SOU 1998:39

Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet betänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Det

finsk-svenska

gränsälvssamarbetet

SOU l998z39

Statens offentligautredningar WW 1998:39 Miljödepartementet

finsk-svenska

Det

gränsälvssamarbetet

Betänkande Gränsälvsutredningen av Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds

svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20884-9 Stockholm 1998 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Regeringen beslutade den 22 maj 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och lämna förslag om hur det gränsöverskridande milj ö-, vattenrätts- och fiskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsområdet i framtiden bör utformas dir. 1997:79. Chefen för Miljödepartementet, statsrådet Lindh, förordnade den 17 juni 1997 departementsrådet Kjell Svensson särskild utredare.

som Som sekreterare i utredningen har fr.0.m. den 8 1997 varit förordnad jur. kand. Anna Öhman. I utredningens arbete har följande chefen för Miljödepartementet för-

av ordnade deltagit. Rättssakkunnig Hjalmar Forsberg Miljödeparte-

experter mentet, fr.o.m. den 12/11 1997; f.d. länsrådet Jan-Olof Hedström Länsstyrelsen i Norrbottens län; departementssekreteraren Lars-Eric Hult Miljödepartementet, t.o.m. 11/ 11 1997; chefsjuristen Bengt Högberg

fiskeriintendenten Östen Karlström Fiskeriverkets utred-

Fiskeriverket;

ningskontor i Luleå; avdelningsdirektören Mikael Lundholm Naturvårds-

verket; departementssekreteraren Åsa Norrman Miljödepartementet,

fr.0.m. den 10 1997 och departementssekreteraren Henrik Svenberg

Jordbruksdepartementet.

Utredningen har antagit namnet Gränsälvsutredningen. Jag överlämnar härmed, i enighet med utredningens betänkandet

experter,

Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. Stockholm i februari 1998

Kjell Svensson

/Anna Öhman

Sammanfattning 7

Sammanfattning

Gränsälvsutredningen har haft i uppdrag över formerna för samar-

att se betet mellan Sverige och Finland vad gäller byggande i vatten, vattenföroreningar och fiske i det finsk-svenska gränsälvsområdet. Frågorna är reglerade i den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen från år 1971. Överenskommelsen har inte ändrats sedan tillkomsten.

Vi har haft två huvuduppgifter. Den ena att föreslå de ändringar av bestämmelserna i gränsälvsöverenskommelsen som behövs för att den skall stämma bättre med vad som nu gäller inom de miljö- och vattenrättsliga områdena och beträffande fisket. Den andra huvuduppgiften har varit att lämna förslag om nya former för samarbetet i gränsälvsområdet.

Vår övergripande bedömning är att det behövs någon form av överenskommelse mellan Sverige och Finland om gränsälvsområdets användning och nyttjandet de resurser som finns där.

av gemensamma De jämförelser som vi har gjort av gränsälvsöverenskommelsen med vad

gäller nationellt visar på svårigheter att hålla ett särskilt regelverk om som gränsälvssamarbetet levande i förhållande till den utveckling som sker inom de berörda rättsområdena. Det gäller i förhållande såväl till nationel-

bestämmelser som fortlöpande tillkommer, som till internationella åtaganden som Sverige, liksom Finland, förbinder sig att uppfylla. Den gräisälvsöverenskommelse som nu gäller framstår som orationell och omodern och står i vissa avseenden inte i överensstämmelse med EG-rätten.

En alternativ form för gränsälvssamarbetet

De bedömningar som vi har kunnat göra, som av tidsskäl har varit av översiktlig natur, har lett oss till uppfattningen att det bör finnas goda möjligheter att finna enklare former än de nuvarande för samarbetet i gränsälvsområdet. Med alternativ form för gränsälvssamarbetet av det slag som vi diskute-

i betänkandet, bedömer vi att de problem som finns med den nuvarande rar gränsälvsöverenskommelsen till stor del skulle kunna undvikas.

Byggande i vatten och vattenföroreningar

Vad gäller byggande i vatten och vattenföroreningar vi att bestäm-

anser melserna i den svenska och finska lagstiftningen, på respektive lands sida i gränsälvsornrådet, bör kunna ersätta huvuddelen bestämmelserna i den

av nuvarande gränsälvsöverenskommelsen. I det fall en verksamhet medför ett intrång eller skada på den andra

en sidan gränsen anser vi emellertid att den nationella lagstiftning är

som mest förmånlig för den enskilde skall tillämpas.

Vissa gemensamma bestämmelser behöver finnas för att reglera förhållanden av gränsöverskridande karaktär.

Fiske

För fisket och fiskevården i gränsälvsområdet vi att det även fram-

anser gent behöver finnas en särskild överenskommelse med för Sverige och Finland gemensamma bestämmelser. Bestämmelserna bör dock kunna tillämpas av de nationella myndigheterna och på lämpligt sätt samordnas med den nationella fiskelagstiftningen i respektive land. För att underlätta kontakterna med företrädare för de olika fiskeintressen som finns i gränsälvsområdet kan inrättas en sarnrâdsgrupp.

Rekommendation

Vi rekommenderar att gränsälvssamarbetet ordnas i linje med det

av oss skisserade förslaget till alternativ form. Förslaget behöver fördjupas i

en ett fortsatt utredningsarbete. Det är angeläget att i ett sådant arbete nännare, än vad som har varit möjligt för oss, ta del av de finska förutsättningarna för ett förändrat samarbete.

Bibehållen för gränsälvssamarbetet

form

I det fall gränsälvssamarbetet bibehålls i den form som det nu har behövs en grundlig översyn av bestämmelserna.

Översyn av de materiella bestämmelserna

Inom de berörda nationella lagstiftningsornrådena har skett betydande förändringar under de snart 30 år som gränsälvsöverenskommelsen har funnits i oförändrad form. Sveriges, liksom Finlands, medlemskap i EU innebär att ett antal EG-direktiv på miljöområdet och EG:s fiskeförordningar skall tillämpas i båda länderna. Vi visar i vår genomgång på rad

en bestämmelser där gränsälvsöverenskommelsen dessa skäl bör ändras.

sou 1998:39 Sammanfattning 9

Som grundläggande princip lägger vi fast att de bestämmelser som

en finns i överenskommelsen bör ses som de för Sverige och Finland gemen-

lägsta krav kommer överens om. Om mer långtgående samma som man bestämmelser gäller länderna bör de tillämpas vid prövningen ock-

i ett av så åtgärder och verksamheter i den del gränsälvsornrådet som ligger

av av i det landet. Särskilt när det gäller sådana föreskrifter for fisket som har karaktären tekniska bevarandeåtgärder bör man eftersträva att de blir

av lika för själva gränsälvama på båda sidor om gränsen.

Vad gäller föreskrifter behövs för fisket och fiskevården anser vi det

som inte ändamålsenligt att föreskriftsrätt i sådana frågor som är av över-

vara gripande nationell eller internationell natur ligger hos en organisation av regional karaktär.

Andra frågor behöver över och som nämns i vårt direktiv är sam-

som ses mansättningen den Finsk-svenska gränsälvskommissionen och reglerna

överklagande kommissionens beslut. om av

Gränsälvskommissionen sammansättning

Gränsälvskommissionen har att tillämpa gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser byggande i vatten, vattenföroreningar och fiske. Gräns-

om älvsöverenskommelsens bestämmelser om kommissionens sammansättning inga garantier för att den besitter någon egen sakkunskap i de

ger frågor rör vattenföroreningar och fiske.

som Vi föreslår att reglerna ändras så att det bland kommissionens ledamöter skall finnas sakkunniga inte bara vad gäller byggande i vatten utan också inom milj ö- och fiskeområdena. Kommissionens sammansättning vid handläggningen ärenden bör dock flexibel med avseende på ären-

av vara denas art och bestämmas i varje enskilt fall.

Överklagande

Gränsälvskommissionens beslut kan överklagas endast vad avser frågor

ersättning. Beslut i övriga frågor vinner omedelbart laga kraft. om

Vi berörd enskild alltid skall kunna överklaga Gränsälvskom-

anser att en missionens beslut, i likhet med vad allmänt gäller i det svenska rätts-

som systemet. Vi bedömer att något särskilt överprövningsorgan inte behöver inrättas. Det bör att tillämpa de nationella ordningama så att rimliga krav på rättssäkerhet tillgodoses. För att främja likvärdiga bedömningar i ärenden handläggs i Sverige respektive Finland bör det organ som

som

för överprövningen höra det andra landets motsvarande organ. svarar

Frågor om insyn, ersättning och tillsyn behöver också uppmärksammas.

Insyn

I gränsälvsöverenskommelsen finns inga regler vilka skyldigheter

om Gränsälvskommissionen har mot enskilda. Vissa berörda upplever möjligheterna till insyn och delaktighet otillfredsställande. Vi det

som menar att är angeläget att i gränsälvsöverenskommelsen reglera kommissionens skyldigheter gentemot allmänheten. Innebörden bör motsvara det

som gäller nationellt beträffande insyn i domstolarnas och myndigheternas arbete och deras service- och kommunikationsskyldigheter.

Ersättning

Enligt gränsälvsöverenskommelsen skall de ersättningsbestämmelser tilllämpas som gäller i det land där egendom tas i anspråk är belägen

en som eller där en olägenhet uppkommer. Vi att i de fall ett intrång eller

menar, en olägenhet uppkommer på den andra sidan gränsen i förhållande till huvudverksamheten, bör de ersättningsregler tillämpas gäller i det

som av länderna där de är mest förmånliga för den enskilde. Ett skäl för detta är att den som utsätts för intrång eller skada inte skall behöva tåla sämre

en ersättning än vad som utgår i motsvarande fall i verksamhetslandet.

Tillsyn

Gränsälvskommissionen skall utöva tillsyn i samråd med vederbörande nationella myndigheter, det innebär inte någon inskränkning i

men myndigheternas tillsynsuppgifter. Kommissionen har inte för att själv

resurser ansvara för tillsyn i någon större omfattning. Att tillföra kommissionen härför nödvändiga vi inte realistiskt. Den tillsyn

resurser anser vara som utövas av de nationella myndigheterna inte heller tillräcklig.

anses vara

För att göra tillsynen i gränsälvsområdet effektiv pekar vi på att frå-

mer gan bör övervägas att de nationella tillsynsmyndighetema befogen-

om ge heter att bedriva tillsyn i omedelbar anslutning till själva gränsälvarna i det andra landet.

Enligt den svenska miljöskyddslagen är den utövar miljöfarlig verk-

som samhet skyldig att utöva kontroll av verksamheten, egenkontroll. Med tanke på de svårigheter som finns att utöva effektiv tillsyn i gränsälvs-

en området anser vi att regler egenkontroll bör införas i gränsälvsöverens-

om kommelsen.

Uppdraget 11

1 och dess

Uppdraget genomförande

1 1 Direktiv

Utredningens uppdrag över det gränsöverskridande milj ö-, vattenär att se rätts- och fiskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsområdet, inför förestående förhandlingar med Finland ändring av den finsk-svenska om gränsälvsöverenskommelsen från år 1971. Utredningens direktiv återges i

bilaga

Utredningen skall behandla och lämna förslag om:

De ändringar 1971 år gränsälvsöverenskommelse mellan Finland 0 av och Sverige behövs för att den skall uppfylla ingångna internatiosom nella åtaganden och återspegla den politik och lagstiftning gäller som inom miljö-, vattenrätts- och fiskeområdet. Alternativa former för det gränsöverskridande miljö-, vattenrätts- och 0 fiskesamarbetet. Särskilt skall övervägas sådana former för samarbetet innebär att föreskrifter och beslut meddelas nationella myndigsom av heter och domstolar i Sverige respektive Finland.

sammansättningen den Finsk-svenska gränsälvskommissionen 0 av Gränsälvskommissionen, som har att tillämpa gränsälvsöverenskommelsen. Reglerna överklagande Gränsälvskommissionens beslut. 0 om av

En grundläggande utgångspunkt att så långt möjligt minska och anges vara förenkla regleringen av gränsälvssamarbetet.

Som skäl för översyn gränsälvsöverenskommelsen framhålls i direken av tivet de omfattande förändringar förutsättningarna har skett sedan av som överenskommelsen ingicks. Särskilt pekas på: Gjorda ändringar i nationell lagstiftning i både Sverige och Finland. 0 EU-medlemskapet innebär att EG:s miljödirektiv och fiskeförord- 0 som ningar skall tillämpas i såväl Sverige Finland. som Internationella åtaganden som berör gränsälvsområdet. 0

12 Uppdraget

Vidare uppmärksammas:

0 sammansättningen av Gränsälvskommissionen; bland annat frågan

en ytterligare ledamot med sakkunskap inom miljöområdet.

0 Avsaknaden av möjlighet att överklaga Gränsälvskommissionens beslut

i andra frågor än ersättningsfrågor.

Genom beslut vid regeringssammanträdet den 16 oktober 1997 har till utredningen överlämnats handlingar från den översyn gränsälvsöver-

av enskommelsen påbörjades i Miljödepartementet år 1993.

som

1.2 och

Tolkning genomförande av uppdraget

Utredningen har två huvuduppgifter. Den är att med bibehållande

ena av det nuvarande systemet för gränsälvssamarbetet föreslå de ändringar

som behövs för att bättre anpassa gränsälvsöverenskommelsen till den nationella lagstiftning och de övriga förutsättningar gäller. Den andra

som nu huvuduppgiften är att lämna förslag om alternativa former för gränsälvssamarbetet.

Vi tolkar uppdraget så, att vår översyn skall ske inom för de frågor

ramen som nu regleras av gränsälvsöverenskommelsen, dvs. byggande i vatten och skydd mot vattenföroreningar samt fiske inom de vattenområden

som är definierade i överenskommelsen. I våra överväganden ingår sålunda inte den vidare och i för sig berättigade frågan att vidga gränsälvs-

om överenskommelsen till att omfatta all milj verksamhet.

av en

För att få underlag för att bedöma behovet förändringar har vi jämfört

av gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser med de bestämmelser

som gäller i Sverige enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt inom det fiskerättsliga området. Vi har i samband därmed tagit del av det förslag till milj öbalk regeringen överlämnades till riksdagen i december 1997.

som av

Vi har vidare skaffat oss översiktliga kunskaper den finska lagstift-

om ningen och beslutsordningen inom relevanta rättsområden, bland annat vid

Använda förkortningar i fotnotstexten. NU; Gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland NU 1968:16 Prop.; Proposition prop.1971:137 om godkännande av gränsälvsöverenskommelsen. Kapitel; Kapitel i

gränsälvsöverenskommelsen.

Stadgan; Kun öre sen 1971:1018 om tillämpning av stadgan för fisket inom Tome älvs fis eområde.

i Ärenden överlämnade från Miljödepartementet: M93/4954/4 och M96/2043/4.

Uppdraget 13

överläggningar med företrädare för berörda finska ministeriet; Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet. Den tidsram som har getts för utredningsarbetet har inte gjort det möjligt att i alla avseenden och mera i detalj genomföra genomgången och analy-

vilka förändringar behöver gränsälvsöverenskommelsen av som göras av sen.för att den skall stämma bättre med den gällande lagstiftningen och internationella åtaganden. Den gjorda genomgången och resultaten av våra överväganden redovisas i kapitel I vår andra huvuduppgift, att lämna förslag om alternativa former för giäis-

har vi att särskilt överväga sådana fonner som innebär att föreskrifter och bindande beslut meddelas av myndigheter och domstolar i respektive land. Som grundläggande utgångspunkt skall gälla att regle-

en ringen samarbetet i gränsälvsområdet bör minska och bli enklare. Upp-

av draget i denna del måste tolkas så att vi för de frågor som behöver regleras i gränsälvsområdet skall pröva förutsättningarna att finna andra beslutsformer än ett mellanstatligt organ av Gränsälvskommissionens typ. Vi har försökt att bilda uppfattning vilka förutsättningar för

oss en om andra beslutsfonner än de nuvarande, som bestämmelserna i den nationella lagstiftningen och beslutsformema i de bägge länderna ger, liksom innebörden i detta avseende de internationella åtaganden som gäller för de

av båda länderna. Vi har inhämtat synpunkter på också dessa frågor från företrädare för berörda finska ministerier. De bedömningar vi har kunnat göra, som av tidsskäl har varit av över-

som siktlig natur, visar enligt vår uppfattning att det bör finnas goda möjligheter att finna enklare former för samarbetet i gränsälvsornrådet. Utgångspunkter och våra överväganden och förslag i denna del av uppdraget redovisar vi i kapitel För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser,

prövning offentliga åtaganden, om jämställdhetspolitiska aspekter om av och redovisning konsekvenser för brottsligheten och det brottsföre-

om av byggande arbetet. Våra överväganden och förslag har inga märkbara effekter i dessa avseenden. Vi vill dock peka på, att en alternativ form för gränsälvssamarbetet, i linje med det förslag vi förordar, skulle innebära att de uppgifter ligger hos Gränsälvskommissionen skulle föras över

som nu till nationella myndigheter och därigenom kunna få budgetrnässiga konsekvenser. Utredningen har vid överläggningar i Haparanda i september 1997 inhämtat synpunkter på gränsälvssamarbetet från den svenska delen av Gräns-

14 Uppdraget

älvskommissionen, berörda svenska kommuner samt två intressegnipper inom fiskeområdet, Fiskets Intresseförening i Tornedalen och Torne- Lainio-Muonio Älvars Förening. sekretariatet har därutöver haft underhandskontakter med Gränsälvskommissionens svenske ordförande. Den särskilde utredaren, sekreteraren och några utredningens experter

av sammanträffade i början av november 1997 med företrädare för finska Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet och informerade

om utredningens arbete och inhämtade under hand synpunkter från finsk sida. I enlighet med direktivet har ett möte hållits med den särskilde utredare som har haft till uppdrag att se över fiskeriadministrationen dir.

m.m. 1996:97. Direktivets krav på samråd med Länsstyrelsen i Norrbottens län och övriga närmast berörda svenska myndigheter anser vi tillgodosett de

vara genom experter som ingår i utredningen. Utredningen har tagit del av skrivelser från organisationer och enskilda, som dels har överlämnats från Regeringskansliet, dels har kommit direkt till utredningen.

Gränsälvsöverenskommelsen 15

2 Gränsälvsöverenskommelsen

Den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen innehåller bestämmelser

byggande i vatten och vattenreglering, om skydd mot vattenföroreom ningar och fiske. Vidare finns bestämmelser om att en särskild kom-

om mission, Finsk-svenska gränsälvskommissionen Gränsälvskommissionen, skall tillämpa gränsälvsöverenskommelsen. Bestämmelser finns också

ersättning, handläggningsförfarandet samt tillsyn, ansvar och om om om straff.

2.1 Gränsälvsöverenskommelsen i svensk rätt

Gränsälvsöverenskommelsen ingicks mellan Sverige och Finland år 1971. Den grundades på Finsk-svenska gränsälvskommittén år 1969 läm-

ett av

nat förslag.:

En proposition prop. 1971:137 godkännande gränsälvsöverens-

om av kommelsen beslutades år 1971. Efter ratifikation trädde gränsälvsöverenskommelsen i kraft den l januari 1972.

Gränsälvsöverenskommelsen gäller som svensk lag enligt lagen 1971:850 med anledning gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige

av och Finland. Till gränsälvsöverenskommelsen hör tre bilagor bilaga A-C med stadgar, vilka har inkorporerats i svensk kungörelsen

rätt genom 1971:1016 tillämpning av stadgan för Finsk-svenska gränsälvs-

om kommissionen gränsälvsöverenskommelsens bilaga A, kungörelsen 1971:1018 tillämpning stadgan för fisket inom Torne älvs fiske-

om av ornråde gränsälvsöverenskommelsens bilaga B och kungörelsen 1971:1019 tillämpning stadgan prövnings- och anmäl-

om av om ningskyldighet för verksamhet i kap. 6 art. 3 i gränsälvs-

som avses överenskommelsen mellan Sverige och Finland gränsälvsöverenskommelsens bilaga C. Gränsälvsöverenskommelsen med bilagor återges i bilaga

2Gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland NU 1968: 16.

16 Gränsälvsöverenskommelsen

Gränsälvskommissionen har givits långtgående befogenheter. Den tillämpar självständigt gränsälvsöverenskommelsen och prövar i de nationella myndigheternas ställe, inom gränsälvsområdet, tillstånds- och ersättningsfrågor enligt bestämmelserna i överenskommelsen. Kommissionen har vidare vissa tillsynsuppgifter och andra administrativa funktioner, bland annat beträffande fisket.

Gränsälvsöverenskommelsen, som bygger på vid dess tillkomst gällande finsk och svensk rätt, har varit oförändrad sedan tillkomsten. I propositionen om gränsälvsöverenskommelsen förutsattes att förhandlingar skulle ske mellan Sverige och Finland revision gränsälvsöverenskommel-

om av sen, om någondera statens interna lagstiftning skulle undergå väsentliga

förändringarl.

Kungörelsen tillämpningen stadgan för fisket har, med anledning

om av av överenskommelser mellan Sverige och Finland bestämmelser i

om nya stadgan, ändrats vid två tillfällen, år 1979 SFS 1979:72 och år 1987 SFS 1987:976. Ändringen år 1987 innebar bland annat att regeringen överlät till Gränsälvskommissionen att i ökad utsträckning besluta föreskrifter

om för fisket. Högsta domstolen fann i dom år 1996 att denna överlåtelse

en från regeringen av befogenhet till en mellanfolklig organisation strider mot den i regeringsformen föreskrivna ordningen, kräver beslut riksda-

som av gen.

Sverige och Finland har enats att suspendera den bestämmelse i fiske-

om stadgan, artikel 22 stycke 2 första meningen, föranledde Högsta dom-

som

stolens ställningstagandef

Med anledning av Högsta domstolens dom infördes år 1997 lagen 1997:201 om befogenhet att besluta fisket inom Tome älvs fiskeom-

om råde. Lagen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela sådana föreskrifter fisket inom Tome älvs

om fiskeområde som behövs för att uppfylla gränsälvsöverenskommelsen och sådana ändringar i stadgan för fisket som Sverige och Finland kommer överens om. I lagen ges regeringen också rätt att överlämna till Gränsälvskommissionen att i enskilda fall besluta i frågor fisket inom fiskeområ-

om det. Frågor kan överlämnas till Gränsälvskommissionen är enligt

som propositionen att ge tillstånd till utsättning och odling fisk och att medge

i Pro s. 19, s. 45.

. NJ 11996 s. 370 5Överenskommelse mellan Sverige och Finland om ändring av stadgan för fisket

inom Torne älvs fiskeornråde. Protokoll vid regeringssammanträde 1997-05-15, Jo 97/541 delvis.

Gränsälvsöverenskommelsen 17

undantag från föreskrifter fiske och vattenbrukf I propositionen gjorde

om regeringen den bedömningen att underlaget inte var tillräckligt för att besluta ett bemyndigande rätt för Gränsälvskommissionen att med-

om om dela föreskrifter.

2.2 Motiv och för införandet

utgångspunkter av gränsälvsöverenskommelsen

Som motiv för överenskommelse för gränsälvsområdet anförde Finsk-

en svenska gränsälvskommittén Gränsälvskommittén bland annat att ett vattendrag Torne älv inte kan rationellt nyttjas annat än en enhet.

som som En samverkan mellan staterna enligt kommittén nödvändig, om man

var ville möjliggöra ändamålsenlig användning gränsvattendragen och

en av effektivt skydda dem från skadlig vattenförorening eller annan förstörelse. Samverkan i fasta former fanns beträffande fiske och flottning. Enligt Gränsälvskommittén behövdes samverkan kontroll över de fasta

även om fiskeanordningama, broar och färj eleder, uttag av ytvatten för tät-

om om orter och industri, utsläpp avloppsvatten, lcraftutbyggnad och

om av om

utökade bestämmelser för fisket. 7 om

Gränsälvskommittén framhöll vissa allmänna principer inom den internationella vattenrätten, bland annat att varj e stats möjlighet att ensidigt företa åtgärder beträffande ett gemensamt vattendrag måste begränsas till det inte har skadlig inverkan utanför statens område eller dess del av

som vattendraget. En annan grundsats som framhölls var att gemensamma vattendrags ekonomiska värden skall fördelas rättvist mellan statemaf

Gränsälvskommittén bedömde ordning där de finska och svenska

att en myndigheterna skulle och på sin sida om gränsen och försöka

agera var en träffa eller samordnade beslut uppenbarligen skulle vara

gemensamma förenad med betydande olägenheter. Utan ett gemensamt organ ansåg man att förfarandet skulle bli tungrott och omständligt, och att det inte skulle

möjligt att få till stånd den planmässighet och översiktliga bedömning vara

är förutsättning för ett ändamålsenligt nyttjande och skyddande av som en gränsvattendragen. Det mot denna bakgrund kommittén föreslog

var som

kommission skulle tillskapas med sådan kompetens att den kunde att en handha större delen de ärenden rörande gränsvattendragen som förut-

6Propositionen pro 1996/97:94 lag befogenhet att besluta fisket

om om om

älvs iskeområde..

inom Tome 7 101-103. Prop.

NU s. s. 8 104. Prop. lO.

NU s. s.

18 Gränsälvsöverenskommelsen

sätter samarbete över gränsen. I propositionen gränsälvsöverenskom-

om melsen framförde det föredragande statsrådet att erfarenheterna hade visat att ett inte närmare reglerat samarbete mellan nationella myndigheter på ömse sidor om gränsen stöter på svårigheter, särskilt hänvisades till att organisationen i vissa hänseenden inte parallell mellan ländema

var

Enligt Gränsälvskommittén borde uppdelning ske mellan vad

en som regleras av för gränsälvsområdet bestämmelser och vad

gemensamma som kan regleras av vartdera landets lag. Kommittén ansåg att eftersom det är fråga om vattendrag bildar riksgräns, så skulle det behövas förhål-

som en landevis omfattande reglering, jämfört med när det handlar

gemensam om vattendrag går tvärs över riksgräns. Den interna lagstiftningen

som en föreslogs bli subsidiärt tillämplig, dvs. den nationella lagstiftningen skulle ta över i frågor som inte regleras i gränsälvsöverenskommelse.w

2.3 Gränsälvsöverenskommelsens innehåll

I detta avsnitt redovisas ett sammandrag gränsälvsöverenskommelsens

av bestämmelser." Vidare återges vissa uttalanden, principiellt intresse för

av våra överväganden, som görs i Gränsälvskommitténs betänkande och i propositionen om godkännande av gränsälvsöverenskommelsen.

Geografisk avgränsning av gränsälvsområdet

Det geografiska området för gränsälvsöverenskommelsen, gränsälvsområdet, omfattar gränsälvarna Könkämä och Muonio älvar samt den

del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen löper med sidogrenar

och tillflöden, Torne älvs mynningsgrenar och skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning.

Bestämmelserna om fiske omfattar inte de sjöar och vattendrag är

som tillflöden till gränsälvarna och de täcker bara del skärgårdsområdet.

en av Det område för vilket fiskebestämmelsema gäller benämns Tome älvs fiskeområde.

Vad angår byggande i vatten och vattenreglering samt avloppsutsläpp borde enligt Gränsälvskommittén varje åtgärd vidtas i själva gränsälvarna

som falla under överenskommelsen, oavsett om verkningarna inskränker sig till endera landets del av vattendraget eller inte. Beträffande åtgärder

som

;NU 107. Pro 12, 44.

s. s. s.

NU 104-10 .

s. .Prop. s. 11. n Bestämmelserna finns återgivna bilaga

Gränsälvsöverenskommelsen 19

utförs inom det geografiska tillämpningsområdet i övrigt skulle en förutsättning för överenskommelsens tillämpbarhet vara att verkningarna sträcker sig in på det andra landets område.

Allmänna principer

För avvägningen mellan olika intressen finns följ ande principer i kapitel l

i gränsälvsöverenskommelsen.

De berörda vattenområdena skall nyttjas så, att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna gränsvattendragen och gränsbygdens intressen

av främjas på bästa sätt. Kommittén framhåller att de lokala intressena bör tillgodoses och att gränsvattendragen därvid i princip bör en enhet

ses som utan avseende på riksgränsen. Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset. Så långt möjligt skall fiskbeståndet tryggas och förorening av Vattnet motverkas. I gränsälvama med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden tillkomma vardera sidan, även större del rinner inom det ena landet.

om en Den äger eller har nyttjanderätt till strand vid gränsälv får oavsett

som riksgränsen förfoga tillhörigt vattenområde utanför stranden

över annan för anordnande mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan så-

av dan byggnad. I kapitel l läggs vidare fast att i den mån reglering saknas i gränsälvsöverenskommelsen och därtill hörande stadgar är vartdera landets lagstiftning subsidiärt tillämplig, dvs. i den mån överenskommelsen inte innefat-

särskilda bestämmelser skall inom vartdera landet gällande rätt tillämtar pas.

Byggande i vatten och vattenreglering

Bestämmelserna byggande i vatten, finns i kapitel 3 i gränsälvs-

om som överenskommelsen, innehåller bland annat följ ande. Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta möjliga intrång och olägenhet för annat intresse inom endera landet. Vid bedömning avsett byggande får ske skall förhållandena

om inom bägge länderna beaktas såsom likvärdiga. Byggande får ske endast

det från allmän eller enskild synpunkt medför fördel väsentligt om som överväger olägenheterna.

:NU 105. Prop. s.l1.

NU s. 108. Prop. s. 12.

20 Gränsälvsöverenskommelsen

För företag medför betydande påverkan vattenförhållandena som mer av i gränsälv skall tillåtlighetsfrågan och frågan villkor underställas båda om regeringama. Underställning skall också ske betydande allmänna inom tressen skulle skadas ett företag. Underställning skall vidare ske i andra av fall om endera regeringen förbehåller sig prövningsrätten.

För vattenreglering gäller, förutom tillämpliga bestämmelser byggande om i vatten, vissa särskilda regler enligt kapitel 4 i gränsälvsöverenskommelsen. Dessa är tillämpliga inte bara reglering för lcraftändamål och torrläggning, utan även på reglering för främjande bland annat samfärdsel, av fiske, Vattenförsörjning och vattenskydd. Tillstånd till vattenreglering kan ges för att tillgodose allmänna intressen betydenhet. av

Skydd mot vattenförorening

Gränsälvskommittén pekade på i intemationellrättsliga att man sammanhang tämligen undantagslöst har uttalat att stat är förhindrad att tillåta en att på dess område inleds verksamhet eller vidtas åtgärd orsakar skada som på vattendrag i grannstat. För gränsälvsområdet borde enligt kommittén en en grundsats vara att riksgränsen inte skall medföra någon uppdelning i särskilda intresseområden och det borde finnas enhetliga regler för skydd

mot vattenförorening."

Bestämmelserna vattenförorening tillkom med den svenska miljöom skyddslagen förebild. Bestämmelserna, finns i kapitel 6 i som som gränsälvsöverenskommelsen, innebär bland annat följande.

I grånsälvsområdet råder ett generellt förbud mot vattenförorening i vidare mån än vad är tillåtligt enligt överenskommelsen. Den ämnar som som använda mark, byggnad eller anläggning på kan medföra föroresätt som ning av vattenområde har rätt att få verksamhetens tillåtlighet prövad av Gränsälvskommissionen. Prövning är obligatorisk för vissa slag verkav samheter.

För en verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet, utan oskälig kostnad. För att förebygga eller avhjälpa olägenhet skall vidtas de skyddsåtgärder, tålas den begränsning av verksamheten och iakttas de försiktighetsmått i övrigt skäligen kan som fordras.

Vid avvägningen mellan olika allmänna och enskilda intressen skall hänsyn tas till såväl en förorenings verkningar nyttan verksamheten som av och kostnaderna för skyddsåtgärder.

Prop. s. 117.

Gränsälvsöverenskommelsen 21

Frågor tillstånd till verksamhet som kan medföra förorening av vattenom ornråde skall underställas båda regeringarnas prövning när Gränsälvskom-

missionen finner det påkallat eller endera regeringen har förbehållit sig

prövningsrätten.

På motsvarande beträffande byggande i vatten skall vid bedömsätt som ning vattenförorenande verksamhet kan tillåtas förhållandena av om en inom bägge länderna beaktas som likvärdiga.

Fiske och fiskevård

Bestämmelserna fiske och fiskevård finns i kapitel 5 i gränsälvsöverom enskommelsen och i den till denna knutna stadgan för fisket. Bestämmelhar i Sverige år 1997 kompletterats förordning om fisket i serna genom en Tome älvs ñskeområde, föranleddes Högsta domstolens undersom av kännande den ändring fiskestadgan gjordes år 1987 16. av av som se s.

Inom älvområdet Torne älvs fiskeoinråde älvmynningen, inklunorr om sive Tome älvs utflöden skall i varje finnas fiskådra. Inom havs- - gren oinrådesdelen fiskeområdet skall, utöver ñskådra enligt lagen i respekav tive land, finnas fredningszoner. För fiskådra och fredningszoner gäller särskilda regler i syfte att säkra fiskens gång. Fångst lax och öring är av förbjuden i de innersta delarna havsoinrådet. av

Bestämmelser samfállt fiske efter lax eller öring i älvområdet kan om meddelas Gränsälvskommissionen liksom bestämmelser att oberoav om ende riksgränsen upplåta fiske mot fiskekort. Sådana beslut skall stadav båda regeringarna. fästas av

Fiskestadgan kommissionen rätt att utfärda vissa bestämmelser och ger besluta vissa tillstånd och dispenser. ° Dispensfrågor särskild betyom av delse skall underställas båda regeringamas prövning.

Gränsälvskommissionen

Bestämmelser Gränsälvskommissionen och dess arbete finns i kapiom

tel 2 och kapitel 8 i gränsälvsöverenskommelsen.

Regeringarna i Sverige och Finland utser för viss tid vardera tre personer att ingå i kommissionen. En medlem från varje land skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, skall tekniskt sakkunnig och skall vara en vara en förtrogen med gränsbygdens förhållanden. Den utses för Sveriges senare del efter förslag Länsstyrelsen i Norrbottens län. av

Stadgan åter i bilaga 2 och förordningen i bilaga es Stadgan 12, 0-22 §§.

22 Gränsälvsöverenskommelsen

Kommissionen har getts långtgående befogenheter den i de genom att nationella myndigheternas ställe självständigt skall besluta i tillstånds- och

ersättningsfrågor och i vissa fall får besluta föreskrifter på fiskeområom det. Kommissionen handhar vidare vissa tillsynsuppgifter och andra admi-

nistrativa funktioner. För Sveriges del innebär det att Gränsälvskommissionen i fråga om gränsälvsområdet för uppgifter åvilar svarar som annars vattendomstolama, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län Kommissionen kan påkalla biträde . från nationella myndigheter och får anlita sakkunniga för utredningsupp-

drag.

För beslut i Gränsälvskommissionen krävs majoritet i och de var en av nationella grupperna. Om sådan majoritet inte uppnås skall ärendet för

avgörande hänskjutas till de båda regeringama. Det gäller dock inte senare i ersättningsfrågor, där den mening gäller omfattas flertalet medsom av lemmar från det land ersättningsfrågan angår. som

Kommissionens befogenheter inskränks regler underställning till av om båda regeringama av viktigare tillstånds- och fiskefrågor och att vissa om beslut i fiskefrågor skall stadfästas båda regeringama. av

Motparter samt berörda myndigheter och sammanslutningar skall Grähsav underrättas ansökan och beredas tillfälle att inkomom en ma med erinringar. I den mån det är påkallat skall exemplar ansökav ningshandlingarna sändas till vederbörande myndigheter i vardera staten.

Andra beslut än om ekonomisk ersättning får inte överklagas, utan kommissionens beslut vinner här omedelbart laga kraft.

Gränsälvskommissionen skall utöva tillsyn i samråd med vederbörande myndigheter. Kommissionen skall Verka för att tillsynsmyndighetema i

respektive land får tillgång till material erfordras för deras tillsynssom verksamhet och vid behov informera dem förhållandena inom gränsom älvsöverenskommelsens tillämpningsområde.

Ändrade förutsättningar 23

3 Ändrade förutsättningar

l Nationell lagstiftning

Gränsälvsöverenskommelsen innehåller utförlig reglering av frågor

gäller byggande i vatten och vattenreglering, skydd mot vattenföroresom

Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser ersätter i ning och fiske. gränsälvsområdet motsvarande bestämmelser i svensk, liksom finsk, fiske,

miljö- och vattenlagstiftning.

Gränsälvsöverenskommelsen är grundad på den nationella lagstiftning som

överenskommelsen korn till år 1971. De i fråga varande lagstiftgällde när ningsområdena har, i såväl Sverige Finland, genomgått betydande

som förändringar sedan gränsälvsöverenskommelsen ingicks, några änd-

men ringar har nämnts inte skett gränsälvsöverenskommelsen. Fiske-

som av stadgan har, framgår avsnitt 2.1, ändrats vid två tillfällen. Behovet

som av

överenskommelsen till gällande rätt är, tillsammans med av att anpassa nu skyldigheten att uppfylla gjorda internationella åtaganden, grundläggande motiv för översyn gränsälvsöverenskommelsen. Detta framhålls i

en av utredningsdirektivet.

Den svenska vattenlagen har i detta sammanhang viktiga avseenden änd-

vid flera tillfällen sedan gränsälvsöverenskommelsen kom till. Gränsrats älvsöverenskommelsens bestämmelser skydd mot vattenförorening

om hade förebild den svenska miljöskyddslagen, trädde i kraft den

som som l juli 1969. Miljöskyddslagen har ändrats flera gånger. Ett förslag har överlämnats till riksdagen att arbeta in bland annat miljöskydds- och

om vattenlagstiftningen i en miljöbalk.

i vilka avseenden gränsälvsöverenskommelsen skulle behöva Frågan om ändras för att bättre stämma med den aktuella svenska lagstiftningen

nu angående vattenföroreningar och byggande i vatten behandlas i avsnit-

1.2-5. 1.5. Vi jämför där överenskommelsens bestämmelser med ten relevanta delar i miljöskyddslagen och vattenlagen, med utblick mot de

24 Ändrade förutsättningar

förändringar som kan bedömas komma att ingå i den miljöbalk riks-

som dagen under år 1998 antas besluta

om.

På fiskeområdet trädde i Sverige ñskelag i kraft år 1994, vilken där-

en ny efter har anpassats med hänsyn till EU-medlemskapet. Vi behandlar

i avsnitt 5.1.6 förändringar behöver göras i gränsälvsöverenskommelsen

som för att den skall bättre stämma med vad gäller i den svenska fiske-

som nu

lagstiftningen.

3.2 EG-rätten och internationella konventioner

Några ändringar har inte skett av gränsälvsöverenskommelsen till följd

av EG:s rättsregler eller sådana folkrättsliga åtaganden Sverige och Fin-

som land har gjort i internationella konventioner. Frågan om vilka förändringar av gränsälvsöverenskommelsen som behöver göras med anledning EG-

av rätten och andra internationella åtaganden behandlar vi i avsnitt 5.2.

E G-rätten

Sedan Sverige och Finland blev EU-medlemmar år 1995 påverkar EGrätten i hög grad förutsättningarna för den nationella lagstiftningen i de båda länderna. Det gäller inte minst inom miljö- och fiskeområdena. EG:s rättsregler skall tillämpas nationellt och i vissa fall omsättas i nationella bestämmelser.

EG:s rättsakter har formen av förordningar, direktiv och beslut.

F iskeripolitiken regleras genom förordningar. Miljöornrådet regleras i huvudsak med direktiv.

En förordning är bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En förordning skall sålunda inte införlivas i den nationella lagstiftningen. Den får inte heller införlivas enligt EG-domstolens praxis. EG-förordningar behöver dock ofta kompletteras med nationella regler, exempelvis

om sanktioner och ansvariga myndigheter.

Ett direktiv är bindande i förhållande till det resultat skall uppnås,

som men överlåter medlemsstaterna att besluta de rättsliga formerna för

om hur det införlivas i nationell rätt. På miljöområdet har i Sverige direktiven främst genomförts regler lägre dignitet än lag; förord-

genom av genom ningar beslutade av regeringen och myndighetsföreskrifter.

genom

Beslut begränsade frågor och förutsätter i allmänhet nationell

avser mer en

genomförandeåtgärd.

Ändrade förutsättningar 25

EG-rätten inom miljöområdet är omfattande. Det finns dels allmänna reg-

miljökonsekvensbeskrivningar, miljöinfonnation, miljörevision och ler om miljömärkning, dels särskilda regler som behandlar förorening av vatten och luft. Reglerna rörande vatten är de mest utvecklade och finns i ett femtontal direktiv, främst behandlar utsläpp av vissa farliga ämnen,

som dricksvattens kvalitet och rening avloppsvatten. De direktiv som har

av mest anknytning till gränsälvsöverenskommelsen framgår av avsnitt 5.2.1.

På fiskeområdet gäller EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, vilka är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Fastän EG:s fiskeripolitik formellt omfattar allt vatten inom medlemsländernas sjöterritorier är den i huvudsak inriktad på reglering det yrkesmässiga fisket från

av fartyg i havet. I Östersjön gäller dessutom EG:s fiskeregler inte innanför baslinjerna". I förhållande till gränsälvsöverenskommelsen innebär det att endast smärre del det skärgårdsområde ingår i Torne älvs fiske-

en av som område omfattas EG:s s.k. tekniska bevarandeåtgärder, d.v.s. före-

av skrifter fiskeförbudstider, användning och utformning fiskeredskap

om av

Någon sådan begränsning finns däremot inte för de årliga förordm.m. ningar fördelar gemenskapens fiskeresurser mellan medlemsstaterna.

som Sålunda omfattas även sådant yrkesmässigt fiske som sker i havet inom hela gränsälvsornrådet nationella förvaltnings- och kontrollåtgärder

av med avseende på de för Sverige och Finland tillgängliga fiskekvotema. Det bör även framhållas att det i den s.k. grundförordningen föreskrivs att

medlemsstaterna skall till att icke yrkesmässiga verksamheter inte även-

se tyrar bevarandet och förvaltningen av de resurser som omfattas av den

fiskeripolitiken. Sverige har därmed ett förvaltningsansvar gemensamma för bland annat beståndet Torneälvslax.

Konventioner

Mer övergripande frågor hur gränsöverskridande vattendrag skall an-

om vändas med hänsyn till strandstatemas intressen är väl grundade i folkrätten. De folkrättsliga principerna grundas på internationella konventioner,

också på sedvanerätt och allmänna rättsprinciper. men

Enligt de follqättsliga reglerna får inom ett land inte ensidigt företa

man åtgärder kan medföra någon skadlig inverkan av betydelse inom ett

som annat land. Inte heller kan stat göra anspråk på att inom en annan stats

en område vidta åtgärder. Skyldighet för ett land att tåla eller medverka i nu

17 är utgångspunkten för beräkning territorialhavet, utgörs

som av av

Baslinferna, vattenstånd, där det finns hairmar, vikar, öar o.dyl. går

strand injen vid men räta baslmjer utan ör dessa. Se lagen 1966:374 om Sveri es sjöterritorium. Rådets förordnin nr 3760/92 av den 20 december 992 om ett gemenskapssystem för kEEGoc vattenbruk.

1S e

26 Ändrade förutsättningar

redovisade typer åtgärder måste grundas på överenskommelser staterna

av emellan. Sedan gränsälvsöverenskommelsen kom till har både Finland och Sverige genom att vara parter i internationella överenskommelser folkrättsligt åtagit sig förpliktelser som berör det finsk-svenska gränsälvsområdet. De internationella konventioner som särskilt berör de rättsområden regle-

som ras i gränsälvsöverenskommelsen framgår av avsnitt 5.2.2.

Utgångspunkter 27

4 för det framtida

Utgångspunkter

samarbetet

4.1 Motiv för en

gränsälvsöverenskommelse

Inom gränsälvsornrådet, är mycket stort, finns många frågor av för

som

Sverige och Finland gemensamt intresse vad gäller områdets användning och skyddet miljön. Vattensystemet är utan avseende på nationsav en gränser sammanhängande fysisk och ekologisk enhet. Åtgärder i det ena landets del vattensystemet kan påverka vattensystemet i det andra lanav det och kan medföra intrång på egendom och intressen i det landet. Vattensystemet hyser olika naturtillgångar av ekonomiskt värgemensamma de, främst fiskresurser, och gränsälven är för länderna gemensam samen färdselled. Ett tillgodogörande knuten till gränsälven i det ena av en resurs landet kan förutsätta vissa åtgärder i det andra landet. Det kan också vara

gränsöverskridande projekt, exempelvis kommunikations-

fråga om anordningar och muddringar.

Som redovisas i avsnitt 5.2.2 finns en ECE-konvention om gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar. Parterna förbinder sig att vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra, kontrollera och minska gränsöverskridande påverkan. Det gäller särskilt vattenförorening och användning gränsöverskridande vatten. I propositionen med förslag om godkännanav konventionen anförs följande vad gäller det finsk-svenska gränsälvsde av området. ECE-konventionens föreskrifter går inte längre än gällande svensk milj ölagstiñtning. Gränsöverskridande vattendrag är för svensk del främst Torne älv Mellan Sverige och Finland finns gränsälvsöverenskommelse ingicks år 1971. En särskild en som finsk-svensk gränsälvskommission handlägger frågor rörande byggande i vatten, vattenreglering, fiskefrågor samt vattenföroreningsfrågor i Tome älvs vattenområde."

9 1992/93:237 godkännande vissa marina konventioner m.m. om av

Prggosition

s. .

28 Utgångspunkter

Denna konvention, liksom andra för större krets stater

en av gemensamma internationella överenskommelser finns hur gränsöverskridande

som om vattendrag skall användas, innehåller allmänna principer. De behöver

mer fyllas ut med närmare regler för de konkreta problemställningar och skilda förhållanden som gäller för ett visst område, såsom gränsälvsområdet. De internationella konventionerna täcker inte heller alla de aspekter den

som finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen omfattar, främst gäller det frågor om fisket i inlandsvattnen.

Det framstår mot bakgrund av det sagda uppenbart, att det är

nu som av stor betydelse att det finns någon form överenskommelse mellan Sveri-

av ge och Finland hur skall behandla sådana frågor gränsälvs-

om man om områdets användning och nyttjandet dess berör båda län-

av resurser som dema.

4.2 Grundläggande principer

4.2.1 För gränsälvsornrådet

gemensamma

bestämmelser

En folkrättslig grundsats är att länder som har ett gemensamt vattenområde skall iaktta principen om ett rättvist och fömuftigt nyttjande vattenom-

av rådena. Denna princip har senast lagts fast år 1997 i en FN-konvention om icke-sjöfartsmässig användning av internationella vattendrag. Där

anges innebörden vara bland annat att uppnå en optimal och uthållig användning av de gemensamma vattenområdena, att ta hänsyn till alla strandstaters intressen och att beakta behovet av ett adekvat skydd områdena.

En närliggande och också internationellt vedertagen princip, gäller

som gränsöverskridande föroreningar, är principen om icke-diskriminering, som innebär att grannländers milj skall jämställas. Principen har kommit till uttryck i olika internationella rekommendationer och konventioner. Den återfinns bland annat i den nordiska milj ventionen från år 1974. Enligt konventionen skall gränsöverskridande miljöstörningar från verksamhet likställas med milj i det

en egna landet.

m Convention on the Law of the Non-navigational Uses of International Water-

courses. Adopted by the UN General Assembly May 1997.

Utgångspunkter 29

Inom frskeområdet gäller enligt EG-förordningen om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk grundförordningen den grundläggande principen om att skydda levande marina resurser. I förordningens artikel 2 sägs följande.

De allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken skall i fråga om utnyttjandet vara att skydda och bevara de levande marina akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas och att se till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn, varvid hänsyn skall tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till producenternas och konsumenternas behov. Dessa internationellt vedertagna principer bör självklart vara utgångspunkter för och återspeglas gränsälvsöverenskommelse

i en mellan Sverige och Finland. Vissa motsvarigheter finns

i den nu-

varande gränsälvsöverenskommelsen.n

Principen om ett rättvist och fömuftigt nyttjande av det gemensamma vattenområdet bör innebära att ett optimalt nyttjande av naturresursema och andra verksamhetsförutsättningar i gränsornrådet inte skall försvåras av riksgränsen när det gäller verksamheter av väsentlig betydelse. För att tillgodose detta behövs bland annat regler om hur man vinner rådighet över för en verksamhet erforderliga mark- och vattenområden och därtill knutna resurser, som finns på ömse sidor om gränsen. I gränsälvsöverens-

finns regler av det slaget bland annat för åtkomsten till ström-

kommelsen

fall och för samfällt fiske.

Principen om icke-diskriminering bör, utöver att bedöma miljöeffekterna oberoende av nationsgränsen, enligt vår uppfattning innebära att enskilda som berörs av en verksamhet skall ha rätt att, oberoende av på vilken sida om riksgränsen de bor, på lika villkor föra talan i ett ärende och att överklaga ett beslut. En motsvarande rätt till likabehandling av enskilda på båda sidor om riksgränsen bör gälla i frågor om ersättning till följd av intrång och skada från en viss verksamhet. Gränsälvskommissionens beslut kan inte överklagas, med undantag för ersättningsfrågor. Vi menar att detta är otillfredsställande och att ett beslut alltid av en berörd enskild skall kunna överklagas hos en högre instans. Det strider mot det allmänna rättsmedvetandet och grundläggande princip-

2 Rådets förordnin EEG nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemen-

skapss stem för 1S e oc vattenbruk. Artikel 2 punkt 1 s cke 22Kapite 1 artiklarna 3 och Kapitel 3 artiklarna 2 och apitel 6 artikel n Kapitel artiklarna 5-6 och 11-12 kapitel artikel

samt

30 Utgångspunkter

er om rättssäkerhet att inte kunna överklaga ett beslut har fattats ett

som av myndighetsorgan. I en rekommendation utfärdad av Europarådets ministerråd sägs att det i princip skall vara möjligt att få varje beslut har

som fattats av en lägre domstol överprövat av en högre domstol. Undantag härifrån måste vara grundat på lag och stå i överensstämmelse med allmänna rättsgrundsatser. 2

4.2.2 Likabehandling inom landet

Samtidigt som det är angeläget att man i en överenskommelse lägger fast för Sverige och Finland gemensamma regler för gränsälvsområdet, menar vi att en viktig utgångspunkt också skall vara, att detta inte skall hindra att man i denna del av Sverige i viktiga avseenden tillämpar den lagstiftning som gäller för landet i övrigt.

Tillämpning av nationella bestämmelser Som vi närmare behandlar i avsnitt 5.1.2 kan den nuvarande bestämmelsen i kapitel l artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen innebära hinder för att tillämpa den nationella lagstiftningen om det i samma fråga finns bestämmelser i överenskommelsen. Vad gäller frågor om såväl byggande i vatten och vattenföroreningar som fiske finns det nationella föreskrifter som är mer långtgående än gränsälvsöverenskommelsens motsvarande bestämmelser. Det beror främst på att det i den nationella lagstiftningen har förts in nya bestämmelser. Se vidare avsnitten 5.1 .3-5.1 .6. Enligt vår uppfattning bör den nationella lagstiftningen tillämpas om bestämmelserna i gränsälvsöverenskommelsen inte har lika långtgående krav som motsvarande nationella regler. De bestämmelser som finns i överenskommelsen bör ses som de för Sverige och Finland gemensamma lägsta krav som man kommer överens om. Sålunda bör de mer långtgående bestämmelser som gäller i ett land tillämpas också vid prövningen av åtgärder och verksamheter i den del av gränsälvsområdet som ligger i det landet. Särskilt när det gäller sådana föreskrifter för fisket som har karaktären av tekniska bevarandeåtgärder bör eftersträva att de blir lika för själva

man gränsälvarna på båda sidor om gränsen. Ett skäl härför är att lika regler är en förutsättning för det gemensamhetsfiske som bedrivs. Det är dessutom

u Rec. No. R 95 5 avseende införandet och förbättrandet överprövningssys-

temen och procedurreglema i civilmål och handelsmål.

Utgångspunkter 31

svårt att motivera olika ñskeregler inom så begränsade områden det

som här är frågan om. Övervakningen skulle också försvåras olika regler.

Bästa ersättning

Vad vi har sagt om att enskilda på båda sidor gränsen bör behandlas

om lika innebär att den som drabbas av intrång, skada eller störning från

en åtgärd eller verksamhet på den andra sidan gränsen bör få frågan

om ersättning prövad i de former som gäller i det land där verksamheten eller åtgärden prövas eller har prövats, respektive bedrivs i det fall verksam-

het inte är tillstândsprövad.

Denna princip bör dock inte gälla i det fall det landets ersättnings-

egna regler är mer förmånliga för den skadelidande. Dessa bör då tillämpas. Annars skulle ersättningen kunna framstå oskälig i förhållande till

som jämförbara skadesituationer i det landet. Det skulle också kunna leda

egna till att en verksamhet eller åtgärd av kostnadsskäl lokaliseras till det land där ersättningen skulle bli lägst.

5 av

Översyn gällande

gränsälvsöverenskommelse

5.1 Gränsälvsöverenskommelsen i förhållande

till svensk lagstiftning

l l Utgångspunkter

Gränsälvsöverenskommelsen ersätter i gränsälvsområdet till stora delar den svenska nationella lagstiftning som reglerar vattenföroreningar enligt miljöskyddslagen, byggande i vatten och vattenreglering enligt vattenlagen samt fiske och ñskevård enligt ñskelagstifmingen. Det har inte varit avsikten att överenskommelsen skall uttömmande reglera dessa frågor. När överenskommelsen inte har särskilda bestämmelser gäller, enligt kapitel 1 artikel inom vardera staten gällande lagstiftning. Gränsälvskommissionen får i enskilda fall avgöra vilken nationell lagstiftning som skall tillämpas. I propositionen om gränsälvsöverenskommelsen sägs i denna fråga: "Det är emellertid inte möjligt att uttömmande ange i vilken utsträckning intern rätt skall tillämpas utan lösningen av dessa frå-

får överlämnas till rättstillämpningen"

gor En viktig utgångspunkt är gränsälvsöverenskommelsens syfte att ge

annan riktlinjer för samarbete och samordning i sådana frågor berör båda

som sidor nationsgränsen. Det framgår bland annat av kapitel 1 artikel 3 i

om gränsälvsöverenskommelsen där följ ande sägs.

överenskommelsen berörda vattenornrådena skall enligt de

De av

närmare grunder i denna överenskommelse nyttjas så,

som anges

att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna av gränsvattendra-

och gränsbygdens intressen främjas på bästa sätt. Särskild

gen

NU s. 124.

Prop. s. 32.

vikt skall fästas vid naturvårdsintresset; så långt möjligt skall

fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.

Utöver den avvägning mellan olika intressen som man normalt skall göra enligt nationell lagstiftning skall Gränsälvskommissionen sålunda i sin prövning beakta att båda ländernas intressen i gränsälvsområdet skall främjas. I de följ ande avsnitten redovisar vi en översiktlig jämförelse av gränsälvsöverenskommelsen med bestämmelserna i den svenska lagstiftningen. Mot denna bakgrund lämnar vi förslag till angelägna förändringar av överenskommelsens bestämmelser vad avser vattenförorenande verksamhet, byggande i vatten och fiskefrågor.

5.1.2 bestämmelser

Övergripande

Gränsälvsöverenskommelsen iförhållande till nationell rätt

I gränsälvsöverenskommelsen finns två bestämmelser som övergripande reglerar förhållandet till den nationella lagstiftningen; kapitel l artikel 8 och kapitel 6 artikel Enligt kapitel l artikel 8 skall som nämnts inom vardera staten gällande rätt tillämpas fråga inte är reglerad i överenskommelsen. Av detta

om en följer motsatsvis att de nationella bestämmelserna inte får tillämpas om en fråga är reglerad i gränsålvsöverenskommelsen. Som vi framhåller i avsnitt 4.2.2 vi att som princip i stället bör gälla

menar att de krav som finns i gränsälvsöverenskommelsen skall ses som lägsta krav. En verksamhet i gränsälvsområdet bör inte bedömas på ett mildare sätt än vad enligt den nationella lagstiftningen skulle ske i en annan

som del av landet, om inte de särskilda hänsyn som skall tas till gränsbygdens intressen motiverar det. Denna princip har störst aktualitet inom miljöområdet. Vi anser att bestämmelsen i kapitel l artikel 8 i detta avseende bör ändras med den principiella innebörden att nationella bestämmelser skall tillämpas inte bara när en fråga är oreglerad i gränsälvsöverenskommelsen utan också när den nationella regleringen går längre. Tydliga fall utfyllnad med nationella bestämmelser bör kunna ske är

när en när den nationella lagstiftningen ändras, utan att motsvarande regler förs in i gränsälvsöverenskommelsen. Ett exempel är miljöskyddslagens utvidgade regler omprövning av villkor. Gränsälvskommissionens

i 24 § om

svenske ordförande anser att frågan om omprövning är reglerad i överenskommelsen och att man därför inte kan fylla ut med de nya omprövningsreglerna i milj öskyddslagen. Ett annat exempel kan hämtas från fiskeområdet. Såväl i gränsälvsöverenskommelsen som i den nationella lagstiftningen finns föreskrifter for fiskevården, bland annat om fredningstider samt redskaps utformning och användning. Genom kompletteringar av den nationella lagstiftningen är dock de nationella bestämmelserna mera omfattande. Det gäller bland annat föreskrifterna i Fiskeriverkets författningssamling FIFS 1994: 14 om märkning och utmärkning av fiskeredskap och vattenbruksanläggningar. Bestämmelsen i kapitel l artikel 8 gäller också förfarandereglema. Finsksvenska gränsälvskommittén anförde att den reglering av förfarandet som kommittén föreslog inte var fullständig utan att den nationella lagstiftningen fâr, likaväl som beträffande andra frågor, inträda som supplerande." En bestämmelse med denna innebörd bör finnas kvar. Detta bör beaktas om artikel 8 i övrigt ändras med anledning av vad vi föreslår i det föregående. Det är i dag i vissa fall tveksamt om det är möjligt att fylla ut överenskommelsens förfaranderegler med stöd av kapitel 1 artikel Förfaranderegler finns i huvudsak i kapitel men också på andra ställen i överenskommelsen. Förfarandereglema är dock inte lika heltäckande som reglerna i den svenska lagstiftningen, som bland annat innefattar processlagstiftningen. I och med att det i gränsälvsöverenskommelsen finns mer eller mindre motsvarande regler som i den nationella lagstiftningen uppstår gränsfall, där det är svårt att avgöra om en viss fråga inte är reglerad i gränsälvsöverenskommelsen och sålunda nationell lagstiftning gäller enligt kapitel l artikel Vid en översyn av gränsälvsöverenskommelsen är det angeläget att så tydligt som möjligt ange i vilka avseenden som de nationella förfarandereglema skall tillämpas. I gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 artikel 2 sägs:

Utöver bestämmelserna i detta kapitel gäller vad som i den stat där utsläppandet sker eller avses ske föreskrives i hälsovårdsbyggnads- och naturvårdslagstiftning samt i särskild lagstiftning till skydd mot vissa slag av vattenförorening.

En motsvarande bestämmelse finns i 2 § miljöskyddslagen. Med detta konstaterande sägs i propositionen om gränsälvsöverenskommelsen endast att artikel 2 hänvisar till de särskilda regler som gäller enligt den interna lagstiftningenTzsVägledning för tolkningen av innebörden av artikel 2 får

NU s. 115.

Prop. s. 34.

alltså hämtas i förarbetena till miljöskyddslagen. Där sägs att utgångspunkten är att den särskilda lagstiftningen skall gälla vid sidan om miljöskyddslagen och att vederbörande organ skall tillämpa den. I propositionen refereras till den bakomliggande utredningen, Immissionssakkunniga,

som hade anfört följande:

hänvisningen till annan lagstiftning innebär inte bara att en- . . . ligt denna lagstiftning speciella organ kan ha att vidta åtgärder av betydelse från immissionssynpunkt utan också att de myndigheter som har att handlägga frågor om immissioner kan ha att tilllämpa eller eljest beakta sådana bestämmelser som i särskilda hänseenden meddelas i annan lagstiftning.

Departementschefen anslöt sig till denna syn och anförde att detta äger giltighet också i fråga om vattenföroreningar.

Uttalandena i förarbetena ger inte någon klar ledning för hur långt kravet sträcker sig enligt kapitel 6 artikel 2 om att vad som föreskrivs i annan lagstiftning gäller. Ett tillståndsbeslut av kommissionen är gällande mot envar kapitel 6 artikel 10, vilket innebär att nationella myndigheter i samma fråga inte kan ställa annorlunda krav på verksamheten. Enligt vår uppfattning kan det inte ha varit avsikten att ett beslut av kommissionen skall ersätta nationella myndigheters beslut enligt annan lagstiftning än där det uttryckligen sägs, dvs. miljöskydds-, vatten- och fiskelagstiftningen. Bestämmelsen i kapitel 6 artikel 2 måste därför anses innebära en uppmaning till Gränsälvskommissionen att vid sin prövning beakta den lagstiftning som det hänvisas till i artikeln. Det är också på detta sätt som Gränsälvskommissionen, enligt uppgift, tillämpar kapitel 6 artikel Vi vill i detta sammanhang också peka på de hushållningsbestämmelser för vissa intressen och områden som finns i naturresurslagens 2 och 3 kapitel, infördes år 1987. Dessa bestämmelser skall tillämpas enligt

som vad som föreskrivs i en rad lagar, bland annat miljö-, byggnads- och naturvårdslagstiftningen. Någon motsvarande föreskrift finns inte i överenskommelsen. Genom naturresurslagens koppling till byggnads- och naturvårdslagstiftningen skall emellertid hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen, enligt bestämmelsen i kapitel 6 artikel 2 gränsälvsöverenskommelsen, beaktas vid prövningen av vattenförorenande verksamheter i gränsälvsornrådet.

Z:Proposition 28 år 1969, 261.

nr s. 3 1987: 12 hushållning med

Lagen om naturresurser m.m.

Regeringsprövning av vissa verksamheter

Enligt kapitel 4 naturresurslagen, gäller att vissa anläggningar och åtgärder skall tillåtlighetsprövas regeringen. Regeringen skall också i vissa fall

av tillståndspröva rörledningar enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar. Enligt 2 § andra stycket miljöskyddslagen är regeringens beslut bindande vid prövningen enligt miljöskyddslagen. Motsvarande bestämmelse finns i vattenlagen kapitel 3 § I naturresurslagen och rörledningslagen finns inte några bestämmelser som reglerar förhållandet till gränsälvsöverenskommelsen. I gränsälvsöverenskommelsen finns inte heller några bestämmelser, som direkt reglerar hur den skall tillämpas i förhållande till den nationella lagstiftningen om regeringsprövning av vissa anläggningar och åtgärder. Enligt gränsälvsöverenskommelsen skall dock tillståndsfrågor rörande byggande i vatten och vattenförorenande verksamhet underställas båda regeringarnas prövning, när Gränsälvskommissionen med hänsyn till vissa omständigheter finner det påkallat och i de fall endera regeringen förbehåller sig prövningsrätten.

Verksamheter tillåtlighet enligt nationella bestämmelser skall prövas

vars

regeringen torde kunna normalt sådan betydelse att detta av anses vara av bör gälla for dessa verksamheter även i gränsälvsområdet. I de fall sådan verksamhet har gränsöverskridande effekter bör Gränsälvskommissionen därför underställa tillåtlighetsfrågan den finska och den svenska regering-

på sätt som gäller när endera regeringen förbehåller sig pröven, samma ningen. För tydlighetens skull bör gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser om underställning i kapitel 3 artikel 13, vad gäller byggande i vatten, och kapitel 6 artikel vad gäller vattenförorenande verksamhet, kompletteras med bestämmelser att sådana verksamheter som enligt nationell lag-

om stiftning skall tillåtlighetsprövas av regeringen skall underställas båda regeringarnas prövning.

5.1.3 Vattenförorenande verksamhet

Arbetet med miljöskyddslagen, trädde i kraft år 1969, pågick parallellt

som med arbetet med gränsälvsöverenskommelsen, som trädde i kraft år 1972. Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser om skydd mot vattenförorening fick sin slutliga utformning först mot slutet av lagstiftningsarbetet och

3 Kapitel 3 artikel 13, kapitel 6 artikel

3 18-0410

med miljöskyddslagen förebild." Många bestämmelserna i gräns-

som av älvsöverenskommelsen överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i den svenska miljöskyddslagen, finsk lagstiftning

även om beaktades vid utfominingen av överenskommelsen. Finsk-svenska gränsälvskommitténs betänkande behandlar de ursprungligen föreslagna

reglema vattenförorening, hade den finska vattenlagen förebild."

om som som Ledning för tillämpningen av kapitel 6 i överenskommelsen får därför i huvudsak sökas i förarbetena till miljöskyddslagen. Miljöskyddslagens bestämmelser har ändrats vid ett flertal tillfällen. hälsälvsöverenskommelsen är oförändrad sedan tillkomsten. I detta avsnitt behandlar vi de bestämmelser som har införts i miljöskyddslagen sedan gränsälvsöverenskommelsens tillkomst och andra skillnader mellan miljöskyddslagen och gränsälvsöverenskommelsen vi

som menar nu behöver uppmärksammas.

Lagtekniskt tillämpningsområde

Miljöskyddslagen är tillämplig på vad som i l § miljöskyddslagen beteck-

miljöfarlig verksamhet. Även 3 § miljöskyddslagen där begreppet nas avloppsvatten definieras måste beaktas. Miljöskyddslagen gäller för utsläpp från eller användning av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra vattenförorening. Redan risken för olägenheter skall beaktas vid bedömningen av miljöskyddslagens tillämplighet. Miljöskyddslagens begrepp miljöfarlig verksamhet har en särskild innebörd eftersom med verksamhet menas något som är vidare än i vanligt språkbruk. Exempelvis en avfallsdeponi som har avslutats betraktas som miljöfarlig verksamhet till följd av att det är en markanvändning som innebär en risk för påverkan av omgivningen. Ursprungligen omfattade miljöskyddslagens bestämmelser varken påverkan på mark eller på grundvatten. Genom en komplettering av lagen år 1987 utvidgades tillämpningsområdet till att omfatta också mark- och grundvattenföroreningar. 34Som motiv för införandet regler grund-

av om vatten, som är av intresse i vårt sammanhang, angavs i förarbetena att de generella skyddsföreslcriftema i vattenlagen inte var tillräckliga för de svåraste föroreningsproblemen och att det därför behövdes en individuell prövning det slag miljöskyddslagen möjlighet till.

av som ger

32Prop. s. 42.

Pro .s. 17.

SF l987:397. 35Proposition 1986/872135 om ändring. innljöskyddslagen s. l2 och s. 30

Utsläpp av föroreningar till grundvatten i gränsälvsområdet kan få effekter på gränsälvama. De överväganden som gjordes i samband med utvidgningen av miljöskyddslagens tillämpningsområde är giltiga även för gränsälvsområdet. Vi anser därför att bestämmelserna i gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 bör göras tillämpliga på förorening av grundvatten. För att anpassa gränsälvsöverenskommelsens tillämpningsområde till miljöskyddslagen när det gäller vattenförorenande verksamhet föreslår vi att följ ande definition ersätter den nuvarande definitionen i gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 artikel

Med vattenförorenande verksamhet avses: 0 Utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad

eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenornråde. 0 Användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som annars kan

medföra förorening eller annan risk för störning av vattendrag, sjö eller

annat vattenornråde eller av grundvatten. Definitionen motsvarar beträffande vattenförorenande verksamhet miljöskyddslagens begrepp miljöfarlig verksamhet. I bilaga C till gränsälvsöverenskommelsen finns en förteckning över sådana verksamheter för vilka föreligger prövnings- eller anmälningsskyldighet. Den motsvarar den som fanns i bilagan till den ursprungliga miljöskyddsförordningen, som har ändrats flera gånger. En aktualisering bör ske av förteckningen i bilaga C till överenskommel-

så att den står i bättre överensstämmelse med förteckningen över de sen verksamheter som nu är prövningspliktiga respektive anmälningspliktiga enligt milj öskyddslagen. Enligt bestämmelserna i kapitel 6 artikel l i gränsälvsöverenskommelsen är det, i vidare mån än vad som är tillåtligt enligt överenskommelsen, förbjudet att släppa ut fast eller flytande avfall eller annat ämne medför

som skada eller olägenhet för allmänt eller enskilt intresse. Enligt kapitel 6 artikel 3 och artikel 4 kan tillstånd lämnas till verksamhet som gäller användning av mark, byggnad eller anläggning. Detta betyder att förorening som inte härrör från verksamhet som innebär användning av sådan egendom är helt förbjuden. Enligt den svenska lagstiftningen kan sådan verksamhet prövas vad gäller dumpning enligt lagen 1971:1154 om förbud mot dumpning av avfall i vatten och enligt dumpningskungörelsen 1971 156 samt vad gäller förorening från fartyg enligt lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

36 34.

Prop. s.

Vi finner inte skäl att frångå den i förarbetena till gränsälvsöverenskommelsen gjorda bedömningen att förorening kommer från annat än

som användning mark, byggnad eller anläggning inte skall kunna tillåtas.

T illåtlighetsregler

Planhinder

Enligt 4 § miljöskyddslagen skall verksamhet lokaliseras så att ända-

en målet med verksamheten kan vinnas med minsta intrång och olägenhet Enligt 4 a § första stycket, infördes i samband med den plan- och

som nya byggnadslagstiftningen år 1987, får tillstånd inte meddelas

i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser; planhinder. Detta är i enlighet med avsikten med plan- och bygglagen att kommunen skall ha ett avgörande inflytande på bebyggelseutvecklingen i vid mening.

Bestämmelsen om planhinder saknar motsvarighet i gränsälvsöverenskommelsen. Enligt vår uppfattning måste det anses vara olämpligt att Gränsälvskommissionen kan lämna tillstånd till verksamhet i strid mot mark-

en användningsplaner kommun har beslutat Även Gränsälvs-

som en om. om kommissionen, vilket vi behandlar i avsnitt 5.1.2, enligt kapitel 6 artikel 2 gränsälvsöverenskommelsen skall beakta bland annat byggnadslagstiftningen, anser vi att det finns skäl att, på samma sätt som i miljöskyddslagen, i gränsälvsöverenskommelsen föra in en bestämmelse motsvarande bestämmelsen om planhinder i 4 a § miljöskyddslagen.

skyddsåtgärder

Bestämmelserna i 5 § miljöskyddslagen om skyddsåtgärder och försiktighetsmått har sin motsvarighet i kapitel 6 artikel 6 i gränsälvsöverenskommelsen. I miljöskyddslagen har dock införts en regel om skyldighet att avhjälpa sådana olägenheter som en verksamhet förorsakar sedan den har upphört. Motivet för denna bestämmelse var enligt propositionen att tolkningen av 5 § miljöskyddslagen hade vållat problem då vare sig lagen eller dess förarbeten behandlade vad som skulle gälla sedan en verksamhet hade upphört. Enligt departementschefen fanns det emellertid ingenting som fritog utövaren av en miljöfarlig verksamhet från att i samband med att driften upphör vidta de åtgärder som är rimliga för att minska framtida milj öskador. Departementschefen ansåg att det vore uppenbart orimligt skyl-

37Proposition 1985/86:90 om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen,

lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushallmng med naturresurser

m.m. s. 92 och 123.

digheten att avhjälpa skador upphörde en kort tid efter det att verksamheten vid en anläggning har upphört.

Av samma skäl anser vi att en skyldighet att avhjälpa olägenheter efter det att en verksamhet har upphört bör finnas också i gränsälvsornrådet. En bestämmelse härom bör föras in i gränsälvsöverenskommelsen. i

I det här sammanhanget bör uppmärksammas att rättsläget i Sverige är oklart beträffande verksamhet som har upphört innan bestämmelsen i miljöskyddslagen förtydligades. Regeringsrätten har dom år 1996 anfört

i en att 5 § miljöskyddslagen i dess lydelse före den l juli 1989, då regeln infördes, inte kan tilläggas innebörden att en skyldighet att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att en miljöfarlig verksamhet har upphört. Enligt vad som framgår av propositionen om miljöbalk anser regeringen att de föreslagna reglerna om efterbehandling bör gälla även för äldre verksamheter och verksamheter där driften är nedlagd. Enligt regeringen

det också rättsläget före Regeringsrättens beslut år 1996. var

Förbud mot viss verksamhet

Enligt 6 § miljöskyddslagen får en verksamhet inte utövas om ett stort antal människor skulle få sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller betydande förlust för naturvårdssynpunkt skulle uppkomma eller liknande intresse skulle skadas avsevärt. Regeringen kan dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Motsvarande bestämmelser för vattenförorenande verksamhet finns i gränsälvsöverenskommelsen, kapitel 6 artikel med undantag av att där inte

någon möjlighet till regeringsprövning i särskilda fall. Det gäller dock ges

den vattenförorenande verksamheten samtidigt innebär byggande i inte om vatten. Frågan skall då underställas båda regeringamas prövning, enligt kapitel 3 artikel 3 och artikel 13 andra stycket i gränsälvsöverenskommelsen. Enligt gränsälvsöverenskommelsen råder sålunda ett absolut förbud mot vissa vattenförorenande verksamheter särskilt ingripande beskaffenhet.

av Vi har övervägt om sådana verksamheter borde kunna prövas på samma villkor beträffande byggande i vatten. Även det förefaller logiskt

som om att det skulle finnas möjlighet för regeringama att i gränsälvsområdet,

en på motsvarande enligt miljöskyddslagen, i särskilda fall kunna

sätt som tillåta sådan vattenförorenande verksamhet har vi stannat för att inte

Proposition om olitiken inför 1990-talet s. 215 och 218.

å1987/s8:85miljö

Proposition 1997/98:45 om mi alk s. 600

föreslå några ändringar i detta avseende. Det gör vi mot bakgrund det

av tydliga ställningstagande som gjordes i propositionen gränsälvsöver-

om enskommelsen. Där anförs:

Om olägenheten är den beskaffenhet i andra styck-

av som anges

et gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 artikel 7, får verksam-

heten inte utövas. I motsats till miljöskyddslagen har i överens-

kommelsen detta förbud gjorts absolut 6 § andra stycket mil-

jöskyddslagen ..°°

. .

Sanktioner

I miljöskyddslagen har i 52-63 förts in bestämmelser miljöskydds-

om avgift. Avsikten med milj öskyddsavgiften är att den skall motsvara den ekonomiska fördel ett företag har fått att bryta mot villkor eller

som genom en straffsanktionerad regel i miljöskyddslagen.

Enligt propositionen om en miljöbalk visar erfarenheterna att sig

vare miljöskyddsavgiften eller andra förefintliga ekonomiska sanktioner fungerar tillfredsställande. I propositionen föreslås ett nytt system, miljösanktionsavgift. Miljösanktionsavgift skall utgå vid överträdelse tillstånd

av och villkor. Det krävs inte att överträdelsen skall ha medfört någon ekonomisk fördel för företagaren. Miljösanktionsavgift skall påföras

om regeringen genom föreskrifter har fastställt ett belopp för det aktuella slaget

av överträdelse."

Vi bedömer det som orealistiskt att införa ett motsvarande eget sanktionssystem för gränsälvsområdet. Det är vidare tveksamt ett nationellt så-

om dant system skulle kunna tillämpas i den svenska delen gränsälvsområ-

av det med stöd av kapitel 1 artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen, med hänsyn till att påföljder vid brott mot överenskommelsen och mot villkor är reglerat i kapitel 9 artiklarna 10 och ll.

Prövningsförfarandet

Sökandens samrådsskyldighet

Bestämmelserna i 12 § miljöskyddslagen, tillkom år 1981, reglerar

a som sökandens samrådsskyldighet. Sökanden skall, ansökan skall in,

när en ges i skälig omfattning samråda med statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda. Gränsälvsöverenskommelsen innehåller ingen sådan samrådsskyldighet utan i kapitel 8 artikel 2 bara att .

anger om

. . det tillämnade företaget är av betydande omfattning eller ingripande

Prop. s. 35. Proposition 1997/98:45 om miljöbalk 531

beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen företaget

av samråd ägt rum med myndigheter och sammanslutningar beröres före-

som av taget. Ett krav om att samråd i skälig omfattning skall ske med samtliga berörda bör finnas också i gränsälvsöverenskommelsen.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Milj öskyddslagen 13 § behandlar vad en ansökan skall innehålla. Motsvarande bestämmelser finns i kapitel 8 artikel 2 i gränsälvsöverenskommelsen. I gränsälvsöverenskommelsen finns dock inte de krav har till-

som

kommit i miljöskyddslagen om miljökonsekvensbeskrivningar och

om förslag till skyddsåtgärder m.m. Enligt ett EG-direktiv är medlemsstaterna skyldiga att i sin lagstiftning införa krav på miljökonsekvensbeskrivning av vissa projekt se avsnitt 5.2.1. Krav på sökanden att upprätta miljökonsekvensbeskrivning och att föreslå skyddsåtgärder bör finnas också i gränsälvsöverenskommelsen.

Sökandens utredningsskyldighet

Miljöskyddslagen 13 a som tillkom år 1991, saknar motsvarighet i överenskommelsen. Bestämmelsen behandlar skyldigheten för tillstånds-

en havare att ge in den utredning verksamhet behövs för att

om en som en tillståndsmyndighet skall kunna bedöma om man skall meddela förbud mot fortsatt verksamhet eller ändra eller upphäva villkor för verksamheten. Syftet med bestämmelsen är att myndigheterna inte skall behöva göra betungande undersökningar som på ett enklare och mera kostnadseffektivt sätt kan göras av tillståndshavaren. En motsvarighet till 13 a § miljöskyddslagen bör införas i överenskommelsen. Det är särskilt angeläget med tanke på de små resurser som Gränsälvskommissionen har för tillsynsverksamhet. Tillsynsfrågor behandlas i avsnitt 5.6.

Provisoriska villkor

Enligt 21 § miljöskyddslagen, som funnits sedan miljöskyddslagens tillkomst, får meddelas provisoriska villkor till dess fått erfarenhet

att man av företagets verlmingar. I gränsälvsöverenskommelsen infördes ingen sådan möjlighet, vilket inte motiveras i förarbetena.

Vi finner inga skäl att i gränsälvsöverenskommelsen inte ha en motsvarande regel om att Gränsälvskommissionen får meddela provisoriska villkor i fall där det är svårt att förutse verkningama verksamhet.

av en

Omprövning

Bestämmelserna i miljöskyddslagen 23-25 och 29 §§ innehåller regler

a om möjligheterna att återkalla tillstånd och att ompröva meddelade villkor. Motsvarande bestämmelser finns i delar i gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 artikel 11. Artikel ll första stycket reglerar förutsättningarna för återkallelse av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet vid allvarliga villkorsbrott. Detta motsvarar 23 § miljöskyddslagen i dess ursprungliga lydelse. Numera kan tillstånd enligt miljöskyddslagen även återkallas om sökanden vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter, om villkor åsidosätts i betydande mån eller om olägenheter av väsentlig betydelse

uppkommit vilka inte förutsågs när tillståndet lämnades. Artikel 11 andra stycket reglerar förutsättningarna för omprövning vill-

av kor. Det kan ske efter tio år eller om förhållandena dessförinnan ändrats väsentligt. Detta motsvarar 24 § miljöskyddslagen i dess ursprungliga lydelse. I dag anges i miljöskyddslagen ytterligare situationer då omprövning av villkor får ske.

Enligt 29 a § andra stycket miljöskyddslagen får vidare villkor omprövas, även om tio år inte har förflutit, i samband med att andra villkor meddelas när tio år har förflutit eller den kortare tid som föreskrivs till följd av EUmedlemskapet. Som motiv för detta angavs att myndigheterna skulle kun-

göra samlad översyn alla villkor." na en av Motsvarande regler om återkallelse och omprövning som de som nu finns i miljöskyddslagen bör införas i gränsälvsöverenskommelsen.

l Byggande i vatten

En utgångspunkt för Finsk-svenska gränsälvskommitténs arbete var att den vattenrättsliga regleringen i gränsälvsområdet borde knyta an till lagstiftningen i de båda länderna. I Sverige gällde 1918 års vattenlag, vilken dock på flera punkter hade kompletterats. Eftersom lagstiftningen i Sverige och Finland bedömdes vara likartad ansåg kommittén att en sammanjämkning av reglerna inte skulle medföra några svårigheter.

Den nu gällande svenska vattenlagen, som trädde i kraft den l januari 1984, bygger till stor del på principerna i den gamla lagen. Den nya lagen

42Pro osition 1987/88:85 miljöpolitiken inför 1990-talet 270.

om s. 43 1968:16 104.

medförde dock del Viktiga förändringar. Bland annat ersattes de detalje-

en rade tillståndsreglema med generella bestämmelser, som är anpassade för bedömningar med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter och samhällsekonomiska synpunkter. Vidare utvidgades förutsättningarna för omprövning tillstånd.

av F örfarandereglema i vattenlagen är betydligt mer omfattande än i gränsälvsöverenskommelsen. I stor utsträckning skall därför de nationella bestämmelserna tillämpas med stöd av kapitel 1 artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen. Som vi pekar på i avsnitt 5.1.2 behöver dock vid en översyn

gränsälvsöverenskommelsen tydligare när den nationella lagstiftav anges ningen är tillämpbar. I det följande redovisar vi några skillnader i förhållande till den svenska vattenlagstiftningen bör uppmärksammas vid en översyn av gräns-

som älvsöverenskommelsen.

Lagtekniskt tillämpningsområde

Gränsälvsöverenskommelsens och vattenlagens tillämpningsområden sammanfaller till övervägande delf" Gränsälvsöverenskommelsen.omfattar dock inte verksamhet inte utförs inom vattenornråde och avser bortle-

som dande grundvatten och utförande av anläggningar för detta och inte

av heller avvattning av mark.

En skillnad är också att gränsälvsöverenskommelsen reglerar uppförandet

broar över vattenområde och framdragande av ledning eller annan anav läggning under vatten. Dessa frågor faller inte under vattenlagens tillämp-

ningsområde.

Naturresurslagens hushållningsbestämmelser

Enligt vattenlagen kapitel 3 § 1 skall naturresurslagen tillämpas vid tillståndsprövning ett vattenföretag. Någon motsvarande bestämmelse

finns inte i gränsälvsöverenskommelsen.

Den för gränsälvsornrådet viktigaste bestämmelsen i naturresurslagen, som tillkom år 1987, är bestämmelsen att Vattenkraftverk samt vattenregle-

om ring eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras i Tomeälven,

benämns nationalälv, med tillhörande vattenområden. Vattenfösom som

förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan kan dock tillåtas. retag som

MGränsälvsöverenskommelsen kapitel 3 artikel Vattenlagen kapitel 1 §

Enligt den finska forsskyddslagen gäller förbud mot byggande

av nytt kraftverk i Tome älvs och Muonio älvs biflöden, inte i huvudflödena.

men 45

Även Gränsälvskommissionen skyldig

om är att underställa företag av betydande allmänt intresse de båda regeringamas prövning och regeringen alltid kan förbehålla sig prövningen kapitel 3 artikel 13 vi att den

menar vikt som i Sverige har fästs vid att bevara Torneälvens orörda karaktär, bland annat genom förbudet mot att utföra vattenföretag, motiverar

att en motsvarande förbudsbestämmelse den i naturresurslagen införs i

som gränsälvsöverenskommelsen.

Vad gäller övriga hushållningsbestämmelser i naturresurslagen blir de, genom gränsälvsöverenskommelsen kapitel 6 artikel tillämpliga på vattenföretag som samtidigt medför vattenförorening. Se avsnitt 5.1.2. Vi bedömer att någon ändring inte behöver göras för att täcka in sådana eventuella vattenföretag som inte skulle medföra vattenförorening.

T illåtlighetsregler

Tillåtlighetsreglema i vattenlagen och gränsälvsöverenskommelsen överensstämmer i huvudsak. En skillnad är emellertid att enligt vattenlagen kapitel 3 § 2 får ett vattenföretag i princip inte strida detaljplan

mot en eller områdesbestämmelser eller mot syftet med vissa särskilda bestämmelser för bebyggande eller användning mark eller vattenområ-

annan av de. Någon motsvarighet finns inte i gränsälvsöverenskommelsen.

Av samma skäl som vi i avsnitt 5.1.3 redovisar beträffande vattenförorenande verksamhet bör i kapitel 3 i gränsälvsöverenskommelsen

föras in en bestämmelse motsvarande bestämmelsen i vattenlagen.

T illståndsplikt

Enligt gränsälvsöverenskommelsen kapitel 3 artikel 13, 1 stycket, krävs tillstånd för byggande i vatten detta inte är ringa omfattning och det

om av är uppenbart att något intresse inte påverkas mcnligt. Bestämmelsen motsvaras väsentligen av tillståndsreglema i kapitel 4 i vattenlagen. En skillnad är att vattenlagen innehåller särskilda bestämmelser att vissa bråd-

om skande arbeten fár utföras utan tillstånd, om det krävs för att förebygga skada eller avvärja fara.

45Forsskyddslagen nr 35 1987.

En motsvarande bestämmelse om att tillstånd inte krävs av kommissionen om byggandet sker för att i brådskande fall förebygga skada eller avvärja fara bör av självklara skäl införas i överenskommelsen. I vattenlagen kapitel 4 § 3 finns sedan år 1991 regel undantag från

en om tillståndsplikten för vattenföretag för att utföra rensning, för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt tidigare läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp. Om fisket kan skadas skall, innan de planerade arbetena påbörjas, anmälan om arbetena göras till länsstyrelsen.

Motsvarande bestämmelser, förutom anmälningsskyldigheten till länsstyrelsen, finns i överenskommelsens kapitel 3 artikel 21. Dock finns en skillnad genom att överenskommelsen undantar återställanden som sker inom tre år från tillståndsplikten. Med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen bör i gränsälvsöverenskommelsen, på samma sätt som i vattenla-

föras in en generell tillståndsplikt för återställningsarbeten, med ungen. dantag för sådana återställanden som sker direkt.

Miljökonsekvensbeskrivning

I vattenlagen kapitel 13 § 19, som reglerar vad en ansökan skall innehålla, finns krav på miljökonsekvensbeskrivning. Något sådant krav finns inte i gränsälvsöverenskommelsen. Liksom vi i föreslår i avsnitt 5.1.3 vattenförorenande verksamhet bör i

om gränsälvsöverenskommelsen införas krav på miljökonsekvensbeskrivning för byggande i vatten.

Omprövning

Med stöd av bestämmelser i vattenlagen kapitel 15 kan ett tillstånd begrän-

eller förenas med ändrade eller nya villkor eller förklaras förverkat. sas Enligt 3 § får Vattendomstolen företa omprövning villkoren för ett till-

av stånd för att tillgodose allmänna intressen. Omprövningen får dock inte ske förrän efter utgången den tid som har meddelats av domstolen,

av minst tio och högst trettio år. Före utgången av den bestämda tiden får omprövning ske för att förbättra Vattenanläggnings säkerhet eller för att

en tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar i vattenförhållandena. I gränsälvsöverenskommelsen, kapitel 3 artikel 18, finns en bestämmelse om att tillstånd till byggande i vatten kan omprövas på ansökan av vederbörande myndighet i endera landet eller företagets ägare, såvitt angår de villkor som bör gälla med hänsyn till allmänna intressen. Ansökan kan

normalt göras först under fyrtionde året efter det kalenderår då tillståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år.

Vattenlagens och överenskommelsens regler motsvarar i detta avseende i huvudsak varandra. En skillnad är att tiden för när omprövning villko-

av ren tidigast kan ske är längre enligt gränsälvsöverenskommelsen.

I gränsälvsöverenskommelsen saknas också motsvarighet till vattenla-

en gen kapitel 15 § 1 stycket, att ett tillstånd förfaller tillståndshava-

om om ren åsidosätter villkoren i tillståndet. Denna bestämmelse kan inte

anses vara täckt av överenskommelsens regel i kapitel 3 artikel 18, behand-

som lar omprövning av villkor på ansökan av myndighet eller tillståndshavaren. En regel bör införas i överenskommelsen att tillståndet förfaller

om om tillståndshavaren åsidosätter villkoren och avvikelsen är betydande.

Skyddsåtgärder

I vattenlagen finns flera bestämmelser till skydd för såväl enskilda

som allmänna intressen. Enligt vattenlagen kapitel 17 är den äger vattn-

som en anläggning skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Vattenföretag inverkar på vattenförhållandena skall drivas så att de

som inte i onödan skadar allmänna eller enskilda intressen. Vidare är den

som är skyldig att underhålla en dammanläggning för vattenreglering skyldig att ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten dammhaveri. Denna ersättningsskyldighet gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som han för är

svarar vållande till skadan.

I överenskommelsens kapitel 3 artikel 20 anges att ägaren av ett företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar hör till

som företaget så att fara för allmän eller enskild rätt förebyggs. I överenskommelsen saknas i övrigt motsvarigheter till bestämmelserna i vattenlagen.

Genom att vattenlagens bestämmelse hur ett vattenföretag skall drivas

om med hänsyn till olika intressen inte är reglerad i överenskommelsen skall bestämmelsen tillämpas för företag i Sverige med stöd av kapitel 1 artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen. Detsamma kan vattenlagens

sägas om bestämmelser strikt ersättningsansvar vid dammhaveri. För att med

om säkerhet garantera att bestämmelserna skall gälla i hela gränsälvsområdet behöver de införas i gränsälvsöverenskommelsen.

l Miljöbalken

Regeringen beslöt i december 1997 om att till riksdagen överlämna en proposition 1997/98:45 om en miljöbalk. Avsikten är att huvuddelen av den nya lagstiftningen skall träda i kraft den l januari 1999.

I miljöbalken sammanförs bestämmelserna i centrala miljö- och resursla-

miljöskyddslagen, naturvårdslagen, naturresurslagen, vattenlagen, gar som lagen kemiska produkter, renhållningslagen och hälsoskyddslagen

om samt åtta andra lagar. I balken anges rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler som skall gälla för all verksamhet och alla åtgärder.

En nyhet i förhållande till gällande rätt är att regeringen får föreskriva om miljökvalitetsnormer för geografiska områden. Miljökvalitetsnormer är föreskrifter lägsta godtagbara milj ökvalitet i fråga om mark, vatten,

om luft eller naturen i övrigt. De skall ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer, människor kan utsättas för eller miljön eller naturen be-

som lastas med utan fara. Om det behövs för att milj ökvalitetsnorm skall

en uppfyllas skall ett åtgärdsprogram upprättas. Ett åtgärdsprogram får omfatta verksamhet påverkar milj i berört hänseende och skall

som

vilka åtgärder skall vidtas och vilka myndigheter skall se till ange som som att åtgärderna genomförs. Ett område kan regeringen förklaras miljöskyddsområde, om det

av som krävs särskilda föreskrifter därför att området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte uppfyller en miljökvalitetsnorrn. Skyddsinstitutet milj öskyddsområde kommer sålunda att utgöra ett komplement till miljökvalitetsnormerna. i

Regionala milj ödomstolar skall inrättas och ersätta Koncessionsnämnden för miljöskydd och vattendomstolama. De regionala milj ödomstolama skall handlägga frågor mer omfattande miljöfarlig verksamhet, medan

om länsstyrelserna skall pröva verksamheter orsakar mindre miljöpåver-

som kan. En Miljööverdomstol skall inrättas och knytas till Svea hovrätt. Högsta domstolen skall slutinstans i vissa mål.

vara

Miljöbalken och gränsälvsöverenskommelsen

Som framgår redovisningen i avsnitt 5.1.3 är redan miljöskyddslagen

av tillämplig på flera frågor än gränsälvsöverenskommelsen. Förorening av vatten, på vilket gränsälvsöverenskommelsen är tillämplig, bedöms enligt miljöskyddslagen i ett sammanhang tillsammans med luftföroreningar, buller, skakningar och andra immissioner. I och med att miljöskyddslagen

46Proposition 1997/98:45 miljöbalk 318-319.

om s.

i miljöbalken sammansmälts med rad andra lagar kommer de frågor

en som aktualiseras vid prövning förorenande verksamhet att öka

en av en betydligt, bland annat skall frågor kemikalieanvändning och

om om resurshushållning prövas utifrån miljöbalkens aktsamhetsregler och kunna omfattas av villkor.

Utöver vad som i dag tillämpas i fråga om försiktighetsprincipen, principen om bästa möjliga teknik, lokaliseringsprincipen och kravet på att vidta behövliga skyddsåtgärder och försiktighetsmått, skall enligt miljöbalken även produktvalsprincipen substitutionsprincipen uppmärksammas vid prövningen. Andra hänsynsregler införs är kretsloppsprincipen och

som principen om hushållning med råvaror och energi. Vidare skall, till skillnad från i dag då kemikalieanvändningen i princip prövas endast i den mån den har betydelse för utsläpp till omgivningen, kemikalieanvändningen prövas även med hänsyn till varornas milj i användnings- och avfallsledet.

Olika miljöaspekter kan stå i strid mot varandra. För att uppnå det totalt sett bästa resultatet behöver avvägningar göras i det enskilda fallet. Det är självfallet så att en integrerad prövning, som miljöbalken syftar till, är svårare om frågor om skydd mot vattenföroreningar prövas i en särskild ordning, som enligt gränsälvsöverenskommelsen. Miljöbalkens integrerade prövning är linje med EG:s förslag till det s.k. IPPC-direktivet, som vi redovisar i avsnitt 5.2.1. Enligt detta skall för större anläggningar ske en samordnad prövning utsläppen till luft, vatten

av och mark. Att hos Gränsälvskommissionen bygga den kompetens

upp som krävs för på detta sätt samordnad prövning ter sig enligt vår uppfattning

en inte realistiskt. I förslaget till miljöbalk finns bestämmelse motsvarande 2 § miljö-

en skyddslagen som anger att i fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss Vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt gränsälvsöverenskommelsen l kap. 4 §. Det konstateras i specialmotiveringen verk-

att en samhet som ger upphov till föroreningar av skilda slag, t.ex. förorening

av både vatten och luft, därmed måste prövas enligt såväl gränsälvsöverenskommelsen som miljöbalken. För att prövningen av vattenfrågor av Gränsälvskommissionen skall

vara integrerad med prövningen av andra utsläpp krävs ett samordnat förfarande med andra myndigheter/domstolar. Att på detta sätt samordna Gränsälvskommissionens arbete med den nationella prövningen i såväl Sverige som Finland torde innebära en rad praktiska problem. Det är dock angeläget att en samordning sker.

Specifika frågor i förhållande till miljöskyddslagen

Förslaget till milj öbalk innebär skärpningar av en rad bestämmelser i förhållande till miljöskyddslagen. Om dessa nya bestämmelser antas av riksdagen bör de beaktas vid en översyn av gränsälvsöverenskommelsen. I balken finns skärpta och utökade krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Bestämmelser införs att tillstånd inte får beviljas och att ett tillstånd

om och villkor för ett tillstånd får omprövas för verksamheter som medverkar till att en milj överträds. Möjlighet att göra det tillståndspliktigt att driva en verksamhet. I dag

ges gäller tillståndsplikten anläggandet och ändring av en verksamhet. Generella föreskrifter kan ersätta den individuella prövningen för mindre anläggningar inom vissa branscher, vad gäller enklare krav på skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. Strängare regler införs för efterbehandling av förorenade områden. Möjlighetema att återkalla tillstånd och ompröva villkor vidgas. Omprövning skall bland annat kunna ske av en verksamhet som har utsläpp till ett vattenområde, som har fredats från nya avloppsutsläpp. Bland andra nyheter som införs bör här nämnas möjlighet att utfärda gemensamma villkor för flera verksamheter och att om en ändring av en verksamhet är tillståndspliktig bör det ske en samlad prövning av hela verksamheten.

5.1.6 Fiske

Bestämmelserna fiske i gränsälvsöverenskommelsen utgår från den

om svenska och finska lagstiftning som gällde när gränsälvsöverenskommel-

kom till. I Sverige gällde 1950 års fiskerättslag och 1954 års fiskerisen stadga. Fiskelagstiftningen har därefter ändrats vid flera tillfällen. Den nu gällande fiskelagstiftningen trädde i kraft den 1januari 1994. Vidare är nu EG:s förordningar den fiskeripolitiken överordnade den

om gemensamma svenska lagstiftningen, vilket också gäller för den finska. Bestämmelserna fiske i gränsälvsöverenskommelsen och i den till

om överenskommelsen hörande stadgan för fisket inom Tome älvs fiskeområde motsvaras fiskelagen 1993:787, förordningen 1994:1716 om

av fisket, vattenbruket och fiskerinäringen samt föreskrifter i Fiskeriverkets författningssamling FIFS. Fiskereglema i gränsälvsöverenskommelsen

kapitel 5 är i huvudsak grundläggande bestämmelser, medan huvudparten av bestämmelserna finns i fiskestadgan. Gränsälvsöverenskommelsen har inte ändrats. Efter överenskommelser mellan Sverige och Finland har stadgan ändrats vid två tillfällen, år 1979 och år 1987."

Mot bakgrund av en översiktlig jämförelse med den svenska fiskelagstiftningen pekar vi i det följande på frågor bör uppmärksammas särskilt

som vid en översyn av gränsälvsöverenskommelsen.

Översyn av fiskereglerna

F iskebestämmelsema i gränsälvsöverenskommelsen, inklusive ñskestadgan, innehåller med den svenska ñskelagstiftningen i huvuddrag jämförbara ñskeregler. De avvikelser finns kan härledas till influenser från

som den finska lagstiftningen och till de förändringar har skett i den

som

svenska fiskelagstiftningen.

Vissa av fiskebestämmelsema i gränsälvsöverenskommelsen behöver bättre anpassas såväl till nationella som internationella föreskrifter. En allmän översyn bör därför fiskebestämmelsema i gränsälvsöverens-

göras av kommelsen och den särskilda fiskestadgan.

En översyn av fiskebestämmelserna är särskilt angelägen vad beträffar regleringen av lax- och öringfisket. I denna fråga föreslog Gränsälvskommissionen år 1994 revidering fiskestadgan. Flera de föreslagna

en av av ändringarna grundade sig på de tidsbegränsade beslut kommissionen

som under årens lopp hade tagit med stöd av fiskestadgan 20 och 22 §§. Dessutom förordade kommissionen att fiskeregleringen inom Tome älvs fiskeområde så långt möjligt borde ansluta till de nationella regleringama i Finland och Sverige

Förutsättningar att ändra föreskrifterna

Som framgår av de ändringar av fiskestadgan regeringen gjorde åren

som 1979 och 1987 har förutsätts att föreskrifter kunde meddelas utan särskilt beslut av riksdagen. Vid införlivandet av gränsälvsöverenskommelsen i svensk rätt infördes dock inte något särskilt bemyndigande för regeringen att fortsättningsvis utfärda föreskrifter. Som vi redovisar i avsnitt 2.1 fann Högsta domstolen i en dom år 1996 att den överlåtelse föreskriftsrätt till

av Gränsälvskommissionen regeringen hade gjort ändringen år

som genom 1987 stred mot regeringsformen.

47Gränsälvsöverenskommelsen och ñskestadgan återges i bilaga

Föreskrifter för fiskevården behöver fortlöpande ändras och kompletteras. Dels för att möta krav till följd varierande biologiska förutsättningar för av fiskbestånden, dels för att uppfylla internationella överenskommelser. Det angeläget reglera förutsättningarna för hur sådana ändringar föreär att av skrifterna bör ske.

Efter Högsta domstolens dom har, lagen 1997:201 befogenhet genom om besluta fisket inom Tome älvs fiskeområde, regeringen eller den att om myndighet regeringen bestämmer getts rätt att meddela sådana föreskrifter fisket behövs för att uppfylla gränsälvsöverenskommelsen. Med om som stöd bemyndigandet har regeringen utfärdat förordning med de fisav en kebestämmelser har överenskommits med Finland." Regeringen lämsom nade inte annat bemyndigande till Gränsälvskommissionen än att handlägärenden dispensgivning från föreskriftema. ga om

Behov ändrade föreskrifter, är större betydelse, kan förutsättas av som av huvudsakligen vården laxbeståndet. Sådana åtgärder är till stor del röra av relaterade till vad sker beträffande laxen i andra vattenområden. Därsom vid måste särskilt internationella överenskommelser beaktas. Vi anser det inte ändamålsenligt att föreskriftsrätt i sådana frågor av övergripande vara nationell eller internationell natur ligger hos organisation regional en av karaktär.

Vid revidering gränsälvsöverenskommelsen bör återstående nonnen av givningsrätt hos Gränsälvskommissionen tas bort. Sådan rätt finns vad bestämmelser fasta fiskeredskap kapitel 5 artikel 2 och upplåavser om tande fiskerätt fiskekort kapitel 5 artikel 7. av genom

F iskereglernas systematik

Gränsälvsöverenskommelsen och till den hörande fiskestadgan innehåller sådana fiskeregler Sverige och Finland är överens om gemensamma som upprätthålla i gränsälvsområdet. Hur dessa regler, liksom regler enligt att andra internationella överenskommelser, införlivas i lagstiftningen är en nationell fråga beror fördelningen normgivningsrätten och försom av av fattningsstrukturen i respektive land. Denna lagtekniska fråga är inte något

skall regleras i gränsälvsöverenskommelsen.

som De bestämmelser permanent natur finns i fiskestadgan bör samav som nu manföras med de grundläggande föreskrifterna i överenskommelsens kapitel detta inkluderar bestämmelser tillsyn, straff och rättsverkan. om Exempel på sådana bestämmelser är de permanenta fiskeförbud som finns

48 1997:12 fisket i Tome älvs fiskeområde. Återges i FIFS om

Eölrordâiingen

1aga .

54 Översyn

i 5-9 fiskestadgan. De redskapsdefinitioner finns i 2 § fiskestadsom gan, och som gör det möjligt att särreglera användningen olika redskap, av bör också finnas bland de grundläggande bestämmelserna i överenskom-

melsen. Det gäller också avgränsningen i 1 § fiskestadgan den del av av gränsälvsområdet där fiskereglerna gäller.

Vid en översyn gränsälvsöverenskommelsen bör också övervägas möjav ligheterna att ta bort sådana bestämmelser har fått motsvarande, som en stabil lösning i den nationella fiskelagstiftningen. Exempel på detta föär reskrifter som grundas på andra för Sverige och Finland gemensamma internationella överenskommelser.

Ändringar av vissa bestämmelser

Geografiskt tillämpningsområde

Det område inom vilket gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser om fiske gäller, Tome älvs fiskeområde, omfattar inte gränsälvarnas tillflö-

den/biflöden. Vi att fiskebestämmelsema bör gälla gränsälvarnas menar hela vattenområde. Det främsta skälet härtill är att i fråga tillstånd till om fiskodling och utsättning fisk i biflödena uppnå god samordning i av en synen på dessa frågor och i kontrollen av de risker finns i form som av spridning till andra delar vattensystemet olämpliga arter och sjukav av av domar.

Gränsälvskommissionen, och även andra, har framfört att fisket i vattenområdena utanför Tome älvs mynning kring Seskarö och vattnen väster därom, ligger inom Tome älvs fiskeområde, är hänföra till som mer att Kalix älv än till Torne älv och att dessa vattenområden därför inte borde omfattas av gränsälvsöverenskommelsen. Vi dock den menar att nuvarande avgränsningen i denna del är den mest lämpliga från fiskeribiologiska

utgångspunkter och därför bör gälla även framgent.

Gränsen för fiskeområdet bör över med hänsyn till baslinjema. I vissa ses delar når gränsen för Tome älvs fiskeområde inte ut till baslinjerna, utanför vilka EG:s fiskeregleringar gäller. Det finns därför mindre områden där

varken gränsälvsöverenskommelsens eller EG:s fiskebestämmelser tillär lämpliga. Dock gäller i områdena allmänna nationella regler fisket. om

Utplantering och odling av fisk

Enligt 21 § fiskestadgan får utplantering och odling fisk inte bedrivas av utan tillstånd Gränsälvskommissionen. av

49Se not på s. 25.

Fiskeriverket har meddelat föreskrifter FIFS 1993:29 odling, utplan-

om tering och flyttning fisk. I föreskrifterna finns krav hänför sig till

av som att EG:s habitatdirektiv och konventionen biologisk mångfald innebär

strikt på verksamheten med odling och utplantering fisk. en mer syn av I gränsälvsöverenskommelsen bör införas motsvarande krav på Gränsälvskommissionens handläggning frågor odling och utsättande av fisk.

av om

5.2 Gränsälvsöverenskommelsen i förhållande

till internationella överenskommelser

I det följ ande redovisas för gränsälvsöverenskommelsen relevanta internationella åtaganden och hur gränsälvsöverenskommelsen förhåller sig till dessa. Redovisningen är koncentrerad till sådana frågor som kan ha betydelse för gränsöverskridande förhållanden i gränsälvsområdet.

5.2. 1 EG-rätten

Romfördraget och EG:s övriga s.k. primärrätt har inkorporerats i svensk rätt lagen 1994: 1500 med anledning Sveriges anslutning till

genom av Europeiska unionen. Gränsälvsöverenskommelsen har inkorporerats ge-

lagen 1971:850 med anledning av gränsälvsöverenskommelsen nom mellan Sverige och Finland. Såväl hela EG-rätten som gränsälvsöverenskommelsen gäller således som lag i Sverige.

Gränsälvsöverenskommelsen och E G:s primärrätt

En grundläggande fråga är i vad mån gränsälvsöverenskommelsen folk-

rättsligt har ersatts det fördrag vilket Sverige och Finland har

av genom förbundit sig att tillämpa EG-rätten. Fördraget innebär i vissa frågor en annorlunda materiell reglering än vad som följer av gränsälvsöverenskommelsen. I artikel 234 i Romfördraget behandlas verkan överenskommelser som

av före EU-medlemskapet ingåtts mellan nuvarande medlemsstat och ett

en redje land. I artikeln sägs att de rättigheter och förpliktelser som följer av sådana överenskommelser inte berörs bestämmelserna i Romfördraget.

50 den 24 juni 1994 Kungariket Norges, Republiken Österrikes,

FördragetRepub iken Finlands och Kungariket Sveriges anslutning till Europeiska

unio-

nen.

I samma artikel dock att i den mån dessa överenskommelser inte anges är förenliga med Romfördraget, skall den berörda medlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det befunnits oförenligt med som vara fördraget. Det är närliggande att tolka artikel 234 så att Sverige och Finland, båda har blivit EU-medlemmar efter det Romfördraget insom att gicks, i vart fall är skyldiga att ändra gränsälvsöverenskommelsen i den mån den i en viss fråga strider mot Romfördraget. Vi har dock sig i vare Romfördraget eller till följd av andra av EG:s/EU:s rättsakter eller folkrätten i Övrigt funnit att gränsälvsöverenskommelsen till någon del automatiskt skulle kunna ersatt EG-rätten. Att EG-rätten skall ha anses vara av företräde framför nationell rätt framgår däremot flera rättsfall där EGav domstolen har utvecklat doktrin företrädesrätt. en om

Gränsälvskommissionen har inte getts någon skyldighet att i gränsälvsområdet beakta vad som följer EG-rätten, liksom inte heller vad av av som följer av andra internationella åtaganden. I den mån gränsälvsöverenskommelsen inte har några särskilda bestämmelser skall dock den rätt som gäller nationellt tillämpas, vilket inkluderar EG-rätten. Det följer beav stämmelsen i gränsälvsöverenskommelsen kapitel l artikel

Av artikel 5 i Romfördraget framgår att medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs följer som av fördraget eller av åtgärder har vidtagits gemenskapens institusom av tioner. Enligt artikel 189 är EG:s förordningar bindande och direkt tilllämpliga inom medlemsstaterna och vidare är medlemsstaterna skyldiga att uppnå det resultat som föreskrivs i ett EG-direktiv. Dessa artiklar innebär enligt vår uppfattning att EG-rätten skall gälla fullt ut i gränsälvsområdet.

Av det nu sagda framgår att Gränsälvsöverenskommelsen måste anpassas till EG-rätten i de delar den kan innebära reglering än EG-rätten. en annan Vi föreslår att det i överenskommelsen skrivs in generella bestämmelser om att Gränsälvskommissionen skall tillämpa såväl EG:s förordningar som EG:s direktiv så de kommit till uttryck i svensk och finsk lagstiftning. som

Gränsälvsöverenskommelsen och E Gss förordningar på

jiskeområdet

För de verksamheter regleras i gränsälvsöverenskommelsen finns EGsom förordningar inom ñskeområdet. Förordningen ett gemenskapssystem om för fiske och vattenbruk, den s.k. grundförordningen, är det regelverk i vilket grunderna för den fiskeripolitiken anges." Den gemensamma gemensamma frskeripolitiken omfattar bland annat i princip allt nyttjande av

5 Förordning EEG nr 3760/92 av den 20 december 1992.

levande i vattnen och inom vattenbruket. I vårt sammanhang är resurser det dock viktigt att notera att EG direkt reglerar endast yrkesmässiga verksamheter i marina vatten. Fritidsfiske och insj regleras sålunda inte. Medlemsstaterna skall dock till att bevarandet och förvaltningen av de se omfattas den gemensamma fiskeripolitiken inte äventyras. resurser som av

Som framgår det tidigare sagda behöver bestämmelserna i gränsälvsav överenskommelsen och den särskilda fiskestadgan för Torne älvs fiskeområde koordineras med EG:s förordningar den fiskeripoom gemensamma litiken

Gränsälvsöverenskommelsen och EG:s direktiv på

miljöområdet

För de frågor regleras i gränsälvsöverenskommelsen finns ett antal som miljödirektiv. De är s.k. minimidirektiv, vilket innebär att de skyddsregler föreskrivs måste följ att det inte finns något hindrar medsom as, men som lemsstatema från att ha bestämmelser om strängare skyddsåtgärder.

I det följande översiktlig jämförelse mellan de miljödirektiv som görs en har relevans för gränsälvsområdet och bestämmelserna i gränsälvsöverens-

kommelsen.

Direktivet förorening utsläpp av vissa farliga ämnen om genom

Ramdirektivet förorening utsläpp vissa farli-

76/464/EEG om genom av

i gemenskapens vattenmiljö med därtill hörande ämnesdirektiv ga ämnen föreskriver bland annat att det krävs tillstånd för utsläpp av vissa farliga i vattenmiljön, att i tillståndet skall fastställas utsläppsnonner för ämnen dessa utsläpp och tillståndet skall omprövas minst vart fjärde år. Utatt släppsnormema skall den högsta tillåtna koncentrationen av ett ämne ange i utsläpp och den största tillåtna mängden av ett ämne i ett utsläpp unett eller flera tidsperioder. Om utsläppsnorrnema inte uppfylls, skall der en myndigheterna vidta alla de åtgärder krävs för att säkerställa att villsom koren i tillståndet uppfylls eller, så är nödvändigt, förbjuda utsläppet. om Ministerrådet har eller skall i särskilda ämnesdirektiv fastställa de gränsvärden inte får överskridas. Berörd myndighet skall upprätta en försom teckning över de utsläpp skall förbjudas enligt direktivet. som

I gränsälvsöverenskommelsen i bilaga de verksamheter som är anges en prövnings- och anmälningspliktiga. Denna uppräkning verksamheter av uppfyller inte direktivets krav på tillståndsplikt för utsläpp av vissa farliga I överenskommelsens kapitel 6 artikel ll regleras möjligheterna ämnen.

52Romfördraget artikel 130

58 Översyn SOU 1998:3

till omprövning av tillståndsvillkor. Dessa bestämmelser medger inte den omprövning minst vart fjärde år föreskrivs i direktivet. som

Direktivet bedömning inverkan på miljön vissa projekt om av av

Enligt direktivet 85/337/EEG bedömning inverkan på miljön om av av vissa offentliga och privata projekt skall inverkan på miljön beaktas på ett så tidigt stadium möjligt vid all teknisk planläggning och i olika besom slutsprocesser. Staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för säkeratt ställa att projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan blir som en föremål för bedömning denna påverkan innan tillstånd en av ges.

I prövningsprocessen enligt gränsälvsöverenskommelsen finns ingen motsvarande skyldighet. Bestämmelsen i överenskommelsens kapitel l artikel 8 att nationell rätt skall tillämpas när gränsälvsöverenskommelsen om inte har särskilda bestämmelser innebär dock att Gränsälvskommissionen skall kräva in miljökonsekvensbedömningar i enlighet med vad föresom skrivs i nationell lagstiftning, bland annat i miljöskyddslagen.

Direktivet rening avloppsvatten om av

I direktivet 9l/27l/EEG rening avloppsvatten från tätbebyggelse om av framhålls att förorening beror på otillräcklig rening avloppsvatten som av ofta påverkar vattenmiljön i andra medlemsstater. Direktivet innehåller krav på att avloppsvatten från tätbebyggelse leds in i ledningsnät och att det före utsläpp skall undergå viss rening. Med tätort menas, ett område där befolkningen eller de ekonomiska aktiviteterna är så koncentrerade att spillvatten från tätbebyggelse kan insamlas och ledas till ett avloppsreningsverk eller ett slutligt utsläppsställe. I direktivet sägs också medatt lemsstatema skall organisera det samarbete behövs för identifiera som att utsläppen och bestämma de åtgärder behöver vidtas för skydda de som att vatten som påverkas.

Utsläpp avloppsvatten från tätbebyggelse med än 200 invånare av mer kräver tillstånd enligt gränsälvsöverenskommelsenoch dess bilaga om prövnings- och anmälningsskyldighet. Vi bedömer tillståndsprövninger att enligt gränsälvsöverenskommelsen tillgodoser direktivets krav.

Direktivet om samordnad prövning

I direktivet 96/61/EG samordnade åtgärder för att förebygga och om begränsa föroreningar, IPPC-direktivet, föreskrivs i samband med tillatt ståndsprövning av vissa angivna större industriella verksamheter skall göras en samordnad prövning utsläppen till luft, vatten och mark. Härav vid skall beaktas möjligheterna att använda mindre farliga ämnen och

avfallssnål teknik, att främja återvinning och återanvändning av utsläppta ämnen ochav avfall samt att hushålla med råvaror inklusive vatten och energi. En samordnad prövning av alla slags utsläpp kan inte göras av Gränsälvskommissionen har att pröva enbart utsläppen till vatten.

som

Direktiv om gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik

Det finns ett förslag till direktiv om en ram för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik. Direktivet syftar till att upprätta ett ramverk för skyddet ytvatten, flodmyrmingar, kustvatten och grundvatten. Det be-

av döms vara klart att antas av ministerrådet tidigast i slutet av år 1998.

Direktivets målsättning är att skydda och stärka ekosystemen genom utsläppskontroll vid källan fastställa gränsvärden för utsläpp kombinerat med milj ömål/miljökvalitetsnormer. Om ett avrinningsområde täcker flera medlemsländer skall arbetet med vattenfrågor administrativt samordnas mellan länderna så att vattenresurser som tillhör samma ekologiska och hydrologiska systern förvaltas som en enhet. Detta skulle bli aktuellt för

det finsk-svenska gränsälvsornrådet.

Direktivets krav på miljökvalitetsnormer uppfylls inte av gränsälvsöverenskommelsen. Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelse i kapitel 1 artikel 8 tillämpning nationell rätt blir inte heller betydelse efter-

om av av som det i svensk lagstiftning inte finns några krav på miljökvalitetsnormer. Sådana krav finns dock i förslaget till miljöbalk.

5.2.2 Konventioner

Som framgår av den i det följ ande redovisade genomgången av i sammanhanget viktigare internationella konventioner står gränsälvsöverenskommelsen i vissa fall i strid mot bestämmelser i dessa. Så kan också bli fallet i förhållande till framtida åtaganden som Sverige och Finland gör genom internationella överenskommelser. För att undvika att i grånsälvsområdet inte uppfyller de åtaganden

man

Sverige och Finland har gått med på bör, på motsvarande sätt som i som förhållande till EG-rätten, i gränsälvsöverenskommelsen föras in en generell bestämmelse om att Gränsälvskommissionen skall tillämpa internatio-

KOM97 49 slutlig 97/0067 SYN.

nella konventioner så de kommit till uttryck i svensk och finsk lagsom stiftning.

ECE-konventionen skydd och användning gränsöverskridande om av vattendrag och internationella sjöar

ECE-konventionen SÖ 1993: 16 skydd och användning om av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar förpliktar vidta parterna att alla lämpliga åtgärder för att förhindra, kontrollera och minska gränsöverskridande påverkan i syfte att för gränsöverskridande uppnå ekolovatten gisk och rationell Vattenvård, bevara vattenresursema och skydda miljön. Åtgärder för att förhindra, kontrollera och minska vattenföroreningar skall om möjligt ske vid källan.

Konventionen vilar på tre principer; försiktighetsprincipen, enligt vilken åtgärder för att förhindra utsläpp inte skall skjutas därför upp att ett ämnes skadliga verkan inte i fullt ut har påvisats, principen förorenaren om att skall betala och principen om att vattenresursema skall vårdas för att finnas tillgängliga även för kommande generationer.

Varje part skall fastställa begränsningar för utsläpp och när så är lämpligt definiera mål och kriterier för vattnets kvalitet. Parterna skall upprätta program för övervakning av gränsöverskridande vattendrag och träffa överenskommelser förhindrande, kontroll och minskning gränsöverskriom av dande påverkan. Överenskommelsema skall innehålla bestämmelser om gemensamma organ, som bland annat skall identifiera föroreningskällor, upprätta övervakningsprogram, utarbeta emissionsgränser och mål och kriterier samt föreslå åtgärder.

Konventionens bestämmelser är övergripande. Gränsälvsöverenskommelsen innehåller inget står i strid med konventionen. I propositionen som om godkännande av konventionen hänvisas till gränsälvsöverenskommelsen.54

ECE-konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar

Enligt ECE-konventionen SÖ 1992: 1 miljökonsekvensbeskrivningar om i ett gränsöverskridande sammanhang, Esbokonventionen, åtar sig de fördragsslutande parterna att förebygga, minska och kontrollera betydande skadlig gränsöverskridande miljöpåverkan från verksamhet eller större förändring i en verksamhet som är föremål för ett beslut myndighet. av en Parterna skall införa ett förfarande med milj För verksamheter i bilaga till konventionen och kan som anges en som antas

54Proposition 1992/93:237 om godkännande av vissa marina konventioner 28. s.

förorsaka betydande skadlig påverkan skall upprättas miljökonsekvensbeskrivningar.

Gränsälvsöverenskommelsen har inte något krav på miljökonsekvensbedömningar eller miljökonsekvensbeskrivningar, vilket tidigare har nämnts i avsnittet EG:s direktiv bedömning av inverkan på miljön

om om

vissa projekt. Se avsnitt 5.2.1.. På sätt som beträffande EGav samma direktivet uppfylls konventionens krav tillämpning kapitel l

genom av

artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen.

Konventionen skydd Östersjöområdets marina miljö

om av

Konventionen SÖ 1996:2 skydd Östersjöområdets marina miljö,

om av Helsingforskonventionen, syftar till att förhindra och minska förorening samt att skydda och förbättra den marina miljön i Östersj Konventionen omfattar även vattenområdet närmast kusterna. Utsläpp av vissa angivna ämnen skall förbjudas och utsläpp vissa andra ämnen skall

av kontrolleras och begränsas.

Liksom enligt ECE-konventionen gränsöverskridande vattendrag skall

tillämpa försiktighetsprincipen och principen att förorenaren parterna om betalar. Ytterligare princip läggs fast är att bästa tillgängliga teknik

en som och bästa milj skall tillämpas. Vidare åtar sig parterna att säkerställa att genomförandet konventionen inte leder till oacceptabel

av belastning på miljön utanför det område som konventionen avser.

Parterna skall underrätta Östersj ökommissionen och varje annan part som

skadlig gränsöverskridande påverkan Österkan utsättas för betydande av sjöområdet, när det enligt internationell rätt krävs en miljökonsekvensbeskrivning, varvid samråd skall inledas med berörd part. Parter som delar gränsöverskridande vatten skall samarbeta i syfte att vidta åtgärder eller förhindra föroreningar.

I och med konventionens tillämpningsområde bara sträcker sig till vat-

att tenområdet närmast kusterna så omfattar den endast den del gränsälv-

av sområdet tillhör Bottniska viken inom Nedertomeå socknar. Noteras

som bör dock den bestämmelse i konventionen säger att utsläpp till ett

som om vattendrag utgör gräns mellan två eller flera fördragsslutande parters

som områden kan befaras förorsaka förorening Östersjöområdets marina

av miljö, skall vederbörande parter gemensamt vidta åtgärder för att förhindra

sådan förorening.

Östersj ökonventionen innehåller längre gående kravregler än gränsälvsöverenskommelsen vad användning bästa tillgängliga teknik och

avser av bästa milj övårdspraxis och tillämpning försiktighetsprincipen. Konven-

tionen anger också förbud mot att släppa ut vissa ämnen inte har nåsom gon motsvarighet i gränsälvsöverenskommelsen.

FN:s konvention icke-sjöfartsanvändning internationella om av vattendrag

FN:s generalförsamling antog i maj 1997 ramkonvention ickeen om sjöfartsanvändning av internationella vattendrag, varmed avses sammanhängande system av ytvatten och grundvatten. Konventionen är en ramkonvention syftar till att underlätta upprättande avtal för internasom av tionella vattendrag. Staterna att inom sina respektive territorier uppmanas utnyttja vattenresursema på ett jämlikt och fömuftigt sätt" för att dra optimal nytta av ett vattendrag. En allmän skyldighet att skydda anges vara och bevara den marina milj Enligt konventionen skall staterna förvara pliktade att inte förorsaka avsevärd skada på vattendragen och sådan om skada ändå uppstått skall parterna vidta alla åtgärder för att eliminera eller lindra den. Vidare finns generell förpliktelse att samarbeta kring frågor en om internationella vattendrag och regler utbyte information beträfom av fande vissa större projekt. Inom den svenska regeringen förbereds för när-

varande ratificeringen denna konvention. av

Konventionen är ännu mer generell än den i det föregående behandlade ECE-konventionen om gränsöverskridande vattendrag. De allmänna förpliktelsema i konventionen att förebygga och förhindra skada är om uppfyllda av gränsälvsöverenskommelsens regler.

Konvention rörande fisket och bevarandet de levande tillgångarna av i Östersjön och Bälten

Enligt konvention rörande fisket och bevarandet de levande tillgångarna av i Östersjön och Bälten SÖ 1974:29, SÖ 1983:59 skall de fördragsslutan-

de parterna samarbeta i syfte att bevara de levande tillgångarna i Östersjön

och Bälten. Konventionen har det dubbla syftet att skydda de marina arterna och främja ett optimalt nyttjande dem. Konventionens tillämpningsav område omfattar inte inre vatten.

För konventionens syften finns fiskerikommission Fiskerikommissionen en för Östersjön. Kommissionen kan rekommendationer bland avge om annat åtgärder för reglering av fiskeredskap och fångstmetoder, för reglering av minimått på fisk får behållas, för genomförande fredsom av ningstider och för införande fredningsområden. av

De fördragsslutande staterna har förbundit sig att genomföra varje rekommendation som man inte inom viss tid gjort invändning mot. Sedan Sveri-

ge och Finland blev EU-medlemmar företräds de i Fiskerikommissionen av EU. Beträffande fisket efter lax i Östersjön har Fiskerikommissionen beslutat bland annat om totala fångstnivåer och en långsiktig plan för bevarandet av Östersjöns vilda laxbestånd. Fiskerikommissionen har dessutom i resolutioner avseende lax uttalat att de fördragsslutande parterna bör vidta ytterligare skyddsåtgärder för den vilda laxen i mynnings- och älvområden. Dessa områden ligger dock formellt utanför Fiskerikommissionens kompetens. De åtgärder som Fiskerikommissionen rekommenderar beträffande förvaltningen av laxbestånden har stor betydelse i gränsälvsornrådet. De fiskevårdsåtgärder för lax som vidtas i gränsälvsornrådet behöver därför vara samordnade med och ses som en del av de åtgärder som vidtas med anledning av Fiskerikommissionens arbete.

FN-konventionen om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande ñskbestånd.

En konvention om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd antogs av FN:s generalförsamling år 1995. Konventionens syfte är att säkerställa ett varaktigt nyttjande av dessa fiskbestånd främst genom internationellt samarbete i de havsornrådesvisa fiskerikommissionema. Konventionen är formellt inte tillämplig inom nationell fiskejurisdiktion, men kuststatema har en skyldighet att där tillämpa

beståndsbevarande åtgärder som enligt konventionen gäller för det samma fria havet. En central princip är att förvaltningen av ñskbestånden skall utgå från de biologiska förutsättningarna och att detta skall ske på vetenskapliga grunder. Ett fiskbestånd skall betraktas som en enhet oberoende av om det finns innanför eller utanför den ekonomiska zonen. All fiskeförvaltning måste ta hänsyn till ekosystemet som helhet. En annan viktig princip är att förvaltningen av fisket måste ske med bred säkerhetsmarginal och på ett varsamt sätt. Med bred säkerhetsmaginal avses att förvaltningen av fiskbestånden skall leda till att det finns tillräcklig reproduktionspotential för att fiskbestånden skall vara säkrade för lång tid framöver.

55Den ekonomiska är enligt lag 1992:1140 Sveriges ekonomiska

zonen om zon

det havsområde utanför territorialgränsen som regeringen kan föreskriva ut till 200 nautiska n1il.

64 Översyn sou 1998:39

Avtalet har inte trätt i kraft eftersom det inte har ratiñcerats ett tillräck-

av ligt antal stater. För svenskt vidkommande planerar regeringen att under år 1998 överlämna en proposition ratiñcering till riksdagen.

Avtalet rör långvandrande fiskbestånd har ingen direkt betydelse för

som Östersjön eller gränsälvsornrådet. Det innehåller dock allmängiltiga prin-

ciper för fisket som bör beaktas.

5.3 Gränsälvskommissionen

5.3. 1 Sammansättnin

Gränsälvskommissionen består av sex medlemmar, av vilka regeringama i Sverige och Finland utser tre var för viss tid. Av vartdera landets medlem-

skall lagkunnig och erfaren i domarvärv, en vara tekniskt sakmar en vara kunnig väl förtrogen med gränsbygdens förhållanden.

och en vara

Såvitt vattenmål är Gränsälvskommissionens sammansättning lik-

avser värdig med den som finns i en svensk vattendomstol. Där finns sålunda teknisk sakkunskap inom vattenbyggnadsområdet. Vad gäller ärenden om vattenförorenande verksamhet finns ingen garanti för att kommissionen har sakkunskap, motsvarande den som finns representerad hos Kon-

egen cessionsnämnden för miljöskydd. Kommissionen garanteras inte heller på fiskeområdet specialkompetens.

någon egen

Som framgår utredningens direktiv har det sedan länge pågått en dis-

av kussion Gränsälvskommissionens sammansättning, bland annat om

om kommissionen skall utökas med ledamot som är sakkunnig på miljö-

en området. Riksdagen uttalade år 1989 att regeringen bör överväga möjligheten att tillföra Gränsälvskommissionen sakkunskap inom miljövårdsområdet.

Vi delar uppfattningen att Gränsälvskommissionens sammansättning bör garantera bredare kompetens, bättre än mot de olika slag

en som nu svarar

ärenden som kommissionen behandlar. Kommissionens sammansättav ning kan dock inte alltför stor. Vi föreslår flexibel sammansättning

vara en

kommissionen. Med det menar vi att reglerna för kommissionens samav mansättning skall ändras så att den skall kompletteras med sakkun-

egen skap inom såväl miljö- fiskeområdet, men att kommissionens sam-

som mansättning i varje enskilt fall får bestämmas med hänsyn tagen till ärendets art. En liknande modell har förordats för de i propositionen om en miljöbalk föreslagna miljödomstolama.

Betänkande 189/90:J0U5, rskr. 1989/90:30.

5.3.2 mot enskilda

Skyldigheter

Gränsälvsöverenskommelsen innehåller inte några regler vilka skyl-

om digheter Gränsälvskommissionen har mot enskilda vid handläggningen

av ärenden. Kommissionen är inte heller underkastad de nationella bestämmelser som reglerar myndigheternas skyldigheter.

I Sverige är grundläggande regler om offentlighet och insyn fastlagda i

grundlagen, offentlighetsprincipen. Enligt offentlighetsprincipen gäller

bland annat att varje svensk medborgare skall ha rätt att ta del allmänna

av handlingar." En handling är allmän den förvaras hos myndighet och

om en är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Till offentlighetsprincipen kan också hänföras bestämmelsen i regeringsfonnen att förhandling i domstol skall vara offentlig.

Enligt den svenska förvaltningslagen 1986:223 är myndigheterna skyldiga att lämna service till allmänheten 4 § och att med parterna i ett ärende kommunicera utredningsmaterial l7§. Enligt förvaltningsprocesslagen 1971:291 gäller liknande regler för de svenska förvaltningsdomstolarna 12 och 43 §§.

Enligt uppgift från företrädare för Gränsälvskommissionen följer kommissionen i sitt arbete de principer och regler gäller nationellt vad gäller

som förhållandet till enskilda.

Möjligheterna till insyn i Gränsälvskommissionens arbete upplevs emellertid av vissa berörda otillfredsställande. Det framgår bland annat

som av riksdagsmotioner behandlade i anslutning till propositionen lag

om om befogenhet att besluta om fisket inom Tome älvs fiskeområde. I motionerna sägs följande.

En fråga som uppstår efter uppgifter inhämtats från berörda

som

fiskare: Gäller inte offentlighetsprincipen för gränsälvskommis-

sionen Enligt flskarena har de fått möjlighet att yttra sig innan

beslut fattas. heller har någon insyn eller motivering till beslu-

ten meddelats de berörda och någon form överprövning har

inte möjliggjorts

Det har under årens lopp funnits olika synpunkter på kommissio-

nens sätt att arbeta, beroende på att kommissionen inte alltid haft

en tillräckligt bra dialog med de olika intressentemaw

Tryckfrihetsförordningen 2 kapitlet 1

Regerin sformen 2 kapitlet 11 rättegångsbalken 5 kapitlet 1 59Motion 996/97:Jo26. 60Motion l996/97:Jo413.

Även i skrivelser till regeringskansliet och till utredningen har Gränsälvskommissionen kritiserats för att inte vara tillräckligt lyhörd för olika ståndpunkter. 6 Kritik av liknande slag har också muntligt framförts till utredningen, bland annat vid överläggningar med företrädare för olika intressen i gränsälvsområdet

Oavsett om kritiken är befogad menar vi att det är angeläget att i överenskommelsen föra in regler om Gränsälvskommissionens skyldigheter gentemot allmänheten. Innebörden bör motsvara det som gäller nationellt beträffande insyn i myndigheternas och domstolarnas arbete och deras service- och kommunikationsskyldigheter.

5.4 Ersättningsfrågor

Formerna för ersättning regleras i gränsälvsöverenskommelsen kapitel Det handlar om ersättningar till följd av ianspråktagande av egendom eller för förlust, skada eller intrång som förorsakas av en verksamhet eller åtgärd. Enligt artikel 3 gäller, i den mån annat inte följer av överenskommelsen, i fråga om ersättningsgrunder och rätt till inlösen lagen i det land där den egendom som tas i anspråk är belägen eller förlusten, skadan eller intrånget uppstår. Som framgår av avsnitt 4.2.2 menar vi att vilka ersättningsregler som skall tillämpas för sådant intrång eller sådan skada som uppkommer på andra sidan gränsen i förhållande till platsen för själva huvudverksamheten bör avgöras i varje enskilt fall. Gränsälvskommissionen bör tillämpa ersättningsreglema i det land där de är mest förmånliga för den som får tåla ett intrång eller är skadelidande. Liknande ersättningsregler finns i den nor-

diska milj öskyddskonventionenfa

Om ersättningsreglema i verksamhetslandet är mest fönnånliga bör sålunda dessa tillämpas. Grunden för detta är bland annat att den som utsätts för intrång eller skada inte skall behöva tåla sämre ersättning än vad som utgår i motsvarande fall i verksamhetslandet.

61Skrivelse från byamän skifteslag i Tornedalen. Miljödepartementet, dnr.

M 1996/2043/4. Skrivelse till Gränsälvsutredningen av den 16 oktober 1997 från Bror Muotka

och Erik Perä angående kommissionens agerande i ärende rörande vägbank över

Haapakylän uas 1Kuivakangasselet. s,Sammanträ i Kukkulaforsen den 19 september 1997.

en 63SFS 1974:268, SO 1974:99.

Om ersättningsreglema å andra sidan är förmånliga i det land där in-

mer trånget eller skadan uppstår bör dessa tillämpas. Ersättningen skulle

annars kunna framstå som oskälig i förhållande till jämförbara situationer i det egna landet.

Gränsälvsöverenskommelsen bör kompletteras med bestämmelser med denna innebörd.

5.5 Enskilds rätt att

överklaga

Gränsälvskommissionen fattar beslut rör enskild på samtliga de områ-

som den som regleras av gränsälvsöverenskommelsen, dvs. beslut rörande byggande i vatten, vattenföroreningar och fiske. Kommissionens beslut kan överklagas endast vad avser frågor om ersättning. Beslut i övriga frågor vinner omedelbart laga kraft och är sålunda inte möjliga att överklaga.

I vårt uppdrag ingår att se över gränsälvsöverenskommelsens regler

om överklagande kommissionens beslut. Av utredningens direktiv framgår

av att kritik har riktats mot att gränsälvsöverenskommelsen i de flesta fall inte medger att kommissionens beslut överklagas. Sådan kritik har också framförts till utredningen.

F msk-svenska gränsälvskommittén

Finsk-svenska gränsälvskommittén, som hade till uppgift att komma med förslag till en gränsälvsöverenskommelse, redovisade följande överväganden i frågan om i vilken mån överklagande av Gränsälvskommissionens beslut borde tillåten. 64

vara Kommittén fann, utan att ange några närmare motiv, det tämligen självklart att det inte kan komma ifråga att inrätta ytterligare ett gemensamt organ, där kommissionens beslut skulle kunna överklagas. I den mån fullföljd skall tillåtas får alltså anlita inomstatliga organ.

man Beträffande frågor om ersättning fann kommittén det naturligt att fullfölj d får ske till domstol i vederbörande stat. När det gäller andra frågor är

. . . det med hänsyn till att intressen i båda staterna regelmässigt är berörda icke lämpligt att låta talan fullföljas till organ i endera staten; heller kan ifrågakomma att ha dubbla klagoinstanser, i vardera staten.

en Mot denna bakgrund stannade kommittén för att Gränsälvskommissionens beslut i andra frågor än ersättningsfrågor inte skulle få överklagas. Emel-

NU 114-115.

lertid ansåg kommittén att tillståndsfrågor rörande mera betydande åtgär-

kommissionen skulle underställas båda regeringamas prövning. I der av vissa andra frågor av större vikt skulle för giltighet av kommissionens beslut krävas stadfástelse av båda ländernas regeringar. Kommittén ansåg att skäliga krav på rättssäkerhet på detta sätt skulle bli tillgodosedda.

I propositionen gränsälvsöverenskommelsen gjordes i dessa frågor

om ingen bedömning än den redovisades av Gränsälvskommittén.

annan som

Gränsälvsöverenskommelsen viss möjlighet att få ett felaktigt beslut

ger ändrat. Härvid skall användas s.k. särskilda rättsmedel enligt reglerna i respektive land kapitel 8 artikel l6. Användningen av särskilda rättsmedel innebär dock inte nödvändigtvis att ett beslut prövas i sak.

Rätt att överklaga Gränsälvskommissionens alla beslut

Som vi anför i avsnitt 4.2.1 vi, i likhet med vad allmänt gäller i

anser som det svenska rättssystemet, att berörd enskild av rättssäkerhetsskäl som

en huvudregel alltid skall ha rätt att överklaga ett beslut hos en högre instans.

Överprövning av nationella organ

Vi har övervägt möjligheten att inrätta ett särskilt fristående Överprövningsorgan. För att ett sådant skulle kunna betraktas som en dom-

organ stol, och tillgodose bland annat EU:s anspråk, skulle det behövas ett särskilt regelverk tillfredsställer de krav uppställs på domstol. Vi

som som en

att så långtgående åtgärder inte skall behöva vidtas för att införa en menar möjlighet att på ett tillfredsställande sätt kunna överklaga Gränsälvskommissionens beslut.

Vi kommer sålunda till slutsats den Finsk-svenska gränsälvs-

samma som kommittén, nämligen att det inte bör inrättas ett särskilt för Sverige och Finland gemensamt där kommissionens beslut skulle kunna över-

organ, klagas enskilda. Vi dock, till skillnad från kommittén, att det

av menar även i andra fall än i frågor ersättning bör att tillämpa de nationella

om rättsordningama på ett sådant sätt att rimliga krav på rättssäkerhet bör kunna tillgodoses i överklaganden Gränsälvskommissionens beslut.

En viktig fråga att beakta, Gränsälvskommittén också tog upp, är de

som fall där ett överklagande berör såväl Sverige Finland. För sådana fall

som bör det i gränsälvsöverenskommelsen läggas fast kriterier med stöd av vilka får avgöra ett beslut skall överklagas enligt den svenska

man om eller finska ordningen. Gränsälvskommissionen skall i sitt beslut anvisa till vilken instans ett överklagande skall riktas. Överklagandeinstansen får självständigt pröva sin behörighet enligt de nämnda kriterierna.

4 18-0410

Det är angeläget att i överklagade ärenden uppnå en så långt möjligt likvärdig behandling med hänsyn till de intressen finns i bägge länderna.

som För att främja detta bör i överenskommelsen föreskrivas att det organ som svarar för överprövningen skall höra det andra landets motsvarande organ.

I det följande behandlar vi var för sig dels sådana kommissionsärenden som rör byggande i vatten och vattenföroreningar, som avser tillståndsprövning av verksamheter och åtgärder, dels ärenden om fiske och fiskevård. Dessa två grupper av ärenden är av artskild karaktär och den svenska ordningen för överklagande av motsvarande ärenden skiljer sig i flera avseenden.

Byggande i vatten och vattenföroreningar

I Sverige gäller olika ordningar för överklagande av ärenden om byggande i vatten enligt vattenlagen och av ärenden om vattenföroreningar enligt miljöskyddslagen. Enligt bestämmelserna i förslaget till milj öbalk kommer dessa skillnader att försvinna. Vi förutsätter att förslaget till milj i denna del kommer att genomföras och har därför inte funnit anledning att överväga hur ett system för överklagande av Gränsälvskommissionens beslut skulle kunna integreras med den nu i Sverige gällande nationella ordningen. I det följ ande utgår vi från hur sådana överklaganden skulle kunna ske enligt de regler som torde komma att finnas i miljöbalken. Enligt förslaget till miljöbalk skall miljöfarlig verksamhet och byggande i vatten tillståndsprövas av en milj ödomstol. Regeringen får föreskriva att prövningen för vissa slag av verksamheter skall göras av länsstyrelsen. Om verksamheten kan antas ha liten miljöpåverkan, får regeringen föreskriva kommunal nämnd skall pröva frågor tillstånd.

att en om Beslut i särskilda fall av kommunal nämnd skall överklagas hos länsstyrelsen och beslut av länsstyrelsen hos miljödomstolen. Miljödomstolens domar och beslut skall överklagas hos Milj Vid överklagande av dom eller beslut av en miljödomstol i dit överklagat mål krävs pröv-

ningstillstånd.

Gränsälvskommissionen prövar både sådana ärenden som motsvarar dem som enligt miljöbalken skall prövas av en miljödomstol och sådana som kan komma att prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd. Vi bedömer att det vid överklagande av Gränsälvskommissionens domar och beslut rörande frågor i Sverige kan tillämpas de regler som kommer att

65Försla till miljöbalk. 9 kapitlet 8 § och ll ka itletp 9 proposition prop.

1997/ 8:45 om milöbalk. 66Förslag till miljöba 19 kapitlet 1 § och 23 kapitlet 1

gälla enligt milj för motsvarande ärenden. För att uppnå detta bör i gränsälvsöverenskommelsen införas en allmän regel om att domar och beslut av Gränsälvskommissionen överklagas enligt bestämmelserna i vederbörlig nationell lagstiftning. Det bör ankomma på Gränsälvskommissionen att ange hos vilket organ ett beslut får överklagas.

Fiske Enligt den svenska fiskelagstiftningen beslutar såväl Fiskeriverket som länsstyrelsen i särskilda ärenden om fiske och fiskevârd. De fiskeärenden som det ankommer på Gränsälvskommissionen att besluta i är till största delen av samma slag som de fiskeärenden som handläggs av länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut överklagas till Fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut, inklusive överklagade ärenden, överklagas till allmän förvaltningsdomstol med länsrätten som första instans. Vid överklagande av länsrättens beslut, som görs till Kammarrätten, krävs prövningstillstånd. Vid tillämpning av den nationella svenska ordningen för överklagande, i motsvarande frågor vad gäller beslut av Gränsälvskommissionen, skulle flertalet ärenden i första instans överklagas till Fiskeriverket. Fiskeriverkets beslut skulle i sin tur överklagas till länsrätten. Med hänsyn till Gränsälvskommissionens domstolsliknande sammansättning bör dock övervägas om Gränsälvskommissionens beslut alltid skall kunna överklagas till länsrätten. För överklagande av länsrättens beslut skulle den nationella ordningen för överklagande tillämpas. För att det allmänna fiskeintresset skall säkras i en sådan instansordning i Sverige skulle Gränsälvskommissionen behöva tillföras egen sakkunskap i fiskefrågor. I avsnitt 5.3.1 föreslår vi, av andra skäl, att Gränsälvskommissionens sammansättning kompletteras på bland annat detta sätt. Med en sådan förstärkning av kommissionens kompetens förordar vi att överklaganden i Sverige av Gränsälvskommissionens beslut i fiskeärenden alltid skall ske hos länsrätten.

5.6 Tillsyn och egenkontroll

5.6.1 Tillsyn

Enligt gränsälvsöverenskommelsen skall Gränsälvskommissionen i samråd med vederbörande myndigheter i vartdera landet inom gränsälvsöverens-

kommelsens tillämpningsområde utöva tillsyn över nyttjandet vattnet

av och över vattenförhållandena i övrigt. Detta innebär dock inte någon inskränkning i den tillsyn skall utövas enligt lagstiftningen i vartdera

som landet. 67Gränsälvskommissionen skall verka för tillsynsmyndighetema

att får tillgång till material som erfordras för deras tillsynsverksamhet och

bringa gjorda iakttagelser rörande förhållandena inom tillämpnings-

. . området till vederbörande myndighets kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndigheten

Gränsälvskommissionen har rätt att meddela bestämmelser om tillsyn

av särskilt förordnad sakkunnig. Vidare kan kommissionen bestämma att ñsketillsyn kan utövas genom övervakningspatruller gemensamma för båda staterna. Sakkunnig förordnats att utöva tillsyn får överskrida

som gränsen om det behövs för tillsynen.

Vad gäller förhållandet mellan Gränsälvskommissionen och nationella myndigheter i tillsynsarbetet anförde Finsk-svenska gränsälvskommittén följande.

Det är emellertid avsett, att Gränsälvskommissionen i detta avseende tillsyn skall ersätta de interna myndigheterna. Väsentligen blir kommissionens tillsynsverksamhet av samordnande natur. Det ankommer i regel heller på kommissionen att

- - själv ingripa, då olagligt förfarande eller annat missförhållande uppdagas. I stället har kommissionen att underrätta vederbörande myndighet för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myn-

digheten."

I miljöskyddslagen, vattenlagen och fiskelagen sägs att det är gränsälvsöverenskommelsen som gäller i gränsälvsområdet. Det finns inga särskilda bestämmelser som bemyndigar nationella tillsynsmyndigheter att utöva tillsyn över efterlevnaden av gränsälvsöverenskommelsens bestämmelser. Även förarbetena till gränsälvsöverenskommelsen är tydliga vi

om menar att det i såväl den nationella lagstiftningen som i gränsälvsöverenskommelsen behöver införas bestämmelser som klarlägger ansvarsfrågoma i tillsynsarbetet inom gränsälvsområdet. I praktiken har Gränsälvskommissionen inte tillräckliga resurser för att själv ansvara för tillsyn i någon större omfattning. Vi anser det inte heller

realistiskt att tillföra kommissionen de ekonomiska resurser och den vara

Kapitel 9 artikel

Kapitel 9 artikel 69Kapitel 9 artikel 70 2 artikel

71gapitel

1968:16 s 186

kompetens skulle krävas för att utöva en effektiv tillsyn av de olika

som verksamheter och inom det stora område som det är fråga om.

Vid våra överläggningar med företrädare för såväl Gränsälvskommissio-

för olika intressen har framkommit att inte heller den tillsyn som nen som utövas de nationella myndigheterna anses vara tillräcklig för att kon-

av trollera att bestämmelser och beslut reglerar olika verksamheter i

som gränsälvsområdet följs. Främst gäller det tillsynen inom fiskeområdet.

För att göra tillsynen i gränsälvsområdet mer effektiv kan övervägas om de nationella tillsynsmyndighetema borde ges befogenheter att bedriva tillsyn även i omedelbar anslutning till gränsälvama i det andra landet. Vi har inte haft möjlighet att bedöma de många olika aspekter som finns på såväl möjligheten till det lämpliga i en sådan ordning. Vi anser att det

som finns skäl att göra närmare bedömningar dessa frågor i de fortsatta

av överväganden behöver framtida gränsälvsöverenskom-

som göras om en melse.

5.6.2 Egenkontroll

Sedan gränsälvsöverenskommelsen korn till har i Sverige i miljöskyddslagen införts regler att den som utövar verksamhet som kan befaras

miljöfarlig är skyldig att utöva kontroll av sin verksamhet och att om vara det är fråga tillståndspliktig verksamhet varje år lämna en särskild

om en miljörapport till tillsynsmyndigheten 38 a och b §§. Denna så kallade egenkontroll bör enligt propositionsuttalanden utgöra grunden for myndigheternas tillsyn och kontroll." Enligt förslaget till miljöbalk ökas

ansvaret för egenkontroll kapitel 26 19-20.

Några regler om egenkontroll finns inte i gränsälvsöverenskommelsen. Eftersom frågor tillsyn är reglerade i överenskommelsen kapitel 9,

om bedömer vi att inte heller de nationella reglerna kan tillämpas i gränsälvsområdet med stöd bestämmelsen i gränsälvsöverenskommelsen om att

av gällande rätt inom vartdera landet skall tillämpas överenskommelsen

om inte har särskilda bestämmelser kapitel 1 artikel 8.

Med tanke på de svårigheter finns att utöva effektiv tillsyn i gräns-

som en älvsområdet, så skulle ett att utöva egenkontroll vara av särskild

ansvar

72Proposition 1987/88:85 miljöpolitiken inför 1990-talet 256.

om s.

betydelse i detta område. Vi att regler egenkontroll liknande dem

anser om i den svenska lagstiftningen bör införas i gränsälvsöverenskommelsen.

Alternativ form 75

6 Alternativ form för

gränsälvssamarbetet

l Utgångspunkter

Som vi har redovisat i avsnitt 1.2 sker våra överväganden om ändrad form för det finsk-svenska samarbetet i gränsälvsområdet med avseende på de frågor som gränsälvsöverenskommelsen nu reglerar; byggande i vatten, skydd mot vattenföroreningar och fiske. Utgångspunkten för våra överväganden är att lagstiftningen rörande och synen på de frågor som gränsälvsöverenskommelsen omfattar nu är bättre samstämda i Sverige och Finland än de var när gränsälvsöverenskommelsen korn till. Det är följd bland annat internationella överens-

en av kommelser och konventioner där både Finland och Sverige är parter. Som framgår av redovisningen i kapitel 4 är frågor som rör hur gränsöverskridande vattendrag skall användas med hänsyn till strandstatemas intressen väl grundade i folkrätten. Vidare har EG-rätten inom såväl miljö- som fiskeområdet i hög grad påverkat förutsättningarna för den nationella lagstiftningen i de båda länderna. Medlemsstaterna är skyldiga att i olika former beakta EG:s rättsakter. Detta innebär att förhållandena inom berörda rättsområden blir alltmer likvärdiga i de bägge länderna.

De ändrade förutsättningarna innebär ett, jämfört med tidigare, mindre behov av att ha särskilda regler för gränsälvsområdet i frågor som är av gemensamt intresse för de båda länderna. Som vi framhåller i avsnitt 4.1 behövs ändå en överenskommelse mellan Finland och Sverige för sådana frågor. Gränsälvsöverenskommelsen innehåller två huvudkategorier av bestämmelser, som är artskilda. En kategori är de bestämmelser som reglerar tillåtligheten och tillståndsprövningen av verksamheter och åtgärder som rör byggande i vatten och vattenföroreningar. Den andra kategorin rör fisket och avser regler om hur fiske får bedrivas och fiskevård. Dessa

76 Alternativ form

två skilda typer bestämmelser behandlas för sig i de överväganden

av var som vi i det följande gör om alternativa former för reglering gräns-

en av älvssamarbetet. Frågor tillståndsprövning behandlas i avsnitt 6.2 och

om ñskefrågorna behandlas i avsnitt 6.3. Förslag till uppläggning alter-

av en nativ gränsälvsöverenskommelse redovisar vi i avsnitt 6.4.

6.2 Byggande i vatten och

vattenföroreningar

Gränsälvsöverenskommelsen innehåller en utförlig materiell reglering

av frågor om byggande i vatten, vattenreglering och skydd mot vattenförorening. Gränsälvskommissionen prövar dessa frågor i gränsälvsområdet och ersätter här de nationella myndigheter och domstolar

som annars ansvarar för prövningen.

I våra överväganden om alternativ till gränsälvsöverenskommelsen vad gäller dessa slag av tillståndsprövning har vi tagit fasta på de bestämmelser, om hur gränsöverskridande frågor skall hanteras, som finns i den

nordiska miljöskyddskonventionen". Liknande regler finns i den svensknorska vattenrättskonventionen från år 1929. 7 Den tillämplig på

senare är åtgärd i vattendrag som kan vålla märkbar fysisk förändring i Vattendraget i det andra landet eller förorsaka hinder för fiskens gång samt för samfárdsel och flottning. Den nordiska milj syftar till att myndigheterna vid prövning av tillåtligheten av vad som benämns milj öskadlig verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets. Innebörden detta är att störning på grund milj verksamhet

av en av i ett annat fördragsslutande land likställs med en störning i det egna landet. I respektive fördragsslutande land finns utsedd en bevakningsmyndighet. Denna skall ta tillvara allmänna milj öskyddsintressen i samband med prövningen av miljöskadlig verksamhet i ett annat fördragsslutande land. Bevalcningsmyndigheten får föra talan hos vederbörande domstol eller myndighet och överklaga dess beslut i den ordning som gäller i det landet. Den som i ett grannland drabbas av störning från en miljöskadlig verksamhet i ett fördragsslutande land får föra talan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i det land där verksamheten bedrivs och överklaga beslut på de grunder gäller i det landet. Motsvarande gäller

som beträffande talan om ersättning för skada, men det skall inte inverka på

SES 1974:268, sö 1974:99.

so 1931:10.

Alternativ form 77

den rätt ett rättssubj ekt kan ha att alternativt väcka ersättningstalan i som det egna landet.

En alternativ modell

En prövningsmodell i gränsälvsornrådet av samma slag som den nordiska milj öskyddskonventionen skulle i överensstämmelse med vad som vara sägs i utredningens direktiv att sådana former för gränsälvssamarbetet om skall övervägas innebär att föreskrifter och bindande beslut meddelas som myndigheter och domstolar i respektive land och att så långt möjligt av om minska och förenkla regleringen. Den tillgodoser också den i avsnitt 4.2 redovisade internationellt vedertagna principen icke-diskriminering, om dvs. att grannländers milj skall vara jämställda.

En modell detta slag, där den nationella lagstiftningen tillämpas, skulle av vidare innebära att det inte enligt vad vi redovisar i kapitel uppsom nu, står olägenheter i form att regelsystemet för gränsälvsornrådet inte är i av takt med den nationella lagstiftningen, EG-rätten och andra internationella

åtaganden.

Modellen skulle också innebära den fördelen att utsläppen från en miljöskadlig verksamhet skulle prövas i ett sammanhang och inte som nu att Verksamheter kan medföra också andra milj än utsläpp till som måste prövas både Gränsälvskommissionen, vad gäller utsläppen vatten av till vatten, och nationell prövningsmyndighet vad gäller övriga förav en orenande utsläpp och andra miljöstömingar. Den nuvarande uppdelade prövningsordningen står i strid mot EG:s direktiv 96/6l/EG om en samordnad prövning utsläppen från större anläggningar till såväl luft, vatten av mark IPPC-direktivet, vi redovisar i avsnitt 5.2.1. Detta direksom som tiv, sålunda rör större anläggningar, skall vara genomfört senast i som oktober 1999. Inom EU överväger motsvarande regler för mindre man industrianläggningar.

IPPC-direktivet innehåller också bestämmelser samverkan över naom tionsgränser, vilka säger att samråd mellan berörda länder bör organiseras rörande tillståndsansölcningar för anläggningar kan medföra betydansom de negativ miljöpåverkan i medlemsstat. Samråd skall ske enligt en annan vad benämns principen ömsesidig och lika behandling. Den här som om

diskuterade prövningsmodellen för gränsälvsornrådet skulle uppfylla även

dessa EG-lcrav, att de gäller för de nationella prövningsorganen. genom

ECE-konventionen SÖ 1992: l miljökonsekvensbeskrivningar i ett

om gränsöverskridande sammanhang, Esbokonventionen, kompletterar och förstärker reglerna miljöprövning enligt den nordiska miljöskyddskonom ventionen. Enligt Esbokonventionen, redovisas i avsnitt 5.2.2, skall som

78 Alternativ form

parterna informera varandra om planerade verksamheter med betydande skadlig gränsöverskridande miljöpåverkan samt vidta åtgärder för att förebygga, minska och kontrollera sådan miljöpåverkan. Miljökonsekvensbedömningar skall göras för vissa verksamheter varvid allmänheten skall kunna medverka. EG har direktiv 85/337/EEG, 97/11/EG bedömning

om av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt 5.2.1. EG

ställer kravet att ett projekt kan antas medföra betydande miljöpå-

om en verkan i ett annat medlemsland skall till det landet vidarebefordras inhämtade uppgifter för bedömning miljöpåverkan, till grund för samråd

av på ömsesidig och jämställd grund.

Dessa krav på milj skulle, i den prövningsmodell som här diskuteras, för svensk del tillgodoses bestämmelser

genom som finns i milj och vattenlagen. Enligt miljöskyddslagen

skall en

ansökan innehålla miljökonsekvensbeskrivning möjliggör

en som en samlad bedömning planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds in-

av en verkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Enligt vattenlagen skall en ansökan innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar, däribland en milj ökonsekvensbeslcrivning.

Den nordiska miljöskyddskonventionen skall inte tillämpas i gränsälvsområdet vad gäller vattenföroreningar. I konventionen sägs att den inte gäller sådana störningar från en verksamhet regleras särskild över-

som genom enskommelse mellan fördragsslutande stater, bland annat den finsksvenska gränsälvsöverenskommelsen. Det skulle inte tillfyllest att låta

vara konventionen ersätta gränsälvsöverenskommelsen att undanröja

genom denna begränsning, eftersom deras tillämpningsområden inte sammanfaller. Konventionen täcker gränsälvsöverenskommelsen vad gäller vattenföroreningar och annan inverkan på vattenförhållandena använd-

genom ning av mark, byggnad eller anläggning, men den omfattar inte vattenrättsliga frågor bland annat om rådigheten över mark och vatten.

Ett sätt att undanröja denna diskrepans skulle kunna att komplettera

vara den nordiska milj öskyddskonventionen med särskild överenskommelse

en om byggande i vatten och vattenreglering. På liknande sätt finns den svensk-norska vattenrättskonventionen parallellt med den nordiska miljöskyddskonventionen.

Mot en sådan ordning talar att då skulle få pröva sådana vattenföretag

man som kan medföra milj östömingar i fonn av negativa effekter i vattnet

exempelvis anläggningar som medför vattenhöjning, grumling

m.m. -

75Miljöskyddslagen 13 § l st 2 Vattenlagen 13 kap.19 § 1 st l

Alternativ form 79

enligt två olika system. Det skulle vara mindre ändamålsenligt av praktiska och effektivitetsmässiga skäl.

Prövning enligt nationell ordning

Med hänsyn till den förhållandevis likvärdiga lagstiftningen i de båda länderna, som vi förutsätter också kommer att utvecklas på ett likartat sätt, är vår bedömning att det är möjligt att ha en enklare form för tillståndsprövningen av företag rörande såväl byggande i vatten som vattenföroreningar. Prövningen av en åtgärd eller verksamhet bör kunna göras av vederbörande nationell myndighet/domstol med tillämpning av de nationella bestämmelserna, men kompletterade med de bestämmelser man anser bör gälla särskilt för gränsälvsornrådet. Detta skulle innebära att Gränsälvskommissionens prövning prövning av nationella organ i det land där

ersätts av byggandet i vatten avses ske eller där den vattenförorenande verksamheten avses bli lokaliserad och i den ordning som gäller i prövningslandet. Kraven, enligt EG:s direktiv och enligt Esbokonventionen, på miljökonsekvensbedömningar ger förutsättningar att utreda de miljöeffekter som en verksamhet kan få i grannlandet. I vissa fall kan ett tilltänkt företag ligga i bägge länderna, det bedömer

men vi inte bli särskilt vanligt förekommande främst torde det kunna gälla

byggande i vatten och muddringsarbeten. För sådana fall får man gemensamt mellan staterna överväga vilka faktorer som skall avgöra i vilket land prövningen skall ske; exempelvis byggandet/verksamheten huvudsak-

var ligen skall etableras, var effekterna blir störst, företagets hemvist. Som underlag för valet av prövningsland bör Sverige och Finland i samråd lägga fast gemensamma kriterier, som bör ingå i en överenskommelse om gränsälvssamarbetet. Vid prövningen av en verksamhet skall det andra landets intressen jämställas med det egna landets. Sålunda skall en verksamhets eller åtgärds skadliga verkningar i grannlandet bedömas på samma sätt som om de inträffat i det egna landet. Vi har inte haft möjligt att närmare jämföra den svenska och finska lagstiftningen i de här relevanta avseendena. Vi bedömer dock att de är tillräckligt likvärdiga för att prövningen av en viss åtgärd eller verksamhet inte skall skilja sig oacceptabelt mycket beroende på vilken sida om nationsgränsen som prövningen sker. De miljömässiga och vattenrättsliga aspekterna på tillåtligheten bör, av skäl som tidigare har redovisats, så långt möjligt vara integrerade vid prövningen. Detta skulle för Sveriges del uppnås genom det föreliggande förslaget till milj

80 Alternativ form

Avgränsning av tillämpningsområdet

Såväl vattenregleringar som utsläpp av föroreningar kan beröra ett vattensystem på långa avstånd från själva åtgärden eller Verksamheten. Risken för skadliga effekter är beroende de förhållanden råder i olika delar

av som av recipienten. Det är inte möjligt att i gränsälvsöverenskommelsen på förhand konkret ange några generella emissionsvärden eller dylikt och några generellt giltiga avstånd för när föroreningar från verksamhet

en eller åtgärd kan innebära risk för skadlig påverkan i det andra landet. Bestämmelserna bör därför, liksom enligt den gällande gränsälvsöverenskommelsen, vara tillämpliga på åtgärder och verksamheter inom hela

avrinningsområdet, dvs. gränsälvarna och dess sido- och biflöden.

De särskilda bestämmelserna för gränsälvsområdet bör naturligtvis tillämpas bara i sådana fall som den verksamhet eller åtgärd skall prövas

som kan medföra negativa effekter betydelse i det andra landet. Normalt

av torde det gälla för företag som innebär byggande i eller kan medföra utsläpp direkt till själva gränsälvarna, medan det inte behöver fallet i

vara längre bort belägna delar av ett biflöde. Exempelvis skall verksamhet

en långt i vattensystemet i det landet och med bara lokala effekter

upp ena prövas helt enligt den nationella lagstiftningen, utan inblandning det

av andra landet. Huruvida de särskilda bestämmelserna för gränsälvsområdet skall tillämpas får avgöras genom att prövningsmyndigheten i det enskilda fallet bedömer om det finns någon risk för gränsöverskridande effekter

av betydelse. Bevakningsmyndigheten bör dock underrättas alla verksam-

om heter i gränsälvarna.

Allmänna intressen i grannlandet

På samma sätt som enligt den nordiska miljöskyddskonventionen skulle

en särskilt utsedd behörig myndighet bevakningsmyndigheten, i det land där prövningen inte sker, ha rätt att för tillgodoseende det landets allmänna

av intressen föra talan hos vederbörande domstol eller myndighet i prövningslandet i den ordning gäller där. Bevakningsmyndigheten skall ha

som full tillgång till handlingarna i ett ärende och ha rätt att hos prövningsmyndigheten begära kompletteringar beslutsunderlaget.

Bevakningsmyndigheten skall också ha rätt att överklaga ett beslut

av en domstol eller myndighet i prövningslandet, enligt ordningen i det lan-

en det. Detta är också i enlighet med den nordiska milj

Alternativ form 81

Enskilda intressen i grannlandet

Enskilda i grannlandet är berörda viss fråga som prövas i enlig-

som av en het med överenskommelsen bör få föra talan hos den domstol eller myndighet prövar frågan.

som

I överensstämmelse med vad vi i avsnitt 4.2.2 framhåller som en grundläggande utgångspunkt för våra överväganden bör vidare ett beslut kunna överklagas enskild drabbas eller kan drabbas ett intrång eller

av en som av en störning.

Talan bör få föras och beslut överklagas på de grunder och i de former

som gäller i prövningslandet.

Också vad gäller frågor intrång, skada eller störning från en åtgärd

om eller verksamhet bör den är berörd få föra talan och överklaga beslut i

som de former gäller i det land där verksamheten prövas eller har prövats,

som eller bedrivs i det fall verksamhet inte är tillståndsprövad. Som vi fram-

en håller i avsnitt 4.2 bör ersättningsfrågor dock inte bedömas efter regler

är mindre fönnånliga för den skadelidande än det egna landets. som

Regeringsbeslut i vissa fall

För sådana fall där verksamhet eller åtgärd skulle medföra betydande

en negativa effekter i det land där prövningen inte sker, anser vi att det bör finnas särskilda former för att säkra det landets intressen. Det bör ske ge-

prövningsmyndigheten skall skyldig att underställa tillåtlignom att vara hetsfrågan båda regeringama, liksom Gränsälvskommissionen skall

nu underställa regeringama frågor större vikt. För att ett tillståndsbeslut

av skall kunna meddelas skulle alltså i sådana fall krävas tillstyrkan från bäg-

ge regeringama.

En liknande konstruktion finns i den svensk-norska vattenrättskonventionen. Enligt den kan behörig myndighet/regeringen i det land där prövningen inte sker yrka på att dess samtycke skall krävas för tillstånd i såda-

ärenden där den planerade verksamheten bedöms kunna få betydande na negativa effekter i det landet, dvs. det finns en vetorätt.

Det kan observeras att i den nordiska miljöskyddskonventionen har det

varken önskvärt eller realistiskt att i fall där samförstånd inte nås ansetts införa sådan vetorätt för den stat skulle drabbas stömingen. I

en som av konventionen regleras bara att i det fall ett lands regering, minister eller departement ministerium prövar frågan om tillstånd till verksamhet, som

76Proposition l974:59 godkännande miljöskyddskonvention mellan

om av

Danmark, Finland, Norge och Sverige, m.m. s. 16.

82 Alternativ form

kan medföra störning väsentlig betydelse i fördragsslutande av annan stat skall samråd äga rum mellan staterna regeringen i den staten v om senare begär det. I sådana fall kan endera regeringen kräva att en rådgivande kommission skall yttrande. avge

Företag som skall underställas regeringens prövning bör motsvara vad som i gränsälvsöverenskommelsen sådant byggande i får anges som vatten som tillåtas endast under förutsättning att det är synnerlig vikt för näringsav livet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt". Dessa företag definieras på följande sätt: "Byggande skulle medföra väsentlig försämsom ring av befolkningens levnadsförhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt befara, är att eller eljest fömärma betydande allmänt intresse" En liknande definition finns i gränsälvsöverenskommelsen för verksamhet inte kan tillåtas på som grund av olägenhet från vattenförorening." Sådan vattenförorenande verksamhet kan dock, om den innebär byggande i vatten, tillåtas i särskilda fall.

Vad gäller vattenförorenande verksamhet denna ingripande beskaffenav het, som inte är byggande i vatten, innebär den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen ett absolut förbud. Som vi redovisar i avsnitt 5.1.3 har vi övervägt om sådana verksamheter borde kunna prövas på villkor samma som beträffande byggande i vatten. Vi har stannat för att inte föreslå några ändringar i detta avseende mot bakgrund det tydliga ställningstagande av som gjordes i propositionen om godkännande gränsälvsöverenskomav melsen.

I sådana fall där det är regeringen eller ett ministerium prövar frågan som om tillstånd för en verksamhet som medför eller kan medföra effekter av väsentlig betydelse i det andra landet, bör det andra landets regering ha rätt att kräva att få vara delaktig i prövningen. I Sverige sker sådan regeringsprövning bland annat enligt bestämmelserna i 4 kapitlet naturresurslagen.

6.3 Fiske

Gränsälvsöverenskommelsen innehåller föreskrifter fiske och fiskeom vård för det som benämns Tome älvs fiskeområde; gränsälvama och deras sido- och utflöden inte tillflöden/biflöden samt delar det skärgårdsomav

Kapitel 3 artikel 3 andra stycket. Kapitel 6 artikel 7 andra stycket.

Alternativ form 83

råde tillhör gränsälvsområdet. Den till gränsälvsöverenskommelsen

som hörande fiskestadgan innehåller ytterligare föreskrifter om fisket och bestämmelser utsättning och odling av fisk. Gränsälvskommissionen får

om under vissa förutsättningar lämna dispens från föreskrifterna och skall pröva frågor tillstånd till utsättning av och odling av fisk.

Sedan år 1997 finns också den regeringen utfärdade förordningen FIFS

av 1997: 12 fisket i Tome älvs fiskeområde. Den innehåller bland annat

om bestämmelser förbud mot visst fiske och andra fredningsregler, liksom

om regler undantag från dessa bestämmelser. Förordningen grundas på

om lagen 1997:201 befogenhet att besluta om fisket inom Tome älvs

om fiskeområde, medger för regeringen eller den myndighet som rege-

som ringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter fisket som behövs

om för att uppfylla gränsälvsöverenskommelsen och sådana ändringar av fiskestadgan Sverige och Finland blir överens om. Enligt lagen får rege-

som ringen vidare till Gränsälvskommissionen överlämna att i särskilda fall besluta i frågor fisket i fiskeornrådet; så har skett vad gäller vissa till-

om ståndsfrågor reglerade i den nyss nämnda förordningen.

För de uppgifter regleras i gränsälvsöverenskommelsen och förord-

som ningen ersätter Gränsälvskommissionen de nationella myndigheterna; i Sverige Fiskeriverket och länsstyrelsen.

Gemensamma bestämmelser behövs

Vid överväganden alternativa former för gränsälvssamarbetet i fiske-

om frågor vi, liksom beträffande de i avsnitt 6.2 redovisade tillstånds-

menar frågorna, att utgångspunkt skall att i gränsälvsområdet så långt

en vara möjligt tillämpa de nationella rättsordningarna. Vår bedömning är dock att det är för stor skillnad mellan den svenska och finska fiskelagstiftningen och i på fiskefrågorna för tillämpning de nationella fiske-

synen att en av bestämmelserna skulle tillräckligt likvärdig behandling fisket och

ge en av fiskevården på ömse sidor gränsen. Därtill handlar fiskefrågorna om en

om viktig inte är bunden till endera landet. Det kan no-

gemensam resurs som teras att fisket i gränsälvsområdet sedan länge har reglerats i konventioner mellan Finland och Sverige. Innan gränsälvsöverenskommelsen fanns gällde 1927 års laxfiskekonvention och den s.k. Tomeälvsstadgan. Vibedömer att det även framöver behöver finnas för länderna gemensamma särskilda regler för fisket i gränsälvsområdet.

Att det behövs fiskebestämmelser innebär inte att bestäm-

gemensamma melserna inte skulle kunna inordnas i den nationella lagstiftningen och tillämpas nationella Som utgångspunkt för de följande övervä-

av organ.

84 Alternativ form

gandena om ett alternativ till den nuvarande ordningen har vi haft att så långt som möjligt nå sådan ordning. en

Form för reglering

av fisket

Den nuvarande ordningen innebär, framgår det tidigare som av sagda, att bestämmelserna fiske och fiskevård finns i flera särskilda författningom ar; i gränsälvsöverenskommelsen har lagform, i den särskilda fiskessom tadgan har inkorporerats i svensk rätt kungörelse och som genom en regeringens förordning från år 1997 fisket i Tome älvs fiskeornråde. om

I en alternativ modell föreslår vi, att för de fiskefrågor i gränsälvsområdet som behöver regleras mellan Finland och Sverige, erforderliga bestämmelser på ett för respektive land lämpligt sätt inordnas i det författningsegna systemet. Det bör vara en fråga för respektive land att bestämma hur denna

inordning skall göras. Den svenska fiskelagstiftningen, är uppdelad på

som lagar, regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter, uttryck för ger en strävan att i fiskelagen reglera endast sådana frågor det är nödvändigt som att riksdagen beslutar om. Övriga frågor har, inom för regeringsramen formens bestämmelser när lagstiftningsmakten får delegeras och subom delegeras, överlämnats till regeringen eller myndighet regeringen som bestämmer.

Den föreslagna ordningen för regleringen fisket i gränsälvsområdet av skulle innebära att i fiskelagen 1993:737 tar bort den nuvarande man bestämmelsen om att lagen inte skall tillämpas i den mån den strider mot de särskilda föreskriftema för Tome älvs fiskeornråde. Härigenom skulle de i fiskelagen givna generella bemyndigandena normgivning inom om fiskeområdet gälla även för Tome älvs fiskeområde. Bemyndigandena ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att utfärda som olika slag av föreskrifter för fisket och fiskevården. Bemyndigandena innefattar beslut om föreskrifter för att i den svenska lagstiftningen införliva internationella överenskommelser fiske, de kan behöva kompletom men teras med hänsyn till särskilda förhållanden i gränsälvsområdet. Lagen 1997:201 om befogenhet att besluta fisket inom Torne älvs fiskeomom råde bör med detta kunna upphävas.

En reglering av fiskefrågoma i gränsälvsområdet på det föreslagna sättet är i linje med uttalanden i propositionen lag befogenhet att besluta om om om fisket inom Torne älvs fiskeområde. Där sägs att det på sikt kan finnas goda skäl för att sammanföra de parallella regelverken för fisket.

79Proposition 1996/97:94 om befogenhet att besluta om fisket inom Tome älvs fiskeområde s.

Alternativ form 85

En viktig konsekvens den föreslagna modellen skulle vara att sådana

av föreskrifter betingas internationella regler och överenskommelser,

som av främst inom ramen för EG:s fiskeripolitik och rekommendationer beslutade Fiskerikommissionen för Östersjön, blir införda i berörda delar av

av gränsälvsområdet på de införs i andra berörda områden.

samma sätt som Den nuvarande ordningen förutsätter för sådana frågor -i de fall en viss fråga är reglerad i gränsälvsöverenskommelsen särskilda, mellan län-

derna samordnade, lagstiftningsåtgärder för gränsälvsområdet eller att Gränsälvskommissionen för sin beslutskompetens självstän-

inom ramen digt sig till vad har överenskommits internationellt.

anpassar som

Överenskommelser

om fisket

De särskilda bestämmelser för fisket i gränsälvsområdet, som Sverige och Finland bör läggs fast i överenskommelse

anser vara gemensamma, en mellan länderna. Bestämmelserna bör avse dels sådana som är av grundläggande och långsiktig natur och i vissa fall måste eller andra skäl bör

av beslutas riksdagen, dels sådana bestämmelser för fisket och fiskevården

är kortare varaktighet. som av

I anslutning till den mellanstatliga överenskommelsen bestämmelser

om för fisket bör läggas fast för Sverige och Finland gemensamma riktlinjer för hur bestämmelserna skall tillämpas. De riktlinj er som skall gälla vid enskilda beslut, med stöd överenskommelsens bestämmelser, bör fram-

av gå författningar samt propositioner och andra förarbeten.

Underlag för överenskommelsen och för ändringar den bör på regering-

uppdrag utarbetas för de i respektive land ansvariga fiskeriamas av en myndighetema Ett huvudmotiv för att utarbeta underla-

gemensam grupp. get på central myndighetsnivå är att föreskrifter beträffande vandringsfisk,

är de viktigaste skyddsobj ekten i gränsälvsområdet, är en intematiosom nell angelägenhet med betydelse för fiskevården och fisket i hela Ös-

stor tersjöområdet. Till följd laxens vandring mellan lek- och kläckningsom-

av rådena i älvarna och uppväxtområdena i södra Östersjön är laxbeståndet beroende åtgärder inom de båda skilda förvaltningssystem som finns

av för havsområdena respektive för kust- och älvornrådena. Ett uttryck för behovet för förvaltningssystemmen samordnade åtgärder är den resolu-

av tion Fiskerikommissionen för Östersjön år 1995 antog om ett morato-

som rium för fiske efter lax i de älvar med mynningsområden, hyser vilt

som reproducerande lax, bland annat Tomeälvslax.

Fiskeföreskriftema för gränsälvsområdet torde komma att innefatta bestämmelser behöver fortlöpande omprövas och uppdateras, bland

som annat med anledning internationella överenskommelser om fisket.

av nya

86 Alternativ form

På den svenska respektive finska regeringens uppdrag bör den nämnnyss da myndighetsgmppen vid behov över överenskommelsens bestämmelse ser.

Beslut i enskilda fall

Regeringama torde komma att behöva delegera prövningsrätten i frågor om tillämpningen av de bestämmelser som grundas på den mellanstatliga överenskommelsen. Det kan exempelvis handla rätt att, på liknande om sätt som Gränsälvskommissionen för närvarande kan göra, besluta i frågor om undantag från vissa föreskrifter om fiskeförbud och förbud för vissa fiskeredskap eller om tillstånd till utsättning och odling fisk. av

Ett sådant bemyndigande skulle kunna ges till ett för Sverige och Finland gemensamt organ. För ett mellanstatligt organ talar att det skulle skapa goda förutsättningar för samstämd behandling på båda sidor gränen om sen av ärenden av samma slag. Om det de frågor Gränsälvskomav som missionen nu handlägger, i enlighet med vad diskuteras i avsnitt 6.2, som skulle bli kvar enbart fiskefrågor, bör de kvarstående uppgifterna handhas av en till uppgifterna särskilt anpassad organisation. Det kan emellertid ifrågasättas det skulle rimligt att ha ett särskilt mellanstatligt om vara organ för bara fiskefrågoma, som svarar för en liten del av de uppgifter som kommissionen handlägger. Enligt Gränsälvskommissionens svenske nu ordförande utgör fiskeärendena för närvarande tidsmässigt i genomsnitt omkring 15 % kommissionens arbete." Därtill kan noteras fiskeäav att rendena till den helt övervägande delen rör laxfisket. Det lokala beslutsutrymmet i frågor om laxfisket har blivit begränsat till följd mer av, som tidigare har sagts, behovet att samordna regleringen fångsten vandav av ringsfisk, främst lax, i havsområdet och i kust- och älvområdena.

Ett alternativ till ett mellanstatligt är att lägga behörigheten att beorgan sluta i enskilda fall hos en förvaltningsmyndighet i respektive land. För Sveriges del skulle det enligt vår uppfattning handla Länsstyrelsen i om Norrbottens län, har myndighetsuppgifter inom fiskeområdet. Mot som detta alternativ talar risken för olika utveckling i de båda länderna av praxis vid behandlingen av frågorna. Denna risk bör dock kunna förebyggas genom tydliga riktlinjer för tillämpningen bestämmelserna av som, enligt vad vi tidigare har sagt, bör finnas i författningar och förarbeten och också genom krav på samråd mellan de beslutande i respektive organen land.

soDärutöver örs ett omfattande arbete de sakkunniga myndigheter biträav som der Gränsä vskomrnissionen med underlag.

SOU l998:39 Alternativ form 87

I syfte att underlätta dialog med och för att samlade synpunkter med

en ge avseende på de olika intressen finns rörande fisket i gränsälvsområdet

som skulle kunna inrättas samrådsgrupp där olika intressen och parter i såväl

en Sverige Finland skulle företrädda. En sådan borde också

som vara grupp kunna underlätta möjligheterna att uppnå i besluten i olika typer

en samsyn

ärenden, oberoende av vilken sida om gränsen en fråga berör. av

En samrådsgmpp skulle särskild betydelse i det fall en nationell

vara av myndighet skall för besluten. Det är det alternativen vi föror-

svara av som dar mot bakgrund den gjorda jämförelsen de båda alternativen.

av av

Överklagande av beslut

Som Vi framhåller i avsnitt 4.2.1 skall beslut grundas på gränsälvs-

som överenskommelsen kunna överklagas. I alternativet med beslut av länsstyrelsen i fiskefrågor bör den nationella förvaltningsrättsliga ordningen för överklaganden gälla. Denna innebär i Sverige att Fiskeriverket är första instans och att verkets beslut kan överklagas till länsrätten.

I ett alternativ med mellanstatlig organisation bör överkla-

en gemensam gandet ske i det land där den klagande har sin rätt. Som prövningsinstans i första instans kan tänkas antingen den centrala fiskerimyndigheten eller en förvaltningsdomstol. Vi förordar att överklaganden för Sveriges del skall få ske till länsrätten. Detta förutsätter dock att organisationen ges en tillräcklig kompetens inom fiskeområdet. I annat fall bör Fiskeriverket

egen

första överklagandeinstans med möjlighet att överklaga verkets beslut vara till länsrätten. Det är viktigt att i ett fortsatt arbete närmare beakta beslutssystemen i Finland så att ordningen för överprövning så långt möjligt blir konsistent mellan länderna.

I anslutning till prövningen överklagade beslut bör inrättas lämpliga

av samarbetsformer mellan överprövningsorganen i Sverige och Finland för samråd och uppföljning praxis så att tillämpningen av de gällande reg-

av lema blir så enhetlig möjligt. Om oacceptabla skillnader uppstår mel-

som lan besluten i Sverige och Finland får förutsättas att överprövningsorganen tar initiativ till att tydligare riktlinjer lämnas regeringama och att det vid

av behov kommer till stånd överläggningar mellan länderna författnings-

om ändringar.

Tillsyn

För att effektiviteten i tillsynsarbetet i gränsälvsområdet bör i sam-

gagna råd med Finland undersökas förutsättningarna för ett nämnare samarbete mellan de myndigheter på de bägge sidorna om gränsen har tillsyns-

som

En särskild fråga härvid är att överväga möjligheterna att undanansvar.

88 Alternativ form

röja nationsgränsen ett hinder i tillsynsarbetet att tillåta

som genom att en tillsynsansvarig person i omdelbar anslutning till gränsälvama får överskrida nationsgränsen för att ingripa.

6.4 En alternativ gränsälvsöverenskommelse

Med utgångspunkt i våra principiella överväganden tidigare i detta kapitel lämnar vi här förslag till det slag bestämmelser vi bör

av som menar ingå i ett alternativ till det nuvarande gränsälvssamarbetet.

Med den tid har stått till förfogande har det inte möjligt över-

som vara att väga den närmare utformningen de föreslagna bestämmelserna. De får

av ses som en skiss som behöver förfinas i ett fortsatt arbete med att hitta lämpliga former för samarbetet i gränsälvsområdet.

Det i det följande redovisade förslaget tar sin utgångspunkt i bestämmelserna i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen. De förändringar

som vi föreslår kommenteras, bortsett från vissa språkliga och andra förändringar som inte har någon betydelse i sakfrågan. I de fall vårt förslag innebär att motsvarigheten till nuvarande bestämmelse skall finnas kvar

en måste uppmärksammas det behov av omarbetningar vi behandlar i

som kapitel

Förslaget till alternativ överenskommelse gränsälvssamarbetet redovi-

om sas, mot bakgrund av bestämmelsernas olika karaktär, i tre avsnitt. 0 Övergripande bestämmelser

0 Bestämmelser om Vattenverksamhet och vattenförorenande verksamhet

0 Bestämmelser om fiske och fiskevård

Kommentarerna till artiklarna lämnas samlat i slutet varje avsnitt.

I ett eventuellt fortsatt arbete med förslaget bör övervägas det skulle

om vara lämpligast att låta bestämmelserna Vattenverksamhet och vatten-

om förorenande verksamhet respektive de artskilda bestämmelserna fiske

om ingå i två separata överenskommelser. De övergripande bestämmelserna fâr då i relevanta delar föras till respektive överenskommelse.

Bestämmelserna skall ersätta de bestämmelser finns i den nuvarande

som gränsälvsöverenskommelsen rörande allmänna stadganden kapitel 1, byggande i vatten kapitel 3, vattenreglering kapitel 4, fiske kapitel 5 och den särskilda fiskestadgan och skydd mot vattenförorening kapitel 6.

Alternativ form 89

Bestämmelserna i den gällande gränsälvsöverenskommelsen om Gräns-

älvskommissionen kapitel 2, ersättning kapitel 7, förfarandet kapitel 8 och tillsyns- och ansvarsbestämmelser kapitel 9 f°ar genom den här m.m. föreslagna ordningen inga direkta motsvarigheter i förslaget till ny gränsälvsöverenskommelse; i vissa fall finns dock motsvarande bestämmelser i de föreslagna artiklarna. Ansvarsbestämmelsema vid brott mot de bestämmelser fiske och fiskevård, vi föreslår skall ingå i en överensom som kommelse, bedömer Vi bör kunna kopplas till de motsvarande stadganden finns i den nationella lagstiftningen. som

6.4.1 Övergripande bestämmelser

Detta avsnitt motsvarar i princip kapitel 1 i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen, där det, utöver den geografiska avgränsningen av gränsälvsområdet, läggs fast bestämmelser övergripande frågor i förom hållandet mellan ländema i detta område.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Överenskommelsen skall tillämpas för följ ande vattenområden: Könkämä och Muonio älvar samt den del Tome älv och de sjöar i av vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper gränsälvarna, de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar eller tillflöden till av gränsälvama, de särskilda utflöden bildas Tome älvs skilda mynningsgresom av nar och den del Bottniska viken ligger inom finska och svenska Nederav som torneå kommuner. Överenskommelsens bestämmelser fiske har ett särskilt tillämpningsom område enligt vad som anges i artikel 27.

Artikel 2 Överenskommelsen omfattar sådan Vattenverksamhet i artikel 9 och sådan vattenförsom anges orenande verksamhet i artikel 10, verksamheten utförs som anges om inom gränsälv eller verksamheten eljest utförs inom tillämpningsom området, såsom det har bestämts i artikel 1 första stycket, i endera landet och kan medföra verkningar i det andra landet samt fiske och fiskevård inom det i artikel 27 angivna särskilda tillämp-

ningsområdet.

90 Alternativ form

Artikel 3

De av överenskommelsen berörda vattenområdena skall, enligt de närmare grunder som anges i denna överenskommelse, nyttjas så, båda länderna att får tillgodonjuta fördelarna gränsvattendragen och gränsbygdens av intressen främjas på bästa sätt.

Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset. Fiskbeståndet skall så långt möjligt tryggas. Förorening vattnet skall motverkas. av Vattenförorenande verksamhet får inte utövas den befarade olägenheom ten innebär att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt. Om det är fråga om Vattenverksamhet enligt artikel 10 får den dock, enligt artikel 24, tillåtas om särskilda skäl föreligger.

Inom vattenornrådena får, med undantag for företag förorsakar endast som obetydlig miljöpåverkan, inte utföras Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål.

Artikel 4

Vid prövning av om en verksamhet får tillåtas skall förhållandena i Finland och Sverige beaktas såsom likvärdiga. Stöming verksamhet som en medför eller kan medföra i det andra landet skall likställas med störning i det egna landet.

Artikel 5

Är vid prövning fråga om skilda verksamheter på vardera sidan riksav gränsen, vilka avser vattenområde eller orsak inte kan samma av annan utföras jämte varandra, skall företräde det företag från allmän ges som och enskild synpunkt kan antas bli till största gagn. Mellan stridiga intressen skall såvitt möjligt jämkas så och kan att vart ett tillgodoses utan väsentligt förfång för annat.

Artikel 6

I gränsälvama med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden tillkomma vardera sidan, även större del rinner inom det landet inom det om ena än andra. Härigenom rubbas inte den rätt till vattnet enskild kan grunda som på dom, unninnes hävd eller annan särskild rättsgrund.

Artikel 7

Den som äger eller har nyttjanderätt till strand vid gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över tillhörigt vattenområde utanför annan stranden

Alternativ form 91

för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan sådan byggnad. I gränsälv äger envar ta vatten och till husbehov och nyttja vattnet för annat likartat ändamål. Vattenområde får inte tas i anspråk för ändamål som avses i denna artikel,

områdets ägare åsamkas nämnvärd olägenhet därav eller om fisket om skadas. Denna artikel rubbar inte vad eljest gäller om samfärdseln

som över riksgränsen.

Artikel 8 Enligt gränsregleringstraktaten den 8/20 november 1810, art. IV, äger invånarna i vardera landet rätt att färdas fritt med båt på gränsälvama samt

det är nödvändigt med hänsyn till båtfartens säkerhet eller för föratt, om halning båtar, lägga till vid den motliggande stranden.

Kommentarer Bestämmelserna i detta avsnitt förslaget till alternativ gränsälvsöver-

av en enskommelse utgår från artiklarna i kapitel l i den nuvarande överenskommelsen. Dessa är kompletterade med vissa bestämmelser har

som flyttats från andra delar överenskommelsen och vissa nya bestämmel-

av ser. Bestämmelsen i kapitel l artikel 8 i gränsälvsöverenskommelsen att in-

vardera staten gällande rätt skall tillämpas om gränsälvsöverenskomom melsen inte har särskilda bestämmelser faller bort till följd av vårt för-

slag att nationella bestämmelser skall tillämpas i fråga om byggande i vatten och vattenföroreningar. För fisket har en motsvarande bestämmelse införts i artikel 36 sista stycket. I artikel 1 har avgränsningen i havsområdet angetts till kommungränsema i stället för sockengränsema, inte mot någon administ-

som numera svarar rativ indelning. I det här aktuella fallet är kommun- och sockengränsema identiska varför ändringen inte innebär någon förändring av tillämpningsområdet. I artikel 2 första stycket är de tidigare begreppen för vilka åtgärder som överenskommelsen omfattar ersatta som följd av de ändringar som föreslås enligt artikel 9 och artikel 10. I andra stycket tas bort hänvisning till särskilda bestämmelser om flot-

en ting, eftersom flottning inte har någon aktualitet i gränsälvsornrådet. Bestämmelsen finns i överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sveri-

och Finland flottningen i Tome och Muonio älvar med den därvid ge om

92 Alternativ form

fogade stadgan angående flottningen i Tome och Muonio gränsälvars flottled. Overenskommelsen flottning bör över. om ses

Artikel 3 tredje stycket motsvarar gränsälvsöverenskommelsens kapitel 6 artikel 7 andra stycket. Vi har övervägt att göra det möjligt för regeringarna att i särskilda fall pröva tillåtligheten verksamhet det här är av som fråga om, på sätt beträffande byggande i vatten samma som av motsvarande ingripande beskaffenhet Artikel 2. Skälet för inte föreslå detta se att redovisar vi i avsnitt 6.2.

Fjärde stycket innehåller en ny bestämmelse motsvarar bestämmelsersom na i naturresurslagen, kapitel 3 § förbud mot bland annat byggande om av Vattenkraftverk. Det torde angeläget för Sverige att få till stånd vara denna komplettering då riksdagen, med hänsyn till älvens orörda karaktär, har förklarat Torneälven med dess biflöden nationalälv. Vi föreslår i som avsnitt 5.1.4 att motsvarande ändring skall införas i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen.

Artikel 4 motsvarar kapitel 3 artikel 4 och kapitel 6 artikel 5 andra stycket i gränsälvsöverenskommelsen. Motivet att placera bestämmelsen här är att den, liksom andra inledande bestämmelser, övergripande karaktär är av och nära besläktad med artikel Bestämmelsen är ett uttryck för den i avsnitt 4.2 redovisade och internationellt vedertagna principen ickeom

diskriminering.

I artikel 5 har den gällande motsvarande bestämmelsen anpassats till nu att tillståndsprövningen i förslaget till alternativ modell för gränsälvsen överenskommelse skall grundas på nationell lagstiftning och göras av nationella Överenskommelsen behöver bara reglera konkurrenssituaorgan. tioner som är gränsöverskridande.

I artikel 7 har det skydd för intrång mot flottning finns i motsvarande som bestämmelse i gränsälvsöverenskommelsen tagits bort det skäl av som anförs i kommentaren till artikel

6.4.2 Vattenverksamhet och vattenförorenande

verksamhet

Bestämmelserna avses ersätta de bestämmelser finns i den nuvarande som gränsälvsöverenskommelsens kapitel 3 Byggande i Vatten, kapitel 4 Särskilda bestämmelser vattenreglering och kapitel 6 Skydd mot vattenom förorening. Som framgår av det tidigare sagda har vissa bestämmelserav na i dessa kapitel förts till de inledande artiklarna.

Alternativ form 93

Följ ande bestämmelser i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen återfinns inte i förslaget till överenskommelse. ny

Bestämmelser i kapitel 4 och 6 i gränsälvsöverenskommelsen, vilka ersätts den nationella lagstiftning skall tillämpas enligt förslaget av som till alternativ överenskommelse. Kapitel artikel 2 första stycket, artiklarna 7-10, artikel 13 Första stycket och tredje stycket delvis, artiklarna 14-22. Kapitel 4: artikel 1 och artikel Kapitel artiklarna 1-4, artikel 5 första och sista styckena, artikel artikel 7 första stycket, artikel 8 och artiklarna 10-14.

Bestämmelser utgår till följd främst bestämmelsen om förbud mot som av vattenföretag för kraftändamål i artikel 3 iförslaget till överenskomny melse. Kapitel artikel artikel 6 och artikel 13 andra och fjärde styckena. Kapitel artikel 2 och artikel

BESTÄMMELSER VATTENVERKSAMHET OCH VATTENFÖRORENANDE OM VERKSAMHET

Artikel 9

Med Vattenverksamhet i denna överenskommelse avses uppförande anläggning i vattenområde, av reglering vattenstånd eller vattenavrinning, av bortledande vatten från vattenområde, av ändring eller rivning byggnad i vatten åtgärden kan märkbart av om förändra vattenförhållandena, åtgärd, kan föranleda ändring vattenståndet eller vatannan som av tenföringen eller vattnets djup eller läge, av åtgärd i vattenområde, Vilken kan påverka grundvattenförhällandena, uppförande bro eller anläggning över vattenområde och av annan framdragande ledning eller utförande anläggning under av av annan vattenområde.

Artikel 10

Med vattenförorenande verksamhet i denna överenskommelse avses utsläppande avloppsvatten, fast ämne eller från mark, byggnad av gas eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde och användning mark, byggnad eller anläggning på sätt annars kan av som medföra förorening eller risk för störning vattendrag, sjö eller annan av annat vattenområde eller grundvatten. av

94 Alternativ form

Artikel l 1

I gränsälvsområdet är vattenförorenande verksamhet den annan än som avses i artikel 10 förbjuden.

Prövning av tillåtligheten verksamhet enligt artikel 9 och artikel 10 av görs i det land där verksamheten skall utföras och det landets behöriga domav stolar och administrativa myndigheter prövningsmyndighet enligt där gällande rätt.

I det fall en verksamhet skall utföras på båda sidor riksgränsen skall om den myndighet som har mottagit ansökan i ett särskilt beslut en avgöra frågan i vilket land prövningen skall ske. Yttrande skall i frågan om inhämtas från vederbörande myndighet i det andra landet. Beslutet får överklagas.

Vid valet av prövningsland enligt andra stycket skall följande regler och kriterier användas. xx YY

Artikel 12

Vid prövning av verksamhet enligt artikel 9 och artikel 10 skall bestämmelserna i denna överenskommelse ha företräde framför motsvarande nationella bestämmelser.

Första stycket gäller dock inte bestämmelsen i överenskommelsen om strider mot en nationell bestämmelse genomför ett EG-direktiv. som En EG-förordning har likaledes företräde framför bestämmelserna i denna överenskommelse.

Artikel 13

Den som drabbats eller kan drabbas skada, intrång eller störning till av följd av verksamhet enligt artikel 9 eller artikel 10, vilken prövas av prövningsmyndighet i det andra landet, får i utsträckning och under samma samma förutsättningar rättssubjekt i prövningslandet hos där behörig som domstol eller administrativa myndighet föra talan beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan förebyggande åtgärder, och beom träffande ersättning för skadan, intrånget eller störningen överklaga samt beslut eller dom.

När ersättning för skada, intrång eller störning bestäms i enlighet med första stycket skall ersättningsreglema i det land där skadan, intrånget eller störningen har uppkommit eller kan uppkomma tillämpas om dessa är mer förmånliga för den som för talan än prövningslandets ersättningsregler.

Alternativ form 95

Vad gäller verksamhet enligt artikel 9 och artikel 10 som inte har tillståndsprövats och företas i det landet och orsakar skada eller in-

som ena trång i det andra landet är utövaren ersättningsskyldig för skadan och intrånget. Talan ersättning får väckas hos behörig myndighet eller dom-

om stol i ettdera av länderna.

Artikel 14 För att möjliggöra Vattenverksamhet enligt artikel 9 som har prövats i det

landet och är väsentlig betydelse från allmän eller enskild ena av mera synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada eller olägenhet av sådan Vattenverksamhet, kan behörig myndighet i det andra landet på talan

den bedriver eller skall bedriva verksamheten ge denne rätt att, mot av som ersättning till berörd fastighetsägare och under förutsättning att verksamhetsutövaren har nödvändigt tillstånd enligt denna överenskommelse, varaktigt eller tillfälligt ta i anspråk tillhörig fast egendom i det andra

annan landet eller ändra eller utriva tillhörig byggnad i vatten är belä-

annan som gen i det landet.

Artikel 15 Om det för rening avloppsvatten, skall släppas ut i ett vattenområ-

av som de, är behövligt att anläggning utförs på annan tillhörig fastighet i det

en andra landet, kan prövningsmyndigheten i det landet på talan av den som bedriver eller skall bedriva verksamheten ge denne rätt att utföra anläggningen mot ersättning till berörd fastighetsägare och under förutsättning att verksamhetsutövaren har nödvändigt tillstånd enligt denna överenskommelse. Tomtplats, trädgård eller park får dock inte tas i anspråk för ändamål det kan undvikas utan synnerlig olägenhet.

som nu avses, om

Artikel 16 Vartdera landet utser särskild myndighet bevakningsmyndighet med

en uppgift att tillvarata allmänna intressen i det egna landet i samband medatt prövningsmyndighet i det andra landet enligt artikel ll behandlar ärenden. För att ta tillvara allmänna intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd prövningsmyndighet i det andra landet beträff-

av ande tillåtligheten verksamhet, myndighet eller annan företrädare

av en om för allmänna intressen i det landet kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag det är fråga samt överklaga prövningsmyndighetens be-

som om, slut enligt de regler gäller i prövningslandet för sådana mål och ären-

som den.

96 Alternativ form

Artikel 17

Finner prövningsmyndighet att Verksamhet enligt artikel 9 eller artien kel 10 medför eller kan medföra negativa effekter betydelse i det andra av landet skall prövningsmyndigheten så snart möjligt sända ett som exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i det andra landet samt bereda denna myndighet tillfälle yttrande. Prövningsmynatt avge digheten skall dock alltid underrätta bevakningsmyndigheten verksamom het inom gränsälv.

Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten i det andra landet, som även i övrigt skall hållas underrättad ärendets gång, i den om mån det kan ha intresse för denna myndighet.

Artikel 18

På begäran av bevakningsmyndigheten i det andra landet skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i prövningslandet, förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter, ritningar, tekniska beskrivningar och beskrivningar miljökonsekvenser av som prövningsmyndigheten erforderliga för att bedöma verkninganser arna i det andra landet.

Artikel 19

Om det i samband med prövning verksamhet för utredning den av en om prövade verksamhetens verkningar i det andra landet behövs besiktning på platsen, skall bevakningsmyndigheten på begäran prövningsmynav digheten föranstalta detta. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigom heten eller sakkunnig som myndigheten förordnar närvara.

Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning i som avses första stycket utarbetas i samråd mellan länderna.

Artikel 20

Bevakningsmyndigheten tillkännager, i den mån den det behövligt anser av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen, meddelanden från prövningsmyndighet i det andra landet genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt och verkställer i övrigt den utredning verkningama i om det egna landet den finner erforderlig. som

Artikel 21

Kostnaden för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas hemlandet. av

Alternativ form 97

Artikel 22 Har bevalmingsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande prövningsmyndighet i det andra landet att bevakningsmyndighetens uppgifter i ärendet skall fullgöras myndighet, gäller överenskommelsens

av annan bestämmelser bevakningsmyndighet i tillämpliga delar denna myndig-

om het.

Artikel 23 Är tillstånd till sådan verksamhet enligt artikel 9 eller artikel 10,

fråga om

medför eller kan medföra effekter väsentlig betydelse i det andra som av landet, föremål för prövning regeringen eller vederbörande minister

av eller departement ministerium i prövningslandet, skall frågan prövas av båda regeringama, regeringen i det först nämnda landet begär det. Det

om åligger vardera regeringen att snarast informera den andra regeringen om sådana ärenden.

Artikel 24

Vattenverksamhet enligt artikel 9 skulle ha sådana gränsöverskrid- Om en ande effekter att den kan medföra väsentlig försämring av befolkningens levnadsförhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att befara, eller eljest förnärma betydande allmänt intresse, får verksamheten tillåtas endast efter prövning båda regeringarna och under förutsättning att den är av syn-

av nerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Prövningsmyndighet skall med eget yttrande underställa tillåtlighetsfrågan för sådan verksamhet i denna artikel båda regeringamas pröv-

som avses ning.

Artikel 25 I det fall jämkning enligt artikel 5 andra stycket inte kan åstadkommas av prövningsmyndighet ankommer det på denna att anmäla detta till båda regeringarna för prövning av fråga om regeringsförbehåll.

Artikel 26 I fall där enligt denna överenskommelse fråga skall prövas av båda

en regeringarna kan regeringen i vartdera landet begära att särskild kom-

en mission skall yttrande i ärendet. Kommissionen skall, om annat inte

avge överenskoms, bestå två ledamöter från vardera Finland och Sverige

parterna gemensamt utsedd ordförande från ett annat nordiskt samt en av

98 Alternativ form

land. Har en begäran om en sådan kommission gjorts får ärendet inte avgöras, innan kommissionen har yttrat sig.

Vartdera landet avlönar de ledamöter har utsetts landet. Ersättning som av till ordföranden och övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka inte uppenbarligen är att enbart det landets utgifter, skall anse som ena betalas till lika delar av vartdera landet.

Kommentarer

I artikel 9 har begreppet byggande i vatten, används i kapitel 3 artisom kel l i gränsälvsöverenskommelsen, ersatts med begreppet Vattenverksamhet, som inkluderar även de andra åtgärder än byggande i vatten som överenskommelsen är tillämplig på. Det innebär inga ändringar i sak.

I artikel 10 har vattenförorenande verksamhet definierats på sätt samma som i den svenska miljöskyddslagen. Detta överensstämmer med vårt förslag i kapitel 5 om översyn gällande gränsälvsöverenskommelse

av se

avsnitt 5.1.3.

I artikel 11 anges reglerna för tillåtlighetsprövning Vattenverksamhet av enligt artikel 9 och vattenförorenande verksamhet enligt artikel 10.

I enlighet med vad vi anför i avsnitt 5.1.3 vi att det inte finns skäl att anser frångå bedömningen att förorening kommer från annat än användning som av mark, byggnad eller anläggning inte skall kunna tillåtas.

I artikelns tredje stycke regleras formerna för valet prövningsland i de av speciella fall då en verksamhet skall utföras på båda sidor riksgränsen. om I fjärde stycket skall vilka regler och kriterier skall användas anges som vid valet av prövningsland och därmed prövningsmyndighet enligt - tredje stycket. Vilka dessa regler och kriterier skall får övervägas i vara ett eventuellt fortsatt arbete med att utarbeta alternativ form för gränsälvsen samarbetet. Som exempel på faktorer att beakta vi i avsnitt 6.2 anger var verksamheten huvudsakligen skall etableras, effekterna blir störst och var företagets hemvist.

Artikel 12 första stycket innebär att de materiella bestämmelser finns som i överenskommelsen skall gälla framför motsvarade nationella bestämmelser vid de nationella myndigheternas prövning verksamhet ldäav en som ver tillstånd enligt överenskommelsen.

Enligt andra och tredje styckena tar EG-rätten över motsvarande bestämmelser i överenskommelsen.

Alternativ form 99

Artikel 13 reglerar frågor om skada, intrång m.m. med förebild från motsvarande bestämmelser i den nordiska miljöskyddskonventionen.

En anpassning har skett till de särskilda förhållanden som gäller för gränsälvsområdet. Enligt andra stycket skall ersättningsreglema i skadelandet tillämpas om de är mest förmånliga. Detta är i enlighet med de ersättningsprinciper som vi har redovisat i avsnitt 4.2.

Sista stycket reglerar talerätts- och ersättningsfrågor beträffande sådana åtgärder och verksamheter som inte har tillståndsprövats. Av samma skäl som i ersättningsfall enligt andra stycket bör en skadelidande i dessa fall kunna väcka talan om ersättning i ettdera av länderna. Artikel 14 och artikel 15, som motsvarar kapitel 3 artikel 11 och artikel 12 och kapitel 6 artikel 9 i gränsälvsöverenskommelsen, reglerar frågor om möjligheten för en verksamhetsutövare att få åtkomst till annans fastighet eller anläggning i det andra landet än där huvudverksamheten bedrivs. Sådana frågor skall på talan av verksamhetsutövaren prövas av behörig myndighet i det land där fastigheten eller anläggningen finns och enligt det landets rätt. Artiklarna 16-23 motsvarar i allt väsentligt bestämmelserna i den nordiska milj öskyddskonventionen. De här föreslagna bestämmelserna har dock

vidare innebörd till följd av att gränsälvsöverenskommelsen, utöver en skydd mot vattenföroreningar, också omfattar frågor vid sidan härav som rör byggande i vatten, vilket milj öskyddskonventionen inte gör. Vi har övervägt att ersätta dessa artiklar med en allmän bestämmelse om att procedurreglema i den nordiska miljöskyddskonventionen skall tilläm-

vad gäller prövningen av alla de frågor, som enligt överenskommelsen pas rör Vattenverksamhet enligt artikel Detta kan inte göras utan närmare analys av innebörden av vattenlagens, i förhållande till miljöskyddslagstiftningen, skilda innehåll och annorlunda begreppsapparat. Vi har i vårt arbete inte haft möjlighet att närmare penetrera dessa frågor. Att ha procedurreglema samlade som egna artiklar torde också vara en fördel i ett fortsatt arbete tillsammans med Finland med de fördjupade överväganden som behöver göras om den slutliga utformningen av en alternativ form för gränsälvssamarbetet. Artikel 24 reglerar de fall när tillåtlighetsfråga av prövningsmyndig-

en heten skall underställas båda regeringarnas prövning till följd av att verksamhetens beskaffenhet kan medföra ingripande gränsöverskridande effekter.

100 Alternativ form

Första stycket avser sådan Vattenverksamhet som omfattas bestämmel-

av serna i kapitel 3 artikel 3 andra stycket i gränsälvsöverenskommelsen och bara kan tillåtas om den är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller annars från allmän synpunkt. Av skäl redovisas i avsnitt 6.2 fö-

som relår vi ingen motsvarande bestämmelse för vattenförorenande verksamhet som inte samtidigt innebär byggande i vatten. I tredje stycket finns en bestämmelse om prövningsmyndighetens underställningsskyldighet. Här regleras att prövningsmyndigheten skall bifoga ett eget yttrande i ärendet, vilket inte har någon motsvarighet i gränsälvsöverenskommelsen.

Artikel 25 innebär att i sådana fall som prövningsmyndigheten inte kan jämka gränsöverskridande motstridiga intressen får regeringama besluta om frågan skall avgöras på regeringsnivå.

Enligt artikel 26 kan vardera regeringen begära att en kommission skall yttra sig i sådana ärenden som enligt överenskommelsen skall prövas av båda regeringama. Syftet är att kommissionen i komplicerade fall skall ta fram ett för regeringama gemensamt beredningsunderlag.

6.4.3 Fiske

Som framgår av avsnitt 6.3 är de för Finland och Sverige gemensamma bestämmelser som vi föreslår för att reglera fisket i gränsälvsområdet

av två slag. Dels grundläggande bestämmelser, dels närmare föreskrifter om fisket och fiskevården som är av mer kortsiktig karaktär. Med utgångspunkt i bestämmelserna om fiske i kapitel 5 i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen har vi bedömt vilka bestämmelser som är av det förstnämnda slaget. Dessa bestämmelser framgår av de följ ande förslagen till artiklar.

Enligt vad vi anför i avsnitt 6.3 bör det vara en strävan att finna en ordning där bestämmelserna om fiske i enskilda fall tillämpas av nationella förvaltningsmyndigheter och domstolar. Förslagen till bestämmelser

utgår från en sådan ordning.

I avsnitt 6.3 diskuterar vi även ett alternativ med ett mellanstatligt organ

skulle besluta i enskilda fall. Även förordar ordning med som om en nationella beslutsorgan anser att vi att frågan behöver övervägas ytterligare innan ett slutligt ställningstagande sker. Något alternativ med ett mellanstatligt organ har vi dock inte utarbetat. Om ett sådant skulle

organ svara för de i fråga varande besluten måste de här föreslagna artiklarna över-

Alternativ form 101

arbetas med hänsyn till det mellanstatliga organets beslutsbefogenheter och organisation, regler om överklagande m.m.

BESTÄMMELSER OM FISKE OCH FISKEVÅRD

Artikel 27 I Torne älvs jfzskeområde, som utgörs av gränsälvsområdet med undantag för den inom finska och svenska Nedertomeå kommuner utanför baslinjema belägna delen Bottniska viken, gäller i fråga om fiske vad som

av stadgas i det följ ande. Den del Tome älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynningen,

av bestämd såsom rät linje mellan spetsen Hellälä norra udde finska

en av sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land samt på finska sidan rät linje dragen sydspetsen på Oxö och

norr om en genom Palosaari, benämns älvområdet; den del ligger söder därom benämns

som havsornrâdet. Torne älvs utflöden tillhör älvområdet.

Artikel 28

Med fast redskap i denna överenskommelse

avses

fiskebyggnad och

fiskeredskap med ledarrn, redskapet är fastsatt vid bottnen eller

om stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.

Rörligt redskap är sådant fiskeredskap som inte är fast redskap.

I denna överenskommelse avses med

handredskap: spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utrustade med lina och högst tio krokar,

kosteverkko laiska: nät vars ena ände har gjorts fast i skydd av naturligt eller anlagt strömhinder,

flytnät: med strömmen fritt flytande nät,

drag- eller drivnät ajoverkko: driver med strömmen fástat i

nät som båt eller annan anordning.

Artikel 29 Inom älvområdet skall i varje där fisken har sin gång finnas fiskådra i

gren djupaste vattnet. Fiskådran utgör tredjedel vattnets bredd vid vanli-

en av gast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, enligt lagen i veder-

som börande stat finns i tillflöde till älvområdet, skall med oförändrad bredd sträcka sig ut till fiskådran i älvområdet. Om skäl därtill föreligger får bestämmas att fiskådran skall i annan del

vattnet än i första stycket. Sådan ändring får göras endast om av som anges

5 18-0410

102 Alternativ form

den kan antas inte medföra väsentligt förfång för någon inte har

som samtyckt därtill. Fiskeredskap eller annan anordning får inte anbringas och brukas så, att fiskens gång i fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att gå fram där. Undantag härifrån får göras om det kan antas inte medföra fara från fiskevårdssynpunkt och inte heller medföra väsentligt förfång för någon som inte har samtyckt till åtgärden. Om någon har särskild rätt att för fiske stänga fiskådra, skall den rätten bestå.

Artikel 30 Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vartdera landet, fmnas fredningszoner. Dessa utgörs av vattenområdena inom ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

a från Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 196° till punkt

en 65°45,85N, 24°O6,45O, därifrån till 65°44,0°N, 24°10,0, därifrån till 65°40,55N, 24°11,95°O, därifrån mellan Sarvenkataja och Linnanklupu i bäring 193°;

b från skämingspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a gående linjen och latitudsparallellen 65°46,0N till 65°46,05°N, 24°O2,75O, därifrån i bäring 2l3,5° till 65°44,0°N, 23°59,50°O, därifrån till 65°42,0°N, 24°01,70O, därifrån till 65°36,0N, 23°59,25°O, därifrån i bäring 160°;

c från 65°44,0N, 23°59,50O längs den under b nämnda bäringslinjen 213,5° till 65°39,0°N, 23°51,50O, därifrån till 65°38,0N, 23°50,65O, därifrån i bäring 17l°;

d från skämingspunkten av den under b nämnda bäringslinjen och latitudsparallellen 65°44,60°N till 65°44,50°N, 23°50,30°O, därifrån till 65°43,60N, 23°48,50O, därifrån till 65°42,80N, 23°48,70°O, därifrån till 65°41,40N, 23°46,85O, därifrån i bäring 200°;

e från den under a nämnda brytningspunkten 65°44,0N, 24°10,0°O till 65°43,95N, 24°14,l5°O, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri i bäring 160°;

f från den under e nämnda brytningspunkten 65°43,95 N, 24°14,l5O, till 65°43,80N, 24°l9,40O, därifrån till 65°42,30°N, 24°22,85O, därifrån i bäring l72°. Fiskeredskap eller annan anordning får inte anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att fram där. Undantag härifrån får göras om det kan antas inte medföra fara från fiskevårdssynpunkt och inte heller medföra väsentligt förfång för någon som inte har samtyckt till åtgärden.

Artikel 31 Allt fiske med fast redskap som i någon del är högre än 1,5 meter samt annat för fångst av lax och öring avsett redskap är förbjudet inom den del

Alternativ form 103

havsområdet är belägen mellan älvmynningen och en linje dragen av som från södra stranden Salmisvikens mynning över sydligaste udden på

av öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nordvästra udde till Björköns sydvästra udde. I Sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får inte från någondera sidan sättas ut fiskeredskap med större längd än 200 meter.

Artikel 32

Fast fiskeredskap i någon del är högre än 1,5 m får, utom vad avser

som skattlagt eller hävdvunnet fiske, användas i älvområdet endast efter särskilt tillstånd.

Artikel 33 Fisk får inte sättas ut, flyttas eller odlas utan särskilt tillstånd. Tillstånd skall begränsas till viss tid och förenas med villkor. Tillstånd för fiskodling får inte för sådana fiskarter eller fiskstammar

ges

är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte som heller det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar.

ges om

Artikel 34 I fråga fiske inom älvområdet efter lax eller öring med notar kan för

om viss fiskeplats, under förutsättning att annat fiske inte lider förfång av betydelse därav och för högst tio år i sänder, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Hemmansägare i byalag vid och i närheten fiskeplatsen skall äga före-

av träde till upplåtelse av fiskerätten.

Artikel 35 Oberoende riksgränsen kan för gränsälvama för viss tid bestämmas, att

av rätt till fiske efter lax eller öring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort fiskerättsbevis. Inkomsterna fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten

av till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Artikel 36 I frågor inte regleras i denna överenskommelse skall inom vardera

som staten gällande rätt tillämpas.

104 Alternativ form

Artikel 37

Domstol och förvaltningsmyndighet som har att besluta i enskilda fall skall innan beslut meddelas inhämta synpunkter från berörda enskilda intressen i båda ländernas delar gränsälvsområdet och samråda med vederböran-

av de domstol eller förvaltningsmyndighet i det andra landet.

Artikel 38

Föreskrifter fiske utfärdade med stöd av denna överenskommelse och

om beslut myndighet eller domstol i enskilt fall rörande fiske får

eller dom av överklagas berört rättssubjekt i det andra landet i samma utsträckning

av och under förutsättningar gäller i det land där beslutet har

samma som fattats.

Artikel 39 En de båda regeringama tillkallad med lika många företrädare för

av grupp vardera landets fiskerimyndigheter skall senast den 15 januari varje år till regeringama lämna en rapport om behovet att ändra bestämmelserna i denna överenskommelse.

Artikel 40 osv. Här skall följa ett antal artiklar med närmare föreskrifter rörande

ändring fiskådra enligt artikel 29 andra stycket, 0 av

undantagsbestämmelser enligt artikel 29 och artikel 30, 0

tillstånd till fast fiskeredskap enligt artikel 32, 0

tillstånd till utsättning, flyttning och odling av fisk enligt artikel 33, 0

samfállt fiske, enligt artikel 34 och 0 0 fiskekort, enligt artikel 35.

Här skall också finnas sådana närmare föreskrifter för fisket och fiskevården är kortsiktig karaktär. Till dessa hör motsvarigheter till

som av mer vissa bestämmelser i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen som inte återfinns bland de i det föregående föreslagna artiklarna liksom till

av oss vissa de bestämmelser finns i den särskilda fiskestadgan se

av som nu bilaga 2. Till denna kategori hör också bestämmelser som behövs med hänsyn till de förändringar har skett i den nationella lagstiftningen,

som bland annat de nya bestämmelserna i förordningen FIFS 1997: 12 om fisket i Tome älvs fiskeområde, och med hänsyn till de internationella överenskommelser både Sverige och Finland är bundna av. Vidare behö-

de bestämmelser rör Gränsälvskommissionens befogenheter anver som

till vårt förslag att fiskefrågorna skall hanteras av nationella organ. passas

Alternativ form 105

Vi har inte funnit det nödvändigt att i detta skede närmare granska vilka förändringar behöver göras i dessa avseenden.

som

Kommentarer Enligt vad vi motiverar i avsnitt 6.3 innebär artikel 27 att området där fiskebestämmelserna skall gälla, Tome älvs fiskeområde, utökas med gränsälvarnas tillflöden biflöden. Vidare är innebörden, enligt vad vi redovisar i avsnitt 5.1. att fiskeområdets gräns i havet skall följa de s.k. baslinjema". Av skäl i artikel 1 har begreppet socken ersatts

samma som med kommun. I andra stycket har vi beaktat den senaste gränsdragningen mellan älv- och havsområdet, vilken finns i fiskestadgan.

I artikel 28 definieras olika slag fiskeredskap. En definition av fasta

av redskap i gränsälvsöverenskommelsen är nödvändig med hänsyn till förbudsregeln i artikel 31 och den i artikel 32 förslagna tillståndsplik-

av oss ten för användning sådana redskap och för att möjliggöra införandet av

av ytterligare redskapsföreskrifter.

Vissa redskapsdefinitioner finns nu i fiskestadgan. Artikel 29 motsvarar nuvarande bestämmelser om fiskådra i gränsälvsöverenskommelsen artikel reglerna om de uppgifter som nu an-

men kommer på Gränsälvskommissionen får ersättas kompletterande före-

av skrifter. Vad enligt gränsälvsöverenskommelsen gäller om att tillåta fiske-

som anordningar ersätts bestämmelserna tillståndsprövning i förslaget

av om till artikel 32. Därutöver gäller de föreslagna bestämmelserna om vattenverksamhet och vattenförorenande verksamhet.

Bestämmelserna i artikel 30 om fredningszoner, som motsvarar nuvarande artikel har ändrats på sätt och med samma innebörd som arti-

samma kel 29. En möjlighet införs dock att, liksom i fiskådra, i vissa fall lämna tillstånd till fiskeanordningar. Gränserna för fiskezonema behöver vid behov till baslinjema om

anpassas

sådan ändring görs Torne älvs fiskeområde som vi föreslår i artien av kel 27. Det bör också observeras att de angivna positionsangivelsema inte stämmer med de sjökorten grundas på ett annat koordinatsystem.

nya som I artikel 31 ersätts den nuvarande uppräkningen av fiskeredskap i gränsälvsöverenskommelsen artikel 4 med fast redskap av viss storlek. Stor-

m 25.

Se not s.

106 Alternativ form

leksgränsen är satt så att tillståndsplikten inte skall omfatta mindre redskap, såsom gäddryssjor, vilka är avsedda för fångst andra arter än lax av och öring.

Begreppet fast redskap ät definierat i artikel 28.

I artikel 32 föreslår vi av fiskevårdsskäl att tillståndsplikt införs i älen vornrådet för alla större fasta fiskeredskap, utom för dem används för som skattlagt eller hävdvunnet fiske. Se även kommentaren till artikel 3 l.

Nu finns krav på tillstånd endast för sådana fasta fiskeverk är bygsom gande i vatten enligt kapitel vilket motsvarar tillståndskraven för vattenverksamhet enligt förslaget till alternativ gränsälvsöverenskommelse. Gränsälvskommissionen har vidare bemyndigande att vid behov införa tillståndskrav också för andra fasta fiskeredskap.

I artikel 33 förs in föreskrifter tillstånd för utsättning, flyttning och om odling av fisk. I nationell lagstiftning har på tid tillkommit sådana senare krav som hänför sig till att EG:s habitatdirektiv och konventionen bioom logisk mångfald innebär strikt på verksamheten. Därutöver kan en mer syn bestämmelserna om Vattenverksamhet och vattenförorenande verksamhet vara tillämpliga.

Artikel 34 respektive artikel 35 motsvarar de nuvarande artiklarna 6 och 7 om samfällt fiske respektive fiskekort. Med hänsyn till att älvornrådet enligt förslaget vidgas till att även omfatta biflödena har dock bestämmelsen i artikel 35 preciserats till att gränsälvama. avse Artikel 36 motsvarar för fiskets del bestämmelsen i kapitel l artikel 8 i den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen.

I artikel 37 anges en skyldighet för vederbörande domstol och myndighet att inhämta synpunkter, inte bara från berörda intressen i det land där en fråga prövas, utan även i det andra landet och att samråd skall ske med berörd myndighet i det andra landet. Bestämmelserna syftar till att ge en samlad syn på fiskefrågoma i gränsälvsområdet och förebygga risken för olika utveckling av praxis i de båda ländernas beslutande organ. Enligt artikel 38 ges samma möjlighet att klaga för någon i det andra landet som gäller i det land där ett beslut har fattats, i enlighet med de principer om likabehandling vi behandlar i avsnitt 4.2. som I artikel 39 läggs fast regler för omprövning bestämmelserna. Av motiv av som framgår av avsnitt 6.3 bör förslag till ändrade bestämmelser utarbetas

av ländernas fiskerimyndigheter.

Alternativ form 107

Erfarenheten visar att de internationella överläggningar som regelbundet sker fisket ofta innebär behov av att se över bestämmelserna varje år.

om Det gäller främst de närmare föreskrifter som skall finnas i de följ ande artiklarna, som vi nu inte lämnar några förslag om. Förslag till ändringar av bestämmelserna bör utarbetas i anslutning till att Fiskerikommissionen för Ostersjön har avslutat sina överläggningar.

Rekommendation 109

7 Rekommendation

Vår jämförelse i kapitel 5 gränsälvsöverenskommelsen med den natio-

av nella lagstiftningen visar tydligt svårigheterna att hålla ett detaljerat särskilt regelverk gränsälvssamarbetet levande i förhållande till den utom veckling sker inom de berörda rättsornrådena. Nya och ändrade natiosom nella bestämmelser tillkommer fortlöpande. Bestämmelsen i gränsälvsöverenskommelsen kapitel 1 artikel att nationell rätt skall tillämpas om när överenskommelsen saknar särskilda bestämmelser, har i praktiken visat sig i vissa fall förhindra och kompletterande bestämmelser i att nya

den nationella lagstiftningen får genomslag i gränsälvsområdet. I andra fall

medför bestämmelsen oklarheter om det är gränsälvsöverenskommelsen eller nationella bestämmelser kan och skall tillämpas. Därtill kommer som Sverige, liksom Finland, internationella åtaganden har skyldigatt genom heter kan leda till oklarhet vilka regler som Gränsälvskommissiosom om nen har att tillämpa.

I och med att gränsälvsöverenskommelsen i milj öavseende reglerar endast påverkan på vatten och Gränsälvskommissionen prövar enbart sådana fråframstår överenskommelsen orationell och omodern. Det gäller gor som inte minst i förhållande till svenska förslaget till milj öbalk, där en rad

det

befintliga lagar inom miljöområdet skall integreras. Se avsnitt 5.1.5.

Gränsälvsöverenskommelsen står inte heller i överensstämmelse med EGdirektivet samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreom ningar IPPC-direktivet. Direktivet innebär att det i samband med tillståndsprövning större industriella verksamheter skall göras en samav ordnad prövning utsläppen till luft, vatten och mark. Se avsnitt 5.2.1. av

För att gränsälvsöverenskommelsen skall stämma överens med EG:s IPPC-direktiv skulle Gränsälvskommissionen kunna ges mandat att pröva också utsläppen till luft och mark. Att hos kommissionen bygga upp den kompetens skulle behövas för sådan bred prövning bedömer vi som en orealistiskt. Alternativt måste Gränsälvskommissionens prövdock vara ning frågor verksamhets utsläpp till vatten samordnas formellt av om en med den prövning sker nationellt vad gäller verksamhetens utsläpp till som

110 Rekommendation

luft och mark. En sådan organisatorisk samordning med såväl svenska

som finska prövningsmyndigheter ter sig komplicerad och föga effektiv.

Med den alternativa form för gränsälvssamarbetet, vi diskuterar i

som kapitel bedömer Vi att de problem finns med den nuvarande gräns-

som älvsöverenskommelsen till stor del skulle kunna undvikas.

Vad gäller frågorna om byggande i vatten och vattenföroreningar kommer vi till slutsatsen, att den svenska och finska lagstiftningen på respektive sida om nationsgränsen bör kunna ersätta huvuddelen bestämmelserna i

av den nuvarande gränsälvsöverenskommelsen. Några gemensamma bestämmelser behöver dock finnas för att reglera vissa förhållanden gräns-

av överskridande karaktär. Vi bygger vårt förslag i denna del på att berörd lagstiftning i Sverige och Finland är förhållandevis likvärdig och bedömningen att det kommer att vara fallet även i fortsättningen.

För fiskefrågoma däremot vi att det även framgent i särskild

menar en överenskommelse behöver finnas för Sverige och Finland

gemensamma bestämmelser för samarbetet i gränsälvsområdet. Dessa bestämmelser anser vi dock bör kunna integreras i den nationella ñskelagstiftningen och tillämpas av vederbörande nationella myndigheter i Sverige respektive Finland.

Vi rekommenderar att det framtida finsk-svenska samarbetet i gränsälvsområdet ordnas i linje med det skisserade förslaget till alternativ

av oss en form för gränsälvsöverenskommelse. För att fördjupa det redovi-

en av oss sade förslaget behöver ett fortsatt utredningsarbete ske, i vilket det

är angeläget att närmare än vad som har varit möjligt for ta del de finska

oss av förutsättningarna i olika avseenden för ett förändrat samarbete.

Bilagor 1 l 1

Bilageförteckning

Bilaga 1 Utredningens direktiv 113

Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen med bilagor 121

Bilaga 3 Förordningen fisket i Tome älvs

ñskeområde 167

Direktiv Bilaga l 113

IHJmin

Kommittédirektiv mm

Dir. 1997:79

Översyn det gränsöverskridande miljö-, vattenrätts- och

av ñskesamarbetet i det ñnsk-svenska gränsälvsområdet

Beslut vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda och lämna förslag om hur det gränsöverskridande miljö-, Vattenrätts- och ñskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsornrådet i framtiden bör utformas.

I utredarens uppdrag ingår bl.a. att utreda och lämna förslag till den modernisering och revidering 1971 års gränsälvsöverenskom- 0 av melse och därtill hörande bilagor behövs för att överenskommelsom skall uppfylla Sveriges internationella åtaganden och återspegla sen modern svensk miljö-, vattenrätts- och ñskepolitik samt alternativa former för det gränsöverskridande milj vattenrätts- och 0 ñskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsområdet.

Bakgrund

Gränsälvsöverenskommelsens innehåll

Riksdagen godkände år 1971 överenskommelse mellan Sverige och en gränsälvama mellan de två länderna. Överenskommelsen Finland om som trädde i kraft den 1januari 1972 innehåller utförlig materiell reglering i en fråga byggande i vatten, vattenreglering och skydd mot vattenföroreom ning i Könkämä och Muonio älvar, den del Tome älv och de sjöar i av Vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper gränsälvama, gränsälvamas tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt delar av skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Regleringen i överenskommelomfattar också fisket i gränsälvama och dessa älvars sido- och utflösen den i delar skärgårdsområdet. I överenskommelsen anges att de samt av berörda vattenområdena skall nyttjas så att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna gränsvattendragen och gränsbygdens intressen främjas på av

114 Bilaga 1 Direktiv

bästa sätt. Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset. Så långt möjligt skall fiskbeståndet tryggas och förorening motverkas. Enligt av vatten lagen 1971:850 med anledning gränsälvsöverenskommelsen av den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland gäller överenskommelsen som svensk lag. Till överenskommelsen finns tre bilagor, bilagoma A, B och

som inkorporerats i svensk rätt genom kungörelsen 1971:1016 till-

om lämpning av stadgan för finsk-svenska gränsälvskommissionen, kungörelsen 1971:1018 tillämpning stadgan för fisket inom om av Tome älvs fiskeområde och kungörelsen 1971:1019 tillämpning om av stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet i kap. som avses 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland.

Gränsälvskommissionen

Genom överenskommelsen inrättades finsk-svensk en gemensam gränsälvskommission. Kommissionen i fråga gränsvattendragen svarar om för de uppgifter som annars i Sverige vilar på vattendomstolama och i viss utsträckning, huvudsakligen i fråga fiske, de uppgifter vilar på om som länsstyrelserna och Fiskeriverket. Vidare den sådana prövar frågor om tillstånd till utsläpp till vatten i Sverige som annars prövas av Koncessionsnämnden för miljöskydd eller länsstyrelse. Den har vidare vissa tillsynsuppgifter. Kommissionen består medlemmar vilka Finlands av sex av och Sveriges regeringar utser vardera tre. En medlem från varje stat skall

vara lagkunnig och erfaren i domarvärv och tekniskt sakkunnig. Den en tredje, som för Sveriges del utses efter förslag länsstyrelsen i Norrbotav tens län, skall förtrogen med gränsbygdens förhållanden. vara en person Kommissionen biträds sekreterare och två kanslister. Dess kansli av en finns i Haparanda.

Översyn av gränsälvsöverenskommelsen

Vid en överläggning i Haparanda den 3 september 1993 mellan representanter för Finland, Sverige och representanter för Gränsälvskommissionen kom deltagarna bl.a. överens att översyn gränsälvsöverenskomom en av melsen borde ske. Ett motiv för översynen överenskommelsen var att bör anpassas till modern miljörätt och till Finlands och Sveriges internationella åtaganden inom de områden som regleras i överenskommelsen. Översynen har i Sverige inletts att Miljödepartementet remissförfargenom genom ett ande inhämtat vissa svenska myndigheters och kommuners

uppfattning om

önskvärda ändringar i överenskommelsen. Synpunkter har sålunda inhämtats från Fiskeriverket, Kammarkollegiet, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Finsk-svenska gränsälvskommissio-

Direktiv Bilaga l 115

svenska och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen har nens grupp till sitt remissyttrande fogat synpunkter från Kiruna, Pajala, Övertorneå

och Haparanda kommuner.

Högsta domstolens dom den 13juni 1996

I kungörelsen 1971:1018 tillämpning av stadgan för fisket inom Torom neälvs fiskeområde föreskrivs att stadgan skall gälla i Sverige så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft. Nya överenskommelser mellan ändringar i kungörelsen åren 1979 och 1987. Ändländerna har föranlett ringen 1987 innebar bl.a. utökad rätt för Gränsälvskommissionen att en besluta föreskrifter för fisket. om

Högsta domstolen har i dom den 13 juni 1996, DB 118, konstaterat att en 1987 års ändring kungörelsen inneburit överlåtelse till mellanfolklig av organisation meddela föreskrifter. Emellertid har, enligt domstolen, den att i regeringsformen föreskrivna ordningen för en sådan överlåtelse i väsentligt hänseende åsidosatts kungörelseändringen. Domstolen har därgenom för i det aktuella brottmålet inte tillämpat Gränsälvskommissionen en av med stöd 1987 års kungörelseändring meddelad fiskeföreslcrift. av

Proposition 1996/9 7:94 fisket inom Torne älvs fiskeområde om

I anledning Högsta domstolens nämnda dom beslutade regeringen den av 20 1997 proposition 1996/97:94 fisket inom Tome älvs fiskemars om område. I propositionen föreslogs lag innebär att regeringen eller en som den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela fiskeföreskrifter för de delar Tome älvs vattenområde och de delar av älvens av mynningsornråde i Bottenhavet regleras fiskeföreslqifterna i gränssom av älvsöverenskommelsen. Dessutom föreslogs att regeringen skall kunna överlämna till Gränsälvskommissionen att besluta i särskilda fall i fråga fisket inom fiskeområdet. Riksdagen har godkänt regeringens förslag om bet. 1996/97 JoU2l, rskr. 1996/97: 194. Den beslutade ändringen gör det dock inte möjligt för Gränsälvskommissionen att meddela föreskrifter om fisket inom fiskeområdet i den utsträckning förutsätts i gränsälvsöversom enskommelsen. I propositionen anför regeringen därför att frågan om hur fisket inom Tome älvs fiskeområde långsiktigt bör lösas bör ingå i den pågående översynen av överenskommelsen.

116 Bilaga 1 Direktiv

Särskilda skäl för översyn gränsälvsöverenskommelsen av

E U-medlemskapet

Sedan den l januari 1995 är både Sverige och Finland medlemmar Euav ropeiska unionen. Detta innebär att EG:s direktiv och förordningar på bl.a. miljö- och fiskeområdet skall tillämpas i båda länderna.

EG:s miljöskyddsregler finns huvudsakligen i form direktiv. Enligt

av Romfördraget skall medlemsstaterna genomföra ett direktiv sin genom nationella lagstiftning. De miljöskyddsdirektiv direkt har anknytning som till överenskommelsens tillämpningsområde är framför allt ramdirektivet 76/464/EEG förorening utsläpp vissa farliga ämnen i om genom av gemenskapens vattenmiljö med därtill hörande ämnesrelaterade direktiv, direktiv 80/68/EEG skydd för grundvatten mot förorening vissa om genom farliga ämnen samt direktiv 91/271/EEG rening kommunalt om av avloppsvatten i tätbebyggelse.

Vidare finns regler för miljöprövning vissa särskilt angivna industriella av verksamheter i direktiv 96/61/EG samordnade åtgärder för att föreom bygga och begränsa föroreningar. I direktivet föreskrivs bl.a. att i samband med tillståndsgivning skall göras samordnad prövning utsläppen till en av luft, vatten och mark.

Särskilt intressant i detta sammanhang är också direktivet 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. Enligt direktivet skall medlemsstat uppmärksammar projekt en som att ett kan antas medföra betydande inverkan på miljön i medlemsen en annan stat översända information till och samråda med den medlemsstaten.

EG-kommissionen har nyligen för rådet presenterat ett förslag till ett ramdirektiv för gemenskapsåtgärder på området för vattenpolitik. Förslaget berör även gränsöverskridande vattendrag. Enligt förslaget blir medlemsstaterna bl.a. skyldiga att definiera miljökvalitetsnormer för vatten, upprätta åtgärdsprogram och planer för att uppnå dessa miljökvalitetsnormer till år 2010, övervaka tillståndet i miljön och rapportera till kommissionen med vissa intervaller.

Mot bakgrund förslaget till ramdirektiv för vattenpolitik och de möjligav heter att definiera miljökvalitetsnormer och upprätta åtgärdsprogram som nämns i förslaget till miljöbalk tillsatte regeringen år 1996 utredning en om system för avrinningsområdesvis vattenadministration dir. 1996:57. Utredaren skall senast den l juni 1997 lämna förslag till hur ett sådant administrativt system praktiskt skall kunna genomföras i Sverige.

Direktiv Bilaga 1 117

Fisket i Östersjön och i större delen Bottenhavet omfattas av EU:s geav ñskeripolitik och regleras EG:s förordningar på området. mensamma av En förordning är enligt Romfördraget till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Delar det skärgårdsområde utanför Torav älvs myrming ingår i Tome älvs fiskeområde omfattas reglene som av ringen i EG:s fiskeförordningar.

Mot bakgrund EU-medlemskapet tillsatte regeringen i november 1996 av utredning översyn fisken-administrationen m.m. dir. 1996:97. en om av Utredaren skall dels göra översyn fiskeriadministrationen, särskilt en av avseende Fiskeriverket, dels föreslå åtgärder för effektiviserad forsken nings- och utvecklingsverksamhet på fiskets område. Uppdraget skall re-

dovisas senast den 15 november 1997.

Övriga internationella överenskommelser

Sedan gränsälvsöverenskommelsen korn till har både Finland och Sverige i internationella överenskommelser folkrättsligt åtagenom att vara parter git sig förpliktelser även omfattar det finsk-svenska gränsälvsornråsom det. Följande internationella överenskommelser berör särskilt de rätts-

områden regleras i gränsälvsöverenskommelsen.

som nordiska miljöskyddskonventionen syftar till att i nationell 0 Den som likställa grannländemas milj öskyddsintressen med det egna

lagstiftning

landets. Myndigheterna ide fyra nordiska länderna skall vid prövning tillåtligheten milj öskadlig verksamhet likställa störningar som såav av dan verksamhet medför eller kan medföra i någon fördragssluannan tande stat med störningar i det egna landet.

Konventionen miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskrid-

0 om ande sammanhang Esbo-konventionen Enligt konventionen skall informera varandra planerade Verksamheter samt vidta alla parterna om lämpliga och effektiva åtgärder för att förebygga, minska och kontrol-

lera betydande skadlig gränsöverskridande miljöpåverkan från sådan verksamhet. Parterna är skyldiga att genomföra miljökonsekvens-

bedömning planerad verksamhet med gränsöverskridande miljöav

påverkan.

Konventionen skydd Östersjöområdets marina miljö 0 om av Helsingforskonventionen antogs 1974. Konventionens syfte är att förhindra och minska förorening samt att skydda och förbättra den marina miljön i Östersjöornrådet. Parterna skall för sig eller gemenvar samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda Östersjöområdets marina miljö från föroreningar från olika källor. Utsläpp av vissa an.givna ämnen skall förbjudas och utsläpp vissa andra ämnen skall av kontrolleras och begränsas. Konventionen har år 1992 modemiserats. konventionen omfattar även vattenornrådet närmast kustema. Den nya

118 Bilaga 1 Direktiv

Vidare har det i den konventionen införts begrepp försiktignya som hetsprincipen, bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis.

0 Konventionen om skydd och användning gränsöverskridande av vattendrag och internationella sjöar. Enligt konventionen skall parterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra, kontrollera och minska gränsöverskridande påverkan. Vidare behandlas i konventionen bl.a. övervakning av gränsöverskridande vattendrag, informationsutbyte, samarbete och samråd mellan parter, information till allmänheansvar, ten samt institutionella bestämmelser. 0 Konventionen rörande fisket och bevarandet de levande tillgångav arna i Östersjön och Bälten. I konventionen föreskrivs bl.a. att de fördragsslutande parterna skall samarbeta nära i syfte att bevara och föröka de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten och att få optimal en avkastning av dem. En enligt konventionen tillsatt kommission, kan fastställa rekommendationer sammanlagd tillåten fängstkvantitet. om

Ändringar i nationell lagstiftning

Sedan gränsälvsöverenskommelsen ingicks har milj ö- och vattenlagstiftningen genomgått omfattande förändringar både i Sverige och Finland. Sverige har t.ex. i naturresurslagen 1987: 12 förbjudit vattenkraftsutbyggnad i Tomeälven med tillhörande vattenområde. Sverige ockär nu så i slutskedet med att inarbeta bland annat gällande miljöskydds- och vattenlagstiftning i en miljöbalk. Detta innebär att utifrån miljöhänsyn en skärpt lagstiftning på området skapas liksom ett nytt prövningssystem som innefattar miljödomstolar. Vidare har fiskelag trätt i kraft i Sverige en ny den 1 januari 1994 och en därtill hörande förordning den 1 januari 1995. Enligt den nya fiskelagstiftningen är det Fiskeriverket centralt medsom delar fiskeföreslcrifter för fiske i havet och längs kusterna till första definitiva vandringshindret. Dessa bestämmelser gäller dock inte inom Tome älvs fiskeområde. Den nyligen beslutade lagen befogenhet att besluta om om fisket inom Torne älvs fiskeområde medför dock möjlighet att överlämna motsvarande föreskriftsrätt till Fiskeriverket vad gäller detta fiskeområde.

Även i Finland har miljörätts-, och vattenrätts- fiskelagstiftningen ändrats. Sedan våren 1995 har också den regionala myndighetshanteringen av miljöfrågor koncentrerats till myndighet, ett milj öcentrum. en

Övrigt

Det har sedan länge pågått diskussion Gränsälvskommissionens en om sammansättning, bl.a. frågan om kommissionen skall utökas med ledaen

Direktiv Bilaga l 119

är sakkunnig på milj Vidare har kritik riktats mot att mot som gränsälvsöverenskommelsen i de flesta fall inte medger att kommissionens beslut överklagas.

Uppdraget

På flera områden som berörs av regleringen i gränsälvsöverenskommelsen har omfattande förändringar skett sedan överenskommelsen ingicks år 197 Inför förestående förhandlingar med Finland om en ändring av överenskommelsen bör därför särskild utredare tillkallas med uppgift att

en utreda och lämna förslag hur det gränsöverskridande miljö-, vatten-

om rätts- och fiskesamarbetet i det finsk-svenska gränsälvsområdet i framtiden bör utformas.

Utredaren skall b1.a. utreda och lämna förslag till den modernisering och revidering 1971 års gränsälvsöverenskommelse och därtill hörande

av bilagor behövs för att överenskommelsen skall uppfylla Sveriges in-

som ternationella åtaganden och återspegla modem svensk miljö-, vattenrättsoch fiskepolitik. Därvid skall även regeringens förslag till milj öbalk samt huvuddragen i förslaget till ramdirektivet för gemenskapsåtgärder på vattenpolitikornrådet beaktas liksom det förslag till avrinningsområdesvis vattenadministration skall lämnas under sommaren 1997. Vidare skall

som utredaren ha kontakt med den utredare tillkallats för över fiske-

som att se riadministrationen Utredaren skall också se över och i förekomm-

m.m. ande fall lämna förslag till ändring gränsälvsöverenskommelsens regler

Gränsälvskommissionens sammansättning och om överklagande av om kommissionsbeslut.

Vidare skall utredaren utreda och lämna förslag till alternativa former för det gränsöverskridande milj vattenrätts- och fiskesamarbetet i det finsksvenska gränsälvsområdet. Därvid skall det särskilt övervägas former för detta samarbete innebär att föreskrifter och bindande beslut meddelas

som

myndigheter och domstolar i Finland och Sverige. Utredaren skall även av beakta beslutssystemet i Finland.

En grundläggande utgångspunkt för utredningen skall vara att så långt möjligt minska och förenkla regleringen. Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering också lämnas.

Vid uppdragets genomförande skall utredaren samråda med Länsstyrelsen i Norrbottens län samt med övriga närmast berörda svenska myndigheter och kommuner. Vidare skall utredaren skaffa upplysningar och synpunkter från Gränsälvskommissionens svenska För utredningsarbetet gäller

grupp. regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om

120 Bilagal Direktiv

redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, prövning

om av offentliga åtaganden dir. 1994:23, om jämställdhetspolitiska aspekter dir 1994: 124 samt om redovisning av konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 1997. Miljödepartementet

Bilaga 2 121

Gränsälvsöverenskommelsen med bilagor

Lag 1971:850 med anledning av gränsälvsöverenskommelsen

mellan Sverige och Finland 123 Kungörelse 1971:1016 tillämpning stadgan för

om av

finsk-svenska gränsälvskommissionen 15 1

Kungörelse 1971:1018 tillämpning stadgan för

om av fisket inom Tome älvs ñskeområde 155

Kungörelse 1971:1019 tillämpning av stadgan om

om prövnings- och anmälningskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland ..163

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 123

Lag 1971:850 med anledning av

den 16 september 1971 gränsälvsöverenskommelsen

mellan Sverige och Finland

Ändring införd t.0.m. SFS 1971:1015

Kapitlen l-9 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla svensk lag. Bestämmelserna har den

som lydelse härvid fogad bilaga utvisar.

som

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så

länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft.

Om anläggning eller företag, avses i gränsälvsöverenskommelsen,

som tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller tillkommit därefter i enlighet med domstols eller myndighets på grund av förut gällande bestäm-

annan melser meddelade beslut, skall förut gällande bestämmelser tillämpas vid bedömande anläggningens eller företagets laglighet och därmed förena-

av de rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna om omprövning i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som nu avses.

Mål eller ärende vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid

som domstol eller myndighet och som rör fråga som omfattas av grän-

annan sälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.

Kiviranta pata får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av denna lag.

124 Bilaga2 Grânsälvsöverenskommelsen

Bilaga

Gränsälvsöverenskommelsen den 16 september

1971 mellan och Finland

Sverige

Kap. 1 Allmänna stadganden

Art.1

Överenskommelsen äger tillämpning på följ ande vattenområden:

Könkämä och Muonio älvar samt den del Tome älv och de sjöar i

av vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper gränsälvama,

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöden till gränsälvama,

de särskilda utflöden bildas Torne älvs skilda myrmingsgrenar,

som av

den del av Bottniska viken ligger inom finska och svenska Neder-

som tomeå socknar. Överenskommelsens bestämmelser fiske har särskilt tillämp-

om ningområde enligt vad som anges i kap. 5 art.

Art.2

Överenskommelsen omfattar:

åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3 eller vattenreglering enligt kap. 4 eller kan medföra förorening enligt kap. åtgärden

som om utföres inom gränsälv,

åtgärd av samma beskaffenhet, åtgärden eljest utföres inom tillämp-

om ningsområdet, såsom det bestämts i art. 1 första stycket, i endera

ovan staten och kan medföra verkningar i den andra staten,

fiske inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda tillämpningsområdet.

Bestämmelser om flottning finns i överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland flottningen i Tome och Muonio älvar

om med den därvid fogade stadgan angående flottningen i Tome och Muonio gränsälvars flottled. I tilläggsöverenskommelse till nämnda överens-

en kommelse med bifogad tilläggsstadga skall meddelas erforderliga kompletterande bestämmelser.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 125

Art.3

överenskommelsen berörda vattenområdena skall enligt de närmare De av grunder i denna överenskommelse nyttjas så, att båda länderna

som anges får tillgodonjuta fördelarna gränsvattendragen och gränsbygdens intres-

främjas på bästa sätt. Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset; sen så långt möjligt skall ñskbeståndet tryggas och förening av vattnet motverkas.

Art.4

Är fråga skilda företag, vattenområde eller av annan

om som avser samma orsak kan utföras jämte varandra, skall företräde ges det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största gagn.

Mellan stridiga intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat.

Art.5

I gränsälvama med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden tillkomma vardera sidan, även större del därav framrinner inom den ena staten än

om inom den andra. Härigenom rubbas den rätt till vattnet som enskild kan grunda på dom, urrninnes hävd eller annan särskild rättsgrund.

Art.6

Den äger eller har nyttjanderätt till strand vid gränsälv får oavsett

som riksgränsen förfoga tillhörigt vattenområde utanför stranden

över annan för anordnande mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan så-

av dan byggnad.

I gränsälv äger taga vatten och till husbehov eller för annat likartat

envar ändamål nyttja vattnet.

Vattenornråde får tagas i anspråk för ändamål avses i denna artikel,

som

områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller fiske om om eller flottning lider intrång. Denna artikel rubbar vad som eljest gäller

samfärdseln över riksgränsen. om

Art.7

Enligt gränsregleringstraktaten den 8/20 november 1810, art. IV, äger innevånarna i vardera staten rätt att färdas fritt med båt på gränsälvama

att, det är nödvändigt med hänsyn till båtfartens säkerhet, eller för samt om förhalning båtar, lägga till vid den motliggande stranden.

126 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.8

I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda bestämmelser, skall inom vardera staten där gällande rätt tillämpas.

Kap. 2 Gränsälvskommission

Art.1

För tillämpning av överenskommelsen skall finnas ständig, staterna en av gemensamt tillsatt kommission finsk-svenska gränsälvskommissionen.

Art.2

Gränsälvskommissionen skall bestå medlemmar, vilka regeringav sex av en i vardera staten utser tre. Medlem skall utses för viss tid. Av vardera statens medlemmar skall lagkunnig och erfaren i domarvärv samt en vara en vara tekniskt sakkunnig; den tredje skall med gränsbygdens vara en förhållanden väl förtrogen utses, den finska medlemmen efter person som förslag länsstyrelsen i Lapplands län och den svenska medlemmen efter av förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Regeringen i vardera staten förordnar en av den statens medlemmar att, växelvis staterna emellan, för ett år i sänder, ordförande eller vice vara ordförande i kommissionen.

För varje medlem utses i den ordning gäller för medlemmen eller som en flera ersättare uppfyller de för medlemmen stadgade behörighetsvillsom koren.

Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare och den övriga personal som kommissionen behöver.

Art.3

Gränsälvskommissionen föranstaltar enligt eget bestämmande de om undersökningar och utredningar påkallas för att den skall kunna fullgöra som sina åligganden enligt denna överenskommelse.

Kommissionen kan träda i direkt förbindelse med myndigheter i vardera staten samt påkalla deras biträde för erhållande upplysningar och för av det samråd som är behövligt.

Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för särskilda utredningsuppdrag.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 127

Art. 4 Vardera staten avlönar de kommissionsmedlemmar som utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka icke uppenbarligen är att blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av

anse som staterna.

Art.5 Medlem gränsälvskommissionen är underkastad straffrättsligt ansvar

av för sina handlingar i tjänsten enligt lagen i den stat vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissionen skall i fråga om sådant

gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträffanansvar de den som är anställd i allmän tjänst. Medlem befattningshavare hos kommissionen skall under utövning

av en

sin tjänst åtnjuta straffrättsligt skydd i enlighet med vad lagen i den stat av där utövandet äger stadgar för den som är anställd i allmän tjänst.

rum

Art.6 Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen eller sakkunnig som förordnats att utöva tillsyn enligt kap. 9 art. ll att överskrida gränsen, varhelst detta för kommissionens arbete eller tillsynens utövande är lämpligt, samt att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och anda legitimationshandlingar liksom beträffande tid, Varunder gränsen får överskridas och vistelse ske inom staten.

Art.7

Gränsälvskommissionens tillhörigheter skall vara fria från all behandling

tullmyndighet samt från in- och utförselavgift. av

Art.8 I bilaga A till denna överenskommelse har intagits stadga för gränsälvskommissionen.

128 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Kap. 3. Byggande i vatten

Art.l

Såsom byggande i i denna överenskommelse:

vatten anses

uppförande av anläggning i vattenområde,

reglering av vattenstånd eller vattenavrinning,

bortledande av vatten från vattenområde,

vidtagande av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vattenståndet eller vattenföringen eller av vattnets djup eller läge. Vad som stadgas om byggande i vatten gäller även:

vidtagande av åtgärd i vattenområde, vilken kan påverka grundvattenförhållandena,

uppförande av bro eller annan anläggning över vattenområde,

framdragande av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde. Ändring eller utrivning av byggnad i vatten anses som byggande, åt-

om gärden kan märkbart förändra vattenförhållandena,

Art.2

Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet utan oskälig kostnad vinnes med minsta möjliga intrång och olägenhet för annat intresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida företag, kan beröras anläggningen.

som av

Art.3

Om någon till följd av byggande i vatten lider skada eller intrång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenhetema. Skulle byggandet medföra väsentlig försämring befolkningens levnads-

av förhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att befara, eller eljest fömärrna betydande allmänt intresse, får det tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap.

Grânsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 129

Art.4

Vid bedömning huruvida tillämnat byggande får ske skall förhållandena inom den och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.

ena

Art.5

Om flera på grund äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt

av råder över den i gränsälv inom endera staten belägna delen av ett strömfall, kan eller flera dem vid förfarande enligt art. 13 medges rätt att

en av tillgodogöra sig del, så får ske enligt de villkor som i sådant

annans om avseende gäller jämlikt lagen i den stat till vilken strömfallsdelen hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap.

Art.6

Den på grund äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt

som av råder över den till endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller på grund sådan rätt jämte rätt som följer av art. 5 kan tillgo-

som av dogöra sig strömfallsdel nu sagts kan bjuda den som råder över mot-

som satta sidan att gemensamt utnyttja fallet.

Avvisas erbjudandet, kan vid förfarande enligt art. 13 den bjudit med-

som

rätt att mot ersättning enligt kap. 7 tillgodogöra sig den andres del. ges Har den råder över motsatta sidan förklarat sig villig att deltaga i fal-

som lets utbyggnad kan enighet nås om villkoren för deltagandet, be-

men stämmes dessa villkor vid förfarande enligt art. 13.

Art. 7

Om byggande i vatten kan menligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga eller bekosta sådana åtgärder, skäligen finnes påkallade för

som att trygga fiskets bestånd eller upprätthålla likvärdigt fiske.

Art.8

Den bygger i vatten är skyldig att i skälig omfattning vidtaga eller

som bekosta åtgärder till motverkande av olägenhet för samfärdsel.

Den byggande är även skyldig att vidtaga eller bekosta erforderliga åtgärder till förebyggande att olägenhet någon betydelse uppkommer för

av av flottning. Om i visst fall kräves förhållandevis omfattande åtgärder för att

hjälpa olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om av och i vad mån åtgärderna kan bekostas allmänna medel.

130 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.9

Vid byggande i vatten skall tillses att, bortsett från tillfällig och övergående grumling, vattenförorening innebär olägenhet någon betydelse

som av

uppkommer.

Art. 10

Om byggande i vatten medför väsentlig ändring vattenförhållandena

av eller eljest är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, kan för företaget bestämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och är av beskaffenhet att ersättning därför utgår, eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd beröres företa-

som av get. Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å sidan

ena av den fördel Vinnes företaget och å andra sidan den skada och

som genom av olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får i något fall sättas högre än två procent av den beräknade årliga nettonyttan av företaget. Den skall inbetalas till gränsälvskommissionen och tillföras den fond omför-

som mäles i kap. 9 art. Även eljest kan i fråga företag för byggande i bestämmas såda-

om vatten na särskilda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och allmänna intressen i övrigt.

Artll. För att möjliggöra sådant byggande i vatten, är väsentlig

som av mera betydelse ur allmän eller enskild synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada eller olägenhet av byggande i vatten kan den byggande

erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 7 varaktigt eller tillfälligt taga i anspråk annan tillhörig fast egendom.

Art. 12

Under de förutsättningar i art. 11 kan den byggande tillerkännas

som anges rätt att mot ersättning enligt kap. 7 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.

Gränsälvsäverenskommelsen Bilaga 2 131

Art. 13

För sådant byggande i vatten omfattas överenskommelsen kräves

som av tillstånd av gränsälvskommissionen. Tillstånd behöver dock inhämtas,

byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller om enskilt intresse icke menligt påverkas av byggandet. Är fråga uppförande eller betydande ändring dammbyggnad i

om mera av gränsälv eller om vattenreglering av beskaffenhet att väsentligt påverka vattenförhållandena i gränsälv, skall kommissionen innan tillstånd ges underställa frågan om tillåtligheten av företaget och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets beskaffenhet skall sådan underställning äga rum,

kommissionen finner företaget kunna medföra sådana verkningar som om

i andra stycket. Även i annat fall skall underställning hos båda avses art regeringama ske, om kommissionen finner särskild anledning därtill föreligga eller endera regeringen förbehåller sig rätt till prövning av före-

om taget och lämnar kommissionen besked därom innan kommissionen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. Fråga om medgivande enligt art. 6 första stycket eller bestämmande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall efter underställning prövas av båda regeringama.

Art. 14 Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande erhållits enligt denna överenskommelse eller enligt förut gällande bestämmelser, är byggnadens ägare berättigad att påkalla gränsälvskommissionens prövning av byggnadens laglighet. i Byggnadens ägare är bevisningsskyldig i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet. Beträffande verkan av gränsälvskommissionens beslut skall art. 16, 18 och 19 äga motsvarande tillämpning.

Art. 15 Tillstånd till byggande får, dådet påkallas omständigheterna,

i vatten av meddelas för bestämd tid.

Art. 16

Beslut varigenom lämnats tillstånd till byggande i vatten är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 17-19.

132 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art. 17 Har företag för byggande i vatten blivit fullbordat inom den tid

som bestämts enligt kap. 8 art. 9 punkt är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan del av företaget som kommit till stånd. Gränsälvskommissionen kan dock, efter ansökan som göres före utgången av denna tid, medge anstånd i högst tio år, om skäl förekommer därtill.

Art. 18 Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myndighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för företaget. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det kalenderår då tillståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift enligt art. lO skall dock perioden vara tio år. Har omprövning påkallats under sista året viss period, skall förut meddelade bestämmelser gälla även för

av nästa period. Bestämmelse i fråga som avses i art. 7 får utan iakttagande av viss tid omprövas enligt denna artikel, om bestämmelsen visar sig vara mindre tjänlig till skydd för fisket; ändringen får dock förnärma tredje mans rätt. Vid omprövningen får företagets ägare åläggas förpliktelser, vilka medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som tidigare ålagts honom.

Art. 19 Anspråk på ersättning för skada eller intrång, som icke förutsetts av gränsälvskommissionen vid tillståndets meddelande, får framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden skall vara fullbordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom tid föras

samma talan om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande företaget, som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra väsentlig olägenhet för ägaren är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

Art. 20 Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för allmän eller enskild rätt förebygges.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga2 133

Art.21

Rensning, som år nödvändig för bibehållande av Vattens djup eller läge, får utan hinder vad som stadgas i art. 13 Verkställas utan gränsälv-

av skommissionens prövning. Jord eller annat som upptages vid rensningen får, det är påkallat och avsevärda olägenheter vållas därav, uppläg-

på närmaste strand eller föras till lämpligt ställe i närheten. Innehavare gas

fastighet beröres rensningen eller uppläggningen skall i god tid av som av underrättas om åtgärden. Har Vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om återställande av Vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första stycket motsvarande tilllämpning, under förutsättning att återställandet sker inom tre år från det förändringen inträdde. För skada och intrång till följd åtgärd i denna artikel skall

av som avses ersättning utgå enligt kap.

Art. 22

I fråga byggande i vatten avser Vattenreglering eller som tillgodo-

om som

fiskets behov gäller för Vissa fall särskilda bestämmelser enligt kap. 4 ser och

Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering

Art.l

Tillstånd att reglera vattnets avrinning ur sjö eller i vattendrag kan ges den

önskar åstadkomma bättre hushållning med vattnet i syfte att främja som samfärdsel, flottning, utnyttjande vattenkraft, jordbruk, skogsbruk, fis-

av ke, Vattenförsörjning, Vattenvård eller annat allmänt intresse av betydenhet. Beträffande företag som avses i första stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kap.

Art2. Har någon gjort ansökan tillstånd till företag Varom stadgas i art

om äger annan, som i sådant avseende som där anges har väsentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och inträda såsom deltagare i företaget.

6 180410

134 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.3

I samband med tillstånd till vattenreglering, i vilken två eller flera intressenter deltager, skall gränsälvskommissionen meddela föreskrifter om delaktigheten i företaget. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla bestämmelser om styrelse för företaget, revision styrelsens förvaltning samt av handhavande i övrigt i företagets angelägenheter.

Art.4

Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag, vilket i avseende som sägs i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta vattenreglering i gränav sälv utan att deltaga i regleringen, kan gränsälvskommissionen åläggas av att till regleringsföretaget utgiva gottgörelse härför, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden.

Gottgörelsen fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt finnes som lämpligt.

Kap. Fiske

Art.l

I fråga om fiske inom det område utgöres gränsälvama med sidosom av grenar och utflöden jämte den inom finska och svenska Nedertomeå socknar norr om latitudsparallellen 65o35N belägna delen av Bottniska viken Tome älvs fiskeområde skall gälla vad nedan stadgas.

Den del av Tome älvs fiskeområde ligger älvmynningen, som norr om bestämd såsom en rät linje mellan spetsen Hellälä udde på finska av norra sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land, benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområdet. Tome älvs utflöden tillhör älvområdet.

Art.2

Inom älvområdet skall i varje där fisken har sin gång finnas fiskådra i gren djupaste vattnet. Fiskådran utgör tredjedel vattnets bredd vid vanlien av gast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, enligt lagen i vederbösom rande stat finnes i tillflöde till älvområdet, skall med oförändrad bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.

Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger, bestämma att fiskådran skall gå i annan del vattnet än i första stycket; av som anges

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 135

dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan antagas icke medföra väsentligt förfång för någon samtyckt därtill.

som Fiskeredskap eller annan anordning får i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskommelse är stadgat byggande i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i

om fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge undantag härifrån, om det kan antagas icke medföra fara fiskevårdssynpunkt och heller

ur medföra väsentligt förfång för någon samtyckt till åtgärden. Äger

som någon särskild rätt att för fiske stänga fiskådra, skall den rätten bestå.

Art.3

Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, fin-

fredningszoner. Dessa utgöres vattenområdena inom ett avstånd av nas av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

från Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 196° till en punkt

65 °45,85°N, 24°06,45O, därifrån till 65°44,0N, 24°10,0, därifrån till 65°40,55N, 24°11,95°O, därifrån mellan Sarvenkataja och Linnanklupu i bäring l93°;

från skämingspunkten den från Kraaseligrundet enligt a gående

b av linjen och latitudsparallellen 65°46,0N till 65°46,05°N, 24°02,75°O, därifrån i bäring 2l3,5° till 65°44,0N, 23°59,50°O, därifrån till 65°42,0°N, 24°01,70O, därifrån till 65°36,0N, 23°59,25°O, därifrån i bäring l60°;

från 65°44,0N, 23°59,50O längs den under b nämnda bäringslinjen

213,5° till 65°39,0N, 23°51,50°O, därifrån till 65°38,0°N, 23°50,65O, därifrån i bäring l71°;

d från skämingspunkten den under b nämnda bäringslinjen och

av latitudsparallellen 65°44,60°N till 65°44,50N, 23°50,30O, därifrån till65°43,60N, 23°48,50°O, därifrån till 65°42,80°N, 23°48,70°O, därifrån till 65°41,40°N, 23°46,85°O, därifrån i bäring 200°;

från den under a nämnda brytningspunkten 65°44,0N, 24°l0,0°O

till 65°43,95N, 24°l4,15°O, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri i bäring l60°;

f från den under nämnda brytningspunkten 65°43,95°N, 24°14,15O,

till 65°43,80N, 24°19,40O, därifrån till 65°42,30°N, 24°22,85°O, därifrån i bäring 172°.

Koordinatema hänför sig till det svenska sjökortet nr 417 Haparanda, samtliga upplagor 1960-1967.

Fredningszonemas sträckningar åskådliggöres på sjökort, bilagt deklarationen den 1 april 1967 angående ändring i den stadga som finnes fogad i deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande stadga för fiskets bedrivande inom Tome älvs fiskeområde.

136 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Det ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands län att envar på sin sida av riksgränsen vitaga erforderliga åtgärder för utmärkning i Vattnet av fredningszonemas belägenhet. Fiskeredskap eller annan anordning får i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskommelse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.

Art.4

Allt fiske med stonyssja, bottengam och mocknät samt annat för fångst av lax och laxöring avsett redskap är förbjudet inom den del havsområdet av som är belägen mellan älvmynningen och linje, dragen från södra en stranden av Salmisvikens mynning över sydligaste udden på öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nordvästra udde till Björköns sydvästra udde. I Sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får från någondera sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.

A1t.5

Utsättande av byggt eller timrat fiskeredskap stadigvarande natur av mera fast fiskeverk är i enlighet med kap. 3 art. l såsom byggande i att anse vatten och får följaktligen ske utan tillståndsprövning i den mån sådan är föreskriven i kap. 3 att. 13. I fråga om utsättande annat fiskeredskap med strand- eller bottenfaste av samt fiske med notar ankommer på gränsälvskommissionen att i den mån det finnes erforderligt meddela sådana föreskrifter, som utan att medföra intrång av någon betydelse i enskild fiskerätt är ägnade att förebygga olägenhet för flottning och samfärdsel.

Art.6

I fråga om fiske inom älvområdet efter lax eller laxöring med notar kan för viss fiskeplats, under förutsättning att annat fiske lider förfång betyav delse därav, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas gränsälvsav kommissionen på framställning eller flera dem innehar fiskeav en av som rätten. I beslutet skall kommissionen fastställa stadgar för det samfällda fiskebruket, angivande det område samt grunderna för fiskets som avses

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga2 137

utövande och förvaltning. Hemmansägare i byalag vid och i närheten av fiskeplatsen skall enligt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten. Kommissionens beslut skall för att bli gällande stadfástas av båda regeringarna.

Art.7 Oberoende av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestämmas, att rätt till fiske efter lax eller laxöring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort fiskerättsbevis. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande stadfästas båda

av regeringama. Fiskekort skall avse visst i kortet angivet distrikt och gälla för högst ett år. Kommissionen meddelar de föreskrifter om försäljning av fiskekort som i övrigt är behövliga. Inkomstema av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Art.8 I bilaga B till denna överenskommelse har intagits stadga för fisket inom Torne älvs fiskeornråde.

Kap. Skydd mot vattenförorening

Art.l I vattenområde får i vidare mån än som är tillåtligt enligt denna överenskommelse utsläppas fast eller flytande avfall eller annat ämne så, att

därav uppkommer menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets

beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning trivseln för befolk-

av ningen eller våda för dess hälsa eller annan sådan skada eller olägenhet för allmänt eller enskilt intresse.

Art.2 Utöver bestämmelserna i detta kapitel gäller vad som i den stat där utsläppandet sker eller avses ske föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning samt i särskild lagstiftning till skydd mot vissa slag av vattenförorening.

138 Bilaga2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.3 Bestämmelserna i art 4-14 gäller för användning av mark, byggnad eller anläggning på kan medföra förorening av vattenområde,

sätt som om användningen utgör byggande i vatten.

Art.4 Gränsälvskommissionen kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva verksamhet som avses i art. 3 lämna tillstånd till Verksamheten efter prövning enligt denna överenskommelse och föreskriva de villkor som är behövliga för tillgodoseende allmän eller enskild rätt. I bilaga C till

av denna överenskommelse har intagits stadga om prövnings- och anmälningskyldighet för verksamhet som avses i art. Kommissionen kan, om den på grund av verksamhetens beskaffenhet och verkningar eller av annan anledning finner det påkallat, underställa frågan om tillåtligheten av verksamheten och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för denna båda regeringarnas prövning. Sådan underställning skall alltid ske, om endera regeringen förbehåller sig prövningsrätt och lämnar kommissionen besked därom innan kommissionen avgjort frågan om verksamhetens tillåtlighet.

Art.5 För skada och intrång av verksamhet som avses i art. 3 skall utgå ersättning enligt kap. Vid bedömning huruvida verksamheten får tillåtas skall förhållandena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga. För verksamheten skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Art.6 Den som utövar eller ämnar utöva verksamhet som avses i art. 3 skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är ifråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 139

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för förorening och betydelsen av föroreningens verkningar, å andra sidan nyttan verksam-

av heten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Art.7

Kan verksamhet som avses i art. 3 befaras föranleda olägenhet väsentlig

av betydelse, även om försiktighetsmått som avses i art. 6 iakttages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten utövas.

A1t.8

Avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från tätbebyggelse och som undergått längre gående rening än slamavskiljning får icke utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, det är

om uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

Art.9

Om för rening av avloppsvatten, som skall utsläppas i vattenområde, är behövligt att anläggning utföres på annan tillhörig fastighet, kan gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersättning enligt kap. 7 tåla intrånget av anläggningen. Tomtplats, trädgård eller part får dock tagas i anspråk för ändamål som nu avses, om det kan undvikas utan synnerlig olägenhet.

Art. 10

Tillstånd enligt art. 4 får, då det påkallas av omständigheterna, meddelas för bestämd tid. Beslut varigenom lämnats tillstånd enligt art. 4 är gällande i den

mot envar mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar följer art. 11

som av och 12. I fråga om föreskrift enligt kap. 8 art. 10 punkt 4 skall bestämmelsen i kap. 3 art 17 äga motsvarande tillämpning.

140 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.1l Åsidosätter någon villkor angivits i tillståndsbeslut och är avvikelsen

som betydande, kan gränsälvskommissionen förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet. Har tio år förflutit från det tillståndsbeslut meddelats eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan gränsälvskommissionen föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad är skäligt. Om

som särskilda skäl föreligger, kan kommissionen efter utgången av tid som nu sagts även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde. Uppkommer genom verksamhet som avses i art. 3 betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan gränsälvskommissionen meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framtiden. Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan vederbörande

av myndighet eller enskild sakägare i någondera staten.

Art. 12 Efter ansökan av tillståndshavaren kan gränsälvskommissionen upphäva eller mildra villkor i tillståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller ändringen påkallas

om av omständighet som icke förutsågs när tillståndet meddelades. Har regeringama fastställt villkor för tillstånd, får gränsälvskommissionen vid tillämpning av första stycket icke avvika väsentligt från villkoret utan att regeringama medgivit det.

Art. 13 Har ersättning för skada eller intrång av verksamhet som avses i art. 3 bestämts att utgå med visst årligt belopp, utgör beslutet icke hinder för kommissionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade föreskrifter till motverkande av förorening eller då eljest ändrade förhållanden inträtt, meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för dess utgående som föranledes därav.

Art. 14 Har tillstånd enligt denna överenskommelse icke meddelats, äger gränsälvskommissionen besluta om förbud mot verksamhet som avses i art. 3 eller

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 141

om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått. Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan av vederbörande myndighet eller enskild sakägare i någondera staten.

Kap. Ersättning

Art.1

Den enligt denna överenskommelse medges rätt att taga i anspråk

som annan tillhörig egendom eller att tillgodogöra sig vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom tillhörig annan lider skada eller intrång, är skyldig att ersätta egendom som tages i anspråk eller förlust, skada eller intrång som förorsakas.

Ersättning skall, om annat stadgas, fastställas i samband med tillstånd till den åtgärd varom är fråga.

Art.2 Även utan samband med ansökan tillstånd äger gränsälvskom-

om missionen besluta i fråga om ersättning på grund av åtgärd som omfattas av denna överenskommelse.

Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsämj ande av gränsälvskommissionen.

Art.3

I den mån annat följer av överenskommelsen skall beträffande grunderna för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i anspråk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande ersättning gälla

av lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten, skadan eller intrånget uppstår.

7 18-0410

142 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Kap. 8. Förfarandet

Art.l

Gränsälvskommissionen skall efter ansökan, såsom mål, upptaga fråga om:

1 tillstånd till byggande i vatten enligt kap. 3 art. 13 eller till vattenreglering enligt kap. 4 art. 1 eller till utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 första stycket;

2 prövning byggnads laglighet enligt kap. 3 art. 14;

av 3 anstånd enligt kap. 3 art 17; 4 omprövning som avses i kap. 3 art 18; 5 ersättning eller ändrade föreskrifter med anledning av oförutsedd

skada enligt kap. 3 art. 19;

6 föreskrifter enligt kap. 4 art.

7 gottgörelse enligt kap. 4 art.

8 tillstånd till verksamhet som avses i kap. 6 art.

9 anstånd enligt kap. 6 art. 10 jämförd med kap. 3 art. 17;

10 omprövning enligt kap. 6 art. 11-13;

ll förbud eller åläggande enligt kap. art. 14;

12 ersättning enligt kap. 7 art. Kommissionen skall även upptaga mål enligt den i kap. l art. 2 andra stycket angivna flottningsöverenskommelsen.

Art.2

Ansökan enligt art. l punkterna 2 eller 8 skall innehålla de upplysningar

påkallas för bedömande företagets beskaffenhet, omfattning och som av verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så fullständigt

möjligt med ägares och nyttj anderättshavares namn och hemvist. Om som det tillämnade företaget är betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt

anges

med myndigheter och sammanslutningar som beröres av företaget. rum Annan ansökan enligt art. l skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser. Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i exemplar eller det större antal exemplar som gräns-

sex älvskommissionen i särskilt fall bestämmer.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 2 143

Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen förelägga sökande att inom viss tid bota bristen vid äventyr,

om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

Art.3

Om kommissionen finner ansökan vara av beskaffenhet att det icke tillkommer kommissionen att pröva den, skall den avvisas. Det skall åligga vederbörande domstolar och andra myndigheter i vardera staten att underrätta gränsälvskommissionen om mål och ärende inom det i kap. l art. 1 första stycket angivna tillämpningsområdet. Finner kommissionen att det enligt överenskommelsen ankommer på kommissionen att pröva målet eller ärendet skall detta överlämnas till kommissionen.

Om kommissionen avvisat ansökan enligt första stycket eller vid underrättelse enligt andra stycket funnit att det ankommer på kommissionen att pröva målet eller ärendet, är kommissionens avgörande bindande för domstolar och andra myndigheter.

Art.4 Är ansökan fullständig och finner gränsälvskommissionen, att den

genast bör avvisas i enlighet med art. 3 första stycket skall kända motparter samt berörda myndigheter och sammanslutningar genom postförsändelser underrättas om ansökningen och tillfälle beredas dem att inkomma med erinringar. Ansökningen skall även, om den på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter, kungöras i en eller flera ortstidningar. Kungörelsen skall innehålla erforderliga upplysningar för bedömande ansök-

av ningens huvudsakliga innebörd samt uppgift om tid för framställande av erinringar, sättet för kallelser till parterna och plats där handlingarna i målet enligt art. 5 skall finnas tillgängligt. I den mån så finnes påkallat skall exemplar av ansökningshandlingama sändas till vederbörande myndigheter i vardera staten. Sedan erinringar inkommit, kan ytterligare skriftväxling, enligt

äga rum gränsälvskommissionens bestämmande.

A115

Ett exemplar av handlingarna i mål skall, om det är uppenbart obehövligt, hållas tillgängligt för den, som vill taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos pålitlig person aktförvarare.

144 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

A1t.6

I mål skall gränsälvskommissionen hålla muntlig förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfallen, eller för avvisning enligt art. 3 första stycket är dock sådan förhandling erforderlig.

Art.7

Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall kommissionen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på platsen. Om för målets utredningen påkallas, att bevisning upptages vittnes-

genom förhör eller genom förhör med part under sanningsförsäkran, skall sådan bevisning på framställning av kommissionen upptagas av domstol som kommissionen bestämmer.

Art.8

Vid prövning av mål äger gränsälvskommissionen inlåta sig på fråga om äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde. Råder tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som kommissionen finner lämpligen böra prövas av kommissionen, skall kommissionen förklara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så finnes kunna ske, avgöra målet med giltighet under förutsättning av viss utgång av tvisten.

Art.9

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till byggande i vatten, skall innehålla:

l noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;

2 erforderliga föreskrifter om dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av vattnet;

3 bestämmelser om den ersättning skall utgå till följd av företaget;

4 i förekommande fall föreskrift om avgift eller annat särskilt villkor enligt kap. 3 art. 10;

5 föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara fullbordat; 6 i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 9 art.

7 de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga2 145

Art. 10

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till verksamhet som avses i kap. 6 art. skall innehålla:

l noggranna föreskrifter om den verksamhet vartill tillstånd lämnas;

2 bestämmelser om de åtgärder till motverkande av förorening

som skall vidtagas;

3 bestämmelser om den ersättning skall utgå till följd av företaget;

4 föreskrift om den tid inom vilken anläggningarna för företaget skall vara fullbordade;

5 i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 9 art.

6 de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art.ll

Gränsälvskommissionen äger till särskilt avgörande upptaga frågan om ett företags tillåtlighet och, om företaget finnes tillåtligt, meddela tillstånd till erforderliga arbeten.

Kan verkningarna av ett företag i visst hänseende icke med erforderlig säkerhet förutses, äger kommissionen, då medgivande till företaget lämnas, i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behövligt skall provisoriska bestämmelser meddelas om ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för skadelidande.

Art. 12

Sökande i mål enligt art. l punkterna 8 och 9 är skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmelse, gottgöra motpart sådana kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utförande av hans talan inför kommissionen.

I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnademas bärande.

Kostnaden för gottgörelse sakkunnig, som tillkallats av kommissionen, förskjutes av sökanden, om annat bestämmes av kommissionen. Frågan om det slutliga gäldandet av sådan kostnad prövas enligt de i första eller andra stycket angivna grunderna.

Art. 13

Vid prövningen av mål skall samtliga medlemmar gränsälvskommis-

av sionen deltaga. Förekommer skilj aktiga meningar, gäller den mening

146 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal och är fråga ersättning för

om egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i art. 12, gäller den mening som, i förekommande fall med tillämpning av omröstningsreglema för domstol i den stat medlemmarna tillhör, omfattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen är belägen eller där förlusten, skadan eller intrånget uppkommer eller till vilken kostnaden hänför sig; annan fråga skall hänskjutas till regeringen för avgörande. I fråga som endast avser beredning av mål äger ordföranden ensam besluta

Art. 14 Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ges i omedelbar anslutning till muntlig förhandling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked lämnas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen.

Art. 15 Mot gränsälvskommissionens beslut i mål kan talan fullfölj as hos vattenöverdomstolen i vederbörande stat, såvitt angår fråga om ersättning for egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsinlaga skall vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då kommissionens beslut gavs. Vade- eller missnöjesanmälan är erforderlig. Beträffande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande talan mot dom i vattenmål som är brottmål. Beträffande andra frågor än sådana som avses i första stycket vinner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft. Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar tillstånd till företag eller åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot beslutet föres talan enligt första stycket.

Art. 16 I fråga om gränsälvskommissionens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten stadgar om särskilda rättsmedel i tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga2 147

Art. 17

Fråga, som ankommer på gränsälvskommissionen att pröva och

som anges i art skall av kommissionen upptagas till behandling såsom ärende. Ärende upptages kommissionen självmant eller på framställning

av av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge berörda myndigheter och rättsägare tillfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar och vidtaga de åtgärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Muntlig förhandling skall hållas, om det kan antagas att utredningen främjas därav.

Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar kommissionen

av deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den mening vilken

om minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal, skall den väckta frågan för-

anses fallen, fråga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringama. I fråga som endast avser beredning ärende äger ord-

av föranden ensam besluta. Mot kommissionens beslut i ärende får talan föras; i vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap. 5 art. 6 och båda regeringarnas stadfästelse av beslutet.

Kap. 9. Tillsyns- och ansvarsbestämmelser m.m.

Art.l

Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande myndigheter i vardera staten utöva tillsyn över nyttjandet av vattnet och över vattenförhållandena i övrigt inom tillämpningsområdet för överenskommelsen. I fråga om ñsketillsyn gäller detta inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda tillämpningsområdet. Denna överenskommelse innebär icke någon inskränkning i den tillsyn som skall utövas enligt lagstiftningen i vardera staten. Gränsälvskommissionen äger meddela bestämmelser tillsyn särskilt

om av förordnad sakkunnig. Fisketillsyn kan enligt bestämmande av gränsälvskommissionen utövas genom övervakningspatruller för

gemensamma båda staterna. Vardera staten skall avlöna och utrusta sina övervakare.

148 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.2 Gränsälvskommissionen skall verka för att tillsynsmyndighetema i vardera staten får tillgång till material som erfordras för deras tillsynsverksamhet. När anledning därtill förekommer skall kommissionen bringa gjorda iakttagelser rörande förhållandena inom tillämpningsområdet till vederbörande myndighets kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndigheten.

Art.3 Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över vattenföringen vid Tärendöälvens utflöde ur Tome älv. Till grundval härför skall kommissionen snarast möjligt låta utföra erforderliga undersökningar och beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga förhållanden framrinner i var och en av de båda älvarna.

Art.4 För att utöva tillsyn enligt denna överenskommelse har gränsälvskommissionen och sakkunnig som förordnats enligt art. 1 rätt att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning, vare sig den är i bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till denna. Behövs undersökning på annan plats, har kommissionen och den sakkunnige rätt att vinna tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock hus, tomt eller trädgård.

Art.5 Kan verksamhet befaras strida mot denna överenskommelse, är den som utövar verksamheten skyldig att på begäran lämna gränsälvskommissionen behövliga upplysningar om verksamheten.

AIt.6 Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna överenskommelse får obehörigen yrkeshemlighet därigenom blivit känd för honom

yppa som eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för någotdera landets försvar varom han sålunda fått kännedom.

Gränsälvsöverenskommelsen Bilaga2 149

Art.7

I sammanhang med beslut, varigenom gränsälvskommissionen lämnar medgivande till företag eller åtgärd enligt denna överenskommelse, skall kommissionen, när den finner skäl därtill, föreskriva att efter arbetenas fullbordande besiktning därå skall verkställas sakkunnig på fö-

av person retagens bekostnad. Besiktningsman förordnas kommissionen eller dess ordförande.

Art.8

För avgifter, som utgår med stöd av denna överenskommelse, skall finnas

särskild fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av en medlen för därför avsedda ändamål utfärdas bestämmelser av regeringarna efter förslag av gränsälvskommissionen.

Art.9

Om någon vidtager åtgärd sådan beskaffenhet, att den uppenbarligen

av får utföras utan medgivande gränsälvskommissionen, kan vederbörande

av myndighet i den stat där åtgärden vidtages förbjuda arbetets fortsättande intill dess sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtill, förordna handräckning till rättelse av vad som olagligen skett. Verkställes

om arbete, vartill medgivande erhållits, i strid mot de för arbetet givna föreskriftema, kan likaledes sådant förordnande meddelas, om det är uppenbart att varken allmän eller enskild rätt kränkes genom avvikelsen.

Art. lO

Den mot bestämmelsen i kap. 3 art. 13 första stycket bygger i vattenn

som eller mot bestämmelsen i kap. 4 art. 1jämförd med kap. 3 art. 13 första stycket verkställer vattenreglering eller mot bestämmelsen i kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskommissionen lämnat medgivande därtill, skall, om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda bestämmelserna medgivande varit erforderligt, dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Den erhållit kommissionens medgivande till företag eller åtgärd som

som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgärden givna föreskrifterna gör avvikelse beskaffenhet att kränka allmän eller enskild

av rätt, dömes likaledes till böter eller fängelse i högst ett år.

150 Bilaga 2 Gränsälvsöverenskommelsen

Art.11

Den som uppsåtligen eller oaktsamhet av l bryter mot förbudet i kap. 6 art. 2 bryter mot förbud meddelats med stöd kap. 6 art 11 eller 14, som av 3 underlåter att iakttaga föreskrift prövnings- och anmälom ningsskyldighet staterna meddelat enligt kap. 6 art. eller som 4 åsidosätter villkor eller föreskrift meddelats med stöd kap. 6 som av art. 1 12 eller 14, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen av oaktsamhet bryter mot kap. 9 art. 6 dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Art. 12

Åtal för gärning i 10 och 11 skall anhängiggöras vid allmän som avses art. underrätt i den ort där överträdelsen begåtts.

Avser brott mot kap. 9 att. 6 annat än förhållande betydelse för någotav dera landets försvar, får brottet åtalas åklagare endast efter angivelse av av målsägande.

Art. 13

Om påföljd för den, som anbringar och brukar ñskeredskap eller annan anordning i strid mot bestämmelserna i kap. 5 att. 2 eller 3 fiskådra om eller fredningszoner eller fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 som art. 4 eller mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 att. 5 andra stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.

Gränsälvskommissionen Bilaga 2 151

Kungörelse 1971:1016 om tillämpning av stadgan

för finsk-svenska

gränsälvskommissionen

Kungl. Majzt har funnit gott förordna, att den i bilaga A till gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland intagna stadgan för finsk-svenska gränsälvskommissionen skall äga tilllämpning fr.0.m. den l januari 1972 och så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft. Stadgan har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

Bilaga

Stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

Kansli och personal l § För finsk-svenska gränsälvskommissionen skall finnas kansli på ort inom gränsbygden, bestämmes av båda regeringarna gemensamt.

som Postadress för kommissionen skall finnas i båda staterna. Erforderliga lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara beläget. 2 § Hos kommissionen skall finnas kommissionen utsedd lagkunnig

av sekreterare. Till sekreterare bör utses behärskar både finska

person, som och svenska språken. Vid behov kan flera sekreterare utses. Därj ämte skall hos kommissionen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för göromålen på kansliet. Aven denna personal utses av kommissionen.

Tjänsteåligganden, avlöning m.m. 3 § På kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka beredandet av mål och ärenden. Han skall tillse, att den hos kommissionen anställda personalen fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål kommer under behandling.

152 Bilaga 2 Gränsälvskommissionen

Annan medlem av kommissionen skall efter kallelse av ordföranden deltaga i kommissionens sammanträden samt i förekommande fall, genom särskilda utredningar eller undersökningar inom sitt kompetensområde, biträda vid beredande av mål och ärenden. Ersättare skall efter ordförandens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem. 4 § Sekreterare skall efter ordförandens anvisningar biträda vid beredandet

mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och diarier, ombesörja av expedition av kallelser och andra sådana handlingar, ombesörja medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 § i denna stadga samt i övrigt biträda med göromålen på kansliet. Övrig personal skall enligt närmare föreskrifter av ordföranden och efter sekreterares anvisningar utföra på kansliet förekommande skrivgöromål och andra arbetsuppgifter. 5 § Medlem av kommissionen skall innan han träder i tjänstgöring ha avlagt domared eller domarförsäkran i sitt hemland. 6 § Vad kommissionen eller dess ordförande beslutat får av medlem av kommissionen eller den tjänstgör hos kommissionen uppenbaras,

av som förrän beslutet i vederbörlig ordning meddelats. 7 § För medlem kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för

av resekostnads- och traktamentsersättning av regeringen i hans hemstat. 8 § Arvode eller avlöning till kommissionens personal bestämmes av kommissionen. I fråga anställningsvillkor i övrigt skall i tillämpliga

om delar gälla vad lagen i den stat där den anställda har sitt hemvist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

öppethållande och mottagningstid

9 § Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av kommissionen bestämd expeditionstid. Ordföranden eller sekreterare skall, såvitt hinder möter av förrättning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas tillstädes på kansliet på bestämd tid minst en gång i veckan. På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden samt om tid då ordföranden eller sekreterare företrädesvis är att träffa där. Meddelande

expeditionstiden skall även införas i den allmänna telefonkatalogen. om

Gränsälvskommissionen Bilaga 153

Ekonomisk förvaltning 10 § Arvode till medlem av kommissionen utbetalas i hans hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer. ll § Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens verksamhet än sådana som omnämnes i l § andra stycket och 10 § sker från kommissionen. För detta ändamål skall erforderliga förskott tillställas kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda staterna, efter rekvisition från kommissionen utbetalas av myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer. 12 § Medelsförvaltningen för kommissionen ombesörjes av sekreterare. Redovisning för förvaltningen skall halvårsvis av sekreterare lämnas till kommissionen för granskning. I samband med granskningen skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsfördelningen mellan staterna. Kommissionen skall avlämna ett exemplar av redovisningshandlingama till myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna gemensamt.

Vissa bestämmelser behandlingen mål och ärenden

om av l3 § Ansökningar och andra handlingar som inges eller insändes till kommissionen kan avfattade antingen finska eller på svenska språket. I

vara den mån översättning är påkallad verkställes den genom kommissionens försorg. Kommissionens protokoll och beslut skall efter omständigheterna avfattas på ettdera eller på båda språken. 14 § För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämmande av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola

allmän byggnad. Särskilda utgifter för uppvämining, städning eller annan och dylikt skall ersättas. 15 § Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner meddelas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget; influtna avgiftsmedel tillfaller den staten.

y.nu; 21a din . r

7232;Va§á§{ñ32§{i3;,Moâfaxöigiizghäüw

4:uni., ,i. .

Fiskestadgan Bilaga2 155

Kungl. Maj:ts kungörelse 1971:1018 om

av för fisket inom Torne

tillämpning stadgan

älvs fiskeornråde

Ändring införd: t.0.m. SFS1987:976

Kungl. Majzt har funnit gott förordna, att den i bilaga B till gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland intagna stadgan för fisket inom Tome älvs fiskeornråde skall äga tillämpning fr.0.m. den 1januari 1972 och så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft. Stadgan har den lydelse som härvid fogad bilaga utvisar.

Bilaga

för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Stadga

Allmänna bestämmelser 1 § Torne älvs fiskeomrâde omfattar följande vattenområden, nämligen

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Tome älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper gränsälvama,

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av gränsälvama, de särskilda utflöden som bildas av Tome älvs skilda myrmingsgrenar,

den del Bottniska viken ligger inom finska och svenska Neder-

av som tomeå socknar norr om latitudparallellen 65 35 N. Den del av Tome älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynningen, bestämd rät linje dragen mellan spetsen av Hellälä norra udde på

som en finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land samt på finska sidan norr om en rät linje dragen genom sydspetsen på Oxö och Palosaari, benämns älvområdet; den del ligger söder därom be-

som nämns havsområdet. Tome älvs utflöden tillhör älvområdet. Förordning 1987:976.

156 Bilaga 2 Fiskestadgan

2 § I denna stadga förstås med

fast redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskeredskap, vilket med pålar eller tyngder eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är avsett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;

fast ñskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap stadigvarande

av mera natur såsom pata: stor-ryssja: ryssja och därmed jämförbart redskap i

som någon del har större höjd än 1,5 meter;

laiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgi orts i skydd naturligt

av eller anlagt strömhinder;

flytnät: med strömmen fritt flytande nät; samt ajoverkko drag- eller drivnät: nät som driver med strömmen fástat i båt eller anordning.

annan Förordning 1987:976.

3 § Med maskstorlek förstås i denna stadga

beträffande nät kan sträckas: avståndet mellan motstående och

som längst från varandra belägna knutars mittpunkter, mätt då redskapet är vått och maskan sträckt diagonalt i nätslingans längdriktning;

beträffande kan sträckas: avståndet mellan elva på varandra

nät som följande knutar delat med tio.

Bestämmelse om maskstorlek skall anses överträdd därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet. Förordning 1 987:976.

Fiskets vård och bedrivande

4 § Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsområdet stadgas i kap. 5 artikel 2 och 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland.

Vissa förbudsbestämmelser i fråga om fisket i havsområdet närmast älvmyrmingen gäller enligt kap. 5 artikel 4 i gränsälvsöverenskommelsen. 5 § Fiske med stonyssja, laxfálla och därmed jämförbart redskap är förbjudet inom älvområdet.

Fiske med flytnät och ajoverkko är förbjudet inom älvområdet. Förbudet gäller dock inom arrenderade laxnotvarp.

Fiske med laiska eller kosteverkko och därifrån utbyggd ledarrn

i skydd av anlagt strömhinder är förbjudet. Förordning 1987:976.

6 § Fiske med ljuster och annat redskap, varmed fisken kan spetsas, är förbjudet.

Huggkrok, som är försedd med skaft, får dock användas för att bärga fisk som fångats med annat redskap. Förordning 1987:976.

Fiskestadgan Bilaga 2 157

7 § Vid fiske med håv får eld eller ljus användas. 8 § Fiske med utter eller med annan anordning, på vilken fástats krok, drag eller dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, varå fästats flera än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älvområdet. Fiske med skjutvapen, sprängämne, dövande eller giftigt ämne eller elektrisk ström är förbjudet. Förordning 1987:976. 9 § Vid fiske får i denna stadga förbjudna redskap medföras i båten. Förordning 1987:976. 10 § Inom älvområdet, med undantag av sjön Kilpisjärvi, är fiske efter lax och öring förbjudet under tiden från och med den 1 september till och med den 14 september och allt fiske är förbjudet under tiden från och med den 15 september till och med den 15 november. I Könkämä älv från utloppet sjön Kilpisjärvi till Lätäsenos inflöde gäller

ur dock förbudet endast till och med den 20 oktober. Angivna förbud gäller dock fiske efter nätting, fiske efter lake med krok samt fiske med spö och drag. Som fiske med spö och drag avses endast fiske med sådant redskap vid fisket finns inom räckhåll för den fisk-

som ande. Förordning 1987:976. 11 § Inom älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk samt fiske med drivgam förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande finsk tid. 12 § Kräftfiske är förbjudet gränsälvskommissionen bestämmer

om annat. Fiske efter pärlmussla är förbjudet. 13 § Fisk följande slag får icke fångas, om den håller nedan angivna

av minimimått räknat från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets:

1 lax 50 centimeter;

2 öring vid fiske i sjön Kilpisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 30 centimeter samt vid fiske inom Tome älvs fiskeornråde i övrigt 40 centimeter;

3 harr 25 centimeter. Förordning 1987:976. 14 § Har någon vid fiske efter tillåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk,

han enligt 10 § tredje stycket eller 13 § icke ägt fånga, skall han, om som fisken genast utsläppes i vattnet, icke anses ha överträtt fångstförbudet. 15 § Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap, utom redskap för fångst av nätting såvitt sådan fångst är tillåten, finnas i vattnet.

158 Bilaga2 Fiskestadgan

Efter slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och vid fisket annat använt material ofördröjligen tagas vattnet och föras i land. upp ur

Till pata hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land.

Allt byggnadsmaterial till pata, avsedd för fångst lake vintern, skall av om före islossningen våren tagas vattnet och föras i land. Förordom upp ur

ning 1987:976.

16 § har upphävts förordning 1987:976. genom

17 § I pata, avsedd för fångst av sik eller annat mindre fiskslag, får icke användas moclcnät potkuverkko, heller ryssj mjärde eller tina i vilken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än

16 centimeter.

18 § Inom älvområdet skall fiskeredskap ha följ ande maskstorlek: redskap avsett för fångst lax och öring: av fast redskap minst 66 millimeter; samt not och nät minst 100 millimeter; redskap avsett för fångst fisk: pata, ryssja, mjärde och av annan annan tina än nättingtina minst 60 millimeter; samt not och nät högst 80 millimeter. Förordning 1987:976.

19 § Inom havsområdet skall fiskeredskap ha följ ande maskstorlek: fast redskap: om redskapet är avsett för fångst strömming och siklöja av minst 24 millimeter och högst 38 millimeter i det fiskhuset; samt s. om redskapet är avsett för fångst fisk minst 66 millimeter; av annan not: om den är avsedd för fångst strömming och siklöja minst 24 av millimeter och högst 38 millimeter; samt den är avsedd för fångst om av annan fisk minst 66 millimeter; nät: om det är avsett för fångst strömming, siklöja och betesfisk av minst 24 millimeter och högst 38 millimeter; samt det är avsett för om fångst av annan fisk minst 60 millimeter. Förordning 1987:976.

20 § Gränsälvskommissionen äger utfärda bestämmelser angående visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsområden för fasta fiskeredskap inom vilka områden fiske med rörligt redskap

skall vara förbjudet.

21 § Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat fiskeav vårdshänsyn eller för fiskodling eller vetenskapligt ändamål medge undantag från bestämmelse i denna stadga.

Utplantering av fisk eller odling av fisk får bedrivas utan gränsälvskommissionens tillstånd.

Fiskestadgan Bilaga 2 159

I samband med medgivande enligt första eller andra stycket skall kommissionen meddela lämpliga föreskrifter till förekommande att medgivanav det missbrukas. Förordning 1987:976.

22 § Gränsälvskommissionen äger även i annat fall än avses i 21 § som medge undantag från bestämmelserna i 10, 11 och 17--19 iden

mån det finnes påkallat.

Gränsälvskommissionen kan likaså, utöver vad ovan i 10 § sagts, föreskriva fredningstid för viss fiskart, förbjuda eller begränsa användningen visst fiskeredskap antingen inom hela fiskeområdet eller del därav, då av detta för bevarandet nämnda art är nödvändigt, dock för längre tid än av två år i sänder. Är i första stycket avsedd fråga särskild betydelse, av skall den underställas båda regeringamas prövning. Förordning

976. 19 87 :

Märkning av fiskeredskap

23 § Fiskeredskap, står ute och är under uppsikt, skall vara märkt som på sådant sätt, att därav otvetydigt framgår som är ägare eller brukare vem redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tydligt iakttaav gas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.

Ansvar m. m.

uppsåtligen bryter mot bestämmelserna i 5--13 och 17--22 24 § Den som §§, liksom den uppsåtligen anbringar och brukar fiskeredskap eller som anordning i uppenbar strid mot vad enligt kap. 5 artikel 2 eller annan som 3 i gränsälvsöverenskommelsen gäller fiskådra eller fredningszoner om eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 artikel 4 i gränsälvsöverenskommelsen eller fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 artikel 5 stycke 1 eller kap. 5 artikel 7 stycke 1 i gränsälvsöverenskommelsen eller bryter gränsälvskommissionen meddelad mot av föreskrift, döms till böter. Förordning 1987:976.

25 § har upphävts förordning 1987:976. genom

26 § Den uppsåtligen eller oaktsamhet åsidosätter föreskrifterna i som av l5 eller 23 § dömes till böter.

27 § Finnes någon ha gjorts sig skyldig till fiske är straffbelagt enligt som 24 skall den fångade fisken eller, den förskämts eller är i behåll, om dess värde förklaras förverkat, det icke finnes uppenbart obilligt. om

82Denna mening är suspenderad överenskommelse mellan Sverige och ändring i stadgan förenliisket i Torne älvs fiskeområde. Seprotokoll Finland om vid regeringssammanträde 1997-05-15, Jo 97/541 delvis.

160 Bilaga 2 Fiskestadgan

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skall förvara verkad på den grund att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest innehavaren partiet genast på bekostav egen nad låter trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke finnes uppenbart obilligt.

Förklaras fisk förverkad, skall även låda eller förpackning vari den annan förvaras, förverkad. Förordning 1987:976. vara

28 § Fiskeredskap, vilket använts vid fiske är straffbelagt enligt 24 som eller som utan att fiske ägt medförts vid färd å fiskevatten under rum omständigheter som föranleder straff enligt 24 eller stått ute i strid mot som 15 § eller utan märkning enligt 23 skall förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gämingen eller medverkat därtill och det är uppenbart obilligt; finnes redskapet i behåll, skall i stället dess värde förklaras förverkat.

Vad i denna paragraf stadgas gäller skjutvapen. Förordning 1987:976.

29 § De i 27 och 28 meddelade bestämmelserna om förverkande gäller mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

F örverkad egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vilken beslutet om förverkande meddelats.

30 § Ertappas någon i fall som avses i 24 § på bar gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller står ute i som uppenbar strid mot vad i 15 § stadgas eller utan märkning sägs i 23 som kan egendom, enligt 27 eller 28 § kan förklaras förverkad, ävensom som båt eller annat, som kan antagas äga betydelse för utredningen gär om ningen, tagas i beslag.

Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkommer, förutom polismyndighet, polisman och åklagare, även fisketillsynsman, som förordnats av statlig myndighet samt befattningshavare vid vederbörande kust- och gränsbevakning. Har egendom beslagtagits än polisav annan myndighet, polisman eller åklagare, skall anmälan beslaget snarast om möjligt göras till polismyndighet eller åklagare eller till närmaste polisman; den som erhållit sådan anmälan har att förfara han själv gjort som om beslaget. Förordning 1987:976.

31 § Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtaannan gits i strid mot vad som enligt kap. 5 artikel 2 eller 3 i gränsälvsöverenskommelsen gäller fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot förom budsbestämmelse i kap. 5 artikel 4 i nämnda överenskommelse, och följer

F iskestadgan Bilaga 2 161

rättelse genast efter det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen i orten att, sedan han med trovärdig person hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Beröres allmänt ñskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeritj änsteman eller fisketillsynsman som förordnats av statlig myndighet söka handräckning. 32 § Försummar ägare eller innehavare av ñskeredskap att fullgöra vad i 15 § är stadgat, äger utrnätningsman förordna om arbetets verkställande på den försumliges bekostnad. 33 § Åtal för brott enligt denna stadga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts eller vid allmän underrätt i den ort inom endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Förordning 1987:976.

:ÃIÃSFTJEELPwww I 31W;

qwâifä g A . m L Qlâiiizs i " 5

Prövningsskyldighet Bilaga 2 163

Kungörelse 1971:1019 om tillämpning av stadgan

och för

om prövnings- anmälningsskyldighet

verksamhet som avses i 6 art. 3 i gränsälvs-

kap.

överenskommelsen mellan Sverige och Finland

Kungl. Majzt har funnit gott förordna, att den i bilaga C till gränsälvs-

överenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland

intagna stadgan prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet

i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och som avses Finland skall äga tillämpning fr.o.m. den 1 januari 1972 och så länge grän-

sälvsöverenskommelsen är i kraft. Stadgan har den lydelse som härvid

fogad bilaga utvisar.

Bilaga Stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet

för verksamhet som avses i 6 art. 3 i gräns-

kap.

älvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland

1 § Med tillstånd i denna staga sådant tillstånd till verksamhet enligt

avses kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland

enligt kap. 6 art. 4 i nämnda överenskommelse lämnas av finsksom

svenska gränsälvskommissionen.

2 § Följande slag fabriker eller andra inrättningar får anläggas utan

av tillstånd verksamhet, i kap. 6 art. 3 i gränsälvs-

om som avses överenskommelsen, skall bedrivas vid inrättningen:

gruva eller anrikningsverk,

sintrings-, järn eller stålverk eller ferrolegeringsverk,

metallverk eller metallrafñnaderi,

anläggning för ytbehandling metall,

gjuteri,

kabelfabrik,

cementfabrik, krossverk, makadamverk, Stenhuggeri,

anläggning för framställning av kalk eller kallcprodukter,

asfaltverk, oljegrusverk,

. 10. lcritbruk,

164 Bilaga2 Prövningsskyldighet

ll. fabrik för framställning byggnadsmaterial på mineralbas,

av 12. mineralullsfabrik, 13. täkt av fast berg, sten, grus eller sand, 14. porslins-, kakel- eller lergodsfabrik, 15. fabrik för framställning glas,

av 16. träimpregneringsverk, 17. träsliperi, pappersbruk, cellulosa- eller wallboardfabrik, 18. sockerfabrik, 19. stärkelsefabrik, 20. mejeri, torrmjölk- eller glassfabrik, 21. slakteri, köttkonservfabrik eller destruktionsanläggning, 22. fiskmjöls- eller fiskoljefabrik eller fabrik för beredning eller konserve-

ring av fisk, 23. fabrik för beredning eller konservering grönsaker, rotfrukter, frukter

eller bär, 24. margarinfabrik, 25. jästfabrik, 26. benmjöls- eller hudlimsfabrik, 27. bryggeri, maltfabrik, spritfabrik, läskedrycksfabrik, 28. fabrik för framställning färdiglagad mat, rökeri,

av 29. kafferosteri, 30. fabrik för beredning eller färgning textilier, ulltvätteri,

av 31. tvättinrättning för mer än 500 kg tvättgods per dygn, 32. garveri eller annan anläggning för skinnberedning, 33. fabrik för framställning baskemikalier,

av 34. fabrik för framställning av gödselmedel, 35. fabrik för framställning plast, konstfiber, syntetiskt gummi eller

plastprodukter, 36. gummifabrik, 37. kimröksfabrik, 38. läkemedelsfabrik eller sero-bakteriologisk inrättning, 39. krut- eller sprängämnesfabrik, 40. fabrik för raffinering oljor eller fetter,

av 41 fabrik för framställning av färg, harts, femissa eller lösningsmedel,

. 42. fabrik för impregnering plast- eller konstfibennaterial,

av papper-, 43. fabrik för framställning elektrodkoks, grafit eller grafitelektroder,

av 44. fabrik för filler- eller pigmentframställning, 45 tvättmedelsfabrik,

. 46. fabrik för framställning av bekämpningsmedel, 47. atom- eller gasturbinlqaftanläggning,

SOU 1998:19 Prövningsskyldighet Bilaga2 165

48. ångkraftanläggning eller anläggning för eldning med fossilt

annan

bränsle med tillförd effekt överstigande 50 MW, 49. kol-, spalt- eller acetylengasverk, 50. anläggning för behandling eller deponering avfall, den tillförda

av om

avfallsmängden överstiger 50 ton om året, eller anläggning för be-

handling eller central uppsamling oljeavfall eller annat specialav-

fall, 51. skrotupplag eller anläggning för skrothantering, 52. anläggning för djurhållning med utrymme för mer än 500 slaktsvin

eller 10 000 fjäderfän, 53. anläggning för torkning animalieproducerad gödsel,

av 54. fabrik, från vilken utsläpp av gift kan komma att ske.

3§ I fråga åtgärd innefattar ändring inrättning anges i 2 §

om som av som eller ändring användningen sådan inrättning gäller följande.

av av

Kan åtgärden på gång eller efter hand medföra ökning förorening

en av eller ändring förorenings sammansättning eller sättet för dess utsläp-

av pande, får den vidtagas utan tillstånd, det är uppenbart att det kan

om ske utan olägenhet betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller

av med hänsyn till annat allmänt intresse.

4 § Skall inrättning i 2 § utföras eller ändras så att avloppsvatt-

som anges net från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör annan, får denne utsläppa avloppsvattnet från avloppsanläggningen utan tillstånd.

5§ Avloppsvatten följ ande slag får utsläppas i vattendrag, sjö eller

av annat vattenområde eller ledas till tillhörig avloppsanläggning utan

annan tillstånd:

avloppsvatten från tätbebyggelse med än 200 invånare eller från

mer

kasern, hotell, sjukhus eller därmed jämförlig inrättning, avsett för mer

än 200 personer,

pressaft från siloanläggning,

urin från djurstall,

vassle, endast spillkaraktär,

som är av

ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten från

sådant bad.

6§ Har tillstånd att avleda avloppsvatten i 5 § lämnats enligt

som anges gränsöverenskommelsen eller enligt tidigare gällande ordning, får avloppsvatten icke utan tillstånd utsläppas till större mängd, av annan art eller sammansättning eller på annat sätt än som tidigare har bestämts, om det är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälsoeller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

166 Bilaga 2 Prövningsskyldighet

7 § Fast avfall eller annat fast ämne från mark, byggnad eller anläggning får utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenornråde utan tillstånd,

om det är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälsoeller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse. Vad som har sagts äger motsvarande tillämpning i fråga uppläggande

nu om av fast ämne så att vattenområde kan förorenas. 8 § I den mån tillståndsplikt enligt 2-7 icke föreligger skall gälla föreskriven anmälningsplikt enligt bestämmelserna i den stat där verksamheten skall bedrivas.

9 § Prövings- eller anmälningsskyldighet föreligger icke beträffande åtgärd vartill tillstånd lämnats eller varom anmälan eller ansökan gjorts

enligt tidigare gällande ordning.

Fiskeförordning Bilaga3 167

om fisket i Torne älvs fiskeområde

Förordning

Utfärdad den 29 maj 1997

Regeringen föreskriver följ ande.

Inledande bestämmelse

l § I denna förordning finns föreskrifter som kompletterar kungörelsen 1971:1018 tillämpning av stadgan för fisket i Tome älvs fiske-

om orriråde.

Havsområdet

2 § För fisket i havsområdet gäller följande.

Fiske efter lax och öring är förbjudet.

Fiske med fasta redskap är förbjudet under tiden fr.0.m. den 1 maj t.0.m.

den 5 juli.

Under tiden fr.0.m. den 1 maj t.0.m. den 31 augusti får rörliga nätred-

skap med undantag skötar och nät med en maskstorlek av högst 38

- av

millimeter och minst 25 millimeter inte sättas ut i enskilt vatten till

större längd än 60 meter och inte närmare ett annat, tidigare utsatt så-

dant redskap än 60 meter. 3 § Inom havsområdet norr om och innanför en linje från Haparanda hamn

Lilla Hamnskärs västligaste punkt och Östra Knivskärs nordligaste över punkt till Laivaniemis udde i Finland gäller följande.

Under tiden fr.0.m. den l september t.0.m. den 31 december får rörliga

nätredskap med undantag av skötar och nät med en maskstorlek av

högst 38 millimeter och minst 25 millimeter -inte sättas ut i enskilt

vatten till större längd än 60 meter och inte närmare ett annat, tidigare

utsatt sådant redskap än 60 meter.

Under tiden fr.0.m. den l oktober t.0.m. den 15 november är fiske med

fasta redskap och med nät med större maskor än 40 millimeter förbju-

det.

168 Bilaga 3 Fiskeförordning

4 § Finsk-svenska gränsälvskommissionen får efter skriftlig ansökan medge den som med stöd av enskild fiskerätt fiskar i havsområdet söder och utanför om en linje från Haparanda hamn över Lilla Hamnskärs västligaste punkt och Östra Knivskärs nordligaste punkt till Laivaniemis udde i Finland tillstånd att före den 6 juli fiska med två fasta redskap efter andra arter än lax och öring, eller 2. bedriver fiske i havsområdet och för försörjning fisket är vävars av sentlig betydelse tillstånd att före den 6 juli fiska med fasta redskap efter andra arter än lax och öring.

Vid tillståndsprövningen skall beaktas den sökande tidigare haft sådant om tillstånd.

Älvområdet

5 § För fisket i älvonirådet gäller följande. Fiske efter lax och öring är förbjudet med undantag för fiske under tiden fr.o.m. den 5 juni t.o.m. den 15 augusti med spö, drag, fluga eller liknande. Undantaget gäller dock inte från måndag kl. 18.00 svensk tid till onsdag kl. 18.00 svensk tid. Inom laxnotvarp är fiske med flytnät, ajoverkko och not förbjudet fr.o.m. den 5 juni t.o.m. den 5 juli. Fiske är förbjudet under tiden fr.o.m. den 15 september t.o.m. den 15 november. Förbudet gäller dock inte fiske efter nätting med tina och fiske efter lake med krok. 4. Vid fiske med spö, drag, fluga eller liknande får båt med motor inte användas. Förbudet gäller dock inte fiske i selområden nedströms

vid

och söder landsvägsbron mellan Overtorneå i Sverige och Aavaom saksa i Finland.

Gemensamma bestämmelser för havsområdet och älvområdet

6 § När fiske efter lax och öring är förbjudet är det inte tillåtet att använda redskap med maskstorlek 100 millimeter eller större. en om 7 § Lax och öring som fångas under den tid när förbud mot fiske efter arten råder eller som fångas med redskap inte är tillåtna skall genast som släppas ut i vattnet, oavsett fisken är död eller levande. om 8 § Om det behövs för något vetenskapligt ändamål får gränsälvskommissionen i särskilda fall medge undantag från föreskriftema i denna förordning.

F iskeförordning Bilaga 3 169

9 § Ett tillstånd enligt 4 eller 8 får återkallas med omedelbar verkan, om den fått tillståndet bryter mot ett villkor för detta.

som 10 § Den uppsåtligen bryter mot 6 eller 7 döms till böter.

som

Denna förordning skall kungöras i Fiskeriverkets författningssamling FIFS. Förordningen träder i kraft den 5 juni 1997. På regeringens vägnar ANNIKA ÅHNBERG

Hans Petterson Jordbruksdepartementet

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagomimmunitetochprivilegier i vissa . Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

nytt ersättningssystemfor vuxentandvård. 30.Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31. Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch å Mänpassaralltid Nivå- och organisationsspeciñka ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ . processermedexempelfrån handeln.A. 32. Rättssäkerhet,vårdbehovochsamhällsskyddvid Vårt liv somkön. Kärlek, ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33. Historia,ekonomiochforskning. Ty maktenärdin Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott.In. . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A. 34.Företagaremedrestarbetsförmåga. Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35. Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor. M. . försäkringar.Fi 36. Identifiering och identiteti digitala miljöer Alkoholreklam. Marknadsföringavalkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997. . och Systembolagetsprodukturval.S. IT-kommissionensrapport4/98. K. Integritet Effektivitet- skattebrott.Fi.- 37. Denframtidaarbetsskadetörsälcringen. . 10.Campusforkonst.U. 38.Vad får vi för pengarna Resultatstymingav

- 11.Friståendeutbildningarmed statligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala inom olika områden.U. området. 12.Självdeklarationoch kontrolluppgiñer 39.Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.M.

förenkladeförfaranden.Fi. - 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö 14 E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi. . - 15,Grönanyckeltal-Indikatorer for ettekologiskt hållbartsamhälle.M. 16.Näråsikterblir handling.En kunskapsöversiktom bemötandeav personermedfunktionshinder. 17.Samordning digital marksändTV. Ku.av 18.Engräns enmyndighet Fi.

- 19.IT ochregionalutveckling. 120exempelfrån Sverigeslän.K. 20.IT-kommisionenshearingominfrastrukturen för digitala medier.Andrakammarsalen, Riksdagen1997-10-24.K. 2 Problemmedinbäddadesysteminfor ZOOO-skiftet. . HearinganordnadavIT kommissioneni samverkanmedIndustritörbundetoch Statskontoret 1997-11-14.K. 22. Försäkringsgaranti. Ett garantisystemför försäkringsersättningar.Fi. 23.Statenochexportñnansieringen.N. 24.Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. Översyn fiskeriadministrationen Jo.

av m.m. 25.Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. + 4 stbilagor.S. 26.Frånhembränttill Mariakliniken. faktaomungdomarochsvartsprit. - 27.Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch försäkringsbolag.Fi. 28. Läkemedeli vård ochhandel.Om ensäker,flexibel och samordnadläkemedelsforsörjning.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Självdeklarationoch kontrolluppgifter

immunitetochprivilegier i vissafall förenkladeförfaranden.12 1976årslag om -

översyn.29 E-pengar näringsrättsligafrågor.14 - en -

En gräns enmyndighet 18

Försvarsdepartementet Försäkringsgaranti.

Säkrarekemikahehantering.13 Ett garantisystemför försäkringsersättningar.22 Utlandsstyrkan.30

Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch Socialdepartementet försäkringsbolag.27

Tänderhelalivet Utbildningsdepartementet

nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2 - Campusför konst10 Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdryckeroch

Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn Systembolagetsprodukturval.8

inom olikaområden. 1l När åsikterblir handling.Enktmskapsöversiktom bemötandeav personermedfunktionshinder.16

Jordbruksdepartementet Tre städer.Enstorstadspolitikför helalandet.

bilagor. 25 Fiskeriadministrationeni ett EU-perspektiv. + st4

Översynavfiskeriadminisüationenm.m.24 Frånhembränttill Mariakliniken.

faktaomungdomarochsvartsprit.26 - Arbetsmarknadsdepartementet Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel ochsamordnadläkemedelsförsörjning.28 Välfärdensgenusansikte.3 Detgäller livet. Stödochvårdtill barnoch Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ 31 processermedexempelfrån handeln.4 Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid Värt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård.32 maktdiskurser.5 Företagaremedrestarbetsförmåga.34 Ty maktenärdin Mytenomdetrationella Denframtidaarbetsskadeförsälcringen.37 arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Vad fär vi för pengarna Resultatstymingav-

Kulturdepartementet statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala området.38 Samordning digital marksändTV.av 17

Kommunikationsdepartementet Närings- och handelsdepartementet

lT ochregionalutveckling. Statenoch exportfmansieringen.23 120exempelfrånSverigeslän. 19

Inrikesdepartementet

IT-kommisionenshearingominfrastrukturen för digitalamedier.Andrakammarsalen, Historia,ekonomiochforskning. Riksdagen1997-l 0-24. 20 Femrapporteromidrott.ln. 33 Problemmedinbäddadesysteminför ZOOO-skiñet. Hearinganordnad IT kommissioneni Miljödepartementet

av samverkanmedIndustriforbundetoch Statskontoret Grönanyckeltal Indikatorerfor ettekologiskthållbart

- 1997-11-14.21 samhälle.15 Identifieringochidentitet digitala miljöer.i Förordningartill miljöbalken. Bilagor.+ 35

Referatfrånenhearingden 12november1997. Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 - IT-kommissionensrapport4/98. 36

Finansdepartementet

Omstruktureringarochbeskattning.1 Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva försäkringar.7 Integritet Effektivitet Skattebrott.9

- -

.tfn-i "ut ;gUU 44,",§..L'ö'311i.

g1:735113.1 åfiäuiJxLu

åaaågisgéxsgxgrsxmukâi

.v 25:95:11

POSTADRESS:106 47 STOCKHOLM FAX08-690 91 91. TELEF0N:08-69o9x 90 E-POST:fritzes.order@liber.se FRITZESINTERNETBOKHANDEL:www.fritzes.se

ISBN 9 I -38-20884-9 ISSNO375-25OX