Provning och kontroll i internationell samverkan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Provningoeh

kontroll

i

internationell

e

(ID ”

Betänkande utredningen

av om vissa inom

frågor

% kontroll

området genom teknisk provning.

n x

Statens

offentliga utredningar

gg 1988:6

w Industridepartementet

och kontroll i

Provning

internatiønell samverkan

Betänkande av om vissa

gtnedningen frågor inom

området kontroll teknisk

genom provning. Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmärma Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08039 96 30 Infotmationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-fömldet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81° - 1200 (externt och intemt) 08063 10 05 1200 - 16°°(endast intemt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10115-7 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom beslut den 20 februari 1986 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga den internationella utvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning samt bedöma eventuella konsekvenser av denna utveckling för svenskt vidkommande. I uppdraget ingick även att belysa vissa frågor om standardisering samt att belysa eventuella konsekvenser för myndighetsorganisationen på provningsområdet.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för industridepartementet de 25 februari 1986 direktören Alexej Pellijeff att vara särskild utredare. Genom beslut samma dag tillkallades sakkunniga, experter och sekreterare att biträda kommittén. Genom beslut den 24 mars 1987 tillkallades ytterligare experter från arbetsmarknadens parter.

Av bilagda förteckning framgår utredningens sammansättning.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Provning och kontroll i internationell samverkan.

Stockholm i januari 1988

Alexej Pellijeff

/Ann-Margret Röhnisch

FÖRTECKNING ÖVER MEDVERKANDE I UTREDNINGEN om VISSA FRÅGOR INOM OMRADET KONTROLL GENOM TEKNISK PROVNING

Särskild utredare Direktören Alexej Pellijeff

Sakkunniga Avdelningsdirektören Christer Arvius Departementsrådet Lars Ettarp (t.o.m. den 31 januari 1987) Numera rättschefen Per Erik Lindeberg F. näringsfrihetsombudsmannen Torsten Löwbeer (fr.o.m. den 1 augusti 1986) Avdelningsdirektören Bertil Remaéus (fr.o.m. den 2 februari 1987) Departementssekreteraren Anders Sköld Kammarrättsassessorn Ulrika Tengelin

Experter Ombudsmannen Monica Breidensjö (fr.o.m. den 24 mars 1987) Docenten Harald Frostling (fr.o.m. den 24 mars 1987) Ombudsmannen Leif Kjellstrand (fr.o.m. den 24 mars 1987) Byráchefen Göran Lindh överingenjören Bertil Lindkvist Professorn Rolf Ohlon Direktören Jan Ollner Universitetslektorn Anders J. Thor (fr.o.m. den 24 mars 1987)

Sekreterare Avdelningsdirektören Ann-Margret Röhnisch

8 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193

8.2 Förslagens huvudsakliga innebörd . . . . . . . . .. 199 8.3 EG/EFTA-samarbetet inom området provning och kontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 203 8.4 Harmonisering av produktkrav . . . . . . . . . . . . .. 209

8.6 Förtroendeskapande åtgärder inom området kontroll genom teknisk provning . . . . . . . . ... 225 8.7 MPR:s uppgifter och organisation . . . . . . . . .. 231 8.8 Genomförande m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 237

B I LAGOR Bilaga 1 Utredningsdirektiven . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 139 Bilaga 2 Standardiseringsverksamheten . . . . . . . . . .. 249 Bilaga 3 Hänvisning till standard . . . . . . . . . . . . . .. 295 Bilaga 4 Ackreditering av provnings- och mättekniska laboratorier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 299 Bilaga 5 Förteckning över utländska ackrediteringssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 311 Bilaga 6 Beskrivning av statens mät- och provråds uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 315 Bilaga 7 Författningsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 335 1. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. . . . . . . . .. 335 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. ... 339

SAMMANFATTNING

Frågor om teknisk provning och kontroll har fått en allt mer betydelsefull roll i den internationella handeln. Om produktkraven varierar mellan olika länder måste produkterna tillverkas i olika utföranden och provning och kontroll upprepas i varje land dit produkterna säljs.

Ett omfattande och aktivt internationellt arbete för att avveckla hinder för handeln pågår på många nivåer. Vad gäller frågor som rör provning och kontroll är målsättningen att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat i olika länder. I så fall behöver provning och kontroll utföras i endast ett land, normalt tillverkningslandet.

Mitt uppdrag gäller att kartlägga den internationella utvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning och dra vissa slutsatser för svenskt vidkommande. Jag skall därvid ta ställning till om det mot bakgrund av den internationella utvecklingen behövs några förändringar i det svenska systemet för provning och kontroll. Vidare ingår det i mitt uppdrag att lämna förslag till behövliga ändringar vad gäller myndighetsorganisationen inom omrâdet provning och kontroll. Det ingår i mitt uppdrag att belysa frågor om stan-

också

dardisering i den mån de har anknytning till området kontroll genom teknisk provning.

I uppdraget ingår inte att lösa problemen inom olika sektorer, utan att ge underlag för sektorsmyndigheternas åtgärder.

På golbal nivå har frågor om provning och kontroll som hinder för handeln tagits upp i GATT. I Norden har beslutats om ett program för avveckling av teniska handelshinder, där nämnda frågor särskilt uppmärksammas. Frágornas behandling i dessa sammanhang har dockinte fått någon självständig betydelse för mina slutsatser.

Mina överväganden har främst sin utgångspunkt i det fördjupade samarbete mellan EFTA och EG som syftar till att uppnå ett europeiskt frihandelsområde (European Economic Space). Inom detta samarbete har vid flvertal tillfällen betonats vikten av EG/EFTAsamarbete på området kontroll genom teknisk provning med målet att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat. En snabb utveckling mot en gemensam syn på dessa frågor inom EFTA och EG är nu på väg.

Jag har till att börja med funnit att den svenska organisationen på provningsomrádet med statens provningsanstalt som nationellt provningsorgan samt riksprovplatser för obligatorisk kontroll inom vissa kontrollområden inte behöver förändras. Däremot kan dessa organ behöva visa att de uppfyller vissa allmänna krav på provningslaboratorier som i fortsättningen kommer att gälla som europeiska standarder. Motsvarande gäller också andra svenska provningsorgan i den mån deras provningsresultat skall kunna godtas internationellt. Jag har dock funnit att den internationella utvecklingen bör leda till att tillsynen av riksprovplatserna får en mer teknisk inriktning och förstärks.

Min kartläggning har visat att ackreditering av provningsorgan kan väntas få en betydlesefull roll när det gäller att förbättra förutsättningarna för att provningsresultat från olika länder skall vara korrekta och därmed kunna godtas internationellt. Den svenska ordningen behöver därför kompletteras med ett behovsanpassat system för frivillig ackreditering av provningslaboratorier enligt internationell modell. Jag har funnit att ett sådant system bör handhas av statens- mät och provråd (MPR) och ersätta den nuvarande auktorisationen för obligatorisk och frivillig kontroll. Som en följd därav och av andra förändringar i MPR:s verksamhet föreslår jag att MPR omorganiseras .

Den förändrade tillsynen av riksprovplatserna och införandet av ett ackrediteringssystem som ersättning för ordningen med auktoriserade provplatser föranleder vissa ändringar i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. samt lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m.

I Sverige har traditionellt verifikationer av föreskriven kontroll av produkter före marknadsföringen skett i form av ett offentligrättsligt myndighetsgodkännande. Inom EG sker motsvarande verifikationer - i den mån de av fristående - ofta som görs organ privaträttslig certifiering mot en standard. Om myndighetsföreskrifterna och standarden i sak överensstämmer - som ofta är fallet - blir det tekniskt sett samma kontrollförfarande. För ett ömsesidigt godtagande av kontrollresultaten krävs ett ömsesidigt förtroende för att verifikationerna, oavsett juridisk form, säkerställer att produkterna uppfyller ställda krav. Utgångspunkten i EG:s sysnsätt och i ett nyligen framlagt förslag till EFTA-policy är att detta åstadkoms genom att certifieringsorganen uppfyller sår-

skilda krav och skall se till att den på opartiskhet bedrivs på ett objektivt sätt underliggande provningen och med godtagbar kvalitet.

Vad som för svensk del krävs för att möjliggöra ett ömsesidigt godtagande av kontrollresultat är att anástadkomma formella förutsättningar för överenstingen kommelser om utbytbarhet mellan myndighetsgodkännanden och certifieringar eller att utforma föreskrifterna så att även den svenska verifikationen kan ske i form av certifiering. Det senare kan uppnås genom att övergå till en teknik motsvarande den i EG:s s.k. nya metod. Detta kan särskilt bli aktuellt på områden där EG/EFTAom ömsesidigt godtagande kan träffas. Allt arrangemang detta är för berörda myndigheter att ta ställfrågor ning till. Det i sak betydelsefulla är att förtroende finns för det utländska kontrollresultatet och att svenska kontrollresultat åtnjuter förtroende i andra länder.

En viktig praktisk fråga är att EG:s synsätt, liksom den förutsätter att i normalfall levenya EFTA-policyn rantörers försäkran om överensstämmelse skall finnas som alternativ till certifiering. Ett utnyttjande av detta alternativ kan vara förenat med krav på övervakning från utomstående organ. Givetvis måste myndigheterna, när frågan blir aktuell, själva ta ställning till om denna verifikationsform kan godtas från säkervill dock erinra om att även i hetssynpunkt. Jag Sveriga betonas att det i första hand är tillverkaren som har ansvaret för produkternas säkerhet och att också här att företagens egenkontroll bör utgäller i säkerhetsarbetet. Jag vill dessutom undernyttjas att av staten föreskriven provning och kontroll stryka endast är en av många faktorer som påverkar produkternas faktiska säkerhet.

Frågan om harmonisering av produktkrav ligger utanför mitt uppdrag. Jag kan dock inte undgå att komma in på denna fråga, eftersom ömsesidigt godtagande av kontrollresultat normalt förutsätter harmoniserade produktkrav. En allmän utgångspunkt är därvid att, om Sverige skall delta i internationellt samarbete för att eliminera hinder för handeln, måste svenska produktkrav i möjligaste mån harmoniseras med internationella krav. Hur långt man från svensk sida därvid är beredd att gå måste avgöras från fall till fall inom varje sektor.

För många svenska myndigheter kommer det därför att bli allt mer betydelsefullt att följa det internationella harmoniseringsarbetet på olika nivåer. Det gäller såväl utarbetandet av allmänna säkerhetskrav som utformningen av standarder och andra tekniska specifiaktioner. På detaljnivå kommer arbetet i ökande omfattning att äga rum inom ramen för standardiseringsverksamheten. I synnerhet kommer det europeiska standardiseringsarbetet att få ökad betydelse. Viktiga slutsatser för min del åratt myndigheterna i större omfattning kommer att behöva utnyttja resultat från detta arbete i sin regelskapande verksamhet och att de därför måste följa och vid behov delta i sådant standardiseringsarbete. Ännu viktigare kan det bli för dem att delta i annat internationellt arbete med harmonisering av regler. Överallt gäller principen att ju tidigare man kan lägga fram synpunkter och förslag, desto bättre möjlighet finns att få dem beaktade.

Ett särskilt problem gäller myndigheternas personella och ekonomiska resurser för internationellt arbete. Likartade problem uppstår för de fackliga organisationerna_som i dag deltar i myndigheternas regelarbete olika sätt och också får ett ökat behov av insyn i på och eventuellt deltagande i internationellt arbete.

medför att staten får ett ökat intresse Utvecklingen i och certifieringsverksamhet. Detta standardiseringsaktualiserar nya frågor som gäller myndigheternas och standardiseringsorganens roller och kontakter. Det måste också lämpliga förutsättningar för de fackskapas liga organisationernas medverkan i standardiseringsarbetet.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Uppdragets omfattning och närmare innebörd

Den 20 februari 1986 tillkallades jag som särskild utredare av chefen för industridepartementet för att utreda vissa frågor inom området kontroll genom teknisk provning. Mina direktiv (Dir. 1986:6)utgör bilaga 1 till detta betänkande.

Mina huvuduppgifter är att:

- internationella kartläggadenpâgáende utvecklingen inom området,

- bedöma eventuella konsekvenser av denna utveckling för Sveriges del och behov av åtgärder,

- vissa belysa frågor om standardisering,

- konsekvenser för belysa myndighetsorganisationen på området.

Utredningen är betingad av att frågor om teknisk provning och kontroll har fått en allt mer betydelsefull roll i den internationella handeln. På många produkter ställs specificerade krav från flera håll samtidgt som produkternas komplexitet ökar. Det blir då i ökande grad nödvändigt att genom provning kontrollera att kraven uppfylls. För handeln med produkter som säljs över gränserna blir det angeläget att produktkraven harmoni-

seras och att utförd provning och kontroll kan godtas också i andra länder. Annars måste produkterna tillverkas i olika utföranden för olika länder och provning och kontroll upprepas. Fördyrande och tidsödande tekniska handelshinder har under senare tid uppmärksammats alltmer. Det har visat sig att, även sedan tullarna på varor till stor del eliminerats, åtskilliga andra hinder för fri varucirkulation finns krav. Frågor om tekniska handelshinder är i hög grad aktuella, b1.a. inom GATT, EFTA, Norden och EG. Utvecklingen inom EG sker snabbt och är av stor betydelse för Sverige med hänsyn till att handeln med EG utgör hälften av vår utrikeshandel. EG har i en vitbok från år 1985 satt upp som mål att alla hinder för handeln mellan EG-länderna skall vara borta före utgångenav år 1992.

EG och EFTA har gemensamt lagt fast att undanröjande av tekniska handelshinder dem emellan utgör ett viktigt bidrag för att främja en västeuropeisk hemmamarknad för industriella produkter. Som särskilt angelägna områden har därvid nämnts harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter och ömsesidigt accepterande av provnings- och kontrollresultat. Vad som sker inom EG beträffande provning och kontroll är därför centralt för mitt uppdrag. Frågor om provning och kontroll studeras nu närmare inom såväl EG som EFTA.

Mitt uppdrag gäller inte handelshinderaspekten i hela dess vidd, utan begränsas till omrâdet provning och kontroll. Uppgiften gäller att bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas för att svenska kontrollordningar inte skall behöva utgöra ett hinder för handeln. Med kontrollordningar avser jag reglerna om vem som skall kontrollera och hur kontrollen skall gå till. Frågan om nivån på de säkerhetskrav som ställs på produkterna ligger således utanför. Det går naturligtvis inte att helt skilja frågor som gäller produktkrav från frågor

som gäller hur kraven skall kontrolleras. För att en utomlands giltig kontroll direkt skall kunna godtas i Sverige måste de krav som kontrolleras vara desamma. Men det finns också andra faktorer än skillnader i kraven som försvårar ett ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat. Dit hör legala och andra skillnader i utformningen av kontrollordningar. Ett ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat förutsätter också ett ömsesidigt förtroende för varandras provnings- och kontrollorgan. En viktig fråga är hur sådant förtroende skall skapas och vidmakthållas.

Min uppgift är inte att inom särskilda produktområden föreslå vilka krav som skall gälla eller ens hur kontrollen skall vara utformad. Den genomgång jag i det följande gör av några sektorer syftar till att åskådliggöra hur förhållandena varierar inom olika områden och vilka frågor som behöver lösas för att i ökad utsträckning uppnå ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat. I en ändamålsenlig kontrollordning bör i varje fall inte hinder finnas mot att utnyttja på annat håll gjord provning och kontroll vars kvalitet är säkerställd.

I den mån det finns allmänna problem av rättsligt eller annat slag som försvårar en för handeln lämplig kontrollordning ingår det i mitt uppdrag att visa hur de kan lösas. Hur kontrollen skall utformas inom varje särskild sektor får emellertid de ansvariga myndigheterna ta ställning till. Hår kommer frågorna om harmonisering av produktkraven in. Vad myndigheterna måste ta ställning till innefattar bl.a. avvägningen mellan

intresset av att harmonisera produktkrav med interna-

tionella normer och intresset av att ställa upp eller bevara svenska särlösningar som man finner motiverade av säkerhetsskäl. När det gäller krav på och kontroll av produkter som säljs över gränserna måste myndigheterna under alla omständigheter informera sig om vad som sker utomlands.

betona att de problem som Jag vill i detta sammanhang mellan handelsintresset och säkergäller avvägningen i huvudsak koncentreras till kraven på hetsintresset som säljs över gränserna. Det egenskaper hos produkter dessa krav som en harmonisering behövs är beträffande få en fri varucirkulation. Produkter kan då för att i samma säkerhetsutförande, vilket skapar tillverkas för att och kontroll inte beförutsättningar provning höver Nationella regler som gäller användning, upprepas. m.m. får i regel inte motsvarande tillsyn, arbetsmiljö av krav och kontroll i effekt, eftersom utformningen normalt har liten betydelse för den sådana avseenden internationella handeln.

har fått allt större bety- Standardiseringsverksamheten internationella harmoniseringsarbetet både delse i det och metoderna att verifiera att vad gäller produktkrav Det är därför naturligt att i mitt kraven är uppfyllda. att som sammanhänger med uppdrag ingår belysa frågor Likaledes är det naturligt att i uppdenna verksamhet. konsekvenserna för den svenska draget ingár att belysa provning och konmyndighetsorganisationen på området det att jag har att ta troll. I praktiken betyder behövs i statens mät- och ställning till om ändringar för att tillgodose de provråds nuvarande organisation behov som den internationella utvecklingen skapar.

1.2 Arbetets bedrivande

har deltagit 14 sakkunniga och I utredningsarbetet arbetsmarknadsdepartementet, bostadsdeexperter från utrikesdepartementets handelsavdelning, partementet, arbetarskyddsstyrelsen, kommersindustridepartementet, statens mät- och provråd, statens provningskollegium, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige, anstalt, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen,

Svenska Arbetsgivarföreningen och Sveriges Äkademikers

Centralorganisation.

Utredningen har koncentrerat sitt kartläggningsarbete till utvecklingen inom EG och EFTA samt pågående EG/EFTA-samarbete. Kartläggningsarbetet har därutöver omfattat utvecklingen inom andra internationella organ såsom GATT och ECE samt det nordiska samarbetet. Vidare har pågående internationellt standardiseringsarbete, myndighetssamarbete och provningssamarbete studerats. Företrädare för utredningen har gjort studiebesök vid ackrediteringsorganen i Frankrike och Storbritannien, Reseau Nationale dEssais (RNE) resp. National Measurement Accreditation Service (NAMAS) samt vid de brittiska organen National Accreditation Council for Certification Bodies och British Standards Institutions (BSI) Quality Assurance Department. Likaså har företrädare för utredningen besökt EG-kommissionen i Bryssel för gemensamma diskussioner inom utredningens område. Chefen för det äldsta och mest omfattande ackrediteringssystemet, National Association of Testing Authorities (NATA) Australien har vidare föreläst vid ett utredningssammanträde. Personer som deltagit som experter och sakkunniga iutredningen har också som experter medverkat i pågående EFTA-arbete om tekniska handelshinder och speciellt inom området provning och kontroll liksom i pågående EG/EFTA-samarbete.

Sekreteraren i utredningen är sedan år 1983 ordförande i en arbetsgrupp som behandlar överenskommelser mellan ackrediteringsorgan inom ramen för det s.k. ILAC-samarbetet och har även under utredningsarbetet aktivt deltagit i ILAC-arbetet, som bl.a. legat till grund för pågående EG/EFTA-arbete inom utredningens område.

Utredningen har också under år 1986 tillsammans med SIS och Sverige Mekanförbund medverkt i en studie av

tredjepartscertifiering av företags kvalitetssäkringssystem. Studien har publicerats av SIS och Mekanförbundet.

Under utredningsarbetet har informationsutbyte ägt rum med utredningen om vissa myndighetsuppgifter inom televerket m.m. samt med utredningen om den medicintekniska säkerheten. Vidare har särskilda kontakter tagits med företrädare för statens mät-och provrád, cheferna för landets riksprovplatser samt med företrädare för Landsorganisationen.

1.3 Betänkandets disposition

Avsnitt 2 innehåller en allmän beskrivning av det område som uppdraget omfattar. Jag har därvid funnit det ändamålsenligt att dela upp ämnet i

1. frågor om produktkrav

2. allmänna frågor om provning och kontroll

3. frågor om säkerställande av kvalitet hos provning och kontroll.

4. frågor om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat

Samma uppdelning av frågorna återkommer i avsnitten 3 och 4 som innehåller beskrivningar av förhållandena i Sverige resp. EG.

I avsnitt 5 lämnas en kortfattad beskrivning av provoch kontrollverksamheten i nâgra länder utanför nings- Europa. Avsnitt 6 innehåller redogörelser för pågående handelspolitiskt arbete i syfte att avveckla tekniska

handelshinder. I avsnitt 7 görs en genomgång av den svenska kontrollordningen inom några sektorer samt pågående internationellt harmoniseringsarbete inom dessa sektorer. Betänkandet avslutas (avsnitt 8) med mina överväganden och förslag till åtgärder.

Mer detaljerade beskrivningar av standardiseringsverksamheten, hänvisning till standard, ackreditering av provningsorgan och verksamheten vid statens mät- och provråd samt en förteckning över befintliga ackrediteringsorgan återfinns i bilagor till betänkandet. Likaså återfinns i bilaga 7 erforderliga förslag till författningsändringar i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. samt lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m.

2 ALLMÄNT OM PROVNING OCH KONTROLL

2.1 Produktkrav

På en produkt (jag använder här denna term i mycket vid mening) som tillverkas eller säljs ställs krav i olika avseenden och från skilda håll. Tillverkaren/säljaren av produkten vill att den skall hålla avsedd kvalitet, dvs. ha de egenskaper som företaget bedömt nödvändiga för att tillfredsställa marknadens uttalade eller underförstädda behov. Däri ingår att produkten måste uppfylla också de krav som samhället kan ställa. Sådana krav omfattar i allmänhet endast säkerhetsegenskaper av betydelse för 1iv,.hä1sa och egendom; alltså endast en del av de totala produktegenskaperna. Köparen kan också ha andra krav på produktens kvalitet, vilka då gäller de egenskaper som har avtalats eller som är förväntade.

Krav av nu angivna slag kan finnas upptagna i regelgivande dokument om hur produkten skall vara beskaffad. De återfinns i handlingar av mycket skild dignitet. Vissa har privaträttslig karaktär som interna företagsregler, avtal, standarder m.m. De kan också återfinnas i offentligrättsliga föreskrifter (rättsregler) och har då samhällets maktapparat till stöd för efterlevnaden.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är standarder. Med standard avses här dokument med regler som innehåller krav eller problemlösningar för återkommande tilllämpning och som har utarbetats i samförstånd mellan

berörda intressenter och fastställts av ett erkänt

organ.

För att uppnå de prestanda som önskas i fråga om olika måste krav fastslagda i egenskaper produkten uppfylla tekniska En produktstandard innehåller specifikationer. sådana tekniska specifikationer. Behovet av att genom standarder definiera kraven produkter har ökat på olika i och med att produkterna genom den tekniska utveckhar blivit mer och mer komplexa. Standarden utlingen för att bestämma vad som är godtagbart från nyttjas kvalitetssynpunkt.

Man kan indela standarder på olika sätt och i olika Man talar t.ex. om grundstandard (eng.: basic typer. som innehåller allmänna regler för ett visst standard), område eller som har en vittomfattande täckning. Hit hör bl.a. sådant som máttenheter och symboler. En förklarar termer ofta genom definiterminologistandard tioner och exempel. En produktstandard (eng.: product standard) anger krav som skal] uppfyllas av en produkt för att fastställa deras ändaeller grupp av produkter målsenlighet. Den kan t.ex. avse en varas dimensioner, ett materials hállfasthet eller en produkts funktion. standard) avses Med provningsstandard (eng.: testing en standard som innehåller och ibland provningsmetoder andra som rör t.ex. provurval och uppgifter provning, för olika provningselement. Ofta avser ordningsföljd en provningsmetod som är knuten provningsstandarden till ett kvalitetskrav för en produkt. Även andra inav standarder förekommer och gränserna mellan delningar är inte Det är vanligt de angivna huvudtyperna skarpa. att ett standarddokument innehåller flera av de ovan angivna typerna av standarder så att t.ex. en produktstandard med krav på egenskaper hos en produkt.ocksâ innefattar och provningsmetoder för att terminologi verifiera att kraven är uppfyllda.

Figur 1 visar en schematisk bild av de olika typer av standarder som teoretiskt kan ingå i en komplett standard för en enda produkt. I praktiken förekommer varierande kombinationer av dessa olika typer av standarder i ett i standarddokument.

OEGRINSNING

FIGUR 1

Organ som fastställer standarder kallas standardiseringsorgan. Standarder och standardiseringsorgan finns på såväl nationell som internationell nivå. En närmare beskrivning av nationell och internationell standardiseringsverksamhet finns i bilaga 2.

Av grundläggande betydelse är att en standard är en vfrivillig överenskommelse. Standardiseringsverksamheten tillkom ursprungligen för att tillgodose näringslivets behov och har mycket stor betydelse för industri och

handel. En standard i sig själv är aldrig tvingande,

utan genomslagskraften blir beroende av att den accepteras av köpare och säljare. Som ovan nämnts kan kraven i en standard avse såväl säkerhet som allmän kvalitet. Standardiseringsorganen är som regel enskilda organ med oberoende ställning.

funktion har dock efter Standardiseringsverksamhetens i ökande utsträckhand vidgats. Myndigheter utnyttjar av sina uppgifter att ning standarder i fullgörandet liv, hälsa och egendom. Bestämmelser om farliga skydda ofta till standarder, vilket betyder produkter anknyter innehåll helt eller delvis också kan att standardens De juridiska konsekvenserna bli offentligrättsligt. av hur en s.k. hänvisning till standard blir beroende Denna närmare i bilaga 3. Strävangörs. fråga, belyses att harmonisera bestämmelser mellan olika länder dena ökat standardiseringens betydelse för har i hög grad och andra offentliga organ. Dessa deltar myndigheter i báde nationellt och internationellt standardeaktivt Inte minst det sistnämnda är viktigt, seringsarbete. eftersom nationella standarder i stor utsträckning byg-

ger på internationella.

Särskild stor betydelse har standardiseringsverksamheharmoniseringsarbetet. Inom ten fått i det europeiska EG har, som närmare beskrivs i avsnitt 4, utarbetats för harmonisering av en ny metod (eng.: new approach) inom särskilda produktområden. Karakteristiskt regler för den är att som bindande rättsregler nya metoden gäller tämligen allmänt hållna krav, som presumeras är tillverkad enligt harmovara uppfyllda om produkten I sak detta att uppgiften att niserad standard. betyder för produkterna överutarbeta tekniska specifikationer standardiseringsorganen CEN lämnas till de europeiska de Normalisation) och CENELEC (Comité (Comité Européen de Normalisation Electrotechnique), med vilka Européen EG har träffat särskilda avtal. I CEN och CENELEC del- EFTA-länder. EFTA har nylitar även Sverige och övriga träffat motsvarande avtal som EG med dessa organ. gen EG förordar metoden med hänvisning till Skälet varför är bl.a. att förfarandet visat sig vara ett standard effektivt för att nå samstämmiga uppfatthjälpmedel och få en snabb anpassning till förändringar ningar betingade av den tekniska utvecklingen.

2.2 Provning och kontroll

Av naturliga skäl finns det behov att undersöka hur väl produkterna uppfyller de krav som ställs på dem från olika håll och på olika sätt. Detta sker genom provning och kontroll.

Med provning menar man en undersökning för att bestämma en eller flera egenskaper hos ett objekt. Provning dokumenteras i ett prgvgiggspgotokoll med mätdata eller i en prgvniggsrgpport som förutom mâtdata innehåller något utlåtande. Problemet är här att säkerställa att dessa mätdata är korrekta.

Med kontroll avses en undersökning för att bestämma om ett objekt beträffande en eller flera egenskaper fyller ställda krav. Kontrollen utförs ofta med hjälp av provning. De mätdata som erhålls vid provningen av en produkt jämförsned de egenskapskrav som uppställs i tilllämplig norm för produkten. Kontrollen mynnar ut i ett ställningstagande (underkännande eller godtagande) huruvida produkten uppfyller kraven eller inte. Ett godtagande kan yerifigras på olika sätt. Detta sker genom en gerifikatign (eng.: verification) i form av ett dokument (intyg, certifikat, godkännande etc.) eller genom märkning av produkten. Tillverkare eller köpare kan efter utförd kontroll själva ta ställning till om produkten uppfyller ställda krav. Verifieringen kan också utföras av ett fristående organ, t.ex.i form av ett intyg från ett provningsorgan eller i form av ett formellt beslut av ett behörigt organ. Fattas beslutet av en myndighet, talar man om myndighetsgodkännande. Fattas beslutet av ett annat fristående organ (certifieringsorgan) talar man om att detta organ certifierar produkten, alternativt utfärdar ett intyg eller certificat Leng.: certificate of conformity), eller medger att produkten får märkas på ett visst sätt (eng.: mark of conformity). Internationellt används termen certifica-

tion ofta som sammanfattande benämning för såväl myndighetsgodkännanden som privaträttslig certifiering.

som det att säkerställa att provnings- Likaväl gäller det att säkerställa att de bedata är korrekta gäller slut kontrollen mynnar ut i blir korrekta.

kontroll används ibland utan att Termerna provning och iakttas. Det kan då bli svårt att dessa distinktioner Att termerna lätt hålla isär olika frågeställningar. beror bl.a. kravet ofta har sådan glider ihop på att att man redan av mätresultatet lätt ser om innebörd eller inte. En provningsrapport innekravet är uppfyllt håller vanligen ett utlåtande i kravuppfyllelsefrágan. utförs resp. kontrollen ibland I praktiken provningen av olika och ibland av samma organ. Kontrollorgaorgan nets rättsliga karaktär inverkar på kontrollbeslutets status. återkommer till detta. rättsliga Jag

att hålla isär provning och kontroll, Det är väsentligt även när dessa verksamheter utförs inom samma organisafår nämligen olika karaktion. Handelshinderproblemen till dem. Hinder för handeln tär beroende på orsakerna kan således bero på att:

- kraven på produkterna är olika,

- speciella krav ställs på provningen,

- speciella krav ställs på kontrollen.

med att avskaffa handelshinder ingår dels I arbetet att åstadkomma att -att harmonisera produktkraven,dels eller kontroll ömsesidigt godtas melutförd provning Det skall helst vara tillräckligt med lan länderna. att eller kontroll sker i endast ett land, provning normalt tillverkningslandet.

Ett kontrollbesluts närmare innebörd beror på kontrollorganets befogenheter och karaktären av den norm där kravet finns.

Viss provning och kontroll utförtillverkare normalt själva av kvalitetsskäl. En sådan kontroll brukar kallas egenkontroll. Allt eftersom kvalitetsaspekten har ökat i betydelse har industrin byggt upp allt mer avancerade system för kontroll av produktionen. Kontrollen gäller då de krav som företaget uppställer,vi1ka ofta är initierade av kunderna. Nämnda krav kan ibland samlas i en intern företagsstandard.

I takt med den tekniska utvecklingen har det blivit svårare för köpare att själva bedöma produktens kvalitet och krav har ställts pá tillverkare att dokumentera kvaliteten hos sina produkter. Detta kan ske genom s.k. certifiering av överensstämmelse (eng.: Certification of conformity), i fortsättningen kallad certifiering. Därmed menas att ett fristående organ efter kontroll intygar att produkten överensstämmer med standard eller annat regelgivande dokument. Normalt förutsätter detta provning av produkten. överensstämmelse verifieras med ett intyg (eng.: Certificate of conformity) och/eller märke (eng.: mark of conformity). Certifieringsverksamheten är privatråttslig.

Om tillverkaren själv utfärdar intyget eller använder sitt eget märke har man tidigare talat om självcertifiering eller förstapartscertifiering (eng.: selfcertification, firstparty-Certification). Numera skall i stället uttrycket vara försäkran om överensstämmelse (eng.: declaration of conformity). En ofta använd term är också tillverkardeklaration (eng.: manufacturers

declaration of conformity).

krav till skydd för liv, hälsa, Samhällets på produkter m.m. kommer normalt till uttryck i rättsregler egendom av olika dignitet - lagar, förordningar eller andra Förhållandena varierar mellan olika länföreskrifter. der. Den följande beskrivningen och exemplifieringen från svenska förhállanden,men de grundläggande utgår frågorna är generella.

Ställer samhället rättsligt bindande krav på produkter också sätt förvissa sig om att måste samhället på något kraven efterlevs. Ibland sker detta genom en offentlig-

kontroll, som normalt innefattar provning. rättslig och utformning en sådan kontroll får Vilken omfattning bland andra hur kraven ser ut beror på flera faktorer, vilken av säkerhet som behövs för att garanteoch grad de blir Kontrollen skall förhindra ra att uppfyllda. kommer till användning. En riskatt farliga produkter för denna är bedömning måste göras och av betydelse av det aktuella slaget som både hur många produkter finns och deras farlighet. En avvägning på marknaden också mellan behovet av kontroll och kostmåste göras för kontrollen. Häri ligger att kontrollen bör naderna och inte vara mer utformas så rationellt som möjligt än vad som motiveras av säkerhetsnivån. Det ingripande finns ett stort antal kontrollformer och kontrollnivåer.

Inte minst viktigt är att utnyttja företagens egenkonkontroll kan ofta med fördel ske i troll. Samhällelig form av övervakning av egenkontroll.

kontroll kan ske före ibruktagandet Offentligrättslig senare. Ibland,som när det gäller bilar och eller sker en återkommande kontroll under anpersonhissar, I sådana fall kontrolleras alla exemvändningstiden. För artiklar - t.ex. plarav produkten. massproducerade elektrisk materiel - sker kontrollen vanligen som av enstaka Kontrollen gäller då typkontroll exemplar. konstruktionen och garanterar inte att produkterna på

marknaden får samma utförande. En typkontroll kompletteras därför ofta med tillverkningskontroll och/eller typefterkontroll. Som nämndes kan samhällelig kontroll ske genom övervakning av tillverkarnas egenkontroll. EG har nyligen i ett principuttalande förordat användningen av en sådan procedur snarare än ett kontrollförfarande som utgår från en typkontroll av enstaka exemplar av produkten. Staten kan också för sina syften på olika sätt utnyttja kontroll som sker i privaträttslig form.

Om det som villkor för att en produkt skall få säljas eller användas ställs krav på att en statlig myndighet - eller ett annat organ på statens vägnar - skall kontrollera och genom ett särskilt beslut verifiera att produkten uppfyller ställda egenskaper för att den skall få säljas, talar man om krav på myndighetsgodkännande. Ett sådant föregår marknadsintroduktionen, men kan krävas också under produktens användningstid som exemplen bilar och personhissar visar.

Tidigare har nämnts att myndigheterna i sin offentligrättsliga verksamhet på olika sätt utnyttjar den privaträttsliga standardiseringsverksamheten, b1.a. i syfte att åstadkomma internationellt harmoniserade regler om olika produkter. Pâ motsvarande sätt kan myndigheterna utnyttja kontroll som sker i form av frivilliga privaträttsliga certifieringar. Privaträttslig certifiering kan därvid tillerkännas vissa rättsverkningar. Sá är fallet när som i EG:s nya metod standarder presumeras uppfylla rättsreglernas krav. Certifieringar av produkter utförda enligt sådana standarder får då motsvarande rättsverkningar. Även staten får därigenom ett direkt intresse av att certifieringsverksamheten utförs korrekt. Det bör uppmärksammas att, i den mån myndigheterna ställer krav på certifiering för att verifiera att säkerhetskraven är uppfyllda, detta

innebär att krav samtidigt ställs på att produkten även med de krav i standarden som måste överensstämma inte hänger samman med säkerhet.

kontroll kan också göras Offentligrättsligt reglerad En sådan i efterhand när som marknadskontroll. görs är under eller i bruk och handhas produkten försäljning med befogenhet att innormalt av en tillsynsmyndighet avseenden. En sådan kontroll kan vara ett gripa i olika förhandskontroll, men även när alternativ till statlig förhandskontroll finns bedöms oftast någon form statlig av marknadskontroll nödvändig som komplement.

kontroll över vissa produkter sker enbart Att statlig som marknadskontroll behöver inte betyda att produkten utan förhandskontroll. Som jag strax får marknadsföras återkommer till förutsätts i vissa kontrollordningar eller själv ser till att att tillverkaren importören kontrolleras före marknadsintroduktionen. produkten

Det finns också anledning att påpeka att offentligkontroll endast är en av många fakrättsligt reglerad faktiska säkerhet. Det torer som påverkar produkternas ansvaret i detta hänseende vilar på grundläggande och På det civilrättsliga omtillverkare importörer. rådet har tillverkaren redan i dag ett långt gående skadeståndsansvar för de skador som kan vållas på

grund av fel och brister i hans produkter.

varierar något mellan olika länder. Ansvarsreglerna består främst i huruvida tillverkare har Skillnaderna dvs.ansvar utan eget våls.k. strikt produktansvar, om tillverkaren endast ansvarar för skador lande eller som beror försumlighet vid produktens på konstaterad eller marknadsföring. Även konstruktion, tillverkning i det senare fallet ställs emellertid ofta så stränga tillverkaren skall iaktta för att undgå krav på vad

ansvar att denne i praktiken ytterst sällan med framgång kan göra gällande att vållade skador saknat samband med någon form av försumlighet från hans sida.

EG har nyligen antagit ett direktiv om strikt produktansvar och förslag till en svensk produktansvarslagstiftning med utgångspunkt i strikt ansvar förbereds för närvarande inom regeringskansliet. Det är viktigt att understryka att av samhället föranstaltad provning eller kontroll inte avhänder produktansvaret från tillverkaren eller importören. Dessa kan alltså inte freda sig med att produkten har godkänts vid en offentligrättslig kontroll.

Av betydelse för ansträngningarna att åstadkomma en önskvärd produktsäkerhetsnivå är också andra offentligrättsliga regler än sådana som avser produktkrav och kontroll. Jag tänker då på regler som ger möjlighet att hindra att farliga produkter sprids eller kommer till användning. Straff, vitesförelägganden m.m. kan utnyttjas i sådant syfte. Särskilda problem uppkommer när massproducerade konsumentartiklar inte uppfyller säkerhetskraven. Särskild lagstiftning kan möjliggöra att beslut om försäljningsförbud eller återkallelse av farliga varor kan meddelas. I Sverige har nyligen produktåterkallelsekommittén föreslagit sådan lagstiftning i betänkandet SOU 1987:24 Produktsäkerhetslag, som för närvarande remissbehandlas.

De offentligrättsliga produksäkerhetsreglerna, där regler om provning och kontroll utgör endast en del, ingår således som komponenter i ett rättsligt system med det gemensamma syftet att åstadkomma säkra produkter. Schematiskt kan detta åskádliggöras på det sätt som figur 2 visar.

Tillverkare Staten

o Såkerhetsmedvetande o Lämpligt utformade säkerhetskrav

o Kontroll genom: o Egna kontrollåtgärder för att undvika: - konstruktionsfel typprovning - - tillverkningsfel tillverkningskontroll typefterkontroll

0 Tillsyn genom marknadskontroll 0 Produktansvar o Skadestånd

o Kostsamt att tillverka o Sanktioner: farliga produkter - straff försäljningsförbud - återkallelse

FIGUR 2

I skilda länder läggs tyngdpunkten olika på dessa komponenter. I t.ex. USA har man skjutit fram skadeståndets verkan för att åstadkomma säkra produkter. preventiva

Ländernas kontrollsystem varierar till sin uppläggning och struktur. Detta förhållande är ett organisatoriska resultat av den historiska utvecklingen med en successiv utbyggnad av de tekniska skyddsnäten. Som regel har kontrollverksamheten på många områden startat i privat och I takt med industrialismens utfrivillig regi. har riskerna för skador på olika områden ökat. veckling

I varje land har statliga regelsystem byggts upp för att söka förebygga skaderisker och därmed har också den verksamhet där produkters säkerhet provas och kontrolleras blivit av samhälleligt intresse. Den statliga inblandningen i eller kontrollen av sådan provningsoch kontrollverksamhet varierar. I vissa länder sker provning och kontroll helt i statlig regi, medan man i andra länder utnyttjar den provnings- och kontrollverksamhetsonnbedrivs i privaträttslig form.

Nära samband med kontroll har frågan om märkning av produkter. Märkningen innebär i dessa sammanhang en bekräftelse att produkten har kontrollerats och visat sig uppfylla ställda krav. Ur både handelshinderssynpunkt och konsumentsynpunkt är det angeläget att märkning av produkter på internationell nivå blir så enhetlig och entydig som möjligt.

Den märkning det är fråga om innebär oftast att en produkt vid typkontroll visat sig uppfylla ställda krav och att tillverkaren därefter erhållit tillstånd att märka serietillverkade exemplar under förutsättning att dessa är identiska med det typkontrollerade Samma exemplaret. förfarande gäller vid såväl offentligrättslig kontroll som vid certifiering. I det förra fallet föreskrivs i tillämplig rättsregel hur produkter skall märkas. Vanligt förekommande är någon form av officiell beteckning, t.ex. ett stiliserat T inom trafiksäkerhetsområdet i Sverige. För vissa produkter föreskrivs också att de skall förses med någon form av identitetsbeteckning, t.ex. typgodkännandenummer. Vid erhåller certifiering tillverkaren under särskilda villkor en licens från certifieringsorganet att âsätta kontrollerade produkter certifieringsorganets officiellt registrerade märke. Exempel härpå utgör standardiseringskommissionens SISmärke och statens provningsanstalts P-märke.

får särskild aktualitet i samband Frågan om märkning med överenskommelser att godta andra länders provningseller kontrollresultat. För att utländska kontrollresultat direkt skall kunna godtas fordras, som jag tidigare kraven är desamma. I sådana fall är det ocknämnt, att att använda en enhetlig märkning av produkså möjligt är det kontrollmärke som ter. Exempel härpå gemensamma inom den av EFTA initierade ädelmetallkonupprättats ventionen. Andra exempel är den gemensamma E-märkningen ECE-överenskommelsen och av fordonskomponenter enligt den s.k. HAR-märkningen av vissa elektriska ledningar

och kablar.

inte är totalt harmoniserade, utan det Om produktkraven kan förekomma nationella avvikelser, är det inte möjåstadkomma märkning av produkter. Som ligt att gemensam nämnt måste märket utgöra en entydig bejag tidigare krav som är I sådana sikräftelse på vilka uppfyllda. tuationer kan i stället utländska provningsresultat och till grund för nationella kontrollbegodtas läggas varefter märks med förekommande natioslut, produkten nellt emblem eller certifieringsoffentligrättsligt märke. En närmare för detta ges i avsnitt redogörelse 2.4.

kan således under sin livscykel utsättas för En produkt och kontroll vid olika tidpunkter och med olika provning eller kontrollen kan utföras av inriktning. Provningen eller av utomstående. Den kan vara tillverkaren själv eller Även egenkontroll kan frivillig obligatorisk. I sådana fall är den varanföreskriven av en myndighet. dock ofta övervakad av någon utomstående. En schematisk av hur och kontroll kan komma in i en skiss provning produkts livscykel återfinns i figur 3.

43.5%:

mbâooz..

zu

.

ompm

m

man?

här erinra om vad tidigare sagt om att han- Jag vill jag i huvudsak provning och kondelshinderaspekten gäller som säljs över gränserna. Framför troll av nya produkter allt frågan den förhandskontroll som myndighetergäller innan får säljas eller na kan finna nödvändig produkten 4 blir, när föreskrift Och användas. Som framgår av figur i sak, skillnaden mellan ett standard överensstämmer och en certifiering av formell myndighetsgodkännande samma kontroll av en produkt kan såleart. I princip eller privaträttslig orddes ske i offentligrättslig Här traditionerna i olika länder. ning. skiljer sig

FÖRESKRIFTER / STANDARDER

Rättsligt ç***-h*--e Krav ------ Frivillig bindande standard

l

Provning

(Typprorning)

Myndighets- 4-- Kontroll och ----› Certifiering godkännande sätt att verifiera kontrollen

i

»b Offentligt --- -----5 Certifiering_ Märkning emblem organets märke

Tillverkningskontroll

typefterkontroll

FIGUR 4

Man bör uppmärksamma att även en tillverkardeklaration förutsätter en förhandskontroll, låt vara att provningen och kontrollen utförs av tillverkaren själv eller på dennes ansvar.

Offentligrättsligt reglerad kontroll kan som nämndes ibland ske enbart som marknadskontroll. I en kontrollordning byggd på privaträttsligt certifiering blir marknadskontrollen det medel som myndigheterna har att ingripa mot farliga produkter.

2.3 Säkerställande av kvalitet hos provningsoch kontrollresultat

Termen kvalitet uttrycker förmågan hos en produkt eller tjänst att tillfredsställa förväntade eller uttalade behov. Jag har tidigare varit inne på de åtgärder som tillverkare själva vidtar för att säkerställa kvaliteten på produkterna.

Kvalitetssäkring är ett sammanfattande namn på utformningen av åtgärder för att säkerställa och ge tilltro till kvaliteten på verksamheten. Här kan ingå att fastställa en kalibrerings- och kontrollordning av mät- och provningsutrustning.

Med kvalitetsstyrning menar man de operativa metoder och aktiviteter som tillämpas för att kvalitetskraven skall kunna uppfyllas, alltså verkställighet av kvalitetssäkringsátgärderna.

Med kvalitetssystem menas den organisatoriska struktur, det ansvar och de resurser som finns för att leda och styra kvalitetsverksamheten. Den rådande ordningen för säkerställande av kvalitet dokumenteras i en kvalitetsmanual, som skall täcka samtliga kvalitetsaspekter och kunna användas både internt och externt.

Inom ISO har utarbetats krav för kvalitetsgenerella (ISO 9 000-serien) och vissa certifieringsorgan system utför tredjepartskontroll av företagens kvalitetssystem med ISO-kraven som utgångspunkt.

Att säkerställa och kontrollresultat är ockprovningsså en kvalitetsfrága. För att en kontroll genom provskall resultat är en första förutning ge godtagbart att är korrekt. För att sättning provningsresultatet kvaliteten hos ett finns uttrycka provningsresultat tvâ begrepp, noggrannhet (eng.: accuracy) grundläggande och precision (eng.: precision).

av överensstämmelse mellan Noggrannhet uttrycker graden ett redovisat resultat och det sanna värdet. Begrepkan endast om det i sinnevärlden finns pet tillämpas Så är fallet om man utför mätningar av ett sant värde. som kan genom välstorheter med egenskaper uttryckas definierade måttenheter. I många fall sker dock provutan att det finns relevant sant värde att ning något med. Som exempel kan anges väderbeständighetsjämföra en viss metod. I detta och liknande provningar enligt fall kan däremot precision användas för att provningens bedöma kvaliteten.

Precision av överensstämmelse mellan uttrycker graden antal resultat avseende en och samma storhet, vilett Det

ken bestämts på samma sätt vid upprepade mätningar.

finns två underbegrepp till precision, repeterbarhet och reproducerbarhet.

är mått av resultat er- Repeterbarhet på spridningen vid av lika under lika behållna provning provföremål Det att jämförelsen avser provning tingelser. betyder eller som utförts flera gånger i följd av mätning samma person och med samma utrustning. Repeterbarheten alltså spridningen i en enskild mätserie. gäller

Regroducerbarheten är ett mått på spridningen i resultat från provning av lika provföremål under olika betingelser, t.ex. vid olika tider eller i skilda laboratorier. Det omfattar således spridningen mellan serier eller enskilda värden erhållna under ändrade betingelser. Reproducerbarheten är det generella kvalitetsbegreppet, eftersom god noggrannhet förutsätter god reproducerbarhet.

Säkerställande av kvalitet i teknisk provning måste baseras på metoder och processer som ger resultat med godtagbar reproducerbarhet. Detta förutsätter att noggrannhet och/eller precision hos provningsmetoderna på förhand är kända. Fastställelse av provningsmetoder bör därför ha föregåtts av jämförelseundersökningar vid provningsorgan med likvärdig teknisk kompetens. Det är endast med hjälp av sådana jämförelseundersökningar som provningsmetodens noggrannhet och precision kan bestämmas. Dessutom krävs att alla provningsorgan tilllämpar likartade procedurer så att ändrade betingelser påverkar resultatet så litet som möjligt.

När frågan vidgas till att avse reproducerbarhet mellan skilda provningsorgan som ibland verkar i olika länder måste en rad kriterier vara uppfyllda för att säkra \ godtagbar reproducerbarhet, bl.a. att personal och utrustning fyller vissa krav, att tolkningen av provningsmetod och procedur är likartad och att god laboratoriesed iakttas. En teknik som används för att söka säkerställa uppfyllelsen av sådana kriterier och därmed skapa så goda förutsättningar som möjligt för reproducerbarhet är ackreditering (alt. auktorisation) (eng.: accreditation) av provningsorgan. En sådan meddelas efter genomförd utvärdering av att provnings-

organet uppfyller de villkor som finns stipulerade

för ackrediteringsområdet så länge ackrediteringen gäller. Kriterier för ackreditering har utarbetats i

och finns dokumenterade bl.a. i handflera sammanhang frånde internationella standardiseringsorganen lingar I av ett laboratorium skall ingå ISO/IEC. utvärderingen assessment), som skall uten teknisk bedömning (eng.: med särskilda kvalifikationer. En föras av personer närmare beskrivning av ackreditering av provningsorgan

finns i bilaga 4.

tar uteslutande sikte på att ett prov- En ackreditering besitter kompetens att utföra viss provning ningsorgan att påpeka är eller vissa slag av provningar. Viktigt för alltför stor att om en provningsmetod ger utrymme eller olika tolkningar och tillämpningar, onoggrannhet inte garanti för god ackreditering i sig ger någon Det är därför angeläget att utarbeta reproducerbarhet. som ger så litet utrymme som möjligt provningsmetoder för olikartad tillämpning. Ett gott resultat vad gäller

metodsamarbete har de nordiska provningsanstalterna för Nordtest. De Nordtestmetoder som uppnått inom ramen har visat en god grund för ömseutarbetats sig utgöra av provningsresultat inom Norden. sidigt accepterande

också områden - särskilt mellan Det förekommer på vissa större nationella - ett tekniskt samarprovningsorgan till att få till stånd likartad bete som b1.a. syftar av provningsmetoder och därmed god reprodutillämpning I vissa fall grundas sådant samarbete på cerbarhet. formella samarbetsavtal.

Av särskild betydelse för säkerställande av erforderlig hos är att det i provningskvalitet provningsresultat verksamheten används mätutrustning som ger spârbara

och korrekta mätresultat.

För att säkerställa mätnoggrannheten hos mätutrustning kalibrerar man denna, vilket innebär att man jämför

med en annan och noggrannare utrustning, utrustningen

som i sin tur tidigare kontrollerats mot en ännu noggrannare utrustning osv. På det sättet har man i olika länder byggt upp kalibreringshierarkier, där toppen utgörs av de vetenskapligt baserade internationella definitionerna på máttenheterna. Mätutrustning som enbart är avsedd för kalibreringsändamål och som fungerar som referenser för máttenheter kallas normaler.

För att provningsresultat skall accepteras mellan olika länder är det en förutsättning att måttenheterna stämmer överens och att länderna harlikvärdiga kalibreringssystem.

Ackreditering av laboratorier har sedan länge förekommit i olika former inom vissa produktområden och har av tradition utformats speciellt efter förhållandena inom varje område. Som exempel för svenskt vidkommande kan nämnas livsmedelsverkets anvisningslaboratorier, se avsnitt 7.6.

I Sverige har tidigare termen auktorisation ofta använts för ett motsvarande förfarande. Inom provningslagstiftningen finns regler om auktoriserade provplatser. Termen auktorisation har förekommit och förekommer i många sammanhang och täcker vitt skilda förfaranden. Även personer kan auktoriseras, t.ex. auktoriserade revisorer. För det särskilda, väl definierade förfarande som nu tar sikte pá laboratorier använder jag i fortsättningen ackreditering. Som jag återkommer till föreslår jag att terminologin anpassas till detta i den svenska provningslagstiftningen.

Under senare år har i flera länder skapats ett nationellt organ som specialiserar sig på tekniken att övervaka laboratoriers kompetens inom flera olika sakomráden. För varje sakomráde anlitas därvid särskild expert från området i fråga. Sådana ackrediteringsordningar

för såväl som mättekförekommer provningslaboratorier laboratorier. I vissa länder ingår bägge dessa niska ackrediteringsordningen, medan områden i den nationella har Tekniken att ackrediandra länder separata system. är dock densamma,oavsett om det är tera laboratorier fråga om provning eller mätteknik.

inter- Ackreditering av provningslaboratorier utnyttjas både för industrins egna behov att säkernationellt kvaliteten i sin och av ställa provningsverksamhet staten i samband med rättsligt tvingande provning.

Det första sammanhållna ackrediteringssystemet skapades I Europa och USA och flera i Australien på 1940-talet. länder i världen i övrigt har motsvarande system börjat de senaste 10 till 15 åren. En förbyggas upp under över enskilda ackrediteringssystem finns i teckning bilaga 5.

år 1977 förekommer ett internationellt samarbete Sedan under beteckningen Intermellan ackrediteringsorgan Accreditation Conference ILAC. national Laboratory med ILAC-samarbetet är att utbyta erfarenheter Syftet och utarbeta gemensamma kriterier för ackrediteringav laboratorier, förackrediteringsorganoch ackrediteringsinom ILAC är att den internatiosystem. En grundtanke handeln skulle kunna underlättas om det fanns nella ackrediteringssystem i olika länder som uppfyller utarbetade krav. Därigenom skulle förinternationellt för kvalitet troende kunna skapas provningsresultatens för ömsesidigt godtagande av och förutsättningarna skulle öka. provningsresultat

har resulterat i flera dokument som ILAC-samarbetet som riktlinjer av andra internationella organ, antagits t.ex. Även EG-arbete inom provav ISO/IEC. pågående ningsområdet grundas i stor utsträckning på resultaten från ILAC-samarbetet.

Ett viktigt syfte med nationella ackrediteringsordningar är att skapa ökad trovärdighet för det egna landets mät- och provningsorgan för att bl.a. främja handelns behov.

Som jag tidigare nämnt gäller det inte bara att säkerställa att de mätdata som erhålls vid provning är korrekta. Det måste också säkerställas att det beslut kontrollen av en produkt mynnar ut i är korrekt.

I avsnitt 2.2 har jag redogjort för olika kontrollformer och vidare för att kontroller kan utföras av olika organ. Det kan vara fråga om kontroll som tillverkaren själv utför, eventuellt under övervakning av ett utomstående organ, eller kontroll som utförs av ett fristående privaträttsligt organ (certifieringsorgan) eller av offentligrättsliga organ i samband med att samhället ställer krav på produkter.

Säkerställande av kontrollresultat sker i olika former beroende på kontrollorganets karaktär.

Vid egenkontroll sker säkerställande av kontrollresultat genom de åtgärder företaget finner nödvändiga. Åtgärderna kan sammanställas i en beskrivning av ett kvalitetssäkringssystem för kontrollverksamheten, som dokumenteras i en kvalitetsmanual. Där skall normaltingå preciserade uppgifter om organisationen av kontrollverksamheten och dess förhållande till produktionsverksamheten, kontrollpersonalens kompetens, ansvar och befogenheter, kvalitetssystem för provningsverksamheten inkl. kalibreringsrutiner för mätinstrument, system för som uppfyller inte identifiering av produkter resp. uppfyller ställda krav. Tillverkaren själv ansvarar för kontrollresultatens riktighet. Ett dokumenterat kvaliger företagets ledning ett ökat förtroende tetssystem för företagets egen kontroll över verksamheten sam-

ökar kundernas förtroende för kvaliteten tidigt som det hos företagets produkter.

är nämnt ett sätt att Ackreditering som jag tidigare att utföra vissa verifiera tillverkarens egen kompetens i ackrediteringsbeslutet angivna provningar.

övervakas sätt. I de Egenkontroll kan också på olika i samband med att samhälfall egenkontrollen utnyttjas let ställer krav på produkter kan offentligrättsliga handha övervakningen. Syftet med en sådan kontrollorgan övervakning är att kontrollera att egenkontrollen ger tar ställning till om avsett resultat. Kontrollorganet kontrollsystem är godtagbart och om systemets företagets och rutiner iakttas. I övervakningsfunktionen regler rätt för kontrollorganet att vidta de åtgäringår också der som behövs för att fullgöra den föreskrivna uppgifutföra provning. Därten, t.ex. att stickprovsvis egen en sådan övervakningsuppgift i sig rätt emotmedför inte gentemot den överatt utöva vidare maktbefogenheter vakade. För detta krävs särskilda bemyndiganden. Uppbör detta i täcks brister i företagets egenkontroll första hand påpekas för frivillig rättelse. Tillgodoses får kontrollorganet rapportera detta inte pâpekandena med sådant bemyndigande, som till ansvarig myndighet får vidta åtgärder. I sista hand kan kontrollsystemet

skärpas.

kan också ske inom ramen Övervakning av egenkontroll certifieringsordningar. Övervakför privaträttsliga grundas där på avtal mellan ningsorganets befogenheter certifieringsorganet och tillverkaren.

förekommer övervakning av egenkontroll inom I Sverige områden. Som exempel kan nämnas kontroll några olika serietillverkade En särskild form av enkla tryckkärl. av övervakning av företagens tillverkningskontroll

förekommer också inom t.ex. byggområdet. Övervakningen är utformad på olika sätt från omrâde till område,men är principiellt inriktad pá att tillse att egenkontrollen i alla dess olika moment bedrivs tillfredsställande. Även om egenkontrollen på något sätt är övervakad behåller tillverkaren ansvaret för sin kontrollverksamhet.

Övervakning av egenkontroll kan också motiveras av andra skäl än att samhället ställer krav på produkter. Köpare vill försäkra sig om kvaliteten hos köpta produkter och har därför intresse av att kontrollera produkten antingen i form av egen ankomstkontroll eller i form av kontroll hos leverantören. Ett sätt att utföra kontroll hos leverantören är att övervaka hans kvalitetssystem. Större företag med enskilda underleverantörer ombesörjer i allmänhet själva en övervakning, men efterhand har det också vuxit fram system, där fristående organ utvärderar leverantörsföretags kvalitetssystem,t.ex. med ISO 9 000-serien som utgångspunkt (jfr. s. 20). Uppfyller dessa fastlagda krav utfärdas någon form av bevis härom. Man talar b1.a. om tredjepartskontroll av leverantörsföretags kvalitetssystem. En sådan kontroll kan omfatta företagets hela kvalifrån design, utveckling, produktion och till tetssystem lagerhållning. Åtgärder för att säkerställa kvaliteten företagets egen kontroll genom teknisk provning utpå gör därvid endast en del av systemet.

En studie om eventuella behov av tredjepartscertifiering i Sverige har genomförts och publicerats (se avsnitt 1.2).

Vilka kontrollformer som används i samband med att staten ställer krav på produkter varierar från land till land. I Sverige och övriga nordiska länder förekommer inom vissa områden att det ställs krav på myndighetsgodkännande före marknadsintroduktionen av en

Att meddela är enligt produkt. myndighetsgodkännande för vilken gäller särsvensk rätt myndighetsutövning, Jag återkommer till skilda rättssäkerhetsgarantier. detta under avsnitt 3.2.

länder förekommer att staten ställer Även i många andra av en produkt innan den krav på myndighetsgodkännande får föras ut på marknaden. Rättssäkerhetsgarantierna som år med utländska myndigheters godförknippade kännande varierar från land till land.

kontrollverksamhet i form av certifi- För privaträttslig dock inte någon offentligrättslig reglering. ering gäller handhas certifieringsverksamhet av enskilda, Som regel som vart och ett har sina egna regler oberoende organ, Det bör dock uppmärksammas att friför verksamheten. till sin art privaträttslig kontrollverksamhet villig, kan bedrivas även av myndigheter. Ett exempel på detta

i Sverige är statens provningsanstalts uppdragsverksamhet för P-märkning. Relationen mellan provningsanstal-

ten och vilar här på avtalsrättslig uppdragsgivaren Andra exempel är sjöfartsverkets frivilliga grund. av fritidsbåtar och trafiksäkerhetstypgodkännanden av bilbarnstolar. verkets frivilliga typgodkännanden

sätt Som jag tidigare nämnt kan myndigheter på olika kontroll som sker i form av frivillig privatutnyttja Detta får då till följd att den rättslig certifiering. certifieringen får vissa rättsverkningprivaträttsliga får därmed ett intresse av att certiar och samhället har erforderlig kvalitet och att fieringsverksamheten detta kan säkerställas.

- bl.a. USA och I många länder i Tyskland, England, - av tradition ut- Japan har certifieringsverksamheten led i samhällets kontroll i stället nyttjats som ett enhetlig ställning har

för myndighetsgodkännanden.Någon

i dessa länder. Det har dock inte certifieringsorganen

i sådana sammanhang varit naturligt för samhället att söka skapa garantier för att certifieringsorganens kontrollbeslut är korrekta. I Storbritannien har regeringen startat en verksamhet, the Nationel Accreditation Council for Certification Bodies (NACCB), som innebär att certifieringsorganens verksamhet ackrediteras av en statlig myndighet om de uppfyller fastställda krav. Förfarandet är i princip detsamma som för ackreditering av provningslaboratorier. Det internationella standardiseringsorganet ISO har gett ut två riktlinjer för certifieringsorgan ISO/IEC guide 40 - General Requirements for the Acceptance of Certification Bodies och ISO/IEC guide 28 - General Rules for a Model Third Party Certification System for Products.

EG har under det senaste âret arbetat fram gemensamma kriterier för certifieringsorgan,vilka avses bli fast-

ställda som europeiska standarder. EG-kriterierna

bygger bl.a. på nämnda riktlinjer från ISO/IEC.

Som framgått av tidigare redogörelse ger således kontrollbeslut i form av myndighetsgodkännanden vissa formella garantier. En fråga som jag återkommer till är om svenska myndighetsgodkännanden kan förväntas bli accepterade internationellt, om det inte kan säkerställas att myndigheterna också uppfyller internationella krav på certifieringsorgan.

2.4 ömsesidigt godtagande av provnings ochkontrollresultat

En handelspolitisk målsättning vad gäller produkter son och över måste vara att provköps säljs gränserna och kontroll son utförs i ett land - som regel ning exportlandet - kan godtas i de länder till vilka proförutsättningarna för dukterna säljs. De grundläggande

att åstadkomma internationellt godtagande av provningsär dels att det finns en politisk och kontrollresultat

sådana utländska resultat, dels att im-

vilja att godta för den provning och konportländerna har förtroende troll som utförts i ett annat land. I detta sammanhang och kontrollfår frågan om säkerställande av provningsresultatens kvalitet särskild aktualitet.

vikten av att hålla isär ter- Jag har tidigare betonat och kontroll, även när dessa verksamheter merna provning En klar distinktion av utförs inom samma organisation. har särskild betydelse när man analyserar dessa termer av provnings- och konhur internationellt godtagande trollresultat kan åstadkommas.

för den internationella handeln är att Mest effektivt verifieringar av kontroll i form av myndighetsgodkännande eller certifiering från ett land direkt accepteras För att det skall kunna ske fordras i resp. importland. är desamma eller att skillnaderdock att produktkraven är att kan godna i kraven så obetydliga importlandet ta dessa.

I de fall kontroll utförs i form av myndighetsgodkännanockså att det inte föreligger konstitutioden fordras nella hinder mot att ett utländskt myndighetsgodkännande automatiskt gäller som ett godkännande i importlansvensk rätt 10:5) kan ett det. Enligt (regeringsformen beslut om godkännande som utgör myndighetsutövning överlåtas till annan stat eller mellanfolklig organisaförordnar det genom beslut i tion endast om riksdagen särskild ordning.

om ömsesidigt accepte- Som exempel på överenskommelser kan nämnas den s.k. rande av myndighetsgodkännanden om fordonskomponenter och EFTA:s ECE-överenskommelsen ädelmetallkonvention.

Enligt ECE-överenskommelsen har de avtalsslutande länderna kommit överens om att fastställa villkor enhetliga för typgodkännande av fordonskomponenter innefattande också märkning av produkterna. överenskommelsen innebär vidare att länderna ömsesidigt skall erkänna typgodkännanden som meddelats i överensstämmelse med fastställda villkor.

Ett 20-tal länder, däribland Sverige, har anslutit sig till ECB-överenskommelsen.

Genom ädelmetallkonventionen har en gemensam kontrollmärkning upprättats för föremål som framställts av guld, silver eller platina. Provningsorganet i exportlandet kontrollerar halten hos den ädelmetall som använts och applicerar den märkning som konventionen föreskriver. Föremål som märkts med dessa symboler accepteras i varje land som anslutit sig till konventionen, utan ytterligare provning eller märkning. Märkning i enlighet med konventionen har samma legala status som nationell märkning i medlemsländerna. De legala kraven beträffande vilken finhalt ädelmetallvaror måste ha för att få marknadstillträde varierar dock mellan länderna. Konventionen har undertecknats av sju länder (Sverige, Norge, Finland, Schweiz, Österrike, Storbritannien och Portugal). Konventionen är öppen för alla länder som har arrangemang för kontroll och märkning møädelmetallföremål som uppfyller de krav som uppställts i konventionen.

För kontroll som utförs i form av privaträttslig certifiering föreligger inga konstitutionella hinder för acceptans av utländska certifieringar. Det förutsätter dock,s0m ovan nämnts, att produktkraven är harmoniserade och dessutom att certifieringsförfarandena är likvärdiga. Exempel på ett avtal om ömsesidigt accepterande av kontroll i form av certifiering är det s.k.

HAR-avtalet, vilket omfattar plats- och gummiisolerade ledningar och kablar som uppfyller CENELEC-harmoniserad standard. Avtalet innebär att sådana ledningar kan typhos någon av de avtalsslutande parterna. Även provas skall inspekteras och kontrakt om tillverkningsstället inspektion och uppföljningsprovning skall regelbunden tecknas. Är alla krav uppfyllda får ledningarna märkas med certifieringsorganets märke samt HAR-märkningen, t.ex. SEMKO 1HARL eller VDE QHARD. Avtalet innebär att sådan erkänns av samtliga avtalsparter som märkning deras utan formaliteter. Märkegen märkning ytterligare t.ex. av svenska myndigheter som likvärningen godtas dig med ett SEMKO-godkännande.

Om förutsättningarna för att direkt acceptera certifieringar av kontroll inte föreligger är ett alternativ att de inhemska kontrollorganen accepterar utländska provningsresultat som underlag för nationell verifiering av kontroll i form av myndighetsgodkânnanden eller certifie- Flera exempel på sådana arrangemang finns. De ringar. nordiska byggmyndigheterna har slutit en överenskommelse om att godta varandras provningar för vissa produkter som underlag för nationella myndighetsgodkännanden och genom skilda avtal på elområdet godtas på motsvarande sätt nordiska som underlag för naprovningsresultat tionella myndighetsgodkännanden.

Pâ certifieringsområdet kan som exempel på provningsöverenskommelse nämnas CENELEC Certification Agreement (CCA) för elektrisk materiel. Avtalet innebär att en tillverkare kan lämna sin produkt till vilken som helst av de avtalsslutande certifieringsorganen för provning. kraven i tillämplig CENELEC-stan- Uppfyller produkten utfärdas en provningsrapport som tillverkaren kan dard, lämna in till certifieringsorganen i de länder han vill ha sin produkt certifierad.

En förutsättning för att kontrollorganen skall kunna acceptera utländska provningsresultat som underlag för sina verifieringar av kontroll är att de har tillräckligt förtroende för de utländska provningsresultatens kvalitet. Det är ofta svårt för myndigheter och certifieringsorgan att själva skaffa sig tillräcklig kännedom om provningsverksamheten vid utländska laboratorier. Det underlättar därför om provningsorgan i olika länder samarbeter kring frågor om tolkning av provningsmetoder, krav på personal och utrustning samt krav som övriga måste uppfyllas för att säkerställa godtagbar reproducerbarhet hos provningsresultat. Sådant samarbete förekommer pá vissa områden och har i några fall även tagit sig uttryck.i formella samarbetsöverenskommelser. Jag har t;ex. tidigare pekat på det provningssamarbete som bedrivs inom ramen för Nordtests verksamhet.

Som jag tidigare nämnt har det i allt fler länder under senare år byggts där ett naupp ackrediteringssystem, tionellt ackrediteringsorgan efter ingående undersökningar formellt bekräftar ett provningslaboratoriums kompetens.

En relativt ny form för att underlätta bedömningen av kvaliteten hos olika länders provningslaboratorier är att de nationella ackrediteringsorganen samarbetar och genom överenskommelser uttalar sig om att de anser ett ackrediteringsbeslut utfärdat av det egna landets ackrediteringsorgan vara likvärdigt med motsvarande beslut av ett annat lands ackrediteringsorgan. Ett flertal sådana avtal mellan auktorisationsorgan i olika länder har ingåtts, bl.a. mellan ackrediteringsorganen i Storbritannien (NAMAS) och Frankrike (RNE) samt mellan resp. ackrediteringsorgan i Storbritannien, USA (NVLAP), Australien (NATA) och Nya Zeeland (TELARC).

3 PRÖVNING OCH KONTáOLL I SVERIGE

3.1 Produktkrav

Under avsnitt 2.1 har jag redovisat de olika krav slags som kan ställas på en produkt, nämligen tillverkarens egna krav - ofta dokumenterade i interna företagsregler, köpares specificerade krav i enskilda köpavtal, krav enligt frivilliga standarder samt de krav samhället ställer på produkter genom föreskrifter. offentligrättsliga Det är främst de senare som leder till av uppkomsten tekniska handelshinder om olika länder har varierande krav pá produkters säkerhet.

Som jag också tidigare nämnt har många typer av produkter ökat i komplexitet väsentligt som en följd av den moderna tekniska behov utvecklingen. Företagens av tekniska specifikationer har ökat Vissa parallellt. företag utarbetar egna företagsinterna standarder, vilka ofta bygger på nationella och internationella standarder. Andra företag använder direkt av natiosig nellt eller internationellt antagna standarder.

För svensk nationell och för medverkan standardisering i internationell och regional standardisering svarar de svenska standardiseringsorganen.SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige är centralorgan för standardiseringsverksamheten. Till SIS är ett antal fackorgan anslutna med ansvar för avgränsade standardiseringsområden. Fackorganen är Byggstandardiseringen

(EST), Metallnormcentralen (MNC), Svenska Elektriska Kommissionen (SEK), Sveriges Mekanstandardisering (SMS) och Informationstekniska Standardiseringen (SIS- ITG). För områden som inte täcks av nämnda organs verk-

samhet finns SIS Allmänna standardiseringsgrubp (SIS-

STG), vilken från 1 juli 1988 också blir ett till SIS anslutet fackorgan. Samtliga utarbetade standardfastställs centralt av SIS tekniska nämnd som förslag svensk standard.

De svenska är enskilda organ med standardiseringsorganen oberoende ställning. Det sammanhållande organet SIS, bildades år 1922 och är en förening med stadgar fastställda av regeringen, som också utser styrelseordförande. Finansieringen av standardiseringsverksamheten sker genom kontantinsatser från näringslivet (40 %), ett allmänt statsanslag och uppdragsmedel från statliga verk och (tillsammans 40 %) samt genom övermyndigheter skott från av standarder och vissa andra försäljning publikationer (20 %). Sveriges andel av kostnaderna för de från med EG parallella standardiseringsmandaten EFTA till CEN och CENELEC bestrids direkt av statliga medel.

En närmare redogörelse för den svenska standardiseringsverksamheten finns i bilaga 2.

I ställs samhällets krav på produkter i allmän- Sverige het av myndigheter inom olika sektorer efter statliga från och riksdag. Det kan emelbemyndigande regering lertid också förekomma att kraven ställs direkt av reeller Samhällets motiv att ställa särgering riksdag. skilda krav på vissa produkter är att söka förhindra att produkter sprids på marknaden och riskerar farliga skada liv, hälsa eller egendom. Samhällets medborgares utformas ett sådant sätt att produkter som beregler pá döms kunna vålla eller skall skydda för skador måste

uppfylla vissa preciserade krav för att få säljas eller användas.

Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen (RF) skall föreskrifter som gäller ingrepp i enskildas personliga el-ler ekonomiska förhållanden meddelas genom Dit lag. hör blla. föreskrifter med innebörd att produkter mäste uppfylla särskilda krav och kontrolleras för att få säljas eller användas. Föreskrifter som gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller viss annan verksamhet som anges i 8 kap. 7 § RF, kan riksdagen genom bemyndigande i lag överlåta åt att regeringen meddela. Riksdagen kan också medge att överregeringen låter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i ämnet. Så har också i stor vilutsträckning skett, ket innebår att det finns ett 30-tal centrala statliga myndigheter med bemyndigande att utfärda tekniska föreskrifter för olika produkter (föreskrivande myndigheter). som exempel på sådana föreskrivande myndigheter kan nämnas arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, statens trafiksåkerhetsverk, statens strálskyddsinstitut, statens naturvårdsverk, och stasocialstyrelsen tens energiverk.

Med föreskrift menas enligt RF generellt tillämpbara normer, som är bindande för myndigheter och enskilda. En myndighet som fått bemyndigande att utfärda föreskrifter inom ett angivet område utövar normgivningsmakt. En myndighet kan också ställa krav en på produkt genom ett beslut i ett särskilt fall avseende en enda bestämd produkt.

Regeringsformen medger inte att en myndighet delegerar sin normgivningsmakt vidare eller över huvud taget ger behörighet åt någon utanför myndigheten att meddela föreskrifter.

Utfärdande av tekniska föreskrifter föregås av skilda inom som kan gälla riskbedömöverväganden myndigheten och avvägning av eventuella ningar, kostnadsanalyser kan därvid finna handelshindersaspekter. Myndigheten som bör ställas en viss produkt kan att de krav på med de krav som också återfinns i en överensstämma frivillig standard för produkten. Detta är, som jag återkommer till, vanligt och i praktiken förestrax inom ett samspel mellan förekommer många områden och standarder, som förutsätter att myndigheskrifter terna och vid behov deltar i standardiseringsföljer kan i föreskriften då anknyta till arbetet. Myndigheten sätt, vilket innebär att de krav standarden på olika i standarden helt eller delvis blir som ställs upp Av speciellt intresse även för rättsligt bindande. att till standard som svensk del är den teknik anknyta i EG:s (se avsnitt 4.3). En närmare används nya metod för till standard i föreskrift redogörelse hänvisning lämnas i bilaga 3.

som utfördes av 1978 års standardise- Vid undersökningar i slutet av 1970-talet visade det sig ringsutredning att svenska myndigheter i avsevärd omfattning utnyttjar metoden att hänvisa till standarder i sina föreskrifråd. gäller ofta svenster och allmänna Hänvisningarna ka standarder, vilka ibland är identiska med eller standarder, men det förekombygger på internationella svenska hänvisar till intermer också att myndigheter eller utländska nationella standarder. Annationella standarder som svenska myndigheter häntalet svenska i sina föreskrifter och allmänna råd har visar till till ett 1 000-tal. uppskattats

visade också att omfattningen av hänvis- Undersökningen till standard varierade starkt mellan olika myndigning bl.a. beroende på växlande tillgång till lämpheter, som hänvisar till stanliga standarder. De myndigheter

dard medverkar också som regel på något sätt i standardens tillkomst. Omfattningen av sådan medverkan varierar dock starkt mellan olika myndigheter.

3.2 Provning och kontroll

Provning och kontroll i Sverige försiggár i många olika former. Som regel är det produktkravens karaktär som styr valet av provningsform.

Att produkterna uppfyller de krav som tillverkaren själv eller köpare ställt upp kan tillverkaren kontrol- Äera antingen genom egen provningsverksamhet eller genom att vända sig till ett fristående provningsorgan. om kontrollen gäller att produkten uppfyller kraven L en standard eller jämförbart dokument kan bekräftelsen ske genom certifiering av ett oberoende tredjepartsorgan.

Ett flertal faktorer har medverkat till att tillverkares medvetenhet om kvalitetens betydelse i konkurrenshänseende har ökat. Japan har i kvalitetssammanhang intagit en ledande ställning, vilket lett till ett ökande behov för Sverige och andra industriländer att ta till vara alla möjligheter för en effektiv produktion av varor och tjänster. Detta förutsätter en kvalitetsstyrning av produktionen. Andra faktorer som haft betydelse är t.ex. de höjda krav som ställs i samband med - såväl militär som civil statlig upphandling samt de ökade krav på underleverantörer som tillverkarnas höjda kvalitetsmedvetande lett till.

Det ökade kvalitetsmedvetandet har samtidigt medverkat till att företagens egna resurser för provning och kontroll har byggts ut i avsevärd utsträckning under den senaste tioårsperioden. Det kommersiella utbudet av

och kontrollutrustningar har också ökat väprovningsvilket till att förbättra företasentligt, bidragit att ut provnings- och kongens möjligheter bygga egna trollverksamheter.

Svensk kännetecknas i relativt stor utexportindustri sträckning av ett antal stora företag, vilka som regel har för att täcka sina fundamenegna provningsresurser tala behov.

I finns en samlad prov- och mätteknisk resurs Sverige samlad i statens provningsanstalt (SP).

SP är enligt sin instruktion (1984:49) rikets offentliga provningsanstalt. SP skall på uppdrag av myndigheter, företag eller enskilda utföra provningar, underoch tekniska utvärderingar av material och sökningar och konstruktioner och därmed förenad verksamhet. SP

skall vidare bedriva teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde.

SP skall samarbeta med industriföretag och enskilda orsamt med statliga myndigheter och instituganisationer tioner som berörs av anstaltens verksamhet. SP skall även ställa till förfogande för standardisepersonal ring och liknande arbeten.

I de fall staten ställer krav på särskilda egenskaper

hos är det att staten också ställer en produkt vanligt krav form av kontroll av att kraven är upppå någon I kontrollen ingår ofta krav på provning, vars fyllda. resultat till för ett beslut om kravet ligger grund skall anses vara uppfyllt eller inte.

För kontroll teknisk provning som är föreskriven genom särskilt beslut eller har i författning, åläggs genom vissa (obligatorisk kontroll) finns rättsverkningar

särskilda regler i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. som trädde i kraft den 1 februari 1986. Lagen anvisar en organisatorisk ram för verksamhet som i denna mening är tivngande för enskilda. Syftet med lagstiftningen är att få tillstånd samordning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs kompetent, korrekt och så rationellt som möjligt. Därutöver ökar lagstiftningen förutsättningarna för en bra erfarenhetsåterföring från provningsorganen till de föreskrivande myndigheterna. Lagen reglerar emellertid inte provningen skall när ske, vad som skall provas eller sätt provpå vilket ningen skall ske. Om detta beslutar sektoransvariga föreskrivande myndigheter. Enligt lagen kan utses riksprovplatser och auktoriserade provplatser för obligatorisk kontroll.

I den proposition till riksdagen som låg till grund för 1985 års lag görs vissa allmänna uttalanden om utformningen av kontrollsystem, där bl.a. betydelsen av att utnyttja företagens egna kontrollátgärder framhålls (prop. 1985/86:27 s. 7 - 9).

Riksprovplatssystemet tillkom på 1970-talet. Riksdagen antog redan år 1972 vissa riktlinjer för organisationen av sådan som är tvingande för provningsverksamhet enskilda samt för allmän mätteknisk verksamhet. Riksdagens beslut innebar att statens provningsanstalt fick i uppdrag att på frivillig grund organisera ett system med riksprovplatser och auktoriserade provplatser för och kontroll samt ett system med riksprovning och auktoriserade mätplatser för mätteknisk mätplatser normaliehållning och kalibrering. Riksprovplatserna och skulle vara organ på vilka man riksmätplatserna ställde krav beträffande såväl kompetens som oberoende och opartiskhet, varvid bl.a. ägarförhållanden, organisation och Verksamhetsinriktning nämndes Som faktorer Auktorisation av prov- och mätplatser anatt beakta.

av bekräftelse av kompetensen hos gavs som en form industrilaboratorier att utöva vissa provningar t.ex. I beslutet begränsades tillämpningsomoch mätningar. på så sätt att konrådet för samordningsåtgärderna trollen av livsmedel, läkemedel, fröer och den yttre vidare skulle omfattas endast av informamiljön tills och samrád. Genom lagen om obligatorisk tionsutbyte

kontroll strax återkommer till, de organi-

har, som jag satoriska förutsättningarna för riksprovplatssystemet

ändrats.

med riksdagens riktlinjer var Det grundläggande syftet klara ansvarsförhållanden melatt man ville åstadkomma de myndigheter som ställer krav på produklan å ena sidan sidan de organ som kontrollerar om krater och å andra Man ville också uppnå ett effektivt ven är uppfyllda. och gautnyttjande av tillgängliga provningsresurser Som utgångspunkt för statsrantier för opartiskhet. bl.a. att det finns starka makternas beslut angavs motiv för att det bedrivs en kompetent samhälleliga officiell och kontrollverksamoch opartisk provningsatt dessa verksamheter därför bör bedrivas het samt Vidare betonade man eller övervakas av statliga organ. och enhetlighet samt att verkbehovet av samordning kunna ske i skilda och olikartade forsamheten måste vilka till förhållandena inom varje mer, anpassas

tillämpningsområde.

år 1974 genom lagen (1974:896) Riktlinjerna preciserades om riksprovplatser m.m. och kungörelsen (1974:898) om riksmätplatser m.m., som trädsamt lagen (1974:899) 1975. förede i kraft den 1 januari Riksprovplatslagen som var föreskriven i lag elskrev att sådan provning och som inte ler annan författning (officiell provning) var skulle utföras vid en riksprovplats egenkontroll särskilt föreskrivet. Ansvaret för om inte annat var att det utsågs provningen skulle uppdelas på så sätt

en riksprovplats för varje objektomrâde. Det skulle sålunda organiseras ett system med riksprovplatser som skulle täcka landets behov av officiell provning.

Hittills har följande sju myndigheter och aktiebolag utsetts till riskprovplatser för ett 20-tal objektomráden (se bil. 6); statens maskinprovningar, statens provningsanstalt, AB Statens Anläggningsprovning (SA), statens väg- och trafikinstitut, SEMKO - Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB, Apoteksbolaget AB och AB Svensk Bilprovning. I bolagen har staten ett bestämmande inflytande genom ett aktieinnehav som varierar mellan 51 % och 100 % och speciella beslutsregler i bolagsordningarna.

De hittills utsedda riksprovplatserna var i stor utsträckning en stadfästelse av tidigare rådande förhållanden på så vis att till riksprovplatser utsetts organ som redan tidigare helt eller i huvudsak svarat för provningen inom resp. område. Endast i ett fall har en mera genomgripande ändring i rådande förhållande genomförts. Detta gäller tryckkårl och lyftanordningar, där provningen sammanförts från ett stort antal privata företag och enskilda besiktningsmän till den helstatligt ägda riksprovplatsen AB Statens Anläggningsprovning. För SEMKO:s del ändrades ägarstrukturen \ i bolaget.

Riksprovplatsuppgifterna för SP omfattar inte mer än omkring 15 % av anstaltens verksamhet. SP bedriver emellertid även en betydande obligatorisk kontrollverksamhet utanför rollen som riksprovplats, främst då inom planverkets föreskriftsområde, men även för uppgifter som ligger hos bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, sprängämnesinspektionen, statens energiverk samt statens naturvárdsverk. SP ansvarar också för omkring 70 % av riksmätplatsuppgifterna.

Sedan de stora riksprovplatserna bildades på 1970-tatillskott skett, utan det let har inga mer betydande handlat om smärre kontrollområden som har har mestadels En stor del av lagts till en befintlig riksprovplats. har av olika den obligatoriska provningsverksamheten skäl inordnats under systemet med riksprovplataldrig varit att i ser. Ett motiv har riksprovplatssystemet sin utformning inte i tillräcklig grad ursprungliga på olika områden. kunde anpassas till förutsättningarna

fanns också bestämmelser som med- I riksprovplatslagen statens att auktorisera provplatgav provningsanstalt Dessa bestämmelser tillser för frivillig provning. och endast på ett par lämpades i begränsad omfattning av byggnader och beområden, nämligen termografering cisterner. Anledningen till detta siktning av vissa samordningsresurser konvar att provningsanstaltens centrerades på utvecklingen av riksprovplatssystemet av auktorisation bedömdes vara relaoch att behovet provråd etablerativt begränsat. Provningsanstaltens i ett skede vissa grundläggande prinde redan tidigt Kortfattat innebar dessa ciper för auktorisationen. ett allmänt samhällsmotiv för auktoatt det krävdes måste kunna derisationen, att auktorisationsomrâdet samt att auktorisationsnivån inte finieras entydigt blev trivialt låg.

I betänkandet (Ds I 1983:22) Kontroll genom provning som gjordes en utvärdering av riksprovplatssystemet verksamhet fungerade väl. Förvisade att befintlig i betänkandet ledde till 1985 års lagstiftning slagen kontroll, vars syfte är att bättre om obligatorisk kunna den obligatoriska kontrollverksamheten anpassa på skilda områden. Samtidigt till förutsättningarna principerna för som grunddragen i de tidigare antagna

organisationen av obligatorisk provningsverksamhet den lagstiftningen en ökad behölls, erbjuder nya att även auktoriserade provflexibilitet på så vis

platser kan utses för obligatorisk kontroll. Lagen ger också möjlighet att utnyttja tillverkares provningsresultat som underlag vid kontroll hos riksprovplatser.

Som tidigare skall det allmänna ha ett bestämmande in-

flytande över verksamheten vid en riksprovplats. Vidare är kraven på sakkunskap och objektivitet samt på att riksprovplatsen har en oberoende oförändrade. ställning Huvudregeln är fortfarande att en riksprovplats utses att svara för all obligatorisk kontroll inom ett angivet kontrollomráde.

På auktoriserade provplatser ställs motsvarande krav på sakkunskap och objektivitet, men inte på oberoende ställning. Detta innebär att såväl tillverkares egna laboratorier som fristående laboratorier kan auktoriseras. För ett och samma område kan således flera inbördes konkurrerande provplatser auktoriseras. Auktorisationen gäller provningsorganets tekniska kompetens inom ett visst omrâde. Auktorisation kan fortfarande meddelas även för Ett frivillig provning. nytt kontrollomráde för sådan auktorisation är bildskärmar.

Det är de föreskrivande myndigheterna som har ansvaret för att ta ställning till (kontrollera) om en produkt efter obligatorisk kontroll uppfyller föreskrivna krav. Myndigheten skall sålunda godkänna eller underkänna produkten.

Att meddela ett myndighetsgodkännande är, som jag tidigare nämnt, enligt svensk rätt för myndighetsutövning vilken gäller särskilda rättssäkerhetsgarantier. Bl.a. gäller särskilda regler i förvaltningslagen, regler om

justitieombudsmannens (JO), och justitiekanslerns (JK) tillsyn samt regler om statens skadeståndsansvar. I förvaltningslagen finns t.ex. regler om parters rätt att lämna och få del av uppgifter samt myndighets skyldighet att motivera beslut.

kan delegeras till enskilt organ med Myndighetsutövning stöd av Av de sju hittills utsedda riksprovplatserlag. enskilda om obligatorisk konna är fyra organ. Lagen att kan delegeras till troll medger godkännandebeslut som är bolag eller stiftelse. Föreriksprovplatser och i vissa fall regeringen, har skrivande myndigheter till dessa riksprovplatser, delegerat godkännandebeslut dvs. AB Svensk Bilprovning, SEMKO, AB Statens Anlägg-

och Apoteksbolagets centrallaboratorium. ningsprovning av till enskil- Även vid delegation myndighetsutövning da de flesta av ovan nämnda offentligorgan gäller Förvaltningslagen tillämpas dock rättsliga regler. inte på enskilda organ.

av från en myn- För överföring myndighetsgodkännanden till en annan fordras inte lagstöd. dighet myndighet

för delegation av myndighetsgodkännande Något lagstöd finns inte på grund av till auktoriserade provplatser att detta inte ansetts lämpligt.

för teknisk kontroll och Central förvaltningsmyndighet är statens mät- och provråd (MPR). Beslut mätteknik att utse fattas av regeringen på förslag riksprovplats Beslut att auktorisera ett av MPR som bereder frågan. fattas av MPR. Regeringen måste provningslaboratorium ha fattat beslut att auktorisation får ske dock först inom ett visst kontrollomrâde.

mät- och bildades den 1 juli 1§83 och

Statens provrád övertog då statens provningsanstalts tidigare uppgift som central förvaltningsmyndighet för officiell provmätteknik 1982/83:100 bil. 14). Till ning och (prop. hör att vara samordnings- och MPR:s huvuduppgifter för och att auktorisera tillsynsorgan riksprovplatserna över auktoriserade provplatser. Motoch utöva tillsyn har rådet vad gäller mätteknik. Det svarande uppgifter

svarar således för samordning och tillsyn av landets riksmätplatser samt för auktorisation och tillsyn av auktoriserade mätplatser. En närmare redogörelse för verksamheten vid MPR lämnas i 6. bilaga

Kontroll av produkter i form av certifiering utförs i Sverige av flera organ.

SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige administrerar ett certifieringssystem, där produkter som efter kontroll visat sig överensstämma med svensk standard får förses med SIS inregistrerade varumärke.

Det är inte alla standarder som kan leda till SIS-märkning. I allmänhet krävs att alla väsentliga egenskaper hos produkten i fråga täcks av standard, så att uppfyllandet av standarden verkligen motsvarar en viss kvalitet hos produkten. SIS-märket betraktas som ett kvalitetsmärke som anger att produktens kvalitet uppfylls avseende alla egenskapskrav som finns angivna i standarden.

Tillverkare eller försäljare/importör av en vara kan ansöka hos SIS om tillstånd att få använda SIS-märket. Efter godkänd typprovning vid av SIS accepterat provningsorgan lämnas märkningstillstånd. Tillståndsinnehavaren förbinder sig samtidigt att produkten fortlöpande skall uppfylla standardens krav. SIS gör regelbundna stickprovskontroller. Visar det sig därvid att produkten inte uppfyller standardens krav kan märkningstillstándet dras in.

SIS märkning förekommer för närvarande av bl.a. viss brandsläckningsmateriel, skyddshjälmar och skyddsskor.

SEMKO, som är riskprovplats för elektriskt materiel och som efter delegation från energiverket utfärdar

för viss materiel - utför även myndighetsgodkännande viss dvs. certifierar elektrisk frivillig typkontroll, materiel, såsom datorer eller annan kontorsmateriel. S-märket är SEMKO:s inregistrerade varumärke Det s.k. och certifieringsmärke. S-märket utgör också, enligt föreskrifter, den offentligrättsliga energiverkets materiel. För att SEMKO skall märkningen av godkänd materiel skall dennanuppfylla kracertifiera elektrisk standard. Kontrollförfarandet för SEMKO:s ven i svensk motsvarar kontrollförfarandet certifieringsverksamhet för myndighetsgodkännande.

nämnt statens P- Jag har tidigare provningsanstalts Även i detta fall är det fråga märkning av produkter. om frivillig certifiering av produkter. Provningsantill vilka produkter som kan omstalten tar ställning Dessa skall vid typfattas av P-märkning. produkter provning ha konstaterats uppfylla av provningsanstalten Dessutom skall stickfastlagda krav. provningsanstalten övervaka den löpande produktionen. provsvis

har också nämnt Sjöfartsverkets frivilliga Jag tidigare av fritidsbåtar och trafiksäkerhetsverkets godkännande av bilbarnstolar, vilka är att frivilliga godkännande betrakta som frivilliga certifieringar utförda av mynär fridighet. Andra sådana exempel provningsanstaltens samt för industivilliga kontroll av volymmätare vågar ellet bruk.

3.3 Säkerställandeen/kvalitet hes provningsoch kontrollresultat

Under avsnitt 2.3 har redogjort allmänt för frågor jag säkerställande av provnings- och kontrollsom gäller resultat. Grundläggande för upprätthållande av god kvalitet i teknisk är frågan om provningsverksamhet reproducerbarhet, dvs. måttet på provningsresultatens

spridningen i resultat från provning av samma provföre-

mål under olika betingelser; t.ex. vid olika tider el-

ler i skilda laboratorier. Hit hör frågor om provningsmetodernas precision, om likartad tolkning och tillämpning av provningsmetoder samt iakttagande av god laboratoriesed genom olika kvalitetssäkringsåtgärder.

Problemen att säkerställa provnings- och kontrollresultat är desamma för såväl industrin som för fristående privata eller offentligrättsliga provnings- och kontrollorgan.

För provningsverksamheten i Sverige används olika former av kvalitetssäkringsåtgârder som jag behandlat under avsnitt 2.3. I vissa fall finns dessa åtgärder dokumenterade i en kvalitetsmanual eller kvalitetshandbok för provningsverksamheten. som regel ingår i manualerna avsnitt om företagets kvalitetspolicy, organisation och administration av kvalitetssäkringsâtgärderna samt arbetsinstruktioner för berörd personal. En sådan dokumentation används dels för att tillgodose de interna behov, som ställs inom - i organisationen synnerhet av dess - att ha effektiva och ledning accepterade rutiner för att kontrollera kvaliteten i provningsarbetet, dels för externa behov att kunna visa uppdragsgivare, kunder, systerorganisationer och andra intressenter hur laboratoriet säkerställer att det producerar tillförlitliga provningsresultat. Statens provningsanstalt har exempelvis ett kvalitetssystem, vilket dokumenteras i en kvalitetshandbok. I flera fall har provningsanstaltens provningsresultat accepterats utomlands tack vare dessa kvalitetssäkringsátgärder.

Jag har också tidigare beskrivit den verksamhet som innebär att ett utomstående organ bedömer provningslaboratoriers kompetens och meddelar beslut om ackre-

för laboratorier som uppfyller ställda krav. ditering nämnde har i använts termen auktorisa- Som jag Sverige tion för sådan och liknande verksamhet på många områden och denna term används ocksåi 1985 års provningslagstiftning, liksom i lagstiftningen om mätplatser. använder dock termen ackreditering för det sär- Jag väl definierade förfarande som tar sikte på skilda, provningslaboratorier. För åtgärder enligt provningsoch använder jag dock de där mätplatslagstiftningen brukade termerna auktorisera och auktorisation.

förekommer auktorisation, en- I Sverige ingen egentlig ligt provningslagstiftningen, av företagslaboratorier inom Däremot har också företagslaprovningssektorn. boratorier auktoriserats inom det mättekniska området.

Det för provningslaboratorier som auktorisationssystem av statens mät- och provråd omfattar även administreras auktorisation för frivillig provning och ger således i och för för auktorisation av industrilasig utrymme skillnad mellan det svenska boratorier. En principiell och motsvarande utländska system är dock att systemet det svenska är begränsat till av regeringen systemet utsedda objektområden. Andra länders ackrediteringshar som regel inte någon motsvarande begränssystem ning, utan avser ackreditering för specificerade proveller för provning inom specifika teknikningsmetoder områden. Inom de utländska ackrediteringsordningarna är av de ackrediterade laboratorierna indumerparten som begärt ackreditering för att kunstrilaboratorier, na kvaliteten i sin Den påvisa provningsverksamhet. auktorisation som har för frivillig provning i gjorts omfattar termografering av byggnader, viss Sverige cisternbesiktning samt provning i bildskärmstermina-

ler.

Den obligatoriska kontrollen i Sverige utförs, som jag beskrivit under föregående avsnitt, av riksprovplatser eller auktoriserade provplatser. Hittills har utsetts sju riksprovplatser för ett antal kontrollområden samt auktoriserade provplatser för obligatorisk kontroll för ett kontrollomráde.

Formerna för utseende av riksprovplatser och auktoriserade provplatser har varit olikartade.

Riksprovplatserna utses av regeringen på förslag av MPR. Enligt 4 § lagen om obligatorisk kontroll skall en riskprovplats utföra obligatorisk kontroll på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Det allmänna skall ha ett bestämmande över inflytande verksamheten och denna skall ha sådan inriktning att riskprovplatsens oberoende ställning inte kan sättas i fråga. Vidare har riksptovplatserna monopolställning för obligatorisk kontroll inom sina områresp. den. Vid utseende av riksprovplatser har stor vikt lagts vid ägarförhållanden samt eventuell verksamhet vid sidan av obligatorisk kontroll. av de Bedömningen tekniska förutsättningarna för säkerställande av godtagbar reproducerbarhet i provningsverksamheten har gjorts i allmänna termer utan någon egentlig bedömning i internationell bemärkelse enligt kriterier som fastställts för ackreditering av provningslaboratorier.

I internationell bemärkelse är de svenska riksprov-platserna därför inte att betrakta som ackrediterade laboratorier, utan i stället som av regeringen utseddalaboratorier (eng.: designated laboratories).

Enligt MPR:s föreskrifter (SPFS 1978:12), för riskprovplatsen skall dessa svara för att den personal som utför obligatorisk kontroll har kunerforderlig skap och erfarenhet samt att är provningsutrustningen

och tillförlitlig. Det är således riksprovplatlämplig serna som har ansvar för att de upprätthåller själva erforderlig kvalitet i sin verksamhet.

har därför på egna initiativ Flera av riksprovplatserna former av kvalitetssäkringsåtgärder för inrättat olika att säkerställa en godtagbar kvalitet i provningsverk-

samheten.

meddela föreskrifter om verksamheten vid riks- MPR får auktoriserade som inte är provplatser och provplatser För myndigheter som är riksprovplatser myndigheter. och auktoriserade provplatser utfärdar MPR allmänna råd. MPR skall vidare utöva tillsyn över verksamheten vid riksprovplatser som inte är statliga myndigheter och över auktoriserade laboratorier.

över har varit all- MPR:s tillsyn riksprovplatserna mänt utformad i stödjande och kontrollerande syfte. Vid ett riksprovplatser har utförts attitydunderpar hos uppdragsgivare, vilsökningar riksprovplatsernas till vissa förändringar i ka lett organisatoriska I ett fall har tillsynen koncentreverksamheterna. taxekonstruktion och ekono-, rats på riksprovplatsens i teknisk mening har miska uppföljning. Någon tillsyn inte förekommit med undantag av att MPR kontrollerat riskprovplatsernas förteckningar över provningsmetoder. att vara har inte förenats Uppgiften tillsynsmyndighet formella maktbefogenheter för MPR av det slag med några kräver lagstöd. Tillsynen har alltså som uttryckligt förutsatts kunna utövas i samverkan med riskprovplat-

serna .

en teknisk be- De auktoriserade provplatserna genomgår och regelbundet återkommande tillsyn med hjälp dömning av utomstående tekniskt kunniga bedömare. På cisternområdet (145 auktoriserade företag) anlitas personal

från AB Statens Anläggningsprovning och på termograferingsomrádet (9 auktoriserade företag) personal från statens provningsanstalt för de tekniska bedömningsoch tillsynsuppgifterna. För det enda laboratoriet som hittills auktoriserats för provning av bildskärmar anlitades utomstående bedömare från Chalmers tekniska högskola samt från ett fristående Därkonsultföretag. utöver deltog tvá tjänstemän från MPR vid bedömningen.

Mätteknikens särskilda betydelse för säkerställande av erforderlig kvalitet hos provningsresultat har bejag skrivit under avsnitt 2.3 och en närmare redogörelse för organisationen av den svenska mätplatsorganisationen finns i bilaga 6. har utsett Regeringen fem organ att vara riksmätplatser för 36 mätstorheter och MPR har auktoriserat ett 60-tal mätplatser för nästan 200 storheter. Omkring hälften av de auktoriserade mätplatserna är kommunala verk eller enskilda verkstäder som utför kontroll och service av el-, vatten- och värmemätare. Övriga auktoriserade mätplatser är till stor del tillverkande företag som ansökt om auktorisation för sina egna behov att.säkerställa spårbara och korrekta mätresultat.

Med riksmätplats avses enligt lagen (1974:897) myndighet som utsetts att officiellt säkerställa riktigheten av mätningar för vissa storheter och nationella normaler och se till att dessa är internationellt spårbara.

Riksmätplatser utses av regeringen på förslag av MPR:s

mätnämnd. Förslagen bygger på en bedömning av myndighetens mättekniska kompetens och förmåga att hålla en vetenskaplig nivá på sin mättekniska verksamhet. Bl.a. studeras organens dokumentation från kalibreringar med internationell spårbarhet på sina normaler eller andra referensinstrument som utgör basen för riksmätplatsens kompetensnivá. Vidare studeras annan

och hierarkibildning mellan olika nivåer mätutrustning metoder som tillämpas såväl för samt och procedurer den interna verksamheten som för externa kalibreringar. Stor vikt läggs vid personalens tekniskt vetenskapliga

kompetens.

utsett en riksmätplats lämnar mät- Efter att regeringen centrum inom MPR denna årliga åligganden som specifii riksmätplatsen skall vidta för cerar vilka åtgärder kvalitet i fråga om noratt vidmakthålla erforderlig maler och annan mätutrustning samt personalens kompe- Dessutom kommer man överens om planer för vitens. av resurserna i syfte att få en anpassdareutveckling den tekniska utvecklingen och kraven från ning till Som ett led i den omvärlden i fråga om noggrannhet. mättekniska kvalitetssäkringen deltar riksmätplatserinitiativ eller på uppdrag av mätcentrum na på eget anordnade av internatioi jämförelsekalibreringar nella eller av andra länders primärorganisationer laboratorier.

att auktorisera mätplatser fattas av MPR efter Beslut en teknisk bedömning som följer ett internationellt mönster. MPR:s krav för auktorisation av mätplatser med motsvarande västeuropeiska krav är harmoniserade till förfaranden som har vidare interoch anknyter nationell tillämpning.

görs med hjälp av per- Den tekniska specialbedömningen sonal frân vederbörande riksmätplats. Vid bedömningen deltar även personal från MPR, som i huvudsak granskar allmänna kvalitetssäkringsåtgärder. Mätplatsen kunna styrkasin mättekskall också experimentellt Resultatet av bedömningen redovisas i niska förmåga. som ligger till grund för.auken bedömningsrapport, Auktorisationens omfattning och torisationsbeslutet. beskrivs i detalj i ett särskilt dokument. villkor

I auktorisationsvillkoren ingår bl.a. skyldighet att delta i årliga jämförelsemätningar för att säkerställa

att mätplatsen upprätthåller erforderliga krav i fråga

om noggrannhet och reproducerbarhet. De auktoriserade mätplatserna är dessutom underkastade årlig teknisk tillsyn av MPR under medverkan av vederbörande riksmätplats.

Såkerställande av kontrollresultat sker som jag tidigare nämnt i olika former beroende pá kontrollorganets karaktär.

Grundläggande för att säkerställa korrekta kontrollresultat är givetvis att man kunnat säkerställa den tekniska kvaliteten hos de provningsresultat som kontrollen grundas pá. Därutöver fordras att kontrollen görs på ett objektivt sätt. Inga ovidkommande hänsynnfâr kunna medvetet eller omedvetet påverka beslutet huruvida en produkt uppfyller ställda krav.

Företag kan säkerställa egna kontrollresultat genom interna kvalitetssystem. Företagens egenkontroll kan som nämnts övervakas av köpare, certifieringsorgan eller av offentligrättsliga kontrollorgan.

I vissa länder har system etablerats där fristående organ utvärderar leverantörsföretags hela kvalitetssystem - s.k. certifiering av leverantörsföretags kvalitetssystem. I de länder där det även finns system för auktorisation av provningslaboratorier, förekommer det att ifrågavarande certifierieringsorgan ställer krav på att företagets laboratorium ackrediterats. Så är t.ex. fallet i Storbritannien. I Sverige har SIS övervägt att införa en sådan certifieringsverksamhet.

av förekommer i Sverige i fle- Övervakning egenkontroll former. har i avsnitt 2.3 som exempel nämnt ra olika Jag byggområdet och vissa tryckkärl.

säkerställande av att blir kormyndighetsgodkännanden rekta sker i Sverige genom den allmänna offentligrättsför verksamhet som innefattar myndigliga regleringen med dessa regler är att ge hetsutövning. Syftet Reglerna är allmänt utformade rättssäkerhetsgarantier. om jäv, motivering av beslut, skadeståndsansvar, (regler JO:s och JK:s och tar inte sikte på de särskiltillsyn) da som förekommer i teknisk kontrollverksamhet. problem Vad säkerställandet av att kontrollen utförs på gäller ett tekniskt riktigt sätt finns vissa allmänna regler

såsom MPR:s föreskrifter och råd för riksprovplatser. teknisk av utomstående före- Någon systematisk tillsyn kommer sällan.

blir korrekta finns så- För att myndighetsgodkännanden formella En fråga som jag återledes vissa garantier. är om svenska kan kommer till myndighetsgodkännanden internationellt om det inte förväntas bli accepterade inte också kan Visa kan säkerställas att myndigheterna att de de internationella krav på kontrolluppfyller till säkerställande av den tekniska organ, som syftar kvaliteten hos provnings- och kontrollresultat.

nämnt inte bestämmelserna om Som jag tidigare gäller för privaträttslig kontrollverksammyndighetsutövning het i form av certifiering, inte ens om certifierings-

är myndighet, som t.ex. statens provningsanorganet En annan sak är att i det senare fallet vissa stalt. bestämmelser för tillämpas även allmänna myndigheter om ren Några särskilda i fråga uppdragsverksamhet. av kontrollbeslut i form av former för säkerställande certifiering finns inte i Sverige. Certifieringsorgakontrollverksamheten. Om cernens interna regler styr

tifieringsorganet inte har egna provningsresurser som fallet t.ex. är med SIS, beslutar certifieringsorganet vilka laboratoriers provningsresultat som kan utgöra underlag för certifiering.

Jag återkommer till frågan om det finns behov i Sverige av att skapa ett system för säkerstâllande av certifieringsorgans kontrollbeslut.

3.4 Ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat

Som framgått av avsnitt 2.4 kan överenskommelser om ömsesidigt accepterande av provnings- och kontrollresultat slutas av olika organ på olika nivåer. Föjande indelning kan göras:

ömsesidigt godtagande av kontrollresultat

principiella överenskommelser mellan olika länders regeringar att i största möjliga utsträckning godta varandras provnings- och kontrollresultat

- överenskommelser mellan behöriga organ i olika länder att godta varandras rättsligt tvingande kontroller (myndighetsgodkännanden)

- överenskommelser mellan certifieringsorgan att ömsesidigt godta varandras certifieringar

ömsesidigt godtagande av provningsresultat

- överenskommelser mellan behöriga organ i olika länder att godta varandras provningsresultat som underlag för nationella godkânnanden

att godta - överenskomelser mellan certifieringsorgan som underlag för nationelvarandras provningsresultat

la certifieringar

överenskommelser mellan provningsorgan

mellan i - samarbetsöverenskommelser provningsorgan att har olika länder med innebörden provningsorganen att erhålla likmotsvarande tekniska förutsättningar (godtagbar reproducerbarhet) värdiga provningsresultat

som innebär - överenskommelser mellan provningsorgan i exportlandet utför de provatt provningsorganet som i annat fall skulle utförts av importlanningar dets provningsorgan

överenskommelser mellan ackrediteringsorgan

olika länder ackrediterings- - överenskommelser mellan att ackrediteringsorganen är organ med innebörden överens om att deras resp. ackrediteringsförfaranden

är likvärdiga

finns exempel på samtliga ovanstående typer I Sverige Det förekommer också i stor utav överenskommelser. i sträckning godtagande av utländska provningsresultat eller av svenska provningsresultat Sverige godtagande det formella överensi andra länder utan att föreligger av provnings- eller kommelser om ömsesidigt godtagande .

kontrollresultat.

av ömsesidigt godtagande av provnings- Omfattningen mellan Sverige och andra länder och kontrollresultat mellan olika sektorer beroende på varierar starkt nämnt måste tvâ grundolika faktorer. Som jag tidigare vara för att provläggande förutsättningar uppfyllda skall godtas mellan olika nings- och kontrollresultat

länder. Det måste finnas en politisk vilja att godta utländska provnings- och kontrollresultat och det måste föreligga ett förtroende för de utländska provningsoch kontrollresultatens kvalitet. Den internationella utvecklingen visar att medvetenheten har ökat om betydelsen av att de tekniska förutsättningarna för ömsesidigt accepterande av provnings- och kontrollresultat verkligen föreligger.

Svenska provningsorgans samarbete i dessa frågor med motsvarande utländska provningsorgan varierar mellan olika områden. Det finns exempel pä områden där svenska provningsorgan har ett mycket nära samarbete med provningsorgan i vissa andra länder. Det finns emellertid också åtskilliga exempel där det inte förekommer någon samverkan alls. som exempel på formella samarbetsöverenskommelser mellan svonnku och utländska provningsorgan kan nämnas statens provningsanstalts avta] med den franska nationella prnvningsanstalten Laboratoire National dEssais resp. den polska provningsanstalten Polski Komitet Normalizaeji i Milar (PKNIM) samt Aktiebolaget Statens Anläggningsprovnings avtal med Technischer Uberwachungsverein Norddeutschland ev. (TUV Nordd).

Det förekommer också exempel på att de tekniska förutsättningarna för ömsesidigt godtagande av provningsresultat föreligger mellan Sverige och andra länder men att de svenska provningsresultaten inte godtas av skilda politiska skäl.

I Sverige är det i princip de föreskrivande myndigheterna som skall ta ställning till om utländska provningsresultat kan godtas som underlag för svenska myndighetsgodkännanden. Pâ de områden där riksprovplatser utsetts har det dock ansetts ligga inom riksprovplatsens behörighet att bedöma om motsvarande utländska provningar

kan ersätta riksprovplatsens egna är likvärdiga med och ingått över- Exempel där svenska myndigheter provningar. om ömsesidigt godtagande av provningsresulenskommelser är

tat som underlag för svenska myndighetsgodkännanden

beskrivits i EFTA-överenskommelser som näramre de olika

avsnitt 6.1.4.

av kontroll i form av myndighetsgodkännande

verifiering som svensk rätt en s.k. förvaltningsuppgift är enligt kan överlämnas till enligt 10 kap. 5 § regeringsformen endast om annna stat eller mellanfolklig organisation

beslut i särskild ordning. förordnar det genom riksdagen direkt skall kunna För att utländska kontrollresultat

fordras så-

ersätta ett svenskt myndighetsgodkännande

där ledes beslut av riksdagen. Exempel på områden

överenskommelser är den tidigare ingått sådana Sverige och nämnda ECE-överenskommelsen om fordonskomponenter

EFTA:s ädelmetallkonvention.

att i Sverige i Det finns emellertid också möjligheter

utan att utländska kontrollresultat praktiken godta

överlämnande av en svensk förvaltningsuppgift något som inte kräver riksdagens sker. Ett tillvägagångssätt undanär att de föreskrivande myndigheterna medgivande kravet vissa i utlandet kontrollerade produkterfrån tar Undantagen görs på på svenskt myndighetsgodkännande. ansvar, vilket förutsätter den svenska myndighetens till och följer den utländska att denna väl känner behov kan ändra de och också vid kontrollverksamheten Ett annat sätt är att svenska myndigsvenska reglerna. av kontroll i heter inte ställer krav på verifiering

utan att

form av myndighetsgodkännande gresumerar

viss kontroll (certisom genomgått angiven produkter ställda krav. I EG:s nya metod fiering) uppfyller rättslig teknik. Inom avsnitt 4) ingår en sådan (se att i största möjliga ut- EG finns en medveten strävan

sträckning undvika krav på myndighetsgodkännande

eller annan obligatorisk kontroll av utomstående (eng.: mandatory Certification). Motsvarande synsätt finns i det förslag till EFTA-policy om provning och kontroll som nu föreligger (se avsnitt 6.4).

Regeringen har nyligen (lagrådsremiss 1987-12-10) presenterat ett förslag till ny ordning för kontroll av elektrisk hushállsmateriel som har intresse i detta sammanhang. I den nuvarande svenska ordningen krävs att kontroll av viss angiven materiel skall verifieras i form av myndighetsgodkännande för att materielen skall få saluföras. I det förslag som nu föreligger ersätts kravet på myndighetsgodkännande med alternativa verifieringsformer, där certifiering är ett av alternativen. Förslaget, som närmare presenteras i avsnitt 7.1, utgör ett led i ett fördjupat EG/EFTA-samarbete som syftar till ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat. Sverige och andra EFTA-länder söker nu efter från EG anpassa sina i en förfrågan kontrollprocedurer frågor om elektrisk materiel till EG:s s.k. lågspänningsdirektiv.

Som exempel på överenskommelser mellan certifieringsorgan att direkt godta en utländsk certifiering som en svensk sådan kan nämnas det ramavtal som träffats mellan standardiseringsorganisationerna i de nordiska länderna Dansk Standardiseringsrád, Finlands Standardi- Norges Standardiseringsförbund och seringsförbund, SIS- Standardiseringskommissionen i Sverige. Ramavtalet innebär att parterna godkänner varandras administration av certifieringsärenden samt ömsesidigt accepterar provnings- och kontrollrapporter utfärdade av provsärskild förteckning. På det ningsinstitutioner enligt elektriska omrâdet deltar SEMKO i egenskap av certifii ett flertal multilaterala överenskommel-

eringsorgan

ser om ömsesidigt accepterande av provningsresultat som underlag för nationell certifiering. Exempel på

är de s.k. CCA- och CB-systemen. sådana överenskommelser stor vikt lagts vid samarbete är vårt att notera att Det överenskommelser för frågor inom dessa kring tekniska

reproducerbarheten i provningsresultaten att säkerställa sig till överenskommelfrån de olika organ som anslutit

sen .

som bedömer och genom ackreditering De nordiska organ

auktorisation bekräftar provningslaboratoriers

eller (STP) i Statens Tekniska Prövenämnd kompetens dvs.

Centralen (TTK) i Finland, Danmark, Tekniska Kontroll

i Norge samt statens Ackrediteringsystemer (NAS) Norske

i Sverige angav år 1987 en gemensam mät- och provråd förutsättningar föreattså snart avsiktsförklaring överenskommelser med innebörden ligger ingå bilaterala

är likvärdiga. att lands ackrediteringsförfaranden resp. avser att i och och STP i Danmark Statens mät- provråd

överenskommelse. Enligt av âr 1988 ingå en sådan början att omfatta såväl de svenska är avtalet avsett uppgift auktoriserade provsom de svenska riksprovplatserna

platserna.

avser MPR att inom kort ingå På det mättekniska området

med motsvarande ackrediteformella överenskommelser

laboratorier i Storbritannien ringsorgan av mättekniska

mellan de och Italien. Efter ingående jämförelser

och italienska ackreditesvenska resp. de brittsika

området har konstainom det mättekniska ringssystemen idessa länder är terats att ackrediteringsförfarandena

likvärdiga.

4 PROVNING OCH KONTROLL INOM EG

4.1 Bakgrund

Syftet med de Europeiska Gemenskaperna (EG) är att upprätta och vidmakthálla en gemensam marknad på grundval av en tullunion och fri rörlighet för arbetskraft, varor, tjänster och kapital mellan medlemsländerna. EG har i dag sammanlagt tolv medlemsstater, Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland, Storbritannien, Spanien och Portugal.

Den första gemenskapen, Kol- och Stålunionen (CECA) tillkom genom Parisavtalet år 1951 för att upprätta en gemensam marknad för dessa produkter. Inom fem år hade alla hinder inom Kol- och Stålunionen undanröjts och år 1958 kompletterades CECA genom de s.k. Romfördragen om en generell gemensam marknad EEC (European Economic Community) och en liknande marknad för nukleärt material, Euratom (Europeiska atomenergigemenskapen).

Det grundläggande medlet för förverkligandet av den gemensamma marknaden är enligt Romfördraget en tullunion som bygger på principen om fria varurörelser inom EG. Utöver tullunionen föreskriver Romfördraget också att medlemsländerna i en rad andra hänseenden skall säkerställa fri rörlighet över gränserna och en fungerande konkurrens samt lika villkor oberoende av nationalitet. De äldre nationellt avgränsade marknaderna

transformeras till en gemensam marknad skall således med samordnad ekonomisk politik. I den utsträckning marknadensfunktion så erfordrar, skall den gemensamma EG-ländernas nationella lagstiftning harmoniseras.

inom EG var helt tidigare än vad Tullunionen genomförd kräver och en gemensam tulltariff antogs Romfördraget år 1968.

för att eliminera tekniska Harmoniseringssträvandena handelshinder har emellertid varit förenade med svårigi fall än planerat. På heter och många gått långsammare år har för att intensifisenare ansträngningar gjorts era detta arbete.

artikel 30 är kvantitativa import- Enligt Romfördragets restriktioner, ävensom alla åtgärder med motsvarande - verkan exempelvis tekniska handelshinder förbjudna dock i ar mellan medlemsstaterna. Ett undantag ges sådana förbud eller restriktioner för imtikel 36 för eller som är berättigade av hänsyn till port export säkerhet och till för människors och bl.a. allmän skydd hälsa och liv. Sådana förbud eller restriktioner djurs får emellertid inte utgöra ett medel för godtycklig eller förtäckta restriktioner i handeln diskriminering mellan medlemsstaterna.

att stärka arbetet med att åstadkomma en en- Behovet av är 1985 prioritet. Rähetlig marknad tilldelades högsta

samma år en s.k. vitbok som innehåller

det antogi juni områden och riktlinjer för vilka beslut prioriterade som behöver fattas för att avskaffa hindren för persovarors och rörlighet över gränserna i ners, tjänsters att senast vid av år 1992 ha uppnått en syfte utgången enhetlig inre marknad.

För arbetet att avskaffa tekniska handelshinder anger

vitboken som lämpligaste strategi en kombination av två tillvägagångssätt. På områden där handelshindren består av berättigade men olikartade nationella regler skall man fortsätta arbetet att harmonisera reglerna genom direktiv enligt den s.k. nya metoden. Det innebär att de regler som anges i direktiv begränsas till vissa väsentliga säkerhetskrav, medan tekniska specifikationer för produkter anges i standarder utarbetade av de europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC, CEPT etc. På områden där inte bedöms nödregelharmonisering vändig från säkerhetssynpunkt skall principen om “ömsesidigt erkännande användas. Därmed menas att medlemsländerna ömsesidigt erkänner varandras säkerhetsföreskrifter etc. för olika produkter, då dessa anses ha tillkommit i samma syfte, även om de kan skilja sig åt i utformning och detaljkrav. Det innebär att en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett EGland fritt skall kunna säljas inom EG. Nationella regler som utgör oberättigade handelshinder får således inte tillämpas på produkter från ett annat EG-land.

4.2 EG:s institutioner

Rådet är EG:s högsta beslutande där medorgan, varje lemsland representeras av en ledamot. Rådet sammanträder med varierande sammansättning, alltid på ministernivå. Beroende på ämnesområde tas beslut i rådet antingen med enkel majoritet, varvid varje land har en röst, eller med kvalificerad majoritet, varvid medlemsländerna har olika antal röster beroende på landets storlek.

Ministerrádets möten förbereds i ett särskilt organ, COREPER, de permanenta representanternas kommitté. Även om COREPER inte har någon formell befogenhet att fatta beslut, har detta organ stor betydelse då huvuddelen

inför rådets beslut sker där. Rådet av förhandlingarna av ett sekretariat om ca och dess underorgan betjänas

3 000 personer.

Kommissionen har fyra huvuduppgifter. Den framlägger

till beslut i rådet, är verkställande myndighet, förslag av Romfördragets bestämmelser övervakar tillämpningen för med utomstående länder. Kommissamt förhandlingar består av 17 ledamöter vilka väljs för perioder sionen som skall vara medom fyra år. Kommissionsmedlemmarna, skall utföra sitt arbete borgare i ett medlemsland, och i Gemenskapens allmänna intresse. självständigt står ett sekretariat om- Till kommissionens förfogande Storleken är delvis en fattande ca 11 000 personer. av de många språk som används i Gemenskapen. spegling

har i huvudsak rådgivande uppgifter Europaparlamentet och skall bl.a. sig över kommissionens förslag på yttra i enhetsen rad områden. Genom de nya beslutsreglerna avsnitt 4.3) kan rådet bara fatta beslut med akten (se avviker från utenhällighet om förslaget parlamentets i direkta val för en låtande. Europaparlamentet väljs av Parlamentets medlemmar har rätt period fem âr. rådet och kommissionen angáende Romställa frågor till Därtill kan Parlamentet begära fördragets tillämpning. misstroendevotum mot kommissionen och med två tredje-

dels majoritet avsätta kommissionen.

är dömande myndighet. Den be- EG-domstolen gemenskapens

står av 13 domare som utses av medlemsländernas rege-

om sex år. Domstolens uppgift är :ingar för en period att besluta om tolkning och tillämpning av gemenskaps-

fördragen och de gemensamma besluten.

har sedan 1970-talet hållits med del- Årliga toppmöten av medlemsländernas regeringschefer och Franktagande Genom enhetsakten har detta forum rikes president.

det Europeiska Rådet också fått en formell ställning. Mötet spelar en viktig roll för att slita större tvistefrágor och ge impulser till det fortsatta arbetet.

4.3 Produktkrav

Grunden för EG:s harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning - bl.a. avseende avvecklandet av tekniska handelshinder - återfinns i Romfördragets artikel 100. Där stadgas att rådet enhälligt på kommissionens förslag skall utfärda direktiv för harmonisering av sådana rättsregler och förvaltningsföreskrifter i medlemsstaterna som direkt kan påverka den gemensamma marknadens upprättande eller funktion. Enligt artikel 189 binder utfärdade direktiv medlemsstaterna att förändra sin lagstiftning så att den nationella lagstiftningen uppfyller direktivet med avseende pá det resultat som skall uppnås. Det överlåts dock åt medlemsstaterna att bestämma om medel och tillvägagångssätt.

Som nämnts innebar artikel 100 ursprungligen krav på enhälliga beslut för utfärdande av direktiv som harmoniserar rättsreglerna inom EG. År 1985 enades man inom EG om ett reformpaket (den s.k. enhetsakten) med vissa ändringar i föredragstexterna. Möjlighet till beslut med kvalificerad infördes bl.a. majoritet genom en ny artikel 100 a beträffande harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Medlemsländerna kan dock under vissa förutsättningar göra avsteg från de beslut som fattas enligt denna procedur. De ändrade innereglerna bär också att parlamentets befogenheter till viss del utökats.

I artikel 100 a stadgas att kommissionen skall eftersträva en hög säkerhetsnivä i sina direktivförslag rörande hälsa, säkerhet, miljö- och konsumentskydd.Ar-

med ett stycke som antikeln har också kompletterats medlemsländer som vill införa eller behålla ger att krav beträffande områden som anges i en ny strängare liv, hälsa etc. eller beartikel 36 a i Romfördraget, eller har möjlighet att utträffande miljö arbetsmiljö bestämmelser. Kommissionen skall pröva färda avvikande avvikelser en godtycklig diskriminering om dessa utgör handelshinder. Kommissionen eller en annan eller dolda kan att EG-domstolen prövar sådana medlemsstat begära Det har nationella beslut i en särskild snabbprocedur. kan komma att iaktta viss reförmodats att domstolen

striktivitetvidtillämpningenavundantagsbestämmelser.

artiklar (118 a och 130 S) av betydelse Två ytterligare tillkom också genom för harmonisering av produktkrav I artikel 118 a föreskrivs att 1985 års reformpaket. av arbetsmiljö kan beslutas med minimiregler för skydd kvalificerad majoritet. I artikeln sägs uttryckligen länder har rätt att upprätthålla eller inatt enskilda föra I artikel 130 S föreskrivs en högre skyddsnivå. kan besluta om regler för minimiatt rådet enhälligt krav till skydd för miljön.

EG-rådet ett för bl.a. undanröw År 1969 antog program handelshinder och ömsesidigt erkänjandeavtekniska förutsatt att framställnings- och konnandeavkontroll harmoniserats. Programmet omfattade motortrollmetoder textilprodukter, elektrisk fordon, lantbrukstraktorer, tvätt- och rengöringsmedel, farliga ämnen, materiel, hissar och tryckhållare, kosgödningsmedel, lyftdon, metiska medel, kristallglas samt metrologi.

I samband med presentationen av handlingsprogrammet de olika harmoniseringsmetoder som redogjordes för

kunde användas, nämligen:

1. Totalharmonisering,där nationella regler ersätts av regler i antagna direktiv. Det medför att medlemsländerna endast får tillåta marknadsföring av produkter som uppfyllerdirektivetskrav och att medlemsländerna inte får ställa andra krav på ifrågavarande produkter. Detta gäller även produkter tillverkade i länder utanför EG.

Exempel på direktiv som innefattar total harmonisering är direktiven om buller från t.ex. tornkranar, motorkompressorer och generatoraggregat.

Optionell eller valfri där medlemsharmonisering, länderna kan upprätthålla redan existerande nationella regler, men inte får förbjuda eller begränsa marknadsföring eller användning av produkter som uppfyller kraven i ett antaget EG-direktiv. De nationella kraven kan vara eller högre lägre än direktivets krav. Om de nationella kraven är högre än direktivets krav får de nationella kraven inte förenas med försäljningsförbud för varor som uppfyller direktivets krav. med att behålla Syftet strängare nationella krav är som regel att det göra möjligt att upprätthålla en inhemsk som produktion, inte är konkurrenskraftig på EG-direktivets villkor. Ett medlemsland med nationella särkrav måste acceptera import av produkter som uppfyller dessa krav. Som exempel på optionell kan harmonisering nämnas direktiven om Iantbruksochskogsbrukstraktorer samt direktiven om metrologi och fordonskomponenter.

Hänvisning till standard-metoden, där man i ett direktiv begränsar sig till att ange vissa allmänna säkerhetskrav som skall vara uppfyllda och anger i vilka, på annat håll utarbetade standarder eller andra normer, som anses direktivets alluppfylla

mänt formulerade krav. Det s.k. lågspänningsdirektivet för elektrisk materiel är utformat enligt denna metod. EG:s s.k. New Approach från Enligt år 1985 skall harmonisering i framtiden bygga på denna En närmare beskrivning av EG:s nya princip. metod följer senare i detta avsnitt.

4. Metoden erkännande av kontroll varom ömsesidigt varor som är tillverkade och kontrollerade envid ett EG-lands fritt kan omsättas inom EG. ligt regler Detinnebär att medlemsländerna ömsesidigt erkänner varandras säkerhetsregler och kontrollordningar även om dessa kan skilja sig åt i utformning och detal-

jer.

där kraven i ett direktiv ut- 5. Minimiharmonisering, en kravgräns men inte hindrar gör lägsta gemensam medlemsstaterna att införa högre krav. Denna metod avses användas t.ex. arbetsmiljöområdet i sådana på fall där kraven inte avser själva produkten utan t.ex. gränsvärden för inneproduktionsprocessen, hållet av olika ämnen i luft på arbetsplatser.

inom EG har gått långsammare än Harmoniseringsarbetet förväntat och EG-länderna har än så länge skildanationella bestämmelser på många områden.

Fram till år 1985 hade rådet antagit 177 direktiv med tekniska föreskrifter samt 56 ändringsdirektiv,

Utarbetandet av direktivförslag följer en tämligen komplicerad arbetsgång som ofta medfört tidsfördröj- De 16 direktiv som antogs år 1984 hade i genomningar. snitt nio och ett halvt år att utarbeta. Den tagit längsta tiden var tolv år.

Det första utkastet till ett förslag utarbetas i all-

mänhet i en under samarbete arbetsgrupp mellan statliga specialister och intressenter från näringslivet. Ett i kommissionsregi utkast färdiggjort föreläggs med eller utan ändringar ministerrådet som ett formellt förslag av de 17 kommissionsledamöterna. Rådet inhämtar därefter i allmänhet från ställningstaganden parlamentet samt ekonomiska och sociala utskottet. Vidare diskuteras förslaget ingående i där rádsgrupper företrädare från bl.a. medlemsstaternas myndigheter ingår. Ofta har dessa personer i det första deltagit arbetet med utkastet. Slutet på processen är att ett förslag antingen förkastas eller kungörs som rádsdirektiv.

Vid ändring av ett direktiv för att detta anpassa t.ex. till nya förhållanden ett förenklat tillämpas förfarande.Detta arbete kan helt inom försiggá kommissionen. Undantag från detta förhållande är sådana fall där majoritetsbeslut ej kunnat fattas inom kommissionsutskottet. Härvid hänskjuts till rådet som frågan beslutar med kvalificerad majoritet. Om rådet blir ej beslutsmässigt hänförs frågan ånyo till kommissionen för slutligt beslut.

Ansträngningarna att intensifiera harmoniseringsarbetet inom EG har skett stegvis. Av särskild betydelse i dessa ansträngningar har det ökade av utnyttjandet europeisk standardiseringsverksamhet varit.

Den 16 juli 1984 antog rådet vissa principer för en europeisk standardiseringspolicy. Dessa innebär att EG i de tekniska harmoniseringssträvandena i ökad utv sträckning överlåter arbetet med att definiera tekniska kriterier till de europeiska standardiseringsorganen samtidigt som åtgärder vidtas för att stimulera och underlätta Som en standardiseringsarbetet. följd av dessa rådsprinciper har EG och den CEN/CENELEC 13 november 1984 resp. den 10 oktober 1985 tecknat

dels ett avtal med allmänna riktlinjer för samarbetet Guidelines), dels ett ramkontrakt för standar- (General Contract). I enlighet med diseringsmandat (Framework dessa avtal beställer kommissionen standardiseringsuppoch lämnar mandat för deras genomförande. Det utdrag mellan EG och CEN/CENELEC syftar till ökade samarbetet i den tekniska harmonien rationell arbetsfördelning vilken skall underlätta och pâseringsverksamheten, av tekniska handelshinder. skynda undanröjandet

ett led i strävandena att underlätta Som ytterligare rådet den 7 maj 1985 den tekniska harmoniseringen antog en resolution om en ny metod för teknisk harmonisering och av standarder i direktiv. I resolutionen, användning som allmänt benämns The New Approach, godkände rådet som skall iakttas då kommissionen fyra huvudprinciper utarbetar direktivförslag för avveckling av tekniska handelshinder. Dessa fyra principer innebär:

1. att av de regler som anges i direktiomfattningen ven skall till vissa väsentliga säkerbegränsas hetskrav,

av de tekniska specifikationer som 2. att utformningen skall säkerställa att produkter uppfyller de väsentliga säkerhetskraven skall överlåtas på kompetenta europeiska standardiseringsorgan,

att dessa tekniska inte är tving- 3. specifikationer ande utan behåller sin status av frivilliga

standarder,

att nationella dock skall erkänna att 4. myndigheter tillverkade enligt harmoniserade stanprodukter darder överensstämma med de väsentliga presumeras Tillverkarna kan också välja andra säkerhetskraven.

tekniska specifikationer förutsatt att det kan visas att produkterna därmed uppfyller säkerhetskraven.

Lagstiftningstekniken att standarder presumerasuppfylla säkerhetskraven innebär att de får vissa rättsverkningar, men att de dock inte binder utan möjligheten ger den möjlighet att pröva om standarden uppfyller föreskrifternas krav (se bilaga 3).

Rådet har i resolutionen också att fastslagit följande fem krav skall vara uppfyllda för att kommissionen skall lägga fram direktivförslag enligt den metoden. nya

1. Det skall vara möjligt att en klar göra åtskillnad mellan de väsentliga säkerhetskrav som antas av rådet och de tekniska specifikationer som utarbetas och antas av standardiseringsorganen.

Aktuellt produktområde skall vara för lämpligt standardisering och det skall finnas erforderlig standardiseringskapacitet.

Den nya metoden skall företrädesvis användas ompå råden som inte tidigare omfattas av direktiv.

Den nya metoden skall företrädesvis omfatta produktgrupper, men skall även kunna omfatta enskilda produkter.

Det skall stå klart att olikheter i medlemsländernas nationella hinder för fri lagstiftning utgör rörlighet av varor.

Rádsresolutionen innehåller också en grundmodell i tio punkter för framtida - ett s.k. modelldirektivförslag direktiv.

för utformning av säkerhetskrav av produkter Den metod har som redan nämnts sesom anges i modelldirektivet 1973 beträffande elektrisk materiel dan år tillämpats genom det s.k. lågspänningsdirektivet.

The New Approach för harmonise- Efter att EG antagit föreskrifter har ett direktiv enligt ring av tekniska rådsdirektivet av dessa principer antagits, nämligen 1987 om enkla Ytterligare tre den 25 juni tryckkärl. har utarbetats, nämligen angáende lekdirektivförslag sakers säkerhet, harmonisering av regler på byggområdet om maskinsäkerhet. Vidare finns planer på att och regler (mått och vikt) skall utreglerna inom legal metrologi formas enligt den nya metoden.

skilda rådsbeslut fastslagit den EG har således genom framtida inriktningen av sitt harmoniseringsarbete.

Sammanfattningsvis innebär denna inriktning:

- att där det redan finns direktiv med på områden skall dessa behållas och tekniska specifikationer i mån av behov förändras i takt med den tekniska

utvecklingen,

- att där det anses föreligga behov av på områden av medlemsländernas lagstiftning om harmonisering skall direktiv utarbesäkerhetskrav på produkter den innebärande att ditas enligt nya metoden, innehåll till rättsligt binrektivens begränsas

dandeallmännasäkerhetskrav vilka kompletteras

som i första hand med tekniska specifikationer finnas formulerade i harmoniserade euroskall standarder, att dessa standarder behåller peiska status som frivilliga dokument men att de sin stå i överensstämmelse med de skall presumeras allmänna säkerhetskraven,

- att områden där på behov av harmonisering via direktiv inte anses föreligga skall den s.k. principen om ömsesidigt erkännande tillämpas, vilket innebär att en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett EG-land fritt skall kunna säljas inom hela EG.

4.4 Provning och kontroll

I samband med EG:s ansträngningar att eliminera tekniska handelshinder såväl internt inom EG som externt i förhållande till icke medlemsländer, sker en utveckling av provnings- och kontrollverksamheten inom EG.

I EG:s traditionella direktiv är detalproduktkraven jerat angivna. Som en förutsättning för marknadsföring ställs krav att produkterna kontrollerats genom provning vid organ i resp. medlemsland som i särskild ordning anmälts till kommissionen som utpekade behöriga organ för provning och kontroll ett visst direkenligt tiv (eng.: designated laboratories). över Förteckningar anmälda organ kungörs av kommissionen.

Vidare ställs i direktiven krav att som på produkter efter kontroll visat sig uppfylla produktsäkerhetskraven skall märkas med en gemensam EG-märkning.

Det s.k. lágspänningsdirektivet (LVD) skiljer sig från de traditionella direktiven i flera avseenden. Dels är produktkraven generellt utformade och anknutna till standarder på så vis att produkter som uppfyller harmoniserade standarder skall presumeras direk* uppfylla tivets allmänna säkerhetskrav. Även som inte produkter är tillverkade i enlighet med harmoniserade standarder kan efter särskild kontroll bedömas direkuppfylla tivets allmänna säkerhetskrav.

Vidare är om kontroll och märkning av produkter reglerna annorlunda utformade i LVD.

som är tillverkade i enlighet med harmonise- Produkter eller annan standard kan kontrolleras rad, godtagen, som utfärdar en deklaantingen av tillverkaren själv, Manufacturers Decration om överensstämmelse (eng.2 of eller av ett till kommissionen laration Conformity) somutfärdar ett certifikat anmält certifieringsorgan, och att får märkas om överensstämmelse medger produkten märke. Det ställs således med certifieringsorganets inte krav EG-märkning i LVD. på gemensam

som inte tillverkats i enlighet med För att produkter eller annan standard skall få harmoniserad godtagen skall de ha provats av särskilda till marknadsföras anmälda och därvid bedömts kommissionen provningsorgan allmänna säkerhetskrav. Detta föruppfylla direktivets hållande skall kunna styrkas av en särskild provnings-

rapport från ett sådant behörigt organ.

LVD åligger tillverkare och Den kontroll som enligt av en statlig marknadskontroll importörer kompletteras Om en elektrisk produkt vid sådan i resp. medlemsland. marknadskontroll befaras inte uppfylla säkerhetskraven medlemsstaten förbjuda saluföring av enligt LVD kan Medlemsstaten skall i sådana fall omedelbart produkten. berörda medlemsstater och kommissionen informera övriga till beslutet. Medlemsstaten har beoch ange orsakerna visbördan för att bedömts inte uppfylla produkten Särskilda finns för sådana säkerhetskraven. procedurer råder mellan medlemsstaterna om fall där det oenighet bedömningar i säkerhetsfrågor.

för utarbetande av direktiv för tek- I EG:s nya metod nisk harmonisering - det s.k. modelldirektivet - anges

följande alternativa sätt att verifiera att en produkt uppfyller ställda krav (eng.: means of attestation of conformity)

a) certifikat och märkning av fristående organ,

b) provningsresultat från fristående organ,

c) försäkran om överensstämmelse utfärdad av tillverkaren eller hans agent i gemenskapen; krav om övervakning kan föreskrivas i sammanhanget,

d) andra former för vidimering som kan finnas angivna i direktivet (i undantagsfall krav på förhandsgodkännande).

De nationella organen som fått befogenhet att utfärda certifikat eller märkning skall vara kungjorda till kommissionen och till de andra medlemsstaterna. organen skall fullgöra sitt arbete enligt internationellt vedertagen praxis och särskilt i överensstämmelse med principer som angetts i riktlinjer från ISO. Medlemsstaterna har ansvaret för tillsynenkav organen.

Frågor rörande verkställigheten av ett direktiv skall behandlas av en särskilt upprättad permanent kommitté under ordförandeskap av en ledamot från kommissionen.

EG har hitintills, som tidigare sagts, antagit ett direktiv för enkla tryckkärl, vilket utarbetats enligt den nya metoden. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse om utformningen av direktivet.

Direktivet omfattar tryckkärl dimensionerade för ett tryck av högst 30 bar med ett tryckvolymvärde som inte får överskrida 10 000 barliter: tryckkärl av högst 20 barliter är dock undantagna.

Medlemsstaterna skall presumeraatt tryckkärl uppfyller säkerhetskraven om det är försett med EGde väsentliga som bekräftar överensstämmelse med harmonisemärkning rad standard eller, i frånvaro av sådan, med erkänd nationell standard.

Det finns olika former av steg för vidimering av kravtryckkärlen skall utföras i enlighet uppfyllelse.On med harmoniserad eller med erkänd nationell standard kan tillverkaren välja mellan två alternativa kontrollformer innan tillverkningen startar. I det ena alternativet informeras ett godkänt kontrollorgan om konstruktionens utförande och om åtgärder som skall vidtas i för att skall uppfylla de tillverkningen produkterna särskilda säkerhetskraven eller fordringarna enligt standard; alternativt kan tillverkaren skicka in ett för hos ett erkänt kontrollprototypkärl typkontroll Den senare är obligatorisk för tryckorgan. proceduren kärl som inte till fullo är utförda enligt harmoniserad eller erkänd nationell standard.

Alternativa kontrollformer föreligger också i samband med tillverkningen. S.k. EG-verifikation krävs för med tryckvolymprodukter överstigande 3 000 tryckkärl barliter. Denna verifikation skall utföras på varje tillverkningsparti av tryckkärl genom stickprovsmässig kontroll av erkänt kontrollorgan.

Tillverkaren kan också välja EG-verifikation för mindre Han har emellertid då möjlighet att i stältryckkärl. let avge en tillverkardeklaration med försäkran om att är utförda enligt godkänt underlag. Detta tryckkärlen alternativ skall emellertid förenas med övervakning av tillverkaren genom ett erkänt kontrollorgan.

Direktivet innehåller också vissa minimikriterier som de erkända kontrollorganen skall uppfylla. De allmänna

säkerhetskraven är förhållandevis detaljerade. Där stipuleras bl.a. krav på material och på svetsfogar: vidare anges att kårlen inte får uppvisa någon plastisk deformation för tryck 1,5 gånger dimensioneringstrycket och att brott inte får för uppträda tryck upp till 2,5 gånger detsamma.

Några harmoniserade standarder som skall komplettera direktivet föreligger ännu Det är ej. därför knappast troligt att total harmonisering för området kan uppnås inledningsvis.

Tryckkärlsdirektivet ger inte samma frihet för tillverkarna som lágspänningsdirektivet. Gemensamt för båda är dock att det inte föreligger något direkt krav om förhandsgodkännande; i tryckkärlsfallet krävs dock en dokumentation om åtgärder med om hur uppgifter säkerhetskraven tryggas avseende såväl utformningensonltillverkningen. I lågspänningsdirektivet finns inga föreskrifter om tillverkningskontroll. För de större tryckkärlen krävs här en tredjepartskontroll; för de mindre kan detta alternativ ersättas med godkänd och övervakad egenkontroll.

Ytterligare tre direktivförslag har utarbetats enligt EG:s nya metod; nämligen för leksaker, bygqprodukter och maskiner.

Förslaget till leksaksdirektiv har en allmänt formulerad säkerhetsklausul att leksaker får marknadsföras endast om de inte kan skada användarens hälsa eller säkerhet. Leksaker som har ett modellidentifieringsnummer och EG-märke som styrker överensstämmelse med harmoniserad standard skall presumeras uppfylla den allmänna säkerhetsklausulen.

För leksaker tillverkade enligt harmoniserad standard

kan tillverkaren eller dennes bemyndigade representant EG-märket som bekräftelse på att inom EG själv anbringa med harmoniserad stanprodukten är i överensstämmelse dard. Ett underlag med tekniska data och beskrivning för att säkerställa likforav produktionsförfaranden med harmoniserad standard skall kunna visas mighet kan också innehålla ett upp för kontroll. Underlaget som utfärdats av ett utsett or- EG-typgodkännandebevis för EG-kontroll. hos ett sådant organ gan Typkontroll för som inte är helt i överär obligatoriskt objekt ensstämmelse med harmoniserad standard.

rörande bygger i Förslaget till direktiv byggmaterial harmoniseringsmetoden, vilket flera avseende på den nya man i termer fastställer de innebär att övergripande som skall för byggnader. Desgrundläggande krav gälla avser bl.a. hållfasthet och stabilitet, brandsa krav hälsa och hygien, miljö, brukarsäkerhet, säkerhet, beständighet, bullerskydd och energiförbrukning.

antas de grundläggande säkerhets- Produkter uppfylla kraven om de:

- standard som utuppfyller harmoniserad europeisk mandat från kommissionen, eller arbetats på

- har ett typgodkännandeförfarande, genomgått Européen, eller om varken Agrément technique standard eller riktlinjer för agrément Europeisk finns,

- nationell standard eller har nationellt uppfyller om dessa i sin tur uppfyller de grundgodkännande läggande kraven.

direkt mot de Någon möjlignet att godkänna produkter kraven förutses inte för närvarande. grundläggande

Produkter som antas uppfylla de grundläggande säkerhetskraven genom något av ovanstáende alternativ skall efter tillverkningen genomgå ett förfarande i vilket överensstämmelse med specifikationerna verifieras (attestation of Detta conformity). kan ske enligt något av följande förfaranden:

produktens överensstämmelse med uppställda krav bekräftas av godkänt certifieringsorgan,

- tillverkarens kvalitetskontroll certifieras av godkänt certifieringsorgan vilket av tillveråtföljs kardeklaration

tillverkardeklaration på basis av typgodkännande från godkänt organ,

tillverkardeklaration.

Vilket av ovanstående förfaranden som skall tillämpas för viss produktkategori skall avgöras av kommissionen. Certifieringsorgan och inspektionsorgan utses av medlemsstaterna. Varor som genomgått föreskrivet certifieringsförfarande får märkas (EG conf0rmity). Märkta varor skall ha tillträde till hela EG-marknaden.

I förordet till förutses också att direktivförslaget man i ett andra steg kommer att utarbeta tekniska dokument som skall utgöra ett mellan de mellansteg grundläggande säkerhetskraven och standarder resp. andra tekniska specifikationer. som exempel pá sådana tekniska dokument nämns de s.k. Eurocodes.

Sedan ett antal år utarbetas inom kommissionen säkerhetsnormer för bärande konstruktioner, Eurocodes. Hittillshar arbete bedrivits i nio Eurocodesprojekt.

har sin svenska motsvarighet i planverkets till- Dessa till byggnadsstadgan. Eurocodes lämpningsföreskrifter att vara för det europeiska kommer i praktiken styrande och kommer att utgöra grunden standardiseringsarbetet för typprovning.

CEN utarbetar Committee No. 1 - Inom Programming Building - ett förslag till arbetsordning på byggstan- En lista över de standardiseringsdardiseringsområdet. projekt som anses erfordras ur myndighetssynvinkel ur industrins synvinkel är under utarbetande. resp.

I till maskindirektiv godtas tillverkarens förslaget försäkran att överensstämmer med föegen produkterna krav. förslag till övervakning av reskrivna Något tillverkarens egen kontrollverksamhet föreligger ej.

Från EG-kommissionens sida har i ett principförslag lagts fram förslag om att frågor om provning nyligen i framtiden skall behandlas inom ett och certifiering EG- och EFTA-länderna europeiskt forum. för gemensamt Detta föreslås bli lokaliserat till de europeiska CEN och CENELEC, men med en standardiseringsorganen klar funktionell åtskillnad från dessa organs stan-

dardiseringsverksamhet.

Säkerställande av kvalitet hos prov- 4_5 nings- och kontrollresultat

om säkerställande av provnings- och kontroll- Frågor resultat har under senare tid ågnats stor uppmärksamtill framhölls att het inom EG. Iförordet nya metoden en av förutsättningarna för att metoden kan användas är the existence of certification bodies and laborawhich ensure confidence between the authorities tories concerned.

Inom EG konstaterades att man saknade en gemensam policy för vilka krav som skall ställas certifiepå rings-och provningsorgan och att det var angeläget att sådana gemensamma krav snarast utarbetades och började

tillämpas. Det konstaterades också att avsaknaden av

gemensamma krav hade lett till bristande förtroende mellan olika länders certifierings- och provningsorgan, att det inte fanns tillräcklig information om olika EG-länders certifieringsförfaranden och att den erforderliga tekniska samverkan mellan provningsorgan saknades.

Från EG-kommissionens sida har uttalats uppfattningen att förtroendefrágorna inte kan lösas genom lagstiftning utan att nyckeln till framgång inom detta omräde ligger i det ömsesidiga förtroende som kan skapas mellan tekniska experter.

I mitten av år 1986 tillsattes inom EG arbetsgrupper för provning och certifiering som fick i att uppdrag utarbeta förslagtill gemensamma kriterier för provnings-,ackrediterings- och olika slags certifieringsorgan. Arbetsgrupperna gjorde en inventering av befintliga internationella dokument med motsvarande krav, främst dokument utarbetade inom ISO/IEC och ILAC-konferenserna. Under senare delen av år 1987 lämnade arbetsgrupperna förslag tillgemensamma EG-krav baserade på nämnda befintliga internationella rekommendationer. EG-kommissionen har överlämnat dessa förslag till CEN och CENELEC för fastställelse som europeiska standarder. Som framgår av avsnitt 6.1.4 har EFTA lämnat motsvarande mandat till CEN och CENELEC.

De krav för provnings-, och olika ackrediteringsslags certifieringsorgan som nu avses bli fastställda som europeiska standarder omfattar:

1. allmänna krav för provningslaboratorier,

2. vid bedömning av provningslabotillvägagångssätt ratorier.

3. allmänna krav för ackrediteringsorgan:

åstadkomma förtroende mel- 4. rekommendationer för att lan provningslaboratorier,

innehållet i avtal mel- S. rekommendationer beträffande (avtalet mellan NAMAS och lan ackrediteringsorgan RNE bifogas som exempel till EG-förslaget).

kriterier framgår att de är av- I förordet till dessa användas såväl vid formella ackrediteringar sedda att som vid utseende av officiella av provningslaboratorier provningsorgan.

Kraven för certifieringsorgan är uppdelade på:

för produktcertifiering, 1. krav på certifieringsorgan

2. krav på organ som bedömer kvalitetssystem,

3. krav som godkänner personal på certifieringsorgan viss kvalitetskontroll samt för

4. krav på tillverkardeklarationer.

till för certifieringar- Den provning som ligger grund krav för provningsorgan och na ska fylla ovannämnda tillvägagångssätt vid bedömning av provningsresp. laboratorier.

kan förväntas att det kommer I kommande EG-direktiv

att ställas krav på att ovanstående kriterier i tilllämpliga delar skall vara uppfyllda.

Som jag nämnt under avsnitt 2.3 är ackreditering av provningslaboratorier en teknik som under det senaste årtiondet kommit till allt större användning för att säkerställa provningslaboratoriers kompetens och därmed även kvaliteten på dessa laboratoriers provningsresultat. Inom EG finns etablerade, sammanhållna ackrediterin9SSyStemi.flera länder, bl.a. i Storbritannien, Irland, Frankrike och Danmark. I de flesta övriga EGländer, dock med undantag av Västtyskland, håller sådana ackrediteringssystem på att byggas upp.

4.6 ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat

Tillämpningen av Romfördraget innebär en rättslig skyldighet för EG-länderna att inte förhindra marknadsföring och försäljning av varor som är lagligen producerade och marknadsförda i ett EG-land. Detta brukar kallas principen om fritt varuutbyte eller mutual recognition-principen.

Som beskrivits under avsnitt 4.1 och 4.3 kan EG också på särskilda områden utfärda gemensamma direktiv om krav på produkter.

Frågan om ömsesidigt godtagande av provnings-och kontrollresultat mellan EG-länderna ser olika ut beroende på om produktkraven harmoniserats genom direktiv eller om principen om fritt varuutbyte skall tillämpas.

I såväl de gamla direktiven som i direktiven enligt den nya metoden harmoniseras inte bara produktkraven utan även kontrollordningarna. I direktiven anges

sålunda vid vilka särskilda organ produkterna genom medlemsland skall i provning skall kontrolleras. Varje särskild anmäla ett eller flera behöriga provordning till EG-kommissionen samt till nings- och kontrollorgan medlemsländer. En produkt som genomgått enligt övriga och kontroll vid ett ett direktiv föreskriven provning ett EG-land skall därefter godtas av behörigt organ i utan provning och kontroll. övriga EG-länder förnyad

nämnts innehåller EG-direktiven som Som också tidigare EG-märkning, som endast får regel krav på särskild efter av de till kommissionen anåsåttas bemyndigande mälda provnings- och kontrollorganen.

uttalanden från EG-kommissionen får till kom- Enligt missionen anmälda kontrollorgan inte godta provningsländer utanför EG som underlag för sin resultat från

kontroll.

det elområdet enligt det Annorlunda förhåller sig på Som jag tidigare nämnt s.k. lågspänningsdirektivet. i inte något krav på ställs det lågspänningsdirektivet utan märkning från resp. särskild EG-märkning, kontrollorgan skall godtas av övriga EG-lands behöriga förekommer flera arrangemang med EG-länder.Påelomrâdet av som såväl ömsesidigt godtagande provningsresultat inom EG som inom EFTA deltar i. Det certifieringsorgan att utförda vid SEMKO i innebär exempelvis provningar för certifiering de Sverige godtas som underlag av Via teknisk samverkan mellan de organ flesta EG-organ. dessa har man åstadkommit försom ingår i arrangemang troende för varandras provningsresultat. Arrangemangen har av EG-kommissionen utpekats som förepå elområdet bilder för arbetet med att åstadkomma ömsesidigt god-

av provnings- och kontrollresultat. tagande

som omfattas av principen om fritt Vad gäller varor

varuutbyte utan legal harmonisering finns det ingen uttrycklig rättslig reglering av provnings- och kontrollfrágorna. Av EG-domstolens rättspraxis framgår dock att enskilda EG-länder kan föreskriva om kontroll av icke diskriminerande slag.

Ett av de vägledande rättsfallen är det s.k. Biologische Produkten (Frans Nederlandse Maatschappij voor Biologische Produkten BV, Case 272/80, 1981 (ECR) 327). En importör i Nederländerna hade sålt franska växtskyddsmedel, som godkänts i Frankrike, men för vilka han inte sökt obligatoriskt godkännande i Nederländerna. EG-domstolen konstaterade att det följer av Romfördragets artikel 30 i jämförelse med artikel 36 att en medlemsstat inte är förhindrad att ställa krav på förhandsgodkännande av en produkt även om produkten redan godkänts i en annan medlemsstat. i Myndigheten importlandet får emellertid inte onödigtvis begära tekniska eller kemiska analyser eller laboratorieprovningar om samma analys eller provning redan utförts i ett annat medlemsland och analys- eller provningsresultaten är tillgängliga eller på begäran kan göras tillgängliga.

EG-domstolens utslag innebär sålunda en skyldighet för EG-länder att godta varandras provningsresultat från likartade provningar. Däremot uttalas klart i utslaget att medlemsländerna inte är att direkt skyldiga godta varandras kontrollresultat. Som nämnts ovan är en medlemsstat inte förhindrad att ställa krav på förhandsgodkännande av en produkt även om produkten redan godkänts i en annan medlemsstat.

Enligt EFTA-ländernas frihandelsavtal med EG åtnjuter en EFTA-produkt som godtagits i ett EG-land fri varucirkulation till övriga EG-länder. Frågan blir då huruvida enskilda EG-länder är beredda att godta

kontrollresultat från ett EFTA-land provnings- och och kontrolleras inom eller om produkten måste provas emellertid understrukits att en EFTA-pro- EG. Det har måste ha kommit i omlopp i EG-infördukt i praktiken till övriga EG-1änsellandet för att få fri tillgång

att bara använda ett EG-land som

der. Det räcker inte

inkörsport till EG.

omnämnda om ett euro- Om det i avsnitt 4.4 uppslaget

för och kontroll förverkligas, peiskt forum provning en intressant möjlighet för ömsesidiga godkänöppnas kontrollresultat mellan EFTAnanden av provnings- och är dock att EG inte länder och EG. Förutsättningen i direktiven utan lämnar denlåser kontrollordningarna

na fråga öppen.

5 PROVNING OCH KONTROLL I VISSA ANDRA LÄNDER

5.1 USA

Det tekniska regelsystemet i USA är omfattande och komplext. Legalt bindande krav på produkter inkl. krav på provning ochkontroll finns på federal, delstats-, regional- och lokal nivå.

Federala - och regler Lagar myndighetsföreskrifter utgör minimiregler, som gäller för hela USA. Myndighetsföreskrifter på federal nivå publiceras i Code of Federal Regulations (CFR) och är uppdelade i 50 ämneskapitel.

- Delstatsregler Lagar, myndighetsföreskrifter eller rekommendationer kan variera mellan de 50 delstaterna, men får aldrig innehålla lägre krav och direkt strida mot eller motsäga de federala kraven. Delstatsreglerna är oftast mer detaljerade än de federala reglerna och blir på det sättet ofta en form av kompletterande bestämmelser. En delstatsregel är ofta en rekommendation som inte är bindande för de lokala myndigheterna när dessa kompletterar med egna regler. Delstatsregler publiceras i egna dokumentserier.

Regionala regler - counties fastställer och tilllämpar regler som är speciellt anpassade för den geografiska och klimatologiska region, den industriali-

och det sociala liv som serings- och utbildningsgrad

och i resp. område. utvecklats gäller

är Lokala regler - Exempel på lokala myndighetsenheter

vad städer Cities som fungerar självständigt stora nivå tas Vissa beslut på lokal gäller tekniska regler.

för besluten fall till fall. Förutsättningarna från officiellt dokuinte alltid nedskrivna i något finns

ment.

används i stor utsträckning Inom vissa teknikområden

sätt hänatt i legalt bindande regler på olika metoden I USA finns över 400 visa till frivilliga standarder.

och ger ut som utarbetar, fastställer privata organ ca 35 000 sådana standardstandarder. Totalt finns

amerikanska standardiseringsdokument. Det centrala

organet är ANSI.

utförs vid ett stort och kontroll av produkter Provning I resp. föreantal och certifieringsorgan. provningsen produkt skall hur och av vilket organ skrift anges samt sätt kontrollen och kontrolleras på vilket provas fall utpekas särskilda skall verifieras. I många

eller det ställs krav på att provcertifieringsorgan, I utförs vid ett ackrediterat provningsorgan. ningen ackrediteringssystem för prov- USA finns ett flertal

ningslaboratorier.

föranledd av myndighetsföreskrif-

vid sidan av kontroll

kontroll krav en omfattande på grundav ter förekommer

De stränga amerikanska reglerfrån försäkringsbolagen.

annat incitament för tillär ett na om produktansvar

och certifiera sina produkter. verkare att låta prova

intar det bland certifieringsorganen En särställning

Underwriters Laboratories av försäkringsbolagen ägda

till ett flertal som har sin verksamhet förlagd (UL),

platser i USA. Produkter som provats och certifieratsav Underwriters Laboratories samt försetts med UL-märkning godtas som regel av resp. myndighet.

UL:s certifieringsverksamhet är mycket detaljerad och förenad med villkor om övervakad tillverkningskontroll. SEMKO utför på UL:s uppdrag sådan övervakning av i Sverige tillverkade, av UL-certifierade produkter. UL har vidare avtal med vissa länder, b1.a. Japan, om ömsesidigt godtagande av provningsresultat som underlag för certifiering.

Det finns flera exempel på att svenska provningsresultat godtas av skilda amerikanska myndigheter. Som regel har krav ställts på att de svenska provningsorganen på något sätt skall kunna styrka sin kompetens. Det finns emellertid också ett flertal exempel, där svenska provningsresultat inte godtagits i USA.

5.2 Japan

I Japan finns ett 30-tal centrala lagar som innehåller krav pá produkter inkl. krav på provning och kontroll. Exempel på sådana lagar är Electrical Appliance and Material Control Law, Consumers Product Safety Law, Building Standards Law och Road Vehicles Act Kontrollen av att produkter uppfyller obligatoriska krav handhas av myndigheter som handhar egna certifieringssystem. Kontrollen kan ske i form av typkontroll, inspektion av tillverkningen eller registrering av tillverkaren.

Vid sidan av legalt bindande tekniska regler finns ett stort antal frivilliga standarder och certifieringssystem t.ex. Japan Industrial Standard (JIS). Det finns också en rikhaltig flora av certifieringsmärken

som ásatts certifierade produkter. Inom vissa certififinns särskilda system för ackreditering eringssystem av provningslaboratorier.

Under de senaste åren har Japan i större utsträckning än tidigare börjat godta utländska provningsresultat för eller certifisom underlag japanska godkännanden t.ex. provningsresultat från eringar.Sâ1unda godtas Underwriters Laboratories i USA, Technische Uberwachungsverein iRheinland samt i Berlin och Laboratorie Nationale dEssais i Frankrike. Under föregående år auktoriserades SEMKO av Ministry of International Trade and (MITI) att uföra den förundersökning av till- Industry och som erfordras för att en verkning produktkontroll tillverkare skall erhålla hos MITI. En registrering sådan registrering erfordras, innan en ansökan om produktgodkännande accepteras av MITI. Ett MITI-godkännande kan därefter erhållas inom ramen för det s.k. CB-systemet (se avsnitt 7.1) efter grundprovning hos SEMKO och kompletterande provning i Japan.

5.3 Öststaterna

av Öststaternas regelsystem med tekniska Uppbyggnaden krav och kontroll skiljer sig från motsvapå provning rande regelsystem i andra länder. Den obligatoriska kontrollen är betydligt mer omfattande beroennämligen kontrollen inte bara har till syfte att säkerde på att ställa för liv, hälsa och egendom utan samtidigt skyddet är en del av samhällskontrollen av att företag tillverkar med avsedd kvalitet eftersom det saknas produkter marknadsekonomiska korrigeringsinstrument. En särställintar också standardiseringsverksamheten, som inom ning Östblocket drivs i statlig regi och där standarderna får föreskriftsstatus. Ofta bedrivs standardivanligen

seringsverksamheten och kontrollen av produkter av samma huvudorganisation, t.ex. GOSH i Sovjetunionen.

Det kan vara värt att notera att det mellan COMECONländerna (Sovjet, Östtyskland, Polen, Bulgarien, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Jugoslavien, Kuba, Vietnam och Mongoliet) under senare år ett påbörjats samarbete på provningsomrádet som bygger på etablerandet av nationella internatioackrediteringssystem enligt nell förebild. Flera av Öststaterna deltar också aktivt i ILAC-arbetet (se avsnitt 2.3). Sedan av 1980början talet finns ett avtal mellan Tjeckoslovakien och Östtyskland om ömsesidigt godtagande av provningsresultat där bedömning av laboratorier ILAC-förebild enligt ingår.

6 INTERNATIONELLT SAMARBETE

6.1 Handelspolitiskt samarbete

6.1.1 Kommerskollegiets verksamhet i fråga om tekniska handelshinder

Kommerskollegium (KK) är central förvaltningsmyndighet för frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt för vissa frågor om inrikes handel. Kollegiets verksamhet inriktas på att tillvarata Sveriges intressen i handeln med omvärlden genom att främja en handelspolitik med frihandel som grundprincip. Det är därför naturligt att kollegiet på olika sätt fortlöpande verkar för att förbättra förutsättningarna för det internationella handelsutbytet. Det åligger kollegiet särskilt att verkställa utredningar och avge yttranden och förslag i frågor som rör EG och Sveriges avtal med EG, EFTA, ECE, OECD, GATT, UNCTAD eller andra internationella organisationer på handelns område eller avtal i övrigt med länder om handelsförbindelser och samarbete på det ekonomiska och industriella området.

I kollegiets verksamhet ingår olika som arbetsuppgifter rör tekniska regler och regler om provning och certifiering m.m. som utarbetas, antas och tillämpas i Sverige och i andra länder och som har betydelse för internationell handel. Kollegiets arbete syftar här till att främja internationellt handelsutbyte genom att av-

veckla s.k. tekniska handelshinder och förbefintliga hindra att nya sådana hinder uppstår.

verksamhet inom området tekniska handelshin- Kollegiets dels av (1985:604) med instrukder styrs förordningen tion för kommerskollegium, dels av förordningen om skyldighet för myndighet att underrätta (1973:233) kommerskollegium om vissa föreskrifter m.m. (omtryckt Av 3 § instruktionen framgår bl.a. att kol- 1979:1209). legiet skall

GATT och efter - enligt överenskommelse i EFTA eller samråd med berörda lämna meddelanden till myndigheter dessa om myndigheternas föreskrifter organisationer och allmänna råd

överenskommel- - ombesörja publicering av notiser enligt se i GATT

- uppgifter i fråga om upplysningsverksamheten fullgöra enligt överenskommelse i GATT

- verkställa utredningar och avge yttranden och förslag om handelshinder av teknisk natur i i bl.a. frågor och utom Sverige

mån de nä- - delge berörda myndigheter och i möjligaste och företag som anmäler inringslivsorganisationer tresse om EG:s verksamhet för att undanröja handelshinder av teknisk natur.

Förordningen (1973:233) reglerar myndigheters skyldighet att underrätta kollegiet om nya föreskrifter och allmänna råd som de utfärdar i den mån dessa rör varor i internationell handel samt deras skyldighet att samom innehållet i sådana föreskrifter råda med kollegiet och råd i vissa fall. Till ovannämnda förordning har

kollegiet utfärdat tillämpningsregler som närmare anger hur myndigheterna skall fullgöra sin (Komskyldighet merskollegiets föreskrifter om underrättelser och samråd om myndighetsregler som rör varor i internationell handel, KFS 1986:16, KK 3).

Kollegiets uppgifter i fråga om tekniska handelshinder/ teknisk exportservice avser såväl och förutredningshandlingsuppgifter som olika slag av upplysningstjänster gentemot svenska intressenter.

Den huvudsakliga delen av verksamheten består av utrednings- och förhandlingsuppgifter. Dessa rör uppgifter förhållanden dels i Sverige, dels i andra länder. I förekommande fall har kollegiet att pröva om svenska myndighetsföreskrifter m.m. utgör eller kan komma att utgöra tekniska handelshinder och hur föreskrifterna m.m. förhåller sig till Sveriges internationella handelspolitiska åtaganden. Merparten av utredningsverksamheten avser dock fall där aktualiseras utrikeshandelsfrågor för svenska intressenter till av i andra följd regler länder. Dessa utredningar har initierats genom uppdrag från regeringskansliet eller utifrån fall som aktualiseras direkt hos kollegiet av enskilda företag, näringslivsorganisationer eller myndigheter. Förutom frågor som rör olika handelshinder i Sverige i andra eller länder kan utredningarna avse initiativ till mellanstatliga samarbetsarrangemang (exempelvis avseende harmonisering, standardisering eller provning och certifiering). Utredningarna kan avse vilka länder och varuområden/föreskriftsområden som helst och kan beröra olika förhållanden (teknisk utformning och beskaffenhet av varor, förfaranden med varor i form av märkning, provning eller godkännande etc.). Vanligen leder utredningarna till att ärendena tas upp till behandling bi- 1atera1t med berört land eller i någon av de internationella handelspolitiska organisationerna.

har kollegiet funnit det erfor- I utredningsverksamheten

att ha nära kontakter med företag, näringslivsderligt Detta har resulterat i organisationer och myndigheter.

kontaktnät byggts upp. Härutöver upprättatt ett brett internationella kontakter dels i det håller kollegiet

arbetet inom de internationella organisationerlöpande fall bilaterala handelsna, dels i förekommande genom

med enskilda länder. överläggningar

gentemot utländska Beträffande upplysningsverksamheten tekniska föreskrifter, standarintressenter om svenska

m.m. samarbetar kollegiet som der, certifieringssystem P0int) med SIS- (Enquiry

svensk upplysningscentral

i Sverige. Medan kollegiet Standardiseringskommissionen om svenska myndigheters regler svarar för upplysningar för upplysningm.m. svarar standardiseringskommissionen

m.m. inom det enskilda området. ar om standarder

urvalet av svenska regler för ng- Kollegiet ombesörjer i tidskriften Månadens standard. tionell publicering svarar för svensk del också för notifiering Kollegiet och EFTA-sekretariaten av nya myndighetsgenom GATTinstans föreskrifter. Vidare är kollegiet mottagande

kommentarer till svenska notifikatioför andra länders

ner i GATT och EFTA.

arbete med olika upplysningssom ett led i kollegiets

m.m. har kollegiet successivt upprättat registjänster samt över EG:s ter över svenska myndighetsföreskrifter

förslag och utkast rörande

harmoniserade direktiv,

tekniska föreskrifter.

TEKNISK EXPORT- Kollegiet medverkar i samarbetsprojektet

service till svenska ex- SERVICE - som erbjuder utökad

omfattar sammanlagt 14 portföretag. Samarbetsprojektet med internationella konorganisationer och myndigheter

taktnät .

Verksamheten syftar till att förbättra exportindustrins möjligheter att erhålla information om utländska tekniska produktkrav och hjälp till att uppfylla dessa krav. Företag bistâs med exempelvis information om olika länders regelsystem, översättning av utländska dokumenterade produktregler, tolkning av regler och praxis, förmedling av kontakter med utländska instanser, ansökan och utformning av tekniska underlag vid begäran om utländska godkännanden, provning av produkter i Sverige enligt internationella krav. TEKNISK EXPORTSERVICE-verksamheten samordnas av ett sekretariat på Sveriges Exportråd.

Inom teknisk exportserviceverksamhet fullgör kollegiet olika upplysningstjänster och utredningar enligt särskilda uppdrag från svenska intressenter. Kollegiet samarbetar härvidlag med de organisationer och myndigheter som ingår i samarbetsprojektet.

6.1.2 GATT-överenskommelsen om tekniska handelshinder

GATT-överenskommelsen om tekniska handelshinder, den s.k. TBT-koden, trädde i kraft år 1980 och utgör den övergripande överenskommelsen vad gäller multilateralt samarbete kring avskaffande av tekniska handelshinder. Syftet med TBT-koden är att säkerställa att tekniska föreskrifter och standarder samt certifieringssystem inte skapar onödiga hinder för det internationella varuutbytet.

Genom anslutning till GATT-TBT-koden har Sverige åtagit sig att tillse att tekniska föreskrifter och standarder samt certifieringssystem inte skapar onödiga hinder för handeln. Åtgärder nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa hindras dock inte av TBT-koden. Ett land som anslutit sig till TBT-koden

att inte utgör förtäckt måste dock kunna visa åtgärderna av handeln eller godtycklig diskriminering. begränsning

inledning uttalas att internatio- I överenskommelsens kan utgöra vänella standarder och certifieringssystem bidrag till ökad effektivitet i produktionen sentliga av den internationella handeln, varför och förenkling av sådana internaparterna önskar främja utvecklingen tionella standarder och certifieringssystem.

artikel 2 får tekniska före- Enligt överenskommelsens standarder inte utarbetas, antas eller skrifter och att hinder för den internatillämpas med avsikt skapa handeln. varor får ej ges mindre tionella Importerade än den som medges samma slags varor gynnsam behandling eller varor med ursprung i olika av inhemskt ursprung Vidare skall länder (dvs. icke-diskrimineringsprincip). varken tekniska föreskrifter eller säkerställas att deras får till efstandarder i sig eller tillämpning hinder för internationell hanfekt att oberättigade internationella standel skapas. Om det finns lämpliga skall dessa till grund för nationella darder läggas eller standarder. Undantag från tekniska föreskrifter denna bestämmelse gäller t.ex. då en internationell är för att skydda människors standard inte ändamålsenlig säkerhet eller då den är tekniskt föråldrad. hälsa och harmoniseringen av tekniska före- För att underlätta skall inom ramen för skrifter och standarder parterna internationellt standardisina resurser delta i resp. arbete med att utarbeta internationella serande organs

standarder.

inledning finns en allmän undantags- I överenskommelsens att land bör vara förhindrat klausul. Där anges inget som är nödvändiga för att skydda att vidta åtgärder växters liv eller hälsa, för människors, djurs eller att eller för att förhindra bedrägliga skydda miljön

förfaranden, under förutsättning att åtgärderna inte tillämpas på ett sätt som utgör en form av godtycklig eller orättvis diskriminering mellan länder i vilka samma betingelser råder eller en förtäckt begränsning av den internationella handeln.

Tekniska föreskrifter och standarder under utarbetande, som ej överensstämmer med internationella standarder och som bedöms få en väsentlig inverkan på andra parters handel, skall anmälas i en publikation. Sådana uppgifter som avser tekniska föreskrifter skall också notifieras andra parter via GATT-sekretariatet. Part har därefter rätt att begära närmare upplysningar och lämna skriftliga kommentarer. När det gäller brådskande problem rörande bl.a. säkerhet kan en föreskrift sättas i kraft omedelbart. Notifiering skall då ske till GATT-sekretariatet i efterhand. Kopia av den tekniska föreskriften och standarden skall tillhandahållas på begäran. Samtliga tekniska föreskrifter och standarder skall publiceras. Med undantag för brådskande ärenden skall skälig tid anslås mellan en teknisk föreskrifts publicering och dess ikraftträdande så att producenter får tid att anpassa sina varor till importlandets krav.

När det gäller provning av importvaror i syfte att säkerställa att dessa överensstämmer med tekniska föreskrifter eller standarder får enligt artikel 5 ingen diskriminering ske till förmån för inhemskt producerade varor. Provningsresultaten skall på begäran göras tillgängliga för exportörer, importörer eller agenter så att eventuella ändringar kan ske. Information från provning av importvaror skall behandlas konfidentiellt och på samma villkor som inhemska varor. För att underlätta för handeln skall provningsresultat i andra länder godtas när det bedöms möjligt av importlandet. Artikeln uppmuntrar således parterna att godta resultat

från provningar som utförts i andra länder, men nâgra krav ställs inte i detta avseende.

När statliga myndigheter tillämpar certifieringssystem får dessa enligt artikel 7 inte utformas eller tillämpas med avsikt att skapa handelshinder. Detta innebär bl.a, att utländska leverantörer skall kunna utnyttja systemet sätt som inte är mindre förmånligt än vad som på ett medges inhemska leverantörer. Även certifieringssystemens regler skall anmälas, publiceras och notifieras på samma sätt som gäller för tekniska föreskrifter. Överenskommelsen innehåller dessutom vissa regler avseende internationella och regionala certifieringssystem. Också sådana certifieringssystem skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

En eller flera för tekniska föreupplysningscentraler skrifter, standarder och certifieringssystem skall inrättas.

överenskommelsen innehåller också avsnitt om särskild och mer av utvecklingsländer. Hänförmånligbehandling skall tas såväl till dessa länders särskilda utsyn och handelsmässiga behov som till deras tekvecklingsutvecklingsnivå. För att möjliggöra för dessa nologiska länder att ansluta sig till överenskommelsen ges möjlighet att på begäran helt eller delvis bevilja specificerade och tidsbegränsade undantag från skyldigheter enligt överenskommelsen.

överenskommelsen innehåller även bestämmelser om upprättande av en kommitté för övervakning av Överenskommelsen, konsultation, biläggande av tvister och sanktioner. Kommittén skall sammanträda minst en gång per år. Den kan tillsätta arbetsgrupper, tekniska expertgrupper eller paneler om så erfordras.

Efter flera års diskussioner i GATT:s TBT-kommitté är det nu uppenbart att en bred enighet råder om att överenskommelser om godtagande av provnings- och kontrollresultat är mycket betydelsefulla i arbetet med att undanröja tekniska handelshinder. Hittills har kommitténs arbete mestadels ägnats åt en inventering av det arbete som bedrivs i andra fora inom detta omrâde (främst ILAC, ISO och IEC). Arbetet har dock under år 1985 kommit in i ett mer konkret och operativt skede, där möjligheter att åstadkomma en multilateral lösning, t.ex. medelst en utvidgning av artikel 5.2 i GATT:TBT-överenskommelsen börjat diskuteras.

USA har inom ramen för den andra treârsöversynen av GATT:TBT-överenskommelsen i oktober - november 1985 framlagt förslag om inledande av förhandlingar syftande till en överenskommelse som, under vissa villkor, skulle leda till countries accepting each others test data and maintaining expedited approval procedures.

Tanken bakom förslaget är att ett övergripande avtal sluts som dock inte förutses omfatta alla sektorer, utan de sektorer där parternas exportintressen främst gör sig gällande. En förmodan är att det då främst kan komma att koncentreras kring produktområden som är föremål för myndighetsreglering. En förutsättning för slutande av ett dylikt avtal är enligt USA:s förslag även att full kännedom om provningsmetoder och procedurer måste föreligga innan data kan accepteras. Ett avtal måste till följd härav även bygga på arbete som förekommit i andra fora, t.ex. ISO och ILAC.

EG har kommenterat de amerikanska förslagen. Man har därvid sagt sig dela USA:s och andra parters oro över de handelshinder som sammanhänger med obenägenhet att godta andra länders provningsresultat. Samtidigt är man tveksam huruvida dessa problem kan lösas genom en

enda bindande internationell överenskommelse mellan regeringar. Såvida inte en sådan överenskommelse åtnjuter fullt förtroende och är bindande för alla berörda parter, inom både den offentliga och privata sektorn, uppnås inte det önskade syftet. EG anser därför att man på myni stället bör verka för samarbete och ömdighetsplanet sesidigt erkännande mellan direkt berörda parter pá basis av välkända och redan utvecklade internationella samt till fullo erkänna överenskommelser melriktlinjer lan laboratorier och certifieringsorgan som överensstämmer med sådana riktlinjer.

EG delar USA:s att en precisering av TBTuppfattning överenskommelsen (artiklarna 5 och 6) torde vara nödvänför att uppnå dessa syften och att arbetet med en dig sådan precisering hör hemma inom ramen för en ny förhandlingsrunda.

Frågor om en eventuell precisering av GATT-överenskommelsens artiklar om erkännande av provningsresultat kommer att behandlas inom den påbörjade multilaterala förhandlingsrundan (den s.k. Uruguay-rundan).

6.1.3 ECB

Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECB) pågår ett mellanstatligt samarbete om föreskrivande och stanverksamhet. Målsättningen med samdardiseringspolitisk arbetet är att förbättra förutsättningarna för internationell handel genom att identifiera problem, peka på behov av insatser samt föreslå och föra ut rekommenda-

tioner. Målgrupper för dessa rekommendationer är rege-

och myndigheter samt standardiserings- och provringar ningsorgan på såväl nationell, regional som internationell nivå.

Arbetet bedrivs enligt ett program med följande fyra huvadomráden:

1. samordning av internationell standardiseringsverksamhet

2. internationell harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter

3. certifieringsfrágor samt

4. provningsfrågor

För samordning av internationell standardiseringsverksamhet har ECB utarbetat och antagit en Standardization List som innehåller information om pågående prioriterat standardiseringsarbete inom olika organ. Syftet med listan är att uppmuntra nationella organ att delta i pågående internationellt standardiseringsarbete. Listan uppdateras fortlöpande. Inom arbetsområdet behandlas också definitionsfrâgor.

För internationell harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter har utarbetats och antagits ett antal rekommendationer som bl.a. behandlar:

- den fortsatta utvecklingen av det internationella sam-

arbetet inom standardiseringsomrâdet,

- av internationell koordinering standardiseringsverksamhet,

- internationell harmonisering av nationella standarder och tekniska föreskrifter och

- till standard. hänvisning

För certifieringsfrágor har utarbetats en rekommendation för främjande av internationella certifieringsarrange- Ett arbete har med materialinsamling som mang. påbörjats till att kunna en databas över befintsyftar upprätta multilateriala, regionala och nationella certifieliga och liknande avtal och överenskommelringsarrangemang ser.

har tagits upp inom BCE-samarbetet under Provningsfrågor åren. I 1986 antogs en rekommendation där de senaste maj att verka för att det skall sluregeringarna uppmanas tas multilaterala eller bilaterala avtal om erkännande samt avtal om ömsesidigt erkännanav provningsresultat de av ackrediteringssystem. I rekommendationen betonas också att nationella system för ackreditering av laboratorier skall uppfylla internationella vedertagna krav, innebär en hänvisning till arbetet inom ILAC och vilket Vidare har det inom ECB insamlats information ISO/IEC. om internationella, regionala och nationella system för ackreditering av laboratorier och erkännande provning, av provningsresultat. I planerna för framtida arbetsinsatser ingår upprättande av norm-dokument för provoch ackreditering av laboratorier samt ningsverksamhet och av områden där avtal identifiering prioritering skulle kunna slutas om erkännande av provningsresultat.

Ett arbetsområde för ECE är metrologi där ett samnytt arbete har under hösten 1986. påbörjats

Inom ECE:s ram bedrivs också samarbete om harmonisering

och kontroll av myndighetskrav inom skilda sektorer, t.ex. motorfordonsområdet (se avsnitt 7.2) och byggområdet (se avsnitt 7.4).

6.1.4 EFTA

frihandelssammanslutningen EFTA bildades Den europeiska år 1959 genom den s.k. Stockholmskonventionen. Organi-

sationen har tvá mál,dels att mellan medlemsländerna skafrihandelsområde för industrivaror, dels att skapa ett ett bättre utgångsläge för förhandlingarna med EG. pa

Medlemsländerna i EFTA är Sverige, Norge, Finland, Island, Schweiz och Österrike. Då EFTA bildades ingick Storbritannien, Danmark och Portugal i frihandelssammanslutningen.

EFTA:s högsta beslutande organ är Rådet, som sammanträder regelbundet på minister- eller tjänstemannanivå. Under Rådet har ett antal biträdande kommittéer upprättats. Ett exempel är den s.k. TBT-kommittéen som behandelshinder. Rådet med handlar frågor om tekniska av ett sekretariat om ca underställda organ betjänas 70 personer.

Den ursprungliga målsättningen att slopa tullarna på industrivaror mellan EFTA-länderna uppnåddes år 1966, tre år tidigare än beräknat. Nästa steg var att söka skapa en enda gemensam marknad mellan samtliga västeuroländer, vilket främst skedde under 1970-talet, i peiska och med att de nuvarande EFTA-länderna ingick särskilda frihandelsavtal med EG. Strävandet att slutligt avskaffa tullar och andra handelshinder mellan EFTA och EG markerades vid mötet i Luxemburg i april 1984, då handels- och utrikesministrarna från samtliga EFTA- och EG-länder enades om allmänna riktlinjer för ett utökat samarbete.

EFTA har särskilt uppmärksammat de problem som uppstår av tekniska handelshinder. Redan från början på grund uteslöt man tanken på att skapa gemensamma EFTA-föreskrifter för produkter, eftersom sådana skulle beröra en alltför liten del av världshandeln. I stället enades EFTA-länderna om att uppmuntra tillämpningen av eller världsomfattande standarder. Under de europeiska

senaste åren har EFTA-länderna samarbetat med EG för att försöka undanröja de tekniska handelshindsystematiskt ren. Bl.a. EG och EFTA-länderna regelbundet inutbyter formation om standardiseringsprojekt. Särskilda ansträngför att främja standardiseringsarbetet beningar görs träffande informationsteknologi och telekommunikationer. EFTA har också sedan år 1985 och år 1986 motsvarande avtal CEN som EG med de europeiska standardiseringsorganen och CENELEC angående villkor och metoder för samarbete med dessa organ.

I avsikt att undvika att en produkt behöver provas i varenskilt land för att fastställa om den överensstämmer je med inhemska föreskrifter initierade EFTA i slutet av 1960-talet en rad överenskommelser om ömsesidigt erkännande av provningsresultat. Även länder utanför EFTA kan ansluta sig till dessa överenskommelser, vilket flera EG- och andra europeiska länder gjort. §ju olika överenskommelser har ingåtts mellan de ansvariga myndigheterna i olika länder att acceptera varandras provnings- eller besiktningsresultat. Dessa överenskommelser omfattar:

1. de flesta typer av tryckkärl (se avsnitt 7.5),

2. säkerhets- och brandsläckningsutrustningar på fartY9:

3. jordbruksmaskiner och traktorer,

4. gasapparater,

5. lyftdon (se avsnitt 7.5),

6. uppvärmningsanordningar som drivs med flytande bränsle,

7. rapporter angående läkemedel i samband med nationell registrering (Pharmaceutical Evaluation Reports, [PERscheme] se närmare avsnitt 7.10).

Dessutom har EFTA initierat tvâ konventioner som ingåtts mellan olika staters regeringar beträffande kontroll och märkning av ädelmetallvaror och inspektionsförfarandet vid läkemedelsframställning.

Innebörden av ädelmetallkonventionen är att föremål som efter kontroll i något av de avtalsslutande länderna godkänts och försetts med ett genom konventionen upprättat gemensamt kontrollmärke accepteras utan ytterligare kontroll eller märkning i samtliga länder som anslutit sig till konventionen.

Läkemedelskonventionen, Pharmaceutical Inspection Convention (PIC), omfattar övervakning och tillverkning av låkemedelsprodukter. De importerande länderna kan genom konventionen godkänna en övervakning och kontroll som utförs i tillverkningslandet.

För att ytterligare befrämja ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat inom EFTA och mellan EG/EFTA inrättade EFTA-rådet i januari 1987 en särskild arbetsgrupp för provnings- och certifieringsfrágor. Enligt sitt mandat skulle arbetsgruppen utarbeta huvuddragen i en EFTA-policy om provning och certifiering. Arbetsgruppen skulle basera sitt arbete på en grundlig undersökning av existerande ordningar för provning, certifiering och ackreditering både inom EG och EFTA.

Arbetsgruppen överlämnade i november 1987 ett förslag till EFTA-policy för provning, certifiering och ackreditering resp. ett förslag till en ramkonvention om ömsesidigt erkännande av provnings- och kontrollre-

sultat till EFTA:s TBT-kommitté. Vid sitt möte i mitten av december 1987 har TBT-kommittén vidarebehandlat förslag och överlämnat en särskild raparbetsgruppens port till EFTA:s råd.

till om provning och certifie- Förslaget EFTA-golicv ring skall främja fri varucirkulation genom ömsesidigt av provningsresultat, certifikat och cergodtagande tifieringsmärken, likväl som tillverkardeklarationer och andra former av verifiering av kravuppfyllelse. Policyn skall ta hänsyn till GATT:TBT-överenskommelsen.

och inspektionsrapporter, certifikat Provningsresultat och certifieringsmärken samt tillverkardeklarationer skall mellan EFTA-länderna om de utfärdats av godtas som verkar allmänt erkända och internaorgan enligt tionellt harmoniserade kriterier.

kontroll skall begränsas till områden där Obligatorisk det ställs säkerhetskrav eller till områden oavvisliga där sådana behövs för att trygga allmänna intressen.

Närhelts skall tillverkardeklarationer kunna möjligt användas.

till EFTA-ramkonventionenomprovning och cer- Förslaget till att grund för att meltifiering syftar ge en legal lan EFTA-länderna ömsesidigt godta provningsrespltat och resultat av kravverifikationer,dels från laboratorier som är ackrediterade enligt internationella harmoniserade kriterier, dels från vissa andra laboratorier. laboratorier skall ha godtagits av kon- Samtliga ventionsländerna och förtecknats på en lista till konventionen.

Därutöver skall ramkonventionen utgöra en legal grund för EFTA-länderna för sektoriella överenskommelser där provnings- och certifieringsarrangemang fastlagts, i EG-direktiv.

Konventionsförslaget omfattar ej redan väl fungerande internationella arrangemang för ömsesidigt godtagande av provningsresultat och certifieringar.

Under senare delen av år 1987 har EFTA lämnat motsvarande mandat som EG till CEN och CENELEC att fastställa de av EG utarbetade och även av EFTA godtagna - kriterierna för provnings-, ackrediterings- och certifieringsorgan som europeiska standarder.

EFTA-policyn förväntas antas av EFTA:s råd under januari 1988, medan en slutlig text till ramkonvention avses undertecknas i samband med EFTA:s ministermöte i Tammerfors i juni 1988. Efter erforderlig parlamentsbehandling hos och av EFTA-länderna plane-

ratifikation

ras konventionen träda i kraft tidigast år 1989.

6.1.5 Norden

Internordiskt samarbete har i många år förekommit i olika former på olika områden,i vissa fall i tre till fyra decennier. Exempel på sådana områden är byggområdet, arbetsmiljöområdet, elektrisk utrustning, livsmedel, läkemedel, konsumentfrágor, transport, kommunikation och trafiksäkerhet (se även områdesbeskrivningarna under avsnitt 7). Samarbetet har i första hand syftat till ömsesidig information och allmän samordning. På senare tid har dock frågor om harmonisering av produktkrav och kontrollordningar samt frågor om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat fått ökande aktualitet.

I det nordiska samarbetet har uppmärksammats att många av de faktorer som påverkar det fria varuutbytet mellan de nordiska länderna kan härledas från skillnader i tekniska regler och procedurer som gäller för produkter (s.k. tekniska handelshinder).

Sedan år 1983 har efter initiativ från först statsministrarna och senare de nordiska utrikeshandelsministrarna genomförts ett kartläggnings- och analysarbete om handelshinder i Norden. Arbetet har i huvudsak beserats på anmälningar från ländernas näringsliv. Ämbetsmannakommittén för handelspolitik (ÄK-Handel) och de nordiska samarbetsministrarna gav sedermera nordiska expertgrupper i uppdrag att utreda och konkretisera hur ett fortsatt utvecklingsarbete skulle kunna bedrivas.

Tre som alla på olika sätt behandlar tekniska rapporter handelshinder har presenterats och förelagts Nordiska Rådets sessioner, NU 1985:9 Handelshinder i Nordenoch NU 1985:10 av tekniska handelshinder i ündanröjande Norden och NORD 1987:24 Rapport från Ämbetsmannakommittén för handelspolitik om avveckling av handelshinder i Norden.

I februari 1987 antog Nordiska Rådet ett Nordiskt för avveckling av handelshinder i samarbetsprogram Norden, vilket därefter fastställts av de nordiska samarbetsministrarna. Samarbetsprogrammet bygger på de tre, ovan nämnda nordiska rapporterna. Programmets förutsätter en aktiv medverkan från natiogenomförande nella föreskrivande myndigheter, berörda nordiska ämbetsmannakommittéer och andra nordiska samarbetsorgan.

I uttryck för uppfattningen att samarbetsprogrammet ges mellan å enda sidan hånsynen till ett fritt avvägningen varuflöde och å andra sidan hänsynen till säkerhet, hälsa, och konsumentskydd m.m. normalt inte bör miljö

ge upphov till problem, på grund av den stora överensstämmelse som råder mellan de nordiska länderna i dessa avseenden.

Programmet framhåller nödvändigheten av att arbetet för avveckling av handelshinder så långt möjligt sker i överensstämmelse med motsvarande samarbete och förpliktelser pá internationell och europeisk nivå, men att man i Norden samtidigt aktivt arbetar för att främja tillämpningen av samordnade nordiska föreskrifter och standarder.

Samarbetsprogrammet, vars huvudinnehåll är undanröjande av tekniska handelshinder, utvecklar regler och metoder för hur ett fortsatt avvecklingsarbete skall bedrivas. Samarbetet skall bygga på principen om ömsesidigt godkännande av provningsresultat och godkännande av varor de nordiska länderna emellan och ske i överensstämmelse med de av Nordiska Ministerrådet i december 1985 antagna rekommendationerna och riktlinjerna för arbetet (bilaga 2 och 3 till NU 1985:10).

I de fall reglerna för en produkt (föreskrifter, standarder m.m.) är likvärdiga skall kontroll eller provning utförd i exportlandet medföra att produkten utan förnyad kontroll fritt skall kunna marknadsföras i importlandet. Likvärdiga bestämmelser behöver inte vara identiska, men ge samma grad av uppfyllelse vad avser säkerhet, hälsa, miljö och konsumentskydd.

För att kunna tillämpa principen om likvärdiga föreskrifter uppdras åt de nordiska samarbetsorganen att förteckna likvärdiga bestämmelser inom sina resp- områden.

Ett nytt och viktigt inslag i avvecklingsarbetet utgör användandet av den s.k. omvända bevisbördan. Den

i ett nordiskt land - trots innebär att om en myndighet

- inte accepterar proatt likvärdiga regler föreligger

dukten utan krav om ny provning eller kontroll

berörd avge en tillfredsstälskall myndighet på begäran

till skälen för sitt handlande. lande förklaring

icke och under förut- För konstaterade likvärdiga regler

att dessa utgör hinder för ömsesidigt godkänsättning inledas ett nande av produkter i Noden,skall omgående

med hänsynstagande till nordiskt harmoniseringsarbete

internationellt och europeiskt arbete. motsvarande

vidare till ökad informa- Samarbetsprogrammet uppmanar

verksamhet för att undvika att tion och förebyggande

som överväger att nya handelshinderskapas. Myndigheter

införa ändrade föreskrifter som kan påverka nya eller motsvarande myndigheter i de handeln bör underrätta

nordiska länderna i så god tid att berörd myndigandra

het ännu inte bundit sig för bestämda lösningar.

Nordiska ministerrådet ansvarig för ÄK-Handel är under

verkställs. ÄK-Handel att programmet följs upp och

vid behov kan

skall också se till att nya handelshinder

Handelshinder som inte kan lösas av ämbetsbehandlas.

Nordiska ministerrådet. Genom mannakommittén föreläggs

under ÄK-Handel etablerats en beslut i mars 1987 har

rörande tekniska handelshinder. Denna grupp för frågor

för avveckling av tekniska handelss.k. styrgruppen

till att utarbeta vägledning åt hinder har uppgift

för upprättande av likberörda nordiska samarbetsorgan

liksom att tillse att programmets rikt-

värdiga regler, rekommendationer iakttas. Gruppen kan också linjer och

behandla konkreta fall av tekniska handelskomma att g representanter från de hinder. I styrgruppen ingår

ministerier och myndigheter med nordiska ländernas

för utrikeshandelsfrågor. Från Sverige deltar ansvar

handelsavdelning och kommersutrikesdepartementens

kollegium.

6.1.6 EG/EFTA-samarbete

Sedan samtliga tullar mellan EG- och EFTA-länderna är borta, har ansträngningarna i ökad omfattning riktats mot de icke-tariffiära handelshindren. Vid ett ministermöte i april 1984 drogs riktlinjer upp i den s.k. Luxemburgdeklarationen för fördjupat och utvidgat same arbete inom och vid sidan av frihandelsavtalen. som särskilt angelägna områden nämndes harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter samt undanröjande av tekniska handelshinder.

Betydelsen av dessa riktlinjer underströks ytterligare vid ett möte mellan statsministrarna för EFTA-länderna i maj 1984. Vid mötet fastslogs bl.a. att undanröjande av tekniska handelshiner mellan EG- och EFTA-länderna skulle vara ett viktigt bidrag för att främja en västeuropeisk hemmamarknad för industriella produkter. Det framhölls att tekniska standarder och föreskrifter borde harmoniseras och att europeiska standarder borde utarbetas gemensamt. Ytterligare ett område som man ansåg borde ges en bredare omfattning var ömsesidigt godtagande av provnings- och certifieringsresultat.

Vikten av EG/EFTA-samarbete på området kontroll genom teknisk provning har sedan dess understrukits vid flera tillfällen, senast vid ministermötet i Interlaken i maj 1987.

De politiska viljeyttringarna följs upp dels genom

regelbundna möten på hög tjänstemannanivá mellan EFTAländerna och EG-kommissionen (High officials), dels genom möten på expertnivå.

Vid ett sådant möte i april 1984 har EG bl.a. ställt frågan till EFTA-länderna om de skulle vara beredda att anpassa sina regler om kontroll av elektrisk

materiel till en procedurordning likartad med den som gäller inom EG enligt det s.k. lågspänningsdirektivet (LVD) från år 1973 (se avsnitt 7.1).Som nämndes tidigare har den svenska i december 1987 i en remiss regeringen till presenterat ett förslag till ny svensk lagrådet En till riksdagen väntas procedurordning. proposition under våren 1988.

Vid de gemensamma EG/EFTA-mötena görs regelbundna genomav olika samtidigt som man drar gångar produktområden för vidare samarbete. Viktiga inslag i upp riktlinjer det samarbetet mellan EG och EFTA är konkrefördjupade ta åtgärder för:

som - ömsesidig information på ett så tidigt stadium om vilka tekniska krav som planeras inom möjligt olika produktområden,

- informationsutbyte om standardisering,

- till arrangemang för ömsesidigt godtagande förslag av provnings- och kontrollresultat.

Vid det senaste EG/EFTA-mötet mellan High officials under hösten 1987 har man enats om att försöka nå samförstånd (Common understanding) angående frågan om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat till i 1988, då ett ministermöte i juni Tammerfors är planerat.

information utgör också ett viktigt inslag i de ömsesidig EG/EFTA-mötena. Under det senaste året har gemensamma EG bl.a. informerat om hur arbetet med att fortlöpande ta fram till kriterier för provnings- och förslag framskridit, samtidigt som EFTA certifieringsorgan informerat om sitt arbete med att ta fram förslag till EFTA-policy för provning och certifiering gemensam

samt förslag till en ramkonvention om ömsesidigt godtagande av provnings- och certifieringresultat mellan EFTA-länderna. Syftet med ramkonventionen är som tidigare nämnts att den skall utgöra den legala grund för EFTA-ländernas del som EG efterfrågat.

Vid de överläggningar som hittills förekommit har EG klart deklarerat att man önskar gemensamma lösningar med EFTA som helhet och inte med enskilda EFTA-länder. För EFTA-ländernas del kräver därför ett fördjupat samarbete med EG först en inbördes samordning av frågor rörande provning och kontroll.

6.2 Annat internationellt samarbete

Utöver det handelspolitiska samarbete som beskivits i föregående avsnitt bedrivs internationellt samarbete mellan myndigheter, standardiseringsorgan, provningsorgan, ackrediteringsorgan samt mellan organ på det mättekniska omrâdet.

6.2.1 Myndighetssamarbete

Det äldsta internationella tekniska samarbetet mellan länder försiggår inom ramen för meterkonventionen som ratificerades år 1875 med Sverige som ett av de 17 ursprungsländerna. Detta samarbete har bl.a. lett till upprättandet av det internationella måttenhetssystemet SI.

Ett ytterligare samarbete inom det mättekniska området försiggår inom ramen för den Internationella Organisationen för Legal Metrologi (OIML).

Av sakområdesbeskrivningarna under avsnitt 7 framgår att svenska myndigheter i förhållandevis stor

deltar i internationellt samarbete. På utsträckning motorfordonsområdet har t.ex. trafiksäkerhetsverket sedan tid tillbaka aktivt deltagit i pågående lång (se avsnitt 7.2). Pâ byggområdet har det ECE-arbete nordiska samarbetet mellan resp. föreskrivande myndighet Nordiska Kommittén för Byggbestämmelser (NKB) ininom en central roll. Sverige har även deltagit i ECEtagit arbetet (se avsnitt 7.4). Likaså på på byggområdet sedan lång tid ett nordiskt arbetsmiljöområdet pågår samarbete mellan ansvariga myndigheter (se avsnitt 7.5). kan t.ex. hämtas från livsmedels- Ytterligare exempel området (se avsnitt 7.6) där livsmedelsverket aktivt deltar i det internationella Codex Alimentarius-arbetet med ett hundratal andra länder inom tillsammans drygt ramen för FAO:s och WHO:s gemensamma program för standardisering av livsmedel.

6.2.2 Standardiseringssamarbete

Som närmare beskrivits i bilaga 2 bedrivs internationellt standardiseringssamarbete inom globala, regionala och nationella organ.

Globalt standardiseringsarbete inom det elektrotekniska området bedrivs inom International Electrotechnical som bildades år 1906 och är det Commission (IEC), äldsta internationella standardiseringsorganet. Övriga tekniska områden följde efter år 1926, då International of National Standardizing Association, seder- Federation mera benämnd International Standard Association, (ISA) Efter andra väldskriget, då ISA inte kunde bildades. fortsätta med sin verksamhet, bildades år 1946 genom initiativ av FN ett nytt internationellt standardi- International Organization for Standardiseringsorgan, (ISO). träffades ett samarbetsavtal zation, Samtidigt mellan ISO och IEC, enligt vilket IEC skulle svara för internationella standardiseringen på elomrádet och den ISO för övriga ämnesområden.

västeuropeiskt standardiseringsarbete bedrivs Regionalt inom Comité Européen de Normalisation (CEN) och Comité Européen de Normalisation Electrotechnique (CENELEC) som är för EG- och EFTA-länderna gemensamma organ. med CEN och CENELEC är att underlätta handelsut- Syftet bytet genom att så långt som möjligt eliminera sådana tekniska handelshinder som har sin grund i olikheter i nationella standarder. Arbetet som främst avser enhetlig tillämpning i Västeuropa av ISO- och IEC-standarder bedrivs i nära samarbete med EG-kommissionen och EFTAsekretariatet.

De nordiska standardiseringsorganen samarbetar inom ramen för ett avtal kallat INSTA (Internordisk Standardisering), som inte publicerar några egna standarder, men eftersträvar att likalydande standarder utges i de nordiska länderna.

Andra exempel på organ som bedriver regional standardiseringsverksamhet är CEPT, västeuropeiska teleförvaltningarnas samarbetsorgan för informationsteknik, CECA, EG:s organ för stålstandardisering och AECMA, den västeuropeiska flygindustrins samarbetsorgan för standardisering inom flygplansomrâdet.

6.2.3 Provningssamarbete

förekommer i olika former. Det kan Provningssamarbete ske inom ramen för olika arrangemang om ömsesidigt erkännande av provningsresultat som t.ex. de s.k. CB- och för elektrisk materiel (se avsnitt CCA-procedurerna 7.1). Ett annat sådant exemple är OECD-samarbetet antraktorer (se avsnitt 7.5). Inom Norden finns gående också ett direkt samarbete mellan berörda provningsorgan för elektrisk materiel.

På vissa områden finns etablerade samarbetsorgan för provningsinstitutioner som exempelvis CEOC på tryckkärlsomrádet (se avsnitt 7.5).

Det förekommer också ett direkt provningssamarbete mellan enskilda t.ex. mellan provningsinstitutioner, statens i Sverige och dess franska provningsanstalt Laboratorie Nationale dEssais (se avsnitt motsvarighet 3.4).

Inom Norden finns ett särskilt samarbetsorgan på prov- Nordtest, under ämbetsmannakommittén för ningsområdet, industripolitik.

Nordtest upprättades år 1973 genom beslut av Nordiska ministerrådet på förslag av Nordiska Rådet. Verksamhetens målsättning är att bidra till säkerövergripande het för hälsa, och materiella värden samt liv, miljö avskaffande av tekniska handelshinder. Man söker uppnå denna målsättning genom att bidra till att provning utförs på ett så pålitligt, effektivt och likartat sätt som möjligt.

Verksamheten leds av en styrelse som består av en representant från vart och ett av de fem nordiska länderna. Arbetet bedrivs i projektform inom åtta tekniska fackgrupper; nämligen akustik och buller, brand, bygg, elektronik, kemi, mekanik, oförstörande provning och VVS samt inom två programgrupper för konsumentvaruprovoch harmonisering för ackreditering av laboratorining er. Ett sekretariat i Helsingfors svarar för uppföljning och publisering av arbetsresultaten.

Under de första tio åren inriktades arbetet på att fastställa Nordiska provningsmetoder, s.k. gemensamma Nordtestmetoder, vilka de i arbetet deltagande nationella sedan förväntades använda. provningsanstalterna

Tanken var att man härigenonlskulle lägga en grund för jämförbara provningsresultatochatt benägenheten att godtadessaöver gränserna i Norden därmed skulle öka. Totalt har drygt 600 provningsmetoder fastställts.

År 1977 startade Nordtest ett program för examinering av personal för oförstörande provning och år 1983 påbörjades ett harmoniseringsarbete förackreditering avprovningslaboratorier. Målsättningen med detta arbete är att provningsresultat skall vara lika tillförlitliga oavsett vilket kompetent nordiskt provningsorgan som utfört proven. Hittills har programgruppens arbete främst inriktats mot att främja användningen av kvalitetshandböcker. Andra arbetsområden är interlaboratorieprovningar, bedömning av provningslaboratorier, urval och utbildning av bedömare samt nytto/kostnadsanalyser av provnings- och kalibreringsarbete.

Nordtest finansieras genom bidrag från Nordiska ministerrådet. Ar 1985 uppgick bidraget till 5,7 FIM. Av kostnaderna belöper tre fjärdedelar på metodarbete och en fjärdedel på harmoniseringsarbete.

Som jag tidigare nämnt (se avsnitt 2.3) pågår sedan år 1977 ett internationellt samarbete mellan ackrediteringsorgan under beteckningen ILAC (International Laboratory Accreditation Conference). Syftet med ILACsamarbetet är att utbyta erfarenheter och utarbeta gemensamma kriterier för ackreditering av laboratorier, för ackrediteringsorgan och ackrediteringssystem. En grundtanke inom ILAC är att den internationella handeln skulle kunna underlättas om det fanns ackrediteringssystem i olika länder som uppfyller internationellt krav. Därigenom skulle förtroende kunna

utarbetade

skapas för provningsresultatens kvalitet och förutsättningarna för ömsesidigt godtagande av provningsresultat skulle öka.

har resulterat i flera dokument som an- ILAC-samarbetet avandra internationella organ t.ex. tagits som riktlinjer EG/EFTA-samarbete inom provavISO/IEC.Även pågående grundas i stor utsträckning på resultaten ningsområdet från ILAC-samarbetet.

mättekniska området bedrivs bl.a. ett regionalt På det samarbete under beteckningarna WECC västeuropeiskt Calibration Cooperation) och EUROMET. (Western European är att främja olika förtroendesyftetmedwECC-arbetet mellan medlemsländerna så att dessa skapande åtgärder skall kunna överenskommelser om ömsesidigt godingå mättekniska verksamhet. Syftet med tagande av varandras bl.a. att få till stånd ett institutionellt EUROMET är samarbete på den fundamentala metroloprojektinriktat gins omrâde.

bedrivs ett på det mät- Inom Norden projektsamarbete tekniska området under beteckningen NORMET.

7 SAKOMRÅDESBESKRIVNINGAR

7.1 Elektrisk materiel

Den grundläggande lagstiftningen för kontrollen av elektrisk materiel återfinns i ellagen, som också bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda vidare föreskrifter om vissa objekt.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat flera förordningar bl.a. den s.k. starkströmsförordningen och förordningen om elektrisk materiel.

I Sverige får viss elektrisk materiel, närmare angiven i föreskrifter från statens energiverk, inte försäljas eller användas utan föregående provning och godkännande av SEMKO. Sådan materiel skall förses med s.k. S-märkning. Provningsplikten gäller i huvudsak materiel för hem och hushåll och installationsmateriel för lågspänning. Denna avgränsning sammanhänger med hur kontrollen i stort av elsäkerheten är ordnad i Sverige.

Kontrollen vid SEMKO sker nästan uteslutande som typkontroll. Produktkrav och provningsmetoder återfinns i av energiverket fastställda Provningsbestämmelser. Dessa bygger huvudsakligen på harmoniserade produktstandarder för elektrisk materiel. Krav från andra myndigheter, t.ex. arbetarskyddsstyrelsen och strålskyddsinstitutet måste också inarbetas i standarden, efter-

svensk standard utfärdas om den strider mot som aldrig en bindande svensk föreskrift.

ramen för det samarbetet mellan EG och Inom fördjupade EFTA för att tekniska handelshinder har EG undanröja senare delen av år 1984 ställt frågan till EFTAunder om de skulle vara beredda att anpassa sina länderna om kontroll av elektrisk materiel till en proceregler likartad med den som gäller inom EG enligt durordning det s.k. (LVD) från år 1973. lâgspänningsdirektivet Från EG framhölls att till EG var förexportvillkoren än till EFTA, eftersom de flesta EFTA-länderna månligare krävde nationella före marknadsmyndighetsgodkännanden föringen.

LVD skall alla som uppfyller elva all- Enligt produkter mänt formulerade säkerhetsmål få säljas om detta i direktivet sätt. Produkter som verifieras på angivet är tillverkade enligt vissa standarder presumeras uppsäkerhetsmålen. inom EG kan inte fylla Myndigheterna krav som strider mot en sådan standard utan att ställa bevisbördan för att standarden inte uppfyller säkerfå hetsmålen. Att motsvarar dessa standarder produkterna kan bekräftas genom märke eller certifikat som visar överensstämmelse utfärdat av ett av medlemsstaterna certifieringsorgan eller genom tillverkarens utpekat deklaration. Märkena, certifikaten och deklarationerna erkänns av alla medlemsländer och tillåter saluförande fri handel av Produkter som inte är och produkterna. tillverkade enligt standardkan visas ändå uppfylla säkerhetskraven rapport från ett utpekat kvalifigenom cerat provningsorgan. I fråga om marknadskontrollen att land hur och i vilken utsträckgäller varje avgör utföras. En åtgärd som innebär att man ning denna skall saluförande eller fri handel kan endast vidbegränsar tas med stöd av EG:s s.k. säkerhetsklausul. En sådan kan endast vidtas av en myndighet och bevisåtgärd

bördan för att åtgärden faller inom ramen för säkerhetsklausulen faller på denna myndighet.

På elmaterielområdet har en långtgående harmonisering av produktkraven skett. Samma regler gäller i stort sett i Sverige och övriga EFTA-länder som i EG. Vissa nationella särkrav förekommer dock. Harmoniseringen har skett inom ramen för standardiseringsverksamheten på området, framför allt spelar det europeiska standardiseringsorganet CENELEC en viktig roll. De svenska föreskrifterna om provning av elektrisk materiel anknyter i mycket stor utsträckning till standarder. För svenska

standarder på elområdet svarar SEK (Svenska Elektriska

Kommissionen), som är medlem i CENELEC.

Mot bakgrund av EG:s förfrågan till EFTA-länderna tillkallade regeringen i maj 1985 en särskild utredare med uppgift att dels identifiera möjligheterna att med bibehållande av oförändrade höga svenska krav på säkerhet inom elmaterielområdet få till stånd en anpassning till LVD, dels lägga förslag om sådana åtgärder som är nödvändiga för en anpassning och som kan vinna bred uppslutning. Utredaren överlämnade vid årsskiftet 1985/86 betänkandet (1986:01) Effektivare kontroll och underlättad handel. Utredaren föreslog en ny kontrollordning, där kravet på obligatoriskt förhandsgodkännande föreslogs ersättas med en registreringsplikt, en utökad marknadskontroll samt effektiva sanktioner för brott mot gällande föreskrifter.

Utredaren föreslog vidare att som rättsligt bindande regler skulle gälla allmänt formulerade säkerhetskrav, som presumeras vara uppfyllda om produkter tillverkats standard. Detta innebär i enlighet med svensk förslag inte någon förändring av den svenska kravnivån, eftersom myndigheternas föreskrifter som redan nämnts till mycket stor del redan nu bygger på och anknyter till

standarder. Sedan lång tid tillbaka föreharmoniserade ett nära och gott samarbete mel;an myndigligger mycket heter och standardiseringsorgan på elområdet.

har i slutet av föregående år (lagrádsremiss Regeringen att reglerna om k0ntr0_l av 1987-12-10) föreslagit elektrisk materiel med början från budgetåret 1989/90 i enlighet med utredarens förförändras huvudsakligen till riksdagen i ämnet väntas i slag. En proposition av år 1988. Förslaget innebär i huvudsak början följande:

högriskprodukter behålls I fråga om en begränsad grupp kravet av SEMKO. på förhandsgodkännande

För en stor grupp elartiklar införs en registreringssom villkor för marknadsföring. Registreringsplikt bör i huvudsak motsvara de artiklar som skyldigheten Vilka som skall vara nu är provningspliktiga. produkter fastställs av godkännande- resp. registreringspliktiga villkor avses gälla för statens energiverk. Följande

registrering:

erhålls automatiskt för elmateriel som 1. Registrering kontrollerad av SEMKO. Artiklar som inte är tillär svensk standard skall vara kontrolleverkade enligt av SEMKO. För andra produkter finns, förutom rade alternativa verifikationsformer en- SEMKO-kontroll, ligt 2.

För icke SEMKO-kontrollerade artiklar krävs för 2. registrering: från sökanden att artikeln uppfyller svensk a intyg standard, dokumentation som identifierar artikeln, c provningskontroll utfärdat av provningsanstalt tillhörande EMKO-, CCR- eller CB-systenet, som

styrker intyget enligt a, eller ett provningsmed notsvarande innehåll från en tillprotokoll verkare som har ett särskilt avtal med SEMKO om egenprovning.

Ett kontrollsystem motsvarande det svenska har sedan gammalt funnits även i de övriga nordiska länderna. Danmark har efter inträdet i EG anpassat reglerna enligt lågspânningsdirektivet, vilket b1.a. innebär att den obligatoriska statliga förhandskontrollen av varje produkt har avskaffats. I Norge och i Finland har liksom i Sverige utretts frågan om ändring av de gällande kontrollordningarna i syfte att uppnå en anpassning till EG-reglerna. överläggningar har skett mellan Sverige, Norge och Finland för att undersöka möjligheterna till en samordnad lösning. Överläggningarna har lett till att Sverige och Norge lägger fram i huvudsak samma förslag till ändrad kontrollordning. I Finland har nyligen presenterats ett utredningsförslag, i syfte att anpassa reglerna till lågspänningsdirektivet. I övrigt kan nämnas att Schweiz under sommaren 1987 antagit ett förslag till en ändrad kontrollordning som innebär att den obligatoriska förhandskontrollen till en del ersätts med en registreringsplikt för farliga produkter. Österrike har sedan tidigare att system utan obligatorisk förhandskontroll.

På elmaterielområdet förekommer sedan lång tid tillbaka flera väl fungerande arrangemang för ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat. Med hjälp av b1.a. interna ackrediteringsförfaranden för nytillkommande laboratorier, regelbundna jämförelseprovningar, utarbetande av gemensam praxis för tolkning och tilllämpning av provningsmetoder samt annan teknisk samverkan har man lyckats skapa det nödvändiga förtroendet för kvaliteten pá provningsresultaten från de laboratorier som ingår i arrangemangen. Elmaterielområdet

har också som jag tidigare nämnt inom EG utpekats som förebilder för arbetet med att åstadkomma ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat.

av avsnitt 2.4 man bl.a. mellan å Som framgått skiljer ena sidan som innebär att provningsöverenskommelser, utländska läggs till grund för natioprovningsresultat nella eller certifieringsbeslut och á godkännandeandra sidan certifieringsöverenskommelser som innebär att en certifiering från ett land automatiskt gäller i övriga länder.

Som exempel kan nämnas på certifieringsöverenskommelser det s.k. HAR-avtalet (se avsnitt 2.4) medan CB-, CCAoch EMKO-systemen är exempel på provningsöverenskommelser. (CB = Certification Board) innebär i CB-systemet princip att CB-certifikat och provningsprotokoll utfärdat av ett medlemslands materialkontrollanstalt efter provning där. Tillverkaren kan sedan på basis av dessa dokument och provexemplar anhålla om nationell certifiering eller nationellt godkännande vid annat medlemslands kontrollanstalt. Följande 21 länder är för närvarande medlemmar i systemet: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Nederländerna, Norge, Polen, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckoslovakien, Ungern, Västtyskland och Österrike.

CENELEC Certification (CCA) är ett avtal som Agreement omfattar tolv från de länder vilkas certifieringsorgan är medlemmar i CENELEC. Endast standardiseringsorgan ett produktslag från varje land certifieringsorgan per omfattas av avtalet. Avtalet innebär i korthet att en tillverkare kan lämna in sin produkt till vilken som helst av signatärerna för provning. Visar det sig vid att produkten uppfyller CENELEC-standardens provningen utfärdas Notification och Test Report. Tillkrav,

verkaren kan sedan lämna in dessa handlingar och på begäran provföremål till signatärerna i de länder där han vill ha sin produkt certifierad. Signatärerna certifierar produkten om handlingarna är i ordning.

Inom Norden utarbetas gemensamma bestämmelser och överenskommelser inom EMKO, som är ett samarbetsorgan för de elektriska materielkontrollanstalternai.de nordiska länderna. EMKO-systemet innebär att ett provningsresultat i något av de nordiska länderna kan läggas till grund för nationella godkännandebeslut i övriga nordiska länder utan någon ny provning av produkten.

7.2 Motorfordonsområdet

Svenska regler om fordon ges ut i en rad olika författ-

ningar. Den\viktigaste grunden utgörs av fordonskun-

görelsen och terrängtrafikkungörelsen. Närmare föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt föreskrifter om obligatorisk kontroll utfärdas främst av trafiksäkerhetsverket.

Ytterligare myndigheter som utfärdar föreskrifter på fordonsområdet inkl. föreskrifter om obligatorisk kontroll år t.ex. statens naturvårdsverk (avgasrening), arbetarskyddsstyrelsen (arbetsmiljö och skydd i fordon), statens energiverk (radioavstörning) och riksskatteverket (kilometerräknare).

De svenska trafiksäkerhetsföreskrifterna bygger i stor utsträckning på internationella regler, framför allt s.k. BCE-reglementen. Det finns dock ett mindre antal särkrav för t.ex. bromsar och strålkastar-

nationella

rengörare.

De svenska avgasbestämmelserna anpassades på 1970-talet

till amerikanska krav och skiljer sig från befintliga krav i de flesta europeiska länder. På arbetsmiljöområdet är reglerna om obligatorisk kontroll av fordon, t.ex. hytter, harmoniserade med internationella regler.

Samarbetet mellan trafiksäkerhetsverket och standardiseringsverksamheten på motorfordonsområdet har ökat under de senaste 15 åren. Ett flertal svenska fordonsföreskrifter hänvisar till svenska standarder, som i de flesta fall bygger på internationella standarder.

Typprovning och typkontroll inom fordonsomrádet utförs av följande riksprovplatser:

AB Svensk Bilprovning är i huvudsak utsedd till riksprovplats för: motorfordon, terrängfordon och släpfordon,

Statens maskinprovningar är huvudsakligen riksprovplats för: traktorer, grävmaskiner och vissa andra motorredskap samt skyddshytter till dessa fordon.

Det bör anmärkas att verksamheten vid AB Svensk Biloch statens maskinprovningar till största provning delen avser återkommande kontroll av fordon under användningstiden.

Statens provningsanstalt är riksprovplats för följande fordonskomponenter: fordonsbelysning, reflexanordningar, varningstrianglar, akustiska alarmanordningar för utryckningsfordon, färdskrivare, kilometerräknare, bilbälten och

taxameterutrustning.

Statens väg och trafikinstitut är riksprovplats för påskjutsbromsar.

Inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) finns sedan 1950-talet en överenskommelse som syftar till att åstadkomma enhetliga regler för provning och typgodkännande i olika länder. Även regler om ömsesidigt erkännande av sådana godkännanden ingår. Godkännande avser antingen en typ av fordonskomponent eller en typ av fordon med avseende på viss angiven komponent eller egenskap. För närvarande är 21 länder anslutna till överenskommelsen. Sverige anslöt sig år 1959.

Till överenskommelsen biläggs reglementen som vart och ett behandlar ett visst fordonstekniskt område. För närvarande finns 66 reglementen. Varje reglemente innehåller regler om typgodkännanden med angivna tekniska krav och provningsmetoder samt regler för typefterkontroll. Varje land anger vilka reglementen man önskar tillämpa. Sverige tillämpar för närvarande 46 reglementen.

De flesta EG-direktiv överensstämmer i sak med motsvarande ECE-reglementen. Ett 40-tal sådana EG-direktiv har antagits. Det innebär att man inom EG-länder som också är anslutna till ECE-systemet samtidigt kan prova och godkänna fordonskomponenter för såväl EGmärkning (e) som ECE-märkning (E). För vissa komponenter är ECE-godkännande tillfyllest för samtliga EGländer, vilket innebär att det inte finns krav på EGmärkning i något EG-land. Erfarenheterna visar emellertid att det räcker med att ett EG-land kräver EGmärkning för att sätta överenskommelsen enligt ECE ur spel. Detta leder nämligen till att all kontroll förläggs till organ inom EG med behörighet att utföra kontroll även enligt ECE-reglementet.

Inom EG finns sedan år 1970 ett ramdirektiv med gemensamt EG-system för typgodkännande av helt fordon. Detta

har emellertid ännu inte kommit att tillramdirektiv lämpas.

Fortfarande saknas dock fastställandet av EG-direktiv på tre områden - vindrutor, däck och reglerom fordonsvikt - vilket innebär ett hinder för färdigställande med den harmoniserade EG-bilen. En orsak av systemet inte har kunnat tilltill att typgodkännandesystemet har också vara att EG-länderna sinselämpas angetts mellan inte har kunnat komma överens om på vilka villkor från länder utanför EG skall få tillträprodukter de till ett sådant typgodkännandesystem.

krävs förhandsgodkännanden i form av För personbilar nationella i Europa, Australien och typgodkännanden Japan.

Förfarandet för av fordon är i stort sett godkännande detsamma i de flesta europeiska länder, inkl. de nordiska. Innan nationell typbesiktning av den kompletta bilen påbörjas har biltillverkaren låtit prova fordonets enskilda komponenter och system mot gällande och erhållit s.k. för dessa. I krav delgodkännande stor utsträckning rör det sig härvid om krav enligt ECE- och EG-regler. I enstaka fall gäller nationella särkrav.

Den nationella innebär i huvudsak en typbesiktningen av aktuellt fordon genom okulär kontroll identifiering samt en kontroll av att ovannämnda delgodkännanden föreligger.

Ett i är att fordonen måste kontrolproblem Europa leras om i de olika länderna, inkl. de nordiska. Ett annat problem är tidsutdräkten för myndigheternas beslut om typgodkännande, vilket försvårar möjligheterna att i efterhand införa kvalitetsbefrämjande

ändringar i typgodkända fordon. För vissa komponenter eller detaljer är ECE-godkännanden tillfyllest inom EG; för andra kräver marknaden ett EG-godkännande som komplettering till ECE-godkännandet. I dessa fall sker kontrollen genom organ i ett EG-land med behörighet att utföra såväl EG- som ECE-godkännanden.

Handläggningstiden för erhållanden av godkännande är som regel den avgörande faktorn för svenska tillverkares val av kontrollorgan inom EG. Vissa kontrollorgan inom EG accepterar egenkontroll i Sverige under tillsyn

av EG-organet. Det finns utsikter att något eller några

kontrollorgan inom EG kan komma att acceptera resultat från egenkontroll utan övervakning som grund för EGgodkännande. För svenska tillverkare vore det en fördel om ett svenskt kontrollorgan kunde få uppgiften att uppträda som EG-agent och utföra erforderlig övervakning av egenkontroll.

För komplett bil krävs i Europa godkännande genom kontroll av provningsorgan eller myndighet i vederbörande land.I Australien och.Iapan kan godkännandet utfärdas efter kontroll i Sverige.

Australiensiskt godkännande utfärdas på grund av resultat frán egenkontroll som skett under övervakning av trafiksäkerhetsverket i Sverige. TSV verkar härvid som platsagent för de australiensiska myndigheterna.

För ett japanskt godkännande krävs först att provningsrapporter skickas in av tillverkaren. Därefter gör japanska kontrollanter platsbesök hos tillverkaren och gör stickprov av vissa utvalda moment, t.ex. avgasprov, Efter granskning avresultat från provningsrapporter och stickprov lämnas besked om godkännande vid slutet av besöket. Formell bekräftelse på beslutet erhålles senare.

såväl som Sverige krävs ny kontroll vid byte För Japan av årsmodellbeteckning även om fordonet inte undergått De flesta andra länder kräver någon teknisk förändring. härvid ingen ny typkontroll.

och australiensiska typgodkännanden är i Europeiska vilken inallmänhet underkastade en typefterkontroll nebär:

- att bilar eller komponenter plockas ut i fabrik eller hos importör

- att bilen eller komponenten jämförs mot de ritningar och andra dokument som ingår i det s.k. typningsunderlaget,

- att om avvikelse hittas, kan typgodkännandet dras in och vidare försäljning stoppas.

för fordon finns inte Krav om typgodkännande komplett eller USA. Här ikläder sig i stället tilli Canada ansvaret att de ställda kraven uppfylls och verkaren utfärdar en tillverkardeklaration angående detta. Kontrollresultaten dokumenteras men behöver inte skickas in till myndigheten.

man i Canada och USA ner mer resurser I gengäld lägger och ett effektivare sanktionssyspå marknadskontroll tem.

Det ovan nämnda gäller kontroll av säkerhetskrav. Dessutom finns särskilda kontrollformer för avgaskrav. I bl.a. och USA tillämpas ett kontrollförfa- Sverige medtillverkarresultat som utgångspunkt. I stort rande kännetecknas ordningen av

- att är närvarande vid ingen myndighetsrepresentant

kontrollen,

- att kontrollresultaten dokumenteras samt skickas till myndigheten för godkännande,

- att utfärdas, godkännandebevis

- att i t.ex. Californien bilar dock tas ut av myndigheten för efterkontroll från den befintliga fordonsparken.

7.3 Mätdon

kontroll - omfattande såväl Obligatorisk typkontroll som kontroll av enskilda - är föreperiodisk exemplar skriven för mätdon som används för uppmätning av varor efter volym- eller viktenhet i detaljhandeln. Konsumentverket är föreskrivande myndighet, statens provningsanstalt kontrollerande. Vidare förekommer en om-

fattande frivillig kontroll med likartade regler som

för den obligatoriska av mätdon av nämnda slag som används utanför detaljhandelsledet.

Dessutom föreskrivs om obligatorisk kontroll främst då i form av - av mätdon som mäter hustypkontroll hållsförbrukning av elektrisk energi, kallvattenvolym resp värmeenergi. Statens energiverk är föreskrivande myndighet för elmätarna; statens planverk för kallvatten- och värmemätarna. Statens provningsanstalt utför typkontrollerna och utövar också en tillsyn av distributörernas egenkontroll av enskilda mätare.

Provningsanstalten är också typkontrollerande organ för kilometerräknare och taxametrar. Riksskatteverket är föreskrivande myndighet för kilometerräknarna; statens trafiksäkerhetsverk för taxametrarna. Enskil-

av nämnda kontrolleras av AB Svensk da exemplar objekt i samband med de periodiska fordonsbesikt- Bilprovning ningarna.

mån utnyttjas i föreskrifternas regler I görligaste från Internationella Rekommendationer som underlag eller endosserats av den Internationella framtagits för Metrologi (OIML). Även de Organisationen Legal utformade EG-direktivens krav utgår från traditionellt i OIML-rekommendationer. Motsvarande gäller underlag för andra EFTA-länder än Sverige. Trots också övrigt brister det i kravharmonisering såväl inom EFTA detta och EG som mellan EFTA och EG. Skälet är att OIML-retill krav för mekaniska kommendationerna begränsas mätdon. Internationella riktlinjer för elektroniska mätdon har således saknats innebärande att länderna har sina krav. Situationen är emelsjälva stipulerat nu i färd att förändras. Det är nämligen trolertid OIML-konferensen år 1988 kommer att fatta beligt att slut om flera rekommendationer som också innefattar

särkrav på elektroniken.

EG har beslutat om att samtliga direktiv för mätdon kommer att utformas enligt den nya metoden med siktet att skall vara klar under år 1990. OIMLprocessen rekommendationerna skall fortfarande vara basen för Ett särskilt problem i sammanhanget regelutformningen. är hur dessa rekommendationer - som är avsedda att - skall direkt kunna överföras som myndighetsregler i dels bindande allmänna krav särskiljas rättsligt i direktiven, dels tekniska specifikastipulerade tioner formulerade i harmoniserade standarder.

nordiskt samarbete för att nå enhetlighet i för- Ett vid och kontroll av vågar och drivhållanden provning medelsmätare har sedan förra hälften av 1970pågått mellan de nordiska kontrollmyndigheterna. Detta talet

samarbete har lett till att provningsresultat från en nordisk institution har kunnat utnyttjas för godkännandevid en annan. Dessutom förekommer bilaterala kontakter mellan Sverige och bl.a. Nederländerna och Schweiz om ömsesidiga erkännanden av provningsresultat vid kontroll av vågar och drivmedelsmätare.

Under år 1987 träffades ett avtal mellan kontrollinstitutionerna i EFTA-länderna syftande till att få till stånd ömsesidiga erkännanden av provningsresultat och för harmonisering av kraven på berörda mätdon. Syftet med avtalet är bl.a. att underlätta en överbryggning mellan EFTA och EG i fråga om ömsesidiga erkännanden av kontrollresultat.

För närvarande har EG en intern kontrollordning med krav på EG-märkning som bara kan âsättas efter kontroll inom EG. Detta innebär att mätdon måste vara kontrollerade av EG-organ för att kunna säljas på EGmarknaden.

I förhållande till övriga världen finns för närvarande inga påtagliga problem. Det finns“flera exempel på att svenska provningsresultat godtas i de länder till vilka det förekommer svensk export av skilda slag av mätdon.

7.4 Byggomrádet

En ny plan- och bygglag (PBL) trädde i kraft 1987-07-01. Enligt PBL gäller att nybyggnad, ombyggnad och vissa andra byggnadsåtgärder inte får företas utan bygglov, dvs. särskilt tillstånd av byggnadsnämnden. Statens planverk meddelar i sin författningssamling (PFS) föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av kraven i PBL. Föreskrifterna är så långt möjligt

som kvantifierade egenskapskrav (funktionsuttryckta krav)0ch de egenskaper som den färdiga byggnaden anger skall ha. Inom denna ram kan byggeller anläggningen material, arbetsutförande, tekniska herren fritt välja I allmänna råd ges exempel som lösningar och metoder. bedömts föreskrivna krav under av planverket uppfylla förutsättningar. Sådana exempel på lösningar angivna av svensk standard. I planverkets författkan utgöras hänvisas till ett flertal standarder som ningssamling kraven i föreskrifterna. Hänvishar bedömts uppfylla av SS-nummer och utgåva. I anning sker med angivande till ovannämnda ingick statens slutning principer en överenskommelse år planverk och SIS med fackorgan

1981.

metoder m.m. kan efter Tekniska lösningar, produkter, hos i förhållande till gälansökan planverket prövas krav bedöms vara uppfyllda kan landekrav.0m gällande ett typgodkännandebevis utfärdas. riksgiltigt

är i allmänhet förbundet med Ett sådant godkännande villkor om att produkt skall underkastas av planverket

Avtal om tillverkningsgodkänd tillverkningskontroll. kontroll skall tecknas mellan tillverkaren av typgod-

känd och godkänd kontrollinstitution. produkt

prövas tillverkarens och Vid tillverkningskontroll fabrikens förutsättningar för en tillfredsställande

Kontrollen baseras huvudsakligen på egenproduktion.

kontroll och enligt ett fastställt program.

provning

Ansvaretför ligger i huvudsak på den byggkontrollen inkl. anlitade projektörer byggande (byggherren) materialtillverkare m.fl. Denna egenentreprenörer, kontroll kan kompletteras med övervakande myndighets-

kontroll.

Det finns i princip två huvudformer av kontroll: Kontroll av fabrikstillverkade produkter genom typgodkännande och tillverkningskontroll, eller byggnadsnämndens granskning av projektet i samband med byggnadslov jämte tillsyn och besiktningar under byggnadens uppförande.

Statens provningsanstalt utför majoriteten av de provningar som utgör underlag för planverkets typgodkännandenmen även provningar vid vissa andra provningsorgan godtas.

Statens provningsanstalt utför också tillverkningskontroll av typgodkända produkter. Andra organ som utför sádan tillverkningskontrollär t.ex. Kontrollrådet för betongvaror (KRB). Sveriges Tekniska Kontrollinstitut AB (STK), Svensk Byggstálkontroll (SBS). Svensk Tegelkontroll (ST), Kontrollnämnden för fabriksbetong (KN), T-virkesföreningen, Stiftelsen för kontroll av värmeisoleringsmaterial (VIM), Statens Anläggningsprovning (SA) samt Korrosioninstitutet (KI).

I samband med pågående omstrukturering av myndighetsorganisationen inom plan- och byggområdet har även formerna för nuvarande typgodkännandeverksamhet behandlats.

I betänkandet av organisationskommittén för ett nytt plan- och bostadsverk (SOU 1987:48) påtalas att näringslivet bör ta ett ökat ansvar för typgodkännandeverksamheten inom byggområdet. Detta föreslås ske i form av ett nybildat godkännandeorgan inom byggområdet. Därigenom uppnår man också den fördelen att prövning inte kommer att utföras av samma organisation som utfärdar de regler som skall ligga till grund för prövningen.

Det nya godkännandeorganet föreslås överta planverkets nuvarande uppgift att utfärda typgodkännanden om produkters överensstämmelse med nationella byggregler. Pá sikt bör verksamheten också kunna innefatta europeiska och internationella typgodkännanden. Det nya organet föreslås också ges möjlighet att utfärda interimistiska tidsbegränsande godkännanden för helt nya produkter och metoder.

I prop. 1987/88 anmäler föredragande att han avser att föreslå regeringen att ge det nya plan- och bostadsverket i uppdrag att utföra det kompletterande utredningsarbete som kan behövas. Han kommer därefter att ta initiativ till överläggningar med näringslivet om inrättandet av ett typgodkännandeorgan som ägs gemensamt av staten och näringslivet. Riksdagen beslöt i slutet av föregående år i enlighet med propositionen.

I början av år 1987 lade EG-kommissionen fram ett förslag till direktivom harmonisering av medlemsstaernas lagar m.m. rörande byggmaterial. Direktivet avságs gälla från 1988-01-01. Arbetet har blivit försenat och EG-kommissionen bedömer för närvarande att direktivet kan gälla från 1989-01-01.

Förslaget bygger i flera avseenden på den nya harmoniseringsmetoden, vilket innebär att man i övergripande termer fastställer de grundläggande krav som skall gälla för byggnader. Dessa krav avser bl.a. stabilitet, brandsäkerhet, hälsa och hygien, brukarsäkerhet, beständighet, bullerskydd och energiförbrukning.

Produkter antas uppfylla de grundläggande säkerhetskraven om de:

- harmoniserad standard som utuppfyller europeisk arbetats på mandat från kommissionen, eller

- har ett genomgått typgodkännandeförfarande, Agrement Technique Européenñ eller om varken Europeisk standard eller riktlinjer för agrément finns,

- nationell standard eller uppfyller har nationellt godkännande om dessa i sin tur uppfyller de grundläggande kraven.

Någon möjlighet att godkänna produkter direkt mot de grundläggande kraven förutses inte för närvarande.

Produkter som antas uppfylla de grundläggande säkerhetskraven genom något av ovanstående alternativ skall efter tillverkningen genomgå ett förfarande i vilket överensstämmelse med specifikationerna verifieras (attestation of conformity). Detta kan ske enligt något av följande förfaranden:

produktens överensstämmelse med uppställda krav bekräftas av godkänt certifieringsorgan,

- tillverkarens kvalitetskontroll certifieras av godkänt certifieringsorgan vilket åtföljs av tillverkardeklaration,

- tillverkardeklaration basis av på typgodkännande från godkänt organ,

tillverkardeklaration.

Vilket av ovanstående förfarande som skall tillämpas för viss produktkatergori skall avgöras av kommisionen. Certifieringsorgan och inspektionsorgan utses av medlemsstaterna. Varor som genomgått föreskrivet cer-

tifieringsförfarande får märkas (EC conformity).

Märkta varor skall ha tillträde till hela EG-marknaden.

förutses också att I förordet till direktivförslaget andra kommer att utarbeta tekniska man i ett steg ett mellansteg mellan de dokument som skall utgöra säkerhetskraven och standarder resp. grundläggande andra tekniska specifikationer. Som exempel på sådana tekniska dokument nämns de s.k. Eurocodes.

år utarbetas inom kommissionen säker- Sedan ett antal bärande konstruktioner, Eurocodes. Hithetsnormer för tills har arbete bedrivits i nio Eurocodesprojekt. svenska i planverkets till- Dessa har sin motsvarighet till byggnadsstadgan. Eurocodes lämpningsföreskrifter att vara styrande för det europekommer i praktiken och kommer att utgöra iska standardiseringsarbetet grunden för typprovning.

Committee No. 1 - Inom CEN utarbetar Programming Building - ett förslag till arbetsordning på byggstan- En lista över de standardisedardiseringsområdet. som anses erfordras ur myndighetssynvinringsprojekt ur industrins är under utarbetankel. resp. synvinkel (EST) deltar för svensk del de. Byggstandardiseringen

i CEN-arbetet.

för Technique Européen utreds för Formerna Agrément närvarande av Union Européenne dAgrément Technique construction (UEAtc).Denna organisation utdans la och provmetoder arbetar i dag tekniska specifikationer Planverket har ansökt om medverkan på byggområdet. 4 som observatörer i UEAtc:s arbete.

Inom EFTA har inråttats en särskild byggexpertgrupp. år ett kontinuerligt ut- Under föregående påbörjades mellan EG-kommissionen och EFTA:s byte av information

byggexpertgrupp.

för NKB, är ett Nordiska kommittén Byggbestämmelser,

samarbetsorgan under Nordiska ministerrådet för de nordiska ländernas centrala plan- och husbyggnadsmyndigheter. NKB:s harmoniseringsarbete har lett till riktlinjer för bestämmelser på ämnesområden. Gemånga nom ömsesidiga avtal på olika produktionsomráden har godkännandet av exporterade produkter kunnat ske samtidigt i mottagarlandet utan förnyad provning.

Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECB) har frågor rörande tekniska handelshinderinom byggområdet behandlats sedan början av 1970-talet. ECE:s arbete syftade till att börja med till information om nationella byggnormsystem och procedurer för godkännande och kontroll. ECE:s arbete koncentrerades därefter på s.k. Modellföreskrifter, dvs. en ECE-byggnorm, med väsentliga krav, som ECE-ländernas kan myndigheter utnyttja i de nationella föreskrifterna. Under de senaste åren har arbetet också inriktats mot överenskommelser om ömsesidigt erkännande av nationellt godkända produkter.

7.5 Arbetsmiljöomrâdet

I arbetsmiljölagen (1977:1160) ges de grundläggande reglerna för arbetsmiljöns Genom arbetsutformning. miljöförordningen (1977:1166) bemyndigas arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter om krav och skyldigheter beträffande arbetsmiljön. I överläggningar mellan företrädare för arbetarskyddsstyrelsen och företrädare för arbetsmarknadens central parter på nivå behandlas förslag till och inriktning omfattning av föreskriftsarbetet inom ramen för statsmakternas uttalanden om krav och skyldigheter beträffande arbetsmiljö och tilldelade resurser för ändamålet.

I propositionen (prop. 1976/77:149) till arbetsmiljölagen liksom i socialutskottets betänkande (SOU

av nämnda jämte motio- 1977/78:1) med anledning proposition ner betonades upprepade gånger att arbetarskyddsstyrelbör komma till i nära samråd och sens författningar

samarbete med partsorganisationerna på arbetsmarknaframhölls också att det sedan lång tid inom den. Det hade utbildat sig olika forarbetarskyddsstyrelsen vid utarbetande av s.k. mer för parternas deltagande m.m. och att detta samarbete borde kunna anvisningar intensifieras vid det kommande författningsarbetet.

som socialutskottet mot bakgrund av de I en motion, uttalandena i nämnda proposition inte ansåg positiva föranleda ansåg motionärerna att bemynnågon åtgärd för att utfärda föredigande arbetarskyddsstyrelsen skrifter bör utformas så, att arbetsmarknadens parter

ett stort mätt av inflytande på föreskrifgaranteras ternas utformning. I arbetsmiljöförordningen ansåg att det borde klargöras att arbetsmarkmotionärerna nadens skall beredas tillfälle att yttra sig parter över förslag till föreskrifter arbetarskyddsstyrelsens över det som ligger till grund för föroch underlag Det framhölls dock att detta inte får uppfatslaget. så att ett formellt remissförfarande skulle vara tas

tillräckligt.

Det konkreta samarbetet mellan arbetarskyddsstyrelsen vid sidan av ovan nämnda och partsorganisationerna om inriktning och omfattning av föreöverläggningar rum dels i arbetsgrupper,dels i skriftsarbetet äger arbetarskyddsstyrelsens styrelse.

till innehåll i planerade föreskrifter ut- Förslag arbetas inom arbetsgrupper, till vilka representanter arbetsmarknadens inbjuds. Deltagandet i för parter sådana arbetsgrupper sker utan kostnadsersättning.

Efter att föreskriftsförslaget remissbehandlats, inkl. remissbehandling inom partsorganisationerna föreläggs förslaget arbetarskyddsstyrelsens styrelse, där partsorganisationerna finns representerade. Vid oenighet kan parternas representanter begära att förslaget till föreskrifter underställs regeringen för prövning. Detta har dock hitintills inte förekommit.

Enligt 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen kan arbetarskyddsstyrelsen föreskriva att en teknisk anordning måste vara godkänd för att få levereras eller användas. I en sådan föreskrift anger styrelsen samtidigt vilken myndighet eller institution som skall meddela godkän

Styrelsen kan föreskriva villkor för godkännande. Normalt anger styrelsen direkt i den författning där kravet på godkännande ställs vilka villkor som skall vara uppfyllda för att godkännande skall lämnas.

Ett vanligt villkor är krav på provning av objektet. Ofta anger styrelsen i detalj när provningen skall utföras, hur den skall gå till etc. Ibland fastställer styrelsen också ett tekniskt provningsprogram. I andra fall kan man helt eller delvis hänvisa till andra dokument, t.ex. standarder. Styrelsen kan också låta leverantörer eller användaren själv välja provningsform. Beslutsorganet får då i samband med behandlingen av godkännandefrågan ta ställning till om den utförda provningen kan godtas.

Även andra typer av villkor kan förekomma. Det kan röra sig om t.ex. materialval, konstruktion, skyddsanordningar, kompetens hos tillverkare eller kontroll under tillverkningen.

föreskriva provning i samband med Styrelsen kan också av en teknisk anordning utan att samtidigt användningen Det blir då användaren som själv får kräva godkännande. till är godtagbart ta ställning om provningsresultatet eller inte. Något officiellt beslut om godkännande blir då inte aktuellt. Däremot kan eller underkännande provningsresultatet till tillsynsmyndigheterna lägga grund för eventuella ingripanden.

föreskrifter för tekniska an- Arbetarskyddsstyrelsens är utsträckning harmoniserade ordningar i betydande I många fall hänvisas till med internationella regler. svenska eller internationella standarder i föreskrifdeltar i terna.Tjänstemän från arbetarskyddsstyrelsen i nationellt och internationellt stanmån av resurser av betydelse för styreldardiseringsarbete på områden sens föreskriftsarbete. Vid den centrala tillsynsav- 30% av den totala handläggningstiden delningen upptas varav 5% åtgår till medverkan i stanav regelarbete,

dardiseringsarbete.

Det har om vissa formuleringar i arbetsifrågasatts begränsar arbetarskyddsstyrelsens möjlighemiljölagen avseenden utforma sina föreskrifter om ter att i vissa ändamålsenliga sätt för att undanröja kontroll på mest För att det inte i lagen skall tekniska handelshinder. finnas sådana begränsningar har arbetarskyddsnågra under hösten 1987 hos regeringen hemställt styrelsen om vissa ändringar och kompletteringar i arbetsmiljö- U lagen.

har utfärdat ett knappt hundra- Arbetarskyddsstyrelsen tal föreskrifter och anvisningar med krav på typprovför tekniska anordningar inkl. ning och typgodkännande

personlig skyddsutrustning.

Kontrollverksamheten inom arbetsmiljöområdet försig-

går i stor utsträckning inom men riksprovplatssystemet provning äger även rum utanför systemet.

Arbetarskyddsstyrelsen granskar ett 20-tal produkter av olika slag bl.a. byggságar, för apparater laddning av sprängmedel, säkerhetsanordningar till tryckkärl och dykarutrustningar.

AB Statens (SA) är Anläggningsprovning riksprovplats för b1.a. verkstadsmaskiner och och styr- skyddssystem för dessa, tryckkärl, samt lyftanordningar lyftredskap.

Statens maskinprovningar (SMP) är för riksprovplats grävmaskiner samt skyddshytter till traktorer. Vid SMP utförs även provning av traktorsitsar, och förarskydd rörskydd till traktorer, motorkedjesågar, röjságar samt för arbete benskydd med motorkedjesåg.

Statens Provningsanstalt (SP) är för riksprovplats prefabricerade ställningar och fallskydd, vilket innebär att man provar b1.a. kopplingar till rörställningar, stämp, stämpdon, formbalkar, skyddsnät, säkerhetsbälten. SP har ävenutsetts till för riksprovplats laserutrustningar.

Vid SP utförs provning även av skyddshjälmar, ögonskydd, skyddsskor, bultpistoler, rotorgräsklippare, gasflaskor samt tänd- och laddutrustning vid sprängning.

Karolinska Institutet utför provning av hörselskydd, Försvarets forskningsanstalt av och andningsskydd Marinens dykericentral av dykarutrustning.

Vid Statens Institut för Byggnadsforskning utförs provav säkerhetsventiler till varmvattenpannor och ning vattenvärmare.

Arbetarskyddsstyrelsen fattar beslut om godkännande för huvudparten av ovanstående objektområden. Möjligheten att delegera beslutsrätten till riksprovplats har dock utnyttjats i en del fall.

av provnings- och Vad gäller ömsesidigt godtagande kontrollresultat på arbetsmiljöområdet finns åtskilliga svenska provningsresultat godtas i andra exempel på att länder och att utländska provningar godtas som underlag för svenska godkännanden. Det finns emellertid också flera på att provningsresultat inte godtas exempel mellan Sverige och andra länder.

Sverige har bl.a. anslutit sig till EFTA-överensk0mmelserna om lyftdon och tryckkärl (se avsnitt 6.1.4). För lyftdon godtas enligt EFTA-överenskommelsen provmellan Sverige, Norge och Finland. Även ningsresultat Schweiz och Österrike är anslutna till överenskommen enligt föreligger det lagliga hinmelsen, uppgift der i dessa länder att tillämpa avtalet.

Till EFTA-överenskommelsen om tryckkärl är förutom EFTA-länderna, Storbritannien, Portugal och Danmark anslutna. överenskommelsen uppges fungera väl vilket innebär att provningsresultat i praktiken godtas mellan de länder som anslutit sig till denna överenskommelse. Riksprovplatsen AB Statens Anläggningsprovhar\därutöver slutit vissa bilaterala avtal med ning andra länder om ömsesidigt accepterande av europeiska på tryckkärlsområdet. I vissa länder provningsresultat accepteras SA:s provningsresultat utan formellt avtal, medan svenska provningsresultat t.ex. inte accepteras

i visst avseende i Frankrike, trots att ett avtal föreligger.

I början av 1960-talet bildades ett samarbetsorgan mellan de ledande kontrollorganen på tryckkärlsområdet i Europa under beteckningen Confederation Européen des Organisation de Controle (CEOC) med syfte att uppnå ömsesidigt godtagande av provningsresultat. CEOC-samarbetet utgör den tekniska grund som i praktiken möjliggör ömsesidigt godtagande av provningsresultat mellan de europeiska länderna. I tekniska kommittéer utarbetas förslag till olika åtgärder för att uppnå en likformig praxis i provningsverksamheten mellan de europeiska provningsorganen på tryckkärlsområdet.

Inom ramen för OECD (Organisation for Economic Corporation and Development) förekommer ett mycket väl fungerande provningssamarbete vad gäller traktorer. I samarbetet deltar de nationella provningsorganen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Canada, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, sverige, USA, Västtyskland, Österrike och Jugoslavien. Från svensk sida deltar statens maskinprovningar.

Fem OECD-koder om provning av traktorer i olika avseenden har antagits. De provningsorgan som anslutit sig till OECD-samarbetet godtar resultaten från varandras provningar enligt nämnda koder. Vid en samordningscentral inom OECD registreras samtliga provningar vilket medverkar till att dubblering av dessa provningar kan undvikas.

Inom OECD-samarbetet hålls årsmöten genom vilka provningskoderna kan modifieras för att följa den tekniska utvecklingen. Vid regelbundna konferenser för

diskuteras ett stort antal tekprovningsingenjörer vad gäller tolkning och tillämpniska detaljproblem ning av kodernas text.

Det nordiska samarbetet på arbetsmiljöområdet bygger tradition. Sedan ca 40 år tillbaka bepå en mångårig inriktat samarbete bl.a. mellan de drivs ett konkret

nordiska tillsynsmyndigheterna på arbetsmiljöområdet, främst avseende maskinskydd, personlig skyddsutrustoch transportanordningar samt tryckkärl. ning, lyfti de nordiska länderna Mellan standardiseringsorganen sker ett samarbete genom internordisk organiserat

standardisering.

ministerrådet bildades år 1973 en sär- Under Nordiska för arbetsmiljöfrågor. Åren skild ämbetsmannakommitté 1975 två permanenta organ under 1974 resp. upprättades ämbetsmannakommittén - numera benämnda nordiska ar-

betsgruppen för arbetsmiljöforskning (forskningsgrupoch nordiska arbetsgruppen för arbetsmiljöfrågor pen) - och de första projekten inom ar- (tillsynsgruppen) inleddes i ministerrådets regi. Därbetsmiljöområdet har samarbetet utvecklats till att omfatta ett efter stort antal projekt inom arbetsmiljöverksamhetens

olika delområden.

ministerrådet ett nordiskt Våren 1977 antog Nordiska för arbetsmiljöområdet. Detta ersathandlingsprogram 1981 av ett Samarbetsprogram, vilket i tes år nytt

sin tur reviderades 1984. Ar 1985 beslöt ministerrådet

utreda förutsättningarna för en nordisk arbetsatt En projektgrupp har därefter utarmiljökonvention. för att betat en rapport som belyser förutsättningarna starta arbete för att ingå en sådan konvention. Rapöverlämnades under senare delen av ár 1987 till porten ministerrådet, som beslutat att förslag till en kon-

ventionstext skall utarbetas inom ett år.

Inom EG har arbete med att förbättra bearbetsmiljön drivits den kol- och

alltsedan europeiska stålgemen-

skapen bildades år 1951. Ar 1974 beslöt ministerrådet att förstärka verksamheten på arbetsmiljöområdet genom att inrätta ensärskild trepartssammansatt Rådgivande Kommitté för arbetsmiljöfrågor. 1978 och 1984 antogs EG:s första resp. andra handlingsprogram på arbetsmiljöområdet, och Kommissionen har helt nyligen presenterat ett nytt, tredje program som i vissa avseenden innebär en breddning av EG:s verksamhet på området.

Arbetet inom EG på arbetsmiljöområdet har tämligått gen långsamt beroende bl.a. på skillnader i utvecklingsnivå mellan medlemsländerna. På stora delar av detta område gäller fortfarande olika bestämmelser i

EG:s medlemsstater. Det finns om att förhoppningar arbetet ska ta ny fart genom den nya harmoniseringsmetoden.

I enhetsakten (se avsnitt 4.3) fastslås det att medlemsstaterna skall sträva efter att harmonisera ar-

betsmiljövillkoren på en stadigt stigande nivå. Minimiföreskrifterna hindrar ej medlemsstaterna att upprätthålla eller införa strängare nationella regler. Det är för närvarande oklart i vilken utsträckning EG kommer att utföra bindande arbetsmiljödirektiv enligt de gamla reglerna eller om man enbart kommer att ut-

arbeta direktiv enligt den nya harmoniseringsmetoden samt minimidirektiv.

Sedan år 1984 finns en särskild mellan skriftväxling Sverige och EG-kommissionen om informatationsutbyte på arbetsmiljöområdet. Möten äger rum årligen mellan representanter för EG-kommissionen och svenska regeringsoch myndighetsrepresentanter.

På svensk sida har en genomgång inletts av de olika som berör arbetsmiljön. Det kan direktiv EG antagit att direktivet om asbest inte motsvarar de konstateras svenska kraven. Vad beträffar de EG-förslag som för närvarande förbereds enligt den nya harmoniseringsmetoden förutses inte några avgörande skillnader i i förhållandena till svenska bestämmelskyddsstandard ser. Genom samarbete inom CEN både när det gäller tryckkärl, maskiner och personlig skyddsutrustning, vet svenska väl vilka punkter som kan vara myndigheter I dessa fall överensstämmer synpunkterna väl kritiska. med uppfattningen i vissa EG-länder.

Det har från svensk sida starkt betonats att en sammed EG inte får ske på bekostnad av människors ordning hälsa och säkerhet i arbetsmiljön samt att den nuvarsamverkan med arbetsmarknadens parter också måste ande kunna bibehâllas.

7.6 Livsmedelsområdet

bestämmelserna om livsmedels beskaf- De grundläggande fenhet samt krav av livsmedel finns i livspå kontroll medelslagen (1983:19) med tillämpningsbestämmelser. Central för livsmedelskontrollen är statens myndighet livsmedelsverk. Inom resp. län utövar länsstyrelsen tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen och inom kommun utövas tillsyn av miljö- och varje hälsoskyddsnämnden.

anvisar tillsynsmyndigheter de Livsmedelsverket övriga laboratorier som i första hand skall anlitas. Livsmedelsverket kan vidare godkänna enskilda laboratorier för undersökning av livsmedels beskaffenhet (godkända livsmedelslaboratorier). För närvarande finns ca 45 och 10 godkända laboratorier. anvisningslaboratorier

Inom livsmedelsverket ett att överföreligger förslag gå till ett system med ackrediterade laboratorier.

Arbete med standardisering av livsmedel och med utarbetande av riktlinjer för livsmedelshantering, gränsvärden för tillsatser och pesticidrester1;ex. inom pågår ett antal internationella FAO och organisationer. WHO har ett gemensamt program, Food Standards Programme, som är av central och betydelse som övriga organisationer - även EG anknyter till och kompletterar. Codex Alimentarius år samlingsnamnet för de standarder och koder som arbetas ut under FAO:s och WHO:s gemensamma program för av livsmedel. standardisering

Inom såväl FAO som WHO pågår, vid sidan av Codex

Alimentarius, program och aktiviteter som har betydelse för harmonisering på livsmedelsområdet bl.a. gemensamma expertkommittéer rörande tillsatser, pesticidrester och bestrålning av livsmedel.

Standarder för låttfördärvliga livsmedel perishable produce - utarbetas av FN:s ekonomiska kommission för Europa, UN/ECE. I samarbete med ECE har OECD utarbetat

tillämpningsbestämmelser för användningen av ECE-standarderna.

Inom Europarådet pågår främst standardiseringsarbete, beträffande dels aromämnen, dels kemiska ämnen i

förpackningsmaterial som kan överföras till livsmedel. Även inom ramen för ISO pågår

standardiseringsarbete.

Juridiska bedömningar av effekter av standardisering, jämförande rättsfallsstudier, kongresser och andra sammanträden för diskussion av den praktiska tilllämpningen av internationell handlivsmedelslagstiftning has av European Food Law Association med säte i

Bryssel.

deltar aktivt i det internationella Livsmedelsverket

framför allt inom FAO och WHO. De internatiosamarbetet

standarderna utnyttjas som underlag nellt utarbetade

av svenska föreskrifter. De svenska vid utarbetande

således på internationella regler föreskrifterna bygger fall med dessa, men det och överensstämmer i många

också ett flertal svenska särbestämmelser. förekommer

deltar även i svenskt standardiserings- Livsmedelsverket

och detta i sin föreskriftsverksamhet. arbete utnyttjar direkta hänvisningar till Det görs emellertid inga

i livsmedelsverkets föreskrifter. standarder

visat sig svårt att genom- Inom EG har det i praktiken

En av orsakerföra harmonisering på livsmedelsområdet. den detaljrika nationa har av EG angivits vara mycket

i de olika medlemsländerna. Endast nella lagstiftningen av det som inom EG två femtedelar program ungefär varit senast år 1985 satts upp och skulle genomfört

har kunnat fullföljas.

om den inre marknaden före- I EG-kommissionens vitbok

för förverkligandet av slås ett nytt tillvägagångssätt

livsmedelsområdet. I ett tillden inre marknaden på

från EG-kommissionen (COM(85)603) ges en kännagivande tilltänkta ordningen. I närmare beskrivning av den

finns en förteckning över de sektotillkännagivandet livsmedelsområdet som omfattas av antagna rer inom direktiv är utarbetade men ännu direktiv, sektorer där

sektorer där förberedande arbete inte antagna samt

är att om livsmedels pågår. Avsikten EG-lagstiftningen

inskränkas till sådant som avser beskaffenhet skall konsumentintressena i avlnänniskors hälsa, medan skydd skall tillgodoses genom krav på märk-

andra avseenden

i direktiv fastställa de grundlägning. Rådet skall

medan de tekniska detaljfrågorgande hälsokriterierna

av dessa grundläggande regler na för implementering

delegeras till kommissionen. Förutom de områden där gemenskapsregler angivits vara erforderliga, avses den principen gälla, att en vara som lagligen tillverkats och marknadsförts i en EG-medlemsstat också skall accepteras inom övriga EG-medlemsstater.

7.7 Medicinsk apparatur

Det finns ingen övergripande som författning reglerar villkoren för kontroll av medicinska apparater i Sverige. Däremot finns det som omfattar författningar krav för särskilda produktslag.

Enligt strålskyddslagen får radiologiskt arbete med utrustning eller ämne som utsänder joniserande strålning endast bedrivas efter tillstånd från statens strálskyddsinstitut (SSI). Tillstånd fordras även för innehav samt för handel. SSI kan också föreskriva onnkrav på tillstånd m.m. för utrustning som utsänder icke joniserande strålning. SSI har rätt att besiktiga lokaler, utrustning samt ämne.

Förhandsgodkännande krävs således av samtliga lasrar samt av sollampor för hemsjukvård. krav om för- Något handskontroll förekommer inte i allmänhet för strålningskällor som används i sjukvården utanför hemmen. Däremot skall brukaren utföra egenkontroll som är underkastad tillsyn av SSI.

Den elektriska materielen skall för övrigt fylla säkerhetskraven i starkströmsföreskrifterna. Energiverket har vidare fastställt att IEC 601-1 med säkerhetskrav för elektro-medicinsk utrustning skall för såväl gälla obligatorisk som frivillig provning av elektro-medicinska apparater. Krav på är beförhandsgodkännande

till att i första hand omfatta elektriska gränsat värmeapparater för kroppsvård.

om kontroll av fabrikssteriliserade engángsartik- Lagen lar för hälso- och sjukvård är tillämplig på nämnda

krav finns om märkning. Tillverkaprodukter. Särskilda är att anmäla produkten till re eller importör skyldig som är tillsyns- och föreskrivande socialstyrelsen har rätt att besöka lokaler för myndighet. Styrelsen har rätt att uttillverkning och förvaring. Styrelsen

färda förbudsförelägganden.

har vidare utfärdat en rad föreskrifter Socialstyrelsen karaktär. Många har initieav i allmänhet rådgivande rats av olyckstillbud eller olyckshändelser. på grund syfte i Andra har haft ett allmänt säkerhetshöjande

form av rekommendationer till sjukvårdshuvudmännen.

av SSI i rollen som till- Kontroll av apparater görs för strålskyddslagen, av SEMKO främst synsmyndighet elsäkerhet samt av SP avseende vissa egenavseende hos Vidare utför Sprima AB, skaper strálningskällor. sedan år 1981 som är ett av Spri helägt företag,

av ett antal medicin-tekniska produktgranskning Prcduktgranskningen är en begränsad apparattyper. fastställda av typprovning som utförs enligt program

finansieras genom medel från Lands-

Spri. Provningen Det finns ett 15-tal granskningsprotingsförbundet. Hittills har 200 produkter kontrollerats. gram. drygt

resulterar i ett utlåtande

Granskningsresultatet kan rekommenderas eller från Sprima huruvida produkten

för användning i svensk sjukvård. ej

om den medicin-tekniska säkerheten har Utredningen år sitt slutbetänkande (SOU under 1987 publicerat 1987:23)Medicin-teknisksäkerhet. Ibetänkandetföreslås

bl.a.en om kontroll av medicin-tekniska produkny lag

ter.

Enligt förslaget skall produktkontroll införas i fråga om medicin-tekniska produkter. Omfattningen av kontrollen regleras av produkternas I detta farlighet. syfte indelas produkterna i tre klasser där klass 3 omfattar de mest riskfyllda produkterna med livsuppehållande eller livsstödjande eller som vid felfall

funktion

medför allvarlig risk. Klass 2 omfattar steril materiel, förbrukningsartiklar med krav på mått-trohet samt medicin-tekniska produkter som vid felfall medför risk för personskada. Registreringsplikt införs för samtliga nämnda produktklasser.

För produkter enligt klass 1 föreslås för övrigt inga åtgärder; för klass 2 kan det i erforderliga fall bli fråga om en uppföljning av företagens kvalitetssystem; för klass 3 blir det alltid om en fråga uppföljning av kvalitetssystem men därutöver kan det bli om fråga särskild produktprovning.

Utredningens förslag bereds för närvarande i socialdepartementet. Bl.a. måste en särskild prövning göras om organisationen av verksamheten eftersom utredningen i detta avseende inte kommit med ett slutgiltigt förslag utan endast presenterat två alternativa skisser.

EG tog år 1984 ett direktiv för elektro-medicinsk utrustning. Direktivet fastställer att fri varuhandel skall gälla för produkter som uppfyller ett harmoniserat dokument, i huvudsak utformat enligt IEC 601-1. Leverantören skall antingen genom märkning eller genom försäkran om överensstämmelse bekräfta att hans utrustning uppfyller de harmoniserade kraven.

Direktivet utgör inte något hinder för medlemsländerna att själva införa krav om annan förhandskontroll än leverantörens. således finns nationella bestämmelser

såväl i Frankrike som i med krav om typgodkännande

Västtyskland för vissa elektro-medicinska apparater.

inom EG är stadda under utveckling. En- Förhållandena skall nämligen ett förslag till ligt vitbokens planer

direktiv utformat enligt den nya metoden föreligga

under år 1988 för elektro-medicinska apparater.

pekar det redovisade underlaget på Sammanfattningsvis inte är möjligt att förutsäga hur att det i dagsläget kommer att utformas för vare sig produktkontrollen eller EG. En anpassning till EG beträffande Sverige skulle från svensk sida elektro-medicinska apparater dock kräva en regelutformning snarlik den nya metodens.

Informationsteknologi och teleområdet 7.8

har för det allmänna Televerket förvaltningsansvaret förbindelser som används för telenätet. Nätet omfattar

av tal-, text-, bild- och datainformation. överföring sker i olika funktionella nät: telefonnät, Överföringen nät för förbindelser samt datanät, telexnät, hyrda

videonät.

telenätet när en avnämnare via abonnent- Det allmänna Dessa avslutas med en jack som är abonnentens ledning. nätet. Genom kopplas förbindelanslutning till jacken benämnd terminal. Telefonen är selänken till nätet,

den vanligaste terminalen.

telenätet måste förlöpa stör- Trafiken i det allmänna För att förhindra anslutning av störande ningsfritt. krav för föreligger det på typgodkännande

terminaler

Kraven för typgodvissa slag av terminalutrustningar. som utfärdas av telekännande finns i föreskrifter som televerkets standarder verket och som publiceras

(TVT-standarder). Dessa ingår i televerkets författningssamling.

Själva provningarna utförs antingen av televerkets centrallaboratorium eller av annat laboratorium t.ex. SP, som efter en bedömning godkänts av televerkets godkännandekontor. Även tillverkarlaboratorier kan accepteras. Laboratorierna skall uppfylla krav stipulerade i ISO/IEC-guider.

Godkännandekontoret utfärdar typgodkännanden av terminalutrustningar. Kontoret hör till centrallaboratoriet men har en förhållandevis fri i ställning. Avslag typgodkännandebeslut kan överklagas hos en särskild nämnd, teleanslutningsnämnden.

De svenska föreskrifterna är i mån görligaste anpassade till krav formulerade i internationellastandarder eller rekommendationer. Svenska särkrav förekommer dock på grund av att det finns hos det specifika egenskaper svenska telenätet. På grund av att telenäten byggdes upp på ett tidigt stadium kännetecknas omrâdet av en rikhaltig omfattning av särdrag hos de nationella näten.

Det senare är skälet till varför EG ej kunnat upprätta ett direktiv om ömsesidiga erkännanden av certifieringar. I stället begränsas det gällande direktivet för området till skyldighet att erkänna ömsesidigt provningsresultat från laboratorier utsedda av medlemsländerna.

De europeiska föreskrifterna - inkl. de svenska innehåller förutom nationella krav, av betingade resp. näts utformning, hänvisning eller av retillämpning kommendationer som utarbetats av den internationella televerkssammanslutningen CCITT (International

Consultative Committee) eller Telegraph and Telephone och televerksorganet CEPT av det europeiska postdes Administrations des Postes (Conférence Européenne Telecommunications). Vidare förekommer för et des till svensk och intersvenskt vidkommande hänvisning nationell standard samt till elsäkerhetsbestämmelser.

CEPT en övergripande över- I slutet av år 1985 godkände Memorandum of Understanding on enskommelse benämnd Telecommunication Standards (MOU). Varje European särskilt beslut ratificera MOU. Sverige land kan genom överenskommelsen som omfattar nästan hela har biträtt Med ratificeringen föreligger skyldighet Västeuropa. att överföra vissa europeiska harmoniseringsstandarder, s.k. NET (Norm Européennes de Télécommunications pour till bindande regler för terminalutles terminaux), rustningar i det egna landet.

NET utgörs av vissa utvalda CEPT-rekommendationer. också samtliga nationella avvikel- Varje NET innehåller av CEPT-rekommendation elser. Beslut om framtagning av samråd med den gemensamma koordinaler NET föregås för CEPT och de två europeiska standartionskommittén CEN samt CENELEC, ITSTC (Information diseringsorganen Committee). I mars 1987 fattades Technology Steering beslutet att undertecknarna av MOU skulle det viktiga för nationella certigodta varandras provningsresultat fierings- och godkännandebeslut.

bearbetat om certifiering av ITSTC har också frågan i vidare Enligt förslag till IT-produkter mening. certifieringsordning framtagna av CEN/CLC/CEPT/ITSTC denna från att det skall finnas en gemensam skall utgå för IT-certifiering. Till denna europeisk kommitté nationella koordinationsorgan. Dessa skall anknytas av IT-certifieringen i skall svara för samordningen inkluderande också frågor som rör utseende resp. land

av certifieringsorgan och av provningslaboratorier. Som svenskt koordinationsorgan har föreslagits SIS/ITS. Det är inga planer på att inrätta ett europeiskt centralt certifieringsorgan för ändamålet. Ordningen skall i stället utgå från ömsesidiga erkännanden av nationella certifieringar.

I ett betänkande (Ds K 1987:10) Televerkets myndighetsutövning föreslås en ny ordning för televerkets myndighetsutövning. Denna omfattar också frågor som rör provning och godkännande av terminaler. Enligt förslaget skall normbesluten föras över till en från televerket skild myndighet med namnet statens telenämnd (STN). Förvaltningsbesluten skall ligga kvar hos televerket men de skall kunna överklagas hos STN.

Till de föreslagna uppgifterna för STN hör inte bara frågan om fastställelse av föreskrifter för terminalutrustningar utan även godkännande av provningslaboratorier som kontrollerar apparater för erhållande av typgodkännanden. Utredaren avvisade möjligheten att låta laboratorieprovningen ske enligt lagen för obligatorisk kontroll med motiveringen att verksamheten därmed skulle bli mer tungrodd och inte heller ge nâgra fördelar. Han kunde inte heller finna att en sådan åtgärd skulle förbättra för en internationell anpassning.

Det finns vidare tecken på att SIS/ITS, förutom sin roll som nationellt koordinationsorgan för

europeisk

IT-certifiering, har ambitioner att verka som svenskt organ för såväl produktcertifieringar som för ackrediteringar av provningslaboratorier vilka kan komma i fråga i sammanhanget.

Utvecklingen inom tele- och IT-området är dynamisk. Detta gäller också frågor som rör provning och

Detär därför svårt att göra något säkrare kontroll. för framtiden. Det kan emellertid finnas uttalande utvecklingstendenser och problem skäl att peka på några i sammanhanget.

hör om vem eller vilka som bör Till de senare frågan Av svara för ackrediteringar av provningslaboratorier. framgår att det finns tankar om ackrediteredogörelsen ringsorgan utanför MPR.

remissvar över betänkandet har jag funnit att I mitt det inte är önskvärt att splittra upp ackrediteringsuppgifterna på flera organ. De grundläggande principerackreditera laboratorier är nämligen likartade na att område för område. En splittring av rollen på flera kan därför bli kostnadsfördyrande och även ge enheter upphov till utspädning av kompetensen.

EG-direktivet om ömsesidigagodkännanden av provningsresultat från EG-laboratorier utgör inte något egenthinder för frihandel mellan EG och Sverige så ligt länge överenskommelsen om erkännande av provningsresul-

tat enligt CEPT/MOU fungerar.

om att nå fram till harmoniserade krav Når strävandena finns det dock risk att EGpå telenät framskridit direktiv med anvisade förfaranden om produktcertifiekan ge hinder såvida inte en acceptabel lösning ringar för såväl EG som EFTA kan nås genom den föreslagna En ramen för den europeiska certifieringsordningen. sådan skulle samtidigt innebära att SIS/ITS lösning skulle också i frågor som i dag få en samordningsroll faller under obligatorisk kontroll. begreppet

7.9 Kemikalieområdet

Utgångspunkterna för samhällets kemikaliekontroll är:

- att alla ämnen och produkter som hanteras skall vara väl utredda avseende effekter och på hälsa miljö,

- att alla som hanterar kemiska produkter skall vara tillräckligt informerade om skaderisker och förebyggande átgärder för att de skall kunna hantera produkterna på ett säkert sätt,

- att riskabla kemiska produkter skall ersättas av sådana som är mindre riskabla eller som kan hanteras säkrare samt

- att hantering av kemiska produkter skall ske ett på sådant sätt att skada på hälsa och undviks. miljö

De grundläggande bestämmelserna om kemikaliekontroll

finns i lagen (1985:426) om kemiska som produkter, trädde i kraft år 1986 och ersatte den om gamla lagen hälso- och miljöfarliga varor. Myndighetsuppgifterna pá kemikalieområdet är uppdelade på så vis att kemikalieinspektionen utfärdar tillämpningsföreskrifter till lagen om kemiska produkter samt utövar tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer.

Tillsynen utövas genom inspektionsbesök, genomgång av speciella branscher eller genom stickprovsanalys av vissa produkter. Statens naturvårdsverk utfärdar

tillämpningsbestämmelser och utövar den tillsyn som behövs särskilt för att skydda den yttre miljön. Arbetarskyddsstyrelsens ansvarsområde omfattar skydd mot ohälsa och olycksfall i i samband arbetsmiljön med yrkesmässig hantering av kemiska produkter. Socialstyrelsen utövar tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer när det gäller pro-

eller kosmetiska dukter som marknadsförs somhygieniska

produkter.

har tillverkare och Enligt lagen om kemiska produkter för att bedöma hur farliga deras importörer ansvaret att tillverkare och importöprodukter är. Därav följer har en utredningsskyldighet att på ett kompetent rer undersöka och bedöma de hälso- och miljömässiga sätt av ämnen eller ämneskombinationer som ingår effekterna kemikalieinspektionens föreskrifi produkterna. Enligt kemiska produkter klassificeras ter skall hälsofarliga sätt. Uppgifter om ca och märkas på särskilt angivet finns samlade i ett produkt- 60 000 kemiska produkter finns krav att dessa register. För bekämpningsmedel innan de måste vara godkända av kemikalieinspektionen

får användas.

år aktivt i det internatio- Sverige deltar sedan många inom kemikaliekontrollområdet. De nella samarbetet om klassificering och märknuvarande svenska reglerna till motsvarande ning är i allt väsentligt anpassade Genom ett särskilt samarbetsavtal EG-bestämmelser. kontakter med inom miljövårdsområdet sker regelbundna där kemikaliefrågor disku- EG-kommissionen i Bryssel,

teras.

för det internationella harmoni- Av särskild betydelse samarbete som bedrivs mellan 24 seringsarbetet är det inom ramen för OECD länder, däribland Sverige, for Economic Cooperation and Develop- (Organisation ment).

av 1980-talet var arbetet koncentrerat Under början av rutiner och regler för undermot en harmonisering av nya kemikalier. Under sökning och bedömning har arbetet inriktats mera mot existerande senare år avhuvudmålen är att genom ökad kemikalier, där ett

undersökningsverksamhet och internationell arbetsfördelning få fram kunskaper om kemikaliers hälso- och miljöfarlighet.

Av publikationer som arbetats fram inom OECD på kemikalieområdet kan nämnas:

- OECD riktlinjer för utförande av tester (OECD Guidelines for Testing of Chemicals) och

principer för god laboratoriepraxis (Principles of Good Laboratory Practice-GLP) som båda syftar till attharmonisera och provningslaboratoriestandarder,

beslut om ömsesidigt godtagande av data under vissa förutsättningar (Decision of the Council Concerning the Mutual Acceptance of Data in the Assessment of Chemicals), nämligen om provningen utförts enligt 0ECD:s riktlinjer för utförande av tester och med iakttagande av principer för god laboratoriepraxis,

regler för utbyte av sekretessbelagd information (3 rådsrekommendationer),

lista över data som behövs för en första riskbedömning av en kemikalie (Decision of the Council Concerning the Minimum Pre- Marketing Set of Data in the Assessment of Öhemicals).

För bedömning huruvida laboratorier 0ECD:s uppfyller krav för god laboratoriepraxis ingår ett formellt ackrediteringsförfarande. Utformningen av ett sådant

system övervägs för närvarande i Sverige.

i det internationella samar- Därutöver deltar Sverige

UNEP särskilt vad betet kring FN:s miljövårdsprogram

det internationella registret över potentiellt gäller International Register of giftiga kemikalier (IRPTC,

Toxic Chemicals) samt i det internationella Potentially

för kemisk säkerhet (IPCS, International programmet IPCS tillkom år 1980 Programme on Chemical Safety).

och stöds av tre olika internationella organisationer,

UNEP (United Nations Environment Programme),

nämligen Labour Organization, internationella ILO (International

och WHO (World Health Organizaarbetsorganisationen

världshälsoorganisationen. En av de bärande tion),

är att ett antal laboratorier idéerna bakom programmet

skall samarbeta i utredoch institutioner i världen

för att öka kunskaperna om nings- och forskningsarbete

Dessa s.k. Participating Institntions kemiska risker.

medverkar till att sammanställa kriteriedokument (PI:å information som undersom baserar sig på tillgänglig deltar i arbetet med att utlag för riskvärderingar,

veckla och höja kvaliteten pâ provningsverksamheten

i frågor rörande provoch bidrar i utbildningsprojekt

av riskaspekter inom kemikaliening och utvärdering livsmedelsverk och statens kontrollens område. Statens

deltar såsom PI:s i olika miljömedicinska laboratorium

IPCS-projekt.

kemikalieområdet är väl Det nordiska samarbetet inom

direkta kontakter mellan Det sker dels genom utbyggt. samkemikaliemyndigheterna dels genom organiserat

regi. Under ministerarbete i Nordiska ministerrådets

finns en rådets ämbetsmannakommitté för miljöskydd

finns nordisk kemikaliegrupp. För bekämningsfrågor

Den nordiska kemikaliegruppen en särskild arbetsgrupp. få till stånd att så långt som möjligt arbetar_för länderna. Förutsättlikartade regler i de nordiska är särskilt goda då förnordiskt samarbete ningarna med kemikaler och på hälso- och miljöriskerna synen

också kemikalieanvändningen är likartad i de

nordiska länderna.

7.10 Läkemedelsområdet

Ett standardiserat läkemedel, som är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning (farmacevtisk specialitet) får enligt läkemedelsförordningen endast säljas om det blivit registrerat av socialstyrelsen.

Den grundläggande förutsättningen för att en specialitet skall kunna registreras är enligt läkemedelsförordningen att den är Det tillverändamålsenlig. åligger karen att utföra erforderliga kontroller som skall ligga till grund för registrering. I första hand innebär ändamålsenlighetskravet att specialiteten skall vara av fullgod beskaffenhet och inte vid normal användning medföra skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten.

Det finns närmare 3 000 läkemedel i registrerade Sverige. Av dessa är ca två tredjedelar utländska och en tredjedel svenska.

Inom EG har stora ansträngningar gjorts på läkemedelsområdet för att harmonisera registreringsförfarandet. Man har lyckats uppnå överensstämmelse mellan medlemsstaternas nationella licensprocedurer och enhetlighet i de krav som staterna uppställer beträffande analys samt farmakologisk, toxikologisk och klinisk prövning av läkemedel. Sålunda behöver inte upprepade prover och kontroller företas vid av ett marknadsföring läkemedelspreparat inom EG. Ett enklare registreringsförfarande - den enligt s.k. multi state proceduren möjliggör registrering inom två eller flera medlems-

I härmed skall ett godkännande givet stater. enlighet stat under vissa förutsättningar likaledes accepav en i en annan stat inom EG. teras avberördnwndighet

omfattar dels arbetet inom Pharma- Samarbetet inom EFTA Convention (PIC) och PER-scheme ceutical Inspection (Pharmaceutical Evaluation Reports).

innebär att de 14 anslutna länderna PIC-konventionen bl.a. Storbritannien, Västtyskland, Danmark, Portugal och Irland - av varandra kan begära inspektionsprotosom sker i koll över sådan läkemedelstillverkning hemland. Rent praktiskt innebär protokollupprättarens den svenska läkemedelskontrollen inte detta t.ex. att till ett PIC-land om behöver sända en egen inspektör kontrollen skulle önska mer kunskap om en den svenska tillverkare än vad som framgår av ingivna utländsk allmänna standard. Uthandlingar om tillverkningens sâdan information sker med ökande frekvens bytet av av stort värde för den svenska läkeoch uppges vara

medelskontrollen.

är en överenskommelse mellan läkemedels- PER-scheme i för närvarande Sverige, Norge, kontrollmyndigheterna Österrike och Västtyskland. Väst- Finland, Schweiz, som första EG-land till överenstyskland anslöt sig kommelsen i slutet av år 1985. Nederländerna följer inom PER-scheme som observatör. utvecklingen

avser utbyte av de registreringsprotoöverenskommelsen koll som upprättats av resp. lands registreringsmyndig- Genom att man kan het när ett nytt läkemedel godkänns. ta del av varandras protokoll underlättas registreför de deltagande länderna. ringsarbetet

läkemedelsnämndens (NLN) uppgift alltsedan Nordiska inrättades år 1975 är att fungera som rådgivande den

organ för hälsovårdsmyndigheterna och att verka för en harmonisering av läkemedelslagstiftning och administrativ praxis i Norden. NLN:s praktiska verksamhet har i huvudsak varit inriktad på att stödja de nordiska myndigheterna i det praktiska Detta registreringsarbetet. har dock inte hindrat NLN frán att vara verksam inom

läkemedelsinformationens område, efterkontroll av farmaceutiska specialiteter, m.m. biverkningskontroll På många områden har arbetet resulterat i gemensamma nordiska riktlinjer.

8 ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

8.1 Utgángspunkter

som framgår av avsnitten 4 och 6 pågår ett internationellt arbete på många nivåer för att avveckla hinder för handeln mellan länderna. En fråga som speciellt uppmärksammats är att provning och kontroll, som skall göras innan en produkt får marknadsföras, blir ett tekniskt handelshinder om samma procedur måste tillgripas på nytt när produkter säljs över gränserna. Arbetet med att avskaffa handelshinder har som mål att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat i olika länder. I så fall behöver

provning och kontroll utföras i endast ett land, nor-

malt tillverkningslandet. En produkt kan som närmare beskrivs i avsnitt 2.2 provas och kontrolleras ett stort antal gånger under sin livscykel. Jag vill för tydlighetens skull understryka att det är provning och kontroll på grund av nationella krav marknadsfö- ;§53 ring eller användning som främst berörs av handelshinderproblematiken. Kontroll till följd av nationella krav som tillämpas i ett senare led och som rör t.ex. tillsyn över maskiner eller anordningar i drift eller marknadskontroll av produkter har normalt liten betydelse från handelssynpunkt.

På global nivå har frågor om provning och kontroll som hinder för handeln tagits upp i GATT. I Norden har beslutats om ett program för avveckling av tek-

niska handelshinder, där nämnda frågor uppmärksammas. i dessa sammanhang har dock inte Frågornas behandling för mina slutsatser. fått någon självständig betydelse

främst sin i det för- Mina överväganden har utgångspunkt mellan EFTA och EG som syftar till djupade samarbete att ett europeiskt frihandelsomráde (European uppnå år 1984 och Economic Space). I Luxemburgdeklarationen tillfällen därefter, senast vid EFTA-minivid flera har betonats vikstermötet i Interlaken i maj 1987, på området kontroll genom ten av EG/EFTA-samarbete med målet att åstadkomma ömsesidiga teknisk provning och kontrollresultat. En godtaganden av provningssnabb mot en gemensam syn på dessa frågor utveckling inom EFTA och EG är nu på väg.

1 och avsnitt 1.1) gäller att Mitt uppdrag (se bilaga utvecklingen och dra kartlägga den internationella för svenskt vidkommande. Jag skall vissa slutsatser till om det mot bakgrund av denna därvid ta ställning behövs förändringar i det svenska utveckling några och kontroll samt ge underlag för systemet för provning Vidare ingår det i sektorsmyndigheternas åtgärder. att lämna förslag till behövliga ändringmitt uppdrag inom området ar vad gäller myndighetsorganisationen I sistnämnda avseende skall provning och kontroll. förslagen begränsas till riktlinjer.

inte att lösa inom olika I uppdraget ingår problemen sektorer, utan att ge underlag för sektorsmyndigheternas Den beskrivning som jag har gjort åtgärder. sektorer till att åskådi avsnitt 7 av vissa syftar situation och frågor som behöver liggöra nuvarande lösas för att i ökad utsträckning uppnå ömsesidiga och kontrollresultat. Inom godtaganden av provningsvara sådan att en vissa sektorer kan lagregleringen kontrollens utformning kräver anpassning vad gäller

beslut av regering eller riksdag, medan i andra fall bemyndigandet till sektorsmyndigheterna gör det möjligt för dem att själva utforma hur kontrollen skall utföras .

Jag vill vidare understryka att uppdraget inte gäller någon förutsättningslös översyn av det svenska systemet med riksprovplatser och auktoriserade provplatser. En översyn gjordes för några år sedan, vilken resulterade i 1985 års lagstiftning om obligatorisk kontroll. Min granskning i detta avseende gäller frågan om riksprovplatssystemet i sig utgör något hinder för harmoniseringssträvandena. Jag vill också påpeka att obligatorisk provning och kontroll i Sverige i betydande omfattning sker utanför riksprovplatssystemet och att mina slutsatser om förutsättningarna för harmonisering i lika hög grad gäller sådan provning och kontroll.

Det ingår slutligen också i mitt uppdrag att belysa frågor om standardisering i den mån de har anknytning till området kontroll genom teknisk provning. I direktiven påpekas särskilt att mina överväganden och förslag inte skall avse nivån på säkerhetskraven. De frågor som aktualiseras i samband med harmonisering av nivån på myndigheternas säkerhetskrav faller därmed utanför uppdraget. Det går dock inte att undvika att komma in på harmoniseringsfrågorna, eftersom ömsesidigt godtagande av utförd kontroll normalt kräver harmonisering av det som kontrolleras. I det sammanhanget kan jag inte undgå att peka på de särskilda problem som uppkommer för myndigheter, men också för andra organ som deltar i föreskriftsarbete som t.ex. fackliga organisationer, om innehållet i svenska föreskrifter i högre grad skall bygga på resultat från internationellt samarbete. Jag tar upp vissa övergripande frågor som rör detta. Att närmare studera och ta ställning till de varierande förhållan-

inom enskilda sektorer måste dock anses ligga dena utanför mitt arbete.

vidare vill för att underlätta för- Innan jag går jag ståelsen av texten erinra om innebörden av några grund-

termer. beskrivning finns i avläggande En fylligare En särskild på detta område är snitt 2.2. svårighet terminologi inom olika sektorer. bristen på enhetlig i största utsträckning sökt använda Jag har möjliga vedertagna termer enligt definitioner internationellt i b1.a. ISO/IEC Guide 2 - 1986.

avses en undersökning för att bestämma Med provning dokumenteras i ett en produkts egenskaper. Provningen med mätdata eller i enprovningsprovningsprotokoll som förutom mätdata innehåller något utlåtanrapport För att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provde. måste det säkerställas att provningsreningsresultat om samma produkt provas i olisultaten blir likvärda, i skilda länder. Det krävs då att ka laboratorier och att mätdata blir provningen utförs på samma sätt

korrekta.

en undersökning, ofta med hjälp av Med kontroll avses att bestämma om en produkt fyller ställprovning, för sker då mellan resultat från da krav. En jämförelse i någon form. » provningen och krav som har uppställts bindande enligt lag eller Kraven kan vara rättsligt kan också återfinnas i en annan föreskrift. Kraven frivillig regel, t.ex. i en standard.

artiklar sker kontroll vanligen För massproducerade av enstaka exemplar. En typkontroll som typkontroll med tillverkningskontroll och typkan kompletteras

efterkontroll.

En kontroll mynnar ut i ett ställningstagande (underkännande eller godtagande) huruvida produkten uppfyller kraven eller inte. Ett godtagande kan verifieras på olika sätt. Detta sker genom en verifikation i form av ett dokument (intyg, certifikat, godkännande etc.) eller genom märkning av produkten. Om tillverkaren själv utför kontrollen sker sådan verifikation genom s.k. försäkran om överensstämmelse. En ofta använd term med samma innebörd är tillverkardeklaration. Utförs kontrollen av ett fristående organ sker verifikation i form av ett intyg eller formellt beslut om godkännande. Fattas beslutet, efter en rättsligt kontroll, tvingande av en myndighet (eller ett annat organ med myndighetsbefogenheter) talar man om myndighetsgodkännande. Produktkraven och kravet på kontroll finns då i en rättslig föreskrift. Fattas beslutet i annat fall av ett fristående organ, talar man om certifiering av överensstämmelse, vanligen kallad certifiering. Produktkraven finns då oftast i en standard.

Det har i praktiken varit svårt att få till stånd ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat. Lättast är av naturliga skäl att godta varandras provningsresultat. I avsnitt 2.3 beskrivs olika åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att provningsresultaten blir likvärda,om samma produkt provas på skilda håll.

Svårare är att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av utförd kontroll. Eftersom provningsresultat i dessa fall ligger till grund för kontrollen, krävs förtroende för att provningsresultaten är korrekta. Dessutom måste för att en utomlands utförd kontroll - av att där är - skall markgällande produktkrav uppfyllda medge nadstillträde i det egna landet ytterligare förutsättningar föreligga.

vara harmoniserade mellan länder- - Produktkraven måste

na - verifikationer som godtas måste Reglerna om vilka

vara harmoniserade - Det måste finnas förtroende för verifikationerna

8.4 närmare in frågor i avsnitten Jag kommer på dessa

8.6.

samarbetet förekommer att man god- I det mellanstatliga en i utförd kontroll enligt importtar exportlandet I sådana fall behöver inte produktkralandets krav. vara harmoniserade mellan länderna. Exempel på detven EFTA-samarbetet (se avsnitt 6.1.4). ta finns inom

nämnt är det framför allt EG/EFTA-samar- Som jag redan central för mitt uppdrag. betet som har fått betydelse har redovisats i avsnitt 6.1.6. Utvecklingen av detta nu ett förslag till EFTA- Som framgår därav föreligger och kontroll (testing and certipolicy om provning ansluter till EG:s synsätt. Detta fication), som nära i flera avseenden från det traditionella skiljer sig är dock till stor del av forsvenska. Skillnaderna konsekvenserna av de anmellt slag och de praktiska för svensk del bör inte passningar som behöver göras pågår redan inom överdrivas. Ett harmoniseringsarbete dramatiska förändringar är det sektorer och några många inte frågan om.

även om man inom EG och EFTA Jag vill understryka att, för att uppnå blir överens om de allmänna principerna av provnings- och kontrollreett ömsesidigt godtagande att sektor för sektor åstadkomma sultat, återstår det detta i praktiken. Man måsarrangemang som gör möjligt de nyss nämnda förutte sektor för sektor uppfylla att ansvariga svenska sättningarna. Detta förutsätter är medvetna om pågående internationellt myndigheter

samarbete inom resp. sektor och deltar i ansträngningarna att uppnå gemensamma arrangemang.

överenskommelser pá politisk nivå förutsätter en gemensam syn på vad som skall kontrolleras och hur det skall gå till, men också att provning och kontroll av samma produkt verkligen ger likvärda resultat i de olika länderna. Förhållandena varierar emellertid mycket mellan olika sektorer och arrangemang om ömsesidigt godtagande måste därför vara sektorsanpassade.

8.2 Förslagens huvudsakliga innebörd

Jag har till att börja med funnit att den svenska organisationen pá provningsområdet med statens provningsanstalt som nationellt provningsorgan samt riksprovplatser för obligatorisk kontroll inom vissa kontrollområden inte behöver förändras. Däremot kan dessa organ behöva visa att de uppfyller vissa allmänna krav på provningslaboratorier som i fortsättningen kommer att gälla som europeiska standarder. Motsvarande gäller också andra svenska provningsorgan i den mån deras provningsresultat skall kunna godtas internationellt. vad gäller riksprovplatssystemet har jag funnit att ett formellt sådant system inte finns i andra länder, men att den internationella utvecklingen inte har rubbat förutsättningarna för de svenska motiven för införandet av detta system, dvs. att uppnå an-

klara

svarsförhållanden, resurssamordning, erfarenhetsåterföring m.m. Däremot har jag funnit att den internationella utvecklingen bör leda till att tillsynen av riksprovplatserna fåren mer teknisk inriktning och förstärks.

Min kartläggning har visat att ackreditering av provningsorgan (se avsnitt 2.3) kan väntas få en betydel-

när det att förbättra förutsättsefull roll gäller att från olika länder ningarna för provningsresultat och därmed kunna godtas internaskall vara korrekta Den svenska ordningen behöver därför komplettionellt. system för frivillig teras med ett behovsanpassat enligt internaackreditering av provningslaboratorier modell. har funnit att ett sådant system tionell Jag mät- och (MPR) och erbör handhas av statens provråd

den nuvarande auktorisationen för obligatorisk sätta Som en följd därav och av andoch frivillig kontroll. verksamhet föreslår jag att ra förändringar i MPR:s

MPR omorganiseras.

av riksprovplatserna och in- Den förändrade tillsynen av ett ackrediteringssystem_som ersättning förandet med auktoriserade provplatser föranleför ordningen vissa i lagen (1985:1105) om obligatoder ändringar teknisk m.m. samt lagen risk kontroll genom provning om riksmätplatser m.m. (1974:897)

har traditionellt verifikationer av före- I Sverige skriven kontroll av produkter före marknadsföringen

skett i form av ett offentligrättsligt myndighets-

Inom EG sker motsvarande verifikatoner godkännande. - ofta som - i den mån de görs av fristående organ

certifiering mot en standard. Ett mynprivaträttslig är omgärdat av olika rättssäker- _ dighetsgodkännande hetsgarantier som sammanhänger med det rättsliga

att få produkten kontrollerad. Motsvarande tvånget reglering finns ej för privaträttsoffentligrättsliga

lig certifiering.

och standarden i sak över- Om myndighetsföreskriften - som ofta är fallet - blir det dock tekensstämmer För ett ömsesiniskt sett samma kontrollförfarande. av kontrollresultaten krävs ett ömsedigt godtagande för att verifikationerna, oavsett sidigt förtroende

juridisk form, säkerställer att produkterna uppfyller ställda krav. Utgångspunkten i EG:s synsätt och förslaget till EFTA-policy (se avsnitt 6.1.4) är att detta åstadkoms genom att certifieringsorganen uppfyller särskilda krav på opartiskhet och skall se till att den underliggande provningen bedrivs på ett objektivt sätt och med godtagbar kvalitet, vilket i sig inte har med den juridiska formen av verifikationen att göra.

Vad som för svensk del krävs för att möjliggöra ett ömsesidigt godtagande av kontrollresultat är att antingen åstadkomma formella förutsättningar för överenskommelser om utbytbarhet mellan myndighetsgodkännanden och certifieringar (se avsnitt 3.4) eller att utforma föreskrifterna så att även den svenska verifikationen kan ske i form av certifiering. Det senare kan uppnås genom att övergå till en teknik motsvarande den i EG:s nya metod (se avsnitt 4.3). Detta kan särskilt bli aktuellt på områden där EG/EFTA-arrangemang om ömsesidigt godtagande kan träffas. Allt detta är frågor för berörda myndigheter att ta ställning till. Det i sak betydelsefulla är att förtroende finns för det utländska kontrollresultatet och att svenska kontrollresultat åtnjuter förtroende i andra länder.

En viktig praktisk fråga är att EG:s synsätt, liksom den nya EFTA-policyn förutsätter att i normalfall leverantörers försäkran om överensstämmelse skall finnas som alternativ till certifiering. Ett utnyttjande av detta alternativ kan vara förenat med krav på övervakning från utomstående organ. Givetvis måste myndigheterna, när frågan blir aktuell, själva ta ställning till om denna verifikationsform kan godtas från säkerhetssynpunkt. Jag vill dock erinra om att även i Sverige betonas att det i första hand är tillverkaren som har ansvaret för produkternas säkerhet och att också här gäller att företagens egenkontroll bör utnyttjas i

säkerhetsarbetet. vill dessutom understryka att av Jag föreskriven och kontroll endast är en av staten provning faktorer faktiska sämånga som påverkar produkternas kerhet (se avsnitt 2.2).

om harmonisering av produktkrav ligger utanför Frågan kan dock inte undgå att komma in på mitt uppdrag. Jag denna eftersom ömsesidigt godtagande av kontrollfråga, resultat normalt förutsätter harmoniserade produktkrav. En allmän är därvid att, om Sverige skall utgångspunkt i internationellt samarbete för att eliminera delta hinder för handeln, måste svenska produktkrav i möjlimån harmoniseras med internationella krav. Hur gaste från svensk sida därvid är beredd att gå måste långtnan från fall till fall inom varje sektor. avgöras

svenska kommer det därför att bli För många myndigheter allt att det internationella mer betydelsefullt följa nivåer. Det gäller såväl harmoniseringsarbetet på olika utarbetandet av allmänna säkerhetskrav som utformningen av standarder och andra tekniska specifikationer. På dekommer arbetet i ökande omfattning att äga rum taljnivå inom ramen för standardiseringsverksamheten. I synnerhet det standardiseringsarbetet att få kommer europeiska slutsatser för min del är att ökad betydelse. Viktiga i större omfattning kommer att behöva utmyndigheterna resultat från detta arbete i sin regelskapande nyttja och att de därför måste följa och vid behov verksamhet delta i sådant standardiseringsarbete. Ännu viktigare kan det bli för dem att delta i annat internationellt

arbete med harmonisering av regler. Överallt gäller att tidigare man kan lägga fram synpunkter principen ju och desto bättre möjlighet finns att få dem förslag, beaktade.

Ett särskilt problem gäller myndigheternas personella och ekonomiska resurser för internationellt arbete. Lik-

artade problem uppstår för de fackliga organisationerna som i dag deltar i myndigheternas regelarbete på olika sätt och också får ett ökat behov av insyn i och eventuellt deltagande i internationellt arbete.

Utvecklingen medför att staten får ett ökat intresse i standardiserings- och certifieringsverksamhet. Detta aktualiserar nya frågor som gäller myndigheternas och standardiseringsorganens roller och kontakter. Det måste också skapas lämpliga förutsättningar för de fackliga organisationernas medverkan i standardiseringsarbetet.

I det följande presenterar jag närmare mina överväganden och förslag i särskilda delavsnitt. I ett första sådant delavsnitt analyserar jag mera utförligt EG/ EFTA-samarbetet.

8.3 EG/EFTA-samarbetet inom området provning och kontroll

Samarbetet mellan EG och EFTA inom området kontroll genom teknisk provning har starkt intensifierats under de senaste åren.

Sedan samtliga tullar på industrivaror mellan EGoch EFTA-länderna är borta, har i ökad ansträngningarna omfattning riktats mot de icke tariffära handelshindren. Vid ett gemensamt ministermöte mellan EG- och EFTA-länderna i april 1984 drogs för ett riktlinjer upp fördjupat och utvidgat samarbete inom och vid sidan av frihandelsavtalen. Dessa riktlinjer brukar kallas Luxemburgdeklarationen. som särskilt angelägna områden nämndes harmonisering av standarder och tekniska föreskrifter samt undanröjande av tekniska handelshinder.

av dessa riktlinjer underströks ytterligare Betydelsen ett möte mellan statsministrarna för EFTA-länderna vid Där framhölls bl.a. det angelägna i att uppi maj 1984. av provnings- och kontrollnå ömsesidiga godkännanden Vikten på området konresultat. av EG/EFTA-samarbetet teknisk har sedan dess understrutroll genom provning flera tillfällen, senast vid EFTA ministermökits vid tet i Interlaken under maj 1987.

har följts upp dels ge- De politiska viljeyttringarna möten mellan nom regelbundna på hög tjänstemannanivå EFTA-länderna och EG-kommissionen, dels genom möten Vid dessa möten har riktlinjer för det på expertnivá. vidare samarbetet dragits upp samtidigt som samarbetskonkretiseras. Viktiga inslag i det formerna börjat samarbetet är bl.a. ömsesidig information fördjupade om vilka tekniska på ett så tidigt stadium som möjligt krav inom olika informasom planeras produktområden, om behov av standardisering samt diskussiotionsutbyte ner om möjliga arrangemang för ömsesidigt godtagande I slutet av år 1987 av provnings- och kontrollresultat. sistnämnda området söka nå har man enats om att på det understanding) till i juni 1988 samförstånd (“common vid EFTA:s ministermöte i Tammerfors.

att nå ge- En svårighet i samband med ansträngningarna och konmensamma EG/EFTA-lösningar på området provning EFTA-ländernas legala grund för troll är att EG- resp. sin interna samordning är olika.

del innebär tillämpningen av Romför- För EG-ländernas att inte förhindra markdraget en rättslig skyldighet och försäljning av varor som är lagligen nadsföring i ett EG-land. Vidare producerade och marknadsförda för EG-länderna att innebär Romfördraget skyldighet utarbetade direktiv med krav på tillämpa gemensamt Ofta inkluderas sådana direktiv provningsprodukter.

och certifieringsarrangemang. Inom EG finns särskilda procedurer för konfliktlösning. I sista hand kan konflikter avgöras av EG-domstolen i Luxemburg, som prövar olika åtgärders förenlighet med Romfördraget.

För EFTA-ländernas del finns inte några motsvarande skyldigheter och därför ej heller något domstolsorgan för konfliktlösning. Obligatorisk provning och kontroll av produkter inkl. produktkrav regleras genom separat lagstiftning i varje enskilt EFTA-land. Det bör dock anmärkas att artiklarna 30 och 36 i Romfördraget, som reglerar förbud mot kvantitativa importrestriktioner och andra åtgärder med samma verkan, resp. undantag från detta förbud med hänsyn till särskilda skyddsintressen, har sin motsvarighet i såväl EFTA-ländernas bilaterala frihandelsavtal med EG som EFTA-konventionen. Det finns skäl att anta att de principer som ligger till grund för regeln om fritt varuutbyte inom BG kan bli aktuella inom ramen för ett fördjupat EG/EFTA-samarbete.

Vid de överläggningar som hittills förekommit har EG klart deklarerat att man önskar gemensamma lösningar med EFTA som helhet och inte med enskilda EFTA-länder. För EFTA-ländernas del kräver därför ett fördjupat samarbete med EG först en inbördes samordning av systemen för provning och kontroll.

Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för en sådan intern EFTA-samordning har vidtagits under senare tid. Bl.a. har under år 1987 inom EFTA utarbetats ett förslag till en ramkonvention om ömsesidigt erkännande av provnings- och kontrollresultat. Meningen är att ramkonventionen skall kompletteras med sektorsvisa överenskommelser, som skall kunna ligga till grund för överenskommelser med EG på motsvarande sektor. Förutsättningarna för detta är givetvis att EG:s och EFTA:s reglering både vad gäller produktkrav och

är i huvudsak dnnsummu inom dvunn kontrollprocedurer sektorer. innehåller också rvqlvr um konflikt» Förslaget är att konventionen lör HETA-Iündwrnu lösning. Syftet en legal inom dvLLu omrñdv som till skall utgöra grund del motsvarar den rättsordning som qüllur lör viss EG-länderna.

Vidare har utarbetats ett förslag till gwmvnsnm HFTAför och kontroll, som nära anslulvr policy provning till EG:s syn på dessa frågor.

EFTA har också lämnat motsvarande uppdrag som EG till CEN och CENELEC att fastställa gemensamma kriterivr för provnings-, ackrediterings- och certifieringsorgan som europeiska standarder. Jag återkommer strax till dessa.

måste tre förut- Som jag tidigare framhållit, följande normalt vara uppfyllda för att nationella sättningar kontrollresultat ömsesidigt skall kunna godtas mellan olika länder:

- måste vara harmoniserade mellan länderproduktkraven na,

- om vilka verifikationer som godtas måste reglerna vara harmoniserade,

- förtroende för verifikationerna måste finnas.

Ett fritt varuutbyte mellan EG och EFTA förutsätter en samordning inom samtliga ovanstående områden sektor för sektor.

Inom EG åstadkommer man harmonisering av produktkrav och verifikationsformer genom direktiv. Förfarandet gäller sådana produktområden där behov av harmonise-

ring av medlemsländernas lagstiftning om säkerhetskrav anses föreligga för att avveckla tekniska handelshinder. På områden där sådana behov inte föreligger skall den nyss nämnda grundläggande principen enligt Romfördraget tillämpas, nämligen att en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i ett EG-land fritt skall kunna säljas inom hela EG.

Frågan om förtroende för provnings- och kontrollresultat har under senare tid ägnats stor uppmärksamhet inom EG. Arbetet har resulterat i två dokument som nyligen av både EG och EFTA överlämnats till de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC för fastställelse som europeiska standarder. Det ena dokumentet inneháller allmänna krav för provningslaboratorier, för bedömning av provningslaboratorier samt för ackrediteringsorgan. Det andra dokumentet innehåller allmänna krav för olika slags certifieringsorgan samt för tillverkardeklarationer.

Frågan om hur arrangemang för ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat mellan EG och EFTA skall kunna skapas är komplicerad och innehåller såväl juridiska som tekniska aspekter. Jag har redan nämnt skillnaderna i EG- resp. EFTA-ländernas legala grund för sin interna samordning och det försök som från EFTA nu görs att skapa en sådan grund på detta område.

En annan svårighet är att frågorna om provning och kontroll inte reglerats på ett enhetligt sätt inom EG. På områden, där legal harmonisering anses nödvändig, regleras produktkraven och verifikationsformer och hittills också kontrollordningarna i direktiv. Vad gäller varor som omfattas av principen om fritt varuutbyte utan legal harmonisering finns ingen uttrycklig rättslig reglering av provnings- och kontroll-

Av EG-domstolens rättspraxis framgår att enfrågorna. skilda EG-länder kan föreskriva om kontroll av icke ett viktigt rättsfall i diskriminerande slag. Enligt EG-domstolen Produkten), se avsnitt (Bi0logische får dock inte utan skäl krävas omprovning för ett 4.6, nationellt godkännande om motsvarande provning tidigare

utförts i ett annat EG-land.

EG-rådets beslut år 1985 om en ny metod (New Appr0ach) för teknisk harmonisering och standarder, se avsnitt för harmonisering av produktkrav 4.3, ger anvisningar återkommer strax till haroch verifikationsformer.Jag I beslutet understryks också att moniseringsfrågorna. och skall fullgöra sitt provnings- certifieringsorgan internationellt vedertagen praxis. I de arbete enligt nämnda dokument, som kommer att bli europeisk tidigare detta närmare. Även i de direktiv standard, preciseras som håller att tas fram enligt nya metoden behålls på emellertid i vissa fall tillvägagángssättet att resp.

EG-stat utser behöriga provnings- och kontrollorgan

samt anmäler dessa till EG-kommissionen. Därigenom EG-interna kontrollordningar. Problemet för skapas blir att till des- EFTA-länderna skapa överbryggningar Avsikten är att detta skall kunna sa kontrollordningar. ske via EFTA:s sektorsöverenskommelserunderramkonven-

tionen.

i EFTA med att ta fram instrument för inbördes Arbetet tillsammans med att det nu finns gemensamordning, samma kriterier för olika förtroendeskapande europeiska och kontrollorgan, ökar de tekåtgärder för provningsniska för att åstadkomma arrangemang förutsättningarna av och kontrollför ömsesidigt godtagande provnings- EFTA-länderna. Vad gäller beresultat mellan EG- och EG-interna arrangemang krävs fintliga och kommande nivå mellan EG och överenskommelser på politisk EFTA .

Från EG-kommissionens sida har ett principförslag nyligen lagts fram om att frågor om provning och certifiering i framtiden skall behandlas inom ett för EG- och EFTA-länderna gemensamt europeiskt forum. Detta föreslås blir lokaliserat till de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC, men med en klar funktionell åtskillnad från dessa organs standardiseringsverksamhet.

Principförslaget har hittills mötts av positiva reaktioner från EFTA-länderna, men många detaljfrågor återstår att lösa. Om denna lösning kan genomföras behöver provnings- coh kontrollfrågor inom EG inte längre lösas genom direktiv. I stället kan för EG och EFTA gemensamma arrangemang för godtagande av provnings- och kontrollresultat tillskapas inom ramen för ett sådant europeiskt forum. Samordningsfrágan skulle i dessa fall automatiskt kunna få en för EFTA-länderna tillfredsställande lösning.

8.4 Harmonisering av produktkrav

Utredningens kartläggning av den pågående internationella utvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning har klart visat att harmonisering av produktkrav i starkt ökande utsträckning sker via standardisering. Man kan också se en fortsatt utveckling, där europeisk och global standardisering kommer att få alltmer ökande betydelse i förhållande till nationell standardiseringsverksamhet.

Särskilt markantär denna utveckling inom EG. I EG:s interna arbete att söka förverkliga en gemensam marknad har harmoniseringssträvandena för att undanröja tekniska handelshinder hittills varit förenade med svårigheter och i många fall gått långsammare än

En ökad användning av standardisering i EG:s beräknat. interna harmoniseringsarbete har bedömts vara ett effektivt hjälpmedel för att snabbare nå samstämmiga

uppfattningar.

Behovet av att stärka arbetet med att åstadkomma en enhetlig marknad tilldelades år 1985 högsta prioritet. samma år en vitbok med prioriterade om- EG-rådet antog råden och för vilka beslut som behöver fatriktlinjer för att avskaffa hindren för bl.a. personers, varors tas över gränserna i syfte att före och tjänsters rörlighet av år 1992 ha uppnått en enhetlig inre marknad. utgången

fritt kräver likartade produktkrav. En Ett varuutbyte inom en viss sektor harmonisering av produktkraven kräver en likartad Någon total syn på säkerhetsnivån. krävs inte inom EG, eftersom man arbetar harmonisering med den grundade tidigare nämnda prinpå Romfördraget att som fritt får i ett EG-land cipen en produkt säljas skall få i övriga EG-länder, om inte dessa också säljas särskilda skäl för motsatsen. I vissa fall kan åberopa krävs dock en legal harmonisering, som normalt skall ske EG:s nya metod. Denna innebär följande: enligt

- som bindande rättsregler gäller tämligen allmänt

hållna säkerhetskrav,

- utformningen av de tekniska specifikationer som skall säkerställa att produkter uppfyller direktivens säkerhetskrav överlåts på europeiska standardise-

ringsorgan.

- de tekniska behåller sin status av specifikationerna frivilliga standarder,

- tillverkade harmoniserade standarder produkter enligt presumeras uppfylla direktivets säkerhetskrav; även andra utföranden godtas om det kan visas att produkterna uppfyller säkerhetskraven.

Lagstiftningstekniken att standarder presumeras uppfylla säkerhetskraven innebär att de får vissa rättsverkningar på så sätt att de förutsätts uppfylla föreskrifternas krav, men lämnar utrymme för myndigheten i det enskilda fallet att pröva detta.

EG har träffat särskilda avtal med de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC med innebörden att EG kan lämna uppdrag till dessa om att utarbeta tekniska specifikationer inkl. provningsmetoder för produkter.

EFTA har slutit motsvarande avtal som EG med CEN och CENELEC. I förslaget till gemensam EFTA-policy för provning och kontroll har vidare betydelsen av europeiskt standardiseringsarbete understrukits.

Standardisering har anknytning till området kontroll genom teknisk provning på flera sätt. ömsesidigt godtagande av kontrollresultat förutsätter en långt gående harmonisering av produktkraven. som ovan nämnts har standardiseringens betydelse ökat väsentligt vid sådan harmonisering. Många standarder innehåller också vid sidan av rena produktkrav, provningsmetoder och

andra uppgifter som rör provning, t.ex. provurval,

ordningsföljd för olika provningselement, toleransgränser m.m.

Mot bakgrund av Sveriges politiska åtaganden inom bl.a. GATT och inom EG/EFTA-samarbetet måste målet vara att så långt möjligt harmonisera svenska produktkrav med internationella krav, förutsatt att kravnivåerna kan

För svensk del måste ställning till kravnivåergodtas. från tas av ansvarig föreskrivande na säkerhetssynpunkt inom sektor. Varje nationell avvikelse myndighet resp. standard i fråga om produkter som från en harmoniserad emellertid i sig ett hinder säljs över gränserna utgör Om Sverige skall medverka i för ett fritt varuutbyte. måste vara att ett fördjupat samarbete, utgångspunkten som är tillverkad enligt en harmoniserad en produkt standard normalt skall få säljas.

Det är därför viktigt att svenska myndigheter följer harmoniseringsarbetet på olika det internationella Det såväl utarbetandet av allmänna nivåer. gäller säkerhetskrav som utarbetandet av tekniska specifikaför För tioner inom ramen standardiseringsverksamheten. ha att arbetet är det viktigt att möjlighet påverka att kommer in i det på ett så tidigt myndigheterna Om säkerhetsnivån bestäms i de allstadium som möjligt. och standardiseringsarbetet får männa säkerhetskraven blir möjligheten att teknisk detaljkaraktär, givetvis påverka de allmänna säkerhetskraven viktigast.

blir i alla händelser myndig- En mycket viktig fråga och ekonomiska resurser för att i heternas personella kunna delta i internationellt harmoniökad omfattning såväl vad formuleringen av allseringsarbete, gäller männa säkerhetskrav som utformningen av standarder.

För ett aktivt deltagande i standardiseringsarbete fordras som regel personal med teknisk specialistkompe-

tens.

mellan EG och EFTA blir då möjvad gäller samarbetet ett stadium få information ligheterna att på tidigt EG:s utformning av om och lägga synpunkter på kunna i olika direktiv särskilt intressansäkerhetsnivåerna finns redan informations- och samrådsproceduta, Det är svenskt förmedlande rer, där kommerskollegiet

organ. Vidare förekommer redan inom vissa sektorer ett samarbete som syftar till gemensamma europeiska regler.

vad gäller den internationella standardiseringsverksamheten förmedlas svenska synpunkter på den tekniska utformningen genom de svenska standardiseringsorganen. Svenska medlemmar i CEN och CENELEC är SIS resp. SEK.

Svenska myndigheters föreskrifter bygger redan nu i många fall på resultat från standardiseringssamarbete. Tillgången till lämpliga standarder varierar dock mellan olika produktomráden. Likaså varierar omfattningen av myndigheters medverkan i standardiseringsarbete från område till område.

Det finns skäl att anta att ett fördjupat samarbete mellan EG och EFTA kommer att leda till att produktkraven i ökad utsträckning harmoniseras och att standardiseringsarbetet ligger till grund för harmoniseringen på teknisk detaljnivâ. Säkerhetsnivâerna kommer som hittills att bestämmas i rättsliga regler. Avgörande betydelse för att svenska regler kan harmoniseras med allmänna europeiska blir om vi kan regler godta deras säkerhetsnivå. Detta måste avgöras från fall till fall. Om den allmänna säkerhetsnivån kan godtas, finns skäl att anta att de harmoniserade standarder där säkerhetskraven specifieras också normalt bör kunna godtas.

Formuleringen av de rättsligt bindande kraven diskuteras för varje område för sig inom EG. Graden av precisering har varierat mellan olika direktivförslag. Den nya metoden förutsätter att direktivens säkerhetskrav skall ha en sådan detaljeringsgrad att det är möjligt att kontrollera produkterna med enbart dessa krav som utgångspunkt. Den framtida balansen mellan rättsligt bindande krav och tekniska specifikationer i form av standarder är dock fortfarande oklar och kommer för-

att variera från område till område. Om de modligen bindande kraven blir alltför allmänna, överrättsligt till standardiseringsorganen att lämnas i praktiken fastställa den faktiska säkerhetsnivån.

kan i viss utsträckning för- Den angivna utvecklingen ändra förutsättningarna för de svenska myndigheternas Som redan framgått blir det av än föreskriftsarbete. mer central att myndigheterna håller sig betydelse informerade om pågående internationellt harmoniseringsområde för att kunna ta ställning till arbete inom sitt av att delta. Inte minst viktigt blir behovet själva var av kravnivåerna kommer att att bedöma preciseringen sker i de allmänna säkerhetskraven, blir ske. Om detta av att själva deltar i standardibehovet myndigheterna seringsarbetet mindre.

mellan bindande regler och for- Kopplingen rättsligt standarder kan göras på flera sätt mellt frivilliga närmare beskrivits i bilaga 3. Det är viktigt vilket till standard i myndigheternas föreatt hänvisningen korrekt och entydigt sätt enligt skrifter görs pá ett av de metoder som beskrivits i bilaga 3. någon

vilken av självbestämmande ett En viktig fråga är grad kan behålla inom ett område, där man vill EFTA-land träffa överenskommelse med EG om ömsesidigt godtagande av kontroll. Inom områden, där EG har presumtionshäntill standard den nya metoden, kan visning enligt inte uppställa krav som strider nationella myndigheter en harmoniserad standard utan att få bevisbördan mot att kraven i standarden inte uppfyller de allmänna för För sektorer där EFTA träffar överenssäkerhetskraven. denna kommer motsvarankommelser med EG enligt princip för och övriga EFTA-länder såvitt de att gälla Sverige föreskrifter. För svensk avser säkerhetsmyndigheternas från fall till fall om detta kan del måste avgöras

godtas.

Det svenska centralorganet för standardisering SIS och dess fackorgan SEK är genom sina åtaganden mot CEN och CENELEC skyldiga att i Sverige överföra standarder som antagits inom dessa organ. Det betyder att en svensk standard normalt skall överensstämma med en europeisk. Om en svensk myndighetsföreskrift inte överensstämmer med den europeiska standarden, tas dock föreskriftens bestämmelse in i den svenska standarden som nationell avvikelse. Om det redan finns en svensk föreskrift som inte är förenligt med en ny europeisk standard, får den ansvariga myndigheten pröva det befogade i att ha svenska särkrav. Om det ges ut en ny europeisk standard på ett omrâde som inte omfattas av svenska föreskrifter, får den ansvariga myndigheten ta ställning till om standardens säkerhetskrav är godtagbara. Om så inte skulle vara fallet, måste myndigheten utfärda en föreskrift med särkrav. Annars införs den europeiska standarden oförändrad till svensk standard.

Om svensk rätt - t.ex. genom en internationell överenskommelse inom ett visst område - skulle få innebörden att produkter som uppfyller europeiskstandard presumeras uppfylla säkerhetskraven, kan inte myndigheter utfärda föreskrifter som är oförenliga med kraven i den europeiska standarden utan att kunna visa att produkter tillverkade enligt sådan standard är bristfälliga i säkerhetshänseende. Om presumtionen däremot gäller svensk standard, påverkasintesvenska myndigheters föreskriftsarbete på sådant sätt.

En svensk anpassning till utvecklingen i omvärlden fordrar under alla omständighter att myndigheterna i framtiden i ökad utsträckning utnyttjar resultat från standardisering i sitt regelskapande arbete. Det innebär att myndigheternas behov att följa standardiseringsarbetet kommer att öka. Deras behov av att själva delta i detta blir som tidigare nämnts beroende av i

standardiseringsarbetet får betydelvilken utsträckning se för fastställandet av säkerhetsnivån.

mellan och standardise- Samarbetsformerna myndigheter mellan olika områden. Det är vikringsorgan varierar och vidmakthâlls ett gott förtroentigt att det skapas för nationellt och interde från ansvariga myndigheter och att rollerna nationellt standardiseringsarbete och standardiseringsorgan hålls mellan myndigheter På vissa områden kan det finnas behov klart åtskilda. samarbetet. Att så sker har bedömts av att förstärka av standardiseringsorganen själva. som mycket viktigt har varit att förstärka den Ett förslag som framförts mellan myndigheter och nuvarande samarbetsdelegationen att ett avtal träffas mel- SIS. Vidare har föreslagits där samarbetet i vissa avseenden lan staten och SIS,

formaliseras.

som mycket intressanta och Jag bedömer dessa förslag att i ett sådant avtal ta in vill peka på möjligheten förbättra myndigheternas föröverenskommelser som kan att och vid behov delta i standardiutsättningar följa

seringsarbete.

medför ett utvidgat del- Vad gäller finansieringsfrågan ökade kostnader tagande i standardiseringsverksamheten initialskede. På sikt bör för myndigheten under ett dock ett ökat användande av standarder i myndigheterkunna leda till vissa effeknas föreksriftsverksamhet

tivitetsvinster.

nämnt varierar omfattningen av myndig- Som jag tidigare från område heters medverkan i standardiseringsarbete Vissa deltar redan i dag i till område. myndigheter i förekommande standardisetillräcklig utsträckning område medan andras delringsarbete inom myndighetens finns olika metoder att behöver ökas. Det tagande

finansiera ett sådant ökat deltagande. Det kan för det första ske genom omprioriteringar i myndighetens ordinarie föreskriftsverksamhet. som jag nyss nämnde bör ett ökat utnyttjande av standarder kunna leda till minskat arbete med detaljföreskrifter. I vissa fall kan det dock vara nödvändigt med medelstillskott för att en myndighet på ett ändamålsenligt sätt skall kunna följa och delta i nationellt och internationellt standardiseringsarbete. Detta behov kan antingen beaktas vid beslutet om myndighetens anslag eller tillgodoses i särskild ordning. Jag vill understryka vikten av att myndigheter verkligen bereds möjlighet att följa och vid behov delta i standardiseringsverksamhet.

Jag vill också framhålla att myndigheternas deltagande i standardiseringsverksamhet kan ske på ett selektivt men samtidigt effektivt sätt, förutsatt att samarbetet mellan myndigheter och standardiseringsorgan är lämpligt uppbyggt. Det väsentliga är att myndighetens synpunkter kommer in i beredningsarbetet på ett så tidigt stadium som möjligt.

Jag vill vidare erinra om det tidigare sagda att myndigheternas huvudintresse bör vara att påverka utformningen av de bindande kraven och de administrativa procedurerna för kontrollen. Det är angeläget att svenska myndigheter med begränsade resurser för internationell verksamhet utnyttjar dessa där de gör bäst nytta.

En annan fråga som speciellt uppmärksammats under utredningsarbetet är arbetsmarknadens parters och särskilt de fackliga organisationernas möjligheter till insyn i och påverkan på det internationella harmoniseringsarbetet. Den fortsatta diskussionen begränsas till problemen för de fackliga organisationerna.

Hittills har de fackliga organisationernas synpunkter föreskrifter främst kanaliserats på myndigheternas i arbetsgrupper samt remissförfaranden via deltagande och de fackliga organisationernas representation genom i myndigheternasstyrelser. De fackliga organisationersker som nas deltagande i myndigheters arbetsgrupper kostnadsersättning. Om myndigheternas föreregel utan skrifter i framtiden i betydligt högre utsträckning av internationell samverkan blir baseras på resultat ett intresse också från de fackliga orgadet naturligt i och att delta i nisationerna att ha insyn möjlighet

harmoniseringsarbetet.

- I första hand torde de fackliga organisationernas liksom - intresse vara att delta i uppmyndigheternas av de säkerhetsnivåer som fastställs som ställandet bindande krav. Som jag tidigare nämnt har rättsligt mellan bindande krav och tekdock balansen rättsligt i standarder ännu inte funnit niska specifikationer former inom EG. Det betyder att det kan några fasta finnas ett intresse för de fackliga organisationerna att och vid behov delta även i standardiseringsfölja arbete på detaljnivå.

för har fram- Företrädare de fackliga organisationerna att där innehållet i svenska hållit en utveckling, områden i ökad utsträckning blir beroregler på olika ende av resultatet av ett europeiskt harmoniseringstill ändrade förutsättningar för arbetsarbete, leder marknadens medverkan i svenskt regelarbete. parters aktualiserar ett behov att se över samarbetsfor- Detta merna mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter. att dessa skall kunna behålla sina nuvarande möj- För innehållet i svenska regler blir ligheter att påverka för dem att på ett så tidigt stadium det nödvändigt kunna framföra på såväl EG:s som möjligt synpunkter av standarder. Ett direktivförslag som utformningen

ökat deltagande från de fackliga organisationernas sida i internationellt arbete ställer nya krav på deras personella och ekonomiska resurser. Företrädare för de fackliga organisationerna har understrukit att de kommer att ställa krav pá ekonomiskt stöd för nödvändigt deltagande i internationellt arbete, om förutsättningarna för svenskt regelarbete ändras på det beskrivna sättet.

Vad gäller EG-arbetet utarbetas direktivförslag inom EG-interna arbetsgrupper. Förslagen delges enligt särskilda informationsprocedurer EFTA-länderna, som därigenom ges möjlighet till samråd. I sådana frågor är kommerskollegium svenskt beredningsorgan. Kommerskollegium sänder EG:s direktivförslag på remiss till en bred krets berörda organ och det förekommer också ibland särskilt anordnade möten (hearings). Därefter utarbetar kommerskollegium förslag till en samlad officiell svensk ståndpunkt. Denna beslutas ytterst av regeringen och delges EG skriftligen eller i samband med särskilda expertmöten. Från kommerskollegiets sida har man ställt sig öppen och positiv till att arbetsmarkandens parter i ökad utsträckning deltar i beredningsprocessen.

En annan möjlighet för de fackliga organisationerna att på ett tidigare stadium få information om och möjlighet att framföra synpunkter på EG:s arbete är genom det s.k. europafacket (European Trade Union Confederation, ETUC). Denna kanal bedöms av företräda-.

re för de fackliga organisationerna som mycket betydel-

sefull, eftersom den förmedlar information före andra kanaler.

vad gäller fackligt deltagande i europeiskt standardiseringsarbete har man från ställt standardiseringshâll sig mycket öppen och positiv till att sådant deltagande ökas. Deltagande i europeiskt standardiseringsarbete

nationella standardiseringsorganen. Det sker via de hittills alltid varit det företag eller den organihar en är verksam som har stått för sation där expert kostnaden för deltagandet. Att rubba på denna princip

skulle få sváröverskådliga effekter.

vikten av att de frågor jag nu Jag vill understryka har behandlat får en praktisk lösning.

nämnt har jag inte bedömt det ligga Som jag tidigare att lösa inom de olika sektoinom mitt uppdrag frågorna dock på att frågan har särskilt rerna. Jag vill peka inom med hänsyn till stor betydelse arbetsmiljöområdet förutsätter arbetsatt svensk arbetsmiljölagstiftning medverkan i utformningen av det marknadens parters

svenska regelsystemet.

8.5 Harmonisering av verifikationsformerna

av avsnitt 2.2 kan kontroll av att pro- Som framgått krav verifieras olika sätt. dukter uppfyller ställda på kan en försäkran om överens- Tillverkare själva genom ställda krav. stämmelse intyga att produkten uppfyller är att kontrollen utförs av ett Ett annat alternativ Man talar då om certifiering av fristående organ. Internationellt omfattar termen överensstämmelse. såväl privaträttslig certifieringsverk- Certification kontroll som utmynsamhet som sådan offentligrättslig För attpå internationar i ett myndighetsgodkännande. av kontrollnell nivå åstadkomma ömsesidigt godtagande att formerna för resultat är det en förutsättning

verifikationerna är utbytbara.

strävan att begränsa de Inom EG kan man se en medveten i sådan och koninslagen provning offentligrättsliga av produkter. Statlig troll som föregår marknadsföring

generell förhandskontroll innan produkterna förs ut på marknaden skall så långt möjligt undvikas och förbehállas högriskomráden. Detta betyder inte att provning och kontroll före marknadsföringen kan underlåtas. Tvärtom förutsätter EG:s nya metod att det vid marknadsföring skall ha verifierats att säkerhetskraven är uppfyllda. Detta kan ske på olika sätt och vad som skall gälla för olika produkter bestäms närmare i varje direktiv. Det yttersta ansvaret för att inga farliga produkter finns på marknaden har den enskilda staten, som företrädesvis genom marknadskontroll skall se till detta.

Huvudprincipen enligt EG:s nya metod är att tillverkare i fråga om produkter som tillverkats enligt standard skall kunna välja mellan tillverkardeklaration och certifiering medan produkter som inte har tillverkats enligt standard skall ha kontrollerats av ett fristående kvalificerat provningsorgan.

EG:s - som också överensstämmer med EFTA:s synsätt - innebär att kontroll av policyförslag obligatorisk utomstående (eng.: mandatory Certification) så långt möjligt bör undvikas och förbehállas högriskomráden. Verifikation i form av tillverkardeklaration skall således normalt vara tillåten. En tydlig tendens är dock att någon form av övervakning av tillverkare kan komma att krävas i sådana fall.

Främjandet av tillverkardeklarationer skall bl.a. ses mot bakgrund av utvecklingen mot att ge tillverkaren det fulla juridiska ansvaret för att produkterna är säkra och skyldigheten att förvissa sig om att så är fallet. Inom EG införs nu lagregler om strikt produktansvar. En lagstiftning om strikt produktansvar förbereds ocksá i Sverige.

Huruvida verifikation i form av leverantörers försäkran om överensstämmelse kan godtas från säkerhetssynär en fråga för ansvariga föreskrivande myndigpunkt, heter att ta ställning till för varje enskilt produkt-

område.

mot att snarare övervaka tillverkarens Utvecklingen och än att i särskild egenkontroll produktionsapparat kontrollera de färdiga produkterna är enligt ordning min mening logisk och effektiv ur produktsäkerhetsfrämvill också erinra om att önskvärdjande synpunkt. Jag heten av att i största möjliga utsträckning utnyttja i myndigheternas säkerhetsföretagens egenkontroll särskilt framhölls i förarbetena till 1985 års arbete se avsnitt 3.2. provningslagstiftning,

har framhållit att det mest fördelaktiga Jag tidigare för den internationella handeln är att kontrollbeslut

eller certifieringar i form av myndighetsgodkännanden från ett land direkt godtas i resp. importland.

För att direkt i Sverige kunna godta utländska myndigfordras enligt regeringsformen rikshetsgodkännanden Ett annat tillvägagångssätt, som dagens medgivande.

är med regeringsformen, är att föreskrivande

förenligt undantar vissa certifierade produkter från myndigheter Pa så sätt kravet på svenskt myndighetsgodkännande. förvaltningsuppgift till ett utländskt överlämnas ingen ett tillvägagångssätt är att myndigorgan. Ytterligare heten inte ställer krav på formellt myndighetsgodkännande utan presumerar att certifierade produkter uppkrav. Dessa behandlas närmare i fyller ställda frågor avsnitt 3.4.

Att den skillnaden mellan myndighetsgodpraktiska inte behöver vara stor har kännande och certifiering nämnts. Om myndighetsföreskriften och standartidigare

den i sak överensstämmer - som ofta är fallet - blir det tekniskt sett samma kontrollförfarande.

I Sverige utförs traditionellt kontroll av nu avsett slag av myndigheter och verifikation sker i form av ett offentligrättsiigt myndighetsgodkännande. Inom EG motsvaras ett sådant beslut ofta av en privaträttslig certifiering av en standard. Vad som från svensk sida krävs om ömsesidiga godtaganden av kontrollresultat skall bli möjliga är att åstadkomma formella förutsättningar för utbytbarhet mellan myndighetsgodkännanden och certifieringar eller att utforma föreskrifterna så att även den svenska kontrollen kan verifieras genom certifiering. Det är återigen ansvariga föreskrivande myndigheters uppgift att ta ställning till vilket förfarande som bör användas inom resp. produktområde.

En certifiering omgärdas inte av samma formella rättssäkerhetsgarantier som ett myndighetsgodkännande. En utbytbarhet av det slag jag talar om förutsätter därför att svenska myndigheter kan godta de garantier som finns för att certifieringarna är korrekta. Säkerställandet av detta förutsätts ske b1.a. genom att certifieringsorganet visar sig uppfylla vissa krav på opartiskhet och kvalitet på den underliggande provningen som inte i sig har med den juridiska formen att göra. Motsvarande krav kan ställas på ett svenskt myndighetsorgan, eftersom den offentligrättsliga ställningen inte utan vidare garanterar verksamhetens tek- . niska kvalitet.

Svenska myndighetsgodkännanden inom området kontroll genom teknisk provning beslutas antingen av föreskrivande myndighet eller, efter delegation, av ett särskilt kontrollorgan. Inom riksprovplatssystemet fattas normalt beslut i godkännandefrágan av riksprovplatsen på resp. område. En möjlighet som jag anser myndigheter-

na bör är att anpassa sina föreskrifter så överväga myndighetsgodkännande ersätts med andra att, kravetpå där certifiering av riksprovplats är ett alternativ, alternativ. Sådan kontrollverksamhet är alltjämt kontroll enligt 1985 års lag och riksprovobligatorisk särskilda ställning påverkas inte i övrigt. platsens

SEMKO är ett organ som är både riksexempel på ett och certifieringsorgan. I egenskap av riksprovplats utfärdar SEMKO efter delegation från energiprovplats verket På uppdrag certifierar myndighetsgodkännande. SEMKO icke provningspliktiga elektriska produkter. Kontrollförfarandet är i båda fallen detsamma och såväl

obligatoriskt godkända som frivilligt certifierade åsätts SEMKO:s inregistrerade S-märke. SEMKO produkter har också sedan tid på ett effektivt sätt deltagit lång i olika internationella arrangemang för ömsesidigt

erkännande av provnings- och certifieringsresultat. SEMKO:s har därvidlag i andra myndighetsgodkännanden länder betraktats som certifieringar. Förslag om en ny inom området elektrisk materiel har kontrollordning fram (se avsnitt 7.1), som innebär att nyligen lagts i flertalet fall crkravet på myndighetsgodkännande sätts med krav alternativt tillverkarpá certifiering deklaration med övervakning.

eller verifikationsformerna into är Om produktkraven eller om kontrollbeslut av annat skäl harmoniserade inte kan godtas, bör under alla omständigheter provnigsmellan länder, förutsatt resultat ömsesidigt accepteras förtroende för provatt det föreligger erforderligt Godkännande- eller certificringsprodcningsresultaten. förenklas så långt det är durerna bör i dessa fall flera på sådana internatiomöjligt. Det finns exempel som fungerar smidigt och effektivt. nella arrangemang

8.6 Förtroendeskapande inom området åtgärder kontroll genom teknisk provning

Jag har redan tidigare framhållit att en förutsättning för ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat är att det föreligger ett förtroende för att provningsresultaten är likvärda och att kontrollbesluten fattas på objektiva grunder.

Med hänsyn till det handelspolitiskt motiverade intresset av ett ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat är det naturligtvis tänkbart - och har då också prövats - att överenskomma om detta på politisk nivå utan att ha garantier för att förtroende finns på teknisk nivå för likvärda provningsresultat. Erfarenheten visar emellertid att överenskommelser på politisk nivå utan underbyggnad i tekniska realiteter inte fungerar tillfredsställande. Hur mycket som krävs i fråga om samverkan på teknisk nivå kan variera från område till område. Nödvändigheten av förtroendeskapande åtgärder har särskilt uppmärksammats i EG:s interna arbete och är till bakgrund de åtgärder EG nu vidtar för att få till stånd fungerande arrangemang. Arrangemangen inom det elektriska området har därvid utpekats som förebild. EG har alltså funnit det - trots legala möjligheter - inte vara att tillräckligt i direktiv föreskriva att provnings- och kontrollresultat godtas ömsesidigt inom EG. Detta har motiverats med att frågan inte lämpar sig för lagstiftning, eftersom förtroende inte kan pátvingas Confidence (eng.: cannot be imposed).

EG:s arbete har under det senaste året utmynnat i de tidigare nämnda dokument med gemensamma kriterier för förtroendeskapande åtgärder som EG överlämnat till CEN och CENELEC för fastställelse som europeiska standarder. Även EFTA har lämnat motsvarande uppdrag till CEN och CENELEC.

De kriterier som utarbetats avser:

- allmänna krav på provningsorgan:

av laboratorier: - tillvägagångssätt vid bedömning

- strukturen och ackrediteringspå ackrediteringsorgan system,

olika former av - regler för certifieringsorgan för certifieringsverksamhet samt

- utformningen av tillverkardeklarationer.

erinra om att det man nu har kommit överens om Jag vill är allmänna sektorsövergripande kriterier som behöver sektor för sektor för att de praktiska förutfördjupas för likvärda resultat skall finnas. Vad sättningarna som åstadkommits är dock ett stort steg framåt. Jag har för svenskt vidkommande dragit följande slutsatser.

För att svenska i framtiden skall provningsresultat förväntas blir internationellt kommer kunna accepterade det att krävas att de svenska provningsorganen uppde europeiska kriterierna för provningsorgan fyller samt att detta förhållande kan styrkas.

finns och mätteknisk resurs samlad I Sverige en provi statens (SP), som är vårt nationelprovningsanstalt la SP är riksprovplats för vissa provningsorgan. men huvuddelen av Verksamheten bedrivs objektomráden utanför SP deltar i riksprovplatslagstiftningen. internationellt samarbete och anser sig i allt väsentde europeiska kriterierna. En särskild ligt uppfylla nationella över fråga, som gäller provningsorgan är i vilken utsträckning och på vilket sätt de huvud, skall styrka att de uppfyller vissa kriterier. Jag

nöjer mig med att konstatera att detta för närvarande är oklart och att frågan inte är specifik svensk.

Vad beträffar riksprovplatserna i övrigt har under jag utredningsarbetet erfarit att de redan nu anser sig i stort uppfylla kriterierna och utan svårighet kan göra de kompletteringar som krävs. Detta gäller framför att införandet av kvalitetssystem.

Frågan om ömsesidigt godtagande gäller både provningsoch kontrollresultat. SP och bedriver riksprovplatserna förutom provningsverksamhet också godkännande- och certifieringsverksamhet, men också för deras del gäller frågan huvudsakligen andra länders godtaganden av deras provningsresultat. Det primära för uppdragsgivaren är att slippa omprovning.

Vad som sagts om SP och riksprovplatserna gäller principiellt ocksá andra svenska provnings- och kontrollorgan som behöver få sina resultat internationellt godtagna. Ett vedertaget internationellt sätt att styrka provningsorgans kompetens är genom ackreditering, se avsnitt 2.3. I Sverige har vi hittills använt termen auktorisation för en kompetensbekräftelse av sådant slag och det finns svenska auktorisationssystem pá några områden. I lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning finns regler om dels auktoriserade provplatser för obligatorisk kontroll som kan utgöra alternativ till en riksprovplats inom ett kontrollområde, dels auktoriserade provplatser för frivillig kontroll. Auktorisationsförfarandet handhas av MPR efter beslut av regeringen att auktorisation får ske inom ett visst kontrollområde. Hittills har auktorisation av provningslaboratorier skett i mycket begränsad omfattning bl.a. beroende på etablerandet av riksprovplatser. Möjligheten till auktorisation för obligatorisk kontroll har endast varit möjlig efter ikraftträdandet av 1985 års provningslagstiftning.

Det internationella ackrediteringsförfarandet genom särskilda ackrediteringsorgan tar främst sikte pá kompetens att utföra viss provning. provningsorganets Omfattningen av ackrediteringen specificeras på teknisk nivá, ofta genom hänvisning till provningsmetoder. Det sker en teknisk bedömning och övervakning av ett helt annat än som hittills varit vanligt i slag organisatoriskt är de nationella ackredite- Sverige. ringsorganen ganska lika, även om skillnader finns. Tekniska kommittéer finns för olika områden. För bedömanlitas utomstående specialister med laboratorieningar erfarenhet. Anställda hos ackrediteringsorganen är bara ett förhållandevis litet antal personer som administrerar verksamheten.

Med hänsyn till den roll ackreditering kan väntas få i det internationella samarbetet på provningsområdet anser jag det nödvändigt att ett motsvarande system skapas i Sverige. Embryot finns redan i den auktorisation av provningslaboratorier som MPR bedriver och det är denna verksamhet som jag anser bör byggas ut till ett ackrediteringssystem enligt internationell modell. Detta betyder att verksamheten måste bedrivas i nya former.

Att auktorisation hittills har kommit till användning i så få fall kan ha flera orsaker. Av grundläggande är dock att provningsorganet måste anse sig betydelse få av auktorisationen som motsvarar kostnaden en nytta för att bli och vara auktoriserad. Man kan då fråga sig om efterfrågan kommer att bli större på ackreditering enligt internationell modell. Min bestämda uppfattning är att det kommer att finnas ett ökande behov av om verksamheten bedrivs i sådana former ackreditering, att det svenska anses likvärdigt med andra systemet nationella system som utgår från internationellt godkriterier. En ökad användning av tillverkardeklatagna rationer kan t.ex. medföra behov att få företagens

laboratorier ackrediterade. Ett annat skäl för en större efterfrågan på ackrediteringar kan bli den förväntade stegringen av certifieringsordningar administrerade av de europeiska standardiseringsorganen CEN och 4 CENELEC .

För kompetensbekräftelse enligt det nya systemet bör termen ackreditering införas. En sådan skall kunna meddelas för vilket provningslaboratorium som helst fristående eller ingående i ett företag - som visat sig fylla kraven på kompetens för att utföra en viss provning. Internationellt avser ackreditering normalt specificerade provningsmetoder och motsvarande bör gälla även i Sverige utan den nuvarande begränsningen om ackreditering av endast objektinriktad verksamhet. Något krav på att ackreditering inom visst område förutsätter medgivande av regeringen bör heller inte finnas.

Auktorisation för obligatorisk kontroll infördes år 1985 som ett alternativ rill riksprovplatser. Om ett ackrediteringssystem av internationellt slag införs, bortfaller enligt min mening behovet att ha särskilda auktoriserade organ för obligatorisk kontroll. Om man i en kontrollordning vill ha motsvarande garanti för provningsorganens kompetens utan de särskilt stränga krav på opartiskhet som ställs på en riksprovplats, bör krav på ackreditering vara fullt tillräckligt. Internationellt görs ingen skillnad mellan obligatorisk och frivillig provning vad gäller ackrediterade laboratoriers verksamhet.

Riksprovplatser utses av regeringen på förslag av MPR. Någon teknisk bedömning av det slag som förutsätts i de europeiska kriterierna för bedömning av laboratorier har hittills inte föregått regeringens beslut. MPR:s tillsyn över riksprovplatserna har hittills inte heller haft någon sådan inriktning. En förändring behöver här

komma till stånd så att MPR:s bedömningar av riksprovde europeiska kriterierna såväl vid platserna följer MPR:s till utseende av nya riksprovplatser som förslag vid tillsynsverksamhet. Jag har även med myndighetens riksprovplatserna diskuterat frågan om en eventuell av dem som en formell bekräftelse av ackreditering deras kompetens. Det är emellertid ännu ovisst om det kommer att krävas att organ av det slag riksprovplatserna representerar blir formellt ackrediterade för att

deras provningsresultat skall bli internationellt god-

tagna. Om så skulle behövas har riksprovplatserna förklarat sig beredda att bli formellt ackrediterade. Vad gäller tillsynen över dem har riksprovplatserna uttalat behovet av en kompetent teknisk övervakning av det slag som förusätts i de europeiska kriterierna. Att MPR genom ackrediteringssystemet förstärks i tekniskt hänseende betyder givetvis att förutsättningarna att bedriva en sådan övervakning blir bättre.

Mina förslag om ändringar i tillsynen över riksprovplatser och auktoriserade provplatser samt införandet av ackreditering som ersättning för auktorisation för frivillig kontroll föranleder ändringar i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Ändringar av motsvarande slag bör göras även i lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. Förslagen till sådana ändringar har fogats till detta betänkande som bilaga 7-

Kriterierna för certifieringsorgan gäller såväl organ som bedriver privaträttslig certifieringsverksamhet som organ som utfärdar myndighetsgodkännanden. Det innebär för svenskt vidkommande att såväl myndigheter som de riksprovplatser som fattar beslut om godkännande, liksom övriga certifieringsorgan, måste uppfylla kriterierna för att kunna delta i internationella arrangemang om ömsesidigt godtagande.

Som jag tidigare nämnt utförs inom EG kontroll, som i Sverige utmynnar i ett myndighetsgodkännande, ofta av certifieringsorgan. För att kunna utnyttja dessa organs certifieringar inom den statliga produktsäkerhetsregleringen har det ansetts nödvändigt att på något sätt försäkra sig om att verksamheten bedrivs på ett objektivt och i övrigt korrekt sätt. I Storbritannien har t.ex. inrättats ett system för kompetensbekräftelse (ackreditering) av certifieringsorgan. Centrala riktlinjer med krav på certifieringsorgan ingår som framgått av det tidigare i de dokument som av EG och EFTA överlämnats till CEN och CENELEC för att ligga till grund för europeiska standarder. Det är dock ännu för tidigt att ta ställning till om någon motsvarande kompetensbekräftelse av svenska certifieringsorgan kommer att behövas. Om utvecklingen mot ett ökande utnyttjande av certifieringar kommer till stånd även i Sverige, är det emellertid troligt att ett sådant ackrediteringssystem behövs. I sådant fall bör även denna typ av ackrediteringar lämpligen handhas av MPR.

Som jag strax återkommer till anser jag de föreslagna förändringarna i MPR:s uppgifter påkalla även förändringar i myndighetens organisation.

8.7 MPR:s uppgifter och organisation

Den statliga organisationen på provningsområdet framgår av avsnitt 3.2. Vad gäller resurser för teknisk utvärdering, provning och mätteknik finns dels statens provningsanstalt (SP), som är ett nationellt provningsorgan av en typ som finns i de flesta industriländer, dels sektorsspecifika organ såsom AB Svensk Bilprovning och SEMKO. Nämnda organ utför provning åt uppdragsgiva-re, bl.a. inom industrin, och ger råd till myndigheter och företag inom sina specialistområden.

1985 års om obligatorisk kontroll Enligt lagstiftning teknisk m.m. gäller särskilda regler genom provning för kontroll som är föreskriven i författning, åläggs särskilt beslut eller har vissa rättsverkningar. genom För där sådan kontroll (obligatorisk kontroll) områden, kan utses en riksprovplats eller auktoriseförekommer, rade Om detta har skett, skall obligatorisk provplatser. kontroll bedrivas där, om inte annat särskilt beslutas. är dock frivilligt att utnyttja Riksprovplatssystemet av den kontrollen sker i och stora delar obligatoriska former. Sedan de stora riksprovplatserna statens andra maskinprovningar, AB Statens Anläggningsprovning, SEMKO och AB Svensk Bilprovning tillkom på 1970-talet hardet inte blivit stora tillskott. Det har mestanågra dels handlat om smärre kontrollområden som har lagts Det bör anmärkas att till en befintlig riksprovplats. dominerande delen av verksamheten vid den volymmässigt avser återkommande kontroll flera av riksprovplatserna som inte omfattas av handelshindersproblematiken.

av 1980-talet en utvärdering av I början gjordes som visade att befintlig verksamriksprovplatssystemet väl. med 1985 års lagstiftning var het fungerade Syftet att mer flexibelt genom att möjligfrämst göra systemet auktorisation för obligatorisk kontroll. Det är göra ännu för tidigt att dra några slutsatser om systemets i framtiden. Det kan dock noteras att under utnyttjande år 1987 lagts fram förslag om nya kontrollordningar och teleområdet där systemet inte utpå byggområdet nyttjas.

Det nu sagda betyder att delar av den obligatoriska kontrollen sker inom riksprovplatssystemet men att utanför. Annan kontroll utförs av stora delar ligger naturliga skäl mestadels utanför riksprovplatserna, även om dessa till någon del också har frivillig En speciell ställning intar SP, uppdragsverksamhet. som är riksprovplats för en rad smärre kontrollområden

men som utför endast ca 15 % av sin verksamhet i denna egenskap. Huvuddelen av SP:s samarbete med olika myndigheter ligger utanför riksprovplatssystemet.

MPR bildades år 1983 genom att enheterna mätcentrum och provcentrum bröts ut ur SP. Syftet vara att undanröja den dubbelroll som SP haft som dels förvaltningsmyndighet, dels tekniskt provande organ. Det var myndighetsdelen av SP som blev MPR. Huvudinriktningen av MPR:s verksamhet blev som tidigare att organisera, samordna och utöva tillsyn över föreskriven provning och kontroll samt allmän metrologi. Verksamheten fick en oförändrat administrativ inriktning, vilket även gällde tillsynen över riksprovplatser och auktoriserade provplatser. En lagstiftningsmässig åtskillnad fanns redan tidigare mellan mät- och provsidan, vilket också avspeglas i den funktionella strukturen på MPR:s organisation.

Den beskrivna utvecklingen av riksprovplatssystemet har för MPR:s del inneburit att 1970-talets tid av utbyggnad under 1980-talet mera övergått till förvaltning av ett befintligt system även om vissa smärre kontrollområden tillkommit under senare tid.

När jag nu föreslår att MPR skall handha det nya ackrediteringssystemet och utöva en teknisk tillsyn över riksprovplatserna, betyder detta en väsentligt ändrad inriktning av verksamheten. Detta måste avspeglas både i kompetensen inom MPR och i organisationen av MPR. Enligt mina direktiv skall jag vad betäffar organisationsförslag begränsa mig till huvudlinjerna och det förslag till ny organisation för MPR som jag strax återkommer till beskriver jag därför endast i huvuddrag. Eftersom det är verksamheten som skall styra organisationen och inte tvärtom, vill jag dessförinnan sammanfatta de uppgifter som jag anser att det nya MPR bör ha.

Av naturliga skäl bör MPR liksom tidigare vara det som bereder utseendet av riksprovplatser och organ svarar för av dessa. MPR:s befattning med tillsynen dessa har hittills i mindre grad varit av frågor teknisk karaktär och någon enhetlig tillsyn i tekniskt hänseende från MPR:s sida har inte förekommit. Det är helt klart att med MPR:s uppgifter vad gäller riksprovbör ett direkt ansvar att det sker en platser följa teknisk bedömning som uppfyller de internationella kraven innan nya organ utses och att detta efterföljs av en teknisk tillsyn av motsvarande slag.

Ett sådant ansvar anknyter väl till de uppgifter som av internationell typ har och som ackrediteringsorgan skäl också bör fâ. MPR:s nu- MPR av tidigare angivna varande att utse auktoriserade provplatser för uppgift obligatorisk eller frivillig provning bör som jag i avsnitt 8.6 ersättas med en sådan uppgift. Med angav avses bekräftelse av ett laboratoriums ackreditering att utföra provning av ett visst tekniskt kompetens En ackreditering gäller normalt för specificerade slag. provningsmetoder.

att vara svensk central myndighet för frågor Uppgiften om mätteknik samt och kontroll bör MPR behålla. provning vill här erinra om den myndighetsroll som SP har Jag som tekniskt och betona vikten av att SP:s expertorgan och kunskaper utnyttjas i MPR:s riksprovplatsernas verksamhet och vice versa. Att lämna råd till myndigheter och andra i frågor som rör provning och organ är för dessa organ som kontroll en uppgift samtliga bedömer kan få stor i samband med de jag betydelse som behöver göras inför ett försvenska anpassningar samarbete. I det sammanhanget bör djupat europeiskt SP och främst stå för teknisk experriksprovplatserna tis och MPR för administrativ kompetens.

Som en följd av den internationella utvecklingen kan frågor om certifiering anknytande till myndighetskrav väntas få ökande betydelse. intressen bör Statliga därvid bevakas av MPR. I ett eventuellt europeiskt forum för provning och har MPR en certifiering självklar uppgift.

De uppgifter som jag föreslår för MPR innebär att dess roll som central myndighet området på ytterligare betonas, samtidigt som MPR måste uppvisa stor flexibilitet för att tillgodose behov av frivillig ackreditering. Det senare kräver att omvärlden har tilltro till verksamheten.

Uppgifterna kräver en organisation med tekniska kommittéer, vari ingår kvalificerade specialister, och tillgång till bedömare för en kvalificerad teknisk bedömning och övervakning. Jag vill att antalet understryka anställda kan förväntas bli i stort sett oförändrat. Vad gäller tecknisk bör specialistkompetens personal hos SP och de större för särskilda riksprovplatserna kontrollomráden kunna utnyttjas men även andra kompetenta personer. Särskilt vad gäller bedömare är det viktigt att MPR har frihet att utse de mest lämpade för varje särskilt fall.

MPR:s nuvarande organisation är för de dåligt anpassad uppgifter jag föreslår. Bl.a. saknas flera grundläggande element som krävs för av laboratorier ackreditering

enligt internationell vedertagen praxis och som närmare

beskrivs i bilaga 4. Den nuvarande mellan uppdelningen mät- och provcentrum framstår inte heller som rationell med hänsyn till att är likackrediteringsförfarandet artat för mät- och provningsorgan. I berörs övrigt inte mätsidan särskilt av mitt annat sätt förslag på än att mätnämnden bör inordnas bland de tekniska kommittéerna. Att mät- och provsidan bör samordnas med

varandra har för övrigt framhållits till utredaren av företrädare för MPR:s fackliga organisationer.

till att få Ändringarna i mätplatslagstiftningen syftar samma terminologi som i provningslagstiftningen och undvika onödiga skillnader i förhållande till denna. MPR har dessutom angivit att den i 1 § lagen (1974:897) m.m. använda termen prototyp bör om riksmätplatser bytas ut mot mätnormal.

De förstärkningar jag föreslår vad gäller MPR:s tekniska avser främst provsidan. Pâ mätsidan tillsyn bedrivs verksamheten redan nu i stort sett enligt internationellt metodik. På grund därav har jag vedertagen i ikraftträdandebestämmelserna i mätplatslagen ansett om ackrediterade mätplatser omedelatt de nya reglerna bart kan på de mätplatser som auktoriserats tillämpas äldre bestämmelser. I fråga om provplatser som enligt anser dock att äldre bestämmelser auktoriserats jag intill dess att MPR beslutar infoga dem bör tillämpas i det nya ackrediteringssystemet.

bör gälla för MPR:s framtida Följande huvudpunkter organisation:

- att och samordnas med varandra och mät- provcentrum att verksamheten leds av en styrelse och en chef för den operativa verksamheten i sin helhet, ansvarig

- att bl.a. de samhälliga intresi styrelsen avspeglas sen som nu finns företrädda i mät- och provnämnderna,

ersätts av rådgivande - att mät- och provnämnderna med vad som anvisas tekniska kommittéer i enlighet i de ehropeiska kriterierna,

anlitas av MPR for - att ett antal sakkunniga experter vid bedömning av laboratorier; att biträda

- att dessa bör vara väl inom de experter förtrogna teknikområden som är aktuella för ackreditering av laboratorier och utbildade av MPR i förfaranden för bedömningar,

- att kompetensen hos riksprovplatser, riksmätplatser och hos andra expertorgan - inte minst statens provningsanstalt - tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt,

- att MPR har ett kvalitetssystem för säkerställande av kvaliteten i den egna verksamheten, varav ansvarsoch beslutsfunktioner klart framgår.

8.8 Genomförande m.m.

Det nya ackrediteringsförfarandet bör vara behovsanpassat och byggas upp successivt. Erfarenheten visar att det kan vara svårt åtminstone i ett inledningsskede att täcka kostnaderna enbart genom ackrediteringsavgifter. Flertalet utländska ackrediteringsorgan får för närvarande ett medelstillskott utifrån som täcker ca 20 % av kostnaderna. MPR finansieras för närvarande med avgifter från riksprovplatssystemet. Ett särskilt problem inom MPR:s verksamhetsområde har varit finansieringen av riksmätplatserna. En viss överföring av medel har skett från provsidan till mätsidan. Enligt min mening bör i princip även det nya ackrediteringssystemet vara självfinansierande. Det kan dock finnas skäl att se MPR:s verksamhetsområde som en helhet och inte utesluta möjligheten att inom detta område göra vissa överföringar. När man tar ställning till MPR:s organisation och finansieringen av verksamheten bör man särskilt undersöka möjligheten att tillskapa incitament för rationalisering och effektivisering

av MPR:s verksamhet. Med utformningen av mitt uppdrag saknar dock anledning att gå närmare in på detta. jag

Mina rörande MPR behöver kompletteras iåtskilförslag avseenden. Detta börkunna ske exempelvis inom liga för en som skulle kunna ramen organisationskommitté, arbeta så snart riksdagen fattat beslut om börja i en organisation. Ett sådant beslut huvuddragen ny bör kunna före slutet av år 1988, vilket föreligga att den organisationen skulle kunna träda betyder nya i kraft den 1 juli 1989.

BILAGA 1

@

Kommittédirektiv

EE E

Dlr 1986:6

Vissa frågor inom området kontroll genom teknisk

provning.

Dir l986:(›

Beslut vid regeringssammzmträde l986-()2-2ll.

Chefen för industrideparlemcntet. statsrådet Peterson. anför

l Mitt förslag Jag löncslâir all en särskild utredare lillkaillas för all utreda vissa frågor inom området kontroll genom teknisk provning. Utredarens huvuduppgifter är i korthet - kartlägga den pagáiende internationella utvecklingen inom nämnda område, - bedöma eventuella konsekvenser av denna utveckling för Sveriges vidkommande. belysa vissa lriigm om slanrlartlisering. belysa konsekvenser för myndighctsorgzmisation m m.

2 Bakgrund

2.1 ProdukIsäkcrhclskontroll

Frågor om produkters säkerhet och (låirmetl sammanhiingaxide kontroll har mycket stor betydelse för svensk industri. Till skydd främst av liv, hälsa, miljö och egendom ställer staten sedan länge krav på särskilda egenskaper hos vissa produkter. material eller zmlåiggningar. Staten kan också i författning eller beslut ange att produkterna m m skall underkastas någon form av kontroll för att utröna om de angivna kraven i säkerhetshänscende är uppfyllda. l denna kontroll ingår provning. besiktning eller liknande undersökningar. Omfattningen och utformningen av kontrollen varierar för olika produktomrädcn. Vid sidan av denna kontroll från det allmiinnáis sida finns det ett naturligt intresse för tillverkarna att produkterna iir säkra och uppfyller ställda krav av

irlikat slag. Detta iirtresse Ivelingzts av siiviil marknadstniissigzt som skadeståndsr tsligzrskâil. Det iirnllt vanligare att köpareoeh andra kontraktspartners kräiver gon form av garanti att tillverkningen sker tmder former som ökarsannolikheten lör all produkterna lråillet utlovad kvalitet. Detta har lett till att del inom industrin pågar en utveckling mot allt mer avancerade system lör kvaliletssirkrinr: och kontroll av produktion.

2.2 .Süu/ligkon/roll _tuvtnlil Ie/rni.rk provning m. m.

Som niinnales slåillet” staten i vissa lall krav pa särskilda egenskaper hos olika produkter. :niliiggningair m. m. till skydd av liv, ltiil r miljö och egendom. Sirdaira krav kan utfärdas generellt genom föreskrifter i särskilda lörlattlttitrgztr eller genom beslut i ett sâirskilt fall och då avse en hestilmtl produkt eller artrliiggnirtg. Pa olika siitt kontrollerar sedan staten att de uppställda kraven trppfylls. En sådan kontroll sker i vissa fall innan ett objekt (produkt) tas i bruk. i andra fall senare, t. ex. i form av aterkonnnartde besiktning. Kontrollen kan gälla samtliga objekt av ett visst slag eller ett urval. Vid förhandskontroll av serietillverkaili- ;utiklar som t. ex. elektrisk materiel iir det vanligt tried typkontroll. som kombineras med tillverkningskirntroll och typefterkontroll. Kontroll kan oeksái ske genom iävervakrring av tillverkarens egenkontroll. Det finns siiledes varierande konlrolllornrer och kontrollnivâer. Utláirdamdet av löreskrilter med krav pa produkter :lr en myndighetsuppgilt som inte kan (Sve. :nas pil ett enskilt organ. De myndigheter som har hemyitxlinzrts att tnláirilar sakerhetslfireskrifler har var och en inom sitt sakontråttlt* ;ansvaret lör skydd av liv. Itiilszt. tniljü oclt egendom. Oeksa kontrollen av att kraven iir ll|1|)l_\ll(llI iir en myndighctsuppgilt. Beslut som innehåir att en produkt gnilkiinrts eller underkänns med åtföljande riitlverkningarr innehar nrvndighetstrtüvning. Såidanatbeslut kan (lock med stüd av lag (iverlatars pa enskilda organ. l kontroll av nu avsett slag ingáir oltzr nagon form av provning. besiktning eller liknarnde förfarande. vars restrltat ligger till grund för ett beslut om att kravet skall :rnses vara ttpplylll eller inte. Detta rnmnent initehür att objektets egenskaper beståinrs med sylle att nröjliggörzi jämförelse med föreskrivna krav. l-Tn detta behövs da tillgirng dels till entydiga provningsmetoder, dels till provningsorgan. laboratorier m. lll. som kan yaresterar korrekta miltresultirt. lblztnd har inymligheter* provningsresurser men ofta trlnyttjrts fristirende irrgan. Provningen i sig innefattar inte myndighetstrlövnirtg och kan aven utan lagstöil införas av ett enskilt organ. l-ür att m lill slåinrl en sainorilniirg av prtnlningsresnrser och skapa garantier föl att verksamheten hedrixls sa kompelettt. effektivt och opartiskt som möjligt tillskapaaløcsi mitten l*)7(I-t.|let det s k riksprtwplartssystemet.

Detta innebär att en riksprovplzits utses för ett visst objektområdc och utför all provning som olika ntyndigheter föreskriver i fråga om dessa objekt. Till riksprovplatserna har också i stor utsträckning överlämnats att besluta om godkännande. dvs det egentliga kontrollmomentet. Riksprovplatser har utsetts för vissa områden. men en betydande del av tvingande provning sker utanför riksprovplatssystentct. Riksdagen har nyligen antagit en ny lag (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. (prop l985/X6:27. NU ö. rskr 96). som fr. o. m. den l februari 1986 ersatt den tidigare riksprovplatslagen frán är 1974. Efter det att den nya lagen nu trätt i kraft gäller följande ansvarsfördelning för dc grundläggande delarna av systemet för obligatorisk kontroll.

- Föreskrifter med krav pil produktegcnskaijver etc. och ordning för kontroll av dessa utfärdas av myndigheter med särskilda hemyndiganden. F. n. finns ett 30-tal myndigheter med sådana bcntyndigandcn. Det är den föreskrivandc myndigheten som bestämmer cgenskapskravcn, vad som skall provas och på vilket sätt samt också vilket organ som skall eller får utföra provningen. - Provning eller annan likande undersökning utförs av riksprovplats (RPP) eller auktoriserad provplats (APP) eller som övervakad egenkontroll. Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten vid RPP. På RPP ställs krav på sakkunskap och objektivitet samt att den har en oberoende ställning. Med undantag av kravet på oberoende gäller motsvarande också för en APP. Som en följd av detta kan flera, inbördes konkurrerande, APP tttscs för ett och samma omrâde. APP, som tidigare inte kunde utses för obligatorisk kontroll genom provning. skall nu kunna utses även för sådan. Attkttwrisationen gäller provningsorganets tekniska kompetens inom ett visst område. Enligt den nya lagen kan tillverkarens provningsresultat utnyttjas i större utsträckning än tidigare. - Kontroll utövas av föreskrivande myndighet eller RPP efter delegation. Normalt överlåts kotttrolltttotnentet (godkännandebeslutet) på RPP. Det är alltid lämpligt att göra så niir jämförelsen mellan provningsresultatet och förcskriftskravct är cnkel att göra. Överlåtelse av formella godkännandebeslut till APP är inte möjlig.

Central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik är statens mät- och provrâd (MPR). Organisationen med RPP och APP är i sig inte tvingande. Det är de myndigheter som utfärdar föreskrifter som dcls kräver visssaegenskaper hos produkten, dels beslutar om hur kontrollen skall utföras. Syftet med den nya lagen är att erbjuda en ordning för en flexiblare kontrollorganisation.

2.3 Föreskrifter och .rmntlttrtlisørirtg

l myndigheternas säkerhetsarbete har standardiseringsarbcte på både nationell och internationell nivä fått en viktig och ökande betydelse. Myndigheterna anknyter ofta i sina föreskrifter på olika sätt till standarder. Med standard avses i detta sammanhang en regel som innehåller problemlösningar för återkommande tillämpning som utarbetats i samförstånd och fastställts av ett erkänt organ. Standarder kan fastställas av internationella. regionala eller nationella organ. Standard kan ha vid tillämpning men ocksåi avse en bransch eller ett enstaka företag. Även dokumentet som sådant kallas ibland standard. Av särskilt intresse här är standarder som avser produkters egenskaper och utförande och som också ofta anger provningsmetoder för att fastställa dessa. Svenskt nationellt standardiseringsarbete och deltagande i internationellt och regionalt standardiseringsarhete sker inom ett antal svenska standardiscringsorgan med SlS-Standardiseringskomfnissioncn i Sverige som centralorgan. De svenska standardiseringsorgztnen är enskilda organ med oberoende ställning. Den svenska standardiseringsverksatnheten finansieras till ca 30 % av medel från staten. ca 30 % av medel från näringslivet och till ca 40 % av medel från egen försåiljttingsvcrksamhet. Att föreskrifter på olika sätt kan harmoniseras gentemot både andra inhemska och utländska föreskrifter har stor betydelse både för dem som skall uppfylla kraven och dem som skall kontrollera att de uppfylls. Många myndigheter deltar (liirför pä olika sätt direkt i internationellt myndighetssamarbete liksom i nationellt och internationellt standartliseringsarbete. l standardiseringsarbetet tas hänsyn till myndigheternas föreskrifter och synpunkter. Samarbetet är dock informellt och det är standardiseringsorganet som fastställer standartlen. Många nationella standardiseringsorgan upprätthåller s. k. certifieringssystem. som enligt särskilda regler ger tillverkare rätt att förse sina produkter med ett märke som anger att produkten ttppfyller funktions- och kvalitctskmv i en viss standard. Som regel krävs typprovning av produkten och att provningsresultat visar att standardens krav är uppfyllt. Ofta krävs också inspektion av tillverkningsstället varvid tillverkaren förbinder sig att lämna standardiseringsorganet tillträde till tillverkningsstiillett. lager, m. m. l Sverige har SlS en sådan eertifieringsvcrksamhet och lämnar, om alla villkor för märkning är uppfyllda. en certifieringslicens till tillverkaren. Denne får därmed tillstånd att märka sin produkt med det av SlS inregistrerade SlS-märket. Det förekommer även att t. ex. provningsorgan erbjuder certifiering och lämnar tillständ till särskild märkning. Standarder tttarbetzts även for kvalitetssäkring för olika områden, såsom

kontroll m. m. llur eventuell övervakning av tillämpning av tillverkning. sådana standarder skall ske är för närvarande en aktuell fraga.

2.4 Internationell utveckling

Internationellt har på senare tid skett en snabb utveckling vad gäller produktsäkerhetskontrollen och frågor i anslutning därtill. Produktansvaret för tillverkare och importör har skärpts, Ett nytt direktiv för de europeiska gemenskaperna (EG) med krav på strikt skadeståndsansvar för farliga produkter har nyligen antagits och för svensk del bereds för närvarande motsvarande fraga inom regeringskairsliet. Detta och andra tidigare nämnda utvecklingstendenser har lett till ökande kvalitetskrav och skärpta krav på egenkontroll inom industrin. l det internationella samarbetet har frågan om borttagande av tekniska handelshinder (TBT) fått en framträdande plats. Samarbetet utgår från de överenskommelser som Sverige ingått i GATT, i EFTA och i relationerna till EG. TBT-frâgorna har också en central plats i det samarbete som pågår mellan de nordiska rcgcringarnzn för att söka förverkliga syftet med Norden som hemmamarknzid. Sålunda pågår ett brett harmoniseringsarbete pá olika föreskriftsomâden inom Norden. lnom bl. a. EFTA och EG pågår motsvarande arbete. l*larmoniseringsarbetct syftar bl. a. till att underlätta handeln genom att samordna kravnivåcr och samt att kontrollordningar erkänna provningsresultat eller på annat sätt undvika dubbelkontrolller. Det finns skäl att här göra en åtskillnad. En fullständig harmonisering kräver att samma regler gäller i olika länder och att reglerna tilliitnpzts på ett enhetligt siitt. För svensk del kan det vara förenat med svårigheter att åstadkomma fullständig harmonisering på områden där vi infört andra systemlösningar eller en högre kravnivå än andra länder. Den yttre och inre miljön kan här tjäna som exempel. Även om en fullständig harmonisering av kravnivån inte alltid är möjlig att åstadkomma. ligger ändå ett värde i en harmonisering av kontrollordningar på så sätt att mät- och provresultat som tagits fram i ett land kan godtas som beslutsunderlag i ett annat land. Det betyder att utländska organ kan prestera underlag som godtas för kontroll i Sverige. Effektivast är naturligtvis om i ett land kan verifieras att de krav är uppfyllda som ett annat land kräver. ° Sverige har på olika sätt markerat sitt positiva intresse för harmoniserings- _strävandenzu Vid ministermöten mellan EG och EFTA har också undanröjande av olika slags handelshinder framhållits som särskilt angelägna åtgärder. På kontrollområdet har regeringen bl. a. tillsatt en utredning (l 1985:03) om en svensk zinpassning till liCszs regler om kontroll av elektrisk material (Dir l 1985:19). Syftet med utredningen är att utröna om en

anpassning till EGzs s. k. liigspiiitningsdirektiv kan ske utan att säkerheten eftersiitts. Utredningen har nyligen :tvliintnat sitt betåiitkaittle (Ds l 1986:1), Effektivare korttroll och underliittatl handel - förslag till nya regler för kontroll av elektrisk materiel. EG har inom ramen lör sitt zilhnåinita harmoniseringsarbete för att undanröja tekniska handelshinder antagit ett s. k. modelldirektiv. Det är uppbyggt med Iågspåinningsdirektivet som förebild och skall kunna tillämpas för andra produktgrupper. Den nya EG-modellen bygger på att produkter som uppfyller harmoniserade standarder skall förutsättas vara säkra. Systemet innebär att certifiering ofta ersätter myndighetsgodkännanden enligt den svenska modellen. l en s. k. vitbok från EG har nyligen som mål angivits att alla tekniska handelshinder mellan ECE-liiitderitai skall vara ttvlåigsitaitle iii* l*)).'. Nationellt byggs också upp auktoriszitionssystent för att garantera kvaliteten på provningsresultat. Ett auktorisationsorgzm prövar kompetensen hos ett laboratorium eller annat provningsorgzin. Dessa kan tillhöra en tillverkare eller vara fristående. Övervakning sker sedan av att kompetensen upprätthålls. Internationellt pågår för niirvairamtle ett aktivt sainarhete för att harmonisera de nationella auktorisationskraven. En del länder har genom avtal bekräftat överensstämmelsen mellan sina respektive auktorisationssystem. Sådant harmoniseringsztrlvete ökar sauinolikhetcn för att provningsresultat godtas över griiitserttat. Grunden för ett liknande auktorisationssystent i Sverige är lagd genom införandet av APP i den svenska lagen. De svenska riksprovplatserna är sedan Iiinge involveratde i ett internationellt samarbete lör att skapa ömsesidig tillit till provningsresultzit.

3 Fillkallande av en särskild utredare

3.! Allmänt

Den organisatoriska grunden för det svenska kontroll- och provningssystemet iir fastlagd genom riksdagens nyligen fattade beslut om lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. Den nya lagen utgör det yttre ramverket till föreskrivande myndigheters beslut om kontrollnivå och kontrollortltting. Vid såitlatnai beslut Inaste Itåinsyn tas till den tidigare beskrivna utvecklingen inom industrin med bl. a. alltmer avancerade system för kvalitetsstyrning. l propositionen framhölls att kontrollordningarnzt inte får innebära att industrin iisamkas onödiga kostnader. Som framgått pñgiir vidare en inleritationell utveckling som kan få stor betydelse för Sverige och svensk industri. Marknadernas internationalisering innebiir att den páigiientle ltarmtvniseringsprocessett av sáiviil kravnivaer och

ordningar för hur kontrollen av att kraven är uppfyllda kommer att fortsätta. En sådan utveckling underlättar det vidare europeiska samarbetet. För att vi i harmoniseringsprocessen på detta område skall kunna tillvarata våra intressen på bästa sätt krävs att vi har en god handlingsberedskap, vilket bl. a. innebär att vi noga bör följa den internationella utvecklingen och analysera hur Sverige på effektivaste sätt skall kunna påverka resp. anpassa sig till denna. Detta år nödvändigt inte minst för att vi skall kunna hävda de säkerhetskrav vi anser befogade. Som en utgångspunkt för beslut om kontrollordningar gäller att de så långt som möjligt bör vara förenliga med de internationella. En strävan bör vara att uppnå ömsesidiga erkännanden av provningsresultat och helst också kontroll. För att ge underlag för beslut i fråga om kontroll genom teknisk provning bör en särskild utredare tillkallas. Utredaren bör ha till uppgift att dels kartlägga den pågående internationella utvecklingen på området, dels bedöma vilka konsekvenser denna utveckling kan få för svenskt vidkommande samt lämna förslag till eventuella åtgärder i fråga om kontrollordningar m. m. Regeringen har tillkallat en särskild utredare (K 1985:03) för att bl. a. se över organisationen av och reglerna för den verksamhet som består i formulering av tekniska villkor samt provning och godkännande av teknisk utrustning som är avsedd att anslutas till allmänna telenätet. Vidare har en kommitté (S 1985:03) för att utreda frågan om regeringen tillkallat medicinteknisk säkerhet. Utredaren bör informera sig om nu nämnda och annat relevant utredningsarbete så att onödigt :luhhclairhetc ttndviks.

3.2 Inriktning av arbete!

Kartläggningsarbctet bör koncentreras till det kontrollområde som staten reglerar, men även det formellt frivilliga området bör ägnasuppmärksamhet. Utredaren bör behandla den internationella utvecklingen inom GATT. EG och EFI A samt harmoniseringsarbetet dem emellan. Vidare bör uppmärksammmzts det arbete som bedrivs på rtortlisk basis. samt de_tbilaterala och multilaterala arbetet som bl. a. resulterat i överenskommelser mellan olika nationella provningsorgan. l kartläggningsarbetet bör utredaren kunna utnyttja befintligt material samt ta i anspråk kunskap och erfarenhet hos bl. a. kommerskollegium (KK). Nordtest och MPR. Utifrån denna kartläggning och iakttagna utvecklingstendenser bör utredaren göra en bedömning av vilka konsekvenser för svenskt vidkommande som kan förutses. Därvid bör ingå frågor huruvida ändringar eller anpassningar av kontrollordningar i det svenska systemet är nödvändiga för att inte försämra svenska företags konkurrenskraft på den internationella

marknaden. För tydlighetens skull vill jag påpeka att utredarens överväganden och förslag inte bör avse nivån på säkerhetskraven. l uppdraget ingår heller inte att ifrågasätta den ordning som gäller inom arbetsmiljöområdet. som innebär att arbetsmarknadens parter deltar i utformningen av de svenska föreskrifterna. Vad uppdraget gäller är att mot bakgrund av bl. a den internationella utvecklingen ge underlag för beslut avseende regler om hur kontrollen av säkerhetskraven bör utformas för att tillgodose olika aspekter. Det år naturligt att utredaren i sitt analysarbete även tar upp frågor om Standardisering i den mån de har anknytning till området Kontroll genom teknisk provning. Standardisering innebär i sig otvetydiga fördelar. Den torde bl. a vara en förutsättning för att uppnå goda resultat i det pågående harmoniseringsarbetet. Standardiseringen aktualiserar dock flera frågor, Som exempel kan nämnas den närmare samverkan och ansvarsfördelningen mellan föreskrivande myndighet och standardiseringsorgan. En annan viktig fråga gäller möjligheterna till insyn och påverkan från olika intressenter, som industrin. bl. a. olika typer av företag, och arbetsmarknadens parter. Utredaren bör belysa dessa frågor. På grundval av kartläggnings- och analysarbctet bör utredaren även belysa konsekvenserna för myndighetsorganisationen. Redan av den nya provningslagstiftningen följer att MPR får ett ökat ansvar. Den omständigheten och utredarens kartläggning bör bilda grund för överväganden om eventuella behov av precisering av myndighetens framtida uppgifter, organisation m. m. Uppdraget bör begränsas till riktlinjer i detta avseende. l fråga om konsekvenser för myndighetsorganisationen skall utredaren vid :arbetets pâbörjantle. samt vidare under arbetets gång. informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central huvudorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

3.3 .Yamrdd och tidsplan

l sitt arbete bör utredaren eftersträva en bred samverkan med myndigheter, näringsliv och andra intressenter. Utredaren väljer själv i vilka former och i vilken omfattning denna samverkan skall ske. För egen del vill jag peka på möjligheten att till utredningen knyta en referensgrupp. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Utredaren bör redovisa sina förslag före den 30 juni 1987.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har :infört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor inom området kontroll genom teknisk provning att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utredningen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

S Beslut

Regeringen ansluter sig till förcdragandcns överväganden och bifaller hans hemställan.

(lndustridepartementet)

STANDARDISERINGSVERKSAMHETEN

1 INLEDNING

- är ett Standardisering systematiskt uppordnings-, urvals- och regelbindningsarbete. Dess roll i samhället är att underlätta framställning, distribution och användning av varor och tjänster.

- har starkt Standardiseringen samband med den tekniska utvecklingen och bidrar i samverkan mellan olika länder till att undanröja tekniska handelshinder.

- Genom standardisering av grundläggande begrepp, produkter, material och metoder.

. skapas enhetlig terminologi . samordnas mått och dimensioner . begränsas antalet varianter . beskrivs och specificeras funktioner och egenskaper . fastläggs metoder för provning, kontroll, beräkning m.m.

- bedrivs i samverkan Standardiseringen mellan berörda samhällsintressenter - främst användare, tillverkare och myndigheter - i avsikt att uppnå väl förankrade och tekniskt-ekonomiskt optimerade lösningar.

- resulterar på så sätt i överens- Standardiseringen kommelser som inte tvång utan genom sitt innegenom håll leder till allmän tillämpning.

- Standardiseringen kan bedrivas på olika nivåer.

. över gränserna (internationell och regional standardiserinq) . inom ett land (nationell standardisering) . inom en bransch eller ett företag (branschoch företagsstandardisering)

- resultat benämns standarder. Standardiseringens

- En standard är en regel som innehåller entydigt för återkommande tilldefinierade problemlösningar och som utarbetats i samförstånd samt fast» lämpning ställts av ett erkänt organ.

- Standarder kan fastställas av internationella, rvnationella men också inom en gionala eller organ, bransch eller ett enstaka företag.

2 ORGANISATION OCH ARBETSUPPGIFTER

2.1 Svensk nationell standardisering

2.1.1 Allmänt

För svensk nationell standardisering och för medverkan i internationell och regional svarar standardisering vtt antal svenska med SIS standardiseringsorgan Standardiseringskommissionen i Sverige som centralorqan och med de övriga anslutna till SIS. De svenska standardiseringsorganen är enskilda organ med oberoende ställning. Organisationsstrukturen framgår av figur 1.

2.1.2 SIS - i Standardiseringskommissionen Sverige

SIS, som bildades år 1922, är sammanhállande organ för standardiseringsarbetet i Sverige. SIS är en förening med stadgar fastställda av regeringen, vilken också utser SIS ordförande.

Medlemmar är näringslivsorganisationer, branschföreningar och andra institutioner i samhället. De centrala organen inom SIS är fullmäktige, styrelse, verkställande direktör och teknisk nämnd. Dessutom är ett antal fackorgan anslutna till SIS genom särskilda

överenskommelser avseende standardiseringsarboto inom angivna fackomráden.

Fackorganen är Byggstandardiseringen (BST), Metallnormcentralen (MNC), Svenska Elektriska Kommissionnn (SEK), Sveriges Mekanstandardisering (SMS) och från är 1988 Informationstekniska Standardiseringen (SIS-ITS). För områden som ej täcks av fackorganens verksamhet finns inom SIS en standardiseringsgrupp (SIS-STG) som 1 juli 1988 också blir ett självständigt fackorgan. Därutöver samverkande organ för vissa avgränanknyts sade uppgifter.

i; ,yo s-*t ;L,I 9:32» v

FIGUR 1.

Fullmäktige består av representanter för medlemmarna samt företrädare för ett antal statliga verk och myndigheter.

För SIS standardiseringsgrupp tillsätter SIS styrelse en gruppstyrelse som i sin tur tillsätter huvudkommitéer för avgränsade standardiseringsområden.

De av fackorganen och standardiseringsgruppen utarbetade standardförslagen fastställs som svensk standard (SS) av SIS tekniska nämnd. En förutsättning för fastställelse är att förslagens formella behandling följer de av nämnden fastlagda reglerna. Frågor rörande teknisk samordning och andra ärenden av gemensam karaktär i det nationella standardiseringsarbetet handläggs av SIS.

I SIS övriga uppgifter ingår att svara för utgivning och försäljning av svensk standard, att tillhandahålla certifiering av varor som uppfyller kraven i svensk standard - - samt att SIS-märkning ge teknisk upplysning och information om standarder och standardisering. SIS uppdrag framgår av figur 2.

SIS

uppdrag

aummmå .._ ...““H“*“F -3 ,, r_ . 6 . I

/O Svenk Medartuum: \

ürwmd üukh imåd Fáüi :nam l

Mum.: :Il- M,...

..

ändå-Hg; hylla ...magin

.. . . ...ha

FIGUR 2

2.1.3 Byggområdet

Byggstandardiseringen, BST, svarar för standardisering på byggområdet. BST:s medlemmar är myndigheter, institutioner, sammanslutningar och företag inom byggbranschen. Byggstandardiseringens organ är fullmäktige, styrelse, kansli och tekniska kommittéer.

BST:sarbetsområde omfattar:

0 Modulkoordinering o Mätteknik 0 Provningsmetoder 0 Byggritningar 0 Installationsteknik 0 Inredning o Värmeisolering 0 Byggnadskonstruktioner o Byggkomponenter 0 Byggvaror

2.1.4 Metallomrádet

Metallnormcentralen, MNC, svarar för standardiseringen metallomrádet. MNC:s styrelse består av medlemmar på tillsatta sammanslutningar och av organisationer, inom stál- och metallvarubranschen. MNC:s företag är teknisk huvudkommitté med arbetsutövriga organ skott, teknisk byrå samt tekniska kommittéer.

MNC:s arbetsområde omfattar:

Allmänna tekniska leverans- och kontrollbestämmelson Materialprovning

00000 Järn och stål Icke-järnmetaller Formvaror

2.1.5 Elområdet

Svenska Elektriska Kommissionen, SEK, är dels svensk nationalkommitté av IEC och av CENELEC, dels fackorgan för svensk standardisering på elområdet. Högsta beslutande organ är som består fullmäktige, av representanter för myndigheter, statliga verk och provningsinstitutioner, organisationer representerande tillverkare och användare av elutrustning samt organisationer representerande producenter och distributörer av elenergi. Övriga organ är styrelse, centralkansli samt tekniska kommittéer.

SEK:s arbetsområde omfattar:

0 Grundstandard och övergripande standard (t.ex. för terminologi, symboler, storheter och enheter, miljöklasser och miljötâlighet, isolationsniváer, kapslingsklasser, skyddsklasser) O Mätteknik O Elsäkerhet O Material för elapplikationer 0 System, utrustningar, maskiner, och ledapparater ningar för produktion, överföring, distribution och användning av elenergi 0 Elinstallationer med tillhörande och utrustningar apparater 0 System, utrustningar och apparater för elektroniska tillämpningar 0 Industriell processtyrning o Akustik, ljud, bild

2.1.6 Mekanområdet

Sveriges Mekanstandardisering, SMS, svarar för standardiseringen inom det mekanisk-tekniska området. SMS standardiseringsarbete stöds av mekanbranschens före-

verk och myndigheter tag och organisationer, statliga samt andra av SMS verksamhet intresserade parter. Dessa är representerade i SMS fullmäktige - SMS högsta organ är styrelse, teknisk beslutande organ. Övriga och tekniska kommithuvudkommitté, planeringsgrupper till vars finns ett kansli under ledtéer förfogande ning av en verkställande direktör.

SMS arbetsområde omfattar

Grundläggande standard Konstruktionselement Kraftöverföringslelement Produktionsmedel Bilar Närtransporter Byggmaskiner och ventilationsutrustningar

OOOOOOOOOOOOOOOO

Värme, kyl- Motordrivna trädgårdsredskap Lantbruks- och skogsmaskiner Rör och rörledningar, rörledningsarmatur, tryckkärl Brandmateriel och utrustningar för räddningstjänst Bnergiomvandlare och kärnteknik Lås och beslag Förbränningsmotorer och gasturbiner Skeppsteknik

2.1.7 Informationsteknologiområdet

inom informationsteknolo- Standardiseringsverksamheten bedrivs från år 1988 av ett fristående, till giområdet SIS anslutet Informationstekniska Standarfackorgan, diseringen, SIS-ITS.

SIS-ITS arbetsområde omfattar

o Grundläggande informationsteknologi (IT) 0 Finansiella system 0 Handelsdatautbyte o IT-utrustning 0 Mikroprocessorer

2.1.8 SIS Allmänna Standardiseringsgrupp

För områden där fackorgan saknas handläggs standardiseringsarbetet inom SIS Allmänna Standardiseringsgrupp, SIS-STG. Standardiseringsgruppens organ är gruppstyrelse och huvudkommittéer samt tekniska kommitéer. Varje huvudkommitté ansvarar för visst avgränsat arbetsområde och sammansätts av representanter för organisationer, myndigheter, institutioner och företag inom berörda branscher.

SIS-STG:s arbetsområden omfattar

Administrativ teknik och dokumentation Allmänna grunder och tvärteknik (t.ex. máttsystem) och

000000 Miljö miljöpåverkan Livsmedel och foder Icke-metalliska material Konsumentvaror och säkerhetsteknik (t.ex. personlig säkerhetsutrustning) o Förpackning och distribution

2.1.9 Samverkande organ

samverkande organ ansvarar efter överenskommelse med SIS förvissa avgränsande uppgifter. För närvarande är Försvarets Materielverk, FMV; IVA:s Kran- och Hisskommission, IKH; Sjukvårdens och socialvårdens

och rationaliseringsinstitut, Spri; Statens planerings- Tekniska Nomenklaturcentralen, TNC provningsanstalt, SP; anknutna som samverkande organ till SIS. De med SIS avtalade arbetsuppgifterna inom standardiseringen framgår 1. I denna redovisas även arbetet av appendix bilaga inom IVA:s TKK, eftersom förhand- Tryckkärlskommission, lingar pågår om anknytning av TKK som samverkande organ till SIS

Standardiserande och normerande organ i 2.1.10 övrigt

En rad och enskilda organisationer utarbetar statliga föreskrifter, och normer som liknar standard regler eller som täcker områden där standard kan förekomma. Med flera sådana organisationer har SIS och fackorganen ett nära samarbete (jfr 2.1.8) och i några fall deras genom SIS. En summarisk översäljs publikationer sikt över dessa organ återfinns i den av SIS årligen

utgivna Standardkalendern.

2.1.11 Svensk bransch- och företagsstandardise-

ring

Inom olika branscher och individuella företag pågår standardisering som ett led i rationaliseringsarbetet för och användning. I största produktframställning baseras bransch- och företagsmöjliga utsträckning standard och internationell standard. på nationell urval från dessa eller kompletterar Man gör vanligen av intresse för branschen dem med specifika uppgifter eller Större företag har ofta en särskild företaget. standardiseringsavdelning.

är i motsats till Bransch- och företagsstandardisering nationell standardisering inte internationell och

öppen för alla berörda parter utan endast för de egna intressenterna.

2.1.12 Kvalitetsmärkning

Ett komplement till standardiseringen är kvalitetsmärkning 1 form av certifiering. En vara som uppfyller kraven i svensk standard kan efter ansökan hos SIS av tillverkaren eller säljaren förses med SIS inregistrerade varumärke - SIS-märket - vilket innebär att den överensstämmer med svensk standard och kontrolleras göra det.

Det är inte alla standarder som kan leda till SISmärkning. I allmänhet krävs att alla väsentliga egenskaper hos produkten täcks av standard, så att uppfyllandet av standarden verkligen motsvarar en viss kvalitet hos produkten. SIS-märket är alltså ett kvalitetsmärke, som anger produktens kvalitet som helhet, inte bara i vissa avseenden.

Tillverkare eller försäljare/importör av en vara ansöker om tillstånd att få använda SIS-märket. Efter godkänd typprovning lämnas tillståndet, och tillståndsinnehavaren garanterar då att varan fortlöpande håller samma klass. SIS å sin sida gör regelbundet stickprovskontroller, och SIS-märkningstillstândet kan dras in om produkten då inte uppfyller standardens krav.

Förutom nationell märkning tillämpas nordisk märkning inom INSTA-samarbetet. Detta innebär att tillstånd utfärdat av ett nordiskt land erkänns utan särskild prövning även i de övriga nordiska länderna. Motsvarande internationell märkning är under utveckling inom Västeuropa (CEN) och globalt inom ISO. Kvalitetsmärkning av elektronikkomponenter handhas av CENELEC och IEC.

2.1.13 Övriga med standardisering förknippade verksamheter

Till den svenska standardiseringen är knutna olika verksamheter som syftar till att främja standarders tillämpning genom rådgivning, utbildning, information etc. De svenska standardiseringsorganen upprätthåller således av Kommerskollegium en av de två på uppdrag svenska upplysningscentralerna gällande svenska tekniska regler som inrättats enligt överenskommelsen inom GATT om tekniska handelshinder.

Under år 1986 har standardiseringsorganen också introducerat helt nya informationstjänster gällande aktuella standardiseringsprojekt. Dessa nya tjänster, Standard Respons och Standard Radar, bygger på den information Sverige får tillgång till via de europeiska standardiseringsorganen, CEN/CENELEC, inom ramen för den informationsprocedur som EG och, för standarder, åven EFTA upprättat.

Standardiseringsorganen medverkar också tillsammans med svenska provningsorgan, Kommerskollegium och Exportrådet i Teknisk Exportservice och ställer därmed kunnande och kompetens till svenska exportföretags förfogande när det gäller att identifiera och kartlägga produktkrav i andra länder.

SIS har också deltagit i uppbyggnaden av den datorbaserade tekniskt-ekonomiskt inriktade söktjänsten TESS Sökservice som bl.a. ger möjlighet för standardiseringens intressenter att från egen dataterminal via telekommunikation söka i databaser över svensk, internationell och utländsk standard.

För att driva konsultations- och utbildningsverksamhet i samband med standardisering inom och utom Sverige bildade SIS år 1978 SIS Service AB, SISAB.

2.2 Internationell standardisering

Det internationella standardiseringsarbetet bedrivs dels av organ helt specialiserade pá standardisering och samhörande aktiviteter, dels avorgan vilka vid sidan av andra arbetsuppgifter också bedriver viss standardiseringsverksamhet. Enligt en bl.a. av ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och GATT (organisationen för General Agreements on Tariffs and Trade) tillämpad nomenklatur (jfr ISO Guide 2-1986) benämns de specialiserade organisationerna “international standards organizations (standardiseringsorgan) och de övriga international standardizing bodies (standardiserande organ).

Det finns två specialiserade standardiseringsorgan med global verksamhet nämligen ISO (International Organization for Standardization) och IEC (International Electrotechnical Commission), båda med centrasekretariat i Genêve.

Medlemskap i dessa båda organ är öppet för alla länder.

Medlemmar är nationella standardiseringsorgan, ett från land. SIS - i varje Standardiseringskommissionen Sverige representerar Sverige i ISO och SEK, svenska Elektriska Kommissionen representerar Sverige i IEC.

ISO hade i juni 1987 90 medlemmar, därav 74 ordinarie medlemmar och 16 korresponderande medlemmar.

IEC bildades år 1906 och är därmed den äldsta av de internationella standardiseringsorganen. IEC har 42 medlemmar.

Bland de standardiserande organen märks en lång rad organisationer, huvudsakligen av myndighetskaraktär t.ex.

CCITT för informationsteknik Codex Alimentarius för födoämnen WHO för hälso- och miljöfrågor

För undvikande av parallellarbete och överlappande aktiviteter föreligger avtal om samverkan (Liasion) mellan ISO och IEC á ena sidan och de övriga organisationerna å den andra.

2.3 Regional standardisering

Den regionala standardisering som i första hand är av intresse för Sverige, är den som bedrivs inom Västeuropa och Norden.

Det västeuropeiska regionala standardiseringssamarbetet kan ses som ett komplement till det globala, och har som bakgrund bl.a. de krav och önskemål på harmoniav standarder som uppkommit i samband med sträsering vandena inom EG och EFTA att genom harmonisering av tekniska undanröja tekniska handelshinder. En regler är att få samståmmig tillämpning inom huvuduppgift av de internationella standarderna från ISO Europa och IEC. På motsvarande sätt som på global nivå finns det tvâ specialiserade europeiska standardiseringsor- CEN (där SIS Sverige) för icke gan: representerar elektriska områden och CENELEC (där SEK representerar Sverige) för det elektrotekniska området.

finns inom Västeuropa ett an- På det regionala planet tal som vid sidan om andra arbetsuppgifter beorgan driver viss standardiseringsverksamhet. De viktigaste av dessa organ är

CEPT (De västeuropeiska teleförvaltningarnas samarbetsorgan) för informationsteknik

CECA (EG:s organ för stálsamarbete) för stálstandardisering

AECMA (den västeuropeiska flygindustrins samarbetsorgan) för standardisering inom flygplansomrádet.

CEN och CENELEC samverkar på olika sätt med dessa och andra motsvarande organ i avsikt att att deras uppnå standardiseringsresultat fastställs som Europeisk Standard (EN). Genom avtal med CEN kan de organ som så önskar och som uppfyller kraven på allsidig representation i standardarbetet som samverkande anknytas organ (Associated Bodies, ASB).

På det nordiska planet sker samarbetet inom INSTA

(Internordisk Standardisering). Verksamheten grundar sig på ett samarbetsavtal mellan standardiseringsorganen i de nordiska länderna. Uppgiften är att genom systematiserat samarbete och informationsutbyte dels åstadkomma likalydande nationella dels standarder, genom fördelning av arbetet bidra till ett bättre utnyttjande av standardiseringsorganens resurser. Man strävar efter ett samordnat i de internauppträdande tionella organisationerna ISO, IEC, CEN och CENELEC, samt en samordnad tillämpning av internationella rekommendationer och standarder.

3 ARBETSFORMER

Initiativet till en ny standard kan komma från olika håll - i princip kan vilken instans som helst, enskild eller samhällelig, vända sig till ett standardiseringsorgan med förslag om att standardisering bör sättas i gång på något visst omrâde. I praktiken tas ofta initiativet av företag eller myndigheter - ibland genom en redan bildad kommitté - som i sitt arbete uppmärksammats pá nya behov av standarder. Ofta initieras även arbetet på den internationella eller regionala nivån.

Standardiseringsorganet - SIS-STG eller ett fackorgan - och fördelar till planerar uppgifterna befintliga tekniska kommittéer. Gäller ärendet en helt ny standardiseringsuppgift måste en ny kommitté bildas. Kommittén, i vilken all sakbearbetning och diskussion äger rum, sätts samman av experter som representerar olika intressen inom området - det kan vara tillverkare, användare, statliga verk, organisationer eller institutioner. Man eftersträvar alltid att göra kom» mittén så representativ som möjligt för alla intresserade parter i den aktuella standardiseringsuppgiften.

Normalt finns bara en representant för standardiseringsorganet i kommittén - det är kommitténs tekniska sekreterare. I sEK:s kommittéer är det vanligt att även den tekniska sekreteraren kommer utifrån, medan de tekniska sekreterarna inom SIS-STG, BST, MNC och

SMS oftast är anställda vid standardiseringsorganets

kansli.

Kommitténs är att arbeta fram ett förslag till uppgift svensk standard. Ofta baseras arbetet på internationella standarder eller standardförslag. Utredningar och undersökningar gjorda inom organisationer eller företag används även som underlag för arbetet - ibland kan också kommittén initiera sådana undersökningar. Under arbetet hålls kontakt med motsvarande internationella och medlemmar i kommittén deltar även i kommittéer, det internationella arbetet. Ibland är det internationella arbetet så dominerande att kommitténs huvuduppblir att skapa underlag för nationella ställningsgift i den internationella kommittén för att däritaganden arbetet och skapa förutsättningar för genom påverka att den internationella standarden kan accepteras nationellt. Vanligast är att arbetet nationellt och internationellt sker parallellt.

När kommittén arbetat fram ett förslag till standard sänds detta ut på remiss. Remissen går till företrädare för såväl tillverkare som användare i form av föremyndigheter etc. som berörs av tag, organisationer, Härvid nås även de intressenter som inte förslaget. finns i kommittén. Samtidigt anmäls representerade i tidskriften MÅNADENS STANDARD och i fackförslaget På det sättet vill man försäkra sig om att pressen. alla som är intresserade av förslaget får möjlighet att Formellt är minimitiden för en remiss yttra sig. veckor, men i praktiken är den oftast längre. fyra

sedan av kommittén med an- Standardförslaget bearbetas Blir det många ändringar kan ledning av remissvaren. en gång till - annars går förförslagetgå ut på remiss vidare till huvudkommitté eller fackorgansstyreln slaget se för godkännande.

Först därefter kan förslaget anmälas till SIS Tekniska nämnd för fastställelse som svensk standard. Tekniska nämnden bedömer dá om standarden de uppfyller allmänna, tekniska och formella krav som bör ställas på den, om den är riktigt utformad och om den är tillfredställande samordnad med andra báde standarder, nationella och internationella. Om Tekniska nämnden avvisar förslaget går ärendet tillbaka till kommittén för förnyad behandling.

I särskilda fall kan SIS fatta beslut om styrelse fastställande av en svensk standard som från Tekniska nämnden hänförts till styrelsen.

Gângen av ett från standardiseringsprojekt initiativ till standard framgår av figur 3. Det tidsmässiga sambandet mellan nationellt och internationellt arbete åskådliggörs av diagrammet i figur 4. Man strävar efter att så snart en internationell standard föreligger, motsvarande svenska standard också skall kumma ges ut. Detta kräver att arbetet bedrivs parallellt på såväl nationell som internationell nivå. När så är möjligt ikraftsätts den internationella (ISO, IEC) eller västeuropeiska (CEN) standarden i oförändrat skick som svensk standard.

IÅÃQIÃ ?Od 2376377 _IÄ

Iuununouuu ;han nuu: -clnannu unuauuv { KT! uno-autumn _ _ ant-ua:zman anv-oc. au :nunnan

nanm-man anammat.

rusta-lv uu

I:nunnannano-anno: Stadium-sa m

?IGUR 3.

a

ii.:

...i En 1 v;

§33.: ...Piel

?...303 . _ _ . _ .

?ovala

url.: :.20

552:_ 8:5

. . . . . .

1255-3356

.a

:En :sö

Om: uu.

:_52

. . _ . . .

...IS .#30

1-092;

. . . . . .

5:05.30

insug-lån

:En

Du: uu_

. . . . . .

.B22 ...sin :ä: 3:05_

4 OMFATTNING OCH INRIKTNING

Som framgår av beskrivningen i avsnitt 3 ovan är det svenska standardiseringsarbetet i mycket stor utsträckning knutet till internationell och regional standardisering.

För att beskriva omfattningen och inriktningen av det svenska standardiseringsarbetet måste därför svensk medverkan i internationell och regional standardisering beaktas (se 4.3.2 nedan).

Omfattningen av det internationella och stanregionala dardiseringsarbetet beskrivs dessutom separat i avsnitten 4.1 och 4.2.

4.1 Internationell standardisering

4.1.1 ISO

Det tekniska arbetet inom ISO resulterade under år 1987 i ca 600 nya och reviderade ISO-standarder. Man behandlade ca 20 000 arbetsdokument. Antalet ISOstandarder uppgick i juli 1987 till 6 522.

Standardiseringsarbetet bedrivs i 164 tekniska kommit-

téer med 646 underkommittéer och ca 1 600 arbetsgrupper.

ISO har på sitt arbetsprogram ca 6 000 pågående projekt som nått olika långt

Färdiga förslag till internationell 1 625 standard (DIS)

förslag (DP) 2 377 Registrerade som ej nått förslagsstadiet (WI) 2 500 Projekt Under år 1987 registrerades 129 nya projekt, 230 pronådde stadiet för av förslag och 344 jekt registrering projekt blev färdiga förslag.

4.1.2 IEC

Det tekniska arbetet inom IEC resulterade under åren 1986/87 i ca 140 nya och reviderade IEC-publikationer. Man behandlade ca 10 000 IhC-dokument. Antalet IECpublikationer uppgick i januari 1987 till ca 2 000.

IEC har på sitt arbetsprogram ca 1 600 pågående projekt.

4.2 Regional standardisering

4.2.1 Regler och avtal i Västeuropa

Från den 1 januari 1986 gäller ett antal nya gemensamma procedurregler för de västeuropeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC och därmed också för de anslutna nationella standardiseringsorganen.

Den viktigaste av de nya reglerna gäller kravet på att fastställd Europeisk Standard (EN) fastställs och införs som nationell standard. Detta vare man gäller sig röstat för eller mot den europeiska standarden i fråga De nationella är alltså standardiseringsorganen skyldiga att inom ramen för sin legala faststälkompetens la varje EN som nationell standard och återsamtidigt kalla varje motstridig standard. Reglerna för s.k. Harmoniseringsdokument (HD) är något mindre rigorösa och vissa nationella avvikelser kan i särskilda fall tillåtas.

CEN/CENELEC har vidare antagit nya röstningsregler innefattande en kombination av majoritetsröstning med en röst per land samt en vägd stillestándsröstning; regler för nationellt arbete när arbete med ny europeisk standard pågår; regler för preliminär standard s.k. Europeisk Förstandard (ENV); regler för anslutning av samverkande organ samt regler för gemensamma tekniska kommittéer.

EG och CEN/CENELEC har när det gäller utarbetande av harmoniserade EN enligt mandat och beställning från EG tecknat ett avtal med allmänna (General riktlinjer Guide-lines) och ett ramkontrakt (Framework Contract) den 13 november 1984 resp. den 10 oktober 1985.

EFTA har i allt väsentligt anslutit till samma sig principer och regler som EG för samarbetet med CEN/

CENELEC. Ett avtal med allmänna riktlinjer för samar-

betet (General Guide-lines) och ett ramkontrakt för standardiseringsmandat (Framework Contract) undertecknades mellan EFTA och CEN/CENELEC den 30 april 1985 resp. den 28 januari 1986.

De allmänna riktlinjerna och ramkontrakten med EG och EFTA ställer i princip samma krav tillpå nationell lämpning som CEN/CENELEC:s egna regler.

4.2.2 CEN

Det tekniska arbetet inom CEN resulterade under âr1986 Antalet totalt uppgår till ca 160, i 18 nya standarder. varav den övervägande delen utgör Europeisk Standard och endast 2 är harmoniseringsdokument (HD), 211 (EN) inom de för närvarande 66 aktiva tekprojekt pågår niska kommittéerna.

4.2.3 CENELEC

Det tekniska arbetet inom CENELEC resulterade under år 1985 Antalet totalt till i 50 nya standarder. uppgår ca 100 EN samt 600 harmoniseringsdokument. 200 projekt inom de för närvarande 42 aktiva tekniska kommitpågår téerna.

4.2.4 INSTA

Genom att från år 1985 införa en möjlighet att registrera överensstämmande nationella standarder som minst två länder fastställt och inget annat nordiskt land motsatt sig har de nordiska standardiseringssökt tillmötesgå önskemålen om identifiering organen av harmoniserade nordiska standarder.

Eftersom nordiska länder är internationellt samtliga orienterade i sin standardisering och särskild INSTAsker för internationellt eller västregistrering ej standard bedöms antalet INSTAeuropeiskt harmoniserad registrerade standarder bli begränsat.

18 svenska standarder med Fram till juli 1987 hade INSTA-registrering fastställts.

4.3 Svensk standardisering

4.3.1 Nationell standardisering

Det totala antalet gällande svenska standarder uppgår för närvarande till ca 7 000. dessa blir Samtliga regelmässigt föremål för en översyn i de tekniska kommittéerna varvid beslur fattas om standarden kan fortsätta att gälla i oförändrat om den behöskick, ver revideras eller om den skall föreslås bli indragen.

Totalmängden standarder utgör därigenom en dokumentation av tekniskt-ekonomiska förhållanden som ständigt hålls aktuell. Varje år beslutar SIS tekniska nämnd om indragningar av ca 150 standarder, att jämföra med beslut om fastställelse av ca 500 nya eller reviderade standarder.

Under verksamhetsåret 1986/87 fastställdes 440 standarder, varav 303 var ny standard och 137 utgjorde revideringar av existerande standarder. 124 standarder drogs in under verksamhetsåret.

Årsproduktionen av standarder mätt i antalet standarder har genom åren ökat i endast begränsad utsträckning, medan antalet sidor per fastställd standard vuxit kraftigt. Se figur 5.

Antalet svenska standarder som svenska myndigheter hånvisar till i sina föreskrifter och allmänna råd torde ligga i storleksordningen 1 000 att jämföra med det totala antalet ca 7 000.

GällandesvenskstandardperJOjuni: Nüiøfülååül 1% emo 5.% :mo JÄ IW? 1.000

AntaldokumentI986/87 = 440 st

.; Antalsidor1986/87= 7 2I8 s!

FIGUR 5 .

4.3.2 Svensk medverkan i internationell standardisering

Sverige deltar aktivt i ett stort antal (115) av ISO:s totalt 164 tekniska huvudkommittéer (ISO/TC) genom s.k. P-membership och i samtliga IEC:s 81 motsvarande kommittéer.

Sverige har sekretariatsfunktion i21 tekniska huvudkommittéer och i 23 underkommittéer och 93 arbetsgrupper. Flertalet underkommittéer har arbetsuppgifter som i omfattning kan likställas med de tekniska huvudkommittéernas.

4.3.3 SIS-märkning för kvalitet

Den 1 juli 1987 fanns 353 SIS-märkningstillstånd inom 33 olika produktgrupper bland vilka märks lastpallar, plaströr, skyddshjälmar och skyddsskor, Värdeskåp samt ID-kort.

4.4 Andra länders standardisering

I de flesta västeuropeiska länder är standardiseringsorganen uppbyggda på ungefär samma sätt som i Sverige - dvs. som enskilda med mer eller mindorganisationer re stark anknytning till staten. Arrangemanget med ett centralorgan och fristående organ för vissa fackområden återfinns också i flera länder - bl.a. i Finland och Norge. I det internationella arbetet har Västeuropa hittills spelat en ledande roll. Standardiseringsorganen i Tyskland, Frankrike och Storbritannien är stora med mellan 500-1 000 anställda vardera och svarar tillsammans i runt tal för hälften av de tekniska sekretariaten inom ISO.

I USA har standardiseringsarbetet länge varit fördelat stort antal organisationer med American på ett National Standards Institute, ANSI, som centralt koordinerande ANSI har på senare år b1.a. ökat organ. insatserna på det internationella området kraftigt.

Standardiseringsorganen i öststaterna är statliga. standardiseringsorgan utgör ett eget Sovjetunionens ministerium och har även hand annetrologi, provning, och kvalitetskontroll. Standarderna i östländerna är inte frivilliga som i de allra flesta fall vanligen i väst, utan har närmast karaktär av föreskrifter. Även för gäller att man på senare år Sovjetunionen ökade insatser för internationell gjort kraftigt standardisering.

Standardiseringsarbetet var länge koncentrerat till industriländerna, men numera deltar många lågindustrialiserade länder i arbetet. Indien, t.ex. har en mycket stor standardiseringsorganisation med ca 1 000 anställda. Ofta ligger tyngdpunkten i arbetet i dessa länder på livsmedel och jordbruksprodukter. Vanligen har också standardiseringsorganet - som i de flesta fal] är statligt - mer vidsträckta uppgifter än motsvarande i I-länder. Man svarar t.ex. för allmän organ kvalitetskontroll av produkter, och en väl uppbyggd provningsanstalt ingår därför ofta i organisationen Även för U-länderna har det internationella arbetet stor betydelse.

De fem standardiseringsorgan som har störst engagemang i den internationella standardiseringsorganisationen ISO år:

Association de Normalisation, AFNOR (Frank- Francaise standard med beteckning NF rike), som utger

Aâréticáh

V Nåfiánal åtandáxfks Institute; YUSÅV;

* V 4 ANSI

8.13 - »Standardilérinixjskánhisstoneñ i

5 FINANSIERING

5.1 Finansieringskällor Finansieringen av standardiseringsorganens interna resurser sker genom - Kontantinsatser från näringslivet - Allmänt statsanslag - Uppdragsmedel från statliga verk och myndigheter samt byggforskningsmedel - Nordiska fondmedel - Försäljningsintäkter Finansieringens procentuella fördelning för hela standardiseringsverksamheten budgetåret 1986/87 framgår av figur 6.

WPDRÅGSMS DELFRÅN UTÅTUOÅ VERK OCH MYNDIGHETEN SAMT CVOGFORSKNINGS- MEDEL H S

ronsnuuuucsnuvnxnn 45s ALLMÄNT ITATSÅNSLAO ll I Rmñmmmmwm- Mmm Ni

KOWYANYIBÅTSE I FRÅN NÅRIIGLIVET” I

HMR6.

5.2 Kontanta medel från näringslivet

Kontanta medel från näringslivet till standardiseringsverksamheten kommer dels direkt från enskilda och

dels samordnat från olika närings-

statliga företag, De företag och organisationer som livsorganisationer. står för dessa kontanta medel är normalt intressenter i och därmed uppdragsgivare till standardiseringsorganen. Den helt delen av dessa medel utgör övervägande direkt stöd för det tekniska arbetet. Medlen utgör ett för standardisering inom ett visst dels ersättning fackområde, dels ersättning för bestämda, avgränsade Endast li en del av medlen från projekt. en mycket avser stöd för SIS centrala verksamnäringslivet het.

Ett stort resurstillskott från näringslivet är även att sakkunniga och experter utan kostnad för standardiseringsorganen ställs till förfogande i standardiseringsarbetet. Av totala antalet experter som medverkar kom-. mer 75-80 % från näringslivet. Detta är motiverat såväl genom näringslivets dominerande roll som tillverkare och användare av olika produkter som genom standardiseringens betydelse för främjande av den tekniska utvecklingen och underlättande av handeln över gränserna.

Från näringslivet har för budgetåret 1986/87 erhållits 25 500 kkr.

5.3 Anslag över statens budget

SIS är som sammanhállande organ för standardiseringsarbetet i Sverige den instans som över statsbudgeten tilldelas statsanslag för hela standardiseringsverksamheten, vilket fördelas på fackorgan, standardiseringsgrupp och central verksamhet.

För statsanslaget tillämpas fr.o.m. budgetåret 1966/67 den regeln att skall 60 anslaget utgöra % av näringslivets kontantinsatser till verksamheten. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 beräknas dessa 60 % på näringslivets bidrag året innan bidragsáret.

Det första statsanslaget till Standardiseringskommissionen år 1924 motiverades med standardiseringens betydelse för produktionen, för handeln och konsumenterna samt icke minst dess fördelar för staten själv som tillverkare och konsument.

Vid den bedömning som år 1965 låg till grund för fastställande av den s.k. 60 %-regeln om fördelningen av statens och näringslivets anslag till standardiseringen beaktades främst följande tre aspekter

. staten som tillverkare och förbrukare av förnöden-

heter

. handelspolitiska synpunkter

för den tekniska och . standardiseringens betydelse ekonomiska utvecklingen

den senaste har ytterligare en Under 20-årsperioden engagemanget från statens aspekt accentuerats,näm1igen sida avseende medborgarnas hälsa och säkerhet, den och inre forskning och utveckling i allyttre miljön, samt sammanhängande med energi- och mänhet frågor har efterfrågan från staresurshushâllning. Härigenom tens sida inom områdena miljö och på standardisering säkerhet, konsumentvaror samt energiteknik tilltagit och ett ökat utnyttjande av standardiseringsresultat vid föreskriftsarbetet har uppkommit.

Det allmänna statsanslaget uppgick för budgetåret 1986/87 till 13 393 kkr_

5.4 från statliga verk och myn- Uppdragsmedel digheter

år 1966 anfördes att det är I statsverkspropositionen att affärsverken vid sidan av allrimligt de statliga männa anslag lämnade ersättning för standarstatliga i de fall detta var kommersiellt modiseringsuppdrag tiverat och att standardiseringsorganen även borde kunna få ersättning från andra statliga organ för arbete som innebär en direkt avlastning av uppgifter från

vederbörande myndighet.

Efter år 1966 har i ökande utsträckning uppdragsmede] erhållits från de affärsdrivande verken, försvaret och andra statliga organ, vilka motiverats av dessa parters

behov av standardisering och standarder i egenskap av köpare och användare av varor och produkter av olika slag.

Medel har även lämnats av föreskriftsgivande myndigheter, vilka i anslutning till föreskrifter eller allmänna råd kan utnyttja resultaten av standardiseringsarbete framför allt när det gäller säkerhet, hälsa och miljö.

Det måste i detta sammanhang också framhållas att standardisering ofta är en effektiv väg att få till stånd allmän kännedom om och tillämpning av viktiga forskningsresultat och att överbrygga stadiet mellan utveckling och exploatering. Standardiseringen är därigenom många gånger att betrakta som slutsteget i forsknings- och utvecklingsarbetet. Därtill kommer att standardisering framtvingar en kontroll och i många fall en komplettering av uppnådda forskningsresultat för att en hållbar standard skall kunna konstrueras. Detta har uppmärksammats i regeringens prop. 1983/84:135 Industriell tillväxt och förnyelse, vari föredraganden uttalat att han finner det rimligt att även forsknings- och utvecklingsstödjande organ som t.ex. STU kan lämna stöd till standardiseringsprojekt som har ett med organens uppgifter sammanfallande syfte.

Statens råd för byggforskning ställer byggforskningsmedel till förfogande för standardiseringsuppglfter inom byggnadsomrádet.

I uppdragsmedel från statliga verk och myndigheter har för budgetåret 1986/87 erhållits 9 807 kkr.

5.5 Nordiska fondmedel

Nordisk fond för teknologi och industriell utveckling industrifonden) fastställer årligen en ram (Nordiska för bidrag till samnordiska standardiseringsprojekt inom INSTA-samarbetet. Inom denna ram har konkreta proutvalts bland ett antal förslag. För beviljande av jekt att skall vara gemensamma för anslag gäller projekten två eller flera nordiska länder och arbetsmässigt och klart De områden som för närvatidsmässigt avgränsade. rande prioriteras är informationsteknik, miljövårdsteknik, hälsovårdsteknik, materialteknik, transportteknik,

energiteknik.

I samband med diskussionerna kring en nordisk hemmamarknad har även direkta bidrag till standardisering från Nordiska Ministerrådet aktualiserats.

5.6 Försäljningsintäkter

Svenska var fram till år 1952 standardpublikationer så att endast skulle prissatta försäljningsintäkterna täcka och distributionskostnaderna. På förtryckningsav statens sakrevision höjdes år 1952 priserna slag så att ett ordentligt tillpå standardpublikationerna till även skulle erhålskott standardiseringsarbetet statsmakterna som näringslivet har sedan las. Såväl förutsatt att standardiseringsorganen tar tillvara dess möjligheterna till självfinansiering genom en lönsam Genom oliks åtgärder har försäljning. säljfrämjande ökat starkt försäljningen av standardpublikationer under den seraste 20-ârsperioden och försäljningsöverdvs. minskad med tryckskottet, försäljningsintäkten

och utgör nu ett betydel-

nings- försäljningskostnaden, sefullt bidrag till standardiseringsverksamhetens efter att öka finansiering. SIS strävar ytterligare

försäljningsöverskottet genom en aktiv marknadsföring och en aktiv prispolitik. Härvid måste särskilt utvecklingen mot nya mediaformer beaktas.

I försäljningsintäkterna ingår även försäljning av utländska och internationella standardpublikationer, avgifter för SIS-märkning samt ersättning för tekniska upplysningar, kurser m.m. Samtliga dessa verksamheter ger ett positivt bidrag till standardiseringsverksamheten.

Försäljningsintâkterna för publikationer och tjänster har för budgetåret 1986/87 uppgått till 38 442 kkr.

APPENDIX 1

Till SIS anknutna organ

§ö5svarets_Mgtgrielvgrk,_F§V

utger försvarsstandard inom sitt område samt sammanhåller gemensamma standardiseringsfrâgor för försvaret och ombesörjer distribution av försvarets publikationer om standard.

Dessutom medverkar FMV inom SIS Standardiseringsgrupp och de till SIS anslutna fackorganen i projekt för utarbetande av svensk standard inom ämnesområden för vilka FMV har särskild sakkunskap och särskilt intresse.

överenskommelsen om anknytning till SIS som samverkande organ, innebär bl.a. att FMV får utse en ledamot jämte en suppleant i SIS tekniska nämnd samt att FMV åtar sig att för den svenska upplysningstjänsten om standarder fortlöpande hålla SIS underrättad om de standarder som utges av försvaret.

utarbetar normer för beräkning, konstruktion, tillverkning och kontroll avseende kranar och andra lyftinrättningar. överenskommelsen om anknytning till SIS som samverkande organ, innebär b1.a. att de av IKH utarbetade normerna fastställs och utges som svensk standard samt att IKH åtar sig att för den svenska upplysnings-

om standarder fortlöpande hålla SIS underrättjänsten tad om de normer som IKH utarbetar.

och socialvårdens planerings- och Sjukvårdens :asignâlissvinssinâtztgu §99 _ _ _ _ _ _ _ _

utarbetar svensk för material och utsjukhusstandard dels allmänna rerustning som Spri specifikationer, x 4 kommendationer som Spri råd. yx \ w i medverkar inom fackorganen och SIS Stan- Dessutom Spri inom ämnesområden för vildardiseringsgrupp i projekt har särskild och särskilt intresse. ka Spri sakkunskap överenskommelsen om anknytning till SIS som samverkande

innebär bl.a. att Spri får utse en ledamot jämte organ, en suppleant i SIS tekniska nämnd.

åtar att företräda SIS i det internationella Spri sig inom ISO och CEN för ämnesområstandardiseringsarbetet den som berör och vilka inte ligger inom SIS Stan- Spri dardiseringsgrupps eller till SIS anslutna fackorgans

områden.

dessutom rätt att framlägga förslag till Spri äger svensk standard för fastställelse av SIS tekniska

nämnd.

âtâtgnâ Brgvninsâanssaltl âP_

år landets centrala offentliga institut för provning av material, konstruktioner och och teknisk utvärdering SP mäter och kalibrerar. FoU bedrivs i första system. hand för att ta fram nya normer och provningsmetoder. i standardiseringsarbetet. Överenskom- SP deltar aktivt

melsen om till SIS som samverkande organ

anknytning att SP får utse en ledamot jämte en suppinnebär bl.a. nämnd samt att SP åtar sig att leant i SIS tekniska

för den svenska upplysningstjänsten om standarder fortlöpande hålla SIS underrättad om de tekniska regler som utges av SP.

Ieknisäagrgmsnälatgrsentsalem-TBC

- är central instans för teknisk och terminologi nomenklatur,

- utarbetar ordlistor och anvisningar för skrivning av teknisk text m.m. i TNC-serien som omfattar ett 80-tal nummer,

- förvaltar en termbank med auktoriserad svensk terminologi,

- granskar bl.a. förslag till standard

- råd och ger upplysningar i frågor som rör terminologi inom tekniken och angränsande fack,

- anordnar kurser i terminologi och teknisk språkvård,

- artiklar om teknikens i publicerar språkplanering bl.a. tidskriften Månadens Standard,

- TNC-Aktuellt som utkommer med utger nyhetsbladet 4 nr per år

- medverkar i internationellt samarbete om terminologi och termbanker - medverkar i norgenom INFOTERM, diskt samarbete om terminologi och termbanker genom NORDTERM

överenskommelsen om anknytnining till SIS som samverkande organ, innebär b1.a. att TNC får utse en ledamot jämte en suppleant i SIS tekniska nämnd. TNC har vidare på uppdrag av SIS-STG sekretariatet för Tekniska

kommittén. TK 8, Terminologins grunder inom Huvudkommittén.HK 32, Allmänna grunder och tvärteknik. TNC:s publikationer kan bl.a. köpas genom SIS.

2rX°5k§rl5E°Eml5åi9“E“L ÃVÅ

Med IVA:s pågår för närvarande för- Tryckkärlskommission handlingar om anknytning till SIS som samverkande organ. utarbetar normer för beräkning, Tryckkärlskommissionen materialval, utrustning, tillverkning, provning och av tryckkärl eller anläggningar i vilka besiktning tryckkärl ingår. TKK utger tryckkärlsnormer, ångpannenormer m.f1. vilka även kan köpas genom SIS.

BILAGA 3

Hänvisning till standard

En myndighet som utfärdar föreskrifter utövar normgivningsmakt. Bestämmelser om normgivning finns i 8 kap. regeringsformen. För att en myndighet skall få utöva normgivning fordras särskilt bemyndigande från riksdag och regering. Normgivningsmakt får inte delegeras vidare till enskilda organ. Den föreskrivande myndigheten svarar ensam för föreskriftens innehåll och kan inte överlåta åt någon annan att ändra detta.

Myndigheter kan anknyta sina föreskrifter till standarder pá olika sätt. Antingen kan myndigheten införliva lämpliga delar av standarden som direkt föreskriftstext eller också kan myndigheten i föreskriften hänvisa till en standard eller till en del av den.

Hänvisning till standard kan också göras i ett icke bindande allmänt råd, som b1.a. kan gälla tillämpningen av en föreskrift.

Om hänvisningen till standard görs på ett sådant sätt att innehållet i standarden helt eller delvis blir en del av det rättsligt bindande innehållet i en föreskrift, máste hänvisningen göras på ett sådant sätt att standardiseringsorganet inte genom ett eget beslut kan förändra innehållet i rättsregeln. Det förhållandet att myndighetsrepresentanter deltar i standardiseringsarbetet förändrar inte rollfördelningen. En klar boskillnad

måste alltid mellan myndigheternas föreskriftsgöras arbete och standardiseringsorganens standardiserings-

arbete.

om innehållet i standarden blir rättsligt bindan- Frågan för om myndigheten måste specide har betydelse frågan till en viss standard och viss utficera hänvisningen (exakt hänvisning) eller om hänvisningen kan göras gåva standard eller allmän hänvistill gällande (generell ning).

i första hand mellan två olika former av Man skiljer till standard, s.k. exklusiv hänvisning till hänvisning standard hänvisning till standard. och exemglifierande hänvisningar kan göras i föreskrift Exemplifierande eller i allmänt råd.

Exklusiv hänvisning (eng.: exclusive reference)

innebär att en myndighet i en före- Exklusiv hänvisning skrift hänvisar till en standard på sådant sätt att standarden helt eller delvis måste följas. Ett exempel en sådan är att myndigheten föreskriver på hänvisning att endast sådana produkter får användas som uppfyller är i detta fall kraven i en viss standard. Hänvisningen än en redaktionell metod att ange föreingenting annat innehåll i stället för att ta in standardskriftens texten i själva föreskriftstexten.

till standard i föreskrift Exemplifierande hänvisning indicative reference, deemed to satisfy) (eng.:

har utformat föreskriftens krav på ett Om en myndighet sätt kan myndigheten i föreskriften utpeka mer allmänt eller del av en standard som ett en viss standard

exempel på hur myndighetens föreskrift kan uppfyllas. En hänvisning av detta slag föreligger om myndigheten i sin föreskrift t.ex. säger att en produkt som är utförd enligt en viss standard skall anses de krav som uppfylla myndigheten har ställt upp i sina föreskrifter. Myndigheten gör då ett bindande förhandsuttalande att en produkt som uppfyller kraven i den angivna standarden därmed alltid uppfyller föreskriftens krav. Myndigheten är därmed rättsligt bunden att godta produkter tillverkade i enlighet med den angivna standarden. Vid en sådan hänvisning blir standarden en del av det rättsligt bindande innehállet i föreskriften och hänvisningen måste därför göras exakt och specificeras till viss utgåva av den aktuella standarden.

Ett speciellt fall av exemplifierande hänvisning till standard i föreskrift förekommer i lågspänningsdirektivet. Där hänvisas till standard på så sätt att produkter presumeras uppfylla direktivets allmänt formulerade säkerhetskrav om de uppfyller vissa angivna standarder (eng.: indicative reference, presumed to satisfy).

Presumtionen innebär ett antagande, dvs. att ett förhållande anses föreligga till dess något annat har bevisats.

Myndigheten är dock inte rättsligt bunden att godta dessa produkter som uppfyller standardens krav utan kan besluta att en produkt som är utförd enligt någon av de angivna standarderna ändock inte skall anses uppfylla föreskriftens allmänt formulerade säkerhetskrav. Motbevisning är således möjlig och standarden blir i dessa fall inte en del av det materiella innehållet i föreskriften utan behåller sin karaktär av frivillig regel. Hänvisningen kan därför göras generellt till gällande standard på ett visst område.

till standard i allmänt råd Exemplifierande hänvisning

också hänvisa till standard i form av En myndighet kan Om ett sådant tillämpningen av ett allmänt råd. gäller kan rådet närmast jämföras med en reen föreskrift, med motsvarande verkan som ett motivuttakommendation lande om hur föreskriften skall tillämpas. Hänvisningen

som är utförd i enlighet med innebär att en produkt

den standarden normalt förutsätts uppfylla angivna Standardens innehåll blir inte helföreskriftens krav. i dessa fall en del av det materiella innehållet ler i föreskriften och hänvisningen kan göras generellt

till standard på ett visst område. gällande

BILAGA 4

Ackreditering av provnings- och mättekniska laboratorier

Enligt ISO/IEC Guide 2-1986 omfattar begreppet Laboratory accreditation Formal recognition that a testing laboratory is competent to carry out specific tests or specific types of tests.

Definitionen åtföljs av följande fotnot:

NOTE - The term laboratory accreditation may cover the recognition of both the technical competence and the impartiality of a testing laboratory or only its technical competence. Accreditation is normally awarded following successful laboratory assessment and is followed by appropriate surveillance.

Enligt vedertagen internationell praxis ackrediteras laboratorier efter att det ackrediterande organet har kunnat konstatera att laboratoriet uppfyller samtliga krav som fastställts av organet för ifrågavarande provningsverksamhet. Det allmänna tillvägagångssättet för ackreditering innefattar

- inledande expertbedömning av samtliga aspekter på laboratoriets ledning och provningsverksamhet som krävs för att laboratorierna páettobjektivtochkompetent sätt genomför ifrågavarande provningan

av återkommande ex- - regelbunden efterkontroll i form Samt pertbedömningar

av - regelbundet återkommande jämförelseundersökningar ackrediterade laboratoriers provningsresultat.

där ovanstående interna- Det finns ackrediteringssystem tionellt förfaranden inte iakttas på veaccepterade sätt. Sådana system kan vara nationellt derbörligt inte internationellt. Den accepterade, men vanligtvis från förfaranden för ackföljande redogörelsen utgår och mättekniska laboratorier reditering av provningssom har accepterats internationellt.

definitionen av termen ackredi- För att leva upp till måste ett ackrediteringsorgan således: tering

skall för - utarbeta krav som laboratorierna uppfylla att ackrediteras område för omrâde,

för av labora- - ha tillgång till experter bedömning toriernas kompetens,

- utvärdera laboratoriernas förmåga gentemot uppställda krav genom dessa experter,

för välde- - fatta beslut att ackreditera laboratorier finierade provningsområden,

- övervaka att laboratorier fortlöpande uppfyller auktorisationskraven samt

av ackrediterade - genomföra jämförelseundersökningar laboratoriers provningsresultat.

Ackrediteringskrav Varje utvärdering av en laboratorieverksamhets kvalitet innefattar: personaL utrustning ledning och administrationsamt laboratoriets kvalitetssäkringsåtgärden Vedertagen internationell praxis för ackreditering av provningslaboratorier är att upprätta tekniska kommittéer med experter för olika teknikomráden. För varje område utarbetar resp. kommitté detaljerade krav. Ackrediteringsorganet fastställer allmänna riktlinjer för kommittéernas arbete. Exempel på teknikområdesindelning är: - akustik- och vibrationsprovning, biologisk provning: - kemisk provning, - elektrisk provning, - av radioaktiva provning ämnen, - mekanisk provning, metrologi, - oförstörande provning,

- och optisk provning

- brandprovning.

i de tekniska kommittéerna utses av ackredi- Ledamöterna väljs personer med såväl god teringsorganet. Vanligtvis som erfarenhet av berörd laboratorieteknisk kunskap Till teknisk kommitté söker man leverksamhet. varje skilda delområden inom damöter som dels representerar aktuella teknikområdet, dels har erfarenhet av det olika laboratorier t.ex. statliga eller privatslags oberoende laboratorier samt industrilaborarättsliga torier.

Personal

av personalens kompetens omfattar följande Bedömningen punkter:

grundutbildning,

- yrkesmässig och teknisk erfarenhet,

internutbildning samt

l mellan kvalificerad och annan lämplig fördelning teknisk personal.

Kraven varierar beroende på resp. provpå personalen ningsområdes svårighetsgrad.

Lokaler och utrustning

Kraven avseende lokalerna omfattar deras lämplighet med avseende ljus-, klimat- och t.ex. på storlek, fuktförhållanden samt frihet från mekaniska störning-

ar.

Kraven på utrustningen omfattar framför allt dess lämplighet för att klara avsedda uppgifter, installation, kalibreringsrutiner och underhåll.

Ledning och administration

I samband med ackreditering av laboratorier brukar termen ledning och administration vanligtvis omfatta frågor som berör laboratoriets tekniska provningsverksamhet innefattande

- och organisation ansvar, hantering av provföremål,

- specifikationer av metoder och procedurer av provningar inkl. instruktioner till personalen,

organisationen av själva provningsarbetet,

kvalitetssäkringssystemet, - rutiner för kontroll av provningsresultat, utformning av provningsrapporter samt - rörande säkerställande frågor av objektivitet, opartiskhet och sekretess i arbetet.

Ackrediteringsorganet formulerar krav inom vart och

ett av ovanstående områden.

Kvalitetssvstem

Det kan förekomma olika slag av kvalitetssystem för laboratorieverksamhet. Auktorisationsorganets uppgift i detta sammanhang är att se till att ett ackrediterat

laboratorium har lämpligt system för att säkerställa kvalitet i sin verksamhet och för att kunna erforderlig hantera situationer där kvaliteten i verksamheten i avseende råkar avvika från fastställda kvalitetsnågot krav. fastställer vanligtvis krav Ackrediteringsorgan för ackrediterade laboratoriers kvalitetsmanualer.

BEDÖMNING AV KOMPETENS HOS LABORATORIER

huvudsakliga uppgift är att Ett ackrediteringsorgans undersöka huruvida och mättekniska laboraprovningstorier fastsällda krav för ackreditering inom uppfyller ett specifiserat provningsområde. Ackrediteringsorganet har och för sådan befastlagda regler procedurer dömning av laboratorier.

Förfarande vid bedömning

Bedömningsförfarandet indelas vanligtvis i följande element:

l vägledande kontakter mellan ackrediteringsorganet och laboratoriet innan laboratoriet ansöker om ackreditering,

- formell ansökan om ackreditering,

- från laboratoriet i form av granskning av underlag kvalitetsmanual eller annan liknande information,

- besök av särskilt utvalda tekniska på laboratoriet experter för bedömning av laboratoriet,

- av eventuella som utvärdering jämförelseprovningar laboratoriet deltagit L

- de tekniska skriftligbedömningsrapportfrån experterna till ackrediteringsorganet,

- från rapport angåendebedömningen ackrediteringsorganet till laboratoriet med besked om behov av eventuella åtgärder,

- av all insamlad inackrediteringsorganets granskning formation om laboratoriet,

- besked att ackreditera laboraackrediteringsorganets toriet eller att avslå dess ansökan samt

- underrättelse till laboratoriet om ackrediteringens omfattning och eventuella villkor som laboratoriet måste iaktta.

Ackrediteringsorgan anlitar regelmässigt utomstående tekniska experter för besöken vid laboratorierna.

.Izâärliásaäâiémüs

De utomstående experter som ackrediteringsorganet anlitar för bedömning väljs på grundval av personligt tekniskt kunnande och erfarenhet av berörd laboratorieverksamhet. De tekniska experterna anlitas och betalas som regel av ackrediteringsorganet som tekniska konsulter. Det förekommer dock i vissa länder att bedömningsuppdragen betraktas som sådana hedersuppdrag att de utvalda tekniska experterna genomför dem utan kostnadsersättning.

Utvalda tekniska bedömare skall ha ingående kunskap om den eller de provningar för vilka laboratoriet ansökt om ackreditering samt vara väl förtrogna med kvalitetssäkringsfrågor i laboratorieverksamhet. Därutöver

särskild utbildning i frågor om skall de ha gnomgått organisation, regler och ackrediteringsorganets policy, förfaranden för sin ackrediteringsverksamhet.

Bedömningsbesök

mottagit ansökan om Efter att ackrediteringsorganet från ett laboratorium samt erforderlig ackreditering tekniska exskriftlig dokumentation, väljs lämpliga att i en bedömningsgrupp. Antalet experter perter ingå varierar beroende på omfattningen och svårighetsgraden laboratoriet ansökt om ackav den eller de provningar för. minst två utomstående reditering Som regel ingår från ackrediteringsorganet i experter samt en person Laboratoriet informeras på förhand bedömningsgruppen. bedömare och har rätt att motom valet av tekniska sätta ackrediteringsorganets val. sig

varar mellan en halv dag (vid små Bedömningsbesöken till flera dagar vid större laboratorier laboratorier) Vid besöket sammanmed komplex provningsverksamhet. med laboratorieledningen träffar bedömningsgruppen tekniska för att diskuoch den kvalificerade personalen rutiner och bedöma huruvida labotera laboratoriets krav. Bedömratoriet uppfyller ackrediteringsorganets också laboratoriets utförande av ningsgruppen iakttar aktuella och fäster särskild uppmärksamhet provningar laboratoriet i praktiskt handlande fölvid huruvida kvalitetsrutiner. Även laboratoriets jer fastlagda och tillämpning av aktuella provningsmetoder tolkning studeras noggrant.

avslutats skriver de tek- Efter att bedömningsbesöket niska bedömarna varsin eller en gemensam detaljerad om sina iakttagelser huruvida laboratoriet upprapport I rapporten kan bedömarna fyller ackrediteringskraven.

också lämna synpunkter och rekommendationer om vilka eventuella åtgärder laboratoriet bör vidta för att uppfylla ackrediteringskraven.

Ackreditering

Efter att ha granskat all samlad information från laboratoriet ansökningshandlingar med erforderligt underlag, laboratoriets kvalitetsmanual, bedömarnas rapport frånbedömningsbesöket, resultat från jämförelseprovningar samt korrespondens om eventuella åtgärder från laboratoriets sida - fattar ackrediteringsorganet beslut om att ackreditera laboratoriet eller avslå dess ansökan. Laboratorier ackrediteras antingen för en preciserad tidsperiod eller tills vidare under förutsättning att laboratoriet vid återkommande tillsyn bedömts uppfylla ackrediteringsvillkoren.

Tillsyn av ackrediterade laboratorier

Ackrediteringsorganets tillsyn av att ackriditerade laboratorier fortlöpande uppfyller ackrediteringsvillkoren består av ett flertal olika moment. De viktigaste tillsynsmomenten är dock de regelbundet återkommande tillsynsbesöken av tekniska bedömare samt laboratoriets deltagande i jämförelseprovningar.

De regelbundet återkommande tillsynsbesöken följer samma procedur som de inledandebedömningsbesöken. Tillsynsbesöken äger som regel rum med mellan ett och tre års intervall.

Genom att arrangera jämförelseprovningar erhåller ackrediteringsorganet objektiva data om ackrediterade laboratoriers förmåga att bedriva provningsverksamhet. Arrangerandet av jämförelseprovningar är dock tämligen kostnadskrävande och förenat med olika tekniska svå-

Inom vissa provningsområden bedöms jämförelrigheter. därför inte utgöra ett effektivt tillsynsseprovningar medel. Ackrediteringsorgan betraktar jämförelseprovningar som ett supplement till återkommande tillsynsbesök. kan således inte ersätta ackredi- Jämförelseprovningarna teringsorganets övriga tillsynsverksamhet.

återkommande tillsynsbesök av Vid sidan av regelbundet kan utöva tilltekniska bedömare ackrediteringsorganet infordrande av viss dokumentation från labosyn genom eller besök vid laboratoriet av ackreratoriet genom diteringsorganets personal.

KRAV PÅ ACKREDITERINGSORGAN

med att ackrediteringsorgan i olika länder börjat I takt överenskommelser med varandra om att deras resp. ingå av laboratorier är jämförbara ackrediteringsverksamhet det i internationellt samarbete utoch likvärdiga, har krav för ackrediteringsorgan. Dessa arbetats generella krav innebär huvudsakligen att ackrediteringsorganet

skall:

vara ett rättsligt definierat organ,

och av ack- - ha ett system för utarbetande revidering rediteringskrav som baseras på god teknisk grund,

- ha fast anställd med lämplig kvalifikation personal och erfarenhet,

för be- - ha fastställda regler och tillvägagångssätt dömning och tillsyn av laboratorier,

tekniska bedömare, - ha tillgång till en lämplig grupp utbildning i ackreditevilka genomgått erforderlig

ringsteknik,

BILAGA 5

FÖRTECKNING ÖVER UTLÄNDSKA ACKREDITERINGSSYSTEM

År Ackrediteringsorgan Land Ungefärligt antal ackrediterade laboratorier

1947 National Association of Testing Authorities Australien (NATA) 2 000 1972 Testing Laboratory Registration Council (TELARC) Nya Zeeland 300 1973 Statens Tekniske Prøvenevn (STP) Danmark 120 1973 Statens provningsanstalt (fr.o.m. 1983 statens mät- och provråd) Sverige 150 1976 National Voluntary Laboratory Accreditation Program (NVLAP) USA 200 1978 American Association for Laboratory Accreditation A2LA) USA 100 1978 Centre for Testing and Quality Control Indonesien 30 1979 Réseau Nationale dEssais (RNB) Frankrike 100

forts.

1980 Standards Council of Canada 40 Canada (SCC) 1980 National Testing Laborato- Accreditation Mexico Okänt ries System 1981 National Measurement Accreditation Service (NAMAS) (inkl. British Stor- Calibration Service, britannien 700 bildat år 1966) 1981 Red Nacional de laboratori s de Ensagos Spanien 50 (RENLEI) 1983 of Accredita- Department tion of Directorate for Brasilien 10 Industrial Quality 1983 National Standards Council Laboratory Accreditation Papua 10 Scheme Nya Guinea 1985 Hong Kong Laboratory Accreditation Scheme 10 (HOKLAS) Hong Kong 1985 Norske Ackrediterings- -

systemer (NAS) Norge

1985 South African Bureau 7 of Standards Syd Afrika 1985 Irish Laboratory Accre- Irland 1 ditation Board (ILAB) 1986 Singapore Laboratory Accreditation Scheme 2 (SINGLAS) Singapore 1986 National Metrology and Laboratory Accreditation - Tailand Program 1986 Netherlands Foundation for Accreditation of Holland okänt Laboratories

forts.

1986 Eidgenossische Amt für Messwesen (för provningslaboratorier, justiteoch polisdepartementet) Schweiz

Till ILAC (International Laboratory Accreditation Conferences) har under år 1987 rapporterats att ackrediteringsorgan också håller på att upprättas i Finland, Italien, Portugal, Malaysia och Syd Korea.

BILAGA 6

Beskrivning av Statens mät- och provráds (MPR) uppgifter

Enligt sin instruktion (1985:1108) är MPR central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Därutöver har MPR hand om verksamhet som åläggs myndigheten enligt författning eller särskilt beslut.

Det åligger MPR, enligt bestämmelserna i lagen (1985:1105) resp. förordningen (1985:1106) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. samt lagen (1974:897) resp. förordningen (1974:899) om riksmätplatser att:

- meddela föreskrifter och allmänna råd,

- utöva tillsyn,

- och samordna organisera teknisk kontrollverksamhet och mätteknik,

- redovisa kostnader för samt riksmätplatser fördela särskilda bidragsmedel till dessa,

- bistå föreskrivande myndigheter med råd i tekniska kontrollfrágor och hjälp att beräkna ekonomiska följder av föreskrifter om kontroll genom teknisk provning,

inom det tekniska kontrollomrádet, - följa utvecklingen tekniska kontrollkrav inom bl.a. genom att jämföra och vid behov föreslå åtgärolika föreskriftsområden

der.

i de två huvudom- Lagstiftningen särskiljer uppgifterna Inom den förra sektorn rådena provning resp. mätning. inom den senare storär verksamheten objektinriktad;

hetsinriktad eller egenskapsinriktad.

och samordningen av den MPR svarar för organisationen som bedrivs vid riksprovplatser provningsverksamhet och auktoriserade provplatser (APP). (RPP)

för regeringens beslut MPR är härvid beredande organ

resp. beslutande organ om utseende av riksprovplatser inom områden för utseende av auktoriserade provplatser att inrätta sådana där regeringen lämnat medgivande

Det allmänna skall ha bestämmande inflyprovplatser. vid RPP. RPP får vid obligatorisk tande över verksamhet från tillverkare om detta kontroll utnyttja resultat eller genom särskilt beslut. medges i föreskrift

MPR utövar av RPP som inte är myndighet resp. tillsyn

av APP oberoende av organisationstillhörighet.

med RRV avgifterna som MPR fastställer efter samråd som ersättning för sina kost- RPP har rätt att uppbära kontroll samt avgift APP skall nader för obligatorisk

betala för sin auktorisation.

kon- Det vidare i förordningen om obligatorisk stadgas har samrådsskyldigtroll att föreskrivande myndighet ändrade föreskrifter medhet med MPR innan nya eller RPP eller APP utsetts. I gendelas inom områden där med har MPR vid sin beredning samrådsskyldighet gäld

berörd föreskrivande myndighet inom område där RPP eller APP kan utses.

MPR har även förvaltningsansvaret för verksamheten vid den svenska mätplatsorganisationen bestående av riksmätplatser (RMP) och auktoriserade mätplatser (AMP). Syftet med denna organisation är att hålla normaler som säkerställer internationellt spárbara kalibreringar av mätdon för användare inom industri, handel, forskning och förvaltning.

MPR är beredande organ för regeringens beslut om utseende av riksmätplatser. MPR får själv fatta beslut såväl i fråga om inrättandet av auktorisationsområden som för utseendet av auktoriserade mätplatser. Endast statlig myndighet kan utses till riksmätplats.

MPR utövar tillsyn av AMP som inte är statlig myndighet.

Efter samråd med RRV fastställer MPR avgift AMP skall betala för sin auktorisation.

Organisation

MPR är organiserat på två sakenheter; den ena för samordning av kontroll genom teknisk provning, Provcentrum; den andra för organisation och samordning av mätteknik, Mätcentrum. Vidare finns en gemensam kanslifunktion. En av enhetscheferna är också kanslichef.

De två sakenheterna är beredande och verkställande organ till var sin beslutande nämnd, provnämnden resp. mätnämnden, vardera bestående av tio ledamöter utsedda av regeringen. Nämnderna avgör ärenden inom sina resp. områden.

som består av en ordförande MPR leds av en styrelse

samt ordförandena i provnämnden och mätnämnden. Styrel-

är tillika chef för den operativa verkseordföranden vid MPR. Kanslichefen beslutar i administrativa samheten ankommer Denna avgör bl.a. frågor som inte på styrelsen.

natur för såväl provfrågor av principiell gemensamma

som det mättekniska området nings-

om avgifter från prov- och mätplatser frågor

samt andra ekonomiska frågor gemensamanslagsfrågor ma för i sin helhet myndigheten

vissa personalfrågor

till styrelsen av nämnövriga frågor som hänskjuts

derna eller kanslichefen

Nedanstående bild åskådliggör översiktligt de organisa-

toriska förhållandena för MPR.

Statens mät- och provråd

Styrelsen

,---.om--u--u--q-c-o--oço-c--ou . u Matnärmden Prwnärmden

g

l I \ I \ I s o s l \ I s AJ \L

Mätcentrum - Kansli Provcentrum 5 tjlnstcr 1 tjing: V 10 tilnster

Antalet anställda på de 17 tjänsterna 1987-07-01 var 15 personer motsvarande 14,55 årsarbetskrafter. MPR räknar med att antalet årsarbetskrafter kommer att ha ökat med två personer 1988-07-01.Några förändringar av antalet verksamma personer är inte planerade därefter.

Provplats- och mätplatsorganisationerna

Verksamheten vid MPR har i första hand inriktats mot uppgifter förenade med organisationen och förvaltningen av provplats- resp. mätplatsorganisationerna betingade av lagstiftningarna om obligatorisk kontroll och riksmätplatser. De två organisationerna är sammansatta av riksprovplatser (RPP) och auktoriserade provplatser (APP) resp. riksmätplatser (RMP) och auktoriserade mätplatser (AMP). Författningarna som MPR har utfärdat för sin förvaltning av de två organisationerna är förtecknade i bilaga 1.

Beslut om inrättande av riksprovplatser görs av regeringen efter beredning och förslag från MPR. Huvuddelen av RPP-verksamheten etablerades under 1970-talet. I stort sett skedde detta genom att inordna redan befintliga organ i riksprovplatssystemet. De mest påtagliga förändringarna,re1ativt tidigare ordning,gällde formerna för verksamhetens bedrivande med syfte att säkerställa former för opartiskhet och oberoende. Kontrollen av tryckkärl och lyftanordningar koncentrerades således till det nya helstatliga kontrollbolaget Statens Anläggningsprovningar (SA). Vidare ändrades ägarstrukturen hos SEMKO genom att dels staten blev huvudägare, dels Sveriges Elindustriförenings ägarengagemang försvann. De nytillkommande områdena för obligatorisk kontroll som inrangerats i riksprovplatssystemet under senare tid har främst avsett arbetsmiljöområdet.

SEMKO är AB Svensk Bilprovning (ASB), Förutom SA och Statens maskinprovning (SMP), Statens provningsanstalt Centrallaboratorium (ACL) och (SP), Apoteksbolagets Statens väg- och trafikinstitut (VTI) riksprovplatser. framgår av för- Kontrollområdena för riksprovplatserna i bilaga 2. teckningen

beslut, efter beredning och Regeringen fattar också av områden för auktoförslag från MPR, om inrättande MPR fattar därefter beslut om riserade provplatser. Hittills har tre omutseende av enskilda provplatser. upprättats; för råden för auktoriserade provplatser för besiktning av öppna termografering av byggnader, för av brandfarlig vätska cisterner m.m. förvaring för provning av bildskärmsterminaler. samt frivillig

för såväl riksprovplatser som de aukto- Kännetecknande är att dessa utses för objektriserade provplatserna verksamhet. Riksmätplatserna och de auktoriinriktad utses för mätstorheter och blir serade provplatserna eftersom storhet definiedärmed egenskapsinriktade, vilken kan särskiljas kvalitativt ras som egenskap, och bestämmas kvantitativt.

efter beredning och Regeringen utser riksmätplatserna beslut om såväl införslag från MPR. MPR fattar för auktoriserade mätplatser som rättade av områden AMP. En förteckning över utom utseende av enskilda sedda riksmätplatser och auktoriserade mätplatser Svensk 1987 finns i bilaga enligt Mätplatskalender 3.

visar att riksmätplatser utsetts En genomgång av denna härav svarar SP för 23 för totalt 36 mätstorheter; försöksanstalten för 1, Telestorheter, Flygtekniska 6 samt Statens strålskyddsinverket 2, FFV Aerotech förteckningen hade 59 auktoriserade stitut 4. Enligt

mätplatser utsetts för 179 storheter. Av dessa mätplatser kan 28 hänföras till kommunala verk eller enskilda verkstäder som utför kontroll och service av el-, vate ten- och värmemätare. Att SP ingår bland de auktoriserade mätplatserna beror på att fem lokala SP-kontor auktoriserats för kalibrering av vågar.

Ekonomi

Enligt anslagsframställningen för åren 1988/89 kan finansieringskällorna för MPR säras i dels anslag, dels övrig finansiering. Anslagsposten på 4 355kkr Omfattar i realiteten bidrag som MPR förmedlar dels till riksmätplatserna, dels för svensk medverkan i internationellt metrologiskt arbete i form av Internationella Organisationen för Mått och Vikt resp. Internationella Organisationen för Legal Metrologi. Bidraget till riksmätplatserna för åren 1988/89 har enligt de årliga anvisningarna beräknats till 3 700 kkr; bidraget till de internationella organisationerna till 644 kkr,

Den övriga finansieringskällan har budgeterats till totalt 10 900 kkr för åren 1988/89. Huvudparten eller 7 400 kkrbestår av avgifter på riksprovplatsernas omsättning. Avgiftsuttaget föreslås minskat till 0,75 % från 0,8 %. Vidare har ränteintäkter och uppdragsintäkter beräknats till 500 rsp. 3 000 kkr_Uppdragsintäkterna består dels i avgifter för auktorisation av mät- och provplatser, dels avgifter för examination av personal för oförstörande provning.

Kostnaderna - exkl. av - har fördelningen bidragsmedel budgeterats till 10 254 kkr för åren 1988/89. Härav faller 7 254 kkr på myndighetsverksamheten rsp. 3 000 kkrpå uppdragsverksamheten. Av det senare beloppet är huvudparten 1 700 kkr köp av tjänster från utomstående experter.

_ › far

j .xákøf xuuspgáuugçxsa -far7_7áait›eê§zk L

ägo L A V › ^ i .pl-Bad un;

Förteckning över gällande föreskrifter utfärdade av Statens mät- och provrád (MPR)

Föreskrifterna finns publicerade i Statens mät- och provrâds författningssamling (MPFS) samt för tiden före 1983-07-01 i Statens provningsanstalts författningssamling (SPFS).

För myndigheten gemensamt utfärdade föreskrifter och författningar

1983 SPFS 1983:8 Förordning om inrättande av Statens mät- och provrád

SPFS 1983:12 Föreskrift om ändring i vissa föreskrifter, anvisningar och enskilda beslut om officiell provning och mätteknik

Kronologiskt register - Provcentrum

I registret tas föreskrifterna upp under sina löpnummer i SPFS och MPFS. Föreskrift som innebär ändring av annan föreskrift anges under denna.

1978 SPFS 1978:12 Föreskrifter för riksprovplats

1980 SPFS 1980:12 Föreskrifter om godkända enorgan ligt ADR

1983 SPFS 1983:1 Föreskrifter för auktoriserad provplats för besiktning av öppna cisterner m.m. för förvaring av brandfarlig vätska

_1984 MPFS 1984:4 Föreskrift om anlitande av extrema resurser

Föreskrifter om avgifter för offi- MPFS 1984:9 ciell provning av preventivmedel 1985:10 Ändring

Föreskrift om avgifter för offi- 1985 MPFS 1985:5 ciell av elektrisk mateprovning riel utförd av SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB 1986:6 Ändring

Föreskrifter om avgifter för auk- 1985 MPFS 1985:9 toriserade provplatser och avgifför av personal som ter examinering utför oförstörande provning

MPFS 1985:11 Föreskrift för auktoriserad provplats för termografering av byggnader

1985:13 Föreskrift om avgift för registre- MPFS ring och kontroll av radioavstörd materiel

Föreskrifter om avgifter för obli- 1986 MPFS 1986:3 gatorisk kontroll av tryckkärl, cisterner och lyftanordningar utförd av AB Statens Anläggningsprovning (SA)

MPFS 1987:1 Föreskrift för auktoriserad prov- 1987 för frivillig provning av plats bildskärmsterminaler

- Mätcentrum Kronologiskt register

I registret tas föreskrifterna upp unders sina löpnummer i SPFS och MPFS. Föreskrift som innebär ändring av annan föreskrift anges under denna.

1978 SPFS 1978:15 Särskilda föreskrifter för viss auktoriserad mätplats för elektrisk energi

1980 SPFS 1980:7 Särskilda föreskrifter för viss auktoriserad mätplats för temperaturer och resistans

1982 SPFS 1982:4 Särskilda föreskrifter för viss auktoriserad mätplats för volym (vatten)

1985 MPFS 1985:2 Allmänna anvisningar för riksmätplatser

MPFS 1985:3 Allmänna föreskrifter för auktoriserade mätplatser

MPFS 1985:6 Föreskrifter om avgifter för auktoriserade mätplatser

Förordning i förordningen (1985:1107) om riksprovplatom ändring ser och auktoriserade provplatser m.m.;

utfärdad den 4 december 1986.

att I1 och bilaga II Regeringen föreskriver bilaga om riksprovplatser och till förordningen (1985:1107) m.m. skall-ha följande lyauktoriserade provplatser delse.

över riksprovplatser och kontrollområden Förteckning Kontrollomráde Riksprovplats

Svensk 1. Motorfordon, terrängfordon, Aktiebolaget till motorfordon och bilprovning släpfordon till traktorer ombyggda bilar, allt med undantag av av redskap för bea) justering av volym eller massa, stämning och inb) flygande inspektion spektion hos försäljare, c) terrängsläp till traktorer

och motorredskap

cisterner och järn- Aktiebolaget Statens 1. Tryckkärl, fasta och begränsat Anläggningsprovning vägsvagnar, rörliga lyft- och transportanmobila lyftkranar och ordningar, samt lyftredskap, lyftplattformar allt med undantag av som finns i fartyg som a) sådant avses i 7 kap. 15 § första stycket (1965:719) om säkerheten lagen på fartyg, b) cisterner med tillbeöppna vilka för förvahör, utnyttjas

ring av brandfarliga vätskor, i den omfattning sprängämnesinspektionen föreskriver 2. Maskindrivna portar 3. Containrar, tankcontainrar och tillbehör till dessa 4. Verkstadsmaskiner samt styroch skyddssystem till dessa

SEMKO, Svenska 1. Elektrisk materiel som är av- Elektriska Materiel- sedd att anslutas till elektrisk kontrollanstalten AB starkströmsanläggning med en systemspänning av högst 1 000 V samt elektrisk materiel som är avsedd att användas i eller vid sådan anläggning, allt med undantag av eldningsapparater med tillbehör, elektriska överfyllningsskydd, lyft- och transportanordningar, redskap för bestämning av volym eller massa, slutna vattenvärmare, explosionsskyddad materiel, stationära industrimaskiner, elektromedicinska apparater avsedda endast för klinisk användning

Statens 1. Traktorer, grävmaskiner, grävmaskinprovning lastare, skotare, lunnare, last-

maskiner, schaktmaskiner, pålkra-

nar, skyddshytter till motorfordon, motorredskap och traktorer, släpfordon och terrängsläp till traktorer och motorredskap, allt med undantag av till traktorer ombyggda bilar 2. Röjsågar

3. Skydd för kraftöverföringsaxlar

1. Eldningsapparater med tillbe- Statens provningsanstalt hör 2. Fordonsbelysning, reflexanordakustisningar, varningstrianglar, ka alarmanordningar för utryckfärdskrivare, kilomeningsfordon, terräknare och bilfälten 3. Elektriska överfyllningsskydd 4. Redskap för bestämning av volym eller massa 5. Arbeten av guld, silver eller

platina 6. Arkivbeständigt skrivmaterial 7. Emballage för farliga varor 8. El-, vatten- och värmemätare 9. Trämaterial och träkonstruktioner för med undantag byggändamål kontroll eller av sådan provning, besiktning som enligt byggnads- (1959:612) eller med stöd stadgan meddelade föreskrifter åvidärav lar byggnadsnämnd 10. avsedda för Värmepumpsystem som

uppvärmningochvärmeväxlare

inte är tryckkärl eller komponenter i kylanläggningar 11. Laserutrustningar 12. Prefabricerade ställningar 13. Taxameterutrustning 14. Fallskydd 15. Fartygslanternor 16. Bultpistoler 17. Stolpskor

1 Senaste lydelse 1986:346.

Apoteksbolaget 1. Preventivmedel Aktiebolag

Statens väg- och 1. Påskjutsbromsar trafikinstitut

Förteckning över riksmätplatser och auktoriserade mätplatser

RMP 01 Statens Borås provningsanstalt, längd volym massa kraft ljudtryck elektrisk spänning elektrisk ström resistans kapacitans induktans elektrisk effekt elektrisk energi temperatur värmeflödestäthet ljusflöde ljusstyrka illumimans luminans strålningsflöde irradians spektral irradians kromaticitetskoordinater, tristimulusvärden korrelerad färgtemperatur

RMP 03 Flygtekniska försöksanstalten, Stockholm tryck

RMP 04 Televerket Radio, Farsta tid frekvens

RMP 05 FFV AEROTECH, Arboga elektrisk spänning (högfrekvens) elektrisk effekt (högfrekvens) dämpning brus reflektionsfaktor strálningstäthet

06 Statens strålskyddsinstitut, Stockholm exposition absorberad dos kerma dosekvivalent

11 AB C E Johansson, Eskilstuna 12 FFV AEROTECH, Division Avionik, Arboga 13 Telub AB, Växjö 14 Lunds tekniska högskola, Inst f tillämpad elektronik, Lund SAAB-SCANIA AB, Utprovningsavdelningen, Linköping 17 AB Bofors, Bofors 18 Volvo Flygmotor AB, Trollhättan 19 FFV AEROTECH, Tillverkningsavdelningen, Linköping 20 AB Ermiø Karlskrona 21 Satt Control Instruments, Solna 23 Philips Kistaindustrier AB, Instr och kraftelektr., Järfälla 24 AB Nyli Specialverktygø Strömstad 25 Telefon AE L M Ericsson, Avd för provningsteknik, maskinvara, Stockholm 26 Uddeholms AB, Hagfors 27 Sydkraft AB, Energimätning, Malmö 28 Elektrisk mätarkontroll i Lidköping AB, Lidköping 29 Hewlett-Packard Sverige AB, Bromma Malmö Energiverk, Malmö 31 Tekniska verken i Karlstad, Energiverken, Karlstad

AMP 32 Stockholm Energi, Stockholm Kommuns Energiverk, Elmätare- AMP 33 Helsingborgs avdelningen, Helsingborg 34 Vattenfall Östsverige, Motala 35 AB Norrlands Mätartjänst, Sundsvall 36 Energiverken i Göteborg, Göteborg 37 Elektrisk Mätarservice AB, Storvik 38 ASEA STAL AB, Finspång 39 Statens vattenfallsverk, Vällingby 40 Göteborgs Mätarservice AB, Göteborg 41 Västerås Mätarservice, Sätrabrunn 42 Växjö Energiverk AB, Växjö 43 Örebro Energi, Örebro 44 Borås kommun, Energiverken, Borås 45 Göteborgs VA-verk, Göteborg 46 Televerket Instrument, Farsta 48 Statens Provningsanstalt, Distriktskontoret, Sundsvall 49 Statens Provningsanstalt, Distriktskontoret, Jönköping 50 Statens Provningsanstalt, Distriktskontoret, Helsingborg 51 Statens Provningsanstalt, Distrikskontoret, Stockholm

53 Eskilstuna kommun, Tekniska Verken,

Eskilstuna 54 Halmstad kommun, Energiverken, Halmstad 55 Kaliber AB, Stockholm 56 Kommunalförbundet Norrvatten, Stockholm 57 Mätarkontoret i Stockholm AB, Stockholm 58 Kalmarverken, Kalmar Kalmarsundsgruppen, 59 Kvartselektronik AB, Spånga 60 AB Borlänge Energi, Borlänge 61 Uppsala Energi, Elverket, Uppsala 62 Vattenfall, Norrbotten, Luleå 63 Tekniska Verken i Linköping AB, Linköping 64 SKF Norden, Göteborg 65 SEMKO, Stockholm 66 Statens provningsanstalt, Distriktskontoret, Uddevalla

Hugo Tillquist, Spånga _

Alfa-Laval Separation Tumba

AB. Oatkustens Örlogsbas, Ösmo .Philips Försäljning AB.

Stockholm

BILAGA 7

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. till

Förslag

Lag om ändring i lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 7-10, 12 och 14 §§ lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. skall ha följande lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § För varje omrâde för För varje område för obligatorisk kontroll obligarotisk kontroll (kontrollområde) kan gg (kontrollområde) kan riksprovplats utses eller utses en riksprovplats. en eller flera För kongrovglat- obligatorisk ser auktoriseras (aukto- troll kan föreskrivas att riserade grovglatser). grovning skall ske vid organ som har ackrediterats enligt 8 §. Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har en riksprovplats Har en riksprovplats eller en auktoriserad utsetts för ett kontrollutsetts för ett område, skall obligatogrovglats skall risk kontroll inom områkontrollområde, kontroll det utföras vid denna, obligatorisk utföras vid om inte annat följer av inom området om inte annat föreskrifter eller av denna, av föreskrifter beslut i det särkilda följer eller av beslut i det fallet. särskilda fallet.

7 § auktoriserad prov- Regeringen får med- (En platsskallutföra den dela föreskrifter om ackobligatoriska kontrollen reditering av provningssakkunnigt, ob- Ackreditering utpå ett organ. och även i öv- en bekräftelse av jektivt gör rikt sätt. att är lämpligt grovningsorganet Auktorisation meddelas att utföra komgetent av regeringen eller den sådan för vil- Qrovning som regeringen ken ackreditering medmyndighet bestämmer.) delas.

8 § meddelas Ackreditering meddelas Auktorisation för viss tid eller tills av den myndighet som Auktorisation kan regeringen bestämmer. vidare. återkallas, om provplatsen Alla provningsorgan inte fullgör sin skyldig- som uggfyller fordringhet 7 § eller an- arna för ackreditering enligt nars har rätt att efter ani något väsentligt hänseende mot de sökan bli ackrediterade. bryter för Ackreditering kan villkor som gäller verksamheten. återkallas om ett grov-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsorgan inte längre uggfyller fordringarna för eller ackreditering annars i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som galler för verksamheten.

En riksprovplats eller En riksprovplats kan auktoriserad grovglats utses för kontroll som kan utses för kontroll det åligger en myndigsom det åligger en myn- het att själv utföra dighet att själv utföra eller som enligt intereller låta utföra eller nationell överenskomsom enligt internationell melse skall utföras i överenskommelse skall ut- viss ordning. föras i viss ordning.

10 Tillsyn över verksam- Tillsyn över verksamheten vid riksprov- heten vid riksprovplat› platser som inte är ser och ackrediterade statliga myndigheter provningsorgan utövas och vid auktoriserade av den myndighet som provplatser utövas av regeringen bestämmer. den myndighet som re- Tillsynen skall ha geringen bestämmer. sådan och inriktning omfattning som är internationellt brukligt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § prov- Ackrediterade grov- (En auktoriserad ersätta den skall erplats skall ningsorgan med- för ackremyndighet som har lägga avgift diteringen till den myndelat auktorisationen som handhar dennaför kostnader med an- dighet ledning av denna.)

14 § (Regeringen får medde- Ackrediteringsverksamom auk- het skall i Övrigt bedrila föreskrifter att inom ett vas i enlighet med vad torisation område utföra kon- som är internationellt visst troll genom teknisk brukligt. analys eller provning, annan liknande undersökning, som inte utgör obligatorisk kontroll enligt 1 § (auktorisation för frivillig kontroll). I fråga om sådan auktorisation tilllämpas vad som gäller om auktoriserade provplatser enligt 7-10 och 12

§§.)

träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga Denna lag auktoriserade provplatser för obligatoom tidigare kontroll tillämpas dock äldre risk eller frivillig bestämmelser.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 samt 4 - 8 §§ lagen (1974:897) om riksmätplatser m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vi Med riksmätplats avses Med riksmätplats avses statlig myndighet som statlig myndighet som enligt denna lag utsetts enligt denna lag utsetts att för viss storhet att för viss storhet officiellt svara för officiellt svara för sådan mätning som i för- sådan mätning som i förhållande till nationel- hållande till nationella grototyger eller la mätnormaler eller vetenskapligt definiera- vetenskapligt definierade måttenheter säker- de måttenheter säkerställer riktigheten av ställer riktigheten av mätningar som utförs mätningar som utförs inom landet, inom landet, att se till att dessa att se till att dessa grototyger och måtten- mätnormaler och måttenheter är anknutna till heter är anknytna till internationellt antagna internationellt antagna enheter. enheter.

4 § Myndighet som regering- Regeringen får meddela en bestämmer får meddela föreskrifter om ackrediauktorisation för visst tering av organ för att organ att utföra viss utföra viss mätning. Ackmätning som ej ankommer reditering utgör en bepå riksmätplats. Aukto- kräftelse av att organet risation får meddelas är komgetent att utföra

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast den som har kom- sådan mätning för vilken och ackreditering meddelas. getent Qersonal för Ett organ som har blilämglig utrustning Vit ackrediterat benämns mätningen. Organ som erhållit ackrediterad måtglats. auktorisation benämns auktoriserad mätglats.

5 § med- Ackreditering meddelas (Auktorisation delas för viss tid eller av den myndighet som reggtills vidare). ringen bestämmer. Alla organ som uppfyller fordringarna för ackreditering har rätt att efter ansökan bli ackrediterade- Ackreditering kan återkallas om en ackrediterad mätplats inte längre uggfordringarna för fyller ackreditering eller annars häni något väsentligt seende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten.

6 § över verksamhe- Myndighet som regering- Tillsyn en bestämmer utövar till- ten vid riksmätplatser verksamheten och ackrediterade mätsyn över vid auktoriserad mät- platser utövas av den myndighet som regeringen be- Elats som ej är statlig stämmer. myndighet. skall ha så- Tillsynen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dan inriktning och omfattning som är internationellt brukligt.

7 § (Beslut varigenom auk- Ackrediteringsverksamhet torisation meddelats för skall i övrigt bedrivas annat organ än statlig i enlighet med vad som är myndighet kan återkal- internationellt brukligt. las, när i denna lag angiven förutsättning ej längre föreligger eller det i övrigt finnes särskild anledning därtill).

8 § Auktoriserad mätglats Ackrediterade mätplatser skall ersätta kostnader- skall erlägga avgift för na för auktorisationen. till den ackreditering myndighet som handhar den- EE-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmelserna om ackrediterade mätplatser tillämpas även på mätplatser som har auktoriserats enligt äldre lag.

K U N G L B B L .

1986 §02

*sam

i

Statens

offentliga utredningar 1988

Kronologisk förteckning

Översyn av utlånningslagsüfmingcn. A. Konare väntan. A. Arbetsolycka - “olycka” eller arbetsmiljön-on? A.

FPPPP!

Kunskapsöverlöñng genom förcmgsutvecklingUD. Samtal: och sameüng. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. L

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Samcxäu och sameting. [5]

Utrikesdepartementet Kunskapsövcrföring genom förelagsutveckling. F4]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänninçlagstiftningm. [I] Konarc väntan. [2] Arbctsolycka -olycka eller arbctsmiljöbrotl (31

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]

ALLMÄN-NA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10115-7 ISSN O37S-250X