Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

och

Överklagningsrätt

ekonomisk

inom

behovsprövning

änsten

socialtj

Delbetänkande av 1989 års handikapputredning

SLM]

1990:2

föl.:

Statens

offentliga utredningar

Eg 1990:2

@ Socialdepartementet

Överklagningsrätt

och

ekonomisk behovs-

inom social-

prövning

tjänsten

Delbetänkande av års

§89 handikapputredning

Stockholm 1990

omfattar aren Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 8” - l2°° 08fI63 10 05 l2°° - l6°° (endast beställare inom regeringskansliet)

ISBN 91-38-10481-4 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1990

TI LL SOCIALDEPARTEHENTBT

Genom regeringens beslut den 15 september 1988 bemyndigades statsrådet Lindqvist att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågor om socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens insatser för människor med funktionshinder (S 1988:03, dir. 1988:53).

Med stöd av bemyndigandet förordnades som ordförande i kommittén koncernchefen vid Samhall Gerhard Larsson och som ledamöter riksdagsledamöterna Ingvar Björk, Margareta Persson, Ingegerd Anderlund, Marianne Jönsson, Hans Dau och Rolf L Nilsson samt kanslichefen vid nämnden för várdartjänst Folke Carlsson och leg. sjukgymnasten Birgitta Rydberg. Sedan den 20 regeringen april 1989 bemyndigat statsrådet Lindqvist att till kommittén förordna högst elva ledamöter förordnades ytterligare två ledamöter, riksdagsledamoten Anita och so- Stenberg cialnämndsordföranden Ingela Tuvegran.

Som sakkunniga förordnades förbundsordföranden Lennart Nolte (Synskadades Riksförbund), kanslichefen Berndt Nilsson (Svenska Diabetesförbundet), Ingalill Hallgren (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar), förbundsordföranden Kerstin Denkert (De handikappades riksförbund), avdelningschefen Ulf Wetterberg och sekreteraren Gunilla wallgrund (båda Landstingsförbundet), sekreterarna Margareta Rosenius och Louise Fernstedt- Landskog (båda Svenska Kommunförbundet), byrácheferna

och Gunnar Fahlberg (båda socialstyrel- Birgit Högberg Håkan Ceder (socialsen) samt departementssekreteraren fr.o.m. den 5 okto- Till nya sakkunniga departementet). Lars Östman 1989 har förordnats förbundsordföranden ber Centralkommitté) och departements- (Handikappförbundens Kristina Söderlind (socialdepartementet). sekreteraren

vid Linköpings Unisom experter förordnades professorn den 2 mars 1989) och versitet Bengt Jönsson (fr.o.m.

riksförsäkringsverket Rolf vid avdelningsdirektören

den 20 april 1989). Westin (fr.o.m.

i kommittén förordnades socialdirektö- Till sekreterare

Thorén (huvudsekreterare), försäkringsren Lennart

Joar Berglund, avdelningsdirektören rättsföredraganden Carlberg och överlä- Ann-Charlotte vid socialstyrelsen Till seketariatet har vidare på karen Leif Stjernberg. John Lovén (fr.o.m. den deltid knutits socialdirektören

Allan Everitt 1 mars 1989) och förbundsjuristen

1989). Sedan Thorén och Bergden 15 november (fr.o.m. ställe förordnats socialhar i deras lund entledigats fr.o.m. den 6 chefen Tore Karlsson (huvudsekreterare, sakkunnig vid social- 1989) och Arne Edström, november den 9 oktober 1989). departementet (fr.o.m.

namnet 1989 års handikapputred- Kommittén har antagit

ning.

den 1 december 1988 utvidga- Genom beslut av regeringen

tilläggsdirektiv (dir. des kommitténs uppdrag genom i att utreda Kommittén gavs därigenom uppdrag 1988:65). för svårt röoch lämna förslag om gymnasieutbildning

omvårdnad och haoch om social relsehindrade ungdomar till utbildningen. Kommittén bilitering i anslutning

i delbetänkandet Rätt till gymbehandlade dessa frågor

nasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar (SOU 1989:54), som överlämnades till regeringen i juli 1989.

Kommittén får härmed överlämna ytterligare ett delbetänkande, Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. Detta delbetänkande har sin grund i ett regeringsbeslut den 20 april 1989, dnr. V 1178/86 (delvis) och V 1439/89. Genom beslutet överlämnades till kommittén socialberedningens betänkande Aktuella socialtjänstfrágor (SOU 1986:19), i de delar som avsåg klagorätt och inkomstprövning när det gällde social service inom äldre och handikappomsorgen. Vidare överlämnades remissvaren över betänkandet och en skrivelse från socialstyrelsen i samma ämne, den senare daterad den 9 mars 1989 och inkommen till regeringen den 14 samma månad. Socialdepartementet har vidare genom beslut den 5 oktober 1989 (dnr. H 4393/89) till utredningen överlämnat en skrivelse i samma ämne från Fredrik Bolander, Rh-förbunden.

Stockholm i december 1989

Gerhard Larsson

Ingvar Björk Margareta Persson Ingegerd Anderlund

Marianne Jönsson Hans Dau Rolf L Nilsson

Folke Carlsson Birgitta Rydberg Anita Stenberg

Ingela Tuvegran

/Tore Karlsson Joar Berglund Arne Edström

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid

1 Sammanfattning

ll 2 Författningsförslag

13 3 Inledning

Avdelning I, Redogörelse

17 Överklagningsrätten 18 Socialberedningen 18 4.1.1 Problem 19 4.1.2 Förslag 21 4.1.3 Alternativa möjligheter 23 Remissinstanserna 26 Övrigt

29 Ekonomisk behovsprövning 29 Socialberedningen 30 Remissinstanserna 31 Övrigt

II, överväganden och förslag Avdelning

33 Överklagningsrätten

Ekonomisk behovsprövning

Allmänt 39 Skall förbudet mot ekonomisk

1 SAHHANPATTN I NG

betänkande Aktuella socialtjänst- I socialberedningens

behandlades b1.a. vissa problem frågor (SOU 1986:19)

i socialtjänstlagen (SoL) rörande överklagningsreglerna i ärenden om social seroch ekonomisk behovsprövning delar överlämnats till Betänkandet har i dessa vice. remissvar och en skrivelse handikapputredningen jämte

socialstyrelsen i ämnet. från

Överklagningsrätten

två sätt att överklaga Det finns inom socialtjänsten

och kommunalbesvär. Förvaltbeslut, förvaltningsbesvär

att överinstansen kan pröva det innebär ningsbesvär och lämplighet i alla överklagade beslutets laglighet

innebär en mer inskränkt avseenden. Kommunalbesvär

avser av det överklagasom enbart lagligheten prövning är därför ofta av mindre de beslutet. Kommunalbesvär

enskilde som berörs av beslutet. värde för den

bara för de förvaltningsbesvärsvägen öppen I SoL står 73 överklagas hos av beslut som enligt 5 får typer genom kom- Andra beslut kan endast överklagas länsrätt.

munalbesvär (hos kammarrätt).

och kommunal- Fastän mellan förvaltningsbesvär gränsen verka klar, så har sett kan besvär författningsmässigt

vissa gränsdragningsproblem uppstått. Detta gäller framför allt beslut om social service, t.ex. färdtjänst

och hemhjälp. Beslut om sådan service anses ibland, men

inte alltid, som beslut om bistånd enligt 6 5 SoL. Förutom bistándsregeln i SoL finns nämligen kommunala regler som tillämpas i ärenden om social service. Enligt den praxis som fastlagts av regeringsrätten är frågan om kommunen riktigt har tillämpat sina egna regler en kommunalrättslig fråga, och beslut som fattats enligt dessa regler kan bara överklagas genom kommunalbesvär.

Problemet är att det inte finns några fasta regler för när ett ärende om en social service till en enskild skall behandlas enligt 6 S SoL och när det skall behandlas enligt de kommunala regler för serviceformen som eventuellt finns. I den praktiska tillämpningen synes valet ofta bero på hur framställningen om hjälp formulerats. Möjligheterna att överklaga två olika beslut om samma serviceform kan därför bli olika utan att det finns sakliga skäl för det.

Socialberedningens förslag som redovisas nedan i avsnitt 4.1 har utsatts för viss kritik vid remissbehandlingen. vi har valt en i förhållande till socialberedningens förslag delvis annorlunda lösning. Grundidên är dock densamma, nämligen att så långt det är praktiskt motiverat garantera den enskilde en rätt att få sitt ärende prövat enligt 6 S SoL, och därmed även en rätt , att anföra förvaltningsbesvär.

vi har inte ansett det nödvändigt att ändra vare sig reglerna om bistånd (6 S) eller överklagande (73 5). Vi har i stället valt att i SoL:s avsnitt om ärendens handläggning införa en ny paragraf, 50 a S. Genom denna paragraf åläggs socialnämnden att pröva framställningar från en enskild om en social tjänst enligt 6 S, om inte

sådan handläggning eller den enskilde motsätter sig

bifaller framställningen på annan grund. nämnden

Ekonomisk behovsprövning

menas att man vid prövning Med ekonomisk behovsprövning

bistånd 6 5 SoL tar av en enskilds rätt till enligt

förhållanden. En sådan hänsyn till dennes ekonomiska

alltid förekommit när det är naturlig och har prövning

ekonomiskt bistånd. gäller

får i dag göras även vid En ekonomisk behovsprövning

till bistånd i form av social av någons rätt prövning den enskilde inte har rätt service. Detta innebär att

har möjlighet att till en social service om han själv

marknaden. För att nådenna service på den öppna köpa ex. i form av skall ha rätt till t. färdtjänst gon att han är så är det alltså inte tillräckligt taxiresor

behöver denna service. Det krävs handikappad att han

att betala för taxiockså att han inte har råd själv

resorna .

och flertalet remiss- I likhet med socialberedningen

ekonomisk behovsprövning inte instanser anser vi att

former av bistånd än bör förekomma när det gäller andra

Vi föreslår därför att 6 S SoL kompekonomisk hjälp.

med en av denna innebörd. letteras regel

är att vi anser att Anledningen till vår inställning

och social hemhjälp insocial service såsom färdtjänst

De i stället till te är ekonomiska stödformer. syftar

i situationer där att ge gamla och handikappade hjälp

sådan Sådan service bör andra kan klara sig utan hjälp.

som behöver den oberoende av därför stå öppen för alla

deras ekonomiska förhållanden.

2 rönnrmuussrönsmc

Förslag till Lag on ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620) gglg att 6 S skall ha följande lydelse, gglg att det i lagen skall införas en ny paragraf, 50 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 S

Den enskilde har rätt Den enskilde har rätt till bistånd av social- till bistånd av socialnämnden för sin för- nämnden för sin försörjsörjning och sin livs- ning och sin livsföring i föring i övrigt, om övrigt, om hans behov inte hans behov inte kan kan tillgodoses på annat tillgodoses på annat sätt. vid grövningen av om sätt. behovet kan tillgodoses på annat sätt får den enskildes ekonomiska förhållanden beaktas endast vid grövning av bistånd i form av ekonomisk hjälg.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

tillförsäkras en enskilde skall genom biståndet Den skall utformas så att det levnadsnivå. Bistándet skälig ett liv. hans resurser att leva självständigt stärker

50 a S

framställning från en En

enskild om en social

skall handläggas tjänst som en ansökan om bistånd

6 S, om inte den enligt enskilde motsätter sig så-

eller sodan handläggning

cialnämnden bifaller fram-

gå annan ställningen

grund.

i kraft den l juli 1990. De nya Denna lag träder även i ärenden som bestämmelserna skall tillämpas

före ikraftträdandet. anhängiggjorts

3 INLEDNING

1989 års handikapputredning behandlar i detta delbetänkande frágor som aktualiserats för utredningen genom vissa från regeringen överlämnade handlingar. Bakgrunden är i korthet följande.

Socialberedningen, en statlig utredning som hade i uppdrag bl. a. att göra en allmän uppföljning och utvärdering av socialtjänstreformen, överlämnade i april 1986 betänkandet Aktuella socialtjänstfrågor (SOU 1986:19) till regeringen. Betänkandets tredje kapitel hade rubriken Klagomöjligheterna enligt SoL (denna förkortning för socialtjänstlagen används även i detta betänkande). I detta kapitel behandlade beredningen vissa problem som uppstått på grund av de dubbla besvärsvägarna inom socialtjänsten, dvs. att vissa beslut överklagas genom förvaltningsbesvär och andra genom kommunalbesvär. I samma kapitel behandlade beredningen även den ekonomiska behovsprövning, som förekommer även när det gäller annat bistånd enligt 6 5 SoL än ekonomisk hjälp (vilket innebär t. ex. att en handikappad kan vägras färdtjänst på grund av att han anses kunna betala taxiresor med egna medel).

Betänkandet remissbehandlades senare samma år. Remissyttranden som behandlade ovan angivna kapitel kom in från ett antal läns- och kammarrätter, länsstyrelser, kommuner, pensionärs- och handikapporganisationer samt

statens handikapprád, Svenska från JO, socialstyrelsen,

Landstingsförbundet, LO och TCO. kommunförbundet,

Betänkandet har inte föranlett några lagändringar.

1989 inkom till regeringen en skrivelse Den 14 mars som rörde de frågor som behandfrán socialstyrelsen,

i ovannämnda kapitel. Styrellats av socialberedningen

situationen var mycket otillfredsstälsen hävdade att

och ansåg det angeläget lande ur rättssäkerhetssynpunkt

snarast kom till stånd. att en lagändring

den 20 april 1989 till hanhar genom beslut Regeringen överlämnat dels socialberedningens dikapputredningen som avser klagorätt och inkomstbetänkande, i de delar

social service inom äldre- och prövning när det gäller samt slutligen sodels remissvaren, handikappomsorgen,

ovan nämnda skrivelse. cialstyrelsens

1989 överlämnade vidare Genom ett beslut den 5 oktober

en skrivelse från till utredningen socialdepartementet Rh-förbunden. (Rh-förbunden = NHR, Fredrik Bolander, för rörelsehind- RBU, RmR och RTP, fyra organisationer till lagtext, som rade). I skrivelsen lämnas förslag

redovisas nedan, avsnitt 4.3.

delbetänkande inte gjort någon Vi har i föreliggande av socialberedningens och remissfullständig genomgång Vi har valt ut de enligt vår instansernas överväganden. Bland frågor som vi i mening väsentligaste problemen.

kan nämnas SoL:s regler om avhuvudsak inte tar upp

och hur avgiftsbeslut övergifter för sociala tjänster 7.3 nedan). Avgiftsfrâgor kan klagas (se dock avsnitt

huvudbetänkande. Det är också komma att tas upp i vårt

av förslagen i äldredelemöjligt att ett genomförande

betänkande Ansvaret för äldreomsorgen gationens

(Ds 1989:27, s. 199 ff) kan medföra ändringar i avgiftsreglerna.

Vårt delbetänkandes första avdelning innehåller en redogörele för problemen och innehållet i övrigt i de överlämnade handlingarna. Detta redovisas dock bara i den mån det är av betydelse för de överväganden och förslag, som utgör betänkandets andra avdelning. De lagbestämmelser som främst berörs i betänkandet återges nedan.

Socialtjänstlagen 6 S Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. 73 S* Socialnämndens beslut överklagas hos länsrätten genom besvär, om nämnden har meddelat beslut i frága om bistånd enligt 6 S, medgivande enligt 25 5, förbud enligt 27 eller 28 s eller eftergift enligt 37 S. Besvär enligt första stycket får inte föras mot beslut i fråga om bistånd till annan. Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt eller kammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft. vid handläggning i kammarrätt av mål om förbud enligt 28 s skall nämndemän ingå i rätten. Kommunallagen, 7 kag. 1 51 Om ej annat är särskilt föreskrivet, får kommunfullmäktiges beslut överklagas av den som är medlem av kommunen och landstingets beslut

av den som är medlem av landstingsöverklagas beslut överklagas genom besvär kommunen. Sådana Besvären får grundas endast på hos kammarrätten. som innebär att beslutet omständigheter 1. har tillkommit i laga ordning, ej står i strid mot lag eller annan författning, 2. annat sätt överskrider kommunfullmäktiges 3. på

eller landstingets befogenhet, enskilda rätt eller 4. kränker klagandens

5. annars vilar pá orättvis grund.

skall ha kommit in till kammar- Besvärshandlingen tre veckor från den dag då justering rätten inom förda har tillav det över beslutet protokollet

kommunens eller landstingskommunens kännagetts på Om besvärshandlingen före besvärsanslagstavla. eller har kommit in till kommunen tidens utgång skall besvären ändå tas upp landstingskommunen,

till prövning.

skall det beslut som I besvärshandlingen anges de på vilka beöverklagas och omständigheter Klaganden får ej anföra någon ny svären grundas. för besvären efter beomständighet till grund

svärstidens utgång.

Noter

en av vilka l Paragrafen innehåller uppräkning

som kan överklagas genom förvaltningsbeslut 28 och 37 §5 avser vissa här besvär. 25, 27, bestämmelser om vård av unga och ej aktuella av vissa avgifter för sociala om eftergift

tjänster.

i innehåller de s.k. 2 Punkterna 1-5 paragrafen Enligt 2 s samma kakommunalbesvärsgrunderna. samma bestämmelpitel gäller (som huvudregel) beslut av andra kommunala organ än ser för (dvs. bl. a. socialnämnd). kommunfullmäktige

AVDBLNING I, REDOGÖRELSB

4 övsaxucuxucsaärwan

För närvarande finns två besvärsvägar inom socialtjänsten. Endast sådana beslut som anges i 73 S SoL kan överklagas genom förvaltningsbesvär (till länsrätt). viktigast av dessa är beslut om bistånd 6 S SoL. enligt Förvaltningsbesvär innebär att domstolen kan pröva socialnämndens beslut i alla dess aspekter och sätta ett nytt beslut i dess ställe. Endast den som berörs av beslutet får överklaga.

Andra socialtjänstbeslut kan endast överklagas genom kommunalbesvär (till kammarrätt). Kommunalbesvär innebär en mer inskränkt Förenklat prövning. uttryckt prövas endast beslutets laglighet men inte dess lämplighet. Domstolen kan vid kommunalbesvär bara soupphäva cialnämndens beslut, men inte sätta i dess något nytt ställe. I gengäld är den personkrets som kan överklaga vidare. Alla kommunmedlemmar kan socialnämnöverklaga dens beslut genom kommunalbesvär. Med kommunmedlem avses den som är kyrkobokförd i kommunen, fast äger egendom där eller är taxerad till kommunalskatt där.

För den som fått avslag i socialnämnden en pá begäran om viss social service innebär beförvaltningsbesvär tydligt större möjligheter till ändring än kommunalbesvär. Det beror b1.a. pá att SoL (med vissa undantag) inte innehåller några specificerade krav vilken serpå

vice kommunerna skall tillhandahålla i olika situationer. Ett torde därför sällan kunna beavslagsbeslut traktas som olagligt. Om också ett avslagsbeslut någon skulle efter kommunalbesvär kan kammargång upphävas som nämnts, inte.sätta ett nytt positivt beslut rätten, i det beslutets ställe. Någon absolut garanti upphävda för att socialnämnden vidtar en sådan åtgärd finns inte. Kommunalbesvär torde därför ha ett större värde för den enskilde som vill angripa ett för honom tyngande t.ex. ett att betala eller utföra nåbeslut, åläggande än för den som önskar att kommunen skall fatta ett got, för honom gynnande beslut.

4.1 Socialberedningen

4.1.1 Problem

För vissa former av sociala insatser (t.ex. social hemoch har kommunerna ofta fastställt hjälp färdtjänst) Socialberedningen refererade viss rättsegna regler. som innebär att en framställning från en enpraxis, skild om hjälp kan bli föremål både för beslut enligt 6 S SoL och beslut enligt kommunens regler. Beslut enkommunens är enligt denna praxis inte beligt regler slut om bistånd och kan således överklagas bara genom kommunalbesvär. (Se t.ex. RÅ83 2:82). Detta har enligt lett till olägenheter både för den enskilde beredningen och myndigheterna.

För den enskilde är det en fördel att få anföra föreftersom han då får en mer fullständig valtningsbesvär, För att detta kan den som är insatt i prövning. uppnå formulera sin framställning om social service reglerna

som en begäran om bistånd enligt 6 s. Eftersom de flesta hjälpsökande är okunniga om problematiken, kan det bero på en slump hur deras framställningar utformas och därmed pá vilket sätt socialnämnden dem. Den handlägger enskilde kan därigenom gå miste om rätten att anföra

förvaltningsbesvär.

För myndigheterna kan det vara svårt att avgöra enligt vilka regler en framställning om hjälp bör behandlas, kommunens eller 6 S SoL. För förvaltningsdomstolarna kan det ibland vara osäkert om socialnämndens beslut skall ses som ett biståndsbeslut eller som ett beslut fattat enligt kommunens regler. Detta får båbetydelse de för prövningens räckvidd och för vilken domstol

(länsrätt eller kammarrätt) som skall behandla överkla-

gandet.

4.1.2 Förslag

Beredningen föreslog att 6 S SoL skulle kompletteras med ett nytt andra stycke. skulle Paragrafen härigenom få följande lydelse (den föreslagna ändringen understruken).

Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin och sin i försörjning livsföring övrigt, om hans behov inte kan annat tillgodoses på sätt.

Rätten till bistånd omfattar både ekonomisk hjälp och annat bistånd, såsom särskilda insatser för arn, ungdomar, äl re människor oc människor med handikapp.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivá. Bistándet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

ville beredningen markera att det Genom lagändringen av bistånd, ekonomisk hjälp och finns två huvudgrupper där är helt olika och även annat bistånd, åtgärderna biståndsbehovet ofta skiljer sig åt. Beorsakerna till annat bistånd efterfrågas sådant huvudsakträffande ligen av de i ändringsförslaget angivna grupperna, äldre och handikappade. Genom uttrycket barn, ungdomar, insatser ville beredningen skilja de insatsärskilda vara bistånd från andra sociala inser som skall anses Enbart en i en barnomsorgskö eller satser. inplacering eller ett erhålett annat kommunalt turordningssystem, av service som generellt tillkommer en viss grupp lande inte anses som bistånd. När framför allt handiskulle sociala torde de dock vankappade efterfrågar tjänster av särskilda insatser. En begäran från ligen ha behov borde därför i allmänhet uppfattas som en handikappade begäran om bistånd.

I de domar refererade (t. ex. RÅ84 2:29) beredningen en om hjälp prövades både som förekom att framställning och kommunens regler (varigenom både bistånd enligt och kommunalbesvär kunde bli akförvaltningsbesvär sådan dubbel av samma hjälptuellt). Någon prövning inte förekomma. Socialbehov borde enligt beredningen för om en framställning om nämnden måste bestämma sig behandlas som ett biståndsärende eller som hjälp skulle kommunens regler. En en begäran om hjälp enligt egna borde ses som en om bistånd enframställning begäran 6 s så snart den enskilde begärde förtur eller ligt ett särskilt behov av den sökta tjänsten. åberopade

och social hemhjälp borde När det gällde färdtjänst i allmänhet en bistándsprövning om kommukommunen göra nen inte sig kunna tillhandahålla tjänsten enligt ansåg Detta motiverades av att det som resina egna regler. som efterfrågar sådan hjälp. Endast gel är handikappade

om sökanden direkt hänvisade till kommunens elregler ler enbart åberopade sin ålder borde man underlåta en

biståndsprövning.

I den mån kommunen inte hade för något regelsystem den begärda tjänsten borde en biståndsprövning normalt göras. Detta gällde dock inte om kommunen utan att ha an-

tagit nágot särskilt regelsystem beslutat att en viss tjänst skulle tillkomma t.ex. alla pensionärer i kommunen.

Beredningen uttalade vidare att man i tveksamma fall borde uppfatta en ansökan som en bistándsbegäran. Ofta kunde då en enkel fråga till sökanden ge vägledning. Nämnden måste formulera sitt beslut så att det klart

framgick om en biståndsprövning gjorts eller ej.

Sammanfattningsvis uttalade beredningen att gränsdragningsproblem kommer att uppstå så länge man har en ordning som innebär att endast vissa beslut SoL kan enligt överklagas genom förvaltningsbesvär. Dessa problem borde dock kunna minska genom den av beredningen föreslagna lagändringen och motivuttalanden i anslutning härtill. Ytterligare vägledning borde enligt beredningen kunna ges genom av komplettering socialstyrelsens allmänna rád i biståndsfrágor.

4.1.3 Alternativa möjligheter

Socialberedningen övervägde även vissa andra lösningar. Det bästa sättet att komma tillrätta med problemet med dubbla besvärsvägar var enligt åsikt socialberedningens att bättre precisera vad som i rätten till biingår stånd. Detta skulle emellertid enligt beredningen kräva

och en noggrann genomgång av praen ingående prövning

xis, något som beredningen inte ansåg sig ha möjlighet

Det var beredningen inte möjligt elatt utföra. enligt

att räkna alla de situationer när rätt ler lämpligt upp

till bistånd skall anses föreligga. Beredningen ansåg

böra fram ett förslag om en viss sig emellertid lägga

av 6 5 SoL som kunde fungera som en i vart precisering

fall lösning (se avsnitt 4.1.2). preliminär

som socialberedningen övervägde var En annan lösning

Beredningen anförde bl.a att ändra besvärsreglerna.

(sid 131 f):

Den mest radikala lösningen - och kanske också den enk-

laste - skulle vara att göra det möjligt att överklaga

beslut SoL genom förvaltningsbesvär. Detta alla enligt dock bli betungande och skulle sannoskulle praktiskt också som ett alltför stort ingrepp i likt uppfattas kommunala Bl.a. torde en den självbestämmanderätten. innebära att beslut att placera ett sådan lösning varje barn skulle behöva förses med en bei en barnomsorgskö

svärshänvisning.

är att ha en huvudregel av En mindre omfattande ändring innebörd att beslut av socialnämnd enligt SoL skall

förvaltningsbesvär men förse kunna överklagas genom med vissa undantag. sålunda borde undenna huvudregel kunna för sådana beslut som enbart gäller dantag göras bestämma enligt 35 § första och andra att avgiftstaxor att anvisa plats i ett kommunalt turordstyckena SoL, eller att i ett enskilt fall bestämma avningssystem för en social enligt de regler som kommunen gift tjänst Inte heller en sådan gränsdragning torhar fastställt. de dock kunna göras utan att tolkningsproblem uppstår.

En annan är att utöka de beslut av en socialmöjlighet som är överklagbara enligt 73 5 SoL. Beslut som nämnd förvaltningsbesvär är borde kunna överklagas genom beslut för som är helint.ex. om avgifter personer ackorderade på servicehus och nedsättning av avgiften

för sådan Det är ju här fråga om att inackordering. om s.k. förtillämpa regler i socialtjänstförordningen m.m. och inte behållsbelopp. försörjningsskyldighet regler som kommunen har fastställt.

4.2 Renissinstanserna

Remissinstanserna hade inte några invändningar mot beredningens beskrivning av rådande ordning och problem. Beredningens förslag till lösning fick däremot ett blandat mottagande. Förslaget av bl.a. tillstyrktes LO, TCO, handikapporganisationerna och vissa länsstyrelser. Från framför allt många av de juridiska remissinstanserna riktades emellertid kritik mot i flera förslaget avseenden. Man var bl.a. kritisk mot förberedningens slag till lagtext. Man ansåg att den föreslagna lydelsen var oprecis och inte innebar i förhålnågot nytt lande till gällande rätt. Några menade att problemet med dubbla besvärsvägar skulle kvarstå även om beredningens förslag genomfördes. En mer preciserad reglering av vilka socialtjänstbeslut som skall få överkla-

gas genom förvaltningsbesvär efterlystes av flera remissinstanser.

Härutöver framfördes bl.a. följande.

Länsrätten i Malmö ansåg att det var att helt orimligt bygga besvärsordningen på de omständigheter som sökanden åberopat. Begäran om bistånd borde anses föreligga i alla de fall då den enskilde anser vara i sig behov av samhällets hjälp på grund av sina levnadsförhållanden. Länsrätten ansåg det inte att - såsom möjligt beredningen - socialnämnden föreslagit skulle besluta sig för om en enskilds begäran om en social tjänst utgör en biståndsfråga eller inte. I de fall då kommunen har särskilda regler för en viss social ställer det tjänst sig naturligt att den enskildes begäran om att få en sådan tjänst i första hand prövas dessa enligt regler. Om det blir avslag i den delen - ett beslut som överklagas genom kommunalbesvär - blir en prövning enligt biståndsparagrafen aktuell. således leder länsenligt

nuvarande till att avslag pá en rätten SoL:s uppbyggnad

2 besvär två skil-

och samma ansökan kan föranleda enligt E Socialnämnden kan inte som beredda besvärsordningar. § förutsätter bestämma sig för att avgöra en ansö- § ningen kan endast ett av de båda alternativen. enligt

E 1

2 att skulle

E Kammarrätten i Jönköping ansåg huvudregeln

vara att beslut av en socialnämnd enligt SoL kunna förvaltningsbesvär. Denna skall kunna överklagas genom skulle förses med de undantag, som av särhuvudregel skilda skäl kan anses pákallade.

Kammarrätten i Stockholm uttryckte liknande synpunkter. kammarrätten att problemet borde lösas I princip ansåg att socialtjänst gavs ett mer precist genom begreppet definierat innehåll. Detta skulle dock kräoch fastare varför kammarrätten anslöt va en omfattande utredning, till metoden att i detta skede koncentrera översysig till de bestämmelser som mera direkt berörde benen

svärsreglerna.

i handikappförbunden HCK och Även de princip positiva DHR efterlyste en precisering av bistándsrätten (HCK

framhöll därvid omsorgslagen som exempel).

att socialnämnden redan enligt gällande regler gg ansåg var skyldig att komplettera utredningen om grunderna

för en ansökan var oklara. Den av beredningen föreslag-

na fyllde därför inget självständigt syfpreciseringen te.

beredningens förslag, dock Socialstyrelsen tillstyrkte med.annan formulering av lagtexten. Styrelsen föreslog

att 6 S SoL skulle få följande lydelse.

Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt i form av ekonomisk hjälp (socialbidrag), om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde har vidare rätt till bistånd för det ändamål som sägs i första stycket i form av sociala insatser om hans behov inte tillgodoses genom generella sådana eller genom annan huvudman. Socialnämnden får ta ut avgifter för sådant bistånd som utgår enligt andra stycket enligt vad som närmare föreskrivs i 34 och 35 ss. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv. Genom en sådan utformning av lagtexten borde det enligt styrelsen stå klart att behov av en social insats skall prövas i första hand som bistånd, och att den kan vägras endast om kommunen på annat sätt själv eller annat offentligt organ tillgodoser detta behov. (Lagtexten berör även frågan om ekonomisk behovsprövning, se nedan avsnitt 5).

Statens handikappråd var liksom socialstyrelsen i princip positiv till beredningens förslag men tveksam till lagtextens utformning. Denna borde enligt rådet ge uttryck för den uppfattning som framgår av socialstyrelsens allmänna råd (l981:1) om rätten till bistånd, nämligen.

Om någon begär hjälp och stöd för sin försörjning eller livsföting i övrigt i form av pengar, social service, vård eller behandling uppkommer alltid ett ärende om bistånd enligt 6 5 om den enskildes framställning förutsätter en individuell behovsprövning. Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att det i 73 s SoL borde direkt anges vilka ytterligare beslut som skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Länsstyrelsen framhöll vidare att det inte alltid är så att den

har större att få rätt vid besvärsenskilde möjlighet har behandlats som en biprövning om en framställning än om den behandlats enbart mot bakgrund ståndsansökan kommunala där detta inte är fallet av regler. Frågor t.ex. syskonförtur till barnvar enligt länsstyrelsen där bistándsbehov över huvud omsorg, avseende familjer inte förekommer. Det kunde också gälla avgiftstaget som även välsituerade personer kunde ha nedsättningar, att vissa kriterier var rätt till under förutsättning

Som exempel nämnde länsstyrelsen avgiftsfri uppfyllda. utöver ett visst antal timmar för flerbarnshemhjälp Dessa möjlighet att kunna vinna familjer. personers fick inte minskas för rättelse besvärsvägen givetvis att de inte behöver bistånd enligt 6 s SoL.

svenska kommunförbundet innebar beredningens Enligt skulle finnas i lagmotiv och förslag att viktiga regler i Förbundet ansåg att detta inte var inte lagtext. ur eftersom motivacceptabelt rättssäkerhetssynpunkt, inte har rättsligt bindande effekt. skrivningar någon

kommun att innehållet i socialtjäns- Norrkögings ansåg ett alltför sätt borde bestämmas ten inte på detaljerat av förvaltningsdomstolarna. Den kommunala självbestäm-

skulle åsidosättas i onödan om varje åberomanderätten av särskilda skäl skulle leda till att kommunens pande beslut kunde överprövas genom förvaltningsbesvär.

4.3 Övrigt

i har till utredningen överlämsom nämnts inledningen nats en skrivelse från Fredrik Bolander, Rh-förbunden,

till Samma förslag framförs för med förslag lagtext.

övrigt i skriften Din rätt till bistånd, författad av

Bertil Bagger-Sjöbäck och år 1989 som handbok utgiven

av Rh-förbunden. Förslaget innebär att 50 5 SoL (som

handlar om socialnämndens skall förutredningsansvar)

ses med ett andra stycke av följande lydelse.

Ansökan om hjälp och stöd för eller försörjning livsföring i övrigt i form av pengar, social service, vård och behandling som förutsätter en indi-

viduell behovsprövning skall i första hand hand-

läggas som ett ärende om bistånd enligt 6 5.

Förslaget innehåller även ett tredje till samma stycke

paragraf, som berör den ekonomiska och behovsprövningen

redovisas nedan i avsnitt 5.3.

socialberedningen nämner i sitt betänkande två artiklar

i ärendet av Mats Bergström i Förvaltningsrättslig tid-

skrift 1982, s. 283 och 1983 s. 66. Denne skriver av-

slutningsvis följande (Bergström skiljer mellan bistånd

enligt 6 S SoL och för kommunen insatser enfrivilliga

ligt 5 S SoL).

Jag vill därför föreslå den att sökandens ändringen rättsmedel alltid skall vara oavförvaltningsbesvär, sett om beslutet gäller bistånd SoL 6 s eller enligt annan social insats. Man därmed alla slipper problem med att ge rätt och finna rätt bebesvärshänvisning svärsväg. I den mån klientens talan avser frivilliga insatser blir besvärsinstansernas att möjlighet ändra socialnämndens beslut mycket små. Klientens talan över-

går till att bli ett slags liknande laglighetsbesvär kommunalbesvären. Så var fallet enligt socialhjälpslagen när klaganden åberopade kommunens rätt att jämlikt SjhL 13 S ge frivillig Det lär ha socialhjälp. systemet fungerat tillfredsställande.

Den term som är bäst lämpad att beteckna de indivi-

duellt inriktade insatserna är ordet även bistånd, om det såsom påpekats ovan ofta har använts i SoL 5 5 i en snävare betydelse. 73 s skulle därför Socialtjänstlagen kunna ges följande lydelse.

Socialnämndens beslut överklagas hos länsrätten besvär, om nämnden har meddelat belut i frågenom ga om bistånd till enskild enligt 5 eller 6 S, medgivande enligt 25 5, förbud enligt 27 och 28 S eller eftergift enligt 37 5.

Besvär första stycket får inte föras mot enligt beslut i fråga om bistånd till annan.

Socialnämnden får inte åläggas att lämna bistånd till enskild om denne inte är berättigad person, därtill enligt 6 S.

i kammarrätt av mål om förbud envid handläggning 28 5 skall nämndemän ingå i rätten. ligt

i lagtexten avser ändringarna. Understrykningarna

5 EKONOMI SK BEHOVSPRÖVNING

5.1 Socialberedningen

Socialberedningen anförde i huvudsak följande:

sedan gammalt har rätt till färdtjänst och andra socia-

la tjänster ansetts föreligga oberoende av sökandens

ekonomi. Endast hjälpbehovet har ansetts avgörande. När nu sociala tjänster kan utgöra en form av bistånd har

fråga uppkommit om en ekonomisk prövning skall ske innan bistånd till en social tjänst så har beviljas. skett bl.a. i ett par regeringsrättsdomar. Regeringsrätten har nämligen prövat om behovet av transporter kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. att den engenom skilde själv bekostar sina transporter.

Enligt vår mening bör äldre och handikappade ges möjlighet att kunna förflytta sig till samma kostnader som en icke handikappad. Beträffande andra sociala tjänster kan ett liknande resonemang föras. i 6 S Formuleringen SoL att bistånd bara kan utges om behovet inte kan

tillgodoses på annat sätt bör därför enligt vår mening inte tolkas så att bistånd inte kan utges till t.ex.

färdtjänstresor, om behovet kan tillgodoses genom att den enskilde själv betalar taxiresor. När det gäller annat än ekonomiskt bistånd bör prövningen av om behovet kan tillgodoses på annat sätt göras endast i för-

hållande till den enskildes möjligheter att det pá praktiska planet själv eller t.ex. genom en generell kommunal service kunna tillgodose sina behov.

Genom vårt förslag att göra ett till 6 5 SoL tillägg vill vi bl.a. klart markera att bistånd kan anutges tingen som ekonomisk hjälp eller som annat bistånd. I fråga om den ekonomiska hjälpen är den ekonogivetvis miska prövningen avgörande. Det gäller här att mänge niskor med dålig ekonomi bistánd i form av socialbidrag i en sådan utsträckning att de en levuppnår skälig nadsnivå. Beträffande andra former av bistånd är det

däremot fråga om att ge människor som pá grund av ett

av inte kan klara vissa delar av handikapp något slag den en sådan social tjänst att praktiska livsföringen de en skälig levnadsnivå. Vi anser därigenom uppnår därför att ekonomisk prövning inte skall göras någon när det andra former av bistånd än ekonomisk gäller men att kommunerna mycket väl kan ta ut avgift hjälp för tjänsten i fråga.

5.2 Renissinstanserna

alla remissinstanser som yttrade sig över bered- Nästan

i denna del var positiva. Flera av dem ningens förslag

dock att den föreslagna regeln borde uttryckas ansåg

direkt i lagtext, och två remissinstanser (socialsty-

och i Östergötlands län) lämnade relsen länsstyrelsen

förslag till sådan.

ett nytt andra stycke i 6 s SoL Länsstyrelsen föreslog

av följande lydelse.

Bistånd till i övrigt skall inte livsuppehälle föranleda ekonomisk behovsprövning. Avgift kan

dock uttagas i förekommande fall.

förslag har redovisats ovan (avsnitt Socialstyrelsens

4.2).

Kammarrätten i och länsstyrelsen i Stockholms Jönköping

län avstyrkte beredningens förslag.

anförde att det var svårt att förena för- Kammarrätten

med bestämmelsen i 6 s SoL att rätten till bislaget stånd är beroende av att behovet inte kan tillgodoses

annat sätt. Det var både praktiskt och principiellt på att operera med två olika biståndsbegrepp, felaktigt där det ena förutsätter en ekonomisk prövning men det

andra inte gör det.

Länsstyrelsen anförde bl. a:

Länsstyrelsen finner det inte rimligt med en lagstiftning som tvingar kommunerna att satsa knappa resurser, i synnerhet i personellt avseende, att på hjälpa personer i god ekonomisk ställning med sådana som tjänster är lätta att skaffa pá egen hand på marknaden. öppna Resurserna torde i stället behövas för dem som mer har

behov av personlig omvårdad, tillsyn och stimulans än

av t.ex. fönsterputsning. Bl.a. kommer den nya omsorgslagen att ställa stora krav på kommunerna.

Det är givetvis inte fel om kommunerna kan åta att sig till en låg avgift erbjuda även sådan kommunmedborgarna service som de kan skaffa själva på annat håll. Enligt länsstyrelsens mening bör det dock falla inom den kommunala kompetensen att besluta om i vilken omfattning man har möjlighet härtill.

Eftersom kommunerna har rätt att ta ut en i föravgift hållande till den enskildes ekonomi skulle kommunerna

kunna ta ut en avgift som motsvarade priset på öppna marknaden av dem som har god ekonomi. Resultatet av be-

redningens förslag skulle i dessa fall enbart bli ökad administration och byråkrati utan fördelar för den en-

skilde. Tvärtom riskerar man att den som verkligen har ett stort behov av bistånd på av användgrund felaktig ning av tillgängliga resurser inte kan erforerbjudas derlig hjälp. Den som är i behov av ekonomiskt bistånd skall t.ex. söka arbete och på detta sätt försöka själv tillgodose behovet genom att använda sina resurser. Det förefaller mindre konsekvent att detta skulle gälla blott vid en form av bistånd.

5.3 Övrigt

som redovisats i inledningen till detta betänkande har

till utredningen överlämnats en skrivelse från social-

styrelsen till regeringen. Förutom vad som nämnts där

innehåller skrivelsen bl.a. följande.

När det gäller frågan om i vilka fall skall tas hänsyn till en enskilds ekonomiska förhållanden vid bedömning av behov av bistånd enligt 6 S socialtjänstlagen finns emellertid fler oklarheter i än dem rättstillämpningen som berörts av socialberedningen. Det t.ex. vård gäller

eller behandlingshem, placering i prii familjehem på vat skola för barn, psykoterapi hos privatpraktiserande vård hälsohem och ledsagare i vissa fall psykolog, på för äldre eller handikappad.

Det i avsnitt 4.3 redovisade förslaget till ny lydelse innehåller även ett stycke av 50 5 SoL (Rh-förbunden) den ekonomiska Det har fölsom rör behovsprövningen.

jande lydelse.

vid behovsprövning av bistånd enligt 6 s i annan form än ekonomisk hjälp eller ekonomisk förtur inom barnomsorgen skall bortses från sökandens ekonomiska förhållanden.

AVDELNING 11, ÖVERVÄGANDEN ocn rönsnac

6 ÖVBRKLAGNINGSRÄTTEN

Att precisera vad som kan ingå i rätten till bistånd skulle som socialberedningen anfört kräva ett omfattande arbete. Åtskilliga invändningar skulle också kunna riktas mot en alltför detaljerad reglering. (Se t.ex. socialtjänstpropositionen 1979/80:1, sid 183-185). Det är inte heller säkert att en aldrig så detaljerad lagstiftning skulle lösa problemet med dubbla besvärsvägar. Även om lagen skulle stadga t.ex. rätt till bistånd i form av 100 färdtjänstresor per år för dem som inte kan utnyttja allmänna kommunikationer, skulle en oprecist formulerad ansökan om hjälp med transporter kunna tolkas både som en ansökan om sådant bistånd och som en ansökan om färdtjänst kommunens i enligt regler, vart fall om dessa var generösare än lagens minimistandard. Vi har inte ansett det lämpligt att i detta sammanhang överväga preciseringar av vad som kan ingå i rätten till bistånd.

som socialberedningen anfört skulle en utvidgning av området för förvaltningsbesvär medföra ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. En generell rätt att anföra förvaltningsbesvär över socialtjänstbeslut skulle också kunna vålla svårigheter för domstolarna, om besvärsrätten inte motsvarades av någon beskrivning i la» gen av vilka insatser den enskilde har rätt att kräva av kommunen. Anta t.ex. att en kommun erbjuder sina ål-

en viss service en gång/månad, och att derspensionärer någon i ett överklagande yrkar sådan service två gånger/månad (här antas att denne inte av särskilda skäl behöver sådan service mer än en gång/ personliga månad och således kan åberopa rätten till bistånd enligt 6 S SoL). Han hänvisar kanske till grannkommunen, som har ett högre skatteuttag och därmed haft råd med en generösare servicenivå. I ett sådant läge är det möjligt att fastslå om kommunens servicenivå knappast är rätt eller fel. Det blir mer en fråga om att på politiska och ekonomiska grunder bedöma vad kommunen än att på juridiska grunder bedöma vad kommugör göra nen skall göra. Sådana bedömningar bör rimligen göras av kommunens politiker och inte av domstolar.

Med detta är inte sagt att den gränsdragning för rätten att anföra förvaltningsbesvär som i dag gäller är helt invändningsfri. Det väsentligaste är emellertid att den enskilde inte berövas möjligheten att få sin ansökan om prövad som ett biståndsärende, och därmed rätten hjälp att vid få en fullständig sakprövning. Det överklagande är också att ärendets avgörande inte som nu kan viktigt av att det hamnar inom fel besvärsfördröjas på grund Dessa problem kan enligt vår mening lösas utan väg. att överklagningsreglerna behöver ändras.

En möjlighet är att framställningar om hjälp alltid prövas som biståndsärenden enligt 6 5 SoL. I åtskilliga fall kan detta emellertid vara en opraktisk ordning. En biståndsprövning innebär ofta svåra avvägningsfrågor. Den kräver ofta en omfattande utredning och en noggrann kartläggning av hjälpsökandens personliga förhållanden, något som denne av integritetskäl kan ha skäl att motsätta sig. En prövning enligt kommunens kanske mer generösa eller mer schabloniserade regler kan då vara att föredra. En prövning enligt t.ex. kommunala färdtjänst-

regler kräver kanske bara ett läkarintyg om vederbörandes gångsvårigheter, medan en prövning enligt 6 S även skulle innebära utredning om transportbehovets omfattning och förläggning i tiden, familjemedlemmars möjlighet att ge skjuts osv.

särskilt om det från början står klart att den hjälpsökande kan få det han begär enligt kommunens regler (medan biståndsprövning kanske skulle ha lett till avslag) framstår en biståndsprövning som onödig. Om den hjälpsökande emellertid fått avslag eller av andra skäl inte låter sig nöja med ett beslut som har meddelats utanför biståndsrättens ram, bör en biståndsprövning göras. Detta bör då ske omedelbart, i stället för att vederbörande hänvisas till en lång och ofta utsiktslös kommunalbesvärsprocess.

Med denna mer begränsade ambition ligger det närmast till hands att i det avsnitt i SoL som innehåller handläggningsregler (50-58 SS) införa en bestämmelse med den innebörd som redovisats ovan.

Med en sådan handläggningsordning kunde det diskuteras om inte kommunalbesvärsrätten blir så lite värd för den hjälpsökande att den skulle kunna avskaffas. Den enskilde kommer enligt den föreslagna regeln snabbt att få ett beslut om bistånd enligt 6 S som han kan överklaga genom förvaltningsbesvär. Ett avskaffande av kommunalbesvärsinstitutet när det gäller beslut om sociala insatser för enskild skulle kunna göra överklagningssystemet mer lättbegripligt för de enskilda och även undanröja svårigheter för de tillämpande myndigheterna.

Emellertid kan - såsom i Stockholms län länsstyrelsen i sitt remissvar - en i påpekat kommunalbesvärsprövning vissa fall vara gynnsammare för den enskilde än en bi-

stándsprövning. Bistándsregeln i 6 S SoL ger endast rätt till upp till en viss nivå, även om hjälpinsatser den är obestämd och beror på tillämpningen av begreppet levnadsnivá. Man kan tänka sig det fallet att skälig

en kommun har generösare regler för en viss service än

vad som inryms i biståndsrätten, men vid prövning endessa kommunala regler i ett enskilt fall (felligt aktigt) avslår en hjälpframställning. Regeringsrätten har beträffande kommunalbesvär (RÅ84 2:29 I sid 376) uttalat att den i 7 kap. 1 5 kommunallagen föreskrivna skall omfatta en bedömning av om laglighetsprövningen såväl lagens regler som de av kommunen antagna reglerna I ett sådant fall skulle en kommunal beiakttagits. svärsprövning kunna utmynna i att kommunens beslut upphävdes, medan vederbörandes hjälpbehov kanske inte var av den graden att han skulle ha haft framgång vid en bistándsprövning.

Man kan inte bedöma kommunalbesvärsrätten enbart ur Även andra kommunmedlemmar har hjälpsökandens synpunkt. rätt att anföra kommunalbesvär. Ur kommunalrättslig synpunkt kan det vara tveksamt att undandra just sofrån den medborgarkontroll som kommucialtjänstbeslut nalbesvären är avsedda att vara. vi är därför inte beredda att föreslå ett avskaffande av denna rätt.

Vi är medvetna om att bibehållandet av de dubbla besvärsvägarna inom socialtjänsten kan innebära vissa praktiska nackdelar. Om någon t.ex. ansöker om färdoch får avslag báde enligt kommunens regler och tjänst enligt 6 5 SoL, kanske ett överklagande måste tolkas både som kommunalbesvär över det förstnämnda beslutet och som förvaltningsbesvär över det sistnämnda. Både kammarrätt och länsrätt kommer i så fall att få behandla överklagandet, något som i det enskilda fallet kan förefalla omotiverat och svårbegripligt för den en-

skilde. I grunden är detta dock en naturlig konsekvens av socialtjänstlagens uppbyggnad, med å ena sidan en grundläggande rätt till bistånd för den enskilde och á andra sidan en stor frihet för kommunerna att själva utforma sin socialtjänst men med möjlighet till viss medborgarkontroll genom kommunalbesvär. Det väsentliga är enligt vår mening att överklagningssystemet inte medför rättsförluster för enskilda hjälpsökande. De praktiska problemen bör inte bli större än att de går att bemästra. I det ovan givna exemplet torde det vara naturligt att målet i länsrätten avgörs först. Kammarrätten kan därefter vid ett eventuellt överklagande avgöra båda målen samtidigt, (alternativt avskriva målet, om den enskilde får sin vilja fram i länsrätten).

Ett annat problem som pátalats är att det ibland kan vara svårt att avgöra om socialnämndens beslut avser bistånd enligt 6 5 eller en tillämpning av kommunens egna regler. Detta kan knappast åtgärdas på annat sätt än genom informationsinsatser till berörd personal. Oavsett överklagningssystem är det givetvis väsentligt att det av fattade beslut klart framgår vad prövningen avsett.

sammanfattningsvis föreslår vi alltså en handläggningsregel med innebörden att en framställning om en social tjänst alltid skall prövas enligt 6 5 SoL, om inte framställningen tillgodoses på annat sätt. I specialmotiveringen har vi gett vissa anvisningar om hur vi anser att den av oss föreslagna regeln skall tillämpas. Vi förutsätter att socialstyrelsen genom komplettering av sina allmänna råd eller på annat lämpligt sätt informerar om regelns innebörd och ger de ytterligare anvisningar om dess tillämpning som kan visa behövsig liga.

7 zxonorusx ssuovspnövnmc

7.1 Allmänt

som ovan nämnts (avsnitt 5.2) har en stor majoritet av remissinstanserna välkomnat socialberedningens förslag att ekonomisk prövning inte skall göras vid bedömningen av någons behov av annat bistånd än ekonomisk hjälp. Två remissinstanser, kammarrätten i Jönköping och länsstyrelsen i stockholms län, har dock varit av annan mening.

Socialtjänstlagen rymmer insatser av många olika slag. Här finns till en början den ekonomiska sohjälpen, cialbidraget. Detta har sedan gammalt varit ett sista skyddsnät för dem som står utanför förvärvslivet och inte heller får sin försörjning garanterad på annat sätt, t.ex. genom socialförsäkringarnas olika förmåner. Socialbidrag utgår till en relativt liten del av befolkningen. Det ligger i sakens natur att socialbidrag riktar sig till de ekonomiskt sämst ställda i samhället.

Socialtjänsten omfattar emellertid även mer generella insatser som utnyttjas av mycket stora befolkningsskikt, t.ex. den kommunala barnomsorgen och äldreomsorgen. Det rör sig här om insatser som uppfattas som en allmän samhällsservice och som i stort sett utnyttjas oberoende av inkomstförhállanden.

Under sådana förhållanden är det ganska naturligt att biståndsbegreppet inte, som kammarrätten i Jönköping önskat, kan hållas helt enhetligt, oberoende av vilken sorts insats det är fråga om.

Man skulle visserligen liksom länsstyrelsen i Stockholms län kunna hävda att resurserna bör satsas på dem som inte har ekonomiska möjligheter att själva betala för de hjälpinsatser de behöver. En sådan ståndpunkt torde dock kunna försvaras endast i ett samhällsekonomiskt nödläge, då resurserna inte räcker till för mer generella insatser. Den ideologiska grunden för samhällets insatser för t.ex. handikappade är ju inte att fattiga handikappade skall ges möjligheter att få samma service som rika handikappade. Grunden är, som framgår av 21 S SoL, att handikappade skall ges möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Denna form av insatser strävar alltså inte efter någon utjämning mellan rika och fattiga handikappade utan mellan handikappade och icke-handikappade. Handikappade bör med andra ord ha samma frihet som andra att spendera sina inkomster på det sätt de önskar. Samhället bör därför inte kräva att en handikappad ekonomiskt sett skall vara på socialbidragsnivå innan han kan få den hjälp t.ex. i boendet och med färdtjänst som handikappet föranleder.

Liknande resonemang kan föras beträffande andra grupper. När det gäller ålderdomshem och annat boende för äldre i kommunal regi har det varit en lång och slutframgångsrik strävan att befria detta från en ligen tidigare prägel av fattigvård. Det vore mycket olyckom socialtjänstens insatser generellt sett fick ligt den något som skulle kunna bli följden vid en prägeln,

radikal tillämpning av principen om ekonomisk behovs-

av alla biståndsbehov. Det skulle kunna leda prövning

till att stora grupper av medborgare gick miste om social service som de i dag åtnjuter.

Utgångspunkten bör således vara att t.ex. färdtjänst, hemhjälp och andra insatser för äldre och handikappade bör utgå oberoende av den hjälpsökandes ekonomi. Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg att kommunerna skulle ha möjlighet men inte skyldighet att iaktta denna princip. Enligt vår mening är emellertid denna princip så viktig att kommunerna bör vara skyldiga att tillämpa den. Såsom flera remissinstanser föreslagit kan det vara lämpligt att direkt i lagtexten fastslå denna princip.

Som ovan framgått (avsnitten 4.2 och 5.2) har förslag till lagtext lämnats av socialstyrelsen och länsstyrelsen i Östergötlands län.

Socialstyrelsens förslag till nytt andra stycke i 6 5 SoL innebär att rätten till annat bistånd än socialbidrag frikopplas från villkoret om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Detta villkor har ersatts med om hans behov inte tillgodoses genom sågenerella dana (dvs. sociala insatser) eller genom annan huvudman. Denna skrivning kan antas täcka de flesta fall då rätt till bistånd från socialnämnden inte bör anses föreligga trots att hjälpbehov finns. Andra fall kan dock tänkas, t.ex. då någon som på grund av handikapp behöver hjälp med resor kan få sitt behov tillgodosett genom samåkning. Det är svårt att förutsäga alla tänkbara situationer där biståndsrätt framstår som omotiverad på grund av att andra former av hjälpinsatser s.a.s. ligger närmare till. En mer allmän skrivning som den i dag

gällande kan därför vara att föredra. Även av tydlig-

hetsskäl kan det vara bra att mer direkt uttrycka vad

det är fråga om, alltså förbudet mot ekonomisk behovsprövning.

I länsstyrelsens lagförslag är termen livsuppehälle något oklar. Möjligen åsyftas den i paragrafens första stycke angivna termen livsföring. Det måste då beaktas att socialbidrag kan utgå inte bara till försörjning utan även till livsföring i övrigt (t.ex. till olika fritidsaktiviteter), och vid prövning av rätten till socialbidrag måste en ekonomisk behovsprövning uppenbarligen göras. Gränsen mellan försörjning och livsföring i övrigt är därför otjänlig som gräns för den ekonomiska behovsprövningen.

Den skrivning som föreslagits i Rh-förbundens skrift

(ovan avsnitt 5.3) uttrycker i allt väsentligt det som vi anser bör gälla. Där föreslås att regeln skall finnas i 50 S SoL. Denna paragraf ingår i ett avsnitt i som behandlar ärendens handläggning (regler om lagen dokumentation, delgivning o.d.). Eftersom det här mer är fråga om biståndsrättens innehåll än biståndsärendens handläggning synes 6 S vara en naturligare placering.

7.2 Skall förbudet mot ekonomisk behovsprövning vara generellt?

Samtliga hittills behandlade lagtextförslag är generellt hållna och kommer därigenom att omfatta en mångfald olika tänkbara insatser.

Vid de kontakter vi haft under utredningsarbetet har framförts farhågor att ett så generellt utformat förbud

mot ekonomisk behovsprövning skulle kunna innebära ett ökat ansvar för socialtjänsten för vissa former av insatser som normalt inte tillhandahålls inom socialtjänsten. I enlighet med sitt yttersta ansvar enligt 3 S SoL för dem som vistas i kommunen kan socialnämnden ibland tvingas betala för tjänster som inte är av social karaktär. Det kan vara fråga om insatser som ligger på gränsen till eller inom annan huvudmans område, men där denne i ett visst fall inte ger den hjälp som behövs. Det kan också vara fråga om tjänster som människor i allmänhet betalar själva. (Jfr. socialstyrelsens skrivelse, redovisad ovan avsnitt 5.3). Med den obegränsade rätt till ekonomisk behovsprövning som hittills gällt har sådana insatser kunnat begränsas till människor med svag ekonomi. Man vill inte att socialtjänsten skall tvingas tillhandahålla sådana tjänster som en generell service till alla. Med ett generellt utformat förbud mot ekonomisk behovsprövning befarar man att detta skulle bli fallet.

Med anledning av dessa synpunkter vill vi klargöra att vår avsikt inte är att föra in nya former av insatser under socialtjänsten, utan endast att garantera en effektiv rätt till bistånd i form av sådana insatser som redan står till buds. Vi tänker då bl.a. på sådant som social hemhjälp, färdtjänst, ledsagarservice och personlig assistans för handikappade. För att göra detta tydligt kunde man överväga att direkt i lagtexten ange beträffande vilka tjänster ekonomisk behovsprövning inte skall få förekomma.

Vi har emellertid kommit fram till att detta inte är lämpligt. Biståndsparagrafen (6 §) är generellt utformad och utpekar inte några speciella bistándsformer. Det skulle principiellt och lagtekniskt göra ett något egendomligt intryck att beträffande ett visst moment i

- om behovet kan tillgodobistándsprövningen nämligen ses annat sätt - använda en detaljerad lagstiftpá ningsteknik. Även sakligt sett finns det nackdelar med en sådan lösning. För det första lär man få räkna med avgränsningsproblem, hur exakt man än söker beskriva de aktuella insatserna. För det andra är det knappast möjligt att räkna upp alla de insatser som borde omfattas av bestämmelsen. Även om de angivna insatserna för äldre och handikappade nu är de mest aktuella, kan man säkert tänka sig en rik flora av andra insatser, från barnomsorg till missbrukarvård, där ekonomisk behovsprövning också förefaller omotiverad. Risken är att lagtexten tolkas motsatsvis, så att ekonomisk behovsprövning uppfattas som pábjuden eller i vart fall accepterad av lagstiftaren beträffande andra insatser än de direkt angivna. Dessutom förändras utbudet av sociala insatser över tiden, varför en bestämmelse med formen av en katalog därför skulle behöva förändras kontinuerligt. Nya former av insatser snarlika dem i en katalog skulle kanske utsättas för en ekonomisk behovsprövning ända tills behovet av lagändring uppmärksammas och genomförs.

vi har därför stannat för en lagtext som är generellt hållen och som till stil och innehåll bättre harmonierar med biståndsparagrafen i övrigt. Innebörden av denna lagtext är att ekonomisk behovsprövning skall vara tillåten endast när det är fråga om ekonomisk hjälp (i huvudsak socialbidrag, se närmare i specialmotiveringen).

Detta innebär enligt vår mening inte att socialnämnden skulle bli skyldig att stå som huvudman för nya typer av service. Socialtjänstlagen har ju karaktären av en ramlag, och inom denna ram (som bl.a. bestäms av lagens namn) bestämmer kommunerna själva vilka tjänster som

skall tillhandahållas invånarna. En annan sak är att socialnämnden ibland kan vara skyldig att bistå människor som inte själva har rad att betala för andra tjänster de behöver. vad som då kan bli aktuellt är att den enskilde får socialbidrag till kostnader för den aktuella tjänsten. vid bistándsprövningen blir givetvis dennes ekonomiska förhållanden avgörande (se dock regeringsrättens dom RÅ 1987:101, som gällde vård på behandlingshem). Vårt förslag innebär ingen ändring härvidlag.

Vi är medvetna om att det kan finnas en grázon mellan sociala och andra tjänster och därmed för den ekonomiska behovsprövningens räckvidd. Gränsdragningssvárigheter kan komma att uppstå. Detta är emellertid en konsekvens av socialtjänstlagens karaktär, där varken själva socialtjänstbegreppet eller rätten till bistånd fått någon strikt avgränsning. Handikapputredningen kommer dock inom ramen för sina huvuddirektiv att göra en översyn av handikappades rättigheter enligt lagen och hur dessa bör regleras. I det här sammanhanget anser vi emellertid inte någon sådan översyn nödvändig eller lämplig. De nu aktuella gränsdragningssvårigheterna bör inte vara svårare att bemästra än t.ex. tolkningen av begreppet skälig levnadsnivå.

7.3 Fri avgiftssättning?

I sitt avsnitt om ekonomisk behovsprövning skrev socialberedningen avslutningsvis, utan att närmare gå in på frågan, att kommunerna mycket väl kan ta ut avgift för tjänsten i fråga. De remissinstanser som var positiva till beredningens förslag hade inga särskilda

åsikter i denna fråga. Synskadades riksförbund påpekade dock att avgifterna inte fick vara så höga att de páverkade efterfrågan negativt.

Länsstyrelsen i Stockholms län har emellertid använt kommunernas rätt till fri avgiftssättning (upp till självkostnaden) som ett argument mot beredningens förslag. Kommunerna skulle kunna ta ut en avgift som motsvarade priset på öppna marknaden av dem som har god ekonomi. Resultatet skulle i dessa fall enbart bli ökad administration och byråkrati utan fördelar för den enskilde.

Mot detta resonemang kan möjligen invändas att det kan vara svårt för den enskilde att själv köpa alla de tjänster han behöver, därför att han inte vet vem som säljer dem, eller vilka säljare som tillhandahåller bäst produkter. vissa tjänster kanske över huvud taget inte tillhandahålls annat än inom socialtjänsten. Det kan då vara en fördel för den enskilde att få dem som socialt bistånd, även om han får betala fullt pris för dem.

I den mån det finns praktiska möjligheter att köpa en tjänst på den privata marknaden kan emellertid länsstyrelsens kritik på denna punkt synas ha visst fog för sig. Det kan t.ex. vara svårt att se någon fördel för den enskilde i att genom socialtjänsten få färdtjänstbiljetter avseende taxiresor till samma pris som resorna skulle kosta om han i stället betalade för dem direkt till taxiföretaget. En avgift motsvarande självkostnaden skulle i ett sådant fall kunna ha samma praktiska effekt som en ekonomisk behovsprövning av själva bistándsrätten.

Emellertid finns det en viktig skillnad mellan tillämpning av en regelrätt ekonomisk behovsprövning och taxehöjningar med samma syfte. Ekonomisk behovsprövning kan i dag tillämpas i enskilda ärenden, utan att detta behöver uppfattas som politiskt kontroversiellt. Regeringsrätten har ju fastslagit, att en sådan tillämpning av socialtjänstlagen är juridiskt riktig. Taxehöjningar förutsätter däremot ett politiskt beslut av kommunfullmäktige. Att genom en radikal taxehöjning i praktiken återinföra en i lag förbjuden ekonomisk behovsprövning skulle sannolikt väcka stor uppmärksamhet och debatt och skulle förutsätta en politisk vilja i den aktuella kommunen som gick helt emot riksdagens och handikappintressenas. Vi anser det inte sannolikt att detta skulle inträffa. Att det idag inte finns någon politisk vilja i kommunerna att erbjuda sociala tjänster enbart till ekonomiskt svagt ställda framgår för övrigt av att kommunernas regler om hemtjänst och färdtjänst inte innehåller några inkomststreck. Taxornas storlek och konstruktion varierar mycket från kommun till kommun, men i allmänhet ligger de långt under kommunens självkostnad även i de högsta inkomstskikten. (Egenavgiften för färdtjänstresor med taxi anknyter ibland till kollektivtrafiktaxa men utgör oftare en viss procent av taxikostnaden, vanligen 20-30 %. Avgifterna för hemhjälp varierar vanligen efter inkomst eller hjälpinsatsens storlek eller bådadera. Många kommuner följer helt eller i stort sett kommunförbundets rekommendationer, vilket innebär en månadskostnad för den enskilde på 100-745 kr).

Ett förbud mot ekonomisk behovsprövning behöver således enligt vår mening inte nödvändigtvis förenas med ett kommunalt avgiftstak. Det är heller inte helt komplikationsfritt att införa ett sådant. Förutom att det rent principiellt skulle innebära ett ingrepp i den kommuna-

la självstyrelsen skulle det kunna få konsekvenser för den kommunala ekonomin och därmed kanske även för den kommunala servicen. För att undvika sådana konsekvenser kunde det ligga nära till hands att bestämma avgiftstaket så att det med viss marginal översteg den avgiftsnivå som nu är bruklig. Ett sådant avgiftstak skulle dock kunna uppfattas som något av en rekommendation från statens sida att höja avgifterna till den tillåtna nivån.

Vi har därför beslutat att inte nu föreslå något avgiftstak. Ett sådant kan dock aktualiseras om utvecklingen avseende kommunala avgifter blir en annan än den vi förutsatt.

8 KOSTNADSASPEKTER

Det enda av våra förslag som möjligen skulle kunna medföra några nämnvärda kostnader är förslaget om förbud mot ekonomisk behovsprövning. Kostnadens storlek beror på i vilken utsträckning ekonomisk behovsprövning faktiskt tillämpas idag. Annorlunda uttryckt: Hur många får idag avslag på sina biståndsansökningar på grund av ekonomisk behovsprövning, vilket bistånd skulle de ha beviljats utan sådan prövning och vad skulle detta ha kostat? Något säkert svar på dessa delvis hypotetiska frågor är naturligtvis svårt att få. Någon kartläggning av hur utbredd ekonomisk behovsprövning är existerar inte i dag. Det torde också vara svårt att utföra en sådan, med hänsyn även till den stora mängden beslut och beslutsfattare inom socialtjänsten och de olika motiv som kan ligga bakom ett avslagsbeslut.

Vad som kan sägas är att kommunernas egna regler om färdtjänst och hemhjälp vanligen inte innehåller några bestämmelser om ekonomisk behovsprövning. I hemhjälpsärenden utreds visserligen ofta sökandens ekonomi, men detta enbart i syfte att fastställa vilken avgift han skall betala. Enligt vad vi inhämtat under hand är det än så länge relativt sällsynt att någon av ekonomiska skäl får avslag på ansökan om en social service. Vi anser därför att vårt förslag knappast kommer att medföra några nämnvärda kostnadsökningar för kommunerna.

9 GENOMFÖRANDE

Det är enligt var mening önskvärt att de av oss föreslagna ändringarna i SoL genomförs så snabbt som möjligt. Ändringarna innebär inga radikala ingrepp i nu gällande ordning. Några mer omfattande utbildningsinsatser eller andra förberedande åtgärder torde inte behövas. Vi anser därför att lagändringen bör kunna träda i kraft redan vid halvårsskiftet 1990.

Den nya reglerna innebär en ändring till det bättre för den enskilde. Vi anser därför inte att det finns någon anledning att ha övergångsregler om äldre rätts tilllämpning i ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet. Även dessa äldre ärenden skall alltså efter ikraftträdandet behandlas enligt de nya reglerna. Detta gäller även om socialnämnden fattat beslut före ikraftträdandet, och de nya reglerna alltså blir aktuella först i överinstans. Det sist sagda gäller av naturliga skäl inte 50 a S, som är en handläggningsregel för socialnämnden.

10 SPECIALHOTIVERING

6 S

Den enskilde har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övom hans behov inte kan tillgodoses på annat rigt, sätt. vid prövningen av om behovet kan tillgodoses annat sätt får den enskildes ekonomiska förhålpå landen beaktas endast vid prövning av bistånd i form av ekonomisk hjälp.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en levnadsnivá. Biståndet skall utformas så skälig att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

En andra har tillfogats i paragrafens första mening Ändringen avser den s.k. ekonomiska behovsstycke. prövningen, se ovan avsnitt 7.

som av lagtexten, och som framhållits även i framgår den allmänna motiveringen, avser lagändringen bara ett delmoment i biståndsprövningen, nämligen om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Lagändringen är alltså inte avsedd att påverka det första ledet av bifrågan om något behov över huvud taståndsprövningen, (och hur detta förhåller sig till skäget föreligger 1evnadsnivå“). Inte heller berörs andra möjlighelig ter att ett behov pá annat sätt än sådana tillgodose som hänför sig till den enskildes ekonomiska förhållanden. Rätt till bistånd kan alltså även i fortsättningen vara utesluten t.ex. därför att behovet kan tillgodoses

genom annan huvudmans försorg.

att den enskildes ekonomis- När det i lagtexten anges förhållanden inte får beaktas skall detta inte tolka kas så att det enbart är tillgångar som civilrättsligt

som inte får beaktas. I socialär hjälpsökandens egna kan även en äkta makes eller sambos ekonobidragsmål miska förhållanden beaktas (Se t.ex. regeringsrättens

dom RÅ85 2:1). Det är här fråga om en hushållsgemenskap

ekonomiska förhållanden påsom gör att makens/sambons ekonomiska situation. Det verkar den hjälpsökandes egen är inte meningen att bara den enskildes egna givetvis utan avseende, medan man där-

.nvvfQr

tillgångar skall lämnas

emot skulle kunna avslå t. ex. en ansökan om färdtjänst

att maken kan bekosta taxiresor åt den med motiveringen

hjälpsökande.

ekonomisk avses givetvis i första Med begreppet hjälp Man kan tänka sig även andra insathand socialbidrag. som in under detta begrepp. Ett exempel är s.k. ser går inom Därmed avses att en ekonomisk förtur barnomsorgen. ii får förtur till åt sitt barn därz förälder daghemsplats att av-

i för att han/hon inte har ekonomiska möjligheter

z § En sådan förtur kan sägas vara stå från förvärvsarbete. 5 att föräldern får socialbidrag för i ett alternativ till

kunna vara hemma, och i båda fallen blir en ekonoatt aktuell. för ett bimisk behovsprövning Om grunden

är ekonomiska svårigheter kan man givetvis ståndsbehov från ekonomin vid biståndsprövningen. Det inte bortse så att den som har god ekonomi inte har beär snarast ekonomisk förtur. Man kommer då aldrig in på hov av om behovet kan på annat sätt. Hurufrågan tillgodoses skall avslås enligt det första eller vida en ansökan andra momentet i biståndsprövningen torde emellertid

vara en fråga utan praktisk betydelse.

Förbudet mot ekonomisk behovsprövning avser bara själva

bistånd. Bestämmelsen innebär således inte rätten till

förbud mot att tillämpa inkomstprövade avgiftsnågot

taxor.

50 a 5

från en enskild om en social En framställning skall som en ansökan om bistånd tjänst handläggas om inte den enskilde motsätter sig såenligt 6 S, eller socialnämnden bifaller dan handläggning framställningen på annan grund.

införs en skyldighet för Genom denna handläggningsregel

att en framtällning om bistånd ensocialnämnden pröva

den enskilde motsätter sig detta elligt 6 S, om inte

bifaller framställningen på annan ler socialnämnden

beslut om bistånd enligt 6 S är övergrund. Eftersom

73 den enskilde därmed en klagbara enligt S garanteras

att anföra förvaltningsbesvär och därigenom möjlighet i domstol. se närmare i den få sin sak allsidigt prövad

allmänna motiveringen, avsnitt 6.

menas här bara att den enskilde på Med framställning

sätt anmäler ett önskemål om viss hjälpinsats något formella krav på denna framfrån socialtjänsten. Några

t.ex. form, skall inte finställning, såsom skriftlig

om vad kan ernas. En muntlig förfrågan socialtjänsten

i en viss situation kan vara en framställning, bjuda inte formulerar sig så att han diäven om den frågande

en viss Det är emellertid givet att rekt begär tjänst.

till socialtjänsten kan anses inte alla förfrågningar

till ett biståndsärende. Några bestämda som inledningen

för vad som avses med framställning kan inte regler

utan måste till slut bero på omständig-

ges, avgörandet

heterna i det enskilda fallet. Det är givetvis angelä-

att vid kontakter med enskilda gör get socialtjänsten

som är den enskildes egentliga syfte med konklart vad

i avses alla fortakten. Med social tjänst lagtexten

oavsett om de mer av insatser enligt socialtjänstlagen,

avser vad som enligt normalt språkbruk betraktas som tjänster. Även socialbidrag omfattas således.

att alla framställningar skall behandlas som an- Regeln sökningar om bistånd enligt 6 S förutsätter två saker. För det första finns det givetvis ingen anledning att genomföra en biståndsprövning mot den hjälpsökandes vilja. Såsom anförts även i den allmänna motiveringen medför en biståndsprövning ofta en ganska ingående utav hjälpsökandens personliga förhållanden, nåredning som denne kan ha skäl att motsätta sig. Det bör vagot ra fullt möjligt för den enskilde att ansöka om hjälp enbart på grundval av t.ex. kommunens färdtjänstregler och avstå från vidare utredning om han inte får färddessa regler. Emellertid måste det vara tjänst enligt helt klart att den hjälpsökande är medveten om konsekvenserna då han avstår från biståndsprövning. I normala fall får man från att detta är fallet först efter utgå information från socialtjänstens sida. Att någon i sin framställning endast åberopar kommunens färdtjänstregler e.d. bör inte tolkas som att han avstår från prövning enligt 6 S.

Den andra förutsättningen för regeln om biståndsprövning är att socialnämnden inte bifaller framställningen annan om någon t.ex. får sitt önskemål om på grund. färdtjänst tillgodosett enligt de kommunala färdtjänstfinns det ingen anledning att även göra en reglerna, Annan grund syftar dock inte enbart biståndsprövning. kommunala Det kan lika väl vara fråga om råd på regler. och information eller annan service, som enskilda erhåller därför att kommunen beslutat tillhandahålla sådan service utan någon närmare reglering eller behovsprövning.

skall när socialnämnden inte Bistándsprövning göras grund. Detta innebifaller en framställning på annan bär till en början att t.ex. avslag på en framställning mot de kommunala som kan vara tillvid prövning regler av en biståndsprövning. Ett annat lämpliga skall följas fall då bestämmelsen är tillämplig är då den hjälpsöfår viss hjälp men inte den typ eller kande visserligen som han önskar. Ibland kan det framgå av frammängd att den enskilde önskat något annat än det ställningen blir att en han fått, och socialnämnden då skyldig göra Oftast torde dock en framställning om biståndsprövning. få anses vederbörligen besvarad, om viss hjälpinsats kommunens för denna typ av inhjälp ges enligt regler sats. Socialnämndens skyldighet att pröva vederbörandes

önskemål 6 s inträder i så fall först då denne enligt sätt anmäler sitt missnöje. på något

Med missnöje menas här inte allmänt hållna klagomål den service som erhållits, utan det skall vara över klart uttalat yrkande frán den fråga om ett någorlunda enskildes sida. Givetvis kan man inte ställa upp några t.ex. form eller på språklig eller krav på skriftlig i detta lika lite som kvantitativ exakthet yrkande, krav kan ställas framnågra sådana på den ursprungliga Den enskilde behöver således inte bestämma ställningen. sitt till t.ex. tio ytterligare färdtjänstresor yrkande Det är att han gör klart för i månaden. tillräckligt att han inte kan nöja sig med det antal socialtjänsten han fått.

sida bör försöka reda Från socialtjänstens man givetvis oklarheter i enskildas önskemål. Man bör ut eventuella vidare informera om möjligheterna till bistándsprövnig 6 5 och om besvärsrätten, när någon hör sig för enligt att få bättre insatser än vad som är om möjligheterna de kommunala vederbörande får möjligt enligt reglerna.

alltså inte avvisas med beskedet det går inte eller

liknande.

Ibland innehåller de kommunala reglerna själva en möjtill av grundbeslutet. Särskilda skäl lighet omprövning kan t.ex. göra att fler färdtjänstresor än enligt schablonen kan beviljas, eller att förtur kan beviljas till Lagförslaget hindrar inte att sådaförskoleplats. na regler tillämpas. Det är först då alla möjligheter uttömts att annan grund tillmötesgå vederbörandes på önskemål som prövning enligt 6 S blir obligatorisk.

Beträffande förskoleplatser och andra s.k. köjust ärenden är situationen speciell. Det är inte helt något lätt att om ett beslut att inplacera någon i en säga skall betraktas som ett bifallsbeslut elbarnomsorgskö ler som ett avslagsbeslut. Svaret skulle teoretiskt kunna bero om den enskildes framställning i sägas på det enskilda fallet skall anses innefatta ett yrkande om omedelbar eller plats efter turordning i kön. plats Av skäl måste dock dessa massärenden bedömas praktiska schablonmässigt. Det är knappast möjligt eller tämligen en individuell i meningsfullt att göra bistándsprövning alla dessa fall. I normalfallet får den som anmäler sitt barn till kommunens barnomsorg anses begära placei barnomsorgskön. Bestämmelsen i förevarande pararing får därför i köärendena den effekten, att bigraf enligt 6 S som regel blir aktuell endast ståndsprövning form av särbehandom någon uttryckligen begär någon och denna begäran inte tillgodoses genom t.ex. ling, förtursplacering enligt kommunala regler. Biståndsprövskall också göras om den enskilde får ett ning givetvis rent sin begäran om barnomsorg, dvs. han avslag på får inte ens en (t.ex. på grund av att han köplacering inte anses bosatt inom kommunen).

allmänna motiveringen är ett skäl som framgår av den att som får till den här föreslagna regeln hjälpsökande framställning om hjälp vid prövning enligt avslag på skall kunna få ett beslut om kommunala regler snabbt 6 s. Detta även om vederbörande bistånd enligt gäller skulle överklaga det första beslukommunalbesvärsvägen inte avvakta utgången i tet. Socialnämnden får således

i ett sådant fall. Den processrättsliga kammarrätten om litis (dvs. att pågående rättegång regeln pendens kan inte anses tillämplig, efterhindrar ny prövning) två olika resom det här är fråga om prövningar enligt

gelsystem och med olika rättsföljder.

inte läsas så att socialnämnden alltid Lagtexten skall kan bifallas på annan måste pröva om en framställning 6 S inleds. Om kommunen grund innan prövning enligt för ett visst slag av tjänster har ett eget regelsystem vara naturligt att en framställtorde det visserligen om en sådan tjänst i första hand prövas enligt ning hindrar emellertid att bidessa regler. Ingenting direkt. Detta torde också vara det ståndsprövning sker vissa former av insatser, såsom vanliga när det gäller ekonomisk (socialbidrag). Man skulle visserligen hjälp tänka att det kan innebära en teoretiskt kunna sig rättsförlust för en enskild om en kommun enbart prövade

biståndsregeln i 6 5 med bortseende en ansökan gentemot kommunala nämligen om de kommufrån sina egna regler, för den aktuella förmånen är generösare nala reglerna Det förefaller dock föga sannolikt än biståndsregeln. anta för en viss tjänst och att en kommun skulle regler att dem. För övrigt är det sedan underlåta tillämpa att lagstadga om en skyldighet knappast meningsfullt att framställningar enligt komför socialnämnden pröva eftersom tvingar kommunerna munens regler, ingenting

att ha sådana regler.

Statens 1990

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

l. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Industridepartementet Företagsförväiv i svenskt näringsliv. [1]

Socialdepartementet Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2]

KUNGL. BlBL.

1990 -01- 2 4

STOCKHOLM