Välfärdens genusansikte : rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

välfärdens

genusansikte

Redaktörer: Inga Persson Eskil Wadensjö

Rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska mellan kvinnor och män resurser

LH

div

Statens offentligautredningar

l 998

Arbetsmarlmadsdepartementet

Välfárdens

genusansikte

Redaktörer: Inga Persson Eskil Wadensjö

Rapport till Utredningen om fördehiingen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Caroline Fämström ISBN 91-33-20301-5 Tryck: Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att till-

sätta en särskild utredare för att kartlägga och analysera fördelningen

av ekonomisk makt och ekonomiska mellan kvinnor och resurser män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Persson, Östersund, till utredare. Utredningen har antagit namnet Kvinnomaktutredningen. Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna

G. Jönasdöttir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro,

Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet

samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg,

universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och

social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekre-

terare FK Eva Lindblad och Gunilla Rapp. Inom ramen för Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal monografier och antologier. Experterna har i egenskap redaktörer och av monografifcirfattare svarat för urval och utformning av de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattama an svarar för innehållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförfattare har arbetat under vetenskaplig självständighet. Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Välfärdens genusansikte, utgör rapporterna i projektet Ekonomiska regelen av system och ekonomiska resurser. Redaktörer är Inga Persson och Eskil Wadensjö.

Östersund och Linköping i december 1997

Kristina Persson

/Anita Nyberg

Innehållsförteckning

1 Välfárdens genusansikte en introduktion 1

- INGA PERSSON ESKIL WADENSJÖ

2 Generationsräkenskaper den offentliga sektorn 18

-

ur ett ekonomiskt-demografiskt perspektiv

ROLF OHLSSON 3 Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten 32 STEFAN SVALLFORS 4 Subventioner av offentliga tjänster 49

en fördelningsanalys av könsskillnader

- JOHAN FRITZELL

5 Föräldraförsäkringen 69 och jämställdhet mellan kvinnor och män

MARIANNE SUNDSTRÖM ANN-ZOFIE DUVANDER

6 Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv 92

PER JOHANSSON MÅRTEN PALME

7 Sjukpenningförsälcringen, arbetsskadeförsäkringen, 111 förtidspensionen och efterlevandeskyddet ur perspektivet kvinna man.

- ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG

8 Den nuvarande och ålderspensionen 127

den nya hur omfördelar dessa mellan kvinnor och män - ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE

9 Kvinnors och mäns avtalspensioner 161

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE Om författarna 180

Välfårdens

genusansikte - en introduktion 1

INGA PERSSON ESKIL WADENSJÖ

Alla människor, kvinnor såväl män, har behov att trygga sin som av

försörjning under livscykelns olika faser. Detta kan de göra på flera

sätt. Familjen och släkten utgjorde den centrala komponenten i tidiga-

re århundradens trygghets- och forsäkringssystem. Försörjningen vid

sjukdom, ålderdom eller under andra perioder låg försörjav egen

ningsförmåga löstes i stor utsträckning genom samarbete inom och

mellan olika generationer inom individens närmaste krets. Bara när

familjen och släkten inte förmådde axla detta ansvar trädde större kollektiv såsom kyrkan och socknen in. Historiskt sett rådde således i Sverige en slags närhetsprincip vad gäller systemet för individemas

trygghet och välfärd

Även i dagens svenska trygghets- och välfårdssystem spelar fa-

miljen en viktig roll. Den svarar för grundläggande vård och omsorg om barn, sjuka och äldre men står också ofta for viss inkomstförsäk-

ring och inkomstutjämning mellan familjemedlemmama. Man ställer

upp för varandra på olika sätt, inom familjen och inom släkten. Men fokus i denna bok är inte på familjen, utan på de andra kollektiva system för trygghet och välfärd som vuxit fram som komplement till

och ersättning för familjen och släkten Indirekt är dock familjen och

generationerna i högsta grad närvarande i boken. Arbets-

och ansvars-

1Frågan om vilka beslut och ingripanden som bör förläggas till EG-nivå har under senare år diskuterats utifrån den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen. Denna säger att ansvar och beslutskompetens alltid bör förläggas till lägsta möjliga nivå. Beslutsfattande och ingrepp inom olika områden bör aldrig utföras på en högre nivå, om de kan utföras lika bra eller bättre på lägre nivåer se Persson, 1992, kapitel 5. Spicker 1991 beskriver och diskuterar närhetsprincipens historiska bakgrund och desstilllämpning i EG-sammanhang. det 1 här aktuella fallet skulle principen innebära att familjen bör ansvara för medlemmarnas trygghet och försörjning och "högre instanser såsom t.ex. kommun och stat ta över först när familjens möjligheter är uttömda. 2 Fördelningen av tid och pengar inom familjen behandlas ingående i två andra volymer från Kvinnomaktutredningen, Ahrne Roman 1997 och Ahrne Persson red. 1997.

Inga Persson Eskil Wadensjö

fördelningen mellan kvinnor och män inom familjen och arbetsmarknaden kastar sin långa skugga över de kollektiva försäkrings-

och trygghetssystemen och medför att dessa system, trots sina numera ofta formellt sett könsneutrala regler, kommer att ge skilda utfall för

kvinnor och män Det är bland annat detta, de kollektiva trygghets-

och välfärdssystemens genusansikte, som författarna i denna bok ana-

lyserar. Men boken tar även andra genusaspekter på välfärden. upp Sålunda behandlas även den historiska framväxten av det svenska välfärdssamhället sedd ett generations- och könsperspektiv, skillur nader i kvinnors och mäns på välfärdsstaten samt hur offentliga syn tjänster omfördelar mellan kvinnor och män.

1.1 Ett generations- och könsperspektiv

svenska välfärdssamhällets framväxt

på det

Den traditionella forskningen om välfärdsstaten och om välfärdssta-

tens historiska framväxt har utsatts för stark kritik från kvinnoforskare

för att den försummat genusperspektivet. Forskningen har därmed,

hävdar dessa forskare, försummat betydelsen av välfärdsstatens ut-

formning för jämställdheten mellan kvinnor och män, dess uppdelning i olika slags välfärdsregimer fångar och återspeglar inte ur ge-

nusperspektiv centrala dimensioner och distinktioner mellan välfärds-

stater och den missar viktiga faktorer och drivkrafter bakom välfärds-

statemas tillkomst och utveckling. Genom sin forskning har kvinno-

forskama visat hur gendering the welfare state medför att bilden

förändras och frågeställningar tillförs och kommer att framstå nya

centrala En illustration detta återfinns i en annan bok från

som av

Kvinnomaktutredningen. Där visas bl.a. hur de grundläggande dragen i den svenska välfärdsstaten främjat jämställdheten mellan kvinnor

och män och hur alternativa utformningar av besparings- och ned-

skämingspolitik i den offentliga sektorn kan få helt olika konsekvenser vad gäller hur hårt kvinnor drabbas jämfört med män Sainsbury

Nordgren, 1997. Ytterligare illustration att analysen av välfärdsstaten får ett en av

värdefullt tillskott att ett generations- och könsperspektiv till-

genom förs på ett kvalificerat sätt erbjuder Rolf Ohlssons bidrag till denna volym. Den fråga häpen läsare ställer sig är snarast varför detta en inte uppmärksammats och analyserats i den tidigare forskningen om

3 Arbetsfördelningen mellan kvinnor och pá arbetsmarknaden och kvinnors och män mäns ekonomiska utfall på arbetsmarknaden behandlas ingående i två andra volymer från Kvinnomaktutredningen, Persson Wadensjö l997a och Persson Wadensjö

S 1997b.

Se Sainsbury 1994 och Sainsbury 1996.

Välfärdens genusansikte en introduktion -

faktorer bakom välfärdsstatens tillväxt. Men bättre sent än aldrig

Ohlsson redovisar i sitt kapitel de första rönen från ett stort ekonu

nomisk-historiskt forskningsprojekt Generationsekonomi Generationsaspekter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995". Han menar att en kritik kan riktas mot de förklaringsmodeller till väl-

som

fárdssamhällets framväxt framförts och studerats i tidigare forsk-

som

ning är att dessa i stor utsträckning bortsett från långsiktiga sociala förändringsprocesser, som varit nära förknippade med den demogra-

fiska utvecklingen, med organisationen produktionen markav som

nadsproduktion eller produktion utanför marknaden och med arbets-

delningen mellan kvinnor och män.

En närmare analys av de offentliga utgifterna i Sverige visar att det

finns ett starkt demografiskt mönster, dvs. olika generationer kvinav

nor och män har fått ta del den offentliga konsumtionen och de of-

av

fentliga transfereringama i olika omfattning. Detta mönster har dess-

utom varierat kraftigt över tiden. Hur mönstret förändrats över tiden visar Ohlsson genom empiriska analyser hur de offentliga utgifterav na åren 1920, 1950 respektive 1990 varit fördelade vad gäller typ av utgifter, utgifter riktade mot olika åldersgrupper respektive utgifter riktade mot kvinnor och män. Han finner bl.a. att det finns klar en tendens till att de offentliga utgifterna gått från generella utgifter som varit lika för alla till att alltmer riktas mot särskilda åldrar. Nattväktar-

staten har ersatts av livscykelomfördelande utgifter för offentliga transfereringar och tjänster och av utgifter för offentliga riskförsäkringar. Bakom de livscykelomfördelande utgifterna döljer sig bl.a. utgifter för föräldraförsäkring och barnbidrag, daghem, utbildning, studiebidrag, pensioner och äldreomsorg. Detta är i samtliga fall utgiftstyper där transfereringar mellan familjemedlemmar, och produktion inom hushållen, tidigare fyllde motsvarande funktioner. På likartat sätt döljer sig bakom de offentliga riskförsäkringama utgifter i samband med sjukdom, arbetsskada, förtidspensionering och arbets-

löshet, dvs. även det områden där familjen och släkten under tidigare

historiska epoker hade betydelsefull roll. Förändringarna över ti-

en

den av den offentliga sektorn och dess utgifter kan därmed inte heller förstås utan att sättas i ett generations- och könsperspektiv. I kapitlet diskuterar författaren avslutningsvis vilka ekonomisk-demografiska faktorer och förändringar kan förväntas ha varit mest centrala

som för den observerade utvecklingen och vilka han och hans medarbetare därför avser följa i det fortsatta forskningsarbetet inom projektet. upp

Inga Persson Eskil Wadensjö

1.2 Kvinnors och mäns syn välfärdsstaten

Om det är så att den svenska välfärdsstaten är central vad gäller att nu

främja jämställdheten och att kvinnor och män får del av den offentli-

konsumtionen och de offentliga transfereringama i olika omfattga ning, så borde det inte vara förvånande om det också finns skillnader i kvinnors och på välfårdsstaten. Finns det de facto skillnader mäns syn

i kvinnors och mäns attityder till och åsikter om välfárdspolitiken, hur

ser dessa könsskillnader i så fall ut och har de varit stabila eller förändrats under nittiotalskrisen Detta är några av de frågor Stefan

Svallfors söker besvara i sitt kapitel i boken. Hans studie baseras på

data från riksrepresentativa undersökningar om svenskarnas åsikter om välfårdspolitiken, genomförda 1992 och 1996. Svallfors att eventuella åsiktsskillnader mellan kvinnor och menar

män kan tänkas ha sin bakgrund i skilda egenintressen och/eller skilda

socialisationsmönster mellan könen. Båda dessa faktorer kan förväntas leda till att kvinnor i större utsträckning än män kommer att stödja

en kollektivt finansierad och offentligt organiserad välfårdspolitik.

Stämmer dessa förväntningar Svallfors undersöker först kvinnors och mäns åsikter kring vilka är bäst lämpade att sköta social service: stat och kommun eller som andra instanser Det visar sig, precis som förväntat, att en större andel kvinnorna än männen att stat och kommun är bäst lämpaav av anser de. Könsskillnadema är emellertid inte särskilt stora; bara ifråga om barnomsorgen är de markanta. Det finns inga tecken på att attimer

tydskillnadema mellan könen ökat under 90-talets första hälft. Stödet

för stat och kommun, åtminstone vad gäller barnomsorgen och sjukvården, har ökat både bland kvinnor och män mellan 1992 och 1996.

Inte heller ifråga om synen på hur offentliga tjänster bör finansie-

finns det några påtagliga åsiktsskillnader mellan kvinnor och män. ras Andelen är för fortsatt kollektiv finansiering är ungefär lika stor som

bland kvinnor som bland män. Vad gäller socialförsäkringamas finan-

siering finns dock viss könsskillnad; kvinnorna väljer i större uten sträckning än männen kollektiv finansiering av socialförsäkringama. En fördjupad analys, med hjälp av sammanfattande indextal, visar dock att kvinnorna genomgående är något mer positiva än männen till offentligt organiserad och kollektivt finansierad välfårdspolitik en samt att könsskillnaden vad gäller på välfardspolitikens finansynen siering förstärkts något under 90-talet. Kvinnorna har blivit något mer

positiva till en kollektiv finansiering, medan männen blivit något mer negativa. Men åsiktsskillnaderna mellan kvinnor och män

även om

visar sig gå i den förväntade riktningen, måste det samtidigt konstate-

ras att skillnaderna inte är påfallande stora vare sig 1992 eller 1996.

Välfärdens genusansikte introduktion - en När motsvarande analyser genomförs för speciella grupper, dvs. befolkningen delas upp efter bl.a. klass, utbildningsnivå, ålder och

familjesituation, visar det sig att könsskillnadema är större inom vissa grupper än inom andra. De mest entydiga resultaten är därvid att

åsiktsskillnadema mellan kvinnor och män är större bland tjänstemän

än bland arbetare och större bland högutbildade än bland lågutbildade.

Dessutom tyder resultaten om än inte lika entydigt på att könsskill-

nadema i synen på välfárdspolitiken är mindre bland de medelålders än bland andra åldersgrupper, större bland privatanställda än bland offentliganställda och större bland ensamstående än bland sammanboende.

Avslutningsvis konstaterar Svallfors att hans studie enbart behand-

lat attitydskillnader mellan könen vad gäller vissa aspekter välav

fárdspolitiken. Det är, menar han, t.ex. inte osannolikt att åsiktsskill-

nadema mellan kvinnor och män är tydligare och större i frågor som mer direkt berör relationerna mellan kvinnor och män och jämställd-

hetspolitiken. Mycket forskning återstår således att göra på det fält

som Svallfors studie öppnat.

1.3 Fördelningseffekter offentliga tjänster

av

Inom den samhällsvetenskapliga forskningen finns det en mängd stu-

dier av hur välfárdsstaten omfördelar inkomster. Fokus har därvid of-

tast varit på hur inkomstfördelningen mellan individer eller hushåll

påverkas skatter och transfereringar och inte på hur inkomstfördelav ningen mellan kvinnor och män påverkas. I en annan bok från Kvin-

nomaktutredningen Nyberg, 1997 har emellertid Anita Nyberg kart-

lagt hur skatter och offentliga transfereringar av olika slag ser ut för kvinnor jämfört med för män.

Andra, kanske mindre uppmärksammade fördelningseffekter av

välfärdsstaten uppkommer att de tjänster som tillhandahålls genom

via den offentliga sektorn ofta är starkt subventionerade. Även här har

forskarna försökt kartlägga och mäta hur fördelningseffektema ut. ser

Studierna på detta område är emellertid betydligt färre, förmodligen

delvis på grund av att mät- och metodproblemen är svårare. En forskare som tidigare genomfört dylika studier för Sverige är Johan Fritzell

se Fritzell, 1994. Men det har då återigen handlat om att belysa hur

de offentliga tjänsterna påverkar inkomstfördelningen mellan indivi-

der och hushåll, oberoende av kön. För Kvinnomaktutredningen har vi bett Fritzell att försöka genomföra motsvarande studier av de offentliga tjänstemas fördelningseffekter, med inriktning på hur men nu

de påverkar inkomstfördelningen mellan könen. Resultaten redovisas

i hans kapitel i denna bok.

Inga Persson Eskil Wadensjö

Fritzell analyserar fördelningseffektema stor del de mest

av en av omfattande subventionerade tjänsterna inom välfärdsområdet, nämli-

gen barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg. Den fråga han ställer är hur subventioneringen av dessa tjänster påverkar

inkomstskillnaderna och inkomstfördelningen mellan kvinnor och män. Studiens perspektiv är således begränsat såtillvida att de offentliga tjänsterna enbart studeras utifrån en inkomstfordelningsansats. Startpunkten för Fritzells empiriska studie är hushållens disponibla inkomster, dvs. inkomster efter direkta skatter och kontanta transfereringar. Till dessa inkomster adderas därpå de beräknade värdena av de tjänstesubventioner som utgår till varje individ i respektive hushåll. Hushållsinkomsterna såväl de vanliga disponibla inkomsterna som

inkomsterna inklusive värdet samtliga subventioner görs på sed-

av vanligt sätt, med hjälp av s.k. ekvivalensskalor, jämförbara mellan hushåll med olika storlek och sammansättning. Studiens resultat visar att det finns såväl tydliga åldersmönster

som könsmönster i hur subventionema från de offentliga tjänsterna

fördelar sig. Könsskillnaderna i de genomsnittliga totala subventionema dvs. för alla tjänstetypema sammantagna är störst dels vid relativt åldrar 20-44 år, dels i den äldsta åldersklassen 75-84 unga år, medan skillnaderna är mycket små under den övre medelåldem

och bland yngre pensionärer. I yngre åldrar är det subventioner i

samband med omsorg och skolgång för barn som slår igenom. Eftersom en hel del barn och ungdomar lever med enbart en förälder och detta i en överväldigande majoritet av fallen är modern så kommer

med den i studien använda metoden mer subventioner för bamom-

sorg och skola i genomsnitt att påföras kvinnor än män. För äldre

pensionärer är det framförallt könsskillnader i genomsnittliga sub-

ventioner för äldreomsorg slår igenom. Bakgrunden till detta är

som förmodligen delvis att kvinnor i större utsträckning än män är ensam-

stående i dessa åldrar och därför inte i lika stor omfattning som män

kan erhålla den omsorg de behöver via sin parrelation. Sammantaget innebär dessa könsskillnader i genomsnittliga subventioner under olika åldrar att kvinnor i genomsnitt erhåller större subventioner från

dessa fyra offentliga tjänstetyper än vad män gör. De offentliga

tjänsterna tenderar med andra ord att påverka inkomstfördelningen till förmån för kvinnor. Vidare visar studien att inkomstskillnaderna inom respektive kön tenderar att utjämnas då värdet av de subventio-

nerade tjänsterna påförs de disponibla inkomster och att detta i högre

grad är fallet bland kvinnor än bland män. F ritzell pekar också indirekt slutsats kan dras från hans en som

studie. Eftersom de offentliga tjänsterna enligt studien har större betydelse för kvinnor än för män, så kan ökad avgiftsfinansiering

en av

Välfärdens genusansikte en introduktion offentliga tjänster också väntas få olika konsekvenser för kvinnor och män. Kvinnor kan komma att drabbas hårdare än män både de om

ökade avgiftema innebär att subventionsgraden sänks och om de med-

för att kvinnor i större utsträckning än män avstår från att över-

huvudtaget utnyttja tjänsten.

Även Fritzells studie bör betraktas ett första försök ett nytt som fält. Den använda metoden har överförts från tidigare studier av in-

komstfördelningseffektema av offentliga tjänster och kan i framtida

studier behöva utvecklas ytterligare då den tillämpas på inkomstför-

delningen mellan könen. Exempelvis frågar man sig om subventionen av barnomsorg och skola helt bör påföras de ensamstående mödrarnas

inkomster. Om denna subvention inte funnits, skulle då inte dessa

barns fäder tvingats ta större för och utbildning sina

ansvar omsorg av

barn eller är det ett rimligt jämförelsealtemativ att enbart mammorna

skulle ha svarat för dessa kostnader offentligt subventionerad om barnomsorg och skola funnits Och måste inte de äldre kvinnornas

icke-marknadsproducerade omsorg om sina åldriga män tas med i bil-

den Ãven den kan betraktas tjänstetransferering, vilken som en ökar mäns välfärd och inkomster.

Trygghetens olika pelare

Som vi påpekat ovan har alla individer behov av ett trygghetssystem

som säkrar deras försörjning. Men detta trygghetssystem kan vara

uppbyggt på en rad olika sätt. Den samhällsvetenskapliga forskningen

var under en period kraftigt fokuserad på de offentliga trygghetssys-

temen. Bl.a. studerade man hur de offentliga systemen var uppbyggda, hur de vuxit fram och vilka ersättningsnivåer de för olika gav

grupper. Länder och välfárdssystem klassiñcerades och man talade om olika "välfärdsstatsregimer. Under år har forskarna emel-

senare lertid i ökad utsträckning lyft fram och analyserat det faktum att indi-

videmas trygghetssystem i allmänhet består av flera komponenter

Ibland talar man därvid om trygghetens tre pelare eller, i analogi med

begreppet blandekonomi, om blandad välfärd the welfare mix eller

mixed welfare. Den första pelaren utgörs då av det offentliga trygg-

hetssystemet, den andra avtalsförsäkringar och gruppförsäkringar

av

dvs. kollektiva trygghetssystem, förutom de offentliga, såsom t.ex. arbetsgivamas trygghetsåtaganden och den tredje, slutligen, det

av privata trygghetssystemet. Det senare kan i sin tur omfatta dels regel-

rätta individuella försäkringar och/eller farniljeförsäkringar eventu-

5 Se t.ex. Rein Wadensjö red. 1997 och Edcbalk, Ståhlberg Wadensjö 1998.

Inga Persson Eskil Wadensjö

ellt bekostade arbetsgivaren, dels individuellt eller familjegemen-

av

samt sparande av olika slag.

Trygghetens tre pelare samverkar med varandra på olika sätt Pelama kan utgöra komplement, också substitut till varandra. I Svemen rige har under de senaste decennierna de offentliga trygghetssystemen dominerat och den andra och tredje pelaren kan närmast sägas ha fun-

gerat som komplement till de offentliga systemen. I andra länder kan

den andra pelaren vara den centrala i individemas trygghetssystem

och de två övriga främst fylla en komplementär roll. Vidare gäller att

relationen mellan de tre pelarna inte är konstant över tiden, utan förändras och förskjuts på olika sätt. Om exempelvis de offentliga trygg-

hetssystemen försämras sett ur individens perspektiv kan hon/han försöka substituera med att förstärka den privata pelaren t.ex. indi-

ta en

viduell pensionsförsäkring eller den kollektiva pelaren t.ex. få sin fackförening att förstärka avtalsförsäkringama. l ett längre historiskt perspektiv är det, som vi diskuterade ovan, snarast så att utvecklingen inneburit att den privata pelaren krympt och, i för olika länder varierande proportioner, ersatts med offentliga och andra slags kollektiva

trygghetssystem. Under senare år förefaller det i många länder finnas

en förskjutning mot ökad betydelse för den andra pelaren, dvs. för

t.ex. avtals- och gruppförsäkringar, relativt de offentliga trygghets-

systemen.7

Den blandade välfärden innebär att det blir intressant att studera

dels hur blandningen ut och förändras över tiden i ett visst

ser samhälle, dels hur de enskilda individemas trygghetspaket är samman-

satta och vad som påverkar detta. Ur kvinnomaktutredningens perspektiv är det därvid eventuella systematiska skillnader mellan kvinnor och män vad gäller välfárdsblandningen och trygghetspake-

ten som behöver uppmärksammas och granskas. Ett slags könsskillnader skulle kunna bestå i att de tre pelarna har

olika betydelse för kvinnors och mäns trygghetspaket. I dagens Sveri-

ge torde t.ex. den tredje pelaren, i form familjen, spela större roll av för kvinnors än för mäns ekonomiska välfärd. Kvinnors markant lägre arbetsinkomster 1994 i genomsnitt 110 000 kronor att jämföra ca med männens ca 167 000 gör att de för sin levnadsstandard är mer

beroende än vad transfereringar och inkomstdelning inom

män är av

familjen Ett annat exempel är att den andra pelaren, i form av avtals-

försäkringar, torde spela större roll i svenska mäns än i svenska kvin-

6 analyser och diskussion För av detta, se Rein Wadensjö red. 1997 och Edebalk, Ståhlberg Wadensjö 1998.

Z Se Rein Wadensjö red. 1997.

Män är å andra sidan mer beroende av kvinnors oavlönade hushálls- och várdarbcte. Se diskussionen i Nyberg 1997.

Välfärdens genusansikte en introduktion nors trygghetspaket genom att dessa försäkringar i speciellt stor utsträckning ersätter inkomstbortfall över det s.k. inkomsttaket och det till helt övervägande del är män som har såpass höga inkomster. Ett annat slags könsskillnader skulle kunna bestå i att reglerna för trygghetssystemen ser olika ut för kvinnor och män. Men sådana

könsskillnader i de formella regelverken är idag inte längre tillåtna;

enligt EU-direktiv skall reglerna vara könsneutralt utformade både i

de offentliga och de arbetsgivarbaserade systemen. Istället är det vad

som händer för kvinnor jämfört med för män när de könsneutrala

reglerna tillämpas på en verklighet som är systematiskt strukturerad

efter kön som blir av centralt intresse.

Studierna i de kapitel som följer i boken ägnas helt trygghetens

första och andra pelare, närmare bestämt några av de offentliga re-

spektive avtalsbaserade trygghetsförsäkringama. Dessa analyseras

olika sätt könsperspektiv. I vissa fall handlar det därvid om att beur

lysa vilka incitament de skapar och hur de utnyttjas av kvinnor re-

spektive män och i andra fall att belysa hur systemen omfördelar om mellan kvinnor och män. Boken är inte heltäckande i den meningen att samtliga offentliga och kollektiva trygghetssystem här blir föremål för studier. Syftet har snarare varit att försöka förstå och belysa de mekanismer och regler som gör att systemen kommer att ge skilda utfall för kvinnor och män, dvs. bidrar till att ge systemen ett genusansikte. Av speciell vikt är att även de avtalade trygghetssystemen, vilka är mindre uppmärksammade och belysta, blir föremål för studier ur ett könsperspektiv. Betydelsen att förstå mekanismerna bakom de av skilda utfallen för kvinnor och män i dessa system understryks av att de kan komma att få ökad betydelse i framtidens totala trygghetssystem.

Föräldraförsäkringen ur ett jämställdhetsperspektiv

Då föräldraförsäkringen infördes 1974 sågs den som ett led i att främ-

ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i hemmet, arbetslivet en och samhället. Marianne Sundström och Ann-Zofie Duvander undersöker i sitt kapitel i vilken utsträckning föräldraförsäkringen bidragit

till att åstadkomma en sådan utveckling Detta söker de belysa på två

sätt. För det första genomför de en studie av vilka faktorer som påver-

kar i vilken utsträckning föräldrarna delar på föräldraledigheten. Stu-

dien baseras på statistiska bearbetningar data från Riksförsäkringsav

9 Föräldraförsäkringen och dess betydelse analyseras också i andra Kvinnomaktav utredningens böcker, se bl.a. Ahrne Roman 1997 och Stark red. 1997.

Inga Persson Eskil Wadensjä

verkets register över utnyttjad föräldrapenning för barn födda januariapril åren 1990 respektive 1994. För det andra redogör de för hur for-

äldraförsäkringen påverkat unga kvinnors och småbarnsmödrars arbetsmarknadsdeltagande. Detta gör de utifrån resultat från egen tidigare forskning baserad på data från arbetskraftsundersökningama och SCB:s familjeundersökning.

Som alla vet har den överväldigande delen av foräldraledigheten i samband med vård nyfödda barn utnyttjats mödrama. Under av av

föräldraförsäkringens första år, 1974, var fádernas andel av dem som uppbar föräldrapenning 3 procent. Andelen steg därpå gradvis och

ca var 1996 31 procent. Fädernas andel av det totala antalet ersatta dagar har dock förblivit låg; 1996 den fortfarande enbart 11 procent. var ca De fäder som använt sig föräldraledigheten har mest 1993 av som

och 1994 i genomsnitt utnyttjat 40 dagar. De senaste åren har denna siffra åter sjunkit något och för 1996 31 dagar. Bland gifta är

var par

dock både andelen föräldralediga fäder och antalet fádema i

av genomsnitt utnyttjade dagar markant högre; 1990 låg de på 45 procent

respektive ca 60 dagar.

Vilka faktorer är det då påverkar föräldrarnas benägenhet att som

dela på föräldraledigheten Sundström och Duvander delar barnen i sin studie i tre grupper utifrån hur många dagar deras fäder utnyttjat;

barn där fadern inte alls utnyttjade föräldraledigheten, barn där fadern

utnyttjade 1-30 dagar och barn där fadern utnyttjade mer än 30 dagar.

Resultaten av deras statistiska analyser visar bl.a. att både 1990 och 1994 tog fäder som hade högre inkomst året innan barnet föddes en

oftare ut föräldraledighet än vad fäder med lägre inkomster gjorde. I

likhet med tidigare studier finner de vidare högre inkomst för att en modern ökar antalet dagar fadern tar ut. Denna effekt var dock mindre

för barn födda 1994 än för barn födda 1990; föräldrapar där moderns

inkomster låg i den högsta kvartilen hade lägre benät.ex. en avsevärt

genhet att dela på föräldraledigheten 1994 än 1990. För båda åren visar det sig också att fådema tar föräldraledigt i mycket större utsträck-

ning när det handlar om ett förstabam än när det handlar ett andraom bam. Det verkar med andra ord inte finnas någon tillvänjningseffekt för fädema

Frågan om hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors arbetsmarknadsdeltagande kan delas upp i två delfrågor, nämligen hur den inverkat på unga, ännu barnlösa, kvinnors yrkesaktivitet och vilka effekter den haft på förvärvsgraden för de kvinnor som fått bam. Sundström och Duvander att utbyggnaden föräldraförsäkringen gett

menar av unga barnlösa kvinnor starka incitament att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får barn och att den ökande andelen kvinunga nor som arbetar heltid före första barnets födelse samt den stigande

Välfärdens genusansikte en introduktion medelåldern för förstföderskor sannolikt till stor del förklaras av för-

säkringens utformning. Utifrån resultaten av en studie av betydelsen

av föräldraförsäkringens utformning för kvinnors återgång i arbete efter barnafödande i Sverige respektive Norge menar de också att den svenska föräldraförsäkringen underlättat återinträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som fött barn och bidragit till en höjd förvärvsfrek-

vens för smâbamsmammorna. Detta stöds av resultaten i Gustafsson 1997.

1.6 omfördelningseffekter Sjukförsäkringens

En sjukförsäkring kan vara omfördelande flera olika sätt. En typ av omfördelning är den som förekommer i varje genuin försäkring en

-

omfördelning till dem som drabbas av något, i detta fallet sjukdom,

från dem som inte drabbas. Individer vet inte i förväg hur ofta och hur

länge de kommer att vara sjuka. Det är därför försäkringar offentliga eller privata efterfrågas och därför som privat sparande är en mindre

effektiv lösning. Att drabbas också får beteckpersoner som mer mer nas i regel inte som omfördelning, om individens förväntade kostnad

för försäkringen motsvarar den förväntade ersättningen och administ-

rationskostnaden.

Risken att frånvarande från arbetet på grund av sjukdom skil-

vara

jer sig emellertid mellan olika grupper ett systematiskt sett. Att man inte vet i förväg hur ofta och hur länge en viss person kommer att borta från arbetet på grund av sjukdom, hindrar inte att t.ex. ett

vara

försäkringsbolag kan beräkna den förväntade frånvaron och hur den

skiljer sig mellan olika märmiskor, t.ex. mellan kvinnor grupper av och män. Är den förväntade frånvaron för olika grupperna men avgiften till försäkringen densamma så kan det sägas förekomma en om-

fördelning. En omfördelning sker också avgifter och förväntade

om kostnader av andra skäl inte motsvarar varandra.

Inom socialförsäkringssystemets sjukförsäkring sker en omfördelning på två sätt. För det första sker en omfördelning från dem som har låg förväntad sjukfrånvaro till dem som har hög förväntad sjukfrånva- För det andra sker omfördelning från dem med inkomster som

ro. en

är höga till dem med inkomster som är låga, grund av att det finns ett tak i sjukförsäkringen. Ersättningen är bara baserad på inkomster upp till taket medan avgifter arbetsgivaravgifter men inte egenavgifter även betalas på inkomster över taket.

w Resultaten i Gustafsson 1997 tyder dock utvecklingstendenser funnits på att dessa även i länder utan motsvarande utbyggnad av föräldraförsäkringen. Hon finner att majoriteten kvinnor i både Tyskland, Storbritannien och Sverige är heltidssyssclsatta strax innan de blivit gravida med sitt första bam. ll

Inga Persson Eskil Wadensjö

Per Johansson och Mårten Palme behandlar i sitt kapitel de omför-

delningseffekter mellan kvinnor och män inom det offentliga sjukförsäkringssystemet som följer av att kvinnor och män är olika mycket sjukskrivna. Statistiken pekar klart på att kvinnor är mer sjukskrivna

än män skillnader som beror på skillnader i arbetsmiljö, hälsa etc.

och inte på skillnader i beteende givet dessa variabler. Det sker därför en inkomstöverföring från män till kvinnor.

Det förekommer också en omfördelning från män till kvinnor på

grund av det tidigare nämnda taket för den inkomst som berättigar till ersättning från det offentliga sjukförsäkringssystemet. Män har oftare

inkomster över taket än vad kvinnor har och omfördelningen sker från dem med inkomster över taket till dem med inkomster under taket.

Denna senare omfördelning mellan könen motverkas eller upphävs

dock genom ersättningama från avtalsförsäkringama och från avtal med liknande innehåll. Dessa försäkringar ger, förutom en allmän

höjning av ersättningsnivåema, också en kompensation för bortfall av

inkomstdelar över taket inom socialförsäkringen. Ett undantag är

dock avtalssjukförsäkringen SAF-LO-området AGS, inom vil-

ken det inte utgår någon ersättning över taket. Hur omfattande omför-

delningen mellan kvinnor och män är beror på hur avtalsförsäkringar-

na finansieras och här är det inte självklart reellt bär kostnavem som

derna för försäkringen. Detta kan också skilja sig mellan de olika

systemen. I vissa fall kan ersättningen ses som en del av ersättningen för arbete dvs. som en sidoförmån och borde då egentligen tas med vid analysen av löneskillnadema mellan kvinnor och män.

Ann-Charlotte Ståhlberg analyserar i ett kapitel bl.a. hur stor den

förväntade ersättningen från den avtalsbestämda sjukersättningen är jämfört med lönen för kvinnor och män. Resultaten av hennes undersökning visar att männen erhåller betydligt högre relativ ersättning i

tre av de fyra stora avtalsbestämda systemen undantaget är systemet

inom LO-SAF-området. Vid jämförelsen tas inte hänsyn till skillnaderna i antalet sjukskrivningsdagar mellan kvinnor och män. Resultaten pekar på vikten att analysera det totala systemet för ersättning av vid sjukdom, dvs. såväl ersättning från socialförsäkringssystemet som från avtalsförsäkringama. Detsamma gäller for de andra trygghetssystem Ståhlberg analyserar i sitt kapitel, nämligen arbetsskadeförsäk-

ringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet. Under de senaste åren har sjukförsäkringssystemet ändrats i flera

avseenden: en karensdag har införts, ersättningsgraden har sänkts och

en arbetsgivarperiod har införts. Syftet har varit att minska de offentliga utgifterna. Så har också skett dels genom en lägre ersättning per sjukskrivningsdag, dels genom ett minskat antal sjukskrivningsdagar. Enligt Johansson och Palme kan alla tre reforrnema ha bidragit till att

Välfärdens genusansikte en introduktion -

relativt sett försämra kvinnornas situation. Den sänkta ersättningen

lägre kompensationsgrad och karensdag har större betydelse för

en kvinnorna att de har omfattande sjukskrivning. Kvinnorna genom mer har också en större andel av sin sjukfrånvaro i form av korttidsfrånva-

ro än vad männen har, vilket innebär att införandet av en karensperiod påverkar kvinnorna relativt sett mer än männen. Införandet av en ar-

betsgivarperiod höjer arbetsgivarens kostnader mer för korttidsfrånvaän för långtidsfrånvaro relativt sett. Det innebär att arbetsgivarens ro kostnader ökar mer för kvinnor än för män. Det kan i sin tur påverka kvinnornas löneutveckling eller deras möjligheter att få arbete.

1.7 Pensionema ett genusperspektiv

ur

Ersättningen vid utträde ur arbetslivet genom ålderspensionering är för de flesta uppbyggd flera olika ersättningar. I den internationella av debatten talar man ofta om att ersättningen är uppbyggd av olika pelare pillars eller lager tiers. Den första pelaren är socialförsäkringssystemet, som i Sverige i sin tur består två delar. För det första får nästan alla folkpension av undantaget del med kort vistelsetid i landet. För det är en personer

andra får de allra flesta pensioneras ersättning från ATP, den

som nu allmänna tilläggspensionen. ATP-pensionen är relaterad till tidigare

årsinkomster upp till 7,5 basbelopp och till antalet år med inkomster upp till ett antal högst 30 år. Den andra pelaren består av ersätt-

av

ningar är kopplade till anställningen. De allra flesta omfattas av

som

avtalspensionssystem avtal tecknade mellan arbetsgivarorganisatio-

ner och fackliga organisationer. Dessa pensioners storlek varierar

med antalet år med arbetsinkomster och i de flesta fall med arbetsin-

komsten under åren närmast före pensioneringen. Avtalspensionema

kompenserar för flertalet också för inkomstbortfall avseende personer

den del inkomsten överstiger taket om 7,5 basbelopp i social-

av som

försäkringssystemet. En del personer har dessutom speciella pensioner som arbetsgivaren betalar som en del av anställningsavtalet och många har gruppförsäkringspensioner tecknade via sin fackförening. Den tredje pelaren utgörs av privata pensionsförsäkringar.

Sett till de totala pensionsutbetalningama eller pensionsutfästel-

dominerar socialförsäkringssystemets pensioner. Men den

serna re-

lativa betydelsen såväl avtalspensionema som de privata pensio-

av ökar snabbt, och de har för vissa grupper speciellt höginkomstnema tagare mycket stor betydelse. Deras ökade betydelse kan bl.a. förklaras av att allt fler får inkomster över taket i socialförsäkringssystemet.

Omfördelningen mellan kvinnor och män inom det offentliga pensionssystemet beror alltså dels på att folkpensionens storlek är obero-

Inga Persson Eskil Wadensjö

ende av de avgifter som en individ betalat, dels på att ersättningama från ATP-systemet är ofullständigt avgiftsrelaterade. Sammantaget har detta inneburit viss omfördelning från män till kvinnor. Å en andra sidan omfördelar avtalspensionssystemen från kvinnor till män bl.a. genom att de ger ersättning för inkomster över taket i socialförsäkringssystemet. Omfördelningama mellan kvinnor och män i pensionssystemen belyses ingående av Ann-Charlotte Ståhlberg och Stig Tegle i två kapitel i denna volym. Ett kapitel ägnas avtalspensionema. Huruvida reglerna i de olika avtalspensionssystemen i praktiken är mindre fördelaktiga för kvinnor än för män belyser de på två sätt. För det första beräknar och jämför de, utifrån simulerade livsinkomster för medlemmar i Vårdförbundet, avtalspensionemas storlek för kvinnor och män tillhörande detta förbund. För det andra beräknar de hur avtalspensionema för kvinnor och män, med samma livsinkomstprofiler som i den första studien, skulle se ut om dessa individer istället hade ersatts enligt de olika regler som gäller i de övriga avtalspensionssystemen. Är det så att graden kompensation skiljer sig när avtalspenav sionema beräknas enligt de olika regelsystemen och finns det könsskillnader därvidlag I författarnas andra kapitel står det offentliga pensionssystemet i fokus, både det gamla och det nya för vilket grundprincipema fastställdes 1994 och där de konkreta reglerna troligen slutgiltigt kommer att bestämmas 1998. För det första jämför Ståhlberg och Tegle vad kvinnor respektive män får i pension med vad de betalar till pensionssystemet, dels när pensionen bestäms av nuvarande regler, dels när pensionen bestäms av reglerna i det reformerade systemet. Det visar sig att sammantaget omfördelar både det gamla och det nya pensionssystemet inkomster från män till kvinnor. För det andra beräknar de hur kvinnors respektive mäns pensionsnivåer förändras när pensionema bestäms enligt nuvarande regelsystem respektive enligt det reformerade systemet. Deras resultat pekar bl.a. på att det nya pensionssystemet inte innebär några större förändringar i de relativa pensionema för kvinnor jämfört med män däremot kan det nya pensionssystemet innebära betydande förändringar för enskilda personer eller undergrupper. Det nya pensionssystemet ger i genomsnitt lägre pensioner än det gamla, men det gäller både för kvinnor och för män. Utmärkande för pensionssystemen är att pensionema är relaterade till tidigare inkomster. Detta blir än mer tydligt i det nya pensionssystemet nya ATP i vilket pensionema blir relaterade till livsin- - -

komsten samma princip gäller för det nya avtalspensionssystemet på

e LO-SAF-området. Det betyder att i stort kommer de relativa inkomstskillnader som råder under aktiv ålder att fortsätta att gälla efter

Välfärdens genusansikte en introduktion pensioneringen, dvs. män kommer att ha högre pensioner än kvinnor. Inkomstolikhetema mellan män och kvinnor motverkas dock såväl

fore som efter pensioneringen delvis genom att det sker en utjämning

inom hushållets Mannen i ett hushåll har i regel högre arbetsinram. komster än kvinnan, vilken å andra sidan tar en större del av hushålls-

arbetet. En utjämning av inkomsterna sker inom hushållet. Vid skils-

mässa upphör emellertid denna utjämning inom hushållets ram. Man-

nen får, genom att ha investerat mer i arbetslivet, fortsatt högre inkomster fram till pensioneringen och dessutom högre pension som ett resultat högre inkomster såväl före efter skilsmässan. Även

av som

vid dödsfall finns denna typ, av problem genom att änkepensionen av-

vecklats. Det kan också värt att uppmärksamma att det kommer att ta vara lång tid innan en utjämning av arbetsinkomstema mellan män och kvinnor i aktiv ålder slår igenom i en utjämning av pensionema mel-

lan män och kvinnor. Det gäller inte minst i det nya pensionssystemet.

Arbetsinkomster inte bara under åren efter att det pensionssystenya met formellt införts utan även arbetsinkomster under många år innan

dess vilka inte går att påverka nu kommer att inverka pensio-

nens storlek.

1.8 Varför får välfärden

ett genusansikte några lärdomar

- Välfärden har ett genusansikte. Välfärdsstaten omfördelar mellan

kvinnor och män på ett sätt som gör att kvinnornas ställning stärks

jämfört med männens. En del av de könsskillnader som finns i arbets-

inkomster motverkas på detta sätt. Inom transfereringssystemen sker

denna omfördelning främst genom att det finns ett inkomsttak i socialförsäkringar över vilket inkomstförluster inte kompenseras men över vilket avgifter fortfarande betalas. Det innebär en omfördelning från hög- till låginkomsttagare och män är oftare höginkomsttagare än

kvinnor. Här är det viktigt att uppmärksamma att avtalsförsäkringama

har en konstruktion som delvis upphäver denna omfördelning.

Andra orsaker till omfördelningar inom transfereringssystemen är

att kvinnor har fler sjukdagar och att avgiften till sjukförsäkringen

inte är relaterad till förväntat antal sjukdagar och att kvinnor lever

längre och därmed erhåller pension i fler år och att pensionsavgiften

inte tar hänsyn till att det förväntade antalet år som pensionen utgår är

olika för kvinnor och män. Även vad gäller offentlig konsumtion

finns en omfördelning från män till kvinnor, bl.a. inom sjukvården.

Kvinnornas sjukvårdskonsumtion är större, givet ålder, och kvinnorna

Inga Persson Eskil Wadensjö

är dessutom överrepresenterade bland de äldre, vilka har en högre sjukvårdskonsumtion. Detsamma gäller åldringsvården. Kvinnorna är betydligt fler bland de har också högre kostnader givet åläldre, men der. Kvinnorna kan också viss mening sägas få större del av barnomsorg och skola att de betydligt oftare är ensamstående föräldrar genom än vad männen är och därmed oftare har ansvar för bam. Här kan man

dock fråga sig om inte denna typ av offentliga tjänster skall sägas utgå

även till fådema till barnen med ensamstående mödrar. Alternativet till subventionerad barnomsorg och skolgång kan ju, förutom att de ensamstående mödrama betalar mer, vara att fåderna betalar högre

underhållsbidrag och att de så sätt i samma utsträckning som kvin-

norna bidrar till kostnaderna för barnen. Omfördelningen via den offentliga sektorn bidrar till att utjämna levnadsstandarden mellan kvinnor och män. Under 1990-talet har ersättningsnivåema inom flera av transfereringssystemen sänkts och

prövningen skärpts. Besparingar har gjorts inom den offentliga sek-

torn och avgifterna for tjänster som barnomsorg, sjukvård och åld-

ringsvård har höjts. Sammantaget bör detta enligt de analyser av den offentliga sektorns omfördelningsmekanismer som genomförts i denna volym, ha inneburit större ekonomiska påfrestningar for kvinnor än för män. Omfattningen de totala omfördelningarna mellan genera-

av tioner och mellan kvinnor och män är dock inte känd och inte heller hur mycket denna omfördelning påverkats av de förändringar som skett under 1990-talet. Det finns ett mycket stort behov av fortsatt forskning på detta område. Studierna i denna volym utgör enbart ett första bidrag.

Litteraturförteckning

Ahrne, Göran Persson, Inga red. 1997 Familj, makt ochjämställdhet. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes. Ahrne, Göran Roman, Christine 1997 Hemmet, barnen och makten: Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:139. Stockholm: Fritzes. Edebalk, Per Gunnar, Ståhlberg, Ann-Charlotte Wadensjö, Eskil 1998 Socialfärsäkringarna. Stockholm: SNS Förlag. Fritzell, Johan 1994 F ördelningsefekter av offentliga tjänster. Rapport till ESO, Ds 1994:86. Stockholm: Fritzes. Gustafsson, Siv 1997, "Familjepolitik och yrkesverksamhet bland kvinnor som fött barn en internationell jämförelse i Stark, Agneta red., Ljusnande framtid eller ett långt farväl Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115. Stockholm: Fritzes. Nyberg, Anita 1997 Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:87. Stockholm: Fritzes.

Välfärdens genusansikte en introduktion -

Persson, Inga 1992 Svenskakvinnor möter Europa. Ekonomisk integration och social harmonisering ur ett kvinnoperspektiv. Bilaga 16 till Langtidsutredningen 1992. Stockholm: Allmänna förlaget. Persson, Inga Wadensjö, Eskil red. 1997a Kvinnors och mäns löner- varför så olika Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:136. Stockholm: Fritzes. Persson, Inga Wadensjö, Eskil red. l997b Glastak och glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:137. Stockholm: Fritzes. Rein, Martin Wadensjö, Eskil red. 1997 Enterprise ana the Welfare State. Cheltenham: Edward Elgar. Sainsbury, Diane red. 1994 Gendering Welfare States. London: Sage. Sainsbury, Diane 1996 Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambridge University Press. Sainsbury, Diane Nordgren, Margreth 1997 I nedskämingamas tecken. Välfärdsstaten och jämställdheten i Stark, Agneta red., Ljusnande eller ett långt farväl Den svenska välfärdsstaten jämförande belysning. i Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115. Stockholm: Fritzes. Spicker, Paul 1991 The principle of subsidiarity and the social policy of the European Community, Journal of European Social Policy, Vol. no Stark, Agneta red. 1997 Ljusnande framtid eller ett långt farväl Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. Kvinnomaktutredningen. SOU 1997:115. Stockholm: Fritzes.

Generations- och

könsaspekter på det

svenska välfärdssamhällets framväxt

ROLF OHLSSON

2.1 Inledning

Från att ha varit ett av Europas fattigaste länder under första hälften av 1800-talet har Sverige sedan dess utvecklats till att bli ett rikt välfärdsland. Ett viktigt inslag i denna har varit att växande process en andel av samhällets resurser har tagits hand det offentliga stat, om av kommuner, landsting. Dessa har använts för att producera resurser tjänster i offentlig regi utbildning, hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg m.m., men också för transfereringar till främst de icke yrkesverksamma i form av pensioner, bambidrag, bostadsbidrag, arbetslöshetsunderstöd m.m. Om de offentliga utgifterna analyseras närmare, kan man konstatera att det finns ett tydligt demografiskt mönster, dvs. kvinnor och män och olika generationer har fått del av den offentliga konsumtionen och transfereringarna i olika omfattning. Så gäller exempelvis för år 1990 att individerna i åldrarna över 65 år genomsnittligt tog i anspråk närmare tre gånger så mycket per person av de offentliga utgifterna som individerna i åldersgruppen 0-19 år. Att anlägga ett generations- och könsperspektiv på framväxten av det svenska välfärdssamhället förefaller mot denna bakgrund att vara en fruktbar infallsvinkel och bör kunna ge nya insikter i och förståelse av hur välfärdssamhället växte fram under 1900-talet.

Förklaringsmodeller

till välfárdssamhällets framväxt

Välfärdssamhällets framväxt och omfattning i den industrialiserade världen har i den samhällsvetenskapliga forskningen främst diskuterats från politiska och ekonomiska utgångspunkter. Det kortsiktiga perspektivet har vidare dominerat. Bland de politiska förklaringsfak-

Generations- och könsaspekter

torerna kan nämnas: inflytande från offentligt anställda och byråkraternas maktambitioner Niskanen, 1968, skatteillusion, maktfördelning mellan stat, kommun och landsting, olika intressegruppers

styrka, den politiska ideologin, koalitionsregeringars betydelse, för-

ändrad klasstruktur. Bland de ekonomiska förklaringsmodellema kan anföras välfardsteoretiska ansatser effektivitets- och fördelningsansatser, efterfråge- och utbudsansatser Wagners lag, Peacocks och Wisemans trappstegshypotes, Baumols dilemma m.fl. samt olika varianter public choice. av Ett annat sätt att särskilja olika förklaringsmodeller är att göra en distinktion mellan den institutionella och den strukturella ansatsen. Något förenklat kan man påstå att den institutionella ansatsen, med

dess betoning på klasstruktur och olika politiska ideologier, främst

syftar till att försöka analysera nationella särdrag, dvs. varför välfärdssystemen ser så olika ut i de västerländska samhällena. Gösta

Esping-Andersen identifierar t.ex. tre typer av välfärdsstater: den libe-

rala regimen med behovsprövade sociala förmåner, den korporativa

regimen där bibehållandet av statusskillnader mellan olika grupper är

viktig samt den socialdemokratiska regimen med generella sociala förmåner Esping-Andersen, 1990.

Anhängama av den strukturella ansatsen försöker däremot främst

analysera vad som är gemensamt för de olika välfardssamhällenas ut-

veckling. De framhäver särskilt förändringarna i ekonomin som bakomliggande drivkrafter: industrialisering, teknisk utveckling, ökad arbetsdelning, ökad specialisering. Det går att urskilja två huvudansat-

ser: För det första Adolph Wagner och hans lag om den växande statsverksamheten, där efterföljarna särskilt framhävt förbättringarna i levnadsstandarden och inkomstutvecklingen som drivkrafter bakom välfärdsstatens framväxt. För det andra neoinstitutionalistema med

Douglass North som förgrundsgestaltema. I korthet menar

en av neoinstitutionalisterna att den tekniska utvecklingen har resulterat i ökad specialisering, ökad arbetsdelning och förändrade relativa priser, vilket fått stora konsekvenser för företagens, marknadernas och familjemas organisation och funktionssätt. Dessutom har transaktionskostnaderna ökat, dvs. det har behövts ökade resurser för att koordine-

ra alltmer komplexa ekonomiska aktiviteter, där då den offentliga

sektorn kommit att fylla en viktig funktion North, 1985. En kritik som kan riktas mot dessa förklaringsmodeller är att de i stor utsträckning bortser ifrån långsiktiga sociala förändringsproces-

ser, som varit nära förknippade med den demografiska utvecklingen.

En ansats som integrerar demografiska och ekonomiska faktorer

l För Översikter se exempelvis Gustafsson 1977 och Barr 1992.

Rolf Ohlsson

borde enligt min mening vara fruktbar i en diskussion om välfärdssamhällets framväxt. En demografisk-ekonomisk ansats förefaller också rimlig mot bakgrund av att det i den internationella forskningen under senare år framkommit flera studier som visat på de demografiska faktoremas stora betydelse for tillväxten i de offentliga utgifterna Lindert, 1994, 1996, m.fl.. Sålunda har man i ekonometriska studier, där man använt såväl moderna tvärsnittsdata för ett flertal industrialiserade länder som tidsseriedata för länder under de senaste hundra åren, kunnat

konstatera att åldersfaktorer haft en mycket stark inverkan på de offentliga utgiftemas storlek. Ju äldre befolkning, desto har

mer samhället spenderat på olika typer av sociala utgifter. Detta gäller inte bara utgifter for pensioner och sjukvård, vilket kan självklart, synas utan även, intressant nog, utgifter för utbildning, socialbidrag, arbetslöshetsunderstöd m.m., dvs. utgifter som riktar sig mot yngre personer. Mekanismema bakom dessa statistiska samband vet vi emellertid

ingenting om.

2.3 En befolkningsekonomisk förklaringsmodell: den empiriska bakgrunden

Från att ha utgjort mindre än 10 procent av bruttonationalprodukten

vid sekelskiftet har de offentliga utgifterna ökat till över 70 procent i

början av 1990-talet. Under de senaste decennierna har i synnerhet

transfereringama ökat. Denna kraftiga ökning i transfereringama skil-

jer också Sverige från övriga länder i Västeuropa Atkinson, 1995.

Om de offentliga utgifterna analyseras närmare, kan konstateras att

det finns ett tydligt demografiskt mönster, dvs. kvinnor och män och olika generationer har fått del av den offentliga konsumtionen och transfereringama i olika omfattning. Detta mönster har dessutom varierat över tiden.

För det första tycks det finnas klar tendens att de offentliga ut-

en gifterna har gått från generella utgifter som varit lika för alla till att alltmer riktas mot särskilda åldrar. Detta framgår tabell 2.1, av som visar hur de offentliga utgifterna fördelar sig på olika kategorier;

nattväktarstat, livscykelomfördelningar, riskförsäkringar och stöd till

genuint svaga i en kommentar till tabellen framgår vilka utgifter som

ingår i de olika kategorierna för åren 1920, 1950 och 1990. Det framgår klart att det ägt drastisk minskning nattväktarstatsrum en av

utgiftemas andel, medan de kategorier som haft en demografisk kopp-

ling och varit starkt åldersberoende, dvs. de livscykelomfordelande utgifterna och utgifterna för riskförsäkring, har ökat över tiden. Det

framgår vidare av tabellen att stödet till de svaga andelsmässigt varit

Generations- och könsaspekter förhållandevis litet och dessutom i relativa termer någorlunda stabilt över tiden. Tabell 2.1 De offentliga utgifterna i Sverige 1920, 1950 och 1990, procentuell fördelning 1 920 1950 1 990

Med nattväktarstat avses utgifterför allmänna offentligatjänster, försvar samt samhällsskydd och rättsväsende. l livscykelomfördelandeutgifter ingår föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott,dagoch fritidshem, utbildning,studiebidrag, ålderspension, delpension,äldreomsorg. l utgifterför riskförsäkring ingår sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, förtidspension,arbetslöshetsförsäkring KAS,arbetsmarknadspolitiska + åtgärder, sjukvård. l stöd svaga ingår utgifterför högkostnadsskydd sjukvård, handikappersättnig, Vårdbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag,pensionstillskott, KBT, bistånd ochtlyktingmottagning. Se Kruse,1994och Kruse Ohlsson,1995.

Källor: Opublicerat material. Se appendix.

För det andra har det över tiden skett stora relativa förskjutningar i ut-

gifterna i riktning från skola, barnbidrag, barnomsorg till

de yngre

de äldre pensioner, sjukvård, äldreomsorg. Men även de i yrkesverk-

sam ålder har ökat sin andel av de offentliga utgifterna över tiden. Detta framgår tabell 2.2, där ett försök har gjorts att åldersfördela av

de livscykelomfördelande utgifterna, utgifterna för riskförsäkring

samt stödet till de genuint på tre stora åldersgrupper, 0-19 år, svaga 20-64 år samt över 65 år.

Tabell 2.2 Ofentliga utgifter livscykelomfördelande, riskförsäkring

och stöd till svaga efter ålder, procentuell fördelning

1920 1950 1990

Anmärkning: För en bestämning av hur åldersuppdelningen de offentligautgifternagjorts, av se Kruse,1994 och Kruse Ohlsson, 1995. Källor: Opublicerat material. Se appendix.

En jämförelse med tabell svenska 2.3, som visar förändringarna i den åldersstrukturen, visar att de relativa förskjutningama i utgifterna

efter ålder i viss mån avspeglar grundläggande demografiska föränd-

Rolf Ohlsson ringar. Emellertid kan konstateras att de ungas andel av de offentliga utgifterna sjunkit betydligt än deras andel befolkningen. mer av Tabell 2.3 Åldersfördelning iSverige, procentuell fördelning 1920 1950 1990

Källor: Befolkningsrörelsen, Folkmängdens förändringar m.m.

Tabell 2.4 visar de offentliga utgifterna på per capita basis de tre undersökningsåren. Det framgår klart att det funnits stora skillnader

mellan olika åldersgrupper och att det även per capita basis ägt rum en markant förskjutning från de yngre till de medelålders och äldre över tiden. I synnerhet gäller att de äldre tagit i anspråk de offent-

liga utgifterna i ökad utsträckning. År 1920 var per capita utgifterna

ungefär lika höga för de äldre för de År 1990 tog de äldre i

som unga. anspråk 2,5 gånger så mycket utgifter som de unga på per capita basis.

Tabell 2.4 Ofentliga utgifter livscykelomfördelande, rislçförsäkring och stöd till svaga per capita, index 1920 1950 1990

Anmärkning: Indexet uppbyggt att de offentliga utgifterna per capita för åldersgruppen 0-19 har satts 100respektive år. Exempelvis var per capitautgifterna 192010 procent högre för åldersgruppen 65- jämfört med åldersgruppen 0-19. Ar 1990 var per capita utgiftenför 65- 147 procent högreän för O-19 år. Källor: Opublicerat material. Se appendix.

Slutligen visar tabell 2.5 att det även funnits ett könsmönster i de offentliga utgifterna, som emellertid i det närmaste utjämnats över tiden. År 1920 tog i genomsnitt i anspråk 35 procent än en man mer en kvinna, medan motsvarande siffra för år 1990 var 10 procent En mer.

närmare analys visar att detta förändrade könsmönster i de offentliga

utgifterna främst kan tillskrivas att kvinnorna ökat sin andel dels ifrå-

ga om de ökade utbildningssatsningama, dels när det gäller pensio-

nema.

Generations- och könsaspekter

Tabell 2.5. Offentliga utgifter livscykelomfördelande, ris/försäkring och

stöd till svaga per capita, män respektive kvinnor, index

1 920 1950 1990 Män 135 127 110 Kvinnor 100 100 100 Anmärkning:Kvinnors per capita utgifter respektive satt 100. Källor: Opublicerat material. Se appendix.

2.4 En befolkningsekonomisk förklaringsmodell:

en tentativ ansats

Några mer ingående historiska och kvalitativa studier, där de demografiska faktorerna och generations- och könsaspektema och hur

dessa påverkat de offentliga utgifterna ställts i förgrunden, har inte fö-

retagits vare sig internationellt eller i Sverige. I en sådan befolknings-

ekonomisk förklaringsmodell kan man i det svenska fallet tentativt

urskilja olika interaktioner mellan demografiska och ekonomiska fak-

torer, vilka borde beaktats mer än vad de hittills gjort i diskussionen om välfärdssamhällets framväxt. De demografiska faktorer här som

skall behandlas är det sjunkande bamantalet, förändringar i dödlighet, förändringar i åldersstrukturen samt konsolideringen och uppluckringen av kämfamiljen.

Det sjunkande barnantalet

En av de mest fundamentala bakomliggande förändringarna i den de-

mografiska strukturen under 1900-talet är det sjunkande bamantalet.

Denna nedgång i bamafödandet har främst berott på att man inom fa-

miljen av olika skäl valt att skaffa sig färre barn. Så hade gift kvinen na efter avslutat barnafödande genomsnittligt fött mellan fem och sex

barn vid seklets början, medan det i våra dagar finns en mycket tyd-

ligt utvecklad tvåbamsnorrn för gifta och samboende kvinnor.

Främst kan det minskade bamafödandet ses som en anpassning till

det moderna samhälle växt fram, där den viktigaste drivkraften som

utgjorts av familjemas önskan att vilja ha färre barn för att därigenom

förbättra sin och barnens ekonomiska och sociala situation; en val-

situation som inte förelåg i det gamla bondesamhället. I ekonomiska termer och något förenklat kan nedgången i fruktsamheten ses som en konsekvens de över tiden sjunkande intäkter och stigande kostnaav

der som beslutet att skaffa ytterligare ett barn blivit förknippade med.

Det ska också poängteras att nedgången i fruktsamheten från 1900 till 1995 inte skett jämnt och kontinuerligt utan varierat kraftigt över

Rolf Ohlsson

tiden. Dessa variationer förefaller i sin tur främst ha varit förknippade

med förändringarna på kvinnornas arbetsmarknad. Men även det allmänna arbetsmarknadsläget och familjepolitiska reformer har spelat

en stor roll Ohlsson, 1987.

Förändringar i dödlighet

Ytterligare en viktig demografisk faktor i den sociala omvandlingshar varit att medellivslängden ökat radikalt. Denna ökning i processen återstående medellivslängd kan främst tillskrivas den stigande lev-

nadsstandarden. De medicinska faktorerna har också spelat en viss

roll, sannolikt mindre än vad brukar anföras i den allmänna men som debatten. Medan den återstående medellivslängden för ett nyfött barn vid seklets början var något över 50 år, kan en pojke i det postindustriella samhället förvänta sig att bli 75 år och en flicka 80 år, om dagens dödlighetsmönster i olika åldrar skulle gälla framöver. Förändringarna i den återstående medellivslängden återspeglar i

sin tur separata dödlighetsförändringar i olika åldrar, som ägt rum med varierande styrka under olika perioder. Under första hälften av seklet lyckades den ökade levnadsstandarden i kombina-

man genom

tion med de medicinska framstegen bemästra infektionssjukdomarna,

vilket resulterade i en kraftigt minskad dödlighet bland barn, ungdooch medelålders Efter 1950 har det främst varit den mar personer. minskade dödligheten bland de äldre som gjort att medellivslängden ökat. I första hand kan denna utveckling tillskrivas den markant för-

bättrade levnadsstandard som pensionärerna fått efter kriget, bland till följd 1946 års pensionsreform och ATP-reformen. Även

annat av den förbättrade bostadsstandarden och utvecklandet av en effektiv

antibiotika har troligen spelat stor roll i detta sammanhang.

Förändringar i åldersstrukturen

Konsekvensen av den kraftiga nedgången i bamafodandet och av

-

den sjunkande dödligheten, vilken dock bara haft en marginell bety-

delse för att förklara förändringarna i åldersstrukturen är att befolk- ningens åldersstruktur förändrats på ett dramatiskt sätt. Denna föränd-

rade åldersstruktur har i sin tur fått genomgripande effekter på eko-

nomin och på det sociala livet i största allmänhet. Andelen av befolkningen i s.k. produktiva eller yrkesverksamma åldrar, 15-65 år, har varit förhållandevis oförändrad över tiden: 61 procent av totalbefolkningen vid seklets början jämfört med 64 procent under 1990-talet. Inom de yrkesverksamma åldrarna har det emellertid ägt rum stora

förskjutningar i åldersstrukturen. Sedan seklets början har det skett en

Generations- och könsaspekter

markant förgubbning och förgumning inom arbetsstyrkan med vittgående konsekvenser för näringslivets organisation och funktions-

sätt ifråga om karriärvägar, lönebildning, intemrekrytering, inställning till ny teknik, produktivitet m.m.

Den mest radikala förändringen i åldersstrukturen har dock bestått

i att relationen mellan antalet barn och antalet personer över 65 år förändrats. År 1900 fanns fyra gånger fler barn och ungdomar i åldrarna 0-14 år än personer i åldrarna över 65 år, medan det år 1990 fanns färre barn och ungdomar än äldre. Medan de yrkesverksammas försörjningsbörda i början av seklet nästan uteslutande avsåg barnen, måste de aktiva under 1990-talet främst försörja de äldre. Från att ha varit ett utpräglat barn- och ungdomssamhälle har Sverige under de senaste åren utvecklats till att alltmer bli ett pensi0närssamhä1le, med betydande konsekvenser för statens och kommunernas ekonomi,

för bostäder, för näringslivet, för det sociala livet och för de kulturella aktiviteterna i samhället. Denna dramatiska förändring i ålderssammansättningen har varit en grundläggande faktor bakom de relativa förskjutningar i de offentliga utgifterna som kunnat konstateras i ta-

bell 2.2.

Konsolideringen och uppluckringen av kärnfamiljen

Ytterligare tre drag i familjestrukturens förändringar under 1900-talet

är särskilt värda att betona. De förklarar till viss del den ökning i stö-

det till de vi kunnat konstatera ägt tabell 2.1. Des-

svaga som rum se

sa förändringar i familjestrukturen kan i generaliserande termer sägas visa konsolideringen kämfamiljen under första hälften 1900-

av av

talet samt vissa uppluckringstendenser ägt därefter.

som rum

För det första fanns det i början av seklet betydligt fler ogifta eller sammanboende kvinnor och män än vad fallet under

som var 1990-talet. Sannolikt var detta konsekvens kvarlevande demoen av grafiska tänkesätt och beteenden från det gamla bondesamhället. En

intressant hypotes till varför förhållandevis få gifta vid sekelskif-

var tet är de låga lönerna för kvinnorna. Då kvinnornas löner mycket var låga jämfört med männens innebar giftermål en kraftig sänkning av levnadsstandarden för mannen, båda parterna i äktenskapet levde om på samma materiella nivå. Många män valde därför att leva ensamma.

För det andra började människor, särskilt eñer 1965, att i allt

unga

ökad utsträckning bilda familj utan att formellt gifta sig. Kvinnans

förändrade roll på arbetsmarknaden och kvinnornas stigande relativ-

lönerna jämfört med männens, men även lagstiftning och förändrad

en ideologi kan anföras viktiga faktorer bakom den förändrade fasom

miljebildningsfonnen.

Rolf Ohlsson

För det tredje har antalet skilsmässor ökat mycket kraftigt sedan sekelskiftet, särskilt efter 1970. Det har sannolikt varit lättare att bryta från ett äktenskap, när parterna varit ekonomiskt jämställda, dvs upp

när deras löner varit ungefär lika höga, än från ett äktenskap, där löne-

skillnadema varit stora. Detta fallet i början seklet, och senare var av där därför också arbetsfördelningen mellan man och kvinna var annorlunda.

2.5 på välfärdssamhällets Generationsperspektiv framväxt: och utbildningssamhället

omsorgs-

Från att ha varit ett samhälle dominerat jordbruk och industri har av Sverige under 1900-talet alltmer utvecklats till att bli ett tjänste-, vård- och omsorgssamhälle. Befolkningens efterfrågan på varor och tjänster har genomgått stora förändringar sedan sekelskiftet beroende på reallöneutvecklingen och de allmänna standardforbättringama samt

den genomgripande omvandlingen i näringslivets organisation och

funktionssätt. Detta har varit viktiga faktorer bakom den generella ökningen i de offentliga utgifterna; från 10 procent av bruttonational-

produkten år 1910 till över 70 procent i början av 1990-talet. Men de demografiska faktorerna har spelat en avgörande roll även i detta sammanhang. Sålunda har det funnits direkta kopplingar mel-

lan det ökade antalet äldre samt äldreomsorgens, hälso- och sjukvår-

dens och pensionssystemets expansion. Men även när det gäller barn-

och utbildningssektom har det funnits indirekta och starka omsorgen samband med den demografiska utvecklingen.

Äldre0ms0rgen: Det kraftigt stigande antalet äldre har inneburit en

ökad efterfrågan på och ett ökat behov av vård och omsorg. Medan 8 procent den svenska befolkningen år 1920 var över 65 år var motav svarande andel år 1990 18 procent. En mer detaljerad analys visar vidare att det främst är i de allra äldsta åldersgruppema som de äldres antal ökat och särskilt då under senare decennier.

I början av seklet ansågs det primärt vara en familjeangelägenhet

att ta hand det fåtaliga antalet äldre. 1918 års fattigvårdslag inneom bar en första ideologisk förändring. Den markerade att det var samhällets uppgift att ta hand de äldre. Kommunerna blev således om skyldiga att inrätta åldersdomshem för äldre, friska pensionärer. En andra ideologisk förändring inträffade efter 1950, då hemmaboendeideologin blev alltmer dominerande. En viktig orsak till denna förändring var existensen av en arbetskraftsreserv i form av hemmafruar,

som kunde utnyttjas för att göra hemtjänst hos de gamla.

Den explosionsartade ökningen antalet äldre, i kombination av med det ökade välståndet, ideologiska förändringar och en potentiell

Generations- och könsaspekter

arbetsstyrka i fonn av gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden innebar alltså en gradvis ökad efterfrågan på äldreomsorg, särskilt

som accelererade efter 1970 Broomé Jonsson, 1994. Hälso- och sjukvård: Vi har förhållandevis lite kunskaper de om grundläggande drivkrafterna bakom hälso- och sjukvårdens expansion under l900-talet. Det ökade antalet äldre kan i viss mån förklara ex-

pansionen, men bara marginellt. Istället har sjukvårdsexpansionen

främst berott på att sjukvårdskonsumtionen ökat Åldper person. ringsexplosionen har emellertid varit betydelsefull på så sätt att de äldre blivit alltmer intensivt vårdade jämfört med vilyngre personer, ket bl.a. berott på den tekniska utvecklingen inneburit att som man kunnat behandla sjukdomar allt längre i åldrarna. I sin tur har upp detta ökat sjukvårdskostnadema och därmed lett till ett ökat behov av personal Ohlsson, Broomé Nilstun, 1993.

Pensioner: Den kraftiga ökningen av antalet pensionärer har varit en viktig faktor bakom den kraftiga förskjutningen av de offentliga

utgifterna mot de äldre. Men även i detta sammanhang förklaras ök-

ningen främst av ökningen i per capita utgifter. Några milstolpar på

denna väg har varit pensionsreforrnema 1913, 1946 och 1959 Kruse, 1994. Barnomsorgen: Bamomsorgens framväxt kan först och främst sägas vara en effekt av de gifta kvinnornas inträde arbetsmarknaden. Ideologiska motiv har också spelat stor roll i sammanhanget. Man en

kan här urskilja två olika utvecklingslinjer, där båda var och för sig

en

haft sin grund i realekonomiska och demografiska förändringar.

I början seklet gifte sig kvinnorna sent, och många, uppskattav

ningsvis 30 procent, förblev ogifta livet igenom. Från samhällets sida fanns därför behov att finna meningsfulla arbetsuppgifter för dessa

av

kvinnor. Ett uttryck för detta den s.k. Fröbelideologin, inne-

var som bar att de ogifta kvinnorna skulle stödja familjerna att utbilda genom

sig för barnuppfostran. De barnträdgårdar påbörjade sin verk-

som

samhet i början av seklet konkreta uttryck för denna ideologi

var Tallberg, 1991.

Fröbelideologin ersattes emellertid 1930- och 1940-talen

av en

helt ny ideologi med helt sätt att på bam. Denna ideologi

nya se nya

brukar förknippas med Alva Myrdal och hade främsta känne-

som tecken vad som kan benämnas socialpedagogik. Den ideologin, nya

i kombination med de demografiska och realekonomiska förändringama, fick som resultat att barnomsorgen så småningom övergick i of-

fentlig regi och fick ett helt annat innehåll än tidigare.

Denna socialisering av familjen, med en kraftigt utbyggd bamom-

sorg särskilt under 1960- och l970-talen, skedde parallellt med att de gifta kvinnornas förvärvsintensitet ökade markant. Så småningom

Rolf Ohlsson

började också tendenser till den traditionella borgerliga kärnfamiljens upplösning att märkas, vilket också detta innebar en ökad efterfrågan på barnomsorg. Utbildningssektorn: Ytterligare ett viktigt inslag i välfårdssamhällets framväxt har bestått i en kraftig expansion inom skolväsendet, såväl inom den obligatoriska den icke-obligatoriska skolan. En som mångfald motiv har här legat bakom kapacitetsutbyggnaden, men i sammanhanget har de demografiska förändringarna spelat en stor roll. Man kan uttrycka det så att det sjunkande bamantalet har inneburit att familjerna övergått från att ha kvantitetssyn på barn till att ha en en kvalitetssyn, där utbildning, men också barnomsorg i offentlig regi, har utgjort ett viktigt element för att höja barnens humankapital. Det ska i sammanhanget påpekas att utbildningsexpansionen först och främst varit flickomas utbildningsexpansion, särskilt efter 1927 års skolreform. Detta viktig orsak till kvinnorna genomsnittligt är en att

tagit i anspråk de offentliga utgifterna över tiden tabell 2.5

mer av Ohlsson, 1986. Som framgår av tabell 2.4 har emellertid den ökade satsningen på de i form utbildning, barnomsorg, barnbidrag varit betydligt unga av blygsam än satsningen på de äldre, mätt i per capita termer. Som mera vi tidigare konstaterat var de offentliga utgifterna per capita för de ungefär lika höga för äldre år 1920. År 1990 capita unga som var per utgifcema för de äldre 2,5 gånger så höga för de unga. som

2.6 välfärdssamhällets framväxt:

Könsperspektiv på kvinnornas inträde på arbetsmarknaden

Omsorgs- och utbildningssamhällets framväxt, där de demografiska faktorerna både direkt och indirekt spelat avgörande roll, har en tvingat fram kollektiva lösningar och en kollektiv finansiering för att tillfredsställa de gradvist växande behoven. De ökade behoven och finansieringen, tagit sig uttryck i ett kraftigt ökat skatteuttag, har som varit den sidan myntet. Men vi vänder på myntet, har det, ena av om när det gäller personalsidan, inneburit omfattande konsekvenser. Av tradition, gamla tiders sätt att tänka, och troligen berogenom ende på ett stort inslag fördomar, har kvinnor ansetts vara särskilt av lämpade för omvårdnads- och omsorgsarbete. Den ökade efterfrågan på personal inom omsorgsyrkena kom därför främst att riktas mot den arbetskrañsreserv funnits i form speciellt gifta och samboende som av kvinnor. En konsekvens är att kvinnorna i allt ökad utsträckning gett sig ut på arbetsmarknaden. Enligt folkräkningama har det emellertid inte varit fråga om några revolutionerande förändringar över tiden i andelen den totala arav

Generations- och könsaspekter

betsstyrkan som utgjorts av kvinnor. Men det ska då betänkas att en

stor del av kvinnorna i början seklet arbetade i hemmen pigor,

av som hembiträden, hushållerskor Så tillhörde exempelvis närmare 50 m.m. procent av alla sysselsatta kvinnor år 1920 dessa i hemmen arbetande

yrkeskategorier. De utgjordes nästan uteslutande ogifta

av unga,

kvinnor. Dessa yrkeskategorier försvann helt under tiden fram till

1990-talet.

Den mest radikala förändringen i kvinnornas sysselsättningsmöns-

ter har emellertid varit att de gifta kvinnorna i så hög grad gett sig ut på arbetsmarknaden. År 1920 fanns det något fler än 20 000 gifta kvinnor ute på den öppna arbetsmarknaden, medan motsvarande antal

i början av 1990-talet var ungefär 1,5 miljoner.

Flera faktorer har gjort det möjligt och lönsamt för i synnerhet de gifta kvinnorna att sig ut på arbetsmarknaden: det minskade bamage

födandet, det faktum att allt fler kvinnor genomgått högre utbildning, utbyggnaden av bamdaghemmen och den tekniska utvecklingen och

allt vad den inneburit i form förbättrad bostadsstandard, hushållsav maskiner, förädlade livsmedel etc.

De ideologiska faktorerna kan i viss mån sägas ha avspeglat de

re-

alekonomiska faktorerna, men ideologin har också spelat själv-

en ständig och förstärkande roll. Det är dock uppenbart att den ökade benägenheten för kvinnorna

att ge sig ut i förvärvslivet främst måste mot bakgrund struktu-

ses av

rellt betingade förändringar i ekonomin, radikalt omformat fa-

som miljen som ekonomisk och social organisation. Bland dessa faktorer

kan man särskilt peka de kraftigt stigande lönerna för kvinnor jäm-

fört med män, som haft att göra med genomgripande strukturella förändringar i ekonomin, men där också omsorgssamhällets ökade efterfrågan på arbetskraft varit viktig. Sett i ett internationellt perspektiv

har den löneutjämning som ägt rum mellan kvinnor i män i Sverige

under 1900-talet varit helt unik Svensson, 1995. En intressant hypotes till varför kvinnorna gett sig ut i förvärvsli-

vet är att de kraftigt stigande lönerna för kvinnor jämfört med för män

helt enkelt inneburit att det blivit allt dyrare för familj att låta en kvinnan stanna hemma. Samtidigt har behovet hemarbete minskat av

beroende på de arbetsbesparande hjälpmedlen, de allt färre barnen och den förlängda skoltiden för barnen. Under sådana förhållanden har

valet mellan hemarbete och yrkesarbete vanligtvis inte varit alltför problematiskt. Sammanfattningsvis har det svenska välfärdssamhällets utveckling ingått i ett komplicerat förlopp, där det inte går att urskilja några enkla orsak-verkan samband. Jag har dock här velat betona några in-

teraktioner mellan demografiska och ekonomiska faktorer, där dessa

2 S-OU l998.3

Rolf Ohlsson

interaktioner bör kunna utgöra viktiga inslag i en mer forrnaliserad

demograñsk-ekonomisk förklaringsmodell till det svenska välfärds-

samhällets framväxt. För att förstå denna framväxt måste, enligt min mening, de demografiska förändringarna, förändringarna i omsorgsarbetets organisation och kvinnornas ändrade roll i ekonomin integreras på ett kvalificerat sätt. Slutligen är det viktigt att poängtera att välfärdssamhällets framväxt och expansionen de offentliga utgifterna måste i ett vidare av ses ekonomiskt sammanhang. Ett exempel belyser vikten av detta. Före de statliga pensionsreforrnema skedde transfereringama inom familjen, dvs. pensionäremas konsumtion finansierades i många fall direkt

deras bam. I dagens samhälle pågår troligtvis en privat

av vuxna transferering i motsatt riktning, dvs. från pensionärer till deras barn

och barnbarn. Expansionen av de offentliga utgifterna måste alltså

diskuteras i ett större sammanhang, där ett statligt allomfattande försäkringssystem bara framstår ett alternativ av flera. som

Litteraturförteckning

Atkinson, Anthony B. 1995 The welfare state and economic perfonnance, National Tax Journal, Vol. 48, no s. 171-198. Barr, Nicholas 1992 Economic theory and the welfare state: a survey and interpretation, Journal of Economic Literature, Vol. 30, June, s. 741-803. Broome, Per Jonsson, Pirkko 1994 Äldreomsorgen i Sverige. Stockholm: SNS. Den offentliga sektorns expansion 1977 Gustafsson, Bo red.. Stockholm: Almqvist Wiksell International. Esping-Andersen, Gösta 1990 The three worlds of welfare capitalism. Princeton: Princeton University Press. Kruse, Agneta 1994 Vältärdsstatens utveckling betydelse av ålder och kön i - FKF Fakta. Stockholm: FKF:s förlag. Kruse, Agneta Ohlsson, Rolf 1995 Pensionärernas konsumtionsutrymme och en åldrande befolkning. Lund: Befolkningsekonomiska stiftelsen. Lindert, Peter H. 1994 The rise of social spending, 1880-1930, Explorations in Economic History. Vol. 31, no s. l-37. Lindert, Peter H. 1996 What limits social spendingil, Explorations in Economic History, Vol. 33, no s. 1-34. Niskanen, William A. 1968 "The peculiar economics of bureaucracy, American Economic Review, Vol. 57, Papers and Proceedings, s. 293-305. North, Douglass C. 1985 The growth of government in the United States: an economic historians perspective", Journal Public Economics, Vol. 28, no s. 383-399. Ohlsson, Rolf 1986 Högre utbildning och demografisk förändring. Lund: Ekonomisk-historiska föreningen. Ohlsson, Rolf 1987 Om mellankrigstidens befolkningsutveckling i Ekonomiskhistoriska vingslag. Lund: Ekonomisk-historiska föreningen.

Generations- och könsaspekter

Ohlsson, Rolf, Broome, Per Nilstun Tore 1993 Operation sjukvård. Stockholm: SNS forlag. Svensson, Lars 1995 Closing the gender gap. Lund: Ekonomisk-historiska föreningen. Tallberg Broman, Ingegerd 1991 När arbetet var lönen. Stockholm: Almqvist Wiksell International.

Appendix

De data som tagits fram för tabellerna 2.1-2.5 härrör från ett nyligen

startat forskningsprojekt Generationsekonomi Generationsaspek-

ter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995 vid ekonomisk- historiska institutionen, Lunds universitet. Syftet med projektet är att anlägga ett generations- och könsperspektiv på framväxten det av svenska välfárdssamhället under perioden 1880-1995 samt att analy-

sera välfárdssamhällets framväxt i en ekonomisk-demografisk förklaringsmodell. Inom projektet bestäms så noggrant som möjligt hur de offentliga utgiñema fördelats på olika åldrar och kön varje år 1880-

1995 med utgångspunkt från kommunernas, landstingens och statens årliga finansstatistik. Dessutom används statliga utredningar, annan offentlig statistik och specialutredningar av olika slag for att åldersspecificera utgifterna. Detta empiriska arbete har nyligen påbörjats,

varför uppgifterna i tabellerna endast är preliminära. Inom projektet har hittills tagits fram uppgifter for vart 10:e år för undersökningsperioden. Av utrymmes- och tidsskäl presenteras inte hela materialet

här, men de framtagna uppgifterna för övriga år visar klart att åren

1920, 1950 och 1990 ingår i ett långsiktigt trendmönster.

Kvinnors och välfärdsstaten

på

mäns

syn

STEFAN SVALLFORS

Kvinnors och mäns livsvillkor skiljer sig i många avseenden, även i en formellt sett jämställd demokrati och välfärdsstat som den svenska.

Kvinnor har mindre ekonomisk och politisk makt än vad män har, och

de är också mer utsatta för den moderna arbetsmarknadens risker och

försörjningsproblem. Kvinnors och mäns relationer till välfårdspoliti-

ken, i form av offentligt finansierade och/eller administrerade bidrag

och tjänster, kommer därför också att vara delvis olika. På flera sätt

kan kvinnor sägas vara mer beroende av välfärdspolitiken för sin välfärd och försörjning än vad män är Hemes, l987a; l987b; Orloff, 1993; O°Connor, 1996.

Den fråga ska belysas i detta kapitel är vilken betydelse dessa

som skillnader får för kvinnors och mäns attityder till välfärdspolitiken.

Skiljer sig deras åsikter kring välfärdsstaten från varandra Är köns-

skillnaderna i åsikter genomgående, eller är det särskilt i vissa grupvi hittar påtagliga skillnader Finns det några tecken på att åsiktsper skillnaderna mellan män och kvinnor ökat i nittiotalskrisen, eller har de tvärtom blivit mindre De data som kapitlet bygger på kommer från undersökningar om

svenskarnas åsikter om välfärdspolitiken som genomförts under 80-

och 90-talen Svallfors, 1989; 1996. I detta kapitel kommer vi att

begränsa analysen till de två senaste undersökningstillfallena 1992 och 1996. För det första fokuseras mäns och kvinnors åsikter kring

vem som är bäst lämpad att sköta social service av olika slag: stat och kommun eller andra instanser. För det andra studeras hur man anser

att offentliga tjänster och socialförsäkringar bör finansieras: i kollektiv form eller i större utsträckning genom privata former av finansie-

l Svarsfrekvensen var 1992 76,0 procent och 1996 68,3 procent. Medan den lägre Svarsfrekvensen 1996 sig kan i vara ett problem torde den inte nämnvärt ha påverkat de resultat som presenteras här, då skillnaden i svarsfrekvens mellan kvinnor och män var mycket liten vid bägge undersökningstillfállena

Kvinnors och mäns .syn på välfärdsstaten

ring. För det tredje redovisas kvinnors och mäns misstankar missom bruk av välfärdssystemen.

Kapitlet inleds med en diskussion av hur och varför vi kan förvänta oss att hitta könsskillnader i åsikter kring välfärdspolitiken. Därefter följer redovisning hur kvinnors och mäns åsikter skiljer

en av sig åt och har förändrats under nittiotalet i de olika avseenden vi pekat ut. I det näst sista avsnittet visas hur könsskillnader i åsikter ser ut i

olika befolkningsgrupper: i olika klasser, utbildnings- och ålderskategorier, i privat respektive offentlig sektor samt i olika familjetyper.

Det avslutande avsnittet sammanfattar vad som framkommit och diskuterar resultatens implikationer.

3.1 Kvinnor, män och välfärdsstat:

några utgångspunkter

Varför skulle man förvänta sig att hitta skillnader mellan män och kvinnor i synen på välfärdsstaten I förhållande till välfärdspolitiken

finns det i princip två sätt på vilket kön kan vara relevant vad gäller

att strukturera identiteter och intressen Hemes, 1987a; 1987b; Borchorst Siim, 1987; Hoel Knutsen, 1989. Det är de ena genom

egenintressen som kvinnor har jämfört med män. För det första är kvinnor i högre utsträckning än män anställda i välfärdsstatens institutioner. I sin egenskap av offentligt anställda i välfärdsstatliga institutioner har alltså kvinnor, i större utsträckning än män, anledning att slå vakt om anställnings- och arbetsförhållanden i den offentliga sek-

tom. För det andra är kvinnor i högre utsträckning än män beroende av

välfárdsstatliga bidrag för sin försörjning. Medan kvinnor tidigare ofta var beroende för sin försörjning, och fortfarande är

av en man

detta i flera andra industriländer, är de idag i större utsträckning beroende välfärdsstaten Som Kolberg 1992 påpekar kan vi därige-

av

nom säga att välfärdspolitiken ökar kvinnors autonomi och maktre-

surser såväl inom som utanför familjen.

För det tredje utförs i välfárdsstatlig regi del det vârdarbete,

en av

som tidigare ofta utfördes oavlönat av kvinnliga familjemedlemmar,

och som riskerar att åter bli deras lott inte välfárdsstaten längre om kan uppfylla sina åtaganden Wwrness, 1985; 1990. Därigenom skapar välfärdsstaten att tillhandahålla barn- och äldreomsorg vikgenom

tiga förutsättningar för kvinnors förvärvsarbete, vilket i sin tur är en viktig förutsättning för oberoende och resurstillgång. Som O°Connor

2 Det amerikanska uttrycket "only from welfare, speglar det beroende a man som varit många kvinnors lott i mer residuala välfärdsstater än den svenska.

Stefan Svallfors

uttrycker saken måste analyser av kvinnors och mäns relationer till välfärdsstaten ta hänsyn till att vägen till fullt medborgarskap går via oberoende och arbetsmarknadsdeltagande: Independence the the key to full citizenship, employ- . ment the key to independence contemporary welfare states, and equal access to, and participation in, employment . dependent on social policy strategies that recognize that individuals have care-giving responsibilities or may be care-dependent, or both. 0Connor, 1996: 102

Det andra principiella sättet som man hävdat att åsiktsskillnader mel-

lan män och kvinnor kan uppstå härrör ur skilda socialisationsmönster. Dessa, hävdar man, gör kvinnor mer benägna att omfatta en omsorgsrationalitet Waemess, 1983; 1987 eller behovsorientering Prokop, 1981, där andra människors behov av omsorg och omtanke står i fokus.

Institutionaliserandet av välfärdsstaten har inneburit ett offentlig-

görande av dessa frågor Waemess, 1983. Omsorgsfrågor, som tidi-

gare var en fråga för det privata familjelivet, innefattas nu i välfärdsstatens institutioner. Därigenom, menar t.ex. Piven 1985, omvandlas de omsorgsinriktade värderingar som kvinnorna traditionellt varit bä-

rare av till stöd för välfärdspolitiken.

Både de egenintressebaserade och de socialisationsgmndade resonemangen pekar mot att kvinnor i större utsträckning än män kommer att stödja en kollektivt finansierad och offentligt organiserad välfärdspolitik. Vilka av dessa faktorer som är de viktigaste ifråga om att

strukturera kvinnors och mäns åsikter kring välfárdspolitiken går inte

att avgöra med de data vi här har till förfogande. Det är dock viktigt att notera att förklaringarna på intet vis utesluter varandra. Det är

tvärtom troligt att mekanismer som grundas i kvinnors och mäns

skilda egenintressen och mekanismer som genererats av könsspecifik

socialisation kompletterar och förstärker varandra.

Sverige torde vara ett särskilt intressant fall att studera. Den kom-

parativa genusforskningen har upprepade gånger visat att kvinnors

ställning i Sverige på många sätt är fördelaktig jämfört med vad man

finner i andra typer av välfärdsstater se genomgången i OConnor,

1996. Detta har lett vissa kvinnoforskare till att se de skandinaviska välfärdsstatema som särskilt kvinnovänliga Hemes, 1987a;1987b. Som Togeby 1994 påpekar är det också speciellt intressant att studera könsskillnader i välfärds-politiska uppfattningar i länder där

kvinnors arbetsmarknadsdeltagande numer är i det närmaste i paritet

med männens. Det finns dock anledning anta att de skillnader i åsikter mellan män och kvinnor vi finner inte kommer att vara alltför stora. Både

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

kvinnor och män är synnerligen heterogena kategorier, och det faktum att de är kvinnor respektive män är bara bland flera faktorer en som påverkar deras förhållande till välfárdsstaten. Den universitetsutbilda-

de datakonsulten som är gift med försäljningschef och har utflugna

en barn har en helt annan relation till välfärdsstaten än hennes medsyster som är arbetslös städerska, ensamstående och mor till två förskolebarn. Kvinnor, liksom män, tillhör olika klasser och olika generatio-

ner, de har skilda familjeförhållanden och sociala bakgrunder. Det gemensamma kvinnointresset kan kanske vara ganska tunt när det gäller välfårdspolitiska frågor.

Dessutom minskas sannolikt åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor att de i stor utsträckning lever i förhållanden med varandav

ra. Därigenom har man till icke ringa del gemensamma erfarenheter

och referensramar som torde begränsa hur stora könsskillnadema i åsikter faktiskt kan bli. Dessutom finns det sannolikt viss ömsesien

dig påverkan i politiska och sociala frågor inom hushållets

ram.

Sammanfattningvis borde vi alltså förvänta oss att hitta åsiktsskillnader mellan män och kvinnor ifråga deras syn på välfärdspoliti-

om ken, men dessa åsiktsskillnader kommer, är om resonemangen ovan hållbara, inte att visa sig särskilt stora. vara

3.2 Könsskillnader i attityder 1992-1996

Vem anser kvinnor respektive män är bäst lämpad att sköta service av olika slag I tabell 3.1 redovisas hur stor andel bland kvinnor respektive män som väljer olika instanser när de tillfrågas de bäst vem anser

lämpad att sköta service olika slag Som framgår är det för-

av som

väntat kvinnorna stöder stat och kommun i störst utsträckning,

som

och i mindre utsträckning svarar privata företag. Skillnaderna mel-

lan män och kvinnor är dock inte särskilt stora, det är bara ifråga om

barnomsorgen de egentligen är märkbara. Ifråga om synen familjen

som bäst lämpad att sköta vård och omsorg finns inga könsskillnader alls, vilket med utgångspunkt i diskussionen f°ar betecknas ovan nog som anmärkningsvärt.

3När denna fråga ställdes 1992 angav ett antal personer flera alternativ trots att frågan egentligen inte medger detta. efterhand skapades I nya kategorier för dessakombinationer av svar. 1996 har frågans instruktioner gjorts tydligare och endast handen full personer har därför på varje delfråga angett något kombinationssvar. I tabell 3.1 har därför alla kombinationer som innehåller stat och kommun räknats till denna kategori. Detta förfaringssätt underskattar förmodligen förändringen till det senare undersökningstillfället något, eftersom en del av dem som avgav kombinationssvar 1992 sannolikt skulle ha valt en annan instans än "stat och kommun om de tvingats välj a.

Stefan Svallfors

Inte heller finns det några tecken på att attitydskillnadema mellan män och kvinnor skulle ha ökat under nittiotalets första hälft. Den

djupa ekonomiska och statsfmansiella kris Sverige genomgått under dessa år, som fått påtagliga konsekvenser i de offentliga verksamhe-

terna, tycks inte ha lett till några djupare attitydklyftor mellan män och kvinnor i hur man ser på lämpligheten hos den offentliga sektorns instanser. Istället har stödet för stat och kommun ökat både bland män och kvinnor, åtminstone ifråga barnomsorgen och sjukvården. om Tabell 3.1 Attityder till frågan "Vem Du i allmänhet är anser bäst lämpad att sköta följande service" procent Stat/Kommun Privata företag 1992 1996 1992 1996 Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män

Äldreomsorg 84,0 32,2 84,3 83,9 9.9 10,0 9,4 9,3 Sociaivård 90,5 87,4 94,0 90,1 3,4 5,2 2,7 4,2

Familjoch anhöriga Annan 1992 1996 1992 1996 Kv Män Kv Män Kv Män Kv Män

1992 ca 1410,1996 ca 1270

a Alla kombinationerav svarsom innehåller stat och kommun har räknats in.

b Fackföreningar, kooperativ, välgörenhetsorganisationer, olika kombinationer av svar.

Hur ser då könsskillnadema ut ifråga om synen välfárdspolitikens

finansiering I tabellerna 3.2 och 3.3 visas hur stor andel av kvinnorrespektive männen väljer fortsatt kollektiv finansiering när de na som

får välja mellan detta och mer privata former av finansiering svarsalternativen framgår av tabellerna. På frågan om avgiftsñnansiering framgår tabell 3.2 könsskillnadema i åsikter mycket små.

är som av De har dock vuxit liten aning 1996 från att ha varit helt obefintliga en 1992. På det hela taget är dock stabiliteten i uppfattningar påtaglig både bland män och kvinnor.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

Tabell 3.2 Attityder till frågan "Hur Du att anser

nedanstående verksamheter bör finansieras "

Andelsomsvarar Bör somnu huvudsakligen betalas genom 1992 1996

skatteroch arbetsgivaravgifter se not a

Kvinnor Män Kvinnor Män

1992 ca 1490,1996 ca 1340

a Svarsalternativetlöd Bör större i utsträckning betalas genom särskilda avgifter från dem

som användertjänsterna.

Tabell 3.3 Attityder till socialförsäkringarnas finansiering

Andelsomsvarar "Bör somnu i huvudsak betalas genom skatter ocharbetsgivaravgifter, behålls vilka 1992 1996

nuvarande nivå se not a

Kvinnor Män Kvinnor Män

1992 ca 1420,1996 ca 1250

a Svarsalternativetlöd:Bör större i utsträckning betalas av den enskilde genomegna

försäkringspremiensamtidigt som skatteroch arbetsgivaravgiftersänks".

Denna stabilitet gäller också, som framgår av tabell 3.3, synen socialforsäkringamas finansiering. Här är dock åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor något större än ifråga avgiftsfmansieringen.

om Kvinnorna väljer i större utsträckning än männen kollektiv finansie-

ring socialförsäkringarna. Åsiktsskillnadema mellan män och

av kvinnor har dessutom vuxit något mellan 1992 och 1996, även om

förändringen är ytterst marginell. Ifråga om den välfardspolitiska misstänksamheten hittar vi inga

stora skillnader mellan män och kvinnor, framgår tabell 3.4. som av Kvinnor instämmer i de olika påståendena i nästan lika stor utsträck-

ning som männen, i några fall till och med i större utsträckningf Ef-

tersom kvinnor genomgående väljer svaret "tar helt avstånd oftare än

4 l tidigare arbeten har jag räknat in även de som svarat instämmer delvis i gruppen misstänksamma Svallfors, 1989: kap. Svallfors, 1996: kap. 4. Som Lindberg m.fl. 1995:58 framför är det dock svårt att veta hur ett instämmer delvis " egentligen ska

veta vad som skiljer ett instämmer delvis från ett tar delvis avstånd när svarsskalan som här saknar mittpunkt.

Stefan Svallfors

männen något inte framgår tabellen kan vi ändå slå fast att

som av kvinnor är något mindre misstänksamma rörande förekomsten av väl-

färdspolitiskt missbruk.

Tabell 3.4 Attityder till frågan "Hur vanligt tror Du det är att sociala bidrag och tjänster utnyttjas av sådana som egentligen inte behöver dem " Andelsomsvarar 1992 1996 instämmer helt olika påståenden Kvinnor Män Kvinnor Män Många av dem som utnyttjar sjukvården 17,0 17,4 7,2 10,3 inte alls särskiltsjuka Många av dem som får arbetslöshets- 29,4 28,3 23,5 24,0 ersättning skullekunna får ett arbete om de baraville Många av dem som får socialbidrag 27,5 30,0 15,7 14,1 egentligenintefattiga Många av dem som får bostadsbidrag 27,3 30,2 25,5 23,9 borde flytta mindreoch billigare bostäder Många av dem som sjukskriversig 24,2 31,2 10,9 13,8 egentligeninte sjuka 1992 ca 1500,1996 ca 1340

Misstänksamheten minskar påtagligt både bland kvinnorna och bland

männen under nittiotalets första hälft. Den välfardspolitiska krisen har

uppenbarligen lett till att misstankar missbruk av sjukvård, social-

om

bidrag och sjukskrivning minskat. Det finns inga tecken på att skill-

naderna mellan män och kvinnor vare sig ökat eller minskat.

För de fortsatta jämforelsema mellan män och kvinnor i olika konstruerades tre sammanfattande mått, s.k. index, av frågor-

grupper från tabellerna 3.l-3.4. Avsikten med att göra index är dels att na sammanfatta information på ett bättre sätt än genom enskilda frågor,

dels att ge slumpmässigheter i hur enskilda frågor kommit att uppfat-

tas vid olika undersökningstillfällen mindre genomslag i resultaten. De tre index som konstruerades kallar jag Serviceindex, Finansieringsindex och Misstänksamhetsindex. Serviceindex är konstruerat så att svaret stat och kommun som bäst lämpad att sköta service, antingen ensam eller i kombination med

någon se not 3, getts värdet l medan övriga svar getts värdet

annan

Frågorna har därefter summerats. Indexet kan därigenom variera

mellan 0 och där värdet 5 betyder att man ser stat och kommun som

bäst lämpade att sköta alla de fem uppräknade områdena, medan vär-

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

det 0 betyder att inte stat och kommun bäst lämpade att man ser som sköta något av områdena.

I Finansieringsindex inkluderas alla frågor om välfärdspolitikens finansiering. Här ges alla svar som innebär fortsatt kollektiv finansiering värdet medan svaren ökad avgiftsfinansiering och ökade egna premier ges värdet Indexet kan därmed efter summering av frågor-

na variera mellan O och Värdet 7 betyder då att vill bibehålla man

en kollektiv finansiering av alla de sju tjänsterna och försäkringarna, medan O betyder att man vill ha ökad privat finansiering på alla sju

områdena. På Misstänksamhetsindexet, avslutningsvis, ges alla instämmer helt-svar värdet alla tar helt avstånd-svar värdet medan de som instämmer delvis eller tar delvis avstånd får värdet Indexet kan därför efter summering av frågorna variera mellan 0 och lO.

Det högsta värdet innebär då att man tar klart avstånd från alla påståendena och därigenom inte har en misstänksam inställning. Det sätt

på vilket alla index är konstruerade innebär alltså att ett högre indexvärde alltid innebär en mer positiv inställning till välfärdspolitiken den idag är organiserad. 5 som I tabell 3.5 redovisas indexvärdena för män och kvinnor 1992 och 1996. Som vi kunde förvänta tabellerna 3.1-3.4 är kvinnor oss av ge-

nomgående något mer positiva till en offentligt organiserad och kol-

lektivt finansierad välfärdspolitik än vad männen Ifråga välom

fårdspolitikens finansiering har könsskillnaden förstärkts något från

1992 till 1996. Kvinnorna har blivit något mer positiva till en kollek-

tiv finansiering, medan männen blivit något mer negativa. Både kvin-

nor och män är 1996 mer positiva till stat och kommun än vad de var

1992. De är också mindre misstänksamma välfärdspolitiskt miss-

om bruk än vad de tidigare var.

Tabell 3.5 Indexvärden bland kvinnor och män I 992 och 1996 1992 1996 Kvinnor Män Differens Kvinnor Män Differens Serviceindex 4,16 3,93 0,23 4,34 4,14 0,20 Finansieringsindex 5,64 5,35 0,29 5,70 5,26 0,44 Misstänksamhetsindex 4,50 4,16 0,34 4.99 4,72 0,27

a Se texten för beskrivning av indexenskonstruktioner.

5Alla tre indexen har tillfredsställande reliabilitetsmått Cronbachs Alpha varierar mellan 0,7 och 0,8 för de olika indexen vilket indikerar att de variabler som ingår i respektive index verkligen mäter samma sak.

Stefan .Svallfors

Sammantaget ser vi alltså att de förväntningar vi inledde med har in-

friats. Vi hittar könsskillnader så till vida att kvinnorna är mer positiva till stat och kommun än vad männen är, är mer positiva till kollektiv finansiering av välfårdspolitiken samt mindre misstänksamma om välfärdspolitiskt missbruk. Inga av dessa skillnader är dock särskilt dramatiska; attitydskillnadema är små men konsistenta.

snarare

3.3 Könsskillnader i olika grupper

Är de åsiktsskillnader mellan kvinnor och män vi hittills sett genomgående i alla grupper, eller finns det grupper där könsskillnadema är

särskilt stora eller särskilt små I detta avsnitt ska vi jämföra köns-

skillnadema i åsikter i olika klasser, bland personer med olika utbild-

ning, i olika ålderskategorier, bland privat och offentligt anställda,

bland personer med eller utan barn samt bland ensamstående och

sammanboende. Motiven för att ta med just dessa faktorer kommer att utvecklas närmare i anslutning till analyserna nedan. Tidigare studier har pekat på att ideologiska och politiska skillna-

der mellan män och kvinnor är större i tjänstemannagruppema än

bland arbetarna t.ex. Blomberg m.fl., 1996; Svallfors, 1997. Blomberg m.fl. tolkar detta resultat att det tyder på att det är de

som

kvinnliga tjänstemännen har de starkaste skälen att slå vakt om

som den kvinnliga arbetsmarknad och autonomi välfärdsstaten tillsom handahållit Blomberg m.fl., 1996:73-4.

Hur ser då detta ut i de data vi här har till förfogande I tabell 3.6

visas indexvärdena för män respektive kvinnor i olika klasser samt könsdifferensen mellan dessa indexvärden.° Som framgår är köns-

skillnadema större bland tjänstemännen, och i synnerhet bland de högre tjänstemännen, än vad de är bland arbetare och företagare. Bland arbetare och företagare är åsiktsskillnadema minimala på alla

tre indexen, medan de är påtagliga bland de högre tjänstemännen. Ett

annat sätt att uttrycka sak är att klasskillnadema i åsikter samma

mellan högre tjänstemän och arbetare är större bland männen än bland

kvinnorna.

6 Klassindelningen bygger på den socio-ekonomiska indelningen SEI. Arbetare består av SEI-kodema l 12, 21, 22, tjänstemän av koderna 33, 36 och 46, högre tjänstemän av koderna 56 och 57, företagarna av koderna 79 och 89. Klassindelningen bygger på individens yrke, utom i de fall där respondenten aldrig haft något yrke, i vilket fall de tilldelats makes/makas/sambosyrke. Pensionärer, arbetslösa och övriga utan anställning har klassficerats enligt senaste yrke.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell 6 Indexvärden bland män och kvinnor i olika klasser 1996 a Kvinnor Män Differens Serviceindex Arbetare 4,42 4,31 0,11 Tjänstemän 4,41 4,20 0,21 Högretjänstemän 4,63 3,98 0,65 Företagare 3,96 3,83 0,13 Finansieringsindex Arbetare 5,79 5,93 -0,14

a Se texten för beskrivning av indexenskonstruktioner.

För både Serviceindex och Misstänksamhetsindex ser vi att det är

de kvinnliga högre tjänstemännen som är den mest positiva gruppen

av alla till välfárdspolitiken. De stöder i störst utsträckning stat och

kommun bäst lämpad att sköta service, och de uppvisar den

som minsta misstänksamheten av alla grupper. Beträffande synen kollektiv finansiering, som det uttrycks i värdena på Finansieringsindex, är det dock de manliga arbetarna som uttrycker det starkaste stödet. Bland kvinnorna är det vidare de egna företagarna som genomgående är mest skeptiska till välfardspolitiken, medan det bland

männen är de högre tjänstemännen är mest skeptiska till kollektiv

som

finansiering.

En variabel som är besläktad med klass är utbildning, i det att

bägge uttrycker skillnader ifråga om relevanta resurser arbetsmark-

naden. Här har två diametralt motsatta hypoteser framförts Siim, 1994: 127. Den är att attitydskillnadema mellan män och kvinnor ena

kommer att vara mindre bland de högutbildade. Med detta synsätt

antar att traditionella åsiktsskillnader mellan kvinnor och män man kommer att gradvis tunnas ut med ökande utbildning. I kvinnoforsk-

ningen har man istället antagit att det är just bland de högutbildade

som man tydligast kommer att artikulera kvinnopolitiska krav, och att

det därför är bland de högutbildade vi kommer att finna de tydligaste

åsiktsskillnadema mellan män och kvinnor.

Stefan Svallfors

Tabell 7 Indexvärden bland män och kvinnor med olika utbildning 1996 a Kvinnor Män Differens Serviceindex Grundskola 4,53 4,46 0,07 Gymnasium 4,15 4,09 0,06 Gymnasium 4,32 4,05 0,27 Universitet 4,30 3,81 0,49 Finansieringsindex Grundskola 6,06 5,86 0,22

a Se texten för beskrivning av indexenskonstruktioner.

b Gymnasium 2-ârigt gymnasium, Yrkesskola,Folkhögskola,Realskola Gymnasium eller 4-ärigt gymnasium, Studentexamen.

Som vi ser i tabell 3.7 är det ifråga om välfárdspolitiska åsikter den andra hypotesen, den större könsskillnader i åsikter bland de hög-

om utbildade, som får stöd av analysen. Både vad gäller Serviceindex

och Finansieringsindex är könsskillnadema större bland dem med högre utbildning. På dessa båda index är alltså åsiktsskillnaderna mellan olika utbildningskategorier större bland männen än bland

kvinnorna. Ifråga den välfárdspolitiska misstänksamheten hittar vi om dock inte samma klara mönster. Här är åsiktsskillnaderna mellan

kvinnor och män ungefär lika stora i alla utbildningskategorier.

När det gäller sambandet mellan ålder och könsskillnader i attity-

der kan man resa liknande frågor i fallet med utbildning Goul

som

Andersen, 1984: kap. 13; Togeby, 1994. Kommer könsskillnader i åsikter att gradvis suddas ut med ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande

i de yngre generationerna Om detta är fallet skulle vi alltså förvänta oss mindre könsskillnader i de yngre åldersgruppema. Eller kommer

tvärtom den ökade anknytningen till arbetsmarknaden bland

yngre kvinnor att leda till tydligare formulering könsspeciñka politisen av ka värderingar och krav Analyser från den danska medborgarundersökningen ger stöd denna senare tes: åsiktsskillnaderna mellan män

och kvinnor i välfárdsstatliga och andra frågor är störst bland de

yngsta Christensen, 1994; 1995.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell 3.8 Indexvärden bland män och kvinnor i olika ålderskategorier 1996 a Kvinnor Män Differens

a Se texten för beskrivning av indexenskonstruktioner.

I tabell 3.8 jämförs fyra åldersgrupper med avseende på könsskillna-

der i åsikter kring välfárdspolitiken. Det är svårt att dra några entydi-

ga slutsatser av det mönster som framträder. Könsskillnaderna i åsikter kan knappast tolkas såsom speglande någon tydlig generationsförändring. Till exempel hittar vi ganska små könsskillnader i den yngsta

åldersgruppen ifråga om statens och kommunernas roll i att leverera

service, medan de är större i åldersgruppen 26-45 år. Det starkaste

stödet för kollektiv finansiering hittar vi bland de pensionerade kvin-

norna, och de uppvisar också den klaraste skillnaden gentemot de

jämnåriga männen av alla åldersgruppema. Ifråga om den välfärdspo-

litiska misstänksamheten tycks könsskillnadema i åsikter något större bland de yngre. På alla tre indexen är könsskillnadema i åsikter minst i den medelålders gruppen 46-64 år.

En tänkbar förklaring till de åsiktsskillnader mellan kvinnor och

män vi fann i avsnitt 3.2 att de helt enkelt avspeglade skillnader i vore

grad av ofentlig anställning bland kvinnor respektive bland män. Den

svenska arbetsmarknaden är djupt könssegregerad. Kvinnorna arbetar t ex i mycket större utsträckning än männen i välfärdsstatens institutioner. I tabell 3.9 jämförs därför indexvärdena bland män och kvin-

nor i privat respektive offentlig anställningl

7Anställda i statliga företag har räknats till den privata kategorin.

Stefan Svallfors

Tabell 3.9 Indexvärden bland män och kvinnor i privat och ojfentlig anställning 1996 a Kvinnor Män Differens Serviceindex Privat 4,29 4,02 0,27 Offentlig 4,43 4,49 -0,06

a Se texten för beskrivning av indexenskonstruktioner.

Som framgår är könsskillnadema inom respektive sektor något mind-

re än de totala könsskillnadema jämför siffrorna i tabell 3.5, men det är inte så att skillnaderna mellan män och kvinnor försvinner när vi tar hänsyn till deras sektorsanställning. Attitydskillnaderna mellan kvinnor och män är dessutom genomgående större i den privata

sektorn än i den offentliga. Det är dock endast på Serviceindex bland de offentliganställda som könsskillnadema helt försvinner, och

till och med ersätts av marginellt högre indexvärden bland männen. Till sist i detta avsnitt ska vi titta på hur åsiktsskillnadema mellan

män och kvinnor ut i olika familjetyper. Skiljer sig detta mellan

ser ensamstående och sammanboende och mellan de som har barn och de som inte har bam Om det är så som antogs ovan, att sammanboende män och kvinnor i viss utsträckning påverkar varandras åsikter, borde vi förvänta att hitta mindre åsiktsskillnader bland de sammanbooss

ende än bland de ensamstående. Det är också intressant att fråga om

förekomsten av barn i hushållet innebär att könsskillnader i åsikter suddas ut, eller om tvärtom dessa åsiktsskillnader förstärks när vardagliga problem kring barnomsorg och skolgång aktualiseras. I tabell 3.10 jämförs kvinnors och mäns indexvärden i fyra olika

familjetyper: ensamstående med barn i hushållet barn under 18 år,

ensamstående utan barn, gifta eller sammanboende med barn, samt gifta eller sammanboende utan bam. För att minska effekten andra av

förhållanden än familjetyp, främst ålder, inkluderas i analysen endast

de som är under 45 år. Som vi såg tabell 3.8 skilde sig yngre och

äldre ifrån varann på flera sätt. Eftersom de äldre till övervägande delen skulle hamna i kategorierna utan barn, och därigenom påverka

resultaten, utesluts alltså de äldsta ur analysen

8Det bör framhållas att resultaten i det fall även de äldre inkluderas inte på något avgörande vis skiljer sig från de resultat som presenteras i tabell 3.10. Könsskillnadema inom varje familjetyp blir dock genomgåendenågot mindre.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten Tabell I 0 Indexvärden bland män och kvinnor 18-45 år i olika familjetyper 1996 a Kvinnor Män Differens Serviceindex Ensamst utan barn 4,16 3,69 0,47 Ensamstmed barn 4.24 3,47 0,77 Sambo utan barn 4,09 3,94 0,15 Sambomedbarn 4,35 4,15 0,20 Finansieringsindex Ensamst utan bam 5,65 5,01 0,64

a Se texten för beskrivning av indexens konstruktioner.

Som framgår av tabell 3.10 hittar vi ett visst stöd för att åsiktsskillnadema mellan kvinnor och män är större bland de ensamstående än

bland de sammanboende. Detta är uppenbart fallet for de två första

indexen, där könsskillnadema är större bland de ensamstående. I synnerhet gäller detta bland de ensamstående med barn, men eftersom denna grupp är ganska liten ska nog inga långtgående slutsatser dras

av detta faktum det är ca 20 personer i var och en av kategorierna.

Däremot hittar vi inga tydliga skillnader mellan ensamstående och

sammanboende ifråga om den välfárdspolitiska misstänksamheten. I

den mån det finns några skillnader tyder de dessutom på något större könsskillnader bland de sammanboende. Istället skiljer sig här de med respektive utan barn från varandra genom att könsskillnadema är större bland de senare.

3.4 Slutsatser

För att sammanfatta de resultat som framkommit kan vi återvända till

de tre frågor som restes inledningsvis.

Skiljer sig kvinnors och mäns åsikter kring välfärdspolitiken Ja, kvinnor stöder i större utsträckning offentlig organisering och kollektiv finansiering än vad männen gör, och de är också mindre misstänksamma välfárdspolitiskt missbruk. Skillnaderna mellan män om och kvinnor är dock inte särskilt stora.

Stefan Svallfors

Är åsiktsskillnaderna mellan män och kvinnor lika stora i alla grupper, eller

finns det grupper där de är särskilt stora eller särskilt små

De mest entydiga resultaten är att skillnaderna är större bland tjänstemän än bland arbetare och större bland högutbildade än bland lågutbildade. Dessutom finns det tendenser till att skillnaderna är mindre bland de medelålders än i andra åldersgrupper, större bland privatan-

ställda än bland offentliganställda och större bland de ensamstående

än bland de sammanboende, men dessa resultat är inte lika entydiga.

Det bör dock framhållas alla kategorier jämförts i tabel-

att av som lerna ovan är det endast i två fall vi finner ett marginellt starkare

stöd för välfárdspolitiken bland män än bland kvinnor. l alla andra fall är kvinnorna positiva till välfårdspolitiken. I denna mening kan vi

mer alltså betrakta könsskillnadema genomgående, även deras som om storlek varierar mellan olika befolkningskategorier. Finns det några tecken på att åsiktsskillnaderna mellan män och kvinnor ökat i nittiotalskrisen Nej, i det stora hela är könsskillnadema i åsikter stabila. Både män och kvinnor ökar sitt stöd för stat och kommun bäst lämpade att som

sköta service, och den välfardspolitiska misstänksamheten minskar

både bland kvinnor och bland män. Däremot finns det vissa tecken på

ökade skillnader ifråga om den välfårdspolitiska finansieringen, där

kvinnornas stöd för kollektiv finansiering ökar medan männens

minskar. Det är dock intrycket stabilitet är det mest påtagliga

av som vad gäller välfárdspolitikens finansiering.

Även de presenterade resultaten har uppenbar relevans för den om vidare frågan om könsdimensionens politiska och värderingsmässiga

betydelse måste samtidigt deras begränsningar framhållas. För det första berör analysen endast attityder till välfärdspolitiken, och när-

mare bestämt bara vissa aspekter densamma. Det är inte osannolikt av

att skillnaderna mellan män och kvinnor är tydligare i frågor som mer direkt berör relationer mellan män och kvinnor och jämställdhetspoli-

tik. Å andra sidan kanske det finns områden där könsskillnadema i åsikter är mindre än vad gäller de områden som presenterats här.

En andra begränsning är uppenbar i det att analysen endast berört svenska förhållanden. Den komparativa genusforskningen har i sina

analyser framhållit Sverige som omväxlande ett exempel på weak

bread-winner model Lewis, 1992, eller individuell modell Sainsbury, 1994; 1996. Oavsett terminologi framhåller sådana jämförande analyser skillnaderna mellan olika typer välfardsstater i av

hur de strukturerar förhållandet mellan marknad, stat och familj se

också Orloff, 1993; O°Connor, 1996.

Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten

En intressant fråga i detta kapitels perspektiv är hur dessa skillnader välfärdsstater emellan påverkar kvinnors och mäns attityder gentemot densamma. Här befinner sig den jämförande forskningen ännu i

sin linda. Den komparativa genusforskningen har hittills i mycket begränsad omfattning berört de attityd- och värderingsmässiga implika-

tionema skilda gender regimes dock Sundström, 1997. Den

av se

komparativa attityd- och värderingsforskningen har å andra sidan

sällan haft i fokus for sina analyser. Här finns uppenbarligen ett genus outforskat område for framtida analyser.

Den forskning som redovisas i kapitlet har erhållit ekonomiskt stöd av Socialvetenskapliga forskningsrådet.

Litteraturförteckning

Blomberg, Helena, Christian Kroll, Sakari Suominen Hans Helenius 1996 Socialklass och attitydema till nedskärningar i välfárdssystemet i Finland, Sociologisk forskning, Årg. 33, 57-78. nr s. Borchorst, Anne Birte Siim 1987 Women and the Advanced Welfare State A New Kind of Patriarchal Power" i Showstack Sassoon,Anne red. Women and the State. London: Hutchinson. Christensen, Anne-Dorte 1994 Køn, ungdom og vaerdiopbrud i Andersen, J oharmes Lars Torpe red. Demokrati og politisk kultur. Heming: Systime. Christensen, Anne-Dorte 1995 The Young Citizens Towards a New Gender Gap in Modern Democracy. Paper presented at the European Conference of Sociology, Budapest. Goul Andersen, Jørgen 1984 Kvinder og politik. Aarhus: Politica. Hemes, Helga Maria l987a Welfare State and Woman Power. Oslo: Universitetsforlaget. Hemes, Helga Maria l 987b Women and the Welfare State: the Transition from Private to Public Dependence" i Showstack Sassoon, Anne red. Women and the State. London: Hutchinson. Hoel, Marit Oddbjöm Knutsen 1989 "Social Class, Gender, and Sector Employment as Political Cleavages in Scandinavia, Acta Sociologica, Vol. 32, s. 181-201. Kolberg, Jon Eivind 1992 The Gender Dimension of the Welfare State i Kolberg, Jon Eivind red. The Welfare State as Employer. Arrnonck, NY: Sharpe. Lewis, Jane 1992 "Gender and the Development of Welfare Regimes", Journal of European Social Policy, V01. s. 159-73. Lindberg, Staffan, Nanna Callisen Friis Iben Keller Kristensen 1995 Changes in Attitudes Towards the Danish and Swedish Welfare Systems.Arbetsrapport. Roskilde universitetscenter. OConn0r, Julia 1996 From Women and the Welfare State to Gendering Welfare State Regimes. London: Sage. Orloff, Ann Shola 1993 Gender and the Social Rights of Citizenship, American Sociological Review, Vol. 58, s. 303-328.

Stefan Svallfors

Piven, Frances Fox 1985 Women and the State: Ideology, Power, and the Welfare State i Rossi, Alice S red. Gender and the Life Course. New York: Aldine. Prokop, Ulrike 1981 Kvinnors livssammanhang. Stockholm: Rabén Sjögren. tyskt original 1976 Sainsbury, Diane 1994 Womens and Mens Social Rights: Gendering Dimensions of Welfare States i Sainsbury, Diane red. Gendering Welfare States. London: Sage. Sainsbury, Diane 1996 Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambridge University Press. Siim, Bitte 1994 "Køn, medborgerskab og politisk kultur i Andersen, Johannes Lars Torpe red. Demokrati og politisk kultur. Heming: Systime. Sundström, Eva 1997 Bör kvinnor förvärvsarbeta Attityder till kvinnors förvärvsarbete i Sverige, Tyskland och Italien i Ahrne, Göran Inga Persson red. Familj, makt ochjämställdhet. SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes. Svallfors, Stefan 1989 Vem älskar välfärdsstaten Attityder, organiserade intressen och svensk välfärdspolitik. Lund: Arkiv. Svallfors, Stefan 1996 Välfärdsstatens moraliska ekonomi Välfärdsopinionen i 90talets Sverige. Umeå: Boréa. Svallfors, Stefan 1997 The Middle Class and Welfare State Retrenchment: Attitudes to Swedish Welfare Policies Paper presented at the Third Conference of the European Sociological Association, University of Essex, August 27-30. Togeby, Lisa 1994 Political Implications of Increasing Numbers of Women the Labour Force, Comparative Political Studies, Vol 27, s. 211-40. Wzemess,Kari 1983 Kvinnor och omsorgsarbete. Stockholm: Prisma. Norskt original 1982 Waamess,Kari 1985 Den nye "community"-ideologien en utfordring for sociologisk forskning, Sociologisk forskning, nr 2-3, s. 21-36. Waamess,Kari 1987 "On the Rationality of Caring i Showstack Sassoon,Anne red. Women and the State. London: Hutchinson. Waâmess,Kari 1990 Informal and Formal Care Old Age. What Wrong With the New ldeology Scandinavia Today i Ungerson, Clare red. Gender and Caring. Work and Welfare in Britain and Scandinavia. London: Harvester Wheatsheaf.

subventioner av offentliga tjänster

könsskillnader

- en fördelningsanalys av

JOHAN FRITZELL

4.1 Inledning

Att den offentliga sektorn spelar en stor roll för livsvillkoren för de flesta landets medborgare ifrågasätter knappast någon i Sverige. av Den offentliga sektorn har också stor betydelse för hur kvinnor och män organiserar sina liv. För det första arbetar framförallt kvinnor, självfallet också många män, i offentlig sektor, dvs. den offentlimen ga sektorn ger en utkomstmöjlighet för många. En förutsättning för många kvinnors förvärvsarbete är att delar av det omsorgsarbete som kvinnor traditionellt har utfört har övertagits av den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn har således i flera led stor betydelse för kvinnors förvärvsarbetsmöjligheter och därigenom för den relativa ekonomiska situationen mellan könen. Ett andra område där den offentliga sektorn är av stor vikt för medborgarna är de inkomstöverforingar som sker mellan individer

och stat eller kommuner och landsting. Välfärdsstaten transfererar

medel syftar till att variationer i inkomster skall utjämnas både som under individs livscykel och mellan individer och hushåll i olika en inkomstklasser. Motsvarande intention finns inbyggd i skattesystemets konstruktion. Också i detta fall påverkas kvinnors och mäns ekonomiska situation olika. Eftersom kvinnor tenderar att ha lägre marknadsinkomster, både beroende lägre arbetsutbud och en lägre genomsnittlig lönenivå tidsenhet, leder skatte- och transfereringsper systemen till att inkomstskillnadema mellan män och kvinnor utjämnas. En tredje aspekt, vars vikt inte alltid uppmärksammas, är att de tjänster produceras inom offentlig sektor är starkt subventionerasom de, dvs. när vi erhåller en daghemsplats åt ett barn, eller måste genomgå operation på ett sjukhus, betalar vi inte själva den totala en kostnaden för dessa tjänster. Subventionering av dylika tjänster behöinte nödvändigtvis innebära att de produceras i det offentligas ver

Johan F ritzell

regi. Inte minst under de senaste åren har t.ex. andelen barn i bam-

omsorg eller skola i privat regi ökat, men det offentliga kvarstår som viktig finansiär vilket innebär att subventioner också ges till dem som nyttjar dessa privatproducerade tjänster. Syftet med detta kapitel är att studera denna tredje aspekt med ton-

vikt på skillnader mellan kvinnor och män. Frågan är alltså hur sub-

ventioner av sociala tjänster påverkar inkomstfördelningen och in-

komstskillnader mellan kvinnor och män. Jag kommer att analysera

fördelningseffekter av en stor del av de mest omfattande subventionerade tjänsterna inom välfárdsområdet, de icke-kontanta transfereringarna, på samma sätt som man inom inkomstfördelningsstudier brukar

studera hur kontanta transfereringar, t.ex. bambidragen, påverkar inkomstskillnader. De områden studeras i detta kapitel är bamomsom

skola, sjuk- och hälsovård äldreomsorg vidare nedan.

sorg, samt se

En diskussion kring jämlikhet och fördelning offentliga tjänster

av

följer närmast. Därefter presenteras studiens tillvägagångssätt i avsnitt

4.3. Avsnitt 4.4 ger en beskrivning de datakällor används i av som analysen. I avsnitt 4.5 presenteras de empiriska resultaten och därefter följer i avsnitt 4.6 en avslutande diskussion.

Offentliga tjänster deras syften och olika jämlikhetsbegrepp

- Att sociala tjänster tenderar subventionerade i många länder att vara

har utan tvivel med fördelningsfrågor och jämlikhet att göra. De allra flesta exempelvis att det inte är tjockleken på plånboken

anser som skall avgöra rätten till sjukvård utan att alla vid behov skall ha menar rätt till vård Men hur skall då begreppet jämlikhet när det man se

handlar om sociala program I sin omfattande studie brittiska soci-

av ala program diskuterade Julian Le Grand 1982 ett antal synsätt på jämlikhet och noterade speciellt att de principer vi kan urskilja inte nödvändigtvis är i harmoni med varandra också Uusitalo,

se 1985.

De offentliga tjänsterna kan enligt några relevanta principer ställas i

relation till ökad jämlikhet utifrån: i inkomst- eller resursskillnader; ii tillgång; iii användande; iv absoluta kostnader; relativa

v

kostnader; och vi resultat. Dessa principer följer inte helt den in-

delning som Le Grand gjorde

Den forsta principen säger att sociala tjänster skall allokeras så att

de är till fördel för dem med knappa resurser. De bör följaktligen uti-

I studier av s.k. konsensuell fattigdom framgår tydligt att det verkligen råder konsensus kring denna fråga till skillnad från många andra nödvändiga varor eller aktiviteter se t.ex. Konsensuell fattigdom, 1993.

Subventioner av ofentliga tjänster

från denna dimension vara omfördelande och leda till att inkomst-

skillnaderna mellan fattiga och rika eller mellan andra relevanta

sociala med olika minskar vi lägger till värdet

grupper resurser när

av offentliga tjänster. Den andra principen anger att det är betydelsefullt att göra tillgängligheten lika stor för alla oberoende av till exempel kön, socioekonomisk position och regional tillhörighet. Att sociala tjänster erbjuds till inga eller låga direkta kostnader för den enskilde, men också att bygga ut servicen till mindre tätbefolkade områden för att minska det geografiska avståndets betydelse, är medel för att uppnå likhet i tillgång. Den tredje principen anger att brukandet av offentliga tjänster mellan relevanta skall lika. Innebörden av begreppet relepersoner vara vanta personer kan exemplifieras med att de som är i samma behov av vård också skall erhålla vård på lika villkor. En förutsättning för likhet i användande torde vara likhet i tillgång medan motsatsen p.g.a.

skillnader i val inte nödvändigtvis behöver gälla.

De fjärde och femte principema, likhet i absoluta respektive relatikostnader, utgår från hur mycket det skall kosta för den enskilde va att bruka någon form social service. Likhet i absolut kostnad inneav bär helt enkelt att alla bör betala lika mycket för en social service av samma typ. Denna formella likhet leder till att den relativa kostnaden

blir högre knappare resurser man har om inte kostnaden är noll. Kostnaden bör här innefatta än rent monetära utgifter se diskus-

mer sionen kring geografiskt avstånd för den enskilde. Likhet i

ovan re-

lativa kostnader kan sägas förutsättning för att uppnå reell vara en likhet i tillgång på samma sätt som likhet i tillgång är en förutsättning för likhet i användande. Den sjätte principen bygger på att offentligt subventionerade tjänster, liksom skatter och transfereringar, inte är mål utan medel för att uppnå jämlikhetsmålet vilket istället är ökad jämlikhet i resultat. Det avgörande kriteriet är således människors levnadsvillkor utjämom nas. Målet med exempelvis en subventionerad hälso- och sjukvård är inte likhet i tillgång eller kostnad utan istället att hälso- och sjukvården minskar hälsoskillnadema mellan sociala grupper. Denna genomgång visar att det inte är självklart hur vi ska se fördelningen sociala tjänster sig utifrån tillgång, användande,

av vare

kostnader eller subventioner. Enbart den första principen står i fokus för denna analys och då i en mycket speciell mening nämligen hur de

sociala tjänsterna eller subventioner av dessa fördelas mel-

snarare lan kvinnor och män.

Johan F ritzell

4.3 Att studera

offentliga tjänster

utifrån

en inkomstfördelningsansats

Startpunkten i denna studie är hushållets disponibla inkomster, dvs.

inkomster efter direkta skatter och kontanta transfereringar. Dessa kommer brukligt är att justeras för att skapa jämförbarhet mellan

som hushåll av olika storlek och sammansättning. Detta görs att digenom

videra hushållets disponibla inkomst med en faktor ekvivalensskala

som varierar beroende på hushållets karakteristiska. Den ekvivalensskala används i det följande är mycket enkel. I som stort sett alla ekvivalensskalor tar hänsyn till att det behövs en större inkomst om fler personer skall leva på inkomst och till att det finns en s.k. skalfördelar av att leva tillsammans tvâ behöver inte personer dubbelt så stor inkomst för att uppnå levnadssom en person samma

standard. Om man enbart studerar skillnader i disponibla inkomster

utan någon ekvivalensskala tar man inte alls hänsyn till det förstnämnda, medan helt enkelt dividerar inkomsterna med man om man antalet personer i hushållet inte alls tar hänsyn till det sistnämnda. Den skala som kommer att användas i denna studie kan sägas ligga i mitten av dessa båda extremer och innebär helt enkelt att den disponibla inkomsten delas med kvadratroten antalet i hushålav personer

let Detta innebär exempelvis att ett hushåll med fyra behö-

personer ver dubbelt så hög inkomst ett hushåll bestående ensamståsom av en ende person för att erhålla samma ekvivalerade inkomst. Den analysenhet som används i den kommande analysen är individer och inte hushåll, trots att mäter inkomsten på hushållsnivå för motiv till denna analysstrategi, se t.ex. Gustafsson 1984; och F ritzell 1991. Till de på detta sätt skattade inkomsterna påförs därefter de beräknade subventionema som utgår till varje individ i ett hushåll. De för-

ändringar detta ger upphov till i termer av medelvärden och spridning

står därefter i fokus. Oftast är det förändringen inkomstojämlikav heten i stort röner störst intresse i denna typ studier, här är det som av istället skillnaderna mellan kvinnor och män vi ska studera närmare

2 flesta De ekvivalensskalor kan approximativt uttryckas med funktionen n° där n är antalet personer i hushållet. I detta fall sätts alltså e till 0,5 vilket under senare tid har blivit en oña använd skala i inkomstfördelningsstudier. Exempelvis är det den huvudsakliga skala som användes i en omfattande OECD-studie Atkinson, Rainwater Smeeding, 1995 rörande inkomstojämlikhet i OECD-länderna. För en utförlig diskussion och empirisk analys kring olika ekvivalensskalor och desseffekter, se Buhmann mfl. 1988. 3För tidigare svenska inkomstfördelningsstudier som från ett brett perspektiv inkluderat subventioner av offentliga tjänster, se Franzén, Lövgren Rosenberg, 1975; Åberg, 1989; och Fritzell, 1994. För en internationell jämförelse, se Smeeding mfl. 1993.

Subventioner av ofentliga tjänster

Ett grundläggande antagande i alla inkomstfordelningsstudier är att

inkomsterna fördelas lika inom varje hushåll se Jenkins 1991 för en

diskussion av denna fråga. Makar antas med andra ord ha samma in-

komstnivå. Orsaken är att vi saknar kunskap om hur inkomsterna för-

delas inom hushållet. Givet att en stor del av hushållens konsumtion

avser kollektiva varor inom familjen är detta antagande rimligen

bättre än något annat antagande.

Denna princip kommer också att tillämpas på de subventioner som

skall analyseras. Man skulle kunna hävda att dessa subventionema är

av mer individuell natur än kontanta transfereringar men samtidigt är det onekligen så att vi exempelvis inte har kunskap om huruvida de avgifter som idag finns betalas av individen eller ingår i hushållets budget. Detta antagande leder onekligen till en viss risk att de könsskillnader står i fokus för analysen i detta kapitel underskattas.

som

Av detta skäl kommer jag inledningsvis att visa hur de skattade subventionema varierar mellan könen när vi inte tar någon hänsyn till

hushållssammansättning eller inkomst men däremot till ålder och i

fördelningsanalysen kommer jag också att redovisa resultat från ana-

lyser där endast ensamstående män och kvinnor ingår.

4.4 Studiens datakällor

och inkluderade subventioner

Jämfört med de omfördelningar som sker via skatter och transfere-

ringar är kunskapen kring offentliga tjänster betydligt mer bristfällig. Hur nyttjande, kostnader och avgifter varierar mellan befolknings-

måste därför beräknas utfrån mängd olika källor Utgrupper en

gångspunkten i denna studie är ett mikrodatamaterial varifrån fram-

förallt hushållens disponibla inkomster skattas. Materialet är ett riksrepresentativt urval av Sveriges befolkning upp till 84 års ålder som

årligen insamlas av SCB, nämligen de s.k. ULF-undersökningama

för en presentation, se t.ex. SCB, 1997. I denna studie används data

från 1995 års studie och urvalet begränsas till dem som är 20-84 år

4 Ett citat fran en kompletteringsproposition för några år sedan ger en talande bild: Varken de som tar avgifter eller ansvariga statistikmyndigheter samlar användbara uppgifter om omfattningen av värd och service, värdet av konsumtionen samt vilka avgifter konsumenterna betalar i relation till inkomsten. Prop. 1993/94: 150, bilaga 1.5 sid. 26. Ett annat belysande exempel är att när vårdumyttjande i öppenvården beskrivs i Sveriges officiella statistik används i huvudsak två källor, dels den omfattande forskning som bedrivits i Tierps kommun, dels den urvalsundersökning

som också används i denna studie se Socialstyrelsen 1996a. Det skall dock tilläggas

att SCB på regeringens uppdrag under senare tid har börjat insamla data om nyttjande och avgifter inom olika sociala områden se t.ex. Socialstyrelsen 1997.

Johan Fritzell

gamla.5 Från denna studie hämtas grundläggande uppgifter rörande

familjesammansättning och inkomster men materialet har också använts rörande nyttjandet av vissa offentliga tjänster.

Utifrån olika statistiska källor har sedan kostnader och avgifter för

olika delområden inhämtats. Vidare har annan statistik rörande r1ytt-

jandets fördelning bland män och kvinnor i olika åldrar inhämtats. Eftersom fullständig statistik, där brukande av offentliga tjänster

överförs till kostnader och där hänsyn tas till avgifter som betalas av

brukaren, inte föreligger innebär förfaringssättet en hel del schablonberäkningar och förenklingar. Befintlig statistik rörande bl.a. regio-

nala skillnader i kostnader har inte använts i skattningama subvenav tionemas storlek. Som nämndes ovan har studien begränsats till fyra breda välfärds-

områden: barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg.

Studien täcker inte dessa områden fullständigt. För det första innebär

den övre åldersgränsen att de subventioner går till de allra äldsta

som inte studeras. För det andra har vissa delområden uteslutits.

De delområden innefattas och de grundprinciper följts

som som

för att skatta subventionema följer en specifik beskriv-

är som mer

ning av tillvägagångssättet med hänvisningar till källmaterial åter-

finns i en bilaga till detta kapitel: Barnomsorg: Subventioner av barnomsorgen har tillgodoräknats de föräldrar som bor med barnen och nyttjar kommunal barnomsorg

daghem, familjedaghem och fritids. Uppgifterna om nyttjande finns

direkt i ULF-undersökningama liksom uppgifter om de avgifter hushållet betalar. Genomsnittskostnader inskrivet barn i olika typer per av omsorg har inhämtats från offentlig statistik. I de fall där barnet lever med två vuxna har subventionema i lika grad påförts båda. För ensamstående föräldrar har hela subventionen påförts denna förälder Skola: Subventioner inom utbildningsområdet fördelas i princip enligt samma tillvägagångssätt som för barnomsorgen. Samtliga föräldrar med bam i relevanta åldrar har påförts subventioner. Studien

innefattar endast grundskola och gymnasium ej högskola, universitet,

kommunal vuxenutbildning m.m..

5Ett vanligt förekommande problem i svenska inkomstfördelningsstudier är att ungdomar räknas som egna hushåll från 18 års ålder även om de bor kvar i föräldrahemmet vilket leder till en felaktig skattning av inkomsten. Vi har dock haft möjlighet att exkludera ungdomar under 25 år som bor med någon av föräldrarna 6 Man skulle teoretiskt kunna tänka sig att istället beräkna subventioner och avgifter också för den förälder som bor med barnet ifråga men det förefaller åtminstone långt ifrån självklart att detta förhållningssätt är mer förenligt med verkliga principer. Det är dessutom omöjligt av rent praktiska skäl i och med att vi inte känner till om de personer som ingår i urvalet har bam som de bor med.

Subventioner av ofentliga tjänster

Sjuk- och hälsovård: Subventionema har beräknats utifrån upp-

gifter om nyttjande för kvinnor och män i olika ålderskategorier för

olika delar av sjuk- och hälsovården. Studien innefattar i princip kost-

nader och subventioner rörande slutenvården och läkarbesök i det

senare fallet har nyttjandet skattats utifrån ULF -undersökningen. Det finns med andra ord vissa områden den totala sjuk- och hälsovårav den som inkluderats, de två delarna innebär ändock att men ovan

huvuddelen inkluderats Ansatsen här avviker alltså från t.ex. barn-

omsorgen genom att det snarare är olika efter ålder och

gruppers kön relativa risker för brukande sjuk- och hälsovård ligger till av som grund för den skattade subventionen.

Äldreomsorg: Äldreomsorgens subventioner, eller för att uttrycka

det mera korrekt, omsorg äldre och fimktionshindrade, har skatom tats motsvarande sätt som kostnader och subventioner inom sluten

vård. Studien innefattar i princip de kostnader och subventioner

som rör vård och omsorg om äldre och funktionshindrade i kommunal re-

gi, exklusive färdtjänst, enligt Socialtjänstlagen, Hälso- och sjuk-

vårdslagen och Lagen stöd och service till vissa funktionshindraom de.

Empiriska resultat

Hur varierar då subventionema mellan kvinnor och män inom de fyra

områden som studien innefattar Inledningsvis visas hur de skattade

subventionema varierar från ett individuellt perspektiv, och därefter

studeras fördelningseffekter att lägga till dessa subventioner till

av hushållens inkomster enligt den metod beskrivits som ovan.

Subventionernas variationer mellan kvinnor och män

I figur 4.1 visas den genomsnittliga subventionen individ inom per varje delområde för respektive kön efter breda åldersintervall. Av fi-

guren framgår för det första att varje delområde har extremt tydlig

en åldersprofil, något som knappast förvånar. Subventioner inom barnomsorg och skola är de stora posterna för de medan subventioyngre

nema inom sjukvård och äldreomsorg i stor utsträckning går till de två äldsta åldersgruppema. I den yngsta åldersgruppen 20-44 år är

de skattade subventionema klart större för kvinnor än för män för så-

väl barnomsorg och skola sjukvård I de två därpå följande äl-

som

7 De större områden som innefattas är subventioner av läkemedel och av tandvård. 3Det kanske kan förefalla märkligt att subventionema inom barnomsorg och utbildning också uppvisar denna variation givet hur subventionema har beräknats. Detta beror uteslutande på att en hel del barn och ungdomar lever med enbart en av föräldrarna. Denna förälder är i en överväldigande majoritet av fallen är modern, vilket är

Johan F ritzell

dersgruppema 45-64 och 65-74 år finner vi inte lika entydiga - könsskillnader, men tendensen, framförallt orsakad av sjukvårdssektorn, är att det finns viss övervikt for subventioner till män I den en äldsta åldersgruppen 75-84 år finner vi återigen en klar könsskillnad som beror på att kvinnor brukar äldreomsorgen i större utsträckning än män.

Figur 4.1 Genomsnittlig subvention per individ inom respektive

delområde, kvinnor respektive män efter åldersklasser år 1995

45000 .

l Kvinnor

40000 35000. 30000. 25000- 20000- 15000 10000 5000

20.44 45.54 05-74 75.04 u Barnomsorg u §kola I Sjuk- och hälsovård Aldreomsorg

45000 40000 35000 30000 5 25000 20000 15000 10000 5000

20-44 45-64 65-74 75-84

I figur 4.2 har samtliga subventioner slagits samman och kurvorna anger således de genomsnittliga totala subventionemas storlek för

ett välkänt fenomen. 9 Att subventionema inom skolområdet uppvisar så tydlig könsskillnad när en pass jämför åldersgruppema 20-44 och 45-64 är till allra största delen en effekt av åldersskillnader mellan makar inom äktenskap/samboende.

Subventioner av offentliga tjänster

kvinnor och män i åldrarna från 20 till 84 år beräknade utifrån 5-års-

klasser. I denna figur framträder för det första två tydliga pucklar över livscykeln. Subventionema stiger för både kvinnor och män till ungefär 40 års ålder för att därefter minska förvånansvärt kraftigt ungefär till pensionsåldem. Därefter uppvisar kurvorna för både kvinnor och män en kraftig stigning. Kurvoma följer således ett livscykelmönster vars första puckel innefattar många subventioner i samband med omsorg och skolgång för barn medan den uppgången

senare kännetecknas av ökade subventioner har att göra med försämrat som hälsotillstånd och åldrande. När vi på detta sätt beskriver de genom-

snittliga totala subventionema ser vi också tydligare att könsskillnad-

ema är störst dels vid relativt åldrar, dels i den äldsta åldersklasunga sen medan differensen är mycket liten under den övre medelâldem

och även bland yngre pensionärer.

Figur 4.2 Genomsnittlig total subvention per individ, kvinnor respektive

män efter ålder femårs-klasser år 1995

Kronor 120000-

Män ---- -- Kvinnor

Det är väsentligt att komma ihåg att den totala könsskillnaden i subventioner inte enbart är en funktion av de storheter som redovisas i frgurema 4.1 och 4.2. Av största betydelse därutöver är självfallet hur

fördelningen av individer över åldersgrupper varierar och i detta avseende föreligger väsentliga skillnader mellan kvinnor och män. Exempelvis frnns det ungefär dubbelt så många kvinnor som män som är

mMan bör här komma ihåg att studien inkluderar subventioner inom högre utbildning. Om dessainkluderades skulle uppgången mellan 20 och 40 år bli mindre markerad.

Johan F ritzell

över 80 år i befolkningen. Med tanke på subventionemas åldersproñl

påverkar dessa skillnader de genomsnittliga subventioner som utgår

till kvinnor respektive män mycket starkt. Hela effekten kommer inte att kunna synliggöras i detta kapitel genom att det använda datamate-

rialet har ett ålderstak på 84 år. Trots detta är den genomsnittliga in-

dividuella subventionen klart större för kvinnor än för män. Det skat-

tade genomsnittsbeloppet för alla kvinnor 20-84 år i materialet upp-

går till 38 000 kronor 30 000 kronor för män. ca mot ca Det finns också redan här skäl att notera subventionens motsvarig-

het på ñnansieringssidan. Med tanke på att en viss del av de totala

kostnaderna bärs dem brukar de offentliga tjänsterna så inneav som bär könsskillnadema inte bara att kvinnor erhåller en högre subovan vention än män utan också att kvinnor torde betala en större del av avgifterna. Detta leder vidare till viktig slutsats: om man ökar aven giftsñnansieringen offentliga tjänster betalar kvinnorna en större av del denna ökning än männen. Det innebär samtidigt att det åtav

minstone förefaller rimlig grundhypotes att kvinnor skulle

som en förändra sitt handlingsmönster i större utsträckning än män vid en av-

giftshöjning, dvs. det finns större risk att kvinnor skulle undvika att

en söka skäl. omsorg och vård av ekonomiska

Förändringar inkomstskillnader

av I det följande skall vi studera hur inkomstskillnadema både mellan

kvinnor och män också inom respektive kön påverkas av att vi

men lägger till subventionerna inom de fyra områdena till hushållens disponibla inkomster. Metodiken är densamma som skulle ha gällt om dessa subventioner istället transfererades kontanta medel. Detta som innebär att inkomsterna mäts på hushållsnivå. Trots detta kommer

subventionerna att påverka inkomstskillnadema mellan könen,

grund att åldersfördelningama och hushållssammansättningama av

varierar mellan könen under livscykeln. Storleken på subventionerna

till varje individs hushåll blir därmed också betydligt större eftersom vi lägger ihop samtliga subventioner som går till respektive hushåll.

Som nämndes inledningsvis kan man självfallet invända att en viss

könsskillnadema i subventioner döljs i denna traditionella indel av komstfördelningsansats precis fallet i inkomstsamma sätt som är fördelningsanalyser disponibla inkomster. Därför kommer också av

effekterna för ensamstående män och kvinnor oavsett barnantal att

studeras.

H Denna slutsats kan självfallet påverkas regelverket kring avgiftshöjningar, t.ex. av om inkomstrelaterade avgifter används eller

Subventioner av ofentliga tjänster

Utgångspunkten i analyserna utgörs av hushållens disponibla in-

komster där den beskrivna ekvivalensskalan används för ovan att

kunna jämföra inkomster for hushåll med olika sammansättning och

storlek. Det bör också nämnas att subventionema transformeras med samma ekvivalensskala.

Inledningsvis visas i tabell 4.1 hur de genomsnittliga ekvivalerade disponibla inkomsterna varierar mellan könen. Som är skillnad-

synes erna mellan könen inte särskilt stora. Detta är självfallet delvis efen fekt av att kvinna och i hushåll har identisk ekvien en man samma valerad disponibel hushållsinkomst. I tabellens nedre del vidare anges hur andelen kvinnor varierar när vi går från låga till höga inkomster.

Detta har gjorts med hjälp fördelningens s.k. kvintilvärden, dvs.

av

det benämns kvintilgrupp 1 är de 20 procenten med de lägsta in-

som

komsterna och så vidare. Här framkommer relativt tydliga skillnader

mellan könen på så vis att kvinnor är överrepresenterade i de två

lägsta inkomstgrupperna medan män är överrepresenterade i de

tre

översta inkomstgrupperna.

Tabell 4.1 Genomsnittlig ekvivalerad disponibel inkomst år 1 995 för män

och kvinnor, samt andelen kvinnor i olika inkomstklasser efter

fördelningens kvintilvärden

Genomsnittligekvivaleraddisponibelinkomst: Kvinnor 135200 Män 140300

Andel kvinnor%

Källa: Beräkningar på basis av SCB:s ULF -undersökning 1995.

Hur förändras då de genomsnittliga ekvivalerade inkomsterna att av vi påför subventioner inom barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård

och äldreomsorg Inledningsvis skall vi hur detta påverkar in-

se

komstfördelningen såväl totalt inom respektive kön. Detta görs

som på ett mycket enkelt sätt att relatera inkomsterna vid två fasta genom

punkter i fördelningen, nämligen vid den åttionde och den tjugonde

percentilen p80 och p20, till medianinkomsten vilken åsätts värdet

100. Genom att redovisa kvoten mellan dessa tal kan vi subse om ventionema tenderar att utjämna inkomstskillnadema kvoten

om

minskar har inkomstskillnadema utjämnats eller Dessa kvoter,

Johan F ritzell

liksom percentilvärdena i förhållande till medianen, redovisas i figur

4.3. De uttrycks också i de liggande staplar som finns i figuren

senare och där längden på staplarna uttrycker avståndet mellan de med relativt låga p20 och de med relativt höga p80 inkomster vilket således

ger en bild av hur respektive inkomstfördelning förändras.

Figur 4.3 Inkomstnivåer vid tjugonde och åttionde percentilen i förhållande till medianen I 00, för kvinnor respektive män

samt totalt, före och efter det att skattade subventioner inom

barnomsorg, skola, sjuk- och hälsovård samt äldreomsorg lagts till de ekvivalerade disponibla inkomsterna

P20 P80 P80/ P20 Kvinnor, före 74 136 133 subventioner Efter 75 123 154 subventione

Män, före subventione 75 134 1-79 Efter 73 125 1: subventione

Totalt.före subventione 74 135 1.82 Efter subventione 74 124 1.68 60% 83% 161% 123% 140%

P20 Relativekvivaleradinkomstvid tjugondepercentilen medianen 100 P80 Relativekvivaleradinkomst vid tttonde peroentilen medianen 100

Som framgår är inkomstspridningen mätt på detta sätt något högre för

kvinnor än för män. För både kvinnor och män gäller vidare att in-

komstskillnadema tenderar att utjämnas när vi påför subventionema. Utjämningen är dock större för kvinnor än för män och relationerna blir härigenom de omvända. Detta resultat kan påverkas av valet av ekvivalensskala. När vi närmare studerar förändringar i olika delar av fördelningen med hjälp de angivna percentilvärdena, finner vi att i

av

stort sett hela utjämningen sker i fördelningens övre del detta ses ge-

att det endast är p80 förändras när vi lägger till subventionom som nema.

Men hur påverkas då skillnaderna mellan könen I tabell 4.2 redo-

visas dels genomsnittsinkomstema för kvinnor och män, dels andelen

Subventioner av offentliga tjänster

kvinnor i olika inkomstgrupper efter kvintilvärden, dvs. motsvarande information som i tabell 4.1 efter det att vi påfört sub-

gavs men nu ventioner. Till skillnad från vad framkom i tabell 4.1 finner vi som nu att medelinkomsten är något högre for kvinnor än för män. Detta ska givetvis inte tas intäkt för att kvinnors ekonomiska är som resurser större än mäns, men ger en bild av hur subventionema inom den of-

fentliga sektorn indirekt påverkar kvinnor respektive män. Vidare kan noteras en relativt kraftig förskjutning andelen kvinnor i olika delar

av av fördelningen. Framförallt har andelen kvinnor sjunkit markant bland de tjugo procent med lägst inkomster från 57 till dryga 48 procent.

Tabell 4.2 Genomsnittlig ekvivalerad disponibel inkomst år 1995 inklusive skattade subventioner för män och kvinnor samt andelen

kvinnor i olika inkomstklasser efter fördelningens kvintilvárden

Genomsnittligekvivaleraddisponibelinkomst plus subventioner Kvinnor 173800 Män 172400

Andel kvinnor%

Totalt

Sammanfattningsvis visar dessa analyser följaktligen att de skattade

subventionema tenderar att utjämna skillnader mellan könen och dessutom att utjämna inkomstskillnader både totalt sett och inom respektive kön och i det fallet i högre grad bland kvinnor än bland senare

män. Som vi tidigare nämnde finns det skäl att anta att det grundläggande antagandet om lika fördelning inom hushållen döljer del

en av

de könsskillnader finns beträffande subventioner offentliga

som av tjänster. För att i någon mån belysa subventionemas effekter från ett

mer individuellt inkomstbegrepp har motsvarande analyser i ta-

som bell 4.1 och tabell 4.2 utförts separat för ensamstående kvinnor och

män med eller utan bam. Resultaten av dessa analyser redovisas i figur 4.4.

Johan F ritzell

Figur 4.4 Ekvivalerad disponibel inkomst år 1995 före och efter skattade subventioner samt andelen kvinnor i olika delar av respektive

fördelning efier kvintilvärden; ensamstående kvinnor och män

160000 70

kvinnorman Kvl Kvu Kv3 Kvs i ä |:| Före subventionerEfter I subventioner

Om vi inledningsvis studerar de genomsnittliga inkomsterna exklusi-

subventioner kan vi notera att skillnaderna även här är relativt små ve

trots det faktum att antalet hushållsmedlemmar i genomsnitt är något

större bland kvinnorna än bland männen. Som nämnts tidigare beror det på att kvinnorna ofta har barn boende hos sig. Detta senare mer

innebär följaktligen att skillnaderna i rena dvs. ekvivalerade disponibla inkomster är klart mindre än de skillnader som visas i figu- Samma generella trend tidigare, markerad, finner

ren. som men mer

vi när vi studerar andelen kvinnor i respektive kvintilgrupp.” När vi

så påför subventionerna finner att medelinkomsten bland en-

man samstående kvinnor klart överstiger männens. Effekterna på andelen män och kvinnor i olika delar fördelningen förändras också marav kant och framförallt koncentreras kvinnorna till fördelningens mellerinkomstklasser. Männen blir med andra ord fortfarande överrepresta senterade i fördelningens topp, också i den nedersta delen av men nu fördelningen. De övergripande slutsatser drogs visar sig med andra ord som ovan

med större tydlighet när vi koncentrerar på ensamstående män och

oss

12 Gränsvärdena för respektive kvintilgrupp har behållits oförändrade i förhållande till den tidigare analysen. Det är alltså inte 20 procent i varje kvintilgrupp här eftersom vi enbart inkluderar ensamstående. 13 Detta resultat i linje med vad visats i tidigare studie se Fritzell 1994, är som en figur 3 trots att studierna inte är helt jämförbara vissa delområden som täcktes av den studien är inte inkluderade här.

Subventioner av ofentliga tjänster

kvinnor, men samtidigt visade den tidigare analysen könsskillnadatt ema även framträdde när alla män och kvinnor inkluderas i analyser-

na. Det kan tilläggas att de förändringar redovisas i figur 4.4 inte

som enbart är följd att ensamstående mödrar, givet

en av tillvägagångssät-

tet, får relativt stora subventioner. Även analysen enbart utförs om ensamstående kvinnor och män utan barn framträder förändsamma

ringar när vi påför subventioner till de disponibla inkomsterna, dvs.

också i detta fall har män högre disponibla inkomster än kvinnor före subventioner medan motsatsen gäller efter det tagit hänsyn till att man subventionema.

Avslutningsvis finns det all anledning att än gång poängtera att

en de resultat som redovisats i många fall bygger på relativt ovan grova

schablonberäkningar och dessutom att vissa betydelsefulla delområden helt exkluderats. En tredje begränsning studien inte

är att inkluderat personer 85 år eller äldre. Det talar dock för dessa bemesta att

gränsningar snarare har lett till att studien underskattar könsskillnad-

ema än motsatsen. Det är nämligen svårt att finna något uteslutet delområde där män i genomsnitt skulle erhålla större subventioner än kvinnor lätt att hitta exempel på

men motsatsen se t.ex. vissa skattade

subventioner i Gillström Nermo, 1994. Likaledes torde ålderstaket

leda till underskattning betydligt fler kvinnor

en genom att än män är

85 år eller äldre och att dessa de allra äldsta i hög utsträckning får någon form av äldreomsorg. Vilka eventuella effekter de tillämpade schablonberäkningama har är svårare att uttala sig det mesta

om, men

talar för att vissa förenklingar i beräkningarna inte har så effekt

stor

könsskillnadema. Exempelvis skulle nedbrytning kostnader

en av och subventioner där tagit hänsyn till regionala skillnader

man som

är stora i många fall knappast ha påverkat förhållandet mellan könen,

eftersom både kvinnor och män finns i såväl storstad glesbygd i som

ungefär samma omfattning.

4.6 Avslutande diskussion

Inledningsvis nämndes tre olika aspekter på det välfärdsstatliga områ-

det som alla torde stor betydelse för skillnader i och vara av resurser livsvillkor mellan kvinnor och män. Denna studie behandlar enbart

den tredje dessa aspekter, nämligen fördelningen subventioner i

av av

samband med brukande offentliga tjänster. Studiens resultat visar

av

bland annat att det föreligger påtagliga fördelningseffekter på så vis att kvinnor genomsnittligt erhåller större subventioner än män vilket

N Exempel på områden som uteslutits från analyserna ovan är läkemedelssubventioner, färdtjänst och subventioner inom högre utbildning.

Johan Fritzell

leder till i den inkomstfördelningsansats tillämpats så ökar att som kvinnornas inkomst än männens. Genom att redovisa hur submer ventionema varierar för olika åldersgrupper framkommer bland annat könsskillnadema framförallt är tydliga i relativt år samt bland att unga

de äldsta åldersgruppema studeras. Däremot tycks skillnaderna

som inte stora i åldrarna 45 till 74 år. Resultaten visar också att vara

inkomstskillnadema inom respektive kön tenderar att utjämnas gepåföra de skattade subventionema till hushållens disponibla

nom att inkomster och i detta fall i högre grad bland kvinnor än bland män.

Sammanfattningsvis tycks därför också denna tredje aspekt av väl-

färdsstaten ha stor betydelse när vi fokuserar kvinnor och män. Att det råder beroende mellan de urskilda aspekterna torde också vara ett

ställt allt tvivel. Att exempelvis den utbyggda och subventione-

utom

rade barnomsorgen spelat stor roll för kvinnors arbetsmarknads-

en

deltagande är ett uppenbart exempel.

Såsom nämndes tidigare har dessa subventioner också sin motsva-

righet på avgiftssidan. Inom alla de områden behandlas råder

som konsensus kring att individemas och hushållens ekonomiska resurser

inte skall utgöra barriär för att bruka dessa offentliga tjänster. Uti-

en

från könsperspektiv är det därför väsentligt att påminna om att

ett ökade avgifter både till skillnader mellan kvinnors och

med hänsyn

mäns inkomster och de analyserade könsskillnadema i brukan-

ovan skulle kunna leda antingen till ökade klyftor det av offentliga tjänster mellan könens relativa inkomster eller till risk för att kvinnor i en utsträckning än män skulle avgifterna ett hinder och större se som därigenom ändra sitt handlingsmönster. Inledningsvis diskuterades också kort olika dimensioner av jämlikhet och fördelning endast dimension varit i fokus i denna varav en studie. Det finns därför all anledning att notera att det trots de stora kostnader och subventioner dessa välfárdsprogram är förbundna som med, dessa i många fall blivit påtagligt lägre individ under senare per år. Detta kan förvisso till viss del handla effektivitetsvinster som om inte nödvändigtvis behöver innebära försämrad välfärd för de been rörda, det finns också indikationer försämringar. Exempelvis men tycks den minskning andelen olika åldersgrupper i befolkningen av av

hemhjälp inte enbart kunna förklaras ett minskat som uppbär social av hjälpbehov Lagergren, 1996. Detta understryker att studier

se som

rör de andra former jämlikhet diskuterades ovan är av stor

av som vikt.

Subventioner av ofentliga tjänster

Bilaga:

Kortfattad beskrivning av hur Subventionema beräknats

Nedan ges en kortfattad beskrivning hur subventionema har skat-

av tats med referenser till de statistiska källor utnyttjats. Uppgifter som

om vilka belopp slutligen har imputerats i analyserna kan erhål-

som

las från författaren vid förfrågan.

A. Barnomsorg

Subventionema beräknas utifrån faktiskt nyttjande barnomsorg i

av mikrodatamaterialet ULF. Utifrån ULF vet vi för varje barn i varje familj om det har plats i någon form Vi kan också, för en av omsorg.

varje barn, särskilja barnet vistas på kommunalt daghem, familje-

om

daghem och fritids varför subventionen tillåts variera mellan dessa

tre typer av barnomsorg. Vi har däremot utifrån materialet inte till-

gång till exakt grad nyttjande barnets vistelsetid månad och

av per antal månader år. Vi imputerar därför medelvärdet kostnaden per av

för varje inskrivet barn inom respektive barnomsorg Social-

typ av

styrelsen, 1996b. Den totala månadsavgift familjen betalar i

som

bamomsorgskostnader är likaledes uppgift ingår i datamate-

en som

rialet. Denna månatliga familjekostnad subtraheras därför från de ovan imputerade subventionerna. Månadskostnaden har multiplicerats med 11 beroende på att en fri månad 1995 tillämpades 80

av ca pro-

cent av landets kommuner Svenska kommunförbundet, 1996. Den så vis framtagna avgiften blir ett procentenheter högre än vad

par som anges i den officiella statistiken, vilket sannolikt beror på att vi

får med vissa avgifter för privat Den på så vis framtagna

omsorg.

subventionen för varje familj har sedan tillförts och kvinnan i

mannen

tvåföräldrahushåll i lika stora delar. Tillvägagångssättet innebär

att

subventioner barnomsorg endast går till dem nyttjar bamom-

av som

sorgen eller snarare deras föräldrar.

B. Skolan

Imputeringar av den subventionerade skolgången har, i linje med subventionema inom barnomsorg, gjorts efter principen stödet

att anses

ha gått enbart till familjer med barn i relevanta åldrar. Den imputering

som har gjorts för grundskoleelever innebär att samtliga familjer som har barn i grundskoleålder har erhållit en subvention utifrån en omräkning genomsnittlig kostnad elev i grundskolan 1994 mulav per tiplicerat med antal barn inom åldersspannet SCB,

se 1996. Motsva-

rande imputation har gjorts för gymnasieelever, här har vi inte men kännedom om huruvida barnet verkligen studerar på gymnasiet. Det

imputerade beloppet har därför justerats nedåt i förhållande till verk-

Johan Fritzell

lig genomsnittskostnad elev. Det bör noteras att all annan utbildper ning inte har inkluderats i analyserna.

C. Sjuk- och hälsovård Den framräknade subventionen slutenvård utgår från de totala av

kostnaderna för sluten vård och genomsnittliga vårddagar i befolkför män respektive kvinnor i femårsklasser Landstingsför-

ningen se

bundet, l996a; Socialstyrelsen, 1996a. Beträffande öppenvården har beräkningarna utgått från genomsnittligt antal läkarbesök under de tre

senaste månaderna såsom de rapporterats i ULF-undersökningen. Också här har värden beräknats för män och kvinnor separat i olika

åldersklasser. De framtagna genomsnitten har multiplicerats med fyra för erhålla ett genomsnittligt antal besök år. Kostnaderna för

att per

ett läkarbesök är betydligt lägre inom primärvården se Landstings-

förbundet, 1995 och den genomsnittliga kostnaden per läkarbesök har skattats utifrån statistik rörande primärvårdens andelar av totala

antalet läkarbesök och med avdrag för skattad patientavgift se Land-

stingsförbundet, l996b; Socialstyrelsen, 1996a. Tillvägagångssättet innebär att subventioner inom sjuk- och hälsovårdsområdet utgår till samtliga i befolkningen, medan subventionemas storlek varierar med

ålder och kön. Det bör noteras att läkemedelssubventioner inte har inkluderats i analyserna.

D. Äldreomsorg

Principen för imputeringar inom äldreomsorgen är densamma som den tillämpas för hälso- och sjukvårdsområdet. Den totala kost-

som naden för vård och äldre och funktionshindrade har först omsorg om tagits fram Socialstyrelsen, 1996b. Detta totalbelopp har fördelats

se

utifrån genomsnittliga andelar befolkningen uppdelat efter ålders-

av klasser och kön antingen har särskilda boendeformer eller var som

beviljade social hemhjälp och/eller erhöll hemsjukvård den 31 de-

per

cember 1995 beräknat från Socialstyrelsen, l996c, tabell 1 och 7. Eftersom datamaterialets ålderstak är 84 år är det imputerade totalbe-

loppet i inkomstfördelningsanalysema väsentligt lägre än totalkostnadema. Från de beräknade subventionema har därefter den genom-

snittliga avgiftsfmansieringen på 11 procent frånräknats se Socialsty-

relsen, 1996b. Tillvägagångssättet innebär att subventioner av äldreoch stöd till funktionshindrade utgår till samtliga individer, omsorg varierar starkt beroende ålder och kön. Analysema har men medtagit subventioner i samband med färdtjänst.

Subventioner av ojfentliga tjänster

Litteraturförteckning

Atkinson, Anthony B., Rainwater, Lee Smeeding, Timothy M. 1995 Income distribution in OECD countries. Paris: OECD. Buhmann, Brigitte, Rainwater, Lee, Schmauss,Günther Smeeding, Timothy M. 1988, Equivalence scales,well-being, inequality, and poverty: sensitivity estimates across ten countries using the Luxembourg Income Study LIS database, Review of Income and Wealth, Vol. 34, s. 115-142. Franzén, Thomas, Lövgren, Kerstin Rosenberg, Irma 1975, Redistributional effects of taxes and public expenditures Sweden, SwedishJournal of Economics, Vol. 77, s. 31-55. Fritzell, Johan 1991 Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige. Stockholm: Almqvist Wiksell International. Fritzell, Johan 1994 Fördelningsejfekter av offentliga tjänster. Rapport till ESO, Ds 1994: 86. Stockholm: Fritzes. Gillström, Per Nermo, Magnus 1994 Beskrivning av imputeringsförfarandet, i Fritzell, 1994. Gustafsson, Björn 1984 Transfereringar och inkomstskatt samt hushållens materiella standard. Rapport till ESO, Ds 1984: 17. Stockholm: Allmänna Förlaget. Jenkins, Stephen P. 1991 "Poverty measurement and the within-household distribution: agenda for action, Journal Social Policy, Vol. 20, 457-483. s. Konsensuell fattigdom 1993 Halleröd, Björn m.fl, Umeå: Umeå universitet Umeå Studies in Sociology, No. 104. Lagergren, Elisabet 1996 "Äldres hjälpbehov och social hemhjälp, Äldres hälsa, behov och bruk av service och vård, ÄDEL-utvärderingen 96:6. Stockholm: Socialstyrelsen. Landstingsförbundet 1995 Kostnader per intagen patient, vårddag, läkarbesök m.m. 1993. Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet l996a Bokslutsstatistik 1995. Stockholm: Landstingsförbundet. Landstingsförbundet 1996b Basårsstatistik 1995. Stockholm: Landstingsförbundet. Le Grand, Julian 1982 The Strategy of Equalitiø. London: Allen Unwin. Proposition 1993/94: 150, Bilaga 1.5. Fördelningspolitisk redogörelse. SCB 1996 Utbildningsstatistisk årsbok 1995. Stockholm: Statistiska centralbyrån. SCB 1997 Välfärd och ojämlikhet i 20-ârs perspektiv 1975-1995. Stockholm: Statistiska centralbyrån Serie Levnadsförhållanden, rapport 91. Smeeding, Timothy M., Saunders, Peter, Coder, John, Jenkins, Stephen,Fritzell, Johan, Hagenaars, Aldi J.M., Hauser, Richard Wolfson, Michael 1993 "Poverty, inequality, and family living standards impacts across seven nations: the effect of noncash subsidies for health, education and housing, Review Income and Wealth, Vol. 39, s. 229-256. Socialstyrelsen l996a Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok 1996. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen i samarbete med Svenska kommunförbundet och SCB 1996b Jämförelsetalfär socialtjänsten 1995. Stockholm: Socialstyrelsen.

Johan F ritzell

Socialstyrelsen 19960 Vård och äldre personer och personer med omsorg om fimktionshinder 1995. SOS Statistik Socialtjänst 1996:7, Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen 1997 Äldreomsorgens avgifter. Stockholm: Socialstyrelsen serie Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 96:6. Svenska kommunförbundet 1996 Avgifter i barnomsorgen kommunernas barnomsorgstaxor 1995. Stockholm: Kommunförbundet. Uusitalo, Hannu 1985 Redistribution and equality in the welfare state", European Sociological Review, Vol. s. 163-176. Åberg, Rune 1989 Distributive mechanisms of the welfare state a formal analysis application, European Sociological Review, Vol. and an empirical s. 167-182.

F

Öräldraförsäkringen och jämställdheten 5

mellan kvinnor och män

MARIANNE SUNDSTRÖM ANN-ZOFIE DUVANDER

Inledning

Föräldraförsäkringen ersatte 1974 den tidigare moderskapsförsäkringen. Den främsta nyheten att fader fick rätt till betald ledighet för

var att vårda sina nyfödda barn på villkor mödrar. Ersättsamma som

ningsnivån höjdes också från tidigare 65 procent bruttoinkoms-

ca av

ten till 90 procent och det engångsbelopp tidigare utgått till alla

som

mödrar avskaffades. Vidare blev föräldrapenningen skattepliktig samt

pensions- och semestergrundande. Refonnen sågs ett led i att som främja en ökad jämställdhet inte bara formellt utan även reellt mellan män och kvinnor i hemmet, arbetslivet och samhället.2 Syftet med detta kapitel är att undersöka i vilken utsträckning för-

äldraförsäkringen bidragit till att åstadkomma sådan utveckling.

en Vad som ska menas med ökad jämställdhet kan alltid diskuteras, men ett vidgat ansvar för barn och hem för män och starkare ställning en

på arbetsmarknaden för kvinnor torde ingå i de flesta definitioner. Hur föräldraledighet påverkar kvinnors och mäns löner har behandlats i en av kvinnomaktutredningens tidigare publicerade böcker Vi har

valt att inrikta vår studie på, för det första, vilka faktorer besom stämmer i vilken utsträckning föräldrarna delar på ledigheten och, för

det andra, hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors och små-

unga

barnsmödrars arbetsmarknadsdeltagande. För att belysa den första frågeställningen använder vi egna databearbetningar av ett datautdrag ur Riksförsäkringsverkets RFV:s register över utnyttjad föräldrapenning för barn födda januari-april 1990 och 1994. Den andra frågeställningen behandlas i form av en översikt över tidigare forsk-

egen

ning baserad på panelen i arbetskrañsundersökningama och SCB:s Farniljeundersökning från 1992.

1Det motsvarade tre månaders grundsjukpcnning. 2 Proposition 1973:47. 3 SeAlbrecht m.fl. 1997.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

Kapitlet inleds med presentation av föräldraförsäkringens uppen

byggnad och utvidgning avsnitt 5.2. Därpå följer redovisning av

en hur mödrar och fäder använt föräldraförsäkringen och hur detta förändrats över tid. Vi också kort översikt över resultat från tidiger en studier faktorer inverkar på faderns uttag föräldralegare av som av

dighet avsnitt 5.3. Tyngdpunkten i kapitlet utgörs av en presentation

resultaten från vår studie vilka faktorer påverkar föräldrarav av som

benägenhet att dela på ledigheten avsnitt 5.4. Föräldraförsäk-

nas ringens effekter kvinnors arbetskraftsdeltagande behandlas i avsnitt 5.5. Kapitlet avslutas med en sammanfattande diskussion.

5.2 Föräldraförsäkringens uppbyggnad och utvidgning

Vid införandet 1974 omfattade föräldraförsäkringen rätt till sex må-

naders ledighet från förvärvsarbete för vård av nyfött eller adopterat

barn med ersättning föräldrapenning motsvarande 90 procent en - -

bruttoinkomstenf Alla föräldrar till nyfödda barn som varit in-

av skrivna hos försäkringskassan i minst 180 dagar innan barnets födelse har rätt till föräldrapenning. Föräldrapenningens storlek baseras dock

på den inkomst varit sjukpenningförsäkrad för under minst 240

man dagar i följd före nedkomsten. Inskrivna föräldrar som inte förvärvsarbetat före barnets födelse är endast berättigade till ersättning enligt

låg s.k. garantinivå sedan 1987 60 kr/dag, vilket har gett särskilt

en kvinnor ett starkt incitament till att etablera sig på arbetsmarknaunga

den innan de får barn se vidare avsnitt 5.5. Modern och fadern kun-

de dela ledigheten mellan sig som de önskade. Föräldrapenningen kunde och kan användas på heltid, halvtid eller kvartstid fr.o.m. 1997

även trekvartstid och dagar kunde/kan tills barnet är åtta år

sparas

RFV, l996a. Föräldrarna kan inte ta ut hel föräldrapenning samtidigt, men båda kan under samma period ta ut föräldrapenning halv-

tid. Redan 1975 utsträcktes rätten till föräldrapenning till sju månader och därefter förlängdes denna rättighet i flera omgångar: till nio må-

nader 1978, månad endast ersattes med garantibeloppet för

varav en alla, till tolv månader 1980 samt till 15 månader 1989. Sedan 1980 har tre månader ersatts med garantibeloppet för alla föräldrar. För föräldrar till barn födda fr.o.m. januari 1995 är en månad av de 15 reserverad för vardera föräldern, s.k. mammamånad och en s.k. pappaen månad, och kan inte överlåtas den andra föräldern. Ensamstående

föräldrar har dock rätt att utnyttja båda dessa månader, dvs. samtliga

4 Dock högst för inkomst 7,5 basbelopp. en om

F öräldraförsälcringen och jämställdheten

15 månadens

Modern och fadern hade, om båda var vårdnadshavare,

redan tidigare rätt till hälften dagarna dessa dagar kunde

av var, men

överlåtas. Fr.o.m. 1995 sänktes dessutom ersättningsnivån till

85 procent för de två reserverade månaderna och till 80 procent under tio

månader. Ytterligare sänkningar ersättningsnivåema genomfördes

av

fr.o.m. 1996 till 80 respektive 75 procent. Från 1997 är ersättningen

75 procent för båda slagen ledighetsmånader, dvs. under tolv må-

av

nader. Tre månader ersätts enligt garantinivån. Regeringen har förutskickat ett återställande ersättningsnivån till 80 procent fr.o.m.

av

1998. F lerbamsfödsel ger rätt till föräldrapenning under ytterligare

180 dagar per bam. För att ha rätt till tjänstledighet från arbetet måste föräldern vid föräldraledighetens början ha varit anställd hos arbetsgivaren

de se-

naste 6 månaderna alternativt minst 12 månader under de senaste två

åren. Rätten till tjänstledighet dvs. återanställning gäller så länge hon/han vårdar barn är än 18 månader eller så länge hon/

som yngre

han uppbär föräldrapenning

Blivande mödrar kan börja ta ut föräldrapenning tidigast 60 dagar

före beräknad nedkomst och har sedan 1980 även haft rätt till havan-

deskapspenning i högst 50 dagar i graviditetens slutskede om de inte

kunde fortsätta med sitt tunga arbete och de inte kunde omplaceom

ras till lättare arbete. Den förmånen hör dock till sjukförsäk-

senare

ringen. Föräldraförsäkringen omfattar härutöver tre ytterligare förmåner

med samma ersättning som vid vård nyfödd: 1 från 1974 rätt till av

tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn under 12 år under 10

år till 1980, sedan 1990 högst 120 dagar barn och år, 2 tio s.k.

per

pappa-dagar vid barns födelse eller adoption sedan 1980, dvs. dagar

som är reserverade för fadern för att utnyttjas under barnets första två månader samt 3 från 1986 till juli 1995 två s.k. kontaktdagar år

per och barn i åldern 4-12 år för besök i daghem, skola etc. Från juli 1995 är det endast föräldrar till handikappade barn under 16 år har rätt som

till kontaktdagar, tio år. I detta kapitel kommer vi dock främst att

per

behandla utnyttjandet föräldrapenning för vård nyfödd.

av av

Härtill kommer att rätten att behålla den sjukpenninggrundade inkomsten vid graviditet 1980 utökades till att gälla till nästa

ny om

5 Förälder som är ensam vårdnadshavare om sitt bam betraktas som ensamstående, oavsett om hon/han bor tillsammans med den andra föräldern eller Föräldrar som är gifta med varandra är alltid båda vårdnadshavare. Ogifta föräldrar kan ingå en skriftlig överenskommelse om gemensam vårdnad. ° Proposition 1977/7s:104. 7 För vård av sjukt barn sänktes dock ersättningen till 80 procent för de första fjorton dagarna redan l mars 1991. s vissa fall I den högre SGI som löneutvecklingen medför RFV, l996a, s. 61.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

barn föddes högst 24 månader efter det tidigare barnet mot ca 12 må-

nader före 1980 och 1986 till högst 30 månader efter. Dessa regeländringar föräldrarna incitament till att planera nästa födsel så att gav den föll inom det nämnda intervallet. Eftersom fler föräldrar kunde

uppnå detta vid det längre intervallet än vid det kortare medförde detta att avståndet mellan födslarna sjönk. Detta bidrog i sin tur, och i

kombination med andra samverkande faktorer, till att gynnsamma fruktsamheten i slutet 1980-talet Hoem, 1993. Ett högre

steg av se

tempo i bamafödandet medför nämligen att fler barn föds än vid ett

lägre tempo, eftersom hindrande faktorer inte kommer emellan i lika

stor utsträckning. Efter 1990 har fruktsamheten åter sjunkit, sannolikt främst grund att arbetslösheten stigit och realinkomstema mins-

av

kat för kvinnor och män Hoem och Hoem, 1996.

unga

5.3 Mödrars och faders uttag av föräldraledighet

Föräldrapenning för vård nyfödd

av

Den överväldigande delen av föräldraledigheten har inte oväntat utnyttjats mödrama. Andelen fader av de som tar ut föräldrapenning

av

har dock stigit över åren. Under föräldraförsäkringens första år, 1974, var fädemas andel av de som uppbar föräldrapenning 2,8 procent andel under de följande åren och uppgick till

tabell 5.1. Denna steg

7 procent 1977 och tio år 1987, till 24,5 procent. 1990 var ca senare, andelen 26,1 procent och 1994 28,1 procent. Fädemas andel av det totala antalet ersatta dagar dock länge tämligen låg, än stiganvar om de. Det inte förrän 1993 fademas andel av de ersatta dagarna var som räknat i hela dagar översteg tio procent, 10,1 procent närmare bestämt. 1994 deras andel 11,4 procent. Man kan förmoda att fäder var

och mödrar hade sparat dagar i mån av möjlighet tog ut dem un-

som

der 1994, eftersom ersättningsnivån skulle sänkas 1 januari 1995. Från det datumet infördes också den s.k. pappamånaden.

senare Denna förefaller dock inte ha medfört något ökat uttag från fädernas

sida under 1995; andelen fäder av de som uppbar föräldrapenning var

27,9 procent och deras andel de ersatta dagarna var 9,6 procent. av

Under 1996 skedde dock liten uppgång, så att fädemas andel ökade

en till 31,1 procent deras andel de ersatta dagarna stannade vid men av 10,6 procent. Då antalet ersatta dagar stigit successivt, allt eftersom

föräldraledigheten byggts ut, innebär fådemas svagt stigande andel av de ersatta dagarna att fádema i genomsnitt är föräldralediga fler dagar. Så exempelvis de fäder som tog någon föräldraledighet i genom-

var

snitt lediga 10,9 dagar 19789, 27,1 dagar 1987 samt 1993 och 1994

9 RFV 1989. Delar dagar har omräknats till hela dagar. av

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

39,5 dagar, om man räknar halva och fjärdedelsdagar till hela da-

om

gar. Fäder använder något oftare än mödrar föräldrapenning på del-

tid. 98 procent av mödrama och 95 procent fadema tog dock ut av förmånen i form hela dagar år 1996 RFV, 1997a, 63. Under av s. 1995 och 1996, dvs. efter att den s.k. pappamånaden införts, har dock

medeltalet dagar för fädema sjunkit något. Eventuellt kan detta bero att inslaget av mindre intresserade och motiverade fäder bland dem som uppbär föräldrapenning stigit efter att pappamånaden införts.

Tabell 5.1 Andel fäder av de som uppbar föräldrapenning, deras andel av

de ersatt adagarna och medeltal utnyttjade dagar fader

per 19 74-1 996

Andelfäder av de som Fädernasandel av de Medeltalutnyttjade uppbarföräldrapenning,% ersatta dagarna,% dagarförfäderna

Anm. För 1974-1977 uppgifternahämtade från RFV1986 och då delar dagar har av omräknats heladagar har medeltal dagar beräknats. För 1987-1996har delar dagar av omräknats heladagar och uppgifterna har hämtats från RFV1997b.

Alla fäder och mödrar lever dock inte tillsammans och de gör så som är inte alltid vårdnadshavare båda två 5. Andelen fäder

se not som

tar föräldraledigt är högre bland gifta föräldrar än bland samtliga. RFV 1994 har visat att bland gifta par med barn födda 1981 hade 27 procent av fädema tagit någon föräldraledighet innan barnet 18

var månader. Nästan tio år bland föräldrar till senare, samma grupp av barn födda 1990, hade motsvarande andel stigit till 45 procent. Även

antalet dagar som fädema lediga ökade. Fäder till barn födda 1981

var

hade i genomsnitt varit föräldralediga 48 dagar innan barnet 18

var månader, medan motsvarande tal bland fäder till barn födda 1990 var 59 dagar.

Tillfällig föräldrapenning

Fördelningen mellan mödrar och fader har emellertid varit jämnare när det gäller utnyttjandet de övriga förmåner inom föräldraförsäk-

av ringen. Så har t.ex. fädemas andel de ersatta dagarna för vård av av

sjukt barn under 1980-talet och 1990-talet legat omkring 40 procent

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

RFV 1992, 28; RFV l996b, 27. De tio s.k. pappadagama vid

s. s. barns födelse utnyttjas nästan alla fader, 86 procent av dem tog av 1990 i genomsnitt ut tio dagar. Dock har andelen sjunkit något där-

efter; 1995 utnyttjade 79 procent av fádema 9,7 dagar i genomsnitt.

Det är möjligt fäder valt att istället utnyttja dagar från att en grupp av

den s.k. pappamånaden, eftersom ersättningen är fem procentenheter högre för dessa dagar. Av de ersatta s.k. kontaktdagama för besök daghem och skola har fáderna utnyttjat ca 30 procent varje år under perioden 1987-1994 RFV, 1997, s.66.

Tidigare studier av fädernas uttag av föräldraledighet

Föräldraledighet kan studeras olika synvinklar. Det som hittills tillur

dragit sig den största uppmärksamheten från forskare och andra de-

battörer är frågan fádernas uttag av ledighet och vilka faktorer om påverkar detta bl.a. SOU 1982:13; Trost, 1983; Hwang, 1985;

som se

RFV, 1993; Bekkengen,1996 och nedan refererade arbeten. Det är

emellertid väl så intressant jämställdhetssynpunkt att undersöka hur

ur

kvinnor använder föräldraförsäkringen och vilka faktorer som påver-

kar detta Sundström, 1996 för sådan studie. Det är dock den

se en

förstnämnda frågan står i fokus för vår studie. Innan vi övergår som till att redovisa våra resultat vi översikt av vad tidigare forskger en ning och utredningar visat vilka faktorer som-påverkar fädernas om uttag av föräldraledighet. Andelen fadern någon gång under sitt första barn som vårdas av levnadsår kan högre än föräldraledighetstalen ger intryck av, efvara

tersom många fäder har haft arbetstider Skiftarbete o.dyl. och se-

mester gett dem möjlighet att ensamma vårda barnen Näsman,

som 1992, 13. Å andra sidan är det välkänt att fäder ibland använder s.

föräldraledighet till annat än att själva vårda barnen t.ex. fäder som

-

tar föräldraledigt när modern har semester. RFV, 1994 och l997b har visat att det är tydliga säsongvariationer i fädemas uttagna dagar med toppar under semestrama samt jul och nyår. Vårt intryck är trots allt

att den förstnämnda sortens dagar överväger. Varför tar inte fädema föräldraledigt Flera av de tidigare stumer

dierna har funnit att fädema upplevde hinder på arbetsplatsen mot att

ta ledigt. I Näsmans 1992 studie, baserad på enkät till föräldrar en till 1000 barn födda 1986, uppgav 25 procent av fadema att de upp-

levde sådana hinder. Dessa fäder var i högre grad än övriga fäder

tjänstemän i privat sektor och i ledande ställning på ett mindre före-

m utnyttj för omkring hälften de berättigade barnen varje år och Förmånen har ats av antalet uttagna dagar per bam och år har varierat mellan 6 och 8 RFV, 1992; RFV, l996b.

F öräldrafärsäkringen och jämställdheten

tag. Fäder som varit lediga i minst månad i betydligt större ut-

en var sträckning anställda i den offentliga sektorn och hade högre utbild-

ning än de fäder som inte varit lediga alls. Vidare tog män arbe-

som

tade på kvinnodominerade arbetsplatser oftare föräldraledigt än de

som var på en mansdominerad arbetsplats. Näsman fann härutöver att, i de fall både modern och fadern yrkesarbetade, fadern tenderade att

oftare ta ledigt då modern hade högre inkomst, högre utbildning och/eller om hon besatt unik kompetens på sin arbetsplats

en Näsman, 1992, 14-15. s.

En liknande bild ges i Haas studie 319 föräldrapar till barn

av födda 1984 i Göteborg. På frågan varför inte männen tog förom mer

äldraledighet fick svarsalternativet mannens arbetssituation den högsta svarsandelen bland både män och kvinnor, 47 respektive 51

procent Haas, 1992, s. 91. Männen också i större uppgav

utsträckning än kvinnorna att de mötts av negativa attityder från

arbetsgivare, arbetsledare och manliga arbetskamrater då de tagit

föräldraledigt eller att de förväntade sig sådana attityder de skulle

om

ha tagit ledigt. Så uppgav exempelvis 40 procent mödrama att de

av mötts av positiva attityder från arbetsgivaren då de tog

föräldraledighet. Motsvarande andel bland fäderna endast 13

var procent. Däremot sade sig 25 procent av fádema ha mött eller förväntat sig negativa attityder från arbetsgivaren jämfört med 6 procent bland mödrama. Liksom Näsman fann Haas att män med

högre utbildning, anställda i offentlig sektor och/eller gifta med kvinnor som hade arbeten med högre status benägna att ta

var mer

ledigt s. 103-105. Dessutom pekar Haas att en hel del motstånd mot längre föräldraledighet för fádema kommer från mödrama; de vill i inte obetydlig omfattning ha större delen ledigheten för sig

av själva s. 91. Albrechts m.fl. 1997 resultat månads föräldraledighet hade att en en mer negativ effekt på mäns löner än på kvinnors, allt annat lika, tyder på att de negativa reaktioner från arbetsgivare och arbetsledare som männen förutser inte är inbillade. Hoem 1995 undersökte i multivariat analys de faktorer en som

påverkade huruvida intervjuade män med barn födda 1974-90 eller

den manliga partnern till intervjuad kvinna tog minst månads

en en

föräldraledighet eller Sådana uttag förekom i högre grad efter

första barnets födelse än efter andra och tredje barnets och uttagen

ökade med de intervjuades utbildningsnivå. Vidare tog män

som

vuxit upp i Sverige och/eller med minst religiös förälder föräldra-

en ledigt i större utsträckning än övriga. Då analysen begränsades till

n Studien är baserad på SCB:s familjeundersökning från 1992.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

parförhållanden intakta vid intervjun 1992 fann Hoem som var

1995, s. 48ft att moderns utbildningsnivå hade stor betydelse medan

faderns utbildningsnivå saknade betydelse för i vilken utsträckning

fådema tog minst en månad ledigt. I samklang med Haas 1992 ob-

Hoem vidare att kvinnor som svarat att de skulle sluta serverar arbeta om det inte vore för inkomstens skull har mer sällan en partner

tagit ut föräldraledighet än andra kvinnor, medan män som tagit

som

ut föräldraledighet inte skilde sig från andra män i detta avseende.

Hon fortsätter med ställa frågan: Är det kanske framförallt kvinatt behöver motiveras till att låta papporna vara med att dela norna som

på föräldraförsäkringen eller måste vi vänta tills alla kvinnors arbetsmarknadsanknytning är lika stark som de högutbildades innan pappor-

är med eller alternativt får vara med och dela på föräldraledighena ten Hoem, 1995, s. 49.

5.4 Föräldrarnas benägenhet att dela på ledigheten

vår studie

-

Syfe, data och urval

För att analysera vilka faktorer som påverkar föräldrars benägenhet

att dela på föräldraledigheten har använt ett utdrag Riksförsäk-

ur

ringsverkets register som omfattar uttag av föräldrapenning för barn

födda under de första fyra månaderna 1990 och 1994. Genom att välja

dessa två år då ersättningsperioden och -nivån var densamma kan vi

studera huruvida fádernas uttag föräldrapenning ökat, och vad som av i så fall orsakat detta. Vi ville också jämföra en tidsperiod med högkonjunktur med en tidsperiod med lågkonjunktur. Datautdragen omfattar 45 603 barn födda 1990 och 41 064 barn födda 1994. Detta är fler barn än som faktiskt föddes i Sverige under dessa två perioder, 43 375 respektive 40 401 levande födda. Detta be-

på att RFV:s register innehåller uppgifter alla barn som bodde

ror om i Sverige då utdraget gjordes 1997, så att utdraget även omfattar barn är födda under de aktuella månaderna men som kommit till Svesom rige nedan. Vi följde föräldrarnas föräldrapenning

senare se uttag av

i 21 månader från och med barnets födelse. För barn födda i januari

räknades således uttagna dagar t.o.m. september följande år medan

uttagna dagar för barn födda i april räknades t.o.m. december följande

år. Eftersom de flesta mödrar och fäder har haft föräldrapenning under flera sammanhängande perioder har vi beräknat det sammanlagda

12 urvalspersonema innehåller undersökningen utbildningshistorik den För en men innehåller endast information om utbildning för den partner som de levde med vid intervjutillfället.

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

antalet dagar som varje förälder använt under barnets första 21 månader. För varje barn har RFV vidare fört på uppgifter föräldrarnas om

intjänade pensionspoäng för varje år från 1960 till barnets födelseår.

Vi har för det första uteslutit barn för vilka ingen föräldrapenning för vård av nyfödd har utnyttjats under de 21 månaderna, strax under 3000 år 1990 och knappt 1500 år 1994. Dessa är de tidigare nämnda barn som kommit till Sverige efter 1991 respektive 1995. För det andra har vi exkluderat barn som avlidit 6 respektive 8, adopterade bam 156 respektive 178, barn födda vid flerbamsfödsel 598 respektive 577 samt barn som hade minst en föräldrar som var svensk

medborgare 5243 respektive 6435. De sistnämnda uteslöts därför

att vi inte har möjlighet att behandla inverkan av nationalitet på för-

delningen av föräldraledigheten inom ramen för denna studie. Vi

har, för det tredje, uteslutit barn för vilka summan av föräldrarnas ut-

tag överskred 450 dagar ca 500 fall båda åren, då vi antog att det be-

rodde på felregistrering, samt några få fall av inkonsistent information

12 respektive 16. Eftersom vi är intresserade av hur föräldrapenningen delas mellan

föräldrarna har vi, för det fjärde, uteslutit barn med endast en vårdnadshavare. Innan andra uteslutningar gjorts hade år 1990 ca 8800 barn en moder som var ensam vårdnadshavare och ca 1030 fadern vårdnadshavare, motsvarande antal år 1994 var ca 3750 som ensam

respektive 300. En stor del av dessa uteslöts dock av andra, ovan-

nämnda skäl. Dessutom har vi exkluderat de barn för vilka endast fadern tagit ut föräldrapenning 230 respektive 260 eftersom det saknas

vissa uppgifter modern för dessa barn. Dessa barn utgör mindre än

om en procent av samtliga och man kan anta att gruppen är mycket speci-

ell. Härtill kommer att saknar uppgifter bl.a. om faderns ålder för

några av de barn 10 barn 1990 men inga 1994 för vilka modern tagit ut all ledighet; dessa barn har också exkluderats. I de fall ett barn tillhör mer än en av de ovannämnda uteslutna grupperna har de inräknats i den grupp som omtalats först. Efter att dessa uteslutningar gjorts återstod ett urval på 30 764 barn födda 1990 och 28 998 barn födda 1994 att analysera. I förbigående kan vi konstatera att det förefaller vara vissa skillnader i sammansättningen barn födda 1990 och de födda 1994: anav delen som hade minst en föräldrar som var svensk var högre 1994 medan andelen med endast vårdnadshavare var lägre. Troligen har en andelen av de samboende föräldraparen som Överenskom om gemenvårdnad stigit under perioden, så att ett större antal barn till samsam

boende har uteslutits 1990 än 1994. Det är vidare möjligt att det ingår

n Tabeller föräldrapenning efter nationalitet finns i RFV 1993. över uttag av

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

fler barn till ensamstående föräldrar 1994 än 1990, eftersom vårdnaden kan vara och i ökande omfattning är även för dessa - - gemensam

bam. Övriga skillnader mellan de två barnkohortema diskuteras i

nästa avsnitt.

Metod och variabler

Vi delade in barnen i tre grupper efter hur många dagar fadern utnyttjat: 1 endast modern utnyttjade föräldraledigheten, fadern tog inga dagar; 2 modern tog foräldraledigt och fadern tog mellan dag en

och 30 dagar och 3 modern tog föräldraledigt och fadern än

tog mer en månad. Vi genomförde därefter en s.k. ordinal logit analys där

denna gruppindelning utgjorde den beroende variabeln. Denna

me-

tod är den mest lämpliga eftersom den beroende variabeln utgörs

av

diskreta men ordnade i vårt fall stigande utfall. Vi ser i tabell 5.2 att

det vanligaste fallet både 1990 och 1994 var att modern använde all

föräldraledighet och att andelen barn för vilka detta gällde något

oväntat ökat över de fyra åren. Andelen barn för vilka fädema använde mindre än en månad minskade något mellan 1990 och 1994 medan andelen för vilka fádema tog mer än en månad steg något. Att såväl andelen fäder utan uttag som andelen som tog mer än en månad ökade kommer också till utryck i större standardavvikelse för fädemas en uttagna dagar 1994. I genomsnitt minskade moderns uttag av dagar något medan fademas uttag ökade.

Som tidigare nämnts finns det skillnader mellan de som fick barn

1990 och de som fick barn 1994. Sålunda var mödrama drygt ett halvår äldre 1994 än 1990 och fädema var också något äldre. Vidare

hade såväl mödrar fäder yrkesarbetat fler år i genomsnitt 1994 än

som

1990. Vi har beräknat antal yrkesaktiva år som summan av år med

pensionsgrundande inkomst vid 1989 års respektive 1993 års slut. Det förefaller således som om unga män och kvinnor med kortare yrkeserfarenhet i mindre utsträckning blev föräldrar under lågkonjunkturåret 1994 än under det goda året 1990. Vid en närmare gransk-

ning av fördelningen de yrkesaktiva åren för fädema ser att

av man andelarna som arbetat 7-l0,9 år och mer än 15 år ökat medan andelarna som arbetat mindre än 7 år och 11-l4,9 år referenskategorin

minskat mellan 1990 och 1994. Denna intervallsindelning används i modell 2. Denna förskjutning mot något äldre föräldrapar visar sig

också i att en större andel av de barn som föddes 1994 var andra bar-

net referenskategorin, färre var första barnet. Andelen tredje eller

N Vi prövade också en indelning efter faderns andel av de ersätta dagarna. Modellerna baserade på denna hade dock väsentligt sämre anpassning än de som redovisas i det följande.

F äräldraförsäkringen och jämställdheten

högre ordningstal barn var oförändrad. Barnets ordningsnummer är

baserat på moderns antal barn under åtta år då vi inte har information

om barnantal för fadern i de fall han inte tagit ut föräldrapenning.

Tabell 5.2 Medelvärden och standardavvikelser för de variabler som ingår i våra analyser

Barn födda 1990 Barn födda 1994 Medelvärde Standard- Medelvärde Standard-

sjukpenninggrundandeinkomst Antal observationer 30 764 28 998

Vi mäter faderns inkomst som dennes uppnådda pensionspoäng under

1989 respektive 1993, eftersom uppgifter om faderns sjukpenning-

grundande inkomst SGI i allmänhet saknades om han inte tagit ut föräldrapenning. Pensionspoängen var i genomsnitt något lägre 1993

än 1989 och andelen fader utan pensionsgrundande inkomst året in-

något högre för barn födda 1994 än för de födda 1990, 4,4 nan var procent jämfört med 2,6 procent. Troligen beror denna skillnad på den dåliga arbetsmarknaden särskilt för de och svaga inkomstutvecklingen yngre under dessa fyra år. Vi inkluderar också en term med faderns pensionspoäng i kvadrat för att ta hänsyn till att effekten kan avta el-

ler stiga vid högre pensionspoäng.

Modems inkomst mäts med hennes SGI vid barnets födelse och vi

ser att den ökade under perioden. Omräknad till 1994 års prisnivå blir

Marianne Sundström Ann-Zojie Duvander

1990 års SGI 138 720 kr, vilket innebär att 1994 års SGI i genomsnitt var 2,3 procent högre realt. Att nivån var något högre sammanhänger troligen med mödrarnas högre ålder och längre yrkeserfarenhet.

Andelen mödrar utan SGI var konstant. Det är dock anmärkningsvärt att motsvarande förändring inte kan observeras för männens pen-

sionsgrundande inkomst eftersom även de äldre och hade längre var yrkeserfarenhet 1994. En möjlig förklaring till denna skillnad är att

1990-talets lågkonjunktur inledningsvis drabbade männen hårdare än

kvinnorna. En annan möjlig tolkning är att kvinnans aktuella SGI väger tyngre, än mannens inkomst året innan, för parets beslut om barnafödande eftersom det är hon som tar ut den största delen föräldav raledigheten. Vidare inkluderar vi moderns SGI i kvadrat för att kontrollera för att effekten eventuellt inte är densamma vid högre som lägre nivåer på SGI. I modell 2 använder vi en indelning moderns av SGI i kvartiler för att underlätta jämförelse mellan åren. Vår referens-

kategori är den tredje kvartilen.

Den mest slående skillnaden mellan de båda urvalen är den väsent-

ligt högre andelen föräldrarna gifta 1990 jämfört med 1994.

som var

Detta är sannolikt en följd av den tillfälliga uppgången i giftermål

som inträffade under 1989 på grund av förändringarna i rätten till än-

kepension se Hoem, 1991. Uppgiften för 1994 återspeglar i högre

grad andelen gifta bland svenska föräldrar under andra näraliggande ar.

Resultat

Vi har skattat två olika logit-modeller med faktorer påverkar i som vilken utsträckning fädema tar föräldraledighet. Resultaten presenteras i tabell 5.3. Den första kolumnen för varje födelsekohort redovisar resultat från en modell med kvadrattermer medan den andra kolumnen redovisar resultat från en modell med gruppering av faderns antal yrkesaktiva år och moderns SGI. En positiv koefficient betyder att faktorn ökar faderns uttag föräldrapenning medan det motsatta av gäller för en negativ koefficient. Båda modellerna har hög förkla-

ringsgrad båda åren.

F äräldraförsäkringen och jämställdheten

Tabell 5.3 Faktorer som påverkar i vilken grad föräldrarna delar på

föräldraledigheten. Ordinal logit-analys efter faderns uttagna

dagar för barn födda l 990 och 1994.

poäng /100 -0.0007 -0,0007 -0,0004 -0,0004 Fadernspens.

barnet Likelihoodkvot 2120.2 2069.0 1931.1 1947.9 Antalobservationer 30764 30764 28998 28998 Anm. z-värden inom parentes.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

Vi har även skattat modell 1 för båda kohortema tillsammans och med interaktioner mellan samtliga variabler och barnets födelseår

noll om 1990 och ett om 1994 för att pröva vilka skillnader i vari-

ablemas effekter som är signifikanta. Resultaten från den gemensamma modellen redovisas översiktligt i form av plus och minus tecken för effektemas riktning i tabell 5.4. Ett positivt tecken för en interaktion betyder att variabeln hade positiv inverkan på been mer

nägenheten att dela på föräldraledigheten för barn födda 1994 än för

de födda 1990 och tvärtom för negativa tecken. Om interaktionen inte var signifikant var effekten densamma för de två kohortema.

Tabell 5.4 Efekter på benägenheten att dela påfäräldraledigheten. Resultat av en gemensam modell för barn födda 1990 och 1994 med interaktionsejekter av barn fött 1994.

Modems ålder + Modems ålder 1994 + Fadems ålder sign Fadems ålder 1994 sign Modemsyrkesaktiva - Modemsyrkesaktiva 1994 - Fademsyrkesaktiva - Fademsyrkesaktiva 1994 sign Fademspensionspoäng + Fademspensionspoäng1994 sign Fadems pensionspoäng /100 - Fadems pensionspoängz/i 00 1994 + ModemsSGI ModemsSGI 1994 - Modems SGI /1000 - Modems sei /1000 1994 sign Föräidramagifta - Föräldrarnagifta 1994 + Förstabarnet + Förstabarnet 1994 sign Tredjeel. högre barnet - Tredjeel. högre barnet1994 - Gifta första barnet sign Gifta tredje el. högre barnet sign Barnetfött 1994 - Likelihoodkvot 4057.3 Antal observationer 59762

Vi ser att benägenheten att dela föräldraledigheten stiger med mo-

derns ålder men minskar med hennes yrkeserfarenhet tabell 5.3. En-

ligt den gemensamma modellen gällde detta båda kohortema men ef-

fekten av ålder var mer positiv för de födda 1994, medan effekten av yrkesaktivitet negativ 5.4. Även faderns yrkeserfaren-

var mer tabell

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

het tycks ha en negativ inverkan på hans uttag av dagar enligt modell Om vi istället betraktar effekten av den grupperade variabeln modell 2 ser vi att det för barn födda 1990 framförallt är fader med lång

yrkeserfarenhet som är obenägna att ta föräldraledigt, medan för barn

födda 1994 detta gällde i lika hög grad för fäder med den kortaste yrkeserfarenheten. På grund av den höga korrelationen mellan faderns ålder och hans yrkesaktiva år blir effekten av den förra endast statistiskt signifikant, och negativ, då yrkeserfarenheten är grupperad modell 2. Vidare tog fader som hade en högre pensionsgrundande inkomst året innan barnet föddes oftare ut föräldraledighet än de med lägre inkomster båda åren. Effekten avtog dock med stigande inkomst, vilket

kan bero på att föräldrapenningen endast ersätter inkomstbortfall för inkomster till 7,5 basbelopp.

upp I likhet med tidigare studier finner vi också att en högre inkomst för modern ökar antalet dagar fadern tar ut. Effekten är mindre för barn födda 1994 än för de födda 1990 och den avtar då inkomsten stiger för båda kohortema. Skillnaden mellan åren blir tydligare om vi

betraktar estimaten baserade på kvartilsindelningen modell 2. Det

framgår klart att föräldrapar där moderns SGI låg i den högsta kvarti-

len hade en avsevärt lägre benägenhet att dela på ledigheten 1994 än 1990. Vi finner dessutom för båda åren att fadema i mycket större ut-

sträckning tar föräldraledigt om barnet är det första än om det är det

andra barnet. För barn födda 1994, men inte för de födda 1990, var

fädemas uttag ännu mindre för tredje eller högre barnet än för det

andra. Ett förvånande resultat är vidare att effekten av att föräldrarna

är gifta går i motsatt riktning för de två kohortema; för barn födda

1990 är effekten negativ och för de födda 1994 är den positiv. I den gemensamma modellen är effekten negativ båda åren men interaktionseffekten är positiv och så stor att den uppväger den negativa effekten för 1994. Eftersom RFV 1993 tidigare visat att samboende oftare än gifta delar på föräldraledigheten förväntade vi oss en negativ effekt. Den positiva effekten för 1994-kohorten beror sannolikt på att det i 1994-urvalet kommit med barn till ensamboende föräldrar som

är gemensamma vårdnadshavare se vidare nedan. De senare kan

väntas ha lägre benägenhet att dela ledigheten än de gifta. Skill-

en

naderna i effektemas storlek kan vidare sammanhänga med att gifter-

målsboomen 1989 medförde att många par ingick äktenskap som un-

der andra omständigheter inte skulle ha gjort det. Innebörden av att vara giñ blir därför en annan 1990 än 1994. För att ta hänsyn till skillnader i sammansättningen av de gifta och

de gifta med avseende bamantal har vi inkluderat interaktioner

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

mellan gifta/ej gifta föräldrar och barnets ordningsnummer. Resultaten visar att skillnaden mellan åren främst består i att första barnet för

de som var gifta hade en positiv och signifikant effekt på fádemas ut-

tag av dagar 1990, medan inga interaktionseffekter var signifikanta

för barn födda 1994. De är heller inte signifikanta i den

gemensamma modellen. Då vi räknar ut summan av huvudeffekter och interaktionseffekter för de två kohortema på grundval av estimaten från modell 1 ser vi att effekten första barnet för de gifta är positiv av

och ungefär densamma båda åren tabell 5.5. För de gifta är effekten

av första barnet också positiv 1990 men mindre än hälften av den för

1994. Vi ser också att gifta fäder till ett andra barn i väsentligt större utsträckning tog föräldraledigt om de var födda 1994 än om de var födda 1990. Vidare benägenheten att dela på föräldraledigheten

var lägre för gifta som fick sitt tredje barn 1990 än för motsvarande grupper 1994. De gifta som fick sitt tredje barn 1994 delade i emellertid i mindre utsträckning på föräldraledigheten än motsvarande grupp 1990. Dessa skillnader mellan gifta och gifta föräldrar till tredje

eller fjärde osv barn 1990 och 1994 beror dock till stor del på

att andelen gifta bland tredjebamsföräldrama var väsentligt större 1990 än 1994, ca 88 procent jämfört med 73 procent. Om 1989 hade varit ett mer normalt år i giftermålshänseende skulle en mindre andel av

tredjebamsföräldrama ha varit gifta 1990 och skillnaderna 1990-1994

i effekt på fädemas uttag mellan gifta och gifta skulle ha varit mindre.

Tabell 5.5 Efekter på fädernas uttag av dagar av samspel mellan

civilstånd och barnets ordningsnummer.

Anm. Effekterna beräknade estimaten från modell i tabell 5.3. 1

Varför tar fädema i större utsträckning föräldraledigt efter första bar-

nets födelse än efter andra eller tredje barnets födelse Det är känt från tidigare studier bl.a. Hoem B, 1993 att kvinnor med mer traditionella värderingar i högre grad föder ett andra eller tredje bam. En

annan eller kompletterande förklaring kan vara att det tar längre

- tid innan barnet får plats inom barnomsorgen om det är ett första bam. Ett andra eller tredje barn kan få syskonförtur. Den tid barnet behöver

någon av sina föräldrar hemma blir då längre för första barnet. En indikation i denna riktning ges av det faktum att det sammanlagda an-

talet uttagna dagar för mödrama och fáderna är högre i genomsnitt för

F öräldraförsälcringen och jämställdheten

första barn än för andra och tredje bam båda åren. Ytterligare en möj-

lig förklaring är att det för många familjer är mer kostsamt i form av

inkomstbortfall och lägre framtida lön om fadern är föräldraledig än -

modern är det och att familjerna lättare kan eller är mer villiga

om

att bära denna kostnad vid första barnet.

Vi finner till sist, efter att vi kontrollerat för alla faktorer och interaktioner i modellen, att huvudeffekten av att barnet är fött 1994 är ne-

gativ enligt den modellen, vilket betyder att benägen-

gemensamma

heten att dela på föräldraledigheten var lägre för barn födda 1994 än för de födda 1990. Denna lägre benägenhet beror med största sanno-

likhet att 1994-urvalet, nämnts, innehåller fler barn till ensamsom stående föräldrarar med gemensam vårdnad än 1990-urvalet. Effekten

av att barnet är fött 1994 blir nämligen inte negativ utan insignifi-

-

kant- den gemensamma modellen skattas enbart för gifta föräld-

om

För icke-gifta föräldrar blir den däremot negativ och signifikant.

rar.

Sammanfattning av vår studie

Vår studie uttag föräldrapenning för barn födda januari-april

av av åren 1990 och 1994 visar att andelen föräldrar som inte alls delade ledigheten ökade något, samtidigt som andelen där fadern tog ut mer än månad steg något och andelen där han tog mindre än en månad en minskade mellan de två perioderna. Analysen visar att män som var

samboende eller gifta med kvinnor med högre inkomster och som själva hade högre inte mycket höga inkomster i större utsträck-

men

ning tog föräldraledigt för både barn födda 1990 och de födda 1994. Föräldrarna delade vidare i större utsträckning ledigheten för första

barnet än för andra och tredje barnet. Ett oväntat resultat var att effek-

ten att föräldrarna gifta negativ för barn födda 1990 men

av var var positiv för de födda 1994. Resultaten från modell för en gemensam båda bamkohortema med interaktioner mellan variablema och barnets födelseår visade att även efter att vi kontrollerat för alla dessa faktorer

benägenheten att dela på ledigheten lägre för barn födda 1994.

var

Eftersom denna lägre benägenhet endast kan observeras bland de

gifta beror den sannolikt på att ett större antal i realiteten ensamstående föräldrar kommit med i 1994-urvalet än i 1990-urvalet. Vi fann också andra skillnader i sammansättningen av våra två ur-

val. Av de barn föddes under högkonjunkturåret 1990 var en

som

större andel första barnet än under lâgkonjunkturåret 1994. De kvinnor och män som fick barn 1994 var i genomsnitt äldre och hade längre yrkeserfarenhet än de som fick barn 1994.

Marianne Sundström Ann-Zojie Duvander

Föräldraförsäkringens effekter på kvinnors arbetsmarknadsdeltagande

Frågan om hur föräldraförsäkringen påverkat kvinnors arbetsmarknadsdeltagande kan delas i l hur den inverkat på ännu

upp unga, barnlösa, kvinnors yrkesaktivitet och 2 vilka effekter den har haft på

förvärvsgraden för de kvinnor som fått bam. Vi börjar med den första delfrågan.

Hur har unga, barnlösa kvinnors yrkesarbete påverkats

Som framhållits ovan ger föräldraförsäkringens regler kvinnor

unga

starka incitament till att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får

barn, eller annorlunda uttryckt, att vänta med att få barn tills de har ett

heltidsarbete med tillräckligt hög lön. Detta är troligen viktig bi-

en

dragande faktor till den stigande medelåldern för förstföderskor, den

steg från 24,4 år 1974, till 25,5 år 1980, till 26,3 år 1990 och till 27,3 år 1995.

Hur sysselsättningen förändrats för kvinnor f°ar sitt första barn

som

kan studeras i arbetskraftsundersökningamas s.k. paneler. Sundström

och Stafford 1992 analyserade 15 paneler kvinnor för åren av 1970/72 till 1988/90. Varje panel innehöll observationer från åtta in-

tervjutillfällen med tre månaders mellanrum och från varje intervju finns uppgift sysselsättning, bamantal Resultaten visade att

om m.m. kvinnor som övergår från att barnlösa till att få sitt första barn då vara

de är med i panelen i växande omfattning arbetade heltid tabell 5.6.

I denna grupp ökade andelen heltidssysselsatta under åtta

som var kvartal i rad från 25 procent 1970/72 till 40 procent 1980/82 och ca ca

till 48 procent 1988/90. Detta avsevärt kraftigare ökning än

ca var en bland alla kvinnor i åldern 16-64 år; för dem motsvarande siffror var

22 procent, 25 procent och 34 procent. Förstföderskor är tjänstle-

som

diga för föräldraledighet ingår i andelen heltidssysselsatta förutsatt att

de arbetat heltid innan de fick bam.

Bland kvinnor fick sitt andra eller tredje barn än fördubb-

som mer

lades andelen kontinuerligt heltidssysselsatta under denna tjugoårspe-

riod, från ca 8 procent 1970/72 till 20 procent 1988/90, medan ca an-

delen kontinuerligt sysselsatta föll drastiskt, från 31 procent

ca 1970/72 till ca 6 procent 1988/90.

Samtidigt som det var många faktorer som bidrog till att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande under 1970- och 1980-talen särbe-

-

skattningen, bamomsorgens utbyggnad, stigande kvinnolöner är det

-

svårt att förbigå föräldraförsäkringens incitamentskapande roll för unga kvinnors sysselsättningsökning. Att försäkringen verkligen haft en sådan roll återspeglas också i den kraftigt sjunkande andelen kvin-

F öräldraförsäkringen och jämställdheten

nor som uppburit föräldrapenning enligt endast den låga garantinivån.

Denna andel uppgick till 36,7 procent alla kvinnor uppbar förav som

äldrapenning 1974, men föll redan 1975 till 29,6 procent och sjönk

därefter successivt för att 1990 uppgå till endast 9 procent RFV, 1975, 1977, 1991. Under 1990-talets lågkonjunktur steg andelen något och uppgick 1994 till 11,4 procent RFV, 1995.

Tabell 6 Andel barnafödande kvinnor med kontinuerlig heltids-, deltidseller ingen sysselsättning under 19 70-90. Procent av alla kvinnor i gruppen Andel medkontinuerlig heltids- deitids- sysselsatta sysselsättning sysselsättning

Källa: Sundström och Stafford, 1992, s. 209.

F öräldraförsäkringens effekter på mödrarnas yrkesarbete

Vi skulle också förvänta att föräldraförsäkringen underlättat åteross inträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som fött barn och bidragit till

en höjd förvärvsfrekvens för denna grupp. Har så skett Har förlängningen av föräldraledigheten inneburit att kvinnors återgång till arbe-

tet fördröjts Dessa frågor har analyserats i Rønsen och Sundström 1996 som jämför föräldraledighetens jämte andra variablers inverkan på återgången till arbetet för kvinnor som fick sitt första barn i Sverige och Norge 1968-88. Studien baseras på två retrospektiva undersökningar med nästan identisk uppläggning. Urvalet bestod av kvinnor som fött minst ett barn vid minst 19 års ålder och som var samboende eller gifta vid första födseln. Den använda metoden var

s.k. livsförloppsanalys med vilken kvinnorna följdes från första bar-

nets födsel till dess de återgick till arbetet eller i högst 36 månader efter födseln.

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander Tabell 7 Relativa risker för återgång till arbetet efter första födseln för svenska och norska kvinnor. Sverige Norge

Anm. För Norgehar variabeln arbetat andel av graviditeten uteslutits grund av att den var alltförhögt korrelerad medmammaledighets-variabeln. grupperadevariabler För riskerna relativa de för basgruppenför vilken risken lika med 1,00. För kontinuerligavariabler risken relativ medelvärdet, så att om risken 1,00har variabeln ingen effekt," signifikant 1 procents-nivån, 5 procents-nivån, 10 procents-nivån. Källa: Rønsen och Sundström, 1996, s. 280-281.

Resultaten från en modell i vilken en mängd bakgrundsvariabler inkluderats visade att de kvinnor som hade haft föräldraledigt dvs. som

var tjänstlediga efter födseln återupptog arbetet väsentligt kortare tid

efter födseln än de kvinnor som inte varit berättigade till sådan ledig-

het, allt annat lika tabell 5.7. Förlängningen föräldraledigheten

av

framförallt i Sverige förefaller vidare inte ha medfört att den genomsnittliga tiden hemma med barnet blivit längre. Enligt författarna var utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen troligen en bidragan-

s

Föräldraförsäkringen och jämställdheten

de orsak till detta. Man konstaterar också att den längre föräldra-

ledighet ca 12 månader som Sverige hade under 1980-talet gör det

möjligt för en större andel mödrama att återgå till arbetet innan den av

betalda eller obetalda ledigheten upphör. Då föräldraledigheten är

kortare 4-6 månader, vilket den i Norge under större delen var av

den studerade perioden och i Sverige i början av perioden, kommer ett fåtal kvinnor att återuppta arbetet tidigt, medan ett större antal kom-

mer att hamna utanför arbetskraften eftersom det är svårare att kom-

binera yrkesarbete och föräldraskap när barnet bara är några månader

gammalt.

5.6 Sammanfattande diskussion

Föräldraförsäkringen har nu varit i kraft i mer än tjugo år. Eftersom föräldrapenningen baseras den inkomst föräldern hade före barnets födelse har försäkringen och den stegvisa utbyggnaden den gett

- av särskilt unga barnlösa kvinnor starka incitament att etablera sig på arbetsmarknaden innan de får barn. Den ökande andelen unga kvinav nor som arbetar heltid före första barnets födelse, liksom den stigande medelåldern för förstföderskor, förklaras sannolikt till stor del av för-

säkringens utformning. Föräldraförsäkringen har också bidragit till att

underlätta återgången till arbetet för kvinnor som har fått barn och har

varit en viktig bidragande faktor till den starka ökningen av arbets-

marknadsdeltagandet bland kvinnor med barn.

Om försäkringens effekter på kvinnors arbetsmarknadsdeltagande

varit över förväntan kan kanske det motsatta sägas männens utom

nyttjande av försäkringen. Andelen fäder tar ut någon föräldrale-

som

dighet har visserligen stigit, om än långsamt, och även om ca 80 pro-

cent av fädema utnyttjar några de tio s.k. pappadagama, är det av ändå endast drygt hälften av de samboende och gifta fädema som tar

ut någon föräldrapenning för vård nyfödd. Sannolikt är det många

av

förändringar i både attityder och ekonomiska villkor som måste till

om denna andel ska stiga väsentligt. Attityder och ekonomiska effek-

ter är vidare svåra att skilja åt. Eftersom inkomstbortfallet blir mindre

om modem är hemma med barnet än om fadern är det i alla de famil-

jer där hennes inkomst är lägre än hans, kommer dessa familjer ofta

att föredra detta traditionella alternativ. Man kan anta att föräldrar som ska besluta vården sitt bam är inriktade på att lösa om av mera

detta praktiska problem till så låg kostnad som möjligt än att lösa problemet med den bristande jämställdheten mellan könen i samhället. Vi vill avsluta med att efterlysa forskning de långsiktiga

mer om

effekterna av föräldrarna sätt att dela, eller inte dela, på föräldraledigheten. Trots att möjligheten för föräldrarna att dela på föräldraledig-

Marianne Sundström Ann-Zofie Duvander

heten funnits i mer än tjugo år och att detta allmänt anses eftersträ-

vansvärt finns det oss veterligen inte en enda sådan longitudinell studie. Sådana studier skulle belysa effekterna över en längre tid på fördelningen av hemarbetet, välbefinnande för barn och vuxna, faderns kontakt med sina barn m.m. av fördelningen av foräldraledigheten.

Vi tackar Riksförsäkringsverket och Kvinnomaktutredningen för att de bekostat vårt datautdrag samt Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Socialvetenskapli ga forskningsrådet för ekonomiskt stöd. Ett varmt tack också till Britt-Marie Winnberg som hjälpt oss tolka informationen i datautdragen och bistått med övriga upplysningar. Vi är också tacksamma för värdefulla synpunkter på en tidigare version av kapitlet från deltagarna demografiska avdelningens kollokvium.

Litteraturförteckning

Albrecht, James W., Edin, Per-Anders, Sundström, Marianne Vroman, Susan B. 1997 Kvinnors och mäns löner förvärvsavbrottens betydelse i - Inga Persson Eskil Wadensjö red., SOU 1997:137 Glastak och glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes. Bekkengen, Lisbeth 1996 Mäns föräldraledighet en Icunskapsäversikt. - Arbetsrapport 96:12, Samhällsvetenskap,Högskolan i Karlstad. Hoem, Britta 1993 The Compability of Employment and Childbearing Contemporary Sweden, Acta Sociologiea, Vol. 36, s. 101-120.

Hoem, Britta 1995 Kvinnors och mäns liv. Del 1 Sysselsättning från 17 års ålder,

Statistiska centralbyrån, Örebro. Hoem, Britta Hoem Jan M. 1996 Swedens family policies and roller-coaster fertility, Jinko Mondai Kenkyu Journal of Population Problems, Vol. 52, Nov. Hoem, Jan M. 1991 To marry, just case the Swedish widows pension reform and the peak in marriages December 1989", Acta Sociologica, Vol. 34, s. 127-135. Hoem, Jan M. 1993 Public policy as the fuel of fertility: effects of a policy reform on the pace of childbearing in Sweden the 19805, Acta Sociologica, Vol. 36, s. 19-31. Hwang, Philip 1985 Varför är pappor så lite engageradei sina barn i Philip Hwang red. F aderskap. Stockholm: Natur och kultur. Näsman, Elisabet l 992 Parental leave Sweden a workplace issue, Stockholm - Research Reports in Demography, 73, Demografiska avdelningen, Stockholms universitet. Proposition 1973:47 Förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen m.m. Proposition 1977/78: 104 Rätt till ledighet för vård av barn m.m. RFV 1975 Allmän försäkring 1973/74. Stockholm RFV 1977 Allmän försäkring 1975/77. Stockholm RFV 1986 F äräldraförsäkringen 1985. Stockholm

F öräldraförsälcringen och jämställdheten RFV 1989 Föräldrapenning med anledning av barnsfödelse avseende1987. Statistik information Is-I 1989:24, Stockholm. RFV 1991 Socialförsäkring 1989/90. Stockholm. RFV 1992 Social insurance statistics. Facts 1991. Stockholm. RFV 1993 Vilka pappor kom hem. RFV informerar Statistisk rapport Is-R 1993:3, Stockholm. RFV 1994 Från moderskap till föräldraskap. RFV Redovisat 1994:1, Stockholm. RFV 1995 Socialförsäkring 1993/94. Stockholm. RFV 1996a F öräldrapenningörmáner. RFV rekommenderar. Allmänna råd 1996: 18. Stockholm. RFV 1996b Social insurance facts 1996. Stockholm: Riksförsäkringsverket och Fritzes. RFV 1997a Socialförsäkring 1995 och 1996. Stockholm: Riksförsäkringsverket och Fritzes. RFV l997b RFV informerar. Statistikinformation Is-I 1997:10. Riksförsäkringverket, Stockholm. Rønsen, Marit Sundström, Marianne 1996 Maternal employment Scandinavia: A comparison of the after-birth employmcnt activity of Swedish women, Journal of Population Economics, Vol. s. 267-285. SOU 1982:13 Förvärvsarbete ochföräldraskap. Stockholm: Allmänna förlaget. Sundström, Marianne 1996 "Determinants of the use of parental leave benefits by women Sweden in the 19805, Scandinavian Journal of Social Welfare, Vol. s. 76-82. Sundström, Marianne Stafford, Frank P. 1992 Female labour force participation, fertility and public policy Sweden", European Journal of Population, Vol. s. 199-215. Trost, Jan 1983 Män och hushållsarbete. Mäns åsikter om ledighet från arbetet i Lars J almert red., Om svenska män F ostron, ideal och vardagsliv. Socialdepartementet SsA 1983:2.

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

PER JOHANSSON MÅRTEN PALME

6.1 Inledning

Liksom många andra industriländer har Sverige en allmän, obligato-

risk sjukförsäkring. Sjukförsäkringen administreras av staten och

fungerar på samma sätt i hela landet. Den finansieras delvis genom en

arbetsgivaravgift samt delvis genom en egenavgift och ersätter in-

komstbortfall orsakad av dålig hälsa motsvarande en årsinkomst mellan 6000 kronor och 7,5 basbelopp d.v.s. 272 250 kronor 1997. Un-

der senare år har denna försäkring genomgått en rad förändringar.

l 1987 genomfördes Tim-sjukpenningreformen. Reformen innebar

att den sjukskrivne ersattes med 90 procent den ordinarie av arbetsinkomsten redan från första dagen av sjukskrivningen, d.v.s. karensdagen i sjukförsäkringen avskaffades och ersättningsnivån höjdes från 80 till 90 procent av den ordinarie arbetsinkomsten. Ersättningen knöts även hårdare till arbetsinkomsten den speciella dag som frånvaron avsåg.

2 Den 1 1991 sänktes ersättningsnivån de första tre dagarna i

mars ett sjukskrivningsfall till 65 procent den ordinarie arbetsinav komsten och mellan dag fyra och dag 89 till 80 procent. Den tidigare ersättningsnivån på 90 procent gällde från och med dag 90.

3 1992 infördes arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Detta in-

en nebar att arbetsgivaren står för sjukersättningen de första 14 da-

i sjukskrivningsperiod, först därefter sker ersättningen via

garna en den allmänna försäkringen. Lägsta nivån för sjukförsäkringen är

dock lagstadgad och var vid införandet av arbetsgivarperioden 75

procent den försäkrades inkomst de första tre dagarna av en av sjukskrivningsperiod och 90 procent därefter.

1 En översikt förändringarna i sjukförsäkringen fram till 1992 i Henreksson av ges mil. 1992.

.Sjukförsäkringen ett genusperspektiv ur

Sedan 1992 har rad mindre förändringar ägt Den 1 april

en rum.

1993 infördes en karensdag i sjukförsäkringen. Den 1 januari 1996 sänktes ersättningsnivån till 75 procent och den l januari 1997 utökades arbetsgivarperioden till de första 28 dagarna i sjukskrivnings-

en

period. Sedan 1995 sker också del finansieringen via

en av egenavgifter. Sedan den l januari 1998 är ersättningen från den allmänna sjuk-

försäkringen 80 procent den försäkrades inkomst under socialför-

av

säkringstaket från andra dagen i sjukskrivningsperiod. Från den

en 1 april 1998 minskar arbetsgivarperioden så att den återgår till 14 dagar.

Syftet med detta kapitel är översiktlig

att ge en bild av hur den

allmänna sjukförsäkringen och förändringarna denna omfördelar

av inkomster i allmänhet och mellan kvinnor och män i synnerhet. Det finns flera problem med att genomföra sådan analys. Tre en av

de mest centrala är vad det befintliga sjukförsäkringssystemet jämförs

med, om sjukfrånvaron påverkas regelsystemet och av vem som egentligen betalar avgifterna.

Då vi analyserar effekterna reform är jämförelsen okompli-

av en cerad: vi jämför systemet innan reformen genomfördes med det som införes reformen. Att analysera effekterna allmänt genom av ett sys-

tem är mer komplicerat. Det krävs att man bildar sig en uppfattning om vad som skulle kunna ersätta ett allmänt sjukförsäkringssystem:

ett kontrafaktiskt system.

En allmän, obligatorisk sjukförsäkring är liksom andra socialför-

säkringar en intervention i ekonomin. Det är svårt att förutse hur sjuk-

försäkringen skulle organiseras lagstiftningen obligatorisk

om om

sjukförsäkring skulle slopas, eller om ersättningsnivåema skulle bli så låga att de flesta skulle efterfråga kompletterande försäkringar. Detta är onekligen en intressant frågeställning och skulle förtjäna

en egen

studie. Kangas 1991 jämför omfattningen den allmänna sjukför-

av säkringen i OECD-ländema och analyserar de politiska och institutionella olikheter som lett fram till dessa skillnader. Det finns åtminstone tre möjliga alternativ till den allmänna sjukförsäkringen. För det första s.k. avtalsförsäkringar. Den största delen av den svenska arbetsmarknaden omfattas kollektivavtal slutna av mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Om den allmän

sjukförsäkringen skulle upphöra, är det troligt att kollektivavtalen även skulle omfatta regler för någon form sjukförsäkring. Redan

av

idag finns s.k. avtalsförsäkringar som kompletterar den allmänna sjukförsäkringen. För ålders- och förtidspensionema har avtalspen-

sionema fått ökad betydelse under år. en senare

4 SOU 99835

Per Johansson Mårten Palme

En möjlighet är att sjukförsäkringen skulle organiseras av

annan den enskilda arbetsgivaren. Utformningen av sjukförsäkringen kom-

pensationsnivåer, självrisker, varaktighet m.m. skulle då kunna skilja

sig markant mellan olika arbetsgivare. Denna möjlighet utesluts inte avtalsförsäkringar. Som beskrivits ombesörjer redan idag arav ovan, betsgivaren sjukpenningen den första tiden i varje sjukfrånvaroperiod.

Även den lägsta ersättningsnivån är reglerad i lagstiftningen be-

om talar vissa arbetsgivare högre sjuklön. en Slutligen är det tänkbart att efterfrågan på individuella sjukförsäk-

ringar skulle uppstå. Sådana försäkringar skulle kunna tillhandahållas vanliga försäkringsbolag. Efter införandet av arbetsgivarperioden

av har framför allt mindre företag tecknat försäkringar, delvis från Riks-

försäkringsverket och delvis från privata försäkringsbolag, för att försäkra sig höga utgifter för sjukskriven anställd personal. Även

mot detta exempel gäller företag än privatpersoner som förom snarare säkringstagare, visar det hur privata försäkringar uppstår i avsaknad av statliga. För ekonom ter sig ytterligare referensram som intressant i en en

detta sammanhang: perfekt försäkringsmarknad. På en perfekt för-

en

säkringsmarknad betalar varje individ premie motsvarar ris-

en som ken för att försäkringen utnyttjas. Den mekanism som leder fram till att denna premie sätts kan beskrivas följande sätt. Om ett försäkringsbolag erbjuder försäkringstagare betala en högre premie än en värdet den förväntade risken, är det lönsamt för ett annat försäkav

ringsbolag att erbjuda lägre premie. Denna process upprepas tills

en den premie motsvarar värdet av risken uppnås. som Det finns rad skäl till perfekt försäkringsmarknad inte en att en uppstår i praktiken. Det är t.ex. stora kostnader förknippade med att inhämta information försäkringstagaren för att kunna sätta en om

aktuariskt rättvis premie. Det faktum att försäkringstagaren har mer

information sin hälsa än försäkringsbolaget s.k. asymmeom egen

trisk information kan leda till att marknader för vissa försäkringar

försvinner. Vidare är det svårt för ett försäkringsbolag att observera den försäkrade individen utnyttjar sjukförsäkringen utan att hälsan om förhindrar honom eller henne att utföra sitt ordinarie arbete. Likväl kommer premierna för de tre alternativ till allmän försäkring som en skisserades att bära drag av de aktuariska premier som skulle ovan försäkringsmarknad. Vissa egenskaper är mycket gälla på en perfekt lätta för försäkringsbolaget att observera, bl.a. huruvida försäkringstagaren är kvinna eller Om den gruppen har en högre sjukman. ena skrivningsfrevens, kommer individerna i denna grupp i genomsnitt att

få betala en högre premie.

.Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

För att studera hur sjukförsäkringen omfördelar inkomster mellan

olika grupper i samhället är det således centralt intresse att känna av

till sjukskrivningsbeteendet hos olika individer. Ett annat

grupper av

problem då man vill studera effekterna sjukförsäkringssystemet är

av

att det observerade individuella beteendet kan endogent, d.v.s.

vara

betingat av det rådande sjukförsäkringssystemet. Om den försäkrade individen får betala en annan premie för försäkringen eller

en annan

självrisk, är det tänkbart att han eller hon ändrar sitt sjukskrivnings-

beteende. Det räcker således inte med att känna till det observerade

sjukskrivningsbeteendet, man måste även känna till hur individerna

ändrar sitt beteende olika betingelser förändras. om Ytterligare ett problem är att veta vem som egentligen betalar sjuk-

försäkringen att känna till den s.k. incidensen för sjukförsäkrings-

-

avgiñen. Formellt finansieras sjukförsäkringen sedan 1995 till

unge-

fär lika delar av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter kan påverka såväl löner som priser och vinster. Empiriska stu-

dier Holmlund, 1983 eller Palmer Palme, har

se 1989 gett resultat

som tyder på att på lång sikt så påverkar arbetsgivaravgifter nästan

uteslutande löneutrymmet. Enligt dessa resultat skulle alltså den för-

säkrades eget konsumtionsutrymme påverkas fullt sjukförsäk-

ut av

ringsavgiften. Några motsvarande empiriska studier incidensen för

av egenavgifter existerar ännu inte, det är rimligt att anta att denna men

är än mer knuten till löneutrymmet än arbetsgivaravgiftema. En skill-

nad mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter är att egenavgiftema

inte betalas för inkomster som överstjuter 7,5 basbelopp.

Kapitlet är organiserat enligt följande. I nästa avsnitt redovisar vi

ett antal kända fakta om skillnader mellan kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende. I det därpå följande avsnittet sammanfattar vi en

rad empiriska studier där orsaker till skillnader i kvinnors och mäns sjukfrånvaro studerats. I ett avslutande avsnitt sammanfattande ges kommentarer och slutsatser.

6.2 Skillnader mellan

kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende

I tabell 6.1 redovisas sjuktalet, d.v.s. det genomsnittliga antalet dagar den allmänna sjukförsäkringen sjukförsäkrad och år, för

ersatta av per män och kvinnor mellan 1987 och 1996. Ett brott i denna serie sker 1992; då införs arbetsgivarinträdet och de första 14 dagarna i varje

sjukskrivningsperiod varken ersätts eller registreras av den allmänna sjukförsäkringen.

Per Johansson Mårten Palme Tabell 6.1 Antal sjukpenningdagar per sjulçförsäkrad sjuktalet Män Kvinnor Mänochkvinnor

Källa: Socialförsäkringen 1995-1996. Sveriges Officiella Statistik.

Det framgår tydligt tabell 6.1 att kvinnor är sjukskrivna mycket

av än män. Den absoluta skillnaden mellan könen har emellertid mer

minskat något sedan slutet 1980-talet: 1988 var den genomsnittliga

av skillnaden 6,7 dagar, 1996 hade skillnaden krympt till 4,8 dagar.

I tabell 6.2 är sjuktalet uppdelat på kön och olika åldersgrupper

1991.2 Det framgår tabell 6.2 att skillnaden mellan kvinnor och av

män är ungefär densamma i alla åldersgrupper utom i den äldsta

60-64 år där skillnaden är mindre. Detta visar att skillnagruppen den i sjuktalet inte enbart kan förklaras biologiska skillnader av

knutna till reproduktionen. I så fall hade skillnaderna i sjuktalet för-

svunnit då kvinnorna passerat den fertila åldern.

Tabell 6.2 Sjuktalet uppdelat på kön och olika åldersgrupper

Källa: Allmän Försäkring 1991. Sveriges Officiella Statistik.

Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män också enligt undersökningar

andra länder. Enligt Paringer 1983 hade amerikanska män som avser

i genomsnitt sjukfrånvaro uppgick till 3,1 procent av den

en som

2 Anledningen till vi valt redovisa siffror från 1991 är att det är sista året före att att arbetsgivarperiodens införande och såledesdet sista året med tillförlitlig statistik for sjuktalet.

.Sjulçfärsäkringen ur ett genusperspektiv

schemalagda arbetstiden, medan genomsnittet för de amerikanska

kvinnorna var 4,3 procent 1983. Skillnaden mellan könen vad gäller

den totala sjukskrivningen förefaller således inte enbart kunna förklaras av ett speciellt sjukförsäkringssystem, då Sveriges och USA:s sjukförsäkringssystem skiljer sig markant åt. Däremot vet vi att skillnaderna i betingelserna för män och kvinnor på arbetsmarknaden,

trots väsentliga skillnader mellan länderna, ändå är relativt likartade i de flesta västliga industriländer. Könsskillnaden i frånvaro kan således genereras ekonomiska incitament likaväl skillnader i av som av den medfödda biologin eller hälsan. Det är svårt att hitta entydiga indikatorer visar att kvinnor som skulle ha sämre hälsa än män. En ofta använd hälsoindikator är för-

väntad livslängd. Enligt skattningar Statistiska centralbyrån för

av

1991-1995 är den förväntade återstående livslängden för sextonåringar, den ålder då de kan inträda i socialförsäkringssystemet, 60,21 år

för män respektive 65,50 för kvinnor. Om denna hälsoindikator an-

vänds skulle således kvinnor förväntas ha lägre sjukfrånvaro än män. Det finns emellertid även andra mått på hälsa. Ett sådant är subjektiva mått på välbefinnande med hälsan inhämtade från intervjuundersökningar. I Lundberg mil. 1997 analyseras undersökning där sub-

en jektiva hälsoindikatorer använts och slutsats dras i studien är en som att kvinnor i genomsnitt har sämre hälsa än män då detta mått används. Kvinnor konsumerar betydligt mer hälsovård än män. Detta framkommer tydligt i empiriska studier Sundberg,

se t.ex. 1996, som

analyserar svenska förhållanden. Sindelar 1982 förklarar denna skillnad i konsumtionsmönster med skillnader i preferenser. Konsum-

tion hälsovård kan investeringar i den hälsan. Kvin-

av ses som egna

nor har preferenser för att lägga större på att investera i

ner resurser den egna hälsan. Sjukfrånvaro kan även den ses som investeringar i den hälsan egna

se Paringer, 1983. Genom att vara hemma från jobbet då man drab-

bas temporära hälsoförsämringar påskyndas tillfriskningen. Även av

permanenta hälsonedsättningar försämras ofta av fortsatt förvärvsar-

bete.

I tabell 6.3 redovisas sjukfallen uppdelad på olika fallängder Det

framgår tydligt tabell 6.3 att kvinnor har fler korta sjukfrånvaroav

perioder än män. När det gäller de längre sjukfrånvaroperiodema är

skillnaden mycket mindre.

3 Se fotnot för 2 motivering för val av år.

Per Johansson Mårten Palme Tabell 6.3 Avslutade sjukpenningfall 1991. Antal fall i tusental samt procentuell fördelning efter fallens längd

Källa: Allmän Försäkring 1991. Sveriges Officiella Statistik.

Figur 6.1 Andel totala arbetskrafien som är förtidspensionerade

av vid olika åldrar 1995 uppdelat på män och kvinnor

O . O e; Man rår- Kvinnor

O v a, O O c s 2 0 n : O t o. u o f O :o f v- O TJ O c o ö

O o | I | I J O 44 48 52 55 50 64 O Alder

Källa: Egna beräkningar från SCB:s Arbetskraftsundersökningar 1994 och 1995 samt

Socialförsäkring 1995 och 1996.

.Sjulçförsäkringen ur ett genusperspektiv

Figur 6.1 visar andelen förtidspensionerade vid olika åldrar 1995 uppdelat på kvinnor och män. Det framgår tydligt figuren av att en större andel kvinnor än män förtidspensioneras vid relativt åldunga rar. Skillnaden vid 60 års ålder är mycket liten och vid 64 års ålder är

en större andel män än kvinnor förtidspensionerade. Skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivning är större i alla åldersgrupper än skillnaden i förtidspensionering. Karlsson m.fl. 1997 analyserar det totala ohälsotale summan sjukskrivningar och förtidspensio-

- av neringar. En av slutsatserna i denna studie är att skillnaden i det totala ohälsotalet främst förklaras att kvinnor har omfattande av mer

sjukskrivningar. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kvinnor har högre sjuk-

frånvaro än män 33 procent 1991. Skillnaden utgörs framför allt av

en större frekvens korta sjukfall. Skillnaden i förtidspensioneringar mellan kvinnor och män är mindre än skillnaden i sjukskrivning. Det

finns inga entydiga belägg för att kvinnors hälsa skulle sämre än vara mans.

Empiriska studier av orsaker till sjukfrånvaro

Det finns en rad studier orsakerna till sjukfrånvaro. I antologin av

Goodman Atkin 1984 fyllig, än något inaktuell, över-

ges en om

sikt över forskningen inom olika samhällsvetenskapliga discipliner

rörande detta område. I detta avsnitt skall vi översikt över några ge en

empiriska studier av sjukfrånvaro Vissa av dessa har koncentrerat

sig på skillnader i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män. Av fundamentalt intresse i detta sammanhang är att veta huruvida

de observerade skillnaderna i kvinnors och mäns sjukskrivningsbete-

ende orsakas könsskillnader i preferenser, i ekonomiska incitament av eller i andra observerbara faktorer. Innan vi refererar resultaten de nämnda studierna av ovan avseen-

de dessa frågeställningar, skall vi kort redogöra för de metodologiska svårigheter som är förknippade med att studera hur ekonomiska inci-

tament påverkar sjukfrånvaron. Låt till början anta att sjukoss en

frånvaro är vilken helst: efterfrågan påverkas

som annan vara som bl.a. av dess pris och konsumenternas inkomster. Låt vidare anta oss

att individerna följer en beteendemodell följande slag: varje

av morgon innan de går till jobbet beslutar de betingat hur de uppfattar - av sin hälsa de skall gå till sitt arbete eller de till viss kost- - om om en nad i form av utebliven konsumtion, skall stanna hemma från annan arbetet och motta ersättning från sjukförsäkringen. Om detta är fallet,

4 Sambandet mellan regler för sjukförsäkringen och sjukfrånvarobeteendet studeras teoretiskt i Lantto 1991.

Per Johansson Mårten Palme

och vi dessutom känner till pris- och inkomstelasticitetema, så kan vi räkna ut hur individerna sitt beteende till olika utformningar

anpassar

av sjukförsäkringen.

Tre studierna i denna översikt Cassel, Johansson Palme, av 1996, Johansson Palme, 1996, samt Johansson Brännäs, 1996

följer denna ansats och söker med hjälp ett urval individer skatta

av

pris- och inkomstelasticiteter för efterfrågan på att vara borta från ar-

betet. Båda dessa studier använder data från Levnadsnivåundersök-

ningen Schematiskt kan tillvägagångssättet beskrivas enligt följande.

Först räknas kostnaden priset för att vara borta från arbetet med er-

sättning från sjukförsäkringen en viss dag ut för varje individ i urva-

let. Även den inkomst den försäkrade individen får då han eller

som hon är borta beräknas. Dessa båda variabler används sedan i en statis-

tisk modell där pris- och inkomstelasticitetema beräknas. I Johansson Palme 1996 fanns bara tillgång till data för antalet sjukdagar aggregerade över ett år, 1981, för varje individ i urvalet.

Detta innebär att det fordrades statistisk modell, som tillåter att den en beroende variabeln mäter beteendet över helt år och utgörs av ett heltal, trots att den statistiska modellen är formulerad för beslut dag för

dag. Ett grundläggande problem med denna ansats är att kostnaden

för att borta från arbetet till stor del kommer att bestämmas av vara

den försäkrade individens lön. Denna påverkas i sin tur av en rad

faktorer. Det är tänkbart att anställda som är borta mycket har svårare att bli befordrade eller få löneökningar. Vidare kan man tänka sig att

anställda har preferenser för att vara borta mycket söker sig till

som

jobb med hög tolerans för sjukfrånvaro, men vilka i gengäld är lägre betalda. Det är slutligen tänkbart att anställda med dålig hälsa, och därför hög sjukfrånvaro, har lägre lön. Av dessa tre skäl kan anställda

har hög sjukfrånvaro också ha låg lön, och därmed en låg som en

kostnad för borta. Om inget görs för att korrigera för detta,

att vara

kan de beskrivna sorteringsmekanismema på arbetsmarknaden göra att priselasticiteten överskattas. I Johansson Palme 1996 vidtas två typer åtgärder för att kontrollera för denna typ av icke-obser-

av

verbar heterogenitet. För det första inkluderas ett stort antal oberoende variabler, som mäter arbetsmiljö, hälsa, kontroll arbetsplatsen

och individuella karaktäristiska o.s.v. För det andra används en s.k.

semi-parametrisk metod för att kontrollera för sådan heterogenitet

inte kan observeras direkt i datamaterialet. Med semi-parametsom

risk metod att utöver den parametriska funktionsfonnen,

menas man,

5 I alla dessa studier i Broström m.fl 1997 har urvalet begränsats till indutre samt striarbetare för att begränsa olikheterna i ersättningsnivån från sjukförsäkringen. Se Fritzell Lundberg 1994 för en beskrivning av Levnadsnivåundersölcningen.

Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

ansätter en allmän funktion for att kontrollera för t.ex. heterogenitet man inte kan observera direkt i datamaterialet. Resultaten i Johansson Palme 1996 indikerar att kvinnor är

mindre känsliga för kostnader för sjukfrånvaro i sitt sjukskrivnings-

beteende lägre priselasticitet i efterfrågan på sjukfrånvaro°. Enligt

resultaten har däremot kvinnor högre inkomstelasticitet för efterfrå-

gan på sjukfrånvaro.

Johansson Brännäs 1996 utgår från en liknande modell för det individuella frånvarobeslutet. I deras studie betingas dock beslutet av hela hushållets ekonomiska resurser och arbetsutbud. Den ekonometriska modellen skattas ett urval sambeskattade från Levav par

nadsnivåundersökningama 1981 och 1991. Panelegenskapen att

-

samma individer ingår både 1981 och 1991 utnyttjas i estimationen

av modellen. Resultaten i allmänhet, och avseende skillnaden mellan

kvinnor och mäns sjukskrivningsbeteende i synnerhet, är mycket lik-

artade de i Johansson Palme 1996. Också i denna studie tyder re-

sultaten på att kvinnor är mindre känsliga för förändringar i kostnaden

för sjukfrånvaro i sitt sjukskrivningsbeteende, har högre inmen en komstelasticitet. I Cassel, Johansson Palme 1996 används data från Levnads-

nivåundersökningen 1991 samt uppgifter dag-för-dag om sjukfrånvaro för individerna i urvalet. Detta möjliggör att den statistiska modellen kan skattas med s.k. probit-modell där dynamiskt beroende

en

d.v.s. sambandet mellan olika, på varandra följande sjukfrånvaro-

perioder modelleras varje individ observeras 365 gånger under - 1991. Denna modell medger att icke-observerbar heterogenitet kon-

trolleras för med hjälp av en konstant för varje individ i urvalet. Den för skattningama nödvändiga variationen i kostnaden för sjukfrånvaro

uppstår genom sänkningen av ersättningsnivån den 1 mars 1991, ge-

nom differentieringen i ersättningsnivån beroende på sjukskrivningsperiodens längd efter reformen samt genom det progressiva skatte-

systemet.

Dessa tre studier ger trots metodologiska skillnader en ganska likartad bild av pris- och inkomstelasticiteten för sjukfrånvaro: kostnads-

eller priselasticiteten för sjukfrånvaro är förhållandevis hög. Detta

förklarar de stora minskningar sjukfrånvaron kunnat observe-

av som

ras då ersättningsnivåema sänkts. Estimatet för priselasticiteten är nå-

got lägre for kvinnor, medan skattningen för inkomstelasticiteten är

något högre för kvinnor än för män.

Broström, Johansson Palme 1997 utgår från en mindre rigorös

ekonomisk modell. I denna studie studeras övergångsintensitetema

6 denna studie I uppfylldes inte de s.k. Slutsky-villkoren för delurvalet av kvinnor.

1 1 0

Per Johansson Mårten Palme

från en arbetsperiod till en sjukskrivningsperiod, respektive från en sjukskrivningsperiod till en arbetsperiod. Studien utgår från en kom-

parativ statisk modell för hur bl.a. timlön, icke-arbetsinkomst, ersättningsnivån i sjukförsäkringen samt kontrakterad arbetstid förväntas påverka sjukfrånvaron. Studien jämför tre olika metoder för att skatta hur ekonomiska incitament påverkar sjukskrivningsbeteendet: en icke-parametrisk, semi-parametrisk fullt parametrisk en och en metod.7

Figur 6.2 Andel kvarvarande med sjukfrånvaro vid övergång från sjukfrånvaro till arbete övre figuren, respektive andel kvarvarande i arbete vid övergång från arbete till sjukfrånvaro nedre figuren, kvinnor och män

Sjukfrånvaro tillarbete MM Kvinnor . J

I

I

l

. . . 1 v . o 5 10 15 20 25 Daga, 30

I

.

.

.

150 1:30 260 zåo abc 0 ma, Figur 6.2 illustrerar den första delen av studien: icke-parametriska

skattningar av varaktighetsfunktioner för arbetsperioder respektive sjukskrivningsperioder. Varaktighetsfunktionen anger för varje sjuk-

7 Den läsare intresserad de statistiska metoderna hänvisas till läsa den som är av att refererade rapporten. För att kunna tillägna sig innebörden i resultaten krävs dock ingen kunskap om dessametoder.

.Sju/försäkringen ur ett genusperspektiv

skrivningsperiodslängd hur stor andel av sjukskrivningsperiodema

som inte avslutats. I figur 6.2a och 6.2b sammanfattas skillnaderna

mellan kvinnor och män. Figur 6.2a, bekräftar det vi tidigare sett i den totalräknade statistiken- att kvinnornas sjukskrivningsperioder har något kortare varaktighet. Detta gäller för korta frånvaroperioder; för längre sjukskrivningsperioder föreligger ingen skillnad mellan könen. Figur 6.2b visar att kvinnor har kortare varaktighet i sina arbetsperio-

der, även om det är svårt att separera de s.k. varaktighetsfunktionema

för kvinnor och män i figuren.

Figur 3

Andel kvarvarande i arbete vid övergång från arbete till sjukfrånvaro övre

figurerna respektive kvarvarande med sjukfrånvaro vid övergång från

sjukfrånvaro till arbete nedre figurerna, kvinnor och män, före och efter

sänkning i ersättningsnivån den 1 mars 1991

g 3 Arbetetill sjukfrånvaro, män g 3 Arbetetill sjukfrånvaro, kvinnor - - I: C -

å E 5 5 aa en a C E O U U C I:

0. z C . G

Förereform Förereform Efterreform Enarreform ., -- ., - - O O

N N O O

° O. G r . r n . . . . . . . 0 5 10 15 20 25 30 0 5 10 15 20 25 30 D398 Dagar

3 3 8 8- - Förereform g - ä - Förereform ä - - Efterreform " Efterreform

å Sjukfrånvaro tillarbete, mån å Sjukfrånvaro tillarbete, kvinnor w w T o E o ° å 2

0. w. O G

v. v. O O

w. N O G

O. O, G O å 0 25 o Dagar Dagar

Per Johansson Mårten Palme

Figur 6.3 visar olika aspekter på beteendeförändringama efter sänkningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen den 1 mars 1991. Figur 6.3a och 6.3b visar arbetsperiodemas varaktighet för män respektive kvinnor. Figurema pekar på två intressanta förhållanden. För det första ökade varaktigheten i arbetsperiodema betydligt, d.v.s. sjukfrånvaron sjönk genom att antalet sjukfrånvaroperioder minskade betydligt efter reformen. För det andra förefaller det som om män och kvinnor reagerat mycket lika på reformen. Figurema 6.30 och 6.3d visar var-

aktighetsfunktionema för sjukfrånvaroperiodema. Dessa figurer visar att sjukfrånvaron ökat något till följd av att sjukfrånvaroperiodema

ökat något i längd. Med den fullt parametriska modellen skattas hur de båda övergångsintensitetema beror olika oberoende variabler. Ett huvudreav sultat från denna del studien är att kvinnor har signifikant högre av

inkomstelasticitet för efterfrågan sjukfrånvaro för kvinnor är in-

komst positivt korrelerad med intensiteten att i sjukfrånvarope-

rioder och negativt korrelerad med intensiteten att ur sjukfrånvaroperioder. Kvinnor lämnar i genomsnitt sjukfrånvaroperioder snabbare

än män och i den parametriska modellen finns det inte längre någon

signifikant skillnad mellan kvinnor och män för intensiteten att i

sjukfrånvaroperioder. Detta resultat innebär att om man kontrollerar för skillnader mellan kvinnor och män avseende ekonomiska incitament och uppfattningen den egna hälsan, så försvinner den signiom

fikanta skillnaden i den totala sjukskrivningen mellan män och kvin-

nor. Det går från resultaten inte att entydigt fastslå till vilka delar könsskillnader i de ekonomiska incitamenten respektive i hälsovariablema bidrar till att förklara frånvaroskillnadema mellan kvinnor och män.

För att studera hur ersättningsnivån i sjukförsäkringen påverkar

sjukfrånvaron används en semi-parametrisk metod. Denna metod möjliggör att vi kan kontrollera för heterogenitet vi inte kan observera direkt i datamaterialet. En förutsättning för att metoden skall kunna användas är emellertid att den variabel vars effekt på den beroende

variabeln man vill studera förändras inom den tidsperiod som omfat-

tas av data. Detta gäller i denna studie för ersättningsnivån i sjukförsäkringen som sänktes i och med reformen den l mars 1991. Resultaten visar att reformen hade en negativ effekt på intensiteten att påbörja sjukfrånvaroperioder. Kvinnorna minskade antalet sjukskriv-

ningsperioder något mer än männen. Däremot kunde ingen signifikant effekt på intensiteten att gå ur sjukskrivningsperioder uppmätas.

Som nämnts analyseras skillnaden mellan kvinnors och mäns ovan

sjukskrivningsbeteende speciellt i vissa studier. I en studie av sjukfrånvaro på amerikanska arbetsplatser finner Allen 1981 att skillna-

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

dema i frånvarofrekvens mellan könen i stor utsträckning kan förklaras av könsskillnader i arbetstidsflexibilitet samt könsskillnader i marginalinkomst av arbete. Paringer 1983 undersöker, också på amerikanska data, huruvida starkare preferenser för att investera i den egna hälsan bland kvinnor än bland män kan förklara den observerade högre sjukfrånvaron bland kvinnor. Paringer finner stöd för denna hypotes i det faktum att frek-

vensen för sjukfrånvaro inte ökar lika mycket med ålder bland kvin-

nor som bland män. Sjukfrånvaro på amerikanska arbetsplatser studeras även av Primoff Vistnes 1997 som finner att skillnader i hälsa, snarare än skillnader i löner och tillgång till sjukförsäkringar, förkla-

rar den högre sjukfrånvaron bland kvinnor.

VandenHeuvel Wooden 1995 finner stora skillnader mellan mäns och kvinnors sjukskrivningsbeteende vid australiensiska arbetsplatser. Kvinnors sjukfrånvaro påverkas mer än mäns av faktorer som

ligger utanför arbetsplatsen, så som pendlingstid och stressbringande

livshändelser. Sjukfrånvaron för män påverkas i högre grad än sjuk-

frånvaron för kvinnor av betingelser på arbetsplatsen. Liknande re-

sultat fås i Nilsson l995 där den s.k. krav-kontroll modellen testas för sjukfrånvaro på data från Levnadsnivåundersökningen. Nilsson finner att män med aktiva arbeten har en signifikant lägre sjukfrånvaro än män med föga aktiva arbeten. Detta resultat gäller inte för kvinnor. En förklaring till resultaten finner författaren i skillnader i struktur mellan manliga och kvinnliga yrken. Även Svensson 1994 finner

att arbetsmiljön har en större betydelse för att förklara skillnader i

sjukfrånvaron bland män i Sverige. Vidare finner Svensson att s.k.

kvinnosjukdomar förklarar en stor del av skillnader frekvensen av

korta sjukfall. I detta sammanhang diskuterar författaren om selektionsteorier som tänkbar förklaring till den ökade skillnaden mellan kvinnor och mäns sjukfrånvaro under de senaste decennierna: ökningen i den kvinnliga förvärvsfrekvensen har medfört att kvinnor med sämre förutsättningar ifråga hälsa, som tidigare inte skulle ha om arbetat, har kommit ut arbetsmarknaden. Inom empirisk litteratur om orsakerna till könsskillnader i sjukfrånvarobeteende är en studie av Bäckman 1997 unik i det avseendet

att den utgår från en teori, hämtad från organisationssociologin, som

faktiskt predikterar skillnader mellan kvinnors och mäns beteende

ifråga korttidsfrånvaro. Bäckman utgår från Kanters teori för hur

om

minoriteter i arbetsgrupper med skev könssammansättning beter sig.

Enligt denna teori agerar kvinnor, till skillnad från män, genom att

8 andra underlivsbesvär Menstruationsbesvär, komplikationer vid graviditet samt flytningar, smärtor, framfall m. m..

Per Johansson Mårten Palme

prestera mer än de skulle ha gjort i en arbetsgrupp utan skev sammansättning, utan att utmana den dominerande gruppen inom arbetsgruppen. Ett sätt att uppnå detta är att minska korttidssjukfrånvaron. Bäckman använder data från Levnadsnivåundersökningen 1991 och timer empiriskt stöd för prediktionema från den teoretisk modellen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de empiriska studierna av sjukfrånvaro ger stöd att såväl skillnader i hälsa mellan kvinnor

och män, arbetsorganisation, arbetsmiljö som skillnader i reaktioner

på förhållanden utanför arbetsplatsen kan ge upphov till skillnader i

sjukskrivningsbeteendet mellan kvinnor och män.

Resultaten för skattningarna av pris- och inkomstelasticitetema för sjukfrånvaro ger en entydig bild av att kvinnor har högre inkomst-

elasticitet för efterfrågan på sjukfrånvaro. När det gäller priselastici-

teten är bilden inte lika entydig: i de refererade studierna skattatre av

des lägre priselasticitet för kvinnor än för män. En studie av effekterna av reformen sjukförsäkringen den l 1991 visar att kvin-

av mars

nornas sjukskrivningsperioder minskade mer än männens.

Det samlade intrycket från genomgången av de empiriska studierna är att grunddragen i skillnaderna i det observerade sjukskrivningsbeteendet mellan kvinnor och män skulle kvarstå sjukäven om

försäkringen skulle organiseras på ett radikalt annorlunda sätt än idag.

6.4. Slutsatser

Gynnas kvinnor som grupp av en allmän sjukförsäkring jämfört med en perfekt försäkringsmarknad Försäkringstagarens kön kan mycket lätt avgöras av den som säljer försäkringar. Om försäkrings-

marknaden fungerar kommer premiemas storlek att avspegla skillnader i sannolikheten att utnyttja försäkringen. Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män betalar trots detta i den allmänna sjukförsäkmen

ringen samma premie som män. Utgår man bara från det sjukskrivningsbeteende som man direkt kan observera blir slutsatsen således

att kvinnorna som grupp gynnas av en allmän sjukförsäkring. Denna slutsats gäller givetvis inte om det skulle förhålla sig så att den observerade skillnaden i sjukskrivningsbeteende mellan kvinnor och män kan hänföras till att den incitamentsstruktur som det svenska

sjukförsäkringssystemet genererar kan förklara könsskillnaden i det

observerade beteendet. Det finns emellertid inte mycket stöd för att så skulle vara fallet i de empiriska studier som refererades i det föregående avsnittet. Visserligen ger studierna något tvetydiga resultat för

estimaten av pris- eller kostnads- elasticitetema för sjukfrånvaro för

män respektive kvinnor. I de flesta studier skattas en lägre priselasticitet för kvinnor, d.v.s kvinnor skulle ändra sitt sjukskrivningsbeteen-

Sjukförsäkringen ur ett genusperspektiv

de mindre än män om ersättningsnivån säktes i sjukförsäkringen. I Broström m.fl. 1997 uppmäts en något större reaktion till följd av sänkningen ersättningsnivån den l 1991. Å andra sidan av mars ger även denna studie till resultat att den typiska skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukskrivningsbeteende kvarstår även efter reformen. Dessutom refererades studier från andra länder där de försäkrade faktiskt exponeras för olika sjukförsäkringssystem och i dessa framstår resultatet att kvinnor har högre sjukfrånvaro som robust. I denna analys måste även beaktas det element av inkomstomfördelning som finns sjukförsäkringen. Sjukpenningen betalas inte ut för inkomster över 7,5 basbelopp. Däremot betalas arbetsgivaravgift för dessa inkomster Sjukförsäkringen omfördelar således implicit inkomster. Tabell 6.4 anger hur många sjukpenningförsäkrade män respektive kvinnor som finns i olika inkomstintervall. Det högsta inkomstintervallet anger hur många som har sjukpenningtörsälcrade inkomster över taket i sjukförsäkringen 7,5 basbelopp. Det framgår klart av tabell 6.4 att den största andelen, ca 85 procent, i denna grupp är män. Som grupp gynnas således kvinnorna även av den inkomstomfördelning som taket i sjukförsäkringen innebär.

Tabell 6.4 Inskrivna försäkrade den 31 december 1995 efter Sjukpenninggrundande inkomst

Källa: socialförsäkringen 1995-1996. Sveriges Officiella Statistik.

Sammanfattningsvis har vi kommit fram till att kvinnor som grupp gynnas såväl av de icke-aktuariska premierna som av taket i den offentliga sjukförsäkringen. Jämfört med en vad vi kallar perfekt försäkringsmarknad är det således troligt att den nuvarande offentliga sjuk-

försäkringen fungerar som en subvention till kvinnor på arbetsmarknaden.

9 Däremot betalas inte egenavgiñer för den del inkomsten överskjuter 7,5 av som basbelopp.

Per Johansson Mårten Palme

Nästa fråga är hur kvinnorna påverkas ekonomiskt av de reformer av sjukförsäkringen som genomförts på senare år och som beskrevs i inledningen av detta kapitel. Låt oss börja med reformen l 1991. I denna reform sänktes mars ersättningsnivån i sjukförsäkringen från 90 procent av den sjukpenningförsäkrade inkomsten till 65 procent de tre första dagarna samt till 80 procent mellan dag fyra och dag 89. Tabell 6.3 visar att 61,4 procent av det totala antalet sjukskrivningsperioder avslutades som under 1991 var tre dagar eller kortare för kvinnor, medan motsvarande siffra för män var 53,5 procent. Det förefaller inte kvinnor som om och män ändrat sitt beteende nämnvärt olika: 1990 var motsvarande andelar 60,3 procent för kvinnor respektive 53,5 procent för män.

Återigen tyder inte de ekonometriska skattningarna på att det skulle

föreligga någon stor skillnad mellan priselasticitetema för efterfrågan på sjukfrånvaro för kvinnor och män även om minskningen totalt sett för korta sjukskrivningsperioder stor 16 procent mellan 1990 var - ca och 1991 för sjukskrivningsfall varade 3 dagar eller kortare. Jämsom fört med en reform där ersättningen i sjukförsäkringen sänktes lika mycket för alla typer sjukskrivningsperioder, drabbar således av reformen l mars 1991 kvinnor hårdare än män. Arbetsgivarperioden har troligen också effekter på inkomstfördelningen mellan kvinnor och män. Arbetsgivarperioden omfattar de 14 första dagarna i ett sjukskrivningsfall. Fördelningen antalet sjukav skrivningsdagar mellan män och kvinnor för de första 14 dagarna är ungefär proportionell mot det totala sjuktalet, d.v.s. kvinnor har i genomsnitt ca 30 procent högre sjukskrivning än män. Sjukskrivningskostnaderna för arbetsgivaren är således i genomsnitt 30 procent ca högre för kvinnor. På en perfekt fungerande arbetsmarknad skulle denna kostnadsökning slå igenom direkt i lönebildningen, d.v.s. kostnadsdifferensen för sjukskrivningen skulle fullt ut slå igenom i ökade löneskillnader mellan kvinnor och män. Som vi alla vet finns det många regleringar och interventioner på den svenska arbetsmarknaden, inklusive lagstiftning lika lön för kvinnor och män med lika om arbete. Det förefaller ändå orimligt att arbetsgivarens ökade kostnader för att anställa kvinnor jämfört med män inte skulle slå igenom alls i lönebildningen. Det är också möjligt att kvinnors möjligheter att få jobb har, jämfört med männens, påverkats negativt.

° försäkring Allmän 1990. l 08

.Sju/cförsäkringen ur ett genusperspektiv

Litteraturförteckning

Allen, Steven 1981 An empirical model of work attendance, Review of Economics and Statistics, V01. 63, s. 77-87. Allmän försäkring 1990 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Allmän försäkring 1991 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Broström, Göran, Johansson, Per Palme, Mårten 1997 "Duration of work and work absence stencil, Handelshögskolan i Stockholm. , Bäckman, Olof 1997 Organizational integration, gender composition, and work absence", stencil SOFI, Stockholms universitet. Cassel, Claes, Johansson, Per Palme, Mårten 1996 A Dynamic Discrete Choice Model of Blue Collar Worker Absenteeism in Sweden 1991, Handelshögskolan i Stockholm, Working Paper 129. Fritzell, Johan Lundberg, Olle 1994 red. Vardagens villkor. Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier. Stockholm: Brombergs Förlag. Goodman, Paul Atkin, Richard red., 1984 Absenteeism. San Francisco: Jossey-Bass Inc., Publisher. Henreksson, Magnus, Lantto, Kari Persson, Mats 1992 Bruk och missbruk av sjukförsäkringen. Stockholm: SNS Förlag. Holmlund, Bertil 1983 Payroll Taxes and Wage Inflation: The Swedish Experience, Scandinavian Journal of Economics, Vol. 85, s. l-15. Johansson, Per Brännäs, Kurt 1996 A household model for work absence, Umeå universitet, Umeå Economic Studies No. 400. Johansson, Per Palme, Mårten 1996 Do Economic Incentives Affect Work Absence Empirical Evidence Using Swedish Micro Data, Journal of Public Economics, Vol. 59, s. 195-218. Kangas, Olli 1991 Thepolitics of social rights. Studies on the dimensions of sickness insurance in OECD countries. Dissertation series 19, Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Karlsson, Hans, Klingstedt, Mikael Rylander, Ola 1997 Utvecklingen av den ersatta ohälsan 1985-1996", i Staffan Marklund red. Risk- Friskfaktorer RFV redovisar 1997:6. Lantto, Kari 1991 Optimal deterrents to malingering. Doktorsavhandling, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Lundberg, Lena, Johannesson, Magnus, Isaksson, Dag G. L. Borgquist, Lars 1997 "Health-state utilities a general population relation to age, gender and socio economic factors. Stencil. Handelshögskolan i Stockholm. Nilsson, Anders 1995 Arbetsmiljö och sjukfrånvaro: en prövning av krav-kontroll modellen, uppsats presenterad på sociologförbundets årsmöte 1995. Palmer, Edward Palme, Mårten 1989 A Macroeconomic Analysis of Employer- Contribution Financed Social Security i Björn Gustafsson Anders Klevmarken red. The Political Economy of Social Security. Amsterdam: North- Holland. Paringer, Lynn 1983 Women and absenteeism: Health or economics, AEA papers and proceedings, s. 123-127.

Per Johansson Mårten Palme

Primoñ Vistnes, Jessica1997 Gender differences in days lost from work due to illness, Industrial and Labor Relations Review, Vol. 50, s. 304-323. Sindelar, Jody L. 1982 Differential use of medical care by sex, Journal of Political Economy, Vol. 90, s. 1003-4019. Socialförsäkring 1995 och 1996 Sveriges Officiella Statistik, Riksförsäkringsverket, Stockholm. Sundberg, Gun 1996 Essays on health economics, Economic Studies 26, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Svensson, Daniel 1994 Om könsskillnader i sjukfrånvaro, C-uppsats, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet. VandenHeuvel, Audrey Wooden, Mark 1995 Do explanations of absenteeism differ for men and women, Human Relations, Vol. 48, s. 1309-1329.

arbetsskade-

Sjukpenningförsäkringen, försäkringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet ur perspektivet kvinna - man

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG

7.1 Inledning

I alla samhällen och i alla tider har vi ställts inför samma välfärds-

problem: Hur ska vi klara försörjningen när vi är sjuka, handikappade,

gamla och arbetslösa och inte kan få inkomster genom eget arbete Gemensamt för alla dessa situationer är att vi inte bestämt kan veta

och när de inträffar eller hur länge de varar. De är förknippade

om med osäkerhet och risk. Alla människor riskerar att någon gång bli sjuka eller arbetslösa och då förlora arbetsinkomsten. De allra flesta önskar skydda sig risker Edebalk mil., 1998. Det finns

mot se t.ex.

flera sätt att göra detta på och ofta kombineras olika åtgärder. Olika lösningar på trygghetsproblemet har olika konsekvenser bl.a. spa-

rande och arbetsutbud, inkomstfördelningen, jämställdheten mellan kvinnor och män och på den samhälleliga välfärden. Detta kapitel beskriver trygghetsförsäkringama ur jämställdhetssynpunkt. Kapitlet inleds med diskussion vad är relevanta

en om som

jämförelsekriterier när jämställdheten mellan kvinnor och män står i

fokus. Trygghetssystemet är uppbyggt flera delar. De flesta männiav skor har förutom ett skydd från socialförsäkringama också ett kompletterande skydd från avtalsförsäkringama. Dessa ges en kort presentation. Därpå följer beskrivning av vilka regler i socialförsäkringen arna och avtalsförsäkringama som kan få olika konsekvenser för män och kvinnor. Ersättningsreglemas inkomstomfördelande effekter illu-

streras med hjälp simuleringar. Kapitlet avslutas med några reflek-

av tioner kring samspelet mellan socialförsäkring och avtalsförsäkring.

Ålderspensionssystemet, vars uppgift till stor del är att utjämna kon-

sumtionsmöjligheterna mellan olika skeden i en och samma persons liv och har ett mindre element av riskdelning eller försäkring, som

behandlas inte här. Det görs på plats i denna volym. I detta ka-

annan

pitel beskrivs riskförsäkringama, varmed avses sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionen och efterlevande-

skyddet, ur ett genusperspektiv.

lll

Ann-Charlotte Ståhlberg

7.2 Lika regler olika resultat

-

Socialförsäkringen har flera dimensioner såsom omfattning, ersätt-

ningsprinciper, kvalifikationskrav, finansiering Vad dessa innem.m. bär i praktiken är betydelsefullt inte minst vid jämförelser olika av system. Ju fler dimensioner, desto komplicerade blir jämförelser. mer

Det är ett skäl till att man i den socialpolitiska litteraturen baserar jämförelser välfárdsstatssystem på ganska generaliseringar

av grova

se t.ex. Esping-Andersen, 1990. Det behövs heller inte än så,

mer om vi jämför individer som alla beter sig i stort sett likadant på arbetsmarknaden; arbetar heltid, inte gör längre förvärvsavbrott och dylikt. Det vill säga beter sig de flesta män gör. som På senare år har den här typen av generaliseringar kring välfärds-

statsregimer skarpt kritiserats kvinnoforskare Sainsbury,

av se t.ex.

1994. Generaliseringarna döljer många skillnader när det gäller ut-

fallet för kvinnor respektive män. De i praktiken omfattas som av socialförsäkringama är oftast färre än de som formellt omfattas. Till ex-

empel är kontantstöden i socialförsäkringama utformade efter ett ty-

piskt manligt arbetsmarknadsmönster. Skyddet fungerar bra för den som arbetar heltid utan avbrott under hela sitt vuxenliv. För den som

inte gör det, vilket kvinnor ofta inte gör, kan det finnas påtagliga

brister i skyddet. Är förvärvsfrekvensen hög och övriga villkor för att kvalificera sig inte särskilt stränga, omfattar inkomstrelaterad socien alförsäkring de allra flesta. Så är fallet i exempelvis Sverige och

Norge, men inte i länder som Tyskland och Storbritannien där arbets-

kraftsdeltagandet bland kvinnor är mycket lägre. Kvinnors arbetsmarknadsmönster gör dem sårbara än män för reglerna i de inmer

komstrelaterade försäkringarna. Inte bara är kvinnornas löner överlag

lägre än männens och deras förmåner det skälet lägre, utan det av krävs också ofta ett visst antal arbetsår eller ett minsta antal arbetstimmar per vecka eller liknande. Kvaliñkationskraven kan svåravara

re att uppfylla för kvinnor än för män.

Om kvaliñkationstiden är lång kan kvinnor bli utan ersättning, trots att de betalat till systemet i flera år. Kvaliñkationskraven är hårdare i de flesta länder än vad de är i Sverige och övriga Norden. Till exempel finns i Tyskland en stor grupp kvinnor som arbetar i familjeföretag eller på timbasis och som inte omfattas socialförsäkringsav systemet. Deltidsanställda i Storbritannien saknar ofta socialt skydd som pensioner och marnmaledighet. I Sverige är gränsen för vad som krävs för att kvalificera sig för avtalsförsäkringama i regel kort deltid

minst 16 timmar per vecka, i ATP är kvalifikationskravet en pen-

sionsgrundande årsinkomst på ett basbelopp och i den offentliga

sjukförsäkringen en årsinkomst på 6 000 kronor. I många länder utan-

ll2

åjukpenningfärsäkringen, arbetsskadeförsäkringen

för Sverige fungerar avtalspensioner så att intjänad pensionsrätt förverkas byter anställning. Om kvinnor tvingas byta anställning när man ofta på grund förvärvsavbrott vid barnafödande, kan sådana regler av

drabba kvinnor hårdare än män. När pensionen beräknas på slutlönen, pensionsavgiftema betalas årligen som en viss procent lönen,

men får i regel de som har en svag löneutveckling över tiden, vilket många

kvinnor har, betala för sina pensioner än vad de med karriärlöner,

mer oftast män, behöver göra. Det gör att löneskillnadema mellan kvinnor och män underskattas.

Reglerna är formellt lika för kvinnor och män inom respektive för-

säkringssystem, konsekvenserna kan bli olika när hänsyn tas till men kvinnors och mäns olika arbetsmarknadsmönster.

7.3 Inte bara socialförsäkringar

Trygghetssystemet är uppbyggt flera delar. I Sverige får den som

av blir arbetsoförmögen eller får sin arbetsförmåga kraftigt reducerad

grund sjukdom, invaliditet, arbetsskada, arbetslöshet och ålder-

av

dom, sin försörjning från minst två håll. För det första erbjuder de of-

fentliga socialförsäkringama ett huvudsakligt skydd. Ersättningen från dessa är i de flesta fall inkomstrelaterad. I vissa fall kombineras relativt låg grundersättning med inkomstrelaterade tillägg åldersen pensionen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet. För det andra har så samtliga löntagare också inkomstrelaterat skydd i gott som ett sina avtalsförsäkringar. Ett inkomstrelaterat skydd kan ses som en löneförmån och gör det attraktivare att förvärvsarbeta jämfört med ett grundskydd som betalas ut lika för alla oberoende av arbetsinkomst.

Avtalsförsäkringama är avtal försäkringar som träffats av de

om

centrala arbetsmarknadsorganisationerna. Sådana försäkringar finns

på hela den svenska arbetsmarknaden. I Sverige finns huvudnumera

sakligen fyra avtalsförsäkringssystem. Dessa avser privatanställda

tjänstemän, privatanställda arbetare, statligt anställda samt anställda i kommuner och landsting. Därutöver har kooperationen, bankanställda, försäkringsanställda, journalister och några grupper till snarlika

försäkringslösningar.

Avtalsförsäkringar finns på områden som socialförsäkringsamma och är obligatoriska för dem som omfattas av avtalet. De komparna letterar ersättningama från socialförsäkringama, dels genom att höja ersättningsnivån, dels att kompensera för inkomstbortfall över genom

den inkomstnivå dvs det inkomsttak socialförsäkringama kom-

som för. De olika avtalsförsäkringarna liknar varandra i sina penserar huvuddrag, är i övrigt konstruerade med avseende de förutmen sättningar gäller på de olika avtalsområdena. De är liksom socialsom

Ann-Charlotte Ståhlberg

försäkringarna till övervägande del inkomstrelaterade. Ersättningen vid sjukdom, arbetsskada, förtidspensionering, ålderdom och dödsfall

är kopplad till förvärvsinkomsternas storlek Ett socialförsäkrings-

system och avtalsförsäkringssystem är inkomstrelaterat kommer

som att spegla de skillnader i arbetsinkomster som finns mellan kvinnor och män.

Sjukersättning, förtidspension, arbetsskadeersättning och efierlevandeskydd

År 1997 betalas sjuklön från arbetsgivaren de fyra första veckorna i en sjukperiod. Därefter betalas sjukpenning från sjukförsäkringen. Kompensationen är 75 procent den sjukpenninggrundande inkom-

av

sten. Avtalskompletteringar tillkommer. Arbetsskadeförsäkringen gäller om man skadat sig i en olycka på

sin arbetsplats eller på vägen till och från arbetet. Försäkringen gäller

också för arbetssjukdomar, får allergier efter kontakt

ex. om man

med vissa ämnen eller ryggbesvär på grund olämplig arbetsställ-

av

ning. Så länge man är sjukskriven på grund av arbetsskada betalas sjuklön och sjukpenning enligt de regler som gäller vid vanlig sjuk-

dom. Om man blir skadad och inte kan arbeta eller på grund mer av skadan får en lägre inkomst, kan få livränta. Livräntan kompenman serar inkomstförlusten till 100 procent. Om avlider en person av en arbetsskada har efterlevande maka/make och barn rätt att få livränta efter den avlidne. Ersättningarna vid arbetsskada från avtalsforsäkringarna är i stort sett lika på samtliga områden. Men i regel redan ger

socialförsäkringssystemet fullständig inkomstkompensation vid

arbetsskada. Den som fyllt 16 år men inte 65 år och som fått sin arbetsförmåga

varaktigt nedsatt med minst en ñärdedel på grund av sjukdom eller nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan kan få förtidspension. Förtidspensionen består av folkpension som är ett enhet-

ligt belopp oberoende den tidigare inkomstens storlek och ATP av

som är inkomstrelaterad. Förtidspensionen kan vid låg eller ingen ATP kompletteras med pensionstillskott. Till Förtidspensionen kommer också ersättning från avtalsförsäkringama. Dessa kompletteringar är i regel något högre än vid ålderspensionering.

Den lagstadgade änkepensionen avskaffades år 1990, med men

vissa Övergångsbestämmelser, och ersattes med omställningspen-

en sion som både kvinnor och män får under begränsad tid. Dessfören innan gällde det lagstadgade skyddet enbart änkorna. Männen hade

1Det finns också vissa avtalsförsäkringar där ersättningen betalas ut i form av en klumpsumma, t.ex. TGL tjänstegrupplivförsälcing.

.Sjukpenningförsähingen arbetsskadeförsälcringen

emellertid skaffat sig samma skydd i form av änklingspensioner, fast avtalsvägen. Undantaget var LO-SAF-kollektivets avtalsförsäkringar där det varken fanns änke- eller änklingspensioner. Den nya efterlevandepensionen är en omställningspension som betalas ut i sex månader. För den som har vårdnaden om barn under tolv år förlängs omställningspensionen och betalas då ut till dess det yngsta barnet fyllt 12 år. När rätten till omställningspension har upphört, kan den ersättas särskild efterlevandepension, i de fall person inte kan försörja av en sig eget arbete. Omställningspension och särskild efterlevangenom depension Pensionen från kan utgå både som folkpension och ATP. ATP baseras på den avlidnes ATP-poäng. Kompletteringar från avtalsförsäkringama LO-SAF-området undantaget tillkommer. På samtliga avtalsområden finns dessutom överenskommelser om tjänstegrupplivförsäkring TGL vid anställds dödsfall betalar ut som en ett visst belopp till efterlevande.

7.4 Försäkringamas konstruktion

är inkomstomfördelande

Arbetsgivama i allt väsentligt kostnaderna för löntagarnas försäkser likvärdiga med andra arbetskraftskostnader. Även beringar som om talningen formellt huvudsakligen sker i form av arbetsgivaravgiñer, så är det i praktiken arbetstagarna betalar för fönnånema genom som att deras kontantlöner blir lägre än vad de skulle vara utan lönerelaterade försäkringar. Att arbetstagarna själva betalar för förmånema utesluter emellertid inte förekomsten omfördelningar mellan individer av och grupper. Det är samma princip bakom en socialförsäkring som i en kommersiell försäkring i den meningen att de försäkrade betalar enligt vissa kriterier mot att de får ersättning när de är sjuka, arbetslösa etc. I kommersiell försäkring betalar försäkringstagama premier till en en fond, från vilken de sedan får ersättning. I en socialförsäkgemensam ring finns möjligheten att ordna försäkringen genom skattefmansiering utan fonder. En försäkring, kommersiell såväl som socialförsäkring och avtalsförsäkring, innebär för de flesta människor en omfördelning inkomster i tiden mellan olika perioder av livet. Man beav talar till försäkringen då t.ex. är frisk och har arbete och får förman måner då är sjuk och utan arbete. Därutöver omfördelar socialman försäkringarna och avtalsförsäkringama framför allt inkomster mellan individer har olika risk att drabbas sjukdom, invaliditet, arsom av betsskada, arbetslöshet och dylikt, men också mellan olika inkomstkategorier. Omfördelningama mellan inkomstgrupper har i huvudsak

Ann-Charlotte Ståhlberg

sin bakgrund i de regelkonstruktioner som har beteckningen 15-års-

regeln, sistaårsregeln och takregeln.

Olika risk

De fördelningspolitiska inslagen i de offentliga riskförsäkringarna, sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionen och efterlevandeskyddet, är tre slag. Den första omfördelningen

av

beror på att socialförsäkringama är solidariska försäkringar utan riskdifferentiering. Personer som har större risk att drabbas av till exempel sjukdom eller förtidspensionering betalar samma avgift som de

personer som har mindre risk att drabbas. En enhetlig premie i stället

för en premiedifferentiering enligt individuella risker innebär att in-

komster omfördelas från de individer har låg risk att drabbas till som dem som har hög risk att drabbas.

Avtalsförsäkringama har inte på samma sätt som socialförsäkringarna en inriktning mot omfördelning. Men det finns inslag omför-

av delning också i avtalsförsäkringama. Även dessa är solidariska för-

säkringar utan riskdifferentiering. Risken för förtidspensionering, ar-

betsskador etc. varierar mellan löntagarna, medan premierna och ersättningsvillkoren är desamma. Olika försäkringssystem för olika av-

talsområden, där avgiftsprocenten anpassats till avtalsområdets risk,

ger dock en viss riskdifferentiering jämfört med när riskkollektivet utgörs av alla löntagare. Omfördelningama mellan riskgrupper är där-

för mindre i avtalsförsäkringama än i socialförsäkringama.

Det är känt från flera undersökningar att risken för långtidssjuk-

skrivning och förtidspension ökar med åldern se t.ex. Marklund,

1994. Bland dem som förtidspensioneras finns en Överrepresentation av korttidsutbildade. Personer med kort utbildning är överrepresente-

rade bland dem med tunga arbeten och bland de arbetslösa. Under 1970-talet var det främst män som förtidspensionerades och många av

arbetsmarknadsskäl. På senare år har fler kvinnor förtidspensionerats,

och då framför allt på grund sjukdomar i rörelseorganen. År 1994 av

var 54 procent av förtidspensionärema kvinnor. Det betyder att idag

har kvinnor något större risk att förtidspensioneras än män. Men en

kvinnor har oftare deltidsförtidspension 1/4, 1/2 eller 3/4 förtidspen-

sion än män se även Höög, 1997.

Kvinnor har högre sjukfrånvaro än män Johansson

se även

Palme, denna volym. I synnerhet gäller det de långa sjukfallen. Med

sjukpenningtal avses genomsnittligt antal dagar per försäkrad och år med sjukpenning och arbetsskadesjukpenning. År 1990 sjukpen-

var ningtalet 19,0 för kvinnor och 14,0 för män, år 1994 var det 12,9 för

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

kvinnor och 9,6 för män Fakta 1995 Skillnaderna återfinns i alla

åldersgrupper. Arbetssjukdomar förekommer ungefär lika ofta bland kvinnor bland män, ökningstakten har under senare hälften som men 1980-talet varit högre för kvinnor än för män SOU 1994:72. Arav

betsolyckor är vanligare bland män än bland kvinnor. Ohälsotalet det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad

anger och år ersatts med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabisom

literingssjukpenning, förebyggande sjukpenning eller förtidspen-

sion/sjukbidrag. År ohälsotalet detsamma för kvinnor och 1983 var män, det har därefter stigit mer för kvinnor än för män SOU men

1994:72. År 1995 kvinnors ohälsotal 9,4 dagar högre än mäns.

var Kvinnornas ohälsotal då 43,8 dagar och männens 34,4 dagar. var

Kvinnors risk att drabbas av sjukdom, arbetsskada och förtidspen-

sionering och därmed deras sannolikhet att få ersättning från försäkringssystemen är idag något större än för män. Det innebär att det i

avtalsförsäkringen såväl i socialförsäkringen finns inslag som

som tenderar kvinnor. I den mån deras risk är större omfördelar att gynna försäkringarna inkomster från män till kvinnor.

Efterlevandeskyddet till änkor och änklingar är liksom förtidspensionen sammansatt inkomstoberoende del folkpensionen och

av en inkomstberoende del ATP och avtalsförsäkringen. Det finansieen med fast procentsats på de förvärvsarbetandes löner. Det inneras en bär att de har höga inkomster får betala mer för det enhetliga som skyddet än de med låga inkomster. Risken att bli änka är större än risken att bli änkling. Om altemativet till nuvarande obligatoriska skydd för änkor och änklingar är att

varken kvinnor eller män efterfrågar efterlevandeförsäkringar, så är det obligatoriska efterlevandeskyddet att betrakta som en ren fördel-

ningspolitisk åtgärd. Som sådan omfördelar det obligatoriska efterlevandeskyddet inkomster från män till kvinnor. Subventionen till kvinnorna till männen Därutöver sker insom grupp är större än komstöverföringar från ogifta personer till gifta.

2 År 1994 gäller att sjukpenningdagar medräknas först från och med den 15:e dagen i sjukperioden. 3 Antag i stället att alla i avsaknad ett obligatorium skulle efterfråga privata änkeav och änklingspensioner. I privat försäkring differentierad efter risk är premien för en änkepension större än för änklingspension med samma förmåner. Om t.ex. en en skyddet till den icke lönearbetande parten är lika stort ett i hushåll där enbart mannen lönearbetar i ett hushåll där enbart kvinnan gör det, så är ändock försäkringspresom mien högre i det förra fallet. Mannen får betala mer för änkepensionen än kvinnan för änklingspensionen. I ett sådant fall skulle införandet av en solidarisk försäkring kunna tolkas som en omfördelning av inkomster från kvinnor till män.

Ann-Charlotte Ståhlberg

T akregeln

En andra omfördelning beror att socialförsäkringama enbart kom-

penserar för inkomstbortfall under bestämd nivå, det s.k. taket, en medan avgifter betalas på hela inkomsten, dvs. även på de delar som

ligger över detta tak. Taket motsvarar i de allra flesta fall 7,5 basbe-

lopp. Det gör att inkomster omfördelas från dem årsinkomster är vars

större än 7,5 basbelopp till dem vars årsinkomster är mindre än 7,5

basbelopp. Fler män än kvinnor har årsinkomster är större än 7,5 som

basbelopp. 17,9 procent av alla förvärvsarbetande män, bara 3,7

men procent av kvinnorna hade årsinkomst större än 7,5 basen som var

belopp år 1995 Riksförsäkringsverket, 1997. Avtalsförsäkringama kompenserar i de flesta fall också för inkomstbortfall över 7,5 basbelopp, och den kompensationsgrad

som

utgår från avtalsförsäkringarna är väsentligt högre för dessa inkomstdelar. Avtalsförsäkringar är därmed framför allt viktiga för dem

som

har höga inkomster. Kompensationen från avtalsförsäkringama för de inkomster som ligger över taket i socialförsäkringssystemet är inte

bara de 10 procent som i regel gäller för inkomsterna under taket, utan också i de flesta fall 75 procent på inkomstdelar över taket i sjukförsäkringen och 65 procent inkomstdelar över taket när det gäller

pensioner. Detta kan omfördelning till dem med höga in-

ses som en

komster eller underskattning deras löneinkomst i lönestatisti-

en av

kenf När kvinnor, i genomsnitt har relativt låga inkomster,

som er-

sätts för inkomstbortfall från avtalsförsäkringama får de i genomsnitt

en lägre andel inkomstbortfallet kompenserat än vad män får, av var-

för det sker omfördelning från kvinnor till män i detta avseende.

en

Avtalsförsäkringama på SAF-LO-området ger till skillnad från

avtalsförsäkringama på övriga områden inte kompensation för inkomst-

bortfall på lönedelar över 7,5 basbelopp

IS-årsregeln och sistaårsregeln

En tredje omfördelning beror på vilka inkomster ersättningen be-

som räknas på. Förtidspensionen och omställningspensionen från ATP beräknas på de 15 bästa poängåren. Det kan såväl faktiska poäng vara

som antagandepoäng. Med antagandepoäng menas att individen för

vart och ett av åren är kvar till 65-årsdagen tilldelas fiktiva som pen-

sionspoäng som räknas fram basis tidigare inkomster.

av personens

15-årsregeln är mer fördelaktig för dem inkomster är ojämnt för-

vars

delade över tiden, än för dem har jämn inkomstutveckling.

som en

4 Jämför Selén Ståhlberg 1996, 1998. 5 Pensionssystemet på LO-SAF-området har dock nyligen ändrats så att det inte längre har detta tak, men kompensationsgraden i det nya premiereservsystemet är densamma under och över taket.

sjukpenning/försäkringen, arbetsskadeförsäkringen

Förtidspensionen och efterlevandeskyddet från avtalsförsäkringama beräknas ofta på de sista årens inkomster före pensioneringen. Sistaårsregeln är mer fördelaktig för dels dem som har en brant stigande

inkomstutveckling, dels dem som vid tidpunkten för försäkringsutfallet har högre inkomster än tidigare. Den missgynnar därmed dem

som har en jämn inkomstprofil och en svag eller negativ inkomstut-

veckling kring tidpunkten för försäkringsutfallet.

Om exempelvis 15 år med hög inkomst följs av tre år med lägre inkomst, blir ersättningen högre med 15-årsregeln än med sistaårsre-

geln. Om inkomsten däremot är högre de tre sista åren än tidigare, blir ersättningen högre med sistaårsregeln än med 15-årsregeln. Karriäryrken har brantare löneprofil än typiska låglöneyrken. Män har

en oftare karriäryrken än kvinnor. Förändringar i arbetstiden från heltid till deltid eller tvärtom är däremot vanligare bland kvinnor än bland

män. Möjligheterna att få ett bättre ersättningsutfall av sistaårsregeln

jämfört med 15-årsregeln kan vara större för män än för kvinnor, eftersom risken att förtidspensioneras eller bli änka/änkling är större i

relativt hög ålder då det knappast längre är aktuellt att övergå från

deltidstjänst till heltidstjänst. Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1996:1 13 att IS-årsregeln i den of-

fentliga förtidspensionen skulle ersättas med en slags sistaårsregel. En

sådan förändring skulle kunna mindre fördelaktig för kvinnor än vara för män.

Moral hazard och självrisken

Enligt ekonomisk teori vill de flesta individer betala för försäkring en som ger full kompensation för inkomstbortfall vid arbetsofönnåga, de vill inte ha variationer i inkomsten beror på hälsotillståndet som

Edebalk m.fl., 1998. Men på grund av informationsproblem och att försäkringstagama kan påverka utfallet moral hazard är ett 100-

procentigt skydd inte möjligt. När försäkringstagama kan påverka försäkringsutfallet och försäkringsgivama inte kan kontrollera om så

har skett, behövs någon form självrisk för att förhindra att försäkav ringen överutnyttjas.

En del sjukdomstillstånd är lätta diagnosticera. Är moral hazard

att

uteslutet skulle skyddet i princip kunna vara IOO-procentigt. Att en allvarlig olyckshändelse eller ett allvarligt handikapp medför sjukfrånvaro och arbetsoförmåga är till exempel självklart. Men många sjukdomstillstånd är svåra eller alltför kostsamma att medicinskt kontrollera, såsom värk av olika slag. Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog visserligen med den officiella motiveringen att spara

i sitt betänkande år 1996 SOU 1996:113 att arbetsskador pengar -

skulle få högre ersättning än arbetssjukdomar, vilket skulle kunna tol-

Ann-Charlotte Ståhlberg

kas som en tillämpning ovanstående Kommittén föreav resonemang.

slog att arbetsskadesjukpenning skulle återinföras men enbart vad

gäller olycksfall och inte arbetssjukdomar. Enligt Sjuk- och arbetsskadekommitténs rapport .Siukpenning, arbetsskada och förtidspen-

sion förutsättningar och erfarenheter SOU 1994:72 är arbetssjuk-

domar lika vanliga bland kvinnor och män. Däremot drabbas män i

större utsträckning än kvinnor av arbetsolyckor. Om arbetsskadesjuk-

penning enbart införs vid arbetsolycksfall och inte vid arbetssjukdomar gynnas därmed männen mer än kvinnorna av denna åtgärd.

7.5 Några illustrationer av ersättningsreglernas konsekvenser

I detta avsnitt renodlas och illustreras ersättningsreglemas inkomstomfördelande effekter med exempel från förtidspension och sjukpenning.

F Örtidspensionsreglernas konsekvenser

Förtidspensionen från socialförsäkringen består liksom ålderspensio-

nen av folkpension och ATP. Den kan vid låg eller ingen ATP

kompletteras med pensionstillskott. På SAF-LO-området är avtalsersättningen till förtidspensionär ett månatligt belopp från AGS en avtalsgruppsjukförsäkringen vars storlek beror av i vilket löneintervall individen befinner sig. Maximal ersättning från AGS är 30 000 kr 2500 X 12 per år. Den utgår till dem vilkas årslön är 5,3 basbelopp eller mer. På SAF-PTK-området ersätts en förtidspensionär från avtalsförsäkringen med 15 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen som understiger 7,5 basbelopp, med 65 procent av inkomstbort-

fallet på den del av lönen som är mellan 7,5 och 20 basbelopp och

med 32,5 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen som är mellan 20 och 30 basbelopp. Den kommunala avtalsförsäkringen ger samma ersättning som AGS på den del av lönen som är mindre än 7,5 basbelopp. Ersättningen till dem som har större inkomst än så, räknas ut på sätt den kommunala ålderspensionen och bruttosamma som samordnas med den allmänna förtidspensionen från folkpension och ATP och med ersättningen från AGS. Bruttosamordning innebär att

avtalsförsäkringen garanterar en viss nivå. Om ersättningen från socialförsäkringama inte ger den nivån så fyller avtalsförsäkringen på upp till denna nivå. Också förtidspensionen i det statliga avtalssyste-

met är bruttosamordnad med folkpension och ATP. För den som är

statligt anställd är kompensationen 117,5 procent på den del av lönen som är mindre än ett basbelopp, 81,5 procent på lönedel som ligger

Sjukpenningförsäkringen, arbetsskadefärsäkringen

mellan ett och 20 basbelopp och 40,75 procent på lönedel ligger som mellan 20 och 30 basbelopp.

Reglerna i försäkringarna kan som framgått få olika konsekvenser

vad gäller utfallet för kvinnor och män. Dessa konsekvenser belyses i en expertrapport till Sjuk-och arbetsskadekommitténs betänkande SOU 1996:113 Ståhlberg, 1996. Beskrivningen bygger på simule-

ringar av försäkringsförmånema för ett urval individer som ingår i Levnadsnivåundersökningen 1991 genomförd av Institutet för social

forskning, Stockholms universitet: 494 anställda män och 493 an-

ställda kvinnor födda 1932-1944. Genom samköming med register

hos Riksförsäkringsverket och Statistiska centralbyrån har inkomstutvecklingen 1960-1990 kunnat fastställas för varje individ. Simule-

ringarna av förtidspensionen går till så att samtliga personer i undersökningsurvalet antas förtidspensioneras år 1991 med de regler som

då gällde för kompensation. Risken att drabbas sätts lika för kvinnor och män för att kunna renodla ersättningsreglemas konsekvenser och belysa hur graden av kompensation kan skilja sig mellan kvinnor och

män när de ersätts från socialförsäkringen och när de ersätts enligt de

olika regler som finns i avtalsförsäkringama för privatanställda tjäns-

temän, arbetare i privat sektor, statligt anställda och anställda i kommuner och landsting. Simuleringarna förutsätter att kontantlönen inte

påverkas av avtalsförsäkringens utformning. Resultatet från simuleringarna visas i tabell 7.1. Kvoten mellan mäns och kvinnors inkomster i studien är 1,645. Det betyder att årsinkomsten fore det simulerade pensionsfallet i genomsnitt är drygt 60 procent större för männen i studien än för kvinnorna. Om kvoten mellan mäns och kvinnors förtidspension är större än 1,645 betyder det att det finns en omfördelning från kvinnor till män och tvärtom när kvoten är mindre än 1,645. Den simulerade för-

tidspensionen från socialförsäkringen är ungefär 35 procent större för männen än för kvinnorna. Den verkar således i utjämnande riktning,

dvs omfördelar från män till kvinnor. Den simulerade förtidspensionen från avtalsförsäkringama däremot är 100-200 procent större för männen än för kvinnorna med undantag för den från AGS. Det in- nebär att avtalsförsäkringama med undantag för AGS omfördelar från kvinnor till män. Bakgrunden är att männen i väsentligt högre grad än kvinnorna har inkomster i avtalsförsäkringama kompenseras med som 65 procent eller mer på delar av inkomstbortfallet. Ju större andel av lönen som kompenseras med 65 procent eller mer, desto större blir den genomsnittliga kompensationen.

Ann-Charlotte Ståhlberg

Tabell 7.1 Storleken på årlig förtidspension i antal basbelopp i olika system. Simulerade medelvärden för kvinnor och män. lnkomstföre SAF-LO SAF-PTK Statligt KommunaltATP Summa avATP pensions fallet AGS avtalssystem avtalssystem folkpension och pensions tillskott Kvinnor 3,983 0,582 0,634 0,421 0,573 0,944 2.882 Män 6.553 0,845 1,388 1,277 1,189 2,047 3.951 Nlån/ Kvinnor 1,645 1,452 2,189 3,033 2,075 2,168 1,371 Källa: Ståhlberg 1996.

.Sjukpenningreglernas konsekvenser

Avtalsfönnånema vid sjukdom är ganska lika for tjänstemän oavsett sektor. Ersättningen är 10 procent av inkomstbortfallet på den del av lönen är mindre än 7,5 basbelopp. Är lönen högre, kompen-

som var

sationen år 1991 90 procent den del som överstiger 7,5 basbelopp. På SAF-LO-området avser kompensationen enbart inkomster under 7,5 basbelopp, för vilka AGS lämnar kompletterande ersättning med

ca 10 procent av inkomstbortfallet.

Simuleringama av sjukersättningen från avtalsförsäkringama går till likartat sätt som vid simuleringama av förtidspensionen. Om alla i undersökningsurvalet skulle sjuka samtidigt under en må-

vara

nads tid och få sjukersättning som beräknas på årsinkomsten för år

en 1990, vad skulle ersättningen bli med olika regler Männen har vid

insjuknandet en årsinkomst som i genomsnitt är drygt 60 procent större än kvinnornas. Men sjukersättningen som betalas ut till män är i

genomsnitt nästan 200 procent större än den som betalas ut till kvinmed de regler gäller i stat, kommun och på SAF-PTK-områnor som det. I AGS, dvs på SAF-LO-omrâdet går omfördelningama snarare i

motsatt riktning. Inkomster över 7,5 basbelopp ersätts inte alls i AGS, varför männen i genomsnitt ersätts med lägre procentsats, räknat

en på hela lönen, än kvinnorna. Resultatet från simuleringama visas i tabell 7.2.

Tabell 7.2 En månads sjukersättning i antal basbelopp på 1990 års lön i olika system. Simulerade medelvärden för kvinnor och män. Lönár1990 SAF-LOAGS SAF-PTK Statligt Kommunalt avtalssystem avtalssystem Kvinnor 3,983 0,0325 0,0380 0,0380 0,0380 Män 6,553 0.0478 0,1089 0,1089 0.1089 Män/ kvinnor 1,645 1,471 2,867 2,867 2,867 Källa: Ståhlberg 1996.

Det bör dock påpekas att ovanstående stora skillnader i genomsnittlig

kompensationsgrad för kvinnor och män förutom könsskillnader i

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

inkomster är baserade på beräkningar där vi inte tagit hänsyn till könsskillnader i risk. Om till exempel manliga högre tjänstemän näs-

tan aldrig är sjuka, och kvinnliga lågbetalda arbetare är sjuka ofta, så skulle kompensationsgraden i genomsnitt kunna vara större för kvin-

norna än för männen. Detta beskrivs mer i nästa avsnitt.

7.6 Summa

omfördelningar

Riskförsäkringama i socialförsäkringssystemet, varmed avses sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensionen, har klara fördelningspolitiska inslag. För det första är avgifterna till dessa försäkringar enhetliga och inte differentierade efter risk. Effekt-

erna av detta är en omfördelning inkomster från dem har låg av som risk att drabbas sjukdom och arbetsskada, till dem har hög risk av som att drabbas. Kvinnors risk, och därmed sannolikhet att få ersättning, är

idag något större än mäns risk. I motsvarande omfattning omfördelar försäkringen därmed inkomster från män till kvinnor. För det andra är enbart inkomster upp till 7,5 basbelopp förmånsgrundande medan

av-

gifter huvudsakligen betalas på hela inkomsten, dvs även på de delar som ligger över 7,5 basbelopp. Därför omfördelas inkomster från dem

vars årsinkomster är större än 7,5 basbelopp till dem årsinkomsvars ter är mindre än 7,5 basbelopp. Kvinnor når inte till årsinkomster upp över 7,5 basbelopp i samma utsträckning män gör. Riskförsäksom

ringarna i socialförsäkringssystemet har således en utformning som i

praktiken är mer fördelaktig för kvinnor som grupp än för män som grupp-

I avtalssystemen är avgiftssatsen eller i vissa fall kommunerna

skattesatsen enhetlig inom varje avtalsförsäkring och någon differen-

tiering med avseende kvinnors och mäns risk förekommer således

inte heller i avtalsförsäkringama. Å sidan omfördelas därmed in-

ena komster från dem har låg risk att drabbas ohälsa, till dem som av som

har hög risk att drabbas. I praktiken kan detta innebära en omfördel-

ning från män till kvinnor. Å andra sidan är, med undantag LOav SAF-området, kompensationsnivån högre på de delar inkomsten av

som är större än 7,5 basbelopp. Detta innebär en omfördelning från personer vars inkomster inte når till 7,5 basbelopp, vilket ofta är

upp kvinnor, till personer som har inkomster över denna nivå, vilket ofta är män. Det finns således i de flesta avtalsförsäkringar två motverkande ef-

fekter. En effekt omfördelar från dem som har låg risk att drabbas

av ohälsa till dem som har hög risk att drabbas, vilket innebär från män till kvinnor. En annan effekt omfördelar från inkomsttagare med in-

Ann-Charlotte Ståhlberg

komster under 7,5 basbelopp till inkomsttagare med inkomster över 7,5 basbelopp, vilket innebär från kvinnor till män. Om avtalsförsäkringens omfördelningar mellan riskgrupper är större än de mellan inkomstgrupper kan försäkringen vara förmånligare för kvinnor än för män och omvänt. Om nettoeffekten är noll betyder det att inga omfördelningar sker. De omfördelningar som kan finnas mellan riskgrupper och de som kan finnas mellan inkomstgrupper tar då ut varandra. Vilken typ av omfördelning som överväger går inte att fastställa utan en närmare empirisk granskning. Vi vet idag alltför lite om vilka egenskaper som bestämmer sannolikheten att drabbas av ohälsa. På detta område behövs mera forskning. Vem som har hög risk och har låg risk är heller inte en gång för alla givet. Till vem som exempel var risken att förtidspensioneras större för män än för kvinnor under 1970-talet. På 1990-talet gäller det omvända. Däremot innebär regelkonstruktionen i flertalet avtalsförsäkringar alltid en viss omfördelning från lägre till högre inkomsttagare och så länge kvinnor tillhör den förra gruppen kommer denna omfördelning att vara från kvinnor till män. Eftersom avtalsförsäkringen kan ses som en löneförmån bidrar dess konstruktion till att förstärka löneskillnadema mellan kvinnor och män. Skillnaden är större än vad enbart kontantlönen visar.

7.7 Samspelet mellan socialförsäkringar och avtalsförsäkringar

För de enskilda personerna och också för samhällsekonomin är det

det totala inkomstskyddet intresse, inte enbart kompensasom är av tionen i socialförsäkringama. Nivån på det totala skyddet kan vara oberoende vilket system har. En låg ersättning från socialförav man säkringarna kan helt eller delvis kompenseras av en hög ersättning från avtalsförsäkringama. Det finns jämförelser mellan länder som visar att den totala kompensationsgraden inte varierar särskilt mycket medan däremot sammansättningen av skyddet gör det. Till exempel jämför Kangas och Palme 1993 sammansättningen av ersättningen vid sjukdom i Danmark, Finland, Norge och Sverige år 1990. Danmark, Finland och Norge hade en inledande period med obligatorisk sjuklön. I Danmark, Finland och Sverige kompletterades sjukpenningen från socialförsäkringssystemet med ersättning från avtalsförsäkringen. I Norge kompensationsgraden från socialförsäkringsvar systemet 100 procent. Trots skillnaderna i systemens utformning var kompensationsgraden likvärdig. Ett annat exempel är Kangas 1992 jämförelse av ersättningen vid sjukdom i Finland, Sverige, Tyskland och Storbritannien. Inte heller här skiljer sig den totala kompensa-

.Sjukpenningförsäkringen arbetsskadeförsäkringen

tionsgraden särskilt mycket, trots att kombinationen obligatorisk av

sjuklön, socialförsäkring och avtalsförsäkring är olika i de olika län-

dema. Eftersom de svenska avtalsforsäkringama har konstruktion en som är mindre fördelaktig för kvinnor än för män så skulle utökad roll en

for avtalsförsäkringama i deras nuvarande utformning inte

gagna

kvinnor. En förändring som skulle gå i motsats riktning och

gynna

kvinnor är socialförsäkringama ett så högt tak att det

om gavs pass

minskade intresset för kompletteringar i avtalsförsäkringar.

Litteraturforteckning

Edebalk, Per Gunnar, Ståhlberg, Ann-Charlotte Wadcnsjö, Eskil 1998, Socialfärsäkringarna Ett samhällsekonomiskt perspektiv. Stockholm: SNS Förlag. Esping-Andersen, Gösta 1990 The three worlds of welfare capitalism. Cambridge, UK: Polity Press. Fakta 1995. Socialförsäkringsstatistik. Riksförsäkringsverket, Stockholm. Höög, Jonas 1997 Kvinnors och mäns utträde ur arbetslivet i Persson, Inga Wadcnsjö, Eskil red., Glastak och glasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden, SOU 1997:137. Johansson, Per Palme, Mårten 1997 Sjukforsäkringen ur ett genusperspektiv, denna volym. Kangas, Olli 1988 Politik och ekonomi i pensionstörsäkringen. Det finska pensionssystemet i ett jämförande perspektiv", Meddelande från Institutet for social forskning 5/1988. Kangas, Olli Palme, Joakim 1989 Public and private pensions: The Scandinavian Countries a Comparative Perspective, Meddelande från Institutet för social forskning 3/ 1989. Marklund, Staffan 1994 Vilken roll spelar individförhållanden, konjunkturen och strukturtörhållanden for förtidspensioneringen" i F örtidspension en arbets- marknadspolitisk ventil SOU 1994:148. Rapport från Sjuk- och arbetsskadeberedningen samt Arbetsmarknadspolitiska kommittén. Stockholm: Fritzes. Riksförsäkringsverket 1997, RF Vlnformerar. Statistikinformation IS-I 1997:4. Sainsbury, Diane red. 1994 Gendering welfare states. London: SAGE Publications. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Non-wage benefits Sweden, Meddelande från Institutet för social forskning 2/ 1996. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1998 Pension rights and wages, Labour, Vol. 12, No SOU 1990:76. Allmän pension. Huvudbetänkande av Pensionsberedningen. Stockholm: Allmänna förlaget. SOU 1994:72. .Sjukpenning arbetsskada ochförtidspension. Rapport från Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Stockholm: Fritzes. SOU 1996:113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. slutbetänkande av sjuk- och arbetsskadekommittén. Stockholm: Fritzes.

5 SOU I 998.3

Ann-Charlotte Ståhlberg Ståhlberg, Ann-Charlotte 1994 Reformerat pensionssystem. Kvinnors ATP och avtalspension, SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Avtalssystemcn ur jämställdhetssynpunkt i SOU 1996:113, del s. 127-196. Stockholm: Fritzes.

Den nuvarande och

den nya

ålderspensionen - hur omfördelar dessa

mellan kvinnor och män

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE

Inledning

De ersättningsprinciper och ñnansieringssärt ligger bakom ut-

som

formningen av en socialförsäkring har avgörande betydelse för vilka konsekvenserna blir för kvinnor respektive män. I detta kapitel analyseras vad principerna i nuvarande offentliga pensionssystem och det föreslagna nya pensionssystemet har för konsekvenser för kvinnor och

män. Förmånerna i socialförsäkringssystemet kan utgå efter olika prin-

ciper. För det första kan ersättningen vara inkomstprövad, dvs. bero

av

den aktuella inkomsten. Principen innebär att högre inkomsten är,

desto lägre blir ersättningen. Pensionstillskotten i nuvarande pen-

sionssystem är inkomstprövade mot ATP, så att pensionstillskotten

minskar när ATP ökar. I det föreslagna pensionssystemet är nya garantipensionen inkomstprövad mot den reformerade ATP så att utfyll-

naden från garantipensionen minskar när pensionen från ATP ökar. Inkomstprövade förmåner har en hög fördelningspolitisk träffsäkerhet. En nackdel är att minskningen dessa mot inkomst skapar marginal-

av effekter. Med marginaleffekter att lönsamheten och därmed menas av,

incitamenten att arbeta försvagas när förmånema reduceras på grund

av ökade inkomster förvärvsarbete. av För det andra kan ersättningen enhetlig och således oberoende vara

av inkomsten. Alla får då ett lika stort belopp. Hit hör folkpensionen.

Den är lika stor för alla som har samma civilstånd. Ofta är avsikten med såväl inkomstprövade som enhetliga pensioner att garantera en slags minimistandard, att ett grundskydd eller grundtrygghet. ge en För det tredje kan ersättningen inkomstrelaterad. Försäkvara ringstagaren ersätts då i proportion till inkomstbortfallets storlek. Ju

högre inkomsten är, desto högre blir ersättningen. Pensionen från ATP är inkomstrelaterad. Kvinnor har i regel lägre inkomster

än män, var-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

för deras förmåner blir lägre än mäns i ett inkomstrelaterat pensionssystem.

För det fjärde kan ersättningen vara avgiftsrelaterad. Då får den

betalat större ersättning än den som betalat mindre. I nusom mer en

varande offentliga pensionssystem återfinns de tre första principerna

och i det förslag till nytt pensionssystem föreligger sedan år 1994 som

finns även den fjärde principen representerad.

Finansieringen av socialförsäkringama kan ske både med skatter

och avgifter. Det benämns en skatt är dock inte alltid någon verk-

som

lig skatt och det som benämns en avgift inte alltid någon verklig avgift. Till exempel är obligatorisk avgift, i den mån den inte ger för-

en måner i relation till avgiftens storlek, detsamma som en skatt. Bakom skattefinansiering ligger främst fördelningspolitiska motiv att omför-

dela inkomster. l det nuvarande pensionssystemet och i den föreslagna pensionsreformen finns både skatte- och avgiftsprincipen represente-

rad. I det nuvarande pensionssystemet dominerar skattefinansiering medan det huvudsakligen bygger på avgiftsfinansiering. nya

Kapitlet inleds med presentation dels det nuvarande offentli-

en av pensionssystemets struktur, dels förslaget till nytt pensionssystem. ga Därefter följer analys de båda systemens konsekvenser för kvinen av

och män. Analysen genomförs i två steg. För det första jämför vi

nor

vad kvinnor respektive män får i pension med vad de betalar till pen-

sionssystemet när pensionen bestäms av nuvarande regler och när den bestäms reglerna i det reformerade systemet. Detta gör vi genom av att referera till tidigare studier. För det andra jämför vi hur kvinnors

respektive mäns pensioner förändras när de i stället för att bestämmas

enligt nuvarande regelsystem bestäms enligt det reformerade systemet. Det gör vi att studera pensionerna för en utvald grupp, genom nämligen 75 000 medlemmar i Vårdförbundet. Det är en unik paca neldatabas till 90 procent består av sjuksköterskor. Det är inget som perfekt material för jämförande studier kvinnors och mäns pensioav eftersom de allra flesta i dessa yrkesgrupper är kvinnor. Bara 6,5 ner procent Vårdförbundets medlemmar är män. Men mönstret för av löneutveckling är detsamma detta område som för andra förvärvsarbetande kvinnor och män, dvs. männen har en betydligt brantare löneprofil än kvinnor. Kvinnorna ingår i undersökningen har ett som mycket traditionellt kvinnligt arbetsmarknadsmönster med deltidsar-

bete och förvärvsavbrott under småbamsâren. Kapitlet avslutas med

summering och efterskrift. Efterskriften innehåller en diskussion en en de ändringar i refonnförslaget gjorts efter det att denna studie av som fárdigställts.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen -

8.2 Det nuvarande

pensionssystemets struktur

De allra flesta som går i pension får pension från minst tre håll, från

folkpensionen, ATP och avtalsforsäkringen. Många har ett komplette-

rande pensionsskydd med kollektiva och individuella pensionsforsäk-

ringar i privata försäkringsbolag. Rätten till folkpension grundar sig antingen på bosättningstid i

Sverige eller på att den försäkrade arbetat rätt till ATP. För att få hel folkpension krävs att bott i Sverige i 40 år eller har 30 år personen med ATP-grundande inkomster. Har han eller hon färre än 40 år i Sverige eller färre än 30 år med ATP-grundande inkomster så minskas pensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år saknas. Folkpensom

sionen är ett enhetligt belopp uttryckt i s.k. basbelopp. Detta ändras i

princip i proportion till penningvärdet, varför basbeloppet kan använ-

das för att hålla förmånema värdebeständiga. Hel folkpension är 96 procent av basbeloppet per år för ensamstående och 78,5 procent för

den som är gift Den garanterade pensionsnivån är summan folk-

av

pension och pensionstillskott. Pensionstillskottet är 0,555 basbelopp. Den samlade offentliga pensionen, är folkpension,

som summan av

pensionstillskott och ATP, är lika med 1,515 basbelopp 1,335 basbelopp för gifta pensionärer plus den del av ATP-pensionen är

som

större än 0,555 basbelopp. Utöver folkpension och pensionstillskott kan pensionärer med låg inkomst få bostadstillägg. Det minsta årliga belopp som ålderspensionären får är i genomsnitt ungefär tvâ basbe-

lopp och utgörs folkpension, pensionstillskott samt bostadstillägg. av

Pensionsgmndande inkomster för ATP är skattepliktig inkomst

av

förvärvsarbete mellan ett och 7,5 basbelopp. Sjukpenning, föräldra-

penning, ersättning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbets-

marknadsstöd KAS, utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning, delpension, dagpenning till värnpliktiga och dylikt räknas också

ATP-grundande AFL, kapitel Pensionen

som se ll. från ATP be-

räknas på genomsnittet de 15 bästa pensionsgrundande årsinkomav

stema och det krävs 30 år med pensionsgrundande inkomster för att få

hel ATP-pension. Om antalet intjänade år är färre än 30 reduceras pensionen i motsvarande grad t.ex. 20 intjänandeår 20/30 hel ger av

pension. Hel pension är 60 procent genomsnittsinkomsten den

av

pensionsgrundande de 15 bästa åren. Högsta möjliga ATP-pension är 3,9 basbelopp per år. Som mest kan ensamstående pensionär såle-

en

des få 4,86 basbelopp år från det allmänna pensionssystemet och

per

en gift pensionär 4,68 basbelopp per år.

För att hålla nere pensionsutgiñema infördes år 1993 en tillfällig bestämmelse, som fortfarande gäller, om att inte skriva upp pensionema med hela basbeloppet utan med 0,98 basbelopp.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

ATP och folkpension utgör det huvudsakliga pensionsskyddet för

de allra flesta. Så gott alla löntagare har dessutom en avtalsbesom

stämd tilläggspension, i de flesta fall är inkomstrelaterad liksom

som

ATP. Folkpension och ATP tillsammans är per år i normalfallet unge-

fär 65 procent av en persons tidigare ATP-grundande inkomster. Avtalspensionen i regel ytterligare omkring 10 procent av, i de flesta ger

fall, ett genomsnitt de sista årens före pensioneringen inkomster.

av

Avtalspensionen ger dessutom pension inkomster som ligger över den nivå är pensionsgrundande för ATP. På den delen av lönen är

som

kompensationen i de flesta fall väsentligt högre, i allmänhet 65 pro-

cent se kapitel 9 i denna volym.

Arbetsgivaravgiftema till folkpensionen och ATP är proportionella

mot löntagarnas löner. De betraktas arbetsgivarna i allt väsentligt av

likvärdiga med andra arbetskrañskostnader. Det är därför rimligt

som

att anta att arbetsgivamas kostnader för löntagarnas pensioner på lång

sikt bärs löntagarna själva i form av lägre reallöner. På kort sikt av

däremot leder troligen arbetsgivaravgiftshöjningar till ökade lönekostnader och minskad sysselsättning. Se bl.a. Holmlund, 1995. Arbetsgivaravgiften till folkpensionssystemet är skatt, eftersom en

en ren

kan få folkpension utan att ha haft någon lön eller anställning

person

och således oberoende hur stora avgiftsinbetalningar som har gjorts

av

på hans eller hennes lön. Arbetsgivaravgiften till nuvarande ATP är i

och för sig knuten till de förmåner den finansierar, sambandet men mellan avgifter och förmåner är inte fullständigt. För indien persons

viden är ATP-avgiften en skatt till den del den pensionsförmån hon

får inte motsvarar den ATP-avgift som betalats på hennes lön. Dessutom är delar ATP-avgiften skatt förmånen den finansierar av en om är större än vad individen själv skulle valt i ett frivilligt system och det inte går att belåna resterande för hög pension eller låna på annat sätt. ATP-systemets nuvarande regler medför en ofullständig koppling

mellan individens pensionsavgift och hennes framtida pension. Nuva-

rande ATP-avgift är därför en blandning av skatt och avgift. På lönedelar över 7,5 basbelopp är den en ren skatt.

8.3 Det pensionssystemets struktur

nya

Den garanterade pensionen

Det föreslagna pensionssystemet, såsom det är beskrivet i regenya

ringens proposition 1993/ 1994:250, består av en s.k. garantipension

pension den reformerade ATP. Grundtrygg-

och en inkomstrelaterad

heten tillgodoses genom garantipensionen. Den ersätter nuvarande folkpension och pensionstillskott med början år 2001. Beloppen skil-

jer sig, liksom i det nuvarande systemet, något åt mellan ensamstå-

Den nuvarande och den nya ålderspensionen -

ende och gifta. Garantinivån är högre än i nuvarande vi system om ser till bruttonivån. Nettonivån är emellertid densamma i det nya systemet som i det nuvarande, eftersom skattereglema för pensionärer också ändras med reformen. Garantipensionen är konstruerad så att margi-

naleffekten av en ökning i den inkomstrelaterade pensionen alltid är

mindre än 100 procent till skillnad från nuvarande system där pensionstillskottet räknas krona för krona mot intjänad ATP. I det av nya

systemet är marginaleffekten för en ensamstående pensionär 75

pro-

cent av ATP-pensionen upp till 2 basbelopp och 50 procent ATP-

av

pensionen mellan 2 och 3 basbelopp. Det offentliga nettotillskottet minskar med stigande ATP i det systemet och upphör helt vid

nya en

ATP-pension på 3 basbelopp

Den reformerade AT P-pensionen

Den nya inkomstrelaterade pensionen, den reformerade ATP, bestäms efter helt andra regler än den nuvarande. Den nuvarande ATP är för-

månsbestämd, den reformerade är avgiftsbestämd. Med att pensionen

är förrnånsbestämd att förmånsnivån i 60

menas systemet som t.ex.

procent av de 15 bästa årsinkomstema fastställs i förväg och sedan anpassas storleken på avgiftsinbetalningama till förmånsnivån. I

ett avgiftsbestämt system är den exakta förmånen inte fastställd. I stället fastställs avgiften och pensionsnivån därefter. Den reformeanpassas rade ATP beräknas på de pensionsgrundande inkomsterna under samtliga år, inte som i nuvarande system enbart på de 15 bästa inkomståren. En viss procent inkomsten betalas i ATP-avgiñ varje år av precis som i nuvarande system. Men i det ATP-systemet registrenya ras varje inbetalning individuella konton och förräntas fram till

pensionsdagen. Varje individ får i princip tillbaka det hon har betalat med ränta på ränta. 16,5 procentenheter den föreslagna pensions-

av avgiften på 18,5 procent inte på riktigt, utan används direkt till sparas

att finansiera de samtida pensionsutbetalningama så sker i nuvarande

system med hela avgiften, medan resterande 2 procentenheter sparas i pensionsfonder och förräntas på vanligt sätt Det fiktiva sparandet förräntas också på så sätt att det skrivs

upp ned med ett index som

följer förändringarna i de förvärvsverksammas pensionsgrundande inkomster inkomstindex.

i Enligt vad som föreslagits 1997-10-30 Ds 1997:66 kommer garantipensionen att beräknas enligt andra regler än det här redovisade ursprungsförslaget. Garantipensionen föreslås ligga på en något högre nivå och beräknas ett sätt som ger lägre marginaleffekter än ursprungsförslaget. Se vidare Efterskriñ avsnitt 8.10. JEnligt pensionsuppgörelsen den januari 9 1998 ska i stället 16 procentenheter av pensionsavgiñen användasför att betala samma års pensioner. Resterandedel, 2,5 procentenheter, sparas och förräntas individuellt.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

Pensionsgrundande inkomst för den nya ATP är hela inkomsten av förvärvsarbete till ATP-taket, således även det första basbeloppet. upp ATP-taket ligger inte i nuvarande system fast på 7,5 basbelopp som utan skrivs med ett inkomstindex med början från år 2001. Arupp betslöshetsersättning, föräldrapenning, sjukpenning och dylikt ska på

sätt i nuvarande ATP pensionsgrundande inkomst.

samma som vara Pensionsgrundande inkomst för förfluten tid är individens registrerade ATP-poäng med ett tillägg ett basbelopp. I den nya ATP får i vissa av

fall försäkringstagaren tillgodoräkna sig en fiktiv pensionsgrundande

inkomst. Föräldrar får göra det under småbamsåren. Bamårsrätt ska kunna tillgodoräknas retroaktivt, dvs. också för tid före det reformera-

träder i kraft. Även studier och värnpliktstjänstgöring fö-

de systemet

reslås pensionspoäng i den ATP. studiebidraget inom studie-

ge nya

medelssystemet föreslås bli pensionsgrundande genom att beloppet höjs och blir skattepliktig inkomst. studiebidrag betalats ut före

som

1995 kommer dock enligt förslaget inte att grunda pensionsrätt. Inga politiska beslut huruvida och hur studier ska ge pensionsrätt är

om

emellertid tagna. Vämpliktstjänstgöring tillgodoräknas pensionsrätt på

basis fiktiv årsinkomst motsvarande 50 procent av genomav en

snittsinkomsten för alla försäkrade. Inte heller värnpliktsrätt ges för

förfluten tid.

Vidare föreslås att makar får rätt att dela pensionsrätt lika. Del-

ningen ska frivillig och fortsatt delning ska upphöra om en av vara

makarna begär det samt automatiskt vid skilsmässa. I principbeslutet

från 1994 avsåg delningen hela pensionsrätten men enligt vad som fö-

reslagits promemoria i oktober 1997 Ds 1997:67 ska rätten till

i en delning enbart gälla den mindre del pengarna som sparas i fonder. av

Pensionen för mellangenerationen

pensionssystemet införs successivt. Det kommer att finnas Det nya

övergångsregler under lång tid. De är födda 1937 eller tidigare

som

får pension enligt det gamla systemet. De är födda 1954 eller se-

som f°ar pension helt från det systemet, medan de som är födda nare nya

1938-1953, den s.k. mellangenerationen, får en del från det gamla och del från det pensionssystemet. De som är födda 1938 får 4/20

en nya

det och 16/20 det gamla, de som är födda 1939 får 5/20 av

av nya av

det och 15/20 det gamla osv. De som tillhör äldre generationer

nya av får större del från det gamla systemet än de som tillhör yngre geneen rationer.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - Garantipensionssystemet omfattar inte bara de som får pension helt efter de nya reglerna utan även mellangenerationen. För dem beräknas

garantipensionen enligt vissa Övergångsbestämmelser

Personer som omfattas av övergångsbestämmelsema har också ge-

nom en särskild garantiregel rätt att få en inkomstrelaterad pension

som är lika stor som den folk- och tilläggspensions som de skulle ha

fått om de år 1995 hade varit 65 år och pensionen hade beräknats helt

enligt nuvarande regler och grundval av de pensionsrättigheter som

tjänats in fram till och med år 1994. Om den intjänade ATP-pensionen

i det nya systemet blir mindre än pensionen enligt den särskilda gar-

antiregeln får personen det beloppet i ATP. Eventuella tillägg senare från garantipensionen tillkommer. Om den som kan utnyttja den särskilda garantiregeln utan den skulle fått motsvarande utfyllnad från garantipensionen har den särskilda garantiregeln ingen praktisk betydelse. För de som är födda 1954 eller senare sparas 2 procentenheter av

den föreslagna årliga pensionsavgiften 18,5 procent i fonder. För de som är födda 1938 går 4/20 av de 2 procenten till fondsparande, för

de är födda 1939 5/20 osv.° som

8.4 Hur omfördelar nuvarande

pensionssystem

I detta och efterföljande avsnitt 8.5 jämför vi vad kvinnor respektive

män får i pension med vad de betalar till pensionssystemet

när pensionen bestäms av nuvarande regler respektive när den bestäms av reglerna i det reformerade systemet. Om till exempel männen i genomsnitt får mer i pension per varje inbetalad krona till pensionssys-

temet än kvinnorna, så betyder det att pensionssystemets konstruktion är fördelaktigare för män än för kvinnor. Pensionssystemet innehåller

ett antal olika regler, del är fördelaktigare för kvinnor och varav en

andra är fördelaktigare för män. Den samlade effekten kan vi bara få

reda genom empiriska studier. Här utnyttjar vi resultaten från en tidigare empirisk studie Stâhlberg 1994.

° För de som är födda åren 1938-1953 beräknas den inkomstrelaterade pensionen i det gamla systemet som summan av ATP och folkpension där folkpensionen beräknas i trettiondedelar efter antal ATP-år. För mellangenerationen behandlas alltså folkpensionsdelen men inte pensionstillskotten som inkomstrelaterad pension. SFolkpensionen beräknad i antal trettiondedelar efter antal ATP-år. 5Jämför not

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

15-årsregeln, 3 O-årsregeln och takregeln iAT P

I nuvarande ATP beräknas pensionen på de 15 bästa pensionsgrundande inkomståren 1 S-årsregeln och 30 intjänandeår räcker för att få hel pension 30-årsregeln. Avgiften däremot är proportionell mot inkomsten under samtliga inkomstår. En flack inkomstprofil ger en lägre pension i förhållande till livsinkomsten ojämn och brant än en inkomstprofil, trots att livsinkomsterna och därmed också avgifterna kan lika stora. 15- och 30-årsregeln i ATP är med andra ord inte vara utformad så att det sker några systematiska omfördelningar från höginkomsttagare till låginkomsttagare. I stället sker en systematisk omfördelning från personer som har ett långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över tiden till personer som har ett relativt kort yrkesliv och ojämnt fördelade pensionsgrundande inkomster över livet. Låg pension i förhållande till livsinkomsten får alltså de som arbetar större delen av sitt vuxenliv och har en svag reallöneutveckling över tiden. Det mönstret kan vi hitta hos låginkomsttagare, både bland kvinnor och män. Avancemang och karriär, som är vanligare bland män än bland kvinnor, ger en brant inkomstproñl. Men å andra sidan kvinnor deltidsarbete med heltidsarbete mer än vad män gör varvar och kan den vägen få en både ojämn och brant inkomstutveckling Ståhlberg 1990, 1994. Kvinnor som är hemma några år medan barnen är små, arbetar deltid i några år därefter och heltid i kanske 15-20 år som mest, behöver inte få en lägre ATP för den sakens skull. Nuvarande ATP-regler att pensionen beräknas de 15 bästa åren och att det räcker med 30 år ATP-grundande inkomster för hel pension subvention till av - är en växlar mellan deltid och heltid. dem som förvärvsarbetar färre år eller Subventionen är dock inte direkt riktad till småbamsföräldrama. Också de som förvärvsarbetar mindre av andra skäl än att de har små

barn t.ex. på grund av studier subventioneras i nuvarande ATP-sys-

tem. I en studie till Pensionsarbetsgruppens betänkande SOU 1994:22 jämfördes den faktiska inkomstutvecklingen 1960-1990 för 714 slumpmässigt utvalda kvinnor och män födda mellan år 1944 och 1950. Det visade sig att kvinnorna i genomsnitt hade en betydligt långsammare inkomstutveckling än männen. Både bland kvinnor och män hade högre tjänstemän den brantaste pensionsgrundande inkomstprofilen och tjänstemän på mellannivâ den näst brantaste profilen. Dämäst kom lägre tjänstemän och kvalificerade arbetare. Sämst utveckling hade okvalificerade kvinnliga arbetare. Om det relativa mönstret skulle kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett avgörande sätt fram till pensionsåldem så skulle det betyda att 15-årsregeln

Den nuvarande och den nya ålderspensionen skulle vara mindre för kvinnor än för män gynnsam som grupp som SWPP-

Takregeln, att enbart inkomster under 7,5 basbelopp är pensions-

grundande medan avgifter även betalas på inkomster över 7,5 basbe-

lopp, omfördelar inkomster från höginkomsttagare till låginkomsttag-

are och, eftersom fler män än kvinnor har inkomster över ATP-taket, också från män till kvinnor. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och får därför för varje inbetalad krona utdelning i fler år än män. Det innebär omfördelen

ning från män till kvinnor.

Den sammantagna effekten av AT Ps regler

Takregeln och att kvinnor f°ar pension i fler år än män omfördelar från män till kvinnor. 15-årsregeln och 30-årsregeln kan omfördela i båda riktningama. Vad är då den sammantagna effekten ATPs regler av För att studera effekten ATPs sammantagna regler 15-ärsreav geln, 30-årsregeln, takregeln och att kvinnor får pension i fler år än män kan man beräkna vad olika personer får i pension respektive betalar till pensionssystemet under de yrkesverksamma åren. För detta krävs det inkomstuppgifter för individernas hela yrkesverksamma liv.

Vill vi studera faktiska livslöneförlopp måste vi vänta tills årsklass

en går i pension. Förutom att det tar tid är det en nackdel att faktiska livslöner inte heller är direkt överförbara på den framtida utvecklingen, eftersom arbetsmarknadsmönster och löner förändras. Ett vanligare tillvägagångssätt är därför att använda sig av både faktiska och

skattade inkomstuppgifter som grund för beräkningar individuella

av

pensionsförmåner och avgiñsinbetalningar. Det görs i Pensionsarbets-

gruppens betänkande Ståhlberg, 1994. Studien bygger på enkla an-

taganden om den framtida individuella inkomstutvecklingen för kvin-

nor och män födda 1944-1950. En individs inkomst efter 1990 beräk-

nas på samma sätt som vid beräkning av framtida inkomstutveckling vid beviljandet av förtidspension från ATP fortsatt att

om personen arbeta. Metoden medför att individernas framtida inkomster i genomsnitt underskattas Ståhlberg, 1994, 51-55. Studien

se s. ger som re-

sultat att nuvarande ATP-regler sammantagna är något fördelaktigare för män än för kvinnor. Kvinnor betalar i genomsnitt något för mer varje krona de får i pension från ATP än män. Enligt beräkningarna, vars resultat redovisas nedan i tabell 8.1, är den genomsnittliga kvoten mellan nuvärdet förväntade förmåner och kostnader i ATP, när den av

reala diskonteringsfaktom antas 2 procent, 0,83 för män och 0,78

vara för kvinnor. Kvoten anger hur mycket olika får tillbaka i förgrupper

hållande till varje inbetalad krona. När kvoten mellan förväntade för-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

måner och kostnader är mindre än ett betyder det att individerna betalar mer till ATP-systemet än vad de förväntas få ut i pensioner och omvänt när kvoten är större än ett. I studien har kvinnliga högre tjänstemän den högsta kvoten, 1,06. För varje krona de betalar till ATP får de alltså tillbaka en krona och sex öre. Kvinnliga högre tjänstemän har ofta en relativt kort yrkesaktiv period parad med relativt goda inkomster under ett mindre antal år. Det omvända gäller för kvinnor som tillhör gruppen okvalificerade arbetare. De har den lägsta kvoten mellan förmåner och kostnader och är således minst gynnade av alla. I den gruppen finns nämligen de som både arbetar i många år och har en svag reallöneutveckling över tiden. Deras kvot är 0,64. Det betyder att för varje krona de betalar till ATP får de igen 64 öre. Den

näst lägsta kvoten har kvinnliga lägre tjänstemän.7

Tabell 8.1 Kvoten mellan förväntade förmåner och kostnader i ATP för årsklasserna 1944-1950

Anm: Den realadiskonteringsräntan 2 procent. Källa: Ståhlberg, 1994.

F olkpensionen och den samlade ofentliga pensionen

Folkpensionen inklusive pensionstillskottet omfördelar från män till

kvinnor. Detta beror på progressiviteten i folkpensionssystemet. Folkpensionsbeloppet är lika för alla, men de som har höga inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Hur omfördelar då den

samlade offentliga pensionen från ATP och folkpension inklusive

pensionstillskott Det framgår också i Ståhlberg 1994. Där visas att

ATP och folkpensionen inklusive pensionstillskottet sammantagna

inte missgynnar kvinnorna Progressiviteten i det samlade som grupp. offentliga pensionssystemet skulle dock vara högre om ATP vore för-

7 Det sätt framtida inkomster har skattats på medför att kvoten mellan förmåner och kostnader i ATP kan ha överskattats för manliga men underskattats för kvinnliga högre tjänstemän, underskattats för tjänstemän på mellannivâ, både kvinnliga och manliga, och i någon grad också underskattats för kvinnliga arbetare och lägre tjänstemän Ståhlberg, 1994, s. 53.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen delningsmässigt neutralt eller systematiskt omfördelade från högre inkomsttagare till lägre. I tabell 8.2 visar vi den genomsnittliga kvoten mellan nuvärdet av

förväntade förmåner och kostnader i ATP och folkpension inklusive

pensionstillskott sammantagna. Den är 0,77 för män och 1,04 för kvinnor. Okvalificerade kvinnliga arbetare har nu kvoten 1,05.

Tabell 8.2 Kvoten mellan förmåner och kostnader iATP och folkpension

inklusive pensionstillskott för årsklasserna 1944-1950

Anm: Den realadiskonteringsräntan 2 procent. Källa: Ståhlberg, 1994.

8.5 Hur omfördelar det

nya pensionssystemet

Livsinkomstregeln, barnårsrätten

m. m. I det föreslagna nya ATP finns 15- och 30-årsregeln inte kvar. Pensionen beräknas i stället på hela den pensionsgrundande livsinkomsten. En individs ackumulerade avgiftsinbetalningar inklusive avkastning

och arvsvinster divideras vid pensionstillfallet med det för årsklassen

förväntade antalet pensionsår, det s.k. delningstalet, och det belopp som då erhålls utgör individens årliga pensionsbelopp. Kvoten mellan

förväntade förmåner och kostnader blir i princip lika med ett för alla i

systemet, dvs. inga direkta omfördelningar sker. Det finns emellertid

några undantag. Bamårsrätten i det nya systemet innebär att även den ATP subventionerar småbamsföräldrama. Men till skillnad från nya nuvarande ATP riktas subventionen enbart till föräldrar som har små bam. Den fördelningspolitiska träffsäkerheten är därmed högre. Småbamsföräldrar tilldelas en fiktiv pensionsgrundande inkomst under småbamsåren enligt något av tre alternativ, där vårdnadshavaren som kan vara antingen mamman eller pappan, får välja det som är mest

fördelaktigt för henne eller honom. Något krav att avstå från förvärvs-

arbete för att få subventionen finns inte, men den blir i sådant fall ofta

8 Arvsvinster består de pensionsrätter tjänats i årsklass av som av personer samma men som avlidit före pensioneringen.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

större. De tre alternativen är l utfyllnad av inkomsten till 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade, 2 ett inkomstbas-

belopp med inkomstbasbelopp menas att basbeloppet följer förändringen i de förvärvsverksammas pensionsgrundande inkomster och

3 den tidigare föräldrapenninggrundande inkomsten blir den

pensionsgrundande. Bamårsrätt ska kunna tillgodoräknas under barnets första fyra levnadsår. Om det samtidigt finns ytterligare barn under fyra års ålder, tillgodoräknas bamårsrätt till dess yngsta barnet fyller fyra år. De inkomstskillnader beror på att kvinnor i större utsom sträckning än män avstår från lönearbete för att ta hand om barnen när de är små kommer delvis att kompenseras bamårsrätten. av

Eftersom vårdnadshavaren i allmänhet kvinnan i den reformerade

ATP kompenseras för den tid barnen är små, har alla alternativen ovan ett inbyggt incitament att förvärvsarbeta mindre. Men incitamentet är olika starkt i de olika alternativen. F öräldraförsäkringen i sin nuvarande form kompenserar den stannar hemma, uppmuntrar

som men sam-

tidigt till förvärvsarbete och karriär, eftersom kompensationen baseras

den tidigare förvärvsinkomsten. Kompensation enligt alternativ 3 förstärker den tendensen. Men också tendensen till att vilja skjuta upp sitt barnafödande tills inkomsten nått en viss höjd, förstärks. Den ålder då kvinnan föder sitt första barn har med åren förskjutits alltmera uppåt. Allt fler kvinnor önskar etablera sig på arbetsmarknaden, få ett bra arbete och en hyfsad inkomst innan de skaffar barn, eftersom denna inkomst ligger till grund för föräldrapenningen under ett års tid och eventuellt även för nästa barn om det föds inom två och ett halvt år, vilket numera allt fler barn gör. Reformer spär på denna effekt som kan driva upp medelåldern vid födseln av första barnet. Detta skulle

kunna inverka negativt på bamafödandet ökad barnlöshet, färre barn

per kvinna och därmed kanske äventyra pensionssystemets ekonomi

sikt. Incitamenten att dra sig tillbaka från eller minska sitt engagemang arbetsmarknaden är starka för de har låga inkomster i altemasom tiv 1 utfyllnad av inkomsten till 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade. Förvärvsarbete till årsinkomst upp en

som är 75 procent av genomsnittsinkomsten för samtliga försäkrade

behöver inte ge fler pensionspoäng än inget förvärvsarbete alls. Alternativ 2, ett inkomstbasbelopp till vårdnadshavaren, är oberoende av inkomstens storlek. Effekterna arbetsutbudet förrnånssidan är då av

relativt små. Det finns också incitament till att tidigarelägga bamaföd-

andet, eftersom den inbetalning fiktiv eller verklig som görs till pen-

sionssystemet på basis av bamårspoängen ger avkastning under en längre tid när den görs tidigt i livet än om den görs sent.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - Pensionsrätt under vämpliktsperioden är en subvention i allt väsentligt till män, men den är låg jämfört med bamårsrätten. Eventuell pensionsrätt vid studier är en subvention både till kvinnor och män som studerar vidare efter gymnasiet. Delningstalet är lika för kvinnor och män i samma årsklass. Det innebär en omfördelning till kvinnors förmån eftersom kvinnor statistiskt sett lever längre än män. Återstående livslängd vid 65 års ålder är enligt senast publicerade uppgifter från Statistiska centralbyrån 19,53 år för kvinnor och 15,84 år för män en skillnad 3,69 år. - Sammantaget sker en viss omfördelning från män till kvinnor i den nya ATP. Livsinkomstregeln är fördelningsmässigt neutral, men bamårsrätten och delningstalet omfördelar från män till kvinnor.

Garantipensionen och den samlade ojfentliga pensionen

Den nya ATP-pensionen är som vi har sett i allt väsentligt avgiftsfrnansierad, inte skattefmansierad. Var och en, med undantag för främst småbarnsföräldrar, betalar i princip sin egen pension. De fördelningspolitiska inslagen ligger därutöver i garantipensionen, som är inkomstprövad mot ATP och finansieras med den progressiva inkomstskatten. Det innebär en omfördelning från män till kvinnor. I det nya samlade offentliga pensionssystemet dominerar således de regler som gynnar kvinnor relativt män garantipensionen, bamårsrätten och delningstalet över de regler som gynnar män relativt kvinnor vämpliktsrätten och eventuellt den särskilda garantiregeln.

8.6 Pensionsstorleken i det nuvarande och nya pen-

sionssystemet. Exempel från sjuksköterskorna

Detta och de två följande avsnitten är en empirisk studie av pensionsförmånerna för en utvald grupp. Vi beräknar pensionsstorleken i det nuvarande respektive det nya pensionssystemet för Vårdförbundets medlemmar. Avsikten är att belysa hur kvinnors respektive mäns pensioner förändras i och med övergången till det reformerade systemet Är den relativa förändringen lika stor för kvinnor för män Ett som fullständigt svar skulle bl.a. kräva att vi känner till hur arbetsmarknadsmönstret och livsinkomstmönstret för kvinnor respektive män påverkas dels av det nya regelsystemet, dels av de förändringar i avgiñssatsen som kan komma att krävas i ett system som behåller nuvarande regler. Vid exempelvis en låg produktivitetstillväxt måste avgiftssatsen i nuvarande system höjas för att klara pensionsutfástelserna. Det blir då mindre över till löntagarnas löner vilket påverkar deras framtida pensioner negativt. Vår analys är emellertid statisk i den me-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

ningen att den förutsätter att livslönema inte påverkas pensionsav

systemets utformning. Men den kan ändå ge värdefulla insikter i re-

gelsystemens konsekvenser för kvinnor och män.

Presentation datamaterialet

av

Databasen består 102 683 medlemmar i Vårdförbundet födda mel-

av lan 1929 och 1975 samkörts med Riksförsäkvars personnummer ringsverkets pensionspoängdatabas. I den finns uppgifter om varje individs ATP-poäng för vart och ett av åren från 1960 till och med 1994. Dessutom finns uppgifter från Vårdförbundets medlemsregister

om lön, yrke, befattning och tjänstgöringsgrad.

Materialet är uppdelat på fyra undergrupper beroende på kön och

yrkesgrupp: kvinnliga sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor, kvinnliga barnmorskor samt kvinnliga biomedicinska analytiker. "12 Dessa tre yrkesgrupper har något olika karriär över livet. Äldre sjuksköter-

skor födda på 1930- och 1940-talet har genomgått tre års utbildning föregången av ett års praktik. För sjuksköterskor examinerade under 1970-talet har utbildningen reducerats till ca två och ett halvt år. Yng-

re sjuksköterskor examinerade efter läsåret 1994/95 har tre års högskoleutbildning. En majoritet av sjuksköterskorna har dessutom senare i yrkeslivet genomgått vidareutbildning inom någon specialitet på ca ett år. Bilden är likartad för kvinnliga och manliga sjuksköterskor.

Barnmorskor exemplifierar en yrkesgrupp med längre utbildning. De flesta barnmorskor som är aktiva idag har ca ett års utbildning utöver sjuksköterskeexamen. Barnmorskor som examineras efter 1994/

95 har ett och ett halvt års utbildning efter sjuksköterskeexamen. Bio-

medicinska analytiker slutligen har något över två års högskoleutbild-

ning. Från och med 1994/95 är denna utbildning förlängd till tre år.

Uppgifterna om ATP-poäng bygger på varje individs registrerade

ATP-grundande inkomst arbetsinkomst mellan l och 7,5 basbelopp.

Den divideras med basbeloppet respektive år och då ATP-poäng. ger Basbeloppet år 1997 för beräkning av pensionsgrundande inkomst är 37 000 kr. Det kan noteras att en förändring i ATP-poängen mellan olika år inte skiljer på orsaken till förändringen. Vi vet t.ex. inte om ATP-poängen ökat för att individen fått högre månadslön vid oförändrat antal arbetstimmar eller för att individen ökat sin arbetstid vid oförändrad

månadslön. I detta datamaterial sker kraftiga förändringar årsin-

av

9Aktiva medlemmar i december 1994 exkl studerande- och pensionärsmedlemmar. o Samkörning i december 1995 enligt Datainspektionens tillstånd 1995-06-30. " Antalet manliga barnmorskor resp biomedicinska analytiker är för litet för att bilda d för analys. Biomedicinska analytiker benämndestidigare laboratorieassistenter.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen komsten ATP-poängen via ändrad årsarbetstid tjänstgöringsgrad, tjänstledighet. ATP-poängen skiljer inte heller på från vilken eller vilka anställningar individens inkomster kommer. Vi vet således inte förom en

ändring i ATP-poängen kan härledas från förändring i graden

en av t.ex. extra-knäck. I den grupp av arbetstagare som denna studie om-

fattar är dock omfattningen av arbete utanför huvudarbetsgivaren

erfarenhetsmässigt liten.

Nedan visas i figur 8.1 den genomsnittliga ATP-poängen efter ål-

der för olika årsklasser. Utvecklingen för den enskilda individen är dock väsentligt ojämnare.

Figur 8.1 Genomsnittlig ATP-poäng 100-dels efter ålder för samtliga

individer födda 1935, 1945, 1955, 1965 och 1974

Födda 1945|

,Födda1955| Födda 1955 1 0 å 3001 - ---------- Född|1935 ------------------------- -w ø / å 8 2 0 B 0 A.

Födda 1974

16 20 24 23 32 3G 40 44 48 52 56 60 34 Ålder

Skillnaden i ATP-poäng mellan årsklassema i figuren vid - samma

ålder är i storleksordningen 0,5 ATP-poäng per 10 år. Detta motsva-

rar en ökning av antalet ATP-poäng per årsklass på ca 0,05 ATP-poäng eller knappt 2 000 kr per år i 1997 års penningvärde. Räknat som en grov kalkyl på en genomsnittlig ATP-poäng på 3,0 implicerar detta en årlig tillväxt i realinkomsten i storleksordningen 1,25 procent per år per årsklass i vårt material. Med hänsyn till att den genomsnittliga forvärvsgraden varit svagt stigande sedan 1970-talet innebär detta att den genomsnittliga reala tillväxten i timlön varit något lägre. Antalet individer som använts i pensionsberäkningama, sammanlagt ca 75 000, är mindre än vad som finns i databasen. Orsaken är att begränsat analysen till de individer som är födda mellan 1932 och

D"

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

1960 med en pensionspoäng större än noll år 1994. Några genomsnittsvärden för denna grupp presenteras nedan i tabell 8.3.

Tabell 8.3 Genomsnittsvärden för några variabler i datamaterialet som använts i pensionsberäkningarna för individer födda 1932- 960 med pensionspoäng större än noll år 1994 ssk sjuksköterskor Variabel: Ssk Ssk Barn- Biomed. Samtliga Kvinnor män morskor analyt Antal personer 59509 4549 4520 6165 74743 Ålder 1994 45,9 42,9 44,2 44,2 45,5 sysselsättningsgrad % 86 95 82 88 86,5 Heltidslön nov 1994 kr/mån 15000 15350 15150 14710 15010 Utbetaldlön nov 1994 kr/mån i 12970 15690 12260 12190 13030 GenomsnittligATP-poängde 15 3,49 4,24 3,41 3,34 3,52 bästa åren till och med âr1994 GenomsnittligATP-poäng från 16 2,29 2,90 2,23 2,20 2,32 års ålder och med 1994 ATP-poäng1994 3,90 4,75 3,75 3,61 3,92 Uppgifterna om löner och överenskommen sysselsättningsgradgäller ett genomsnittför de som hadeheltidslönstörreän noll i nov 1994. Bruttolöninklusivealla avdrag tjänstledigheter, sjukdom, tjänstgöringsgradetc och inklusive allatillägg ob-tillägg, nattarbete, övertidetc.

Skillnaderna mellan de olika grupperna i tabell 8.3 är tydligast mellan

könen. De manliga sjuksköterskorna har högst sysselsättningsgrad,

högst lön och högst ATP-poäng trots att deras medelålder är 2-3 år

lägre än de övriga gruppemas. De tre kvinnliga yrkesgruppema är re-

lativt lika; dock har biomedicinska analytiker lägst lön och ATP-poang. Lönemåttet utbetald lön är det mått som bäst motsvarar ATP-po-

ängen. Den statistik som tabellens månadslöner bygger på säger

dock inget direkt om årsinkomsten eftersom vi bara har uppgifter om

lönen för en månad november respektive år.

8.7 Livsinkomsterna

För att bestämma pensionsstorleken för en individ är det nödvändigt att känna till individens hela livsinkomstutveckling fram till pensionsåldem jfr avsnitt 8.6. Vår databas innehåller livsinkomstproñler i form av ATP-poäng för varje individ från och med 1960 till och med 1994. Därefter har vi skattat individernas inkomster fram till 65 år,

B Det föreligger signifikant positiv korrelation mellan utbetald lön och pensionsen poäng och ingen signifikant korrelation mellan heltidslön och pensionspoäng.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen den normala pensionsåldem. För de äldsta individerna i materialet, de

som är födda 1932, innebär detta att vi uppskattar inkomsten enbart för de sista två åren före pensionsåldem. För de allra yngsta, är

som

födda 1969 och är 25 år år 1994, måste vi å andra sidan uppskatta inkomsten varje år under hela 39 år framåt till år 2033. Det säger sig själv att sättet att uppskatta dessa inkomster har stor betydelse för re-

sultatet.

Regressionsmodell på genomsnittet

Via regressionsmodell appendix har vi uppskattat samband

en se ett

mellan antalet arbetsår och arbetsinkomsten egentligen ATP-poängen + för de som har erhållit ATP-poäng. Figur 8.2 visar den faktiska respektive den skattade genomsnittsinkomsten i antal basbelopp för

samtliga årsklasser.

Figur 2 F aktisk respektive skattad genomsnittlig inkomst efter arbetsår

från 16 års ålder. 100-dels basbelopp. 500

400----------------------------------------------------------

300- --.--"5:

------------------------------------ -------------------------- -- -

200- ------------------- ---------------------------------------------- --

100- --J -------- -------------------------------------------------------- -

o skattade 14 710131619222528313437404346

Arbetsár

Som figur 8.2 visar är anpassningen mindre bra dels i det yngre inter-

vallet 5 till 16 arbetsår 20 till 31 års ålder, dels i det allra äldsta intervallet från 43 arbetsår från 58 års ålder. Platån mellan 13 och 19 arbetsår 28 till 34 års ålder, framför allt orsakad av tjänstledigheter för barn och studier, finns inte heller med i den skattade funktionen.

Hänsyn till detta har delvis tagits. För de yngre har vi begränsat beräkningarna till de som är födda 1960 eller tidigare, dvs. de som var

34 år eller äldre 1994. För de äldre födda 1932-1936 dvs de som var

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

mellan 58 och 62 år 1994 har vi inte använt den skattade funktionens

värden utan antagit att 1994 års värden ligger kvar oförändrade varje år från och med 1995 fram till pensionsåldem. Platån har dock inte

direkt kunnat speglas i den funktionsfonn som vi använt här.

Uppräkningsfaktor

Dessa begränsningar i den skattade funktionen är dock inte så allvarliga som det verkar. Skälet är att vi för varje individ räknar upp 1994 års inkomst med den procentuella förändring som impliceras av den skattade funktionen. Figur 8.3 visar den procentuella uppräknings-

faktorn per år och ålder som använts. För t.ex. en person som är född

1951 dvs är 43 år 1994 och har en inkomst år 1994 som är 3,22 bas-

belopp, räknas inkomsten 1995 upp med 1,8 procent. Inkomsten 1995 blir då lika med 3,28 basbelopp. Året däreñer, 1996, räknas detta be-

lopp upp med 1,6 procent och blir då lika med 3,33. Uppräkningen sker på detta sätt med avtagande faktor varje år fram till pensione-

en

ringen vid 65 års ålder. Uppräkningsfaktom är lika för alla individer

som har samma ålder.

Figur 8.3 Uppräkningsfaktor i procent per ålder och år för framtida

inkomst 20 w ä i 3 3

n o 4.. n. 16182022242628303234363840424446485052545658608264 Ålder

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - Vår metod för att räkna inkomsten efter 1994 bygger på procentupp visa uppräkningar med 1994 års inkomst som bas. Det innebär att inkomsten detta år ärvs under livet fram till 65 års ålder. Är resten av till exempel nivån 1994 tillfälligt låg underskattar vår metod inkomstutvecklingen för denna individ för resten av livet fram till pensionsåldem.

En annan fråga gäller hur inkomsten ska beräknas för de som har

noll ATP-poäng år 1994. Dessa personer skulle, om metoden ovan

tillämpades på dem, också få noll i real inkomst varje år från 1994

fram till pensioneringen. Eftersom detta i de flesta fall är orealistiskt har vi i analysen uteslutit alla som hade noll ATP-poäng 1994. Detta innebär dock att vi infört en bias i framskrivningarna. Denna grupp motsvarar ca 2-3 procent hela materialet och är koncentrerad till de av äldsta födda 1930-31 och de yngsta åldersgruppema födda på

1970-talet. Hänsyn till detta har tagits genom att vi i pensionsberäk-

ningarna enbart arbetar med åldersgruppema födda från 1932 till och med 1960. Vår metod innebär att realinkomsten stiger för varje år fram till pensioneringen. Det innebär att alla individer, utom de som är födda

1932-1936, alltid har högre inkomst vid pensioneringen än de hade

1994. Någon minskning av realinkomsten från 55-60 års ålder sker inte. Detta stämmer inte med den faktiska inkomstutvecklingen för individerna i databasen födda 1930-34. ATP-poängen sjunker från ca 60 års ålder och framåt. Eftersom Vårdförbundets medlemmar fram till 1994 hade möjligheter att gå i avtalspension redan från 63 års ålder kan denna nedgång till viss del tillskrivas avtalspensioneringen, men avtalspensioneringen förklarar dock inte att nedgången sker redan från 60 års ålder. Därtill visar Riksförsäkringsverkets bearbetning av individstatistiken för hela befolkningen RFV 1997 en sjunkande genomsnittlig ATP-poäng redan från 55 år. Sammantaget överskattar vår metod sannolikt realinkomstutvecklingen från ca 55-60 års ålder.

i En formell test skillnaderna mellan med noll respektive utan av gruppen gruppen noll pensionspoäng 1994 för ett antal variabler visar signifrkans enbart för födelseår och då enbart för gruppen kvinnliga sjuksköterskor Mann-Whitney U icke-parametrisk Z-independent-sample test. I stället för att basera vår uppskrivning av individemas famtida pensionspoäng på 1994 års värden har vi baserat uppskrivningen på ett annat värde. Detta för att testa känsligheten i vår modell. Vi har som alternativ i stället för att utgå från ett enda år arbetat med genomsnittet för de fem åren 1990-1994 som ingångsvärde. För mån- nen blir det ingen skillnad medan det för kvinnorna visar sig att den alternativa metoden ger lägre ingångsvärden och därmed lägre pensionsnivåer än de som redovisas här.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Fördelen med den använda metoden är att vi räknar upp realin-

komsten för varje individ för sig med utgångspunkt i individens förut-

sättningar dvs. realinkomsten 1994. -

I figur 8.4 visas de genomsnittliga livsinkomstema från 16 till 64

år för de fyra grupperna manliga sjuksköterskor, kvinnliga sjuksköterskor, biomedicinska analytiker respektive barnmorskor; materialet gäller individer födda mellan 1932 och 1960.

Figur 8.4 Livsinkomster 16-64 års ålder för fira grupper födda

193 2-1 96 Antal basbelopp.

o, . n.. 16 1a 20 22 24 26 2a 3a 32 34 se 38 40 42 44 46 4a 50 52 54 56 se 60 62 64 Ålder

S MÄNmanIiga sjuksköterskor.S KVlNkvinnIiga sjuksköterskor,

BMAbiomedicinska analytiker,MORbarnmorskor.

Livsinkomstema i figuren är baserade på den faktiska och den

uppskattade realinkomsten. Eftersom figuren bygger på aggregat för samtliga årsklasser kan man dock inte direkt se var våra simuleringar av inkomsten kommer in. Figur 8.4 visar dock tydligt skillnaden mellan den manliga och den kvinnliga livsinkomstutvecklingen. För de tre grupperna kvinnor barnmorskor, biomedicinska analytiker och kvinn-

liga sjuksköterskor är bilden mycket lika och med en tydlig pla ° i

åldersintervallet 26-40 år. För att ge en mera detaljerad bild av de livsinkomster som våra

pensionsberäkningar baseras på visas nedan i fem figurer figur 8.5figur 8.9 livsinkomsten för den största gruppen, som är kvinnliga sjuksköterskor, uppdelad på årsklasser. Senare födda generationer har

fler skattade inkomstår och därmed mer kontinuerlig inkomstuten

6 Den faktiska inkomsten till ATP-taket på 7,5 basbelopp. upp

Den nuvarande och den nya ålderspensionen veckling än tidigare födda generationer. Den brantaste livsinkomstprofilen har de som är födda 1951-1955. Figur 8.5 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1938-1940. Antal basbelopp.

o 4 4 16182022242628303234363840424445485052545655606264 Ålder Anm: Faktiskainkomster till och med 55-57 års ålder,därefter skattadeinkomster. Figur 8.6 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1 941-1945. Antal basbelopp.

0 16 64 Ålder Anm: Faktiskainkomster och med 50-54 års ålder,därefter skattadeinkomster.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle Figur 7 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda I 94 6-1 95 Antal basbelopp.

2 73 64 16 37 40 Ålder Anm: Faktiskainkomster och med45-49 års ålder, därefterskattadeinkomster. Figur 8.8 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1951-1955. Antal basbelopp.

1515252525313.: r l r l r 454435125554361164 37 40 43 Ålder Anm: Faktiskainkomster och med40-44 års ålder, därefter skattadeinkomster.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - Figur 8.9 Livsinkomstutveckling för kvinnliga sjuksköterskor födda 1956-1960. A ntal basbelopp.

16 2a 34 64 Ålder

Anm: Faktiskainkomster och med 35-39 års ålder, därefterskattade inkomster.

Realinkomstutvecklingen for kvinnliga sjuksköterskor visar olika

mönster beroende på födelseår. Det finns också olikheter mellan de fyra studerade grupperna. I figur 8.10 redovisas den genomsnittliga realinkomstökningen i procent per år från 25 till 64 års ålder för fem årsklasser för de fyra grupperna.

Den genomsnittliga ökningen För samtliga ligger mellan 1,5 och

2,5 procent per år. Variationema i inkomst mellan årsklasserna är

minst för männen och störst för de kvinnliga biomedicinska analyti-

kerna. Det beror till stor del på att variationen i arbetstid är mycket större för kvinnor än for män och större for äldre än för yngre generationers kvinnor.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 8.10 Genomsnittlig realinkomstutveckling i procent per år från 25 till 64 års ålder för olika yrken och årsklasser

5.5 El BMA Imor sskkv sskmün

1941-45

BMA biomedicinska analytiker,mor: barnmorskor,ssk sjuksköterskor.

8.8 Pensionsberäkningama och resultaten

Pensionerna i det nya systemet för mellangenerationen och för efterföljande generationer har vi beräknat enligt de regler som var kända före den 30 oktober 1997. Vi har använt uppgifter från Riksförsäk-

ringsverket om inkomstindex, delningstal och arvsvinster. Kvinnor födda 1938-1955 tilldelar vi en fiktiv bamârsinkomst mellan 24 och 31 års ålder och de som är födda 1956 och senare mellan 26 och 33

års ålder. De antas med andra ord få två barn med fyra års mellanrum. Vi bortser från att studier och värnplikt föreslås vara pensionsgrundande. Den genomsnittliga reala fondavkastningen antar vi vara 1,5 procent per år. Avkastningen på det fiktiva sparandet är lika med förändringen i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person inkomstindex, i princip den allmänna reallönetillväxten. För förfluten tid gäller faktiska värden, därefter Riksförsäkringsverkets prognos för respektive år. I genomsnitt har tillväxten i pensionsgrundande in-

komst varit 1,2 procent år räknat från år 1960. Från år per person per 2000 antas den vara 2 procent per år i genomsnitt Riksförsäkringsver-

kets referensaltemativ.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen -

Resultaten redovisas i tre steg. Steg ett visar förändringen i den in-

tjänade ATP-pensionen för kvinnor och män, steg två utfyllnaden från

garantipensionen för kvinnor och män och steg tre förändringen i den samlade offentliga pensionen för kvinnor respektive män.

Förändringen i den inkomstrelaterade ATP

Förändringen i ATP åskådliggörs på två sätt. Tabell 8.4 visar

pensionsstorleken i ATP med de nya reglerna, med de nuvarande reglerna samt kvoten mellan ATP enligt och nuvarande regler för varje nya yr-

keskategori och olika årsklasser. Figur 8.11 visar kvoten mellan ATP

enligt nya och nuvarande regler för varje yrkeskategori och Födelseår.

Tabell 8.4 Pensionsstorleken i A TP i nya och nuvarande ATP samt kvoten mellan dem i varje yrkesgrupp och olika årsklasser. Antal basbelopp.

1932-37 1936-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor NuvarandeATP 2.31 2,44 2,61 2,62 2,63 2,72 NyaATP 2,31 3,13 3,25 3,33 3,45 3,70 Kvotenmellan nya och 1,00 1,28 1,25 1,27 1,31 1,36 nuvarandeATP Barnmorskorkvinnor NuvarandeATP 2,49 2,62 2,71 2,75 2,76 2,78 NyaATP 2,49 3,30 3.30 3.39 3,56 3,79 Kvotenmellan nya och 1,00 1,26 1,22 1,23 1,29 1,36 nuvarandeATP Sjuksköterskorkvinnor NuvarandeATP 2,48 2,64 2,74 2,79 2,82 2,89 NyaATP 2,48 3,32 3,34 3,43 3,62 3.92 Kvotenmellan nya och 1,00 1,26 1,22 1,23 1,28 1,36 nuvarandeATP Sjuksköterskormän NuvarandeATP 3,09 3,18 3,28 3,32 3,41 3,51 NyaATP 3,09 3,85 3,87 3,93 4,15 4,49 Kvotenmellan nya och 1,00 1,21 1,18 1,18 1,22 1,28 nuvarandeATP

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur I 1 Kvoten mellan ATP i det nya och det nuvarande systemet för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932- 960

0,90 - + . 3233343536373839404142434445454748495051525354555657585960

Pensionen från den ATP är större för alla kategorier i undersöknya ningen. För alla som berörs av de nya reglerna är kvoten mellan nya och nuvarande ATP större än ett, vilket är detsamma som att ATP är större med de reglerna. Det är naturligt eftersom det första intjänya

nade basbeloppet inte är pensionsgrundande i nuvarande ATP, men är

det i det nya systemet. Ökningen är emellertid inte jämnt fördelad.

Kvoten mellan och nuvarande ATP minskar från en generation till nya nästa för de generationer är födda i slutet 1930-talet och första som av hälften av 1940-talet, men ökar från en generation till nästa for de som är födda under hälften 1940-talet och därefter. Till en viss senare av del kan den fallande kvoten förklaras av att flera i den äldre generationen kan utnyttja den särskilda garantiregeln i det refonnerade systemet och på så sätt får en högre ATP än annars. Kvoten mellan och nuvarande ATP är störst för de lägre betalnya da kvinnliga biomedicinska analytikerna och minst för de högre betalda manliga sjuksköterskorna. De kvinnliga biomedicinska analytiker som är födda 1946-50 har en ATP i det nya systemet som i genomsnitt är 27 procent högre än vad den är med nuvarande regler. De lika gamla bammorskomas ATP är i genomsnitt 23 procent högre, de kvinnliga sjuksköterskomas också 23 procent högre och de manliga sjuksköterskomas 18 procent högre. De kvinnliga biomedicinska analytiker är födda 1951-55 har ATP i det systemet som i gesom en nya nomsnitt är 31 procent högre än vad den är med nuvarande regler. De lika gamla bammorskomas ATP är i genomsnitt 29 procent högre och

Den nuvarande och den nya ålderspensionen -

de kvinnliga sjuksköterskomas 28 procent högre. De manliga sjuk-

sköterskorna i samma åldrar får minst förändring. Deras ATP ökar i genomsnitt med 22 procent med de reglerna. nya Att kvinnornas ATP ökar relativt än männens är delvis mer en följd av att det första basbeloppet inte är pensionsgrundande i nuvarande ATP men är det i den nya ATP. Det innebär en relativt större

förändring för kvinnorna eftersom deras inkomster är lägre än män-

nens. Men den relativt sett större ökningen för kvinnor kan också vara en följd av att nuvarande lS-årsregel är för dem gynnsammare som

har sina pensionsgrundande inkomster ojämnt fördelade över livscy-

keln än för dem vars inkomster är jämnt fördelade. Om männen mera

drar större nytta 15 -årsregeln de har brantare inkomstprofil än

av en vad kvinnorna gör, så minskar detta avståndet till kvinnornas ATP i det nya systemet. Därtill kommer att vår studie antar relativt många barnår 8 år per kvinna. Det minskar avståndet till männens ATP i det nya systemet.

Umøllnadenfån garantipensionen

Enligt reglerna i det nya systemet får enbart de vars inkomstgrundande pension är mindre än 3 basbelopp ett offentligt nettotillskott till sin

ATP. Tillskottet är störst för de har de allra lägsta pensionerna som för att sedan avta med stigande ATP. I studien beräknas 21,1 procent av de biomedicinska analytikerna, 18,4 procent bammorskoma, av 21,8 procent av de kvinnliga sjuksköterskor och 3,4 procent de av manliga sjuksköterskorna få ett offentligt nettotillskott från garanti-

pensionen. Utfyllnaden från garantipensionen framgår tabell 8.5

av

som visar ATP, garantipension och samlad offentlig pension i det

nya pensionsystemet för varje yrkesgrupp och olika årsklasser. De skatta-

de inkomsterna är högre för än för äldre generationer varför ut-

yngre

fyllnaden från garantipensionen är mindre för yngre än för äldre gene-

rationer. Den är större för kvinnor än för män eftersom kvinnors in-

komster är lägre än mäns. Till en del skulle skillnaden i garantipen-

sion kunna bero på att många män har kunnat utnyttja den särskilda garantiregeln vars tillskott inte behöver vara större än den garantipension de annars skulle ha haft. Utfyllnaden är störst för dem har de som lägsta ATP-värdena, vilka är de kvinnliga biomedicinska analytikerna. Störst utfyllnad får kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1938- 40. De får utfyllnad på i genomsnitt 0,08 basbelopp år. Utfyllen per naden är i det närmaste noll för dem som har de högsta ATP-värdena,

dvs. de manliga sjuksköterskorna.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

Tabell 8.5 Utjj/Ilnad från garantipensionen i det nya pensionssystemet för

varje yrkesgrupp och olika årsklasser. Antal basbelopp.

1938-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor ATP 3,13 3,25 3,33 3,45 3,70 Garantipension 0,08 0,06 0,04 0,04 0,04 Samladoffentligpension 3,21 3,31 3,37 3,49 3,74 Kvoten mellan samlad 1,03 1,02 1,01 1,01 1,01 offentligpension och ATP Barnmorskor kvinnor ATP 3,30 3,30 3,39 3,56 3,79 Garantipension 0,04 0,05 0,05 0,04 0,03 Samladoffentlig pension 3,34 3,35 3,44 3,60 3,82 Kvotenmellansamlad 1,01 1,01 1,01 1,01 1,01 offentligpensionochATP Sjuksköterskorkvinnor ATP 3,32 3,34 3,43 3,62 3,92 Garantipension 0,06 0,05 0,04 0,03 0,03 Samlad offentlig pension 3,38 3,39 3,47 3,65 3,95 Kvotenmellansamlad 1,02 1,01 1,01 1,01 1,01 offentligpension och ATP Sjuksköterskormän ATP 3,85 3,87 3,93 4,15 4,49 Garantipension 0,01 0,00 0,00 0,01 0,02 Samlad offentligpension 3,86 3,87 3,93 4,16 4,51 Kvotenmellansamlad 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 offentligpensionoch ATP

Den samlade ofentliga pensionen

Den samlade offentliga pensionen, är folkpension, som summan av

pensionstillskott och ATP i nuvarande system och summan av ATP

och garantipension i det nya systemet, åskådliggör vi på två sätt. För

det första visar vi i tabell 8.6 den samlade offentliga pensionen i det och nuvarande pensionssystemet samt kvoten mellan dem for

nya varje yrkeskategori och olika årsklasser. För det andra visar vi i figur 8.12 kvoten mellan samlad offentlig pension i det och nuvarande nya systemet för varje yrkeskategori och Födelseår.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - Tabell 6 Samlad ofentlig pension i det och nuvarande gamla nya systemet samt kvoten mellan dem. Antal basbelopp.

Födelseår 1932-37 1938-40 1941-45 1946-50 1951-55 1956-60 Biomed.analytikerkvinnor Samladoffentligpension. 3,19 3,32 3,49 3,50 3,51 3,61 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,19 3,21 3,31 3,38 3,49 3,74 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,97 0,95 0,97 0,99 1,04 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Barnmorskorkvinnor Samladoffentligpension. 3,37 3,51 3,59 3,63 3,64 3,66 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,37 3,34 3,35 3,44 3,60 3,82 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,95 0,93 0,95 0,99 1,04 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Sjuksköterskorkvinnor Samladoffentligpension. 3,36 3,52 3,63 3,67 3,70 3,77 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,36 3,38 3,39 3,47 3,65 3,95 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,96 0,93 0,95 0,99 1,05 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet Sjuksköterskormän Samladoffentligpension. 3,94 4,03 4,13 4,17 4,26 4,36 Nuvarandesystem Samladoffentligpension. 3,94 3,86 3,87 3,93 4,16 4,51 Nyasystemet Kvotenmellansamlad 1,00 0,96 0,94 0,94 0,98 1,03 offentligpensioni det nya och nuvarandesystemet

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 8.12 Kvoten mellan samlad ojêzntlig pension i det nya och nuvarande systemet för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960

1,10 1,08- 1.06 1,04- 1,02- 1.00- 0,98- 0,96- 0.94- 0.92- 09° D41 4 I 3233343536373839404142434445464748495051525354555657585960

Den samlade offentliga pensionen blir i genomsnitt lägre i det nya

systemet jämfört med i det nuvarande för de i undersökningen som är födda på 1930-, 1940- och första hälften av 1950-talet. För dessa generationer är kvoten mellan samlad offentlig pension i det nya och

nuvarande systemet mindre än ett. Den ligger mellan 0,93 och 0,99. Här ingår värdet av retroaktiva arvsvinster vilket enligt förslag från 30

oktober 1997 inte ska ingå i det framtida systemet. Pensionsbehållningen för de som avlider i förtid ska enligt det förslaget tillfalla resten av kollektivet först från och med år 1999. Nivåema enligt det nya förslaget skulle därför bli lägre. Att kvoten blir mindre än ett beror delvis på vårt antagande oförändrade livslöner. Men blir tillväxten om under 2 procent framöver måste avgiftssatsen i nuvarande system hö-

jas för att klara pensionsutfästelserna. Det blir då mindre över till löntagarnas löner och pensionema enligt nuvarande regler blir då lägre än i våra beräkningar. För de som är födda omkring 1955 och senare är i våra beräkningar kvoten större än ett. De som är födda

1956-60 får en pension från det nya systemet som är 3-5 procent högre än med nuvarande regler. För de som är födda i slutet av 1930-talet och under första hälften

1940-talet är kvoten inte entydigt högre för kvinnorna än för män-

av

nen. Att kvoten för några få årsklasser är något högre för männen än för kvinnorna kan till viss del bero på att männen i större utsträckning

än kvinnorna i dessa årsklasser kan dra fördel av den särskilda garan-

Den nuvarande och den nya ålderspensionen tiregeln i det nya systemet. Det kan också bero på att det gamla sys-

temet är fördelaktigare för kvinnor än för män i dessa årsklasser.

För de som är födda under hälften 1940-talet och därefter senare av är kvoten genomgående högre för kvinnorna än för männen. Det beror bl.a. på att vi gjort ett relativt generöst antagande bamår. Det kan om även bero på att det gamla systemet är fördelaktigare för män än för kvinnor i dessa årsklasser. Men skillnaderna mellan kvinnor och män är inte stora. Till exempel får de kvinnor i studien är födda 1941som

45 en samlad offentlig pension i det nya systemet som är 5-7 procent

lägre än med nuvarande regler. Männen i åldrar får samlad samma en offentlig pension som är 6 procent lägre med de reglerna. Kvinnor nya födda 1946-50 får samlad offentlig pension i det systemet en nya som är 3-5 procent lägre under det att männens är 6 procent lägre. De kvinnor som är födda 1956-60 får en samlad offentlig pension i det nya systemet som är 4-5 procent högre än med nuvarande regler, medan männen i åldrar får pension är 3 procent högre. samma en som Alla våra beräkningar rör bruttopensionen, dvs. pensionen före

skatt. Men i det nya systemet är nuvarande skatteförmån borttagen.

Det betyder att om vi skulle jämföra kvoten mellan samlad offentlig nettopension i det nya och nuvarande systemet, så skulle kvoten bli

lägre än vad den är i våra beräkningar.

Summering

Vi har här redogjort för två olika studier om pensioner. Den första av-

ser att svara på frågan om hur det gamla och det nya pensionssystemet

omfördelar inkomster mellan kvinnor och män. Den andra att avser besvara frågan hur pensionsnivåema förändras för kvinnor respektive män när pensionssystemet ändras. Den första studien har data från ett

litet representativt urval kvinnor och män födda på 1940-talet, den

andra totalundersökning på utvald Vårdförbun-

är en en stor grupp,

det. Individemas framtida inkomster har skattats på sofistikeett mer rat sätt i den senare studien. 15- och 30-årsregeln i nuvarande ATP medför inga systematiska

omfördelningar vare sig från höginkomsttagare till låginkomsttagare

eller från män till kvinnor, däremot från dem har jämn men som en inkomstprofil och arbetar under många år till dem har ojämn som en

inkomstutveckling och arbetar förhållandevis få år. Takregeln i nuva-

rande ATP omfördelar från dem som har inkomster över 7,5 basbe-

lopp till dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Det faktum att

kvinnor i genomsnitt lever längre än män och därför får pension i fler

år än män innebär omfördelningar från män till kvinnor. Folkpensionen omfördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare. Effek-

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

terna av reglerna har undersökts för kvinnor och män födda 1944- 1950. Det visar sig att ATP-reglema sammantagna 15-årsregeln, 30årsregeln, takregeln och att kvinnor får pension i fler år än män är mindre fördelaktiga för kvinnor än för gruppen män. I de stugruppen derade årsklassema är det de lågt kvalificerade arbetarkvinnoma som är minst gynnade av nuvarande ATP-regler. När även folkpensionen

och pensionstillskottet inkluderas dvs. i det samlade offentliga pen-

sionssystemet sker dock omfördelningar från män till kvinnor. -

Den nya ATP är i princip avgiftsbestämd. En avgiftsbestämd pen-

sion omfördelar per definition inga inkomster. I den nya ATP finns några undantag. Bamârsrätten innebär i praktiken en subvention till kvinnor och pensionsrätten under värnpliktsperioden en subvention, fast betydligt mindre sådan, till män. Delningstalet är lika för män och

kvinnor vilket medför omfördelningar från män till kvinnor. Den särskilda garantiregeln för mellangenerationen i det nya pensionssyste-

met kan förväntas män mer än kvinnor. Garantipensionen omgynna fördelar från höginkomsttagare till låginkomsttagare och därmed från män till kvinnor. I det nya samlade offentliga pensionssystemet gar-

antipensionen och den inkomstrelaterade pensionen dominerar de

regler som gynnar kvinnor relativt män över de regler som gynnar män relativt kvinnor. Både det gamla och det nya samlade offentliga pensionssystemet omfördelar således inkomster från män till kvinnor. Det är svaret på vår första fråga. Svaret på vår andra fråga hur pensionsnivåema förändras är att om den samlade offentliga pensionen blir lägre med de nya än med de nuvarande reglerna för flera årsklasser av Vårdförbundets medlemmar.

De pensionema blir i genomsnitt 1-7 procent lägre för dem som

nya är födda på 1930-, 1940- och första hälften av 1950-talet. Att den samlade offentliga pensionen blir lägre med de nya reglerna innebär att subventionen är mindre än vad den är i nuvarande system. Den relativa försämringen är i de flesta fall något större för männen än för kvinnorna, i ett fåtal årsklasser är det tvärtom. Det senare kan till men

viss del bero på den särskilda garantiregeln. Det kan också bero på att

nuvarande 15- och 30-årsregel är fördelaktigare för kvinnorna i Vård-

förbundet än för männen i just dessa årsklasser. Så förhåller det sig

kvinnorna har ett arbetsmarknadsmönster som ger dem en pension om är högre i förhållande till livslönen än vad som gäller för män. som

Kvinnliga biomedicinska analytiker, som är de lägst betalda av samt-

liga yrkesgrupper i studien, har minst försämring av alla. Det tyder på att dessa lågavlönade kvinnor är minst gynnade av nuvarande 15- och 30-årsregel, beroende på att de har en svag realinkomstutveckling över tiden.

Den nuvarande och den nya ålderspensionen - De nya pensionema blir högre än de gamla för dem är födda som under senare hälften 1950-talet och högre för kvinnorna i Vårdförav bundet än för männen. Till viss del beror det på bamårsrätten är som en subvention till kvinnorna i det systemet. Men det kan även nya bero på att i dessa årsklasser är den nuvarande 15- och 30-årsregeln

genomgående fördelaktigare för Vårdförbundets män än för dess

kvinnor.

8.10 Efterskrift

Genomförandegruppen för det nya pensionssystemet föreslog den 30

oktober 1997 i två promemorior Ds 1997:66 och Ds 1997:67 vissa

förändringar i den tidigare föreslagna utformningen av det nya pensionssystemet. Garantipensionen föreslås år 1997 ligga något

nu en

högre nivå och beräknas på ett sätt som ger lägre marginaleffekter än ursprungsförslaget. Detta kan vara fördelaktigare för kvinnor än för

män. Arvsvinster ska inte tilldelas för retroaktiv tid, vilket lägre ger

pensioner jämfört med ursprungsförslaget, förändringen har

men samma konsekvenser för kvinnor som för män. De föreslagna regeländringarna förändrar således inte huvudslutsatsen i vår studie, att det

nya pensionssystemet inte är mer ofördelaktigt eller mindre fördelaktigt för kvinnor än för män.

Appendix. Skattad funktionsform

för

uppräkning av framtida årsinkomster

Metoden bygger på att vi via OLS-regression sökt hitta den funk-

- -

tion som bäst förklarar den aggregerade livsinkomstutvecklingen för

varje kohort för och de fyra yrkesgruppema. Den bästa var en av an-

passningen hade en Mincerinspirerad Mincer 1974 logistisk funktion

enligt ekvation 1 nedan:

ekv.1 ln pp/600-pp -5,10 + 1,57 lnarbår

där: pp 100-dels ATP-poäng; arbår antal arbetsår efter 15 år

dvs arbår1 vid 16 års ålder, 2 vid 17 års ålder etc;

600 övre gräns i 100-dels pensionspoäng nästan kan som uppnås för det aggregerade genomsnittet;

R2adj 0,87; t-värde -18,9 respektive 17,7.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig T egle

Vi vill tacka Jan Selén, SOFI, som gett värdefulla synpunkter på hur skulle skatta de individuella livslönema, Anders Persson, SPSS, som bistått oss när haft problem med programmeringen, Gudrun Ehnsson, Genomförandegruppen, som har läst och kommenterat tidigare versioner samt Nils Holmgren och Arne Pålsson, båda RFV, som svarat på frågor om regelkonstruktionen.

Litteraturförteckning

Ds 1997:66, Garantipension och samordningsfågor m m., Socialdepartementet. Ds 1997:67, Inkomstgrundad ålderspension -finansiella jrågor m.m., Socialdepartementet. Holmlund, Bertil 1995 Finansieringsaltemativ för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen", i SOU 1995:59, Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi. Stockholm: Fritzes. Lagen om allmän försäkring, Riksförsäkringsverket. Mincer, Jacob 1974 Schooling, Experience and Earnings. New York: Columbia University Press/NBER. Proposition 1993/1994:250, Reformering av det allmänna pensionssystemet. RFV redovisar 1997:3, Reformerat utfall för individer. pensionssystem - SOU l994:20-22, Reformeratpensionssystem. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charl0tte1990 "ATP-systemet från fördelningspolitisk synpunkt i Allmän pension, SOU 1990:78. Stockholm: Allmänna förlaget. Ståhlberg, Ann-Charlotte 1994 Reformerat pensionssystem. Kvinnors ATP och avtalspension, SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte Tegle, Stig 1997 Kvinnors och mäns avtalspensioner", kapitel 9 i denna volym.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG STIG TEGLE

Inledning

I detta kapitel analyseras avtalspensionema jämställdhetssynpunkt.

ur

Vi ställer frågan om reglerna i de olika avtalspensionssystemen är

mindre fördelaktiga för kvinnor än för män. Utöver folkpension, pensionstillskott och ATP får de allra flesta även pension från sin avtalsförsäkring när de ålderspensioneras. Av-

talsförsäkringar är avtal om försäkringar som träffats de centrala

av

arbetsmarknadsorganisationema. Sådana försäkringar finns på hela

den svenska arbetsmarknaden. Det finns huvudsakligen fyra stora avtalspensionssystem. Dessa är ITP för privatanställda tjänstemän, ett

avtal för privatanställda arbetare fram till 1996 förkortat STP,

av-

talspension för statligt anställda och avtalspension för anställda i kommuner och landsting. Avtalspensionen kompletterar ersättningen från folkpensionen och ATP, dels genom att höja ersättningsnivån,

dels genom att kompensera för inkomstbortfall över den inkomstnivå som ATP kompenserar för. I kapitlet Den nuvarande och den ålderspensionen hur nya - omfördelar dessa mellan kvinnor och män tidigare i denna volym har vi skattat individuella livslöner för 75 000 medlemmar i Vårdförbunca det. Dessa skattade livslöner har vi också utnyttjat i detta kapitel för att studera avtalspensionema för kvinnor och män. Det gör vi på två

sätt, för det första genom att beräkna och jämföra avtalspensionema

enligt avtalet för kommunal- och landstingsanställda för databasens

kvinnor och män, för det andra att simulera pensionsstorleken

genom för kvinnor respektive män när de ersätts enligt de olika regler som gäller i ITP, STP, det statliga pensionsavtalet och pensionsavtalet för kommunal- och landstingsanställda. Med i studien den STP avses regelkonstruktion gällde före det pensionsavtalet 1996 på LOsom nya SAF-området.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Det närmast följande avsnittet allmän beskrivning av olika ger en

avtalspensioner. I det därpå följande avsnittet beskriver vi de skattade avtalspensionerna för kvinnor och män i undersökningen. I det fjärde avsnittet belyser hur graden kompensation kan skilja sig mellan

av

kvinnor och män när avtalspensionen beräknas enligt de fyra olika re-

gelsystemen. Kapitlet avslutas med slutsatser.

9.2 Fyra avtalspensionssystem

De fyra avtalspensionssystemen liknar i sina huvuddrag varandra,

är i övrigt konstruerade med avseende på de förutsättningar som men gäller på de olika avtalsområdena. De har också många gemensamma

drag med den allmänna pensionen. De är obligatoriska för dem som

tillhör avtalsområdet. De är huvudsakligen förmånsbestämda. Med att

pensionen är förmånsbestämd att förmånsnivån i systemet

menas t.ex. viss procent slutlönen fastställs i förväg och sedan anpasen av

storleken på avgiftsinbetalningama till förmânsnivån. Alternativet

sas

till förmånsbestämda system är avgiftsbestämda system. I det fallet är

den exakta förmånen inte fastställd. I stället fastställs avgiften och

pensionsnivån därefter. I det föreslagna reformerade ATP är

anpassas

pensionen avgiftsbestämd. Det avtalspensionssystem som ersätter

STP från och med år 1996 är avgiftsbestämt. Det finns också mindre

inslag avgiftsbestämd natur i andra avtalspensioner, t.ex. ITPK i

av

s.k. Kåpan det statliga området I pågående ITP-planen och den avtalsdiskussioner på det privata tjänstemannaområdet och på det kommunala området driver arbetsgivarsidan linjen att stor del av

en

pensionen ska avgiftsbestämd. De olika avtalspensionerna är

vara

samordnade så intjänad kvalifikationstid inte förloras vid byte av

att

anställning. Avtalspensionema är individrelaterade och inkomstrelaterade och kommer därför spegla de skillnader i förvärvsinkomster finns

att som mellan kvinnor och män. Reglerna är formellt lika för kvinnor och

inom avtalssystem. Men i praktiken kan de ändå ha män respektive

olika konsekvenser för kvinnor och män två skäl. För det första av skiljer sig reglerna mellan olika avtalssystem, vilket får olika följder för kvinnor och män kvinnor och män inte är som grupp, om jämnt fördelade mellan avtalsområdena. För det andra kan lika regler ha olika konsekvenser för kvinnor och män därför att deras arbetsmarknadsmönster förvärvsavbrott, tid i arbete, löneutveckling och

liknande är olika.

l Utöver den vanliga âlderspensionen i ITP finns den kompletterande ålderspensionen ITPK. Kåpan är motsvarande på det statliga området. De ger båda några procents tillskott till pensionen.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Intjänandetid

Avtalspension kan tjänas från och med 28 års ålder. Det krävs i

princip 30 intjänandeår eller 360 månader för att få full pension. Har

en person färre intjänandeår än 30 reduceras pensionen i proportion till den tid som saknas. Vad krävs för ett intjänandeår varierar. som Det krävs dock deltidstjänst på minst 16 timmar vecka för få per att ett helt intjänandeår i alla systemen. Jämfört med det nuvarande offentliga ATP är avtalssystemens regler för hur ett intjänandeår beräknas mindre generösa. Intjänandeperioden är också generösare i ATP än i avtalssystemen eftersom ATP kan börja tjänas redan från 16 års ålder, avtalspension först från 28 års ålder. Före det men pensionsavtal för statligt anställda trädde i kraft som år 1992 kunde även den statliga avtalspensionen tjänas tidigare, nämligen från 20 års ålder. I ITP och det statliga pensionssystemet är övertidsersättning inte pensionsgrundande.

Deltidsanställning som kompletteras med

övertid till full tjänstgöring därför sämre upp ger avtalspension än en

heltidsanställning med en lika stor årsinkomst.

Kompensationen

Avtalspensionemas nivå bestäms lönen under året/åren närmast av före pensioneringen. ITP beräknas i princip på slutlönen, de statliga och kommunala avtalspensionema beräknas de fem respektive sju sista årslönema och STP bestäms lönen mellan 55 och 59 års ålder. av Den lön som pensionen beräknas på kallas pensionslön. I ITP, STP och den statliga avtalspensionen är avtalspensionen 10 på den procent lön pensionen beräknas på så länge lönen inte som överstiger 7,5 basbelopp. ITP, den statliga avtalspensionen och avtalspensionen för anställda i kommuner och landsting dessutom kompensation för löger nedelar över 7,5 basbelopp. Det gör också den avgiftsbestämda avtalspension som ersätter STP. På den del lönen överstiger 7,5 av som men inte 20 basbelopp är ITP och den statliga avtalspensionen 65 procent och på den del som överstiger 20 inte 30 basbelopp är men kompensationen 32,5 procent. Den kommunala avtalspensionen är bruttosamordnad med ATP och folkpension. Bruttosamordning innebär att avtalsförsälcringen garanterar viss nivå på den samlade en pensionen i förhållande till tidigare inkomst. Den garanterade nivån är olika stor i olika inkomstintervall och är högst för de allra lägsta inkomsterna. Om ersättningen från ATP och folkpension

inklusive

pensionstillskott inte ger den garanterade nivån så fyller avtalsförsäkringen på upp till denna nivå. Det är mellanskillnaden mellan garanterad pension och lagfäst pension som kommunerna och landstingen betalar ut och utgör den kommunala kompletteringspensionen. som

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Det generösa taket i avtalssystemen kommer männen till del mer

än kvinnorna. Betydligt fler män än kvinnor har inkomster över ATP-

taket. Av alla förvärvsarbetande män hade 17,9 procent en årsinkomst år 1995 större än 7,5 basbelopp. Av kvinnorna var det 3,7 som var

procent Riksförsäkringsverket, 1997. När kvinnor ersätts för inkomstbortfall från avtalsförsäkringama får de därför i genomsnitt en

lägre andel inkomstbortfallet kompenserat än vad män får se även

av Ståhlberg, 1994.

Pensionsåldem är normalt 65 år. Men för de befattningar i kom-

och landsting där Kommunalarbetarförbundets kollektivavtal muner

gäller är pensionsåldem lägre, 63 år ibland 62 och 61 år och med-

lemmar i Vårdförbundet är födda 1938 eller tidigare går i pen-

som sion vid 63-65 års ålder. Pensionsreglema sammanfattas i tabell 9.1.

Tabell 9.1 En beskrivning hur pensionslön och hel pension bestäms i av STP tidigare gällande regler, ITP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting.

STP tidigare lTP Avtalspension för Avtalspension för gällanderegler statligt anställda anställda i kommun och landsting Pensionslön Medelvärdet de av Slutlönen men det Medelvärdet de av Medelvärdet de av tre högsta árslönema finnssärskildaregler fem sista árslönemafem högstaárslönermellan55 och 59års för hur stora löne na blanddesju som ålder.Inkomster som ökningar som ska närmast föregåråret störreän7,5bas- lovatt ingåi pen- förepensioneringen beloppär intepen- sionslönen förde sionsgrundande som har kvar pensionsáldem Pensionsstorlek procentavpen- 10 10 procent Iöne- 10 procent Iöne- Pensionen bruttosionslönen. delar upp till7,5bas- delar upp till7,5bas- samordnad med belopp. procent 65 belopp,65procent folkpension ochATP. lönedelar mellan lönedelar mellan Avlalspensionen 7.5och 20basbe- 7,5 och 20 basbe garanterar viss en lopp,32.5procent lopp, 32,5 procent bruttoniváDen lönedelar mellan20 lönedelar mellan 20 garanterade nivåni och30 basbelopp. och 30basbelopp. procent av pensionslTPK som Kápan som lönen olikastori avgiftsbestämd avgiflsbestämd olika löneintervall. tillkommer. tillkommer. Den större för små löner änför stora. Bruttopensionen uppgårgenomsnitt i till 70-75 procentav penslonslönen.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

9.3 De skattade

avtalspensionema i Vårdförbundet

Samma modell som ligger bakom skattningama i vårt tidigare kapitel kapitel 8 i denna volym har använts för att studera avtalspensionema

för kvinnor och män. Databasen är 75 000 medlemmar i Vårdförca

bundet uppdelade på kvinnliga biomedicinska analytikerf kvinnliga

barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor. Databasen har efter samkörning med Riksförsäkringsverkets

pen-

sionspoängdatabas uppgifter individuella arbetsinkomster egent-

om ligen ATP-poäng för vart och ett av åren 1960-1994. Männens löne-

utveckling visar i genomsnitt upp samma avvikande mönster gentemot kvinnornas löneutveckling gäller för genomsnittet samtli-

som av

ga förvärvsarbetande män och kvinnor, dvs. männen har betydligt

en

brantare löneprofil än kvinnorna. Kvinnorna i materialet har å sin sida ett mycket traditionellt kvinnligt arbetsmarknadsmönster med deltids-

arbete och förvärvsavbrott under småbamsåren.

Inkomstema efter 1994 har skattats med extrapolering för be-

en

skrivning se kapitel 8 i denna volym. På basis varje individs fak-

av

tiska och skattade arbetsinkomster har sedan kompletteringspensionen enligt pensionsavtalet för arbetstagare i kommuner och landsting be-

räknats för varje individ. Vi har antagit att pensionsåldem är 65 år för alla och att antalet intjänade år i avtalssystemet för individ deten är samma som hans eller hennes antal intjänade år i ATP från och med 28 års ålder. Huvudparten Vårdförbundets medlemmar är anställda i komav

muner och landsting och får sin avtalspension enligt pensionsavtalet för arbetstagare hos kommuner och landsting. Vi vill här påpeka några egenskaper hos detta avtalspensionssystem: l Regelsystemet är sådant att den som har sina bästa inkomster de sista åren före pensioneringen får större pension i förhållande

en till livslönen än den får har livslön sina bästa som samma men inkomstår tidigare i livet.

2 Pensionsavtalet för anställda i kommuner och landsting

garanterar en högre bruttonivå i procent slutlönen för de lågavlönade av

än för de högavlönade.

3 Avtalspensionen pension även på de delar lönen är

ger av som

större än 7,5 basbelopp och därför inte kompenseras i det

som

offentliga pensionssystemet. Den första regeln gynnar de har karriäryrken vilket många

som män har, men gynnar också de efter längre tid med deltidssom en

tjänstgöring går över till heltidstjänst, vilket många kvinnor gör. Den andra regeln är fördelaktigare för låginkomsttagare än för högin-

2 Biomedicinska analytiker benämndestidigare laboratorieassistenter.

1 65

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

komsttagare och kan därmed vara fördelaktigare för kvinnor än för män. Den tredje regeln är särskilt viktig för dem som har höga inkomster. Kompletteringspensionen är väsentligt högre på de delar av

lönen som är större än 7,5 basbelopp än på de delar av lönen som lig-

under 7,5 basbelopp, något i första hand kommer män tillgoger som do eftersom inkomster större än 7,5 basbelopp är vanligare bland män

än bland kvinnor. I vårt material beräknas till exempel 37 procent av de manliga sjuksköterskorna som är födda åren 1951-1955 ha en slutlön på mer än 7,5 basbelopp, men bara 5 procent av de kvinnliga biomedicinska analytikerna. De manliga sjuksköterskorna har i ge-

nomsnitt annorlunda karriärutveckling med chefsbefattningar och en

liknande än vad de kvinnliga sjuksköterskorna har. I tabell 9.2 visas

hur stor andel de kvinnliga biomedicinska analytikerna, kvinnliga av barnmorskoma, kvinnliga och manliga sjuksköterskorna med olika

födelseår som beräknas ha en slutlön som är större än 7,5 basbelopp.

Andelen ökar med födelseåret för samtliga yrkesgrupper. Den är ge-

nomgående lägst för de kvinnliga biomedicinska analytikerna och högst för de manliga sjuksköterskorna.

Tabell 9.2 Andel av kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960 som har en slutlön som är större än 7,5 basbelopp. Procent. Födelseår Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor

Avtalspensionen är löneförmån som inte redovisas i lönestatistien

ken. I de fall pensionssystemet är avgiftsbestämt är storleken på löne-

förmånen känd den inte redovisas explicit. Å andra sidan är även om

den framtida pensionsstorleken obestämd. Löneförmånen är i ett av-

giftsbestämt system den procent på lönen som betalas till pensionssystemet. När procentsatsen är densamma för alla inom ett avtalsom-

råde är också löneförmånen i procent av penninglönen lika stor för

alla, kvinnor som män om vi bortser från eventuella skillnader i skat-

teförmån på grund skillnader i individemas marginalskattesatser.

av

När pensionen inte är avgiftsbestämd utan förmånsbestämd som den

är i ITP, STP, det statliga och det kommunala pensionsavtalet och

Kvinnors och mäns avtalspensioner

beräknas först på årslönema åren närmast före

pensioneringen kan

storleken på löneförmånen inte enkelt fastställas den intjänas när utan först i efterhand när har gått i pension. Ett alternativt personen sätt att

bestämma lönefönnånen är att med utgångspunkt i skattad löneut-

en

veckling beräkna avtalspensionen och dess andel den pensions-

av grundande livslönen. Vi har dock valt enklare och en grövre metod. I

stället för att relatera avtalskompletteringen till livslönen

har vi relate-

rat den till individens samlade pensionsskydd från folkpension,

pensionstillskott, ATP och avtalspension. Hur del har

stor avtalspensionen i det totala pensionsskyddet Är avtalspensionens andel för

större män än för kvinnor I tabell 9.3 har beräknat pensionslönen den lön

som är pensio-

nen beräknas på enligt tabell l, kompletteringspensionen

och den of-

fentliga pensionen för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor

och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

Tabell 9.3 Pensionslönen, avtalspensionen kompletteringspensionen och den offentliga pensionen för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1 932-1 96 Antal basbelopp.

Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor analytiker kvinnor kvinnor kvinnor män Födda PAOA/PPAOA/PPAOA/PPAOAIP

1932-375.00 0,30 3,19 0,06 5,25 0,38 3,37 0,07 5.22 0,36 3,36 0,07 5,98 0,40 3,94 0,07 1938-405,11 0,33 3,32 0,06 5,35 0,39 3,51 0,07 5,37 0,37 3,52 0,07 6,23 0,47 4,03 0,08 1941-455,34 0,40 3,49 0,07 5,48 0,41 3,59 0,07 5,57 0,42 3,63 0,07 6,47 0,53 4.13 0,08 1946-505,39 0,45 3,50 0,08 5,60 0,46 3,63 0,08 5.70 0,48 3.67 0,08 6,73 0,65 4,17 0.10 1951-555,38 0,45 3,51 0.08 5,63 0,49 3,64 0,09 5,77 0,52 3,70 0,09 7,06 0,77 4,26 0,11 1956-605,61 0,51 3,61 0,09 5,72 0,53 3,66 0,09 5,98 0,58 3,77 0,10 7,49 0,96 4,36 0,13 Totalt 5,39 0,44 3,50 0,08 5,58 0,47 3,61 0.08 5,67 0,48 3,64 0,08 6,97 0,74 4,23 0,11

P pensionslön A avtalspension O offentlig pension AIP avtalspensionens andel pensionslön. av

Vi ser till exempel att kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1946-1950 har kompletteringspension är 8

en som procent av pensionslönen, medan manliga sjuksköterskor i årsklasser har samma en

kompletteringspension är 10 procent pensionslönen. Kvinnli-

som av ga biomedicinska analytiker är födda fem år 1951-1955, som senare,

har kompletteringspension också är 8 pensionslö-

en som procent av

nen, medan de manliga sjuksköterskomas kompletteringspension

är ll procent av pensionslönen. I tabell 9.4 har vi beräknat kvoten mellan total pension och of-

fentlig pension för kvinnliga biomedicinska analytiker, kvinnliga

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle barnmorskor, kvinnliga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor födda 1932-1960. Med total pension menas folkpension, pensionstillskott, ATP och avtalspension. Tabell 9.4 Kvoten mellan total pension och offentlig pension för medlemmar i Vårdförbundet Födelseår Biomedicinska Barnmorskor Sjuksköterskor Sjuksköterskor

Kvoten är högre för männen än för kvinnorna, utom för de allra äldsta

årsklassema. Den är större för de yngre generationerna än för de

äldre, eftersom det är fler i de årsklassema har årsinyngre som

komster över 7,5 basbelopp. Framför allt gäller det för männen. För de är födda 1946-1950 ökar den kommunala kompletteringspen-

som sionen männens pension med 15 procent och kvinnornas med 12-13

procent. För de är födda 1951-1955 ökar kompletteringspensio-

som männens pension med 18 procent och kvinnornas med 12-13 nen procent och för de är födda 1956-1960 ökar den männens pensom sion med 21 procent och kvinnornas med 14-15 procent. Den lönefönnån avtalspensionen utgör är således större för männen än för som kvinnorna. Men skillnaderna är mindre än vad värdena ovan visar.

Kvinnor lever nämligen längre i genomsnitt än vad män gör och därför får de pension i fler år än män. Återstående livslängd vid 65 års

ålder är enligt senast publicerade uppgifter från Statistiska centralby-

rån 19,53 år för kvinnor och 15,84 år för män skillnad 3,69 år. - en

När vi tar hänsyn till detta är kompletteringspensionen fortfarande

förmånligare för männen än för kvinnorna, men skillnaden är mindre.

I det fall kompletteringspensionen ökar männens pension med 18 pro-

cent och kvinnornas med 12 procent gäller de är födda 1951som 1955 är ökningen årligen 50 procent större för männen än för kvin- Sett över samliga år pensionär är ökningen drygt 20 pronorna. som cent större för männen än för kvinnorna.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

9.4 Skillnaderna mellan olika

avtalssystem

För att belysa skillnaderna mellan de olika avtalssystemen har vi med

utgångspunkt i de skattade livslönema för Vårdförbundets medlemmar simulerat pensionsstorleken enligt de olika regler gäller i som ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och

landsting. Pensionsreglema på varje avtalsområde är emellertid fastställda mot bakgrund den löneutveckling, det arbetskraftsdeltagan-

av

de etc. som är det normala för området, varför pensionssyste-

tre av

men i våra simuleringar tillämpas på har typ

grupper som en annan av

löneutveckling m.m. än vad systemen är tänkta för. Om t.ex. STPs regler resulterar i en lägre pensionslön än pensionsreglema på det kommunala området så är det följd att studiens löntagare i

en av genomsnitt har högre reallön mellan 57 och 63 års ålder än mellan 55 en

och 59 års ålder då löntagarna LO-SAF-området förväntas ha sina

bästa löner. Ett sådant resultat ska således inte tolkas STP som om ger lägre pensioner generellt sett.

Simuleringama förutsätter att varken kontantlönen eller arbetsmarknadsmönstret påverkas avtalspensionssystemets utformning.

av Det är förvisso ett orealistiskt antagande. Till exempel kan sämre pensionsförrnåner medföra krav på höjda kontantlöner och likartat sätt kan ändrade regler för vilka inkomstår bestämmer pensionens som

storlek leda till anpassningar i arbetsmarknadsbeteendet. Simulering-

ama kan trots detta belysa skillnaderna mellan de olika systemen och betydelsen av exakt hur regelsystemen utformats för utfallen. Därtill har antagit att pensionsåldern är 65 år för alla samt att antalet intjänade år i respektive avtalssystem är detsamma individens antal som intjänade år i ATP från och med 28 års ålder. De avgiftsbestämda till-

läggen ITPK och Kåpan antar vi ge ett schablonmässigt tillskott till

pensionen motsvarande 3 procent på pensionslönen.

Pensionslönen

Pensionslönen är den lön pensionen beräknas på. Det har framsom gått att den bestäms något olika sätt i de olika avtalssystemen. Det är inte samma inkomstår utgör underlaget för pensionslönen i de som

fyra systemen. Frågan är vissa avtalssystem ett förmånligare

om ger

pensionsunderlag än andra. Skulle till exempel de kvinnliga biomedi-

cinska analytikerna i vår studie få högre pensionslön den i en om

stället för att beräknas etter de regler gäller för avtalspensioner i

som

kommuner och landsting beräknades efter de regler gäller för

som tjänstemän i privat sektor I figur 9.l9.4 har pensionslönen simulerats för olika yrken och födelseår enligt de olika regler gäller i som ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle landsting. Vi visar också pensionslönen i nuvarande ATP, vilken är

lika med det genomsnittliga antalet ATP-poäng under de 15 bästa in-

komståren. Figur 9.1 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA T, avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP. Kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960. 8,0 . 7,5 7,0 6,5

Figur 9.2 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA T, avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt i A TP. Kvinnliga barnmorskor födda l 9324 960. 8,0 7,5 7,0 6,5 6,0 55 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 32 35 38 41 44 47 50 53 56 59 Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Figur 9.3 Pensionslönen iSTP, ITP, det statliga avtalssystemet STA 7, avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP. Kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

8,0

w

l

w 6,5 .

l

6,0 5,5

Födelseår

Figur 9.4 Pensionslönen i STP, ITP, det statliga avtalssystemet STA D, avtalssystemet i kommun och landsting KOMM samt iATP. Manliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

8,0

BAM/VF

m

m

"

ao--f .

/w/WW . /,- - -- 55 /r\ ////--/ / ATP

iof

STP 4,5 1 ITP 4.0 - § STAT 35 g I m. å 3,0 KOMM V V f

Födelseår

Skillnaderna i pensionslön om vi jämför ITP, det statliga och det

kommunala pensionsavtalet med varandra är små för alla yrkesgrup-

pema. För de allra äldsta generationerna är pensionslönen högst när

l7l

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

den beräknas efter STPs regler. I dessa äldre generationer är i modellen den genomsnittliga reallönen högre mellan 55 och 59 års ålder än vad den är senare i livet. För övriga generationer ger modellen något

högre värde på pensionslönen med ITPs regler, och STPs regler ger

lägst värde. Detta är en följd av att de skattade livslönema för dessa generationer i genomsnitt genererar reallöneökningar även de allra

sista åren. Det är möjligt att det är en överskattning se vidare kapitel

8 i denna volym och att de kommunala pensionsreglema därför skulkunna ge den högsta pensionslönen, åtminstone for kvinnornas del.

Avtalspensionen

Reglerna i de fyra avtalspensionssystemen är sinsemellan mycket lika, men där finns också skillnader. Så ger till exempel ITP, den statliga avtalspensionen och den kommunala avtalspensionen, men inte STP, pension även på de delar av lönen som är större än 7,5 basbelopp. På dessa lönedelar är kompensationen betydligt högre än för de delar av lönen som ligger under 7,5 basbelopp. Vidare gäller att den kommunala avtalspensionen har en konstruktion som avviker från de övriga. Frågan är om reglerna i vissa avtalssystem ger en förmånliga-

re avtalspension än reglerna i andra system. Skulle till exempel de

biomedicinska analytikerna i vår studie, vid given livslön, få en högre avtalspension om den i stället för att beräknas efter de regler som gäller för anställda i kommuner och landsting beräknades efter de regler som gäller för tjänstemän i privat sektor I figur 9.5 9.8 har avtalspensionen simulerats för olika yrken och födelseår enligt de regler som gäller i ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting. Det visar sig ingen eller mycket liten vara skillnad på ITP och den statliga pensionen. Dessa ger högst värden.

De kommunal- och landstingsanställdas kompletteringspensioner ger

genomsnittligt en lägre nivå än avtalspensionen i både den statliga och den privata sektorn. För de manliga sjuksköterskorna födda kring mitten av 1940-talet och därefter är dock STP-reglerna sämst på

grund taket. Den nya avtalspensionen LO-SAF-området har

av inget tak, men kompensationen är lika under och över taket. De löntagare studien baseras på pensioneras normalt vid 65 år. Men i de befattningar där Kommunalarbetarförbundets kollektivavtal gäller, kan

hel pension ges redan från 63 års ålder ibland även från 61 och 62 års

ålder. Då kan en lägre pensionsnivå kompenseras av att pension be-

talas i fler år.

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Figur 9.5 Avtalspensionen iST ITP, stat STAD och kommun KOMM för kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960

1,4 i

i

STP

ITP å .27 STAT 2 w 8 H 00 i KOMM 32 35 3a 41 44 47 50 53 se f 59 f

Figur 9.6 Avtalspensionen iSTP, ITP, stat STAD och kommun KOMM för kvinnliga barnmorskor födda 1932-1960

Födelseår

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle Figur 7 Avtalspensionen iSTP, ITP, stat STAT och kommun KOMM för kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960

ä i å

Födelseår

Figur 9.8 Avtalspensionen i STP, ITP, stat STAT och kommun KOMM för manliga sjuksköterskor födda 1932-1960 1,4

STP 4 ITP STAT 2 g 00 KOMM I 53 l 56 59 32 35 38 41 44 47 50 Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Den totala pensionen

För en individ är det det totala skyddet som är viktigt, inte hur stor del av det som kommer från det ena eller det andra systemet. Med total pension avses summan av folkpension, pensionstillskott, nuvarande ATP och avtalspension. Pensionen från det offentliga kompenserar enbart för inkomstbortfall på inkomster till 7,5 basbelopp, varför upp avtalspensionen är särskilt viktig för dem med höga inkomster. Hur stor del har avtalspensionen i det totala pensionsskyddet Är avtalspensionens andel större för män än för kvinnor Det studerar vi genom att beräkna kvoten mellan total pension och offentlig pension,

när avtalspensionen i den totala pensionen är endera av ITP, STP,

statlig avtalspension och avtalspension för anställda i kommuner och landsting.

Figur 9.9-9.12 visar kvoten mellan total pension och offentlig pension för olika yrken och födelseår när avtalspensionen beräknats

efter de regler som gäller i ITP, STP, för statligt anställda och för anställda i kommuner och landsting. Av figurerna framgår att kvoten är lägre med de kommunala pensionsreglema än med de andra systemen. Kvoten är högre för männen än för kvinnorna med undantag för STP där det finns ett tak. Med STP blir kvoten lika för män och kvin-

nor. Avtalspensionen från ITP ökar männens pension med 26 procent

och kvinnornas med 17-19 procent om de är födda 1956-1960. Den

statliga avtalspensionen ökar männens pension med 25 procent och

kvinnornas med 17-18 procent om de är födda 1956-1960. Den

kommunala kompletteringspensionen ökar männens pension med 21

procent och kvinnornas med 14-15 procent om de är födda 1956- 1960. För de som är födda 1951-1955 gäller att avtalspensionen från ITP ökar männens pension med 22 procent och kvinnornas med 16-

17 procent. Den statliga avtalspensionen ökar männens pension med

21 procent och kvinnornas med 16-17 procent och den kommunala

kompletteringspensionen ökar männens pension med 18 procent och

kvinnornas med 12-13 procent. Skillnaden mellan kvinnors och mäns pensionsförmåner är emellertid mindre än vad siffrorna visar, efter-

kvinnor i genomsnitt lever längre och får pension i fler år än

som man.

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

Figur 9.9 Kvoten mellan total pension och ojfentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STA 7 respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting K OMM. Kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1932-1960.

l

l

1,25%

1,10l.j l_STP

l

i

ITP 1.05 ä STAT

3 i l """ "

å 100j KOMM l ä 35 38 41 44 47 50 53 5G 59

Födelseår

Figur 9.10 Kvoten mellan total pension och offentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STAD respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting KOMM. Kvinnliga barnmorskor födda 1932-1960.

FTP 1,10 ITP 1,05 å . STAT i

ê i 2"" "

g 1,00 s KOM

Födelseår

Kvinnors och mäns avtalspensioner

Figur 9.11 Kvoten mellan total pension och offentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STA T respektive avtalspensionfär anställda i kommuner och landsting KOMM. Kvinnliga sjuksköterskor födda 1932-1960.

Födelseår

Figur 9.12 Kvoten mellan total pension och ofentlig pension när avtalspensionen är STP, ITP, statlig avtalspension STAT respektive avtalspension för anställda i kommuner och landsting KOMM. Manliga sjuksköterskor födda 1932-1960. 1,30

i

1.10 ITP 105 ä STAT 1.00; KOMM

Födelseår

Ann-Charlotte Ståhlberg Stig Tegle

9.5 löneförmån

Avtalspensionen en

Pensioner kan ses som en form av uppskjuten lön, men intjänade pen-

sionsrättigheter inkluderas inte i lönedata. Den gängse statistiken över lönefördelningen är därför delvis missvisande. Sélen och Ståhlberg

1996, 1998 inkluderar lönerelaterade pensionsrättigheter i lönemåt-

tet. Det visar sig då att spridningen i den totala lönen penninglön inklusive pensionsrättigheter är större än spridningen i den traditionella penninglönen.

Avtalspensionen löneförmån inte redovisas i lönestatisär en som tiken. I våra beräkningar får Vårdförbundets medlemmar en mindre avtalspension när den beräknas på reglerna i den kommunala pensionsplanen än när den beräknas på reglerna i de andra pensionsavtalen. Huvudparten av Vårdförbundets medlemmar är kvinnor. Den er-

sättning de får för sin arbetsinsats jämfört med löntagare andra

avtalsområden är därför mindre än vad en jämförelse av penninglön-

ema visar. Till exempel får i vår studie kvinnliga biomedicinska analytiker födda 1946-1950 en pension som årligen är 0,12 basbelopp

mindre än vad statligt anställda med identisk löneutveckling får. Det motsvarar 1997 en skillnad i pension på drygt 360 kronor per månad. Pensionsavtalet i kommuner och landsting ger dock en högre brutto-

kompensation i procent av pensionslönen till de som har de allra

lägsta lönerna, vilka oftare är kvinnor än män. Den ersättning dessa kvinnor får för sitt arbete är då större än vad den vanliga lönestatistiken visar. Vidare är för privatanställda tjänstemän och för statligt och kommunalt anställda avtalspensionens andel av den totala pensionen större för män än för kvinnor. Män som betydligt oftare än kvinnor har en pensionslön som är större än 7,5 basbelopp, får en större andel

av inkomstbortfallet kompenserat från avtalspensionen än vad kvin-

nor fâr. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är därför större än vad lönestatistiken visar. Å andra sidan lever kvinnor i genomsnitt

längre än män och får därför pension i fler år än vad män får. Det dämpar skillnaden i kvinnors och mäns löneförmån från avtalspensio-

nen, men kvinnornas löneförmån från avtalspensionen är trots detta mindre än männens.

Sammanfattningsvis har vår studie visat att avtalspensionen kan

vara mindre fördelaktig för kvinnor än för män. Det kan tolkas som

att löneförmånen av avtalspensionen i procent av penninglönen inte är

lika stor för kvinnor som för män. Den är mindre för kvinnor, vilket innebär att kvinnor i genomsnitt får en lägre ersättning för sin arbets-

insats relativt män än vad som framgår av lönestatistiken. För att be-

stämma exakt hur stora de totala dvs. med löneförmånema inklude-

Kvinnors och mäns avtalspensioner

rade löneskillnadema mellan kvinnor och män är krävs det dock yt-

terligare forskning.

Vi vill tacka Jan Selén, Institutet för social forskning, som gett värdefulla synpunkter på hur vi skulle skatta de individuella livslönema, Anders Persson, SPSS, som har bistått när haft problem med programmeringen och Phoebe Åstmark-Elfving, oss Vårdförbundet, som har läst och kommenterat tidigare versioner.

Litteraturförteckning

Riksförsäkringsverket 1997 RFV Informerar. Statistikinforrnation IS-I 1997:4. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1996 Non-wage benefits in Sweden, Institutet för social forskning, meddelande 2/ 1996. Selén, Jan Ståhlberg, Ann-Charlotte 1998 Pension rights and wages, Labour, Volume 12, Number Ståhlberg. Ann-Charlotte 1994 Reformerat pensionssystem Kvinnors ATP och avtalspension. SOU 1994:22. Stockholm: Fritzes. Ståhlberg, Ann-Charlotte Tegle, Stig 1997 "Den nuvarande och den nya álderspensionen hur omfördelar dessamellan kvinnor och män, i denna volym.

Om författarna

ANN-ZOFIE DUVANDER är doktorand i demografi och sociologi. Hon är verksam vid demografiska avdelningen samt Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. För närvarande arbetar hon på en licentiatavhandling om samboende och äktenskap i Sverige. Den behandlar hur demografiska faktorer, attityder till familjen och giftermålsplaner påverkar övergången från samboende till giftermål.

JOHAN FRITZELL är docent och t.f. professor i sociologi och verksam vid Institutet för

social forskning, Stockholms universitet. Han är projektledare för

1991 års levnadsnivåprojekt. Vid sidan publicerade artiklar i inter-

av nationella vetenskapliga tidskrifter kan nämnas att han, tillsammans med Olle Lundberg, var redaktör för den övergripande volymen från 1991 års levnadsnivåundersökning, Vardagens villkor. Han bedriver för närvarande forskningsprojekt kring inkomstkarriärer och inkomstfördelning, förändringar i välfärdens fördelning i de nordiska länderna samt bildkonstnärers ekonomiska och sociala villkor.

PER JOHANSSON är docent i nationalekonomi vid Umeå universitet och sedan hösten 1997 verksam vid Centrum för Transport- och Samhällsforskning CTS, Högskolan Dalarna. Hans forskning är främst inriktad på ekonometrisk metodik bl.a. multivariata räknedata modeller och semi- parametriska estimatorer men omfattar även empiriska studier, främst inriktade på frågeställningar kring sjukfråvaro och transportekonomi.

ROLF OHLSSON är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Hans huvudsakliga forskningsområde är ekonomisk demografi och sambandet

mellan demografiska, ekonomiska och sociala variabler. Han har en

omfattande produktion inom detta område, där de viktigaste bidragen har varit studier om efterkrigstidens invandring till Sverige, samban-

det mellan befolkning och den ekonomiska utvecklingen i Sverige se-

dan 1700, utbildningssektorns expansion i Sverige under 1900-talet

Om författarna

och dess effekter på den ekonomiska, demografiska och sociala utvecklingen. Han har även studerat befolkningsförhållanden i Indien

samt ur demografiska aspekter hälso- och sjukvårdssektom i Sverige.

För närvarande leder han ett stort projekt om generationsaspekter på de offentliga utgifterna i Sverige 1880-1995.

MÅRTEN PALME är docent vid Handelshögskolan i Stockholm och verksam vid institutionen för ekonomisk statistik. Hans forskning är främst inriktad på empirisk offentlig ekonomi och arbetsmarknadsekonomi bl.a. hur ekonomiska incitament påverkar sjukskrivning och pensionsbeslut,

samt frågeställningar kring avkastning på utbildning och inkomstför-

delning.

INGA PERSSON

är professor i nationalekonomi, särskilt kvinnoforskning, vid Lunds universitet. Hon tillhörde ledningsgruppen för den svenska maktutred-

ningen 1985-1990. Hennes forskning har varit inriktad mot arbetslös-

het, arbetsmarknadspolitik, den svenska välfárdsstaten samt kvinnors

ställning i ekonomin och hon har bl.a. publicerat Generating Equality

in the Welfare State the Swedish Experience 1990 och Svenska

kvinnor möter Europa 1992. Tillsammans med Christina Jonung har

hon nyligen redigerat Economics of the Family and Family Policies

och Women s Work and Wages.

ANN-CHARLOTTE STÅHLBERG är docent i nationalekonomi och universitetslektor. Hon är verksam vid Institutet for social forskning och Socialhögskolan, Stockholms universitet. Hennes forskning rör främst socialförsäkringar och avtalsförsäkringar. Hon har medverkat i flera statliga utredningar socialom politiken och har nyligen tillsammans med medförfattare skrivit läro-

boken Socialjkärsäkringarna. Ett samhällsekonomiskt perspektiv.

MARIANNE SUNDSTRÖM

är docent i nationalekonomi och verksam vid demografiska avdel-

ningen, Stockholms universitet. Hennes forskning är inriktad på kvinnors och mäns arbetsmarknadsdeltagande och löner. Hon är särskilt intresserad av hur familjepolitik och andra faktorer påverkar kvinnors

och mäns yrkesarbete, familjebildning och löner. Sundström har bl.a.

skrivit A study in the growth of part-time work in Sweden 1987 och

Om författarna

publicerat artiklar iJournal of Population Economics och Journal of

Economic Issues. Hon planerar studie samvariationen i utbilden av ning och andra karaktäristika hos män och kvinnor gifter sig med som varandra och hur denna samvariation förändrats över tiden.

STEFAN SVALLFORS

är docent i sociologi vid Umeå universitet. Hans forskning har framförallt behandlat attityder och opinioner kring välfärdsstaten i svenskt

och jämförande perspektiv. Han leder sedan 1992 den svenska delen av International Social Survey Program ISSP. Bland hans tidigare publikationer finns bland annat Vem älskar välfärdsstaten och Välfärdsstatens moraliska ekonomi.

STIG TEGLE är FD i nationalekonomi och arbetar ekonom på Vårdförbundet. som

Han disputerade 1985 på en avhandling om deltidssysselsättningens expansion i Sverige och har sedan dess arbetat konjunkturbevak-

som

are vid TCO och projektledare vid Socialstyrelsen.

ESKIL WADENSJ Ö

är nationalekonom, professor i arbetsmarknadspolitik vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Han har i sin forskning

framför allt behandlat arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitik,

bl.a. invandringens effekter och arbetshandikappade, äldres

och ung-

domarnas ställning på arbetsmarknaden. Under de senaste båda åren

har han redigerat och medverkat i The Nordic Labour Markets in the

1990 s och Enterprise and the Welfare State och tillsammans med

medförfattare utarbetat två läroböcker: Arbetsmarknaden och Social-

försäkringarna. För närvarande forskar han om de äldres och invand-

rarnas ställning på arbetsmarknaden.

veva

Statens offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. Tänderhelalivet nytt ersättningssystem för vuxentandvård. - Välfärdensgenusansikte. A. Män passar alltid Nivå- och organisationsspeciñka processer medexempelfrån handeln.A. Vårt liv som kön. Kärlek,ekonomiska resurser och maktdiskurser.A. Ty makten din är Myten om detrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.A.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänder helalivet nytt ersättningssystem för vuxentandvård.2 - Finansdepartementet Omstruktureringar ochbeskattning.l

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdensgenusansikte.3 Män passar alltid Nivå- och organisationsspeciñka processer medexempelfrån handeln. 4 Vårt liv som kön. Kärlek,ekonomiska resurser och maktdiskurser.5 Ty makten din är Myten om det rationella arbetslivetochdet jämställdaSverige.6

Pusl.x1uxrs;m6 47 Sun HIOLU F.: otal/ugn 9x g x 1142 m: oHzhgn 1 pm

ISBN 91-38-20801-6 ISSN 0375-250X