Svensk lönestatistik

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Svensk lönestatistik

Betänkande från 1987 års lönekommitté

SEED

1990:63

Statens offentliga utredningar

Käg 1990:63

Q Civildepartementet

Svensk lönestatistik

Betänkande från års lönekommitté

L987

Stockholm i maj 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regcringskanslicts ombesörja: remissutsändningar av dessa publikationer. förvalmingskontor

Adress: Allmämm Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08fl39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorsgatan 5, Stockholm.

ISBN 91-38-10620-5 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1990

Till statsrådet Bengt K.Å. Johansson

K.Å. Johansson att tillkalla Den 27 maj 1987 bemyndigade regeringen statsrådet Bengt att efter samråd med arbetsmarknadens parter, en särskild utredare med uppdrag och statistiska publicera en allsidig konjunkturinstitutet (KI) centralbyrån (SCB) utvecklats inom olika redovisning av hur löner, lönekostnader och anställningsvillkor

delar av arbetsmarknaden samt att bedöma i vilken utsträckning den löpande statistiken

om löner m.m. borde förändras eller kompletteras.

direktören Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 1 juni 1987 verkställande

Åke Hallman som särskild utredare.

förordnades den 6 oktober 1987 utredningschefen Börje Andersson, Som sakkunniga .Attner 30/5 ombudsmannen Annakarin Bergström, direktören Rolf (t.o.m. 1989), Christina utredaren Jan Hagberg (t.o.m. 31/3 1989), avdelningsdirektören Eurén, Anna Hedborg (t.o.m. 15/3 utredaren Anita Harriman (t.o.m. 18/12 1987), utredaren Herrnman Christer 1988), avdelningschefen Elving (t.o.m. 30/6 1988), ombudsmannen Tuve Bo Lindöm, biträdande Lemmel, statistikchefen Lindeberg, avdelningschefen biträdande direktören Ulf sektionschefen Arne direktören Sten Lovén, Lundberg, Tord W. Nilsson, ombudsmannen Felix Nordström, förste Myrbeck, utredningschefen Berndt Öhman. sekreteraren Ulf Perbeck (t.o.m. 1/4 1988), och avdelningschefen

förordnades som sakkunnig den 18 december 1987 och Utredaren Bengt Blomqvist den Hans likaså förste sekreteraren Kerstin Blomqvist 1 april 1988, enhetschefen

den 15 mars 1988, statistiker Love Nilsson den 1/6 1989, förhandlingschef Karlsson Lotti Andersson den 1 januari 1989 Ingvar Friman den 1/7 1988 och utredningschef

Lennart Göransson. Som expert förordnades den 6 oktober 1987 avdelningschefen

förordnades den 1 juli 1987 utredningssekreteraren Bertil Edin (t.o.m. Som sekreterare 1987 byrådirektören Charlotte Rydahl (t.o.m. 30/4 1990), 30/9 1989), den 21 september 1987 den 5 februari 1988 ekonomen Hans Olsson (t.o.m. l/11 1989), den 24 september

Mikael (t.o.m. 31/8 1988) och den 1 september förste byråsekreteraren Ingemarsson 1988 filosofie doktorn Stig Tegle (t.o.m. 1/1 1988).

för de stora löntagarkollektiven från 1982

Detta betänkande redovisar löneutvecklingen

formerna och utformningen av svensk lönestatistik och framåt samt ansvarsfördelningen,

i framtiden.

får härmed överlämna betänkandet Svensk Lönestatistik Kommittén

Stockholm i maj 1990

Åke Hallman

BEFÃNKANDEI SVENSK LöNEsrAnsrm FÖRORD TILL

skulle kunna uppfattas som och i det här fallet mera specifikt lönestatistik, Statistik, avvikande mening. omkring vilken man inte skulle kunna ha någon något oomtvistligt,

siffror tillkomna på ett entydigt sätt och i syfte att Om man ser på statistik som enbart betrak-

ett väldeñnierat förhållande, borde det kunna vara på det sättet. Ofta beskriva där det gäller tas emellertid statistiken med rätta utifrån ett mer dynamiskt perspektiv,

att tolka innehållet och ofta också föra att sätta in siffrorna i ett större sammanhang,

i handlingsprogram. Statistiken blir på detta sätt föremål för värderingar ut tolkningar varierar även om grunden för värderingarna är gemensam. och värderingar

området fasen är kanske mer framträdande på det lönestatistiska Just den värderande som tal brukar betecknas att det som i vardagligt än på många andra. Det gör Däremot kan man på olika statistikkrig på lönemarknaden aldrig helt går att undvika. och få parterna att visa större respekt sätt ändra förutsättningarna för jämförelsema

för lönestatistiskt material.

ett samarbete i att ändra är att genom fortlöpande Ett sätt förutsättningarna och över sektorgränser - inte minst mellan mellan avtalsslutande parter statistikfrågor inom olika och offentlig sektor - skapa insikt om använda lönebegrepp privat blir då och deras behandling i lönestatistiska sammanhang. Inriktningen avtalsområden och diskusriskerna för missförstånd och därmed jämförelser i första hand att minska

sioner på felaktiga grunder.

- och av statistiska Det är min förhoppning att den av utredningen föreslagna

ska komma att utvecklas SCB, redan inrättade - lönestatistiska nämnden centralbyrån, behandlade lönebegrepp, till ett forum i den ovan angivna andan. Av lönekommittén av viss lönestatistik kan där bli och lämnade förslag till utformning gjorda jämförelser successiva och diskussioner samt förhoppningsvis föremål för fortsatta fördjupade Genom att nämnden inte föreslås arbeta med något

gemensamma ställningstaganden. samt på en regelverk, måste samarbetet baseras på kunskap och förnuft tvingande önskan till en ökad förståelse mellan arbetsmarknadens parter.

Åke Hallman

/särskild utredningsman

signs; mNEsrAnsnx

Sid INNEHÅLL

1 SAMMANFATTNING

4 1. INLEDNING

4 1.1 Utredningsuppdraget 5 1.2 Rapportens syfte i framtiden 7 1.3 Lönestatistik 9 1.3.1 Vissa principiella frågor för SCB

OCH LÖNEJÄMFÖRELSER 12 2. LÖNESTRUKTUR

Allmänt om statistisk 12 2.1 redovisning 13 2.2 Arbetsmarknaden och dess parter

2.3 Lönestatistik och lönestruktur i de olika sektorerna 15

Lönestatistikens 20 2.4 utformning

KATEGORISERING OCH PERIODISERING 24 3. LÖNEBEGREPP,

24 3.1 Partemas lönebegrepp av lönenivåer 25 3.2 Begrepp för jämförelser av löneutveckling 29 3.3 Begrepp för jämförelser 32 3.4 Perioder i redovisningen och överhäng 33 3.4.1 Kalenderårsberäkningar 37 3.5 Redovisningsområden och kategorier

FÖR ANALYS 40 4. BERÄKNINGAR EKONOMISK

42 4.1 Lönebildningen och konjunkturpolitiken lönestatistik 64 4.2 Kortperiodisk 66 4.3 Löneanalyser och prognoser 1982 och framåt 69 4.3.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden för framtida information 101 4.4 Former

FÖR ALLMÄNHETEN 103 s. IDNESTATISTIK

innehåll 104 5.1 Redovisningens och utformning från SCB 108 5.2 Beställning 113 5.3 SCBs arbete och organisation

FÖRHANDLINGSSTATISTIK 116 6. PARTERNAS

inom sektorerna 116 6.1 Statistiksamarbete Samarbete mellan sektorerna 118 6.2 till SCB och KI 119 6.3 Information

KONSEKVENSER AV FÖRSLAGEN 121 7. EKONOMISKA

Kommittédirektiv Lönebikostnader Standard för jämförelse av lönebegrepp SIAK Vissa principiella frågor vid information om förmåner till arbetstagare Beställning till SCB Överenskommelser på arbetsmarknaden 1980-1990

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av sakkunniga Sten Lovén och Ulf Lundberg Särskilt yttrande av sakkunniga Bengt Blomqvist och Hans Karlsson Särskilt yttrande av sakkunniga Arne Myrbeck och Kerstin Blomqvist Särskilt yttrande av sakunnige Tord W. Nilsson

FÖRKORTNINGAR

SCB:s arbetskraftsundersökningar Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation Sveriges Civilingenjörsförbund SCB:s centrala företags- och arbetsställeregister Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation Försäkringstjänstemannaförbundet Sveriges Kooperativa och Allmännyttiga Bostadsföretags Förhandlingsorganisation

Kooperationens Förhandlingsorganisation

Konjunkturinstitutet Kommunaltjänstemannakartellen Landsorganisationen i Sverige Privattjänstemannakartellen SACO Centralorganisationen SACO SACO-S SACO förhandlingskartell för förbund med medlemmar som har statligt reglerade tjänster för anslutna förbund med kommunalt anstän- SACO-K SACO förhandlingskartell da medlemmar SAP Svenska Arbetsgivareföreningen SALF Sveriges Arbetsledareförbund SAV Statens arbetsgivarverk SBmf Svenska Bankmannaförbundet Statistiska centralbyrån SF Statsanställdas Förbund SFO Arbetsgivareföreningen SFO SKTF Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet SNI Svensk standard för näringsgrensindelning SOU Statens offentliga utredningar TA Tidningarnas Arbetsgivareförening TCO Tjänstemännens Centralorganisation TCO-S TCOS:s statstjänstemannasektion VF Sveriges Verkstadsförening

§XEE S5 QNESTATISTIK

SAMMANFATTNING

kan framställas med olika huvudsyften, b|.a. Information om löner och löneutveckling som

underlag för ekonomisk analys,

information till allmänheten, samt

underlag för avtalsförhandlingar.

l avsikt att åstadkomma information för dessa syften föreslår utredändamålsenlig ningen riktlinjer för hur informationen bör utformas och produceras.

För att informationen skall kunna bli ändamålsenlig och meningsfull är det självfallet viktigt att den ständigt utvecklas och anpassas till de aktuella krav och önskemål som olika användare av statistiken har. En viktig utgångspunkt för utredningens förslag har därför varit att finna ansvarsformer som underlättar en sådan anpassning.

Mot bLa. denna bakgrund bör ansvaret för den lönestatistik som utgör underlag för (KI). Resursema för enligt förslaget ligga hos konjunkturinstitutet bör därför den föreslagna kortpgriodiska lönestatistiken ges till Kl som får upphandla statistiken sätt. Genom en sådan ordning skapas större på ett ändamålsenligt möjligheter att successivt utveckla och anpassa statistiken till de krav som konjunkturbedömare och andra ekonomiska har. Konjunkturinstitutet bör vidare ges analytiker resurser för att utveckla sina rutiner och metoder för att utvärdera och analysera effekterna av avtalsrörelsema. l det projekt, Löneangm och prognos, som utredvid Kl har detta arbete redan påbörjats. Utredningens metoder för ningen initierat

kalenderårsperiodisering kan ligga till grund för projektet.

föreslår också riktlinjer för hur igfogationen till allmänheten bör utfor- Utredningen mas vid SCB. Informationen bör vara överskådlig och lättillgänglig varför föreslås att SCB lägger tonvikten vid en huvudpublikation om löner per år. Denna bör på ett samlat inom alla de sektorer av arbetsmarluiaden som sätt redovisa utvecklingen lönestatistik omfattar. Den bör vidare innehålla specialstudier av lönestrukparternas tur och lönebildning inom olika delar av arbetsmarknaden. SCB bör också regelbunmed undersöka och redovisa utvecklingen för de det, men några års mellanrum, områden av arbetsmarknaden som inte omfattas av parternas lönestatistik.

Ansvaret för huvudpublikationen om löner bör som nämnts âvila SCB. I, fråga om bör samarbete ske med parternas representanter i den av produktion och publikation utredningen föreslagna och vid SCB nyligen inrättade lönestatistiknänmdgn.

Lönestatistik för löneförhandlingar mellan är självfallet ett betydelsefullt underlag Det är mot den bakgrunden parterna framställer sin parterna på arbetsmarknaden. omfattande lönestatistik. Det är enligt utredningens mening värdefullt för massmedia, allmänheten, konjunkturbedömare och inte minst för parterna själva om metoderna att jämföra och redovisa lönestatistik för olika sektorer så långt möjligt kan harmoatt niseras. Utredningen tar här fasta på uttalanden från parterna med innebörden parterna är inriktade på att vidareutveckla och intensifiera sitt tidigare inledda samarbete i dessa frågor. Utredningen avstår därför från att lägga konkreta förslag om utifrân ett offentlighetsperspektiv. Lönestatistiknämnden partsstatistikens utformning mellan vid SCB bör kunna spela en viktig roll för att underlätta statistiksamarbetet parter företrâdande olika sektorer av arbetsmarknaden.

för den officiella lönestatistiken och för konjunkturbedömningar härrör för Underlaget närvarande i stor utsträckning från parterna och deras lönestatistik. Det är en rationell ordning som bl.a. begränsar uppgiftslämnandet för företag och samhällsinstitutioner. Ordningen bygger emellertid på att parterna tillhandahåller och upprätthåller en statistikproduktion som tillgodoser det allmännas behov. Om parternas lönestatistik begränsas eller avsevärt förändras bör därför berörda myndigheter ha stor beredskap att bygga upp en egen basproduktion av lönestatistik.

Ekonomiska konsekvenser

SCB:s årliga kostnad för den nuvarande (88/89) lönestatistiken har av utredningen uppskattats till ca 14,6 miljoner kronor. Utredningens förslag innebär att den uppdelen av verksamheten ökar och att den anslagsfinansierade mindragsfmansierade skar.

Kostnaderna, verksamheten, som bl.a. enligt förslagen, för den anslagsñnansierade omfattar den årliga huvudpublikationen samt särredovisningar av de olika arbetsmarknadssektorerna, beräknar utredningen till ca 8,3 miljoner kronor per år. Den uppdragstinansierade verksamheten - främst den kortperiodiska statistiken till KI samt lönestatistiken för SAV och Pastoratsförbundet - krouppskattas till ca 9,1 miljoner nor.

De föreslagna ändringarna i lönestatistiken bör således kunna ge en total resursförstärkning med ca 2,8 miljoner kronor, totalt ca 17,4 miljoner mot tidigare ca 14,6 kronor. Denna resursförstärkning är enligt utredningen nödvändig för att miljoner kvaliteten i lönestatistiken långsiktigt skall kunna tryggas.

Den över statsbudgeten anslagsñnansierade delen av verksamheten, exklusive eventuella extra anslag till SAV, blir i princip oförändrat ca 15 miljoner kronor. SAV respektive Pastoratsförbundet bör framgent själva finansiera sin lönestatistik för för- Hur SAV i sin tur skall finansiera sin lönestatistik bör vara en handlingsåndamål. fråga mellan dels SAV och de parter på arbetsmarknaden SAV möter i sina förhandlingar, dels SAV och anslagsgivande departement.

beskriver den föreslagna strukturen för produktion av löne- Följande uppställning statistik.

Produkt Producent Ansvarig Ekonomisk statistik Kortperiodisk lönestatistik KI Beräkningar om avtalsrörelser m.m. Kl KI

Allmäninformativ statistik Bearbetad partsstatistik . SCB SCB

Avtalsstatistik Parternas lönestatistik Parterna Parterna

Uppgiftslämnande och arbetsmarknadsforskning

har, som framgår av delbetänkandet SOU 1988:35 Lönestatistik i fram- Utredningen tiden, (UBD) skulle kunna noga prövat om Scbs statistik om uppbördsdeklarationer användas för att spegla den kortperiodiska löneutvecklingen. Som redovisats i delbetänkandet ger UBD-materialet emellertid inte den information som krävs för att redovisa en kortperiodisk lönestatistik. l delbetänkanden föreslogs därför att en ny kortperiodisk lönestatistik skulle byggas upp. Denna statistik medför en viss Ökning har dock av uppgiftslämnandet för privata och offentliga arbetsgivare. Utredningen bedömt att de totala samhällsvinsterna överstiger kostnadsökningen för uppgiftslämnandet. Utredningens övriga förslag medför inga ökade krav på uppgiftslämnande.

I det nämnda delbetänkandet SOU 1988:35 behandlas också forskningens behov av lönestatistisk information. I utredningens förslag till kvartalsvis lönestatistik, utökade resurser för konjunkturinstitutets bevakning av lönebildningen samt förslaget om hur Scbs redovisningar bör utformas är det främst behoven för den makroekonomiskt inriktade forskningen om lönebildning och konjunkturpolitik som tillgodoses. För den arbetsmarknadsforskning som i större utsträckning är inriktad på att studera lönestrukturer och individers arbetsmarknadsbeteende finns delvis andra behov av lönestatistisk information. Det gäller bl.a. individrelaterade databaser om löner i kombination med annan information om utbildning, arbetsbyten etc. Det är angeläget att dessa informationsbehov så-_långt som möjligt tillgodoses och att frågan behandlas vidare i bl.a. SCBs lönestatistiknämnd. Utredningen har mot denna bakgrund avstått från att lämna några precisa förslag i dessa anseenden.

SVENSK LÖNESTATISTIK

INLEDNING

1.1 Utredningsuppdraget

I maj 1987 beslutade regeringen att uppdra åt statsrådet Bengt K.Å. Johansson att tillkalla en särskild utredare för att dels redovisa hur löner, lönekostnader och anställningsvillkor utvecklats inom olika delar av arbetsmarknaden, dels bedöma om den offentliga statistiken över löner m.m. kan behöva förändras.

Till utredningen knöts sakkunniga från arbetsmarknadens parter samt från SCB, konjunkturinstitutet och SPK.

I juni 1988 publicerade utredningen en delrapport, Offentlig lönestatistik - Behov och produktionsformer (SOU 1988:35). I rapporten föreslogs att SCB på uppdrag av konjunkturinstitutet (KI) skulle producera en ny kortperiodisk lönestatistik som omfattar hela arbetsmarknaden samt redovisades en principskiss till ett fördjupat samarbete mellan arbetsmarknadens parter och SCB i lönestatistiska frågor inom rarnen för en lönestatistisk nämnd.

Mot bakgrund av rapportens förslag har SCB tillsammans med KI på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för en kortperiodisk lönestatistik. Detta arbete har lett till konkreta förslag om hur statistiken bör utformas. I regeringens budgetproposition för 1990/91 föreslogs SCB erhålla medel för en kvartalsvis löneststatistik. Vid SCB har dessutom en lönestatistisk nämnd inrättats. Nämndens arbete syftar till att förbättra samarbetet i fråga om ändamålsenlig lönestatistik. Till nämnden har knutits representanter för arbetsmarknadens parter.

En stor del av utredningens arbete har kommit att koncentreras kring frågan om den framtida strukturen för produktionen och bearbetningen av Iönestatistiken. Det gäller frågor om vilka typer av redovisningar som bör presenteras och var ansvaret för redovisningarna bör läggas. Den struktur som utredningen funnit angelägen att föreslå presenteras i avsnitt 1.3, Lönestatistik i framtiden.

För att kunna redovisa hur löneutvecklingen m.m. varit på arbetsmarknaden har utredningen dels gjort egna beräkningar baserade på bl.a. uppgifter från arbetsmarknadens parter, dels lagt en beställning hos SCB avseende mer omfattande bearbetningar av parternas lönestatistik.

Utformningen och inriktningen av de egna beräkningarna redovisas i avsnitt 4, Beräkningar för ekonomisk analys.

I avsnitt 5 presenteras utformningen av den redovisning som beställts hos SCB. På grund av att beställningen inte kunnat levereras till utsatt tid kan den fullständiga

inte presenteras i utredningens betänkande. Redovisningen bör dock redovisningen kunna publiceras av SCB under 1990, uppdaterad med uppgifter om 1988 och 1989.

En viktig förutsättning för en förbättrad lönestatistisk information är att samarbetet mellan arbetsmarknadens parter fördjupas. Ett fördjupat samarbete skulle förbättra för en ökad samstämmighet i lönestatistiska redovisningar. Därmed förutsättningarna skulle statistiken kunna göras mer jämförbar och därigenom lättare tolkningsbar. Utredningens syn i dessa frågor redovisas i avsnitt 6, Parternas förhandlingsstatistik. I detta avsnitt redovisas också utredningens principiella syn på hur information från arbetsmarknadens parter bör komma SCB och konjunkturinstitutet till godo.

De ekonomiska konsekvenserna av de förslag som utredningen för fram redovisas i avsnitt 7. Som en konsekvens av den föreslagna strukturen för den framtida lönestatistiken berörs också översiktligt SCB:s arbete och organisation. Efter avsnitt 7 redovisas slutligen bilagor till rapporten.

1.2 Rapportens syfte

I utredningens direktiv ingår bl.a. uppgiften att publicera en allsidig och saklig redopå svensk arbetsmarknad utvecklats. I direktiven framförs flera visning av hur lönerna motiv för detta.

En konfliktglld arbetsmarknad

Under den första hälften av 1980-talet intensifierades motsättningarna på arbetsmarknaden. Det yttrade sig bland annat i den stora arbetsmarknadskonflikten 1980 och den utdragna konflikten inom den offentliga sektorn 1986. Förutom de traditionella mellan arbetsgivare och arbetstagare skärptes också under motsättningarna denna period motsättningarna mellan olika löntagargrupper. Som e_tt uttryck för detta fördes flera s.k. statistikkrig i massmedia mellan olika löntagargrupper. I dessa redovisningar framfördes olika uppfattningar om hur löneutvecklingen varit för skilda STUPPCT-

Det är inte enkelt att analysera och identifiera alla de bakomliggande orsakerna till den här redovisade Det går emellertid att urskilja vissa faktorer som utvecklingen. troligen mer betydelsefulla än andra.

Det är rimligt att anta att de reallönesänkningar som stora löntagargrupper upplevt Ett sedan 1970-talets mitt bidragit till att skärpa motsättningarna på arbetsmarknaden. samhällsekonomiskt läge där samtidigt vikten av inflationsbekämpning ständigt uppmärksammas kan bidra till att skärpa motsättningarna, bl.a. genom att olika löntagargrupper bevakar varandra för att inte hamna på efterkälken i löneutvecklingen.

Under 1980-talet ökade efterfrågan på arbetskraft kraftigt samtidigt som arbetslösheten och tillgången på arbetskraft minskat. Den uppkomna bristen på arbetskraft inom vissa sektorer och yrkesområden har inneburit en stimulans för löneutvecklingen som varierar mellan olika löntagarkollektiv. Det har därför blivit viktigt för grupper som står utanför/denna efterfrågestimulerade löneutveckling att bevaka sina positioner och relativa lönelägen. Även detta har bidragit till ökade motsättningar mellan löntagargr upper.

Löneskillnader och relativa lönelägen för olika yrkes- respektive löntagargrupper kan bl.a. förklaras av skillnader i arbetsinnehåll och arbetsuppgifter. Strukturomvandlingen inom näringslivet medför att arbetsinnehåll, arbetsuppgifter, yrken och befattningar ständigt förändras. Denna omvandling leder i sin tur till ett tryck på ändrade lönerelationer mellan olika grupper och yrken. Den relativt snabba strukturomvandling som ekonomin genomgått sedan 1970-talets mitt kan ha bidragit till att accelerera incitamenten till ändrade lönerelationer, vilket i sin tur bidragit till att skärpa motsättningarna på arbetsmarknaden.

Det är viktigt att notera att bakom tendensen till en mer konfliktfylld arbetsmarknad ligger ändrade reala förutsättningar för lönebildningen, varav de ovan nämnda faktorerna bara är exempel. Så kallade statistikkrig mellan olika grupper på arbetsmarknaden om hur löneutvecklingen varit för skilda sektorer och löntagarkollektiv är i sig bara uttryck för ökade motsättningar, inte någon grundorsak till dessa.

Ett viktigt syfte med utredningen är att försöka bidra till ett ökat samarbete mellan arbetsmarknadens parter om hur löneutvecklingen bör beskrivas och tolkas. Ett sådant samarbete skulle också kunna bidra till bättre möjligheter för arbetsmarknadens parter att lösa de bakomliggande orsakerna till motsättningarna.

Underlag för samhällsekonomiska bedömningar

En gemensam och mer entydig information från parterna om hur löner och lönekostnader utvecklas skulle ge den ekonomiska politiken bättre förutsättningar. De beräkningar och kalkyler som ligger till grund för bedömningar om efterfrågeutveckling och kostnadsutveckling i näringslivet respektive den offentliga sektorn är för närvarande relativt grova och ofullständiga. Säkrare och mer korrekta uppgifter i dessa avseenden skulle kunna innebära bättre bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och därigenom främja en ändamålsenlig ekonomisk politik.

Ett allmängiltigt krav för att arbetsmarknaden skall kunna fungera som ett rationellt instrument att fördela arbeten och arbetskraft är en fri och öppen information om priser respektive kostnader på marknaden. Både arbetsgivare och arbetstagare har långsiktiga intressen av detta. För närvarande är informationen varken särskilt öppen eller lättillgänglig, speciellt inte över sektorgränserna.

Även kravet på allmän information i ett öppet samhälle motiverar en korrekt och lättillgänglig information om löner, löneutveckling m.m. Dagens information, främst

via massmedia, består ofta av olika parters skilda uppfattningar i frågan. Informationen till allmänheten bör därför - i de avseenden det är möjligt - förbättras och göras mer lättillgänglig för en bredare publik.

1.3 Ibnestatistik i framtiden

bör förändras eller I uppdraget att bedöma huruvida den ofñciella lönestatistiken kompletteras har utredningen funnit det nödvändigt att föreslå en delvis ny struktur för hur lönestatistik och bearbetningar av densamma bör produceras i framtiden. Förslaget syftar till att åstadkomma en ändamålsenlig ansvarsfördelning för den regelbundna produktionen av lönestatistiska redovisningar.

Som en utgångspunkt för dessa awägningar har det visat sig lämpligt att beakta vilka

syften som olika former av lönestatistiska redovisningar har samt vilka olika typer av källmaterial som finns att tillgå eller är möjliga att producera.

Man kan schematiskt urskilja tre olika syften, nämligen

beräkningar för ekonomisk analys,

information till allmänheten, samt

underlag för avtalsförhandlingar.

Karaktären av den information som bör produceras för dessa syften redovisas i avsnitten 4, 5 och 6. Det är emellertid inte möjligt att en gång för alla och i detalj bestämma hur en ändamålsenlig information bör se ut. Innehållet och utformningen av redovisningama bör anpassas till hur den allmänna debatten utvecklas samt till hur och andra allmänna för redovisningen förändras. Om underlaget förutsättningar informationen inte på detta sätt kontinuerligt förändras och utvecklas riskerar den att förlora sitt värde. I de överväganden som föregått utredningens förslag om var ansvaret för redovisningarna bör läggas har stor vikt lagts vid detta argument. Målsättningen har varit att finna sådana ansvarsforrner för produktion och publicering att de som utnyttjar informationen skall kunna påverka inriktningen och utformningen.

Beräkningar för ekonomisk analys

Inriktningen och utformningen av den information som krävs som underlag för ekonomisk analys behandlas närmare i avsnitt 4. Den består dels av den planerade gm griodiska statistiken, dels av beräkningar och bedömningar med främst parternas lönestatistik som grund. Denna typ av information utgör underlag för i första hand konjunkturbedömningar men också för olika former av samhällsekonomisk forskning.

Konjunkturinstitutets bedömningar av hur lönesummor och lönekostnader utvecklas är i stor utsträckning vägledande också för andra konjunkturbedömare i samhället. Det är därför rimligt att betrakta konjunkturinstitutet som en lämplig och kompetent bedömare av hur den lönestatistiska informationen bör utformas. Mot denna bakgrund är det lämpligt att ge konjunkturinstitutet rollen som beställare av den kortperiodiska statistiken. Anslag för att producera statistiken bör följaktligen ges till konjunkturinstitutet som i sin tur får upphandla statistiken, på ett ändamålsenligt sätt.

Konjunkturinstitutet grundar till viss del sina bedömningar av konjunktur- och kostnadsutvecklingen på uppgifter från parternas lönestatistik samt på beräkningar och uppskattningar av de avtal som sluts på arbetsmarknaden. Det är angeläget att konjunkturinstitutet ges resurser att förbättra sina dokumentationsrutiner och beräkningsmodeller på detta område. Detta kan också bidra till att ge den ekonomiska forskningen bättre källmaterial. Utredningen har därför initierat ett projekt Löneanalys och prognos vid konjunkturinstitutet för att vidareutveckla instituets rutiner och metoder i dessa avseenden.

Information till allmänheten

Karaktären av informationen till allmänheten beskrivs i avsnitt 5. Informationen bör enligt utredningen inriktas på att vara lätt tillgänglig med tonvikten på Q huvudpublikation per år. Den bör vidare inriktas på att ge översiktlig och jämförande information om hur löner m.m. utvecklas på arbetsmarknaden. Det naturliga källunderlaget för informationen är den statistik som parterna producerar och de kompletteringar som SCB genomför.

I de allmäninformativa delarna har SCB:s redovisningar tidigare haft vissa brister. Informationen har inte redovisats så att den varit speciellt översiktlig, sammanfattande eller lättillgänglig för allmänheten eller massmedia. Inom SCB pågår för närvarande ett arbete för att försöka komma till rätta med dessa brister. Det är emellertid Önskvärt att SCB i framtiden ges bättre stöd och vägledning för att kunna utveckla sin allmäninformativa redovisning. Den av utredningen föreslagna och nyligen inrättade lönestatistiknämnden vid SCB bör ges resurser att stödja och vägleda den allmäninformativa produktionen av lönestatistik. I nämnden är representanter för arbetsmarknadens parter företrädda. Resurserna bör administrativt knytas till den enhet inom SCB som närmast samarbetar med lönestatistiknämnden. Nämnden bör endast vara rådgivande men borde, genom sin breda sakkunskap och kompetens, kunna bidra till att inrikta och utforma statistiken på ett ändamålsenligt sätt.

Underlag för avtalsförhandlingar

Den omfattande lönestatistik som arbetsmarknadens parter producerar utgör ett för parterna viktigt underlag för avtalsförhandlingar. Statistikens inriktning och utformning är därför självfallet präglad av dessa ändamål och bör i grunden inte styras av andra

syften. På en fri arbetsmarknad är det naturligt att parterna själva ansvarar för sitt besluts- och informationsunderlag.

för- Mot bland annat denna bakgrund är det inte rimligt att SCB gratis producerar handlingsstatistik åt vissa arbetsmarknadsparter men inte åt andra. Staten bör i detta avseende behandla parterna likvärdigt. SCB bör därför fortsättningsvis inte producera lönestatistik åt SAV och Pastoratsförbundet på direkt anslag från staten. Det är rimligt att dessa parter själva finansierar sina förhandlingsunderlag.

SCB har tillgång till en stor del av det källmaterial som parterna producerar. Mellan vissa parter och SCB är detta reglerat i avtal. Ett viktigt motiv för detta samarbete är att undvika en omfattande uppgiftlämnarbörda för arbetsgivare i privat och offentlig sektor. För att behålla giltigheten av detta argument bör självfallet tillgängligheten och parternas lönestatistik anpassas till de behov som SCB:s redovisningar har. Det i LO/SAF:s ter sig också som naturligt att SCB bör få tillgång till de individuppgifter lönestatistik som man har för alla andra områden. Anpassningen behöver inte inkräkta på parternas specifika behov utan endast innebära en komplettering i riktning mot SCB:s behov. Detta ter sig än mer rimligt mot bakgrund av att SCB betalar viss ersättning till parterna för informationen.

Ett viktigt motiv för samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och SCB är som nämnts att begränsa uppgiftslämnarbördan för företag och organisationer. Så länge och tillhandahåller en lönestatistik som är tillräcklig för den parterna upprätthåller officiella statistiken är detta en rationell ordning. Mot bakgrund av de diskussioner som förs på arbetsmarknaden om att begränsa parternas statistik, bör berörda ha en stor beredskap att bygga upp en egen basproduktion av lönemyndigheter statistik.

1.3.1 Vissa principiella frågor för SCB

Obundenhet och objektivitet är två grundläggande krav på statens officiella statistik. Den officiella informationen ska således kunna produceras oaktat olika intresse- Dessa kriguppers åsikter (Obundenhet) och kunna presenteras sakligt (objektivt). terier är betydelsefulla för statens officiella statistikprodution. Det lönar emellertid föga och är inte heller speciellt svårt att producera en statistik om endast objektivitetskriteriet eftersträvas. Ett minst lika viktigt krav är därför att informationen är relevant eller låt oss kalla det meningsfull för de som vill använda den. Användarna För den är självfallet de bäst skickade att utvärdera informationens meningsfullhet. statistiken och officiella är det nödvändigt att förena båda dessa krav på objektivitet meningsfullhet.

SCB har sedan 1960-talet successivt övertagit en allt större del av den officiella statistiken och därmed ansvaret för både utformning och produktion av statistiken. Den dubbla rollen att företräda både konsument-, och producentintressen i samma kan vara svårt att förena för en så omfattande produktion som SCBs. organisation Svårigheter med bl.a. att både identifiera och öppna kanaler till olika konsument-

grupper kan lätt medföra att producentintresset, dvs exempelvis frågor om obundenhet eller statistisk noggrannhet etc, får större uppmärksamhet än frågor om statistikens innehåll och inriktning.

Utformningen av den allmäninformativa statistiken kan tjäna som en illustration av dessa problem. Målgruppen; allmänheten är visserligen lätt att identifiera men hur man kanaler som låter allmänheten påverka informationens inriktning? Om öppnar inte dessa kanaler ñnns, är det lätt hänt att andra intressen eller intressenter får råda. Utformningen av den officiella lönestatistiken om det statliga området illustrerar detta. Den officiella redovisningen har hittills varit mycket omfattande och deltaljrik men saknar tyvärr mycket av överblickbarhet som en bredare publik kan tillgodogöra sig. Statistiken är snarare utformad mycket snarlik förhandlingsunderlaget för parterna inom den statliga sektorn. Det motsvarande gäller i princip också för den officiella lönestatistiken om de kommunala sektorerna. I dessa fall har alltså en till syftet allmäninformativ statistik i alltför hög grad influerats av hur bl.a. parternas förhandlingsunderlag utformats.

Även i den statistik som i första hand produceras som underlag för ekonomiska bedömningar finns vissa brister på anpassning till olika användarkrav. SCB publicerade tidigare en kvartalsvis statistik om sysselsättning och löner inom vissa delar av arbetsmarknaden. sysselsättningen redovisades både som antalet sysselsatta och arbetsvolym (antal arbetstimmar) för arbetare respektive tjänstemän. Sysselsättningsvolymen utgjorde underlag för bl.a. både nationalräkenskaperna och i konjunkturinstitutets ekonomiska bedömningar. Nyligen omvandlades statistiken till en kvartalsvis sysselsättningsstatistik där endast antalet totalt sysselsatta men ej uppgifter om arbetsvolymer redovisas. För vissa konsumenter har den nya sysselsättningsstatistiken inneburit en förbättrad arbetsmarknadsinformation. Andra konsumenter bl.a. nationalräkenskaperna och KI, anser däremot att omläggningen inneburit att ett centralt informationsunderlag gått förlorat.

Dessa exempel ger ingen heltäckande bild av verksamheten men kan tjäna som illustration till att det finns en faktisk och principiell svårighet att förena både konsument- och producentintressen i en och samma organisation. Utredningen har mot bl.a. denna bakgrund funnit det angeläget att försöka öka konsumentinflytandet över den officiella lönestatistiken.

ll

har varit att försöka identifiera de syften och de målgrupper som Utgångspunkten statistiken bör tjäna. Dessa beskrivs i avsnitt 1.3 som:

SQ Målgggpp

Beräkningar för Konjunkturbedömare ekonomisk analys

Information till Allmänhet och massallmänhet media

Underlag för Arbetsmarknadens , avtalsförhandlingar parter

Denna schematisering avser att identifiera huvudsakliga syften och målgrupper.

har en naturlig roll som ansvarig för den ekonomiskt inriktade Konjunkturinstitutet informationen och bör mot denna bakgrund kunna vara en god företrädare för dessa intressen.

Lönestatistiknämnden vid SCB har en sakkunskap om lönebildningen som SCB bör kunna dra fördelar av i sitt allmäninformativa arbete.

Den förhandlingsinriktade lönestatistiken är i sak redan en specialstatistik för olika Det är därför av vikt att arbetsmarknadspartema behandlas intresseorganisationer. likvärdigt i detta avseende. Bekostar inte SCB lönestatistik åt SAF, LO, PTK etc så bör myndigheten inte heller producera lönestatistik åt de statliga parterna för anslagsmedel.

Förslagen att ge olika konsumentgrupper ökat inflytande syftar inte till att ta bort SCBs inflytande över statistikens utformning. Syftet är att istället att skapa en klarare och tydligare relation mellan SCB och användarna. Det bör fortfarande stå SCB fritt att komplettera sina uppdrag med variabler som SCB anser vara viktiga för andra än beställarens syften. En sådan relation med olika användargrupper kan förhoppningsvis innebära att en mer kreativ och ändamålsenlig grund skapas för produktionen av lönestatistik.

LÖNESTRUKTUR ocn LÖNEJÄMFÖRELSER

2.1 Allmänt om statistisk redovisning

Målsättningen med all statistisk redovisning är att kunna erbjuda relevanta och sammanfattande mått på tillståndet och utvecklingen i en komplicerad värld. Att, som i ett extremt exempel, för arbetsmarknaden med dess fyra miljoner arbetstagare redovisa löneutvecklingen för varje individ vore självfallet orimligt. Förutom de praktiska svårigheterna med en sådan redovisning skulle den inte i någon väsentlig grad bidra till en användbar kunskap om löneutvecklingen. En korrekt sådan redovisning skulle visserligen vara sann, men mångfalden av uppgifter skulle endast förvirra. För att erhålla en operationell, användbar information måste redovisningen sammanfattas och aggregeras på olika sätt. Det är viktigt att inse att man därigenom alltid också förlorar information och i viss mån förenklar verkligheten. För att anknyta till arbetsmarknadens fyra miljoner arbetstagare så kan sannolikt flertalet enskilda arbetstagare hävda att inget annat arbete är exakt likt deras eget. Utifrån ett sådant synsätt skulle inga jämförelser över huvud taget kunna komma till stånd.

Statistiska redovisningar innebär således alltid förenklingar och schabloniseringar av verkligheten. Det blir därför en bedömningsfråga hur stora förenklingar och schabloniseringar som är acceptabla för redovisningens syften. För att återigen anknyta till arbetsmarknaden så går det att konstruera ett enda sammanfattande mått på Iöneutvecklingen för hela den svenska arbetsmarknaden. Ett sådant enda mått skulle emellertid vara för grovt för att bidra till en närmare förståelse av utvecklingen.

Verksamhet och yrkessammansättning inom olika sektorer av arbetsmarknaden är mycket varierad. Dessa skillnader motiverar självfallet en stor försiktighet vid jämförelser och tolkningar av lönenivåer och löneutveckling. Bakom genomsnittliga värden för olika sektorer eller grupper av löntagare kan stora enskilda eller gruppvisa variationer dölja sig.

För arbetsmarknadens parter är lönestatistiska jämförelser trots de nämnda osäkerheterna ett värdefullt instrument för att dels utvärdera effekterna av marknadskrafter och slutna avtal, dels utgöra underlag för parternas ambitioner i kommande avtalsrörelser. De stora resurser som arbetsmarknadens parter satsar på en beskrivande lönestatistik är ett synligt exempel på detta. De i samband med avtalsrörelser förekommande lönestatistiska jämförelser som parterna presenterar förstärker ytterligare detta intryck.

För konjunkturbedömare och ekonomisk-politiska beslutsfattare är lönestatistik ett betydelsefullt underlag för bedömningar av efterfråge- och kostnadsutveckling. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att informationen i dessa sammanhang är ändamålsenligt utformad.

l massmedia förekommer inte sällan jämförelser av lönenivåer och löneutveckling mellan olika löntagargrupper och arbetsmarknadssektorer. Dessa jämförelser är av

kvalitet. Ofta präglas redovisningarna av partsinlagor från enskilda armycket varierad betsmarknadsparter eller saknar de i övrigt en allsidig och saklig betoning.

2.2 Arbetsmarknaden och dess parter

styrs i hög grad genom förhand- Lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden mellan och arbetsgivarorganisationer. Den institulingar stora fackliga organisationer tionella ramen med centrala förhandlingar växte fram under kring lönebildningen 1950-talet. Då dominerades arbetsmarknaden av SAF och LO, vars samordnade centrala avtal var normbildande för hela arbetsmarknaden.

Den strukturkris som i mitten av 1970-talet drabbade de stora basindustrierna medtill av industrisysselsättningen. skedde en verkade en kraftig minskning Samtidigt övergång till tjänstenäringar och offentlig service. sysselsättningen i den offentliga sektorn ökade ett förhållande som framför allt speglar kvinnornas ökade kraftigt, förvärvsverksamhet. Av arbetsmarknadens 3,4 miljoner anställda 1970 var enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) ca 640 000 kommunalt, 380 000 statligt och 2,42 anställda. 1989 har antalet anställda på arbetsmarknaden ökat till ca miljoner privat Praktiskt kommunala sektorns 4,1 miljoner. taget hela denna ökning är knuten till den 1989 fanns enligt AKU 1,26 miljoner kommunalt anställda, 384 000 statligt expansion. anställda samt 2,42 miljoner privat anställda.

Samhällets förändrade näringsstruktur avspeglar sig bl.a. i organisationernas styrka och tillväxt. TCO, som 1960 hade 390 000 medlemmar har nu 1,2 Tjänstemannarörelsen, medlemmar. Akademikerorganisationen SACO ökade under samma period miljoner från 40 000 till ca 300 000 medlemmar. Den offentliga sektorns tillväxt har även På 1960-talet de

medfört en tyngdpunktsförskjutning inom organisationerna. utorde

ca 20 procent av det totala medlemsantalet inom LO. Nu svarar de offentliganställda medlemmar för närmare 40 procent. Av L0:s förbund med sammanlagt 2,3 miljoner är nu Kommunalarbetarförbundet med 640 000 medlemmar det största förbundet. i offentlig 50 Andelen medlemmar yrkesverksamma sektor uppgår idag till omkring procent i TCO och till omkring 75 procent i SACO.

Förhandlingssystemen har under efterkrigstiden kännetecknats av en hög grad av

centralisering. Tjänstemännen i den privata sektorn organiserade sig 1973 i en för- PTK. I PTK ingår flertalet TCO- och SACO-förbund som organiserar handlingskartell,

privatanställda tjänstemän. Banktjänstemännen (SBmf) och Försäkringstjänstemännen

utanför PTK. sidan sker förhandlingarna i (FTF) står dock Aven på den offentliga karteller. På den kommunala sidan förhandlar TCO-förbunden i Kommunaltjänste- KTK. De TCO-anslutna förhandlar i TCO-S. På mannakartellen, statstjänstemännen den offentliga sidan förs förhandlingarna för SACO-förbunden i förhandlingskartelleroch SACO-K. är Kommunförbundet och na SACO-S Motparter på arbetsgivarsidan . Landstingsförbundet på den kommunala sidan och statens arbetsgivarverk, SAV, på

den statliga.

Graden av samarbete mellan parterna inom den offentliga sektorn har varierat mellan åren. De senaste åren har SKAF, KTK och SACO-K haft gemensamma överläggningar men slutit separata avtal. Inom den statliga sektorn har TCO-S, SACO-S och fram t.o.m. 1988. I 1989-90 års avtal SF slutit gemensamt avtal med arbetsgivarparten har respektive huvudorganisation slutit separata avtal med SAV.

Den första centrala förhandlingen mellan LO och SAF hölls 1952 och sedan 1956 har centrala hållits fram till 1983. Detta år bröt sig VF och förhandlingar regelbundet Metall mellan LO och SAF. Centrala förhandlingar mellan SAF och ur samordningen sedan mitten av 1970-talet. Även här bröts dock PTK har också hållits regelbundet samordningen 1983 genom att VF förhandlade separat med sina motparter på tjänstehar graden av samordning varierat mellan mannasidan SIF, SALF och CF. Därefter man till centrala både på SAF/LO- och åren. 1986-87 återgick förhandlingar SAF/PTK-området. 1988 däremot fördes decentraliserade förhandlingar på bägge områdena. Avtalsperioden 1989-1990 har återigen en återgång skett till centrala förhandlingar även om VF-Metall samt VF/SlF, SALF och CF också denna gång stått utanför samordningen. I bilaga finns en kortfattad sammanställning av ingångna avtalsöverenskommelser för perioden 1980-1990.

De större avtalsområdena framgår av sammanställpå den svenska arbetsmarknaden ningen nedan.

Större avtalsområden 1988

Antal berörda personer (IOOO-tal) Privat sektor SAF LO 751 KFO LO 65 SFO LO 68 SAF PTK 388 SFO PTK 45 KFO PTK 23

Statlig sektor

Kommunal sektor Kommunförbundet SKAF inom LO 504 KTK 278 Landstingsfbd SACO-K 71

2.3 Lönestatistik och lönestruktur i de olika sektorerna

Arbetsmarknadens inom både offentlig och privat sektor, producerar löneparter, statistik. Den officiella årliga lönestatistiken som publiceras av SCB baseras huvudfrån arbetsmarknadens parter. Därutöver görs urvalsundersöksakligen på underlag för den del av den privata arbetsmarknaden som inte täcks av parternas ningar statistik. På aggregerad nivå indelas den officiella statistiken i privat sektor, arbetare samt statlig sektor och kommunal sektor. Denna indelning respektive tjänstemän, följer den förhandlingsordning som råder på arbetsmarknaden och som huvudsakligen avser stora avtalsområden; SAF/LO SAF/PTK inom den privata fyra respektive sektorn och Kommunförbundet, KTK, SACO-K samt Landstingsförbundet/SKAF, SAV/SF, TCO-S, SACO-S inom den offentliga sektorn. För den privata sektorn har till statistik som sedan bearbetas till att avse SCB tillgång organisationsuppdelad till saknas däremot för de arbetare och tjänstemän. Denna möjlighet uppdelning sektorerna. För den del av den kommunala sektorn där det sluts separata offentliga avtal mellan delarbetsgivarpart och KTK, SACO respektive SKAF har utredningen som medger uppdelning i tjänstemanna- och LO-grupper. Motsvarande givits statistik material har inte kunnat erhållas från den statliga sektorn, delvis beroende på att LOförbundet SF och tjänstemannaorganisationema slöt gemensamma avtal inom denna sektor. Fr.o.m. 1986 ändrades för tjänster i kommun och specialbestämmelserna landsting vilket nu gör det möjligt att direkt via statistiken kunna urskilja LO-grupper och tjänstemannagrupper. För tjänster som regleras i avtal med tjänstemannaorganisationerna SACO samt KTK Befattningsområde Kommun gäller specialbestämmelserna (BOK) samt Befattningsområde Landsting (BOL). De tjänster som regleras i avtal med LO-förbundet SKAF följer däremot specialbestämmelserna Centralt reglerade

Kommun (CAK) samt Centralt reglerade Anställningar Landsting Anställningar till SCB ingår en redovisning ovan nämnda (CAL). I utredningens beställning enligt

indelning.

Förutom det faktum att den officiella av lönestatistik avseende den redovisningen sektorn omfattar både tjänstemannagrupper och vad som traditionellt offentliga benämns finns även skillnader mellan sektorerna vad gäller verksamarbetargrupper åldersstruktur m.m. Dessa skillnader motiverar stor het, yrkes- och befattningsstruktur, och jämförelser av genomsnittliga löner mellan sekförsiktighet vad gäller tolkningar torema. Bakom siffrorna kan ligga en mycket varierad verklighet där vissa gruppers

bidrag till ett visst löneläge kan vara betydande medan andra grupper har ett betydtill som ligt lägre relativt löneläge. För att ge en bakgrund de genomsnittssiffror för olika kollektiv i avsnitt 4.2 följer nedan en kort beskrivning av strukpresenteras turen i de olika sektorerna. Därefter ges en översiktlig beskrivning av lönestatistikens

uppbyggnad och innehåll inom respektive sektor.

Privat sektor

Den sektorn, som den definieras i SCB:s officiella statistik, omfattar företag privata enligt det centrala företags- och arbetsställeregistret. Av de ca 2 miljoner arbetstagare

som registrerades som anställda inom den privata sektorn 1989 var omkring 1,5 mil-

joner, eller ca 70 procent, anställda i företag anslutna till någon arbetsgivarorganisation. Den största arbetsgivarorganisationen är SAF vars anslutna företag sysselsätter ca 1,2 miljoner anställda. Därutöver finns Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO) som är verksam inom den fackföreningsägda och konsumentkooperativa sektorn samt arbetsgivareföreningen SFO som är organisation för främst statliga, komoch företag. Tidningarnas Arbetsgivarförening (TA) och munalägda löntagarägda Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (BAO) samt Sveriges Kooperativa och Allmännyttiga Bostadsföretags Förhandlingsorganisation (KAB) är andra större arbetsgivarorganisationer. De dominerande arbetstagarorganisationerna på den privata sektorn är LO och PTK.

av avtalsområdena SAF/PTK respektive SAF/LO omfattar 35 till Statistikredovisningen SAF anslutna förbund. l SCBs officiella statistikredovisning sker branschklassificering i enlighet med de enskilda arbetsställenas näringsgrenstillhörighet. Branschklassificeringen görs efter Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI) som grundats på den internationella, av FN, utarbetade näringsgrensstandarden ISlC.

Sedan 1950-talet har industrisidan inom den privata sektorn minskat till förmån för tjänstesektorerna. Idag arbetar ca 39 procent av de privatanställda inom tillverkningsindustri, 10 procent inom byggnadsindustri, 23 procent inom varuhandel och 20 inom banker och övrig tjänsteverksamhet (Källa: CFAR 1989). procent

PTK består av sju TCO-förbund, däribland Handelstjânstemannaförbundet och Industritjänstemannaförbund, samt av fjorton SACO-förbund varav Sveriges Civilingenjörsförbundet är störst. Lönestrukturen inom LO/SAF-området respektive PTK/SAF-området mätt som skillnaden mellan den skiljer sig starkt. Lönespridningen, tiondel av de anställda som har högst lön och den tiondel som har lägst lön ställt i relation till medianen, Kvalifikations- och är t.ex. betydligt högre för tjänstemännen. befattningsstrukturen inom PTK är följaktligen relativt heterogen. Inom PTK finns allt från ledande, kvalificerade befattningar till rutinarbete representerat.

På SAF/PTK-området finns ett systern för klassificering av arbetets innehåll och svårighetsgrad, den s.k. befattningsnomenklaturen för tjänstemän (BNT). De olika delas in i 7 olika skikt som beskriver svårighetsgraden i arbetet. befattningsfamiljerna Följande större befattningsfamiljer redovisas på SAF/PTK-området.

Större befattningsfamiljer inom SAFzBl K-området 1989

tions-, transport- och underhållsarbete Konstruktionsarbete 31 500 Sekreterararbetc, maskinskrivning och översättning 28 000 Totalt antal anställda 404 800

Källa: böner för tjänstemän 1989 SAF, SIF, SALF, HTF, CF

Av SAF/PTK-områdets ca 400 000 medlemmar är ca 34 procent kvinnor. Den genom-

inom tillverkningsindustrin ligger

snittliga sysselsättningsgraden för privattjänstemän

för 95 procent för samtliga tjänstemän och på 87 procent enligt SCB på omkring under 25 år. Bland kvinnorna är motkvinnorna. Av samtliga anställda är 8 procent

svarande andel 16 procent.

är Metall som bl.a. organi- LO består av 23 förbund. Det största privata förbundet är Handelsanställdas förbund och serar verkstadsarbetare. Andra stora förbund

förbundens medlemmar är anslutna

Byggnadsarbetareförbundet. De privatanställda

inom ett vilket innebär att samtliga kollektivanställda enligt industriförbundsprincipen är med i samma fackförbund oavsett yrke. TCO är i huvudsak uppbyggt enligt företag oavsett samtliga tjänstemän på en arbetsplats samma princip, dvs. man organiserar Gränserna

är däremot huvudsakligen uppbyggt av olika examensförbund. yrke. SACO är ibland oklara. Vissa yrkesgrupper

för arbetar- respektive tjänstemannatillhörighet

t.ex. av förbund inom både LO och PTK. inom industrin organiseras

redovisas för skilda avtalsområden. Stora yrkes- På SAF/LO-området yrkesgrupper butiksbiträden inom är fräsare, svetsare och svarvare inom verkstadsavtalet, grupper Av samtliga butiksavtalet och betongarbetare samt byggnadssnickare inom byggavtalet. svarar kvinnorna för närvarande för ca 20 arbetade timmar på LO/SAF-området inom LO/SAF-området är 25 procent. Omkring 25 procent av både kvinnor och män

år eller yngre.

Större avtalsområden inom SAF[l__._O

Antal arbetade timmar 2a kv 1989 (l000-tal)

Verkstadsindustri 69 921

butiksavtalet 18 798 Handel, 17 285

Byggnadsindustri

9 942

Massa- och pappersindustri

Totalt antal arbetade timmar 242 827

SAF/LO 2:a kvartalet 1989 Källa: Löner inom SAF/LO-området

Offentlig sektor

statistik för den statliga sektorn samt för Inom den offentliga sektorn produceras fanns 1989 landstingssektorema. Enligt respektive parts statistik primär- respektive samt avlönade lärare 542 800 personer anställda i primärkommunema (exkl. statligt medan den o.dyl.). Landstingen hade samma år 374 900 anställda beredskapsarbetare samt riksdagen statliga sektorn sysselsatte 581 600 personer (inkl. försäkringskassoma sekavtalsområdet). Utmärkande för den offentliga och dess verk, som står utanför verktorn är den snabba expansionen sedan 1960-talet, främst inom den kommunala

samheten. Under den aktuella perioden mer än tredubblades antalet kommunalt anställda.

lnom den kommunala sektorn arbetar huvudsakligen kvinnor. l landstingen är ca 84 procent av de anställda kvinnor och i primärkommunerna ca 78 procent. Ungefär hälften av de anställda kvinnorna arbetar deltid eller är timavlönade. Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för samtliga anställda är ca 78 procent för primärkommunerna och ca 78 procent i landstingen. De kommunalanställda är relativt unga. l landstingen är 13 procent av de anställda under 25 år. Medianåldern för landsting är 38 är och för primärkommuner 39 år.

Den officiella lönestatistiken avseende offentlig sektor presenteras för närvarande inte näringsgrensuppdelad utan efter verksamhetsområde. Inom landstingen är det dominerande verksamhetsområdet hälso- och sjukvård. lnom detta område arbetar 85 procent av de anställda. Det största området inom primärkommunerna är socialtjänst, som innefattar äldreomsorg och barnomsorg. Denna verksamhet omfattar drygt 50 procent av de anställda, undantaget de statligt avlönade lärarna.

Primärkommuner, större yrkesgrupper 1989, antal

Källa: Kommunal personal 1989, Svenska kommunförbundet 1) Exkl. Sthlm Landsting, större yrkesgrupper 1989, antal

Källa: landstingsanställd personal 1989, Landstingsförbundet

Av statsförvaltningens 581600 anställda (exkl. beredskapsarb m.fl.) svarade civil statsförvaltning och försvar för 243 200. Affärsverken sysselsatte 160 600 anställda. Därtill kom övrig statlig reglerad verksamhet som innefattar bl.a. statligt avlönade lärare.

Medianåldem för statligt anställda är ca 40 år. Omkring 9 procent av både kvinnorna och männen är 25 år eller yngre. Statlig segor, större verksamhetsområden 1989, antal Civil statsförvaltning, försvar 243 200

Övrig statligt reglerad verksamhet 177 800

Totalt antal anställda 581 600

Källa: SCB

använts för att klassificera befatt- Inom det statliga området har tjänstebenämningar Dessa är emellertid inte vad gäller att belysa yrkesstrukturen i ningar. enhetliga staten, vilket bl.a. försvårar lönejämförelser. Från och med 1990 klassificeras samtliga BNT eller TNS staten) i befattningar enligt antingen (Tjänstegöringsnomenklatur staten.

Statlig sektor, vissa tjänstebenämningar 1989, antal

Källa: SCB

2.4 lönestatistikens utformning

Lönestatistiken är inom respektive sektor uppbyggd för att i första hand kunna tjäna som underlag i löneförhandlingar mellan parterna. Skillnader i produktionsförutsättningar, lönesystem, löneformer och förhandlingssystem mellan sektorerna har härigenom medfört skillnader i lönestatistikens uppbyggnad och innehåll. Skillnader i bl.a. lönebegrepp och mätperioder försvårar jämförelser mellan olika sektorer. Som underlag för en bedömning av svårigheterna vid jämförelser ges nedan en översiktlig beskrivning av lönestatistikens uppbyggnad och innehåll för respektive sektor. lnom den privata sektorn produceras som tidigare nämnts lönestatistik inom SAF/LOområdet, SAF/PTK-området samt inom de områden där arbetsgivarföreningarna SFO, KFO, KAB, BAO, FAO och TA sluter avtal. Eftersom statistiken för de fem sistnämnda sektorerna inte markant skiljer sig från de först nämnda har beskrivningen nedan främst koncentrerats till SAF/LO- respektive SAF/PTK-områdena.

Inom den offentliga sektorn produceras lönestatistik dels för primär- och landstingskommuner, dels för statlig sektor. Inom de kommunala sektorerna produceras separat lönestatistik för förhandlingsändamål fördelad på organisationerna respektive förhandlingskartellerna SKAF, KTK och SACO-K. För den statliga sektorn produceras ingen organisationsuppdelad statistik. För kommunala bolag saknas en central rikstäckande lönestatistik.

Med lönesystem avses principerna för lönesättning och med löneform sätten på vilket lönen kommer löntagarna till del. Löneformen bestämmer vilken period som lönesättningen skall omfatta, t.ex. dag-, vecko- eller månadslön, samt i vilken form lönen skall ges, t.ex. fast timlön, ackordslön eller premielön. Frågor som rör lönesystemen omfattar grunderna för lönesättningen; lön efter närvaro, utbildning, prestation, befattning, yrkestillhörighet etc. Principerna för lönesättning, dvs. tillämpningen av olika lönesystem, har ett nära samband med bestämningen av löneformerna.

LOAF

LO/SAF-området omfattar löntagare inom skilda avtalsområden och i branscher med mycket varierande lönesystem och löneformer. Det är därför svårt att identifiera något enskilt lönesystem med anspråk på att vara representativt för hela LO/SAFområdet. Olika former av individuella eller kollektiva prestationslönesystem är emellertid relativt vanliga. Det kan gälla allt ifrån enkla s.k. raka ackordssystem till mer komplicerade och företagsekonomiskt baserade lönsamhetskriterier. Prestationslönesystemen syftar till att på olika sätt mäta arbetstagarnas insatser i produktionen utifrån vilka man sedan anpassar lönesättningen. Eftersom kollektivavtalen i förekommande fall också innehåller regler om minimilöner blir dock lönesättningen aldrig helt beroende av prestation. På LO/SAF-området tillämpas även s.k. normallöneavtal där angivna lönesatser för olika arbetarkategorier varken får under- eller överskridas.

Också löneformerna varierar stort inom LO/SAF-området med timlön, veckolön, tvåveckorslön, fyraveckorslön och månadslön som exempel. Till skillnad från övriga sektorer av arbetsmarknaden har begreppen lön per timme, fast lön eller ackordslön en relativt Detta är sannolikt en effekt av sådana lönesystem där stor utbredning. timnärvaro per arbetstimme varit viktiga för lönens storlek. I respektive prestation lönestatistiken för LO/SAF-området har redovisningen systematiserats till att avse löneersättningar per faktiskt arbetad tid (timme). Tid då arbetstagaren är sjuk eller frånvarande redovisas ej. Vissa ersättningar för ej arbetad tid redovisas dock.

Mätperioden för arbetarlönestatistiken är huvudsakligen det andra kvartalet varje år. är tidlön och ackordslön Tidlön är i princip en Ett viktigt mått i statistiken (T+A). fast lönesats timme men kan ibland också ha samband med ackordsförper arbetad tjänster. Förutom dessa löneelement finns en mycket omfattande flora av tillägg. Vissa tillägg, de som i princip kan anses bero på speciella arbetsförhållanden eller speciella arbetstidsavtal, redovisas som tid- eller ackordslön. Exempel på sådana är höjdtillägg, smutstillägg, förmanstillägg, jourtillägg och skiftforrnstillägg. l tidlöne- och ackordsredovisas även lön som baseras på verksamhetens resultat mätt i t.ex. verkbegreppet samhetens eller vinst, s.k. resultatlön. Denna typ av lön kommer alltid omsättning med om den intjänats under statistikmättillfället. För en del avtalsområden redovisas per arbetsplats ett beräknat genomsnittligt belopp grundat på närmast föregående mätperiods utfall, om resultatlönesystemets intjänande period är längre än lönestatistikens redovisningsperiod. Vid sidan av tid- och ackordslönen redovisas skiftlobandra sektorer benämnt enbart ob-tillägg), övertidstillägg, helglön samt tillägg (inom andra förmåner. I begreppet andra förmåner ingår dels naturaförmåner men även för förlorad arbetsinkomst vid exempelvis militärtjänst och sjukdom. Här ersättning redovisas även bidrag som semesterstipendier osv. Även beredskapsersättning ingår i andra förmåner och särredovisas således inte. Jourersättning räknas som begreppet tidigare nämnts till tidlönebegreppet.

Uppgifter om semesterlön samlas ej in men kan vid behov beräknas.

EEE

PTK/SAF-området omfattar löntagare inom många olika branscher, vilket medför att det finns och löneformer Lönesättningen är många lönesystem representerade. emellertid vanligtvis individuell och har sin utgångspunkt i den enskilde tjänstemannens arbetsuppgifter och kvalifikationer. Det finns få normeringar för lägstalöner eller andra lönetariffer. Till stöd för att klassiñcera och rangordna svårighetsgraden hos och befattningar har parterna utvecklat ett system kallat arbetstagarnas yrken (BNT). Systemet beskriver arbetets art och Befattningsnomenklatur Tjänstemän innehåll för 51 befattningsfamiljer. Befattningsfamiljema är vidare indelade i sju skikt vilka anger arbetets svårighetsgrad. Trots att det råder en viss osäkerhet vad gäller av BNT ute vid företagen kan klassiñceringssystemet ses som det mest tillämpningen ambitiösa försöket hittills att systematisera redovisningen av på arbetsmarknaden

lönestatistik. Som en del av den individuella lönesättningen tillämpar många företag olika former av prestationslön.

Mätperiod för SAF/PTK-statistiken är augusti månad. Den dominerande löneformen är fast eller stipulerad månadslön. Dessutom tillkommer prestationsberoende löneelement som exempelvis provision, tantiem och premielön.

Grundlönebegreppet i förhandlingssammanhang är månadslön. Den definieras som summan av stigulerad månadslön för heltidsanställda tjänstemän och ett genomsnittligt värde av provision, tantiem o.dyl. samt naturaförmåner och andra förmåner. De enskilda löneelementen särredovisas i grundmaterialet. Uppgifter om skift- och ob-tillägg insamlas och redovisas separat utanför de standardiserade lönetabellerna.

Uppgifter om jour- och beredskapsersättning, övertidstillägg och semesterlön insamlas inte. Viss övertid ingår i den ordinarie tjänsten i högre löneskikt.

De kommunala sektorerna

Inom de kommunala sektorerna var lönesättningen tidigare starkt centralt reglerad. I centrala och rikstäckande bestämmelser reglerades lönen eller löneintervallet för olika arbeten och befattningar och det fanns små möjligheter för lokala awikelser. Ett betydelsefullt inslag i lönesystemet var högre lön i takt med ökad tjänstetid.

I och med avtalen för 1986-1987 påbörjades en övergång mot friare lönesättning, med färre centrala och rikstäckande regler. I detta avtal ingicks en överenskommelse mellan arbetsgivarna och KTK samt SACO-K om att införa ett nytt förhandlings- och lönesystem med individuell och differentierad lönesättning. 1988-1989 års avtal innebar en ytterligare utveckling av systemet, bl.a. genom awecklingen av den centrala löneplanen fr.o.m. den 1 juli 1989. De nya löneavtalen gav de enskilda arbetsgivarna, landsting och kommuner, ett ökat ansvar för den egna lönepolitiken. Från och med 1988 ändrades också lönesystemet för SKAF:s område i riktning mot en friare lönesättning.

Månadslön är den dominerande löneformen inom den kommunala sektorn. Denna kompletteras av olika former av tillägg. Prestationslöner förekommer dock i liten omfattning.

Mätperioden för lönestatistiken är den 1 mars. Det grundläggande lönebegreppet är månadslön. l förhandlingssammanhang definieras grundlön som summan av månatlig vägt med genomsnittlig sysselsättningsgrad samt beräkningar över avlöningsförstärkning, uppdragstillägg och befattningsarvode för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker. Därutöver redovisas genomsnittlig ä, jour-, beredskapsoch övertidsersättning samt övriga tillägg. Till övriga tillägg hänförs exempelvis vikariatstillägg, kallortstillägg, färdtidsersättning o.dyl.

Semesterlön redovisas ej. Vad gäller ersättning för 0b, jour och beredskap redovisas året ett genomsnitt för februari månad. l och med att helger är ojämnt utspridda över inte att spegla ett årsgenomsnitt. Under februari kommer uppgifterna om ob-tillägget t.ex. inte några storhelger, vilket medför att obmånad då mätningen görs finns tillägget sett som ett genomsnitt för året underskattas. Inom den landstingskommunala en stor del av lönen, har detta sektorn, där ob-tilllägget för vissa grupper utgör gör därför vissa kompletterande teoretiska beräkningar betydelse. Landstingsförbundet över ob-tilläggets genomsnittliga storlek för året.

Statlig sektor

Även inom den statliga sektorn har det funnits en strävan bort från det tidigare starkt mot en friare lokal och individuell lönesättning. Fr.o.m. centralstyrda lönesystemet 1990 slopas det gamla lönegradssystemet för huvuddelen av statligt anställda. Endast N används för vissa kategorier efter lokal överenskommelse. I en del av löneplan tarifflöner eller individuella krontalslöner. Tarifflöner anger normalt övrigt tillämpas vilken med hänsyn till anställningstid eller lägsta lön som ska gälla för en tjänsteman krontalslöner bestäms beloppen i lokala levnadsår. För tjänstemän med individuella löneförhandlingar vid varje myndighet.

Efter den omfattande som följer av ramavtalen 1989-90 lönesystemförändringen beräknas drygt 3000 tjänstemän få chefslön, ca 250 000 tarifflön och ungefär lika individuell krontalslön. Endast bedöms vara kvar i många några tusen tjänstemän har varit lönegradssystemet. Ett särdrag för de statliga lönesystemen och löneformema den rika floran av tillägg som funnits. Dessa inbakas nu i stor sträckning in i månadslönen med det nya lönesystemet.

Mätperioden för den statliga lönestatistiken ändras från mars till september i och med 1990 års insamling. l lönestatistiken är lön per månad det centrala lönebegreppet. Innan användes (beroende på vad som belystes) i huvudsak lönesystemförändringen tre olika lönebegrepp, nämligen;

Löneplanslön Fast lön - plus fasta tillägg löneplanslön Total lön - fast lön plus övriga lönetillägg exkl övertidstillägg.

En översyn av lönebegreppen i statistiken pågår för närvarande mellan parterna med

anledning av det nya lönesystemet.

Semesterlön redovisas inte i lönestatistiken för den statliga sektorn.

3. LÖNEBEGREPP, KATEGORISERING OCH PERIODISERING

Lönestatistikens utformning är naturligtvis beroende av ändamålet med redovisningarna. Parternas lönestatistik är speciellt uppbyggd för att utnyttjas som förhandlingsunderlag. Inom varje sektor är lönestatistiken således anpassad för att kunna tjäna som underlag för bedömningar och ställningstaganden i löneförhandlingar mellan parterna. Eftersom produktionsförutsättningar, löneformer och lönesystem är olika mellan sektorerna skiljer sig också lönestatistikens uppbyggnad och innehåll.

I avsnitt 3.1 nedan görs en jämförelse av de olika sektorernas lönebegrepp. En redovisning av hur de olika lönebegreppen passar in i standarden för arbetskraftskostnader och arbetstider (SIAK/SIAT) görs i bilaga 3. Avsnitt 3.2 behandlar utredningens förslag till jämförande lönebegrepp inom nuvarande statistikförsörjning. Förslaget ligger till grund för utredningens beställning hos SCB (bilaga 5). I avsnitt 3.3 presenteras utredningens begrepp för beskrivning av löneutvecklingen. Avsnitt 3.4 behandlar redovisningsperioder.

l avsnitten 3.3 och 3.4 föreslagna metoder och redovisningsperioder ligger till grund för den redovisning av löneutvecklingen mellan 1982 och 1989 som presenteras i avsnitt 4.2.

Avsnitt 3.5 behandlar slutligen utredningens förslag till redovisningsområden och kategorier.

3.1 Parternas lönebegrepp

Som framgår av avsnitt 2.4 skiljer sig lönebegreppen åt mellan sektorerna. SAF/PTKområdet och den offentliga sektorn använder likartade begrepp vad gäller grundlön genom att man redovisar begreppet stipulerad lön per månad till skillnad från LO/SAF-området där redovisningen avser lön för faktiskt arbetad tid. För SAF/PT Kområdet särredovisas naturaförmåner. För LO/SAF-området däremot ingår naturaförmåner i ett betydligt vidare begrepp, andra förmåner, som innefattar även andra ersättningar och bidrag, t.ex. sammanträdesarvoden, gratifikationer, ersättning vid militärtjänst, sjuklön o.dyl. Naturaförmåner i den offentliga sektorn redovisas ej och förekommer också i liten utsträckning.

För den offentliga sektorn redovisas ersättning för både jour på arbetsplatsen och beredskap i hemmet. För SAF/LO-området görs däremot ingen särredovisning av jour och beredskap. I SAF/PTK-statistiken förekommer inte heller begreppet.

I sammanställningen nedan lämnas en sammanfattande översikt av några för lönestatistiken centrala löneelement och hur de definieras och redovisas inom olika större avtalsområden.

Grundlön SAF/PTK - Stipulerad lön SAF/LO - Tidlön, ackordslön och helglön (T+A+H) Stat böneplanslön Kommun - Löneklasslön

Skift- och ob-tillägg SAF/PTK - Särredovisas SAF/LO - Särredovisas Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas

J0_ur SAF/PT K - Ingår ej SAF/LO - Särredovisas ej Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas

Beredskap SAF/PIK - Ingår ej SAF/LO - Särredovisas ej Stat - Särredovisas Kommun - Särredovisas

Naturaförmåner SAF/PTK - Särredovisas SAF/LO - Särredovisas ej Stat - Ingår ej Kommun - Ingår ej

3.2 Begrepp för jämförelser av lönenivåer

Som framgår av uppställningen ovan går ett fullständigt jämförbart lönebegrepp mellan sektorerna inte att finna inom nuvarande statistikförsörjning. Viss ersättning rapporteras exempelvis inte för vissa sektorer, främst på grund av praktiska svårigheter eller för att löneelementet har liten betydelse. Som utgångspunkt för en redovisning har i en beställning till SCB (bilaga 5) låtit sammanställa olika sammanutredningen fattande mätt för löner. Utredningen har även beställt en särredovisning av olika löneelement. Att de olika löneelementen redovisas separat bedömer utredningen som viktigt dels för att man därigenom kan bedöma betydelsen av olika former av tillägg, dels för att man kan ta fram andra sammanfattande mått än de av utredningen angivna om behov av detta föreligger.

Det bör särskilt framhållas att begreppet grundlön inte återfinns i arbetsmarknadsparternas lönestatistik. De grundlöner som utredningen arbetar med är betingade av

beräkninsmässiga skäl och ambitionen att försöka skapa så jämförbara lönebegrepp som möjligt.

Nedan presenteras de av utredningen tre föreslagna lönebegreppen.

Grundlön (A) Lön (B) Totallön

Begreppen är angivna i syfte att så långt som möjligt finna jämförbarhet mellan sektorerna. Någon absolut överensstämmelse går dock på grund av olikheterna i tillämpade lönesystem och därmed i parternas statistik inte att erhålla.

Grundlön (A1

Av både praktiska och principiella orsaker bör en redovisning utgå från ett gemensamt i grundlönebegrepp, dvs. den ersättning som utgår för arbete på ordinarie tid (plus helglön för LO/ SAF-området). Begreppet omfattar löntagarnas grundläggande ersättning för arbetet, och redovisas i parternas Iönestatistik. l detta begrepp, Grundlön A bör även innefattas av s.k. engångsbelopp som utbetalats. Här avses sådana engångsbelopp till arbetstagarna som inte härrör från höjda lönesatser (höjda tim- eller månadslöner mm) och som således inte redovisas i Iönestatistiken.

LO/SAF

Grundlön = vid tidlöne- och ackordsarbete + helglön Genomsnittlig förtjänst (T+A+H), som den redovisas i andra kvartalsstatistiken respektive år. I avsnitt 4.2 har helglönen för åren fram till 1987 räknats om till att motsvara 10 helgdagar per år. För 1988 är helglönen redan beräknad på detta sätt i 2:a kvartalsstatistiken. g

PTK/SAF

Grundlön = månadslön Stipulerad + ett genomsnittligt värde per månad av provision, tantiem, premielön etc. samt ett genomsnittligt värde av naturaförrnåner per månad.

Primär- och landstingskommuner

Grundlön = löneklasslön + och Månatlig avlöningsförstärkning, uppdragstillägg befattningsarvode för läkare och tantiem för tandläkare och tandtekniker + övriga tillägg (dvs. kallortstillägg, vikariatsersättning o.dyl.).

Statlig sektor

Grundlön = Månatlig löneplanslön + vissa tillägg. Utredningen har bedömt att manga Genom av de tillägg som finns inom den statliga sektorn är att betrakta som grundlön. SAV har utredningen erhållit en indelning av de olika tilläggen i arbetstidsberocnde till utanför ordinarie arbetstid och tillägg som inte ar tillägg knutna tjänstgöring i bCSlunarbetstidsberoende utan knutna till viss tjänst. De senare har utredningen ningen till SCB låtit sammanställas med löneplanslön till ett grundlönebegrepp.

Iüå

I beställningen till. SCB anger utredningen ytterligare ett lönebegrepp (B), som förarbetstidsberoende utom gmndlön även omfattar värdet av allmänna villkor i form av element som skift- och ob-tillägg, jour- och beredskapstillgägg m.fl. tillägg.

Totallön

och lön (B) definierats ovan omfattas inte alla löne- På det sätt som grundlön (A) element Vid sidan av ovan nämnda löneelement utgår som utgår till arbetstagarna. olika former av semesterlön osv. Den praktiska således exempelvis övertidstillägg, till att alla inte alltid redovisas i partsorsaken tillägg tagits med är att de inte statistiken. borde emellertid ett totallönebegrepp även inkluderande Rent principiellt dessa element redovisas. Totallönen skulle så långt möjligt beskriva arbetsersättningen för en bestämd arbetstid, dvs. per arbetad timme eller månad. Det innebär att evensom inte redan nu avspeglas i lönestatistiken skulle tuella arbetstidsförkortningar räknas med.

Ett sådant skulle totala löneersättning per totallönebegrepp spegla arbetstagarnas för närarbetad tidsenhet. Av praktiska skäl, dvs. brist på underlag, går dock detta Att insamla data som varande inte att göra vid lönenivåjämförelser. kontinuerligt skulle göra en sådan analys möjlig skulle kräva stora resurser, inte minst för uppgifts-

lämnarna. Det är utredningens uppfattning att ett starkt utökat uppgiftslämnande på Ett detta omrâde inte skulle stå i rimlig relation till det ökade informationsvärdet. får tillsvidare därför av begreppet Lön B. önskvärt totallönebegrepp representeras

Jämförelse mellan tim- och månadslön

av privatanställda i LO-förbunden har lönesatser satta per En majoritet organiserade sektor och inom PTK-förbunden avser timme; timlöner. För majoriteten i offentlig lönesatsema kronor per månad, d v s månadslön. En direkt jämförelse kan inte därför inom LO/SAF :s område med månadslönebegreppen heller göras av timlönebegreppen inom Övriga sektorer. För att kunna jämföra den genomsnittliga löneersättningens sektorerna måste räknas upp till en storlek mellan antingen timlöneersättningen

ersättning per månad eller omvänt. I båda fallen tvingas man utnyttja förenklingar eller schabloner som minskar exaktheten i jämförelsen. Med denna reservation har utredningen ändå funnit det väsentligt att försöka ge en ungefärlig bild av vilka genomsnittliga lönenivåer som råder inom de olika sektorerna.

I avsnitt 4.3 har i förekommande fall den genomsnittliga timlönen inom LO/SAFområdet, tidlön, ackordslön samt helglön (T+A+H), räknats upp till en schabloniserad månadslön genom multiplikation med 167 timmar .

Det bör observeras att denna beräkning inte tar hänsyn till att stora grupper av löntagare inom LO/SAF-området har kortare veckoarbetstider främst de grupper av skiftarbetare som har en avtalad kortare veckoarbetstid än 40 timmar.

Lönekostnad

Till arbetsgivarens kostnader för arbetskraften kommer, förutom den totala kontanta också de s.k. lönebikostnaderna. Lönebikostnaderna 9 lönen, är dels lagstadgade, dels mellan parterna avtalade kostnader för tilläggspension etc. I bilaga 3 redovisas nivåerna för lönebikostnaderna under 1980-talet. Dessutom beskrivs i bilagan de skilda system och principer som råder inom olika sektorer av arbetsmarknaden.

Till begreppet lön/lönekostnad skulle också kunna räknas värdet av övriga ersättningar till arbetstagare som principiellt kan betraktas som ersättning för utfört arbete. Det gäller olika typer av s.k. fringe benefits och i förekommande fall också vissa former av resultatberoende lönetillägg. För närvarande finns det dock inte någon principiell samsyn på hur dessa ersättningar skall betraktas. De ersättningar som här avses varierar också i hög grad till sin karaktär, alltifrån mer renodlade prestationsersättningar till ersättningar i anslutning till riskkapitalförsörjning. I det senare fallet kan ersättningen rimligen inte heller räknas som löneförrnån då det är en del av en kapitalavkastning.

Beräkningen är gjord enligt följande: Antal veckor 365,25/7 = 52,18 per år: Antal dagar må-fr per år: 52,18 * 5 = 260,9 Antal arbetsdagar inkl sem 260,9 - 10 = 250,9 Antal arbetstimmar per månad 250,9 * 8 tim/12 mån = 167 timmar

Sammanfattningsvis fås följande lönenivåbegrepp:

Grgndlön A

De grundläggande lönebegreppen i parternas lönestatistik plus eventuella engångnbelopp (se sid 24) som utbetalats.

LönB

Ovanstående löneelement som är konsistent redovisplus värdet av de allmänna villkor att det inte

ad i parternas lönestatistik (ob-tillägg etc.) (Övertidstillägg ingår ej, därför

redovisas i all lönestatistik.)

Totallön

Ett mer lön B inklusive ersättningar och villkor som inte komplett lönebegrepp, redovisas i lönestatistiken bl.a. kostnader för avtalade arbetstidsförkortningar.

Lönekostgad Totallön och ersättningar vid sidan av direkt lön. plus lönebikostnader av olika till arbets- och I bilaga 4 återfinns en principiell översikt ersättningar uppdragstagare. Denna genomgång och analys bör enligt utredningen kunna ligga till diskussioner inom SCB:s lönestatistiska nämnd med målsättningen grund för fortsatta att succesivt hitta metoder att statistiskt mäta sådana förmåner som kan anses ligga inom löneområdet.

3.3 Begrepp för jämförelser av löneutvecklingen

av löneutvecklingen bör de ovan beskrivna begreppen grund- Även vid beskrivningar lön, totallön (lön B) och lönekostnad användas. Förändringar av grundlöner är självfallet relativt okomplicerade att beräkna. Redovisningen av hur totallönen (lön B) förändras måste emellertid baseras på uppskattningar av slutna avtal på arbetsmarknaden. Grunden för dessa uppskattningar är den framräknade förändringen av grundlönen. Till denna förändring måste läggas beräknade effekter av de eventuella förändav allmänna villkor och ersättningar utöver grundringar som avtalats mellan parterna lönen. Även effekter av arbetstidsförkortningar, som inte registrerats i grundlönen, måste medräknas. Det bör återigen noteras att dessa typer av beräkningar aldrig kan göra anspråk på att vara exakta utan är approximativa.

I avsnitt 4.3 redovisas utvecklingen för olika delar av arbetsmarknaden enligt i huvudsak Grundlön A och Totallön.

Även parterna genomför sådana beräkningar som underlag för sina förhandlingar samt för jämförelser med andra avtalsområden.

Centralt avtalade förändringar respektive restgst

För redovisningar som avser en historisk period är det vanligtvis tillräckligt att den samlade utvecklingen redovisas. För att uppskatta de framtida effekterna av slutna avtal samt för genomförande av vissa typer av lönebildningsstudier är det dock nödvändigt att försöka dela upp den samlade utvecklingen under olika rubriker. De etablerade begreppen för en sådan uppdelning har tidigare varit avtalsmässig löneökning respektive löneglidning.

Under senare år har emellertid löneavtalens konstruktioner gjort det allt svårare att göra meningsfulla distinktioner mellan avtalade respektive icke avtalade löneökningar. Förekomsten av bland annat s.k. öppna potter och s.k. lägstpotter, dvs. centralt av- i talade löneökningar som inte helt bestämts till sin storlek, har bidragit till detta. Det är emellertid ändå nödvändigt att försöka skapa ett hanterbart och operationellt i begrepp i detta sammanhang. I föreliggande utredning avses således med begreppet avtal eller avtalsmässig höjning centralt, på lägst förbundsnivå, avtalade och till sin storlek bestämda löneökningar. Det innebär bl.a. att de ovan nämnda s.k. öppna potterna inte hanteras som avtalade löneökningar utan registreras som löneökningar vid sidan av avtal. Löneökningar vid sidan av avtal benämns fortsättningsvis restpost.

Strukturella förändringar

I den beräknade totala löneutvecklingen kan ligga förändringar som inte nödvändigtvis avspeglar verkliga förändringar av lönesatser och löneersättningar. Dessa så kallade strukturella förändringar kan gälla kvantitativa eller kvalitativa förändringar i den population som redovisas.

Med kvantitativa förändringar avses att grupper inom populationen bortfaller eller tillkommer mellan mätperiodema. Om det i en given population exempelvis bortfaller r eller tillkommer ett stort avtalsområde med en avvikande genomsnittslön mellan mättillfâllena påverkar detta självfallet den redovisade förändringen av genomsnittslönen. Under 1980-talet har flera sådana populationsförändringar förekommit. Effekterna av vissa av dessa har i utredningens beräkningar uppskattats, och befunnits påverka utvecklingen med högst 0,5 procent mellan enskilda år. Det har emellertid inte varit möjligt att beräkna effekterna inom alla sektorer. Mot denna bakgrund är utredningens redovisning i avsnitt 4.3 av löneutvecklingen under tiden 1982-1989 inte korrigerad för strukturella förändringar som orsakats av kvantitativa populationsförändringar.

Med kvalitativa populationsförändringar avses förändringar i en befintlig populations arbetsförhållanden, etc. De kan avse förändrade arbetsarbetsuppgifter, yrkesstruktur t.ex. förändrad förändrat arbetsinnehåll eller förändrade kvalifivillkor, arbetstakt, kationer. Dessa förändringar sker successivt inom alla sektorer. Genom att produkförändras utvecklas också ständigt arbetsinnehåll och tionen och produktionsapparaten arbetsmetoder på hela arbetsmarknaden. Inom vissa områden har arbetsmarknadsparterna utvecklat egna metoder för att uppskatta storleken av sådana förändringar områden man storleken av av arbetsuppgifter. Inom exempelvis SAF/Viks uppskattar de löneförändringar som man anser kan hänföras till förändringar av löntagar-

kollektivens befattnings-, och yrkessammansättning. sektorer däremot inte Inom LO/SAFs områden, i statliga och kommunala tilllämpas storleken och effekterna av motsvarande system. Det finns dock inte skäl att anta att sådana förändringar på lång sikt i någon väsentlig omfattning skiljer sig åt mellan sektorerna. Dettta skulle antagande går dock inte att leda i bevis. Andra antaganden stannat självfallet kunna göras. Vid en samlad bedömning har emellertid utredningen för se det här gjorda antagandet som det mest realistiska. Jämförelser av utvecklingen i sektorerna skulle därmed inte heller Mot den bakgrunden och påverkas nämnvärt. inom alla med hänsyn till att det heller inte finns metoder att mäta dessa effekter effekter i utredningens i sektorer beaktas inte denna typ av strukturella redovisning

avsnitt 4.3.

diskuteras avses i allmänhet av den När Iöneutveckling för olika kollektiv utvecklingen lönen för i olika och åldersgrupper. Den genomsnittliga personer yrkeskategorier som de enskilda personerna erhåller kan dock skilja sig från löneut- Iöneutveckling vecklingen i det kollektiv de tillhör, bl.a. därför att lönen ofta ökar i takt med stigande Skillnaden mellan individuell och kollektiv Iöneutveckling beror ålder och kvaliñkation. är utformade. För lönesystem med liten lönespridning, exempå hur lönesystemen inom SAF/LO-området, och den kollektiva Iönepelvis skiljer sig den individuella inte markant åt. För kollektiv med stor lönespridning, exempelvis inom utvecklingen SAF/FTK-området, kan däremot den individuella löneutvecklingen betydligt avvika från den kollektiva. och lönestatistik beaktar att Speciellt privattjänstemännens lönesystem De till karriären hörande s.k. icke nivåhöjande tilläggen är arbetstagarna gör karriär. lika med skillnaden mellan slutlöner och nyanställningslöner. Redodeñnitionsmässigt visningar av löneutvecklingen för kohorter, dvs. grupper bestående av identiska indi-

vider, görs av arbetsmarknadens parter. Jämförelsema begränsar sig dock till förändringar mellan närliggande år. De problem som uppträder vid redovisningar över längre

tidsperioder är bl.a. att personer byter arbeten vilket gör det vanskligt att utifrån ett material dra slutsatser som avser en hel population. Utredningen har inte begränsat Metoder för närmare utrett möjligheterna till jämförelse av individuell Iöneutveckling. ett sådant förfarande borde dock bli föremål för analyser och utredningar inom den

av SCB inrättade lönestatistiska nämnden.

3.4 Perioder i redovisningen

Mot bakgrund av bland annat en relativt splittrad bild vad gäller avtalens ikraftträdande under 1980-talet är valet av utgångsår för lönejämförelser med bas i 1980talet betydelsefullt. 1982 är det senaste år då avtalen inom alla sektorer i princip hade samma tidpunkt för ikraftträdande. Detta är ett skäl till att 1982 valts som utgångspunkt för utredningens historiska jämförelser i avsnitt 4.3. Ett annat skäl är att skeenden alltför långt bak i tiden löper risk att bli betraktade som ointressanta. Det för redovisningen valda utgångsåret kan dock inte ses som någon objektiv eller rättvisande utgångspunkt för alla jämförelser. För att testa känsligheten i beräkningarna med hänsyn till utgångsår har beräkningarna även gjorts med alternativa basår i avsnitt 4.3.

Arbetsmarknadens parter tillämpar som nämnts olika mättillfällen i sin lönestatistik. Eftersom mättillfällena inte sammanfaller riskerar jämförelser mellan sektorerna baserade på parternas statistik att inte bli rättvisande. I en sektors statistik kan ett års avtalsmässiga löneökningar ha registrerats men inte i en annan sektors. För längre tidsserier bör detta inte spela någon större roll, men för kortare perioder kan det avsevärt snedvrida jämförelser. I syfte att öka jämförbarheten mellan sektorerna liksom med annan ekonomisk statistik bör därför förändringar mellan kalenderår redovisas. Utredningen har för detta syfte och till grund för redovisningen i avsnitt 4.3 beräknat en genomsnittlig lön för varje kalenderår och sektor. Beräkningarna har skett med utgångspunkt från parternas lönestatistik och uppskattningar av hur stora de centralt avtalade löneökningarna varit respektive år och vid vilken tidpunkt dessa trätt i kraft. Till de beräknade effekterna av de centrala avtalen har lagts en beräknad effekt av den s.k. restposten.

De svårigheter som föreligger med att beräkna effekten av den s.k. restposten har sitt ursprung i bristande kunskap om när restposten uppkommer mellan mättillfällena. Å ena sidan kan restposten uppkomma vid samma tidpunkter och med samma mönster år från år. I dessa fall kan effekterna på utvecklingen mellan olika kalenderår relativt väl uppskattas genom att i modellen t.ex. anta att restposten är proportionellt uppdelad mellan statistikårets tolv månader. Om å andra sidan tidpunkterna för när restposten uppkommer varierar år från år ger ovanstående antagande en sämre approximation av utvecklingen mellan kalenderår.

Mönstret för restpostens fördelning över året kan påverkas av säsongvariationer eller konjunkturvariationer. Dess fördelning över året kan också ha samband med tidpunkter för ikraftträdande av avtalade löneökningar, t.ex. tidpunkter för lokala lönerevisioner inom sektorn eller avtalsområdet. I avsaknad av trovärdiga modeller för säsong- eller konjunkturberoende restpost görs antagandet att mönstret för när restposten uppkommer påverkas av dels tidpunkten för ikraftträdande av centrala avtal, dels storleken på de centrala avtalen. l de redovisningar som återfinns i avsnitt 4.3 antas närmare bestämt att hälften av restposten beror på när centrala avtal träder i kraft - och att restposten då utgår i relation till storleken på de avtal som trätt i kraft under statistikperioden - medan återstående restpost faller ut löpande under året.

att notera att detta modellantagande inte innebär om Det är viktigt någon prognos totala storlek utan bara är ett antagande om tidpunkterna för när en restpostens faktiskt uppmätt restpost uppkommer. l redovisningen i avsnitt 4.2 görs inga antaganden om storlek efter för parternas lönestatistik 1988. restpostens tidpunkterna kalenderåren 1990 Redovisningen i avsnitt 4.2 av förändringarna 1988, 1989 och omfattar därför endast effekterna av restpostens förändring fram till respektive statistiktillfálle 1988. Därefter avser redovisningarna avtalade löneökningar för respektive

år.

I det närmast följande avsnittet ges en illustration till den av utredningen tillämpade metoden för kalenderårsperiodisering i avsnitt 4.3.

3.4.1 Kalenderårsberåkningar och överhäng

i Ett problem med partsstatistiken, speciellt när det gäller att sätta löneutvecklingen relation till andra variabler i det ekonomiska inte systemet, är att den som nämnts utan bara vid mäter genomsnittslönerna per kalenderår (eller per månad eller kvartal) ett enstaka kvartal eller under enstaka månader. Olika avtalsområden har dessutom olika vilket inte minst försvårar jämförelser av löneutvecklingen mellan mättillfällen, olika grupper och branscher. På LQ/SAF-området mäts lönerna som tidigare nämnts 2:a kvartalet respektive år, på PTK/SAF-området för augusti månad och inom den sektorn för mars månad. En enkel metod att omvandla dessa data till kalenoffentliga att mellan mättillfällena skett med lika stora tal derårstal vore anta att ökningen månad för månad (antingen i procent eller kronor). Man kan emellertid göra en bättre av genomsnittslönerna genom att utnyttja kunskap om när avtalsuppgöuppskattning i kraft. Det är baserat utredningen beräknat de relserna trätt på sådan kunskap genomsnittliga lönerna per kalenderår.

inom ett hypotetiskt avtalsområde där Av diagram 3.1 nedan framgår utvecklingen lönenivåerna förutsätts mätas i september månad. Mellan september år 0 och sep-

tember år 1 stiger lönerna från 100 till 110, alltså med 10 procent. Däremellan ligger mättillen avtalsmässig höjning på 6 procent om man räknar från närmast föregående På fälle; restposten är följaktligen ca 4 procent mellan de två septembermånadema. motsvarande sätt kan man dela upp ökningarna mellan mättillfällena år 1 och 2 respektive år 2 och 3. Den avtalsmässiga löneökningen, år l på 6 procent träder ikraft bara 11 av årets 12 månader. Den för den 1:a februari. Löneökningen gäller därför året genomsnittliga lönenivån (årsgenomsnittet) påverkas därför bara med 11/12-delar Under år 2 gäller däremot löneökningen under av den avtalsmässiga löneökningen. kommer årets alla månader och slår igenom fullt ut på årsgenomsnittet. Härigenom de 1:a februari år 1 att påverka förändringen av årsen del (1/12›del) av löneökningen år 1 och år 2. Denna del benämns fortsättningsvis för ett genomsnitten mellan avtalsmässigt överhäng, eller bara överhäng från år 1. Detta ger i och för sig ingen kunskap om löneutvecklingens förlopp, men dock en viss hjälpinformation fullständig mellan kalenderåren. när man vill uppskatta löneökningarna

Diagram3.1Avtaloch restpostinomett hypotetisk!avtalsomrâde. Mättidpmkter artigtlonestatistkm

Kasañlitu 7-- .. m i ___w___,› A

Ilili +4 lilllil liIllAl 789|0ll|Zl2JJ56189I0lll2lZJJS6789IOI|I2lZJ456789IOH ÅBO M1 A512 Aag

Den andra faktorn som påverkar den kalenderårsvisa förändringen är hur restposten utvecklats under den period som ligger mellan mättillfällena. Om detta vet man som nämnts ingenting med säkerhet. Här kan tre hypoteser övervägas, två av dem extrema Den första är att restposten mellan mättillfällena är och den tredje en kompromiss. i procent räknat lika stor månad för månad och oberoende av när avtalshöjningama äger rum. Detta ger en löneutveckling i enlighet med den heldragna kurvan i diagram 3.2. Den andra extremen är att anta att restposten i sin helhet inträffar samtidigt son1 Den totala löneutvecklingen kommer då att bli som den streckade avtalshöjningarna. kurvan visar. Om man beräknar kalenderârsgenomsnitt för de månadstal som framkommer enligt de två nu beskrivna metoderna är det uppenbart att de procentuella ökningarna mellan två sådana kalenderårsgenomsnitt inte blir lika stora. I praktiken visar det sig emellertid att skillnaderna oftast blir små, några få tiondels procentenheter.

Diagram3.2Beräknadlöneuwecklinginomett hypotetisktavtalsomráde. Mmidpmktereviølömstaüsüxon 145.01. -j

140.015 {-

iaspx

name l

105.05 inom -

7X9I0lIl2|13l56739|0ll|2IZlJS67X9I0l|lZ|2JIS61R9l0ll Ana Am M2 Ana

- den metod som används i utredningen och som tidigare Kompromissmetoden beskrivits - är att anta att hälften av restposten uppstår samtidigt som avtalsrevisionfördelad Denna erna och att den andra hälften är likformigt på de olika månaderna. faktiskt är resultatet av metod är rimlig med tanke på att en del av restposten de centrala avtalen träder i kraft, avtalsförhandlingar på lokal nivå i samband med att del är resultatet av strukturella förskjutningar i arbetskraftens medan en annan sammansättning, ökad produktivitet vid prestationslönesystem, etc. Att dela restposten i tvâ lika stora hälfter är givetvis godtyckligt, men eftersom som nämnts skillnaderna inte är särskilt stora ens mellan de båda extremmetodema, spelar det uppenbarligen mindre roll hur uppdelningen därvidlag görs.

Diagram 3.3 Procentuell löneökning mellan kalenderår för industriarbetare.

se ökning SCBs mánadsstaristik

Bearbetad partstetistik

. J I l l I l I | l | l l i I l 19711972197319741975197619771978197919801981198219831984198598619871988 Ar

När det gäller löneutvecklingen för industriarbetare har man möjlighet att jämföra beräkningar enligt den metod utredningen tillämpar med annan statistik för industriarbetare, eftersom SCB sedan länge producerar månadsvis statistik över detta. Som framgår av diagram 3.3 är överensstämmelsen mellan de båda tidsseriernas kalenderärsvisa utveckling ganska god.

Några större awikelser finns dock på 1970-talet. Vad gäller 1980-talet är awikelserna år för år däremot inte så stora men det skall påpekas att SCB:s månadsstatistik genomgående ger högst ökningstal.

3.5 Redovisningsområden och kategorier .

Som underlag för ekonomisk analys är det i de flesta fall naturligt att redovisa löneut-

SNI (Svensk standard för näringsgrens-

vecklingen för områden och branscher enligt Nationalräkenskapssystemet). Som internt underlag fö›

indelning) eller SNR (Svenska

också uppgifter för avtalaexempelvis konjunkturinstitutets analyser är emellertid

områdcn i många fall nödvändiga.

Liksom för en För ett allmäninformativt syfte gäller delvis andra förutsättningar. information är en näringsgrensindelad redovisning intressant. ekonomiskt inriktad och löneutveckling för Därutöver finns det dock ett intresse av att spegla lönenivåer olika yrkesgrupper, utbildningsgrupper och åldersgrupper.

Klassificering efter yrke

Det finns ingen enhetlig Att jämföra lön för olika yrken kan bereda vissa svårigheter. Dock är SAF/PTK-statistiken som nämnts yrkesnomenklatur för hela arbetsmarknaden. (BNT) som klassar uppbyggd enligt systemet Befattningsnomenklatur Tjänstemän

olika arbeten efter verksamhet och svårighetsgrad. Nackdelen med BNT som arbetsmellan värderingssystem är emellertid att den inte är uppbyggd för att göra jämförelser

att med nomenklaturens hjälp olika typer av arbeten. Det är således inte möjligt arbeten. Nomenklaturen tar heller inte utröna vad som skall avses med likvärdiga finns vid klassificering av arbeten. På SAF/LO-området hänsyn till arbetsmiljöfaktorer för vissa avtalsområden uppgifter om yrke. Dessa är emellertid inte svårighets-

för arbetat för att få fram en svårighetsgraderad nomenklatur graderade. LO har dock hela arbetsmarknaden.

För kommunalt anställda, vars lönevillkor regleras av Kommunförbundet/Landstings- CAL och CAK, förbundet och SKAF, fanns de tidigare nämnda specialbestämmelserna indelas efter kategoritillhörighet vad gäller landsting och CA-grupp där yrkesgrupperna vad gäller primärkommuner. För varje kategori angavs lönegrad eller lönegradslatitud. en nivåindelning. För andra CA-grupp och kategori innebar för vissa befattningar innebar indelningen endast en klassificering av arbetsuppgifter. befattningar

För kommunalt anställda, vars lönevillkor bestäms av Kommunförbundet/Landstingsförbundet och SACO-K respektive KTK, regleras tjänsterna som tidigare nämnts fr.o.m. Kommun (BOK) samt oktober 1986 av specialbestämmelserna Befattningsomrâde Befattningarna har sammanförts i befattnings-

Befattningsomrâde Landsting (BOL).

som grupper för vilka i vissa fall lägstlönegrader anges. Innebörden är att arbetstagare som överensstämmer med de definitioner som finns för en viss utför arbetsuppgifter är lönesättningen fri. befattning är garanterad en lägstlönegrad. Utöver lägstlönegrad Statikgrupp innebär Till varje befattningsgrupp finns en finare indelning, statistikgrupp. en nivåindelning. För andra befattningar innebär indelningen för vissa befattningar endast en klassificering av arbetsuppgifter.

På det statliga området har man hittills använt ett system med tjänstebenämningar. Dessa är i många fall otillräckliga för att avgöra vad en person egentligen arbetar med. Dessutom tillämpar myndigheterna olika benämningar för likartade tjänster vilket ytterligare försvårar jämförelser med den övriga arbetsmarknaden. På det statliga området har därför en standard utarbetats, Tjänstenomenklatur S (TNS), som under 1989 använts på försök av 180 myndigheter. Fr.0.m. hösten 1990 kommer samtliga myndigheter att inrapportera löner enligt något av systemen, BNT eller TNS. De lokala parterna får välja något av systemen. Redan nu klassas ca 40 000 tjänstemän inom den statliga statistiken enligt BNT-systemet. Eftersom det finns en översättningsnyckel mellan systemen kommer det att bli möjligt för en myndighet att inrapportera vissa tjänster enligt BNT och andra enligt TNS. Det möjliggör att samtliga befattningar kommer att kunna redovisas enligt TNS-systemetDen främsta skillnaden mellan TNS och BNT är för närvarande att det i TNS inte ingår någon svårighetsgradering.

Den officiella SCB-statistiken ansluter till parternas klassificeringar för privatanställda tjänstemän samt för statligt och kommunalt anställda. Statistiken över yrken på LO/SAF-området är emellertid inte officiell. Vad gäller tjänstemän inom privat sektor är BNT:s 51 befattningsfamiljer (=yrkesområden) och 7 befattningsnivåer(=yrkesnivåer) reducerade till 15 yrkesområden och 4 yrkesnivåer. Denna reducering gör det svårt att urskilja homogena yrken och arbetsuppgifter. För den kommunala sektorn saknar SCB tillgång till statistik över statistikgrupp.

Den officiella statistiken bör naturligtvis ge möjlighet till samma indelningar som den statistik som den är hämtad från. Detta gäller i hög grad uppgifter om yrken och befattningsnivåer. Ur den synvinkeln är den hos SCB tillgängliga summariska LOISAFstatistiken otillfredsställande.

För att få en jämförbar yrkesnomenklatur över hela arbetsmarknaden behövs ett helt nytt system oberoende av parternas egna interna system. Genom ILO pågår en revidering av den internationella standarden för yrkesklassificering (ISCO). I den reviderade versionen används en form av svårighetsgradering, s.k. skill level, som kriterium för att avgränsa grupperna. Denna avgränsning är dock ganska grov. I Sverige kommer statistiska centralbyrån att undersöka förutsättningarna för att anpassa standarden till svenska förhållanden. Hur en ny yrkesklassificering praktiskt skall kunna appliceras återstår att utreda. Nödvändigt är dock att klassning sker ute på företagen och i organisationerna. För att detta skall kunna ske krävs att både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är överens om nomenklatur och principer för klassificering. Ett lämpligt organ där ett samarbete kring nomenklaturfrågor bör kunna ske är inom den av utredningen föreslagna och vid SCB inrättade lönestatistiska nämnden.

Eftersom en enhetlig yrkesnomenklatur ännu inte finns att tillgå föreslår utredningen - i awaktan på detta - att ett antal relativt väldefinierade yrkesgrupper som är vanliga inom olika sektorer presenteras i den årliga av SCB producerade allmänna informativa statistiken (se vidare beställningen till SCB, bilaga 5). Flera av de utvalda yrkena i beställningen till SCB är hämtade från parternas egna förslag till s.k. stabila yrken.

Eftersom SCB saknar yrkesuppdelning för arbetare föreslår utredningen att LO/SAF :s förbundsstatistik används där detta medges.

Klassificering efter utbildning och ålder

Utbildning är en betydelsefull bestämmningsfaktor för lön. Idag finns dock ingen På senare heltäckande och enhetlig insamling av variabeln utbildning i lönestatistiken. med det lönestatistiska år har möjligheter att samköra det centrala utbildningsregistret materialet diskuterats inom SCB. Rent tekniskt är detta möjligt redan idag och ett sådant förfarande har fördelen av att man får en enhetlig klassificering av utbildningsvariabeln för hela arbetsmarknaden. Det är enligt utredningens mening angeläget att en sådan redovisning kan genomföras under förutsättning att kravet på personlig integritet kan säkerställas.

Det är bl.a. genom att kombinera uppgifter om utbildning och ålder som utbildnings- Jämförelser variabeln kan bli intressant för jämförelser av löner och löneutveckling. i olika åldersklasser kan mellan individer/grupper med likvärdig utbildningsbakgrund I därvidlag bidra till att skapa i högre grad objektiva metoder för lönejämförelser. som krävs för sådana jämförelser kan avsaknad av tillgång till det underlagsmaterial tills vidare klassificerade efter enbart ålder redovisas. genomsnittslöner

Framtida redovisning

bruk som när- Den av utredningen föreslagna redovisningen för allmänt informativt i och mare presenteras i kapitel 5 och i bilaga 5 speglar utredningens syn på innehållet utformningen av SCB:s årliga lönestatistiska redovisningar. Den närmare utformningen liksom presentationen av årsstatistiken bör bli föremål för diskussioner och ställningsnämnden. taganden inom den lönestatistiska

4. BERÄKNINGAR FÖR EKONOMISK ANALYS

Lönebildningen har en framträdande roll i omvandlingen av samhällets produktionsresultat till inkomster av olika slag. Ungefär 50 procent av de samlade inkomsterna i Sverige består av löner och ca 20 procent av s.k. kollektiva avgifter. Resterande ca 30 procent består av bruttovinster. Beräkningar av hur löner m.m. förändras är därför av stor betydelse för bedömningar av den ekonomiska utvecklingen och utgör därigenom ett viktigt beslutsunderlag för den ekonomiska politiken.

Lönestatistiskt underlag behövs dels för kortsiktiga bedömningar av konjunkturutvecklingen, dels för den ekonomiska forskningen, bl.a. om lönebildningen. I ett appendix till utredningens delbetänkande Offentlig lönestatistik, SOU 1988:35, redovisar Nils Henrik Schager forskningens behov av lönestatistik. Vad gäller behoven av underlag för den forskning som studerar lönestrukturer och individens arbetsmarknadsbeteende hänvisas till nämnda betänkande. Det gäller i dessa fall främst behovet av individrelaterade databaser om löner m.m. SCB:s lönestatistiknämnd bör vara ett lämpligt forum att diskutera dessa behov vidare. I detta kapitel berörs främst löneökningarnas bestämmningsfaktorer för större aggregat av branscher och arbetstagare.

Behovet av en god lönestatistik bör dock inte enbart förknippas med kortsiktiga ekonomiska analyser och med forskning omkring lönebildningen. Man får inte glömma det behov av sammanhängande lönestatistiska analyser som finns i anslutning till långsiktiga ekonomiska bedömningar, t.ex. långtidsutredningar. För sådana mer långsiktiga överväganden är det självfallet av stor betydelse att kunna grunda presenterade kalkyler på ett brett och representativt underlag i vilket en kortperiodisk statistik med bred bas kan vara en del.

För bedömningar av konjunkturutvecklingen är det främst beräkningar av den samlade efterfråge- och kostnadsutvecklingen inom olika delar av ekonomin som är av intresse. Som underlag för bedömningar av hushållens samlade inkomster är det främsta kravet på lönestatistisk information att den är heltäckande. Någon fördelning eller uppdelning på olika sektorer, näringsgrenar och branscher eller efter avtalade respektive icke avtalade löneökningar är i princip inte nödvändig. För prognoser över utvecklingen kan den sistnämnda informationen däremot vara av stort intresse. För bedömningar av hur produktionskostnaderna utvecklas är det av större betydelse att kunna urskilja utveck- För den internationella konkurrenskraften är lingen inom skilda delar av ekonomin. således utvecklingen inom de konkurrensutsatta sektorerna mest intressant medan utvecklingen inom exempelvis offentlig sektor kan vara av betydelse som underlag för bedömningar av budgetutvecklingen.

Samhällsekonomisk är en betydelsefull förutsättning för en forskning om lönebildning långsiktigt effektiv utformning av den ekonomiska politiken. Genom ökad kunskap om och förståelse kring lönebildningens bestämningsfaktorer kan instrumenten för konförbättras och den ekonomiska politiken utformas mer junkturella bedömningar effektivt. Ett heltäckande underlag för studier och analyser av lönebildningsprocessen saknas för närvarande.

Utredningen har därför funnit det angeläget att föreslå två former för aggregerade tidseriedata om löner, nämligen

kortperiodisk lönestatistik enligt tidigare förslag (SOU 1988:35) samt

en modell för Löneanalys och prognos (LAP) vid konjunkturinstitutet.

I avsnitt 4.2 behandlas lönekommitténs tidigare förslag (SOU 1988:35) till kortperiodisk näringsgrensindelad lönestatistik.

I avsnitt 4.3 behandlas metoder för att kunna använda information om löner och avtal på arbetsmarknaden i en modell för löneanalyser och prognoser (LAP) i konjunktur- Medan den kortperiodiska lönestatistiken avser att mäta bedömningssammanhang. den faktiska löneutvecklingen (ex post) för olika näringsgrenar så avser denna modell att också kunna beräkna och bedöma aktuella och avtalade förändringar på arbetsmarknaden. De grundläggande metoderna för att beräkna kalenderårsvisa förändringar av löner för olika sektorer av arbetsmarknaden redovisas i detta avsnitt.

I avsnittet redovisas även utredningens beräkningar av löneutvecklingen för de stora kollektiven på arbetsmarknaden 1982 och framåt.

lönestatistik samt kompletterande bearbetningar av Med en löpande kortperiodisk parternas lönestatistik i den föreslagna modellen för löneanalyser och prognoser (LAP) vid Kl erhålls enligt utredningens mening två goda tidsserieunderlag för konjunkturbedömningar, ekonomisk politik och forskning.

Avsnitt 4.4 redovisar utredningens syn på hur ansvaret och formerna för den ekonomiskt inriktade löneinformationen bör organiseras.

om lönebild- Inledningsvis ges i avsnitt 4.1 en översikt av den aktuella forskningen ningen. Avsnittet syftar till att underlätta förståelsen av hur lönestatistik och kunskap om lönebildningen kan användas i lönebildningsforskningen och stabiliseringspolitiken. Därmed illustreras också de informationsbehov om löner och löneutveckling på aggregerad nivå som ligger till grund för utredningens ställningstagande.

I avsnittet Mekanismer bakom lönebildningen som följer ges en översiktlig beskrivning av den aktuella forskningen kring löneökningars bestämningsfaktorer på aggregerade och individers arbetsmarknadsbeteenden nivåer. Vad gäller studier av lönestrukturer hänvisas liksom tidigare till betänkandet Offentlig lönestatistik, SOU 1988:35. I alla de studier som berörs har olika former av lönestatistiska aggregat och tidsserier utnyttjats.

4.1 lönebildningen och koniukturpolitiken

Mekanismer bakom lönebildningen

De traditionella målen för den ekonomiska politiken brukar i allmänna termer formuleras som hög och jämn tillväxt, full sysselsättning, (rimlig) prisstabilitet och balans i utrikeshandeln. De mer preciserade målsättningarna har skiftat något under olika tider och mellan olika politiska grupperingar. Detta gäller inte minst awägningen mellan olika mål när dessa - såsom ofta är fallet, åtminstone på kort sikt - riskerar att komma i konflikt med varandra.

Löneutvecklingen och de faktorer som ligger bakom lönebildningsprocessen spelar stor roll för uppnåendet av de samhällsekonomiska målen. Detta ter utomordentligt sig närmast självklart om man betänker att ungefär hälften av ekonomins produktionsresultat genererar inkomster i form av rena löner och att därtill kommer ca 20 procent i form av socialförskringsavgifter och andra avgifter som står i direkt proportion till lönerna.

Långsiktigt inverkar lönebildningen på resursallokeringen i ekonomin, dvs. på hur arbetskraft och kapital fördelar sig på olika typer av produktion. Det gäller härvid såväl förhållandet mellan kostnaden för arbetskraft och kapital generellt som mellan kostnaderna för olika typer av arbetskraft, mellan olika regioner, etc. En effektiv resursallokering är av stor betydelse för den långsiktiga tillväxten i ekonomin, bl.a. genom att inrikta arbetskraft och andra resurser på sådana verksamheter där Sverige har bäst förutsättningar att hävda sig i konkurrensen med andra länder.

Denna således i och för sig viktiga fråga om lönebildningens roll för resursallokeringen och en effektiv näringslivsstruktur skall här inte närmare beröras. I detta avsnitt skall i stället tonvikten läggas på lönebildningen och dess roll i det mer kortsiktiga, kon- I det perspektivet arbetar stabiliseringspolitiken, den del av junkturella perspektivet. den ekonomiska politiken som syftar till att utjämna kortsiktiga obalanser i ekonomin - med sikte uppnåendet av de mer långsiktiga samhällsgivetvis på att underlätta ekonomiska målen.

EFO-modellen

En naturlig utgångspunkt för en diskussion om lönebildningens roll i konjunkturförär EFO-modellen. EFO-modellen konstruerades i slutet av 1960-talet inom loppet ramen för ett samarbete mellan utredningscheferna (Edgren, Faxén, Odhner) vid de tre största arbetsmarknadsorganisationerna (TCO, SAF och LO). Ungefär samtidigt utvecklades en liknande modell i Norge, varför modellen i internationella sammanhang

Edgren, G, Faxén, K-O och Odhner, C-E, Lönebildning och samhällsekonomi, Stockholm 1970.

brukar kallas The Scandinavian Model. Modellen kan sägas vara normativ, vilket bakom lönebildinnebär att dess syfte inte främst är att förklara orsakssammanhangen bör och kan vara för att ningen utan snarare att visa hur hög löneökningstakten samhällsekonomisk balans skall vidmakthållas.

EFO-modellen som är utsatt för internationell utgår från att för den del av näringslivet konkurrens bestäms försäljningsprisema av pris- (K-sektom, grovt räknat industrin) utvecklingen på världsmarknaden. Denna prisutveckling samt utvecklingen av arbetsger sammantaget den lönekostnadsökning i procent som är kraftsproduktiviteten utesluter förenlig med en oförändrad bruttovinstmarginal i företagen. EFO-modellen inte att löneutvecklingen enstaka år kan bli annorlunda och att då vinstmarginalen faller eller stiger. Om vinstmarginalen faller antas att en efterfrågedämpning uppstår och för tillbaka till i ekonomin, vilket sänker lönestegringstakten löneutvecklingen modellens huvudkurs. Omvänt, om vinstmarginalen stiger, antas efterfrågetillväxten i ekonomin öka, vilket höjer lönestegringstakten så att huvudkursen nås igen.

Den sektor som är skyddad för internationell konkurrens (Ssektom, grovt räknat den ha en löneutveckling som privata tjänstesektorn plus den offentliga sektorn) förutsätts följer K-sektoms. Prisutvecklingen i denna sektor- i den mån produkterna prissätts - antas vara kostnadsbestämd och blir lika med skillnaden mellan lönekningstakten och ökningstakten i produktiviteten.

EFO-modellen har som nämnts brister när det gäller att förklara orsakssammanhangen - den är främst en normativ modell. Lönebildningen tycks ändå ha fungerat ungefär välartade i enlighet med modellen fram till 1970-talets mitt. Då bröts emellertid detta mönster. Åren 1975 och 1976 steg den svenska industrins lönekostnader betydligt mer än i de viktigaste konkurrentländerna inom OECD-området. I detta läge ökade de avsevärt mer än världsmarknadsprisema, vilket innebar en krafsvenska exportpriserna från vad EFO-modellen förutsätter. Denna relativa prisuppgång begräntig awikelse medförde den så kraftiga sade till en början vinstmarginalernas tillbakagång. Emellertid förluster av marknadsandelar - både på export- och hemmamarknadema - att produkföll. Även produktivitetstillväarten gick härigcnom tillbaka, eftersom artionsvolymen betskraften i stor utsträckning behölls kvar i företagen. Efter hand minskade därför vinstmarginalerna mycket kraftigt och 1977 nåddes en rekordlåg nivå. löneutvecklingen hade då *kommit långt från EFO-modellens huvudkurs och visade sig ha svårt att återvända dit på det automatiska sätt modellen förutsätter. Lösningen blev att stats-

makterna devalverade kronan. Återställningen av industrins konkurrenskraft blev

emellertid bara temporär. Mycket snart började såväl lönekostnader som försäljningspriser för den svenska industriproduktionen att återigen stiga snabbare än i omvärlden - om än inte lika markant som 1975 och 1976. Två nya stora devalveringar genomförhar mönstret des hösten 1981 respektive 1982. Även efter dessa båda devalveringar med högre pris- och kostnadsutveckling än i utlandet upprepats. Detta gäller särskilt på prissidan, vilket innebär att vinstmarginalerna ökat påtagligt. Under de senaste åren har också lönekostnadsutvecklingen blivit snabbare än i omvärlden.

Diagram 4.1 Relativpriser för Sveriges export av bearbetade varor och bruttovinstmarginaler i tillverkningsindustrin.

Index 1980=100

Relaclvprlser 100 95 90-

% av fötådlingsrärdet 30- 25- 20- Bmttovinstzraxgirtalar 15_ 10-

l n | 4 1 . l 1 . I \ . I u I i 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 34 35 55 37 38

Källor: Relativpriser konjunkturinstituet; bruttovinstmarginaler SCB:s nationalräkenskaper. EFO-modellens förmåga att bestämma den svenska lönebildningen tycks alltså ha gått förlorad vid 1970-talets mitt. Man kan spekulera om flera orsaker till detta. En orsak skulle kunna vara att turbulensen i världsekonomin och svårigheterna att överblicka utvecklingen i samband med den s.k. oljekrisen blev mer än vad EFO-modellens förutsättningar tålde och att den sedan inte repat sig. Den har heller inte sedermera haft nämnvärd betydelse som utgångspunkt vid avtalsförhandlingarna. Andra faktorer bakom EFO-modellens sammanbrott skulle kunna vara stabiliseringspolitikens utformning med stark inriktning på att vidmakthålla sysselsättningen under krisåren, den ökade decentraliseringen i lönebildningen samt att den offentliga sektorn ibland framstått som löneledande. Relativt en reviderad version av EFOrapporten, kallad FOSnyligen presenterades rapporten efter sina upphovsman (Faxén, Odhner, Spånt) vid samma organisationer

som låg bakom EFOrapporten (SAF, LO och TCO). Man konstaterar att den skydi förhållande till den konkurrensutsatta ökat kraftigt sedan dade sektorns storlek EPC-modellen konstruerades. Den skyddade sektorn delas därför upp i privat och Det är emellertid fortarande K-sektorns offentlig skyddad sektor (PS- resp. OS-sektor). utveckling som bestämmer utrymmet för löner och vinstökningar.

En viktig förändring, som gjorts mot bakgrund av den ovan beskrivna utvecklingen sedan 1970-talets mitt, är att man vid beräkningen av K-sektorns löneutveckling måste beakta de obalanser som råder i utgångsläget. Det gäller härvid uttryckligen och balansen i utrikeshandeln. Om vinsterna är överfrämst vinstläget i företagen visar överskott är utrymmet för lönehöjningar större normala eller om utrikeshandeln än vad en traditionell EFO-kalkyl visar, och vice versa.

Trots dessa modifikationer i förefaller, åtminstone hittills, kalkyluppläggningen inte ha ökat. Ett särskilt skäl till detta modellens betydelse vid avtalsförhandlingarna tillför stora - utöver de tidigare angivna - kan vara att modifrkationerna ytterligare funktionssätt. Hur stort från löneosäkerhetsmoment vad gäller ekonomins avdrag av en viss storlek utrymmet skall exempelvis göras för att ett bytesbalansunderskott skall kunna elimineras? FOS-modellen förutsätter för sin tilllämpning i högre grad än till en totalmodell över samhällsekonomin. Sådana den enkla EFO-modellen tillgång sätt och osäkerheten om alla de samband den modeller kan konstrueras på olika innehåller är alltid stor.

ett - i motsats till I det följande ges en översikt av några modeller och studier som på - icke normativt sätt försökt förklara mekanismerna bakom lönebild- EFO-insatsen ningen. Framställningen börjar med den klassiska Phillipskurvan.

Philligkurvan

Phillipskurvan är uppkallad efter en ekonom vid namn A.W. Phillips och är en klassisk för att förklara sambandet och enkel modell lönebildningsprocessen. Phillips studerade mellan arbetslöshet och löneökningstakt i Storbritannien under perioden 1861-1957, båda variabler dvs. nåra hundra år, och fann ett tydligt negativt samband mellan dessa till att ett negativt - ungefär så som diagram 4.2 visar. Den teoretiska förklaringen samband bör föreligga är dubbel: för det första är företagen vid hög efterfrågan på än annars arbetskraft (dvs. låg arbetslöshet) benägna att erbjuda högre löneökningar för att dra till sig eller behålla arbetskraft; för det andra kan fackföreningama gå ut när arbetslösheten är liten. Den första effekten kan med hårdare lönehöjningskrav Den andra effekten påverkar sannolikt antas slå igenom främst på löneglidningen. mest avtalsdelen i löneökningarna.

i 90-talets samhälls- Faxén, K-O, Odhner, C-E och Spånt, R, Lönebildningen ekonomi, Stockholm 1989.

förutsätts oftast teoretiskt vara krökt på det sätt som framgår av Phillipskurvan diagrammet, inte vara en rät linje. Detta innebär att en minskning i arbetslsheten successivt medför en accelererande ökningstakt för lönerna. Denna teoretiska krökning av kurvan har ofta också kunnat beläggas vid analyser med faktiska data.

Diagram 4.2. Phillipskurvans principiella utseende.

löneökning 1

arbetslöshet

Under 1960-talet kunde man med hjälp av Phillipssambandet någorlunda väl förklara lönestegringstakterna både i Sverige och i ett flertal andra industrilnder. Sambandet , föreföll tämligen stabilt. Sedan 1970-talets början har emellertid Phillipskurvan i sin a enkla form blivit nästan omöjlig att urskilja. Delvis kan detta bero på att det datamaterial man använder är felbemängt eller på annat sätt olämpligt. Det arbetslöshetsmått som brukar användas, antalet öppet arbetslösa i procent av arbetskraften, Ibland kan exempelvis vara en dålig indikator på efterfrågeläget på arbetsmarknaden. har därför i stället antalet lediga platser använts. Denna variabel är förmodligen mer knuten till företagens agerande och därmed till löneglidningen. Sambandet blir emellertid även då otydligt under 1970- och l980-talen. En ytterligare precisering av måttet på arbetsmarknadsläget torde man få genom att använda arbetslösheten minus lediga På detta sätt tar man också viss hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft kan platser. avse andra kategorier arbetskraft eller gälla andra branscher än där arbetslösheten finns. Vidare är det möjligen så att den dolda arbetslösheten i olika former (beredskapsarbeten, etc.) kan ha betydelse för lönebildningen. En begränsning vad gäller den statistiska sidan är att tillförlitliga och på ett användbart sätt periodiserade data över löner per tidsenhet hittills endast funnits för arbetare inom industrin, vilket gör

analysen ofullständig. (Se vidare avsnitt 3.4.)

Ett mer principiellt problem är att orsakssambandet inte bara går från arbetsmark-

nadsläge till löneökningstakt utan att det finns en påverkan också i den motsatta En för kan som tidigare visats föranleda prishöjriktningen. hög löneökningstakt av en storlek som ger företagen avsättningsproblem, inte minst på den interningar leder till minskad och ökad nationella marknaden. Detta efterfrågan på arbetskraft arbetslöshet. Man kan då komma att observera ett svagt arbetsmarknadsläge samtidigt Nu med en hög löneökning - i skenbar strid med hypotesen bakom Phillipskurvan. är en kortsiktsmodell som avser att skall detta problem inte överdrivas. Phillipskurvan förklara löneutvecklingen under ett år (eller kortare period), inte den mer långsiktiga kommer från lönehöjning via utvecklingen. Sannolikt den ovan antydda orsakskedjan tid att effekprisstegring och försvagad efterfrågan till arbetslöshet att ta så pass lång utseende inte ten inte hinner synas under samma år. l så fall skulle Phillipskurvans störas, utan effekten skulle bli att man efterhand rörde sig nedför själva kurvan.

avseende timlöneökningen för industriarbetare I diagram 4.3 har inritats observationer och skillnaden mellan arbetslöshet och lediga platser för (enligt SCB:s månadsstatistik) 1970-1988. Som synes är det negativa sambandet utomordentligt svagt. Det perioden bara och relativt arbetsär egentligen 1975 och 1976, med höga löneökningar gott

marknadsläge, som gör att man får en antydan till negativ samvariation.

Det har förts fram ett flertal för att förklara varför Phillipssambandet hypoteser det så att strukupphörde att gälla från 1970-ta|ets början. Man har ofta formulerat turella och andra förändringar medfört att kurvan ideligen flyttats uppåt eller nedåt. när alla andra Phillipssambandet skulle då bara gälla vid en viss given tidpunkt,

faktorer tänks vara konstanta.

Diagram 4.3. Timlönehöjningar för industriarbetare och arbetsmarknadslägei

i

0a

aa-:roaäo-i-ø

u 79 i 73 las palm

u .n .J75 33

na1 m u» A u M a D o 0.5 1 1,5 2 2,5 3 75 Arhchmulrtøuløchdønnløratwmubøøløøhøtmüuøubügnpülurlxnvubøtnktmømlâødølølavdøiøvlktnøømhoøhünløøm

Källor: SCB och AMS.

Inflationen och inflationsförväntningarna

En faktor som torde påverka Phillipskurvans läge är inflationstakten och förväntningarna om denna. Diagram 4.4 visar de procentuella förändringarna i för det första de nominella timlönehöjningarna för industriarbetare, för det andra konsumentprisema och för det tredje de reala timlöneökningarna, dvs. efter avdrag för inflationstakten för tiden 1970-1988. Reallöneutvecklingen kan förtjäna en särskild kort kommentar. Som framgår steg reallönerna relativt kraftigt under åren 19701976, inte minst 1975 och 1976, k0stnadskrisens år. Reallönetillväxten översteg dessa båda år väsentligt produktivitetstillväxten och bidrog till en prisutveckling i industrin som ledde till f

Definiera! som arbetslöshet minus lediga platser i procent av arbetskraften, medeltal av data för det aktuella året och året dessförinnan.

internationell konkurrenskraft och svag försäljningsutveckling under en följd försvagad i huvudsak - en konseav år. Under åren 1977-1982 var reallöneutvecklingen negativ l teknisk mening kvens av den anpassning som skedde till ett bättre konkurrensläge. extra bidrog devalveringarna 1977, 1981 och 1982 starkt härtill genom att åstadkomma på konsumentpriserna. Från och med 1984 har reallönerna återigen intlationsimpulser ökat i samband med den förbättrade industrikonjunkturen, dock inte i samma takt som

under åren 1970-1976.

4.4 Timlöner för industriarbetare och konsumentprisindex 1970-1988. Diagram

Q ökning från föregående år 20

nominella timlöner

14l\ konsumentpriser \ 12-

-2_ . lv

1;; reala timlöner

_4.

u u u v I v | | v l -vr | u u | 82 e: 54 as ao 87 aa 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 ao 81

Källa: SCB

och konjunkturläget som delvis Det finns således en länk mellan reallöneutvecklingen i ekonomin. inflationsgår via inflationstakten Frågan är då om man genom att beakta skulle kunna visa att ett samband mellan lönebildning och arbetsförväntningarna ändå finns. Om både arbetsgivare och arbetstagare är inställda på stora marknadsläge

prishöjningar blir - vid givet arbetsmarknadsläge - såväl betalningsviljan för lönehöjningar som kraven på sådana rimligen starkare än om man väntar sig låga prishöjningar. Att möta intlationsförväntningarna är givetvis inte lätt: problemet kompliceras dessutom av att arbetsgivare och arbetstagare kan hysa olika uppfattningar om den framtida prisutvecklingen och att det kan vara olika priser som är relevanta (producentpriser respektive konsumentpriser). När det gäller konsumentpriserna finns i Sverige en möjlighet att mäta prisförväntningarna direkt, genom en fråga som ställs i SCB:s enkätundersökning om hushållens inköpsplaner (HIP). En vanligare utväg i empirisk nationalekonomisk forskning är emellertid att mäta dem indirekt, genom att

utnyttja historiska data om prisutvecklingen. En sådan ansats ligger till grund för i

l diagram 4.5. Timlönehöjningstalen har där reducerats med inflationstakten under föregående år, mätt som konsumentprisindex. Tanken är att den inflation man historiskt sett upplevt är den man också väntar under den närmaste framtiden. Genom att på detta sätt beakta inflationen under det föregående året kan metodiken i viss mån också ta hänsyn till de extra löneökningskrav som kan uppkomma om inflationstakten då var oväntat hög och reallöneutvecklingen därigenom oväntat låg.

Diagram 4.5. Inflationsförväntningsreducerade timlöner för industriarbetare och arbetsmarknadslägeå

timlönehöjning Q

FY

gg 8)

\ M s: _2_ W _4_ 7 u o 92 5 arbetsmarknads läge , | I | u I 1,0 2,0 3.0

Timlöner enligt diagram 4.3 reducerade med ökningen i konsumentprisindex föregående kalenderår. 2 Se not l diagram 4.3.

Inte heller efter denna korrigering blir det negativa sambandet mellan lönehöjningar

och arbetsmarknadsläge i och för sig särskilt starkt. Man kan emellertid göra den att om man exkluderar 1977-1982 kommer de kvarvarande åren iakttagelsen perioden att att präglas av ett betydligt stabilare sådant samband. Detta har tydliggjorts genom i diagrammet punkterna för perioderna 1970-1976, 1977-1982 och 1983-1988 var för (Det kan nämnas att detta tillvägagångssätt inte ger något liknande sig sammanbundits. resultat om det tillämpas på diagram 4.3). 1980 är det enda år under perioden 1977-1982 som inte ligger avsevärt under den Phillipskurva som synes gälla för de

båda andra delperioderna.

Frågan är nu varför perioden 1977-1982 skulle vara så speciell från lönebildnings- Olika försök till innebär att man riskerar att framföra synpunkt. förklaring givetvis konstlade i efterhand. Några omständigheter skall ändå anföras. argument

En måhända dubiös sådan omständighet är att den awikande perioden exakt överensskulle vara att stämmer med tiden för det borgerliga regeringsinnehavet. Hypotesen det under med socialdemokratisk regim skulle vara lättare att genomföra perioder ibland framförts som en förklalönehöjningar. Även om den politiska regimens färg kan ett mer trovärdigt försök till förklaring ringsfaktor i lönebildningssammanhang, vara att företagens motstånd mot lönehöjningar stärktes till följd av de dåliga vinsterna

under denna period, såsom tidigare påvisats.

sannolikt underskattade utfallen Det skall också nämnas att inflationsförväntningarna Detta till att punkterna i under devalveringsåren. kan utgöra en särskild förklaring

diagram 4.5 för just dessa år ligger mycket lågt.

Den dolda arbetslösheten

för krisen i den svenska ekonomin i slutet av 1970-talet var att den Karaktäristiskt Denna var under dessa inte tog sig uttryck i någon omfattande ökning i arbetslösheten. år klart åren 1971-1973. Delvis berodde detta på att produklägre än exempelvis Härtill kom emellertid att tionsvolymen hölls uppe med hjälp av industristödspolitiken. åtgärder - i form av t.ex. antalet personer som var föremål för arbetsmarknadspolitiska beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning - ökade tämligen kraftigt. Man brukar

arbetslösheten ökade. I diagram 4.6 har utvecklingen av just säga att den dolda antalet i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning, i procent av den personer redovisats tillsammans med den öppna arbetslösheten. Det var totala arbetskraften, 1981-1982 som den senare steg mer som synes först under konjunkturnedgången påtagligt och kom att överträffa talen i början av 1970-talet.

Diagram 4.6 Öppen och dold arbetslöshet.

3 av arbetskraften Summa

arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete

I * -vv r v

70 7L 72 73 74 73 7% 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 BR

Källa: AMS.

Den totala arbetslösheten som summan av de båda kurvorna) var (här definierad däremot redan 1978 i nivå med det tidigare toppåret 1972.

Att den dolda arbetslösheten genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna varierar med konjunkturen innebör att variationerna i det vanliga arbetslöshetsmåttet begränsas. Även den dolda arbetslösheten kan emellertid tänkas påverka lönebildningen. De som är sysselsatta i exempelvis beredskapsarbete står ju i princip till den reguljära arbetsmarknadens förfogande som en del av arhetskraftsutbudet. En ökning av detta antal skulle då kunna verka tillbakahållande på lönehöjningarna. Effekten kan göra sig gällande på två sätt: dels genom det faktiska utbudstryck som dessa personer utgör på arbetsmarknaden, dels genom att de fackliga organisationernas lönekrav dämpas när de nås av statistisk information om den dolda arbetslösheten.

Den dolda arbetslösheten kan i och för sig definieras på andra sätt än som i diagram och arbetsmarknadsutbildning. För det 4.6 och inkludera mer än beredskapsarhete

första finns det tler slag av arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom Samhall, arbetsmarknadsinstituten, arkivarbeten och ungdomslag. För det andra finns det personer

som är latent arbetssökande, dvs. som vill ha arbete men inte anser det löna sig att som sker av arbetsmarknadsaktivt söka. För det tredje kan den förtidspensionering skäl anses vara uttryck för dold arbetslöshet.

att inkludera dold arbetslöshet i arbetsmarknadsmåttet blir Gör man experimentet Phillipskurvan dessvärre inte mycket tydligare. Att på detta enkla sätt dra några slutsatser om den dolda arbetslöshetens effekter på lönebildningen låter sig alltså inte

göra.

› Avtal och lönegvlidningv

om Phillipskurvan och modifikationer av denna förts i termer Hittills har diskussionen avtals- och av den totala Iönehöjningen utan att någon distinktion gjorts mellan Om man tror att den totala Iönehöjningen kan förklaras löneglidningskomponenter. inom ramen för en Phillipsansats - eller för den delen någon annan förklaringsmodell

- har man som inneboende förutsättning antingen att avtals- och löneglidningshar en komponenterna bestäms enligt ungetär samma mönster eller att Iöneglidningen ovanför så att den totala Iönehöjningen överensutfyllnadsroll avtalskomponenten stämmer med vad totalmodellen föreskriver. Det senare betyder strängt taget att de över löneutvecklingen. Det centrala avtalsslutande parterna skulle sakna all kontroll har väsentligt skilda alternativa synsättet är givetvis att avtal och löneglidning främst som bestämningsfaktorer. Nära till hands ligger att betrakta avtalshöjningarna utslag av vilka styrketörhållanden som råder parterna emellan, avtalsrörelsernas förhållanden, medan det är löneglidningen som uppläggning och andra institutionella sätt bestäms av arbetsmarknadsläget. Man kan också på ett mer marknadsmässigt tänka sig att arbetsmarknadsläget visserligen har betydelse för avtalsuppgörelsernas eller annan tidsefterresultat, men att effekterna gör sig gällande med annan styrka l åtskilliga av de Iönebildningsstudier som gjorts släpning än vad gäller löneglidningen. har därför komponenterna analyserats var för sig.

bestäms av skilda faktorer bör man vänta Om avtals- och löneglidningskomponenterna kan förklaras bättre än den totala löneökningen i en sig att löneglidningskomponenten har statistisk analys av sambandet med marknadsläget. Om löneglidningskomponenten något av en utfyllnadsroll bör man vänta sig ett negativt samband med avtalstas med som förklaringsfaktor i en modell för komponenten om den sistnämnda löneglidningen. De undersökningar som gjorts av detta har inte givit entydiga resultat.

I en äldre undersökning av Jacobsson och Lindbeck drogs slutsatsen att det var fråga

- A, Labour Market Conditions, Wages and inflation ) Jacobsson, L och Lindbeck, 1969. Swedish Experiences 1955-67, Swedish Journal of Economics, 2,

om skilda bestämningsfaktorer. Till samma resultat har Flanagan kommit helt nyligen. Samme Flanagan kom däremot i en rapport från Brookingsinstitutet* 1983 fram till att löneglidningen hade den nämnda utfyllnadsrollen. Holmlund och Skedinger3 har i en helt färsk undersökning funnit samma sak.

Vinsternas betydelse för företagens arbetskraftsefterfrågan

En faktor som rimligtvis kan påverka lönestegringstakten är vinstutvecklingen i företagen. För det första har löntagarna vid ett gott vinstläge större motivation att kräva stora löneökningar, dels av rättviseskäl, dels därför att risken på kort sikt för negativa återverkningar på sysselsättningen är liten. För det andra är företagen dessutom vid ett gott vinstläge mer benägna att låta lönerna stiga. En orsak till detta är kanske att rättviseargumentet är svårt att motstå. Det finns emellertid också ekonomiskt rationella skäl för företagen att betala högre löner när vinstmarginalerna är höga. Nils Henrik Schager har nyligen presenterat en analys där detta på ett speciellt sätt utvecklas närmare.

Schager tillämpar en s.k. sökteoretisk ansats och utgår från det enskilda företagets agerande. Styrkan i företagets arbetskraftefterfrågan antas bero på dels hur många lediga platser företaget har, dels hur stor ytterligare vinst företaget kunde göra om platserna kunde besättas. Genom att höja lönen förutsätts företaget kunna reducera arbetskraftsbristen. Avgångarna från företaget blir lägre (›ch det går snabbare att nyrekrytera. Företagets åtgärd medför att vinstbeloppet ökar; samtidigt minskar emellertid vinstmarginalen när lönen successivt höjs. Uinehöjningsprocessen avsaktar därför så småningom, såvida inte företaget kan eliminera vinstmarginalens minskning genom att höja försäljningspriset. Denna modell kan ses som en modifikation av Phillipssambandet där arbetsmarknadsläget mäts med antalet obesatta lediga platser och där detta mått multipliceras med vinstmarginalen. Schager anser att modellen främst bör vara tillämplig för att förklara löneglidningskomponenten, vilket skulle vara förenligt med hypotesen att avtalshöjningarna påverkas av institutionella förhållanden, såsom nämnts tidigare. Schager lyckas också i en statistisk analys avseende industriarhetare tämligen väl förklara Iöneglidningen. Intressant nog lyckas han emellertid med ännu något bättre statistiska resultat

Flanagan, R, Centralized and Decentralized Pay Determination in Nordic Countries, Stanford University 1988.

Flanagan, R, Soskice, D and Ulman, L, Unionism, Economic Stabilization and lnc()me Policy: European Experiences, Brookings Institution 1983.

” Holmlund, B och Stredinger, P, Wage Bargaining and Wage Drift: Evidence from Swedish Wood Industry, FlEF Stockholm 1988.

Schager, N H, Causes of Wage lncreases in Swedish Manufacturing, lUl Stockholm 1988.

* mellan förklara den totala lönehöjningen. Härvid bygger han in ett års tidsförskjutning teoretiska tolkning är arbetskraftsbrist och lönehöjning i sin modell. Hans försiktiga

som om de reagerade på arbetsatt de centrala avtalsslutande parterna sluter avtal ett år tidigare. Även avtalskommarknadsläget på samma sätt som företagen gjorde med ett års eftersläpponenten skulle alltså i allt väsentligt vara marknadsstyrd, men

ning. i till viss del kan ha kommit till med sistnämnda resultatet Schager påpekar att det - slutsatsen är annars - liksom av ett par slumpens hjälp. Den ekonomiskpolitiska undersökningar - att det endast är genom att påverka arbetskraftstidigare refererade de centrala avtalsbristen som löneutvecklingen kan påverkas. Försök att påverka

slutande parterna skulle vara meningslösa.

n litikens nverkan lönebildnin en Stabil

att det finns ett l samband med diskussionen om Phillipskurvan nämndes parentetiskt

mot huvudhypotesen bakom kurvan: en stor löneökning samband i omvänd riktning konkurrenskraft kan medföra ökad arbetslöshet till följd av försämrad internationell att minska produktion och i näringslivet, av att sämre lönsamhet föranleder företagen Dessa

en mer kapitalintensiv produktionsteknik.

sysselsättning eller att företagen väljer utan med - omedelbart effekter - i synnerhet den sistnämnda gör sig inte gällande

större eller mindre efterslpning.

mekanismer finns De fackliga organisationerna är rimligen medvetna om att sådana sina lönekrav. EFO-modellen i dess tänkta och tar hänsyn till dem när de formulerar denna medvetenhet. Pâ mer decentraliserad tillämpning bygger ju för övrigt på just är det mindre sannolikt att dessa hänsyn slår

organisationsnivå och på arbetsplatsnivå

och att i stället det aktuella arbetsmarknadsläget, vinstläget igenom på lönebildningen de för internationell konkurrens skyddade etc. är styrande. Särsldlt torde detta gälla där kostnadsutvecklingen spelar mindre roll för företagens försäljverksamheterna,

nings- och produktionsutveckling.

avser att belysa möjligheten av Den följande teoretiska och starkt förenklade analysen att stabiliseringspolitiken på ett ogynnsamt sätt kan inverka på lönebildningsprocessen.

som antas råda mellan reallön och Den räta linjen i diagram 4.7:a anger det samband reallön desto lägre sysselsättning - på sikt. Att sambandet har sysselsättning. Ju högre inom begränsade intervall för formen av en rät linje är i och för sig inte självklart; reallön och sysselsättning kan detta dock vara en rimlig approximation.

att å ena sidan åstadkomma En facklig organisation antas ha den dubbla målsättningen sidan undvika arbetslöshet. I diagrammet en hög (real)lön åt sina medlemmar, å andra mellan dessa mål med s.k. indifferenskurvor. Varje sådan åskådliggörs awägningen kurva sammanbinder kombinationer av sysselsättning och reallön som organisationen

Kurvan förutsätts vara krökt: å ena sidan kan en mycket låg anser likvärdiga.

sysselsättning inte accepteras ens vid mycket höga reallöner, å andra sidan ñnns ingen att sänka lönen ytterligare för att öka sysselsättningen när arbetslösheten är anledning mycket liten eller obeñntlig. Ju längre uppåt och åt höger kurvan ligger, desto större är givetvis den samlade välfärden enligt organisationens uppfattning.

Om vi gör det mycket förenklade antagandet att det bara finns en facklig organisation och att denna själv kan bestämma reallönenivån, kommer organisationen att välja w0 vid vilken sysselsättningslinjen i punkten A tangerar en indifferenskurval Det kan emellertid inträffa att organisationen missbedömer situationen - t.ex. genom att överskatta den internationella eller efterfrågeutvecklingen - och tror att prissysselsättningslinjen befinner sig högre upp än den faktiskt gör. Antag att den väljer reallönen wl i stället för w0 (se diagram 4.7:b). sysselsättningen kommer att falla från E0 till E1 och man kommer att hamna på en sämre indifferenskurva, vid punkten B.

EFO-modellen utesluter - eller uteslöt - inte uppkomsten av störningar av detta och andra slag. EFO-tanken är emellertid att lönebildningen skall fungera så att utveckhåller sig till en huvudkurs, inom en korridor, som är lingen i ett längre perspektiv med balans på arbetsmarknaden utan att för den skull svårbemästrade förenlig obalanser och i förhållande till utlandet. Staten kan uppstår på andra håll i ekonomin temporärt gå in med sysselsättningsstödjande åtgärder i awaktan på att huvudkursen återuppnås. Detta illustreras i diagram 4.7:c. Sysselsättningslinjen flyttas med hjälp av statliga ingripanden tillfälligt åt höger och det blir möjligt att vid den höga lönenivån wl hålla en högre sysselsättning, E2, och lägre arbetslöshet än annars.

1 Man tänker sig att det finns oändligt många indifferenskurvor oändligt nära varandra, så att en sådan tangeringspunkt alltid existerar.

Diagram 4.7

asammuietneuanreauöraodasysselsätmlmod: batfekcmavmförkaöqtmlä dm :gunga oxçmxsatiamuzsirmfferenshuvot ,nnuül

__---- J W.

syssel- Såtthhu F. E. 5a c Effekter av ett valpen-ättstatligt: sysscuä: _ d :Hanau av sysulsättrunquuu ua mynten :mamman-andan Hallå :until

W. nun-ucu-

Vad som hände i mitten av 1970-talet var att lönekostnadsutvecklingen kom så långt bort från EFO-modellens huvudkurs att det blev svårt att återvända till den. Lars Calmfors* har framfört hypotesen att staten bidrog till kostnadskrisens utdragna förlopp genom det sätt på vilket de sysselsättningspolitiska åtgärderna inverkade på lönebildningen. I och med att kostnadsanpassningen dröjde fick de sysselsättningsfrämjande åtgärderna en alltmer permanent karaktär, dvs. förskjutningen av sysselsättningssom den skulle blivit om ekonomin någorlunda snabbt linjen blev inte temporär återvänt till EPC-modellens huvudkurs. Sysselsättningspolitiken skall här ses i vid och inte bara avse beredskapsarbete och liknande, utan även de ökade mening industrisubventionerna, sysselsättningsökningar i den offentliga sektorn som annars inte ägt rum, etc.

Calmfors beskriver den nya situationen som i diagram 4.7:d. Den fackliga organisationen har nu lärt sig att regeringen inte accepterar att sysselsättningen faller till E1. Organisationen förlitar sig på att åtgärder vidtas som gör att sysselsättningslinjen böjer av uppåt om lönen stiger ovanför w0. Sysselsättningens känslighet för reallönehöjningar som har alltså minskat. Detta kan uttryckas så att staten ackomoderar lönehöjningar är större än vad balansen på arbetsmarknaden tål. Från facklig synpunkt nås nu den högsta välfärden i punkt D, där lönen är w2 och sysselsättningen E3.

Statens ackomodationspolitik medför alltså att den fackliga organisationen kan pressa upp lönen kraftigt till priset av en förhållandevis måttlig ökning av arbetslösheten.

I ett vidare välfärdspolitiskt perspektiv är det dock osannolikt att det nya läget är att föredra framför det gamla. Det nya läget innebär sannolikt att inflationen är högre. Inflationen har många skadeverkningar, bl.a. försvagas företagens internationella konkurrenskraft och produktionsvolymen blir därmed lägre. Den ökade köpkraft som de högre reallönerna ger upphov till medför därför troligen underskott i bytesbalansen. Vidare är sysselsättningen trots allt lägre i punkt D än i punkt A. Ackomodationsskattepolitiken drar också med sig ökade statsutgifter, vilka utan kompenserande leder till budgetunderskott. Slutligen kan nämnas att politiken kan få långhöjningar som en industristödssiktiga negativa effekter på tillväxten till den del den utformas politik som konserverar en icke konkurrenskraftig näringslivsstruktur.

Frågan är i vad mån den ovanstående mycket förenklade och rent teoretiska analysen är relevant för den mer komplicerade verkligheten, där det finns fler än en arbetstagarorganisation, där arbetstagarna inte ensidigt bestämmer lönerna, där löneglidning förekommer på det lokala planet osv. Den teoretiska modellen är svår att pröva mot den statistiska verkligheten. Kurvoma i diagram 4.8 är avsedda att ge viss illustration till resonemangen. Illustrationen har dock inte den styrkan att den kan bevisa eller motbevisa modellens riktighet.

* Se t.ex. artikeln Stabiliseringspolitik med starka löntagarorganisationer i Ekonomisk Debatt 1982/7 där hela den ovanstående teoretiska anlysen återfinns.

4.8. Reallön i förhållande till produktivitet inom tillverkningsindustrin. Diagram

Index 1974=100

110- Sverige

1 r | u I | v r | I I | 1 | 79 80 81 82 83 84 85 86 87 74 75 76 77 78

med deras betydelse som kon- 1) De nio största OECD-länderna sammanvägda av bearbetade varor s.k. kon-

kurrenter till Sveriges export (konjunkturinstitutets

kurrensvikter).

delvis utfärda U.S Department of ä: Bearbetningar av nationalräkenskapsdata, Labor.

Under betydligt mer än produk- 1975 steg, som framgår av diagram 4.8, reallönema tiviteten. Detta gällde - om än i mindre grad än i Sverige - även för OECD-länderna var den kraftiga internationella lågkonjunkturen, i hög som genomsnitt. Bakgrunden oljeprishöjningar ledde grad förstärkt av den första s.k. oljekrisen som OPEC-ländernas till. Löneutvecklingen anpassade sig inte omedelbart till den konjunkturellt betingade som uppstod. Under 1976 skedde emellertid en betydande nedgång i produktiviteten och relationen mellan reallön och anpassning i OECD-området som genomsnitt för produktivitet gick tillbaka till samma läge som 1974. Detta var dock inte tillräckligt och eliminera de underskott i bytesbalansema som att betala oljeprishöjningama för detta krävdes en Egg reallön i förhållande till produktiviteten, jämfört uppstått:

med läget före oljeprishöjningarna. En sådan anpassning ägde också rum under de till de nya oljeprishöjningar som inträffade följande åren och sedan också i anslutning i 1980-talets början.

Den svenska utvecklingen har sett annorlunda ut efter 1975. Även 1976 steg reallönerna mer än produktiviteten. Först med hjälp av devalveringen 1977 fördes kurvan verkade i tillbaka till samma läge som för de övriga OECD-länderna. Devalveringen reducera detta avseende på två sätt: för det första genom att via höjda importpriser lönernas reala värde, för det andra genom att via förstärkt internationell konkurrenskraft hos industrin förbättra Den förstnämnda produktivitetsutvecklingen. effekten av en devalvering inträder snabbast, medan den sistnämnda gör sig fullt ut gällande efter en längre period, kanske flera år. Devalveringarna 1981 och 1982 medverkade till en ytterligare sänkning av reallön/produktivitetsrelationen. En faktor bakom sänkningen av relationen har dessutom varit höjningar av arbetsgivaravgifterna; dessa höjningar har inkräktat på utrymmet för reallöneökningar. Under senare år, från 1984 och framåt, har relationen inte förändrats nämnvärt: reallönerna har alltså i stort sett ökat i takt med produktiviteten.

För att återknyta till den teoretiska analysen ovan, framstår det inte som orimligt att den omfattande svenska stödpolitiken, inriktad på att upprätthålla sysselsättningen, kan ha varit åtminstone en delförklaring till att reallöneanpassningen inte blev lika snabb efter urspårningen 1975. l flertalet OECD-länder som i det övriga OECD-området lät man arbetslösheten öka i samband med lågkonjunkturen. Devalveringarna av kronan blev de nödvändiga alternativen för den svenska ekonomiska politiken. Från och med 1982 blev stödpolitiken mer restriktiv, statens budgetunderskott började minska och den öppna arbetslösheten blev större än tidigare.

Detta i minskad ackomoderat lönekan tolkas som att politiken utsträckning höjningarna. Huruvida det härigenom blivit någon ytterligare press nedåt på reallön/produktivitets-relationen är svårt att bedöma.

roll i lönebildningsprocessen är Några säkra slutsatser om den ekonomiska politikens skall också varnas för brister i jämförbarhet mellan de svåra att dra. Avslutningsvis båda kurvorna för de olika i diagram 4.8, som baseras på nationalräkenskapsdata länderna. Särskilt bör man akta sig för nivåjämförelser över långa perioder. Att den svenska kurvan 1987 låg något lägre än OECD-kurvan om man jämför med utgångsläget 1974 är sålunda en mycket osäker iakttagelse. Däremot bör beräkningarna kunna ge en någorlunda korrekt bild av de mer kortsiktiga förändringarna.

Inkomstpolitik

Staten kan naturligtvis påverka lönebildningen på helt annat sätt än som nyss diskuterats, nämligen genom s.k. inkomstpolitik. Inkomstpolitik kan utövas i mer eller mindre hårda former. Det mest långtgående är att lagstifta om hur höga lönehöjningarna får bli. Det har det skett i Norge under senare år. Inte ens om man använder

sig av lagstiftning är det emellertid säkert att löneökningen blir den åsyftade, bl.a. eftersom vissa former av löneglidning är svåra att kontrollera och bestraffa.

En mildare är att staten sluter avtal med arbetsgivar- och form av inkomstpolitik arbetstagarorganisationerna om storleken på lönehöjningarna. En svårighet med en där förutsättsådan inkomstpolitik är att det ju finns ett flertal stora avtalsområden, svårt att ningarna i utgångsläget kan vara starkt skiftande och att det därför blir åstadkomma uppgörelser. Problemet med löneglidningen finns dessutom här på samma sätt som i fallet med lagstadgade löneökningar. Inte heller denna form av inkomstpolitik har förekommit i Sverige i den meningen att skriftliga avtalsuppgörelser orts.

Ett viktigt ytterligare motiv för staten att avstå från inkomstpolitik har självfallet varit det traditionella eller ideologiska: att lönebildningen i landet sker mellan fria organisaansvar - den tradition som manifesterationer under självständigt samhällsekonomiskt des i den s.k. Saltsjöbadsandan i slutet av 1930-talet.

Likväl har mer informella uppgörelser av inkomstpolitisk karaktär gjorts vid ett par tillfällen. Det första tillfället var Hagauppgörelserna 1974, som omfattade avtalsåren utlovade då måttfullhet i sina lönekrav 1975 och 1976. Löntagarorganisationema med att inkomstskatterna sänktes och arbetsgivaravgifterna höjdes. parallellt Uppgörelsema var emellertid av allmän karaktär utan några kvantitativa preciseringar.

Det andra tillfället var de s.k. Rosenbadssamtalen 1984. Vid dessa korn regeringen och informellt överens om att lönehöjningde större organisationerna på arbetsmarknaden arna 1985 skulle stanna vid 5 procent. För att ge löntagarna motivation till att begrändels bestämmelser om att sa sina lönekrav infördes dels en engångs skatterabatt, De sistnämnda företagen skulle göra obligatoriska avsättningar till s.k. förnyelsefonder. skulle företagen sedan få använda i samband med investeringar som kunde medföra förbättringar i arbetsvillkoren.

ansatser. Under 1990 gjorde den socialdemokratiska regeringen flera inkomstpolitiska med arbetsmarknadens att Först i form av överläggningar parter som anmodades själva bl.a. finna former för en lägre löneökningstakt och en i högre grad reglerad konflikträtt. Efter att de berörda arbetsmarknadsparterna inte kunde enas, framlade regeringen ett lagförslag om pris-, och lönestopp kombinerat med bla. fredsplikt på arbetsmarknaden och vissa samhällsekonomiska åtgärder. tillsattes en särskild Förslaget föll i samband med regeringens avgång. Därefter medlargrupp som med Bertil Rehnberg i spetsen uppdrogs att försöka ena arbetsmarknadens parter om löneavtalen för 1990 och 1991. Alla parter svarade inte positivt till förslag varför regeringen föreslog vissa samhällsekonomiska åtgärder medlargruppens av åtstramande karaktär.

Man skulle i och för sig kunna gå längre och definiera alla åtgärder som regeringen anser kunna påverka avtalsuppgörelsemas resultat - t.ex. marginalskattesänkningar En så vid definition är emellertid svårhanterlig; snart sagt varje som inkomstpolitik. åtgärd skulle i förlängningen kunna kallas inkomstpolitik. ekonomiskpolitisk

En väsentlig fråga är naturligtvis vilken effekt som eventuellt uppnåtts genom de mer tydliga inkomstpolitiska uppgörelserna. En sådan utvärdering försvåras självklart av det enkla faktum att man inte vet vilken lönehöjning som skulle ha uppstått om uppgörelserna inte Med av statistiska tekniker för att analysera tidsserier av gjorts. hjälp löneutvecklingen, främst regressionsanalys, har man vissa möjligheter att göra sådana Lars Calmfors och Anders Forslund har nyligen presenterat omfattuppskattningar. ande studier av detta slag och därvid bland mycket annat undersökt inkomstpolitikens effekter. Resultaten blev mycket förvånansvärda: lönehöjningarna synes ha blivit högre vid tillfällena än om uppgörelserna inte funnits. Detta resultat är med inkomstpolitik svårt att förklara från logiska och sakliga utgångspunkter. Snarast får väl naturligtvis resultaten tillskrivas slumpens inverkan. Författarna påpekar också att man skall vara försiktig vid tolkningen av deras resultat. Man kan tillägga att det kan finnas stora brister i själva tidsseriematerialet. Calmfors/Forslund använder timlöner som härletts - en metod som inte ger särskilt tillförlitliga från data. För nationalräkenskaperna närvarande finns emellertid heltäckande tidsseriedata om löner. inga tillfredsställande

I alla händelser belägg för att inkomstpolitik av ger undersökningen inga

Hagauppgörelsernas/Rosenbadssamtalens typ skulle verka dämpande på löneutveck-

lingen.

Avtalsförhandlingarnas uppläggning

slutsatsen att den totala bestäms av I den mån man inte accepterar lönehöjningen arbetskraftsbrist eller andra marknadsförhållanden (såsom bl.a. Schagers tidigare refererade olika institutionella undersökning tyder på) är det av intresse att undersöka faktorers eventuella inverkan. Hit hör avtalsförhandlingarnas uppläggning i olika diskuteras ett antal avseenden. I Calmfors och Forslunds nyss åberopade undersökning faktorer och görs också försök att med statistiska metoder undersöka deras betydelse.

Avtalsförhandlingarnas grad av decentralisering är en faktor. Med hjälp av s.k. spelteoretiska modeller kan man visa att decentraliserade förhandlingar ger upphov till större än centraliserade. Dessa modeller är relativt komplicerade och löneökningar ändå innehåller de starkt förenklande förutsättningar. Mer allmänt formulerat kan motiveras bl.a. med att det uppstår rivalitet mellan organisationerna och att hypotesen att ta samhällsekonomiska nivå. benägenheten hänsyn är svagare på decentraliserad

inte Ett steg mot ökad decentralisering togs 1983 då den centrala LO/SAF-uppgörelsen omfattade verkstadsindustrin, en ordning som sedan upprepats flera gånger. De centrala uppgörelserna fick dessutom formen av ramavtal och de förbundsvisa förhandlingarna har inte förts under fredsplikt. För 1984 och 1988 slöts över huvud taget inga centrala avtal utan förhandlingarna drevs helt på förbundsnivå.

i Wage Setting in Sweden, seminar Paper No. 430 Institute for

Återges

International Economic Studies, Stockholm.

Vid sina statistiska analyser fann Calmfors/Forslund - tvärtemot hypotesen enligt den

spelteoretiska ansatsen - att reallönema ökade mindre under åren med mer decentralitill detta skulle kunna vara att arbetsgivarsidans förhandserade avtal. En förklaring som lingsstyrka relativt löntagarsidans är lägre på central nivå. En annan förklaring genomförs effektivare vid centrala avtal och att sådana anges är att låglönesatsningar satsningar utlöser extra stor löneglidning för övriga grupper.

Det kan emellertid också vara så att man i den statistiska analysen fångar upp en helt annan faktor, nämligen det ökade krismedvetande som följde på den stora devalveringen hösten 1982 och statsmaktemas deklaration att man i fortsättningen inte skulle med återkommande devalveringar. Detta råkade i tiden parera kostnadsökningar sammanfalla Tolkningen av med övergången till mer decentraliserade förhandlingar. resultaten är därför besvärlig och det är svårt att dra några slutsatser om decentraliseringens effekter, eller ens i vilken riktning de kan tänkas gå.

Calmfors/Forslund undersökte vidare om det hade någon betydelse för löneökningstakten om avtalen var ettåriga eller fleråriga och om löneökningarna varit lägre under det (eller de) senaste året i flerårsavtal. Några statisktiskt säkra effekter av detta slag man fann de emellertid inte, men de osäkra resultaten gick i och för sig i den riktning förväntade sig.

uppläggning som Slutligen skall nämnas en speciell aspekt på avtalsförhandlingarnas kan förmodas ha betydelse för lönehöjningamas storlek, nämligen om den privata eller den offentliga sektorn sluter avtal först. Hypotesen är att lönehöjningama blir högre mindre om den offentliga sektorn är först, därför att de offentliga arbetsgivarna har motståndskraft mot lönehöjningar och att den privata sektorn sedan använder det Att de offentliga arbetsgivarna har mindre offentliga avtalet som jämförelsenorm. motståndskraft skulle i sin tur bl.a. bero på att det är politiskt mer känsligt att ha en konflikt i den offentliga sektorn. Härtill skulle kunna nämnas att den offentliga sektorn konkurrens, vilket också kan minska motståndet mot är skyddad mot internationell lönehöjningar.

Det är vid tre tillfällen som den offentliga sektorn har slutit avtal först: 1975, 1980 och 1984. Calmfors/Forslund fann, med sin statistiska metodik, ett visst men statistiskt osäkert stöd för hypotesen att lönehöjningama inom den privata sektorn under de år blivit. dessa uppgörelser omfattat blev högre än de annars skulle

Avslutning

stora betydelse för samhällsekonomin är det viktigt Med tanke på löneutvecklingens för den ekonomiska politiken att ha så god kunskap som möjligt om de faktorer som i bestämmer lönebildningen. Likaså är det viktigt att känna till hur löneutvecklingen sin tur återverkar och internationell konkurrenskraft. Kunskapen på t.ex. inflationstakt om samband av sådana slag behöver förbättras.

Ett nödvändigt inslag i en sådan kunskapsuppbyggnad är lönestatistik av god kvalitet, som dessutom omfattar så långa perioder som möjligt. Läget är i dag på denna punkt inte tillfredställande. Olika forskare respektive konjunkturbedömare använder olika av skilda typer av statistik, t.ex. partsstatistiken, nationalräkenslags bearbetningar och månadsstatistiken för industriarbetare. Såväl korrektheten som skapsstatistiken jämförbarheten i dessa olika beräkningar kan ifrågasättas. Detta kan vara en bidragande orsak till att de empiriska forskningsresultaten ofta är osäkra och ibland också motstridiga.

Det är i dessa sammanhang betydelsefullt att erhålla stabila tidsseriedata om den historiska utvecklingen över hela arbetsmarknaden men också en god information om den aktuella utvecklingen och slutna avtal på arbetsmarknaden.

I delbetänkandet Officiell lönestatistik SOU 1988:35 undersöktes olika vägar att erhålla en ändamålsenlig lönestatistik. Utredningen övervägde att kortperiodisk använda Scbs statistik om uppbördsdeklarationer men fann att denna inte uppfyllde

de krav som bör ställas på en kortperiodisk lönestatistik. (Se vidare betänkandet.)

förordade därför att bygga upp den urvalsbaserade kortperiodiska löne- Utredningen statistik som f.n. planeras av konjunkturinstitutet och Scb.

Avsikten med den planerade kortperiodiska statistiken är att främst tillfredsställa behoven av aggregerade tidsseriedata om löneutvecklingen som beskrivs närmare i avsnitt 4.2 som följer.

I det därpå följande avsnittet 4.3, Löneanalyser och prognoser, behandlas metoder för att bättre utnyttja information från arbetsmarknadsparternas lönestatistik och kunskap om slutna avtal för att bygga upp nödvändiga tidsserier.

4.2 Kortperiodisk lönestatistik

I delbetänkandet Offentlig lönestatistik - behov och produktionsformer (SOU 1988:35) framlade utredningen ett förslag om en kortperiodisk lönestatistik, avsedd att omfatta hela arbetsmarknaden. I förslaget redovisades också de riktlinjer som utredningen förordade för statistiken.

Riktlinjerna anger att 23 branscher med i förekommande fall uppdelning på arbetare och tjänstemän bör redovisas. Statistiken avser en urvalsbaserad undersökning med kvartalsvis redovisning. Vidare anges i förslaget de löneelement för respektive sektor som är önskvärda som redovisningsgrund. Utredningen föreslog också ett utvecklingarbete inom SCB för att närmare bestämma utformning och variabelinnehåll i statistiken.

Riktlinjerna i förslaget sammanfattades i betänkandets appendix 3 enligt följande:

Population

Hela arbetsmarknaden.

Indelningsgrunder

23 branscher enligt svensk näringsgrensindelning (SNI) samt uppdelning på arbetare och tjänstemän.

Undersökningsmetod

Urvalsundersökning med arbetsställen som urvalsbas för privat sektor och totalundersökning för offentlig sektor.

Periodicitet

Kvartalsundersökning med månadsvisa urval.

Variabler

Som mål uppställdes att undersöka och redovisa lönebegrepp som på bästa sätt möjliggör jämförelser mellan olika sektorer. Detta angavs bl.a. kräva att variablema särför respektive sektor utformas så enhetligt som möjligt, samt att olika lönebegrepp redovisas i rimlig utsträckning.

Precisionskrav

för 12 månader med _Som mål uppställdes att det rätta värdet mellan fyra kvartal eller 0,5 procentenheter, om 95 procents sannolikhet skulle ligga inom ett intervall på i den uppskattade förändringen var 6 procent.

I 1989 års budgetproposition redovisade statsrådet Bengt K.Å. Johansson ett förslag och anförde att statistiska centralbyrån och i linje med utredningens bedömningar konjunkturinstitutet av regeringen skulle få ett gemensamt uppdrag att snarast utreda för att utforma en kortperiodisk lönestatistik. de närmare förutsättningarna

har därefter tillsammans med SCB utrett de närmare förutsätt- Konjunkturinstitutet för en kvartalsvis lönestatistik. Arbetet har resulterat i ett förslag under ningarna hösten 1989.

4.3 Ijineanalyser och prognoser

Beräkningar utifrån parternas statistik

För konjunkturbedömningsändamål är det viktigt att snabbt kunna registrera och utvärdera i vilken riktning efterfrågan och produktionskostnaderna utvecklas. Uppskattningar av hur ingångna avtal påverkar kostnadsutvecklingen och den samlade inkomstutvecklingen är därför ett viktigt instrument i dessa sammanhang.

För ekonomisk forskning - och däribland speciellt forskning om lönebildningen - finns vanligtvis inte motsvarande behov av snabb information. Tyngpunkten ligger i stället på tillgången till långa sammanhängande tidsserier samt på att kunna identifiera olika aktörer respektive olika operationella element i lönebildningen. Med aktörer menas i detta sammanhang avtalsslutande parter och med operationella element de olika löneelement - centralt avtalade löneökningar, restposter etc. - som konstituerar den totala löneutvecklingen.

I detta avsnitt redovisas de typer av beräkningar och tidsserier som utredningen funnit önskvärda för konjunkturbedömningsändamål och för ekonomisk forskning samt vilka källmaterial dessa beräkningar erfordrar. Det bör noteras att denna typ av redovisningar inte är avsedda att vara offentliga i sin helhet utan till stor del utgör arbetsunderlag för ekonomer och forskare.

Den kortperiodiska lönestatistiken kommer sannolikt på sikt att vara ett fullgott historiskt källmaterial för konjunkturbedömningar och nationalräkenskaper. För bedömningar av den aktuella utvecklingen och för prognoser för framtiden finns dock ytterligare behov av information.

Prognos och analysinstrument

För all forskning och ekonomisk analys är det självfallet nödvändigt med hanterbara och identifierbara verktyg som underlag för att studera och tolka utvecklingen. Sådana verktyg skapas vanligtvis genom att man dels etablerar en begreppsapparat för de olika fenomen som skall studeras, dels identifierar och bestämmer vilka aktörer som deltar i det skeende som skall studeras.

I lönebildningsprocessen har det utvecklats en relativt väletablerad begregpsapparat. Begrepp som avtalade löneökningar, löneglidning etc. har befunnits vara relativt ändamålsenliga för dessa syften. Emellertid finns det ständigt behov av att anpassa eller förtydliga de begrepp som används till de ändrade förutsättningar som uppkommer. Som redan framgått gäller detta exempelvis begreppet löneglidning, som genom nya former av avtalsskrivningar förlorat mycket av sin tydlighet.

I lönebildningen är även aktörerna på marknaden relativt väl identifierbara sammanslutningar och organisationer. Det är olika fackförbund och arbetsgivarförbund

som sluter avtal för sina olika avtalsområden. Till dessa kommer även sammanslut- Även i dessa ningar av förbund i centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. sammanhang kan en förändrad verklighet ändra inriktningen på vilka aktörer som bör Iöneutstuderas. Tidigare ansågs det exempelvis tillräckligt att mäta industriarbetamas för att kunna bedöma löneutvecklingen inom industrin. I takt med att veckling andel av industrisysselsättningen ökat och att deras självindustritjänstemännens Det ständighet i lönebildningen fått större betydelse är detta inte längre tillräckligt. sistnämnda är ett av motiven bakom den föreslagna omfattningen av den kortperiodiska lönestatistiken.

kan inte generellt.tillämpas för De flesta begrepp som används i lönebildningsstudier hela arbetsmarknaden utan är vanligtvis specifikt förknippade med det förhandlingssystem med centrala parter som råder. Begreppet centralt avtalade lönehöjningar som saknar har uppenbarligen ingen mening för de områden av arbetsmarknaden centrala avtalsslutande förlorar då parter. Även begreppen restpost och löneglidning sin mening. Den makroekonomiskt inriktade arbetsmarknadsforskning som vill utnyttja denna typ av begrepp måste också använda ett källunderlag som ger begreppen som härrör från arbetsmarknadens parter i form täckning, dvs. den typ av källmaterial av bearbetad lönestatistik.

Inom den mikroekonomiskt inriktade forskningen är behoven i högre grad inriktade på uppgifter om lön och löneutveckling för individer och olika aggregat av individer. På denna nivå är det självfallet inte möjligt att särskilja centralt bestämda löneökningar och restpostens storlek. Värdet av informationen ligger i stället i möjligheten att kunna följa utvecklingen för individer eller specifika grupper genom analys av tidsserier eller tvärsnittsdata. Det gäller exempelvis tvärsnitts- och tidseriedata som eller mikroinriktade lönebildningsunderlag för studier av arbetsmarknadsbeteenden studier. Här är de enskilda löntagarna eller arbetsgivarna i högre grad aktörer än arbetsmarknadens närmare i betänkandet parter. Denna typ av underlag behandlas Offentlig lönestatistik, SOU 1988:35.

Konjunkturbedömningens analginstrument

Alla prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen är naturligtvis vanskliga och behäftade med viss osäkerhet. Det beror bl.a. på att underlaget för bedömningarna i de flesta prognossammanhang är både litet och osäkert.

av olika En vanlig metodik är att som grund för prognosen uppskatta effekterna centrala beslut, dvs. skeenden som i något avseende bestäms av de centrala aktörerna på en marknad. Prognossvårighetema tenderar därför att öka ju mer decentraliserad den studerade marknaden är, dvs. ju fler aktörer det finns på marknaden. innebär Förfaringssättet vid bedömningar av utvecklingen av löner och lönekostnader i princip att de kända eller uppskattningsbara faktorerna beräknas först. Därefter görs olika bedömningar av hur andra faktorer kan påverka utvecklingen. Dessa andra delar av av prognosen är självfallet de mest osäkra. Prognosen blir på så sätt summan

där man går från säkrare till mer osäkra bedömningar och många delprognoser, uppskattningar.

De centralt avtalade löneökningarnas andel av den totala löneutvecklingen på arbetsmarknaden varierar från avtalsområde till avtalsområde, från sektor till sektor. För arbetargrupper inom industrin har de utgjort i storleksordningen hälften ( ca 56 procent under perioden 1971-1985) av de totala löneökningarna, med relativt små avvikelser under enskilda år. Inom den offentliga sektorn har de centralt avtalade höjningarna utgjort drygt 90 procent av de totala löneökningarna under 1970-och 1980talen. En grov uppskattning ger vid handen att omkring tre fjärdedelar av den totala löneutvecklingen på arbetsmarknaden utgörs av centralt avtalade löneökningar. För ekonomisk prognosverksamhet är detta en ovanligt hög andel centralt beslutade förändringar, vilket således utgör en gynnsam grund för prognoser. Även om de totala löneökningarna till sin storlek ytterst bestäms av marknadsprocesser kan de centralt bestämda höjningarna utgöra en god indikation på den totala utvecklingen.

En naturlig utgångspunkt för konjunkturbedömningar är därför att försöka uppskatta effekterna av de avtal som sluts på arbetsmarknaden. I takt med de avtal som sluts för olika avtalsområden kan successiva och allt mer heltäckande prognoser göras. Som underlag för dessa är det nödvändigt med dels uppgifter från parternas lönestatistik, dels stöd från parterna om deras egna beräkningar och uppskattningar av avtalens effekter det senare av skälet att parterna själva är de som bäst behärskar denna typ av uppskattningar.

Som framgått ovan är informationsbehoven för konjunkturbedömningar och för samhällsekonomisk forskning relativt likartade. Det gäller inte minst uppgifter från arbetsmarknadens olika parter och möjligheten att kunna särskilja centralt avtalade lönehöjningar från de totala höjningarna.

Som exempel på de typer av beräkningar som är angelägna för bl.a. konjunkturbedömningar redovisas i avsnitt 4.3.1 nedan löneutvecklingen för olika sektorer från 1982 och framåt. Utvecklingen beskrivs som förändringar mellan kalenderår i syfte att likställa mätperiodema med dem som är vanliga för annan ekonomisk statistik. Principerna för kalenderårsredovisningen har berörts i avsnitt 3.4.1.

Det är utredningens mening att konjunkturinstitutet bör ges möjligheter att systematisera informationsinhämtningen och vidareutveckla medtoderna för att kontinuerligt följa upp avtalen och löneutvecklingen på arbetsmarknaden. Utredningens metoder för att kalenderårsperiodisera kan utgöra grunden för detta arbete. På intiativ av utredningen har det därför under hösten 1989 startats ett projekt Löneanalys och prognoser (LAP) vid institutet som beräknas vara klart under 1990.

4.3.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden 1982 och framåt

för det stora kollektiven g arbetsmarknaden 1982 och framåt.

Ibneutvecklingen Iabellblock A Grundlön A Grundlön och engångsbelopp Tabell A1 Genomsnitt och förändringar mellan kalenderår i kronor/månad respektive öre/timme. Tabell A2 Genomsnitt och förändringar mellan kalenderår i procent. Tabell A3 Index över utvecklingen med 1982, 1983,... 1987 = 100.

Tabellblock B effekter av av Totallön Grundlön A plus beräknade förändringar allmänna villkor (lönetillägg) och arbetstider. Tabell Bl Förändringar mellan kalenderår i kronor/månad respektive öre/timme. Tabell B2 Förändringar mellan kalenderår i procent. Tabell B3 Index över utvecklingen med 1982, 1983, 1987 = 100. Utvecklingen t.o.m 1988 med olika basår. I detta avsnitt redovisas av löneutvecklingen för olika utredningens beräkningar sektorer av arbetsmarknaden från 1982 och framåt. Redovisningen avser förändringar mellan kalenderåren (se vidare nedanstående förklaringar) och bygger på två källmaterial: 1) Partemas lönestatistik som redovisar ett genomsnitt för en tidsperiod (2:a kvartal, mars, augusti) under respektive år. av storleken sektor 2) Uppskattningar på de avtal som slutits inom respektive under åren. Genom att redovisa utvecklingen mellan kalenderår gör man redovisningen jämförbar och användbar tillsammans med annan ekonomisk statistik. Dessutom förbättras att jämföra utvecklingen mellan olika sektorer på arbetsmarknaden. möjligheterna

Redovisningens metoder och begrepp kräver inledningsvis några förklaringar.

Legrepp och beräkningsmetoder.

Skillnader i arbetsmarknadsparternas lönestatistik medför att jämförelser av lönenivåer och löneutveckling mellan olika partsområden alltid blir behäftad med en viss osäkerhet.

Denna osäkerhet orsakas främst av skillnader i de perioder som redovisningen avser, de lönebegrepp som redovisas, samt sammansättningen och omfattningen av de grupper som parternas lönestatistik omfattar.

I syfte att förbättra jämförelsemöjligheterna och överskådligheten i redovisningen har utredningen valt att arbeta med två konstruerade lönebegrepp; Grundlön A och Totallön. Grundlön A syftar till att spegla arbetstagarnas löner exklusive eventuella tillägg för obekväma arbetstider, övertid etc. Totallön syftar till att spegla hur lönekostnaderna inklusive eventuella kostnadsökningar för lönetillägg och arbetstidsförkortningar, men exklusive s.k. lönebikostnader, förändras. Vi har vidare valt att göra beräkningar av, och redovisa utvecklingen mellan kalenderårsvisa genomsnitt, i stället för utvecklingen mellan de tidpunkter som redovisas i parternas lönestatistik Dessa begrepp förklaras senare i detta avsnitt.

Det bör framhållas att dessa konstruerade lönebegrepp och metoder inte åstadkommer någon absolut jämförbarhet eller exakthet i redovisningen. Grundläggande skillnader vad gäller lönesystem och lönestatistik mellan de olika sektorerna medför att alla jämförelser blir behäftade med osäkerhet. Det gäller speciellt vid jämförelser av lönenivåer, där genomsnittslönerna inte alltid omfattar samma eller likartade löneelement. Det gäller i mindre grad jämförelser av hur genomsnittslönerna utvecklats.

Parternas olika lönebegrepp skiljer sig åt både vad gäller de löneelement som mäts och redovisas och vad gäller den tidsperiod (månad, timme) som de genomsnittliga löneelementen avser. Det förekommer fyra olika uppsättningar av lönebegrepp inom de studerade sektorerna en för respektive PTK/SAF-området, LO/SAF-området, det statliga området och ett för de kommunala områdena. Genomsnittslöner redovisas per timme inom LO/SAF-området medan övriga sektorer redovisar lönbelopp per månad. Det medför att direkta jämförelser av lönenivåer inte kan göras mellan dessa områden. Lönebegreppen i parternas lönestatistik har tidigare berörts i avsnitt 3.1.

I utredningens redovisning har ambitionen varit att:

1) Redovisa nivåer och utveckling i så likartade och homogena lönebegrepp som möjligt.

2) Spegla utvecklingen av arbetstagarnas grundläggande löneersättning för arbete, exklusive löneersättningar för speciella arbetstider, arbetsvillkor etc (ob-, övertidstillägg mm). Ambitionen har varit att åstadkomma ett löne-

är beroende av arbetstidens begrepp som i minsta möjliga utsträckning mm i de olika sektorerna. förläggning, graden av övertidsarbete

totala storlek, dvs inklusive olika 3) Spegla utvecklingen av löneersättningens för eventuella arbetstidsförkortningar. Detta lönetillägg och kostnader av en total löneersättning, dvs en begrepp avser att spegla utvecklingen

lönekostnad exklusive s.k. lönebikostnader.

Skillnader mellan och omfattningen av de löneelement som parternas lönebegrepp lönestatistik innehåller begränsar självfallet möjligheterna att fullt ut nå upp till dessa blivit att åstadkomma det ambitioner. Den praktiska målsättningen har därigenom

bästa möjliga, med hänsyn till dessa begränsningar.

Grundlön A

I all lönestatistik redovisas ett lönebegrepp som kan anses vara den grundläggande

för arbete och som alltså inte betraktas som ett tillägg till lön eller ersättningen motsvarande.

För respektive sektor är dessa begrepp:

LO/SAF Tidlön + ackordslön + helglön (T+A+H)

PTK/SAF Stipulerad månadslön +genomsnitt av provision,tantiem etc,

samt natura- och andra förmåner.

Kommunal sektor Månatlig löneklasslön + avlöningsförstärkning, uppdragstillägg, för läkare samt tantiem för tandläkare och befattningsarvode tandtekniker.

Statlig sektor Löneplanslön

är inte och inte direkt jämförbara. Dessa lönebegrepp symmetriska därigenom andra förmåner i PTK/SAFs lönebegrepp men inte Exempelvis ingår löneelementet löneplanslön omfattar i alla övriga sektorers. Den statliga lönestatistikens begrepp enl. chefslöneplan, kallortstillägg etc) som vidare inte alla fasta lönetillägg (lön/arvode

i annan lönestatistik ingår i respektive sektors grundläggande lönebegrepp.

vanligtvis

är det framförallt lönebegreppet för den Betraktar man storleken på avvikelserna som På grundval av de bearbetningar statliga sektorn som är värt att uppmärksammas. under kan de fasta tillägg som inte redovisas SCB ort för utredniongens räkning De andra begreppet löneplanslön uppskattas till drygt 4 % (1987) av löneplanslönen. som redovisas i LO/SAF-statistiken utgör mindre än 1 % av T+A+H. förmåner i PTK/SAF-statistiken också mindre än 1 % av Redovisade naturaförmåner utgjorde och de kommunala sektorernas Övriga den sektorns grundläggande lönebegrepp mindre än 0,8 % av dessa sektorers grundläggande lönebegrepp tillägg utgjorde

(1987).

Med denna reservation för skillnader i lönebegreppens art och omfattning benämns de ovan beskriva lönebegreppen fortsättningsvis Grundlön. Grundlönen för olika sektorer, såsom den redovisas i parternas lönestatistik, utgör basen för de beräkningar som redovisas i tabellblocken A och B. I de fall där det varit möjligt har grundlönen justerats för retroaktiva höjningar av månads- eller timlöner som inte registrerats i lönestatistiken.

Vid sidan av denna grundlön bör också s.k. engångsbelopp som utbetalats ingå. Grundlön inklusive sådana engångsbelopp kallas i redovisningen Grundlön A. Här avses sådana engångsbelopp som inte härrör från höjda lönesatser (höjda tim- eller månadslöner) och som inte heller registreras i lönestatistiken. Dessa engångsbelopp höjer därför genomsnittslönerna endast under det år de utbetalas.

Summan av grundlönerna enligt parternas lönestatistik och eventuella engångsbelopp benämns således Grundlön A i den fortsatta framställningen och i tabellblock A. I tabellblocket redovisas både nivåerna och förändringen av Grundlön A.

Totallön

För att spegla hur lönekostnaderna utvecklats inklusive kostnaderna för förändringar av olika lönetillägg och eventuella arbetstidsförkortningar (men exklusive s.k. lönebikostnader) redovisas utvecklingen av Totallönen i tabellblock B. För att beräkna kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor och arbetstidsförkortningar har parternas lönestatistik befunnits vara mindre lämpad. För det första så saknas redovisningar av vissa lönetillägg (semesterlönetillägg, övertidstillägg mm) i delar av partsstatistiken och i andra kan kvaliteten på redovisningen diskuteras. Vidare är karaktären av en del av de i statistiken redpovisade lönetilläggen sådan att de är beroende av tillfälliga konjunktur- eller säsongvariationer, som beroende på bl.a. vilken period som lönestatistiken redovisar, kan ge en skev bild av utvecklingen. Utredningen har därför valt att göra beräkningar av de kostnader som förorsakats av avtalade förändringar av allmänna villkor. I de fall som eventuella arbetstidsförkortningar inte registrerats i lönestatistiken har motsvarande kostnadsberäkning gjorts också i dessa fall.

Beräkningsunderlaget för utvecklingen av Totallönen är således Grundlön A plus beräknade kostnadseffekter av avtalade förändringar av olika lönetillägg och arbetstidsförkortningar.

Utvecklingen av Totallönen blir därigenom summan av;

i statistiken registrerade förändringar av Grundlönen plus

eventuella engångsbelopp samt

beräknade kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor och arbetstids-

förkortningar.

metoden nivåer för Med den valda blir det inte möjligt att redovisa genomsnittliga Totallönen i tabellblock B, varför endast beräkningar av hur denna utvecklats under tidperioden redovisas.

Kalenderârsgenomsnitt

Inom och under den period som utredningen studerat används som de partsområden tidigare beskrivits tre olika redovisningsperioder i parternas statistik; mars, 2:a kvartalet samt augusti månad. Det medför bl.a. att en löneökning som inträffar samtidigt inom alla sektorer ett visst år, inte nödvändigtvis kommer att registreras i all lönestatistik den 1:a juni ett visst år kommer inte att detta år. En samtidig löneökning registreras i den offentliga sektorns mars-statistik, att registeras till en del i LO/SAFs samma år. 2:a kvartalsstatistik men registreras fullt ut i PTK/SAFs augustistatistik

Detta begränsar möjligheten att använda partsstatistikens uppmätta genomsnittslöner som jämförelsegrund. Inom vissa partsområden kan en löneökningen ha registrerats men inte inom andra. Detta är speciellt problemfullt när jämförelserna avser kortare kan vara mer avgörande för jämförelsen än perioder då en given enskild löneökning För att i möjligaste mån minska effekterna av detta under längre jämförelseperioder. av för hela problem har utredningen valt att göra beräkningar genomsnittslönema och redovisa mellan dessa kalenderårsgenomsnitt. Därikalenderår, förändringarna som inträffar under året och inte genom tas hänsyn till och redovisas alla löneökningar bara de som hunnit i lönestatistiken. Sättet att beräkna kalenderårsgenomregistreras snitt har redan tidigare berörts i avsnitt 3.4.1.

Det finns flera och redovisa genomsnittslöner under ett helt syften med att beräkna kalenderår i stället för att endast redovisa de skilda som parternas löneperioder statistik avser.

och användbarheten med annan ekonomisk statistik har nämnts Jämförbarheten och de som framställer nationalräkenskaperna har alltid tidigare. Konjunkturbedömare beräknat effekterna av löneökningar omräknat till kalenderår. Emellertid så har ingen allmän metod etablerats för hur dessa beräkningar ska genomföras. Det metoder som utredningen använt bör ses som ett steg i att försöka etablera sådana metoder.

Grundlönerna lönestatistik är utgångspunkten för de kalenderårvisa enligt parternas beräkningama. För den fortsatta framställningen tjänar mars-statistiken som exempel. För att kunna beräkna för månaderna mellan mars ett år genomsnittliga grundlöner

och mars året därpå måste kunskap finnas om storleken och tidpunkten för alla löneökningar som skett under denna period. Med en sådan fullständig kunskap kan genomsnittslönerna för de aktuella månaderna, april det första året t.0.m. februari året därpå, successivt beräknas.

[praktiken saknas emellertid en fullständig kunskap om löneökningarna under perioden. Den mest tillgängliga kunskapen består av tidpunkterna för och storleksberäkningar av de avtalsmässiga löneökningar (se särskild rubrik i detta avsnitt) som inträffat under perioden. Genom att subtrahera den totala avtalsmässiga löneökningen under perioden från den totala löneökningen under perioden erhålles också storleken på den löneökning som skett vid sidan av träffade avtal. Sådana löneökningar benämns restposter i redovisningen. (Total löneökning = avtalad löneökning + restpost). Det saknas dock fullständig kunskap om när dessa restposter inträffar under perioden. Efter att ha prövat effekten av olika antaganden har utredningen valt (se avsnitt 3.4.1) att anta att hälften av restposten inträffar samtidigt som avtalsrevisioner medan den andra hälften är likformigt fördelad på de olika månaderna under perioden.

Genom att därefter tillämpa

kunskap om genomsnittliga grundlöner enligt lönestatistiken,

kunskap om när avtalade löneökningar träder ikraft,

beräknade effekter av centrala avtal,

kunskap om restpostens storlek, samt

antagande om när restposten inträffar

har de genomsnittliga grundlönerna för månaderna mellan lönestatistikens årligt återkommande mätperioder beräknats från 1980 och framåt. Ur de beräknade månadsgenomsnitten för åren från 1982 och de eventuella engångsbelopp som utbetalats _

har sedan genomsnittslönerna för varje kalenderår och förändringar mellan åren i

beräknats och redovisas i tabellblock A- Grundlön A.

i

Vidare har de beräknade kostnadseffekterna av avtalade förändringar av allmänna villkor och arbetstidsförkortningar adderats till grundlön A för att bilda utgångspunkten för redovisningen i tabellblock B - Totallöner.

Centralt avtalade löneökningar och restposter

I tabellerna redovisas den totala löneökningen uppdelad i en avtalad del och i en restpost. I traditionellt språkbruk brukar de totala löneökningarna uppdelas i en del som bestämts genom centrala avtal mellan parterna medan resterande del har brukat benämnas löneglidning. Under senare tid har emellertid avtalens utformning delvis urholkat dessa begrepp. Främst har förekomsten av centralt avtalade löneökningar, som inte har storleksbestämts på central nivå, bidragit till detta. I det tidigare ofta

återfinns alltså också löneökningar som beslutats på använda begreppet löneglidning i redovisningen har central nivå. För att erhålla hanterbara och entydiga begrepp

utredningen använt följande definitioner:

avser löneökningar som -De avtalsmässiga Iöneökningarna (benämnt avtal i tabellerna) avser resterande del av de till sin storlek bestämts av de centrala panernaRestposten totala Iöneökningarna.

har beräknats med utgångspunkt från föränd- -Storleken av restposten i redovisningen och beräkningsmetoder som ringar av grundlönerna i lönestatistiken. De lönebegrepp medför att kostnadseffekter av förändrade allmänna villkor utnyttjas för beräkningarna och arbetstider per definition hänförs till avtalsmässiga förändringar.

Uppdelningen av de totala Iöneökningarna i en avtalsmässig del och i en restpost är intressant. motivet illustreras av bl.a. praktisk och samtidigt analytiskt Det praktiska som beskrivits tidigare. Genom att den modell för att beräkna kalenderårsgenomsnitt beräkna effekterna av centralt ingångna avtal ökar kunskapen om hur genomsnittsmellan sektorer med lönema förändrats mellan olika år varigenom jämförbarheten ökar. är analytiskt intressant mot bakskilda system för lönestatistik Uppdelningen som avtalsmässiga löneökningar respektive restposter spelar grund av de skilda roller inom olika delar av arbetsmarknaden. Inom bl.a. offentlig sektor och i privat handel en mindre del av har restposten, beroende på tradition och lönesystem, endast utgjort de totala Iöneökningarna. Inom bl.a. industri- och byggsektorna har däremot restposten en relativt stor del av de totala Iöneökningarna. Dessa förhållanden är självutgjort för de olika avtal som sluts inom olika områden. Inom fallet viktiga förutsättningar förutsätts områden med en traditionellt stor andel restpost av den totala löneökningen med andra relativt stora löneökningar medan de de centrala avtalen kompletteras förutsätts betydligt större del centrala avtalen för exempelvis handelsanställda uppfylla av den totala löneökningen. Det är mot denna bakgrund rimligt att redovisa restposter att och avtalsmässiga lönekomponenter var föär sig, för att ge läsaren en möjlighet bilda om vilka totala löneökningar som ett avtal inom ett kunna sig en uppfattning område kan resultera i. speciellt

Överhång

träder i kraft efter kalenderårets början kommer När en avtalsmässig löneökning kostnadsmässigt inte att omfatta alla månader under året. Den genomslöneökningen under det aktuella året kommer därigenom att understiga den nittliga ökningen därefter nominella höjning som ägt rum, per månad eller per timme. Det är först året Angivna överhäng i som höjningen slår igenom helt på ett beräknat årsgenomsnitt. redovisningen avser därför den genomsnittliga del av de avtalsmässiga Iöneökningarna ökar med som får fullt genomslag först året efter höjningen. Om lönerna exempelvis under det året 300 kronor den 1/10 ett år så kommer den beräknade genomsnittslönen dvs. 75 kr. Resterande endast att påverkas med en fjärdedel av de 300 kronororna, först året därefter, benämns då överhäng och del, som ger effekt på genomsnittslönen motsvarar 225 kronor.

Källor

om genomsnittliga grundlöner i parternas lönestatistik bildar basen för Uppgifter beräkningarna i tabellblocken A och B. Uppgifterna har hämtats ur parternas befintliga/kommande publikationer eller baseras på uppgifter som kommer från parterna.

Beräknade effekter av slutna avtal har utförts inom utredningens kansli, ibland med hjälp av och kunskap från utredningens sakkunniga inom det berörda området. Det gäller främst de sakkunniga från de kommunala sektorerna och från den statliga sektorn.

Redovisade områden

I tabellerna redovisas:

Arbetare i privat sektor som omfattas av LO/SAFs statistik.

Tjänstemän i privat sektor som omfattas av PTK/SAFs statistik.

Kommunal sektor totalt och uppdelat i Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF j inom LO) resp. Kommunaltjänstemannakartellen (KTK inom TCO) sammantaget med SACO-K

Landstingssektorn totalt och uppdelat i Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF , inom LO) resp. Kommunaltjänstemannakartellen (KTK inom TCO) sammantaget med i SACO-K.

Statlig sektor totalt.

Inklusive undergrupper i de kommunala sektorerna redovisas alltså utvecklingen för sammanlagt sju sektorer av arbetsmarknaden. Den uppdelning som gjorts i privat sektor och inom de kommunala sektorerna motsvarar de traditionella arbetare- res- ; pektive tjänstemannabegrepp som organisationstillhörigheten anses innebära. En 1 motsvarande uppdelning av statlig sektor har inte gjorts p.g.a. rent praktiska problem med att få tillgång till historiska data. En bidragande faktor är att de traditionella j arbetare- och tjänstemannabegreppen inte har samma giltighet inom den statliga sektorn som inom andra sektorer.

Vid sidan av de redovisade områdena ligger de sektorer där andra arbetsgivarorganisationer än SAF, SAV, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet framställer lönestatistik. Dessa områden redovisas alltså ej.

Genomsnittsuppgifter som avser stora löntagarkollektiv ger självfallet endast en grov bild av hur utvecklingen varit. Det gäller speciellt om löntagarkollektivet har en heterogen yrkessammansättning och stor lönespridning. Det hade därför varit önskvärt att redovisningen kunnat presenteras för mindre grupper än de som nu redovisas. Primärt är en särredovisning av olika grupper inom det statliga området och inom

PTK/SAF-området önskvärd.

Att så inte skett beror till vissa delar på att underlag saknas och till andra delar på om avtal. I framtida att utredningen inte haft tillgång till erforderliga grunduppgifter bör ambitionen vara att presentera en avsevärt mer lönestatistiska redovisningar sektoruppdelad information än vad som nu varit möjligt.

Redovisningsperiod

Tabellerna omfattar åren fr.o.m. 1982 fram till 1991. För åren fram till och med 1989 kunnat utnyttjas. Det medför att tabellerna har uppgifter från parternas lönestatistik 1989 endast redovisar de löneökningar som efter respektive sektors lönestatistik överenskommits i centrala avtal.

Parternas statistik avser följande period varje år:

LO/SAF 2:a kvartal PTK/SAF augusti Offentlig sektor mars

Löneökningar utöver vad som fastställts centralt - restposter -har alltså inte registrerats efter dessa tidpunkter 1989 eller för 1990 och 1991.

bl.a. därför att avtalen inom de 1982 har valts som utgångspunkt för redovisningen olika sektorerna trädde i kraft ungefär samtidigt detta år. För att inte fixera jämförelserna till 1982 som basår redovisas alternativa basår för utvecklingen.

Avtalsperioder

För åren efter 1988 finns det skäl att peka på vilka centrala avtal som redovisningen omfattar.

LO/SAF för åren fram t.o.m. 1990. Centrala avtal på lägst förbundsnivå

PTK/SAF för åren fram t.o.m. 1990. Centrala avtal på lägst förbundsnivå

Kommunal och landstingssektor Avtal fram t.o.m. 1990

Statlig sektor Avtal t.o.m. 1990 där alla områden omfattas Det innebär att 1988 blir det senaste året i redovisningen av centrala avtal och där dessutom löneökningar utöver centrala avtal registrerats fullt av utvecklingen åren därefter, dvs. ut. Detta är betydelsefullt att notera vid tolkningar 1989-1991.

[löneutvecklingen 1982 och framåt

I tabell C1 redovisas beräknade genomsnittslöner för de olika områdena 1988. Beräkningen av genomsnittslönen per månad för LO/SAF-området har gjorts på det sätt som tidigare beskrivits.

Bakom de genomsnittliga nivåerna döljer sig betydande variationer med stora grupper lågt eller högt avlönade. Eftersom genomsnittsredovisningen omfattar så stora områden och lönespridningen är betydande inom många av dessa går det inte att dra entydiga slutsatser av typen att statsanställda tjänar mer än LO-arbetare. Redovisningen kan dock tjäna som en indikator på lönenivåerna inom respektive sektor.

Tabell C1

Beräknade genomsnittslöner under år 1988. Grundlön och engångsbelopp - Grundlön A. Kronor per månad.

LO/SAF 10040 kr PTK/SAF 13479 kr

Kommuner 9584 kr varav SKAF 8898 kr KTK/SACO/SR-K 10891 kr Landsting 10214 kr varav SKAF 8886 kr KTK/SACO/SR-K 11963 kr Staten 11192 kr

I tabellblock A redovisas genomsnitt och utveckling av Grundlön A från 1982 och framåt. l tabellblock B redovisas utvecklingen av Totallön från 1982 och framåt. Ett närmare studium av enskilda år och perioder, med all den varsamhet och försiktighet som tidigare rekommenderats, överlåtes åt läsaren. Några övergripande kommentarer till utvecklingen ska dock ges.

Fram till 1987 är utvecklingen (från alla tidigare år) i stort sett likartad för alla sektorer. De procentuella skillnader som finns är relativt små. Löneutvecklingen är, oavsett vilket lönebegrepp som studeras, i stort sett lika i de olika sektorerna fram till detta år.

För utvecklingen åren därefter är det viktigt att notera vilka förutsättningar som gäller för redovisningen. 1988 är det sista året i redovisningen som fullt ut beaktar utvecklingen inklusive restposter. Tidsserierna är sålunda endast jämförbara fram t.o.m. 1988. I genomsnitten för 1989 återfinns restpostutvecklingen t.o.m. mars för offentligt sektor, t.o.m. 2:a kvartalet för LO/SAF-området och t.o.m. augusti för PTK/SAF-området. I de genomsnittsvärden som redovisas återfinns dock beräknade effekter av de centrala avtal som slutits t.o.m. 1990. För att kunna göra bedömningar av löneutvecklingen efter 1988 är det således nödvändigt att också uppskatta hur restposten kommer att utvecklas från 1989 i olika sektorer.

Tabellblock A 1 LöNER FÖR DE STORA KOLLEKTIVEN 1982- - Grundlon A. Forandring mellan kalenderår av grundlon och engángsbelopp

och 1991 år endast avtalade Förändring i kronor per månad resp. öre per timme. For åren 1989, 1990 iorandringar medraknade.

Begynnelseár 1982

LOISAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell A1

Berlkncde ggnomsnltt under Iron 1980 - Grundlon och engângsbelopp exkl. tillägg - grundlon A

PRIVAT S§KTOR

i LO AF Grundlön och engángsbelopp

Inklusive ragg Exklusive ggg öre per timme

1982 1983 1984 1985 0986) 1987 1988 (1989)*1990*1991*

3932 4186 4548 4853 5206 5565 6014 6633 6822 6832 Genomsnitt 254 362 305 353 359 449 619 189 10 Ökning i öre varav 211 151 178 281 157 10 Avtal 36 31 17 65 54 10 varav bverhâng 141 208 271 338 31 0 Restpost*

Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade loneokningar medråknade, dvs ingen restpost ar beaktad efter 2:a kv 1989. 1 Pga att vissa avtalshöjningar ei redovisats i 2:a kvartalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar parterna e] ngt genomsnitt dessa år.

PEQAF Grundlbn och engángsbelopp

Kronor per månad Inklusive restpgst äkluslve rgg

§2 1i3.*h3.â**ä5f*ä 1_9§Z 1983 E* 1.9.9? ä

Genomsnitt 8779 9324 10253 10916 11753 12517 13479 14815 15193 15198 545 929 663 837 764 962 1336 378 0 Ökning i kr varav 483 265 341 605 301 o Avtal 110 41 0 94 0 0 varav overhang 353 499 621 731 77 0 Restpost* etter Efter augusti 1988 är endast avtalade löneökningar medraknade. dvs ingen restpost år beaktad augusti 1989. Endast vissa tjänsteman omfattades av avtal 1983-1985.

OFFENTLIG SEKTOR KOMMUNER, totalt samt uggdelat I SKAF resa. KTQSACOLSH Kommuner Totalt Grundlön och engángsbelopp Kronor per månad Inklusive ragg Exklusive restmst 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991* Genomsnitt 6452 6942 7436 7819 8601 9066 9584 10069 11203 11394 Ökning i kr 490 494 382 782 466 518 485 1134 191 varav

Efter mars 1989 är endast avtalade loneökningar medráknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989_ Kommuner SKAF Grundlön och engángsbelopp Kronor per månad inklusive restg Exklusive restmgt 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991* Genomsnitt 6014 6489 6979 7316 8044 8469 8898 9333 10504 10665 Ökning i kr 475 490 337 728 425 429 435 1171 161 ä

Etter mars 1989 är endast avtalade loneokningar medråknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

Kommuner KTK och sAcozK Grundlon och engångsbelopp Kronor per månad Inklusive restg Exklusive restQst 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991* Genomsnitt 7267 7757 8264 8732 9626 10183 10891 11476 12562 12798 Ökning i kr 490 507 468 894 558 708 584 1086 236 varav Avtal 799 439 482 424 1083 236 varav overhang 419 439 0 206 558 236 Restpost* 95 119 226 226 161 o Efter mars 1989 ar endast avtalade loneokningar medraknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

Llndul totalt lamt u ell! l SKAF rn . K SACO SR 1 LANDSHNG Totalt Gmndlon och engångsbelopp

Inklusive restä Exklusive restä Kronor per månad

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990 1991

6730 7283 7793 8217 9071 9648 10214 10727 11932 12109 Genomsnitt

553 510 423 855 576 567 512 1205 177 Ökning I kr varav 750 434 443 414 1204 177 Avtal 380 434 0 211 606 177 varav overhang ^ 105 142 123 98 2 0 Restpost

1989. Efter mars 1989 a: endast avtalade Ioneokningar medráknade dvs ingen restpost ar beaktad efter mars

Landsting SKAF Grundlon och engångsbelopp

Kronor per månad Inklusive restg Exklusive restgg

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991*

Genomsnitt 5955 6447 6926 7294 8093 8459 8886 9295 10466 10626

493 478 369 744 420 427 409 1170 161 Ökning i kr varav Avtal 675 374 380 376 1170 161 338 374 0 203 607 161 varav överhäng 69 46 47 33 1 0 Fiestpost*

mars 1989. Efter mars 1989 är endast avtalade loneokningar medráknade dvs ingen restpost är beaktad efter

Landotlm KTK ocg SAcOQg Grundlön och engångsbelopp

Inklusive restgg Exklusive rgä Kronor per månad

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 19891990*1991

3013 3506 9034 9495 10463 11231 11963 12593 13816 14033 Genomsnitt

492 52a 461 973 764 731 630 1224 216 Ökning i kr varav 353 554 529 460 1220 216 Avtal 441 554 0 222 605 216 varav ovemang 115 210 202 170 3 0 Restpost*

efter mars 1989 Enar mars 1989 ar endast avtalade lbneokningar medráknade dvs ingen restpost år beaktad

Statlig lektor Totalt Gmndlon och engángsbelopp Kronor per månad Inklusive restpg Exklusive amg 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991 Genomsnitt 7597 8118 8658 9224 10018 10668 11192 12464 13333 13333 Ökning i kr 521 540 566 794 650 524 1272 869 0 varav

Efter mars 1989 är endast avtalade löneokningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 19a

Tebellblock A 2 L-Ö-NERFÖR DE STORA KOLLEKTIVEN 1982-

- Grundlön A. Förändring I procem. Förändring mellan kalenderår av grundlön och engângsbelopp För åren 1989. 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade.

LO/SAF. PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell - Förlndrlmer av beräknade genomsnitt under åren 1982

Grundlön och engángsbelopp exkl. tillägg - Grundlön A

PRIVAT SEKTOR

L0[$AF

Grundlon och engängsbelopp Genomsnitt i öre per timme inklusive restgggt Exklusive restggst Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 (198s) 1987 1988 (1989)19901991'

3932 4186 4548 4853 5206 5565 6014 6633 6822 6832 Genomsnitt

8,6 6,7 7.3 6,9 8,1 10,3 2.8 0,1 Ökning i 96 6,5 varav 4,4 2,9 3.2 4,7 2.4 0,1 Avtal 0,7 0,6 0,3 1,1 0,8 0.1 varav överhång 2,9 4,0 4,9 5,6 0,5 0.0 Restpost*

är beaktad efter 2:a kv Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost 1989. 1 1986 och 1989 redovisar parterna ej ngt Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvartalsstatistiken genomsnitt dessa år.

P l MSAF

Grundlön och engängsbelopp Genomsnitt i kr per mänad inklusive restmst Exklusive restgçgt Förändring i procent

1982 1983**1984** 1985 1988 1987 1988 1989* gm* ä

8779 9324 10253 10916 11753 12517 13479 14815 15193 15193 Genomsnitt

10,0 6,5 7,7 6,5 7,7 9,9 2.6 0,0 Ökning i 96 6,2 varav 4,4 2,3 2,7 4,5 2,0 0,0 Avtal 1,0 0,3 0,0 0,7 0.0 0,0 varav överhang 3,2 4,2 5,0 5,4 0,5 0,0 Restpost*

är beaktad efter Efter augusti 1988 är endast avtalade löneökningar medräknade. dvs ingen restpost augusti 1989. Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983-1985.

OFFENTLIG SEKTOR Kommuner Totalt och därav SKAF och KT SACO K

Kommuner Totalt Grundlön och engángsbelopp Genomsnitt i kr per månad

varav Avtal 9,4 4,5 4.5 4,0 11,2 1.7 varav överhang 0,0 2,1 5,8 1,7 Restpost 0,6 0.9 1,2 1.0 0.1 0,0

Kommuner E

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad

varav

Kommuner KTK och SACO K

Grundlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad

varav

* Efter mars 1989 ar endast avtalade Iöneokningar medraknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

Landeti ?_21 Totalt och dlrav SKAF och K SACO K

Landsting Totalt Grundlon och engángsbeiopp

Genomsnitt i kr per månad Inklusive restggg Exklusive restä Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990 1991

6730 7283 7793 8217 9071 9648 10214 10727 11932 12109 Genomsnitt

8.2 7,0 5,4 10.4 6.4 5.9 5.0 11,2 1.5 Ökning 96 varav 9.1 4,8 4.6 4,1 11,2 Avtal 4.6 4,8 0.0 2.1 5.6 varav overhang 1.3 1.6 1,3 1.0 0,0 Ftestpost*

efter mars 1989. Efter mars 1989 ar ertdast avtalade löneökningar medraknade dvs ingen rastpost ar beaktad

_Lgndstlng SKAF

Grundlon och engångsbelopp

Genomsnitt i kr per månad Inklusive restggst Exklusive testas; Förändring i procent

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991*

5955 6447 6926 7294 8039 8459 8886 9295 10466 10626 Genomsnitt

8.3 7,4 5,3 10,2 5.2 5,1 4,6 12,6 1.5 Ökning 96 varav 9.3 4,7 4.5 4,2 12.6 1,5 Avtal 4,6 4,7 0,0 2.3 6,5 1,5 varav överháng 0.9 0.6 0,6 0,4 0.0 0.0 Restpost*

* Efter mars 1989 är endast avtalade loneökningar medraknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989

Landsting KTK och SACO[K

Grundion och engángsbelopp Genomsnitt l kr per månad Inklusive ragg Exklusive restgo_sg Förändring i procent

1932 1933 1934 1995 1933 1937 1933 19391 1990* 1991*

3013 3503 9034 9495 10433 11231 11933 12593 13313 14033 Genomsnitt

3.1 3.2 5,1 10,2 7,3 3.5 5.3 9.7 1,3 Ökning es varav 9.0 5,3 4,7 3.3 9,7 1.3 Avtal 4.6 5,3 0,0 1,9 4,8 1,6 varav overhång 1,2 2.0 1,3 1,4 0.0 0,0 Reapost

beaktad eIter mars 1 Efter mars 1989 är endast avtalade Ioneokningar medraknade dvs ingen restpost ar

Statlgg sektor Gmndlön och engångsbelopp Genomsnitt i kr per månad Förändring i procent Inklusive restmgt Exklusive restmst 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989*1990*1991 Genomsnitt 7597 8118 8658 9224 10018 10668 11192 12464 13333 13333 Ökning 96 6,9 6,7 6,5 8.6 6,5 4,9 11,4 7.0 0,0 varav

* Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost år beaktad efter mars 196

Tabdlblock A 3 - ENER F§R DE STORA KOLLEKTIVEN 1982 Index for utveckling olika basår 1982, = 100 av

Grundion och engángsbelopp exklusive tillägg - Grundlon A. For åren 1989, 1990 och 1991 ar endast avtalade förändringar medraknade.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK I kommunal sektor Statlig sektor

Tabell A3 Löneutvockllgg med åren 1982, ...A987 som han

Grundlon och engângsbelopp exkl. tillägg - Grundlon A

Grundlön och o be 1932 = 100

Index |nklusive ragg; Exklusive restgoit.

i “i Å Å i L597. 1199.9 RQ Å 14 Sektorlomráde 100,0 106,5 115,7 123,4 132,4 141,5 152,9 163,7 173,5 173,7 LO/SAF 100,0106,2 116,3 124.3 133,9 142,6 153,5 163,3 173,1 173,1 PTK/SAF 100,0 107,6 115,3 121,2 133,3 140,5 143.5 156,0 173,6 176,6 Kommuner SKAF 100,0 107.9 116.0 121,6 133,7 140,3 147,9 155,2 174.7 177.3 KTK/SACO/K 100,0 106,7 113.7 120,2 132,5 140,1 149,9 157,9 172.9 176.1 100.0103,2 115,3 122,1 134,3 143,4 151,3 159,4 177.3 179,9 Landsting SKAF 100,0 103,3 116,3 122,5 135.0 142,1 149,2 156.1 175,3 173,4 100,0 106,1 112,7 113,4 130,6 140,2 149,3 157,2 172,4 175,1 KTK/SACO/K Staten 100,0 106,9 114.0 121.4 131,9 140,4 147,3 164,1 175,5 175,5

* Endast avtalade loneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlön och engångobelggp 1983 = 100

Index lnklusive restoost Exklusive restgoit.

i Lä 1% 19_85 ä ä 1_9._88 låg 1% 1_99_1_ Sektortomrádg 100,0 108,6 115,9 124,3 132,9 143,7 158,4 163,0 163,2 LO/SAF 100,0 110,0 117,1 126.0 134,2 144.6 158,9 162,9 162,9 PTK/SAF Kommuner 100,0 107,1 112,6 123,9 130.6 138,1 145,0 161,4 164,1 SKAF 100,0 107,5 112,7 124,0 130,5 137,1 143,8 161,9 164,3 100,0 106,5 112,6 124,1 131,3 140,4 147,9 161,9 165,0 KTK/SACO/K 100,0 107,0 112,8 124,6 132,5 140.2 147,3 163.8 166,3 Landsting SKAF 100,0 107,4 113,1 124,7 131,2 137,8 144,2 162.3 164,8 100,0 106,2 111,6 123,1 132,0 140,6 148,1 162,4 165,0 KTK/SACO/K Staten 100,0 106,7 113,6 123,4 131,4 137,9 153,5 164,2 164,2

Endast avtalade löneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundlbn och engångsbelogg 1984 = 100 Index Inklusive restmst Exklusive ragg 1982 1983 1984 1985 1986 187 1988 1989 1990 1991 Sektorzomráde

* Endast avtalade Iöneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989. Grundlön och engångsbelogg 1985 = 100 : Index Inklusive restgost Exklusive restgost 1982 1983 1984 1985 1986 1 87 1988 1989 1990 1991 Sektodomráde

Endast avtalade Iöneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989. Grundlön och engångsbelogg 1986 = 1oo Index Inklusive restmst Exklusive restmst ä L133 ä lâêâ 12% lä! J§§§ 1.98_ E29 129.1. §ektorlomráde

* Endast avtalade Iöneokningar efter resp. sektors staiistiktidpunkt 1989.

E Grundlon och engånqgbelggg

1987 = 100

inklusive amg Exklusive restä Index

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Sektor område 100,0 108,1 119,2 122,6 LO/SAF 100,0 107,7 118,4 121.4 PTK/SAF 100.0 105,7 111,1 123,6 Kommuner 100,0 105,1 110.2 124,0 SKAF 100,0 107.0 112,7 123.4 KTK/SACO/K 100,0 105,9 111,2 123,7 Landsting 100,0 105,1 109,9 123.7 SKAF 100,0 106,5 112.1 123,0 KTKISACO/K 100,0 104,9 116,8 125,0 Staten

Endast avtalade ibneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Grundion och engigggbeiogg

19811:1 oo

inklusive ragg Exklusive 19818 index

Vä ä 1989 1990 1991 E ä 188.4 E 1185;

Sektor område 100,0 110.3 113,4 113,6 LO/SAF 100,0 109,9 112,7 112.7 PTK/SAF 100,0 105.1 116.9 118,9 Kommuner 100.0 104,9 118,1 119,9 SKAF 100.0 105,4 115,3 117,5 KrK/sAcO-K 100,0 105,0 116,8 118,6 Landsting 119,6 100,0 104.6 117,8 SKAF 100.0 105,3 115,5 117.3 KTKlSAcO-K 100,0 111.4 119,1 119.1 Staten

* Endast avtalade idneökningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Utveckling t o m 1988, från olika basår

Inklusive ragg Exklusive 681g Index - 1988 =100

:ä: 3.83 19_84; 1% 1_9._86Eg ä

Sektor om e 152,9 143,7 132,2 123,9 115,5 108,1 100,0 LO/SAF 153,5 144,6 131,5 123.5 114,7 107,7 100,0 PTK/SAF 148,5 138,1 128,9 122,6 111.4 105,7 100,0 Kommuner SKAF 147,9 137,1 127,5 121,6 110,6 105,1 100,0

149,9 140,4 131,8 124,7 113,1 107,0 100.0 KTKlSACO-K 151,8 140,2 131,1 124,3 112,6 105,9 100,0 Landsting 149,2 137,8 128,3 121,8 110,5 105.1 100,0 SKAF KTK/SACO-K 149,3 140,6 132,4 126,0 114,3 106,5 100,0

Staten 147,3 137,9 129,3 121,3 111.7 104.9 100,0

Endast avta|ade ioneokningar efter resp. sektors statistiktidpunkt 1989.

Tabellblock B 1 LöNER FÖR DE STORA KOLLEKTIVEN 1982 -

Förändring mellan kalenderår av totallön = grundlön. engångsbelopp, lönetillågg och arbetstider.

Förändring i kronor per månad resp. öre per timme. För åren 1989. 1990 och 1991 år endast avtalade förändringar medråknade.

Begynnelseår 1982

LO/SAF. PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell B1 Berlknade förändringar från 1982 -

Totallön - grundlön, engångsbelopp, lönetillagg och arbetstider.

PRIVAT SEKTOR

LO AF

Tofallön Ore per timme inklusive restg Exklusive restgst

w 1._ u_ %(L6) M w waww* 19a*

Ökning i öre 258 376 333 367 364 488 630 191 10 varav Avtal 225 156 217 292 160 10 varav överhång 45 31 17 65 56 10 l Restpost* 141 208 271 338 31 0

* Efter 2:a kv 1989 år endast avtalade löneökningar medräknade. dvs ingen restpost är beaktad efter 2:a kvl 1989. 1 Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvanalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar parterna ej

ngtj

genomsnitt dessa år. l

P AF

Totallön Kronor per månad Inklusive rang Exklusive restmst ,

19.82 12.83 ä my* E E E % ä* 1.921* l

Ökning i kr 545 929 663 837 764 962 1340 37a 0

varav Avtal 483 265 341 610 301 0 varav överhång 110 41 0 94 O 0 Restpost* 353 449 621 731 77 0

Efter augusti 1989 år endast avtalade löneökningar medráknade dvs ingen restpost år beaktad efter augu: 1989 Endast vissa tjänstemän omfattades av avtal 1983-1985.

SEKTOR :ENTUG i muner totalt samt u It I SKAF och K SACO K

mmuner

nn

Ialiön inklusive ragg Exklusive ragg :nor per månad

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* ggr

495 494 393 793 466 579 532 1134 191 :ning i kr

E! 1132 191 748 391 470 433 tai 388 391 0 245 584 191 varav averhang 45 74 109 99 2 0 istpost

ar beaktad efter mars 19m. Efter mars 1989 a: endast avtalade loneokningar rnedraknade dvs ingen restpost

Q;munen

;g

Italien Inklusive ggg; Exklusive restg anor per månad

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1982

481 490 347 738 425 522 519 1171 161 Iming i kr

E4 444 1170 161 716 367 457 nal 363 367 0 272 606 161 varav överhang 1 0 22 58 65 76 astpost

är beaktad efter mars 1989. Efter mars 1989 ar endast avtalade lbneökningar medraknade dvs ingen restpost

gmmuner TK och SACOM

otallön Inklusive restggst ggklusive rgä ronor per månad

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 å* 1% ä*

497 507 481 906 558 723 589 1086 236 hkning i kr

E 429 1083 236 811 439 498 Mal 432 439 0 211 558 236 varav övemang 95 119 226 161 3 0 Iestpost

ar beaktad efter mars 1989. Efter mars 1989 ar endast avtalade ioneokningar medrâknade dvs ingen restpost

Landsting, totalt samt ugggelat I SKAF och KIgSACqK

Landsting Totalt

Totallön Kronor per manad Inklusive restgost Exklusive restmst

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 198919901991

Ökning i kr 560 510 435 866 576 669 660 1205 177 varav Avtal 762 434 546 562 1204 177 varav overhäng 392 434 0 359 606 177 å * 105 142 123 98 1 0 Restpost * Efter mars 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 19891

Landsting SKAF

Totallön Kronor per månad inklusive ragg Exklusive restä å 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991 1 8 Ökning i kf 499 478 379 755 420 586 647 1170 161 varav

Efter mars ar endast avtalade Iöneokningar medráknade dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989

Landsting KTK och SACOLK

Totallön Kronor per månad Inklusive restg Exklusive restgt

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989* 1990* 1991*

Ökning i kr 501 528 475 986 764 776 664 1224 216 varav Avtal 871 554 574 494 1220 216 varav överhäng 454 554 0 256 605 216 * 115 210 202 170 4 0 Restpost

Elter mars år endast avtalade loneokningar medraknade dvs ingen restpost ar beaktad efter augusti 1989

Inklusive restgoit Exklusive ragg Egg. L929. §21. 1305 869 0 1304 869 O 317 246 169 0 92 99 1 0 0 ar beaktad efter augusti Efter mars 1989 år endast avtalade Iöneokningar medraknade dvs ingen restpost 1989

Tabellblock a 2 LONER FÖR os STORA KOLLEKTIVEN 10a: -

Årsvis förändring av totallön = grundlon, engängsbelopp. lönetillägg och arbetstider. För ären 1989, 1990 och 1991 är endast avtalade förändringar medräknade. Siffror i procent.

Förändring mellan kalenderår i procent.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KTK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell 82 Förändringar av beräknade genomsnitt under aren 1982 - ä

i

Totallon

PRIVAT SEKTOR

LOzsAF

Totallon á Förändring i procent Inklusive restgg Exklusive restgst ,«

1982 1983 1984 1985 i1986) 1987 1988 1198911* 1990 1991*

Ökning i 94. 6.6 9.0 7,3 7.5 6.9 8,7 10.3 2.8 0,1 varav Avtal 4,6 3,0 3.9 4.8 2.4 0,1 3 varav överhäng 0,9 0,6 0.3 1,1 0.8 0,1 Restpost* 2,9 3,9 4,8 5,5 0.5 0,0

Efter 2:a kv 1989 är endast avtalade löneökningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad efter 2:a 1989.

ng*

1 Pga att vissa avtalshöjningar ej redovisats i 2:a kvartalsstatistiken 1986 och 1989 redovisar parterna ei genomsnitt dessa är. I i

P SAF

l Totallön Förändring i procent Inklusive restgst Exklusive restmst ll I 1982 1983* 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991 l Ökning i 96 6,2 10,0 6,5 7,7 6.5 7,7 9,9 2.6 0.0 g varav g Avtal 4.4 2,3 2,7 4,5 2,0 0.0 i varav overhäng 1.0 0,3 0,0 0,7 0,0 0,0 g Flestpost 3,2 4,2 5,0 5,4 0.5 0.0

* Efter augusti 1988 är endast avtalade loneokningar medräknade, dvs ingen restpost är beaktad efter augusti 1989. Endast vissa tjänsteman omiattades av avtal 1983-1985.

Exklusive rgg |nk|usive amg orandring i procent 1989 1990 1991 1982 1983 1984

5,5 11.1 7.7 7,1

4.5 11.1 vt 2.5 5.7 4.5 varav överhäng 1.0 0.0 * 0.6 0,9 estpost

dvs ingen restpost år beaktad efter mars Enar mars 1989 är endast avtalade lbneokningar _medraknade

Exklusive restg lnk|usive ragg

1989 1990* 1991* 1982 1983 1984

5.8 12,3 1.5 8.0 7,5

4,9 12.2 1,5 4.5 3.0 6.3 1,5 varav överhäng 0.8 0.1 0.0 0,3 0.7 0.8 Restpost

mars medraknade dvs ingen restpost ar beaktad efter .* Efter mars 1989 ar endast avtaiade Ioneokningar 1989.

Kommuner KTK och SÅCOZK N

*Totallön Exklusive vägg Förändring i prøcem |nklusive restpgs_t

1989* 1990* 131 1982 1983 1984

5.4 9.4 6,8 Ökning i 91. varav 3.9 9.4 Avtal 4.8 4.5 1.9 varav övemang 1,5 0,0 1,1 1.2 2.2 Restpost mars * medraknade dvs ingen restpost är beaktar! alter Efter mars 1989 är endast avtalade loneokningar 1989.

Landsting, totalt samt uggelet l SKAF och KTgSACOm

Landsting Totalt

Totallön Förändring i procent Inklusive utstå Exklusive restgst

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991*

Ökning i se 8,3 7,0 5,5 10,5 6,3 6,9 6,4 10,9 1,4 varav Avtal 9,2 4,8 5,6 5,4 10,9 1,4 varav överhäng 4,7 4.8 0,0 3,5 5,5 1,4 t 0,0 0,0 Flestpost 1,3 1.6 1.3 0,9

* Efter mars 1989 är endast avtalade löneokningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

iI Landsting l SKAF l1 Tolallön Förändring i procent Inklusive restmst Exklusive restä

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991

Ökning i 96 8,3 7,4 5,4 10,3 5,2 6,9 7,1 12,0 1,5 varav Avtal 9,3 4,6 6,3 6,7 12,0 1,5 varav bverhäng 4,7 4,6 0,0 4,8 6,2 1,5 * 0,0 Restposl 0,9 0,6 0,6 0,4 0,0

Efter mars 1989 är endast avtalade loneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

Landsting KTK och SACO K

Totallon Förändring i procent Inklusive restgg Exklusive restgt

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990* 1991

Ökning i 9a 6,2 6,2 5,2 10,3 7,2 6,9 5,5 9,6 1,5 varav Avtal 9,1 5,2 5,1 4,1 9,6 1,5 varav overháng 4,7 5,2 0,0 2.1 4,7 1,5 * 1,8 1,4 0.0 0,0 Restpost 1.2 2,0

* Efter mars 1989 är endast avtalade Ioneökningar medräknade dvs ingen restpost är beaktad efter mars 1989.

inklusive ragg Exklusive ggg

1989 1990 1991

11,6 6.9

11,5 6.9 3 2.2 1.3 å varav üverháng * 0,0 0,0 ;Restpost t efter mars Efter mars 1989 ar endast avtalade loneokningar medråknade dvs ingen restpos1 ar beaktat! 1989.

Tabellblock B 3 LÖNER FÖR DE STORA KOLLEKTWEN 1982 -

Totallön = grundlön, engångsbelopp, Ionetillagg och arbetstider

For åren 1989, 1990 och 1991 ar endast avtalade förändringar medraknade.

LO/SAF, PTK/SAF, SKAF, KTK och SACO och KIK i kommunal sektor Statlig sektor

Tabell B3 Utveckling av berlknade genomsnitt: 1982, 1981, 1988 = 100

1982 = 100

Index - Totallon Inklusive restg Exklusive ragg I I E E ä 1% Må 120:/ “i 1.233 1._ 1; Sektoqområde . LO/SAF 100,0 106,6 116,1 124.6 133,9 143,2 155,6 171,6 176,5 176,8 PTK/SAF 100,0 106,2 116,8 124,3 133,9 142,6 153,5 168,8 173.1 173,1 , Kommuner 100,0 107,7 115.3 121,4 133.7 140,9 149.8 158,0 175,6 178.5 Q SKAF 100,0 108,0 116,1 121,9 134,1 141,2 149,8 158,4 177.9 180.5 g KTKJSACO/K 100,0 106,8 113.8 120,4 132,8 140,5 150,4 158,5 173,4 176,6 I Landsting 100,0 108,3 115,8 122.2 135.0 143,6 153,4 163,2 181.0 183.6 SKAF 100,0 108,3 116,3 122,6 135,2 142,3 152,0 162,9 182.4 185,1 I KTK/SACO/K 100,0 106,2 112,8 118,6 130,9 140,3 150,0 158.2 173.4 176.0 ; Staten 100,0 107,6 114,7 122,2 132,8 141,4 148,5 165,7 177.1 177,1 I

* Endast avtalade Ioneökningar ar medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

I

19a: = 100 1

i

Endast avtalade Ioneökningar ar medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

Inklusive restä Exklusive ggg;

1989 1990 1991

147,8 152.0 1 52.2 144,5 148.2 148,2 137,0 152,2 154,8 136,5 1$,2 155,5

100,0 106,5 115,7 123,2 129,4 144,4 154,4 154,4

1989 Endast avtalade ioneokningar är medráknade efter resp. sektors statistikpeñod

1 v ex - Totallon Inklusive amg; Exk|usive ragg

1989 1990 1991

137,7 141.6 141.9 135,8 139,2 139,2 130,2 144,6 147,1 130.0 146,0 148,1 124,9 131,7 144.0 146,7 125,5 133,5 148,1 150,2 124,0 132,8 148,7 150,9 110,3 126,4 133,3 146,1 148,4 108.6 121,5 135,5 144,9

Exklusive restggg

1989 1990 1991

128.2 131,8 132,0

1989 Endast avtalade Ioneökningar är medráknade efter resp. sektors statistikperiod

1987 = 100 Index - Totallön inklusive restgst Exklusive restgost 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 19 1 Sektorlomráde

100,0 106,9 113,7 126.1 127,9 Landsting SKAF 100,0 106.9 114,5 128,2 130,1 KTK/SACO/K 100,0 106,9 112.7 123.5 125,4 Staten 100,0 105,1 117,2 125.3 125,3 |

* Endast avtalade löneökningar ar medráknade efter resp. sektors statistikpericd 1989 f

1988 = 100

Index - Totallon lnklusive restmg Exklusive ragg

1% 1_9å§ E844. 1% E L981 M8: 1_98_9 E92 1__1 l “

Sektorlomrâde LOISAF 100,0 110,3 113,4 113,6 j PTK/SAF 100,0 109,9 112.8 112,8 g Kommuner 100,0 105,5 117,2 119,2

SKAF 100,0 105,8 118,7 112,5 t ,

KTK/SACOIK 100,0 105,4 115,3 117,4 l

Landsting 100,0 106.4 118,0 119,7 SKAF 100.0 107,1 120.0 121,7 i KIWSACO/K 100,0 105,5 115.6 117,4 Staten 100,0 111,6 119,2 119,2 g

* Endast avtalade löneöknlngar ar medräknade efter resp. sektors statistikperiod 1989

Utveckling fram t o m 1988 från ollka basår

Index - Totallön Inklusive restQst Exklusive ragg 1988 = 100 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 19 9 1990 1991 Sektorlomráde

Staten

4.4 Former för framtida information

som behövs är Den information som underlag för ekonomisk analys och forskning avsedd för en relativt liten krets av ekonomer och forskare. Kl har som primärt nämnts en central ställning i denna krets och är sannolikt den enda institution tidigare som genomför helt självständiga bedömningar om löneutvecklingen. Dessa bedömning-

är relativt tidsödande och resurskrävande. Andra ar och prognoser konjunkturbedömare utnyttjar vanligtvis därför konjunkturinstitutets bedömningar som grund för de

egna awägningarna.

Det förefaller som en rationell att konjunkturinstitutet även i framtiden kan ordning roll för informationen i dessa frågor. Konjunkturinstitutet besitter för spela en central det första att bedöma vilken typ av information som bör eftersträvas. kompetensen Det innebär bl.a. att KI har möjlighet att efter hand anpassa innehållet i och utform-

av informationen till en förändrad verklighet. Det bör för det andra vara en ningen fördel att slippa frågor och informationsönskemål från alltför för informationsgivarna

många konjunkturbedömare och forskare.

bör därför vara huvudman för den kortperiodiska lönestatistik som Konjunkturinstitutet av för närvarande är under planering. Det innebär bl.a. att anslaget för produktionen statistiken bör som därefter får upphandla statistiken. gå till konjunkturinstitutet, Upphandlingen bör inte vara bunden till någon speciell producent men det ter sig

att SCB är ett förstahandsalternativ. Genom en sådan ordning kan den naturligt lönestatistiken erhålla en kompetent och välmotiverad styrning. För kortperiodiska att utforma statistiken SCB bör det medföra att man fortlöpande ges möjlighet på ett

ändamålsenligt och efterfrågat sätt.

Information som härrör från arbetsmarknaden parter om avtal o.dyl. inhämtas redan

Denna information ligger sedan till grund för bedömninidag av konjunkturinstitutet. gar av och prognoser över utvecklingen. Det är dock angeläget att utveckla och för-

bättra dokumentationsrutinema och täckningsgraden i detta arbete. Det projekt

Löneanalys och prognos som under hösten 1989 påbörjades vid konjunkturinstitutet

1990. En bättre dokumentation kan också syftar till detta och beräknas bli klart under inriktade en bredare basstatistik och bidra till att ge den makroekonomiskt forskningen ett i dessa avseenden bättre källmaterial.

För den mikroekonomiskt inriktade forskningen är den typ av analyser och de under-

arbetar med vanligtvis av mindre intresse. Denna forsklag som konjunkturinstitutet med andra användare relativt sett strängare krav på informationens ning har jämfört skall kunna vara användbar för innehåll och detaljrikedom. För att partstatistiken med information om denna typ av forskning är det angeläget att den kompletteras statistikens innehåll och Den vid SCB nyligen inrättade lönestatistikutformning. nämnden bör här kunna kontakter mellan forskare spela en viktig roll i att etablera och basproducenter av statistik. Eftersom det hos SCB finns en samlad tillgång till den

är det också naturligt att SCB partsstatistik som produceras på arbetsmarknaden

används som bas för utnyttjandet av primärmaterialet.

Det är angeläget att arbetsmarknadens parter visar stor förståelse och öppenhet för de behov som konjunkturbedömare och forskare har av uppgifter om avtal och lönestatistik. Det är ett vitalt nationellt intresse att dessa behov tillgodoses. I annat fall riskerar ett betydelsefullt underlag för den ekonomiska politiken - och för förståelsen av den ekonomiska utvecklingen - att förloras.

5. LÖNEsrAnsTiK FÖR ALLMÄNHETEN

Man brukar ibland indela information och statistik i en å ena sidan informativ funktion och en å andra sidan instrumentell funktion. I sin instrumentella funktion utgör informationen underlag för beslut inom den ekonomisk politiken.

Den informativa funktionen för lönestatistiken kan sägas bestå i ett allmänintresse av information om lönerelationer m.m. Det som händer på arbetsmarknaden vad gäller löneutveckling och kostnadsutveckling är av intresse för alla, bl.a. som underlag för debatt i ett öppet samhälle.

Med denna indelning som grund är det relativt sett enklare att bestämma omfattav den instrumentella informationen än av den allmänningen och inriktningen informativa. Det beror i sin tur på att användarna av den instrumentella informaparter, är väldefinierade och tionen, regering och riksdag respektive arbetsmarknadens hanterbara målgrupper för informationen. För en allmäninformativ redovisning är det däremot svårare att fånga in och beskriva behoven av information.

Det kan därför vara fruktbart att också i ett allmäninformativt sammanhang utgå från informationens instrumentella roll för allmänheten, dvs. den information allmänheten behöver som beslutsunderlag och för enskilda awägningar. Informationen för allmänheten kan då utgå från de olika roller som enskilda medborgare har i samhället. Det är i detta sammanhang speciellt tre roller som bör beaktas, nämligen rollen

som medlem i en politisk demokrati,

som medlem i en intresseorganisation, samt

som enskild aktör på eller vid sidan av arbetsmarknaden.

En demokrati förutsätter möjligheter för allmänheten att granska och ifrågasätta de beslut som fattas av regering och riksdag. I här aktuella sammanhang avses främst de beslut om ekonomisk politik som grundas på bedömningar om löne- och lönekostnadsutveckling. Detta informationskrav tillfredsställs i huvudsak av konjunkturinstitutets om hur löner m.m. utvecklas. Det vore emellertid önskvärt att offentliga rapporter göra delar av dessa redovisningar mer tillgängliga för en bredare allmänhet. Det är SCB. dock knappast konjunkturinstitutets uppgift, utan en uppgift som bör utföras av

är det arbetsmarknadens som har rättigheten att Självfallet intresseorganisationer informera sina medlemmar om det beslutsunderlag som ligger till grund för respektive organisations awägningar och handlande. Detta är i grunden en intern fråga för alla organisationer. Samtidigt finns det emellertid ett legitimt allmänintresse av att medlemmarna i organisationerna också skall kunna ges möjlighet att granska och värdera den information organisationen tillhandahåller. Det gäller information som avser den egna och andra organisationer eller sektorer och som avser exempelvis jämförelser och redovisningar för olika yrkesgrupper. Mellan detta allmänintresse och intresseorgani-

sationemas rättmätiga krav på integritet och skydd mot insyn kan det alltså uppstå en konflikt. Det finns emellertid kriterier för hur denna konflikt kan eller inga objektiva är dock att all information bör vara så fri som bör lösas. En naturlig utgångspunkt möjligt.

Den allmänna informationen har slutligen en viktig roll som beslutsunderlag för arbetsmarknadens enskilda aktörers beslut som rör val av yrke, utbildning, arbetsbyten, rekrytering etc. Även i detta sammanhang kan arbetsmarknadens organisationer spela A en viktig roll för att sprida information. Emellertid saknar de för närvarande möjlig- i heter att informationen heltäckande för arbetsmarknaden. Det bör därför göra ankomma på SCB att redovisa information om löner m.m. som griper över hela arbetsmarknaden.

En öppenhet i redovisningen av lönenivåer och löneutveckling i olika näringsgrenar vid val av utbildning och och yrken är dock inte bara av intresse för arbetstagare arbetsställe. Även för en effektiv konkurrens är det av betydelse med en öppenhet och en genomlysning av strukturer och kostnadsrelationer. En utifrån ett allmänt perspektiv

kravet i

väl utvecklad statistik bör således även beakta det konkurrensteoretiska på j ° Den senare kommer dessutom troligen att få successivt ökad insyn. inriktningen den pågående utvecklingen mot ökad integration med den västbetydelse genom marknaden. De förestående mellan EFTA-länderna och europeiska förhandlingarna EG kan bl.a. leda till enklare regler för arbetssökande att nå anställningar i olika länder. Det finns således mycket som talar för att en ökad rörlighet bland arbets- f för det enskilda företaget, E tagare, och därmed en breddning av arbetstagarkollektivet 3 kräver en utvecklad lönestatistik och en bättre statistisk samordning internationellt.

5.1 Redovisningens innehåll och utformning

citat från SCB:s skrift Introduktion till arbetsmarknadsstatistiken ger en god Följande beskrivning av de allmänna förutsättningar som bör gälla för SCB:s redovisning.

SCB:s primära roll kan sägas vara att producera en basstatistik, som ger en grundläggande överblick över arbetsmarknaden. För att fullgöra den uppgiften bör tre krav ställas på statistiken:

a) Den bör eftersträva få och enkla mått, som fångar in de viktigaste dragen i utvecklingen. Risken är att detta innebär en förenkling och mot kravet på enkla mått måste ställas önskemålet om tlerdimensionella mått, som fångar in en

komplicerad verklighet...

Den bör eftersträva av b) en god precision (tillräckliga urval) och en god täckning arbetsmarknaden så att den blir representativ. Enskilda och mer sporadiska data har föga intresse i sig men blir intressanta när de sätts in i ett helhets- Av samma skäl bör man eftersträva enhetlighet i statistikredoperspektiv. och jämförbarhet mellan olika informationskällor... visningen

Den bör eftersträva en hög aktualitet, dock kan kraven på aktuell information c) vara olika stor på olika områden...

Till denna beskrivning kan läggas ett önskemål om att redovisningen bör ge möjligheter till jämförelser mellan olika arbetsmarknadssektorer och med annan ekonomisk statistik. Det faktum att statistik utgör källmaterialet för redovisningen parternas minskar dock möjligheterna till jämförelser.

Med dessa allmänt hållna ambitioner som utgångspunkt bör utformningen av SCB:s redovisning bestämmas. De awägningar som måste göras kan sorteras in under fem rubriker, nämligen

redovisningens omfattning,

redovisningsomräden och kategorier,

YfkäüupPe-T.

lönebegrepp, samt

redovisningens form.

Bgdovisningggg omfattning

Kållmaterialet SCB för SCB:s årliga lönestatistik utgörs som nämnts av partsstatistiken. genomför dessutom kompletterande undersökningar för vissa av de områden som inte täcks av partsstatistiken. Kompletteringarna är angelägna för att utvecklingen på hela arbetsmarknaden skall kunnna speglas. SCB har önskat att utvidga undersökningarna inom främst tjänstenäringama för att erhålla en bättre täckning av arbetsmarknaden. Av kostnadsskäl har detta ännu inte skett.

Med tanke på att områden utanför partsstatistiken i framtiden kommer att kunna kortperiodiska lönestatistiken minskar behovet av årligen speglas av den föreslagna De årliga resurser som kompletteringama krävt bör genomförda kompletteringar. i stället satsas på regelbundet genomföra kompletteringar över den enligt utredningen del av arbetsmarknaden som inte täcks av partsstatistiken med några års intervall. De kompletterade undersökningarna kan då göras mer fullständiga utan att ytterligare resurser behöver tillföras.

föreslås att partsstatistiken blir kärnan i SCB:s årligen återkommande Följaktligen medan inom delar av arbetsmarknaden kan särredovisningar, utvecklingen övriga redovisas med några års mellanmm.

De awägningar som måste göras för att bestämma vilka områden som skall omfattas av den årliga statistiken avser dels principerna för indelningen, dels vilken detaljeringsnivå som är av allmänt intresse.

Områden som bör redovisas kan bestämmas antingen utifrln organisationsmönstret på arbetsmarknaden och/eller utifrån i ekonomisk statistik vedertagna begrepp, såsom bransch eller verksamhetsområde.

Det bör först konstateras att inom den privata sektorn medför olikheter i både lönebegrepp och mätperioder att arbetare och tjänstemän måste särredovisas. i

i

Vidare kan konstateras-att en indelning enbart enligt SNI-koder principiellt inte är oantastlig eftersom redovisningen, enligt utredningens förslag, inte kommer att omfatta j hela arbetsmarknaden annat än med vissa års mellanrum En SNI-indelning riskerar att ge sken av att hela arbetsmarknaden omfattas. Det ter sig mot den bakgrunden i eller arbetstagarförbund skulle utgöra principiella byggstenar i logiskt att arbetsgivarden årliga redovisningen. i

Både arbetsgivare och arbetstagare inom den privata sektorn är emellertid i hög utsträckning organiserade efter industriförbundsprincipen vilket ger en viss men inte fullständig överenstämmelse med svensk näringsgrensindehing. En redovisning utifrån SNI-indelning speglar därför relativt väl utvecklingen får olika arbetsgivarförbund. Utredningen förordar därför att SNI-områden redovisas på sätt som framgår av avsnitt i 5.2. Redovisningen kommer därvid att bygga på aggregat där byggstenama är SNI- 3 områden inom respektive avtalsområden.

Organisationsprincipema inom den offentliga sektorn skiljer sig som nämnts från den privata sektorns. Arbetsgivarsidan organiseras utifrån viken del av den offentliga verksamheten som omfattas; statlig, primärkommunal eller landstingskommunal verksamhet. På arbetstagarsidan styr i stor utsträckning yrkestillhörigheten också organisationstillhörigheten, främst för tjänstemannagruppema. Varken en redovisning efter arbetsgivar- eller arbetstagartillhörighet skulle därför i något avseende spegla utvecklingen för olika verksamheter inom den offentliga sektorn. En uppdelning i olika verksamhetsgrenar för respektive sektor bör därför göras för att en viss symmetri i redovisningen skall erhållas.

Yrkesgrupper

Olika utgångspunkter kan styra valet av yrkesgrupper i en redovisning av lönenivåer och löneutveckling. Å ena sidan kan man försöka redovisa jämförbara uppgifter för lika yrken inom olika sektorer. För en rättvisande jämförelse krävs då att de utvalda j yrkena är väldefinierade och likartade inom sektorerna. Antalet löntagare inom de i “ yrken eller grupper inom olika yrkeskategorier och sektorer som kan uppfylla sådana krav på likhet i arbetsuppgifter (homogena yrken) är relativt få. Man kan säga att ju högre krav som ställs på homogent och jämförbart arbetsinnehåll för en yrkesgrupp

desto färre blir löntagarna som omfattas av ett sådant homogenitetskrav. Samtidigt minskar också allmånintresset av att redovisa yrkesgrupper som bara omfattar ett fåtal löntagare. I avsaknad av en för hela arbetsmarknaden gemensam yrkesnomenklatur bör därför redovisningen primärt inte inriktas på denna typ av jämförelser.

Man kan å andra sidan försöka finna grupper som ändå på något sätt är representativa för en sektor eller ett område av arbetmarknaden. Det kanske främsta måttet blir då andelen eller antalet löntagare inom en på en yrkegrupps representativitet sektor. Denna är långt ifrån invändningsfri, men princip för val av yrkesgrupper praktisk användbar.

redovisat av lönebegreppen i en I kapitel 3.2 har utredningen förslag till indelning A-del för arbete tid, samt en B-del som utöver (grundlön), ersättning på ordinarie grundlön irmehåller löneelement som skift- och ob-tillägg, jour, beredskap m.fl. tillägg. I Iönebegreppen A och B som de definierats ovan ingår inte all den ersättning som utgår till arbetstagare, vilket främst beror på brist på statistikunderlag. Möjligheterna att i framtiden kunna inhämta en mer heltäckande bild av ersättningen till löntagare bör dock närmare utredas, vilket borde bli en uppgift för den vid SCB inrättade lönestatistiknämnden.

d sn ens

Allmänirtformativa redovisningar bör självfallet utfonnas så att de lätt kan förstås av en bredare allmänhet och av massmedia. Det ställer krav på överskådlighet och sammanfattande slutsatser. Kraven på enkelhet i redovisningen får vägas mot komplexiteten hos den verklighet som skall speglas så att förenklingen inte blir alltför grov.

önskvärt sker i så sammanhängande form som Det är vidare att redovisningarna Antalet bör i detta syfte begränsas så att konsumeneterna lätt möjligt. publikationer kan hitta informationen. I en huvudpublikation per år från SCB bör sammanfattande och SNI-grupperad lönestatistik redovisas. Redovisningen bör kunna publiceras under första kvartalet varje år. Då har den partstatistik som ligger senast under tidigare kalenderår - privattjänstemännens vanligtvis tärdiptällts.

Innehållet i den årliga huvudpublikationen bör enligt utredningens mening omfatta dels ett år från återkommande avsnitt som redovisar grundläggande fakta om utvecklingen på arbetsmarknaden, dels ett avsnitt där mer djuplodande och specialiserade studier av lönestrukturer och löneutvecklingen inom avgränsade av arbetsmarknaden kan

delar

presenteras.

Utgångspunkten för utformningen av huvudpublikationens första del - grundläggande fakta - bör vara de områden och sammanfattningar som framgår av utredningens

beställning till SCB och som redovisas i avsnitt 5.2. Ambitionen bör vara att varje år en till utformning och innehåll likartad och översiktlig redovisning av hur publicera utvecklingen varit på arbetsmarknaden. Bl.a. bör uppgifter om löneutveckling, avtalsrörelser, avtalsperioder och beskrivningar av avtalens inriktning och innehåll redovisas.

Huvudpublikationens andra del bör reserveras för i högre grad noggranna och specialiserade studier av lönebildningen på arbetsmarknaden. Sådana studier är - om de skall vara meningsfulla - resurskrävande och kan därför varje år endast omfatta delar av arbetsmarknaden och/eller delproblem i lönebildningen. Specialstudier av lönestrukturen inom en sektor, utbildningssektom, industrisektom etc., eller lönestrukturen för som vissa yrkesgrupper inom offentlig respektive privat sektor är exempel på studier kan göras. Inom denna del av huvudrapporten bör också kompletterande undersökningar av områden utanför parternas lönestatistik genomföras med några års mellanrum.

Vidare bör i serien statistiska meddelanden sammanfattningar av bearbetad och SNIgrupperad lönestatistik redovisas tre gånger per år, efter november månad för offentlig sektor, efter andra kvartalet för privatanställda arbetare och efter augusti för privatanställda tjänstemän. I dessa publikationer bör något mer detaljerade särredovisningar kunna presenteras för varje område.

5.2 Beställning från SCB

I avsikt att genomföra en redovisning enligt de ovan angivna riktlinjerna gjorde utredningen hos SCB en beställning under hösten 1988. leveransen av beställt material har dock skett så sent att det inte kan redovisas i föreliggande betänkande. Beställningen till SCB redovisas i sin helhet i bilaga 5.

Eftersom den planerade redovisningen är viktig, bl.a. som ett test av utredningens och föreslagna måtts tillämplighet, bör SCB skyndsamt sammanställa och förslag publicera det beställda materialet. Redovisningen bör ligga till grund för ett slutligt ställningstagande till utredningens förslag.

I det följande sammanfattas rubrikerna för den redovisning som omfattas av utredningens beställning till SCB.

Redovisade ogggåggn och löntagarkategorier Erivat sektor:

L0/SAF,LO/KFO,LO/SFOochLO/TA FfK/SAF,PII(/KF0,l'l'K/SF00chP'I'K/TA

BAO FAO KAB SCBs kompletteringar. Samtliga näringar, varav SNI-koder enligt bilaga 5.

Statlig sektor: TCO-S, SACO/SRS / SAV SF /SAV

Övriga

Statsanställda inkl. och dess verk, försäkringskassor och riksdagen AST-R varav I Statsanstâllda, exkl. riksdagen och dess verk, AST -R, och försäkringskassar Riksdagen och dess verk Försåkringskassor AST-R anställda

varav ll Affärsverk, varav Postverket SJ Televerket Civil statsförvaltning

Försvar skolväsendet, varav Grundskolor Gymnasieskolor

Övrigt

Primärkommuner Totalt, varav

KTK, SACO/SR-K / Kommunförbundet

SKAF (LO) / Kommunförbundet, varav Gemensam kommunadministration Social tjänst, varav

låamomsorg

Aldreomsorg Sjukvård Utbildning (exkl. statligt anställda) Kultur

Övrigt

Landstinggkommuner Totalt, varav KTK, SACO/SR-K / Landstingsförbundet SKAF (LO) / Landstingsförbundet, varav Hålso- och sjukvård Social verksamhet och omsorg Central förvaltning Utbildning och kultur

Övrigt

K oo ua ä Totalt Redovisning eftg; Lön I tlertalet tabeller sker redovisnng uppdelat på: Män Kvinnor Män och kvinnor

edovisni e t d l flertalet tabeller sker redovisnng uppdelat på: Heltidsanställda “ Deltidsanstâllda Hel- och deltidsanställda.

Redovisn r

redovisas för perioden 1981:1987.

Utvecklingstal sker för året 1987 och för ett utvalt år där- Uppgifter om genomsnittliga lâienivåer innan.

1 Inklusive timanställda

Lönebeggepg i redovisningen

Lönebegrepp för redovisning av utvecklingstal och för genomsnittliga löneniväer framgår nedan. För områden där lönestatistiken redovisar lön per arbetad timme beräknas lönenivåema per månad schablonmässigt.

Arbetare

Öre per timme resp schablonberäknade månadslöner

Grundlön A Tidlön +Ack0rdslön + Helglön =Grundlön

Totallön Grundlön +Skiftti|lägg = Totallön

Privatanställda Tjänstemän

Grundlön A Stipulerad månadslön +pr0visi0n, tantiem etc. +naturaförmåner = Grundlön

Totallön Grundlön +Skifttillägg = Totallön

Statsanställda (exkl. AST-R)

Grundlön A Månatlig löneplanslön +Arvode/lön på chefslöneplanet +Avlöningsförstärkning för läkare och tandläkare +Kallortstillägg +MLT

+Övriga tillägg

:Grundlön

Totallön Grundlön +Ob-tillägg +J0urtillägg +Beredskapstillägg

+Övrigg arbetstidsbegoende tillägg

=T0tallön

r l t ko ua oc oo stä

Grundlön A Månatlig löneklasslön +Avlöningsförstärkning för läkare etc.

+@gga tillägg

=Grundlön

Totallön Grundlön +0b-tillägg +Jourtillågg +Beredskapstillägg +§rsåttn. särskild arbetstid =Totallön

De yrkesgrupper som bör redovisas framgår av bilaga 6, Beställning till SCB.

5.3 SCB:s arbete och organisation

Det ligger i och för sig inte inom utredningsuppdragets ram att ge förslag till hur SCB bör organisera sitt arbete med lönestatistiken. Eftersom de förslag till redovislagt fram i hög grad berör SCB finns det dock enligt utredningar som utredningen ningen motiv att presentera några allmänna synpunkter på det framtida arbetet.

Som tidigare berörts bör SCB ha ett likartat förhållande till alla arbetsmarknadens parter. Det finns därför inga motiv för att SCB i framtiden skall producera lönestatiåt vissa parter, såsom SAV och Pastoratsförbundet. Produktion stik utan ersättning av lönestatistik åt enskilda arbetsmarknadsparter bör därför i framtiden ske endast mot ersättning och på direkta uppdrag från respektive parter.

Den lönestatistik som SCB för närvarande publicerar och som rör den statliga, men även den kommunala, sektorn kan i många stycken betraktas som en förhandlingsoch sysselsättningsstatistik av endast ringa allmänintresse. Att den ändå publiceras kan till viss del bero på en sammanblandning av olika syften från SCB:s sida. Ett mer direkt och klart uppdragsförhållande mellan parterna och SCB bör underlätta för SCB att skilja mellan sina olika roller som dels officiell statistikproducent, dels uppdragstagare på en marknad för statistikproduktion.

Det är liknande motiv som ligger bakom utredningens förslag att låta konjunkturinstitutet vara beställare av den kortperiodiska lönestatistiken. Denna statistik är för konjunkturanalyser. Statistiken bör i första hand därför inte bespecialdestinerad arbetas och redovisas för andra ändamål än konjunkturbedömningssyften. I detta fall tillkommer också ett intresse av att ge konjunkturinstitutet i egenskap av kompetent användare av statistiken ett stort inflytande över dess utforrrming.

För allmäninformativa rapport för hela syften är som nämnts en sammanhängande arbetsmarknaden ett viktigt medel för att kunna ge en övergripande och lättillgänglig Eftersom sig på parternas statistik är det naturligt redovisning. redovisningen grundar att SCB har nära samarbete med parterna, företrädesvis genom lönestatistiknämnden. Nämnden bör kunna spela en viktig roll för informationsutbyte mellan SCB och parterna. Den föreslagna sammanhängande redovisningen bör ses som en huvudrapport för officiell lönestatistik. Det är då naturligt att arbetet med rapporten ges hög prioriinom SCB. tet och att nödvändiga resurser knyts till aktuella enheter eller funktioner Grundarbetet med data kring privata respektive offentliga löner kan ske inom nuvarande funktioner. bör emellertid finnas där huvudbefintliga Publiceringsansvaret i v publikationen utarbetas. i i vz SCB:s arbete med lönestatistik skulle med de lagda förslagen komma att omfatta dels en anslagsñnansierad verksamhet, dels en uppdragsñnansierad.

omfatta allmäninformativ statistik och Den anslagsñnansierade delen skulle primärt SCB skulle inom denna ram ge ut följande publikationer:

äuvudpubljkation löner Bearbetat partsmaterial en gång per år i en översiktlig och lättillgänglig publikation.

Löner offentlig sektor Särredovisning av offentlig sektors rnarsstatistik en gång per är.

Löner privatanställda arbetare Särredovisning av privatanställda arbetare en gång per år.

Löner privattjänstemän Särredovisning av privatanställda tjänstemän en gång per år.

Löner för vissa områden Särredovisning av övriga partsområden en gång per år (i huvudpublikationen).

i den uppdragsbaserade verksamheten skulle ligga i följande uppdrag: Tyngdpunkten

Kortperiodisk lönestatistik, löner för statsanställda, samt löner för kyrkokommunalt anställda.

Verksamheten vid SCB:s avdelning för arbetsmarknadsstatistik är för närvarande uppdelad i funktioner. Vid funktionen för offentliga löner (OL) bearbetas partstatistik från offentlig sektor. Vid funktionen för privata löner (PL) bearbetas partsstatistik från sektor samt genomförs kompletteringar av denna. Vid funktionen för privat för industriarbetare. Med en i sysselsättning och löner produceras månadsstatistiken

större om löner för hela arbetsframtiden betoning på en gemensam publikation av verksamheten inom marlmaden följer också ett naturligt krav på större integration eller motsvarande grupp, bör därför få SCB:s arbetsmarknadsavdelning. En funktion, ansvaret för den årliga huvudpublikationen. Ansvaret för planeringen och publice-

som enligt utredningens mening skulle ha ett nära ringen bör ligga inom funktionen, av grundmaterial för huvudsamarbete med lönestatistiknämnden. Bearbetningar

publikationen skulle ske på beställning av denna funktion.

lönestatistiken som omfattar Det förefaller naturligt att den_ del av den kortperiodiska sektor får med den verksamhet som är inriktad på att privat mycket gemensamt från Motsvarande självfallet också den bearbeta partsmaterial samma_ sektor. gäller Två funktioner, en för offentliga löner verksamhet som rör den offentliga sektorn. av lönestatissamt en för privata löner, skulle därför kunna svara för basproduktionen bör att producera uppdrag för bl.a. tik. Inom dessa funktioner finnas kompetens för den funktion som ansvarar för huvudpublikationen inom Amkonjunkturinstitutet, avdelningen samt för andra externa uppdragsgivare, exempelvis SAV och Pastoratsförav här skisserad innebörd är att klarare bundet. Ett viktigt motiv för en organisation

linjer skapas för de olika intressen som ligger i producent- respektive bestâllarrollema.

PARTERNAS FÖRHANDLINGSSTATISTIK

6.1 Statistiksamarbete inom sektorerna

Möjligheterna att göra lönestatistiska jämförelser mellan olika sektorer på arbetsmarknaden har, som nämnts, under 1980-talet kommit att uppmärksammas mer än tidigare. Skillnader i tolkningen av den relativa löneutvecklingen mellan olika löntagargrupper har vid några tillfällen varit så stora att detta har uppfattats som ett problem. Olika parter på arbetsmarknaden har mot denna bakgrund tagit initiativ till statistiksamarbete - i första hand för att undersöka möjligheterna att göra lönestatistiken mera jämförbar mellan olika sektorer.

Hösten 1984 genomförde SAF, LO och PTK ett gemensamt utredningsarbete som våren 1985 resulterade i en rappon, den s.k. gröna boken. I rapporten beskrevs grundbegreppen i lönesystemen, lönestatistikens uppbyggnad och vissa statistiska analysmetoder inom de fem stora avtalsområdena (SAF/LO, SAF/PT K samt det statrespektive landstingskommunala området). Vidare belystes liga, primärkommunala löneutveckling, lönestruktur och utveckling av andra avtalsvillkor fr.o.m år 1973. En uppdatering av rapporten redovisades våren 1986.

I december 1986 träffade SAF, LO och PTK en överenskommelse om att den utredningsgrupp som tagit fram gröna boken skulle fortsätta sitt arbete. Enligt Överenskommelsen skulle det fortsatta arbetet resultera i en ny rapport under år 1987 avseende bl.a. uppföljning av 1986 års avtal, analyser av löneutvecklingen och kartlägg- Parterna enades också om att - efter ning av parternas behov av officiell lönestatistik. det att detta arbete hade avslutats - diskutera i vilken utsträckning utredningsgruppen skulle permanentas.

Överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK innefattade också ett åtagande att inom den offentliga sektorn att delta i utredningsarbetet. På statens inbjuda parterna område fanns vid denna tidpunkt ett gemensamt statistikarbete mellan parterna som var etablerat sedan många år. Genom en överenskommelse i februari 1987 konstaterade SAV, SF, TCO-S och SACO/SR-S att det fanns ett intresse av att ansluta till fortsättningen på det utredningsarbete som bedrivits av SAF, LO och PTK. Parterna på det statliga området beslöt mot denna bakgrund att tillsätta en utredningsgrupp med uppgift att i första hand bl.a. analysera löneutvecklingen och kartlägga parternas behov av officiell lönestatistik. Utredningsgruppen skulle redovisa denna första etapp av arbetet senast under våren 1987. I en andra etapp inriktades arbetet på en mer djupgående analys av löneutvecklingen samt lönestatistiska jämförelser med Övriga sektorer på arbetsmarknaden. Vissa resultat av utredningsarbetet på den statliga sidan har redovisats för parterna i en s.k. blå bok.

Också parterna inom de kommunala sektorerna tillsatte en särskild arbetsgrupp med uppgift att bedriva utredningsarbete motsvarande det som utfördes av grupperna inom den privata respektive statliga sektorn. Arbetsgruppen omfattade representanter för KTK, SACO/SR-K, SKAF, Landstingsförbundet och Kommunförbundet och hade till

uppgift att i en första etapp beskriva den kommunala sektorns personalstruktur, avtalssystem och lönestatistik. Arbetets andra etapp syftade till att tillsammans med arbetsmarknadens parter söka åstadkomma de lönestatistiska jämförelser som är möjliga att göra mellan arbetsmarknadens olika sektorer. Vissa resultat har redovisats i en orange bok.

Det utredningsarbete som sålunda har etablerats inom de privata, statliga respektive kommunala sektorerna har medfört en utveckling av samarbetet - inte bara mellan parterna inom respektive sektor utan också över sektorgränsema. Utredningsarbetet har resulterat i olika rapporter rörande lönesystem och lönestatistik samt uppgifter om löneutveckling och lönestruktur m.m. Arbetet har i övrigt successivt avrapporterats till huvudmännen. Det enligt lönekommitténs mening viktigaste resultatet av parternas utredningsarbete är dock att en grund har lagts för en närmare samverkan mellan olika sektorer i syfte att underlätta och främja möjligheterna till korrekta lönestatistiska jämförelser och värderingar av avtalsuppgörelser mellan olika sektorer på arbetsmarknaden.

6.2 Samarbete mellan sektorerna

Behoven av en gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor i övrigt har tidigare redovisats i delbetänkandet Offentlig lönestatistik - behov och produktionsformer (SOU 1988:35). Dessa behov torde knappast kunna tillgodoses utan stöd och aktiv medverkan från arbetsmarknadens parter, ett samarbete som också innefattar en samverkan över sektorgränserna.

Som ovan redovisats har ett lönestatistiskt samarbete redan etablerats mellan parterna inom den privata sektorn, den statliga sektorn respektive de kommunala sektorerna. Av uppläggningen av detta utredningsarbete framgår att man också från arbetsmarknadens parter sett ett behov av samarbete över sektorgränserna. Utredningsarbetet inom de offentliga sektorerna synes sålunda ha anknutit till det s.k. gröna-boken-arbetet och kan ses mot bakgrund av överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK att inbjuda parterna inom den offentliga sektorn att delta i utredningsarbetet på den privata sidan.

Utredningen har erfarit att parterna inom respektive samarbetsgrupp avser att permanenta utredningsarbetet och intensifiera samarbetet genom att bl.a. avsätta ökade resurser. Det har vidare framgått att förutsättningar nu föreligger för att öka informationsutbytet mellan grupperna. Arbetsgruppema inom de olika sektorerna får därmed möjlighet att successivt öka jämförbarheten i den statistiska redovisningen genom att ställa nödvändig information till varandras förfogande. Det är utredningens förhoppning att SCB:s lönestatistiknämnd kan spela en viktig roll för det fortsatta samarbetet.

En ökande öppenhet och jämförbarhet i de lönestatistiska redovisningarna som svarar mot allmänhetens och statens behov synes sålunda stå i samklang med parternas egna

ambitioner i det pågående utvecklingsarbetet. lönekommittén kan därmed konstatera att en viktig förutsättning föreligger för att tillgodose behoven av offentlig lönestatistik.

6.3 Infomation till SCB och KI

av officiell lönestatistik lönestatistik. SCB:s produktion utgår bl.a. från parternas Kraven på den officiella lönestatistiken är bl.a. att den skall vara allsidig, korrekt och meningsfullt utformad samtidigt som den bör vara så lättillgänglig som möjligt för allmänhet och massmedia. Parternas stöd och medverkan är av väsentlig betydelse för att den officiella lönestatistiken skall kunna svara mot dessa krav. Det gäller såväl tillgången till statistiskt grundmaterial som möjligheten att utnyttja parternas sakkunskap i frågor rörande statistikens utformning m.m.

Vid SCB har som nämnts en lönestatistiknämnd inrättats i vilken arbetsmarknadens parter är representerade. Utredningen har erfarit att parterna inom ramen för lönestatistiknämndens verksamhet är beredda att stödja den officiella produktionen av lönestatistik och de råd som behövs för beargenom att lämna SCB den information betningen och publiceringen av denna statistik. Inom ramen för samarbete i lönestatistiknämnden kommer parterna också att behandla och stödja forskningens behov av tillgång till uppgifter och information på löneområdet.

och Även Kl har viktiga uppgifter som producent av underlag för samhällsplanering politiska beslut. Den ekonomiska politikens utformning bygger bl.a. på bedömningar av hur löner och lönekostnader utvecklas i skilda delar av ekonomin. Klzs möjligheter att utveckla snabbare och säkrare informationsunderlag i dessa avseenden är beroende av att institutet tillsammans med arbetsmarknadens parter kan finna rutiner för att tillföra KI nödvändiga uppgifter. Utredningen har erfarit att parterna delar denna uppfattning och kommer att medverka i Klzs arbete med att utveckla sådana rutiner.

Behoven av en officiell lönestatistik är således bl.a. beroende av en utvecklad samverkan mellan arbetsmarknadens parter över sektorgränserna. Dessa behov är också beroende av att parterna i olika avseenden stödjer och bidrar till det arbete på området som utförs av SCB och KI. Arbetet i lönekommittén har givit vid handen att delar detta saknar därmed anledning att i detta parterna synsätt. Utredningen avseende föreslå några ensidiga och tvingade åtgärder från statens sida.

Den rådande ordningen bygger således på att arbetsmarknadens parter tar ett stort ansvar för produktionen av basstatistik om löner samt att denna statistik ställs till SCB:s och konjunkturinstitutets förfogande. Om parterna i framtiden skulle begränsa eller avsevärt försämra sin lönestatistik bör övervägas att ge berörda myndigheter möjligheter att bygga upp en egen motsvarande produktion.

7. EKONOMISKA KONSEKVENSER AV FÖRSLAGEN

Den nuvarande av lönestatistik vid SCB sker inom funktioner som också produktionen framställer annan statistik, däribland sysselsättningsstatistik. l denna blandade verksamhet är det inte möjligt att exakt ange kostnaderna för den verksamhet som publikationerna om löner m.m. omfattar. Utredningen har dock försökt uppskatta kostnaderna för produktionen av lönestatistik inom de berörda funktionerna.

label] 7.1 Uppskattade kostnader för Iönestatistiken vid SCB, 1000-tal kronor budgetåret 1988/89

Enhet - Funktion Utfall 1988/89

AM - Privata Löner (PL) Gemensam administration och

Arbetarstatistik 2905 Tjänstemannastatistik Summa - avrundat 5100

AM - Offentliga löner (OL) Gemensam administration och

AM - Sysselsättning löner (SL) Industriarbetarstatistiken 2322 Retroaktiva löner 104 och löner 363 Sysselsättning Summa - avrundat

AM - Analyser, publikationer och metoder Metod och utveckling 958

Iñnestatistik totalt - avrundat (jämnt 100.000 kr) 14600

Uppställningen kräver några förklaringar.

För privata löner (PL) har kostnader som är gemensamma för löne- och sysselsättfördelats mellan dessa under rubriken kostnader för ningsstatistiken gemensamma administration och publikation. Vidare har vissa för arbetar- och tjänstemannastatiarbetarestiken gemensamma kostnader fördelats lika mellan tjänstemanna- respektive statistiken. För offentliga löner (OL) har också gemensamma kostnader för löne- och sysselsättningsstatistiken fördelats schablonmässigt.

Tabell 7.1 ger trots vissa osäkerheter en ungefärlig bild av hur kostnaderna för lönestatistiken vid SCB fördelas . på olika ändamål.

De förslag som lönekommittén lagt för produktion av lönestatistik kan sammanfattas enligt följande:

Anslagsfinansierad lönestatistik

Huvudpublikation löner. Löner offentlig sektor. Löner privatanställda arbetare. Löner privattjänstemän. Löner för vissa områden.

Uppdragsfinansierad lönestatistik

Kortperiodisk lönestatistik. Löner för statsanställda. Löner för kyrkokommunalt anställda.

Det är naturligt att kostnadsberäkningarna utgår från de publikationer som föreslås av verksamheten. Publikaoch inte från den befintliga eller diskuterade organisationen tionerna är ju målet för verksamheten.

Kostnaderna kan beräknas utifrån två vitt skilda utgångspunkter. Å ena sidan kan de uppskattas utifrån detaljerade riktlinjer för hur publikationerna skall vara utformade. Å andra sidan kan kostnadsberäkningarna ses som riktlinjer för verksamhetens omfattning.

En viktig utgångspunkt för lönekommitténs förslag har varit att inte en gång för alla försöka lägga en mall eller form för redovisningen. En sådan skulle snabbt löpa risken att bli föråldrad och inte motsvara de aktuella krav på information som allmänhet, massmedia, etc. kommer att ha i framtiden. Förslagen har konjunkturbedömare bl.a. därför aktiva och välmotiverade intressenter som syftat till att ge verksamheten kan påverka och bidra till kontinuerligt förbättrade publikationer.

Kostnadsberäkningarna nedan bör därför i första hand ses som ramar för de verksamheter som föreslås.

Tabell 7.2 Beräknade kostnader för utredningens förslag, 1000-tal kr i 1987/88 års penningvärde s s a si rad verksamhet

Upgragsgaansierad verksamhet

För huvudpublikationen har beräknats en årlig kostnad på 5,1 miljoner kronor. Inom denna ram ligger en uppskattad kostnad för tre anställda, den ersättning som parterna kräver för att låta SCB bearbeta respektive parts lönestatistik samt kostnaderna för de kompletterande undersökningar som SCB bör göra inom privat och offentlig sektor.

Principema för ersättningen till arbetsmarknadens parter är oklara och inte likartade för de olika sektorerna. Ersättningamas andel av den totala produktionskostnaden är dock relativt höga. Det är angeläget att SCB inleder diskussioner med parterna i syfte att nedbringa dessa ersättningar. Det bör ligga också i parternas intresse att SCB kan utnyttja tilldelade medel i så stor utsträckning som möjligt till ändamålsenliga beskrivningar av erhållet basmaterial och inte till inköp av detta material.

För produktionen av publikationen löner, privat sektor har beräknats en kostnad pâ 1,9 miljoner kronor. Inom denna ram ligger en uppskattad kostnad för tre anställda samt kostnader för systemering och databearbetning. De senare kostnadspostema omfattar bl.a. SNI-kodning av partsmaterialen samt en grundbearbetning av basmaterialen i enlighet med den redovisning som utredningen beställt av SCB.

Inom ramen på 1,3 miljoner kronor för produktionen av publikationen Löner, offentlig sektor ligger två anställda samt bearbetning av partsmaterialet motsvarande lönekommitténs beställning hos SCB.

Den beräknade kostnaden för den kortperiodiska lönestatistiken på 6,4 miljoner kronor bör anslås till konjunkturinstitutet för beställning hos SCB. Den uppgivna

kostnaden bör ses som en ram för statistikens omfattning och utformning.

Den beräknade kostnaden för den statliga lönestatistiken om 2,1 miljoner kronor bör bäras av parterna inom den statliga sektorn. Formellt så överlät Statens arbetsgivarverk (dåvarande statens avtalsverk) 1969/1970 sina anslag för lönestatistik åt Scb för att i samarbete med SAV producera lönestatistik om den statliga sektorn. Den beräknade kostnaden på 2,1 miljoner kronor avser den del av den statliga lönestatistiken som är nödvändig för SAV och dess motparter i förhandlingsarbetet. D.v.s. att summan inte avser att täcka kostnader för andra konsumenters behov av information. Hur kostnaderna fördelas mellan parterna är en intern fråga för dessa. Mot denna bakgrund har kostnaden för den statliga lönestatistiken exkluderats i den nedan redovisade summan för statliga anslag. Kostnaden för att producera lönestatistik för Pastoratsförbundets ca 18 000 anställda har uppskattats till ca 519 000 kronor per år. Denna kostnad bör enligt lönekommitténs mening bäras av berörda arbetsmarknadsparter.

Med de givna förutsättningarna innebär utredningens förslag en anslagsfinansierad verksamhet vid SCB om ca 8,3 miljoner kronor och en uppdragsñnansierad verksamhet om ca 9,1 miljoner kronor, summa ca 17,4 miljoner kronor.

Det statliga anslaget för lönestatistik, inklusive anslaget till konjunkturinstitutet på 6 kronor, men exklusive eventuella budgetförstärkningar till SAV för den miljoner statliga lönestatistiken, skulle alltså enligt utredningens förslag bli ca 15,3 miljoner kronor. Det motsvarar ett ökat anslag på ca 700 000 kronor bortsett från eventuella anslagsökningar till SAV.

BILAGOR

KOMMHTEDIREKTIV

Offentlig lönestatistik

Dir 1987:27

Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-27.

Statsrådet Johansson anför.

Mitt förslag

att en särskild utredare tillkallas för att efter samråd med arbetsmarkna- Jag föreslår och statistiska en dens parter, konjunkturinstitutet (KI) centralbyrån (SCB) publicera av hur löner, lönekostnader och anställningsvillkor utvecklats inom allsidig redovisning olika delar av arbetsmarknaden. Utredaren bör dessutom bedöma i vilken utsträckning den löpande statistiken om löner m m kan behöva förändras och kompletteras.

Bakgrund

Lönebildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att åter uppnå samhällsekonomisk balans och full sysselsättning i den svenska ekonomin. Det är inte endast nivån på lönekostnadema och takten i kostnadsökningen som är viktig, utan också hur de totala kostnadsökningarna fördelas mellan olika grupper, dvs lönerelationema.

Om lönestrukturen inom en sektor utvecklas på ett sätt som leder till att den avsevärt andra sektorer, förändras sektorns möjlighet att konkurrera om skiljer sig från arbetskraft. Skillnader i lönestruktur, och svårigheter att ändra den, kan då lätt bli hinder för en rationell och effektiv användning av arbetskraften.

Nya förutsättningar

Under 1980-talet har arbetsmarknaden visat sämre förmåga än tidigare att lösa utan konflikter och stridsåtgärder. Flera orsaker har bidragit till att motsättningar arbetsmarknadens sätt att fungera har försämrats.

Efter 1970-talets mitt ställdes arbetsmarknadens parter inför nya uppgifter. Tidigare hade uppgiften varit att i förhandlingar fördela en ökning av köpkraften. Nu blev istället för stora delar av den svenska arbetsmarknaden att fördela en uppgiften minskning av köpkraften. Tyngdpunkten för lönebildningen i Sverige har av tradition legat i den konkurrensutsatta sektorn. Inom denna sektor är samarbetet mellan löner,

Bilaga 1 2 (3)

internationell konkurrenskraft och sysselsättning mer direkt än inom andra sektorer. Under de senaste årtiondena har storleksrelationema mellan sektorerna på arbetsmarknaden förändrats. Medan sysselsättningen i industrisektom har minskat har sysselsättningen inom den privata och främst den offentliga tjänstesektorn ökat. Därmed har den konkurrensutsatta sektorns inflytande på lönebildningen minskat.

Omvandlingen av produktionsteknik och Verksamhetsinriktning medför också förändsammansättning och krav på förändrade lönerelationer. Då ringar i arbetskraftens sådana processer sker snabbt kan de i kombination med invanda kompensationskrav från andra gruper lätt leda in i en ond löneökningsspiral med ständiga och ömsesidiga följsamhetskrav.

Detta leder till att jämförelser av löner, löneutveckling och andra anställningsvillkor tillmäts större betydelse, samtidigt som det blir svårt att enas om hur den faktiska kostnadsutvecklingen för olika grupper varit. Oenigheten har varit och är stor mellan olika organisationer om tekniken och formerna för hur jämförelser skall göras mellan lönekostnadsutveckling och anställningsvillkor för olika grupper.

Befintlig lönestatistik

Det förekommer en omfattande produktion av lönestatistik på arbetsmarknaden. Insamlandet och bearbetningen av denna statistik sker huvudsakligen av parterna. Även myndigheter som SCB och KI publicerar lönestatistik eller gör bearbetningar av statistik. Sammanställningarna baseras i huvudsak på uppgifter från arbetsmarknadens parter.

Det är i första hand en uppgift för parterna på arbetsmarknaden att åstadkomma statistikredovisning som underlag för löneförhandlingar. Det pågår för närvarande ett sådant samarbete mellan vissa av arbetsmarknadens parter.

Utredarens arbete 2 l i Det allmänna samhällsintresset motiverar att statsmakterna underlättar en öppen och lättillgänglig redovisning som täcker in så stora delar av arbetsmarknaden som möjligt. E å ! En gemensam, allsidig och öppen redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader l a och anställningsvillkor i övrigt är ett nödvändigt instrument för att arbetsmarknaden l skall kunna fungera rationellt. En sådan redovisning saknas för närvarande. Jag . föreslår därför att en särskild utredare utses med uppgift att publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor inom olika branscher och avtalområden på den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör bjudas in att medverka i utredningens arbete. Därigenom kan nya uppgiftsskyldigheter för företag och organisationer undvikas. Utgångspunkten bör vara att utredningen skall redovisa sitt arbete senast den 1 juli 1989. En delredovisning bör

Bilaga l 3 (3)

ske inför 1988 års avtalsrörelse. Det bör ankomma på utredaren att närmare överväga formerna för redovisningen.

SCB publicerar i dag lönestatistik som i huvudsak baseras på parternas statistik- Problemen med den nuvarande ordningen är emellertid bristen på produktion. samt att delar av arbetsmarknaden inte redovisas. l samordning, publiceringstider utredarens bör det därför också ingå att överväga i vilken utsträckning SCB:s uppdrag lönestatistik kan behöva förändras och kompletteras. Denna del av utredningsarbetet bör inriktas på att redovisas under november månad 1987.

SCB och Kl bör bidra med underlag för utredarens arbete.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har uppgiften att föredra frågor om löner och allmänna anställningsvillkor inom det statligt reglerade avtalsområdet.

- att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att publicera en allsidig redovisning av utvecklingen av löner, lönekostnader och anställningsvillkor inom olika delar av arbetsmarknaden samt att lämna förslag till en offentlig lönestatistik i enlighet med vad jag ovan anfört samt

- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m m.

Beslut

ansluter sid till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Regeringen

(Finansdepartementet)

Bilaga 2 1 (4)

LÖNEBIKOSTNADER

eller de består av lagstadgade samt Lönebikostnader, s.k. arbetsgivaravgifterna, är lika för samtliga arbetstagare. De avtalsenliga avgifter. De lagstadgade avgifterna avtalsreglerade avgifterna däremot har beslutats genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och skiljer sig åt mellan kollektivavtalsområdena.

De lagstadgade avgifterna har ökat från 33,1% 1982 till 37,1% 1988 vilket motsvarar att 0,7 procentenheters förändring per år. För 1989 sker en höjning till 37,5% genom tilläggspensionsavgiften höjs med 0,4 procentenheter.

Sätten att finansiera de avtalsenliga avgifterna skiljer sig mellan privat och offentlig sektor. För privatanställda sker finansieringen genom att arbetsgivaren betalar premier till olika försäkringssystem. Fonderingssystemen är olika vad gäller kompletteringspensioner för arbetare (STP) och för tjänstemän (ITP). STP är ett s.k. kapitaltäckningssystem vilket innebär att en fond skall täcka utbetalningar till de personer som är pensionerade. STP beräknas och är beräknad vid varje tidpunkt på lönesumman så att fonden skall upprätthållas vid denna storlek. ITP är däremot ett rent premierebetalas för de arbetande tjänstemännen. Storleken på premien servsystem där premier bestäms av tjänstemannens ålder, kön och löneläge. Den procentsats som redovisas i beräkningarna utgör ett beräknat snitt av samtliga premier vilka kan variera mellan 5-30% av en enskilds tjänstemans lön. Den sänkning som kunnat ske av premien under senare år beror bl.a. på avkastningen av de fonderade medlen.

och landstingskommunala sektorn finan- De avtalsenliga avgifterna för den primär- Dessutom tillkommer avtalad som finansieras med premier. kompletteringspension sieras genom direkta utbetalningar till förmånstagare.

direkt För den statliga sektorn regleras arbetsgivaravgifterna genom statsbudgeten.

I tabellen av lönebikostnaderna mellan sektorerna. Redovisnedan görs en jämförelse av de faktiska kostnaderna för arbetsgivaren vid en ningen avser att visa förändringen till skillnad från studier som avser utbetalningar för den totala livsgiven tidpunkt, cykeln för förmånstagarna.

som i vissa fall närmast kan betraktas som en Vad gäller de lagstadgade avgifterna, skatt, finns samband mellan de procentuella påslagen och de förmåner inget direkt erhåller. för arbetsskador är t.ex. ca dubbelt som arbetstagarna faktiskt Utbetalningar så stora som de intäkter som de lagstadgade arbetsgivaravgifterna inbringar.

Vad motsvaras kostnader för den gäller de avtalsenliga avgifterna arbetsgivarens privata sektorn av utbetalda premier vilka anges som påslag på lönesumma respektive stipulerad lön.

Bilaga 2 2 (4)

För den offentliga sektorn har en metod använts som bland annat grundas på de utbetalda beloppen för kompletteringspension. För primär- och landstingskommuner gäller att de kollektiva avtalsenliga försäkringarna (gruppliv, avtalsgruppsjukförsäkring samt trygghetsförsäkring vid arbetsskada) fått representeras av de fastställda premierna för respektive år i procent på lönesumman. Som ett mått på kostnaden för kompletteringspensioner har de utbetalda beloppen ställts i relation till total lönesumma. För statliga myndigheter gäller att kostnaden för kompletteringspensioner samt yrkesskadeersättningar och ersättningar från grupplivförsäkringar beräknats genom att summa utbetalade belopp relaterats till lönesumman. De på ovan sätt beräknade talen för kompletteringspension o.dyl. är naturligtvis känsliga för tillfälliga förändringar både i utbetalat belopp och lönesumma.

För perioden 1982 till 1988 har de avtalsenliga avgifterna ökat med 0,4 procentenheter för arbetare inom privat sektor. För kommunal sektor har avgifterna ökat med 0,7 procentenheter. För tjänstemän inom privat sektor har kostnaderna minskat med 2 procentenheter. Utbetalningarna inom statlig sektor har också minskat något, ca 0,2 procentenheter.

LÖNEBIKOSTNADER 1982-1988 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 i Privat sektor n Arbetare 38,755 42,055 42,055 42,355 42,35 43,176 43,17 därav enligt avtal 5,7 5,8 5,9 5,9 5,9 6,1 6,1

Tjänstemän 43,955 47,155 47,055 46,255 45,65 46,276 45,97 därav enligt avtal 10,9 10,9 10,9 9,8 9,2 9,2 8,9

Offentlig sektor Kommunal sektor 35,995 39,055 38,955 39,335 39,61 40,746 40,74 därav enligt avtal 2,94 2,80 2,80 2,88 3,16 3,67 3,67

Stat 42,155 45,505 45,505 45,555 45,25 46,026 46,14 därav enligt avtal 9,60 9,75 9,85 9,6 9,3 9,35 9,75 ÅRLIGA FÖRÃNDRINGAR Av ARBETSGIVARAVGIFTER ENLIGT LAG ocu AVTAL (procentenheter) 1983183 1983184 1984185 & 1986187 1987188

Statlig sektor 3,35 0,0 0,050 -0,305 0,776 0,114

Kommunal sektor 3,06 -0,1 0,380 0,275 1,136 -0,006 Privat sektor Arbetare 3,3 0,0 0,3 -0,005 0,826 -0,006 Tjänstemän 3,2 -0,1 -0,8 -0,605 0,626 -0,306

Bilaga 2 4 (4)

ARBETSGIVARAVGIFIER 1981 - 1989

1981 1982 1983 1984 1985 ;EQ 1987 i Sjukförsäkringsavgift 10,50 9,50 9,50 9,50 9,30 9,30 10,10 10,10 é Folkpensionsavgift 8,45 9,45 9,45 9,45 9,45 9,45 _9,45 9,45 i Tilläggspensionsavgift 9,40 9,60 10,00 10,00 10,00 10,20 10,60 11,00

Delpensions- . avgift 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50

- Barnomsorgsavgift 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20 2,20

Arbetsskade- r avgift 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60 0,60 0,90 0,90

Arbetsmarknadsavgift 0,80 1,30 1,30 1,60 1,586 2,006 2,16 2,16

Arbetarskyddsavgift 0,155 0,155 0,155 0,155 0,35 0,35 0,35 0,35

Vuxenutbildningsavgift 0,25 0,25 0,25 0,25 0,264 0,27 0,27 0,27

Lönegarantiavgift 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20 0,20

Allmän löneå - 2,50 2,00 2,00 2,00 2,00 0,34 0,34 avgift

Totalt 33,055 36,255 36,155 36,455 36,45 37,076 37,07 37,47

i

Avgiftsunderlaget för tilläggspensionsavgifter omfattade t 0 m år 1981 endast lön mellan 1 och 7.5 basbelopp. Fr o m år 1982 omfattas hela lönesumman. 2 Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Bilaga 3 1 (5)

STANDARD FÖR INDELNING AV ARBETSKRAFTSKOSTNADER MM (SIAK)

Som framgår i betänkandet skiljer sig lönebegreppen mellan avtalsområdena. Som för en närmare jämförelse av parternas lönebegrepp kan den av utgångspunkt arbetsmarknadsparterna och SCB utarbetade standarden för indelning av arbetskraftskostnader 1966 ingick arbetsmarknadens som vara till vägledning. parter ett ramavtal innebär att de ska enhetliga regler vid produktion och utveckling av tillämpa arbetsmarknadsstatistik. 1974 slöts ett tilläggsavtal som innebar en överenskommelse att tillämpa de av statistiska centralbyrån (SCB) fastställda standardema för arbetskraftskostnader m.m. (SIAK) och för arbetstidsbegrepp (SlAT) i de delar och med den detaljrikedom som i varje särskilt fall erfordras. Enligt avtalet omhändertas vården av standarden av en till SCB knuten nämnd. I nämnden ingår representanter från LO, SAV, SAF, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SACO samt TCO.

SIAK är en mycket detaljerad standard. Den av parterna publicerade lönestatistiken använder endast aggregerade sammanslagningar av standardens begrepp. Totalt finns indelning upp till tvä- och tresiffemivåer och i vissa fall även på fyr- och femsiffernivå. Standarden (SIAK89) har föjande indelning på huvudområden och ensiffernivå.

1. LÖN FÖR ARBETAD TID 1.1 Tidlön för timme 1.2 Tidlön per period (dag, vecka, månad etc) 1.3 Prestationslön och övrig lön rörlig efter arbetsresultatet 1.4 Tillägg för speciellt eller tillfälligt arbete 1.5 Tillägg vid Skiftarbete samt obekväm och förskjuten arbetstid 1.6 Tillägg och ersättning vid övertidsarbete 1.7 Restidsersättning, väntetidsersättning m.m. 1.8 Jourtidsersättning

2. LÖN FÖR EJ ARBETAD TID 2.1 Helglön, helgersättning 2.2 Semesterlön, semesterersättning, semestermedel 2.3 Ersättning utöver försäkringskassans förmåner vid sjukdom och olycksfall (inkl arbetsskador) 2.4 Ersättning utöver försäkringskassans förmåner vid ledighet för vård av barn m.m. 2.5 Ersättning vid militär- och annan totalförsvarstjänst 2.6 Ersättning vid utbildning 2.7 Permitteringslön 2.8 Beredskapsersättning m.m. Annan lön/ersättning för ej arbetad tid

Bilaga 3 2 (5)

ANDRA KONTANTA ERSÄTTNINGAR, NATURAFÖRMÅNER Ersättning (arvode) för sammanträden 3.2 Ersättning för förslagsverksamhet, uppfinningar 3.3 - 3.6 - 3.7 Andra kontanta ersättningar 3.8 Naturaförmåner

4. KOLLEKTIVA AVGIFTER, PENSIONSKOSTNADER (EXKLUSIVE LAG- STADGADE ARBETSGIVARAVGIFI ER) 4.1 - 4.2 Kostnader för kompletterande pensionsförmåner (pensionskostnader utöver ATP-, folkpension- och delpensionsavgiften) 4.3 Andra kollektiva avgifter

s. KOSTNADER FÖR UTBILDNING, SJUK- OCH HÄLSOVÅRD, ÖVRIG PERSONALSOCIAL VERKSAMHET 5.1 Kostnader för utbildning, sjuk- och hälsovård samt övrig personalsocial verksamhet som bestrids direkt av arbetsgivaren. 5.2 Avsättningar till personalstiftelser (exkl ev gottgörelser från sådana stiftelser)

6. LAGSTADGADE ARBETSGIVARAVGIFTER

7. BLANK

8. KOSTNADERSERSÃTFNINGAR 8.1 Ersättning för faktiska kostnader för kost och logi m.m. vi] tjänsteresa. 8.2 Schablonersättningar för kost och logi m.m. vid tjänsteresa 8.3 Resekostnadsersättningar. 8.4 Ersättning för arbetsmaterial och arbetsverktyg. 8.5 Ersättning för föreskrivna arbetskläder. 8.6 Felräkningspengar 8.7 Representationsersättning 8.8 -

8.9 Övriga kostnadsersättningar.

9. VISSA ANDRA, SPECIELLA KOSTNADER AVSEENDEANSTÄLLD PER- SONAL

Samtliga begrepp som rör kostnader för arbetskraften ska vara måjliga att hänföra till någon av rubrikerna i standarden. Ersättningar till arbetskraften som inte redovisningstekniskt enligt skattelagstifningen är att hänföra som kostnaier ingår dock inte i standarden. Hit hör exempelvis den vinstdelning som enligt ligstiftningen är att betrakta som disposition av vinsten. Enligt standardens anvisningar har klassiñceringen

Bilaga 3 3 (5)

utarbetats som skatte- och socialmed hänsyn till såväl arbetsmarknadsstatistikens behov. Vidare har vid utformningen den ekonomiska försäkringsadministrationens rekommendation om klassificering av arbetsanalysens behov och en internationell kraftskostnader beaktats liksom även olika lönesystems krav på indelningar.

Lön för arbetad tid (SIAK 1)

Under lön för arbetad tid sorterar ersättning för all den tid som arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogan. Hit hör tidlön samt prestatiogslön och övrig lön rörlig efter arbetsresultgtet som huvudsakligen inne- (11, 12, 13). l-lär ingår även s.k. periodlön fattar lön för arbetad tid, men också löne för ej arbetad tid , såsom lön för helg- och fridagar samt beredskapsersättning.

l lönebegreppet redovisas även lön som baseras på verksamhetens resultat t.ex. mätt i form av verksamhetens eller vinst. Denna typ av lön kommer dock omsättning endast automatiskt med i redovisningen om den utbetalas vid statistikmättillfallet dvs. andra kvartalet för arbetare eller augusti för tjänstemän privat sektor. Vanligt är dock att resultatlön utbetalas i slutet av året. För LO/SAF-statistiken gäller att de enskilda hur redovisningen ska ske. En del förbund har förbundspartema själva bestämmer exempelvis avtalat att man ska reovisa ett beräknat genomsnittligt belopp grundat på det föregående årets resultatlön. Hur många företag som följer denna inrapporteringsrutin är emellertid oklart.

Tillä för s ciellt eller tillfälli t arbete SIAK 14

Detta ingår i LO/SAF-statistikens tidlöne- och ackordsbegrepp. På lönebegrepp SAF/PTK-området redovisas inte denna ersättning. Begreppet finns specificerat för olika typer av speciellt eller tillfälligt arbete för statlig sektor. För kommunal sektor ingår lönebegreppet under rubriken övriga tillägg.

Tillägg vid Skiftarbete samt vid obekväm och förskjuten arbetstid (SIAK 151

och skifttillägg ingår i statistiken för samtliga avtalsområden. På LO/SAF- Ob-tillägg området redovisas genomsnittligt utbetalt skifttillägg per arbetstimme under andra kvartalet. För tjänstemän redovisas ett genomsnitt för augusti månad. I den statlig och de kommunala sektorerna har ett genomsnitt redovisats för februari månad. I och med att helger är ojämnt utspridda över året kommer beräkningen av ob-tillägget inte i att spegla ett genomsnitt över året. Under februari månad då mätningen orts offentlig sektor finns t.ex. inte några storhelger vilket gör att ob-tillägget sett som ett för året underskattas. Inom den landstingskommunala sektorn där obgenomsnitt tillägget för vissa grupper utgör en stor del av lönen har detta betydelse. Landstings-

Bilaga 3 4 (5)

förbundet gör dock kompletterande teoretiska beräkningar över ob-tilläggets storlek som ett genomsnitt för året.

iillägg och ersättning vid övertidsarbete (SIAK 16)

Övertidsersättning är ett löneelement som är svårt att mäta på grund av_övertid ofta tas ut i form av ledig tid och inte som övertidsersättning. Övertidstillägg utslaget på

totalt antal arbetade timmar redovisas i SAF/LO-statistiken. För tjänstemannastatistiken, SAF/PT K, redovisas inte övertid bl.a. beroende på att en viss övertid ingår i den ordinarie tjänsten för högt avlönade tjänstemän. Statistiken för kommunal och statlig sektor innehåller uppgifter om övertidsersättning.

Jourtidsersättnin SIAK 18

Jourtidsersättning redovisas inte i SAF/PTK-statistiken. I SAF/LO-statistiken särredovisas den inte utan ingår under tidlönebegreppet. I statistiken för statlig och kommunal sektor redovisas jour separat.

Lön lör ej arbetad tid (SIAK 2)

lön för ej arbetad tid är ersättning för tid då att arbetstagaren ej står till arbetsgivarens förfogande.

Helglön (SIAK 21 j

Löneelementet beräknas för såväl timavlönade som månadsavlönade, men särredovisas inte alltid för månadsavlönade.

Semesterlön. semesterersättning. semestermedel (SIAK 22)

Semesterlönetillägg och semestertillägg för statlig sektor betalas ut i januari och kommer ej med i marsstatistiken. Semesterlön redovisas ej. I den kommunala statistiken redovisas semesterlön (semesterdagslön) och semesterersättning ej separat utan ingår i övriga tillägg. För övriga avtalsområden redovisas ej semester. Semesterlön, lön som betalas ut i anslutning till när semesterdagar tas ut, avser inte hela året utan endast mätperioden vilket gör att uppgifterna inte blir användbara som jämförelsemått.

Bilaga 3 5 (5)

utöver förmåner vid sjukdom, föräldraledighet, militär- Ersättning försäkringskassans tänst örin utbildnin ermitterin SIAK 23 24 25 26 27 29

Löneelementen i SAF/LO-statistken under begreppet andra förmåner. För ingår anställda mäts stipulerad lön utan avdrag för sjukdom etc. tjänstemän och offentligt Särredovisning av denna ersättning görs därför inte.

Beredska s rsätt in SIAK 28

redovisas sektor. På SAF/LO- Beredskapsersättning separat för statlig och kommunal området utan förs in under andra sker ingen särredovisning ersättning begreppet förmåner. Beredskap redovisas ej för SAF/PTK-området.

Andra kontanta ersättningar, naturafönnåner (SIAK 3)

för ggturafönnåner gp fri bil, prisnedsatta måltider (SIAK 382 1, arvoden Ersättning .. . .. för samma trade m.m. SIAK 31 ersattmn för försla e ksamhet 1_ SIAK 32 andra

kontanta ersättnin ar SIAK 37

Natura- och andra förmåner redovisas I begreppet ingår inga kostnadsersättningar. i SAF/PTK-statistiken. I SAF/LO-statistiken ingår naturaförmåner m.m. i ett separat vidare andra förmåner. I andra förmåner ingår förutom naturamycket begrepp, förmåner även ersättningar utöver försäkringskassan vad gäller sjukdom m.m., beredoch sammanträdesarvode o.dyl. Begreppet är således skapsersättning, gratiñkationer ej helt jämförbara. För statlig och kommunal sektor redovisas ej naturaförmåner o.dyl.

Håkan Amelid

VISSA PRINCIPIELLA FRÅGOR VID INFORMATION OM FÖRMÅNER TILL ARBETSTAGARE l. Inledning 2. Rapportens disposition 3. Anställningsfönnåner och övriga förmåner 4. lbneförmåner och övriga anställningsfönnâner 5. Grundstruktur för klassiñcering av löneförmåner m.m. 6. Löneförmäner m.m. utan privatekonomiskt utbyte 7. Lñneförmåner med privatekonomiskt utbyte

tillvägagångssätt vid klassificering av förmåner. Bilaga 8.521. Använt

Bilaga 4 2 (27)

1. INLEDNING

Denna rapport behandlar vissa principiella frågor vid klassificering och värdering av förmåner till arbetstagare. Frågorna är betydelsefulla i ett arbete för att åstadkomma en mer heltäckande och rättvisande information om löner m.m. Särskild uppmärksamhet ägnas därför vissa svårbedömda förmånstyper.

problem. Inte Rapportens syfte är däremot inte att behandla praktiska lönestatistiska heller har avsikten varit att behandla löneförmånernas skattemässiga aspekter.

2. RAPPORTENS DISPOSITION

tillvägagångssättet. vid klassificering av förmåner till arbets- Rapportens disposition tagare. Denna klassificering görs i tre steg:

Anställningsförmåner och andra slag av förmåner

I detta första steg redovisas de krav som bör ställas för att en förmån skall betraktas som en anställningsförrnån. Det grundläggande kravet är att förmånen är beroende av anställningsförhållandet.

Dessa frågor behandlas i avsnitt 3.

Löneförmåner och andra slag av anställninggförmåncr

I detta andra steg redovisas vilka krav som bör ställas för att en anställningsförmån skall betraktas som en löneförmån. Det grundläggande kravet är att anställningsförrnåner erhålles till följd av ett ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren.

Dessa frågor behandlas i avsnitt 4.

Löneförmåner som ger ett privatekonomiskt utbyte för arbetstagaren och löneförmåner m.m. som ej ger ett sådant utbyte

l detta tredje steg dras en gräns mellan löneförmåner som ger respektive inte ger ett privatekonomiskt utbyte för arbetstagare. Dessutom behandlas vissa andra frågor rörande klassificering av löneförmåner m m.

Dessa frågor behandlas i avsnitten 5, 6 och 7.

3. ANSTÃLLNINGSFÖRMÅNER ocu ANDRA FÖRMÅNER

l normalfall är det inget problem att fastställa om en förmån är en följd av arbets- De flesta förmåner är reglerade i kollektivavtal

givare-/arbetstagareförhållandet.

och/eller i enskilda anställningsavtal, vilket klan anger att förmånerna har samband med anställningen. I andra fall - främst när avtalsreglering sakna - kan denna fråga emellertid vara svårare.

Till att börja med måste då fastställas om förmånstagarkretsen inryms inom arbetstagarkretsen. I princip bör detta vara ett villkor för att en förmån skall anses knuten till Om en vidare krets kommer i åtnjutande av en förmån kan den ses anställningen.

som ett utbyte av någon annan relation än arbetsgivare-larbetstagareförhållandet. l

praktiken kan frågan dock vara betydligt svårare. Två frågor som rör dels kretsen av förmånstagare, dels villkoren för förmånen bör prövas:

1. Skall varje vidgning av förmånstagarkretsen utöver arbetstagarna innebära att en förmån förlorar sin karaktär av anställningsförmån?

2. Skall även mycket små fördelar i de förmånsvillkor som erbjuds arbetstagarna jämfört med en vidare krets innebära att förmånen anses kopplad till anställningen?

3.1 Förmånstagarkretsen

Många uppdragstagare har arbetsförhållanden och -villkor som liknar arbetstagares. Därför är gränsdragningen mellan kategorierna inte heller lika entydig i fråga om att betala preliminärskatt och arbetsgivaravgifter som i arbetsgivares skyldighet En av förmånstagarkretsen till sådana arbetsrättsliga sammanhang. utvidgning som skatte- och avgiftsmässigt likställs med arbetstagare kan, mot uppdragstagare denna bakgrund, inte anses upphäva en förmåns koppling till anställningsförhällandet.

Ett näraliggande fall är om arbetstagarna är en av flera preciserade och avgränsade kategorier mottagare av en viss förmån. Förutom arbetstagarna erbjuds kanske ägare och vissa uppdragstagare förmånen. För arbetstagarnas del kan i sådana fall konstateras att det just år anställningsförhållandet som berättigar till förmånen. Det faktum kan erhålla förmånen bör inte ändra denna bedömning. Det att även andra kategorier handlar, för arbetstagarnas del, om en anställningsförmån.

När avtalsreglering saknas är det svårt att se nâgra andra naturliga gränser för att från ett utbyte av andra relationer. Endast mer allmänt särskilja anställningsförmåner hållna bedömningar av totala antalet förmånstagare i förhållande till antalet anställda förmånstagare torde kunna göras.

Bilaga 4 4 (27)

3.2 Förmånsvillkoren

Den andra frågan gällde om även mycket små fördelar i de förmånsvillkor, som erbjuds anställda jämfört med andra, skall innebära att förmån hänförs till anställsvar. Det faktum att förmånsvärdet ningsförhållandet. Frågan bör ges ett jakande här definierat som skillnaden mellan å ena sidan anställdas och å andra sidan övrigas villkor - är lågt saknar principiell betydelse i sammanhanget.

3.2.1 Kan aktier, konvertibler och optioner utgöra anstållningsförmåner?

För vissa slag av förmåner till arbetstagare är frågan emellertid svårare att avgöra. i Skall t.ex. konvertibler, aktier eller optioner som erbjudits till arbetstagare betraktas som anställningsförmåner? Frågan kan prövas i två steg:

1. Sker arbetstagarnas förvärv av konvertiblerna, aktierna eller optionema på villkor som gör det befogat att tala om en anställningsförrnån?

2. Skall avkastningen på konvertibler, aktier eller optioner som erbjudits till s arbetstagare betraktas som en anställningsförmån?

Villkor vid förvärv

Ett konvertibelerbjudande till arbetstagare kan ha följande förmånskomponenter:

1. Finansieringsvillkoren. Arbetstagarna får, på grund av arbetsgivarens förmedlande insats (se vidare avsnitt 4.4), särskilt förmånliga villkor vid banklån till finansiering av konvertibler.

2. Köpgvillkoren. Arbetstagarna får, på grund av sin anställning, teckningsrätt och kanske särskilt förmånliga villkor vid köp av konvertiblerna. i.

Båda förmånskomponenterna bör i princip betraktas som anställningsförmåner. När det gäller ñnansieringsvillkoren torde det också i praktiken vara relativt enkelt att avgöra om arbetstagarna får bättre villkor än andra bankkunder. Däremot kan det l exakta förmånsvärdet - definierat som arbetstagarnas fördel i förhållande till övriga bankkunder - vara svårt att fastställa. s. Bedömningen av om köggvillkoren utgör anställningsförmåner är svårare. För att fastställa om arbetstagarna villkor förutsätts att en relevant i erbjuds särskilt förmånliga marknadsjämförelse finns tillgänglig. Samtidigt indikerar en avgränsning av de teckningsberättigade att det rör sig om ett förmånligt erbjudande.

Bilaga 4 5 (27)

Mot denna bakgrund kan konvertibelerbjudandet betraktas som en anställningsförmån:

gm_ inget jämförbart erbjudande ges till en vidare köparkrets,

- o_m_ ett jämförbart men erbjudande visserligen ges till en vidare köparkrets arbetstagarna erbjuds bättre villkor, eller

- samma villkor som en vidare köparkrets men ej gm_ arbetstagarna erbjuds skulle ha rätt att utnyttja det andra erbjudandet utan anställning i företaget.

Konvertibelerbjudandet kan däremot inte betraktas som en anställningsförmän:

- och om de gm arbetstagarna erbjuds samma villkor som en vidare köparkrets skulle kunna utnyttja detta erbjudande utan anställning i företaget.

Avkastningen

Ett erbjudande att köpa konvertibler, aktier eller optioner i det företag där man är anställd innebär, samtidigt som det kan utgöra en anställningsförmån, att arbetstagarna erbjuds en ny relation till arbetsgivaren. Förutom att vara arbetstagare erbjuds

de anställda bli långivare eller ägare.

Avkastningen på värdepapperen måste ses i detta perspektiv - den är resultatet av en annan relation än arbetsgivar-arbetstagarförhållande. Även om ett förvärv av värdepapperen ägt rum på villkor, som gör det befogat att tala om en anställningsförmån, bör inte avkastningen ses som en sådan.

Även andra skäl talar emot att se avkastning som anställningsförmåner. Ett marknadsmässigt pris vid förvärv av värdepapper baseras på en uppskattning av den förväntade framtida avkastningens nuvärde. Avkastningen har med andra 0rd redan beaktats vid bedömningen av om ett förvärv skett på villkor som innebär att en anställningsförmån föreligger.

Bilaga 4 6 (27)

4. LÖNEFÖRMÅNER OCH ANDRA ANSTÄLLNINGSFÖRMÃNER

En förmån som, enligt resonemanget i avsnitt 3, kan hänföras till anställningsförhållandet är därigenom inte självklart en löneförmån. För lönelörmåner gäller, förutom kravet på koppling till anställningsförhållandet, att anställningsförmånen ska erhållas till följd av ett ekonomiskt åtagande från arbetsgivarens sida. Dessutom skall ett förmånsvärde kunna fastställas.

4.1 Direkta transaktioner mellan arbetsgivare och arbetstagare

Direkta transaktioner mellan arbetsgivare och arbetstagare innebär att inget mellanled i transaktionen förekommer. Transaktionen kan vara antingen enkel eller dubbelriktad. Enkel är den när arbetsgivaren till arbetstagaren överför t.ex. kontant lön. Dubbelriktade transaktioner förekommer vid vissa naturaförmåner. I sådana fall erhåller arbetstagaren en förmån och gör en motprestationi förhållande till arbetsgivaren utöver sin arbetsinsats, normalt sett i form av ett kontant bidrag.

4.1.1 Kontantförmåner

De flesta anställningsförmåner erhålles genom en direkt penningtransaktion från arbetsgivaren till arbetstagaren. Förmånsvärdet motsvaras av en kostnad för arbetsgivaren. Sådana anställningsförmåner utgör självfallet också Iöneförmåner.

4.1.2 Naturaförmåner

Principiellt kan naturaförmåner ses som rabatter. Arbetstagare får möjlighet att anskaffa eller utnyttja varor, tjänster och/eller värdepapper till ett rabatterat pris. Rabattsatsen kan variera från 100 procent - om varan, tjänsten eller värdepapperet erhålles gratis - och nedåt i förhållande till arbetstagarens betalning till arbetsgivaren.

Förmånsvärdet hos en naturaförmån kan anses motsvara rabattens belopp. Skall rabattbeloppet kunna beräknas måste emellertid först ett normalpris för varan, tjänsten eller värdepapperet fastställas. Detta kan göras från två principiellt olika utgångspunkter, nämligen: - kostnad eller arbetsgivarens

arbetstagarens utbyte.

Arbetsgivarens kostnader

Faktiska kostnader

Bilaga 4 7 (27)

kostnad kan, för det första, med utgångspunkt i den Arbetsgivarens uppskattas faktiska kostnaden. Då behandlas kontant- och naturaförmåner kostnadsmässigt faktiska nettokostnad, definierad som kostnaden för förmånlikfonnigt. Arbetsgivarens en minus får indikera rabattbeloppet och därigenom också arbetstagarens bidrag, förmånsvärdet. Ett direkt beloppsmässigt samband uppnås mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande och förrnånsvärdet.

Flera invändningar kan dock resas mot detta tillvägagångssätt. Förmånsprincipiella värdet hos en viss naturaförmån skulle variera mellan olika arbetsgivare beroende på kostnadsförhållanden. Förmånsvärdet skulle dessutom variera mellan distributionsleden och vara högst i detaljistledet, lägre i grossistledet och lägst i producentledet.

är att förmånsvärdet skulle bero på vilket kostnadsbegrepp som En tredje invändning hos olika arbetsgivare. Ses de fasta kostnaderna som används och på kalkylrnetoderna givna kan marginalkostnaden för att framställa ytterligare en enhet, utgöra ett mått kostnaden. Alternativt kan den genomsnittliga rörliga kostnaden per på den faktiska enhet ses som ett lämpligt mått. Om de fasta kostnaderna ej ses som givna kan självkostnaden per enhet indikera den faktiska kostnaden.

av metoderna kan generellt sägas vara den principiellt riktiga vid förmåns- Ingen värdesbestämningen. Självfallet måste priset för en vara eller tjänst totalt sett täcka såväl de fasta som rörliga kostnaderna. Detta utesluter emellertid inte att företag kan ha differentierade sålda enheter debitpriser för en viss vara eller tjänst. Marginellt eras då kanske ett pris som förutom att täcka de rörliga kostnaderna endast ger ett

bidrag till de fasta kostnaderna.

- Alternativkostnaden

Med denna eftersträvas en likformig behandling av kontant- och utgångspunkt naturaförmåner med avseende på resultateffektema. Alternativkostnaden ska visa naturaförmånens resultateffekter på samma sätt som de faktiska kostnaderna för kontantförrnåner.

Hänsyn måste därför tas till det intäktsbortfall som uppstår när varan eller tjänsten har en alternativ, Intäktsbortfallet kan anses motsvaras av marknadsmässig avsättning. Om produktionsvolymen betraktas som given kan förförsäljningspriset per enhet. säljningspriset ses som en alternativkostnad. Rabattbeloppet och därigenom förrnånsvärdet motsvaras av detta försäljningspris minus arbetstagarens bidrag.

Försäljningspriset som normalprismått har, jämfört med de faktiska kostnaderna, fördelen att inte bero på enskilda arbetsgivares kostnadsförhållanden eller kalkylmetoder utan i princip vara marknadsbestämt. Trots detta upprätthålls ett starkt

Bilaga 4 8 (27)

beloppsmässigt samband mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande och förmånsvärdet.

Även försäljningspriset har, liksom de faktiska kostnaderna, emellertid nackdelen att variera mellan distributionsleden. Dessutom kan alternativkostnaden - och därigenom också förmånsvärdet - variera kraftigt över tiden beroende på marknadsläget. Saknas alternativ avsättning utgörs alternativkostnaden inte av försäljningspriset utan av marginalkostnaden, förutsatt att produktionsvolymen kan anpassas. Vid differentiering av priset på en viss vara eller tjänst mellan olika marknadssegment finns risk för att fönnånsvärdet bestäms godtyckligt.

Arbetstagarens privatekonomiska utbjge

- Konsumentpriset eller realisationspriset

En helt annan utgångspunkt vid beräknandet av direkta naturaförmâners värde är arbetstagarens privatekonomiska utbyte. Detta utbyte kan för varcr och tjänster definieras som differensen mellan marknadspriset i detaljistledet och det av arbetstagaren betalade priset. För värdepapper skulle förmånsvärdet kunna utgöras av realisationsvinsten vid första möjlighet till omsättning. Med dessa normalprismått undviks att en viss naturaförmåns värde varierar från arbetsgivare till arbetsgivare och mellan olika branscher.

Med undantag för värdepapper är de principiella problemen emellertid betydande. Det viktigaste är att förmånsvärdet skulle sakna samband med något mått på arbetsgivarens ekonomiska åtagande. l vissa fall skulle förmånsvärden uppstå utan ett eller sådant åtagande. Detta skulle t.ex. ske när en arbetstagare hos ett poducentgrossistföretag får köpa en vara till normalt försäljningspris, vilket understiger marknadspriset i detaljistledet med t.ex. 15 procent. Ingen faktisk kostnad :ller alternativkostnad skulle uppstå hos arbetsgivaren.

Till detta problem kan läggas att marknadspriset i detaljistledet sällan ir enhetligt och att försäljning till slutliga konsumenter kan ske i alternativa former genom postorder och direkt från lager. Det skulle i praktiken vara nödvändigt att genomgående fastställa schablonvärden.

Vilket normalprismått bör användas?

Information om löner m.m. bör avspegla såväl kostnadsförhållanden som olika arbetstagargruppers villkor. För direkta naturaförmåner är det av redovisade skäl omöjligt att fullt ut uppnå bådadera. Fokuseras uppmärksamheten på det privatekonomiska utbytet så försvinner sambandet mellan förmånsvärden Od] arbetsgivares ekonomiska åtaganden. Betonas i stället sambandet mellan kostnader och förmåns-

Bilaga 4 9 (27)

värden blir beräkningarna mindre upplysande i, fråga om det privatekonomiska

utbytet.

I föregående avsnitt har sagts att en förmån skall bero på arbetsgivar-arbetstagarförhållandet och att en anställningsförmån ska för att ses som en anställningsförmån av ett ekonomiskt för att ses som en lönevara följden åtagande av arbetsgivaren förmån. Marknadspriset i detaljistledet uppfyller som normalprismått vid beräkning av varu- och tjänsterabattens förmånsvärde det första men inte det andra kravet.

Arbetsgivarens faktiskakostnader har som normalprismått den stora nackdelen att de fastställs av mycket varierande kalkylmetoder som var och en väl kan på grundval motiveras med hänsyn till förutsättningarna. Förmånsvärdesberäkningen blir dock god- Dessutom likställs kontant- och naturaförmåner med detta mått visserligen tycklig. kostnadsmässigt men inte resultatmässigt.

- Försäljningspriset

förefaller mest lämpligt vid beräkning av Det normalprismått som, trots stora brister, förmånsvärde är arbetsgivarens Det komvaru- och tjänsterabatters försäljningspris. dels ha ett starkt binerar egenskaperna att dels vara i princip marknadsbestämt, ekonomiska också samband med arbetsgivarens åtagande. l de flesta fall torde måttet vara relativt enkelt att tilllämpa.

- Självkostnaden

Om naturaförmånen utgörs av en vara eller tjänst, som inte säljs av arbetsgivaren på en marknad, saknas alternativ till de faktiska kostnaderna som normalprismått. Det som är tillämpligt. I de är dock svårt att generellt bedöma vilket kostnadsbegrepp flesta fall torde dock beräkning av totalkostnaden per enhet vara genomsnittlig tillfredsställande.

- Realisationspriset

För löneförmåner i form av förmånliga villkor vid förvärv av nyemitterade aktier, konvertibler eller i företaget är frågan principiellt enklare. Det pris som optioner skulle erhålla vid första försäljning kan anses motsvara såväl arbetstagaren möjliga alternativkostnad som marknadspriset. Både den privatekonomiska arbetsgivarens ekonomiska åtaganden avspeglas av realisationsvinsten. nyttan och arbetsgivarens

Bilaga 4 10 (27)

4.2 indirekta transaktioner mellan arbetsgivare och arbetstagare

En indirekt transaktion innebär att det finns en förmedlande mellan arbetspart givaren och arbetstagaren. Indirekta transaktioner kan, liksom direkta, vara såväl enkel-, som dubbelriktade. Enkelriktade transaktioner avser även i dessa fall normalt sett kontantförmåner medan dubbelriktade avser naturaförmåner.

De dubbelriktade transaktionerna kan dock ha olika tekniska När arbetslösningar. tagaren gör sin motprestation utöver arbetsinsatsen kan den riktas både till arbetsgivaren och till mellanledet. I det första fallet förutsätts, om det råder en affärsmässig relation till mellanledet, att arbetsgivaren betalar ett marknadspris för varan eller och därefter eventuellt får ett bidrag av arbetstagaren. tjänsten I det andra fallet gör arbetsgivaren en delbetalning till mellanledet, varefter arbetstagaren gör en kompletterande betalning. Principiellt har det i detta sammanhang självfallet ingen betydelse vilken av de båda betalningsformema som tillämpas.

Det har vid bedömningen av om en anställningsförmån skall anses vara en löneförmån inte heller någon betydelse om den betalas direkt eller indirekt. Om en kontantförmån betalas direkt eller via t.ex. en personalstiftelse eller ett försäkringsbolag är i princip egalt. Om en naturaförmån, som subventionerade luncher, erhålles direkt i arbetsgivarens matsal eller indirekt genom att arbetsgivaren bekostar rikskuponger som berättigar till motsvarande förmån på andra näringsställen saknar också principiell betydelse. Skillnaderna mellan direkta och indirekta löneförmåner har endast att göra med olika problem vid den beloppsmässiga värderingen. .,. .. 4.2.1 Kontanttörmåner

Det principiella problemet vid värdering av indirekta kontantfömiåner är att avgöra vilket belopp som vid en viss tidpunkt skall anses motsvara förmånsvärdet: Det belopp som arbetsgivaren utbetalar eller det belopp som erhåller. arbetstagaren Arbetsgivarens kostnad kan avse t.ex. försäkringar för arbetstagare.

...me

man.. Skäl talar för att förmånsvärdet skall beräknas med utgångspunkt i arbetsgivarens kostnader vid en given tidpunkt. Endast då uppnås ett starkt samband mellan förmånsvärdet och arbetsgivarens ekonomiska åtagande. Dessutom omfattas då även förmåner som beror på arbetsgivar-arbetstagarförhållandet men erhålles av arbetstagaren efter anställningens slut. Om arbetsgivarens kostnader saknar tydlig individuell anknyt- 4 , 7ning kan genomsnittliga förmånsvärden fastställas.

4.2.2 Naturalörmåner m.m.

Indirekta naturaförmåner kan, liksom direkta, ses som rabatter med varierande rabattsatser. Skillnaden är att arbetsgivaren i ett första led betalar kontant.

l båda fallen ett ekonomiskt åtagande. Den viktigaste skillnaden är gör arbetsgivaren att förmånsvärdet år lättare att fastställa om naturaförmånen ges indirekt. Kostnaden motsvarar till exempelvis rikskuponger eller annan som arbetsgivarens betalning tillhandahåller naturaförmånen. kostnad kan i sådana fall anses Arbetsgivarens motsvara marknadsvärdet. Ett normalpris som utgångspunkt för fastställande av förmånsvärdet av rabatten fås utan principiella problem.

4.2.3 indirekta transaktioner via närstående mellanled

Som ovan berörts är värderingen av indirekta naturaförmåner enklare att genomföra än motsvarande värdering av direkta naturaförmåner. lnte heller erbjuder värderingen av indirekta kontantförmåner några svårlösta principiella problem. En förutsättning är dock i båda fallen att det första ledet i transaktionen - från arbetsgivaren till mellanledet - sker på marknadsmässiga grunder. Endast då kan hävdas att arbetsgivarens ekonomiska åtagande sammanfaller med ett marknadsbestämt normalpris.

Integrerat mellanled

l vissa fall har emellertid mellanledet inte alls denna oberoende ställning i förhållande till arbetsgivaren. Personalstiftelser eller motsvarande kan istället ofta ses som en intedel av arbetsgivar-arbetstagarrelationen. Endast nuvarande och ibland före grerad har rätt till förmåner från personalstiftelsen, vilket innebär att en detta arbetstagare föreligger. Personalstiftelsen har dessutom tillkommit genom ett anställningsförmån ekonomiskt vilket innebär att kravet på löneförmåner kan åtagande av arbetsgivaren, anses uppfyllt.

l stället för att vara en affärsmässig motpart till arbetsgivaren kan personalstiftelsen ses som en metod för att hantera transaktioner från arbetsgivare till arbetstagare. Två frågor av betydelse vid förmånsvärderingen gör sig gällande:

1. Hur bör arbetsgivarens ekonomiska åtagande i förhållande till personalstiftelsen definieras?

2. Kan detta ekonomiska åtagande, på samma sätt som vid andra indirekta transaktioner, utgöra en grund för beräkning av förmånsvärdet?

Bilaga 4 12 (27)

Hur skall arbetsgivarens ekonomiska åtagande definieras?

ekonomiska till Den första frågan gäller hur arbetsgivarens åtagande i förhållande personalstiftelsen bör definieras. Skall t.ex. alla transaktioner från arbetsgivaren till personalstiftelsen medräknas.

i avsnitt 3.2.1 bör avkastning på värdepapper, till skillnad från Enligt resonemanget villkor vid förvärv, inte betraktas som en anställningsförmån. Med detta förmånliga erhåller kunna inräknas i synsätt borde inte heller avkastning som personalstiftelsen förmånsvärdet. Endast förmånliga villkor vid förvärvet eller finansiella bidrag till förvärvet borde inräknas i arbetsgivarens ekonomiska åtagande.

eller Starka skäl finns att upprätthålla denna princip. Oavsett om personalstiftelsen arbetstagarna har rätt att realisera värdepapperen eller ej så skulle ett avsteg från leda till anmärkningsvärda konsekvenser. Då skulle först ett finansiellt principen bidrag till förvärvet inräknas i förmånsvärdet och därefter dessutom avkastningen, som i sådana fall sannolikt avser värdepapper som förvärvats på marknadsmässiga grunder.

Dessutom skulle personalstiftelsens placeringsregler påverka beräkningen av värdet på de förmåner som erhålles av arbetstagarna. Om personalstiftelsens innehav av värdeför arbetsgivaren blir förmånsvärdet högre än papper helt eller delvis är reserverat om placeringsreglerna är friare. I det senare fallet kommer ju en större del av avkastningen från andra än arbetsgivaren och utgör överhuvudtaget ingen transaktion - direkt eller indirekt - mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

En ofrånkomlig nackdel när avkastningen borträknas är att förmånernas privatekonolnte heller om avkastningen medräknades skulle detta miska utbyte underskattas. emellertid kunna undvikas. Om de finansiella resurser som personalstiftelsen i ett tidiinte används till förvärv av värdepapper utan av gare skede erhållit från arbetsgivaren t.ex. fritidshus uppstår också en undervärdering. Den självkostnad som arbetstagare i sådana fall måste täcka avser ju endast driftskostnader och inte kapitalkostnader.

Kan arbetsgivarens ekonomiska åtagande ligga till grund för förmånsvärderingen?

Mot bakgrund av de svårigheter som föreligger vid förmånsvärdeberäkning av grundekonomiska metoder diskuteras. När val av arbetsgivarens åtagande kan alternativa är personalstiftelser ses som en integrerad de] av arbetsgivar-arbetstagarrelationen principen att utgå från det första ledet i transaktionen vid beräkningen av förmânsvärdet kanske inte lika självklar.

Istället skulle i sådana fall transaktionen från personalstiftelsen till arbetstagaren kunna betraktas från arbetsgivaren. Då på samma sätt som en direkt transaktion skulle undvikas att förmånsvärdet underskattas såsom ovan har beskrivits.

Bilaga 4

13 (27)

är emellertid att det tidsmässiga sambandet En nackdel med detta tillvägagångssätt och det förmånsvärde som erhålls av mellan arbetsgivarens ekonomiska åtagande skall ses som arbetsarbetstagaren bryts. Mot detta kan invändas att personalstiftelsen för transaktioner till arbetstagarna. Det första ledet i transaktionen givarens verktyg betraktas då som en intern angelägenhet för arbetsgivaren.

Detta förutsätter dock att arbetsgivaren kontrollerar personalstiftelsen. resonemang eller så måste det första Om kontrollen är delad rem av ligger hos arbetstagarna anses vara den relevanta vid beräkning av förmånsvärdet. Såväl ledet i transaktionen som principiella argument talar således emot denna beräkningsgrund. praktiska

tillkommit engagemang av arbets- När personalstiftelsen på grund av ett finansiellt givaren kan ännu en beräkningsgrund övervägas. l dessa fall kan personalstiftelsens Även totala inkomster ses som en alternativkostnad för arbetsgivaren. avkastningen

såväl från arbetsgivaren som från andra - skulle med detta synsätt ligga till grund för skulle ju ha tillfallit arbetsgivaren om beräkningen av förmånsvärdet. Avkastningen hade överförts till personalstiftelsen. Ett samband mellan inte det räntabla kapitalet ekonomiska åtagande och förmånsvärdet kan anses föreligga. arbetsgivarens

denna skulle dock förmånsvärdet underskattas om Även med beräkningsgrund investerar i t.ex. fritidshus för arbetstagarna. Hyran behöver bara personalstiftelsen är att arbetsgivarens räkenskaper med täcka driftskostnaderna. En annan invändning I stället denna modell inte skulle kunna ligga till grund för förrnånsvärdeberäkningen. om löner rn m. skulle personalstiftelsen få ge underlag för information

Vilken beräkningsgrund bör tillämpas?

redovisade ansatser för värdering av förmåner som erhålles via närstående Samtliga mellanled är således förenade med nackdelar. Det största problemet har att göra med

förekomsten av historiska överlåtelser av kapital till personalstiftelsen. Detta kapital

finansierar förmåner kan antingen ha placerats på ett sådant sätt att dess avkastning eller att arbetstagare inte behöver täcka till arbetstagarna på ett sätt som innebär kapitalkostnader när de tar del av personalstiftelsens erbjudande.

Det förhållandet att vissa löneförmåner underskattas på grund av att arbetstagarna

ett som erhållits i ett tidigare skede kan knappast kollektivt disponerar kapital motivera helt avvikande vid värdering av dessa löneförmåner. principer

beräkningsgrund. Mer ingående Det är dock mycket svårt att fastställa en enhetlig för att ta ställning till om en lämplig studier av dessa förmåner är nödvändiga

föreligger och vilken det i så fall är. enhetlig beräkningsgrund

4.3 Direkta och indirekta naturaförmâner - vissa grinsdragningsfrágor

Oberoende av hur transaktionen av den direkta eller indirekta naturaförmånen tekniskt rör det sig i princip om en lönefömån. Men finns det ändamål genomförs som motiverar undantag från denna bedömning? Skall t.ex. fri tillgång till en motionssom ur arbetsgivarens synvinkel kanske är en lönsam investering genom anläggning, att sänka betraktas som en löneförmån? Skall fri tillgång till bastu sjukfrånvaron, anses vara en löneförmån medan dusch ses som ett självklart inslag i en god

arbetsmiljö? Går gränsen istället kanske mellan en bastu och ett solarium? Skall fritt kaffe bedömas som en löneförmån medan långt högre kostnader för husgeråd, spis, möbler, kaffebryggare, etc i fikarummet ses sm naturliga inslag i arbetskylskåp, miljön? i

4.3.1 Enhetliga och restriktiva kriterier

mellan å ena sidan löneförmåner och å andra En principiellt grundad gränsdragning sidan rimliga inslag i arbetsmiljön och företagshälsovården är i dessa fall svår att göra. måste med i sedzänjor och behov. Viktigt i Bedömningen göras utgångspunkt sammanhanget är dock att denna bedömning görs rred stöd av rimligt enhetliga kriterier. För otvivelaktigt utgör standarden på arbetsmiljö, hälsovård, hygienanordfaktorer, vilkas förminsvärde varierar mycket från ningar och rekreationsmöjligheter arbetsplats till arbetsplats.

skulle dock informationen om löner m.m. i detta Inte ens med helt enhetliga kriterier sammanhang bli rättvisande. Om området för ändamål som bedöms vara naturliga mellan olika arinslag i arbetsmiljön och företagshälsovården tänjs ut bl: jämförelser missvisande. Bedöms t.ex. en motimsanläggning som ett sådant betstagargrupper kommer mellan de som har respektive inte har tillgång till ändamål jämförelser att halta. Jämförbarhetsskäl talar således för att kriterierna, motionsanläggning förutom att vara bör vara restriktiva och sättas med utgångspunkt i förenhetliga, hållande som är relativt svagt utvecklade i dessa avseenpå arbetsmarknadsområden den.

4.3.2 Samma syn på direkta och indirekta förmåner

Om en naturaförmån som erhålles direkt av arbetsgvaren, bedöms som t.ex. ett och inte som en .öneförmåm bör motsvarande rimligt inslag i företagshälsovården erhålles indirekt. Det finns inget rimligt skäl till att bedömning göras om förmånen förmåner till i ett litet som inte har råd att investera i en arbetstagaren företag, skall bedömas annorlunda än förmåner till arbetstagare i ett större motionsanläggning, som har denna möjlighet.

Bilaga 4

15 (27)

utgör lönsamma investering- Att det i vissa fall kan göras gällande att naturaförmåner bland arbetshälsa och minskad sjukfrånvaro ar för arbetsgivare genom förbättrad av en förmån. helt sakna betydelse för bedömningen tagarna bör i detta sammanhang mat,

Åtskilliga av ett hushålls privata utgifter har betydelse för hälsan. Näringsriktig

kläder kan med samma logik ses som lönsamma investeringar. god hygien och varma

4.4 Arbetsgivaren förmedlar

eller indirekt

I vissa fall är anställningsfönnåner inte resultatet av någon direkt

utan roll är transaktion mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, arbetsgivarens

förmedlande. Ingen identiñerbar kostnad på grund av fönnånen uppstår i arbetsgiva-

rens räkenskaper.

sin bankförbindelse avtalat att anställda

Detta är fallet t.ex. när arbetsgivaren med

lånevillkor. Aven personalrabatter kan bygga på en sådan skall få särskilt förmånliga förmedlande insats från arbetsgivarens sida.

4.4.1 Har varje förmån en kostnad?

har ett pris och att arbetsgivaren på Det kan med visst fog hävdas att varje förmån eller så ett eller annat sätt får betala. Kostnader uppstår i något annat sammanhang favörer. skulle, med detta synsätt, intecknas utrymmet för framtida Arbetsgivaren

motsvarande förmånens värde, genom sin förmedlande roll, alltid ådra sig en kostnad

som avvikelsen från marknadens villkor. definierad

Vid t.ex. kvantitetsrabatter kan hävdas att Vissa undantag skulle dock förekomma.

för arbetstagaren motsvaras av en fördelen är ömsesidig. Pris- eller räntesänkningen

ord ett skäligt kostnadssänkning för säljaren. Det rabatterade priset utgör med andra

marknadspris med hänsyn till kvantitet och övriga köpevillkor.

andra bedömas på olika sätt Förmånliga lånevillkor kan, liksom slag av rabatter, För bankanställda utgör rabatten en följd av en direkt beroende på omständigheterna. När andra arbetsgivare förmedlar transaktion och kan därför ses som en löneförmån. från kvantitetsrabatter och motsvarande talar dock lånen blir frågan svårare. Bortsett är enbart förmedlande. Någon form av starka skäl för att arbetsgivarens insats sällan att beloppmässigt fastställa kostnad torde i de flesta fall uppkomma. Svårighetema förefaller dock avsevärda. denna kostnad, som indikation på förmånsvärdet,

4.5 Vissa andra anställningsförmåner

men inte Ett särskilt fall är när en förmån har samband med anställningsförhållandet, transaktion mellan arbetsgivaren och arbetsär resultat av en direkt eller indirekt tagaren och inte heller av en förmedlande insats av arbetsgivaren.

Detta är fallet t.ex. vid vissa rabatterbjudanden. Det är vanligt att anställda i tjänsten lockas att anlita vissa hotellkedjor, eftersom de privat erbjuds rabatter i relation till antalet fullt betalda övernattningar.

en kostnad. l-lär är emellertid värdet ännu Självfallet har även denna form av förmån svårare att fastställa. Hotellkedjan kan hävda att rabattema bara får utnyttjas då kapacitetsutnyttjandet ändå är lågt. l stället för en nettokostnad uppstår kanske en av nettointäkt, i synnerhet som den gynnade hotellgästen kan förväntas betala vissa hotellets Alternativet till rabatten skulle kanske vara sämre tjänster till normalpris. konkurrenskraft, beläggning och resultat.

4.5.1 Stort utbyte utan identifierbar kostnad

Trots detta är det uppenbart att dessa förmåner totalt sett kan få en prishöjande effekt när de får stor spridning. De höjda kostnaderna för kunderna kan emellertid i de flesta fall varken fastställas beloppsmässigt eller hänföras till någon enskild av arbetsgivare. Det förfaller därför inte möjligt att betrakta anställningsförmåner detta slag som löneförmåner.

kan konstateras att dessa former av anställningsförmåner, liksom sådana Samtidigt som beror på arbetsgivarens förmedlande insats, kan representera ett stort privatekonomiskt utbyte för arbetstagare. De växer av allt att döma dessutom i betydelse. att dessa förmåner inte beaktas vid jämförelser av Det är därför otillfredsställande olika arbetstagargruppers villkor.

Bilaga 4 17 (27)

OM LÖNEFÖRMÅNER M M 5. EN GRUNDSTRUKTUR FÖR INFORMATION

bör. enligt resone- För att en förmån till arbetstagare skall anses vara en löneförmån 3 och 4, två slag av villkor vara uppfyllda: mangen i avsnitt

ibland till- - det första skall förmånen endast erhållas av arbetstagare, för sammans med annan förmånstagarkrets.

åtagande av - För det andra skall förmånen erhållas till följd av ett ekonomiskt

arbetsgivaren.

För att information om löner m.m. skall kunna ge underlag för rättvisande jämförelser mellan å ena sidan löneförmåner som anses bör vid klassiñceringen göras en skillnad och å andra sidan förmåner som anses sakna ett ha ett privatekonomiskt utbyte sådant.

mellan å ena sidan I avsnitt 4.3 fördes därför ett resonemang om gränsdragningen etc.

löneförmåner och å andra sidan rimliga inslag i arbetsmiljön, företagshälsovården

mellan kostnadser- I avsnitt 6 belyses av samma skäl vissa frågor om gränsdragningen Även löneförmåner och andra arbetskraftssättningar och andra löneförmåner. kostnader som inte varierar med hänsyn till olika gruppers ställning på arbetsredovisas åtskillt från marknaden bör, oberoende av det privatekonomiska utbytet, löneförmåner så som de defmierats i denna rapport.

för klassificering av löneförmåner Mot denna bakgrund kan följande grundstruktur m.m. urskiljas:

utan utbyte för arbetstagare eller som utgår på

1. Lñneförmåner privatekonomiskt

grundval av lagstiftning.

2. löneförmåner med privatekonomiskt utbyte för arbetstagare.

3. Anställningsförmåner som inte utgör löneförmåner.

förmåner till arbetstagare innebär 1 och 2 ett ekonomiskt Av dessa tre kategorier

åtagande av arbetsgivare. 2 och 3 ger ett privatekonomiskt utbyte för arbetstagarna.

således både ett ekonomiskt åtagande och ett Endast den andra kategorin innebär

privatekonomiskt utbyte.

Frågor rörande anställ- Fortsättningsvis behandlas endast de två första kategorierna. har behandlats i avsnitt 4. ningsförmåner som inte utgör löneförmåner

Bilaga 4 18 (27)

UTAN PRIVATEKONOMISKT UTBYTE SAMT LÖNEFÖRMÅNER LAGSTADGADE ARBETSGIVARAVGIFTER

6.1 Kostnadsersâttning

av alla löneförmåner används av arbetstagare för att betala kostnader. Merparten som har samband Därför måste en gränsdragning göras mellan å ena sidan kostnader med arbetstagarens arbete och å andra sidan kostnader som är privata. Endast

löneförmåner som avser kostnader som uppkommer på grund av arbetet bör be-

traktas som kostnadsersättningar.

Följande huvudkategorier av kostnadsersättningar kan urskiljas: i

1. Kostnader för att utföra arbetet

g

- 2. Privata merkostnader till följd av arbetet. i

6.1.1 Kostnader för att utföra arbetet

för Många kostnadsersättningar har samband med utgifter som utgör en förutsättning bilkostnader, etc. att överhuvudtaget utföra arbetet. Det kan handla om arbetsverktyg, sätt: Arbetstagaren betalar för Samtliga dessa fall kan betraktas på ett enhetligt för betalningen har ett arbetsgivarens räkning till en tredje part och ändamålet i Ersättningen skall kompensera preciserat och klart samband med arbetsuppgifterna. för kostnader som uppkommer för arbetstagaren. Något privatekonomiskt utbyte skall

i princip inte föreligga.

Privat användning

Arbetstagarens utlägg kan emellertid avse inköp av varor och tjänster som _dgls utgör

en förutsättning för arbetet, m har en privat nytta. Motsvarande gränsdragnings-

uppkommer när t.ex. en tjänstebil tillhandahålles av arbetsgivaren, men arproblem betstagaren har rätt till privat användning.

Vilka anses som en krav bör då ställas på en vara eller tjänst för att den skall för att utföra arbetet? Med en vidsträckt tillämpning skulle en stor del förutsättning Hälsoriktig mat, z av hushållets normala utgifter kunna täckas av kostnadsersättningar. för att en anständig bostad och ofta privata transportmedel utgör förutsättningar kunna utföra arbetet. En gräns måste dras. i

att se som Ett exempel på problemet utgörs av arbetskläder. Ibland är dessa närmast För vissa yrkesgrupper krävs av ett inslag i den personliga skyddsutrustningen. identifikationsskäl särskild uniformering. Kostnaderna beror i båda fallen på arbets-

Bilaga 4 19 (27)

uppgifterna. Det finns emellertid också exempel på att arbetsgivare ger kostnadskläder med full privat ersättningar till arbetstagares inköp av allmänt representativa användning.

Slutsatser rörande gränsdragningar

rörande mellan å ena sidan kostnadsersättningar och Tre slutsatser gränsdragningen kan, mot denna bakgrund, dras:

Behovet för att utföra arbetet bör 1. av en viss vara eller tjänst som förutsättning vara odiskutabelt skall betraktas som kostför att ersättningen till arbetstagare nadsersättning. Motsvarande synsätt bör gälla när arbetstagare har privat nytta etc som arbetsgivaren tillhandahåller. av utrustning, tjänstebil, utbildning,

förutsättning för arbetet, men 2. När en viss vara eller tjänst är en odiskutabel dessutom används får bedömningen av förmånsvärdet göras schablonprivat, mässigt med utgångspunkt i kostnaderna och i möjligheterna till privat användning. Råder tveksamhet om huruvida någon privat nytta överhuvudtaget bör ersättningen i sin helhet betraktas som kostnadsersättning. föreligger

för arbetet bör 3. Även om en vara eller tjänst utgör en odiskutabel förutsättning den i vissa fall anses falla inom ramen för hushållets normala utgifter. Detta

bör endast med begränsade och väl motiverade undantag gälla för föda, bostad och kläder.

6.1.2 Ersättning för privata merkostnader till följd av arbetet

avser kostnader som naturligen kan hänföras till hushållets eko- Vissa ersättningar Sambandet med är inte lika direkt. Ersättningen avser de nomi. arbetsuppgifterna merkostnader som uppkommer som en konsekvens av arbetet. privata

kunna hävdas att detta lika kan beaktas vid Det skulle slag av kostnader gärna och att särskilda är omotiverade. Levnadslönesättningen kostnadsersättningar omkostnadema varierar ju också mellan olika orter och beroende på avstånd mellan i form av särskilda kostbostad och arbetsplats utan att för den skull kompenseras nadsersättningar. Mot detta kan invändas att det, inte minst ur jämförbarhetssynvinkel, vore olyckligt om en större del av lönen inte skulle motsvaras av ett privatekonomiskt utbyte utan utgöra kostnader till följd av arbetet.

En central förutsättning för att uppnå jämförbarhet mellan olika arbetstagargruppers löneförmåner är att schablonbelopp för detta slag av kostnadsersättningar fastställs på av enhetliga och restriktiva kriterier. grundval

Bilaga 4 20 (27)

6.2 lagstadgade arbetsgivaravginer

Dessa är lagreglerade och varierar inte med hänsyn till olika personalkostnader på arbetsmarknaden. Vid jämförelser mellan olika arbetstagares gruppers ställning villkor saknar denna kategori därför betydelse trots att ett privatekonomiskt utbyte av avgifterna föreligger.

MED PRIVATEKONOMISKT UTBYTE 7. LÖNEFÖRMÅNER

att både bero på ett ekonomiskt Endast dessa förmåner förenar egenskaperna Vid åtagande av arbetsgivare och att ge ett privatekonomiskt utbyte för arbetstagare. villkor det cenmellan olika arbetstagargruppers utgör dessa löneförmåner jämförelser såväl kan vara såväl direkta som indirekta och erhållas trala inslaget. Löneförmånerna kontant som in natura.

l denna grupp av löneförmåner kan urskiljas fem underkategorier:

löneförmåner för arbetad tid, vilkas belopp är förutbestämda per l. Kontanta arbetad tidsenhet

för arbetad tid, vilkas belopp är relaterade till verk- 2. Kontanta löneförmåner samhetens utfall

löneförmåner - förutbestämda eller utfallsrelaterade - avseende ej 3. Kontanta arbetad tid

till arbetstagares utnyttjande eller 4. Löneförmåner, vilkas belopp är relaterade som tillhandahålles genom ett anskaffande av varor, tjänster eller värdepapper ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren

5. Löneförmåner som utgörs av vissa intjänade rättigheter (dock ej lagstadgade) avseende försäkringar, pensioner etc.

löneförmâner för arbetad tid, vilkas belopp är förutbestämda per 7.1 Kontanta arbetad tidsenhet

olika löneförmåner. Den Inom denna kategori faller en mångfald gemensamma är att förmånsbeloppet kan förutsägas om arbetsinsatsens art, tidsmässiga egenskapen omfattning och utläggning är känd.

Tre underkategorier av förutbestämda löneförmåner kan urskiljas:

t.ex. 1. Lön avseende normalarbetstid enligt anställningsavtalet

- fast månads-, vecko- och timlön, - lönetillägg baserade på den anställdes ålder, tjänstetid, ansvar, befattning och/eller kvalifikationer, samt andra fasta lönetillägg, t.ex. semestertillägg

Bilaga 4 22 (27)

avseende arbetad tid som faller utanför det avtalade normal- Lönetillägg arbetstidsmåttet, t.ex.

- övertidsersättning, mertidsersättning

3. Lönetillägg avseende arbetstider och arbetsförhållanden som anses obekväma, påfrestande eller farliga, t.ex.

- OB-ersättning, - samt risktillägg, resetillägg.

7.2 Kontanta löneñnnåner för arbetad tid, vilkas belopp är relaterade till verksamhetens utfall

Dessa löneförmåner fastställs på grundval av något mått på verksamhetens utfall. I normalfall är sambandet mellan verksamhetsutfall och löneutfall bestämt i förväg. Löneförmånens fastställas först efter att utfallsmätningen slutbelopp kan emellertid förts. Inte ens om arbetsinsatsens art, tidsmässiga omfattning och utläggning är känd kan löneutfallet intensitet förutsägas, eftersom detta även påverkas av arbetsinsatsens och/eller kvalitet samt i många fall av verksamhetens allmänna bärkraft.

Utfallsrelaterade löneförmåner kan mätas på varierande aggregeringsnivåer. Utfallsmåttet kan registrera allt från individuella arbetsinsatser till hela verksamhetens resultat. Måttet kan uttryckas i ekonomiska eller i volymmässiga termer. Utfallet kan mätas i absoluta termer eller i relation till ett uppsatt mål. Löneförmånerna kan erhållas direkt eller indirekt genom t.ex. en personalstiftelse. De erhålles i de flesta fall kontant men kan även erhållas i form av förmånliga villkor vid förvärv av varor, och värdepapper. Till denna kategori hänförs emellertid endast kontanta tjänster förmåner medan naturaförmåner behandlas i avsnitt 7.4.

7.2.1 Två väsentliga samband

Denna mångfald egenskaper gör det svårare att utforma en meningsfull information om utfallsrelaterade löneförmåner än om förutbestämda löneförmåner. Löneutfallet bestäms på grundval av två samband som kan variera närmast obegränsat:

1. Sambandet mellan arbetsinsats och utfallsmått.

2. Sambandet mellan utfallsmått och löneutfall.

Bilaga 4 23 (27)

Om båda sambanden är starka i den meningen att utfallsmåttet är känsligt för variationer i arbetsinsatsen och löneutfallet är känsligt för variationer i utfallsmåttet 3 Ä har ett syfte bakom utformningen sannolikt varit att skapa tydliga ekonomiska incitament för den enskilde arbetstagaren.

Om endast det andra sambandet - men inte det första - är starkt kan två alternativa eller kombinerade förklaringar tänkas. Utformningen kan dels bero på en strävan att till verksamhetens ekonomiska bärkraft, dels på en strävan anpassa lönekostnaderna att utfallsmåttet bättre skall avspegla verksamhetens samlade intresse. l det senare fallet handlar det således om att undvika utfallsmått som uppmuntrar suboptimerande arbetsinsatsen

oberoende av det Om det andra sambandet, slutligen, är svagt så är löneförmånen, första sambandets styrka, mindre utfallsberoende och mer förutsägbar.

7.2.2 Förånderliga löneformer

löneförmåner förefaller intress- De ovan beskrivna egenskaperna hos utfallsrelaterade anta att redovisa i en information om löner m.m. Den faktiska utvecklingen av dessa löneformer styrker denna uppfattning. Utvecklingen verkar gå i riktning mot mer utfallsmått. Sambandet mellan den individuella arbetsinsatsen och aggregerade därför mindre löneutfallet blir bl.a. till följd av mer komplexa produktionssystem entydigt. Antalet arbetstagare med utfallsrelaterade löner ökar, samtidigt som löneutfallet tenderar att blir mer förutsägbart blir på grund av att den rörliga lönedelen mindre.

De ekonomiska utfallsmåtten förefaller att öka i betydelse på bekostnad av volymutfall och/eller att verkmässiga mått. Detta tyder på att måttet avser ett komplext samhetens effektivitet beaktas. Flertalet arbetstagare kan, med traditionell yttre lnte heller kan arbetsorganisation, endast påverka komplexa utfallsmått marginellt. Allt annat lika så indikerar särskilt många nämnvärt påverka den yttre effektiviteten. således ekonomiska utfallsmått ett för flertalet arbetstagare svagare första samband - mellan arbetsinsats och utfallsmått - än volymmässiga mått.

7.2.3 En struktur på utfallsrelaterade löneförmåner

Mot denna bakgrund skulle information om utfallsrelaterade löneförmåner kunna bygga på följande förenklade struktur:

Individuell ut- Kollektiv utfallsmätning fallsmätning

Volymmässiga utfallsmått

Ekonomiska utfallsmått

Till detta klassificeringsschema skulle kunna tillföras viss förenklad information om den utfallsrelaterade lönedelens andel av det totala löneutfallet. j

Vissa löneförmåner bör betraktas som utfallsrelaterade trots att ett entydigt definierat samband mellan arbetsinsats och löneutfall saknas. Här avses t.ex. gratifikationer och j ersättning för arbetstagares förslag. E

7.3 Kontanta löneförmåner - förutbestämda eller utfallsrelaterade - avseende ej arbetad tid

Beräkningsgrunden för löneförmåner avseende ej arbetad tid utgörs i flertalet fall av löneförmånerna för arbetad tid. Därför kan dessa förmåner vara såväl förutbestämda som utfallsrelaterade. Till denna kategori hänförs ej fast tidlöns inslag av lön för ej arbetad tid.

Två underkategorier av dessa löneförmåner kan urskiljas:

1. Löneförmâner avseende ej arbetad tid under vilken arbetstagaren inte står till arbetsgivarens förfogande t.ex.

helgdagslön - semesterlön j - del av kostnader för t.ex. sjukförmåner och föräldra- l arbetsgivarens ledighet ersättning vid viss utbildning, t.ex. svenskundervisning för invandrare

Bilaga 4 25 (27)

Löneförmåner avseende ej arbetad tid under vilken arbetstagaren är skyldig att med kort varsel infinna t.ex. sig på arbetsplatsen,

- beredskapsersättning.

vilkas till arbetstagarens utnyttjande eller 7.4 Lñneñrmåner, belopp år relaterade lörvârv

Till denna kategori hör löneförmåner som är knutna till arbetstagares förvärv, hyra eller disposition och som ger ett privatekonomiskt utbyte till följd av ett ekonomiskt åtagande av arbetsgivaren. Två underkategorier kan urskiljas:

1. Samband med arbetsuppgifterna föreligger. - av utrustning, fordon etc som tillhandahålles av arbetsgivaren utnyttjande - förvärv fordon etc som ersätts av eller hyra av motsvarande utrustning, arbetsgivaren

2. Samband med arbetsuppgifterna saknas. - varor samt av värdepapper som subvenköp av andra och tjänster tioneras av arbetsgivaren.

Rätten till dessa löneförmåner kan i vissa fall grundas enbart på anställningsförhållandet. hindrar dock att villkoren skärps genom att dessutom t.ex. knytas till Inget utfall. Det finns skäl som talar för att sådana förmåner något mått på verksamhetens borde hänföras till kategorin utfallsrelaterade förmåner oberoende av betalningens form. En klassificering på denna grund skulle emellertid bli mycket komplicerad. dessa löneförmåner av en mindre av automatik än Dessutom kännetecknas grad arbetstagaren i de flesta fall förutsätts göra en ekonomisk motprestaövriga, eftersom tion utöver arbetsinsatsen. Trots att det rör sig om löneförmåner finns, utöver arbetsofta av en annan marknadsrelation. Detta

givare-arbetstagareförhållandet, inslag

oberoende av hur rätten till löneförmånen, utöver motiverar en särskild kategori kravet definieras. på ett anställningsförhållande,

kan dessa löneförmåner betraktas som rabatter. Rabattsatsen Som tidigare berörts, erhålles gratis kan vara allt från 100 procent - om varor, tjänster eller värdepapper - och nedåt. l samtliga fall motsvaras löneförmånens belopp av rabattbeloppet, definierat som differensen mellan ett normalpris (se avsnitt 4.1.2, 4.2.2 och 4.2.3) och det faktiskt betalade priset.

Bilaga 4 26 (27)

7.5 lbnelönnåner som utgörs av arbetstagares intjänade rättigheter

Till denna kategori bör hänföras löneförmåner som inte erhålles i tidmässigt samband med ekonomiska och som dessutom har samband med arbetsgivarens åtagande arbetstagarens sociala trygghet vid ålder, sjukdom, olycksfall etc. Det handlar således om olika slag av försäkrings- och pensionsåtaganden som i normalfall görs i enlighet med kollektivavtal. Till kan hänföras både förmåner som erhålles indirekt kategorin och förmåner som erhålles på grund av ett direkt åtagande av arbetsgivaren.

Den närmare kategoriseringen av dessa förmånstyper möter knappast några principiella utan kan göras med utgångspunkt i de olika former av intjänade problem och försäkringsrättigheter som förekommer. pensions-

Bilaga 4:1 27 (27)

TILLVÃGAGÅNGSSÃTI vn) KLASSIFICERING AV l-ÖRMÅNER SCHEMATISKT nu. ARBETSTAGARE

Förmåner till arbetstagare

Anställningslörmåner Övriga lönnâner

- beror på arbets- - beror inte på j givare-/arbetstagare- arbetsgivar- I förhållandet arbetstagarför- * hållandet

Uineförmåner Anstållningsmrmåner som ej är lönelörmåner - beror på ett eko- nomiskt åtagande inget identifierbart ekonomiskt av arbetsgivaren åtagande av arbets- - ett förmånsvärde givaren kan fastställas

mneförmåner Uinetörmåner Anstållningsmrmåutan privateko- med privat- ner som ej är lönenomiskt utbyte ekonomiskt ut- förmåner byte

\ \ / Ekonomiskt åtagan- Privatekonomiskt de av arbetsgivaren utbyte för arbetstagare

ESTÃLLNING TILL SCB

1987 års lönekommitté.

åUppdragsgivarez

?Uppdragets

art: Lönestatistik

dels i form av sammanfattande mått, »Resultatet skall ges dels i form av byggstenar tillsammans med dvs lönebegreppet skall tas fram på ett sådant sätt, att gmndlönen det önskvärda lönebegreppet. P s s

lolika löneelement byggs upp så att det bildar

igörs med populationen.

Lönebegxepp och näringsomrâde/verk-

Nedan följer en detaljerad plan av uppdraget. i definieras samt tabellemas irmehåll och lay-out fastställs så långt det samhetsområde Detta skall utgöra underlag för en kostnadsberälnaing. gär möjligt.

INNEHÅLL

Näringsområde/verksamhetsområde, privat sektor, arbetare

Näringsområde/verksamhetsområde, offentlig sektor

sektor 10 Lönebegrepp, privat 4

Lönebegrepp, Offentlig sektor 11 i

1 efter kön 12 Redovisning _ 12 sysselsättningsgrad

12 Redovisningsår

Tabell 1a-c Genomsnittlig lön statistikâren 1981-.1987 13 i

1 Tabell 2 Antal personer inom kolletiven samt sysselstatistikåren 1981-1987 16 sättningsgrad

Tabell 3a-c Lönespridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv 1987 18 5

Tabell 4a-c Lönespridning för hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv åren 1981-1987. Deciler och kvartiler 26

Tabell Sa-b Genomsnittlig lön, medianer och kvartiler efter yrkesgrupp statistikåret 1987 28

Figur 1 Ålders- och lönekurvor för olika kollektiv 1987 29

1 Indelning av lönetilläggskoder för den Bilaga statliga sektorn 30

Bilaga 2 Några yrkesgrupper. Används i tabell 5

5.659.093 Bâåaøzouø_

.êeå

E

Eøaucaüêøaaøa

mcguesâ.

E

o o

memo

A.

Eoåo§

._82

senaste..

6.93.33:

o

äåsoe

.88

-aøåoüau

anus

80..D_N._OC_E

tamaâgêmåoøm

o o

5095538..

_amausøac_cüo›__a

.å

.så .cactus

.auøcugxon

.eoaaaa

.oE..m

.to

.å ›u

.Eanus §32_

_amauc_muc_cäo›__u E§u5mu§äo Emaucñumcmmå mc_s_m›_23o=m=8m

...oo

E8335:

:oo -_08 ...OO

.áouoemå 3:928:

:mmm

_ouåc=a _oøuäcam couøöaøm

_ouâceøâ

52:a ...EB rmmmøs_ ...§20 xmsøx -vän :Ewa §52 :So:

...m

ä 2 N øassääassas . m 0 .5

äâøhütláäâåâmüêå

88.08. 8238 Seeda. §08: 2.00.35 300.055 800.8. 88.5

3002:0_

^80.0s 800.03

sucoømzoxm _oaxmuceo ._o_oxmo_mmcE›0

52900,* 09.528.. 5525.2 000,20.

...åäö ___0 50.6

:wav

88.

c

000.89.: .000000 00008..:

än.,

.wmêäee .mmc_c_wm.o_

mu__macm-m-»m mu__wu§.m.$

80a 800.0:

_xxo _ä_

;oo .§2 .52

_oøwøxmmazáeøn_

mu__m$.._a.:.›m

;oo C8.

oufêoømccwz mE 00.55.0855

m8.. m8..

A803... commuøxä .S989

.så _ .E0 ._00 _Sms_ ;oo .så

mmÖOQOOk

:mensen: wémöoá wöoh

unc<.om_m::<m:cm›mn<z:oøøz_c<z

=_

mömEocäm Qoøsøeua mceuäs

så..

;man 22%

Eo

^8oa$

QømEo

øocEmwäözagax

co_.mä_c_eumcaseox

A085

Esa_

...oo

muêmmmc=xooza

_age_

2.848.

uäâaø

må :oo

mc_s_m›.â

.ozêmøäg

acw.: :oo

659m

EmmcmEoö ...måna Eggen -mmc_CU__DaD

Ecom .så §30 -ommz _möow ...mia _eeøo §50

;man

^8o.o§ Access 8095.0

mnâaøca mu__mwcm

gmcaseoxaezn_ muamsâmmsaues .aczeeoxoxäx

§2

loua.eonmm.c.â|z

. . .så =_

.mwöoâöop

m m m

i

5828.3 03.80

I

_ao_._3 30:0? .nanci

uâzsøøhzäøzråøåsoøøzzâz

I__om2mm|lxa

_aocB ._98 :Sch amg,... :much

95._ case... .§99

_amcøämmczøucâ

__

Lucia_ .ÖCDEEOx .ocaeeox .öcaEEox

å . åxå.

LÖNEBEGREPP

Privat sektor

Arbetare

Lönen avser förtjänst per arbetad timme enligt följande:

Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete

1 Skift- och ob-tillägg Övertidstillägg

MPPN?

, Helglön (standardräknad) . Andra förmåner (kolumn 14 i SAF/LO-statistiken)

Sammanfattande mått

A. Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete + helglön (1+4) B. Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete + skift- och ob-tillägg + helglön (1+2+4)

Individens genomsnittliga veckoarbetstid ska anges. (Gäller delvis SCB-materialet.)

Tjänstemän

1. Stipulerad månadslön 2. Provision, tantiem, premielön 3. Naturaförmåner 4. Skift (gäller ej SCB-kompletteringar)

Sammanfattande mått

A. Stipulerad månadslön + ett genomsnitt per månad av provision, tantiem, etc samt genomsnittligt värde av naturaförmåner per månad premielön (1+2+3) B. Stipulerad månadslön + samtliga tillägg exkl övertid (1+2+3+4)

LÖNEBEGREPP (forts)

Offentlig sektor

Statsanställda (exkl AST-R-anställda)

(Siffror och bokstäver inom parentes anger val av tillägg enligt bilaga 1.)

N/F, L, Sk, D beloppsgrupp T) Mänatlig löneplanslön (löneplanerna Arvode/lön efter chefslöneplan

PN!

för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker Avlöningsförstärkning (004) Kallort (E) MLT (I) 0b (B) Jour (C) Beredskap (D) Övertidsersättning, mertidstillägg (G)

Övriga arbetstidsberoende tillägg (H)

semestertillägg (beräknas teoretiskt, ej av SCB) (F) Semesterlönetillägg,

Övriga tillägg (A)

Sammanfattande mått

A. Månatlig löneplanslön + vissa tillägg (1+2+3+4+5+12) B. Månatlig löneplanslön + ob + vissa tillägg (1+2+3+4+5+6+

7 +8+ 10+ 12)

Iøndstingskommunalt anställda Primärkommunalt anställda Kyrkokommunalt anställda

1. Månatlig löneklasslön (löneplanerna K, A, B) för läkare samt tantiem för tandläkare och tandtekniker 2. Avlöningsförstärkning 3. 0b 3. Faktiskt utbetald (beräknas av SCB)

3. [Qb-I Teoretisk beräkning

4. Jour 5. Beredskap 6. Övertidsersättning, fyllnadslön 7. Ersättning för särskild arbetstid 8. Semesterdagstillägg, särskilt semesterlönetillägg (beräknas teoretiskt, ej av SCB)

9. Övriga tillägg

Bilaga 5 8 (32)

Sammanfattande mått

A. Månatlig löneklasslön + övriga tillägg (1+2+9) B. löneklasslön + avlöningsförstärkning + 0b + övriga tillägg Månatlig (1+2+3+4+5+7+9)

Redovisningen exkluderar tjänstlediga.

REDOVISNING EFTER KÖN

I flertalet av tabellerna sker redovisning enligt följande: Kvinnor Män Kvinnor och män

REDOVISNING EFTER SYSSELSÃHNINGSGRAD

I flertalet av tabellerna sker redovisning enligt följande: a Heltidsanställda b Deltidsanställda c Heltids- och deltidsanställda

Omräkning av deltidslön till heltidslön kan göras enligt tre metoder:

Metod l anställds lön räknas till en lön som motsvarar en heltidsanställning. Varje upp Genomsnittet över dessa heltidslöner beräknas genom division med antalet anställda.

Metod 2 för de anställda räknas ut. Genomsnittet beräknas Summan av de utbetalda lönerna med summan av de faktiska arbetstidema. genom division

För tjänstemän inom privat sektor gäller följande vid omräkning: om den anställdes veckoarbetstid för en genomsnittlig industritjänsteman (39,6 Uppgift för att timmar/vecka) används tillsammans med uppgift om individens veckoarbetstid erhålla en uppgift om sysselsättningsgrad.

Metod 3 Uppräkning av deltidslön till heltidslön, men syselsättningsgraden oförändrad.

REDOVISNINGSÅR

redovisas för år 1981-1987. För Där inget annat anges uppgifterna resp redovisas för åren 1983-1987. För landstingsanställda gäller att samtliga löneelement inte kan särredovisas (ev uppskattning åren 1981 och 1982 gäller att vissa löneelement med hjälp av indexkedjning).

Tabell 1a Genomsnittlig lön statistikåren 1981 - 1987. Heltidsanställda

För varje delpopulation, se föregående sidor, redovisas grundlön respektive de olika löneelementen och sammanslagning mått, se följande sidor. enligt sammanfattande

Tabellen kan betraktas som en grundtabell.

Kön - 2

l

Sektor År Population g 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 [Å nebegrepo

i

Kvinnor och män Privat sektor Arbetare l Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete 2 Skift- och ob-tillägg l

3 Övertidsersättning å,

4 l-lelglön (standardräknad) 5 Andra fönnåner › A Förtjänst vid tidlöns- och ackrodsarbete+helglön (1+4) B Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete+skift+ob+helglön +andra förmåner (1+2+4)

Tabell 1a Genomsnittlig lön statistikåren 1981 - 1987. Hel- (forts) tidsanställda

Kön Sektor År

Population 1987 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Lênebegreno

Tjänstemän SAF 1 Stipulerad månadslön .f 3 2 Provision, tantiem, premielön L 3 Naturaförmâner t 4 Skift A Stipulerad månadslön (1+2+3) - B Stipulerad månadslön (l+2+3+4)

Motsvarande tabell respektive män. görs för kvinnor omräknad enligt metod 1 och metod 2, Tabell 1b avser deltidsanställda (deltidslönen se sid 11). lc avser heltids- och deltidsanställda (deltidslönen omräknad enligt metod 2). Tabell

Bilaga 5 12 (32)

Tabell 2 Antal inom kollektiven samt sysselsättningsgrad statistikåren personer 1981 - 1987

Kön Sektor År Population Antal 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Sysselsättningsgrad

Kvinnor och män Privat sektor Arbetare Antal sysselsättningsgrad

Industri totalt Antal sysselsättningsgrad

Tabell 2 Antal personer inom kollektiven samt sysselsättstatistikåren 1981 - 1987 (forts) ningsgrad

Kön Sektor År Population 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal Sysselsättningsgrad 1 Tjänstemän 1 SAF i Antal 9 sysselsättningsgrad

Motsvarande tabell respektive män. görs för kvinnor

.§6 §8

§2 m8.:

4.82 84m_

.§3 m8.:

§83

538.382.:

81:

dom: §2. .82

.åseofcsiauoteäzøcsââae_§§.a_:2e=5:a:_§a§o.3=8oa§u38.a9a8!2§äiaa2a823

58h 8:.

2.5.0..

3=... ö.. 689 82,.:

E: 682 81:

:onani-Sic

damm. 28m.

so.. .§9 §2 s. b. 8a!

8.53.25 .§2 58333..

: 8...!

8 fi... &

m. .w Wemux 1 nu;

än? man_

80m. 8::

damm_ moon_

58m. mmvmp

usaücâaf:

dom: m8:

dos: Sv:

ä.:

demo.

8a.:

3=... å 682 8...:

E.: .oomm mmmm

:undgå:

.ooom 8.5

so.. .oomø m8»

å

.Som mmvm

asåtâocø.. 3698955

§ .ons 08m E0008. E0005 _...892_ E0095.

09.258 09:83 35:a»

.85 .Saw .masa .så

522855008..

§55 sagan

näsan-angiven.. 0235.89.35,_

›w ›w

åsgooaccå. 8230:825

gaezä §2:E3.o E2353? E353? E283: Eszeaüå gasen... gaêaüå

22.32.0315 åäøcaâåø

55009._

8.2.2904 §28..

5009:... 2500:_

85:8..

.85 .EE 02.30 550.25 .Så ._33 38e 8x .så

å... m8

n_ n.

8..

089 n.

damm. Sam.

om..

ö8u. m_

1233:8320:

áom: 8a:

m?

68: C

.S2

demo_

252.8.

SEO

_o_ éooo. 8.1:

.Eco

damm m8...

covsiiaøseu

.Som om;

20: demo m8..

ö.

b.

.OQO m?

Q u

823.322... _Suøaås

.o§._.› 00:20:. 3:325 :...223 02.30..:

8a

»DUCD

§8..

m

E0005 E0005 E0005 E0005

mâzêmw mm=§8 agg 5.5.8

:E: .Sam _uEm _mEm .Saw

Se.:

.Kaea .igen

m m ›a N

:oo

zucseêoäaåex. =ø::55o.=a5=m gäaseoxoiv_ :ucasåoxoxåz

55:53.04.. §5EDxO ñ..o_:E:._o 5535322 ñöäêaxoe. ñ§aEaxu Söseaxå Höäêaxå

in

ägand.. .REEaÖJ

Eoooi ..._0005

85:8..

589m Eoooä

_aE

.o::_›z

.må .NE/x .N22

._28 3.5.. Sv_ ...så 3.30 3:5

damn_ m8?

089 8::

damm. mama.

.S09 8;_

åäâøågoz

60m: mmm:

.SoS omv:

.82

232.9.

m8.:

_o_ öooo_ m??

E.: 60mm 08m

cousiaeaoe..

.Som 89m

demo 8...» ...å a.

då» .öva

?...233 ...esønmåz

§8; 56:: 08m

E0005

855mm

.85

:oaaciaeaxi

8.:..

ina...

0 800

52:e...? E558...?

:sååå

355mm

_wE

._28 få. Sv_ 52mm §23! :o:

._03 808

-Små m8.:

§2 8...:

den.: amma_

.i

53.255:

...S2 81:

53m

om dom: m8:

.S2

duâagøågøu

4.82 8:..

§33..

å... zoo å demo_ m8? ._2

59m E... §89 8:: 8

._38

:succé-eaten

48mm. 08m. .swe ;oo

øziøaøø.

58m.

so.. mmem.

å _o 5:53_ m8...

ö.

øpaøcâgøu

E...?

8.1._ män 88:

Eoooä

09:53

.min ._32

53:23:33.:-

:CE

32:5

›m Små

FOO

üäaeaäâ HuRDEDxO

8 nn

35.322;

Eoooä

E9539. 5022;! :Sanna

.35 ._23 3.2. :o: atom :o: ._28

Bilaga 5 22 (32)

Tabell 4a lör hela arbetsmarknaden samt för olika kollektiv åren lbnespridning 1981 - 1987. Deciler och kvartiler. Heltidsanställda

Tabellen ars med löneb_egreppA. Kön Population År 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Decil/ kvartil Kvinnor och min

Privat sektor Arbetare P10 P25 P50 P75 P90

Tjänstemän P10 P25 PSO P75 P90 l ! Offentlig sektor l Statsanstñllda l l LO-grulrper P10 P25 P50 P75 P90

Statsanställda Övriga grupper P10 P25 P50 P75 P90

landstlngsanstlllda LO-grupper P10 P25 P50 P75 P90

Iandstlngsanställda Övriga grupper P10 P25 P50 P75 P90

lör hela arbetsmarknaden samt för olika Tabell 4a Ibnespridning åren 1981 - 1987. Deciler och kvartiler. Heltidsanställda (forts) kollektiv Kon År Population Decil/ kvartil Kvinnor och min

Offentlig sektor (tons) Primär-kommunalt anställda lDugrupper P10 P25 P50 P75 P90

Primlrkommunalt anställda Övriaa grupper P10 P25 P50 P75 P90

Kyrkokommunalt anställda [JO-grupper P10 P25 P50 P75 P90

Kyrkokommunalt anställda Övriga grupper P10 P25 P50 P75 P90

Hela arbetsmarknaden Samtliga grupper P10 P25 P50 P75 P90

Motsvarande tabell görs for kvinnor respektive man.

deltidsa Tabell 4b avser deltidsanstállda och tabell 4c avser heltids- och

Bilaga 5 24 (32)

Tabell 5a Genomsnittlig lön, medianer och kvartiler efter yrkesgrupp för heltidsanställda statistikåret 1987

Tabellen görs med samtliga sammanfattande Iönebegrepp som redovisas på sidorna 9 och 10. Dessutom görs särredovisning av det aritmetiska medelvärdet för samtliga löneelement.

Kön Antal Aritmetiskt Undre Median Övre _ Sektor medelvärde kvartil kvartil i kr kr kr kr Yrkesgrunn Kvinnor och män

Statlig sektor Undervisning Adjunkt 1 Månatlig löneplanslön 2 Arvode 3 Avlöningsförstärkning 4 Kallort 5 MLT 6 0b

7 Jour g

8 Beredskap j

9 Övertidsersättning

10 Övriga arbetstidsberoende tillägg

1l Semesterlönetillägg, semestertillägg

12 Övriga tillägg

A Månatlig löneplanslön+vissa tillägg (1+2+3+4+5+l2) B Månatlig löneplanslön+ob+vissa tillägg (1+2+3+4+5+6+7+8+ 10+ 12)

Privat sektor Arbetare Betongarbetare, yrkesarbetare (Byggavtalet) 1 Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete Skift- och ob-tillägg

Övertidsersättning

wuuAwN

Helglön (standardräknad) Andra förmåner Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbcte+helglön (1+2) Förtjänst vid tidlöns- och ackordsarbete+skift- och ob-tillägg+helglön (1+2+4)

Motsvarande tabell görs för kvinnor respektive män. Tabell 5b avser deltidsanställda med en lön omräknad enligt metod 1, sidan 11.

Bilaga 5 25 (32)

för heltidsanstâllda 1987. Olika kollektiv la Ålders- och lönekurvor Figur

och tabeller görs för åren 1981 och 1987. Diagram se tabell 4 Population: Ettårsklasser

1b avser deltidsanställda. lc avser hel- och deltidsanställda.

Bilaga 5:1 26 (32)

Indelning av tilläggskoder för den statliga sektorn

Med utgångspunkt från SAVs indelning av arbetstidsberoende och ej arbetstidsberoende tillägg har följande sammanställning gjorts.

Följande indelning gäller:

1 Arbetstidsberoende av tjänstgöring utanför ordinarie arbetstid) (beroende 2 . Ej arbetstidsberoende A 2 = Ej arbetstidsberoende tillägg. Tillägget ingår under övriga tillägg (12) i beställningen till SCB (se sid 10). B 0b C Jour D Beredskap E Kallort F Semester G Övertid, mertid (utom anknytning till speciell tjänst)

H Övrig arbetstidsberoende tillägg (med anknytning till tjänsten)

I MLT

Bilaga 5:1

27 (32)

1988 Beteckning se föregående sida LÖNEPILLÃGGSKODER

Anmärkning samt arvode för tilläggs- Här redovisas även prestationsberoende avlöningsförmån t ex traktamenten medtas timmar inom undervisningsväsendet. Kostnadsersättningar,

inte.

Fasta lönetillägg m m

menas här tillägg som för individ utgår med ett för månad Med fasta lönetillägg

eller för längre period fastställt belopp.

Kod Står omnlmnt hl a l Gäller för Typ av tillägg/tillägg un

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 005 AST 295 2 mom Undervisningsväsendet Bibliotekarie . . . . . . . 2 032 AST 29§ 4 mom Dykartillagg . . . . . . . . . . . . . . . 2 080 AST 29§ 6 mom Sjöfartsverket Ensliglretstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 037 AST 29§ 4 mom Undervisningsvâsendet Finskspråktillagg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 038 AST 29§ 4 mom Flygelevtillâgg Försvaret . . . . . 2 033 AST 29§ 4 mom Flygingenjörstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 050 Avtal. flygledareLuftfarlsverket Hygledare. diff-lön Luftfartsverket . . . . . . . . . . . . . . . . 2 039 AST 29§ 4 mom Hygmätartillägg Försvaret . . . 2 034 AST 29§ 4m0m Flygtekniker/arméflygteknikertillägg . . . . 2 040 AST 29§ 4 mom Flygtillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 049 AST 29§ 4 mom Sjöfartsverket Flygplanstillägg . . . . . . . . . Försvaret AST 29§ 4 mom Färdmekanikertillagg . . . . . . . . . . . . . 2 044

Föreståndare, annan än prefekt AST 29§ 2 mom Undervisningsväsendet vid högskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 023

Handledare. klass- 0 amneslårarut- . . . . . . . . . . . . 2 068 AST 29§ 4 mom Undervisningsvâsendet bildn, fast månxillägg . . . . . . . . . . 2 035 AST 29§ 4 mom Försvaret Helikopterteknikertillägg AST 29§ 5 mom Hemmatillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 071 . . . . . . . . 2 057 AST 29§ 4 mom Försvaret Hopptillägg . . . . . . . . . . . Huvudhandledare. förord hel termin . . . . . . 2 064 AST 29§ 4 mom Undervisningsväsendet (industri, hantverk rn m) . . . . Huvudlärare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 006 AST 29§ 2 mom Undervisningsvâsendet

lnkomsttrygghetstillägg/kompensationstillagg/omplaeeringstillägg . . . . . . 2 085 lnkomsttrygghetsavtal (ITA)

lnstitutionsförestândare . . . . . . . . . . . 2 007 AST 29§ 2 mom Undervisningsväsendet

. . . . . . . . . . . . . . . 2 008 AST 29§ 2 mom Försvaret lnstruktörstillägg . . . 2 021 AST 29§ 2 mom lsbrytarchefstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. E 2 001 AST 22§ Kallortstillllgg AST 295 4 mom Tullverket Kustbevakningstillágg . . . . . . . . . . . . 2 063 AST 29§ 4 mom Försvaret Luftfartstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 055 . . 2 081 AST 29§ 7 mom Marknadslönetillägg (MLT, MLT-L) . . . . . . 2 036 AST 29§ 4 mom Försvaret Operators-hektisk ledaretillägg

Personlig lönefyllnad/personligt lönetillä . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 088 AST 29§ 2 mom Undervisningsväsendet Prefekt vid högskola . . . . . . . . . . . . . 2 017 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 009 AST 29§ 2 mom Kyrkoväsendet Prosttillägg . . . 2 065 AST 29§ 4 mom Luftfartsverket Provtlygningstillagg . . . . . . . . . . . Försvaret . . . . . 2 041 AST 29§ 4m0m Radarjaktledartillägg . . . ._. . . . Luftfartsverket . . . . . 2 066 AST 29§ 4 mom Ramptjänsttillágg . . . . . . . . . . AST 29§ 2 mom Undervisningsvâsendet Rektor, deltidstjânstgörande . . . . . . . . 2 011 AST 29§ 4m0m Kriminalvårdsanstaltenra Risktillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 060 AST 29§ 4 mom Luftfartsverket Raddningsledartillägg . . . . . . . . . . . . 2 056

Typ av tillägg/tillägg till Kod Står omnämnt hl a 1 Gäller för Samelärartillägg . . . . . . . . . . . . . . . . 2 059 AST 29§ 4 mom Undervisningsväsendet Samiska. undervisning i . . . . . . . . . . . 2 058 AST 29§ 4 mom Undervisningsvâsendet Sjömätartillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 069 AST 29§ 4 mom Försvaret, Sjöfartsverket AST 29§ 4 mom Försvaret, Sjöfartsverket Sjötillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 067 Skolkantorstillägg . . . . . . . . . . . . . . . 2 061 29§ 4 mom Kyrkoväsendet Skolledartillägg (SLT) . . . . . . . . . . . . 2 082 29§ 7 mom Undervisningsvâsendet Språktillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 062 29§ 4 mom Kyrkovasendet Studierektor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 013 29§ 2 mom Undervisningsväsendet Stallföreträdartillägg . . . . . . . . . . . . . 2 030 29§ 3 mom Särskild llygförarpremie (SFF) . . . . . . 2 079 Försvaret Särskild nygingenjörsprcmie (SFIP) . . . 2 042 Försvaret Särskild löneplanstillägglavlöningsförstärkning . . . . . . . . . . . . . 2 004 29§ 1 mom Särskilt lönetillägg . . . . . . . . . . . . . . 2 031 29§ 4 mom Polisväsendet. Luftfartsverket Teknikertillagg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 048 29§ 4 mom Försvaret Tillsynslarare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 014 29§ 2 mom Undervisningsväsendet Tillsynstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . H 1 003 28§ 4 mom Trupputbildningstillägg . . . . . . . . . . . 2 047 29§ 4 mom Försvaret Utbildningstillagg . . . . . . . . . . . . . . . 2 016 29§ 2 mom Försvaret Yrkesvalslärare . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 022 29§ 2 mom Undervisningsväsendet Yrke..ti11ägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 043 29§ 4 mom Försvaret Övriga uppdragstillägg ej särskilt nämnd . . . . . . . . . . . . . . . 2 029 29§ 2 mom Övriga fasta lönetillägg ej särskilt nämnda . . . . . . . . . . . . . . 2 090

Övriga Iönetillägg ,_,__,_.,.,__,_ Ammunitionsröjningstillägg . . . . . . . . 2 178 AST 29§ 4 mom Försvaret, Affärsverket FFV Anmälningstillägg (Utgår 1/8-88) . . . . . 2 172 AST 29§ 4 mom SJ Arbetstidstillägg . . . . . . . . . . . . . . . H 1 110 29§ 4 mom , Arbetsskadetillägg . . . . . . . . . . . . . . . 2 186 AST 26§ Icke-statlig tjänsteman (Undervisningsväsendet m m) Beredskapstillägg till . isbrytarpersonal . . . . . . . . . . . . . . . D 1 181 25§ .. Beredskapstillägg. övriga . . . . . . . . . D 1 104 25§ Z9§ 4 mom Statens vattenfallsverk Driftdispositionstillägg . . . . . . . . . . . . 2 119 Dykningstillågg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 113 29§ 4 mom 29§ 4 mom Statens vattenfallsverk Enmanstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 114 Extra kallortstillägg . . . . . . . . . . . . . E 2 100 22§ Flygrisktillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 117 28§ 2 mom Fridagsersättning . . . . . . . . . . . . . . H 1 118 29§ 4 mom Ragstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . H 1 185 24d§ Friställningstillägg . . . . . . . . . . . . . . H 1 130 29§ 4 mom Försvaret 4 mom Försvaret Förbandsövningstillägg . . . . . . . . . . . . 2 120 29§ 29§ 4 mom Postverket Gruppreklamtillägg . . . . . . . . . . . . . . 2 122 Handledartillägg . . . . . . . . . . . . . . . . 2 160 29§ 4 mom SJ, Televerket, Veterinärstate Kyrkovasendet Hemvaktstillägg . . . . . . . . . . . . . . . H 1 121 Avtal, nygledare Luftfartsverket Höjdrisktillagg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 124 AST 29§ 4 mom Innerstadstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . 2 190 AST 295 4 mom Televerket lnstruktörstillägg, instruktionstillägg . . . . . . . . . . . . . . . 2 125 AST 29§ 4 mom Postverket, Luftfartsverket resp SJ l-tillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . H 1 123 AST 29§ 4 mom Försvaret, Luftfartsverket Jourtillägg till isbrytarpersonal . . . . . C 1 180 AST 255

Kod Står omnämnt l Gäller lör

Typ av Inlägg/tillägg till

C 1 103 AST 25§ Jourtillägg, övriga . . . . . . . . . . . . . . Postverket . . . 2 126 AST 29§ 4 mom Järnvägsposttillägg . . . . . . . . . . . Försvaret 1 133 AST 29§ 4 mom Kammardykningstillägg . . . . . . . . . . H

Kollektivt lärararbete (K-tid), TFU 6kap1§ Undervisningsväsendet särskild ersättning . . . . . . . . . . . . . . H 1 198 AST 29§ 4 mom SJ Konduktörstjanstetillägg . . . . . . . . . . . 2 127 . . . . . H 1 128 AST 29§ 4 morn Försvaret Krigsförbandsövningstillägg . . .

Kvällsundervisning, lördags- AST 29§ 4 mom Undervisningsväsendet och söndagsundervisning . . . . . . . . . H 1 108 . 2 129 AST 29§ 4 mom Polisväsendet Kurstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SJ . . . . . . . 2 183 AST 29§ 4 mom Lagbastillägg . . . . . . . . . . . 4 mom SJ 131 AST 29§ Lokledanillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 SJ . . . . . . . . . . . . . . . . 2 132 AST 295 4 mom lpktjänsttillagg 4 mom Televerket. Luftfartsverket, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 173 AST 29§ Lärartillägg

Försvaret

Lärarutbildning, handledning m m

(om fast tillägg per mån, 4 mom Undervisningsväsendet . . . . . . . . . . . .. 2134 AST 29§ sek0d064rep068) AST 29§ 4 mom Undervisningsvásendet Lärarutbildning, auskultation . . . . . . . 2 162 AST 29§ 3 mom Maskinanläggningstillägg . . . . . . . . . . 2 107 Försvaret 169 l-avtal, 6§ Mertidstillågg . . . . . . . . . . . . . . . . . G 1 AST 24a§ Mertidstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . G 1 170 Tullverket . . . . . . . . . . . . . . 2 135 AST 29§ 4 mom Motorskötartillägg Tullverket . . . 2 136 AST 29§ 4 mom Obehagstillägg . . . . . . . . . . . . . . AST 29§ Obekvämtidstillägg . . . . . . . . . . . . . B 1 102 AST 29§ 4 mom Polisvâsendet Patrulleringstillägg . . . . . . . . . . . . . . 2 138 139 AST 29§ 4 mom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . AST 29§ 4 mom Prestationsberoende avlöningsförmån . . 2 200 . . . . 2 115 AST 29§ 4 mom Undervisningsväsendet Prövningar . . . . . . . . . . . . . . . . 4 mom Statens vattenfallsverk AST 29§ Restidstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . H 1 191 Televerket AST 29§ 4 mom Resultattillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 179 . 2 141 29§ 4 mom Polisväsendet,SJ Risktillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Försvaret . . . . . . . H 1 143 AST 29§ 4 mom Segelfartygstillägg . . . . . . . AST Semesterlönetillägg . . . . . . . . . . . . . F 2 189 AST 27§ Semestertillägg . . . . . . . . . . . . . . . . F 2 106 AST 295 4 mom Kronofogdemyndighetema Särskilt tjänstedubbleringstillägg . . . . . 2 194 AST 26§ 2 mom Särskilt tjänstlcdighetstillägg . . . . . . . H 1 187 AST 29§ 4 mom Undervisningsväsendet Särskola sárskolklass, fyllnadstjånstgöring 2 165 . . . . . . . . . . . H 1 171 AST 24b§ Tidförskjutningstillägg . . . . . . . . . . 2 150 AST 29§ 4 mom Tjänstedubbleringstillägg . . . . . . . . . . . H 1 140 AST 24c§ Tjänsteresetillägg . . . AST 1 mom . . . . . . . . . . . H 1 105 26§ ñånsteledighetstillågg 4 mom Polisvåsendet,Tullverket . . 2 152 AST 29§ Tolktillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . . Statens vattenfallsverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 195 AST 29§ 4 mom Turbintillägg SJ . . . . . . . . . 2 153 AST 29§ 4 mom Tågklarerartillägg . . . . . . 4 mom SJ . . . . . . . . . 2 154 AST 29§ Tågledartillägg . . . . . . . . 4 mom Televerket, Statens vattenfallsver . . . . . . . . . . . . . . . 2 155 AST 29§ Underjordstillägg 4 mom SJ . . . . . . . . . . . . . 2 173 AST 29§ Undervisningstillägg 4 mom . . . . 1-1 1 156 AST 29§ Undervisningsvâsendet Uppsikt över elev (kvarsittning) 4 mom SJ . . . . . . . H 1 157 295 Utryckningstillägg . . . . . . . Tullverket . . . . . . . . . 2 193 29§ 4 mom Utsjöbevakningstillägg . . . 4 mom . . . . . . . . . . . . . 2 188 29§ Sjöfartsverket Utsjölotsningstillägg 2 101 23§ Vikariatstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . . Postverket 29§ 4 mom Vänsterrattstillâgg . . . . . . . . . . . . . . . 2 192 S . . . . . 2 159 29§ 4 mom Vâxlingslillägg . . . . . . . . . . . .

Bilaga 5:1 30 (32)

Står omnåmnt bl n l Gäller för Typ av tillägg/tillägg uu

Övriga lönetillägg nämnda

gvslärskilt iga ljänstgöringslillägg . . . . . . . . . 2161 AST 29§ 4 mom

Extratidstillägg . . . . . . . . . . . . . . . . ABL 295 4 mom Statliga läkare Övertidstillagg. enkel övertid . . . . . . AST 32§ Övertidstillägg. kvalificerad övertid . . AST 325 I-avtal, 5-6§§ Försvaret Övertidstillägg. enkel övertid . . . . . . I-avlal. 5-6§§ Försvaret Övertidstillägg. kvaliñoerad övertid . . . . . . . . Avtal. flygledare Luftfartsverket Övertidstillägg. enkel övertid Avtal, flygledare Luftfartsverket Övertidstillägg. kvalificerad övertid . .

Arvoden m m

Arvode för tillâggstimmar . . . . . . . . Undervisningsvâsendet Gottgorelse for särskild arbetstid ABL 26§ Statliga läkare

Bilaga 5:2 31 (32)

Används i tabell 5 Några yrkesgrupper.

Statlig sektor

Undervisning Adjunkt lågstadielärare

Polisväsendet Polisinspektör Polisassistent

Televerk Telefonist Teletekniker

Järnvägar Järnvägsexpeditör i exp tjänst Lokförare

Primârkommunal sektor (specialbestâmmelser)

Socialvård Kontorist Förskollärare/fritidspedagog (BOK 306/20)

Övrig personal Arkitekt (BOK 521/20) Bibliotekarie (BOK 408/30.1, 40.1) Vaktmästare (CAK/CA 213)

Landstingskommunal sektor

Hälso- och sjukvård Distriktsläkare (BOL 4/10.2 Kat.k0d 10108) (BOL 27/30.1-4 Katgruppkod 06)

Sjuksköterska/assistent/barnmorska

vårdbiträde (Kat.k0d 16127-16130, 36148-36150, 36153-36154) Sjukvårdsbiträde,

Övrig personal Städerska (Kat.k0d 66831)

= 100. Den faktiskt utbetalda lönen är något

Med uppehållslönefaktor

lägre p.g.a. arbetstiden.

Bilaga 5:2 32 (32)

Privat sektor

Arbetare Avtal Betongarbetare, yrkesarbetare (Byggavtalet) Butiksbiträde (Butiksavtalet) Byggnadssnickare (träarbetare) (Byggavtalet)

Chaufförer (lastbilsförare) (Åkcriavtalet)

Fräsare, yrkesarbetare (Verkstadsavtalet) Konfektionsarbetare (sömmerska) (Konfektionsavtalet) Svetsare, yrkesarbetare (Verkstadsavtalet)

Tjänstemän (Befattningstyp) Sekreterare (0256) Programmerare (0705) Konstruktionsledare (3102) Konstruktör (3105) Försäljningschef (8003) Inköpare (8705) Vaktmästare (9857)

Bilaga 6 1 (4)

verenskommelser 1980-1990 arbetsmarknaden

F

Kommentar §

Privat sektor Offentlig sektor

1980 1980 1980 Efter tio dagars Storkonflikt slöts den 11 maj 1980 ettårsavtal . mellan LO och SAF samt för den offentliga sektorn. SAF och PTK slöt ett ettårsavtal en månad senare.

1981-1982 , Tvåårsavtal slöts för hela 1981-1982 arbetsmarknaden.

1983 Modellen med samordnade LO 1983, löneförhandlingarna SALF CF bröts. VF bröt sig ur XVF/SIF, med SAF och l/1-83 30/6-84 samordningen separatförhandlade med V SAF/PTK och slöt ett 13- Metall 1/1-83 31/5-85 månadersavtal. VF separatförhandlade också med SIF, SALF och CF och slöt ett 18 månaders avtal. PTK ingick ett avtal med SAF för 29 månader.

202 Bilaga 2 (4

Avtalspgriod Kommentar

Privat sektor Ogentllg sektor

D0 1984, 1984/85 1984-1985 Förbundsförhandlingar VF/SlF, SALF CF fördes 1984 inom LOISAFi 1/7 1984-31/12 1985 området. Förbunden slöt SAF/PTK ettåriga eller tvååriga 1/6 1984-31/5 1985 avtal. För den offentliga sektorn slöts ett tvåårigt avtal med e omförhandlingsklausul med avseende på industriarbetarnas löneökningar. Efter VF/SIESALF och CFs förhandlingar slöts avtal för perioden l/7 1984 31/12 1985. SAF/PT Ks omförhandlingar resulterade i ett nytt avtal för perioden 1/6 1984 31/5 1985.

LO 1985 Efter överläggningar SAF/PTK mellan regering och 1/6 1985-31/12 1985 parterna träffades en ramöverens-

kommelse mellan LO/SAF på 5% föå

1985. PTK/SAFs förhandlingar resulterade ett nytt avtal för perioden 1/6 1985 31/12 1985. Efter omförhandlingar enligt klausul i 1984/85 års offentliga avtal strejkade TCO-s varefter SAV lockoutar lärargrupper. Konflikten löstes efter medling.

Kommentar

LO och PTK samordnade sina för- 1986/87 handlingar med SAF och sluter tvååriga avtal. Efter mellan de långa förhandlingar offentliga parterna går SACO/SR-K ut i strejk i maj 1986. På medlingskommissionens uppskjuts förbegäran handlingarna till augusti 1986. Under hösten utlöser TCO-s, SF och KTK Den 30-e oktober 1986 sluts strcjker. en preliminär tvåårsöverenskommelse. Det slutliga avtalet slöts den l-a november.

1988 inom LO/SAF-området förs förbundsförhandlingar som resulterar 1988 i ettårsavtal för de flesta avtalsom-

råden. Transportarbetareförbundet

träffar ett tvåårsavtal. Efter förhandlingar mellan VF och SIF utlöser SlF strejk för vissa och VF svarar tjänstemannagrupper med en lockout. Ett ettärigt avtal slöts i början av februari och följdes av ettåriga avtal för de övriga PTKförbunden

Kommunal sektor Tväårsavtal sluts inom 1988-1989 kommuner och landsting.

sektor Ettårsavtal sluts. Statlig 1988

Avtalsperiod Kommentar

Privat sektor Offentlig sektor

LO/SAF Statlig sektor LO/SAF och PTK/SAF 9 1989-1990 1989-1990 sluter ramavtal som PPK/SAF respektive förbund 1989-1990 förbundsanpassar. Transportarbetareförbundet omfattas av avtalet för 1990. VF/Metall träffar egen Överenskommelse. Avtalet för 1989-1990 i den statliga sektorn träffas i slutet 1989.

Kommunal sektor Kommuner och landsting 1990 sluter avtal för 1990 i början av 1990

SÄRSKILDA “YTTRANDEN

Särkilda yttranden 1 (5)

Särskilt yttrande av sakkunniga Sten Lovén och Ulf Lundberg

Tillgång till partemas lönestatistik

Lönekommittén förutskickar att Statistiska Centralbyrån (SCB) skall ha full tillgång och att denna statistik som SCBs till parternas lönestatistik, anpassas till de behov redovisningar har.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har - tillsammans med LO - sedan många år tillbaka överenskommelse om samarbete med SCB vad gäller utnyttjande av parternas lönestatistik som underlag till den offentliga lönestatistiken. Några gemensamma skäl att ändra inställning till detta samarbete finns ej på SAF så länge den principiella lönestatistiken av SCB. Om SCB däremot för parterna ändamålsenliga accepteras som innebär för företagen eller att ställer krav på förändringar kostnadsökningar lönestatistiken får en för föreningens användning olämplig utformning kan inställningen till samarbete komma att omprövas.

Jämförelse mellan tim- och månadslön

en metod tim och månadslöner. Man föreslår Lönekommittén anvisar att jämföra konstruerat även att SCB löpande skall redovisa tabeller i vilka man för timavlönade månadslöner via omräkning.

Vår uppfattning är att denna typ av tabeller dels ger intryck av att månadslöneformen av är helt förhärskande på arbetsmarknaden, dels inte ger en korrekt jämförelse mellan olika arbetsmarknadssektorer. Jämförelsema blir beroende av den lönelägen valda metoden för omräkning av timlöner till månadslöner.

Varje lönesystem måste avspeglas i en lönestatistik som är uppbyggd enligt löne- Omräkningar av grundelementen i lönesystemen bör endast systemets förutsättningar. varvid val av metod till syftet med göras i specifika analyssituationer, anpassas lönestatistik i analysen. Att löpande publicera som inte avspeglar grundelementen av dessa till konstruerade värden är inte tillämpade lönesystem utan en omvandling att rekommendera. Det kan dessutom ifrågasättas om det är förenligt med SCBs roll att redovisa lönestatistik, som inte avser verkliga löner. som statens statistikproducent

Centralt avtalade löneökningar och restposter

Lönekommittén förordar att vid redovisning av löneökningar skall dessa även delas att kunna upp på avtalsmässig ökning och restpost för att ge läsaren en möjlighet bilda sig en uppfattning om vilka totala löneökningar som ett avtal inom ett speciellt område kan resultera i.

Då ett avtal träffas finns endast den Denna motivering är något svårförståelig. avtalade Att utifrån denna bilda sig en uppfattning om vad den totala ökningen.

Särkilda yttranden 2 (5)

ökningen kommer att bli kräver kunskap om det speciella området av sådant slag att det endast är ett fåtal experter som har möjlighet att göra denna bedömning. Med facit i hand är det däremot ofta av underordnat intresse att dela upp den totala ökningen i avtalsmässig ökning och restpost. Det är den totala ökningen som ökar kostnaden för arbetskraften. Det är den totala ökningen som ger arbetstagarna högre lön.

Givetvis finns analyssituationer då uppdelning på avtalad ökning och restpost är av intresse. En sådan situation är exempelvis vid tillämpning av den av lönekommittén föreslagna metoden (för övrigt en bland många) att beräkna genomsnittslöner för ett helt kalenderår med utgångspunkt från kortare redovisningsmetoder. När väl denna é

beräkning är gjord saknar emellertid uppdelningen intresse. Det är till och med så, i

att uppdelningen kan ge upphov till felaktiga slutsatser eftersom varken de avtals- z 2 mässiga ökningarna eller restpostema är jämförbara mellan olika sektorer och å . avtalsområden eller ens som tidsserier inom sektorer och avtalsområden.

i I Lönelägen och löneutveckling 2 i I betänkandet 1982 och framåt. å redovisas uppgifter om lönelägen och löneutveckling

i

Redovisningen görs för de stora löntagarkollektiven och helt riktigt påpekas att bakom dessa grova nivåer döljer sig betydande variationer.

Vi vill understryka detta påpekande. Lönekommitténs redovisningar ligger på en för hög aggregeringsnivå för att meningsfulla jämförelser mellan olika gruppers lönenivå och löneutveckling skall kunna göras. Å andra sidan har man genom dessa grova tal undgått de svårigheter som uppstår då redovisningen görs på låga detaljeringsnivåer. Ju lägre nivå dess viktigare att beakta speciella bransch- och avtalsförhållanden.

Lönestatistiknämnden

I betänkandet förutsätts den på initiativ av lönekommittén inrättade lönestatistiknämnden (LSN) vid SCB få mycket långtgående inflytande. Den förväntas inte endast åstadkomma enhetlig och jämförbar lönestatistik utan även fördjupa och utvidga samarbetet vad beträffar lönestatistik mellan olika sektorer av arbetsmarknaden.

Enligt vår mening är LSN ett forum för diskussioner av olika lönestatistiska problem och för rådgivning till SCB om utformning av den officiella lönestatistiken. Att söka ge LSN andra roller är knappast realistiskt.

- Parterna kan inte påtvingas samarbete, som inte upplevs som ett behov. Samarbete med eller utan överenskommelser - uppstår, då en eller flera parter av fri vilja finner samarbete fruktbart eller nödvändigt.

Särkilda yttranden 3 (5)

Särskilt av sakkunniga Bengt Blomqvist och Hans Karlsson yttrande

Svensk lönestatistik

konstaterar att arbetsmarknadens parter i stor I inledningskapitlet utredningen tillhandahåller som underlag för den officiella lönestatistiken utsträckning uppgifter och att detta är en rationell ordning, eftersom uppgiftslämnarbördan för företagen

noterar även att beredskap hos berörda därigenom kan begränsas. Men utredningen myndigheter bör finnas att bygga upp lönestatistik i egen regi om arbetsmarknads-

parterna inte längre skulle tillhandahålla erfordeligt underlag.

Vi delar utredningens uppfattningar i dessa avseenden, men saknar en mer detaljerad för att snabbt skulle kunna producera beredskapsplan någon lämplig myndighet i stället för det som arbetsmarknadens framställer och användbar lönestatistik parter SAF i tillhandahåller. En sådan planering är nämligen av behovet påkallat eftersom att både LO- och PTKflera olika sammanhang gett uttryck åt uppfattningen statistiken är för kostnadskrâvande och därför bör skäras ner. Enligt LOs mening är de allmänna behoven av en heltäckande och detaljerad lönestatistik så stora att någon ta över om det skulle myndighet borde ges uppdraget att planera för att omedelbart visa sig att parterna inte mäktar med denna uppgift.

vår bestämda måste en lönestatistik på totalundersökningar för Enligt mening bygga olika studier. De ideér om löneatt exempelvis möjliggöra slag av longitudinella som framförts från SAF kan bidra till att statistik grundad på urvalsundersökningar för partsstatistiken lägre men begränsar användbarheten i så hög göra kostnaderna grad att en sådan lönestatistik inte är tillfyllest.

insamling och Om det skulle gå därhän att någon myndighet skulle ta över parternas produktion av lönestatistik, så utgår vi från att statistiken läggs upp i nära samarbete att med arbetsmarknadens parter och att dessa parter också erbjuds goda möjligheter av statistikmaterialet. göra beräkningar

vikten av att beredskapen hos berörd Vi vill slutligen ytterligare understryka statistikroll kan ske utan myndighet är så hög att ett Övertagande av parternas av stor betydelse med obrutna tidsdräkt. l många sammanhang är det nämligen

tidsserier.

Särkilda yttranden 4 (5)

Särskilt yttrande av sakkunniga Kerstin Blomqvist och Arne Myrbeck

I det förslag till kortmriodisk lönestatistik som SCB tagit fram i samråd med Kl klargörs inte hur detaljerade uppgifter som behövs för att tillgodose KIs behov ekonomisk statistik. Alternativa möjligheter till insamling/produktion har heller inte utretts. Utredningen utgår ifrån att insamlingsrutinerna för årsstatistiken som dock måste kompletteras med en ny rutin för retroaktiva löner, även är bäst för uppgiftslämnarna. I förslaget bortses också ifrån att årsstatistiken ju insamlas och granskas av de båda förbunden innan ett färdiggranskat beståndsband levereras till SCB. Det är därför att de krav på kvalitet och inte minst aktualitet som förutsätts kommer troligt att bli svåra att uppfylla.

Föreliggande utredning för den kommunala sektorn bör därför kompletteras med förslag till alternativa lösningar och kostnadskonsekvenser för såväl uppgiftslämnare som statistikproducent.

Lönekommitténs sätt att beräkna löneutvecklingen per kalenderår och att fördela kalenderårsvis avviker från praxis på den kommunala sektorn. De restposten kalenderårsuppgifter som redovisas överensstämmer därför inte med de värden som är avstämda mellan redovisning kan därför komma att avvika parterna. Föreliggande från parternas egna redovisningar.

I avsnitt 4.3.1 redovisas löneutvecklingen på arbetsmarknaden 1982 och framåt. I löneutvecklingen för åren 1982 t.o.m. 1988 men inte för ingår den s.k. restposten åren 1989 t.o.m. 1991. Det är olyckligt att i samma sifferserie blanda ihop skilda begrepp. Inte minst med tanke på att restposten i och med det nya lönesystemet på den kommunala sektorn ändrat karaktär. Storleken varierar också på restposten mellan olika sektorer. Löneutvecklingstalen för 1989 - 1990 bör därför utgå ur redovisningen.

Beträffande den redan inrättade lönestatistiska nämnden ser vi detta organ som ett “ forum för att i första hand diskutera övergripande samordningsfråpgor, jämförbarhetsfrågor och publiceringsfrågor kopplade till SCBs roll som officiell statistikproducent. Parterna kan på olika sätt underlätta för SCB att producera erfordelig lönestatistik, men SCB måste självklart stå som ensam ansvarig för vad som publiceras.

Särkilda yttranden

5 (5)

Särskilt av sakkunnig Tord W Nilsson yttrande

föreslår lönekommittén att SAVs I avsnitt 7 Ekonomiska konsekvenser av förslagen

SAV. Kostnaden förhandlingsstatistik bör produceras av SCB på uppdragsbasis från

har lönekommittén beräknat till 2,1 miljoner kr som enligt för förhandlingsstatistiken Lönekommittén bortser då förslaget i stället bör bäras av SAV och dess motparter. statens avtalsverk) i helt ifrån, trots SAVs tidigare påpekande, att SAV (dåvarande som skedde 1969 av SAVs förhandlingsstatistik och samband med den samordning åt SCBs officiella statistik över statsanställda överlät sina anslag för lönestatistiken

SCB. Lönekommitténs innebär således att SAV ska betala två gånger för förslag

samma statistik till SCB.

ska Detta är naturligtvis inte acceptabelt ur SAVs synvinkel. Om statistikproduktionen till SAV. Dessutom aktualiseske på uppdragsbasis bör medlen därför först återföras SAV för samma ras frågan om ersättning till SCBs tillgång till statistiken enligt

principer som för övriga parter.

1982 och framåt, redovisas löne- I avsnitt 4.3.1, Utvecklingen på arbetsmarknaden de olika arbetsmarknadssektorema fram t.o.m. 1991. I löneutvecklingen för för åren 1982 - 1988 men inte för åren 1989 utvecklingen ingår den s.k. restposten förvirrande att i samma sifferserie blanda 1991. Enligt SAVs mening är det enbart

varierar två helt skilda begrepp. inte minst med tanke på att storleken på restposten

mellan olika sektorer. för 1989, 1990 och 1991 bör så kraftigt Löneutvecklingstalen

därför utgå ur redovisningen.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvarvi svensktnäringsliv.l. 41.Tio år medjämställdhetslagen- utvärderingoch 2. Överklagningsmt ochekonomisk behovsprtsvning forslag.C. A inom socialtjänsten.S. 42.Internationelltungdomsutbyte.C. 3. En idrottshögskolai Stockholm- struktur, 43.Förenkladstatistikreglering:medforslagtill lag om organisation och resurserför en självständig denstatligastatistikfrmnstallningen.C. “Demokrati och makt i Sverige.SB. högskolapå idrottensomrâde.U. Transportrâdet.K. 45.Kapitalavkastningerti bytesbalansen.Fi. Svensksäkerhetspolitiki en föränderligvärld. F6. 46. Särskildskatti denfinansiellasektorn.Fi. . Förbudmot tjanstehartdelmedSydafrikam.m.UD. 47.Beskattningav stipendier.Fi.

®NIO\_LII_Ö

48.Samhallsstodtill underhallsbidragsberattigade bam. . Lagstiftning fdr reklam i svenskTV. U. . Samhällsstbdtill underhâllsbidragsberâttigade bam. del lll. S. Idéskisseroch bakgrurukmaterial.S. 49.Arbete och hälsa.A. 9. Kostnaderför fasighetsbildningm. m. Bo. 50.Ny folkbokföringslag.Fi. 10.Strñmgatan18- Sverigesslätsministerbostad.SB. 5 l. SÄPO“Säkerhetspolisens arbetsnetoder.personal- ILVidgad vuxenutbildningter utvecklingsstörda.U. kontroll och meddelarfriltet.C. 12.Meddelxrätt. Ju. 52.Utbyte av utländskakörkort. K. 13.Översynav sjölagen2. Ju. g 53.1 skugganavdestora-Demindrepartierrtasvillkori Mlángtidstrtledningert 1990.Fi. kommunalpolitiken.C. § 15.Beredskapenmot oljeutslâpptill sjöss.Fd. S4.Arbetslivsforskrting- Inriktning, organisation. lástorstadstrafik 5 - ett samlatunderlag.K. finansiering.A. 17. Organisationoch arbetsformerinom bilateralt 55.Flygplats2000- De svenskailygplatsemai utvecklingsbistånd.UD. framtiden. K. 18.Lag om folkbokmringsregisterm.m.Fi. S6.Skattpå lotterier och spel.Fi. 19.Handikappoch välfärd?- En lägesrapport.S. 57.Personalutbildninginom totalförsvaret.Fo. 20.Välfärd och segregationi storstadsregionerrta. SB. 58.Konkurrensi inrikestlyget.C. 21.Denelintensivaindustrin underkamkraftsavveck- 59.Sätt värdepå miljon! Miljoavgifter och andra lingen. ME. ekonomiskastyrmedel.M. 22.Denelintensivaindustrin underkamkraftsavveck- 60.Skadaav vilt. Jo. lingen. Bilagedel.ME. 61.Skarpt tillsyn - huvuddragi enreformerad 23.Tomträttsavgllld.Bo. damlag.Ju. 2A.Ny kommunallag.C. 62.Konkurrenseninom bygg/bosektoru.C. 25.Konkurrenseninom livsmedelssektorn.C. 63.Svensklönestatistik.C. 26.Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27.Post& Tele - Affarsverk medregionaltoch socialt ansvar.K. 28.Att följa uppkommunalverksamhet-En internationellutblick. C. 29.Tobakslag.S. 30.Översynav upphovsrattslagstiftningen. Ju. 3l. Perspektivpåarbetsförmedlingen.A. 32.Staden.SB. 33.UrbanClmllenges.SB. 34.StadsregioneriEuropa.SB. 35.Storstadernas ekonomi 1982-1996.SB. 36.Storstsdsliv.Rika möjligheter hårdavillkor. SB. 37.Förfatmingsregleringav nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översynav naturvårdslagenm.m. ME 39.Kammarensvillkor. U. 40.Kamkraftsaweckling- kompetensoch sysselsättning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Finansdepartementet [10] Långtidsutredningen 1990. [14] Stromgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. Välfärd och segregation i storstadsegionema [20] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Staden. [32] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalartsen. [45] Urban Challenges. [33] i Europa. [34] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Stadsregioner Storstäder-nas ekonomi 1982-1996.[35] Beskattning av stipendier. [47] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Ny folkbokforingslag. [50] Demokrati och makt i Sverige. [44] Skatt på lotterier och spel. [56]

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Meddelarrlttt. [12] En idrottshögskolai Stockholm - stmktur. organisation Översyn av sjölagen 2. [13] och resurser för en självständig högskola på idrottens Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] område. [3] Skarpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad damlag. [61] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning for utvecklingsstörda. [ll] Utrikesdepartementet Konstnarens villkor. [39]

Förbud mot tjånstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Jordbruksdepartementet utvecklingsbistånd. [17] Skada av vilL [60]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Arbetsmarknadsdepartementet Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [l5] Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Arbete och hâlsa.[49] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, finansiering. [54] Socialdepartementet

Övcrklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Bostadsdepartementet

inom socialtjänsten. [2] Kostnader for fastighetsbildning m. m. [9] Samhallsstod till underhallsbidragsberllttigade bam. Tomträttsavgald. [23] Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Tobakslag. [29] Industridepartementet Samhllllsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l] del III. [48]

Kommunikationsdepartementet Civildepartementet [4] Ny kommunallag. [24] Transportrådet. Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Storstadsuafrk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] ansvar. [27] Tio ar med jämställdhetslagen -utvärdering och Utbyte av utländska körkort. [52] forslag. [41] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Internationellt ungdomsutbyte. [42] [55]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Förenklad statistikregleiing; med förslag till lag om den statliga statistikframstallningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet. [51] l skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget. [58] Konkurrensen inom bygybosektom. [62] Svensk löneslatisük. [63]

Miljö- och energidepartementet Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingcn.[21] Den elimensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkmflsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Miljödepartementet Sätt värde på miljön! Miljöavgifler och andra ekonomiska styrmedel. [59]