Spelreglerna på arbetsmarknaden rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SPELREQLERNA PA ARBETSMARKNADEN

av Rapport löneförhandIingsutredningen SMU] 1991:13

Statens offentliga utredningar WE‘? 1991:13 E3 Arbetsmarknadsdepartementet.

Spelreglerna på

arbetsmarknaden

Rapport av 19_nef6rhandlingsutredningen Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskanslicts fdxvaltningskontor ombesörjer xemissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel O8fl 39 96 30 Telefax: 08fI39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandcln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10736-8 OFFSETCENTRAL ISSN O375-25OX Stockholm 1991

Till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 19 april 1990 bemyndigade regeringen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Mona chefen Sahlin, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att en och lämna förslag till förbättring göra översyn Med stöd av av vissa spelregler på arbetsmarknaden, förordnade departementschefen den 27 detta bemyndigande

1990 förre förbundsordföranden Lars-Erik

april Nicklasson att vara särskild utredare fr.o.m den 27 april 1990.

Till sekreterare den 27 augusti 1990 advokaten utsågs Lars Viklund.

Utredningen antog namnet Löneförhandlingsutredningen.

arbete har som experter deltagit hov- I utredningens Hans Lars rättsassessorn Blyme, departementsrådet Eriksson och hovrättsassessorn Håkan Lavên.

redovisar härmed sitt Löneförhandlingsutredningen arbete.

Stockholm den 7 februari 1991

Lars-Erik Nicklasson

/Lars Viklund

INNEHÅLL SID

Sammanfattning Författningsförslag 24 Bakgrund Allmän av utvecklingen 24 beskrivning Direktiven till löneförhandlings- 26 utredningen arbetssätt 36 Utredningens 37 Tidigare utredningsarbete Arbetsrättskommittén 37 arbetsrättskommittên 39 Nya Konfliktutredningen 39 40 Förhandlingsutredningen 41 Lönekommittên Ekonomiska och strukturella uppgifter 44 Utveckling 1930-89 av antalet inom olika sektorer 44 sysselsatta till år 2015 46 Prognos Lönekostnadsutveckling, tillväxt inflation 47 och Omfattning av arbetskonflikter under 1980-talet 49

e den 1980-1989 49 Lovliga lockouter 49

UTbUJND-O

Lovliga strejker 50 olovliga strejker 50 Summa arbetsinställelser i dagar 51 Summa arbetsinställelser i dagar under 1970-talet. 52

Vissa uppgifter som getts om olovliga strejker 52

vissa uppgifter som getts om utvecklingen under perioden 1985-89 52 4.3.1 offentlig sektor 53 4.3.2 Privat sektor 53

Huvudavtalen och praxis om samhällsfarliga konflikter S4

Diskussionen om begreppet samhällsfarliga konflikter inför 1938 och 1965 års

Skadestånd som sanktion vid olovliga

105 Oklara varsel m.m. 105

a hällsfarliga konflikter 108 1 Problemen 2 Allmänt om begreppet samhälls-

.6. sanktionssystemet 118 9.6.1 Skadestånd för fredspliktsbrott 119 9.6.2 Ansvar för den fackliga organisationen 124 9.6.3 Arbetsgivarnas handläggning av tvister om olovliga konflikter 126 9.6.4 Sanktionssystemet i övrigt 127

10. Specialmotivering 130

9.5.1 Problemen 9.5.2 Allmänt om begreppet samhällsfarliga konflikter 110 9.5.3 vitala samhällsfunktioner 112 9.5.4 Skyddsarbete 115 9.5.5 Förfarandet 115 9.5.5.1 En nämnd bör införas 115 9.5.5.2 Anmälan av ärende 116 9.5.5.3 Övriga synpunkter 117

9. Sanktionssystemet 118 9.6.1 Skadestånd för fredspliktsbrott 119 9.6.2 Ansvar för den fackliga organisationen 124 9.6.3 Arbetsgivarnas handläggning av tvister om olovliga konflikter 126 9.6.4 Sanktionssystemet i övrigt 127

10. Specialmotivering 130

SAMMANFATTNING

1. Allmänna utgångspunkter

Den s.k. svenska modellen för arbetsmarknaden vilar på ett system av huvudavtal där ett begränsat antal parter tar ett förstahandsansvar för lönebildning och pá sig arbetsfred. En sådan huvudavtalsreglering var en uttalad då de genom lag fick en förutsättning offentliganställda med de i huvudsak likställd förhandlinprivatanställda och konflikträtt. Beroende pá ett förändrat förhandgsprivata arbetsmarknaden och svåriglingsmönster på den heter på den offentliga sektorn att utan stridsåtgärder nå fram till uppgörelser, har den svenska modellen kommit att Förhandlingarna har dessutom i ifrågasättas. många fall, både på den offentliga och privata sektorn, ut tiden. Det har förekommit att lokala dragit på inte varit klara förrän det tillämpningsförhandlingar centrala avtalet ut. Arbetsmarknadskonflikterna har löpt ökat dramatiskt. Under 1980-talet har antalet lovliga överstigit sju miljoner medan motsvarande konfliktdagar siffra på 1970-talet var en miljon.

Den svenska modellen har fungerat väl särskilt under de år då ekonomin var stark. Under 1980-talet försvagades emellertid den svenska ekonomin. Löneökningarna låg varje år betydligt över de ekonomiska förutsättningarna. Det är framförallt två faktorer som i det sammanhanget får tillmätas Den ena är det utbredda bruket betydelse. av kompensationsmetoder i form av pris- och garantiklausuler. Den andra är den betydande löneglidning som har

_ 10 -

förekommit och som i sig skapat kompensationskrav hos grupper med fasta löneformer.

Utredningens uppgift har varit att mot denna bakgrund föreslå ändringar i spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Området för vad som kan anses utgöra de svenska spelreglerna är omfattande. Det innehåller regelsystem som är komplexa och som har vuxit fram under en lång tidsperiod, ofta efter omfattande utredningsarbete och medverkan av arbetsmarknadens parter. Utredningen har, i jämförelse med tidigare utredningar, haft en mycket kort tid till sitt förfogande och därmed inte kunnat genomföra de omfattande undersökningar som i några avseenden varit motiverade. Med hänsyn härtill har det varit nödvändigt att differentiera och prioritera arbetsuppgifterna.

På ett par områden lägger utredningen fram direkta lagförslag. I andra frågor ges principförslag som anger den huvudsakliga inriktningen på de åtgärder som föreslås, men där utredningen inte har tagit ställning i alla enskildheter. Beträffande vissa frågor föreslår utredningen att dessa utreds ytterligare i andra sammanhang. På flera områden anser utredningen att det inte är motiverat med nâgra ändringar av gällande regler.

2. Lagförslag

Medling

Utredningen har kunnat konstatera att förhandlingsarbetet på arbetsmarknaden inte motsvarar de krav som man har rätt att ställa och att det skulle vara till fördel i förhandlingsarbetet med en starkare medlingsorganisa-

_11_

tion. Erfarenheterna från Norge och Danmark talar entydigt i denna riktning.

föreslår att en riksmedlare inrättas som Utredningen till sin har fasta regionala medlare och särskilda hjälp medlare för de större förhandlingsuppdragen.

Riksmedlarens uppgift blir att följa avtalsförhandlingarna och kalla parter till överläggningar om sådana kan underlätta en Riksmedlaren skall alltid kalla lösning. till när varsel om stridsátgärd har parter överläggning lämnats. vid överläggningen skall bl.a. tvistefrågorna och behovet av medling beröras.

Riksmedlaren skall ges möjlighet att skjuta upp varslad stridsåtgärd i sammanlagt högst sju dagar.

I undantagsfall skall riksmedlaren kunna påkalla medling i tvist även om inte av parterna i en uppkommen någon tvisten begärt sådan medling. Ett sådant medlingstvång som i och för sig är möjligt redan enligt gällande rätt, kan initieras i ett läge då parterna har låst exempelvis och inte förmår föra konstruktiva förhandlingar och sig då en konflikt bedöms få mycket omfattande konsekvenser.

Utredningen betonar att de ökade befogenheterna för medlare måste användas med stor försiktighet. En förutsättning för förslagen är att det också i fortsättningen står skickliga och erfarna medlare till förfogande.

Skadestånd på grund av olovlig stridsåtgärd

konstaterar att olovliga stridsåtgärder ofta Utredningen är ett angrepp på det avtal som den egna organisationen har träffat. Vilda strejker eller hot om sådana under-

_ 12 _

gräver respekten för ingångna avtal och för den lagstadgade fredsplikten. Den nuvarande skadestándsnivån på 200 kr har varit oförändrad sedan 1928 då den motsvarade en månadslön för en industriarbetare.

Utredningen föreslår att 200-kronorsregeln avskaffas och att något uttryckligt skadeståndsbelopp inte anges i lagtexten. vid tillämpningen av MBLs skadeståndsregler vid olovliga stridsåtgärder bör en nivå väljas som bättre ger uttryck för principen att avtal skall hållas. samtidigt bör inte skadeståndet få socialt orättfärdiga konsekvenser. Utredningen föreslår att den normala skadeståndsnivån i nuvarande penningvärde, vid en olovlig stridsåtgärd som varken innehåller försvårande eller förmildrande omständigheter skall ligga på 2 000 kr.

Arbetsdomstolen bör kunna jämka skadeståndet, i vissa fall till noll, om den olovliga stridsátgärden exempelvis beror på missförhållanden på arbetsplatsen. Samtidigt skall ett högre skadestånd kunna utdömas i allvarliga fall.

3. Principförslag

Ett ekonomiskt råd

Utredningen föreslår att ett ekonomiskt råd bildas av ekonomer från de stora arbetsmarknadsorganisationerna med uppgift att varje år göra en samhällsekonomisk analys inför den kommande avtalsrörelsen. Erfarenheten visar att ekonomer från olika partssidor brukar vara överens om innehållet i en sådan makroekonomisk beskrivning.

_.13_

En sådan analys kan enligt utredningens mening ha betydelse för avtalsrörelsen. Rådets uttalande bör också få effekt på budgetarbetet i företagen och i kommunerna, där erfarenhetsmässigt pris- och kostnadsökningar delvis förklaras av inflationsförväntningar.

En jämförande lönestatistik

Utredningen pekar vidare på behovet av en informativ, lättillgänglig och jämförande lönestatistik. På arbetsgivarsidan har ambitionsniván för lönestatistik sjunkit och mellan olika löntagargrupper är s.k. statistikkrig vanliga. Förhandlingar om statistikavtal förs för närvarande. Om parterna inte kan enas om avtal som uppfyller rimliga krav anser utredningen att Statistiska

skall anförtros uppgiften att föra en för

Centralbyrån hela arbetsmarknaden tillgänglig och jämförande lönestatistik med skyldighet för parterna att lämna erforderliga uppgifter.

Samhällsfarliga konflikter

För sådana arbetsmarknadskonflikter som berör eller kan antas komma att beröra viktiga samhällsfunktioner, har utredningen övervägt lagstiftning om samhällsfarliga konflikter. Av betydelse för dessa överväganden har också varit den långtgående integrering av den offentoch privata sektorn som har förekommit liksom att liga samhällets sårbarhet har ökat.

Avtalsbestämmelser avsedda att förhindra samhällsfarliga konflikter finns redan nu för stora delar av arbetsmarknaden. På de viktigaste områdena, den statliga och kommunala verksamheten, kan det dock ifrågasättas om

_14_

dessa bestämmelser är ändamålsenliga. Statstjänstenämndens beslut blir ofta verkningslösa pá grund av att nämnden inte kan enas. På den kommunala sektorn har parterna sedan en tid slutat att anmäla ärenden till nämnden.

Utredningen föreslår att en nämnd inrättas för hela arbetsmarknaden med uppgift att pröva frågor om konflikters samhällsfarlighet. Parter i den aktuella konflikten liksom andra arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som berörs av konflikten kan anmäla ett ärende till nämnden. Om nämndens majoritet bedömer att stridsátgärden är samhällsfarlig, skall nämnden rekommendera eller uppmana parten att undvika, begränsa eller avbryta konflikten.

Nämnden skall bestå av sju ledamöter, tre från arbetsgivarsidan och tre från arbetstagarsidan samt en opartisk ordförande. Ordföranden, som skall ha domarerfarenhet, utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av regeringen på förslag av arbetsmarknadens parter.

4. Förslag om fortsatt utredning

Förhandlingsformer

Utredningen har prövat om s.k. körplaner enligt dansk modell är en framkomlig väg för att koncentrera och förenkla avtalsförhandlingarna. Eftersom parterna inte är beredda att själva, med verkan för stora delar av arbetsmarknaden, avtala om sådana förhandlingsformer saknas enligt utredningens mening förutsättningar för att genomföra dem.

_15_

tre problem som de nuvarande för- Utredningen pekar på handlingsreglerna inte löser på ett tillfredsställande sätt.

1. kollektivavtal träffas ofta först mycket lång tid Nya efter det att det avtalen har löpt ut. gällande 2. De lokala drar ut pá ti1lämpningsförhandlingarna tiden så mycket att det på vissa avtalsomráden förhandlas under en stor del av året. 3. Arbetsgivarsidans målsättning att koncentrera lönebildningen till företagsniván.

Hur mer förhandlingsregler skall utformas ändamålsenliga är en bl.a. med tanke på den osäkerkomplicerad fråga het som råder om hur den framtida lönebildningsprocessen kommer att se ut. Det är naturligt att parterna själva löser dem genom avtal. Om tillräckligt representativa kollektivavtal inte kommer till stånd anser utredningen emellertid att frågan om nya förhandlingsformer bör på nytt. I så fall bör en brett övervägas förankrad utredning om förhandlingsformer tillsättas.

Allmän översyn av sanktionsreglerna i MBL

Flera fackliga organisationer har föreslagit skärpningar av MBL:s Bakgrunden härtill är bl.a. sanktionsregler. från Lo och PTK om att arbetsgivarna i stor uppgifter medvetet med att på grund av de utsträckning kalkylerar skadestánden inte följa förhandlingsreglerna i låga MBL.

har inte kunnat få klarhet i om Los och PTKs Utredningen är riktiga. Det går inte att dra några påståenden slutsatser i den riktningen av ADs praxis i MBL-mål. att inom inom den korta tid som stått Någon möjlighet till utredningens förfogande genomföra en undersökning

_ 15 _

av hur lagen har fungerat i det praktiska rättslivet har inte funnits.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen att regeringen tillsätter en utredare som undersöker hur MBLs förhandlingsregler tillämpas ute på arbetsplatserna i samband med viktiga förändringar av verksamheten. Utredaren bör på grundval av vad som framkommer i en sådan undersökning föreslå de ändringar som kan vara påkallade.

5. Frågor där förslag inte läggs fram

Varselreglerna

Utredningen har erfarit att man allmänt på arbetsmarknaden anser att varselreglerna fungerar tillfredsställande. Man anser inte att reglernas utformning medför några betydande problem i löneförhandlingsprocessen. Att utformningen av varslen vid ett antal tillfällen och på vissa områden fördröjt eller komplicerat förhandlingarna är i och för sig tydligt. Utredningen delar emellertid parternas uppfattning att inga ändringar av gällande regler behövs.

sanktioner mot fackliga organisationer i samband med olovliga stridsåtgärder

Utredningen pekar på att lokala fackliga organisationer i många fall förhåller sig passiva då en olovlig stridsåtgärd har inletts. Medbestämmandelagens regler om organisationens uppgift och ansvar vid olovlig konflikt är emellertid tillfyllest och det finns inte skäl att föreslå lagändringar.

_ 17 -

FÖRFATTNINGS FÖRSLAG

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För medling i arbets- För medling i arbetstvister mellan á ena tvister mellan á ena sidan arbetsgivare eller sidan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation arbetsgivarorganisation och á andra sidan arbets- och å andra sidan arbetstagare eller arbetstagar- tagare eller arbetstagarorganisation finns en organisation finns en statens förlikningsmanna- riksmedlare. expedition.

Expeditionen skall följa Riksmedlaren skall noga förhållandena på arbets- s___ä“ö1ja förh nandena-på marknaden. Har ggg fått arbetsmarknaden. Har kännedom om arbetstvist riksmedlaren fått känsom hotar att medföra nedom om arbetstvist som eller redan har medfört hotar att medföra eller stridsåtgärd, skall ggg redan har medfört stridsutse förlikningsman att åtgärd, skall han kalla medla i tvisten, när med- berörda parter till verkan av förlikningsman överläggningar eller kan anses ägnad att medla i tvisten om en främja en lösning av sådan åtgärd kan anses denna. Förlikningsmannen ägnad att främja en skall kalla parterna till lösning av denna. förhandling eller vidtaga Riksmedlaren kan även annan lämplig åtgärd samt utse medlare att medla i verka för att part upp- tvisten. Riksmedlaren skjuter eller inställer eller medlaren skall vid stridsåtgärd. medling kalla parterna till förhandling eller vidta annan lämplig åtgärd samt verka för att part uppskjuter eller inställer stridsätgärd.

Enligt expeditionens På be äran skall riksbestämmande skall för- medlaren eller medlare gå likningsman på begäran gå parter på arbetsmarknaden parter p arbetsmarknaden tillhanda med råd och tillhanda med råd och upplysningar rörande upplysningar rörande för- förhandlingar och kolhandlingar och kollektiv- lektivavtal samt leda avtal samt leda för- förhandlingar mellan handlingar mellan parterna. parterna.

_la_

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 S

Är någon enligt 45 s Är någon enligt 45 S skyldig att lämna varsel, skyldig att lämna varsel, skall han inom tid och på skall han inom tid och på sätt som där anges göra sätt som där anges göra detta även till förlik- detta även till ningsmannaexpeditionen. riksmedlaren. Den som Den som bryter häremot bryter häremot dömes till dömes till böter, högst böter, högst trehundra trehundra kronor. kronor.

Har varsel lämnats enligt första st cket skall riksmedlaren, eller den av honom utsedde medlaren, snarast kalla garterna i tvisten till overläggning eller förhandling.

Riksmedlaren eller medlaren får besluta om u skov med varslad stridsätgärd, dock högst sammanla t su da ar, om ett sådant beslut är agnat att främja en losning av tvisten.

Vid förhandling enligt vid förhandling enligt 46 5 skall förliknin sman 46 5 skall riksmedlaren söka få till stånd eller medlaren söka få överenskommelse mellan till stånd överensparterna på grundval av kommelse mellan parterna förslag som kommer från på grundval av förslag dem själva. Förliknings- som kommer från dem mannen är dock oför- själva. Den som medlar är hindrad att föreslå dock oförhindrad att jämkningar och med- föreslå jämkningar och givanden för att främja medgivanden för att en god lösning av främja en god lösning av tvisten. tvisten.

_ 19 _

Har 10 Har som enligt 10 S part som enligt § part är förhandlingsskyldig är förhandlingsskyldig kallats till förhandling kallats till överläggning inför förlikningsman och eller förhandling enligt försummar parten att 46-47 ss och försummar inställa sig eller parten att inställa sig underlåter han annars att eller underláter han fullgöra vad som åligger annars att fullgöra vad honom enligt 15 5, kan som åligger honom enligt på 15 5, kan riksmedlaren förlikningsmannen begäran av motpart anmäla eller medlaren på begäran förhållandet hos av motpart anmäla arbetsdomstolen. Denna förhållandet hos arbetskan förelägga parten vid domstolen. Denna kan vite att sin förelägga parten vid vite fullgöra förhandlingsskyldighet att fullgöra sin förhandoch kan på anmälan av lingsskyldighet och kan utdöma på anmälan av förlikningsman vitet. riksmedlaren eller medlaren utdöma vitet.

Parts skyldighet enligt Parts skyldighet enligt 18 S att vid förhanding 18 S att vid förhanding hålla skriftlig handling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten tillgänglig för motparten gäller även i förhållande gäller även i förhållande till som till den som medlar vid förlikningsman medverkar vid förhandlingen. förhandlingen.

uppnås icke enighet Uppnås icke enighet mellan vid mellan parterna vid parterna förhandling inför förhandling inför riksförliknin sman, kan han medlaren eller medlare, föreslå dem att låta kan han föreslå dem att tvisten av låta tvisten avgöras av avgöras Han kan också skiljemän. Han kan också skiljemän. medverka vid utseende av medverka vid utseende av skiljemän. skiljemän.

får ej åta Medlare får ej åta sig Förlikningsman i skiljemannauppdrag i sig skiljemannauppdrag arbetstvist, om icke för- arbetstvist, om icke likningsmannaexpeditionen riksmedlaren i särskilt i särskilt fall medger fall medger det. det.

_ 20 _

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 S

I arbetstvist av större betydenhet kan regeringen utse förlikningskommission att medla i tvisten. Aven enskild gerson kan av regeringen utses att som särskild förlikningsman medla i sådan tvist.

Föreskrifterna i 49 och 50 §5 äger motsvarande tilllämgning vid medling av förlikningskommission eller särskild förlikningsman.

Arbetsgivare, arbets- Arbetsgivare, arbetstagare och organisation tagare och organisation som bryter mot denna lag som bryter mot denna lag eller mot kollektivavtal eller mot beslut som skall ersätta uppkommen avses i 47 § tredje skada, om ej annat följer eller mot stycket av vad nedan sägs. kollektivavtal skall ersätta uppkommen skada, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Om det är skäligt kan Om det är skäligt kan skadestånd sättas ned skadestånd sättas ned eller helt falla bort. eller helt falla bort.

I mål om skadestånd för I mål om skadestånd för arbetstagares deltagande arbetstagares deltagande i en olovlig stridsåtgärd i en olovlig stridsåtgärd skall domstolen, om skall domstolen, om arbetskonflikten ännu arbetskonflikten ännu pågår och om domstolen pågår och om domstolen finner den olovlig, så finner den olovlig, så snart som möjligt snart som möjligt

1. ålägga arbetstagarna 1. ålägga arbetstagarna att återgå till arbetet att återgå till arbetet och och

- 21 _

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om det bedöms lämpligt 2. om det bedöms lämpligt för att undanröja or- för att undanröja sakerna till arbetskon- orsakerna till flikten, besluta att en arbetskonflikten, besluta ny överläggning enligt att en ny överläggning 43 5 genast efter enligt 43 S genast efter återgång till arbetet återgång till arbetet skall tas upp under skall tas upp under ledning av en förlik- ledning av riksmedlaren eller medlare. ningsman. som senast i Arbetstagare som senast i Arbetstagare samband med en första samband med en första överläggning enligt 43 S överläggning enligt 43 s varaktigt har återgått varaktigt har återgått till arbetet får åläggas till arbetet får åläggas skadestånd bara om det skadestånd bara om det finns särskilda skäl till finns särskilda skäl till det. det.

Hö re skadestånd än tvåhundra kronor får inte åläggas en arbetstagare för delta ande i en olovlig stridsåtgärd. Denna begränsning gäller dock inte, om arbetsta aren underlåter att föla ett ålä ande av

återgång

domstolen om till arbetet och stridsåt ärden med häns n till omständigheterna måste betraktas som särskilt allvarlig eller anmärkningsvärd.

_ 22 -

Principförslag till lag om samhällsfarliga stridsåtgärder

1 5

Denna lag syftar till att motverka samhällsfarliga stridsåtgärder.

En stridsátgärd är att anse som samhällsfarlig enligt denna lag, om den otillbörligt stör eller riskerar att störa viktiga samhällsfunktioner.

För prövning av om en stridsátgärd är samhällsfarlig enligt 1 § finns en nämnd.

Nämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter. För varje ledamot skall finnas en ersättare. Ordförande och ersättare för ordförande skall vara jurister och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare eller annan likvärdig erfarenhet.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre är.

3 5

Av ledamöterna utses en efter förslag av Svenska arbetsgivareföreningen, en efter förslag av statens arbetsgivarverk, en efter gemensamt förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet, en efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, en efter förslag av

_ 23 _

Centralorganisation och en efter förslag Tjänstemännens av Akademikers Centralorganisation. Ersättarna sveriges utses på samma sätt.

Ett ärende denna lag tas upp av nämnden efter enligt anmälan av en part som är inblandad i konflikten.

Anmälan får också göras av central arbetstagarorganisation och motsvarande organisation på arbetsgivarsidan om arbetstvisten pá annat sätt berör organisationen.

Nämnden skall avge utlåtande inom två veckor från det att ärendet anmälts till nämnden. Om nämnden anser sig ha behov av ytterligare rádrum, skall dock utlåtande ges senast inom tre veckor efter anmälan.

som nämndens beslut gäller den mening som flertalet förena sig om.

Nämndens beslut skall genast tillställas parterna.0m nämnden har funnit att en stridsåtgärd är av beskaffenhet som sägs i 1 S skall den i sitt utlåtande hemställa att den stridande parten skall undvika, begränsa eller avbryta konflikten.

inte nämndens utlåtande skall nämnden Om parten följer underrätta regeringen om ärendet.

_ 24 _

l . BAKGRUND

1.1 Allmän beskrivning av utvecklingen

Under 1980-talet har den svenska ekonomin utsatts för stora påfrestningar. Skälet härtill är bl.a. en kraftig ökning av kostnaderna i industrin samtidigt som tillväxten har minskat. Efter 1982 inträdde en förbättring som en följd av den stora devalveringen på 16 %. Fördelarna av denna har emellertid avklingat och inflationen närmar sig de tal på ca 12 % som kännetecknade början av decenniet.

Efter 1976 har arbetskraftskostnaderna per producerad enhet ökat betydligt kraftigare i Sverige än inom övriga OECD-länder. Kostnaderna i dessa länder har legat om- 1970 års index 100, medan Sverige närmar sig 170. kring Produktiviteten i OECD-länderna har från 1985 ökat i förhållande till Sverige för att 1989 redovisa en ökning som är tre gånger större än Sveriges. Reallönerna per timme 1990 inom den svenska tillverkningsindustrin ligger 1990 på 1980 års nivå medan de nominella timlönerna har fördubblats.

Under motsvarande period har en förändring skett i avtalsrörelserna på arbetsmarknaden. Parterna har haft svårt att klara dessa utan stridsåtgärder och påtagligt och på den offentliga sektorn har varsel om medling stridsåtgärder ökat i omfattning under den andra hälften av 1980-talet.

En ökande del av kostnadsökningarna har berott på löneglidning, dvs ökning av utgående löner utöver avtal. Under 1989 har löneglidningen inom industrin motsvarat ca 8 %. Enbart löneglidningen är flera gånger större än

_25_

de totala inom industrin i våra vanlöneökningarna ligaste konkurrentländer.

Mot bakgrund av den allvarliga ekonomiska utvecklingen arbetsmarknadens parter till överinbjöd regeringen i 1990 pá Haga slott. vid dessa överläggningar januari ville regeringen ha svar på bl.a. följande läggningar frågor:

1. Är beredda att träffa samhällsekonomiskt parterna försvarbara avtal för 1990 i fråga om prisklausuler och för 1991 för avtalet i dess helhet?

2. Är parterna beredda att se över förhandlingsformerna och förhandlingssystemet i vissa avseenden?

3. vill medverka till översyn av sanktionsparterna vid konflikter samt reglerna om reglerna olovliga medling?

Den samlade bedömningen av parternas svar var att regerinte bedömde frivilliga lösningar som realistiska. ingen därför i februari 1990 en temporär Regeringen föreslog om lönestopp. Den rättsliga innebörden av lagstiftning var ett förbud att utge eller ta emot högre förslaget lön och annan ersättning för samma eller jämförbara arbetsuppgifter som före lagens ikraftträdande. Lagförinnehöll även förstärkta fredspliktsregler där slaget skadestånd till 5 000 kr. kunde komma ifråga. på upp att fram till och med utgången av Lagen avságs gälla 1991. röstades ner av riksdagen och rege- Lagförslaget för att efter kort tid återkomma i delvis ringen avgick ny sammansättning.

nu istället en grupp särskilda förhand- Regeringen utsåg lare under ledning av förre generaldirektören Bertil

-26..

Rehnberg som skulle medverka till att avtal träffades för 1990 och 1991 av den karaktären att de leder till en radikal dämpning av de totala löneökningarna inklusive löneglidningen under 1991.

Rehnbergsgruppens arbete ledde inte till ett sådant avtal. Gruppen har sedermera, i september 1390, erhållit ett nytt uppdrag med liknande målsättning.

1.2 Direktiven till löneförhandlingsutredningen

Genom beslut av regeringen den 19 april 1990 tillkallades en särskild utredare för att lägga fram förslag som syftar till att förbättra förhandlingsformerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden. Uppdraget skulle genomföras i nära samverkan med arbetsmarknadens

parter. Utredaren skulle senast i oktober 1990 (vilken

tidpunkt genom regeringsbeslut sedan förskjutits) varefter regeringen skulle ta ställning till om och i så fall i vilka former utredningsarbetet skulle bedrivas vidare.

Föredragande statsråd, arbetsmarknadsminister Mona Sahlin, anförde vidare:

Bakgrund

Sedan lång tid har arbetsmarknadens parter i vårt land genom fria förhandlingar och kollektivavtal haft ansvaret för lönebildningen och andra villkor i arbetslivet.

Vår rättsordning innehåller starka garantier för de vidsträckta rättigheter som råder i arbetslivet. Rätten

-27..

att bilda föreningar och att vidta fackliga stridsåtär garanterade i grundlagen. gärder

har alltså arbetsmarknadens länge haft I Sverige parter en stor frihet när det gäller att bestämma principiell eller arbetslivets villkor. En förutsättning för påverka denna frihet har från början varit att parterna tagit ett stort ansvar för att arbetsfreden upprätthålls och att löneutvecklingen inte spränger de samhällsekonomiska ramarna .

Vid en internationell jämförelse har den svenska arbetsmarknaden väl. I stor utsträckning har förfungerat hållandet mellan parterna präglats av en strävan att finna samförståndslösningar utan uppslitande strider. Såväl som samhälle har därför ett intresse av att parter slå vakt om det svenska systemet.

Under 1980-talet förändrades bilden av lönebildningsoch Det blev då allt svårare för förhandlingssystemet. parterna att klara avtalsrörelserna utan stridsåtgärder och medling. På många håll restes krav på att något måste Parterna själva tog upp diskussioner om göras. ändringar i gällande kollektivavtal.

Mot denna tillsatte regeringen i oktober 1987 bakgrund en särskild utredare med uppdrag att analysera systemet för avtalsförhandlingar och arbetskonflikter på den arbetsmarknaden och presentera uppslag som offentliga skulle förbättra Utredningen som antog namnet systemet. sina bedömningar i förhandlingsutredningen, presenterade en rapport till regeringen under januari månad 1988. (Fack & samhälle, Ds 1988:2)

Utredningen lade inte fram några förslag. Däremot utredningen bedömningar om åtgärder som den presenterade

_ 23 _

ansåg värda att överväga vidare. Regeringen har hittills vidtagit vissa åtgärder som rör förlikningsmannaexpeditionen. Dessa åtgärder, som bl.a. innebär en förstärkning av ordförandens roll, trädde i kraft den 1 juli 1988.

Problemen kvarstår

Avtalsförhandlingarna under 1980-talet har visat att den s.k. svenska modellen inte längre fungerar tillfredsställande. Under varje avtalsrörelse har det förekommit öppna konflikter. Parterna har mött ökade svårigheter att nå uppgörelse utan konflikt och medling.

En förklaring till detta kan vara en kärvare ekonomisk situation med en, speciell under senare år, oacceptabelt snabb löneökningstakt inklusive löneglidning, vilket utlöst kompensationskrav m.m. En annan förklaring kan finnas i själva tekniken i avtalsförhandlingarna och förhandlingsformen. Även varselbestämmelserna och sanktionssystemet kan ha bidragit.

En utredare bör tillkallas

Arbetsmarknadens parter har i samband med de s.k. Hagaöverläggningarna förklarat sig beredda att medverka till en översyn och förbättring av spelreglerna på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund anser jag det lämpligt att nu tillkalla en särskild utredare för att, i nära kontakt med parterna, analysera olika problem. Arbetet bör inriktas pá att ge parterna uppslag till förändringar. Ett annat syfte bör vara att lägga fram förslag som är ägnade att få till stånd en bättre fungerande lönebildningsprocess.

-29..

Uppdraget

Mot av de senare årens avtalsrörelser bör utbakgrund redaren i första hand försöka förmå parterna att själva komma till rätta med de svagheter som finns. Genom konfliktutredningens (A 1981:13) arbete Arbetsmarknadsstriden har ett omfattande grundmaterial samlats in. Utredningen har avlämnat delbetänkandet (SOU 1984:18-19) och slutbetänkandet (SOU 1988:49-50).

Utredaren bör bl.a. genom diskussioner med de inblandade förslag till framtida förbättringar av parterna pröva värt för lönebildning och konfliktlösning på arsystem betsmarknaden.

kommer i det följande att ta upp vissa frågor som Jag min mening bör prioriteras i utredarens arbete. enligt Flertalet av dessa har behandlats i de tidigare nämnda Denna utredning bör emellertid, i motsats utredningarna. till de utredningarna, bedrivas med sikte på tidigare till konkreta åtgärder. Det bör dock stå utförslag redaren fritt att förutsättningslöst överväga alla slags som kan leda till att syftet med utredningsuppåtgärder Utredaren bör senast i oktober 1990 draget tillgodoses. i en redovisa vad som har kommit fram vid disrapport kussionerna och vad han i övrigt bedömer kunna vara för-

slag till förbättringar.

Fastare förhandlingsformer m.m.

Under flera avtalsrörelser har det inträffat att förhand kommit sent. också när de formellt har lingarna igång kommit igång har det hänt att verkliga förhandlingar inte ha förts bl.a. beroende på att egentligen tycks har avvaktat uppgörelser på andra områden. parterna Ibland har varsel och t.o.m. stridsåtgärder vidlagts

_ 30 _

tagits inte på grund av meningsskiljaktigheter i sakfrågorna utan för att realförhandlingar över huvud taget skall komma igång. Krav på medling har då knnnat framställas långt innan de egentliga förhandlinga;na kört fast, alltså vid en tidpunkt i förhandlingsprocessen då det inte funnits förutsättningar för meningsfullt medlingsarbete.

Utredaren bör undersöka om det behövs konkreta åtgärder för att förhandlingarna skall komma igång avsevärt tidi- - innan de avtalen ut - och gare rimligen gamla gått uppgörelser träffas i nära anslutning till den tidpunkten. I detta sammang bör utredaren också överväga om det kan utvecklas former för en bredare diskussion om bl.a. de samhällsekoncmiska förutsättningarna inför förhandlingarna. Utredaren bör t.ex. överväga möjligheterna att åstadkomma partsgemensamma ekonomiska utgångspunkter och partsgemensamma utvärderingar av löneutfallen under avtalsperioderna.

Ett sätt att effektivera förhandlingsarbetet kan vara att enas - parterna om någon form av plan s.k. körplan för förhandlingarna.

En sådan körplan kan vara ägnad att underlätta avtalsförhandlingarna. så vore det t.ex. en allmän fördel om man kunde samordna avtalsperioden och slippa löneförhandlingar med åtföljande risk för konflikter året runt. Även för sektorsvisa förhandlingar borde det vara en fördel med strama körplaner. Sådana lösningar måste emellertid bygga på ett samförstånd mellan parterna.

Tydligare varsel om stridsåtgärder

Varslen om stridsåtgärder är ibland otydliga och svårtolkade. Detta kan skapa onödiga problem. Varseltiderna

_31_

ägnas ibland åt förhandlingar om undantag och dispenser stället för att få till stånd en uppgörelse i sak. Arbetsdomstolen har i ett antal fall haft att pröva innebörden av ett lämnat varsel.

medbestämmandelagen (MBL) skall varsel om strids- Enligt lämnas minst sju dagar i förväg och innehålla átgärd om anledningen till stridsátgärden och om åtuppgift omfattning. Någon annan lagbestämmelse om gärdens varslets än den i MBL finns inte. Konfliktutformning som ingående behandlat frågorna om vasel och utredningen konstaterar bl.a. att problemen i allt väsentdispens har sin i den dispensgivning som måste ske i ligt grund till ett varsel och helst hinnas med före anslutning varseltidens Utredningens kartläggning visar att utgång. det finns avtalsomráden där parterna inte uttömt sina att på olika sätt komma till rätta med svåmöjligheter Utredaren bör här undersöka hur varsel kan righeterna. och utformas tydligare vid olika typer av preciseras borde det vara rimligt att konfliktátgärder. Exempelvis av en varslande part kräva att denne utformar sitt varsel så att det inte omfattar stridsåtgärder som kan förutsättas vara samhällsfarliga eller som erfarenhetsmässigt kommer att undantas genom dispenser om motparten det. Utredaren bör även undersöka behovet av att begär förlänga varseltiderna på exempelvis särskilt utsatta

avtalsomráden.

Problemen med utformningen av varsel och varseltiderna bör i första hand lösas av parterna själva. Utredaren bör emellertid även undersöka om lagstiftning kan bara en framkomlig väg. Det kan i detta sammanhang också finnas skäl att undersöka förlikningsmannaorganisationens roll.

_ 32 _

Samhällsfarliga konflikter

I Sverige har arbetsmarknadens parter en principiell frihet att genom stridsåtgärder söka lösa konflikter med motparten. Denna rätt, som är grundlagsskyddad och alltså enligt regeringsformen kan inskränkas endast genom lag eller avtal, gäller för dem som kan vara parter i ett kollektivavtal. Rätten till stridsåtgärder begränsas - förutom genom den särskilda lagstiftningen om offentlig anställning - framför allt av den fredsplikt som inträder då ett kollektivavtal träffas. Vissa spelregler finns också för hur stridsåtgärder får användas, bl.a. regler om varsel innan en åtgärd sätts i kraft.

Den vidsträckta stridsrätten förutsätter att den utnyttjas med stort ansvar. Genom huvudavtalen har parterna också tagit på sig ett särskilt ansvar för att arbetsstriden inte skall bli samhällsfarlig eller i övrigt hota vitala samhällsfunktioner.

Utredaren bör undersöka om dessa avtal kan behöva preciseras, kompletteras eller i övrigt ses över. En tanke som bör övervägas är att precisera begreppet samhällsfarliga konflikter för att kunna särskilja de konflikter som är att anse som samhällsfarliga i egentlig mening och sådana konflikter som av hänsyn till tredje man i vid bemärkelse inte bör vidtas.

Det kan i det sammanhanget finnas skäl att ta ställning till om den i avtalen reglerade ordningen för att pröva om en konflikt är samhällsfarlig är ändamålsenlig. Avtalen inneháller i dessa delar regler om nämnder som skall pröva om konflikter är samhällsfarliga. Nämnderna är paritetiskt sammansatta, dvs. de består av lika stort antal ledamöter från arbetsgivarsidan som från arbets-

_ 33 _

som nämndens beslut gäller den mening varom tagarsidan. flertalet förenar sig.

Det har speciellt från arbetsgivarháll gjorts gällande att det nuvarande systemet med paritetiska nämnder inte fungerar bl.a. därför att sammansättningen medför svårigheter för nämnden att fatta någon form av beslut. Både konfliktutredningen och förhandlingsutredninqen har diskuterat olika förslag till förändringar i nämndernas sammansättning.

Ytterst ankommer det på regering och riksdag att bedöma en konflikts samhällsfarlighet. I syfte att undvika ingripanden i partsförhållanden genom lagstiftning bör utredaren i första hand undersöka andra alternativ än tvángslagstiftning när det gäller prövningen av en konflikts samhällsfarlighet. Utredaren bör förutsättningslöst pröva annan sammansättning eller ändrade procedurregler i nämnderna, exempelvis en opartisk ordförande

eller flera opartiska ledmöter. Även andra förslag till

förändringar bör övervägas.

Ett kan vara att man inrättar en gemensam nämnd förslag för hela arbetsmarknaden eller i vart fall en nämnd för den och en för den offentliga sektorn. Syftet är privata därvid att kunna göra en mer allsidig bedömning av en varslad konflikts samhällsfarlighet med hänsyn till att en konflikt får effekter också på andra områden och ofta även på samhällsverksamhten i stort.

Ett annat förslag är en av samhället inrättad nämnd som är sammansatt av b1.a. politiskt förtroendevalda och har till uppgift att på eget initiativ eller efter hänskjutning av part göra uttalanden eller ge rekommendationer om konflikters samhällsfarlighet.

- 34 -

De nuvarande nämndernas verksamhet regelras som nämns i kollektivavtal. Med hänsyn till parternas ansvar för förhandlingar och stridsåtgärder bör utgångspunkten vara att nämndernas verksamhet även i framtiden regleras i avtal. Lagstiftning är emellertid ett alternativ som bör övervägas om avtalsvägen inte visar sig framkomlig.

Sanktionssxstemet

Skadestånd som påföljd för olovlig stridsåtgärd kan ådömas såväl den fackliga organisationen som den enskilde arbetstagaren. Omfattningen av arbetstagarnas skadeståndsskyldighet regleras i 60 S MBL. I första stycket stadgas att skadestånd kan sättas ned eller helt falla bort. I sista stycket föreskrivs en begränsning i det att högre skadestånd än två hundra kronor inte får åläggas en arbetstagare för deltagande i en olovlig stridsåtgärd (den s.k. 200-kronorsregeln). Denna begränsning gäller dock inte, om arbetstagaren underlåter att följa ett åläggande av domstol om återgång till arbetet och stridsátgärden med hänsyn till omständigheterna måste betraktas som särskilt allvarlig eller anmärkningsvärd.

Det har hävdats att de möjligheter som i dag finns att döma ut ett högre skadestånd än 200 kr. är alltför små. Riktvärdet 200 kr. tillkom med samma nominella belopp redan år 1928. För att kunna upprätthålla respekten för ingångna kollektivavtal och för lagens fredspliktsregler har framförts åsikten att skadeståndets storlek måste höjas eller att i vart fall 200-kronorsregeln bör försvinna. Det torde vara ett starkt intresse för både arbetsgivar- och arbetstagarparterna att ingångna avtal verkligen hålls.

_35_

Utredaren bör överväga sådana ändringar som tillåter att

skadestånd än för närvarande kan dömas ut för högre och där också domstolen ges större möjfredspliktsbrott att ta till omständigheterna i det enlighet hänsyn skilda fallet.

Utredaren bör, förutom den s.k. 200-kronorsregeln, även och vid behov föreslå ändringar i i övrigt undersöka för både arbetsgivare och arbetsskadeståndsreglerna tagare i syfte att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad och en lönebildning med mindre risk för

konflikter.

Förstärkt förlikningsmannaverksamhet

En väl medling är av stor betydelse för arfungerande betsfreden. om förlikningsväsendets verksamhet Frågan och har ofta diskuterats, senast i förhandorganisation rapport. Fr.o.m. den l juli 1988 har lingsutredningens också vissa förändringar genomförts i förlikningsmannaverksamhet. Ordföranden i styrelsen har expeditionens en mer framträdande roll. Tanken med detta är att getts den som sker försorg inte medling genom regeringens skall behöva tillgripas annat än undantagsvis. Det är en allmän uppfattning att intentionerna bakom ändringarna

uppfylls.

Utredaren bör överväga ytterligare åtgärder som kan behövas för att stärka förlikningsmannaorganisationens ställning. En fråga som särskilt kan behöva övervägas är om förlikningsmännen bör ges ytterligare befogenheter, t.ex. att kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder.

_ 35 _

1.3 Utredningens arbetssätt

Utredningen har haft ett stort antal informella sammanträden med företrädare för organisationerna på arbetsmarknaden, men också med medlare och företrädare för domstolar och myndigheter. Vid dessa sammanträden har flertalet av de frågor som anges i direktiven gåtts igenom.

Utredningen har också haft sammanträden av mer formell karaktär med dels parterna inom den offentliga sektorn, dels med statistiknämnden inom Statistiska Centralbyrån (SCB) samt företrädare för SCB.

Utredningen har i sitt arbete besökt Norge och Danmark. I Oslo träffade den företrädare för de offentliga arbetsgivarna, för LO samt riksmedlaren. Samtalen gällde framförallt erfarenheterna av den norska lönestoppslagen och av det norska systemet för medling och skiljedom. I Köpenhamn träffade den ordföranden i det danska Forligsinstitutet(Förlikningsmannaexpeditionen) samt företrädare för LO och Dansk Arbejdsgiverforening. Samtalen gällde framförallt erfarenheterna av de danska körplanerna, medlings- och förlikningssystemet samt sanktioner vid olovliga konflikter.

_ 37 -

2 . TIDIGARE UTREDNINGSARBETE

2.1 Arbetsrättskommittên

I sitt betänkande SOU 1975:1 redovisar kommittén det utredningsarbete som lag till grund för lagen om medbestämmande i arbetslivet (1976:580) och lagen om offentl ig anställning (1976:600). I de frågor som är av intresse för denna utredning anför utredningen bl.a. följande.

Samhällsfarliga konflikter

Enligt kommittén finns det inte skäl att frångå de prirciper som hitills gällt. Även i fortsättningen skall de avtalsslutande parterna finna former för ett tillfredsställande skydd för tredje mans och samhällets skydd vid öppna arbetskonflikter. I fråga om den offentliga sektorn borde emellertid särskilda begränsningar riktade mot partiella och dolda stridsåtgärder gälla.

Medling

Kommittén anser att arbetsmarknadsorganisationerna också på medlingslagstiftningens område själva skall ansvara för arbetsfredens upprätthållande. De gångna årens erfarenheter har inte motiverat något behov att förse förlikningsmännen med några maktmedel gentemot parterna utöver att kunna kalla till förhandling vid vite. Normalt synes gälla, enligt kommittén, att part efterkommer begäran av förlikningsman om uppskov med stridsåtgärd. Mot denna bakgrund föreslår inte kommittén några ytterligare maktbefogenheter för medlingsorganisationen som

-38..

aven i skulle vila på parternas frivilfortsättningen liga medverkan.

Sanktionsreglerna

för kommitténs resonemang är att också En utgångspunkt bör bära ett ansvar för påfrestningarna på arbetsgivarna arbetsfreden inte blir för stora. Såsom det påpekats i direktiven bör vilda strejker kunna förebyggas genom att i god tid undanröjer missförhållanden. arbetsgivaren

Kommittén om skadeståndsansvaret skall ligga prövar den men finner att enbart på fackliga organisationen övervägande skäl talar mot en sådan ordning.

mellan två av olovliga kon- Kommittén skiljer grupper flikter. Den ena är sådana där konflikten har sin grund i för vilka annan än de i åtgärden delomständigheter har större eller mindre del i tagande arbetstagarna ansvaret. I dessa fall bör i första hand inte ett förfarande i syfte att utkräva skadeståndsrättsligt ansvar förekomma. Om stridsåtgärden kan sägas ha haft en skälig ursäkt i de bakomliggande förhållandena bör de enskilda inte kunna åläggas skadestånd. arbetstagarna

Den andra är organiserade aktioner i medvetet gruppen att förändringar i träffat kollektivavsyfte framtvinga tal. I sådana fall skall arbetsgivaren vara berättigad till skadestånd och den gällande 200-kronorsregeln bör inte behållas. Det är emellertid inte enligt kommittén att det skall ske en allmän höjning av samtliga meningen skadeståndsbelopp, eller att skadestånd i det utgående enskilda fallet skall utmätas med belopp som radikalt från nuvarande nivå. Meningen är i stället skiljer sig att för ett mer verksamt skadestånd än öppna möjlighet

_ 39 _

vad som nu är möjligt i de fall, där skadeståndsrisken har en preventiv effekt.

2.2 Nya arbetsrättskommittén

I samband med att 1976 års arbetsrättsreform beslutades tillsattes arbetsrättskommittên. Dess uppdrag var nya att mer allmänt följa introduktionen och tillämpningen av den nya medbestämmandelagstiftningen och i samband därmed behandla vissa särskilt angivna frågor.

Kommittén i sitt betänkande SOU 1982:60 en analys av gör bl.a. reglerna om förhandlingsrätt, föreningsrätt, informationrätt, vetorätt samt vissa aspekter i samband med Bl.a. föreslog kommittén att den stridsåtgärder. s.k. 200-kronorsregeln, som avskaffades då MBL antogs av riksdagen, skulle återinföras. Så skedde också genom lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1985.

2.3 Konfliktutredningen

Genom regeringsbeslut 3.12.1981 tillkallades en särskild utredare för att kartlägga och sammanställa de erfarenheter av arbetsmarknadskonflikter som finns på arbetsmar knaden samt att analysera de rättsliga frågor som är aktuella i sammanhanget.

Utredningen har avlämnat två delbetänkanden, SOU 1984:18-19, samt slutbetänkande, SOU 1988:49-50. I betänkandena ges en mycket inträngande redovisning av regelsystemet, dess historik och hur reglerna har tillämpats.

_.40_

2.4 Förhandlingsutredningen

Genom regeringsbeslut 8.10.1987 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att analysera systemet för avtalsförhandlingar och arbetskonflikter och att presentera uppslag ägnade att förbättra systemet.

Utredningen överlämnade den 29.1.1988 sin rapport Fack & Samhälle - Löner, konflikter, ansvar, hänsyn (DS 1988:2). I sammanfattningen av rapporten konstaterar utredningen inledningsvis att de sex arbetstagarorganisationerna på offentligsektorn har avböjt att medverka i det samarbete med utredningen som förutsatts i direktiven. I sammanfattningen konstaterar utredningen bl.a. följande:

Avtalsförhandlingar och konsekvenserna av de offentliganställdas strejkrätt

Utredningen avstår från slutsatser men gör vissa uttalanden, bl.a. att man inte torde ha väntat sig andra stridsåtgärder mot samhället än sådana där den angripande fack liga organisationens medlemmar utsatts för en uppenbar orättvisa i förhållande till den övriga arbetsmarknaden.

Förhandlingsordningen

Inom den offentliga sektorn anser utredningen att förhandlingarna kompliceras av att regeringen agerar vid sidan av arbetsgivarorganisationerna.

Inom den privata sektorn anser utredningen att förhandlingar om sk körplan bör avvaktas.

_41_

stridsåtgärder

I fråga om varsel ansåg utredningen att dessa ofta bör utformas på ett tydligare sätt. Vidare att konfliktåtgärder på känsliga områden borde tidsbegränsas från början. I fråga om samhällsfarliga konflikter bör begreppet definieras och renodlas. I stället för att ingripa i systemet för de samhällsfarliga nämnderna bör en ordning införas där arbetsmarknadsutskottet under vissa förhållanden skall kunna göra uttalanden om samhällsfarlighet.

Organisationstvister

Utredningen föreslår att statsmakterna dryftar de problem som gränsfrågorna aktualiserar med berörda organisationer.

olovliga stridsåtgärder

200 kronorsregeln bör slopas. Hänsyn bör tas både till att vissa åtgärder beror på arbetsgivaren och att det, i andra fall, är fråga om renodlade angrepp på kollektivavtalet.

Medling

Utredningen föreslår att ansvaret för förlikningsverksamheten helt flyttas över från regeringen till en fristående myndighet.

2.5 Lönekommittên

1987 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att efter samråd med arbetsmarknadens parter, konjunktur-

_ 42 _

institutet och statistiska centralbyrån publicera en allsidig redovisning av hur löner, lönekostnader och anställningsvillkor utvecklats inom olika delar av arbetsmarknaden samt att bedöma i vilken utsträckning den löpande statistiken om löner mm borde förändras eller kompletteras.

Utredningen överlämnade 1990 sitt betänkande Svensk Lönestatistik, SOU 1990:63. Ifrága om lönestatistik som underlag för avtalsförhandlingar anförde utredningen bl.a. följande: Lönestatistik är självfallet ett betydande underlag för löneförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Det är mot den bakgrunden parterna framställer sin omfattande lönestatistik. Det är enligrt utredningens mening värdefullt för massmedia, allmänheten, konjunkturbedömare och inte minst för parterna själva om metoderna att jämföra och redovisa lönestatistik för olika sektorer så långt möjligt kan harmoniseras. Utredningen tar här fasta på uttalanden från parterna med med innebörden att parterna är inriktade på att vidareutveckla och intensifiera sitt tidigare inledda samarbete i dessa frågor. Utredningen avstår därför från att lägga konkreta förslag om partsstatistikens utformning utifrån ett offentlighetsperspektiv. Lönestatistiknämnden vid SCB bör kunna spela en viktig roll för att underlätta statistiksamarbetet mellan parter företrädande olika sektorer av arbetsmarknaden.

Underlaget för den officiella lönestatistiken och för konjunkturbedömningar härrör för närvarande i stor utsträckning från parterna och deras lönestatistik. Det är en rationell ordning som bl.a. begränsar uppgiftslämnandet för företag och samhällsinstitutioner. Ordningen bygger emellertid pá att parterna tillhandahåller och upprätthåller en statistikproduktion som tillgodoser det allmännas behov. Om parternas lönestatistik be-

_ 43 _

gränsas eller avsevärt förändras bör därför berörda myndigheter ha stor beredskap att bygga upp en egen basproduktion av lönestatistik.

_ 44 _

3. EKONOMISKA OCH STRUKTURELLA UPPGIFTER

3.1 Utveckling 1930-1989 av antalet sysselsatta inom olika sektorer

Förvärvsarbetande efter 1930 befolkning näringsgren 1985 (1000-tal) Näringsgren 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1985

Jord- skogsbruk fiske 1041 556 632 446 277 206 213 Industri 748 849 1007 1102 1042 987 968 Byggnadsverk-

Totalt förvärvsarbetande 2872 2756 3105 3244 3413 3753 4285

Källa: SCB Folk o Bostadsräkningar

Offentlig sektor avser förvaltning, polis, försvar, undervisning, sjuk- hälso- och socialvárd, dessutom ingår vissa privata tjänster.

Andel av den förvärvsarbetande befolkningen, %

Näringsgren 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1985

Jord- skogsbruk, fiske 36 24 20 14 8 6 5 Industri 26 31 32 33 31 26 22 Byggnadsverksamhet 5 7 8 9 10 7 6 18 21 24 25 27 28 27 Tjänstesektor sektor 15 17 15 19 25 33 40 Offentlig

Totalt förvärvsarbetande 100 100 100 100 100 100 100

Källa: SCB Folk o Bostadsräkningar

_ 45 -

Antal sysselsatta i olika sektorer 1963 - 1989 (1000-tal)

Näringsgren 1963 1970 1980 1989

Jord-skogsbruk, fiske 473 311 237 159 Industri, gruvor, energi 1186 1106 1077 1025 Byggnadsverksamhet 315 362 287 290 Tjänstesektor

Källa: SCB AKU ålder 16 - 74 år

Offentlig sektor avser förvaltning, försvar, undervisning, sjuk- hälso- och socialvård, dessutom ingår vissa privata tjänster.

Andel av samtliga sysselsatta, %

Näringsgren 1963 1970 1980 1989

Jord- skogsbruk, fiske 12,9 8,1 5,6 3,6 Industri, gruvor, energi 32,4 28,7 25,4 23,0 Byggnadsverksamhet 8,6 9,4 6,8 6,5 Tjänstesektor (huvuds privat) 27,2 26,9 27,4 29,9 Offentlig sektor (huvuds) 18,8 27,0 34,8 37,0

Totalt 100 100 100 100

Tabellerna visar att antalet och andelen offentligt anställda ökat måttligt från 1930 till 1963. Därefter har i stort sett en fördubbling skett, från 689 000 till 1 653 000 eller i procent, från 18.8 till 37.0. Enligt

_.46_

statistiska Centralbyrån är andelen offentligt anställda t.o.m. något högre.

Tjänstesektorn, som pá 1930-talet var mindre än både jordbruk, skogsbruk och fiske samt industri, är nu den näst största näringsgrenen efter offentlig sektor.

Det har alltså skett :tara strukturella förändringar ifråga om vilka näringsgrenar som dominerar arbetsmarknaden sedan de för arbetsmarknaden dominerande huvudavtalen träffades.

3.2 Prognos till år 2015

Offentlig sektor (förvaltning försvar, undervisning, sjuk/ socialvárd) 1494 1583 1610 Totalt 436 4448 4353 Källa: SCB FoB sysselsatta 20 - 64 år. Prognosinstitutet. Andel av samtliga sysselsatta, %

Offentlig sektor (förvaltn försvar, undervisning, sjuk/ socialvård 34,3 35,6 37,0

Totalt 100 100 100

_ 47 _

Prognosen pekar på en i stort sett oförändrad offentlig sektor men ännu mer utökad tjänstesektor. 3.3 Lönekostnadsutveckling, tillväxt och inflation Lönekostnadsutveckling samt utveckling av BNP och KPI under perioden 1980 - 1989 Förändring från föregående år, %

Källa: Konjunkturinstitutet

_48_

I SVERIGE OCH OECD-

INFLATIONSUTVECKLINGEN

ARLIG PROCENTUELL FORÅNDRING

EESVERICE

ea oeco 12

10 10

84 BS _ 86 87 88 89 :90 Bl S2 83

lönekostnadsutvecklingen kraftigt Tabellerna visar att . Inflationen har varit överstigit tillväxttakten än inom OECD-området. Det framgår genomgående högre 5 att inflationen 1990 nästan också av tabell

fördubblas.

_ 49 _

4. OMFATTNING AV ANTALET KONFLIKTDAGAR

Nedanstående är sammanställda med ledning av uppgifter förlikningsmannaexpeditionens statistik. I fråga om lovliga konflikter grundar sig uppgifterna på varsel till Uppgifterna om olovliga konflikter är expeditionen. däremot sammanställda med ledning av de uppgifter som varit tillgängliga främst genom massmedia varför uppgifterna fár behandlas med viss försiktighet

Lovliga konflikter är uttryckta i antal konfliktdagar. Arbetstagare som samtidigt omfattas av strejk och lockout är redovisade i båda dessa tabeller, medan är korrigerad i den tabell som avser det dubbelräkningen totala antalet arbetsinställelser.

olovliga strejker är redovisade i antal strejktillfällen.

4.1 Perioden 1980-1989

4.1.1 Lovliga lockouter

1980 4.116.198

_ 50 _

4.1.2 Lovliqa strejker

1980 323.052 1981 177.739 1982 - 1983 30.091 1984 13.204 1985 330.495 1986 677.678 1987 1.244

_ 51 _ 4.1.4 Summa arbetsinställelser i dagar totalt lovliga 1980 4.478.511 4.439.250

Summa: 7.023.614

De låga siffrorna 1982, 1984 och 1987 förklaras av att flerårsavtal träffades för stora delar av arbetsmarknaden 1981, 1983 och 1986.

_ 52 _

Summa:l.000.342

4.2 Vissa uppgifter som getts om olovliga strejker

Från företrädare för flera arbetsgivarorganisationer har uppgetts att antalet korta olovliga strejker och liknande aktioner har ökat under de senaste åren. Samma gäller hot om olovliga stridsåtgärder. En tendens har varit, enligt samma källor, att stridsåtgärder under tiden fram till det att överläggning enligt 43 par MBL har hållits,i praktiken legaliserats.

4.3 Vissa uppgifter om perioden 1985-1989

Uppgifterna avser förhållandet mellan antalet varsel och antalet utlösta stridsåtgärder. Endast konflikter på förbundsnivå eller av större omfattning är redovisade.

_ 53 _

4.3.1 Offentlig sektor under perioden har det lämnats tre varsel om lockout varav två har lösts ut. Åtta varsel om strejk har lämnats varav sju har lösts ut. 4.3.2 Privat sektor Under perioden har det lämnats nio varsel om lockout varav två har lösts ut. 34 varsel om strejk har lämnats varav fem har lösts ut.

_.54-

5. HUVUDAVTALEN OCH PRAXIS OH SAMHÄLLSFARLIGA KONFLIKTER

5.1 Diskussionen om begreppet samhällsfarliga konflikter inför 1938 och 1965 års huvudavtal

Under 1920- och 1930-talen försökte statsmakterna få till stånd en allmän lagstiftning om ekonomiska strids- En sådan kom som bekant inte till stånd. Enåtgärder. ligt den s.k Nothinska kommitten, som framlade ett betänkande 1935, borde parterna på arbetsmarknaden så långt som möjligt genom frivilliga överenskommelser själva ta ansvar för att samhällsviktiga funktioner inte stördes.

Denna tanke var utgångspunkten för Saltsjöbadsavtalet. Inom arbetsmarknadskommitten, där förhandlingar om avtalet fördes, enades man om att någon avgränsning av särskilt samhällsviktiga områden inte kunde göras med anspråk på objektivitet och allmängiltighet. Frågan fick avgöras av arbetsmarknadsnämnden i varje enskild konfliktsituation där intresseavvägningen fick äga rum med hänsyn till samhällsvikten.

I Förhandlingsrättsutredningens betänkande (SOU 1960: 10) erinrades om de försök som tidigare gjorts att fastställa begreppet allmänfarlig konflikt och det konstaterades att en allmängiltig definition knappast kunde göras. Enligt utredningen behövde den omständigheten att en verksamhet drivs av staten inte betyda att följderna av en konflikt där blir farlig för samhället. Är produktionens art och ändamål likvärdig med vad som förekommer i enskild företagsamhet var det uppenbart att konflikten borde bedömas efter samma grunder som om den inträffat hos en privat arbetsgivare.Däremot kunde skäl finnas för att ställa i särklass en produktion eller en tjänste-

_55_

av vikt för att tillgodose ett allprestation speciell mänt behov. Man fick dock inte förbise att jämsides med en viss verksamhets primära syfte vanligtvis också kommer ett starkt intresse att bereda statsinkomster. Detta torde oavsett om verksamheten har mer eller mindre gälla karaktär av monopolställning. Generellt borde utpräglad att statsmaktens mellankomst i enligt utredningen gälla arbetskonflikter bör betingas av rådande förhållanden utan att hänsyn tas till om konflikterna berör statlig eller enskild verksamhet.

Vid remissbehandlingen av det kommande lagförslaget om de förhandlingsrätt restes vissa offentliganställdas bl.a. av lagrådet, mot konsekvenserna av invändningar, Det ansågs att utrymmet för stridsåtgärder förslaget. inte var tillräckligt begränsat på vissa områden.

5.2 Huvudavtalet mellan SAF och LO

Det s.k. Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO träffades 1938. Avtalet är för de förbund inom SAF och LO gällande det. Inom L0 har inte som godkänner Transportarbetareförbundet, Byggnadsarbetareförbundet, Målareförbundet, Bleck- och Plátslagareförbundet, samt Grafiska Fackförbundet antagit avtalet.

Det kanske mest betydelsefulla avsnittet i huvudavtalet är II om förhandlingsordning. Denna ordning för kapitel i både intressetvister och rättstvister har förhandling bildat mönster för hela arbetsmarknaden.

I I regleras arbetsmarknadsnämndens verksamhet. kapitel Denna har en rad uppgifter, bl.a. avgöra tvister om beav ekonomiska stridsåtgärder samt behandla gränsning som berör samhällsviktiga funktioner. stridsåtgärder

_56_

I kapitel IV finns regler om begränsning av ekonomiska stridsåtgärder. Det råder i stort sett förbud mot stridsåtgärder som riktar sig mot neutral tredje man, mot någon på grund av politiska, religiösa eller liknande skäl samt mot familjeföretag utan anställda. Vidare regleras vissa situationer där stridsåtgärder av bl.a. rättsliga och etiska skäl inte får ifrågakomma.

Avtalet tillåter skyddsarbete och definierar innebörden härav. Till sådant hänförs dels arbete som vid ett konfliktutbrott är nödvändigt för att avsluta driften på ett tekniskt försvarligt sätt, dels arbete som behövs för att avvärja fara för människor eller för skada på anläggningar, fartyg, maskiner, husdjur eller i vissa fall varulager.

samhällsfarliga konflikter

Dessa konflikter skall behandlas i arbetsmarknadsnämnden. Denna är paritetiskt sammansatt, dvs. den består av ett lika stort antal ledamöter från arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Någon opartisk ordförande finns alltså inte.

Nämnden har att pröva om en konflikt berör så samhällsviktiga funktioner att den bör undvikas eller helt och hållet hävas. Prövning kan begäras av berörd organisation, offentlig myndighet eller annat jämförligt organ.

Ett beslut i nämnden är inte bindande, men det ankommer på SAF och L0 att vidta åtgärder för att förmå parterna till uppgörelse.

- 57 _

Till skillnad från vad som gäller för andra nämnder finns bestämmelser om jäv i huvudavtalet mellan SAF och LO.

Arbetsmarknadsnämnden har sammanträtt tre gånger. 1953 enades nämnden om att en konflikt som berörde kraftverken var samhällsfarlig. 1980 behandlade nämnden stridsåtgärder som dels berörde transport av petroleumprodukter, dels verksamhet vid oljeraffinaderier. Nämnden kunde inte enas i något av dessa ärenden.

5.3 De privata tjänstenannaavtalen

På det privata tjänstemannaomrádet har huvudavtal träffats mellan, från början, SAF och SIF 1957, SAF och SALF 1959 och SAF och HTF 1965. Sedan har CF inträtt i 1957 års avtal. Sedermera har PTK gått in som part i avtalet. Avtalen har numera upphört att gälla utom i den del som behandlar förhandlingsordningen.

Tjänstemannavtalen skiljde sig inte i här aktuella frågor från saltsjöbadsavtalet. De samhällsfarliga konflikterna skulle behandlas i en liknande nämnd, kallad tjänstemarknadsnämnden(på SALF-området arbetsledarnämnden).

5.4. SFO-LO/PTKområdet

Enligt 1982 års huvudavtal mellan SFO á ena sidan och LO/PTK á andra sidan skall det finnas en liknande nämnd som inom SAF-Lo-området för att pröva samhällsafrliga konflikter. Den har inte sammanträtt.

_ 53 _

5.5. Det statliga huvudavtalet

Det s.k. Slottsbacksavtalet träffades i samband med 1965 års förhandlingsrättsreform. Avtalet, som i sin nuvarande lydelse är från 1973, gäller mellan á ena sidan SAV och å andra sidan TCO-S, statsanställdas Förbund och SACO. Parterna skall förhandla om ett nytt avtal på grund av organisationsförändringar på arbetstagarsidan.

Avtalet innehåller tre avdelningar, avdelning A om till lämpningsomráde mm, avdelning B om förhandlingsordning avdelning C som innehåller regler om stridsåtgärder mm.

5.5.1 Samhällsfarliga konflikter

Parternas principdeklaration

Avdelning C, kapitel 1, i huvudavtalet innehåller en beskrivning av avtalparternas principella syn på hanteringen av samhällsfarliga konflikter. Avsnittet har följande lydelse.

I. I propositionen (1965:60)om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt underströk föredragande departementschefen att det offentliga tjänstemannaområdet är speciellt känsligt för stridsåtgärder. sålunda framhöll departementschefen bl.a att den offentliga verksamheten till sin natur är sådan att arbetskonflikter i särskilt hög grad drabbar utomstående. Departementschefen betonade vidare att ingen ifrågasätter Kungl. Majzts och riksdagens rätt att tillgripa lagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen. Dessa uttalanden föranledde inte några erinringar från lagrådets eller riksdagens sida.

_ 59 _

Mot härav och av vunna erfarenheter under den bakgrund tid rätt till stridsåtgärder funnits på det offentliga har parterna fört förhandlingar antjänstemannaområdet tillämpningen av förhandlingssystemet på detta gående område.

Härvid har parterna enats om att sträva efter fredliga förhandlingar och att inte tillgripa stridsåtgärder, vilka med hänsyn till sina verkningar för samhället eller enskilda inte bör få förekomma (samhällsfarliga konflikter). I anslutning härtill antecknar parterna

följande.

1. Parterna har med hänsyn till vunna erfarenheter övervägt att från arbetskonflikt i princip undanta vissa områden och funktioner för att därmed uttryckligen skydda vissa viktiga samhällsfunktioner. Därvid har emellertid konstaterats, att en konflikts samhällsär beroende av en rad faktorer, t.ex. vilka farlighet verksamhetsområden den berör, vid vilken tidpunkt den sätts in, vilken varaktighet den får och konfliktläget i övrigt på den offentliga eller enskilda arbetsmarknaden. Därtill kommer att varje långvarig konflikt av någon oavsett var den förekommer, kan få allomfattning, verkningar. Det kan också anmärkas att lagrådet varliga i sitt yttrande över förslaget till förhandlingsrättsreform uttalade följande (prop. 1965:60 s. 265):

Att i lag avgränsa de offentliga verksamhetsområden, där med hänsyn till samhälleliga intressen arbetsinställelse inte kan tolereras, torde möta närmast svårigheter. För ändamålet skulle eroöverstiglöiga fordras undersökningar av förhållandena inom ingáende olika offentliga verksamhetsgrenar och överväganden rörande tänkbara konfliktfall. Värdet av varjehanda skulle med hänsyn till omöjligheten att gränsdragningen förutse utvecklingen ändock bli tvivelaktigt.

_ 50 _

Parterna har därför inte funnit det möjligt att precisera vilka konflikter som med hänsyn till sina verkningar för samhället eller enskilda ej bör få förekomma. Detta hindrar dock ej att det redan i förväg kan ges exempel på områden och funktioner inom vilka rätten till stridsåtgärder bör användas med särskild försiktighet. Parterna är ense om att rikets säkerhet, upprätthållande av lag och ordning, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande samt utbetalningar som behövs för enskildas ekonomiska trygghet utgör sådana exempel. Parterna är också ense om att undvika stridsåtgärder som kan befaras medföra allvarliga rubbningar av samhällsekonomin eller folkförsörjningen. Parterna är vidare ense om att undvika stridsátgärd som skulle vara stötande av humanitära skäl, t.ex. stridsátgärd vid skola för handikappade. Det samma gäller stridsätgärd inom det kyrkliga området.

Parterna är ense om att vad nu sagts skall ligga till grund för tolkningen av uttrycket samhällsfarlig konflikt och andra motsvarande uttryck i avdelning B.

2. Parterna är ense om att hänskjutande till den statstjänstenämnd, som skall tillsättas enligt avdelning B, skall medföra uppskov med den varslade stridsåtgärdens ikraftträdande endast i de delar undantag begärts.

Parterna är vidare ense om att fråga inte får hänskjutas till statstjänstenämnden i syfte att fördröja ikraftträdandet av en från motsidan varslad stridsåtgärd.

II Parterna är också ense om att från avdelning C från stridsåtgärder undanta tjänstemän som pá grund av sin ställning i organisationen eller sina arbetsuppgifter får anses på ett särskilt sätt företräda arbetsgivaren

_ 51 _

eller som eljest av särskilda skäl bör vara undantagna från stridsåtgärder.

Förfarandet i statstjänstenämnden

Enligt det statliga huvudavtalet skall det finnas en statstjänstenämnd med uppgift att behandla samhällsfarliga konflikter. Parterna skall i första hand förhandla om vilka arbetsuppgifter som under alla förhållanden skall utföras. Om inte enighet kan nås kan frågan hänskjutas till nämnden för avgörande. Varslad stridsåtgärd som inte påbörjats måste uppskjutas i avvaktan på nämndens utlåtande.

Nämnden skall avgöra frågan inom två veckor med rätt till högst en veckas uppskov. Majoritetsbeslut är inte bindande för parterna, men det förutsätts att det följs.

Nämnden är paritetiskt sammansatt dvs består av ett lika stort antal ledamöter från arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

Enligt ett särskilt avtal mellan SAV och SALF om förhandlingsordning utser SALF samtliga arbetstagarledamöter i ärenden där SALF är part.

Praxis i statstjänstenämnden

Nämnden har handlagt ett drygt tiotal ärenden. 1971 handlades sju ärenden som gällde utbetalningspersonal, personal inom veterinär och frökontrollverksamhet, samt utbildning. I fyra fall ansågs inte konflikten samhällsfarlig, i ett fall ansågs den samhällsfarlig, i ett fall

_ 52 _

kunde inte nämnden enas och i ett fall, slutligen, återkallades stridsátgärden innan nämnden tagit ställning.

1980 förklarade nämnden efter 17 dagars handläggning att frågan om en konflikts vid postverket samhällsfarlighet var överspelad.

Åren 1983-1986 har i ett fall inom áklagarväsendet varslet áterkallats. I de tre övriga fallen, som gällde flygkontroll, tullverket och lotsväsendet, kunde nämnden inte enas (3-3).

5.6. Det kommunala huvudavtalet

Det kommunala huvudavtalet (KHA) ingicks i samband med 1965 års förhandlingsrättsreform. Det nu gällande avtalet är från 1977 (KHA 77). Parter är å ena sidan Landstingsförbundet, Kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och å andra sidan SKAF, KTK och (numera) SACO-K. Parterna förhandlar nu om ett nytt huvudavtal på grund av varslade organisationsförändringar på arbetstagarsidan.

Avtalet innehåller i kapitel II-V förhandlingsordning och förhandlingsregler. I kapitel VI regleras stridsåtgärder. I § 21, andra stycket sägs: Arbetstagare är skyldig att utföra skyddsarbete. Till skyddsarbete hänföres arbete som erfordras för avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskild föreskrift i lag.

_63_

konflikter. En I kapitel VII regleras samhällsfarliga central nämnd skall finnas. Den skall bestá av sex ledamöter, tre från arbetsgivarsidan och tre från arbetstagarsidan. Om parter inte i förhandling lyckats lösa frågan om en konflikt är ägnad att otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner kan part hänskjuta frågan till nämnden.

skall normalt avgöras inom två veckor. Under Frågan denna tid och längst ytterligare en vecka är den part som varslat om stridsåtgärd skyldig att avvakta med åtgärden.

Om nämnden enas om ett beslut skall den hemställa till vederbörande att undvika, begränsa eller häva part konflikten.

Praxis i den centrala nämnden

Den centrala nämnden har sammanträtt tre gånger fram till 1980. I två fall, som gällde socialtjänsten och veterinärverksamhet, ansåg nämnden verksamheten samhällsfarlig. I ett fall, som gällde operationssköterskor, återkallades varslet.

Efter 1980, har det till utredningen, har man uppgetts av policyskäl avstått från att på arbetsgivarsidan anmäla ärenden till nämnden.

5.7 Det särskilda huvudavtalet

I anslutning till arbetsrättreformen 1976-1977 träffade flertalet organisationer på den offentliga sektorn det särskilda huvudavtalet för den offentliga sektorn (SHA). I I till arbetsrättsre- 1 § sägs följande: anslutning formen har arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den

_64_

offentliga sektorn i fråga om sådana ämnen, varom avtal får anses kränka den politiska demokratin, enats om att sträva efter fredliga förhandlingar samt att undvika stridsåtgärder.

För att pröva om varslad stridsátgärd kränker den politiska demokratin finns inrättad den särskilda nämnden. Denna består av representanter för arbetsgivarrespektive arbetstagarsidan samt en majoritet av riksdagsledamöter. Om nämnden finner att en varslad eller verkställd stridsåtgärd kränker den politiska demokratin skall den hemställa att vederbörande förhandlingspart undviker en sådan åtgärd.

_ 55 _

6 . SANKTI ONER

Skadestånd som sanktion vid olovliga stridsåtgärder

Enligt 41 5 MBL får enskild arbetstagare inte vidta eller delta i stridsåtgärder som enligt paragrafen är olovliga. Enligt 54 5 MBL skall b1.a. arbetstagare som bryter mot bestämmelser i lagen betala skadestånd. Denna skadestándsskyldighet är enligt 60 5 MBL fjärde stycket begränsad till högst tvåhundra kronor. Begränsningen gäller dock inte i vissa allvarliga fall.

Begränsningen till 200 kr har i stort sett gällt sedan 1928. Efter MBLs ikraftträdande 1 januari 1977 fram till och med 1984 gällde ingen begränsning i lagen. Enligt ett uttalande av riksdagen vid lagens tillkomst skulle dock skadestånden bibehållas på en måttlig nivå. Detta medförde att normalskadeståndet under denna tid översteg 200 kr. Skadestånd på nivån omkring 500 kr förekom. Efter återinförandet av 200-kronorsregeln har domstolen i stort sett hållit sig på den nivån. Av praxis kan man dra slutsatsen att utrymme för jämkning är begränsat, men kan ifrágakomma vid frivillig återgång till arbetet efter en kort tid.

Om arbetstagarna återgår i arbete efter den överläggning mellan parterna som skall ske enligt 43 s MBL utdömes regelmässigt inte skadestånd. Om å andra sidan stridsåtgärden blir långvarig och de strejkande inte kan förmás att vika frán klart avtalsstridiga krav anses det att skadeståndssanktionen kan ha spelat ut sin roll och att, i särskilt kvalificerade fall, uppsägning eller avskedande kan komma ifråga.

_ 55 _

6.2 Vissa uppgifter on olovliga konflikter Det är uppenbart att bara en liten del av antalet olovliga konflikter på arbetsmarknaden föranleder talan i arbetsdomstolen.

Dessa uppgifter skulle tyda på att ca 3 % av rapporterade olovliga konflikter blir föremál för talan i AD. Detta förhållande kan förklaras på olika sätt.

Det kan antas att ett antal av de rapporterade konflikterna är sådana där arbetstagarna återgått i arbete efter överläggning enligt 43 §. I dessa fall skall inte skadestånd kunna dömas ut om det inte föreligger särskilda skäl. I övriga fall kan i huvudsak tre förklaringar ges.

Inom vissa förbundsomráden inom LO-SAF-sektorn förekommer det att parterna i förhandling träffar uppgörelse om att arbetstagarna skall betala ett skadestånd som

_67_

sedan dras på lönen. I andra fall kan det antas att arbetsgivare avstår frán att väcka talan pá grund av omsorg om relationerna med de anställda. Slutligen är det möjligt att arbetsgivaren avstår från att väcka talan på grund av att skadestándsniván är så låg. Arbetsgivarens förlust p g a konflikten kan inte kompenseras och kan öka pga inkomstbortfall i samband med domstolsförhandlingarna.

Från sAFs sida har getts följande ytterligare upplysningar. Inom flertalet SAF-förbund förs regelmässigt alla olovliga konflikter till central förhandling. För att företaget i fråga skall kunna få ersättning från SAF fordras att talan väcks i AD.

L0 har påpekat för utredningen att det framförallt är LO-medlemmar som stäms in till AD trots att det förekommer olovliga aktioner också inom tjänstemannagrupper. Man pekar särskilt på förekomsten av massjukskrivning, maskning och massupsägning som regelmässigt inte leder till rättslig prövning.

6.3 Organisationens ansvar i samband med olovliga konflikter

Enligt 42 s MBL får arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation inte anordna eller stödja olovlig stridsátgärd. Organisationen är också skyldig att söka hindra sådan åtgärd eller verka för dess upphörande. Brott mot denna bestämmelse kan föranleda skadestándsskyldighet enligt 54 S MBL.

Vid tillkomsten av MBL riktades kritik mot arbetsdomstolen från arbetsrättskommittens sida för dess praxis i fråga om organisationernas ansvar för olovliga konflik-

_ 53 _

ter. Kommittén menade att ett alltför strängt ansvar skulle försvåra en konstruktiv konfliktlösning i det enskilda fallet. Det är svårt att bedöma om detta lett till en ändring av praxis i fraga om organisationers ansvar. Efter 1977 har frågan behandlats i ett fåtal rättsfall. Skadestånd på belopp mellan 5 000 kr. och 15 000 kr. har dömts ut. Domstolen har regelmässigt inte särbehandlat fall av ekonomisk skada utan dömt ut skadestånden med samlade belopp.

6.4 ADS skadeståndspraxis i övrigt

I fråga om kollektivavtalsbrott är det svårt att se en enhetlig praxis i domstolen. Målen behandlas individuellt och det ena fallet är sällan likt det andra. Vid MBLs tillkomst är det sannolikt att ADS äldre praxis har fått vara utgångspunkt. I senare praxis har noterats några fall där höga skadestånd för kollektivavtalsbrott har dömts ut. Exempelvis dömdes 1990 ett landsting att betala 130 000 kr. i allmänt skadestånd för att man i strid med kollektivavtalet betalade ut högre lön till vissa arbetstagare.

Skadeståndspraxis i mål om brott mot MBL är mer lättöverskådlig och målen är relativt förutsebara ifråga om nivå. Allvarliga fall om brott mot 11 § MBL har i flera fall föranlett skadestånd med sex-siffriga belopp.

Skadeståndsmålen i LAS-mål följer en fast praxis och avvikelser görs bara i speciella fall. Beloppen har i viss mån höjts fortlöpande med hänvisning till penningvärdets utveckling. standardskadeståndet för en uppsägning utan saklig grund uppgår 1990 till ca 30 000 kr.

och för ett avskedande till 40-50 000 kr. Beloppen höjs

om det samtidigt förekommer formaliafel.

_ 59 _

I fråga om LAS-mål skall påpekas att ekonomiska skadestånd spelar en stor roll och ofta överstiger de allmänna skadestánden.

I domstolens har frågan om det enskilda förepraxis tagets eller fackföreningens storlek mycket begränsad Domstolen synes i sin praxis närmast utgå betydelse. från avtals- eller lagbrottets karaktär och den skadelidandes intresse.

De allmänna skadestånden har i praktiken höjts från 1985 att de inte längre är avdragsgilla i den skadegenom ståndsskyldiges dek1aration( 20 S kommunalskattelagen).

_ 70 _

7 . MEDLING

Bestämmelser om medling finns i 46-52 ss MBL samt i förordningen om medling i arbetstvister. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Det skall finnas en statens förlikningsmannaexpedition med uppgift att medla i arbetstvister.

Expeditionen har ett kansli i Stockholm och ett antal fasta förlikningsmän över hela landet. Expeditionen skall följa förhållandena på arbetsmarknaden. Den skall vidare utse en förlikningsman att medla i uppkommen arbetstvist som kan medföra eller har medfört stridsåtgärd och sådan medling kan anses ägnad att främja en lösning av tvisten.

Förlikningsmannen har också befogenhet att kalla parter till och, om kallelsen inte hörsammas, beförhandling gära att AD kallar parten vid vite.

varsel om stridsåtgärd skall tillställas förlikningsmannaexpeditionen samtidigt med motparten. Underlåtelse att göra detta kan medföra bötesstraff.

I arbetsvist av större betydenhet kan regeringen utse förlikningskommission att medla i tvisten.

Bestämmelserna tillämpas numera på ungefär följande sätt.

Regeringen utser inte längre förlikningskommissionen utan hänvisar sedan några år parterna till förlikningsmannaexpeditionen om medling är aktuell. Expeditionen utser aldrig förlikningsman om inte båda parterna så

_ 71 _

önskar. Numera brukar expeditionen utse två förlikningsmän i större medlingsuppdrag.

Formellt har förlikningsmannaexpeditionen alltså möjligheter att utse en förlikningsman som kan kalla parter till förhandling. I praktiken utnyttjas dessa befogenheter, mot parts vilja, bara i små lokala tvister. sådana är oftast tvister om att för första gången teckna kollektivavtal.

Förlikningsmannen saknar härutöver reella maktbefogenheter. Om förlikningsmannen anser att medlingsarbetet skulle befrämjas av att parterna uppskjuter varslade stridsåtgärder kan han bara vädja om detta. För utredningen har uppgetts att en sådan vädjan i allt fler fall avvisas.

Medlingsarbetet i större tvister brukar regelmässigt bedrivas i arbetsgivarens lokaler. Detta beror på att förlikningsmannaexpeditionen saknar lämpliga lokaler och att arbetsgivarsidan av tradition upplåtit sina. Detta förhållande har tidigare kritiserats från löntagarhåll b1.a. på grund av förlikningsmannens beroende av biträde av arbetsgivarens personal.

Ordförande i förlikningsmannaexpeditionens styrelse är landshövdingen i Stockholms län. Kanslichef är en tjänsteman som samtidigt upprätthåller en tjänst vid länsstyrelsen. Förutom de fasta förlikningsmännen, som finns inom åtta regioner, finns en grupp erfarna medlare som anlitas vid större och mer betydelsefulla medlingsuppdrag.

Ersättning för medlingsarbete utgår fn med belopp som brukar ligga på mellan 1.000 och 2.000 kr per dag vid särskilda medlingsuppdrag.

-72..

8. VISSA UTLÄNDSKA FÖRHÅILANDEN,

8.1 Danmark

I början av 1980-talet befann sig den danska ekonomin i ett tillstånd som liknar den svenska idag. Genom politiska ingripanden och måttfulla löneavtal har situationen förbättrats. Löneavtalen har tillkommit, fram till för några år sedan, efter förhandlingar med mycket noga reglerade s.k. körplaner.

För1ikningsmannainstitutionen har spelat en mycket aktiv roll. vid tre tillfällen under decenniet har dessutom folketinget upphöjt ett medlarbud till lag. under 1980-talet har den s.k. dyrtidsregleringslagen, med automatiska inflationspáslag, avskaffats. Prisklausuler förekommer inte i avtalen. Däremot har de offentliganställda förtjänstutvecklingsgaranti.

En gemensam uppfattning hos parterna synes vara att en storkonflikt pá arbetsmarknaden inte är acceptabel på grund av Danmarks stora beroende av sina exportnäringar.

Förhandlingssystemet

På den privata sektorn dominerar LO och Dansk Arbejdsgiv erforening (DA). Vid sidan av dessa finns framförallt vissa arbetsgivarorganisationer inom lantbruket och servicenäringarna samt tjänstemannaorganisationerna.

organisationsgraden är mycket hög, för arbetare ca 90 % och för tjänstemän ca 70. offentliganställda tjänstemän saknar strejkrätt. Det bör då betonas att endast ca 20 % av de offentliganställda anses som tjänstemän i denna bemärkelse.

_73_

Sedan ca 30 år har förhandlingarna förts enligt s.k. köreplaner. Dessa har överenskommits mellan parterna årligen i förväg och har varit ytterst detaljerade. Avtalen har ofta varit tvååriga och löpt ut 1 mars pá den privata sektorn och den l april på den offentliga.

Huvudorganisationerna har förhandlat för sina medlemsförbund med stöd av fullmakt och träffat rekommendationsavtal. Vid förhandlingarna har man skiljt mellan s.k. generella krav, med vilket avses krav som kan förväntas få betydelse för större delen av avtalsomrádet, och s.k. speciella krav. De generella kraven behandlas av huvudorganisationerna och de speciella av parterna i direkta förhandlingar. Enligt köreplanerna olika år har vissa delar av kraven, alltså även generella, behandlats i ett inledningsskede i decentraliserade förhandlingar.

Varsel om stridsåtgärder går ut i två omgångar. Motparten skall först varslas 14 dagar innan förslag om stridsátgä rd underställs organisationens beslutande organ. Varsel skall sedan lämnas sju dagar innan stridsátgärden verkställs.

Medling

Statens forligsinstitut for medling i arbejdstvister har till uppgift att medla i arbetstvister. Förlikningsmännen är tre till antalet och utses för tre år i taget. Inom sig utser förlikningsmännen en formand. Det finns därutöver ett antal extra förlikningsmän.

Förlikningsmännen skall hålla sig underrättade om förhållandena pá arbetsmarknaden och medla mellan parterna om dessa inte själva lyckas träffa överenskommelse.

_74-

Initiativet härtill kan komma både från förlikningsmännen och från parterna.

Förlikningsmannen är skyldig att inkalla parterna när strejkvarsel har lagts eller då det på annat sätt kan antas att det är risk för konflikt. Ett första sammanträde redan i januari är närmast regel. Då skaffar sig förlikningsmannen en orientering av läget.

Förlikningsmannen gör en bedömning av förhandlingsläget och kan finna att parterna inför en konflikt inte har uttömt förhandlingsmöjligheterna. Då uppmanas parterna att förhandla vidare på egen hand.

Om medlingsarbetet fortsätter är det i princip förlikningsmannen själv som avgör när möjligheterna är uttömda. Förlikningsmannen har alltid möjlighet att frysa varslade stridsåtgärder i två veckor. Detta sker enligt förlikningsmannainstitutionen bara om uppskovet kan underlätta medlingsarbetet. En sådan bedömning görs alltid ifråga om de stora avtalsområdena.

Om minst två av de tre förlikningsmännen enas kan en varslad stridsåtgärd frysas ytterligare två veckor om konflikten kan antas bli samhällsfarlig. En sådan bedömning är normalt aktuell t.ex. om en konflikt kommer att beröra många områden i samhället på en gång.

Förlikningsmännens befogenheter att frysa varslade stridsåtgärder är straffsanktionerade (böter eller fängelse i högst tre månader).

Förlikningsmannen kan framlägga förlikningsförslag. Ett sådant kan antingen vara en skiss eller ett fullständigt förslag. Både skissen och förslaget skall ha viss förankring hos parterna. Förlikningsmannens medlingsförslag

- 75 _

skall alltid gå ut på omröstning hos arbetstagarorganisationens medlemmar. För att det skall avslås måste tva villkor vara uppfyllda. En majoritet skall ha röstat nej och denna majoritet måste utgöra minst 35 % av de röstberättigade.

Förlikningsmannen kan också ta initiativ till att sammanföra flera avtalsomráden, sk koppling, till ett enda medlingsförfarande.

Statistik och ekonomi

De ekonomiska förutsättningarna för förhandlingarna vållar sällan tvist mellan parterna. En gemensam kommitté frán LO och DA brukar enas om en analys av de samhällsekonomiska förutsättningarna. Det finns också tre vise män, tre framträdande oberoende ekonomer, som gör en analys två gånger om året.

Den danska statistikbyrån upprättar en lönestatistik som grundar sig på uppgifter från arbetsgivarna. Denna statistik anses ha stor betydelse i förhandlings- och med- ’ lingsarbetet.

Sanktioner vid olovliga konflikter

Av den statistik över förlorade arbetsdagar på grund av olovliga konflikter som publicerats framgår att antalet dagar överstiger motsvarande dagar i Sverige. Samtidigt är skadeståndsbeloppen betydligt högre i Danmark.

Efter en dags olovlig konflikt brukar hållas ett möta där arbetstagarna uppmanas att återgå i arbete. om så blir fallet framställs inga skadeståndsanspråk. Om arbetstagarna inte går tillbaka anmäls strejken till behandlar Arbejdsretten, som varje torsdag olovliga

-76-

konflikter. Domstol en uppmana: arbetstagarna att átvzgå i arbete fr.o.m. fredagen och dömer samtidigt ut skalestånd, bod, från första strejkdagen med ett bestämt belopp per strejktimme.Detta belopp fastställs årligen av LO och DA och är 1990 27 kr i timmen för icke yrkesutbildade arbetstagare och 32 kr för yrkesarbetare.

Om arbetstagarna inte återgår i arbete under fredagen ökar timbeloppet med 20 kr. Proceduren upprepas sedan varje torsdag. Efter två procedurer kan fråga om avskedande eller uppsägning uppkomma.

Enligt DAS bedömning anmäls mellan 30 och 40 % av alla olovliga konflikter till Arbejdsretten. Ca 50 % förliks inom företaget och i återstående fall får strejken inget rättsligt efterspel.Skadeståndet betalas ut till DA och inte till det enskilda företaget. Det högsta kända skadeståndet för en enskild arbetstagare är 30 000 kr. Beloppen betalas oftast genom avbetalningsplaner och dras från lönen.

Arbetstagarorganisation kan bli skadestándsskyldig om den stöder eller inte förhindrar olovlig konflikt. Det högsta skadeståndet som dömts ut är 20 miljoner kr. Det var Spesialarbejdersforbundet som blev skadeståndsskyldigt för att ha ordnat en insamling till olovligt strejkande medlemmar.

8.2 Norge

I Norge har lönekostnadsökningen dämpats under andra halvan av 1980-talet.Stor betydelse har haft den lagstiftning om begränsning av löneökningar som gällt 1987-1990.

_ 77 _

Lönestoggslagstiftningen

Under tiden 1 februari 1988 - 31 mars 1990 har lagstiftning om förbud mot vissa lönehöjningar gällt i Norge. Lagstiftningen var mycket detaljerad och satte gränserna vid de mycket begränsade lönehöjningar som L0 och NHO( Näringslivets Huvudorganisation, tidigare NAF) träffade kollektivavtal om 1988 och 1989.

Det norska förhandlingssystemet

Systemet präglas av att LO och NHO har en dominerande roll på arbetsmarknaden. L0 har bland sina medlemmar både arbetare och tjänstemän. På arbetstagarsidan finns en med L0 konkurrerande centralorganisation och en central akademikerorganisation samt ett antal mindre yrkesförbund. Ca 70 % av arbetstagarna är organiserade.

Vid sidan av NHO finns på den privata sidan ett antal branschförbund. På den kommunala sidan förhandlar ett centralt kommunförbund. På den statliga sidan förhandlar Statens Personaldirektorat.

Medling

Riksmedlingsmannen förordnas för tre år. Det förutsätts att han har parternas förtroende. Han har till sitt förfogande kretsmedlingsmän i sju regioner. Därutöver finns ett tiotal särskilt förordnade medlare i nationella tvister.

Medlingsinstitutionen har en stark ställning inom förhandlingssystemet. Varsel om konflikt skall alltid skickas till riksmedlingsmannen och konflikten får inte utlösas förrän fyra dagar efter ett sådant meddelande.

_ 73 _

Riksmedlingsmannen har emellertid rätt att tillfälligt uppskjuta en varslad stridsátgärd om denna strider mot allmänintresset. Så är oftast fallet om konflikten är av något större omfattning.

Uppskovet gäller i minst fjorton dagar. Tidigast efter tio dagar kan part begära att medlingen avbryts. Då fortsätter medlingen i ytterligare fyra dagar. Part som bryter mot medlarens beslut kan åläggas skadestándsskyldighet som vid fredspliktsbrott.

Riksmedlingsmannen kan också inleda tvungen medling även om uppskov, forbud, inte är beslutat.

Enligt LO och representanter för de norska statliga arbetsgivarna anses medlingssystemet fungera väl och medlarens befogenheter ifrågasätts inte.

Frivillig och tvungen voldgift (skiljedom)

Det finns en rikslönenämnd som är permanent skiljenämnd i lönetvister. enas kan ett skil- Om parterna frivilligt jeförfarande genomföras i rikslönenämnden.

Med stöd av lag kan också nämnden genomföra tvungen voldgift. Detta kan ske i huvudsak i två situationer. Den ena gäller kategorier arbetstagare som enligt lag inte har strejkrätt; poliser, militärer och vissa ämbetsmän. Den andra situationen, som relativt ofta föreligger, är då statsmakterna i lag beslutar att en pågående arbetskonflikt skall lösas genom skiljedom.

_ 79 _

sanktioner vid olovliga konflikter

Antalet konflikter är förhållandevis lågt i olovliga Några avtals- eller lagbestämmelser om skade- Norge. ståndets storlek eller maximibelopp finns inte. Endast ersättning för ekonomisk skada döms ut. Norsk lag medger inte allmänt eller ideellt skadestånd i arbetstvister. Den ekonomiska skadan beräknas emellertid schablonmässigt och kan även omfatta skada hos annan än den egne arbetsgivaren.

Också organisationen kan bli skadeståndsskyldig om den inte varit aktiv i sina ansträngningar att förhindra den olovliga konflikten.

Det finns inte någon enhetlig praxis om skadeståndets stoxlek. Ett normalt skadeståndsbelopp uppges ligga på ett mellan 1 000 och 2 000 kr. för enskilda arbelopp betstagare. Det har förekommit skadestånd för organisationer på upptill 450 000 kr.

8.3 Finland

I Finland har sedan 1960-talet regeringen fört en Bl.a. har ett generellt förbud statlig inkomstpolitik. mot indexklausuler gällt sedan 1968. Vid ett tillfälle har riksdagen lagstiftat om innehållet i kollektivavtal.

Medling

om medling är subsidiära, dvs. parterna kan Reglerna träffa avtal om hur medlingen skall gå till. om själva sådant avtal inte träffats finns två heltidsanställda riksförlikningsmän samt fem distriktsförlikningsmän med medling som bisyssla.

- 30 _

Varsel om stridsåtgärd skall lämnas två veckor i förväg och meddelas riksförlikningsmannen. Denne har rätt att kalla parterna till förhandlingar, och parterna är skyldiga act inställa sig, och därvid försöka bilägga tvisten. Riksförlikningsmannen kan också förelägga parterna ett skriftligt förlikningsförslag med uppmaning att godkänna förslaget inom viss tid.

Om varslad arbetsinställelse anses beröra viktiga samhällsfunktioner eller avsevärt skada allmänt intresse får social- och hälsovårdsministeriet uppskjuta varslet i ytterligare fjorton dagar i syfte att bereda ytterligare tid för medling.

Samhällsfarliga konflikter

För offentligt anställda är rätten att vidta stridsåtgärder begränsad genom olika lagbestämmelser. Beträffande privatanställda gäller inga andra begränsningar än den ovan angivna möjligheten att förlänga varseltiden.

Sanktionssvstemet

Det är i första hand den fackliga organisationen som bär ansvaret för olovliga stridsåtgärder.

8.4 EG

Det saknas i stort sett arbetsrättsliga regler såväl inom den primära som sekundära EG-rätten. Romfördraget innehåller endast regler om arbetskraftens fria rörlighet och om likalön. EG-domstolens praxis innefattar

_ 31 _

inte som ingår i området för denna utnågra avgöranden rednings arbete.

I EGs sociala stadga finns bestämmelser om b1.a. organisationsfrihet, kollektivavtalsförhandlingar och rätt att vidta stridsåtgärder.Stadgan är inte bindande för medlemsstaterna och kan inte skapa några skyldigheter för medlemsstaterna.

I samband med att den sociala stadgan utarbetades antog EG-kommissionen ett handlingsprogram som skulle ange de rättsområden som skulle falla inom EGs kompetens. De arbetsrättsliga reglerna berörs inte av handlingspro- På detta område gäller alltså i huvudsak de grammet. nationella rättsordningarna inom gemenskapen.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att de områden som utredningen skall undersöka inte är reglerade inom EG-rätten och att någon sådan reglering inte heller är aktuell.

8.5 Tyskland

avser den delen av förbundsrepubliken som Uppgifterna fram till 3 oktober 1990 kallades Västtyskland.

Förhandlingssystemet är starkt decentraliserat. Kollektivavtalen träffas regelmässigt på regional branschnivá. Centrala riksförhandlingar om löner och allmänna anställningsvillkor förekommer inte. Avtalen täcker arbetsplatser med ca 90 % av arbetstagarna i förbundsrepubliken.

Avtal om allmänna anställningsvillkor löper i allmänhet under flera år. Löneavtalen är oftast ettåriga. I löne-

_ 32 -

avtalen föreskrivs bara minimilöner. Arbetsg;vare och enskilda arbetstagare är oförhindrade att konma överens om högre individuella löner än i tillämpligt kollektivavtal. Lokala tillämpningsförhandlingar förekommer inte. Däremot är det vanligt att utgående löner högs med samma belopp som minimilönerna höjs i kollektivavtalen.

De tyska kollektivavtalen saknar vanligtvis helt prisklausuler och andra indexregler.

8.6 Nederländerna

Lönebildning

På begäran av en eller flera parter i ett kollektivavtal kan socialministern utsträcka avtalets giltighet till ett helt branschområde. Avtalet binder då alla arbetsgivare och arbetstagare inom dess tillämpningsområde.

En lag om minimilöner fastställer tvingande ninimilöner för arbetstagare mellan 23 och 65 års ålder. Denna lagstiftning anger utgångspunkten för kollektivevtalsförhandlingarna.

Regeringen har möjlighet genom en beredskapslag att frysa utgående löner. Förutsättningen är en akut ekonomisk kris förorsakad av externa omständigheter.

I Nederländerna förekommer inget institutionaliserat medlingsförfarande. Det kan dock förekomma tillfälligt förordnade förlikningsmän, utsedda av parterna själva.

-33-

stridsåtgärder bedöms i Nederländerna enligt Olovliga allmänna regler om skadestånd vid avcivilrättsliga talsbrott.

8.7 Italien

Kollektivavtal träffas oftast för långa perioder, normalt tre ár, utan möjlighet till förtida uppsägning. Avtalen anses normerande utanför sina tillämpningsområden.

Det saknas lagstiftning om kollektivavtal och annan kollektiv lönebildning. Kollektivavtalen innehåller oftast om medlinç. Det finns emellertid en regler decentraliserad offentlig medlingsverksamhet. Ansvaret härför ligger på arbetsmarknads- och socialdepartementet som har kontor pá regional och provinsiell nivå.

Polis och militär är förbjudna att vidta stridsåtgärder. För andra gäller att stridsåtgärder som statstjänstemän äventyrar allmänna intressen, erkända av författningen, är straffbara.

För fackföreningar saknas i övrigt andra inskränkningar i än sådana som följer av regler i kollekstrejkrätten tivavtal.

Stridsátgärd som vidtas av enskilda arbetstagare, utan stöd av bedöms enligt allmänna civilfackföreningen, regler om skadestånd för kontraktsbrott. rättsliga

_ 34 _

8.8 Frankrike

Arbetsmarknadsministeriet har rätt att i lag utsträcka kollektivavtals giltighet utanför det av parterna avsedda tillämpningsområdet. Avtalet blir då tvingande för de arbetsgivare och arbetstagare som berörs av utsträckningen.

Det saknas påföljder för arbetstagares fredspliktsbrott. vid konflikt på nationell nivå kan medlare utses efter överenskommelse mellan parterna. Även arbetsmarknadsministern kan utse medlare. Efter kontakter med parterna lämnar medlaren en rekommendation som parterna skall ta ställning till inom åtta dagar.Om ingen av parterna ansluter till rekommendationen offentliggörs denna av sig arbetsmarknadsministern i syfte att påverka parterna till att träffa uppgörelse.

8.9 Storbritannien

I en särskild lag inskränks rätten att vidta stridsåtgärder för polis, militär, post- och telekommunikationsarbetare och för sjömän i handelsflottan. Härutöver föreligger inga särskilda regler för den offentliga sektorn.

Både fackföreningen och den enskilde arbetstagare kan bli skadeståndsskyldiga för deltagande i olovlig stridsåtgärd.

Ett permanent organ, The advicery conciliation and arbitration service , står till förfogande bl.a för medling i arbetstvister. ACA saknar maktbefogenheter.

_ 35 _

9 . FÖRSLAG

9.1 Inledande synpunkter

Den s.k. svenska modellen vilar bl a på ett system med huvudavtal som täcker större delen av arbetsmarknaden. Avtalen innebär en centralisering av förhandlings- och konflikträtten. Det var b1.a. tillkomsten av dessa huvudavtal som föranledde att statsmakterna på 1930-talet inte tillgrep lagstiftning om samhällsfarliga konflikter och som medförde att de offentliganställda fick konflikträtt 1965. Dessa huvudavtal har också uten markering mot bl.a. statsmakten av det ansvar gjort tar för arbetsfreden och i övrigt för stabila parterna förhållanden på arbetsmarknaden.

Huvudavtalet mellan LO och SAF vilar på förutsättningen att dessa båda har det övergripande anorganisationer svaret för avtalsbildningen och arbetsfreden inom området.

På grund av den diskussion som f.n. förs inom SAF råder emellertid osäkerhet om kommande lösningar avseende t.ex. förhandlingsordning och hantering av samhällskonflikter kan bygga på det s.k. Saltsjöbadsfarliga avtalet. SAF och vissa av dess medlemsförbund, främst verkstadsföreningen, synes numera förorda en övergång till en ordning där den största delen av lönebildningen sker lokalt i företagen. Argumenten för en sådan ordning är marknadsekonomiska. Vilken betydelse en sådan historisk och betydelsefull förändring får för lönekostnadsoch arbetsfreden är det svårt att ha en beutvecklingen stämd om, inte minst då någon enhetlig fackuppfattning lig strategi ännu inte kunnat urskiljas.

_ 35 _

Inom SAF-PTKomrádet saknas det för närvarande ett gällande huvudavtal. I avvaktan på att nu pågående förhandlingar om nya huvudavtal slutförs tillämpar man i tillämpliga avseenden ett tidigare gällande avtal.

I samband med 1965 års förhandlingsrättsreform på den offentliga sidan träffade staten ett huvudavtal med nuvarande SF, SACO och TCO-S. I det samtidigt träffade kommunala huvudavtalet företräddes arbetstagarna av SKAF, SACO samt TCO (numera KTK). Dessa huvudavtal anságs vara en garanti för att parterna pá den offentliga sektorn skulle utnyttja den fulla förhandlingsrätten med ansvar. Avtalen togs också in som bilagor till propositionen till 1965 års reform.

Förhållandena på den offentliga sektorn har sedan dess förändrats. De långsiktiga konsekvenserna av den sektorisering som på initiativ av den statliga arbetsgivaren vidtagits under senare år är svåra att överblicka. Att grupp-, bransch- och andra särintressen kommer att dominera lönekraven på bekostnad av en mer samlad syn, med inslag av solidaritet och hänsynstagande, är dock ett rimligt antagande.Denna utveckling samt kommunaliseringen av lärarna har nu lett till att huvudavtalen måste förhandlas om . De stora kartellerna skall slopas och i stället planerar man att delegera förhandlings- och konflikträtten till förmodligen vardera sex organisationer inom envar av TCO och SACO.

Även inom LO diskuteras ändringar i organisationsmönstret. Dessa kan komma att beröra statsanställdas Förbund och andra förbund inom kommunikationssektorn. Om och när sådana förändringar kommer att genomföras är inte möjligt att förutse. Förslagen kommer att behandlas vid Lo-kongressen 1991.

_ 37 _

Konsekvenserna av de offentliga kartellernas upplösning och förändring till ett större antal organisationer är svåra att överblicka. Bl.a. måste man uppmärksamma risken för ökade särintressen. Polisförbundets planer på utträde från TCO kan komplicera situationen. Förhandlingsproceduren kommer att kompliceras arbets- och tidsmässigt. Det är á andra sidan möjligt att fördelar kan nås genom att ansvaret för träffade avtal flyttas närmare de direkt berörda. Specifika branschproblem kan därigenom också tillgodoses.

Svårigheter kan uppstå framförallt på arbetsgivarsidan att inom befintliga ramar uppnå fördelningsmässigt acceptabla lösningar. Något förenklat kan man säga att arbetsgivaren får överta en del av de problem och det ansvar som tidigare har legat på kartellerna. om något område kräver en större del av det totala utrymmet torde risken för konflikt öka. De nuvarande förhandlingskartellerna, med uttalat ansvar för helheten, hade stor betydelse när förhandlingsrättsreformen genomfördes 1965.

Antalet offentliganställda har mer än fördubblats sedan 1965. Allt fler medborgare och samhällsfunktioner berörs om en konflikt bryter ut. Ansvaret kommer därför att öka på de nya avtalsparterna och bör på sätt som skedde 1965 komma till uttryck i de ändringar som måste göras i nu gällande huvudavtal.

Mot bakgrund av att huvudavtalen var en av förutsättningarna för 1965 års förhandlingsrättsreform, är de nu aviserade förändringarna av sådan betydelse att rageringen inte kan undgå att informera riksdagen härom.

En ytterligare komplikation ifråga om den framtida organisationsstrukturen är den omvandling av delar av den offentliga till andra rörelseformer som

verksamheten

_ 33 _

diskuteras. Anledningen härtill är bl.a. att offentliga monopol på vissa områden har ifrågasatts.

strukturella förändringar som berör förutsätt- Betydande för den svenska modellen har alltså skett. Fler ningarna omfattande förändringar är att vänta. Därtill kommer som har berörts i avsnitt 1,3 och 4 att förhandlingssystemet under särskilt 1980-talet inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt. Antalet lovliga konfliktdagar under det decenniet är sju gånger större än under 1970-talet, trots att flerårsavtal träffades vid tre tillfällen. Även om man bortser från 1980 års storkonflikt är det en av antalet konfliktdagar. Löneökningarna har tredubbling legat långt utöver det utrymme som har varit tillgängligt och på så sätt bidragit till den inflationsutvncksom vi har haft.Löneglidningens ökade del av löneling kostnaderna och därmed följande kompensationsklausuler har förstärkt problemen. Det kan alltså ifrågasättas om den svenska modellen på arbetsmarknaden fungerar på ett tillfredsställande sätt.

9.2 Avtalsförhandlingar, former och förutsättningar

Utredningens förslag

Utredningen anser inte att det för närvarande finns förutsättningar för nya regler om riksomfattande körenligt dansk modell. Däremot föreslås att en planer särskild utredning tillsätts i syfte att skapa effektivare förhandlingsregler mot bakgrund av att förhandlingar, både centrala och lokala, oftast pågår långt efter det att föregående avtal har löpt ut. En sådan är också motiverad av den utveckling mot ökad utredning lokal lönebildning som kan ske.

_ 39 -

föreslår att ett ekonomiskt råd inrättas där Utredningen ekonomer utsedda av parterna varje år gör en bedömning av de samhällsekonomiska utgångspunkterna för avtalsförhandlingarna.

föreslår slutligen att Statistiska Central- Utredningen får i att föra en allmän lönestatistik om byrån uppdrag inte kollektivavtal själva löser statisparterna genom tikproblemen.

9.2.1 Körplan och förhandlingstempo

direktiven skall utredningen överväga om så kal- Enligt lade för förhandlingarna kan vara en framkomkörplaner Tanken skulle vara att avtalen i princip har lig väg. samma löptid eller i förhållande till varandra fasta löptider. Med en sådan ordning skulle avtalsrörelserna koncentreras och inte, som nu kan förekomma, pågå en stor del av året. Gemensamma löptider skulle medföra att avtalen skulle träffas under i stort sett likartade för- Det är möjligt att det nuvarande behovet utsättningar. av till andra parter knutna klausulkonstruktioner skulle få mindre utbredning.

och avtalstider som börjar löpa t.ex. i början Körplaner av året skulle också få positiva effekter på det budgetarbete som utförs inom såväl staten, kommunerna och Detta arbete utförs ofta under våren och förföretagen. sommaren.Det har i debatten pekats på de inflationsförväntningar som i många fall leder till att företagen schablonmässigt kalkylerar med höjningar av pris- och lönekostnader, ibland långt över den inställning arbetsgivarsidan har i pågående avtalsförhandlingar.

_ gg _

n Sådana kalkyler riskerar att bli självuppfyllande och förstärker inflationsförväntningarna. En del av ansvaret härför har de centrala parterna på arbetsmarknaden på grund av den brist på samordning i tiden som kännetecknar avtalsrörelserna.

Lokala tillämpningsförhandlingar tenderar, enligt samstämmiga uttalanden, att pågå hela året och har i några fall inte slutförts då de nya riksavtalsförhandlingarna inleds. Parternas ointresse för att genom stupeller andra åtgärder medverka till förändstocksregler samtidigt som en ökad del av uttrymmet och förringar, delningsfrågorna flyttas till lokal nivå, kan bli ett växande problem.

Körplaner innebär emellertid inte någon garanti för att avtal träffas inom de förutsedda tidsramarna. Det är inte lämpligt att förstärka körplanerna med i lag angivna sanktioner eller stupstocksregler riktade mot av Detta skulle kunna utnyttjas mot den någon parterna. andra och i stället för fortsatta förhandlingar i parten onödan leda till stridsåtgärder.

Ett med körplaner för hela arbetsmarknaden kan system enligt utredningens mening inte genomföras med hjälp av utan bara av parterna själva genom avtal. lagstiftning En sådan ordning skulle i och för sig vara eftersträvansvärd av de skäl som redovisas ovan. Det förutsätter dock att parterna själva är beredda att avtala om sådana förhandlingsformer. Utredningen har emellertid fått uppfattningen att parterna till övervägande del är skeptiska till ett sådant system och att några avtal om körplaner över en större del av arbetsmarknaden inte är aktuella.

_ 91 -

Även om i lag fastställda körplaner inte är en framknmlig väg bör åtgärder övervägas för att komma till rätta med det låga tempo och den passivitet som ibland puiglar avtalsförhandlingarna. Det är vanligt att parter vill avvakta utgången av andra förhandlingar och avtalens utlöpningstider innan man träffar avtal. Eftersom det finns ett hundratal förhandlande organisationer på arbetsmarknaden bidrar detta till ett system där förhandlingar förs året runt och där avtal oftast träffas långt efter det att det gamla avtalet löpt ut.

Utredningen anser att regler bör övervägas som innebär ett incitament till att avtal träffas redan i anslutning till att det gamla avtalet löper ut. Dessa regler bör grundas på medbestämmandelagens bestämmelse om att förhandlingar skall bedrivas skyndsamt.

Ett annat problem är att lokala tillämpningsförhandlingar ofta pågår så länge att de är slutförda först i anslutning till att nytt centralt avtal träffas. Detta bör jämföras med den ordning som gäller i Tyskland där de regionala branschavtalen blir omedelbart tillämpliga ute på företagen.

Ett ytterligare problem som ännu bara kan skymtas är vilka förhandlingsregler som skall gälla om parterna på den privata sidan, som SAF önskar, i ökande utsträckning förlägger tyngdpunkten i de lokala företagsvisa förhandlingarna.

Utredningen anser sig inte inom den tid som är tillgänglig för uppdraget kunna föreslå regler pá detta område. Frågorna är alltför komplicerade och berör grundläggande mekanismer i det svenska förhandlingssystemet. I fråga om sAFs nya strategi vet man inte heller i vilken utsträckning den kommer att tillämpas

_.92_

och hur den framtida fackliga strategin kommer att ut« formas.

Det rör sig alltså om tre frågor:

1. hur skall förhandlingsreglerna vara konstruerade för att parterna i större utsträckning skall kunna träffa nya avtal i anslutning till att det gamla löper ut?

2. hur skall man komma till rätta med de ofta mycket utdragna lokala tillämpningsförhandlingarna?

3. är nuvarande förhandlingssystem användbart om den huvudsakliga lönebildningen i stället sker i det enskilda företaget?

Utredningen utesluter inte att de andra förslag som nu läggs fram kan få betydelse för de två första frågorna. Beträffande den första frågan har utredningen övervägt en ordning där en part som i god tid innan det gällande avtalet löpt ut fullgjort sin förhandlingsskyldighet kan vända sig till riksmedlaren. Denne skulle i detta läge kunna utforma en förhandlingsplan och i ett sista skede kunna besluta om medling. Detta innehåller emellertid sådana komplikationer att frågan bör övervägas ytterligare och då tillsammans med de två andra frågorna som berörts ovan.

Utredningen föreslår, för den händelse parterna inte genom konstruktiva lösningar själva reglerar dessa fråg0r,att de blir föremål för fortsatt utredningsarbete i syfte att anpassa förhandlingsreglerna till de förhållanden som råder idag.

_ 93 _

9.2.2 Ekonomiskt råd

Under tidigare år brukade ekonomer från båda partssidorna enas om samhällsekonomiska bedömningar varje år (b1.a. den s.k. EFO-modellen). I Norge och Danmark finns modeller för sådana bedömningar

Sådana bedömningar är inriktade på en makroekonomisk Dessa analyser anses ha betydelse för hur avanalys. talsrörelserna skall genomföras. De kan leda till att förväntningar på utfallet skruvas ner, om detta är beoch att på parternas förhandlare lättar. fogat, trycket Det är också en fördel att dessa bedömningar inför avtalsrörelsen kommer från parterna själva eller i varje fall från ett organ som är oberoende i förhållande till regeringen. De uttalanden som har gjorts från regesida om det samhällsekonomiska utrymmet för ringens lönehöjningar har oftast visat sig få motsatt effekt; uttalanden om tak för lönehöjningar har i stället uppfattats som golv i förhandlingarna och på så sätt ytterligare komplicerat dessa.

föreslår att det inrättas ett ekonomiskt råd Utredningen med uppgift att varje år, företrädesvis i början av hösten, en bedömning av de samhällsekonomiska förgöra för avtalsrörelsen. I rådet bör ingå förutsättningarna fem personer, en representant för vardera SAF, slagsvis de offentliga arbetsgivarna sammantagna, LO, TCO och SACO .

De personer som ingår i rådet förutsätts arbeta med stor integritet och vara i denna egenskap obundna i förhållande till sina uppdragsgivare.

Utredningen har i sina kontakter med parterna fått uppfattningen att de inte ställer sig avvisande till ett

-94-

sådant råd. En fråga i detta sammanhang är dock vilken status eller organisation som ett sádant rád bör ha och om det bör knytas till någon existerande organisation eller myndighet. Man kan här tänka sig två olika lösningar.

Den ena är att rådet varje år får ett kommittêuppdrag av exempelvis arbetsmarknadsministern och redovisar sina slutsatser i ett betänkande. Fördelen med en sådan lösning är att ekonomernas oberoende gentemot sina arbetsgivare skulle markeras tydligt.

Den andra är att rådet efter initiativ av arbetsmarknadsministern självt konstituerar sig och skapar sina egna arbetsformer.

I båda fallen skall rådet ha tillgång till erforderliga uppgifter från t ex konjunkturinstitutet och Statistiska Centralbyrån. Dessa myndigheter skall alltså vara skyldiga att förse rådet med de uppgifter som rådet anser sig behöva.

9.2.3 Statistik

Det finns ingen gemensam lönestatistik på arbetsmarknaden. På den privata arbetsgivarsidan är intresset för en lönestatistik utanför det enskilda företaget svalt. SAF är kostnaderna och byråkratin i samband med Enligt insamling av statistikuppgifter oacceptabla. Den framtida statistiken inom SAF skall enligt uppgift grunda sig enbart på storföretagen samt stickprov från de medelstora företagen.

På arbetstagarsidan är man restriktiv med att lämna ut statistik till varandra.

_.95_

Både i och Danmark anses statistiken spela en Norge roll. Parterna och medlingsinstitutionerna anser viktig att statistiken underlättar förhandlingarna.

vad inhämtat har SCB möjligheter att Enligt utredningen föra en lönestatistik för hela arbetsmarknaden. SCB har tekniska resurser och ett vetenskapligt metodkunnande som väl svarar mot vad parterna själva förfogar över. Därtill finns hos SCB en statistiknämnd med ledamöter utsedda av arbetsmarknadens parter. Denna kan tillföra SCB nödvändiga kunskaper och upplysningar om lönesystem m.m.

Utredningen har haft ett sammanträde med representanter för SCB och med statistiknämndens ledamöter. Därvid framkom att man från SAFs sida intog en mycket reserverad till en mer aktiv roll från SCBs sida. hållning Från framhölls svårigheterna med att arbetstagarhåll beakta de olika lönesystemen i en gemensam statistik. Det framgick att förhandlingar om ett nytt statistikavtal fördes den privata sektorn. Om dessa förpå inte skulle leda till avtal var man från i handlingar fall Los sida beredd att föreslå lagstiftning om varje uppgiftsskyldighet.

I lönekommittêns betänkande (SOU 1990:63) sägs att parterna kommit i fråga om hanteringen av en användbar långt lönestatistik. Detta omdöme verkar alltför optimistiskt. I verket råder motsättningar mellan parterna om själva statistiken.

Det saknas en statistik som är öppen och tillgänglig för andra delar av arbetsmarknaden än de berörda parternas anser att förhandlingarna skulle unområde. Utredningen derlättas av om parterna har tillgång till en lönesta-

_ 95 _

tistik som omfattar också uppgifter från andra avtalsomráden. Enligt uppgift från medlare brukar medlingsförhandlingarna fördröjas på grund av oenighet mellan parter om rent statistiska uppgifter, man kan ibland rent av tala om ett statistikkrig. Oberoende av stam tistikens tillgänglighet och innehåll kommer frågor on jämförelse, kompensation och följsamhet att utgöra ett inslag i förhandlingsarbetet. Tillgång till korrekt .tatistik kan både förkorta och förenkla förhandlingsproceduren.

Lönestatistik är en uppgift som i första hand bör a1« förtros parterna pá arbetsmarknaden. Man bör därför Lnvänta utfallet av de förhandlingar som enligt uppgift pågår. Utredningen har inhämtat att förhandlingsarbetet pá den privata tjänstemannasidan framskridit långt. På andra områden synes stora motsättningar föreligga.

Om frågan om en öppen, jämförande och tillgänglig lönestatistik för hela arbetsmarknaden inte kan lösas genom avtal senast under 1991, anser utredningen att SCB bör anförtros uppgiften och ges rätt att inhämta och sammanställa erforderliga uppgifter från parterna.

9.3 Medling

Utredningens förslag

Utredningen föreslår att en riksmedlare tillsätts och ersätter den nuvarande förlikningsmannaexpeditionen. Riksmedlaren skall utse fasta medlare med uppgift att medla regionalt i arbetstvister. Han kan vidare utse särskilda medlare för speciella medlingsuppdrag. Riksmedlaren skall noga följa utvecklingen på arbetsmarknaden. Han har rätt att kalla parter till

._97-

överläggning. Parterna är skyldiga att inställa sig till ett sammanträde hos medlaren när varsel lämnats om stridsåtgärder. En medlare skall ha rätt att skjuta upp varslad stridsåtgärd i högst sju dagar. Medling skall kunna komma ifråga i fler fall än för närvarande, även om ingen part har begärt sådan medling.

9.3.1 Inledande synpunkter

Under de senaste åren har förlikningsmannaexpeditionens ställning i viss mån stärkts. Regeringen har i praktiken överlämnat sina befogenheter att utse medlare och förlikningskommissioner till expeditionen. Ändå har inte medlarna fått en starkare ställning i förhållande till parterna.Detta beror delvis på en traditionell uppfattning om medlarens roll men också på att parterna i mindre utsträckning än förr respekterar medlarens önskemål.

En vanlig uppfattning är att medlarna inte bör få några ytterligare befogenheter av tvángskaraktär. Detta skulle kunna skada den integritet som medlaren måste åtnjuta för att kunna bedriva ett framgångsrikt arbete. Om en medlare i en viss situation beslutar något mot en parts vilja kan det alltid uppfattas som att den parten missgynnas.Det har sagts att en medlare är framgångsrik i kraft av sin auktoritet och sin skicklighet.

Denna uppfattning är onekligen bestickande. Det är emellertid möjligt att farhågorna överdrivs för att medlarens integritet skulle skadas. Det är också givet att man mot dessa risker måste väga fördelar med en annan ordning där medlaren har större befogenheter än nu.

Enligt gällande rätt har förlikningsmannaexpeditionen

_ 93 _

rätt att besluta om medling om medverkan av förlikningsman är ägnad att främja en arbetstvists lösning.Detta gäller i princip även om ingen av parterna önskar medling (se vidare härom Nyström, Medling i arbetstvister, Stockholm 1990, s. 190 ff). Förlikningsmannen har också möjligheter att med tillämpning av vitesbestämmelser få till stånd förhandlingar. I så mátto finns redan nu möjligheter till vad som ibland kallas tvångsmedling. En annan sak är att sådan medling regelmässigt inte förekommer i större arbetsvister.

som tidigare framhállits är den samhällsekonomiska situationen allvarlig och komplicerad. Parterna har trots detta, eller kanske delvis pá grund härav, haft svårigheter att träffa uppgörelser utan konflikt och medling. Man kan uttrycka saken så att den s.k. svenska modellen inte längre fungerar tillfredsställande och att parterna har svårigheter att hantera situationen. Ett tecken härpä i medlingsverksamheten är den omständigheten att det inte längre är självklart att parterna respekterar en begäran från medlaren att tillfälligt skjuta upp varslade stridsåtgärder.

Utredningen delar inte uppfattningen att ett utökat medlingsförfarande skulle innebära att parterna själva skulle ta ett mindre ansvar för avtalens tillkomst. Vid samtal med den norske riksmeglingsmannen och ordföranden i det danska Forligsinstitut framkom att båda hade erfarenheten att ett intensivt medlingsarbete oftast främjade en uppgörelse,även om parterna önskade avbryta medlingen. Det var en allmän uppfattning både bland parter och medlare i Danmark och Norge att medlingen var en integrerad del av förhandlingsprocessen som i hög grad underlättade tillkomsten av kollektivavtal och minskade konfliktbenägenheten. Detta ansågs i särskilt i

_99_

om parterna själva, utan medlare, inte hö; grad gälla förmådde hantera situationen på ett konstruktivt sätt.

Utredningen har bl.a. efter samtal med medlare med lång erfarenhet kommit fram till att övervägande skäl talar för att ge förlikningsmannaexpeditionen ökade befogen-

heter.

anser att farhágorna om att medlarens eller Utredningen institutionens skulle ifrågasättas är överintegritet drivna. Vi idag över en grupp medlare som åtförfogar stort förtroende genom sin skicklighet och intenjuter Det finns som helst anledning att anta att gritet. ingen detta förtroende skulle rubbas för att medlaren får öka-

de befogenheter.

Det finns många situationer då medlaren kan tänkas göra att inte förhandlat färdigt, att bedömningen parterna det finns och lösningar som borde prövas eller uppslag att en konflikt av andra skäl inte bör lösas ut vid en viss Samtidigt är det klart att det i vissa tidpunkt. situationer kan vara närmast till fördel för möjligheten till en lösning att konflikten utlöses. Alla dessa får av medlaren och parterna inom bedömningar göras ramen för ett förstärkt medlingsinstitut.

I samband med arbetsrättsreformen 1976 övervägdes frågan om utökade befogenheter för medlingsorganisationen. Lagstiftaren då att något behov att ge medlaren sådaansåg na inte förelåg. Det ansågs också att befogenheter accepterade medlarens önskemål om parterna regelmässigt med stridsåtgärd under pågående medling (prop. uppskov 1975/76:105, s 281).

Även konfliktutredningen framhöll i sitt betänkande risken för att medlarens integritet skulle kunna ifråga-

- 100 -

sättas, liksom också att medlingsinstitutet skulle kuuna användas av en part i taktiskt syfte (SOU 1984:18, u E? ff).Liknande synpunkter gav förhandlingsutredningen \Us 1988:2).

som ovan anförts anser emellertid löneförhandlingsutredningen att förhållandena har förändrats i så hög grad att det är nödvändigt att ge medlingsinstitutionen en större roll i samband med avtalsförhandlingarna.

9.3.2 En förstärkt medlingsorganisation

På medlingsomrádet kan en viss terminologisk förvirring sägas råda. Regeringen har tillsatt förlikningskommissioner och förlikningsmannaexpeditionen har utnämnt medlare. Det finns fasta förlikningsmän som ägnar sig åt med1ing.Enligt utredningens uppfattning talar starka skäl för att enbart använda uttrycket medling och medlare. Dessa begrepp uttrycker bättre att det är fråga om att med utgångspunkt från parternas ståndpunkter jämka samman och förmå parterna själva att komma överens. Förlikning ger i högre grad intrycket av ett förfarande över huvudet på parterna.

När det gäller medlingens organisation föreslår utredningen att en riksmedlare förordnas för tre år i taget. En förutsättning för förordnandet skall vara att vederbörande har parternas förtroende. Det skall bara finnas en riksmedlare. Denne skall ha ett kansli och till sitt förfogande ha ett antal personer som är beredda åta sig medlingsuppdrag, särskilda medlare. Den nuvarande organisationen med fasta regionala medlare bör bibehållas. Genom inrättandet av en riksmedlare upphör det nuvarande systemet med en förlikningsmannaexpedition som utser förlikningsmän.

- 101 -

I den kommer riksmedlaren att ha de nya organisationen som innehas både av den nuvarande styrelseord uppgifter föranden och av kanslichefen. Uppdraget skall i princip utövas Riksmedlaren skall utse fasta regiopå heltid. nala medlare och, i tvister, särskilda medspeciella lare. Den praxis som har utvecklats sedan nâgra år skall alltså fortsätta. Bestämmelsen i 52 s MBL om regeringens att utse förlikningskommission och särskilda uppgift har givetvis ändå rätt förlikningsmän utgår. Regeringen när den anser det påkallat, utse medlare eller att, tillsätta medlingskommissioner.

Riksmedlaren skall förordnas av regeringen. Närmare föreskrifter härom och om myndighetens organisation och verksamhet bör i en särskild instruktion. Den person ges som utses skall ha förtroende och vara väl parternas med arbetsmarknaden. Normalt bör bara den som förtrogen har erfarenhet av medlingsuppdrag komma ifråga.

9.3.3 Riksmedlatens befogenheter

Riksmedlaren skall noga följa avtalsförhandlingarna på av den information han inarbetsmarknaden. Pâ grundval hämtar i skall han om utvecklingen avtalsförhandlingarna kunna och vidta de åtgärder som han anser är beingripa bör konstrueras på följande sätt. fogade. Befogenheterna

1. Riksmedlaren skall med hänsyn till utvecklingen i ha rätt att kalla parter till avtalsförhandlingarna eller medlingsförhandlingar om sådana kan överläggningar få för arbetsmarknaden i stort. Detta skall betydelse ske om varsel om stridsåtgärd har lämnats. vid alltid sådana skall det klarläggas vilken som är överläggningar den huvudsakliga tvistefrágan mellan parterna, vilka

- 102 -

förutsättningar som finns för uppgörelse ocn om medling kan bidra till en lösning av tvisten.

2. Riksmedlaren eller den av honom utsedde medlaren skall ha rätt att skjuta upp varslad stridsåtgärd om en sådan åtgärd kan antas bidra till att avtal träffas utan konflikt. Uppskov kan ske med sammanlagt högst sju dagar. Beslut fattas av riksmedlaren eller, om medling har inletts, av den förordnade medlaren.

3. Riksmedlaren skall besluta om s.k. obligatorisk medling om en sådan kan antas bidraga till att avtal träffas. Redan enligt gällande rätt kan expeditionen besluta att utse förlikningsman att medla i tvisten även om inte någon av de tvistande parterna begärt någon sådan medling. Tanken är nu att riksmedlaren i större utsträckning än vad som sker idag skall utnyttja den möjligheten. Sådan medling skall förekomma i huvudsak innan stridsåtgärd har inletts. Om en konflikt pågått lång tid utan att en lösning kan skönjas, eller om åtgärden är påtagligt skadlig för tredje man, bör emellertid obligatorisk medling kunna tillgripas under pågående stridsátgärd.

4. Riksmedlarens befogenheter att kalla parter till överläggning eller medling sanktioneras på samma sätt som nu gäller enligt 49 § MBL.

Parts skyldighet att följa riksmedlarens beslut om uppskov med varslad stridsátgärd skall vara skadeståndssantionerad i likhet med vad som gäller enligt den i 45 § MBL föreskrivna varselfristen. Skadeståndsskyldighet inträder gentemot motparten. Detta har reglerats genom ett tillägg till 54 § MBL.

- 103 -

I förslaget används de två begreppen överläggningar och förhandlingar. överläggningar används för den situationen att parter kallas till riksmedlaren eller medlare utan att ett medlingsuppdrag föreligger. När medling igångsatts används begreppet förhandlingar. Båda typerna av sammanträden är vitessanktionerade på samma sätt som enligt gällande rätt.

Det är att framhålla att riksmedlarens beangeläget skall användas restriktivt med hänsyn till fogenheter att ett ingrepp i förhandlingsarbetet i vissa situationer riskerar att uppfattas som ett missgynnande av ena parten. De nu föreslagna befogenheterna förutsätter emellertid att det även i fortsättningen finns tillgång till kvalificerad medlare. Man kan dären mycket grupp för utgå från att befogenheterna bara kommer att användas i de situationer då de befrämjar framsteg i förhandlingsarbetet. Det verkar vara en spridd uppfattning arbetsmarknaden att medlingsverksamheten, under dessa på behöver förstärkas i den riktning utförutsättningar, redningen föreslår.

De största i parternas förhandlingsfrihet är ingreppen rätten till uppskov med varslade stridsåtgärder (nedkyloch behovet av en utökade användning av ningsperiod) i situationer då båda parter inte bemedlingsinstitutet gärt medling.

uppskov är befogat i situationer då medlaren bedömer att inte har förhandlat i botten eller då parterna medlaren bedömer att viss respit är nödvändig för att genomföra medlingen. Ofta är det tillräckligt med några vilket inte torde utgöra ett nämnvärt dagars uppskov, ingrepp i parternas dispositioner.

- 104 —

Även i fortsättningen får antas att det i de flesta fall är en förutsättning för ett framgångsrikt medlingsarbete att båda parter önskar medling. Det är emellertid traligt att ett medlingsinitiativ är konstruktivt också i vissa fall trots att denna förutsättning inte är för handen.

De situationer som avses är i första hand följande, varvid ännu en gång bör framhållas att riksmedlaren i det enskilda fallet måste bedöma att det finns förutsättningar för ett konstruktivt medlingsarbete.

- står långt ifrån varandra och saknar parterna förutsättningar att föra konstruktiva förhandlingui

- en konflikt skulle medföra svåra störningar på andra områden

- har inte inom rimlig tid kommit igång med parterna verkliga förhandlingar trots att det tidigare gällande kollektivavtalet löpt ut.

9.3.4 Övriga synpunkter

Utredningen föreslår vidare att det vid större medlingsuppdrag alltid skall förordnas minst tvá medlare. Dessa medlare kan vara likställda eller alternativt kan en medlare och en bisittare förekomma. På så sätt skulle medlarens arbete underlättas samtidigt som, i bisittarfallet, nya medlare skolas in och får erfarenheter på ett naturligt sätt.

Parterna har inte till utredningen särskilt framhållit behovet av neutrala lokaler och att medlaren har egna

- 105 -

kontorsresurser. Utredningen anser likväl att denna bör övervägas om en riksmedlare får en roll enligt fråga detta förslag. Det skulle underlätta för honom att kunna förlägga sammanträden i egna lokaler. Riksmedlarens skulle också förbättras av att han integritet är värd för sammanträdena. Det bör undersökas om själv riksmedlaren genom parternas förmedling kan erbjudas lämpliga lokaler.

Det är angeläget att de ekonomiska villkoren slutligen för medlaruppdrag förbättras kraftigt. Det är visserså att medlare inte accepterar uppdrag av ekonoligen miska skäl. Icke desto mindre är det av stor betydelse för hela samhället att högt kvalificerade medlare finns att till gå. Arbetet som sådant är extremt påfrestande och utomordentligt ansvarsfullt. Det är därför rimligt att ersättningen ligger på en motsvarande nivå, exempelvis den som tillämpas för skiljemän i kommersiella skiljetvister.

9.4 Varsel

Utredningens förslag

Utredningen föreslår utöver vad som redovisats under avsnitt 9.3.2 inga förändringar i gällande regler.

9.4.1 Oklara varsel m.m.

Vissa parter har väckt tanken att förlänga de i MBL föreskrivna varseltiderna. Anledningen härtill skulle vara att varseltiderna i allt för stor utsträckning gått åt till diskussioner om varslens innehåll och dispenser. Avsikten med varseltiden är ju bl a att den skall kunna användas av båda sidor för medling eller meningsfulla förberedelser inför konflikten.

- 106 -

I praktiken verkar det som om varseltiderna i många fall frivilligt förlängs av parterna. Under alla förhållanden är det tveksamt om varseltiderna blir bättre utnyttjade om de förlängs. Det kan istället leda till att parter i större utsträckning varslar för säkerhets skull eller på annat sätt för tidigt. Det är en fördel att part när han lägger varsel är medveten om allvaret i åtgärden.

I allmänhet verkar parterna dela denna uppfattning. Utredningen anser inte att en generell förlängning av varseltiderna är meningsfull, (jämför dock med vad som tidigare föreslagits om uppskov med varslad stridsåtgärd i vissa fall).

Parterna har pekat på praktiska problem föranledda av oklarheter i utformningen av varsel. Dessa oklarheter kan vara av olika slag. Det har t.ex. förekommit villkorade varsel som ibland kan innebära ett kringgáende av varselskyldigheten. Situationen kan alltså i realiteten vara den att den eventuella åtgärden är sådan att ett nytt varsel skulle vara erforderligt.

Ett annat problem är oklara uppgifter om vilka arbetstagare som omfattas av varslet. Detta sägs leda till tidsödande kontakter parterna emellan rörande omfattningen av konflikten vilket försvårar för den angripne parten att förbereda sina försvarsátgärder.

Ett tredje problem sägs slutligen vara när parterna i sina varsel inte gör undantag för grupper som man erfarenhetsmässigt från början kan anta kommer att slutligen undantas på grund dispenser.

Om varsel är tydliga och korrekta till sin utformning leder detta till att behovet att förlänga varseltiderna minskar. Varseltiden kan utnyttjas effektivt och kon-

- 107 -

heller större omfattning än vad som är flikten får inte då om det är att genom ennödvändigt.Frågan är möjligt vad som krävs av ett varsel. tydiga regler precisera

vid ett sammanträde som utredningen haft med samtliga inom den sektorn framkom emellertid parter offentliga att det var möjligt att att parterna samstämmigt ansåg kollektivavtal. I komma tillrätta med problemen genom sammanträde förklarade parterna sitt samband med detta för att åter ta förhandlingar inom statens intresse upp och kommunernas område om dessa frågor.

sidan har någon av parterna, i de Inte heller på privata kontakter som utredningen haft, framfört uppfattningen utformning är ett betydande problem att varselreglernas Mot denna bakgrund anser i löneförhandlingsprocessen. att det finns anledning att tro att parterna utredningen själva löser dessa frågor.

alltså inte förändringar i Utredningen föreslår några Det är emellertid angeläget att gällande varselregler. som några har pekat på. Det nämna vissa problem parter ena är att i MBL, som har karaktär av varselreglerna på grund härav mycket sällan ordningsföreskrifter, i domstol. Eftersom de är ordningsföreskrifter prövas får felaktiga eller uteblivna varsel ingen rättslig effekt för stridsåtgärdernas lovlighet. När sedan tvisten ett avtal friskriver sig parterna biläggs genom från eventuella skadeståndsanspråk på grund regelmässigt i förfarandet. Detta leder till att det saknas av fel rättspraxis på detta för parternas disposivägledande område. Från arbetsgivarsidan har också tioner viktiga att felaktiga varsel ofta medför ekonomisk pekats på som det är svårt eller omöjligt att få ersättning skada, för.

- 108 —

9.5 samhällsfarliga stridsåtgärder

Utredningens förslag

Utredningen föreslår att en lag om samhällsfarliga stridsåtgärder införs. En partssammansatt nämnd för hela arbetsmarknaden, med en opartisk ordförande, skall kunna uttala sig om en stridsåtgärd stör eller riskerar att störa viktiga samhällsfunktioner. Om så är fallet skall nämnden rekommendera parten att undvika, begränsa eller avbryta konflikten. Även andra arbetsmarknadsorganisationer än parterna i den aktuella konflikten kan anhängiggöra ärenden i nämnden, om de berörs av konflikten.

9.5.1 Problemen

I avsnitt S har bakgrunden till den kollektivavtalsreglering av samhällsfarliga stridsåtgärder som föreligger beskrivits. Både på 1930-talet och 1960-talet diskuterades om frågorna kunde regleras genom avtal eller om lagstiftning var att föredra. Både 1938 och 1965 ansåg statsmakterna att den bästa lösningen var att arbetsmarknadsparterna själva ansvarade för att stridsåtgärder inte störde viktiga samhällsintressen. En förutsättning för det var emellertid att de centrala parterna var starka och representativa och att systemet med nämnder som enligt kollektivavtalen prövade samhällsfarliga konflikter fungerade på ett tillfredsställande sätt.

De senaste årens arbetskonflikter har väckt frågor om det nuvarande systemet för handläggning av samhällsfarliga konflikter är tillfredsställande. I debatten har t.o.m. diskuterats om begränsningar skall övervägas av de offentliganställdas strejkrätt. Den sistnämnda frågan

- 109 -

är dock inte aktuell i denna utredning. Däremot är det att se över ändamâlsenligheten och effektivipákallat teten i nu gällande avtalsbestämmelser om samhällsfarkonflikter och undersöka om lagstiftning kan vara liga ett alternativ.

Med hänvisning till den vikt riksdagen tillmätte parternas ansvar och utformningen av huvudavtalen i samband med 1965 års förhandlingsreform är det i det närmaste oundvikligt att de pågående förändringarna i organisationsstrukturen sektorn kommer att på den offentliga medföra Den sektorisering som skett, delvis pá problem. sektorn, kan initiativ av arbetsgivarna på den statliga också medföra att motsättningar uppstår mellan olika Risken för stridsåtgärder ökar därmed. grupper.

I dessa avseenden har förutsättningarna för huvudavtalens av samhällsfarliga konflikter förändreglering rats. sidan är det inte längre säkert På den offentliga ett fåtal starka kan ansvara för hur att organisationer hanteras. Därutöver måste framhållas de konfliktvapnet strukturella som skett i övrigt. En växande förändringar del av arbetsmarknaden står utanför huvudavtalsregleringen. En eventuell kommande privatisering av offentlig verksamhet väcker om hur problemen skall hantefrågor ras.

Det är också tydligt att parternas nämndprövning på det området inte fungerat på ett sätt som förutoffentliga sattes vid reformens tillkomst 1965. På det statliga området är det vanligt att ärendena inte kan avgöras eftersom nämndens ledamöter, som ibland är de samma som har tvisteförhandlat i de frågor som behandlas i nämnden, inte kan enas. På det kommunala området har avstått från att föra till nämnden av parterna gränsfall taktiska skäl.

- 110 -

Till bilden hör också att samhällsfunktionerna är mer komplexa och mer beroende av varandra idag än de var både 1938 och 1965. De frågor som är uppe på ett område berör i växande utsträckning andra verksamheter och bör betraktas på ett liknande sätt oberoende av i vilken nämnd de handläggs.

Mot denna bakgrund föreligger det enligt utredningens uppfattning ett behov av att lagstiftningsvägen inrätta en för hela arbetsmarknaden partssammansatt nämnd som har att pröva konflikters samhällsfarlighet.

9.5.2 Allmänt om begreppet samhällsfarliga konflikter

Det finns ingen given definition på samhällsfarliga konflikter. skilda uttryckssätt och definitioner har getts i olika huvudavtalstexter och i kommentarer till dessa. Några slutsatser av betydelse kan inte heller dras av de fátaliga avgöranden som finns i nämnderna för handläggning av samhällsfarliga konflikter. Det är emellertid viktigt att i en kommande lagstiftning en principiell avgränsning görs av begreppet och att, som skall utvecklas nedan, det närmare innehållet i detta begrepp får gestaltas i den föreslagna nämndens praxis. Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att samhällsfarliga konflikter är något annat än sådana konflikter som är påfrestande för tredje man i allmänhet men som inte allvarligt stör samhällsviktiga funktioner.

Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att avgränsningen görs snävt så att ett förhållandevis litet antal situationer undantas från det konflikttillåtna området. Ett allvarligt ingrepp skulle annars göras i konflikträtten.

- 111 —

maste också formuleras så att definitionen Avgränsningen förblir giltig från en tid till annan oberoende av teknisk och samhällelig utveckling. Bestämningen bör göras i form av en generalklausul och innehållet får sedan gestaltas i nämndpraxis.

Debatten om stridsátgärderna på det offentliga området har i gällt effekter för medborgarna av konhög grad flikter som normalt inte kan anses vara samhällsfarliga. Att lärare, personal inom barntillsynen och socialeller tunnelbaneförare strejkar är ofta inte tjänsten samhällsfarligt i vedertagen mening. olägenheter för tredje man av en konflikt på den offentliga sidan är

oftast ofrånkomliga och kan sägas ligga i den grundlags-

skyddade konflikträttens natur. Å andra sidan är det att i slottsbacksavtalet gjorde en uppenbart parterna vidare gränsdragning beträffande t.ex. socialvården än vad verkar ha på arbetstagarsidan idag och parterna undantog därmed ett stort område från konflikter. Det råder också olika uppfattningar om i vilken utsträckning konflikter inom berör samhällviktiga funksjukvården tioner eller om nöd- och etikregler eller regler om är tillämpliga i samband med sådana konskyddsarbete flikter.

Det är tydligt att frågor om skydd för tredje man har en annan dimension vid konflikter på den offentliga sektorn. De offentliganställdas konflikträtt riktar sig närmast definitionsmässigt mot allmänheten. I den ju meningen är det arbetsgivarens uppdragsgivare, skattebetalare och konsumenter av offentliga tjänster, som konflikten i verket riktar sig mot. Detta är själva annat än de tredjemansförhállanden som berörs vid något konflikter på den privata sektorn.

- 112 -

Det är inte självklart att alla konflikter som berör tredje man eller viktiga samhällsintressen bör motverkas som sådana. Om en konflikt, särskilt på den offentliga sektorn, är helt ofarlig kan incitamenten till återhållsamhet eller till vilja att träffa avtal vara obefintliga eller i vart fall mindre.

Det är alltså viktigt att dra en gräns mellan de verkligt samhällsfarliga konflikterna och de, som på ett annat sätt visserligen är kostsamma och oönskade, men ändå inte äventyrar vitala samhällsfunktioner.

9.5.3 Viktiga samhällsfunktioner

De viktiga samhällsfunktioner som inte får äventyras vid

en arbetskonflikt är sådana som kan sägas bära upp sam-

hällets infrastruktur. Vägar får inte förstöras eller blockeras. Försvar, brandförsvar och polisväsende måste vara så intakt att grundläggande uppgifter klaras av. Samma sak gäller vissa delar av kriminalvårdens och tullens verksamhet.Rättsväsendet måste vara intakt så att t.ex. brott inte preskriberas och Sverige måste ha möjlighet att följa åtaganden i internationella konventioner. Viktig och för samhället central information på data får inte tillåtas förstöras.

Ett exempel pá den gränsdragning som kan bli aktuell kan hämtas från lotsväsendet. Om en oljetanker skall angöra svensk hamn föreligger lotstváng. Om lotsväsendet är indraget i konflikt leder detta emellertid till att oljetankern inte får gå in till hamnen. Någon direkt fara för en miljökatastrof föreligger inte på grund av konflikten. Denna skulle alltså inte av detta skäl kunna anses vara samhällsfarlig. Däremot kan konflikten med

- 113 -

tiden bli samhällsfarlig om folkförsörjningen skulle hotas.

Utredningen har övervägt om begreppet samhällsfarliga konflikter bör innefatta också vissa situationer som i traditionella mening inte anses självklart begreppets men där det är självklart att samhället samhällsfarliga, bör ett starkt Det som närmast har garantera skydd. diskuterats är skyddet för enskilds liv och hälsa.

måste man dra en gräns mellan de Beträffande sjukvården situationer som omfattas av reglerna om skyddsarbete, och som i flertalet fall har begränsad omfattning, och som medför att väsentliga delar av sjukstridsåtgärder inte förmår utföra sina uppgifter. Detvårdsapparaten samma kan gälla delar av socialtjänsten som hemtjänsten i och institutioner för och verksamheten behandlingshem narkotikamissbrukare. I huvudavtalet för det landstingskommunala området finns bestämmelser om skyddsarbete då fara hotar för människor. Detta innebär att sådana tvister är tvister om arbetsskyldighet som ytterst avgörs av arbetsdomstolen. Enligt arbetsgivarna på området var mellan och är det tveksamt gränsen går skyddsarbete konflikter på vårdområdet. Det är också samhällsfarliga oklart om det finns situationer som faller utanför Detta är otillfredsställande. Inte heller regelsystemet. är det att arbetsdomstolen skall avgöra invändningsfritt relativt omfattande frågor om arbetsskyldighet i en konfliktsituation. Domstolen får då ta ställning till som liknar intressetvister och som dessutom spörsmål många gånger har politisk laddning.

anser i denna att en omfattande kon- Utredningen fråga flikt inom vårdsektorn som riskerar att orsaka skador enskilda eller skapar sådana irreparabla på att sociala och etiska normer inte problem grundläggande

- 114 -

kan upprätthållas, i de flesta fall får anses otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner. Tidsfaktorn har därvid betydelse. En stridsátgärd som medför att vissa operationsköer förlängs kan normalt inte anses samhällsfarlig. En omfattande konflikt, som bl.a. riktar sig mot kirurgin, kan emellertid efter en tid medföra irreparabla skador och konflikten har då utvecklats till att bli samhällsfarlig.

I anslutning härtill får utredningen hänvisa till vad parterna anfört i kommentaren till slottsbacksavtalet: en konflikts samhällsfarlighet är beroende av en rad faktorer, t.ex. vilka verksamhetsområden den berör, vid vilken tidpunkt den sätts in, vilken varaktighet den får och konfliktläget i övrigt på den offentliga eller enskilda arbetsmarknaden.

I sitt yttrande över förslaget till förhandlingsrättsreform, prop 1965:60 s 265, framhåller lagrådet omöjligheten att i lag avgränsa de områden där stridsåtgärder inte bör förekomma. Utredningen delar denna uppfatt- Det är i stället nödvändigt att på samma sätt som ning. förekommer i huvudavtalen bestämma området genom en generalklausul. Utredningen föreslår att en nämnd skall yttra sig om en stridsåtgärd otillbörligt stör eller riskerar att störa viktiga samhällsfunktioner.

Det ankommer på nämnden att gestalta innehållet i begreppet samhällsfarliga stridsåtgärder i sin praxis. Nämnden har då ledning de i huvudavtalen intagna definitionerna samt av den praxis som i viss mån har utvecklats i de i huvudavtalen intagna nämnderna. Dessa avgöranden är emellertid få på grund av nämndernas paritetiska sammansättning.

- 115 -

9.5.4 skyddsarbete

Det förutsätts att parterna träffar avtal om skyddsarbete för det stora område som ligger utanför det sammen som ändå innefattar risker för hällsfarligaområdet, att t ex och viktiga ekonomiska värden kan föregendom störas.

9.5.5 Förfarandet

9.5.5.1 En nämnd för hela arbetsmarknaden bör införas

För närvarande finns ett antal nämnder pá arbetsmarknaden som på begäran av en part prövar om en varslad eller konflikt är samhällsfarlig. Det har rests påbörjad invändningar mot verksamheten i dessa nämnder, särskilt det offentliga området. Kritikerna anser att den på sammansättningen leder till handlingsförparitetiska Det kan vidare ifrågasättas om det är rimligt lamning. att ett antal nämnder område för område skall pröva samnär konflikter, som numera är fallet, i hällsfarligheten så berör flera olika samhällsomráden. Flera hög grad olika nämnder, med enbart partsrepresentation, omöjliggör också att en enhetlig praxis skapas.

anser att det är mest ändamålsenligt med en Utredningen enda nämnd för hela arbetsmarknaden. En samhällsfarlig konflikt inom ett avtalsområde är inte en fråga bara mellan de närmast berörda parterna. En ytterligare fördel med en enda nämnd för hela arbetsmarknaden är att en bredare sammansättning borde minska riskerna för låsta positioner och handlingsförlamning.

För närvarande är det också så att stora delar av arbetsmarknaden star utanför systemet med nämnder. Kon-

- 116 -

flikters samhällsfarlighet inom ett sådant område kan alltså bara prövas av riksdagen. Detta är givetvis otillfredsställande. Det förekommer också att stridsåtgärder inom samma verksamhet kan stå under flera olika nämnder.

Den föreslagna nämnden bör bestå av sju ledamöter av vilka sex skall utses av regeringen efter förslag från de som har rätt till representation. De organisationer offentliga arbetsgivarna bör representeras av två ledamöter och svenska Arbetsgivarföreningen av en. LO, TCO och SACO bör representeras av vardera en ledamot.

Regeringen bör utse ordförande i nämnden. Denne skall ha domarerfarenhet eller likvärdig erfarenhet. Ordföranden bör förodnas för tre år. Det skall, på samma sätt som i fråga om AD:s ordförande, vara fråga om en person som har parternas förtroende.

För varje ledamot bör det finnas en ersättare som utses på samma sätt som den ordinarie ledamoten.

9.5.5.2 Anmälan av ärende

Behörig att göra anmälan till nämnden bör i första hand vara parterna i konflikten. vidare bör andra organisationer på arbetsmarknaden inom vars område den aktuella konflikten kan få betydelse vara behöriga att göra en sådan anmälan. Utredningen föreslår att central arbetstagarorganisation och motsvarande organisation på arbetsgivarsidan som berörs av konflikten skall vara behöriga att göra anmälan.

Det förhållande att anmälan har gjorts till nämnden medför inte att en pågående stridsåtgärd blir olovlig. Det förutsätts emellertid att parterna, på samma sätt som

- 117 -

hitills har skett , är återhållsamma med sina stridsåtom fråga om samhällsfarlighet har väckts i gärder nämnden.

9.5.5.3 Övriga frågor

Utredningen föreslår att handläggningen i nämnden går till på följande sätt.

Nämnden måste ta ställning i ett ärende inom två veckor från det att anmälan skett. Om särskilda skäl föreligger kan nämnden meddela beslut senast inom tre veckor.

Om nämndens flertal anser att stridsåtgärden inte är samhällsfarlig, skall ärendet avskrivas. Om nämnden anser att stridsátgärden är samhällsfarlig, skall nämnden uppmana den part som har varslat om eller igångsatt stridåtgärden att återkalla varslet eller att upphöra med stridsátgärden. Om nämndens uppmaning inte respekteras, skall ärendet anmälas till regeringen för kännedom.

Det vore önskvärt om ett system för handläggning av samhällsfarliga konflikter kunde genomföras av parterna själva genom ett gemensamt för hela arbetsmarknaden huvudavtal. Enligt utredningens mening är det gällande emellertid orealistiskt att samtliga parter skulle kunna enas om ett sådant, för alla avtalsområden bindande, huvudavtal. Det är mot denna bakgrund som utredningen föreslår en lag om handläggning av samhällsfarliga stridsåtgärder.

Utredningen anser emellertid att en sådan lagstiftning innebär en så påtaglig förändring av nuvarande regelsystem att ytterligare överläggningar bör göras med arbetsmarknadens parter. Den korta tid som utredningen

- 118 -

har haft till sitt förfogande har heller inte gjort det möjligt att presentera ett genomarbetat lagförslag. Mot denna bakgrund lägger utredningen endast fram ett principförslag till lagstiftning.

Utredningen vill dock framhålla det önskvärda i att mot bakgrund av utredningens förslag - i denna parterna som i andra frågor - i direkta förhandlingar visar sin vilja och förmåga att själva lösa frågorna.

9.6 Sanktionssystemet

Utredningens förslag

Utredningen föreslår att reglerna om arbetstagares skadeståndsansvar vid olovliga konflikter skärps. Den s.k. 200-kronorsregeln i samband med fredspliktsbrott avskaffas. Bedömningen skall i stället kunna variera beroende pá karaktären av fredspliktsbrottet. Skadestándsniván vid en normal olovlig konflikt sou varken innehåller förmildrande eller försvarande omstärdigheter föreslås i 1991 års penningvärde ligga på 2 000 kr.

Utredningen pekar på att den fackliga organisationen ofta är i samband med olovliga konflikter. I den passiv utsträckning organisationerna i större mån bör göras ansvariga är emellertid gällande regler i MBL tillräckliga.

Ifråga om sanktioner för arbetsgivares lag- och avtalsbrott anser utredningen att det inte finns underlag för att föreslå nya och strängare regler. Utredningai föreslår emellertid att en undersökning bör genomföras av hur medbestämmandelagens förhandlingsregler på de enskilda arbetsplatserna fungerar.

- 119 -

9.6.1. skadestånd för fredspliktsbrott

Alltsedan 1928 har det högsta belopp som kunnat utdömas för deltagande i olovlig stridsåtgärd varit 200 kr, vilket då motsvarade en månadslön för en arbetare. För en industriarbetare i normallöneläge motsvarar nu 200 kr ca 2 % av månadslönen före skatt och ca 3 % efter skatt o m 1991). Från arbetsgivarsidan har det varit ett (fr återkommande krav att skadeståndsbeloppet bör höjas organisationer är inte direkt väsentligt. Tjänstemännens avvisande till detta men det har framhållits att detta bör ses tillsammans med bl.a en översyn av sanktionsför som bryter mot mot t.ex. medreglerna arbetsgivare bestämmandeavtal. L0 har motsatt sig höjning av skadeståndsnivån för fredspliktsbrott.

om 200-kronorsregeln var aktuell i samband med Frågan 1976 års arbetsrättsreform. Departementschefen uttalade bl.a. att till arbetstagarnas begränsade ekohänsyn nomiska bärkraft gör det nödvändigt att sätta en gräns för deras skadeståndsskyldighet. Härtill kommer, enligt att det finns ett personligt moment departementschefen, i avtalsförpliktelser som gör det klart arbetstagarens att andra medel än rättsliga sanktioner bör vara det när det att återställa arbetsfred. En väsentliga gäller hörnsten i resonemanget var också att det ökade inflytande för arbetstagarsidan som skulle följa med reformen skulle undanröja många orsaker till arbetsnedläggelse.

Liknande motiv låg bakom 1983 års förslag om återinförande av 200-kronorsregeln. Dessa motiv för ett

- 120 -

bibehållande av 200-kronorsregel har enligt utredningens inte tillräcklig bärighet idag. Antalet konmening flikter har inte minskat. Huruvida hot om vilda konflikter har ökat och haft betydelse för löneglidningen är inte belagt i och för sig. Från arbetsgivarhåll, både privata och offentliga sidan, har sagts att hot på den om vilda konflikter har haft stor betydelse för såväl löneglidningen som tillkomsten av lokala löneavtal. Däremot är det uppenbart att det ökade inflytande som följt av MBL inte fått till följd att respekten för fredsplikten ökat. Utredningen har också fått den bestämda uppfattningen att företrädare för parterna på arbetsmarknaden numera anser att en väsentlig höjning av skadeståndsnivån är motiverad.

Det har emellertid ifrågasatts om en höjning av skadeståndsnivån har en avhållande effekt och om inte en alltför hög nivå är orättfärdig i de situationer då en vild konflikt är framprovocerad av arbetsgivaren.

Det är svårt att ha en bestämd mening om skadeståndets preventiva funktion i detta sammanhang. Det går inte att dra några slutsatser av statistik över antalet strejkdagar. Dessa har i stort sett varit på samma nivå under tiden efter MBLs ikraftträdande och alltså inte ökat på grund av penningvärdets fortsatta försämring eller på grund av den oro på arbetsmarknaden som präglat andra halvan av 1980-talet. Det går inte heller att dra några slutsatser av det förhållandet att ett mycket litet antal strejkdagar har föranlett prövning i AD. Detta förhållande beror sannolikt till stor del på att korta strejker pga bestämmelsen om överläggning i 43 § MBL inte i normalfallet är skadeståndsgrundande. Det kan också bero på att arbetsgivarna inte finner det lönt att väcka talan med åtföljande produktionsbortfall och kostnader. slutligen har det betydelse att det i

- 121 -

allmänhet finns en tendens att bortse från vad som hänt

när väl en konflikt bilagts.

från framförallt Danmark talar emot att Erfarenheterna skadestånd skulle ha en betydande preventiv effekt. Antalet konflikter har också varit i stort sett olovliga oförändrat i de senaste decennierna oberoende av Sverige och en tillfällig höjning av penningvärdets försämring skadestånden 1977-1984. Det är utredningens uppfattning att till antalet olovliga konflikter förklaringen beror ekonomiska situationen i snarare på den Kulturella och historiska förklaringar finns samhället. också. Det finns en konkret omständighet som möjligen har och det är hos den lokala fackbetydelse styrkan Ju starkare ställning denna har ju mindre föreningen. torde risken för avtalsstridiga konflikter vara. En har också större möjligheter att uppstark fackförening det ansvar som åligger föreningen enligt 42 § MBL fylla då en konflikt utbrutit.

anser emellertid, trots det anförda, att man Utredningen måste från att skadeståndsbeloppets storlek har en utgå viss avhållande effekt. Det är närmast en självklarhet att ett skadestånd 200 kr inte får någon av ekonopå miska skäl att avstå från att delta i en konflikt.

Ett skäl är principen om att avtal skal] avgörande konflikt innebär ett avtalsbrott som hållas. En olovlig i vissa fall medför skada för motparten i avallvarlig talsförhållandet. skadeståndet bör stå i rimlig proportion till avtalsbrottet. En småföretagare som i samband en anställd inte s.k. besvärsmed uppsägning av ger får betala flera tusen kronor i skadestånd hänvisning härför. Det är alldeles att beloppet 200 kr. uppenbart inte kan motiveras utifrån dagens förhållanden som

- 122 -

reaktion för ett avtalsbrott som kan få stora konsekvenser för arbetsgivaren och tredje man.

olovliga stridsåtgärder som vidtas exempelvis i syfte att tilltvinga sig förbättringar utöver avtalet är inte berättigade. De innebär i de flesta fall ett angrepp på det kollektivavtal som den egna fackliga organisationen träffat. I denna mening leder olovliga konflikter till en försvagning av den fackliga organisationens ställning och förhandlingssystemet. En olovlig konflikt står dessutom i strid med den fredsplikt som gäller enligt avtal och lag.

Enligt utredningens mening bör därför skadeståndsansvaret skärpas.

Det skadestånd som blir aktuellt är i första hand allmänt skadestánd. Det är inte realistiskt att ersätta den ekonom iska skada som arbetsgivaren kan ha drabbats av. Det skadestånd som kommer ifråga måste med nödvändighet vara schabloniserat. skadeståndet bör vara tillräckligt högt för att såväl avhålla från att delta i en vild konflikt som markera intresset av att avtal skall hållas. Det får å andra sidan inte vara så högt att det får oacceptabla sociala konsekvenser.

Frågan är då hur skadeståndsregeln skall utformas. Antingen kan den lösningen väljas att ett nytt och högre maximibelopp anges eller att man väljer ett enhetligt schablonbelopp. Eller också anges inget belopp i lagtexten utan rättsbildningen utformas i arbetsdomstolen. I det fallet är det lämpligt att lagstiftaren anger på vilken nivå skadestånden i normalfallen bör ligga.

Det förefaller inte lämpligt med ett enhetligt schablonbelopp, eftersom omständigheterna i det enskilda fallet

- 123 -

varierar så kraftigt. Med hänsyn härtill är det inte heller lämpligt att i lagen ange ett maximibelopp. Den rimligaste tekniken är i stället att slopa 200 kr-regeln och anvisningar i förarbetena klargöra att syftet genom med ändringen är att väsentligt höja skadeståndsnivån.

Utgångspunkten bör vara omständigheterna i en olovlig konflikt som varken innehåller försvårande eller förmildrande omständigheter. Utredningen tänker närmast på en konflikt som varar högst ett par dagar och som främst syftar till förändringar i ingångna avtal eller till att framtvinga ett avtal i strid med medbestämmandelagens fredspliktsregler. Beloppet skall givetvis påverkas av förändringar av penningvärdet.

Frågan är då vilken nivå ett sådant normalskadestånd skall ligga på.

Utredningen föreslår att ett sådant normalskadestånd för enskild arbetstagare i 1991 års penningvärde bör ligga nivån 2 000 kr. En sådan nivå får inte oacceptabla på sociala konsekvenser.

AD har i förhållandevis liten utsträckning funnit skäl att jämka skadestånd i de fall då man från arbetstagarsidan har gjort gällande ett medansvar från arbetsgivaren för den olovliga åtgärdens uppkomst. Om skadestånden kraftigt höjs finns det enligt utredningens mening anledning att i fler fall jämka skadestånd. Ett exempel på då jämkning skall kunna ske är om arbetsgivaren genom förhållandena på arbetsplatsen eller genom en negativ inställning till den fackliga verksamheten har ett medansvar för den uppkomna situationen. Jämkning skall också kunna ske om stridsåtgärden pågått i mycket kort tid och då omständigheterna varit ursäktliga.

- 124 -

omständigheter som ar försvårande är om ar- Exempel på betstagarna inte återgår i arbete efter interimistiskt beslut i arbetsdomstolen. Ett annat exempel är om strejken pågår under lång tid.

9.6.2 Ansvar för den fackliga organisationen

Utredningen har också övervägt frågan om den fackliga organisationens ansvar vid olovlig konflikt. Enligt 42 S MBL är kollektivavtalsbunden organisation skyldig att hindra olovlig stridsåtgärd och att verka för dess Det verkar vara en utbredd uppfattning att upphörande. de lokala fackliga organisationerna ofta är alltför passiva då en olovlig konflikt inleds. En attityd som förekommer är att den fackliga förtroendemannen tar avstånd från åtgärden, men ändå uttalar att han har full förståelse för den. Från arbetsgivarhåll har det framhållits att det inte är ovanligt att olovliga konflikter efter det att den lokala organisationen i föruppstår handlingar drivit krav utöver avtalet.

En given utgångspunkt är att en olovlig konflikt försvagar den fackliga organisationen och att det därför bör vara ett starkt fackligt intresse att förhindra dessa konflikter.

I detta sammanhang bör nämnas vissa påstådda konsekvenser av 43 S MBL som har framhållits av arbetsgivarsidan. Enligt denna bestämmelse skall en arbetsgivare när en olovlig stridsåtgärd brutit ut kalla till en

överläggning. Deltagande i stridsåtgärden skall i nor-

malfallet inte vara skadeståndsgrundande förrän överläggningen har avslutats. Detta, menar arbetsgivarna, har lett till en legalisering av korta strejker, dvs. de timmar som går från strejkutbrottet till dess att

- 125 -

har avslutats. Det har vidare förekommit, överläggningen arbetsgivarna, att den fackliga organisationen enligt förnekar i vissa fall att en överläggning enligt lagens förekommit. Detta kan medföra en formalisering av regler som inte varit avsedd. överläggningsförfarandet

har inte haft tillräckligt underlag för att Utredningen bedöma av dessa problem. Det ingår inte omfattningen heller i utredningens uppdrag att se över överläggningsi MBL. har emellertid ett reglerna Frågeställningen med den ansvar. I visst samband fackliga organisationens att verka för att en olovlig stridsåtgärd skyldigheten att göra detta också i inledningsskedet; avbryts ligger alltså inte bara efter överläggningen. Organisationen bör alltså utan dröjsmål fullgöra sina skyldigheter 42 verka för att den olovliga stridsenligt § MBL att

åtgärden avbryts.

Från har man påpekat effekterna av arbetsgivarhåll men inte ifrågasatt dem. Det är överläggningsreglerna att har ett värde som ett forum uppenbart överläggningen för omedelbara kontakter mellan parterna då en konflikt brutit ut. Arbetsgivaren kan också påverka skeendet att utan överläggning och avsluta genom dröjsmål begära så snart det skulle framgå att det är fråga om avdenna krav. Efter denna är deltagande i talsstridiga tidpunkt

stridsåtgärden skadeståndsgrundande.

Från har emellertid också framförts krav arbetsgivarhåll av skadeståndsansvaret för den fackliga orpå skärpning anser i denna fråga att ganisationen. Utredningen i MBL på ett tillfredsställande sätt gällande regler denna ansvar enligt 42 s reglerar fråga. Organisationens Från arbetsgivarháll har MBL är skadståndssanktionerat. i få fall väckts talan mot fackliga organisationmycket er för eller indirekt stöd för olovliga passivitet

- 126 -

stridsåtgärder. Mot den bakgrunden är det svårt att motivera en skärpning av skadeståndsansvaret.

Utredningen instämmer alltså i viss mån i den kritik som framförts mot de lokala fackliga organisationerna för deras inställning till olovliga konflikter, men anser inte att det är motiverat med någon lagändring.

9.6.3 Arbetsgivarnas handläggning av dessa frågor

Från SAF har upplysts att verkstadsföreningen alltid tvisteförhandlar lokalt och centralt efter olovliga konflikter. Så sker också inom vissa andra förbund. Hos andra SAF-förbund åter är det förhållandevis vanligt att uppgörelse om skadestånd träffas med de enskilda arbetstagarna. På vissa områden är det vanligt att arbetsgivarna på grund av ekonomiska överväganden går med på de krav som framställts och därigenom undgár konflikt.

Inom den offentliga sektorn är bilden splittrad. Inom särskilt den statliga sektorn förekommer enligt arbetsgivarna olovliga stridsåtgärder som är svåra att påvisa. Inom det kommunala området är vissa arbetsgivare ofta

beredda att väcka talan i AD. De flesta arbetsgivare är

dock ovilliga att agera både ifråga om tvisteförhandling och att väcka talan.

Från LO har framförts att det bara är LO-medlemmar som blir stämda i mål om olovliga konflikter. Enligt LO genomförs stridsåtgärder ofta på tjänstemannaområdet genom maskningsaktioner, massjukskrivningar eller liknande utan att detta föranleder någon reaktion från arbetsgivarens sida. om uppgifterna är riktiga pekar de

- 127 -

ett missförhållande som bör observeras av dessa på arbetsgivare.

9.6.4 Sanktionsreglerna i övrigt

Från har gjorts gällande att de skadestarbetstagarhåll ånd som dömts ut av AD för brott mot kollektivavtal, MBL och LAS. för att ta de viktigaste exemplen, är alltför och inte avhåller arbetsgivaren från att medvetet låga eller av oaktsamhet bryta mot bestämmelserna. Det har av företrädare för Lo och PTK att arbetsgivare sagts ibland med att det lönar sig att betala kalkylerar skadestånd med den vinst det innebär att inte jämfört behöva förhandla.

Inom ramen för sitt uppdrag har utredningen ingen att skaffa sig en uppfattning i frågan om möjlighet medvetet skulle kalkylera med att det lönar företagen att MBL. Härför krävs en ganska omfattande sig ignorera om hur MBL tillämpas på enskilda företag i undersökning samband med förändringar i verksamheten. Det som komplicerar bilden är det förhållandet att målen i arbetsdomstolen MBLs förhandlingsregler har minskat i angående antal. Nedan följer uppgifter om málutvecklingen 1978-1989 samt storleken på utdömda skadestånd.-1977 då MBL trädde i kraft dömdes inte några skadestånd ut.

- 128 -

1. antalet mål i AD om tillämpning av förhandlings-

reglerna i ll-14 55 MBL 2. antalet mål i AD om tillämpning av förhandlingsregeln i 38 S MBL 3. det högsta allmänna skadeståndet i dessa mål 4. medelnivå på allmänt skadestånd i dessa mål, där dock de mycket höga skadestånden räknats bort. Sammanställningen visar att antalet mål om de primära förhandlingsreglerna i MBL stabiliserats på en relativt låg nivå efter de första åren. De höga skadestånden har inte ökat i storlek, men genomsnittsnivån har stigit efter 1986. Ökningstakten är ungefär lika stor som för de allmänna skadestánden enligt LAS. Som jämförelse kan här nämnas ett mål som avgjordes i november 1990 (AD 90:107).Ett verkstadsföretag med 60 anställda inledde alltför sent MBL-förhandlingar om överlåtelse av sin rörelse. Överlåtelsen innebar bl.a. att anställningar skulle erbjudas i det övertagande företaget. Domstolen bestämde skadeståndet till sammanlagt 60 000 kr. för de två förbund som förde talan.

Det låga antalet anhängiggjorda mål talar i viss mån mot uppgiften att företagen systematiskt nonchalerar förhandlingsreglerna i MBL. Om så vore fallet borde talan ha väckts i fler fall. Å andra sidan kan siffrorna förklaras av att uppgörelse ofta träffas på lokal nivå, utan inblandning av förbundet, eller att förbunden på grund av låga skadestånd inte finner det mödan värt att väcka talan.

Det är oklart vilka effekter det haft att allmänna skadestånd inte får dras av som kostnad i företagets deklaration. I praktiken har detta i alla fall inneburit en höjning av nivån.

- 129 -

När man undersöker ADs skadeståndsnivá måste också beaktas att icke-ekonomiska skadestånd i Sverige i allmänhet Detta i särskilt hög grad ersättning vid är låga. gäller eller personlig kränkning av olika slag. personskador Vid en sådan jämförelse är det tveksamt om man utan vidare kan fastslá att ADs skadstándsnivá är låg.

I om brott mot MBL är det, när det gäller skadefråga stånd till den fackliga organisationen, i hög grad fråga markera intresset av att lagens regler följs. Det om att vore därför av stort intresse att genomföra en empirisk av de normativa effekterna av medbestämmanundersökning förhandlingsregler. En sådan undersökning delagens som ovan berördes, omfatta erfarenheterna av hur skulle, på enskilda företag i medbestämmandelagen tillämpats samband med driftsinskränkningar.

finner alltså att den inom sitt uppdrag inte Utredningen har att dra sådana slutsatser att förslag om möjlighet av sanktionerna mot juridiska personer kan förändringar motiveras. Detta beror på att det saknas tillräckligt som visar på ett samband mellan en lag skadeunderlag ståndsnivå och bristande respekt för de arbetsrättsliga Detta gäller i och för sig också sanktionerna reglerna. vid konflikter. Skillnaden är emellertid att olovliga innebär att enbart symboliska skade- 200-kronorsregeln stånd förekommer vid olovliga konflikter. Utredningens innebär på denna punkt en materiell förändring. förslag

- 130 -

10. SPECIALMOTIVERING

Förslaget till lag om ändring i medbestämmandelagen

46 S

Denna paragraf innehåller de grundläggande reglerna om riksmedlarens uppgifter och befogenheter. Bestämmelserna är delvis de samma som i gällande lag. Skillnaderna är framförallt att det med den föreslagna lagen införs en riksmedlare och att denne får utökade befogenheter. I den allmänna motiveringen har den nya organisationen beskrivits.

I första stycket införs begreppet riksmedlaren som också blir namnet på myndigheten. Riksmedlaren skall till sitt förfogande ha ett kansli som ersätter den nuvarande förlikningsmannaexpeditionen.

I andra stycket beskrivs riksmedlarens uppgifter att noga följa förhållandena på arbetsmarknaden och vid behov vidta åtgärder för att främja en lösning av tvisten. Bestämmelserna är till stora delar desamma som enligt gällande rätt. De angivna befogenheterna används nu i första hand vid lokala och begränsade tvister, ofta i samband med att en facklig organisation vill förmå en tidigare avtalsobunden arbetsgivare att teckna kollektivavtal. Enligt förslaget skall emellertid riksmedlaren ha en mer aktiv roll.

Den nyheten införs att riksmedlaren, som ett alternativ till medling, skall kunna kalla parter till överläggning om en sådan åtgärd är ägnad att främja en lösning i

- 131 -

tvisten. Riksmedlaren skall då informera sig närmare om hur avtalsförhandlingarna utvecklas och bedöma förutsättningarna för medling i tvisten. Riksmedlaren bör t.ex. vid överläggningarna verka för att utdragna avtalsförhandlingar löses. En situation där det kan bli aktuellt att kalla till överläggning är då en part under lång tid avvaktar andra förhandlingar innan den själv börja realförhandla.

I den allmänna motiveringen beskrivs skillnaden mellan överläggning och förhandling. Den senare termen är reserverad för själva medlingsförfarandet.

I enlighet med gällande rätt kan medlare utses även om båda parter inte gjort en gemensam hemställan härom. Denna befogenhet bör kunna användas i samband med avtalsförhandlingar på bransch- eller förbundsnivå. För sådan medling gäller bestämmelserna i 48 S om hur medlingsarbetet skall gå till, 49 § om att part är skyldig att inställa sig till förhandling, 50 5 om editionsplikt samt 51 § om möjlighet för medlare att föreslå parterna att tvisten avgörs genom skiljedom.

Medling utan båda parters hemställan förutsätter, som framhållits i den allmänna motiveringen, att medlingsinitiativet inte otillbörligt gynnar den ena parten eller rubbar dennes planering på ett sätt som riskerar att förändra balansen mellan parterna. I den allmänna motiveringen anges i vilka situationer sådan medling kan bli aktuell. Med medlare som utses av riksmedlaren avses särskild medlare eller fast medlare, vilket i sak motsvarar gällande ordning.

Tredje stycket överensstämmer i sak med gällande rätt.

- 132 -

47 S

Paragrafen innehåller bestämmelser om riksmedlarens befogenheter då en part varslat om stridsátgärd.

Första stycket är i sak oförändrat och innebär att en part som är varselskyldig enligt 45 S även skall lämna varsel till riksmedlaren. Beträffande bötesbeloppet págár för närvarande ett arbete inom justitiedepartementet med att generellt höja bötesbelopp av detta slag.

Andra stycket föreskriver att riksmedlaren alltid skall kalla parterna i en varslad stridsátgärd till överläggning eller förhandling. Det ligger i sakens natur att sådana sammanträden genomförs utan dröjsmål. Det får antas att riksmedlaren själv leder överläggningen eller förhandlingen bara om tvisten är rikstäckande eller på annat sätt av större betydelse. Om en särskild medlare är utsedd skall givetvis denne leda förhandlingen. Motsvarande gäller för de fasta medlarna om det är fråga om en lokal tvist.

Är det fråga om överläggning skall denna inte syfta till att medla mellan parterna. I stället bör tre frågor utredas: Vilka är de huvudsakliga tvistefrågorna mellan parterna? Finns förutsättningar för en uppgörelse utan stridsåtgärd? Finns det behov av medling?

I tredje stvcket regleras medlarens rätt att skjuta upp, frysa, en varslad stridsätgärd.Befogenhet att skjuta upp en stridsåtgärd har riksmedlaren eller den medlare som har förordnats att medla i tvisten. Uppskov kan ske med någon eller enstaka dagar, sammanlagt högst sju dagar. De situationer som avses är sådana där medlaren

- 133 -

gör bedömningen att parterna inte har förhandlat färdigt, men att en uppgörelse ändá är möjlig inom kort.

48-51 §§

I dessa paragrafer har inte gjorts annat än terminologiska förändringar jämfört med gällande rätt.

52 § (utgår)

Denna bestämmelse, som bl.a innehåller bestämmelser om regeringens möjlighet att utse förlikningskommission och särskilda förlikningsmän, föreslås utmönstrad. Frågan har berörts i den allmänna motiveringen, vartill hänvisas.

54 S

Ändringen innebär att de allmänna skadeståndsreglerna i paragrafen blir tillämpliga parterna emellan också då part bryter mot ett beslut av riksmedlaren, eller av denne utsedd medlare, om uppskov med varslad stridsåtgärd. Skadelidande i en sådan situation är motparten i tvisten, som befinner sig i samma situation som om den stridande parten inte följer varselregeln i 45 S MBL.

60 S

Bestämmelsen motsvarar gällande rätt med det undantaget att det fjärde stycket, 200-kronorsregeln, föreslås inte längre gälla. Härigenom kommer allmänna reglerna om skadestånd i MBL att gälla även för arbetstagare som deltagit i en olovlig stridsåtgärd.

- 134 -

Huvudregeln är bestämmelsen i S4 § MBL om skadestånd med beaktande av regeln om allmänt skadestånd i 55 §.Om en arbetstagare har återgått i arbete efter överläggning enligt 43 § skall normalt inte skadestånd komma ifråga. I övriga fall skall skadestånd i princip utgå, dock med beaktande av den allmänna jämkningsregeln i 60 § första stycket.

För de fall då en olovlig stridsåtgärd varken innehåller försvårande eller förmildrande omständigheter har i den allmänna motiveringen föreslagits en skadeståndsnivå i 1991 års penningvärde på 2 000 kr. Nivån bör med jämna mellanrum justeras med hänsyn till penningvärdets förändring pâ samma sätt som har skett med allmänna skadestånd enligt LAS.

Ett högre belopp kan komma ifråga i försvårande fall. Ett sådant är då den olovliga stridsåtgärden fortsatt trots att AD i ett interimistiskt beslut har ålagt arbetstagarna att återgå i arbete.

200-kronorsregeln innebär i praktiken att det finns litet utrymme för jämkningsregeln i paragrafens fjärde stycke. I undantagsfall har AD jämkat ett utdömt skadeståndsbelopp på grund av att arbetstagarna deltagit i en stridsåtgärd under mycket kort tid eller på grund av att det har förelegat särskilda omständigheter. Med den föreslagna nya lydelsen av paragrafen kommer jämkning i fortsättningen att ske med stöd av paragrafens första stycke. Härigenom bör utrymmet för jämkning kunna bli något större.

I fråga om stridsåtgärder som t.ex. beror på missförháll anden på arbetsplatsen bör utrymmet vara betydande för jämkning av skadeståndet. Det gäller dock inte stridsåtgärder som pågått under lång tid eller där det är

- 135 uppenbart att arbetstagarnas invändningar om t.ex. missförhållanden på arbetsplatsen saknar fog.

z KUNGL. BlBL.

1991-05-01

srocxnouu

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Flykting- och immigrationspolitiken. A. . Finansiell tillsyn. Fi. . Statens roll vid främjande av export. UD.

LAAUJNH

. Miljölagstiftningcn i framtiden. M. . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. sekretariatet.: kartläggning och analys. M. O\ . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. S. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom travoch galoppsporten. Fi. 8. Beskattning av luaftföretag. Fi 9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Affllrstidema. C. 11. Affttrstidema. Bilagedel. C. 12.Ungdoma.ma och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A.

-v ~.«-« -...~-.,«»—.es.-._..«,.v-,r...».. . ._

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3]

Socialdepartementet Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9]

Finansdepartementet Finansiell tillsyn. [2] sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [l] Spelreglema på arbetsmarknaden. [13]

Miljödepartementet Miljölagstifmingen iframtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5]

Civildepartementet Aftärstiderna. [10] Affiirstidcrna. Bilagedel. [ll] Ungdomarna och makten.[l2]

KUNGL. BIBL. -

1991 -0 5 O 1

STOCOLM

;_2313 i .J9M‘U¢ T 0:3

.I -. mona”, ...Må ..4«.,;a.~. ...um..»-.94.‘.