollerade former kan studera förarprestationer eller beteenden i situationer som så långt möjligt liknar verkliga. Ytterligare fördelar är att man har möjlighet att upprepa samma trafiksituation många gånger liksom att resultaten registreras omedelbart. Emellertid saknas den stress och rädsla som en förare kan känna i en faktisk situation. Vid upprepade försök tillkommer dessutom den inlärningseffekt som kan medföra att försökspersonen efter hand blir skickligare. Inte ens de mest avancerade körsimulatorer kan således helt ersätta verkligheten.

Trañkpsykologiska undersökningar -- Det trafikpsykologiska testet innebär att perceptionsförmågan testas liksom perceptionshastighet, koncentrationsförmåga, logiskt kontrollerad observationsförmåga samt tremor, s.k. ryckningar och darrningar, och reaktionstid. Testerna kompletteras med person- och karaktärsstudier.

Indirekta slutsatser - Indirekta slutsatser om drogers inverkan på en förare kan dras från undersökningar som gjorts i andra sammanhang t.ex. om narkotikamissbruk eller om biverkningar av olika läkemedel. Om t.ex. centralstimulerande medel framkallar både en nedsättning av omdömet och en intensiv aktivitet och rörlighet, kan man anta att framförandet av fordon under påverkan av centralstimulerande medel ökar olycksfallsrisken.

Det bör ställas krav testmetoderna för att de resultat som de ger skall kunna utvärderas och tolkas ett riktigt sätt. För att resultaten skall kunna generaliseras är det viktigt att en testgrupp består av ett tillräckligt stort antal försökspersoner med varierande kroppsvikt, av olika kön och i olika åldrar. Tester med unga och friska försökspersokan ge andra resultat än tester med äldre personer eller med ner personer som lider av sömnlöshet och intar lugnande medel eller sömnmedel under längre perioder. Doseringen kan också ha betydelse för resultaten, och för att man skall kunna jämföra olika resultat måste hänsyn tas till i vilken dos och hur länge medlet i fråga har använts. Det är vidare tveksamt om man kan överföra resultat från experimentella tester i simulator till en faktisk trafiksituation. Personer som

Forskning beträffande drogpáverkan och trafiksäkerhet 97

bedöms som "dåliga" bilförare kan t.ex. uppnå goda resultat vid simulatorkörning. Detta kan dock bero på utforrrmingen testav metoden och den tekniska standarden på simulatorn. En logisk slutsats av vad som anförts ovan är att den bästa metoden bör vara att experimentera med bilar och förare i faktiska trafikförhållanden. Även denna metod har emellertid svagheter. Förutom att metoden är förknippad med olycksrisker och således farlig är det nästan omöjligt att upprepa samma trafiksituation flera gånger. De få studier som har gjorts i trafikmiljö har inte heller helt utvärderats. Sedan den 1 juli 1990 är det i Sverige tillåtet, efter tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att i forskningssyfte genomföra experiment med förare som är påverkade av alkohol eller andra droger. Detta regleras genom ett undantag i 4 § fjärde stycket trafikbrottslagen. Där stadgas att första stycket s.k. promillerattfylleri och andra stycket s.k. kliniskt rattfylleri inte

gäller om förandet av fordonet ingår som ett led i vetenskaplig eller

en

därmed jämförlig undersökning som har getts vederbörligt tillstånd.

Enligt uppgift har någon undersökning i enlighet med stadgandet inte genomförts. Vad gäller vissa droger finns det starka etiska skäl till varför så undersökningar utförs. Det kan nämligen i många fall inte anses etiskt försvarbart att experimentera direkt på människor med preparat som man vet har skadliga effekter och som kan skapa beroende även i små doser. Emellertid är även systematiska jämförelser mellan olika läkemedel vid verklig bilkörning mycket få. De också svåra att anses

utvärdera eftersom de givna doserna kanske inte är ekvipotenta lika starka och försöksbetingelserna kan vara väsensskilda från trañkrea-

listiska situationer. Studierna är dessutom ofta gjorda unga friska, icke läkemedelsbehövande personer. Undersökningar på läkemedelsbehövande och/eller äldre personer är sparsamt förekommande. Till det nu sagda kommer att det är svårt att bedöma relevansen av studier som visar inverkan av läkemedel de psykiska funktioner som är nödvändiga för säkert framförande av motorfordon. En person med läkemedelsbehandlad sjukdom kan vara en bättre förare än samma person med obehandlad sjukdom även om det använda medlet medför en viss påverkan vederbörandes psykomotoriska funktioner. De akuta eller initiala effekterna av ett läkemedel kan skilja sig från

effekterna efter längre tids behandling grund av toleransutveckling.

Utsättandet av ett läkemedel med sådan verkan kan också medföra ogynnsamma effekter. Sambandet mellan läkemedelsintag och körförmåga kompliceras slutligen av det faktum att sjukdomen för vilken patienten tar läkemedlet i sig kan påverka körförmågan liksom även överdosering och samtidigt intag av andra läkemedel eller alkohol.

98 Forskning beträffande drogpâverkan och trafiksäkerhet

6.3 Alkohol och trafiksäkerhet

Omfattande forskning har skett avseende alkoholens inverkan på de

psykomotoriska funktionerna och därmed förmågan att framföra ett

motorfordon ett betryggande sätt. Olika undersökningar om

alkoholen och dess verkningar finns redovisade i Trafiknykterhetsbrottskommitténs betänkande Trafiknykterhetsbrott SOU 1970:61 s.

77 ff. och i Väg- och Sjöfyllerikommitténs betänkande Grovt

rattfylleri och Sjöfylleri SOU 1992:131 bilagorna 3 a-f Denna . forskning har visat att graden av påverkan ökar i takt med att koncentrationen i blodet stiger och att denna ökning är förhållandevis jämn och konstant. Dessa undersökningar har utgjort underlag för att konstruera de gränsvärden som finns intagna i trañkbrottslagen. Visserligen är det så att påverkan vid en viss alkoholkoncentration varierar hos olika individer beroende bl.a. graden av toleransutveckling, dvs. tillvänjning. Att man har en viss alkoholkoncentration i blodet eller utandningsluften medger därför ingen säker slutsats om den exakta päverkansgraden i det enskilda fallet. Däremot medger denna koncentration slutsatser alkoholmängden i kroppen och om

päverkansgraden i allmänhet, vilket är tillräckligt för straffansvar. Den

kör bil med alkoholkoncentration i blodet om 0,2 promille som en eller motsvarande halt i utandningsluften kan därför fällas till ansvar för rattfylleri även det inte finns några andra omständigheter som om

tyder påverkan.

6.4 Droger och trafiksäkerhet

För att få kunskap hur olika droger inverkar på trafiksäkerheten om förekomsten droger vid trañkolycksfall stort intresse. Härom är av av finns relativt omfattande material redovisat i den tidigare nämnda ett BRÅ 1995:2 Droger, läkemedel och trafiksäkerhet,

promemorian PM

42 ff. En utförlig redovisning i detta hänseende finns även i den s. tidigare nämnda doktorsavhandlingen Pirjo Lillsunde, s. 22 ff. av Det bör emellertid här sägas att ett allmänt problem med under-

sökningar olycksfall är att det ofta är svårt att få fram lämpliga

av kontrollgrupper. För att med någon större grad av säkerhet kunna bedöma hur olika droger påverkar olycksrisker är det också nödvändigt undersöker ett stort antal samverkande faktorer som att man är relaterade till olycksfrekvens, såsom ålder, kön, körerfarenhet etc.

En omständighet som man bör peka är att det olycksmaterial

annan har utgått ifrån regel inte varit särskilt omfattande. som man som Utvärderingen drogers betydelse försvåras också av att dessa av mycket ofta förekommer tillsammans med varandra eller tillsammans med alkohol.

Forskning beträffande drogpåverkan och trafiksäkerhet 99

Undersökningar av olycksfall kan dock ge en allmän uppfattning om förekomsten av olika droger i trafiken och deras betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. I Sverige har nyligen avslutats en studie vid Rättsmedicinska in-

stitutionen vid Umeå universitet avseende förekomsten av narkotika

och andra preparat hos omkomna och skadade motorfordonsförare, nedan kallad Umeåundersökningen Sjögren, Björnstig, Eriksson,

Öhman, Solarz, Drug and alcohol injured motor vehicle

use among drivers in Sweden prevalence, driver, crash and injury charac- teristics, 1995. Umeåundersökningen omfattar alla skadade bilförare

som har vårdats Norrlands Universitetssjukhus n 130 och alla

omkomna bilförare som har obducerats på Rättsmedicinska Institutet

i Umeå nlll och i Göteborg nl36 under tiden maj 1991 till

december 1993. Dessa förare har testats med avseende förekomst av alkohol och andra droger. Det preliminära resultatet av Umeåundersökningen har redovisats i departementspromemorian Drograttfylleri gällande rätt och -

behovet av en reform Ds 1995:65 s. 56 f.. Utöver den redovisning

som där ges kan här nämnas att hos 19 procent av alla skadade och sjukhusvårdade bilförare förekom alkohol och/eller droger i blodet. Beträffande de omkomna förarna förekom alkohol och/eller droger i 26 procent av Norrlandsfallen resp. 21 procent av Göteborgsfallen. Drygt 40 procent av de förare där det påvisades en förkomst av droger också påverkade av alkohol. Antalet förare med enbart förekomst var av droger i blodet uppgick till 10 procent bland de sjukhusvårdade. Beträffande de omkomna var andelen 8 procent av Norrlandsfallen och 6 procent av Göteborgsfallen. Ytterligare undersökningsfynd visar att hos 5 procent av de sjukhusvårdade förarna förekom illegal narkotika i blodet och hos 6 procent förekom legala droger. Motsvarande siffror för omkomna i Göteborg var för båda kategorierna 3 procent. Detta leder till slutsatsen att förekomst av illegal narkotika är lika vanligt som legala droger hos skadade bilförare. Bensodiazepiner var den vanligast förekommande drogen. Bland den illegala narkotikan var cannabis följt av amfetamin vanligast. Det kan nämnas att en annan nyligen gjord undersökning Christophersen m.fl., Prevalence of alcohol and drugs in blood samples from Norwegian drivers involved in road traffic accidents, 1995 visar att höga doser av bensodiazepiner, cannabis och amfetamin avsevärt ökar risken att bli inblandad i en trafikolycka. Som ovan angetts är, bortsett från alkohol, bensodiazepiner den mest frekventa drogen i Umeåundersökningen. Att bensodiazepiner

försämrar körförmågan visar flera undersökningar se bl.a. OHanlon

m.fl., Anxiolytics effects on the actual driving performance of patients and healthy volunteers in a standardized test, 1995. Det finns

100 Forskning betráfande drogpåverkan och trafiksäkerhet

också undersökningar som visar ett samband mellan koncentratiobensodiazepiner i blodet och resultatet av en utförd klinisk unnen av

dersökning avseende påverkansgrad Kuitunen m.fl., The relationship

between blood bensodiazepine concentrations and the clinical test for

drunkenness in drivers suspected of driving under the influence of

drugs, 1994. Sambandet mellan halten av bensodiazepiner i blodet

och graden nedsättning de psykomotoriska funktionerna har

av av

också visats i ytterligare undersökningar se Ingum mfl., Relationship

between drug plasma concentrations and psychomotor performance

after single doses of ethanol and bensodiazepines, 1992 och OHanlon, Drug effects actual driving standardized, over-the-road tests: the on

bensodiazepines and delta-9-tetrahydrocannabinol, 1995. l under-

sökningarna förekom emellertid stora individuella skillnader avseende förhållandet mellan koncentration och nedsättning.

I detta sammanhang kan nämnas att det i Linköping pågår simulatorförsök med personer som intagit bensodiazepiner. Några resultat från den undersökningen har ännu inte publicerats.

Vad gäller cannabispreparat finns ett fåtal försök med förare i faktiska trafiksituationer t.ex. Robbe, Influence of marijuana on driving, 1994 och Robbe, Marijuanas effects on actual driving

perfomance, 1995. Undersökningarna visar bl.a. att körförmågan

försämras efter intag av cannabis. För cannabis finns dock komplikationer när det gäller att koppla en

viss uppmätt koncentration till en viss grad av påverkan. Efter det att

drogen intagits rökning ökar koncentrationen i blodet mycket genom

snabbt och en högsta koncentration uppnås efter omkring fem minuter. Den självupplevda påverkansgraden är emellertid då förhållandevis låg. När drogen härefter börjar upptas i hjärnan ökar påverkansgraden

minskar koncentrationen i blodet. Pågår cannabisoch i samma takt rökningen under något längre tid kan emellertid blodkoncentrationen

vara hög samtidigt som påverkansgraden.

Ett samband mellan koncentration och påverkan skulle förmodligen

kunna fastslås såvitt gäller amfetamin och kokain. Men detta skulle

kräva omfattande undersökningar och ta lång tid i anspråk. Man kan

dessutom ifrågasätta sådana undersökningar skulle kunna försvaras

om från etisk synpunkt. Trots att det saknas undersökningar om sambandet

mellan koncentration amfetamin i blodet och påverkansgraden kan

av det intresse exempel vilka blodkoncentrationer som vara av att ge

kan uppnås efter intag och hur lång tid droger kan påvisas i blodet.

Vid injektion i vanliga" missbrukardoser uppnås initialt en koncentration i blodet O,5-3 mikrogram per gram blod. Härefter om minskar koncentrationen successivt. Minskningen varierar dock från olika utsöndringshastighet. Motsvarande person till person beroende gäller för kokain. Man kan dock observera att halveringstiden för kokain i blod är mindre än hälften jämfört med amfetaminets.

Forskning beträffande drogpåverkan och trafiksäkerhet 101

Det finns beskrivet hur opiater och opioider har en nedsättande effekt vid relativt höga doser Chesher, Understanding the opioid analgesics and there effects on skills performance, 1989. Det finns också beskrivet att hur stor nedsättningen blir varierar mycket beroende på om det är ett akut intag eller om tillvänjning har skett Iten, Fahren unter Drogen- und Medicamenteneinfluss, 1994. En

finsk undersökning Vaino m.fl., Driving ability in cancer patients

receiving longterm morphine analgesia, 1995 tyder att cancerpatienter som behandlas med lângtidsverkande morfin i stabila doser bara i begränsad omfattning får sin körförmåga nedsatt.

Sammanfattningsvis kan sägas att de forskningsresultat som finns om olika droger och trafiksäkerhet inte i alla avseenden är helt entydiga. Inte heller har relevanta utvärderingar av många undersökningar gjorts i viktiga hänseenden. Vi vill i detta sammanhang framhålla behovet av att ytterligare forskning genomförs. När det gäller droger och deras verkningar i trafiksäkerhetshänseende saknas således motsvarande omfattande forskning som finns beträffande alkohol. Vissa generella slutsatser bör emellertid kunna dras av de undersökningar och forskningsresultat som finns. Det är inte ovanligt att olika droger, legala såväl som illegala, upptäcks hos förare har skadats eller dödats i trafiken. Andelen drogrelaterade trafiksom olyckor är dock mindre än andelen alkoholrelaterade trafikolyckor. Trots att det får hållas för visst att ett ökat intag också leder till en ökad påverkan och därmed en förhöjd trafikfarlighet finns det alltså för närvarande inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att koppla en påvisad koncentration till en viss påverkansgrad och därmed en viss risk i trañksäkerhetshänseende. Såsom framgått av kapitel 3 om begreppet annat medel och kapitel 4 om analysmetoder m.m. finns det dessutom beträffande vissa droger stora svårigheter att över huvud taget kunna fastställa ett sådant samband. Man torde inte heller forskningsunderlaget kunna dra slutsatsen av att redan förekomsten av varje drog i sig medför en trañkfarlig nedsättning av körförmågan.

y

förhållanden

7 Internationella

7. 1 Allmänt

Vad gäller alkoholpåverkan i trafiken är de promillegränser som

fastställts i Sverige internationellt sett låga. Detta visar att det i Sverige ställs mycket höga krav pâ nykterhet i samband med trafik, i

vart fall såvitt avser alkohol. Nedan kommer kortfattat redogöras för de nordiska ländernas att

trafiknykterhetslagstiftning främst avseende drograttfylleri. Hanteringdessa ärenden hos polis och i analyshänseende beskrivs också i

en av viss utsträckning. Vidare redovisas kortfattat lagstiftningen gällande

drograttfylleri i vissa andra europeiska länder. Uppgifterna om

regleringen i de europeiska länderna är hämtade från en EU-rapport

från april 1995. Slutligen redogörs också något för lagstiftningen i

vissa stater i USA och Australien.

7.2 Norden

7.2.1 Norge

I den norska vägtrañklagstiftningen stadgas att ingen får föra eller försöka föra motorfordon när han är påverkad av alkohol eller

ett berusande eller bedövande medel. Har han större alkoholkonannat

centration i blodet än 0,5 promille eller alkoholmängd i kroppen

en kan medföra så stor alkoholkoncentration i blodet eller större som en

alkoholkoncentration i utandningsluften än 0,25 milligram per liter luft räknas han alltid påverkad enligt bestämmelsen.

som Vidare stadgas förare motorfordon inte får nyttja alkohol eller att av något berusande eller bedövande medel de första sex ta annat timmarna efter han har avslutat körningen när han förstår eller att

borde förstå det kan bli polisutredning grund körningen.

att en av

Förbudet gäller inte efter att blodprov eller utandningsprov har tagits

eller polisen beslutat att sådant prov inte skall tas. om

När det gäller droger krävs det enligt lagen att påverkan kan

en fastställas. Det dock inte i lagtexten vilken grad av påverkan anges krävs. Det räcker normalt bevisning med den koncentration som som den aktuella drogen har uppmätts tillsammans med ett av som

sakkunnigutlâtande den påverkan kan följa det intag som

om som

104 Internationella förhållanden

skett. För straffansvar krävs således inte att det finns några närmare iakttagelser av hur fordonet har framförts eller hur föraren uppträtt i samband med körningen. De flesta förare som misstänks för rattfylleri stannas av polisen på grund av trafikolyckor, farlig eller ovanlig körning eller av andra orsaker som ger särskild grund för misstanke. Endast 10-15 procent upptäcks i vanliga rutinkontroller. Polisen har den avgörande rollen för om misstanken skall riktas mot alkoholpåverkan eller om den skall riktas mot andra droger. Om misstanken riktas mot andra droger skall ett utvidgat prov" tas, dvs. både blod- och urinprov; urinprovet är dock inte obligatoriskt. Vidare skall en klinisk undersökning göras.

Undersökningsprotokollet och proverna skickas till Statens Rättstoxikologiska Institut. Alla blodprov analyseras först med tanke alkohol

och screenas med hjälp av en immunologisk metod för de vanligaste drogerna amfetamin, cannabis, bensodiazepiner, opiater, barbiturater och kokain. Om alkoholkoncentrationen är under 1,5 promille bekräftas positiva screeningsresultat och koncentrationen i blodet

bestäms med hjälp av kromatografiska metoder. Substanser som inte

täcks av den primära screeningen analyseras med specialmetoder om det föreligger information, antingen från polisen eller genom den kliniska undersökningen, om förekomst av andra substanser. Detsamma gäller om resultatet från den primära screeningen inte kan förklara slutsatsen i den kliniska undersökningen om möjlig påverkad körning. Analysresultaten återsänds till polisen tillsammans med en inledande bedömning av påverkansgraden på grundval av de aktuella resultaten och infonnationen från den kliniska undersökningen. I ett stort antal ärenden begär polisen ett sakkunnigutlâtande som utförs på grundval av analysresultaten, den kliniska undersökningen, polisrapporten från den aktuella händelsen, förhör med den misstänkte för upplysningar om drogvanor och drogintag i förhållande till när körningen ägde rum samt bedömning av toleransutveckling. Utlåtandet utmynnar i en slutsats om eventuell påverkan. Det har utarbetats en standardiserad gradering av de olika slutsatser som används vid sakkunnigutlåtanden enligt följande. Icke påverkad/liten sannolikhet för påverkan

Litet talar för att påverkan förelåg som följd av de droger som har

påvisats genom analysen. Andra droger kan dock ha intagits. En viss sannolikhet för påverkan Påverkan kan ha förelegat, men detta kan inte fastslås med någon särskilt hög grad av sannolikhet. I många ärenden där denna slutsats används är det dock en sannolikhetsövervikt för att påverkan kunnat föreligga.

övervägande sannolikhet för påverkan

Det är långt mer än enkel sannolikhetsövervikt för att påverkan förelåg. Värderat efter institutets bästa vetenskapliga bedömning är de

Internationella förhållanden 105

flesta som ges denna bedömning påverkade i vägtrafiklagens mening.

Hög grad av sannolikhet för påverkan

Denna formulering tillkännager en högre grad av sannolikhet än

slutsatsen "övervägande, sannolikhet för påverkan".

Påverkad Den starkaste slutsatsen som används. Slutsatsen motsvarar en närmast IOO-procentig sannolikhet för att påverkan i relation till vägtrafiklagen förelåg. I många fall bedöms graden av påverkan på grundval av alkohol och andra droger. Således kan en förare dömas med t.ex. 0,4 promille alkohol och andra droger, dvs. en totalpåverkan motsvarande en

promillehalt överstigande 0,5 promille. På samma sätt kan en förare dömas efter den strängare straffskalan med t.ex. 1,4 promille alkohol

och andra droger, dvs. en sammanlagd påverkan överstigande 1,5 promille. Under åren 1983-1994 har det skett en betydande ökning av antalet fall med misstanke om påverkan av andra droger än alkohol. År 1983 inkom cirka 900 ärenden avsåg misstanke andra droger. År som om 1994 hade antalet ärenden stigit till cirka 2 850. De vanligaste substanserna som påvisades var THC, diazepam, amfetamin och flunitrazepam. Andra substanser som ofta påvisades var kodein, morfin och klonazepam. Det har registrerats en betydande ökning av

positiva amfetaminprover de senaste åren. Kombinationspåverkan är vanlig; cirka 60-70 procent av proverna innehåller två eller flera

substanser alkohol undantaget. De vanligaste kombinationerna är

diazepam och THC, flunitrazepam eller amfetamin. Över 90

procent

av de prover där en bensodiazepin påvisas innehåller dessutom antingen illegala droger cirka 60 procent, alkohol cirka 30 procent

eller flera bensodiazepiner 5-10 procent, ofta i koncentrationer långt över terapeutiska nivåer.

7.2.2 Danmark

I Danmark infördes promillegränser år 1976 och landet har den högsta promillegränsen av de nordiska länderna."

.

För rattfylleri straffas enligt dansk lag den som för eller försöker

föra ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol i sådan omfattning att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till 1,2 promille. För rattfylleri straffas vidare den som i övrigt för eller försöker föra ett motordrivet fordon efter att ha förtärt alkohol i sådan omfattning att han inte kan föra fordonet ett betryggande sätt.

Vidare döms för promilleköming den som, utan att vara skyldig till

rattfylleri, för eller försöker föra ett motordrivet fordon efter att ha

förtärt alkohol i sådan omfattning att alkoholkoncentrationen i blodet

106 Internationella förhållanden

under eller efter färden överstiger 0,8 promille.

Det stadgas vidare att ett motordrivet fordon inte fâr föras eller försöka föras någon grund av sjukdom, utmattning, av som överansträngning, sömnbrist, påverkan stimulerande eller bedövanav de medel eller liknande orsaker befinner sig i ett sådant tillstånd att av han inte är i stånd att föra fordonet ett fullt betryggande sätt. Det polisens inledande värdering är avgörande för om är som misstanken skall riktas mot alkohol eller andra droger. I de sistnämnda

fallen skall det tas blod- och urinprov. Det skall också genomföras en

klinisk undersökning läkare och utfärdas läkarutlåtande med av en slutsats eventuell påverkan. Blod- och urinprov skickas tillom med begäran och kopia av den kliniska undersammans en en sökningen till Rättsmedicinska institutet, Rättskemiska avdelningen, Köpenhamn, för analys alkohol och läkemedel/narkotika. Av av begäran skall framgå vilka analyser polisen önskar få utförda. De som begärda analyserna är ofta direkt relaterade till de upplysningar som

bilföraren läkemedelsintag m.m. Varje polismyndighet betalar

ger om för de analyser den beställer så analysprogrammen följer rekvisitionen. En svaghet med systemet är att det saknas gemensam praxis en

vilka analyser skall begäras i olika fall. De olika polismyndig-

som heterna skiljer sig åt. Vidare är det så att en person har en om straffbar blodalkoholhalt är förekomsten droger inte en försvarande av omständighet och resulterar inte i ett hårdare straff. I konsekvens härmed är polisen inte beredd att betala för kemiska analyser om blodalkoholhalten överstiger 1,2 promille. Detta inverkar menligt statistiken om droger i trafiken. När analyserna har slutförts skickas resultatet till polisen utan tolkning eller toxikologisk bedömning. I ärenden där det verkar vara betydelse för ärendets slutliga avgörande skickas alla relevanta av upplysningar från polisen, dvs. polisrapport och klinisk undersökning, från Rättsmedicinska Institutet till Rättsläkarrådet. På samt svaret

uppgifter företas bedömning den aktuelle grundval av dessa en om

bilföraren varit i stånd att köra ett betryggande sätt. Denna bedömning läggs till grund för domstolens avgörande av målet. Under år 1993 analyserades 317 avseende andra droger än prover alkohol. Av dessa 256 positiva. De vanligast påvisade var prover substanserna diazepam, flunitrazepam, morfin, metadon, cannabis var och amfetamin. Det vanligt att flera substanser förekom samtidigt. var

7.2.3 Finland

I Finland stadgas bl.a. följande trafikfylleri. Den som framför ett om motordrivet fordon sedan han har förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgår till minst 0,5

SOU 1996: 125 Internationella förhållanden 107

promille skall dömas för rattfylleri till böter eller fängelse i högst tre månader. Uppgår alkoholhalten i blodet till minst 1,2 promille eller är hans förmåga till felfria prestationer kännbart nedsatt och ägnad att äventyra annans säkerhet skall han dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år eller till minst 60 dagsböter. Vad gäller andra droger än alkohol stadgas att den som framför ett motordrivet fordon under sådan påverkan av andra droger än alkohol eller alkohol och andra droger i förening att hans förmåga till av

felfria prestationer är nedsatt skall, om gärningen inte är straffbar som

grovt rattfylleri, dömas för körning under påverkan av droger till böter eller till fängelse i högst tvâ år. Med droger avses här även

läkemedel som påverkar prestationsförmâgan.

Huvudorsaken till att polisen misstänker rattfylleri är trafikförseelser, dålig körning, anmälan till polisen eller fynd vid tillfälliga kontroller. Polisen har rätt att ta alkoholutandningsprov med alkometer föraren inte är misstänkt för rattfylleri. Om alkoholutandäven om ningsprovet är positivt eller om polisen får misstankar om påverkan

andra droger skall det tas blodprov enbart alkohol eller blod- och

av

urinprov andra droger samt genomföras en klinisk undersökning.

Föraren kan vägra att lämna urinprov medan blodprovet kan tas med tvång. Proverna och undersökningsprotokollet skickas till Folkhälsoinstitutet i Helsingfors för analys. Analyser av andra droger utförs i ärenden när polisen har misstänkt sådana medel och blodalkoholhalten understiger gränsen för grovt brott. I ärenden där polisen misstänker brott mot narkotikalagstiftningen analyseras proverna efter

andra droger oavsett vad blodalkoholhalten uppgår till. Det kan

nämnas att den finländska lagstiftningen numera ger möjlighet till att

använda alkoholutandningsprov som bevismedel och att den möjlig-

heten torde börja utnyttjas i större utsträckning under är 1997. Som exempel på lokutioner som används ide utlåtanden som avges kan följande nämnas. "Pâ basis laboratoriefynden kan man inte utesluta, men med av beaktande de låga läkemedelskoncentrationerna heller konav firmera, att den undersökte grund av läkemedelsintaget skulle ha utgjort en fara för trafiksäkerheten." "På basis av laboratoriefynden kan man inte utesluta, att den under-

sökte grund läkemedelsintaget skulle ha utgjort en fara för

av trafiksäkerheten. " "På basis laboratoriefynden är det något sannolikt att den underav sökte grund av läkemedelsintaget skulle ha utgjort en fara för trafiksäkerheten. " Under åren 1991-1994 minskade antalet prover som avsåg

misstanke om drograttfylleribrott från cirka 1 100 till cirka 900

ärenden per år. Däremot har antalet positiva prov avseende droger ökat. Orsaken till detta torde vara att grund av bl.a. stor arbetsbe-

108 Internationella förhållanden sou 1996:125

lastning görs droganalyser numera endast efter begäran av polisen. Tidigare skedde detta även vid misstankar från läkare eller kemister

vid laboratoriet. De vanligast påvisade drogerna är bensodiazepiner även om dessa under åren minskat något. Andra vanligt förekommande de senare

droger är cannabis, amfetamin och morfin/heroin. Antalet positiva

narkotikaärenden har ökat betydligt de senaste åren och i 38 procent

av trafikärendena som analyserades år 1994 påvisades narkotika.

7.2.4 Island

Rattfylleribrotten regleras i den isländska vägtrañklagstiftningen. Där

anges bl.a. att ett motordrivet fordon inte får föras av någon som grund sjukdom, utmattning, överansträngning, brist på sömn, av påverkan alkohol eller stimulerande eller bedövande medel eller av av liknande orsaker befinner sig i ett sådant tillstånd att han inte är i stånd att föra fordonet på ett fullt betryggande sätt. Vidare anges att ingen får föra eller försöka föra ett motordrivet fordon han är påverkad av alkohol. Om alkoholkoncentrationen i om

blodet uppgår till eller överstiger 0,5 promille men är mindre än 1,2 promille eller om han är påverkad av alkohol trots att alkoholkon-

centrationen är mindre anses föraren inte kunna föra fordonet på ett

fullt betryggande sätt. Om alkoholkoncentrationen i blodet uppgår till

eller överstiger 1,2 promille anses föraren helt oförmögen till att föra ett fordon. Vad gäller frågan om när blod- och urinprov får tas anges i en bestämmelse i vägtrafiklagen att polisen har rätt att ta med en person

för blod- och urinprovstagning om det finns anledning att anta att han

gjort sig skyldig till rattfylleribrott eller om han vägrar eller inte kan medverka vid ett utandningsprov. Om misstanken gäller andra

förhållanden än alkoholpåverkan kan polisen ta med den misstänkte för läkarundersökning. Detsamma gäller vid misstanke om alkoholpåver-

kan när det föreligger särskilda skäl. Vägtrañklagstiftningen ger således polisen rätt att i vissa fall ta blod- och urinprov för analys av alkohol och andra medel. Polisen har därför den centrala rollen för bedömningen av om misstanken skall omfatta andra medel än alkohol. Prover och protokoll skickas till

Universitetets Farmakologiska avdelning i Reykjavik.

Under åren 1985-1994 tog avdelningen emot drygt 24 000 prover från förare som var misstänkta för att ha kört påverkade. Detta

innebär ett genomsnitt om 2 400 ärenden per år och det representerar

nästan l procent av Islands cirka 250 000 invånare. I 1,2 procent av ärendena 291 ärenden fanns misstanke om annat medel än alkohol. Av dessa värderades 129 ärenden som "påverkade och 162 som

Internationella förhållanden 109

icke påverkade". Andelen som har bedömts som påverkade har ökat de senaste åren. Detta skulle kunna förklaras med att polisen år 1990 började använda alkoholutandningsprov vilket har gjort det lättare att värdera om misstanken om påverkan beror alkohol eller något annat medel. Den vanligaste orsaken till påverkan av annat än alkohol har varit intag av bensodiazepiner, cannabis och amfetamin. Bland bensodiazepinerna var diazepam, nitrazepam och klordiazepoxid vanligast. Ofta påvisades mer än en substans. Generellt kan man säga att under den senare delen av tidsperioden har de illegala drogerna ökat i trafiken medan förekomsten av bensodiazepiner har minskat något.

7.3 Övriga Europa

7 3 1 Frankrike . .

Den franska vägtrafiklagstiftningen tillåter inte att ett motordrivet

fordon framförs av någon som är oförmögen att framföra ett sådant fordon ett lämpligt sätt grund av påverkan av droger eller något annat medel. Vad gäller polisens rutiner får polisen hålla kvar en person för alkoholutandningsprov om det finns skäl att misstänka denne för att ha begått ett brott mot den franska vägtrafiklagstiftningen. Om andra orsaker än berusning misstänks får polisen hålla kvar personen för en medicinsk undersökning ett psykiatriskt sjukhus. Det är inte klart i praxis grund av vilka omständigheter som polisen beslutar att en person skall genomgå en medicinsk undersökning. Läkarna beslutar om behovet av blod- och urinprov på medicinska grunder. Att genomföra drogtester om blodalkoholhalten är under gränsen för vad som utgör brott är inte tillåtet. I Frankrike diskuteras ett förslag om att ändra lagstiftningen så att framförandet av fordon under påverkan av droger kan straffas på samma sätt som om alkohol över tillåten nivå har använts.

7.3.2 Nederländerna

I Nederländerna innehåller vägtrafikförfattningen ett förbud att framföra ett motorfordon för en person som är olämplig att köra grund av påverkan av droger eller något annat medel. Polisen får hålla kvar en person för att genomföra ett alkoholutandningsprov om det finns skäl att misstänka att denne har begått ett brott

mot vägtrafiklagstiftningen. Om det misstänks andra orsaker än

berusning får polisen kvarhålla personen för att ta blod- och urinpro-

110 Internationella förhållanden sou 1996:125

polisstationen vilka skall undersökas i rättsligt syfte. ver

Vilka kriterier skall uppfyllda för att proverna skall få tas

som vara är inte fastställda. En anmärkningsvärd tendens har varit den ökning antalet fall där polisen har begärt att andra droger än alkohol testas av 38 procent fler fall noterades år 1994 än år 1993 medan alkoholfallen ökade med enbart 20 procent. Om det finns anledning att misstänka medicinska problem som kan försämra körförmågan får polisen hålla kvar för att kräva specifik medicinsk undersökning en person en och/eller ett körtest. Användandet av legala eller illegala droger blir

sällan fastställt ett skäl att genomföra dessa undersökningar.

som

7.3.3 Spanien

Den spanska vägtrafiklagen förbjuder att ett motordrivet fordon framförs av en person som är oförmögen att framföra ett sådant fordon ett lämpligt sätt grund av påverkan av droger eller något annat medel. Enligt spansk strafflagstiftning baseras domstolens beslut lämpligheten att köra" vid användning av legala eller illegala om droger ett expertutlåtande. Domstolen beslutar även om föraren skall få behålla sitt körkort eller inte. Polisen får hålla kvar för att ta blodprov om det finns en person skäl att misstänka att han har begått ett brott mot den spanska

vägtrafiklagstiftningen. I domstolarna får experter ange om före-

komsten viss medicinsk drog i blodet har varit orsak till av en överträdelsen men det är ovanligt att så sker. Ett .körkort får emellertid dras in efter domstolens beslut om en persons "lämplighet att köra". Om en medicinsk rådgivare säger att föraren inte är beroende psykofarmaka eller liknande får körkortet dras under en period av mellan tre månader till fem år beroende den inträffade olyckans svârhet. I vilket fall blir körkortet återkallat om ett drogberoende har fastställts. Domstolarna begär att en person som har fått sitt körkort återkallat på grund rattfylleri skall genomgå en serie av medicinska av och psykologiska undersökningar för att bevisa att han inte längre missbrukar droger.

7.3.4 Storbritannien

Vägtrafikförfattningen i Storbritannien föreskriver att en person som framför eller försöker framföra ett motorfordon väg eller annan allmän plats och är olämplig grund av alkohol eller droger gör som sig skyldig till en lagöverträdelse. Polisen får kvarhålla person för att genomföra ett alkoholutanden ningsprov det finns skäl att misstänka honom för att ha begått ett om

Internationella förhållanden l l 1

brott mot vägtrafiklagstiftningen. Om andra orsaker än berusning

misstänks får polisen hålla kvar personen för att ta blodprov polisstationen för att använda för rättslig undersökning. Det saknas en statistikuppgifter droger och trafik baserade på polisens inom

gripanden enligt ovan.

7.3.5 Tyskland

l den tyska strafflagstiftningen stadgas angående rattfylleri att den som framför ett fordon i vägtrafik trots att han är oförmögen att framföra fordonet säkert på grund intag av alkoholhaltiga drycker eller andra av berusningsmedel får straffas med fängelse i upp till ett år. Den som begår gärningen av oaktsamhet är också ansvarig samma sätt. Det finns vidare stadganden i den tyska strafflagstiftningen om

försämring vägtrañksäkerheten. Där föreskrivs att den som framför

av ett fordon i vägtrafik trots att han är oförmögen att framföra fordonet säkert grund intag av alkoholhaltiga drycker eller andra av berusningsmedel och därigenom utsätter andra för fara till liv eller lem eller egendom av betydelsefullt slag får straffas med en annans fängelsedom till fem år eller genom böter. Den som begår upp gärningen oaktsamhet eller som handlar oaktsamt och av oaktsamav het framkallar sådan fara får straffas med en fängelsedom på upp till två år eller med böter. Det pågår ett arbete i Tyskland med att försöka fastställa gränsvärden för straffbar förekomst av vissa droger i trafiken.

7.4 USA

7.4. 1 Arizona

l Arizona är det straffbart att framföra ett fordon om det förekommer

någon ett antal uppräknade droger eller en metabolit till någon av

av dessa i kropp. De droger omfattas av lagen definieras en persons som i ett särskilt avsnitt och både illegal narkotika och läkemedel ingår i uppräkningen. Enligt uppgift är det tillräckligt att den otillåtna drogen kan påvisas i urin för att leda till fällande dom.

7.4.2 Florida

Vid sidan alkohol hänvisas i Florida till två grupper av medel som av kan påverka förmågan att framföra ett fordon på ett trafiksäkert sätt. Den första är kontrollerade substanser och till den räknas gruppen

1 12 Internationella förhållanden

narkotika och läkemedel. I den andra gruppen som benämns kemiska substanser ingår aceton, toluen och andra lösningsmedel. För att fällas

till ansvar i ett drograttfyllerimál krävs dels resultat från en kemisk

analys och dels utredning om påverkansgraden i det enskilda fallet.

7.4.3 Kalifornien

Det är förbjudet att framföra motorfordon när man är påverkad av

alkoholhaltiga drycker, andra droger och vissa läkemedel i Kaliforni-

Som bevisning i drograttfyllerimál används resultatet av en kemisk

en. analys och utlåtande över den närmare undersökning av förarens

pâverkansgrad som polisen utför enligt Drog Recognition Expert Test

se avsnitt 5.4. Vidare finns i Kalifornien en bestämmelse som

förbjuder alla läkemedels- eller drogberoende personer att framföra motorfordon. Personer deltar i vissa rehabiliteringsprogram är som emellertid undantagna från bestämmelsen.

7.5 Australien New South Wales

Att köra under påverkan av vissa specificerade droger drograttfylleri har sedan flera år varit ett brott i New South Wales. Tidigare krävdes det för att styrka ett drograttfylleriåtal att två kriterier var uppfyllda; dels att föraren erkände och dels att polisen hade iakttagit föraren och dennes beteende, t.ex. vinglig körning, sluddrigt tal och blodsprängda ogon. Om föraren inte erkände att han hade intagit en viss drog var polisen tvungen att släppa föraren trots en tydlig påverkan och försämring hans körförmåga. Dessutom återtogs ofta ett erkännande av gjorts till polisen vid rättegången. förelåg därför

som Det stora

svårigheter för polisen att bevisa ett drograttfylleribrott. Dessa förhållanden medförde en lagändring som innebar att polisen

numera tvångsvis får ta blod- och urinprov från förare som misstänks vara drogpáverkade. Vissa förutsättningar måste dock vara uppfyllda

innan föraren är skyldig att underkasta sig provtagningarna. Polisen

måste inledningsvis ha bevis om påverkan och föraren måste ha

genomfört ett alkoholutandningsprov. Enbart om alkoholutandningsprovet indikerar att föraren har en alkoholhalt som understiger gränsen för vad utgör brott får blod- och urinprovstagning ske. som Det finns inte någon formellt fastställd procedur efter vilken påverkansbedömningen skall göras såsom är fallet vid DRE-metoden. Bedömningen är upp till den enskilde polismannen men det finns särskilda instruktioner är till hjälp vid bedömningen. När som polismannen har gjort bedömningen och funnit att skälig misstanke att

Internationella förhållanden 113

föraren är påverkad av en drog föreligger, kan föraren omhändertas

och tas med för provtagning. Det är straffbart att vägra medverka vid påverkansbedömningen samt att vägra eller underlåta att tillhandahålla blod- och urinprover. När proverna tagits släpps föraren men uppmanas att inte köra under den närmaste tiden. Om någon drog inte påvisas får polismannen som gjorde ingripandet och föraren besked om detta. Om en drog påvisas i urin analyseras blodprovet och ett analysbevis utfärdas. På grundval av detta och övriga handlingar i ärendet utfärdas ett expertutlâtande avseende sannolikheten för att den försämrade körningen har berott på den eller de förekommande drogerna. I New South Wales tas sedan år 1989 urin- och blodprov på förare som har varit inblandade i trafikolyckor om polisen har skälig misstanke att föraren varit påverkad av en drog grund av hans körsätt eller hans beteende i förarsätet och försök att starta fordonet. Sedan år 1990 får också provtagningar för droger tas på skadade förare som förts till sjukhus och inte har genomfört alkoholutandningsprov eller har genomgått en påverkansbedömning. Dessa prover analyseras dock endast för alkohol om inte polisen begär en drogana-

lys. För att drogtest skall genomföras måste polisen ha upprättat en

rapport som innehåller bevis som gör det försvarligt att misstänka att föraren vid tiden för olyckan var drogpåverkad. Sådana bevis kan vara att droger eller drogtillbehör har hittats i fordonet.

111 ÖVERVÄGANDEN

8 Allmärma och

utgångspunkter överväganden

De tillämpningsproblem som är förenade med den nuvarande regleringen av drograttfylleri är enligt vår mening det främsta skälet till att lagstiftningen behöver reforrneras. Vår utgångspunkt är att föreslå en reglering utformad efter allmänna straffrättsliga principer som främjar trafiksäkerheten och förmedlar det pedagogiska budskapet att droger som innebär en fara i trafikhänseende inte får förekomma i trafiken. Om möjligt bör regleringen inkludera samtliga medel som är trafikfarliga eftersom det från trafiksäkerhetssynpunkt framstår som egalt varifrån den trafikfarliga påverkan kommer. Vi anser det också väsentligt att de regler som föreslås skall förenkla hanteringen av drograttfyllerimål.

8.1 Problem vid tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen

Problematiken med drograttfylleribrottet har som framgår av avsnittet

om gällande rätt och den tidigare behandlingen av vissa frågor uppmärksammats i ett flertal lagstiftningsärenden. Bl.a uttalade Vägoch sjöfyllerikommittén i sitt betänkande Grovt rattfylleri och

sjöfylleri SOU 1992: 131 att kommittén ansåg det angeläget att utreda

såväl frågan om drograttfylleri i sig som frågan huruvida kombinerat bruk av alkohol och annat medel bör utgöra en omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett rattfylleribrott är att anse som grovt. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt kommer i praktiken straffansvar för drograttfylleri som regel i fråga först då effekterna av en drogförekomst är så starka att påverkan synbarligen kunnat iakttas, antingen det sätt fordonet har framförts eller genom förarens beteende i övrigt i samband med körningen. Detta medför ofta omfattande utredning. Vid domstol krävs regelmässigt, förutom ett

116 Allmänna utgångspunkter och överväganden

analysbesked påvisad drogförekomst, vittnesutsagor om körningen om eller förarens beteende i samband med denna och bedömningar av

påverkansgraden gjorda av polis och/eller läkare. Detta förhållande är

naturligtvis olyckligt från trafiksäkerhetssynpunkt. Man kan nämligen med fog anta att person som intagit droger är olämplig som en bilförare även intaget är mindre än det som resulterar i en sådan om klart synbar påverkan i dag enligt praxis krävs för bifall till ett som åtal för drograttfylleri. Ytterligare ett problem är att bevisvärdet av ett analysbesked från Rättsmedicinalverket ibland kan vara svårt för domstolen att bedöma. Detta torde bero bl.a. att språkbruket skiljer sig mellan domstolen och Rättsmedicinalverkets kemister men också otillräckliga kunskaper hos domstolen och att domstolen ibland saknar material med uttalande om konsekvenserna av den påvisade drogen eller drogerna för förarens förmåga att framföra ett fordon. Ett stort problem från främst trafiksäkerhetssynpunkt är att det med mycket stor sannolikhet kan antas att polisen upptäcker endast en del de drogpåverkade förarna. Detta kan till en del förklaras med att av polismännen saknar tillräckliga kunskaper och metoder för att kunna upptäcka sådan påverkan. Ytterligare förklaring kan vara att i en en de fall då straffbar alkoholhalt uppmäts och inte tydliga tecken talar en för att föraren har påverkansgrad som klart överstiger vad som en normalt är förenat med denna halt görs inga undersökningar av en eventuell drogpåverkan. Undersökningsfynd talar för att det inte är ovanligt att förare vid körningen är påverkade av både alkohol och andra droger. Denna form kombinerad påverkan är i många fall av

särskilt trañkfarlig eftersom påverkanseffekten ofta förstärks genom samverkan alkohol och drog. Vidare torde påverkanseffekterna vara

av betydligt oberäkneliga vid ett sådant kombinerat intag. Detta mer gäller även i fall när olika droger kombineras. De kliniska undersökningar som utförs vid misstänkt drograttfylleri genomförs ofta lång tid efter att körningen ägt rum. Vissa av de

trafikfarliga droger som förekommer har en synbar påverkanseffekt

avklingar snabbt. Den kliniska undersökningen ger i sådant fall som inte rättvisande och korrekt bild av förarens påverkan vid kören ningen. Bevisvärdet sådan undersökning är därför lågt. Vidare av en är den nuvarande kliniska undersökningen utformad efter vad som gäller vid alkoholpåverkan och kan därför vara mindre lämplig att

använda vid bedömningen av om en förare är påverkad av andra

droger. Dessutom saknar ofta de läkare som har att utföra dessa undersökningar tillräcklig utbildning i att upptäcka och bedöma drogpåverkan. Med beaktande det här anförda och med den kunskap som finns av olika drogers verkningar i allmänhet kan vi konstatera att det om föreligger ett klart behov av en reformering av lagstiftningen angående drograttfylleri.

Allmänna utgångspunkter och överväganden 117

8.2 Inledande överväganden av principiell natur

Den svenska trafiknykterhetslagstiftningen får internationellt sett anses som mycket sträng. Både vad gäller alkohol och andra medel är emellertid lagstiftningens hittillsvarande utgångspunkt att endast sådana beteenden som kan påverka trafiksäkerheten skall vara förenade med straffansvar i vår trafiknykterhetslagstiftning. Detta ligger i linje med den grundläggande straffrättsliga principen att straftlagstiftning skall användas endast mot gärningar som är skadliga eller farliga för enskilda eller samhället. Det ökade kravet nykterhet i trafiken har manifesterats genom återkommande sänkningar promillegränserna för alkohol. Någon av motsvarande justering har dock inte skett av ansvarsområdet för

drograttfylleri. Som framgått av avsnittet om gällande rätt och av

redogörelsen ovan krävs det i dag i praktiken en högre grad av påverkan för att straffansvar skall komma i fråga då föraren har använt trafikfarliga droger än då han har använt alkohol. Vidare tyder vissa undersökningar som har gjorts att problemet med drogpåverkade förare växer. Även den ökade konsumtionen läkemedel av samt narkotikans utbredning i samhället talar för att problemet ökar. Det är, när det gäller problemets omfattning, svårt att uttala sig om några siffor eftersom det blir fråga om så grova uppskattningar. Enligt uppskattningar som bygger främst försäljningen av trafikfarliga läkemedel har antalet drogpåverkade förare beräknats till 100 000 per år. Mot detta antal kan ställas de omkring l 000 misstänkta drograttfylleriärenden som varje år analyseras vid Rättskemiska avdelningen. Uppgifter om hur många av dessa ärenden som leder till åtal och senare fällande dom saknas. I brottsstatistiken görs heller inte någon

skillnad mellan rattfylleribrott grund av alkoholförtäring och

drograttfylleri. Sammanfattningsvis menar vi dock att problemets omfattning inte får underskattas och att mycket talar för att det faktiskt ökar. Det kan i detta sammanhang framhållas vikten av att det sker ytterligare forskning området. Nämnas kan att det inom Vägverket pågår ett arbete med att föreslå en utvidgning av möjligheterna att ta blodprov på skadade förare i samband med personskadeolyckor, vilket kommer att medföra en bättre bild av problemets omfattning. Vår utgångspunkt har varit att den reglering som föreslås skall vara utformad så att den främjar trafiksäkerheten. Det övergripande syftet med regleringen bör således vara att den skall medföra en förbättrad sådan säkerhet. Oavsett vilken lösning som bedöms som mest lämplig gäller det därför att finna en påverkansgrad för andra medel än alkohol som kan motiveras som straffvärd från trafiksäkerhetssynpunkt. Regleringen bör förmedla det pedagogiska budskapet att droger som innebär en fara i trafiksäkerhetshänseende inte får förekomma i

118 Allmänna utgångspunkter och överväganden

trafiken. Vidare har vi som utgångspunkt haft att regleringen av drograttfylleriet skall följa allmänna straffrättsliga principer. Detta innebär bl.a. att endast gärningar från trafiksäkerhetssynpunkt är till sin som natur skadliga eller farliga för enskilda eller samhället bör omfattas av regleringen i trafikbrottslagen. Det kan i detta sammanhang nämnas att olovligt bruk av narkotika är straffbelagt i 1 § 6 narkotikastraffla- Däremot är dock inte givet att ett sådant som ringa narkotikabrott gen. straffbart intag av narkotika skall vara straffbart som drograttfylleri intagit medlet kör bil. Endast om intaget kan om personen som medföra negativa konsekvenser för trafiksäkerheten bör framförandet av fordonet leda till straff enligt trafikbrottslagen. Den reglering föreslår bör vidare vara så utformad att drograttfylleribrottet kan, såsom gäller för rattfylleribrott på grund av alkoholpåverkan, indelas i ett lindrigare och ett grövre brott så att brottets straffvärde kan avspegla sig i straffskalan. Om absolut nollgräns inte bedöms vara den mest lämpliga en lösningen för regleringen av ansvar för drograttfylleri har vi ansett att bör eftersträva att finna en pâverkansgrad för droger som så långt man möjligt överensstämmer med vad som gäller för alkohol när det gäller avgränsningen av det straffbara området. Vi har också haft som utgångspunkt att en reglering av drograttfylleri bör omfatta både de legala och de illegala drogerna. Det framstår från trafiksäkerhetssynpunkt som egalt varifrån den trafikfarliga påverkan kommer. Ytterligare en omständighet som talar för en sådan ordning är att många missbrukar, överdoserar eller överanvänder legala droger. Detta kan gälla personer som erhållit medicin med narkotiska substanser recept av behandlande läkare det gäller framför allt dem som införskaffar dessa preparat på men

illegal väg. Umeåundersökningen se avsnitt 6.4 tyder också på att

legala och illegala droger är lika vanligt förekommande i det undersökta materialet. Vi har därför haft som utgångspunkt också att regleringen, så är möjligt, av trafiksäkerhetsskäl skall omfatta om samtliga trafikfarliga droger. Enligt vår mening bör också mycket höga krav ställas på den information lämnas de läkare och de tandläkare som förskriver som av trafikfarliga läkemedel liksom den information om preparatets trafikfarlighet som lämnas av läkemedelsbolag och apotek. Anledningen härtill är att vi menar att man bör ta alla tillfällen i akt att informera de personer som erhåller denna typ av läkemedel om medlens farlighet, framför allt av det skälet att de inte av ren okunnighet skall köra bil med ett trafikfarligt medel i kroppen. Vi delar Väg- och sjöfyllerikommitténs mening att man bör utreda frågan om ett kombinerat intag av alkohol och annat medel skall utgöra omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömningen av en

Allmänna utgångspunkter och överväganden 119

rattfylleribrottet skall bedömas grovt. Vi menar att detta

om som gäller även frågan om kombinerat bruk av flera droger. Det är också betydelse att reglering innebär en förenkav stor en ny

ling av hanteringen av ärenden angående drograttfylleribrott utan att

rättssäkerheten försämras. Som framgår redogörelsen ovan finns av

det med nuvarande reglering flera tillärnpningsproblem. Ett av dessa är de bevissvårigheter som föreligger i drograttfyllerimålen. Det är

självfallet önskvärt att den reglering som föreslås leder till en mer enhetlig och förutsägbar tillämpning och därmed en så långt möjligt enhetlig praxis. Det är vikt att polisen ett effektivt sätt kan kontrollera av stor

och upptäcka förare är påverkade droger. Detta har betydelse

som av inte minst för lagens efterlevnad. För att detta skall kunna uppnås torde enligt vår mening krävas att metoder för upptäckt utvecklas

inom polisen. Som tidigare nämnts har Rikspolisstyrelsen fått

regeringens uppdrag utveckla metoder vilka polisen kan att genom upptäcka förare är påverkad andra medel än alkohol. Den om en av metod föreslagits i brist på någon enkel teknisk lösning som liknande den används vid alkoholutandningsprov har utvecklats som i USA och kallas DRE-metoden. Metoden, har beskrivits i avsnitt som 5.4, innefattar undersökning i flera olika steg och bygger på att en

vissa kan observeras hos dem är påverkade av olika

symtom som droger. Vi kommer i kapitel 12 att redogöra för vilka möjligheter till

kontroll och upptäckt vi att polisen bör få möjlighet till för

som anser

att reformens syfte skall kunna förverkligas.

9 Gränsvärden vid drograttfylleri

En ordning med gränsvärden motsvarande de promilleregler som gäller för alkohol skulle ha flera fördelar. Framför allt skulle bevissvårigheterna i drograttfyllerimål minska och trafiknykterhetslagstiftningen bli likartad för alkohol och droger. Vetenskapen har emellertid ännu inte nått så långt att det finns underlag för att koppla en koncentration av en drog i blodet till en viss

pâverkansgrad. Beträffande vissa droger torde ett sådant samband

dessutom mycket svårt att fastställa grund av deras vara

komplicerade omvandling i kroppen. Andra droger kan i dag

påvisas endast i urin varför någon egentlig koppling till en påverkansgrad inte kan göras. En annan nackdel med en reglering med gränsvärden är det mycket stora och ökande antalet droger som skulle behöva åsättas sådana värden. Ytterligare en nackdel med gränsvärden när det gäller narkotiska preparat är att olovligt brukande av dessa är straffbelagt enligt narkotikastrafflagen, varför det skulle framstå som olämpligt med en gränsvärdesreglering som tillåter framförande av fordon med en viss mängd narkotika i kroppen. Med beaktande av bl.a. dessa omständigheter anser vi att det för närvarande inte är möjligt att införa en reglering med gränsvärden.

1 Allmänt

Om gränsvärden för droger i trafiken kunde införas skulle det innebära många fördelar. Den stora vinsten från trafiksäkerhetssynpunkt skulle att även en del av de förare som intagit någon drog vara i en mindre mängd än den som krävs för att ansvar för s.k. kliniskt rattfylleri skulle inträda, till skillnad från vad som är fallet i dag skulle kunna dömas för rattfylleri. Vidare skulle det medföra en förenkling

bevisningen i mål drograttfylleri. Dessa bevissvárigheter är

av om

ett av problemen, kanske det största, med tillämpningen av den

nuvarande regleringen. Ett införande av gränsvärden skulle också ha den fördelen att trañknykterhetslagstiftningen blev likartad för alkohol och andra droger. Gränsvärden skulle till fördel från pedaäven vara gogisk synpunkt då dessa skulle understryka faran med drogpåverkan. Enligt våra direktiv skall, tidigare nämnts, syftet med våra som förslag vara att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten

122 Gränsvärden vid drograttfyrlleri

och tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmâga. För att en

gränsvärden skall kunna uppfylla det syftet krävs därför främst att man

kan finna de gränsvärden olika för olika droger som kan - -motiveras från trafiksäkerhetssynpunkt. Det gäller att finna en gräns sådan nivå att den, för var och en av de droger som regleringen en skall omfatta, generellt kan sägas innebära att den är ett tecken en

viss påverkansgrad. Helst bör regleringen, förutom en nedre straffbar-

hetsgräns, även innehålla övre gräns medför att brottet kan en som bedömas såsom grovt.

Det är enligt vår mening önskvärt att påverkansgraden för straffbar-

het vid drograttfylleri möjligt överensstämmer med den som gäller om vid alkohol. Inledningsvis ges därför en redogörelse för de gränsvärgäller för alkohol. den som

9.2 Gränsvärden för alkohol

Gränsvärden för alkohol, de s.k. promillereglerna, innebär bl.a. att

straffansvaret knyts direkt till viss alkoholkoncentration i förarens en blod. Det krävs således inte någon bevisning om att förarens körförmåga har varit nedsatt i det enskilda fallet. Gränsvärden för alkohol infördes år 1941. Samtidigt tillkom också

gradindelning trafiknykterhetsbrottet. I fall där föraren haft en

en av

alkoholkoncentration i blodet 1,5 promille eller däröver ansågs han ha varit så påverkad starka drycker att det kunde antas att han inte

av betryggande sätt kunnat föra fordonet. Föraren dömdes i dessa ett fall för det svårare brottet fick beteckningen rattfylleri. som senare För det lindrigare brottet dömdes föraren om det inte var styrkt att han

hade varit så påverkad som förutsattes för rattfylleriansvar men

koncentrationen alkohol i hans blod hade uppgått till 0,8 promille. av Detta lindrigare brott korn att få beteckningen rattonykterhet. senare Promillereglerna har härefter ändrats ett flertal gånger. Den nedre till 0,5 promille. År 1975 ändrades promillegränsen sänktes år 1957 reglerna så sätt att straffansvar inträdde även när promillegränserna inte hade uppnåtts under själva färden utan först efter dennas slut under förutsättning att det alkoholintag som föranlett promillehalten skett före eller under körningen. Genom ändringar i trafikbrottslagen år 1989 infördes vid sidan av

promillereglerna straffansvar vid viss alkoholhalt i utandningsluften,

nämligen alkoholkoncentration 0,75 respektive 0,25 milligram en om liter utandningsluft för rattfylleri respektive rattonykterhet. per

År 1990 sänktes den nedre promillegränsen till alkohol-

senast en

koncentration i blodet 0,2 promille. Motsvarande sänkning gjordes

om

beträffande alkoholhalten i utandningsluften till 0,10 milligram per

liter. Vid tillfälle ändrades beteckningarna för trafiknykterhetssamma

sou 1996:125 Gränsvärden vid drograttfylleri 123

brotten; det lindigare brottet rubricerades som rattfylleri och det grövre som grovt rattfylleri.

Den senaste ändringen promillereglerna skedde år 1994.

av Gränsvärdet för grovt rattfylleri sänktes då till 1,0 promille alkohol i blodet. Motsvarande sänkning skedde beträffande alkoholhalten i utandningsluften till 0,5 milligram per liter. Justitieutskottet anförde i samband med att den nedre promillegränjusterades bl.a. följande bet. 1989/90:JuU2 s. 18 f.. sen senast "En utgångspunkt är att alkohol och trafik inte hör ihop. Också

lagstiftningen bör inom för rättssäkerhetens krav

- ramen -förmedla detta pedagogiska budskap. Även det i och för - om - sig finns anledning att sänka den nuvarande gränsen, så bör detta ske med den återhållsamhet grundläggande straffrättsliga principer som påbjuder. Strafflagstiftning är i princip ett medel som skall användas endast mot gärningar är klart skadliga eller farliga för enskilda som eller för samhället. Till ledning för åsättandet av gränsvärden vid alkohol finns en mängd undersökningar och omfattande forskning om alkoholen och

dess verkningar. l trañknykterhetsbrottskommitténs betänkande

Trafiknykterhetsbrott SOU 1970:61 s. 77 ff. och i Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande Grovt rattfylleri och sjöfylleri SOU 1992: 131 bilagorna 3 a-f redovisas flera av dessa undersökningar.

Sammanfattningsvis kan sägas dels att promillereglerna för alkohol

bygger generella kunskaper om olika alkoholkoncentrationers betydelse för körförmågan och trafiksäkerheten, dels att straffbarhetsgränsen har bestämts med hänsyn till vad motiveras av trafiksäsom kerhetens krav. Man kan dock konstatera dels att den nu gällande gränsen 0,2 promille är lägre än vad enligt bl.a. propositionen till som den bestämmelsen, prop. 1989/90:2, ansågs vara motiverat av nya trafiksäkerhetsskäl, dels att den satts lägre i Sverige än i det största flertalet andra länder.

9.3 Gränsvärden för droger i trafiken

Även i tidigare lagstiftningsärenden har gränsvärden för droger diskuterats. Trafiknykterhetsbrottskommittén anförde i sitt betänkande Trafiknykterhetsbrott SOU 1970:61 att det skulle vara värdefullt om

kunde införa någon form promilleregler vid drogpåverkan i

man av likhet med de promilleregler som gäller för alkohol. Detta skulle emellertid förutsätta dels att man genom analys av blodprov och urinprov kunde fastställa arten och koncentrationen av de intagna

drogerna och dels att man hade tillgång till statistiskt säkerställda

forskningsresultat rörande trafikriskerna vid olika halter av droger i blod och urin samt vid kombinerat bruk av droger och alkohol.

124 Gränsvärden vid drograttfylleri

Eftersom dessa förutsättningar i stor utsträckning saknades menade kommittén att det tills vidare helt ogörligt att lägga fram ett var

förslag presumtionsregler den typ som promillereglerna för

om av alkohol representerar.

I departementspromemorian Klinisk undersökning vid misstanke om

trafiknykterhetsbrott 1981: 13 anförs bl.a. följande. "Även

Ds Ju om

kunskaperna olika läkemedels verkningar de funktioner som om viktiga för körförmågan numera har ökat till följd av intensifierad läkemedelsforskning är kännedomen härom mycket ofullständig. Variationerna i verkningarna är avsevärda inte blott mellan olika läkemedel utan även när det gäller olika individer. Vissa läkemedel kan nedsätta körförmågan redan vid användning i ordinerad terapeutisk dos. Nordiska läkemedelsnärrmdens expertgrupp har i en utredning år 1977 rubricerat cirka 300 substanser som ingår i olika läkemedel såsom potentiellt trafikfarliga och bland dem mer än 100 såsom speciellt trafikfarliga redan vid medicinering i terapeutiska doser. Vissa andra läkemedel påverkan som är riskabel från trafiksäger en kerhetssynpunkt först vid överdosering eller vid förtäring tillsammans med andra läkemedel eller med alkohol, s.k. interaktioner. När det gäller kombinationen alkohol och läkemedel bör särskilt uppmärksammas att berusningseffekten kan förstärkas genom samverkan av alkoholen och läkemedlet. Med hänsyn till det anförda är det - - givet att det i allmänhet inte kan fastställas några gränsvärden för koncentrationen av läkemedlet i blodet, vid vilka det med säkerhet kan hävdas att den misstänkte har varit så påverkad att det kan antas att han inte har kunnat framföra fordonet betryggande sätt."

9.4 överväganden

Som redovisats i tidigare avsnitt finns det i dag utarbetade metoder för att påvisa förekomst och koncentration av de vanligast förekommande drogerna genom analys av blod eller urin. Mellan de olika slutsatser

som kan dras av respektive analysresultat föreligger en betydelsefull

skillnad. För att en drog skall kunna utöva påverkan de psykomotoriska funktionerna och därmed förmågan att framföra ett fordon

ett trafiksäkert sätt måste den befinna sig i blodet och ha möjlighet att

nå hjärnan. När drogen lämnat blodomloppet och utsöndrats i urinen

har den passerat de delar av kroppen där den kan utöva en sådan påverkan. Enbart en påvisad förekomst eller uppmätt koncentration i urin kan därför inte alltid tas till intäkt för att föraren vid körningen faktiskt varit påverkad och till följd därav trafikfarlig. Nu redovisade omständigheter leder till att möjligheten att införa gränsvärden för andra droger än alkohol är begränsade till att avse värden sådan koncentration som uppmäts i blodet. De s.k. tröskelvärden som

sou 1996:125 Gränsvärden vid drograttfylleri 125

används vid polisens sållningsanalys i urin vid misstanke om narkoti-

kabrott se avsnitt 4.3 är därför i detta hänseende inte användbara.

Såvitt känt förekommer det inte heller i något annat land en reglering av drograttfylleri genom att gränsvärden för någon drogs koncentration i blod har fastställts. Beträffande alkohol har forskning visat att graden av påverkan ökar i takt med att koncentrationen i blodet stiger och att denna ökning är förhållandevis jämn och konstant. Även när det gäller andra droger kan man utgå från att ett ökat intag leder till en ökad påverkan och därmed förhöjd trafikfarlighet. Det finns dock inte tillräckligt vetenskapligt underlag för en direkt koppling av en viss påvisad koncentration med en viss påverkansgrad. Det är vidare endast beträffande vissa droger som ett sådant samband eventuellt skulle kunna konstateras. Det skulle dock krävas

omfattande undersökningar och ta lång tid i anspråk att fastställa ett

sådant samband. För droger. som LSD och heroin skulle det vara i princip omöjligt att fastställa ett samband mellan uppmätt koncentration och påverkan. LSD kan för närvarande inte påvisas annat än i urin och därmed kan inte någon egentlig koppling till påverkansgrad göras. Vid heroinintag kan, med hänsyn till den snabba omvandlingsprocess som gäller för den drogen, i praktiken ett samband mellan koncentration och påverkan inte fastställas. Vad som kan

spåras i blodet är heroinets olika metaboliter se avsnitt 4.1. För cannabis finns också uppenbara problem med att koppla viss

en uppmätt koncentration till en viss grad av påverkan. Koncentrationen i blodet ökar mycket snabbt efter att drogen har intagits genom rökning och är som högst efter cirka fem minuter. Den upplevda påverkansgraden är då emellertid förhållandevis låg. Det är när drogen härefter börjar upptas i hjärnan som påverkansgraden ökar. I samma takt som påverkan rent faktiskt ökar minskar koncentrationen i blodet. Intas drogen genom rökning under längre tid kan dock koncentrationen i blodet vara stor samtidigt som påverkansgraden är hög. Att begreppet "annat medel" inte kan ges en enkel och klar definition medför liksomden omständigheten att det rör sig om ett otal -

olika substanser och preparat att det föreligger stora problem att i

lagen införa bestämmelser om gränsvärden. Varje drog skulle behöva regleras särskilt, vilket skulle innebära ett mycket stort antal olika gränsvärden. Det torde vidare konstant tillkomma ytterligare droger, såväl illegala som legala, för vilka gränsvärden skulle behöva fastställas. Lagstiftningen skulle bli mycket oöverskådlig. Gränsvärden för enstaka preparat skulle kanske, som nämnts ovan, visserligen kunna fastställas efter ett omfattande arbete. En reglering som omfattar endast vissa av de trafikfarliga drogerna ter sig emellertid mindre lämplig från trafiksäkerhetssynpunkt. Dessutom gäller de omständigheter som redovisats ovan beträffande det

126 Gränsvärden vid drograttfylleri

vetenskapliga underlaget, problemen med analys av koncentration i blod samt kopplingen mellan blodkoncentration och påverkan i lika hög grad för både legala och illegala droger. Som tidigare redovisats är olovligt brukande av narkotika förbjudet enligt l § 6 narkotikastrafflagen. Om gränsvärden fastställdes i trafiksammanhang torde detta straffrättslig synpunkt innebära att ur förare haft lägre koncentration än de fastställda gränsvärdena som en alltså inte kan dömas för rattfylleri straffas för det olovliga och som bruket narkotika förutsättningarna för straffansvar i övrigt är av om

uppfyllda. Överstiger koncentrationen gränsvärdet torde det olovliga

brukandet konsumeras och föraren i stället dömas endast för drograttfylleribrott, i vart fall detta senare brott är att bedöma som grovt. om Straffrättsligt torde således reglering med gränsvärden inte innebära en

några större avgränsningsproblem i förhållande till narkotikastraffla-

Emellertid kan det pedagogisk synvinkel vara direkt olämpligt gen. ur med reglering uttryckligen tillåter bilkörning trots en konstateen som rad koncentration av olovligt brukad narkotika. Bestämda gränsvärden skulle också ha den negativa effekten att en viss mängd i kroppen som ligger under det bestämda gränsvärdet upplevs som allmänt acceptabel, något i hög grad skulle undergräva respekten för förbudet i som narkotikastrafflagen att olovligt bruka narkotika. Redan den omständigheten att det saknas vetenskapligt underlag för att sätt för alkohol koppla en viss koncentration av en samma som drog i blodet till viss grad trafikfarlig påverkan gör enligt vår en av mening att det i dag inte är möjligt att införa en reglering med i lag bestämda gränsvärden för droger i trafiken. Ytterligare skäl som med styrka talar mot sådan reglering är den svåröverskädlighet i en författningstexten och de därav följande tillämpningsproblem som skulle bli resultatet regleringen grund av att specifika gränsvärav den skulle få bestämmas för varje preparat eller substans för sig. Det torde vidare än svårare att fastställa ett övre gränsvärde som vara skulle medföra att drograttfylleribrottet bedöms som grovt. Till detta

kommer så de ovan redovisade problemen med att vissa droger kan

påvisas endast i urin och att vissa drogers omvandling i kroppen gör att det saknas ett enkelt samband mellan koncentrationen i blodet och den faktiska påverkansgraden. Samtliga nu redovisade omständigheter gäller för såväl illegala som legala droger. Sammanfattningsvis anser således att det för närvarande inte är möjligt att införa reglering med gränsvärden för vare sig illegala en eller legala droger i trafiken.

10 Absolut

nollgräns

Om totalförbudsregel för samtliga eller vissa droger skall en införas bör den utformas som ett förbud att föra ett motordrivet fordon med den trafikfarliga substansen i blodet. För att det skall lämpligt att införa en nollgräns anser vi, främst av hänsyn till vara de grund sjukdom är beroende av vissa personer som av läkemedel, att det måste finnas klart belägg för att en sådan gräns har sådan effekt trafiksäkerheten att en straffrättslig regleen ring kan motiveras. Vi ställer oss nämligen tveksamma till att straffbelägga ett handlande inte med i vart fall ett visst mått som säkerhet kan sägas utgöra en trafiksäkerhetsrisk. Den pedagoav giska effekt totalförbudsregel skulle kunna medföra anser som en vi inte så stark att den i sig kan motivera en nollgräns. vara Vidare vi att efterlevnaden av en lagstiftning innebärande menar absolut nollgräns blir omöjlig att effektivt kontrollera. Det en

torde också uppstå tillämpningsproblem framför allt vad gäller bevisningen om förarens uppsåt. Vi har inte heller funnit det

lämpligt att avgränsa det straffbara området och föreslå en nollgräns för endast narkotiska preparat eller vissa sådana.

10. l Allmänt

I våra direktiv anges att vi bör överväga om införandet av en absolut nollgräns är lämplig lösning för att åstadkomma en effektiv en reglering av problemet med droger i trafiken. Beträffande alkohol har

sådana överväganden gjorts i flera lagstiftningsärenden. Vad gäller

droger har så inte skett i samma utsträckning. Detta torde kunna

förklaras med att problemen med drogpåverkade förare tidigare inte har upplevts som lika stora och vanligt förekommande som fallet varit

med alkoholpåverkade förare. Eftersom de ställningstaganden som tidigare har gjorts beträffande ett totalförbud för alkohol i samband med trafik har nära anknytning till de överväganden som måste en göras beträffande framför allt de legala drogerna följer nedan en redovisning även av dessa ställningstaganden.

128 Absolut nollgräns

10.2 Tidigare överväganden om en absolut nollgräns för alkohol respektive droger

Redan tidigt diskuterades frågan om ett totalförbud för alkoholförtä-

ring i samband med förandet ett motorfordon. 1927 års motorforav uttalade i sitt betänkande bl.a. totalförbud

donssakkunniga att ett

kunde förutsättas bli överträtt utan ingripande. 1939 års utredningsman ansåg folkpsykologiska skäl talade mot ett sådant förbud. 1946 års

att

rattfylleridelegation och 1949 års trañknykterhetsutredning anförde

bl.a. riskökningen vid lägre blodalkoholhalter är relativt måttlig att och att ett totalförbud ofta skulle bli överträtt.

1957 års trafiknykterhetskommitté utvecklade utförligt frågan om totalförbud förande av motorfordon under alkoholpåverkan i sitt

av

betänkande Nykterhet i trafik SOU 1963:72. Kommittén ansåg att

framför allt två skäl talade mot ett sådant förbud. För det första

åberopade kommittén att effektiv övervakning av lagstiftningens

en efterlevnad inte skulle kunna åstadkommas. För det andra menade kommittén alltför långtgående kriminalisering skulle bli ett slag att en i luften till följd av bevissvårigheter. Detta skulle bli fallet oavsett om

lagstiftningen utformades ett förbud mot förekomst av alkohol i

som blodet under körningen eller somett förbud mot alkoholintag en viss tid före körningen. Man ansåg vidare att om ett totalförbud infördes måste ett ansvarsfritt område behållas. Det förslag kommittén lade fram innebar bl.a. att straff föresom skrevs för och framförde motorfordon i anslutning till var en som alkoholförtäring förseelsen inte kunde anses ringa. Förslaget om

innebar således ett principiellt totalförbud kompletterat med en

ansvarsfrihetsregel för ringa fall.

Även trafiknykterhetsbrottskommittén övervägde i sitt betänkande Trañknykterhetsbrott SOU 1970:61 frågan om ett totalförbud. Enligt

kommittén kunde ett totalförbud utformas antingen som ett förbud att föra ett motorfordon vid minsta mätbara blodalkoholhalt eller som ett förbud mot förande motorfordon under viss tid efter alkoholförtäav ring. Man menade att det förstnämnda alternativet var att föredra men att ett totalförbud, oavsett hur det konstruerades, skulle komma att

drabba i princip alla som före körningen förtärt även en minimal

mängd alkohol." Som skäl för totalförbudsregel redovisade kommittén uppen fattningen att även den minsta alkoholförtäring kan nedsätta förar-

förmågan och därmed skapa en ökad olycksrisk vilket inte kan

tolereras. Man anförde vidare att en totalförbudsregel skulle ge ett

klart uttryck för att förande av motorfordon i princip är oförenligt

med alkoholförtäring samt att allmänheten skulle få en otvetydig regel

att rätta sig efter. Vidare framfördes uppfattningen att om det var

tillåtet att dricka en viss mängd alkohol före körningen, själva

Absolut nollgräns 129

alkoholförtäringen skulle fresta föraren att dricka mer än den tillåtna mängden. Man menade att en totalförbudsregel skulle begränsa ett sådant beteende. Mot ett totalförbud anförde kommittén åtskilliga argument av vilka en del var följande. Från trafikfaresynpunkt kunde någon nedsättning av förarförmâgan inte påvisas efter en sådan minimal alkoholförtäring som skulle träffas av förbudet. Otaliga fall skulle bli straffbara utan att det hade uppstått någon faktisk riskökning i trafiken. Detta skulle inte främja trafiksäkerheten utan i stället verka stötande för rättsmedvetandet. Från kriminalpolitisk synpunkt borde strafflagstiftning inte gripa över för mycket eftersom alltför vidsträckta och uttänjda ansvarsområden kunde skapa risker för att lagstiftningen blev ineffektiv och föga respekterad. Det skulle vara omöjligt att effektivt övervaka efterlevnaden. Bevissvårigheterna skulle bli avsevärda eftersom alkoholen ofta skulle ha hunnit förbrännas innan blodprovstagning skett. Ett totalförbud skulle också kunna främja angiveri och trakasseri. Om ett totalförbud infördes skulle det under alla förutsättningar bli nödvändigt att fria från ansvar i bagatellfall. Detta skulle medföra den olägenheten att man skulle fria från ansvar i en mängd fall samtidigt som det skulle vara svårt att ange på vilka grunder friande skulle ske. Ett totalförbud skulle också innebära att Sverige intog en särställning i internationellt hänseende. Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det inte borde införas något totalförbud mot förande av motorfordon i anslutning till alkoholförtäring. I förarbetena till 1990 års reform prop. 1989/90:2 anförde departementschefen bl.a. att en nollgräns eller ett totalförbud avseende

alkohol i trafiken torde ha en annan utgångspunkt än trafiksäkerhetsaspekter. Motivet till en nollgräns skulle i stället vara den

pedagogiska effekt som en sådan reglering kan ha. Hon menade att det

var tveksamt att bygga strafflagstiftning på sådana indirekta effekter

och att det krävdes mycket starka skäl för att motivera ett sådant

avsteg från gängse lagstiftningsprinciper.

I departementspromemorian Drograttfylleri gällande rätt och -

behovet av en reform Ds 1995:65 diskuterades även möjligheterna

att införa en nollgräns för droger i trafiken. Där anfördes under rubriken Absolut nollgräns bl.a. följande. "Med beaktande av den mängd olika medel som omfattas trafikav brottslagen och de olika verkningar dessa har ur trafiksäkerhetssynpunkt, torde det inte att motivera generell nollgräns. Om en en

sådan gräns över huvud taget skall införas måste följaktligen det

straffbara området något sätt avgränsas. Trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att narkotiska preparat generellt sett

skulle vara farligare ur trafiksäkerhetssynpunkt än de övriga medel

som omfattas av lagen skulle det straffbara området möjligtvis kunna

130 Absolut nollgräns

till sådana substanser. Som skäl för nollgräns kunde här avgränsas en åberopas allt olovligt brukande narkotika är straffbart enligt att av narkotikastrafflagen och att narkotiska preparat i allmänhet har sådana verkningar inte är förenliga med ett trafiksäkert framförande av som motorfordon. Även begränsad till sådana skulle dock en - - absolut nollgräns medföra rad komplikationer som var och en en

kräver noggranna överväganden." En sådan komplikation behandlas i promemorian gäller kopp-

som lingen till narkotikastrafflagen. En annan hänför sig till den legala användningen vissa läkemedel. Härom sägs bl.a. följande. av absolut nollgräns undantag skulle nämligen omfatta också "En utan den i behandlande syfte efter läkares ordination brukat ett som läkemedel med narkotisk substans Ett straffbeläggande därav skulle dock kunna uppfattas stötande, i vart fall om den mängd som som intagits är så liten någon fara för trafiksäkerheten inte har att förelegat. Å andra sidan kan ifrågasätta om det med trafiksäkerman

hetsskäl utgångspunkt går att motivera att person straffas men

som en inte den enda skillnaden är att den ene har ett recept. en annan om

Slutligen i promemorian sannolik svårighet i samman-

anges som en absolut nollgräns hur den avgränsas till olika hanget att en - oavsett normalt kan grunda för endast normalgraden av preparat ansvar rattfylleri, att någon gräns direkt angiven för ansvar för grovt rattfylleri, såsom för alkohol, inte torde möjlig, att en sådan vara

nollgräns inte medger önskvärd nyansering av straffvärdet och

en därmed straffet och att, i brist annan bevisning, straffet i merparten fall förmodligen skulle stanna vid ett måttligt bötesstraff.

10. 3 överväganden

Når totalförbud för alkohol har övervägts har, som framgår ovan, ett olika lösningar diskuterats. En variant har varit att förbjuda körning under viss tid efter intag alkohol. En har varit att kriminaliav annan bilkörning med förekomst alkohol i blodet. En lösning sera av avseende droger i linje med det förstnämnda alternativet är olämplig flera skäl. Till början skulle det vara ogörligt att ange någon av en bestämd tidsfrist. Nedbrytningen varierar nämligen mycket beroende på främst vilken drog intagits och en ordning med olika tidsfrister som för olika droger måste flera skäl anses olämplig. Dessutom varierar av nedbrytningen också från till För att täcka in även person person. där nedbrytningen sker långsamt skulle tidsfristen behöva bli personer så stor att den omotiverad för flera droger, något som bör var komma i fråga främst med hänsyn till förskrivna läkemedel. Om en nollgräns beträffande droger skall införas anser vi därför att denna i princip måste bygga motsvarighet till det senare alternativet, en

Absolut nollgräns 131

nämligen en påvisad förekomst av drogen i blodet. Att generellt knyta straffbarheten avseende droger till förekomst av en drog i urin kan nämnts i tidigare avsnitt vara mindre lämpligt. som Sammanfattningsvis vi därför att om en totalförbudsregel menar

skall införas måste denna utformas som ett förbud att föra ett

motordrivet fordon med någon helst trafikfarlig substans i blodet. som Enligt vår mening bör, som tidigare framhållits, den reglering som föreslås syfta till att främja trafiksäkerheten. För att en generell nollgräns skall införas bör därför, främst av hänsyn till förskrivna läkemedel, krävas klart belägg för att den har en sådan effekt på trafiksäkerheten att en straffrättslig reglering kan motiveras. Vad talar då för nollgräns I avsaknad av forskningsresultat en skulle man kunna hävda att varje förekomst av en trafikfarlig substans i blodet kan medföra en påverkan som sätter ned körförmågan och därmed innebära en fara för trafiksäkerheten. I vart fall skulle man inte kunna utesluta att en sådan påverkan kan föreligga och man skulle därför kunna hävda att redan risken för att varje förekomst utgör en sådan abstrakt fara medför att förekomsten bör straffbeläggas. Som anförts i avsnitt 8.2 bör emellertid strafflagstiftning användas endast mot gärningar som är skadliga eller farliga för enskilda eller samhället. Strafflagstiftning som är alltför vidsträckt tenderar dessutom såsom uttalats i tidigare utredningsarbete att bli ineffektiv och föga respekterad. Vi ställer oss därför tveksamma till att införa en straffrättslig reglering för ett handlande som inte med i vart fall en viss säkerhet kan sägas utgöra en trafiksäkerhetsrisk. Man kan visserligen utgå ifrån att även en förekomst i kroppen av små mängder av vissa droger kan ge en påverkan. Men eftersom det saknas vetenskapligt underlag som visar att redan mycket små mängder av alla otillåtna substanser narkotika eller annat - generellt medför en påverkan som utgör en fara för trafiksäkerheten får man överväga om det kan finnas andra skäl till en kriminalisering. Som redovisats ovan har det i flera lagstiftningsärenden hänvisats till den pedagogiska effekten av en reglering som innebär en absolut nollgräns. Den effekt som torde avses är att regeln helt klart ger uttryck för att droger och trafik inte hör ihop och att den därför verkar avhållande på det icke önskvärda beteendet. Vi delar den uppfattning som departementschefen gav uttryck för i den tidigare nämnda propositionen, nämligen att det krävs mycket starka skäl för att grunda en strafflagstiftning sådana indirekta principer. En nollgräns som konstrueras så sätt att varje förekomst av en otillåten substans i blodet straffbeläggs torde innebära att flera av de nuvarande bevissvårigheterna försvinner. I princip skulle samtliga som har fört ett fordon med en påvisad halt av det otillåtna medlet i blodet fällas till ansvar. Det kan dock i tillämpningen av en sådan bestämmelse uppstå andra svårigheter. T.ex. kan det bli fråga om

132 Absolut nollgräns

problem med att bevisa uppsåt hos föraren vid mycket små mängder substans ingår i ett läkemedel som föraren har ordinerats. av en som Det måste mycket svårt för den enskilde som tar ett förskrivet vara medel att avgöra hur lång tid detta stannar kvar i kroppen och innebär att bilkörning blir straffbar. Det kan vidare verka stötande det allmänna rättsmedvetandet att bilkörning efter ett ordinerat intag ett läkemedel, som visserligen av

kan trañkfarligt grund av dess biverkningar men som, enligt

vara den ståndpunkt vetenskapen intar, i terapeutisk dos inte torde som utgöra någon risk från trafiksäkerhetssynpunkt, skulle kunna leda till straff. Det framstår också som olyckligt att människor med olika typer sjukdomar kräver behandling med preparat som faller in under av som begreppet annat medel får sin rörelsefrihet begränsad trots att de bedöms inte utgöra någon trafikfara. undvika vissa de nämnda oönskade effekterna skulle För att av nu kunna tänka sig att införa någon form av ansvarsfrihetsregel för man de fall kan anses ringa. Denna lösning framstår enligt vår mening som

dock inte särskilt lämplig eftersom bedömningen av vad som kan

som ringa fall skulle kunna leda till olikheter i rättstillämpanses vara ningen. Framför allt skulle den pedagogiska effekten av regleringen väsentligen minska vid en sådan lösning. Ett annat skäl mot införandet av en nollgräns är enligt vår mening att efterlevnaden av lagstiftningen inte effektivt kan kontrolleras. Den demoraliserande effekten vad gäller efterlevnaden av lagar i allmänhet lätt kan bli en följd av uppfattningen att det är riskfritt att bryta som straffbud skall inte underskattas. Även polisen mot ett om ges möjligheter till att utan någon brottsmisstanke genomföra vissa undersökningar för att kontrollera om en förare är drogpåverkad

kommer ett antal förare med låga koncentrationer av otillåtna

substanser i blodet inte att kunna upptäckas annat än genom blodprovstagning. Någon sådan bör inte kunna komma i fråga utan en skälig brottsmisstanke om rattfylleri i någon form. En reglering med en nollgräns skulle vidare avvika från regleringen för rattfylleribrott grund av alkoholförtäring, som grundas antagandet om en trafikfarlig påverkan. I stället skulle drograttfylleribrottet grundas redan drogens förekomst. Något bärande skäl för en sådan skillnad är svårt att finna. Det bör också tilläggas att en nollgräns aldrig kan bli absolut eftersom analysresultaten samma sätt som vid analys av blodalkoholhalt måste ha en viss säkerhetsmarginal. Från det faktiska analysresultatet får då göras ett visst avdrag, vars storlek skulle variera mellan olika typer av droger. Bedömningen av om det föreligger en straffbar drogförekomst skulle alltså vara beroende av vilken typ av drog det är fråga om. Sammanfattningsvis leder de nu redovisade omständigheterna till att

sou 1996:125 Absolut nollgräns 133

det enligt vår uppfattning inte är lämpligt att införa en nollgräns som avser samtliga droger som omfattas av begreppet annat medel. Kan man då tänka sig en särreglering för vissa av dessa droger Som anförts under avsnitt 8.2 har haft som utgångspunkt att den reglering vi föreslår bör omfatta samtliga trafikfarliga droger som eftersom det ur trañksäkerhetssynpunkt framstår som egalt från vilken drog påverkan kommer. Detta talar mot en avgränsning av det straffbara området till enbart vissa droger. Vi menar dock, med beaktande att vissa droger har en klar särställning, att en del av av våra ovan redovisade överväganden kanske inte har samma bärkraft för samtliga droger. En tanke som har förts fram i den ovan nämnda departementspromemorian är att begränsa reglerna om en absolut nollgräns till narkotika, dvs. de preparat som upptas i Läkemedelsverkets föreskrifter förteckningar över narkotika. Skälen till en sådan avom gränsning skulle enligt promemorian vara att olovligt brukande av narkotika är straffbelagt i narkotikastrafflagen och att narkotiska preparat i allmänhet har sådana verkningar att de inte är förenliga med ett trafiksäkert förande av motorfordon. För de narkotiska preparat som används som läkemedel får dock de överväganden som gjorts ovan beträffande möjligheten att införa en nollgräns för samtliga trafikfarliga droger anses vara giltiga. Det saknas också undersökningar som tar sikte att visa att narkotiska preparat generellt sett skulle vara mer trafikfarliga än de andra medel som omfattas av trafikbrottslagen. Enligt vår bedömning är en sådan avgränsning av det straffbara området till narkotika således inte lämplig. Vad man vidare kan diskutera är en särreglering för den s.k. illegala narkotikan Läkemedelsverkets förteckning I samt amfetamin och kokain. Dessa droger saknar medicinsk användning, förutom amfetamin och kokain i mycket begränsad omfattning. Man kan därför ifrågasätta om det för den illegala narkotikan bör göras andra överväganden än när det gäller övriga droger. I departementspromemorian tas, som ovan redovisats, problemet med kopplingen till narkotikastrafflagen upp. Som vi uttalat tidigare är det inte givet att ett straffbart intag av narkotika automatiskt skall leda till ansvar för drograttfylleri om vederbörande framför ett fordon efter det straffbara intaget; avgörande är de negativa konsekvenser för trafiksäkerheten som en körning under dessa omständigheter kan ha. Det bör därför inte komma i fråga att straffbelägga redan bruket av illegal narkotika i trafikbrottslagen enbart av det skälet att bruket i sig är straffbart. I straffrättsligt hänseende torde konkurrensen, som tidigare påpekat, kunna lösas utan större problem. Vad som anförs i promemorian om att det kan vara acceptabelt att undanta dem från lagföring som är villiga att genomgå behandling för sitt missbruk torde

134 Absolut nollgräns sou 1996:125

inte längre, sedan den uttryckliga bestämmelsen härom i narkotikastrafflagen tagits bort, ha så stor relevans. Det bör också beaktas olovligen brukar narkotika att personer som inte sällan intar narkotikan i form av medicin, som har skrivits ut av läkare till missbrukaren eller annan. Undersökningsfynd tyder att denna form missbruk av läkemedel är tämligen vanligt föreav kommande. Med reglering innebär en nollgräns enbart när det en som gäller de illegala drogerna träffar man varken fall av överdosering av den till missbrukaren förskrivna medicinen eller missbruk av annans läkemedel. Ser till den "pedagogiska" effekten en reglering begränsad man av till den illegala narkotikan torde denna inte heller vara särskilt stor. Härtill kommer att de överväganden som gjorts ovan om otillräckligt forskningsunderlag och bristande kontrollmöjligheter för regleringens efterlevnad äger giltighet även vid en reglering som avgränsas till den illegala narkotikan.Vår bedömning är att inte heller en på detta sätt gjord avgränsning skulle leda till en lämplig ordning. På grund av de skäl som nu redovisats har vi ansett oss inte kunna förorda införandet absolut nollgräns vare sig för samtliga droger av en omfattas trañkbrottslagen eller för ett begränsat antal droger. som av

Ändring det kliniska

ll av s.k.

rattfylleriet

Vi att det finns flera fördelar med en lösning som innebär anser bestämmelsen det kliniska rattfylleriet ändras. Framför allt att om blir det möjligt att anknyta straffbarheten till en påverkan som kan motiveras från trafiksäkerhetssynpunkt. Straffansvar bör enligt vår mening inträda då det redan av en persons beteende vid körtillfället framgår att han är påverkad. Vidare bör straffansvar inträda då föraren, med hänsyn till arten eller mängden av det eller de trafikfarliga medel påvisas vid analys av hans blod hos Rättsmedisom cinalverket typiskt sett kan antas vara påverkad. Detta överensstämmer med vad som gäller för rattfylleri på grund av alkoholförtäring, där promillereglerna bygger på att viss alkoholkoncentration typiskt sett innebär påverkan. Om regleringen utformas föreslaget sätt torde dagens bevissvårigheter minska och möjlighet till från straffrättslig synpunkt önskvärd nyanseen ring vid straffvärdebedömningen ges. Ytterligare fördelar är att regleringen kan omfatta samtliga trafikfarliga medel och att lagens efterlevnad blir möjlig att kontrollera. Det utlåtande som Rättsmedicinalverket skall torde när det är fråga om illegal narkoavge tika, intas i syfte att nå påverkan, liksom vid översom en dosering legalt förskrivna medel vanligen komma att utmynna av i slutsatsen att drogen typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan. Mindre vanlig torde denna slutsats bli om ett trañkfarligt läkemedel påvisas endast på terapeutisk nivå. Vi vill starkt betona

betydelsen av att behandlande läkare och apotekspersonal ger en

adekvat och fullständig information effekterna av förskrivna om läkemedel.

l 1 1 Allmänt

.

Det s.k. kliniska rattfylleriet finns i dag, som tidigare framgått, reglerat i 4 § andra stycket och 4 § trañkbrottslagen. Stadgandena a innebär att den för ett fordon så påverkad av alkohol eller annat som medel att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet döms för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader, eller, brottet är grovt, för grovt rattfylleri om att anse som

till fängelse i högst två år. De promilleregler år så viktiga för

som

136 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet

ådömande av ansvar för rattfylleri och grovt rattfylleri beträffande den som framför ett fordon efter intag av alkohol saknar motsvarighet vid körning efter intag av annat medel. Till skillnad från vad som gäller vid alkohol regleras drograttfylleriet alltså uteslutande genom bestämmelserna om kliniskt rattfylleri. Enligt våra direktiv skall vi utreda möjligheterna att ändra förutsättningarna för ansvar för kliniskt rattfylleri för att därigenom uppnå syftet att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll över trañkanternas körförmåga.

11.2 Tidigare överväganden

I departementspromemorian Drograttfylleri gällande rätt och -

behovet av en reform Ds 1995:65 antyds att en tänkbar lösning

de med den nuvarande lagstiftningen förenade problemen kunde vara att förutsättningarna för straffansvar för kliniskt rattfylleri ändras. I promemorian anförs under rubriken Principiell nollgräns bl.a. följande. "Som framgått ovan är problemet med den nuvarande bestämmelsen att straffansvar som regel kommer i fråga endast då effekterna av en

påvisad drogförekomst är så starka att påverkan synbarligen kunnat

iakttas, antingen på det sätt som fordonet framförts eller genom

förarens beteende i övrigt i samband med körningen. Vad som skulle

kunna övervägas är att ändra förutsättningarna för kliniskt rattfylleri så att straffansvar kan komma i fråga även då det inte finns någon sådan utredning. Avgörande skulle i stället vara om föraren, med hänsyn till arten och mängden av den eller de droger som påvisats och vad som framkommit i övrigt, typiskt sett kan antas vara påverkad. Utredning härom skulle exempelvis inhämtas genom sakkunnigutlåtande från Rättsmedicinalverket. Om drogförekomsten därutöver tagit sig sådana uttryck som under eller i samband med körningen synbarligen kunnat konstateras, skulle detta, allt efter omständigheterna, vara ägnat att höja brottets straffvärde. En lösning av detta slag bör kunna hävdas utgöra en principiell nollgräns, i den meningen att varje form drogpåverkan i trafiken i praktiken skulle bli straffbar. av - - - Som skäl för en sådan reglering kan åberopas att framförande av fordon under påverkan narkotiska preparat och andra droger alltid av innebär ett sådant abstrakt faromoment som, särskilt med dagens högt ställda krav på trafiksäkerhet, inte bör tolereras. Med en - - sådan ändring av lagen skulle man, till skillnad från en absolut nollgräns, skapa underlag för en individualiserad och nyanserad

straffvärdebedömning, vilket är att föredra ur straffrättslig synpunkt.

En sådan lösning skulle vidare omfatta samtliga medel som kan vara trafikfarliga och skulle inte behöva begränsas."

Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet 137

1 1.3 överväganden

1 l .3. 1 Inledning

Vi har i tidigare kapitel avfärdat möjligheten att införa i lag bestämda gränsvärden som en metod att avgränsa området för straffbart framförande av fordon efter intag av annat medel. Vi har också förkastat den lösning som kanske i förstone i vart fall om man ser enbart till den illegala narkotikan kan te sig som den enklaste, nämligen införandet av en absolut nollgräns. Den möjlighet att effektivisera

lagstiftningen om drograttfylleri som då återstår är, vilket också anges

i våra direktiv, att ändra de nuvarande förutsättningarna för ansvar för kliniskt rattfylleri. Vad som då gäller är att man skall försöka finna en från trañksäkerhetssynpunkt effektivare bestämmelse härom. Som vi tidigare har anfört skall utgångspunkten för och det övergripande syftet med den reglering som föreslås främst vara att den är motiverad från trañksäkerhetssynpunkt. Vad som skall straffbeläggas är därför framförandet av ett fordon efter ett intag av annat medel om

detta intag givit en påverkansgrad typiskt sett eller i det enskilda

fallet som kan anses straffvärd med hänsyn till trafiksäkerheten. En sådan reglering stämmer överens med vad som gäller beträffande

rattfylleri grund av körning efter alkoholförtäring.

En reglering som innebär ändrade förutsättningar för straffansvar för kliniskt rattfylleri är som vi ser det inte bara en framkomlig väg

för att lösa de nuvarande problemen. En sådan lösning har också flera

fördelar. Ett av de viktigaste skälen härtill är just att det med en sådan lösning blir möjligt att anknyta straffbarheten till en påverkan som är av betydelse av trañksäkerhetsskäl.

11.3.2 Förutsättningar för straffansvar vid drograttfylleri

När bör då straffansvar inträda Som vi ser det kan man urskilja två olika typsituationer. Den ena situationen är då det redan av en persons utseende och uppträdande vid körningen eller i anslutning till denna

framgår att han är påverkad. Denna situation skulle närmast motsvaras

av den situation som för alkoholens del i dag regleras i 4 § andra stycket trafikbrottslagen, dvs. det kliniska rattfylleriet. Den andra typsituationen är den då föraren, med hänsyn till arten

och mängden av den eller de droger som påvisats vid analys av hans

blod, typiskt sett kan antas vara påverkad. Detta fall skulle då, utan

att det för den skull är fråga om ett bestämmande av exakta gränsvär-

den, utgöra en motsvarighet till bestämmelserna i 4 § första stycket trañkbrottslagen, dvs. promillereglerna vid alkohol.

138 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet

Motsvarigheten till nuvarande 4 § andra stycket trajikbrottslagen

I dag gäller för detta kliniska rattfylleri att föraren, för att han skall fällas till skall ha varit så påverkad att det kan antas att han ansvar, inte betryggande sätt kunnat föra fordonet. Som har framgått av ett redogörelsen i avsnitt 2.3.2 har denna bestämmelse varit föremål för

överväganden i flera lagstiftningsärenden. Syftet har alltid varit att

åstadkomma från trafiksäkerhetssynpunkt effektiv regel. Redan år en 1925 ansåg första lagutskottet att man borde avstå från att inrikta bevisskyldigheten på föraren varit "berörd" av starka drycker och om i stället låta bevisningen frågan om föraren förtärt sådana avse drycker. Det skulle sedan domstolens uppgift att i det enskilda vara fallet avgöra alkoholförtäringen kunde antas ha påverkat föraren. om I lagstiftningsärende år 1940 uttalade utskott att ett senare samma avgörande borde föraren, objektivt sett, med hänsyn till sin vara om alkoholförtäring kunde anses olämplig att framföra motorfordon. Dagens regel att för straffansvar krävs att föraren varit så om påverkad att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet är, när det gäller förare påverkade annat medel, enligt vår av uppfattning inte tillräcklig från trañksäkerhetssynpunkt. Framför allt med hänvisning till de narkotiska preparat som utgör en stor del av dessa andra medel vi att det finns skäl till en strängare syn och anser vi vill därför knyta till uttalanden som gjorts i tidigare lagstiftningsan ärenden. Rekvisitet "kan antas att han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet det rekvisit grund av sin utformning - som föranlett betydande del av de tillämpningsproblem som i dag en föreligger bör utgå och det bör för straffansvar räcka med att föraren bedöms vara påverkad. Detta bör gälla för andra medel men också, närmare skall utvecklas nedan, för alkohol. Enligt vår som uppfattning bör den uppfattas som påverkad av trafiksäkerhetsskäl som inte straffritt få framföra ett fordon.

Motsvarigheten till nuvarande 4 § första stycket trafikbrottslagen

Promillereglerna har under årens lopp ändrats ett flertal gånger på så sätt att bl.a. den nedre gränsen för straffbarhet har sänkts. Vad som är straffbart enligt promillereglerna är inte att föra ett motordrivet fordon vid viss grad påverkan utan att göra det med en viss en av alkoholkoncentration i blodet. Skälet till denna ordning viss är att en alkoholkoncentration i blodet typiskt sett kan antas innebära en viss påverkan. Hur därmed förhåller sig i det enskilda fallet saknar betydelse. Den nedre gränsen för straffbarhet är i dag 0,2 promille och som vi har konstaterat redan i tidigare avsnitt är denna gräns lägre än vad enligt bl.a. propositionen som föregick reformen, prop. som

Ändring av det s.k. kliniska rattjylleriet 139

1989/90:2, ansågs vara motiverat av trafiksäkerhetsskäl. Vi att det för den som för ett motordrivet fordon efter intag menar trafikfarligt medel, annat än alkohol, bör stadgas straffansvar i av ett motsvarande utsträckning. En har intagit trafikfarliga person som droger i sådan mängd att han typiskt sett kan antas vara påverkad därav innebär enligt vårt förmenande otvetydigt en sådan fara i trafikhänseende att det framstår som högst motiverat att straffbelägga hans framförande ett fordon. Vad som skall straffbeläggas är alltså av framförandet ett motordrivet fordon efter intag av annat medel om av utredning visar att medlet förekommer i förarens blod i sådan mängd han typiskt sett kan antas påverkad därav. Hur det förhåller att vara

sig med páverkansgraden i det enskilda fallet saknar betydelse.

Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning har, som skall utvecklas närmare nedan, goda möjligheter att uttala sig om huruvida påverkan typiskt sett kan antas ha förelegat. l avsnitt 4.2 har redogjorts för avdelningens kompetens och rutiner vid bl.a. droganaly- Avdelningens erfarenheter i dessa avseenden är omfattande. Som ser. där har angetts ställs det mycket stora krav på tillförlitlighet och säkerhet i avdelningens undersökningsverksarnhet. Kvalitetssäkringen ställs i förgrunden. Dessa omständigheter sammantagna och i förening med den samlade expertis som finns vid Rättsmedicinalverket gör enligt vår mening att det utan tvekan bör kunna uppdras verket att utlåtanden i frågan om huruvida en förare, men hänsyn till arten avge och mängden den eller de droger påvisas vid analysen, typiskt av som sett kan antas vara påverkad.

11.3.3 Vilka medel avses

De föreslagna reglerna är alltså avsedda att omfatta samtliga nu trafikfarliga medel, dvs. illegal narkotika, läkemedel innehållande narkotika, andra trafikfarliga mediciner, lösningsmedel m.m. Anledningen härtill är som tidigare poängterats att medel som ger

påverkanseffekter är lika farliga från trafiksäkerhetssynpunkt oavsett

de utgörs den eller andra kategorin. Med den här föreom av ena slagna utformningen reglerna kan dock sägas i görligaste mån av man minimera reglernas negativa konsekvenser för de personer som grund av sjukdom är beroende av mediciner som innehåller narkotiska eller andra trafikfarliga substanser. Den som tar sådan medicin i enlighet med läkarens ordination faller i praktiken, om den föreskrivna dosen är sådan att någon påverkan i egentlig mening inte inträder, oftast inte in under det straffbara omrâdet. På goda grunder kan nämligen antas att den som äter sin medicin helt i överensstämmelse med läkarens ordination mycket sällan kommer att t.ex. vid en rutinkontroll bedömas som påverkad. Om vederbörande trots allt ger

140 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet

intryck av att vara påverkad och alltså skäl för blodprovstagning skulle bedömas föreligga kan antas att den analys som utförs av blodet ofta kommer att utmynna i slutsatsen att mängden substans i blodet inte är sådan att den typiskt sett kan antas ha medfört en påverkan. Enbart en viss förekomst i blodet av ifrågavarande substans innebär vid dessa förhållanden inte att ansvar för drograttfylleri automatiskt inträder. l vart fall kan förutsättas att Rättsmedicinalverkets utlåtande i ett fall som detta innehåller den slutsatsen att mängden substans håller sig inom ramarna för vad som kan bedömas som normalt vid intag av terapeutisk dos. Det blir då, om denna terapeutiska dos är sådan att den rent faktiskt medför eller i vart fall typiskt sett medför påverkan, fråga om att bedöma förarens uppsåt. I detta sammanhang bör åter betonas det ansvar som behandlande läkare och apotekspersonal har för att patienter erhåller adekvat och fullständig information om effekterna av förskrivna läkemedel och om vådan av överdosering och överanvändning. För de fall då någon bedöms som faktiskt varande påverkad trots intag av endast föreskriven dos kommer uppsåtsfrågan inte att vålla svårigheter. Den som bedöms så påverkad måste samma nämligen ofta märka själv att en viss påverkan inträtt. Att i ett sådant fall utkräva straffrättsligt ansvar för förande av fordon under denna påverkan är naturligtvis helt följdriktigt. Den som överanvänder eller överdoserar sitt läkemedel kan förväntas bli påverkad härav och får alltså inte i detta tillstånd straffritt framföra ett fordon. Uppsåtsfrågan torde i dessa fall inte innebära

några problem. Detsamma gäller den som brukar läkemedel som

skrivits ut till annan person. Särskilt tydligt är detta i de fall medlet intas av någon som kommit över det illegal väg och det innehåller narkotika. Ett sådant brukande av medicin sker regelmässigt i syfte att nå någon form av påverkan. Den som för ett fordon efter intag av medicin, utskriven till annan person, kommer alltså, liksom den som överdoserar sin egen medicin, att kunna hållas ansvarig för körningen samma sätt som om han intagit t.ex. något illegalt narkotiskt preparat.

11.3.4 Fördelar med den här föreslagna ordningen

En reglering som utformas det nu föreslagna sättet innebär flera fördelar, inte bara från trafiksäkerhetssynpunkt. För det första medför den att dagens bevissvårigheter minskar påtagligt utan att samtidigt de negativa konsekvenser inträder som vi redogjort för i kapitel 9 och l0. En annan fördel är att den ger en möjlighet till en nyansering vid straffvärdebedömningen, vilket är önskvärt från straffrättslig synpunkt. Ytterligare en fördel meddenna reglering är att den utan större olägenheter kan omfatta samtliga trafikfarliga medel. Därjämte finns

Ändring av det s.k. kliniska ranjylleriet 141

också den fördelen att det blir möjligt för polisen att kontrollera lagens efterlevnad ett helt annat sätt än vad som skulle vara fallet vid en absolut nollgräns. Tekniken har ännu inte kommit dithän att man ett så enkelt sätt som med alkohol de sedan länge förekommande alkoholutandningsproven kan kontrollera en eventuell förekomst av viss drog hos en person. Med den här angivna lösningen blir det en i stället i första hand fråga om att upptäcka en påverkan, vilket med de metoder som håller att utvecklas inom polisen bör vara fullt möjligt. Sammanfattningsvis anser vi att denna lösning en ändrad ut- formning reglerna om kliniskt rattfylleri är den som bäst av stämmer överens med de allmänna utgångspunkter för vårt arbete som har redovisat i tidigare avsnitt. Vi menar att en sådan reglering uppfyller syftet att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten. Den innebär i praktiken en principiell nollgräns vad gäller straffansvar för drograttfylleri.

11.3.5 Närmare om den praktiska tillämpningen

För att regleringen skall bli effektiv och dess efterlevnad respekteras krävs som tidigare nämnts att polisen har möjlighet- att upptäcka förare är påverkade av droger. Vi har i avsnitt 5.4 redogjort för vilka som möjligheter till kontroll och metoder för upptäckt som polisen bör få tillgång till enligt den uppfattning som redovisats från Rikspolisstyrelsen, dvs. DRE-metoden. I följande kapitel kommer vi att redogöra för våra överväganden i denna del. Det kan dock redan här nämnas att vi finner skäl att tillstyrka de delar av denna metod som främst syftar till att upptäcka drogpåverkade förare. Polisen föreslås således även utan brottsmisstanke på visst sätt kontrollera om en förare kan antas vara påverkad av droger. Detta överensstämmer med vad som för närvarande gäller för alkoholutandningsprov. Vi anser att en sådan inledande kontroll av en eventuellt föreliggande drogpåverkan bör göras även i de fall då ett alkoholutandningsprov utfaller positivt. Om den inledande kontroll som polisen gör tyder på att föraren är påverkad av droger föreligger skälig misstanke om drograttfylleri. Det blir därmed möjligt att genomföra blod- och urinprovstagning. De blod- och urinprover som tas skall analyseras av Rättsmedicinalverket, dess Rättskemiska avdelning, som skall avge, förutom analysbevis, ett utlåtande om en påvisad förekomst med hänsyn till mängden och arten av den eller de påvisade drogerna typiskt sett kan antas ha medfört påverkan. Man torde därvid kunna förutsätta att verket oftast kommer att besvara denna fråga jakande i de fall den påvisade drogen utgörs av illegal narkotika som intas i syfte att nå en påverkan även om den påvisade mängden är liten. Detsamma -

142 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet

kan ofta förväntas gälla då någon överdoserat legalt förskriven medicin. Om möjligt bör verket också i sitt utlåtande ange vilken grad påverkan kan antas ha förelegat. Verket kan här förutsättas av som inte sällan kunna upplysning i vart fall om huruvida denna får antas ge ha varit hög, måttlig eller låg. Rättsmedicinalverkets utlåtande, utformat sätt som nu angetts, torde hädanefter bli det viktigaste bevismedlet i ett mål om drograttfylleri. Har verket gjort den bedömningen att den misstänkte med hänsyn till arten och mängden den eller de droger som påvisats av

typiskt sett kan antas ha varit påverkad kan domstolen, om övriga

förutsättningar för är uppfyllda, enligt vår uppfattning fälla till ansvar

för drograttfylleri utan att avkall därigenom görs rättssäker-

ansvar heten. De gällande reglerna ansvar för rattfylleri för den som nu om för fordon trots viss promillehalt i blodet eller alkoholkoncentration ett i utandningsluften bygger samma princip den som har en viss sådan halt eller koncentration kan typiskt sett antas vara påverkad. Om Rättsmedicinalverket vid sin analys funnit en viss förekomst av någon eller några droger mängden och arten av dessa inte men berättigar verket till slutsatsen att föraren typiskt sett kan antas ha varit påverkad kan analysbeskedet ändock vara värdefullt som bevisning i ett mål om drograttfylleri. Även bevisning än den redovisats kan givetvis få annan som ovan betydelse för domstolarnas avgöranden. Det kan t.ex. vara fråga stor vittnesbevisning och/eller dokumentation av en polisman som om observerat föraren eller om en vittnesutsaga av någon annan.

11.3.6 Reglerna om kliniskt rattfylleri vid alkoholpåverkan

l den tidigare nämnda departementspromemorian sägs att en ändring

det kliniska rattfylleriet rimligtvis måste få verkan även för den av för ett fordon under påverkan alkohol. Enligt vår mening som av behöver detta dock inte bli fallet. Man kan nämligen i och för sig mycket väl tänka sig lösning innebär att drograttfylleribrottet en som bryts ut från det kliniska rattfylleriet på grund av alkohol och regleras särskilt. För sådan lösning talar att vid rattfylleri grund av en alkoholförtäring tillämpas regeln om kliniskt rattfylleri i mycket begränsad utsträckning eftersom promillereglerna i princip alltid kan användas, särskilt sedan metoden att mäta alkoholkoncentrationen i utandningsluften accepterats likvärdig med den som innebär som uppmätning promillehalten i blodet. Något påtagligt behov av en av ändring reglerna kliniskt rattfylleri när det gäller förande av av om fordon efter alkoholförtäring kan därför i sig inte anses föreligga. Emellertid vi, som vi tidigare framhållit, att man bör anser eftersträva ordning så långt möjligt innebär att en påverkan av en som

Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet 143

en viss grad blir likformigt behandlad oavsett om den härrör från alkohol eller annat medel. Gränsen för straffbar påverkansgrad bör därför vara densamma för alkohol som för droger. Vidare kan man, vi redan tidigare funnit, mot bakgrund av de uttalanden som som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden konstatera att lagstiftarens avsikt varit att straffbelägga en lägre påverkansnivå vid ansvar för kliniskt rattfylleri än den som, med den tillämpning regeln kommit att få, för närvarande gäller. Dessa omständigheter leder oss att föreslå att den nuvarande bestämmelsen om kliniskt rattfylleri i 4 § andra stycket trafikbrottslagen bör ändras så att ansvar inträder för den som för ett fordon påverkad av alkohol. Det bör alltså inte heller för alkoholfallen krävas att påverkan är sådan att det kan antas att vederbörande inte ett betryggande sätt kan föra fordonet. Detta innebär dock i praktiken ingen skillnad för den absoluta merparten av alkoholfallen mot vad som gäller i dag. Promilleregeln i 4 § första stycket är huvudregel och ingen ändring är avsedd därvidlag. Regeln om kliniskt rattfylleri används i dag mycket sällan för fall av alkoholpåverkan. Endast då varken blodprov eller utandningsprov kan tas kommer den till användning och inte heller i detta hänseende åsyftar för flertalet fall någon ändring. Tillämpning av regeln kommer alltså egentligen i fråga endast då teknisk bevisning i form av analysbesked e.d. saknas. Man kan svårligen tänka sig att den som bedöms som påverkad har en alkoholhalt som, om den hade blivit uppmätt, skulle visa sig understiga 0,2 promille i blodet respektive 0,10 milligram per liter utandningsluft. Regeln om kliniskt rattfylleri träffar alltså merendels endast den som skulle falla in under promillereglerna om prov hade kunnat tas. Gränsen för straffbar påverkan av alkohol förskjuts alltså i praktiken inte genom den här föreslagna ändringen. Om i undantagsfall en bedöms som påverkad trots att den nedre gränsen för promilleperson

rattfylleri inte skulle visa sig uppnådd om ett prov togs kan det

emellertid inte resas några invändningar mot att körningen är straffbar.

Det kan nämligen vid närmare eftertanke inte anses rimligt med den motsatta ordningen, att en faktiskt konstaterad påverkan i visst fall inte är straffbar medan en så låg alkoholkoncentration i blodet som 0,2 promille en halt som hos många personer inte innebär någon för utomstående person noterbar påverkan alltid är straffbar. en - Lagstiftarens toleransnivå mot alkohol i trafiken bör inte vara högre mot den som av något skäl inte blir föremål för provtagning än mot den som underkastats t.ex. blodprov. Samma skäl kan åberopas för att den skall ådömas ansvar som även om uppmätt alkoholhalt inte når upp till de i första stycket bestämda gränserna i något enstaka fall bedöms som påverkad. Den som för ett fordon trots en iakttagbar påverkan av alkohol bör alltså utan att denna påverkan är något sätt kvalificerad fällas till ansvar för rattfylleri. -

144 Ändring av det s.k. kliniska rattfylleriet SOU 1996: 125

l l Grovt drograttfylleri

Vid bedömningen av om ett rattfylleribrott skall anses som grovt skall enligt gällande lag särskilt beaktas bl.a. om föraren haft en viss nu

angiven högre alkoholhalt i blodet eller i utandningsluften eller om han

annars varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel. Av betydelse för ett drograttfylleribrott i detta avseende är att bedöma

om

som grovt är alltså endast graden av påverkan. Vi föreslår ingen

ändring härvidlag. Anledning saknas enligt vår uppfattning att frångå den nuvarande regeln påverkansgraden skall ha varit avsevärd för att att grovt brott på denna grund skall anses föreligga. Underlaget för bedömningen om brottet är att anse som grovt har av domstolen att hämta dels i Rättsmedicinalverkets utlåtande i de fall då verket ansett sig ha möjlighet att uttala sig om vilken grad av påverkan som torde ha förelegat och dels i övrig utredning såsom vittnesutsagor och den tilltalades uppgifter i olika hänseenden. På samma sätt egna gäller i dag torde övrig sådan utredning få stor betydelse i som framtiden. Tidigare har också väckts frågan ett kombinerat intag av alkohol om och annat medel skall utgöra en omständighet som skall beaktas

särskilt vid bedömningen av rattfylleribrottets svårhet. Det går inte att

göra några generella uttalanden att alkohol kombinerat med olika om droger alltid innebär ökad påverkan och därmed en ökad trafiksäen

kerhetsrisk. I många fall förstärks påverkanseffekterna när både

alkohol och droger intas. Det finns dock ett inte obetydligt antal

droger där någon sådan förstärkningseffekt normalt inte inträffar. Att

vid sådant förhållande låta den kombinerade förekomsten i sig utgöra omständighet eller mindre automatiskt leder till att brottet en som mer är bör därför inte komma i fråga. Rättsmedicinalatt anse som grovt verket bör dock i sitt utlåtande kunna yttra sig om huruvida det kan

föreligga några kombinerade påverkanseffekter. Är det fråga

antas om

förstärkningseffekter bör detta normalt föranleda att föraren bedöms avsevärt påverkad, i vart fall när den uppmätta promillehalten

som

alkohol inte betydligt understiger gränsen för grovt brott.

Även när det gäller de fall då föraren intagit kombination av en olika droger bör Rättsmedicinalverket kunna uttala sig om i vilken mån dessa intagna droger normalt förstärker varandra och därför ger

en påverkanseffekt som bör bedömas som avsevärd.

12 Utvidgade upptäckts- och kontrollmöjligheter för polisen m.m.

Den ändring som vi föreslår beträffande regleringen drogav rattfylleribrottet kräver för att innebära effektivt ingripanett mer de mot drogpåverkade förare att polisen har tillräckliga möjligheter till upptäckt och kontroll. För att så skall bli fallet föreslår

vi ändringar i lagen om alkoholutandningsprov innebär att

som polisen på samma villkor som gäller vid sådana prov skall vidta en föga ingripande ögonundersökning för att utröna om föraren är påverkad av droger. Denna ögonundersökning är den inledande delen av den metod, DRE-metoden, som Rikspolisstyrelsen har föreslagit skall komma till användning för att upptäcka drogpåverkade förare. Det senare ledet av den metoden, innehåller som flera moment som enligt rättegângsbalkens kroppsbesiktningsregler får utföras endast av läkare, anser vi inte kunna oss

tillstyrka. I stället förordar vi att den kliniska läkarundersökningen

anpassas till att avse drogpåverkan och att läkarna ges en adekvat utbildning i att känna igen tecken på drogpâverkan.

12. 1 Inledning

Enligt våra direktiv ingår i uppdraget att bedöma det, för att om förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll över trafikanternas körförmåga, behövs författningsändringar vad gäller polisens möjligheter att kontrollera och upptäcka förekomsten av droger i trafiken. Som redovisats i avsnitt

5.4 har Rikspolisstyrelsen i delredovisning sitt uppdrag att

en av utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol

i trafiken angett DRE-metoden som den enda framkomliga vägen att

lösa problemen vid misstanke om drograttfylleri. Vad gäller en

närmare beskrivning DRE-metodens utformning hänvisas till detta

av avsnitt liksom till bilaga Såsom vi tolkar direktiven omfattar vårt uppdrag att överväga om och i så fall i vilken utsträckning ändringar krävs i den nuvarande lagstiftningen för att de metoder som polisen har att tillgå eller kan utveckla skall kunna användas ett effektivt sätt. Det är alltså inte vår uppgift att söka utveckla några upptäckts- eller kontrollmetoder för polisen.

146 Utvidgade upptäckts- och kontrollmöjligheter

Vi kommer i detta kapitel att redovisa våra överväganden i dessa frågor. Inledningsvis tar vi det initiala skedet av DRE-metoden, upp dvs. den inledande delen metoden innefattar undersökning av av som ögonen, enligt förslaget skall ske plats och äga mm även som misstanke. Därefter kommer vi att diskutera frågan om den utan fortsatta undersökningen, dvs. den resterande delen av DRE-metoden, enligt Rikspolisstyrelsen skall få utföras sedan personen befunnits som

skäligen misstänkt för drograttfylleribrott. Slutligen kommer vi att

överväga frågan de kliniska undersökningarna bör genomföras i om framtiden.

12.2 överväganden

12.2. 1 Allmänt

Vi vill här framhålla det skulle ha varit önskvärt med tillgång till att teknisk metod på ett smidigt sätt snabbt kunde ge besked om en som

förare påverkad drog på sätt som kan ske

en var av en samma beträffande alkohol. Det kan nämnas att det pågår bl.a. i USA ett arbete med fram ett salivtest kan visa en drogförekomst hos att ta som föraren. Emellertid återstår mycket arbete innan den typen av tester

kan bli användbara i trafiken. Vi utgår således i våra överväganden

från vad sägs i den tidigare nämnda delredovisningen av som Rikspolisstyrelsen, nämligen att DRE-metoden i dag är den enda

framkomliga vägen.

12.2.2 Det inledande skedet av DRE-metoden

Som framgått redogörelsen i avsnitt 5.2.3 är ett alkoholutandningsav Även den inledande ögonunder-

prov att anse som kroppsbesiktning. sökning Rikspolisstyrelsen har föreslagit är att anse som

som

kroppsbesiktning i rättegångsbalkens mening. Som tidigare redovisats

krävs det är skäligen misstänkt för att annan kroppsbeatt en person skall få genomföras. För att frångå

siktning änalkoholutandningsprov

denna princip krävs enligt vår mening starka skäl. De överväganden

här får göras är i princip desamma gjordes i samband med som som alkoholutandningsproven infördes och när reglerna härom senare att

har kommit att utvecklas se avsnitt 5.3.2.

Det torde stå klart att polisen möjlighet till att rutinmässigt

om ges

få kontrollera förare är drogpåverkad så ökar upptäcktsrisken.

om en

Detta bör ha preventiv effekt och avhålla många förare från att

en köra efter de har intagit drog omfattas trafikbrottslagen. att en som av De invändningar enligt vår mening främst kan riktas mot en som

Utvidgade upptäckts- och kontrollmojligheter 147

ordning med rutimnässiga prov för att kontrollera om en förare är drogpåverkad är främst av två slag; integritets- och rättssäkerhetsskäl. Vad gäller de invändningar som kan framställas från integritetssynpunkt anser vi att det är viktigt att proven kan genomföras på ett så smidigt och diskret sätt som möjligt samt att ovidkommande faktorer inte får spela in vid urvalet av vilka förare testas. Dessa frågor som

har ett bra sätt kunnat lösas vid alkoholutandningsprov och vi

ser ingen anledning till att detta inte skulle fungera även vid den ögonundersökning som Rikspolisstyrelsen föreslår. Man kan förutsätta attdenna undersökning av de flesta inte upplevs som mer integritetskränkande än ett utandningsprov. Vi tror också att allmänheten kan acceptera detta relativt ringa obehag eftersom åtgärden bör öka upptäcktsrisken och därmed trafiksäkerheten. Den andra omständigheten som sett från principiell synpunkt framstår som viktigast är de invändningar som kan göras mot rutinmässiga prov av rättssäkerhetsskäl. Någon forskning som visar tillförlitligheten av denna inledande undersökning finns inte. Det kan

därför finnas en risk att en förare underkastas blodprovstagning

grund av att en polisman efter genomfört rutinprov bedömt föraren som påverkad trots att denne inte varit påverkad eller det kan ens påvisas förekomst av någon otillåten drog. Enligt uppgift skall dock ögonundersökningen kunna ge besked om påverkan av de vanligast förekommande drogerna. Därtill kommer att det för närvarande inte finns någon annan utarbetad metod som kan användas i trafiksituationen. Dessa två sistnämnda omständigheter gör att vi menar att proven bör kunna få genomföras rutinmässigt. Om man anser det tveksamt om metoden kan ge tillräckligt säkra resultat kan man, trots att det egentligen är fråga om en slags arbetsmetod, tänka sig att ett genomförande inleds med en försöksverksamhet som utvärderas innan systemet permanentas. Vi förespråkar dock inte att någon försöksverksamhet kommer till stånd. Sammanfattningsvis kan således sägas att vi delar Rikspolisstyrelsens uppfattning att det inledande skedet av DRE-metoden bör få genomföras på samma sätt som gäller för alkoholutandningsprov, dvs. även utan att någon grad av misstanke föreligger. Detta inledande skede är relativt enkelt att genomföra och torde kunna utföras av de flesta polismän utan en alltför omfattande utbildning. Det är emellertid enligt vår mening väsentligt att polismännen utbildas i att kunna känna igen tecken drogpåverkan. Utbildningen bör också ta sikte att se till att undersökningarna genomförs under optimala betingelser och under säkra former. Författningstekniskt anser vi att rutinmässiga prov för kontroll av drogpåverkade förare kan lösas genom ändringar i alkoholutandningslagen.

148 Utvidgade upptäckts- och kontrollmojligheter sou 1996:125

12.2.3 Den fortsatta undersökningen enligt DRE-metoden

Om den fortsatta undersökningen enligt DRE-metoden skall kunna genomföras krävs att ytterligare författningsändringar görs eftersom det här är fråga om flera moment som är av så ingripande slag att de enligt rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsbesiktning får utföras endast läkare. De undersökningsmoment som den fortsatta av undersökningen innehåller får således anses vara betydligt mer integritetskränkande de sker i det inledande skedet. Även än som om den fortsatta undersökningen enligt Rikspolisstyrelsens förslag skall

genomföras först sedan graden skälig misstanke har uppnåtts måste det

enligt vår mening krävas att metoden är väl underbyggd och att den med ett visst mått av säkerhet kan förväntas ge ett tillförlitligt resultat för att vi skall föreslå de nödvändiga författningsåndringarna. Vidare bör DRE-metoden framstå som så betydelsefull vid bedömningen av ett drograttfylleriärende att den kan motivera avsteg från kroppsbesiktningsreglerna i rättegångsbalken. Det material som Rikspolisstyrelsen redovisat samt annat material om DRE-metoden som utredningen har tagit del av bygger hur metoden används i USA. För att den skall fâ användas där krävs att det initialt finns en viss misstankegrad. De resultat som redovisas från USA kan möjligen därför inte tas till intäkt för hur utfallet kan förväntas bli här. Vidare torde med den lösning vi föreslår, där en stor

del drograttfyllerifallen kan förmodas vara sådana där Rättsmedici-

av nalverket kan uttala sig om att en förare typiskt sett kan antas ha varit påverkad, DRE-metoden ofta inte någon avgörande betydelse för domstolarnas bedömning. Sin största betydelse torde metoden i stället ha att den ökar upptäcktsmöjligheterna. I den delen har genom tillstyrkt att den inledande undersökningen får ske rutinmässigt. Vidare syftar DRE-metoden, som den är utformad i USA, till att avgöra vilken drog den misstänkte är påverkad av. l det helt övervägande antalet fall kommer analyser av blod och, i vissa fall, urin att avgöra vilken eller vilka droger som den misstänkte kan vara påverkad

av. Vad som främst skall utrönas är vilken påverkansgrad den

misstänkte har. För att nå detta syfte är det, med beaktande vad av tidigare uttalat om de krav som måste ställas för att författningsändringar i reglerna om kroppsbesiktning skall göras, enligt vår mening bättre att en till drogpåverkan anpassad klinisk undersökning föraren genomförs. Med andra ord finner vi att det inte föreligger av tillräckliga skäl för att motivera de författningsändringar som krävs för ett införande av hela DRE-metoden, såsom den har föreslagits av Rikspolisstyrelsen. Vi kan alltså inte tillstyrka de delar DRE-metoden som innefattar av sådana undersökningsmoment som enligt rättegångsbalkens regler om kroppsbesiktning endast får utföras av läkare. Det bör emellertid inte

Utvidgade upptäckts- och kontrollmöjligheter 149

möta något hinder för en polisman att, sedan skälig misstanke uppkommit, genomföra något eller några av de mindre ingripande undersökningsmomenten, t.ex. balansprov eller finger-mot-näsa-prov. Tvärtom förordar vi att så sker. Detta skulle kunna bli aktuellt inte bara i fall där en klinisk undersökning inte kan eller av annat skäl inte skall genomföras. En polisman kan genomföra sådana undersökningsmoment i väntan att t.ex. blodprovstagning kan genomföras. Några författningsändringar för att detta skall få komma till stånd krävs inte utan råttegångsbalkens regler om kroppsbesiktning kan tillämpas. De iakttagelser som polismannen gör liksom resultaten av undersökningsmomenten bör noggrant dokumenteras. Enligt vår mening kan sådana iakttagelser och sådan dokumentation med inriktning tecken påverkan nämligen ett inte obetydligt bevisvärde när det gäller att fastställa graden av påverkan.

l2.2.4 De kliniska undersökningarna

Som framgår av avsnitt 5.5, särskilt avsnitt 5.5.2, har frågan och om i vilka fall de kliniska undersökningarna skall genomföras liksom deras utformning varit föremål för överväganden i flera lagstiftningsärenden. Undersökningarna har i flera sammanhang kritiserats. Kritiken har sammanfattningsvis gått ut på att undersökningarna av olika skäl inte har bedömts ha så stor betydelse som bevismedel. Mycket av den kritik som genom åren har framförts har emellertid riktat sig mot de fall som avser kliniskt rattfylleri grund av alkoholpåverkan. Ett av de främsta skälen till att den kliniska undersökningen har behållits har varit att den ansetts behövas i drograttfyllerifall. Dess användning har numera dessutom begränsats till fall av misstänkt drograttfylleri eller om det annars finns särskilda skäl för en läkarundersökning. Med beaktande att vi inte fullt ut av anser oss kunna tillstyrka den av Rikspolisstyrelsen föreslagna DREmetoden och föreslå lagändringar som ger polispersonal möjlighet att utföra de mest ingripande undersökningsmomenten anser att det krävs överväganden beträffande den kliniska undersökningen. Vi menar att det i vart fall i vissa situationer är nödvändigt med en sådan undersökning. Detta gäller framför allt för att en bedömning av påverkansgraden skall kunna göras för att kvalificera brottet grovt som eller ge ett drograttfylleribrott av normalgraden ett högre straffvärde. Den kan även få stor betydelse, rått utformad, om blodprov inte kan tas eller i fall där en drog endast kan påvisas i urin och analysen därför eller av något annat skäl inte kan säga något om personen varit typiskt sett påverkad utan endast visa drogförekomsten. En klinisk undersökning bör därför även i fortsättningen genomföras vid misstanke om drograttfylleri.

150 Utvidgade upptäckts- och kontrollmojligheter

Vi har tidigare i betänkandet framfört viss kritik mot de kliniska undersökningarna som de för närvarande är utformade. Vår kritik har i huvudsak varit av två slag, dels att det ofta förflyter lång tid mellan körningen och undersökningen och dels att undersökningen och läkarens utbildning är dåligt anpassade för att känna igen drogpåverkan. Vad gäller problemet med tidsutdräkten anser vi att detta visserligen är betydande. Med beaktande av polisens minskande resurser och den utbildning krävs för att en DRE-undersökning skall genomföras som kan dock befara att det i många fall skulle ta ännu längre tid man innan sådan undersökning skulle kunna företas. Det torde i stället en så att många platser kommer det att snabbare att få en vara klinisk undersökning genomförd än att få tag på en polisman med den nödvändiga utbildningen. Beträffande undersökningens utformning och läkarnas i vissa fall bristande kunskaper vi att det är mycket väsentligt att undermenar sökningen till de tecken som är typiska för drogpåverkade anpassas personer. Vi utgår från att Rikspolisstyrelsen i samråd med Socialstyrelsen kommer att genomföra de ändringar av den kliniska undersökningen som kan bli aktuella. Det kan vara möjligt att flera av de undersökningsmoment som DRE-metoden innehåller kan överföras till den kliniska undersökningen. Vi utgår vidare från att läkarna kommer att få den utbildning krävs för att känna igen olika tecken som drogpåverkan, kunskap läkarna i sin yrkesutövning många en som gånger kan ha nytta av.

13 Körkortsfrågor

Med beaktande att 1994 års körkortsutredning nyligen har av lämnat sitt betänkande En körkortsreform SOU 1996:114 finner

vi det inte meningsfullt att lägga fram utarbetade författnings-

förslag innefattande ändring av den nu gällande körkortslagstiftningen. Inte heller har vi funnit skäl att göra detta avseende 1994 års körkortsutrednings förslag till författningstext. Vi gör i stället vissa allmänna överväganden avseende körkortsregler med anknytning till bestämmelserna om drograttfylleri, nämligen personliga förutsättningar för körkortsinnehav, återkallelse, spärrtid, varning och omhändertagande körkort samt läkarnas anmälav ningsskyldighet.

13.1 Inledning

I våra direktiv att det i uppdraget ingår att bedöma om det för anges att uppnå reformens syfte, dvs. att förbättra möjligheterna att

upprätthålla trafiksäkerheten och tillräcklig kontroll över trafikan-

en körförmåga, behövs ändringar av bl.a. reglerna om återkallelse ternas av körkort. Allmänt kan sägas att de regler som gäller för återkallelse av körkort på grund rattfylleribrott är utformade med hänsyn till av främst alkoholfallen och promillereglerna. Eftersom dessa fall är i klar majoritet framstår detta inte särskilt anmärkningsvärt. Det måste som dock övervägas dessa eller andra körkortsregler på något sätt skall om ändras så att körkortsbestämmelserna bättre anpassas även till

drograttfyllerifallen.

Som huvudregel gäller i dag att ett körkort skall återkallas vid alla

trañknykterhetsbrott. Vid bestämmande straff för ett sådant brott

av skall domstolen beakta betydelsen att ett körkort kan komma att av återkallas. Tidigare fanns i 6 § trafikbrottslagen regel om att när en

påföljd för brott enligt den lagen skulle bestämmas, hänsyn fick tas

ett till följd brottet kunde komma förlora sin till att gärningsmannen av att körkortsbehörighet om det fanns grundad anledning att anta att återkallelse skulle ske och âterkallelsen skulle medföra hinder eller

synnerlig svårighet för gärningsmannen i hans yrkes- eller näringsut-

övning. Denna regel upphävdes vid utgången av år 1988 och överfördes delvis till 29 kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken. Enligt

152 Körkortsfrågor

förarbetena prop. 1987/88:120 s. 94 var någon ändring av tilllämpningen inte avsedd. Detta kapitel innehåller en kortfattad redogörelse för gällande rätt beträffande de körkortsfrågor som enligt vår mening är mest väsentliga vid drograttfylleri, nämligen främst frågor som rör de personliga förutsättningar som skall vara uppfyllda för att någon skall få körkortsbehörighet och frågor som rör återkallelse. Vidare redovisas de nyligen framlagda förslag av 1994 års körkortsutredning som vi bedömer har störst anknytning till drograttfylleribrottet. Slutligen följer våra överväganden beträffande körkortsfrägorna.

13.2 Gällande rätt

Personliga förutsättningar för körkortsinnehav

Vad som krävs av personlig lämplighet för körkortsinnehav anges i 7 § körkortslagen 1977:477. Här anges i första stycket att endast den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon får meddelas körkortstillstând. I andra stycket sägs att vid prövningen av de personliga förhållandena skall särskilt beaktas om sökanden är känd för ett nyktert levnadssätt och om det kan antagas att han som förare av körkortspliktigt fordon kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. I lagrummets tredje stycke anges vidare vilka medicinska krav som med hänsyn till trafiksäkerheten skall vara uppfyllda. Fjärde stycket innehåller bestämmelser om att sökanden är skyldig att underkasta sig läkarundersökning, blodprovstagning eller annan liknande undersökning som behövs för lämplighetsprövningen. Att bestämma den närmare inriktningen av dessa undersökningar har delegerats till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som vill skaffa ett körkort skall ansöka hos länsstyrelsen om körkortstillstând. Till ansökningen skall fogas en hälsodeklaration och ett synintyg eller i vissa fall ett läkarintyg. Länsstyrelsen prövar om de medicinska kraven för den sökta körkortsbehörigheten är uppfyllda. Länsstyrelsen skall också göra en personutredning för att bedöma sökandens personliga lämplighet. Personutredningen går i praktiken till så att länsstyrelsen kontrollerar om sökanden förekommer i polisregistret. Finns den sökande inte antecknad där behöver någon ytterligare utredning inte göras om det inte finns särskilda skäl. Förekommer sökanden i registret skall personutredningen utföras av

polismyndigheten. Länsstyrelsen kan även begära in ytterligare

utredning, t.ex. kan sökanden föreläggas att inkomma med läkarintyg. Frågan om en körkortshavares personliga lämplighet aktualiseras

sou 1996: 125 Körkortsfrågor 153

såväl i samband med att körkort utfärdas körkortsgivningen i

som

samband med ett körkortsingripande. Ofta blir det fråga svåra

om avvägningar mellan trafiksäkerhetens krav och den enskildes behov av körkort. I förarbetena prop. 1975/76: 155 s. 67 f. bl.a. att anges man måste se till helhetsbilden av en persons situation och beakta med hänsyn till den samlade utredningen om hans personliga förhållanden om han kan anses vara lämplig som förare. Vad gäller de medicin- -

ska kraven finns särskilt utarbetade föreskrifter se nedan.

Äterkallelse

Grunderna för återkallelse av körkort anges i 16 § körkortslagen och de svarar mot kraven att erhålla körkort i 7 § samma lag. Punkterna 1-6 behandlar återkallelse grund av bristande personlig lämplighet. Dessa grunder kan i sin tur delas upp i återkallelse grund av brott mot trafikreglerna 1-4 och återkallelse till följd av körkortshavarens bristande personliga lämplighet utan att detta kommit till uttryck genom någon form av brott i trafiken 5-6. Punkten 7 avser

återkallelse till följd av att körkortshavaren inte uppfyller vissa

medicinska krav. De övriga återkallelsegrunderna 8-10 är av mer formell natur. Om återkallelsen sker enligt 16 § 1-4 punkten är anledningen i de flesta fall att föraren har gjort sig skyldig till ett brott mot en bestämmelse i trañkbrottslagen eller vägtrafikkungörelsen 1972:603. Utgångspunkten för körkortsfrâgan är att den skall grundas en

självständig bedömning av trafikbrottets betydelse från trafiksäker-

hetssynpunkt. Skuldfrågan prövas emellertid inte i ett körkortsärende

utan till grund för frågan om brott föreligger skall läggas lagakraft-

en vunnen dom eller ett liknande avgörande, t.ex. ett godkänt strafföreläggande jfr 18 § körkortslagen. Den primära konsekvensen av att ett körkort återkallas är att det

inte längre gäller 15 § första stycket 2 körkortslagen. I de flesta fall

när ett körkort har återkallats skall enligt 21 § samma lag en spärrtid om minst en månad och högst tre år bestämmas. Vid återkallelse grund av vissa särskilt angivna brott, bl.a. grovt rattfylleri, stadgas i samma lagrum att spärrtiden skall bestämmas till lägst ett år. Enligt körkortslagens 19§ kan ett körkort även återkallas tills vidare i avvaktan på ett slutligt avgörande om det sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas slutligt. En sådan interimistisk återkallelse aktualiseras i första hand i de fall där polis

eller åklagarmyndighet beslutat att omhänderta ett körkort jfr nedan.

Grundas det interimistiska beslutet på misstanke om brottslig gärning skall beslutets giltighet begränsas till den tid som den slutliga spärrtiden torde komma att fastställas till.

154 Körkortsfrågor

I rättsfall från Regeringsrätten, RÅ 1992 ref. 34, har frågan ett om interimistisk återkallelse vid misstänkt drograttfylleri prövats. Enligt Vittnesuppgifter hade föraren kört en personbil olika gator i en tätort vingligt och ibland fel sida vägen. Han var vid något av tillfälle nära att frontalkrocka med en annan bil och han var vid ett annat tillfälle nära att köra lekande barn. Av polisrapporten framgick bl.a. att han vid gripandet företedde tydliga tecken påverkan tabletter eller narkotika, att han raglade när han fördes till av

polisbilen och polisstationen samt att han talade sluddrande

senare och osammanhängande. Enligt en blodanalys förekom inte alkohol däremot vissa mängder amfetamin samt av ytterligare två men av trafikfarligklassade substanser. Körkortet âterkallades interimistiskt och giltighetstiden för det interimistiska beslutet bestämdes till ett år. Återkallelse på grund rattfylleri och vårdslöshet i trafik av grov regleras i 16 § 1 körkortslagen. I rattfyllerifall är återkallelse i princip

obligatorisk alkoholkoncentrationen uppgått till minst 0,5 promille

om alkohol i blodet. Återkallelse kan i dessa fall underlâtas endast det om föreligger synnerliga skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten, 24§ andra stycket körkortslagen. Denna undantagsbese stämmelse används dock i första hand för att bestämma en kortare spärrtid än den lagstadgade, inte för att underlåta återkallelse. Om körkortet återkallats enligt denna punkt måste ett nytt körkortstillstånd alltid sökas. Den har fått sitt körkort återkallat denna som grund måste således igenom förnyad lämplighetsprövning och en i vissa fall s.k. utvidgad lämplighetsprövning för att återfå en körkortet. Ett nytt förarprov måste avläggas om spärrtiden överstiger år. Har spärrtiden bestämts till högst ett år behöver ett nytt ett förarprov genomföras endast det föreskrivits i beslutet. Dessa om regler gäller även beträffande återkallelse enligt punkterna 5 och 6 i 16 § körkortslagen. För närvarande gäller enligt Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter TSVFS 1990:70 krav särskild utredning vid ansökan om om körkortstillstånd att den dömts för trafiknykterhetsbrott där som alkoholkoncentrationen uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller motsvarande koncentration i utandningsluften till sin ansökan om körkortstillstånd skall bifoga ett särskilt utlåtande som styrker att kravet på nyktert levnadssätt är uppfyllt. Detta avser endast slutliga ett

återkallelser. Dessa föreskrifter upphävs den l januari 1997 och ersätts

Vägverkets föreskrifter VVFS 1996:200 medicinska krav för av om innehav körkort Den huvudsakliga ändring som sker hänför av m.m.

sig till sänkning av promillegränserna till vad som numera utgör

en

gränsen för brott, dvs. 1,0 promille eller motsvarande alkohol-

grovt koncentration i utandningsluften.

Om återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende

stadgas i 16 § 5 körkortslagen. Här inte endast alkoholmissbruk avses

Körkortsfrågor 155

utan även missbruk av andra medel, dvs. droger. Prövningen av om återkallelse skall ske skall göras utifrån en helhetsbedömning av risken för vidare misskötsarnhet av körkortshavaren. Visar omständigheterna att denne är opålitlig i nykterhetshänseende skall han inte betros med körkort. Förarbetena prop. 1975/762155 s. 77 talar om att det föreligger starka indikationer olämplighet om upprepade ingripanden på grund av berusning görs inom loppet av ett par år. Eftersom det skall ske en helhetsbedömning krävs en noggrann utredning som belyser körkortshavarens nykterhets- och levnadsförhållanden i övrigt för att denne skall bedömas vara opålitlig i nykterhetshänseende. Det är länsstyrelsen som har utredningsansvaret och denna kan inhämta yttranden från Socialnämnd, frivårdsmyndighet och övervakare. Även körkortshavaren kan tillfälle förebringa ges att utredning om sin skötsamhet. Ett rättsfall som gäller illegal narkotika kan nämnas i detta sammanhang, nämligen RÅ 1992 ref. En hade vid två tillfällen person dömts för innehav av cannabis tre fyra tillfällen år 1987 och ett tillfälle är 1990. Han hade också medgett att han vid enstaka tillfällen brukat marijuana. Regeringsrätten uttalade att varje icke medicinskt bruk av narkotika i princip skall anses som missbruk men menade att det av utredningen inte framgick att körkortshavarens missbruk tagit en mer avsevärd omfattning eller att han kunde anses ha blivit beroende av narkotiska medel. Körkortet skulle därför inte återkallas. Om återkallelse Då grund av allmän brottslighet eller personliga förhållanden i övrigt finns bestämmelser i 16 § 6 körkortslagen. Under denna punkt faller kvalificerad brottslighet som bedrivits yrkesmässigt eller varit särskilt grov, långvarig eller hänsynslös. Också återfall i mera allvarlig brottslighet omfattas av denna punkt. Uppmärksammas bör också kombinationen av allmän brottslighet och trafikbrottslighet eftersom den kan tyda att personen är ett riskmoment i trafiken. Stor vikt skall också fästas vid körkortshavarens personliga förhållanden och hur hans framtid ter sig. Vid avgörandet av om återkallelse skall ske skall en helhetsbedömning av brottsligheten och körkortshavarens person göras. Allvarligare enstaka narkotikabrott leder normalt till återkallelse av körkortet. Vidare har ibland till personliga förhållanden i övrigt hänförts vissa smärre narkotikabrott där föraren har visat ett narkotikaberoende och därför inte ansetts böra ha körkort. En annan återkallelsegrund av intresse, återkallelse grund av väsentligt begränsade förutsättningar för att föra körkortspliktigt fordon, behandlas i 16 § 7 körkortslagen. Här avses inte bara diskvalificerande sjukdom och skada utan även t.ex. alkoholism. Vid återkallelse enligt denna punkt får återkallelsen begränsas till att avse viss del av behörigheten. Någon spärrtid skall inte bestämmas vid återkallelse denna grund.

156 Körkortsfrågor

Körkort får, som tidigare nämnts, utfärdas endast för den som uppfyller de medicinska krav som bör ställas på den som skall föra körkortspliktiga fordon. Återkallelse bör enligt förarbetena prop. 1975/76: 155 s. 57 inte komma i fråga grund av en omständighet som var känd redan då behörigheten erhölls. Frågan om återkallelse skall ske skall avgöras utifrån trafiksäkerhetssynpunkt. I allmänhet torde detta innebära att kortvariga eller övergående sjukdomar eller skador i allmänhet inte bör föranleda återkallelse. Det krävs också att de väsentligt nedsatta förutsättningarna beror sjukdom, skada eller dylikt, dvs. ett samband mellan dessa förhållanden måste visas för att återkallelse skall ske. Av stor betydelse vid bedömningen om återkallelse skall ske är de föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort som numera utfärdas av Vägverket. Det går inte att ange någon generell praxis när det gäller sjukdoms inverkan körkortsinnehav. Det kan dock sägas att Socialstyrelsen intagit en restriktiv attityd till alkoholmissbrukares körkortsinnehav. Enligt styrelsens föreskrifter SOFSF 1984:31, avsnitt 3 utgör missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel eller andra droger som påverkar det centrala nervsystemet hinder för körkortsinnehav. Som regel synes styrelsen ha krävt minst två års skötsamhet i nykterhetshänseende. Denna tidsrymd överensstämmer med praxis i fråga

om spärrtider för grova och upprepade trañknykterhetsbrott.

Socialstyrelsens ovan nämnda föreskrifter har sedan den 1 juli 1996 till stora delar ersatts av Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Föreskrifternas kapitel 12, som enligt

rubriken innehåller bestämmelser om bruk medel påverkar

av som förmågan att framföra ett motordrivet fordon, anges uttryckligen gälla bruk av alkohol, andra psykoaktiva droger än alkohol utom nikotin och koffein samt sådant läkemedel som inte är av psykoaktivt slag men som ändå bedöms kunna påverka förmågan att framföra motordrivet fordon. Som allmänt råd anges som exempel psykoaktiva droger opiater, amfetamin, cannabis, hallucinogener och flyktiga lösningsmedel samt narkotikaklassade läkemedel enligt Läkemedelver-

kets förteckningar eller III respektive IV eller V. Det uttalas också

att anabola steroider tillhör gruppen psykoaktiva droger. Vidare

innehåller kapitlet bestämmelser om bl.a. vad som skall räknas som beroende, vad som förstås med missbruk, vad som gäller för körkortsinnehav vid beroende, vid missbruk och vid regelbundet, läkarordinerat bruk av sådana medel som avses i kapitlet. Om återkallelse skett grund av 16 § 7 körkortslagen kan

körkortet återfås när förhållandet som föranlett âterkallelsen upphört.

Det krävs emellertid att ansökan görs inom ett år från det att körkortet blev ogiltigt. I 24 § andra stycket körkortslagen stadgas att om det föreligger synnerliga skäl får, med avvikelse från lagen, återkallelse underlåtas om

sou 1996:125 Körkortsfrågor 157

det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Om en återkallelse underlåts får varning meddelas i stället. Detta stadgande är tillämpligt endast när det är fråga om att avvika från lagens regler och inte när det gäller att frångâ vedertagen praxis. Det bör observeras att en avvikelse från lagen som kan vara motiverad av särskilda personliga hänsyn inte får ske om föraren bedöms utgöra ett påtagligt riskmoment i trafiken.

Spärrtid

Med spärrtid avses den tid under vilken personen i fråga inte får inneha körkort. Förutom vid grov vårdslöshet i trafik och grovt rattfylleri, där det anges en minimitid om ett år, saknas närmare regler om hur lång spärrtiden bör vara. Enligt förarbetena prop. 1976/762151 s. 91 f. skall spärrtiden bestämmas efter en nyanserad avvägning. Vissa schabloner är dock nödvändiga för att rättstillämpningen skall bli enhetlig. Som ovan nämnts skall spärrtiden vid grovt rattfylleri enligt 21 § körkortslagen bestämmas till lägst ett år. Vid rattfylleribrott med alkoholkoncentrationer något överstigande 0,3 promille återkallas körkortet normalt en tid av två-tre månader. Spärrtidens längd ökar i förhållande till alkoholkoncentrationen hos körkortshavaren. Vid alkoholkoncentrationer strax under 1,0 promille, dvs. gränsen för grovt brott, bestäms spärrtiden normalt till ett år. Om förarens alkoholkoncentration betydligt överstiger 1,0 promille brukar spärrtiden fastställas till längre tid än ett år. Sammanfattningsvis kan sägas att det normalt avgörande momentet vid bestämmandet av spärrtid är körkortshavarens alkoholkoncentration. Om denne genomgår rehabilitering kan emellertid en kortare spärrtid bestämmas jfr RÅ 1987 ref. 90. Vid opålitlighet i nykterhetshänseende bör spärrtiden enligt förarbetena prop. 1975/76: 155 s. 99 f. normalt bestämmas till längre tid än vad som fordras för att förarens skötsamhet skall kunna bedömas. Detta torde i de flesta fall innebära ett år.

Varning

I stället för återkallelse skall enligt 22§ körkortslagen varning meddelas i fall som avses i 16 § 2-6 samma lag, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Det gäller således förutsättningar för varning som för återkallelse. Varning kan samma vidare enligt andra stycket meddelas om körkortshavaren gjort sig skyldig till rattfylleri alkoholkoncentrationen under eller efter men färden inte har uppgått till 0,5 promille i hans blod eller 0,25

158 Körkortsfrågor sou 1996:125

milligram per liter i hans utandningsluft. Det kan nämnas att före sänkningen av den nedre promillegränsen för rattfylleri till 0,2 promille gällde att varning kunde meddelas vid promillehalter mellan 0,5 och 0,79 promille om det förelåg mildrande omständigheter. Vid alkoholrattfylleri med alkoholkoncentrationer som inte uppgår till 0,5 promille i blodet eller motsvarande nivå i utandningsluften kan varning således meddelas om det föreligger särskilda skäl att anse att tillräcklig åtgärd. Enligt Regeringsrättens praxis RÅ varning är en 1991 ref. 13 I-IV återkallas dock ett körkort regelmässigt om alkoholkoncentrationen överstigit 0,31 promille i blodet. Vid en alkoholkoncentration som understiger denna nivå framgår det inte klart vilken åtgärd som skall väljas. I flertalet fall meddelas dock varning det inte finns några försvarande omständigheter, såsom anrnärkom ningar mot körningen, tidigare trafikförseelser eller körkortsâtgärder eller körkortsinnehavet endast varat en kortare tid. De särskilda skäl som skall föreligga för att varning skall meddelas kan hänförliga till omständigheterna vid en förseelse eller till vara körkortshavarens personliga förhållanden. Omständigheter hänförliga till förseelsen rör dels förseelsens art, dels den konkreta trafikfaran. Det skall således avvägning mellan förseelsens svårhetsgrad göras en från trafiksäkerhetssynpunkt och de trafikförhållanden som rådde platsen. De personliga förhållanden som man kan beakta angår främst förarens tidigare skötsamhet i trafiken med beaktande av hur lång tid han har haft körkort. Även behovet körkort kan ha betydelse. av Enligt förarbetena prop. 1975/76: 155 s. 106 krävs starka skäl för att meddela två varandra följande varningar. Vid nya en person trafikförseelser efter meddelad varning måste omständigheterna ofta vara sådana att föraren får anses ha visat i så hög grad bristande anses vilja att rätta sig efter trafikbestämmelser att körkortet bör återkallas.

Omhändertagande

Ett körkort kan omhändertas av polis eller åklagare enligt 23§ körkortslagen om vissa särskilt angivna förutsättningar föreligger. Ett körkort skall till början omhändertas om körkortshavaren vid en förande av motordrivet fordon företett tydliga tecken påverkan av starka drycker eller annat ämne. Omhändertagande skall också ske om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkallas grund bl.a. grovt rattfylleri. Vidare gäller att körkortet skall av omhändertas om körkortshavaren till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att föra ett körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt.

sou 1996:125 Körkortsfrågor 159

Läkarens anmälningsskyldighet

Enligt nuvarande regler har läkare skyldighet att anmäla till länsstyrelsen om läkaren finner att en körkortshavare av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort. Läkaren behöver emellertid inte göra någon anmälan det finns anledning att anta att körkortsom havaren kommer att avstå från att föra körkortspliktigt fordon.

13.3 1994 års körkortsutredning

I detta avsnitt redovisas de förslag som 1994 års körkortsutredning lämnat i sitt betänkande En körkortsreform SOU 1996: l 14 och som enligt vår mening är av störst betydelse för frågorna om drograttfylleri.

Personliga förutsättningar för körkortsinehav

Utredningen föreslår att kravet på körkortstillstånd slopas och att den nödvändiga lämplighetsprövningen sker i anslutning till förarprovets teoretiska del. Förslagen avser inte att medföra nägra sakliga ändringar beträffande bedömningen av om en person kan anses lämplig som körkortshavare eller

Äterkallelse

Utredningen konstaterar att körkortsingripandets syfte är att vara en trafiksåkerhetsâtgärd men att åtgärden i vissa fall har karaktären av straff. Man uttalar vidare bl.a. att rattfylleri är så allvarligt från trafiksäkerhetssynpunkt att ett körkortsingripande får anses vara ofrånkomligt vid sidan av straffpåföljden. Vidare sägs att för den som gjort sig skyldig till en från trafiksäkerhetssynpunkt allvarlig överträdelse eller på grund medicinska skäl eller sina levnadssom av förhållanden i övrigt inte kan förväntas föra körkortspliktiga fordon ett trañksäkert sätt mäste återkallelse anses var den enda tänkbara

körkortspåföljden.

Körkortspåföljden föreslås skärpt vid rattfylleri så att återkallelse blir obligatorisk vid alkoholkoncentration av minst 0,3 promille i en blodet eller 0,15 milligram per liter i utandningsluften. Denna gräns för alkoholpåverkan medför för närvarande enligt praxis att återkallelse sker, särskilda skäl föreligger kan i dag varning men om meddelas. Förslaget innebär därför enligt utredningen en skärpning av körkortsreaktionen vid trafiknykterhetsbrott. Förslaget innebär också

160 Körkortsfrågor

att återkallelse grund av rattfylleribrott delas upp i två punkter, en för rattfylleri grund av en uppmätt alkoholkoncentration och en som avser rattfylleri i andra fall och grovt rattfylleri. Vidare föreslår utredningen att det införs en möjlighet att återkalla körkortet villkorligt. Det skulle enligt utredningen kunna komma i fråga i fall av så allvarlig beskaffenhet att varning är utesluten men där en återkallelse i det enskilda fallet framstår som oproportioneligt sträng. Den villkorliga återkallelsen skall gälla i fem år och en ny förseelse under denna tid skall medföra att körkortshavaren förlorar körkortet. Utredningen föreslår även att ett godkänt förarprov alltid skall avläggas innan ett nytt körkort utfärdas och att de lämplighetskrav som gäller för att över huvud erhålla körkort skall gälla även i dessa fall. Utredningen föreslår en lägsta spärrtid om sex månader. Det förslås också en höjning av maximitiden från tre till fem år. Den gällande minimitiden för bl.a. grovt rattfylleri föreslås bli förlängd till ett år och sex månader.

Varning m.m.

Institutet varning förslås finnas kvar men då som en självständig reaktionsform och inte, som för närvarande är fallet, kopplat till återkallelseinstitutet. En ny förseelse inom tre år efter en varning skall enligt utredningen leda till att körkortet återkallas, eventuellt villkorligt. Vad gäller rattfylleribrott som avser en alkoholkoncentration understigande 0,3 promille i blodet respektive 0,15 milligram per liter utandningsluft bör detta enligt utredningen föranleda varning vid förstagångsförseelse. Detta anser man vara en kodifiering av den praxis som gäller på området. För rattfylleri enligt 4 § 2 stycket trafikbrottslagen, dvs. det kliniska rattfylleriet och således drograttfylleri, föreslås inte någon möjlighet till varning. Utredningen föreslår att möjligheterna för omhändertagande av körkort skall utvidgas. Man menar att ett ingripande mot körkortet bör ske i så nära anslutning som möjligt till den omständighet som föranlett ingripandet. Förutom de omhändertagandegrunder som finns i dag bör omhändertagande ske även vid misstanke om grov smitning och allmän brottslighet.

Läkarens anmälningsskyldighet

Utredningen att läkare som undersöker en körkortshavare anser en alltid bör skyldig att anmäla till länsstyrelsen om denne av vara medicinska skäl är olämplig att inneha körkort. Läkaren bör således

sou 1996:125 Körkortsfrågor 161

enligt utredningen inte få underlåta att amnäla därför att han har anledning att anta att körkortshavaren inte kommer att föra kör-

kortspliktigt fordon. Frågan om olämplighet bör bedömas utifrån de

medicinska krav som anges i Vägverkets tidigare nämnda föreskrifter

om medicinska krav för innehav körkort Eftersom de

av m.m. medicinska kraven antingen är uppfyllda eller inte framstår ett uppenbarhetsrekvisit enligt utredningen inte adekvat. som

13.4 överväganden

Allmänt

Som framgått ovan har 1994 års körkortsutredning nyligen lagt fram

sitt betänkande En körkortsreform SOU 1996: l 14. Betänkandet

innehåller förslag till en ny körkortslag och körkortsförordning.

en ny

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Sett mot bakgrund härav har vi inte funnit det meningsfullt lägga fram att nu

utarbetade författningsförslag innefattande ändringar den i dag

av

gällande körkortslagstiftningen. Inte heller har vi funnit skäl

att ge

sådana förslag avseende den 1994 års körkortsutredning föreslagna

av

författningstexten. Vi har alltså valt att redovisa våra överväganden beträffande körkortsfrågorna endast i detta kapitel. Som nämnts inledningsvis i detta kapitel är de i detta sammanhang

aktuella körkortsreglerna anpassade efter rattfylleribrott grund av en viss uppmätt alkoholkoncentration. För skall nå det syfte att man som avses med vårt uppdrag att förbättra möjligheterna - att upprätthålla trafiksäkerheten och tillräcklig kontroll över trafikanternas en

körförmåga är det självklart vikt att körkortslagstiftningen är

- av anpassad även till rattfylleribrott pá grund intag droger. av av Med den lösning som vi har valt, dvs. att påverkansgrad är samma straffbar oavsett påverkan beror intag alkohol eller droger, om av

kan reglerna om körkortsingripanden grund trafiknykterhetsbrott

av göras enhetliga och rättvisa. Varje ingripande kommer då att ske på grund av den trafiksäkerhetsrisk förandet i påverkat tillstånd har inneburit och detta oavsett varifrån påverkan kommer. En omständighet som kan vara av betydelse för hur körkortsreglerna utformas är att de som missbrukar illegal narkotika i många fall torde

sakna körkort varför ett körkortsingripande mot denna kategori förare

inte blir aktuellt. För dessa kan de krav i personligt personer hänseende som allmänt gäller för körkortsinnehav ha större betydelse. I detta sammanhang kan nämnas att vi delar den uppfattning som Regeringsrätten gett uttryck för i det tidigare nämnda rättsfallet RÅ 1992 ref. nämligen att varje icke medicinskt bruk narkotika får av anses som ett missbruk.

162 Körkortsfrågor

Personliga förutsättningar för körkortsinnehav

Enligt vår mening är det stor vikt att det, vid den lämplighetsprövav ning görs vid bedömningen en person skall anses lämplig som av om

körkortsinnehavare, riktas särskild uppmärksamhet mot missbruk

som och annan användning av trafikfarliga droger. I Vägverkets föreskrifter medicinska krav för innehav av om körkort beträffande den läkarundersökning, som skall m.m. anges ligga till grund för ett sådant intyg kan krävas vid bl.a. körkortssom tillstånd för vissa typer behörighet, att läkaren skall rikta uppav märksamhet mot symtom är betecknande för utveckling mot eller som

pågående beroende eller missbruk medel påverkar förmågan

av som framföra motordrivet fordon. Som allmänt råd till den bestämrnelatt härvid bör särskilt beaktas förekomst blandmissbruk sen anges att av och/eller tidigare vårdtillfällen på grund beroende eller missbruk av aktuella medel. Vidare föreskrivs att läkaren skall beakta om av sökanden behandlas med läkemedel kan sätta ned körförmågan som och att läkaren i förekommande fall skall informera sökanden om eventuella trafiksäkerhetsrisker. Vi vill här understryka betydelsen av dessa föreskrifter och på nytt framhålla vikten att den information av läkaren lämnar har ett sådant innehåll och ges på ett sådant sätt som det för den berörde står helt klart vad som i trafikhänseende gäller att för de läkemedel som han använder.

För närvarande föreskrivs att en utvidgad lämplighetsprövning skall ske när någon dömts för rattfylleri med viss promillehalt. 1994 års

en körkortsutrednings förslag innebär inte någon ändring i denna del. I flertalet fall är det enligt vår mening dock lämpligt med en utvidgad

lämplighetsprövning även vid fall drograttfylleri. I vart fall om

av brottet har bedömts grovt bör sådan alltid göras. som en

Ãterkallelse

1994 års körkortsutredning, körkortsingripande Vi anser, liksom att ett efter ett begånget rattfylleribrott som huvudregel bör ske genom återkallelse. Utredningen föreslår vidare att varning skall vara

utesluten rattfylleribrottet består ett kliniskt rattfylleri. Detta

om av innebär således att varning inte kan meddelas i de fall som gäller drograttfylleri. Vi har i och för sig inte något att invända mot det förslaget. Vi vill dock påpeka att det förslag vi lämnar i fråga om det

kliniska rattfylleriet innebär lägre påverkansgrad kommer att bli

att en straffbar fallet för närvarande. I vissa särskilt ömmande fall än som är inte så allvarlig art skulle det, man utgår från 1994 års av om körkortsutrednings förslag, eventuellt kunna bli aktuellt med en Villkorlig återkallelse. I vilka fall detta skulle vara möjligt blir främst

sou 1996:125 Körkortsfrågor 163

en fråga för rättstillämpningen. Enligt vår mening bör det dock ske endast i undantagssituationer.

Spärrtid

Spärrtiden efter begånget drograttfylleribrott bör enligt vår mening, i avsaknad av promilleregler som utgångspunkt, huvudregel som bestämmas efter brottets straffvärde och således, i de flesta fall, straffets svårhet. Om påföljden bestäms till dagsböter innebär det inga svårigheter att sätta spärrtiden i relation till antalet böter. I övrigt

måste det dock bli en prövning från fall till fall. Detta gäller särskilt

de fall grovt rattfylleri där påföljd än fängelse valts. Även av annan om fängelse anses vara en svårare påföljd än t.ex. skyddstillsyn kan brottets straffvärde i dessa fall vara detsamma och anledning därmed saknas att sätta någon annan spärrtid än om fängelse hade utdömts. Vi delar 1994 års körkortsutrednings förslag om att minimitiden bör förlängas till ett år sex månader när det är fråga brott om som bedömts som grovt rattfylleri.

Varning

Som ovan nämnts föreslår 1994 års körkortsutredning obligatorisk återkallelse utan möjlighet till varning vid kliniskt rattfylleri. Även om detta förslag utgår från de regler och den påverkansgrad vid kliniskt rattfylleri som för närvarande gäller har vi, som ovan nämnts, ingen egentlig erinran mot förslaget. I de fåtal fall när det kan komma att bli aktuellt att tillämpa reglerna om kliniskt rattfylleri på grund av alkoholpåverkan torde föraren, även med den ändring som vi föreslår,

vara så påverkad och därigenom så allvarligt ha åsidosatt trafiksäker-

heten, att annat ingripande än återkallelse inte bör komma i fråga. Om möjligheten att meddela varning vid kliniskt rattfylleri och därmed drograttfylleri kommer att finnas kvar anser vi att denna möjlighet skall användas endast i mycket speciella fall. Det får emellertid ytterst bli en fråga för rättstillämpningen hur gränsdragningen mellan återkallelse och varning skall göras.

Omhändertagande

En förutsättning för att ett körkort skall omhändertas är i dag att föraren företett tydliga tecken påverkan av starka drycker eller annat ämne. Det kan enligt vår mening diskuteras om kravet en så hög påverkansgrad framstår som lämpligt. 1994 års körkortsutrednings

164 Körkortsfrågor sou 1996:125

förslag omhändertagande innehåller inte något krav förarens om

påverkansgrad annat än de gäller för trafiknykterhetsbrott

som

grund alkohol där promillehalten uppgått till minst 0,3 promille

av

eller motsvarande alkoholkoncentration i utandningsluften. Det finns

emellertid också möjligheter att omhänderta körkortet om det är sannolikt att det kommer att återkallas grund av bl.a. trafiknykterhetsbrott. Man torde kunna anta att denna förutsättning för omhändertagande kommer att bli den vanligast förekommande om våra

förslag i fråga drograttfylleri genomförs. Den får också bedömas

om som tillräcklig.

Läkarens anmälningsskyldighet

Utformningen den bestämmelse i körkortslagen som i dag reglerar av läkarens anmälningsskyldighet mindre lämplig. Vi delar anser vara således 1994 års körkortsutrednings förslag i dessa delar. En läkare finner att körkortshavare av medicinska skäl är olämplig som som en körkorrshavare bör alltid skyldig att anmäla detta till länsstyrelvara sen.

SOU 1996: 125 165

14 Annan berörd

lagstiftning

För att se om det går att finna ett enhetligt påverkansbegrepp för de regler i trafiklagstiftningen som innehåller bestämmelser om förbud mot och/eller ansvar för att utföra olika uppgifter under påverkan alkohol och droger har vi övervägt ändringar i annan av berörd trafiklagstiftning. l den grundläggande regeln i vägtrafikkungörelsen om förbud att framföra ett fordon i påverkat tillstånd föreslår vi en ändring så att påverkansbegreppet i den bestämmelöverensstämmer med den föreslagna ändringen i 4 § trafiksen brottslagen. Motsvarande ändring föreslår vi också i terrängtrafikkungörelsen. Vi föreslår vidare en anpassning av ansvarsbestämmelserna för förare i järnvägssäkerhetslagen. Vad gäller de regler i sjölagen och luftfartslagen som innehåller bestämningar påverkansgrader föreslår vi inga ändringar. Slutligen föreslår av vi en redaktionell ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

14. 1 Allmänt

Såsom vi har tolkat våra direktiv avser uppdraget främst vägtrafiken och en effektivisering av ansvarsregleringen i trafikbrottslagen. Det är

också i detta sammanhang som tillämpningsproblemen av den

nuvarande lagstiftningen framstått som störst. Emellertid finns även annan trafiklagstiftning som innehåller bestämmelser om förbud mot och/eller ansvar för att utföra olika uppgifter under påverkan av alkohol och droger. Vi anser att det, mot bakgrund av den skärpning som vi föreslår av påverkansbegreppet för andra medel i trafikbrottslagen, bör övervägas om det finns anledning att vidta några ändringar även beträffande annan trafiklagstiftning. Ur pedagogisk synvinkel skulle ett enhetligt påverkansbegrepp i trafiklagstiftningen vara önskvärt. I det följande behandlar vi därför bestämmelser om påverkansbegreppet i vägtrañkkungörelsen 1972:603, terrängtrañklmngörelsen 1972:594, järnvägssäkerhetslagen1990: 1 157, sjölagen 1994: 1009 och luftfartslagen 1957:297. Slutligen tar vi upp lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

166 Annan berörd lagstiftning

14.2 Vägtrafikkungörelsen

I 19 § vägtrafikkungörelsen stadgas att ett fordon inte får föras av den grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker som eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl inte kan föra fordonet betryggande sätt.

Brott mot paragrafen regleras inte i vägtrafikkungörelsen utan i

stället är vissa förfaranden straffbelagda i trafikbrottslagen. Vad gäller

nykterhetsregleringen är 4 och 4 §§ trafikbrottslagen de motsvarande

a

straffbestämmelserna. Ordalydelsen av pâverkansbestämningen i de

olika författningarna överensstämmer inte helt. Någon skillnad torde dock inte vara avsedd. "Starka drycker", som tidigare var lydelsen i trafikbrottslagen, är det samma som alkoholhaltiga drycker och andra stimulerande eller bedövande ämnen" motsvaras av annat medel. Enligt vâr mening är det inte lämpligt att det påverkansbegrepp som i vägtrafikkungörelsen skiljer sig från de ansvarsbestämmelser anges gäller enligt 4 och 4 a §§ i trafikbrottslagen. Detta gäller särskilt som vid den skärpning av påverkansbegreppet som vi har föreslagit. Det kan också nämnas att även om själva straffbeläggandet av förandet ett fordon under påverkan sker i trafikbrottslagen har av

påverkansbestärrmingen i vägtrafikkungörelsen även en praktisk

betydelse. Om ett fordon framförs i strid med kungörelsen skall nämligen polisman enligt 168 § första stycket vägtrafikkungörelsen en hindra fortsatt färd kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkersom heten eller väsentlig olägenhet. Detta torde medföra att polisens annan möjligheter att ingripa platsen mot drogpåverkade förare förbättras

något om påverkansbegreppet i vägtrafikkungörelsen skärps.

De delar bestämmelsen förbud mot förande av fordon av som avser trots uttröttning, sjukdom eller andra skäl kan inte anses ingå i vårt uppdrag varför inte gör några överväganden i dessa delar.

14.3 Terrängtrañkkungörelsen

l terrängtrañkkungörelsens 37 § finns en likalydande bestämmelse som i 19 § vägtrafikkungörelsen, dvs. ett fordon får inte föras av den som grund sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker av eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl inte kan föra fordonet betryggande sätt. Ansvar för brott mot 37 § regleras inte i kungörelsen utan även här blir det fråga att tillämpa 4 och 4 a §§ trafikbrottslagen. Också om terrängtrafikkungörelsen har bestämmelse, 79 med innebörd att en ett fordon framförs i strid mot kungörelsen polisen skall hindra om fortsatt färd inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten som eller annan väsentlig olägenhet.

Annan berörd lagstiftning 167

Vi föreslår att även påverkansbegreppet i 37 § terrängtrafikkungörelsen ändras så att det anpassas till vad som föreslås gälla för ansvar enligt trafikbrottslagen.

14.4 J ämvägssäkerhetslagen

Järnvägssäkerhetslagens bestämmelser om straffansvar för förare av maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana vid påverkan av alkohol eller droger återfinns i 30 § första-tredje stycket. Bestämmelöverensstämmer med 4 och 4 a §§ trafikbrottslagen och skall serna tillämpas samma sätt. 30 § innehåller även ett fjärde stycke som stadgar att den utan att föra ett fordon, vid järnväg eller som,

tunnelbana fullgör tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig

betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han inte kan utföra dessa uppgifter på betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst två är. De bestämmelser gäller förare, alltså första-tredje styckena av som 30 har kontinuerligt ändrats i samband med att trafikbrottslagen har ändrats. Den enda motiveringen då har i princip varit att det skall ske anpassning. I övrigt har hänvisats till de motiv som legat bakom en ändringarna i trafikbrottslagen jfr prop. 1989/90:2 s. 51, som avsåg ett lagförslag där bl.a. en sänkning av den nedre promillegränsen föreslogs, och 1993/94:44 72, som innehöll förslag om bl.a. prop. s. sänkning den övre promillegränsen och en skärpning av straffskalan av vid grovt rattfylleri.

Det kan också nämnas att järnvägssäkerhetslagen, enligt vad som

stadgas i l § lagen, gäller säkerheten även vid Spårvägen. Eftersom av den ändring som vi föreslår i trafikbrottslagen omfattar förandet av spårvagn framstår det olämpligt att ett annat påverkansbegrepp som gäller för förande av t.ex. ett tunnelbanetäg. Vidare kan nämnas att lagen alkoholutandningsprov gäller även denna bestämmelse. om Således får bl.a. rutinmässiga prov tas förare av maskindrivet spärfordon på järnväg eller tunnelbana. Med hänsyn till det nu anförda finner vi att bestämmelserna om

trafiknykterhetsbrott avseende förare i järnvägssäkerhetslagen bör

till de föreslagna ändringarna i trafikbrottslagen. Vad gäller anpassas

den bestämmelse i lagen andra personkategorier än förare

som avser vi att denna fråga kräver andra överväganden än vad vi har anser möjlighet att göra, varför vi inte lägger några förslag i den delen.

Annan berörd lagstiftning

14.5 Sjölagen

20 kap. sjölagen innehåller straffbestämmelser för sjöfylleri respektive grovt sjöfylleri. I 4 § stadgas att den som framför ett fartyg eller i övrigt på fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader. 5 § reglerar vad som gäller när ett brott som avses i 4 § skall anse som grovt. Enligt den bestämmelsen skall dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst två år och vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, 2. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter, eller framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss. Det är således inte endast en förare av ett fartyg som kan dömas för sjöfylleri utan även den som i övrigt fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Som framgår ovan saknas promilleregler i bestämmelserna om både sjöfylleri och grovt sjöfylleri. Enligt uttalanden i förarbetena prop. 1993/94:44 s. 64 spelar dock uppgift om alkoholkoncentrationen i gärningsmannens blod eller utandningsluft ofta en viktig roll vid

bedömningen av påverkansgraden. Vid sjöfylleri enligt 20 kap. 4 § sjölagen överenstämmer påverkansbegreppet med 4 § andra stycket

trafikbrottslagen, dvs. det kliniska rattfylleriet, såsom det är formulerat i dag. Påverkansgraden "avsevärt påverkad som är en omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet enligt 20 kap. 5 § sjölagen skall bedömas som grovt, återfinns i 4 a § trafikbrottslagen punkt Uttrycket avsevärt påverkad torde förstås på samma sätt som motsvarande uttryck i andra bestämmelser om trañknykterhetsbrott. Det kan påpekas att lagen om alkoholutandningsprov inte innehåller något stadgande som ger rätt för polisen att rutinmässigt genomföra ett sådant prov någon av de kategorier som omfattas av bestämmelserna om sjöfylleri. Enligt vår mening krävs för att ett meningsfullt sätt kunna överväga lämpligheten av eventuella ändringar i sjölagen ett omfattande arbete. Eftersom detta delvis får anses ligga något vid sidan av våra direktiv nöjer vi oss därför med att påpeka de skillnader som föreligger vad gäller bl.a. påverkansbegreppet. Om dessa skillnader är motiverade anser vi oss inte böra bedöma.

sou 1996:125 Annan berörd lagstiftning

14.6 Luftfartslagen

I 5 kap. 10 § luftfartslagen anges att den får inte tjänstgöra ombord som grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter ett betryggande sätt. I 13 kap. 1 § samma lag finns en straffbestämmelse där det stadgas att den som vid tjänstgöring ombord på ett luftfartyg är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte kan fullgöra sina uppgifter ett betryggande sätt döms till fängelse i högst två år och detsamma gäller i fråga om den som utövar tjänst som anges i 6 kap. 16 § samma lag. Vid ringa brott döms till böter. De som utövar tjänst enligt 6 kap. 16 § luftfartslagen är flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver det, annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse för säkerheten. Dessa personalkategorier omfattas även av bestämmelsen i 5 kap. 10 Utformningen av påverkansbegreppet stämmer överens med vad som för närvarande gäller för det kliniska rattfylleriet i trafikbrottslagen. Inte heller i luftfartslagen finns några promilleregler. På samma sätt som enligt sjölagen omfattas flera personkategorier av straffbestämmelserna.

Det kan nämnas att regeringen har beslutat direktiv dir 1996:32

enligt vilka en översyn av luftfartlagstiftningen skall ske. På de skäl som anförts i föregående avsnitt och med hänvisning till den översyn

av luftfartslagstiftningen som förestår i annat sammanhang anser

inte meningsfullt att vidare överväga i vad mån det påverkansbegrepp som gäller i luftfartslagen eventuellt bör ändras.

14.7 Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker

m.m.

I lagens 1 § stadgas att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos någon som brutit mot 4 eller 4 a § trafikbrottslagen, 30 § järnvägssäkerhetslagen, 13 kap. 1 § luftfartslagen eller 20 kap. 4 eller 5 § sjölagen skall förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det. Enligt paragrafens andra stycke gäller detta även sådana drycker eller berusningsmedel som påträffas hos den som har följt med vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda för den som begått gärningen. Vi anser att lagens begrepp "berusningsmedel" bör anpassas till det begrepp som används i de lagar som paragrafen omtalar, dvs. annat medel. Någon ändring i sak är inte avsedd och det förarbetsuttalande

i

170 Annan berörd lagstiftning

gjordes vid lagens tillkomst prop. 1958:80 s. 12 om att varsamsom het i tillämpningen är pákallad när det är fråga om andra medel än alkoholhaltiga drycker äger alltjämt giltighet. Medel som kan antas avsedda för vederbörandes legitima behov bör således inte tas i vara beslag.

15 Kostnadsaspekter

Våra förslag torde komma att medföra en ökad arbetsbelastning hos åklagarmyndigheterna och domstolarna genom en ökad måltillströmning. Denna torde dock rymmas inom den vanliga verksamheten. Den

kommer till en del att kompenseras av att hanteringen av drogratt-

fyllerimâl förenklas, vilket kommer att betydelse även för polisväsendet. Ett större antal ärenden torde vidare kunna lagföras genom strafförelägganden vilket medför mindre arbete för domstolarna. Med de ändringar som har föreslagit torde också vittnesinställelser i domstol att inte längre behövas i samma utsträckning som tidigare. Det är svårt att uppskatta de totala kostnadseffekterna av nu berörda omständigheter men sammantaget torde de inte leda till några större kostnadsökningar. De föreslagna ändringarna kommer att leda till ökade kostnader för polisen vad gäller upptäckt och kontroll av drogpåverkade förare. l Rikspolisstyrelsens delredovisning, se bilaga finns en beräkning av dessa kostnader. Med våra förslag torde emellertid kostnaderna för utbildning bli lägre. Vidare torde mindre resurser behöva tas i anspråk för själva genomförandet av metoden. Våra förslag kommer att leda till ökade kostnader för Rättsmedicinalverkets Rättskemiska avdelning till följd av att antalet drograttfylleriärenden hos avdelningen med största säkerhet kommer att öka. Det är emellertid inte möjligt att ange vilka ytterligare resurser som kommer att krävas där eftersom det är omöjligt att uppskatta i vilken utsträckning ärendetillströmningen kommer att öka. Med nuvaransom de ärendetillströmning är den beräknade genomsnittliga analyskostnaden cirka 1 000 kr per ärende. Därtill kommer ytterligare l 000 kr för ett utlåtande. De ökade utbildningsinsatser som vi anser behövs för läkarnas del torde också innebära vissa, men tämligen begränsade, kostnader. Vi emellertid att våra förslag bör leda till en ökad trafiksäkeranser

het, vilket medför besparingar för samhället genom färre person- och

egendomsskador. Det är ogörligt att försöka uppskatta dessa besparingar i belopp, det är utan tvekan fråga om stora värden. Enligt men vår bedömning överstiger de besparingar som en ökad trafiksäkerhet med ett minskat antal trafikolyckor innebär de kostnader reformen kan komma att medföra.

15161: små ;garn u:

sou 1996:125 173

IV FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

16 F

örfattningskommentar

16.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1951:649

straff för vissa trañkbrott

om

Den allmänna motiveringen till här föreslagna ändringar finns i avsnitt 11.3.

4 § Paragrafens första stycke är oförändrat. Reglerna om kliniskt rattfylleri i hittillsvarande andra stycket återfinns i ändrad lydelse i förslagets tredje stycke. Som ett nytt andra stycke föreslås nya regler om drograttfylleri. Reglerna har en nära motsvarighet i första styckets bestämmelser. Hittillsvarande tredje stycket återfinns med smärre ändringar i förslagets fjärde stycke. Det nuvarande fjärde stycket, vari gjorts endast en redaktionell ändring, återfinns i förslagets femte stycke. Paragrafens huvudregler återfinns i första och andra styckena. Regeln i tredje stycket får delvis ses som ett komplement till dessa bestämmelser.

Annat medel

För närmare beskrivning av begreppet annat medel, se avsnitt en Med annat medel avses här alla medel, förutom alkohol, som har betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. En genomgång av vilka dessa medel är har gjorts i avsnitt I annat medel ingår till en början alla narkotiska substanser, således även alla läkemedel som innehåller narkotika. Vilka dessa substanser är framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika, se bilaga Vidare ingår alla de läkemedel som, utan att vara narkotikaklassade, är bedömda som trafikfarliga och åsatta varningstriangel. Vilka dessa är framgår dels av det informationsblad som apotekspersonal lämnar

174 Författningskommentar

ut tillsammans med sådan medicin, dels av den triangel som finns läkemedlets förpackning. I begreppet annat medel ingår vidare sådana läkemedel som visserligen inte är försedda med varningstriangel men beträffande vilka det i apotekets informationsblad anges att försiktighet bör iakttas vid t.ex. bilkörning. Läkemedel inköpta utomlands som innehåller trafikfarliga substanser ingår givetvis också i begreppet annat medel även om såväl varningstriangel som annan varningstext saknas. Som exempel sådana läkemedel som alltså omfattas av begreppet annat medel kan nämnas olika psykofarmaka, sömnmedel, lugnande medel, smärtstillande medel, allergimediciner och medel mot epilepsi. Med annat medel avses vidare vissa lösningsmedel som t.ex. lim, thinner och bensin, aerosoler, dvs. kemikalier i olika sprayburkar m.m., och anestiska gaser, t.ex. eter. Anabola steroider utgör en annan kategori av preparat som ingår i begreppet annat medel. Man skall observera att den nu gjorda uppräkningen inte är uttömmande för begreppet annat medel. Nya preparat och substanser tillkommer också efter hand, varför listan över medel som avses i denna paragraf aldrig kan bli heltäckande.

Andra stycket

I andra stycket i förslaget återfinns den regel avseende annat medel som för alkoholens del motsvaras av paragrafens första stycke. För straffansvar krävs att föraren intagit annat medel och att medlet under eller efter färden förekommer i hans blod i sådan mängd att han typiskt sett kan antas vara påverkad därav. Med att en person intagit ett medel avses samtliga sätt som kan tänkas vid användning av olika medel. Sålunda avses bl.a. att tugga, att svälja, att röka, att inhalera, att sniffa och att injicera ett medel. Intaget måste ha ägt rum före färden eller under pågående färd innan denna avslutats. Med annat medel avses i andra stycket intag av ett annat medel men också intag flera andra medel. Vid intag av flera andra medel av inträder straffansvar om något av medlen förekommer i sådan mängd i blodet att vederbörande typiskt sett kan antas påverkad därav men också om den sammanlagda mängden av två eller flera medel är sådan att påverkan typiskt sett kan antas föreligga. Med uttrycket "flera medel avses även alkohol. Påverkan kan således bero även en kombination av alkohol och annat medel. Detta kommer att få betydelse främst i sådana fall där en uppmätt alkoholhalt understiger 0,2 promille samtidigt som en viss drogförekomst påvisas och dessa förstärker varandra så sätt att en påverkan

SOU 1996: 125 Författningskommentar 175

typiskt sett kan antas föreligga. Ett exempel kan vara kombinationen av alkohol och bensodiazepiner. För ansvar enligt andra stycket krävs att medlet återfunnits vid analys blod. Med detta avses också att en metabolit till det intagna av medlet återfunnits. Det är inte tillräckligt att man kan visa förekomst i urin. Med påverkad påverkad i något sådant avseende som har menas betydelse för förmågan att framföra ett fordon. Någon mera kvalificerad grad påverkan krävs inte. Påverkan kan härröra antingen från av den direkt verksamma substansen i medlet eller från någon av dess metaboliter. Den kan utgöras av ett medels avsedda verkningar eller dess biverkningar. Det är för tillräckligt att medlet eller medlen förekommer i ansvar förarens blod i sådan mängd att han typiskt sett kan antas påverkad därav. I likhet med vad som gäller för alkohol enligt första stycket krävs inte någon bevisning att han i det konkreta fallet faktiskt om varit påverkad. Inte heller kan föraren fri från ansvar även om han för bevisning att han faktiskt inte påverkad vid körningen. Det om var kan påpekas att detta är helt i överensstämmelse med vad som gäller för rattfylleribrott grund av alkoholförtäring vid tillämpningen av

promillereglerna.

Utlåtande i frågan huruvida mängden i blodet är sådan att veder-

börande typiskt sett kan antas vara påverkad avges av Rättsmedicinal-

verket. Som nämnts i avsnitt 11.3 skall utlåtande avges i samtliga fall där analysen har utfallit positivt.

Tredje stycket

I tredje stycket regleras det "egentliga" kliniska rattfylleriet för såväl alkohol- drogfallen. För straffansvar krävs här att vederbörande som vid körningen är påverkad antingen av alkohol eller av droger eller av kombination alkohol och droger eller av flera olika droger. en av För tolkningen vad avses med begreppet påverkad hänvisas av som till vad sagts ovan i kommentaren till andra stycket. Det är som tillfyllest att vederbörande är påverkad. Graden av påverkan behöver sådan att det kan antas att han inte ett betryggande sätt kan vara föra fordonet. Påverkansgraden måste dock vara sådan att den är iakttagbar. Den kan visa sig vederbörandes utseende, t.ex. i genom ögonen eller blicken. Den kan komma till synes i hans sätt att eller

röra sig, t.ex. hans balansförmåga. Att vederbörande är påverkad kan

också märkas på hans tal eller förmåga att uttrycka sig och hans koncentrationsförmåga Självfallet kan den också märkas på hans m.m. sätt att framföra fordonet.

176 Författningskommentar

Tredje stycket är som hittills avsett att tillämpas för alkoholfallens del främst om blodprov eller prov på utandningsluften inte har tagits. I dag torde motsvarande regel inte komma till användning i annat än mycket speciella situationer om blodprov tagits och analysen av detta utvisar en promille, lägre än 0,2 eller om ett utandningsprov gjorts och gett ett resultat under 0,10 milligram per liter luft. Våra förslag avses inte innebära någon ändring härvidlag. För drogfallens del kan tredje stycket förväntas komma till användning i större utsträckning. Om analys av blodprov visar en viss drogförekomst men Rättsmedicinalverket inte anser sig ha fog för ett påstående att mängden är sådan att vederbörande typiskt sett kan antas vara påverkad inträder straffansvar enligt detta stycke om annan bevisning som styrker påverkan föreligger. Detsamma gäller om analysen av ett urinprov ger positivt utslag för någon substans, t.ex. LSD, som inte går att spåra i blod och vederbörande visar tecken påverkan. Vidare kan tredje stycket förväntas betydelse i de fall föraren har intagit såväl alkohol som något eller några andra medel. Om det rör sig om små mängder av såväl alkohol som de andra medlen kan analys blodprov visa ett alkoholvärde under 0,2 promille och andra medel av i små mängder. Som uttalat tidigare kan utlåtandet från Rättsmedicinalverket då mynna ut i att påverkan typiskt sett kan antas föreligga. Om verket inte anser sig ha fog för denna slutsats kan det, om det

föreligger annan bevisning till stöd för påståendet om påverkan,

inträda för rattfylleri enligt tredje stycket om övriga förutansvar sättningar härför är uppfyllda.

Fjärde stycket

l dagens motsvarighet till det föreslagna fjärde stycket, nämligen det tredje stycket, stadgas att promillereglerna i paragrafens första stycke inte gäller förare av motordrivet fordon som är avsett att föras av gående. Med sådant fordon avses vissa motorgräsklippare och snöslungor m.m. Genom den föreslagna ändringen kommer dessa förare att undantas även från tillämpningen av reglerna i andra stycket, i fråga drogpåverkan kan ses som en motsvarighet till som om bestämmelserna i första stycket. Ansvar för rattfylleri kan för de i fjärde stycket avsedda förarna komma i fråga endast enligt tredje stycket. Detta innebär att ansvar för grovt brott enligt 4 a § kan utkrävas endast under de förutsättningar som anges i punkterna 2 och 3 i den paragrafen.

sou 1996:125 Författningskommentar 177

Det subjektiva rekvisitet

I subjektivt hänseende krävs uppsåt. Det är för straffansvar inte tillräckligt att gärningen begås av oaktsamhet. Med uppsåt inte menas bara det direkta uppsåtet utan även indirekt uppsåt och eventuellt uppsåt. I detta avseende görs alltså ingen ändring i förhållande till vad som gäller redan i dag. Vi har därför, trots vad sägs i förarbetena som till den senaste ändringen 1 kap. 2§ brottsbalken, inte funnit av anledning att i författningstexten uttryckligen ange att uppsåt krävs. När det gäller frågan om vilka omständigheter som skall täckta vara

av uppsåt för att ansvar för drograttfylleri skall inträda kan hänvisas till vad som gäller vid rattfylleri grund alkoholförtäring. Någon

av skillnad i fråga om uppsåtsbegreppets innebörd mellan de olika fallen är inte avsedd. För ansvar krävs alltså att förarens uppsåt täckt den omständigheten

att det intagna medlet innehåller narkotika eller trafikfarlig

annan substans. Kännedomen härom skall han ha haft före färden eller under densamma, innan den avslutades. Hans uppsåt behöver ha omfattat att han skulle uppnå en straffbar påverkansgrad till följd intaget. av Den som olovligen brukar narkotika, antingen i form illegal av narkotika eller i form av läkemedel, innehållande narkotiska substanser, som skrivits ut till gör sig skyldig till narkotiannan person kabrott. Givetvis sker ett sådant brukande i syfte att nå någon form av påverkan. Detsamma gäller den brukar andra illegala droger, som t.ex. olika lösningsmedel. I samtliga dessa fall torde uppsåtsfrågan inte vålla domstolarna några problem. Det kan inte, för undgående av ansvar, vara tillräckligt att hänvisa till att man inte känt till vad t.ex. tabletterna eller pulvret innehöll. Alla läkemedel som innehåller narkotika är försedda med en

varningstriangel. Den som intagit egen sådan medicin, innehållande

narkotiska substanser, kan inte heller hävda att han saknade uppsåt

som omfattade att medicinen var trafikfarlig. I vart fall medicinen

om intagits i större dos eller oftare än vad läkaren ordinerat måste ett för ådömande av ansvar erforderligt uppsåt föreligga. Intas anses medicinen i föreskriven dos kan det för avgörande av frågan huruvida vederbörande skall fällas till ansvar vara av värde att veta vilken information och vilka rekommendationer den förskrivande läkaren lämnat. För närvarande finns cirka 65 läkemedel utan att som, vara narkotikaklassade, är bedömda trafikfarliga och försedda med som en varningstriangel. Den som intar sådan medicin eller - egen annans måste också regelmässigt anses ha ett uppsåt som omfattar läkemedlets trafikfarlighet. För den som intar sådan medicin, utskriven till annan, kan föras delvis samma resonemang gjorts som ovan beträffande läkemedel innehållande narkotika. Även här gäller det att inte kan räcka för att undgå ansvar att hävda bristande kännedom om

178 Författningskommentar

innehåll. När det gäller intag av egen sådan medicin kan preparatets hänvisas till vad sägs i föregående stycke i fråga om medicin, som innehåller narkotika. som Vad gäller sådana läkemedel är bedömda som trafikfarliga men som

inte försedda med varningstriangel kan uppsåtsfrâgan vålla vissa informationsblad apotekspersonalen skall dela ut vid problem. Det som

sådana läkemedel innehåller visserligen ett på-

expedieringen av

pekande bilkörning kan förenad med risker efter intag av att vara medicinen enbart detta förhållande kan inte regelmässigt tas till men intäkt för föraren haft erforderligt uppsåt. Detsamma kan gälla för att läkemedel inköpta utomlands. Beträffande de här avsedda läkemedlen

intresse för uppsåtsfrågan att få klarhet i vilken information den

är av

förskrivande läkaren och apotekspersonalen lämnat. Beträffande

utomlands inköpta läkemedel bör dock kraven den som intar dessa ställas högt vad gäller att eget initiativ skaffa sig kunskap om medlets innehåll och verkningar. Den intagit ett sådant medel som som

vi har talat i sådan omfattning att en kraftig påverkan inträtt

nu om torde dock ha svårt hävda att han inte insåg att påverkan inträtt, att varför uppsåt kan föreligga i ett sådant fall. anses Sammanfattningsvis kan sägas att den för ett fordon efter att ha som intagit läkemedel har ett stort för att läkemedlet inte är sådant ansvar

trafikfarlig påverkan inträder.

att en

Påföljd

Straffet för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader. Vid

rattfylleri grund alkoholförtäring har utbildats en praxis med

av

antalet dagsböter framför allt i relation till promillehalten i blodet

satta respektive alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Någon motsvarighet till detta är inte möjligt att åstadkomma för drogfallen. Det är dock angeläget att domstolarna försöker åstadkomma en sådan differentiering i straffmätningen, framför allt genom användning av den straffskala står till buds, att straffet för rattfylleri blir

som

vid viss påverkansgrad oavsett påverkan härrör från

detsamma en om alkohol eller droger.

Brott mot narkotikastrafflagen

olovligen brukar narkotika gör sig skyldig till narkotikabrott. Den som Straffet för sådant brukande bestäms i allmänhet till dagsböter. Den för fordon efter sådant intag narkotika skall, om övriga som ett av

förutsättningar enligt denna paragraf är uppfyllda, dömas för ratt-

fylleri. Även för denna gärning är straffet oftast dagsböter. Det senare

sou 1996:125 Fözfattningskommentar 179

faller sig därför naturligt att vid fall rattfylleri, grovt brott, fälla av till ansvar för såväl detta brott som narkotikabrottet och alltså inte anse det senare konsumerat av det förra. Det bör då, eftersom straffet i denna situation måste bli högre än vid fall av endast ettdera av de två brotten, inte komma i fråga att bestämma antalet dagsböter till minimum. Beträffande konkurrens vid grovt brott, se nedan. -

4 a § Hänvisningen till 4 § första tredje stycket innebär att alla former av rattfylleri dvs. rattfylleri grund av viss promillehalt i blodet eller viss halt i utandningsluften, på grund av viss mängd annat medel i blodet eller grund av faktisk påverkan träffas av bestämmelser- na om grovt brott. Förare av motorfordon som är avsett att föras av gående kan dock på grund av regeln i 4 § fjärde stycket straffas bara i de fall som regleras i 4 a § 2 eller Vid bedömande av om brottet är att anse som grovt skall beaktas om föraren haft en viss angiven alkoholkoncentration l eller om förandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten 3. I dessa delar innebär förslaget inga ändringar. Vidare skall beaktas om föraren annars varit avsevärt påverkad alkohol, av av något annat medel eller av flera medel i förening 2. Ingen ändring i sak är avsedd härmed. Anledningen till ändringsförslaget är endast att det genom detta klart skall framgå att den straffbara påverkan kan härröra antingen från alkohol eller droger eller från en kombination av alkohol och droger eller en kombination av olika droger. Beträffande den grad av påverkan som skall föreligga för att brottet enligt 2 skall anses som grovt föreslås ingen ändring i förhållande till nu gällande rätt. Påverkan skall alltså ha varit avsevärd för att brottet denna grund skall bedömas som grovt. Den som intagit såväl alkohol som annat medel eller flera andra medel kan, som framhållits i avsnitt 11.3, inte automatiskt anses som avsevärt påverkad. Men Rättsmedicinalverket bör i kombinationsfallen ange när kombinerade påverkanseffekter kan antas vara för handen. Om förstärkningseffekter föreligger bör föraren vara att bedöma som avsevärt påverkad i vart fall när alkoholkoncentrationen inte betydligt understiger gränsen för grovt brott. Avsevärd påverkan bör också anses föreligga när flera andra medel, som förstärker varandra, intagits och i vart fall något av dem finns i en sådan mängd att verket i sitt utlåtande anger den som hög. Vad som sagts under rubriken Påföljd i kommentaren till 4 § är tillämpligt även för de grova fallen rattfylleri. Det är alltså av angeläget att den som döms för grovt rattfylleri grund av drogpåverkan och den som gör sig skyldig till samma brott grund av alkoholpåverkan behandlas lika. Den variation i påföljdsval som i dag finns vid grovt rattfylleri med hänsyn till den tilltalades personliga

180 Författningskommentar sou 1996: 125

förhållanden bör sålunda komma till uttryck även i fall av grovt rattfylleri på grund av drogpâverkan.

Brott mot narkotikastrafflagen

Olovligt intag av narkotika utgör ett brott i sig och den som olovligen brukar narkotika skall som tidigare nämnts fällas till ansvar för detta. Straffet är i allmänhet dagsböter. Om vederbörande efter intaget för ett motorfordon och därvid gör sig skyldig till grovt rattfylleri enligt

denna paragraf skall han dömas för detta senare brott. Straffet för

grovt rattfylleri är fängelse. Det brottet får då anses konsumera narkotikabrottet, bestående i eget brukande, varför ansvar inte skall utdömas även för detta. Den som av något skäl inte kan fällas till ansvar för grovt rattfylleri skall dock självfallet dömas för narkotikabrottet.

Ikraftträdande m.m.

Lagen torde kunna träda i kraft den l juli 1997. Endast gärningar begångna efter lagens ikraftträdande faller in under de nya reglerna. En gärning som någon gjort sig skyldig till före detta datum skall bedömas enligt den gamla lagen.

16.2 Förslag till lag om ändring i jämvägssäker-

hetslagen 1990:1157

30 § Förslaget innebär en anpassning till de föreslagna ändringarna i trafikbrottslagen. Beträffande det närmare innehållet hänvisas till vad som anförts i avsnitt 11.3 och i författningskommentaren till 4 och 4 a §§ trafikbrottslagen.

16.3 Förslag till förordning om ändring i vägtrafik-

kungörelsen 1972:603

19 § Förslaget innebär främst en anpassning till de föreslagna ändringarna i trafikbrottslagen men också en redaktionell ändring i syfte att anpassa bestämmelsen till den utformning trafiknykterhetsreglerna har för närvarande.

Författningskommentar 181

Vad gäller motiveringen till ändringen av påverkansbegreppet hänvisas till de överväganden som gjorts i avsnitt 11.3 samt vad som

anförts i författningskommentaren till 4 § trafikbrottslagen.

Ändringen av påverkansbegreppet leder, som redovisats i avsnitt

14.2, till att polisen ges ökade möjligheter att enligt 168 § första stycket vägtrafikkungörelsen hindra fortsatt färd. Formuleringen "starka drycker" föreslås ersatt av "alkoholhaltiga drycker". Uttrycket "andra stimulerande eller bedövande ärrmen" föreslås utbytt till något annat medel". För att framhålla att även en kombinerad påverkan av alkohol och droger eller av flera droger omfattas av stadgandet föreslås uttrycket "flera medel i förening" ingå i författningstexten. Dessa ändringar innebär dock inte någon ändring i sak. Det bör anmärkas att de föreslagna sakliga ändringar som innebär en skärpning är hänförliga endast till vad som gäller vid påverkan.

Övriga fall som räknas upp i paragrafen, att någon grund av

sjukdom, uttröttning eller annat skäl inte kan föra fordonet betryggande sätt, ändras således inte.

16.4 Förslag till förordning ändring i

om

terrängtrañkkungörelsen 1972:594

3 7 § Förslaget innebär en anpassning till de föreslagna ändringarna i

trafikbrottslagen. Vad gäller motiveringen i övrigt hänvisas till vad

som anförts beträffande förslaget till ändring av 19 § vägtrañkkungörelsen.

16.5 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:1090 om alkoholutandningsprov m.m.

Den allmänna motiveringen till här föreslagna ändringar finns i avsnitt 12.2.

2§

Ändringen är endast av redaktionell art.

4 § Alkoholutandningsprov får tas dels enligt l § den som skäligen kan misstänkas för rattfylleribrott, för motsvarande brott enligt järnvägssäkerhetslagen och för annat brott, varpå fängelse kan följa, allt under förutsättning att provet kan ha betydelse för utredningen om brottet, dels enligt 2 § på förare av motordrivet fordon och på förare av

182 Författningskømmentar

maskindrivet spårfordon järnväg, tunnelbana eller spårvagn utan att sådan misstanke föreligger, dock inte förare av sådant motordrivet fordon som är avsett att föras av gående. Enligt förslaget till 4 § får under samma förutsättningar också göras undersökning vederbörandes ögon och ögonrörelser. Undersöken av ningen får alltså företas dels beträffande den som är skäligen misstänkt för de i l § angivna brotten, dels beträffande förare av i 2 § uppräknade fordon även utan att sådan misstanke föreligger, t.ex. vid rutinkontroll i trafiken. Undersökningen skall syfta till att utröna om den undersökte är påverkad något annat medel än alkohol. Med annat medel avses här av detsamma enligt 4 § trañkbrottslagen, alltså narkotika, trafiksom farliga läkemedel, lösningsmedel m.m. De regler enligt l § andra stycket och 2 § andra stycket gäller som för tagande alkoholutandningsprov skall tillämpas även vid underav sökning enligt 4 Detta innebär att undersökningen, som skall utföras polisman, skall göras ett sådant sätt att den underav en sökte inte blir föremål för allmän uppmärksamhet. Den skall som regel utföras i ett täckt fordon eller i ett avskilt rum. En undersökning görs utan att skälig misstanke om brott föreligger skall utföras som eller i nära anslutning till den plats där föraren kontrolleras eller

polisingripandet sker.

Den undersökte har rätt att begäran få ett bevis om att undersökningen har gjorts. Om han begär det skall protokoll föras vid

undersökningen se 2 § fjärde stycket.

Undersökningen skall avse vederbörandes ögon och ögonrörelser. Den får utgöras enbart polismannens rent okulära besiktning av av ögonens utseende och deras funktion. Till sin hjälp får polismannen dock ha dels pupillometer, dvs. ett instrument för att uppskatta en pupillernas storlek, dels eller annat liknande, mindre en penna föremål, och dels mindre ljuskälla, t.ex. en pennlampa eller en ficklampa. Hos är påverkad opiater och opioider är pupilleren person som av små och ihopdragna medan de hos den som är påverkad av na centralstimulerande medel och hallucinogener oftast är vidgade. Det kan också fallet hos den som brukat cannabis. En mätning senare vara pupillstorleken hos kan därför ge en god indikation av en person huruvida någon påverkan föreligger. Det instrument som här kommer till användning, pupillometern, hålls vid sidan av den undersöktes öga.

Polismannen kan då jämföra pupillens storlek med de cirklar med

olika diameter som instrumentet har. Den eller det liknande mindre föremål polismannen får penna som ha hjälpmedel kommer till användning vid ett s.k. nystagmustest, som dvs. kontroll den undersökte har ofrivilliga ryckningar i av om ögonen. Föremålet hålls 25-30 framför den undersöktes ögon och cm

Författningskommentar 183

förs sedan sakta höger resp. vänster och hålls därefter stilla i ytterlägena några sekunder. En person som är påverkad av t.ex. ett centraldepressivt medel har svårt att smidigt och utan ryckningar följa föremålet med blicken, och distinkta ryckningar brukar uppstå i ögonen när föremålet hålls så att ena ögat hålls i maximal vinkel. När föremålet förs uppåt framför ögonen och hålls stilla i högt läge kan också uppstå ryckningar hos den som är påverkad av sådant medel. Även kan alltså god indikation på att den nystagmustest ge en undersökte är påverkad. En är påverkad t.ex. ett centraldepressivt medel men person som av också den är påverkad av cannabis kan ha svårt att korsa ögonen som mot näsan. För att så är fallet kan polismannen hålla sitt se om föremål 25 framför näsan den undersökte och långsamt föra ca cm det in mot näsan. Den mindre ljuskällan, pennlampa e.d., kan användas för att en kontrollera pupillens reaktion ljus. Normalt reagerar en pupill ljus att inom sekund dra ihop sig. Hos den som är påverkad genom en centralstimulerande eller centraldepressiva medel reagerar pupillen av långsammare medan det hos en person som är påverkad av opiater eller opioider, och alltså redan härav har ihopdragna pupiller, inte som alltid någon reaktion ljuset. En undersökning av pupillens syns reaktion ljus kan god information en eventuell påverkan. ge en om Om polismannens undersökning visar tecken påverkan får skälig misstanke föreligga. Då får enligt reglerna i 28 kap. 12§ anses rättegångsbalken kroppsbesiktning äga rum och t.ex. blodprov tas. Självfallet kan skälig misstanke föreligga även om ingen ögon-

undersökning görs eller företagen ögonundersökning inte ger

om en något klart utslag. Så kan föraren t.ex. lukta thinner e.d. eller uppträda på ett sådant sätt att polismannen får grund för misstanke. Polismannen bör dokumentera sina iakttagelser vid undernoga sökningen. Sådan dokumentation kan nämligen vara värdefull som bevisning vid ett åtal mot den undersökte. Det kan vara lämpligt att särskild blankett utformas för detta ändamål. en Om den skall undersökas vägrar att medverka får enligt regeln som i 3 § blodprov tas även förutsättningarna härför inte är uppfyllda om enligt rättegångsbalkens regler.

Rikspolisstyrelsen förordning 1976: 1901 bemyndi-

har genom en

gats att meddela verkställighetsföreskrifter till denna lag. Det är

väsentligt att dessa föreskrifter utformas sådant sätt och ges sådant innehåll undersökningarna kommer att genomföras under optimala att betingelser och under säkra former.

184 Författningskommentar sou 1996:125

16.6 Förslag till lag om ändring i lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

1 §

Ändringen är av redaktionell art och innebär endast en språklig

anpassning till begreppet annat medel. Som nämnts i den allmänna motiveringen i avsnitt 14.7 bör således sådana medel som kan antas avsedda för en persons legitima behov inte tas i beslag. vara

Bilaga 1 185

min

www

Kommittédirektiv

W

Drograttfylleri Dir.

1995: 138

Beslut vid regeringssammanträde den 9 november 1995

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över bestämmelserna sådant rattfylleri och grovt rattfylleri i lagen om 1951:649 om straff för vissa trañkbrott trañkbrottslagen som avser påverkan av något annat medel än alkohol, s.k. drograttfylleri. Utredaren skall analysera vilka problem som är förenade med den nuvarande lagstiftningen samt lämna förslag till åtgärder som medför en effektivare bekämpning av sådana brott. Utredaren skall undersöka om det är möjligt att införa gränsvärden för olika droger samma sätt som för alkohol. Om det inte finns vetenskapligt underlag för att fastställa sådana värden, skall andra lösningar övervägas. Utredaren skall bl.a. pröva om införandet av en absolut nollgräns är en lämplig lösning. Utredaren skall också överväga det är möjligt att åstadkomma en effektivisering av lagen om att ändra de nuvarande förutsättningarna för ansvar för genom s.k. kliniskt rattfylleri. l utredarens uppdrag ingår också att bedöma det behövs ändringar i andra författningar, exom empelvis vad gäller polisens möjlighet att kontrollera och upptäcka förekomst av droger i trafiken samt vad gäller återkallelse av körkort.

186 Bilaga I sou 1996:125

Bakgnmd

Gällande bestämmelser

Strañbestämmelser rattfylleri och grovt rattfylleri finns i om lagen 1951:649 straff för vissa tratikbrott trañkbrottsom lagen. Bestämmelserna gäller för alkohol och samtliga andra medel, såväl narkotiska som andra. illegala och legala, som

kan påverka förmågan att framföra ett motorfordon ett

betryggande sätt.

För andra medel än alkohol finns inte några gränsvärden. stället tillämpas bestämmelsen s.k. kliniskt rattfylleri i

I om

4§ andra stycket trañkbrottslagen. Enligt denna skall en förare fällas till han är "så påverkad att det kan

ansvar om han inte ett betryggande sätt kan föra fordonet". antas att Vid bedömande ett sådant brott är grovt skall enligt av om

4 § särskilt beaktas föraren varit avsevärt påverkad eller

a om framförandet inneburit påtaglig fara för trafiksäkerom en heten. Bestämmelsen kliniskt rattfylleri tillämpas också då om

föraren är påverkad alkohol, då någon koncentration i

av men blod eller utandningsluft inte kunnat fastställas.

Stratfskalan för rattfylleri är densamma oavsett om föraren varit påverkad alkohol eller något annat medel. För nor-

av

malgraden brottet är påföljden böter eller fängelse i högst

av månader. Om brottet är att bedöma grovt är påföljdsex som fängelse i högst två år. en

Reformbehov

Under tid har det från flera håll gjorts gällande att

senare antalet förare är påverkade andra medel än alkohol som av ökar och det trañksäkerhetssynpunkt är angeläget att att ur möjligheterna ingripa sådana handlingar förbättras. Ett att mot flertal motioner med krav på lagändring har också väckts i

riksdagen. I syfte belysa behovet översyn av de nuvarande att av en bestämmelserna anordnade Justitiedepartementet. i samarbete

Bilaga 1 l 87

med Vägverket. ett seminarium i Rosenbad den 4 april 1995. Vid detta redogjorde företrädare för Vägverket. Riksåklagarpolisen. domstolsväsendet. Rättsmedicinalverket och en. forskningen området för sina synpunkter gällande rätt och behovet en reform. En sammanställning av de synav punkter framfördes finns tillgänglig i Justitiedepartesom mentet dnr Ju94/ l702. Under riksdagsåret 1994/95 väcktes, liksom tidigare år, ett flertal motioner med krav ändring av lagen. l sitt betänkande över de sålunda framställda kraven anförde justitieutskottet att det finns starka skäl att se över lagstiftningen och att syftet

med en sådan reform bör vara att upprätthålla trafiksäkerheten

och en tillräcklig kontroll av trañkanternas körförmåga med avseende på droger bet. l994/95zJuU24 s. ll Enligt utskottet kan en möjlig åtgärd vara att införa en reglering som anger gränsvärden liknande sätt som för alkohol, men

också lämpligheten av att införa en nollgräns bör enligt ut-

skottet undersökas. Enligt vad som vidare nämndes i be-

tänkandet måste en reform föregås av en rad närmare angivna

överväganden. Med hänvisning till detta och till det översynsarbete som påbörjats inom Justitiedepartementet avstyrkte utskottet bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 1994/95:332. Som underlag för den fortsatta beredningen har inom

Justitiedepartementet utarbetats promemorian Drograttfylleri

-

gällande rätt och behovet av en reform Ds 1995:65. l denna lämnas redogörelse för den nuvarande lagstiftningen, de

en närmare förutsättningarna för straffansvar och de reforrnsyn-

punkter förts fram. Vidare behandlas vissa utländska för-

som hållanden. Promemorian innehåller en analys av behovet av en reform mot bakgrund av bl.a. den kunskap som finns om droger och trafiksäkerhet och hur bestämmelsen tillämpas i praktiken. I promemorian belyses också möjligheterna och effekterna av att ändra lagstiftningen det sätt som justitieutskottet angett. Den slutsats dras i promemorian är att det finns ett som reformbehov, men att de överväganden som krävs för att

188 Bilaga 1 sou 1996:125

genomföra reform är av sådan art och omfattning att det

en fortsatta översynsarbetet måste ske inom ramen för en utredning.

Uppdraget

Utredaren skall närmare analysera vilka problem som är

förenade med den nuvarande regleringen och med beaktande

av vad som anförts i justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU24 lämna förslag till sådana författningsändringar skapar förutsättningar för ett effektivare ingripande mot

som

drogpåverkade förare. Syftet med reformen skall, som justitie-

utskottet uttalat, vara att förbättra möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och tillräcklig kontroll över trafikanten emas körförmåga.

En reform kan genomföras olika sätt. Eftersom den nuvarande lagstiftningen bygger principen att endast sådana beteenden kan sägas vara något sätt trañkfarliga skall

som

strañbara, är en naturlig utgångspunkt att, som justitie-

vara

utskottet anfört, först undersöka det går att knyta straff-

om

barheten till bestämda gränsvärden samma sätt som för alkohol. I den nämnda departementspromemorian har dock

den bedömningen gjorts att det för närvarande är tveksamt om det finns förutsättningar för att fastställa sådana värden. Om utredaren delar denna bedömning skall andra lösningar övervägas, bl.a. om införandet av en absolut nollgräns är en lämp-

lig lösning. Men även möjligheten att ändra förutsättningarna för ansvar för s.k. kliniskt rattfylleri skall utredas.

I utredarens uppdrag ingår också att bedöma om det, för

att uppnå det angivna syftet med reformen, behövs

ovan

ändringar i andra författningar än trañkbrottslagen, exempelvis vad gäller polisens möjlighet att kontrollera och upptäcka

förekomsten av droger i trafiken samt vad gäller reglerna om återkallelse av körkort.

sou 1996:125 Bilaga 1 189

Det står utredaren fritt att utöver de frågor som nu angivits ta upp också andra närliggande frågor i den utsträckning som detta bedöms nödvändigt.

Utredningsarbetet För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtagan-

den dir. 1994:23 och att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50. Förslaget skall också innehålla en

redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna dir.

1994:124. l den mån utredaren föreslår ändringar vad gäller återkallelse av körkort skall samråd ske med 1994 års körkortsutredning K 1994:13. Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti 1996.

Bilaga 2 91

Nuvarande läkemedelsverkets föreskrifter

lydelse av 1990:47 förteckningar över narkotika

om

Förteckning l

Cannabis, varmed förstås de ovanjordiska delarna av varje släktet Cannabis med undantag frön. från vilka växt av av hartset icke extraherats Cannabisharts, varmed förstås det från carmabisväxten insamlade hartset antingen obehandlat eller renat. Extrakter och tinkturer Cannabis. av Z-Amino-l-4-brom-2,S-dimetoxifenyl propan brom-STP. DOB 2-Amino-l-2.5 dimenoxM-metylfenyl propan STP, DOM Z-Amino-1-3.4-metylendioxifenylpr0pan MDA N,N-Dietyl-2-indolyl-3-etylamin DET

2.5-Dimetoxiamfetamin DMA l-2.5-dimet0xifenyl-2-

metyletylamin 2.5-Dimetoxi-4-ety|amfetamin DOET l-4-etyl-2.5 dimetoxi-2-metyletylamin 3-2-Dimetylaminoetyl indolol- 4 psilocin 3-l,2 Dimetylhepty|-6. 9-trimetyl-7. l0-tetral MPH 6 hydro-6H-dibens0 b.d-pyranoI-l

N.N-Dimenyl-Z-indelyl-3-etylamin DMT

Eticyldidin PCE

Alpha-metylti0fentanyIN-l-lmetyl-Z-Z-tienynetyl-4-

piperidyllpropionanilid

Para-fluorfentanylm-fluor-N-l-fenetyl-4-piperidyl

propionanilid

Beta-hydroxifentanyK N- l - beta-hydroxifenetyl -4-

piperidyllpropionanilid Beta-hydroxi-3-metylfentanyl N- H beta-hydroxifenetyl -3metyl-4-piperidyll propionanilid

Tiofentany|N- 1 -2-2-tientyletyl-4piperidyllpropionaniI

3-metyltiofentanyl N-3-metyl-l-2-2-tienyletyl-4piperidyl propionanilid N-hydrox MDA eller N-OH MDA +--N-alfa-metyl-3.4metylendioxi fenetyl hydroxilamin N-etyl MDA eller MDE +q-N-etyl-alfa-metyl-B.4metylendioxi fenetylamin

4-metylaminorex +--cis-4.5-dihydr0-4-metyl-S-fenyl-Z-

oxazolamin

192 Bilaga 2

Heroin diacetylmorñn

3-Hexyl-6 ,6. 9-trimetyl-7. IO-telrahydro-öH-dibenso b,dpyranol l parahexyl Hydroxi-3-pentyl -6. 9-trimetvl-6a.7. l. lOa-tetrahydro-

öH-dibenso b.d-pyran0l-1 hydmxitetrahydrocannabinoler Ibogain De ovanjordiska delarna av växten Kat Chata edulis Katinon Lyscrgid LSD Meskalin

S-Metoxi-3.4-metylendioxiamfetamin MMDA l-5-

met0xi-3, 4-metylendi0xifenyl-2 metyletylamin

3 ,4-metylendioximetamfetamin MDMA l-3 .4-metylendi-

oxifcnyD-Z metyletylamin

MPPP

3-Pcntyl-6, 6 .9-trimetyI-6a. 10. l0a-tetrahydro-6H-

dibenso b,d pyranoI-l tetrahydrocannabinoler

Paramexoxiamfctamin PMA l-4-metoxifenyl Z-metyl-

etylamin

N- l -a-metylfcnetyl-4-pipcridyl1 acctanilid

N-l-a-metylfenetyl-4-piperidyl proponanilid

N-1-fenctyl-4-3-metyIpiperidyl proponanilid

Pcmolin PEPAP

Psilocybin Rolicyklidin PCPY. PHP l-1-2-Tienylcykl0hexylpiperidin TCP 3.4,5-Trimeloxiamfetamin TMA H3 .4.5-trimetoxifen| -

2- metyletylamin

Förteckning

Acetorñn Acetyldihydrokodein ö-acetoxi-B-metoxi-l7-metyl-4.5-

epoximorñnan

Acctylmetadol Alfacetylmetadol Alfamcprodin Alfametadol Alfaprodin Alfentanil Allylprodin Amfepramon

sou 1996:125 Bilaga 2 193

Amfetamin Anileridin

Bensylmorñn B-bensylmorfin

Bensetidin Bensfetamin

Betacetylmetadol Betameprodin

Bctametadol

Betaprodin

Besitramid Desomorfin Dexamfetamin Dextromoramid Diampromid Dietylliambulcn Difenoxin

Difenoxylal

Dihydrokodein Dihydromorñn 3.6-dihydroxi- l 7-metyl-4.5-cp0xim0rfinan Dimenoxadol Dimephtanol

Dimetyltiambutcn Dioxafctylbutyrat Dipipanon

Drotebanol

Ekgonin samt estrar och derivat därav som kan överföras

i ekgonin eller kokain

Etonitazen Etorñn Etoxeridin .

N-Etylamfetamin N-etyl-I-fenyl-2-mctyletylamin Etylmctyltiambuten

Fenadoxon

Fcnampromid

Fenazocin

Fencyklidin

Fcndimetrazin

Fcnetyllin

Fenkanüamin Fenmetrazin Fenomorfan

Fcnoperidin

Fenproporex Fentanyl

194 Bilaga 2 sou 1996: 125

Fentennin

l-Fenyl-Z-butylamin

Furctidin

Hydrokodon Hydromorñnol Hydromorfon N-Hydroxiamfetamin Hydroxypetidin

lsometadon Karfentanil Katin Ketobemidon Klonitazen Kodoxim Kokablad Kokain Lefetamin SPA Levamfetamin

Levofenacylmorfan

Levometamfetamin Levometorfan Levomoramid Levonamradol Levorfanol Mazindol Mefenorcx Meklokvalon

Metadonintermediat 2.Z-difenyl-d-dimetylamino-

pentannitril

Metadon Metakvalon Metamfetamin Metazocin Metyldesorfin

Metyldihydromorñn

Metylfenidat

Metopon

Moramidinermediat 2,2-difenyl-3-metyl-4morfolinosmörsyra Morferidin Morfm

Morfmmetylbromid och andra morñnderivat med

femvärdigt kväve

sou 1996:125 Bilaga 2 195

Morfin-N-oxid Myroñn Nabilon Nikomorfm

Noracymetadol

Norlcvorfanol Normetadon Normorfm

Norpipanon Opium

Oximorfon Oxykodon Petidin

Petidinintennedial A 4-fenyl-I-metylpiperidinkarbonitril-4 Petidinintennediat B etyl-4-fenylpiperidinkarboxylat-M) Petidinintennediat C 4-fenyl-l-metylpiperidinkarboxylsyra-

4 Piminodin Pipradrol Piritramid

Proheptazin Properidin Propylhexedrin

Pyrovaleron Racemetorfan Racemoramid Racemorfan Sekobarbital Sufentanil

Tebain 3,6-dimet0xi-l7-metyl-4.S-epoximorfinadien-t6.8

Tebakon Tilidin Trimeperidin Vallmohalm. koncentrat av

Förteckning lll

Dextropropoxifen

Etylmorñn

Folkodin Kodein Nikodikodin Nikokodin Norkodcin

196 Bilaga 2

Pentazocin Propiram

IV Förteckning

Allobarbital

Alprazolam

Amobarbital

Aprobarbital

Brallobabibal S-ally-S Z-bromallynbarbitursyra

Bromazcpam Brotizolam

Buprenorñn

Butalbital Butalbarbital

Cyklobarbital

Dclorazcpam Diazepam Dikaliumklorazepat Estazolaln

Etylloñazepat

Fludiazepam Flunitrazepam Flurazepam Glutctimid Halazepam Haloxazolam

Heptabarbital

Hexapropymat Kamazepam Ketazolam Klobazam Klometiazol Klonazepam

Klordiazepoxid

Klotiazepam Kloxazolam Loprazolam Lorazepam Lormetazepam Medazepam Meprobamat Midazolam Nimetazepam Nitrazepam

Bilaga 2 197

Nordazepam

Oxazepam

Oxazolam Pentobarbital

Pinazepam Prazcpam Temazepam Tetrazepam

Triazolam Vinbarbital

Förteckning V

Barbital Butobarbital Etinamat

Etklorvynol

Fenobarbital Hcxobarbital Kloralhydrat Kloralodol Metohexital

Metylfcnobarbital Metylpentynol Metyprylon

Pyrityldion 3.3-dietyl-2.ri-dioxotetrahydropyridin

Secbutabarbital

Tybamat Vinylbital

sou 1996:125 Bilaga 3a 199

RMV ;n " " Rättskemiska avdelningen. Linköping

Informationsblad om TETRAHYDROCANNABINOL i blod

Tetrahydrocannabinol THC är den aktiva substansen i hasch, marijuana och andra cannabispreparat. Vid rökning av cannabis tas THC snabbt upp i blodet. THC omfördelas fort i kroppen och efter avslutad rökning sker därför en snabb minskning av blodkoncentrationen av THC. Efter rökning av en marijuana-cigarett, innehållande ca 10-15 mg THC har försökspersoner uppnått blodkoncentrationer omkring 0.040 mikrogram per gram. Redanefter ca 1 timme har koncentrationen minskat till 0.004 mikrogram och 4 timmar efter rökningen finns mindre ån 0.001 mikrogram per gram blod kvar. 8 timmar efter avslutad rökning av cannabispreparat finns normalt inte mätbara mängder av THC långra kvar i blodet.

Hasch innehåller 5-2596 THC oftast ca 10% och marijuana ca 1-12%. Vid vanliga rökdoser om 0.2-0.5 gram hasch kan man således få i sig ca 20-50 mg THC. Eftersom blodprov inte kan tas omedelbart vid ingripandet vid misstänkt drograttfylleri gör den snabba minskningen i blodet att vi ofta påvisar låga halter THC även om personen var påverkad under bilkörningen. Figuren visar THC-halter i blodprover från bilförare analyserade vid RMVs råttskemiska avdelning 1988-1994.

SM Ill 200 §1

100 50 . qu-un io r- ov-ucguov--no nvu r-

åaaaåaäaå.saaqqaaaaasåäaaaåa

009696000äOOGGOOOOBäOOOBGG° o Mikrogram THC per gram blod

Genom s k passiv rökning av cannabisrök kan en person andas THC som tas upp i blodet. l experimentsituationer har man låtit icke rökare vistas 30-60 minuter i ett mycket litet slutet rum, ex t liten bil utan ventilation, där flera personer rökt cannabis innehållande ca 100 mg THC. Vissa försökspersoner har då måst använda skyddsglasögon för att stå ut med röken. Omedelbart efter försöket har man sedan kunnat uppmäta 0.002-0.006 mikrogram THC per gram blod hos de som passivt inandats sidoröken. Vid blodprovstagning 2 timmar senare har man hos några försökspersoner uppmätt 0.0005 mikrogram THC per gram blod, hos övriga hade THC helt försvunnit från blodet. Betingelserna vid försöken har varit extrema och det år troligt att man ens i missbrukarmiljöer kan få i sig THC-halter som är mätbara i blodet 1 timme efteråt.

Trafikferligklassning har utförts endast på registrerade läkemedel och tetrahydrocannabinol har därför inte klassats i detta sammanhang. Påverkan av cannabis kan innefatta förändrad uppfattning av tid, rymd och avstånd, koncentrationssvårigheter, långsamma reflexer eller koordinationssvårigheter. Höga doser kan dessutom ge hallucinationer där sinnasintryck förvrångs och verklighetsuppfattningen störs. Det finns vetenskapliga undersökningar där man under 1 timme efter rökning av 8 mg tetrahydrocannabinol kunnat påvisa försämrad körförmåga med bl.a. bristande koncentration och flera felhandlingar hos vissa försökspersoner. På grundval av ovanstående är THC ett medel som bör betraktas som traflkfarligt.

Tetrahydrocannabinol THC är klassat som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning

950522/GC

man hmmm. Telefon Yrklu knapra Rättskemiska avdelningen Universitetssjukhuset 0l3-I298RO 0134048 75 9559 774 SXl85LINKÖPING Lab. byggnad Ling.65

sou 1996:125 Bilaga 3b 201

RM V Rättskemiska avdelningen. Linköping

Informationsblad om AMF ETAMIN i blod

Bland de drograttfylleriprover som analyserats vid RMVs Rättskemiska avdelning under 1988-1992 och där amfetamin påvisats, hade majoriteten 65% amfetaminkoncentrationer i området O.2-0.9 mikrogram per gram blod. Fördelningen i sin helhet enligt figuren nedan.

9 1120.40.00, 1 1.21.4151 2 IJLALIZJ I 3.23.4333; 4 Mlkrogram amfetamin per gram blod

Vid injektion av amfetamin i vanliga missbrukardoser" uppnås initialt oftast blodkoncentrationer i området O.5-3 mikrogram per gram blod. Hur snabbt koncentrationen sedan minskar är beroende på varierande utsöndringshastighet och framgår av nedanstående diagram för stor missbrukardos, där man initialt uppnått en blodkoncentration av 3 mikrogram per gram, och för liten missbrukardos, där man initialt uppnått 0.5 mikrogram per gram blod.

AMFETAMlN-koncentratlon I blod efter stor missbrukardos liten missbrukande:

0 oÄ

i

n / oh h ; å

0.0 °" N . Nm o o ocntzuzouuazuuuu oaanuzounazacwua Timmarefter intag Timmarefter intag Pga varierande utsöndringshasrighet kan b/odkancenrrationen ligga någonstans mellan de 2 kurvorna efter angiven rid. Kurvorna är beräknade efter halveringstid 4-12 timmar.

Trafikfarligklassning har utförts endast på registrerade läkemedel. Amfetamin har därför inte klassats i detta sammanhang. Emellertid kan amfetamin påverka a viljemässiga rörelser, vilket leder till delvis okontrollerade yvige rörelser. Vidare kan amfetamin ge psykisk påverkan som kan innefatta sjålvöverskettning med ökat risktagande som följd. Dessutom kan koncentrationsförmågan nedsättas och s.k. tankeflykt uppträda. På grund av ett man upplever ett minskat sömnbehov kan kraftiga trötthetssymtom uppträda i ett senare skede av påverkan av amfetamin. På grundval av ovanstående är amfetamin ett medel som bör betraktas som trafikfarligt. Amfetamin är klassat som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning Il.

93 1OO5/GC

Bilaga 4 203

Så

kan du påverkas

Läkemedelsbehandlingen kan. särskilt i början av medicineringgöra att du t blir trött, får en, ex sämre omdöme och sämre

reaktionsförmåga. Detta innebär

naturligtvis att du blir olämplig som fordonsförare. Känsligheten

för läkemedel är dock många gånger individuell, dvs olika

människor reagerar olika kraftigt

på läkemedel.

Var även uppmärksam på att

Varningstriangeln...

sjukdomen i sig kan medföra att

en symbol för trafik-

du blir trött och inte så reagerar

farliga läkemedel

snabbt som du brukar.

Den röda varningstriangeln på Fråga din läkare du är osä-

om

vissa läkemedelsförpackningar ker på hur läkemedlet kan är en symbol för de läkemedel komma att påverka din reaksom kan påverka förmågan att tionsförmåga.

framföra motorfordon och göra Apoteket lämnar givetvis också dig till en fara i trafiken. upplysningar och råd om detta. Till trafikfarliga läkemedel räknas a sömnmedel, lugnande

Tänk efter före

medel, starka smärtlindrande

medel, medel mot åksjuka, Du måste akt på dig själv

0 ge vissa medel mot allergi och vissa tagit läkemedel. när du medel mot migrän. Satt dig därför inte bakom ratten Varningsmärkta läkemedel kan

förrän du vet hur du reagerar

även påverka din förmåga att

Tänk också på att alkohol, även sköta maskiner eller klara riskfyll-

i små mängder, kan öka dåsig-

da arbeten. heten och ytterligare försämra

reaktionsförmågan.

0 Du är själv ansvarig for din

körförmåga. Också när du har

läkemedel i kroppen

.z/-au: v4.

sou 1996:125 Bilaga 5a 205

añnauxnxcxsatvsaxu ud- 1 m Rlttnkamiska avdelningen om.. uuemnø

sn datum Ir beteckning

Polismyndigheten

BERÖRDPERSON

Analysbesked angående provar tagna vid misstänkt nauuuuunssao-n

RESULTAT IGN!

4.5 mikrogram diazapam- por gram blod G2 1.5 mikrogram nordiazapam- blod G2 par gram 0.2 mikrogram blod G2 oxazapams par gram 0.022 mikrogram flunitrazepam por gram blod G2 0.030 mikrogram 7-amino-flunitrazopam por gram blod G2 2.8 mikrogram fanobarbitals blod G2 par gram 0.09 mikrogram morfin blod H25 per gram 0.01 mikrogram kodein- blod H25 per gram Amfetaminer och cannabis negativt i blod 14 Kokain negativt i blod N

KOMMENTAR

t substansen är klassad som trafikfarlig.

uppmätta koncantrationer av diazapam och nordiazepam i blod ligger över normala terapeutiska nivåer.

/ba

Pastadnu Telefon skalan Sll ES Linköping 011-129530 Oil-UNI

206 Bilaga 5a

IÄTISIBDICINALVIRKIT m. z m mlttskemiska avdelningen Datum uuculnq

Igç datum Ir beteckning

öwuca uprussrncu

Diazepam ingår i Apozepam, Diazepan Fermenta, stesolid, stesolid Novum, Valium och Valium Novum. Diazepam år klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV. Nordazepam metabolit till bl.a diazepam. Nordazepam är klassad som är en narkotika enligt Lvrs 1990:47, förteckning IV. oxszepam ingår i Alopam, oxazepam, serepax och sobril. oxazepam är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV. Flunitrazepam ingår i Rohypnol och Flunitrazepam. Flunitrazepam är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV. 7-amino-flunitrazepam lr en metabolit till flunitrazepam. Flunitrazepam är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV. Fenobarbital ingår i renemal N H Pharma, samt är en metabolit till primidon. Fenobarbital är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning V. Morfin ingår i Dolcontin, Morfin, Morfin Epidural, Morfin special, Morfin-scopolamin, spasmofen, samt är en metabolit till heroin, kodein och etylmorfin. Morfin är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning II. Kodein ingår i citodon, Citodon minor, codyl, Kodein, Panocod, spasmofen och Treo comp, samt är en metabolit till acetylkodein sheroinförorening. Kodein är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning III.

I tjänsten

Gunnel ceder Kemist

/ba

Postadreee Telefon Telefax 011-129930 011-104875 511 as Linköping

sou 1996:125 Bilaga 5a 207

v Datum Beteckning Rattskerruska avdelningen. Linköping

En datum Er beteckning

Åklagarmyndigheten

Angående

Refererande till Er begäran av den 2 december angående utlåtande beträffande analysbeskedmed vår beteckning kan anföras följande:

4.5 mikrogram diazepam per gram blod, vilket är den halt som påvisats i det aktuella blodprover, är en koncentration som ligger påtagligt över det normala k terapeutiska intervallet, som för s diazepam är ca 0.05 0.8 rrtilaogram blod. En terapeutisk nivå är den - per gram blodkoncentration där läkemedlet har avsedd effekt uppnåsefter för de flesta människor och som intag av normala doser ordinerade läkare. Diazepam ingår i läkemedlen Stesolid och av a Valium. Både Stesolid och Valium finns i styrkorna 2 mg, 5 mg och 10 mg. uppger intag av okänt antal Stesolid-tabletter kvällen före körningen och S Valium-tabletter motsvarar 10-50 mg morgonen fore körningen. Normal dosering är 4-30 mg diazepam per dygn. Efter dagligt intag av 30 mg diazeparn har hos försökspersoner uppmätts 0.3-1.1 mikrogram per gram blod. Betydligt an terapeutiska doser diazeparn måste ha intagits för mer av att uppnå den uppmätta blodkoncentrationen.

l.5 mikrogram nordiazeparn blod är koncentration ligger over det normala per gram en som terapeutiska intervallet, som för nordiazeparn ar ca 0.1 1.1 mikrogram per gram blod - Nordiazepam bildas som en nedbrytningsprodukt i kroppen efter intag av diazepam

0.2 mikrogram oxazepam per gram blod är en koncentration som ligger under det nonnala terpeutiska intervallet, för ar 0.5 2.1 mikrogram gram blod. Oxazepam som oxazeparn ca - per kan bildas nedbrytningsprodukt i kroppen efter intag diazepam.Oxazepam ingår aven . I som en av läkemedlen Alopam, Oxazeparm Serepax och Sobril.

0.022 mikrogram flunitrazepam blod är koncentration ligger något over det per gram en som normala k s terapeutiska intervallet, som för flunitrazepam ar ca 0.002 0.015 mikrogram PCF gram blod, Engångsintag 2 flunitrazepam normal dosering 0 5-2 mg per dygn ger av mg högsta blodkoncentration 0008-001 l mikrogram per gram efter l-2 timmar Dagligt intag av ca av 2 flunitrazepam 0.01 l-0.0l5 mikrogram flunitrazepam pcr gram blod. mg ger som mest ca

7-arnino-flunitrazepam bildas nedbrytningsprodukt i kroppen efter intag av flunitrazepam som en

Enl-jun

208 Bilaga 5a sou 1996:125

2.8 mikrogram fenobarbital blod ar koncentration som ligger i nedre delen av dess per gram en terapeutiska intervall. Under långtidsbehandling vid epilepsi ligger blodkonoentrationen vanligen i området 2-32 mikrogram Vid engångsintag av 100 mg fenobarbital Fenemal-tabletter per gram. finns i styrkorna 15 mg, 50 mg och 100 mg blir blodkoncentrationen ca 2-4 mikrogram per gram.

0.09 mikrogram morän per gram blod är koncentration som ligger något över det normala en terapeutiska intervallet, dvs de blodkoncerttrationer som vanligen uppnås när morän används som

smärstillande läkemedel vid svåra smarttillstånd. Heroin omvandlas i kroppen ganska snabbttill

morän. Aven kodein och etylmorän kan i kroppen omvandlastill morän. Den påvisademängden morän härrör sannolikt äân intag av heroin eller morän., eftersom endast små mängder kodein och ingen etylmorän har påvisats i blodprovet. Intag heroin eller morän har skett inom ett av dygn före blodprovstagningergtroligen ännu kortare tid före.

0.01 mikrogram kodein blod är låg koncentration som kan härröra från intag av per gram en kodeininnehållande läkemedel eller ha bildats i kroppen som en nedbrytningsprodukt äân acetylkodein, som är en vanlig heroinförorening.

Diaaepant, nordiazeparn, flunitrazepam fenobarbital, morän och kodein är klassade oxaaepam, som traälcfarliga substanser, vilket innebär att de redan vid terapeutiska koncentrationer kan påverka reaktionsfömtågan.

Under förutsättning att läkemedel/droger intagits eller bilkörningen och de uppmätta halterna därmed är representativaför blodkoncentrationema vid bilkörningen l timme före blodprovstagningen är det mycket sannolikt att då varit påverkad av de mycket höga koncentrationema de lugnande medlen diazepam och nordiazepam och av den höga av halten av sömnmedlet flunitrazepam. Den uppmätta blodkoncentrationen av morän har sannolikt även bidragit till påverkan. Det kan heller inte uteslutas att de förhållandevis låga halterna av fenobarbital och förstärkt denna påverkan. Vidare är det sannolikt att oxazepam påverkan inverkat hans förmåga att betryggande framföra fordon.

l tjänsten

Gunnel Ceder Kemist Wayne Jones Laborator

Bilaga 5b 209 KÄTTSHEDICIHALVEIXET 1 2 Sida Rlttskemiska avdelningen Daun Beteckning Ert dann Er beteckning

Polismyndigheten

BERÖRDPERSON

Analysbesked anglende prover tagna vid misstänkt TIAPIINYITEREETSBROTT RESULTAT METOD 0.26 mikrogram alprazolam blod per gram G5 0.07 mikrogram diazepam per gram blod G5 0.05 mikrogram nordazepam per gram blod G5

KOHIENTAR substansen är klassad som trafikfarlig. Uppmätt koncentration av alprazolam överstiger normal terapeutisk nivå.

/ba Postadress °9'°" °°'°' 581 85 Linköping 0l319380 013-104875

210 Bilaga 5b sou 1996:125

Sida 2 1 RÄTTSHEDICINALVERKIT Rlttskemiska avdelningen Dahl Beteckning

Ert datan Er beteckning

ÖVRIGAUPPLYSNINGAR

Alprazolam och Xanor. Alprazolam lr klassad Alprazolam ingar i Alpralid. narkotika enligt LVFS 1990:k7. förteckning IV. som Diazepam ingår i Apozepam. Dlazepam Fermenta. Stesolid. Stesolid Novum, Valium och Valium Novum. Diazepam är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:67. förteckning IV. Nordazepam lr metabolit till bl.a diazepam en dikaliumklorazepat ingår i Tranxilen. Nordazepam Ir resp. klassad narkotika enligt LVFS 1990:47. förteckning IV. som Kodein ingar i Citodon. Citodon minor. Codyl. Kodein. Panocod, Spasmofen och Treo Comp. samt lr en metabolic till acetylkodein -heroinfurorening. Kodein lr klassad som narkotika enligt LVFS 1990:k7, förteckning III.

I tjänsten

Arne Eklund Förste kemist

/ba

Telefon Ielelan Postadress 013-129880 013-104875 SBI85 Linköping

sou 1996:125 Bilaga 5b 211

Damn RMV Rärtskemiskaavdelningen.Linköping lät datum Er baadcnins

Polismyndigheten

Angående

Refererande till Er begaran den 3 maj angående utlåtande betrâñitnde analysbesked med vår av beteckning kan anRbras följande:

0.26 mikrogram alprazolam blod, vilket är den halt som påvisats i det aktuella per garn blodprovet, är en koncentration som ligger mycket över det terpeutiska intervallet som för alprazolam är ca 0.01 0.035 mikrogram blod. En terapeutisk nivå är den - per gram blodkoncentration dar läkemedlet har avseddelfekt för de flesta människor och som uppnåsetter intag av normala doser ordinerade av läkare. Dagligt intag av 3 mg alprazolam normal dosering 0.5-3 rng per dygn, i vissa fall kan ges 6 mg per dygn gav en blodkonoennation 0.025-0.035 mikrogarn per garn blod hos 7 patienter. av Dagligt intag av 9 mg yv 0.07-0. ll mikrogram alprazolam per gram blod hos 7 patienter.

0.07 mikrogam diazeparn blod, vilket är den halt som påvisats i det aktuella per garn blodprovet, är en koncentration ligger i nedre delen av det normala s k terapeutiska som intervallet, som för diazeparn är 0.05 0.8 mikrogam per garn blod. ca -

0.05 mikrogram nordazepam blod är koncentration ligger i nedre kanten av det per gram en som nomtala terapeutiska intervallet, for nordiazepam är 0.l 1.1 mikrogarn garn blod. som ca - per Nordazepam bildas som en nedbrytningsprodukt i kroppen efter intag av diazeparn.

0.006 mikrogram kodein blod, vilket är den halt som påvisats i det aktueUa blodprovet. per garn är att betrakta som en låg terapeutisk koncentration.

Alprazolam, diazeparn, nordazeparn och kodein, är klassade trañlcfarliga substanser, vilket som innebär att de redan vid terapeutiska koncentrationer kan påverka reaktionslönnågan.

ingripande polisman har noterat att hade sluddrande tal och något osäker gång. Undersökande läkare har knappt två timmar efter olyckan iakttagit stora pupiller och osäker vändning bedömt lätt påverkad sömnrnedel. Den iakttagna påverkan kan väl som av förklaras effekter höga koncentrationen det lugnande medlet alprazolarn som av den uppmana av

minut-n liahksatllnn

212 Bilaga 5b sou 1996:125

Under förutsättning läkemedel intagits efter bilkömingen och de uppmätta halterna därmed att Ir representativaför blodkonoentrationezna vid bilkörningen knapp 2 timmar fore blodprovstaguingen Ir det sannolikt att då varit påverkad av det lugnande medlet alpmmlam. Det kan inte utesluta: de lugnande medlen diaaepam och nordazepam förstärkt att damn påverkan Vidare det sannolik påverkan inverkat hennes förmåga att år att betryggande hmmm fordon

I tjänsten

Gunnel Ceder

Arne Eklund Förste kemist

Bilaga 5C 213 ünsuxnxcmuvzun H4- 4" Rättskemiska avdelningen Datum ut-ckninq In datum Ir beteckning

Polismyndigheten

aznöao PERSON

Analyabeaked angående provar tagna vid miutänkt TIHIIIXKTERIETSIRUH

usunnr END

0.9 mikrogram H35 amfetamin per gram blod 0.008 mikrogram flunitrazepam blod G5 per gram 0.011 mikrogram Fame-flunitrazepam blod G5 per gram 0.07 mikrogram diazepam- per gram blod G2 0.1 mikrogram nordazepamt per gram blod G2 opiater negativt i blod I Cannabis negativt i blod 14 Kokain negativt i blod N

KOMMENTAR v substansen är klassad som trafikfarlig.

/LA Poltadrenn Talelon 731915 sax as Linköping OU-:NEEC 31"-°"75

Bilaga 5C

RÄITSMEDICIIALVIIKET m 7 m Rättakemiska avdelningen Datu- °'""°

Ert datum Ir beteckning

ömma unussncan

amfetamin är klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47. förteckning II. Flunitrazepam ingår i Rohypnol och rlunitrazepan. Flunitrazepan är klassad narkotika enligt LVFS 1990:47, som förteckning Iv. 7-amino-flunitrazepam är en metabolit till flunitrazepam. Flunitrazepam är klassad narkotika enligt Lvrs 1990:47. som förteckning IV. Diazepam ingar i Apozepan, Diazapam rermenta, steaolid, stesolid Novum, Valium och Valium Novum. Diazepam år klassad som narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV. Nordazepam metabolit till bl.a diazepam. Nordazepam N ar klassad SOM är en narkotika enligt LVFS 1990:47, förteckning IV.

I tjänsten

Gunnel Ceder kemist

/LA

Poatadrnas Telefon 7 "" S l IS Linköping CZ-119352 121-251575

Bilaga 5C 215

Datum BeteckmnE

RMV

Rättskemiskaavdelningen. Linköping

Ert datum Er beteckning

Polismyndigheten

Angående

utlåtande beträñände analysbesked med vår Refererande till Er begaran den 22 mars angående av

beteckning kan anföras följande:

blod, vilket den halt påvisats i det aktuella blodprovet, 0.9 mikrogram amfetamin per gram är som

Bland de drogattfylleriprover analyserats vid RMVs ar en ganska hög koncentration som och dar amfetamin påvisats, hade majoriteten 65% rñttskemiska avdelning 1988-92

amfetaminkoncentrationer i området 0.2 0.9 mikrogram per garn blod. -

missbrukardoser uppnås initialt oñast blodkoncentrationer Vid injektion av amfetamin i vanliga

i området 0.S-3 mikrogram per gam blod.

kan koncentrationen sedan beroende varierande Om man uppnått den högre halten till mikrogram blod någon gång mellan 7 22 utsondringshastighet ha minskat 0.9 per garn -

timmar efter intag.

registrerade läkemedel. Amfetamin har därför inte Trañldarligldassning har utförts endast påverka viljemässiga rörelser, vilket klassats i detta sammanhang. Emellertid kan amfetamin a amfetamin psykisk påverkan som kan leder till delvis okontrollerade yviga rörelser. Vidare kan ge

följd. Dessutom kan koncentrationsinnefatta självöverskattning med ökat risktagande som På gund upplever ett minskat tankeflykt uppträda. av att man fömrågan nedsättasoch s. skede påverkan amfetamin. sömnbehov kan kraftiga trötthetssymtom uppträda i ett senare av av

medel bör betraktas trañkfarligt. På grundval av ovanstående är amfetamin ett som som

ligger inom det normala s 0.008 mikrogarn flunitrazepam blod är koncentration som per garn en 0.015 mikrogram gram blod k terapeutiska intervallet, för flunitrazepam är ca 0.002 per som -

Flunitnrzepam är ett sömnmedel.

nedbrytningsprodulct i kroppen eñer intag av flunitrazepam. 7-amino-flunitrazeparn bildas som en

ligger i nedre delen av del mikrogram diazepam blod är koncentration som 0.07 per garn en mikrogram gram blod terpeutiska intervallet, for diazepam är ca 0.05 0.8 per normala som -

i nedre delen av det blod koncentration som ligger 0.1 mikrogam nordazepam per garn är en 5105för nordazeparn är O.1 1.1 mikrogram per gram normala terpeutiska intervallet, som ca nedbrytningsprodukt i kroppen eñer intag av diazepam Nordazeparn bildas som en

lugnande och ångestdarnpande medel. Diazeparn och nordazepam är

A .mh-runt .|-5r|l|II""' i nn.s-arl-.x.|;k.r: " |

216 Bilaga 5C

Flunitrazepam, diazepam och nordazepam är klassade som trañkfarliga substanser, vilket innebär att de redan vid terapartiska koncentration: kan påverka reaktionsformågan.

Ingripande polisman har noterat att har stora pupiller, sluddmr något och är orolig i kroppen Förstorade pupiller lr ett typiskt symtom vid påverkan av a amfetamin Polismanhar etter införandet till poliastationen noterat att har markbart ryckiga ansiktsutuycklgrimaser samtñrpåñllandeñimlig. Dmiakttagnapåvakankanvâltörklam someäekteravdeuppmatta koncentrationerna av amfetamin och ñunitrazepam i Blod.

Under förutsättning att likemedel/dmger intagits efter bilkörningen och de uppmätta halterna därmed år representativa för blodkoueeutrationam vid bilkömingen drygt 3 timmar före blodprovstagningen år det sannolikt att då varit påverkad de uppmana halterna av av mifetammoohsommedlañmiuaupamochdahnimemesluusmdelbmâlhndwâslâga halterna av de lugnande medlendianepam och nordazepam förstärkt denna påverkan Det är vidare sannolikt att påverkan inverkat hans förmåga att betryggande framföra fordon.

I tjänsten

Gunnel Ceder Kemist Wayne Jones Laborator

sou 1996:125 Bilaga 6 217

:tfn-

4...

Rikspolisstyrelsen

i l POB-420-5677/95 Polisbyrån 1996-02-27 Manifestsekretariatet °W" Krkom Eva Brännmark

Justitiedepartementet l 0 3 3 3 STOCKHOLM

Delredovisning av Regeringens uppdrag till Rikspolisstyrelsen att utveckla metoder för kontroll och upptäckt av andra droger än alkohol i trafiken

Allmänt

Regeringen har i ett regeringsbeslut den 9 november 1995 Ju95/4303 gett Rikspolisstyrelsen rubricerat uppdrag.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att analysera vilka problem som är förenade med den nuvarande lagstiftningen om s k drograttfylleri samt lämna förslag på åtgärder som medför en effektivare bekämpning av sådana brott. Uppdraget innefattar en översyn av såväl straffregleringen som de författningar som reglerar polisens möjligheter att upptäcka förekomst av andra droger än alkohol i trafiken. DIR. 1995:138.

De skärpta regler som utredaren kan komma att föreslå innebär således ett krav på nya metoder genom vilka polisen på ett effektivare sätt än idag kan upptäcka förekomst av drograttfylleri.

Det vore önskvärt att polisen, på motsvarande sätt som vid alkoholutandningsprov, kunde få tillgång till teknisk utrustning som på ett enkelt sätt kunde spåra andra droger än alkohol i trafiken. För närvarande finns det emellertid ingen sådan teknisk utrustning som kan användas i trafikmiljö för att avslöja drograttfylleri.

I regeringsbeslutet nämns att exempelvis det i USA tillämpade systemet Drug Recognition Expert Test DRE kan bearbetas och anpassas till svenska förhållanden. Detta system kan kortfattat beskrivas enligt följande.

DRE-systemet utvecklades av trafikpolisen i Los Angeles p g a liknande svårigheter som vi har i

Poâladress Telefon Telefon read.. Tele1 53°22 56 Vare007697000 okeklvm03759 0a. 19572 RPS sm. 8-102 26STOCKHOLM

218 Bilaga 6 sou 1996:125

Sverige att få drogpåverkade personer dömda för drograttfylleri. National Highway Traffic Safety Administration NHTSA har tillsammans med forskare från John University medverkat till att förfina systemet.

I USA tillämpas särskild DRE-utbildning för polismän. Vid misstanke om drograttfylleri, och i vissa stater även vid misstanke om eget bruk av narkotika, dokumenterar en DRE-utbildad polisman mycket noga sina iakttagelser av en drogpáverkad person varefter blod- och/eller urinprov tas. Analysen av provet bekräftar därefter om polismannens iakttagelser varit riktiga.

Bl a forskarna Eugene V. Adler, Arizona Department of Public Safty och Harceline Burns, sothern California Reseach Institute, USA, har i en vetenskaplig undersökning, "Study of a Drug Recognition Expert DRE Program", visat att DRE-utbildade polismän, som undersöker drogpáverkade personer, har en tråffsåkerhet som överstiger 90 procent när det gäller att avgöra vilken typ av drog sor en person är påverkad av.

DRE-utbildade polismän uppfattas ha ett mycket gott anseende vid domstolarna i USA, något som säkerligen medverkar till att drogpáverkade personer som regel blir dömda.

Påverkan av följande drogkategorier kan fastställas med hjälp av DRE-systemet:

1. Centraldepressiva medel, t ex alkohol och bensodiazepiner.

2. Inhalerade medel, t ex lim, thinner, färg och bensin.

3. PCP fencyklidin.

4. Cannabis.

5. Centralstimulerande medel, t ex amfetamin, metamfetamin och kokain.

6. Hallucinogener, t ex LSD och meskalin.

7. Naturliga och syntetiska opiater, t ex morfin, kodein, heroin, metadon och fentanyler.

På uppdrag av Rikspolisstyrelsen har tvâ polismän från gatulangningsgruppen vid Citypolisen i Stockholm, våren 1994, genomgått DRE-utbildning i USA. De har utarbetat ett utbildningsunderlag som är

sou 1996:125 Bilaga 6 219

anpassat till svenska förhållanden. Underlaget, "Drogtecken och symptom" RPS rapport 1995:7, har en huvudinriktning mot narkotikabrott som består i eget bruk av narkotika och som är att anse som ringa.

Utbildningsunderlag för undersökning vid misstanke om drograttfylleri har inte färdigställts men underlag finns.

Sammanfattningsvis anser Rikspolisstyrelsen att det beskrivna DRE-systemet, rätt anpassat till svenska förhållanden och med nödvändiga lagändringar, för närvarande utgör den enda framkomliga vägen att lösa nuvarande problem vid misstanke om drograttfylleri.

Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning faller de nedan beskrivna undersökningarna inom ramen för kroppsbesiktning. Detta medför, att en lagändring behövs, för att en undersökning av en persons ögon, enligt punkterna 1-3 i närmast följande avsnitt, skall kunna göras innan skälig misstanke har uppnåtts.

Undersökning för att fastställa respektive inte uppnå skälig misstanke

Uppdraget till den särskilda utredaren innebär att flera personer än idag skall kunna ställas till ansvar för drograttfylleri. Detta skulle bl a kunna ske genom att polismän med utbildning i drogtecken och symptom se ovan redan inledningsvis får företa vissa undersökningar utan att det föreligger särskild misstanke om brott. Avsikten är därvid att fá tillräckligt underlag för att fastställa skälig misstanke alternativt att fria en person från misstanke. För detta ändamål bör följande undersökningar, som inte kan anses vara särskilt integritetskränkande, få göras:

1. Jämföra pupillerna mot en pupillometer, stora pupiller kan vara tecken på påverkan av centralstimulerande medel medan mycket små pupiller kan vara tecken på påverkan av opiater.

2. Studera ögonen med hjälp av ett föremål, t ex en penna. Polismannen håller pennan ca 3 dm mitt framför ögonen på den misstänkte som fokusera blicken pá pennan och följer den till maximal vinkel åt höger respektive vänster samt uppåt och in mot näsroten. Ryckningar i ögonen horisontellt respektive vertikalt kan vara tecken pá påverkan av vissa droger. Oför-

220 Bilaga 6 SOlJl996J25

måga att korsa ögonen kan tyda på påverkan av cannabis.

3. Studera pupillerna med hjälp av en ljuskälla. Påverkan av vissa droger gör att pupillernas reaktion avviker från det normala, t ex genom att pupillerna ej reagerar eller reagerar långsamt på ljuskällan.

Rutinmässiga drogkontroller i trafiken

Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning skulle en undersökning av en persons ögon, enligt punkterna 1-3 ovan, kunna användas på motsvarande sätt som ett alkoholutandningsprov. Åtgärden kan visserligen anses vara något mer integritetskränkande än ett alkoholutandningsprov, men metoden borde ändå kunna användas rutinmässigt för att kontrollera trafikanter i likhet med vad som sker enligt 2 § lagen 1976:1090 om alkoholutandningsprov. Ett sådant förfarande skulle sannolikt ha en mycket förebyggande effekt eftersom upptäcksrisken ökar. Dessutom skulle drogpáverkade förare, i större utsträckning än idag, avslöjas och lagförs.

Undersökning vid drograttfylleri

I samband med att en misstänkt drograttfyllerist anträffas företer vederbörande som regel mer eller mindre tydliga tecken pá drogpåverkan. Redan efter ca 30 minuter kan dessa tecken ha avtagit eller t 0 m försvunnit. Endast i undantagsfall torde en läkare finnas tillgänglig att omedelbart undersöka den misstänkte. Tidsutdräkten medför att den läkare som gör undersökningen kan få svårigheter att se tecken på drogpåverkan. Många läkare har dessutom inte tillräcklig utbildning, när det gäller att känna igen tecken på drogpåverkan, varför omfattande utbildningsinsatser skulle behövas för att höja läkarnas kompetens på området.

Med tanke på de bristande resurser och de behov som finns inom sjukvården kan man fråga sig, om läkare skall ägna sig åt kliniska undersökningar i samband med drograttfylleri, särskilt som vetenskapliga utvärderingar visat att särskilt utbildade polisman klarar uppgiften på ett utmärkt sätt.

Man kan också fråga sig om här aktuella undersökningar är en polisuppgift som är förenlig med en modern polisroll. En jämförbar frågeställning blev aktuell när narkotikalagstiftningen den 1 juli 1993 ändrades så att polisen fick möjlighet att ta urineller blodprov pá den som är skäligen misstänkt för eget bruk av narkotika. Efter en lyckad försöks-

sou 1996:125 Bilaga 5 221

verksamhet anskaffades ett stort antal sállningsinstrument för analys narkotika i urin. Dessa av instrument används nu vid polismyndigheterna och många polismän har fått utbildning så att de kan ta urinprover och använda instrumenten på ett effektivt och rättssäkert sätt. Det har visat sig att polismännen väl behärskar att använda sállningsinstrumenten och verksamheten har lett till att arbetet mot narkotikamissbruket och den narkotikarelaterade brottsligheten har effektiviserats.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts har Rikspolisstyrelsen därför stannat för att det, av rättssäkerhetsskäl, är viktigt att drogpåverkade personer undersöks och att iakttagelserna dokumenteras i omedelbar anslutning till frihetsberövandena. Endast särskilt utbildade polismän torde har möjlighet att, på ett tillfredsställande sätt, göra detta.

Åklagarnas beslutsunderlag, i samband med misstänkt drograttfylleri, skulle väsentligt förbättras om särskilt utbildade polismân får behörighet att utföra den kliniska undersökningen.

För att skapa underlag för en mera nyanserad straffvärdebedömning måste páverkansgraden fastställas i det enskilda fallet. Detta skulle kunna ske genom att en särskilt utbildad polisman, i avvaktan på provtagning, få göra även följande kliniska undersökning:

1. Förnyad undersökning av ovanstående undersökning av ögonen. Bl a bör då pupillernas reaktion pá ljus kunna undersökas i ett mörkt rum.

2. Uppmana den misstänkte att stå upp, blunda och peka med pekfingrarna mot näsan enligt anvisning. En påverkad person missar ofta näsan eller pekar med fel finger.

3. Uppmana den misstänkte att stá upp, blunda och luta huvudet något bakåt samt uppskatta när 30 sekunder förflutit. En person som är påverkad av opiater kan uppskatta tiden mycket längre medan en person som är påverkad av centralstimulerande medel kan uppskatta tiden mycket kortare än 30 sekunder.

4. Uppmana den misstänkte att gå ett visst antal steg på en linje, häl mot tá, samt därefter vända enligt anvisning och gá tillbaka. En påverkad person har som regel svårt att klara detta prov.

222 Bilaga 6 SOLIl996J25

5. uppmana den misstänkte att utföra ett balansprov genom att stå på ett ben och hålla det andra benet rakt framåt någon decimeter från golvet.

6. Ta pulsen. Hög puls kan t ex vara tecken på påverkan av centralstimulerande medel medan låg puls kan vara tecken på påverkan av opiater.

Hata blodtrycket att sätta en blod- 7. genom trycksmanschett runt ena överarmen och därefter avläsa över- respektive undertryck. Det finns blodtrycksmanschetter som ger dessa på display. Ett förhöjt blodtryck provsvar en kan tyda på påverkan av centralstimulerande medel medan ett nedsatt blodtryck kan tyda på påverkan av opiater.

8. Häta kroppstemperaturen genom att t ex använda örontermometer. Vissa preparat ger en något en förhöjd kroppstemperatur medan andra preparat något nedsatt kroppstemperatur i förger en hållande till det normala.

9. Titta i munnen efter sådant som kan ha samband med narkotikamissbruk, t ex frätskador och spår av narkotikapreparat.

10. Titta i näsan efter narkotikarester. En pennlampa, håller någon decimeter från som man näsan, underlättar denna undersökning.

11. Titta efter injektionsmårken. Ett förstoringsglas kan behövas för att bedöma hur färskt ett injektionsmärke kan vara.

Punkten 1 kan inte anses vara särskilt integritetskränkande. Punkten bedöms ha stort värde för den slutliga bedömningen.

Punkterna 2-5 kan inte heller anses vara särskilt integritetskränkande. Punkterna bedöms ha stort värde för den slutliga bedömningen.

Punkterna 6-8 kan till viss del uppfattas som integritetskränkande. Puls och blodtryck kan vara förhöjda stress och kroppstemperaturen kan p g a av förhöjd p g a en infektion. Punkterna bedöms vara ändå ha ett värde för den slutliga bedömningen.

Punkterna 9-11 kan uppfattas som något mer integritetskränkande. Punkterna bedöms ha ett relativt stort värde för den slutliga bedömningen.

Bilaga 6 223

Det är den samlade bilden av de olika undersökningsmomenten, helheten, som leder fram till polismannens slutliga bedömning om drogpáverkan föreligger eller ej.

Övrigt

Efter det att en särskilt utbildad polisman dokumenterat sina iakttagelser skall polismannen också uttala sig om risken för att den misstänkte inte kunnat framföra fordonet på ett betryggande sätt.

Om den misstänkte vägrar att medverka vid den inledande undersökningen av ögonen bör detta ses som en omständighet som gör att urin- och blodprov får tas även om graden skälig misstanke inte uppnåtts.

Tidsåtgång

Den kliniska undersökningen beräknas ta ca 30 minuter. Detta förutsätter att ingenting oväntat inträffar.

Dokumentation

Den kliniska undersökningen skall dokumenteras på ett särskilt formulär.

Det finns anledning att överväga om även videodokumentation skall användas.

Utbildning

Den särskilda utbildningen bör omfatta 4 dagar.

De polismän som skall arbeta som instruktörer bör erhålla ytterligare en dags utbildning.

De polismän som blivit godkända vid utbildning vad gäller "Drogtecken och symptom" bör erhålla ytterligare ca 2-3 dagars kompletterande utbildning.

Utbildningen bör omfatta polispersonal vid ordnings-, trafik-, närpolis- samt delar av kriminalpolisverksamheten.

Rikspolisstyrelsen anser att totalt ca 2000 polismän behöver utbildas. Utbildningen bör ske lokalt/ regionalt med hjälp av regionala instruktörer.

Inledningsvis bör central instruktörsutbildning anordnas för två polismän från varje län samt för två lärare polismän vid Polishögskolan.

Endast den polisman som genomgått utbildningen med

224 Bilaga 6 sou 1996:125

godkänt resultat får företa undersökning enligt ovan. Särskilt utbildningsbevis, med en giltighetstid av förslagsvis tre år, utfärdas av Rikspolisstyrelsen, För förlängd giltighetstid av tidigare utfärdat utbildningsbevis, anser styrelsen, att det krävs ett nytt kunskapstest med godkänt resultat. Ett sådant kunskapstest kan lämpligen ske, under en dag, vid en vidareutbildning och uppföljning av verksamheten. Detta bör genomföras i samarbete med Polishögskolan.

Utbildningsunderlag

RPS rapport 1995:7 "Drogtecken och symptom" behandlar en stor del av DRE-utbildningen, bifogas.

skriften "Narkotika - Illustrerad information", kan med fördel användas vid utbildningen, bifogas.

En ny blankett för avrapportering vid misstanke om drograttfylleri måste utarbetas.

En videofilm, som i detalj visar de olika utbildningsmomenten, behöver produceras.

En pupillometer behöver färdigställas.

Kostnader för utrustning vid central utbildning

För att genomföra central utbildning behövs följande utrustning:

Kostnader för utrustning vid regional utbildning För att genomföra regional utbildning bör varje län få motsvarande utrustning som den som används vid den centrala utbildningen. Totalt kronor 1.440.000

sou 1996:125 Bilaga 5 225

Kostnader för att färdigställa underlag för DREutbildning

Inkommendering två polismän under av tre månader för att färdigställa

Kostnader för central instruktörsutbildning

Internatutbildning för 50 instruktörer 360.000

Resor och traktamenten 100.000

Utbildningsmaterial utöver ovanstående 10.000

Utrustning enligt ovan 60.000

Totalt kronor 530.000

Kostnader för regional utbildning polisman av

Vid regional utbildning kan hotell-, och resetraktamentskostnader hållas på förhållandevis en låg nivå och utbildningen kan ske i lokaler som disponeras av polisen. Dessutom kommer de flesta av de ca 2000 polismännen att ha genomgått utbildning vad gäller "Drogtecken och symptom". Detta medför att endast ca 2-3 dagars kompletterande utbildning behövs. Utbildningen genomförs de regionala av instruktörerna i respektive län.

Totalt kronor 2.000.000

Kostnader för kunskapstest, utbildning och uppföljning av verksamheten under dag, förslagsen vis vart tredje år, tillkommer.

Kostnader för utrustning till polismyndigheterna

Ett utrustningspaket, med 500 ex av utrustning enligt ovan, fördelas till länspolismästarna för vidare fördelning i länen.

Totalt kronor 2.000.000

226 Bilaga 6 sou 1996:125

Kostnader för uppföljning och utvärdering

Kostnader för uppföljning och utvärdering av verksamheten efter ett år, förslagsvis i samarbete med Polishögskolans forskningsenhet.

Totalt kronor 1.000.000

Summa kronor totalt 7.770.000

särskilda medel

Rikspolisstyrelsen förutsätter att Regeringen tilldelar styrelsen särskilda medel for utarbetandet och genomförandet av DRE-metoden.

samråd med den särskilda utredaren Dir. 1995:138, Riksåklagaren och Vägverket har ägt rum. Riksäklahar framfört att myndigheten inte ställer sig garen bakom delrapporten.

I beredningen detta ärende har deltagit riksav polischefen Björn Eriksson, biträdande chefsjuris- Falkner, byråchefen Karl-Ake Pettersson, ten sten kriminalkommissarien Björn Astborn och kriminalkommissarien Eva Brännmark, föredragande.

RIKSPOLISSTYREI..SEl{--- Z ;,/°"_:" ,/T

,t-r,- , -g/a; 4;

k å L.

3 Björn Eriksson

S

i Eva Brännmark

Bilaga 7 227

o.pohwmqm Nkivexotnøiar 02aii RAPPORT S misstänkt trafik. nykiemeisbrou °°°""" ° D"

ringanarkotikabrott

| os VOÖKOOaQ | Daium Kbaian 07ha cdiplats ofMmmmom annan kattungen an §2 I E I06Plats Ioikomingon ange kommun aven 2 s LU

á t8

Qz ,

06Enemarnn ochallaOomamn iimalsnammi markeras 09Personnummer i- X å io" och union Foraonsslaq , ia u Regnr ä

3 34Konton mm Huss itnii.m Iiansuøieauung min bolts borru is Fordonlts uopsiaiuwigspiais

Har m Har Annan köp

körkort lrakioikon KONSMVBVG H Foldnnsagarans euemamn. liltwsnamn ochyrkermol § å

s 9 12 Postadress uiøeininqsaaress och onsaøiøss melon bostad ochammo

lb :å °"°""°"°"°'"°:::"°° ;arm pannan

å Trlhüoivdta -1 v näringen; LA-koåuoll troll ...w boom a -1 vissa n komm.. i anav- n su mrsslgnkl j

. m . iiaimou Aunai alter-oi i7 Aikonoiuiaimingspiov I Damm I . Klodnan iaÅlkohollukl Iran annan p F -1 H positivt negativt vägrat rage i "ei å I 35Nrkolikapvov a °""°5 r - AMFETA- BENSODIAin poslllvl nr -iim v ag rat men KOKAIN OPIATER I ZEPINER ÖVRIGT I 9 09°" stora blanka 30Gáno

{ _ -1 utan n -1 i man

å blodspianqda små matta anmärkning facial snedsteg osäker anmarknim å å 21Ovnga lacken pa"-- Rnaniiolikapaverkan m.m å ET |22Laiuiunøoøsoumngbannad plovlagning av

I 23Anledning lmingripandeIaknaqetser samt I samband med della mm.

I

4 lll 0 D- D- X S ä

8 z E ê

24Varuslag manga 25Beslag :ben Duni datum lamm boslul av

1 iaslslalls 26Beslag Ibcii oumu damm Tamm oøsiui av

2 havs å , 27 Beslaqlagel gods Idalum :E 3 i iörsiors beirpunk 2BAnteckningar ilurvanngsølals. marlini "G m m l osaisbeirpu I , nk Jenni v beslur av l g förvaras betr L Lv punkt i 29Amar beslagalkoriolhalliga an drycker 30Goose version narvavanoe vidiorsioianae namnlecxn-nqi

i 31Vinne inamn adress, Ielevon bostad ocharbete ange aven om vinne aipassagerare I den misslanlles iorøoni 5 : E { ,33Kopia socN i.: Vsøqnilul IIII iaaiumi l i.i l 32Undeiskrih avrapporterande polisman polisman YNamnIom/uhganoe | Exemplar 1 ingarsom bilaga I arkivexemplarei av iörundersokningsproiokolleii

228 Bilaga 7

RESULTAT AVLAKARUNDERSOKNlNG swkskolerska trytls av e| Uoooør unoorsoktu den an han lade: nagon ;y stundom IS|ukoom Nej D

1 gagn guuøom p; rasken utmanm pa .s

DotlâåÄng H Häm. såakntng D

Epilepst D Psykos Nog Ja V, å tuta: donunaorsoklo undran tvn..." Brukar conunøorsoklo akohothamga Grymdaqlsqen I Kvantum No| D Ja N91 D Ja

Upoqm om om aktuella alkoholkonsuml-onon cv stimulerande eller beøovartøe medel

Kroppsmnsmmnon Hull Kraftig D Ovdlnar Klen D Rikligt D Norman D Knaøm unga medskor van man ynorklaoer; Puts Kvart-r Amiän - rm

Anslut ämm., D Hogrötl D sten D stavat

D Blanka D Dimrmga D Matta D anamma

Pau-hr WW a WS "WW Stora D Normala D Små Nej D Ja Samlat ahr annan trarruaøanøn mannen ut Iran HÖG LIDMSWW

Ner Du Ner Elda JM DJ-

Kuøør Huvudman mod Utan anmarunung Ioordnmg g Gang mafram golv over 5 Säker D Osåkor D Fbrsiktig -1 Vaddartde D Brodnnt

g Balansroømaga var-amg unnar ung vuxonungsunt pa 2 Saker Osäker Saker D Osäker å Romanus stim: prov saker D Osäker å Frngor-rtültsmnaoøon Finqor-ümMwmnaöoofl "T sam D F Säker osm: osam Mmm naaptraøanøc . eur , . ,

D Natumgt D Lugnt D Slott D överlägset D Upprymt

Pratsam D Surmuhn D Avvisande D Uppnven Tomten pa stam smnggofdsg Forsckor denundersökte strama uppsug -1 D D D chockad D Grater Ne| Uppskakad omtumtaa Onenxermç I haga om na och besvara rum mao om normal. annars genom attaterqe uttalanden

Tan denundantas laser non rtanmqsrms anor datan ur Ieáelonuratoq etter upprepar svara som ord. :manusmottot u tan D Klan D Grottgt D Suddtgt D Läspande D Sluodrande

Inpraqttrtgslormaqa namn. tal.adresser war Inknartøe

Baklangøsrauntng tmunstInt. e: 30 Iran 107 Framstaururtgstormaga D tuglsagelse M . D I Klar Osäker Svamkg

SLUTSATS Enligt underteckna läkares uoptattmrtg undersokte ar den D D D Made , D Hog . paverkad Påverkan av alkohol Lan j rnamgt gradugt Pavemaa av D D5°m"m9°9 D And rastmuera e l I nd D D Med e- I grfgügt H - .SIUWOM l UWWWWQ .. ellerbedövande medel Län mamgt Harman intygasonoooråv an tag-ts ur I V °"°'"°"°" "° W samt an hudoch Instrument e. desmieklerats med Ven b|g23;å D Örsnibb eller tlyktrg orgamsk vatska som annan Ort och datum Swkskoterskans underskrm

Läkarens unoerskrm Narnntonydtgartøe

Namnlonyalsganøe IKronor Kostnader torbtodprovstagnnng I Kronor Aklagannyruuøghelans Stampen Banans stamoet Kostnader torIakarundersoknung 1 t EndastdaIegmmerad smkskotesla tagit blodprov

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U.

Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar. U. . regeringskonferensen1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikområdenunder lupp. Frågor om EUzs första brottsbalken.Fi. . pelare inför regeringskonferensen1996. UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan

Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Möss och människor. Exempel bra

Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och lT-användningbland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. .Banverketsmyndighetsroll m.m. K.

Batterierna en laddadfråga. M. .Aktiv arbetsmarknadspolitik expenbilaga.A. + . - Om järnvägenstrañkledning m.m. K. Kriminalunderrättelseregister . Forskning för vår vardag. C. DNA-register. Ju. . EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Högskolai Malmö. U. . . tvâ- och trehjuliga motorfordon. K. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. . Kommuneroch landstingmed betalnings- Nationalstadsparker.M. . . svárigheter. Fi. .Rapport från klimatdelegationen1995.

.Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelateradforskning. M.

14. Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. ftnansmaktensområde. Fi. 4l. Statensmaritima verksamhet.Fö.

15.Union för både öst och väst. Politiska. rättsliga 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament

och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD.

utvidgning. UD. 43. Jämställdheten EU. Spelregleroch i

Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. . utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheter i EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

Bättre trafik med väginformatik. K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. . .Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K.

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning. 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar. Fö.. individ och lokalsamhälle.U.

Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing

bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNational Repon for Habitat ll. N.

UD. 49. Regler för handelmed el. N.

20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju.

U. 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk-

2 Reform och förändring. Organisationoch ring alternativ och förslag. A. . verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering av handelsändamåletidetaljplan. M.

1993års universitets-och högskolereform,U. 53. Kalkning av sjöar och vattendragM.

Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. . inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden.A.

.Kartläggning och analys av den offentliga sektorns 55. Pâ väg mot egenföretagande. A.

upphandling av varor och tjänster med Vägar i Sverige. A. . miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. . EU-ländersförslag och debattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi.

regeringskonferensen1996. UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.

. Från massmediatill multimedia -

att digitalisera svensk television. Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59 Europapolitikens kunskapsgrund. 86 Utvecklad samordninginom det civila försvaret . . En principdiskussion utifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning,

EU 96-k0mmitténs erfarenheter.UD. övervägandenoch förslag. Fö.

60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och 87. Tredimensionell fastighetsindelning.Ju.

utvidgningens effekter den gemensamma 88. Kameraövervakning..lu.

jordbrukspolitiken. UD. 89. Samverkanmellan högskolan och de småoch

61.Olika länder olika takt. Om flexibel integration medelstoraföretagen. N. och förhållandetmellan stora och små stater i EU. .Sammanhållet studiestöd.U.

UD. 9l. Den privata vårdens omfattning och framtida

62. EU. konsumenternaoch maten ersättningsformer En översynav de nationella - Förväntningaroch verklighet. Jo. för läkare och sjukgymnaster. S. - taxoma 63, Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 92 lT i miljöarbetet. M. Översyn . Försäkringskassan Sverige av 93. Ny yrkestraftklagstiftning. K. . socialförsäkringens administration.S. 94. Nationell teleadresskatalog. K.

65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan. K.

i Sverige. Jo. 96. Strukturförändringoch besparing.

66. Utvärderat personval.Ju. En uppföljning genomfördaförändringar av 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö.

Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheter

68. Några folkbokföringsfrágor. Fi. Utvärderingav en reform. Fö. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. försvaret Utvärdering 98. Vem styr av 70. Samverkanmellan högskolanoch näringslivet. N. effekternaav LEMOreformen. Fö. 7l. Lokal demokrati och delaktigheti Sveriges städer 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån

och landsbygd. ln. LEMO-reformens avveckling personal.Fö. av 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. .Ett för skattebetalningar. Del A. nytt system 73. Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet. skattebetalningar.Del B. Ett nytt system för Volym l En granskning. M. Författningsförslag, författningskommentarer - 73. SwedishNuclear Regulatory Activities. och bilagor. Fi.

Volume l An Assessment. M. lO .Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs - - 74. Svenskkämteknisk tillsynsverksamhet. yttrandeöver SKBs FUD-Program 95. M.

Volym 2 Faktaredogörelser.M. 102.TUFF Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. - - 74. SwedishNuclear Regulatory Activities. 103.Miljöbalken. En skärpt och samordnad

Volume 2 Descriptions.M. hållbar utveckling. - miljölagstiftning för en 75. Värden i folkhögskolevärlden.U. Del l och 2. M.

76. EU:s tegeringskonferens procedurer, aktörer, 104. Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia. Sammanfattning av ett seminariumi l05 .Att främja donationertill universitet

april 1996. UD. och högskolor. U.

77. Utländska försäkringsgivaremed verksamheti från Kiruna till Malmö. 106.EU och Sverige- Sverige. Fi. Sammanfattning fyra regionala möten av 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning 1995-96.UD.

och finansiering. N. l07. Union gränser konsekvenser, möjligheter. utan - 79. Översyn av revisionsreglema. Fi. problem. Sammanfattning seminarium i av ett 80. Viktigt meddelande. november 1995. UD.

Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenterna och miljön. C.

8I. Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 109 Från åkerlotter till Paradis delbetänkande - ett . 82. En översyn av luft- sjö- och spårtraftkens från Utredningen om universitetsfastighcter m.m.

tillsynsmyndigheter. K. angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplåtelser av

83. Allmänt pensionssparande. vissa högskolcfastighetcr.Fi.

84. Ekobrottsforskning. Ju. llO. Inför ett Svensktkulturnât lT och framtiden - 85. Egon Jönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturområdct. Ku. verkansprojekt inom rehabiliteringsområdct. S.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

llLBevakad övergång. Åldersgränserför ungaupp till 30 år. C 112. Integrering av miljöhänsyninom den statliga förvaltningen. M. 113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdomoch rehabilitering. Del l och ll4. En körkortsreform. K. llS.Bamkonventionen och utlänningslagen.S. ll6. Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen. Fi. H7. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén.Fi. 118.Station Stockholm Nord. K. ll9. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi. 120.Högskolani Malmö slutbetänkande.U. l2l Spår, miljö och stadsbildi centrala Stockholm. K. . l22. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande.U. 123.iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslagtill nationellthandlingspmgmn. Bilaga Miljörelaterade hälsorisker. Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet.S. 125.Droger i trafiken. Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, -

formalia. Sammanfattning av ett seminariumi Mössoch människor. Exempel bra april 1996. 76 IT-användningbland barn och ungdomar. 32 EU och Sverige från Kiruna till Malmö. -

Justitiedepartementet Sammanfattning av fyra regionala möten

1995-96. 106 Kriminalunderrättelseregister Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, DNA-register. 35 problem. Sammanfattning av ett seminariumi Elektronisk dokumenthantering.40 november 1995. 107 Presumtionsregelniexpropriationslagen.45

Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval. 66 Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier Ekobrottsforskning.84 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87 försäkringar. 18 Kameraövervakning.88 Statensmaritima verksamhet. 41 Drogeri trafiken. 125 Finansieringen av det civila försvaret. 58

Utrikesdepartementet Utvecklad samordninginom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, Vem bestämmervad EU:s internaspelregler inför övervägandenoch förslag. 86 regeringskonferensen1996. 4 Strukturförändring och besparing. Politikomrádenunder lupp. Frågor om EU:s första En uppföljning av genomförda förändringar pelare inför regeringskonferensen1996. 5 inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 Ett ár med EU. Svenskastatstjänstemäns Effektivare försvarsfastigheter erfarenheter av arbeteti EU. 6 Utvärdering av en reform. 97 Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och Vem styr försvaret Utvärdering av säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 effekterna av LEMO-reformen. 98 Union för bade öst och väst. Politiska, rättsliga Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån och ekonomiskaaspekterav EU:s sjätte LEMO-reformens avveckling av personal. 99 utvidgning. 15 iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, försvaretsledning och stöd. 123 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga

rättigheteri EU. 16 Socialdepartementet

Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Sverigesmedverkan FN:s familjeár. 37 i bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 Kooperativamöjligheter i storstadsomráden.54 Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga FörsäkringskassanSverige Översyn av EU-ländersförslag och debatt inför socialförsäkringensadministration. 64 regeringskonferensen1996. 24 Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament Allmänt pensionssparande. 83 och offentlighet i EU. 42 EgonJönsson en kartläggningav lokala Jämställdheteni EU. Spelregleroch samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 verklighetsbilder. 43 Den privata vårdensomfattning och framtida Europapolitikens kunskapsgrund. ersâttningsformer En översynav de nationella En principdiskussion utifrån taxoma för läkare och sjukgymnaster. 91 EU 96-kommitténserfarenheter. 59 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdomoch Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och rehabilitering. Del l och 113 utvidgningens effekter den gemensamma Barnkonventionen och utlänningslagen.115 jordbrukspolitiken. 60 Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Olika länder olika takt. Om flexibel integration - Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. 124 och förhållandet mellan stora och smá stater i EU. Bilaga Miljörelaterade hälsorisker. 124 61 Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. 124

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning.

120 Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 Ålders- Reform och förändring. Organisationoch verksamhet EU-mopeden. och behörighetskrav för vid universitetoch högskolor efter 1993 års två- och trehjuliga motorfordon. 11 universitets-och högskolereform.21 Bättretrafik med väginformatik. 17 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 inflytande delaktighet och ansvar. 22 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. 27 Enskilda vägar. 46 Det forskningspolitiska landskapet i Norden En översynav luft sjö- och spärtrafikens 1990-talet.28 tillsynsmyndigheter.82 Forskningoch Pengar. 29 Ny yrkestrafiklagstiftning. 93 Högskolai Malmö. 36 Nationell teleadresskatalog.94 Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelser för Botniabanan.95 individ och lokalsamhälle.47 En körkortsreform l 14 Värden i folkhögskolevärlden. 75 StationStockholm Nord. 118 Sammanhållet studiestöd. 90 Spår, miljö och stadsbildi centralaStockholm. 121 TUFF Teckenspráksutbildningför föräldrar. 102 - Finansdepartementet Att främja donationertill universitet

och högskolor. 105 Kommuneroch landstingmed betalnings- Högskolani Malmö Slutbetänkande.120 svárigheter. 12 - Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar Budgetlag regeringensbefogenheter - och hantverksutövande.122 fmansmaktensområde. l4

Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. Jordbruksdepartementet brottsbalken.30 Översyn Offentlig djurskyddstillsyn. 13 av skatteflyktslagen. Reformeratförhandsbesked.44 EU, konsumenternaoch maten

Förväntningaroch verklighet. 62 Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 - Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader.67 i Sverige. 65 Några folkbokföringsfrágor. 68

Utländskaförsäkringsgivaremed verksamheti Arbetsmarknadsdepartementet Sverige. 77 Översyn revisionsreglema.79 Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.34 av Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. 81 för Del alternativ och förslag.5l Ett nytt system skattebetalningar. A. för skattebetalningar.Del B. Sverige,framtiden och mångfalden.55 Ett nytt system Författningsförslag, författningskommentarer På väg mot egenföretagande.55

Vägarin i Sverige. 55 och bilagor. 100 Från delbetänkande Hälften vore nog om kvinnor och män åkerlotter till Paradis ett - från Utredningen 90-taletsarbetsmarknad.56 om universitetsfastigheterm.m. Medicinskaundersökningari arbetslivet. 63 angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplåtelserav

vissa högskolefastigheter.109

Kulturdepartementet

Artikel 6 i Europakonventionenoch skatteutredningen.116 Från massmediatill multimedia - Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.117 att digitaliserasvensk television. 25

Lättnad i dubbelbeskattningen mindre företags Viktigt meddelande. av inkomster. 119 Radiooch TV i Kris och Krig. 80

Inför ett Svensktkulturnät lT och framtiden -

Utbildningsdepartementet inom kulturomrádet. l 10

Den nya gymnasieskolan hur gär det l - Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering.

Zl

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Miljöbalken. En skärpt och samordnad

miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns Del 1 och 103 upphandling av varor och tjänster med Integreringav miljöhänsyninom den statliga miljöpåverkan. 23 förvaltningen. 112 ShapingSustainableHomesin an Urbanizing World. SwedishNational Report for Habitat 11. 48 Regler för handel med el. 49 Kompetensoch kapital + bilaga. 69 Samverkanmellan högskolan och näringslivet. 70 Elberedskapen.Organisation, ansvarsfördelningoch finansiering. 78 Samverkanmellan högskolan och de småoch medelstoraföretagen.89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Forskning för vår vardag. 10 Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. 31 Konsumentskydd elmarknaden. 104 Konsumenterna och miljön. 108 Bevakad övergång. Åldersgränser för ungaupp till 30 år. l 1 l

Inrikesdepartementet Lokal demokratioch delaktighet i Sveriges städeroch landsbygd. 71

Miljödepartementet

Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparker.38 Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelateradforskning. 39 Preciseringav handelsändamålet i detaljplan. 52 Kalkning av sjöar och vattendrag S3 Svenskkämtcknisk tillsynsverksamhet. Volym l En granskning.73 - SwedishNuclear Regulatory Activities. Volume 1 An Assessment. 73 - Svenskkämtcknisk tillsynsverksamhet. 74| Volym 2 - Faktarcdogörelser. SwedishNuclear Regulatory Activities. Volume 2 Descriptions.74 lT i miljöarbetet. 92 Kämavfall teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. 101

-u