U-lands- och biståndsinformation

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

U-lands- och

biståndsinformation

Betänkande om avgivet av utredningen u-lands- och biståndsinformation

1988:19

*iV

Staters offentliga utredningar

1988:l9

ggg

@ Utrikesdepartementet

U-lands- och biståndsinførmation

Betänkande av om u-lands- och

avgivet gtredningen

biståndsinformation Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 lnformationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08fI63 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt) 08fl63 10 05 l2°° - 16°” (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10156-4 OFFSETCENTRAL - ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Till statsrådet Lena Hjelm-Wallén

Regeringen bemyndigade vid regeringssammanträde den 10 december 1987 statsrådet Lena Hjelm-Wallén att tillkalla en särskild utredare för att se över den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssamarbete. Den 23 december 1987 förordnades jag att vara särskild utredare. Arbetet har bedrivits under benämningen utredningen om u-1ands- och biståndsinformation.

Sekreterare i utredningen har varit departementssekreteraren Stellan Ottosson. Jag har under utredningsarbetet haft ett stort antal överläggningar med företrädare för biståndsmyndigheter och folkrörelser. I kap 1 i betänkandet redovisar jag hur utredningen har arbetat.

Utredningsarbetet är nu slutfört, och jag får härmed överlämna betänkandet U-lands- och biståndsinformation.

Stockholm i april 1988

Leif Andersson Särskild utredare

Stellan Ottosson sekreterare

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning

Uppdraget 19

1.1 Tillkallande av särskild utredare 19 1.2 Direktiven 19 1.3 Utredningens arbetssätt 20

Huvuddrag i u-landsinformationens utveckling 23

Attityder och kunskaper i u-1ands- och biståndsfrågor 29

Mål och principer inom u-landsinformationen 35

4.1 övergripande mål för statligt finansierad u-landsinformation 35 4.2 U-landscentrering - biståndscentrering 36 4.3 Attitydpåverkan, saklighet, profilering 39 4.4 Samordning - pluralism 42

Anslagsutveckling 45

Enskilda organisationers u-landsinformation 49

6.1 skiftande mål och metoder 49 6.2 Statsmedel till folkrörelsernas u-landsinformation 50

Generella bidrag 54 Mottagare av generella bidrag, kritik mot systemet 54 Fördelning av de generella bidragen 57 Regler för användning av generella bidrag 60 Insatser som finansieras av generella bidrag 62 Varierande förutsättningar bland bidragsmottagarna 66 6.3.6 Egeninsats, oförbrukade medel 67 6.3.7 Redovisning för generella bidrag 68 6.3.8 Utvärderingar 70 6.4 Bidrag efter ansökan 75 6.4.1 Bidragsvolym, sökta belopp 76 6.4.2 Formella krav, urvalskriterier, beslutprocedur 77 6.4.3 Användning av bidragen 80 6.4.4 Utvärdering 82 6.5 Andra bidrag till organisationernas u-landsinformation 83

SIDAS egen informationsverksamhet 87

Informationssekretariatets verksamhet 90 7.4.1 Materialproduktion 91 7.4.2 Kontakt med den intresserade allmänheten 93 7.4.3 Samarbete med vidareinformatörer 94 7.4.4 SIDA Rapport 101 7.4.5 U-landscentrering - biståndscentrering 103

7.5 Utvärderingar av sIDAs informationsverksamhet 104 7.6 Beredningen för u-landsinformation 106

SAREC, IMPOD, SWEDFUND 111 BITS,

111 Nya biståndsorgan

Annan statligt finansierad u-landsinformation 119

10 Information om svenskt multilateralt bistånd 123

11 och förslag 129 överväganden

11.1 Informationens betydelse 129 11.2 Mål och riktlinjer 130 11.2.1 Övergripande mål 130 11.2.2 olika roller i informationsarbetet 131 11.2.3 saklighet och profilering 134 135 11.2.4 Utvärderingar 11.3 Bidrag till organisationernas u-landsinformation 136 11.3.1 Fördelningen mellan SIDAs och folkrörelsernas information 136 138 11.3.2 Generella bidrag efter ansökan 143 11.3.3 Bidrag med andra bidrag 145 11.3.4 Samordning instans 146 11.3.5 Beslutande 11.3.6 för ansökan, vissa formella Regler krav

11.3.7 Regler för användning av bidragen 149 11.3.8 Redovisning av bidragen 152 11.4 SIDAs egen informationsverksamhet 155 11.5 Övriga biståndsmyndigheters informationsverksamhet 158 11.6 Information om det multilaterala biståndet 160 11.7 Beredningen för u-landsinformation 163

BILAGOR

Bilaga 1 Utredningens direktiv 169 Bilaga 2 Beredningens för u-1andsinformation synpunkter på den statliga

u-landsinformationen och statens

samarbete med folkrörelserna (1975) 173 Bilaga 3 Riktlinjer för SIDAs informationsverksamhet (1985) 177 Bilaga 4 Generella informationsbidrag budgetåren 1972/73, 1980/81 och 1987/88 181

Sammanfattning

Deskriptiv del (kap 1-10)

När statsmakterna 1968 beslöt att det svenska biståndet under loppet av en sjuårsperiod skulle öka till en procent av bruttonationalprodukten inleddes samtidigt en kraftfull satsning på u-1ands- och biståndsinformation. Detta ansågs nödvändigt bl a för att förankra den höjda biståndsvolymen bland allmänheten. En allt större del av de statliga informationsmedlen kanaliserades via folkrörelser och andra enskilda organisationer. Dessa mottar sedan mitten av 1970-talet ungefär två tredjedelar av statsbudgetens anslag för u-landsinformation. Resterande tredjedel används för SIDAs egen informationsverksamhet. Av bidragen till enskilda organisationer utgörs f n ca 90% av generella bidrag till 23 av statsmakterna utsedda organisationer. Återstående 10% fördelas efter ansökan bland en mängd organisationer.

Räknat i penningvärde har anslaget till u-lands- (fast information minskat med ungefär en femtedel under 1980talet. Budgetåret 1987/88 uppgår det till 27,2 mkr. Därav avser 9,2 mkr SIDAS egen informationsverksamhet och 18,0 mkr bidrag till enskilda organisationer.

Målen och principerna för statligt finansierad u-landsinformation har kännetecknats av stor kontinuitet. Redan angavs att både kunskapsförmedling och attitydtidigt skulle eftersträvas och att informationen skulpåverkan le avse både situationen i u-länderna och det svenska biståndet.

Biståndspolitiska utredningen fick 1979 statsmakternas

stöd för den målformulering som alltjämt gäller: Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors om och intresse för förhållanden av betydelse V kunskaper för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas.

Opinionsundersökningar har sedan början av 1960-talet visat att majoriteten av svenskarna anser att biståndsanslaget är ungefär lagom stort. Vid den senaste undersökningen (jan-febr 1988) ansåg 18% att biståndsvolymen borde höjas medan 23% ville minska eller helt avskaffa biståndet. Vetenskapliga undersökningar har visat att ökade u-landskunskaper liksom politiskt och religiöst engagemang brukar leda till större biståndsvilja.

De generella bidragen utgick, när systemet infördes 1972, endast till studieförbund och löntagarorganisationer. Tack vare sina välutvecklade kanaler till det svenska folket och den planeringstrygghet som bidragen gav, kunde dessa organisationer bygga upp en omfattande u-landsinformation. Sedan 1979 har ytterligare nio organisationer tillförts kretsen som mottar generella bidrag. Flertalet av dessa bedrev en aktiv u-landsinformation redan innan de beviljades generella bidrag.

De generella bidragen används i första hand för kurser och konferenser, studieresor, framställning av material och administrationskostnader. Bidrag som fördelas efter ansökan får däremot inte bekosta utlandsresor och inte heller fasta kostnader för personal eller lokaler. I fråga om de generella bidragen är SIDAs redovisningskrav mycket allmänt formulerade. De redovisningar som insänds varierar kraftigt ifråga om både uppläggning och kvalitet. De kan inte ligga till grund för en samlad bedömning av hur bidragen används. För bidrag efter ansökan ställs större krav både ifråga om förhandsdokumentation och redovisning.

SIDA har låtit genomföra flera utvärderingar av de enskilda organisationernas u-landsinformation. Utvärderarna har funnit att organisationerna, med enstaka undantag, bedrivit en omfattande och ambitiös verksamhet. Utvärderarna har också förmedlat intrycket att u-1andsinformation är en svår och ofta otacksam uppgift, där lokala eldsjälar spelar en avgörande roll. Ifråga om särskilt mottagarna av generella bidrag har utvärderare konstaterat att beroendet av SIDA-medlen är mycket stort. En avsevärd del av den u-landsinformation som dessa nu bedriver vore otänkbar utan bidragsmottagare bidragen.

för u-landsinformation kan sökas även från andra Bidrag källor, både inom och utanför SIDA. Samordningen mellan olika är ibland bristfällig och det saknas bidragsgivare klara mellan de olika bidragens användskiljelinjer ningsområden. I SIDAS bidrag till enskilda organisationers biståndsverksamhet finns ofta en post för information i Sverige om projekten. Dessa informationsmedel uppgick 1987/88 till drygt 3 miljoner kronor.

informationsverksamhet är sedan länge inrik- SIDAs_egen tad på att nå allmänheten genom samarbete med massmedier, skolor, kulturarbetare, enskilda organisationer och andra vidareinformatörer. Hundratals lärare och har genom bl a SIDAS insatser fått vidarejournalister i u-landsfrågor, som ofta inkluderat studieutbildning i u-land. och resebidrag har lämbesök något Stipendier nats till en och kulturarbetare som mängd journalister sedan förmedlat sina till allmänheten. SIDA upplevelser har flera nät av kontaktpersoner, huvudsakligen bland har minskat något under lärare. SIDAS materialproduktion men är fortfarande omfattande. En stor 1980-talet ganska del av materialet används inom skolsektorn.

1985 för verkets infor- SIDAs styrelse antog riktlinjer mationsverksamhet. Dessa fick sedan statsmakternas gil-

lande. I samband med en omorganisation som genomfördes 1986 knöts informationssekretariatet närmare verksledningen, och tonvikten på information om biståndsinsatserna underströks ytterligare.

Många enskilda organisationer uppger att kontakten med SIDA försämrats under senare år utom ifråga om konkret tekniskt samarbete i olika biståndsprojekt. Organisationerna beklagar sig över att det är svårt att få SIDAmedverkan vid kurser och konferenser.

Beredningen för u-landsinformation, som är ett rådgivande organ åt SIDA och som utses av regeringen, skall enligt sin instruktion yttra sig dels om fördelningen av de statliga bidragen till enskilda organisationers u-landsinformation, dels om inriktningen av den offentliga informationsverksamheten på u-landsområdet. Beredningens befattning med bidragsfördelningen har huvudsakligen varit av formell natur, eftersom fördelningen i allmänhet följt överenskomna nycklar år efter år. Beredningen har i viss mån kommit att fungera som en samrådsgrupp inte bara ifråga om u-landsinformation, utan även i en del andra u-1ands- och biståndsfrågor. Tillkomsten 1986 av folkrörelserådet för biståndsfrågor, som är ett samrådsorgan mellan regeringen och folkröcelserna och som också har mandat att behandla informatioasfrâgor, har föranlett en diskussion om beredningens framtida uppgifter och ställning.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) och fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) svarar för en sjundedel av det svenska bilaterala biståndet. Ändå är dessa myndigheters verksamhet täm1i;en okänd bland den svenska allmänheten.

0 Deras riktar sig 1 första hand till

informationsinsatser

samarbetspartners inom näringslivet (BITS, IMPOD och SWEDFUND) resp forskarsamhället (SAREC). Efter kritik från olika håll söker myndigheterna numera, om än i varierande grad, att informera om sin verksamhet till bredare kretsar. Samarbetet med SIDA är på informationsområdet ganska outvecklat. I SIDAS information om svenskt bistånd förbises ibland de andra biståndsmyndigheternas insatser.

Nästan 30% av det svenska biståndet består av bidrag till multilaterala organ. Men informationen om multilateralt bistånd är svagt utvecklad. Detta kan bero dels på att det är svårt att informera om det komplicerade multilaterala biståndet, dels på oklarhet om hur ansvaret för informationen skall fördelas. Både SIDAS och UDs informationsinsatser på detta område är blygsamma. Svenska FN-förbundet informerar om FNs och dess fackorverksamhet bl a i u-länderna. Inom skolväsendet har gans förbundet ett välutvecklat nät av kontaktlärare. Förbundet har däremot haft svårigheter att föra ut sin information via folkrörelserna.

överväganden och förslag (kap 11)

Det breda folkliga stödet för Sveriges u-landsbistånd har ett nära samband med statens och folkrörelsernas ambitiösa u-landsinformation. Det är angeläget att informationsinsatserna vidmakthålls på en hög nivå. Jag anser att anslag för u-landsinformation i statsbudgetens mån bör relateras till omfattningen av statens och någon de enskilda organisationernas bistånd.

Det mål för u-landsinformation som statsmakterna antog 1979 är väl förankrat och bör, enligt min mening, inte ändras. statsmakterna fastslog 1979 även att all statlig finansierad u-landsinformation bör präglas av saklighet och att SIDA bör sträva efter en allsidig belysning me-

dan folkrörelserna måste ha rätt att profilera sitt informationsutbud från sina egna politiska och religiösa värderingar. Dessa principer bör fortfarande upprätthållas.

Information om det svenska biståndet måste, för att vara meningsfull, ges mot en bakgrund av allmän u-landsinformation. Jag anser att biståndsinformation och allmän u-landsinformation bör integreras i både statens och folkrörelsernas utbud. Under 1980-talet har SIDA i högre grad än tidigare lagt tyngdpunkten på information om svenskt bistånd, medan organisationerna liksom tidigare har lagt stor vikt vid information om situationen i u-länderna. Jag finner denna faktiska rollfördelning rationell men anser att en längre driven renodling av informationsrollerna vore olycklig.

Enligt nuvarande uppdelning av informationsanslaget går ungefär tvâ tredjedelar till enskilda organisationer och en tredjedel till SIDAS egen informationsverksamhet. Det saknas f n underlag för att avgöra om detta är den mest ändamålsenliga uppdelningen. Emellertid tycks den allmänt uppfattas som ganska rimlig. Jag ser ingen anledning till ändring av medelsfördelningen mellan SIDA och organisationerna.

Systemet med generella bidrag bör behållas eftersom det innebär stora administrativa och planeringsmässiga fördelar för både SIDA och de berörda organisationerna. Jag anser att SIDA i fortsättningen, på grundval av kriterier som fastställs av statsmakterna, bör avgöra vilka organisationer som skall tilldelas generella bidrag. Sådana bidrag bör kunna utgå till rikstäckande organisationer med demokratisk uppbyggnad som inte har u-landsanknuten verksamhet som sin huvuduppgift, men som ändå bedriver u-landsinformation av betydande omfattning. Även paraplyorganisationer bör kunna få generella bidrag om åtminstone några av medlemsorganisationerna uppfyller dessa kriterier.

som inte mottar generella bidrag och som Organisationer inte heller är anslutna till någon organisation som får sådana bidrag bör liksom hittills kunna få statligt stöd för sin u-landsinformation efter särskild ansökan. Organisationer som p g a informationsverksamhetens omfatteller karaktär kan anses ha särskilt behov av planing neringstrygghet bör kunna få bidrag av mer långfristig karaktär antingen inom ramen för kategorin bidrag efter ansökan eller via en ny bidragskategori.

Beslutet om huruvida en organisation skall få generellt bidrag eller bidrag efter ansökan bör baseras på organisationens karaktär och verksamhetens omfattning och bör inte tolkas som en värdering av den information som bedrivs. När en organisation flyttas mellan kategorierna bör normalt också motsvarande bidragsbelopp överföras.

SIDA bör, liksom hittills, besluta om hur informationstill enskilda organisationer skall fördelas bidragen mellan generella bidrag och bidrag efter ansökan. Jag anser att den nuvarande relationen är ganska välavvägd men att kategorin bidrag efter ansökan bör ges en viss vid fördelning av framtida anslagshöjningar. prioritet SIDA bör också besluta om fördelningen inom de olika Ifråga om de generella bidragen är det kategorierna. mitt intryck att de nuvarande fördelningsnycklarna fungerar väl.

SIDA bör utforma klara regler för vad bidragen får användas till. För närvarande får bidrag efter ansökan, till skillnad från bidrag, inte användas för generella fasta administrativa kostnader eller för utlandsresor. Jag anser detta vara en rimlig regel.

för u-landsinformation bör inte utnyttjas för Bidrag internationell information av mer allmän inriktning. bör utforma för vad som skall anses utgöra SIDA regler bidragsberättigad u-landsinformation.

Flertalet bidragsmottagare svarar själva för en stor del, eller huvuddelen, av kostnaden för sin u-landsinformation. Jag anser inte att något formellt krav på kontant egeninsats bör tillämpas ifråga om bidrag till u-landsinformation. Jag förutsätter dock att organisationerna svarar för en betydande egeninsats exempelvis i form av frivilligt arbete.

Bidragssystemet bygger på ett stort mått av förtroende för organisationernas förmåga och hederlighet. Inte desto mindre bör staten kräva en rejäl redovisning av hur bidragen används. Det är bl a en av förutsättningarna för att bidragens effekt skall kunna utvärderas. SIDA bör regelbundet ta initiativ till samlade utvärderingar som komplement till de utvärderingar som organisationerna själva genomför.

SIDA bör utforma klarare regler för redovisningarnas innehåll och utformning. Redovisningarna bör ge en bild av den genomförda informationen och dessutom uppfylla vissa bokföringsmässiga minimikrav, t ex ifråga om redovisning av upplupna räntor.

Ingenting bör hindra att organisationer som för sin allmänna u-landsinformation får generella bidrag eller informationsbidrag efter ansökan samtidigt tilldelas pro- . jektanknutna bidrag för information om den egna bistândsverksamheten, förutsatt att de sistnämnda bidragen är klart knutna till de aktuella biståndsprojekten.

Genom statsmakternas beslut år 1979 gavs SIDA en huvudroll då det gäller statens egen u-lands- och biståndsinformation. Jag anser att den rollen ytterligare bör förstärkas genom att SIDA i sitt samlade informationsutbud på ett mer systematiskt och integrerat sätt uppmärksammar svenskt multilateralt bistånd och andra biståndsmyndigheters insatser.

SIDAs riktlinjer av år 1985 för den egna informationsverksamheten är, enligt min mening, utmärkta. Det är mitt huvudintryck att den nuvarande uppläggningen av SIDAS informationsverksamhet är välavvägd.

SIDAs egen informationsverksamhet bör regelbundet utvärderas. Jag anser att en viss prioritet bör ges åt utvärdering av verkets materialproduktion. Därvid bör förutsättningarna för ökad avgiftsfinansiering ånyo undersökas.

Det är angeläget att SIDA eftersträvar nära kontakter med folkrörelser och andra enskilda organisationer. SIDA-tjänstemän bör vara beredda att på organisationernas kurser och konferenser redogöra för SIDAs biståndspolitik. Eftersom det är svårt för medborgarna att på hand studera biståndsinsatsernas effekt så måste av egen demokratiska skäl särskilt stora krav ställas på SIDAs öppenhet och informationsvilja.

De mindre biståndsmyndigheterna, BITS, SAREC, SWEDFUND och IMPOD, bör i större utsträckning söka informera allmänheten om sin verksamhet. I det syftet bör även ett närmare samarbete med SIDAs informationssekretariat eftersträvas.

En klarare ansvarsfördelning bör utformas då det gäller information om svenskt multilateralt bistånd. UDs u-avdelning bör i större utsträckning än hittills framställa informationsunderlag, dels för sin egen informationsverksamhet, dels för bearbetning och spridning via Svenska FN-förbundet och även via SIDA. Den multilaterala delen bör, som nämnts, integreras i SIDAs presentation av svenskt bistånd.

Jag anser att FN-förbundet bör få hela sitt reguljära via anslaget F 3. Information, studier och statsbidrag forskning om freds- och nedrustningssträvanden m m, och

att organisationen därför inte längre bör tilldelas generella informationsbidrag. Den andel av F 3-bidraget som utgör en överföring av det tidigare generella bidraget bör i så fall avräknas mot biståndsmålet.

Beredningen för u-landsinformation har som en av sina huvuduppgifter att lämna förslag till SIDA om fördelning av de informationsbidragen. Denna uppgift är statliga föga meningsfull eftersom bidragen i praktiken fördelas enligt väl etablerade nycklar. Beredningen bör inte utvecklas till ett allmänt samrådsorgan i biståndsfrå- Den uppgiften fylls av det nyligen tillsatta folkgor. rörelserådet för biståndsfrågor.

Många folkrörelser anser emellertid att beredningen bör finnas kvar. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening bör beredningen även i fortsättningen utses av regeringen. Dess huvuduppgift bör vara erfarenhetsutbyte och samråd ifråga om u-landsinformation. SIDA bör vid behov kunna konsultera beredningen ifråga om fördelningen av informationsbidrag till enskilda organisationer. I beredningen bör ingå samtliga biståndsmyndigheter, ett antal representanter för både mottagare av generella bidrag och bidrag efter ansökan samt några “fria tänkare. Jag ser det som en fördel om en viss rotation i medlemskapet genomförs. Alla biståndsmyndigheterna bör dock vara representerade.

l Uppdraget

1.1 Tillkallande av särskild utredare

Den 10 december 1987 fick statsrådet Lena Hjelm-Wallén bemyndigande att tillkalla en särskild utregeringens redare för att se över den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssamarbete. Den 23 december 1987 förordnades jag att som särskild utredare verkställa uppdraget.

1.2 Direktiven

Mitt framgår av direktiven (dir 1987:56), som in uppdrag extenso återges i bil 1. I direktiven framhålls att information kring u-länder och utvecklingsbistånd är angelägen för att skapa förståelse och stöd för sveriges solidaritetspolitik. Målen för informainternationella tionsverksamheten har under årens lopp förändrats. År 1979 fastställdes det mål som fortfarande gäller: målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. Sedan dess har ökad vikt kommit att läggas vid resultaten av det statligt biståndet. I bakgrundsfinansierade beskrivningen i direktiven understryks folkrörelsernas i biståndsarbetet och i informationen om engagemang

u-länder och biståndssamarbete.

En väsentlig del av bidraget till enskilda organisatiohar utgått i form avvs k ners informationsverksamhet generella informationsbidrag. Utöver de ursprungliga

mottagarna av generella bidrag - studieförbund och lön- - har organisationer tillförts tagarorganisationer nya gruppen. Riksdagen konstaterade våren 1987 att det var svårt att öka kretsen av fasta bidragsmottagare ytterligare, bl a därför att det skulle minska utrymmet för projektstöd. Det fanns enligt utrikesutskottets mening skäl att se över systemet i dess helhet.

Uppdraget innefattar att beskriva mål och riktlinjer för informationen på biståndsområdet inom myndigheter och organisationer samt att analysera om nuvarande mål är ändamålsenliga. En beskrivning bör också göras av SIDAs egen och av annan statligt finansierad informationsverksamhet på biståndsområdet.

I uppdraget ingår vidare att utreda huruvida biståndsmyndigheterna och folkrörelserna bör ha delvis åtskilda roller i informationsarbetet och lägga olika vikt vid informationen om u-länder och om det svenska biståndet. Systemet med generella bidrag skall analyseras och förslag lämnas om vilka organisationer som är lämpliga som mottagare av generella informationsbidrag. Det ingår också i uppdraget att analysera hur ansvaret för information om det multilaterala utvecklingssamarbetet och biståndet genom andra myndigheter än SIDA bör fördelas. En ytterligare uppgift är att belysa vilka uppgifter och vilken roll, som beredningen för u-landsinformation har idag, och föreslå eventuella förändringar bl a med hänsyn till det år 1986 inrättade folkrörelserådet för biståndsfrågor.

översynen bör vara slutförd före utgången av april månad år 1988.

1.3 Utredningens arbetssätt

Med hänsyn till den korta utredningstiden har jag valt

att inte begära att särskilda sakkunniga och experter skulle knytas till utredningen. Jag har därigenom inte behövt avhålla ett antal formella sammanträden men har naturligtvis ändå överlagt med berörda intressenter. Tillsammans med utredningens sekreterare, departementssekreteraren Stellan Ottosson, har jag haft ett stort antal överläggningar med olika parter för att inhämta information och synpunkter och för att i någon mån testa idéer och uppslag till lösning av de uppgifter som ålagts mig i direktiven.

Det skulle föra alltför långt att i detta sammanhang räkna upp alla personer, myndigheter och organisationer, som jag har överlagt med. Jag vill dock nämna att jag sammanträffat med SIDAs ledning, med företrädare för byrån för samarbete med enskilda organisationer och med informationssekretariatet, dessutom vid ett flertal tillfällen. Jag har också haft överläggningar med samtliga övriga biståndsorgan: arrs, SAREC, mpon, SWEDFUND och Sandö U-centrum samt med företrädare för Nordiska afrikainstitutet, Latinamerika-institutet, Svenska Unescorådet och Svenska UNICEF-Kommittén. Jag har därtill sammanträffat med företrädare för Utrikespolitiska institutet. Vidare har jag haft tillfälle att överlägga särskilt med hela beredningen för u-1andsinformation.

På folkrörelsesidan har jag sammanträffat med ett trettiotal företrädare både för organisationer som erhåller generella bidrag och för organisationer som får bidrag efter särskild ansökan. Bland mina kontakter vill jag också nämna överläggningar med företrädare för utrikesdepartementet.

Enligt direktiven skulle jag ha kontakt med utredningen om ett ökat ansvar för folkrörelser, föreningar och kooperativ, som skall se över statsbidragen till folkrörelserna i syfte att minska antalet bidragsformer samt

föreslå förenklingar och åtgärder för en bättre samordning av den totala bidragsgivningen. Sådana kontakter har jag haft och har därvid fått ta del av utredningens tankegångar.

Med utredningens sekreterare har jag haft nära nog daglig kontakt. självfallet bär jag ensam ansvaret för förslagen som redovisas i detta betänkande.

2 Huvuddrag i u-landsinformationens utveckling

Genom kolonialismen fick flertalet västeuropeer en viss kännedom om förhållanden i de fattiga världsdelarna. Men den information som spreds av officiella organ och hemvändande kolonialtjänstemän handlade sällan om de fattiga folkens utvecklingsbehov. Informationen gällde huvudsakligen koloniernas exotism och deras möjligheter som råvaruleverantörer och marknader. Den genomsnittlige svenskens kunskaper om världen utanför Europa och Nordamerika var länge ytterst fragmentariska. De kristna missionssällskapen var pionjärer för direkt kontakt med de fattiga folken och för information i Sverige om dessa folk. Missionen har givit många svenskar deras första och starkaste intryck av förhållandena i den fattiga världen. Under efterkrigstiden har även andra folkrörelser engagerat sig för u-landsbistånd. Genom ett aktivt informationsarbete har de sökt väcka sina medlemmars intresse för u-länderna och biståndet. Organisationssverige spelade en central roll i de stora insamlingarna på 1950- och 60-talen och var även en drivande kraft bakom tillkomsten av det statliga biståndet.

Efterhand som den tekniska revolutionen har krympt avstånden i världen har de fattiga länderna fått större uppmärksamhet i svenska massmedier. Publiciteten ägnas huvudsakligen dramatiska förlopp som krig, militärkupper och svältkatastrofer. Även rapportering om svenska biståndsinsatser koncentreras till det uppseendeväckande, till skandalerna.

Informationsinsatser bland svenskarna har alltid-varit en del av Sveriges statliga biståndspolitik.

Centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder (CK), som tillkom 1952, bedrev i samarbete med enskilda organisationer ett mångfasetterat upplysningsarbete. CK ersattes 1962 av nämnden för internationellt bistånd (NIB). Regeringen angav då (prop 1961:174) informationsarbetet som en huvuduppgift. NIBS informationsavdelning borde vara en “ideologisk kraftkälla organisatoriskt jämställd med myndighetens tre huvudenheter.

SIDA, som bildades 1965, fick i sin instruktion (SFS 1965:666) ett brett informationsuppdrag. SIDA skulle sprida upplysning om biståndsverksamheten och i samband därmed om de underutvecklade ländernas och områdenas problem. Därmed angavs de två huvudinriktningar för informationsverksamheten som alltjämt gäller: den biståndscentrerade resp den u-landscentrerade informationen.

I biståndspropositionen 1968 (prop 1968:101) föreslogs att det statliga utvecklingsbiståndet under en sjuårsperiod skulle expandera med ca 25% per år, så att det för budgetåret 1974/75 skulle motsvara 1% av BNP. Departementschefen slog fast att denna ambitionshöjning förutsatte en ökad u-landsinformation i syfte att vidmakthålla och stärka allmänhetens intresse och stöd för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna. Statsutskottet (SU 1968:128) tillstyrkte förstärkningen av u-landsinformationen och begärde att SIDA skulle utforma förslag till en plan för vidgad informationsverksamhet kring u-1ändernas problem.

SIDA lade hösten 1971 fram en fyraårsplan för informationsverksamheten 1971/72 - 1974/75. Tonvikten lades, i linje med tidigare uttalanden från statsmakterna, på ett utvidgat samarbete med folkrörelser och andra organisationer. SIDA föreslog att ökade statliga medel skulle kanaliseras till löntagarorganisationerna och de av

skolöverstyrelsen godkända studieförbunden. Dessa medel kom senare att kallas för “generella bidrag”. I gengäld skulle mottagarna åta sig att öka sin information om u-länderna och biståndssamarbetet. övriga enskilda organisationer borde liksom tidigare kunna få bidrag för sin u-landsinformation efter ansökan. Regeringen godkände (prop 1972:1, bil 5) i huvudsak fyraårsplanen. För budgetåret 1972/73 beslöt riksdagen på regeringens förslag att tredubbla bidragen till enskilda organisationers u-landsinformation.

Under de närmaste följande åren fortsatte den snabba utbyggnaden av stödet till folkrörelsernas u-landsinformation. Redan vid slutet av fyraårsperioden fick enskilda organisationer två tredjedelar av informationsanslaget. Eftersom det totala anslaget under dessa år ökade exceptionellt snabbt kunde även SIDAs egen u-landsinformation byggas ut väsentligt. Vid mitten av 1970-talet hade den statligt finansierade u-1andsinformationen fått ungefär den form som den har idag, såväl i fråga om målen för verksamheten som anslagsvolymen och anslagens fördelning mellan SIDAs egen och folkrörelsernas informationsverksamhet.

I syfte att fördjupa samarbetet med folkrörelserna i fråga om u-landsinformationen inrättade regeringen 1973 beredningen för u-landsinformation. Beredningen skulle lämna förslag till regeringen dels om användningen av informationsanslaget i dess helhet, dels om fördelningen av de medel som ställdes till folkrörelsernas förfogande. Representanter för folkrörelserna utgjorde, och utgör fortfarande, majoriteten i beredningen. Beredningen ombildades 1979 till ett av regeringen tillsatt rådgivande organ till SIDA.

Den biståndspolitiska utredningen framlade 1977 ett betänkande (SOU 1977:73) om “U-landsinformation och internationell solidaritet. Utredningen ansåg att sats-

folkrörelsernas informationsverksamhet hade ningen på

och föreslog att ytterligare några or-

visat sig riktig ganisationer skulle ges generella bidrag. Utredningen formulerade det mål för u-landsinformationen som fortfarande Målet för informationsverksamheten är gäller: att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella

solidaritetspolitik fördjupas.

delade (prop 1977/78:l13) utredningens mening Regeringen att satsningen på folkrörelserna hade varit framgångsrik och borde fortsätta. Regeringen anslöt sig också till till målformulering. I linje med vad utredninförslaget beslöt statsmakterna att den krets som gen föreslagit bidrag skulle utökas med Lantbrukarnas mottog generella Riksförbund (LRF), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges Centre (SCC), Svenska FN-förbundet Swedish Cooperative och en “kristen samarbetsorganisation. Sveriges (SFN) Landsråd (SUL) skulle ges ett Ungdomsorganisationers stående årligt bidrag.

1985 riktlinjer för SIDAs egen in- SIDAs styrelse antog innebar i huvudsak en formationsverksamhet. Riktlinjerna och av tidigare utformade mål och kodifiering förklaring Nu lades dock större tonvikt än tidigare vid metoder. information om det svenska biståndet och dess resultat. hade i flera propositioner under åren dess- Regeringen förinnan efterlyst en aktivare biståndsinformation.

1980-talet har hittills inte inneburit några radikala för vare sig SIDAS egen eller folkrörelserförändringar u-landsinformation. Studiecirklar, kurser, konferennas seminarieresor och materialproduktion har i stort ser, sett de som stakades ut under det föregående följt spår decenniets dynamiska utveckling.

Intresset för u-lands- och biståndsfrågor bland opinionsbildare och allmänhet torde ha minskat under slutet av 1970-talet och första hälften av 1980-talet.

Sedan något år förefaller dock engagemanget för dessa frågor åter att öka. I november 1987 organiserade SIDA och UDs u-avdelning i samarbete med ett 40-tal organisationer och företag informationsdagarna Biståndet behövs! i Folkets Hus i Stockholm. Ungefär 7000 personer, huvudsakligen ur den intresserade allmänheten”, fick under två intensiva dagar u-landsinformation från informatörer som representerade ett brett spektrum av biståndsorganisationer.

3 Attityder och kunskaper 1 u-1ands- och biståndsfrågor

Under 1960-talet undersökte SIFO vid några tillfällen svenskarnas inställning till u-hjälpens volym. Sedan mitten av 1970-talet har statistiska centralbyrån på SIDAS uppdrag nästan varje år genomfört opinionsundersökningar med bl a frågor om lämplig biståndsvolym och biståndets effekter. Flera forskare har analyserat kunskaper och attityder i u-1ands- och biståndsfrågor.

har i allmänhet, oberoende av Opinionsundersökningarna biståndets aktuella volym, visat att majoriteten anser att biståndsanslaget är ungefär lagom stort. Sociologen Thomas Brante menar att detta inte behöver tyda på ett aktivt stöd för den rådande biståndspolitiken. Brante finner det sannolikare att det är ett uttryck för ett accepterande från en oinformerad majoritet som passivt inte tar ställning utan tycker att de som bestämmer vet nog bäst (...) En intressant fråga blir då hur långt man kan sträcka sig i höjningar av biståndsanslagen och fortfarande få ett bejakande av den aktuella storleken. (Thomas Brante, opinionen i u-landsfrågor, Stockholm 1976).

Andelen svenskar som ville höja biståndsanslagen steg SIFO från 24 till 40% under perioden augusti 1961 enligt - 1968. När biståndsanslagen sedan ökade i raskt augusti tempo minskade andelen som förespråkade ytterligare höjningar. Under första hälften av 1980-talet ville ungefär 15% öka biståndsvolymen. Andelen steg dock till 21% 1986. Vid den senaste opinionsundersökningen, som statistiska centralbyrån gjorde under januari-februari 1988, ansåg 18% att biståndsvolymen borde höjas.

De som ville minska eller slopa biståndet fluktuerade under 1960- och 70-talen mellan 9 och 25%. Den högsta hittills nåddes 1980, då 35% ville sänka elnoteringen ler avskaffa biståndsanslagen. Sedan dess har i allmänhet mellan 25 och 30% velat minska eller slopa biståndet. 1986 hade emellertid biståndsmotståndarnas andel minskat till 15%. vid den senaste undersökningen (januari-februari 1988) ville 18% minska biståndet och 5% helt avskaffa det.

Även om majoriteten anser att biståndets volym är lagom eller bör höjas, så har man inte särskilt höga tankar om biståndets effekt. Detta kanske kan tala mot Brantes hypotes om den oinformerade majoritetens förtroende för biståndspolitik. vid statistiska cenmyndigheternas senaste mätning ansåg endast 19% att det tralbyråns svenska biståndet varit till stor eller mycket stor för mottagarländerna. Endast 8% trodde att bihjälp ståndet i stor eller mycket stor utsträckning kommer de fattigaste människorna tillgodo.

Det förhållandet att biståndsviljan var högre 1986 än år tidigare och att den 1988 åter hade minskat några skulle kunna tyda på att viljan att dela med sig påverkas av det ekonomiska läget och framtidstron i Sverige. Sociologen Lowe Hedman kom dock, vid slutet av 1970talet, till en annan slutsats: I ett samhälle med stor arbetslöshet, nolltillväxt och hög inflation vore det om viljan att avstå resurser till andra, fatnaturligt tigare människor, skulle minska. Det finns emellertid inga bevis eller ens indicier på att det är på det sättet, vare sig på nationell nivå eller på individnivå. Om man ser till opinionsutvecklingen i våra grannländer Danmark och Norge, tycks det närmast vara så att det omvända förhållandet gäller, men även här är uppgifterna för få och varierande för att några säkra slutsatser skall kunna dras. (Lowe Hedman, Svenskarna och 1978). Även utvecklingen vid mitten u-hjälpen, Uppsala

av 1980-talet kan tänkas ge stöd för Hedmans uppfattning. Biståndsviljan var nämligen högre 1986 än 1985 trots att andelen svenskar, som oroade sig för sin egen eventuella arbetslöshet, hade ökat kraftigt under mellantiden.

Flera forskare har konstaterat att det finns positiva samband mellan social status och u-landskunskaper. Inom ramen för en undersökning om informationsklyftorna på u-lands0mrådet, som utfördes inom Sveriges radios publik- och programforskning, kunde Lilian Nowak konstatera att kunskapsskillnaderna är större på u-landsområdet än inom mer näraliggande ämnen som energi- och arbetslivs- - en frågor (Lilian Nowak, Informationsklyftorna spegling av det ojämlika samhället, Stockholm 1979).

Man har också funnit positiva samband mellan u-landskunskaper å ena sidan och biståndsvilja och engagemang för u-ländernas situation å andra sidan. I sin avhandling U-landsbilden - en undersökning av allmänna opinionen” (Stockholm 1970) menar Stig Lindholm att sambandet mellan kunskaper och positivt u-landsengagemang utgör ett argument mot idéer att folk, om de får veta hur det är 0 s v, stänger sig och tar mer avstånd från problemen än de som just inget vet. Lindholm menar att det snarare är känslor av maktlöshet som leder till motstånd mot u-landsinformation.

Inom alla sociala grupper påverkas u-landskunskaper och av politiskt eller religiöst enbiståndsvilja positivt I fråga kan religiös gagemang. om u-landsengagemang hög eller aktivitet t o m ofta uppväga den negativa politisk effekten av låg social position” (Nowak, i en tidigare Det finns å rapport från informationsklyfteprojektet). andra Nowak, en grupp med hög social stasidan, enligt tus men med ett totalt ointresse för de fattiga folkens situation. ›

Hedman förklarar att “de grupper i samhället som har de formella möjligheterna att skapa opinion - den politiska eliten, massmedierepresentanter, representanter för skolan, näringslivet, fackföreningsrörelsen, statskyrkan och - är betydligt mer u-landsorienterade än frikyrkorna en bredare allmänhet. Enligt en forskare som Hedman citerar kan detta leda till att allmänheten i framtiden kommer att bli mer allmänt intresserade av och kunniga u-landsområdet. Hedman hävdar dock att den låga kunpå skaps- och intressenivån i biståndsfrågor medför att u-landsattityden snarare är beroende av den ekonomiska situationen, negativa skriverier om biståndsprojekt o dyl. Hedman antar att en inställning som bara grundas på allmän välvilja har mindre chans att överleva yttre kriser än en attityd som bygger på djupare kunskaper. Flera opinionsundersökningar visar att biståndet, även om det har ett ganska allmänt stöd, ges betydligt lägre prioritet än vissa centrala frågor som miljövård, arbetstrygghet, barnomsorg, sjukvård o dyl. Hedman lät sina respondenter ta ställning till satsen ”Vi borde ha avhjälpt bristerna här hemma innan vi satte igång med u-hjälp. Endast 37% tog avstånd från påståendet medan 42% instämde.

Eftersom ganska få människor har egna u-landserfarenheter torde massmedierna få en särskilt viktig roll ifråga. om u-landsinformationen. Hedman konstaterade, liksom Nowak, att nyhetsprogrammen var viktiga som källor för u-landsinformation särskilt för människor med låg social position. Lindholm, Nowak och Hedman pekar emellertid på klara begränsningar i massmediernas genomslagskraft. Lindholm förklarade att mycket information finns att hämta men ytterst lite hämtas. Hedman fann att ett allmänt passivt TV-tittande inte tycks ge några bestående effekter på u-1andsorienteringen. Han kom också fram till att uppfattningen om vilka faktorer som är mest viktiga när det gäller att förklara u-ländernas fattigdom och vilka hjälpformer som är mest värdefulla

33 för u-länderna tycks helt opåvetkad av massmediekonsumtionen.

4 Hål och principer inom u-landsinformationen

4.1 övergripande mål för statligt finansierad u-landsinformation

De grundläggande målen och principerna för statligt finansierad u-landsinformation har kännetecknats av stor kontinuitet. Redan tidigt slogs fast att verksamheten inte enbart skulle syfta till ren kunskapsförmedling utan att även attitydpåverkan skulle eftersträvas. En annan huvudprincip har varit att informationen skall avse både situationen i u-länderna och det svenska biståndet.

Dessa båda huvudprinciper har återspeglats i statsmakternas målangivelser. I statsutskottets utlåtande 1968:128 formulerades följande huvudmål:

- förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation - större förståelse och vidgat engagemang skapa för den offentliga biståndsverksamheten hos den svenska allmänheten

Biståndspolitiska utredningen fick 1979 statsmakternas stöd för en något reviderad målformulering:

Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors om och intresse för kunskaper förhållanden av betydelse för u-ländernas utveck- Därmed kan engagemanget för Sveriges interling. nationella solidaritetspolitik fördjupas.

statsmakterna har flera gånger under 1980-talet förklarat att från 1979 ligger fast. I budgetriktlinjerna 1982 och 1983 görs tillägget att det propositionerna växande ömsesidiga beroendet mellan rika och fattiga

länder bör uppmärksammas.

Enligt sIDAs instruktion (SFS 1978:51) skall verket sprida upplysning om utvecklingen i utvecklingsländerna och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas roll i denna utveckling samt om Sveriges insatser för att bidra till ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder.

De allmänt hållna mål som angivits av regering och riksdag har vidareutvecklats och konkretiserats av beredningen för u-landsinformation och SIDA. Beredningen för u-landsinformation utformade 1975 en promemoria (bil 2) där man sammanfattade sina synpunkter på den statliga u-landsinformationens uppgifter, folkrörelsernas roll och ansvar samt statens samarbete med folkrörelserna. Den statliga u-landsinformationen borde, enligt beredningen, ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio och TV etc. SIDAs styrelse fastställde i oktober 1985 riktlinjer för SIDAs egen informationsverksamhet. Dessa diskuteras i kap 7 och återges i sin helhet i bil 3. SIDAs riktlinjer fick statsmakternas stöd.

4.2 U-landscentrering - biståndscentrering

Den statliga u-landsinformationen avsåg till en början huvudsakligen de svenska biståndsinsatserna. I prop 1961:174 sägs att det nya bistândsorganet (NIB) skulle svara för fortlöpande upplysningsmaterial om u-hjälpen och översikter om u-hjälpens innehåll och principer.

I SIDAs första instruktion (SFS 1965:666) gavs ett dubbelt informationsuppdrag. SIDA skulle sprida upplysning om biståndsverksamheten och i samband därmed om de underutvecklade ländernas och områdenas problem. Enligt biståndspropositionen 1968:101 växer också kraven på översiktlig information både om de fattiga länderna och

om insatser som bekostas från den svenska statsbudgeten. som tidigare nämnts återfanns det dubbla informationsuppdraget också i de mål som statsutskottet formulerade 1968.

I den fyraårsplan för informationsverksamheten, som SIDAs styrelse lade fram 1971 och som sedan i huvudsak godkändes av statsmakterna, kan man notera en viss tyngdpunktsförskjutning från information om biståndsverksamheten till en bredare information av mer allmän u-landsinriktning. Det var enligt planen

väsentligt att ge det övergripande målet för informationen denna vida och u-landscentrerade innebörd. Det är även viktigt att göra informationen problemorienterad. Förståelse för u-ländernas situation, deras problem och utvecklingsansträngningar samt deras relationer till industriländerna utgör en förutsättning för förståelse av utvecklingssamarbetet, dess karaktär och problem. Med u-landsinformationen som bakgrund kommer biståndsinformationen in i ett realistiskt sammanhang och får rimliga proportioner. I denna mening har det u-landscentrerade målet en primär betydelse i informationsarbetet.

SIDA underströk att det inte behöver uppstå någon motsättning mellan de båda huvudkomponenterna i informationen. statsmakterna gav sitt stöd åt fyraårsplanens u-landscentrering. I prop 1972:1 betonades vikten av att verksamheten ges en u-landscentrerad inriktning.

I den målformulering som föreslogs av biståndspolitiska utredningen 1977 och som godtogs av statsmakterna nämns det u-landscentrerade målet först: Målet för u-landsinformationen är att utveckla människors kunskap om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling.” Av den följande meningen framgår att ett huvudsyfte härmed är att fördjupa engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik.

Under 1980-talet har regeringen i flera propositioner efterlyst en aktivare biståndsinformation: vidare bör

en saklig redovisning av de konkreta resultaten av de svenskabiståndsinsatserna ges ökat utrymme i informationsverksamheten“ (prop 1981/822100, bil 5). SIDA beaktade denna viljeyttring och i 1985 års budgetproposition förklarade utrikesministern:

“Jag vill i detta sammanhang uttrycka min tillfredsställelse över att SIDA i sin informationsverksamhet i ökande utsträckning de

uppmärksammar

konkreta resultaten av svenska bistandsinsatser. En sådan inriktning av verksamheten kan vara väl förenlig med SIDAs uppdrag att lämna information om u-landsfrågor och utvecklingsproblem i vid mening.

SIDA i sina riktlinjer från år 1985 att “både anger u-lands- och biståndsinformation skall ingå i SIDAs informationsuppdrag. I fortsättningen förklaras:

“U-1ands- och biståndsinformationen skall ses som en integrerad enhet. Information om u-landsförhållanden är ofta en oundgänglig förutsättning för förståelsen av biståndet och dess villkor. Huruvida den innehållsliga tonvikten ligger på den ena eller andra delen beror i hög grad på den situation i vilken informationen förmedlas och den målgrupp den riktas till. SIDAs totala informationsutbud skall ha sin tyngdpunkt vid Sveriges direkta utvecklingssamarbete. Det svenska utvecklingssamarbetet genom internationella organisationer ingår också i SIDAs informationsuppdrag.

I riktlinjerna sägs vidare att Större vikt skall läggas vid biståndets resultat i u-landsinformationen. SIDA ser det som en huvuduppgift för sin egen informationsverksamhet att föra ut kunskap om biståndets förutsättninformer och - framförallt - resultat. gar, inriktning,

I en bilaga till riktlinjerna menar SIDA att det finns starka skäl mot att helt begränsa sig till biståndsinformation. Man konstaterar att SIDA-personalen representerar en unik fond av u-landskunskap och hävdar att det vore “orimligt om inte en med statsmedel finansierad ställde detta kunnande till allmänhetens förmyndighet fogande. Man menar vidare att massmediernas bild av

tredje världen präglas av förenklingar och tillspetsningar och att SIDA därför bör bidra till att fördjupa och nyansera särskilt de stora massmediernas bild av tredje världen.

Här bör man hålla i minnet att två tredjedelar av det statliga anslaget för u-landsinformation går till folkrörelser och andra enskilda organisationer. Deras information får totalt sett anses ha en klar u-1andscentrering även om organisationer som driver egna biståndsprojekt självfallet informerar om dessa. statsmakterna har inte försökt påverka organisationernas avvägning mellan bistånds- och u-landsinformation. SIDA har genom sin bidragsgivning vissa möjligheter till sådan påverkan. Myndigheten tycks dock inte ha några ambitioner i den riktningen.

4.3 Attitydpåverkan, saklighet, profilering

Som tidigare nämnts är attitydpåverkan ett klart angivet syfte för u-landsinformationen. I de mål som statsmakterna angav 1968 och 1979 talas om att skapa förståelse och engagemang för biståndspolitiken.

Neutralt presenterade fakta kan naturligtvis påverka attityder och åsikter. I diskussionen om mottagarnas u-landsinformationen har man ofta utgått från att ökad kunskap leder till ökat engagemang. I sin granskning av SIDAs fyraårsplan framhöll RRV att det inte är helt givet att kunskapshöjande hur stora de än må effekter, vara, leder till ökad förståelse och positiva attityder till u-hjälp. Forskning kring den svenska u-1andsopinionen har dock vid handen att intresset och givit för u-länderna och deras problem ökar med engagemanget stigande kunskaper om u-landsförhållanden (jfr kap 3).

SIDA har emellertid i olika sammanhang förklarat att ren

faktaredovisning inte är tillräckligt. I verkets riktlinjer från 1985 finns följande två punkter som behandlar frågan om en mer direkt attitydpåverkan.

SIDA bör konsekvent ge uttryck för övertYQelsen att förhållandena i u-världen på lång sikt kan förbättras. Den svenska biståndspolitiken bygger på övertygelsen att fattigdomen kan bekämpas och rättvisare förhållanden inom och mellan länderna skapas. Att beskriva orsakssammanhang och vad som görs för att komma till rätta med tredje världens problem är en central uppgift för den statliga u-landsinformationen. (...)

Informationen bör syfta till handlingsberedskap. Ett viktigt syfte med attitydpåverkan är att skapa handlingsberedskap hos informationsmottagaren. Den handlingsberedskap som SIDA eftersträvar spänner över ett brett spektrum, alltifrån att t ex i diskussioner med grannen stödja biståndets idé eller ge ekonomiskt stöd till någon organisations u-landsprojekt, till att direkt delta i informations- och u-landsarbete. SIDA bör därför informera om de möjligheter som står till buds att i handling engagera sig för u-ländernas sak.

Frågan om attitydpåverkan har anknytningspunkter till diskussionen om profilering, allsidighet och saklighet. Biståndspolitiska utredningen hävdar att rätten till profilering av verksamheten vad gäller ideologi, ämnes-

val och målgrupper måste vara en utgångspunkt för de

enskilda organisationernas informationsverksamhet. Det vore inte rimligt, menar utredningen, att av folkrörel- . ser och övriga organisationer kräva allsidighet i behandlingen av en fråga. Mångsidighet är emellertid ett krav som måste ställas på den samlade u-landsinformation som folkrörelserna bedriver med statliga medel. För SIDA bör, enligt utredningen, delvis andra principer gälla:

“Dess informationsverksamhet bör på samma sätt som all annan samhällsinformation syfta till att för medborgarna - både enskilda medmöjliggöra och - att hävda borgare medborgarorganisationer sina idéer och intressen i den demokratiska processen. För att detta syfte skall kunna uppnås torde krävas att verket eftersträvar allsidighet i sitt samlade informationsutbud. Denna strävan bör också prägla ett organ som tidskriften Rap-

port från SIDA, vilken förväntas ge utrymme för en rik variation av fakta och synpunkter på utvecklingsproblem och utvecklingssamarbete.

saklighet bör, enligt utredningen, utgöra en given strä-

van för såväl SIDAs egen informationsverksamhet som den som organisationerna bedriver med bidrag från SIDA. Även i det avseendet bör speciella krav gälla ifråga om SIDAs egen informationsverksamhet:

Saklighetskravet synes oss särskilt betydelsefullt vad gäller SIDAs egen informationsverksamhet i form av trycksaker och annat material, då en av SIDAs centrala uppgifter måste vara att, som informationsberedningen har uttryckt det i sitt ll-punktsprogram, ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio, TV etc. SIDA-materialet måste kunna tjäna som en faktabas för alla övriga parter. Utan analys och kommentarer är faktamaterialet dock av föga värde. SIDA-materialet måste också ge bakgrund och stöd genom att ständigt fördjupa diskussionen om utvecklingsfrågorna och utvecklingssamarbetets förutsättningar och resultat, och genom att skapa möjligheter till inlevelse i u-ländernas situation. En bra produkt bör bidra till att öka läsarens/lyssnarens/tittarens förmåga att förstå ett skeende. Möjlighet måste också finnas för en framställning som ger uttryck för personliga åsikter. Det är dock angeläget att i görligaste mån markera vad som är mer sakligt, faktabetonat material och vad som är uttryck för en personlig uppfattning. Det bör klart framgå vem som talar.

I en reservation hävdade de moderata ledamöterna i ut-

redningen att krav på objektivitet och allsidig belysning måste gälla varje bidragsmottagande organisation för sig och inte enbart organisationernas samlade utbud.

Reservanterna ansåg det inte godtagbart

att ett slags studieförbund eller facklig organisation kan föra fram synpunkter som pekar i en viss politisk eller ideologisk riktning under förklaringen att allsidighet kommer till stånd genom att andra organisationer, som också erhåller statsbidrag, för till torgs motsatta tankar. En sådan tolkning är inte acceptabel redan av det skälet att många människor bara nås av materialet från en organisation (...) en sådan informations- A

politik är ägnad att polarisera u-landsfrågorna och att hos andra grupper ev skapa en ytterst kritisk inställning mot u-hjälpen.

statsmakterna anslöt sig till utredningens uppfattningar i fråga om profilering, allsidighet och saklighet.

SIDAs riktlinjer från år 1985 slår fast: SIDAs samlade informationsutbud skall kännetecknas av saklighet och en strävan till allsidighet. Kravet på saklighet är betydelsefullt då SIDA-informationen måste kunna tjäna som faktabas för alla övriga parter. För debatt och allsidig kan SIDA sprida och stödja information som belysning utgår från olika synsätt.

4.4 Samordning - pluralism

revisorers kansli uttryckte i studien Sam- Riksdagens hällsinformation (granskningspromemoria nr 1/1976) tveksamhet inför den långt drivna delegeringen av u-landsinformationen till enskilda organisationer:

Genom en långt driven delegering av u-landsinformationen från SIDA till ett flertal olika organisationer som i sin tur kan delegera informationsarbetet till regional och lokal nivå torde risker finnas för både en splittring och dubbeltäckning av det informationsutbud som erbjuds allmänheten (...) Man synes kunna sätta i fråga om ej en längre gående samplanering mellan SIDA och de bidragsmottagande organisationerna skulle kunna leda till ett effektivare utnyttjande av resurserna med slagkraftigare information som resultat. En sådan utökad samplanering synes ej endast böra beröra informationens inriktning på ämnesområden utan även materia1produktionen.“

Både SIDA och en rad remissinstanser var mycket kritiska mot riksdagsrevisorernas förslag. SIDA underströk behovet av pluralism:

“SIDAs uppfattning är att en långtgående samplamellan SIDA och organisationerna varken är nering önskvärd eller möjlig att genomföra. Riksdagens

. 43

intentioner beträffande bidragsgivningen till organisationernas u-landsinformation utgår från behovet av en pluralistisk och mångskiftande information och debatt som en förutsättning för den demokratiska processen. Varje organisation har rätt att ta upp de frågor inom u-landsinformationen som särskilt berör dess medlemmar och att framföra sina åsikter i dessa frågor. Ett försök att likrikta organisationernas informationsverksamhet vore inte förenligt med de principer som gäller för riksdagens beslut om bidragsgivning.”

LO ansåg att delegeringen till folkrörelser och organisationer innebär en nyansering och mångfasettering av u-landsinformationen snarare än en splittring och dubbeltäckning. LO menade också att ”denna mångfasettering och nyansering inte kan erhållas med en av staten utförd information.” Statskontoret förklarade att riksdagsrevisorernas förslag stred mot de krav som kan ställas på att samhällsinformationen ska bidra till att vidareutveckla demokratiska beslutsprocesser.

Biståndspolitiska utredningen instämde i kritiken:

Mångfald och varierad idéknytning (TCO) och nyansering och mångfasettering (LO) framstår för oss som väsentligt mer träffande karakteriseringar av vad delegeringen lett till än splittring och dubbeltäckning (riksdagens revisorer). Utredningen förklarade dock att SIDA spelar en viktig roll som initiativtagare och impulsgivare till dem som är engagerade i u-landsinformationsarbetet.“

Att riksdagsrevisorernas samordningsförslag blev så skarpt kritiserat torde i första hand ha berott på att och även SIDA, velat värja sig mot organisationerna, eventuella tankar på en systematisk och utifrån dikterad samordning, där de enskilda organisationernas profiler kunde riskera att suddas ut. I det praktiska informationsarbetet förekommer emellertid ett långtgående samarbete mellan organisationerna. Samarbetet sker i första hand mellan politiskt-ideologiskt närstående organisa-

tioner, men även samarbetsprojekt av bredare slag förekommer. SIDA har bedrivit en rad projekt i samarbete med enskilda organisationer. Flera organisationer ger uttryck för önskemål om både närmare kontakter med SIDA och mer samordning och erfarenhetsutbyte med andra organisationer.

5 Anslagsutveckling

Även om statsmakterna redan tidigt betonade u-landsinformationens betydelse för biståndsviljan så var anslagen till informationsverksamheten länge små. SIDAs informationsanslag uppgick så sent som budgetåret 1967/68 till endast 235 000 kronor.

Sedan följde två perioder av mycket snabb anslagsutveckling. Den första expansionsperioden inleddes med biståndspropositionen år 1968 (prop 1968:101). Som tidigare nämnts deklarerade regeringen i denna proposition att 1%-målet förutsatte en intensifierad informationsverksamhet.

SIDA hade för budgetåret 1968/69 begärt 300 000 kronor för sin informationsverksamhet. Med tanke på den planerade ökningen av biståndsprogrammet och med utgångspunkt från en ny bedömning från SIDA föreslog nu regeringen en anslagsökning till 600 000 kronor. Redan budgetåret 1970/71 uppgick anslaget till 2,5 mkr. Nästa expansionsperiod sammanföll med SIDAs fyraårsplan för perioden 1971/72 - 1974/75 med dess kraftiga satsning på folkrörelserna. Under fyraårsperioden nästan fyrdubblades anslaget, från 2,8 till 10,8 mkr. Samtidigt ökade den andel som tillföll folkrörelserna i form av bidrag och annat samarbete från en till tvâ tredjedelar.

I 1974 års budgetproposition förklarade regeringen att ökningen av medelsanvisningen för SIDAs egen informationsverksamhet kunde begränsas. Motiveringen var följande:

SIDAS egen produktion av informationsmaterial har nu nått en betydande omfattning. Redan under

innevarande budgetår disponerar SIDA för sin informationsverksamhet ungefär lika mycket som hela världsbanksgruppen och långt mer än UNDP. Även inom i stort oförändrade anslag ges kontinuerligt för en betydande nyproduktion av mateutrymme rial. Eftersom avsikten är att bidragsmottagande folkrörelseorganisationer i stor utsträckning skall och sprida egen information minsproducera kas kraven på SIDA när de direkta bidragen till folkrörelserna ökar.

Året därpå signalerades återhållsamhet även i fråga om till enskilda organisationer. Dessa bidrag sabidragen des ha nått en nivå som med mindre ökningar var försvarlig också i ett längre perspektiv. Utrikesutskottet hade att invända mot denna uppfattning, och i budinget getpropositionerna 1976 och 1977 upprepade regeringen vad som sagts 1975.

Sedan mitten av 1970-talet har anslagsökningarna varit Budgetåret 1979/80 ökade dock anslaget med blygsamma. 18%. Det året beslöt nämligen statsmakterna om en engångshöjning” för att på biståndspolitiska utredningens förslag vidga kretsen av organisationer med generella informationsbidrag. Anslagsutvecklingen under 1980-talet framgår av tabell 5.1.

Tabell 5.1 Anslagsutveckling u-landsinformation sedan budgetåret 1979/80 (milj kr)

79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 Budgetår

Fördelningen mellan SIDAs egen informationsverksamhet och till folkrörelserna har också varit tämlibidragen

gen konstant sedan mitten av 1970-talet. Inom ramen för bidragen till folkrörelser och andra organisationer har dock en allt större del gått till generella bidrag medan den del som gått till bidrag efter ansökan har minskat. Denna förskjutning beror på att kretsen som mottar generella bidrag har vidgats, delvis med organisationer som tidigare fått stöd ur kategorin bidrag efter ansökan.

Biståndspolitiska utredningen ansåg det angeläget med höjningar som säkert bevarar anslagets realvärde på den nivå som det uppnår genom den föreslagna engångshöjningen. Utredningen tillade att u-landspolitiken kan komma att kräva informationsinsatser som nödvändiggör reella anslagshöjningar. Statsmakterna avstod dock från att kvantifiera sin ambitionsnivå i fråga om de framtida informationsanslagen.

I 1981 års budgetproposition förklarades att storleken på informationsanslagen måste dock avvägas mot andra angelägna insatser inom biståndsramen. Denna formulering återkom sedan, i stort sett oförändrad, i varje budgetproposition fram till 1987. Sedan 1983 har dock formuleringen skärpts till att informationsanslaget “måste noga avvägas. vid ett par tillfällen har regeringen dessutom förklarat att anslaget för u-landsinformation är högt jämfört med andra informationsanslag inom statsförvaltningen.

Beräknat i fast penningvärde“ (med omräkning enligt konsumentprisindex) har såväl det totala informationsanslaget som vart och ett de ingående huvudelementen

av

minskat under 1980-talet. Anslaget till SIDAs egen information har enligt denna beräkningsmetod minskat med 13% mellan budgetåren 1980/Bl och 1987/88, medan bidratill de enskilda organisationerna gått ned 21%. En gen del av organisationerna har dock i ökad utsträckning fått medel för information inom ramen för sin SIQAstödda biståndsverksamhet.

Under riksdagarna 1980/81 och 1981/82 framlades socialdemokratiska motioner med förslag om större höjningar av informationsanslaget än vad som angivits i propositionerna. Centerparti- och folkpartimotioner av motsvarande innebörd framlades vid riksdagarna 1984/85 resp 1985/86 och 1986/87. Vänsterpartiet kommunisterna föreslog 1986/87 riksdagen en anslagshöjning för att möjliggöra bidrag till Isolera Sydafrika-kommittén och generella i Sverige. Utskottet har avstyrkt de Afrikagrupperna anslagshöjningarna med undantag för riksdagen föreslagna 1981/82, då utskottet tillstyrkte det socialdemokratiska (UU 1981/82:20). Riksdagen beslutade höjningsförslaget dock i enlighet med regeringens proposition. Vid sama riksdag förekom en motion av moderata samlingspartiet med om minskat informationsanslag. Därutöver har förslag inga förslag om minskade informationsanslag framlagts vid riksdagarna under 1980-talet.

I budgetpropositionen 1988 meddelade biståndsministern att hon tillkallat en utredare för att se över informationsanslagets användning och att hon i avvaktan på översynen avstod från att föreslå några större anslagsmässiga förändringar utöver en uppräkning om 1,3 mkr.

6 Enskilda organisationers u-landsinformation

6.1 skiftande mål och metoder

SIDA-skriften Vem informerar om u-länderna? innehåller uppgifter om drygt 350 organisationer och institutioner som bedriver någon form av u-landsinformation. Här finner man LO och Grenada-kommittén, SIDA och Solidarisk Handel. Förteckningen ger en uppfattning om den bredd som u-landsinformationen numera har fått. Ändå är listan naturligtvis långt ifrån fullständig. Där saknas t ex många lokala föreningar som driver egna mindre biståndsprojekt - husbyggen för handikappade, fadderverksamhet för skolbarn m m. Där saknas också sådana viktiga informatörer som massmedier och skolor.

De enskilda organisationernas u-landsinformation kan knappast beskrivas på ett generaliserande sätt. Metoderna och innehållet är lika mångskiftande som organisationsfloran är heterogen. Solidaritetsgruppen, som delar ut hemmagjorda flygblad på torget, tycks inte ha mycket gemensamt med studieförbundet, som organiserar seminarier på en kursgård med påkostat studiematerial och audiovisuella hjälpmedel.

En gemensam nämnare finns dock: alla dessa organisationer söker väcka engagemang för frågor som de flesta svenskar upplever som ganska avlägsna och abstrakta. Det är ett svårt arbete där många blir besvikna. Ändå råder det knappast något tvivel om att organisationernas u-landsinformation verksamt har bidragit till att göra den nuvarande svenska biståndsvolymen politiskt möjlig.

Målen för organisationernas u-landsinformation är natur-

Solidaritetsgrupper och ligtvis också mångskiftande. biståndsföreningar kan ha mycket konkreta och lokala avgränsade mål. Större och mer etablerade organisationer har ofta breda mål, som delvis kan påminna om statsmakternas mål för den statligt finansierade u-landsinformaavsnitt Samtidigt återspeglar dock måltionen (se 4.1). formuleringarna organisationernas skiftande värderingar.

organisationer vill nå så många som möj- Åtskilliga De vänder sig alltså till allmänheten eller till ligt. breda målgrupper. Enbart kategorin medlemmar (dimycket rekta och indirekta) utgör för organisationer som LO, och Svenska FN-förbundet målgrupper på flera mil- ABF talar skämtsamt om sina 40 joner. Folkbildningsförbundet medlemmar. Andra organisationer har små och väl miljoner målgrupper. Svenska Fiskares Riksförbund avgränsade vänder sig exempelvis i första hand till yrkes- (SFR) verksamma fiskare.

6.2 Statsmedel till folkrörelsernas u-landsinformation

Folkrörelsernas i fråga om både biståndspionjärroll insatser och u-landsinformation har redan berörts. Det var biståndspropositionen 1968:101 “nödvändigt enligt att folkrörelser och enskilda organisationer fortsätter sin medverkan i upplysningsarbetet och opipositiva Statsutskottet framhöll i sitt utlånionsbildningen. tande Det är angeläget att den direkta och (l968:128): indirekta samverkan på opinionsbildningens och upplysområde som finns mellan frivilliga ningsverksamhetens och personer å ena sidan och SIDA å den organisationer andra fortsätter och att den ytterligare breddas och Regeringen underströk i sin budgetproposifördjupas. tion 1971 “vikten av att SIDA fortsätter och intensifierar sina ansträngningar att via löntagarorganisationerna och andra folkrörelser få så stor spridning som möjligt

av informationen.

SIDAs 1971/72 - 1974/75 föreslog, som fyraårsplan nämnts, dels en kraftig ökning av den samlade u-landsinformationen, dels en radikal delegering av informationsansvaret till folkrörelser och andra organisationer. Bidragen till organisationernas u-landsinformation skulle under fyraårsperioden öka från en tredjedel till två tredjedelar av SIDAS informationsanslag. Löntagarorganisationerna och de av skolöverstyrelsen godkända studieförbunden skulle få bidrag av ett nytt slag, som senare kom att kallas för “generella bidrag, för att i samråd med SIDA kraftigt vidga sin u-landsinformation. Övriga organisationer skulle, liksom tidigare, kunna få bidrag efter ansökan.

Statsmakterna gav sitt stöd åt den föreslagna satsningen på folkrörelserna. Regeringen ansåg att folkrörelsernas ställning i Sverige innebar stora möjligheter (prop 1972:1, bil 5):

“Genom folkrörelseorganisationernas dominerande roll ifråga om opinionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med folkrörelseorganisationerna leder till en fastare förankring av utvecklingssamarbetets principer hos allmänheten. Endast genom ett brett folkligt stöd kan vår internationella solidaritetspolitik ges stadga och kontinuitet. Mot denna bakgrund är jag beredd att föreslå en kraftigt ökad medelsanvisning för bidrag till enskilda organisationer.

Regeringen sade sig utgå från att dessa organisationer tillförsäkras stor självständighet vid användningen av tilldelade medel. Utrikesutskottet (UU 1972:6) tillde föreslagna anslagshöjningarna och gjorde samstyrkte tidigt ett par principiella uttalanden:

Utskottet ifrån att ingen som

utgår organisation

har och intresse att bedriva har avsedd möjlighet informationsverksamhet kommer i princip vara

att

utesluten från bidragsgivningen.

Vidare förutsätter utskottet att SIDA tillsammans med de mottagande organisationerna kan utarbeta former för värdering av de resultat som uppnås genom informationsverksamheten i enlighet med den nu framlagda planen.

till enskilda organisationer ökade under perio- Bidragen den 1971/72 - 1975/76 från 0,6 mkr till 8,0 mkr och biandel av SIDAS totala informationsanslag ökade, dragens som förutsett i fyraårsplanen, till nästan två tredjedelar. Därtill använde SIDA en del av sina egna informationsmedel för andra former av samarbete med folkrörel-

serna.

I sin nämnda princippromemoria 1975 underströk tidigare beredningen för u-landsinformation: folkrörelserna spelar således en viktig roll i u-landsinformationen och har ett ansvar för denna. Innehållet i folkavgörande rörelsernas u-landsinformation skulle enligt beredningen bestämmas av dem och bedrivas utifrån deras olika själva värderingar och mål. Beredningen ansåg att den statliga informationen bör bakgrund till och utgöra ett stöd ge för den u-landsinformation som bedrivs av bl a folkrö- Staten bör beredningen beakta folkrörelserna. enligt relsernas att i första hand själva svara för åtagande av informationsmaterial avsett för de egna produktion Samtidigt bör staten när organisamed1emsgrupperna. tionerna så begär tillhandahålla speciell information och dokumentation som underlag för organisationernas egen bearbetning.

Den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:73) ansåg att satsningen på folkrörelserna hade givit goda resultat:

till löntagarorganisationerna motsvarar “Bidraget mindre än en krona per medlem. Betraktade ur ett sådant perspektiv framstår de resultat som uppnåtts under de gångna fem åren som avsevärda i flera hänseenden. Vi erinrar om de betydande svå-

righeter som är förbundna med att engagera människor i frågor av så komplicerad natur som u-landsfrågorna. Genom de generella bidragen har studieförbund och löntagarorganisationer kunnat bygga upp den administration som fordras för att föra ut u-landsproblemen inom organisationerna, i form av studiecirklar, mötesverksamhet, kulturaftnar, trycksaker, artiklar i facklig och annan press etc. Ett stort antal cirkelledare och andra informatörer har getts tillfälle till direkt kontakt med u-landsförhållanden eller erhållit någon annan typ av utbildning som gjort u-1ands- och biståndsfrågorna hanterliga, och dem själva beredda att arbeta för att engagera andra. Ett omfattande informationsmaterial utformat efter de olika organisationernas medlemsstruktur har kunnat produceras. På detta sätt har medvetenheten om dessa problem befästs inom stora grupper.

Regeringen och riksdagen gav uttryck för ett liknande synsätt. I proposition 1978/79:113 anfördes:

Jag delar utredningens uppfattning att den satsning som inleddes år 1972, på löntagarorganisationer, studieförbund och andra enskilda organisationer, har varit riktig. Troligen har den avsevärt bidragit till att stärka u-1andsengagemanget i Sverige. Systemet har mött positivt gensvar hos organisationerna själva, som med avsevärda generella bidrag har kunnat bedriva u-landsinformation i mycket fria former och utifrån de olika värderingar och samhällsuppfattningar, som präglar varje enskild organisation. Ansvarsfördelningen mellan organisationerna och SIDA bör fortsätta väsentligen oförändrad.

statsmakterna beslutar årligen hur anslaget till u-landsinformation skall fördelas mellan SIDAs egen informationsverksamhet och de enskilda organisationernas. Utrikesutskottet konstaterade i sitt utlåtande 1978/79:30 att det beträffande den del av informationsanslaget som används för att stödja enskilda organisationers u-landsinformation i första hand ankommer på SIDAs styrelse att efter förslag från beredningen för u-landsinformation avgöra om medlens fördelning. SIDA har i huvudsak följt rekommendationerna från beredningen för u-landsinformation, som i sin tur har tillämpat i stort sett samma fördelningsnycklar från år till år. Under 1970-talet gick drygt 15% av medlen till bidrag

efter ansökan, medan resterande 85% utgjorde generella Med från budgetåret 1979/80 har denna bidrag. början relation successivt förskjutits och är nu ungefär 10-90. beror, som tidigare nämnts, på att kret- Förskjutningen som mottar bidrag har vidgats, delvis med sen generella fått stöd ur kategorin biorganisationer som tidigare drag efter ansökan.

Den trenden för den andel som går till binedåtgående efter ansökan bröts i någon mån under budgetåret drag 1987/88. SIDAS då att budgetårets hela SEO-byrå föreslog 530 000 kronor, skulle gå till bidrag anslagsökning, efter ansökan. I motiveringen hänvisades till utrikesututlåtande 1986/87:10 (jfr avsnitt 6.3.1). Huskottets vuddelen av ökningen skulle, enligt SEO-byrån, användas för att ett ettårigt avtal med AGIS och ISAK. I ingå motiverades ökningen till kategorin bidrag efter övrigt ansökan med att hade ökat i antal bidragsansökningarna och förslag mötte kraftigt motstånd i volym. SEO-byråns för u-landsinformation (där en stor majoriberedningen tet av ledamöterna representerar generella bidragsmotmedan de organisationer som får bidrag efter tagare, ansökan är orepresenterade). SIDA beslöt, efter ytterligare beredning, att låta kategorierna generella bidrag och efter ansökan få en ökning på vardera ca bidrag 200 000 kronor, medan resten av ökningen skulle användas för m m. Därmed hade verket frångått sin annonsering att fördela ökningen i proportion till tidigare praxis tidigare anslagsvolymer.

6.3 Generella bidrag

6.3.1 Mottagare av generella bidrag, kritik mot

systemet

gavs generella bidrag endast till lönta- Ursprungligen garorganisationerna och till de av skolöverstyrelsen

(godkända studieförbunden. Snart framkom emellertid förslag om att fler organisationer skulle få generella biwdrag. statsmakterna motstod trycket några år. Utrikesutskottet förklarade 1976 (UU 1975/76:14):

”Sedan folkrörelsestödet på detta område inleddes har de generella bidragen förbehållits studieförbund och löntagarorganisationer. Koncentrationen till dessa har motiverats med att de tillsammmans kan nå ut till alla medborgargrupper och att de allmänt spelar en central roll i samhället vad gäller folkbildning och opinionsbildning. Det finns andra organisationer som kan göra berättigade anspråk på att spela en liknande roll. När en utvidgning av kretsen generella bidragsmottagare övervägts har det emellertid befunnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens beloppsfördelning mellan de tillkommande organisationerna.

Biståndspolitiska utredningen föreslog emellertid en vidgning av mottagarkretsen. Regering och riksdag godtog förslaget och beslöt att generella bidrag skulle utgå även till Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) (numera Småföretagens Riksorganisation AB), Swedish Cooperative Centre (SCC), Svenska FN-förbundet samt en kristen samarbetsorganisation.

Efter regeringsproposition eller efter motion som tillstyrkts av utrikesutskottet har under 1980-talet ytterligare några organisationer beviljats generella bidrag, nämligen Svensk Volontärsamverkan (SVS) fr o m budgetåret 1981/82, Stiftelsen Afro-att fr 0 m 1984/85 och Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) fr o m 1985/86.

I en motion av Margareta Winberg och Torgny Larsson (s) begärdes att generella bidrag skulle utgå (1986/87:U226) till Isolera Sydafrika-kommittén (ISAK) och Afrikagrupperna i Sverige (AGIS). Även en vpk-motion (1986/87:U bidrag till ISAK och AGIS. Ut- 225) föreslog generella

å* 56

rikesutskottet (UU 1986/87:10) avstyrkte de båda motiomen uttalade samtidigt förståelse för behovet av nerna inom AGIS och ISAK. Utskottet såg planeringstrygghet också skäl att se över systemet med generella bidrag:

Utskottet anser sig inte ha möjlighet att föreslå ytterligare höjning av anslaget för någon information utöver vad regeringen föreslår. Det torde också vara svårt att inom ramen för anslaget utöka kretsen av fasta bidragsmottagare ytoch därmed minska utrymmet för projektterligare stöd. Mot bakgrund av att det nu är många år sedan med bidrag etablerades och systemet generella dessa så stor del av utrymmet för bidrag upptar enskilda organisationers informationsverksamhet finns det enligt utskottets mening skäl att se över systemet i dess helhet.

Yrkandena l och 2 i motion U225 (vpk) och motion U226 (s) avstyrks med hänvisning till vad som ovan anförts. Behovet av information om södra Afrika kommer att vara stort för lång tid framöver. Utskottet har inget att invända mot att söker finna en form för projektbidraregeringen till AGIS och ISAK som så långt det är möjgen minskar de i motionerna redovisade administligt rativa olägenheterna för de båda organisationerna och ger dem en högre grad av planeringstrygghet.

I av 1970-talet bedrev studieförbunden och löntabörjan inte någon särskilt omfattande garorganisationerna u-landsinformation. Att statsmakterna och SIDA ändå

ansåg dem vara lämpliga mottagare av generella bidrag

berodde på att de direkt eller genom medlemsorganisationerna kunde nå nästan alla föreningsaktiva svenskar att de var att utnyttja sina kanaler för en och villiga

aktiv u-landsinformation. De generella bidragen gjorde

det möjligt att planera informationen på ett systematiskt och långsiktigt sätt. Bland de större mottagarna av bidrag som tillkommit senare har flertalet generella någon form av u-landsknuten aktivitet som ett huvudsyfte. av generella bidrag är numera en mycket Mottagarna krets. Förutom att de bedriver u-landsinformaheterogen tion har de någon gemensam nämnare som inte knappast delas av en mängd andra organisationer.

Det har i olika sammanhang förekommit kritik mot det generella bidragssystemet. De moderata ledamöterna i den biståndspolitiska utredningen ansåg i sin reservation att de tillämpade fördelningsprinciperna (jfr avsnitt 6.3.2) ledde till orimlig favorisering av studieförbund som har många anslutna organisationer. Reservanterna ansåg att den enda fördelningsnyckel som på ett rimligt sätt motsvarar syftet med det statliga stödet till privata organisationers u-landsinformation är att bidraget direkt relateras till den verksamhet vederbörande organisation uppehåller på berörda områden.”

I en riksdagsmotion (1985/86:U239) av Rune Rydén (m) föreslogs att de generella bidragen skulle slopas. Rydén anförde bl a att den helt övervägande delen av bidragen går till organisationer som utifrån verkar ha en mer eller mindre uttalad socialistisk ideologi.” Utskottet (UU 1985/86:15) förklarade i sitt utlåtande:

Avsikten med de generella bidragen är att ge de organisationer som regelmässigt sysslar med bl a u-landsinformation en viss planeringstrygghet. Ett ytterligare skäl är att generella bidrag, till skillnad från projektbidrag, kräver mindre administration av SIDA. Organisationernas u-landsinformation har blivit föremål för fristående utvärderingar vid flera tillfällen. Utskottet finner inte skäl att på den grund motionären anger föreslå att systemet med generella bidrag avskaffas.

6.3.2 Fördelning av de generella bidragen

När systemet med generella bidrag infördes år 1972 gick 68 procent av bidragen till studieförbunden och resten till de centrala löntagarorganisationerna. Fördelningen mellan dessa båda kategorier har sedan dess bibehållits i stort sett oförändrad.

Kretsen vidgades 1979 med ytterligare sex organisationer. Riksdagen beslöt då att specialdestinera två miljo-

ner kronor av anslagshöjning för att bekosta budgetårets till de nya mottagarna. Efter rekommengenerella bidrag dation av för u-landsinformation beslöt SIDA beredningen att fördela detta belopp så att 37,5 % gick till Svenska FN-förbundet, 30,0 % till en kristen samarbetsorganisation (Svenska Missionsrådet kom att få den rollen), K till Swedish Cooperative Centre (SCC), 2,6 % till 27,4 Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), 1,5 % till Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) och 1,0 % till Fiskares Riksförbund (SFR). Den inbördes sveriges fördelningen inom denna grupp har sedan dess behållits oförändrad.

När statsmakterna 1981 beslöt att den nybildade fredskå- Volontärsamverkan - SVS) skulle få ren (numera Svensk generellt bidrag angavs bidragsbeloppet till högst 250 000 kronor. motsvarande specialdestinering av Någon gjordes inte när Afro-art och Landsrådet bidragsmedel för (LSU) tillfördes mot- Sveriges Ungdomsorganisationer Bidragen till dessa organisationer fick tagarkretsen. därför i den allmänna ökningen av anslaget till inrymmas enskilda organisationers u-landsinformation.

Den inbördes fördelningen mellan löntagarorganisationerna har hela tiden varit direkt proportionell mot antalet medlemmar. sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC) får dock ett visst grundbidrag därutöver.

mellan studieförbunden har varit mer prob- Fördelningen lematisk. Vid fördelningen har SIDA i allmänhet följt rekommendationer från Folkbildningsförbundet. Den försom förbundet rekommenderade 1972, och som alltdelning jämt ligger i botten på fördelningssystemet, byggde på följande aktivitetsrelaterade komponenter (procentsatserna anger de olika komponenternas vikt vid uträkning av fördelningsnyckeln):

l. skolöverstyrelsens organisationsbidrag för studiecirkelverksamheten (30 %),

2. Skolöverstyrelsens pedagogiska bidrag (30 %), 3. Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkelstimmar inom samhälls- och rättskunskap under de tre senaste åren (20 %), 4. Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar i internationella frågor under de senaste tre åren (10 %) samt 5. Genomsnittliga antalet föreläsningstimmar i internationella frågor under de senaste tre åren (10 %).

År 1976 kunde Folkbildningsförbundets styrelse inte enas om något fördelningsförslag. SIDA beslöt då att årets ökning skulle fördelas enligt den fördelningsnyckel som tillämpades av Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Det innebar att även antalet medlemmar och lokalavdelningar i studieförbundens medlemsorganisationer kom att påverka bidragsfördelningen.

Senare ökningar av bidragen till studieförbunden har fördelats i enlighet med Folkbildningsförbundets rekommendationer. I allmänhet har ökningen fördelats i proportion till mottagna bidrag under närmast föregående år. I några fall har förbundet rekommenderat andra fördelningsprinciper. Genomgående har studieförbunden kunnat räkna med att få behålla föregående års bidrag ograverat och att därtill få åtminstone ett litet tillskott.

Inom Folkbildningsförbundets styrelse har diskuterats huruvida medlemsantalet skall tillmätas betydelse vid bidragsfördelningen. Några av studieförbunden menar att nuvarande ordning alltför mycket gynnar studieförbund som genom indirekta (ofta dubbla eller flerdubbla) medlemskap kommer upp i mycketstora medlemstal.

Folkbildningsförbundet söker nu konstruera en ny fördelningsnyckel, som skulle kunna få alla studieförbundens och som skulle kunna bli bestående en längre godkännande tid. Förbundets kansli hoppas att en sådan nyckel skall kunna tillämpas redan för 1988/89 års bidrag.

Folkbildningsförbundet en procent av Studieförbunden ger för samordningsinsatser. Denna andel betalas sina bidrag till Folkbildningsförbundet från SIDA. I realidirekt därmed anses vara införlivat i kretteten kan förbundet sen av generella bidragsmottagare.

Det Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund nybildade har under budgetåret 1987/88 fått bidrag efter (SISU) ansökan om 70 000 kronor. SIDA och Folkbildningsförbunatt SISU från budgetåret 1988/89 skall det förutsätter Härvid utgår man från att SISU, i få generellt bidrag. av studieförbund, kan tillföras kretsen som egenskap utan att statsmakterna behöver mottar generella bidrag besluta om saken. Folkbildningsförbundet har föreslagit SIDA att de medel från kategorin bidrag efter ansökan, SISU för budgetåret 1987/88, skall föras som beviljats studieförbundens pott i samband med att SISU över till får generellt bidrag.

En över mottagare av generella informationsförteckning med uppgift om tilldelning för budgetåren bidrag 1972/73, 1980/81 och 1987/88 bifogas (bil 4).

6.3.3 Regler för användning av generella bidrag

för u-landsinformation är knutna De generella bidragen till en viss av verksamhet, men inte till specifika typ

projekt.

När det bidragssystemet introducerades angav generella för 1971/72 - 1974/75) att stö- SIDA (i sin fyraårsplan hand skulle användas till följande verksamdet i första heter:

- studieresor till u-land, inklusive kurser och seminarier för förberedelse och uppföljning. - av informations- och studiematerial Framställning kring u-landsfrågor och utvecklingssamarbete. - kurs- och konferensverksamhet, utställ- Möten,

ningar etc kring internationella frågor för skolning av studiecirkelledare, kurs- och konferensledare, föreläsare etc med särskild inriktning på u-landsinformation. - Administration av internationell verksamhet. Förstärkning av mottagarorganisationernas personella och administrativa resurser med inriktning på u-landsfrågor och internationellt utvecklingssamarbete.

Någon ändring av dessa riktlinjer har inte genomförts och de täcker fortfarande ganska väl den verksamhet som finansieras med de generella bidragen.

I fyraårsplanen angav SIDA även den ungefärliga procentuella fördelningen mellan de fyra olika huvudkomponenterna. Numera gör SIDA inga sådana försök att styra komponenternas relativa andel. Överhuvudtaget har SIDA ett mycket begränsat inflytande över hur bidragen används. Från början har verket uppenbarligen räknat med att bli betydligt mer involverat i verksamheten. I fyraårsplanen förklarades t ex: Formerna för det uppdrag som i styrelsens förslag ges till studieförbunden bör (..) preciseras i samarbete med de berörda förbunden och med Folkbildningsförbundet. När det nya systemet infördes förklarade emellertid regeringen, som tidigare nämnts (jfr avsnitt 6.2), att organisationerna borde “tillförsäkras stor självständighet vid användningen av tilldelade medel.

Bland bidragsmottagarna tycks råda en viss oklarhet om vad som kan inrymmas i begreppet u-landsinformation. SIDA har uppenbarligen inte ansett sig ha mandat att utfärda klargörande direktiv. Verket uppmanade 1987 några organisationer att ange hur de ansåg att gränsen mellan u-landsinformation och annan information borde dras. TCO gjorde i sitt svar bl a följande avgränsningar:

”Sysselsättningsfrågor som enbart berör de rika länderna (OECD-området och Östeuropa) kan inte behandlas som u-landsinformation. Om man däremot ser frågan i ett globalt perspektiv, där tonvikten läggs på hur vår arbetsmarknad påverkas av

till och förhållandena i tredje relationerna världen - där det också markeras att arbetslös-

är större och i heten i tredje världen betydligt beroende av relationer till de rika högre grad - då är det u-landsinformation. Motsvaländerna måste föras när det gäller inrande resonemang om multinationella företag liksom om formation fri- och rättigheter. (...) Information fackliga är u-landsinformation om om fred och nedrustning handlar om u-länder, men om det den huvudsakligen om t ex kärnvapenfria zoner i Norenbart handlar blir det nej. Om en del av en den eller Europa om fredsfrågor handlar om kurs eller konferens av SIDA-medel ges till den u-länder kan bidrag

delen (...).“

till enskilda organisationers bistånds-

För SIDAs bidrag

att organisationernas kontanta egeninsats projekt gäller

normalt skall vara minst 20% av hela projektkostnaden.

vara att trygga att det rör sig om Motiveringen anges

från organisationen. För bidrag en verklig satsning

u-landsinformation tillämpas inte kravet på egenintill

om en sådan i praktiken brukar förekomma. sats, även

6.3.4 Insatser som finansieras av generella bidrag

Den verksamhet som finansieras med de generella bidragen

omfattande och mångfasetterad. Här skall endast några är

vissa frågeställningar tas huvuddrag och principiella

För närmare informationer hänvisas upp till behandling.

årliga redovisningar till SIDA till organisationernas

som genomförts på uppdrag av och till de utvärderingar

själva (jfr avsnitt 6.3.7 SIDA och av organisationerna

och 6.3.8).

och del av u-landsinforma- En traditionell betydelsefull

tionen sker i studiecirklar. Enligt Folkbildningsför-

deltog 1985/86 över 30 000 perbundets sammanställning

med u-landsinriktning. Dessa cirksoner i studiecirklar

endast för drygt en procent av det totalar svarar dock

la antalet studiecirklar.

Studieförbunden har funnit det svårt att rekrytera deltagare till internationella cirklar. De fåtaliga cirklar som annonseras i kurskatalogerna lockar inte många deltagare. Antalet studietimmar är lågt i relation till organisationernas arbetsinsatser och kostnader. Flera studieförbund försöker, som komplettering till de svårsålda u-landscirklarna, att få med internationella aspekter i andra delar av sitt utbud, t ex i språkcirklar och cirklar i konsthantverk.

De cirklar med u-landsinriktning, som faktiskt kommer till stånd, har vanligen sitt ursprung i initiativ från studieförbundens medlemsorganisationer eller från enskilda grupper som söker sig till studieförbunden. Cirkeldeltagarna är huvudsakligen personer som redan är ganska kunniga och aktiva i u-landsfrågor.

Kostnaderna för själva studiecirklarna belastar inte anslaget för u-landsinformation. Däremot används en del av de generella bidragen till utbildning av studiecirkelledare genom kurser, seminarier och studieresor.

Flertalet mottagare av generella bidrag arrangerar olika slag av kurser och konferenser för internationella kontaktpersoner (informatörer), förtroendevalda på olika nivåer m fl. Kurserna kan avse dels metodfrågor och kommunikationsträning, dels studium av olika u-landsfrågor.

En särskilt ambitiös form av fördjupade studier är de seminarier kombinerade med studieresor som flera organisationer genomför. Detta är en dyrbar och omdiskuterad verksamhetsform, men flera utvärderare menar att noga förberedda studiebesök är ett särdeles effektivt sätt i u-landsfrågor. I att öka det långsiktiga engagemanget deltar från förbunds- och distseminarierna personer lokala informatörer m fl. Deltagarna i riktsstyrelser, seminarieresorna förväntas i allmänhet göra motpresta-

såsom att framträda vid föreningsmötioner i efterhand, studiecirklar och konferenser, sammanten, arrangera ställa skriftligt material m m.

har funnit information i samband Många organisationer vara en framkomlig väg för u-landsinmed föreningsmöten består ofta av en föreläsformation. Kulturprogrammen eller musikinslag och ning kombinerad med bildvisning Informationen kan lämnas av avslutad med diskussion. som då får användning för föreningens egen resursperson, som inhämtats på kurser och studieresor. de kunskaper u-länder, missionärer, experter och Även besökare från anlitas som föreläsare. Enbart studieförbunden andra, med drygt en halv milredovisade 1985/86 kulturprogram De särskilda bidragen för “kulturverksamjon deltagare. m m kan anlitas för direkta kosthet i studieförbunden med arrangemangen. Bidragen för u-landsnader i samband information kan göra det möjligt för organisationerna den och materiella basen för att bygga upp mänskliga

givande kulturprogram.

informationsbidrag använder van- Mottagarna av generella av till att producera informaligen en del bidragen i form av böcker, broschyrer, diaserier, tionsmaterial och utställningar. Ofta samverkar flera organisafilmer Materialet kan behandla dels olika tioner om en produkt. dels de biståndsprojekt som organisatiou-landsftågor, eller stöder. Genom att i stor utsträcknerna bedriver stå för materialproduktionen kan organisaning själva form och innehåll till målgrupperna och tionerna anpassa Materialet används i kurorganisationernas värderingar. studiecirklar m m, ibland i kombinaser, konferenser, från andra organisationer eller SIDA. tion med material samlade utbud av material är idag organisationernas och svåröverskådligt. Flera organisationer säger stort form av central dokumentations- eller sig önska någon

materialbank.

Journaliststipendier kan vara ett effektivt sätt att få fram u-landsinformation med bred spridning. Inte minst för organisationer, som saknar resurser för mer personalkrävande u-landsinformation, är ofta stipendier ett gott alternativ. De tidningar som är knutna till bidragsmottagande organisationer har ofta en imponerande bevakning av u-landsfrågor.

Flera organisationer använder bidragsmedel för att finansiera information i samband med insamlingskampanjer. Goda insamlingsresultat torde i allmänhet bli det primära syftet med informationen. Det hindrar inte att insamlingsinformationen kan ha värdefulla och bestående effekter av bredare slag. En effekt av att bidragsmedel används i insamlingskampanjer blir att en större del av (eller hela) insamlingsnettot kan gå till avsett ändamål utan avdrag för omkostnader. Detta kan naturligtvis sägas ge allmänheten en orealistisk bild av de faktiska insamlingskostnaderna.

När de generella informationsbidragen infördes angavs uttryckligen att det var legitimt att använda en del av medlen för administrationskostnader i samband med u-landsinformationen. Detta sågs som en nödvändig förutsättning för att informationen skulle kunna genomföras på ett effektivt och planmässigt sätt. Flertalet mottagare använder bidragsmedel för att finansiera åtminstone en deltidstjänst för u-landsinformation (eller internationell information). Hur stor andel av bidragen som används för administration framgår inte alltid klart av redovisningarna till SIDA. Ofta ligger andelen omkring 25-30% men några av mottagarna använder, att döma av redovisningarna, ingen eller en väsentligt mindre andel för administration.

Kritiker av det nuvarande bidragssystemet jämför ofta småorganisationerna, som i hård konkurrens söker bidrag ur en begränsad pott, med de stora organisationerna som

år efter år får betydande belopp 1 generella bidrag. av bidrag slussar emeller- Flertalet mottagare generella tid vidare en stor del av medlen till sina regionala

eller lokala nivåer eller till medlemsorganisationer. har man inom organisationerna särskilda ansöknings- Ofta för detta. Den största bidragsmottagaren, ABF, rutiner två av de mottagna informafördelar ungefär tredjedelar tionsmedlen till sina distrikt och medlemsorganisatiotill SIDA att “de lokaner. ABF anger i sin redovisning u-landsinformation i distrikt och la kostnaderna för överstiger de bidrag som betalas avdelningar betydligt Svenska Missionsrådet fördelar hela sitt bidrag ut. avdrag av 2% för centrala administrationskostnader) (med u-landsinformation. En särtill kristna organisationers bedömer inkomna ansökningar och anskild referensgrupp svarar för fördelningen av SIDA-bidraget.

Varierande förutsättningar bland 6.3.5 bidragsmottagarna

har ofta svårt att hävda sig i kon- U-landsinformationen och lättsmälta budskap. svåkurrensen med mera glättade till studiecirklar i righeterna att rekrytera deltagare redan berörts. Många människor, även u-landsämnen har en inställning till biståndet, sådana som har positiv som avlägsna och svåra att påuppfattar u-landsfrågor försöker därför ofta väcka inverka. Folkrörelserna u-landsinformationen till fråtresse genom att anknyta som är välbekanta och relevanta för målgrupperna. gor

är emellertid inte likartad för alla organi- Situationen samfundens medlemmar har ofta ett sationerna. De kristna både för missionens instarkt intresse och engagemang i bredare mening. LO kan satser och för u-landsfrågor tradition av internatiobygga på arbetarrörelsens långa nellt och solidaritet, medan tjänstemannaröengagemang är av senare datum. relsens internationella engagemang

Enligt en utvärdering av sex organisationers u-landsinformation (se avsnitt 6.3.8) råder inom SHIO (numera Småföretagens Riksorganisation AB) av tradition ett svagt intresse för u-landsfrågor. Inom Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) har, enligt samma utvärdering, u-landsinformationen mött en mycket positiv respons. Utvärderarna menar att detta beror på att “missionen länge haft ett starkt fäste bland fiskarna och på att en del fiskare haft kommersiella kontakter med u-1änderna.

Muntlig, direkt kommunikation anses vara den effektivaste formen för påverkan under förutsättning att informatören uppfattas som trovärdig. Organisationernas förmåga att sprida u-landsinformation beror i hög grad på deras nät av lokala ombud och “u-landsinformatörer. Flera organisationer använder en stor del av sina generella bidrag till att arrangera utbildning för lokala informatörer. Många av dessa lägger ner stort engagemang på sin uppgift, ofta på fritid och utan betalning. Genom sina organisationers utbildningsinsatser och genom självstudier kan de efter hand förvärva gedigna u-landskunskaper. De som utvärderat u-landsinformationen bland folkrörelserna förefaller eniga om att “eldsjälarna” spelar en mycket central roll. Men enligt utvärderarna upplever eldsjälarna ofta sitt arbete som svårt och otacksamt. Gensvaret från medlemmar och arbetskamrater brukar vara klent. Många informatörer klagar också över dåligt engagemang från föreningsstyrelser, avdelningar och klubbar. De_som lyckas bäst i sitt informationsuppdrag tycks ofta vara de som också har andra förtroendeuppdrag och som därmed får fler naturliga kontakttillfällen.

6.3.6 Egeninsats, oförbrukade medel

Redovisningarna från mottagare av generella informa-

i flertalet fall inte klara besked om tionsbidrag ger u-landsinformation som hur stor del av organisationernas av SIDA-bidrag och hur stor del som utgör finansieras fall redovisningarna intryck av egeninsats. I några ger hela verksamheten (åtminstone den centralt att i princip finansieras av SIDA-medlen. I andra fall organiserade) själv svarar för en står det klart att organisationen av kostnaderna. Svenska Misdel, kanske lejonparten, krav en egeninsats om minst 20% sionsrâdet har infört på sida. Enligt Misfrån bidragsmottagande organisationers sionsrådet uppgick 1985/86 den genomsnittliga egenin-

satsen till ca 75%.

av bidragsmottagarna gör reserva- Ungefär en tredjedel till ett annat. Härvid har inte tioner från ett budgetår för de innestående medlen redovialltid ränteinkomster säger man sig ha påtalat detta sats. På sIDAs SEO-byrå I några fall har reservatioför berörda organisationer. än det statliga bidraget. Att flera nerna varit större haft svårigheter att förbruka sina bidrag organisationer ha berott att planerade projekt inte torde ibland på kommit till stånd. I andra fall har organisationerna för att ens saknat tillräcklig administrativ kapacitet informationsverksamhet att hela biplanera en så stor draget kunnat tas i anspråk.

6.3.7 Redovisning för generella bidrag

SIDAs för redovisningen av de generella bidragen regler allmänt formulerade. Man begär följande är E n ganska

material: - över användningen av det senaste mottagna Redovisning informationsbidraget. - och budget för u-landsinformation Verksamhetsplan under det kommande verksamhetsåret. - Preliminära för beräkning av organisationens planer för u-landsinformation under de två behov av bidrag

budgetåren närmast därefter. - Redogörelse för ett (eller flera) informationsprojekt som givit särskilt goda eller mindre goda resultat. Erfarenheter/slutsatser?

De bidrag som SIDA lämnar till de s k ramorganisationernas biståndsverksamhet åtföljs av betydligt stramare redovisningskrav. SIDA begär uttryckligen att ramorganisationerna skall ge uppgift om outnyttjade medel och om upplupen ränta, att den ekonomiska redovisningen skall vara godkänd av auktoriserad revisor samt att räkenskaper och övriga handlingar, som rör den SIDA-Stödda verksamheten, skall hållas åtskilda och vara tillgängliga för SIDA och riksrevisionsverket.

Beredningen för u-landsinformation har ofta behandlat formerna för redovisning och utvärdering av de generella bidragens användning. Ingen tycks därvid ha ifrågasatt behovet av en viss rapportering. Ett protokoll från 1983 anger att beredningen uttalade stöd för rimlig formaliakontroll och krav på rapportering av erhållna bidrag. samtidigt har det uttryckts tveksamhet inför alltför långtgående och arbetskrävande redovisnings- och utvärderingskrav. Det har hävdats att en detaljerad utvärdering kan kosta mer än själva informationen.

De redovisningar som SIDA mottar är mycket skiftande i fråga om uppläggning och innehåll. Flertalet ger en någorlunda klar bild av den verksamhet som bedrivits. Försök till egna utvärderingar är däremot sällsynta. Ofta framgår inte hur utgifterna har fördelat sig på olika kostnadsslag (material, resor, administration m m). I några fall görs ingen åtskillnad mellan u-landsinformation och annan internationell information. framgår

Det

inte alltid hur stor del av organisationens totala u-landsinformation som finansierats via det generella bidraget. Några rapporter ger en mycket vag bild av hur bidraget från SIDA har använts. Totalt sett kan, enligt

inte anses ge tillräckligt unmin mening, rapporterna samlad av den genomförda inforderlag för en bedömning mationen och dess finansiering.

studieförbunden sammanställs av Folk- Rapporterna från som också gör en statistisk tablå bildningsförbundet, antal kurser, konferenser, studiecirklar och över det som de olika studieförbunden arrangerat. kulturprogram avstår dock från att summera stu-

Folkbildningsförbundet

med hänvisning till att siffrordieförbundens uppgifter är Förbundet söker nu, i nas jämförbarhet begränsad. få till stånd en samråd med sina medlemsorganisationer, bättre och mer enhetlig rapportering.

Studieförbundens och övriga bidragsmottagares rapporter bl a beredningen för u-landsinformation. SIDA gör delges försök till bearbetning eller analys av normalt inga Genom överläggningar mellan biredovisningarna. årliga och SIDA finns dock ett forum för disdragsmottagarna kussion av informationsbidragens användning. De inforhar under senare år mella kontakterna på handläggarnivå vilket SIDA beror på att verkets blivit glesare, enligt personalresurser är otillräckliga.

6.3.8 Utvärderingar

utredningen underströk i sitt betän- Biståndspolitiska kande 1977:73) att resultatvärderingen borde ägnas (SOU ökad både i fråga om folkrörelsernas uppmärksamhet och SIDAs egen. Regeringen delade u-landsinformation utredningens uppfattning och förklarade (prop att sådana utvärderingar bör kunna göras 1978/79:l13) själva och av SIDA. Resultaten av både organisationerna utvärderingar bör redovisas för av organisationernas SIDA. I 1982 års budgetproposition återkom regeringen om utvärdering: Jag förutsätter att den till frågan av studieförbundens u-landsinpåbörjade utvärderingan

formation med SIDA-medel kommer att ge värdefullt beslutsunderlag. Jag förordar att motsvarande utvärdering görs också beträffande andra mottagare av informationsmedel, liksom av SIDAs egen informationsverksamhet.

Under 1980-talet har SIDA låtit genomföra följande tre utvärderingar som tillsammans täcker alla mottagare av de generella bidragen, utom de tre senast tillkomna:

- Erni och Ola Friholt, Varje andetag är internationellt. En undersökning av studieförbundens information om u-land och internationella frågor, Stockholm 1984.

- Peder Palmstierna, Det svåra En utvärdeuppdraget. ring av löntagarorganisationernas u-landsinformation, Stockholm 1984.

- Lena Johansson och Gunilla Olsson, ”Sex organisationers u-landsinformation. En utvärdering, Stockholm l984. (utvärderingen omfattar de organisationer som får generella bidrag sedan budgetåret 1979/80).

Utvärderarna har haft en svår uppgift. Organisationernas verksamhet och deras rapporteringssystem uppvisar så många olikheter att jämförande studier är mer eller mindre omöjliga att genomföra. Målen för organisationernas u-landsinformation brukar vara mycket allmänt formulerade (i den mån några mål över huvud taget formulerats). Detta försvårar, enligt Palmstierna, en utvärdering av verksamheten. Han rekommenderar löntagarorganisationerna att “utforma ordentliga mål för informationen, nedbrutna i delmål och så långt som möjligt kvantifierade.

Utvärderingarna ger dock vid handen att flertalet organisationer bedrivit en omfattande och ambitiös

u-1ands-

information. Samtidigt pekar utvärderarna på en mängd

och och framför vissa förslag till problem svårigheter åtgärder.

samlade bedömning är att verksamheten va- Palmstiernas rit framför allt inom LO, men också inom framgångsrik TCO. Däremot anser han inte att SACO/SRs u-landsinformation avsatt större resultat. Han menar att innågra formationen i alltför hög grad inriktats på att ge medlemmarna information och förberedelse inför u-lands- SACO/SR har sedermera ändrat inriktningen tjänstgöring. sin u-landsinformation, varför Palmstiernas kritik av inte längre torde vara så relevant.

skriver Palmstierna: Finns det bätt- Sammanfattningsvis re sätt för SIDA att nå ut med budskapet än genom de till löntagarorganisationerna? Mitt generella bidragen svar är nekande.“

Genom en enkät till de 260 deltagarna i Los internationella kurser 1977-81 har Palmstierna fått fram uppgifter De som besvarade enkäten hade om spridningseffekterna: lett 119 studiecirklar, arrangerat 57 utställningar, skrivit drygt 50 artiklar, arrangerat 46 veckoslutskurser och 50 möten i internationella frågor. Kursomkring hade, vid olika sammankomster, nått över deltagarna 15 000 LO-medlemmar med information om internationella . Palmstierna tillägger att de korrekta siffrorna frågor. är väsentligt högre (bl a eftersom inte alla troligen svarat på enkäten).

Informationen kan, enligt Palmstierna, knappast förväntas nå andra än de mest aktiva (omkring 5% av medlemmarmen det betyder för den skull inte att den är mena), De aktiva hör på sina arbetsplatser till de ningslös. talföra och opinionsbildande medlemmarna.

Palmstierna menar att studieresorna till u-länder trots de höga kostnaderna väl tjänar sitt syfte.

Vilken information bör finansieras med SIDA-medel och vilken information ligger utanför ramarna? frågar Palmstierna. Han hävdar att organisationerna i flera fall överskridit gränserna för vad SIDA-bidraget bör användas till. som exempel kan nämnas Los och TCOs kurser i freds- och nedrustningsfrågor med tyngdpunkten lagd på europeiska säkerhetsproblem.

Friholts menar att det inte går bra att nå ut. Arbetsuppgiften gäller, enligt förutsättningarna, att skapa ett behov av internationella studier, locka till studier etc. Nästa alla våra intervjupersoner bekräftar att detta inte fungerar. Lösningen bör, enligt Friholts, ligga i samhällsförändringar som studieförbunden idag inte tycks vara lika lämpade att gå i spetsen för som under tidigare skeden. Därutöver har Friholts ett antal konkreta förslag, bl a följande:

- Cirkelämnena bör internationaliseras genom stegvis att studiematerialet för varje cirkelämne byggs upp med ett genomgående internationellt grundperspektiv. - De internationella cirklarna bör i större utsträckning anknyta till svenska förhållanden. - för internationella (e1d- Kontaktpersonerna frågor själarna) bör ges lön och bättre stöd från resten av organisationen. - På seminarieresor till u-land bör man i ökad utsträckning söka kontakt med inhemska grupper som arbetar med frågor som motsvarar dem som förbund och medlemsorganisationer arbetar med här. - Utökat stöd från SIDA. - Prioriterad behandling av internationella studiecirklar.

Folkbildningsförbundet kritiserade i en skrivelse till UD och SIDA Friholts utvärdering. Förbundet hävdade bl a att författarnas egna synpunkter och värderingar i alltför hög grad har kommit till uttryck i undersöknin-

har därför 1 vissa avsnitt karaktären mer gen. Rapporten av en debattskrift än av en objektiv utvärdering.

Johanssons och Olssons studie av sex organisationers förmedlar intrycket av stora olikheu-landsinformation i förutsättningar och insatser. ter organisationernas Mest tveksamma är utvärderarna till u-landsinformationen inom Sveriges hantverks- och industriorganisation “Hittills har man inte bedrivit någon egentlig (SHIO). men man tror sig ha funnit en form u-landsinformation, skall se ut i framtiden. Från flera håll har för hur den vi förstått att intresset för u-landsfrågor i första kommersiellt. Mot denna bakgrund ligger det hand är rent till hands att varför man yrkade på att nära ifrågasätta SHIO-Familjeföretagen skulle få ett generellt bidrag.”

Johansson och Olsson framför beträffande u-landsinforma-

tionen bl a följande synpunkter:

- Den muntliga kommunikationen fungerar bäst. - Det är lättare att väcka engagemang för konkreta prooch småskalig information än för abstrakta och jekt allmänna u-landsfrågor. - är av stor betydelse och de bör Eldsjälarna mycket och stödjas i sin verksamhet. uppmuntras - Det material som organisationerna producerar fungerar inte alltid i mötet med människor, vilket bl a anses bero att syftet med materialet inte klargjorts på på förhand.

Riksorganisation AB, har haft SHIO, numera Småföretagens att finna en lämplig användning av SIDAsvårigheter även under senare år. I den senaste redovisbidraget till SIDA att man med bidraget finansierat ningen anges för tidningen Hantverk och Industri för reportageresor av i vissa u-länder. Man konstatestudium näringslivet rade emellertid att läsarnas intresse varit ganska ringa och tillade: skulle intresset vara större ge- Möjligen

nom en mer direkt anknytning till affärsintressen, något som avsiktligen undvikits i reportagen. Vi har alternativa idéer, som dock ännu inte tagit form och som vi före genomförandet skall diskutera med SIDA. En sådan idé är att lämna u-landsinformation vid organisationens folkhögskola i Leksand.

Flera av bidragsmottagarna har gjort egna, mer eller mindre ambitiösa utvärderingar. Den största bidragsmottagaren, ABF, har satsat mycket på utvärderingar av verksamheten. ABFS utvärderingar innehåller många viktiga iakttagelser, som det dock skulle föra för långt att redovisa här. Allmänt konstateras i 1981 års utvärdering att den internationella verksamheten saknar en bred förankring i våra medlemsorganisationer och man är alltför beroende av få enskilda människors engagemang. Samtidigt förklaras att man med informationsinsatserna trots allt lyckats nå ut till nya grupper.

Beroendet av SIDA-medlen har framhållits i flera utvärderingar. Det är uppenbart att en mycket stor del av den u-landsinformation, som mottagarna av generella bidrag nu bedriver, vore otänkbar utan SIDA-bidraget. I en ge-

nomgång av Los u-landsinformation 1972-77 ger Johan San-

ne exempel på hur SIDA-bidragen styr informationens inriktning: “U-landsstipendierna för fackförbundsjournalister ger möjlighet att berätta ingående om vad som händer på Jamaica - medan utvecklingen i Västtyskland får bevakas med normala, knappa resurser.

6.4 Bidrag efter ansökan

Kategorin bidrag efter ansökan skiljer sig i många avseenden från de generella bidragen. Det totala belopp som utdelas är mindre, andra regler gäller för betydligt användning och redovisning, många av bidragsmottagarna 1 är mycket små organisationer.

6.4.1 Bidragsvolym, sökta belopp

till bidrag efter ansökan ökade Det belopp som utgår 1979/80 - 1987/88 från l 740 000 kronor under perioden till 1 950 000, dvs en minskning med ca 40 % i fast pensammanlagda volym har ningvärde. Bidragsansökningarnas fluktuerat mellan fyra och åtta miljounder 1980-talet av de ansökta bidragsbeloppen visar en ner. Realvärdet tendens. Några organisationer som tidigare nedåtgående från denna kategori får emellertid nu genesökt bidrag rella informationsbidrag.

efter ansökan fördelas vid två bi- Medlen för bidrag år. En viss summa (100 000 kronor dragstillfällen per 1987/88) reserveras till brandkårsbiunder budgetåret vissa kortsiktiga projekt som är svåra att drag för förutse vid de ordinarie tillfällena.

1979/80 - 1986/87 sökte 471 organisatio- Under perioden ner en eller flera gånger bidrag för u-landsinformation. åtminstone någon gång. Av de Av dessa fick 257 bidrag som inte fick bidrag hade 169 ansökt endast en gång, hade sökt mer än två gånger. AGIS och medan 12 förgäves ISAK i Sverige resp Isolera sydafrika- (Afrikagrupperna är de enda organisationerna som fått bidrag kommittén) vid samtliga sexton bidragstillfällen. 18 organisationen har fått bidrag vid minst hälften av bidragstillfällena.

nämnts 6.3.1) uttalade sig utri- Som tidigare (avsnitt 1987 för att till AGIS och kesutskottet projektbidragen ISAK skulle utformas så att organisationernas planeförbättrades. Under 1987/88 beviljades ringstrygghet AGIS och ISAK redan vid första bidragstillfället bidrag hela om vardera 350 000 kronor. Bidragen för budgetåret AGIS och ISAK har i praktiken formen av programstöd till snarare än stöd till enskilda projekt.

fick AGIS, ISAK och ARO Vid andra bidragstillfället

(Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation) tillsammans 25 000 kronor för utgivning av Södra Afrika-Nyheter. Totalt sett hade därmed dessa organisationer fått 725 000 kronor, dvs 37 % av totalbeloppet. Därutöver har ARO fått 450 000 kronor för projektanknuten information (jfr avsnitt 6.5).

áland övriga organisationer fick Svenska Idrottsrörel-

sens Studieförbund (SISU) det största bidraget, 70 000 kronor, att användas för information om Tanzania och Korea. I allmänhet var emellertid bidragen ganska små. Mer än hälften uppgick till mellan 3 000 och 15 000 kronor.

6.4.2 Formella krav, urvalskriterier, beslutsprocedur

Medan mottagare av generella bidrag endast behöver redovisa användningen i efterskott, så krävs en ganska omfattande förhandsdokumentation av dem som söker bidrag. Dessa organisationer skall sända in SIDAS blanketter “Ansökan om projektbidrag och “Sammanfattande projektbeskrivning i vardera fyra exemplar. Vidare skall de sända in stadgar, verksamhetsberättelse samt protokollsutdrag som visar firmatecknare. Förstagångssökare skall dessutom bifoga registreringsuppgifter. Slutligen skall en blankett med sex rubriker besvaras när projektet är avslutat.

Om bidrag beviljas med mindre belopp än det sökta, vilket vanligtvis är fallet, skall organisationerna lämna in reviderade projektbeskrivningar, alternativt intyga att man på annat sätt kunnat få fram de ytterligare medel som behövs. Denna regel förefaller dock inte att tillämpas särskilt strikt.

En del organisationer sägs avstå från att söka bidrag,

avskräckta av den arbetskrävande ansöknings- och Andra organisationer menar att rapporteringsproceduren. visserligen är mödosamt, men att ansökningsförfarandet det också kan vara till nytta för den egna planeringen. För att kunna fylla i SIDAs blanketter måste bidragssökarna tänka sina projekt, definiera mål och målgenom grupper m m.

bör, SIDA, helst inte vara avgörande för Bidragen enligt skall komma till stånd, utan om projekten överhuvudtaget snarare ses som en stimulans för organisationernas normala informationsverksamhet. För att undvika att biutvecklas söker SIDA, enligt uppgift, unddragsberoende vika att samma organisation får bidrag år efter år. Det dock en del undantag från den regeln. finns

som är anslutna till någon mottagare av Organisationer hänvisas dit för bidrag till u-landsgenerella bidrag information och kommer alltså normalt inte i fråga för bidrag efter ansökan. Även i detta avseende kan undantag göras när det finns särskilda skäl.

som inte redovisat tidigare bidrag kan organisationer avstängas från ytterligare stöd.

SIDAs riktlinjer för bidrag till enskilda organisationers u-landsverksamhet kräver att organisationerna själva skall stå för minst 20 % av projektens totala kostnader. Denna regel tillämpas, som framgått, inte i fråga om de informationsbidragen. För informationsgenerella efter ansökan tillämpas inte heller något strikt bidrag krav Full kostnadstäckning genom SIDApå egeninsats. bidraget är dock sällsynt.

SIDAs vissa bidragsansökningar för syn- SEO-byrå delger till informationssekretariatet och berörda sakpunkter enheter inom SIDA. Studieförbund och andra mottagare av bidrag får tillfälle att yttra sig om ansökgenerella

ningar från sina medlemsorganisationer. Enligt huvudregeln skall, som nämnts, mottagare av generella bidrag svara för eventuella bidrag till sina medlemsorganisationer.

Ansökningarna sänds ibland på remiss till externa organ. UD får exempelvis del av vissa ansökningar som gäller information i freds- och nedrustningsfrågor, medan statens kulturråd delges ansökningar om projekt med kulturinnehåll. Härigenom vill man bl a kontrollera att samma projekt inte får stöd från flera olika håll. Det är inte fråga om något systematiskt eller heltäckande samrådsförfarande. En viss kontroll av motsvarande slag sker också internt inom SIDA. I de projektbidrag som utgår till enskilda organisationers utvecklingsbistånd ingår nämligen ibland en viss informationskomponent (jfr avsnitt 6.5).

En rådgivande grupp, som främst består av representanter för generella bidragsmottagare (vilka alltså inte har några egna intressen att bevaka), yttrar sig om ansökningarna. Avgörandet i fråga om bidragsfördelning har av SIDAs verkschef delegerats till chefen för SEO-byrån.

Föreningen Enskilda organisationers Biståndsinformation/FOI, som har ett 25-tal medlemsorganisationer, granskar enligt ett avtal med SIDA ansökningar om bidrag till enskilda organisationers utvecklingsprojekt i u-länder. I gengäld betalar SIDA nästan hela Biståndsinformation/FOIs personal- och lokalkostnader. Under hösten 1987 gav SIDA på i uppdrag till Biförsöksbasis ståndsinformation/FOI att även gå genom ansökningar om bidrag till u-landsinformation. På organisationens kansli är man tveksam till att fortsätta denna försöksverksamhet. Det faktum att vissa sökande är medlemmar i organisationen och andra inte, blir känsligare i samband med eftersom konkurrensen här är informationsbidragen, mycket hårdare än i fråga om bidragen till utvecklings-

Man hävdar dock att jävighetsproblem knappast projekt. eftersom huvudsakligen går ut är aktuella granskningen att kontrollera att vissa formella krav är uppfyllda. på har i samband med en granskning av Riksrevisionsverket verksamheten vid SEO-byrån (Revisionsrapport 1988-03-14) förklarat att Biståndsinformation/FOIs roll av bl a inte bör få omfatta ställningstagande till jävsskäl av bidrag och inte heller granskning av utbetalning bidragsmottagarnas redovisningar.

6.4.3 Användning av bidragen

saknas och aktuella regler för vad som nämnts entydiga informationsbidrag får användas till. För bigenerella ansökan är situationen klarare. Bidraget är drag efter SIDAs avsett för enstaka, i tiden avgränenligt regler informationsaktiviteter. Det kan användas för matesade kurser och konferenser, möten samt utrialproduktion, lämnas inte till utlandsresor, löställningar. Bidrag verksamhet eller till fasta kostnader för persopande nal, lokaler eller ordinarie omkostnader.

SIDA har ibland i sin annonsering förklarat att prioritet skall åt vissa ämnesområden. Under våren 1987 ges bostäder och miljö som prioriterade ämnen. Dessa. angavs dock endast upp 1 två av de 67 bidragsansökfrågor togs ningarna.

vid slutet av 1960-talet användes bidragen mest för allmän information om förhållandena i u-länderna. Krav på bistândsinsatser framfördes. Några år ökade statliga senare dominerades bilden av grupper som ville väcka Indokina och Chile. Afrika-grupperna fick opinion kring 1974. Från slutet av 1970-talet har sitt första bidrag krav ekonomisk världsordning och handelsfrågor, på ny mellan nedrustning och utveckling blivit vansambandet .n teman. Under 1980-talet har freds- och miljorelaliga

terade u-landsfrågor samt u-landsinformation genom teater, film och musik väckt ökat intresse. Däremot har under senare år organisationerna inte ägnat något större intresse åt diskussion av den statliga biståndspolitiken.

Flertalet bidragsmottagare använder SIDA-medlen, eller i varje fall huvuddelen, för att framställa trycksaker - folders, broschyrer, affischer, nyhetsbulletiner. Även några filmer och utställningar delfinansieras med SIDAbidrag, liksom ett antal seminarier, debattkvällar och andra möten. De organisationer som har egna biståndsprojekt brukar naturligt nog utgå från dessa i sin u-1andsinformation. Då ingår vanligen postgiroblanketter e dyl i informationsmaterialet.

SIDA-bidragen är ofta av stor betydelse för insamlingsverksamheten. Det gäller särskilt för de organisationer som i sina stadgar har en bestämmelse om att insamlade medel oavkortade“ skall gå till u-länderna. Organisationerna har ofta god tillgång till frivillig och engagerad arbetskraft. Däremot har de ofta mycket svårt att få fram medel för produktion av trycksaker 0 dyl. Här utgör missionsrörelserna, tack vare medlemarnas stora offervilja, i viss mån undantag.

Många organisationer upplever osäkerheten om framtida SIDA-bidrag som en stor svårighet. Organisationernas önskemål om planeringstrygghet kolliderar med SIDAs princip att bidragen inte bör vara avgörande för om projekten skall komma till stånd (jfr föregående avsnitt).

Enligt statsmakternas uttalanden (jfr avsnitt 4.3) skall kravet på saklighet gälla inte bara SIDAs egen informationsverksamhet utan även organisationernas u-landsinformation i den mån denna finansieras med statsbidrag. SIDA har i realiteten små möjligheter att undersöka om saklighetskravet uppfylls. Gränsen mellan engagerad opinionsbildning och osaklig propaganda kan ibland vara

flytande. SIDA ställer dock kravet att organisationerna inte får sken av att SIDA på något sätt står bakom de ge som framförs. övertramp mot denna regel har föbudskap rekommit och då påtalats av SIDA.

6.4.4 Utvärdering

Under 1980-talet har det inte gjorts någon samlad utvärav den u-landsinformation som bedrivs med stöd av dering efter ansökan. Pâ uppdrag av SIDA gjordes 1978 en bidrag genomgång av 22 bidragsmottagande organisationers u-landsinformation (Erni och Ola Friholt, “Möda utan lön, Stockholm 1979).

Friholts förklarar att organisationerna har stora svåatt planera sin u-landsinformation eftersom righeter utsikterna att få SIDA-bidrag är så osäkra. Därför rekommenderar Friholts dels nya former för informationsbidrag, dels väsentliga ökningar av anslagen.

Friholts går genom bidragsmottagarnas styrka och svagheter som u-landsinformatörer. De anser att frivilligheten och det starka personliga engagemanget garanterar att verksamheten inte fastnar i stela arbetsformer. De på organisationernas förmåga att få direktkontakt pekar med allmänheten gator och torg och att slå genom med på enkla budskap av typ “USA ut ur Vietnam, bojkotta juntan“ m m. Det egna solidaritetsarbetet ger, enligt Friholts, aktivisterna sakkunskap och trovärdighet.

Friholts tar också upp en del brister och svagheter. Den ofta snabba omsättningen av aktiva medlemmar, liksom svårigheten att få bidrag från SIDA, försvårar långsik- Organisationerna har i allmänhet ingen tig planering. utbildning av sina informatörer. Genom sitt organiserad sätt att arbeta har organisationerna, enligt Friholts, svårt att förmedla mer kvalificerade budskap.

Det bör här noteras att det bland de organisationer, som får bidrag efter ansökan, finns flera som har en ganska

väl utbyggd och väl fungerande administration och för

vilka ovanstående synpunkter torde vara mindre relevanta.

En vanlig kritik mot de små organisationernas u-landsinformation går ut på att man endast når de redan övertygade. I samband med Vietnamkriget, militärkuppen i Chile, det tillspetsade läget i södra Afrika m m har det dock funnits exempel på att små grupper kan få stor genomslagskraft för sina budskap och samtidigt själva växa i storlek och styrka.

6.5 Andra bidrag till organisationernas u-landsinformation

Enskilda organisationer kan få bidrag för sin u-1andsinformation även från andra källor än de som hittills nämnts och som administreras av i-sektionen på SIDAs

SEO-byrå. Lokala insatser kan få stöd från kommuner och

landsting. Bidragen till studiecirklar och kulturverksamheten i studieförbunden m m har stor betydelse inom u-landsinformationen. Det program för kulturutbyte med u-länder som Svenska institutet administrerar kan också utnyttjas i föreningarnas u-landsinformation, exempelvis för att bjuda in besökare från u-länder. UD lämnar bidrag till Svenska FN-förbundet och ett tiotal andra organisationer som verkar för fred och nedrustning. Dessa organisationer_tar i sin information ofta upp sambandet mellan nedrustning och och andra u-landsrelautveckling terade frågor. UD har under budgetåret 1987/88 dessutom lämnat bidrag till bl a Svenska Nord/Syd-koalitionen, där ett tiotal organisationer ingår. för en kampanj om nord/syd-frågor.

Inom SIDA lämnas till u-landsinformation även av bidrag andra än i-sektion. I de bidrag som samma SEO-byråns

byrås e-sektion lämnar till enskilda organisationers biståndsverksamhet ingår ofta en viss andel för projektanknutna informationsinsatser. Under budgetåret 1987/88 dessa informationsmedel till drygt tre miljoner uppgår har ökat kraftigt under 1980-talet efkronor. Beloppet terhand som allt större statliga bidrag kanaliserats biståndsverksamhet. I SIDAs rikttill organisationernas för bidragsgivningen sägs att medlen kan användas linjer för information om och kring projektet, framställning av bildband 0 dyl. Vidare anges att bidrag trycksaker, inte med större belopp än en procent av som regel medges projektkostnaden.

SIDA har samarbetsavtal, s k ramavtal, med fleråriga svenska som bedriver omfattande och elva organisationer u-landsarbete. Ramorganisationerna får långsiktigt under 1987/88 sammanlagt 2,8 mkr för informabudgetåret tion i till biståndsverksamheten. Bidragen är anslutning i om ramorganisationerna inte specifikt knutna fråga till enskilda utan kan avse ganska allbistândsprojekt män information om organisationernas biståndsverksamhet. av får även generella informa- Några ramorganisationerna nämligen Swedish Cooperative Centre, svensk tionsbidrag, Volontärsamverkan och Svenska Missionsrådet. LO-Tcos biståndssekretariat får informationsmedel i egenskap av medan LO och TCO var för sig får gene- . ramorganisation rella informationsbidrag. Enligt SEO-byrån finns knapklar i fråga om användningen av past någon skiljelinje dessa båda bidragsformer.

får dels informationsbidrag från Några organisationer i-sektionen efter ansökan, dels projektanknutna informationsmedel från e-sektionen. SEO-byrån kontrollerar att inte någon direkt dubbeltäckning förekommer. Byrån att från i-sektionen ibland används för uppger bidragen information. Inte heller för denna projektanknuten av finns alltså någon klar kategori bidragsmottagare skiljelinje mellan de olika bidragsformerna.

SIDA lämnar bidrag till kulturutbyte vilka, liksom de som administreras av Svenska institutet, kan användas inom u-landsinformationen. SIDAS sektorbyråer har anslag för försöks- och metodutveckling, som också kan utnyttjas för vissa slag av u-landsinformation.

Det förefaller inte att finnas någon instans inom SIDA som har full och detaljerad överblick över SIDAs olika bidrag till u-landsinformation. Ännu mindre har, naturligt nog, SIDA möjlighet att kontrollera vilka bidrag för u-landsinformation som organisationerna får från utomstående organ. Som nämnts har dock SEO-byrån utfor-

mat samrådsrutiner med vissa andra bidragsgivare.

7 SIDAs egen informationsverksamhet

7.1 SIDAS roll som informationsorgan

Huvudansvaret för statens information om u-1ands- och biståndsfrâgor har alltid legat hos det centrala biståndsorganet. Denna ordning har ibland, helt eller delvis, ifrågasatts. De moderata ledamöterna i den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:73) ville begränsa SIDAS informationsroll och pekade, i fråga om vissa ämnesområden, på UD och Utrikespolitiska institutet som alternativ. I en centerpartimotion till 1984/85 års riksdag (1984/8521678) ifrågasätts om det organ som ansvarar för biståndsinsatserna också skall kontrollera informationsflödet. Enligt motionen ger SIDA inte en tillräckligt heltäckande behandling av tredje världen, eftersom verket i första hand beskriver problemen i pro-

gramländerna. Utrikespolitiska institutet kunde bidra

till en breddad information, menar motionärerna, och föreslår ett extra anslag till institutet.

Biståndspolitiska utredningen tar upp argumentet att ett från SIDA fristående organ skulle ha större möjligheter än själva biståndsmyndigheten att förmedla en opartisk och allsidig information om den biståndsverksamhet som SIDA bedriver._Frågeställningen har emellertid, enligt utredningen, blivit mindre aktuell genom att folkrörelserna tagit på sig en växande roll, vilket resulterat i decentralisering och pluralism i informationsarbetet.

Utredningen menar att SIDA spelar en viktig roll som initiativtagare och impulsgivare till dem som är engagerade 1 u-landsinformationsarbetet, en roll som knappast skulle kunna spelas på samma vitala sätt av ett

som inte hade erfarenheter av praktiskt utveckorgan och ständiga u-landskontakter. sIDAs egen lingssamarbete är och måste - med hänsyn till informationsverksamhet att bedrivs långt utanför landets utvecklingssamarbetet - vara Utredningen summerar sitt gränser betydande. sätt: SIDA bör också i fortresonemang på följande sättningen vara det statliga organet för u-landsinformationen.

anslöt sig till utredningens ståndpunkt i statsmakterna fråga om SIDAs roll.

7.2 Organisation och resurser

I en konsultstudie 1983 och i biståndsorganisationsutbetänkande (Ds UD 1984:1) kritiserades dåvaredningens rande organisation och arbetssätt. År informationsbyråns 1986 infördes en ny organisation (som i viss mån påminner om den som fanns före 1974). De åtta små arbetsgrupsom var och en hade eget budgetansvar, ersattes perna, och tre sektioner - massmedieav en byråledningsgrupp sektionen, sektionen för samhällskontakt och sektionen för upplysningstjänst.

var att öka - Ett huvudsyfte med den nya organisationen flexibiliteten så att personalresurser vid behov snabbt skulle kunna avdelas för nya uppgifter och så att omav verksamhetens innehåll och formersku11e prövning underlättas.

Informationsbyrån bytte samtidigt namn till informationssekretariatet. Därigenom markerades en särställning i förhållande till avdelningar och byråer. I SIDAS orgaär informationssekretariatet placerat som nisationsplan ett stabsorgan under verksledningen. Den nya organisationen under en försöksperiod till utgången av gäller budgetåret 1987/88 och skall sedan utvärderas.

Ansvaret för informationsfrågor vilar inte uteslutande på informationssekretariatet. Byrån för samverkan med enskilda organisationer (SEO-byrån) svarar, som tidigare nämnts, för fördelning av informationsbidrag till enskilda organisationer och för de kontakter som blir följden därav. I SIDAs riktlinjer sägs vidare att alla tjänstemän vid verket har ett informationsansvar i sina dagliga kontakter med t ex näringslivet, andra myndigheter och organisationer etc.

Informationssekretariatets anslag (som inte inkluderar kostnader för personal, lokaler etc) uppgick enligt regleringsbrevet för budgetåret 1987/88 till 9,2 mkr. Huvudposterna i sekretariatets budget för 1987/88 framgår av tabell 7.1.

Tabell 7.1 Budget för sIDAs informationssekretariat 1987/88 (tusental kronor). samarbete med massmedier 1 227 SIDA 805 * Rapport Samarbete med enskilda organisationer 1 117 Samarbete med skolväsendet 1 390 Kultursamarbete, utställningar, film, föreläsningar 1 260 * Materialproduktion 1 051 Upplysningstjänsten 927 Till sekretariatsledningens förfogande 1 585 (Därav till särskild Afrikasatsning: 500) * Dessa siffror motsvarar nettokostnader, dvs totalkostnader minus försäljningsintäkter. Beräknade inkomster utgör för SIDA Rapport 472 tkr och för materialproduktion 100 tkr.

7.3 Hål och riktlinjer

Det övergripande målet för den statligt finansierade u-landsinformationen har behandlats tidigare (avsnitt 4.1).

SIDAs styrelse fastställde 1985 riktlinjer för sIDAs egen informationsverksamhet (bil 3). Några av riktlin-

och metoder kommenteras i detjerna angående målgrupper ta och följande avsnitt.

Informationsverksamheten syftar enligt riktlinjerna yttill att nå den intresserade allmänheten. Detta terst i viss mån direkt, genom bl a utställningar, matesker rialdistribution och tidskriften SIDA Rapport. Huvudidén dock att nå allmänheten via opinionsbildare. Under en är av år har därför de främsta målgrupperna varit följd massmedier, skolor, enskilda organisationer och kultursektorn. av vidareinformatörer anges i rikt- Utbildning som en viktig del av informationsarbetet. I linjerna 1985 uppmanades SIDA att inkludera budgetpropositionen ett målgruppsresonemang i sin nya informautförligt Härvid borde verket beakta behovet att tionsstrategi. bearbeta nya målgrupper, såsom näringslivet. Exportrådet har förklarat att man för sina medlemmars räkning har behov av mer systematisk information om planerade I samband med verkchefsbeslutet 1986 om biståndsprojekt. informationssekretariatets nya organisation angavs näringslivet som en särskild målgrupp.

I informationssekretariatets verksamhet ägnas sedan flera år särskild uppmärksamhet åt södra Afrika. I sekretariatets senaste arbetsprogram förklaras att man, i linje med statsmakternas prioriteringar, skall lägga särskild tonvikt vid miljö och utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt kvinnans roll i u-länderna. Enligt skall en ökad fältorientering efterarbetsprogrammet strävas. Biståndet och dess problem ska betonas, profrån fältet öka. Avståndet mellan injektinformation formationssekretariatet och biståndskontor/sektorbyråer skall enligt programmet minskas.

7.4 Informationssekretariatets verksamhet

Det har av tidsskäl inte varit möjligt att inom ramen

för denna utredning göra någon detaljgranskning av SIDAs informationsverksamhet lika lite som av folkrörelsernas. Nedan anges endast några huvuddrag och vissa principiella frågeställningar inom de olika verksamhetsgrenarna.

7.4.1 Haterialproduktion i

SIDAs produktion av trycksaker har stor bredd och volym. Materialkatalogen innehåller ca 280 titlar på faktablad, broschyrer och böcker som producerats av SIDA, i vissa fall i samarbete med andra institutioner. Bland materialet finns allmän u-landsinformation, information om programländerna, broschyrer och faktablad om svenskt bistånd och om arbete i u-land, skrifter om barn i u-land, befolkningsfrågor, kvinnors situation m m.

SIDA producerar och/eller lånar ut diaserier, filmer och talböcker. Ett antal mindre utställningar har producerats, i några fall i samarbete med Riksutställningar. Några av utställningarna sänds runt i landet efter att först under en termin ha visats i SIDA-huset. Från ett arkiv med 27 000 svartvita bilder kan massmedier, skolor, förlag och andra intresserade låna material.

SIDAs materialkatalog trycks i stor upplaga och sprids aktivt bland de viktigaste målgrupperna. Regelbundna utskick av nyproducerade trycksaker går till vissa kontaktpersoner inom skolor och bibliotek. En del material. som är avsett för skolbruk, sänds till alla lärare i samhällsämnen på ett visst stadium. De lärare som så önskar kan sedan rekvirera klassuppsättningar av materialet. Normalt distribueras material endast på beställning. Enligt en av SIDAS riktlinjer skall mottagarnas behov och efterfrågan styra produktion och utskick av informationsmaterial.

SIDAs interna översynsgrupp föreslog 1984 en viss sänk-

av ambitionsnivån i fråga om volymen av trycksaning ker. Informationssekretariatet uppger att man minskat av bl a allmän u-landsinformation och av produktionen material för barn.

av SIDA 1982 en utvärdering av På beställning gjordes informationsmaterial används i skolorna. Uthur SIDAs och Vera Rauf) fann att värderarna (Lena-Lisa Bergkvist flertalet av de tillfrågade lärarna kände till SIDAs för skolsektorn och att ungefär en tredjedel av material dem hade använt det i sin undervisning. Många lärare använde också material om u-landsfrågor från enskilda Utvärderarna konstaterade att det råder organisationer. en viss konkurrens mellan SIDAs och organisationernas när det allmän u-landsinformation. De material gäller fann vidare att nästan alla lärare ansåg att SIDA kunde betalt för sitt material under förutsättning att det ta kvalitet och att priserna inte blev för höga. var av god

SIDA 1985 avgiftsbelägga vissa av sina När började var ett av motiven att man inte ville försvåtrycksaker ra konkurrenssituationen för organisationerna, som ofta ta betalt för sitt material. SIDA satte priserna tvingas oftast under självkostnadspris. Ändå sjönk lågt, långt de totala materialbeställningarna på kort tid till en drabbade inte bara det avgiftsbetredjedel. Minskningen materialet. Faktablad och folders som beställarna lagda få även om de inte uttryckligen bett brukar på köpet, med i Efterfrågan på Internaom det, följde nedgången. Serien huvudsakligen innehåller allmän tionella (som för lärarbruk) minskade till en femu-landsinformation förklarar detta med att skolorna ofta har tedel. SIDA otillräckliga anslag för inköp av undervisningsmaterial. SIDA också att nedgången i materialbeställningaruppger före och alltså även na hade börjat avgiftsbeläggningen måste ha haft andra orsaker. Folkrörelserna noterade, en minskad efterfrågan på sitt material enligt SIDA, inte hade förändrats i nåtrots att deras prissättning gon större utsträckning.

Under 1987 återgick man till att distribuera Internationella serien gratis. En uppgång i beställningarna kunde då genast noteras. Men även skrifter som fortfarande var avgiftsbelagda ökade under 1987. Detta kan bero på att beställarna vant sig vid att betala och/eller att u-landsintresset har ökat. Inkomsterna täcker dock fortfarande bara en liten del av produktionskostnaderna.

Under ett par statistikveckor i oktober 1987 distribuerades i genomsnitt 1340 trycksaker per dag till beställare. Lärare och elever vid skolor och universitet stod för 42% av beställningarna medan 10% gick till studieförbund och andra organisationer. I övrigt var det mest “den intresserade allmänheten” som hämtade eller beställde material.

Sedan näringslivet tillförts som en ny målgrupp har informationssekretariatet på olika sätt sökt tillmötesgå dess informationsbehov. Näringslivet betraktas som en av de främsta målgrupperna för bulletinen NyhetsSIDA (jfr 7.4.3). SIDA har låtit framställa en särskild u-1andsbilaga till tidningen Dagens Industri. Man överväger också att producera en broschyr om svenskt bistånd som särskilt vänder sig till näringslivet.

7.4.2 Kontakt med den intresserade allmänheten

För att nå den intresserade allmänheten, som i riktlinjerna anges som den viktigaste målgruppen, utnyttjar SIDA i första hand vidareinformatörer i skolor, organisationer och massmedier. I en bilaga till riktlinjerna sägs dock att SIDA också bör försöka hålla direkt kontakt med informella opinionsbildare, d v s personer ur allmänheten som kan påverka släkt, vänner och arbetskamrater. I det nya informationssekretariatet har sektionen för upplysningstjänst som viktigaste uppgift att svara för service åt allmänheten. Det sker bl a genom

materialdistribution och svar på telefonförfrågningar, verksamheten i U-forum - bokförsäljning, utställgenom ningar, film/video etc - och genom föreläsningar. Tack

vare lokaler i SIDA-huset har man kunnat öppna nya där u-landsinformation från både SIDA och andra BokSIDA, organ exponeras.

7.4.3 Samarbete med vidareinformatörer

Informationssekretariatet har en särskild sektion för med massmedier. För kontakten med övriga målsamarbete dvs skolor, enskilda organisationer, kulturligrupper, numera även näringslivet, svarar sektionen för vet och

samhällskontakt.

medverka till att vidareinformatörer får SIDA söker och djupare engagemang i u-landsfrågor. bättre kunskap resurser satsas på utbildning och seminarieresor Stora av lärare och Man lämnar reseför grupper journalister. och andra former av stöd åt kulturarbetare och bidrag som vill förmedla u-landserfarenheter till journalister Samarbetet med målgrupperna sker också geallmänheten. nom kurser och konferenser (med eller utan SIDA-medverföreläsningsturnéer, presentation av SIDA-producekan), rat material m m.

Människors inställning till u-lands- och biståndsfrågor i hög grad av massmedierna. Jakten på påverkas mycket och massmediernas legitima strävan att säljbara nyheter agerande leder ofta till kritiskt granska myndigheternas intresse för skandaler, medan andra ett något ensidigt av får stå tillbaka. Detta gäller särformer bevakning för TV och de stora rikstidningarna. En skilt radio, är att u-ländernas situation skildras som annan tendens Kombinationen av hopplöshet och fullständigt hopplös. kan förmedla intrycket att biståndet är meskandaler

ningslöst.

I SIDAs riktlinjer för informationsverksamheten förklaras att större vikt skall läggas vid biståndets resultat i u-landsinformationen och att “SIDA bör konsekvent ge uttryck för övertygelsen att förhållandena i u-världen på lång sikt kan förbättras.” I fråga om relationerna till hl a massmedier sägs att “SIDA skall visa öppenhet mot massmedier och allmänheten och att SIDA bör stimulera till en fri och självständig debatt om utvecklings- och biståndsfrågor.

I beslutet om informationssekretariatets nya organisation angavs att kontakterna med massmedier skall vara av både kort- och långsiktig natur. Det kortsiktiga samarbetet gäller bl a pressmeddelanden, presskonferenser och svar på telefonförfrågningar från journalister. Ett av syftena med den nya organisationen var att åstadkomma större beredskap för brandkårsutryckningar i lägen då händelseutvecklingen motiverade intensiv massmediekontakt.

De långsiktiga insatserna avser kurser och konferenser för journalister, utbildningssamarbete med journalisthögskolan i Stockholm, studieresor till u-länder för grupper av journalister samt resebidrag för journalister som vill studera u-landsfrågor.

Informationssekretaiiatet arrangerar presskonferenser när SIDAs anslagsframställning läggs fram, när världsbankens årliga u-landstapport föreligger, när Viktigare utvärderingsrapporter presenteras etc. I princip begränsar man antalet presskonferenser eftersom de av informationssekretariatet inte betraktas som någon särskilt effektiv kommunikationsform. I stället satsar man på individuella kontakter och pressmeddelanden. Bulletinen NyhetsSIDA har återuppstått under budgetåret 1987/88, nu med klarare inriktning på massmedier och beslutsfattare.

SIDA medverkar sedan 1982 ekonomiskt och personellt i

i Stockholm ettåriga fortbildningsjournalisthögskolans för journalister. Tack vare SIDAs kurser yrkesverksamma medverkan har kurserna inriktats på u-landsfrågor. Många av har deltagit i de studieresor till kursdeltagarna u-länder som SIDA varje år arrangerar för journalister. hundra har vidare nåtts genom det Många journalister rika utbud av konferenser och korta kurser i u-landsfrå-

gor som SIDA stöder.

I en till 1985 års riktlinjer för SIDAs informabilaga bl a följande former för informationsverksamhet angavs tionskontakter med fglkrörglsgrnaz

- Förmedling av statliga informationsbidrag. - och andra möten med bidragsmot- Årliga överläggningar för genomgång av rapporter tagande organisationer samt utvärdering och samråd kring aktuella informa-

tionsfrågor. - och konferenser i samarbete med Centrala regionala i syfte att sprida u-lands- och olika organisationer biståndsinformation till aktiva informatörer, studie-

ledare och andra informationsförmedlare. - egna kurser och konfe- Deltagande i organisationernas renser.

slår fast att SIDA-tjänstemännen skall vara Riktlinjerna beredda att avsätta tid för särskilda informationsuppt ex muntlig medverkan vid kurser, konferenser, gifter, SIDAs informationsverksamhet vikdebatter och andra för Biståndspolitiska utredningen konstatetiga tillfällen. rade 1977: “inte minst egen personal

informationsbyråns

- - under årens lopp äghar liksom övrig SIDA-personal på olika platser i lannat mycket tid åt föreläsningar tillåter emellertid inte det. SIDAS arbetssituation annat än enstaka föreläsningsengagemang. Tjänstelängre hålla några hundra män inom SIDA torde dock alltjämt utanför SIDA. Sedan föreläsningar per år, huvudsakligen föreläsningar och andra dess förefaller antalet externa

framträdanden av SIDA-tjänstemän att ha minskat ytterligare. Flera organisationer har i varje fall beklagat sig över att det är svårt att få SIDA-medverkan vid kurser och konferenser. Sådan kritik har också framförts inom beredningen för u-landsinformation.

Genom att SEO-byrån övertagit ansvaret för bidragsgiv-

ning till enskilda organisationers u-landsinformation har informationssekretariatet fått minskad kontaktyta med folkrörelserna. Fortfarande är dock en av informationssekretariatets tjänstemän sekreterare i beredningen för u-landsinformation, som domineras av folkrörelserepresentanter. För att stärka folkrörelsekontakten planerar informationssekretariatet att arrangera årliga sammankomster med en bred krets av folkrörelser. Under våren 1988 har u-landsbilden behandlats vid ett sådant möte.

En stor del av informationssekretariatets medel för samarbete med enskilda organisationer avsätts f n för kampanjen Framtid för Afrika, där SIDA samarbetar med elva organisationer. Vidare finns medel för kurser, konferenser och vissa andra projekt i samarbete med folkrörelserna.

Informationssekretariatet avsätter i sin budget för 1987/88 totalt 1 260 000 kronor för kultursektgrn. Drygt hälften härav används för filmstöd. SIDA har tidigare lämnat produktionsstöd till en mängd dokumentärfilmer om u-landsfrågor. Den senaste utvärderingen av detta stöd gjordes 1986 (Lars Bildt: Jakten på den försvunna marknaden). Av de 31 filmer som då hade producerats med delfinansiering från SIDA hade 23 visats i svensk och/eller utländsk TV. Fyra av filmerna hade visats på biograf med sammanlagt 3 500 besökare. Genom Föreningsfilmos och Filmcentrums ickekommersiella distribution hade 18 filmer visats för en publik som varierade mellan nästan 100 000 (“Amandla! Maatla!”) och färre än 1 000 ,

Denna utvärdering, liksom C-H Svenstedts (flertalet). två år tidigare, ansågs visa att distribugranskning tionsfrågan är ett huvudproblem.

Från budgetåret 1987/88 skall SIDA ge produktionsstöd till endast en film per år. Det utvalda filmprojektet i få större bidrag än vad som tidiskall gengäld mycket förekommit. Nästa bidrag avses bli 300 000 kronor. gare skall informationssekretariatet stödja distri- I övrigt av de dokumentärfilmer som redan producerats med bution bidrag från SIDA.

för kulturpresentationer har Det tidigare projektstödet Informationssekretariatet räknar i nyligen upphört. med att musik-, dans- och teatergrupper som delstället tar i det kulturutbyte med u-länderna som administreras institutet i ökad utsträckning skall kunna av Svenska anlitas för att delta i kulturprogram och föreläsnings- SIDA avser att främja det syftet genom ekonomisserier. ka bidrag. Det skulle stämma väl med riktlinjernas uppatt från u-länderna bör utnyttjas i maning personer informationsarbetet.

för och författare som Det stipendieprogram journalister inledde 1969 senare så att även andra SIDA utvidgades kulturarbetare kunde söka. På förslag av Pierre Frühling i utvärderingen 222 SIDA-stipendier (Stockholm 1983) 1963 i separata program uppdelades stipendiverksamheten för kulturarbetare och fotografer. Stijournalister, pendieprogrammet avvecklades 1987.

SIDA har tidigare i viss utsträckning lämnat förlagsstöd till av u-landslitteratur. Denna bidragsform utgivning avvecklades budgetåret 1985/86.

1986/87:97 om de statliga mu- I regeringens proposition och ansvar förordas ett samarbete med seernas uppgifter att en fördjupad kunskap om den icke- SIDA för sprida

europeiska världen. I sin anslagsframställning för budgetåret l988/89 begärde SIDA två miljoner kronor för samarbete med i första hand de etnografiska museerna. Ett viktigt syfte skulle, enligt anslagsframställningen, vara att öka svenska ungdomars kunskap om biståndsmottagarnas levnadsförhållanden. I 1988 års budgetproposition anförde biståndsministern:

Jag kan mot bakgrund av den påbörjade översynen ej biträda att särskilda medel avsätts för informationsverksamhet genom de centrala museerna. Jag finner det dock naturligt att SIDA inom sitt nuvarande informationsanslag finansierar viss utbyggnad av samarbetsprojekt med bl a de etnografiska museerna. verksamhet på detta område bör även kunna finansieras inom ramen för det kultur- och massmediasammarbete som ingår som en del i anslagsposten Särskilda program m m under anslaget C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.

Samarbetet med skglxäsendgt har länge varit en viktig del av SIDAs informationsverksamhet. I bilagan till riktlinjerna av 1985 förklaras: *Att verka för att det globala perspektivet förs in på skolans och lärarutbildningens alla stadier förblir en angelägen uppgift för SIDA under överskådlig tid. Det gäller såväl utformning av läro- och kursplaner som det praktiska skolarbetet.

Samarbetet avser i första hand grundskolan och gymnasiet men även förskolan och högskolorna ägnas en viss uppmärksamhet. Lärare, skolmyndigheter och läromedelsförfattare är de främsta målgrupperna. I begränsad utsträckning riktas information direkt till eleverna. SIDA arrangerar, ofta i samarbete med enskilda organisationer, föreläsningsturnéer för besökare från u-länderna. I något enstaka fall har man också producerat informationsmaterial i massupplaga avsett att i stor skala delas ut bland eleverna. I huvudsak inskränker sig dock informationssekretariatet till att producera bakgrundsmaterial för lärarbruk (bl a Internationella Serien).

Den kostnadsmässigt största delen av SIDAs samarbete med

skolväsendet avser utbildning och fortbildning av lärare. Mer än 500 lärare och lärarutbildare har sedan slu-

tet av 1960-talet deltagit i SIDAs u-landsseminarier. Dessa i samarbete med skolöverstyrelsen och arrangeras och Efter kritiska synuniversitets- högskoleämbetet. från utvärderare har SIDA avsatt större resurser punkter för förberedelse och uppföljning. Numera är seminarierna utformade som en Studiebesök i något 5-poängskurs. u-land av litteraturstudier, flera veckoslutsföregås och annan utbildning och följs upp med en högskokurser lekurs. De utvärderare, som granskat u-1andsseminarierhar funnit att seminarierna kan skapa ett bestående na, för och ge intryck som gör delengagemang u-landsfrågor u-landsundervisning rikare och mer levande. tagarnas

i 1976 års förklarade bistånds- Redan budgetproposition ministern att SIDA i samarbetet med skolan bör tillämpa en av kostnadsansvaret som i så stor utfördelning motsvarar fördelningen av ansvasträckning som möjligt ret för verksamheten.” En stor del av u-landsseminariernas kostnader täcks numera, enligt SIDA, av kommunala fortbildningsanslag. Man hoppas att denna andel med

tiden skall öka. Genom kontakt med skolöverstyrelsen, länsskolnämnder m fl verkar SIDA för kursplaneskrivare, och det globala perspektivet i att u-landsutbildningen skall ingå i den ordinarie lärarutbildningen. högre grad Man räknar dock med att behovet av direkta SIDA-insatser

i utbildningen kommer att kvarstå länge.

har ett vittförgrenat nät av kontaktper- SIDA byggt upp Kontaktgruppen för utsoner inom utbildningsväsendet. är SIDAs referensgrupp för fortbildningsfrågor (KUF) u-lands- och biståndsfrågor. Det finns bildning kring även ett 50-tal vidareinformatörer i internationella Dessa båda grupper får regelbunfrågor (Vif-gruppen). materialsändningar genom SIDA. det vidareutbildning och sökt utveckla samarbetet med Under senare år har SIDA som också har egna nät av kontaktandra organisationer

lärare, i första hand Svenska FN-förbundet, Rädda Barnen, Röda Korset och Lutherhjälpen. SIDA anser att kontaktlärarnäten delvis bör finansieras av kommunerna sedan de bevisat sitt värde för skolväsendet. Då skulle SIDA, för sin del, kunna begränsa stödet till materialförsörjning och vissa sammandragningar i SIDA-regi.

Även med andra myndigheter, som har attitydpåverkande uppgifter, förekommer samverkan. SIDA, konsumentverket, naturvårdsverket och invandrarverket bedriver tillsammans med skolöverstyrelsen en försökskurs i anslutning till lärarutbildningen med arbetsnamnet överlevnadskunskap.

Under ett normalår medverkar SIDA vid 40-50 studiedagar varvid ca 5% av Sveriges lärare nås. Denna medverkan skall enligt SIDAs planer trappas ned i samma takt som deltagandet kan överföras på Vif-gruppen och andra kontaktpersoner. Ibland begär dock skolorna uttryckligen att någon från SIDA skall närvara.

Många kritiker hävdar att läroböcker och annat studiematerial ofta ger en fördomsfull och förlegad bild av u-landsfrågorna. SIDA arrangerar i samarbete med Läromedelsförfattarnas Förening (LFF) kurser i u-landskunskap. Under 1987 deltog tolv läromedelsförfattare i en studieresa till Indien som arrangerades och delvis finansierades av SIDA.

7.4.4 SIDA Rapport

Tidskriften Rapport från SIDA (numera SIDA Rapport) utdelades gratis från sin tillkomst 1970 fram till 1973. Efterfrågan ökade kontinuerligt och det stod klart att Rapport med fortsatt obegränsad gratisutdelning skulle ta i anspråk en allt större del av SIDAs informationsanslag. Då prenumerationsavgift infördes 1973 sjönk uppla-

från 20 000 till 12 000. Ändå var fortfarande två gan av upplagan friexemplar. Idag har tidningen tredjedelar 7 000 Därtill kommer en begränsad disca prenumeranter. av och en likaledes begränsad löstribution friexemplar

nummerförsäljning.

av har diskuterats vid flera En nedläggning Rapport Den interna arbetsgrupp inom SIDA som 1984 tillfällen. informationsverksamheten menade att informagranskade bör sitt eget förslag att ge ut en tionsbyrån genomföra med ett mer och varierat inneny tidning populariserat med större aktualitet, mer av tidning än tidhåll, skrift. Denna tidning ersätter publikationerna Rapport

från SIDA och NyhetsSIDAH

till 1985 års riktlinjer för SIDAs informa- I bilagan tionsverksamhet förklarades dock att det fortfarande finnas behov av en tidskrift som SIDA Rapport som torde och diskuterar det svenska bikontinuerligt allsidigt ståndet och informerar om och debatterar regelbundet i tredje världen. Tidskriften utvecklingsproblemen betecknades som ett forum för fri debatt som ställts

till förfogande av SIDA.

SIDA 1985 i uppdrag åt Liber Information att genomgav av SIDA Rapport. Utvärderarna kom föra en undersökning att “kan sägas fungera väl som infram till tidningen för de kretsar som har ett redan väckt terntidskrift intresse för u-landsfrågor. Utvärderarna ansåg att SIDAs kompletterade var- Rapport och övriga trycksaker att det därför vore olyckligt om “endera verkandra och fick slå ut det andra. Enligt Liber Insamhetsområdet läses Rapport särskilt av läraformations undersökning som tidigare arbetat i u-land re, journalister, personer med u-landsintresse. Bland samt organisationsmänniskor var omdömena informativ och intressant mer läsarna tio än svårläst“ och tråkig. än gånger vanligare

SIDA har beslutat att inskränka utgivningen från tio till åtta nummer per år, att minska antalet medarbetare från tre till två, att höja prenumerationspriset och att införa billigare produktionsteknik.

7.4.5 U-landscentrering - biståndscentrering

Regeringen har, som tidigare nämnts, begärt att SIDA skall ge ökat utrymme åt en saklig redovisning av de konkreta resultaten av de svenska biståndsinsatserna. I SIDAs riktlinjer sägs dels att både u-lands- och biståndsinformation skall ingå i SIDAs informationsuppdrag, dels att större vikt skall läggas vid biståndets resultat i u-landsinformationen. Samtidigt har SIDA tagit avstånd från tanken på en renodlad biståndscentrering (denna principfråga redovisas närmare i avsnitt 4.2).

Det förefaller klart att SIDAs informationsverksamhet idag är mer biståndscentrerad än för några år sedan. Detta gäller i första hand materialproduktionen. Utrymmet för allmän u-landsinformation har krympt i motsvarande mån.

Av de 726 000 kronor som i informationssekretariatets budget för 1987/88 avsätts för trycksaker skall drygt 70% gå till skrifter som helt eller delvis består av biståndsinformation. Av resterande medel ska1lhuvuddelen användas för Internationella Serien, som är avsedd för bruk inom skolväsendet och som i huvudsak faller inom kategorin u-landscentrerad information. Den ökade tyngdpunkten på biståndsinformation motsvarar, enligt informationssekretariatet, en ökad efterfrågan på sådan information från allmänheten och målgrupperna.

Tidskriften SIDA Rapport har under senare år fått en mer biståndscentrerad profil än tidigare.

förklarar i sitt senaste ar- Informationssekretariatet att man i fråga om produktionsstöd till film betsprogram skall sträva efter ett ämnesmässigt närmande till bi-

ståndet och mottagarlandskretsen.

De seminarieresor och andra gruppreser som SIDA arrangeär i allmänhet klart biståndscentrerade. Biståndsrar till att organisera kontoren i programländerna hjälper om resebidrag och stipendier från resorna. Ansökningarna och kulturarbetare avser däremot i allmänjournalister inte studium av svenska biståndsinsatser. Informahet söker även inom detta område öka bitionssekretariatet genom att favorisera resor till proståndsinriktningen De bidragsmottagare som besöker ett programländerna. kommer i kontakt med något svenskt gramland vanligtvis även om detta inte ingår i de ursprungbiståndsprojekt

liga planerna.

7.5 Utvärderingar av SIDAS

informationsverksamhet

har, senast i 1982 års budgetproposition, Regeringen att SIDAs informationsverksamhet bör utvärdeförklarat ras. SIDAs egna riktlinjer för informationsverk- Enligt utvärderingar göras inom de samheten bör kontinuerliga

olika verksamhetsgrenarna.

Under åren 1980-83 på SIDAs uppdrag ett genomfördes 15-tal sektorinriktade utvärderingar av informationsby- I sett varje komponent i

råns verksamhetsgrenar. stort

informationsverksamheten blev på detta sätt granskad Under senare år har SIDAs från olika utgångspunkter. utvärderats. I fråga om matefilmstöd och dess effekter har dock ännu ingen allmän översyn rialproduktionen gjorts.

av SIDAS informations- Den första samlade utvärderingen

verksamhet genomfördes 1983 av konsultföretaget Wildeco Ekonomisk Information AB. Med utgångspunkt från Wildecos rapport utförde 1983-84 en intern arbetsgrupp inom SIDA en översyn av informationsbyråns verksamhet och organisation. Även biståndsorganisationsutredningen framförde i sitt betänkande (Ds UD 1984:1) synpunkter på SIDAs informationsverksamhet.

Wildeco underströk i sin slutrapport behovet av planering, styrning och systematik i informationsarbetet. Man ansåg sig ha funnit avsevärda brister i detta avseende. wildeco ansåg att SIDA bör bryta ned det allmänt hållna målet för verksamheten i kvantifierbara delmål och utsträcka planeringshorisonten till medellång och lång sikt. Man efterlyste en genomgripande målgruppsanalys och ansåg att SIDA borde undersöka om strategin med vidareinformatörer (tvåstegshypotesen) var hållbar.

Wildeco menade att informationsbyråns uppdelning i åtta ganska självständiga arbetsgrupper var orationell bl a eftersom den minskade flexibiliteten. Vidare kom man fram till att informationsbyrån hade en ganska isolerad ställning i förhållande till resten av verket och att flertalet tjänstemän inom andra byråer var ganska ointresserade av informationsfrågor. Konsulten sade sig vidare ha funnit en klart uttalad konflikt mellan verksledningens önskemål om en utvidgad biståndsinformation och informationsbyråns ambition att bedriva u-landsinformation. wildeco tillade att man genom sina intervjuer hade fått intrycket att omvärlden förväntar sig att SIDA i högsta grad skall informera om biståndet och vad som kommer ut av insatserna.

SIDA borde, enligt wildeco, låta undersöka sin image som professionell och effektiv biståndsmyndighet. ”Om SIDA inte har allmänhetens förtroende som biståndsmyndighet bör informationsarbetet i högre grad än vad som idag sker gå ut på att sälja verket och biståndet.”

interna tog i viss mån fasta på Wildecos SIDAs översyn På flera hävdade man en annan uppfattkritik. punkter tanken på planering för ning. Man avvisade exempelvis och sikt och förklarade att “den rullande medellång lång för ett å två år i taget, som hela SIDA och planering också informationsbyrån tillämpar, fungerar i därmed huvudsak tillfredsställande. Översynsgruppens slutrap-

som främsta underlag för SIDAs riktlinjer port tjänade med dess bilaga om utför informationsverksamheten gångspunkter, metodval och verksamhetsgrenar.

sade sig ha ”gjort Biståndsorganisationsutredningen i vissa avseenden sammanfaller med vad iakttagelser som den av SIDA tillkallade konsulten gjort.” Utredningen rekommenderade därför att informationsbyrâns inriktning skulle ses över. Byråns verksamhet boroch organisation av verksledningen och i de, menade utredningen, styras till SIDAs biståndsinsatser. Inökad omfattning knytas borde vidare förbättra informationen om formationsbyrån de histåndsutvärderingar som SIDA genomför.

7.6 Beredningen för u-landsinformation

för u-landsinformation tillkom genom beslut Beredningen 1973 av Majzt för att ”förstärka informations- Kungl. avseende u-1ands- och biståndsfrågor. Det verksamheten skulle bl a avge förslag till Kungl. Maj:t nya organet av de statliga medlen för om användning och fördelning och biståndsverksamheten. Beredinformation om u-länder skulle också föreslå lämplig fördelning av statsningen till enskilda organisationers u-1andsinformabidragen utredningen (SOU 1977:73) kontion. Biståndspolitiska att detta är uppdrag som redan åvilar SIDA staterade dess instruktion. Utredningen fortsätter: enligt

har beredningen inte avgett några såda- Hittills till Däremot har den komna förslag regeringen. som ett värdefullt organ för bemit att fungera

handlingen av bidragsfrågor och förerfarenhetsutbyte mellan organisationerna och SIDA. Mot denna bakgrund synes beredningens instruktion böra anpassas till den funktion som den kommit att få. Detta sker bäst genom att beredningen blir ett av regeringen utsett rådgivande organ till SIDA. Samtidigt kan dess sammansättning kompletteras. Representanter för folkrörelser bör även i framtiden utgöra en klar majoritet inom beredningen.”

Det kan i sammanhanget nämnas att en del av de principiella synpunkter som beredningen enats om (se nedan) får anses ha varit riktade till bl a regeringen, även om det inte formellt angavs. Utrikesdepartementet var representerat i beredningen, vilket minskade behovet av formaliserade framställningar.

statsmakterna beslutade 1979 i enlighet med utredningens förslag. Enligt de föreskrifter som numera gäller skall beredningens uppgifter vara följande:

l. Beredningen skall avge förslag till SIDA dels om inriktning och utformning av den offentliga informationsverksamheten rörande u-lands- och biståndsfrågor, dels om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel, anslaget C 3. Information. 2. Beredningen skall avge förslag till SIDA om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens beslut skall ställas till folkrörelsetnas, studieförbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för information om u-ländernas situa-. tion, biståndsfrågor och internationellt utvecklingssamarbete.

Beredningen skall bestå av ordförande och högst tretton andra ledamöter samt suppleanter. Alltsedan beredningens tillkomst 1973 har en klar majoritet av ledamöterna representerat folkrörelser och andra organisationer. Även företrädare för utrikesdepartementet, skolöverstyrelsen och SIDA ingår i beredningen. Beredningens sekretariatsfunktion ligger hos SIDAs informationssekretariat. Det är också informationssekretariatet som i första hand berörs av beredningens rådgivning i fråga om “inriktning och utformning av den offentliga informationsverksamhe-

ten rörande u-lands- och biståndsfrågor. Handläggning av till enskilda organisationers u-1andsinforbidragen mation överfördes 1986 från dåvarande informationsbyrån (byrån för samverkan med till den nybildade SEO-byrån Även SEO-byrån är alltså dienskilda organisationer). rekt berörd av beredningens verksamhet.

redan 1975 sin principiella syn på den Beredningen angav u-landsinformationens uppgifter, folkrörelserstatliga och ansvar i informationsarbetet samt samarbenas roll staten och folkrörelserna (bil 2). En revitet mellan av detta dokument har diskuterats men ännu inte dering kommit till stånd.

förslag angående fördelningen av generella Beredningens har av stor kontinuitet. Man har utgått bidrag präglats från vissa överenskomna fördelningsnycklar (se avsnitt i stort sett oförändrade från år till 6.3.2), som varit ar.

har i viss mån kommit att fungera som en Beredningen samrådsgrupp inte bara inom sitt egentliga uppdragsomrâu-landsinformation, utan även i en del andra

de, dvs

u-lands- och biståndsfrågor. Beredningens ordförande 1986 i en skrivelse till biståndsministern “beframhöll av en bred folkrörelsestödd beredning för alla hovet såväl med hänsyn till de alltmer omfatu-landsfrågor, via enskilda organisationer som tande biståndsinsatserna den u-landsinformationens inriktmed tanke på statliga och innehåll som beträffande informationsbidrag ning till enskilda organisationer.

att tillkalla ett folk- I oktober 1986 beslöt regeringen rörelseråd för biståndsfrågor. I regeringsbeslutet

(1986-10-09) framhålls:

har ett med folkrö-

”Regeringen behov att_samråda

relserna i och kring fragor pa b1standsomradet._

folkrörelserad for bistandsfra- Ett nytt särskilt

gor bör därför tillkallas för att fördjupa detta samråd. Samrådet kan avse erfarenhetsutbyte och diskussion kring organisationernas egna biståndsprojekt men också organisationernas synpunkter på utformningen av det svenska biståndet i övrigt. Härigenom skapas ett instrument för de enskilda organisationerna att till regeringen framföra sina erfarenheter och synpunkter men också en möjlighet för regeringen att diskutera mål och inriktning för den del av organisationernas verksamhet som stöds med statliga biståndsmedel.

Folkrörelserådet skall, utöver samråd och erfarenhetsutbyte, också kunna ta upp frågor om olika utredningar och upplysningsverksamhet i anslutning till det statliga biståndet och folkrörelsernas biståndsprojekt.

Folkrörelserådet skall vidare kunna ta upp frågor av principiell natur såsom förslag till riktlinjer för stödet till organisationernas biståndsverksamhet, synpunkter på det svenska biståndets inriktning och utformning samt inriktning och utformning av informationsaktiviteter kring u-1ands- och biståndsfrågor. Rådets tillkomst förändrar ej nu gällande berednings- och beslutsformer. Rådet bör samråda med regeringens samordningsenhet för folkrörelsefrågor inom civildepartementet.

Det nya folkrörelserådet kan alltså diskutera “utred-

ningar och upplysningsverksamhet i anslutning till det statliga biståndet och folkrörelsernas biståndsprojekt och “inriktning och utformning av informationsaktiviteter kring u-1ands- och biståndsfrågor, dvs frågor som också ingår i mandatet för beredningen för u-lands-

information.

Det skulle kunna hävdas att folkrörelserådets tillkomst

inte förändrar förutsättningarna för beredningens arbete, eftersom beredningen är rådgivande organ till SIDA, medan folkrörelserådet i första hand är avsett för kontakter med regeringen. Dessutom skall folkrörelserådet inte ta ställning till fördelningen av bidrag till enskilda organisationers u-landsinformation. I realiteten kan dock beredningen knappast undgå att påverkas av

folkrörelserådets arbete, bl a av det skälet att det i stor utsträckning är samma organisationer (och i viss

mån även samma personer) som ingår i de båda organen. tredje sammanträde ägnades huvudsakli- Folkrörelserådets gen åt informationsfrågor.

och ställning har också Frågan om beredningens uppgifter inom beredningen sedan det stod klart att diskuterats ett folkrörelseråd skulle inrättas. En stor majoritet därvid ansett att beredningen även i fortsättningen har har betydelsefulla uppgifter att fylla.

8 BITS, SAREC, IHPOD, SWEDFUND

8.1 Nya biståndsorgan

Under andra hälften av 1970-talet tillkom flera självständiga biståndsmyndigheter under utrikesdepartementet: beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) samt fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND). Sammanlagt svarar dessa myndigheter för ungefär en sjundedel av det svenska bilaterala biståndet, eller drygt en miljard kronor.

Information i olika former är huvuduppgiften för IMPOD. För SAREC och SWEDFUND utgör informationsarbetet en väsentlig del av verksamheten. Även för BITS är vissa informationsinsatser i Sverige nödvändiga för att verksamheten skall fungera tillfredsställande.

För det informationsarbete i Sverige som är en del av, eller förutsättning för, själva verksamheten har BITS, SWEDFUND och IMPOD näringslivet som främsta målgrupp, medan SAREC i första hand vänder sig till forskarsamhället.

De fyra biståndsmyndigheterna har i varierande grad även känt ansvar för att sprida information om sin verksamhet bland opinionsbildare och intresserad allmänhet. I 1988 års budgetproposition anför biståndsministern att informationen om dessa myndigheters verksamhet bör byggas ut.

8.2 BITS

Verksamheten vid BITS omfattar dels tekniskt samarbete, inklusive internationella kurser, dels u-krediter. Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför det bilaterala biståndet. Det skall grundas på intresse och i första hand bestå av kunskapsömsesidigt områden där Sverige är väl rustat med kunöverföring på nande och U-krediter kan utgå till kreditvärkapacitet. huvudmottagarländer, till länder med vilka Sverige diga bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vilkas utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska bimålsättningarna. U-krediterna används ståndspolitiska för av svenska varor och tjänster i projekt finansiering u-lands betalningsförmåga eller har som ökar mottagande annan utvecklingsfrämjande effekt. För budgetåret 1988/89 föreslog regeringen att 530 mkr skulle avsättas för u-krediter och 170 mkr för tekniskt samarbete.

På BITS anser man att myndighetens verksamhet är tillkänd bland de svenska företag som man har anräckligt att samarbeta med. Däremot har BITS funnit det ledning informera allmänhet och opinionsbildare. Mynsvårt_att digheten uppger att det p g a den begränsade personaln 15 endast har varit möjligt att styrkan (f anställda) avdela begränsade personalresurser för informationsarbe- Informationsansvaret delas mellan direktören och en tet. av hans medarbetare. Under medverkan av konsulter har visst informationsmaterial utarbetats. BITS har inte kunna använda resurser för att informera en ansett sig annat sätt än via bredare publik om sin verksamhet på 1 massmedier har dock i allmänmassmedier. Publiciteten het varit ringa.

så stora att de kan vara I många fall är u-krediterna Av sekretesskäl måste inforintressanta för massmedier. anstå till dess kontrakt är underteckmationen normalt går ut med infornat. När sedan berörda svenska företag

0 mation om kontrakten nämner de ofta inte BITS roll 1 sammanhanget. Det ligger knappast i företagens intresse att informera om att u-krediter bidragit till att affären kommit till stånd. Det tekniska samarbetet är, enligt BITS, sällan av den storleken eller karaktären att det kan intressera massmedier. De kurser som arrangeras i olika delar av Sverige leder dock ofta till publicitet i lokalpressen.

I 1988 års budgetproposition föreslogs att HITS skulle få ta i anspråk erforderliga medel ur sakanslaget för konsulttjänster även för information om myndighetens verksamhet.

8.3 SARBC

SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderna att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. En huvudinriktning för SARECS verksamhet är att ge stöd åt u-ländernas strävan-att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik. SAREC lämnar stöd till enskilda u-länder med tonvikt på Afrika och till vissa regionala och internationella forskningsprogram. Vidare lämnas stöd till svensk u-landsforskning. Regeringen föreslog för budgetåret 1988/89 ett sakanslag om 280 mkr för SARECs verksamhet.

På uppdrag av UD genomförde 1984-85 professorn Carl Gösta Widstrand och tf forskningschefen Olav Stokke en utvärdering av SARECS verksamhet (Ds UD 1985:2). Utvärderarna ansåg att publikationerna av vetenskaplig karaktär som riktade sig till forskarsamhället var av ojämn kvalitet. De ansåg därför att publikationsverksamheten borde ses över och organiseras om. Utvärderarna förklarade vidare:

Vi anser att det varit ett stort misstag att inte presentera SAREC för svenska opinionsbildare och beslutsfattare. En ansats har nu gjorts under senaste året. Denna verksamhet bör förstärkas avsevärt. Ett sätt att göra detta vore att inrikta publikationer på olika målgrupper och miljöer.

SAREC uppger att man beaktat kritiken mot de vetenskapoch att man genomfört vissa förändliga publikationerna Man har också sökt förbättra informationen till ringar. och intresserad allmänbeslutsfattare, opinionsbildare het. Den viktigaste åtgärden i detta syfte har varit i stiftelsen Forskning och Framsteg. Medlemmedlemskap medför bl a att SAREC kan få ut rapporter om skapet SAREC-finansierad forskning till 55 000 forskningsintresserade Forskning och Framsteg distprenumeranter. ribuerar år till sina prenumeranter ett förmånsvarje som läsarna möjlighet att rekvirera informahäfte, ger tion som särskilt intresserar dem. Under senare år har detta sätt distribuerat 3000 ex av sin skrift SAREC på Afrikanska och 4000 ex av Bönor, guld och möjligheter” vaccin. skrifterna informerar om SAREC-stödda forsk-

ningsinsatser.

är, enligt SAREC, förhållandevis Informationsuppgiften eftersom många av forskningsprojekten har stort tacksam, allmänintresse. Samtidigt konstaterar SAREC att massmediernas och allmänhetens intresse naturligt nog gäller och dess resultat, medan SARECs roll själva forskningen väcker mindre intresse. Ofta nämns överhuvudtaget inte

SARECS medverkan.

SAREC har en särskild handläggare med ansvar för publikations- och informationsfrågor. Den totala budgeten för informationsverksamhet budgetåret 1987/88 till uppgick mkr. för 1988/89 1,4 I myndighetens anslagsframställning förklarades att styrelsen beslutat att höja ambitionen informationsområdet. Man begärde medel för ytterligapå för att möta den ökade efterfrågan på inre en tjänst formation om verksamheten. Biståndsministern förklarade

dock i budgetpropositionen: Jag finner det naturligt att organisationen nu går in i en fas av konsolidering och är inte beredd att tillstyrka ytterligare lönemedel för tjänster.

8.4 IHPOD

IMPOD hjälper exportörer i u-länder att sälja sina varor i Sverige. Det sker genom information om avsättningsmöjligheter och om andra förhållanden på den svenska marknaden. IMPOD förmedlar kontakter mellan u-landsexp0rtörer och företag i Sverige och deltar också i marknadsföringsprojekt. Med en begränsad krets av u-länder, bl a SADCC-länderna, Kina och Filippinerna, har IMPOD ett mera djupgående samarbete. Ett sådant samarbete planeras även med Centralamerika. IMPOD är dessutom svensk kontaktpunkt för UNCTAD/GATTS internationella handelscentrum, ITC, i konkreta frågor som rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden samt beredande organ för Sveriges bidrag till ITC (16 mkr, 1987/88). För budgetåret 1988/89 föreslår regeringen en anslagsökning från 11,5 till 16,5 mkr, förutom särskilda medel via SIDA för satsningar i södra Afrika.

IMPOD ser som sin främsta uppgift i Sverige att bland importörer och allmänhet sprida kunskap om u-landsprodukter. Importörerna nås genom bulletiner, mässdeltagande, uppsökande verksamhet m m. IMPOD bidrarmed bl a delfinansiering till en del kampanjer där olika u-landsprodukter (äpplen från Argentina, papaya, lime m m) presenteras för den svenska allmänheten.

Huvudsyftet måste, enligt IMPOD, vara att informera importörer och allmänhet om att u-länderna producerar många goda och köpvärda varor. Information om myndigheten och dess verksamhet betraktas som en lägre prioriterad men inte oviktig uppgift.

8.5 SWEDFUND

SWEDFUND är en statlig stiftelse vars grundkapital steg för skall höjas till 250 mkr. Fondens huvuduppgif-4 steg att förmedla kontakter mellan intressenter i ter är u-länder och svenska företag, bidra till förinvesteoch medverka i etablering av samägda föreringsstudier insatser i form av aktiekapital, lån och gatag genom SWEDFUND skall i första hand samarbeta med rantigivning. med vilka bedriver långsiktigt utveckländer Sverige Andra u-länder kan bli aktuella om deras lingssamarbete. är med målen för svensk biutvecklingspolitik förenlig

ståndspolitik.

SWEDFUND kan, liksom IMPOD, bidra till att något nyansera den bild av hopplöshet och förfall som präglar människors syn på u-länderna. SWEDFUND informerar många om att det inom vissa områden kan finnas svenska företag och rejäla samarbetsgoda investeringsförutsättningar i u-länderna. I första hand har SWEDFUND vänt partners små och medelstora svenska företag. Under senasig till re tid har man i ökad utsträckning sökt kontakt med etableras genom deltagande i större företag. Kontakterna enkäter, företagsbesök m m. mässor och konferenser,_genom

genomfördes 1987 (SOU En översyn av SWEDFUNDS verksamhet att SWEDFUND måste bredda 1988:4). Utvärderarna ansåg i avsevärd mån. Samarbetet med den sina kontaktytor svenska industrins bransch- och intresseorganisationer sig mer känd bland måste förstärkas. SWEDFUND måste göra

svenska företag.”

SWEDFUNDS verksamhet har vanligtvis inte tilldragit sig större i rikstäckande massmedier. någon uppmärksamhet skriver däremot ibland om projekt som Lokaltidningar är engagerade i. Från informationssynbygdens företag fördelen att de i allmänhet är punkt har projekten den När ett samarkonkreta och någorlunda lättbegripliga.

betsavtal är klart brukar SWEDFUND gå ut med pressmeddelande. Man söker normalt göra det tillsammans med det berörda svenska företaget.

8.6 Informationssamarbete mellan biståndsmyndigheterna

BITS, SAREC, IMPOD och SWEDFUND har bl a det gemensamt att personalresurserna inte medger några bredare informationssatsningar utöver kontakterna med nuvarande och potentiella samarbetspartners. Det medför att den information om svenskt bilateralt bistånd som når allmänheten, direkt eller genom vidareinformatörer, i första hand tar upp SIDAs insatser medan övrigt biståndsarbete är ganska okänt bland allmänheten. På SWEDFUND konstaterar man t ex (i februari 1988) att de egna insatserna knappast finns med i biståndsdebatten. Om industribistånd diskuteras så tänker flertalet svenskar, enligt SWEDFUND, enbart på SIDA, trots att både SWEDFUND och BITS också är engagerade inom denna sektor.

Det förekommer ett ganska nära samarbete mellan SIDA och de andra biståndsmyndigheterna inom en rad biståndsprojekt. Verkscheferna träffas några gånger per år för samråd. Då det gäller informationsinsatser är emellertid samarbetet sporadiskt och osystematiskt.

För spridning av tryckt informationsmaterial innebar tillkomsten av BokSIDA (jfr 7.4.2) en förbättring. Här exponeras en del publikationer från andra biståndsmyndigheter. En del av SIDAs eget informationsmaterial nämner projekt som bedrivs av de andra biståndsorganen. Men det förekommer ofta att sådana projekt förbises eller endast nämns mot slutet, pliktskyldigast och utan att integreras i texten.

I en nyligen producerad broschyr “Sweden in development

som presenterar svenskt bistånd för utcooperation, ländsk publik, ges rejält utrymme åt alla biståndsmyninsatser. Motsvarande gäller för SIDAdigheternas broschyren sveriges bistånd till södra Afrika (1987).

Det har i olika sammanhang talats om möjligheten av närmare informationssamarbete mellan SIDA och de andra bi- I sitt remissvar på översynen av ståndsmyndigheterna. SARECS verksamhet (jfr 8.3) förklarade SIDA att verket var berett att låta sin informationsbyrå utöka sin medverkan i SARECS informationsverksamhet. Biståndsministern noterade detta i 1986 års budgetproposition och tillade att omfattningen av och formerna för ett sådant samarbete får överenskommas mellan de båda myndigheterna.

9 Annan statligt finansierad u-landsinformation

Statsbudgetens anslag u-landsinformation fördelas mellan SIDA och folkrörelserna. Men även många andra organ driver u-landsinformation som till större eller mindre del är statligt finansierad. Många universitet, folkhögskolor och andra utbildningsanstalter förmedlar u-landsinformation. Sandö U-centrum, som drivs av styrelsen för u-landsutbildning i Sandö, har bistånds-, u-1ands- och språkutbildning som sin huvuduppgift. Här arrangeras längre kurser som förbereder för u-landsarbete samt kortkurser för lärare, journalister, fackliga förtroendemän mfl. De etnografiska museernas verksamhet är starkt u-landscentrerad. Utrikespolitiska institutet, Nordiska afrikainstitutet och Latinamerika-institutet är centra för forskning och dokumentation men har samtidigt en folkbildande verksamhet av varierande omfattning.

Utrikespolitiska institutet får anslag via UD för bl a forskningsverksamhet, utgivning av publikationer, programverksamhet och bibliotek. Det får också bidrag från . andra källor. En betydelsefull inkomstkälla är försäljning av institutets publikationer. Institutet betonar sin politiska och ideologiska obundenhet och sin strävan att förmedla saklig och tillförlitlig information.

Institutet ger regelbundet ut Länder i fickformat, Världspolitikens dagsfrågor, Utblick (i första hand avsedd för skolor, bibliotek och organisationer) samt Internationella studier. Tidskrifterna tar ofta upp nordsydfrågor, utvecklingsfrågor och situationen i enskilda u-länder. De böcker som institutets forskningsavdelning publicerar behandlar däremot sällan u-landsfrågor. Institutet arrangerar en mängd föreläsningar och konferen-

dokumentationsservice och driver ett offentligt ser, ger bibliotek.

del av institutets verksamhet vänder En betydelsefull till forskare och andra specialister. Men enligt sig institutets direktör tar folkbildningsarbetet en större del av resurserna. Mycket av institutets material går vidareinformatörer, såsom journalister, lärare och till fackliga förtroendemän.

institutet har ibland nämnts som ett Utrikespolitiska eller till SIDA för vissa delar av alternativ komplement u-landsinformationen (jfr avsnitt 7.1).

Nordiska afrikainstitutet främjar och driver vetenskap-

lig forskning om Afrika, ger ut vetenskapliga publikationer och är ett dokumentationscentrum för afrikaforsk-

Genom kurser, föreläsningar och seminarier spriningen. information om Afrika. Institutet har ett der institutet bibliotek med 32 000 volymer och 700 tidskrifter.

Afrikainstitutet hög prioritet åt kontakter med ger men söker i ökande utsträckning konforskarsamhället, takt även lärare och andra vidareinmed journalister, formatörer, liksom med beslutsfattare inom myndigheter och En del av det material som instituorganisationer. tet är av intresse även utanför forskarsamproducerar att producera faktahållet. Man överväger möjligheten för vidareinformatörer och beslutsfattare. Personal blad vid institutet medverkar i SIDAS utbildning av biståndsför Afrika. kurser för journalister har arbetare Några i samarbete med SIDA. Man har också en del genomförts med SIDA ifråga om produktion och distsamarbetsprojekt Med SAREC har institutet ett ribution av trycksaker.

samarbetsavtal.

Latinamerika-institutet är en s k särskild inrättning universitet. Dess grundanslag avräknas vid Stockholms

mot statsbudgetens biståndsanslag. Enligt sin instruktion skall institutet bl a driva och främja forskning och utbildning rörande Latinamerika och sprida information om aktuella latinamerikanska förhållanden. Det har ett bibliotek med 35 000 volymer och 400 tidskrifter.

Institutet ser sig i första hand som en dokumentationsoch forskningscentral men har, liksom afrikainstitutet, ambitionen att förmedla information även till vidareinformatörer och beslutsfattare. För närvarande genomför institutet på uppdrag av SIDA ett dokumentations- och informationsprojekt om Centralamerika. Häften med basfakta om regionens ekonomiska, politiska och fackliga förhållanden är under utgivning och skall spridas genom SIDAS och folkrörelsernas kanaler. På uppdrag av SIDA har institutet genomfört ett tvådagars seminarium om Centralamerika för nordiska journalister.

Inom ramen för det nordiska samarbetet lämnar Sverige bidrag till Centralinstitutet för Nordisk Asienforskning i Köpenhamn, vars syften och arbetsmetoder påminner om Latinamerika- och Afrikainstituten.

10 Information om svenskt multilateralt bistånd

2 Nästan trettio procent av det svenska u-landsbiståndet, eller 2,8 mrd kronor, bestod under budgetåret 1987/88 av bidrag till internationella biståndsprogram. Därav går 28% till världsbanksgruppens Internationella Utvecklingsfond, IDA, och 20% till FNs utvecklingsfond, UNDP. Andra stora poster i det multilaterala svenska biståndet är internationellt livsmedelsbistånd (11%), stöd till FNs barnfond, UNICEF (98) och flyktingbistånd genom FN (7%).

I ökande grad samarbetar SIDA med internationella organ i s k multi-bi-projekt. SIDA förmedlar också svenskt stöd till FNs katastrofinsatser. Detta innebär ytterligare förstärkningar av den multilaterala komponenten i svenskt bistånd.

Informationen i Sverige om vårt multilaterala bistånd är svagt utvecklad. Detta har flera orsaker, bl a följande:

- De multilaterala sätt att är ofta organens fungera svåröverskådligt och komplicerat, vilket ger informatören en besvärlig uppgift. - Det svenska multilaterala biståndet är i allmänhet inte öronmärkt för speciella projekt utan tillförs FN-organens allmänna budget. Det är därför svårt att ge konkret information om effekterna av just det svenska biståndet. - Det råder viss oklarhet om hur ansvaret för informationen skall fördelas mellan SIDA, UD, Svenska FNförbundet och andra organ.

statsmakterna instämde (jfr avsnitt 7.1) i biståndspoliåsikt att SIDA skall vara det stattiska utredningens organet för u-landsinformation. Inget undantag liga för information om multilateralt bistånd. I de gjordes som verkets styrelse antog 1985 sägs att det riktlinjer genom internationella orsvenska utvecklingssamarbetet också i SIDAS informationsuppdrag. I ganisationer ingår en bilaga till riktlinjerna görs följande betydelsefulla ...som komplement till Svenska FN-förbundets tillägg: kontinuerliga information om och utrikesdepartementets och andra internationella organs bistånds- FN-systemets verksamhet.

I har SIDAS informationsinsatser på detta verkligheten område varit blygsamma. Genom pressresor och resestipen- SIDA att bevaka större FN-kondier hjälper journalister I SIDAs informationsmaterial förekomferenser. tryckta mer endast undantagsvis information om multilateralt bistånd. Däremot ges en del information om multi-bidär SIDA medverkar. I SIDAs allmänna information projekt om nord-sydfrågor, skuldkrisen m m ingår naturligtvis beskrivningar av FNs och andra huvudaktörers agerande.

och stödet till FNs Bortsett från multi-bi-projekten katastrofinsatser har SIDA ingen större operativ uppgift till de multilaterala organen. SIDA har i förhållande numera särskilt avdelad för multilaterala ingen personal Det försvårar naturligtvis en aktiv informafrågor. tionsinsats.

Det multilaterala biståndet hanteras inom regeringskansliet av Uns avdelning för internationellt utvecklings- Denna avdelning förbereder samarbete, u-avdelningen. beslut om bidrag till de internationella regeringens agerande i mulorganisationerna och samordnar Sveriges

tilaterala fora.

bedriver för närvarande inte någon syste- U-avdelningen

matisk, målinriktad information om de multilaterala frågorna utom till journalister (genom pressmeddelanden) och till en snäv krets av direkt berörda specialister. En något bredare information lämnades tidigare genom bulletinen U-frågor i internationella organisationer, som kom ut några gånger per âr. Det sista numret gavs ut i januari 1987. Bulletinen spreds bl a till utrikesutskottet och utrikesnämnden, till berörda personer inom förvaltningen och till massmedier.

Inför den stora informationssatsningen Biståndet behövs” i november 1987 i Stockholm, lät u-avdelningen framställa en broschyr som överskådligt presenterar det multilaterala biståndet och Sveriges bidrag till detta.

UDs informationsbyrå har i några nummer av skriftserien “UD informerar tagit upp u-lands- och biståndsfrågor. I en allmän presentation av det svenska biståndet (utgiven 1987) redogörs även för biståndet genom multilaterala organ.

Svenska FN-förbundet är ett partipolitiskt obundet samarbetsorgan med 147 anslutna riksorganisationer. Förbundet framhåller sin funktion som paraply över praktiskt taget hela föreningssverige. De 140 FN-föreningarna och de 23 distrikten som täcker hela landet är ett nätverk som spelar en viktig roll bl a vid informationkampanjer. Verksamhetens mål beskrivs på följande sätt: *Förbundet arbetar för förverkligandet av FNs syften, sprider kännedom om internationella frågor och om FN samt verkar i övrigt för internationell solidaritet, social rättvisa, fred och allmän nedrustning. Bland återkommande aktiviteter märks FN-forum”, där alltid utvecklingsfrågor behandlas, gruppresor till vissa FN-konferenser, informationskonferenser samt kurser för FN-informatörer dit medlemsorganisationerna inbjuds att anmäla deltagare.

Förbundet ger hög prioritet åt internationalisering av

undervisningen. Man samarbetar därvid med skolöverstyrelsen, SIDA, svenska sektionen av Amnesty Internatio- Rädda Barnen och Röda Korset. De lokala FN-förenal, och det välutvecklade nätet av kontaktlärare ningarna spelar viktiga roller i internationaliseringsarbetet. Förbundet medverkar vid studiedagar för lärare, deltar direkt i undervisning, tar emot studiebesök på kontoret, besvarar brev och telefonfrågor från elever och stödjer solidaritetsaktioner i skolorna.

söker också sprida sitt budskap via medlems- Förbundet Här förefaller man dock ha fått mindre organisationerna. än i skolorna. Flera företrädare för folkrörelgensvar andra har vid samtal med mig förser och organisationer att förbundet hittills haft svårt att föra ut klarat informationen på ett sådant sätt att den uppmärksammas

av organisationssverige.

Information om mellanfolkligt samarbete och

Utredningen (Ds UD 1978:2) menade att FNutrikespolitiska frågor hade stora svårigheter att vara det samordförbundet nande för FN-informationen i Sverige. I sitt organet förklarade att det inte var remissvar förbundsstyrelsen att FN-förbundet skulle ha en samordnande självklart men att förbundet däremot betraktade sig som funktion, centrala i Sverige för FN-informa- “den organisationen tion.

FN-förbundet har ett omfattande arkiv med dokumentation från bl a FN och dess organ och från FNs som erhålles informationskontor i Köpenhamn för de nordiska länderna. material hålls för intresserade. Där- Detta tillgängligt utöver har förbundet en egen produktion av småskrifter ut eller säljs för en låg avgift. Försom delas gratis också utställningar, affischer och en bundet producerar del annat material. Vidare ger man ut tidskriften med sex nummer per år. En stor del av Världshorisont allmänna FN-frågor, freds- och nedinformationen ägnas

rustningssträvanden, mänskliga rättigheter m m. U-landsfrågor, nord-sydfrågor och FNs biståndsverksamhet ges emellertid också stort utrymme.

FN-förbundets verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag från UD och SIDA. Under budgetåret 1987/88 mottog man 2,1 mkr från UDs anslag F3 Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m m. Från SIDA fick förbundet ett generellt informationsbidrag för sin u-landsinformation om 970 000 kronor. Dessutom får man vissa ytterligare medel från SIDA inom ramen för samarbetsprojekt. För några av de anställda får man lönebidrag via arbetsmarknadsverket. Förbundets redovisning av SIDA-bidragets användning innehåller flera poster som endast delvis kan rubriceras som u-landsinformation.

Svenska UNICEF-kommittén har som uppgift att sprida kännedom om UNICEFs verksamhet och om barns situation i världen. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom provision på försäljning av UNICEF-kort. En femtedel av provisionsintäkterna skall gå till informationsinsatser. Från UD får kommittén under budgetåret 1987/88 ett anslag på 470 000 kronor. Man har sökt informationsmedel från SIDA men fått besked att bidrag inte kan utgå eftersom kommittén är en statlig stiftelse. .

Kommitténs aktiva informationsinsatser och UNICEF-korten torde vara de främsta förklaringarna till att UNICEFS verksamhet är ganska känd bland den svenska allmänheten. Kommittén planerar att ytterligare förstärka sin informationsverksamhet. En informationsansvarig tjänsteman har nyligen anställts och man vill på sikt bygga ut ett nät av kontaktpersoner. Inom skolans område diskuterar man ett utvidgat samarbete med bl a FN-förbundet. Kommittén producerar ett rikhaltigt material om barn i olika delar av världen och om UNICEFs arbete. Skolan är den främsta målgruppen. Även massmedierna bearbetas systema-

Kontakten med folkrörelser och organisationer är tiskt. mer Kommittén säger sig ha svårt att få tillsporadisk. till kanaler för information om gång organisationernas UNICEF.

svenska Unescorådet, ILO-kommittén och Svenska FAOkommittén är administrativt knutna till utbildnings-, arbetsmarknads- resp jordbruksdepartementet. vid rådets/komittéernas sammanträden och vid andra kontakter med sakkunniga diskuteras svenska ställningstatill frågor som skall behandlas vid fackorganens ganden möten. Dessa och andra frågor behandlas också i de bulletiner av sekretariaten och som i första hand som utges vänder sig till aktivt intresserade. Unescorådet ger ut ett informationsblad om Unesco samt störegelbundet der svenska av Unesco Kuriren. sekretautgivningen på riaten får viss dokumentation från fackorganen som kan lämnas till intresserade. Beträffande aktiv information till en bredare publik hänvisas i första hand till svenska FN-förbundet. Kontakten mellan FN-förbundet och rådet/kommittéerna är dock inte särskilt intensiv.

11 överväganden och förslag

11.1 Informationens betydelse

Det finns en djup förståelse och ett omfattande engagemang hos det svenska folket för u-ländernas situation. En viktig förklaring till detta är att många folkrörelser och enskilda organisationer sedan länge har engagerat sig för en aktiv u-hjälp och för att sprida information om underutvecklingens orsaker, om förhållandet mellan industrialiserade och mindre utvecklade länder och om den svenska biståndspolitiken. Många organisationer bedriver egen biståndsverksamhet i u-länderna och engagerar många av sina medlemmar i verksamheten. Ett viktigt kännemärke för den svenska biståndspolitiken är alltså att många folkrörelser och organisationer aktivt ägnar sig åt biståndsarbete på fältet och information och opinionsbildning i sverige.

Ett annat kännemärke för u-1ands- och biståndspolitiken är att förhållandevis stora resurser har avsatts för informationsändamål. I syfte att skapa förståelse för den nuvarande svenska biståndsvolymen har det ansetts viktigt att informera svenska folket om situationen i u-länderna och vad de svenska biståndsorganen gör.

Redan år 1968 betonade riksdagen att informationen skulle syfta till att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation samt skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga bistândsverksamheten hos den svenska allmänheten. Enlig min mening står det utom allt tvivel att det breda folkliga stödet för Sveriges förhållandevis ambitiösa biståndsprogram hänger nära samman med engagemanget från

och den förhållandevis stora de många organisationerna information. Jag har under utredningsarsatsningen på blivit om att en stor del av betets gång övertygad för u-lands- och biståndsinformation även i anslaget bör kanaliseras via folkrörelser och fortsättningen enskilda organisationer.

utanför mitt att lämna förslag om Det ligger uppdrag för informationsverksamhet. Men höjningar av anslaget som en synpunkt framhålla att jag vill ändå principiell storlek i någon mån bör relateras informationsanslagets av våra bilaterala och multilaterala till omfattningen En ökande andel av det svenska bistånbiståndsinsatser. dessutom folkrörelser och andra endet förmedlas genom Det motiverar enligt min mening skilda organisationer. också i framtiden när det gäller fördelen generös syn av medel för organisationernas informaningen statliga tionsverksamhet.

Den korta tid som stått till förfogande för utrednings-

har inte några djuplodande utvärderinarbetet medgivit av den informationsverksamheten vare sig gar pågående hos biståndsmyndigheterna eller hos de enskilda organisationerna. Mina överväganden och förslag grundar sig i stor utsträckning på synpunkter som framförts därför vid de som jag har haft med företrädare överläggningar och organisationer. Jag har naturför både myndigheter också tagit del av de utvärderingar som tidigare ligtvis är nu år men flera av dem har gjorts; dessa några gamla, torde i huvudsak fortfarande stå sig.

11.2 nål och riktlinjer

l1.2.l övergripande mål

i mitt att beskriva mål och Det ingår utredningsuppdrag och organisationers u-landriktlinjer för myndigheters

o information och deras återspegling 1 praktisk verksamhet. Jag har i det föregående (avsnitt 4.1) redovisat hur mål och riktlinjer har utvecklats under åren. Biståndspolitiska utredningen utformade år 1977 en allmän målsättning för informationsverksamheten, en målsättning som antogs av statsmakterna år 1979. Utredningen ansåg att målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas.

Jag har under mina överläggningar inte mött några krav på att denna övergripande målsättning borde förändras. Enligt min mening kan den citerade målformuleringen även i framtiden tjäna som riktlinje.

Under de senaste åren har statsmakterna betonat vikten av information om de svenska bistândsinsatserna. I budgetpropositionen 1983 anförde utrikesministern: I informationsverksamheten bör särskilt uppmärksammas det växande ömsesidiga beroendet mellan rika och fattiga länder samt de konkreta resultaten av svenska biståndsinsatser. Jag har övervägt att tillföra det övergripande målet innebörden i detta uttalade. Jag har dock funnit det lämpligt att målet liksom hittills har en mer allmän innebörd. Jag återkommer till frågan om informationen om de svenska bistândsinsatserna i det följande avsnittet.

ll.2.2 Olika roller i informationsarbetet

Sedan den svenska biståndspolitiken inleddes har två aspekter varit vägledande för informationsverksamheten. Det har talats om ett u-landscentrerat mål och om ett biståndscentrerat; ibland används beteckningarna u-landsinformation och biståndsinformation. Det u-1ands-

centrerade målet innebär att man informerar om u-ländernas situation, om förhållandet mellan rika och fattiga länder osv. Det biståndscentrerade målet innebär information om de svenska biståndsinsatserna i u-länderna, såväl det bilaterala som det multilaterala biståndet. I mitt uppdrag ingår att utreda om biståndsmyndigheterna och folkrörelserna bör ha delvis åtskilda roller i informationsarbetet och var för sig lägga särskild vikt vid någon av de två huvuduppgifterna inom informationsuppdraget.

De båda delmålen har vid olika tidpunkter getts olika tyngdpunkt. Från slutet av 1960-talet betonades särskilt det u-landscentrerade målet, vilket var naturligt med tanke på det angelägna i att sprida kunskap om och förståelse för u-ländernas situation. Effekten blev dock att det u-landscentrerade målet kom att dominera i sådan grad att statsmakterna i början av 1980-talet ansåg att en saklig redovisning av de konkreta resultaten av de svenska biståndsinsatserna borde ges ökat utrymme i informationsverksamheten. Så har också skett under 1980talet.

Jag ser det närmast som_en självklarhet att informationsverksamheten bör handla såväl om situationen i u-länderna som om utformningen och resultaten av vår egen biståndsverksamhet, både det bilaterala och det multilaterala biståndet. De båda delmålen för informationsverksamheten är så integrerade att de svårligen kan När man väl har väckt intresse kring och försepareras.

medlat kunskaper om förhållandena i u-länderna är det

naturligt att man också informerar om Sveriges bistånds-

insatser. På motsvarande sätt_är det nödvändigt att komplettera en redovisning av de svenska biståndsinsatserna med motiven för dem, och därmed träder det u-landscentrerade målet i blickfånget.

Därför bör också u-lands- och biståndsinformation inte-

greras i allt informationsarbete, både hos myndigheter och folkrörelser. Det är emellertid naturligt att dessa informatörer lägger tyngdpunkten olika. Tyngdpunkten kan också växla mellan olika tidpunkter och skilda fora. Det är dock varken möjligt eller meningsfullt att försöka ange någon lämplig relation mellan de båda delmålen.

Folkrörelserna har i sitt informationsarbete lagt en förhållandevis stor tonvikt vid situationen i u-länderna, förhållandet mellan i- och u-länder, kort sagt det u-landscentrerade målet. De har också, helt naturligt, lagt stor vikt vid att informera om de egna insatserna både till sina medlemmar och till en större allmänhet. Jag anser också att det är värdefullt om folkrörelserna, även om de särskilt betonar u-landssituationen och de egna biståndsinsatserna, informerar om det svenska biståndet via SIDA och de andra biståndsmyndigheterna.

SIDA har i sina riktlinjer från år 1985 slagit fast att u-1ands- och biståndsinformation skall ses som en integrerad enhet. Informationen om u-länderna är, framhåller SIDA, ofta en oundgänglig förutsättning för förståelsen av biståndet och dess villkor. Huruvida tonvikten ligger på den ena eller andra delen beror, enligt SIDA, i hög grad på den situation i vilken informationen förmedlas och den målgrupp den riktas till. Jag ser detta som en rimlig målsättning för SIDA. SIDA har tillgång till en mängd information om situationen i u-länderna som myndigheten bör använda sig av i sin egen informationsverksamhet och i det material av olika slag som SIDA ställer till förfogande för andra informatörer. Den dominerande delen av det svenska bilaterala biståndet till u-länderna förmedlas via SIDA. Det är en självklar uppgift för SIDA att på olika sätt informera om det svenska biståndet, vart biståndet går, vilka projekt man medverkar i och resultaten av insatserna.

För andra statliga myndigheter som är engagerade på bi-

är det på motsvarande sätt naturligt att stândsområdet för informationen om den verksamhet som de är ensvara gagerade i.

det har blivit så i praktiken att SIDA under Eftersom senare år i allt större utsträckning kommit att lägga i sin information på de svenska bilaterala tyngdpunkten insatserna och folkrörelserna på det u-landscentrerade målet råder redan nu en viss uppdelning av informationsfinner denna rationell, men enarbetet. Jag uppdelning vore det om SIDA skulle komma ligt min mening olyckligt sitt informationsarbete enbart till de att koncentrera insatserna. SIDA nu och måste även i framtiegna spelar en framträdande roll när det gäller att inforden spela mera om situationen i u-länderna. Politiker, företrädare och andra som i olika sammanhang vill för folkrörelser om u-1ands- och biståndsfrågorna bör hos SIDA informera också om u-landssituationen. Jag är kunna få basmaterial inte beredd att förorda en rollfördelning mellan alltså och folkrörelserna som innebär att SIDA myndigheterna avvecklar sitt ansvar vad gäller informer eller mindre mation om u-ländernas situation.

att SIDA, i den u-landscentrerade delen Jag har noterat i första hand tar upp situationen i av sin information, de länder som mottar svenskt bistånd. För att åstadkomma balans i informationsutbudet, men en bättre geografisk för att en ökad pluralism, kan det finnas också främja skäl att i större utsträckning lämna informationsuppdrag till universitet, forskningsinstitut 0 dyl. Jag avstår dock från att närmare gå in på hur en sådan breddning

skulle kunna åstadkommas.

ll.2.3 saklighet och profilering

diskuterade på sin tid Biståndspolitiska utredningen om saklighet och profilering i informationsutbufrågan

det. Det finns enligt min mening inte anledning att nu göra någon annan värdering än utredningen och sedermera statsmakterna då gjorde. Själva syftet med informationen är att påverka, att fördjupa engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik. SIDA har i verkets riktlinjer från år 1985 uttalat att SIDA konsekvent bör ge uttryck för övertygelsen att förhållandena i u-vär1den på lång sikt kan förbättras. SIDA anser också att verket bör informera om de möjligheter, som står till buds att i handling engagera sig för u-ländernas sak.

Det är viktigt att SIDA och övriga biståndsmyndigheter eftersträvar allsidighet i det samlade informationsutbudet. Dessutom måste informationen vara saklig. Detta är särskilt viktigt eftersom myndigheternas material skall kunna användas som faktabas av alla som informerar om u-lands- och biståndsfrågor.

Kravet på saklighet bör, liksom hittills, gälla också för de enskilda organisationerna. Det vore inte rimligt om staten skulle stödja direkt felaktig eller vilseledande information. Däremot är det självklart att folkrörelserna och organisationerna skall ha rätt att profilera sin information utifrån de egna värderingarna, även om det skulle innebära att de ställer sig kritiska till den svenska biståndspolitiken. De avgör naturligtvis . också själva vilka områden de vill belysa i sin information och till vilka målgrupper de vill vända sig.

l1.2.4 Utvärderingar

Jag har noterat att informationsverksamheten, båda SIDAs egen och den som folkrörelserna bedriver, har utvärderats på ett förtjänstfullt sätt. också flera enskilda organisationer har gjort ingående utvärderingar av de egna informationsinsatserna. Dessa utvärderingar har varit ett viktigt underlag för mitt utredningarbete.

år och speglar inte i alla Dock är flertalet några gamla förhållanden. För vissa områden har avseenden dagens Det gäller bl a inga samlade utvärderingar genomförts. SIDAS materialproduktion och informationsverksamheten vissa organisationer. Jag återbland bidragsmottagande kommer till dessa frågor.

medveten om att det kan vara svårt Jag är naturligtvis att i isolera effekterna av den u-1andsutvärderingar biståndsinformation som emanerar från de statliga och från annan påverkan, t ex genom massinformationsmedlen det bör lika fullt vara en strävan att så medierna. Men bedöma i vad mån människors inställning långt möjligt om u-landsfrågorna kan hänföras till till och kunskaper och folkrörelsernas informationsbiståndsmyndigheternas insatser.

11.3 Bidrag till organisationernas

u-landsinformation

11.3.1 Fördelningen mellan SIDAs och

folkrörelsernas information

ha varit värdefullt att mer ingående studera Det skulle av de olika informationskanalerna. Med hänsyn effekterna korta tid som stått till förfogande har detta till den varit Jag har därför inte kunemellertid inte möjligt. bestämd om det är den nat bilda mig någon uppfattning som nu sker, fördela 2/3 bästa tänkbara avvägningen att, folkrörelserna och 1/3 till av informationsanslaget till Det synes dock vara SIDAs egen informationsverksamhet. att gör en mycen samfälld uppfattning organisationerna och att det är ket viktig insats på informationsområdet samma andel av rimligt att även i fortsättningen ungefär till folkrörelser och informationsmedlen som nu anslås Jag har ingen annan mening. enskilda organisationer.

Det finns hundratals organisationer som bedriver u-landsinformation, med eller utan statliga bidrag. Det statliga bidraget till enskilda organisationer som fördelas av SIDA går till både stora och små organisationer. Vissa stora organisationer erhåller s k generella bidrag, vilket innebär att de inte behöver i detalj precisera informationsprojekten i förväg. Ett stort antal organisationer erhåller bidrag för avgränsade och på förhand beskrivna informationsprojekt. De måste söka i särskild ordning och sedan redovisa utfallen av projekten. Dessa båda bidragskategorier s k generella bidrag och bidrag efter ansökan - till ca 18 uppgår sammanlagt milj kr budgetåret 1987/88. Ungefär 90 % utgår i form av generella bidrag och resten i form av bidrag efter särskild ansökan.

Det finns dessutom ytterligare möjligheter för enskilda organisationer att erhålla medel för information. SIDA lämnar ett omfattande stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet. Enligt de regler som SIDA tillämpar kan också medel för information, dock högst en procent av totalbeloppet, inrymmas i detta stöd. Sammanlagt torde ungefär tre milj kr innevarande budgetår utgå till organisationerna för information i samband med projektverksamheten.

Efter en snabb utbyggnad i början av 1970-talet i enlighet med den s k fyraårsplanen konstaterade föredragande statsrådet år 1975 att bidragen till enskilda organisationer hade nått en nivå som med mindre ökningar var försvarlig också i ett längre perspektiv. De ökningar som skett sedan mitten av 1970-talet har dels utgjort partiell kompensation för stigande kostnader, dels motiverats av att fler organisationer tillförts kretsen som får generella bidrag.

Jag har diskuterat uppdelningen av informationsanslaget V mellan de olika bidragskategorierna med en lång rad

företrädare för utrikesdepartementet, biståndsmyndigoch folkrörelser. Jag har också tagit del av de heter som har gjorts. Dessutom har jag noga gått utvärderingar de verksamhetsberättelser som folkrörelserna har igenom och tillställt SIDA. Det förefaller vara en upprättat samstämd bedömning att den nuvarande uppdeltämligen fungerar bra även om flera mindre organisationer ningen att mera medel borde ställas till förfogande för anser bidrag efter ansökan. Det finns naturligtvis exempel på mindre insatser, men dessa är ofta av tillfällig goda att och inverkar inte på bedömningen i stort. Min slutsats är att det i dagens läge inte finns något underlag eller motiv för att föreslå någon ändring i det nuvarande fördelningssystemet. Dock anser jag att kategorin efter ansökan bör ges en viss prioritet vid förbidrag av framtida anslagshöjningar. Sedan länge har delningen SIDA att avslå eller kraftigt reducera en stor tvingats mängd angelägna projektförslag.

1l.3.2 Generella bidrag

När med bidrag infördes år 1972 var systemet generella kretsen av mottagare begränsad till löntagarorganisationer och studieförbund. Folkbildningsförbundets styrelse en av den del av anslaget som rekommenderar fördelning tillkommer studieförbunden enligt en fördelningsnyckel där flera olika faktorer vägs in. SIDA har hittills alltid följt den rekommendationen. Mellan löntagarorganisationerna har fördelningen skett efter de olika organisationernas medlemsantal. Fördelningen mellan studieförbunden och gjordes första gånlöntagarorganisationerna 1971/72 gen enligt förslag i SIDAs fyraårsplan och den har sedan inte nämnvärt förändrats. 1974/75,

att man valde löntagarorganisationerna och Skälet till som mottagare av generella bidrag var studieförbunden man den snabbt skulle kunna nå ut bedömningen att vägen

med information över hela landet. En stor del av befolkningen antogs kunna nås via någon löntagarorganisation eller via ett studieförbund. Naturligtvis gjorde man också den bedömningen att det skulle innebära en betydande administrativ fördel om en stor del av anslaget kunde fördelas utan någon ingående prövning av olika projekt innan bidragen utbetalades. Hela systemet bottnade i ett stort förtroende för folkrörelsernas förmåga att föra ut u-1ands- och biståndsinformationen. Det förutsattes också att folkrörelserna hade en fungerande kontroll över dispositionen av medlen.

Genom att välja löntagarorganisationer och studieförbund som mottagare av generella bidrag, avgränsades kretsen på ett klart och entydigt sätt till sammanlagt 15 organisationer. Statistiken upptar ofta 16 organisationer, vilket beror på att Folkbildningsförbundet också redovisas som mottagare. Detta är något oegentligt eftersom dess bidrag består av medel som de enskilda studieförbunden har avsatt för gemensamma ändamål till Folkbildningsförbundet men som avräknas redan av SIDA.

Idag är det 24, egentligen 23, organisationer som erhåller generella bidrag. Kretsen har alltså vidgats betydligt sedan systemets tillkomst. Den största förändringen skedde år 1979. Efter förslag från biståndspolitiska . utredningen beslöt riksdagen i enlighet med regeringens proposition att även Swedish Cooperative Centre (SCC), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svenska FN-förbundet och en kristen samarbetsorganisation skulle erhålla generella bidrag. Vidare uttalades att Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL) borde få ett stående årligt bidrag, vilket närmast kan karaktäriseras som en mellanform mellan ett generellt bidrag och ett bidrag efter ansökan. Den kristna samarbetsorganisationen blev Svenska Missionsrådet och Landsrådet, numera benämnt Landsrådet för Sveriges Ung-

har tillförts gruppen. SHIO har änddomsorganisationer, rat namn till Småföretagens Riksorganisation AB. Senare har tillkommit Svensk Volontärsamverkan och Afro-art.

Mina kontakter under utredningsarbetet har styrkt mig i att systemet med generella bidrag till ett uppfattningen antal är ändamålsenligt och därför bör organisationer fortsätta. För SIDA innebär det en betydande administrativ förenkling eftersom man slipper en tidsödande av ansökningar. Saken kan också uttryckas så granskning att har fått statsmakternas förtroende organisationerna att fördela bidrag vidare och att sprida information Även organisationerna sparar tid genom att de själva. inte behöver fylla i ansökningsblanketter där olika projekt skall redovisas och motiveras.

Motivet för att låta en del av anslaget till enskilda utgå i form av generella bidrag är alltså organisationer framför allt av administrativ art. Metoden ger också en planeringstrygghet eftersom de med organisationerna relativt god säkerhet kan beräkna hur stora bidrag de kan få kommande år. Att vissa organisationer erhåller bidrag i stället för att få dem efter särskild generella ansökan får inte tolkas som någon värdering från samhällets sida, som ett uttryck för att deras informationsverksamhet skulle vara mera värd än andra organisationers. har framhållit finns det över- Som jag tidigare ingen grund för att göra uttalanden om huruhuvudtaget vida effektiviteten av de statliga informationsbidragen är större i den ena eller andra kategorin av bidragsmotmin och den delas av många som tagare. Enligt bedömning, att med, finns det stora jag haft möjlighet överlägga variationer inom kan det variera varje grupp..Dessutom inom samma organisation från tid till annan.

förutsätter att kretsen är Systemet med generella bidrag finns klara riktlinjer för väl avgränsad och att det komma ifråga för bidrag i vilka organisationer som skall

denna kategori. Övriga organisationer får söka bidrag för sin informationsverksamhet i annan ordning; jag återkommer till denna fråga.

Jag vill erinra om att huvudskälet för att ursprungligen begränsa kretsen till löntagarorganisationer och av skolöverstyrelsen godkända studieförbund var att dessa nådde många människor och alltså hade kanaler ut till svenska folket. Det skulle ge förutsättningar för en landsomfattande information om u-lands- och biståndsfrågor med direkt eller indirekt anknytning till flertalet politiska, ideella och religiösa föreningar i Sverige. Studieförbund och löntagarorganisationer ansågs därför lämpliga som spridare av u-landsinformation utan att för den skull ha biståndsverksamhet som huvudsakligt ändamål för sin verksamhet. Jag har i det följande tagit fasta på denna utgångspunkt.

En fördel med klara och förhållandevis entydiga regler för vilka organisationer som skall erhålla generella bidrag och vilka som får söka i annan ordning är att riksdagen inte behöver befatta sig med enskilda ärenden. Det bör i fortsättningen ankoma på myndigheten att utifrån regler som fastställts av statsmakterna bestämma i vilken form bidrag skall utgå och följaktligen också vilka organisationer som skall få generella bidrag. Med dessa mer allmänna utgångspunkter bör generella bidrag utgå till enskilda organisationer enligt följande.

organisationen skall - vara i huvudsak rikstäckande med regionala och/eller lokala avdelningar; - ha en demokratisk uppbyggnad där enskilda medlemmar eller medlemsorganisationer har möjlighet att påverka; - inte ha u-landsanknuten verksamhet som sin huvuduppgift, men ändå bedriva u-landsinformation av betydande omfattning.

Det är att generella bidrag kan utgå även angeläget till s k paraplyorganisationer, som samordnar verksamhet hos ett större antal organisationer. En paraplyskall anses uppfylla de ovannämnda kriteorganisation rierna om åtminstone några av de ingående medlemsorganisationerna det. För övrigt fungerar, på det här gör aktuella området, också vissa andra organisationer som mottar generella bidrag i praktiken som paraplyorganisationer i den bemärkelsen att de vidarefördelar en större eller mindre del av informationsbidraget till medlemsorganisationer eller lokala avdelningar.

Mitt att bidrag skall reserveras för förslag generella som inte har bistånds- eller annan organisationer u-landsverksamhet som sin huvuduppgift kan förefalla överraskande. Mina motiv är i huvudsak följande:

- som bedriver bistândsverksamhet bör Organisationer få medel för information i Sverige inom ramen för SIDAs bidrag till biståndsverksamheten (jfr avsnitt 1l.3.4) - Organisationer som har någon form av u-landsinformation som sitt huvudsyfte, men som inte bedriver bistândsverksamhet bör liksom hittills kunna få informationsbidrag efter ansökan. Bland dessa organisationer finns många aktiva och viktiga föreningar. Men det skulle vara svårt att ange rimliga kriterier för vilka som skulle få generella bidrag. Dessutom är föränderligheten ofta stor inom denna kategori. För ett antal år sedan diskuterades t ex generella till Vietnamrörelsen. Idag är det inte längre bidrag aktuellt. - mitt förslag, skulle De organisationer som, enligt komma för generella bidrag har raka rör ifråga till både medlemmar och andra. Därmed har de också förutsättningar att sprida inutomordentligt goda till människor som kanske inte annars komformation mer i kontakt med u-lands- och biståndsfrågor.

Fördelen med de generella bidragen är att en förhållandevis stor andel av informationsanslaget fördelas direkt till organisationer utan ingående prövning i förväg. För att generella bidrag skall utgå bör organisationerna ha en omfattande och bred informationsverksamhet. Det bör ankomma på den bidragsbeviljande myndigheten att fastställa minsta belopp för generella bidrag.

Liksom hittills bör vissa villkor knytas till bidragsgivningen. Jag återkommer till denna fråga. Men det kan redan här nämnas att ett minimivillkor måste vara att organisationerna redovisar hur de erhållna medlen har använts och att de kan visa att bidragen verkligen har använts för u-landsinformation. Det är angeläget att organisationerna klart skiljer ut u-lands- och biståndsinformation från övriga internationella frågor. Om ingen egentlig verksamhet bedrivs på informationsområdet under en längre period bör bidrag inte längre utgå, detta även om informationsbidragen helt och hållet eller till större delen reserverats och alltså inte använts för andra ändamål.

ll.3.3 Bidrag efter ansökan

I kategorin bidrag efter ansökan ryms organisationer av mycket skiftande slag. Några folkrörelser som nu får generella bidrag har tidigare fått stöd efter särskild ansökan men har behandlats särskilt genom attde fått ett garanterat bidrag, en s k planeringstrygghet. För närvarande har två organisationer i denna bidragskategori, nämligen Isolera Sydafrika-kommittén (ISAK) och Afrikagrupperna i Sverige (AGIS), fått särskild planeringstrygghet genom att hela bidraget beviljas vid ett enda tillfälle. För budgetåret 1987/88 går ca 37 95 av medlen för bidrag efter ansökan till de båda organisationerna. Återstoden fördelas på en mängd organisationer, ofta med tämligen små belopp.

att ta särskild hänsyn till or- Jag anser det rimligt som har ett långvarigt projekt eller som ganisationer en informationsverksamhet av avbedriver kontinuerlig De bör normalt också kunna utgå från sevärd omfattning. att de erhåller minst samma belopp påföljande år såvida viss tid i meddelat att bidraget skall inte SIDA förväg anser det också vara rimligt att dessa orändras. Jag erhåller besked om hela bidraget vid ett ganisationer och samma tillfälle under budgetåret i likhet med vad 1987/88 har tillämpats för AGIS och som för budgetåret ISAK.

som med hänsyn till den bedrivna De organisationer verksamheten kan anses ha ett särskilt behov av en

kan som nu få sina bidrag längre planeringstrygghet från medlen som till kategorin bidrag efter anslagits Det kan också från vissa synpunkter vara en ansökan. att låta dessa utgöra en särskild fördel organisationer

kategori.

är dock att slå fast att om någon eller Det angeläget enligt vad jag tidigare har förenågra organisationer, slagit, kommer att föras över från kategorin generella till efter ansökan, bör också motsvarande bidrag bidrag medel föras över till den eller de kategorier enligt kommer att utgå. Det är vilka bidrag i fortsättningen inte att kvarstående mottagare av genealltså meningen skall få större anslag bara därför att rella bidrag På samma sätt är det navissa organisationer flyttas. inte heller avsikten att alla de organisaturligtvis inom för bidrag efter ansötioner som nu trängs ramen att dela av det skälet att orgakan skall få mindre på bidrag nu tillnisationer som hittills fått.generella hänsyn måste tas om en orgaförs gruppen. Motsvarande kommer att få generella binisation i fortsättningen istället för bidrag efter ansökan. drag

11.3.4 samordning med andra bidrag

En huvudregel i den nu gällande ordningen är att en organisation kan få stöd enbart i form av generellt bidrag eller efter särskild ansökan. Det är alltså inte möjligt att få bidrag ur de båda kategorierna samtidigt. Dessutom gäller att en organisation som är medlem i en annan organisation, som uppbär generellt bidrag, normalt inte kan få eget bidrag. Sådana organisationer är sålunda hänvisade till de huvudorganisationer som har erhållit generella bidrag. Jag föreslår inga ändringar på denna punkt.

Som jag tidigare har påpekat kan organisationer få bidrag för information inte bara ur det särskilda informationsanslaget utan också inom ramen för bidrag till biståndsprojekt, där en viss del av bidraget kan få användas för information om projektet i fråga. Andelen är normalt maximerad till en procent av SIDA-bidraget. Det kan då innebära att en organisation får bidrag från två källor. Jag anser att det kan vara motiverat så länge som informationsdelen av projektanslaget är klart och entydigt knuten till projektet i fråga.

Jag har också erfarit att de s k ramorganisationerna (se 6.5), som efter särskilt avtal med SIDA får omfattande bidrag till sin biståndsverksamhet, i samband därmed också får medel för att informera om projekten. Dessa medel har en mycket generell natur och fungerar i princip på samma sätt som de generella informationsbidragen. Det är till och med på det sättet att vissa ramorganisationer dessutom uppbär generella bidrag.

Det kan naturligtvis diskuteras om det är rimligt att informationsbidrag, som inte är direkt knutna till konkreta projekt, skall kunna utgå till en organisation från två olika källor. Jag anser dock att detta förhållande i princip inte skiljer sig från det som gäller

för klart projektanknutna informationsbidrag. En organisation som i egenskap av s k ramorganisation fått informationsmedel som en del av ett allmänt projektstöd skall använda dessa informationsmedel bara naturligtvis för att informera om de projekt som finansieras med av De generella bidrag som organihjälp SIDA-bidraget. kan behöver inte vara knutna till de sationen uppbära Flertalet ramorganisationer har egna biståndsprojekten. u-landsanknuten verksamhet som sin huvuduppgift och mitt förslag, inte ifråga för kommer därför, enligt generella bidrag.

har inte redovisat någon slutsats om Jag avsiktligt vilka som med tillämpning av de föreorganisationer kriterierna skulle få bidrag i den ena eller slagna andra kategorin. Det bör ankomma på den bidragsbevilatt den fördelningen. Med de jande myndigheten göra som har föreslagit att gälla för valet av kriterier jag som bör få generella bidrag skall det organisationer vara att helt nya organisationer kan få också möjligt generella bidrag.

mellan och inom de grupper som får gene- Fördelningen rella lades i praktiken fast på 1970-talet. Jag bidrag från att det bidragsbeviljande organet också pröutgår var om fördelningen i framtiden bör ändras.

1l.3.5 Beslutande instans

fattar beslut redan i samband med me- Idag riksdagen om hur mycket av det totala informadelsanvisningen som skall utgå som bidrag till enskilda tionsanslaget u-landsinformation resp SIDAs egen inorganisationers Jag ser inget skäl att föreslå formationsverksamhet. någon ändring i detta avseende.

av medel mellan generella bidrag och bi- Fördelningen

drag efter ansökan görs av SIDA liksom fördelningen inom de båda kategorierna. Jag anser att detta bör ske även i fortsättningen.

Riksdagen har hittills fattat beslut om vilka organisationer som bör få generella bidrag men har inte uttalat någon mening om hur stora belopp var och en av organisationerna skall få. Med den ordning som jag i det föregående har föreslagit skulle inte längre riksdagen utan den bidragsgivande myndigheten fatta beslut också om i vilka kategorier bidragen till organisationerna bör utgå.

Jag anser inte det vara en uppgift för mig eller ens för statsmakterna att närmare precisera om medlen skall fördelas enligt den ena eller andra modellen. Detta är närmast en praktisk och administrativ fråga, och det bör vara en uppgift för den bidragsbeviljande myndigheten att fatta beslut i den frågan.

Jag har inte lagt fram några förslag om hur bidragen inom de olika grupperna generella bidragsmottagare skall fördelas, alltså mellan studieförbunden, löntagarorganisationerna och övriga organisationer. Jag anser, som framgått, att denna fördelning är en uppgift för den ansvariga myndigheten. Mina kontakter och mina. egna analyser ger dock vid handen att de nuvarande fördelningsnycklarna fungerar väl och att de synes vara accepterade av de berörda organisationerna. Jag är dessutom medveten om att en översyn pågår inom Folkbildningsförbundet av den fördelningsnyckel som hittills har tillämpats mellan studieförbunden bl a därför att vissa av de nu tillämpade kriterierna inte längre är relevanta och även därför att ytterligare ett studieförbund tillkommer, nämligen Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU).

Under utredningsarbetet har jag tagit del av förslag om

»x- 148

på förts som en möjlighet att hela fördelningen av

mationsbidragen till de enskilda organisationerna kunna anförtros instans utanför SIDA. Därvid le någon nämnts som en tänkbar för- . har Biståndsinformation/FOI Jag har tagit upp denna fråga med Bidelningsinstans.

ll.-..__.._

ståndsinformation/FOI, som dock inte ansett sig vara en instans för ändamålet. Jag instämmer i den belämplig _-,._bl a med hänsyn till att en del av de orgadömningen, nisationer som ingår i Biståndsinformation/FOI själva erhåller informationsbidrag från SIDA. Denna bedömning också helt med vad som framförs av RRV i överensstämmer angående verksamheten vid SIDAs en rapport (1988-03-23)

SEO-byrå.

har även vissa andra lösningar, t ex att Jag prövat av de bidragen görs redan i regfördelningen generella av regeringen. Med de regler som jag tileringsbrevet föreslagit blir det emellertid naturligt att digare svarar för fördelningen av bidragen. Enligt mitt SIDA bör SIDA fastställa i förslag om kategoritillhörighet vilken form skall erhålla bidrag. Särorganisationerna det efter ansökan, där det skilt när gäller bidrag krävs en särskild av ansökningarna, är det prövning att ha tillgång till den sakkunskap som nödvändigt finns inom SIDA. Motivet för denna lösning förstärks

av kravet att kunna stämma av ansökningarna ytterligare mot ansökningarna om bidrag till om informationsbidrag i vilka också hänsyn tas till informabiståndsprojekt, Jag föreslår därför, tionsinsatser om projekten ifråga. att bidrag till enskilda

sammanfattningsvis, samtliga

informationsinsatser i fortsättningen organisationers liksom hittills fördelas av SIDA.

ansökan, vissa formella krav 11.3.6 Regler för

med med generella informationsbidrag En poäng systemet

är att det inte erfordras någon detaljerad förhandsbeskrivning av hur medlen skall användas. Jag ser ingen anledning att föreslå någon ändring i detta avseende.

För bidrag efter ansökan gäller andra regler beträffande förhandsdokumentation, vilket bl a förklaras av bidragens annorlunda karaktär och syfte. De sökande måste i förväg ganska detaljerat redovisa vad bidragen skall användas för. Organisationerna skall också sända in bl a stadgar och verksamhetsberättelse samt protokollsutdrag som visar vem som är firmatecknare. De skall dessutom visa hur projektet kan finansieras om de erhåller ett lägre bidrag än det sökta. alternativt lämna in en reviderad projektplan. De sistnämnda reglerna tillämpas dock inte i praktiken.

För alla folkrörelser och andra organisationer som söker bidrag från informationsanslaget, oavsett bidragskategori, måste SIDA, liksom nu sker, kontrollera att organisationen ifråga uppfyller rimliga formella krav. Detta blir naturligtvis aktuellt främst när nya organisationer uppträder som bidragssökande. som minimikrav bör ställas att organisationen har stadgar och en demokratisk uppbyggnad. Organisationen bör vidare ha en vald styrelse och revisorer och vara en svensk organisation. Bidrag bör liksom hittills inte utgå till ekonomiska föreningar och företag eller till statliga och kommunala organ.

ll.3.7 Regler för användning av bidragen

Jag har i enlighet med vad som sägs i direktiven haft överläggningar med utredningen om ett ökat ansvar för folkrörelser, föreningar och kooperativ (dir. 1986:17), som bl a har till uppgift att se över statsbidragen till folkrörelserna. Dessa kontakter har visat en stor överensstämmelse i synen på de aktuella frågorna mellan

de båda utredningarna. Det gäller bl a uppfattningen att den detaljerade regelstyrning från statsmakternas förekommer bör ersätsida, som idag på olika områden, med s k målbeskrivningar av de resultat som staten tas Riksdagen bör begränsa sig till att forönskar uppnå. mulera allmänt övergripande mål för bidragsgivningen, formulerar mål medan de bidragsbeviljande myndigheterna mer konkret. Med en sådan syn blir det och riktlinjer att effekterna av de olika bidragen utvärän viktigare Det är också viktigt, att de folkröderas regelbundet. och enskilda som bedriver en konrelser organisationer med stöd av statliga bidrag får en tinuerlig verksamhet viss vilket innebär att anslagsraplaneringstrygghet, mar och bidragsnivâer garanteras för längre perioder.

I avsnitt 6.3 har jag redovisat vilka regler som idag för av informationsbidragen till engäller användning skilda Reglerna är av naturliga skäl organisationer. för och de bidrag som något olika de generella bidragen utgår efter ansökan.

Det är viktigt att organisationerna vid varje bidragstillfälle om vilka ändamål som får finansieras upplyses Enligt min mening är det ett med informationsbidragen. krav att bidragen enbart används för sådant som primärt kan falla inom ramen för u-lands- och biståndsinformatill skillnad från vad som är annan form av infortion mation om internationella frågor och att detta sedan av redovisningarna. SIDA bör utforma en någorframgår definition av vad som skall innefattas i lunda entydig u-landsinformation. De distinktioner som TCO begreppet har formulerat och som delvis återges i avsnitt 6.3.3 skulle kunna som utgångspunkt för en sådan prefungera cisering.

bör vidare om vilka slag av kostnader SIDA ge besked finansieras med hjälp av det statliga informasom får I fråga om de generella bidragen saknas tionsbidraget.

i detta avseende klara och entydiga regler. Vad SIDA angav i samband med att de generella bidragen infördes i början av 1970-talet får dock fortfarande anses gälla. Kort sammanfattat skall de generella bidragen i första hand användas för studieresor till u-länder, framställning av informationsmaterial och studiematerial, möten, kurs- och konferensverksamhet, utställningar om u-landsfrågor samt administration av den internationella verksamheten.

Enligt nu gällande regler får bidragen efter ansökan användas för materialproduktion, kurser, konferenser, möten och utställningar. Bidragen får däremot inte användas för utlandsresor, löpande verksamhet eller fasta kostnader för personal, lokaler m m. Användningsområdet är alltså snävare än för generella bidrag. Med hänsyn till att det här är fråga om att stödja enstaka och begränsade projekt anser jag att dessa olikheter är motiverade. SIDA har i olika sammanhang framhållit det angelägna i att de enskilda organisationer som erhåller informationsbidrag för särskilda projekt eller program inte blir beroende av SIDA-anslagen för personalkostnader och andra fasta kostnader. Jag delar denna uppfattning.

För de enskilda organisationer, som enligt mitt förslag. skulle erhålla informationsbidrag med planeringstrygghet, bör i huvudsak samma regler gälla som för övriga organisationer som får bidrag efter ansökan, detta oavsett om SIDA väljer att av praktiska skäl låta dem utgöra en särskild kategori. En avgörande skillnad är dock att bidragen till dessa organisationer inte skall vara knutna till enstaka och begränsade projekt och att de kan utgå under en följd av år.

Det har också diskuterats om det borde krävas en viss egeninsats av organisationerna som en förutsättning för att erhålla informationsbidrag. En näraliggande paral-

lell är att organisationer som får bidrag till biståndsprojekt normalt skall prestera en egeninsats på minst 20 av hela projektkostnaden. Jag har pröprocent vat denna fråga men inte kunnat finna tillräckligt starka skäl för ett formellt krav på motsvarande egeninsats eller någon kontant egeninsats överhuvudtaget vad gäller informationsbidragen. För de organisationer som får generella bidrag ligger det i själva uppdragets natur att bidraget skall kunna finansiera hela informationsinsatsen - staten har ju här vänt sig till organisationer som inte har till primärt syfte att bedriva u-landsinformation. I praktiken visar det sig dessutom att organisationerna i allmänhet använder också andra medel i informationsarbetet, ofta i betydande omfattning, och alltså därigenom kan sägas svara för en egeninsats.

För de som får informationsbidrag efter organisationer ansökan både nu och enligt mitt förslag att fasgäller ta kostnader såsom lokaler och personal inte får finansieras med SIDA-bidraget. Men eftersom arbetskraft och lokaler erfordras för att informationen skall kunna svarar dessa organisationer regelmässigt för genomföras en omfattande om än inte med kontanta medel. egeninsats

11.3.8 Redovisning av bidragen

två tredjedelar av anslaget för u-landsinforma- Ungefär tion fördelas av SIDA vidare till folkrörelser och enskilda ordning förutsätter ett organisationer. Denna stort förtroende för vilja och förmåorganisationernas att använda de anslagna medlen till en effektiv ga u-lands- och biståndsinformation. I all bidragsgivning till måste finnas en stor frivilliga organisationer egna värderingar och mål. respekt för organisationernas Men när det är fråga om sådana bidrag som folkrörelsebidrag - och dit utredningen benämner resultatinriktade

måste de aktuella informationsbidragen räknas - bör staten kräva en redovisning som visar att bidragen verkligen har använts till det som var avsikten.

Detta förutsätter bl a att myndigheterna, i detta fall SIDA, preciserar vilka uppgifter som de bidragsmottagande organisationerna skall lämna i redovisningarna. I avsnitt 6.3.7 har jag återgivit vad SIDA nu kräver av organisationerna när det gäller redovisning av de generella bidragen. som där framhålls är reglerna tämligen allmänt formulerade. Det krävs en redovisning av hur informationsbidragen har använts, men ingen närmare specificering görs. SIDA begär redogörelse för ett eller flera projekt som har givit särskilt goda eller mindre goda resultat samt uppgift om vilka erfarenheter och slutsatser som organisationen i fråga har dragit. Vidare begärs verksamhetsplan och budget för u-landsinformationen under det kommande verksamhetsåret samt en preliminär plan för beräkning av organisationens behov av bidrag för u-landsinformation under de närmaste två åren därefter.

Jag har tagit del av rapporter om användningen av de generella bidragen som inlämnats till SIDA. som en sammanfattande bedömning kan sägas att rapporterna är mycket oenhetliga och att de i några fall inte ger tillräckligt underlag för att bedöma de genomförda informationsinsatserna. Redovisningarna synes ofta vara gjorda för andra ändamål, t ex för att ingå i den egna organisationens verksamhetsberättelse.

SIDA bör i fortsättningen ge sådana anvisningar för redovisningarna att samma slag av uppgifter lämnas av alla bidragsmottagande organisationer. Det skulle underlätta jämförelser mellan olika informationsinsatser och sammanfattande utvärderingar.

Jag ser det inte som min uppgift att i detalj beskriva

vad som bör ingå i redovisningarna. Men några uppgifter mer eller mindre självklara att kräva in anser jag vara från de organisationer som erhållit generella bidrag. Det bör framgå hur bidragen har fördelats på rimligen olika utgifter, t ex studieresor till u-länder, tryckt studiematerial, möten, kurs- och informationsmaterial, utställningar, administration i konferensverksamhet, lokaler och i förekommande fall overform av personal, Som jag tidigare har framhållit måste headkostnader. om u-1ands- och biståndsfrågor klart skilinformation från internationell verksamhet. Det skulle jas övrig vidare vara av värde om respektive organisation till förmedla sin uppfattning om effekten av SIDA kunde egen den bedrivna verksamheten.

det efter ansökan är situationen en När gäller bidrag annan än för de generella bidragen. Då prövas projekten och i efterhand avser i redan i förväg, granskningen att kontrollera att medlen har använts enförsta hand förhandsbeskrivningen. Det är viktigt att det görs ligt klart att bidrag efter ansökan även i fortsättning kunna till organisationer bara för enstaka skall utgå i tiden informationsprojekt. Här bör och avgränsade dock undantag gälla för organisationer som ges bidrag

med planeringstrygghet.

inte de erhållna bidra- Ofta använder organisationerna omedelbart utan sätter in dem på bank. Vissa orgagen nisationer redovisar ränteintäkter och medlen tillförs för u-landsinformation. Andra åter redovisar bidraget åtminstone i några fall torde räninga ränteintäkter; och tillförts den allmänna verkteintäkter ha uppstått inte kan vara meningen. Därför bör det samheten, vilket att organisationerna redokrävas de bidragsmottagande av ränteintäkterna och hur de har disvisar storleken ponerats.

för att bidrag skall betalas En förutsättning generella

ut i fortsättningen bör, liksom är fallet ifråga om bidrag efter ansökan, vara att redovisningar har inlämnats och att det klart framgår att medlen har använts för det avsedda syftet. Bidrag bör inte fortsätta att betalas ut om en organisation under ett år inte har bedrivit någon egentlig verksamhet.

Flera organisationer genomför själva utvärderingar av sin informationsverksamhet. Därutöver bör SIDA regelbundet göra samlade utvärderingar av all informationsverksamhet som organisationerna bedriver med statliga bidrag.

11.4 SIDAS egen informationsverksamhet

Jag har med den korta tid som stått mig till buds inte haft möjlighet att i detalj granska SIDAs olika informationsaktiviteter. Jag saknar följaktligen också underlag för att bedöma om den nuvarande fördelningen på olika informationsaktiviteter är optimal. Mitt huvudintryck är dock att den nuvarande uppläggningen är väl avvägd. Från många olika håll har man uttryckt uppskattning över de informationsinsatser som SIDA gör. Jag hänvisar till kap 7, där jag översiktligt har beskrivit SIDAs egen informationsverksamhet.

De nu gällande riktlinjerna för SIDAs informationsverksamhet är relativt nya, de fastställdes av SIDAs styrelse i oktober 1985. Biståndsministern uttalade i prop 1985/86:l0O, bil 5, att riktlinjerna var ändamålsenliga. För egen del anser jag att riktlinjerna är utmärkta och har inga kritiska synpunkter att anföra.

Ett viktigt diskussionsämne under senare år har, som

tidigare nämnts, varit frågan om var SIDA skall förlägga tyngdpunkten i informationen, på u-landsinformation eller biståndsinformation. Det är naturligvis viktigt att den stora myndigheten på biståndsområdet ger infor-

mation om det svenska biståndet. Men det är också, som framhållit, viktigt att det inte blir en jag tidigare så att u-landsinformationen mer eller mindre slagsida, att SIDA i fortsättningen måste försvinner. Jag menar informera om u-ländernas situation, om förhållandena de rika och de fattiga länderna i minst nuvaranmellan de omfattning.

för informationsverksamheten framhåller I riktlinjerna SIDA att även om det totala informationsutbudet skall ha sin tyngdpunkt på Sveriges direkta utvecklingssamarså det också i SIDAs uppdrag att informera bete, ingår om det svenska utvecklingssamarbetet genom internationella Omfattningen av SIDAs information om det organ. multilaterala biståndet är dock mycket obetydlig. Nästan all information handlar antingen om u-1andsproblematiken eller om det svenska bilaterala biståndet. Jag återkommer till frågan var ansvaret för informationen om det multilaterala biståndet bör förläggas. Jag vill redan här framhålla vikten av att SIDA tillemellertid informationsmaterial om det svenska multihandahåller laterala biståndet, även om SIDA inte själv framställer

materialet.

bör SIDA mer uppmärksamhet åt det svenska Dessutom ägna via de internationella biståndsorganen i sitt biståndet informationsmaterial och i sina andra eget övergripande informationsaktiviteter. SIDA bör, som den dominerande ha ett ansvar för den totala bibistândsmyndigheten, Av samma skäl bör SIDA i sitt informaståndsbilden, också beakta de andra svenska biståndstionsmaterial myndigheternas insatser (jfr avsnitt 11.5).

ambition att tillhandahålla även Jag välkomnar SIDAs på annat håll. informationsmaterial som producerats min mening bör fortsät- Detta är en satsning som enligt tas och breddas.

I riktlinjerna för informationsverksamheten understryks vikten av att SIDA medverkar i olika sammanhang och informerar om u-lands- och biståndsfrågor. Det sägs att alla tjänstemän vid verket har ett informationsansvar i sina dagliga kontakter med t ex näringslivet, organisationer och andra myndigheter. Under de senaste åren har medverkan från SIDA i stor utsträckning tillgodosetts genom hänvisning till fasta resursgrupper utanför SIDA, genom kontaktpersoner i olika delar av landet.

Under mina överläggningar med företrädare för enskilda organisationer har den tämligen samstämda uppfattningen varit att det idag är betydligt svårare än tidigare att få medverkan från SIDA vid kurser, konferenser och möten, i varje fall om dessa förläggs utanför Stockholm och utanför ordinarie arbetstid. Även från beredningen för u-landsinformation har kritik framförts mot att det är så svårt att få medverkan från SIDA.

Det är enligt min mening olyckligt om folkrörelserna inte kan få önskad medverkan från SIDA vid sina möten och konferenser. I vissa sammanhang kan naturligtvis de s k kontaktpersonerna utnyttjas men ofta vill man ha medverkan just från SIDA. Eftersom det är svårt för medborgarna att på egen hand studera biståndets effekter så måste av demokratiska skäl särskilt stora krav ställas på SIDAs öppenhet och informationsvilja.

Det är viktigt att det mångåriga och nära samarbetet mellan SIDA och folkrörelserna inte begränsas till praktisk samverkan kring organisationernas biståndsprojekt. Det är av stort värde för folkrörelserna att vid olika tillfällen kunna få medverkan från SIDA-anställda. Omvänt är det viktigt att också SIDA-personal får insupa folkrörelseatmosfär annat än via ansökningsblanketter och redovisningar och får ta del av hur folkrörelserna arbetar på fältet. Detta ligger också helt i linje med vad som anförs i SIDAs riktlinjer om betydelsen av muntlig kommunikation.

ser det inte som min uppgift att föreslå föränd- Jag i SIDAs organisation för att förbättra kontakringar terna med folkrörelserna, men jag anser det viktigt att SIDA diskuterar denna fråga både internt och ingående med folkrörelserna. Sedan bidragen till de enskilda år 1986 bröts loss från informationsorganisationerna och förlades till byrån för samverkan med sekretariatet enskilda organisationer har informationssekretariatet inte längre så många löpande kontakter med organisationerna. har bl a haft detta förhållande i åtanke när Jag föreslagit att beredningen för u-landsinformation jag skall få en delvis ny funktion. Jag återkommer strax

till det förslaget.

Som jag tidigare har nämnt är informationssekretariatet att förstärka sina kontakter med folkrörelangeläget serna och att arrangera årliga sammankomster planerar med Detta är positivt. Samma organisationsföreträdare. kan i uppnås även inom ramen för syfte fortsättningen beredningen för u-landsinformation.

SIDAs informationsverksamhet bör, liksom folkrörelsernas, regelbundet utvärderas. Grundliga analyser gjordes år sedan. större utvärderingar bör därför för några Nya kunna anstå något. Ifråga om SIDAs materialproduktion har dock, som framgått, ännu ingen samlad utvärdering anser att en sådan bör komma till stånd och gjorts. Jag att därvid möjligheterna till ökad avgiftsfinansiering bör undersökas.

11.5 övriga biståndsmyndigheters informationsverksamhet

BITS, SAREC, IMPOU De fyra mindre biståndsmyndigheterna SWEDFUND svarar tillsammans för ungefär en miljard och (10 procent) av det totala svenska biståndsprogrammet och för ca en sjundedel av det bilaterala biståndet.

Ändå är deras existens i stort sett okänd för en större allmänhet.

Dessa myndigheter har naturligtvis ett primärt behov av att informera tänkbara samarbetspartners. t ex näringslivet för BITS, SWEDFUND och IMPOD och forskarsamhället för SAREC, om sin verksamhet.

SAREC har inom sitt eget programanslag avsatt medel för en särskild informationsbudget och fastställt ett informationsprogram. BITS, som är den största av de fyra myndigheterna vad gäller verksamhetens omfattning, har inte ägnat någon större uppmärksamhet åt att informera utanför kretsen av de närmast berörda. Ej heller IMPOD eller SWEDFUND har bedrivit någon mer systematisk eller omfattande information till allmänheten.

Biståndsministern har uppenbarligen ansett att informationsverksamheten vid dessa myndigheter bör förstärkas. I 1988 års budgetproposition anför hon att informationen om de andra statliga biståndsmyndigheternas verksamhet bör byggas ut. Hon nämner att SAREC redan har avsatt informationsmedel inom sin egen budget. Vidare förklarar hon att BITS bör få ta i anspråk erforderliga medel från sakanslaget för konsulter också för att informera om myndighetens verksamhet.

Under mina överläggningar med dessa myndigheter har jag fått klart för mig att samtliga anser det viktigt att informationen kan förstärkas så att myndigheterna och deras verksamhet blir mer kända. För BITS del utgår jag från att myndigheten utnyttjar möjligheten att ta i anspråk medel från anslaget för konsulttjänster för att förbättra informationsverksamheten. Enligt min mening bör samtliga biståndsmyndigheter ha möjlighet att finansiera vissa informationsinsatser genom de ordinarie anslagen.

Det är min mening viktigt att de myndigheter som enligt har tar fram underlaget för informationen sakkunskapen och i mån av möjlighet också framställer naturligtvis informationsmaterial. Men därutöver är det angeläeget att ett bättre samarbete etableras med SIDAs inforget mationssekretariat. SIDA har i tidigare sammanhang förklarat sig berett att medverka i SARECS informations- Om de mindre förser SIDA med verksamhet. myndigheterna ett sakmaterial bör det vara möjligt att integrera information om dessa myndigheters verksamhet i en del av SIDAS informationsmaterial. Den som vänder sig till SIDA för att få information om svensk biståndspolitik bör alltså där kunna få information inte bara om SIDAs biståndsinsatser utan också om vad övriga biståndsmyn-

digheter gör.

medveten om att vad jag här har Jag är naturligtvis om att SIDA i sin informationsverksamhet bör besagt de andra verksamhet kan ha akta också myndigheternas konsekvenser. I den mån det blir fråga om ekonomiska kostnader anser det vara rimligt att de små större jag från sina egna anslag till SIDA betalar myndigheternas de extrakostnader som uppstår.

I det till förändrade uppgifter för beredningen förslag för u-landsinformation, som jag beskriver i avsnitt har beaktat behovet av att även de mindre 11.7, jag biståndsmyndigheterna deltar i det informationsutbyte information om u-länder och och i den diskussion kring menar bör beredningens arbete i bistånd som jag prägla Därutöver bör informationsansvariga på fortsättningen. och de etablera en löpande SIDA övriga myndigheterna kontakt.

om det multilaterala biståndet 11.6 Information

redovisat informationen om Jag har tidigare (kap 10)

det multilaterala biståndet genom Förenta Nationernas olika organ och utvecklingsbankerna. För Sveriges del utgår ungefär tre miljarder kr, ca 30 procent av det totala svenska biståndet, i form av sådant stöd. Av det multilaterala biståndet disponeras drygt hälften av FN-program och internationellt livsmedelsbistånd och nära 40 procent av utvecklingsbankerna.

Enligt direktiven skall jag analysera hur ansvaret för information om det multilaterala utvecklingssamarbetet lämpligen bör organiseras. Som framgår av min tidigare redovisning känner ingen instans idag något huvudansvar för att informera om det multilaterala biståndet. Det är en allvarlig brist att informationen om detta bistånd, som utgör en tredjedel av Sveriges totala bistånd, är så knapphändig. Visst material har i och för sig framställts av utrikesdepartementet, och det multilaterala biståndet omnämns också i några av SIDAs skrifter. FN-förbundet informerar om FN-organens biståndsverksamhet.

Kvar står huvudintrycket att ingen egentligen känner tillräckligt ansvar för att informera om det svenska multilaterala biståndet.

Det är närmast tre instanser som skulle kunna komma ifråga som huvudansvarig för att informera om det multilaterala biståndet i stort samt de svenska insatserna, nämligen SIDA, utrikesdepartementet och FN-förbundet. Jag har haft överläggningar med dessa för att efterhöra deras synpunkter på hur frågan lämpligen skulle kunna lösas. Det är obestridligt att största sakkunskapen i ämnet finns på UDs avdelning för internationellt utvecklingssamarbete (u-avdelningen), där det multilaterala svenska biståndet handläggs. Å andra sidan har SIDA och FN-förbundet mer utvecklade kanaler till folkrörelser och skolor och större erfarenhet av att framställa informationsmaterial.

,az L __›;; a.. 162

Informationen om det multilaterala biståndet bör syfta att en kunskap om innebörden i till ge grundläggande denna av bistånd. varför Sverige lägger så stor typ vikt vid detta och på vilket sätt Sverige medverkar. vidare bör de viktigaste fackorganen och deras uppgifter beskrivas. Utöver detta är det angeläget att löpande informera om vad som händer på det multilaterala

biståndsområdet.

Det finns som handlägger de multilateingen myndighet Därför den bästa lösningen vara rala frågorna. synes att åtar sig uppgiften att ställa utrikesdepartementet samman det material som erfordras för att informationen skall kunna förbättras. Materialet bör tas fram i samråd med FN-förbundet så sätt att förbundet ser till på att materialet bearbetas för de olika ändamål som kan vara aktuella och sedan svarar för att informationen ut. Ansvaret skulle med denna uppläggning bli tränger mellan UD och FN-förbundet så att UD svarar för delat faktamaterialet och FN-förbundet för det grundläggande och distribution. I sin information om bearbetning verksamheten inom FNs fackorgan bör FN-förbundet ha ett samarbete med Unescorådet, UNICEF-kommittén, ILOnära kommittén och FAO-kommittén.

Det är att det inte uppstår någon stelbent angeläget när det gäller den multilaterala inansvarsuppdelning formationen. måste UD liksom hittills också Självfallet kunna framställa eget informationsmaterial för speciella ändamål om man finner skäl för det. På samma sätt kan - och bör - SIDA tillhandahålla informationsmatemultilaterala biståndet och dessutom i olirial om det redovisa detta bistånd. Det ka informationssammanhang i detta sammanhang är att det görs klart vem viktiga skall ha ett huvudansvar för informationen om det som multilaterala biståndet.

FN-förbundet erhåller generellt bidrag från Svenska

SIDAs informationsanslag. För budgetåret 1987/88 utgår 970 000 kr. FN-förbundet erhåller också ett mer allmänt organisationsbidrag över anslaget F 3 Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m m på tredje huvudtiteln. För budgetåret 1987/88 utgår 2 120 000 kr, och i budgetpropositionen 1988 föreslås att anslaget för budgetåret 1988/89 höjs till 2 700 000 kr. Av denna höjning är 100 000 kr ett engångsbidrag till förberedelser för en jubileumsskrift. *

FN-förbundet erhåller alltså statliga bidrag över två olika anslag, som båda ytterst sorterar under utrikesdepartementets huvudtitel. Det borde både för PN-förbundet och för staten vara en fördel att hela anslagsbehovet prövas i ett sammanhang. Jag har överlagt med FN-förbundets ledning, som inte haft något att erinra mot att hela det statliga stödet över tredje huvudtiteln kanaliseras via F 3-anslaget. Om detta förslag bifalls skulle ett belopp motsvarande det generella bidrag som FN-förbundet sist erhöll flyttas över från SIDAs informationsanslag till F 3-anslaget. Denna del av anslaget bör även i fortsättningen avräknas mot biståndsmålet.

Med en sådan ordning för medelstilldelningen som jag här har föreslagit blir det naturligt att från statens . sida också kräva att den del av anslaget som motsvarar vad som nu utgår i form av generellt bidrag från SIDA skall användas för information om det multilaterala stödet. I sina ansökningar om bidrag bör FN-förbundet i fortsättningen redovisa hur medlen har använts under det senaste budgetåret.

11.7 Beredningen för u-landsinformation

Som jag tidigare har redovisat hade beredningen för u-landsinformation till en början till uppgift att avge

förslag till regeringen om användningen och fördelav de medel, som statsmakterna anslog för inforningen mation om u-länderna och biståndsverksamheten.

Redan år efter beredningens tillkomst konstatenågra rade biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:73) att i dessa avseenden hade samma uppdrag som beredningen SIDA samt att beredningen inte hade lämnat nâgra förslag till regeringen. Som jag tidigare (avsnitt 7.6) framhållit kan dock vissa av beredningens ställningstai realiteten anses ha varit riktade till bl a gande Utredningen föreslog att beredningen i regeringen. borde bli ett av regeringen utsett rådfortsättningen givande organ till SIDA.

Regeringen följde utredningens förslag. Beredningen skall enligt sina nu gällande direktiv avge förslag till SIDA om inriktningen och utformningen av den offentliga informationsverksamheten om u-lands- och samt om användningen och fördelningen av biståndsfrågor de medel som enligt riksdagens beslut skall ställas till folkrörelsernas förfogande för information om u-ländernas situation, biståndsfrågor och internatio-

nellt utvecklingsarbete.

Enligt direktiven skall jag belysa de arbetsuppgifter roll som beredningen för u-landsinformation har och den om eventuella förändringar, bl a idag och lämna förslag i av att år 1986 inrättade ett särljuset regeringen skilt folkrörelseråd för biståndsfrågor.

för inrättande av folkrörelserådet anfördes Som motiv har ett behov av att samråda med folkatt regeringen i och på biståndsområdet. Folkrörelserna kring frågor kunna bli ett instrument för de rörelserådet skulle att till regeringen framföra enskilda organisationerna erfarenheter och synpunkter men också en möjlighet sina mål och inriktning för den för regeringen att diskutera

del av organisationernas verksamhet, som stöds med statliga biståndsmedel. Det framgår vidare i beslutet att rådet också skall kunna ta upp frågor om inriktning och utformning av informationsaktiviteter kring u-lands- och biståndsfrågor.

I samband med tillkomsten av folkrörelserådet diskuterades inom beredningen i vad mån dess uppgifter påverkades. Flera av de ledamöter som representerar organisationer i både folkrörelserådet och beredningen framhöll att folkrörelserådet skulle diskutera frågor som har direkt samband med organisationernas biståndsverksamhet och inte i första hand bistånds- och u-1andsinformation, vilket är beredningens uppgift. Dessutom framhölls att folkrörelserådet är rådgivande organ för regeringen medan beredningen är SIDAs rådgivande organ. Beredningen konkluderade att tillkomsten av folkrörelserådet inte ändrat något i sak för beredningens arbete.

Enligt vad jag har inhämtat såväl från SIDA som från företrädare för enskilda organisationer och för beredför u-landsinformation - och delvis ningen själv upplevt under åren 1973-79 då jag var ordförande i bered- - har en av de för beredningen viktigaste uppgifterna ningen varit att diskutera och lämna förslag till SIDA om fördelningen av anslagsposten bidrag till enskilda organisationer. Det gäller dels fördelningen mellan olika grupper mottagare av generella bidrag och dem som får bidrag efter ansökan, dels fördelningen inom kategorin generella bidrag. Dessa diskussioner har dock inte haft någon större praktisk betydelse bl a därför att fördelningsnycklarna varit stabila och nära nog oförändrade sedan beredningens tillkomst.

Slutsatsen av mina överväganden är att beredningen, ifråga om bidragsfördelningen, inte längre fyller den uppgift, som en gång var avsikten. Beredningens primära funktion synes i praktiken ha kommit att bli att borga

större förändringar görs i fördelningen av för att inga bidragen till olika kategorier av enskilda organisa- Det skulle tala för att beredningen kunde avtioner. skaffas. Från folkrörelsernas sida fäster man dock stor vikt vid att beredningen finns kvar. så länge folkröanser det viktigt att beredningen finns relserna själva kvar som ett kontaktorgan och så länge de finner det att delta i dess arbete bör beredningen meningsfullt finnas kvar. vill emellertid föreslå vissa också Jag i beredningens uppgifter och sammansättförändringar för att verksamheten skall bli mer meningsfull i ning framtiden.

har redovisat förslag vad gäller informa- Jag tidigare inom andra biståndsmyndigheter än tionsverksamheten SIDA. Det finns ett behov av ett informationssamarbete mellan de olika biståndsmyndigheterna, dels mellan dels å ena sidan och folkrörelserna å den andra. Det dessa kan ske på många olika sätt. Jag förutsätnaturligtvis att söker åstadkomma ett bättter myndigheterna själva re samarbete informationsområdet. Men därutöver på skulle en bred kontaktyta kunna åstadkommas om beredu-landsinformation finge i uppdrag att bli ningen för Beredningen skulle därmed komett sådant samrådsorgan. ma att ett forum för att diskutera vad som är utgöra att informera om, för att utbyta erfarenheter viktigt och för att diskutera informationsinsatser. Man skulle mer åt informationens innehåll än åt alltså ägna sig att diskutera fördelningen av de anslagna informationsmedlen. vill understryka att jag inte förespråkar Jag av det samlade informanågon slags strömlinjeformning Det är tvärtom viktigt att var och en, tionsutbudet. och det gäller särskilt folkrörelserna, självständigt bedriver sin informationsverksamhet utifrån organisa-

tionens egna värderingar.

över av informationsbidrag till Yttranden fördelningen enskilda bör inte längre vara en primär organisationer

_

uppgift för beredningen. SIDA bör dock vid behov kunna konsultera beredningen även i dessa frågor.

De förändringar, som jag här har föreslagit, innebär att beredningen måste få en ny instruktion och en ändrad sammansättning. Inte bara SIDA utan också övriga biståndsmyndigheter bör vara representerade, alltså BITS, SAREC, IMPOD, SWEDFUND och Sandö U-centrum. För att inte beredningen skall bli ohanterligt omfångsrik vad gäller antalet ledamöter bör representationen från folkrörelserna minska något, dock så att folkrörelserna även i fortsättningen kommer att utgöra en majoritet av beredningens ledamöter.

För närvarande är flera folkrörelser, som själva uppbär generella bidrag, representerade i beredningen. Även om de formellt är utsedda i sin personliga kapacitet har de dock sin förankring i den egna organisationen. Det är inte realistiskt att förvänta sig att de i alla lägen skall kunna bortse från denna sin bakgrund. Enligt mitt förslag till ändrade uppgifter för beredningen får befattningen med informationsanslagets fördelning mera sekundär betydelse. Då blir de påtalade jävsförhållandena inte heller lika markanta. Tvärtom blir det då viktigt att företrädare för bidragsmottagarna finns med i beredningen.

Jag ser det också som en fördel om det sker en viss rotation av ledamotskapet, så att inte vissa folkrörelser ständigt är representerade i beredningen medan andra aldrig är det. Det är också en fördel om några fria tänkare, med kunskaper om u-landsfrågor, kan beredas plats i beredningen.

Slutligen vill jag framhålla att också organisationer och folkrörelser som erhåller informationsbidrag från SIDA i annan form än genom generella bidrag bör vara representerade i beredningen. Även här är det natur-

ligtvis önskvärt med en viss rotation av ledamotskapet.

har under utredningsarbetets gång ifrågasatt det Jag lämpliga i att ett till SIDA knutet rådgivande organ utses av Men med det förslag som jag här regeringen. har framfört är det motiverat att regeringen även i utser ledamöterna och utfärdar instrukfortsättningen tionen för beredningen. Samtidigt blir det en klarare än för närvarande mellan folkröreluppgiftsfördelning serådet och beredningen för u-landsinformation.

169 Bilaga 1

l Kommittédirektiv

_ gg

Dir 1987:56

Översyn av informationsverksamheten inom utveck-

lingssamarbetet med u-länderna

Dir. 1987:56

Beslut vid regeringsszimmanlräde l987-l2-l0.

Statsrådet Hjelm-Wallén anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över den statligt finansierade informationen om u-liinder och utveeklingssamarbcte.

Bakgrund Information kring u-Iiinder och utvecklingsbistånd är angelägen för att skapa förståelse och stöd för Sveriges internationella solidaritetspolitik. En fortlöpande statligt finansierad upplysningsverksamhet om u-ländema har förekommit sedan lvörjztn av 1950-talet. l-lela organisations-Sverige engagerade sig i dessafrågor inom ramen för ccntralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder (CK) som var det första särskilda organet för bistándsfrågor. När nämnden för internationellt bistånd (NlB) bildades år 1962 gavs informationsverksamheten stor vikt. När sedan styrelsen för internationell utveckling (SIDA) år 1965 ersatte NlB gavs verket ett brett informationsuppdrag, att informera om u-länder och svenskt utvecklingsbistånd. Målen för informationsverksamheten har under åren omformulerats vid några tillfällen. l samband med riksdagens behandling 1978 av regeringens proposition (1978/7921l3) med anledning av den biståndspolitiska utredningens betänkande (SOU 1977:73) lade riksdagen fast följande mål för informationsverksamheten. Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas.

Denna målformulering gäller åin i dag. Regeringen har dock under 1980-talet alltmer kommit att betona vikten av att det ges information om resultaten i det statligt finansierade biståndet. Detta synsätt har också återspeglats i SlDA:s egna riktlinjer för verkets informationsverksamhet. Folkrörelsernas engagemang i u-ländernas problem och Sveriges möjligheter att bistå kom mycket tidigt till uttryck också i informationen om u-lånder och biståndssantarbete. Den tidigaste kunskapen om förhållandena i u-länderna hade t. ex. de olika kyrkorna genom den missionsverksamhet som bedrivits sedan senare hälften av 1800-talet. l början av 1970-talet utarbetade SIDA på statsmakternas uppdrag en fyraårsplan för den statliga informationsverksamheten på biståndsområdet. Genom planen och statsmakternas behandling av denna kom folkrörelserna att få en huvudroll i informationen om u-länder och bistånd. Studieförbund och löntagarorganisationer gavs en särskild. central ställning i dettzt arbete. Genom generella informationsbidrag skulle förbunden nå ett stort antal organisationer knutna till dessa. Organisationer som inte var studieförbund eller tillhörde fackföreningsrörelsen skulle kunna få bidrag efter ansökan. [Jrsprungligen utgick de generella informationsbidragen till tio organisationer. l sainthand med riksdagsbehztndlittgen av biståndspolitiska utredningen år 1978. och även vid senare riksdagsbehandlingar. har nya organisationer tillförts gruppen som erhåller generella bidrag. Folkrörelserna nterlverkar i informationsarhetet också genom sin representation i beredningen för u-landsinformation. Beredningen var ursprungligen ett rådgivande organ till regeringen men ombildades år 1978 till att bli ett rådgivande organ till SIDA. Såväl SlDA:s som folkrörelsernas informationsverksamhet har kommit att behandla både u-ländernas situation och svenska bistandsinsatser i uländerna. När det gäller information om biståndet har en koncentration skett kring organisationernas och SlDA:s egna verksamheter. Övriga biståndsmyndigheters verksamhet och det svenska multilaterala biståndet har också uppmärksammats men endast i mindre omfattning. För närvarande år det sammanlagt 24 organisationer som får generella bidrag. Tillsammans delar de på l(› milj. kr. av de 18.0 milj. kr. som budgetåret 1987/88 totalt går till folkrörelsernzis informationsverksamhet. Resterande 2 milj. kr. fördelas efter ansökan på ett hundratal organisationer. Budgeten för SlDA:s egen informationsverksamhet uppgår budgetåret 1987/88 till 9.2 milj. kr. Utrymmet för nya mottagare iir begränsat. l samband med behandlingen av två motioner under riksmötet 1986/87 konstaterade riksdagen att det var svårt att inom ramen för anslaget utöka kretsen av fasta bidragsmottagare ytterligare och därmed minska utrymmet för projektstöd. Eftersom det var många år sedan systemet med generella bidrag etablerades och dessabidrag

tog så stor del av utrymmet för enskilda organisationers informationsverksamhet fanns det enligt utskottets mening skäl att se över systemet i dess helhet (UU l986/87:l0).

Utredningsuppdraget

Jag anser mot denna bakgrund att en översyn bör genomföras av den statligt finansierade informationen på bistândsområdet och att en särskild utredare hör tillkallas. Utredaren hör beskriva mål och riktlinjer för information på bistftndsontrådet inom statliga histåndsmyndigheter och andra organisationer och deras âterspegling i praktisk verksamhet. Utredaren bör analysera om nuvarande mål för informationsverksamheten är ändantålsenligzt eller om det finns behov av förändringar. Vidare hör det utredas om bistândsmyndigheternat och folkrörelserna bör ha delvis åtskilda roller i informationsarbetet och var för sig lägga särskild vikt vid någon av de två huvuduppgifterna inom informationsuppdraget_ verksamheten att informera om u-Iünderna eller det svenska biståndet. En lvcskrivning hör göras av hittillsvarande och nuvarande information» verksamhet. såväl SlDA:s egen som annan statligt finansierad informationsverksamhet på bistândsområdet. l enlighet med riksdagens uttalande bör systemet med generella informationsbidrag analyseras grundligt. Utredaren bör bl. a. lämna förslag om vilka organisationer som är lämpliga som mottagare av generella informationshidrag samt andra förändringar som kan bli följden av kartläggningen. Utredaren skall älven analysera hur ansvaret för informationen om det multilaterala ntvecklingssamarbetet och biståndet genom andra biståndsmyndigheter iin SIDA lämpligen skall fördelas. Förslag bör ges om organisatoriska lösningar för denna verksamhet. Utredaren bör även belysa de arbetsuppgifter och den roll som beredningen för u-Iandsinfonnation har i dag och samtidigt lämna förslag om eventuella förändringar, bl. a. i ljuset av att regeringen är 1986inrättade ett särskilt folkrörelseråtl för biståndsfrågor. Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall ha kontakt med utredningen om ett ökat ansvar för folkrörelser. föreningar och kooperativ (dir. l986:l7) som skall se över statsbidragen till folkrörelserna i syfte att minska antalet bidragsformer samt föreslå förenklingar och åtgärder för en bättre samordning av den totala hidragsgivningen. Översynen bör vara slutförd före utgången av april månad 1988.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1987:119) - med uppdrag att se över den statligt finansierade informationen om u-länder och bistånd att besluta om sekreterare. sakkunniga och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns rcservationsanslag C 8. m. Övriga u-landspolitiskzt insatser m. m. dclposten F. Utredningar m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utrikesdepartementet)

173 Bilaga 2

Beredningens för u-landsinformation synpunkter på den statliga u-landsinformationen och statens

samarbete med folkrörelserna

Beredningen för u-landsinformation inrättades av regeringen 1973. Det åligger beredningen att avge förslag om användningen av statsmedel anvisade för information om u-länder och bistandsverksamhet. Beredningen skall också avge förslag om fördelningen av de statsmedel. som enligt riksdagens beslut ställts till folkrörelsernas. studielörbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för u-landsinforrnation. Därutöver är beredningen ofdrhindtad att lämna förslag om inriktning och utformning av den statliga u-landsinformationen. Sedan beredningen började sitt arbete hösten 1973 har den bl.a. avgett forslag angående bidragsgivningen till folkrörelserna. Den har dessutom fonlöpande tagit del av rapporter och verksamhetsplaner angående såväl den statliga som de enskilda organisationernas u-landsinformation. Från hösten 1974 har beredningen diskuterat den statliga u-landsinformationens uppgifter och inriktning samt folkrörelsernas roll och ansvar för u-landsinformation i vårt land. Beredningen summerar i föreliggande promemoria sina synpunkter på arbets- och :ansvarsfördelningen mellan staten och folkrörelserna.

statsmakterna: bes/ul Riksdagen antog 1972 i princip SlDA:s förslag till fyraårsplan för u-landsinformation. Tonvikten i informationsplanen är lagd på ett utvidgat samarbete med folkrörelser och enskilda organisationer. Betydelsen av folkrörelsernas engagemang samt självständighet ifråga om u-landsinfonnationens mål, medel och innehåll understryks i planen. Regeringen framhåller i proposition l972:l, bilaga 5 med anledning av SlDA:s fyraårsplan för u-landsinformation bl. a. följande: Genom folkrörelseorganisationernas dominerande roll i fråga om opinionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med folkrörelseorganisationema leder till en fastare förankring av utvecklingssamarbetets principer hos allmänheten. Endast genom ett brett folkligt stöd kan vår Internationella S0daritetspolitik ges stadga och kontinuitet. Efterhand som informationsverksamheten utvecklats har frågan allt oftare ställts hur gränsdragningen skall göras mellan statens information och den

som organisationerna bedriver. Beredningen for u-landsinformation (Prop. l97S:l. bilaga S) har i enlighet med sitt uppdrag diskuterat frågor som bl. a. rör arbetsfordelningen mellan SIDA och folkrörelsema på inforrnationsområdet samt principer för fördelningen av de statliga bidragen inom och mellan grupper av organisationer. l följande Il punkter sammanfattas beredningens synpunkter på den statliga u-landsinformationens uppgifter. folkrörelsemas roll och ansvar samt statens samarbete med folkrörelserna.

Den statliga u-/aitdsiii/br/nationens uppgift

l) Den statliga u-landsinformationcns uppgift bör vara att informera om bakgrunden till och innehållet i riksdagens och regeringens beslut angående u-landspolitiken genom att a) sprida kunskap om situationen och utvecklingen i u-ländema b) sprida kunskap om och främja förståelse for beroendeiörhållanden mellan rika och Fattiga folk och länder c) sprida kunskap om det statliga utvecklingssamarbetets mål, innehåll, finansiering. genomförande och resultat d) sprida kunskap om innehållet i det internationella utvecklingssamarbetet och svenska ställningstaganden i olika internationella organ e) i övrigt sprida kunskap om politiska, ekonomiska, sociala och kulturella relationer mellan olika länder och folk 2) U-ländemas egna företrädare bör på lämpligt sätt komma till tals i den statliga u-landsinformationen. 3) Den statliga u-landsinformationen bör där så är lämpligt. integreras med annan samhällsinformation genom samverkan mellan olika samhällsorgan och myndigheter (ex. SIDA - utbildningsväsendet).

Den statliga u-Iandsin/brmationens inriktning 4) Den statliga informationen bör ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor. press, radio och TV etc. Primära målgrupper för staten bör därvid vara: a) informations- och studieansvariga samt andra nyckelgrupper inom folkrörelser och enskilda organisationer b) läranitbildare, läromedelsproducenter och lärare inom utbildningsväsendet c) massmedier d) den intresserade allmänheten 5) Staten bör beakta folkrörelsemas åtaganden att i forsta hand själva svara lör produktion av informationsmaterial avsett for de egna medlemsgmpperna. 6) Staten bör eftersträva att u-Iandsinforrnation göres tillgänglig på arbetsplatser. i hemmen. i skolorna och inom föreningslivet. Detta bör i forsta hand ske genom bidragsgivning till organisationernas egen ulandsinformation och i övrigt via samarbete med massmedier, olika organisationer, institutioner och existerande kanaler för samhällsinformation.

l Den statliga u-landsinformationen bör vara beredd att med kort varsel l 7) redovisa bakgrund och omständigheter kring plötsligt aktualiserade problem ang. t. ex. katastrolbistånd. regimskiften och länderval. varvid olika åsikter och politiska ståndpunkter presenteras.

Folkrörelsernas roll och ansvar

8) Folkrörelsema har en vital betydelse för den politiska demokratin, opinionsbildningen och folkbildningen i vån land. Den statliga biståndsverksamheten och ett utvecklat internationellt samarbete förutsätter for Sveriges del att folkrörelsema även fortsättningsvis aktivt engagerar sig i hithörande frågor. Folkrörelserna spelar således en viktig roll i u-Iandsinformationen och har ett avgörande ansvar lör denna. 9) Innehållet i folkrörelsernas u-landsinfonnation bestäms av dem själva och bedrivs utifrån deras egna värderingar och mål.

Sanzverkan mellan staten och _folkrörelserna

10) Staten bör när organisationerna så begär tillhandahålla speciell information och dokumentation som underlag for organisationemas egen bearbetning. (Exempel: information och dokumentation om biståndsavtal, biståndsplanering och bistândsteknik, om statens samarbete med näringslivet, varubistånd, personalrekrytering, utvärderingsforsök etc.) ll) Information om den del av utvecklingssamarbetet som särskilt berör folkrörelsema bör utformas i samarbete med dessa.

Bilaga 3

I RIKTLINJER FOR SIDAa INFORMATIONSVERKSAMHET den 11 oktober 1985 att gälla tills vidare fastställda av SIDAs styrelse

(Nedanstående riktlinjer avser SIDAs egen informationsverkför u-landsinformation som samhet och ej den del av anslaget till studieförbund, fackliga och vissa andra organisalämnas tioner som generella bidrag.)

Allmän inriktning

l. SIDAs informationsarbete skall bedrivas långsiktigt och mångsidigt

av statsmakterna en attitydpåverkande infor- SIDA har givits mationsuppqift. Attityder formas i ett ständigt pågående mellan individ och samhälle. Därför måste SIDAs växelspel informationaverksamhet bedrivas i ett långsiktigt persoektiv. att effekter krävs ett tålmodigt För uppnå bestående och l samverkan med engagerade indiarbete via många kanaler och organisationer i det svenska samhället. vider, grupper

skall kännetecknas av saklighet och 2. SIDAs samlade informationsutbud

en strävan till allsidighet

Kravet på saklighet är betydelsefullt då SIDA-informationen som faktabas för alla övriga parter. För måste kunna tjäna debatt kan SIDA sprida och stödja och allsidig belysning information som utgår från olika synsätt.

3. SIDA skall visa öppenhet mot massmedier och allmänhet

och praktiska skäl talar för att myndig- Både principiella skall med sållad eller tillrättalagd inforheter inte gå ut allmänheten att få en mer positiv inmation för att förmå även SIDA. Sitt förtroende hos ställning till dem. Det gäller allmänheten tillvinner sig SIDA främst genom graden av pro-

fessionalitet med vilken verket sköter själva biståndet.

Infornmationens innehåll

4. Både u-lands- och biståndsinformation skall ingå i SIDAs informa-

tionsuppdrag

1977/78:ll3 är det dokument där statsmakterna Proposition Där senast uttryckt sin samlade syn på u-landsinformationen. att Målet för u-landsinformationen är att utveckla slås fast om och intresse för förhållanden av bemänniskors kunskaper för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget tydelse för internationella solidaritetspolitik fördjupas. Sveriges U-lands- och biståndsinformation skall ses som en integrerad Information om u-landsförhållanden är ofta en oundenhet. för förståelsen av biståndet och dess gänglig förutsättning villkor. Huruvida den innehållsliga tonvikten ligger på den delen beror i ena eller andra i hög grad på den situation vilken informationen förmedlas och den målgrupo den riktas till. 5IDAs totala informationsutbud skall ha sin tyngounkt vid direkta utvecklingssamarbete. Det svenska Sveriges utvecklingssamarbetet genom internationella organisationer

ingår också i SIDAs informationsuppdrag.

SHDF mörkonsekvent ge uttryck för övertygelsen att förhållandena

l & oå lång sikt kan förbättras

Uen svenska biståndspolitiken bygger på övertygelsen att fattigdomen kan bekämpas och rättvisare förhållanden inom och ellen länderna skapas. Att beskriva orsakssammanhang och vad Sam görs för att komma till rätta med tredje världens problem är en central uppgift för den statliga u-landsinformationen.

Större Vikt skall läggas vid biståndets resiltat i u-landsinformationen

SIDA ser det som en huvuduppgift för sin egen informations- Verksamhet att föra ut kunskap om biatåndets förutsättningar, inriktning, former - framför allt - resultat. och

Målgrupper och metoder

7. Den intresserade allmänheten är den viktigaste målgruppen

5(DAs begränsade resurser räcker inte för att nå hela svenska Folket med u-landsinformation. En begränsning är nödvändig. Huvudmålgruppen är “den intresserade allmänheten, d v s människor som på något sätt själva aktivt frågar efter information. Alltifrån att läsa en artikel i någon tidning eller se ett TV-program om u-landsfrågor, till att prenumerera på SIDA Rapport eller gå med l någon förening som arbetar med Solidaritetsarbete.

8. För att hå så många som möjligt bland den intresserade allmänheten vill SIDA stödja sig på s k vidareinformatörer med tillgång till skilda kanaler och medier

De för SIDA viktigaste grupperna av vidareinformatörer finns inom skolan, massmedierna, enskilda organisationer och kulturlivet.

5KDAs informationsarbete i skolan skall syfta till att göra det globala perspektivet till en naturlig del av all under- Visning, s k internationalisering.

SIDA skall ha en oresstjänst som förser massmedia med nyheter Om biståndet och arbetar med utbildning av journalister för att öka kunskaperna om biståndets roll och villkor.

SIDA skall samarbeta med och stödja enskilda organisationer För att via Förtroendevalda och tjänstemän nå medlemmarna med U*landsinformation.

SKDA skall stödja kulturell verksamhet i Sverige som rör tbedje världen. Kunskaper som förankras i en emotionell upplavelse t ex genom konstnärlig gestaltning blir erfarenhetsmåssigt mer bestående än torra fakta och kan också skapa Engagemang och intresse att söka ytterligare kunskap via whdra kanaler.

delarna av informationsarbetet avses förstärka De olika effektervarandra och på så sätt ge varaktiga

skall vara en Viktig del av 9. Utbildning av vidareinformatörer

informationsarbetet

spelar den I den process som föregår en attitydförändrlnq ofta Den bidrar personliga erfarenheten en avgörande roll. förstärka och förlänga ett rêdñn väckt engageockså till att resurser åt att utbilda mang. SIDA skall därför ägna stora tillfälle att vidareinformatörer, bl a genom att bereda dem i u-länder. efter qrundliga förberedelser göra studiebeêok

en fri debatt om utveck- 10. SIDA bör stimulera till och självständig

lings- och biståndsfrågor

är viktig för att vid- En vital och mångsidig u-landsdebatt

makthålla ett aktivt biståndsintresse.

en levande dialog, i vilken Informationaarbetet bör leda till skilda utgångspunkter och SIDA och utomstående deltar utifrån brett stipendie- och bisynsätt. SIDA kan bl a genom ett av vidateinformatörer möjligdragssystem ge olika kategorier skildra U-landsverklighet att utifrân egna utgångspunkter

heten och biståndet.

bör personliga kontakter användas så ll I SlDAs eget informationsarbete

långt resurserna medger

har visat att mUn*m0t-mun-metoden Kbmmunikationsforskningen metod för attitydpåverkan än t ex det är en effektivare därför i mån av resurser tillhandaskrivna ordet. SIDA skall och utbilda resurspersonef som kan stå till hålla föreläsare för och dialog med åhörarna. Tryekt förfogande föreläsningar är ett värdefullt komplement till den personliga information

kommunikationen.

bör styra produktion och utskick 12. Mottagarnas behov och efterfrågan

av informationsmaterial

förordas bl a av den statliga lnformationsdele- Detta synsätt Samordnad samhällsinformation (SOU gationen 1 dess betänkande

1984:68).

och distribueras enbart för att Information som produceras önskemål att informera är tillfredsställa myndighetens investering. om den inte svarar erfarenhetsmässigt en dålig behov hos mottagaren att bli informerad. mot ett

från u-länderna bör utnyttjas i infJrmati0nsarbetet 13- Personer

av u-lä1der har ofta större Människor med egen erfarenhet väcka intresse för livsvillkoren i möjligheter än andra att dessa länder. Det gäller särskilt u-ländegnas egna represeni skolor och tanter, som SIDA utnyttjar bl a som föreläsare

som skribenter i SIDA Rapport.

14. Informationen bör syfta till handlingsberedskap

Ett viktigt syfte med attitydpåverkan är att skapa handlingsberedskap hos informationsmottagaren. Den handlingsberedskap som SIDA eftersträvar spänner över ett brett spektrum, alltifrån att t ex i diskussioner med grannen stödja biståndets idé eller ge ekonomiskt stöd till någon organisations u-landsprojekt, till att direkt delta i informations- och u-landsarbete.

SIDA bör därför informera om de möjligheter som står till buds att i handling engagera sig för u-ländernas sak.

15. Kontinuerliga utvärderingar bör göras inom de olika verksamhetsgrenarna

Utvårderingar kan användas för att samla kvantitativa data och mäta effektiviteten i handgrepp och metoder inom en viss verksamhet. Utvärderingar i syfte att fastställa kvalitativa skillnader i effektivitet mellan olika verksamhetsgrenar kan göras, men endast till mycket höga kostnader.

i6. Informationsansvaret skall hela verket åvila

SIDAs informationsbyrå har under verksledningen och styrelsen huvudansvaret för verkets informationsarbete. Men alla tjänstemän har ett informationsansvar i sina dagliga kontakter med t ex näringslivet, andra myndigheter och organisationer etc. De skall också vara beredda att avsätta tid för särskilda informationsuppgifter, t ex muntlig medverkan vid kurser, konferenser, debatter och andra för 5IDAs informationsverksamhet viktiga tillfällen.

181 Bilaga 4 Mottagare av generella informationsbidrag budgetåren 1972/73 1980/81 1987/88 5 ii En 1 1 1.199 1.011 8.515

Folkbildningsförbundet . .

1 , 2_lQ1 1.215

Folkbildningsförbundet drag genom överföring direkt från SIDA.

** Av beloppet för 1972/73 (då SACO och SR fortfarande var separata organisationer) avsåg 22 tkr SACO och 10 tkr SR.

t?§:.:':'r:r.:.. * _,_›; KUHGL mo: 2

1988-054 7 å

i; .::-:;..-,.:.. .

Statens offentliga utredningar *1988

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningalagsstifmingen. A. Kortare vIntanA.

PPP!

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbmtt? A Kmskapwvutbring genom företagsutveckling. UD. Samerätt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. RS.

;:;§:swwsøw

Svaigeinfomlatiorl och kulturutbytc. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret Fö. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadmättslagen. Bo. Medborgarkommisshnerts rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO- inriktning och organisation. Ju. Reklamskanen. Fi.

5: Rapport av den parlamcntariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. 5 U-lands- och biståndsinformation. UD.

1988 Statensoffentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Medborgarkommissiorxens rapportom svenskvapenexport. [15]

Justitiedepartementet Sannex-ätt och samcting.[S] Frihet fran ansvar.[7] SÄPO-Säkerhetspoliseninriktning och organisation. [16] Rapportav denparlamentariskt:kommissionenmed anledningav mordetpåOlof Palme.[18]

Utrikesdepartementet KunskapsoverföringgenomRtretagsuiveckling.[4] Sverigeinformationoch kultursamarbete.[9] U-lands-och biståndsinformation.[19]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag.[8] Civil personali försvaret.[12]

Finansdepartementet Rätt adress.[10] Handelmedoptioneroch terminer.[13] Reklamskauen.[17]

Utbildningsdepartementet

öppenhetoch minne.[11]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översynav utlänningslagstifmingen.[l] Kortareväntan.[2] Arbetsolycka- olycka eller arbetsmiljöbrotnü]

Bostadsdepartementet

Översynav bosudszazuslagm. [14]

Industridepartementet _

Provningoch kontroll i internationellsamverkan.[6]

iQ3873“'

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10156-4 ISSN 0375-250X