U-landsinformation och internationell solidaritet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

U=||cu|ndp

_

cut

u n

n n fêø |r m

©

h

e

©

m I i:

IITé@.|F_|ñcc1I“éi|_©

||

ett

m I| n d|CI| nr utt

Betänkande av

biståndspolitiska utredningen

Süllüå

@

Statens offentliga utredningar

iág@

1977:73

?få

Utrikesdepartementet

U-landsinformation

och internationell

solidaritet

Betänkande av utredningen

tgiståndspolitiska

Stockholm 1977

Omslag Håkan Lindström Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-03744-0 ISSN 0375-2SOX Gotab, Malmö 1977

Rättelselapp till

U-landsinformation

Sidan 2

Anna Wieslander Teckningar Idé: Hera, Uppsala Allischen U-veckan 1977 Fotograf: Fotografen AB Tecknare EWK. Ewert Karlsson AlTschen Framtiden i våra händer

Sten D Bcllander Fotografier:

Collages på trycksaker och tidskrifter Bo Axelzon Utställningen “Nu går vi SIDA, U-Forum

Ragnar Fahlström Maria Herena med Aktiviteter för barn

SIDA, U-Forum Paul Rimmerfors Byläkare i den indiska byn Pattikalyana intervjuas under SlDA/Sö-seminarium Paul Rimmerfors Arbetslösa gruvarbetareilaOroya, Peru. samtalar med deltagare i SlDA/SÖ-seminarium

Sidan 143

6.8 i framtiden

Informationsanslaget

Anslaget för u-landsinformation har under 1970-talet vuxit från 2,5 miljoner kr. till närmare 16 miljoner kr.

Till statsrådet Ola Ullsten

Kungl. Majzt bemyndigade den 8 december 1972 chefen for utrikesdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppdrag att företa en utredning angáende Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2 februari 1973 såsom sakkunniga riksdagsledamöterna Torsten Nilsson (s) tillika ordförande, Åke Gustavsson (s), Knut Johansson (s), Sture Korpås (c), Anna-Lisa Lewén-Eliasson (s), Bertil Måbrink (vpk), Anna-Lisa Nilsson (c), Per Petersson (m), David Wirrnark (fp) och Bertil Zachrisson (s). Den 3 november 1973 entledigades Zachrisson på egen begäran från sitt uppdrag och ersattes av riksdagsledamoten Georg Andersson (s). Den 11 november 1976 entledigades Torsten Nilsson på egen begäran från sitt uppdrag. Till ny ordförande utsågs Sture Korpås. Den 21 april avgav de sakkunniga, som antagit namnet biståndspolitiska utredningen, huvudbetänkandet Sveriges samarbete med u-Iänderna (SOU 1977:13). I ett kommande betänkande avsåg utredningen behandla frågor rörande u-landsinformation och biståndsförvaltningens organisation. I tilläggsdirektiv daterade den 12 maj 1977 preciserades utredningens upp-

drag Arbetet med informationsfrågoma borde redovisas i ett särskilt be-

tänkande före den 1 november 1977. Utredningen, som då hade nio ledamöter, borde kompletteras med ytterligare två ledamöter. I sitt arbete med förvaltningsfrågoma borde utredningen på lämpligt sätt knyta företrädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig. I maj 1977 kallades ytterligare två sakkunniga samt två experter till utredningen. Fr. o. m. den 16 maj 1977 förordnades rektor Olle Engström (fp) och riksdagsledamoten Bo Siegbahn (m) som sakkunniga samt generaldirektören i SIDA Ernst Michanek och departementsrådet i utrikesdepartementet Thord Palmlund som experter. Som personalrepresentant, med

ställning som expert, förordnades byrâdirektören i SIDA Brita Östberg

fr. o.m. den 1 juli 1977. Avdelningsdirektören Börje Ljunggren, biträdande sekreterare i utredningen, förordnades den 31 maj 1977 som sekreterare. Till biträdande sekreterare fr. o. m. den 1 september 1977 förordnades avdelningsdirektören Dag Ehrenpreis. I föreliggande betänkande U-landsinformation och internationell solidaritet behandlas den statliga och statligt finansierade u-landsinformationens fram- 1 m1 Tilläggsdirektiven växt och utbyggnad under 1970-talet. Avslutningsvis redovisas de förslag utredningen bifogas till principer och riktlinjer som utredningen vill framföra. Utredningen har (bil. l).

under arbetets gång anordnat ett stort antal sammanträden med företrädare för myndigheter och organisationer som arbetar med u-landsinformation. SIDA:s materialproduktion har sakgranskats journalistiskt och pedagogiskt. U-landsintresserade journalister har beretts tillfälle att framföra synpunkter. Reservation har avgivits av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Johansson, Anna Lisa Lewén-Elisasson samt Bertil Måbrink avseende det generella bidragssystemets utvidgning samt av Per Petersson och Bo Siegbahn avseende SIDA:s roll i u-landsinformationen och SIDA:s egen informationsverksamhet, principerna För Fördelning av generella bidrag, ulandsinformationens saklighet samt informationsanslaget i framtiden. Särskilt yttrande har avgivits av Bertil Måbrink avseende organisationerna och u-landsfrågorna.

Stockholm den 1 december 1977

Sture Korpâs

Georg Andersson Olle Engström Åke Gustavsson

Knut Johansson Anna Lisa Lewén- Bertil Mâbrink Eliasson

Anna -Lisa Nilsson Per Petersson Bo Siegbahn

David Wirmark

/Börje Ljunggren Dag Ehrenpreis

Innehåll

1 Den statligt finansierade u-Iandsinformatianens framväxr 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 l %-målet och informationsverksamhetens mål och form

2 SIDA :s fvraârsplan_ för 1971 / 72-74/ 75 - decentralisering till folkrörel-

2.2 U-landsinfonnationens mål och SIDA:s roll . . 16 2.3 U-landsopinionen och den ekonomiska och sociala situationen 17 2.4 Folkrörelsema i centrum . . . . 19 2.5 SIDA:s egen informationsverksamhet . 22 2.6 Fyraårsplanens mottagande . 25 2.7 Kritik av fyraårsplanen 26

3 Huvuddragen i informationsverlcsamhetens utveckling sedan 1972 31 ›«.. 3.1 Inledning . . . . . . . . . 31 3.2 Anslagsutvecklingen 1972/73-77/78 31

«,..».:.__..ne:«.»...-».n.«›

3.3 Beredningen för u-landsinformation . . . . . . 33 3.4 SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer 36 3.5 Riksdagens revisorers kritik av informationsverksamheten . 38 = 3.6 U-landsopinionen i Sverige . . 43 3.6.1 Opinionsundersökningar . . . . . . 43 3.6.2 Inforrnationsklyftor på u-landsområdet 50 3.6.3 Qrganisationerna och u-landsfrågoma 55 3.7 U-landsinformation i internationellt perspektiv 57

4 Folkrörelsernas och övriga organisarioners u-landsinformation . 63

4.2 Fyraårsplanens inriktning av studieförbundens och löntagarorganisationernas informationsverksamhet 65 4.3 Studieförbundens u-landsinformation . 67 4.3.1 Bidragssystemet och bidragsutvecklingen 67 4.3.2 Verksamhetsforrner och erfarenheter . 70 4.3.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 70 4.3.2.2 Studieförbundens målbeskrivningar . . . . 71 4.3.2.3 U-landsinformationsbidragens fördelning på ulandsresor, materialproduktion etc. 74

4.3.2.4 Delegeringssträvanden och samarbete . . . 78 4.3.2.5 Studiecirkelverksamheten . . . . . . . . 79 4.3.2.6 Föreläsningar, kurser, konferenser och seminarier, lokala informationsmöten, utställningar etc. . . . . . . . . . . . . . . . . 81 4.4 Löntagarorganisationernas u-landsinforrnation . . . . . . 83 4.4.1 Bidragssystemet och bidragsutvecklingen . . . . . 83 4.4.2 Verksamhet och erfarenheter . . . . . . . 84

4.5 Övriga enskilda organisationers u-landsinformation: bidrag

efter ansökan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 4.6 SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer . . . 95

5 SIDA :s egen . . . . . . . . . . . 103

informationsverksamhet

5.1 Informationsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . 103 5.2 Anslagsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . l03 5.3 Informationsbyråns organisation och arbetsformer . . . . 104 5.4 Samarbetet med massmedia . . . . . . . . . . . . 107 5.5 . . . . . . . . . . . . . . . 112 Materialproduktionen 5.6 Upplysningstjänst, utställningar m. m. . . . . . . . . . 116 5.7 från SIDA . . . . . . . . . . . . . . . . 118 Rapport 5.8 Samarbetet med utbildningsväsend . . . . . . . . . 120 5.9 och resultatvärdering . . . . . . . . . . . 127 Planering

6 och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . 131

Överväganden

6.1 Målen for u-landsinforrnationen . . . . . . . . . . . 131 6.2 och informationsutbudet . . . . . . . 133 U-landsopinionen 6.3 SIDA:s roll i u-landsinformationen-pluralism och samord- . . . . . . . . . . . . . . . . 134 ningsbehov 6.4 Folkrörelsernas u-landsinformation 136 och övriga organisationers 6.4.1 Folkrörelseinriktningen . . . . . . . . . . . . 136 6.4.2 Bidragssystemets vidareutveckling . . . . . . . . 138 6.5 SIDA:s egen informationsverksamhet . . . . . . . . . 140 6.6 Saklighet och profilering . . . . . . . . . . . . . . 142 6.7 Utvärderingar och förnyelse . . . . . . . . . . . . 143 6.8 Informationsanslaget i framtiden . . . . . . . . . . . 143

Reservationer l. Reservation av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Johansson och Anna Lisa Lewén-Eliasson avseende kapitel 6

överväganden och förslag avsnitt 6.4.2 Det generella bidrags-

vidareutveckling . . . . . . . . . . . . 145 systemets

2. Reservation av Bertil Måbrink avseende kapitel 6 Övervägan-

den och forslag avsnitt 6.4.2 Det generella bidragssystemets vidareutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 3. Reservation av Per Petersson och Bo Siegbahn avseende kapitel

6 överväganden och förslag avsnitt 6.3 SIDA:s roll i u-lands-

informationen och 6.5 S1DA:s egen informationsverksamhet, avsnitt 6.4.1 Folkrörelseinriktningen, 6.6 Saklighet och proñlering samt 6.8 Informationsanslaget i framtiden

Särskilt yttrande 1. Särskilt yttrande av Bertil Måbrink avseende kapitel 3 Huvuddragen i informationsverksamhetens utveckling sedan 1972 avsnitt 3.6.3 Organisationerna och u-landsfrågorna. 153

Bilaga 1 Tilläggsdirektiv . . . . . . . . . . . . . 155 Bilaga 2 Föreskrifter för beredningen för u-landsinformation 157 Bilaga 3 Beredningensñr u-landsinformation synpunkter på den statliga u-landsinformationen och statens samarbete med folkrö relserna . . . . . . . . . . . . . 159 Bilaga 4 Studie/örbundens medlemsorganisationer . . . . . 163 Bilaga 5 Utgifter för informationsverksamheten 1965 /66-76/ 7 7 171 Bilaga 6 Bidrag till studieförbund, löntagarorganisationer och övriga organisationer samt samarbete med enskilda organisationer 1972/73-1977/78 . . . . . . . . . . . 173 Bilaga 7 Organisationer som erhållit bidrag efter ansökan under budgetåren 1972/73-1976/77 . . . . . . . . . . . . 177 8 - Bilaga Bidrag efter ansökan vid de senaste bidragstillfållena organisationer/ injbrmationsprojekt/ belopp . . . . . . . . 187 Bilaga 9 SIDA :s informationssamarbete med enskilda organisationer 1972/73-77/78 . . . . . . . . 193 Bilaga 10 SlDAss informationsbyrås materialproduktion 195 Bilaga 11 Utställningar i SlDArs U-Forum 1972-1977 . 205

Bilaga 12 Tidskriften Rapport från SIDA 209

Figur 2.1 Fyraârsplanens kostnader fördelade på olika verksamhetsområden . . . . . . . . . . . . . 22 Figur 5.1 Informationsbyråns organisation och bemanning . . . . 106

Tabell 1.1 SIDA:s informationsbudget för 1970/71 14 Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen under 1970-talet . . 32 Tabell 3.2 Opinionens inställning till biståndsanslaget . . . . . 45 Tabell 3.3 Den önskade procentuella fördelningen av inkomstökningen 1975-1980 i olika socialgrupper (Sifo-undersökning) . 48 Tabell 4.1 Bidrag till och samarbete med enskilda organisationer 64 Tabell 4.2 Bidrag till studieförbunden budgetåret 1972/73 . 68

Tabell 4.3 Bidrag till studiejörbunden budgetåren 1975/ 76 och I 976/ 77. 70

74 Tabell 4.4 Studieförbundens användning av bidragen Tabell 75 4.5 Studieförbundens u-landsresor . . . . . . . . . Tabell 80 4.6 Studiejörbundens studiecirklar i internationella ämnen Tabell 83 4.7 Bidrag till löntagarorganisationerna 1972/73-1977/ 78 Tabell 4.8 Bidrag efter ansökan - översiktlig bild . . . . . . 91

Tabell 4.9 SIDA :s informationssamarbete med enskilda organisationer.

1972/73-1977/78 . . . . . . . . . . 97

Tabell 5.1 SIDA :s egen informationsverksamhet 1972/ 73-1977/ 78 104

1 Den finansierade

statligt

u-landsinformationens framväxt

1.1 Inledning

Ända sedan början av 1950-talet har en kontinuerlig upplysningsverksamhet om u-länderna förekommit i Sverige. Det svenska biståndet hade ursprungligen opinionsbildning hemma som ett huvudsyfte och hela organisations-Sverige engagerade sig i detta arbete inom ramen för den 1952 tillskapade Centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder, kallad CK En gynnsam svensk opinion skulle främst komma de multilaterala programmen till del. Under en tioårsperiod bedrev CK i samarbete med folkrörelser och riks- organisationer ungdomsorganisationerna, fackföreningsrörelsen, arbetsgivarna, kvinnoorganisationerna, kooperationen, hjälporganisationerna, missionen m. il. - ett upplysningsarbete i form av kurser, föredrag, artiklar och bulletiner. Informationsverksamhet utgjorde ett centralt inslag i de stora insamlingarna Sverige Hjälper, Utan Gränser m. fl. Härigenom tog, som SIDA:s generaldirektör betonat, ”folkrörelserna och de stora organisationerna . . . initiativ till det svenska engagemanget i bistånd till u-länderna”.2 Den första Sverige Hjälper-insamlingen organiserades 1955. Betydande belopp insamlades, men ”det viktigaste resultatet var dock att press, radio, skolor och biografkedjor medverkade helhjärtat och hjälpte till att sprida CK:s budskap om solidaritet med de fattiga f0lken”.3 1961 ordnades en andra Sverige Hjälper-insamling. Insamlingskostnadema täcktes genom särskilda bidrag från LO, TCO, SAF och KF. KFzs insamling ”Utan Gränser”, som var ett annat initiativ med stor genomslagskraft, startades 1958. Missionen hade redan länge bedrivit verksamhet i u-länder. Dess liksom Röda korsets och andra hjälporganisationers arbete betydde hela tiden myc- Framställningen nedan ket för opinionsbildningen. bygger på Sixten Heppl SIDA:s första försöksprogram för den statligt finansierade informa- lings PM Den svenska tionsverksamheten (1968) beskrevs detta tidiga informationsarbete sålunda: u-hjâlpens tidiga historia (1973). ”Detta arbete utförs decentraliserat inom det stora flertalet av enskilda organisationer och folkrörelser och når från centrala riksförbund i stor utsträckning ut i regionala 2Ur remissvar på Riksreoch lokala föreningar. Man kan tala om en rationell folkbildningsuppgift. Politiska visionsverkets Granskning av SIDA :s informationspartier deltar i arbetet med upplysningskampanjer. som siktar till ökade kunskaper verksamhet (1972). om u-landsproblemen. Pressens och radions roll är av utomordentlig betydelse för nyhets- och åsiktsförmedling. Heppling.

U-Iandsinformationens framväxt

:OLKRSQELSRMA Töé-

lNlÅTlvel TILL Den SVGNSKA

êlswâuøer

Också inom den helstatliga Nämnden för internationellt bistånd (NIB) som årsskiftet 1961-62 ersatte CK, uppfattades informationsarbetet som en huvuduppgift. Nämndens informationsavdelning borde vara en ”ideologisk kraftkälla”, organisatoriskt jämställd med övriga tre huvudenheter (prop. nr 174, 1961). Så sent som 1967-68, SIDA:s tredje verksamhetsår, var dock den statligt finansierade u-landsinformationen, finansiellt sett, av relativt ringa omfattning (235 000 kr budgetåret 1967/68). Det året lades grunden för dagens omfattande u-landsinformation i Sverige, samtidigt som - och som en följd av att - 1 %-planen antogs. I 1965 års instruktion för SIDA (Kungl Maj:ts instruktion nr 666, 1965) gavs styrelsen ett brett definierat informationsuppdrag. Det ålåg styrelsen ”att sprida upplysning om biståndsverksamheten och i samband därmed om de underutvecklade ländernas och områdenas problem.” Instruktionen rymde båda de mål för informationsverksamheten - ökad förståelse för biståndsverksamheten och fördjupade kunskaper om u-länderna - som angavs av statsmakterna då 1 %-planen beslutades. Dä instruktionen år 1973 reviderades förstärktes betoningen av det u-landscentrerade målet. Det ålåg styrelsen särskilt att:

“sprida upplysning om utvecklingen i utvecklingsländerna och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas roll i denna utveckling samt om Sveriges insatser för 4 SFS 1973-687. att bidra till ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder.”

U-Iandsinformationens framväxt 11

1.2 l %-målet och inforrnationsverksamhetens mål

och former

Propositionen nr 101 år 1968, i vilken det föreslogs att det statliga utvecklingsbiståndet skulle planeras med sikte på att biståndsanslaget budgetåret 1974/75 skulle motsvara l % av bruttonationalprodukten, utgör också ett centralt dokument för den statligt finansierade u-landsinformationen. Utrikesministern förklarade i propositionen att l %-målet skulle kräva en stor informationsinsats:

I samband med den nu förestående utbyggnaden av det svenska biståndsprogrammet kommer betydande anspråk att ställas på SlDA:s informationsverksamhet. Det kommer att finnas behov av fyllig information om användningen av de finansiella och personella resurser som Sverige direkt och genom internationella organisationer ställer till förfogande för utvecklingssamarbete. SlDA:s medverkan kommer i ökande utsträckning att påkallas för information om de länder och folk, som vån bistånd avser. lnformationsverksamhet behövs för att vidmakthålla och stärka allmänhetens intresse och stöd för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna.

Ett nära samband ansågs föreligga mellan informationsverksamheten och utbildningen och rekryteringen av experter. En intensifiering av den allmänna informationsverksamheten utgjorde, menade utrikesministern, en av förutsättningarna för den av SIDA beräknade ökningen av expertrekryteringen. I sin anslagsframställning för 1968/69 hade SIDA begärt 350000 kr for inforrnationsverksamhet. Detta belopp fann utrikesministern otillräckligt med tanke på det föreslagna biståndsprogrammet. Från SIDA begärdes ett mera ambitiöst förslag varpå styrelsen återkom med begäran om totalt 600 000 kr for ”en betydande ökning av produktionen av de slag av informationsmaterial som främst begärs av skolor, intresseorganisationer och massmedia samt en intensivare infonnationsverksamhet. (Prop. 101, 1968) Statsutskottet, som redan vid riksdagarna 1966 och 1967 uttalat sitt intresse för en förstärkt informationsverksamhet om u-ländemas och biståndsverksamhetens villkor”, underströk i sitt utlåtande (nr 1968:128) de i propositionen anförda kraven på en aktiv informationsverksamhet genom att betona behovet av ”en plan för en vidgad informationsverksamhet kring uländernas problem.” Man konstaterade att olika undersökningar visat: ”att det alltjämt inom breda folklager . . . dröjer kvar åtskilligt av bristande kunskaper och missuppfattningar om - eller likgiltighet inför - u-ländemas utvecklingsproblem och om biståndsverksamhetens innehåll, syften och betingelser. En ökad, snabb, mångsidig, objektiv och intresseväckande informationsverksamhet på detta område har därför en utomordentligt viktig funktion att fylla, och statens ansvar i detta sammanhang består inte minst i att ställa lämpligt informationsunderlag till förfogande för den fria debatten och opinionsbildningen.

Att SIDA skulle svara för statens medverkan i informationsverksamheten ifrågasattes inte. Utskottet fann det dock nödvändigt att betona att SlDA:s inforrnationsverksamhet ”på ett värdefullt sätt kompletterats och stötts av många enskilda organisationer, exempelvis av folkrörelsema, de politiska organisationerna och missionen, och av såväl fasta som fria medarbetare i press, radio, television, etc.” Utskottet såg som angeläget att samarbetet

12 U-Iandsinformationens framväxt

mellan SIDA och dessa organisationer och dessa individer utvecklades: Det är angeläget att den direkta och indirekta samverkan på opinionsbildningens och upplysningsverksamhetens område som finns mellan dessa frivilliga organisationer och personer å ena sidan och SIDA å den andra fortsätter och att den ytterligare breddas och fördjupas.” I statsutskottets utlåtande angavs också två övergripande mål för informationsverksamheten, ett mera ”biståndscentrerat” och ett mera “u-landscentrerat, nämligen

att skapa större förståelse och vidgat engagemang for den offentliga biståndsverksamheten (här inkluderas även det rekryteringsfrämjande syftet), samt att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation.

Statsutskottets utlåtande, som alltjämt utgör statsmakternas mest allmänna definition av informationsverksamhetens mål, gavs en vid, u-landscentrerad tolkning i det program för budgetåret 1969/70 - karakteriserat som ”ett inledande försöksprogram i en framtida alltmer vidgad informationsverksamhet” - som SIDA framlade hösten 1968, som svar på utskottets begäran om en långtidsplan: ”Informationen om u-Iand och bistånd kan även ses som en del av den allmänna utvecklings- och folkbildningsuppgift som skall göra det svenska samhället bättre anpassat för en värld där de internationella kontakterna och samarbetsrelationema blir allt viktigare . . . Målet för informationen om u-länderna bör vara att hos medborgarna skapa en mer realistisk - mindre nationellt begränsad - verklighetsuppfattning. Med ett utplånande av skiljaktigheter mellan individens egen, subjektiva världsbild och den verklighet vi i dag lever i bör följa en ökad insikt om de behov av förändringar som finns i ett världssamhälle som till stora delar präglas av svält. sjukdom och okunnighet. Statens medverkan i en vidgad informationsverksamhet kring u-ländernas problem borde, menade SIDA, inriktas på ”att aktivt bidraga med underlag för en allsidig debatt samt att verka för en samordning av. stimulera och mobilisera en vidgad upplysning och opinionsutbildning om uländernas situation. Det senare begreppet bör ses i dess vidaste bemärkelse innefattande politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter med avseende på såväl förhållandena inom respektive u-land som på dess relationer till i-Iänder och andra u-länder.

För att ”skapa förståelse och vidgat engagemang för den offentliga ”biståndsverksamheten” (statsutskottet 1968:128), räckte det inte, betonade SIDA, att enbart redovisa fakta: ”Det är väsentligt att stimulera en information som vid sidan av enskilda fakta även redovisar tolkningar av dessa och klargör utvecklingsprocessens och biståndsverksamhetens komplicerade natur och vår begränsade kunskap i dessa frågor. En ökad insikt om vår omvärld blir meningsfylld först då den leder till handling. varför möjligheterna till positiva förändringar genom biståndsverksamhet bör uppmärksammas i informationsverksamheten.”

Vid sidan av de aktiva inforrnationsåtgärderna fanns uppgiften att ”till-

U-landsinformationens framväxt 13

fredsszälla ett växande behov av ”service”, växande förväntningar om statliga informationstjänster av alla slag.” De växande anspråken från allmänhet, organisationer, massmedia, universitet och andra myndigheter utgjorde ”ytterligare ett motiv för en utbyggnad av resurserna för statens information på u-landsområdet. SIDA:s rolltolkning erhöll statsmakternas stöd. I statsutskottets utlåtande nr 84 år 1970 förklarades vad gäller informationsverksamheten om u-ländernas villkor att denna “inte minst” bör syfta till att hos allmänheten öka förståelsen för dessa länders sociala och kulturella förhållanden lika väl som deras ekonomiska villkor och förutsättningar. Man bör, på j olika vägar öka möjligheterna för den breda allmänheten att på ett konkret sätt uppleva u-ländernas verklighet. Genom de kraftigt ökade resurser, som de senaste åren ställts till SIDA:s förfogande för informationsverksamhet och som i betydande utsträckning bedrivs i samarbete med enskilda organisationer, folkrörelser, utbildningsväsende, press, radio och television, ökar även förutsättningarna för att u-landsinformationen skall ta sig alltmer levande och instruktiva former. t. I sin verksamhetsberättelse för 1968/69 säger SIDA att budgetåret 1968/69 kan ”sägas representera en vändpunkt i den eftersträvade utvecklingen från en i huvudsak passiv till en vidgad, övervägande aktiv information”. SIDA:s snabbt växande informationsbudget - 1,7 mkr anvisades för 1969/70 och för 1970/ 71 beräknades 2,5 mkr - gjorde det inte bara möjligt för verkets inforrnationsbyrå att utvidga tidigare pågående aktiviteter 4 utan också att pröva nya slag av informationsåtgärder. Olika SIDA-publikationer - bl. a. foldrar om alfabetisering och familjeplanering - kunde ges ut i större upplagor, tidskriften Rapport introduceras och filmer om näringsforskning i Etiopien, om Fredskåren, om Vattenförsörjning i Tanzania och om familjeplanering framställas. Kursverksamheten för olika lärar- och elevkategorier och för representanter för folkrörelserna kunde utvidgas och i ökad utsträckning förläggas till u-länder. I samarbete med Skolöverstyrelsen arrangerades u-landskurser för fortbildningskonsulenter och metodiklektorer i syfte att få fram material till lärarnas fortbildning. För ledare inom regionala FN-föreningar anordnades i samarbete med Svenska FN-förbundet en liknande kursresa. Representanter för Statens ungdomsorganisationers landsråd SUL inbjöds att medfölja till Sydasien på en resa som företogs av medlemmarna av riskdagens statsutskott. En al fabetiseringsutställning framställdes i samarbete med svenska UNESCO-rådet. Samarbetet med enskilda organisationer utvidgades i enlighet med statsmakternas intentioner till att omfatta bidrag till dessa för deras egen informationsverksamhet (1969/ 70 fördelades 300 000 kr på 35 bidrag) - och därmed lades den andra grundstenen för dagens informationsverksamhet. Ett stipendieprogram för författare och journalister introducerades. Budgetåret 1970/ 71 fördelade sig informationsbyråns budget på följande sätt:

14 U-landsinformationens framväxt Tabell 1.1 SIDA:s informationsbudget för 1970/71 (kr) Budget Basinformation

Högre utbildning och forskning

Press, radio, TV, övriga kulturella och kommersiella producenter

skolväsendet, forskningen, enskilda organisationer samt press, radio och TV hade identifierats som “målgrupper” och flertalet av dagens informationsformer - tidskriften utställningarna, stimaterialproduktion, Rapport, och till folkrörelserna pendieprogrammen, kursverksamheten bidragen hade funnit eller börjat finna sin form. Det dröjde dock till september 1971, då SIDA framlade den av statsmakterna begärda långtidsplanen innan informationsverksamheten fick dagens starka tonvikt på folkrörelserna. Genom SIDA:s fyraårsplan lades grunden för 1970-talets flerdubbling av informationsanslaget. I väntan på planen var statsmakterna inte beredda att höja medelsanvisningen mer än nominellt. Anslaget för 1971/72 var bara 250 000 kr större än 1970/ 71 års anslag, trots att styrelsen begärt en ökning från 2,5 mkr till 4,0 mkr.

2 SIDA:s för 1971/72-74/75

fyraårsplan

- till folkrörelserna

decentralisering

2.1 Inledning

Den av statsmakterna begärda fyraårsplanen för SIDA:s informationsverksamhet avsågs omfatta budgetåren 197l/72-74/ 75, dvs. sträcka sig till och med det budgetår under vilket l %-målet skulle uppnås. Planen skulle framlagts samtidigt med anslagsframställningen för 1971/72 (aug. 1970) men enligt styrelsens bedömning fanns vid den tidpunkten ”ännu inte tillräckligt underlag från de senaste årens ökade informationsverksamhet for en så pass omfattande framtidsplanering som det här var frågan om.” Trots att planen kom ett år senare än statsmakterna begärt valde styrelsen att hålla fast vid den ursprungligen avsedda perioden ”för att inte annars ta med ett år som ligger efter det för I %-mâlet fastställda slutåret.” Planen innefattade därför egentligen bara tre år. Styrelsen valde dock att kalla den en fyraårsplan bl. a. utifrån den motiveringen att det nu löpande budgetåret (1971/72) utnyttjas som ett år för detaljplanering av verksamheten under de därpå följande tre åren.” Fyraårsplanen var ett omfattande dokument, men karaktäriserades ändå som en skiss. För åren bortom petitaåret - 1973/74 och 1974/75 - angavs endast preliminära belopp. Med ledning av de erfarenheter som vunnes av verksamheten under 1971/72 och av inte minst de diskussioner, som styrelsen under året avsåg föra med löntagarorganisationernas och övriga folkrörelser rörande u-landsinformation avsåg styrelsen att i samband med anslagsframställningen för 1973/74 ”ta definitiv ställning till informationsverksamhetens fortsatta bedrivande och omfattning.” SIDA var redan en av de statliga myndigheter, som hade den mest omfattande informationsverksamheten. Att så var fallet torde, menade styrelsen, ”sammanhänga med att den verksamhet, som SIDA har att förklara motiven och innehållet i, bedrivs långt utanför landets gränser, och att den övervägande delen av medborgarna som en följd härav har små möjligheter att själva se resultaten av och bilda sig en uppfattning om gjorda insatser. Rätten till information - som i sin tur skall möjliggöra kommunikation - är lika självfallen här som på områden där den enskilde medborgaren har personliga rättigheter att bevaka och skyldigheter att fullgöra.” i I l Viljan att motsvara riksdagens krav på bättre samhällsinformation hade

i liksom FN-strategin för ”det andra utvecklingsårtiondet” DD2, med dess

l

16 SIDA.s jyraârsplan . . .

betoning av ”mobilisering av den allmänna opinionen”, spelat stor roll. ”Behovet av att i den allmänna opinionen bättre förankra l %-planen” hade dock varit den viktigaste faktorn vid utarbetandet av planen. ”Det må räcka”, påpekade styrelsen, att hänvisa till den oro, som försports i den allmänna debatten rörande vår förmåga att nå l %-målet inom den fastställda tidsramen.” Styrelsen fann det vara helt i överensstämmelse med den anda som präglat 1971 års riksdagsdebatt när den begärde kraftigt ökade resurser under de kommande åren för en informationsverksamhet, som i första hand bör bedrivas inom och genom de stora folkrörelserna.” För fyraårsperioden beräknades snabbt växande utgifter. En omedelbar anslagsfördubbling föreslogs och under den period som planen omfattade skulle beloppen i det närmare femdubblas (mkr): 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 2,75 6.50 10,15 13,10

Cirka en halv procent av det totala - växande - biståndsanslaget (1 250 mkr 1972/73) skulle därmed komma att användas för infonnationsverksamhet.

2.2 U-landsinformationens mål och SIDA:s roll

I ett inledande avsnitt i planen om informarionsverksamhetens mål och in-

nehåll konstaterade styrelsen att riksdagen angivit dels ett biståndscentrerat” mål, dels ett mer u-landscentrerat.” Ett nära samband fanns mellan de båda, menade styrelsen. Någon motsättning behövde det inte bli fråga om. Fick biståndsinformationen ordentlig förankring i u-landsinformationen kunde man inte längre dra någon riktig gräns mellan de båda informationstyperna, och de båda målen förenades utan svårighet:

“Det nära sambandet mellan biståndsinfonnation och u-landsinfonnation framgår inte minst när man ser på behovet att konkretisera u-landsverkligheten för svensk publik. Information kring svenska biståndsinsatser blir en naturlig väg att långa intresset och att leda intresset i riktning mot u-ländernas problem. Men för att detta skall lyckas fordras att biståndsinsatserna presenteras och behandlas som vad de är, nämligen bidrag till u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och inte isolerade insatser med ett självständigt liv (“Svenska projekt i u-land“). När biståndsinformationen får en sådan inriktning och förankring i u-landssituationen - vilket blivit möjligt i och med att biståndet verkligen har integrerats i u-ländernas utvecklingsarbete - kan man inte längre dra någon gräns mellan de båda informationstyperna, och de båda målen förenas utan svårighet”. till det ovan citerade (sid 12) målavsnittet i SIDA:s första Med hänvisning informationsplan gör styrelsen bedömningen att det alltjämt är:

“väsentligt att ge det övergripande målet för informationen denna vida och u-landscentrerade innebörd. Det är även viktigt att göra informationen problemorienterad. Förståelse för u-ländernas situation, deras problem och utvecklingsansträngningar samt deras relationer till industriländerna utgör en förutsättning för förståelse av utvecklingssamarbetet, dess karaktär och problem. Med u-landsinformationen som bakgrund kommer biståndsinformationen in i ett realistiskt sammanhang och får

SIDA:s jjvaârsplan . . . 17

rimliga proportioner. l denna mening har det u-landscentrerade målet en primär betydelse i informationsarbetet.” Undersökningar av den svenska opinionen i u-lands- och biståndsfrågor gav, nenade styrelsen, stöd för en sådan slutsats. För att övervinna det motstånd mot infonnationen som tycktes finnas måste verksamheten ges en ambitiös målsättning och långsiktig inriktning:

“SIDA:s arbete blir ett element i det svenska samhällets internationalisering och nyorientering för den värld vi skall leva i 1980, 1990 och 2000.” De ol:ka avsnitten i fyraårsplanen präglades av “en genomgående strävan att integrera den biståndsinriktade informationen i en vidare u-landsinriktad information och att ständigt hålla det stora u-landscentrerade målet i sikte.” SIDA hade en nyckelroll genom sin erfarenhet och kontakt med u-landsproblemen, men SIDA:s roll var en av flera: Andra roller spelas av skolan, universiteten, massmedia, organisationerna och inte minst familjerna, där den grundläggande attitydpåverkan äger rum. De långsiktiga riktlinjerna blir orealistiska utan stöd av många andra statliga viljeyttringar och av initiativ och planmässiga insatser av organisationer och enskilda.

--.

...av w 2.3 och den ekonomiska och sociala U-landsopinionen

mo» situationen

i › Kunskapen om den svenska u-Iandsopinionen var fortfarande ganska ofullständig. Den hade dock förbättrats avsevärt sedan statsutskottet gjorde sin ovan citerade bedömningen (sid. 11) genom den undersökning som gjordes 1968 av Stig Lindholm och som 1970 publicerats i avhandlingen U-landsbilden. Lindholm presenterade åtta generella slutsatser: D “allmänna opinionens kunskap om och intresse for u-länder, u-hjälp och närliggande frågor är låg. D ”u-länderna och deras problem uppfattas som avlägsna och endast i ringa utsträckning en del av det som i djupare mening angår oss.” D ”attitydema till u-länder och u-hjälp präglas av inkonsistens”. D ”trots den låga kunskapen och det ringa engagemanget omfattas u-länderna av många med en viss allmän välvilja. Solidaritet med andra människor anses av de flesta vara det viktigaste motivet för u-hjälp.” D ”denna välvilja och solidaritet synes av resultaten mera bygga på en vag allmän känsla av medmänsklighet än på kunskap om och analys av situationen. Man kan därför ställa sig skeptisk till solidaritetens hållbarhet i situationer, där mera kännbara uppoffringar krävs.” D kunskapen om u-länder, intresset för och positiviteten till problemen samvarierar med olika bakgrundsvariabler av såväl socioekonomisk som psykologisk karaktär. Intresset och positiviteten ökar kraftigt med stigande kunskap om u-landsförhållanden och u-hjälpsfrågor, men avtar ju mera maktlös man känner sig inför skeendena i världen och den egna livssituationen.” D ”yngre människor har i allmänhet en positivare inställning än äldre. Tonåringar (15-19 år) har dock jämsides med personer över 60 år den lägsta kunskapen. Detta drar skolans nuvarande effektivitet som kunskapsformedlare i u-landsfrågor i tvivelsmål.

18 SIDA.-s jjzraársplan . . . sou 1977:73

El ”sammanfattar man intrycken av resultaten från denna undersökning och jämför dem med utbudet av information om u-länder i olika slag av massmedia är kontrasterna slående. Mycket information finns att hämta men ytterst lite hämtas. Människans planeringshorisont måste vidgas, betonade Lindholm. Villkoren för att så skulle kunna ske var starkt beroende av medvetande i meningen förmåga att uppfatta sammanhang i omgivningen och hos oss själva, och - inte minst viktigt - vår egen relation till omgivningen. Planeringshorisonten samvarierade med såväl yttre faktorer, chanserna att agera och inte bara reagera, som med upplevelsen av maktlöshet. Massmedia, inklusive skolan, tycktes fungera dåligt som spridare av ulandsinformation: ”många massmedier sänder information, men de är sändare utan mottagare. För Lindholm framstod det som en illusion att hoppas att enbart etermedia och press inom rimlig tid skulle vidga planeringshorisonten. Syftet med informationen avgjorde vad som återstod att göra. Ville vi endast:

på kortast möjliga tid höja u-hjälpens kvalitet - via frivillig insamlingsverksamhet eller genom medborgarnas tysta accepterande av snabbt stigande biståndsanslag är det sannolikt att vi med hjälp av redan existerande informationskanaler kan väcka ännu några sovande samveten eller söva vaknande protester. Färg-TV ger medlidandet nya dimensioner. Vill vi sakligt, och utan att vädja till allmosekänslor och allmän välgörenhetsanda, minska sannolikheten för protester mot den u-hjälpspolitik som förs och mot de stigande anslagen, så är vi strax i ett sämre läge. Vill vi gå ännu ett steg, och med vår information söka skapa en allmän opinion, , som inte bara passivt accepterar hjälpens omfattning utan också diskuterar dess mål- i sättning och former och söker initiera nya sådana, då befinner vi oss i en krävande situation. Detta är samtidigt, utifrån de grundläggande värderingar jag diskuterat . . ., den enda acceptabla målsättningen för informationsspridandet. Att stimulera framväxandet av en sådan opinion kan väl hävdas vara ett arbete på lång sikt. Hur lång beror på hur bråttom vi tycker att vi har.” Lindholm var det ett oeftergivligt krav for all seriöst syftande u- Enligt landsinformation att inte lämna mottagarna i sticket” vad gäller deras egna möjligheter till handling. Den information som gavs av u-landsinformatörerna fick inte vara sig själv nog utan måste fungera ”som ett material för den enskilde att själv gå vidare med. Till sökande av ny information l * och ny handling.” En central fråga blev: ”vilka konkreta situationer ger möjlighet att sprida information, som - följd av handling enskilt eller kollektivt - kan ge positiv förstärkning med avseende på egen påverkningsförmåga? Kanske måste vi, samtidigt som vi söker att med bibehållande av perspektiven konkretisera u-landsproblemen, inse att medvetenhet börjar hemma. Att vi måste gå till mycket nära ting för att väcka idén att man överhuvud taget kan påverka förlopp man tidigare betraktat som opåverkbara. Att det gäller att ta sig över en tröskel.” En alternativ strategi för u-landsinforrnation antyddes:

när våra förfäder slutade klänga i träd fick de händerna fria och skapade civilisationen. Om vi ska kunna förbättra den måste vi klättra ner ur våra träd och få syn på gräsrötterna.”

SlDAss Draårsplan . . . 19

Ur främst Lindholms avhandling, vars betydelse for infonnationsplaneringen betonades i fyraårsplanen, drog styrelsen två grundläggande slutsatsen

“informationsverksamheten måste planeras i ett långsiktigt perspektiv - även en fyraårsperiod förefaller kort för att uppnå de grundläggande attitydförändringarna. Snabbt verkande insatser bör alltså kompletteras med mycket långsiktiga insatser, t. ex. i skolundervisningen och vuxenutbildningen.” t) “Den måste engagera många krafter i samhället förutom SIDA - for att ge många grupper den känsla av autonomi och egen insats som är väsentlig och for att uppnå integrationseffekten. Vårt moraliska engagemang för u-länderna och de fattiga folken berodde, betonade styrelsen, av våra egna sociala och ekonomiska villkor. Det vore orealistiskt att i informationsarbetet inte beakta sambandet mellan ”fortsatta u-landsinsatser och den sociala och ekonomiska utvecklingen i vårt land.” Genom den informationsverksamhet som SIDA:s fyraårsplan ville få till stånd borde göras klart att u-landsinsatserna måste vägas mot inhemska mål, lika väl som att den inrikespolitiska debatten och prioriteringar mellan olika inhemska behov alltid borde ske i beaktande av vårt lands internationella ansvar. Att få människor att förstå sambandet mellan strukturproblemen i våra egna länder och stödet till utvecklingsansträngningarna i de fattiga länderna var ”en av u-landsinforrnationens viktigaste uppgifter”. Det utvidgade samarbetet med folkrörelserna borde i hög grad bygga på integrationsprincipen, informationen borde i görligaste mån vara integrerad i meningen att näraliggande inrikespolitiska frågor togs som utgångspunkt. Efter hand som studier och diskussion utvecklades (inom bl. a. studiecirkelarbetet) kunde man t. ex. ”på ett pedagogiskt lämpligt sätt införa vårt moraliska ansvar för - men också nationella intresse utav - ett internationellt perspektiv på våra inhemska konsumtionsbehov och välfárdsmål”. Infor- : mation om förhållandena i andra länder- om kultur och religion, kommunal å planering eller skolsystem, djurliv eller natur - kunde stimulera till ökad i vidsynthet och internationellt medvetande.

2.4 Folkrörelserna i centrum

Tonvikten i fyraårsplanen lades på ett utvidgat samarbete med löntagarorganisationer, studieförbund och andra folkrörelser. Det befintliga bidragssys- 1 _ och

:âiiâåüñ

1968, föreslogs vad gällde löntagarorganisationerna

fålndlhm:

temet, introducerat

de av Skolöverstyrelsen godkända studieförbunden - två kategorier av or- ürdgkâiârâi, Rappon

ganisationer som styrelsen ansåg ha ”särskilda förutsättningar att självstän- (19719). Hans huvudsakdigt genomföra en informationsinsats som når ut till ett ston antal med- liga kritik avsåg informaborgare” - bli ersatt av ett nytt generellt bidragssystem. Det nya systemet

måsyefksamhetegs

innebar ”en långt driven delegering till berörda organisationer” mot att de

gnåaâltlçflsârggtfågadagá

åtog sig ”ett uppdrag att öka sin information om u-länderna och utveck- enprocentpranens förank. lingssamarbetet”. Helhjärtade insatser från de fyra största politiskt och/eller dns. Samt informationsförankrade studieforbunden Vuxenskolan och Med- Påarbets-

fackligt (ABF, TBV, Phnenshsynsätt

bedömdes vara ”en av de viktigaste for att

ffåffåâwâåâlxâlgâegârâdaw

borgarskolan) förutsättningarna statsmakternas intentioner att vidga engagemanget för u-ländernas sak i infonnatörerna_och Sverige skall kunna förverkligas.” enskilda medlemmar.

20 SIDA :s üraärsplan . . .

Övriga organisationer och folkrörelser borde liksom dittills efter ett an-

sökningsförfarande kunna ifrågakomma för bidrag till sin u-landsinformation. Som exempel nämndes de religiösa och ideella organisationerna, hjälporganisationerna samt kooperationen. Också samarbetet med vissa organisationer, som FN-lörbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsrâd och Folkbildningsförbundet, föreslogs utbyggt. Den strävan till delegering som var grundprincipen för den föreslagna bidragsgivningen, skulle gälla även för det kurs- och seminariearbete m. m. som sedan länge bedrevs i samarbete med dessa organisationer. Det var av avgörande betydelse, menade styrelsen, att SIDA lät informationen om internationella förhållanden, om u-länder och om utvecklingsarbete organiseras och kanaliseras enligt de förutsättningar som folkrörelse-Sverige bjuder. Genom folkrörelsernas studie och informationsverksamhet kunde en allmän förstärkning och utvidgning av den internationella medvetenheten åstadkommas, som borde få ”epidemiskzü” konsekvenser med efter hand genomgripande betydelse för vårt samhälle. Den starka betoningen av folkrörelsernas roll motiverade styrelsen sålunda: “Inom folkrörelserna i vårt land är man klar över att ingen kunskapsförmedling eller opinionspåverkan är effektivare än den som sker just genom organisationer och föreningsliv. Den som är medlem av en organisation lyssnar i allmänhet särskilt uppmärksamt till den egna gruppens företrädare. Man litar på kamrater och kollegor. som fått förtroendet att företräda ens egna intressen. Man förutsätter också att förtroendemän och -kvinnor skaffar sig nödvändiga kunskaper som underlag för viktiga förhandlingar, styrelsebeslut etc. Själv hinner eller orkar en enskild medlem sällan att efter en ansträngande arbetsdag i fabrik eller på kontor sätta sig in i alla invecklade frågor som kan gälla avtalstolkning, företagsekonomi. kommunal planering eller skattepolitik. Förtroendevalda och funktionärer inom våra folkrörelser har således ett ston ansvar och ett starkt inflytande över informationsurval och opinionsbildning. De påverkar och förmedlar politik och debatt som formar utvecklingen i samhället. De förmedlar information och väcker opinioner som har avgörande betydelse när medlemmar och organisationer går att fatta beslut i olika frågor. De förtroendevalda representerar miljoner människor vilkas åsikter och förslag kommer till uttryck på arbetsplatser. i studiecirklar och föreningsliv. De förtroendevalda förmedlar information och kunskaper från kongresser, konferenser och avtalsförhandlingar. Opinioner och relationer inom detta “system” formar vårt ”folkrörelse-Sverige”. Folkrörelsernas ställning, inflytande och ansvar för utvecklingen i vårt land är unik i jämförelse med de flesta andra länder. Vare sig det gäller vuxenundervisning, sociala reformer, avtalsfrågor. miljöfrågor, trafikomläggning, kulturdistribution eller internationella/färgar så spelar folkrörelserna en avgörande roll i den svenska demokratin. Folkrörelsernas inflytande på utvecklingen i Sverige är bl. a. avhängigt de stora organisationernas riksomfattande karaktär och höga medlemstal. När denna ”apparat”. bestående av hundratusentals representanter, styrelseledamöter, funktionärer, arbetsplatsombud, studieorganisatörer etc. tar itu med en informationsuppgift eller kampanj av något slag, avsätter det oftast resultat som påverkar politiska beslut och utvecklingen i samhället på ett avgörande sätt. Enskilda människor som inte så lätt låter sig påverkas av anonyma reklambroschyrer eller ens vädjanden och information genom radio och TV, kan förmås att engagera sig aktivt i studier och debatt kring frågor som aktualiseras genom personliga kontakter av kamrater och representanter i föreningslivet, på möten, i studiecirklar och ute på arbetsplatserna.

SOU l977:73 SIDA :s bzraârsplan . . .

Folkrörelsebetoningen var, konstaterade styrelsen, inte något okontroversiellt. Det var lätt att finna uttalanden från skilda håll i den pågående samhällsdebatten, som ifrågasatte folkrörelsernas roll. Man påminde t. ex. om att var femte vuxen svensk inte hade någon politisk eller facklig anknytning, och man menade att många organisationsmedlemmar inte hyste odelat fortroende for sina fortroendemän. Mot de stora organisationerna satte särskilt ungdomen decentralisering och lokalgemenskap. Folkrörelsebegreppet sådant det utvecklats i Sverige var for många ”inte liktydigt med den gräsrotsdemokrati de drömde om”. Sådana invändningar gick, underströk styrelsen, ”inte att vifta bon för den som har att söka de mest effektiva formerna for att sprida information i u-landsfrågan och väcka engagemang för de fattiga folken.” Men, förklarade styrelsen det faktum att det inte finns någon kanal, inkl. folkrörelserna, att med säkerhet nå alla, hindrar inte att man just genom folkrörelserna enligt styrelsens uppfattning når längre än om man väljer någon annan identiñerbar målgrupp. Därför bör folkrörelserna ges prioritet i informationsverksamheten.

Planen syftade inte bara till att till allt fler människor ge både mer och bättre information utan också till att öka förutsättningarna för kommunikation med allmänheten. Folkrörelserna erbjöd former där enskilda människor kunde nås i för dem naturligt sammanhang och där återforening av synpunkter, idéer och forslag till de politiska partierna kunde stimuleras:

“Inte minst syftar den starka betoningen av folkrörelsernas roll - och den decentralisering av verksamhet till folkrörelserna som föreslås - till att skapa former där enskilda människor nås i ett för dem naturligt sammanhang, där de har nära till praktiska möjligheter att aktivt medverka och ge sina åsikter tillkänna. Särskilt bör

återforingen av synpunkter, idéer och forslag till de politiska partierna kunna stimuleras

av den ökade u-landsinformation inom folkrörelserna, som planen avser att få till stånd.

I satsningen på u-landsinformation genom folkrörelserna såg biståndsorganet en angelägen möjlighet att återskapa de intima kontakter som präglat biståndsverksamheten under dess första skede. SIDA:s generaldirektör konstaterade i sitt tidigare citerade svar på RRV:s ifrågasättande av beslutet att välja folkrörelserna som huvudkanal for u-landsinformationsverksamheten: ”Det var folkrörelserna och de stora organisationerna som på 50-talet tog initiativet till det svenska engagemanget i bistånd till u-länderna. När staten övertog ansvaret för och finansieringen av verksamheten knöts ett 60-tal representanter för folkrörelserna till ett rådgivande organ inom den nybildade Nämnden för internationellt bistånd. Inom SIDA har styrelsen, ehuru med begränsat antal ledamöter, fyllt funktionen att vara ett forum for kontakt med folkrörelseengagemanget i u-landsfrågan. Styrelsen har emellertid själv under senare år känt ett växande behov att i takt med biståndets tillväxt under enprocentplanen bygga ut kontaktnätet med folkrörelserna. Den har också uppfattat såväl uttalanden i propositioner som de årliga riksdagsdebatterna kring Sveriges deltagande i utvecklingssamarbetet som uppmaningar till en klarare prioritering av folkrörelserna som samarbetspartner i u-landsinformationen.

De enskilda organisationernas andel av informationsanslaget skulle enligt fyraårsplanen växa snabbt, från 1/3 till 2/3. Vid periodens slut skulle “folkrörelse-posten”, inklusive medel for samarbete med Svenska FN -forbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd SUL, Folkbildningsförbundet

22 SIDA:s jfyraârsplan . . . sou 1977:73

m. fl. organisationer, uppgå till 9 milj. kr av totalt 13 milj. kr. Följande diagram visar den Föreslagna utvecklingen av den relativa fördelningen mellan olika delposter:

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1970/71

.. 4 Hogre UOF

.smilj

64 69 54 33 36 5. Enskildaorg

6. Massmedia

kostnader fördelade pa

l

I k ver am etsgmm ks h . Vid sidan av satsningen på de enskilda organisationerna

är

fömtsågs en kraftig

l

utvidgning av materialproduktionen dvs. trycksaker, bildarkiv, film i m. m. Vidare föreslog styrelsen ökade resurser för bl. a. informationen till

i

skolväsendet och kontakter med massmedia. l

i

Medlen för materialproduktion föreslogs bli i det närmaste fördubblade

redan påföljande budgetår (1972/ 73) för att sedan stiga i långsammare takt, l till 1,8 milj. kr 1974/75. Den föreslagna ökningen för 1972/ 73 skulle i första l

ökade upplagor av olika trycksaker. För planpe- l hand möjliggöra kraftigt

riodens sista båda år beräknades ökade medel för filmproduktion. i

Inom skolväsendet föreslogs en fortsättning och utvidgning av det informationsprogram, som sedan några år främst tagit sikte på lärarutbildning,

i första hand fortbildning av redan verksamma lärare men också grund» i

även beröra i utbildning av nya lärare. Programmet föreslogs i fortsättningen

förskolan och utbildningen av förskolelärare. En annan prioritet inom pro- i

grammet var läromedelsproduktionen, där olika stödåtgärder gentemot de y professionella producenterna borde vidtas; bl. a. föreslogs ett särskilt stipendieprogram för läromedelsförfattare. På skolområdet där samarbete ägde rum med Skolöverstyrelsen, hade en samverkansgrupp mellan de båda äm-

., SIDA:s hraårsplan . . . 2-3

betsverken bildats i maj 1971. Medelstilldelningen

+*'!'?^?'§-*-'›.*<s.'\1=!:ø\z›.7

föreslogs i det närmaste fördubblad under fyraårsperioden, från 240000 kr till 450000 kr. Också på forskningens och den högre utbildningens omrâde föreslogs ökningar. Det stipendieprogram för social forskning, som startats under 1970/71, föreslogs fördubblat under 1972/73. Under förutsättning att en v utvärdering av verksamheten resultat, borde en ytterligare, begav positivt tydande utvidgning av programmet övervägas från budgetåret 1973/74; i avvaktan på den sittande forskningsutredningens slutsatser framlades dock inga konkreta förslag på den punkten. Som ett nytt inslag i verksamheten föreslogs inbjudan av kvalificerade föreläsare i utvecklingsfrågor, främst från u-länderna, i samarbete med universiteten; som ett annat startandet av en skriftserie där forskningsresultat presenteras. Kostnaderna beräknades stiga från 130000 kr till 450000 kr. Vad gällde massmedia borde prioritet ges åt en utvidgad service åt press, radio och TV, vilkas behov av daglig information växte i takt med biståndet. I övrigt föreslogs en Ökning av verksamheten främst vad gällde fortbildning av journalisterna. Stipendieprogrammet för författare, journalister och filmskapare, som genomfördes för tredje året, beräknades böra utvidgas från budgetåret 1973/74. 630000 kr skulle erfordras 1974/75, jämfört med 360000 kr under inledningsåret 1971/72. Tidskriften Rapport från SIDA, vars första nummer kom ut i januari 1970, skulle bli avgiftsbelagd senast från den l januari 1972. Likväl förutsattes förstärkt medelstilldelning om kvalitetsnivån skulle kunna hållas och höjas. Nettokostnadema beräknades öka från 250000 kr till 400000 kr. Sambandet mellan u-Iandsinformation och rekrytering för u-landstjänstgöring hade betonats av såväl statsråd som statsutskott. Under 1971 hade SIDA startat försöksverksamhet med rekryteringsfrämjande information främst i form av allmäninforrnativa inslag i SIDA:s rekryteringsanslag. För sådana specifika rekryteringsfrämjande ändamål beräknades mindre belopp (l20000 kr för 1974/75). Särskilda medel beräknades slutligen för arbete med mâlprecisering, metodutveckling och attitydførskning samt för utvärdering av olika informationsåtgärder och opinionsundersökningar. I varje informationsprojekt av någon betydelse borde utvärdering ingå. Tonvikten i informationsplanen hade lagts på ett utvidgat samarbete med folkrörelser och enskilda organisationer, men planen byggde också på samverkan med myndigheter och institutioner, utländska såväl som svenska. Ett stort nätverk av relationer var nödvändigt för att informationen i u-landsfrågor skulle nå längre ut i samhället än vad hittills varit fallet. Samarbetet på utbildningsområdet berörde t. ex. inte endast Skolöverstyrelsen utan även länsskolnämnder, lärarhögskolor, Universitetskanslerämbetet, universiteten och högskolorna, läramas fackliga organisationer, institutioner som bibliotek, arkiv och muséer, förlag, samt Riksutställningar, Riksteatern och Rikskoncerter och Filmcentrum. Vad gällde massmedia hade inforrnationsbyrån utvecklat samarbete med Sveriges Radio och TRU-kommittén genom medverkan i olika projekt. Stipendier till författare, journalister och filmskapare utdelades efter samråd med representanter för Sveriges författarfond, Svenska journalistförbundet och Publicistklubben samt Föreningen filmregissörer. Kontakter har tagits

24 SIDA:s jyraârsplan . . .

med förbundspressens samarbetsorganisation och fortbildningskurser för journalister hade anordnats i samarbete med Pressinstitutet. En annan kategori av betydelse var institut och liknande med internationell inriktning. Samarbete förekom redan med såväl Utrikespolitiska institutet, som Nordiska afrikainstitutet, Latinamerikainstitutet och Nordiska asieninstitutet samt Hammarskjöldstiftelsen. De tre regionala institutens verksamhetsområde låg SIDA så nära att det gällde att komma överens om en arbetsfördelning, så att onödigt dubbelarbete undveks. Mest omfattande var samarbetet med Nordiska afrikainstitutet. Organen för FN-information var ytterligare en kategori av betydelse. Regering och riksdag hade i olika sammanhang betonat det önskvärda i ett nära samarbete om det internationella utvecklingssamarbetet mellan SIDA och Svenska FN-förbundet, med vilket en betydande samverkan vuxit fram redan före SIDA:s tillkomst. SIDA borde, enligt fyraårsplanen, “i växande utsträckning utnyttja FN-förbundets kapacitet som serviceorgan vad gällde produktion och distribution av material för skola och föreningsliv”. Därmed skulle också. förbundets resurser förstärkas. Svenska Unescorådet utgjorde den förbindelsekommitté med FN-organ, som SIDA samarbetade närmast med. Tillsammans hade man genomfört utställningar, kurser och materialproduktion med sikte på främst skolan. Kontakt hölls också med svenska FAO-, ILO- och Unicelkommittéerna. Samarbetet med infonnationsenhetema vid biståndsmyndighetema i Danmark, Norge och Finland växte stadigt i omfattning. Samråd ägde rum avseende ställningstaganden i informationsärenden inom FN, erfarenheter utbyttes i olika frågor och gemensamt genomfördesjournalistkurser, u-landsl seminarier m. m. i i Direkt samarbete med de internationella organisationernas informations- l l enheter hade förekommit vid olika tillfällen. Att uppställa generella regler l l för när SIDA finansiellt skulle medverka i internationella projekt lät sig 1 knappast göra. Allmänt kunde sägas att tillfällen till samanangemang och samproduktioner med internationella organisationer, framför allt inom FNfamiljen, borde tillvaratas. För SIDA:s inførmationsbyrâ innebar fyraårsplanen kraftiga ökningar av arbetsuppgifterna om än inte i en omfattning som motsvarade kostnadsplanen. Betydande förstärkningar av informationspersonalen bedömdes nödvändiga trots att decentralisering och delegering till olika organisationer var planens genomgående drag. Några organisatoriska förändringar var inte omedelbart aktuella. Fr. o. m. 1969/70 tillämpade informationsbyrån en indelning av verksamheten som var en kombination av de viktigaste huvudmottagarna (skolväsendet, massmedia och enskilda organisationer) och typerna av inforrnationsmaterial (Rapport från SIDA och materialproduktion). Informationsbyråns planeringsarbete bedrevs till stor del efter denna gruppering av verksamheten, som också präglade byråns organisation. Det angelägna i att informationsbyrån förblev inplacerad som en stabsenhet direkt under verkschefen betonades i planen. Biståndskontoren ansågs ha en viktig roll att spela för att SIDA skulle kunna leva upp till målsättningen att ge u-landscentrerad information. En tjänst vid varje biståndskontor borde avdelas för informationsuppgifter.

SIDA :s jâzraärsplan . . .

För SlDA:s kontakter med allmänheten krävdes ändamålsenliga lokaler, för permanent utställningsverksamhet, föreläsningar och diskussioner, filmå förevisningar etc. Eventuellt skulle också en särskild kursgård komma att ,i erfordras för den kraftiga ökningen av kursverksamheten i organisationernas egen regi. I den mån SIDA som ämbetsverk av gemene man uppfattades som ”otillgängligt, byråkratiskt krångligt och svårt att påverka” borde ”inte bara intrycket motarbetas utan själva förutsättningarna för ett sådant intryck undanrojas.

2.6 Fyraårsplanens mottagande

Regeringen fann (prop. 1972:1) att SlDA:s fyraårsplan ”till stor del ligger i linje med de tidigare av riksdag och regering angivna riktlinjerna för vidgad information kring u-ländemas problem”. Därtill underströks “vikten av att verksamheten gavs en u-landscentrerad inriktning”. Informationen kring svenska biståndsinsatser borde ”sätta dessa i sammanhang med de avgörande utvecklingsansträngningar som görs av u-länderna själva”. SlDA:s vida tolkning av sitt inforrnationsuppdrag, grundat på det ovan citerade utlåtandet av 1968 års statsutskott, bekräftades. Beträffande löntagarorganisationema och övriga folkrörelser anförde utrikesministern följande: I prop. 1971:1 (bil. 5 s. 47) anfördes att SIDA bör ge löntagarorganisationer och andra folkrörelser hög prioritet vid val av infonnationskanaler. Myndigheten föreslår i enlighet härmed ett kraftigt utvidgat samarbete med de politiskt och fackligt förankrade studieförbunden. Jag utgår från att dessa organisationer tillförsäkras stor självständighet vid användningen av tilldelade medel. Genom folkrörelseorganisationernas dominerande roll i fråga om opinionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med folkrörelseorganisationerna leder till en fastare förankring av utvecklingssamarbetets principer hos allmänheten. Endast genom ett brett folkligt stöd kan vår internationella solidaritetspolitik ges stadga och kontinuitet.

För budgetåret 1972/ 73 var utrikesministern ”beredd att föreslå en kraftigt ökad medelsanvisning för bidrag till enskilda organisationer.” Beloppet tredubblades i det närmaste jämfört med det innevarande budgetåret och beräknades till 1,9 milj. kr. Styrelsen hade dock begärt 3,1 milj. kr för bidragsgivningen. För informationsverksamheten som helhet föreslogs 4,25 milj. kr, en ökning med 1,5 milj. kr (54,5 96) i jämförelse med anslaget för 1971/ 72. Styrelsen hade begärt 6,5 milj. kr. Fyraårsplanen fick regeringens välsignelse,med betoning av u-landscentreringen och folkrörelsernas centrala roll i förankringen hos allmänheten av utvecklingssamarbetets principer, men verksamheten skulle expandera i något långsammare takt än vad styrelsen föreslagit i sin ambitiösa plan. I utrikesutskottets betänkande (1972 nr 6), vari konstaterades att statsverkspropositionen utgick ifrån att det framför allt var bidragen till enskilda organisationer som kommer att öka i SlDA:s framtida informationsverk-

26 SIDA:s fyraârsplan . . .

samhet, betonades vikten av att den statliga fördelningen till folkrörelserna gjordes av SIDA i nära samråd med organisationerna i fråga. Utskottet sade sig vidare utgå ifrån att ”ingen organisation som har möjlighet och intresse att bedriva informationsverksamhet i princip kommer att vara utesluten från bidragsgivningen.” Slutligen underströk utskottet vikten av att SIDA tillsammans med de mottagande organisationerna utarbetade former för värdering av de resultat som uppnåddes inom informationsverksamheten. Utskottet tillstyrkte utrikesministerns beräkning av medelsbehoven for 1972/73. Beloppet för bidrag till de enskilda organisationerna ”torde enligt vad utskottet erfarit vara väl avpassat i förhållande till de planerade informationsaktiviteterna hos studieförbunden och de större organisationerna.” På grundval av erfarenheterna borde regeringen “framgent kunna ta ställning till frågan om en uppräkning av informationsanslaget. Utlåtandet präglades av en återhållsammare syn på den framtida anslagsutvecklingen än SIDA:s fyraårsplan. Utskottets ledamöter var dock inte eniga. Reservanterna (c, fp) fann det angeläget att SIDA:s informationsplan genomfördes i obeskuret skick. Vidare fordrade man att den generella bidragsformen”utvidgas till att omfatta jordbrukarnas fackliga organisation, Lantbrukarnas riksförbund. Fyraårsplanen mottogs på det hela taget väl av de enskilda organisationerna, även om kritik förekom mot att studieförbunden givits en så do-

minerande ställning? Efter en serie överläggningar kunde styrelsen i juni

1972 fördela bidragsbeloppen på tre kategorier av organisationer - studieförbund, löntagarorganisationer och övriga - samt fastställa fördelningen mellan de tio studieförbunden och de fem berörda löntagarorganisationerna i enlighet med förslag som utarbetats av Folkbildningsförbundets styrelse resp. i samråd med de berörda löntagarorganisationema. Riktlinjer för bidragsgivningen till övriga organisationer, vilka liksom tidigare skulle ske efter ansökningsförfarande och avse konkreta informationsprojekt, fastställdes sedan representanter for ett 50-tal organisationer haft tillfälle att yttra sig. För samarbete med Svenska FN-forbundet, SUL, Folkbildningsförbundet och andra organisationer fanns dessutom särskilda medel avsatta? U-landsinformationsverksamheten hade givits de former, som den i allt väsentligt fortfarande har. 1970-talets mycket snabba expansion hade fått en fast grund. 2För en redovisning av sådan kritik se Anders

Stymnes och Stig Lind- 2.7 Kritik av fyraårsplanen

holms Bidrag till u-irrformation. Erfarenheter från Under första halvåret 1972 företog Riksrevisionsverket (RRV) en granskning några enskilda organisaav SIDA:s inforrnationsverksamhet (Granskning av SIDA:s infonnationstioners projekt (1974). verksamhet, revisionsrapport per 1972-06-28). Själva fyraårsplanen var det 31 bil. 6-8 redovisas formuleegentliga föremålet för revisionen. Syftet med revisionsprojektet bidragen sedan 1971/72 rades sålunda: till löntagarorganisationer och studieförbund resp. av huruvida fyraårsplanen kan anses uppfylla rimliga krav på målsättning Bedömning övriga organisationer dvs. om och planering för genomförande och kontroll av infonnationsverksamheten, samt samarbetet med argumenten för den verksamhet som föreslås är tillräckligt starka och väl underbyggda paraplyorganisationer och och att framtidsplanerna åskådliggörs på ett tillfredsställande sätt.” liknande.

SOU 3977:73 SIDA :s hraårsplan . . .

RRV:s helhetsintryck av planen förklarades vara positivt bl. a. vad gällde “de många uppslagen för en vidgad information som t. ex. principen om förstärkt samarbete med vidareinformatörer.” Rapporten innehöll dock allvarliga, kritiska synpunkter vilka sammanfattades sålunda: l. Fyraårsplanen är mer en kostnadsbudget än en egentlig plan. Ökad betoning bör läggas på planeringen. 2. Hitzills vunna erfarenheter av informationsverksamheten förefaller inte ha utnytzjats i tillräcklig utsträckning. Problem och mål bör ytterligare preciseras. Mågruppsindelning bör ske av slutliga mottagare av informationen.

.\.°*.VPS*'

Uttalade effektförväntningar saknas. Argumenten för föreslagna åtgärder är i en del fall svagt underbyggda. Resultatuppföljningen bör ägnas ökat intresse.

Följarde konkreta åtgärder rekommenderas för den fortsatta styrningen av informationsverksamheten genom en rullande långsiktig planering: El noggrannare problemformulering och måldiskussion E] insatserna bör motiveras utifrån slutliga mottagare av information EI precisering av effektförväntningar för olika insatser El resultaten av gjorda insatser skall följas upp E] redovisningen bör följa programstrukturen i stället för de olika resursslagen.

Ett förslag till programindelning med målgruppema som indelningsgrund presenterades. Fyraårsplanen kunde enligt RRV ”inte ses som en plan i egentlig mening om man med en sådan avser en på motiv, syften och effektförväntningar grundad systematisk bedömning av alternativa handlingsvägar.” Mot den bakgrunden syntes fyraårsplanens forslag till verksamhet inte vara tillfredsställande underbyggd. Planen kunde närmast karakteriseras som en resursbudget, en administrativ redovisning av hur anslaget avses fördelas. Endast i betydelsen kostnadsbudget kunde planen kallas långsiktig, då några andra långsiktiga bestämningar inte gjordes. I brist på uttalade effektförväntningar budgeterades endast kostnaderna och inte prestationerna. Uppföljningssidan behandlades ytterst summariskt i planen. Som förklaring till att SIDA dröjt så länge med att lägga fram en plan för vidgad information hade informationsbyrån (INFO) anfört att tillräckligt underlag saknades för långsiktig planering. Mot informationsbyråns uttalanden kunde, menade RRV, följande invändas: “INFO har bedrivit informationsverksamhet i fem år. Dessutom har informationsverksamhet bedrivits av SIDA:s föregångare sedan mitten på 1950-talet. Under denna tid har INFO haft flera tillfällen att i samband med anslagsframställningen redovisa vilka resultat man nått eller vad man presterat. Någon resultatinriktad sammanställning synes dock hittills inte ha presenterats. I några fall ges uppgifter om vad som producerats (utlånade böcker, trycksaker och upplaga, filmer, utställningar, föreläsningar och åhörare, besök, förfrågningar, kurser och deltagare m. m.). Några försök att belysa denna produktions eventuella effekter på olika målgrupper har emellertid inte redovisats. Det är således inte så mycket att erfarenheter saknas som att dessa erfarenheter inte har utnyttjats och systematiserats av INFO. Under INFO:s femåriga verksamhet har t. ex. inte några mera om-

28 SIDA:s hraârsplan . . .

fattande undersökningar om del- och sluteffekter veterligen gjorts. Vidare talas om att informationsverksamhet kräver snabb anpassning till nya förhållanden, vilket brukar vara ett vanligt argument/ör långsiktsplanering - inte mot. Vad slutligen beträffar ett noga inrutat schemas nackdelar och en rullande planerings förtjänster kan sägas. att det inte är inrutningen eller rullningen som bestämmer flexibiliteten utan schemats och planens kvalitet. Skälet till långsiktsplanens försening är således snarare att INFO inte avsatt tillräckliga resurser för planeringsändamål. Den framlagda fyraårsplanen avviker inte mycket från detta mönster. Avsaknaden av en måldiskussion har redan berörts och vad avser redovisningen av hittills nådda resultat, har INFO presenterat en sammanställning av dessa i en 70-sidig bilaga till fyraårsplanen. . . .alla uppgifter rör vad som producerats och knappast någonting vad som uppnåtts av effekter på mottagarna.”

Huvuddelen av informationsbyråns verksamhet hade, enligt RRV:s formenande, kommit att bli passiv i meningen att byrån försökt tillgodose en alltmer ökande efterfrågan. Då denna till största delen kom från organisationer och institutioner hade också huvuddelen av verksamheten kommit att rikta sig till vidareinformatörer och opinionsbildare av olika slag (lärare, folkbildare, journalister etc.), s. k. indirekt information. Denna passiva och indirekta attityd till informationsverksamheten, till stor del uppbyggd på bidragsgivning, återspeglades också i informationsbyråns sätt att redovisa anslagsframställningar och prestationer. Utnyttjandet av vidareinformatörer var ett medel och inte ett mål, men kunde, menade RRV, ”genom INFO:s Verksamhetsinriktning ha blivit mer eller mindre ett självändamål.” De slutliga mottagarna borde, betonade RRV, vara utgångspunkten för planeringen.

Rel/ Hkå 7774kr

SIDA :s jjzraársplan . . .

RRV efterlyste analyser av folkrörelsemas möjligheter att bedriva u-landsinformation, mot bakgrund av de planerade mycket omfattande ökningar av bicragen till dessa. Satsningen på folkrörelserna ansågs av SIDA vara den enda möjligheten att nå ut till allt fler människor, något som mycket väl kunde vara riktigt men som enligt RRV knappast kunde anses vara styrkt och dokumenterat i och med fyraårsplanens allmänna beskrivningar.

Sammanfattningsvis kunde, menade RRV, sägas: ”att någon redovisning av vilka analyser angående folkrörelsernas förutsättningar att bedriva u-landsinformation. vilka alternativa möjligheter som står till buds samt efter vilka förutsättningar de olika anslagsförslagen grundar sig inte presenteras i planen Denna kritik gäller i stort sett även övriga aktivitetsförslag.” Orsakerna till de redovisade bristerna var, menade RRV, att genomarbetad problemformulering saknades. Ansatser till problemforrnulering (t. ex. Lindholms avhandling) och motiv för en vidgad information (bl. a. 1 %-planen) fanns i planen, “men de analytiska delarna hängde inte samman.” RRV:s bedömning av fyraårsplanen som strategi för den fortsatta informationsverksamheten ”gav vid handen att ett bättre utnyttjande av vunna erfarenheter, direktiv och tillgängliga undersökningar avsevärt skulle kunna förbättra problemformuleringen och måldiskussionen, varur sedan en mål/medelsstruktur mer systematiskt skulle kunna härledas.” RRV fann fyraårsplanens diskussion om det bistândscentrerade och det u-landscentrerade målet förenklad. Det var, menade RRV, ”en viss skillnad mellan att å ena sidan försöka öka förståelsen och skapa positiva attityder till den svenska u-hjälpen och å andra sidan försöka öka kunskapen om u-ländernas situation. Informationsbyråns antagande om att det här inte skulle behöva föreligga någon motsättning var därför en stark förenkling både vad avser möjligheter till och önskvärdheten av kunskaps- och attitydförändringar. Det var heller inte ”helt givet att kunskapshöjande effekter, hur stora de må vara, leder till ökad förståelse och positiva attityder till u-hjälp.” I sitt redan ovan citerade svar på RRV:s rapport uttryckte generaldirektören “SIDA:s tillfredsställelse över detta bidrag till det fortsatta utvecklingsarbetet rörande SIDA:s informationsverksamhet, framför allt vad avser strategisk planering och resultatvärdering.” SIDA instämde i mycket av det som i rapporten anförts om svagheter i SIDA:s planering av informationsverksamheten, och en översyn av byråns planering och organisation hade inletts, omfattande problemformuleringar, målgruppsbestämning, mål, planeringssystem, riktlinjer for utvärdering av informationsprojekt, redovisningssystem, Organisationsform och insatsgrupper samt modeller för målgrupporienterade program.” På vissa punkter, menade generaldirektören, syntes dock ”kritiken bero på att författaren anlagt ett betraktelsesätt som inte tillräckligt beaktat de politiska förutsättningar som gäller för Sveriges medverkan i utvecklingssamarbetet.” Särskilt gällde detta RRV:s kritik av analysen bakom satsningen på folkrörelserna. Prioriteringen av folkrörelserna hade ”ingått i statsmakternas direktiv för planeringsarbetet” och inriktningen kunde ”betecknas som baserad på ett politiskt mål. Direktivet hade sitt utsprung i det

30 SIDA:s fyraårsplan . . .

svenska utvecklingssamarbetets historia, i vilken folkrörelserna och de stora organisationerna var initiativtagarna, och styrelsen hade under senare år ”känt ett växande behov av att i takt med biståndets tillväxt under enprocentplanen bygga ut kontaktnätet med folkrörelsema.” Skulle fakta Visa att det politiska målet inte var välgrundat var det ”SIDA:s uppgift att genom information till de politiska beslutsfattama söka utverka ändrade direktiv.” Satsningen på folkrörelserna hade samband med RRV:s diskussion om SIDA:s målgruppsredovisning, ett centralt problemområde for SIDA:s fortsatta planeringsarbete. Generaldirektören ville betona att man alltid nått allmänheten främst genom vidareinformatörer - Förtroendevalda och funktionärer, lärare, journalister etc. - och inte direkt. För SIDA liksom for dess föregångare har det hela tiden varit en given utgångspunkt att söka nå allmänheten främst via vidareinformatörer och inte direkt. Uppenbarligen har terminologien i fyraårsplanen på detta område varit oprecis . . . Det sägs i rapporten att målgruppsredovisningen bör vara knuten till de slutliga infonnationsmottagarna snarare än till vissa intresseorganisationer. Självfallet är, exempelvis, såsom påpekas i rapporten, eleverna målgruppen när det gäller informationsspridning inom skolväsendet. På samma sätt är det for SIDA i princip medlemmarna inom olika or» ganisationer och rörelser som är den slutliga målgruppen när SIDA talar om en till folkrörelserna riktad information. Men lika litet som SIDA anser det lämpligt och ekonomiskt försvarligt att alltid vända sig direkt till eleverna utan koncentrerar sig på att nå i forsta hand lärarutbildare och läromedelsframställare och i andra hand lärare i deras egenskap av vidareinformatörer inom skolväsendet, lika främmande N vore det för SIDA att lägga upp sin information som ett slags direktkontakt med i åtskilliga miljoner medlemmar i folkrörelserna. | När SIDA strävar att nå de förtroendevalda och funktionärerna inom organisa-

tionerna är det for att dessa i realiteten representerar en kanal - och den som SIDA 1

i

bedömer som mest effektiv - for infonnation till sina respektive medlemmar; for övrigt också till personer som inte är medlemmar men som organisationerna söker

intressera för sin verksamhet. I-Iärtill kommer att de även betraktade som en målgrupp i

i sig måste tillmätas största betydelse. Enbart inom LO, som av SIDA föreslagits bli prioriterad inom informationsverksamheten, kan de förtroendevalda och funktionärerna uppskattas till ca 150 000. Att SIDA sedan talar om samarbetspartner snarare än målgrupp är ett uttryck for den uppfattning SIDA har om hur informationen skall genomföras. Statlig information kan inte vara en enkelriktad handling utan måste ske i samverkan mellan den informerande myndigheten och olika medintressenter.”

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 31

3 i informationsverksamhetens

Huvuddragen utveckling sedan 1972

3.1 Inledning

Informationsverksamheten har vuxit mycket snabbt sedan 1972 - om än långsammare än vad SIDA föreslog i fyraårsplanen. Expansionen har i allt väsentligt följt fyraårsplanens riktlinjer. Folkrörelser och övriga organisationer har sålunda kommit att spela en allt viktigare roll. Ca 70 % av anslaget - som for 1977/78 uppgår till 15,67 milj. kr - utgår idag som bidrag till organisationerna eller utnyttjas for samarbete med dessa. Bredden i organisationernas engagemang har varit betydande. Under 1976/77 fick hundratalet organisationer bidrag efter ansökan. Också SIDA:s egen informationsverksamhet har fått en betydligt större omfattning - och blivit mera mångfasetterad.

Övergripande planering, målformuleringar och utvärderingar har ägnats

ständig uppmärksamhet om än inte stått i centrum for SIDA:s intresse. Formerna för verksamheten fanns i allt väsentligt redan 1972, då också fick sin konkreta utformning, och informationsbyråns krafbidragssystemet ter har främst ägnats åt att klara expansionen inom dessa - som man funnit utgöra en god grund för verksamheten. Fyraårsplanen har inte följts av andra mera omfattande planeringsdokument, men två nya planeringsin- strument har utvecklats (områdes- och arbetsprogram). De har dock huvudsakligen en operativ karaktär. I det följande skall huvuddragen i de senaste fem årens utveckling redovisas med tonvikt på anslagsutveckling och fördelning på verksamhetsformer. Dessutom behandlas framväxten av informationsberedningen och andra organisatoriska förändringar, riksdagsrevisoremas kritik av infonnationsverksamheten i granskningspromemorian. Samhällsinformation (nr l. 1976) samt opinionsutvecklingen och några andra länders informationsverksamhet. Innehållet i folkrörelsemas och SIDA:s egen verksamhet behandlas i kapitlen 4 och 5.

3.2 Anslagsutvecklingen 1972/ 73-1977/ 78

Anslagsutvecklingen sedan 1972 kan grovt indelas i två faser, en mycket snabb omfattande perioden 1972/ 73-1975/ 76 och en mera konsoliderande. Den snabba ökningstakten under den första fasen sammanhänger främst

32 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 sou 1977;73

Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen under 1970-talet (milj kr)

Verksamhetsområde 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77” 77/78”

Enskilda organisationer bidrag 0,5 0,6 2,1 4,0 6,0 8,0 9,0 10,0 övrigt samarbete 0,2 0,3 0,3 0,8 1,1 0,8 0,8 0,8 Samarbete med utbildningsväsendet (fr. 0. m. 1975/76 med universiteten? 0,3 0,4 0,3 0,5 0,7 0,7 0,9 1,0 Samarbete med massmedia 0,2 0,4 0,4 0,5 0,8 0,8 0,9 1,0 Upplysningstjänst - - 0,5 (inkl. U-Forum) 0,1 0,2 0,2 0,3 0,4 Rapport från SIDA (tidskriften) 0,3 0,3 0,4 0,3 0,4 0,4 0,4 0,6 Bibliotek - - - - 0,1 0,1 0,1 0,1 Materialproduktion 0,7 0,7 0,6 0,7 1,0 0,8 1,0 1,2 Planering och undersökningar 0,2 0,1 0,1 0,2 0,3 0,4 0,4 0,2 - 0,1 0,1 0,2 0,5 0,5 0,3 Övrigt

Summa 2,5 2,8 4,3 7,3 10,8 12,8 14,3 15,7 Begärt av SIDA 1,7 4,0 6,5 11,1 12,2 14,0 16,0 17,5 “ Endast uppdelningen på bidrag till enskilda organisationer och SIDA:s egen informationsverksamhet, inklusive 3 samarbete med enskilda organisationer, given i regeringsbrevet. l ”Preliminära siffror fore det definitiva bokslutet. N “Informationsbyråns budget. forskare m. m., vilket finansierades inom denna budgetpost har från 1976/77 övertagits av

:Stipendieprogram AREC.

med att medelstilldelningen för bidrag till enskilda organisationer mångdubblades från 0,6 mkr 1971/72 till 8,0 mkr 1975/76. Genom höjningen till 8 mkr hade, menade biståndsministern i 1975 års statsverksproposition, bidragen “nått en nivå som med mindre ökningar var forsvarlig också i ett längre perspektiv.” Utrikesutskottet hade ingen invändning mot denna uppfattning och i 1976 års budgetproposition (prop. 1975/ 76:100) upprepade biståndsministern vad hon tidigare hade anfört. För budgetåret 1976/77 beräknades 9 mkr i bidrag till de enskilda organisationerna, en nominell ökning på 12,5 %. Samma synsätt präglar 1977 års budgetproposition (prop. 1976/772100). Vad gällde SIDA:s egen inforrnationsverksamhet intog statsmakterna en mera återhållsam attityd redan 1974. Biståndsministem konstaterade att “medan bidragsgivningen till löntagarorganisationer, studieförbund och andra folkrörelser utvecklats långsammare än vad som forutsågs i fyraårsplanen har inforrnationsverksamheten genom SIDA utvidgats snabbare än vad som ansågs möjligt”, och anförde:

SIDA:s egen produktion av informationsmaterial har nu nått en betydande omfattning. Redan under innevarande budgetår disponerar SIDA för sin infonnationsverksamhet ungefär lika mycket som hela världsbanksgruppen och långt mer än UNDP. Även inom i stort oförändrade anslag ges kontinuerligt utrymme for en betydande nyproduktion av material. Eftersom avsikten är att bridragsmottagande folkrörelseorganisationer i stor utsträckning skall producera och sprida egen information minskas kraven på SIDA när de direkta bidragen till folkrörelserna ökar.

SOU l977z73 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 33

Mot denna bakgrund anser jag att ökningen av medelanvisningen för SIDA:s informatonsverksamhet kan begränsas.”

Medlen för SIDA:s egen informationsverksamhet ökades dock med 0,75 mkr, med hänsyn till KARIBU-projektets medelsbehov. Tabellen ovan ger en översiktlig bild av anslagsutvecklingen fördelad på de huvudsakliga verksamhetsområdena.

3.3 Beredningen för u-landsinformation

Stödettill folkrörelserna har ända sedan SIDA:s första bidragssystem infördes (1968) fördelats i nära samarbete med organisationerna. En särskild rådgivande grupp med företrädare för Svenska FN-förbundet, Folkbildningsförbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, Sveriges kristna ungdomsråd och Skolöverstyrelsen skapade redan i slutet av 1960-talet.* I syfte att fördjupa samarbetet inrättade regeringen 1973 en beredning för u-landsinformation (informationsberedningen). Sedan våren 1976 förekommer dessutom av SIDA arrangerade s. k ”kontaktkonferenser” med de enskilda organisationerna. Under 1976/ 77 diskuterades SIDA:s bidragssystem, service och informationsverksamhet vid sådana konferenser. Inforrnationsberedningen, som förutskickades i statsverkspropositionen för 1973/74 (prop. 1973:1, bil. 5), tillkom genom beslut av Kungl. Majzt ijuni 1973 “i syfte att förstärka informationsverksamheten avseende u-lands-

och biståndsfrågor.” Kungl. Majzt förordnade ”att för rådgivning avseende

inriktning och utformning av den offentliga informationsverksamheten avseende u-lands- och biståndsfrågor samt för biträde vid fördelningen av statliga medel till folkrörelser, studieförbund och enskilda organisationer for information om u-ländemas situation skall tills vidare finnas en rådgivande beredning, beredningen fdr u-Iandsinformarion. Enligt föreskrifterna skall beredningen bl. a: - “avge forslag till Kungl. Maj:t om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade ,under riksstatens tredje huvudtitel för information om u-länderna och biståndsverksamheten. - 1 “avge forslag till Kungl. Majzt om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens Gruppen, som ger beslut skall ställas till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga, enskilda or- synpunkter på alla ansökningar om bidrag, har idag ganisationers förfogande för information om u-ländernas situation, biståndsfrágor och internationellt en delvis annan sammanutvecklingsarbete. sättning. Företrädare for -”i den utsträckning som den finner lämpligt, samarbeta med myndigheter i andra följande organisationer länder och med mellanfolkliga organisationer i syfte att ta del av deras erfarenheter och myndigheter ingår: och kunskaper avseende information om u-landsproblem.” Svenska FN-förbundet, är ”oförhindrad Evangeliska Fosterlands- Beredningen att lämna förslag om inriktning och utformning stiftelsen, Sveriges Kristav den offentliga informationsverksamheten rörande u-lands- och biståndsna Ungdomsråd, Förmedfrågor. lingsbyrån för kulturpro- Beredningen skulle enligt statsverkspropositionen bestå av ”bla repre- gram samt SIDA. sentanter för de stora folkrörelserna, de fackligt och politiskt förankrade 2 Förberedningens instudieförbunden samt UD:s u-avdelning och styrelsen för internationell ut- struktion se bil. 2.

i utvecklingen sedan 1972 34 Huvuddragen

beslutade att beredningen skulle bestå av veckling (SIDA). Kungl. Majzt ordförande och högst nio andra ledamöter och bemyndigade utrikesministern ledamöter och suppleanter samt sekreterare och biatt utse ordförande, trädande sekreterare. Då beredningen inrättades hösten 1973 ingick representanter för Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska missionsrådet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL), Folkbildningsförbundet, SIDA och utrikesde- Dåvarande ordföranden i TRU-kommittén utsågs till ordföpartementet. inom biståndsförvaltningen till sekreterare. Genom rande och två tjänstemän för Svenska FN-förbundet tillkommit. senare beslut har en representant sålunda ordförande och nio ledamöter, dvs. så många Idag har beredningen som Kungl. Majzts beslut tillåter. Beredningens uppdrag konkretiserades genom 1974 års statsverksproposition:

”En av huvudfrågorna för beredningen blir att diskutera den framtida arbetsfördelatt medverka ningen mellan folkrörelserna och SIDA. l-lärutöver kommer beredningen vid fördelningen av bidrag till folkrörelseorganisationernas informationsverksamheter.”

Beredningen har sedan den inrättades sammanträtt 3-4 gånger per år. Några formella “om och fördelningen av statsmedel” har förslag användningen men vid ett årligt sammanträde har SlDA:s anslagsframställinte avgivits, ning behandlats, och därvid har organisationerna kunnat ta upp aktuella direkt med inom UD:s u-avdelning frågor vad gäller bl. a. bidragssystemet ansvarig departementstjänsteman. finansierade u-landsinformationen och Sin principiella syn på den statligt statens samarbete med folkrörelserna formulerade beredningen år 1975 i en promemoria i elva punkter. I den vad gäller i synnerhet folkrörelsema mycket ambitiösa programu-landsinformationens uppgifter bör vara förklaringen sägs att den statliga att ”informera om bakgrunden till och innehållet i riksdagens och regeringens beslut angående u-landspolitiken genom att”

”a) sprida kunskap om situationen och utvecklingen i u-länderna mellan rika b) sprida kunskap om och främja förståelse för beroendeförhållanden och fattiga folk och länder c) sprida kunskap om det statliga utvecklingssamarbetets mål, innehåll, finansiering. genomförande och resultat utvecklingsarbetet och svenska d) sprida kunskap om innehållet i det internationella ställningstaganden i olika internationella organ e) i övrigt sprida kunskap om politiska, ekonomiska. sociala och kulturella relationer mellan olika länder och folk.”

Vidare egna företrädare bör på lämpligt sätt komma sägs att ”u-ländernas till tals i den statliga u-landsinformationen. med Där så är lämpligt bör den statliga u-landsinformationen ”integreras annan samhällsinformation genom samverkan mellan olika samhällsorgan SIDA och myndigheter (ex. utbildningsväsendetl förutsätter, i ett centralt avsnitt, folk- Utvecklingssamarbetet säger man rörelsernas fortsatta aktiva bl. a. genom ett avgörande ansvar engagemang

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 35

för u-landsinfonnationen, som, vad beträffar folkrörelsernas egna infonnationer, måste bestämmas av dem själva utifrån organisationernas egna värderingar och mål: “Folkrörelserna har en vital betydelse för den politiska demokratin, opinionsbildningen och folLbildningen i vårt land. Den statliga biståndsverksamheten och ett utvecklat internationellt samarbete förutsätter för Sveriges del att folkrörelserna även fortsättningsvis aktivt engagerar sig i hithörande frågor. Folltrörelserna spelar således en viktig roll i u-landsinformationen och har ett avgörande ansvar för denna. “Innehållet i folkrörelsernas u-landsinformation bestäms av dem själva och bedrivs utifrån deras egna värderingar och mål.” Staten bör beakta folkrörelsernas åtaganden att i första hand själva svara för produktion av informationsmaterial avsett för de egna medlemsgrupperna.

Statens egen (SIDA:s) u-landsinformation ges en viktig men huvudsakligen kompletterande roll, främst inriktad på vidareinformatörer men också på allmänheten: El ”Den statliga informationen bör ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den ulandsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio och TV etc. Primära målgrupper för staten bör därvid vara: a) informations- och studieansvariga samt andra nyckelgrupper inom folkrörelser och enskilda organisationer; b) lärarutbildare, läromedelsproducenter och lärare inom utbildningsväsendet; c) massmedier; och d) den intresserade allmänheten.” CJ Staten bör eftersträva att u-landsinfonnation göres tillgänglig på arbetsplatser, i hemmen, i skolorna och inom föreningslivet. Detta bör i första hand ske genom g bidragsgivning till organisationemas egen u-landsinformation och i övrigt via samarbete med massmedier, olika organisationer, institutioner och existerande kanaler l f för samhällsinformation.

Programförklaringen torde kunna sägas bekräfta den rollfördelning som vuxit fram under de närmast föregående åren. För beredningens folkrörelserepresentanter utgjorde den en positionsbestämning, som man kunde återkomma till om oklarheter skulle uppstå i samarbetet med SIDA. Representantema har kommit att uppfatta beredningen som ett forum för informella diskussioner kring aktuella problem, snarare än en plattform för agerande. Principiellt viktiga besked har beredningen dock gett bl. a. vad gäller de generella bidragen. Beträffande dessa förklarade man 1976, med anledning av främst kooperationens anspråk på denna bidragsform, att beredningen var enig om att den krets av organisationer som får generella bidrag tills vidare inte bör utvidgas (utrikesutskottets betänkande 1975/ 76:14). Löntagarorganisationerna har varit överens om att inbördes fördela infonnationsstödet efter medlemstal och studieförbunden har eftersträvat att fördela stödet till sig inom ramen för Folkbildningsförbundet, där samtliga tio förbund är representerade. Då så inte har varit möjligt har ärendet överlämnats till SIDA. För fördelningen av den sjättedel av bidragspengarna som fördelas efter ansökan har SIDA haft stöd av den rådgivande grupp, som nämndes inledningsvis.

36 i utvecklingen sedan 1972 Huvuddragen

3.4 SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer

SIDA:s samarbete med folkrörelser och andra organisationer inskränker sig inte till de generella bidragen och bidrag efter ansökan. Som nämnts ovan använder verket dessutom sedan länge en betydande del av medlen för den “egna” informationsverksamheten till samarbete i olika former - kurser, u-landsseminarier, administrativa bidrag etc. - med främst s. k. konferenser, paraplyorganisationer: kooperationens (KF, LRF, OK och Kooperativa gillesförbundet) stiftelse för kooperativt utvecklingssamarbete Swedish Co-operativ Centre (SCC), Svenska FN-förbundet med dess ca 140 anslutna riksorganisationer och 50-talet lokala föreningar, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd SUL med 40-talet medlemsorganisationer, studieförbundens samordningsorgan, Folkbildningsförbundet, m. fl. Budgetåret 1976/77

avsattes ca 0,8 mkr för samarbetet med främst dessa organisationen?

I sin anslagsframställning för 1975/76 konstaterade styrelsen att vissa organisationer under 1973/74 ”framfört önskemål om att erhålla generella SIDA-bidrag för u-landsinformation på samma villkor som gäller studieförbund Sådana önskemål har framförts av och löntagarorganisationer. Svenska kyrkans centralråd, Swedish Co-operative Centre och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd.” Från Svenska FN-förbundet hade på motsvarande sätt framförts önskemål av formerna för SIDAs stöd till upplysningsarbetet om om en omprövning det internationella utvecklingssamarbetet i FNs regi. 1 detta fall borde en omprövning ske inom ramen för en prövning av det totala statliga stödet för 1976/77 återtill FN-information i Sverige. I sin anslagsframställning kom styrelsen till frågan. Vissa organisationer önskade, förklarade styrelsen ”for av större planeringstrygghet” erhålla generella bidrag av uppnående den typ, som hittills endast utgått till studieförbund och löntagarorganisationer. nämndes SCC och SUL samt de kristna rörelserna. Uttryckligen De sistnämnda förekom inte bland de organisationer med vilka SIDA samarbetade men erhöll årligen betydande belopp för U-veckan, Ekumeniska solidaritetsaktion. FN-förbundet förnämndens och Svenska missionsrådets klarades ha framfört liknande önskemål, men för detta förbund fanns, som 1975 års riksdag betonade, en alternativ tinansieringsväg (ökade bidrag direkt från UD; anslaget E 3). Styrelsen uttalade önskemålet att biståndspolitiska skulle ta för informationsverksamheten till ,utredningen upp principerna och framlägga eventuella förslag så tidigt som möjligt. Under utredning tiden borde styrelsens handlingsutrymme på informationsområdet vidgas så att ”angelägna önskemål och väl utarbetade planer” kunde tillgodoses ”i rimlig mån”. Styrelsens medelsberäkning hade gjorts med hänsyn därtill. i det när- Man begärde 2,1 mkr för samarbete med enskilda organisationer, maste en tredubbling. Biståndsministern ställde sig inte positiv till tanken på en utvidgning av kretsen av mottagare av generella bidrag (prop. 1975/76:l00):

“Som jag anförde i prop, 1975:1 (bil. 5 s. 76) finner jag det riktigt att stödet till gFör en utförligare pre_ folkrörelsernas u-landsinformation i första hand utgår som bidrag för självständig sentation av dessa organi_ sationer och 51DA3 verksamhet. De generella bidrag som nu utgår till löntagarorganisationer och stusamarbete med dem se dieförbund för information och opinionsbildning i u-landsfrågor möjliggör u-landsavsnitt 4.6. information med god geografisk och befolkningsmässig spridning. Flertalet folkrörelser

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 37

och organisationer har kontakter med något av studieförbunden. Genom studieförbunder eller direkt från SIDA har de möjlighet att söka bidrag för särskilda informationsprojekt. Styrelsens begäran om kraftigt ökade anslag för samarbete med enskilda organisationer fick inte heller biståndsministerns stöd. För SIDA:s egen informationsverksamhet inklusive samarbetet med enskilda organisationer beräknades 5,3 mkr, vilket var 2,4 mkr mindre än vad styrelsen begärt. Utrikesutskottet ägnade frågan om bidragsformerna ett betydande intresse. I Ltrikesutskottets utlåtande 1975/76114 konstaterades att de generella bidragen allt sedan folkrörelsestödet på detta område inleddes forbehållits studieförbund och löntagarorganisationer. Koncentrationen till dessa hade motiverats med att de tillsammans kan nå ut till alla medborgargrupper och at: de allmänt spelar en central roll i samhället vad gäller folkbildning och opinionsbildning. Det fanns andra organisationer, sade utskottet, som kunde göra berättigande anspråk på att spela en liknande roll, men när en utvidgning av kretsen av generella bidragsgivare övervägts har det befunnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens beloppsfördelning mellan de tillkommande organisationerna. Avslutningsvis konstaterade utskottet, med hänvisning till den biståndspolitiska utredningen och utredningsdirektivens betoning av det särskilt angelägna i ”att undersöka möjligheterna att engagera de många människor som informationen hittills inte nått”, att beredningen för u-landsinformation - i 1,. uppgett sig vara enig om att den krets organisationer som fick generella bidrag för u-landsinformation ”tills vidare inte bör utvidgas och att frågan om en översyn av kriterierna för fördelning av informationsbidrag fortlöpande prövades inom informationsberedningen, i vilken alla berörda på ett eller annat sätt fanns företrädda.” i :j SIDA återkom till frågan i anslagsframställningen för 1977/78. Styrelsen

i konstaterade:

Det bör tilläggas att vissa centrala s. k. paraplyorganisationer - främst Folkbildningsförbundet, Swedish Cooperative Centre SCC, Svenska FN-förbundet och Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd SUL - också åtnjuter ekonomiskt stöd från SIDA inom ramen för det informationssamarbete som SIDA bedriver med de uppräknade organisationerna och finansierar från den del av informationsanslaget som avser SIDA:s egen information (för innevarande budgetår är 0,5 mkr beräknade för sådant samarbete med de fyra uppräknade organisationerna). Detta innebär att organisationer som SCC, Svenska FN-forbundet och SUL kan erhålla och faktiskt erhåller ekonomiskt stöd från SIDA både inom bidragsgivningen (för egna projekt) och inom SIDA:s egen informationsverksamhet (för samarbetsprojekt). Från budgetåret 1975/76 finns dessutom möjlighet för dessa organisationer - och andra att om de erhåller bidrag från SIDA för biståndsprojekt också ansöka om bidrag till information om projektet. I inget av de uppräknade fallen har emellertid stödet från SIDA vare sig den omfattning eller den karaktär att det ger organisationerna en planeringstrygghet som motsvarar den som studieförbund och löntagarorganisationer kan känna tack vare de generella informationsbidrag de erhåller från SIDA. I olika sammanhang har också de nämnda organisationerna liksom vissa kristna organisationer framfört kritik mot det system som här beskrivits och har uttalat önskemål om att generella bidrag skulle ges också till dem. Frågan har bl. a. behandlats i Beredningen för u-landsinformation, som dock inte rekommenderat att generella bidrag

38 i utvecklingen sedan 1972 Huvuddragen

skulle ges till en vidgad krets av organisationer. Frågan är komplicerad och förtjänar att ingående prövas.”

Mest angeläget bland styrelsens samtliga förslag på informationsområdet var, förklarade styrelsen att öka informationen om kooperationen och dess roll i utvecklingsarbetet, vilket sker i samarbete med Swedish Cooperative Centre SCC, samt om FNzs arbete för ekonomisk och social utveckling, varvid FN-förbundet är samarbetspartner. Under 1977/78 behövs 500000 kronor utöver det belopp som utgår för dessa ändamål. De behov som anmälts av de kristna rörelserna inklusive den årligen återkommande Ekumeniska u-veckan samt av ungdomsrörelserna borde - vad gällde budgetåret 1977/78 - kunna tillgodoses inom den föreslagna ramen för bidrag till enskilda organisationer. Bistândsministern intog i 1977 års budgetproposition (prop. 1976/ 771100) samma principiella ståndpunkt som det närmast Föregående året och betonade den goda geografiska och befolkningsmässiga spridning som generella bidrag till studieförbund och löntagarorganisationer möjliggjorde. Beinklusive samarbetet med loppet för SIDA:s egen informationsverksamhet, enskilda höjdes med endast 0,3 mkr, en fjärdedel av vad organisationer, styrelsen begärt. Utrikesutskottet hade, med hänvisning till biståndspolitiska utredningens arbete, ingen erinran mot propositionens anslagsberäkning. Med redovisningen ovan har utredningen velat sammanfatta framväxten av en av de frågeställningar som i utredningsarbetet ägnats särskilt intresse. informationsarbete I det följande kommer de s. k. paraplyorganisationemas att behandlas mer utförligt (kap. 4) och i det avslutande kapitlet kommer vissa förslag att framläggas.

3.5 Riksdagens revisorers kritik av informationsverksamheten

SIDA:s inforrnationsverksamhet har under senare år varit föremål för en mera kritisk granskning, utförd av riksdagens revisorers kansli. I studien Samhällsinformation (Granskningspromemoria nr. 1/1976 behandlas SIDA tämligen utförligt i en redogörelse över s. k. ”överflyttad informationsverksamhet”, dvs. där informationsuppdraget getts åt främst olika enkilda 0rganisationer. I granskningspromemorian uttrycktes tveksamhet inför den långt drivna delegering av u-landsinformationen till olika organisationer som inriktningen på folkrörelserna innebär: ”Genom en långt driven delegering av u-landsinformationen från SIDA till ett flertal olika organisationer som i sin tur kan delegera informationsarbetet till regional och lokal nivå torde risker finnas för både en splittring och dubbeltäckning av det informationsutbud som erbjuds allmänheten.

En längre gående samplanering förordades särskilt vad gällde materialpro-

duktion för skolan och ungdomen:

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 39

“Man synes kunna sätta i fråga om ej en längre gående samplanering mellan SIDA och de bidragsmottagande organisationerna skulle kunna leda till ett effektivare utnyttjande av resurserna med en slagkraftigare information som resultat. En sådan utökad samplanering synes ej endast böra beröra informationens inriktning på ämnesområden utan även materialproduktion. SIDA:s materialproduktion tog budgetåret 1974/75 upp endast 3,86 procent av hela informationsbudgeten. Särskilt angeläget torde det vara att nå en koncentration och samordning av det informationsutbud som riktar sig till skolan och ungdomen. Ett splittrat informationsutbud till dessa målgrupper kan försvåra ungdomens möjligheter att skaffa sig en angelägen helhetssyn på u-landsfrågor. Det bör i detta sammanhang dessutom erinras om att skolan och ungdomen är en av många olika informationsaktiviteter utsatt målgrupp. En närmare utvärdering av särskilt vidareinformatörernas roll ansågs angelägen: “Då den från SIDA delegerade u-landsinformationen numera uppgår till avsevärda belopp synes det vidare angeläget att en närmare utvärdering företas av denna typ av information. En väsentlig del av informationsinsatserna synes vara riktad till olika slag av vidareinformatörer och opinionsbildare. Av de av organisationerna till SIDA inlämnade verksamhetsberättelserna framgår vidare att kostnader för central administration och studieresor till u-länder ofta utgör tunga poster. Det synes därför finnas anledning att klarlägga bl. a. den spridning till en bredare allmänhet av kunskaper om u-ländernas förhållanden och Sveriges insatser for att bidra till ekonomisk och social utveckling i dessa länder, som nås genom vidareinformatörerna. Resultatet av informationsaktivitetema bör ej enban få bli det att de ökade kunskaperna om u-ländernas problematik stannar hos en redan kunnig och välmotiverad elit.”

Samhällsinformationen hade två huvuduppgifter, nämligen dels att möjliggöra för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen, dels att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Samhället kunde också ha anledning gå ut med information som avsåg ”att underlätta myndigheternas verksamhet” eller ”att påverka medborgarna till ett i visst sammanhang rationellare beteende”. SIDA:s informationsverksamhet sades ”delvis kunna anses vara ytterligare en typ av information”; den kan närmast karaktäriseras som en allmän plädering för det arbete verket bedriver eller planerar att framdeles bedriva inom sitt verksamhetsområde”. I sitt remissvar på granskningspromemorian (daterat 1976-06-29) behandlar SIDA såväl verkets egen information som den s. k. överflyttade informationsverksamheten. Vad gäller den egna fann man ingen anledning att beträffande syftet särskilja SIDA:s infomiation från annan samhällsinformation. I promemorian hade två huvuduppgifter för samhällsinformationen angivits, nämligen dels att möjliggöra för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen, dels att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Enligt SIDA:s uppfattning var “huvuduppgiften för verkets information just en av de två som gäller för all samhällsinformation, nämligen att möjliggöra för medborgarna - både enskilda medborgare och medborgarorganisationer -_ att hävda sina ideer och intressen i den demokratiska Detta processen”. var speciellt viktigt ”då den verksamhet SIDA själv bedriver ligger utom syn- och räckhåll för flertalet Därtill kommer medborgare. att informationsuppdraget inte endast omfattar SIDA:s egen verksamhet utan också u-ländernas situation

40 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

och relationerna mellan rika och fattiga länder. Informationens mångfald och bredd framgår av att den handlar om globala problem och berör en rad samhällsområden: jordbruk, industri, undervisning, befolkningsfrågor, hälso- och sjukvård m. m.”

i

Granskningspromemorians resonemang om SIDA:s informationsverk- i samhet som ”pläderande” kommenterades inte särskilt. 4 SIDA ställde sig med hänvisning till riksdagens betoning av behovet av pluralism mycket skeptiskt till en mera långtgående samplanering:

”SIDA:s uppfattning är att en långtgående samplanering mellan SIDA och organisationerna varken är önskvärd eller möjlig att genomföra. Riksdagens intentioner i beträffande bidragsgivningen till organisationernas u-landsinformation utgår från behovet av en pluralistisk och mångskiftande information och debatt som en förut-

sättning för den demokratiska processen. Varje organisation har rätt att ta upp de l

frågor inom u-landsinformationen som särskilt berör dess medlemmar och att framföra i

sina åsikter i dessa frågor. Ett försök att likrikta organisationernas informationsverk- l

samhet vore inte förenligt med de principer som gäller för riksdagens beslut om bidragsgivning. j l och metodiskt förekom sedan länge ett utbyte mellan orga- l Pedagogiskt l nisationerna och SIDA, och SIDA ansåg inte att det på denna punkt fanns a anledning att företa någon ändring av det arbetssätt som tillämpas idag. Önskemålet att ungdomen skulle ”skaffa sig en angelägen helhetssyn på u-landsfrågor” ñck enligt SIDA:s uppfattning inte leda till krav på likriktning av materialet i de kompexa frågor det här gäller. SIDA delade synpunkten att utvärdering bör ske även av den typ av information som bedrivs med hjälp av bidrag från SIDA. Så skedde också sedan flera år tillbaka. SIDA delade synpunkten i promemorian att det var angeläget att de ökande kunskaperna om u-ländernas problem inte stannar hos en redan och välmotiverad elit, och det var, menade SIDA, uppenbart att kunnig även de bidragsmottagande organisationerna delar denna inställning. Som exempel åberopades L0:s inforrnationsprogram 1976. I granskningspromemorian hade behovet av etiska regler för den överflyttade informationsverksamheten diskuterats. Resonemanget ledde till ”frågan om vem som ytterst ansvarar för viss information? “SIDA ansvarar givetvis för sin egen informationsverksamhet. Vad gäller den överflyttade informationen består denna dels av generella bidrag till större organisationer såsom LO, ABF, TBV och Medborgarskolan, dels av bidrag efter ansökan till enskilda

l

projekt. Gemensamt för båda formerna av bidrag är enligt statsmakternas direktiv, s att den bidragsmottagande organisationen självständigt skall svara för den information

l

som produceras med hjälp av bidraget från SIDA. SIDA skall inte styra verksamheten, däremot kräva redovisning i efterhand, vilket också sker. Att - som man synes vilja l göra i granskningspromemorian - jämställa folkrörelser och enskilda organisationer l med press, radio och TV synes tveksamt. Frågan är emellertid komplicerad och SIDA l välkomnar tanken att den kunde ytterligare belysas, eventuellt genom särskild utl redning.” l LO ställde sig i sitt remissvar mycket kritiskt till granskningspromemorian. Beträffande myndigheternas direkta inforrnationsverksamhet ansåg LO att denna i princip borde begränsas till ämnesområden varom myndigheterna fattat beslut. Hade beslutet inte fattats åvilade ansvaret för opinionsbildning

i utvecklingen sedan 1972 41 Huvuddragen

partier, organisationer av olika slag samt massmedia. Samhället kunde stimulera pläderande information via partier och organisationer genom ekonomiska bidrag och faktaunderlag. Därmed kunde möjligheterna för dessa att driva en effektiv verksamhet i den demokratiska processen förbättras. SIDA:s u-landsinformation utgjorde ett exempel på “fore-beslut” information som partier och organisationer var beredda att medverka i. Sådan medverkan förutsatte att samhället utan krav på bindningar i fråga om informationens innehåll, utformning och användningssätt gav organisationerna ekonomiskt stöd till sådan verksamhet”. För u-landsinformationen var gränserna mellan information före och efter beslut flytande. Informationen hade karaktär av granskning eller utvärdering och organisationer och massmedia hade en viktig roll:

“När det gäller ett område som u-landsinformationen är gränserna mellan information före och efter beslut flytande. Statens information om fattade beslut går i detta avseende inte ut på att sprida kännedom om medborgares skyldigheter eller rättigheter utan att informera om en statlig verksamhet som medborgarna har svårt att på annat sätt skaffa sig kunskap om. Informationen har alltså karaktär av utvärdering eller kritisk granskning av den statliga verksamheten. Det finns därför i detta avseende anledning för staten att låta organisationer, massmedia osv. få stöd för att driva en informationsverksamhet fri från statlig styrning. Dessutom leder ett fattat beslut ifråga om biståndspolitiken ofta fram till diskussion före ett kommande beslut. Gränserna mellan informationen före och efter fattade beslut är alltså flytande.”

I granskningspromemorian kritiserades inriktningen på folkrörelsema. För LO innebar organisationernas medverkan nyansering och mångfasettering av ett slag som inte kan erhållas genom av staten utförd information snarare än splittring och dubbeltäckning:

“I granskningspromemorian framförs några kritiska synpunkter på framför allt ulandsinformationens kanalisering genom de stora folkrörelsema. Landsorganisationen anser dock att delegeringen till folkrörelser och organisationer innebär en nyansering och mångfasettering av u-landsinformationen snarare än en splittring och dubbeltäckning. LO menar också att denna mångfasettering och nyansering inte kan erhållas med en av staten utförd information.

En längre gående samplanering mellan organisationer och staten kunde vara angelägen för vissa informationsområden, men stred mot tanken på mångfasettering. Likriktning och ineffektiv opinionsbildning kunde bli en följd av centralt producerat faktamaterial. Beträffande utvärderingsverksamheten betonade LO att detta primärt var organisationernas egen uppgift. Annan utvärdering - av t. ex. Nämnden för Samhällsinformation (NSI) ”bör ske i form av bedömningar av organisationernas rapporter till bidragsgivande myndighet, eventuellt kombinerad med hjälp till dessa myndigheter att arbeta fram formulär och/eller rutiner för rapporteringen. LO ansåg inte att NSI eller någon annan myndighet borde ”gå in i organisationernas verksamhet för att där i egen regi göra utvärderingar.” Också TCO intog i sitt remissvar en kritisk hållning till granskningspromemorians bedömning av samordningsbehoven. Värdet av mångfald och varierande idéanknytning betonades.

42 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

TCO hade den bestämda uppfattningen att den här berörda informationen får det starkaste genomslaget om den utformas av varje organisation för sig. Mångfalden och den varierande idéanknytningen bidrar till en demokratisk diskussion. Organisationerna samråder fortlöpande med SIDA, men en direkt samordning skulle medföra risk for att informationen blir både tråkig och enkelriktad. Organisationerna rapporterar årligen till SIDA om informationens innehåll och omfattning. Resultatvärdering pågår. Statskontoret menade att granskningspromemorians forslag stred mot de krav som kan ställas på att samhällsinformation ska bidra till att vidareutveckla demokratiska beslutsprocesser. Utredningen om den kommunala demokratin framhölls som kontrast:

Förslaget kan svårligen biträdas. Det strider, enligt Statskontorets mening, mot de krav som kan ställas på att samhällsinformationen ska bidra till att vidareutveckla demokratiska beslutsprocesser. Förslaget kan ställas i kontrast mot tankegångar som t. ex. framförts av utredningen om den kommunala demokratin (SOU 1975:41, 42). De kommunala informationsinsatserna bör enligt denna utredning ta sikte på att underlätta paniernas och folkrörelsernas arbete i den demokratiska processen. Utredningen menar att samhällsinformation i högre grad bör kompletteras av informationsverksamhet genom dessa organisationer, vilka i första hand ska svara för den idéförankrade informationen.

Nämnden för samhällsinfonnation (NSI) underströk det angelägna i att vara generös när det gällde gruppanpassad information genom bl. a. studieforbunden. Dessa hade en närkontakt med människor som myndigheter ibland saknade:

”Enligt nämndens mening ställs i promemorian för höga effektivitetskrav på lokalorganisationer som informationsspridare. Dessa har något som myndigheter ibland saknar, nämligen en direkt och fortroendefull kontakt med människor, inte minst med opinionsbildare. Detta är ett gott skäl för samhället att vara generöst när det gäller vad nämnden kallar gruppanpassad information (t. ex. genom folkrörelsernas studieförbund) - vilket inte bör hindra att man med jämna mellanrum söker få ett effektivitetsmått på gjorda insatser, i samarbete med berörda paner. I sin skrivelse till regeringen (1976-11-25) konstaterade Riksdagens Revisorer att granskningspromemorians samordningsförslag mötts av kritik från olika håll. Revisorerna delade inte kritiken. Förslaget var ”avsett att skapa ökade möjligheter for seriösa organisationer att medverka i idégenerande demokratiska processer.” Samtidigt beskrivs emellertid i förslaget folkrörelsernas roll på ett sätt som skiljer sig från den som präglar de ovan citerade remissvaren. Spridningen av ”faktainformation ges en central ställning. Folkrörelserna skall utnyttjas som informationsförmedlare.

“Förevarande förslag bygger på tanken att de stora folkrörelseorganisationerna i ökad utsträckning skall kunna utnyttjas som informationsförmedlare. Förslaget kan sägas innebära att samhället betalar organisationerna för att de medverkar vid spridning av faktainformation. Denna faktainformation kan organisationerna sedan fritt diskutera och kommentera utifrån de idémässiga värderingar som de företräder.

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 43

3.6 U-landsopinionen i Sverige

Stig Lindholms avhandling från 1970 var länge den enda omfattande studien av u-landsopinionen i Sverige. Några studier med liknande ämnesinriktning framlades under de närmast följande årenf* Inte förrän sommaren 1977 kom en andra omfattande opinionsundersökning, nämligen Sveriges radios publik- och programforsknings (PUB)

forsta delrapport i dess ”informationsklyfteprojekt.5 Den rörde kunskaper, aktiviteter och intresse avseende u-länder och hur dessa sammanhänger

med social position, religiös och politisk aktivitet, samt med ”världsbild” och massmediavanor. Vid årsskiftet 1977-78 kommer ännu ett stort arbete att föreligga. En doktorsavhandling framläggs då inom projektet ”Infor- mationsstrategier analys och utvärdering av försök med spridning av ulandsinformation genom multimedia” på Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Båda undersökningarna är knutna till det s. k. KARIBUprojektet, den omfattande informationssatsning på u-landsområdet som genomfördes hösten 1974 med medverkan av SIDA, studieförbunden och Folkbildningsforbundet, Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar samt Sveriges radio.

3.6.1 Opinionsundersökningar

Sedan 1974 har SCB på SIDA:s uppdrag genomfört två opinionsundersökningar per år (våren 1977 undantagen) av svenska folkets inställning till biståndet och underutvecklingens orsaker, motsvarande SlF0:s mera begränsade undersökningar under perioden 1961-1970. Bedömningen av trender och opinionssvängningar försvåras av att endast en fråga återkommer

i samtliga SIFO- och SCB-undersökningar, och att denna formulerats på

olika sätt. Den genomgående frågan gäller biståndsanslagets storlek?

“Under åren 1972-76 kom Anders Stymnes U-Iändema från verkstadsgolver (1972), Stig Lindholms Air leva i glesbygd, Rapport från Klövsjö och Räten (1973), Anders Stymnes och Stig Lindholms Bidrag till u-informariøn. Erfarenheter från några enskilda organisationers projekt (1974), Lars Owe Hedmans Studiecirklar i internationella frågor -

en studie av cirkeldeltagare och cirkelledare (1975) samt Göran Hedebros och Kjell

Nowaks Studiecirklar om u-landsjfrâgør. Undersökning av studiecirklar med internationell inriktning (1976). SIDA har tagit initiativet till och helt eller delvis finansierat samtliga studier med undantag för Lindholms glesbygdsstudie. 5Lilian Nowak, lrrformarionsklyfiorna på u-landsomrádei, Sveriges radios publik- och programforskning, nr 11 1977. 6SlF0:s fråga, som användes 1961-1970 och 1976 löd: Anser Ni att vi bör öka anslagen till de underutvecklade länderna eller bör vi hålla anslagen oförändrade eller bör vi minska anslagen? SCB:s fråga har förhandsinformation: ”Som Ni kanske vet så ger svenska staten pengar till hjälp åt fattiga och underutvecklade länder - det vi brukar kalla u-hjälp. F. n. rör det sig om ca 3 % av statens utgifter. I år innebär detta att staten för varje svensk i genomsnitt betalar ca 400 kr (hösten 1976) till u-hjälpen.” “Nu skulle jag vilja veta hur Ni ser på de här anslagen till u-hjälp. Tycker Ni att de nuvarande u-hjälpsanslagen bör ökas, är ungefär lagom som de är, bör minskas eller bör slopas helt?” Nowak hade i sin undersökning i september-oktober 1974 en liknande fråga: ”Som Ni kanske vet lämnar svenska staten u-hjälp. Och den uppgår idag till omkring 3 96 av statens utgifter. Tycker Ni att storleken på den svenska u-hjälpen är bra som den är, eller bör den ökas eller minskas eller kanske slopas helt?

44 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

De av SIDA finansierade SCB-undersökningarna har varit s. k. ”omnibusundersökningar” i vilka flera myndigheter ställt frågor inom olika områden samtidigt. Antalet frågor har ibland varit mycket stort. Under de senaste åren har bortfallet varit ett allvarligt problem. Mer än en femtedel av de slumpmässigt utvalda personerna har inte velat svara på frågorna eller av andra skäl ej kunnat intervjuas. Undersökningarna har fr. 0. m. 1974 omfattat 7-8 frågor. De har gällt inställningen till utvecklingssamarbete och underutvecklingens orsaker, nämligen synen på hur stort biståndet bör vara, biståndets finansiering (skattemedel och/eller frivilliga bidrag), stödet till befrielserörelser, kännedom om till vilka länder biståndet går, principerna för ländervalet, orsakerna till underutvecklingen samt hot mot mänskligheten (bl. a. kärnkraften, cancerrisken, u-ländernas fattigdom). Resultaten vad gäller biståndets storlek framgår av tabellen nedan. Siffrorna för 1961-70 och maj-juni 1976 avser SIFO-undersökningar och

sept.-okt. 1974 avser Nowaks undersökning. Övriga siffror härrör från SCB:s

undersökningar på uppdrag av SIDA. U-landsopinionen har enligt dessa undersökningar visat en anmärkningsvärd stabilitet över åren samtidigt som anslagen ökat mycket snabbt. Drygt i hälften av dem som svarat vid varje SCB-undersökning har ansett att den i aktuella anslagsnivån är ungefär lagom. De som velat öka biståndet har genomgående varit fler än de som velat minska eller slopa det. Omkring

i

en fjärdedel har varje gång (en tredjedel hösten 1974 och en femtedel våren

i

1976) velat öka biståndet. Mellan 11 och 18 % av dem som svarat har

i

velat minska biståndet (6-11 %) eller slopa det helt (5-8 %). i En SIFO-undersökning på uppdrag av Svenska Dagbladet i anslutning till riksdagsdebatten i maj 1976 om biståndsanslagen fick delvis likartat

men delvis avvikande resultat, jämfört med SCB-undersökningarna7 Över

hälften ville se oförändrade anslag, men andelen for dem som ville minska anslagen var högre (24 %) än för dem som ville att de skulle höjas (19 %). Resultaten kan ha påverkats av att frågan var kopplad till en fråga om biståndet till Cuba. Detta beskrevs som kontroversiellt på grund av landets militära engagemang i Angola och partiernas olika ståndpunkter i frågan sammanfattades. Även SCB-undersökningen våren 1976 visade en nedgång I i stödet för ökat bistånd och ökad opinion för minskat eller slopat bistånd.

l

Hösten 1976 återgick siffrorna för dessa båda opinionsgrupper till de nivåer l som varit normala under 1970-talet. i Det andra tillfället när andelen för dem som ville minska eller slopa biståndet ökade kraftigt var 1969. TV sände hösten 1969 ett par uppmärksammade Fokus-program som var starkt kritiska mot vissa biståndsinsatser

g

i Etiopien. I övrigt har biståndsverksamheten varit relativt fri från upp- 5 seendeväckande kontroverser. Enigheten mellan de politiska partierna har varit förhållandevis stor. Enprocentplanen antogs av en enhällig riksdag 1968. Politikernas och organisationemas uppslutning bakom biståndspoli- _ tiken kan vara en väsentlig förklaring till den stabila majoriteten för att i bibehålla biståndsanslagen på oförändrad nivå (se avsnitt 3.6.3 nedan). 73VD..sn=o;5 frågor kring I en kommentar till sin undersökning för Svenska Dagbladet 1976 utgår valet 1976, nr9 SIFO från siffrorna 1961, 1970 och 1976 och tolkar dem enligt följande:

m v u d .a m ao m u N e M lo .m m. S e d m I 9 U 4 5

\DV®V1V1 (Yin-q 8211

f ñlv-axolfäñ o: ?Gin Se? Z... ..

00m_

ä.:

.ä2m=a2.=§_..

s.:

E.

E09

u=_==mu=_

.B

.o

m:o:o_=_nO

.AOEmV

Eowm_

:o:

mxmEE

N.m

mêEsm

asaaxoå

ma:

:aaah ä.. ._ .öm måoñ :seem

46 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

Dessa siffror berättar om en sällsynt fin växelverkan mellan väljare och politiker. De har stött varandra i en successiv utbyggnad av biståndet till tredje världen. På 15 år har anslagen för u-hjälpen ökat från 50 milj. kr till 2860 milj. kr, eller från 0.06 % av BNP till 1,0 96. Hela tiden har en absolut majoritet, alltså över 50 96 av väljarna, stött den aktuella nivån och lärt sig acceptera en något högre nivå. I början var det allmänheten som mest drev på politikerna att öka biståndet. Nu är det politikerna som ligger en aning före allmänheten.”

Våren 1977 kunde inte SCB åta sig att göra någon opinionsundersökning åt SIDA. Resultaten av SIDA/SCB-undersökningen hösten 1977 beräknas föreligga först i december. Detta innebär att utredningen inte haft tillgång till några med de tidigare jämförbara opinionssiffror från det år som i Sverige inneburit den djupaste lågkonjunkturen sedan andra världskriget. SIDA redovisar i sin senaste anslagsframställning opinionssiffror från Danmark, som i flera år haft svårare ekonomiska förhållanden än i Sverige. Siffrorna tyder på en trendmässig ökning av den positiva inställningen, och minskning av den negativa, till att Danmark tillsammans med andra liknande länder skulle ge 1 % av sin BNP till u-länderna. Undersökningen avser åren 1972-1976. Det kan nämnas att ett av de stora partierna i Danmark till skillnad från i Sverige, har en klart negativ inställning till u-landsbistånd. SIDA har i sina anslagsframställningar betonat att en övervägande del, sammanlagt 75-80 96, av dem som tillkännagivit sin mening vid samtliga undersökningstillfállen har godtagit biståndsanslagens nivå eller ansett att de bör öka. Sociologen Thomas Brante finner i sin analys av undersökningarna att det inte går att entydigt tolka materialet och komma till säkra slutsatser om den allmänna inställningen till u-hjälpens storlekzg

“Det kanske mest markanta i svarsfördelningen är att majoriteten av populationen vid varje undersökningstillfälle ville ha oförändrade anslag. Tyder detta på ett aktivt stöd till den nuvarande biståndspolitiken, eller är det snarare ett uttryck för ett passivt accepterande från en oinformerad majoritet som inte tar ställning utan tycker att de som bestämmer vet nog bäst? Den senare tolkningen verkar . . . mest plausibel. En intressant fråga blir då hur långt man skulle kunna sträcka sig i höjningar av biståndsanslagen och fortfarande få ett bejakande av den aktuella storleken. Utifrån det föreliggande materialet går det dock ej att ge något noggrannare svar på denna fråga.” Brante framhåller att det är svårt att formulera en fråga om u-hjälpens storlek 8Thomas Brante, Opinioså, att svaren blir enkelt och entydigt tolkningsbara. Svårigheten består i nen i u-landsfrâgør - en utvärdering av teorier om att skilja frågan om storleken från frågan om biståndets former och innehåll. det svenska folkets Den norske sociologen Tore Linné Eriksen skriver angående detta problem: attityder till u-länder och u-hjälp. Meddelande från “Hvis jeg fick et gallup-spörsmål omjeg var enig/oenig i at det ble bruket 500 millioner utredningsbyrån, SIDA, till u-hjelp, måtte svaret bli: ärligt talt, Statistisk Sentralbyrå, det vet jeg sannerligen 1976. ikke . . . Svaret er ja om det kommer PAIGCs jordbruksarbeid tillgode. Svaret er nei om det hovedsaklig er et middel till å sikre norsk näringsliv konsulentoppdrag 9Citatet är hämtat ur via Verdensbankgruppen. Det å stille spörsmålet som u-hjelp var et veldefmiert og Brantes studie. Det norska okuntroversielt begrep, - som man helt enkelt kan vare för eller i mot -, kan ikke ordet ”tilslönng” betyder på svenska ungefär betegnes som annet enn tilslöring.“9 “fördunkling” eller Det senast anförda citatet kan läsas som en illustration inte bara till upp- ”förvirring av begreppen. fattningen att ett nära samband föreligger mellan allmän biståndsvilja och

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 47

åsikter om for vilka ändamål biståndet bör användas. Det kan också anses belysa förhållandet att ett biståndsprogram som är mångfasetterat kan tillgodose olika uppfattningar, och därmed innebära en bredare förankring i opinionen. Ett annat förhållande som av flera bedömare anses göra SCB:s och flertalet övriga undersökningar svårtolkade är, att u-hjälpen behandlas isolerad från övriga resursanspråk och samhällsfrågor. Skulle man finna en annan inställning till biståndsanslagen om man undersökte hur dessa vägdes mot alternativ medelsanvändning? I attitydundersökningar från 1966 och 1972 bland svenskar mellan 15 och 67 år fick biståndet lägsta prioritet jämfört med alternativ som exempelvis miljövård, bättre sjukvård, ökad arbetstrygghet, fler barndaghem och lägre skatter.” 1 Lilian Nowaks ovan anförda arbete kom u-landsproblemen på tionde plats då de tillfrågade ombads att gradera tretton olika ämnesområden med hänsyn till hur mycket intresse de brukade ägna dem i tidningar, radio och TV (se avsnitt 3.6.2 nedan). En SIFO-undersökning från februari 1975 ger en utförligare och något annorlunda bild.” Ett representativt urval av drygt l 000 18-70-åringar intervjuades om sina prioriteringar av privat och offentlig konsumtion. Förutsättningen var att (BNP) skulle

bruttonationalprodukten stiga i samma

takt som under de föregående tio åren. Det skulle innebära en total resursökning motsvarande omkring 30 miljarder kronor i 1975 års priser under perioden 1975-1980 eller ungefär 10 000 kr per genomsnittshushåll fore skatt. De svarande fick 30 tändstickor - en for varje miljard - att i lugn och ro placera ut på en bricka med rutor för vart och ett av 29 användningsområden. Ett av dessa var u-hjälp. Bland de övriga fanns såväl olika offentliga verksamhetsområden som olika former av privat konsumtion samt sparande. Undersökningen avsåg därmed mäta hur allmänheten ville fördela den totala ökningen av BNP under andra hälften av 1970-talet. Det framgick av frågan att om man inte lade någon sticka alls på ett område skulle det området få samma belopp som 1975. 10 Resultaten redovisas i J. Resultaten Cerhas ”Order without av undersökningen framgår av nedanstående tabell. Underauthority” i den norska sökama finner det säkrast att inte tolka siffrorna ”bokstavligt”. Man bör tidskriften Markedskomi stället ”se dem som goda fingervisningar om allmänhetens rangordning munikasjan 3/ 1973. av de olika satsningsmöjlighetema. Undersökama drar emellertid ändå fölslutsats “ Hans Zetterberg och jande om u-hjälpen i sin sammanfattning av resultaten: Karin Busch: “Allmänhetens prioritering av Till ökad u-hjälp vill allmänheten anslå 3,6 procent av resursökningen. Även i den offentlig och privat realistiska valsituationen som vi försatte respondenterna i med vår fråga, i vilken konsumtion”; ingår i de kunde göra tillskott till privat konsumtion och till samhällelig service av direkt Daniel Tarschys m. fl. relevans för deras egen livssituation på hemmaplan, vill allmänheten alltså öka u- Offentlig sektor i tillväxt, hjälpen. SNS, Stockholm 1975.

48 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

Tabell 3.3 Den önskade procentuella fördelningen av inkomstökningen 1975-1980 i olika socialgrupper Alla I+IIA IIB 111

Källa Särtryck ur Zetterberg och Busch: Allmänhetens prioritering av offentlig och privat konsumtion; i D. Tarschys m. fl. Offentlig sektor i tillväxt, SNS, Stockholm 1975; SIFO/SAFO skriftserie nr5 1975, sid 6-7. SIFO använder följande yrkesklassbeteckningar for socialgruppsindelning: 1: Högsta yrkesklassen 11A: Högre medelklassyrken lIB: Lägre medelklassyrken III: Arbetare

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 49

Undersökarna gör följande avslutande kommentar till översikten av allmänhetens prioriteringar:

Man slås . . . av hur litet av ökningen i resurserna som allmänheten anser behöver tilldelas de som förr kallades livets nödtorft: mat, kläder och husrum. Siffran visar på sitt sätt hur en lyckligt lottad befolkning planerar användningen av sin inkomstökning. . . . Den världsvise uttolkaren av ovanstående siffror och av diagrammet kommer kanske att säga att allmänheten satsar mest på det politiskt och moraliskt acceptabla och kanske inte är helt ärlig när den är återhållsam med sin privata konsumtion. Vi tror emellertid att verkligheten är mer lik den som avspeglas i svaren än i cynikernas kommentarer; det finns en stor reservoar av idealism och solidaritet hos allmänheten.”

Undersökningen var den första i sitt slag i Sverige. Resultaten synes avvika från det faktiska beteendet i flera avseenden och får betraktas som ett mycket grovt mått på biståndsviljan. Frågor om biståndets former och innehåll har ingått i såväl Lindholms som SCB:s enkäter. Frågorna har avsett finansieringsform och länderval. Uppfattningarna i den förra frågan har varit synnerligen stabila. Något mer än SO % av de tillfrågade har vid samtliga SCB:s undersökningstillfállen ansett att u-hjälpen huvudsakligen bör finansieras med skattepengar. En likaså tämligen stabil fjärdedel har ansett att finansieringen huvudsakligen bör ske på frivillig väg genom insamlingar och liknande. Något mindre än en fjärdedel har menat att u-hjälpen bör betalas genom både skattepengar och på frivillig väg. Vid det senaste undersökningstillfállet ökade andelen som förespråkade denna sistnämnda blandform med 6 % (till 24 %) medan andelen anhängare av frivillighetsvägen sjönk något. Vad gäller ländervalet har en klar majoritet - ca 70 % av de svarande - hela tiden ansett att man i första hand bör se till hur fattiga människorna är.” Ca 10 % har ansett att man i första hand bör se till vilket slags politik länderna för och ca 15 96 (20 % vid senaste undersökningstillfállet) till både hur fattiga människorna är och vilken slags politik landet för. Frågeformuleringen har kritiserats för att den antyder att möjligheterna att med svenskt bistånd når de fattiga människorna i samarbete med mottagarlandets regering är oberoende av vilken utvecklingspolitik som denna regering bedriver. Orsakerna till underutvecklingen är ett tredje område som undersökts 12I Lindholms undersökav SCB. De utfrågade har fått ta ställning till sex påståenden av typ ”u- ning (1968) ansåg 81 % länderna absolut eller i stort sett att har för litet kapital och för få industrier för att utvecklingen ska vi ”inte bör bry oss om komma igång, ”Världshandeln är så utformad att u-länderna missgynnas”, ländernas politiska förhåloch Många u-länder har tidigare varit kolonier till stormakter i framför landen utan endast ta allt Europa”. Lindholms undersökning innehöll fyra orsaksalternativ: ”lätt- hänsyn till om hjälpen ja”, ”klimat”. ”utsugning mellan länder”, och ”rika i u-länder exploaterar kan tänkas göra nytta eller ej”. fattiga”. ”Dålig utbildning” och ”överbefolkning” nämns, som Brante på- 13 Brantes anmärkning får pekar, inte i någon av undersökningarna, trots att dessa skulle få ett stort antal instämmanden att döma av andra stöd i Göran Hedebros

undersökningar.” Kapitalbrist och

utländska storbolags kontroll över u-ländernas har i SCB- och Kjell Nowaks Studieråvarutillgångar betraktats cirklar om u-landsfrâgor. undersökningarna som viktiga av 82-84 % resp. 75-77 %. Också Undersökning av studieutrikeshandelsstrukturen (62-70 %), jordbrukets inriktning i u-ländema cirklar med internationell (61-66 %) samt ko1onialismen(57-62 %) har betraktats som viktiga orsaker. inriktning (1976).

sedan 1972 50 Huvuddragen i utvecklingen

I Lindholms undersökning tillmäts de rikas roll i u-länderna särskilt stor - stor enligt 63 % och ganska stor enligt 28 % Några betydelse mycket trender går inte att utläsa av SCB-materialet. Den sociala positionens betydelse for synen på utvecklingsproblemen undersöktes av Lindholm. Någon motsvarande belysning av SCB-materialet finns inte. I Sveriges radios studie av informationsklyftorna utgör sambandet mellan social position och u-landskunskaper/-intresse/-aktivitet en central fråga (se nedan). Inte heller u-landskunskaperna belyses nämnvärt i SCB-undersökningarna. Den tillfrågade ombeds att bland tolv länder identifiera de länder som från Sverige”. Ca 70 % av de tillfrågade har kunnat får ”betydande u-hjälp identifiera mer än tre länder. SIDA menar att kunskaperna om med vilka länder Sverige bedriver utvecklingssamarbete måste betecknas som relativt goda. Samtidigt påpekar man dock att nästan alla känner till ett par länder (Tanzania och Vietnam), medan bara en tredjedel valde Botswana och lika många trodde att Thailand och Senegal erhåller svenskt bistånd. I Sveriges kunde endast 18 96 av de svarande själva namnge mer radios undersökning än två av huvudmottagarländerna” för svenskt bistånd. Undersökningen redovisas utförligare i det följande. I SCB-undersökningen våren 1976 ställde SIDA -inspirerad av den norska ”Folkeaksjonen Fremtiden i våre hender” - en fråga som knöt an till de i relation till resursfordelningen i världen. Nära intervjuades egen standard hälften (48 %) av de nära 1 000 tillfrågade svarade: ”Ja, absolut” på frågan om de var beredda att gå med på en sänkt levnadsstandard under antagandet att detta vore “avgörande for nästa generations möjlighet att leva i en värld där resurserna är mer rättvist fördelade”. SIDA betecknar i sin presentation av materialet i anslagsframställningen for 1977/78 frågan som ”förvisso förenklad”. I undersökningen hösten 1977 ställs tre frågor i samma ämne.

3.6.2 Informationskbjior pâ u-landsømrâdet

Huvudavsikten med Lilian Nowaks studie for Sveriges radios publik- och av inforrnationsklyftorna på u-landsområdet var att ”beprogramforskning tar åt sig u-landsinformation och lysa vad det är som gör att vissa grupper låter sig engageras, medan andra inte gör det. En annan fråga som studerats är hur informationsklyftorna därvidlag hänger samman med människors massmediavanor. Studien i Sveriges radios informationsklyfteprojekt. Syftet är att ingår blottlägga systematiska skillnader mellan olika befolkningsgrupper i fråga om ”kunskaper som ytterst sett är viktiga for att man ska kunna uppfylla rollen som en aktiv i ett demokratiskt samhälle”. Särskilt bemedborgare har man ansett det vara att studera den sociala positionens tydelsefullt samband och informationsaktivitet samt att undersöka vilka med kunskap faktorer som kan tänkas modifiera det sambandet”. Studien söker kartlägga sambandet mellan kunskap, aktivitet och intresse på u-landsområdet och i social position. som Nowak åberopar är svenska folkets Enligt tidigare undersökningar om u-landsfrågor och därmed sammanhängande problem ”relativt kunskap

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 51

liten” och svenskarnas intresse för dessa frågor ”tämligen svagt. En trolig Förklaring är enligt Nowak att ”u-landsfrågor för de flesta ter sig avlägsna,

i f särskilt i förhållande till andra mera närliggande problem som tillvaron är

fylld av . . . U-landsfrågoma får stå tillbaka för sådant som är mer påträng-

i

i ande. Detta desto hellre som u-landsproblemen är komplicerade och svår-

i gripbara”. Därtill kommer att få svenskar har direkta erfarenheter av uländer och deras situation”. Någon klar bild av svenska folkets u-landskunskaper är Nowaks undersökning inte avsedd att ge. Studien är främst inriktad på inforrnationsklyftorna. En enkät innehöll dock tolv kunskapsfrågor av skiftande svårighetsgrad. I en telefonintervju ställdes ytterligare en fråga, nämligen den ovan nämnda om vilka länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd. Fördelningen av svaren på enkäten visar, menar Nowak, stor spridning i fråga om u-landskunskaper. Resultatet av frågan ”Kan ni komma ihåg något eller några av de länder som får en stor del av den svenska u-hjälpen? framgår av nedanstående tabell:

Andel som nämnt respektive land (%)

aktiviteten. Den första

frågan löd: ”Händer det Närmare att Ni tänker över hur 40 % kunde inte namnge något mottagarland. Endast fyra perutvecklingen i den fattiga soner av de mer än 2400 tillfrågade nämnde Botswana. 18 % kände till delen av världen kan tre eller flera länder. tänkas bli under de närmaste årtiondena?” Vi

hur ofta man diskuterar

politiken i världen och Nowak konstaterar att fördelningen är ”mycket sned”. förhållandena i u-länder

Nowak-undersökningens ak- och i vilken mån det hänt frågor avseende undersökningspersonemas tiviteter i u-landsfrågor att man deltagit i föredrag, visade på en grupp på ca 20 96 som var verkligt utställningar, opinionslågaktiva, en stor majoritet av i någon mån aktiva och 13 96 med hög möten och liknande som

aktivitet i u-landsfrågor.” rört u-länder.

sedan 1972 52 Huvuddragen i utvecklingen

OM inom 8155M13

TILL boTölA/Prh/A?

UA -j/ro :orden p

zNresRNooA M60 z

timma

VAD som

imnmwerzim...

add-a*

av intresset for u-landsfrågor har redan berörts ovan. Undersökningen Nowaks avsikt var inte att få fram en bild av svenskens u-landsprimära intresse, absolut eller i förhållande till annat. Målet var att finna ett lämpligt med vars hjälp undersökningspersonerna kunde inmått på u-landsintresse delas i mer eller mindre intresserade. Materialet ger en bild av det relativa intresset for u-landsfrågor. Undersökningspersonerna ombads att på 7-graägnade tretton olika diga skalor ange hur pass stort intresse de normalt ämnesområden.” U-landsintresset kom, som tidigare konstaterats, på 10:e plats. Sambandet mellan intresse for u-landsfrågor och andra internationella frågor - ”konflikten i Mellanöstern” och ”den politiska utvecklingen i Afrika” - befanns vara starkt. Genom att sammanföra samtliga tre områden bildade Nowak ett intresseindex for internationella frågor, som löper från 3 till 21 poäng. 22 96 av de svarande hade 3-8 poäng och kunde enligt

i

Nowak ”betraktas som tämligen ointresserade av u-landsfrågor”, medan 29 % hade 15 poäng eller mer och utgjorde ”en högintresserad grupp”. aktivitet och intresse hänger intimt ihop i svaren. En ständig

l

Kunskap, växelverkan Förekommer mellan de tre dimensionerna av ”engagemang”. Det faktum att det finns grupper med höga värden i alla tre avseendena å innebär att andra gruppers u-landsengagemang är ringa. l l 15 Följande områden ingick: Matpriserna, Konflikten i Mellanöstern, Kungafamiljen, artister och andra ”kändisar”, Utvecklingen på arbetsmarknaden, Hushållningen med jordens naturtillgångar, Den politiska utvecklingen i Afrika, Lokala problem som U-länstadsplanering och liknande, Brott och olyckor, Sporthändelser, Miljöfrågor, derna och deras problem, Diskussioner om den framtida energiförsörjningen samt Den militära kapprustningen.

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 53

Nowak utgår ifrån att kunskap, aktivitet och intresse på u-landsområdet

starkt sammanhänger med social position?”

Sammanfattningsvis konstateras att

framför allt människors kunskaper men även aktiviteter och intresse på u-landsområdet hänger samman med den sociala position man har i samhället. Ju högre social position man intar desto sannolikare således att man också har höga u-landskunskaper och ett jämförelsevis stort engagemang i u-landsfrågor. Särskilt viktigt i det här sammanhanget förefaller utbildning och yrkesroll vara. När det gäller u-landskunskaper visar vi på betydande skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Däremot är sambandet mellan social position å ena sidan, aktivitet och intresse för u-landsfrågor å den andra inte lika uttalat. Mönstren är dock desamma och vi menar att det är väl motiverat att tala om informationsklyftor på u-landsområdet.”

Undersökningen visar att politisk och religiös aktivitet kan påverka sambandet mellan social position å ena sidan, kunskap och framför allt engagemang å den andra. Det är dock först vid hög religiös eller politisk aktivitet som skillnaden blir påtaglig:

“Inom alla sociala grupper framstår de mest politiskt eller religiöst aktiva också som mest u-landsaktiva och intresserade av u-landsfrågor. lfrága om u-landsengagemang kan hög religiös eller politisk aktivitet t. o. m. ofta uppväga den negativa effekten av en låg social position. När det gäller u-landskunskaper tycks den religiösa aktiviteten spela relativt liten roll, särskilt i de högre sociala skikten. Däremot sammanhänger kunskaperna med politisk aktivitet. De med hög politisk aktivitet kan mer om u-Iänder än övriga oberoende av social tillhörighet. Vi har tidigare konstaterat ett påtagligt samband mellan u-landskunskaper och social position. Därför är det särskilt intressant, att inom lâgstatusgruppen hög politisk aktivitet i någon män kompenserar den nackdel det innebär i kunskapssammanhang att ha Iág social status. Samtidigt är det uppenbart att de med såväl hög politisk aktivitet som hög social status har ett klan kunskapsmässigt övertag. Den centrala frågan i Sveriges radios undersökning är om sambandet mellan social position och kunskaper, aktiviteter och intresse på u-landsområdet modifieras av olika sätt att se på världen. Nowak sammanfattar: 6 Nowak använder ett Vi finner nu grupper som trots en låg social position visar större aktivitet och intresse grovt, ovägt index med på u-landsområdet än många med högre social status. Betecknande för dessa grupper fem dimensioner, nämliär hög solidaritet med u-länderna eller låg grad av avskärmning från u-landsproblemen. gen kön, ålder, utbildning, Andra kännetecken är en anti-imperialistisk bostadsort och yrkesposiinställning eller en avvisande hållning tion: Högsta poäng (5) får till privat välgörenhet och vad som däri inkluderas. På samma sätt hittar vi grupper den med högsta sociala med mycket låg grad av aktivitet och intresse, men med hög social position. Dessa position, nära centrum för karaktäriseras av att vara mycket avskärmade från u-landsproblemen. makt och inflytande. En När det gäller kunskaper påverkas som väntat inte sambandet med social position relativt välutbildad man i i samma utsträckning. Inte desto mindre finner vi personer med låg social status sina bästa år, centralt som ändå kunskapsmässigt ligger i nivå med många inom mellanstatusgruppen. Även boende och med förhålkunskapsstarka med låg social position utmärks av stor solidaritet eller av låg grad landevis hög yrkesstatus av avskärmning. Eller också kännetecknas de av en anti-imperialistisk inställning hamnar här. Hans motpol eller negativ hållning till privat välgörenhet. är den lågutbildade kvinnan i glesbygd, antingen Det ska dock framhållas att de som kan förhållandevis mycket trots låg social mycket ung eller mycket position, aldrig någonsin närmar sig kunskapsnivån inom högstatusgruppen. I den gammal och antingen gruppen har man genomgående de högsta kunskaperna även om det inom gruppen utan eget arbete eller med finns variationer som tydligt hänger samman med olika sätt att se på världen.” ett lågstatusyrke.”

54 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

Nowak menar att den avgörande betydelsen för svenska folkets kunskaper får tillskrivas massmedierna och och engagemang på u-landsområdet deras informationsspridning. Undersökningen pekar på att grupper med olika massmediavanor uppvisar klara skillnader ifråga om kunskap och engagemang på u-landsområdet. En ständig växelverkan råder mellan kunskap från massmedier å den andra: och engagemang å ena sidan och information Också inom varje social grupp är det undantagslöst de mer informationsinriktade massmediakonsumenterna som kan mer och är mer intresserade av u-landsproblem. Sambandet mellan social position och u-landsengagemang kan modifieras genom massmediavanorna. Den kompenserande effekten är tämligen marginell vad gäller kunskaper, men när det gäller aktivitet och intresse tycks, Nowak, massmediavanorna spela en avgörande roll: enligt ”Alltså är graden av aktivitet och intresse påfallande hög bland dem som läser facktidskrifter och gärna ser och hör på nyheter och utrikesmagasin - och detta oberoende av social tillhörighet. Ser man däremot på dem vars massmediakonsumtion inte alls är informationsinriktad är skillnaderna mellan sociala grupper påtagliga.

Vilken av de ovan behandlade faktorerna är då de, enligt Nowaks under- ”Vi har funnit”, konstaterar Nowak, “att ifråga om sökning, viktigaste. är samhällspositionen den ojämforligt viktigaste faktorn. u-landskunskaper och nyhetskonsumtion är de två faktorer som - näst efter Avskännning social position - bäst förklarar skillnaderna i u-landskunskaper. Social position forklarar endast i liten grad skillnaderna ifråga om intresse och framför

Hwêøw/

mNMz KG

men AMeN

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 55

allt aktivitet på u-landsområdet. Den religiöst och politiskt färgade världsbilden betyder mer. Om de mest och minst engagerade på u-landsområdet säger Nowak följande:

“Det får givetvis inte tolkas som att den sociala positionen är betydelselös i sammanhanget. Ser vi på dem bland våra undersökningspersoner som är mest u-landsengagerade, finner vi att de är både mycket solidariska med u-länder och mycket litet eller inte alls avskärmade från problemområdet. Men därefter kommer sådant som social status och utbildning in i bilden, så att de som dessutom har högre social position eller utbildning är mer engagerade. Även tidskriftsläsning visar sig vara viktig. Tittar vi i stället på de minst u-landsengagerade utgörs de följdriktigt av mycket avskärmade och föga u-landssolidariska personer. Men därefter spelar etermediernas nyhets- och utrikesprogram roll, så att de minst engagerade tillika är de som sällan eller aldrig ser och hör på utrikesmagasin - och nyheter. Dessutom är de politiskt inaktiva. Etermedierna tillmäts avgörande betydelse för u-landsinformation: Om vi leker med tanken att etermediernas u-landsinformation uteblev, skulle främst de relativt kunskapssvaga drabbas - de som inte i någon högre grad nås av information via andra kanaler. Kunskapsklyftorna skulle vidgas.”

3.6.3 Organisationerna och u-landsfrâgorna

Som framgår av framställningen i inledningskapitlet till detta betänkande var folkrörelsemas och de stora organisationernas initiativ av stor betydelse för det svenska biståndets framväxt och för att förankra detta i den svenska opinionen. SIFO understryker i sin i det föregående citerade bedömning av utvecklingen av u-landsopinionen i Sverige 1961-1976 betydelsen av växelspelet mellan allmänheten och politikerna. Lilian Nowak fann i sin undersökning att det var de mest politiskt eller religiöst aktiva som i alla sociala grupper framstod som mest u-landsaktiva och intresserade av ulandsfrågor. Mot denna bakgrund är det naturligt att betona den del av den svenska u-landsopinionen som kommer till uttryck i programförklaringar, uttalanden, rapporter, manifest och andra meningsyttringar från olika organisationer. Politiska partier, ungdoms- och kvinnoforbund, fackföreningsrörelsen, kristna organisationer, kooperationen och andra folkrörelser och aktionsgrupper har länge varit aktiva opinionsbildare för internationell solidaritet, inte minst gentemot u-ländema. Folkrörelser och andra organisationer har ända sedan början av 1950-talet

bedrivit upplysningsverksamhet om u-ländema. Opinionsbildningen” var

ett huvudsyfte för de 44 organisationer som av regeringen sammanfordes i Centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder (CK). Medlemmarna i CK var företrädare för fackföreningsrörelsen, konsument- 17 Framställningen bygger kooperationen, lantbruksorganisationer, andra näringslivsorganisationer, i det följande främst på kyrkor och andra kristna organisationer, nykterhetsrörelsen, studieförbund, Ernst Michaneks uppsats ”Role of Swedish Nonfredsgrupper och FN-förbund, Röda korset, Rädda barnen, Riksidrottsför- Governmental Organizabundet, studenter och joumalister. Man organiserade två Sverige hjälpertion in International insamlingar samt enskilda insamlingar inom bl. a. missionen och koope- Development C0-operarationen. tion, SIDA april 1977.

56 i utvecklingen sedan 1972 Huvuddragen

De kristna organisationerna har länge tillhört de mest pådrivande i fråga om u-landsopinionen. De har också betydligt längre och mer omfattande praktisk erfarenhet av u-landsverksamhet än övriga organisationer. De samlade in mer än tio gånger så mycket pengar för u-landsverksamhet som CK under den senares 10-åriga existens. har de kristna starkare än andra I opinionsbildningen organisationerna betonat kraven på utjämning mellan världens rika och fattiga. Redan vid världsråds möte i Uppsala år 1968 krävdes en internationell ut- Kyrkornas vecklingsskatt, som skulle motsvara välfardsstaternas skatte- och social- De kristna kraven har alltmer kommit att gälla förändringar i vår politik. egen livsstil och anpassning av den svenska ekonomin till en ny ekonomisk Kraven formulerades senast i en sektionsrapport “Vägen till världsordning. en rättvisare värld”, som framlades vid det kristna riksmötet i Västerås i augusti 1977. Rapporten föreligger i bokform. och studentorganisationerna spelade i början av 1950-talet en Ungdomssärskilt aktiv roll i opinionsbildningen för svensk biståndsverksamhet. Dessa började då utvidga sin internationella kontaktverksamhet. organisationer Genom deltagande i konferenser och utbytesprogram inom organisationer som International Union of Socialist Youth, the World Assembly of Youth och World University Service fick många av dagens politiska ledare betydelsefulla intryck av kampen mot kolonialismen och nykolonialismen. Även inom de politiska partierna har kristna grupper varit pådrivande till bistånd och u-länder. sociali fråga om inställningen Sveriges kristna - demokraters förbund Broderskapsrörelsen bidrog till socialdemokratins arbete för ett statligt svenskt u-landsbistånd. År 1956 beslöt Socialistinternationalen på forslag av Tage Erlander att stödja planerna på en kapitalfond för u-länderna inom FN. Fonden skulle finansieras av bidrag motsvarande l % av medlemsländernas BNP. År 1961 tog regeringen initiativet till en Beredning for internationella biståndsfrågor. Beredningen hade 23 ledamöter, varav de flesta representerade folkrörelser och andra organisationer. Dess arbete ledde fram till den första stora biståndspropositionen (nr 100 år 1962). Propositionen antogs av en enhällig riksdag. Under 1960talet växte sig kraven på ökat bistånd allt starkare inom alla partier, fackföreningarna och många andra organisationer. Den andra stora biståndspropositionen (nr 101 år 1968) med enprocentplanen antogs likaså av en enhällig riksdag. Ingen riksdagsledamot har någonsin röstat emot förslagen om höjda biståndsanslag. Däremot har en ledamot vid ett par tillfällen motionerat om mindre anslagsökningar än de i propositionerna föreslagna. Röster har höjts för att man skulle gå snabbare fram. Centerpartiet och folkpartiet röstade i början av 1970-talet för högre anslag än de av regeringen föreslagna. Också massmedias inställning till biståndsverksamheten har genomgående

varit positiv. l

Inom arbetarrörelsen finns ett flertal exempel på organiserade internal tionella solidaritetsaktioner och insamlingar. Fackföreningsrörelsen har spelat en betydelsefull roll. Dess internationella solidaritetstraditioner daterar sig till seklers början. De svenska bidragen till Fria fackföreningsinternationalens FFI internationella solidaritetsfond var redan från början (1957) bland de största. LO och TCO genomförde en gemensam kampanj i slutet av 1950-talet i syfte att höja medvetandet

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 57

om och stödet för insamlingen till FFI:s internationella solidaritetsfond. Vid LO-kongressen år 1976 framlades en rapport ”Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen och ett handlingsprogram för ökad kontroll av dessa företag antogs. Detta omfattade även åtgärder till stöd för u-länder i deras kamp mot de multinationella företagens utbredning. Under 1978 planerar LO en stor kampanj om södra Afrika som ett inslag i organisationens 80-årsjubileum. TCO antog vid 1973 års kongress en rapport om det in- .x ternationella fackliga samarbetet. I motsvarande rapport från 1976 års kongress betonas vikten av ett ökat u-landsbistånd som inriktas på att tillgodose de fattiga människornas basbehov. TCO bedriver under 1977 en insamling bland medlemmarna for internationell facklig solidaritet. Konsumentkooperationen var redan på 1940-talet aktiv i fråga om internationell hjälpverksamhet. År 1958 inledde Konsumentkooperationen insamlingskampanjen ”Utan gränser” som än idag utgör grunden för KFzs biståndsarbete till stöd för kooperationen i u-länder. Konsument- och jordbrukskooperationen har tillsammans inrättat Swedish Cooperative Centre (SCC) for rådgivning och bistånd till u-länder. Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen, Frikyrkan hjälper och andra organisationer som bedriver humanitär hjälpverksamhet har betytt mycket för att utveckla den svenska hjälpviljan. Deras upplysningsverksamhet genom kampanjer och insamlingar, föreningsmöten, tidskrifter och andra publikationer torde ha nått fram till praktiskt taget varje hem i vån land med information om förhållandena för nödlidande människor i krisdrabbade områden. Under de senaste 10 åren har en rad fristående internationella solidaritetsgrupper och -kommittéer varit verksamma och haft betydelse för Sveriges internationella solidaritetspolitik. De har i första hand haft en specifik politisk målsättning men också bidragit till opinionsbildningen om u-ländemas problem i stort. Det främsta exemplet på en sådan organisation som fick stor betydelse är FNL-grupperna. De arbetade genom stora insatser av frivilliga aktivister i lokalgrupper med främst insamlingsbössor, informationsbulletiner och demonstrationer. Exempel på organisationer som bedriver ett liknande solidaritetsarbete är Afrikagrupperna, Argentinakommittén, Chilekommittéerna och Palestinagruppema. Amnesty International arbetar delvis likartat i sin opinionsbildning för mänskliga rättigheter till stöd för politiska fångar i alla länder och mot tortyr, dödsstraff samt politisk, och etnisk religiös förföljelse. I Sverige har Amnesty-rörelsen växt snabbt de senaste åren. Man bedriver, med bidrag från SIDA, en omfattande informationsverksamhet om mänskliga rättigheter i många länder, varav flertalet är u-länder.

3.7 U-landsinfonnation i internationellt perspektiv

Opinionsfrågornas roll i det internationella utvecklingssamarbetet har under de Senaste åren erhållit kraftigt ökad uppmärksamhet inom OECD:s kommitté for utvecklingsbistånd DAC. Bl. a. har dessa frågor diskuterats vid

58 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

och givits prominent belysning i DACnågra av de senaste högnivåmötena ordförandens rapporter. Medvetenheten har ökat om behovet av att lyfta upp opinionsfrågorna på ett mer policy-orienterat plan - som komplettering till det informationstekniska erfarenhetsutbyte som traditionellt har ägt rum främst inom FN:s ram men även inom DAC. De senaste årens utveckling på det ekonomisk/ politiska området har ställt ökade krav på information om u-ländernas situation och på opinionsstödet för ökade biståndsansträng- l från i-ländernas sida har

ningar. Kontinuerliga opinionsbyggande åtgärder som nödvändiga inte endast för att konsolidera och om möjligt l upplevts även för att öka den

i

stärka biståndsviljan i traditionell bemärkelse, utan allmänna opinionens förståelse för de vidare u-landskrav som ligger bakom l begreppet en ny ekonomisk världsordning. 1975 arrangerades ett särskilt DAC-möte om u-landsinformation. Av mötet framgick att den statliga och statligt finansierade u-landsinformationens omfattning och inriktning varierade påtagligt bland medlemsländerna. Skill-

l

nader i biståndsmålsättningar utgjorde en viktig förklaring till inforrna-

tionsverksamhetens skiftande karaktär. Trots olikheterna anslöt sig emel- l

länder till ett antal betydelsefulla slutsatser. Man var sålunda

lertid flertalet l

överens om att det var angeläget att förbättra den breda allmänhetens tillgång

till information om förhållandena i u-ländema. Förbättrade kunskaper om I ,

Statens ansvar

i

u-ländema ledde, menade man, till ökad biståndsvilja. måste, konstaterade man vidare, omfatta inte endast biståndet utan också informationsverksamheten. Denna borde ges en vid u-landspolitisk inriktning och syfta till förbättrade kunskaper om grundläggande förhållanden snarare än till att föm1edla ett färdigt budskap. Enskilda organisationer, både sådana som bedrev biståndsverksamhet och andra, tillmättes av flera länder stor betydelse som informationskanaler. Skolans elever och lärare ansågs vara en särskilt viktig målgrupp. I det följande redovisas Danmark, Finlands, Norges och Hollands statliga och statligt finansierade u-landsinformationsverksamhet. Samtliga fyra länder tillmäter informationsverksamheten stor betydelse och avsätter belopp som motsvarar ca l/ 2 96 av biståndsanslaget för detta ändamål. Danmark, Norge och Holland torde vara de DAC-länder som jämte Sverige utvecklat den mesta ambitiösa verksamheten på u-landsinformationens område. Bland övriga länder märks Västtyskland och Canada. Avslutningsvis ges en kortfattad presentation av FN:s u-1andsinforrnationsverksamhet. I Danmark ansvarar biståndsorganet DANIDA för den statliga och statligt J finansierade u-landsinformationen. Sedan 1972 finns ett särskilt informai tionsutsiott (oplysningsudvalg) i vilket ett 30-tal organisationer och institutioner som sysslar med informationsverksamhet eller är av särskild be-

i

är representerade. Informationsutskottet har tydelse för opinionsbildningen i förhållande till DANIDA:s - som i sin en rådgivande ställning styrelse

l

tur har en rådgivande ställning i förhållande till utrikesministern. Endast ca 20 % av informationsanslaget, som för år 1977 uppgår till 4,1 _ milj. dkr (3,2 milj. skr), används för DANIDA:s egen informationsverksamhet. Återstoden - ca 80 % - utgår i form av stöd till Arbejdernas Oplys- Dansk Faellesråd, FN-förbundet, Kvindemes Uningsforbund, Ungdoms Samvirke samt Det økomeniske Faellesråd för landsudvalg, Mellenfolkeligt inkommer årligen med an- ”konsulentstyrde projektet”. Organisationerna

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972 59

sökningar till DANIDA. Stödet, som bl. a. avser administrationskostnader, har inte karaktären av generellt bidrag. I lagen om internationellt utvecklingssamarbete heter det vad gäller upplysningsverksamheten: Med henblik på at utbrede kendskabet til og skabe förståelse for udviklingslandenes problemer og for betydningen af dansk deltagelse i det internationale udviklingssamarbejde kan ministeren for internationalt udviklingssamarbejde ivaerksaette eller yde statstilskud til virksomhed med dette formål. Med utgångspunkt i denna paragraf har en rollfördelning deiinierats mellan DANIDA och organisationerna enligt vilken informationen om Danmarks medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet åvilar DANIDA:s informationsavdelning medan informationen om u-ländemas situation primärt ligger på organisationer, grupper och individer. DANIDA prioriterar massmedia, undervisningssektorn samt förvärvslivets grupper. Den breda allmänheten skall nås genom inforrnationsskapare och informationsförmedlare. U-landsinformationen skall om möjligt integreras i annan inforrnation. Bland DANIDA:s aktiviteter märks journalistresor, oftast på nordisk basis, journalistseminarier och joumaliststipen-

i dier, publikationsverksamhet samt filmproduktion och tilmdistribution i

i

samarbete med Statens Filmcentral. Stödet till Mellanfolkeligt Samvirke (MS) är av samma storlek som

l

l DANlDA:s egen informationsbudget. MS bedriver publikationsverksamhet, , föredrags- och mötesservice, biblioteksservice (bibliogratier m. m.), anordnar utställningar m. m.

i l Finland ansvarar infonnationssektionen inom utrikesministeriets avdel-

ning for utvecklingssamarbete för informationen om utvecklingssamarbetet. i Tyngdpunkten i verksamheten ligger på publikationsverksamhet. Denna, vars viktigaste inslag utgörs av en tidskrift om utvecklingssamarbete samt landpresentationer och en årsredogörelse om Finlands utvecklingssamarbete, tar i anspråk ungefär halva informationsanslaget. Medlen utnyttjas vidare for bl. a. visst samarbete med radio och TV vad gäller finansieringen av olika program om u-länder, u-landsresor för lärare och journalister, ofta i nordisk regi, samt för förberedelser och genomförande av seminarier och föredrag i olika organisationers regi. Organisationer som tilldelas inforrnationsmedel tillhör enligt praxis någon av följande kategorier: fackföreningar, folkbildningsförbund, kvinnoorganisationer, kyrkliga organisationer samt ungdomsorganisationer. Beslut om bidrag fattas inom utrikesministeriet efter samråd med biståndspolitiska delegationen. 1977 års informationsanslag uppgår till 600000 finska mark (ca 0,7 milj. skr), varav en tredjedel för bidrag till organisationer. Avsikten är att om några år utnyttja 0,5 % av biståndsanslaget, som innevarande år uppgår till 194 miljoner mark (ca 216 milj. skr) för informationsverksamhet. Syftet med informationsverksamheten är enligt regeringens principprogram från år 1974 att sprida kunskap om utvecklingsländerna, utvecklingsproblemen och förhållandena mellan utvecklings- och industriländer samt att infomiera om det finländska utvecklingssamarbetet såväl i hemlandet som utomlands. [Norge ansvarar biståndsorganet NORAD för hela den statliga och statligt

60 Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

finansierade u-landsinformationen. Under år 1977 kanaliseras 58 % av informationsanslaget på 8 milj. nkr till (7 milj. skr) till olika organisationer i form av stöd till det norska FN-förbundet, NORAD:s viktigaste samarbetspartner på infonnationsområdet, generella bidrag enligt treårsavtal eller bidrag till olika informationsprojekt. l takt med att bidragssystemet utvecklats har NORAD:s egen roll som serviceorgan åt organisationerna betonats. planerad med hänsyn till organisationernas och sko- Materialproduktionen, lans behov, utgör idag NOkADzs främsta informationsuppgift. [övrigt märks kurs- och seminarieverksamhet för bl. a. journalister, filmdistribution samt bildservice. De på treårsavtal baserade generella bidragen utgår till de till stortingspartierna knutna studieförbunden samt ett antal s. k. paraplyorganisationer, Kirkens U-landsinformation, Norske Kvinners Nasjonalråd och nämligen Nasjonalkommittén for Internasjonalt Ungdomsarbeid. Samarbetet med det norska FN-forbundet - FN-sambandet - har under de senaste åren byggts ut till att omfatta stöd till FN-sambandets uppbyggnad av en regional organisation. Särskilt vad gäller Nordnorge har, med hänsyn till avstånd och kommunikationer, behovet av regional organisation upplevts som stort. Distriktsorganisationerna står som tekniska arrangörer av kurser, ansvarar för distributionen av NORAD:s informationsmaterial samt fungerar - i någon mån - som kontaktorgan for skolor och press. FN-sambandets skolavdelning och NORAD har ett mycket nära samarbete då det gäller att nå ut till skolorna med u-landsinformation. I sin egen informationsverksamhet syftar NORAD i första hand till att ge ”grundleggande upplysninger og fakta till flest mulig maennesker i det enklest förutsätts ge sin information en mulige språk”. Organisationerna mera engagerande och mobiliserande form. l Holland har man under 1970-talet byggt upp en omfattande informationsverksamhet. För år 1977 har l3 miljoner guiden (ca 26 milj. skr) anhar tilldelats en huvudroll i det holslagits. De enskilda organisationerna ländska programmet. Ca 70 96 av de offentliga medlen används för organisationernas informationsprojekt. Återstoden utgörs av ett anslag för utrikesdepartementets särskilda avdelning för information om utvecklingssamarbete. En fristående nationalkommitté för information om utvecklingssamarbete är representerade behandlar (NCO) i vilket ett 40-tal enskilda organisationer organisationernas ansökningar om informationsmedel. Kommitténs plenarmöte beslutar för kyrkor, massmedia, skolor på förslag av arbetsgrupper etc. vilka projekt som ska föreläggas biståndsministern. Ministern beslutar på rekommendation av en särskild rådgivande expertgrupp. avdelning för informationsfrågor svarar bl. a. för Utrikesdepartementets information audio-visuellt material till press, radio och TV, tillhandahåller till intresserade grupper, skolor etc. samt producerar tidskrifter, en tidning för barn, broschyrer, faktablad m. m. Barntidningen utkommer med sex nummer per år i en upplaga på över 300000 exemplar. U-landsinformationen skall ”bidra till kommunikation mellan myndigoch därigenom fördjupa förståelsen för utveckheterna och medborgarna lingssamarbetet”. Nationalkommittén skall sörja för att sådan verksamhet kommer till stånd som ger information om förhållandena i fattiga länder,

Huvuddragen i utvecklingen sedan 1972

om internationellt samarbete för att förbättra dessa förhållanden samt om förhållanden i Holland och andra rika länder som påverkar förhållandena i fattiga länder. FN-sekrelariatet och fackorgan inom FN familjen har från starten varit utrustade med en infonnationsenhet med icke obetydlig personalstyrka. Innehållet i det informationsarbete som bedrivits har i stor utsträckning kretsat kring cen egna organisationen; hur den är uppbyggd, vad den gör och vad olika länders representaner yttrar vid möten med styrande organ. Informationsverksamheten inom FN har ofta karakteriserats som organisationscentrerad snarare än problemorienterad och den har ansetts ha tendenser att vara utslätad och att väja för kontroversiella frågor. En annan brist har varit den jämförelsevis obetydliga roll som man till att börja med tilldelade det som vi nu kallar u-landsfrågor. På senare håll har dock ansträngningar gjorts, bl. a. under medverkan av de nordiska länderna, att stärka de ekonomiska och sociala frågornas plats i FN-informationen. Med hjälp av ett frivilligt bidrag från den holländska regeringen startades år 1968 FN:s enhet för ekonomisk och social infonnation, Centre for Economic and Social Information CESI. Sedan 1972 lämnas frivilliga bidrag också från Danmark, Norge och Sverige; senare har som bidragsgivare tillkommit Finland, Västtyskland, Japan och Canada. CESI har idag ställning som en av fyra underavdelningar inom FN-sekretariatets informationsenhet, Office of Public Information OPI. CESI:s verksamhet har gått ut på att dra fram i rampljuset de ekonomiska och sociala frågor som spelar en allt mer dominerande roll i FN:s totala arbete. Hit hör biståndet men också planerna för en ny ekonomisk världsordning. Genom sin allmänt samordnande roll tvärs över FN-familjen har CESI också fått centrala uppgifter i samband med genomförandet av olika FN-aktioner såsom befolkningsåret och kvinnoåret liksom vid FN:s stora världskonferenser om miljö, befolkning, livsmedel, kvinnor, boendemiljö, vatten etc. CESI:s Geneve-center har i stor utsträckning koncentrerat sig på frågor som har samband med UNCTAD:s verksamhet. 1 dessa olika sammanhang har CESI betjänat press, radio och TV liksom enskilda organisationer, framställt publikationer, arrangerat internationella seminarier m. m. Startandet av tidskriften Development Forum betraktas av många som CESI:s mest betydande insats. Tidskriften har fått en i FN-sammanhang påfallande fri ställning och publicerat bl. a. problemorienterade debattinlägg i kontroversiella frågor under behandling inom FN-apparaten. Finansiärerna av CESI har hela tiden hävdat att den ekonomiska och sociala upplysningen borde utgöra en naturlig del av FN:s löpande information och därför också bekostas av medel inom FN:s reguljära budget. Undan för undan har också vissa tjänster inom CESI, som tidigare finansierats med hjälp av frivilliga bidrag, kunnat lyftas över till den ordinarie budgeten; generalförsamlingen hösten 1977 förväntas sålunda inkludera CESI-tjänster i den ordinarie staben. Utöver att på detta sätt bekosta personal har de frivilliga bidragen de senaste åren framför allt använts till att lansera Development Forum, vilken distribueras kostnadsfritt. Planer föreligger på att från 1978 i samarbete med Världsbanken och UNDP utge en särskild Business Edition av Development Forum, som skall utkomma var 14:e dag och innehålla förhandsinformation om kommande upphandling genom

62 i utvecklingen sedan 1972 Huvuddragen

de berörda FN-organen. De nordiska biståndsmyndigheternas inforrnationsenheter drar nytta av CESI:s utbud av information och samarbetar även i andra avseenden nära med CESI men också direkt med andra FN-organs informationsavdelningar. Särskilt bör nämnas UNDP och UNICEF som båda i sin egenskap av insamlingsorganisationer” - UNDP kan sägas ”bedriva insamling” bland regeringarna och UNICEF både bland regeringarna och, i vissa länder, allmänheten - vid och avsätter resurser till inlägger stor vikt betydande formation om den egna verksamheten och de problem denna syftar till att lösa. - - bedriver Även de stora fackorganen FAO, ILO, WHO och UNESCO omfattande inforrnationsverksamhet på områden som är centrala ur svensk och nordisk biståndssynpunkt. Särskilt vill vi nämna livsmedelsforsörjnings-, sysselsättnings- och basbehovsfrågorna. Världsbankens inforrnationsavdelning framställer värdefullt material, såsom årsrapporten, World Bank Atlas, Trends in Developing Countries etc. FN har byggt upp ett 50-tal informationskontor utspridda över hela världen. Flertalet av dessa är, i likhet med kontoret i Köpenhamn, regionala. Kontoren har kompletta samlingar av FN-dokumentationen och fungerar som distributionscentraler for FN-material, inklusive film och foto. Bland avnämama märks de nationella FN-forbunden och andra organisationer samt massmedia.

4 Folkrörelsernas och

övriga organisationers

u-landsinformation

4.1 Inledning

Folkrörelserna gavs i enlighet med statsmakternas önskemål en central roll i SlDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten. En växande andel av informationsanslagen skulle gå till studieförbunden och löntagarorganisa-

tionerna i form av generella bidrag. Övriga organisationer skulle kunna er-

hålla bidrag efter ansökan. Kurs- och seminariesamarbetet med organisationer som Svenska FN-förbundet, Swedish Cooperative Centre (SCC), Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL) samt Folkbildningsförbundet skulle också vidareutvecklas. Organisationernas andel av informationsanslaget skulle successivt växa från ca en tredjedel till två tredjedelar. Budgetåret 1971/72 beräknades 1,0 milj. kr av totalt 2,75 milj. kr för bidrag till och samarbete med enskilda organisationer. Redan fyraårsplanens första egentliga år - 1972/73 - föreslogs beloppet för organisationsbidrag och -samarbete tlerdubblat och för planens sista år (1974/ 75) föreslogs ett belopp som var 9 gånger större än 1971/72. Studieförbunden föreslogs tilldelade något mer än 60 % av det beräknade i totalbeloppet för enskilda organisationer och löntagarorganisationerna ca i 20 %. För övriga bidragssökande organisationer beräknades något mer än 10 % och for samarbetet med vissa organisationer (s. k. paraplyorganisationer) en ursprungligen lika stor men därefter successivt sjunkande andel (ca 7 % budgetåret 1974/75). Fördelningen mellan de tre förstnämnda kategorierna har i stort sett förblivit oförändrat sedan l972/73. Studieförbunden har erhållit 58 %, löntagarorganisationerna 26 % och övriga organisationer 16 % av det totala beloppet för bidrag till enskilda organisationer. Medlen för samarbete, som statsmakterna valt att betrakta som en del av den egna informationsverksamheten, har vuxit snabbare än vad som föreslogs i fyraårsplanen. Nedan

redovisas anslagsutvecklingen sedan 1972/73.

64 Folkrörelsernas u-landsinformation Tabell 4.1 Bidrag och samarbete med enskilda organisationer (tkr)”

l

“ Endast totalbeloppet för bidrag till enskilda organisationer anges i budgetproposition

i

och regleringsbrev. SIDA beslutar om fördelningen mellan kategorierna I-III. °SIDA:s budget. Varav 500000 kr för KARIBU.

de närmare motiven for inriktningen av infor- I det följande redovisas mationsverksamheten på folkrörelserna och övriga enskilda organisationer, verksamhetens tänkta former samt de resultat som uppnåtts och de ersom vunnits under de fem år som systemet funnits. Några mera farenheter omfattande av studieförbundens, löntagarorganisationernas elutvärderingar u-landsinformationsverksamhet föreligger inte. ler övriga organisationers Inom SIDA fanns vissa planer på en utvärdering av fyraårsplanen grundad själva genomförda verksamheten samt på de ”på den av organisationerna och folkrörelser slutsatserna”, men någon av organisationer själva dragna sådan kom till av brist resurser aldrig till stånd. Vissa följd på personella aspekter av verksamheten har dock utvärderats på SIDA:s betydelsefulla bl. a. har studiecirkelverksamheten i internationella frågor varit initiativ, föremål för två större undersökningar, och organisationerna själva har fömer eller mindre grundliga utvärderingar av sin verksamhet. retagit åtskilliga om hur har använts och SIDA får årligen rapporter “SIDA-bidragen” planeras att användas från studieforbunden och löntagarorganisationerna. Denna mer eller mindre omfattande rapportering till SIDA, i studieförbundens fall med Folkbildningsförbundets årliga sammanställkompletterad samt från organisationer som erhållit bidrag efter ansökan ning, rapporter verksamhetsberättelser m. m. utgör värdefulla källor. och organisationernas Detta material har dock aldrig bearbetats och någon mera överskådlig bild av t. ex. organisationernas måldefmitioner och målgrupper, eller verksamä hetsformerna och deras förändring över tiden, föreligger sålunda inte. I en i inom SIDA nyligen genomförd revision av rapporteringen till SIDA konstal teras att rapporteringsskyldigheten fullgjorts tillfredsställande vad gäller stu- “Utvärdering av 5113,” dieförbund och löntagarorganisationer men att rapporteringen från organifyraårsplan for u-landsinsationer som erhållit efter ansökan ej motsvarat de minimikrav som bidrag Till denna senare rapportering återkommer V1 kategoris

informaüoåsbyrât .SIDA .uppställtz

l avsnitt 4.5 nedan. 3 aV En betydelsefull anledning till att större utvärderingar ej genomförts pekar å

“Granåkning (Ullnef 3

SIDA på i sin ovan citerade PM om eventuell utvärdering av fyraårsplanen. Det heter där att ”en i den bemärkelsen att SIDA söker mäta utvärdering

promemoria n, 52 per

vilka kvalitativa resultat uppnått med sin u-landsinfor- 1977.04-05,s1DA_Revi. organisationerna Varken eller SIDA Sionskontoret. mation givetvis är omöjlig att genomföra. riksdagen

Folkrörelsernas

u-Iandsinformation 65

har ju förelagt organisationerna vilka attityder eller värderingar som de bör försöka skapa med sin information. I stället är det upp till organisationerna att sjäva definiera vilka mål och resultat av u-landsinfonnationen man strävar efter.” Dessa förhållanden utesluter naturligtvis inte systematisk erfarenhetsbearbetning, vilket också konstateras i promemorian: ”. . . det är självfallet intressant både för SIDA och andra att ta del av organisationernas egna uppfattningar om hur pass väl de anser sig ha lyckats i sina informatiorssatsningar”, och det finns följaktligen behov av att deras bedömningar på något sätt sammanställs i en gemensam rapport”. SIDA:s resultatvärderingsverksamhet behandlas mera utförligt i avsnitt 5.9 nedan.

4.2 Fyraårsplanens inriktning av studieförbundens och

löntagarorganisationernas informationsverksamhet

De av Skolöverstyrelsen godkända studieförbunden samt löntagarorganisationerna gavs, som mottagare av generella bidrag, en särställning i informationsplanen. Studieförbunden kunde, förklarade SIDA i fyraårsplanen, sägas ”fungera som serviceorgan åt folkrörelserna i det att de organiserar studieverksamhet i olika former för medlemsorganisationernas medlemmar”. Genom dessa fanns det ”kanaler till praktiskt taget hela

folkrörelse-Sverige”.3

Styrelsen konstaterade: “att de studieförbund som är politiskt och/eller fackligt förankrade, nämligen Arbetarnas Bildningsförbund ABF, Tjänstemännens Bildningsverksamhet TBV, Studieförbundet Medborgarskolan SFM och Studieförbundet Vuxenskolan SV, är de fyra största förbunden. De svarar för drygt 72 % av alla tolv förbundens studiecirkelverksamhet, som 1969/70 tillsammans omfattade nära 180000 cirklar med nära l 800000 deltagare. ABF, SFM och SV är förankrade i landets politiska huvudorganisationer samt i till dem anknutna kvinno- och ungdomsförbund. ABF och TBV har anknytning till LO resp. TCO. Styrelsen är övertygad om att dessa förbund ñnner det vara i linje med sina mål att förstärka sina insatser inom u-landsinformationen förutsatt att de och SIDA kan komma fram till smidiga samarbetsformer. Deras helhjärtade insatser är en av de viktigaste förutsättningarna för att statsmakternas intentioner att vidga engagemanget för u-ländernas sak i Sverige skall kunna förverkligas.” Studieförbunden täckte till stor del löntagarorganisationemas behov av ulandsinriktad informationsverksamhet. med dess Löntagarorganisationema sedan lång tid utvecklade internationella engagemang borde emellertid i enlighet med riksdagens uttalande 1971 ”. . . ägnas särskild uppmärksamhet av SIDA i dess strävan att nå ut med information om utvecklingssamarbetets och u-ländernas problem.” Stödet till studieförbunden och löntagarorganisationerna avsåg fyra slags aktiviteter: 3För en förteckning över l) Studieresor till u-land, inkl. kurser och seminarier för förberedelse och studieförbundets meduppföljning. Resorna skulle avse styrelseledamöter, stufunktionärer, lemsorganisationer och dieledare etc. i berörda studieförbund och deras medlemsorganisationer medlemsantal, se bilaga 4.

- 66 Folkrörelsernas u-Iandsinformatiøn

och organiseras i samråd med SIDA och dess biståndskontor. Vid uppskulle tillses att resorna blev givande för deltagarnas efterläggningen följande informationsverksamhet i Sverige. av informations- och studiematerial kring u-landsfrågor och 2) Framställning Produktionen av kurs- och mötespaket etc. Samutvecklingssamarbete. råd förutsattes med SIDA och den enhet inom SIDA som producerar basinformation, utställningar, mötesmaterial etc., så att onödigt dubbelarbete undveks. 3) Mötes-, kurs- och konferensverksamhet, utställningar etc. kring internationella frågor för skolning av studiecirkelledare, kurs- och konferensledare, föreläsare etc., med särskild inriktning på u-landsinformation. 4) Administration av internationell verksamhet. Genom SIDA borde ges ekonomiskt stöd för att förstärka studieförbundens personella och administrativa resurser med inriktning på u-landsfrågor och internationellt

utvecklingssamarbete. borde prövas, om SIDA inom ramen Utöver här uppräknade åtgärder för sin informations- och rekryteringsverksamhet kunde lämna bidrag till i syfte att främja rekrytering och utbildning av kvalificerad kursverksamhet personer från löntagarorganisationer, folkbildningsverksamhet, kooperationen etc. för internationella uppdrag i organisationernas egen eller SIDA:s regi. För studieförbundens del gjordes en preliminär beräkning av fördelningen för åren 1972/ 73-1974/ 75 mellan kategorierna 1-4 enligt vilket studieresor till u-land skulle ta i anspråk ca 30 % av medlen, framställning av informations- och studiematerial ursprungligen ca 11 % och under det sista året ca 17 %, mötes-, kurs- och konferensverksamhet samt utställningar något och administrationen av den internationella verksammer än en tredjedel, ca 30 % heten ett långsamt ökande belopp som det första året motsvarade Samråd mellan SIDA och men 1974/75 endast ca 12 96 av totalbeloppet. studieförbunden kunde leda till en viss omfördelning mellan de angivna aktiviteterna. för löntagarorganisationema. In- Samma fördelning antogs vara lämplig formationen kunde ”beröra fackföreningsrörelsens respektive övriga löninternationellt inriktade aktiviteter över huvud taget tagarorganisationers men också den verksamhet som på utvecklingsområdet bedrivs av yrkesinternationalema, Fria Fackforeningsinternationalen, ILO och andra internationella organisationer.” Såväl regering som riksdag gav, som vi tidigare konstaterat, styrelsens utformning av samarbetet med studieförbund och löntagarorganisationer Utrikesministern underströk det angelägna i att ett positivt mottagande. tillförsäkrades stor självständighet vid användningen av organisationerna tilldelade medel och utrikesutskottet betonade att fördelningen av de generella bidragen till folkrörelserna borde ske i nära samråd med berörda Möjligheter hade nu öppnats, förklarade utrikesministern, organisationer. som u-landsinformationen dittills för att engagera stora medborgargrupper, inte kunnat nå ut till.

Folkrörelsernas u-larzdsinformation 67

4.3 Studieförbundens u-landsinformation

4.3.1 Bidragssyszemer och bidragsurvecklingen

1972/73 uppgick de generella bidragen till studieförbunden till 1,1 milj. kr. Fördelningen mellan förbunden beslutades av SIDA på förslag av Folkbildningsförbundet, studieförbundens samarbetsorganisation. Någon samstämmig uppfattning om hur bidragen borde fördelas fanns inte bland de till storlek och inriktning vitt skilda studieförbunden. Uppfattningarna om vilka kriterier som borde vara bestämmande för fördelningen gick - och går alltjämt - isär. Det fördelningssystem som Folkbildningsförbundets styrelse 1972 rekommenderade SIDA - och som alltjämt ligger i botten på fördelningssystemet bygger på fem komponenter, nämligen (procentsatserna anger de olika komponenternas relativa betydelse):

l) Skolöverstyrelsens organisationsbidrag för studiecirkelverksamheten (30 %). 2) Skolöverstyrelsens pedagogiska bidrag (30 %), 3) Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar inom samhälls- och rättskunskap (under de tre senaste åren 20 %), 4) Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar i internationella frågor (under de senaste tre åren 10 %) samt 5) Genomsnittliga antalet föreläsningstimmar i internationella frågor (under de tre senaste åren 10 %).

De båda förstnämnda komponenterna har det totala antalet statsbidragsberättigade studietimmar som grundläggande fördelningsprincip. Konstruktionen byggde sålunda på fem olika aktivitetsmâtt, två mera allmänna, som bestämde 60 96 av bidragets storlek och tre mera specifika, som sammantaget bestämde 40 % av bidragets storlek. Något grundbidrag föreslogs inte utgå, men ett mindre belopp - 5 % av totalbeloppet för Studieförbunden föreslogs avsatt för de mindre studieförbunden i syfte att göra det möjligt för dessa att genomföra minst en årlig kurs eller studieresa till u-land. Folkbildningsförbundet skulle administrera den gemensamma verksamheten. Förbundsstyrelsen betonade att principerna för fördelningen borde prövas varje år. Studieförbunden måste, sades det, vara beredda att när en ny princip antages, detta kan innebära en minskning av bidraget till vissa studieförbund”. Gott och väl tre fjärdedelar - ca 800000 kr - av de medel som under 1972/ 73 avsattes för studieförbunden gick till de fackligt och politiskt förankrade studieförbunden - ABF, Medborgarskolan, Vuxenskolan samt TBV.

Övriga förbund, utom KFUK/KFUMzs studieförbund, erhöll ca 50 000 kr

vardera. KFUK/KFUMzs studieförbund erhöll ca 6 000 kr. Bidragsbeloppen under introduktionsåret framgår av tabell 4.2. Redan budgetåret 1973/74 fördubblades totalbeloppet för studieförbund och under 1976/77 fördelades 5,17 milj. kr mellan de tio förbunden. Koncentrationen på de fyra stora förbunden var nästan lika stark 1976/ 77 som 1972/73. Tillsammans erhöll de i det närmaste 75 % av totalbeloppet. Nu erhöll dock samtliga förbund utom KFUK/ KFUM mer än 200 000 kr. Något särskilt belopp avsattes inte längre för de mindre förbunden - samarbetet

l

68 Folkrörelsernas u-Iandsinformation

Tabell 4.2 Bidragen till studieförbunden budgetåret 1972/73” Studieförbund Belopp (kr) %

39 500 3,78 Studiefrämjandet Medborgarskolan 89 600 8,57 Studieförbundet Vuxenskolan 157000 15,02 studieförbund 47000 4,50 Sveriges kyrkliga bildningsförbund 89 600 8,57 Tjänstemännens

Summa 1 045000 100,00 Gemensamt belopp för mindre studieförbund; administrerat av Folkbildningsförbundet +55 000

1 100 000

” Bidragen under de senaste åren redovisas i tabell 4.3.

mellan SIDA och Folkbildningsförbundet, som utgör ett reguljärt inslag i SIDA:s samarbete med paraplyorganisationema, rymmer dock inslag med särskild på dessa. En mindre del av totalbeloppet för studieförinriktning bunden till för konferenser om utvärdering utgår Folkbildningsförbundet om u-landsinformation i tidoch redovisning och för ett specialnummer skriften Folkbildningsarbetet. studieförbund har sett sina bidrag öka kontinuerligt sedan Samtliga har dock varit mindre än vad detta för- 1972/734. Planeringstryggheten hållande kan fömiodas innebära då olika fördelningsprinciper, med inte obeför vissa distydliga skillnader vad gäller bidragsstorlek förbund, årligen kuteras i Folkbildningsförbundets styrelse. 1973 föreslog Folkbildningsförbundets styrelse SIDA att fördelningen skulle ske efter samma principer som det föregående - inledande - året,

men året därpå förordade man en modifierad form enligt vilken varje studieförbund skulle erhålla ett basbelopp, Folkbildningsförbundet ett visst bemedel fördelas enligt tidigare fördelningsgrunder. Denna lopp och resterande nya konstruktion förelåg det dock inte enighet om, då bl. a. ordföranden förordade att samtliga förbund skulle erhålla samma belopp som i styrelsen föregående år och anslagsökningen fördelas på basis av medlemstal (50 %) för SÖ:s pedagogiska (50 %). Efter att ha inhämtat och principerna bidrag för u-landsinfomiation som inte sammanfoll med beredningens synpunkter, styrelses utan stödde reservanternas uppfattning Folkbildningsförbundets att medlemsantalet borde vägas in, beslutade SIDA att förbunden skulle erhålla samma bidragsandel som budgetåret 1973/74.

1975 beslöt Folkbildningsförbundets styrelse föreslå SIDA att fördela medu-landsinfonnation efter samma procentuella förlen till studieförbundens år. 45 000 kronor skulle överlämnas till Folkbildsom föregående 4 För en fullständig bild av delning bidragsutvecklingen, se ningsförbundet för gemensamma åtgärder. 1976 var det ej möjligt för Folkbildningsförbundets styrelse att överlämna bilaga 6.

Følkrörelsemas u-Iandsinformation 69

något fördelningsförslag till SIDA. Sedan frågan behandlats inom Beredningen för u-landsinforrnation beslutade SIDA, i enlighet med det forslag som verket förelagt Beredningen, att tilldela förbunden samma bidrag som föregående år och fördela den totala ökningen enligt den fördelningsnyckel som tillämpas av Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Byråns fördelningsnyckel, som då var uppbyggd på tre, men som för 1977/78 är baserad på fyra komponenter, nämligen (procenttalen inom parentes anger de olika komponenternas betydelse 1976/77 respektive 1977/78): l) antalet lokala avdelningar i studieförbundens medlemsorganisationer (25 %; 25 %) 2) antalet medlemmar i medlemsorganisationerna (25 %; 25 96) 3) antalet redovisade kulturaktiviteter under det gångna året (50 %; 40 96) 4) antalet statsbidragsberättigade studiecirklar under det gångna året (O %; 10 %)

Ingen av komponenterna är, av naturliga skäl, relaterad till förbundets aktiviteter i samhällsfrågor i allmänhet eller i internationella frågor, som fallet är med den ursprungliga fördelningsnyckeln. Studieverksamhetens omfattning väger också avsevärt mindre tungt än i denna ursprungliga nyckel, medan antalet kulturaktiviteter i allmänhet väger mycket tungt. Antalet medlemmar i förbundens medlemsorganisationer och antalet lokalavdelningar inom dessa bestämmer enligt Förmedlingsbyråns nyckel hälften av bidragets storlek. Byråns nyckel kan vad gäller 1977/ 78 sägas vara en kombination av två mått på möjlig aktivitet (antalet medlemmar och lokalavdelningar) och två mått på faktisk aktivitet (antalet kulturaktiviteter och antalet cirklar) medan den av Folkbildningsförbundet ursprungligen foreslagna nyckeln endast byggde på faktiska aktiviteter, med stark betoning på studiecirklar, och särskilt betonade cirkel- och föreläsningsverksamhet i samhällsfrågor i allmänhet och internationella frågor i synnerhet. För vissa studieförbund innebar utnyttjandet av förmedlingsbyråns fördelningsnyckel ingen skillnad i förhållande till tidigare år. För andra förbund innebar det emellertid en inte obetydligt större eller mindre andel av ökningen än vad den ursprungliga nyckeln skulle inneburit. Tabell 4.3, i vilken fördelningen av ökningen för 1976/77 särskilt redovisas, illustrerar konsekvenserna. För 1977/ 78 har Folkbildningsförbundets styrelse beslutat föreslå SIDA att bidragen skall fördelas på samma sätt som föregående år, med undantag för att administrationsbidraget till Folkbildningsförbundet beräknas på ett nytt sätt. Då Förmedlingsbyråns fördelningsnyckel ändrats kan dock vissa förbund se sin andel förändrad. Fördelningsprinciperna för 1978/79 är en öppen fråga. Utnyttjandet av Förmedlingsbyråns fördelningsnyckel torde inte betraktas som någon permanent lösning. Nyckeln kan förväntas komma att förändras ytterligare då riksdagens kulturutskott ställt sig tveksamt till den nuvarande konstruktionen. Dess behandling av frågan i betänkandet 1976/77:44 i utmynnar förordandet av en större betoning av förbundens kulturaktiviteter vid bidragsfördelningen: ”Utskottet finner det rimligt att vid fördelningen av bidraget respektive studieförbunds lokala verksamhet i fråga om kulturaktiviteter tillmäts avgörande betydelse.” Utskottets ledamöter var dock inte

70 Folkrörelsernas u-landsinformation

Tabell 4.3 Bidrag till studieförbunden budgetåren 1975/76 och 1976/77

Bidrag 1975/76 Fördelningen Summa bidrag av ökningen 1976/77 för 1976/77 (avrundat) l

Kr % Kr % Kr % l

1 923 000 42,2 214 320 37,6 2 137 000 41,7 Arbetarnas bildningsförbund 196 000 4,3 44 460 7,8 241 000 4,7 Frikyrkliga studieförbundet

Medborgarskolan 247 000 5,4 30 210 5,3 276 000 5,4 l Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 49 020 263 000 5,1 l 214 0()0 4,7 8,6 Sveriges kyrkliga studieförbund

191 000 4,2 35 910 6,3 227 000 4,4 l

Studiefrämjandet 697 000 15,3 85 500 15,0 783 000 15,2 Studieförbundet Vuxenskolan 416 000 9,1 54 150 9,5 470 000 9,2 Tjänstemännens bildningsverksamhet 1 l

4 555 000 100,0 570 000 100,0 5 125 000 100,0

l

Totalt 45 000 45 000 Folkbildningsförbundet

i

4 600 000 5 170 O()0

Källa: Folkbildningsförbundet och SIDA.

eniga. Reservanterna (s) ansåg inte att riksdagen borde göra några uttalanden

av bidragen då en utvärdering av som styr förmedlingsbyråns fördelning

hittillsvarande effekter planerades inom statens kulturråd. anslagets

4.3.2 verksamhetjormer och erfarenheter

Studieförbundens

4.3.2.1 Inledning

har nu funnits i fem år, en tillräckligt lång Det generella bidragssystemet

tid för att likheter och olikheter i forbundens sätt att utnyttja bidragen

och effekter diskuteras. Det skall kunna anges, erfarenheter systematiseras

har dock ej varit möjligt för denna utredning att i någon grundligare mening

uppgift. Vissa utmärkande drag har vi dock gripa sig an denna angelägna och komprimerade framförsökt redovisa. Olyckligtvis ger den översiktliga

ingen rättvisande bild av de många initiativ som tagits inom ställningen

de olika förbunden.

Målen för u-landsinformationen har uppfattats likartat av de olika stu-

dieforbunden. Rätten till ”profilering” vad gäller ideologi, kunskapsstoff,

har tagits för given och samtliga förbund ämnesval och val av målgrupp

en bred inriktning som inte minst omfattat globala har givit sin verksamhet

resursfrâgor och i/-u-landsrelationer.5

51:5; en värdefundigkussion om studieförbundens U-landsinforrnationsbidraget har uppfattats som ett generellt bidrag för

av förbundens egen, självständigt utformade verksamhet kring förstärkning

?âigâåáiâglesgilâääm

_ bistånds- och u-landsfrågori vidaste mening, i de arbetsformer som är typiska 3

ens debattsåif! Folkbiå_

för studieförbunden: studiecirklar, kurs-, konferens- och annan mötesverk-

ningen i framtiden, SOU 1977:38. samhet, utställningar m. m.

Folkrörelsernas u-Iandsinfarmation

4.3.2.2 Studieförbundens målbeskrivningar ABF utarbetade redan 1972 en målbeskrivning, som underlag för det praktiska arbetet och också vissa andra förbund har idag internationella program eller strategier för u-landsinformationen. Enligt ABF:s program gällde det att skapa former för information präglad av arbetarrörelsens grundvärderingar, som belyste det konstruktiva samarbete som förekommer inom folkrörelserna”. Därmed kunde en känsla av samhörighet och förståelse skapas som ”inte bara var en grundval för djupare förståelse för u-ländernas problem utan även för att utvecklingssamarbetet med dessa länder skulle bli mer konstruktivt”. Utgångspunkten skulle vara ”den strävan som burit upp arbetarrörelsen i dess arbete såväl i vårt eget land som i insatserna på det internationella fältet”. Beröringspunkterna mellan förhållandena i u-länderna och förhållandena i Sverige var många. Miljöförstöringen utgjorde ett hot i de flesta länder. De fackliga kraven var ouppfyllda i olika hänseenden. Bristen på infonnation om dessa och andra förhållanden var mycket stora. Solidaritetssträvandena måste förankras och ges nytt innehåll för att behålla sin livskraft.” En känsla av maktlöshet inför möjligheterna att påverka den egna situationen tycktes, enligt ABF-programmet, blockera u-landsintresset och skapa ett motstånd mot information om u-länder. Därför var det viktigt att den internationella infonnationsverksamheten knöt an till det engagemang som fanns för vardagsnära frågor och att nationella och internationella problem sammankopplades. Annars riskerade en utökning av inforrnationsutbudet att bli me-

ningslös. Allt studiematerial som användes borde successivt ”internatio-

naliseras” genom att internationella aspekter infördes, först då kunde man nå ut på bredden i internationella frågor. Diskussion om det nuvarande utvecklingssamarbetets utformning och kommande inriktning utgjorde en väsentlig uppgift för arbetarrörelsen. ABF:s u-landsinformation skulle dock utformas helt fristående från de statliga informationsinsatserna. De statliga biståndsinsatserna kunde ge underlag för information, men också bli föremål för kritisk granskning och debatt. En annan viktig uppgift var att utvidga kunskaperna om u-länderna i Sverige och vice versa för att kunna intensifiera insatserna för folken i tredje världen på det politiska, fackliga och kooperativa planen. Detta krävde utvidgade kontakter. ABF-programmet behandlas här tämligen utförligt då det synes innehålla flera inslag som blivit typiska för folkrörelsernas syn på u-landsinformation. Så är t. ex. fallet vad gäller profileringen, som i programmet betonas starkt. Verksamheten ska vara präglad av arbetarrörelsens grundvärderingar”. Att informationen skall utformas helt fristående från den statliga verksamheten är också en given utgångspunkt. U-landsinformationens betydelse för att utveckla och skapa nya kontakter mellan förbundets organisationer i Sverige och folken i den tredje världen utgör en annan synpunkt som också betonas av andra förbund, liksom det angelägna i att bygga verksamheten på beröringspunkterna mellan förhållandena i Sverige och i u-ländema. Tanken, slutligen, att hela förbundets verksamhet måste internationaliseras utgör idag ett viktigt inslag i praktiskt taget samtliga studieförbunds strategi. Internationalisering av verksamheten i stort synes vara den målsättning

72 Folkrörelsernas u-Iandsinformation

som studieforbunden funnit angelägnast, mot bakgrunden - inte minst av svårigheterna med att engagera människor i uttryckligt internationella cirklar, föreläsningar etc. I Studieförbundet vuxenskolans nyligen antagna program, baserat på fem års erfarenhet av utvidgad u-landsinformation, betonas vikten av en in- l ternationalisering av förbundets hela verksamhet lika starkt som i ABF :s målstrategi från 1972. Det internationella området konstateras vara svårarl betat:

l

i ”Studier inom det internationella området är fortfarande för det stora flertalet studier

om förhållanden som man har svårt att ta till sig som naturliga företeelser. Det l

svåra, det främmande är lättare att skjuta åt sidan i en förhoppning om att den sortens problem som överbefolkning, svält och andra misshälligheter ändå inte ska nå fram till den ombonade situation som de flesta människor hos oss har förmånen att befinna sig i. De mera näraliggande frågorna kommer därför i förgrunden vid val av studieämne.

”Eldsjälar” som verkligen kan rycka tag i folk krävs för att de internationella frågorna skall engagera, sägs det vidare i Studieförbundet vuxenskolans program. Enbart eldsjälar räcker dock inte: ”De måste ha stöd i en prioritering av de internationella frågorna i hela organisationen”. Medborgarskolans satsning 1976 på ett Mexiko-paket med sex olika komponenter - ”Hemma-hos-i Mexiko”, ”Mexikansk mat”, Konst och kultur i Mexiko”, m. fl. - utgör ett exempel på internationalisering varigenom studiecirkelverksamheten ökat avsevärt. Genom Mexiko-paketet, med dess olika vägar till u-lands- och biståndsfrågor, har förbundet lyckats få till stånd närmare 500 studiecirklar 1976/ 77 mot totalt ca 40 cirklar 1973/74 och ca 250 1974/75 och 1975/76.

sem GICK PÅ? JAG

KURS l lND|5L HATLAéNlNG

T:

BLI VIT

sÃÄ

»

u-LANDS

:Nrtzessekavl

Folkrörelsemas

u-Iandsinformation 73

I en aktuell erfarenhetsbearbetning inom ABF, utarbetad inför 1977 års förbundskonferens rekommenderas internationaliseringsinitiativ av samma typ som Medborgarskolans. Man föreslår, som en fortsättning på internationaliseringsarbetet inom förbundet, bl. a. studiematerial som beskriver tyger och kläder i olika u-länder. Materialet, som kan ge impulser till egentillverkade plagg med anknytning till länderna, bör ”kombineras med information om samhällsstrukturen och problemen i de aktuella länderna. Ett musikmaterial, “som skildrar musikens sociala funktion i några länder, nämns som en annan möjlighet. Folkuniversitetet, som har samma erfarenheter, har valt att försöka introducera internationella frågor i språk- och konsthantverkscirklar. Inom Studiefrämjandet har man utformat s. k. multiarrangemang där u-landsinformationen ingår som en del i ett kulturprogram eller liknande. KFUK/KFUM försöker bygga upp en uppsökande verksamhet i syfte att internationalisera studiecirklar i tros- och livsåskådningsfrågor, musik, konsthantverk och samhällsfrågor. Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) säger i sin redovisning att man fortsatt sitt tidigare inledda arbete med ”att få det internationella som en viktig bit i medlemsorganisationernas verksamhet så att det internationella ingär som ett lätthanterligt led i deras normala verksamhet”.

Övriga förbund redovisar liknande erfarenheter och initiativ. Inom Fri-

kyrkliga Studieförbundet kan man dock möjligen skönja en motsatt trend. Frikyrkliga Studieförbundet betonade under de inledande åren internationaliseringstanken mycket starkt. Förbundet strävade efter att integrera ulandsinformationen i övrig verksamhet. Under 1974/75 skedde emellertid en viss förändring då ett internationellt problemområde - Mellersta Östern - direkt uppmärksammades. Inledningsvis konstaterades att samtliga studieförbund i praktiken givit sin verksamhet en bred inriktning. I Vuxenskolans program betonas att bidragen endast kan “användas i satsningar och aktiviteter kring information om s. k. u-länder enligt gängse definition”. Andra förbund har inte betonat denna avgränsning lika starkt. Vuxenskolans avgränsning har dock inte inneburit att förbundet och dess medlemsorganisationer inte använder ulandsinformationsbidraget för satsningar på sådana globala frågor som “tillväxtens problem” och ”livsmedelskrisen i världen”. I praktiken synes samtliga studieförbund -liksom löntagarorganisationerna och organisationer som erhållit bidrag efter ansökan - ha betraktat globala frågor som berör u-länderna som naturliga inslag i den av statsmakterna stödda u-landsinformationen. Rena u-landsfrågor har, i synnerhet under de senaste åren då den nya ekonomiska världsordningen stått i centrum för intresset, inte sällan varit endast ett av flera inslag i det internationella ämne som behandlats. Relationerna mellan i- och u-land har ofta varit i fokus. ABF:s studierektor uttryckte tillsammans med förbundets internationellt ansvarige i en återblick på informationsverksamheten i samband med fyraårsplanens utgång (1974/75) som en av två förhoppningar beträffande den fortsatta verksamheten att . . informationen mer och mer kommer att handla om samarbetet mellan i- och u-länder och ses som en del i vardagsarbetet 6 F olkbildningsarberet nr i studieförbunden”:6 3-4, 1975.

74 Folkrörelsemas u-landsinformation

Det blir inte längre enbart en information om biståndspolitiken och förhållandena i u-länderna. Ett allt större intresse kommer att riktas mot relationerna mellan uländerna och i-länderna, dvs. att informationen och diskussionen också måste beröra handel, invmteringar, kulturella relationer, råvaruberoende, hur det ekonomiska och politiska och sociala skeendet i världen hänger ihop.

4.3.2.3 U-landsinformationsbidragens fördelning på u-landsresor, materialproduktion etc.

Enligt fyraårsplanen skulle bidragen användas för fyra syften, nämligen 1) studieresor till u-land för styrelseledamöter, funktionärer, studieledare etc., 2) framställning av informations- och studiematerial, 3) mötes-, kurs- och konferensverksamhet samt 4) administrationskostnader. Någon grundligare beräkning av hur bidragen fördelat sig på dessa fyra kostnadsposter föreligger inte. Inom Folkbildningsförbundet har dock beräkningar gjorts enligt vilka under 1975/76 15 % av de medel som kunnat fördelas använts för resor, 10 % for informations- och studiematerial, 31 % för mötes-, kurs- och konferensverksamhet och 19 % för administration. Cirka en fjärdedel av det totala bidragsbeloppet har inte kunnat fördelas, trots att det utnyttjats inom de angivna posterna, då medlen delats ut till medlemsorganisationer och distrikt, och dessa ej redovisats pâ motsvarande sätt. Detta år har sålunda - att döma av användningen av de medel som kunnat fördelas - u-landsresoma och materialproduktionen tagit i anspråk mindre, medan mötes-, kurs- och konferensverksamheter samt administrationen kostar mera än vad SIDA utgick ifrån i sin preliminära beräkning för fyraårsplanens år (1972/73-74/75). Kostnadsutvecklingen under 1970talet gör dock varje jämförelse mycket vansklig. Tabellen nedan ger en grov bild av den procentuella fördelningen under åren 1972/73-1975/76.

Tabell 4.4 Studieförbundens användning av bidragen

Fyraårsplanens 72/73 73/74 74/75 75/76 beräkning 96 96 % % % (genomsnitt) 35 19 26,5 14 15 l. Studieresor till u-land 16 32 14 12 10 2. Framställning av informations- och studiematerial 3. Mötes-, kurs- och konferensverksamhet, utställningar etc., förskolning av cirkelledare, kurs- och 35 13 13 39 31 i konferensledare etc. 14 21 16 19 19 i 4. Administration

13 30 16 25 l

Övrigt 1045 2 185 3 405 4 555 Totalbelopp för åren (tkr) l ” Inkluderar bl. a. anslag till distrikt- och medlemsorganisationer, vissa informationskampanjer, kulturarrangemang å och poster som inte går in under någon av de fyra huvudrubrikerna. J l

Reseverksamheten var särskilt omfattande under bidragssystemets andra år både vad gäller antalet resor och antalet deltagare. Det året foretogs sam- 24 resor, mot 10 året dessförinnan och 10 resp. 13 under de båda mantaget Vissa av resorna var arrangerade av SIDA och Folkbildningsforföljande.

Folkrörelsernas u-landsinformation 75

bundet inom ramen för samarbetet mellan dessa eller av Folkbildningsförbundet självt. Deltagarantalen framgår av tabellen nedan.

Tabell 4.5 Studieförbundens studieresor till u-land

72/73 73/74 74/75 75/76 Antal resor 10 24 10 13 Antal deltagare 218 341 102 250

/ wow PLQASG. -

Vou sme ASOUÖ-

Pole ALL NlCé çwepes

FQoM esuöv

wii-o cnve vom MD?

Resorna har omfattat ett stort antal länder i Afrika, Asien och Latinamerika såväl som någon resa inom Europa. Europaresorna har bl. a. gällt det internationella fackliga samarbetet. Resorna - som gett 1000-talet aktiva inom organisationerna direkt ulandserfarenhet - har haft flera olika syften och uppläggningar. Studieledare har varit en viktig deltagarkategori, liksom förtroendevalda och regionalt och lokalt aktiva medlemmar inom förbund och medlemsorganisationer. Såväl större resor planerade av förbunden som stipendier till någon eller några enskilda personer har förekommit. I synnerhet ABF, som i betydande utsträckning eftersträvat att decentralisera verksamheten, har gett bidrag till distrikt eller medlemsorganisationer för finansiering av deras verksamhet. Några exempel ur förbundens rapportering får illustrera verksamheten: - ”Under tiden 18 oktober-l november 1975 anordnade förbundet ett seminarium i Etiopien för 27 deltagare. Syftet med seminariet var att studera olika former av svenskt och internationellt utvecklingsbistånd i Etiopien. Seminariet besökte CADU-projektet under två dagar. Svenskt bistånd inom hälsovård, utbildning och husbyggnad blev också föremål för seminariets intresse.” (Medborgarskolan) - Den 15 maj-4 juni 1976 genomförde ABF en studieresa i Zambia och Mocam-

76 Folkrörelsernas u-Iandsinformation

bique. I studieresan deltog företrädesvis lokalt och regionalt aktiva medlemmar i ABFzs medlemsorganisationer. Studieresan hade som syfte att ge möjlighet åt deltagarna att uppleva två u-länder med olika utvecklingspolitik för att deltagarna efter hemkomsten skulle kunna förmedla sina intryck i mötesverksamheten i respektive organisation. I resan deltog 19 personer. Resan förbereddes med två veckoslutsseminarier, där information gavs om de bägge länderna och det politiska, ekonomiska och sociala läget allmänt i Södra Afrika. Efter resan organiserades ett uppföljningsseminarium, där intrycken från resan sammanfattades och det kommande informationsarbetet planerades. En grupp bland deltagarna har under hösten 1976 framställt en rapport från resan i form av en åttasidig tidning i tabloidformat. Tidningen har använts av deltagarna i informationsverksamheten. Tidningen har dessutom sålts till vissa medlemsorganisationer i ABF och använts i mötesverksamheten. l - “Efter nästan två års planering genomfördes 25 maj-7 juni 1974 TBV:s Östafrikaseminarium. Det gav 26 personer från TBV och TCO möjlighet att under 14 dagar besöka Kenya (3 dagar) och Tanzania (10 dagar) och där ta del av forhållandena och det svenska biståndsarbetet. En särskild rapport har utarbetats. - ”37 ungdomar deltog i NBV:s och UNF:s u-landsseminarium i Sri Lanka 1973- 10-23-11-08. Ungdomens Nykterhetsforbund (UNF) samlar genom teförsäljning in pengar till en fisknätsfabrik på norra Sri Lanka. Deltagarna var på ett eller annat sätt knutna till detta projekt kallat ”Tea for two. Förutom omfattande resor och studiebesök fördjupade sig seminariet i frågor rörande landets sociala, ekonomiska och politiska struktur. Schema och en rapport från deltagarna bifogas.”

Informations- och studiemareria/produktiønen synes ha varit särskilt omfattande det första året. För 1973/74 ger dock Folkbildningsförbundet följande sammanfattande bild av materialproduktionen: Studieplaner - kursböcker: ca 90-tal AV-medel: 3 stillfilmer, 10 bildserier, 7 ljudband Foldrar, småskrifter, affischer: 60-tal dessutom allmän uppgift om fler Mötesmaterial: - 10 olika materialpaket kasetter, bildband etc. Utställningar: 20 samlingar i många exemplar

- vars kost- Kan en trend - volymmässigt skönjas i materialproduktionen, l nader skjutit i höjden, torde den vara att produktionen varit omfattande under de två första bidragsâren, och att den sedan gått ned påtagligt. Inom flera områden synes materialbehovet vara fyllt, och produktionen inriktad på kompletteringar. - - av 1975/76 Folkbildningsförbundets ej fullständiga sammanfattning års produktion i rapporten ”Genomförd u-landsinformation inom studieförbunden 1975/76” ger följande bild:

Studieplaner, kursböcker: 13 AV-medel: 3 Foldrar, småskrifter, affischer: 10 Utställningar: 4

Folkrörelsernas u-landsinformation 77

ABF har i samarbete med Konstfrämjandet framställt två skärmutställningar om Portugal. En sammanställning över lämpliga informatörer i internationella frågor har gjorts. I samarbete med Marieborgs folkhögskola har en materialbank upprättats. Inom medlemsorganisationerna har skilda material framställts.

FU gav ekonomiskt stöd för framställande av studieplan till ett faktahäfte 5 betitlat Ekonomiska problem i Kenya och Tanzania”. Ett elevhäfte har framställts till videofilmen ”The Gold run. Vidare har ett text- och bildhäfte som beskriver gamines, de hemlösa pojkarna i Bogota, Colombia, framställts.

KFUK/ har gjort en utställning, en studietidning och ett bakgrundspaket till In- KF UM dianer i Peru, som rönt både stor uppmärksamhet och uppskattning och kommit till omfattande användning.

Mbsk har framställt fyra studiehandledningar: ”Mänskligheten vid vändpunkten”, “Roliga kläder från fjärran länder, ”Fem länder - fem maträtter” och ”Tredje världen. En diaserie från Mbskzs Etiopien-seminarium liksom en film från samma tillfälle har framställts. Produktionen av material inför informationskampanjen om Mexiko och Latinamerika har inletts under året.

NBV I samarbete med Sebra-film producerade NBV våren 1976 filmen ”En dag - en värld. Vidare har två studieplaner producerats av förbundet samt har bidrag givits till framställningskostnadema för material inom en del medlemsförbund.

S V har framställt materialet ”Matkampen, utställningen ”Det gäller dig också . . som handlar om barn, arbete och kor i Indien samt studiepaketet ”Följ med till Tunisien”. Därtill kommer folderna ”Vår insats för bondesamverkan i u-land.

i SKS har under året framställt studiematerialen ”Hopp om en ny värld” och i Jesus för världen”.

TBV har framställt ett internationellt tema-nummer av ”TBV-kontakt”. Vidare har materialen ”Fackligt för dig” och ”Värld i närhet 8 och 9 tagits fram.

Möres-, kurs- och konferensverksamheten för skolning av cirkelledare, konferensledare, föreläsare etc. undergick en markant nedgång 1975/76 efter att under de tre tidigare åren ha legat på ca 200. Delvis kan detta sammanhänga med att en mättnadsnivå uppnåtts efter år av omfattande verksamhet och delvis beror det sannolikt på att förbunden i stället valt att ”internationalisera” konferenser vars primära syfte inte varit u-landsinformation. Förutom cirkelledare, som varit den viktigaste deltagarkategorin, har verksamheten omfattat förbundsfunktionärer av olika slag, som studieledare och regionala och lokala konsulenter, organisationsinformatörer i internationella frågor, förtroendevalda m. il. Gränsen mellan mötes-, kurs- _ och konferensverksamhet för vidareinformatörer och förbundens och medg lemsorganisationernas övriga verksamhet av dessa slag synes oklar i rapporteringen. l l

78 Folkrörelsernas u-landsinformation

Efter hand som de generella bidragen vuxit har flertalet förbund kunnat hel- eller deltidsanställa en ombudsman, sekreterare eller konsult föl att administrera den internationella verksamheten. Dagens bidragsnivå torde göra det möjligt för samtliga förbund utom KFUK/KFUM, vars hela bidrag endast uppgår till 35 000 kr, att knyta någon till sin organisation för att utveckla den internationella verksamheten. Folkbildningsförbundets senaste sammanställning, som avser 1975/76, ger följande bild av förbundens administration (dessutom utnyttjas tillgängliga kansliet och arbetsuppgifter har fördelats på tillgänglig personal): l

ABF har en heltidsanställd ombudsman för att administrera den internationella informationsverksamheten. Därtill har en tjänst som ombudsman delats l mellan ABF:s nordiska sekretariat och arbetet med den internationella l informationsverksamheten och har man också haft en kontoristtjänst inom SIDA-anslaget.

l

FU har en heltidsanställd sekreterare som svarar för verksamhetsuppläggningen. Vidare finns inom FU en referensgrupp till den ansvarige sekreteraren

a

för fortlöpande information, internutbildning och direkt uppföljning av verksamheten inom resp. regioner.

KFUK/ har studierektor som ansvarig för internationella frågor. KFUM Mbsk har en halvtidstjänst för u-landsfrågor och vidare anlitas i samband med utställningar förbundets estetiske konsult.

NBV har för genomförandet av praktiska åtgärder en för ändamålet speciellt avdelad konsulent.

Sfr har sin organisationssekreterare som har som deluppgift att handlägga dessa frågor.

SV har en deltidskonsulent och en tredjedelskontorist för dessa frågor. Till det kommer en särskild projektgrupp på förbundskansliet som drar upp riktlinjerna för verksamheten.

SKS har en heltidsanställd konsulent för internationella frågor.

TBV har centralt haft en grupp om fem personer som skött den internationella informations- och kursverksamheten. Förbundet har under året fortsatt l att decentralisera internationella arbetsuppgifter.

l

l inom Frikyrkliga Studieförbundet, som inte återfinnsi sammanställningen, var studierektor 1975/76 ansvarig for de internationella frågorna. Idag har förbundet en konsulent och två instruktörer, som arbetar deltid med in-

ternationella frågor. i i

l

4.3.2.4 Delegeringssträvanden och samarbete i

Innan vi går in på studieförbundens och de till dessa anslutna organisationernas u-landsinformationsverksamhet, i form av studiecirklar, föreläsetc., skall vi kort redovisa i vilken mån förbunden ningar, utställningar

Folkrörelsernas u-Iandsinformation

valt att centralt svara för u-landsinformationen respektive att decentralisera till distrikt etc. och medlemsorganisationer. Någon fullständig bild kan inte ges, endast en föreställning om alternativa lösningar. Några förbund har valt att mycket starkt betona decentraliseringstanken. Till dessa hör ABF som i sin erfarenhetsredovisning inför 1977 års förbundskonferens konstaterar att distrikts- och medlemsorganisationerna genom bidragen från SIDA ”givits resurser att själva bedriva informationsverksamhet. Omkring 24 procent av anslagen har på detta sätt gått ut i anslag till medlemsorganisationerna och omkring 30 procent till distrikten. Medlemsorganisationerna har, sägs det vidare, självständigt bedrivit informationsverksamhet i enlighet med sina egna prioriteringar. På distriktsplanet har samarbetet mellan ABF-distriktet och medlemsorganisationerna fungerat på olika sätt: ”I vissa distrikt har en omfattande verksamhet genomförts i samarbete med medlemsorganisationerna, medan andra ABF-distrikt i huvudsak bedrivit den internationella verksamheten själva. I en tredje kategori av ABF-distrikt förmedlar man bara medlemsorganisationernas ansökan, utan att självengagera sig i denna.” Vuxenskolan är ett annat förbund, som valt att i betydande utsträckning kanalisera informationsbidraget vidare inom förbundet och till medlemsorganisationerna. I en nyligen framlagd rapport ”Studieförbundet Vuxenskolans Internationella Verksamhet” från dess internationella arbetsgrupp föreslås att 22 procent av bidragen skall kanaliseras vidare till distrikt och förbund och 38 procent gå till projekt anordnade av medlemsorganisationerna i samverkan med Vuxenskolan. Bland andra förbund som valt liknande decentraliserade former - om än i mindre utsträckning - kan nämnas Folkuniversitetet, Studiefrämjandet samt Tjänstemännens bildningsförbund (T BV). I sin redovisning för 1974/75 sade Studiefrämjandet: När det gäller val av aktiviteter har vi inte hittills försökt att centralt styra in verksamheten i några helt avgränsade banor, utan låtit lokala förhållanden avgöra verksamhetens inriktning och uppläggning.” Medborgarskolan utgör ett exempel på en annan uppläggning. Från detta förbund har inga bidrag lämnats till underavdelningar eller medlemsorganisationer. Inom förbund - Studieförbundet övriga Frikyrkliga (FS), KFUK/ KFUM, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) samt Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) - synes bidragsgivning inte heller förekomma i nämnvärd utsträckning. FS och SKS ger dock årligen ett bidrag till den Ekumeniska U-veckan.

4.3.2.5 Studiecirkelverksamheten Ovan konstaterade vi att svårigheterna att aktivera människor i specifika u-landsarrangemang utgjort en viktig orsak till studieförbundens generella internationaliseringssträvanden. Till följd av de betydande svårigheter som erfarits vad gäller i synnerhet studiecirkelverksamheten har internationalisering framstått som en helt nödvändig målsättning. Valdes inte denna väg skulle spridningen av förbundens verksamhet i u-landsfrågor blivit begränsad; i all synnerhet som deltagarna i studiecirklar i internationella frågor

80 Folkrörelsernas u-landsinformation

företrädesvis utgöres av personer som redan är förhållandevis kunniga och aktiva.7 Studiecirkelverksamheten i internationella frågor - som också inkluderar cirklar i olika internationella ämnen utan anknytning till u-landsproblem - har dock ökat påtagligt under hela 1970-talet om man ser till samtliga förbund. Antalet cirklar i internationella ämnen motsvarar emellertid trots de senaste årens ökningar endast ca 1 % av studieförbundens totala cirkelverksamhet. Utvecklingen sedan 1969/70 framgår av tabellen nedan. Antalet cirkeldeltagare har som synes mer än fördubblats sedan de generella bidragen för u-landsinformation till studieförbunden infördes 7 Till denna slutsats 1972/73. Att säga vilken utvecklingen skulle varit utan bidrag över biståndskommer Hedebro och anslaget, med de avsevärt förbättrade möjligheterna till planering av verk- Nowak i en undersökning samheten, utbildning av cirkelledare etc. som det inneburit, låter sig naav studiecirklarna i inter- skulle varit turligtvis inte göras. Mycket talar dock för att omfattningen nationella frågor i Göte- väsentligt mindre än idag. De preliminära resultaten för 1976/77 enligt borg. Studiecirklar i u-Iandsfrágør (1976). Ett vilka ABF:s såväl som Medborgarskolans cirkelantal mer än fördubblats liknande konstaterande gör det rimligt att anta att den uppåtgående trenden - med 1972/73 som görs i ABF:s ovan cite- första år - kommer att fortsätta. Studiecirklarnas betydelse betonas av sturade utvärdering från dieförbunden som en särskilt viktig metod att befästa och fördjupa kun- 1977: “I cirkelverksamheskaperna i internationella frågor. Sveriges kyrkliga studieförbund och Stuten har främst de redan internationellt intresse- diefrämjandet är de förbund som tillsammans med de tre politiskt förankrade rade deltagit. förbunden har den mest omfattande cirkelverksamheten. TBV har funnit

Tabell 4.6 Studieförbundens studiecirklar i internationella ämnen“

Studieförbund 1969/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76

Arbetarnas bildningsförbund (ABF) 565 415 298 281 514 487 650

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) 26 25 37 118 133 145 157 Sveriges kyrkliga studieförbund

Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) 45 30 18 38 41 41 72

Summa 1 039 989 1 042 1 406 1 555 2 783 2 371

Totala antalet deltagare 9 649 9 221 9 305 12 373 13 743 24 512 20 552

”Det bör observeras att förbundens klassificering av cirklar inte är enhetlig. b För dessa år inrymmer statistiken cirklar i missionskunskap. Antalet sådana cirklar har under 1973/ 74-1975/ 76 i genomsnitt uppgått till ca 10. Studieförbundet vuxenskolans internationella år. Källa: Folkbildningsförbundets årliga sammanställningar över genomförd u-landsinformation inom studieförbunden.

H tid

vååTuaêáêår

= m m.

av

m m. S .m .m

Internationell

m:

facklig samverkan

lireluuunvuiák tmeekliuu: ochsax-Enl mmiu §

Anu

ZAEABTA LÅNZANIA NICETRZA TTJNZSIEN

- ett mötasmaterial om

Facklgt arbete

LO - Brevskolan

m»m9» «.

ha

Världsordningen

resurserna

Folkrörelsernas

u-landsinformation 81

det mycket svårt att starta internationella cirklar. Andra typer av arrangemang har svarat bättre mot behoven hos förbundets målgrupper.

4.3.2.6 Föreläsningar, kurser, konferenser och seminarier, lokala informationsmöten, utställningar etc.

Föreläsningar i internationella frågor utgör en annan av studieförbundens verksamhetsformer. Under de senaste åren har förbundets

2 totala antal fo-

i internationella ämnen legat på ca 1 300. I början av 1970-

l

reläsningstimmar 5 talet uppgick antalet till ca 750. 1972/73 uppnåddes nästan 1 700 timmar, men då utgick särskilda bidrag till avgiftsfria föreläsningar i internationella frågor (934 särskilda bidragstimmar). Störst har föreläsningsverksamheten varit inom ABF, NBV och Vuxenskolan. En mängd lokala informationsmöten i vilka föreläsning ingår ligger utanför den statistik som redovisats ovan. Kurser, konferenser och seminarier i internationella ämnen för andra än cir- , kelledare, konferensledare, föreläsare etc. utgör en tredje verksamhetsfonn. - som ledarutbildning, l För denna och andra aktiviteter lokala informai tionsmöten, utställningsarrangemang - finns dock inte någon redovisning för samtliga förbund. För 1973/ 74 uppskattar Folkbildningsförbundet antalet

E

kurser, konferenser och seminarier till 360 och antalet deltagare till 18 000.

i

Närmare 90 procent av dessa var i ABF:s regi och bestod av möten kring Tanzania/Kenya med anföranden av deltagare i ABF:s studieresa till dessa båda länder. Under de följande åren var ABF:s konferenser inte lika många.

i Vissa andra förbunds verksamhet ökade emellertid något. Särskilt gällde

det Vuxenskolan, som under sitt internationella tema-âr anordnade över * 500 möten med internationell inriktning. Också Studiefrämjandet, Folkuniversitetet samt Sveriges kyrkliga studieförbund genomförde en tämligen omfattande kurs-, konferens- och seminarieverksamhet. Veckoslutskurser organiserade av TCO-kommittéer och TBV-distrikt utgjorde TBV:s största aktivitet. Verksamheten under 1975/76 synes vad gäller kurser, konferenser och seminarier av här aktuellt slag ha varit av åtminstone samma uppfattning som tidigare år. S. k. lokala informarionsmöten utgör en verksamhetsform - dessvärre också svår att redovisa - som är mycket omfattande for vissa förbund och till dessa knutna organisationer. ABF:s lokala inforrnationsverksamhet är särskilt omfattande. Bland ABF:s arrangemang 1973/74 märktes olika aktiviteter inom ramen för den solidaritetsaktion till förmån for Chile som LO, SAP, SSU, Socialdemokratiska kvinnoforbundet, Broderskapsforbundet, ABF och Unga Örnar organiserade. Folkuniversitetets verksamhet under 1973/74 bestod bl. a. av filmdistribution samt lokalt koncentrerade informationskampanjer med uställningar, föredrag och debatter. För 1974/75 redovisade Studiefrämjandet föreläsningar, sång/musik/dans, teaterföreställningar, s. k. multi-arrangemang samt film och debatter, med sammantaget närmare 10 000 åhörare/deltagare. Under samma år besöktes samtliga NBV-distrikt i anslutning till KARIBU av en föreläsare. Sammantaget hölls 109 föreläsningar med över 4000 åhörare. KFUK/KFUM satsade under 1975/ 76 på ett eget material om ”Indianer i Peru”. 30 000 studietidningar gratisdistribuerades till skolor, föreningar etc. och man hade kontakt med

82 Folkrörelsernas u-Iandsinformation

100-talet skolklasser i deras Samhällsorienterande undervisning. För Sveriges studieförbund och det Frikyrkliga Studieförbundet har den Ekukyrkliga meniska U-veckan vuxit fram som en stor gemensam satsning. Inom TBV i anknytning till årsmed dess medlemsorganisationer utgör Föreläsningar samt som s. k. ”internationella strimmöten och andra föreningsaktiviteter mor i olika fackliga och kulturella internatkurser ett återkommande inslag. Vuxenskolan särredovisar inte sin lokala verksamhet. Behovet av mera utåtriktad verksamhet synes utgöra ett huvudtema i förbunds erfarenhetsbearbetningar. ABF betonar t. ex. i sin utvärsamtliga dering vikten av öppnare och friare verksamhetsformer såsom utställningar, samt mötesverksamhet. Dessa former teater-, musik- och sångaktiviteter har delvis beröns ovan i behandlingen av s. k. lokala informationsmöten, som ofta bygger på någon av dessa former. Utställningsverksamhet synes form - i synnerhet i samband med någon annan uutgöra en prioriterad landsaktivitet. Flertalet studieförbund har under de gångna åren både prooch utnyttjat den s. k. KARIBU-lådan. ducerat egna vandringsutställningar

i NO HAR vi

INOM ABF

\..-

“Pi u

o

p??

l

ll

INLGTT GN SKÄKPWFl-éNSH/

F62 U-LÃNDC-QNA...

Folkrörelsernas 83

u-landsinfomzation

I kapitlet som följer redovisas SIDA:s samarbete med massmedia (avsnitt 5.4). Också i detta sammanhang finns det emellertid anledning att uppmärksamma den betydelsefulla form av utåtriktad informationsverksamhet som u-landsinslagen i organisationernas och samfundens tidningar och tidskrifter utgör. Inte sällan torde det finnas ett samband - i form av t. ex. ett u-landsseminarium - mellan bidragen till de enskilda organisationernas informationsverksamhet och dessa inslag. Av ännu större betydelse torde dock organisationernas, och då i synnerhet missionens, fackforeningsrörelsens och kooperationens, egen biståndsverksamhet vara. Ur denna, som gjort det möjligt fbr ett stort antal människor att arbeta i u-land, har en omfattande informationsinsats vuxit fram. Betydelsen härav nar SIDA uppmärksammat genom att inom ramen för bidragen till de enskilda organisationernas biståndsinsatser tillhandahålla medel för information om utvecklingsprojekten.

4.4 Löntagarorganisationernas u-landsinformation

4.4.1 Bidragssysremet och bidragsurvecklingen

Löntagarorganisationerna erhöll under det första bidragsåret - 1972/73 - 0,5 milj. kr. Sedan dess har beloppet, som hela tiden utgjort ca 26 % av stödet till enskilda organisationer, något mer än femdubblats. Fördelningen mellan löntagarorganisationerna har aldrig erbjudit några svårigheter av det slag som studieförbunden brottats med. Organisationernas bidrag har allt sedan det generella bidragssystemet introducerades 1972 bestämts av en enda faktor, nämligen antalet medlemmar per den 1 januari det aktuella året. Sveriges arbetares Centralorganisation (SAC) erhåller dock ett mindre grundbidrag (10 000 kr). (Statstjänstemännens riksförbund (SR) erhöll före fusionen med Sveriges akademikers Centralorganisation (SAC) I ett identiskt bidrag.) Bidragsutvecklingen framgår av tabellen nedan. i Mer än 90 % av stödet till löntagarorganisationerna har under samtliga år gått till LO och TCO, som erhållit mer än 60 % respektive ca 30 % av det totala beloppet. SACO/SR:s andel har legat på ca 6 %, och SAC:s på ursprungligen 2 men idag endast 1 %.

Tabell 4.7 Bidragen till löntagarorganisationerna 1972/73-1977/78

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Kr 96 Kr Kr Kr Kr Kr 96

”Från 75/76 SACO/SR.

84 Folkrärelsernas u-landsinformation

LO och TCO erhöll redan under de forsta åren tämligen betydande belopp och erhåller idag ca 1,6 milj. kr respektive ca 0,8 milj. kr. Bidraget till SACO och SR var under de forsta åren for litet for att möjliggöra annat men också stödet till dessa organisationer vid än punktinsatser uppgick tidpunkten for deras fusion (l974/ 75) till närmare 100 000 kr, och var därmed tillräckligt stort för en mer omfattande u-landsinformation med de fyra typer av aktiviteter som angavs i fyraårsplanen. Bidraget till SAC har vuxit från 10000 kr till ca 25000 kr.

i

4.4.2 Verksamhet och erfarenheter

bedrev vid tidpunkten for bidragssystemets till- Ingen av organisationerna komst någon större egen u-landsinformationsverksamhet. Under det forsta verksamhetsåret utnyttjade LO ABF:s internationella ombudsman för handav den u-landsinformation i form av u-landsresor for förtroläggningen endevalda och funktionärer inom fackforeningsrörelsen, stipendiering av reportageresor, kurs-, konferens- och seminarieverksamhet samt materielproduktion, som bidraget från SIDA möjliggjorde. Hälften av TCO:s bidrag överlämnades på motsvarande sätt till TBV. I egen regi arrangerade TCO ett antal veckoslutskonferenser och en veckokurs i internationella frågor. SACO utnyttjade sitt bidrag for informationsmöten vid universiteten om u-landsarbete, u-landsresor for enstaka tjänstemän samt produktion av en informationsskrift. Dessutom togs initiativ till samarbete med Folkuniversitetet. SR använde huvuddelen av sitt bidrag till finansiering av en SR-representants deltagande i löntagarorganisationernas/SIDA:s latinamerikaseminarium. SAC arrangerade en veckolâng internationell kurs.

LO oCH TCO sem/sea PROELGH rieD oe Moan NAUON6LLA ._ .

OCH D67 FÅCKLl GA 5A MA QBQTE T

Folkrörelsernas

u-Iandsinformation 85

I sin rapportering till SIDA efter det första verksamhetsåret sade LO bl. a. följande om verksamhetens uppläggning och inriktning:

LOzs erfarenheter från det informationsarbete som tidigare bedrivits är att det är mycket svårt att engagera och intressera människor för frågor och problem som berör u-länderna. Detta beror bl. a. på att u-landsproblematiken upplevs som mycket avlägsen och som något som inte angår människorna i Sverige. I LO:s informationsverksamhet har en strävan därför varit att anknyta informationen till problem i det svenska samhället och peka på det samband som linns mellan utvecklingen i Sverige och i andra länder. Mot denna bakgrund har därför en väsentlig del av informationsverksamheten inriktats på att behandla problematiken kring de multinationella företagens utbredning. Genom att belysa de problem som de multinationella företagen medför för den svenska arbetaren och för arbetare i andra i- och u-länder, finns möjligheter att påvisa de orsakssamband som finns i utvecklingen. Vidare kan också i detta sammanhang information ges om det internationella fackliga samarbetet inom FFI och yrkesinternationalerna och diskussion föras om de ökade krav på gemensamma internationella fackliga insatser som de multinationella företagens utbredning ställer.

TCO gav följande synpunkter på resultatet av verksamheten under 1972/ 73.

“Tidpunkten för införandet av SIDA-bidrag för u-information kom att sammanfalla med ett nyväckt intresse för internationella frågor inom de fackliga organisationerna. Detta ökade intresse förestavades främst av det nya läget som uppstod i samband med utvidgningen av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG) och de frihandelsavtal som i samband därmed ingicks med de EFTA-länder som föredrog att stå utanför gemenskapen. En ny facklig samarbetsorganisation bildades i Europa. Samtidigt började de fackliga organisationerna att få upp ögonen för de risker som utbredningen av de multinationella företagen kan komma att innebära för den fackliga verksamheten. Ett vidgat globalt fackligt samarbete blir nödvändigt som ett resultat av denna utveckling. ILO och andra FN-organ har riktat uppmärksamheten på de växande sysselsättningsproblemen i såväl i-länder som u-länder och pekat på nödvändigheten av en sysselsättningsplanering, som inte bara omfattar enskilda länder och regioner utan som omspänner kontinenter. En annan arbetsfördelning i världshushållet kanske måste åstadkommas. Här kommer arbetet inom GATl och UNCTAD in i bilden. På ovan antydda vägar har det varit möjligt att motivera och stärka intresset för u-landsproblem inom de fackliga organisationerna och att finna naturliga anknytningspunkter mellan u-ländernas problem och de problem som är aktuella för de svenska löntagarna. Tack vare SIDA-medlen har det varit möjligt att väsentligt öka informationsverksamheten på det internationella området. För TCO:s del hade det sannolikt inte varit budgetmässigt möjligt att avsätta medel av denna storleksordning för en utökad internationell informationsverksamhet. Genom att en stor del av bidragen använts till direkta subventioner för kursavgifter m. m. har vi också kunnat vidga kretsen människor som deltagit i kurs- och konferensverksamheten. De lokala fackliga organisationerna som stipendierar kursverksamheten som medlemmarna deltar i, har en naturlig tendens att prioritera mera närliggande och s. k, matnyttiga ämnen. Om kursavgifterna genom subvention, som i dessa fall, kan sättas lågt, kan detta motstånd mot mera fjärran liggande ämnen övervinnas och nya grupper medlemmar kan göras intresserade för de internationella frågorna.”

Inom organisationerna togs initiativ till planering av verksamheten under de följande åren. För LO:s del skedde detta i ABF:s socialekonomiska kommitté, som består av fackförbundens studiesekreterare samt den arbetsgrupp

86 Folkrörelsemas u-Iandsinformation

för u-landsinformation inom ABF, som arbetade fram de ovan redovisade målbeskrivningarna (avsnitt 4.3.2.2). Inom TCO tillsattes en referensgrupp med representanter för TCO, TCO-förbunden samt TBV med uppgift att för TCO-styrelsen framlägga förslag till användning av informationsbidraget. Hösten 1973 inkom till SIDA med redovisning av samtliga organisationer aktiviteter under 1973/74 samt preliminära uppgifter avseende planerade 1975/76. initiativ. Inom I och med att bidragen växte togs olika organisatoriska LO anställdes 1973/74 en tjänsteman för att direkt ansvara för planering, och utvärdering av LO:s internationella informationsverkgenomförande för internationell samhet, och under 1974/75 anställde TCO en ombudsman information. Dessa tjänstemäns löner debiteras bidraget från SIDA. Fr. o. m. 1976 har SACO/SR använt en del av SIDA-bidraget för att delvis avlöna kansli. Tidigare utnyttjades SIDA- (20 %) en tjänsteman på organisationens för arvodering av SACO/SR:s u-landsgrupp. Inom SAC ansvarar bidraget internationella kommittén för u-landsinformationsverksamheten. inte några systematiska sammanställningar över hur lön- Det föreligger utnyttjat bidragen för u-landsinformation eller försök tagarorganisationerna Flera enskilda aktiviteter har till analys av vilka resultat som uppnåtts. dock varit föremål för utvärderingar inom organisationerna. I det följande redovisas huvuddragen i löntagarorganisationernas u-landsinformation. Presentationen är baserad på organisationernas rapportering till SIDA. LO har definierat mål och målgrupper för sin u-landsinformation i ett informationsprogram. U-landsinformationen skall ”utveckla och vidga det solidaritetsbegrepp som svensk arbetarrörelse bygger på, så att denna solidaritet omfattar arbetare och underprivilegierade grupper i alla länder”. Målgrupp för u-landsinforrnationen är “alla” medlemmar i LO-förbunden, men verksamheten inriktas på att nå ”alla i tre steg: 1. Informationsoch studieansvariga på central och lokal nivå, inkl. fackförbundspressens journalister, FCO-ombudsmännen och LO-skolomas lärare, 2. Funktionärer och förtroendevalda på såväl lokal som central nivå, samt 3. alla medlemmar. Under 1976 inriktades verksamheten i växande grad på att nå lokala opinionsledare och opinionsbildare inom fackföreningsrörelsen, men även under 1977 koncentreras verksamheten på steg 1 och 2. Särskilda ansträngvid LO-distrikten, lärarna vid ningar har gjorts för att nå ombudsmannen LO-skolorna samt fackförbundspressens journalister. Under 1977 sätts ökade resurser in på att engagera förbundens informations- och studiesekreterare i aktiviteter inom förbunden. Därmed skall grunden läggas för att nå grupp 3 - alla LO-medlemmar - i en bred u-landskampanj 1978. information kun- I SIDA:s fyraårsplan sades att löntagarorganisationernas de ”beröra fackföreningsrörelsens respektive övriga löntagarorganisationers internationellt inriktade aktiviteter över huvud taget liksom den verksamhet bedrivs av yrkesinternationalerna, Fria Facksom på utvecklingsområdet ILO och andra organisationer”. LO:s informationsföreningsinternationalen, verksamhet har i betydande utsträckning handlat om hithörande fackliga till

solidaritetsfrågor. Ämnesmässigt kommer, säger man i sin rapportering

SIDA:

Folkrörelsemas

u-landsinformation

”1977 års internationella information att i hög grad handla om internationell solidaritet uttryckt i intressegemenskapen mellan arbetare inom samma branscher och samma företag. internationellt fackligt samarbete samt fackligt och offentligt utvecklingssamarbete. Verksamheten kommer inte heller 1977 att knytas till något speciellt land, annat än på så vis att enskilda länder får ge exempel på olika problem, och att ulandsseminariet med informationssekreterarna läggs i ett eller ett par länder för att ge underlag för U-78.” LO och de övriga löntagarorganisationerna har, liksom studieförbunden, betraktat självständig uppläggning av verksamheten och profilering som givna utgångspunkter. Integrering i övrig verksamhet har getts hög prioritet. Konkret har LO utnyttjat informationsbidragen för de kategorier av verksamhet som angavs i fyraårsplanen. Varje år har resor till några u-länder företagits. Under 1976 arrangerades t. ex. ett seminarium i Singapore och Malaysia i vilket ett 20-tal studiesekreterare från fackförbund, lärare från LO-skolorna, deltagare i s. k. u-infonnatörskurser samt internationellt intresserade bland de lokalt förtroendevalda deltog. Resor har förberetts med seminarier och materialproduktion har vanligtvis utgjort ett av syftena. 1976 utnyttjades närmare en fjärdedel av bidraget från SIDA för u-landsseminarier. Genomsnittet ligger dock snarare på 15 %. Materialproduktionen, som till stor del bedrivits i samarbete med främst ABF och Brevskolan men också med TCO och TBV, har under de senaste åren omfattat flera titlar per år. De multinationella företagen och internationell facklig solidaritet har dominerat ämnesvalet. På uppdrag av LO, ABF, TBV och KF har Brevskolan producerat ett studie- och mötesmaterial om Södra Afrika. På uppdrag av LO och TCO sammanställer Utrikespolitiska Institutet en Internationell facklig bulletin, innehållande klipp ur internationell press. Tillsammans med TCO har LO uppdragit åt Prisma att ge ut en bokserie, Facklig Horisont, som behandlar fackföreningsrörelsens situation i olika Världsdelar. I anslutning till materialproduktionen kan nämnas att stipendier årligen utdelas till journalister, som skriver i fackförbundspressen. I likhet med ABF har LO, slutligen, eftersträvat att utnyttja bidragen från SIDA till att stödja och utveckla förbundens samt LO-distrikten och LO-sektionernas (tidigare FCO) verksamhet. Så skeddde redan 1972/73 genom ABF - och så sker idag i betydande utsträckning. Under 1976 utnyttjades mer än en fjärdedel av bidraget från SIDA på detta sätt. Sex förbund och sex LO-distrikt och LO-sektioner erhöll bidrag för främst kurser, konferenser och informationsmöten. Mer än 60 % av medlen - en femtedel av LO:s hela SIDA-bidrag gick till Metallindustriarbetarförbundet för 14 tredagarskurser om internationella fackliga organisationer, internationell ekonomi och politik, jämförelser mellan Sverige och andra länder, multinationella företag samt konkret fackligt samarbete. TCOJS styrelse antog 1972/ 73 en målbeskrivning för tjänstemännens internationella information. Då det gällde u-länderna framhöll styrelsen att: intresset inom de fackliga organisationerna främst varit knutet till uppbyggnaden av fackföreningar i dessa länder. De unga organisationerna där måste dock inom överskådlig tid ägna sig minst lika mycket åt det ekonomiska och sociala utvecklingsarbetet som att kämpa för medlemmarnas löneintressen. En växande del av tjänstemannaorganisationernas medlemmar kommer genom

88 Folkrörelsernas u-landsinformation

sin yrkesverksamhet i kontakt med andra länder och med internationella förhållanden och problem. Detta sker bl. a. genom den ökande utrikeshandeln och företagsamhetens internationalisering samt genom att utvecklingssamarbetet med u-länderna medför personella insatser av bl. a. tekniker, arbetsledare, sjukvårdspersonal och lärare. Det aktuella kravet i Sverige på en internationalisering av undervisningen inom utbildningsväsendet ställer också stora anspråk på lärarkårens fortbildning och internationella orientering. Den mera privat betonade reseverksamheten till främmande länder, inklusive uländerna, saknar inte heller betydelse som motivation för en bättre orientering om och förståelse för andra länder och folk. Enprocentmålet för den svenska biståndsverksamheten vid 1970-talets mitt framställs inte så sällan i de ekonomiska avvägningsdiskussionerna som en belastning med för den mindre insiktsfulle negativ innebörd. Det framstår som en angelägen uppgift att klargöra sambanden mellan bistånd och utveckling i de fattiga länderna och de långsiktiga effekter utvecklingsarbetet kan få på den internationella arbetsfördelningen och framstegstakten.”

Beträffande målgrupperna för informationsverksamheten sades 1975 följande i TCO:s rapportering till SIDA:

“På kort sikt söker TCO ge någotsånär allsidig och grundlig information till grupper som svarar för vidareinformation och opinionsbildning inom organisationen, till exempel förbundens förtroendevalda och anställda funktionärer förbundstidskrifternas redaktörer förbundens studieorganisatörer de lokala TCO-kommittéerna En särskild målgrupp är medlemmar som kan komma i fråga för u-landsuppdrag. Därutöver är det angeläget att föra ut infonnation om TCO:s syn på de internationella frågorna till andra organisationer, skolor och allmänhet. På lång sikt bör TCO eftersträva att nå en majoritet av de anslutna förbundens medlemmar med en information som väcker intresse för och engagemang i de internationella problemen och det internationella fackliga samarbetet. Avsikten bör vara att utveckla och stärka medlemsopinionen i dessa frågor, att bredda och fördjupa TCO:s och TCO-förbundens egna internationella aktiviteter samt att därigenom påverka såväl det statliga svenska utvecklingssamarbetet som de internationella fackliga och mellanstatliga organisationernas verksamhet.”

TCO:s strävan är att integrera u-landsinformationen med informationen om internationella fackliga frågor och därvid anknyta till vardagens fackliga problem. I den ovan citerade rapporten från 1975 angavs följande ämnesområden: problem i dagens värld: överbefolkning, näringsbrist, analfabetism, resursförstöring; U-länder: sociala, ekonomiska och politiska förhållanden; FN-familjen: organisation och verksamhet, speciellt inom ILO; integration och utveckling: EG, EFTA och OECD; multinationella företag: problem för stater och fackliga organisationer; och bistånds- 5 internationellt utvecklingssamarbete: svensk biståndspolitik debatt; fackföreningar i u-land: bakgrund och problem, fackligt bistånd och samarbete. Också TCO har utnyttjat en del av bidraget från SIDA för u-landsresor,

Folkrörelsemas

u-landsinformation 89

om än en mindre del än LO. Flertalet resor har foretagits i samarbete med TBV. 1976 genomfördes ett u-landsseminarium i Kenya och Tanzania med 14 deltagare. I sin rapportering 1977 konstaterar TCO att planering och genomförande av u-landsseminarier blivit alltför kostnads- och personalkrävande for att TCO i egen regi skall kunna genomföra sådana varje år. 1977 gör TCO inget eget u-landsseminarium, men disponerar några platser på TBV:s resa till Indien. TCO:s materialproduktion har delvis berörts ovan i redovisningen av LO:s samarbete med TCO och andra organisationer. in- Informationsmaterialet,

i

klusive Internationell facklig bulletin och information till TCO-pressen, har

l

något år tagit i anspråk mer än 20 procent av SIDA-bidraget, och andra knappt hälften så mycket. Genom materialforsäljning har kostnaderna kunnat hållas nere. Under de närmaste åren beräknas något mer än 10 % av bidraget från SIDA komma att tagas i anspråk för infomiationsmaterial och TCO-pressen. TCO arrangerar årligen internationella kurser, men eftersträvar i likhet

i med LO att i betydande omfattning stödja regionala och lokala aktiviteter

i

arrangerade av TCO-förbund och TCO-kommittéer. 1976 genomfördes 9

i veckoslutskurser/internatkurser av förbunden och 21 av TCO-kommitté-

l erna. För 1977 och 1978 är målsättningen att utöka denna verksamhet till

i att omfatta 15 respektive 20 på förbundsnivå och 25 respektive 30 på komi l mitténivå. Samarbetet mellan TCO och TBV är alltjämt omfattande. 1976 i beviljades TBV ett anslag på 100 000 kr (ca 15 % av TCO:s bidrag) for anslag till utbildning av studieorganisatörer och cirkelledare inom TCOförbunden. SACO angav 1973 tre målsättningar för sin u-landsinformation. Dessa, som också torde gälla för SACO/SR, var:

1. Öka intresset hos akademiker för situationen i u-länderna. 2. Bidra till att rekrytera akademiker till tjänstgöring i u-länderna. 3. Söka kontakt och etablera fastare samarbete med akademiker i u-länderna.

Ursprungligen användes bidraget från SIDA främst för information om att arbeta i u-land bland studerande och andra kategorier av medlemmar. Fr. o. m. 1974/75 har dock verksamheten, tack vare de växande bidragen, kunnat göras mera mångfasetterad. Under de senaste åren har förtroendemän och tjänstemän kunnat beredas möjlighet att göra studieresor, med bl. a. artiklar i förbundspressen och kursverksamhet som följd. Under det internationella kvinnoåret foretogs tvâ studieresor i anslutning därtill med, enligt SACO/SR:s rapportering, stor genomslagskraft i organisationens informationsverksamhet. SACO/SR:s avsikt är att årligen arrangera en central kurs samt att stå som värd för temadagar och konferenser. U-landsgruppen inom SACO/ SR erhåller sedan 1974 årligen ett betydande antal bidragsansökningar från medlemsorganisationerna. Främst avser dessa information i förbundstidskrifterna om bl. a. arbete i u-land för olika yrkeskategorier. Under de närmaste åren kommer SACO/SR att fortsätta sin verksamhet med samma aktiviteter som under de senaste åren, nämligen:

Folkrörelsernas

90 u-Iandsinformation

1) Artiklar i förbundstidskrifterna 2) Konferenser arrangerade av SACO/SR och förbunden 3) Programskrifter 4) Kurser i u-landsfrågor arrangerade av SACO/SR.

Planerna for framtiden omfattar också studiecirklar och ett ökat inslag av internationell information på fackliga möten. Sveriges arberares Centralorganisation (SAC) erhåller, som tidigare konstaterats endast ett mindre bidrag, om än större än övriga organisationers mätt Bidragen har huvudsakligen utnyttjats for per capita (25 000 kr 1977/78). central kurs- och seminarieverksamhet, samt materialproduktion i anslutning därtill, syftande till att i lokal- och distriktsorganisationerna bygga upp och intresse for u-landsfrågor. Också resor har dock kunnat delkunskap fmansieras (Portugal). I framtiden planerar man att ge bidrag till regionala och lokala informationsaktiviteter samt utveckla organisationens internationella kontakter, genom bl.a. inbjudningar till Sverige.

enskilda u-landsinformation:

4.5 Övriga organisationers

bidrag efter ansökan

Redan 1968 utvidgade SIDA samarbetet med enskilda organisationer till att omfatta bidrag efter ansökan. Enligt SIDA:s fyraårsplan skulle detta med de generella bidragen till studiebidragssystem byggas ut, parallellt förbund och löntagarorganisationer. Särskilt avseende skulle “fästas vid proliksom vid aktiviteter där nya metoder i u-landsjekt av forsökskaraktär informationen prövas. sade 1972 med anledning av utrikesutskottets betänkande 1972 Riksdagen nr 6, att den utgick ifrån att ingen organisation som har möjlighet och intresse att bedriva informationsverksamhet i princip kommer att vara utesluten från bidragsgivning”. Allt sedan 1972/73 har ca 16 % av totalbeloppet for bidrag till enskilda avsatts for bidrag efter ansökan, vid ursprungligen ett men organisationer sedan 1973/74 vid två bidragstillfallen per år. En mindre del har sedan 1973/ 74 reserverats for s. k. ”brandkårsbidrag” till projekt som aktualiserats mellan ordinarie bidragstillfállen. Under fyraårsplanens forsta år avsattes 0,3 milj. kr for bidrag efter ansökan. Innevarande år uppgår beloppet till 1,6 milj. kr (se tabell 4.1 ovan). praktiska riktlinjer och utformning fastställdes 1972 av Bidragssystemets SIDA sedan ett femtiotal haft tillfälle att ge synpunkter. Anorganisationer sökan bör enligt anvisningarna bl. a. uppta projektbeskrivning och plan for genomförande, preciserad målbeskrivning, målgruppsbestämning, uppgifter om projektets ekonomiska, administrativa och personella förutsättningar, plan for resultatvärdering samt datum for läges- och slutrapport. En särskilt rådgivande grupp med personer hämtade från Svenska FN- Landsråd, Evangeliska fosterförbundet, Sveriges Ungdomsorganisationers Ungdomsråd, Fönnedlingsbyrån for kullandsstiftelsen, Sveriges Kristna samt SIDA vid orturprogram ger fore varje beslut om bidragsfordelning dinarie bidragstillfálle synpunkter på de inkomna ansökningarna. Under de

Folkrörelsemas u-landsinformation 91

senaste åren har SIDA dessutom tagit initiativ till s. k. kontaktkonferenser i syfte att förbättra organisationernas möjligheter till erfarenhetsutbyte. Genom sådana konferenser har SIDA sammanfort religiösa organisationer, organisationer med en viss geografisk inriktning etc. Vid några bidragstillfallen har verket prioriterat vissa frågor. Sålunda prio- I g riterades t. ex. biståndspolitiska frågor, u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning, FN-frågor samt information om länder som erhåller svenskt å g bistånd vid ansökningsbehandlingen ijuli 1977. Prioriteringarna var ej kända for organisationerna under ansökningstiden. Cirka 200 organisationer har, som framgår av bilaga 7, erhållit bidrag från SIDA vid något eller några av de 10 hittillsvarande bidragstillfållena sedan 1972.

Åtskilliga organisationer har erhållit bidrag vid flera bidragstillfállen. Mer

än femtiotalet organisationer har ansökt vid varje bidragstillfálle, och genomsnittet for de senaste tillfállena ligger på 80 organisationer. Inte mindre än 67 organisationer ansökte redan 1972. Under fyraårsplanens forsta år l erhöll endast var tredje organisation något bidrag men under senare år har mer än hälften (75 % våren 1977) av de sökande organisationerna erhållit visst bidrag. Det totala disponibla beloppet har dock oftast endast motsvarat en tredjedel eller mindre av summan av de belopp som angivits i ansöki ningarna - och en ännu mindre del av projektens totalkostnader. Det genomsnittliga bidragets nominella värde har sjunkit snarare än ökat, och bidragens i realvärde sålunda sjunkit avsevärt. SIDA:s målsättning synes ha varit att stödja så många organisationer l som bedömts möjligt utan att ”plottra bort” medlen genom att sprida dem på så många organisationer att informationsinsatsernas effektivitet äventyras. Situationen vid de olika bidragstillfallena framgår av tabellen nedan.

Tabell 4.8 Bidrag efter ansökan

Bidrags- Total- Sökt belopp Fördelat Antal org. Antal org. tillfälle kostnad - som sökt” som motbelopp (kr) (kr) (kr) tagit

h 72

”Uppgiften ej tillgänglig då 6 organisationer ej uppgivit någon summa. ”Ej att förväxla med antalet ansökningar, vilket som regel varit större. Fyra ansökningar remitterade från Statens invandrarverk. Källa: SIDA:s informationsbyrå.

:man:

92 Folkrörelsernas u-landsinformation

En grundläggande princip för SIDA har vad gäller bidrag efter ansökan alltsedan det generella bidragssystemet introducerades varit att organisationer som tillhör studieförbund skall vända sig till dessa och inte direkt till SIDA för informationsbidrag. Studieförbunden skall fungera som kanaler till det 150-tal organisationer som är knutna till dem. Denna princip har emellertid inte upprätthållits strikt. Undantagen har framför allt gällt kyrkorna och övriga kristna organisationer. Flera sådana organisationer, som tillhör Frikyrkliga Studieförbundet, Sveriges kyrkliga studieförbund eller KFUK/KFUM studieförbunden, har vid varje bidragstillfalle erhållit direktbidrag från SIDA. Då avsteg från principen skett har detta ej motiverats särskilt i SIDA:s beslutsdokument. Verkets tillmötesgående behandling av de kristna organisationernas ansökningar torde ha sin förklaring i att de generella bidragen till dessa organisationers studieförbund varit alltför små för att medlemsorganisationernas betydande u-landsinformationsverksamhet skall kunna finansieras. Vid det senaste bidragstillfället (juli 1977) erhöll tiotalet kristna organisationer med studieförbundstillhörighet samt Ekumeniska U-veckan ca 20 % av den totala bidragssumman. Ett politiskt ungdomsförbund och en kvinnoorganisation med studieförbundstillhörighet erhöll också bidrag vid detta bidragstillfälle. Undantag av detta slag är emellertid mycket få. Ansökande ungdomsförbund, som fore det generella bidragssystemets införande var en för direkt bidrag prioriterad kategori, har hänvisats till studieförbunden. Ytterligare en typ av avvikelse från fyraårsplanen förtjänar att uppmärksammas, nämligen framväxten av bidrag efter ansökan till organisationer med vilka SIDA samarbetar. Enligt fyraårsplanen skulle samarbetet mellan SIDA och främst Svenska FN-forbundet, SUL och Folkbildningsforbundet byggas ut, men avsikten synes inte ha varit att stödja dessa bidragsvägen. Förklaringen till denna utveckling, som främst avser FN-förbundet och SCC, torde få sökas i svårigheterna att inom ramen för samarbetet ge organisationerna önskvärt stöd. Genom bidragsgivningen till de kristna organisationerna med studieförbundstillhörighet och återkommande bidragsgivning till den Ekumeniska U-veckan samt bidrag till organisationer som FN-forbundet och SCC har bidragsmöjligheterna for övriga enskilda organisationer blivit betydligt mindre än vad som annars skulle varit fallet. Vi återkommer till dessa frågor i avsnitt 6.4.2 nedan. Bidragsgivningen har under de gångna fem åren, som tidigare konstaterats, omfattat inte mindre än 200-talet organisationer. Bland dessa återfinns organisationer av många olika slag vad gäller verksamhetens inriktning och omfattning. Bidrag har utgått till såväl riksomfattande som lokala organisationer och till organisationer vilkas verksamhet uteslutande består av internationella frågor såväl som organisationer vilkas huvudsakliga syfte avser andra frågor. Följande organisationer har erhållit bidrag vid hälften eller flera av bidragstillfállena: Afrikagrupperna, Chilekommittén, De Förenade FNL-grupperna, Filmcentrum, Frivillig-organisationernas lnformationscentral, Ulandsföreningen Svaloma, Latinamerika-gruppen i Lund, Svensk-kubanska föreningen, Svenska ekumeniska nämndens och Missionsrådets grupp för U-veckan, Svenska freds- och skiljedomsföreningen, Svenska kommittén

Folkrörelsemas u-landsinformation 93

for Vietnam, Laos och Kambodja, Svenska scoutrådet, Utbildning för biståndsverksamhet (UBV) samt Utrikespolitiska föreningarnas FN-förbund. Sedan 1972/73 har de sammantaget största beloppen, inklusive ”brandkårsbidragen, erhållits av Chilekommittén (112 000 kr), De förenade FNLgrupperna (99 000 kr), Frivillig-organisationernas informationscentral (118 000 kr), Swedish Co-operative Centre (200 000 kr), Ekumeniska U-veckan (420 000 kr), Filmcentrum (112 500 kr), Svenska FN-förbundet (200 000 kr), Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja (195 000 kr), Svenska scoutrådet (135 000 kr) samt Utrikespolitiska föreningarnas FN-

förbund (100 000 kr).8

Den årliga Ekumeniska U-veckan, som erhållit de största bidragen, behandlar utvecklingsproblematiken i vidaste mening. Under denna vecka anordnas möten, studieaftnar, gudstjänster, diskussioner, utställningar osv. av församlingar i alla samfund och av ekumeniska grupper över hela landet. Som målsättning har u-veckan ”att skapa medvetenhet om de internationella rättvisefrågorna och medverka till att dessa integreras i församlingarnas 0rdinarie verksamhet.” Tema for 1977 års u-vecka är ”En utjämning skall ske”. Huvudorgan för U-veckan är Svenska ekumeniska nämnden och å Svenska har delegerat for planering

i missionsrådet. Dessa ansvaret och gBeträmnde Swedish

till en ekumeniskt sammansatt projektgrupp. Gruppen sprider § genomförande coopemüve Centre och l information, framställer material, inbjuder gästföreläsare från u- och i-länder svenska FN.rÖ,-bundel, se etc_ avsnitt 4.6 nedan. l

KÃaA VÄN nare

UUDCK

Del/NA v/Fø

u-veaák . ..

o

0 ø

LÅT oss samer/sam om eu LANS/

;Acuema m eu 5115

__ Föra U-LANDeKNM

94 Folkrörelsernas u-Iandsinformation

De ämnesområden som informationsprojekten avsett har varit av mycket varierande slag. Flertalet projekt har varit u-landscentrerade snarare än biståndscentrerade. En mycket stor del har behandlat ett specifikt u-land, allmänt eller avgränsat till en bestämd fråga eller ett visst område, i trycksaks-, utställnings-, föreläsnings- eller seminarieform. Frågornas och informationssyftenas mångfald framgår av bilga 8 där de projekt som erhållit bidrag vid de tre senaste bidragstillfallena finns uppräknade. Tidigare har konstaterats att rapporteringen till SIDA från organisationer som erhållit bidrag efter ansökan enligt SIDA:s revisionskontor inte fullgjorts tillfredsställande (avsnitt 4.1). I sin rapport konstaterar revisionskontoret (RK): “Vid stickprovsvis uppföljning av hur rapportering skett av övriga enskilda organisationer för bidragsomgångarna juli 1974, januari och juli 1975, har RK kunnat konstatera att rapporteringsskyldigheten inte fullgjorts tillfredsställande. Av de till RK infordrade 28 rapporterna från 18 organisationer hade 16 slutrapporter och tre lägesrapporter inkommit till det datum som organisationen själv angivit som datum för insändande av läges- eller slutrapport till SIDA. För tre av bidragen har inkomna rapporter varit av otillfredsställande standard.” Rapporteringsskyldighetens nuvarande utformning bör enligt RK anses vara ett minimum för SIDA och nya bidrag bör ”göras avhängiga av att rapfullgörs enligt de minimikrav som SIDA ställt”. porteringsskyldigheten har, noterar RK, successivt sökt skärpa kontrollen. Ett Informationsbyrån förklaras Avslutningsvis fömera systematiskt förfaringssätt erforderligt. reslår RK, sedan man konstaterat att den otillfredsställande efterlevnaden beror på flera olika orsaker, att SIDA bättre informerar organisationerna om vilka typer av frågor som är av intresse: Den otillfredsställande efterlevnaden av rapponeringsskyldigheten beror rimligen på flera olika orsaker. En sådan kan vara att organisationerna inte upplever SIDA:s krav på verksamhetsinriktad rapportering som väsentlig för SIDA och att de heller ej vet vad SIDA önskar få rapporterat. En tanke vore därför att tillställa bidragsmottagarna en promemoria i vilken en rad förslag lämnas om vad som SIDA skulle anse som värdefullt att få information om. Listan skulle kunna göras generell och de olika organisationerna skulle kunna använda sig av de förslag som är relevanta för deras egen informationsverksamhet.” En följd av rapporteringens brister och avsaknaden av bearbetning av tilloch utvärderingar måste vara att organisationemas hitgänglig rapportering tillsvarande erfarenheter ej finns tillgängliga vid utformningen av nya informationsprojekt. SIDA:s kontaktkonferenser syftar till att avhjälpa detta. Vid har informationsbyrån ombett organisanågra kontaktkonferenser tionerna att ifylla ett frågefonnulär med ett 10-tal frågor avseende bidragens betydelse, rapponeringsskyldigheten etc. 1976 ifyllde 50-talet organisationer ett sådant formulär. Flertalet av dessa organisationer ansåg att fördelningen mellan stora och små informationsprojekt var relativt bra. Något mindre än hälften tyckte sig ganska väl” och en dryg tredjedel ”till en del” förstå de grunder på vilka verket gjorde sina bedömningar av bidragsansökningarna. På frågan “upplever ni bidragssystemet som orättvist?” svarade mer än en tredjedel ”ja, mycket, ungefär lika många ja, till en del” och en femtedel Enligt inforrnationsbyråns bedömning torde det ”nej knappast”.

Folkrörelsernas 95

u-Iandsinformation

knappa bidragsutrymmet ha utgjort den huvudsakliga förklaringen till att så många upplevde systemet som orättvist. Under de inledande åren erhöll, som konstaterats ovan, mindre än hälften av de sökande organisationerna något bidrag. Vid de senaste bidragstillfallena har den andel som erhållit visst bidrag varit påtagligt större.

4.6 SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer

SIDA bedrev redan vid tidpunkten för fyraårsplanens introduktion ett tämligen omfattande samarbete med vissa organisationer. Vad gällde en organisation, nämligen Svenska FN-förbundet, växte detta fram redan på Centralkommitténs tid. Kortare informationskurser för vidareinfonnatörer arrangerades i samarbete mellan biståndsorganet och FN-förbundet. Så småningom utvidgades kurssamarbetet till andra organisationer varvid man följde intentioner som kommit till uttryck i riksdagen, och i första hand sökte samarbeta med s. k. paraplyorganisationer, som Sveriges Ungdomsorganisationerns Landsråd (SUL) och Folkbildningsförbundet. Korta kurser utgjorde också i fortsättningen en betydande del av verksamheten, men samarbetet utvidgades redan 1966 till att omfatta bl. a. seminarier i u-land. l fyraårsplanen föreslogs, som vi tidigare konstaterat en utbyggnad av samarbetet med främst de tre ovan nämnda organisationerna. Följande motivering gavs: “Det är av värde att på kurser och seminarier möta människor från olika organisationer och folkrörelser, liksom icke organisationsanslutna personer. På detta sätt får också mindre organisationer, som kanske inte har resurser att driva en egen u-landsinformation i större skala, tillfälle att ta del i arbetet på att skapa större förståelse för u-ländernas problem.”

En stor del av ansvaret för planering och administration av verksamheten skulle, liksom dittills, vila på organisationerna själva. Den strävan till delegering, som var grundprincipen för bidragsgivningen, skulle gälla även for det kurssamarbete som här avsågs. Kostnaderna, som upptogs tillsammans med bidragen till enskilda organisationer, beräknades öka från 0,4 milj. kr 1972/73 till 0,6 milj. kr 1974/75. 9 Samarbetet har av Den faktiska kostnadsutvecklingen sedan 1972/73 framgår av tabell 4.1 statsmakterna betraktats ovan, i vilken också förslagen i SIDA:s anslagsframställningar redovisas. som en del av SIDA:s Sedan 1973/74 har samarbetet under samtliga år utom 1974/ 75 tagit i anspråk egen informationsverksamhet, åtskild från ca 0,8 milj. kr per år. 1974/75 uppgick kostnaderna till följd av KARIBUbidragen till enskilda projektet till 1,26 milj. kr. I sina anslagsframställningar har dock SIDA organisationer. I proposi-

föreslagit avsevärt större belopp? tioner och regleringsbrev

Bakgrunden till SIDA:s förslag om väsentligt ökat utrymme för samarbetet har endast beloppen för bidragen respektive med organisationerna har redovisats ovan i avsnitt 3.4. Önskemål om ge- SIDA:s egen informatnerella bidrag på samma villkor som gäller för studieförbund och löntaionsverksamhet angivits. garorganisationer framfördes, enligt SIDA:s anslagsframställning för Fördelningen mellan 1975/76, redan 1973/74 av Svenska kyrkans centralråd, Swedish Co-ope- samarbete med enskilda rative Centre (SCC) och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL). organisationer, utbildningsväsendet, mass- Svenska FN-förbundet hade på motsvarande sätt framfört önskemål om media etc har överlämnats en omprövning av formerna för SIDA:s stöd. I väntan på biståndspolitiska åt S1 DA.

96 Folkrörelsernas u-landsinformation

utredningens behandling av principerna för informationsverksamheten föreslog SIDA 1975, i sin anslagsframställning för 1976/77, där man återkom till frågan om de s. k. paraplyorganisationernas planeringstrygghet, att styrelsens handlingsutrymme skulle vidgas så att ”angelägna önskemål och väl utarbetade planer” kunde tillgodoses i ”rimlig mån”. Utrymmet för samarbete föreslogs i det nännaste tredubblat. Biståndsministern ställde sig inte positiv till vare sig en utvidgning av kretsen av mottagare av generella bidrag eller en väsentlig expansion av samarbetet mellan SIDA och organisationerna. De generella bidrag som utgick möjliggjorde u-landsinformation med god geografisk och befolkningsmässig spridning och stödet till folkrörelserna borde i första hand utgå som verksamhet (prop. 1975:1 och 1975/761100). Utribidrag för självständig kesutskottet konstaterade att det fanns andra organisationer som kunde göra berättigade anspråk på att spela en liknande roll som studieförbund och löntagarorganisationer, men när en utvidgning av kretsen av generella bidragsmottagare övervägts hade det befunnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens beloppsfordelning mellan de tillkommande organisationerna (UU 1975/76:14). SIDA:s styrelse har i sina båda senaste anslagsframställningar återkommit till frågan. Stödet från SIDA har, konstaterar man, ”vare sig den omfattning eller den karaktär att det ger organisationerna en planeringstrygghet som motsvarar den som studieförbund och löntagarorganisationer kan lämna. Betydelsen av ett utökat samarbete med SCC och Svenska FN-förbundet har särskilt betonats. Denna typ av samarbete har, som framgår av tabellen nedan, främst avsett fyra organisationer, nämligen Svenska FN-förbundet, SUL, Folkbildningsförbundet samt SCC. Samarbetet med dessa fyra organisationer har tagit i anspråk mer än hälften av medlen for samarbete. Också samarbetet med Föreningen internationella folkhögskolan har utvecklats till ett permanent inslag av betydelse. Under åren 1973/74-1975/76, och då särskilt under 1974/75, tog KARIBU-projektet i anspråk betydande belopp. Formerna för samarbetet mellan SIDA och organisationerna varierar något. I enlighet med SIDA:s delegeringssträvanden ligger, sedan samarbetet funnit sina former, initiativet till stor del hos organisationerna själva, som inkommer med en årlig ansökan till SIDA med konkreta forslag. Ansökningarna föregås dock ofta av förslag från SIDA vad gäller verksamhetens under det förestående året. Samarbetets innehåll under budgetåret inriktning beslutas av SIDA efter överläggningar mellan SIDA och berörd organisation. De konkreta samarbetsprojekten är av växlande karaktär. Huvudsakligen består de dock av kurser och konferenser, i Sverige och i u-länderna, som med varierande grad av SIDA-medverkan. Samorganisationerna genomför arbetet mellan SIDA och SUL består uteslutande och samarbetet mellan SIDA och Svenska FN-forbundet och SCC till stor del av sådan verksamhet. 1 SIDA:s samarbete med Folkbildningsförbundet utgör emellertid administrativa ett viktigt folkuppgifter inslag, och vad gäller Internationella består samarbetet främst i att denna tillhandahåller SIDA:s matehögskolan rial och viss övrig dokumentation for organisationer i västra Sverige. Nedan följer en redovisning av samarbetet med Svenska FN-forbundet, SUL, Folk-

.anznj-ø-:rvvwøurrviårr

Folkrörelsernas 97 u-landsinformation

bildningsforbundet och SCC. Avslutningsvis behandlades SIDA:s samarbete med de stora hjälporganisationerna Röda Korset, Rädda Barnen och Lutherhjälpen. Svenska FN-färbunder, vars viktigaste uppgift enligt stadgarna är att vara ett centralt organ för information om de internationella problemen och FNzs arbete for att lösa dem, bör enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1971:1 ”vara det organ som har den centrala ställningen i fråga ; om allmän information

l i Sverige om FNzs och fackorganens verksamhet.”

i Den främsta inkomstkällan utgörs av statsbidrag från utrikesdepartementet

i över anslaget E 3 ”Information

om mellanfolkligt samarbete och utrikes-

politiska frågor. Dessa bidrag - 925000 kr for 1977/78 - har emellertid ej varit tillräckliga för förbundets verksamhet, som till inte obetydlig del kommit att baseras på samarbete med och bidrag från SIDA. Innevarande budgetår (1977/78) belöper sig samarbetet till 130000 kr medan bidraget

I

uppgår till 50000 kr. Därjämte förekommer samarbete mellan SIDA och förbundet vad gäller materialproduktion. Kurser och konferenser dominerar, som vi konstaterat, samarbetet mellan i l

l I Tabell 4.9 SIDA:s informationssamarbete med enskilda organisationer 1972/73-1977/78 - Budget I l 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1972/73- 77/78 \ Kr Kr Kr Kr Kr Kr Kr t Folkbildningsförbundet 128 000 150 000 70 000 90 000 100 000 115 000 653 000 Föreningen internationella folkhögskolan, Göteborg 20 000 20 000 25 000 50 000 60 000 175 000 I-Ijälporganisationerna (Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjälpen) 75 000° 75 000* 150 000 KARIBU (samarbete med b|.a. studieförbunden, Sveriges Radio, Rikskonserter, Riksutställningar, Riksteatern) 60000 500000 100000 660000 Löntagarorganisationerna (U-landsseminarier, utbildning av seminariearrangörer) 130 000 130 000 Swedish Co-operative Centre 100 000 110 000 120 000 150 000 170 000 650 000 Svenska FN-förbundet 128 000 113 500 110 000 120 0()0 125 000 130 0()0 726 500 Sveriges folkhögskoleelevers förbund 13 000 27 000 30 000 70 000 Sveriges ungdomsorganisationers landsråd 38 000 110 500 110 000 120 000 125 000 100 000 603 500 Övrigt (Kurser och konferenser i Sverige m m) 33 000 94 000 235 000 255 000 225 000 200 000 1 042 000

Summa 340 000 880 000 1 260 000 830 000 775 000 775 000 4 860 000

”För alla de namngivna organisationerna torde skillnaden mellan budgeterade belopp och faktiska utgifter vara obetydlig. Under posten ”övrigt” har utgifterna vissa år varit något lägre än budgeterade belopp. b Avser ett tillfälligt projekt som de tre hjälporganisationerna och SIDA gemensamt genomförde. Se i övrigt tabell över bidrag efter ansökan. Källa: SIDA:s informationsbyrå.

98 Folkrärelsernas u-landsinformation

SIDA och FN-förbundet. Under 1976/ 77, då budgeten uppgick till 125 000 kr, omfattade denna verksamhet:

- centrala kurser en ny ekonomisk och regionala på temat världsordning; - ett FN-forum vid vilket 1976 års stora FN-konferenser behandlades; - i nordiskt seminarium i Sri Lanka (genomfört hösten 1977) deltagande samt - i FN-konferenser. folkrörelsedeltagande

Budgetåren 1973/74 och 1974/75 omfattade samarbetet försöksverksamhet med konsulentverksamhet i Västerbotten med inriktning på regional undervisningens internationalisering och organisationernas studie- och pro- Innevarande budgetår erhåller FN-förbundet bidrag från gramverksamhet. SIDA för denna verksamhet, som förbundet hoppas kunna göra permanent. SIDA:s styrelse tillmäter, som vi konstaterat ovan, samarbetet med FNförbundet stor betydelse. Det har prioriterats i de senaste årens anslags- Förbundets behov av förbättrad planeringstrygghet har beframställningar. tonats. Frågan bör, har man förklarat, prövas inom ramen för en översyn av det statliga stödet till FN-informationen i Sverige. En sådan översyn, som vid upprepade tillfällen begärts av utrikesutskottet, företas f. n. av en särskild utredare tillkallad av utrikesministern. Enligt direktiven skall frågan om ansvarsfördelningen mellan och bidragsgivningen till de under tredje huvudtiteln littera E 3 upptagna organisationerna utredas.” Utredningen skall bl. a.

”kartlägga inriktningen, omfattningen och om möjligt spridningseffekten av den informationsverksamhet som de under E 3 upptagna organisationerna bedriver. Det bör vidare kartläggas hur dessa organisationer finansierar sin verksamhet. I avvaktan på biståndspolitiska utredningens ställningstagande om en utredning av SIDA:s informationsverksamhet bör kartläggningen vad avser SIDA begränsas till de bidrag som f. n. utgår från SIDA till de under E3 upptagna organisationerna. Utredaren bör även uppmärksamma den roll som övriga frivilligorganisationer jämförbara med de under E 3 upptagna organisationerna spelar för den samlade utrikespolitiska informationsverksamheten i Sverige. ° Följande organisationer I kartläggningen bör särskilt uppmärksammas huruvida någon arbetsfördelning kan är upptagna: Utrikespoliurskiljas mellan de olika organisationerna. Av särskilt intresse är att se över de kriterier tiska institutet, Svenska efter vilka statliga bidrag lämnas. FN-förbundet, Svenska UNICEF-kommittén, Mot bakgrund av denna kartläggning bör utredaren söka formulera enhetliga ananslagsframställningar för informationsverksamhet i Svenska sektionen av visningar för organisationernas Internationella kvinnoför- utrikespolitiska frågor.““ bundet för fred och frihet, Svenska freds- och skilje- Utredningen beräknas föreligga i början av 1978. Utrikes- landsrâd (SUL), till vilket ett fyrtiotal ordomsföreningen, Sveriges ungdomsarganisationers politiska föreningarnas ganisationer är anslutna, tillmäter i sin verksamhet internationella frågor FN-förbund, Svenska Dess och deltagande i internationella ungdomsorganisationer stor betydelse. sektionen av Amnesty ett kontakt- och serviceorgan i International. huvudsakliga uppgift är att fungera som internationella frågor för sina medlemsorganisationer. “ Direktiv för utredning Samarbetet mellan SIDA och SUL inleddes redan på 1960-talet och då om information om till enskilda infördes ungdomsorganisatiobidrag organisationer utgjorde mellanfolkligt samarbete binerna en prioriterad målgrupp. Sedan fyraårsplanens och de generella och utrikespolitiska introducerades har ungdomsorganisationerna hänvisats till studiefrågor, utrikesdeparte- dragen förbunden för bidrag för u-landsinforrnation, men samarbetet mellan SIDA mentet, 1977-05-11.

Folkrörelsernas

u-Iandsinformation 99

och SUL har fortsatt, och utgjort ett regelbundet återkommande inslag i

SIDA:s samarbete. Årligen har SIDA avsatt ca 100000 kr för kurser och

u-landsseminarier arrangerade i samverkan mellan SIDA och landsrådet, som tillmäter detta samarbete stor betydelse. I sin ansökan till SIDA för 1977/78 anför SUL bl. a. följande om målsättningen och målgrupperna för u-landsverksamheten:

Många av SUL:s medlemsorganisationer har begränsade resurser att bedriva ett regelbundet arbete kring u-landsfrågor. För ett par år sedan genomfördes en utredning om SUL:s arbetsuppgifter för den framförliggande perioden. När utredningen var färdig visade det sig att de flesta av SUL:s medlemsorganisationer givit hög prioritet åt SUL:s u-landsseminarier. Man ansåg att det var en viktig uppgift för SUL att fortsätta den verksamheten. Genom de av SUL/SIDA arrangerade u-landskurserna kan medlemsorganisationerna få en grupp människor som kan driva u-landsfrågorna vidare i sina förbund. Genom den typ av seminarieverksamhet som u-landskurserna representerar kan man nå endast en mycket liten del av dem som är aktiva i SUL:s medlemsorganisationer. För att få den största möjliga spridningseffekten av seminarieverksamheten försöker SUL rekrytera deltagare som har möjlighet till opinionsbildning inom sina organisationer. SUL försöker nå ungdomar som på regional eller central nivå kan påverka sina organisationer att ta ett större ansvar för u-landsfrågor. Eftersom de flesta av SUL:s medlemsorganisationer saknar möjligheter att regelbundet anordna kurser i internationella frågor för medlemmarna har SUL konstaterat ett behov av u-landskurser för ungdomar. Får medlemsorganisationerna i SUL möjlighet att sända deltagare till av SUL genomförda seminarier kan u-landskunskap och ett ökat internationellt engagemang tillföras ungdomsorganisationema. Medlemsorganisationerna har visat stort intresse för kurserna och i flera fall velat sända fler deltagare än vad SUL kunnat bereda plats för. Det tyder på att SUL genom dessa kurser fyller ett behov. Därtill kan det vara en nyttig erfarenhet för deltagarna att nöta sina kunskaper och politiska uppfattningar mot ungdomar som har annan politisk eller religiös bakgrund. Under 1975/76 genomfördes ett u-landsseminarium i Peru samt två kurser i Sverige inom ramen för SIDA/SUL-samarbetet, och under 1976/77 ägde förberedelser rum för ett u-landsseminarium i Vietnam, genomfört vintern 1977/78. För innevarande budgetårs (1977/ 78) bidrag räknar SUL med att genomföra två veckokurser och tre veckoslutskurser med inriktning på utvecklings- och biståndspolitik samt opinionsbildning i internationella frågor. Folkbildningsfárbundet, som bildats av de tio studieförbunden, Sveriges allmänna biblioteksförening samt Svenska folkhögskolans för lärarförening samordnade kontakter med myndigheter och institutioner, bedrev redan på 1960-talet kurssamarbete med SIDA. I samband med att generella bidrag till studieförbunden infördes utvidgades och institutionaliserades detta samarbete. Sedan dess har det kontinuerligt omfattat l. administrationsbidrag från SIDA till förbundet för uppgifter i anslutning till studieförbundens u-landsinfonnation; 2. kurs- och seminarieverksamhet i Folkbildningsförbundets och Förrnedlingsbyråns för kulturaktiviteter regi för hemvända biståndsarbetare i syfte att förbereda dem för medverkan i det informationsarbete som bedrivs i folkbildnings- och andra organisationer; 3. informationsverksamhet regionalt via länsbildningsförbunden om SIDA:s, studieförbundens och Svenska FN-förbundets m. fl. informations-

100 Folkrörelsemas

u-Iandsinformation

material med inriktning på bl. a. distriktsstudieledare, representanter för folkhögskolor och bibliotek. De administrativa uppgifterna, som varit mycket betungande för Folkkansli, har av förbundet beskrivits sålunda: bildningsförbundets i samband med medlemmarnas materialproduktion främst i “Samordningsåtgärder form av ömsesidig information for att möjliggöra gemensamt utnyttjande och plaverksamhet nering av större upplagor. information om folkbildningsorganisationernas för biståndsarbetare, information till medlemmarna om hemvändande biståndsarbetare som är beredda att ta del i folkbildningsarbetet, föneckning på föreläsare, samordning av utnyttjandet av utställningar och andra gemensamma projekt, information om av SIDA producerat informationsmaterial. Sammanställning av redovisningar från studieförbunden avseende utnyttjandet av anslagen från SIDA, åtgärder för diskussion om enhetlig redovisningsteknik och förberedelser för utvärdering av de gjorda insatserna. Successiv information om studieförbundens planer avseende internationell information. Planering och rådgivning för uppläggning av seminarier, ansvariga för planering och uppläggning och genomförande av seminarier till u-länderna för de sex mindre studieförbunden. Inom Folkbildningsförbundets internationella kommitté planeras och samordnas stor del av ovanstående verksamhet. En viss del av verksamheten berör Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå (Förmedlingsbyrån för kulturaktiviteter) som har gemensamt kansli med Folkbildningsforbundet. Tidskriften Folkbildningsarbetet fungerar som informationsorgan om åtgärder inom Folkbildningsforbundet. Seminariet Internationell Vuxenutbildning drives av Folkbildoch kultur ningsforbundet och har till uppgift att informera om vuxenutbildningen i andra länder. Minst hälften av antalet seminariesammankomster under ett år ska ägnas åt u-landsfrågor och planeras i samarbete med SIDA. Utöver de ovan beskrivna återkommande samarbetsformema har en mängd andra gemensamma initiativ tagits. Bland dessa märks seminarier i u-land, genomförandet och uppföljningen av utvärderingsseminarier, planeringen, samt arbetskonferenser för bibliotekarier. Ett u-lands- KARIBU-projektet och FN-seminarium för bibliotekarier ägde rum i september 1977. 1968 bildade kooperationen, som sedan 1958 stött kooperativa utvecklingsprojekt i u-lånder, Swedish Cooperative Centre. Stiftelsen har till syfte ”att i utvecklingsländerna främja sociala ändamål genom att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning” - och då särskilt sådan ”som kan vara av betydelse for att befrämja Självhjälp i kooperativa - ”eller genom att utöva hjälpverksamhet former” bland behövande. Stiftelsens verksamhet inriktas, enligt verksamhetsberättelsen för 1975/76, på:

“bistånd till kooperationens utveckling i olika länder i Asien, Afrika och Latinamerika samt Cypern, Grekland och Portugal, huvudsakligen genom personellt och finansiellt stöd på utbildningens område. Detta arbete sker i stor utsträckning i nära samarbete med Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) och med finansiellt stöd från SIDA. SCC medverkar likaså såsom konsult åt biståndsmyndigheten i samband med SIDA:s biståndsinsatser på det kooperativa området, bl. a. när det gäller rekryteringen av i samverkan med fältpersonalen. Slutligen bedriver SCC en informationsverksamhet, Stiftelsens huvudorganisationer, KF, LRF, OK och Gillesförbundet samt med övriga grenar av den svenska kooperationen och med SIDA och ABF för att säkerställa fortsatt stöd för stiftelsens verksamhet från medlemmar och från de anställda.”

Verksamheten finansieras genom kooperationens insamlingsverksamhet ”Utan som 1975/76 inbringade 3,3 milj. kr, ekonomiskt stöd och gränser”,

Folkrörelsernas

u-Iandsinformation

ersättning från SIDA i olika former samt, i viss mån, inkomster från medverkan i andra biståndsorgans insatser på det kooperativa området. Stödet från SIDA avser dels kooperativa dels informationsverkbiståndsprojekt, samhet. För uppgifter som åligger SCC enligt samarbetsavtal med SIDA, omfattande konsultverksamhet, rekrytering, och dokumentation utbildning samt informationssamarbete, erhåller SCC ersättning motsvarande löner m. m. till personal, ett för varje år fastställt belopp för administrationskostnader, reseersättning samt ersättning för anlitande av personal utanför SCC. Enligt samarbetsavtalet skall SCC ”bedriva information i Sverige om bistånds- och utvecklingsfrågor samt om kooperationens roll i u-ländernas utveckling. Informationssamarbetet mellan SIDA och SCC inleddes 1973/74 och har sedan dess pågått kontinuerligt. Innevarande budgetår (1977/78) uppgår SIDA:s kostnader till 170 000 kr. Därutöver har SCC under de senaste åren erhållit bidrag efter ansökan från SIDA. Innevarande budgetår uppgår detta till 85000 kr. I anslutning till SCC:s kooperativa biståndsinsatser erhåller stiftelsen ett begränsat mindre informationsstöd, knutet till enskilda insatser. Indirekt har SCC dessutom möjlighet erhålla SIDA-bidrag från ABF och Vuxenskolan, i vilka Kooperativa förbundet (KF) och Kooperativa Gillesförbundet respektive Lantbrukarnas riksförbund Vissa (LRF) är medlemmar. bidrag har erhållits från ABF, i vars arbetsgrupp för u-landsinformation SCC ingår som KFzs representant. ABF har också erbjudit KF/SCC och konsumentföreningarna möjlighet att utse deltagare till internationella kurser och seminarier i u-land. 1975/76 uppgick SCC:s totala kostnader för u-landsinformation till ca 720000 kr, varav anslag och bidrag från SIDA och ABF täckte något mer än en fjärdedel. Kostnaderna avsåg materialproduktion, kurser och möten (ca 455 000 kr) samt löner, sociala kostnader etc. (ca 260000 kr). Kostnaderna innefattar inte den u-landsinformation som de kooperativa organisationerna själva bedriver inom ramen för sin ordinarie informationsverksamhet eller u-landsinformationen i de kooperativa tidskrifterna (Vi, Kooperatören, Land, Vår tidning, Samband m. fl.). Samarbetet mellan SIDA och SCC på informationsområdet har främst avsett kurser och seminarier i u-Iand. Under 1976/77 anordnades t. ex. en studieresa till Östafrika for upplysningscheferna i de 15-20 största konsumentföreningarna. I förberedande och avslutande seminarier i Sverige behandlades frågor om en ny ekonomisk världsordning. Bidragen efter ansökan innevarande år (l977/ 78) avser materialproduktion i form av medlems- och personalbroschyrer, affischer och annonser, u-landsmöten och veckoslutskurser i samarbete med kooperativa föreningar och gillesrörelsen, samt en utställning om u-landskooperationen, u-ländernas ekonomiska situation och den nya ekonomiska världsordningen. SIDA har, som vi tidigare konstaterat, i de senaste gett högsta prioritet årens anslagsframställningar åt ökat stöd till SCC for information om kooperationen. SCC har begärt generella bidrag för kooperationen på samma villkor som löntagarorganisationerna och studieförbunden. I en aktuell promemoria motiveras stiftelsens begäran sålunda:

Det kooperativa och det fackliga biståndsarbetet i u-land genomförs genom praktiska insatser på fáltet av kunniga och erfarna biståndsarbetare. Huvudsyftet med detta biståndsarbete är att medverka till att eftersatta grupper av människor i u-länderna

102 Folkrörelsernas u-landsinformation

i samverkan kan arbeta för att själva förbättra sin tillvaro. l det avseendet finns

en avgörande likhet mellan den fackliga rörelsens och kooperationens biståndsinsatser i informationsfrågor jämställs på fältet. Det är därför motiverat att kooperationen även med löntagarorganisationerna och studieförbunden och erhåller generella informationsanslag på samma villkor som dessa organisationer. De fackliga och kooperativa att de har möjlighet organisationernas aktiva engagemang i biståndsfrågor bygger på att i sin verksamhet engagera och aktivera stora grupper av människor, medlemmar,

funktionärer och studiedeltagare i biståndsarbetet och medverka till att den allmänna opinionen påverkas i en för u-länderna positiv riktning.

Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen, Frikyrkan hjälper och andra

hjälporganisationer har, som vi tidigare konstaterat (3.6.3) betytt mycket för att utveckla den svenska hjälpviljan. Deras insamlingskampanjer har haft Det omfattande samarbetet mellan SIDA och stor genomslagskraft. och utvecklingsområdena har bedessa organisationer på katastrofbiståndshandlats i betänkandet Sveriges samarbete med u-Iänderna.” Också på informationsområdet har samarbete förekommit i olika former. Under åren 1973/74-74/75 t. ex. SIDA och Röda korset, Rädda barnen genomförde inforrnationsinsats område. samt Lutherhjälpen en gemensam på skolans 150000 kr (se tabell 4.9 ovan). Frikyrkan I? Se avsnitt 7.5.8 Kata- SIDA:s bidrag belöpte sig till och Rädda barnen har vid några tillfällen erhållit strofbistând och 7.5.l0 hjälper, Lutherhjälpen Stöd till svenska enskilda för olika inforrnationsprojekt (se bilaga 7). Rädda barnen bidrag efter ansökan organisationer för utveck- en utställning i SIDA:s U-Forum och under FN:s bamår har arrangerat lingsfrämjande verksam- med utbildkommer Rädda barnen och SIDA att tillsammans Sveriges he! i detta betänkande genomföra en större informationsinsats. (SOU 1977:13). ningsradio

5 SIDA:s egen informationsverksamhet

i

5.1 Informationsuppdraget

SIDA:s informationsuppdrag är enligt den år 1973 fastställda instruktionen för SIDA ”att sprida upplysning om utvecklingen i utvecklingsländerna

l

l och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas roll i denna utveckling samt om Sveriges insatser för att bidra till ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder”. I promemorian ”SIDA:s informationsuppdrag 1976/ 77 beskriver informationsbyrån verkets informationsuppdrag på följande sättl:

“Utvecklingen i utvecklingsländerna etc.” syftar i första hand på varje u-land för sig men också på u-länderna som grupp. Därutöver har SIDA sedan länge tolkat formuleringen så att den också innefattar u-ländemas relationer till i-ländema. Under de båda senaste åren har genom utvecklingen i FN u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning fått ett allt större utrymme i den internationella diskussionen. I Sverige har SIDA gjort sig till talesman for u-ländernas krav och yrkat på en samlad svensk u-landspolitik omfattande utöver biståndet alla andra relationer med u-länderna. *Den nya ekonomiska världsordningen och ”en svensk u-landspolitik” har blivit viktiga komponenter i SIDA:s informationsuppdrag. “Sveriges insatser” avser både det direkta biståndet genom SIDA och Sveriges medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet. Det sistnämnda innebär att information bör ges om FNzs verksamhet för u-länderna i stort; de svenska bidragen till FN går självfallet inte att isolera. Information om de berörda FN-programmen måste ske i samverkan med Svenska FN-förbundet, som enligt statsmakterna har ett huvudansvar för allmän information i Sverige.”

5.2 Anslagsutvecklingen

SIDA:s egen informationsverksamhet skulle enligt fyraårsplanen byggas ut parallellt med satsningen på folkrörelserna och övriga enskilda organisationer, om än i långsammare takt. Kostnaderna beräknades öka från 1,75 milj. kr - av totalt 2,75 milj. kr - för 1971/72 till 4,1 milj. kr - av totalt 13,1 milj. kr - för 1974/75. Den egna informationsverksamhetens andel av informationsanslaget skulle följaktligen sjunka från ca två tredjedelar wslDAsmfomaüons_ till en tredjedel. Huvuddragen i utbyggnaden har redovisats ovan i avsnitt

verksamhet 1976/77, PM

2.5. Särskilt starkt betonades materialproduktionen samt samarbetet med per 1975-05-26,s1DA;s skolväsendet och massmedia. I tabellen nedan redovisas kostnadsutveck- informationsbyrå-

104 SIDA:s egen informationsverksamhet

lingen sedan 1972/73. Fyraårsplanens siffror för 1972/ 73 samt de belopp som beräknats i SIDA:s anslagsframställningar for de därpå följande åren

anges inom parentes? (För en översiktlig bild av anslagsutvecklingen i stort

se avsnitt 3.2.) Det bör noteras att byråns personalkostnader och övriga omkostnader lokalhyror, resor etc. - belastar annat anslag. Personalkost-

naderna uppgick budgetåret 1976/77 till 2,4 milj. kr. Övriga omkostnader

uppskattar SIDA vad gäller detta budgetår till 0,8 milj. kr. Utvecklingen kan, som noteras ovan på sid. 0, indelas i en första period avseende åren 1972/73-1974/75, under vilka de medel som statsmakterna anvisade för SIDA:s egen informationsverksamhet fördubblades, och en andra period omfattande de senaste budgetåren (1975/76-1977/78), under vilken endast mindre ökningar beviljats. Inom de givna finansiella ramarna har SIDA prioriterat samarbetet med utbildningsväsendet, vars betydelse statsmakterna särskilt betonat (se avsnitt 5.8 nedan). Dess andel av de anvisade medlen har ökat. Materialproduktionen trycksaker, bildband, film, 2 utställningar etc. - har vuxit i långsammare takt än vad SIDA föreslagit Fyraårsplanens och anslagsframställningarnas i fyraårsplan och anslagsframställningar. Mer än 70 % av medlen tas idag siffror är ej helt identiska liksom for fem år sedan i anspråk av samarbetet med enskilda organisationer, vad gäller SIDA:s egen och massmedia utbildningsväsendet samt materialproduktionen. informationsverksamhet under 1973/ 74 och 1974/75. För 1973/74 begärde styrelsen 0,35 5.3 och

Organisation arbetsformer

milj. kr och för 1974/75 0,7 milj. kr mer än vad man beräknat i fyraårspla- Huvuddelen av informationsbyråns egen informationsverksamhet består av nen. återkommande inslag inom sju av de verksamhetsområden som angivits

Tabell 5.1 SIDA:s egen informationsverksamhet 1972/73-1977/78 anslagsanvändningen (milj. kr)“

Verksamhetsområde 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77” 1977/78”

Samarbete med enskilda organisatio-

Summa exkl. samarbete med enskilda organisationer 1,9 (3,0) 2,3 (3,9) 3,7 (4,1) 4,0 (4,9) 4,5 (4,6) 5,0 ( )8

“Också SIDA:s samarbete med enskilda organisationer, som behandlats ovan i kapitlet om folkrörelserna och övriga organisationers u-landsinfonnation (avsnitt 4.6), upptas i denna tabell då det av statsmakterna behandlas som en del av SIDA:s egen informationsverksamhet. bPrel. siffror fore det definitiva bokslutet. ° Inforrnationsbyråns budget. “För 1973/74-75/76 avser 0,1, 0,5 resp. 0,1 milj. kr KARIBU-projektet. 5 Studieprogram for forskare m. m., vilket finansierades inom denna kategori, har från 1976/ 77 övertagits av SAREC. f Biblioteket utgör sedan 1975/ 76 en enhet inom SIDA:s utredningsbyrå och belastar fr. 0. m. 1977/ 78 annat anslag. 3 SIDA:s anslagsframställning for 1977/ 78 innehåller ingen uppgift om hur mycket styrelsen önskade avsätta for samarbetet med enskilda organisationer.

SIDA .s egen informarionsverlcsamhet

i tabellen ovan. I styrelsens anslagsframställning för 1978/79 har de beskrivits sålunda:

Verksamhetsområde Åtgärder Samarbete med enskilda organisationer Rådgivning och service till samt kontakter med enskilda organisationer om ulandsinformation. Konferenser och ulandsseminarier. Samarbete med undervisningssektorn Stöd till internationalisering av skolan på alla nivåer från förskola till universitet genom kurser, seminarier, läromedel och stipendier. Samarbete med Skolöverstyrelsen, Universitets- och högskoleämbetet m. ll. Samarbete med massmedia Nyhetsförmedling och annan informationsservice till press, radio och TV samt enskilda journalister. Publikationen Nyhetssida, pressmeddelanden och presskonferenser. Fortbildning av journalister genom bl. a. stipendieprogram, journalistkurser och seminarier. Upplysningstjänst Service till allmänheten: svar på skriftliga och muntliga frågor, utställningar, föreläsnings- och annan programverksamhet samt materialdistribution. Materialproduktion Produktion av trycksaker, stillfilm m. m. om utvecklingssamarbete, u-ländernas situation, förhållandet mellan rika och fattiga länder. Rapport från SIDA Produktion av 8 nummer årligen på svenska av tidskriften Rapport och ett nummer av den engelska versionen Report. Marknadsföring av tidskriften. Övrigt Opinionsundersökningar och resultatvärdering, stöd till kulturutbyte med u-länderna m. m.

Dessutom ingår SIDA:s interninformation med personaltidningen SIDA Inside formellt i informationsbyrån. Verksamheten belastar dock inte informationsbyråns budget. Informationsbyråns organisation vid den tidpunkt då fyraårsplanen lades fram har berörts ovan i avsnitt 2.5. Där redovisades att byrån sedan 1969/70 tillämpade en indelning av verksamheten som var en kombination av de viktigaste huvudmottagarna (skolväsendet, forskning, massmedia, enskilda organisationer) och typerna av informationsmaterial (Rapport från SIDA och basinformation). Verksamhetsindelningen motsvarades av en organisation bestående av arbetsgrupper indelade i två sektioner med avdelningsdirektörer som chefer. Byrån, ledd av en byråchef, var inplacerad som en stabsenhet direkt under verkschefen. 1973 inleddes inom byrån, med anledning av bl. a. RRV:s ovan redovisade kritik (2.7), en översyn av organisation och arbetsformer, som resulterade

106 SIDA

:s egen informationsverksamhet

i en delvis ny organisation? Till stor del innebar den nya organisationen,

som trädde i kraft den 1 januari 1974, en anpassning av den formella or-

ganisationen till den informella organisation, som vuxit fram. Sektionerna avskaffades och arbetsgrupperna för de olika verksamhetsområdena, som delvis omorganiserades, gjordes formellt såväl som reellt ansvariga infor byråchefen. Byråns ledningsgrupp ersattes av en byråberedning bestående av byråchef, avdelningsdirektörer samt de ansvariga för arbetsgrupperna. Genom dessa förändringar skapades den i huvudsak målgruppsinriktade organisation, baserad på arbetsgrupper, som byrån alltjämt har. Dagens organisation (fig. 5. l) har dock bara åtta arbetsgrupper, två (arkiv och bibliotek) mindre än i 1974 års organisation, med ansvar för var sitt av de ovan nämnda verksamhetsområdenaf* Arbetsgruppen för materialproduktion har en ser-

viceroll i förhållande till övriga enheter, men den har sin egen budget. By-

råberedningen utgör central instans för ”alla frågor av principiell betydelse inom byråns verksamhetsområde”. lnformationsbyrån förfogar idag över 25 heltidstjänster fördelade på ca 30 tjänstemän, exklusive journalistpraktikanter, arkivarbetare samt vapenfria 3 1972/73 hade byrån 23 heltidstjänster, exklusive Framställningen nedan tjänstepliktiga. Budgetåret bygger på “Informations- bibliotek och arkiv som idag tillhör andra enheter inom verket. byråns organisation och i januari Syftet med den förändring i organisationen som genomfördes arbetssätt”, PM per 1974 var ”att skapa de organisatoriska förutsättningar som bedöms nöd- 1973-11-19, SIDA:s informationsbyrå. vändiga för att en fortsatt långsiktsplanering av informationsverksamheten skall komma till stånd i praktiska former . . .” Någon sådan långsiktig pla- 4 Av dessa åtta är en, består nering synes aldrig ha kommit till stånd. Byråns planeringsinstrument interninformationen, endast löst knuten till av ett s. k. områdesprogram, vari byråns verksamhetsområden och aktuella planer redovisas samt ett något mera preciserande arbetsprogram med närinformationsbyrån.

Arbetsgrupp för Arbetsgrupp för sam- Rapport arbete med massmedia

0,5 byrädirektör 1 byrádirektör 0,8 amanuens/förste 2 assistenter byrâsekreterare 1 assistent Arbetsgrupp för upplysningstjänsten Arbetsgrupp för intern 1 byrâdirektör information 2,5 assistenter 2,9 kansliskrivare 1 assmem Informationschef 0,7 kontorsbiträde/ Ordf i kontorist byråberedningen Bitr infochef Arbetsgrupp för samarbete för samarbete

Arbetsgrupp

med skola och universitet med enskilda organisationer

1 byrådirektör 1 byrädirektör 1 assistent 1 amanuens/förste byrâsekreterare Arbetsgrupp för plane- 1,5 assistenter ring och utvärdering Arbetsgrupp för mate- 1 byrådirektör rialproduktion 2 assistenter -- 15 b ád k

Ove bwåassistem 2 arcamlfånågitiförste

byråsekreterare (varav en Iayoutman) 1,9 assistenter

SIDA.s 107 egen informatiønsverksamhet

mare angivelse av arbetsuppgifter och personalutnyttjande. Planeringshorisonten i dessa växlar. Byråns personalresurser har, som tidigare konstaterats, tagits i anspråk av mera löpande arbetsuppgifter, inom ramen för den inriktning av verksamheten som fyraårsplanen gav. På flertalet områden

anser sig SIDA ha funnit väl fungerande former för sin verksamhet.

I det följande presenteras SIDA:s egen informationsverksamhets olika arbetsområden kortfattat; med undantag för samarbetet med enskilda organisationer som behandlats ovan (4.6).

5.4 Samarbetet med massmedia

Det övergripande målet for SIDA:s samarbete med massmedia är att “genom massmedia öka och fördjupa allmänhetens intresse för och kunskaper om u-ländernas situation och utvecklingssamarbetet”. Presstjänstens arbete syftar till att “genom stipendier, kurser och u-landsseminarier ge svenska journalister en sådan kunskapsbakgrund att u-landsfrågorna blir mer och bättre behandlade i massmedia, samt att genom löpande utsändning av nyhetsoch bakgrundsmaterial stimulera redaktionerna att ta upp u-landsfrågor. Dessa båda mâlformuleringar hämtade ur promemorian ”SIDA:s informationsverksamhet 1976/77” torde kunna sägas ha gällt för SIDA:s in-

formationsbyrå sedan 1970-talets början.5 Massmediasamarbetet, som bud-

getåret 1970-71 tog i anspråk en dubbelt så stor del av informationsanslaget som idag, rymde redan då såväl en utbyggd presstjänst som en viss fortbildning och ett stipendieprogram för journalister och författare. Fortbild- 551mm informationsby. ningen bestod av kurser i Sverige, som dock vid flera tillfällen ej kunde rå. PM per 1977-05-26.

\/

vAvJtwer

an

u-uwo

HAR LAm- A v maa/w

JA*

108 SIDA:s egen informationsverksamhet

genomföras på grund av bristande intresse, u-landsseminarier samt individuella resebidrag. Det första u-landsseminariet för journalister ägde rum 1968. Stipendieprogrammet för journalister och författare introducerades 1969/70, och utvidgades påföljande år till att också omfatta filmskapare. Redan i början av 1970-talet exponerades, enligt SIDA:s fyraårsplan, en betydande mängd u-landsinformation för allmänheten i massmedia. Ett stort antal artiklar, ledare och notiser med anknytning till u-landsfrågorna hade publicerats. Informationen syntes emellertid, enligt styrelsens bedömning, inte ha tillgodogjorts i någon mer betydande omfattning. Massmediernas händelsedyrkan” medgav inte att de enskilda u-landsnyheterna sattes in i ett större perspektiv och förståeligt sammanhang för den som inte redan tidigare hade grundläggande kunskaper. Detta innebar begränsade möjligheter att via massmedia skapa en djupare förståelse för och kunskap om u-landsutvecklingens möjligheter och villkor. Dagspressen hade på nyhetsplats givit föga utrymme åt u-ländernas eget ekonomiska och sociala utvecklingsarbete. Fackpressen föreföll - med något undantag - ägna jämförelsevis litet utrymme åt u-landsinformationen till följd av brist på erfarenhet och material. Veckopressen hade endast undantagsvis förmedlat en djupare förståelse for u-landsproblemen. Radio och TV, som intog ”en särställning bland massmedia genom avtalet med staten och genom sin spridning och genomslagskraft”, hade ett omfattande utbud. Mycket av den u-landsinformation som gavs återfunnes dock i program med relativt låg lyssnar- och tittarfrekvens. Massmedias insatser var, enligt fyraårsplanen, av avgörande betydelse for ett informationsarbete med syfte att skapa en vidgad medvetenhet i u-landsfrågor ”genom att de var de enda kanaler som står till buds för en löpande rapportering till den stora allmänheten om u-ländernas utvecklingsansträngningar och utvecklingssamarbetets roll i denna process”. Styrelsen framhöll att massmedia måste ta sin del av ansvaret för att sprida kännedom om Sveriges roll i ett globalt perspektiv. Emellertid var det uppenbart att speciella svårigheter mötte när det gällde att ge en rättvisande bild i frågor som rörde den offentliga biståndspolitiken, utvecklingssamarbetets innehåll och resultat samt u-ländernas utveckling. Att åskådliggöra gjorda framsteg var så mycket svårare när det inte gick att peka på illustrationer inom räckhåll för var och en. Önskemålet att redovisa konkreta resultat var inte alltid lätt att tillgodose mot bakgrund av utvecklingssamarbetets långsiktiga karaktär. Dessa faktorer sades bidra till

”att särskilda krav måste ställas på SIDA:s förmåga att samarbeta med massmedia, om målen skall nås att genom dessa media nå ut till allmänheten med information som av mottagarna kan inordnas i ett mönster och ge en rättvisande bild av verkligheten. Så länge u-landsinformationen upplevs som abstrakt och inte i första hand berörande den enskilda individen har informationsutbudets omfång liten betydelse. SIDA måste lägga ned stora ansträngningar på att utforma sin egen pressinformation så att massmedia för den vidare.”

För detta skulle krävas att ”SIDA genom en systematisk, kontinuerlig och aktiv informationsström skapar och vidmakthåller goda relationer med massmedia som en av SIDA:s avnämare och intressenter. Vid speciella informationstillfällen bör massmedia inbjudas till gemensam

SIDA :s egen informationsverksamhet 109

planering. Vidare fordras ansträngningar for att genom fortbildningsarbete öka massmedias intresse för informationen och ge dem underlag för att kunna bedöma informationens betydelse i ett större och historiskt perspektiv.”

Styrelsen föreslog i fyraårsplanen att såväl SIDA:s presstjänst med artikeltjänst som journalistfortbildningen och stipendieprogrammet skulle byggas ut. Kostnaderna skulle öka med 75 % under planperioden, från 360000 kr 1971/72 till 630000 kr 1974/75. Fortbildningen föreslogs bestå av två kurser per år, årliga journalistresor arrangerade av de nordiska biståndsorganens informationsenheter, u-landsseminarier for svenska journalister liknande dem som SIDA under en rad av år anordnat for andra kategorier, samt individuella resebidrag. Växande belopp föreslogs avsatta for u-landsstipendier för författare, journalister och filmskapare. - Verksamhetens faktiska utveckling sedan 1971 har i allt väsentligt följt

fyraårsplanens uppläggning. Ett flertal nya initiativ har dock tagits.5 Press-

tjänsten har byggts ut och omfattar idag bl. a. artikeltjänst för landsortstidningar och fackpress i samarbete med Svenska FN-förbundet, bevakning av press, radio och TV inklusive u-landspress, sammanställningar av pressklipp samt bulletinen NyhetsSIDA. Innevarande budgetår (l977/ 78) räknar SIDA:s presstjänst med att komma med förslag till en mera systematisk bevakning av pressen i programländerna för svenskt bistånd. Frågan ska diskuteras dels med biståndskontoren, dels med Nordiska Afrikainstitutet och andra tänkbara konsulter. NyhetsSIDA ges ut sedan 1975. Med denna syftar SIDA till ”att snabbt nå ut med aktuell information om det svenska biståndet inte bara till redaktioner och journalister utan också till riksdagsmän och andra beslutsfattare, nyckelpersoner i organisations-Sverige och lärare?” 1975 utkom sex nummer av NyhetsSIDA, 1976 17 nummer och första halvåret 1977 sju nummer. Upplagan uppgår idag till mer än 5 000 exemplar. I början av 1977 gjordes en mindre intervjuundersökning bland NyhetsSIDA:s läsare. Den visade bl. a., att så gott som samtliga tillfrågade ansåg sig ha stor nytta av bulletinen for att hålla sig å jour med vad som händer på biståndsomrâdet. Däremot uppfattade journalisterna inte den tryckta bulletinen som en nyhet på samma sätt som stencilerade pressmeddelanden. SIDA:s presstjänst har därför beslutat sig för att komplettera NyhetsSIDA med pressmeddelanden om de viktigaste nyheterna från SIDA. En ambition som funnit från NyhetsSIDA:s start, men som hittills fallit på bristande resurser, är att i större utsträckning komplettera artiklar om beslutade biståndsinsatser med rapportering om det pågående arbetet. Journalisttortbildningens kursverksamhet har efter en trevande start utvecklats till ett regelbundet inslag i informationsbyråns verksamhet. Sedan 1971/ 72 har ett 20-tal tredagarskurser med sammanlagt närmare 500 del- 6 tagare arrangerats i samarbete med Svenska Joumalistförbundet. Något mer Framställningen nedan än hälften av kurserna har varit allmänna kurser som behandlat principerna bygger främst på Pressför svensk u-lands- tjänstens arbete och biståndspolitik med exempel på svenska insatser, 1971/72-1976/77”, PM medan återstoden har varit specialkurser kring tema som ”Kinas utveckper 1977-08-29 av Eva lingsstrategi”, ”Inför världsbefolkningskonferensen i Bukarest” och ”Vad Åhlström. SIDA:s inforhänder i Södra Afrika?”. mationsbyrå. Sju nordiska pressresor, för vilka huvudansvaret cirkulerat, har arrangerats 7 SIDA:s informationssedan 1971. 1 varje resa har deltagit tre eller fyra journalister från vart och verksamhet 1976/ 77.

110 SIDA:s

egen informationsverksamhet

ett av länderna, en professionell fotograf och en representant for var och en av de fyra biståndsmyndigheterna. SIDA har vänt sig direkt till tre eller fyra tidningar/redaktioner med en inbjudan att utse vardera en deltagare. Tidningarna har valts dels med tanke på programmet för den aktuella pressresan, dels så att deltagandet på några års sikt ska bli något så när rättvist spritt över svenska massmedia. Resorna har avsett:

1971 Kenya, Uganda, Tanzania 1972 Botswana, Tanzania, Zambia 1973/74 USA och Indien - samarbete med CESI, IBRD, UNDP, UNFPA - på familjeplanering specialinriktning 1975 Bangladesh 1975 Ghana, Camerun - samarbete med UNDP, UNICEF 1976 Sudan 1977 Tanzania specialinriktning på landsbygdsutveckling. i ett stort antal tidningsartiklar och Varje nordisk pressresa har resulterat radioprogram. De 25 svenska deltagarna i de sju resorna har producerat ca 150 artiklar (i genomsnitt sex artiklar per deltagare) och sammanlagt fyra radioprogram. Minst ett par av artiklarna från varje pressresa har dessutom varit publicerade i flera (upp till 15-20) tidningar. SIDA:s presstjänst har huvudansvaret for den nordiska pressresan till Guinea-Bissau i januari 1978. Ansvaret för den nordiska pressresan till Vietnam 1979 ligger på NORAD, den norska biståndsmyndigheten. Förutom de nordiska pressresorna har SIDA:s presstjänst i samarbete med Svenska Journalistförbundet arrangerat två u-landsseminarier för joumalister, nämligen: 1974 Botswana, Lesotho, Swaziland 17 deltagare 1976 Sri Lanka 15 deltagare

I seminariet i Sri Lanka deltog utöver de svenska journalisterna två kanadensiska och en representant för kanadensiska CIDA. joumalister i seminariet 1974 har producerat IOO-talet artiklar och två Deltagarna De svenska deltagarna i seminariet 1976 har producerat ett radioprogram. 50-tal artiklar, tre radioprogram och ett TV-inslag. U-landsseminarierna har annonserats ut i tidningen Journalisten, och delbland 66 tagarna har tagits ut i samråd med Svenska Journalistförbundet sökande 1974 och 1 19 sökande 1976. Målsättningen är att i framtiden genomföra ett u-landsseminarium vartannat år. Utöver de nordiska pressresorna och u-landsseminarierna har SIDA:s vid ett par tillfällen tagit ut enstaka journalister för deltagande

presstjänst

i pressresor, som arrangerats av olika FN-organ samt arrangerat gruppresor till sex av de stora FN-konferenserna (Befolkningskonferensen, Livsmedelskonferensen, Kvinnokonferensen, UNCTAD IV, I-Iabitat samt Vattenkon- .i nordiska har informerat journalister i re- l 1

ferensen). Övriga biståndsorgan

3. spektive land om möjligheten att delta i de svenska gruppresorna, en möjvid Kvinnokonferensen, UNCTAD IV samt Vattenlighet som utnyttjats konferensen. De deltagandejournalistemas täckning av respektive konferens har varit mycket omfattande. Befolkningskonferensen i Bukarest ägnades t. ex. 2,8 spaltkilometer text i svenska tidningar och tidskrifter.

SIDA :s egen informationsverksamhet

1969/70 startade SIDA:s prestjänst, som vi tidigare konstaterat, ett program för stipendier till journalister och författare, året därpå utbyggt till att också omfatta filmskapare. Den årliga stipendiesumman har successivt ökats från 100000 kr det första året till 300000 kr 1976/77 och 400000 kr 1977/78. Under perioden 1969/70-1976/77 har 142 stipendiater fått dela på 118 stipendier om sammanlagt l 844000 kr. Antalet sökande har Ökat stadigt, och det sökta beloppet har vid varje tillfälle varit avsevärt större än den summa som funnits att fördela. l varje stipendieomgång har ungefär en tiondel av de sökande fått stipendium 1976/77 t. ex. 22 av 212 sökande, 1977/78 29 av 275 sökande. Ungefär hälften av stipendiaterna har varit journalister, en tredjedel forfattare och de övriga filmare och enstaka andra kulturarbetare, t. ex. en koreograf och en bildkonstnär. Fr. o. m. 1977/ 78 kan andra kulturarbetare uttryckligen komma ifråga for stipendierna. Stipendierna har hittills resulterat i minst 25 böcker, ett par hundra artiklar i tidningar och tidskrifter, ett tiotal filmer, ett femtiotal radio- och TV-

program samt fyra studiemateriaLs Men ännu viktigare än de direkta re-

sultaten i form av böcker, artiklar osv. är, betonar presstjänsten, att stipendierna gett möjlighet till utbildning och påverkat stipendiaterna i deras fortsatta journalistiska och/eller konstnärliga arbete. Inom kort kommer informationsbyrån att introducera ett nytt inslag i samarbetet med massmedia, ett projektstöd nämligen för u-landsrepottage. Detta stöd kommer i första hand att vara avsett för mindre dagstidningar och tidskrifter. För det första året har 150000 kr budgeterats. Hur har då massmedias bevakning av bistånds- och utvecklingsfrågorna förändrats under 1970-talet? I den ovan citerade promemorian ”SIDA:s informationsverksamhet 1976/77 görs följande bedömning: ”Alla tecken tyder på att intresset ökar inom press, radio och TV för att behandla u-landsfrågor och för att kritiskt granska den svenska biståndsverksamheten. lnte minst viktigt är att debatten allt mer vidgas till att gälla också andra delar av den svenska u-landspolitiken än biståndet.

3 Enl. SIDA:s informationsbyrå är följande böcker helt eller delvis ett resultat av ”SIDAstipendier”: Einar von Bredow, Malajisk dagbok (1970), Sydostasiens sociala struktur (1970), Eva Lundgren, Hemma i Tanzania (studiematerial för högstadiet) (1970), Jan Myrdal, Tal om hjälp (1971), Elisabeth Peterzen, En mans liv - häl/ten av varje (utgiven under pseudonymen Mustafa Said) (1974), Lasse och Lisa Berg, Att leva i Bangladesh (1975), Uppvaknandet. Japan idag (1972), Vi bor i världens största stad (1975), Sven Delblanc, Zahak - Persiska brev (1972), Sven Lindqvist, Jord och makt t Sydamerika (1973), Jordens gryning (1974), Inger Brattström, Ravindras väg från byn (1972), Soltorkat - Anteckningar från en indisk by (1975), Folke Isaksson, Bilder frân norra Vietnam (tillsammans med Jean Hermansson)(1975), Människor i Nordvietnam (Tillsammans med Jean Hermansson) (1975), Gunnar Rydström, Tanzanier (1973), Kjell Asplund, Björn Magnsjö, Leif Larsson, Ghana - guldkust, slavkust, kakaokust (1975), Birgitta Ek, Slavarnas barn (1973), Ingvar Oja, Byn efter kriget- Bilder frân Bangladesh (1974), Göran Palm, Lütfi Ozkök, En by i Turkiet (1975), Ulf Stenberg, Ove Säverrnan, Maktens objektiv - Film och filmpolitik (1973), Rold Edberg, Dalens ande (1976), Elly Jannes, Möten iMøçamb/que ( 1976), Axel Lilfner, Baobab - Vardagsbilder och rästerfrân Västafrika (1975), Hans Hjälte, Pa böndernas ryggar (1977), Tomas Löfström, Landet mitt i världen -Reseskildring frân Afghanistan ( 1976), Anna-Lena Wik-Thorsell, Barn i Afrika (Tillsammans med Berit Härd) (1977) samt Clas, och Finn och Shakuntala Engström, Tva uppdrag - en berättelse om en resa till Indien (1977).

112 SIDA :s egen informationsverlcsamhet

5.5 Materialproduktionen

Då S1DA:s fyraårsplan för informationsverksamheten lades fram (1971) tog produktionen av material om länder, utvecklingsfrågor och utvecklingssamarbete i anspråk en fjärdedel av hela informationsanslaget. För 1971/72 beräknades kostnaderna for trycksaker, stillfilmer och filmer m. m. till 700 000 kr. Trycksakerna svarade for närmare 70 % av kostnaderna. Bland dessa återfanns översiktliga presentationer av S1DA:s verksamhet, projekt- och landbeskrivningar, material om familjeplanering och nutrition, utvecklingsfinansiering och handelsfrågor m. m. Visst samarbete med Svenska FNförbundet, Dag Hammarskjöldstiftelsen m. fl. förekom. I fyraårsplanen gavs materialproduktionen högsta prioritet vad gällde S1DA:s egen informationsverksamhet. För planens sista år beräknades kostnaderna till närmare 2 milj. kr av totalt 4,1 milj. kr (exklusive bidrag till och samarbete med studieförbund, löntagarorganisationer och andra enskilda organisationer). Dittills hade materialproduktionen till allra största delen varit inriktad på att förse opinionsbildare och vidareinformatörer med faktaunderlag for egen informationsspridning. Endast i undantagsfall hade trycksaker framställts i större upplagor (upp till 100000 ex.) for en mer omfattande distribution i samband med föredrag, kurser, foreningsmöten etc. Upplagornas storlek hade inte varit sådan att en systematisk distribution genom de stora folkrörelserna kunnat genomföras. Ett viktigt led i fyraårsplanen var ”att få till stånd en systematisk distribution genom existerande organisationskanaler”. För att illustrera storleksordningen nämndes att enbart inom LO-förbunden fanns ca 150 000 förtroendevalda personer, vilka kunde betraktas som potentiella mottagare och eventuellt förmedlare av SIDA-infonnation. Filmens betydelse betonades: ”Styrelsen vill understryka filmens betydelse - och avser då inte minst film distribuerad genom TV - när det gäller att intressera fler människor for u-landsfrågan. SIDA bör i växande omfattning använda filmen som informationsmetod genom att köpa in filmer om u-ländernas problem och dels använda dem i egen kursverksamhet, dels placera ut dem hos professionella filmdistributörer i Sverige; genom att i olika former - stipendier och individuella resebidrag - stödja filmskapare som vill göra u-landsfilm samt genom att själv låta producera film.

I första hand skulle SIDA satsa på produktion av s. k. allmän film och skolfilm. Den allmänna filmen skulle utformas så att den kunde användas av organisationer i ledarutbildning, i studiecirklar samt i kurs- och konferensverksamhet och distribueras via filmuthyrningsbolag och AV-centraler. Också annonsering borde prövas. Utställningar var en form som SIDA använt endast i begränsad utsträckning. Det syntes angeläget att SIDA fick möjlighet att löpande delta med någon kortare presentation av utvecklingssamarbetet vid evenemang i olika folkrörelsers regi runt om i landet. I de nya lokaler, som SIDA skulle flytta 9 Utställningsverksamhe- som fonin i under 1973, föreslogs vidare en permanent utställningslokal. ten behandlas utförligare i löpande skulle stå öppen for allmänheten? nästa avsnitt (5.6), i vilket Anslagsutvecklingen sedan 1971/72 har inte tillåtit materialproduktion också filmdistributionen berörs. inom ramen for S1DA:s egen infonnationsverksamhet i den omfattning

ISS: ;TEI ?E7512 IT51.

uno. :auction-munnen- ununønwuuaaa ou:s nu n manus-womam,...

an. ugn-mn- amma-sammans.: mnunpaunnnuu-unuumuunøu

namn: m.› un..n.:unun- ...nu...nu»uu-um w.. Niárløapwuhlaønm-»uwnømld- ma... .annu-nun nøø--uønmmnøøløuv-ørøu. don:

Swedens Polt for

ärter-nanm

fø-opemriøn nøumnnøawmøeøu vNwYnrmin:

frunSlDA-8-dec1975

TFMA: f* lenn)ekonomisk iiridsordnhg

FRÅN SIDAÅRGÅNG Z- NR1 JANUARI 1971

o, U.gu-uun. .mn- DU*WW m.sign.:vom ÅFlnÅÅ Stock» 096 00410:-: m :non-m ou.m»nu»har

msn.n ska»fw J °Å m; asuøusmz m nu.” Mapam.“l V “m” u m ...mo-Asa . Aro:sl iNss-(ltmrçtaøé

LIV vnnønauu

EOTSWANA SusuumKunna bananen 1! km m:lands: noluvk ochmobba; --o- tm mmuou _ w 1 ,, *Mumma HANOEL, POLITIK ochBISTÅND_ › °“ un;Yhødm .uxuwm “ »- Ä Mao› , “Sans/banne EXPORTFRAMJANDE scanna . avRonLmøuc r . Gtloum_ Melua:Bota:vAlA .- _ Mioamm ;Mum-ta svuwuuxr r _ .. CVIA; .(,..,,_,,. KunSavmmrk .rumom ”h” n Moan rupørumn :nunnan KOMME NTAk *amma Iran510A; mank -_ . Thu::osm:nu s»lillliil.uwubn nu!ruwrmm

a.

wa» x,

am

snøxsmñaørm

SIDA :s egen informationsverksamhet 113

som styrelsen föreslog i fyraårsplanen. 1974 intog statsmakterna en restriktiv hållning till styrelsens planer på en kraftigt utökad egen produktion av informationsmaterial. l proposition 1974:1 anfördes att produktionen ”nått en betydande omfattning” och att en avsevärd nyproduktion skall kunna äga rum ”även inom i stort sett oförändrade anslag. Kraven på SIDA skulle minska allt efter som bidragen till folkrörelserna, som ”i stor utsträckning skulle producera och sprida egen information”, ökade (jämför avsnitt 3.2 ovan). De senaste årens materialproduktion har, trots den långsammare anslagsutvecklingen, varit betydande. 10 Under 1976/77 publicerades ett 40-tal titlar,

exklusive bl. a. Rapport/rån SIDA och NyhetsSIDA samt Meddelanden från

urredningsbyrån och SIDA:s landanalyser. De båda sistnämnda ligger utanför informationsbyråns ansvarsområde. Samtidigt tog dock upplagoma för ca 25 trycksaker slut, vilket ”speglar den ständiga konflikten mellan önskemålen om många olika slags produktioner och behovet av långt större upplagor än som nu är möjligt att ta fram.” Budgetåret 1972/73 omfattade informationsbyråns egen trycksaksproduktion, exklusive s. k. faktablad, ett 30-tal titlar med en total upplaga på ca 150 000.12 Ett 50-tal titlar står på byråns produktionsplan för 1977/ 78. Större upplagor och nytryck av tidigare producerat material betonas starkare i materialproduktionsgruppens mål-

beskrivning än produktion av nya trycksaker.”

Barn och ungdom utgör materialproduktionens främsta målgrupp. Denna inriktning motiveras sålunda i SIDA:s områdesprogram:

”För att höja kvaliteten på det det målgruppsinriktade materialet krävs större koncentration på en målgrupp. Årets budgetproposition (prop. 1975/762100) pekar på skol- och förskoleåldrama som en viktig målgrupp för SIDA:s egen information. Mot bakgrund av detta och med beaktande av den stora efterfrågan på material för barn och ungdom som redan finns, och som väntas öka ytterligare, skall denna kategori prioriteras under den kommande tvåårsperioden.” Satsningen på barn och ungdom beräknas fortsätta även 1978/79. Skolan står för ca 60 % av materialbeställningarna från SIDA (se vidare nedan i

avsnitt 56).”

Under de senaste åren har verksledningen prioriterat produktionen av 10 material om det svenska biståndet Materialprodu ktionen till programländerna och andra grenar under perioden 1972-77 av SIDA:s verksamhet”. I samband därmed har behovet av material på redovisas i bilaga 10. främmande språk betonats. Följande planeringsdirektiv har fastställts för “ informationsverksamheten under 1977/78: Materialproduktion, Arbetsprogram för “Vad gäller SIDA:s egen informationsverksamhet skall ökad uppmärksamhet ägnas 1977/ 78 för informationsåt materialproduktion och annan upplysningsverksamhet kring det svenska biståndet byråns arbetsgrupp för till programländerna och andra grenar av SIDA:s verksamhet. Därvid skall också materialproduktion. uppmärksammas det ökade behovet av skriftligt material på andra språk än svenska. 12”SIDA:s informationslnformationsbyrån skall utforma sitt arbetsprogram så, att det i fråga om olika in- verksamhet formationsaktiviteter, kanaler och media klan framgår vilka innehållsliga aspekter 1972/73-1974/75”. man avser lägga tyngdpunkten på. Det är angeläget att informationsbyrån i detta 13 Områdesprogram för sammanhang aktivt samarbetar med i första hand länderbyrån och sektorbyråerna.” informationsverksamhe- Som en följd av verksledningens prioritering har informationsbyrån bl. a. ten”, SIDA, 1976. introducerat serier med kortfattade foldrar om länder och verksamhetsom- “ Arbetsprogrammet för råden. Också produktionen på främmande språk har byggts ut. Tidigare 1977/ 78.

SIDA:s

114 egen informationsverksamhet

bestod denna av en årlig engelsk version av regeringens biståndsproposition, i samarbete med utrikesdepartementets avdelning för internaproducerad tionellt utvecklingssamarbete. Numera framställs också en kortfattad engelsk version av styrelsens anslagsframställning och innevarande budgetår (l977/ 78) kommer trycksaken ”Kort om svenskt u-samarbete” att föreligga tyska, franska, portugisiska samt finska. Huruvida den sistpå engelska, nämnda ges ut som stencil eller trycksak är beroende av om Invandrarverket är berett att svara för distributionen. Svenska Institutet producerar sedan flera år tillbaka faktablad på engelska och spanska om det svenska biståndet. Inforrnationsbyråns aktuella utbud finns fortecknat i SIDA informerar, en trycksak med beställningskuponger som årligen sänds ut i en upplaga på 30000 exemplar. En stor del av produktionen finns samlad under serierubriker som ”Att ”Bam i u-land”, ”Svenskt u-samjobba i u-land, arbete”, de kortfattade beskrivningarna av Sveriges samarbetsländer (land-

foldrar) och SIDA:s verksamhetsområden. Åtskilliga initiativ har dock tagits

vid sidan av denna långsiktiga uppläggning och utgör enstaka produktioner, ”Vatten i Virudalen” eller Tjuvjakten - afrikanska som utvecklingsspelet berättelser for ungdom”. Utredningens pedagogiske granskare av matekommenterar avvägningen mellan de återkommande tyrialproduktionen perna av inslag och de enstaka produkterna sålunda:

”SIDA ger ut ett rikt fasetterat material för information, och det kan vara svårt att gruppera det. Det mesta återfinns dock under serierubriker, typ landanalyser eller ”jobba i u-land”, men det kanske hade varit bekvämt om allt material varit så ordnat. I själva verket är dock variationsrikedomen en fördel. Man måste pröva olika uppläggningar. Det finns ingen given pedagogisk metod för skolan. Materialet ska passa för olika stadier, olika typer av elever och undervisningsformer från lågstadium till vuxenundervisning och studiecirklar, lärare och lärarutbildning - förutom det självklara behovet av information till enskilda och grupper utom skolan. Lärare har också skiftande inställning till information och material av detta slag. Urvalet av problem skiftar också förhållandevis snabbt, liksom fakta och åsikterna om problem och fakta. Allt samverkar till att utbudet bör vara rikt varierat och flexibelt,

och till att alla produkter inte måste vara långlivade?”

omdöme om SIDA-materialets användbarhet i sko- Som sammanfattande lorna sägs i granskningen:

”SIDA:s berättande material om människor och miljöer är oftast väl avpassat för om u-landsskolan, verklighetsnära och levande. Det är självklart svårare att skriva problemen, om policy och projektverksamhet på samma levande sätt. Även om jag anser att SIDA lyckas väl även därmed i många fall, vore det särskilt på denna punkt intressant att få veta hur materialet mottas i skolorna och vad man anser om det.”

Huvuddelen av SIDA:s materialproduktion svarar informationsbyrån själv for. Samarbete har dock sedan länge bedrivits med Svenska FN-förbundet har också förekommit mellan SIDA och Brevskolan och samproduktion m. fl. SIDA:s distribuerades tidigare genom Nordiska Afrikalandanalyser och nyligen inleddes ett nytt samarbete med institutet avseende institutet, en serie kvinnostudier från olika u-länder. lnfonnationsbyråns samarbete 15 ”Yttrande över SIDA:s med förlag har dock varit tämligen begränsat. Ett exempel på sådant sammaterialproduktion, arbete har varit Utbildningsförlagets serie ”U-pocket”, i vilken ca 15 titlar Gösta Wennberg, 1977.

SIDA :s egen informationsverksamhet 115

utkommit. Samarbetet initierades av SIDA och tog sig uttryck dels i gemensamma prioriteringar av utgivningen dels i att verket stött utgivningen ekonomiskt. Ett annat exempel på förlagssamarbete var den litterära pristävlan om ”Bästa u-landsskildring som informationsbyrån tillsammans med Forums förlag utlyste 1972 och som resulterade i att fyra bidrag publicerades. I andra fall har informationsbyrån stött utgivningen av vissa skrifter genom att ställa garantisummor till berörda förlags förfogande eller genom att göra Stödköp hos dessa. Innevarande budgetår (1977/78) har SIDA introducerat ett förlagsstöd för att främja utgivning av u-landslitteratur. 150000 kr har ställts till förfogande för detta ändamål, i former som vad gäller ansöknings- och juryförfarande liknar dem som finns för stipendieprogrammet for journalister, författare och filmare. Det inledande året betraktas som en forsöksperiod. Redovisningen ovan har huvudsakligen gällt SIDA:s trycksaksproduktion, som utgör den helt dominerande delen av informationsbyråns materialproduktion. En viss produktion - och stöd till produktion - av bildband, stillfilmer och film bedrivs dock också, om än mindre omfattande än vad som föreslogs i fyraårsplanen. Inom ramen för materialproduktionen delfinansieras en begränsad produktion av kortfilmer för förskole- och lågstadiebarn samt ett stillfilmspaket inför FN:s barnår. I senaste upplagan 5 av SIDA informerar erbjuds ett stort antal s. k. stordior för beställning, 20 7 bildband och diaserier med ljudband for utlåning samt nio filmer för förhyrning genom filmbyrâer. Inköps- och distributionsfrågorna behandlas utförligare nedan i avsnittet om SIDA:s upplysningstjänst (5.6). För närvarande genomförs en långtidsplanering av informationsbyråns audio-visuella (AV) produktion, vilken, enligt arbetsprogrammet för 1977/78, kan resultera i en mer omfattande produktion av AV-hjälpmedel inklusive video och film.

SlDA-.S Høerz/e/taapfeoouøcnou HAR Animal

64 aävDANDe

OMFÅFFFNlNTéj_

SIDA :s egen informationsverksamhet

5.6 utställningar m. m.

Upplysningstjänst,

En betydande del av inforrnationsbyråns arbete avser service åt allmänheten i form av distribution av material, utlåning av bildband och bilder. inköp och distribution av u-landsfilm, foreläsningsarrangemang samt löpande upp-

lysningstjänst.” Sedan 1973, då SIDA flyttade till nya lokaler med goda

och foreläsningsmöjligheter (U-Forum) har denna del av verkutställningssamheten byggts ut med bl. a. utställningar i egen och andras regi samt bamteater. För denna verksamhet, som huvudsakligen ligger på informationsbyråns arbetsgrupp för upplysningstjänst med U-Forum, budgeterades 1976/77 ca 400 000 kr för produktion av egna utställningar, bidrag till utomståendes utställningar i U-Forum, programverksamhet (huvudsakligen förlagd till U-Forum) i form av teater, film m. m. för barn och ungdom, skolturnéer med personer från u-land, inköp av bilder, bildbanc och film samt distributionskostnader. I fyraårsplanen beräknades, som tidigare konstaterats, väsentligt större kostnader för dessa former av irformation (se 5.1 ovan). SIDA:s dagliga distribution har ökat stadigt. För några år sedan utsändes omkring 1 000 trycksaker per dag under perioden augusti-maj. ldag ligger distributionen på 3 000 trycksaker per dag - vilket innebär 100 försändelser per dag. Alla försändelser är resultatet av förfrågningar utifrån, son antingen är skriftliga eller framförda per telefon. Beställare är främst skalan, som står för omkring 60 % av beställningama, organisationer, studeförbund, studiecirklar och enskilda. De generella bidragen till löntagarorganisationer för vilka dessa bl. a. framställer har inte och studieförbund, eget materia, lett till minskad efterfrågan från dessa, utan snarare till en ökning. Ca 20 % av beställningama kommer från Stockholm, och återstoden från ö/riga delar av landet. Fördelningen av beställama motsvarar, enligt den ovan nämnda i stort sett befolkningstätheten och kommer från hala landet. promemorian, På senare år har också förmärkts ett ökat antal beställningar från Danmark, Finland kvinnans sitiation och och Norge, bl. a. på skrifter som beskriver på material för och om barn. Mest efterfrågade är u-landsbeslrivningar, miljöbeskrivningar, skildringar av biståndsöversikter, landbeskrivningar, kvinnans situation samt material för barn. I distributionsarbetet ingår en tämligen omfattande utlåning av bildband. SIDA har som redovisats ovan (5.5) i olika sammanhang uiderstrukit filmens - och då inte minst film distribuerad genom TV - när betydelse det gäller att intressera fler människor för u-landsfrågor. Fyraårsplanens ambition vad gäller film har dock aldrig kunnit förverkligas. Anslagsutvecklingen har av SIDA bedömts tillåta endast iegränsade till flmens besatsningar på detta område. Styrelsen har dock återkommit 16 Framställningen bygger I 1976 års framställning, avseende budtydelse i sina anslagsframställningar. på ”Arbetsgruppen för med getåret 1977/78, föreslog man sålunda en särskild post för film on u-landsupplysningstjänst problem, huvudsakligen framställd i u-länder: U-Forum. Återblick på verksamheten 76/77, ”En särskild post skulle behövas för film om u-landsproblem, huvudsadigen framplaner för 77/78 samt ställd i u-länder. En kännbar brist i informationsverksamheten är att tllgången på tankar för 78/ 79”, PM per 1977-07-26 av Ulla Lovén, sådan u-landsfilm i svensk version är så liten. Samtidigt framställs fler filmer av SIDA:s informationsbyrå. filmare från u-länder. Medel behövs i första hand för att framställa svensza versioner

SIDA:s

egen informationsverksamhet

av sådana u-Iandsfilmer och för inköp av kopior. I en del fall borde också produktionsbidrag kunna lämnas. Filmerna skulle distribueras i första hand till organisationer och skolor.”

Medel beviljades inte i den utsträckning som begärts (se tabell 3.1), men under 1977/ 78 ökar SIDA ändå ñlminköpen i samarbete med bl. a. Föreningsfilmo AB. Sol-film och Filmcentrum. SIDA har skaffat åtskilliga filmer under de senaste åren. Informationsbyråns Förteckning över aktuella u-landsfilmer innehöll ijuli 1977 20-talet titlar, varav flera som tillkommit genom stipendium eller annan form av stöd från SIDA. Dessa kan hyras genom de rikstäckande filmdistributörer med vilka SIDA samarbetar. Vid SIDA:s kursgårdar i Uppsala, Västerås och Kramfors finns idag ett stort antal u-landsfilmer, vilka utgör ett viktigt inslag i förberedelsekuserna för utresande. Föreläsningar i anslutning till studiebesök på SIDA och fönnedling av föreläsare utgör sedan länge en del av biståndsmyndighetens informationsverksamhet. Inte minst informationsbyråns egen personal har -liksom övrig SIDA-personal under årens lopp ägnat mycket tid åt föreläsningar på olika platser i landet. SIDA:s arbetssituation tillåter emellertid inte längre annat än enstaka föreläsningsengagemang. Tjänstemän inom SIDA torde dock alltjämt hålla några hundra föreläsningar per år huvudsakligen utanför SIDA. Idag anlitar SIDA hemvändande fredskårister på samma sätt som de frivilliga organisationernas hemvändande biståndsarbetare anlitas genom Frivilligorganisationemas inforrnationscentral. Under 1976/77 höll två hemvända fredskårister ca 160 föreläsningar Cirka 60 % av de bepå SIDA. sökande var i tonåren, övriga vuxna. Av de 90 grupperna som under våren 1977 besökte SIDA kom 40 från platser utanför Stockholmsregionen. Endast några få grupper var dock ”långväga”. Beställare var främst gymnasiegrupper, grupper från grundskolans högstadium samt grupper av vuxenstuderande från gymnasium och högskola, förskoleseminarister, lärarkandidater, AMS-studerande m. fl. SIDA eftersträvar att förbättra föreläsningsverksamheten genom att medverka till att besökande grupper är bättre förberedda samt genom att producera bättre hjälpmedel för verksamheten. En annan målsättning är att bygga ut föreläsningsverksamheten utanför Stockholmsregionen. Utställningsverksamhet har sedan SIDA år 1973 flyttade in i nya lokaler utgjort ett betydelsefullt inslag i informationsverksamheten. Ett 60-tal utställningar i ett ston antal ämnen har visats i SIDA:s U-forum. Till största delen har utställningama gjorts av utomstående grupper och individer. Efter särskilt ansökningsförfarande och tidplanering har utställama beretts plats i U-Forum. Flera av utställningama har efter visning i U-Forum också visats på andra platser. SIDA:s upplysningstjänst har också tagit initiativ till några egna utställningar. Några av dessa utställningar har som vandringsutställningar visats på ett stort antal platser i landet. I något fall har SIDA samarbetat med Riksutställningar. I bilaga ll redovisas samtliga hittills genomförda utställningar. U-Forum har också möjliggion andra typer av verksamhet. Så har t. ex. Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF), som erhåller visst stöd över informationsanslaget, sin verksamhet förlagd till U-Forums föreläsningssal.

118 SIDA:s egen informationsverksamhet

Vidare har barnteater med internationell anknytning spelats. Denna senare form avser infonnationsbyrån ge ökat utrymme. Med sikte på det Internationella barnåret (1979) samfmansierar SIDA och Svenska UNICEF-kommittén en barnteaterproduktion.

5.7 Tidskriften Rapport från SIDA

Tanken på att SIDA skulle ge ut en tidskrift väcktes sedan SIDA år 1968 fått ökade resurser för sin informationsverksamhet.17 Det stod från början klan “att tidskriften borde betraktas som ett av svaren på statsmakternas önskemål om ökad information rörande u-ländernas situation, där dessa länders egna synpunkter och intressen stod i centrum.” En periodiskt utkommande tidskrift ansågs ha särskilda förutsättningar att stimulera till en fortlöpande och fördjupad diskussion av problemen. Samtidigt stod det klart att en tidskrift genom sin karaktär skulle ge möjligheter till rik variation i utbudet. Som ingen annan informationsåtgärd borde den kunna spänna över SIDA:s hela infonnationsuppdrag, från den redovisande delen till problemdiskussionen. Slutsatsen av de planeringsdiskussioner som fördes under 1969 blev och är fortfarande - att tidskriften, som gavs namnet Rapport från SIDA

”i första hand skall bereda utrymme för utomstående att göra inlägg i debatten kring u-länderna och utvecklingssamarbetet, men också ge möjlighet för SIDA och dess tjänstemän att föra ut information och synpunkter. Rapport, om än SIDA:s tidskrift, skall ej vara ett officiellt språkrör för SIDA utan ett forum för fri debatt, som ställs till förfogande av SIDA. Verket markerar därmed en grundinställning att informationsansvaret inte får begränsas till en ensidig information från myndigheten utan måste leda till en dialog, där utomstående deltar och kan göra det utifrån helt andra utgångspunkter och synsätt.”

1 den ovan citerade promemorian, som ligger till grund för Rapports verksamhet, uttrycks tidskriftens målsättning på följande sätt: att skapa förståelse, intresse och engagemang för u-länderna och utvecklingsproblemen samt för det internationella utvecklingssamarbetet; att spegla den svenska och internationella debatten i utvecklingsfrågor med utgångspunkt i u-ländernas situation och relation till i-ländema; att fönnedla kunskaper om u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och om målsättningen för och innehållet i svensk biståndspolitik. Vidareinformatörer har ända sedan tidskriftens start för sju år sedan varit den primära målgruppen: 17 Framställningen nedan bygger huvudsakligen på “Rapport från SIDA vänder sig i första hand till dem som yrkesmässigt eller av en PM per 1973-09-21 politiker, förtropersonligt intresse sysslar med u-landsfrågor. Hit hör journalister, Angående Rapport från endevalda och funktionärer inom folkrörelserna och föreningslivet, tjänstemän inom SIDA, utarbetad inom SIDA:s informationsbyrå myndigheter och ämbetsverk, lärare, studerande och många andra. Det rör sig om vidareinformatörer som vill ha kvalificerad information och ha möjlighet att följa för verkets styrelse. den internationella och svenska debatten rörande utvecklingsfrågoma. De har också Promemorian diskuterades och accepterades av möjlighet att kritiskt bedöma vad de läser. styrelsen, dock utan att Önskemålen om att anpassa tidskriften till en bredare publik har man försökt något formellt beslut fattades. med inriktning på barn, ungdom, åldtillgodose genom olika temanummer

SlDA:s

egen informationsverksamhet 119

ringar eller någon annan avgränsad målgrupp. Det forsta numret av detta slag utkom 1972 (barnnumret 6/1972) och målsättningen är att årligen ge ut ett nummer, som riktar sig till en speciell målgrupp snarare än till Rapports ordinarie läsekrets. SlDA:s uppgift att nå en bredare publik ”bör huvudsakligen lösas med andra åtgärder inom informationsprogrammet i samverkan med folkrörelser och skolor samt med press, radio och TV och inte med en omläggning av Rapport i dess helhet”. För Rapports del bedömdes det angelägnare att ge opinionsledare kvalificerad information än att eftersträva en bredare läsekrets, om de båda syftena inte kan förenas”. I sin redovisning av en läsarundersökning genomförd 1976 ger tidskriftens redaktion med anledning av kritiska synpunkter på tidskriftens användbarhet i undervisningen följande syn på målsättnings- och målgruppsproblematiken:

En hel del anser att Rapport är alldeles för svår att använda i undervisningen. Enklare språk, pedagogiska tips och studieuppgifter efterlyses. Vi håller med om att Rapport är svår att direkt utnyttja i skolan, men vi menar dock att tidningen i första hand inte vänder sig till skolungdom. Då skulle den inte kunna behålla sin karaktär av kvalificerat debattforum. Däremot gör vi varje år ett temanummer som är speciellt målgruppsanpassat och även om målgruppen inte alltid är barn, så anpassar vi alltid ämnet till något avsnitt i skolans läroplan?” I samma artikel karakteriserades tidskriftens läsare sålunda: typiska ”Den typiske Rapportläsaren är akademiker, som förvärvsarbetar inom universitet och skolväsende, offentlig förvaltning eller näringslivet. Medelåldern är ca 36 år. En bra bit över hälften är politiskt eller ideellt organiserade och en tredjedel har även förtroendeuppdrag i denna förening. En knapp tredjedel har arbetat i u-land.”

Ovan har temanummer med inriktning på särskilda målgrupper nämnts. Också en annan form av temanummer har vuxit fram som ett betydelsefullt inslag i Rapport, nämligen temanummer avseende ett särskilt ämnesområde som Södra Afrika, fattigdom eller en ny ekonomisk världsordning. Under 1976 ägnades 5 av årets 8 nummer åt sådana teman. 1976 års läsundersökning visade att dessa temanummer är mycket uppskattade. Inledningsvis konstaterades att det från början stod klart att Rapport främst skulle innehålla information om u-ländemas situation. I bilaga 12 återfinns en systematiserad innehållsförteckning över Rapports senaste årgångar. Av denna framgår att tidskriften omfattar ett stort antal ämnesområden. Tyngdpunkten ligger på ”u-landscentrerade” inslag men också biståndsfrågor ägnas ett betydande utrymme. ”Rapport dokument” utgör ett återkommande inslag i tidskriften. Som en särskild service åt läsarna, av stort värde for inte minst skolan och studiecirkelverksamheten, distribueras översättningar av betydelsefulla resolutionstexter från FNzs generalförsamlingar, de alliansfria staternas möten etc. som mittuppslag i tidskriften. Bilaga 12 innehåller också en förteckning över de senaste årens dokument. Tidigare innehöll Rapport också nyhetsnotiser men redaktionen fann det 13 Vad tycker läsarna om vara omöjligt att vara aktuell med en pressläggning på sex veckor och ore- Rapport”, Rapport nr 4, gelbunden utgivning. Redaktionen vill därför inrikta sig på ”fördjupande 1976. Undersökningen och analyserande artiklar, som kan tjäna som komplement och bakgrund redovisas i bilaga 12.

till övrig nyhetsfönnedling?” NyhetsSIDA täcker de aktuella händelserna.

19 ”Vad tycker läsama om Inledningsvis gavs Rapport ut gratis, vilket ledde till att 20 000 mottagare Rapport?

SIDA:s

120 egen informationsverksamhet

i januari 1972. Efterfrågan ökade kontinuerligt och det fanns registrerade stod klart att Rapport med fortsatt obegränsad gratisutdelning skulle ta i anspråk en allt större del av SIDA:s inforrnationsanslag. Valet stod, enligt den ovan citerade promemorian från 1973, mellan att eftersträva största upplaga med styrning av distributionen till av SIDA utvalda motmöjliga tagare och att införa prenumerationsavgift. SIDA valde prenumerationsvägen. Då prenumerationssystemet stabiliserat sig (1973) uppgick upplagan till regelbundet tid- 12 000, varav ca 4 000 betalande. Cirka 4 000 fick alltjämt skriften journalister, utländska prenumeranter, studiegratis (folkbibliotek, förbund, skolmyndigheter, personer, organisationer och myndigheter som SIDA nära samarbetar med, riksdagsman, ambassader m. fl. Den resterande användes i huvudsak i skolundervisning och i kursverksamhet. upplagan Idag (hösten 1977) har Rapport drygt 10 000 prenumeranter. Antalet ökade bland unii början av 1977 med 4 200 genom en prenumerationskampanj versitets- och högskolestuderande. Upplagan för s. k. blandade nummer uppgår idag till ca 15 000 och upplagan för temanummer till ytterligare några tusen. Vissa nummer har tryckts i väsentligt större upplagor. Ca 2500 exemplar distribueras gratis vid utgivningen. Varje år utges ett urval artiklar i ett nummer på engelska. Tidskriftens redaktion är, som framgår av organisationsfiguren ovan, inplacerad på SIDA:s informationsbyrå. Redaktören tillsätts av SIDA:s styrelse. Infonnationsbyråns chef är ansvarig utgivare. En redaktionsgrupp, vars sammansättning bestäms av infonnationsbyråns chef i samråd med tidskriftens redaktör, är knuten till redaktionen. En strävan är att gruppen skall innehålla representanter för alla byråer inom SIDA och representera erfarenheter och fackkunskaper inom olika områden av biståndsverksamheten. Informationschefen är ordförande i redaktionsgruppen och föredragande är redaktören eller redaktionssekreteraren. SIDA:s generaldirektör har vid några tillfällen deltagit i redaktionsgruppens arbete men normalt tar denne ingen aktiv del i dess arbete.

5.8 Samarbetet med utbildningsväsendet

redan under 1960-talet för Barn och ungdom utgjorde viktiga målgrupper SIDA:s informationsverksamhet. Verksamhetsåret 1964/65 inleddes bl. a. i syfte att få fram undervisningsmaterial ett regelrätt samarbete med Skolm. fl. avseende vissa lärarkategoriers fortbildning. 1968 utöverstyrelsen vidgades samarbetet till att omfatta seminarier förlagda till u-land. År 1967 startades kursverksamhet i samarbete med Blivande lärares riksförbund (BLR), och omkring 1970 följde ett liknande samarbete med Sveriges Lärarförbund och Sveriges yngre lärares förening (SYL). Materialproduktion med inriktning på skolan utgjorde, som konstaterats ovan (5.5), ett annat prioriterat område. I viss utsträckning producerade verket egna trycksaker med skolan som målgrupp. Huvudsakligen valde dock verket att producera trycksaker, stillfrlmer etc. i samarbete med Svenska FN-förbundet, förlag, Sveriges Radio m. fl. eller att ge bidrag till främst enskilda organisationer

SIDA :s egen informationsverksamhet

för deras materialproduktion. Materialproduktionen stimulerades också genom stipendier till läromedelsförfattare. På vuxen- och folkbildningens område inleddesi slutet av 1960-talet kurssamverkan i samarbete med Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF) och Sveriges folkhögskolelärares förening (SFHL) samt seminarier i u-land i samarbete med samt bidrag till studieförbunden. TRU-kommitténs u-landssatsning stöddes finansiellt. På den högre utbildningens och forskningens område bestod SlDA:s medverkan inom ramen för informationsverksamheten främst av ett stipendieprogram för forskning om social utveckling i u-land, startat 1970, samt informationsservice om ny u-landslitteratur och forskning (ULITT). Stipendieprogrammet övertogs 1975 av det nyinrättade SAREC och belastar sedan dess inte informationsanslaget. Det skulle dröja till 1975/76 innan SIDA och Universitets- och Högskoleämbetet (UHÄ) inledde samarbete på lärarfortbildningens område. Det budgetåret ägde SIDA/UHÄ:s första u-landsseminarium rum. l fyraårsplanen, framlagd 1971, konstaterade styrelsen att vissa förändringar var på väg inom skolan. Nya läroplaner hade antagits, vilka inte bara gav ”ett tillfredsställande utrymme åt internationella frågor utan framför allt lyfte fram internationalisering som en grundprincip.” I läroplanen för grundskolan (Lgr 69) sades i avsnittet om mål och riktlinjer: ”De ungas känsla av samhörighet, solidaritet och medansvar måste sålunda vidgas utöver gränserna för familj och släkt, kamratkrets och skola till att omsluta allt större samhällsbildningar. Skall utvecklingen kunna främja och befästa fred och frihet bland folken och skänka allt bättre livsbetingelser åt människorna, måste skolan bland de unga skapa ökad förståelse för människors liv och villkor inom andra, längre bort liggande samhällsbildningar och lära dem inse betydelsen av goda mellanfolkliga relationer och internationell samverkan. Skolarbetet bör sålunda i det hela inriktas på att främja elevernas utveckling till självständiga samhällsmedlemmar med ett intresse for omvärlden som leder till ett personligt engagemang och en känsla av internationellt medansvar.

Motsvarande avsnitt i läroplanen för gymnasieskolan, framlagd ett år senare (Lgy 70), lyder: “För att eleverna skall kunna göra en insats även i internationellt arbete och för att de skall kunna förstå andra folks situation och kunna känna solidaritet med dem är det nödvändigt att utveckla, stärka och fördjupa den internationella orientering som getts i grundskolan. Fortsatt undervisning i främmande språk är i detta sammanhang av väsentlig betydelse. För förståelse av andra folk är det angeläget att kunskaper vinns om politiska förhållanden liksom om sociala och ekonomiska funktioner. De internationella kontakterna förutsätter även förståelse för andra folks religiösa och kulturella förhållanden. Kännedom om avvikande beteenden och kultunnönster är en förutsättning för att upprätta och vidmakthålla internationella kontakter. Denna internationella orientering skall ges inte bara i de Samhällsorienterande ämnena utan så långt möjligt i alla ämnen.

återstod Mycket att göra, menade SIDA - och där hade verket en viktig roll - och mycket gick att kritisera i skolans u-landsinformation:

”Lärarna är inte utbildade efter de nya kraven och inte ens de som utbildas idag får den skolning och de kunskaper de skulle behöva. Läromedel har inte kunnat

122 SIDA:s egen informationsverksamhet

produceras i takt med de nya tankarna. Åtskilligt är på gång sedan ett par år, både vad gäller lärarutbildning och framställning av läromedel. Just i detta övergångsskede är skolmyndigheterna, lärarorganisationerna och läromedelsproducenterna särskilt betjänta av ett vidgat samarbete med fackmyndigheten i u-landsfrågor. Den internationaliserade utbildning som styrelsen förordade kunde dock “endast komma till stånd i ett integrerat utbildningssystem, där i princip kostnaderna bör täckas inom ramen for medel anvisade för utbildningsväsendet. Styrelsen avsåg att ”initiera verksamhet inom sektorn endast i samarbete med de inom området ansvariga myndigheterna och i den utsträckning dessa finner önskvärt och ändamålsenligt. SIDA:s resurser skulle, enligt fyraårsplanen, liksom dittills främst sättas in på lärarutbildningen och inriktas på såväl grund- som fortbildning av lärarna på alla stadier från förskola till gymnasium. Denna verksamhet borde innehålla såväl u-landsseminarier med preciserade mål som kontinuerliga kontakter med länsskolnämnderna, lärarhögskolorna och de fackliga organisationerna på skolans område. Pâ läromedelsproduktionens område borde SIDA:s uppgift huvudsakligen förbli att stödja producenterna. Särskilda stipendier borde inrättas för läromedelsframställning. Även om SIDA prioriterade den lärarinriktade inforrnationsverksamheten så var det, enligt fyraårsplanen, angeläget att SIDA i växande utsträckning kunde möta högstadieelevemas efterfrågan på u-landsinformation i form av föreläsningar. Någon utvidgning av SIDA-besöken i skolorna var dock inte tänkbar. Studiebesöken på SIDA erbjöd en framkomligare väg (se avsnitt 5.6 ovan). Genom de generella bidragen till studieförbunden, som styrelsen tillmätte särskild betydelse när det gällde att förankra u-landsfrågan hos allmänheten, gavs folkbildningen ett kraftigt stöd. Beträffande högre utbildning och forskning föreslogs i fyraåisplanen en fördubbling av budgeten för forskningsstipendier, utbyggd litteratur- och forskningsbevakning, en ny skriftserie med forskningsrapporter från u-landsområdet, utvidgat stöd till universitetskurser samt försöksverksamhet i samarbete med UHÄ och andra intresserade institutioner med gästföreläsare från u-länderna. SIDA:s information om u-ländernas problem borde i största möjliga utsträckning baseras på forskningsresultat, utredningsmaterial och dokumentation. Vikten av nära samordning av u-landsforskning och informationsverksamhet betonades. Förstärktes inte denna samordning riskerade man att infonnationsverksamheten blev mera biståndscentrerad än u-landscentrerad. Det blev då svårt att sätta in informationen om SIDA i ett större sammanhang och följaktligen att förverkliga ett av riksdagens huvudsyften för verksamheten, nämligen att informera om u-ländernas situation och problem. Sammantaget beräknades kostnaderna för samarbetet med skolan och den högre utbildningen och forskningen stiga från 370 000 kr 1971/72 till 900000 kr 1974/75, vilket i båda fallen utgjorde något mer än 20 % av de beräknade totalkostnadema för SIDA:s egen inforrnationsverksamhet exklusive samarbetet med folkrörelsema. Statsmaktema har understrukit skolans betydelse som målgrupp för SIDA:s inforrnationsverksamhet. Samtidigt har vikten av en kostnadsför-

SIDA :s egen

informationsverlcsamhet 123

delning som motsvarar fördelningen av ansvaret betonats. I 1975/76 års budgetproposition sade biståndsministern:

“Jag delar bedömningen att skolan är en viktig målgrupp för SIDA:s egen information och välkomnar att SIDA medverkar i internationaliseringen av undervisningen i olika delar av skolväsendet liksom av förskolan. I samarbetet med skolan bör SIDA tillämpa en fördelning av kostnadsansvaret som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar fördelningen av ansvaret för verksamheten.”

Q SIDA:s informationsbyrå har i ”SIDA:s inforrnationsverksamhet 1976/ 77

tolkat verkets roll på utbildningens område som påtryckarens och samar-

I betspannerns:

j “På skolområdet har SIDA tilldelats rollen av ett påtryckningsverk” under en överi 1 gångsperiod, som kan anses vara till ända då internationaliseringen helt vunnit insteg I i den svenska skolan. l Men SIDA betraktas numer som inte längre enbart påtryckningsverk“ utan också som en självklar samarbetspartner i arbetet med att internationalisera undervisningen.”

Idag (1977/78) tar SIDA:s samarbete med utbildningsväsendet, exklusive forskningsstipendieringen som finansieras över SAREC:s anslag, i anspråk ca 1 milj. kr av totalt ca 5 milj. kr. Därtill kommer utbildningsväsendets mycket betydande utnyttjande av SIDA:s materialproduktion och upplysningstjänst. Ca 60 96 av allt material som sänds ut från SIDA:s inforrnationsbyrå är, som tidigare konstaterats (5.5), beställt av skolor, och nio av tio besökande grupper kommer från skolväsendet (5.6). Barn och ungdom prioriteras av SIDA i såväl materialproduktion som upplysningstjänsten. Samarbetet mellan SIDA och utbildningsväsendet under de senaste fem åren har i stort sett inneburit en konsolidering och vidareutveckling av de samarbetsformer, med tyngdpunkt på lärarnas fortbildning, som vuxit

fram då fyraårsplanen framladeszo Den s. k. skolgruppen inom SIDA:s in-

formationsbyrå har idag ett väl utbyggt kontaktnät som omfattar centrala myndigheter som SÖ, UI-IÄ och Socialstyrelsen (förskolan), lärarhögskolorna och lärarnas fackliga organisationer, länsskolnämndema, enskilda skolor, forskare som arbetar med utbildningsväsendets internationalisering, Svenska FN-förbundet, Svenska UNESCO-rådet m. ll. Sedan 1971 finns en samverkansgrupp med representanter för SIDA och SÖ, Kostnadsmässigt domineras samarbetet på utbildningsområdet av SIDA/SÖ:s och SIDA/UHÃ:s årliga u-landsseminarier, som inklusive förberedelse och uppföljningsarbete tar i anspråk hälften av medlen för samarbete med utbildningsväsendet. Dessa seminarier, som i och med 1977/78 års program avbryts for utvärdering, utgör dock endast en begränsad del 20 av verksamheten. Nedan behandlas SÖ:s och UHÄ:s intemationaliserings- Framställningen strävanden, och SIDA:s medverkan i dessa, något mera utförligt. En rätt»

gosig: ä: tstlånârágir?

visande bild skulle kräva att också mångfalden av lokala initiativ vid

slDAzsmformaüonsiyrå:

länsskolnämnder, skolor och universitetsinstitutioner redovisades. samarbete med sko|an SÖ:s och /änsskolnämndernas konkreta inrernationaliseringsarbete består 1970/71-1976/77” samt främst av SÖ:s projekt för Jämställdhet och internationell ”vad Vad

förståelse (JIF- 397 INFO79°h

projektet). Bakgrunden till projektet s. k. intemationa-

älälgerggågssnâräigámrá_

utgörs av UHÄzs

liseringsutredning (Utbildningens internationalisering, UKÄ-rapport nr 21, de_sn skiss av en arbets.

1974) samt SOzs utredning E rt friare val, jämställdhersprøgram/ör skolan. Båda situation.

124 SlDA:s

egen informationsverksamhet

dessa utredningar rekommenderade bl. a. en omfattande fortbildning av lärare och annan skolpersonal och på grundval av dem har SÖ med SIDA:s medverkan utformat ett fortbildningsprogram kring internationaliseringsoch jämställdhetsfrågor. Målsättningen är att genom feriekurser under en femårsperiod (1976-80) utbilda ett s. k. JIF-lag bestående av fyra personer på varje gymnasieskola och varje kommun. När projektet är slutfört skall varje grundskolekommun och varje gymnasieskola ha ett utbildat lag (for stora kommuner som Stockholm, Göteborg och Malmö förutsätts särskilda åtgärder). Sedan lagen utbildats vid en feriekurs har de möjlighet att delta i årliga länskonferenser. Dessutom erhåller de JIF-Aktuellt, som utges av fortbildningsavdelningen vid Umeå Universitet och bl. a. innehåller beskrivningar av metoder och innehåll i praktiskt J IF-arbete samt debatt, diskussionsinlägg, pressklipp, presentation av ny litteratur av betydelse och granskning av forlagsproducerade läromedel. SÖ driver projektet i intimt samarbete med länsskolnämnderna, vilka utser en av sina fortbildningskonsulenter att fungera som kontaktkonsulent och ingå i kursledarlaget. Konsulenterna skall i samband med sina skolbesök och i anslutning till länskonferenser stimulera lagen till att ta olika initiativ på sina skolor. Lagen kan också utnyttjas som resurs vid lokal fortbildning i den egna kommunen. SÖ:s kostnader for JIF-projektet, som tillsammans med SIDA/SÖ:s ulandsseminarier utgör myndighetens konkreta internationaliseringsinsats, beräknas till 700 000 kr for 1977/78. Beträffande SIDA:s samverkan med SÖ i anslutning till JIF-projektet sägs följande i arbetsprogrammet for informationsbyråns skolgrupp:

seN AAC: M60 8\DA l

VAR PGRU...

V

UNDeRVlS/*R

JAG M6!)

Mvocer srögac

:Ntcvetsef

SIDA :s egen informationsverlcsamher

Samverkan med SÖ i anslutning till JIF-projektet under 1976/77 har gett så positiva erfarenheter att SIDA:s satsning på stöd till olika grenar av denna verksamhet bör intensifieras. Till stor del kan detta ske genom material och personmedverkan i kursledarutbildning och vid genomförande av feriekurser för JIF-lag. Direkt ekonomiskt stöd bedöms väsentligt för att möjliggöra utgivning av JIF-aktuellt. Samverkan med länsskolnämnder under 1976/77 har alltmera utvecklats i riktning mot att stödja regionala aktiviteter inom JIF-projektets ram, i flera fall i syfte att ta fram alternativa modeller för dessa. En rad av dessa aktiviteter kommer att kunna dokumenteras och spridas antingen direkt genom JIF-aktuellt eller genom SIDA:s “Internationella serien under 1977/78. Erfarenheterna visar klan att, jämfört med SÖ:s och länsskolnämndernas samlade insatser, marginella tillskott från SIDA kan leda till betydande effekter på detta område. Samordningen av resurser enligt ovan l l bör fortsätta minst under budgetåren fram t. o. m. 1979/80 då hela JIF-fortbildningen l i skall vara genomförd. Särskilt viktigt är att SIDA genom medverkan i projektet får l tillgång till ett väl upparbetat kontaktnät av för internationalisering av undervisningen i utbildad skolpersonal både på regional och lokal (kommunal) nivå. Detta möjliggör en decentraliserad information genom grupper och enskilda individer som lätt kan nås och vilkas arbete lätt kan samordnas av skolgruppenz”

På basis av JIF-lagen försöker SIDA vidareutveckla sin s. k. kämtrupp“, bestående av ca 25 kvalificerade informatörer spridda över hela landet. Våren 1977 genomfördes på försök en länskonferens i Södermanland for JIF-konsulenter, Svenska FN-förbundets kontaktlärare, folkhögskolor med u-landslinje, J IF-lag, representanter för kämtruppen och L0:s u-landsinformatörer. Syftet är att undersöka möjligheterna att skapa regionala grupper som samverkar både inom och utom skolan. Med stöd från SIDA och Svenska FNförbundet skulle därigenom en operativ enhet skapas på länsnivå. Slår försöket väl ut kommer SIDA:s samarbete med länsskolnämndema under såväl 1977/ 78 som därefter att koncentreras på att bygga upp denna organisation. UHÄUs internationaliseringssträvanden har en annan karaktär än SÖ:s. Sedan 1976 har UHÃ ett ambitiöst, långsiktigt handlingsprogram. Detta program, som ämbetet endast påbörjat förverkligandet av, syftar till en allmän internationalisering. U-landsfrågoma utgör inte någon betonad aspekt av programmet, vars konkreta internationaliseringseffekter huvudsakligen torde komma att gälla andra områden. I handlingsprogrammet, utarbetat på grundval av slutbetänkandet från den ovan nämnda intemationaliseringsutredningen (1974), konstateras att internationalisering ingår bland de fem allmänna mål som uppställts för högskolan. Syftet med universitetsutbildningens internationalisering borde enligt handlingsprogrammet vara ”att främja internationellt samarbete och internationell solidaritet. Detta ”tillgodosågs främst genom att utbildningen skapar global öppenhet, medvetenhet och handlingsberedskap samt förståelse och respekt för andra folk och kulturer, genom att den ger kunskaper relaterade till världen som helhet och främjar internationell kommunikationsförmåga samt genom att den förbereder for en yrkesverksamhet med ökande internationella inslag”. Hittills har, menade ämbetet, intemationaliseringssträvanden och intemationaliseringsprocessen inte fått tillräcklig genomslagskraft inom skolan och högskolan. Intemationaliseringen måste ges ”hög prioritet bland de generella målen för skolan”. För intemationaliseringsutredningen framstod en ökad intemationalisering av hela universitetsutbildningen som den centrala uppgiften. Tre typer

SIDAJS

126 egen informationsverksamhet

allmän internationalisering av studierna inom alla av åtgärder prioriterades: utbildningar, utbyggd språkutbildning samt vidgat internationellt utbyte för lärare och forskare. En kraftig utbyggnad av fackspråklig utstuderande, förordades. Internationellt utbyte eller internationell rörlighet för bildning lärare, forskare och studerande betecknades som ett av de verksammaste medlen for att en internationalisering av utbildningen skulle uppnås. Internationella sekretariat föreslågs inrättade både centralt och vid universiteten. förklarade ha för avsikt att verka för I handlingsprogrammet sig UHÄ hos internationaliseringsutredningen tillvaratas. Liksom att grundtankama i denna betonas den fackspråkliga utbildningen samt utbyggnaden av de internationella utbytet. De internationella sekretariaten bedömdes ha viktiga servicefunktioner att fylla. Ett särskilt anslag föreslogs anvisat for att förstärka den internationella verksamheten. Kostnaderna for fyraårsperioden 1976/77-1979/80 beräknades till 56,0 milj. kr. UHÄ:s redovisas i budgetpropositionen 1976. Utbildhandlingsprogram fann flera av UHÄ:s förslag intressanta. Totalt föreslogs dock ningsministern endast 2,5 milj. kr, (mot begärda 5,0 milj. kr). UHÄ återkom i sin petita för 1977/78 med en begäran om kraftigt ökade anslag för intemationaliseringsverksamheten. De av riksdagen våren 1976 beslutade förbättringarna bedömdes endast utgöra ”ett första steg”. “Såsom UHÄ framhöll Föregående för en internationalisering av högskolorna drivas med år, bör insatserna kraft på grundval av IU:s (internationaliseringsutredningens) program”. UHÄ begärde sammanlagt ökningar på 2,9 milj. kr exklusive 4,8 milj. kr för kurser i svenska och engelska för gäststuderande vid universiteten for att avhjälpa missförhållandena vad gällde den behörighetsgivande språkav internationella sekutbildningen. 1 milj. kr föreslogs för uppbyggande retariat vid universiteten. I budgetpropositionen 1977 samt i proposition 1976/ 77:59 ”Om utbildning och forskning inom högskolan m. m.” föreslog utbildningsminiszern att 4,4 utbildningen, skulle milj. kr, varav 1,9 milj. kr för den behörighetsgivande anvisas för UHÄ:s internationaliseringssträvanden - mot begärda 12,1 milj. sekretariaten eller kr. Inga medel föreslogs anvisade för de internationella något annat av UHÄ:s ökningsforslag. UHÃzs internationaliseringssträvanden behandlades dock mycket positivt i högskolepropositionen. I-Iamdlingsförklarade utgöra ”en viktig grundval för att i den anida som programmet intensifiera hittillsvtramde anåterspeglas i lagförslaget (om högskolelag) strängningar att säkra de internationella aspekterna”. Utbildningsmiinistern ville därför uttala sitt stöd för UHÄzs strävan att, i perspektiv tV (den nya högskolan föra detta viktiga arbete vidare. I framställningen ovan har de olika inslagen i UHÄzs handlirgstprogram redovisats. Internationaliseringsutredningen föreslog inte att någa ssärskilda medel därutöver skulle avsättas för att förverkliga det huvudmål som angavs, bör . . . genomsya lnela den nämligen ”att internationaliseringssträvandena Och så skedde inte heller i UliÃzzs handgrundläggande utbildningen”. ”Grundtankarna hos internationaliseringsutredningem” skulle lingsprogram. tillvaratas i den fortlöpande översynen av högskoleutbildningen” varvid UHÄ skulle komma att stödja lokala initiativ i denna riktnirg, iutarbeta under hänsynsagamde till eller sakpröva utbildningsplaner (studieplaner)

SIDA:s 127

egen informationsverksamhet

1U:s förslag, stödja förslag till internationell specialisering inom ramen för frivilliga kurser, stödja lokal försöksverksamhet med den av IU föreslagna kursen Tvärvetenskaplig universitetsorientering med varierande uppläggning för olika utbildningslinjer, stödja tematiska kurser om de globala problemen, stödja försöksverksamhet med viss del av utbildningen förlagd utomlands, t. ex. för språkstuderande, samt stödja lärarfortbildning och utvecklingsarbete”. 1 någon mån har medlen för internationell utbytesverksamhet använts för ovan angivna syften, och dessutom förfogar högskolorna

I

över särskilda medel för pedagogiskt utvecklingsarbete samt stöd och in- I l som också kan användas l novationsåtgärder, i internationaliseringssyfte. l j Universitetens internationaliseringsprojekt med u-landsanknytning kan indelas i sådana som består av speciella kurser och sådana som har karaktären av perspektivförskjutning inom ett ämne. Bland de förra märks kurserna i u-landskunskap, internationella relationer och humanekologi. Ytterligare kurser av detta slag utvecklas f. n. Vid Högskolan i Göteborg prövas en tvärvetenskaplig orienteringskurs, utvecklad av Centrum för tvärvetenskap och i Uppsala finns forslag om att starta en tvärvetenskaplig Asien-kurs. Som exempel på perspektivförskjutning kan nämnas det arbete som f. n. pågår vid Universitetet i Lund i syfte att ge biologistudiema en inriktning på globala överlevnadsproblem. SIDA:s samarbete med UHÄ har hittills - liksom samarbetet med SÖ till en början - huvudsakligen bestått av u-landsseminarier i syfte att nä en viktig grupp av informationsspridare. 1978 skall ett fjärde u-landsseminarium äga rum. Detta är förlagt till Tanzania och förbereds genom bl. a. kurser i swahili. Seminarierna genomförs på tjänstetid och utan kostnader for deltagarna, som tas ut av universiteten. Då lärarhögskolans personal från och med detta budgetår (1977/78) överförts till UHÄ kommer SIDA att utsträcka informationen till lärarutbildare, som hittills organiserats i sam-

verkan med SÖ, till att gälla hela UHÃ-sektom, dvs. även de lärargrupper

som svarar för de blivande ämneslärarnas och andra yrkeskategoriers teoretiska grundutbildning vid universitet och högskolor. Verksamheten bedöms kunna bedrivas efter i stort sett samma riktlinjer som den hittillsvarande fortbildningen av lärarhögskolornas lärare. I sammanhanget kan noteras att direktiven till 1974 års lärarutbildningsutredning betonar att ”ett internationellt perspektiv” bör ”komma till uttryck i lärarnas grund och fortbildning om en internationalisering av utbildningen skall kunna genomföras. Utredningens huvudbetänkande skall framläggas 1978.

5.9 Planering och resultatvärdering

En stor del av SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten bestod av redovisning av verksamheten, resultatet av enkäter till vidareinforrnatörer etc. Den egentliga bearbetningen av vunna erfarenheter var mindre omfattande. Vikten av såväl målprecisering och metodutveckling som resultatvärdering betonades i planen. Beträffande målutvecklingen sades bl. a. att det övergripande mål som statsmakterna uppsatt för infonnationsinsatserna måste

SIDA :s egen informationsverksamhet

brytas ned i ett stort antal delmål och etappmål av operativt slag, som ger förutsättningar att registrera och mäta resultaten. l arbetet att formulera och definiera delmål behöver SIDA kontakt och samverkan med berörda intressenter i samhället. Det gäller att avgöra angelägenhetsgraden av olika insatser och bedöma resultatmöjligheter, att identifiera och analysera förefintliga blockeringar, svårigheter och motstånd, att inventera och uppsamla fakta om målgrupper, att förbättra och förstärka metoder och teknik.” ”Ett visst moment av utvärdering” borde ingå i varje informationsprojekt av betydelse. Större undersökningar, där alla viktiga komponenter ingick, behövde knappast genomföras annat än i något enstaka fall, då någon ny och omfattande informationssatsning gjordes. En sådan större undersökning föreslogs genomförd beträffande SIDA:s kurser - i Sverige och i u-land - för löntagarorganisationer och andra folkrörelser. för representanter Det var angeläget att informationsverksamheten fortlöpande anpassades till och utformades i enlighet med nyvunna forskningsresultat, speciellt ifråga om hur attityder bildas och påverkas. Lika angeläget var att SIDA fick tillfälle att, genom kontakt med beteendevetenskapsmän av olika slag, initiera och stimulera en forskning kring dessa frågor, vilken antingen kunde vara direkt målinriktad med hänsyn till någon speciell informationssituation Som ett led i detta arbete skulle ett eller mera grundforskningsbetonad. stort informationssymposium arrangeras över temat ”information och at- Detta skulle kunna leda till förändringar av metoder och titydbildning”. material, utbildning av infonnationsbyråns personal i informationsteknik, av forskningsuppgifter samt riktlinjer för fortsatt kontinuerlig identifiering samverkan mellan SIDA och beteendevetare. Ovan (2.7) har Riksrevisionsverkets (RRV) kritik av fyraårsplanen redovisats. I revisionsrapporten, som framlades 1972, sades bl. a. att planen var ”mer en kostnadsbudget än en egentlig plan”. Några andra långsiktiga bestämningar än kostnadsbudgeten fanns inte. Problem och mål borde ytter- Målgruppsindelning borde ske av slutliga mottagare av ligare preciseras. information. Uttalade effektförväntningar saknades. Resultatuppföljningen borde ägnas ökat intresse. I planen behandlades, menade RRV, uppfölj-

Hua MÄTGK. MAN eeeumceri

Resumm- l U-LANDSiNFOKHAWONHM

SIDA :s egen informationsver/csamhet 129

ningssidan mycket summariskt. Ett förslag till programindelning med målgrupperna som indelningsgrund fördes fram. En huvudorsak till bristerna var, enligt RRV, att genomarbetad problemformulering saknades. SIDA instämde i sitt remissvar (1972) ”i mycket av det som i rapporten anförts om svagheter i SIDA:s planering av informationsverksamheten, och en översyn av byråns planering och organisation har inletts, omfattande problemformuleringar, målgruppsbestämning, mål, planeringssystem, riktlinjer for utvärdering av informationsprojekt, redovisningssystem, organisationsform och insatsgrupper samt modeller för målgruppsorienterade program.” 1973 inleddes inom SIDA, bl.,a. till följd av RRV:s kritik, den översyn av inforrnationsbyråns organisation och arbetsfomier, som redovisats ovan.

Planering och resultatvärdering skulle förbättras. Översynen ledde till för-

ändringar som syftade till att skapa de organisatoriska förutsättningar som bedöms nödvändiga för att en fortsatt långtidsplanering skall kunna komma till stånd (se 5.1 ovan). En ny långtidsplan skulle utarbetas under 1974:21

”SIDA:s anslagsframställning för 1975/76, som nu skall börja förberedas, är vad gäller informationsverksamheten den forsta som avser ett år bortom den period som täcks av fyraårsplanen för informationsverksamheten. Detta betyder att informationsbyrån vid sin planering av informationsverksamheten för 1975/76 har att anlägga ett mer långsiktigt perspektiv och utarbeta en plan, som i varje fall bör omfatta även 1976/77 och möjligen också 1977/78.

Någon sådan plan har, som tidigare konstaterats (5.1), inte kommit till stånd. Planeringen har huvudsakligen förblivit ettårig. Arbetsprogram och områdesprogram har utvecklats, men de utgör snarare inventeringar av pågående arbete än strategiska instrument för inforrnationsverksamheten. Vakanser på planeringsfunktionen utgör en viktig förklaring till den rådande situationen. Tjänstemännens oundvikliga splittring mellan utåtriktat informationsarbete och verksamhetsplanering utgör en annan. I styrelsens anslagsframställning for 1975/76, framlagd 1974, förklaras att ”ökad uppmärksamhet fr. o. m. 1974 ägnas åt utvärdering av och andra undersökningar rörande informationsverksamheten”. Bl. a. hade opinionsundersökningarna återupptagits. Undersökningar av svenska folkets inställning till utvecklingshjälp och utvecklingsproblem skulle företas två gånger om året i cirka 5 års tid för att göra det möjligt att avläsa trenden i opinionsläget under en längre tidsperiod. Första undersökningstillfállet var maj 1974. En något större opinionsundersökning, kallad världsbildsundersökning, har också initierats (se avsnitt 3.6 ovan). KARIBU-projektet var föremål för utvärdering och flera större projekt skulle påbörjas under 1974/ 75 . Dessa avsåg bl. a. några u-landsseminariers spridningseffekt inom berörda skolor, institutioner, myndigheter eller organisationer samt utvärdering av kurser och seminarier som hålls i Sverige. 21 Resultatvärderingen av de enskilda organisationernas över informations- ”Några utgångspunkter anslaget stödda informationsverksamhet för den fortsatta planehar berörts ovan i kapitlet om folkrörelsemas ringen av infonnationsoch övriga organisationers u-landsinformation(4.1). Där konstaverksamheten”, PM per terades att det inom SIDA fanns planer på en utvärdering av fyraårsplanen 1973-11-15, SIDA:s grundad på organisationernas egna utvärderingar och rapportering, men att informationsbyrå.

130 SIDA:s

egen infarmationsverksamhet

någon sådan av brist på personella resurser aldrig kom till stånd. I anslagsframställningen for 1975/76 konstaterades att utvärdering av organisationernas egen informationsverksamhet på u-landsområdet inte hade kommit hade dock försökt sig på en bedömning av den igång. Några organisationer egna verksamheten inom detta område. Frågan om hur resultatvärderingen skulle kunna utvecklas diskuterades fortlöpande med de bidragsmottagande vad gäller enskilda organisationer är att organisationerna. Huvudprincipen dessa själva svarar for utvärderingen av sin verksamhet. Inforrnationsbidrag kan användas for det ändamålet. SIDA lämnar bidrag till Folkbildningsförbundet for visst uppfoljningsarbete. Under de senaste åren har ytterligare några större undersökningar genomav SIDA. Bland dessa märks en utvärdering av den inforts på initiativ ternationella studiecirkelverksamheten samt Rapports läsarundersökning. För närvarande planeras en utvärdering av SIDA/SÖ:s och slDAlUHÄzs u-landsseminarier samt av ett par ”särpräglade projekt” såsom en bamteaterturné (SIDA/UNICEF-kommittén) och en skrift om den nya ekonomiska världsordningen for eleverna i grundskolans klass 9.22 Därtill kommer ett mycket stort antal mindre inslag i fomi av resultatvärderingsmoment i enskilda inforrnationsinsatser (u-landsseminarier, kurser etc.). Genom desinformationsbyråns omfattande kontakter med masssa, liksom genom etc., förmedlas ständigt impulser till media, skolan, enskilda organisationer byrån. Opinionsundersökningama har - med några luckor ägt rum enligt 22vv1N1=o3 arbetsprogram 1977/78. 1974 års uppläggning.

Överväganden och förslag 131

överväganden och förslag

6.1 Målen för u-landsinformationen

\ U-landsinformationen utgjorde ett centralt inslag i den solidaritetspolitik i gentemot de fattiga länderna som omkring 1950 började ta form i vårt land. Folkrörelsema spelade en avgörande roll i arbetet inom Centralkommittén. De betraktade opinionsbildningen som en grundläggande uppgift. De första svenska direkta biståndsinsatsema hade som ett väsentligt syfte att konkretisera biståndstanken, som ett led i statsmakternas och organisationernas strävan att öka engagemanget för Sveriges bidrag till FN:s bistândsverksamhet. Kunskaperna om och erfarenheterna från u-ländema var vid denna tid mycket begränsade i Sverige. Den största förtrogenheten med förhållandena i u-land hade utan tvivel kyrkorna genom den missionsverksamhet, som bedrivits sedan senare hälften av 1800-talet. Det faktum att förståelsen for biståndsverksamheten var ett huvudmotiv bakom u-landsinformationen innebar inte att infonnationsverksamheten endast avsåg biståndsverksamhet. U-ländernas ekonomiska och sociala förhållanden utgjorde tidigt ett huvudtema. I statsmakternas beslut att år 1962 inrätta Nämnden för internationellt bistånd NIB tillmättes infonnationsverksamheten stor betydelse. N1B:s

inforrnationsavdelning borde vara en

”ideologisk kraftkälla”. När SIDA inrättades 1965 fick verket i sin första instruktion uppdraget att informera om såväl biståndsverksamheten som de ”underutvecklade ländernas problem. lnformationsverksamheten gavs en kraftigt ökad betoning när riksdagen år 1968 antog l-procentsplanen. statsmakterna önskade vidmakthålla och stärka allmänhetens intresse och stöd för Sveriges utvecklingssamarbete. Sammankopplingen av bistånd och u-landsinforrnationen betydde dock inte att inforrnationsverksamheten borde koncentreras till biståndsverksamheten. Riksdagen förklarade att statens ansvar inte minst bestod i att ställa

informationsunderlag till förfogande för den fria debatten och opinionsbild-

ningen. Folkrörelsemas roll betonades starkt. Två mål angavs, ett ”biståndscentrerat” och ett ”u-landscentrerat” nämligen: att skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga biståndsverksamheten, samt att fönnedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländemas situation.

132 Överväganden och _förs/ag

SIDA lade fram sin första informationsplan kort efter l-procentplanens beskrev sitt infonnationsuppdrag som ”en del av fastläggande. Styrelsen den allmänna utvecklings- och fortbildningsuppgift som skall göra det svenskontakterna ka samhället bättre anpassat för en värld där de internationella Målet for informationen skulle och samarbetsrelationema blir allt viktigare”. - mindre nationellt bevara ”att hos medborgarna skapa en mer realistisk ”borde inriktas - verklighetsuppfattning”. Statens medverkan på gränsad att aktivt bidraga med underlag för en allsidig debatt . . . om u-ländernas . . . innefattande politiska, ekonomiska, sociala och kulturella situation inom respektive u-land som aspekter med avseende på såväl förhållande och andra u-länder”. Enligt styrelsen var det på dess relationer till i-länder en information som vid sidan av enskilda fakta ”väsentligt att stimulera av dessa och klargör utvecklingsprocessens och även redovisar tolkningar biståndsverksamhetens komplicerade natur och vår begränsade kunskap om

dessa frågor”. av målen Statsmaktema ställde sig positiva till SIDA:s vidareutveckling Statsutskottet betonade år 1970 att denna för informationsverksamheten. öka förståelsen för u-läninte minst borde syfte till ”att hos allmänheten förhållanden lika väl som deras ekonomiska dernas sociala och kulturella villkor och förutsättningar”. för u-landsinformation att det SIDA förklarade år 1971 i sin fyraårsplan målet för u-landsinfonnation en vid, var väsentligt att ge det övergripande innebörd och att problemorientera denna. För att kunna u-landscentrerad till utvecklingssamarbetet, dess karaktär och problem, krävdes ta ställning förståelse för u-ländemas situation, deras problem och utvecklingsansträngtill industriländerna”. En sådan bakgrund krävningar samt deras relationer skulle komma in i ett realistiskt samdes för att biståndsinforrnationen och få rimliga proportioner. Verksamheten måste vidare, enligt manhang sättas i ett långsiktigt perspektiv och engagera många självfyraårsplanen, krafter i samhället. U-landsinformationen fick inte bli någon isoständiga skulle vara att behandla den i anslutning till lerad företeelse. En strävan

näraliggande inrikespolitiska frågor.

Regeringen fann fyraårsplanen ligga i linje med tidigare angivna riktlinjer. I 1972 års statsverksproposition underströks särskilt det angelägna i att ”verkinnebörd”. Genom att folkrörelsema samheten gavs en u-landscentrerad roll skulle stora medborgargrupper engageras. Detta gavs en dominerande för att vår internationella solidaritetspolitik skulle kunvar en förutsättning

na ges stadga och kontinuitet”. finansierade u-landsinfor- Inforrnationsberedningens syn på den statligt formulerades 1975 i ett ll-punktsprogram. som vi remationens uppgifter,

dogjort för ovan (33). Av redovisningen ovan framgår att synen på informationsverksamhetens kontinuitet. mål och syften under de gångna åren präglats av en betydande U-landsinformationen inriktades redan på ett tidigt stadium på u-landsfrågor i vidaste mening. Folkrörelserna och övriga orgaoch utvecklingsproblem nisationer har i betydande utsträckning använt de statliga bidragen för att

stimulera diskussionen om och arbetet med stora globala frågeställningar. är att utveckla människors kunska- Målet för informationsverksamheten av betydelse för u-ländemas utveckling. per om och intresse för förhållanden

Överväganden och förslag 133

Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. Denna politik, med de växande biståndsanslagen som sitt främsta uttryck, förutsätter en fortlöpande diskussion i massmedia, i hem och skola, på arbetsplatser och inom föreningslivet. En sådan diskussion kräver en riklig tillgång på aktuellt och problemorienterat material om såväl u-ländernas situation i vidaste mening som utvecklingssamarbetets utformning och resultat. Genom att nya grupper i vårt samhälle engageras, förbättras Sveriges möjligheter att spela en aktiv och konstruktiv roll i det arbete på en ny ekonomisk världsordning som år 1974 kom i centrum för debatten och som Sverige uttryckt sitt stöd för. För att vårt land verkligen skall vara berett att ta på sig ökade kostnader för att stödja u-ländernas utveckling fordras att förhållandena i u-länderna och beroendeförhållandena i dagens och morgondagens värld utgör ett centralt inslag i vår samhällsdebatt. I vårt tidigare framlagda betänkande Sveriges samarbete med u-ländema hävdade vi: “På längre sikt är det nödvändigt att i de rika länderna vinna opinionen för förändringar av världsekonomin som kan innebära en begränsning av resursförbrukningen i den rika delen av världen till förmån för den fattiga majoriteten. l detta opiniosarbete fordras att man visar vilka konkreta åtgärder som krävs för att förverkliga en ny ekonomisk världsordning.

Vi vill särskilt betona betydelsen för utvecklingssamarbetet av en bred opinionsmässig och parlamentarisk enighet kring biståndsmålen. I vårt tidigare, ovan citerade, betänkande anförde vi att: “Det är viktigt att i Sverige nå en bred opinionsmässig och parlamentarisk enighet om biståndsmålen. Utvecklingssamarbetet måste planeras på lång sikt och det är ett värde azt mottagarländema kan förlita sig på att biståndet utgår i planerad omfattning oberoende av parlamentariska förändringar i Sverige.”

6.2 U-landsopinionen och informationsutbudet

Vilka effekter har 1970-talets omfattande u-landsinformationsverksamhet haft på den svenska opinionen? Enligt SIDA:s fyraårsplan skulle effekterna bli epidemiska” och utrikesministern utgick ifrån att stora medborgargrupper som t-landsinformationen dittills inte kunnat nå ut till skulle kunna engagerasi takt med att folkrörelsernas roll på u-landsinformationens område växte. (Prap. 1972:1) Hittills gjorda studier av opinionsutvecklingen erbjuder ingen grund för några bestämda slutsatser vad gäller effekterna i stort av den totala u-landsinformationen. Enligt Sveriges radios redovisade undersökning från 1974 är intresset för u-landsfrågor relativt lågt i jämförelse med intresset för andra frågor - och spridningen av u-landskunskaper mycket sned. Skillnaderna i intresse och aktivitet på u-landsområden förklaras enligt undersökningen till endast en liten del av social position. Politiskt och religiöst engagemang betyder mer. Ingen torde finna resultaten anmärkningsvärda. Vore kunskaperna inom ett så komplicerat område betydande eller jämnt fördelade skulle det vara

134 och förslag

Överväganden

svårförklarligt. Endast ett mycket begränsat skikt i vårt samhälle har haft direkt kontakt med problemen. Utbildningsklyftorna i vårt samhälle är alltjämt vida och vån utbildningsväsende har endast hunnit en kon bit på Huvuddelen av massmedias inväg i sina intemationaliseringssträvanden. formationsutbud består av annat, mera näraliggande än u-landsinfonnation och denna är oftast fragmentarisk och kräver följaktligen referensramar som många saknar. Folkrörelser och organisationer når i frågor som dessa de relativt sett mera kunniga och intresserade. Enligt utredningens mening har de senare årens utbud av u-landsinformation haft stor betydelse för möjligheterna att förverkliga 1-procentplanen. De senaste tio årens mångdubbling av biståndsanslagen skulle troligen inte ha varit möjlig utan det informationsflöde som funnits och utan de förbättrade möljigheter till diskussion om u-landsfrågoma i studiecirklar och andra folkrörelseaktiviteter, i hem och skola och på arbetsplatser. Opinionen for vårt omfattande bistånd skulle säkert ha varit svagare än vad den är idag utan den decentraliserade och mångfasetterade inforrnationsverksamhet, som bedrivits under de gångna åren. Våra förutsättningar for en aktiv medverkan i arbetet på en ny ekonomisk världsordning skulle följaktligen varit mindre goda.

- och

6.3 SIDA:s roll i u-landsinformationen pluralism

samordningsbehov

Den statligt bedrivna u-landsinfomiationen har alltid varit knuten till det för biståndsverksamheten ansvariga organet. Så var fallet under Centralkommittens och NIB:s tid och så har fallet varit sedan SIDA:s tillkomst. Möjligheten att lägga ansvaret på ett från SIDA fristående organ har diskuterats vid olika tillfällen men har aldrig betraktats som ett överlägset alternativ. Vi har kommit till samma slutsats. Som argument för ett från SIDA fristående organ har anförts att ett sådant skulle ha större möjligheter än själva biståndsmyndigheten att förmedla en opartisk och allsidig infonnation om den biståndsverksamhet som SIDA bedriver. Utvecklingen av inforrnationsverksamheten under 1970-talet, karakteriserad av folkrörelsemas växande roll, har gjort frågeställningen mindre aktuell. Hade informationssatsningen i anslutning till l-procentplanens fastläggande baserats på ett mera ”centralistiskt” synsätt, med SIDA ensamt ansvarigt för en växande inforrnationsverksamhet skulle frågan om tillskapandet av ett frisående organ för u-landsinfonnation sannolikt haft aktualitet. Utvecklingen har emellertid varit den motsatta. Decentralisering och pluralism karakteriserar idag verksamheten. Mer än två tredjedelar går till studieförbunden och löntagarorganisationema i form av generella bidrag för deras eller anslutna organisationers egen informationsverksamhet på ulandsområdet, eller till andra organisationer för deras olika informationsprojekt på detta område. Vidare använder SIDA en betydande del av sin tredjedel av inforrnationsanslaget för samarbete med utbildningsväsendet, massmedia etc. SIDA:s administration av informationsverksamheten finansieras över annat anslag.

Överväganden och förslag 135

Det ovan sagda betyder inte att SIDA reducerats till en ren finansieringskälla. SIDA spelar en viktig roll som initiativtagare och impulsgivare till dem som är engagerade i u-landsinformationsarbetet, en roll som knappast skulle kunna spelas på samma vitala sätt av ett organ som inte hade erfarenheter av praktiskt utvecklingssamarbete och ständiga u-landskontakter. SIDA:s egen informationsverksamhet är och måste - med hänsyn till att utvecklingssamarbetet bedrivs långt utanför landets gränser - vara betydande. Vår uppfattning efter att ha haft tillfälle att höra många av dem som deltar i informationsarbetet, är att relationen mellan SIDA och övriga ”aktörer” präglas av ömsesidig respekt och att en rollfördelning av värde for den demokratiska beslutsprocessen vuxit fram. I likhet med SIDA, LO, TCO, Statskontoret m. fl. ställer vi oss tveksamma till riksdagens revisorers syn på delegeringen av u-landsinformationen till ett stort antal organisationer. “Mångfald och varierande idéanknytning” (TCO) och nyansering och mångfasettering” (LO) framstår för oss som väsentligt mera träffande karakteriseringar av vad delegeringen lett till än ”splittring och dubbeltäckning (riksdagens revisorer). SIDA bör också i fortsättningen vara det statliga organet for u-landsinformationen. Vi anser också att den pluralistiska strategi som inforrnationsverksamheten i synnerhet sedan 1972 baseras på är riktig. Denna strategi ställeremellenid stora krav på samordning, krav som SIDA:s informationsbyrå mött genom att knyta referensgrupper till sig, genom att hålla överläggningar med berörda organisationer och genom att institutionalisera samarbetet med utbildningsväsendet m. fl. Inom beredningen för u-landsinfonnation har också principiella frågor kunnat diskuteras och erfarenheter utbytas. Beredningen för u-landsinformation skall enligt sin instruktion ”avge förslag till Kungl. Majzt om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel för information om u-länderna och biståndsverksamheten”. Beredningen skall också avge förslag ”till Kungl. Majrt om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens beslut skall ställas till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för information om u-ländernas situation, biståndsfrågor och internationellt utvecklingssamarbete”. Beredningen har dänned tilldelats samma uppdrag, som redan åvilar SIDA enligt dess instruktion. Hittills har beredningen inte avgett några sådana förslag till regeringen. Däremot har den kommit att fungera som ett värdefullt organ för behandlingen av bidragsfrågor och for erfarenhetsutbyte mellan organisationerna och SIDA. Mot denna bakgrund synes beredningens instruktion böra anpassas till den funktion som den kommit att få. Detta sker bäst genom att beredningen blir ett av regeringen utsett rådgivande organ till SIDA. Samtidigt kan dess sammansättning kompletteras. Representanter för folkrörelser bör även i framtiden utgöra en klar majoritet inom beredningen. Utredningen har anledning att vid behandlingen av frågor rörande ulandsinforrnation påtala behovet av att förstärka den allmänna informationen i internationella frågor och att samordna denna med u-landsinformationen. Som exempel på frågor vill vi nämna den nya ekonomiska vårldsordningen, inklusive utveckling och handel, nedrustnings- och avspänningssträvan-

136 Överväganden och förslag

dena, internationella miljö- och resursproblem samt FN:s roll och arbets- Dessa övergripande internationella problem rymmer ofta väsentuppgifter. liga utrikespolitiska bedömningar. I skriften Samhället och folkrörelserna har folkrörelserna framfört kritik av det nuvarande svåröverblickbara tillståndet vad gäller information i internationella frågor. Denna kritik synes oss begriplig, och vi vill instämma med dem i att betona det angelägna i att åtgärder vidtas för att göra departements och myndigheters information i internationella frågor väsentligt mera lättillgänglig än idag. Dessa förhållanden synes oss visa på ett behov av ett forum för ett bredare, kontinuerligt samråd i internationella och utrikespolitiska frågor mellan berörda departement, SIDA och de institutioner, folkrörelser och andra orsom bedriver väsentlig informationsverksamhet inom dessa ganisationer, områden. Detta behov skulle kunna fyllas genom en allmän beredning i internationella och utrikespolitiska frågor som knytes till UD och tjänar som ett rådgivande och myndigheter vad organ till berörda departement gäller prioritering och inriktning av den offentliga - och offentligt finansierade - informationsverksamheten i internationella frågor. En sådan beredning bör kunna bidra till större offentlighet i här berörda frågor. Eftersom vårt utredningsuppdrag är begränsat till u-landsinformationen och då en annan utredning arbetar med frågan om ansvarsfördelningen mellan och bidragsgivningen till vissa organisationer, som sysslar med information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor, avstår vi från att framlägga ett formellt och i detalj utarbetat förslag.

6.4 Folkrörelsemas och övriga organisationernas

u-landsinformation

6.4.1 Folkrörelseinriktningen SIDA:s för informationsverksamheten gav folkrörelsema, och fyraårsplan studieförbunden och löntagarorganisationema, en huvudroll l då i synnerhet

l

i u-landsinformationsarbetet. Genom generella bidrag skulle ”organisations- 1 4 nås. Förbunden skulle fungera som ett slags serviceorgan åt det i Sverige” 150-tal organisationer som är knutna till dessa. Andra organisationer är studieförbunden och till dessa anslutna organisationer liksom under de närmast fösamt fackföreningsrörelsen skulle, regående åren, kunna erhålla bidrag efter ansökan. Också det samarbete kring kurser och seminarier, som SIDA sedan länge bedrivit med organisationer som FN-förbunden, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL) och Folkbildningsförbundet skulle vidareutvecklas till att bl. a. omfatta u-landsseminarier. Planen motsvarade statsmaktemas intentioner. Såväl regering som riksdag betonade att folkrörelserna måste ges en självständig roll. Utrikesutskottet ifrån att ingen organisation som hade möjlighet och intresse att beutgick driva informationsverksamhet i princip skulle vara utesluten från bidragsgivningen.

Överväganden och förslag 137

Betydande belopp utgår idag till studieförbund och löntagarorganisationer. Utslaget på det antal individer som tillhör organisationerna framstår bidragen dock snarast som små. Bidraget till löntagarorganisationerna motsvarar mindre än l kr. per medlem. Betraktade ur ett sådant perspektiv framstår de resultat som uppnåtts under de gångna fem åren som avsevärda i flera hänseenden. Vi erinrar om de betydande svårigheter som är förbundna med att engagera människor i frågor av så komplicerad natur som u-landsfrågorna. Genom de generella bidragen har studieförbund och löntagarorganisationer kunnat bygga upp den administration som fordras för att föra ut u-landsproblemen inom organisationerna, i form av studiecirklar, mötesverksamhet, kulturaftnar, trycksaker, artiklar i facklig och annan press etc. Ett stort antal cirkelledare och andra informatörer har getts tillfälle till direkt kontakt med u-landsförhållanden eller erhållit någon annan typ av utbildning som gjort u-lands- och biståndsfrågoma hanterliga, och dem själva beredda att arbeta for att engagera andra. Ett omfattande informationsmaterial utformat efter de olika organisationernas medlemsstruktur har kunnat produceras. På detta sätt har medvetenheten om dessa problem befásts inom stora grupper. Den markanta inriktningen som har ett ston antal på studieförbunden, organisationer knutna till sig, och löntagarorganisationerna synes oss ha varit riktig. Vi finner det rimligt att, som skett i de senaste årens budgetpropositioner, hävda att bidrag till studieförbund och löntagarorganisationer möljliggör u-landsinformation med god geografisk spridning. Det synes oss ha varit av stor betydelse att bidragen till dessa båda kategorier gavs en generell karaktär. Genom en sådan långsiktig och generellt utformad satsning som den som därmed gjordes har förutsättningar kunnat skapas för den institutionella uppbyggnad som ett kontinuerligt arbete med u-landsoch utvecklingsfrågorna kräver. Utan dessa bidrag skulle u-landsfrågoma - och de internationella solidaritetsfrågorna - ha varit så väl inknappast förlivade i organisationernas verksamhet som idag är fallet. Folkrörelserna har framhållit att det finns alltför många typer av bidrag som kan sökas från olika håll utan att det finns någon samordning, och att detta tvingar dem att bygga ut sin administration för att hålla rätt på och redovisa olika för u-landsinformation typer av bidrag. Bidragen har uppfattats som föredömliga genom sin långsiktiga karaktär och folkrörelsernas betonat självständiga roll vad gäller verksamhetens uppläggning. Bidragen låser inte fast organisationerna i vissa bestämda arbetsformer, utan öppnar tvärtom ett vitt verksamhetsfalt. Systemet med generella bidrag enligt nuvarande utformning ger organisationerna frihet att utforma informationen utifrån sina egna värderingar. Systemet har också stora administrativa fördelar. både för SIDA och för de enskilda organisationerna. Det är vidare ett uttryck för förtroende och respekt för folkrörelserna och deras arbete i ett demokratiskt samhälle. Vi finner därför att den arbetsfördelning som efter hand vuxit fram mellan SIDA och organisationerna med fördel också kan tillämpas i fortsättningen. Den innebär bl. a. att de berörda organisationerna i första hand själv kommer överens om hur bidragen skall fördelas.

138 och förslag

Överväganden

6.4.2 Det generella bidragssystemers vidareutveckling

Ovan har vi förklarat att vi anser att generella bidrag också i fortsättningen bör utgå till studieförbund och löntagarorganisationer. Bidragen till dessa, och därmed till det stora antal organisationer som är knutna till studieförbunden respektive utgör den fackliga rörelsen, bör även fortsättningsvis vara stommen i det statliga stödet till folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformationsverksamhet. Som huvudprincip synes det oss riktigt att organisationer som tillhör studieförbund skall vända sig till dessa och inte till SIDA för bidrag. Posten “övriga organisationer för bidrag _

efter ansökan bör sålunda vara reserverad för andra organisationer än de i

till studieförbunden anslutna. Det är dock mot bakgrund av vunna erfarenheter att det nuvarande generella bidragssystemet bör komplettydligt teras för att bättre tillmötesgå vissa organisationers behov av långsiktigt stöd för sin u-landsinformationsverksamhet. Sedan vi konstaterat, att de generella bidragen genom studieförbund och fackliga organisationer även fortsatt skall vara stommen i det statliga stödet till u-landsinformation, har vi haft anledning att fråga oss, om inte andra å fackliga organisationer också bör komma i fråga för generella bidrag på samma villkorsom löntagarorganisationerna. Vi har då funnit, att den nuvarande begränsningen till löntagarorganisationer lämnar luckor, som bör fyllas att även sådana fackliga organisationer. som Lantbrukarnas riksgenom förbund LRF, Sveriges fiskares riksförbund SFR och Sveriges hantverksoch industriorganisation SHIO erhåller bidrag på samma grunder som löntagarorganisationerna.

SIDA Centre SCC för in- i

har gett ökat stöd till Swedish Cooperative formation om kooperationen och dess roll i utvecklingsarbetet hög prioritet i de senaste årens anslagsframställningar. SCC har begärt generella för sitt informationsarbete i Sverige om bistånds- och utveckbidrag samt om kooperationens roll i u-ländernas utveckling. Vi delar lingsfrågor SlDA:s bedömning och stöder SCC:s begäran om ett generellt bidrag.

Avgörande för bidragets storlek bör vara informationsbehoven i anslut- l

J ning till kooperationens biståndsverksamhet samt SCC:s och de anslutna behov av bidrag för att kunna fortsätta kooperativa organisationernas och bygga ut sin informationsverksamhet om u-landsfrågorna och de i 4 globala fördelningsfrågorna. Det bör noteras att LRF föreslås få generellt i bidrag. En parallell till denna föreslagna utvidgning finns inom anslaget till vuxenutbildning. Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. har där tidigare endast utgått till löntagarorganisationer. Enligt beslut 3 av 1976/77 års riksdag skall detta bidrag också kunna utgå till de tre här nämnda organisationerna. De kristna organisationerna utgör en annan kategori som länge betonat _ behovet av ökad planeringstrygghet. Deras informationsarbete på u-lands- ; l området har under en följd av år varit av en sådan omfattning att ett antal organisationer årligen, trots de generella bidragen till studieförbunden, vänt sig direkt till SIDA för bidrag efter ansökan. Denna väg har under senare år ytterligare ca 250 000 kr - varav 100 000 kr för den Ekumeniska U-veckan - erhållits. årligen Bidraget för Ekumeniska U-veckan, till vilken också studieförbunden

Överväganden och förslag 139

lämnat mindre bidrag, har kommit att bli ett regelbundet återkommande inslag bland bidragen efter ansökan. De kristna organisationerna har saknat planeringstrygghet för denna årligen återkommande verksamhet. För andra organisationer som ansökt om bidrag har möjligheterna till erforderliga bidrag minskat genom U-veckans och andra kristna organisationers - samt SCC:s och Svenska FN-förbundets - stora bidragsbehov. Mot bakgrund av de förhållanden som sammanfattats ovan har vi funnit det befogat att söka en lösning som bättre tillfredsställer de kristna organisationernas behov av informationsmedel - och samtidigt förbättrar bidragsmöjligheterna för organisationer som i dag konkurrerar med dessa om bidragen efter ansökan. Vi har funnit att den för såväl de kristna organisationerna som SIDA bästa lösningen skulle uppnås om ett generellt bidrag utgick till en kristen samarbetsorganisation med inriktning på u-landsfrågor. Denna skulle fungera som samordnings- och bidragsorgan för alla - eller åtminstone det stora flertalet - kristna organisationer med bistånds- och u-landsinriktning. fN-förbunder, bör enligt statsmakterna vara det organ som har den centrala ställningen i fråga om allmän information i Sverige om FN och fackorganens verksamhet. Förbundet bedriver en omfattande u-landsinformationsverksamhet, som till inte ringa del bygger på samarbete med och bidrag från SIDA. Förbundets främsta intäktskälla utgörs emellertid av anslag direkt från UD över anslaget E3 Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor.” Förbundets ekonomi har under en följd av år varit ansträngd. SIDA har tillmätt samarbetet med FN-förbundet stor betydelse och prioriterar i sin anslagsframställning för 1978/79 liksom tidigare en utvidgning av informationen om FN:s arbete för ekonomisk och social utveckling i samarbete med förbundet. SIDA har i tidigare sammanhang behandlat FN-förbundets önskemål om generella bidrag och då betonat att frågan bör prövas inom ramen för en översyn av det totala statliga stödet till FN-informationen i Sverige. Vid ett tillfälle har SIDA i enlighet med riksdagens uttalande lämnat förbundet ett särskilt administrationsbidrag, men initiativet var uttryckligen av engångskaraktär, i väntan på att FN-förbundet skulle erhålla ytterligare medel direkt över statsbudgeten. I sin behandling 1975 av FN-förbundets medelsbehov förklarade utrikesutskottet att frågan om förbundets behov av statsmedel för att sättas i stånd att bedriva en informations- och utbildningsverksamhet av en kvalitet som svarar mot statsmakternas intentioner och allmänhetens efterfrågan borde bedömas vid den allmänna prövning av den utrikespolitiska informationen som utskottet begärt (UU 1975/76:8). I sitt betänkande 1976/77:16 återkom utskottet till översynen vars syfte borde vara ”att kartlägga inriktning, omfattning och spridningseffekt av de informationsverksamheter, som främst frivilligorganisationerna bedriver.” Den av utrikesutskottet begärda utredningen har nu tillkallats med uppdrag att utreda frågan om ansvarsfördelningen mellan och bidragsgivningen till det tiotal organisationer som erhåller från bidrag direkt Utrikesdepartementet för ”information om mellanfolkligt samarbete och

och sou 197773

140 Överväganden förslag

bör enligt direktiven bl. a.: utrikespolitiska frågor. Utredningen inriktningen, omfattningen och om möjligt spridningsef- ”kartlägga

i

som de under E3 upptagna orfekten av den informationsverksamhet

i

bedriver. Det bör vidare kartläggas hur dessa organisa-

ganisationerna i

l tioner finansierar sin verksamhet.

i

Såväl den biståndspolitiska utredningen som ifrågavarande utredning i statens stöd till FN-förbundet. Efter har sålunda i uppdrag att behandla

att ha studerat de ovan redovisade direktiven. enligt vilka en grundlig i

av FN-förbundets verksamhet ska företas, synes det oss kartläggning samarbete och I om information om mellanfolkligt angeläget att utredningen utrikespolitiska frågor föreligger innan några mera bestämda slutsatser dras om statsmakternas framtida bidragsgivning till förbundet. i att en helhetslösning snarast För vår del vill vi betona det angelägna till en realistisk verkåstadkommes, som ger FN-förbundet möjligheter Grunden för denna bör, vad gäller statsmedel, vara samhetsplanering. - den av FN-förbundets styrelse

bidrag direkt från utrikesdepartementet l

i förordade bidragsformen - så att förbundet för sin normala verksamhet

inte blir beroende av tillfälliga bidrag. Samarbetet mellan SIDA och för- i

till FN-konferenser i bundet kring olika utvecklingsfrågor och i anslutning

etc. förutsättes äga rum även i framtiden. som under en I Också Sveriges ungdomsorganisarioners landsrâd (SUL), med SIDA om kurser och seminarier i u-landsfrågor följd av år samarbetat förtroendevalda inom dess medlemsorganisationer, har efterför främst än vad det nuvarande samarbetet med SIDA lyst större planeringstrygghet erbjuder. Samarbetet synes oss vara av betydande värde för ungdoms-

engagemang i u-landsfrågor. och vi utgår från att verkorganisationernas i åtminstone oförminskad omfattning. Ett stående samheten fortsätter långsiktig planeringstryggårligt bidrag från SIDA skulle ge SUL erforderlig het.

6.5. SIDA:s egen infomiationsverksamhet

har vi diskuterat SIDA:s roll i u-landsinformationsarbetet och Ovan konstaterat att verket också i fortsättningen bör vara det statliga organet

för u-landsinformation. Vidare har vi behandlat de enskilda organisationernas informations-

insatser och funnit att folkrörelserna och övriga organisationer också i

framtiden bör ges en central och självständig roll i den över bistånds- 4

finansierade informations-, eller snarare kommunikationsverkanslaget samheten.

Våra synpunkter nedan avser SIDA:s egen informationsverksamhet. Denna rym- Denna del tar i dag i anspråk ca 30 % av informationsanslaget. mer betydande inslag av väl utvecklat samarbete med utbildningsväsendet, utanför SIDA, utställare m. fl. massmedia, förlag och andra institutioner Det är sålunda också här ofta fråga om kommunikation eller meningsutbyte

snarare än ett ensidigt givande av information. inte bedriver en betydande verk- Det ovan sagda betyder inte att SIDA samhet av mera typisk informationskaraktär om såväl Sveriges utvecklings-

Överväganden och förslag 141

samarbete som u-ländernas sociala. ekonomiska och politiska situation. En stor del av informationsbyråns produktion består av trycksaker, informationsmaterial för massmedia, utställningar etc. om utvecklingssamarbetets inriktning, former, resultat etc. - insatt i sitt sammanhang. Vi vill understryka betydelsen av att SIDA fortsätter och utvecklar denna verksamhet, som vi anser vara viktig för en saklig och mångsidig u-landsinformation. Möjligheterna att utveckla produktionssamarbetet med de regionala instituten, t. ex. Nordiska afrikainstitutet. och distributionssamarbetet med bl. a. biblioteken synes oss förtjäna särskild uppmärksamhet. Samarbetet med massmedia rymde redan på ett tidigt stadium bl. a. stipendier och u-landsseminarier. Sedan dess har informationen till pressen byggts ut avsevärt och nya initiativ tagits. Exempel härpå är journalistresorna till 1970-talets stora internationella konferenser och stödet till mindre tidningar och tidskrifter. Vårt intryck, bl. a. baserat på synpunkter inhämtade från u-landsintresserade journalister, är att denna del av SIDA:s informationssamarbete fungerar väl. Med hänsyn till massmedias och i synnerhet radio och TV:s stora räckvidd vill vi dock betona det önskvärda i att ytterligare initiativ till samarbete tages i syfte att göra u-landsinformationen tillgänglig och engagerande för fler människor. U-ländernas egna möjligheter att förmedla informationer till de utvecklade länderna är viktiga i detta sammanhang. Nyhetsförmedlingen till och från den “tredje världen” domineras av de stora nyhetsbyråerna och vissa tidningar och tidskrifter i västvärlden. I slutdeklarationen från toppmötet i Colombo kräver de alliansfria staterna “en ny internationell ordning på informationens och masskommunikationens område. För SIDA och alla de organisationer och rörelser i Sverige som bedriver information om “tredje världen” måste u-ländernas arbete på ovan nämnda område tillmätas betydelse. En stor del av SIDA:s informationsbyrås verksamhet är inriktad på skolan och - i växande grad - den högre utbildningen. Samarbetet med Skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna, lärarhögskolorna och Universitets- och Högskoleämbetet (UHÄ) med inriktning på främst lärarnas utbildning utgör den mest institutionaliserade delen, men också informationsbyråns materialproduktion och upplysningstjänst har skolan som dominerande avnämare. Skolan står t. ex. för 60 % av materialbeställningarna. Denna satsning på skolan, som är personalkrävande för SIDA, anser vi vara av största betydelse. Vårt intryck efter att bl.,a. ha haft tillfälle att höra representanter för SÖ och UHÄ är att samarbetet med SIDA f. n. är av stor betydelse för skolans och det högre utbildningsväsendets internationalisering - en process som vi finner det angeläget att påskynda. I detta samarbete är det, vilket betonas i 1976 års budgetproposition. angeläget att kostnaderna fördelas på ett sätt “som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar fördelningen av ansvaret för verksamheten.” Permanenta utbildningsinslag bör finansieras över utbildningsdepartementets budget snarare än över biståndsanslaget. Möjligheterna till ett nära samarbete med Sveriges utbildningsradio bör undersökas. Internationalisering och överbryggande av utbildningsklyftorna i vårt samhälle utgör betydelsefulla uppgifter för detta företag. Utredningen har visat att verksamheten expanderat avsevärt under åren

142 och förslag

Överväganden

och att en mängd initiativ har tagits. En systematisk utveckling av den långsiktiga planeringen har dock inte förekommit och inte heller en tillräcklig bearbetning av vunna erfarenheter. I den framtida verksamheten är det enligt vårt fömtenande angeläget att övergripande planering_ målgruppsanalyser och andra aspekter som bl. a. RRV betonat i sin analys av SIDA:s informationsverksamhet ägnas större uppmärksamhet än hittills.

6.6. Saklighet och profilering

Vi har förklarat att målet för u-landsinformationen bör vara att utveckla människors kunskaper om och intresse för Förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för vår internationella solidaritetspolitik fördjupas. En aktiv solidaritetspolitik förutsätter, konstaterade vi vidare, en fortlöpande diskussion som stimuleras av aktuellt och problemorienterat material och i vilken stora grupper i vårt samhälle deltar. Syftet med den över biståndsanslaget finansierade informationsverksamheten måste vara att bidra till att möjliggöra en sådan diskussion. SIDA och de enskilda organisationerna har skilda roller i detta opinionsbildande arbete. För organisationerna utgör rätten till profilering av verksamheten vad gäller ideologi, ämnesval och målgrupper en given Att innehållet i studiematerial etc. står i samklang med utgångspunkt. idéer betraktar vi som - och som en förorganisationens naturligt för verksamhetens vitalitet. Av folkrörelser och övriga orutsättning ganisationer vore det inte rimligt att kräva allsidighet i behandlingen är emellertid ett krav som måste ställas på av en fråga. Mångsidighet den samlade u-landsinformation som dessa bedriver med stöd av medel från SIDA:s informationsanslag. Därmed tillforsäkras medborgarna ett brett informationsutbud. För ämbetsverket SlDA gäller delvis andra principer. Dess informationsverksamhet bör på samma sätt som all annan samhällsinformation - både enskilda syfta till att möjliggöra for medborgarna medborgare - att “hävda sina idéer och intressen och medborgarorganisationer

i den demokratiska processen?” För att detta syfte skall kunna uppnås

torde krävas att verket eftersträvar allsidighet i sitt samlade informationsutbud. Denna strävan bör också prägla ett organ som tidskriften “Rapport från SIDA”, vilken förväntas ge utrymme för en rik variation l Citatet, som är hämtat av fakta och synpunkter på utvecklingsproblem och utvecklingssamarur Vidgad Samhällsinfor- bete. mation Betänkande av För såväl SIDA:s egen informationsverksamhet som den organisatioinformationsutredningen. nerna bedriver med bidrag från SIDA bör saklighet utgöra en given strä- 1969:48, återfinns, som van. Saklighet är en förutsättning för en konstruktiv problembehandling. framgår av avsnitt 3.5 ovan i såväl Riksdagens Utan ett rikt underlag av fakta kan en realistisk diskussion om förhålrevisorers kanslis gransk- landena i u-länderna, som få av deltagarna i debatten haft tillfälle att ningspromemoria Sambesöka, inte föras. hällsinformation som i SIDA:s remissvar på Saklighetskravet synes oss särskilt betydelsefullt vad gäller SIDA:s egen denna. informationsverksamhet i form av trycksaker och annat material, då en

Överväganden och _förslag 143

av SIDA:s centrala uppgifter måste vara att, som informationsberedningen har uttryckt det i sitt ll-punktsprogram, ge bakgrund till och utgöra ett stöd for den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio, TV etc.” SIDA-materialet måste kunna tjäna som en faktabas för

alla övriga parter. Utan analys och kommentarer är faktamaterialet dock av

föga värde. SIDA-materialet måste också ge bakgrund och stöd genom att ständigt fördjupa diskussionen om utvecklingsfrågorna och utvecklingssamarbetets Förutsättningar och resultat, och genom att skapa möjligheter till inlevelse i u-ländernas situation. En bra produkt bör bidra till att öka läsarens/lyssnarens/tittarens förmåga att förstå ett skeende. Möjlighet måste också finnas för en framställning som ger uttryck för personliga åsikter. Det är dock angeläget att i görligaste mån markera vad som är mer sakligt, faktabetonat material och vad som är uttryck för en personlig uppfattning. Det bör klan framgå vem som talar.

l

l 6.7. Utvärderingar och förnyelse

l

Den översyn av u-landsinformationen som vi företagit har varit över-

i

siktlig och har inte avsetts vara en resultatvärdering i egentlig mening av vare sig SIDA:s eller de enskilda organisationernas arbete. I anslutning till vad vi sagt ovan om planeringen av SIDA:s egen informationsverk-

i

l samhet vill vi dock betona det angelägna i att resultatvärderingen i framl tiden ägnas ökad uppmärksamhet i det över biståndsbudgeten finansierade u-landsinformationsarbetet. Detta bör gälla såväl folkrörelsernas ulandsinformation som SIDA:s egen. Kritiska bör utvärderingar utgöra en viktig del av verksamheten och bidra till att nya former för informationen ständigt prövas i syfte att intressera nya grupper för u-landsfrågor. Resultaten bör genom SIDA:s försorg göras tillgängliga för alla som arbetar med u-landsinformation, som underlag för deras arbete med nya informationsinsatser. Inte minst de hundratals mindre grupper som under de senaste åren genomfört informationsinsatser med från bidrag SIDA skulle sannolikt ha stor nytta av andra organisationers erfarenheter.

6.8. -

Informationsanslaget 1970 i framtiden

Anslaget för u-landsinformation har under 2970-talet vuxit från 2.5 miljoner kr. till närmare l6 miljoner kr. Redan 1974 ansåg regeringen att medelsanvisningen för SIDA:s egen informationsverksamhet nått en sådan nivå att ökningen kunde begränsas och året därpå fann den att också bidragen till de enskilda organisationerna “nått en nivå som med mindre ökningar är försvarlig också i ett längre perspektiv. Riksdagen var inte

av någon avvikande mening. Under de senaste åren har anslagsutveck-

lingen varit påtagligt långsammare än under 1972/73-1974/75, SIDA:s fyraårsplans egentliga år. Ovan har vi föreslagit att generella bidrag i fortsättningen skall utgå till ett större antal organisationer. Dessa nya bidrag bör introduceras genom en engångshöjning av infomiationanslaget. Genom ett sådant förfarande

144 och _förslag

Överväganden

ökar resurserna och planeringstryggheten inte endast för de organisationer som vi föreslår som nya mottagare av generella bidragutan även för det stora antal organisationer som årligen söker bidrag från SIDA, förutsatt att denna bidragsgivning inte minskar i samband med utvidgningen av den generella bidragsgivningen. Utredningen finner bidragsgivningen efter ansökan värdefull och räknar med oförminskad medelstilldelning för ändamålet. Vad avser informationsanslagets framtida utveckling linner utredningen det angeläget med ökningar som säkert bevarar anslagets realvärde på den nivå som det uppnår genom den föreslagna engángshöjningen. U-landspolitiken kan komma att kräva informationsinsatser som nödvändiggör reella anslagshöjningar.

Reservationer 145

Reservationer

l. Av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Johansson och Anna- Lisa Lewén-Eliasson avseende avsnitt 6.4.2 Bidragssystemets vidareutveckling

När statsmakterna fastställde det nuvarande bidragssystemet till enskilda organisationers u-landsinformation utgick man från att statliga medel skulle

kanaliseras till vissa organisationer mot att dessa åtog sig att öka sin in-

formation om u-ländema och utvecklingssamarbetet. Man valde därvid ett utvidgat samarbete med två kategorier av organisationer att självständigt genomföra en infomiationsverksamhet som kunde nå ut till ett stort antal medborgare, nämligen dels de av skolöverstyrelsen godkända studieförbunden, dels löntagarorganisationerna. Bidragen till studieförbund och löntagarorganisationer utgår utan särskilda villkor från myndigheternas sida. Enligt överenskommelse redovisar emellertid organisationerna såväl preliminära verksamhetsplaner som redovisningar av genomförd verksamhet inkl. ekonomiska redovisningar till SIDA. Enligt vår mening måste stor försiktighet iakttas när det gäller att vidga kretsen av organisationer som skall tilldelas generella bidrag enligt samma villkor som gäller för studieförbund och löntagarorganisationer. Det viktigaste skälet till den hittillsvarande avgränsningen är att studieförbunden, de till studieförbunden anslutna organisationerna samt fackföreningsrörelsen tillsammans representerar de viktiga kanalerna för infomiation och opinionsbildning. De når genom sina breda kontaktytor ut till praktiskt taget alla medborgargrupper och kan förmedla infonnation om och åsikter i viktiga samhällsfrågor. Vid en vidgning av antalet bidragsmottagande organisationer kan besvärliga gränsdragningsproblem uppstå. Genom att bidragen splittras upp på flera organisationer skulle det generella bidragssystemet kunna ifrågasättas bl. a. av kontrollskäl. Det finns också stor risk for att det totala statsbidraget till de enskilda organisationernas u-Iandsinformation inte skulle öka i motsvarande mån och att alltså bidragen till de nuvarande organisationerna skulle komma att minskas. Kommittémajoriteten vill nu att generella bidrag skall utgå till Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR) och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO). Vi kan inte dela majoritetens uppfattning att dessa organisationer kan betecknas som med Iöntagarorganisationerna jämförbara fackliga organisationer. Vi ifrågasätter i och för sig inte att de föreslagna organisationerna kan bedriva

146 Reservationer

information om u-landsfrågorna. Men detsamma kan sägas om en lång rad av rikskaraktär, t. ex. de politiska partierna. deras kvinnoorganisationer organisationer och ungdomforbund, Lutherhjälpen, Röda korset, Rädda barnen, Folkets hus- och Folkparksrörelserna, handikapporganisationer, näringslivs- och företagarforeningar. Vi menar att om kretsen av bidragsmottagande organisationer vidgas så som majoriteten föreslår kan många andra organisationer med rätta hävda att de också borde få del av generella bidrag för sin u-landsinforrnation. Med hänvisning till vad vi här har anfört yrkar vi därför avslag på förslaget att öka antalet organisationer som direkt ges generella bidrag. Däremot finner vi det motiverat att ett generellt bidrag utgår för information om den omfattande och betydelsefulla verksamhet som Swedish Centre (SCC) bedriver. Bidraget bör emellertid utgå till stiftelsen Cooperative som sådan och inte till de huvudorganisationer som står bakom SCC. Eftersom LRF är en av dessa organisationer kommer därigenom jordbrukskooliksom också konsumentkooperationen, att indirekt erhålla ett perationen, generellt bidrag. vår mening bör också ett generellt bidrag utgå för den viktiga Enligt information som de kristna organisationerna bedriver om u-landsfrågor på samma sätt som till SCC. Vad som i betänkandet sägs om FN-forbundet och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL) har vi ingen erinran mot.

2. Av Bertil Mâbrink avseende kapitel 6 Överväganden och förslag av-

snitt 6.4.2 Bidragssystemets vidareutveckling

Jag kan inte ansluta mig till majoritetsförslaget om att utvidga det generella bidragssystemet till att omfatta SHIO, LRF och Sveriges fiskares riksförbund. jag delar den argumentation som den socialdemokratiska reservationen ger uttryck för.

3. Av Per Petersson och Bo Siegbahn avseende kapitel 6 Överväganden

och förslag, avsnitt 6.3 SIDA :s roll i u-Iandsinformationen och 6.5

SIDA 6.4 . 1 F olkrörelseinriktningen, 6.6

:s egen informationsverksamhet,

Saklighet och profilering samt 6.8 lnformationsanslaget i framtiden

Arbetet med biståndsutred ningens del ll rörande informationsverksamheten har försvårats genom den tidspress under vilken utredningen enligt direktiv varit tvungna att arbeta. Detta har medfört att alla frågor icke har kunnat göras till föremål för den ingående analys som hade varit önskvärd när dessa frågor nu för första gången på åtskilliga år underkastas en sådan utredning. Till detta kommer att utredningens mandat är begränsat och att frågan om FN-förbundets verksamhet och finansiering nu ligger under särskild utredning. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att när sistnämnda

Reservationer 147

utredning slutföns pröva informationsverksamheten i ett större sammanhang.

6.3, (65)

Utredningen konstaterar att man vid olika tillfällen diskuterat frågan om att lägga den statligt bedrivna informationsverksamheten påett organ utanför SIDA men ansluter sig till uppfattningen att en sådan lösning icke kan betraktas som ett överlägset alternativ. Det är självklart att SIDA i likhet med andra statliga organ av liknande att själv lämna information om den verksamhet som slag bör ges möjlighet man bedriver. Det är däremot inte lika klart att övrig informationsverksamhet och debatten om u-landsproblemen skall ligga hos den organisation som i första hand har en exekutiv funktion. Denna synpunkt förstärks, ju längre bort från SIDA:s normala verksamhet de diskuterade problemen ligger. Utredningen har också konstaterat att övergripande internationella frågor i som t. ex. “En ny ekonomisk världsordning och sambandet nedrustning måste diskuteras med utgångspunkt även i andra synpunkter och -u-hjälp | med annan sakkunskap än som finns representerad i SIDA. Vi ansluter , oss till utredningens tanke att ansvaret för och samordningen av denna

i informations- och diskussionsverksamhet bör läggas till utrikesdepartemen-

l tet. l I fråga om möjligheterna att förlägga även vissa andra delar av den in-

l formationsverksamhet som mera direkt berör u-Iandsproblematiken utanför

l l SIDA bör man avvakta den nämnda om FN-förbunden. Skäl utredningen talar för att informationsverksamheten ofta kan ha större genomslagskraft om den förläggs utanför statliga organ. Utrikespolitiska institutet har väsentliga uppgifter när det gäller debatt- och upplysningsverksamhet rörande utrikespolitiska frågor. Hittills har institutet dock i forsta hand ägnat sina krafter åt utrikespolitiska problem som rör stormaktsfrågor eller i varje fall spelar en förhållandevis underordnad roll. Inom frågor där u-landsproblemen institutet finns emellertid en vetenskaplig kunnighet och objektivitet samlad som det kunde vara av stort värde för u-landsproblematiken att ta vara på.

6.4 Utredningen konstaterar att fackliga organisationer och studieförbund under senare år erhållit s. k. generella bidrag till sin informationsverksamhet och anser att detta förhållande varit av stor betydelse för det stöd det stora u-landsbiståndet åtnjuter i Sverige i dag. Någon närmare analys varför detta skulle vara förhållandet har icke inom den givna tidsramen kunnat presteras. Den allmänna synpunkten har varit att ett generellt bidrag ger en organisation större planeringstrygghet. Det är även möjligt att med årligt fastställda anslag enligt ansökan få en rimlig planeringstrygghet. En väsentlig fråga är under alla förhållanden hur informationsmedlen fördelas.

148 Reservationer

Denna fråga har diskuterats i utredningen men icke berörts i betänkandet. Detta är mycket beklagligt då det här rör sig om en viktig principiell fråga. En helt orimlig vikt fästes nu vid antalet medlemmar i dessa. Det innebär t. ex. för ABF:s del att samma personer kan räknas som medlem upp till sex-sju gånger. Medlemmar i ABF är nämligen såväl Socialdemokratiska partiet som LO, KF, HSB. Pensionärernas riksförbund, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Kristliga socialdemokrater och samtliga handikapporganisationer. ABF:s medlemssiffror kommer därigenom att närma sig siffran för hela den svenska befolkningen. Liknande flerdubbla medlemskap är ovanliga i andra studieförbund. Speciellt tveksamt kanske det kan anses vara att de 750 000 LO-medlemmar, som kollektivanslutits till Socialdemokratiska partiet, därigenom automatiskt också ökar ABF:s medlemsantal och indirekt dess statsbidrag med häremot svarande belopp. Den enda fördelningsnyckel som på ett rimligt sätt motsvarar syftet med det statliga stödet till privata organisationers u-landsinformation är att bidraget direkt relateras till den verksamhet vederbörande organisation uppehåller på berörda områden. Hit skall också självfallet räknas det värdefulla inslag av u-landsinformation som tas in i olika studiecirklar som i sin helhet har en annan inriktning. I detta sammanhang kan det kanske också nämnas att det varit med stor tveksamhet på åtskilliga håll som man accepterat att fackliga organisationer, som samtidigt är medlemmar i studieförbund och kan få informationsmedel från dessa. även skall erhålla egna infomtationsbidrag. Denna fråga bör även i fortsättningen uppmärksammas. Under alla förhållanden synes det uppenbart att den del av infonnationsmedlen som tilldelas de fackliga organisationerna blivit förhållandevis stor. Denna allmänna princip utesluter inte att man tar viss hänsyn till de speciella kostnader och den särskilda verksamhet som kan uppkomma genom att en huvudorganisations medlemmar kommer från olika slag av underorganisationer. Denna - - överensstämmer syn på bidragets fördelning anslagsnyckeln med det beslut som riksdagen under vårsessionen 1977 fattade rörande fördelningen av bidrag till kulturprogram. Här godkände man kulturutskottets aA betänkande nr 44, som bl. a. sade följande: Bidraget skall täcka kostnader ll 1l förenade med verksamheten. Utskottet finner det rimligt att vid fördelningen av bidraget respektive studieförbunds totala verksamhet i fråga om kulturaktiviteter tillmäts avgörande betydelse.” Vad sedan gäller frågan om vem som skall handha anslagsnyckeln blir den av mindre betydelse sedan statsmakterna fastställt de allmänna principerna. Och kan berörda organisationer bli eniga om dessa detaljbeslut är detta självfallet till fördel för ett förtroendefullt samarbete mellan panerna. En väsentlig fråga bl. a. för genomslagskraften i informationsverksamheten beträffande u-landsproblemen är dennas innehåll. Det är av stort värde att informationsmaterialet och studiecirklarnas uppläggning fritt får ombesörjas av de organisationer som beviljas anslag av statliga medel. Detta stämmer också med u-landsberedningens synpunkter, vilka refererats i kapitel 3. Detta innebär självfallet inte att verksamheten skall sakna riktlinjer. Det första och övergripande kravet är att de statliga medlen skall användas för de syften de lämnats, nämligen för att ge information om u-landsbistånd

Reservationer 149

och u-ländernas problem i vid bemärkelse. Man måste dock även ställa andra anspråk på innehållet i verksamheten. Det är naturligt att man vid användandet av anslagen till u-Iandsinformation ställer samma krav på mottagarorganisationer som man gör när det gäller studieforbundens övriga verksamhet. Här gäller Kungl. Majzts kungörelse nr 1963:463, vars §2 lyder. “Verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall utformas så, att det föreligger förutsättningar for en objektiv och allsidig belysning av studieämnena. Arbetet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt for oliktänkande och på sådant sätt, att självständigt tänkande och ställningstagande främjas. Denna kungörelse återfinnes också i Skolöverstyrelsens författningssamling 1977:21 som grundläggande för Skolöverstyrelsens befattning med dessa frågor. Det synes självklart att dessa krav på “objektivitet och allsidig belysning

i måste gälla varje organisation för sig. Bestämmelsen kan sålunda icke tolkas

5 så som ibland hävdats, att ett slags studieförbund eller facklig organisation

i kan föra fram synpunkter som pekar i en viss politisk eller ideologisk riktning

“ under förklaringen att allsidigheten kommer till stånd genom att andra organisationer. som också erhåller statsbidrag, för till torgs motsatta tankar.

g En sådan tolkning är icke acceptabel redan av det skälet att många människor

l bara nås av materialet från en organisation. l En sådan ensidighet i informationsutbudet innebär också en orätt mot dem man vill informera och l som man hoppas vinna for ett djupare u-landsintresse. De får en ensidig syn på problemen, och de utrustas inte med vissa synpunkter och argument som de måste känna till for att kunna delta i debatten och övertyga omgivningen om värdet av det erhållna informationsmaterialet. Hänill kommer det förhållandet att en sådan infomiationspolitik är ägnad att polarisera ulandsfrågorna och ytterst att hos andra grupper ev. skapa en kritisk inställning mot u-hjälpen. Mot bakgrund av anförda synpunkter uppstår frågan om hur man på bästa sätt skall tillgodose kravet på att statsmaktemas intentioner med ulandsinformationen förverkligas. Enligt vad utredningen inhämtat anser sig ledningen för SIDA icke ha skyldighet eller ens rätt att granska eller kommentera hur statliga bidrag används av de organisationer som mottar generella bidrag. Detta synes i och for sig vara en felaktig uppfattning. Bakgrundsmaterial för en granskning av ifrågasatt slag finns redan hos SIDA, därigenom att mottagarna av generella bidrag årligen lämnar in redogörelse for gången verksamhet. Det är också rimligt att Riksrevisionsverket, liksom på andra områden, skall ha rätt att granska att användningen av statliga medel sker i enlighet med förutsättningarna for anslaget. En viss sådan kontroll utövas redan av SIDA i vad gäller de penningbidrag som på särskild ansökan lämnas av SIDA för olika specifika projekt. Följden av att gällande bestämmelser icke iakttages kan vara att framtida bidrag på detta område lörvägras. En granskning av angivet slag borde även vara av värde for de berörda organisationerna. De skulle självfallet beredas möjlighet, om de själva så önskade, att med SIDA eller annat dänill bemyndigat organ ta upp en diskussion om utformningen av ett planerat material.

SOU l977z73 150 Reservationer

vill beträffande fördel- I detta sammanhang vi göra några kommentarer

av de medel som fördelas av SIDA på särskild ansökan. En genomningen att i ett inte gång av denna fördelning under senare år ger vid handen

för verksamheter eller mateobetydligt antal fall pengar ställts till förfogande

samband med u-ländernas rial som knappast kan sägas ha haft något rimligt Att dessutom icke fyllt de mest elementära krav på problem. produkterna har bidragit till de starka reaktioner som de föranlett. balans i presentationen SIDA stått som finansiär har Det förhållandet att det statliga organet

att främmande stater utgått från att svenska dessutom i några fall medfört tillkomsten av dessa produkter vilket skapat icke regeringen stått bakom Det måste vara ett rimligt krav att ansökningar om önskade bekymmer.

av sådant slag i framtiden betydligt noggrannare granbidrag till verksamhet med anslaget för informationsändamål inte förfuskas. skas så att syftemålet

De synpunkter som ovan framförts om krav på informationsmaterialets

med oerhört mycket större styrka vad avser det i

innehåll gäller självfallet

och saklighet i utform- l

material som SIDA själv producerar. Objektivitet iI år en förutsättning för att SIDA skall framstå som en trovärdig ningen i be- ä förvaltare av det viktiga u-Iandsbiståndet. Frågan har också en speciell l del av SlDA:s informationsmaterial i tydelse med hänsyn till att en avsevärd inte 3 våra skolor. Det är kanske en brist att sådant material användes vid

blir föremål för en särskild objektivitetsgransksåsom vad gäller läroböcker skulle införa ett sådant system. men ning. Det är möjligt att man formellt

under alla förhållanden krävs att SIDA själv i alla avseenden söker respektera

dessa krav.

1. Tidskriften Rapport från SIDA har som syfte att vara ett debattorgan

såväl for i-länder som u-Iänder skall kunna komma där bl. a. representanterna

till tals.

Ehurudet är viktigt att representanter for olika uppfattningar självfallet svårt att får komma till tals har man att värja sig från den uppfattningen

från u-länderna har en stark politisk slagsida och att bidragen inte minst sällan från berörda länder som kommer det mindre är ansvariga politiker

till tals. krav att redaktionen skall vara klar Det är ett elementän journalistiskt över vilka är och vilket material de önskar. Som framgår tidningsläsarna har man konstaterat att “Rapport från SIDA” huvudsakligen av utredningen Tidningens innehåll synes vänder sig till och intresserar unga akademiker. ta hänsyn till detta viktiga förhållande. Ett oss inte i rimlig utsträckning t. ex. i sin helhet av en reseskildring från av de senaste numren upptas

med en del relativt ovidkommande samtal om svenska institutioner. Indien Frånsett det ur redaktionell synpunkt tvivelaktiga i att en debattidskrift

i ett nummer endast har ett bidrag synes artiklar av liknande typ icke mot-

svara läsekretsens behov.

är det direkt olyckligt att tidskriften fått titeln “Rap- Mot denna bakgrund från SIDA. Det måste ett intryck av att tidskriften port ge allmänheten för den statliga även om mer eller mindre är ett språkrör organisationen, att så icke är fallet. Tidskriften är hä- SIDA i olika sammanhang klargör

Reservationer 151

rigenom ägnad att i olika läger skapa irritation vilket är till skada lör den övergripande målsättningen nämligen att skapa intresse och förståelse För u-länderna och u-landshjälpen. Det är sålunda önskvärt att om en debattidskrift skall utges denna erhåller ett annat namn och att man noggrant prövar vem som skall ge ut den och vilken uppläggning den skall ha.

6.8 Vad slutligen gäller informationsanslaget i framtiden anser vi att det är olämpligt med hänsyn till statens besvärliga ekonomiska läge att utlova informationsanslag som “säkert bevarar anslagets realvärde. Å andra sidan är vi medvetna om att infomiationen om wlandspolitiken kan komma att kräva informationsinsatser som gör anslagshöjningar berättigade.

Särskilt 153 yttrande

Särskilt yttrande

l. Av Bertil Mâbrink avseende kapitel 3 i informations-

Huvuddragen

verksamhetens utveckling sedan 1972 avsnitt 3.6.3 Organisationerna

och u-landsfrâgorna

[avsnitt 3.6 redogör utredningen för vilken roll olika grupper i det svenska | samhället spelat i framväxten av en svensk bistånds- och u-Iandspolitik. I g Enligt min uppfattning är denna beskrivning Trots att listan ofullständig. på grupper som bidragit gjorts mycket lång nämns inte ett 0rd om det

l

grundläggande anti-imperialistiska arbete som den politiska vänstern i Svêrige utfört. Vidare saknas Förståelse for betydelsen av FNL-gruppernas. Chi-

l le-kommitteemas,

Afrikagruppernas och andra aktionsgruppers solidaritets-

l

arbete, ett arbete som för stora grupper i vårt samhälle inneburit ett uppl vaknande vad gäller USA-imperialismen och solidaritetens möjligheter.

l

Betecknande är att ett betydande utrymme i stället ägnas bl. a. välgörenhetsorganisationemas verksamhet. l utredningens huvudbetänkande Sveriges samarbete med u-länderna talas mycket om solidariteten med u-länderna och i det nu föreliggande betänkandet förklaras solidaritetspolitikens fördjupning vara u-landsinformationens huvudsyfte. Huvudbetänkandets konstaterande att det är nödvändigt att i de rika länderna vinna opinionen för betydande förändringar i världsekonomin citeras i det sammanhanget. Togs de orden på allvar borde det stå klan att ett kraftfullt stöd till uländernas progressiva krafter och inte välgörenhetsaktioner medlet. utgör

Bilagal Tilläggsdirektiv

Tilläggsdirektiv för biståndspolitiska utredningen

(UD 1972:03)

Dir 1977:68.

Beslut vid Regeringssammanträde 1977-05-12. Statsrådet Ullsten anför. I december 1972 tillkallades sakkunniga för att utreda Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna. De sakkunniga antog namnet biståndspolitiska utredningen. Den 21 april i år överlämnade utredningen betänkandet (SOU 1977:13) Sveriges samarbete med u-länderna med forslag till riktlinjer for Sveriges framtida utvecklingssamarbete med u-ländema. Utredningen fortsätter nu sitt arbete och tar upp de frågor om u-landsinformationen och de administrativa formerna för biståndsförvaltningens arbete som ingår i uppdraget men som inte behandlades i betänkandet. På informationsomrádet har, sedan biståndspolitiska utredningen tillkallades, en flerårig utbyggnadsplan, genomförts, och anslagen har ungefär tredubblats. Erfarenheterna bör nu analyseras. Uppdraget att göra den analysen bör lämnas till utredningen. Analysen bör avse såväl SIDA:s verksamhet som den information som bedrivits av folkrörelser och andra frivilliga organisationer med bidrag från SIDA. Särskilt bör uppmärksammas de medel och metoder som prövats i syfte att nå ut med u-landsinfonnationen till hela vårt folk. Verksamheten inom utbildningsväsendet är här av stort intresse. Större delen av anslagsmedlen har fördelats till enskilda organisationer för en verksamhet som de själva utformar och ansvarar for. Kriterierna for generella bidrag till organisationer samt for bidrag till särskilda informationsprojekt bör prövas. Utredningen bör utarbeta forslag om vilka organisationer som bör få bidrag av olika slag. Därvid bör statens stöd till bl. a. FN-forbundets u-landsinfonnation uppmärksammas. Arbetet med informationsfrågor bör redovisas i ett betänkande före den 1 november 1977. De administrativa formerna for utvecklingssamarbetet har successivt forändrats. Den s. k. landprogrammeringens inverkan på arbetsforrnema bör analyseras och graden av faltorientering i SIDA:s arbete prövas. Även den

Luárarrza-Ffø-?xüvârøg

156 Bilaga 1 q ::.zo_ s. . analysen bör göras av utredningen. Arbetsformerna bör bedömas mot bakgrunden av de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som gäller och som utredningen har behandlat i sitt nyligen avgivna betänkande. Möjligheterna till fortsatt rationalisering av arbetet bör uppmärksammas samtidigt som man beaktar riksdagens behov av att följa användningen av de numera betydande anslag till biståndsändamål, som kanaliseras dels genom FNsystemet, dels genom SIDA. Formerna för stödet till u-landsforskning bör, som 1975 års riksdag framhöll (UU 1975:4 s. 52), ses över. Denna prövning bör ske i ljuset av nu vunna erfarenheter. Även informationsverksamhetens organisatoriska hemvist bör prövas mot erfarenheten. Hur olika former av industriellt utvecklingssamarbete skall bedrivas prövas i särskild ordning av en nyligen tillkallad utredningsman (l977:O2). Arbetsfördelningen mellan regeringens kansli och berörda förvaltningsorgan, i första hand SIDA är föremål för en fortlöpande diskussion och översyn mellan dessa myndigheter, varvid även en fördelning sker av nya arbetsuppgifter som uppkommer inom ramen för vårt lands samarbete med uländer. Dessa frågor behöver därför ej upptas av utredningen. Med den avgränsning av utredningens uppgifter ifråga om de administrativa formerna, som härmed angivits, bör utredningsarbetet i denna del kunna slutföras före den I april 1978. Utredningen, som nu har nio ledamöter, bör kompletteras med ytterligare två ledamöter. Utredningen bör i sitt arbete med förvaltningsfrågorna på lämpligt sätt knyta företrädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar biståndspolitiska utredningens uppdrag i enlighet med vad jag här har förordat, föreskriver att det bemyndigande som tidigare har lämnats chefen för utrikesdepartementet att utse ledamöter (etc.) i stället skall gälla mig, bemyndigar mig att tillkalla ytterligare två ledamöter att ingå i utredningen.

:uøxvç-:ávønawøeá x

sou 1977:73 Bilaga 2 157

Bilaga 2 Föreskrifter för för Beredningen

u-landsinformationl

I statsverkspropositionen för budgetåret 1973/74 (prop. 1973:1, bil. 5 s. 47) förutskickades att en

inforrnationsberedning med bl. a. representanter för

de stora folkrörelserna, de fackligt och politiskt förankrade studieförbunden , samt UD:s u-avdelning och styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

i

skulle inrättas i syfte att förstärka informationsverksamheten avseende u-

; lands- och biståndsfrågor. I l Kungl. att för rådgivning avseende inriktning och ut- Majzt förordnar

i formning av den offentliga informationsverksamheten avseende u-lands-

l och biståndsfrågor samt för biträde vid fördelningen av statliga medel till

folkrörelser, studieförbund och enskilda organisationer för information om u-ländemas situation skall tills vidare finnas en rådgivande beredning, beredningen för u-landsinformation. Kungl. Majzt meddelar följande föreskrifter for beredningen för u-landsinformation och dess verksamhet.

“l. Det åligger beredningen att avge förslag till Kungl. Maj:t om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel för information om u-länderna och biståndsverksamheten.

2. Beredningen skall avge förslag till Kungl. Majrt om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens beslut ska ställas till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för information om u-ländernas situation, och internationellt biståndfrâgor utvecklingssamarbete.

3. Beredningen är oförhindrad att lämna förslag om inriktning och utform-

ning av den offentliga informationsverksamheten rörande u-lands- och bi-

ståndsfrågor.

4. Beredningen får infordra upplysning eller yttrande som behövs för dess verksamhet.

5. Beredningen skall, i den utsträckning som den finner lämpligt, samarbeta med myndigheter i andra länder och med mellanfolkliga organisationer i att ta del av deras erfarenheter y syfte och kunskaper avseende information

lummg u, statsrådspro.

om u-landsproblem. t0kolletperl973-06-29.

158 Bilaga 2

6. Beredningen skall bestå av ordförande och högst nio andra ledamöter, för viss tid. För de senare skall suppleanter utses. samtliga förordnade

sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta förhål- 7. Beredningen landena påkallar det.

är beslutför då minst fem ledamöter, bland dem ordföranden, 8. Beredningen är närvarande.

beslut gäller den mening varom de ilesta förenar sig Som beredningens biträder. eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden

m. m. skall föreskrifterna i 11-13 allmänna verks- 9. Beträffande protokoll

stadgan (1965:600) gälla.

ordförande och övriga ledamöter samt till 10. Ersättning till beredningens och sekreterare skall utgå enligt föreskrifterna i kommittékungösuppleanter annat. relsen, om Kungl. Majzt icke bestämmer

11. Kostnaderna för beredningen skall bestridas från anslaget III C 3. Rekoch utbildning av fáltpersonal samt informationsverksamhet. rytering ministern för utrikes ärendena att utse 0rd- Kungl. Majzt bemyndigar samt sekreterare och biträdande sekreförande, ledamöter och suppleanter terare i beredningen för u-landsinfonnation för tiden till och med den 30 SIDA att ställa annat erforderligt arbetsbiträde juni 1976 samt anbefaller till beredningens förfogande.

Bilaga 3

Beredningens för u-landsinformation

synpunkter på den statliga

u-landsinformationen och statens samarbete med folkrörelserna

Beredningen för u-landsinforrnation inrättades av regeringen 1973. Det åligger beredningen att avge förslag om användningen av statsmedel anvisade för infonnation om u-länder och biståndsverksamhet. skall också avge förslag om fördelningen av de statsmedel, Beredningen som enligt riksdagens beslut ställts till folkrörelsemas. studieförbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för u-landsinfonnation. Därutöver är beredningen oförhindrad att lämna förslag om inriktning och utformning av den statliga u-landsinformationen. Sedan beredningen började sitt arbete hösten 1973 har den bl. a. avgett

förslag angående bidragsgivningen till folkrörelserna. Den har dessutom fort-

löpande tagit del av rapporter och verksamhetsplaner angående såväl den statliga som de enskilda organisationernas u-landsinformation. Från hösten 1974 har beredningen diskuterat den statliga u-landsinformationens uppgifter och inriktning samt folkrörelsernas roll och ansvar för u-landsinfonnation i vån land. Beredningen summerar i

föreliggande pro-

memoria sina synpunkter på arbets- och ansvarsfördelningen mellan staten och folkrörelserna.

Statsmakrernas beslut

Riksdagen antog 1972 i princip SIDA:s förslag till fyraårsplan för u-landsinformation. Tonvikten i infomiationsplanen är lagd på ett utvidgat samarbete med folkrörelser och enskilda organisationer. Betydelsen av folkrörelsernas engagemang samt självständighet ifråga om u-landsinformationens mål, medel och innehåll understryks i planen. Regeringen framhåller i proposition 1972:1, bilaga 5 med anledning av SIDA:s fyraårsplan för u-landsinforrnation bl. a. följande: ”Genom folkrörelseorganisationemas dominerande roll i fråga om opinionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med

folkrörelseorganisationgrna leder

till en fastare förankring av utvecklingssamarbetets principer hos allmänheten. Endast

genom ett brett folkligt stöd kan vår internationella soli-

daritetspolitik ges stadga och kontinuitet. Efterhand som inforrnationsverksamheten utvecklats har frågan allt oftare ställts hur gränsdragningen skall göras mellan statens information och den

sou 1977:73 160 Bilaga 3

som organisationerna bedriver. Beredningen for u-landsinformation (Prop. 1975:1, bilaga 5) ”har i enlighet med sitt uppdrag diskuterat frågor som bl. a. rör arbetsfördelningen mellan SIDA och folkrörelserna på inforrnationsomrâdet samt principer för fördelningen av de statliga bidragen inom och mellan grupper av organisationer.” 3 beredningens synpunkter på den stat- I följande 11 punkter sammanfattas uppgifter, folkrörelsernas roll och ansvar samt liga u-landsinformationens statens samarbete med folkrörelsema.

Den statliga u-landsinformalionens uppgift

uppgift bör vara att informera om 1) Den statliga u-landsinformationens bakgrunden till och innehållet i riksdagens och regeringens beslut angenom att gående u-landspolitiken om situationen och utvecklingen i u-länderna a) sprida kunskap b) sprida kunskap om och främja förståelse för beroendeförhållanden mellan rika och fattiga folk och länder

mål, innehåll, l

c) sprida kunskap om det statliga utvecklingssamarbetets i finansiering, genomförande och resultat

l

om innehållet i det internationella utvecklingssam-

d) sprida kunskap l

i olika internationella organ

arbetet och svenska ställningstaganden i

om politiska, ekonomiska, sociala och kule) i övrigt sprida kunskap turella relationer mellan olika länder och folk bör på lämpligt sätt komma till tals i 2) U-ländernas egna företrädare den statliga u-landsinforrnationen. Den statliga u-landsinfomiationen bör där så är lämpligt, integreras 3) med annan samhällsinformation genom samverkan mellan olika samhällsorgan och myndigheter (ex. SIDA - utbildningsväsendet).

Den statliga u-landsinformatiønens inriktning

Den statliga informationen bör ge bakgrund till och utgöra ett stöd 4) för den u-landsinfonnation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, för staten bör därvid vara: radio och TV etc. Primära målgrupper och studieansvariga samt andra nyckelgrupper inom a) informationsfolkrörelser och enskilda organisationer läromedelsproducenter och lärare inom utbildningsb) lärarutbildare, väsendet c) massmedier d) den intresserade allmänheten Staten bör beakta folkrörelsemas åtaganden att i första hand själva 5) svara för produktion av informationsmaterial avsett för de egna med-

lemsgrupperna. Staten bör eftersträva att u-landsinforrnation göres tillgänglig på ar- 6) i skolorna och inom föreningslivet. Detta bör betsplatser, i hemmen, i första hand ske genom bidragsgivning till organisationemas egen umed massmedier, olika landsinfortnation och i övrigt via samarbete institutioner och existerande kanaler för samhällsinfororganisationer, mation.

sou 1977:73 Bilaga 3 161

7) Den statliga u-landsinformationen bör vara beredd att med kort varsel redovisa bakgrund och omständigheter kring plötsligt aktualiserade problem ang. t. ex. katastrofbistånd, regimskiften och länderval, varvid olika åsikter och politiska ståndpunkter presenteras.

Folkrörelsernas roll och ansvar

8) Folkrörelserna har en vital betydelse för den politiska demokratin, opinionsbildningen och folkbildningen i vårt land. Den statliga biståndsverksamheten och ett utvecklat internationellt samarbete förutsätter

a

for Sveriges del att folkrörelserna även fortsättningsvis aktivt engagerar , sig i hithörande frågor. Folkrörelserna spelar således en viktig roll i u-landsinformationen och l l har ett avgörande ansvar for denna. l 9) Innehållet i folkrörelsernas u-landsinfonnation bestäms av dem själva

l och bedrivs utifrån

s deras egna värderingar och mål.

Samverkan mellan staten och folkrörelserna

10) Staten bör när organisationerna så begär tillhandahålla speciell information och dokumentation som underlag för organisationernas egen bearbetning. (Exempel: information och dokumentation om biståndsavtal, biståndsplanering och biståndsteknik, om statens samarbete med näringslivet, varubistånd, personalrekrytering, utvärderingsförsök etc.) Information ll) om den del av utvecklingssamarbetet som särskilt berör folkrörelserna bör utformas i samarbete med dessa.

sou 1977:73 4 163

Bilaga

Bilaga 4 Studieförbundens medlems-

organisationer

Arbetarnas bildningsförbund

Till arbetarnas bildningfirbund anslutna medlemsorganisationer

Landsorganisationen i Sverige Kooperativa förbundet Sveriges socialdemokratiska arbetareparti Nykterhetsorganisationen Verdandi Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund Sveriges arbetares Centralorganisation Svenska tullmannaförbundet Unga Örnars riksförbund De handikappades riksförbund Riksförbundet för hjän- och lungsjuka De blindas förening Svenska kvinnors vänsterförbund Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Pensionärernas riksorganisation Ungdomens fredsförbund Svenska Freds- och skiljedomsföreningen Sveriges kristna socialdemokraters förbund Sveriges dövas riksförbund Hörselfrämjandets riksförbund Folkets husföreningarnas riksorganisation Riksförbundet mot allergi Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar HSB (1970) Svenska riksbyggen Svenska psoriasisförbundet ILCO, Riksföreningen för ileo- och colostomiopererade Vänsterpartiet kommunisterna Riksförbundet mot reumatism Riksförbundet finska föreningar i Sverige Svenska diabetesförbundet . Riksföreningen för laryngectomerade MS-förbundet Riksförbundet för njursjuka

164 i Bilaga 4

Hyresgästernas riksförbund Kommunistisk ungdom Folkparkernas Centralorganisation Grekiska Riksförbundet Kooperativa Gillesförbundet Svenska Arbetarsångarförbundet Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 6686 070.

Studieförbundet Vuxenskolan

Till Studieförbundet Vuxenskolan anslutna medlemsorganisationer

Centern Centerns Kvinnoförbund Centerns Ungdomsförbund Folkpartiet Folkpartiets Kvinnoförbund Folkpartiets Ungdomsförbund Förbundet Vi Unga Föreningen Liberal Press invandrarnas Kulturcentrum Lantbrukarnas Riksförbund Liberala Studentförbundet Länsförsäkringsbolagen Sveriges Elevers Centralorganisation Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund Sveriges Radiomästareförbund

Samarbetsavtal har tecknats med Samfundet för Hembygdsvård och Sveriges Folkpensionärers Riksförbund Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 1545 575.

Medborgarskolan

Till studieförbund centralt anslutna medlems- Medborgarskolans

organisationer Moderata Samlingspartiet Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund Moderata Ungdomsförbundet Fria Moderata Studentförbundet Svenska Reseledares Förbund

sou 19773

Bilaga 4 165

Regionalt anslutna organisationer

The British Institute, Göteborg The British Institute, Stockholm Franska Språkinstitutet, Göteborg Tyska Språkinstitutet, Göteborg Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur i Göteborg

Medlemsantalet 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 165000.

l

l Tjänstemännens bildningsverksamhet

i

I Till Uänstemännens

bildningsver/csamhets studieförbund anslutna

l

medlemsorganisationer l Apoteksteknikerförbundet Försvarets Civila Tjänstemannaförbund

i

Försäkringstjänstemannalörbundet l Handelstjänstemannalörbundet

l Kompaniofñcersförbundet

l Posttjänstemännens Förening

1 Plutonsoñicersförbundet

i Statstjänstemannaförbundet

Svensk sjuksköterskeförening Svenska Bankmannaförbundet Svenska facklärareförbundet Svenska lndustritjänstemannaförbundet

Svenska Laboratorieassistentföreningen

Svenska polisförbundet Svenska tullnzannaförbundet Sveriges Arbetsledareförbund Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund Sveriges lärarförbund Svenska Teaterförbundet Svenska folkhögskolans Lärarförening Svenska Journalistforbundet

Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationema: 867 398.

Folkuniversitetet

FU anfor följande beträffande medlemsorganisationer:

FU har inga medlemsorganisationer i vedertagen mening. Som stiftare för de olika kursverksamheterna vid landets universitet återfinns (KV) resp. universitet och studentkår, vilka dock inte kan betraktas som någon form av medlemsorganisationer. FU har också sedan lång tid ett samarbete med i Husmodersförbundet Hem och Samhälle, som är knutet till FU genom

166 Bilaga 4

ett associationsavtal. Inte heller Hem och Samhälle kan dock betraktas som medlemsorganisation i strikt mening. FU har sedan ett flertal år samarbetat med olika rikstäckande organii - Svenska Natur- i sationer SACO/SR, Svenska Turistföreningen (STF),

bedriver ett om- i

skyddsföreningen (SNF), Hem och Samhälle m. il. KVerna och mu- i fattande samarbete med olika regionala och lokala teater-, kultur- 1 . samt körer - uppskattningsvis ett 50-tal sammanlagt.

sikgrupper i

kan som samarbetsparter nämnas olika politiskt inriktade grup- Därutöver Dessa organisationer, förper, olika intresseföreningar eller - organisationer. till FU eller KV utan samarbetet sker eningar eller grupper är inte anslutna arbetsavtal eller mer fonnlösa överenskommelser om samverkan genom och kulturarrangemang. I regel har organii fråga om studieverksamhet inte förbundit samverka med sationerna eller grupperna sig att endast FU/KV utan behållit sin frihet i val av studieförbund.

kyrkliga studieförbund Sveriges

Till SKS anslutna medlemsorganisationer

Ansgarsförbundet inom Svenska Kyrkan Katolska Kyrkans Studieråd i Sverige Kyrkfrämjandet Sveriges Kyrkliga Kvinnorâd Kristna Studentrörelsen Logos Produktion, Kyrkligt Ljudarkiv Kyrkomusikemas Riksförbund Franciskus-Sällskapet Riksförbundet Kyrkans Ungdom Sigtunastiftelsen Stiftelsen för Sverige och Kristen tro Riksför. för fmskspråkigt församlingsarb. i Sverige Svenska Kyrkans Diakoninämnd Svenska Kyrkans Centralråd Svenska Kyrkans Utbildningsnämnd Svenska Kyrkans Lekmannaförbund Svenska Kyrkans Missionsstyrelse Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse Svenska Kyrkans församlings och pastoratsförbund Svenska Prästforbundet Svenska Scoutförbundet Svenska sällskapet för Nykterhet o Folkuppfostran Begravningsentreprenörers Förbund Sveriges Riksförbundet Svensk Kyrkomusik Ortodoxa Kyrkans i Sverige Studieråd Riksförbundet Sveriges Lottakår Riksförbundet Kristen Fostran Lutherska Världsförbundets svenska sektion Svenska Bibelsällskapets Institut

sou 1977:73 Bilaga 4 167

Individuell Människohjälp Sveriges Unglottor Sveriges Evangeliska Student 0 Gymnasiströrelse Förbundet för Kristen Enhet Svenska Eldbegängelseföreningen Svenska Barnmorskeförbundet Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund Svenska Kyrkans Kulturinstitut Deverthska Kulturstiftelsen Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationema: 1275 327.

Studiefrämjandet

Till Studieförbundet Studiefrämjandet anslutna medlemsorganisationer

Friluftsfrämjandet a Förbundet Hem och Ungdom Förbundet Skog och Ungdom E Jordbrukare-Ungdomens Förbund Ridfrämjandet Riksförbundet Sveriges 4H Stiftelsen Unga Forskare Svenska Brukshundsklubben Svenska Djurskyddsföreningen Svenska Jägareförbundet Svenska Kennelklubben Sveriges Djurskyddsforeningars Riksförbund Sveriges Flottas Ungdomsförbund Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund Sveriges Fältbiologiska Ungdomsförening Sveriges Skogsvårdsförbund Unga Forskares Riksförbund

Närstående organisationer Litteratur- och Föreningstjänst Valla folkhögskola Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationema: 759169.

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet

Till NBV anslutna medlemsorganisationer IOGT-NTO JHF - Jämvägsmännens Helnykterhetsförbund MHF - Motorföramas Helnykterhetsförbund

168 4 sou 1977:73 Bilaga

MHF - Ungdom NSF - Nykterhetsrörelsens Scoutförbund SBF - Sveriges Blåbandsförbund SBU - Sveriges Blåbandsungdom SFF - Svenska Frisksportarförbundet SLN - Sveriges Lärares Nykterhetsförbund UNF - Ungdomens Nykterhetsförbund Vita Bandet Förbundet Mot Droger Hälsofrämjandet Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 350984.

Frikyrkliga Studieförbundet

Till FS anslutna medlemsorganisationer De Handikappades Missionsförening Fribaptistsamfundet

Frikyrkliga Gymnasiströrelsen/FKG

Frälsningsannén Frälsningsarméns Sångare och Musikanter Frälsningsarméns Ungdom Kaggeholms folkhögskola Kristliga Esperantoförbundet Lärarinnomas Missionsförening Metodistkyrkan i Sverige Metodistkyrkans Sångarförbund Metodistkyrkans Ungdomsförbund Szt Lukasstiftelsen Svenska Alliansmissionen Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund Svenska Baptistsamfundet Svenska Baptisternas Sångarförbund s Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Frälsningsarméns Ungdom l ” Svenska Missionsförbundet Svenska Missionsförbundets Musikkårsförbund Svenska Missionsförbundets Sångarförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom Svenska Världsfredsmissionen Sveriges Kristna Lärarförbund Örebromissionen Riksförbundet för pensionärers gemenskapsgrupper med kristen nriktning Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 541 750.

4 169 Bilaga

KFUK:s och KFUM:s studieförbund Till KF UK:s och KF UMss studieförbund anslutna medlemsorganisationer Evangeliska Fosterlandsstiftelsen KFUK:s och KFUM:s riksförbund Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 150 913.

sou 1977:73 Bilaga 5 171

5 Utgifter för informations- Bilaga verksamheten 1965 / 66-76/ 77 (mkr)

172 Bilaga 5

.E2

od q_ o.. od E. md 3 md md _d E_

S5

mi:

od 3 3 md md vd 0._ md md _d

E:

v52.

.Ummøxm

ä

md md md od vd od Hd _d od 3

mzwøcoâ

»B02

:a:

2.30 n_

:E

mona

äoâomvsn

å

ännu

mo Eos_

mzrsgmcucc

.öäixon 5.38:

.uu=_

:E

mzzccon

§5

...se .E

8.0.7:

oöPaEam

88.20._

öv

uoE

_nmêcaäoccs .m:nm=o:m=:8:_

En_ 80,_

.nu

oönäEmm

.Scam

.ocozmmEmmö

,Sa

_.85_

uuE

2x;

...ueeonogsamxss .aoaoââwssgzzs =o_wcm:mu=_=§_aa:

:oo

Ea.mo._ao_ncua:m.

mn=m

:m:

måñzEznzm

aoeaacnxm:

“xåmewm

.suoEmmaå

asså,

muimcm :Rauz wctocmrm .x2o__n_m

»så §50 u “Mavi

sou |°77:73 6 173 Bilaga

6 till Bilaga Bidrag studieförbund, löntagarorganisationer och övriga samt SIDA:s samarbete organisationer med enskilda organisationer 1972/73-1977/78

000 000 000 000 000 000 000 000 00e 00m 00m 00m 000

| vm

...E5

»m 000

omm å_ :a S_ m3 S0 Em 5 _ .å 00_ m

J_ ö_

...x

0000_

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 00m 000 00m

2 z mm

E52

0_ m3 n: 0m0

02 03 E: m: m0m 0mm 00_ 40

_ _ a. J_

MEUBUCEM

000 00_ 00_ 000 00m 000

ä. 2 m:

000 :m 00_

_ J_

._2355

Um 8.2

S... 0.m 0.m

0.00_

:á .a ...a

00_ 00m 000 00m 000 000 000 000 000 000 000 ...m8

00v 00m

0 000 00m 00_ 00_ 000 000

maa_

mm om 00 mm om t. om mm cs, 00_

3.. 5 m3 än...

mm 0_ 00

J. _ _ J_ omm E 00m _

._00

:Emê

om

aa=..o:c=am_=au.=:aua.:3

_SCNmEEUOE

.oseê_.o›mmc_cu__m

..=o_.==._:.=o__..ä

=om:_:_ou._o0

ösEmmx._omm=Eo=m

âäoøå

ucazoaguam

_äspxuoeøa

00:a»

szeaqoxå

u==nxumws=u__m

._00

suâaxupguaxu.

a. :z

._83

.o_ä=e§m=_=o__nx_om

E5

a:._oa_u:_._a

»EEG

M22:

sååå_

mcozeemaognzäz

mcoccmEemcmmh

:owEEoHvaMm

.o,o__eo_==v__om muzømvzxøä .ouswmemceusa casxaaeonuø: ,occøeoâuagm

._ .m

weeå asså

äE2on._ ameâxcm momcoav.

.92

:å: m5 a :aaah 04 OO... 00% mm 0% a

000 00m 000

0052.0_ 800020 052.0_ 020.00_ 000v_mm_

2.0 mi.

m00_ 0_

800 000

00000m

05x03_ 000000_ 0500.0_ 05000_ 0000000 0003.00

m:

00m0 v_

00008 8002

0000000 032.0_ 00000: 055.0_ 00003 055.0_

00m0 0 m_

000000_

0000000 00003»

80000_m_0

000020_

3.2.0.0_ 000000 :så 00000N_ 000>0 00m 00x30_

000000.. 80000000 0000000. 80000m00

8000m_0_0

0.520_ 000000 3800_ o: 053.0_

00.20,_

000 800 000 800 800

0000mm

2500 00000m 0590_ 252

000 00_ o: 00m 00m o: _ m v

0 m0 00

0. 0

000.

._00 .00

00 om

00,0

0000030000 w0_0m_o000

000000000000000000..

0.000 E00_ .m

»00000000000000

.o

00u:_00EE=m

m

._

0000:0000 000900000

0005 00:0

a_

.m :z .m .v .m ._0000 .O

0000023009 0000000030000 0000000000070

00 00

:E0000 0000000000 .00005 m0n=m

._23 90005

0.2.;

00_

000>0 :oauh 00005

00m_

0 0

176 Bilaga 6

ägna

:SWE 26:48

_

x 8_

o n

:umgås

.za .za

m 8 om

noxxraEam

_omuznmcosmøtøgø_ u:.o_._omo_mv_mmm._v_n

mcêmäouu. mcimäøuø.

:om:_:_ou._o,_

mnn=m :oo

w

mEEn

mchucozmücmmöuamazcüq

um._o.:m_uu vâoqzxon

SEo umeå

wn=m

_OUCN

åosäouoä_

coucznxuuunsa .owu:nm:o:mE._o.E_

å

.e ou .E H .w

å :o :u

:så 52.05._ musa ._23 mcomnmäm ._23 caEEsm

:en .ovan .sin öm..

sou 1977:73 Bilaga 7 177

7 Bilaga Organisationer som har erhållit bidrag efter ansökan under

budgetåren 1972/ 73-1976/ 77

178 Bilaga 7

000m 000m 000m Rön 000_ 000_ 000m

0000_ 0000_

0000__

+808

000m 000m

000_ 000_ 000m

.så

2.33_

0000_

000__

300m

0000_ 0000_

0000_

22.3_ 0000_ 0000_

1.33_

§52

6,_

-CoxWEE

.v6.5.0,

Evigt_

aaamøxwwüø_

mcExüoäbåccov_

:uwcüoêox möxmwnsäø_ -møzonxuøñ

E__,__9_m

å

;uâåm

å_

._00

_

ørsosoarøszéoi

names:

.må

w:_:o._o,_mn__m0_-= cozuäoEsxou

mucsêmå mêonxøoñ

soc

_mäøêsxov axmñaoäo zmmøäok_ _m:m.EmEo_o

6,_

mEmnaD aaamaå

.

mmzamxmcuxoñmå

_o__m._o_:=

uxm_mc_oao.::\=om:_co..6,_mo_oao:c<

cmêEEoxmnoc

omrom

8555:3_

-mvoc

_

_ m? _

_

_acâzwcüä_ .:o._o,_a._u_m.o,_

6,_ 6,_ 6,_ 6,_ 6,_ _o_

_wöcm

macoüä

_ov:=_Emm_m_Eou

cmäEEoxacscoåa.

aaêwüz_

mêonxoâm

.ou=2to._m»s=u__m CNSFCEOxBEU

6,_

acöaaêwmxcäu. _oucspxpêmwmcøx :Kaêmüuøä :Kaamzøøå :Kaimmöøê coaaêmmmxezw. :uaaEw:u___ma._m cwêssoxnáso cmêEEoxozso mcmêEêoxoznu

§92:

conaåmåonäq. cämäwm_on._ :oaaêmâunä

mEomcEo_ _ozmäaca

mxmcnxåøm

:ocåcaüo

_...523_

EE

EEEoU

I.:I

sacäz ämocE

mämc 36m mässan_

.E E _

Å A

_som_

000m 000m 000m

000m_ 000»

0000_

58..

2.33_

000m_ 0000_ 0000_ 0000_ 000mm os» §83. 0000_

000m_ 000m_

055.0_

:0000

000m_ _0000_

3:2

§22

0_

000 000

m 0_

mig

50m_

_mbcuomcozmåö0c_

?ED

cEämEmEomxU_

mzubuøm

^EuS2

MODO

:among:

Excxmwonxön_

05_

:osaecmäozwscoo

382m

uaâtêx:

cüzEEoxcuxâvä

mm§ä

_oss_

:om_u0:mmu:m:uüon_ “coâowzemmvcmcoüom

§55

_

EOUmGD

.

:uaøåâaâcøcâu

:z

maâaewgzm

.öcnmzzü

n:=n._o._o::_v_

âxcøeâå

_

05:02 omcoü

:s

.wsanemxmezo

wmEamc_co.o._m=_._

_

xoncämv msuEEm_

_

öu:=n5n_-._oEu._m-mx:uo.n_

.wscnzou

_25_

.oxå 308%: 42:02._

mmEocosmm_cmw.o.w____tn_

_E50_

cowc__saeoe.._.=oua=m

å:

äøagasxacm:

öl_

m=wE._mmm:_cm_m._n_

Em

:Kaamøeim axm.:$__._,_u.8=m

caâaawnao 82:50-85_ comc_co._o,_-zn_ :soäwonäom âEoåmax_om “Eomñxenzmm

ägs:

aäeoeaxm

oncwuoäneswn_

mxmzomcmâ_ åmzomcaâ_ möEmnxBn_

swe:

_oxoöxm möåon_ möåon_ äääcm amzxbcin_ _massan_ :omciøöm cowcEmzon_ cumEcoön_ :owâcøöm :omicoåm comscoxw_

oo un_ oo 0D

180 Bilaga

000mm

000m

552.0_

000m_

0:30_

000m 000m

2:8_

§22

m

:är:

.v30 _

283: »minä

;oo

m:_.EEcxm.on.mEmm

n=o=o_ä:Ho_:_

_

5,_ v00

u=mnEam

04:

ö..

.uu:=.to,_mw:_=v=nmcm_

coaEwwEwmanh

5.22.05»

ö..

min_ :oo mm

Zbmvtzbmv_

_§3_

900050 .Eumcozvå .iomêum

.owmcmwczxuoâb .oucätouoccäz

.ê

E0:

wcêeøumxä_

å ._00

.ogomozm

:onnåxxom

u==e@o_==_

aføucocm

w=_:2o,0mu:m_-=

. .

aaämäozävzom

»sååå

añzoxaccmz

covcoacmumcmv_ m._mm:_:o._o,_o::_v_

aaawøxêx.

.caöáøx

Em

wäêêoxwcm_

.to

.aEoää “Essä _ucâzoxø

05.95.0202 EB

§5

:ocaüommxx

.ä

_ovcønkøuâuvøêmsm coanêwmcosaønrêc_

.o::m 08:02

Enomså

6505:30

u

23m

mmEøsvgcmüooü

couoamaacuv_

cosaaaeo

a__oco_§:o:: m__o=o:m:.o_:_ m=ucosmcö.c_

cm_

.cocmöucam

møöümwc:

:omcêmøam :owcivxøm couscous. :owcioöm comcäøpøm :ocmnuvcm: _aagzus HOHZFOO_

.aociâ

mmöpnxoo mcoEon

0.313_

:ammøso mucazoü massa: OMM

45:3.

mmön EE:

28x0 »Emo

_p_

EEE_

Bilaga 7 181

So

o_

E

v08

“Emm

.Eoöczuøh

oöâaêmm

:8_WB..o§:q

.to

åocozmgrnxc_

mU5 ANESZDV

ämm

Cococaücamuo

E:

nam

såna: Zmwcsv_

omcom 8.0.2006

Ez

mamman_

E

_måmøm

8:_

ä=om

mamaab :Sagem

ucatoçmEoumcb

ävzcuuåm

oocoöm

635m.:

ö..

503.5 coiaå

E5..

_ _ _

uOEC.

20.805_

0.55_

uâeamx:

_5228_

._ .c

_

._Eovmv_

maEmEmEox

:oEñ

,anêws_.acox

:o

acne??

.E

v8;

.§50

å _

.ou==ns%u:m _oucaeogmuzmxø

:ocwmiawö

0:;

Sao

CQHZEEOv-mv_

cumêøbcousñ :omökaácousum

mxmEoEzxm

aaäzmmwcemaå

.aim “many 9.9.0 mio;

xmzüxoêoø

.av

cüzEEoxaxcoEmcsmq

Eoumcü

v35

_m_ 5,_

Esbcouzzoatüzzzv.

uämxö uwzåcm

mcsoxmwnzmxånzcwx_ coanåmmxtoEmcnwu_

mHEDHQÖSmM :Socêmøvzoâuâz

:m

:omêcmzotzzzx .covcêmcäzøx

.G35 _nøaø Emän_

mcütâzmâoaoå m:§_._ö=m_vo.o2

moøöoeø

.mEoEEoz

:oEmc

:ozmmimmâu cmêEEoz

mmEawmES

.m

cwêEEov_ ,eåwswm

.22053 mxaøsâ_ _oEmmmmE mvEEoZ

mEmCM 28:3_

mcoEoZ

coüiv_ §55_

mzobaz

SFF.

muaøu_ musa.. mmauå mwäå

“EM 3 .m4

182 Bilaga 7

§22

:§2

_ -gm

.om=§=_.mâ:oäE

.E

coânv_

.ögmboøwcsmxä

ESENEEOW

..._20

å

aaaewuüm

_ 43m

.avåwåonmczcm

_ocEEmå

.små §54..

wcäuvswäøouu

Eovmcü

.E

coamöomm

:Sam

mmEoEwm

EoEaEom

:oo

obcuu

.maåwmcosxmuo._

aEaxmr_

Eâmøaxøq

åocoamchxc_

vcanhøuuzoücb

a_m.=_mv:m_.=

:v

.tå

ko..

avgas..

aååâ

ucsnuoçmxå

.E523

man

oâxâom

mowcom

Exoxmwozmunum

maåwnxvøix aaamüzüx

23:0_

S00

momcoå

_el_ :oo

53.5_

mccênmvcøq

93:03

:oo

333m

ä

Månsan: osaöao-oo

mcuaunm mcøxwøzm

5._

_ouâm :.2._< mxmcøå

.mUEmTS

_

58.5 Sa nä:

cmåêêoxm4uatmêam

mUCdEEw

205mm

möraEEumEom mcocoüaøuñwezm .öEEEoxaäsam coaaåmmomaEmm cmâeeoxcvgäa mcñoxwwméaöøm

sugas.:

ma

åâ

cozseawö :Euoämozwm Eoäov_o_:xo_m öuczâøgmxå govcnnrouwxü .oncanöumäm .abosEEam

xmtmczom aozoczm covâmåm mêonxøoü måopxøoñ

muita

..._0550

.v.30

mocpáøzm :omocsm :oxocsm =om_oc:m :omöcsm :oâoczm :ozocsm :m_uo3m

.v55

?E02 23:02 avgå muâ 055

_

000m

0000m

000m

53mm_

0000m

000m

0000_

000m

om 0000m E000_

000m

0000m

när: 0000_

E52

m

000 000 000

_

mm 2

.

.gåvan

:oo

mxmcgm

.Emm

E

:oo

å

moms_

_aoêcäxm

:oo

Eovwcb

mä

vcsnkoumEovmcD

wscoxäzw.

:ow:_:2o._mEovo.:§m

cuwc_co._o,_ma,3mcm

3a

.EuSoS

.ou=:nö._mn.3m:m

mcoucEmz

ENE2

:REEmZ

ucanhøbacocmz

ucznkumxå

.E05

u::n._o%o.mcm ommzämmcoüaå

2:.

cowcieam

32a23-3m_:uuømvsxmcmxnøcaugmcuäm

cocaüommø. :ow:_:o._o0

.to

cuwcimzo.. :3uo-:

6,_ .e ._00 ._00

_oncâvzyücoüüå Sovøønöumcoñaå

aEawcimzoç

:wzêêoxmnøuw :m:_EEov_-a:a:

»E24

mcsoxmmanåom

:oo

aoäozxä.. äcöazaøm 3mEoE3m mäioEsxm _o_ä=p.o..zm .ous.eo_.zm cumciokom cwåEEox cmêEEox

ö..

-muoi cwzêsov_ 80:53_ 80:53_ 2.3.3_

csnEmNáeuoam axmzmEomámcgm mxmiwucmäxmcgm _3.m_m_::._.3mcum

09:»

m3m_moc§3m:om _32mn=v_.32om

_mcosachzc_ :osmmcmeo

axmñoco- “_8253

uxmcum -2o_mm_E

:manus

m32om 3mcom 32om _32om 32om m32um 323m axmcoxøm 32om 323m axâoâ m32om _32om 32om 32om m32om

S03.

ü_2om 32om

184 7 Bilaga

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 00m 000 000 000 000 o? 000 000 000 00m 000 00m 000 000

m m

:Sch

m m m m m m o m m m N s v v v z mm mm mm 0_ m_ mv mm ä m_ mm m_

om_

A å A A

000 000 000 000 :000 000 000 000 000

m m m m w m_ m_ m_ mm

_000 000 000 000 000 .000 000 _000

PS3_

m m _ v mm om 0_ 0_

000 000 000 000 000

m m m m om

.00m ”000 000

000 000 000

m _ m om om __

0_

.000 :000 .00m “000 .000 .000 000 .00m

22.8_

000 000 000 000

m m m N m m n m n _

0_ mm

m_

.com .000 :om

vina_

000 000 000 000 000

m m o m w m_ 2

00m

_Käg_

000 000 000 000 000

m m 0 _ m_ 0_

möuaw_

_ocean_ .mEmH-Zn_ anamma»

LEO

a==oEoH

m3coE

mgonxøom

._00

cozxommazwå-:

ucznön_

.cocumimäoâonbwEam

330.nu_

owcum mEEmoE

m<o

a

»Ecupoumøoc

:oo EÖV

wöcozmmcmåomEocwcD

gas

.mzøamaåøm

mcEokw_

.wuoäzcoo 353333

:owøzcmvsvçmcuöüuszmz

oc_ .to

:ow:_:o._o,_3=mn.anm cwêêêoxcosacauh

maozâox

m._oo_oo_o3mm.o.__3_on_

800m

ncsntoçmvåâmoxm

8._

_mEoE_

cmäEEoåoczzh ucsñtouEocoöom .o.m__m._ono0mv:m

EEEDMEK

äEoEEov_

mom

:oo

:owåcäouomoh

_ .30

_ouümcoüaå

E353

m:u_m:omöa-mmcu_._.mmñ._.

_uâzzoä

cmêEEoxcuxmzmmvønäm

.o

:manga

E

335_ 853m

_

E305 0:03_

-aussi

:måøcêoxcüzânam toaEwuamucmh toaEwwiuucmF EEEoEoHmoH mm:ö._:__mc:n_-D

._3500

.så

cozåammö .:m_o3wm_._o._. 30:03.73 _uw«:o._.._D

omEEE

a3mcum _33om 33om S_3um m33om mxmcum a33om .33om momtom momtom mamåâ 833m 833m mumtom momrom 332m 382m :o_.__b_mu_._. :äaemö

08.:?

3a

.om of.

000 000

000» 000m m»

00_

A

0000_

o:

0_

asusmaxcaa...

mimivcaøm

a_

.m0

E

ncåtpvzm

E_o5_oo.m

ceåEvcmxm .å§:asu_n

08.22 :oED

names:

_

wEEEOxEEU

mcnmmbñxm

_ugsmmxaâuâêg

wEEEoxZoatNENm

_

vcznöçmwmztovrø .w;nm:o:aE.o._:_

_

Eouwcb

_acosuz

wamcioöm :wmwscøöm comEEvsw_

.vcznözüunvrm

Eov_

05.0.9308.

:o_mm=2 05520

meesoxuaa cozscommvao..

ucztcmm

mood

aaåmmvzcxx aaämqzm

wämnmb snott..

:mEEEoxéBnmnEQ

Z

_áêvzm

5,_

mcocoñmEoknnznu

E9:

cowcêuxumcocm

W455

avEEoamoxED mxmzzoamoxED mxmszoamovzzb mE_aE:oZ.mmm

.äauâzs

cosmmEmwö mcoEonwcb mcoêoømcb mcoEovwcb mcoEovmcb mcovsâä coa_m.=:.:«:.u_ mö=Eo2oxum

.m.EZD aämåD mamma: »E5523 ?Eoccmxø osnmnEñ WDZN mDZN 0.520 mena..

n.: “SEZ

Bilaga 8 187

Bilaga 8 Bidrag efter ansökan vid de senaste

-

bidragstillfállena organisationer, informationsprojekt och belopp

Organisation Projekt belopp

1 . Juli 1976 (Belopp att fördela 689 000 kr)

Afrikagrupperna i Sverige Informationsskrift om Zimbavwe. - Sånghäfte. - Visningskopia 10000 av filmen Segern är säker om kampen i Angola Ansgarsförbundet Utställning och inf. i riksläger. - Uppföljning i kretsarna med 4000 programmet Vi behöver varandra Ansvars personals u-hjälpsföre- Skolprojekt i Uppal Hyderabad, Indien 1000 ning Centrala föräldraforeningen för Utställning av leksaker, fotografier, inspelningar av sånger och 10000 dag- och fritidshus i Linköping bamramsor samt film från Tanzania Chilekommittén Fyra skrifter. - Bildband för fackfören. rörelsen. - Ljudbildband 10000 om kulturen. - Utställning om aflischkonsten Chilekommittén Flen-Katrine- Utställning att cirkuleras 1000 holm Chilekommittén Kiruna Utställning Chilekommittén Lund Informationsskrift om kommittén och dess verksamhet De Förenade PNL-grupperna Bygg upp det fria Indokina. Skrifter, inf. blad, utställningar, bildvisningar, möten och föredrag Ekumeniska u-veckan, pro- ”Liv är mer än överflöd”. Material, möten, utställningar, gästjektgruppen för föreläsare m. m. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 3 ljusbildband och 1 film om kyrkan i Madhya Pradesh Filmcentrum Textningskostnader för 3 filmer. Produkt. stöd till filmen “Bönder”. Filmarkonferens i Sthlm. och festival i Portugal Folkets Husföreningarnas Riks- Två filmpaket bestående av en lång- och en kortfilm, vilka skall organisation behandla förhållandena i Peru och Colombia Frivillig-Organisationernas Infor- Två introduktionskurser i informationsteknik. Tidning mationscentral Föreningen Böcker till Hanoi Infskrift, som behandlar det vetenskapliga arbetet i lndokina, det arbete Böcker till Hanoi bedriver i Sverige samt barnbok Föreningen Svalorna, Indiensek- Bok om arbetarkvinnors situation i Sydindien tionen Gamla Stans u-landsförening Kursverksamheten ”Solidarisk kost”, studiecirkel. ”Levande verkstadWövningar med framställning av collage om Indien Geogralilärarnas Riksförening Tre geografdagar kring u-landsproblematiken Göteborgs Afrikagrupp Filmfestival om Sydafrika hösten -76 med bakgrundsinformation om apartheid

Kristna Studentrörelsen i Sverige Int. turné med chilenare under en vecka. Aflischutställning. KRISS Broschyr. Bild- och ljudband Latinamerikagruppen i Lund Bulletin om Latinamerika, tre nummer

188 Bilaga 8

Organisation Projekt Anslaget belopp

Latinamerikagruppen i Lund Ljudbildband i tre delar 3000 skolgruppqn Lutherska Världsförbundets sv. Undervisning kring 70-talets FN-konferenser. Presentation av 15 000 sektion studiematerial och informationspaket inför Dar 1977 och om LVF:s verksamhet i Bangladesh Norra Smålands Unglottaförbund Ledarutbildning för studiecirkelledare. Diaserie och ljudband l5 000 om Tunisien NUFF, Norrorts u-lands- och Produktion och försäljning av en veckoalmanacka, s. k. Fred- 4000 fredsförening salmanacka om avrustning och utveckling OPRECH - Föreningen för stöd Bulletin, två nummer. Affisch. Postkort att sändas till Chile 2000 åt de politiska fångarna i Chile med krav om frigivning Riksförbundet i Sveriges 4H Studieresa till Tunisien för 30 deltagare med besök på skolor 25 000 etc. Rädda Barnens Riksförbund Journalistresor till länder med flyktingproblem 20000 Saminuorra, Sv. Samernas Riks- Informationsskrift med tvåspråkig text 10000 ungd. förbund SECO. Sveriges Elevers Centr. Broschyr, faktahäfte, studiehäfte och diabildserie om Sydjemen 30 000 organisation Svensk-kubanska föreningen Diaserier med ljudband. Grundbok om Kuba. Fotoutställning 20 000 om Kubas historia och utveckling. Inbjudan av kubanska barnpedagoger Svensk-somaliska vänskapsför- Informationsblad om Somalia och utställning 7000 eningen Svenska freds- och skiljedomsför- Seminarium om civilmotstånd 3000 eningen Sv. Kommittén för Vietnam, Produktion av material. Framskaffande av information. Två 20000 Laos och Kambodja temanummer av Vietnam nu Svenska Kvinnors Vänsterför- Deltemanummer av tidskriften Vi mänskor om kvinnor och 15000 bund barn i Kina Svenska Kyrkans Missionsstyrel- Två filmer, fem bildband och ett ljudband. Allt om Indien 20000 se Svenska Missionsförbundet Kongo/Zaire: Karta, affisch, tidning, stillfilm, miniutställn. 50000 m. m. Svenska Scoutrådet Sri Lanka: ledarkurs, matrl.prod., stillfilm, löpsedlar m. m. 25000 Sveriges Kristna Ungdomsråd Bulletin om Chile 5000 Sveriges Public Relations för- Studie av researrangörernas inf. om u-länder till charterrese- 10000 ening närer. Gäller här Gambia och Sri Lanka U-aktionen vid SCB och DAFA Inköp av böcker om u-länder för bokcirklar och bibliotek 1000 Ungdomens Fredsförbund ”Asiatisk landsbygd”, bildband om Indien och Thailand 5000 Ungdomens Röda Kors ”URK:s internationella spel” med handledning och diskus- 35000 sionsunderlag Utrikespolitiska Föreningarnas Seminarier om ny ekonomisk världsordning, föreläsningar, stu- 15 000 FN-förbund diecirklar - Samarbetsorganisationer: Föreningen Internationella Folk- Spec. nr. av Internatjournalen. Kurs för lärare i Göteborgsre- 10 000 högskolan gionen. Kurs for lärare i Västsverige Sveriges Ungdomsorganisatio- Seminarieserie 65000 ners Landsrád

2. Januari 1977 (Belopp att fördela 503 000 kr)

Afrikagrupperna i Sverige Framställning av mötespaket om Zimbabwe 6000 Chilekommittén Föredrag, affischutställning, skriftserier 20000 Lund Utställningar, bildband, föredrag m. m. 2000 Malmö Möten, filmvisning och diskussioner för att visa behovet av 5000 stöd till fångar

Bilaga 8 189

Organisation Projekt Anslaget belopp

De Förenade FNL-grupperna ”Stöd åt Vietnam, Laos och Kambodja”. Skrifter, inf. blad, ut- 15000 ställningar och möten De Unga Chilekämparna Tidning om barnens situation i Chile 5000 Ekoteket Upprättande av referensbibliotek m. baslitteratur, tidskrifter 10000 m. m. Ett nummer av Rapport från Ekoteket” följt av möten m. m.

tad Filmcentrum Produktion av filmer om Zimbabwe och södra Afrika 15000 Frikyrkliga Gymnasiströrelsen “Att bygga ett land, programkvällar m. m. kring Guinea Bissau 10000 Frivilligorganisationernas infor- ”Utveckling i samarbete utställning med broschyr. Tidning 30000 mationscentral med utgångspunkt från utställningens material Föreningen Heimdal Kampanj med debattskrift, affischer och flygblad 7000 Föreningen Internat. Folkhög- Deltagande för föreningens ordförande i seminarium i Sydos- 10000 skolan tasien sommaren 1977 Föreningen Svalorna, Göteborg Morgonsamlingspaket med diaserie, texthäfte och band 5000 Föreningen Svalorna, Indiensek- Barnnummer av tidning. Omarbetning av utställningen Kvinna 25000 üonen i Bangladesh. Världen och Vi informationsweekend Föreningen Unga Filosofer Offentligt seminarium med inriktning på allmän biståndspolitik, främst dock svensk Geografilärarnas Riksförening Temadagar - u-land, fyradagars intematkurs Ghassan Kanafanifonden Utställning om livet i palestinskt flyktingläger Gävle Museum, se Ländbildn. förbundet Göteborgs Afrikagrupp lnf. kampanj med föredragsturnéer om Zimbabwe Internationella Arbetslag 2 veckors studieläger om utvecklingsstrategier Internationella Kvinnoförbundet Vart går raskonflikternas land Sydafrika” kurs våren-hösten 77 IOGT-NTO-rörelsen Stillfilm om fisknätsfabrik i Sri Lanka. Inf. broschyr om rörelsens engagemang i Sri Lanka Kommittén för Östra Timor Filmprojekt, kopiering och textning, skrift o. affisch Lantbruksskolans studentkår, u- U-landsvecka på Ultuna, april 77 landsgruppen Latinamerikagruppen i Lund 3 nr av inf. bulletin om Latinamerika Latinamerikakommittén Serie monografier över de latinamerikanska länderna Länsbildn. förbundet i Gävle Verksamhet kring utställningen ”Vem är Sama från Chana”: och Gävle Museum Föreläsningar, dans- och sångtrupp, teater m. m. Löntagarnas Organisation för In- Hjälp till fackföreningar och personalgrupper att starta u-hjälpternationellt Smarbete (LOFIS) saktiviteter Metodistkyrkans Yttre Mission ”Angola idag. Konsultation m. företrädare för Kyrkans missionsledning och andra länders kyrkor. Inf. material utarbetas Norra Smålands Unglottaförbund ”Tunisien - utvecklat u-land, studiepaket och cirklar OPRECH - Föreningen för stöd Bulletin, affisch, postkort m. m. åt politiska fångar i Chile Pak-Swedish Welfare Associa- Inf. tidning, 2 seminarier om två dagar vardera, studiegrupper tion (PAKS) Riksförbundet Sveriges 41-1 Nepal. Central kurs och lokala sammankomster Röda Hjälpen för Palestina ”Barn i läger” utställning Saharakommittén Kopiering och översättning från spanskan av filmen “För ett folkens Mahgreb” Solidarisk Handel Musikbroschyr med beskrivn. av musik i Vietnam och översatta sånger i lätta arrangemang Stiftelsen Älvdalens Soldathem Zaire och Gambia föredrag med ljusbilder och diskussion Stiftsgården i Rättvik Uppbyggnad av referensbibliotek

190 8 Bilaga

Organisation Projekt Anslaget belopp

Stockholms Afrikagrupp Översättning till svenska av häftet Simon and Jane 5000 Svensk-kubanska föreningen Diaserier, inbjudan till kubanska barnpedagoger, bok 20000 Svensk-somaliska Två vandringsutställningar om Somalia jämte faktablad 0. alf- 7000 vänskapsföreningen isch Svenska Komm. f. Vietnam, Laos Inf. resa till Vietnam med 4 deltagare för att studera efterkrigs- 15 000 o. Kambodja situationen 0. därefter publicera inhämtat material Svenska Scoutrådet Projekt Sri Lanka. Ledarkurser, stillfilmer, programtips 15000 Utbildningsprojekt i Sydjemen. Broschyr, faktahäfte m. m. 5 000 Sveriges Elevers Centralorganisation Temanummer av tidningen SKOGEN med referat från svenska 15 000 Sveriges Skogsvårdsförbund biståndsinsatser på det skogliga området Sydvästasienkommittén Jemen. Bildband med ca 50 bilder 3 000 Tanzaniaimport ek. förening Informationsfoldrar och affischer 15 000 Teatercentrum “Jordspráket” föreställning med jordglob och filmduk 25 000 U-ländernas situation och relationer till i-ländema, inf. till hög- 3 000 U-gmppen i Göteborg stadieelever U-landslinjerna har material, som behöver inventeras och föras 8 000 U-landslinjernas samarbetsorganisatiomVästerhaninge Folkhög- ut till allmänheten skola ”Ny ekonomisk världsordning, uppföljnings- och fordjupnings- 10 000 Utrikespolitiska Föreningarnas FN-förbund seminarium .Väckelsetältets Mission Kenya: rikt illustrerad folder. Minas Gerais, Brasilien, 8 mm 15 000 färgfrlm och folder

3. Juli 1977 (Belopp att fördela 850 000 kr)

Afrikagrupperna i Sverige De forna portugisiska kolonierna. Bildserier, affischer m. m. 10000 Program om Zambia. Bildband m. m. 5000 Ansgarsförbundet “ Program om Tanzania. 3000 Chilekommittén Studiehäfte, småskrift, filmkopior 15 000 Chilekommittén i Göteborg Latinamerikautställning med föredragsserie 5 000 -“- Filmvecka om Latinamerika 5 000 Chilekommittén i Tensta-Rjnke- lnf. kampanj om campamentot Nueva Habana utanför Santiago 3 000 by Ekumeniska u-veckan Tema: En utjämning skall ske. Möten, studieaftnar, utställning- 100 )00 ar och inbjudan av föreläsare från u-länder Framställning av programpaket för barn 3000 Eangeliska Fosterlandsstiftelsen, Tidning om Indien 10 000 Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission Film-Centrum Inf. kampanj om Västra Sahara. Filmprojekt ”Placerad i Sve- 15 000 rige”. Filmvisn. kampanj om S. Afrika och Latinamerika Fria Moderata Studentförbundet Artiklar i tidskriften Svensk Linje. Studieresa till Botswana 10000 Att bygga ett land”. Material. Kurser och möten 15000 Frikyrkliga Gymnasiströrelsen Frivillig-Organisationernas Inf. Introduktionskurs för hemvända biståndsarbetare 14000 Central Föreningen Den Nödvändiga 11 månader lång kurs, vari ingår resa till Guinea-Bissau 5000 Skolan Flygblad, bildband, ev. också utställning 2000 Föreningen Emmaus Björkå Utställning om befrielsekampen i Oman 1000 Föreningen Emmaus-Fnysinge Internat. Folkhög- Kartläggning av vissa samhälleliga företeelser, däribland bist. 30000 Föreningen skolan viljan och solidariteten med u-ländema. Veckoslutskurs -”- Ny ekonomisk världsordning. Grupparbeten o. studiecirklar 20000 Svalorna Indien- Jordlösa familjer i en by i B. Text i bokform, bild- o. ljudband 10000 Föreningen Bangladesh Föreningen Svalorna Perusektio- Läroboken Leva i u-land. Särtryck av Perukapitlet och/eller 15000 11611 PERU - landet och folket. Broschyr

Bilaga 8 191

tarp Kristna Studentrörelsen i Sverige Tema-helg för Chileprojektet. Chiletumé till lokalavdelningar- 5000 na, väggaflisch o. postkort Kyrkans Ungdom i Karlstads stift Arbetsläger i Tanzania. Resa o. framställning av material 15000 Latinamerikakommittén i Stock- ”Latinamerikas öppna ådror. Studiehandledning till Galeanos 3000 holm bok Lötenkyrkans ungdomsgrupp i Studieresa till Tanzania 3000 Uppsala Riksförbundet Sveriges Fritids- 0. Södra Afrika. Utställning och temanummer av Fritidsgården 10000 Hemgårdar Rädda Barnens Riksförbund Bilderbok i sv/v. om Argentina särskilt om llyktingarnas si- 150()0 tuation Stiftelsen Afro-art “Hantverk för alla. Utställning på Liljevalchs okt. 77 15000 Stiftelsen Brödet och Fiskarna S. Afrika, Namibia och Zimbabwe. Utställning på V77 + folder 10000 Stockholms Afrikagrupp Sydafrikamapp med lättillgängligt material 10000 Swedish Co-operative Centre Materialframställning. U-landsmöten o. veckoslutskurser. Ut- 85000 ställning om bl. a. NEO Svensk-Kubanska Föreningen Diaserier med ljudband. Studieverksamhet-tryckning av grund- 10000 bok om Kuba. Studiehandledning. Publikationer, nya grundlagen Svensk-somaliska vänskapsfor- Tryckt inf., bokinköp, tidskriftspren., fotoutställningar 10000 eningen Svensk-Tanzaniska Föreningen specialnummer av tidningen Habari. Studieresa 10000 Svenska Alliansmissionens Ung- Framställn. av diaserier, tidning, barnbok m. m. 10000 dom Svenska Ekumeniska Nämnden Smâskrift om Sydafrika/Sverige 15000 Svenska FN-förbundet Regional inf. verksamhet. Konsulent i Västerbottens län 50000 Svenska Fredskommittén Utställning och specialnummer av Fred och solidaritet om Syd- 15000 afrika och Namibia Svenska freds- och skiljedomsför- Seminarium om icke-våldsaktioner 5000 eningen Svenska föreningen for indisk by- Jagriti Vihara, byfolkhögskola med jordbruk i Bihar. Inf. gm. folkhögskola diabildsserie, löredragstumeer, utställning och tryck Svenska kommittén för Vietnam, Resa till Kambodja. Inf. bulletin om Indokina o. Thailand Laos och Kambodja Svenska Kvinnors Vänsterfor- Inbjudan av två kvinnor från PLO för rundresa i Sverige bund Svenska Missionsförbundet SMF:s IOO-årsjubileum. Broschyr och utställning Svenska Missionsforbundets Ecuadonidning Ungdom Svenska Scoutrådet Sri Lanka. Kurser, löpsedlar, film m. m. Sveriges Elevers Centralorganisa- Utbildningsprojekt i Sydjemen. Operation Dagsverke tion Sveriges Kristna Ungdomsråd Sydafrikabulletin, filmer, endagsseminarium Sydasienkommittéerna i Sverige Sydasienbulletinen nummer 3 och 4/1977 Sydvästasienkommittén Situationen i Oman. Utställning Synfrämjandet Folder U-aktionen vid SCB och DAFA Inköp av böcker, utställningar, filmer & prenumerationer U-föreningen för anställda vid Filmvisningar (hyra) LME Ungdomens Fredsförbund Pakistan och Afghanistan. Seminarier, resa, kurser Uppsala Afrikagrupp Guinea-Bissau. Framställning av material Uppsala länsförbund av Sveriges Tunisien. Diabildserier, utställningsskärmar, ljudband 4H

192 Bilaga 8 Organisation Projekt Anslaget belopp Utbildning för biståndsverksam- Kaffebroschyr 20000 het

holm Örebromissionens Ungdom Projekt Brasilien. Materialproduktion, pilotkurser, resor 20000 Boliviansk-svenska vänskapsför- Filmfestival, barnteater, kurser m. m. 10000 eningen

sou 1977:73 193 Bilaga 9

Bilaga 9 SIDA:s informationssamarbete med enskilda organisationer (budget, kr)

194 Bilaga 9

00.00%.:

0:50:22

000 000 000 000 000 000 00m 000 00m 000 000

0»

mvo

om 00m m0 m: _ 000 02 0m0 0: m00 ä;

_ v

:00F5: .cmxcmcm

000 000 000 000 000 000

.000

2:8_ 00009 :S000

om

m: 00 02 _ 00m m:

._0003

000 000 000 000 000 .90

000 000

EEE.:

0:002..

0m

00_ 0m _ m: ms mmm mt.

:BS

0:3 E30

_

000 000 000 000 000 000 000

05x32 00902

0a

02.09:

00 mm 00_ om_ 0m_ mmm 0mm

.00._o0Eo:0w

000 000 0000 000 000 000 000 000 000 005.38

0000:

om o

mmm

E. 0m mm 0: 00m 00m 0:

:E:

_

.E200

000 000 “Emwøöêow

000 000 4000 000 000 000 00m 08 00m

§22

n=m

m» 00 ä v0

om_ 0m 02 00_ m: 02 0mm

:oo

50:0.:

000 000 000 000 000

80mm

m mm _

mm_ e:

=000E=xm

mm_

m:.0:o_äm_=am.on_m.m:

00.3 000.00

0:

acuouosaücmmao

.oiøm

.a

E00

.B _

0500:0.:

400.3_

:m

.§m:_:=m.m3m0=z

02:00

.m§nm:o_äE._om:_

m.0co_øam_.=0w.o0Eo0w:D

00:.

800020,

0.00_

m._00_00_o0_mm0n0=om

0030000500_

0=0:o_äc.0.:_

000m

aucauoezm

0:20:52_

00mm:

^._0.0m:0b00_ä:_E0m

03:00::

m:._0:o:am_cmm.o._mmu0=3

.E

605mm

0_:0:o:0m_:0w.oa_m.m:

qotüzåowmucsmøv

._00

.c00==n._ou0_bøä.

E0

.E

.§o0_m00_t__om 0000002000554 .Bcowcoxmxøm

:o

9:88.95_

0:a å

asså

0000254”

comcäoåm

05.000» :§30 00:30

0025_ momc0m

._0w

00030 206030 0000:30 80:30 0050 äzwvm

.öm

mmm?

å 0 & a

Bilaga 10 195

10 SIDA:s

Bilaga informationsbyrås materialproduktionl

Trycksaker

I Urvecklingsfrâgor och u-lana

Allmänt

Du, jag och Sverige i en ny världsordning. Aflischpristävling utlyses hösten 1977. Echos du monde francophone. Franskspråkiga artiklar rörande s. k. francofona länder i främst Afrika. Avsedda för gymnasieskolan och vuxenundervisningen. Första utgivningsåret 1976. Hoten mot vår miljö. För grundskola, gymnasieskolan och vuxenundervisningen. SIDA i samarbete med Svenska FN-forbundet. 1405. 1976 Internationaliserad undervisning - Studiehäfte några exempel. till ITV-program. (Lahti/Påhlsson/Wall). 45 s. 1976. Internationalisering av spanskundervisningen i gymnasieskolan och vuxenundervisning. Spanskspråkiga artiklar om Latinamerikanska länder. Påbörjas under 1977/78. Ny ekonomisk världsordning. Särtryck ur SIDA:s anslagsframställning för 1977/78, SIDA om u-samarbetet. 33 s. 1976. 2:a uppl. 1977. Rika och fattiga. Ca 12-sidig broschyr i serien Svenskt u-samarbete. Utkommer 1977/78. Snart fyller vi 40 år. Hur har vi det då? Bildtidning om den orättvisa resursfördelningen, ny ekonomisk världsordning och framtiden. Avsedd for åk 9. 32 s. 1977/78. Beräknad uppl 100000 ex. Tolv bilder. Om utveckling och samlevnad. För gymnasiet, folkhögskolor, studiecirklar och lärarutbildning (Lars Sundgren/ Inger Andersson). SIDA i samarbete med lärarhögskolan i Umeå. 32 s. 1974. 2:a uppl. 1975. U-land, utnyttjat land. Materialpaket bestående av broschyr, stordiasats, stillfilm, videoprogram, ljudband. Brevskolan på uppdrag av SIDA. 1975.

1 Nedanstående förteckning täcker perioden 1972-1977. I undantagsfall har principiellt intressanta titlar från 1971 och ännu inte utkomna titlar tagits med. Föneckningen ger ingen fullständig bild av det informationsmaterial som SIDA producerat under perioden. Sålunda har t. ex. Utredningsbyråns Meddelande-serie eller landanalyserna, sedan finansieringen av dessa övertagits av Länderbyrån, inte angetts. Ambitionen har varit att förteckna titlar som helt eller till betydande del finansierats från budgeten för materialproduktion inom Informationsbyrån.

196 Bilaga 10

Vatten. Några fakta kring vattenproblemen i världen. (Malin Falkenmark). SIDA i samarbete med Utbildningsforlaget. 48 s. 1971. Vatten till Virudalen. Ett utvecklingsspel med verklighetsbakgrund. För lärarutbildning och -fortbildning, Mapp med faktatexter, storgymnasiet, dia och lärarhandledning. Ljudband ingår. (Lars Sundgren & Rolf Gullstrand). 1977.

Länder Bulletin sammanställd av deltagarna i u-landsseminariet 1975. Bangladesh. (SIDA/SUL) Tabloidformat. 85. 1975

Barn i u-land. Serie avsedd for främst grundskolans låg- och mellanstadier. Carlos i Colombia. (Ulla Lovén). 28 s. 1975. och sandstormen. En berättelse om en pojke i Botswana. Dipholo

(SIDA/SUL/Svenska FN-förbundets seminarium 1973). 16 s. 1974. 2:a

uppl 1974. Hassina och andra barn i Bangladesh. (Fornaeus/Sanne). 40 s. 1976. Maria flyttar till Lima. En berättelse från Peru. (Per Fröberg). 29 s. 1973. 2:a uppl. 1974. 3:e uppl 1975. Medan bomberna föll. Barnteckningar från Nordvietnam med korta texter. 20 s. 1975. Nigatwa - flicka i Etiopien. (Kerstin Jordan). 16 s. 1972. Sergio i Chile. (Kerstin Thorvall). 20 s. 1973. Vi bor i Zambia. Delvis baserad på zambiska bamteckningar. (Palle Petersen). Nordisk samproduktion. Beräknas utkomma 1977/ 78. Usha - flicka i Indien. (Anna-Lena Wik-Thorsell). 23 s. 1972. Chile - en analys (Patrik Engelau). 74 s. 1974. Demokratiska republiken Vietnam. Affisch i färg. Format 50x70 cm. 1974. Dimbaza - dödens hemland. Om folkforflyttningama i Sydafrika. (red. Per och Margareta Ekström). Nordiska Afrikainstitutet med stöd Wästberg av SIDA. 75 s. 1976. Domaren och andra berättelser från Afrika. Antologi for högstadiet och baserad på författarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. gymnasiet llls. 1975. Etiopien - fakta och värderingar, ett studiematerial om utveckling och ut- SIDA i samarbete med Svenska FN-forbundet. 128 s. vecklingssamarbete. 1971. Fyra sagor från Afrika. Antologi for barn i åldern 6-9 år, baserad på forfattarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. 48 s. 1975. Kenya. Affisch i färg med kartor, diagram och foton. Format 70x100 cm. Nordisk samproduktion. Utkommer 1977/78.

Miljö och människor. Serie avsedd for främst grundskolans högstadium. Ett kvarter i Bogotå. Dagbok från Colombia. (Göransson/Lovén/Sjödin). 101 s. 1976. Leva i slum. En berättelse om indisk vardag. (Ola Friholt). 32 s. 1974. Olika utvecklingsvägar. J ämforande aspektstudieri Brasilien, Cuba, Algeriet, Tanzania, Indien och Kina. Grundskolans högstadium och gymnasiet.

Bilaga 10 SIDA :s

informationsbyrâs materia/produktion 197

Lärarhandledning, elevbok (168 s.), diasats med ljudband. SIDA i samarbete med Svenska FN-forbundet. 1975. Selra - by i Indien. Studiematerial for främst lärarfortbildning men innehåller också elevanpassade komponenter. Faktahäfte 695, elevuppgifter 24 s,

bildhäfte ll s. (SIDA/SÖ-seminariet 1972). 1973.

Tanzania. Affisch i fárg med text, kartor, diagram och foton. Format 70x100 cm. 1974. Tanzania - land i utveckling. Bildhäfte med korta texter om utveckling och svenskt bistånd inom sektorer. (Maith 24 s. 1975. Håkansson). Tjuvjakten. Afrikanska berättelser for barn och ungdom. Antologi baserad på författarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. 52 s. 1975. Torkan i Sahel. 8 frågor och svar. 4s. 1974. Ujamaa - tanzaniskt experiment i socialism. (Peter Gumbel). 35 s. 1972. 2:a uppl. 1973.

U-pockelserien, utgiven av Utbildningsforlaget i samarbete med Nordiska Afrikainstitutet, Utrikespolitiska Institutet och SIDA och med finansiellt stöd av SIDA. Afghanistan. Beskrivning av ett u-land. (Bengt-Göran Stensland). 120 s. 1975. Argentina. Beskrivning av ett u-land. (Eivor & Niels Halkjaer). 160 s. 1975. Bolivia. Beskrivning av ett u-land. (Sven Erik

Östling). 117 s. 1973.

Botswana, Lesotho, Swaziland. Beskrivning av tre u-länder. (Zdenek Cervenca & Lena Wallensteen). 144 s. 1973. Ceylon. Beskrivning av ett u-land. (Claes Adam Wachtmeister). 104 s. 1972. Chile. Beskrivning av ett u-land. (Sven Erik 104 s. 1972.

Östling).

Etiopien. Beskrivning av ett u-land. (Viveca Halldin). 112 s. 1971. Etiopien. Ett u-land i förvandling. (Viveca Halldin). 2:a helt omarbetade upplagan av föreg. 128 s. 1974. Indien. Beskrivning av ett u-land. (Karl Reinhold 152 s. 1972. Haellquist). Kenya. Beskrivning av ett u-land. (Bertil Odén). 83 s. 1972. Nordvietnam. Beskrivning av ett u-land. (Eivor Samuelsson). 1205. 1972. Pakistan. Bangladesh. Beskrivning av två u-länder. (Gustaf Stjemberg). 117 s. 1972. Peru. Beskrivning av ett u-land. (Eivor Halkjaer). 141 s. 1973. Portugisiska Afrika. Beskrivning av ett kolonialimperium och dess sönderfall. (Bengt Ahlsén). 140 s. 1972. Sydafrika, Namibia, Rhodesia. Minoritetsstyrda länder i södra Afrika. (Bengt Ahlsén). 128 s. 1973. Tunisien. Beskrivning av ett u-land. (Lars Rudebeck). 86 s. 1972. Uganda. Beskrivning av ett u-land. (Helge Hveem). 104 s. 1973. Zaire. Beskrivning av ett u-land. (Rolf Gullstrand & Sture Theolin). Utkommer 1977. Zambia. Beskrivning av ett u-land. 94 s. 1972. (Zdenek Cervenca). Vietnam. Två affischer för förskolan och lågstadiet med lärarhandledning. (Sanne/Göransson). Beräknas utkomma 1977/78. Vill du veta mer om Latinamerika. Kortfattad landinfonnation och litteraturtips. SIDA i samarbete med Latinamerikainstitutet. 445. 1975. 2:a uppl. 1976. 3:e uppl. kommer under 1977/78.

198 Bilaga 10

Zambia - ett u-land, angår det oss? (SIDA/SUL/ Svenska FN-forbundet), 16 s. 1973.

Särskilda ämnesområden

Att planera sin familj. Lärarhandledning till filmen med samma namn. (Ja-

cobsson/Sundberg/Öst). 30 s. 1974.

Befolkningsfrågan. specialnummer av Rapport från SIDA avsedd for gymnasieskolan. (Producerad utanför Rapports ordinarie budget). 24 s. 1973. Befolknings- och standardexplosionen. Mapp med fyra stordior och diskussionsuppgifter for gymnasieskolan. (Rolf Gullstrand). 1974. Studiehäfte i socialkunskap utarbetat av Vilgot Oscarsson Familjeplanering. m. 11. SIDA i samarbete med lärarhögskolan i Umeå. 56 s. 1974. Försörjerskan. Kvinna i Kongo. (Anita Jacobson). SIDA:s kvinnostudier. Distribution Nordiska Afrikainstitutet. 112 s. 1977. Kvinna 45 s. 1976. i Bangladesh. (Gunnel Unge). SIDA:s kvinnostudier. Människan, maten och hälsan. (Sven Svensson). SIDA/Allmänna

Förlaget/Svenska FN-förbundet. 52 s. 1974.

Räcker vår jord? 8-sidig folder om befolknings- och resursfrågor. 1974. Upplaga 150000 ex. U-landskvinnan. Situationen i sex länder. 100 s. 1974. 2:a uppl. 1975. 3:e uppl. 1976.

Utbildningsproblem i u-land. (Lars-Olof Edström). 48 s. 1972. 2:a uppl. 1974.

II Utvecklingssamarbete Allmänt

Bistånd genom SIDA. Verksamhetsberättelser 1970/71, 1971/72, 1972/73, 1973/74 (160 s, 203 s, 192 s, 180 s). Bistånd genom SIDA. Anslagsframställning 1978/79, verksamhetsplan 1977/78, verksamhetsberättelse 1976/77. 245 s. 1977. Bistånd genom SIDA. Anslagsframställning 1978/ 79. Sammanfattning 20 s. 1977. Bistånd på mottagarens villkor. Filosofi och teknik. En antologi redigerad av Lennart Wohlgemuth. 184 s. 1976. Bistånd - hjälp till självhjälp. Manus UD:s u-avdelning. 24 s. 1974. 200 000 ex. 2:a uppl. 1976. 70000 ex. Faktablad. Utarbetas kontinuerligt över insatser och verksamhetsområden. Finns i vissa fall också på engelska, franska och portugisiska. Frågor och svar om u-land och bistånd. 80 s. 1972. Ny upplaga beräknas utkomma under 1977/78. Kort och lätt om Sveriges samarbete med u-länderna. Sammanfattning av Biståndspolitiska utredningens huvudbetänkande. 72 s. 1977. Kort om svenskt bistånd, folder 1973, 1974 och 1975. Kort om svenskt u-samarbete. 6-sidig folder. 1976 och 1977. Nytt från SIDA. Ur anslagsframställning 1973/74, 60 s. (1972) och 1974/ 75, 64 s. (1973).

Bilaga 10 199

Samarbete för utveckling. Om u-land och svenskt bistånd. En studiebok for ungdomsskolan och vuxenundervisningen. 128 s. 1972. 100000 ex. SIDA och näringslivet (Olle Murelius). Beräknas utkomma 1977/78. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning verksamhetsberät- 1976/77, telse. 2135. Separat bilagedel. 1975. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning verksamhetsberät- 1977/78, telse. 317 s. Separat bilagedel. 81 s. 1976. SIDA om u-samarbetet. verksamhetsberät- Anslagsframställning 1976/77, telse. Sammanfattning. 16 s. 1975. SIDA om u-samarbetet. verksamhetsberät- Anslagsframställning 1977/78, telse. Sammanfattning. 20 s. 1976. i; SIDA:s anslagsframställning 1975/76. 16 s. 1974. Sammanfattning. 3 SIDA:s infonnationsverksamhet 1972/73-1974/75. 23 s., 1973. SIDA:s informationsverksamhet. Utdrag ur SIDA:s anslagsframställning 1977/78. 123. 1976. Svensk biståndspolitisk profil. Riktlinjer lör utvecklingsbistånd. 9 häften om biståndet inriktning inom undervisning, befolkningsområdet och familjeplanering, hälso- och näringsfrågor, landsbygdsutveckling, industri, förvaltning, sysselsättning. kvinnan i utvecklingsprocessen, kooperation. Preliminär upplaga 1973. U-information. Fyraårsplan for SIDA:s informationsverksamhet. (1971/72-1973/74). 1905. 1971. U-landsfrågornas behandling i budgetpropositionen 1976/77 - andra huvudtitlar än utrikesdepanementet. 51 s. 1977.

Biståndscentrerade landbeskrivningar

SIDA :s landanalyser 1 Kenya (Bertil Odén) 60 s. 1971. 2 Etiopien (Gösta Edgren) 55 s. 1971. 3 Tanzania (Oden & Westman) 85 s. 1972. 4 Zambia (Peeter Horm) 78 s. 1972. 5 Tunisien (Ehrenpreis & Svensson) 94 s. 1972. 6 Indien (Ljunggren & Markensten) 136 s. 1973. 7 Cuba (Dag Ehrenpreis) 136 s. 1974. Produktionen av SIDA:s landanalyser bekostas numera av SIDA:s länderbyrå. SIDA :s landbeskrivningar

Botswana. Länderbeskrivning. (Eva Ahlström) 20 s. 1972.

Botswana. Land i södra Afrika. (SIDA/SUL/ Svenska FN-forbundets seminarium 1973). 30 s. 1974. Chile. En landbeskrivning. (Jan Robberts) 30 s. Maj 1973. 2:a uppl. nov. 1973. Cuba. En landbeskrivning. (Sven Salonius) 24 s. 1975. Etiopien. En landbeskrivning. (Informationsbyrán) 25 s. 1973. Indien. En landbeskrivning. (Eva Backelin) 38 s. 1974.

Jemen. Länderbeskrivning (Eva Åhlström) 16 s. 1971.

Kenya. En landbeskrivning (Maith Håkansson) 20 s. 1974.

200 10 Bilaga

Sri Lanka. En landbeskrivning (Salonius & Fagerholm) 24 s. 1975. Tanzania. En landbeskrivning. (Bertil Odén) 38 s. 1974.

Svenskt u-samarbete (serie 6-sidiga A4-f0ldrar) Bangladesh. (Lucie Elmdahl) 1977. Guinea-Bissau (Patrik Engelau) 1976. Moçambique (Bo Westman) 1975. Tunisien (Erik Fagerholm) 1976. Vietnam (Bo Elding) 1976. Under 1977/ 78 planeras följande utkomma: 9 Botswana Cuba (Krister Eduarads) Etiopien (Göran Bergman) Indien (Karl-Erik Herrman) Kap Verde (Bertil Odén) Kenya (Anders Karlsson) Sri Lanka (Axel Odelberg) Tanzania (Anders Trydell) Zambia (Peeter Horm)

Svenska insatser inom länder och sektorer

ESIBT - projektbeskrivning av byggnadstekniska institutet i Addis Abeba.

(David Östensson) 39 s. 1973.

Exportfrämjande bistånd. Kortfattad översikt. 32 s. 1973. Om SIDA:s bidrag till enskilda organisationers u-lands- Hjälp till u-hjälp. insatser och u-landsinformation. 18 s. 1971. 2:a uppl. 24 s 1973. 3:e uppl 1975. Maten, hälsan och familjen. Svenskt u-samarbete. 8-12 s. Beräknas utkomma 1977.

Jobba i u-Iand-serien

Brev från Etiopien. (Karin Torhall) 86 s. 1972.

Bönor i en skål. (Andreas Fuglesang) Delat 2:a pris i SIDA:s litterära pristävling för Jobba i u-land. 905. 1977. Biståndshustrur. (Regnell/ Lucas). 3:e pris i SIDA:s litterära tävling for Jobba i u-land och annat tävlingsbidrag. ca 90 s. Utkommer 1977. Counterpart. Anteckningar om ett medmänskligt förhållande. (Gunnar Rydström) 71 s. 1973. 2:a uppl. 1974. g Destination u-land. Röster om biståndsarbete. Antologi. 130 s. 1973. sol. Dagbok från Bangladesh. 36 s. 1974.

Godmorgon (Inga Olofson) i

Jordbruksinstruktör i Zambia. (Marcus Andersson) 68 s. 1971. l Kommer aldrig revolutionen. Anteckningar från Afghanistan. (C-J Char- 5 pentier). Delat 2:a pris i SIDA:s litterära tävling for Jobba i u-land. 112 s. 1977. Musungu. Sjuksköterska och främling i Zambia. (Pia Höjeberg) 1:a pris i SIDA:s litterära tävling for Jobba i u-land. 82 s. 1977. Möten i Swaziland. (Ragna Nyström) 72 s. 1975. På slak lina. Expertkonster i Kenya. (Carl Gösta Widstrand) 77 s. 1974.

sou 1977:73

Bilaga 10 201

Kamp for oberoende. Svenskt stöd till afrikanska befrielserörelser, FN:s roll. 32 s. 1974. Näringsprojekt i u-land. Det etiopiska ENI. näringsinstitutet, (Jan-Olof Lundberg) 32 s. 1973. SIDA:s utbildning av biståndspersonal. 195. 1972. Skogsindustriprojektet i Demokratiska republiken Vietnam. 24 s. 1974. 2:a uppl. 1975. 3:e uppl. 1976. 4:e uppl. 1977. Skolbyggen i Etiopien. En beskrivning av ett etiopiskt-svenskt utvecklingsprojekt. (Sven Salonius) l4 s. 1975. Skolbygget i byn Doba. Ett exempel på svenskt-etiopiskt utvecklingssamarbete. Faktahäfte till stillfilm med samma namn. (Bo Erik Gyberg) 16 s. 1975. Stöd till undervisningssektorn i Tanzania. Insatspromemoria. 27 s. 1976. Svenska insatser i Demokratiska republiken Vietnam. 8s. 1974. Vatten. Svenskt u-samarbete. 6s. 1975.

[II Internationella organisationer Arbete och trygghet. ILO, Internationella arbetsorganisationen. Svenska FNforbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1974. Befolkningsåret 1974. Folder. 4s. 1974. En friskare värld (om WHO). Svenska FN-forbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1976. Internationella kvinnoåret 1975. (SIDA/Svenska

FN-forbundet/Delegatio-

nen for jämställdhet mellan män och kvinnor). Folder 4s. 1974. FN:s och ILO:s aktionsplaner 1975 for jämställdhet mellan kvinnor och män. (SIDA/ Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor) 85 s. 1976. Nu går vi. Vinnande bidrag i SIDA:s affischtävling inför Internationella kvinnoåret. 1975. Även tvâ vykort trycktes som resultat av tävlingen. Nu går vi. Katalog till vandringsutställning med 30 av bidragen till SIDA:s afñschtävling inför Internationella kvinnoåret. ll s. 1976. Ny ekonomisk världsordning. Folder. 4s. Utkommer 1977. UNDP UNFPA. FN:s befolkningsfond. Svenska FN-förbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1974.

[V U-landsforskning

U-landsforskning/Development Studies 1/72 Kommunikation och förändring i u-land. (Bertil Högberg m. fl.) 67 s. 1972. 2/ 72 Kenyan Rural Development and Aid (Rasmus Rasmusson) 53 s. 1972. 1/ 74 Mobilization and Development in India. A Case Study of Mysore State. (Hettne, Tamm) 60 s. 1974. 2/ 74 Haro - ett stycke u-landsverklighet. Ett samhällsreportage om utveckling och underutveckling i Etiopien. (Jan Olof Lundberg) 68 s. 1974.

202 Bilaga 10

to Dependence in Chile - An introduction to Chiles 3/74 From Colonialism Economic History. (Stefan de Vylder) 72 s. 1974. 1/75 Seeing for oneself. A Report on an Experiment in Development

Education. 67 s. 1975. om u-landsforskning for u-lands- Rapporter utges numera av Beredningen forskning, SAREC.

V Förteckningar

Förteckning över SIDA-finansierade kurser for u- Courses and Seminars. i samarbete med olika FN-organ. Utkom 1966-1974. landsrepresentanter i u-länder. Annoterad bibliografi. SIDA i samarbete Litteratur om kvinnor Samvirke. (I-Ialvarsson/Leth/Møller) 87 s. 1975. med Mellemfolkeligt Litteraturtips utges årligen i Faktabladsserien. över SIDA:s informationsmaterial. Utkom- SIDA informerar. Förteckning mer årligen. från FN och dess fackorgan. SIDA i samarbete Så finner du publikationer 12 s. 1976. 2:a uppl. 1977. med Hammarskjöldbiblioteket. Presentation av Nordiska Afrikainstitutet, Ia- Tre Världsdelar - tre institut. tinamerikainstitutet och Centralinstitutet för Nordisk Asienforskning.

16 s. 1976. av material om utvecklingsfrågor och för- U-katalogen. Sammanställning som ägnar sig åt u-landsinformation. SIDA teckning över organisationer i samarbete med Svenska FN-förbundet. Med början 1970 utkommer

U-katalogen årligen. vid svenska folkhögskolor. Folder. 4s. 1976. U-landslinjer U-litt. Ur litteratur om u-länder och biståndsverksamhet. Ger koncentrerad och innehåll i aktuella böcker och tidskrifter (främst sammanfattning utländska). Utkom 1 gång/mån 1967-1973. Under en period har också U-litt/resultatvärderingar utkommit med 6 nr/år. Vem Förteckning över SIDA:s personal, byråer, samgör vad på SIDA. rådsgrupper etc. ca 60 s. Utkommer årligen.

VI Trycksaker på främmande språk

de Laide aux programmes et projects. « Criteres suedois pour Pattribution

-a1l_l.xm-)k\.\

8 s. 1974. Criterios sobre les que se basa el aproyo succo a los programmas y proyactos. m... 8 s. 1974. ...L A New Kind of Grassroots Aid. (Ruth Link) Reprinted from Sweden Now \_gram_ 6/72. 12 s. 1972.

of Education in Sweden. (Sundgren/Andersson) 28 s.

Intemationalizing 1976. ”Kort om svenskt u-samarbete” planeras utkomma på finska, franska, engunder 1977. Betr. tysk version se nedan. elska och portugisiska Manual of support preparation. 105 s. 1973. New Directions in Aid. (Ernst Michanek) 7s. 1972.

Bilaga 10 203

People and Potentials. A Swedish view on Population and Family Planning. 8s. Tabloidfonnat. 1974. Role of Swedish Non-Govemmental Organizations in international Deve» lopment C0-operation. (Ernst Michanek) 31 s. 1977. Tanzania. Affisch med engelsk text. 1975. Tanzania. Affisch med swahili text. 1976. Schweden und die Entwicklungsländer. ”Kort om svenskt u-samarbete”. 8 s. 1977. SIDA:s budget proposals 1977/78. 12 s. 1976. SIDA:s budget proposals 1978/79. Swedish criteria for programme and Project Support. 8s. 1974. Swedens policy for international Extract development cooperation. from the budget and Finan e bill for ñscal year 1972/73. SIDA i samarbete med UD:s u-avdelning. 20 s. 1972. Har utkommit årligen sedan dess. Titlar på främmande språk i Informationsbyråns Faktabladsserie har inte redovisats. Faktablad om svenskt utvecklingssamarbete på engelska, franska och spanska ges ut också av Svenska Institutet i samarbete med SIDA. Se också under U-landsforskning.

Audio-visuellt material

VII Filmer

Att planera sin familj. Om familjeplanering i Indien, Pakistan och Sydkorea. (Sebra-film) 26 min. 1971. By i Malaysia. Videoprogram. Delresultat av SIDA/SÖ-seminariet i Sydostasien 1977. 25 min. 1977. En sluten värld. Om den orättvisa fördelningen av världens resurser. (Rolf Bohlin) 13 min. 1974. Landreforrn i Etiopien. (Sebra-film) 30 min. 1975. Protein och pengar. Om boskapsutvecklingsprogrammet i Kenya. (Kjell Nordenskjöld) 35 min. 1975. Uppbrottet. Om en ung nomads liv i norra Kenya och hans förvandling när han flyttar till huvudstaden. (Kjell Nordenskjöld) 30 min. 1975.

Vägen till Jere. Om ett vägbygge i Etiopien. (Bo Erik Gyberg & Örjan Wik-

fors). 24 min. 1974.

VIII S til/filmer

Att bygga och bo i Tunisien. (Salonius/Dahlin) 56 bilder. 1975. Bangladesh. Ett utvecklingsland i blickpunkten. För barn 10-12 år. (Bruksbild) 8 min. 1973. Bangladesh. Självständighet och utvecklingsproblem. (Bruksbild) 20 min. 1973.

204 Bilaga 10

Befrielserörelsen MPLA i Angola. (Bruksbild) 26 min 1973. Kompletterande folder ingår. Bito från Botswana. Om en 12-årig flicka och hennes problem som invandrare i Sverige. (Leila Tengroth) 12 min. 1977. - land i södra Afrika. FN-Förbundets se-

Botswana (SIDA/SUL/Svenska

minarium 1973) 15 min. 1974. Cuba. Landbeskrivande. (Sven Salonius) 20 min. 1974. En stillñlm från SIDA (SaIonius/Bergman) 20 min. 1976. Etiopien. Fem barn. Bildberättelser om barn från fem u-länder. (Bo Erik Gyberg) Under arbete infor FN:s barnår 1979.

(SIDA/SUL/Svenska FN-forbundet semi-

Hur ska det gå for Segametsi? narium 1973) För barn. 15 min. 1975. Indien. (Sven O Andersson). 1973. Internatskola i Guinea-Bissau. (Gunnerz/Eneroth). Under arbete. Studiehäfte kom- Jabir 11 år - etiopisk vardag. För förskola och lågstadium. pletterar. (Bo Erik Gyberg) 18 min. 1975. i Colombia. För mellanstadiet och däröver. Macunas. Om en folkgrupp 12 min. 1974. Faktahäfte kompletterar.

(Lovén/Århem) (Bruksbild)

i byn Doba. Om ett etiopiskt-svenskt samarbete. (Bo Erik Gyberg) Skolbygget 16 min. 1975. Faktahäfte kompletterar. Sri Lanka (Salonius/Dahlin) 22 min. 1973. för barn fr. o. m. förskolan. 12 Så lever vi i Botswana. Vardagsberättelse min. 1977. Tanzania - en väg till socialism. Folder med text och diskussionsuppgifter. FN-forbundets seminarium 1971). 14 min. 1972.

(SIDA/SUL/Svenska

Tunisien - land. (Salonius/Dahlin) 68 bilder. 1975. ungdomens av Brev- U-land utnyttjat land. Ingår i ett större materialpaket producerat skolan av SIDA. 18 min. 1975. på uppdrag

Zambia - ett u-land, angår det oss? (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundet)

15 min. 1973. Vårt arbete for u-länderna. Intervju med Ernst Michanek. (SIDA i samarbete med Arefilm). 20 min. 1972.

VIII S tordia

producerar årligen ett antal stordiaunderlag med kartor, Informationsbyrån u-lands- och biståndsstatistik i diagramform. Under 1977/78 rörande Ny ekonomisk världsordplaneras en serie stordior ning.

Bilaga 11 205

ll i

Bilaga Utställningar SIDA:s U-Forum

1973-1977

Utställningens namn, typ Utställare

1973 Resurserna, Makten och Fördelningen Erik Sandegård i samarbete med Erik Matteoni 1974 Lotterivinster Internationella Folkhögskolan Chile varför? UBV skärmar, affischer Människor i Afghanistan Theis Larsen foto Kuba Kubas ambassad barnteckningar foto av barn Gediz två år efter; om återuppbyggnaden efter en Turkietgruppen jordbävning i Turkiet foto Fiskeriutvecklingsprojekt på Norra Ceylon Ungdomens nykterhetsforbund foto Fred och Vänskap mellan folken Svenska Fredskommittén svenska barnteckningar I mänsklighetens tjänst Örebromissionen foto, hyllor, föremål Väpnad kamp i Afrika ABF affischer, foto Utställning i samband med Pham van Dongs Svenska Kommittén för Vietnam statsbesök Human problems Animesh Nandi målningar a) Barn i Vietnam Solidarisk Handel b) Konst från Vietnamn c) Barn i Kina teckningar och foto Peru, Indien Svalorna bilder, slumbostad Vardag i Zambia Afro-An barnteckningar Etiopien, Tanzania Medborgarskolan konsthantverk Indien Satish Jeswani foto En värld - ett hopp Svenska Kyrkans Mission bilder, föremål Vår värld RFSU 3 väggtidningar broschyrer

206 Bilaga 11

År namn, typ Utställare Utställningens

Venceremos - en utställning om Chile Amnesty/ Riksutställningar

10 añischer SIDA Barncollage insända i samband med en av SIDA utlyst tecknings- och collagetävling

på temat ”Rättvisan kan ej vänta Kristen Demokratisk Ungdom 1974 Sydamerika i Fokus 14 skärmar bildband med ljud Rädda Barnen, Röda Korset, presentation av studiepaket ”familjen Samba-Ba” Lutherhjälpen, SIDA

1 skärm Svenska Frodskommittén och För fred och självständighet i Latin-Amerika Salvador Allendekommittén

Svenska Fredskommittén 25 år Frälsningsarméns Ungdom En gränslös värld! Latinamerikas indianer Folkbildningsförbundet

skärmar En by i Ghana (Odd Uhrboms bilder) Föreningen Verdandis foto, texter Ghana-grupp Tanzania Svensk-Tanzaniska Föreningen Tanzania Tanzania-Import

tillsammans med Jesper Kirkness foto,

tyger, skulpturer, produkter från Tanzania Ekumeniska U-veckan Frihet åt förtryckta skärmar med foton, text, teckningar och skisser Vad vi sett i Tunisien Sveriges 4H

skärmar, stencilerad resebeskrivning Om PRR De förenade FNL-grupperna 1975 10 st A-2 skärmar SIDA ”Nu går vi - visning av inköpta originalbidrag till SIDA:s kvinnoailischtävling Internationella Bokklubben Asiatiska kulturer Internationella Bokklubbens verksamhet böcker, foto, föremål (vävnader) Röda Korset 1) Torkan i Afrika i Gambia Rädda Barnen 2) Utvecklingsprogram 3) Katastrofhjälp foto, skärmar, film, diabilder Människor i Dharamsala (Tibet) Staffan Winbergh

foto, textskärmar, programblad Joachim Strömholm Indien, Himalaya, Ceylon foto IAL:s verksamhet Internationella Arbetslag Svensk-kubanska forenirgen Kuba idag Bo Erik Gyberg Fotograf i Etiopien Jordbruk i Indien och Peru Svalorna Jordens Vänner Jordens begränsade resurser inför SIDA Bidragen till allischpristävlingen Internationella Kvinnoåret Vem är Sama från Ghana? Riksutställningar/SIDA/ UNICEF En utställning om barn för barn Kvinna - ja! Woman - yes! SIDA

En utställning med anledning av Internationella Kvinnoåret Ulla Fomeus/ Börje Ljurggren Kvinna i Bangla Desh

SOU l977z73

Bilaga 11 207

År Utställningens namn, typ Utställare

Det gäller Dig också . . . Tyresö U-lands och fredsforening Indien, befolkning, arbete och resurser Bolivia, igår och idag, vilken väg skall Edith och Freddy Delgadillo man välja? Manuel Medina Invandrarkvinnans tillvaro Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor Kurdistan Lars Hasselmark Kurdiska folkets historia och nuvarande Georg Kristianssen situation Sydöstasiens bergsfolk Mogens G. Stryhn Klong They, Bangkoks största och äldsta Jaan Netocny slumområde Människor i Sri Lanka Rein Wälme deras liv och miljö Bistånd i U-land Frivillig-organisationernas Material från 22 organisationer Informationscentral Ett helt Vietnam Svenska Kommittén för Vietnan, återuppbyggnadsarbetet Laos och Kambodja Chile-Affischer Chilekommittén i Stockholm Universiteten i Chile Chilekommittén i Uppsala Latinamerika ABF Angola, Moçambique och folkets kamp i Stockholms Afrikagrupp Södra Afrika Moçambique och Guinea-Bissau Anders Gunnartz Nationell återuppbyggnad Bert Eneroth 1976 Aktuella varor från Tanzania-Import ”EVAX” Eva Nygren Khanga och kitenge Minnesbilder från Tanzania Konst från Tanzania Charles Njau “Svenskar i Korea” Svenska Koreaföreningen 25 år sedan den forsta svenska hjälpinsatsen startade i Korea ”När skolan kom till byn Sven Salonius hur den ”svenska skolan” kommit till i över 1000 byar i Etiopien ”Människan och resurserna - att bryta Svenska Sparbanksföreningen underutvecklingen i samverkan 1977 “Om Thabana-Li-Mele projektet i Lesotho Thabana-Li-Mele Project Information om utvecklingsprojekt, Vännernas Samfund/ palestinska flyktingar (UNRWA) Kväkarhjälpen Information om IMs verksamhet, Individuell Människohjälp byprojekt i Nepal Alternativ Energi” Lars Broman taktil utställning där besökaren själv kan manipulera ett stort antal experiment och fungerande modeller m. m. Jordens begränsade resurser” Jordens Vänner _ 1977 Att skapa är att kämpa DICAP/Galeria Violeta En utställning bestående av bl. a. målningar, Helen Aastrup, Adolfo Herrera keramik, konsthantverk gjort i fängelser i Salvador Allendekommitténs Chile, tygcollage gjorda i Chile av fångars kvinnofront eller försvunnas” anhöriga Canto General. Pablo Nerudas dikt i ord och Robinson Victor Perez bild _ Chiles historia Somalia Svensk-somaliska foton, text, kartor m. m. vänskapsforeningen

11 208 Bilaga

År Utställningens namn, typ Utställare

Göran Assbring, Bildkollektivet

..(,.0›a.«.mm_.;.m51.u›..

Eritrea - vad är det? foton, text, dräkter, föremål, diabilder, Nian amscher Julian berättar, en pojke i Lima Svalorna, Peru-sektionen bilder på skärmar Ny ekonomisk världsordning Internationella folkhögskolan Våld i barnens värld Rädda Barnen Delar av den utställning om barnen i samhället, barnen och framtiden som 1977 visats på Kulturhuset i Stockholm Nigeria Tore Håkansson m. fl. Föremål, bilder, dräkter, diabilder m. m.

Källa: SIDA:s Informationsbyrå.

12 Bilaga 209

Bilaga 12 Tidskriften Rapport från SIDA

Vem läser Rapport från SIDA och vad innehåller tidskriften?

Läsarundersökningar, systematiserad innehållsförteckning, temanummer och Rapport-dokument

1. Vem läser Rapport? Två undersökningar har gjorts av Rapports läsekrets: 1971 och 1976. Här kommer framför allt att redogöras för resultaten från den senare, såsom den mest aktuella. I sammanfattningen av undersökningen (publicerad i Rapport Nr 4 1976) sägs bl. a.: Den typiske Rapportläsaren är akademiker och förvärvsarbetar inom universitetsoch skolväsende, offentlig förvaltning eller näringslivet. Medelåldern är ca 36 år. En bra bit över hälften är politiskt eller ideellt organiserade och en tredjedel har även förtroendeuppdrag i denna förening. En knapp tredjedel har arbetat i u-land. . . . Det är framför allt mycket glädjande att konstatera att den tidigare manliga dominansen nu börjat brytas. Var 3:e prenumerant är idag kvinna mot knappt var 5:e 1971!: Här nedan följer i tabellform en sammanställning av svaren på de frågor i undersökningen som syftar till att ge en bild av läsekretsens sammansättning.

Svarsfördelning i procent på de 2 Hur gammal är ni? olika frågorna (inkl bortfall) -19 år ?0-24 år 25-29 år 30-34 å*

0,9 7,8 21,4 25,9 Siffrorna inom parentes anger jämförbart resultat vid Rapports förra läsarundersök- 35-44 år45-54 år55-98 år Bortfall ning 1971. Redovisningen av den under- 22,7 11.3 9,4 0,7 sökningen finns i Rapport nr 2/ 1972. Medelålder 36 (29) år.

l Är ni man eller kvinna? 3 Vilken skolutbildning har ni? Man . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66,0 (80,9) Folkskola, Kvinna . . . . . . . . . . . . . . . 33,7 (l8,6) realskola, Bortfall . . . . . . . . . . . . . .. 0,3 Flickskola, grundskola eller motsvarande . . . . . . . . . . . 8,0 (10,4)

210 Bilaga 12

Gymnasium, Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7,6 yrkesskola, Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0,7 fackskola, f lkh k l u . . . . . Ogs o a 6 Ar nl med l någon politisk eller ideell å?” . . ,i motsvarande . . . . . . . . . .. 18,2

iga“sa°“'

(219) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 58,7 Akademisk i

§1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40,5 utbildning, Bie; rt a . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .fil 0,9

pågående eller avslutad, elle t - . . . r°“°ed°“°*d“*3

der. 7

pa

. . 71.9 F

fmla!

l

(Iis

Ej med l förening . . . . . . . . . . .. 37,3

Bärriläii ^ i ”

32.3 Nej . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29,3 Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1,0 4 Vilken är er huvudsakliga sysselsättning? Förvärvsarbetar . . . . . . . . . . . . . . . 84,2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8 Har ni något rönroendeuppdrag i nå.

âtuderar Vflgl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . låg , gon organisation?

Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0,3 Ja _ _, _, ____, , ____, ______ __ __ 15,3 Nej . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83,3 Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 0,9

5 Om ni förvärvsarbetar inom vilket område är ni yrkesverksam? Förvärvsarbetar ej . . . . . . . . . . . . 15,8 _ _ .. 9 “a” l “å8° Sång arbeta* I åâm Ulaml? Universitet och skolväsende. .. 28,1 i i i i Ja .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . v. Övrig Offentlig förvaltning Ne] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . organisation: facklig, Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . 0,2 politisk eller liknande . . . . . . . . . 6,8

Sedan denna undersökning gjordes, har en prenumerantvärvningskampanj

genomförts bland universitets- och högskolestuderande i början av 1977. Resultatet blev 4 180 nya prenumeranter, varmed tidningen har drygt 10 600 Dessutom distribueras ca 1 000 exemplar av tidningen kostprenumeranter. nadsfritt till journalister, andra opinionsbildare och övriga personer och insitutioner med intresse för biståndsfrågor. Omkring 1 500 exemplar skickas också till ambassader och andra svenska myndigheter och enskilda i utlandet.

2. Vad innehåller Rapport?

Som underlag för en beskrivning av innehållet föreligger de systematiserade innehållsförteckningar som täcker årgång 1-4 resp. 5-6 (publicerade i Rapport har en liknande förteckning samnr 4/74 resp. 1/76). Som komplement som hittills utkommit av manställts för årgång 7 (1976) och de nummer

årg. 8 (t. o. m. nr 4/77). en sammanfattning av mängden artiklar Här nedan återges i tabellform inom varje ämnesområde under de resp. perioder som de tre innehållsförteckningarna avser. Mängdema anges dels i absoluta tal (inom parantes), under perioden, vilket möjliggör dels i procent av totala antalet artiklar mellan perioderna, t. ex. för att urskilja tendenser till ökning jämförelser eller minskning i behandlingen av vissa ämnesområden. Ãmnena har ordnats enligt storleken av ett jämförelsetal bestående av

Bilaga 12 21 l

summan, för varje ämne, av procenttalen för de tre perioderna, varigenom större vikt, relativt sett, kommit att ges de senaste perioderna, beroende på att dessas längd, och därmed totala artikelantal, är fallande.

Systematiserad innehållsförteckning; Rapport frân SIDA;

Årgång 7-8, t. o. m. nr 4/1977.

Innehållsförteckning efter ämnen

Allmän utvecklingsproblematik; Bebyggelseformer, arkitektur samhällsutveckling Kommentar. HABITAT - tek- En u-landspolitiker som kastat nisk uppvisning eller medel för tiggarstaven. Lennart Wohlge- förändring? Sture Hjelm l/76 muth 3/76 Kolonialismen kör som en cater- En politik utan etiketter. Jose pillar över den afrikanska bygg- Araujo, minister i Guinea-Bissau, nadskulturen. Dick Urban Vestintervjuas om problem och fram- bro. l/76 tidsversioner i den nya staten. 3/76 Bostadsbristen - lönsam för byggherrarna. Lorenzo Brugnoli. l/76 Först måste alla förstå! Några rös- Låt gå, förhindra och bygg! Ashter om det nya Guinea-Bissau för- rat Huque. l/76 medlade av Inger Janneus, Gun- Vårt kulturella arv styr återuppnar Edander, Susanne Osten och byggnaden. Mai The Nguyen. l/76 Mikael Wahlberg. 3/76 Vi och världsordningen. Bengt Befrielserörelser Liljenroth. 5/76 Storebror och Lillebror. En osan- Befrielsekamp - internationell nolik berättelse av Patrik Engel- klasskamp - hela folkets kamp. lau. 5/75 Katarina Moberg. 4/ 77 Om människors värde. Karin Himmelstrand. 8/76 Bistånd Över- och underutveckling - två sidor av samma mynt. Johan Gal- I blickpunkten Bai Bang: Femdatung. 8/76 garskurs för ökad förståelse. Eva Fattigdom är inte bara att inte ha. Dahlgren. l/76 Gordon Tamm. 8/ 76 Fem röster inför avresan. Eva Om historien sett annorlunda ut. Dahlgren intervjuar biståndsarbe- Basil Davidson. 8/ 76 tare och familjemedlemmar. l/76 Kommentar. Från tillväxtens Mest ros om svenskt bistånd till gränser till människans grundläg- Tanzania. Bertil Odén. 3/76 gande behov. Bertil Odén. 1/77 PAIGC kan aldrig bli en ny ko- Debatt. T G Wickbom och Basil lonial kraft. Intervju med Basil Davidson om underutveckling- Davidson. 3/ 76 ens rötter. 2/77 Kommentar. Cuba och konsekvensen. Ernst Michanek. 4/ 76 Arbete, fackföreningar, l blickpunkten Bai Bang. Från sysselsättning konfrontation till samarbete. Staffan Hildebrand. 4/ 76 Verkstadsgillen löntagarfonder 1000 jobb, 160 miljoner kronor. på peruanska. Björn Feuer. 4/ 76 Kerstin Bjurman och Lena Hag- “Mitt hopp för framtiden är att berg redovisar effekterna i Sverige orka arbeta för att få ihop till av Bai Bang-satsningen. 4/ 76 mat”. Mats Svensson. 6/76 U-landsanpassat bistånd? Lars Svärd till plogbillar. Leif Friberg. 1/77 Kalderén. 5/76 Ska vi vara solidariska med u-län- Kommentar. Bara en hjälp för daderna, måste övriga svenskar vara gen. Om biståndet till flyktingar solidariska med oss. Karl-Erik i Latinamerika av Alfhild Petrén Persson. 3/ 77 och Björn Feuer. 7/76

212 Bilaga 12

Bistånd till Cuba - ett svenskt Ekologi, framtid, problem? Erich Jacoby. 7/76 miljö, resursfrågor “Man ska inte ge en sjuk man Torka svält förtryck. Gudrun ett par byxor. . Bengt Söderberg om ett svenskt skolbyggnadspro- Schyman och Lars Westman om 7/76 profitintressen och fattigdom i jekt i Etiopien. torkans Sahel. 8/76 Synpunkten. Svenska stora näsan. Bo Bjelfvenstam. 7/76 Vatten - en läskig molekyl. Carl- Gösta Widstrand. 2/77 Man måste välja sida. B Jhunjhunwala. 1/77 Vatten på gott och ont. Jan Hul- Vietnams problem, och Sveriges. tin berättar om Vattenförsörjningen i Etiopien. 2/77 Eivor Halkjaer rapporterar från en resa i Vietnam. l/77 Ekonomi, handel Broderlig hjälp” eller lönsamma affärer? Klas Eklund om Sovje- Vem representerar råvaruprodutunionens bistånd till tredje värlcenterna? Björn Beckman om stat den. 1/77 4/76 och kakaobönder i Ghana. Lektionen som kom av sig. Göran En utopisk världsordning. Mål

Claes Brundenius. Man undrar om syftet med bi-

ståndet är att hjälpa oss själva el- Forskning, resultatvärdering ler u-länderna. lngrid Wallin. 3/77

Det gäller att få världsmarknaden Sverige - en fredsforskare i världen. Håkan Wiberg. 3/ 77 att fungera effektivt också för uländerna. Axel Iveroth. 3/77 FN, internationella organisationer Vi kunde ta ett u-Iand på entreprenad. Hans Werthen. 3/77 HABITAT, något av värde? Sven Man kan inte vädja till företags l/76 Thlberg. idealitet. SlDA:s industribyrâ. 3/77 Ojämlikhetens ritual. Diogo de Vi har ju inte ens kunnat lösa våra 2/77 Gaspar. egna lokaliseringsproblem. lngemund Bengtsson. 3/77 Information, kommunikation.

Det finns en konflikt mellan demassmedia, opinionsbildning mokratiska friheter och ekono- 3/77 Vad tycker läsarna om Rapport? miska framsteg. Ola Ullsten. Eva Dahlgren redovisar en läsa- Utveckling kan inte komma utrundersökning. 4/ 76 ifrån. Ernst Michanek. 3/77 Privata investeringar är ofta mo- Långkjol och maktlöshet. Johan Sanne om hur vi kan bidra till en torn i en standardutveckling. Dany världsordning. 5/76 vid Wirmark. 3/77 Synpunkten. Lidandeporr och Ekonomisk demokrati måste helvetesskildringar. Bo Gunnarskomma i andra hand for u-länson. 2/77 derna. Margaretha af Ugglas. 3/77

Det finns paternalistiska drag i Jordbruk, landsbygd SlDA:s verksamhet. Margareta Grape-Lantz. 3/77 Vi exporterar det bästa och drick-

Risken är att överföring av indus- er det sämsta. Michael Wiström

tri kan göra det hela värre. An- berättar om verkligheten bakom dreas Ådahl. 3/77 Juan Valdés och Colombiakaffet. l/76

Bilaga 12 2 l 3

Ujamaa är död - länge leve Uja- Man måste veta for vad och mot maa. Jan Rudengren om bypolitik vem man slåss! Peter Aaby. 4/77 i Tanzania. 3/76 Att flytta för att komma närmare Från boskapsskötande nomader de sina. Anders Hon. 4/ 77 till bofasta fiskare. Bo Bjelfven- Dansk mans börda. Eja Nilsson. 4/ 77 stam. 8/76 Även strid är en form av socialt

umgänge. Jürg Mahner. 4/77 Konst, kultur, litteratur Söndrade vi falla, enade vi stå. Pe- Kulturdialogen: Dockteatern - ter Aaby. 4/77

samhällskritik och fantasi. Mikael Nationalismens triumftåg. Svan-

Meschke. 1/76 te Hansson. 4/77

Tusenåriga traditioner och nutida Nomadnationalism och stor-

experiment. Meher R Contractor. 1/76 maktspolitik. Gudrun Dahl. 4/ 77

Kulturdialogen: Början till ett 4/76 Politik självförtroende. Peder Gowenius. Den som är en duktig flicka, hon Undanmanövrer eller stabil kurs?

kan både sy och sticka”. Sandra Tore Linné Eriksen om Zambias

Ikse-Bergman. 4/76 utrikespolitik. 3/76 Det finns inga gränser for vad En ”ohygglig” framtid for apartbarn kan åstadkomma om de ges heidregimen. Elisabeth Hedborg. 3/76 goda betingelser. Birger Forsberg. 6/76 Vilken roll spelar Lesotho, Bots- Barnen och dansplatsen. Björn wana och Swaziland i frigörelsen Ranung. 6/76 av Sydafrika? Gabriele Winai- Kulturen blev ett vapen i deras Ström. 3/76 händer. Lena Hagberg. 7/76 Peru i rävsaxen. Björn Håkans- Diktaturen kan inte kväva folkets son. 4/ 76 ande. Ariel Dorfman. 7/76 Debatt: Vilken roll spelar Lesot- Öarna som aldrig lät sig erövras. ho, Botswana och Swaziland i fri- Ett reportage om motståndskulgörelsen av Sydafrika? Gun-Britt tur pâ Bijagosöarna utanför Gui- Andersson. 4/ 76

nea-Bissau av Gunnar Edander, Replik. Gabriele Winai-Ström. 4/ 76 Suzanne Osten, Inger Träff och Barn och politik. Ett samtal med Mikael Wahlberg. 7/ 76 barn och föräldrar från Chile. 6/ 76 Kulturdialogen: Folkmusiken som revolutionär kraft. Trinh Utan socialism -ingen demokra-

ti. Bernt Carlsson, Socialistinter- Canh Truc och Staffan Hildebrand. l/77 nationalens sekreterare intervjuas

av Per Jönsson. 2/77 ”Kulturbistånd” - en ny svensk

exportvara. Mats Kihlberg. 2/77 Rättsväsende

Mission, religion Lagar i kapitalets tjänst. Göran Elwin och William J Chambliss. 2/ 76 Den verkliga befrielserörelsen Brottet, straffet och tjocka släkmåste kopplas till envagelium. ten. Anita Jacobson och Central-

Walter Persson. 3/77 afrika. 2/76

Lagen är av Gud given. Annika Nationalitetsfrågor, Rabo redogör för den muslimska

etniska minoriteter rättsuppfattningen. 2/76

Rätt blev orätt. Rättssystemet på Etiopiens enhet eller Eritreas Papua Nya Guinea. Yash Ghai. 2/76

självständighet? Lars Bondestam. 3/76 Jobb och bostad i stället för straff.

Debatt: Släpp fram sanningen om Grönländsk tradition och dansk

Eritrea! Per Carlsson och Dick rätt. Verner Goldschmidt. 2/76

Urban Vestbro. 5/76 Mördarens straff: ta hand om än-

Replik. Lars Bondestam. 5/76 kan och barnen. Rättsliga pro- Infodingarna finns mitt ibland blem i Indien. Upendra Baxi. 2/76

oss. Per Jönsson. 4/77 Med pengar köper man sig fri från

“Ibo sover aldrig. Ulf Hannen 4/ 77 straff. Yvonne Busk och Anders

Etniski. . . Etnocent. . . nej Etni- Jägeberg om ungdomsbrottsling-

citet heter det! Tomas Gerholm ar i Peru.

214 Bilaga 12

Socialistisk rättvisa - en fånge är Folkets barn berättar. 6/ 76 ännu en arbetare. Den nya lag- Replik. “Man sätter inte en svedstiftningen på Kuba. Lena Svens- jebrukare på en traktor och väntar son. 2/76 sig att allt ska gå som smort. Kaela Mulenga kommenterar Kaj Social struktur Århems artikel om jordbruksprojektet Mufubushi i norra Zambia. 7/76 Traditionell jämlikhet -ett hinder ”Den som är fattig kommer alltid för utveckling. Kaj Århem om att vara fattig”. Daniel och Eva ett jordbruksprojekt i Zambia. 4/76 8/76 Asplund. Här kan barnen överblicka de Replik. Den centrala frågan är utvuxnas värld. Ann Liljequist. 6/76 veckling för vem och till vad. Kaj Respektlösa pojkar blir ansvars- 1/77 Århem svarar Kaela Mulenga. kännande män. Kaj Århem. 6/76 Liken i kejsarens syndaflod. Mi- “Bam blir snälla av stryk. Michael Ståhl. 4/77 kael Wahlberg och Suzanne 0sten. 6/76 för 80-talet U-landspolitik Tukta bara din egen son. Tomas Gertholm. 6/76 För en ny antikapitalistisk världs- Barns lek på Kuba och i Sverige. ordning! Staffan Laestadius om Boel Jorup. 6/ 76 Sveriges utrikespolitik i globalt Barn i Sverige genom främmande perspektiv. 5/76 barns ögon. Samtal med chilenska barn. 6/ 76 Undervisning, utbildning Solidaritet är omöjlig i ett kon- Barnen är vår kamps blommor kurrenssamhälle”. Intervju. 6/ 76 och det viktigaste skälet for vår “Det är fel att sätta folk i fängelse strid”. Gustaf Eneroth och Anför att de vill ha mer betalt. ders Gunnartz. 6/76 Maith Håkansson. 6/ 76 Barnen blir vad vi gör dem till. Urbanisering Gunilla Guvå. 6/ 76 En vecka i Pablos liv. Kristina Är lokalsamhället dömt att gå un- Bohman. 6/ 76 der? Margrethe Sørensen. 8/76

3. Temanummer årgång 7-8 (1976-77)

HABITAT - Den mänskliga boende- och bebyggelsemiljön 1/76 2/76 Lag och rätt Politik i Afrika 3/76 på en ny ekonomisk världsordning 5/76 Synpunkter Barn i världen 6/76 8/76 Fattigdom Röster om Sverige, biståndet och framtiden 3/77 och minoritetsnationalism 4/77 Klasskamp

4 , Rapport Dokument

eller konfrontation? utdrag ur tal av J. Nyerere. 3/76

Dialog

Handlingsprogram for ekonomiskt samarbete. De alliansfria staternas femte toppmöte, Sri Lanka, augusti 1976. 7/76 Lagosprogrammet, från kulturfestivalen i Nigeria, januari 1977. 2/77 Sveriges samarbe manfattning av delar av bi-

ståndspolitiska u edfidl ååh-Maia! tänkande, maj 1977. 3/77

27UEC

«/§- t IFH IQ __, .__... ka-..? -

Statens

offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82. Fo. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. . Bilarbetstid. K Bilaga E. l. . Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration.

wm§l§D§J1bwNa

. Sjukvârdsavfall. Jo. Bilaga F. l. Kvinnlig tronföljd. Ju, 63. Fortsatt högskoleutbildning. U. Oversyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. l. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. 65. Kommunernas gatuhållning. Bo. . Folkhögskolan 2. U. 66. Patienten i sjukvården - kontakt och information. S. . Betygen i skolan. U. 67. Energi, hälsa, miljö. Jo. . Utrikeshandelsstatistiken. E. 68. hälsa, Energi, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning , Forskning om massmedier. U. av fossila bränslen. Jo . Kommunal och enskild väghållning. K 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso› och miljöverkningar vid användning , Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. av kärnkraft. Jo. , Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud, 70, Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. , Handelsstálsindustrin inför l980›talet. l. 71. Svensk inför 80-talet. U. informationsförsörjning . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l, 72. Affärstiderna. H. , Översyn avjordbrukspolitiken. Jo. 73. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. . inflationsskyddad skatteskala. B. . Radio och tv 1978-1985. U. . Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshjâlp. A. . Psykiskt störda Iagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju. . Elektronmusik i Sverige. U. . Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . AlImänflygplats-Stockholm. K. . lnrikesflygpIats-Stockholm. K. . lnrikesfIygpIats-Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen iframtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. . Socialtjänst och socialförsäkringstillågg. S. . Socialtjänst och socialförsäkringstiIlägg. Sammanfattning. S. Kronofogdemyndigheterna. Kn, . Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I, . Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. . Information vid kriser. H. , Pensionsfrågor m. m. S. . Billingen. l. , Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. , Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. . Häktning och anhállande. Ju. . _Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. H. . Forskningspolitik. U. . Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilga 1, U. . Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. . Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. . Energi- program för forskning, utveckling, demonstration. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.

Statens utredningar 1977 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Kvinnlig tronföljd. [5] Sjukvardsavfall. [4] [23] Översyn av jordbrukspolitiken, [17] Psykiskt störda lagövertrâdare. Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] . Båtliv 2. Registerfrâgan, [25] Revision av vattenlagen. Del 4, Förslag till ny vattenlag. [27] Energi- och miljökommittén, 1, Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila Konkursförvaltning. [29] [32] bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. användning av kärnkraft. [69]4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] energiproduktion. [70] Översyn av rättshjälpssvstemet. [49] Häktning och anhállande. [50] Handelsdepartementet Information vid kriser. [45] Utrikesdepartementet Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73.[51] Biståndspolitiska utredningen, 1. Sveriges samarbete med u- Affärstiderna. [72] länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] Arbetsmarknadsdepartementet U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] [3] Utbvggd regional näringspolitik. Arbete med näringshjälp. [22] Försvarsdepartementet Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Totalförsvaret 1977-82.[1] Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. [44] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26] Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhâllning. [65] Socialdepartementet Socialutredningen. 1.Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] Industridepartementet 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillâgg. Sammanfattning. [41] Handelsstalsutredningen. l. Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. Pensionsfrágor m. m. [46] [15] 2. Handelsstâlsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l 16] Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Kommunikationsdepartementet Delegationen för energiforskning. 1.Energi- program för forskning, Bilarbetstid. [2] utveckling, demonstration. [56] 2. Energi - program för forskning, Kommunal och enskild väghållning. [12] utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi - program för _ AllmänflygpIats-Stockholm. [33] forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi - 1.lnrikesflygplats-Stockholm. [34] 2. inrikes- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Brommautredningen. Energi-program för forskning, utveckling,demonstration. Bilaga D. flygplats-Stockholm. Bilagor. [35] [60] 6. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi - program för forskning, utveckling, Ekonomidepartementet demonstration. Bilaga F. [62] Utrikeshandelsstatistiken. [10] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64]

Kommundepartementet Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner. [39] Budgetdepartementet [42] 1.[6] Kronofogdemyndigheterna. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet lnflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975-1985.[20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48]

Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978-19851191 Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31 l Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrådsutredningen. 1.Forskningspolitik. [52]2. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53] 3. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4, Forskningi kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63]

ñr;A›. . : j Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas um nmüa för eckningen

27DECl977

9 "f›'›" *Ai I 0

i V

ISBN 91-3a-o374e-7A

LibGfFÖfkIg

i ISSN o375-2sox Allmänna Förlaget _