om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudnännen m.m.
Prop.
1990/91:51
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdragur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990 för de åtgärder och det ända-mål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
UlfLönnqvist
I propositionen redovisas en överenskommelse som träffats med företrä-dare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäk-ringen m. m. för år 1991. Den bygger vidare på det system med schabloni-serade ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som har gällt sedan år1985. Till skillnad från tidigare år har parterna dock inte kunnat enas omstorleken på den generella höjningen av den allmänna sjukvårdsersättning-en för år 1991.
Som utgångspunkt för överenskommelsen har parterna gemensamt pre-ciserat inriktningen på det utvecklings- och förändringsarbete som skallintensifieras under år 1991. Ett arbete för att kontinuerligt kunna utvärde-ra förändrings- och utvecklingsarbetet skall påbörjas. Bl. a. gäller det attutveckla metoder för att mäta vårdens kvalitet och att utarbeta allmäntgodtagbara kriterier för att sätta upp patienter på väntelista samt indika-tioner vid vissa sjukdomsdiagnoser för intagning för behandling elleroperation. Parterna skall också gemensamt utreda förutsättningarna för attge sjukvårdshuvudmännen det direkta kostnadsansvaret för läkemedelinom den öppna hälso- och sjukvården.
I den allmänna sjukvårdsersättningen inordnas fr. o. m. år 1991 de sär-skilda ersättningarna för avinstitutionalisering, förebyggande åtgärdersamt tillhandahållande av hjälpmedel.
En viktig nyhet är att parterna enats om att en ny särskild ersättning frånsjukförsäkringen på högst 400 milj. kr. skall införas för att öka resursernaför rehabiliterings- och behandlingsinsatser hos sjukvårdshuvudmännenså att väntetiderna i den medicinska rehabiliteringen skall kunna minskas.
1 Riksdagen 1990/91. 1 Sami. Nr 51.
Parterna har också enats om att systemet med patientavgifter inom den Prop. 1990/91:51öppna hälso- och sjukvården bör avregleras fr. o. m. den 1 januari 1991.Härigenom ges sjukvårdshuvudmännen möjligheter att genom anpassningav avgiftsnivåerna uppnå ett effektivare utnyttjande av vårdresurserna. Ensådan förändring förutsätter vissa ändringar i det s. k. högkostnadsskyddetför öppenvård och läkemedelsinköp. I propositionen läggs därför framförslag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskost-nader, m. m.
Andra nyheter i överenskommelsen för år 1991 är att särskilda ersätt-ningar till sjukvårdshuvudmännen införs för handledning av kiroprakto-rer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Finland samt föranordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligtsmittskyddslagen (1988:1472).
1 propositionen föreslås också att den tidsangivelse i 2 kap. 11 § lagen(1962:381) om allmän försäkring (AFL) som säger att rehabiliteringsbe-hovet skall undersökas och åtgärder vidtas när ersättning för sjukhusvårdhar lämnats en försäkrad för 90 dagar i följd tas bort.
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning avläkemedelskostnader, m. m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkeme-delskostnader, m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§‘
Visar någon att han i den omfattning som angefs i andra stycket har köptprisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3§ eller har erlagt patient-avgift för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som avses i2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för motsva-rande vård eller behandling som erhållits inom företagshälsovård, förvilken bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen, är han befriad frånatt därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tidsom återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstill-
fället eller läkemedelsinköpet.
För kostnadsbefrielse enligt för-sta stycket fordras att prisnedsattaläkemedel har inköpts eller patient-avgifter för läkarbesök erlagts vidsammanlagt minst 75 tilläilen. Medett sådant tillfälle likställs dels ettköp av läkemedel som avses i 3§förett belopp som överstiger 30 meninte 65 kronor, dels två tillfällen dåpatientavgift har erlagts för besökför sjukvårdande behandlingar ellerför telefonrådfrågningar som harskett hos läkare eller privatpraktise-rande sjukgymnast.
Har en förälder eller föräldrar ge-mensamt flera barn under 16 år isin vård, får barnen gemensamtkostnadsbefrielse när antalet vård-tillfällen, behandlingstillfällen ochläkemedelsinköp för barnen sam-manlagt uppgår till vad som sägs iandra stycket.
För kostnadsbefrielse enligt för-sta stycket fordras att prisnedsattaläkemedel har inköpts/or eller pati-entavgifter erlagts med sammanlagtminst 1500 kronor. Om en lands-tingskommun eller en kommun sominte ingår i en landstingskommunhar beslutat att för sin del tillämpaett lägsta belopp som understiger1500 kronor, skall i stället det be-loppet gälla för kostnadsbefrielse en-ligt första stycket för den som ärbosatt inom landstingskommunenrespektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar ge-mensamt flera barn under 16 år isin vård, får barnen gemensamtkostnadsbefrielse när utgifterna förvårdtillfällen, behandlingstillfällenoch läkemedelsinköp för barnensammanlagt uppgår till vad somsägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även förbarn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även denmed vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller harvarit gift eller har eller har haft barn med föräldern.
Senaste lydelse 1990:162.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. En kostnadsbefrielse som gäller vid utgången av år 1990 skall beståenligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
3. För den som visar att han före ikraftträdandet gjort inköp eller erlagtpatientavgift utan att dessa tillfällen har legat till grund för kostnadsbefri-else skall äldre föreskrifter tillämpas tills kostnadsbefrielsen uppnåtts ochdess giltighetstid har löpt ut.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 § lagen (1962: 381) om allmän för-säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Har ersättningför sjukhusvård ut-givits för nittio dagar i följd ellerföreligger eljest skälig anledning,skall den allmänna försäkringskas-san, i den utsträckning riksförsäk-ringsverket så föreskriver, undersö-ka huruvida skäl föreligger att vidta-ga åtgärd, som är ägnad att förkortasjukdomstiden eller att eljest helt el-ler delvis förebygga eller häva ned-sättning av den försäkrades arbets-förmåga. Befinnes åtgärd som nusagts erforderlig, skall kassan tillseatt lämplig sådan vidtages.
H §
När det finns anledning skall denallmänna försäkringskassan, i denomfattning riksförsäkringsverketnärmare föreskriver, undersöka omdet finns skäl att vidta åtgärd, somär ägnad att förkorta den försäkra-des sjukdomstid eller att annars helteller delvis förebygga eller hävanedsättning av dennes arbetsförmå-ga. Om en sådan åtgärd behövs skallkassan se till attden vidtas.
För utgifter för läkarundersökning och läkarutlåtande som föranledes avundersökning enligt första stycket utgår ersättning i enlighet med vadregeringen förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Lagen omtryckt 1982: 120.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls-son, G. Andersson, Lönnqvist, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin,Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Lönnqvist
Det nuvarande systemet för ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen(1962:381) om allmän försäkring till sjukvårdshuvudmännen har funnits isnart sex år. När det infördes innebar det en övergång från prestations-bundna ersättningar till en schabloniserad och samlad ersättning per invå-nare i form av en allmän sjukvårdsersättning. Förändringen innebar ocksåen samordning med försäkringens ersättningar till privatpraktiserandeläkare och sjukgymnaster för att förbättra förutsättningarna för en sam-ordnad planering enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) av den of-fentliga och den privata hälso- och sjukvården.
Utöver en allmän sjukvårdsersättning har varje år lämnats ett varieran-de antal specialdestinerade ersättningar för olika ändamål till sjukvårdshu-vudmännen. Totalt uppgår ersättningarna under år 1990 till 14 786 milj,kr., varav 12 778 milj. kr. utgörs av allmän sjukvårdsersättning.
Fr. o. m. år 1988 infördes successivt en behovsrelaterad fördelning avden allmänna sjukvårdsersättningen. En fullt genomförd sådan fördelninggäller fr. o. m. i år. De fördelningskriterier som lagts till grund för denna ärskillnader i befolkningens dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensioneringsamt antalet ensamboende äldre. Härigenom har väsentliga fördelningspo-litiska effekter uppnåtts och sjukvårdshuvudmännen har fått ökade förut-sättningar att anpassa hälso- och sjukvårdens resurser till skillnaderna ivårdbehoven.
Den överenskommelse som nu har träffats för år 1991 bygger i stort settvidare på de principer som lagts fast i de fyra tidigare överenskommelser-na, även om enighet denna gång inte kunnat uppnås i fråga om dengenerella höjningen av den allmänna sjukvårdsersättningen. Uppgörelseninnehåller dock några viktiga moment som jag särskilt vill peka på.
Som utgångspunkt för överenskommelsen har parterna gemensamt pre-ciserat inriktningen på utvecklings- och förändringsarbetet inom hälso-och sjukvården vilket skall intensifieras under år 1991. Det har som målatt säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personel-
la resurser och med utnyttjande av dessa resurser kontinuerligt förbättra Prop. 1990/91: 51hälso- och sjukvården. Detta angelägna utvecklingsarbete som har ettflerårsperspektiv skall skapa förutsättningar att bättre styra verksamhetenoch underlätta resultatuppföljningen. I arbetet ingår att utveckla formerför att mäta och värdera såväl vårdens kvalitet som dess effektivitet ochproduktivitet. Allmänt accepterade kriterier skall utvecklas för att sättaupp patienter på väntelista och indikationer vid ett antal sjukdomsdiagno-ser för intagning för behandling eller operation. Vidare skall analys ske avmöjligheterna att redovisa uppgifter om prestationer inom öppen ochsluten vård samt om resurser, köer och väntetider i den öppna primärvår-den. Arbetet för att förbättra tillgänglighet och kapacitet inom hälso- ochsjukvården skall fortgå även under år 1991.
I anslutning till detta bör också nämnas att parterna gemensamt skallutreda förutsättningarna att ge sjukvårdshuvudmännen det direkta kost-nadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården.
För år 1991 gäller också att de specialdestinerade ersättningarna föravinstitutionalisering, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande avhjälpmedel åt handikappade inordnas i den allmänna sjukvårdsersättning-en. Motivet för detta är främst den utveckling mot ökad mål- och resultat-styrning med uppföljning och utvärdering av verksamheten som enligtöverenskommelsen skall påbörjas under år 1991. Ambitionen bör ocksåvara att successivt inordna återstående och tillkommande specialdestine-rade ersättningar i den allmänna sjukvårdsersättningen.
Under de närmaste åren krävs särskilda insatser inom rehabiliterings-området. Regeringen har deklarerat att denna satsning syftar till att sänkadet s. k. ohälsotalet. För innevarande budgetår är målet att detta skallminskas med två dagar. Mot denna bakgrund är det angeläget att rehabili-terings- och behandlingskapaciteten även inom hälso- och sjukvårdsområ-det förstärks. Det är därför glädjande att parterna kunnat enas om attavsätta 400 milj. kr. för rehabiliterings- och behandlingsinsatserna underår 1991. Jag vill i anslutning härtill understryka att de avsatta medlen inteskall användas för köp av individuellt utformade sjukvårdsinsatser, efter-som detta skulle kunna medföra felaktiga prioriteringar. Det krävs ocksåatt försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen innan ersättningen ut-betalas kommer överens om hur dessa medel bäst skall användas för attförbättra kapaciteten på just detta område inom hälso- och sjukvården.Vidare gäller att sjukvårdshuvudmannens verksamhet och resurser anpas-sas så att största möjliga effekt erhålls av den satsning på rehabilitering ochbehandling som man kommit överens om. Härigenom bör, enligt minbedömning, denna nya satsning kunna bidra till åtgärder som snabbarekan återföra människor till arbetslivet eller till ett aktivt liv i övrigt. Det ärangeläget att försäkringskassorna och huvudmännen följer upp och utvär-derar effekterna av denna nya satsning. Enligt överenskommelsen skallhuvudmännen senast under mars 1992 ha lämnat kassorna en resultatre-dovisning för medlens användning år 1991.
I överenskommelsen har parterna redovisat motiven för en avregleringav det nuvarande avgiftssystemet för den öppna hälso- och sjukvården.Genom avregleringen skapas förutsättningar för en differentierad avgifts-
sättning, vilket bör kunna leda till ett effektivare utnyttjande av öppenvår- Prop. 1990/91:51dens organisation och resurser. De privatpraktiserande läkarna och sjuk-gymnasterna förutsätts också bli omfattade av avregleringen. En system-förändring av detta slag påverkar det högkostnadsskydd som finns föröppen sjukvård och läkemedelsinköp. Detta skydd baseras på antaletbesök eller inköp som den försäkrade gör inom en tolvmånadersperiod. Enövergång till ett nytt avgiftssystem som innebär mer differentierade avgif-ter kräver ett högkostnadsskydd som bygger på att den försäkrades kostna-der för vård och läkemedel sammanräknas. Detta egenkostnadstak bör, ienlighet med överenskommelsen, fastställas till högst 1 500 kr. inom entolvmånadersperiod.
Genom överenskommelsen införs också särskilda ersättningar för hand-ledd praktisk tjänstgöring för kiropraktorer inom hälso- och sjukvården,för överföringar av vissa patienter från Sverige till Finland samt föranordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligtsmittskyddslagen (1988:1472). Jag anser att det är mycket tillfredsställan-de att dessa frågor nu har fått en lösning.
I övrigt vill jag framhålla den i överenskommelsen omnämnda föränd-ringen av Handikappinstitutets framtida inriktning och verksamhet. Deninnebär att institutets roll inom forskning och utveckling på hjälpmedels-området ytterligare accentueras, vilket möjliggörs genom att en betydandeförstärkning av institutets ekonomi sker under år 1991. En mer ingåenderedovisning av bakgrunden till och innebörden av förändringarna förHandikappinstitutets inriktning och verksamhet finns i avsnitt 8.
Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförspå det sätt som redogörs för i det följande. De förslag som jag redovisarförutsätter ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskost-nader, m. m. I övrigt är det en uppgift för regeringen att fatta erforderligabeslut. Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsengenom att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Jagkommer senare att föreslå regeringen de förordningsbestämmelser sombehövs för genomförandet.
Jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen informerar berörd personalinom hälso- och sjukvården om innehållet i den träffade överenskommel-sen.
2.1 Ersättningssystemet fr. o. m. år 1985
Sjukvårdsersättning från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt 2 kap.lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) i form av ersättning för bl. a.öppen hälso- och sjukvård, tandvård, sjukhusvård, läkarvård eller sjukvår-dande behandling som utförs av annan än läkare. Vidare utges viss ersätt-ning för sjukvårdshuvudmännens kostnader för sjuktransporter och han-dikapphjälpmedel samt ersättning för avinstitutionalisering och förebyg-gande hälsovård. Ersättningarna utbetalas enligt grunder som regeringenfastställt. 8
I samband med att fr. o. m. år 1985 nya regler infördes för ersättning Prop. 1990/91:51från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ändrades också reglernaför anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till sjuk-försäkringens ersättningssystem. Den år 1985 införda ordningen för an-slutning gäller fortfarande med vissa mindre ändringar.
2.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1990
Det sammanlagda ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännen för år1990 uppgår till 14 786 milj, kr., varav 12 778 milj. kr. utgörs av en allmänsjukvårdsersättning. Denna ersättning avser inte bara primärvård ochövrig öppen vård, utan även sjukhusvård och sjuktransporter. I beloppetingår sedan år 1989 även summan av de avgifter som tas ut av pensionärervid sjukhusvård enligt det fr. o. m. samma år gällande avgiftssystem.
Den allmänna sjukvårdsersättningen fördelas sedan år 1988 enligt enbehovsbaserad modell mellan sjukvårdshuvudmännen. Det innebär atthuvudmännen delas in i tre behovsklasser. Sedan den behovsrelateradefördelningen av ersättningen genomförts helt fr. o. m. år 1990 är differen-serna i ersättning per invånare mellan klasserna 50 kr., dvs. ersättningentill sjukvårdshuvudmännen i klass 3 är 100 kr. högre per invånare än för dehuvudmän som tillhör klass 1. Den allmänna sjukvårdsersättningen finan-sieras år 1990 till ca 34 % genom att 4 300 milj, kr av statsbidraget tillallmän sjukvård m.m. utges till sjukvårdshuvudmännen.
I likhet med vad som gällt sedan tidigare lämnas under år 1990 särskildaersättningar till sjukvårdshuvudmännen för avinstitutionalisering, före-byggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappadem.m. Storleken på respektive ersättning är 95 kr.,48 kr. samt 85 kr. perinvånare. Av sistnämnda belopp skall, enligt en särskild överenskommelsemellan staten och Landstingsförbundet, 4,30 kr. per invånare frånräknasoch tillföras en särskild fond för Handikappinstitutets verksamhet. Underår 1990 lämnas även ersättning med sammanlagt högst 50 milj. kr. föråtgärder som avser en gemensam kraftsamling för ökad tillgänglighet ochkapacitet inom hälso- och sjukvården.
Vidare lämnas under år 1990 en särskild ersättning med totalt högst 19milj. kr. till sjukvårdshuvudmännen för att möjliggöra för dessa att ökatillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser.
Till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för produktkontrollre-gister lämnas under år 1990 ersättning med sammanlagt högst 2 milj. kr.
Nu angivna ersättningsbelopp och grunderna för dem har — med un-dantag för statsbidraget till allmän sjukvård m.m. — fastställts av rege-ringen i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshu-vudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-ring.
Enligt en särskild överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvud-männen lämnas under år 1990, i likhet med tidigare år, ett särskilt bidragtill den psykiatriska vården. För år 1990 uppgår detta bidrag till 176 milj,kr.
2.3 Patientavgifter Prop. 1990/91.51
Enligt överenskommelsen för år 1990 skall, liksom för år 1989, de högstapatientavgifter som sjukvårdshuvudmannen få ta ut för öppen offentligvård under år 1990 vara följande:
Läkarvård 60 kr. per besök. Tilläggsavgift 30 kr. vid besök hos densjuke. Telefonrådgivning 25 kr.
Sjukvårdande behandling (utförd av annan än läkare) 35 kr. per behand-ling (besök).
Inom Örebro läns landsting har sedan mars 1986 bedrivits en försöks-verksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälsoochsjukvård. Den enhetliga patientavgift som får tas^ut under år 1990 uppgårtill högst 50 kr per läkarvårdsbesök eller besök för annan sjukvårdandebehandling.
Nämnda högsta avgifter har fastställts av regeringen i förordningen(1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäk-ringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive i förord-ningen (1986:21) om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifterm. m. inom offentlig öppen hälso- och sjukvård.
För sjukhusvård tas avgift ut av förvärvarbetande genom försäkringskas-sans försorg i form av ett avdrag på sjukpenningen med högst 55 kr. pervårddag. Detta högsta belopp har fr. o. m. den 1 juli 1990 höjts till 65 kr.per vårddag (3 kap.4§ AFL). För pensionärer med hel ålderspension ochpensionärer med hel förtidspension som åtnjutit avgiftsfri sjukhusvårdunder 365 dagar gäller sedan år 1989 ett motsvarande avgiftssystem.Avgiften utgör, per dag räknat, en tredjedel av utgående pensionsförmånerfrån den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 55 kr. för varjevårddag (2 kap. 12§ AFL).
2.4 Villkoren för privatpraktiserande läkares ochsjukgymnasters anslutning till försäkringen m. m.
Fr. o. m. år 1985 gäller som huvudregel att en privatpraktiserande läkareeller sjukgymnast får anslutning till sjukförsäkringens ersättningssystemendast om sjukvårdshuvudmannen tillstyrker detta. En sådan tillstyrkansker i regel genom att ett samverkansavtal träffas. Samtidigt infördes påförsök fri etableringsrätt inom stödområdena A, B och C för privatprakti-ker med heltidsverksamhet. Denna försöksverksamhet permanentadesfr. o. m. år 1988. En motsvarande förändring genomfördes då även i frågaom försöksverksamheten med fri ersättningsetablering över hela landet.
Därutöver har vissa andra smärre förändringar och kompletteringargjorts i anslutningsreglerna. Det kan bl. a. nämnas att möjligheter haröppnats för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster att tillfälligtvikariera inom den offentliga vården utan att försäkringsanslutningenupphör. På motsvarande sätt kan offentligt anställda läkare och sjukgym-naster tillfälligt vikariera inom den privata vården.
Den senaste ändringen av anslutningsreglerna skedde den 1 juli 1989, dåreglerna för privatläkares ersättningsetablering ändrades på två punkter.
10 För det första begränsades den fria ersättningsetableringen till att gälla Prop. 1990/91:51endast i de fall tillträdande privatläkare avser att bedriva verksamhetenvidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Annan ersättningsetable-ring bör prövas i enlighet med vad som gäller vid nyetablering, dvs. kravgäller på tillstyrkan i form av samverkansavtal. För det andra gavs vidersättningsetablering, då privatläkare pensionerar sig och befintlig praktikövertas med tillhörande mottagning, patientregister m.m., möjlighet förden avgående läkaren och tillträdande läkaren att under kortare tid arbetaparallellt med varandra på mottagningen. Det sammanlagda besöksantaletfår under verksamhetsåret dock inte överstiga 6000.
Frågan om möjligheterna för läkarpsykoanalytikerna att kunna arbetainom sjukförsäkringens ram med hänsyn till de särskilda förhållanden somgäller för deras verksamhet har tagits upp av mina företrädare, senast iden skrivelse som regeringen tillställde riksdagen angående överenskom-melsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1990(skr. 1988/89:153). I skrivelsen konstaterades att parterna var överens omatt sjukvårdshuvudmännen aktivt skulle verka för att via vårdavtal under-lätta läkarpsykoanalytikernas möjligheter till kombinerad verksamhet.Parterna skulle gemensamt följa utvecklingen på detta område och fråganskulle vid behov tas upp i anslutning till nästa överläggning. Jag återkom-mer till denna fråga i avsnitt 6.
2.5 Övrigt
Sedan det gällande ersättningssystemet infördes år 1985 har ett flertaländringar gjorts i detta i enlighet med de överenskommelser som träffatsmed sjukvårdshuvudmännen. I korthet kan nämnas att både studerande-organisationernas hälsovård och företagshälsovården avskilts från sjukför-säkringens ersättningssystem med anledning av att nya ersättningsystemmed statsbidrag införts för dessa verksamheter.
Fr. o. m. år 1989 utges heller inte någon ersättning direkt från försäkring-en till de enskilda sjukvårdsinrättningar som var uppförda på en av riks-försäkringsverket upprättad förteckning. Dessa s. k. förteckningssjukhusförutsattes i stället träffa vårdavtal med berörda sjukvårdshuvudmän ombl. a. de ersättningsbelopp som huvudmännen skall lämna till vårdinrätt-ningarna. Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås omfat-tas dock inte av förändringen.
Parterna har som grund för de senaste årens överenskommelser gemen-samt formulerat vissa allmänna utgångspunkter för hälso- och sjukvårdensutveckling.
Inför överläggningarna om ersättningarna för år 1991 från sjukförsäk-ringen till sjukvårdshuvudmännen har parterna kommit överens om attutvecklings- och förändringsarbetet inom hälso- sjukvården bör intensifi-
eras ytterligare under år 1991 på ett antal områden. Det har som mål såväl Prop. 1990/91: 51att säkra ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personel-la resurser som att kontinuerligt förbättra hälso- och sjukvården. Utveck-lingsarbetet, som sträcker sig över flera år, skall ge möjligheter att bättrestyra verksamheten och underlätta resultatuppföljningen. Det ingår ocksåi arbetet att utveckla former för att mäta och värdera vårdens kvalitet samtdess effektivitet. Allmänt accepterade kriterier tas fram för att sätta upppatienter på väntelista liksom indikationer vid ett antal diagnoser förintagning för behandling eller operation. Vidare skall analyseras möjlighe-terna att, mot bakgrund av informationsstrukturutredningen arbete, redo-visa uppgifter om prestationer inom öppen och sluten vård samt resurser,köer och väntetider inom den öppna primärvården m. m. Det arbete somstartade i år för att förbättra tillgänglighet och kapacitet inom hälso- ochsjukvården skall fortgå även under år 1991. För dessa olika utvecklingsak-tiviteter skall som stöd en särskild ersättning lämnas med sammanlagthögst 10 milj. kr. under år 1991. I detta sammanhang kan nämnas attparterna också är överens om att snarast påbörja ett gemensamt utred-ningsarbete angående förutsättningarna för att överföra kostnadsansvaretför läkemedel inom öppenvården från riksförsäkringsverket till sjukvårds-huvudmännen. Motivet för en sådan huvudmannaskapsförändring är attåstadkomma en effektivare samordning och därmed resursanvändning. Enförsta redovisning av detta arbete skall lämnas under våren 1991.
Den behovsbaserade fördelningen av den allmänna sjukvårdsersättningengenomfördes fullt ut fr. o. m. år 1990. Mot bakgrund av att överläggningar-na denna gång präglats av det rådande allvarliga statsfinansiella läget harparterna inte kunnat nå en uppgörelse om beloppet av den allmännasjukvårdsersättningen för år 1991. Från statens sida föreslogs en höjningav denna med 200 milj, kr., varvid samtidigt förutsattes att 100 milj. kr.avseende det i denna ersättning ingående s. k. köbidraget fördes över tillden nya särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatsersom ursprungligen var avsedd att uppgå till 300 milj. kr. Eftersom parternakunde enas om att 400 milj. kr. skulle avsättas för den nya ersättningsfor-men kommer jag att föreslå regeringen att den allmänna sjukvårdsersätt-ningen höjs med 100 milj. kr. för år 1991.
Mot bakgrund av de redovisade allmänna hälso- och sjukvårdspolitiskautgångspunkterna för den träffade överenskommelsen, som skall utgöragrund för en mål- och resultatstyrning med uppföljning och utvärdering avverksamheten, delar jag bedömningen att systemet med särskilda ersätt-ningar för avinstitutionalisering, för förebyggande åtgärder samt för till-handahållande av hjälpmedel åt handikappade bör kunna avvecklas ochatt dessa ersättningar i stället bör inordnas i den allmänna sjukvårdsersätt-ningen. 1 samma riktning talar det förhållandet att dessa särskilda bidrag
knappast haft någon påtaglig styrande effekt på sina områden. Genom Prop. 1990/91:51denna förändring blir även ersättningssystemet enklare och mindre admi-nistrativt betungande. Jag vill dock kraftigt understryka att detta självfal-let inte skall uppfattas som om dessa tre verksamhetsområden har fåttminskad prioritet.
Den enligt min uppfattning viktigaste nyheten i överenskommelsen förår 1991 är att en särskild ersättning på 400 milj, kr införs för att förbättrakapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behand-lingsinsatser. Härigenom skapas enligt min bedömning goda förutsättning-ar för sjukvårdshuvudmännen att minska väntetiderna för de medicinskadelarna av rehabiliteringen och därmed bidra till att uppfylla det mål somställts upp angående en sänkning av det s. k. ohälsotalet. En närmarebeskrivning av denna nya ersättningsform finns intagen i avsnitt 7.
I överenskommelsen för år 1991 ingår en fortsatt gemensam satsning pådet förändringsarbete som syftar till att ytterligare förbättra tillgänglighetoch kapacitet i hälso- och sjukvården. Vissa angelägna aktiviteter av olikaslag som denna särskilda ersättning initierat under år 1990 återstår attgenomföra och dessutom tillkommer utvecklingsarbete under år 1991.Med hänsyn härtill har parterna ansett det nödvändigt att behålla dennaersättningsform även under år 1991. En reducering av ersättningsbeloppettill 10 milj. kr. har dock av parterna ansetts vara motiverad.
Parterna har också enats om att den särskilda ersättning som infördesfr. o. m. år 1990 för psykoterapeutisk verksamhet bör kvarstå även under år1991. Syftet med detta ekonomiska stöd är att möjliggöra för sjukvårdshu-vudmännen att öka tillgången på psykoterapeutisk behandling till rimligakostnader för de försäkrade. Detta skulle ske genom att huvudmännengenom vårdavtal knöt legitimerade privatpraktiserande vårdgivare till denpsykoterapeutiska verksamheten. Det har framkommit att nästan samtligasjukvårdshuvudmän har utnyttjat denna möjlighet och härvid förutsatt attstödet skall utges även för år 1991. Mot den bakgrunden delar jag bedöm-ningen att denna särskilda ersättningsform bör finnas kvar även under år1991. Ersättningsbeloppet har räknats upp till högst 21 milj. kr. medhänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen.
Enligt överenskommelsen för år 1990 avsattes en särskild ersättning förde sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att svara för nationella register förprodukt kontroll. Efter beslut av regeringen på grundval av yttrande frånsjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut(Spri) över inkomna framställningar skulle ersättningarna utbetalas avriksförsäkringsverket. Parterna har enats om att ersättningsbeloppet för år1991 skall vara högst 4 milj. kr. samt att Landstingsförbundet efter samrådmed socialstyrelsen avger ett utlåtande till riksförsäkringsverket som be-slutar om hur beloppet bör fördelas mellan huvudmännen. Denna särskil-da ersättning bör utges endast under ett uppbyggnadsskede.
Parterna har enats om att att särskild ersättning skall utges på ytterligaretre områden under år 1991. Det gäller ersättning till handledd praktisktjänstgöring för kiropraktorer inom hälso- och sjukvården, ersättning förvissa patientöverföringar mellan Sverige och Finland samt ersättning föranordnande av rikssjukvård för HIV-smittade som tvångsomhändertas 13
enligt smittskyddslagen.
För handledd praktisk tjänstgöring för kiropraktorer inom hälso- och Prop. 1990/91:51sjukvården lämnas särskild ersättning med högst 1 milj. kr. under år 1991.Enligt beslut av riksdagen skall ett av villkoren för legitimation somkiropraktor vara fullgjord praktisk tjänstgöring inom allmän eller enskiltbedriven hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen har angett vad denna prak-tiska tjänstgöring skall omfatta. Parterna är ense om att ersättningen skallvara 85 000 kr. per praktikant för praktik inom hälso- och sjukvård. Det ärnaturligt att socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärendenoch lämnar riksförsäkringsverket erforderligt beslutsunderlag för utbetal-ning av ersättningen.
För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland lämnas särskildersättning med högst 2 milj. kr. för år 1991. Överenskommelsen bygger påvad en undergrupp inom den svensk-finska arbetsgruppen rörande definska invandrarnas situation inom den svenska hälso- och sjukvårdensamt socialtjänsten (SFINKS) föreslagit för att möjliggöra överföringar avhumanitära skäl. Utgångspunkten är att dessa överföringar skall förbättraden enskildes hälsotillstånd eller livssituation. I varje enskilt fall förutsättsen försöksvis överföring på ett halvt år jämte utvärdering innan dennasärskilda ersättning utnyttjas. Översändande landsting/kommun skall en-ligt överenskommelsen ansvara för transporten och vårdkostnaden avse-ende de sex första månadernas vård. För tiden därefter skall, inom ramenför nämnda ersättningsbelopp, ersättning för varje enskilt fall lämnas medhälften av den vårdkostnad som uppkommer i Finland. Socialstyrelsenskall svara för handläggningen av dessa ärenden och lämna erforderligtunderlag till riksförsäkringsverket, som skall svara för utbetalning årsvisav ersättningen.
För anordnande av rikssjukvårdför HIV-smittade som omhändertas förisolering enligt smittskyddslagen utges ersättning med högst 5 milj. kr. förår 1991. Enligt överenskommelsen bör denna mycket kostnadskrävandevård koncentreras till ett fåtal ställen i landet och ske på sjukhus som drivsav landstingskommun och med resurser som tillgodoser ett gott medi-cinskt och psykosocialt omhändertagande. Ersättning skall lämnas med500000 kr. per anordnad plats och år. Socialstyrelsen skall svara förbedömningen av dessa ärenden och tillställa riksförsäkringsverket erfor-derligt underlag för årsvis utbetalning av ersättningen.
Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen skall, mot bakgrund av vadjag nu har redovisat, sammanfattningsvis vara följande.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vårdmed fördelning enligt den behovsmodell som gällt sedan år 1988 och somtidigare beskrivits. I ersättningen ingår även de tidigare särskilda ersätt-ningarna för avinstitutionalisering, för förebyggande åtgärder samt förtillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade. I enlighet med en sär-skild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om Handi-kappinstitutet och dess finansiering m. m. år 1991, skall dock 42,5 milj. kr.av hjälpmedelsersättningen och ett belopp på ytterligare 4 milj. kr. tillförasinstitutets fond. Denna särskilda överenskommelse framgår av bilaga 3.
Totalt utges en allmän sjukvårdsersättning med 14772,5 milj. kr. för år1991. Fördelningen av ersättningen mellan sjukvårdshuvudmännen fram-går av bilaga 2.
14 Vid utbetalning av den allmänna ersättningen till respektive sjukvårds- Prop. 1990/91: 51huvudman skall som tidigare avräknas det belopp som motsvarar undernärmast föregående år utbetalade försäkringsersättningar till de privat-praktiserande läkare och sjukgymnaster som var verksamma inom respek-tive sjukvårdshuvudmans geografiska område.
b) För att förbättra hälso- och sjukvårdens resurser för rehabiliterings-och behandlingsinsatser utges under vissa förutsättningar ersättning medsammanlagt högst 400 milj. kr. Fördelningen av medlen skall ske enligt ensärskild fördelningsmodell, som är baserad på det s. k. ohälsotalet ochinvånarantalet. Utbetalning sker av försäkringskassan först när lokalaöverenskommelser har träffats om medlens användning.
c) För åtgärder avseende en gemensam kraftsamling för ökad tillgänglig-het och kapacitet inom hälso- och sjukvården m. m. utges ersättning medsammanlagt högst 10 milj. kr. Fördelningen av dessa medel skall ske enligtde riktlinjer som parterna gemensamt utarbetar. Medlen utbetalas avriksförsäkringsverket.
d) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången påpsykoterapeutiska behandlingsresurser utges en särskild ersättning medsammanlagt högst 21 milj. kr. Ersättningen, som skall fördelas mellansjukvårdshuvudmännen, utges dels med 275000 kr. per huvudman, delsmed 1,65 kr per invånare och lämnas efter särskild rekvisition av riksför-säkringsverket under förutsättning att sjukvårdshuvudmännnen träffar avsocialstyrelsen godkända vårdavtal med privata vårdgivare.
e) För de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att föra nationella registerJÖr produktkontroll utges ersättning med sammanlagt högst 4 milj. kr.Landstingsförbundet avger efter samråd med socialstyrelsen ett utlåtandeöver inkomna ansökningar till riksförsäkringsverket, som på grundvalhärav beslutar om fördelning och utbetalning av ersättningen.
f) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänstgö-ring av kiropraktorer i enlighet med socialstyrelsens anvisningar utgesersättning med sammanlagt högst 1 milj. kr. Ersättning lämnas med 85000kr. per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessaärenden och lämnar underlag till riksförsäkringsverket för utbetalning aversättningen.
g) För överföring av patienter från Sverige till Finland utges ersättningmed sammanlagt högst 2 milj. kr. Ersättningen skall i varje enskilt falllämnas med hälften av den vårdkostnad som uppkommer när sjukvårds-huvudmannens ansvar för kostnaden upphör efter ett halvt år. Socialsty-relsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar erforderligtunderlag till riksförsäkringsverket som svarar för den årsvisa utbetalning-en av ersättningen.
h) För anordnande av institutioner for HIV-smittade som omhändertasför isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagthögst 5 milj. kr. Ersättning utges med 500000 kr. per anordnad plats ochår. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnarerforderligt underlag till riksförsäkringsverket för utbetalning av ersätt-ningen.
15 Enligt en särskild överenskommelse mellan statens förhandlingsnämnd Prop. 1990/91: 51och företrädare för Landstingsförbundet skall ett särskilt bidrag utges tillden psykiatriska vården under perioden 1982—1991. Bidraget, som utgör
176 milj, kr för år 1990, bör vara 186 milj. kr. för år 1991 med fördelningmellan sjukvårdshuvudmännen enligt särskilda regler. Överenskommelsenhärom fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Den totala ekonomiska omfattningen av dels överenskommelsen, dels
mitt förslag om ersättning från sjukförsäkringen för år 1991 framgår avföljande sammanställning.
Ändamål
Totalbeloppmilj. kr.
1. Allmän sjukvårdsersättning
14772,5
2. Ersättning till Handikappinstitutet
46,5
3. Särskild ersättning for rehabiliterings- och
behandlingsinsatser
4. Särskild ersättning för ökad tillgänglighet och
kapacitet i hälso- och sjukvården
5. Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhel
6. Särskild ersättning till register för produktkontroll
7. Särskild ersättning för handledning av
kiropraktorer
8. Särskild ersättning för vissa patientöverföringar
9. Särskild ersättning för rikssjukvård för
HIV-smittade
15 262
Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1990 att det totalaersättningsbeloppet från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännenökar med 476 milj. kr. under år 1991.
Ersättningarna skall i likhet med tidigare till större delen utges från denallmänna sjukförsäkringen. För sjukförsäkringens finansiering lämnasockså ett särskilt statsbidrag. I årets budgetproposition (prop.1989/90:100, bil. 7) har för budgetåret 1990/91 under punkt E 16. Bidragtill allmän sjukvård m. m. tagits upp ett förslagsanslag på 4613 682000 kr.I avvaktan på de nu slutförda överläggningarna med företrädare för sjuk-vårdshuvudmännen har förutsatts att från det särskilda statsbidraget skallutges med oförändrat belopp på 4 300 milj. kr. för år 1991. Utbetalningenfrån nämnda anslag följer de allmänna utbetalningsregler som gäller förden allmänna sjukvårdsersättningen, vilket innebär att sjukvårdshuvud-männen får ersättningen månadsvis i efterskott.
Den nu träffade överenskommelsen innebär att belastningen av förslags-anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen ökar med ca 31 milj. kr. underbudgetåret 1990/91 i förhållande till vad som beräknades i årets budget-proposition.
Från det nämnda förslagsanslaget E 16. finansieras också det särskildastatsbidraget till den psykiatriska vården. Även för detta har anslagsberäk-ningen i årets budgetproposition gjorts med utgångspunkt från bidragetsstorlek för år 1990. Eftersom bidragsbeloppet skall vara 186 milj. kr. för år1991 kommer utgiften att öka med 5 milj. kr. för budgetåret 1990/91.Belastningen under förslagsanslaget E 16. Bidrag till allmän sjukvårdm.m. kan därför nu beräknas uppgå till sammanlagt 4618 682000 kr. förinnevarande budgetår.
5.1 Ändringar i avgiftssystemet
Ett av huvudsyftena med den allmänna sjukförsäkringen är att den skallvara ett skydd mot höga sjukvårdskostnader för de försäkrade. Ersättning-arna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen är därför förknip-pade med bestämmelser om vilka högsta patientavgifter som får tas ut avde försäkrade vid öppen vård. Det är därför naturligt att frågan omstorleken på dessa avgifter även behandlas i de överenskommelser somstaten träffar med företrädare för sjukvårdshuvudmännen. För de tillförsäkringen anslutna privatpraktiserande läkafna och sjukgymnasternafinns motsvarande bestämmelser intagna i respektive vårdgivartaxa.
För de försäkrade som till följd av sin sjukdom eller sitt handikapp oftabehöver utnyttja den öppna sjukvården och köpa läkemedel finns ett s. k.högkostnadsskydd. Det innebär i princip att en person blir befriad frånytterligare kostnader för vårdbesök och läkemedel när han betalat avgiftför sammanlagt 15 läkarvårdsbesök eller inköp av prisnedsatta läkemedel.Befrielsen gäller under en 12-månadersperiod räknat från första vårdbesö-ket eller inköpet. För barn under 16 år i samma familj gäller ett gemensamtkostr.adstak vid 15 vårdbesök eller inköp.
Ett läkemedelsinköp jämställs med ett läkarvårdsbesök, medan tvåsjukvårdande behandlingar liksom två telefonrådfrågningar hos en läkareeller privatpraktiserande sjukgymnast skall motsvara ett läkemedelsinköpeller läkarvårdsbesök.
Som jag tidigare redovisat i avsnitt 2.3 har de nuvarande högsta patient-avgifterna för öppen offentlig hälso- och sjukvård gällt sedan år 1988.Parterna har vid diskussionerna om avgiftsnivåer för år 1991 enats om attden statliga regleringen av avgifterna inom den öppna offentliga hälso- ochsjukvården skall slopas fr. o. m. år 1991. Denna avreglering måste enligtparternas bedömning även omfatta avgiftssystemet för de till sjukförsäk-ringen anslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. Det ärenligt min uppfattning angeläget att även avgifterna för den sjuk- ochhälsovård som meddelas inom företags- och studerandehälsovården an-passas till sjukvårdshuvudmännens avgiftssystem.
Vidare är parterna eniga om att en sådan systemförändring förutsätterändringar i det s. k. högkostnadsskyddet. Den nuvarande statliga reglering-en av de patientavgifter som får tas ut ingår som en del av sjukförsäkring-ens ekonomiska skydd för den försäkrade. En förutsättning för att dennareglering skall kunna slopas är enligt min mening att det finns ett effektivtskydd så att de samlade sjukvårdskostnaderna för en försäkrad inte bliralltför höga. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Jag instämmer i vad som anges i överenskommelsen om motivet för enavreglering av det nuvarande systemet med öppenvårdsavgifter underförutsättning att den verkligen leder till en sådan avgiftsdifferentieringsom ger ett effektivare utnyttjande av hälso- och sjukvårdens organisationoch resurser. Jag förutsätter därvid att avregleringen totalt sett inte leder
17 Riksdagen 1990/91. 1 Sami. Nr 51.
till en orimlig höjning av patienternas andel av sjukvårdskostnaderna. Prop. 1990/91:51Eftersom de nuvarande avgiftsnivåerna har gällt sedan år 1988 anser jagdock att en viss höjning av dessa är berättigad med hänsyn till denallmänna kostnadsutvecklingen. Storleken på det av parterna förordadehögkostnadsskyddet bör enligt min uppfattning motverka eventuella nega-tiva effekter av systemförändringen.
När det gäller de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkarna ochsjukgymnasterna delar jag parternas bedömning att nivån på deras avgifterpå lämpligt sätt bör samordnas med den avgiftssättning som kommer atttillämpas hos de olika sjukvårdshuvudmännen. En rimlig utgångspunktbör därför enligt min mening vara att avgiftsnivån för vård hos dessavårdgivare skall motsvara vad som gäller för motsvarande vård i sjukvård-huvudmannens regi och att den princip för avgiftssättningen som sjuk-vårdshuvudmannen väljer gäller för hela landstinget eller kommunen. Detär också naturligt att den försäkringsersättning som dessa privata vård-givare därvid erhåller från försäkringskassan även i fortsättningen skallutgöras av mellanskillnaden mellan vårdgivarens arvode för besöket ellerbehandlingen enligt respektive taxa och den patientavgift som tagits ut.
Jag vill i anslutning härtill också erinra om att en avreglering av avgifts-systemet för den öppna hälso- och sjukvården också leder till att bestäm-melserna om vad en erlagd patientavgift inom öppenvården innefattar,t. ex. avgiftfria remissbesök, kommer att slopas.
Jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen tar kontakt med försäkrings-kassorna om utformningen av det nya avgiftsystemet vad gäller de försäk-ringsanslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. Det ärockså angeläget att dessa vårdgivare informeras om de förändringar somkan uppkomma för deras vidkommande.
Det är nödvändigt att Landstingsförbundet, som också anges i överens-kommelsen, noga följer hur sjukvårdshuvudmännen utformar avgiftsreg-lerna och utnyttjar avregleringen som styrmedel för ett effektivare resurs-utnyttjande och redovisar detta till regeringen i samband med nästa årsöverläggningar.
5.2 Ändringar i högkostnadsskyddet
Mitt forslag: Reglerna om det särskilda skyddet mot höga sjukvårds-och läkemedelskostnader ändras så att kostnadsbefrielse uppnås närde sammanlagda utgifterna för vård och behandling samt läkemedeluppgår till 1 500 kronor eller mer. Bestämmer en sjukvårdshuvud-man ett lägre belopp än 1 500 kronor skall det gälla för dem som ärbosatta inom området.
Skälen för mitt förslag: Ett särskilt skydd mot höga sjukvårds- ochläkemedelskostnader inom den allmänna försäkringens ram, det s. k. hög-kostnadsskyddet, infördes den 1 juli 1981. Dessförinnan hade flertaletsjukvårdshuvudmän egna system för avgiftsbegränsning, men dessa sy-stem varierade betydligt mellan huvudmännen. Mot denna bakgrund före- 18
slog den socialpolitiska samordningsutredningen i delbetänkandet (SOU Prop. 1990/91:511979:1) Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader ett så-dant system inom den allmänna försäkringens ram. Förslaget lades tillgrund för prop. 1980/81: 73 om ett utbyggt skydd mot höga sjukvårds- ochläkemedelskostnader. Den principiella utformningen av detta skydd harjag redovisat i föregående avsnitt.
1 nämnda proposition redovisas två möjligheter att utforma taket förden försäkrades egenkostnader. Antingen kan patientens kostnader förläkarbesök, läkemedelsinköp m. m. läggas samman eller också kan antaletbesök m. m. läggas samman. I utredningen och propositionen förordadesdet senare alternativet, något som också gäller för närvarande.
Med hänsyn till det nuvarande avgiftssystemets utformning med i stortsett enhetliga avgifter för öppenvård i landet har det varit naturligt att haett högkostnadsskydd som är baserat på antalet besök eller inköp. Med denföreslagna avregleringen av avgiftssystemet och den förväntade differenti-eringen av avgifterna inom den öppna vården är det, enligt min bedöm-ning, naturligt att nu förorda ett beloppsmässigt kostnadstak som innebäratt patientens kostnader för vård och läkemedel skall läggas samman.
Det ankommer på riksförsäkringsverket att i samråd med Landstings-förbundet och Apoteksbolaget svara för att information om denna föränd-ring kommer till stånd och för att de anvisningar, blanketter m. m. sombehövs för administrationen av högkostnadsskyddet utarbetas. Kontakterbör därvid även tas med Sveriges läkarförbund och Legitimerade sjukgym-nasters riksförbund.
Beträffande frågan hur registrering av inbetalda patientavgifter och in-köpskostnader skall ske får det utredas av riksförsäkringsverket om kost-naderna för besök och inköp skall antecknas på en registreringshandlingeller om den försäkrade själv skall dokumentera sina betalda vård- ochbehandlingsbesök och inköp.
När det gäller storleken av de kostnader som den försäkrade själv börsvara för har parterna i överenskommelsen uttalat sig för att nivån börfastställas till högst 1500 kr. Denna högsta nivå överstiger vad som förnärvarande i regel utgör kostnaden för 15 vårdbesök eller läkemedelsin-köp. Med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen sedan år 1988 dåavgifterna senast höjdes, anser jag dock att det föreslagna kostnadstaketinte kan betraktas som orimligt högt. Jag förutsätter därvid att varjesjukvårdshuvudman fastställer sitt högkostnadsskydd med beaktande avde avgiftsnivåer som skall gälla. Bestämmer sjukvårdshuvudmannen ettlägre belopp än 1500 kr. bör det kunna tillämpas också för befrielse frånläkemedelskostnader för den som är bosatt inom sjukvårdshuvudmannensområde. Mot den bakgrunden kan jag ansluta mig till den träffade överens-kommelsen även i detta avseende.
En övergång till ett beloppsbaserat högkostnadsskydd den 1 januari1991 får dock inte försämra villkoren för den som vid årsskiftet harkostnadsbefrielse eller den som dessförinnan har inköpt läkemedel ellererlagt patientavgifter utan att dessa tillfällen resulterat i kostnadsbefrielseinom 12-månadersperioden. Det innebär således att den som har kost-nadsbefrielse som gäller vid utgången av år 1990 får behålla denna enligt
nuvarande regler tills 12-månadersperioden löpt ut. Vidare innebär det att Prop. 1990/91:51den som i slutet av detta år köper läkemedel eller erlägger avgift för besök iöppen vård får tillgodoräkna sig dessa tillfällen även efter årsskiftet ochfortsätta att kvalificera sig för högkostnadsskydd och frikort enligt nugällande bestämmelser, dvs. under högst 12 månader räknat från förstabesöket eller inköpet.
Vad jag nu föreslagit angående högkostnadsskyddet förutsätter ändring ilagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. fr. o. m. år1991. Till ändringen skall knytas erforderliga övergångsbestämmelser ienlighet med vad jag nyss angett.
Jag vill i anslutning härtill också framhålla att jag mot bakgrund av nunämnda systemförändringar avser att föreslå regeringen att förordningen(1986:21) om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter m.m.inom offentlig öppen hälso- och sjukvård upphävs.
Reglerna för privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters anslutningtill försäkringssystemet ändrades som en följd av de förändringar somföretogs i ersättningssystemet fr. o. m. år 1985. Anslutningsreglerna utfor-mades därvid med utgångspunkt från behovet av bättre samordning avderas verksamhet med sjukvårdshuvudmännens.
Huvudregeln är därför att försäkringskassan inte får ansluta en nyprivatpraktiker till sjukförsäkringen såvida inte sjukvårdshuvudmannentillstyrker detta. För att få till stånd en jämnare regional fördelning av deprivata vårdresurserna infördes dock på försök fri anslutning till försäk-ringen inom stödområdena A,B och C. Denna försöksverksamhet avsluta-des och fr. o. m. år 1988 gäller reglerna tills vidare. Försöksvis infördesockså över hela landet rätt för heltidsverksamma som övertar en befintligpraktik att få anslutning till försäkringen utan krav på tillstyrkan. Ävenden försöksverksamheten fick fr. o. m. år 1988 en mer permanent karaktär.Fr.o.m. den 1 juli 1989 gäller dock att fri ersättningsetablering föreliggerendast i de fall tillträdande privatpraktiker avser bedriva verksamhetenvidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Vid ersättningsetableringsom föranleds av att privatläkare pensionerar sig och som avser övertagan-de av befintlig praktik med tillhörande mottagning och patientregisterm. m. får båda läkarna övergångsvis vara anslutna till försäkringen underkortare tid, dock högst ett år, för att således kunna arbeta parallellt medvarandra på mottagningen. Den avgående läkaren skall ha fyllt 65 år ochdet sammanlagda antalet besök under verksamhetsåret får inte överstiga6 000 besök.
Fr.o.m. den 1 juli 1990 gäller genom beslut av riksdagen att den nämn-da stödområdesindelningen A, B och C har slopats och ersatts av enindelning i två nya stödområden, benämnda 1 och 2. Vissa kommunereller delar av kommuner som ingick i stödområde C är härigenom intelängre placerade i permanent stödområde. Det gäller främst kommuner
eller delar av kommuner i Norrlands kustland samt Gotland. Denna Prop. 1990/91:51ändring har betydelse för bestämmelserna om nyetablering for privatprak-tiserande läkare och sjukgymnaster. Regeringen har tidigare beslutat attbestämmelserna om stödområdesindelningen i deras lydelse vid utgångenav juni 1990 tills vidare skall gälla vid prövning av frågor om rätt tillforsäkringsanslutning på grund av nyetablering, dock inte inom Gotlandskommun. Jag avser att närmare överväga om ytterligare förändringar skallföretas i anslutningsreglerna med anledning av den nya stödområdesindel-ningen.
Beträffande privatpraktiserande läkares anslutning till sjukförsäkring-ens ersättningssystem gäller att en läkare som är anställd hos offentligsjukvårdshuvudman med lägst 17 timmars veckoarbetstid inte får varaförsäkringsansluten. För kategorin läkarpsykoanalytiker utgör denna be-stämmelse ofta ett problem, eftersom det inte är möjligt att kombinera en ivissa fall önskad tjänstgöring på halvtid hos sjukvårdshuvudman medverksamhet som privatpraktiker. Denna fråga har också tagits upp avmina företrädare i anslutning till de tre närmast föregående överenskom-melserna i syfte att finna en för alla parter tillfredsställande lösning påproblemet. Enligt överenskommelsen för år 1990 skall sjukvårdshuvud-männen aktivt verka för att möjliggöra detta genom att erbjuda vårdavtal ide fall sådana problem uppkom. Enligt vad som framkommit har så inteblivit fallet. Jag anser därför att endast en ändring i anslutningsbestämmel-serna slutgiltigt kan lösa detta problem för denna begränsade grupp avläkare. Jag avser därför föreslå regeringen att en sådan regeländring ge-nomförs fr. o. m. den 1 januari 1991.
Som ett viktigt led i samhällets stora satsningar på rehabiliteringsområdethar parterna genom den träffade överenskommelsen enats om att enförstärkning också bör ske av sjukvårdshuvudmännens kapacitet på dettaområde. Det är med stor tillfredsställelse som jag konstaterar att 400 milj,kr. kan tillskjutas från sjukförsäkringen under år 1991 för satsningar pårehabiliterings- och behandlingsarbete så att flaskhalsar reduceras elleravlägsnas. Jag anser också att det är naturligt att denna nya ersättnings-form från sjukförsäkringen fördelas med utgångspunkt från både det s. k.ohälsotalet och invånarantalet för respektive sjukvårdsområde.
Som villkor för att försäkringskassan skall utge denna ersättning krävsenligt överenskommelsen att kassan och sjukvårdshuvudmannen kankomma överens om hur medlen, tillsammans med en anpassning av hu-vudmannens verksamhet och resurser, bäst skall användas för att resulterai åtgärder som syftar till att snabbare återföra människor till arbetsliveteller till ett aktivt liv i övrigt. De lokala överläggningarna skall såledesresultera i överenskommelse om medlens användning för att förbättrakapaciteten inom hälso- och sjukvården för detta ändamål. Jag vill ianslutning härtill understryka att de avsatta medlen inte skall kunna 21
användas för direkta köp av individuellt utformade sjukvårdsinsatser.
Satsningen på att förbättra rehabiliterings- och behandlingskapaciteten Prop. 1990/91:51inom hälso- och sjukvården syftar till att minska det s. k. ohälsotalet. Förbudgetåret 1990/91 har i annat sammanhang angetts av regeringen attmålet är att detta tal skall minskas med två dagar. Det bör, enligt minbedömning, vara en rimlig målsättning att den satsning som nu görs för attförbättra kapaciteten på detta område inom hälso- och sjukvården ledertill att utgifterna från socialförsäkringen kan reduceras med ett belopp somlägst motsvarar storleken av de medel som sjukförsäkringen bidrar medför ändamålet. Jag förutsätter att försäkringskassorna och sjukvårdshu-vudmännen tiilsammans noggrant följer utfallet av denna nya satsning ochutvecklar lämpliga metoder för den utvärdering m.m. som behövs. Enligtöverenskommelsen skall sjukvårdshuvudmännen senast under mars 1992inkomma till resp, försäkringskassa med en resultatredovisning för med-lens användning för år 1991.
Det är sjukvårdshuvudmännen som svarar för huvuddelen av samhälletshjälpmedelsförsörjning. Hjälpmedelsutredningen har i sitt betänkande(SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens utveckling redovisat en ingå-ende kartläggning och analys av hjälpmedelsförsörjningen. Utredningenkonstaterar bl. a. att hjälpmedelsförsörjningen förändrats mycket under desenaste decennierna till att omfatta allt fler behovsgrupper och allt flerhjälpmedel. Kostnaderna för verksamheten beräknas under under åren1978— 1987 ha ökat i reala termer med i genomsnitt fyra procent per år.Ökningen av antalet äldre samt de strukturella förändringarna inom vård-och omsorgssektorn under perioden anges vara de viktigaste orsakerna tilldenna utveckling. Utredningen redovisar också vissa bedömningar ochförslag i fråga om Handikappinstitutets framtida roll och uppgifter. Utred-ningsbetänkandet har remissbehandlats.
Staten och sjukvårdshuvudmännen har, som huvudmän för Handikapp-institutet och med utgångspunkt i bl. a. hjälpmedelsutredningens bedöm-ningar och förslag, övervägt olika åtgärder för att förbättra institutetsmöjligheter att möta framtidens krav inom hjälpmedelsområdet. Parter-nas gemensamma ställningstagande utgår från att Handikappinstitutetskall vara samhällets centrala stödfunktion på hjälpmedelsområdet. Detinnebär att institutets huvuduppgift blir att främja, samordna och medver-ka i forsknings- och utvecklingsarbetet avseende hjälpmedel åt handikap-pade. Andra väsentliga uppgifter för institutet blir att svara för provningoch egenskapsdeklaration av hjälpmedel samt för information om hjälp-medelsverksamheten.
Den träffade överenskommelsen innebär att Handikappinstitutet iframtiden inte skall ha uppgifter av normerande karaktär utan i ställetbetonas dess roll på forsknings- och utvecklingsområdet ytterligare. Denförstärkning av institutets ekonomi som sker innebär också ökade möjlig-heter att bedriva verksamhet inom forsknings- och utvecklingsområdet.Det är med stor tillfredställelse som jag nu kan konstatera att parterna är
överens om denna ändrade framtida inriktning på Handikappinstitutets prop. 1990/91:51verksamhet. Den av parterna förordade ändrade uppgifts- och arbetsin-riktningen kräver ändringar i stadgarna för Handikappinstitutet. Beslutom detta fattas av regeringen i särskild ordning.
Mot bakgrund av detta kommer, i enlighet med vad hjälpmedelsutred-ningen föreslagit, utgivningen av den nuvarande rekommenderande hjälp-medelsförteckningen att upphöra att utges av institutet fr.o.m. år 1991. Istället bör institutet kontinuerligt utge förteckningar över bra produktermed viktiga funktionskompenserande egenskaper. Vidare bör Handikapp-institutet i samråd med berörda parter informera om centrala överens-kommelser och mål för hjälpmedelsområdet. Tillsyn inom hjälpmedels-området skall socialstyrelsen svara för.
Hjälpmedelsutredningen redovisar en serie skäl för att inordna dennuvarande hjälpmedelsersättningen i den allmänna sjukvårdsersättningen.Bl. a. anges att den schabloniserade ersättning som utges och som ärberäknad per invånare knappast har haft någon styrande roll samt att denhaft begränsad betydelse för hjälpmedelsverksamhetens innehåll och ut-veckling. Jag delar som nämnts denna bedömning som också parternainstämmer i, vilket framgår av överenskommelsen. Detta innebär att ensärskild hjälpmedelsersättning inte längre skall utges till sjukvårdshuvud-männen fr. o. m. år 1991. Huvuddelen av beloppet skall i stället inordnas iden allmänna sjukvårdsersättningen från år 1991 och således fördelasenligt principerna för denna.
Handikappinstitutets verksamhet kommer mot denna bakgrund attfr. o. m. år 1991 finansieras genom ett direkt bidrag från sjukförsäkringen.Parterna har enats om att bidraget för år 1991 bör uppgå till 46,5 milj, kr.,varav 42,5 milj. kr. härrör från den nuvarande hjälpmedelsersättningen.Av det totala bidraget på 46,5 milj. kr. skall enligt överenskommelsen fyramilj. kr. avsättas till produktionsstöd.
Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att institutets verksamhetinom forsknings- och utvecklingsområdet bör kunna utvecklas och förstär-kas genom det betydligt höjda bidraget. Detta bör stimulera till ett ökatutnyttande av ny och bättre teknik inom hjälpmedelsområdet, vilket är tillgagn inte bara för hjälpmedelsanvändarna utan även för sjukvårdshuvud-männen.
Mitt förslag: Den tidsangivelse i 2 kap. 11 § lagen (1962:381) omallmän försäkring (AFL) som säger att rehabiliteringsbehovet skallundersökas och åtgärder vidtas när ersättning för sjukhusvård harlämnats en försäkrad för 90 dagar i följd tas bort.
Skälen för mitt förslag: I 2 kap. 11 § AFL finns en bestämmelse avinnebörd att försäkringskassan skall undersöka behovet av och se till att
åtgärder vidtas för rehabilitering av personer, for vilka ersättning för Prop. 1990/91:51sjukhusvård utgetts för 90 dagar i följd. Regeln förlorade sin rättsligabetydelse i samband med införandet av systemet med schabloniseradeersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Enligt samma lagrum skall för-säkringskassan vidta rehabiliteringsåtgärd så snart skäl därtill finns, oav-sett om det försäkrade vistas på sjukhus eller inte. Även om 90-dagarsre-geln sålunda inte längre har någon rättslig betydelse finns det enligt minmening ändock en viss risk för att någon kan förledas tro att rehabilite-ringsåtgärder inte kan sättas in på ett tidigt stadium. Det är enligt minmening viktigt att rehabiliteringsåtgärder sätts in tidigt för att utsikternatill ett lyckat resultat av rehabiliteringen skall vara så goda som möjligt.90-dagarsregeln kan medverka till att det kafi dra ut på tiden innanrehabiliteringsinsatser påbörjas. Detta är i så fall olyckligt och kan motver-ka resultatet av rehabiliteringen. Jag föreslår därför att 90-dagarsregeln tasbort fr. o. m. den 1 januari 1991.
Vad jag nu sagt föranleder ändring i 2 kap. 11 § AFL.
1 enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättatsförslag till
1. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskost-nader, m. m.
2. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen att
1. anta lagförslagen.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta delav vad jag har anfört om
2. ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmän-
nen och därmed sammanhängande frågor.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört förde åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
24 Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvud-männen om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmän-nen m.m. för år 1991 har parterna inte kunnat enas om en samladöverenskommelse. Parterna har inte kunnat enas om storleken på dengenerella uppräkningen av den allmänna sjukvårdsersättningen. Regering-en kommer därför att fatta beslut om denna ersättning för år 1991.
Den uppgörelse som denna gång träffats omfattar nedanstående niodelområden och framgår av bilagorna 1—9 till överenskommelsen.
1. Utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården m.m. (bil.l).
Som utgångspunkt för överenskommelsen har parterna gemensamt pre-ciserat inriktningen på det utvecklings- och förändringsarbete som skallintensifieras under år 1991 och som har som mål att säkra ett effektivtutnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser och konti-nuerligt förbättra hälso- och sjukvården. Utvecklingarbetet som har ettflerårsperspektiv skall ge möjligheter att bättre styra verksamheten ochunderlätta resultatuppföljningen. I arbetet ingår bl. a. att utveckla formerför att mäta och värdera vårdens kvalitet samt utarbeta allmänt acceptera-de kriterier för att sätta upp patienter på väntelista och indikationer förintagning för behandling eller operation för ett antal diagnoser. Möjlighe-terna att redovisa uppgifter om prestationer inom öppen och sluten vård,resurser, köer och väntetider i den öppna primärvården m. m. skall ocksåanalyseras. Arbetet för att förbättra tillgänglighet och kapacitet inom häl-so- och sjukvården (Dagmar 50) skall fortgå även under år 1991.
För ovan angivna utredningsaktiviteter skall en särskild ersättning påhögst 10 milj. kr. utges under år 1991.
Parterna skall också gemensamt utreda förutsättningarna att ge sjuk-vårdshuvudmännen det direkta kostnadsansvaret för läkemedlen äveninom den öppna hälso- och sjukvården.
2. Ändrat avgiftssystem i öppen hälso- och sjukvård och ändrat högkost-nadsskydd fr.o.m. år 1991 (bil.2).
Fr. o. m. år 1991 bör avgiftssystemet inom den öppna hälso- och sjukvår-den avregleras. Detta innebär att sjukvårdshuvudmännen kan tillämpa endifferentierad avgiftssättning eller införa enhetsavgift för dessa vårdbesök.Detta förutsätter ändringar i reglerna för det nuvarande hög-kostnadsskyd-det för öppen sjukvård och läkemedelsinköp. Härmed avses en övergångfrån ett egenkostnadstak baserat på antalet vårdbesök eller läkemedelsin-köp till ett kostnadstak för den försäkrade på högst 1 500 kr. inom entolvmånadersperiod.
3. Inordnande av vissa specialdestinerade ersättningar i den allmännasjukvårdsersättningen för år 1991 (bil.3).
De särskilda ersättningarna för avinstitutionalisering, förebyggande åt-gärder och hjälpmedel åt handikappande förs in i den allmänna sjukvårds-ersättningen fr.o.m. år 1991. Av sistnämnda ersättning skall dock ett
belopp på 42,5 milj. kr. tillföras en särskild fond för Handikappinstitutets Prop. 1990/91: 51verksamhet m.m. enligt en särskild överenskommelse. Bilaga 1
4. Särskild ersättning för medicinska rehabiliterings- och behandlingsin-satser för år 1991 (bil.4).
Fr.o.m. år 1991 införs en särskild ersättning på sammanlagt högst 400milj. kr. för satsningar så att flaskhalsar för rehabiliterings- och behand-lingsarbetet reduceras eller tas bort. Försäkringskassan och sjukvårdshu-vudmannen skall överlägga om hur medlen tillsammans med nödvändiganpassning av huvudmannens verksamhet och resurser kan bidra till åt-gärder som syftar till att snabbare återföra människor till arbetslivet ellertill ett aktivt liv i övrigt. Satsningen skall bidra till att uppfylla det mål somställts upp angående en sänkning av det s. k. ohälsotalet med två dagar förbudgetåret 1990/91. Ersättningen fördelas mellan sjukvårdshuvudmännenenligt en särskild modell och utbetalas av försäkringskassan efter det att enöverenskommelse träffats mellan kassan och huvudmannen om medlensanvändning.
5. Särskild ersättning till psykoterapeutisk verksamhet för år 1991(bil.5).
Ersättningen utges med sammanlagt högst 21 milj. kr. för år 1991 ochfördelas mellan sjukvårdshuvudmännen dels med 275 000 kr. per huvud-man, dels med 1,65 kr. per invånare i enlighet med de villkor som gälldeför år 1990.
6. Särskild ersättning till register för produktkontroll för år 1991 (bil.6).Ersättningen utges med sammanlagt högst 4 milj. kr. för år 1991. Lands-tingsförbundet skall efter samråd med socialstyrelsen avge ett utlåtande tillriksförsäkringsverket om fördelning av dessa medel.
7. Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer inom hälso- ochsjukvården för år 1991 (bil.7).
Fr.o.m. år 1991 införs en särskild ersättning på högst 1 milj. kr. tillhandledd praktisk tjänstgöring för kiropraktorer i hälso- och sjukvården.Ersättning lämnas med 85 000 kr. per praktikant.
8. Särskild ersättning för överföring av vissa patienter från Sverige tillFinland för år 1991 (bil.8).
Fr.o.m. år 1991 införs en särskild ersättning på sammanlagt högst 2milj. kr. för s. k. patientöverföringar mellan Sverige och Finland. Dennaersättning kan under vissa förutsättningar i varje enskilt fall utges medhälften av den vårdkostnad som uppkommer efter det sjukvårdshuvud-mannens kostnadsansvar upphört efter sex månader.
9. Särskild ersättning för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittadesom tvångsomhändertas för år 1991 (bil.9).
Fr.o.m. år 1991 införs en särskild ersättning med sammanlagt högst 5milj. kr. för anordnande av institutioner för HIV-smittade som tvångsom-händertas enligt smittskyddslagen. Ersättningen utges med 500000 kr. peranordnad plats.
De under innevarande år gällande ersättningsbeloppen framgår av bila-ga 10.
Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av rege-ringen och Landstingsförbundets styrelse samt att riksdagen beslutar de
lagändringar som är nödvändiga för genomförandet av överenskommel-sen. Lagförslag och de författningsändringar som behövs för genomföran-det av överenskommelsen kommer att utarbetas av socialdepartementet.Erforderliga tillämpningsanvisningar utarbetas av riksförsäkringsverketefter samråd med Landstingsförbundet.
Vidare har parterna träffat separata överenskommelser dels om Handi-kappinstitutets framtida inriktning och verksamhet samt finansieringm.m. för år 1991, dels om särskilt bidrag till den psykiatriska vården,m. m. för år 1991.
Bilaga 1
För statenAnna Hedborg
För Landstingsförbundet
Gunnar Hofring
27 Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är överens om att ut-vecklingsarbetet för att kontinuerligt förbättra hälso- och sjukvården börintensifieras ytterligare under år 1991. Arbetet, som har ett flerårsperspek-tiv, bör i första hand inriktas på att ge alla, oavsett var man bor, tillgång tillhälso- och sjukvård av god kvalitet och ökade möjligheter att själva väljavar man vill bli behandlad. Härtill bör förebyggande insatser mot de storafolksjukdomarna utvecklas. En viktig målsättning är att säkra ett effektivtutnyttjande av tillgängliga ekonomiska och personella resurser.
Det är ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen att kontinuerligt följa uppverksamheten för att utvärdera förändringsarbetet. Förutsättningarna fördetta arbete måste förbättras. Staten och företrädare för sjukvårdshuvud-männen är överens om ett utvecklingsarbete inom detta område enligtföljande:
— att sjukvårdshuvudmännen i samverkan med Landstingsförbundet ochmed stöd av bl. a. socialstyrelsens och Spris utvecklingsarbete inomramen för sin egenkontroll påbörjar arbetet med att utveckla former föratt mäta och värdera vårdens kvalitet som underlag för att vid behovförbättra denna,
— att sjukvårdshuvudmännen genom Landstingsförbundet i samverkanmed företrädare för staten medverkar till att det utarbetas allmäntaccepterade kriterier för att sätta upp patienter på väntelista samtindikationer för intagning och för behandling/operation för ett antaldiagnoser samt verkar för att dessa kriterier och indikationer tillämpaslokalt,
— att sjukvårdshuvudmännen i samverkan med Landstingsförbundet ochstaten, med beaktande av bl. a. de förslag som informationsstrukturut-redningen kan komma att lägga fram, analyserar möjligheterna attredovisa uppgifter om prestationer i öppen och sluten vård, resurser,köer och väntetider för vissa typer av ingrepp, väntetider i den öppnaprimärvården, antal fardigbehandlade patienter samt effekter av vår-den m. m. samt
— att det arbete för att förbättra tillgänglighet och kapacitet i hälso- ochsjukvården (Dagmar 50), som skett med utgångspunkt från överens-kommelsen för år 1990 skall fortgå ytterligare ett år och avrapporterasunder år 1991. Uppgiften bliratt vidareutveckla, fördjupa och förankradet arbete som påbörjats. En avrapportering skall också ske till huvud-männen.
Parterna är överens om att en särskild ersättning på högst 10 milj. kr.skall utges under år 1991 som ett stöd för ovan angivna utredningsaktivite-ter, vars närmare utformning parterna gemensamt kommer att precisera islutet av år 1990.
Vidare är parterna överens om att, i syfte att åstadkomma en effektivaresamordning och därmed resursanvändning, snarast påbörja ett gemensamtutredningsarbete vad gäller förutsättningarna att ge sjukvårdshuvudmän-nen i stället för riksförsäkringsverket det direkta kostnadsansvaret förläkemedlen även inom den öppna hälso- och sjukvården. En första redo-visning av detta utredningsarbete skall lämnas under våren 1991.
Bilaga 1: 1
28 Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är överens om att enavreglering av avgiftssystemet för den öppna hälso- och sjukvården bör skefr.o.m. den 1 januari 1991. Motivet för avregleringen är att skapa förut-sättningar för sjukvårdshuvudmännen att effektivare utnyttja hälso- ochsjukvårdens organisation och resurser.
Den slopade statliga regleringen innebär att det inte längre kommer attfinnas ett fastställt tak för de enskilda avgifternas storlek. Detta gör detmöjligt för sjukvårdshuvudmännen att t. ex. tillämpa en differentieradavgiftssättning mellan olika typer av mottagningar eller att införa enenhetlig avgift för läkarvård och annan sjukvårdande behandling än läkar-vård. Inom Örebro läns landsting har enhetsavgift på försök tillämpatssedan i början av år 1986. Den princip för avgiftssättningen som sjuk-vårdshuvudmannen väljer att tillämpa skall gälla för hela landstinget ellerkommunen.
Avregleringen förutsätts även omfatta de försäkringsanslutna privat-praktiserande läkarna och sjukgymnasterna på så sätt att avgiftssättningenför dessa vårdgivare samordnas med vad som kommer att gälla inom denoffentliga vården hos respektive sjukvårdshuvudman. För de privatprakti-serande vårdgivarna bör den avgiftsnivå gälla som tas ut för motsvarandevård i sjukvårdshuvudmannens regi. Den försäkringsersättning som dessaprivatpraktiserande vårdgivare erhåller från försäkringskassan skall ävenfortsättningvis utgöras av skillnaden mellan vårdgivarens arvode för vår-den enligt respektive taxa och den patientavgift som tagits ut.
Parterna är också ense om att avregleringen bör föranleda vissa ändring-ar i reglerna för det nuvarande högkostnadsskyddet för öppen sjukvårdoch läkemedel. Härmed avses en övergång från ett egenkostnadstak base-rat på antal besök, behandlingar eller läkemedelsinköp inom en 12-måna-dersperiod till ett egenkostnadstak för den försäkrade på högst 1500 kr.under en motsvarande period. För barn under 16 år i samma familjkommer avgifterna att få räknas samman för att uppnå egenkostnadstaket.Övergångsvis kommer det nuvarande systemet att gälla för dem som vidutgången av innevarande år har registrerade besök eller läkemedelsinköp,vilka under år 1991 enligt det nuvarande systemet skulle kunna leda till attgränsen för högkostnadsskydd uppnås.
Det är med hänsyn till patienter, privata vårdgivare och försäkringskas-san mycket angeläget att sjukvårdshuvudmännen i god tid före årsskiftetinformerar om ändringar i avgiftsystemet och om nivån på egenkostnads-taket för högkostnadsskyddet.
Landstingsförbundet åtar sig att följa hur sjukvårdshuvudmännen ut-nyttjar avregleringen av avgifterna och redovisar detta för regeringen isamband med nästa års överläggningar om ersättningar från sjukförsäk-ringen till sjukvårdshuvudmännen.
Bilaga 1:2
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är överens om att despecialdestinerade ersättningarna för avinstitutionalisering, för förebyg-gande åtgärder samt för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappadefr.o.m. år 1991 skall inordnas i den allmänna sjukvårdsersättningen ochfördelas mellan sjukvårdshuvudmännen enligt principerna för denna.
För avinstitutionalisering skall det ersättningsbelopp som inordnas i denallmänna sjukvårdsersättningen beräknas efter 95 kr. per invånare, förförebyggande åtgärder 48 kr. per invånare och för tillhandahållande avhjälpmedel 80 kr. per invånare. Återstående del av sistnämnda ersättningpå totalt 42,5 milj. kr. skall, jämte ett belopp på 4 milj, kr., tillföras ensärskild fond för Handikappinstitutets verksamhet m. m. i enlighet med ensärskild överenskommelse.
Satsningar på dessa tre verksamhetsområden inom hälso- och sjukvår-den har, oavsett ändringen i ersättningssystemet, fortsatt hög prioritet.
Bilaga 1:3
30 Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är överens om detangelägna i att en förstärkning sker av hälso- och sjukvårdens kapacitetvad avser resurser för rehabilitering och medicinsk behandling. För attminska väntetiderna för de medicinska delarna av rehabiliteringen harparterna enats om att en ny särskild ersättningsform bör införas. Särskildamedel bör därför avsättas inom ramen för ersättningarna från sjukförsäk-ringen till sjukvårdshuvudmännen. Dessa medel skall satsas så att flask-halsar för rehabiliterings/behandlingsarbetet reduceras eller tas bort. Otill-räcklig kapacitet inom primärvården i form av insatser av sjukgymnastereller arbetsterapeuter utgör exempel på sådana flaskhalsar. Andra exempelhärpå är bristande resurser inom länssjukvårdens rehabilitering t. ex. vidmedicinsk rehabilitering och hörcentraler samt inom den somatiska kort-tidsvården t. ex. för gråstarr- och höftledsoperationer samt kranskärls-röntgen.
Försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen skall överlägga om hurmedlen som tillskjuts från sjukförsäkringen tillsammans med erforderliganpassning av sjukvårdshuvudmannens verksamhet och resurser kan bi-dra till åtgärder som syftar till att snabbare återföra människor till arbetsli-vet eller till ett aktivt liv i övrigt.
Överläggningarna skall resultera i överenskommelse om medlens an-vändning för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården fördetta ändamål. Direkt ersättning för sjukvårdstjänster till enskilda patien-ter skall inte kunna lämnas med hjälp av de avsatta medlen. Dessa utbeta-las av försäkringskassan efter det att en sådan överenskommelse har träf-fats. Huvudmännen skall också senast under mars 1992 inkomma tillkassan med en resultatredovisning.
Satsningen på en förbättrad kapacitet inom hälsooch sjukvården skallbidra till att uppfylla det mål som ställts upp om att minska det s. k.ohälsotalet. För budgetåret 1990/91 är målet att en minskning skall skemed två dagar. Målsättningen är att den satsning som nu görs medför attohälsotalet sänks så att det leder till att utbetalningarna från socialförsäk-ringen reduceras med ett belopp vilket motsvarar minst storleken av desärskilda medel som lämnas som bidrag till sjukvården.
Sammanlagt skall högst 400 milj. kr. avsättas för år 1991. Ersättningsbe-loppet skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen efter en särskild för-delningsmodell, som baseras på ohälsotalet för år 1989 för respektivesjukvårdshuvudmans område samt invånarantalet. Fördelningen av er-sättningen för år 1991 framgår av bilaga 4: 1.
31 Prop. 1990/91:51
Bilaga 1:4: 1
Sjukvårdshuvudman
Milj. kr.
AB
67 C
11 D
14 E
19 F
12 G
7 H
11 K
8 L
14 M
23 N
10 O
14 P
20 R
10 S
14 T
13 U
14 W
15 X
17 Y
14 Z
7 AC
14 BDI
2 MM
13 OG
32 För att möjliggöra for sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på psyko-terapeutiska behandlingsresurser till rimliga kostnader för de försäkradeinfördes fr. o. m. år 1990 en särskild ersättning att utges under vissa förut-sättningar. Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen har enatsom att denna ersättning skall utges med totalt högst 21 milj, kr för år 1991.
Ersättningen skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen dels med
275 000 kr. per huvudman, dels med 1,65 kr. per invånare och lämnas eftersärskild rekvisition av riksförsäkringsverket på grundval av vårdavtal medprivata legitimerade vårdgivare som sjukvårdshuvudmännen träffar ochsocialstyrelsen godkänner.
3 Riksdagen 1990/91. 1 Sami. Nr 51.
Bilaga 1:6
Till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara for nationella register förproduktkontroll har staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännenenats om att en särskild ersättning bör utges med sammanlagt högst 4 milj,kr. för år 1991.
Ansökan om ersättning skall inges till Landstingsförbundet, som eftersamråd med socialstyrelsen avger ett utlåtande till riksförsäkringsverket,som därefter beslutar om fördelning och utbetalning av ersättningen.
34 Enligt riksdagsbeslut på grundval av regeringens proposition (prop.1988/89, SoLI 23, rskr. 295) om legitimation för vissa kiropraktorer m. m.skall ett av villkoren for legitimation som kiropraktor vara fullgjord prak-tisk tjänstgöring inom allmän eller enskilt bedriven hälso- och sjukvård.Tjänstgöringen skall vara handledd av en legitimerad läkare eller en legiti-merad kiropraktor. Den skall fullgöras under en tid som motsvarar ett årsheltidstjänstgöring och skall fördelas på verksamhetsområden enligt före-skrifter som socialstyrelsen meddelar.
Den praktiska tjänstgöringen skall enligt socialstyrelsen omfatta bl. a. ca6 månaders handledd praktik inom offentlig hälso- och sjukvård inklude-rande 10—12 seminarieövningar om två timmar vardera. En ansvarighuvudhandledare bör finnas för varje praktikant under detta tjänstgö-ringsavsnitt, vilken bör vara specialist i ortopedisk kirurgi. Sådan praktik-tjänstgöring är förenad med kostnader som bör regleras i särskild ordning.
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är ense om att avsät-ta högst 1 milj. kr. för detta ändamål för år 1991. Ersättning lämnas med85000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen skall svara för handläggningen avdessa ärenden och lämna erforderligt underlag till riksförsäkringsverket,som svarar för utbetalning av ersättningen.
Bilaga 1:7
35 Frågan om s. k. patientöverföringar mellan Sverige och Finland har underen längre tid diskuterats inom den svenskfinska arbetsgruppen rörande definska invandrarnas situation inom den svenska hälso- och sjukvårdensamt socialtjänsten (SFINKS). Skillnader i bosättningsbegrepp och där-med sammanhängande kostnadsansvar har lett till att sådana överföringarmellan länderna i praktiken varit mycket svåra att genomföra. En särskildarbetsgrupp inom SFINKS har genomfört en tvåårig försöksverksamhet pådetta område och denna har nu avslutats. Mot bakgrund härav har arbets-gruppen lämnat ett förslag enligt följande:
En överflyttning av patienter eller klienter mellan länderna bör varamöjlig av humanitära skäl. Utgångspunkten bör vara den enskildes och-/eller anhörigas egna önskemål. Överflyttningen skall totalt sett förbättrapatientens/klientens hälsotillstånd eller situation. Socialstyrelsen i Sve-rige och medicinalstyrelsen i Finland bör få til) uppgift att vid behovförmedla kontakterna mellan de olika vårdinrättningarna inom långtids-sjukvård och socialvård. En försöksvis överföring på sex månader/ett årbör finnas för prövning av om återvändandet verkligen haft avseddeffekt. För att lösa de ekonomiska problemen bör avsändande landsting/kommun betala dels för avsändandet, dels för vården eller boendetunder de första sex månaderna eller första året samt att de båda länder-na delar på de vårdkostnader som därefter uppstår med en årsvis regle-ring.
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen ansluter sig i stort tillarbetsgruppens förslag och har enats om att 2 milj. kr. skall avsättas fördetta ändamål för år 1991.
Sjukvårdshuvudmannens ansvar avser transporten och vårdkostnadenför de sex första månadernas vård. För tiden därefter skall, inom ramenför nämnda ersättningsbelopp, ersättning i varje enskilt fall lämnas medhälften av den vårdkostnad som uppkommer.
Det ankommer på socialstyrelsen att svara för handläggningen av dessaöverföringsärenden och lämna erforderligt underlag till riksförsäkringsver-ket, som skall svara för den årsvisa utbetalning av ersättningen.
Bilaga 1:8
36 Smittskyddslagen ger möjlighet att som yttersta åtgärd tvångsisolera enHIV-smittad för att förhindra smittspridning. Tvångsisolering skall ske påsjukhus som drivs av landstingskommun och med resurser som tillgodoserett gott medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Vården är mycketkostnadskrävande och bör koncentreras till ett fåtal ställen i landet.
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är överens om attsammanlagt högst 5 milj. kr. skall avsättas för år 1991 för anordnande avinstitutioner för HIV-smittade som omhändertas enligt smittskyddslagen.
Ersättning skall utges med 500000 kr. per anordnad plats och år. Social-styrelsen skall svara för bedömningen av dessa ärenden och lämna erfor-derligt underlag till riksförsäkringsverket, som svarar för utbetalning aversättningen.
37 Följande ersättningsbelopp utges till sjukvårdhuvudmännen från sjukför-säkringen för år 1990.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vårdmed 12 778 milj. kr.
b) För avinstitutionalisering inom hälso- och sjukvården med 95 kr. perinvånare.
c) För att utveckla förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvården 48kr. per invånare.
d) För sjukvårdshuvudmännens tillhandahållande av hjälpmedel åt han-dikappade 85 kr. per invånare. Av ersättningen skall ett belopp motsvaran-de 4,30 kr. per invånare tillföras en särskild fond för Handikappinstitutetsverksamhet m. m.
e) För en gemensam kraftsamling för ökad tillgänglighet och kapacitet ihälso- och sjukvården högst 50 milj. kr.
f) För att möjliggöra en ökning av psykoterapeutiska behandlingsresur-ser högst 19 milj. kr.
g) För de sjukvårdshuvudmän som för nationella produktkontrollregis-ter högst 2 milj. kr.
Totalt utges enligt punkterna a)-g) ersättningar till sjukvårdshuvudmän-nen med 14 786 milj. kr. för år 1990.
Bilaga 1: 10
38 Sjukvårdshuvudman
Milj. kr.
AB
2856,0
C
448,0
D
444,0
E
681,5
F
522,0
G
301,5
H
408,0
K
264,0
L
487,0
M
913,0
N
424,5
O
513,0
P
744,5
R
467,0
S
496,0
T
463,5
U
437,0
W
502,0
X
506,5
Y
459,0
Z
236,5
AC
437,5
BD
461,5
I
96,5
MM
420,5
OG
782,0
14772,5
Bilaga 2
39 Staten och sjukvårdshuvudmännen har, som huvudmän för Handikappin-stitutet och med utgångspunkt i bl. a. hjälpmedelsutredningens bedöm-ningar och förslag, övervägt olika åtgärder för att förbättra institutetsmöjligheter att möta framtidens krav inom hjälpmedelsområdet. Parter-nas gemensamma ställningstagande utgår från att Handikappinstitutetskall vara samhällets centrala stödfunktion på hjälpmedelsområdet. Insti-tutets huvuduppgifter är att främja, samordna och medverka i forsknings-och utvecklingsarbete avseende hjälpmedel för handikappade. Andra vik-tiga uppgifter är att prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel samt attinformera om hjälpmedelsområdet.
Den överenskommelse som parterna har träffat innebär att Handikapp-institutet inte skall ha uppgifter som är av normerande karaktär. I enlighetmed vad som föreslagits av hjälpmedelsutredningen skall därför utgivning-en av den nuvarande rekommenderande hjälpmedelsförteckningen upp-höra fr.o.m. årsskiftet 1990/91. Den rekommenderande hjälpmedelsför-teckningen bör ersättas med en kontinuerlig utgivning av förteckningaröver bra produkter med viktiga funktionskompenserande egenskaper. Vi-dare bör Handikappinstitutet i samråd med berörda parter informera omcentrala överenskommelser och mål för hjälpmedelsområdet. Socialstyrel-sen är tillsynsmyndighet för såväl hjälpmedelsområdet som övriga hälso-och sjukvård.
Parterna är även överens om att institutet inom ramen för befintligamedel på uppdrag av regeringen och sjukvårdshuvudmännen via Lands-tingsförbundet skall genomföra utredningsarbete m. m. inom hjälpmedels-området.
Den ändrade uppgifts- och arbetsinriktningen för Handikappinstitutetföranleder ändringar i institutets stadga. Beslut om detta fattas av rege-ringen i särskild ordning.
1 hjälpmedelsutredningens betänkande redovisas en serie skäl för attinordna den nuvarande hjälpmedelsersättningen i den allmänna sjuk-vårdsersättningen. Utredningen konstaterar bl. a. att den nuvarande hjälp-medelsersättningen, som utgörs av ett schablonbelopp beräknat per invå-nare, knappast har någon styrande roll samt att den har liten betydelse förhjälpmedelsverksamhetens innehåll och utveckling.
Parterna instämmer i utredningens bedömning och är överens om attden särskilda hjälpmedelsersättningen — vilken för närvarande uppgår till85 kr. per invånare -inte längre skall utgå. Huvuddelen av detta belopp —80 kr. — inordnas i den allmänna sjukvårdsersättningen från år 1991.
Handikappinstitutets verksamhet finansieras från år 1991 därmed viaett direkt bidrag inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidragetför år 1991 uppgår till 46,5 milj. kr. enligt bilaga till denna överenskom-melse.
Bilaga 3
40 Den överenskommelse som parterna har träffat innebär att Handikapp- Prop. 1990/91:51institutets möjligheter att bedriva forskningsoch utvecklingsuppgifter för- Bilaga 3bättras. Överenskommelsen innebär bl. a. att ramen för det s. k. produk-tionsstödet utökas från nuvarande 1,5 milj. kr. till 4 milj. kr. Genom ettsärskilt tillägg till stadgan markeras Handikappinstitutets ansvar för attinitiera och stimulera till utnyttjande av ny teknik i hjälpmedelssamman-hang.
Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av rege-ringen och Landstingsförbundets styrelse.
För staten
Sture Korpi
För Landstingsförbundet
Gunnar Hofring
41 I anslutning till paragraf 2 i avtalet den 24 mars 1977 mellan staten ochLandstingsförbundet om Handikappinstitutet har parterna träffat följandeöverenskommelse för år 1991.
1. För Handikappinstitutets finansiering har parterna tillfört institutetsfond 46 500000 kr. för 1991 års verksamhet. Beloppet tillförs fonden ienlighet med överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäk-ringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991. Beloppet utbetalas avriksförsäkringsverket med en tolftedel för varje månad i efterskott.
2. Medel som ingår i Handikappinstitutets fond disponeras — med deundantag som följer av punkterna 3 och 4 nedan — av institutets styrelseför verksamheten i enlighet med institutets stadgar.
Anmärkning: Styrelsen bör i sammanhanget beakt2a vad som stadgasom utredningsarbete på regeringens respektive sjukvårdshuvudmännensuppdrag.
3. Från institutets fond skall utbetalas 4 800000 kr. för år 1991 tillSjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolags (SUB) verksamhet.
4. Av Handikappinstitutets fond skall för år 1991 avdelas 4000000 kr.att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera tillverk-ningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka föreligger svårigheter attetablera produktion på gängse villlkor. Medlen får även användas för köpav produkter. Medel som ej utnyttjas för detta ändamål får användas somförlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja 4000000 kr.såsom förlustgaranti i samband med beställningar av hjälpmedel. Erfor-derliga avtal för genomförande härav skall tecknas av SUB i nära samarbe-te med institutet.
Bilaga
42 Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvud-männen om särskilt bidrag till den psykiatriska vården m.m. för år 1991har parterna enats om följande:
1 Staten skall till sjukvårdshuvudmännen utge ett särskilt bidrag till denpsykiatriska vården till och med år 1991. Bidraget skall för år 1991 vara186 milj. kr. och fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen enligt den tilldetta protokoll fogade bilagan.
2 Enligt 12§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall(1966:293) ankommer det på socialstyrelsen att föranstalta om att densom genom lagakraftvunnen dom överlämnas till sluten psykiatrisk vårdutan dröjsmål intas på sjukhus för sådan vård.
Parterna är ense om att det åligger respektive sjukvårdshuvudman attäven fortsättningsvis svara för vårdkostnaderna, sedan domen vunnit lagakraft och socialstyrelsen beslutat om sjukhusplacering. Ersättning för vård-kostnader då vederbörande kvarligger på rättspsykiatrisk klinik utgår år1991 med 2550 kr. per vårddag.
3 Denna överenskommelse skall för att bli gällande godkännas av rege-ringen samt av Landstingsförbundets styrelse och samtliga landstingskom-muner och berörda kommuner.
4 Medlen skall utbetalas av socialstyrelsen i enlighet med överenskom-melsen om ändring i 1966 års avtal om den psykiatriska vården m.m.
För staten För Landstingsförbundet
Anna Hedborg Gunnar Hofring
43 Sjukvårdshuvudman
Bidragsbelopp
(1000-tal kr.)
AB
36642 C
5022 D
744 E
11 346
F
9486 G
—
H
8184 K
1 116
L
5 022
M
3 348
N
558 P
9114 R
1 674
S
9114 T
—
U
8 742
W
16 926
X
10974 Y
22 692
Z
4278 AC
7 626
BD
3 348
I
2418 MM
1 116
OG
44 Prop. 1990/91:51
Sid.
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Propositionens lagförslag................................ 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990 6
1. Inledning ........................................ 6
2. Gällande ersättningsregler............................ 8
2.1 Ersättningssystemet fr. o. m. år 1985 ................. 8
2.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1990 ......... 9
2.3 Patientavgifter ................................. 10
2.4 Villkoren för privatpraktiserande läkares och sjukgymnas-ters anslutning till sjukförsäkringen m. m.............. 10
2.5 Övrigt ....................................... 11
3. Allmänna utgångspunkter för den nya överenskommelsen med
sjukvårdshuvudmännen ............................. 11
4. Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 ........ 12
5. Patientavgifter inom öppen vård och högkostnadsskydd...... 17
5.1 Ändringar i avgiftssystemet........................ 17
5.2 Ändringar i högkostnadsskyddet .................... 18
6. Anslutningsreglerna för privatpraktiserande vårdgivare ...... 20
7. Ersättning för rehabiliterings-och behandlingsinsatser....... 21
8. Handikappinstitutets framtida verksamhet m. m............ 22
9. Tidpunkten för att påbörja rehabiliteringsinsatser .......... 23
10. Upprättade lagförslag ............................... 24
11. Hemställan ...................................... 24
12. Beslut ........................................... 24
Bilaga 1
Överenskommelse om vissa ersättningar från sjukförsäkringen tillsjukvårdshuvudmännen m. m. för år 1991 ................... 25
Bilaga 2
Fördelning av allmän sjukvårdsersättning 1991 ............... 39
Bilaga 3
Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om Handi-kappinstitutet, dess finansiering m. m. för år 1991 ............. 40
Bilaga 4
Överenskommelse om särskilt bidrag till den psykiatriska vårdenm.m. för år 1991 ...................................... 43