Allemanssparandet en översyn : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Allemanssparandet en översyn

S0M19945O

i Betänkande av Utredningen om översyn av allemánssparandet

rh l

Statens offentliga utredningar

WW 1994:50

E4 Finansdepartementet

Allemanssparandet

- en översyn

Betänkande av

Utredningen om översyn av allemanssparandet

Stockholm 1994

kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar SOU och Ds Fritzcs, Offentliga Publikationer. uppdrag avRegeringskanslicts förvaltningskontor

Bcställningsadress: Fritzes kundtjänst [06 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38- 1 3624-4 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Bo Lundgren

Den 2 december 1993 bernyndigade regeringen statsrådet Bo Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra översyn en av lagstiftningen som rör allemanssparandet. Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 1 januari 1994 byrádirektören Jörgen Appelgren som särskild utredare och rådmannen Gunnar Larsson som expert. Utredningens slutsatser och bedömningar redovisas i detta betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 30 mars 1994

Jörgen Appelgren

Innehåll

Sammanfattning Författningsförslag

5 Lag om ändring i lagen 1941:416 om arvsskatt och gávoskatt 19 6 Lag om ändring i lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt 20 7 Lag om ändring i lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande 22 8 Lag om ändring i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter 24 9 Lag om upphävande av lagen 1983:890 om allemanssparande 25

Inledning 27 Uppdraget 27 Betänkandets disposition 27

Allemanssparandet utveckling och nuläge 29 - 2. l Utveckling 29 2.2 Nuvarande Skatteregler och placeringsbestämmelser 31

3 Allemansfond 33 3. 1 Placeringsbestämmelsema 33 3.2 Bindning till allemansspar 39 3.3 Uttagsavgiften 40 3.4 Effekter på aktörernas ställning marknaden 43 3.5 Fondandelsägamas inflytande 45 3.6 Fondemas uppgiftsskyldighet 49 3.7 Utdelning till ideella organisationer 52

3.8 Företagsanknutna allemansfonder 52 3.8.1 Inledning 52 3.8.2 Ombildning eller avveckling 52 3.8.3 Fondernas förvaltning 55

4 Allemansspar 57 4.1 Sparmotiv och upplåningsbehov 57 4.1.1 Sparmotivet och sparstimulanser borta 57 4.1.2 Upplâningsbehovet större än någonsin 59 4.2 Finns det något behov allemansspar i framtiden 59 av 4.3 Finns det några nackdelar med allemansspar 61

4.4 övervägande beträffande allemansspar 64

4.4.1 Bibehållande lagen 64 av

4.4.2 Övriga överväganden 66

4.5 Vad händer någon parterna vill avveckla allemansspar 67 om av 4.5.1 Enstaka bank drar sig samarbetet 68 ur 4.5.2 Alla banker drar sig 70 ur 4.5.3 Riksgäldskontoret drar sig ur 72 4.6 Skiss avveckling 72 över en 4.7 Uttagsavgiften 74 4.8 Effekter hushållens sparande 74

5 Övriga frågor 77

5. 1 Bosparlån 77 5.2 Bosparande i HSB och Riksbyggen 78 5.3 Lagens ikraftträdande 79

5.4 Övrigt 80

5.4.1 HSB:s och KFzs sparkassor 80 5.4.2 Premiegrundande allemanssparandet 80 5.4.3 Individuellt pensionssparande IPS 80 5.5 Information 81

6 Specialmotivering 83 6.1 Lagen allemanssparande 83 om 6.2 värdepappersfonder 85 Lagen om

6.3 Övriga lagändringar 85

Bilaga Direktiv 87

Sammanfattning

När dessa rader skrivs har det nästan dagen gått tio år sedan allemanssparandet introducerades den första april 1984. Sparformen blev omedelbart mycket populär och i dag sparar omkring tre miljoner personer i något av de två alternativen allemansspar och allemansfond. - Behållningen på allemanssparandet uppgick vid årsskiftet till 135 miljarder kronor, nästan lika fördelat mellan allemansspar och allemansfond. Under dessa tio år har det skett betydande förändringar i sparandets allmänna villkor. När allemanssparandet infördes beskattades sparandet ganska högt. För den som inte hade utgiftsräntor att kvitta emot var skattesatsen på sparande 50-80 procent. Allemanssparandet liksom dess företrädare skattesparandet - blev små skattegynnade fickor där spararna kunde få en positiv real avkastning på sina sparade medel. Genom skattereformen några år senare sänktes skatten sparande i allmänhet, samtidigt som en mer enhetlig beskattning eftersträvades. Detta ledde till att allemanssparandet började beskattas, först till del en men efter hand fullt ut. Den sista förmånen togs bort vid årsskiftet. Därmed har förutsättningarna för allemanssparandet förändrats ett avgörande sätt. I och med att allemanssparandet inte längre är skattegynnat har det egentliga skälet att ha de särskilda spar- och placeringsregler som återfinns i lagen om allemanssparande fallit bort. Regeringen har därför tillsatt denna utredning med uppgift att göra en översyn av allemanssparandet. Viktiga utgångspunkter har varit dels att reglerna för allemansfond helt skall integreras med dem gäller för som vanliga värdepappersfonder, dels att förändringarna i allemansspar inte skall framkalla ett ston utflöde av sparmedel. Det är inte minst senare viktigt för statsskuldsförvaltningen.

Allemansfond

Beträffande allemansfond utredningen att nuvarande placeringsmenar regler i jämförelse med dem gäller för vanliga värdepappersfonder - som allemansfondema ett sämre utgångsläge vad gäller möjligheterna - ger att erhålla hög avkastning samt att sprida riskerna. en Vidare utredningen att de invändningar som tidigare rests mot anser förslaget likställa allemansfondemas regler med dem som gäller för att vanliga värdepappersfonder inte längre äger någon bärighet. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att allemansfondema ombildas till vanliga värdepappersfonder. För att de anpassningar i allemansfondemas placeringar blir nödvändiga genom ändrade regler inte som skall leda till några förluster för föreslås en allmän anpassningsspararna, period ett år. Situationen för allemansfondsparama förändras inte i någon större utsträckning. Vid ombildningen utgår inte den uttagsavgift som idag belastar vid uttag. Beskattningen påverkas inte heller av själva spararen ombildningen. Däremot måste fondbolaget fastställa vilken avgiftsstruktur och placeringsinriktning skall gälla framöver. Fondbolagen anmodas som göra detta i god tid före ombildningen så att de så önskar spararna - om kan byta fond till de nuvarande reglerna. - Likställandet reglerna för allemansfondema och vanliga värdepapav persfonder får några följdeffekter. De fondbolag som administrerar allemansfonder har i dag uppgiftsskyldighet för fondsparamas reavinster och reaförluster vid försäljning fondandelar. Motsvarande skyldigen av het existerar inte för fondbolag har vanliga värdepappersfonder. som Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten vidgas till att gälla nu samtliga värdepappersfonder. område där reglerna i dag skiljer sig är andelsägamas in- Ett annat flytande. allemanssparande garanterar fondspararna ett visst Lagen om inflytande att andelsägama väljer delar av fondens styrelse. En genom motsvarande rätt fanns tidigare för dem som sparar i vanliga värdepappersfonder denna rätt togs bort år 1991. men Utredningen emellertid att det finns nackdelar med att slopa anser fondandelsägamas inflytande utan att några andra ändringar genomförs. Ett sådant förfarande kan leda till ökad maktkoncentration i näringslivet. Samtidigt kan det konstateras att andelsägamas intresse för att bevista andelsägarstämmor och aktivt utöva inflytande är svagt. Utredningen denna fråga bör sättas in i ett större sammanhang där frågan om anser att

fondernas ägaransvar i allmänhet behandlas. l avvaktan resultatet från en sådan utredning föreslås nuvarande regler bestå, trots att det innebär att olika värdepappersfonder får skilda regler detta område. Denna situation förutsätts dock bara bestå under en kortare period.

Allemansspar

Vad gäller allemansspar konstaterar utredningen att en Iagreglering inte är nödvändig sikt. Samtidigt som utredningen i enlighet med detta föreslår att lagregleringen upphör, finns det statens synvinkel ingen ur anledning att avveckla allemansspar. Sparformen kan mycket väl fortleva och förhållandet mellan Riksgäldskontoret och bankerna kan i framtiden regleras genom avtal. Förändringarna innebär emellertid att allemansspar de facto kommer att skilja sig allt mindre från vanligt banksparande. Det kan därför inte uteslutas att bankernas eller sparamas reaktioner blir sådana att sparformen inte kan fortleva utan måste avvecklas. Med tanke den stora behållningen på allemansspar och behovet stabilitet i statsskuldsförav valtningen bör en eventuell avveckling av allemansspar ske under ordnade former. Nuvarande avtal mellan Riksgäldskontoret och bankerna är ettåriga och reglerar inte hur en eventuell avveckling skall till. Frågan har inte ansetts vara aktuell tidigare. I avsaknad framtida lagstiftav en ning bör Riksgäldskontoret upprätta långsiktiga samarbetsavtal med bankerna. Därvidlag bör parterna bland annat reglera hur ett eventuellt framtida avvecklande skall genomföras. l avvaktan på att sådana avtal föreligger bör allemansspar regleras genom lag. Samtidigt anser utredningen att ett slutdatum för lagstiftningen bör fastställas. Detta bland annat för att klargöra vad gäller som om det skulle visa sig att det saknas grund för ett långsiktigt samarbete mellan Riksgäldskontoret och bankema. Utredningen föreslår därför att lagen om allemanssparande upphävs vid utgången 1997. av Detta innebär att om Riksgäldskontoret och bankerna inte kommer överens om en fortsättning och om Riksgäldskontoret inte fortsätter i egen regi eller med någon annan samarbetspartner så avslutas alle- mansspar enligt utredningens förslag vid årsskiftet 199798. De medel som vid den tidpunkten kvarstår på allemanssparkonton betalas då ut till spararen.

Vid slutåterbetalning utgår uttagsavgiften om l procent. Ur sparaen synvinkel kan uttagsavgift synas som ohemul då uttaget eller återrens en betalningen inte initieras Utan uttagsavgift skulle emellertid av spararen. incitamentet behålla medlen kontot till slutdagen bli starkt. Med att tanke på statsskuldsförvaltningen det olyckligt om en betydande del vore behållningen skulle återbetalas en och samma gång. av

Övrigt

Den lånerätt varit knuten till allemanssparandet tas bort. Lånerätten som har i praktiken inte haft någon reell betydelse sedan kreditmarknaden av-

reglerades. Avslutningsvis diskuteras vilka informationsinsatser som de föreslagna förändringarna påkallar. Utredningen föreslår att Riksgäldskontoret erhåller 10 miljoner kronor i anslag för att informera om de förestående

förändringarna i allemanssparandet.

sou 1994:50 ll

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1983:890 om allemanssparande

Härigenom förskrivs i fråga om lagen 1983:890 om allemanssparande dels att 8a, 26 28 §§ skall upphävas dels att 9 och 25 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2 I denna lag behandlas den särskilda I denna lag behandlas den särskilda sparform allemanssparande sparformen allemanssparande. som är förenad med skattelättnader Lagen gäller, med de undantag enligt 2 § lagen 1988:847 i andra stycket, även för om som anges skattelättnaderförallemanssparan- sådant sparande sker i andelar som de. Lagen gäller, med de undantag i allemansfond enligt lagen som anges i andra stycket, även för 1993:931 om individuellt pensådant sparande som sker i andelar sionssparande. i allemansfond enligt lagen 1993: 931.0m individuellt pensionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra Bestämmelserna i 3 § andra - fjärde styckena, 8a, 9 och fjärde styckena, 9 och 19 - 19-28 §§ skall inte tillämpas i fråga 25 §§ skall inte tillämpas i fråga om sådant sparande i allemansfond om sådant sparande i allemansfond som sker enligt lagen om individu- som sker enligt lagen individuom ellt pensionssparande. ellt pensionssparande

3§3 Sparmedlen skall sättas in i Sparmedlen skall sättas in i en en svensk bank som enligt överens- bank enligt överenskommelse som kommelse med Riksgäldskontoret med Riksgäldskontoret förmedlar förmedlar allemanssparande. En allemansparande. En får sparare sparare får inte spara mer än ett inte spara på mer än ett allemansallemanssparkonto och i fler än två sparkonto och i fler än två alle-

lLagen

omtryckt 1986:522. Senastelydelse 1993:934. Senastelydelse 1993:548.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

allemanssparfonder. Han får flytta- mansfonder. Han får inte flytta sina sparmedel inom allemansspa- sina sparmedel mellan allemansrandet. och allemansfond. Om en spar bank upphör att förmedla allemanssparande får en sparare överföra sin behållning på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank. Den bank eller det fondbolag Den bank eller det fondbolag ombesörjer överföring är ombesörjer en överföring är som en som berättigad till ersättning med högst berättigad till ersättning med högst 150 kronor för sina 150 kronor av spararen för sina av spararen kostnader för överföringen Någon kostnader för överföringen. Vid en uttagsavgift enligt 6 § skall inte överföring enligt första stycket sista betalas. mening skall dock ingen överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas. Vad föreskrivs i första Vad föreskrivs i första som som stycket och i denna lag i stycket och annars i denna lag i annars fråga bank gäller, med undan- fråga bank gäller också i fråga om om tag för bestämmelserna om lån för om sparkassa. förvärv av bostad och för bosättning i övrigt bosparlån i 8 a § och 26 28 §§, också i fråga om sparkassa.

För visst sparande sparkonto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa HsBzs Sparkassa för visst sparande är anordnat av Rikssamt som byggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

8§ Om rätten till sparmedel genom överlåtelse eller pá annat sätt övergår till någon annan eller om spararen pantsätter sin fordran, skall innestående medel betalas ut.

Om överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § en sparare första stycket eller 4 skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta eller värdeökning pâ dessa medel skall gottskrivas Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en allespararen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mansfond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån.

Wd utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § erläggas.

9§ 4

De medel sätts in på allemanssparkonto skall överföras från ban-

som ett ken till Riksgäldskontoret. Pâ de medel som satts in pá ett På de medel sätts in på ett som allemanssparkonto utgår årlig ränta allemanssparkonto utgår årlig som skall motsvara lägst det av ränta. Regeringen eller den mynriksbanken fastställda, vid varje tid dighet regeringen bestämmer som gällande diskontot, minskat med tre meddelar närmare föreskrifter om procentenheter. Regeringen eller vilken räntesats vid varje som den myndighet regeringen bestäm- tidpunkt skall gälla. mer meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla.

25§ Den som bosparar i HSB eller Den bosparar i HSB eller som Riksbyggen fâr under det kalender- Riksbyggen får överföra hela eller år han fyller 28 år överföra hela del sparandet enligt 24 § till av eller den del av sparandet enligt allemanssparkonto eller allemans- 24§ till allemanssparkonto eller fond. allemansfond.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

4Senaste lydelse 1989:510.

2 Förslag till

Lag ändring i lagen 1983:890 om allemanssparande

om

Härigenom förskrivs i fråga lagen 1983:890 om allemansom sparande 1

dels att 10-25 skall upphävas 6 och 8 §§ skall ha följande lydelse. dels att

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

den särskilda I denna lag behandlas den särskilda I denna lag behandlas allemanssparande. sparformen allemanssparande. sparformen Lagen gäller, med de undantag i andra stycket, även för som anges sådant sparande sker i andelar som

i allemansfond enligt lagen

1993:931 om individuellt pensionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra fjärde styckena, 9 och 19 - 25 §§ skall inte tillämpas i fråga

sådant sparande i allemansfond

om sker enligt lagen om individsom uellt pensionssparande.

3 in i bank enligt överenskommelse med Sparmedlen skall sättas en som förmedlar allemansparande. En sparare får inte spara Riksgäldskontoret allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Han på mer än ett sparmedel mellan allemansspar och allemansfond. Om får inte flytta sina förmedla allemanssparande får överföra sin en bank upphör att en sparare på allemanssparkonto till sådant konto i annan bank. behållning det fondbolag ombesörjer överföring är berätt- Den bank eller som en till ersättning med högst 150 kronor spararen för sina kostnader igad av överföringen. Vid överföring enligt första stycket sista mening för en överföringsavgift utgå. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall dock ingen

lLagen omtryckt 1986:522.

Senaste lydelse 1994:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall inte betalas. Vad som föreskrivs i första stycket och armars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga sparkassa. om För visst sparande på sparkonto hos HSB.-s Riksförbunds Sparkassa HSB.-s Sparkassa samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§.

4§ Varje sparare får sätta in högst Varje får sätta in högst sparare 2 000 kronor i månaden i alle- 2 000 kronor i månaden i allemanssparandet. manssparandet eller det lägre belopp regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrift om.

6§3 Vid uttag betalar spararen till Vid uttag betalar till spararen banken eller fondbolaget en avgift banken en avgift motsvarande en motsvarande en procent av det ut- procent det uttagna beloppet, av tagna beloppet, dock minst 20 kro- dock minst 20 kronor. nor.

8§2

Om en sparare överskrider de Om överskrider de en sparare begränsningar som gäller enligt 3 § begränsningar gäller enligt 3 § som första stycket eller 4 skall de första stycket eller 4 skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta eller ut till honom. Någon ränta vârdeökning på dessa medel skall dessa medel skall gottskrivas gottskrivas spararen. Om det för spararen. sparmedlen har förvärvats andelar

i en allemansfond och andels-

om värdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande män.

3Senaste lydelse 1993:548.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. 2. Placeringsregeln i 16 § andra stycket första meningen gäller för allemansfondema intill utgången av mars 1996. företagsanknuten allemansfond före den l april 1995 har Om en ansökt tillstånd till näringsverksamhet enligt 3 § lagen om annan 1990:1114 värdepappersfonder skall bestämmelserna i lagen om 1983:890 allemanssparande gälla så länge tillstândsprövningen om pågår. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte utgå i anledning av att 4. reglerna om allemansfond upphävs.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder skall införas två nya paragrafer, 6 a § och 9 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a § I styrelsen för ett fondbolag som förvaltar en värdepappersfond vilken tidigare reglerats av lagen 1983:890 om allemansspamnde,

skall flertalet ledamöter, och bland

dem ordföranden, väljas av en ärlig fondandelsägarstämma. Om

ett fondbolag förvaltar flera sådana fonder, skall för varje sådan fond

i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av fondandelsägarstämman i fonden. I beslut om rösträtt för aktier i

fonden deltar endast de ledamöter

i fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

9 a §

En fond får årligen dela ut ett

belopp motsvarande sammanlagt

högst tvâ procent av fondens värde

vid utgången av det närmast föregående kalenderåret till viss stiftelse eller visst trossangñtnd eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1988:846 om ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs l och 3 lagen 1988:846 om ungdomsatt bosparande skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

l§ Denna lag innehåller bestämmelser Denna lag innehåller bestämmelser ungdomsbosparande. ungdomsbosparande. om om l lagen med I lagen avses med avses ungdomsbosparande den särskilda sparform som är förenad med skattelättnader enligt 3 § lagen 1988:847 om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande 2. bank svensk bank eller bank en svensk bank eller en sparkassa, och sparkassa, och bosparkonto sparkonto i 2. bosparkonto ett sparkonto i ett bank eller sparkassa, för bank eller sparkassa, avsett för avsett sparande är knutet till tur- sparande som är knutet till en tursom en ordning för bostadsförvärv. ordning för bostadsförvärv.

3§ Sparmedlen skall in i bank, Sparmedlen skall sättas in i bank, sättas räntebärande konto anslutet till räntebärande konto anslutet till ungdomsbosparandet. Till ungdomsbosparandet. Till sparansparandet får anslutas bosparkonton och det får anslutas bosparkonton och sparkonton sådant slag andra sparkonton av sådant slag andra av banken erbjuder kunder i banken erbjuder kunder i som som allmänhet, dock allemansspar- allmänhet, dock vinstsparkonton. konto och vinstsparkonton. En En sparare får inte samtidigt spara får inte samtidigt spara på på mer än tvâ konton. sparare mer än tvâ konton; Inga andra konton än bosparkonton får vid anslutning till ungdoms-

bosparandet visa något tillgodohavande för spararen. Konton viss fâr anslutas till ungdomsbosparandet efter anmälan av typ från banken till Riksgäldskontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

5 Förslag till Lag om ändring i lagen 1941:416 om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 37 § 3 mom. lagen 1941:416 arvsskatt och om gávoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för ut- 3 mom. Gåvoskatt utgår för ut-

delning från en allemansfond enligt delning från värdepappersfønd

en 18 § sista stycket lagen 1983:890 enligt 9 a § lagen 1990:1114 om om allemanssparande. En sådan värdepappersfonder. En sådan ututdelning skall vid tillämpning av delning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra gåva denna lag utgöra gåva en anses en från fonden. från fonden.

Denna lag träder i kraft dcn l april 1995.

6 Förslag till i lagen 1947:576 statlig inkomstskatt Lag om ändring om

Härigenom föreskrivs 27 § 2 lagen 1947:576 om statlig att mom. inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 2 Som anskaffningsvärde det genomsnittliga anskaffningsmom. anses värdet för samtliga finansiella instrument samma slag och sort som det av avyttrade, beräknat grundval faktiska anskaffningsutgifter och med av hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet genomsnittsmetoden. Har aktier erhållits sådan utdelning som avses i punkt 1a genom anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen 1928:370 skall som av anskaffningsvärde för dessa aktier så stor del av det genomsnittliga anses anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådan mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, vederlag erlagts för rätten till om utdelning, vederlaget anskaffningsvärde. I annat fall skall de anses som utdelade aktierna anskaffade utan kostnad. Har aktier erhållits anses sådan utskiftning i punkt 1 anvisningarna till 22 § genom som avses a av kommunalskattelagen skall anskaffningsvärde för dessa aktier anses som anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftar ut aktierna. Är finansiella instrument i 1 föremål för notering som avses mom. inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, är allmänt tillgänglig marknadsnoterasom de, får såvitt optioner och terminer anskaffningsvärdet utom avser bestämmas till 20 procent vad den skattskyldige erhåller vid avav yttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Delbevis eller teckningsrättsbevis, grundas aktieinnehav i ett som bolag, anses anskaffat utan kostnad.

Senaste lydelse 1993:1543

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För andelar i värdepappersfond som förvärvats före den 1 januari 1995 fâr som anskaffningsvärde tas upp andelarnas marknadsvärde den 31 december 1992.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 árs taxering. För andelar som förvärvats i allemansfonder skall alltjämt förskriftema i punkt 8 övergângsbestâmmelscma till lagen av 1990: 1422 om ändring i lagen 1947:576 statlig inkomstskatt gälla. om

7 Förslag till 1993:931 individuellt Lag om ändring i lagen om

pensionssparande

förskrivs i fråga lagen 1993:931 individuellt pen- Härigenom om om och 3 §§ och 3 kap 6 § skall ha följande sionssparande att 2 kap l

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap

1§ pensionssparande får Individuellt pensionssparande får Individuellt flera sparformerna ske i eller flera av sparformerna ske i en eller av en inlâning inlâning värdepappersfond 2. andelar i värdepappersfond 2. andelar i

och allemansfond samt och

3. andra fondpapper 3. andra fondpapper

3§ sparande i värdepappersfond Vid sparande i värdepappersfond Vid pensions- skall pensionssparmedlen för spa-

och allemansfond skall

räkning räkning placeras i en sådan sparmedlen för spararens rarens sådan värdepappers- värdepappersfond som avses i placeras i en i lagen lagen 1990:1114 om värdepapfond som avses värdepappersfon- persfonder. Pensionssparmedlen får 1990: l 114 om placeras i utländskt fond-

der eller i en allemansfond enligt även ett

allemansspa- företag är underkastat lagstiftlagen 1983:890 om som Pensionssparmedlen får ning eller offentlig reglering rande. annan placeras i utländskt fond- väsentligen stämmer överens även ett som underkastat lagstift- med den som gäller för värdepapföretag som är offentlig reglering persfonder här i landet. ning eller annan väsentligen stämmer överens som med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap 6 § Fondpapper eller andelar i alle- Fondpapper får inte förvärvas eller

mansfond får inte förvärvas eller avyttras till ett pris som avviker

avyttras till ett pris som avviker från gällande marknadsvärde. från gällande marknadsvärde.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härmed föreskrivs att 3 kap. 32 § lagen 1990:325 om själva deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. § 32 a Kontrolluppgift realisations- Kontrolluppgift om realisationsom vinst eller realisationsförlust vid vinst eller realisationsförlust vid

avyttring andel i allemansfond avyttring av andel i värdepappers-

av

skall lämnas fondbolag fond skall lämnas av fondbolag

av som i l § lagen 1990:1114 avses i 1 § lagen 1990:1114 avses om som värdepappersfonder. om värdepappersfonder. Kontrolluppgift skall lämnas för Kontrolluppgift skall lämnas för den har andel i alle- den har avyttrat andel i värdesom avyttrat som

mansfond inte är tillgång på pappersfond som inte är tillgång

som pensionssparkonto. Kontrolluppgif- pensionssparkonto. Kontrolluppskall realisationsvinst giften skall ta upp realisationsvinst ten ta upp eller realisationsförlust till den del eller realisationsförlust till den del den är skattepliktig respektive den är skattepliktig respektive avavdragsgill. dragsgill.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995 och tillämpas första gången

vid 1996 års taxering.

Senaste lydelse 1993:1564.

9 Förslag till Lag om upphävande av lagen 1983:890

om

allemanssparande

Härigenom föreskrivs att lagen 1983:890 allemanssparande skall om upphöra den 31 december 1997.

De sparmedel som finns kvar i allemansspar när lagen upphävs skall för det fall allemansspar inte fortsätter i form utbetalas till annan spararna varvid uttagsavgift enligt 6 § skall utgå. Om allemansspar fortsätter i någon form efter den 31 december 1997 utgår ingen uttagsavgift enligt 6§ i samband med att lagen upphävs. Bank upphör förmedla som allemansspar i samband med att lagen upphävs får ta ut överföringsavgift enligt 3 § andra stycket.

1 Inledning

Uppdraget

Vid årsskiftet upphörde allemanssparandet att gynnas skattemässigt. Därmed bortföll också det huvudsakliga skälet att ha kvar de särskilda sparoch placeringsregler som regleras i lagen allemanssparande. om Mot denna bakgrund tillsattes denna utredning för att utreda och lägga fram förslag om hur en avveckling dessa bestämmelser bör av genomföras. Det kan redan här vara på sin plats att notera att avveckling en av den lagstiftning som i dag styr allemanssparandet inte är detsamma som att sparformema skall avvecklas. Dessa kan mycket väl fortleva, än om i reviderad form.

1.2 Betänkandets

disposition

I kapitel två ges en kortfattad beskrivning hur allemanssparandet av utvecklats sedan starten 1984. Vidare beskrivs de skatte- och placeringsregler som gäller för allemanssparandet i dag.

I påföljande kapitel behandlas effekterna att reglerna för allemansav fond helt integreras med dem för vanliga värdepappersfonder. Här disku-

teras ocksâ sambandet mellan allemansfond och allemansspar samt frågan om fondandelsägamas inflytande.

Kapitel fyra redogör för förutsättningarna för allemansspar vid en avveckling av lagen om allemanssparande. En central punkt är vilket behov det finns av att sparformenupplåningsformen fortlever även på längre sikt. I femte kapitlet behandlas några andra områden berörs de som av föreslagna förändringarna för allemansspar och allemansfond. I det sjätte och sista kapitlet återfinns specialmotiveringen följt av utredningsdirektiven.

2 Allemanssparandet utveckling och nuläge

2.1 Utveckling

Allemanssparandet blev omedelbart en mycket populär sparform när den infördes i april 1984. Redan första månaden öppnades drygt två miljoner konton vilket var drygt en halv miljon fler än vad skattesparandet den skattesubventionerade sparform som var föregångare till allemanssparandet uppnådde som mest. - Allemanssparandet består av tvâ delar: dels sparande inlåningskonto allemansspar, dels sparande i aktier allemansfond. Som framgår av - diagram 2.1 och 2.2 dominerade allemansspar inledningsvis. Antalet konton i allemansspar var ca tre gånger större än i allemansfond under de första åren. Efter hand växte fondsparandet i kapp och fr.o.m. 1990 var antalet konton i fond och spar ungefär lika många. Detta gällde fram till det att det premiegrundande allemanssparandet inleddes i september 1992. I samband härmed ökade antalet fondkonton med ca en tredjedel. Sammantaget uppgick antalet konton inom allemanssparandet till ca fyra miljoner fördelade på drygt tre miljoner sparare vid utgången av 1993. Det innebär att en betydande del av svenska folket i dag sparar inom allemanssparandet. Sparade medel inom allemanssparandet har växt efter hand. Inledningsvis skedde sparandet huvudsakligen genom sparande inlåningskonto men i takt med att aktiekurserna steg ökade intresset för fondsparande. Under 1990 var behållningen lika stor på fond som spar. Genom börsnedgången i början av 1990-talet sjönk emellertid behållningen fond tillbaka. Detta visade sig vara tillfälligt; börsuppgången 1993 ökade värdet fond igen. Vid utgången av 1993 var behållningen på allemanssparandet 135 miljarder kronor, varav 68 miljarder på spar och 67 miljarder på fond. Allemanssparandet utgör därmed drygt 10 procent av hushållens totala finansiella tillgångar.

Diagram 2.1 Antal konton i allemanssparandet

ammo

MIXXXD C O a: innom .

IOIXUU-

O u m-.. -, . , . .'."". -rx-rx-m å á 8 å å 8 3 3 8 E 3 S - - Allemonsspor Allemcnsfond Totalt

Källa: Riksgäldskontoret.

Diagram 2.2 Behållning i allemanssparandet, miljarder kronor

BOMB -

o... _-___ 9053000340005:n-oogmoogqcogmcognoognoognoog 33 832 888 säfênxåâåmåäåoâåââ SSS-ääämäääm 3 3 3 8 O 0 O O Q Q Månad L Auemonsspcv Allemonsfond j Anm.: Kvartalsdata, före sep 1986 ársdata för allemansfond. Källa: Riksgäldskontoret, Svensk Fondstalistik.

2.2 Nuvarande

Skatteregler och

placeringsbestämmelser

Den skattemässiga särbehandlingen av allemanssparandet har avvecklats i två steg. För allemansspar skedde detta vid årsskiftet 199293 och för allemansfond ett år senare. Således finns inte några av de tidigare skattemässigt fördelaktiga reglerna kvar, utan sparfonnen såväl allemansspar som allemansfond beskattas på samma sätt som annat motsvarande sparande. Placeringsreglema för allemansfondema har successivt ändrats och i dag är skillnaderna i förhållande till de regler gäller för vanliga som värdepappersfonder relativt små med undantag för allemansfond är att en begränsad till spara i svenska aktier och andra svenska värdepapper. Minst 70 procent av fondförmögenheten skall placerad i svenska vara värdepapper samtidigt som fonden kan placera högst 25 fondprocent av fönnögenheten i räntebärande papper. Fr.o.m. 1993 har allemansfondema fått möjlighet att placera 5 procent av fondförmögenheten i andra värdepappersfonder och att utnyttja optioner och terminer eller liknande ñnansiella instrument. Vidare finns det för allemansfondema riskspridningsen regel som begränsar fondens innehav fondpapper utgivna av av samma emittent till maximalt lO procent av fondens värde. Denna begränsning gäller vid anskaffningstillfállet. Vanliga värdepappersfonder får inneha fondpapper och finansiella instrument från samma emittent till högst 5 procent fondens värde. Från av denna huvudregel finns dock undantag. Sålunda får fonden till 40 procent av det sammanlagda värdet bestå av fondpapper från emittenter med högst 10 procent av fondförmögenheten vardera. En fond kan exempelvis placera 6 procent av fondförmögenheten i sex olika bolag. Vanliga värdepappersfonder har ingen motsvarighet till allemansfondernas begränsningar vad gäller att placera i räntebärande tillgångar och utländska instrument. En annan skillnad är att för vanliga värdepappersfonder gäller de begränsningar som finns inte endast vid förvärvstillfället. I stället marknadsvärderas fonden tillgångar kontinuerligt. Detta innebär att begränsningsreglema kan bli bindande kursrörelser på enskilda genom aktier, utan att fonden har gjort några eller omplaceringar. ny-

3 Allemansfond

1 Placeringsbestämmelserna

Syftet med allemansfond förutom att stimulera hushållen till ökat var sparande - enligt den ursprungliga propositionen prop. 19838430 s. 21 att underlätta det svenska näringslivets försörjning med riskkapital. I enlighet med detta syfte fick allemansfondema till en början endast placera i svenska värdepapper och då företrädesvis i svenska aktier. Placeringsreglema har i viss män förändrats i takt med utvecklingen kapitalmarknaden men inriktningen pä den svenska aktiemarknaden har upprätthållits hela tiden. Allemansfondemas placeringsbestämmelser var föremål för översyn för några år sedan vilket resulterade i en promemoria, Nya placeringsregler för allemansfonder Ds 1991 :7. I promemorian ifrågasattes framför allt begränsningen av möjligheten att placera i räntebärande papper och den ensidiga inriktningen svenska aktier. l promemorian argumenteras att särbestämmelser för att styra sparandet, av den typ som finns inom allemansfond, sannolikt har ringa betydelse för det svenska näringslivets kapitalförsörjning efter avvecklingen av valutaregleringen. Pâ en avreglerad och intemationaliserad marknad är det inte effektivt att styra ett visst sparande till vissa sektorer. I förlängningen ger detta anpassningar som motverkar den avsedda styrningen 18. l promemorian dras vidare slutsatsen att placeringsbestämmelserna försvårar förvaltningen av allemansfondema och har negativ effekt sparamas avkastning. l en senare proposition prop. 199293:90 bedömde emellertid föredragande statsråd det som mindre lämpligt att genomföra några genomgripande förändringar allemansfondemas placeringsbestämmelser. av Framför allt befarade föredraganden att mot bakgrund den - av oro som rådde de finansiella marknaderna vid denna tidpunkt, hösten 1992 sådana förändringar kunde medföra negativa konsekvenser för den svenska aktiemarknaden. Vidare ansåg några remissinstanser bl.a. - Riksbanken och Riksgäldskontoret det olämpligt att utvidga allemans- -

möjligheter placera i räntebärande så länge sparandet fondernas att papper i dessa fonder skattegynnat. Det befarades att en sådan utvidgning var skulle få snedvridande effekter på kreditmarknaden. Utredningen kan konstatera att det skett förändringar i de faktorer som 1992 fick föredraganden frångå förslaget om att likställa allemansatt fondernas placeringsbestämmelser med de gäller för vanliga värdesom pappersfonder. det första är sparande i allemansfonder inte längre förenat med För skattelättnader sedan den 1 januari 1994. Däremot har allemansnågra liksom andra svenskbaserade fonder företrädesvis placefonderna som i svenska aktier den beskattningen fått en låg beskattrar - genom nya jämfört med fonder huvudsakligen placerar i räntebärande ning som papper, se tabell 3.1.

Tabell 3.1 Beskattning av fondandelsägare

papper

allemansfondema skulle få tillåtelse att placera en större andel av Om sina tillgångar i räntebärande skulle således en sådan anpassning papper medföra skattesatsen ökade. Beskattning sparande i räntebaserade att av sker via fond allemansfond eller annan fond är därmed papper som - när sparandet sker direkt. Den tidigare invändi princip densamma som likställande placeringsbestämmelsema skulle medföra ningen att ett av snedvridningseffekter på kreditmarknaden bortfaller således. andra invändningen att likställa placeringsreglerna gällde det Den mot på de finansiella marknaderna. Läget på den svenska aktieoroliga läget marknaden betydligt ljusare; finanskrisen har passerat sin kulmen är nu och börsvärdet har fördubblats sedan hösten 1992. Under 1993 har ett flertal företag bl.a. några de då något sargade bankerna erhållit - av riskkapital att emittera aktier på Stockholmsbörsen utan att nytt genom detta lett till några störningar. Även på penning- och valutamarknadema

råder relativt god stabilitet. Beträffande förändringar i allemansfondemas placeringsregler risken att kommer leda till omfattande investeringar i utländska aktier till föratt

fång för den svenska aktiemarknaden kan det vara fruktbart att skilja på två olika faktorer. Dels hur spararna ändrar inriktning på sitt sparande, dels hur fondförvaltarna agerar på det utökade manöverutrymme de skulle erhålla. Nu, några år efter avvecklingen av valutaregleringen, torde de flesta sparare ha anpassat sin portfölj till de möjligheter som en fri intemationell kapitalmarknad erbjuder. Som framgår av tabell 3.2 var intresset för utländska aktier betydande åren efter avregleringen den l juli 1989. Utvecklingen de senaste åren tyder emellertid på att den initiala portföljanpassningen efter valutaavregleringen i stort sett är genomförd. Det stora bruttoflödet indikerar dock att vid starkt ändrad det en syn ekonomiska läget i Sverige kan ett betydande nettoutflöde uppstå.

Tabell 3.2 Köp av utländska aktier, miljarder kronor

1989 1990 1991 1992 1993

Brutto 44 66 59 68 124 Netto 28 19 14 3 l

Källa: Riksbanken.

De som haft starka preferenser för utländska aktier torde således redan ha omdisponerat sitt sparande i denna riktning. Detta har då skett vid sidan av ett eventuellt sparande i allemansfondema då dessa inte haft denna möjlighet. Den begränsade skatteförmån kvarstod i allemanssom fondema efter skattereformen 1991 torde inte ha haft någon betydande kvarhållande effekt för den haft större tilltro till utländska börser som eller varit intresserad att sprida sina risker placera i av genom att utländska aktier. Effekterna att i teknisk mening får större av spararna möjligheter att investera i utländska aktier bedöms därför ringa. som De nyligen införda beskattningsreglema för fondandelsägama som redovisades i tabell 3.1 verkar dessutom i motsatt riktning. Lägsta beskattningen gäller för de fonder placerar minst 90 i som procent svenska aktier. De som vill utnyttja detta får ringa utrymme för att placera i utländska aktier. På denna punkt råder dock betydande en osäkerhet om vad som kommer att gälla frarngent. Socialdemokraterna har aviserat en återgång till skattereformens principer de vinner om riksdagsvalet i höst. Huruvida kapitalbeskattningen framöver kommer att påverka avvägningen mellan svenska och utländska aktier är därför en svårbedömd fråga.

sannolikt större risk för utflöde kapital grund av att Det är av fondförvaltama väljer eventuellt påkallat de nya reglerna att - av omdisponera sina portföljer. Om fondbolagen vill erbjuda sina sparare en bättre riskspridning i och fond måste fonden rimligen placera en samma utländska aktier. Om riskspridningen överlåts spararen kan de även i allemansfondema fortsätta i svenska aktier samtidigt som nuvarande spara fondbolagen fångar intresset för utländska aktier i andra fonder. upp Placeringsreglema för allemansfond tillåter att upp till 10 procent av fondförmögenheten placeras i företag, medan motsvarande gräns för ett vanliga värdepappersfonder går vid 5 procent. Det finns dock undantag generella regeln i det sistnämnda fallet såtillvida att fondpapper från den från fyra eller fler emittenter får uppgå till högst 10 procent vardera av fondförmögenheten under förutsättning att de sammantagna inte överfondens värde. Vid anpassning allemansfonderstiger 40 procent av en av till dem gäller för vanliga värdepappersfonder tvingas nas regler som har än 5 procent fondförmögenheten i fler således de fonder som mer av fyra företag vilkas sammanlagda värde överstiger 40 procent av än fondens värde sälja aktier i något eller några företag. att av utgår regelverket i lagen allemanssparande från värdet vid Vidare om placering motsvarande 10 procent tillgångarna vid förvärvstillfållet. En av inköpstillfállet kan och får dess aktiekurs utvecklas positivt ut- - - om än 10 fondens tillgångar. Lagen om värdepappersgöra mer procent av utgår däremot från marknadsvärdet vid varje tillfälle. Dessa skillfonder värderingsprinciper medför kraven omdispositioner blir nader i att större vid ett byte av regelverk. årsskiftet 199394 hade hälften de vanliga allemansfondema mer Vid av sina tillgångar i fem eller fler företag vars sammanlagda än 5 procent av värde 40 procent. Den allemansfond som andel av fondens översteg tvingas till den största omdisponeringen hade åtta aktieinnehav skulle femprocentsgränsen. Sammanlagt skulle fonden, vid en anpassning över regler gäller för vanliga fonder, tvungen att sälja av till de som vara motsvarande 20 sina totala tillgångar. Vidare farms det procent av 13 fonder 34 hade aktieinnehav översteg 10 procent av

av som ett som

fondens totala tillgångar och därmed inte skulle uppfylla de krav som värdepappersfonder ställer. Det största innehavet i ett företag lagen om motsvarade 12,3 procent av fondens totala tillgångar. I de fall fondernas aktieinnehav i några företag ligger strax ovanför en kan detta under förutsättning att fonden har ett nettoinilöde av gräns justeras fondens tillkommande kapital placeras i kapital genom att -

andra företag, vilket automatiskt medför att de förstnämndas andel sjunker. För en del andra företag ligger innehaven så långt från de pass nya gränserna att utförsäljningar måste till. Eftersom fonderna ofta redan innehar aktier i de flesta större svenska företag som fondförvaltaren bedömer har goda utsikter är det inte osarmolikt att blickarna till en del riktas mot utlandet när medlen från de av regeländringama framtvingade försäljningarna skall återinvesteras. Som nämndes ovan måste fonden dock placera minst 90 procent i svenska aktier om den skall erhålla den lägsta skattesatsen, vilket torde ha viss en återhällande effekt. Frågan är hur stort utflödet kapital kan förväntas bli. Utländska av aktier utgör för närvarande 20 procent samtliga aktiefonders totala av aktieinnehav. För vanliga aktiefonder är andelen 50 medan den procent, på grund av placeringsbestämmelsema är noll för allemansfondema. Ut redningen menar att andelen utländska aktier i vanliga värdepappersfonder inte är representativ för vad som kommer att ske med allemansfondema om deras placeringsbestämmelser likställs med de gäller för som vanliga värdepappersfonder. Tvärtom har andelen utländska aktier blivit så stor just på grund av att sparande i vanliga aktiefonder utgör ett komplement till sparande i allemansfonder där denna möjlighet inte stått till buds. En del allemansfonder kommer dock säkert att placera i utländska aktier när möjligheten skapas. Ett enkelt räkneexempel visar att om allemansfondema köper utländska aktier för 20 sina tillgångar procent av vilket innebär att andelen utländska aktier stiger från femtedel till - en ca en tredjedel av aktiefondemas sammantagna aktieinnehav leder detta till ett utflöde av kapital på 12 miljarder kronor. Eftersom svenska ca aktier måste säljas för att finansiera köpen utländska aktier kommer av svenska aktier tendera att sjunka i pris. Därmed ökar allt lika - annat deras attraktionskraft visavi utländska aktier, vilket får till följd att utländska placerare ökar sina investeringar i svenska aktier. Omdisponeringar i aktieportföljer i Sverige initierar således anpassningsmekanismer som leder till ett visst inflöde av kapital. Nettoutflödet kapital kan av därför förväntas bli lägre än bruttoutflödet.

överväganden

Utredningen instämmer i den slutsats som den tidigare översynen av allemansfondemas placeringbestämmelser ledde fram till; nämligen att

dessa allemansfondema ett sämre utgångsläge jämfört med vanliga ger värdepappersfonder när det gäller möjligheterna att uppnå hög avkastning

och sprida riskerna. Tidigare uppvägdes det något begränsade manöverutrymmet vad gäller sparformen skattegynnad. Med tanke på att placeringsfåltet av att var skattesubventionen tagits bort helt och hållet, synes det i dag numera avkastning begränsas fondernas placeringsomotiverat att spararens av

bestämmelser. Ett likställande allemansfondemas placeringsregler med dem som av gäller för vanliga värdepapperfonder kommer enligt utredningen knappast riskkapitalförsörjningen det svenska näringslivet längre att påverka av sikt. kan det uppstå vissa kortsiktiga effekter när det sker omdispo- Däremot i allemansfondemas portföljer. Ett visst, begränsat, utflöde neringar men kapital kommer sannolikt att uppstå. Vidare kan regelförändringarna av justeringar i tillgångsprisema att det uppstår ett leda till smärre genom visst försäljningstryck på enstaka aktieslag medan efterfrågan ökar

andra aktier. Ovanstående effekter kan förväntas bli marginella. Det hindrar inte att skapa onödiga problem till nackdel för spararen om anpassningsde kan perioden blir alltför kort och det visar sig att flera allemansfonder agerar regeländringarna, att avyttra samma aktieslag. likartat inför t.ex genom bör därför allemansfondema tillräcklig För att minimera effekterna ges genomföra sina omdisponeringar. Finansinspektionen kan besluta tid att

placeringsbestämmelserna under månader från det

om avvikelse från sex påbörjas 21 § lagen värdepappersfonder. En möjatt verksamheten om denna bestämmelse när allemansfondema skall lighet vore att applicera regler finns i lagen värdepappersfonder. Utredanpassas till de som om ningen dock denna period något kort och föreslår i stället att anser dels från regeln fondpapper från samme emittent fonderna ges dispens att endast får överstiga 5 procent fondförmögenheten om det sammanav sådana tillgångar uppgår till högst 40 procent, dels lagda innehavet av från bestämmelsen inget fondpapper får överstiga lO procent av att under år efter det att lagändringen trätt i kraft. fondförmögenheten, ett

En sådan tidsutdräkt torde tillfyllest. En viss anpassning kan också vara förväntas ske innan lagen träder i kraft.

Bindning till allemansspar

Utredningen föreslår således att allemansfondemas placeringsbestämmelser blir identiska med dem gäller för vanliga värdepappersfonder. som Eftersom skattesubventionen är borttagen, uppstår då frågan huruvida allemansfondema bör leva kvar i reviderad form eller de bör om ombildas till att bli vanliga värdepappersfonder. Utredningen menar att denna frågeställning är starkt förknippad med frågan om det finns någon anledning upprätthålla den koppling att som nu finns mellan allemansfond och allemansspar. I dag är sparformema sammankopplade rätten överföra genom att medel mellan sparformema. När allemanssparandet introducerades tilläts inte överföringar mellan fond och En sådan möjlighet infördes dock spar. 1990. Kostnaden för en överföring är begränsad till högst 150 kronor. Värdet av rätten till överföring mellan fond och hängde spar samman med att det genom insättningsbegränsningen 2 000 kronor per månad för närvarande, 800 kronor under 1990 lång tid bygga tog att ett större sparkapital. Ett betydande uttag medförde då skattesubventionen att forsvann och endast kunde återfås bit för bit, månad för månad, över en längre tidsperiod. Genom att överföring tilläts kunde skatteförmånen bibehållas även om spararen ville ändra inriktning sitt sparande. Genom att skatteförmånen nu tagits bort framstår inte rätten att göra överföringar mellan fond och särskilt värdefull. För allemansspar som fondspararna består det av att kunna flytta över sina medel till allemans-

spar snarare än till ett vanligt bankkonto och därigenom dra fördel den av något högre räntan på allemansspar samt att undvika uttagsavgiften. För att detta överhuvudtaget skall utgöra någon fördel, med tanke på att en överföringsavgift vanligen utgår, får beloppet inte vara för lågt eller tiden som medlen stannar på allemansspar för kort. Denna fördel motverkas av det faktum att om kopplingen till allemans-

spar skall bestå, så bör även insättningsbegränsningen finnas kvar för

allemansfondema. Utredningen föreslår nämligen insättningsbegränsatt ningen bör kvarstå inom allemansspar avsnitt 4.3.

se Med fria in-

sättningar inom allemansfondema överföringsrätt samt en till allemans-

till kostnad 150 kronor skulle det bli möjligt att sätta spar - en om valfria belopp allemansspar. skatteförmånen är borta har emellertid insättningsbegräns- Genom att ningen inte längre någon funktion inom allemansfond. I avsaknad av en framtida koppling till allemansspar borde insättningsbegränsningen tas

bort. Valet står således mellan att vidmakthålla ett sammanhållet allemanssparande med överföringsmöjlighet mellan fond och spar eller att helt allemansfondema med reglerna för vanliga vårdepappersfonder integrera och slopa kopplingen till allemansspar. Utredningens bägge dessa alternativ är tänkbara. Kopplingen syn är att och allemansfond framöver skulle emellertid bli så mellan allemansspar det inte motiverar förekomsten två olika typer av värdepass svag att av pappersfonder. Den enda skillnaden mellan allemansfondema och andra värdepappersfonder skulle de förstnämndas koppling till allemansvara den insättningsbegränsning detta skulle medföra. Utredningen spar samt

rekommenderar därför allemansfondema upphör som egen sparform

att och i stället helt integreras med de vanliga vârdepappersfonderna. Som

krävs det dock vissa övergångsregler. nämndes ovan avveckling den speciella lagstiftningen om allemansfondema En av behöver dock inte innebära att allemansfondema tvingas att byta namn. väl inarbetade och utredningen kan inte några hinder till Namnen är se de fondbolag så Önskar kan behålla fondens nuvarande namn. att som torde detta ha stabiliserande verkan sparandet i dessa Tvärtom en kvarstår naturligtvis kravet på fondbolagen att i god tid fonder. Däremot de förändringar i placeringsinriktning och avgifter informera spararna om

förändringen medför se även nästa avsnitt.

som

3 Uttagsavgiften

propositionen allemanssparandet prop. 198384:30 framhölls att I om sparformen skulle så bred anslutning möjligt var det för att en som viktigt medlen inte bands alltför hårt i dåvarande skattesparanatt - som ändå sparandet långsiktig karaktär föreslogs och det. För att ge en infördes därför uttagsavgift på l procent, dock lägst 20 kronor. - en föreslår utredningen särreglerna inom allemansfond tas bort och Nu att allemansfondema därmed övergår till att bli vanliga värdepappersatt

fonder. Frågan är då om en sådan ombildning skall medföra att spararna drabbas av en uttagsavgift. Ur spararens synvinkel kan man hävda att detta vore orimligt. Spararna har fullgjort en av staten eftersträvad och gynnad handling. Att drabbas av en uttagsavgift som kan uppgå till ett par tusen kronor på grund - av att sparformen byter skepnad kan uppfattas som oskäligt. Detta inte minst då skatteförmänerna nu är borttagna. Problemet kompliceras dock av att allemanssparandet bygger ett trepartsförhållande mellan spararna, staten samt bankerna och fondbolagen. De försämringar i villkoren som skett över åren har beslutats av riksdagen. Uttagsavgiften däremot tillfaller banken eller fondbolaget som en del av den ersättning dessa erhåller för att medverka i allemanssparandet. Om spararna helt skulle slippa uttagsavgiften på allemansfond skulle således bankerna och fondbolagen ett bortfall i potentiella intäkter med omkring 700 miljoner kronor vid nuvarande börsvärde jämfört med ett tänkt läge där medlen skulle tas ut. Ett tänkbart sätt att lindra effekterna för bankerna ett slopande utav av tagsavgiften vore att låta staten, via Riksgäldskontoret administrerar som allemanssparandet, kompensera bankerna för intäktsbortfallet. Två invändningar kan emellertid resas mot ett sådant förfarande. Dels får bankerna behålla sina kunder och dessas sparade medel, dels finns knappast utrymme för ökade statliga utgifter i nuvarande statsfinansiella läge. Eftersom medlen kvarstår i fonderna kan det hävdas att ingen uttagsavgift bör utgå. I stället får fondbolagen bestämma de villkor som skall gälla efter borttagandet av nuvarande regelverk. Tidigare uttagsvar eller säljavgifter relativt vanligt förekommande för vanliga värdepappersfonder. l mitten på 1993 var en uttagsavgift 1-2 procent vanlig i fonder som företrädesvis placerade i aktier. Samtidigt fanns hos del en bolag en ganska betydande insättnings- eller köpavgift, högst som uppgick den till 5 procent. Under andra delen av 1993 har det emellertid skett en allmän övergång till att höja förvaltningsavgiften och slopa insättnings- och uttagsavgifter. En sådan avgiftsstruktur förenklar ombildningen av allemansfonder till vanliga värdepappersfonder. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att spararna inte belastas med någon kostnad vid omvandlingen av allemansfonder till vanliga värdepappersfonder. Även de fondbolag fortfarande har insättningsavgifter som i sina fonder bör kunna ta ut sådana. Detta då de forna allemans-

för med sig sina innehav värdepapper och därmed inte fonderna av

några kostnader vad gäller att placera likvida medel. genererar kan förlora att inga uttagsavgifter utgår vid om- Bankerna synas

blir också fallet för de fonder efter ombildningen inte bildningen. Så som

uttagsavgift och där tar ut sina besparingar. åsätts någon spararna

emellertid de vill och konkurrensen tillåter behålla Fonderna kan om - -

de fortsätter sitt sparande vilket torde uttagsavgiften. För sparare som -

den överväldigande majoriteten med tanke att fondernas manövervara förbättras bestämmer fondbolagen själva förvaltningsavgiften. utrymme fondbolag i dag inte någon uttagsavgift när kunderna En del tar ut

allemansfondsmedel till andra fonder inom företaget. Detta flyttar sina

också förekommit i bankerna. I vilken utsträckning har utredningen har

Det faktum lagen föreskriver uttagsavgift har inte kunnat belägga. att en

från allmänt utnyttja avgiftsbefrielse i sin hindrat bankerna att mer en

marknadsföring. Därför tycks uttagsavgiften ibland ha tagits ut och ibland

efterskänkts, beroende det enskilda kontorets policy och säkerligen

den enskilda kunden samt hur initierad denne varit relationen till

beträffande möjligheten förhandla bort avgiften. Beteendet denna att

nettoförlusten den bortfallna uttagsavgiften i fall ingen punkt gör att av -

införs efter ombildningen är betydligt lägre än vad den ny uttagsavgift -

bruttoberäkningen visar. Utredningen att den bortfallna enkla menar

överkomlig med tanke att fondbolagen får intäkten får anses vara

betydande sparande vuxit fram delvis tack vare en statlig överta ett som

subvention.

fondbolagen i samråd med Finansinspektionen Det ankommer att -

får fullgod information effekterna av ombildse till att spararna om bör i god tid informera andelsägama om vilka ningen. Fondbolagen

skall gälla efter det att allemansfonden övergått till att bli en villkor som

värdepappersfond. Informationen bör nå spararen så att denne vanlig de villkoren oattraktiva kan byta fond till de om hanhon finner nya -

kostnad till högst 150 kronor eller ta ut sina medel gamla reglerna om en

betala uttagsavgiften. För fondbolagen skall beredas tillfälle att ge och att

fullgod information krävs att tiden mellan ett riksdagsbeslut spararna en ikraftträdande är alltför kort, vidare avsnitt 5.3. och lagens se

sou 1994:50 43

3.4 Effekter

på aktörernas ställning på marknaden

Om allemansfondema omvandlas till vanliga värdepappersfonder kan detta fä effekter pá hur fonderna administreras och därigenom även pä antalet placerare och deras ställning marknaden. Ursprungligen fick varje allemansfondbolag endast förvalta allemansen fond. Anledningen var att ville undvika att enskilda placerare skulle man fâ en dominerande ställning pâ marknaden. Sedan den första januari 1993 är det emellertid tillåtet för ett allemansfondbolag att förvalta flera allemansfonder. Syftet bakom ändringen att möjliggöra kostvar en mer nadseffektiv förvaltning av fonderna. Denna förändring har i många fall lett till att de verkar på denna som marknad har samlat förvaltningen av sina allemansfonder i ett färre antal fondbolag. I ett fall har aktör flera fondbolag förvaltar eller en som en flera allemansfonder vardera. Dessa allemansfondbolag har, åtminstone pâ pappret, en självständig VD och placeringsinriktning. Däremot sker administrationen gemensamt i ett annat fondbolag också handhar all som verksamhet som är knuten till de vanliga värdepappersfondema. Denna organisation med administration i ett annat fondbolag kräver dock - godkännande frân Finansinspektionen. Hur fondbolagsverksamheten organiseras beror sarmolikt främst på två olika faktorer. Kostnadseffektivitetsskäl talar för ett bolag och en gemensam administration. Ur placeringssynpunkt kan det emellertid, givet dagens regler, vara fördelaktigt att ha flera fondbolag. En fond fär nämligen inte enligt 23 § lagen värdepappersfonder placera i - om aktier så att dessas innehav överstiger 5 röstvärdet för procent av samtliga av emittenten utfärdade aktier. Om fondbolag förvaltar fler ett fonder gäller begränsningsregeln för det sammanlagda innehavet i fonderna. En konsekvens därav är att fler och större fonder som ett fondbolag förvaltar, desto större är sannolikheten fondbolaget når att upp till 5 procents rösträtt i ett företag. När detta inträffar kan fonderna som ingår i fondbolaget inte fortsätta att placera i denna aktie. För att undvika att begränsas av denna regel kan dä fond och fondbolag en ny ett nytt startas. Om en huvudman äger tvâ eller fler fondbolag - och dessa agerar gemensamt, vilket de egentligen inte skall göra om de är självständiga kan de skaffa sig ett större inflytande än vad femprocentsrestriktionen indikerar att lagstiftaren ansåg tillbörligt. Genom som att ha flera allemansfondbolag har dess ägare kunnat disponera över 10 procent eller

i flera börsbolag. Detta emellanåt ha bidragit till mer av rösterna, synes blivit bättre vid försäljning än vad som skulle ha varit att avkastningen en femprocentsbegränsningen varit styrande. Däremot tycks fondfallet om bolagens ägare inte ha utnyttjat aktiemas rösträtt för att påverka styr-

ningen av företagen. allemansfondema blir vanliga värdepappersfonder öppnar det Om nu överföra förvaltningen allemansfonderna till ett för möjligheten att av förvaltar vanliga värdepappersfonder. Kostnadseffekfondbolag som för sådan utveckling. Femprocentsbegränsningen talar tivitetsskäl talar en speciellt för de förvaltare som har större fonder och som ser emot, affärsmöjligheter i inneha minoritetsposter. Finansinspektionen är att underhandsbesked tveksam till att tillåta en dispens av nuvarande enligt med administration för ett vanligt fondbolag och en slag en gemensam allemansfondbolag har ägare om allemanseller flera som samma omvandlas till värdepappersfonder. I stället skulle de vanliga fonderna reglerna gälla, dvs varje fondbolag skall sköta sin egen administration. att för ha flera fondbolag och därigenom kringgå begräns- Kostnaden att skulle således öka. Detta, samt nämnda kostnadseffekningsregeln tivitetsskäl, talar för antalet fondbolag skulle kunna minska något som att konsekvens att allemansfondema försvinner. en av koncentration färre fondbolag skulle medföra att de kvarvarande En fick medel förvalta. I detta sammanhang uppstår fondbolagen mer att sådan utveckling påverkar effektiviteten marknaden. frågan om en Med hänsyn till nuvarande fondbolag förvaltar vanliga värdepapatt som och de fondbolag förvaltar allemansfonder i de fall de persfonder som koncern redan i dag utnyttjar lednings- och anaingår i samma - samma effekten formell sammanslagning bli begränsad. lyskapacitet torde av en kan läggas den utländska närvaron de svenska finansiella Till detta att sedan avvecklingen valutaregleringen reducerat risken marknaderna av enskild aktör skulle få alltför dominerande ställning. för att någon en Beträffande det enskilda fondbolagets maktposition så kan den synas

stärkas flera fonder slås mer medel samlas inom ett om samman; bolag. Eftersom fondbolagen före sammanslagning hade samma ägare en sker egentligen ingen praktisk förändring i termer av maktkoncentration.

Önskemål slâ fondbolag kan dock stupa att det om att samman kvarvarande fondbolaget skulle än 5 procents rösträtt i något mer Om sammanslagning ändå eftersträvas måste utförsäljningar företag. en tills dess röstvärdet understiger 5 procent. Detta leder formellt sett ske att till minskning maktkoncentrationen. l praktiken torde dock denna en av

effekt av skäl som framgått vara begränsad. Ytterligare aspekter på - maktkoncentrationen tas upp i avsnitt 3.5 nedan. Någon överflyttning av en allemansfond till ett fondbolag som förvaltar vanliga värdepappersfondema bör inte vara tillåten så länge allemansfonden inte uppfyller de nya placeringsbestämmelsema eller om en sådan överflyttning leder till att begränsningsregeln överskrids. Det är vidare möjligt att en koncentration färre fondbolag leder till att minimikraven på fondbolagens aktiekapital blir otillräckliga. Finansinspektionen, som svarar för utformningen av föreskrifter detta område, bör överväga om det föreligger något behov av att justera kraven aktiekapital.

Fondandelsägarnas

inflytande

När allemansfondema introducerades fästes stor vikt vid andelsägarnas inflytande. Konkret tog sig detta uttryck i att en fond fick ha högst 75 000 andelsägare samt att andelsägarna skulle välja flertalet styrelseledamöter. Vidare fick endast fondandelsägarnas representanter besluta i frågor som rörde utövande av rösträtt för fondens aktieinnehav. Vad gäller begränsningen av antalet andelsägare höjdes denna efter hand för att slutligen tas bort år 1992 i samband med att det premiegrundande allemanssparandet infördes. I övrigt består bestämmelsema om andelsägarnas inflytande. Lagstiftarens syn på andelsägarnas inflytande synes emellertid ha genomgått förändring. År 1991 kom lag värdepappersfonder en en ny om som tog bort den tidigare lagstadgade rätten för fondandelsägama i vanliga värdepappersfonder att utse styrelseledamöter i fondbolagens styrelser. I propositionen prop. 198990: 153 40 anförde föredragande s. statsråd att andelsägarnas intresse för att närvara vid stämmor och delta i valet av styrelseledamöter generellt sett är mycket litet. I kombination med att anordnandet av andelsägarstämmor ansågs betungande och kostsamt drog föredraganden slutsatsen att rätten för andelsägarna att utse ledamöter i fondbolagens styrelse inte längre skulle lagreglerad. vara Detta uteslöt inte att en sådan rätt kunde införas i fondbestämmelsema på frivillig basis. Enligt uppgift från Finansinspektionen har emellertid ingen värdepappersfond infört en sådan rätt för andelsägarna. En direkt följd av att andelsägarnas formella medinflytande togs bort var att deras möjlighet att, indirekt genom valda företrädare, utöva röst-

rätt för fondens aktier också upphörde. Föredraganden ansåg vid detta tillfälle att det faktum att fondbolagen övertog rösträtten för fondens aktier inte medförde alltför stor risk för ökad maktkoncentration. en Begränsningen av varje fonds innehav i ett visst bolag bidrog till denna

inställning. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att den nuvarande rätten att utse styrelserepresentanter bör upphöra när allemansfondema omvandlas till vanliga värdepappersfonder. Utredningen menar dock att det finns

invändningar mot ett borttagande av denna rätt. Intresset att bevista fondandelsägarstämmor varierar kraftigt. Detta

beror bl.a. stämman hålls; underlaget i t.ex. Piteå som varit värd

var för stämma är naturligtvis inte detsamma som i de största städerna. en Fondbolagen också att de kan påverka deltagarantalet genom att ha anger kringarrangemang såsom föredragshållare ocheller att bjuda tilltugg. En enkät utredningen genomfört bland fondbolagen visar att som flertalet stämmor bevistas 0,2-0,5 procent av andelsägama. Ett mindre av bolag har biarrangemang lockat så mycket som 7-8 procent av genom andelsägama till stämman. Andra stämmor har endast lockat enstaka

deltagare. Deltagandet på andelsstämmoma indikerar att spararnas intresse för att aktivt påverka styrningen av fonden varit begränsat. För spararen synes det viktigare att medlen förvaltas professionellt, att fonden tillvara handahåller information placeringsinriktning och fondens utveckling om visavi andra fonder samt att kostnaden för att byta fond inte är för hög. Vad gäller fondandelsägarnas inflytande över hur fonden styrs synes den frivillighetsansats gäller för vanliga värdepappersfonder besom träffande fondandelsägamas rätt att utse styrelseledamöter vara tillfyllest. Emellertid utredningen att frågan rösträtt för fondens aktieanser om innehav bör sättas in i ett vidare sammanhang. Det pågår sedan länge en diskussion det institutionella ägandet. Kritik har riktats mot inom stitutionerna från två olika håll. Den kritiken går huvudsakligen ut ena att institutionerna är passiva ägare, vilket leder till herrelösa företag företagsledningen för mycket makt. Den andra kritiken riktar in, och ger sig att det institutionella ägandet bidrar till att makten koncentreras

ett fåtal händer. Dessa två till motsägelsefulla invändningar mot institutionellt synes ägande kan möjligen förenas i önskan att ha starka ägare i enskilda en företag, aversion mot att enstaka ägargrupper dominerar många men en bolag.

Tidigare var det vanligt med familjer som dominerande ägare i stora företag. Så sent som i början på 1960-talet ägde fysiska personer 70 procent av aktierna på Stockholmsbörsen. Sedan dess har denna andel löpande sjunkit. I dag äger fysiska personer aktier motsvarande ca 15 procent av det totala börsvärdet. Till detta skall läggas ett indirekt ägande om ca 10 procent genom allemansfonder och andra aktiefonder. Institutionema har stärkt sina positioner under denna tid. Detta berodde bl.a. på att företagen växte sig allt större och intemationaliserades. Expansionen ställde större krav pâ kapitaltillskott än vad de gamla ägarna mäktade med. Utvecklingen mot en institutionalisering har också indirekt varit regelstyrd. Pensionssparandet har varit skattegynnat, vilket bidragit till att försäkringsbolagen nu innehar ca 14 procent av det totala aktievärdet på Stockholmsbörsen. Även tillväxten aktiefonder, inte minst allemansav fondema, har stimulerats av statsmakten, framför allt genom skattesubventioner men också genom att skattereglema i övrigt gynnat indirekt ägande framför direkt ägande. En institutionell förvaltning utgör vidare ett effektivt sätt för hushåll med mer begränsade medel och ekonomiska kunskaper att få en professionell hantering av sina sparmedel, inklusive en viss riskspridning. Utvecklingen i vär omvärld, inte minst i USA, tyder på fortsatt inen stitutionalisering. Förslaget till ett nytt pensionssystem där viss del - en av pensionen skall placeras i fonder vilka på sikt förutses bli mycket stora kan komma att driva på utvecklingen i denna riktning. - Frågan är vilka konsekvenser som denna utveckling har för maktkoncentrationen i näringslivet och vilken betydelse rösträtten för fondbolagens aktieinnehav har i detta sanmianhang. För det första kan man konstatera att svenska börsföretag har starka ägare trots den starka tillväxten av det institutionella ägandet samt det ömsesidiga ägande som vuxit fram under de senaste decennierna.

Ägamtredningen SOU 1988:38 visade att det är vanligt med

en dominerande ägare i våra börsbolag. Detta beror bl.a. på förekomsten och ett utökat bruk av röstvärdesdifferentiering. Den största ägarens andel av röstetalet ökade från 27 procent 1978 till 41 procent 1988. För att mäta inflytandestrukturen lade ägarutredningen aktieposter samman som i ett inflytandeperspektiv ansågs höra ihop. Efter sådan en sammanslagning uppgick den största sfärens genomsnittsliga andel röstvärdet av

till 47 procent år 1988. Ökningen berodde till en del på att tillkommande

mindre företag hade en mer koncentrerad ägar- och inflytandestruktur.

Även i storföretagen ökade emellertid ägar- och inflytandegraden, om än

i något mindre utsträckning.

Ägarutredningen konstaterade vidare att ägarstrukturen i den privatägda

delen svenskt näringsliv dominerades av ett begränsat antal ägare. av och är fortfarande ofta knutna till de största bankerna. Dessa var - utländska placerare markant ökat sin ägarandel På senare tid har Stockholmsbörsen. Så i början 1991 svarade utländska ägare sent som av marknadsvärdet. Nu torde ägarandelen uppgå till uppför 8 procent av Denna utövar sällan ett aktivt ägarinflytande. emot 25 procent. grupp Det är möjligt nuvarande ordning inom allemansfondema, där röstatt de styrelserepresentanter andelsägama väljer, leder rätten utövas av som till passiv ägarroll. Som nämnts är andelsägamas intresse för en mer andelsägarstämman begränsat. Detsamma tycks gälla deras intresse för

välja styrelserepresentanter. En indikation detta är att de styrelseatt valdes andelsägama inte sällan var anställda inom representanter som av fondbolaget verkar inom De valda representantersamma koncern som har visserligen andelsägamas mandat för att rösta för fondens aktiena innehav det får ändå betraktas som ett ganska svagt mandat att agera men offensivt på. helhet skapar dåliga förutsättningar för ett mer Formen som aktivt ägarinflytande. Utomstående styrelserepresentanter väljs ett år fåtal andelsägama. På detta mandat och kan man missav ett av svaga tänka, bristande erfarenhet att utöva ett aktivt ägarinflytande ges av dessa ledamöter rätten rösta för fondens hela aktieinnehav. Utredatt ningen det finns ganska betydande risk för att rösträtten menar att en sällan utnyttjas. Denna situation skall vägas emot läget andelsägarinflytandet slopas om allemansfondema. Fondbolagen får då i handvändning rösträtt för för en aktier på omkring 60 miljarder kronor. Detta skall läggas till de ca 25 miljarder kronor vanliga värdepappersfonder har placerat i som svenska aktier och fondbolagen redan har rösträtt för. Totalt motsom detta 10 procent av börsvärdet. svarar Utvecklingen i Volvo-Renault affären ledde till att institutionerna trädde

fram och ett så kallat ägaransvar. I samband härmed förutspåddes att tog institutionerna skulle bli aktiva som ägare i framtiden. Den som mer

1 Detta gäller främst för de mindre allemansfonderna. l de största fonderna har ingen andelsägama valda styrelseledamöterna sin anställning inom samma av de av koncern som fondbolaget.

förfogar över rösträtten för allemansfondemas aktieinnehav stärker naturligtvis sin ställning om utvecklingen går det hållet. De stora fondbolagen återfinns inom bankkoncemema och det finns en potentiell risk för att bankledningar trycker för att fondbolagen skall agera i banksfarens intresse såsom detta intresse uttrycks bankled- - av ningen. Utredningen anser sammanfattningsvis att det torde finnas ett samhällsekonomiskt värde i att rösträtten utnyttjas. Den fortgående institutionaliseringen har emellertid bidragit till att de passiva ägarna vuxit i antal och storlek. Sparande i fonder av olika slag kommer med stor sannolikhet att fortsätta att växa framöver. Utredningen mot denna bakgrund menar att regelverket som styr fondernas agerande i möjligaste mån bör uppmuntra ett aktivt ägande. Samtidigt måste det stå fullständigt klart att den fondförvaltare som utövar rösträtten gör det enbart med utgångspunkt från de slutliga ägarnas intresse. Denna frågeställningen är enligt utredningen grundläggande - - mer än frågan om allemansfondema skall behålla nuvarande regler för fondandelsägarinflytande eller ej. Utredningen föreslår därför att frågan om hur ett aktivt ägaransvar i fonder olika slag kan uppmuntrasav säkerställas samtidigt som enbart fondsparamas intressen styr agerandet blir föremål för en översyn. Till dess resultatet från en sådan översyn föreligger föreslår utredningen att nuvarande regler vad gäller fondandelsägamas inflytande bibehålls. Detta innebär att de forna allemansfondema inte får samma regler som övriga värdepapperfonder vad gäller fondandelsägamas inflytande. Det är naturligtvis otympligt att inte ha regler för alla samma värdepappersfonder. En sådan situation bör inte heller bestå under någon längre tid. Det är därför av vikt att den förslagna översynen genomförs skyndsamt.

3.6 Fondernas

uppgiftsskyldighet

Allemansfondbolagen har fr.o.m. 1995 års taxering skyldighet lämna att kontrolluppgift för den som avyttrat andel i allemansfond under året. Uppgiftsskyldigheten infördes som ett led i det deklarationsförfarande nya som skall börja tillämpas vid 1995 års taxering. Förfarandet innebär bl.a. att en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration sänds till den ut skattskyldige, efter eventuella rättelser och kompletteringar skall som

underteckna blanketten och skicka tillbaka den till skattemyndigheten. Avsikten är att det stora flertalet av de deklarationsskyldiga skall samtliga uppgifter om inkomster och avdrag samt preliminär skatteberäkning förtryckta på blanketten. För vanliga värdepappersfonder föreligger inte någon motsvarande uppgiftsskyldighet. Sparandet i dessa är vanligen av mer långsiktig karaktär och insättningar och uttag mindre frekventa. Antalet sparare är också betydligt färre än de drygt tvâ miljoner som sparar i allemansfond. Frågan uppstår då hur uppgiftsskyldigheten bör behandlas om allemansfondema omvandlas till vanliga värdepappersfonder. Med ett gemensamt regelverk i övrigt synes det som en rimlig utgångspunkt att även uppgiftsskyldigheten blev densamma för alla fonder. Antalet allemansfondkonton uppgick i slutet av 1993 till ca 2,3 miljoner, fördelat på drygt 2 miljoner personer. Sparandet i allemansfonder är menat att ett långsiktigt sparande. I praktiken använder emellertid vara kontohavama ofta fonderna som ett slags sparkonto. En del kontohavare kan ha upp till ett tiotal försäljningar att redovisa för ett år. För var och en av dessa försäljningar skall göras en särskild reavinstberäkning och för det fall nya andelar har förvärvats dessemellan skall nytt genomsnittligt anskaffningsvärde beräknas. Detta ställer stora krav deklaranternas förmåga att rätt deklarera försäljningama. Även med endast eller ett en fåtal försäljningar per år är reavinstberälcningen komplicerad. Det är därför viktigt från den skattskyldiges utgångspunkt att uppgift om reavinstreaförlust kan förtryckas deklarationsblanketten. Kan inte förtryckning ske måste tilläggsuppgift lämnas. Med hänsyn till att så många skattskyldiga säljer andelar i allemansfond skulle det stora antalet tilläggsuppgifter allvarligt störa genomförandet av systemet med förtryckt deklarationsblankett. Ett avskaffande av kontrolluppgiftsskyldigheten för allemansfonder bör därför inte komma i fråga. Även för värdepappersfonder i övrigt föreligger vissa svårigheter för de skattskyldiga att rätt kunna redovisa försäljningar av andelar. Detta kompliceras ytterligare av att det inte finns någon motsvarighet till den övergångsregel som gäller vid beräkning av reavinst vid avyttring av allemansfond och som innebär att som anskaffningsvärde för andelar som anskaffats före år 1991, får tas upp värdet per den 31 december 1990. Mot bakgrund av vad som anförts om nödvändigheten av en obligatorisk uppgiftsskyldighet för reavinst vid försäljning av andelar i allemansfond och om svårigheterna att rätt beräkna reavinst även beträffande

övriga värdepappersfonder får det anses angeläget att införa en motsvarande uppgiftsskyldighet även för värdepappersfonder i övrigt. För att kunna lämna uppgift om uppkommen reavinst vid försäljning av andelar krävs emellertid även uppgift om anskaffningskostnad. Beträffande äldre andelar torde sådana uppgifter i många fall saknas eller endast med svårighet kunna uppbringas av uppgiftslämnarna. Det bör därför införas en motsvarande övergångsregel som gäller för allemansfonder som uppgiftslämnarna kan utnyttja i fråga äldre andelar där om uppgifter om anskaffningsvärde saknas. Den reavinst som förtrycks deklarationsblanketten kommer då att utgå från detta värde. Vill den skattskyldige använda sig av en annan beräkningsmetod får han i så fall lämna en kompletterande uppgift. När det gäller nyare andelar föreligger däremot inte problemet i samma utsträckning. Uppgifterna torde utan större problem kunna skaffas fram i de flesta fall. Det bör därför införas en bestämmelse med innebörden att såsom anskaffningskostnad för andelar vilka förvärvats före årsskiftet 199495 får alternativt i stället för det verkliga värdet användas marknadsvärdet per viss dag. Kursutvecklingen på svenska aktier har under senare år varit ojärrm. Att hitta en lämplig tidpunkt för en schablonmässig beräkning av anskaffningskostnad kan därför ställa sig svårt. Emellertid har generalindex vid årsskiftet varit tämligen konstant beträffande åren 199091, 199192 och 199293. Det synes därför lämpligt att utsom gångspunkt för en övergångsregel vid beräkning reavinsten använda av marknadsvärdet vid utgången av 1992 för andelar anskaffats före den som l januari 1995. För andelar som anskaffats efter den 31 december 1994 skall det verkliga värdet användas. Eftersom den s.k. genomsnittsmetoden tillämpas kan uppgiftslämnarna inskränka sitt ADB-lagrade underlag för uppgiftslämnandet till att, i likhet med vad som gäller för allemansfonder, avse endast det genomsnittliga anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden som gäller efter sista transaktionstillfället, antal andelar samt värdet på stickdagen. Då en sådan ordning inte torde ställa orimligt stora krav lagringsutrymme i uppgiftslämnamas datasystem, får det anses att värdet av en uppgiftsskyldighet väl uppväger de administrativa nackdelar som en sådan uppgiftsskyldighet ställer uppgiftslämnarna. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det införs skyldighet en att lämna kontrolluppgift om uppkommen reavinst eller -förlust vid avyttring av andel i även andra värdepappersfonder än allemansfonder. En bestämmelse bör införas i lagen om statlig inkomstskatt med innebörd att som anskaffningsvärde för andelar som förvärvats före den 1 januari

SOU l994z5O

1995 får användas marknadsvärdet den 3l december 1992. De nya bestämmelserna föreslås tillämpas fr.o.m. 1996 års taxering.

3.7 Utdelning till ideella organisationer

År infördes bestämmelse att allemansfondema fick ge en årlig 1988 en utdelning högst 2 fondens värde till ideella organisationer. om procent av l februari 1994 hade fonder med en sådan inriktning skapats. sex I propositionen värdepappersfonder prop. 198990:153 nämns om 56 nästan i förbigående att även vanliga värdepappersfonder bör s. - möjlighet allemansfonder att utdelning till ideella ha samma som ge ändamål. Med tanke lagen allemanssparande föreslås bli upphävd anser att om utredningen utdelning till ideella ändamål bör förtydligas att rätten att ge värdepappersfonder. Utredningen föreslår därför att nuvarande i lagen om skrivning i lagen värdepappersfonder att fondbestämmelsema om om skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för skall ange om utdelning utdelning 9 § punkt tre kompletteras med lagtext som liknar den som en reglerar utdelning till ideella organisationer i lagen allemanssparande. om

3.8 Företagsanknutna allemansfonder

3.8. 1 Inledning

De företagsanknutna allemansfondema regleras av lagen om allemanssparande vari införts vissa specialbestämmelser för dessa fonder angående bl.a. placeringsregler, representation och förvaltning. Genom att utredningen föreslår att allemansfondema ombildas till värdepappersfonder måste de företagsanknutna allemansfondemas situation hanteras. Bestämmelser företagsanknutna aktiesparfonder infördes vid årsom skiftet 198081 ändring i lagen om aktiesparfonder. En specialgenom en bestämmelse i lagen öppnade möjligheten för anställda i börsföretag att i särskilt inrättade aktiesparfonder. Dessa fonder skulle placera sina spara medel till 100 procent i det företagets aktier. Vid införandet av egna allemanssparandet år 1984 ansågs dessa bestämmelserna alltför stelbenta.

Det framfördes krav på förändringar av placeringsreglema så att fonderna gavs möjligheter att sprida riskerna samtidigt som de givetvis skulle behålla sin särart genom nära anknytning till det egna företaget. Lagstiftaren valde att sänka kravet placeringar i det egna bolaget från 100 procent till 25 procent av fondförmögenheten. Denna placeringsregel gäller alltjämt i dag för de företagsanknutna allemansfonderna. Till en början fanns också en femprocentig röstvärdesspärr, som begränsade fondernas möjlighet till inflytande i det egna företaget. Denna begränsning togs bort när allemanssparandet infördes. Den 30 oktober 1993 fanns 24 st företagsanknutna fonder med ett sammanlagt tillgångsvärde cirka 900 miljoner kronor. Flertalet av fonderna är små och endast fem fonder hade en fondförmögenhet som översteg 50 miljoner kronor. Samtliga fonder har anknytning till svenska börsnoterade aktiebolag.

3.8.2 Ombildning eller avveckling

De tidigare skattesubventionema av allemanssparandet omfattade även de företagsanknutna fonderna. Härigenom kom även denna sparform att gynnas av de förmånliga skattereglema. Detta var en grundläggande förutsättning för de företagsanknutna allemansfonderna. De anställda gavs därmed möjlighet att spara i det egna företaget. Avsikten var att öka deras delaktighet i verksamheten och bidra till företagets behov av riskkapital. Till följd av den förändring av placeringsreglema som innebar att kravet placering av förmögenheten i det egna företaget sänktes från 100 till 25 procent, kom anknytningen mellan fonden och företaget att minska. l dag är det stora variationer mellan fonderna i fråga om placeringar i det egna företaget. Några fonder har hela fondförmögenheten placerad i det egna företaget, medan andra t.o.m. har problem att uppfylla lagens krav på 25 procent. Anledningen till denna variation torde vara att fonder i framgångsrika företag valt att placera hela eller en stor del av fondförmögenheten i det egna företaget, medan fonder anknutna till företag som haft ekonomiska bekymmer, försökt att ha så lite aktier som möjligt i det företag som andelsägama varit anställda En annan anledning kan vara fondernas olika placeringsstrategier. De fåtal fonder som haft hela fondförmögenheten eller en mycket stor andel i det egna företaget har troligen ansett att just anknytningen till företaget haft överordnad betydelse.

Andra fonder har försökt kombinera anknytning till det egna företaget en med en viss riskspridning. Om allemansfondema, det sätt utredningen föreslår, ombildas till vanliga värdepappersfonder kan naturligtvis även de företagsanknutna ombildas sätt. Detta skulle dock innebära att de i allt väsentligt samma mister sin särart varför det inte är troligt att fonderna kommer att välja denna möjlighet. Ett annat alternativ för de företagsanknutna fonderna inte väljer att avveckla verksamheten kan vara en ombildning till som s.k. nationella fonder. Finansinspektionen kan med stöd av 3 § lagen om värdepappersfonder lämna tillstånd för ett fondbolag, eller annan som står under inspektiotillsyn, att bedriva annan näringsverksamhet som inte är att anse nens fondverksamhet. Denna bestämmelsen öppnar möjligheten att starta som en s.k. nationell fond. De företagsanknutna allemansfondema, liksom övriga allemansfonder, inte omfattas EU:s direktiv rörande kollektiva investeringsanses av fonder, bl.a. grund deras placeringsbestämmelser prop. 198990: av 153 46. Däremot omfattas vanliga värdepappersfonder av detta direks. tiv och den svenska värdepappersfondslagstiftningen har utformats i överensstämmelse med EU:s direktiv. Trots detta fordrade ett fullständigt uppfyllande EES-avtalet att det i lag infördes ett uttryckligt förbud mot av ombilda vanliga värdepappersfonder till form av kollektiv att annan kapitalbildning, inte omfattades av EES-regler. Detta förbud har som införts i 10 § lagen värdepappersfonder och numera är det omöjligt a om kringgå EES-reglema och ombilda värdepappersfonder till s.k. att nationella fonder prop. 199293:90 s. 44. Detta förbud kan dock inte omfatta de företagsanknutna allemansfonder eftersom de inte omanses fattas EES-reglema sig före eller efter en eventuell ombildning av vare till nationella fonder. Det ankommer på Finansinspektionen att i samband med ombildningen företagsanknuten allemansfond till nationell fond, tillse att den av en en fonden har placeringsbestämmelser markant avviker från vad nya som gäller för vanliga värdepappersfonder. Detta innebär att några av som fonderna i samband med ombildningen kan behöva öka aktieinnehavet i det företaget eller i övrigt ändra sina placeringsbestämmelser. De egna

fonder som enbart har placerat i det företaget kan tvingas minska egna innehavet för att sprida riskema För att underlätta ombildningen föreslår utredningen fond att en som ansöker om att ombilda en företagsanknuten allemansfond till nationell en fond före den dag den nya lagstiftningen träder i kraft, skall bedömas enligt de nuvarande placeringsbestämmelsema för tiden fram till dess att Finansinspektionen slutligen prövat fondens ansökan.

3.8.3 Fondernas förvaltning

De företagsanknutna fonderna har ofta ett nära samarbete med ett fristående eller bankanknutet fondbolag. Detta har ansetts ekonomiskt fördelaktigt för fonderna genom att kompetensen och de administrativa resurserna hos fondbolaget kan utnyttjas. Denna möjlighet till samarbete finns givetvis kvar för de fonder väljer att ombildas till nationella som fonder. Däremot uppkommer ett problem för de företagsanknutna allemansfonder som vill ombildas till nationell fond i dag inte men som har någon koppling till ett fondbolag, utan själva förvaltar och administrerar fonden. Enligt ordalydelsen i 3 § lagen om värdepappersfonder förutsätts nämligen att tillstånd till en nationell fond endast kan ges till fondbolag eller annan som står under Finansinspektionens tillsyn. Det är utredningens uppfattning att de företagsanknutna fonder som inte kommer att avvecklas och som i dag inte samarbetar med ett fondbolag eller annat institut som står under Finansinspektionens tillsyn, bör inleda ett sådant samarbete i syfte att tillgodose såväl andelsägarnas som inspektionens intresse av insyn och kontroll.

2 Akzo Nobel har nyligen, i samarbetemed Nordbanken, bildat en nationell fond. I placeringsbestämmelserna anges att 50-75 procent av fondens medel skall placeras i fondpapper och andra finansiella instrument utgivna av Akzo Nobel.

4 Allemansspar

4.1 och

Sparmotiv upplåningsbehov

4.1.1 Sparrnotivet och sparstimulanser borta

Riksgäldskontoret hade tidigare de ibland motstridiga uppgifterna att minimera kostnaderna för statens upplåning samtidigt som man ålades att stimulera hushållens sparade. Tidvis har dessa båda målsättningar kunnat uppfyllas samtidigt. Införandet av allemansspar där räntevillkoren inledningsvis var gynnsamma och bestämdes av riksdagen medförde emellertid att de båda målsättningarna kom i konflikt med varandra. Detta blev allt tydligare för när oron hur budgetunderskottet skulle finansierades tonades ned i takt med att statsbudgeten stärktes mot slutet av 1980-talet och vikten av att minimera upplåningskostnadema betonades allt starkare. Denna inställning manifesterades i den reviderade fmansplanen år 1989 där regeringen föreslog och riksdagen senare slog fast att låga upp- - láningskostnader skulle ges ökad prioritet i statsskuldsförvaltningen. I samband härmed fick också Riksgäldskontoret regeringens uppdrag bemyndigande att bestämma räntan på allemansspar. Detta ledde till att räntan och därigenom även upplåningskostnaden sänktes. De senaste - åren har upplåningskostnaden för allemansspar varit betydligt lägre än den genomsnittliga kostnaden för övriga upplåningsinstrument, se tabell 4.1. Jämfört med den genomsnittliga upplåningskostnaden för hela statsskulden synes allemansspar ha varit en synnerligen billig upplåningsform. Detta beror dock till stor del på att Riksgäldskontoret i sina beräkningar marknadsvärderar statsskulden. Som en konsekvens därav påverkas upplåningskostnaden den mäts ränteförändringar sker efter - som - av som upplåningstillfället. Om räntan sjunker leder detta till att den uppmätta kostnaden stiger. Ju längre räntebindningstid desto större blir effekten. Upplåningskostnaden för allemansspar där medlen inte är bundna - -

påverkas däremot inte att marknadsräntoma ändras utöver den direkta av effekten via vilken ränta utgår allemansspar. I tider av sjunkande som räntor blir upplâning via allemanspar och andra upplåningsinstrument med kort räntebindningstid fördelaktig. Under den period som är relestudera i detta sammanhang har räntorna sjunkit kontinuerligt vant att vid de aktuella tidpunkterna för beräkningarna, juni respektive år samt vid utgången av 1993.

Tabell 4.1 Upplåningskostnad för några olika upplåningsinstrument. Genomsnitt i procent

199091 199192 199293 juli-dec 93

Källa: Riksgäldskontoret.

Det är därför rimligare att företrädesvis jämföra allemansspar med upplåning via andra lâneinstrument som också har kort bindningstid. Två sådana finns, statsskuldväxlar samt kontokredit i Riksbanken. Allemanshar under hela perioden varit mer kostnadseffektivt än bägge dessa. spar Det finns således kostnadsskäl ringa anledning att avskaffa allemansav spar som upplåningsform. Någon större sparstimulans har egentligen inte funnits i allemansspar efter det att Riksgäldskontoret fick rätten att sätta räntan i mitten av 1989 och skattesubventionema minskades i samband med skattereformen 1991. Räntan i februari 1994 1 procentenhet högre före skatt än vad de var ca större bankerna erbjöd på sina vanliga sparkonton. Pâ allemansspar tilluttagsavgift på l procentenhet, medan bankerna oftast tillåter kommer en något eller några år avgift. Några, framför allt mindre, uttag per utan banker erbjuder ungefär samma ränta som på allemansspar men detta är vanligen begränsat till belopp på minst 50 000. Genom att allemansspar är så lättillgängligt alla större banker förmedlar allemansspar - utgör sparformen fortfarande ett efterfrågat alternativ trots att skatteförmånen är borttagen.

4.1.2 Upplåningsbehovet större än någonsin

Behovet av att stimulera hushållens sparande må ha fallit bort statens men upplåningsbehov är större än någonsin. Statsskulden uppgick till ca 78 procent av BNP vid utgången 1993, vilket är den högsta nivån i av Sveriges moderna historia. Det stora budgetunderskottet medför att kraven bruttoupplåning kommer att öka de närmaste åren. De mest optimistiska prognoserna spår att statsskulden kommer att uppgå till 100- 110 procent av BNP innan den stabiliseras. Riksgäldskontoret kommer därför sannolikt att ha behov av direktupplåning från hushållen under överskådlig tid. Huruvida detta skall ske med upplåningsformer som liknar dagens allemansspar eller är fråga i första hand bör en som avgöras inom Riksgäldskontoret.

4.2 Finns det

något behov av allemansspar i

framtiden

Av utredningsdirektiven framgår att avvecklingen de särskilda reglerna av för allemansspar ska ske under former inte framkallar ett stort som utflöde av sparmedel, bland annat med hänsyn till behovet stabilitet i av statsskuldsförvaltningen. Därmed utesluts direkt återbetalning till en spararna. Inte heller ett alternativ där spararens konto skulle finnas kvar intakt, medan de innestående medlen skulle föras över från Riksgäldskontoret till de kontoförande bankerna kan anses uppfylla villkoren i direktiven. Därmed återstår bara två möjligheter; antingen kvarstår upplåningen i nuvarande eller liknande form eller så upphör den efter en övergångsperiod. En viktig utgångpunkt för Riksgäldskontorets syn på allemansspars fortlevnad är huruvida sparformen skulle kunna kostnadseffektiv vara en upplåningsform även framgent. Utifrån målet att långsiktigt minimera upplåningskostnadema bör sparformen kvar så länge Riksgäldskonvara toret har andra upplåningsformer vars upplåningskostnader överstiger eller ligger i nivå med dem för allemansspar. Eftersom det tar tid och resurser att etablera ett upplåningsinstrument, kan en eventuell avveckling inte baseras dess kostnadseffektivitet vid ett enstaka tillfälle utan en mer långsiktig bedömning krävs. I nuvarande läge med snabbt ökande statsskuld är bedömningama om framtida upp-

60 SOU l994z50

låningskostnader för olika låneinstrument mer osäkra än i tider med mer begränsade budgetunderskott. Det kan därför finnas ett värde i att ha flera låneinstrument även något enskilt låneinstrument synes oför- - om delaktigt för dagen för att långsiktigt minimera kostnaderna för stats- skulden. Det har också visat sig att de olika upplåningsinstrumentens relativa upplåningskostnad har varierat över tiden. Osäkerheten allemansspars framtida konkurrenskraft som uppom låningsform ställer utredningen inför ett dilemma. Vi vet att en lagändring utgör grund för omförhandling avtalet mellan Riksgäldskontoret av och de kontoförande bankerna. En sådan omförhandling kan påverka Riksgäldskontorets ersättning till bankerna för att förmedla allemansspar. Vidare kan inställning till allemansspar förändras dels genom spararnas det i media uppmärksammas att alla skattesubventioner nu är bortatt dels ytterligare förändringar föreslås. En genomgripande tagna, genom att förändring utredningen föreslår är att allemansfondema upphör som som sparform inom allemanssparandet och ombildas till vanliga värdespap-

persfonder se kapitel 3. En sådan ombildning av allemansfond kan

eventuellt få negativa effekter även allemansspar om spararna ser allemanssparandet som ett sammanhållet system. Det är egentligen först när Riksgäldskontoret sett utfallet av en omförhandling med bankerna och kunnat observera spararnas reaktion på de föreslagna förändringarna kontoret allemansspar, i dess nya som vet om form, fortfarande är konkurrenskraftig upplåningsform eller om den en bör avvecklas. Utredningens och Riksgäldskontorets dilemma beskrivs i figur 4. Idealt borde utredningen underlag för beslut om några överge gångsregler krävs för allemansspar vid revidering eller avveckling av en Huruvida några övergångsregler behövs belagen om allemanssparande. dock på beslut, förhandlingar och reaktioner som till en del grundar ror sig utredningens förslag och riksdagens beslut. För finna ut Riksgäldskontorets grundinställning till ett fortsatt att allemansspar i läge där allemansfond försvinner och även andra förett ändringar kan förekomma tog utredningen i ett tidigt skede kontakt med Riksgäldskontoret. Ledningen för Riksgäldskontoret hade då förhoppningar fortsatt upplåning via allemansspar skulle kunna konom att en kurrera med andra upplâningsinstrument. Riksgäldskontoret ansåg det mycket angeläget att fortsätta med denna upplåningsform. som Ur detta perspektiv skulle således allemansspar kunna leva vidare under förutsättning dels inte kräver högre ränta som kompensation att spararna för upplevda försämringar i allemanssparandet som helhet, dels att

bankerna inte ställer för höga krav ersättning för sin förmedlarroll framgent. Figur 4.1 Riksgäldskontorets syn på ett fortsatt allemansspar Ulrednin§sförs|ag_-- Allemansspar kvar Ja Nej Nla

i

Spararnas reaktion Nyil avtal stort ulflöde med bankerna Ja Nej Höj räntan till 0 ulflödel slo ar

Ar allemansspar en effektiv upplöningslorm Ja Nej Fortsätt

T Behov av I

som lidigare övergångsregler

4.3 Finns det

nâgra nackdelar med allemansspar

Allemansspar var redan vid dess introduktion ett relativt nära substitut till vanligt banksparande. Genom borttagandet av skattefriheten och införandet av en friare räntesättning blev likheten än tydligare. Det finns också

indikationer att sparandet i allemansspar i stor utsträckning skett

traditionell bankinlåning.3

bekostnad av Bankerna har åtminstone delvis kompenserats av att allemanssparandet också innehållit ett andra ben, allemansfond. Här har banken fått tillgång till skattesubventionerad sparform med stark tillväxt och med bättre en marginaler än i allemansspar. Härigenom har paketet som helhet accepte-

rats. Nu föreslås att allemansfondema försvinner som en del av allemanssparandet. Därmed blir likheten mellan allemansspar och vanligt banksparande ännu tydligare. Utan skattefrihet och utan bindningen till allemansfond har allemansspar mist några de karaktäristika som tidigare utmärkte av sparformen. Skulle dessutom insättningsbegränsningen 2 000 kronor i månaden tas bort blir allemansspar och vanligt sparkonto i bank identiska produkäven räntevillkoren kan variera ter, om Utredningen har övervägt effekterna av att slopa insättningsbegränsningen. Mot bakgrund att inga skattesubventioner finns kvar i alleav manssparandet kan det omotiverat att ha begränsningar i möjligsynas heterna att spara önskat belopp. I detta sammanhang måste emellertid två andra faktorer beaktas. Det gäller dels den statliga upplåningens effekter kreditmarknaden, dels bankernas villighet att förmedla ett framtida allemansspar. En allmän utgångspunkt för statlig upplåning är att den inte bör störa kreditmarknadens funktionssätt. Tidigare har det rests farhågor om att skattesubventionema i Riksgäldskontorets upplåning från hushållen skulle

3 Se Riksgäldskontoret ñnansförvaltning i staten SOU 1989:95 bilaga - en avsnitt 6.3. Från bankhåll har det därför från tid till annan hävdats att allemansspar är förlustaffär för bankerna. l det sammanhanget kan man dock notera att om en allemansspar inte funnits såskulle Riksgäldskontoret i stället lånat upp motsvarande medel på marknaden. En upplåning marknaden skulle naturligtvis påverkat likviditeten i ekonomin och därmed även bankernas inlåning. Skillnaden mellan upplåning via allemansspar och direkt på marknaden skall därför inte överdrivas. Eftersom bankernas räntemarginaler är högst mot hushållen så kan förekomsten av allemansspar ändåha inneburit förlust jämfört med alternativet att bankerna lånat en medel av hushållen och lånat ut dessa till staten. En skillnad består i att allemansspar som stalig sparform anses som fullständigt trygg och säker medan banker förvisso kan komma i trångmål. Staten måste emellertid vilket också framgick av statens agerande under bankkrisens all- betalningssystemet och förtroendet för bankerna. varligaste skede upprätthålla Något allmänt fallissemang för bankerna kan därför inte tillåtas. Om en enstaka bank kommer i trångmål är det emellertid inte självklart att staten skall träda och rädda banken undan konkurs.

haft snedvridande effekter kreditmarknaden SOU 1989:95, bilaga 2. Genom att dessa skattesubventioner har tagits bort har upplåningens eventuella snedvridande effekter kreditmarknaden avtagitupphört. Om det skulle bli möjligt att sätta in valfria belopp på allemansspar blir konkurrensen med vanligt banksparande knivskar-p. Den enda skillnaden som skulle finnas kvar vore i räntevillkoren och uttagsavgiften. Detta skulle sannolikt få till följd att räntesättningen på allemansspar skulle få ett betydande inflytande räntan vanliga sparkonton i bank. Man skulle kunna hävda att en sådan konkurrens vore bra och till fromma för spararna eftersom räntan allemansspar hitintills varit högre än räntan på vanliga bankkonton. Konkurrens bör emellertid i möjligaste mån ske lika villkor och Riksgäldskontoret verkar onekligen under fundamentalt andra förutsättningar än bankerna. Till skillnad från övriga aktörer lever inte Riksgäldskontoret under några avkastningskrav och riskerar inte heller att råka i betalningssvårigheter eller konkurs. Det finns således en risk för att Riksgäldskontoret skulle bli marknads-

ledande vad gäller räntesättningen om insättningsbegränsningen på alle-

mansspar togs bort. Några dramatiska avsteg från de penningmarknads-

räntor som styr både bankemas räntesättning och räntan del

en av Riksgäldskontorets övriga upplåningsinstrument visserligen vore inte att vänta. Syftet med allemansspar är att sänka kostnaden för statsskulds-

förvaltningen, inte att höja den. Risken för aggressiv räntesättning på

en allemansspar från Riksgäldskontorets sida för att attrahera kapital är mer därvidlag mycket liten. Även mindre påverkan räntesättningen en marknaden i övrigt får dock anses som oönskad givet de armorlunda förutsättningar som Riksgäldskontoret verkar under. Vidare måste hänsyn tas till bankemas beredvillighet att fortsätta hysa en konkurrerande produkt i sitt produktutbud. Tidigare förändringar har lett och de nu av utredningen förslagna leder till ökad likhet - - en

mellan bankernas egna sparkonton och allemansspar. Om även månadsbegränsningentas bort finns risken att en del av bankernas

sparare flyttar över alla sina sparmedel från bankens sparkonton till egna allemanssparkontot. Även denna risk inte är överhängande så finns om det en möjlighet att bankerna hellre avstår från att förmedla allemansspar än att utsätta sig för sådan risk. en Sammantaget menar därför utredningen att övervägande skäl talar för att beloppsbegränsningen bör finnas kvar. Detta stabilitet sparandet ger samtidigt som Riksgäldskontorets räntesättning på allemansspar får något dominerande inflytande på övriga marknadens räntesättning. Där-

med borde bankerna kunna fortsätta att förmedla allemanspar även om

kopplingen till allemansfond upphör.

överväganden

4.4 beträffande allemansspar

4.4.1 Bibehållande av lagen

Utredningen har nämnda bakgrund tagit som utgångspunkt att mot nyss allemansspar skall finnas kvar. För att bevara kontinuiteten i sparformen och förhindra utflöden det fördel om sparformen i möjstora vore en ligaste behåller sin nuvarande karaktär. Härigenom kan sparformen

mån

också behålla sitt väl inarbetade nanm. Genom den skattemässiga särbehandlingen allemanssparandet har att av upphört har huvudargumentet för att i lag ha särskilda sparregler för denna sparform fallit bort. Genom att utredningen föreslår dels att allemansfondema skall omvandlas till vanliga värdepappersfonder, dels bortytterligare paragrafer blir den kvarstående regleringen av tagande av allemansspar begränsad. Den lagen allemanssparandet utram som om gjort skulle därför kunna ersättas med avtal mellan parterna. Nuvarande avtal mellan Riksgäldskontoret och bankerna är emellertid endast ettåriga och reglerar främst administration och ersättningsnivåer. Med tanke de stora belopp som återfinns inom allemansspar menar utredningen det krävs långsiktiga samarbetsavtal och långa uppatt sägningstider för sparformen skall vila stabil grund. Det skulle att en direkt otillfredsställande att skett hitintills skriva avtal om vara - som nästkommande år i slutet året i avsaknad den ram som lagstiftav av ningen eller långsiktigt samarbetsavtal. Ett avtalsförhållande ger av ett där omedelbar uppsägning är möjlig tillgodoser vare sig behovet av en stabilitet i statsskuldsförvaltningen eller spararens behov av framför-

hållning. Utredningen därför det alltför chansartat att avveckla menar att vore lagstiftningen innan det finns ett avtal reglerar det långsiktiga försom hållandet mellan Ett sådant avtal skulle innehålla uppsägningspartema. tider, reglering vad sker med de insatta medlen vid uppsägningsav som tidens utgång Samtidigt kan utredningen inte se några skäl till m.m. varför reglerna för allemansspar sikt skulle bestämmas genom lagstift-

ning nu när skatteförmånema är borttagna.

Utredningen förordar därför att lagen om allemanssparandet bibehålls i reviderad form under en övergångstid. Under övergångstiden får parterna arbeta fram avtal som reglerar samarbetet längre sikt. Vid utgången av övergångstiden fortsätter sparformen enligt de villkor och regler som återfinns i de framtagna avtalen. I händelse av att någon eller flera banker inte vill fortsätta med allemansspar efter övergångstiden måste trepartsförhållandet mellan Riksgäldskontoret-banken-spararen lösas vid denna tidpunkt. Detta fall behandlas mer utförligt i avsnitt 4.5.

Övergångstiden bör inte vara alltför kort. Först måste effekterna de

av genomförda förändringarna utvärderas. Sedan bör Riksgäldskontoret och bankerna ha tid dels för att överväga om de vill göra några förändringar i villkoren för allemansspar, dels för att förhandla. Om det sedan skulle visa sig i förhandlingarna att någon eller flera banker inte att avser fortsätta förmedla allemansspar, så bör det finnas tid kvar till gott om dess att lagen avvecklas. Detta för att ge Riksgäldskontoret rimlig en framförhållning vad gäller utflödet från allemansspar och därigenom säkerställa att Riksgäldskontoret kan låna medel via andra kanaler upp under stabila former. Även bör i god tid reda bank spararna att en avser att upphöra med allemansspar. Om Riksgäldskontoret skulle låna upp medel i utländsk valuta för att motverka nedgången i allemansspar skulle övergångsperioden kunna kortas ned. Utredningen anser emellertid att statsskuldspolitiska överväganden väger tyngre än önskan att förkorta avvecklingstiden för allemansspar. Utredningen utgår därför från att Riksgäldskontoret kommer att motverka en nedgång i allemansspar genom att öka upplåningen på den inhemska marknaden. En del av det sparande som i dag återfinns i allemansspar kan förväntas föras över till andra sparformer inom Riksgäldskontoret vid en avveckling. Huvuddelen av de 68 miljarder kronor återfinns på allemanssom spar skulle dock sarmolikt behöva lånas upp på penning- och obligationsmarknaden. På denna marknad ökade Riksgäldskontoret sin upplåning med 49 miljarder kronor 1992 och med 32 miljarder 1993. Under dessa år skedde samtidigt en betydande upplåning i utländsk valuta. Den statsskuldspolitiska inriktningen är att upplåning i utländsk valuta bör vara mer begränsad framöver. För 1994 är riktlinjen 30-35 miljarder ca kronor. Det övriga lånebehovet, uppemot 200 miljarder, skall således lånas upp på den inhemska marknaden. Även budgetunderskottet och om statens lånebehov sannolikt är lägre från 1995 och åren därefter, kan statens upplåning på penning- och obligationsmarknaden förväntas vara

betydande. Den extra upplåning ett avvecklande av allemansspar som skulle medföra bör därför möjligt fördelas flera år. om Utredningen att själva avvecklingsperioden inte bör understiga tvâ anser år. Till detta kommer den tid behövs för förhandling m.m. innan det som står klart allemanspar skall bestå eller avvecklas. Mot denna bakom grund föreslår utredningen att övergângsperioden som skall täckas av

lagstiftningen bör uppgå till tre år.

4.4.2 Övriga överväganden

Genom Riksgäldskontoret fortsätter att låna från hushållen i former att allemansspar, uppstår ringa förändringar som starkt påminner om dagens för Rättsstatusen skulle i princip oförändrad, Riksspararna. vara gäldskontoret lånar från hushållen och har iklätt sig vissa skyldigheter.

Dessa skyldigheter behöver påverkas av revideringar i lagen om allemanssparandet. Redan i dag finns avtal mellan Riksgäldskontoret och de kontoförande bankerna reglerar den rättsliga statusen mellan som kreditgivama hushållen och kredittagaren Riksgäldskontoret. Om lagen allemanssparandet kommer att revideras bör Riksgäldskontoret tillom med bankerna utforma de avtal som krävs och i dessa sammans nya säkerställa rättliga status garanteras även framledes. att spararnas Genom villkoren för att i allemansspar inte förändras att spara nämnvärt förutom att kopplingen till allemansfond upphör bedömer - utredningen att det finns vissa förutsättningar för att spararna kommer att hålla kvar sina medel på allemansspar. Under 1993 det första året utan några skattelättnader minskade sparandet på allemanssparkonton med drygt två miljarder kronor. Till del berodde nedgången på att den en mycket goda börsutvecklingen ledde till överföring av medel från spar till fond. Utvecklingen indikerar att det är möjligt att bibehålla en relativt hög behållning skattelättnader. Vidare bidrar bibehållandet av även utan uttagsavgiften till att upprätthålla långsiktigheten i sparandet. Detta är inte

minst viktigt i ett läge när sparformen förändras. Vad gäller värdet kopplingen till allemansfond kan man notera, av vilket framgår diagram 2.2, att tillväxten i allemansspar var mycket av god innan möjligheten till överföring mellan fond och spar infördes år 1990. Visserligen sparformen fortfarande skattegynnad vid denna var tidpunkt utvecklingen indikerar ändå att överföringsmöjligheten inte men har haft avgörande betydelse för spararnas intresse för allemansspar. en

Vad gäller bankernas krav ersättning för att även fortsättningsvis förmedla allemansspar har utredningen inte sett någon anledning att ta ställning till vilken ersättningsgrad som är rimlig. Utredningen noterar endast att regeringen och riksdagen 1989 l98990:FiU8 gav Riksgäldskontoret i uppdrag att omförhandla avtalen med bankerna i syfte att minska ersättningen. Denna ornförhandling ledde till en nedgång i den del av ersättningen som utbetalas av Riksgäldskontoret med omkring 15 procent. Till detta kommer och därmed att uttagen uttagsavgiften fortfarande har en tendens att öka. Den exakta storleken den sammanlagda ersättningen som uttagsavgiften genererar finns det inga uppgifter på, men en grov uppskattning är att den är i det närmaste lika stor som ersättningen från Riksgäldskontoret. Bankerna erhåller dessutom viss kompensation genom att de utan att betala ränta får behålla de nett0medel som satts in allemansspar i 15-45 dagar innan medlen inlevereras till Riksgäldskontoret. Sammantaget minskade bankemas totala ersättning med uppskattningsvis 7-8 procent grund av den omförhandling som regering och riksdag initierade 1989. Beträffande villkoren för allemansspar reglerar lagen endast hur låg räntan får vara. Räntan får som lägst uppgå till diskontot minskat med 3 procentenheter. l slutet av februari 1994 motsvarade detta en lägsta ränta 1,5 procent. Vid samma tidpunkt uppgick räntan allemansspar till 6,5 procent. Räntan har endast vid ett tillfälle och då med - 0,25 procentenhet understigit diskontot sedan räntan allemansspar började beskattas 1991. Detta indikerar att spararen denna punkt torde åsätta lagstiftningen ringa värde. Att detta golv för räntan försvinner vid en revidering av lagen kan inte förväntas någon helst praktisk som betydelse. Liknande regler finns inte heller hos banker och andra aktörer som bedriver avistaupplåning. Efter en revidering av lagen om allemanssparandet bör Riksgäldskontoret därför bestämma räntan utan några andra restriktioner än dem som konkurrensen marknaden ställer.

4.5 Vad händer

om någon av parterna vill avveckla allemansspar

Som berörts ovan finns det möjlighet att någon bank vill avbryta sin en förmedling av allemansspar i samband med att riksdagen beslutar om större förändringar i allemanssparandet. Eftersom avtalet mellan Riks-

gäldskontoret och bankerna medger omförhandling vid en förändring en i lagen allemanssparandet samtidigt det inte finns någon avtalad om som uppsägningstid saknar nuvarande konstruktion en stabil grund. Problemen blir speciellt besvärande bankerna skulle agera samfällt i denna fråga om och samtidigt vilja upphöra med förmedling av allemansspar. De förslag utredningen föreslår kan synas omfattande men som nu lämnar i praktiken de centrala avsnitten i allemansspar i oförändrat skick. Samtidigt sätts Slutdatum för lagreglering allemanssparandet. ett en av De banker efter förhandlingar med Riksgäldskontoret inte vill som fortsätta förmedla allemansspar längre sikt skulle enligt utredatt ningens förslag ändå kvar under övergångstiden t.o.m. år 1997. vara En bank skulle naturligtvis efter ett eventuellt beslut att inte fortsätta förmedla allemansspar efter övergånsperiodens slut, få kungöra detta och försöka övertyga sina allemanssparande kunder fördelarna med om bankens sparalternativ. Utredningen menar att den föreslagna lösegna rimlig balans mellan bankernas eventuella önskemål om ningen utgör en avbryta allemansspar och de problem en omedelbar avveckling att som skulle medföra. Även Riksgäldskontoret kan komma att vilja avveckla allemansspar. Detta skulle då ske under förutsättningar som om bankerna samma

initierar avveckling

en Riksgäldskontorets beteende kan dock skilja sig i fall en avveckling önskvärd jämfört med bankerna drar sig ur mot Riksgäldskonanses om önskan. I det fallet kan Riksgäldskontoret ha för avsikt torets senare att upprätthålla sparformen utan bankernas assistans.

4.5.1 Enstaka bank drar sig ur samarbetet

Om enstaka bank aviserat att den vill dra sig ur förmedlingen av en allemansspar efter Övergångsperiodens slut, ställs spararen inför valet att fortsätta i allemansspar i annan bank, spara i någon annan av Riksspara

5 I praktiken kan det svårt att avgöra om en avveckling initieras av Riksvara gäldskontoret eller bankerna. Om bankerna och Riksgäldskontoret inte kan av komma överens om en ersättning för bankernas insatser kan man knappast objektiva grunder bestämma vilken av parterna detta beror på.

gäldskontorets upplåningsformer eller i något av de sparaltemativ som

den aktuella banken erbjuder

Detta fall bör inte utgöra något större bekymmer. Riksgäldskontoret bör informera spararen om bankens beslut och erbjuda spararen att flytta över sina medel till någon annan bank som fortfarande förmedlar allemansspar. En sådan överflyttning bör inte kosta spararen något då denne inte initierat förändringen. En bank som väljer att avsluta sin förmedling av allemansspar skall således inte kunna debitera en överföringsavgift. Riksgäldskontoret kan naturligtvis, liksom alla andra aktörer, även erbjuda spararen andra sparaltemativ i samband med att banken avviserar att den upphör att förmedla allemansspar. l dessa fall utgår dock den vanliga uttagsavgiften. Alla sparare kan emellertid inte förväntas ha tömt sina allemanssparkonton vid slutdatumet. Det finns två olika alternativ att avsluta ett allemanssparkonto vid övergångstidens slut. Antingen betalar Riksgäldskontoret ut behållningen på kontot direkt till spararen eller så omvandlas allemanssparkontot till ett vanligt bankkonto och Riksgäldskontoret för över innestående medel till banken. Ur spararens synpunkt kan det sistnämnda alternativet synas vara fördelaktigt. På så sätt får spararen ränta på sina medel medan hanhon funderar hur medlen skall placerasanvändas. Många sparare ser dessutom sannolikt allemansspar som en produkt bland alla andra i bankens produktsortiment varför en omvandling till ett vanligt bankkonto skulle rimlig. Å andra sidan är det de facto Riksgäldskontoret anses som som lånat upp medlen från spararna. Det är därmed Riksgäldskontoret som har de slutgiltiga ekonomiska förpliktelserna gentemot spararna. Det kan inte heller uteslutas att vissa sparare av principiella eller andra skäl valt att spara just i Riksgäldskontoret. Dessa skulle kunna ha invändningar mot att banken trädde in i Riksgäldskontorets ställe utan att de godkänt ett sådant förfarande. Mot bakgrund av att det är Riksgäldskontoret som har lånat medlen och garanterar dessa anser utredningen att Riksgäldskontoret bör återbetala den innestående behållningen direkt till spararen vid slutdatumet. Det praktiska förfarandet får banken och Riksgäldskontoret komma överens om. Ingenting hindrar att pengarna betalas in direkt till ett nytt bankkonto om spararen och banken kommer överens om detta.

6 Andra sparaltemativ eller konsumtion står naturligtvis också till buds men de nämnda alternativen antas spegla valsituationen för de flesta sparare.

4.5.2 Alla banker drar sig ur

Om alla banker vill upphöra med förmedling av allemansspar, måste ett alternativt distributionsnät skapas eller så måste sparformen avvecklas. Det står naturligtvis Riksgäldskontoret fritt att söka finna andra distri-

butionsvägar. För att undvika att sparformen avvecklas skulle Riksgäldskontoret kunna driva allemansspar i regi. Det skulle kunna ske i liknande egen former för sparande i riksgäldskonto, vilket Riksgäldskontoret driver som i samarbete med Riksbanken. Utredningen inget principiellt hinder för ser Riksgäldskontoret hand eller i samarbete med Riksbanken att egen för allemansspar bankerna drar sig ur. Visserligen stadgar - svarar om bankrörelselagen att endast bank får bedriva inlåning från allmänheten. Men för Riksgäldskontoret bör undantag kunna göras samma sätt som tidigare gjordes för Postverkets postgirorörelse jämför l kap. 2 § tredje stycket bankrörelselagen i dess lydelse före den första mars 1994. I enlighet med vad utredningen anför i avsnitt 4.3 bör emellertid Riksgäldskontoret inte låta allemansspar bli identiskt med vanligt banksparande då detta kan snedvrida konkurrensen på kreditmarknaden. Om Riksgäldskontoret vill driva allemansspar i egen regi efter det att lagen allemanssparande upphört att gälla, bör regeringen i särskild förom ordning säkerställa att viss skillnad mot vanligt banksparande upp-

rätthâlls. De överväganden gjordes i föregående avsnitt gäller i allt som väsentligt alla banker vill sluta förmedla allemansspar. Dock även om kvarstår inte möjligheten för att flytta sin behållning på spararen allemansspar till annan bank. Om Riksgäldskontoret väljer att ta över allemansspar i regi eller kan finna ett alternativt distributionsnät så egen kan likväl erbjudas att flytta över sitt sparande. Med hjälp av spararen autogiro från vanliga bankkonto skulle sparandet kunna spararens fortsätta i former liknar dagens. Liksom i fallet med enstaka bank som skall inte belastas med överföringsavgift om möjligheten att spararen i allemansspar i bank upphör samtidigt som sparformen finns kvar. spara Den avgörande skillnaden mot fallet där en enstaka bank drar sig ur är att Riksgäldskontoret i fall något effektivt alternativ till bankerna som förmedlare finna tvingas låna hela den behållning står att - upp 68 miljarder kronor i dag återfinns allemansspar. För att undvika som att belasta penning- och obligationsmarknaden med hela denna summa kan Riksgäldskontoret försöka öka den del av upplåningen som sker

direkt från hushållen via andra kanaler än allemansspar. Det gäller premieobligationer, riksgäldskonto samt eventuella sparformer nya som riktas mot hushållen. Med tanke att upplåningen på penning- och obligationsmarknaden endast ökade med ca 40 miljarder kronor per år i snitt under 1992-93 kan ett extra upplåningsbehov på 25-30 miljarder kronor år under två år per synas som ett besvärande beting. Detta inte minst då statens lånebehov kommer att vara betydande under flera år framöver samtidigt finansom sieringen i högre grad kan förväntas ske på penning- och obligationsmarknaden än vad som varit fallet under de senaste åren. De medel som försvinner ur allemansspar återkommer emellertid till det ekonomiska kretsloppet, företrädesvis sparande i någon som annan form. De närmaste substituten till allemansspar är bankkonto och sparande i räntefonder. Dessa sparformer kan förväntas ta över been tydande del av de medel som kommer från allemansspar vid eventuell en avveckling. Detta medför att efterfrågan statsskuldväxlar och statsobligationer ökar från banker och fonder. Även den del hushållen som väljer att placera i andra sparformer såsom aktier och pensionssparande leder indirekt till att efterfrågan pâ statsskuldväxlar och obligationer ökar. Detta då t.ex. ett ökat aktiesparande leder till högre aktiekurser vilket föranleder omdisponeringar hos andra placerare, vilket i sin tur ökar efterfrågan på bl.a. räntebärande papper. Tillfälliga störningar i upplåningen kan uppstå, bl.a. grund att av Riksgäldskontoret måste låna medel till âterbetalningar till allemansupp spararna innan efterfrågan på statsskuldväxlar och obligationer ökat. Med dagens regler skulle detta problem kunna lösas genom att Riksgäldskontoret tillfälligt ökade kontokrediten i Riksbanken i avvaktan att allemansspararnas medel skulle återkomma till marknaden i nya sparformer. Riksgäldskontorets möjligheter att låna på kontokredit i Riksbanken upphör emellertid vid kommande halvårsskifte. Riksgäldskontoret blir därför hänvisat till att låna marknaden. Detta kan ske genom en viss överupplåning månaderna före Slutdatum ett samt genom upplâning på dagslånemarknaden i samband med utbetalningen av medel till allemansspararna.

4.5.3 Riksgäldskontoret drar sig ur

Staten har inte några direkta mål beträffande allemansspar. numera Därför bör det Riksgäldskontorets behov av sparformen som uppvara låningskanal avgör sparformens fortbestånd. Om det visar sig att som allemansspar i sin nya skepnad blir mer kostsam genom att spararna kräver högre ränta ocheller bankerna högre ersättning och därigenom inte blir konkurrenskraftig jämfört med Riksgäldskontorets övriga upp-

lâningsinstrument, bör sparformen avvecklas sikt. Om Riksgäldskontoret på ett tidigt stadium anser att allemansspar bör avvecklas så bör detta ske på premisser som om bankerna initiesamma avveckling. Om Riksgäldskontoret och bankerna inledningsvis rar en kommer överens fortsätta med allemansspar bör det långsiktiga om att samarbetsavtal då fram innehålla regler hur en eventuell som tas om framtida avveckling skall gå till.

4.6 Skiss över en avveckling

Skulle allemansspar komma att avvecklas vilket utredningen inte tar ställning till måste två olika problem hanteras. För det första måste rättfärdig behandling under avvecklingsfasen. För det spararen ges en andra bör avvecklingen ske under stabila former så att massiva utflöden kan undvikas. Det är viktigt med hänsyn till statsskuldsförsenare valtningen och de krav nyupplåning via andra kanaler som utflödet ger

upphov till. En rimlig inleda avveckling sparform är förutom att väg att en av en erbjuda möjligheter att flytta över sina sparmedel till andra spararna sparformer inflödet att ta bort möjligheten till nya - att stoppa genom insättningar. För att Riksgäldskontoret en möjlighet att genomföra en ge sådan åtgärd i händelse avveckling föreslår utredningen att nuvaav en rande gräns sparandet 2 000 kronor i månaden kompletteras med om rätt för Riksgäldskontoret att bestämma lägre nivå på det månatliga en en sparandet. I samband med ett avvecklingsbeslut skulle banker och andra aktörer marknaden med all säkerhet komma att ge spararna en hel del information sina sparaltemativ. Det är därför troligt att det uppstår om egna betydande intresse att ta ut behållningen allemansspar i anslutett av

ning till att en avveckling annonseras. Det har vidare förekommit i vilken utsträckning är dock oklart att bankerna avstått från uttagsav- giften när kunden har satt in de uttagna medlen på någon bankens av egna sparformer. Om bankerna generellt avstår från uttagsavgiften stärks incitamentet att tömma allemansspar betydligt. Ett sådant beteende är dock i strid med lagstiftningen. Skulle det finnas ett behov att av motverka ett alltför snabbt utflöde från allemansspar har Riksgäldskontoret möjlighet att hålla en ganska hög ränta i början på avvecklingfas. en Nästa steg, sedan nya insättningar stoppats och utflödet stabiliseras på en acceptabel nivå, torde vara att försämra avkastningen vilket skulle ha den dubbla fördelen att upplåningskostnaden sjunker samtidigt allt som fler sparare efter hand flyttar sina sparmedel. Genom att avväga takten i räntesänkningarna torde Riksgäldskontoret ha goda möjligheter att säkerställa att utflödet blir relativt stabilt över tiden. En kraftig sänkning av räntan under avvecklingsfas skulle leda till en att kvarvarande sparare får en icke marknadsmässig avkastning sitt sparande. Det skulle kunna hävdas att Riksgäldskontoret inte kommer att riskera sitt rykte som låntagare genom att utsätta spararna för ett sådant beteende. Det kan dock noteras att flera banker som trots allt verkar på en konkurrensutsatt marknad har sparkonton är öppna för - som nyinsättning där räntan är uppseendeväckande låg. l februari fanns det sådana konton i åtminstone en bank med en ränta 0,75 procent, vilket kan jämföras med en ränta på uppemot 6 procent på vanliga, öppna sparkonton. För att skydda spararna skulle man därför kunna hävda att det borde införas en begränsning i Riksgäldskontorets rätt att sätta räntan under en eventuell avvecklingsfas. Den nuvarande begränsningsregeln får anses som otillräcklig och utredningen föreslår dessutom att denna begränsning tas bort. En begränsning i rätten att sätta räntan innebär emellertid med nödvändighet att Riksgäldskontorets handlingsutrymme påverkas. Det är samtidigt svårt att på förhand avgöra exakt balansen mellan att skydda var spararna och att skapa stabilitet i statsskuldsförvaltningen går. Det finns en risk att en begränsning skapar onödiga problem. Utredningen menar därför att det är tillfyllest att Riksgäldskontoret åläggs att i möjligaste mån tillgodose sparamas intresse under en avvecklingsfas. Sammantaget menar utredningen att vid eventuell avveckling alleen av mansspar så bör Riksgäldskontoret genom att variera räntesättningen kunna styra sådan avveckling utan några allvarliga bieffekter för en stats-

skuldsförvaltningen eller för spararna. Däremot kan avvecklingen bli kostsam räntan måste sättas högt för att undvika alltför stora uttag i om anslutning till att beslutet om en avveckling annonserats.

4.7 Uttagsavgiften

De argument rörande uttagsavgiften fördes fram beträffande allesom mansfond i avsnitt 3.3 gäller i stort även för allemansspar. Speciellt kan det synvinkel som orimligt att man belastas med utur spararens synas tagsavgift banken erhåller avgiften initierar avvecklingen. om - som - Ett borttagande uttagsavgiften vid den tidpunkt då lagen om alleav manssparande upphävs skulle emellertid innebära ett mycket starkt incitaför alla att inte ta ut några medel i förtid. Detta skulle ment sparare sannolikt få till följd att betydande del av behållningen, 68 miljarder en kronor vid utgången 1993, skulle finnas kvar på allemanssparkontona av ända fram till sista dagen vid årsskiftet 199798. Ett så massivt utflöde på och gång inte acceptabelt med hänsyn till statsskuldsen samma vore förvaltningen. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att uttagsavgiften bibehålls för allemansspar så länge denna sparform regleras av lagen. Om som allemansspar fortsätter efter det att lagen om allemanssparande upphävts så utgår ingen uttagsavgift i samband med lagens avskaffande.

4.8 Effekter hushållens sparande på

En eventuell avveckling sparform som attraherat en så stor del av av en svenska folket till så belopp kan tänkas få effekter att spara stora hushållens sparande. Utredningen emellertid att det finns ringa anledning att förvänta anser sig några markanta förändringar i hushållens val mellan sparande och konsumtion om allemansspar skulle avvecklas. För det första bestäms hushållens sparande inte av förekomsten av enskilda sparformer utan av mer fundamentala faktorer såsom inkomstoch förmögenhetsutveckling, demografiska faktorer samt pensions- och socialförsäkringssystemens utformning. Enskilda sparformer, även om de är behäftade med sparstimulanser, anses i första hand påverka sparandets

fördelning snarare än den totala nivån. Det mot denna bakgrund var som skattereformen minskade selektiva sparstimulanser och eftersträvade en mer enhetlig beskattning av kapital. För det andra finns fullgoda sparaltemativ. Vad gäller allemansspar finns riksgäldskonto, privatobligationer samt vanligt banksparande med villkor som starkt påminner om de som gäller för allemansspar. Icke desto mindre är det möjligt att ett avvecklande av allemansspar leder till en tillfällig ökning av hushållens konsumtion. Det sker i dag sannolikt ett visst slentrianmässigt sparande genom regelbundna månatliga insättningar i allemansspar. Redan en diskussion allemansspars framom . tid kan dels komma att medvetandegöra alla sparare om att sparstimulanserna är borttagna, dels uppmärksamma dem att förändringar och en eventuell avveckling kan vara förestående. Detta kan att spararna överväga omplaceringar av sina tillgångar och ta ut sina sparade medel ur allemansspar. Skulle allemansspar avvecklas måste de sparade medlen omplaceras. Vid tillfällen av hög likviditet är hushållen benägna att mer tillfälligtvis öka konsumtionen. Efterhand återupprättar hushållen den önskade sammansättning av sparande, konsumtion och likviditet. Några bestående effekter på sparandet är således inte att vänta. I nuvarande konjunkturläge vore en mindre förskjutning hushållens av konsumtion över tiden närmast fördel. Hur konjunkturläget i en ser ut början av 1998 är det svårt att sia idag. Eventuella kortsiktiga om effekter av en avveckling allemansspar fâr beaktas vid utformningen av stabiliseringspolitiken mot slutet av 1997 det blir aktuellt. om

Övriga

frågor

Bosparlân

Sparare i åldern 18-28 har enligt 26-28 §§ lagen allemanssparande om rätt att bosparlån under vissa villkor. Ett avvecklande denna del av av lagen innebär således att spararna mister denna lånerätt. Lånerätten infördes strax efter det att allemanssparandet introducerades. Skälen bakom införandet var att det ansågs angeläget att stimulera ungdomar till regelbundet sparande samt att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. Förslaget tillkom i ett läge när kreditmarknaden reglerad, bl.a. var mer fanns en volyrnkontroll. Volymbegränsningama medförde individer att och grupper med lägre inkomster och säkerhet samt utan etablerade relationer med banken tidvis hade svårt att låna. Ungdomar utgjorde sådan en STUPP Genom att spara inom allemanssparandet skulle rätt att låna spararen tre gånger det sparade beloppet. lånerätten är emellertid begränsad såtillvida att spararen först måste genomgå sedvanlig kreditprövning. Någon skyldighet för bankerna att låna stipuleras således inte i lagen. ut pengar Banken har också rätt att bestämma villkoren för ett sådant lån. Avregleringen av kreditmarknaden torde ha minskat värdet låneav en rätt likt den som lagen allemanssparande föreskriver. För den är av som kreditvärdig finns ett stort utbud kreditgivare inte är åsatta några av som volymbegränsningar. För dem bedöms icke kreditvärdiga som som ger lagen om allemanssparande ändå inte mycket stöd. Det finns inga data som visar i vilken utsträckning som lånerätten inom allemanssparandet åberopats eller, vilket är viktigare, bidragit till att ett lån erhållits. Enligt Bankföreningens bedömning har lånerätten sällan åberopats och att det är andra faktorer som är avgörande för huruvida en kredit ges eller ej. Den reella effekten lånerätten inom allemanssparanav det anses av Bankföreningen ha varit försumbar. Denna bedömning styrks av att Finansinspektionen under 1993 inte fått ett enda klagomål från

någon allemanssparare förvägrats lån. Detta är en stark indikation som inte utnyttjas i någon nämnvärd utsträckning. på att lânerätten Vad gäller de till bostad inom HSB:s7 regi erbjuds dessa som sparar låna till hela den del insatsen de inte sparat ihop inom HSB:s av som regi. Detta gäller alla inom HSB. Den lånerätt som finns inom sparare allemanssparandet har därvidlag inte medfört någon fördel. Utredningens bedömning är att lânerätten inom ramen för allemanssparandet knappast betingar något reellt värde i dagens avreglerade kredit-

marknad och att den därför bör tas bort. Av kommittêdirektiven framgår att utredningen skall lämna förslag till övergångsregler på grund de regler i dag finns om bosparlån. av som Utredningen har emellertid inte funnit att det skulle finnas något behov

av övergångsregler. l sammanhanget kan det nämnas att lagen om ungdomsbosparande innefattar lånerätt i allt väsentligt överensstämmer med den som en som för närvarande återfinns i lagen allemanssparande. Till skillnad från om allemanssparandet så år sparandet inom ungdomsbosparandet fortfarande subventionerat De ursprungliga syftet med att införa en lånerätt av staten. inom allemanssparandet uppfylls således bättre inom ungdomsbosparandet

i dag. I denna fråga har samråd skett med Utredningen ett nytt statligt om premierat bosparsystem Fi 1993:22 samt med Utredningen om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter C 1992:07.

5.2 HSB och Riksbyggen Bosparande i

Samtidigt lânerätten infördes i allemanssparandet så fick HSB och som sedermera även Riksbyggen ansluta sitt bosparande för ungdomar i åldersgruppen 16-28 år till allemanssparandet. Med hänvisning till att de sparade medlen inom HSB användes del av rörelsekapitalet för som en produktion bostäder, bl.a. avsedda för de sparande ungdomarna, så av behövde de sparade medlen inte inlevereras till Riksgäldskontoret. En grund till att bosparande infördes i allemanssparandet var att introduktionen ett skattesubventionerat sparande riskerade att dra till av

7 Riksbyggen har inte utnyttjat möjligheten att knyta bosparandet till allemanssparandet sedan utgången av 1989.

sig sparande från bostadssektom. Som motprestation åtog sig HBS att lämna de ungdomar som sparar i allemanssparandet lån för anskaffande av nyproducerade bostadsrättslägenheter. Utredningen anser att i och med att skattesubventionema har upphört är nuvarande ordning inte längre motiverad. Utredningen kan därför inte se någon orsak att behålla de särbestämmelser om bosparande för HSB och Riksbyggen som för närvarande finns i lagen om allemanssparande. De som sparat inom HSB har när de uppnått den övre åldersgränsen om 28 år kunnat välja mellan att överföra hela eller delar av sitt sparbelopp till allemanssparandet eller att behålla medlen i HsBzs regi. Om HSB:s inte får fortsätta att kombinera bosparande med allemanssparandet försvinner denna möjlighet. Alla oavsett ålder som för närvarande - kombinerar bosparande med allemanssparande bör därför enligt utredningens förmenande erbjudas möjligheten att överföra sina medel på ett vanligt allemanskonto fond eller spar i samband med att särbestämmelsema tas bort.

5.3 ikraftträdande

Lagens

Utredningen utgår ifrån att allemansspar skall finnas kvar i nuvarande form, bl.a. med bibehållen uttagsavgift. Samtidigt föreslår utredningen att ingen uttagsavgift skall utgå då allemansfondema ombildas till vanliga värdepappersfonder. De flesta fondbolag har i dag ingen uttagsavgift sina vanliga aktiefonder. Detta medför att den förutseende spararen i allemansspar, som funderar att ta ut sina medel, skulle kunna föra över sin behållning allemansspar till en allemansfond där uttagsavgiften kan förväntas försvinna och därmed undgå uttagsavgiften. För att minska incitamentet till ett sådant beteende kan rätten till överföring tas bort några, förslagsvis tre, månader innan allemansfondema omvandlas. Därmed införs en kursrisk som vida överstiger den reduktion i avgift som en överföring mellan spar och fond skulle kunna ge upphov till. Alternativt skulle överföringsavgiften kunna höjas kraftigt. Detta skulle dock behöva ske i god tid före omvandlingen av allemansfonderna. Utredningen förordar det förstnämnda alternativet; att rätten till överföring tas bort tre månader före omvandlingen av allemansfondema. Ett dylikt tillvägagångssätt behöver inte skjuta allemansfondemas omvandling i tiden. Fondbolagen behöver en tidsutdräkt flera månader

från tidpunkten för riksdagsbeslutet för att förbereda ombildningen och informera andelsägama. Med hänsyn till proposition skulle kunna behandlas av höstriksatt en dagen föreslår utredningen att vissa lagändringarna träder i kraft den första januari 1995. Mot bakgrund vad sagts ovan bör ombildningen av allemansfonder till vanliga värdepappersfonder senareläggas. Utredav ningen föreslår att dessa delar träder i kraft den l april 1995.

5.4 Övrigt

5.4.1 HSB:s och KF:s sparkassor

I utredningens uppdrag ingår att lämna förslag övergångslösningar vid avveckling reglerna för allemansspar grund av den koppling som en av finns till sparande i HSB:s och KF:s sparkassor. Vad gäller HSB:s bosparande har utredningen föreslagit att möjligheten att kombinera bosparande med sparande i allemansspar skall upphöra, se avsnitt 5.2. Utredningen emellertid inget hinder mot att KF:s sparser kassa fortsätter att förmedla allemansspar. Något behov av övergångslösning finns därmed inte. Även för HSB:s sparkassa bör möjligheten att förmedla allemansspar på villkor som bankerna och andra sparsamma kassor stå öppen. Det pågår för närvarande av Betaltjänstutredningen en översyn av - sparkassomas verksamhet. slutsatserna från denna översyn kan komma att påverka sparkassomas roll förmedlare av allemansspar. som

5.4.2 Premiegrundande allemanssparandet

Det premiegrundande allemanssparandet infördes som ett led i utskiftde förutvarande löntagarfondernas tillgångar. Denna sparforrn ningen av avbröts den 6 november 1992. De sparare som uppfyllt vissa villkor erhåller sparpremie skall föras till spararens allemansfond senast en som den 31 december 1994. Eftersom överföringar mellan allemansfond och allemansspar inte tillåts från och med den första januari 1995 enligt utredningens förslag, kan de i det premiegrundande allemanssparandet komma att få en som sparar

mycket begränsad period för att göra överföring till allemansspar efter det att sparpremien erhållits. Då det premiegrundande allemanssparandet var helt inriktat på ett långsiktigt sparande i allemansfond, utredninanser gen att begränsningen av spararnas möjlighet att föra över sin behållning till allemansspar inte är så avgörande att den föranleder tidsmässig en förskjutning av förändringarna i lagen om allemanssparande.

5.4.3 Individuellt pensionssparande IPS

Allemansfonder är en av de sparformer som är tillåtna inom IPS. Sá ock vanliga värdepappersfonder. Omvandlingen allemansfondema till av vanliga värdepappersfonder påverkar därför inte spararens valmöjligheter eller tvingar fram några omdispositioner i spararens portfölj. En viss redigering av lagtexten krävs dock i och med att allemansfonder försvinner som begrepp.

5 Information

Redan i början på nästa år föreslås allemansfond upphöra som egen sparform. Utredningen föreslår vidare att lagen om allemanssparande avvecklas på sikt. Samtidigt förutsätts sparformen leva vidare, än i något om en reviderad form. Alla regelförändringar skapar ett informationsbehov. l detta fall med en avveckling av lagstiftningen men samtidigt bestående sparformer bli det speciellt viktigt att rätt information när spararna. Annars finns en risk för sammanblandning så att spararna tror att sparformen avvecklas och i den tron gör omdisponeringar medför onödiga kostnader eller som förluster. Bankerna och fondbolagen måste informera sina allemansfondkunder om konsekvenserna av att fonderna ombildas till vanliga värdepappersfonder. Det gäller frågor rörande avgifter och placeringsinriktning framöver. Härutöver får tillfället lämpligt för allmänna nog anses som marknadsföringsinsatser från bankernas och fondbolagens sida. Det finns därutöver ett behov av en objektiv information de förom ändringar som föreslås för allemanssparandet. Utredningen anser att Riksgäldskontoret som ansvarig för administrationen allemanssparanav

för informationsinsatsema inom detta omrâde. Eftersom det bör svara även bankerna kan förväntas genomföra egna informationsinsatser bör Riksgäldskontoret samverka med bankerna så att resurserna utnyttjas sâ effektivt som möjligt. Det finns, utredningen, ingen anledning att redan nu ta nâgra menar beslut medel för information om vad som händer när lagen om alleom manssparande slutligen avvecklas vid utgången av 1997. Denna fråga kan behandlas vid tidpunkt när det står klart om allemansspar en senare kommer att fortleva pâ längre sikt eller ej. Däremot bör Riksgäldskontoret i samband med ett riksdagsbeslut om förändringar i allemanssparandet tillföras medel för information om de regelförändringar som inträffar i början av 1995. Tidigare informationsinsatser i samband med förändringar i skattesparandet och allemanssparandet har kostat 5-6 miljoner kronor i dåvarande penningvärde. Utredningen att informationsbehovet är större vid detta tillfälle, framför menar allt med tanke på risken för sammanblandning av vad som händer med sparformen. Utredningen rekommenderar lagen och vad som sker med därför att Riksgäldskontoret erhåller ett extra anslag om 10 miljoner kronor för att informera om förändringarna i allemanssparandet.

6 Specialmotivering

6.1 Lagen

om allemanssparande

Utredningens förslag förändrar lagen vid tre tidpunkter: dels den l januari 1995 då bl.a. banden mellan allemansspar och allemansfond bryts och dessutom reglerna om bosparlän upphävs, dels den l april 1995 då paragrafema som reglerar allemansfondema inklusive de företagsanknutna upphävs liksom bestämmelserna rörande bosparande i HSB och Riksbyggen försvinner samt dels den 31 december 1997 då lagen i sin helhet upphävs.

3§

I första stycket bör kravet att det är en bank som förmedlar allemanssparandet kvarstå. Däremot finns skäl att utestänga utländska banker verksamma i Sverige. Första styckets sista mening omformuleras den l januari 1995 när möjligheten att flytta medel mellan allemansspar och allemansfond upphör. Däremot kvarstår möjligheter att inom spararnas allemansspar respektive allemansfond flytta sina sparmedel. För det fall någon bank upphör att förmedla allemansspar erbjuds sparare i sådan bank att flytta sina sparmedel till allemansparkonto i bank annan utan att de då drabbas av någon överföringsavgift. Paragrafens tredje stycke omformuleras den 1 januari 1995 på grund att bestämmelser till vilket av stycket hänvisar förändras. Fjärde stycket upphävs först den 1 april 1995, eftersom bosparare har möjlighet att fram till dess flytta över sparmedlen till allemanssparkonto eller allemansfond.

4§

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen avsnitt 4.3 finns skäl att behålla insättningsbegränsningen 2 000 kronor om per

samtidigt möjliggöra för regeringen att till Riksgäldskontoret månad och skall kunna överlåta rätten att besluta en sänkning av beloppet. Denna om genomförs först den l april 1995 eftersom bestämmelsen omförändring fattar även allemansfondema.

6§

bestämmelser allemansfondema upphävs den 1 april 1995 När lagens om inte drabbas några uttagsavgifter, se avsnitt 3.3. skall spararna av finns uttagsavgiften kvar i allemansspar. Det innebär att om Däremot inte har för avsikt att fortsätta allemansspar sedan Riksgäldskontoret upphävts får de har kvar medel i allemansspar den 31 lagen sparare som december 1997 betala uttagsavgift enligt de nuvarande bestämmelseren Om allemansspar fortsätter i någon form efter 1997 na, se avsnitt 4,7. emellertid ingen sådan avgift i samband med att lagen upphävs. utgår

8§

det inte längre finns kvar några särskilda skattesubventioner Genom att allemanssparandet finns det inte heller anledning särbehandla sparför hindra överlåtelse och pantsättning. Sparande pá alleformen genom att manssparkonto bör kunna överlåtas och pantsättas på sätt som gäller för vanliga bankkonton. Därför kan paragrafens första och tredje stycke upp-

hävas den l januari 1995.

10-18 §§

Paragraferna reglerar allemansfondema och upphävs den l april 1995. Dessa fonder regleras härefter lagen om värdepappersfonder. De av nuvarande allemansfondema kommer att tillåtas att under en övergángstid år, dvs. enligt förslaget till den l april 1996, beredas möjlighet att av ett innehavet värdepapper till de för dem nya placeringsbestämanpassa av melsema i lagen värdepappersfonder. Bestämmelsen om utdelning till om ideella ändamål enligt 18 § tredje stycket omformuleras och flyttas till

lagen om värdepappersfonder.

19-23 §§

Bestämmelserna reglerar de företagsanknutna allemansfonderna och upphävs den l april 1995. De fonder som före detta datum har inlämnat en ansökan om ombildning till nationella fonder till Finansinspektionen kommer att regleras av de nuvarande bestämmelserna under den tid tillständsprövningen pågår, se avsnitt 3.8.2.

24 och 25 §§

l dessa paragrafer regleras bosparandet, som upphävs den l april 1995. Under perioden den 1 januari 1995 till den 31 mars 1995 äger bosparare rätt att överföra hela eller del av sparandet till allemanssparkonto eller allemansfond. Därför omformuleras 25 § den 1 januari 1995.

Lagen om värdepappersfonder

6a§

Denna paragraf införs för att säkerställa fondandelsägamas inflytande i fondbolaget, avsnitt 3.5. se

9a§

En ny paragraf, som hämtats från 18 § tredje stycket lagen alleom manssparande, införs för att klargöra ett förhållande som redan i dag råder, nämligen att även vanliga värdepappersfonder i sina fondbestämmelser kan ange att utdelning skall ske till ideellt ändamål.

Övriga

lagändringar

Utredningens förslag föranleder rad följdändringar i lagar och en förordningar, bl.a. i lagen ungdomsbosparande, lagen arvsskatt om om

lagen statlig inkomstskatt, lagen om individuellt och gâvoskatt, om

pensionssparande och lagen självdeklaration och kontrolluppgifter. om

Bilaga 87

Kommittédirektiv

Översyn av allemanssparandet

Dir. 1993:128

Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-02

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Allemanssparande kan ske insättningar inlåningskonto i bank genom och vissa andra institut allemansspar och köp andelar i allegenom av mansfonder. Skattelättnadema för inlåning på allemanssparkonto har slopats fr.o.m. år 1993. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag om att den skattemässiga särbehandlingen sparande i allemansav fonder skall upphöra. När skattegynnandet av allemanssparandet helt försvinner bortfaller det egentliga skälet för att ha kvar de särskilda och placeringsregler sparsom finns i lagen om allemanssparande. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att lägga fram förslag om hur en avveckling av dessa bestämmelser bör genomföras. Utredningsuppdraget omfattar såväl allemansspar som sparande i allemansfond. Utgångspunkten vad gäller avvecklingen de av särskilda reglerna som gäller för allemansspar är att den bör ske på ett sådant sätt att inte ett massivt utflöde sparmedel framkallas av och att spararna inte drabbas av några rättsförluster. Utredaren skall utgå från att reglerna för allemansfondema helt integreras med dem gäller för som vanliga värdepappersfonder.

88 Bilaga

Bakgrund

regler är betydelse för allemanssparandet återfinns i lagen De som av 1983:890 allemanssparande, lagen 1990:1114 om värdepappersom fonder och lagen 1988:847 skattelättnader för allemanssparande. om Sparformen infördes den 1 april 1984 prop. 19838430, bet.l98384: FiU13, rskr. 198384:32 och ersatte då det s.k. skattesparsystemet. Allemanssparande kan ske på allemanssparkonto i bank och vissa andra institut allemansspar och i högst två allemansfonder där de sparade medlen placeras i aktier och andra värdepapper. Räntan allemansspar och värdestegringen i allemansfond ursprungligen skattefria, men i var samband med skattereformen 1990 infördes fr.o.m. inkomståret 1991 en begränsad skatteplikt beträffande ränte-, reavinst- och utdelningsinkoms- Innebörden är 20 procent räntan, vinsten resp. utdelningen tas ter. att av till beskattning prop. 198990: 1 10, bet. l98990:SkU30, rskr. upp 1989902356. På motsvarande sätt begränsades avdragsgrundande rea-

förlust fondandelar. del i uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna Som en under hösten 1992 åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin om beslöts de särskilda skattelättnader som gällt för inlåning allemansatt sparkonto skulle slopas med verkan fr.o.m. år 1993 prop. l99293z5O bil. bet. 199293:FiU1 och l99293:SkUl8, rskr. l99293:l58, SFS 1992: 1488. För detta sparande gäller därför numera den allmänna kapitalskattesatsen 30 %. Beskattningen av försäljningsvinster och utdelning andelar i allemansfonder ändrades dock inte vid detta tillfälle. Regeringen aviserade emellertid att ett slopande av förmånsbehandlingen fondsparandet skulle kunna komma under prövning i framtiden prop. av 199293:5O bil. 5 s. 3. I propositionen Fortsatt reformering företagsbeskattningen tas frågan av beskattning allemansfondssparandet nytt prop. 199394:50 om av upp 204 och 205. Regeringens förslag innebär att de särskilda skattelätts. naderna för detta sparande skall upphöra fr.o.m. år 1994. Förslaget lämnas bakgrund regeringen i propositionen föreslår att den mot av att s.k. ekonomiska dubbelbeskattningen skall lindras. När särregleringen skatteområdet upphör bortfaller det egentliga skälet för ha kvar de särskilda och placeringsregler som finns i att sparallemanssparande. Som påpekas i propositionen bör emellertid lagen om avveckling dessa regler, bl.a. med hänsyn till placeringsreglernas en av inverkan värdepappersmarknaden, föregås av en översyn.

Bilaga

Sparandet.: syfte och inriktning

Det främsta skälet till att allemanssparandet infördes att det bedömdes var som angeläget att på bred bas öka hushållens sparande prop. 19838430 s. 20 och 21. Vidare ansågs det önskvärt att hushållen med tanke på det stora statliga budgetunderskottet - medverkade i den direkta statsupplåningen i större utsträckning än vad som dittills varit fallet. Dessutom bedömdes att hushållen genom sparande i allemansfonder skulle kunna spela en viktig roll när det gällde att tillgodose näringslivets behov av riskkapital. Intresset för allemanssparandet har varit stort ända sedan sparformen infördes. Under de första åren skedde merparten av sparandet i allemansspar men under senare år har allemansfondema vunnit i popularitet. Regelverket som styr sparformen har ändrats flera gånger under årens lopp. Således har bl.a. det högsta tillåtna sparbeloppet per månad höjts flera gånger; maximibeloppet uppgår för närvarande till 2 000 kronor. Vidare har ändringar skett vid några tillfällen i fråga gränsen för om högsta tillåtna antal andelsägare i en allemansfond. Gränsen togs sedan bort i samband med införandet av det prerniegrundande allemanssparandet

den l juli 1992 se prop. l99192:92 26. Vid tidpunkt

s. samma togs även maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna bort. Förslag om genomgripande ändringar i allemansfondemas placeringsregler lades fram i en promemoria som upprättats inom Finansdepartementet under 1991 Ds 1991:7 Nya placeringsregler för allemansfonder.

Inlåning på allemanssparkønto allemansspar

Riksgäldskontoret är den myndighet för administration och som ansvarar kontroll av allemanssparandet och sluter avtal med de institut som som förmedlar sparformen. Samtliga svenska banker KFzs och HsBzs samt sparkassor har träffat avtal med Riksgäldskontoret medverkan i om allemanssparandet. För sin medverkan i sparandet får instituten ersättning från staten. Sparande sker allemanssparkonton förs de banker och andra som av institut som är anslutna till sparformen. Sparmedlen överförs sedan från instituten till Riksgäldskontoret. Enligt de avtal som finns mellan Riksgäldskontoret och de institut förmedlar sparandet instituten som svarar

Bilaga

kontohavama för de ekonomiska förpliktelser som gentemot spararna institutet får till följd sparandet. Riksgäldskontoret garanterar dock av de förpliktelser instituten har när det gäller kapigentemot spararna som talbelopp och räntor. Garantin gentemot spararna gäller så länge dessa

har medel innestående ett allemanssparkonto. På de medel sätts in på ett allemanssparkonto lämnas en årlig ränta som fär understiga gällande diskonto med högst 3 procentenheter. Räntan som Riksgäldskontoret. Den är för närvarande 7 %. Behållningen bestäms av allemansspar uppgick i slutet september 1993 till ca 66 miljarder av kronor fördelat på ca 1,7 miljoner konton. Till sparformen är kopplad möjlighet för ungdomar att erhålla en bosparlån till och med det år de fyller 28 år. De banker som förmedlar allemanssparande är under vissa förutsättningar skyldiga att lämna ungdomar lån till bosättning eller köp av bostad. I samband med bestämmelserna bosparlån knöts till alleatt om manssparandet prop. 19848551 fick även HSB möjlighet att delta i denna form allemanssparande. Vid sådant bosparande sker ingen av överföring till Riksgäldskontoret insatta medel. Senare har även av Riksbyggen fått möjlighet att anordna bosparande inom allemansparandet. Allemansspar är viktig del Riksgäldskontorets upplåning. De en av 66 miljarder kronor för närvarande finns inom allemansspar utgör som ungefär 10 % statens totala skuld i svenska kronor. Principen för av denna upplåning har under år varit att räntan skall sättas så, att senare nettokostnadema för upplåningen är lägre än för motsvarande uppláning på penning- och obligationsmarknaden. Samtidigt mäste räntan pâ alleutgöra ett konkurrenskraftigt alternativ till det långsiktiga mansspar banksparandet för att kunna attrahera spararna.

Sparande i allemansfond

Sparande i allemansfonder har blivit mycket populärt. Antalet konton var vid utgången september 1993 drygt två miljoner och sparat belopp av

ackumulerade insättningar, netto uppgick till ca 36 miljarder kronor.

Allemansfondema är avsedda för sparande huvudsakligen i svenska aktier och andra svenska värdepapper. För allemansfondemas verksamhet gäller bestämmelserna i lagen värdepappersfonder utom i de avom seenden särskilda regler finns i lagen om allemanssparande.

Bilaga 91

Allemansfonderna skiljer sig från vanliga värdepappersfonder bl.a. på så sätt att placeringsbestämmelsema är snävare. De gällande placeringsbestämmelserna för allemansfondema innebär att en fonds medel till minst 70 % skall vara placerade i svenska aktier och aktierelaterade instrument. Upp till 25 % av fondförmögenheten får placeras i räntebärande värdepapper utgivna av svenska emittenter och till 5 % får upp placeras i andelar i andra värdepappersfonder. Skillnader föreligger också i förhållande till vanliga värdepappersfonder bl.a. när det gäller möjligheterna för andelsägarna att förfoga över fondandelarna och att få representation i fondbolagets styrelse. l styrelsen för ett fondbolag som förvaltar en allemansfond skall enligt lag majoriteten av ledamöterna, däribland ordföranden, fondandelsägarstämutses av en ma. Det lagbundna kravet att andelsägarna skall representerade vara i fondbolagets styrelse togs bort för övriga värdepappersfonder i samband med att den nya lagstiftningen om värdepappersfonder trädde i kraft den l januari 1991. I fondbestämmelsema kan dock regler tas tillförsom säkrar andelsägama sådant inflytande. Särregleringen av allemansfondema har gradvis minskat. Allemansfonderna har fr.0.m. 1993 fått möjlighet att placera 5 % sina medel av i andra värdepappersfonder och att utnyttja optioner och terminer eller liknande finansiella instrument i syfte att effektivisera förvaltningen av fondens tillgångar eller skydda dem mot valutakursförluster eller andra risker. Till grund för dessa ändringar låg den tidigare omnämnda departementspromemorian Nya placeringsregler för allemansfondema. I promemorian förordades att allemansfondema skulle få placeringsbesamma stämmelser som vanliga värdepappersfonder; vid remissbehandlingen av promemorian mottogs förslagen över lag väl av remissinstansema. En så genomgripande förändring av placeringsbestämmelsema ansåg regeringen mot bakgrund av den rådande oron de finansiella marknaderna - emellertid vara olämplig att genomföra vid denna tidpunkt hösten 1992. Framför allt befarades att förändringen kunde leda till negativa konsekvenser för den svenska aktiemarknaden. Vidare beaktades både att Riksgäldskontoret och Riksbanken i remissvaren ställt sig negativa till en utvidgning av allemansfondemas möjlighet att placera i räntebärande instrument, så länge sparandet i dessa fonder skattegynnat. l proposivar tion uttalades även att särregleringen av allemansfondema i förhållande till vanliga värdepappersfonder sikt bör upphöra prop. 199293:90 s. 61.

92 Bilaga

Företagsanknutrza allemansforzder

speciell allemansfonder utgör de företagsanknutna allemans- En typ av avsedda för anställda i visst aktiebolag eller fonderna. Dessa fonder är ett koncern. Möjligheten bilda företagsanknutna fonder ininom en viss att fördes vid årsskiftet 198081 ändringar i lagen om aktiespargenom de företagsanknutna fonderna gäller vissa specialbestämmelfonder. För allemanssparande. Orsaken till att dessa fonder särregleraser i lagen om de generella reglerna riskspridning hindrar att sparandet des var att om eller huvudsakligen i det företag där spararen är anställd. För sker helt företagsanknutna fonderna gäller att minst 25 % av fondtillgángarna de i värdepapper utgivna det företag moderbolag i vilket skall placeras av tillskjuter kapital till fonden är anställda eller om bolaget ingår de som moderbolag i koncern i dotterbolag de är anställda. som en - vars

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund regeringen föreslagit att den skattemässiga särbeav att handlingen allemanssparandet helt skall upphöra försvinner huvudav för ha särskilda och placeringsregler för denna argumentet att sparsparform. Därför bör särskild utredare tillkallas för att med inriktning en slutlig avveckling de särskilda reglerna för sparformen överväga en av sådan lämpligast bör genomföras. hur en En avveckling reglerna för allemanssparandet skall emellertid inte av endast i ljuset sparformens skattegynnade ställning försvinner. ses av att Av intresse är också att hushållens benägenhet att spara ökat avsevärt sedan allemanssparandet introducerades. Förklaringen till hushållens förändrade sparbeteende står bl.a. att finna i de förändringar som skedde i fråga beskattningen kapital i samband med skatterefonnen och om av avtagande inflationen. Dessa faktorer har gjort sparandet mer lönden Villkoren för sparande kommer dessutom att förbättras ytterligare samt. beskattningen kapitalinkomster sänks drygt ett är. Riksdagen när av om beslöt redan under hösten 1991 att skattesatsen för kapitalinkomster skall sänkas från nuvarande 30 % till 25 % prop. 199192:60, bet. 199192: SkUIO, rskr. 199192:97. Till följd uppgörelsen med socialdemokraav förra hösten trädde inte sänkningen i kraft bestämts år 1993 terna som sköts tvâ âr till år 1995 prop. 199293:50 bil. bet. 199293: utan upp FiUOl.

Bilaga 93

Utredningsuppdraget omfattar båda sparformema inom allemanssparandet. Utredaren skall när det gäller allemansspar utforma sitt förslag med utgångspunkt i att avvecklingen de särskilda reglerna sparande inte av om framkallar ett stort utflöde av sparmedel. Detta är vikt för Riksgäldsav kontorets behov av stabilitet i statsskuldsförvaltningen och med hänsyn till sparama. Det är givetvis ingenting hindrar Riksgäldskontoret som att i den mån detta år kostnadseffektivt även på lång sikt fortsätter sin - upplåning från hushållen via bank. Den lagstiftningen alleram som om manssparandet hittills utgjort får då ersättas med reglering avtal. genom Utredaren skall överväga hur avvecklingen reglerna allemansav om spar tekniskt skall gå till. De nuvarande reglerna skapar en juridisk grund för förhållandet mellan de institut förmedlar sparandet och spararna, som Riksgäldskontoret. Vid en avveckling av lagen allemanssparande får om det självfallet inte uppkomma oklarheter vad rättsligt gäller om som sett beträffande sparmedlen. Utredaren skall presentera förslag vad om som bör gälla då de nuvarande reglerna avskaffas. Utredaren är fri att pröva såväl en lösning via lagstiftning lösning helt eller delvis som en som bygger på avtal mellan instituten och Riksgäldskontoret. Utredaren skall lämna förslag om vilka övergångslösningar behövs som vid en avveckling reglerna allemansspar på grund de regler av om av som i dag finns om s.k. bosparlån och den koppling finns till som sparandet i HSB:s resp. KF:s sparkassor. När det gäller sparandet i allemansfond skall utredaren analysera konsekvenserna av att de specialregler för närvarande gäller för dessa som fonder tas bort. Om utredaren finner att särskilda övergångsarrangemang behövs vid en integrering med regelsystemet för de vanliga värdepappersfondema skall han föreslå sådana. En särlösning kan därvid behövas för de företagsanknutna fonderna. Utredaren bör särskilt uppmärksamma de skillnader i fråga om andelsägarinflytande som föreligger mellan allemansfonder och vanliga värdepappersfonder. Sker en anpassning för allemansfondemas del till de regler som i dag gäller för vanliga värdepappersfonder, förlorar andelsägarna den lagstadgade möjligheten att vara representerade i fondbolagens styrelser. Vissa andra sparformer är kopplade till reglerna allemanssparande. om Så är fallet med det premiegrundande allemanssparandet prop. 199192: 92, bet. 199192:FiU21, SFS 1992:689, SFS 1993:175 och det individuella pensionssparandet som träder i kraft kommande årsskifte prop.

94 Bilaga

1992932187, bet. l99293:SkU3l, rskr. 199293:359, SFS 1993:931. ingår även överväga de ändringar som kan vara nöd- 1 uppdraget att vändiga göra beträffande reglerna för dessa sparformer. att utredaren de behandlade frågorna kräver ny lagstiftning Finner att nu ändringar i den nuvarande, skall han lägga fram författningsförslag. eller

Samråd och ramar för arbetet

I sitt arbete bör utredaren beakta arbetet inom Utredningen om ett nytt bosparsystem dir. 1993: 116 samt Betaltjänstutredstatligt premierat 1992: 14 vad KF:s och HSB:s sparkassors koppling till ningen Fi avser allemanssparandet. Utredaren bör vidare beakta arbetet inom utredningen ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter C 1992:07. om utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och För särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och beaktande av redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50. om att Utredarens arbete bör bedrivas skyndsamt och redovisas före utgången

av mars 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen nu bemyndigar det statsråd har till uppgift att föredra frågor om som allemanssparandet tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen att en - 1976: 19 med uppdrag att göra översyn av lagstiftningen som rör l en allemanssparandet, besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde att om utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar att

m.m.

Bilaga 95

Beslut i

i

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

33%,GÅ

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga wE Vårandes stämma ochandras. . statistiken. Fi. KulturpolitikochilrtcrrrnilOnallSeflng. Ku.

Kommunerna. Landstingen ochEuropa Miljöochfysiskplanering. M. . + Bilagedel.C. Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder

Mänsföreställningar kvinnorochehefskap. om S. 1900-talet i Sverige. UD. . vapenlagen EG. och Ju. Kvinnor,bamocharbeteSverige1850-1993. UD.

Kriminalvård ochpsykiatri.Ju. Gamla årungasom blivitäldre.Omsolidaritet . SverigeochEuropa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska åldreåret 1993. . konsekvensanalys. Fi. Långsiktig strålskyddsforskning. M. . EU,EESochmiljön.M. bedighelslagstiñningen en översyn. A. . . - Historisktvägval Följdemaför Sverigeiutrikes- Staten ochtrossamfunden. C. . - . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, Uppskattad sysselsättning skattemas betydelse . - om respektive bli medlemiEuropeiska inte unionen. UD. förden privatatjånstesektom. Fi.

O Förnyelse ochkontinuitet om konstochkultur 44.Folkbokföringsuppgiñema i samhället. Fi. . i framtiden. Ku. 45 Grunden förlivslångtlärande. U. . Anslutning till EU Förslagtill övergripande - 46.Sambandet mellansamhällsekonomi, transfereringar

lagstiñning. UD. ochsocialbidrag.

Omkrigetkommit...Förberedelser för rrrI ttagandc 47.Avveckling av den obligatoriska anslutningen . av militärtbistånd1949-1969Bilagedel.SB. + till studentkårer nationer. och U.

Suveränitet ochdemokrati 48.Kunskap för utveckling bilagedel. + A.

+ bilagedel med expertuppsatser. UD. 49.Utrikessekretessen. Ju.

.lIK-metodcn, m.m. Fi. 50.Allemanssparandet en översyn. Fi. . - Konsurnentpolitik i enny tid.C.

På väg. K. . Skoterköming påjordbnrks-ochskogsmark. . Kartläggning ochåtgärdsförslag. M.

Års-ochkoncemredovisning enligtEG-direktiv. . Dell ochII. Ju.

Kvaliteti kommunal verksamhetnationell . uppföljning ochutvärdering. C.

19 Rena roller i biståndetstyrningocharbetsfördelning . i en effektivbiståndsförvaltning. UD.

20.Reformerat pensionssystem.

Reformerat pensionssystem. BilagaA. . Kostnader ochindivideffekter.

22. Reformerat pensionssystem. BilagaB.

KvinnorsATPochavtalspensioner.

23. Förvalta bostäder. Ju.

24.Svensk alkoholpolitik en strategiförframtiden. - Svensk alkoholpolitikbakgrund ochnulåge. . - Att förebygga alkoholproblem. . Vård alkoholmissbrukare. av . Kvinnorochalkohol. . Barn FöräldrarAlkohol. - - . Vallagen.Ju. . Vissamervårdeskattefrågor lll Kultur m.m. Fi. - MycketUnderSamma Tak.C.

Vandelns betydelse i medborgarskapsårenden, m.m.

Ku.

ba Tekniskt utrymme förytterligare TV-såndrtingar. Ku. .

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet Om krigetkommit... Förberedelser For mottagande av På väg. militärtbistånd1949-1969 + Bilagedel, Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändrad ansvarsfördelning för denstatligastatistiken. [l] Var: nlagenochEG[4] Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk Kriminalvård och psykiatri.[5] konsekvensanalys. [6] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. llK-metoden, m.m. [13] Del1 och Ju,[17] ll. Vissa mervärdeskattefrâgor Kultur 111 m.m. [31] A Förvaltabostäder. [23] Uppskattad sysselsättning skattemas om betydelse - Vallagen.[30] fördenprivata tjänstesektom. [43] Utrikessekretessen. [49] Folkbokföringsuppgiftema i samhället. [44] Allemanssparandet en översyn. [50] - Utrikesdepartementet vägval Följdema för Sverige i utrikes- och Utbildningsdepartementet Historiskt säkerhetspolitiskt hänseende av att bli. respektive inte bli Grunden för livslångt lärande. [45] medlem i Europeiska unionen. [8] Avveckling den av obligatoriska anslutningen till till Förslag till övergripande Studentkårer och nationer.[47] Anslutning EUlagstiftning. [l0] Suveränitet ochdemokrati Kulturdepartementet + bilagedel med expertuppsatser. [12] Förnyelse och kontinuitet om konst ochkultur - Rena rolleri biståndet styrningoch arbetsfördelning i framtiden, [9] i en effektiv bistándsförvaltning. [19] Vandelns betydelse i rnedborgarskapsärenden, m.m. [33] Sexualupplysning och reproduktiv hälsaunder 1900-talet Teknisktutrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] i Sverige, [37] Vår andes stämma och andras. - Kvinnor, bamoch arbete i Sverige 1850-1993. [38] Kulturpolitikoch internationalisering. [35]

Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Mäns föreställningar om kvinnorochchefsskap. [3] Ledighetslagstiftningen en översyn [41] - Reformerat pensionssystem. [20] Kunskap för utveckling bilagedel. + [48] Reformerat pensionssystein. BilagaA. Kostnader och individeffekter. [21] Civildepartementet Refonnerat pensionssystem. Bilaga B. Landstingen ochEuropa. Kommunema, KvinnorsATP ochavtalspensioner. [22] Bilagedel. [2] + Svensk alkoholpolitik en strategifor framtiden. [24] Konsumentpolitik i tid.[14] - enny Svenskalkoholpolitikbakgrund ochnuläge.[25] Kvaliteti kommunal verksamhet nationell - - Att Förebygga alkoholproblem. [26] uppföljning och utvärdering. [18] Värd av alkoholmissbrukare. [27] MycketUnderSamma Tak. [32] Kvinnor ochalkohol. [28] Staten och trossainfunden. [42] FöräldrarAlkohol.[29] Bam- - Gamla ärungasom blivitäldre.Om solidaritet mellan Miljö- och naturresursdepartementet generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] [7] EU, EESoch miljön. Sambandet mellan Samhällsekonomi, transfereringar Skoterköming jordbruks- ochskogsmark och socialbidrag. [46] Kartläggning och âtgärdsförslag. [16] Miljö ochfysisk planering. [36] Långsiktig strâlskyddsforskning. [40]