Post & tele

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

TELE

å

Affärsverk

med och socialt ansvar

regionalt

__.;__ _?__j

Statens offentliga utredningar Eiåå? 1990:27 E23 Kommunikationsdepartementet

POST & TELE

med

-

Affärsverk

regionalt

och socialt ansvar

Betänkande av och teleutredningen Rost- Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en över SOU och Ds som omfattar bibliografi åren

1981 -- 1987. Den kan från 106 47 STOCKHOLM.

köpas förlagets Kundtjänst,

Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till eller kan beställa remissexemplar friexemplar

sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor

SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telef0ntid8° - 12°°

08/7 63 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10540-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1990

Till statsrådet och chefen för kommunikationsd epartementet

Genom beslut den 5 maj 1988 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Hulterström, att tillkalla en kommitté med uppdrag att bedöma och föresla av statens regionalpolitiska och sociala ansvar preciseringar och teleomrádena. Med stöd av detta bemyndigande tillpa postsattes post- och teleutredningen samma dag. Den 8 maj 1989 omkom flera av utredningens ledamöter, sakkunniga och experter samt utredningens sekreterare i en flyg- De omkomna var: Ledamöter förre finansborgarrádet i olycka.

Stockholm, John-Olof Persson, ordförande, riksdagsledamöterna

Anders Andersson, Hans Rosengren och Anna Wohlin-Andersson samt

förre riksdagsledamoten Claes Rensfeldt. Sakkunniga avdelnings-

direktören Lena Askne, biträdande Roy Helmförhandlingschefen och andre förbundsordföranden Nils Lindström. Experter» sjö kommunalrådet ekonomidirektören Sven-Roland Egon Gröning, Letzén och direktören Nils Göran Svensson.

Utredningens

sekreterare var departementssekreteraren Bengt Iáingborg.

Flygkatastrofen innebar, vid sidan av de personliga trageatt kunskaper och erfarenheter raderades ut. Det har dierna, varit var att bygga vidare pa det arbete som under nära uppgift ett ars tid hade utförts och försöka tillvarata de resultat som redan hade uppnatts. Utredningsarbetet återupptogs salunda i augusti 1989. I arbetet har som ledamöter deltagit förre generaldirektören Bertil Zachrisson, ordförande, förre riksdagsledamoten Gösta Andersson, Margareta Gard, Ingrid Hasselriksdagsledamöterna (sedan 1988-05-05), Jarl Lander, Arne Mellqvist ström-Nyvall och Margit Sandéhn (sedan 1988-05-05). Som sakkunniga har deltagit sakkunnig Göran Axelsson, departementssekreteraren Per-Göran Blixt (fr.o.m. 1988-06-06 t.o.m.

1988-09-14), andre förbundsordföranden Gunnar de- Erlandsson, partementssekreteraren Birgitta Hällegardh (fr.o.m. 1988-06-06 t.o.m. 1990-01-09), departementssekreteraren Ivar Lidström (sedan 1988-06-06), departementssekreteraren Susanne Lindh (fr.o.m. 1988-09-15 t.o.m. 1989-07-05), departementssekreteraren Ted Stahl (t.o.m. 1989-12-31), förbundssekreteraren Michael Tay och departementssekreteraren Gunnar

Österberg (fr.o.m.

1988-06-06 t.o.m. 1988-09-14). Experter at kommittén har varit direktören Curt Andersson, professorn Peter Bohm (sedan författaren 1988-06-06), Anders Ehnmark (sedan 1988-07-11), ekonomidirektören

Stig-Arne Lars-

son, professorn Dick Ramström (sedan 1988-06-06) och direktören Per Olof Sandrén (sedan 1988-06-06). Departementsrádet Claes-Göran Sundelius har varit sekreterare i kommittén och kanslisekreteraren Eriksdotter Back Sigrid biträdande sekreterare (fr.o.m. 1989-04-20). Vi far härmed överlämna vart betänkande ( ) POST & TELE - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. Arbetet är därmed avslutat. Till betänkandet reservationer av ledamöterna fogas Gösta Andersson, Margareta Gard och Ingrid Hasselström-Nyvall samt särskilda yttranden av experterna Curt Andersson och

Stig-Arne

Larsson.

Stockholm i mars 1990

Bertil Zachrisson

Gösta Andersson Margareta Gard

Ingrid Hasselström-Nyvall

Jarl Lander Arne Mellqvist Sandéhn Margit

/Claes-Göran S undelius

Sammanfattning 9

SAMMANFATTNING

Varför utredning?

I samband med riksdagens beslut varen 1988 om mal och inriktning för telepolitiken förutskickade regeringen att en kommitté borde tillkallas för att utreda statens regionalpolitiska och sociala ansvar pa telekommunikationsomradet och pa postomradet. Bakgrunden var framför allt utvecklingen pa teleomradet som medför att antalet teleföretag, teletjänster och produkter ökar. Detta innebär att televerkets roll förändras och att det inte längre är lika självklart hur televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar pa omradet skall komma till uttryck. Behovet av en precisering av det regionalpolitiska och sociala ansvaret angavs ocksa gälla för Posten, som liksom

televerket skall avväga kommersiella och samhälleliga intressen

i en situation med ökande konkurrens. Post- och teleutredningen har haft till uppgift att föresla avgränsningar och preciseringar av statens, televerkets och Postens ansvar i dessa avseenden.

Vara utgångspunkter

Posten och televerket svarar för den dominerande delen av all post- och televerksamhet i Sverige. Bade Posten och televerket drivs i affärsverksform, vilket innebär att avgifterna fran dem som använder sig av verkens tjänster skall täcka kostnaderna för tjänsterna inkl. förräntning av insatt kapital.

10 Sammanfattning

Post- och telekommunikationssystemen är viktiga delar av infrastrukturen i samhället. Genom att information och kunskap blir allt viktigare som produktionsfaktorer ökar betydelsen av post- och televerksamheten successivt. Det är därför klart att verksamheterna inte kan betraktas som vilken affärsverksamhet som helst. Det är ett stort samhällsintresse att dessa kommunikationssystem fungerar väl över hela landet. Post- och telekommunikationernas betydelse gör att de bör styras bade utifran politiska och ställningstaganden genom marknadens signaler. Man kan se det som att var uppgift har varit att föresla riktlinjer för samspelet mellan de bada signal/ styrsystemen. Vart synsätt har därvid varit att marknadsmässighet och lönsamhetstänkande inte star i motsättning till de samhälleligt bestämda uppgifter som vi anser bör aläggas Posten och televerket. Snarare kan ses marknadsinriktningen som en metod för att klara finansieringen av sadana uppgifter. Vi har gjort vara överväganden och utformat vara i förslag ett tidsperspektiv som sträcker sig ungefär fram till mitten av l990-ta1et.

Utvecklingen pa postomradet

Posten har f.n. en stark av sina ställning pa de viktigaste delmarknader. Posten har salunda mycket stora marknadsandelar för olika slags brevförsändelser. Brevintäkterna har samtidigt avgörande betydelse för Postens ekonomi. Brevverksamheten svarar nämligen för ungefär 50 % av Postens totala intäkter. För affärsbrev o. dyl., som är helt dominerande har intäktsmässigt, Posten ca 95 % av marknaden. Konkurrensen kommer framför allt fran den ökande telefaxtrafiken. Pa längre sikt kan även elektroniska meddelandesystem öka konkurrensen för affärsbreven. Paketdistributionen har inte samma ekonomiska betydelse. Postens marknadsandelar är här nagot lägre än pa brevmarknaden. Inom omradet betalningsförmedling har ca 70 % av Postgirot marknaden i konkurrens med bankerna och bankgirot.

Sammanfattning ll

Vi har bedömt att Posten i vart tidsperspektiv kommer att ha en god men sannolikt nagot dämpad tillväxt av brevverksamheten trots den ökande telefaxtrafiken och andra typer av elektronisk kommunikation.

Vara förslag pa postomrádet

Var uppgift har varit att förtydliga och precisera de regionalpolitiska och sociala krav som statsmakterna bör ställa pa Posten. Vara förslag är resultatet av en avvägning mellan vad som bör krävas fran regionalpolitiska och sociala utgangspunkter och vad som är rimligt att kräva med hänsyn till Postens konkurrenssituation. I flera fall innebär förslagen ingen förändring av nuvarande förhallanden. Redovisningen är avsedd att ge en samlad bild av de krav som bör ställas pa Posten. Förslagen kan i punktform sammanfattas sa här:

Grundläggande postservice skall finnas i hela landet Posten skall distribuera normalbrev och postpaket samt förmedla betalningar över hela landet till enhetlig taxa. Posten skall utan hinder av denna princip kunna träffa avtal med kunder om särskilda villkor för deras postservice.

Alla hushall skall normalt kunna fa postservice fem dagar i veckan Alla hushall skall ha tillgang till postutdelning och postkassaservice inom rimligt avstånd. Postservice mindre än fem dagar i veckan skall normalt inte förekomma annat än till särskilt ensligt belägna hushall. Posten skall eftersträva att den ringa andelen hushall som f.n. inte har femdagarsservice inte ökar.

Hänsyn skall tas till äldre och handikappade Posten skall ta särskilda hänsyn till de äldre och handikappade kunder som berörs när formerna för postservicen förändras,

12 Sammanfattning

t ex vid ändring av lantbrevbärarlinjer. Posten skall ge god tillgänglighet för handikappade till service pa postkontoren. Posten skall regelbundet samrada med berörda handikapporganisationer.

Blindskriftsförsändelser m.m. skall fa skickas portofritt mellan synskadade Utan ersättning skall Posten portofritt mellan synskadade befordra blindskriftsförsändelser, dvs. försändelser som innehaller meddelanden, böcker, m.m. som är tidningar framställda med blindskriftstecken. Även ljudupptagningar, sasom talböcker och taltidningar, avsedda för synskadade skall befordras portofritt mellan synskadade.

Härutöver har vi formulerat ett antal anslutande krav som statsmakterna bör ställa pa Posten. Dessa är:

De ekonomiska effekterna av kraven skall redovisas arligen Posten skall i sin trearsplan redovisa de regionalpolitiska och sociala krav som statsmakterna ställer och pa verksamheten hur Posten klarar att kraven. tillgodose

Malen för postservicen och måluppfyllelsen skall redovisas för samtliga postregioner Malen för tillförlitligheten i postbefordran skall även redovisas per postregion. Målen skall saledes avse tillförlitligheten dels i hela landet, dels i landets samtliga postregioner. Maluppfyllelsen skall följas upp per region. Minst 95 % av alla normalbrev till, fran eller inom en region och som postas i tid en vardag skall na adressaten nästa postutdelningsdag.

Posten skall informera om länsstyrelsen serviceförändringar i glesbygd Posten bör ta initiativ till samrad med olika intressenter, saväl statliga som kommunala och privata, när serväsentliga

SOU l990z27 Sammanfattning 13

viceförändringar aktualiseras. En informationsskyldighet gentemot länsstyrelsen om planerade serviceförändringar i glesbygd kan bidra till goda lösningar. Det skall dock vara Posten som beslutar.

Principiella förändringar i glesbygdsservicen skall redovisas

i trearsplanen Vi ser ingen anledning att föresla ändringar av Postens riktlinjer för postservice i glesbygd. En generös och enhetlig

bedömning av avvikelser fran riktlinjerna bör göras för hushall

där kvarboende personer pa grund av handikapp, hög alder eller sjukdom har stora svårigheter att fa tillgang till postservice.

Om Posten skulle överväga principiella ändringar av denna in-

riktning skall det anmälas i Postens trearsplan.

Samarbete med andra skall prövas aktivt Posten skall aktivt verka för att lantbrevbärare och postkon-

torspersonalen kan utföra kompletterande tjänster genom sam-

arbete med privata kommuner och statliga verk och företag,

myndigheter.

Vidare föreslar vi att:

Postens tidningsrörelse bör bedrivas pa marknadsmässiga vill-

kor

Postens distribution av tidningar och tidskrifter bör fa ske

pa marknadsmässiga villkor till full kostnadstäckning. Det

finns inga avgörande regionalpolitiska eller sociala skäl för

regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i Postens

tidningsrörelse.

Anslagssystemet för blindinstitutens m.fl. försändelser bör

behallas men förändras Posten bör fa ersättning över statsbudgeten för befordran av blindskriftsförsändelser, inkl. talböcker och taltidningar av-

14 Sammanfattning

sedda för synskadade, och som skickas till eller från erkända blindinstitut och därmed likställda institutioner.

Debiterings-

systemet bör förändras för att öka kostnadsmedvetandet,

uppnå förenklingar och åstadkomma ett mer rättvisande system.

Posten bör själv avgöra portovillkoren för bokförsändelser Det finns inga regionalpolitiska eller sociala Skäl för ett särskilt bok- eller kulturporto. stödinsatser av kul-

Statliga

turpolitisk natur bör inte ske via Postens portoavgifter.

Posten bör själv avgöra, utifrån och andra marknadsmässiga

bedömningar. om det är motiverat med särskilda porton eller rabattsystem för enstaka böcker och andra kategorier av försändelser.

Postens lagreglerade monopol omprövas

Behovet av och formerna för Postens från

lagreglerade monopol

år 1947 bör omprövas i samband med att EG:s regelverk på post-

området får sin slutliga utformning.

Totalt har vi uppskattat de ekonomiska effekterna av de krav vi föreslår till något mer än 1,2 miljarder kr. Kostnaderna för Postens glesbygdsservice den helt dominerande delen. utgör Vi understryker att i Postens

betalningsförmedlingen regi,

Postgirot, är särskilt viktig för glesbygden. intäk- Postgirots ter av betalningar till och från staten har

avgörande betydelse

för Postgirots ekonomi och därmed för Postens att

möjligheter upprätthålla en rikstäckande kassaservice. Vi framhåller därför att det bör finnas ett samband mellan

påtagligt de regional-

politiska och sociala krav som staten bör ställa och på Posten statens utnyttjande av Postens Våra

betalningstjänster. bedöm-

ningar av Postens möjligheter att klara kraven baseras

på att Posten även framgent i allt väsentligt sköter statens betal-

ningar. Om Postgirots roll som statens kassör skulle föränd-

SOU l990z27 Sammanfattning 15

ras anser vi att Posten maste ges fullgoda möjligheter att konkurrera inom hela banktjänstomradet. Posten maste ges rimliga verksamhetsförutsättningar för att kunna hävda sig i den framtida konkurrensen. Under den förutsättningen har vi bedömt att Posten skall klara kraven utan att statsmakterna behöver vidta nagra särskilda skyddsåtgärder

eller subventionera glesbygdsservicen. I vart fall bör det vara

möjligt fram till i mitten av l990-talet.

Uppdraget pa teleomradet

Vart uppdrag när det gäller telekommunikationer är vidare än vad som gäller för postomradet. Salunda skall vi enligt direktiven ta var utgångspunkt i malen och inriktningen för telepolitiken och föresla avgränsningar och preciseringar av

stl

och sociala ansvar för grundläggande

t_en_s regionalpolitiska

telekommunikationer. Vi skall föresla vilka telekommunikationer som bör betraktas som Därefter skall vi formu-

grundläggande.

lera televerkets motsvarande ansvar och bedöma vissa fragor

kring s.k. tredjepartstrafik i televerkets uthyrda förbindel-

ser. Vidare skall vi föresla lämpliga former för den regionala

och lokala förankringen av televerkets nätutbyggnadsplaner.

Uppdraget har inte innefattat att närmare överväga fragor som

mer renodlat har att göra med konkurrens- och spelreglerna pa

den växande tele- och datatjänstmarknaden.

Utvecklingen pa telemarknaden

Vi har konstaterat att utvecklingen pa teleomradet under 1980-

talet har medfört ett behov, i andra länder liksom i Sverige,

att mer preciserat ange de regionalpolitiska och sociala kraven i fraga om utbud och prissättning pa teleprodukter och tele-

tjänster. Det är den tekniska utvecklingen som är grundorsaken

till att behovet har uppkommit. Teknikutvecklingen leder näm-

16 Sammanfattning

ligen till en ökande konkurrens och därmed krav på kostnadsanpassning i prissättningen för allt större delar av teleutbudet. Televerket har totalt sett en dominerande ställning pa telemarknaden även om konkurrensförhållandena för olika produkter och tjänster varierar avsevärt. Telefontjänsten har en grundläggande betydelse för televerkets ekonomi och svarar för nästan 60 % av televerkets totala intäkter. Televerket har hela marknaden för hushållstelefoni och marknadsandelen för företagstelefoni uppgår till ca 90 %. Vi bedömer att konkurrensen kan komma att öka inom telefontjänstområdet. T.ex. kan andra företag som etablerar allmänt tillgängliga nättjänster primärt för datakommunikation komma att också utbjuda telefontjänster.

Ett nytt telefontaxesystem bör övervägas

Det pågår sedan några år en omläggning av telefontaxorna mot en högre grad av kostnadsanpassning. Omläggningen innebär i sina huvuddrag att taxorna för riks- och utlandssamtal sänks samtidigt som lokalsamtalstaxorna och engångs- och kvartalsavgifterna höjs. De beräkningar som televerket har presenterat för utredningen visar att hushållens med telefonanvändning går ett kalkylmässigt underskott pa 1,7 miljarder kr. medan företagens användning ger ett överskott på 2,2 miljarder kr. Det är framför allt hushållens abonnemang på huvudledningar som ger det största underskottet pa 3,4 kr.. Hushålmiljarder lens och företagens lokalsamtal beräknas underskott ge ett på totalt 700 milj. kr.. Underskotten från hushållens abonnemang och från lokalsamtalen täcks av överskott från hushållens och företagens riks- och utlandssamtal. En naturlig följd av den taxestrukturen för enutjämnande och och gångs- kvartalsavgifterna de enhetliga samtalsavgifterna är att genomsnittligt sett glesbygdsabonnenterna subventio-

Sammanfattning 17

neras av tätortsabonnenterna. Televerket har beräknat denna subventionering till l miljard kr. per ar.

Vi anser att det är angeläget att den inledda taxeomläggning-

en fortsätter och att den inte utsträcks alltför langt i tiden. För att underlätta för hushallen att även i fortsättningen kunna ha telefon till laga kostnader anser vi att ett nytt taxesystem bör övervägas. Vi har diskuterat i termer av en smaförbrukartaxa resp. en storförbrukartaxa. Smaförbrukaren, dvs. en abonnent som ringer relativt fa samtal, skulle

kunna välja en taxa som innebar en lag kvartalsavgift och en

relativt sett hög markeringsavgift. Storförbrukaren skulle kunna välja en taxa med omvänd konstruktion.

Vara övriga förslag pa teleomradet

Statens övergripande ansvar

Vi har tagit tre av telepolitikens fem delmal som utgångspunkt för vara överväganden. Målen är att telesystemet skall utformas Sá:

att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande

telekommunikationer,

att utveck1ingsmöjligheterna tas tillvara och

att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala

hänsynstaganden

Vi vill sammanfatta de telekommunikationernas

grundläggande

karakteristika sa här: de skall ha stor betydelse för möjligheterna att kommunicera. de skall kunna användas av alla och alla skall i princip ha rad att använda dem.

de skall erbjudas med god tillgänglighet och service.

kostnaderna för att säkerställa tillgängligheten skall i

princip betalas solidariskt.

18 Sammanfattning

- användarnas och taxor skall mellan olika avgifter utjämnas geografiska omraden.

Det är mycket osäkert vilken betydelse specialnättjänster för datakommunikation kan komma att fa för framför allt hushållen,

men ocksa osäkert vad gäller företagen. Vi har därför stannat

för att nättjänster för datakommunikation inte bör betraktas

som grundläggande telekommunikationer. Staten bör alltsa inte

ta nagot övergripande regionalpolitiskt eller socialt ansvar för sadana tjänster när det gäller den geografiska täckningen

eller prissättningen. Företag i stödomradena bör kunna fa stat-

ligt ekonomiskt stöd till sina utgifter för kostsamma nät-

anslutningar. Vi har ocksa konstaterat att den nuvarande tekniska nivan pa

telefonnätet innebär begränsningar i möjligheterna att använda

nätet för t.ex. telefaxöverföring och datakommunikation. Sadana

typer av kommunikation kan inte garanteras fungera överallt i telefonnätet. Situationen förbättras dock snabbt under de när-

maste aren i samband med den pagaende moderniseringen och digi-

taliseringen av telefonnätet. Statens och sociala ansvar bör

regionalpolitiska agränsas

till Vi har formulerat statens ansvar som att

telefontjänsten.

staten skall garantera tillgang till en väl fungerande normal

telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för

företag respektive för hushall. Telefontjänsten skall fungera

med hög och jämn kvalitet och med god service oberoende av var

i landet abonnenterna är anslutna. Den normala telefontjänsten

bör i dagsläget inte omfatta olika slags tilläggstjänster eller

telefax- och dataöverföringar och inte heller mobil telefoni.

Syftet med avgiftsstrukturen för telefontjänsten skall vara

att fa en rättvis fördelning av tjänstens totala kostnader. Det

innebär bl.a. en viss utjämning av avgifterna mellan abonnenter

i tätort och abonnenter i glesbygd.

Statens ansvar bör i huvudsak utövas genom televerket. Tele-

politikens inriktning mot en effektiv konkurrens pa marknaden

för teleprodukter och tjänster skall därvid beaktas.

Sammanfattning

Vi har diskuterat om det krävs nagra särskilda atgärder för

att samtrafik mellan andra företags telenät och televerkets

kopplade telefonnät i framtiden skall kunna förenas med statens regionalpolitiska och sociala ansvar för telefontjänsten. Vi har inte funnit nagra avgörande skäl för att införa etableringshinder eller alägga andra företag krav pa landstäckande service eller enhetliga priser. Däremot har vi funnit att

ge_t

krävs särskilda och villkor för som vill

regler företag erbjuda

kopplade teletjänster med ett av telefoni

väsentligt inslag

genom samtrafik med televerkets kopplade telefonnät. Därigenom

blir det en rimlig avvägning mellan de tre delmalen för tele-

politiken. Vi förordar att samtrafikvillkoren bör ha karaktären av avtalsvillkor. Vi har inte funnit att det krävs särskilda för

nagra atgärder

att undvika effekter när s.k.

negativa pa telefontjänsten

tredjepartstrafik i televerkets uthyrda förbindelser tillats fullt ut. Det är framför allt den radande taxestrukturen för telefontjänsten och för uthyrda förbindelser som har motiverat restriktioner för tredjepartstrafik. Den pagaende omläggningen

av taxorna medför en minskning av de problem som taxestrukturen

innebär. Om man dessutom genomför den förändring i taxesystemet

som vi föreslar minskar problemen ytterligare. Mot bakgrund av

de positiva effekter av tredjepartstrafik som vi har identifie-

rat finner vi det angeläget att företag bade inom och utom

televerkskoncernen kan erbjuda sadana tjänster. Likabehandling

när det gäller tillgang till hyrda förbindelser och villkor för

användningen är av största betydelse för en positiv

utveckling.

Vi anser att hyrda förbindelser bör kunna användas och även anknytas till det kopplade telefonnätet utan restriktioner.

Nagra atgärder utöver införandet av samtrafikvillkor torde

inte behövas. Vi framhaller att vara när det av

förslag gäller omfattningen

statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar

g

behöva anpassas när den har

europeiska integrationsprocessen

kommit längre. Det kan även behövas andra former för att utöva

statens ansvar än via televerket. Vi bedömer emellertid att

Sammanfattning

vara förslag i sina grunddrag ligger väl i linje med EG-utvecklingen. Statens ansvar maste innefatta ett ansvar för

övergripande

att försöka se till att även handikappade har tillgang till

grundläggande telekommunikationer. Vi anser att tillgang till

grundläggande telekommunikationer för handikappade främst kan

sägas vara detsamma som för icke-handikappade, nämligen till-

gang till den vanliga telefontjänsten. Det är viktigt att sta-

ten genom stöd till forskning och utveckling och genom statens

deltagande i standardiseringsarbete kan medverka till att lämp-

liga hjälpmedel och apparater tas fram. Grundläggande tele-

kommunikationer för handikappade är ocksa möjligheten att med hjälp av telekommunikationer i kombination med datateknik kunna utföra vardagliga sysslor, upprätthålla sociala kontakter och delta i samhällslivet. Vi föreslar att kommunikations- och socialdepartementen till-

sammans med Handikappinstitutet och televerket överväger de

framtida formerna för arbetet med telematik och handikapp. Vidare bör det i statens ansvar att se till att

inga rimliLa

behov av som är för all-

telefoneringsmöjligheter tillgängliga

mänheten kan tillgodoses. Givetvis maste man när man bedömer

vad som är rimligt beakta saväl den tekniska utvecklingen som

samhällsutvecklingen. För att det även skall vara möjligt för

handikappade att använda sig av allmänt tillgängliga telefon-

automater bör det ställas vissa baskrav pa handikappanpassning

av nyuppsatta telefonkiosker och telefonautomater. Vi anser att

kraven pa handikappanpassning bör gälla alla som yrkesmässigt

bedriver automatverksamhet.

Televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar

Televerket skall tillhandahalla en normal till

anslutning

telefonnätet till priser i hela landet. En normal

enhetliga

anslutning ger tillgang till den kopplade överföringstjänsten.

Det innebär att tillgangen till de som AXEtilläggstjänster

Sammanfattning 21

tekniken möjliggör inte bör betraktas som en del av grund-

tjänsten. Televerket skall tillhandahålla normala anslutningar

till telefonnätet till samma för alla hushall i

engangsavgift

permanentbostäder i hela landet. Motsvarande skall gälla för alla företag. En mindre modifiering av denna princip är acceptabel till följd av den pagaende spridningen av AXE-stationer i landet. För hushallen bör televerket liksom hittills kunna

tillämpa särskilda avgifter och villkor för abonnemang i fri-

tidshus.

Televerket skall tillämpa enhetliga kvartalsavgifter för

företag resp. för hushall i permanentbostäder. Televerket skall därvid kunna tillämpa kvartalsavgifter som är högre i storstadsomradena än i andra omraden. Motivet för detta är att storstadsabonnenterna har ett större antal andra abonnenter som de kan na med ett lokalsamtal. Smaförbrukartaxa bör som nämnts övervägas. Televerket skall tillämpa i den

enhetliga samtalsavgifter

meningen att samma taxesystem skall tillämpas oberoende av varifran man ringer. Televerket skall kunna träffa avtal med kunder om särskilda villkor för deras telekommunikationer. Vi har övervägt fragan om införandet av en s.k. enhetstaxa för

inrikes telefonsamtal men funnit att det knappast vore rimligt.

Vi föreslar att televerket med prioritet upprättar en plan för de aterstaende i telenätet som krävs för att telefon-

atgärder

tjänsten skall fuángera med hög och jämn kvalitet även i g1e_s-_

ggg. Åtgärder, kostnader och tidplan skall redovisas i verkets

trearsplan. Det bör därvid ägnas en ökad uppmärksamhet pa att skapa en jämn service- och kvalitetsniva för alla hushallsabonnenter. Vi föreslar att det nuvarande genomsnittliga kvalitets-

malet för framkomligheten i telefonnätet kompletteras med

gränsvärden för framkomligheten till eller fran enskilda sta-

tionsomraden. Dessutom bör statsmakterna ange och följa upp

kvalitetsmal för felfrekvensen i telefonnätet.

22 Sammanfattning

Televerket skall kunna ta ut som täcker

avgifter investerings-

utgifterna i de enskilda fallen för anslutningar till andra nät än det kopplade telefonnätet eller när har särskilda företag

anslutningskrav. Televerket skall eftersträva att

sa langt konkurrensen medger tillhandahalla alla slags anslutningsmöjligheter i hela landet. Televerket skall publicera sina avgiftsprinciper.

Televerket skall inom vissa ramar tillhandahalla

telefonerings-

möjligheter som är tillgängliga för allmänheten pa platser där det finns ett konstaterat behov av sadana. Beslut om förändringar skall fattas efter samrad med respektive kommun för att pröva olika tekniska och ekonomiska lösningar.

Samtal till nummer 90 000 skall särbehandlas. För 90 000-samtal skall det utga Q samtalsmarkering. Fran televerkets automater skall samtalen vara avgiftsfria. Televerket skall vid större avbrott pa telefonförbindelserna snabbt ordna andra möjligheter att komma i kontakt med samhällets tex räddningstjänst, genom mobiltelefoner. Vi föreslar i sammanhanget att det en görs översyn av hur det statliga ägarskapet i SOS bör Alarmering utövas och vem som bör bära statens kostnader för verksamheten.

Televerket skall ta särskilda till äldre och hänsyn handikap- Det är motiverat att vid

Reg. televerket, sidan av andra

forskningsstödjande organ, gör relativt stora forskningsinsatser inom omradet telekommunikation och och handikapp fortsätter samverka med Handikappinstitutet och Det bör handikapprörelsen. ocksa inga i televerkets ansvar att kunna tillhandahalla en standardtelefon som, utöver att den fungerar med hög talkvalitet i hela landet, ocksa är utformad med hänsyn till personer med funktionshinder. Televerket bör vidare Sätt pa lämpligt även i fortsättningen kompensera synskadade och andra för deras kostnader för att använda nummerupplysningen. Televerkets ansvar bör innefatta att mot kunna ersättning tillhandahalla apparater med texttelefonfunktion och kunna

Sammanfattning 23

svara för förmedling av texttelefonsamtal. Ett samtal med en texttelefon uppskattas ta 3-4 gånger sa lang tid som ett van-

ligt telefonsamtal. Det kan i vissa fall ta ännu längre tid.

Vi föreslar att televerket utformar ett samlat rabattsystem för texttelefonsamtalen. Rabatterna bör ses som en del av televerkets ansvar och nagon särskild ersättning bör inte utga. Vi anser vidare att det finns starka skäl för att televerket. inom ramen för sin satsning pa snabbare felavhjälpning för hushållen, prioriterar felavhjälpningen av telefoner med trygghetslarm.

Televerket skall vidta beredskapsatgärder för att ge telenätet

en sadan motståndskraft och flexibilitet att det uppfyller högt

ställda funktionskrav även i krig.

Anslutande krav som statsmakterna bör ställa

Televerket skall i sin trearsplan redovisa de ekono-

årligen

miska effekterna av de och sociala krav som

regionalpolitiska

statsmakterna ställer pa verksamheten, inklusive krav pa bered-

skapshänsyn, och hur televerket klarar att tillgodose kraven.

Televerket skall informera länsstyrelsen och kommuner om nät-

De skall ocksa behandlas vid regionala

utbyggnadsplanerna.

teleberedningar.

De ekonomiska effekterna

Totalt har vi uppskattat de ekonomiska effekterna av de krav vi föreslar till drygt 1,9 miljarder kr. per ar. Kostnaderna för nettosubventioneringen av permanenthushallen, kostnaderna

för att öka telefontjänstens kvalitet i glesbygd och för bered-

skapsatgärder utgör de dominerande delarna. Man bör i sammanhanget ocksa beakta att det nya taxesystem som vi har före-

24 Sammanfattning

slagit kan medföra att underskottet för hushallsabonnemangen

avvecklas fram till mitten av 1990-ta1et. Fram till dess bör dock nettosubventioneringen av permanenthushallen betraktas som det krav televerket skall uppfylla. F.n. är den arliga ekonomiska effekten av detta krav 1,4 miljarder kr.

Televerket bor liksom Posten ges rimliga verksamhetsförut-

sättningar för att kunna hävda sig i den framtida konkurrensen. Vi tror att televerket skall klara att tillgodose kraven utan att nagra särskilda ytterligare atgärder än de vi har föreslagit behover vidtas. I vart fall bör det vara möjligt fram till i mitten av l990-talet.

Uppdraget 25

UPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÄGGNING

Riksdagen beslutade i maj 1988 om mal och inriktning för telepolitiken (prop. 1987/88:1l8, TU 28, rskr. 402). I propositionen förutskickades att regeringen skulle tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att närmare utreda statens regionalpolitiska och sociala ansvar pá post- och teleomradena. Kommitténs direktiv finns i bilaga 1.

Utredningens upp drag

Telekommunikation

För teleomradet gäller att kommittén skall föresla avgränsningar och preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar. I direktiven erinras om att statens övergripande ansvar bör avse grundläggande telekommunikationer. Kommittén bör överväga och föresla vilka telekommunikationer som bör betraktas som grundläggande. Kommittén bör vidare bedöma vilka särskilda hänsyn som kan tas till olika användargrupper sasom hushall och företag i glesbygd, ideella föreningar eller människor med funktionshinder da taxor och service bestäms för grundläggande telekommunikationer. Televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar bör formuleras av kommittén. Den skall ocksa föresla hur de uppgifter som bör läggas pa televerket skall betalas. De ekonomiska effekterna av olika krav och hänsynstaganden bör redovisas.

26 Uppdraget

Kommittén bör, efter en avvägning mellan de olika malen för

telepolitiken, föresla konkreta krav som statsmakterna bör ställa pa televerket och konkreta atgärder för att kraven skall kunna tillgodoses. Det ingar även att bedöma om andra företag inom teleomradet bör beröras av de regionalpolitiska, sociala

och totalförsvarsmässiga hänsynstagandena.

Kommittén bör föresla atgärder som kan krävas för att ett fullständigt hävande av restriktionerna för s.k. tredjeparts-

trafik inte skall medföra negativa effekter pa grundläggande

telekommunikationer. Slutligen skall kommittén föresla lämpliga

former för förankringen av televerkets nätutbyggnadsplaner pa

regional och lokal niva.

Postomradet

Även Postens regionalpolitiska och sociala ansvar bör formule-

ras av kommittén som därvid skall granska Postens riktlinjer för servicestandard i Liksom för televerket bör kom-

glesbygd.

mittén allmänt bedöma vilka hänsyn som kan tas till olika grupper da porton och service bestäms och vilka atgärder som krävs

för att möjliggöra sadana hänsynstaganden. Därvid bör kommittén

även överväga fragan om ett särskilt porto för bl.a. bokförsändelser. Kommittén skall ange hur de uppgifter som bör läggas pa

Posten skall betalas. Däri ingar att bedöma om det är motiverat

med nagra förändringar av den nuvarande finansieringen av

blindskriftsförsändelser. Även pa postomradet bör de ekonomiska

effekterna av olika krav och hänsynstaganden redovisas.

Arbetets uppläggning

Diskussionerna i kommittén har i stor utsträckning baserats pa

underlag i form av utredningar och promemorior som kommittén

Uppdraget 27

beställt av Posten och televerket. Även verkens senaste treårsplaner har ingått i underlaget. Kommittén har gjort tre studieresor. En resa gjordes i början av ar 1989 till Ottawa i Canada och till delstaten Vermont i

USA. En reserapport finns i bilaga 2. Vidare har kommittén

gjort en resa i Kalmar teleomrade och en resa i Stockholms skärgård för att studera tele- respektive postservice i glesbygd. Kommittén har latit utföra en särskild studie av företagens nyttjande, behov och åtkomstmöjligheter av avancerad teleteknik. Arbetet har genomförts av Göran Hallin och Andreas Sandberg vid Uppsala universitet och avrapporterats i studien Tele- och datorkommunikation i icke-digitaliserade omraden. Några resultat redovisas i avsnitt 5.2.7 i betänkandet. Studien i sin helhet finns i kommitténs arkiv. Som ett underlag för bedömning av situationen på marknaderna för telekommunikationer och posttjänster har kommittén använt sig av resultaten i en utredning som regeringen latit statens pris- och konkurrensverk utföra. Utredningen har redovisats i en skrivelse Prissättning på monopolmarknader till regeringen i december 1989. Vidare har riksrevisionsverket för kommittén redovisat sin revisionsrapport om Televerkets regionala och sociala ansvar. Kommittén har också tagit del av en rapport Grundläggande telekommunikation för personer med funktionshinder som utarbetats på uppdrag av Handikappinstitutet. Företrädare för Näringslivets telekommitté, Leverantörföre-

ningen Kontors- och Datautrustning och Industriförvaltnings AB

Kinnevik har redovisat sina synpunkter för kommittén. Kommitténs ordförande och sekreterare har sammanträffat med företrädare för Telefonaktiebolaget LM Ericsson, Lantbrukarnas Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund, Synskadades Riksförbund och talboks- och punktskriftsbiblioteket. Deltagande vid konferenser har också förekommit. Kommittén har yttrat sig över 1987 ars regionalpolitiska kommittés betänkande, SOU 1989:55. Ett antal skrivelser med anknytning till kommitténs arbetsområde har överlämnats från

28 Uppdraget regeringen och nagra har kommit in direkt till kommittén. De far anses besvarade med detta betänkande.

Allmänna utgångspunkter 29

OVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Allmänna utgangsptmkter

Post och tele är delar av infrastrukturen

Den grundläggande infrastrukturen är avgörande för andra aktiviteter i samhället. Vad som ingar i den grundläggande infrastrukturen är inte klart definierat men i allmänhet rör det sig om system för utbildning, fysiska transporter, postoch telekommunikationer, betalningssystem, energi- och Vattenförsörjning, avfallshantering samt hälso- och sjukvard. Med hänsyn till dessa systems övergripande betydelse för näringsliv, förvaltning och befolkning rader det enighet i vart land om att de i betydande utsträckning skall utformas genom beslut i demokratiska former. Det rader ocksa enighet om att infrastrukturen skall sta till alla medborgares tjänst pa ett rättvist sätt. Individuella behov hos enskilda och företag skall samtidigt kunna tillgodoses. Post- och telekommunikationssystemen utgör viktiga delar av infrastrukturen. Kvalitén i dessa system är saledes redan idag av stor betydelse för alla delar av samhällslivet och produktionen. Genom att information och kunskap blir allt viktigare som produktionsfaktorer ökar betydelsen av post- och televerksamhet successivt. Det är därför klart att post och tele inte kan betraktas som vilken affärsverksamhet som helst. Samhällsintresset av hur dessa kommunikationssystem fungerar är betydande och därmed finns ocksa behov av ett demokratiskt inflytande över dem. Formerna för detta kan variera.

30 Allmänna utgångspunkter

Samtidigt skall, sa langt möjligt inom ramen för samhälls-

intresset, systemen tillgodose individuella önskemal hos medborgarna. De maste därför ocksa utformas med lyhördhet för konsumenternas direkta krav sasom dessa manifesteras genom efterfragan pa en marknad. Största möjliga valfrihet maste eftersträvas inom dessa ramar.

M arknadsstyrning och politisk styrning

Post- och telekommunikationernas betydelse gör att de bör styras bade utifrân politiska ställningstaganden och marknagenom

dens signaler. Samspelet mellan dessa bada signal/ styr-system

bör ske sa att samhällsintressena garanteras samtidigt som

systemen tillgodoser kraven pa valfrihet för konsumenterna,

utvecklingskraft, effektivitet och flexibilitet. Den revolutionerande utvecklingen pa elektronik-, tele- och

dataomradena har lett till uppkomsten av manga nya tjänster och

behov. Saväl utbud som blir alltmer

efterfrågan mangfacetterad.

De nya tjänsterna kan ses som vidareutvecklingar av dataföreta-

gens och teleföretagens traditionella verksamhetsområden. Data-

och teleföretagen har därmed i ökande grad kommit in pa samma

marknader, fast fran olika hall. Televerket har inte

haft möjlighet att tillgodose alla de nya behov som uppkommit.

Andra företag har ibland haft bättre för detta. förutsättningar

Det har därför inte varit praktiskt och inte heller av

möjligt

statsmakterna ansetts önskvärt att försöka tillförsäkra tele-

verket en monopolställning pa det vidgade teleomrádet. Istället

har televerkets anslutningsmonopol avvecklats och verket har i

allt större utsträckning utsatts för konkurrens.

Postens verksamhet är sedan utsatt för konkurrens av

länge

olika slag. Konkurrensen tenderar att öka beroende pa den

snabba elektroniska utvecklingen, utvecklingen inom lättgods-

omradet, nya betalningsmönster och tillkomsten av nya företag

pa bud- och kurirmarknaden.

Allmänna utgångspunkter 31

Bade televerket och Posten har i detta läge medvetet börjat

inta en mer affärsmässig och marknads- och kundorienterad atti-

tyd. Det har ansetts nödvändigt för att möta konkurrensen och önskvärt eftersom det medfört en utveckling av tjänster och produkter som bättre överensstämmer med postkundernas och tele-

användarnas krav. Det har ocksa lett till en förenkling av

malen för verken som underlättat strävandena att ge bra tjäns-

ter och produkter till lagt pris. statsmakterna har ställt sig

bakom denna ökade marknadsorientering som den har atergivits i

verkens trearsplaner. Vi har tagit fasta pa de farhagor som ibland har uttryckts att denna utveckling i oacceptabel grad skulle ha skjutit de

betydelsefulla samhälleliga intressena pa post- och teleomra-

dena i bakgrunden. Vi är samtidigt medvetna om att verken ibland kritiseras för att vara tröga och byrakratiska i sina

kontakter med kunderna. Vi har enligt vart uppdrag analyserat

sambandet mellan de samhälleliga och de mal och affärsmässiga

inriktningar som finns hos verken.

Situationen för gränsorganisationer

Problembilden för Posten och televerket paminner i viss man om situationen för organisationer som lever i gränsomradet mellan

förvaltning och företagande. Sadana organisationer karakterise-

ras ibland som Det övergripande strate-

gränsorganisationer.

giska problemet för dessa är hur ägarna och företagsledningen

skall kunna kombinera de olika slags krav som ställs pá dem.

Det gäller dels kraven pa att de skall fullgöra vissa av sam-

hället bestämda uppgifter och ta de hänsyn som följer därav

(förvaltning), dels kraven pa att de skall fungera som effek-

tiva marknadsstyrda företag (företagande). Gränsorganisationer

har saledes flera uttalade syften samtidigt. Olika kan

offentliga gränsorganisationer placeras in längs en

skala fran förvaltning till företagande. Vissa gränsorganisa-

32 Allmänna utgångspunkter

tioner befinner sig mer at förvaltningshallet medan andra lig-

ger mer at företagandehallet. För de samhälleligt bestämda uppgifterna kan inte marknadens pris- och konkurrenssystem tillämpas lika lätt som inom företagandets sfär. Där gäller uttalade lönsamhetskrav och ersättning för fullgjorda prestationer. Det rör sig om tva skilda mal, som skall förenas. Dessa bada verksamhetsinriktningar ställer ocksa

olikartade krav pa verksamhetens ledning, styrning och orga-

nisation. Det sätt staten traditionellt vill lösa detta problem pa är att de rent marknadsorienterade verksamheterna antingen avknoppas i form av fristående enheter, t.ex. bolag, eller att det inom den samlade verksamhetens ram görs en skarp gränsdragning mellan dessa olika verksamheter.

Problemet för de offentliga gränsorganisationerna är att

förena de bada malen och verksamhetsinriktningarna pa ett sa-

dant sätt, att drivkrafterna och kriterierna för beslut och

atgärder inom verksamheten, för dess ledning och dess olika

verksamhetsansvariga kan göras tillräckligt tydliga och opera-

tionella.

Teoretiskt är det möjligt genom att ställa upp mal för bada

dessa huvudtyper av verksamheter. Det gäller att se till att de

samhälleligt bestämda uppgifterna preciseras och att de utförs

pa ett tillfredsställande sätt samtidigt som kraven pa effek-

tivitet, konkurrensneutralitet, kostnadstäckning och ekonomisk

avkastning tillgodoses. Men i praktiken kan detta vara svarare

att förverkliga.

Det finns ocksa anledning att framhalla att storföretagen i

Sverige har stora likheter med de offentliga gränsorganisatio-

nerna. De har att uppfylla ett stort antal

samhälleliga krav,

bade sadana som anges i lagar och och sadana som

förordningar

inte är formellt beslutade. De skall dessutom uppfylla kunder-

nas, ägarnas, företagsledningens och personalens krav. Det är

saledes inget ovanligt i vart samhälle att stora organisationer har att uppfylla en mangfald av mal och krav. Detta gäller även för Posten och televerket.

Allmänna utgångspunkter 33

M ålet för Posten och televerket är servicen

Posten och televerket kan i viss mån beskrivas som gränsorganisationer. Som sådana präglas de mer av marknadsorientering och företagande än av förvaltning. Den ekonomiska avkastningen av verksamheten har således betydelse för målformuleringen. Samtidigt kan man konstatera att verken i några avseenden skiljer sig från vanligt företagande. Det gäller t.ex. utövandet av ägarrollen. Vi menar att ägaren, representerad av och regering riksdag, fäster mindre vikt vid den ekonomiska avkastningen än vid produktionens innehåll. Det viktiga är framför allt servicenivåerna och avgifterna för vissa betydelsefulla tjänster. Kravet på ekonomisk avkastning har hittills uttryckts så att avkastningen totalt sett skall vara tillräckligt hög för att upprätthålla en hög självfinansiering. En viss utdelning av årets överskott till ägaren förutsätts också. Något intresse av

eller krav på vinstmaximering finns dock inte. Ägarens

gem_mål för verksamheten är inte utan en

Qga avkastningen post-

och teleservice med god standard till rimligt pris. I stor utsträckning kan servicen styras från affärs- och marknadsmässiga utgångspunkter. Men för viss service finns behov av politisk styrning.

Tydlighet i de ekonomiska kraven

Posten och televerket är affärsverk. Det innebär att avgifterna från dem som använder sig av verkens tjänster skall täcka kostnaderna för tjänsterna, inkl. tillräcklig avkastning. Vi har haft detta som en grundläggande utgångspunkt för vara överväganden om vilken verksamhet som bör bli föremål för politisk styrning. Eller som det uttrycks i våra direktiv, vilken verksamhet som bör omfattas av det och sociala regionalpolitiska ansvaret.

34 Allmänna utgångspunkter

Vi har inte haft till uppgift att närmare diskutera vilka ekonomiska krav som bör ställas pa Posten och televerket. Vart uppdrag har varit begränsat till att föresla preciseringar av

verkens regionalpolitiska och sociala ansvar. Vi har emellertid

den övergripande synpunkten att det är viktigt att statsmakterna ocksa anger tydliga krav pa det ekonomiska resultat som verken skall uppnå.

Utgångspunkten är därvid att verken skall ges bästa möjliga

förutsättningar att bedriva en tillräckligt lönsam verksamhet vad den marknadsstyrda delen. Givetvis skall detta ske

gäller

inom ramen för den konkurrensrättsliga lagstiftningen. Nagra

särskilda hinder bör saledes i princip inte uppställas vare sig för verkens eller konkurrenternas möjligheter att verka pa dessa marknader.

Aktieägarna i ett företag som verkar i konkurrens pa en mark-

nad kräver att sadana överskott genereras att man far utdelning pa aktierna och en tillväxt av deras värde. statsmakterna bör för sin del agera pá ett likartat sätt gentemot Posten och televerket. Det bör saledes aligga verken att driva de marknadsstyrda delarna av verksamheten sa effektivt att de genere-

rar ett tillräckligt överskott. Överskottet, avkastningen,

skall minst räcka till för en rimlig självfinansiering av in-

vesteringar och utvecklingsinsatser samt till att täcka mer-

kostnader till följd av de samhälleligt bestämda uppgifterna.

Marknadsmässighet och lönsamhetstänkande star med detta syn-

sätt inte i motsättning till de samhälleligt bestämda uppgif-

terna utan kan ses som metoder för att klara finansieringen av

dessa. Vi vill här peka pa att ett tydligt formulerat avkast-

ningskrav som avgränsas till den marknadsstyrda verksamheten

bör övervägas av statsmakterna.

Inga förslag i organisationsfragor

Det bör ocksa framhållas att vi inte har sett det som var upp-

gift att behandla fragor om Postens och televerkets organisa-

Allmänna utgångspunkter 35

tionsstruktur. Vi har alltsa inte närmare övervägt eventuella organisatoriska konsekvenser av vara förslag. Vi har emellertid noterat att riksdagens revisorer i en rapport 1989/90:4 har förordat en samordning av Postens och televerkets verksamhet och en översyn av företagsformen. Vi har för var del under vart arbete inte funnit nagra skäl som talar för att förändringar i dessa avseenden är särskilt angelägna.

Ti d smässig avgränsning

Den tekniska utvecklingen, harmoniseringsprocessen i Europa och nya förutsättningar pa marknaderna innebär bade möjligheter och hot för Posten och televerket. Omvärldsförändringarna kommer sannolikt att öka i styrka under l990-talet. Det är inte möjligt att med nagon högre grad av säkerhet bedöma utvecklingen pa längre sikt. Vi har därför begränsat vara och bedömningar förslag till att omfatta l990-talets början fram till ungefär 1990-ta1ets mitt.

Postkommunika tioner 37

Del 1 POSTKOMMUNIKATIONER

l Marknad sförhalland en pa postomrad et

Innan vi gar in pa vara förslag kan det finnas anledning att

kort beskriva situationen pa postomradet.

1.1 Posten har alltjämt en stark ställning

Sverige har allmänt sett mycket väl utvecklade och heltäckande

distributionsnät med hög tillgänglighet och kvalité för brev, paket och betalningar. Posten har i samarbete med PKbanken även utvecklat en relativt omfattande bankverksamhet för privatpersoner.

Postvolymen har årligen stigit med mellan 4 och 5 % under

senare ar. För aren 1990 - 1992 räknar Posten med en nagot

långsammare volymutveckling. Samtidigt med en relativt stabil

tillväxt i postmängderna ökar konkurrensen för Postens olika tjänster. För affärsbreven ökar konkurrensen genom den snabba utvecklingen av telefax och elektronisk meddelandehantering.

Bud- och kurirföretag är alltmer aktiva pa Postens traditio-

nella brev- och paketmarknader, saväl internationellt som na-

tionellt. Distributionen av paket befinner sig i en dynamisk

utveckling som bl. a. innebär allt mer skräddarsydda uppdrag

för större lättgodskunder.

Utvecklingen av postgirot och Postens bank- och kassatjänster

präglas av den snabba elektroniska utvecklingen som möjliggör

rationellare produktion och nya tjänster. Efterfrågan pa finan-

38 Postkommunikationer

siella tjänster ökar. Dessa utvecklingstendenser är positiva

för postgirot. Samtidigt finns emellertid tendenser som verkar

i motsatt riktning. Fler betalningar gar salunda direkt mellan konton och användningen av betalningsautomater ökar. Detta medför färre transaktioner i postkassorna och hos lantbrevbärarna. Bankerna satsar pa betalningsförmedling för företagen som en del i de samlade banktjansterna. Även staten och kom-

munerna rationaliserar sin penninghantering. Omfattningen och

det ekonomiska resultatet av dessa delar av Postens verksamhet

paverkas ocksa i hög grad av ränte- och konjunkturförandringar.

Regionala förändringar av näringslivsstruktur och bosättnings-

mönster leder ofta till koncentrationer vilket försvarar möjligheterna att upprätthålla postservicen i glesbygd vid givna

ekonomiska förutsättningar.

Marknad sand eIarna varierar

Posten är utsatt för konkurrens pa manga olika sätt vilket

efter hand kan begränsa Postens möjligheter att med vinster

inom vissa verksamhetsgrenar finansiera annan verksamhet som

inte täcker sina kostnader. Det kan alltsa finnas en risk för att den ökande konkurrensen inom mer lönsamma delmarknader

leder till ökade svarigheter för Posten att upprätthålla t.ex.

servicenivan i glesbygder. Konkurrenssituationen för ar 1988

kan illustreras av följande sammanställning.

Marknad Postverkets Konkurrenter marknadsandel %

Skriftliga företags-

skriftlig kommunikation

Postkommunikationer 39

Vanliga postpaket 85 Bilspedition, ASG

SJ, SAS/LIN

Övrigt inrikes lättgods 50

Budmarknad 20 Taxi, budföretag

Utrikes lättgods 25 Bilspedition, ASG, DHL,TNT Dagstidningar 10 PS Medlemstidskrifter 100 -

Övriga tidskrifter 75 Presam

Gireringar 70 Bankgirot,banker

PKbank 12* Banker

*

Inlaning

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har i en skrivelse till

regeringen i december 1989 redovisat sin utredning om marknads-

förhallandena pa post- och teleomradet. Vi far hänvisa till

den utredningen för en närmare beskrivning av Postens konkur-

renssituation.

1.2 Breven svarar för nästan 50 % av Postens intäkter

Det har varit av intresse för oss att fa en bild av de olika delmarknadernas betydelse för Postens ekonomi. De totala intäk-

terna beräknas till 20 miljarder kr. for ar 1990. Vi har kon-

staterat att olika slag av brevförsändelser svarar för knappt

50 % av Postens intäkter. Postpaket och övrigt lättgods svarar

för 11 %.

Diagrammet visar olika verksamhetsgrenars andel av Postens

totala omsättning (ar 1988):

40 Postkommtmikationer

BREV- PRODUKTER 47.9%

TIDNINGAR 5,7% ÖVRIGT PAKET- 11.1% PRODUKTER 119% PKBANK .. 7,8% RANTE- POSTGIRO- NETTO AVGIFTER 11.2% 5,3%

Normalbrev är det dominerande forsändelseslaget och svarar for

ca 45 % av alla brevintäkter. Det motsvarar 22 96 av Postens

hela omsättning. Enbart 20 gramsbrevet star för över hälften av

normalbrevsintäkterna. Postens totala brevintäkter avser till helt dominerande del

inrikes brevforsändelser. Endast 8 9B av brevintäkterna kommer

fran utrikesbreven.

Företagen är avsändare - hushållen är mottagare

En approximativ uppdelning av alla brevintäkter pa olika typer

av brevkommuxiikation visar följande:

Postkommunikationer 41

Ytterligare ett Sätt att illustrera brevrörelsen kan vara att

beskriva hur stora intäktsandelar som privatbreven (delvis

annan def. än ovan) resp. företags/organisationsbreven har,

uppdelat pa mottagarkategori:

MOTTAGARE

AVSÄNDARE Privat Företag/organis. TOTALT

Privat 4,5 9,1 13,6 %

Företag/ organis. 51,4 35,0 86,4 %

TOTALT 55,9 % 44,1 % 100,0 %

Denna sammanställning visar att företagens och organisationernas brev har mycket stor betydelse i brevrörelsens ekonomi. Det framgår ocksa att hushållen har störst betydelse som mottagare

av företagsbreven.

1.3 Efterfrågan pa Postens tjänster väntas öka, at-

minstone under de närmaste fem aren

Marknaden för kommunikation har under de senaste decennierna bedömts växa med 10 % per ár. Under aren 1975-1985 utvecklades post- och teletrafiken i stort sett likformigt med en arlig volymökningstakt pa ungefär 5 %. Under den senaste femarsperioden har teletrafiken ökat snabbare än brevtrafiken, dels genom en kraftig tillväxt av utrikes teletrafik, dels genom utnyttjande av ny teknik. Posten bedömer att utvecklingen fortsätter

under hela 1990-talet bade vad gäller marknadstillväxt och

post- och teletrafik var för sig.

Elektronisk post, EPS, där meddelanden sänds elektroniskt, skrivs ut och delas ut med brevbärare till adressaten kan för-

väntas öka kraftigt. Tjänster som bygger pa EDI (Electronic

Data Interchange) star i början av sin utveckling. Ett fatal

42 Postkommunikationer

företag är idag uppkopplade mot varandra för vissa typer av

kommunikation. Det gäller främst daglig kommunikation i fragor

som rör order, orderbekräftelser, fakturor etc. mellan detaljhandel och partihandel samt mellan industriföretag och dess underleverantörer. Dessa företagstyper är mycket postintensiva och därmed de viktigaste kunderna för Posten. EDI kommer sannolikt att, enligt Posten, paverka brevvolymerna negativt under senare hälften av l990-talet. EDI tillsammans med den ökande användningen

av telefax kommer framför allt att dämpa volymökningen för

lättare brev. Däremot bedömer Posten att direktreklammarknaden kommer att fortsätta att öka och leda till fler postförsändel-

ser. Posten bedömer vidare att inriktningen pa en aktiv kund-

vard och nya tekniska möjligheter talar för en fortsatt tillväxt av brevtrafiken. Sannolikt kommer Posten dock att sammantaget ha en fortsatt relativt - god om än nagot dämpad tillväxt främst genom nya informationsbehov och den allmänna tillväxten pa marknaden.

Åtminstone gäller detta under den första hälften av 1990-talet.

1.4 Posten bör att konkurrera

ges goda förutsättningar

Vi har diskuterat om hittillsvarande och förutsebara förändringar av Postens marknader kan innebära betydande risker för

försämringar av Postens ekonomi pa sikt. Att bedöma detta är

naturligtvis svart. Posten har bade styrkor och svagheter i

förhållande till konkurrenterna och utvecklingen innebär bade

möjligheter och hot för Posten. En närmare redovisning av

affärsförutsättningar och konkurrenskraft finns i Postens tre-

arsplan fran augusti 1989. Med utgångspunkt fran den redovis-

ningen menar vi att de förändringar pa marknaden som nu sker

och som väntas de närmaste aren inte skiljer sig principiellt

fran tidigare förändringar.

Postkommunikationer 43

Förändringsprocessen blir allt viktigare

Den tekniska utvecklingen har sålunda även under andra skeden medfört konsekvenser för postverksamheten i olika avseenden. T.ex. uttrycktes för ett sekel sedan avsevärda farhågor för att spridningen av telegraf och telefon menligt skulle påverka

posttjänsterna. Ytterligare nya metoder för att överföra med-

delanden och andra försändelser har därefter successivt introducerats och nya aktörer har inträtt på marknaden. Posten har

trots detta lyckats behålla en tillräckligt stark ställning

som har medgett en rikstäckande service till enhetliga priser. För att klara det har Posten givetvis fatt genomföra ändringar

och anpassningar av tjänsteutbud, organisation och arbetssätt

som inneburit omställningsproblem.

Vi bedömer att denna förändringsprocess kommer att vara nöd-

vändig även i fortsättningen. Kanske är en skillnad gentemot tidigare skeden att betydelsen av effektiva, mera omfattande och snabbare förändringsprocesser ökar. Vi menar exempelvis att statens regelsystem för Postens och finansförvalt-

fastighets-

ning bör anpassas så att Posten kan arbeta effektivt inom dessa områden. För Posten, som har en i hög grad decentraliserad

verksamhet, leder centrala regler ofrånkomligen till byråkrati-

sering. Posten bör därför inte utan starka Skäl åläggas administrativa rutiner eller omfattas av regelverk som medför mer-

kostnader eller försvagar Postens konkurrenskraft. Det blir

enligt vår mening allt svårare för Posten att bedriva sin verk-

samhet på ett effektivt, affärsmässigt och konkurrenskraftigt

sätt samtidigt som verksamheten i vissa delar är särskilt reglerad.

Konkurrenssituationen påverkar vad som kan krävas

Det är mot denna bakgrund man skall se de förslag vi lägger

fram. Vi har gjort en avvägning mellan vad som bör krävas från

regionalpolitiska och sociala utgångspunkter och vad som är

44 Postkommunikationer

möjligt att kräva med hänsyn till Postens konkurrenssituation.

Är Posten framgångsrik inom sina olika marknader finns det

ekonomiskt utrymme för särskilda hänsynstaganden av politisk natur. Om inte sa minskar utrymmet. Vi har därvid med till-

fredsställelse noterat de strategier, mal, aktiviteter och

utvecklingsplaner som Posten redovisat bl.a. i trearsplanen och

som syftar till att stärka konkurrenskraften.

Var uppgift har varit att förtydliga och precisera de krav

som bör ställas pa Posten. I flera fall innebär vara förslag

att nuvarande ordning bör gälla även framgent. Vi ser det dock

som värdefullt att kraven sätts pa pränt och redovisas i ett sammanhang sa att helheten tydligt framträder. Var redovisning är således avsedd att ge en samlad bild av de regionalpolitiska eller sociala krav som bör ställas pa Posten. En förutsättning

för vara överväganden har varit att förslagen inte skall med-

föra en ökad belastning pá statsbudgeten.

Förslagen redovisas i avsnitt 2 och en sammanställning av de

uppskattade ekonomiska effekterna i avsnitt 3.

Postkommunikationer 45

2 Vara förslag

Vi redovisar först de regionalpolitiska och sociala krav som vi anser att statsmakterna bör ställa på Posten. För varje krav har vi gjort en uppskattning av den ekonomiska effekten. Dessa krav bör enligt vår bedömning kunna tillgodoses av Posten utan särskild ersättning, åtminstone till i mitten av 1990-talet. Vi har därvid bl.a. utgått från att den nuvarande ordningen för statliga betalningar bibehålls, nämligen att Posten i allt väsentligt sköter statens betalningar och utför andra statliga uppdrag mot ersättning.

Vi har noterat att regeringen i årets finansplan (prop.

1989/90:l00 Bil. l) har tagit upp frågan om postgirot och det

statliga betalningssystemet. Där uttalas att betalningssystemet

i princip bör vara så utformat att det skapas en valfrihet för

allmänheten och myndigheterna att välja postgirot eller banker-

na som betålningsförmedlare. Samtidigt sägs att en sådan för-

ändring inte kan genomföras utan en mer genomgripande analys av Postens ekonomi och verksamhet i stort mot bakgrund av att Posten är ålagd att upprätthålla ett rikstäckande kontorsnät.

Vidare uttalas att det måste skapas förutsättningar för konkur-

rens på rimliga villkor mellan postgirot och bankerna.

Vi har den bestämda uppfattningen att eventuella ökade möj-

ligheter för bankerna att svara för betalningar till och från

staten förutsätter ändrade verksamhetsregler för Posten. Post-

girots intäkter av att sköta statens betalningar har avgörande

betydelse för Postgirots ekonomi och därmed för Postens möj-

ligheter att upprätthålla den rikstäckande kassaservicen. Om

Postgirots roll som statens kassör skulle förändras måste

Posten ges fullgoda förutsättningar att konkurrera inom hela banktjänstområdet. Vi återkommer något till denna fråga i avsnitt 2.1. I avsnitt 2.2 anger vi ett antal anslutande krav på Posten att göra vissa redovisningar m.m. I de därpå följande avsnitten

lämnar vi förslag till förändringar av nuvarande regelverk för

46 Postkommunikationer

Postens tidningsrörelse och för till Posten för ersättningen befordran av vissa blindskriftsförsändelser. Vi föreslar ocksa att Posten själv skall fa avgöra produktoch portovillkoren för bokförsändelser och behandlar fragan om ideella föreningars försändelser. Vi föreslar vidare att behovet av och formerna för Postens lagreglerade brevmonopol fran ar 1947 omprövas i samband med att EG:s regelverk pa postomradet far sin slutliga utformning. EG-kommissionen har aviserat ett Green Paper om posttjänster under ar 1990. Vi pekar därvid pa att, savitt vi nu kan bedöma, vara samlade förslag inte torde medföra nagra problem för Sveriges i den deltagande europeiska integrationsprocessen.

2.1 Bggionalpolitiska och sociala krav som Posten

skall utan särskild

tillgodose ersättning

2.1.1 Grundläggande postservice skall finnas i hela landet

Kravet gäller normalbrev, vanliga postpaket och betalningsförmedling

Posten skall distribuera normalbrev och vanliga postpaket samt förmedla betalningar över hela landet till enhetlig taxa. Posten skall utan hinder av denna princip kunna träffa avtal med kunder om särskilda villkor för deras postservice.

Detta är det övergripande krav pa postservice som Posten skall tillgodose, de obligatoriska tjänsterna. Denna grundläggande postservice innebär att alla företag, organisationer och hushall till enhetlig taxa skall kunna anlita Posten för att skicka och ta emot normalbrev och postpaket. Alla skall även ha

Postkommunikationer 47

möjlighet att på enhetliga villkor sköta sina in- och utbetal-

ningar genom Postens formedlingssystem. Denna postservice har stor betydelse for företagens och hushållens möjligheter att bo och verka i hela landet. Kravet innehåller en del preciseringar som vi vill peka på.

Postens regionalpolitiska ansvar och kravet på enhetlighet i

taxesättningen avgränsas till att avse normalbrev, vanliga postpaket och postkassaservice. Normalbrev definieras som brev med s.k. overnattbefordran och vanligt postpaket som paket upp

till 20 kg med s.k. O - 3 befordran. (Posten kallar sådana

för -

postpaket postpaket ekonomi).

Statsmakterna skall inte ställa krav pa andra tjänster

Övriga posttjänster bör tillhandahållas helt på marknadens

villkor. Det gäller liksom idag t.ex. for ekonomibrev, mass-

brev, expressförsändelser, företagspaket och övrigt lättgods.

Det gäller också för distribution av tidningar och tidskrifter,

vilket vi återkommer till i det följande. Dessa tjänster bör

Posten alltså vara fri att utföra eller inte utföra. Posten bör också kunna sätta priser och fastställa produktvillkor på dessa tjänster utan att statsmakterna ställer kompletterande krav och villkor. Posten har emellertid uttalat sin avsikt att f.n. ändå

välja en enhetlig pris- och produktstruktur för vissa av de

frivilliga tjänsterna eller tilläggstjänsterna.

Enhetsportoprincipen har central betydelse

Med enhetlighet i taxesättningen menar vi att samma tjänst

kostar lika mycket oberoende av var i landet man köper den. Att

skicka ett normalbrev eller ett vanligt postpaket med en viss

vikt skall kosta lika mycket vare sig man gör det inom Stock-

holm, mellan Stockholm och Goteborg, mellan Dala-Järna och

Vansbro eller mellan vilka andra orter som helst i landet.

48 Postkommunikationer

Självklart skall det även vara samma pris för att skicka ett

vanligt brev eller postpaket till en viss utrikes ort fran alla

orter i landet. Denna enhetsportoprincip för respektive tjänst

i kombination med den rikstäckande grundläggande servicen är

det centrala i Postens regionalpolitiska ansvar.

Vi konstaterar i det följande att enhetsportot medför en betydande subventionsström fran större tätorter till glesbygd.

Att Posten alltsa tillämpar relativt sett för höga porton i

storstadsomradena skulle kunna utnyttjas av andra företag i form av lokal brevdistribution. Sådan verksamhet har funnits

under tidigare decennier. Möjligen skulle en helt lokal distri-

butör förutom lägre porto även kunna åstadkomma en högre ser-

viceniva än Posten. Vi har emellertid inte bedömt en sadan utveckling som särskilt sannolik under den tid vi anser oss kunna överblicka. Man kan ocksa konstatera att det skulle med-

föra stora administrativa merkostnader för Posten att ga ifran

enhetsportoprincipen för normalbrev och vanliga postpaket. Den bör alltsa ligga fast. Vi har övervägt om det kunde finnas anledning att statsmakterna, närmast av sociala skäl, skulle ställa krav pá att portonivaerna för normalbrev och postpaket inte fick öka mer än i en viss takt. Till skillnad mot vad som i viss man gäller pá teleomrädet har vi pa postomradet inte funnit skäl för sadana krav. Framför allt beror det pa att postavgiftema spelar en

avsevärt mindre roll i hushallens konsumtion än teleavgifterna.

Det kanske för tydlighets skull bör framhallas att vi inte har

haft anledning att behandla den allmänna fragan om formerna för

styrning av prisutvecklingen pa Postens tjänster. Den fragan

tas upp i SPK:s tidigare nämnda skrivelse till regeringen i

december 1989.

Postgiroservicen är särskilt viktig för folk i glesbygd

Det vi nu har anfört om kraven pa postservice tar sikte pa

postdistributionen. Denna är viktig för alla företag och hus-

Postkommunikationer

hall i hela landet. När det gäller i

betalningsförmedling

Postens regi är den särskilt viktig för Där är ofta

glesbygden. Postens betalningsförmedling genom via Postgirot postkontor och

lantbrevbärare den enda möjlighet som enkelt star till buds. Det är därför att Postens

angeläget förutsättningar att bedriva

postgiroverksamheten inte försämras. Pa senare år har statsmakterna en del

vidtagit atgärder som

har syftat till att förbättra Sålunda har

förutsättningarna.

Posten fått medgivande att relativt fritt sina likvida placera medel i olika räntebärande värdepapper och att kredige vissa ter. Vi menar att sådana

atgärder och ett genomförande av de

aktiviteter för att stärka Postgirots konkurrenskraft som

redovisas i Postens treårsplan skall en rikstäckande

möjliggöra

betalningsförmedling till enhetliga taxor även framgent. Tjänsten skall således betraktas som en grundläggande post-

service. De andra bank- och finansiella som Posten tjänster säljer vid sidan av postgiroservicen bör Posten kunna sälja helt på marknadens villkor. Vi har redan understrukit att

Postgirots intäkter av betal-

ningar till och från staten har avgörande för Post-

betydelse

girots ekonomi och därmed för Postens att möjligheter upprätt-

hålla den rikstäckande kassaservicen. Detta kan illustreras av uppgifter från ar 1988 för det dåvarande affärsområdet Giro och

Kassa där Postgirot ingick som en del. Det totala bidraget från affärsområdet till Postens totala överskott till uppgick drygt

500 milj. kr. varav 300 kr. hänförde milj. sig till Postgirots

överskott för skötseln av de

statliga betalningarna. Betydelsen av de statliga kan också betalningarna illustreras av att unge-

fär 25 % av Postgirots totala ränteintäkter hänför

sig till

dessa betalningar.

Kravet på att Postens skall

betalningsförmedling betraktas

som en grundläggande postservice innebär att

statsmakterna,

enligt vår uppfattning, bör iaktta stor vid mycket försiktighet

eventuella fortsatta

förändringar av regelverket för betal-

ningar till och från staten. Vi vill framhålla att det bör finnas ett påtagligt samband mellan de regionalpolitiska och

50 Postkommunikationer

sociala krav som staten bör ställa pa Posten och statens utav Postens betalningstjänster. Vi har i det föreganyttjande ende diskuterat frågan om konkurrens mellan Postgirot och bankerna när det gäller de statliga betalningarna. Vi har därvid bl. a. sagt att vara bedömningar av Postens möjligheter att klara de regionalpolitiska och sociala kraven baseras pa att Posten även framgent i allt väsentligt sköter statens betalningar.

Helhetslösningar kan regleras i avtal

Kravet pa enhetlighet i taxesättningen för den grundläggande postservicen betyder inte att Posten skall vara förhindrad att träffa särskilda avtal med sina kunder. Det kan t.ex. vara aktuellt för främst större företag och organisationer att avtala med Posten om helhetslösningar för sin grundläggande postservice och för tilläggstjänster. Ofta innebär sadana avtal att kunden själv svarar för vissa arbetsmoment i postkedjan.

Ekonomiska effekter av kraven

Det är knappast meningsfullt att ange ekonomiska effekter av kravet pa grundläggande postservice i hela landet. Följande tabell kan emellertid illustrera de betydande kostnadsskillnader som finns mellan postutdelning pa landsbygden och i tätorter (uppgifterna avser ar 1988). Därutöver har Posten givetvis stora gemensamma kostnader för insamling, sortering och spridning av försändelser.

Antal hushall i stadsbrevbäring: 3 429 633 Antal hushall i lantbrevbäring: 668 778 Total kostnad i stadsbrevbäring: l 796 000 000 kr Total kostnad i lantbrevbäring: l 007 000 000 kr Genomsnittskostnad/hushåll i stadsbrevb: 500 kr Genomsnittskostnad/hushall i lantbrevb: 1 500 kr

Postkommunikationer

Brevbäringskostnaden för ett hushåll på landsbygden kan alltså något förenklat sägas vara ungefär tre så stor som för gånger ett tätortshushåll. I 1990 års priser har Posten uppskattat hela särkostnaden for dvs. landsbygdsservicen, postkontor i olika former, lantbrevbäring och till postväskservice, ca 1,6 miljarder kr. Kostnaden för den rena kan glesbygdsservicen uppskattas till 1,2 miljarder kr. Landsbygdsservicens kostnader täcks till betydande del av intäkter från verk- Postgirots samhet. Enligt de internavräkningar som Posten finantillämpar sieras lantbrevbäringen till 18 % av Hela Postgirot. kontorsnätet finansieras av Postgirot till 35 %.

Postservice kan ordnas på sätt manga

Formerna för postservicen varierar över landet och över tiden. Servicen anordnas genom postkontor, postservice pa entreprenad, stadsbrevbäring, lantbrevbäring, postboxar och postväskor.

Ändringar i och

kundunderlag postmängder gör att formerna för postservicen fortlöpande måste anpassas. På samma sätt som servicenätet måste byggas ut för att klara ökade postvolymer och service i nya bostadsområden måste formerna för postservicen ses över bade i tätorter och när kundpå landsbygden underlaget minskar. Det är enligt vår för mening nödvändigt att Posten skall kunna konkurrera framgångsrikt på sina marknader och fortsatt därigenom ha möjlighet att ta regionalpolitiska och sociala hänsyn. Vi redovisar här en av de olika sammanställning serviceformerna.

Postkontor 2100 st

Postservice på entreprenad 75 st (enklare postservice)

Stadsbrevbäringsdistrikt 8000 st (3 420 000 hushåll)

Lantbrevbäringslinjer 2700 st (670 000 fasta hushåll,

185 000 sommarhushåll)

52 Postkommunikationer

Postboxar 240000 st Postväskor 10000 st Brevlådor 42000 st

2.1.2 Alla hushåll skall normalt kunna få postservice

fem dagar i veckan

Postservicen skall hållas på en hög men ändå rimlig niva

Alla hushåll skall ha tillgång till postutdelning och postkassaservice inom rimligt avstånd. Postservice mindre än fem dagar i veckan skall normalt inte förekomma annat än till särskilt hushåll. skall efter-

ensligt belägna Posten

sträva att den ringa andelen hushåll som f.n. inte har

femdagarsservice inte ökar.

Genom detta krav vill vi slå fast vikten av att tillgänglighe-

ten till postservice hålls på en hög men ändå rimlig nivå. Det

är givetvis ofrånkomligt att tillgängligheten varierar. ibland

avsevärt, beroende på var man är bosatt. Vad som är en rimlig tillgänglighet måste bedömas från fall till fall och kan inte

anges entydigt. Vi har i enlighet med vara direktiv inriktat

oss på att granska Postens riktlinjer för servicen i glesbygd

och dragit följande slutsatser.

Tillgängligheten för ett hushåll har två aspekter. Den ena

rör det avstånd från bostaden till den plats där man kan få postservice, den andra hur ofta postservicen är tillgänglig.

Ekonomiska och praktiska problem i Vissa glesbygder

Om vi tar den andra aspekten först har vi konstaterat att det

är ett mycket litet antal fasta hushåll som inte har post-

Postkommunikationer 53

service fem dagar i veckan. Under 1989 gäller det för l 866 fasta hushall vintertid. vilket motsvarar 0,04 % av alla hus-

hall. I huvudsak finns dessa hushall i glesbygderna i Norrland

och i norra Dalarna samt i skärgardsomradena.

I delar av skärgardsomradena saknas större delen av aret

reguljär båttrafik. Enligt Posten är det svart att bland skär-

gardsbefolkningen rekrytera personer som är intresserade av att ata sig posttransporter varje vardag aret runt. Det medför krav pa att halla bat för alla arstider och väderlekar och i vissa fall även skoter eller hydrokopter vintertid. I övriga glesbygdsomraden saknas oftast reguljär linjetrafik de dagar post f.n. inte delas ut. Om postservicen skulle utökas till fem dagar per vecka finns som regel inget annat alternativ än att anlita taxi.

Enligt de beräkningar vi latit Posten göra skulle merkostna-

den för att ge alla fasta hushall femdagarsservice uppga till

ca fem miljoner kr. per ar. Kostnaden för de olika hushållen skulle variera starkt men i vissa fall vara upp emot 20 000 kr. per ar och ibland ännu högre, vilket kan jämföras med den ge-

nomsnittliga kostnaden för all lantbrevbäring pa 1500 kr per

hushall. Det bör framhållas att beräkningen delvis är teoretisk

eftersom det i flera fall inte är praktiskt möjligt att lösa

transportfragan ens till mycket höga kostnader. Vi har dragit

slutsatsen att den nuvarande omfattningen av femdagarsservice

är tillfredsställande. Den ringa andel av hushållen som inte

har den servicen bör dock inte öka.

Avstánden til] postservice varierar naturligtvis

Vi har ocksa tagit nuläget i glesbygd som utgangspunkt för var

behandling av fragan om vad som skall betraktas som ett rimligt

avstand fran bostaden för att fa tillgång till postservice.

Det finns f.n. 234 postkontor pa mindre orter utan brevbä-

ring. Hushallen pa dessa orter far hämta sin post i avgiftsfria

boxar eller över disk pa postkontoret och uträtta sina övriga

54 Postkommunikationer

postärenden där. Antalet berörda hushåll är ungefär 28 000 och fördelade över flertalet postregioner. Avstånden till postkontoret är naturligen mycket olika men vi bedömer att avståndet endast undantagsvis uppgår till mer än en kilometer. Lantbrevbäring anordnas för 670 000 fasta hushåll och 185 000 sommarhushåll. Av de fasta hushållen får 635 000 sin post utdelad i postlådesamlingar relativt nära sin bostad, dvs. avståndet är nästan alltid kortare än 200 meter. Resterande 35 000 fasta hushåll är belägna efter sidovägar och får hämta sin post vid lantbrevbärarens färdväg. Sådana hushåll finns i så gott som samtliga postregioner. Lantbrevbäring till bostadens närhet anordnas när det finns minst fasta hushåll kilometer enkel färdväg och gå per vägarna året runt är framkomliga för brevbärarens fordon. För kassaärenden finns det möjlighet att kalla hem lantbrevbäraren till bostaden två gånger i veckan för dem som bor högst 200 meter från brevbärarens färdväg. För dem som bor 200 - l 000 meter från färdvägen gäller motsvarande en gång i veckan. Till hushåll inom 200 meter kör lantbrevbäraren dessutom utan anmodan ut postpaket, rekommenderade brev m.m. Hushåll som inte besöks av lantbrevbäraren eller där ingen kan träffa lantbrevbäraren kan ofta hämta aviserade försändelser t.ex. i en butik eller på ett relativt närbeläget postkontor. Ca 10 000 hushåll i glesbygd får sin postservice genom s.k. postväska som hämtas hos ett postombud eller vid ett utväxlingsställe på varierande avstånd från bostaden.

Glesbygdsservicen är mycket god

Sammantaget har vi funnit att den nuvarande tillgängligheten till postservice i glesbygd såväl i fråga om regularitet som avstånd måste betraktas som mycket god. Vi har emellertid försökt att uppskatta hur många ytterligare hushåll som skulle få postutdelningen utsträckt till bostadens närhet om riktlinjerna för lantbrevbäring ändrades till minst fasta hushåll

gg p_er

Postkommunikationer 55

fyra kilometer enkel färdväg. Uppskattningen visar att ca 30 000 av de 35 000 som bor längs sidovägar skulle få fördelar av en sådan förändring. Merkostnaden för den förbättrade servicen skulle dock uppgå till minst 55 miljoner kr. per år i 1989 års priser. Vi vill inte förorda en sådan ytterligare ökad belastning på Postens ekonomi och anser inte att serviceförbättringen skulle stå i rimlig proportion till kostnaderna. Vi anser inte heller i övrigt att det finns någon anledning att föreslå ändringar av Postens riktlinjer för glesbygdsservicen.

2.1.3 Hänsyn skall tas till äldre och handikappade

Posten skall ta särskilda hänsyn till de äldre och handikappade kunder som berörs när formerna för postservicen förändras, t ex vid ändring av lantbrevbärarlinjer. Posten skall ge god tillgänglighet för handikappade till service på postkontoren. Posten skall regelbundet samråda med berörda handikapporganisationer.

Avvikelser från riktlinjerna görs i enskilda fall

Det är angeläget att tillgängligheten till postservice är god även för äldre och handikappade. Posten tillämpar därför riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll. Det gäller t.ex. när kravet på hushållstäthet för lantbrevbäring inte längre uppfylls och en flyttning av postlådan aktualiseras. tar också till förhållandena i de en-

Posten hänsyn

skilda fallen vid andra beslut om placeringen av postlådor och om sträckningen av lantbrevbärarlinjerna. Hög ålder eller sjukdom kan motivera att lantbrevbäraren gör avstickare till enstaka ensligt belägna hushåll. Kostnaderna för sådana utsträckningar uppgår f.n. till 3 miljoner kr. per år. Antalet berörda hushåll uppgår till drygt 1300.

56 Postkommunikationer

Även i fraga om andra hushåll i har avfolkningsbygder Posten, när hushallstätheten minskat, inte strikt tillämpat riktlinjerna. Totalt beräknas salunda ytterligare ca 7 000 hushall fa merservice till en kostnad av f.n. 13 kr. ar. miljoner per

Generös och enhetlig prövning av avvikelser

Antalet äldre personer ökar pa Det medför ett landsbygden. ökande antal önskemal om utsträckning av lantbrevbärarlinjerna. Posten far arligen ca 300 med sadana önskemal. framställningar Om alla framställningar skulle bifallas skulle kostnaderna öka med ca 800 000 kr. per ar. Det är svart för Posten att en göra rättvis bedömning av angelägenheten i de olika fallen. Vi har därför övervägt ett alternativ där Postens atagande att svara för postservicen innebär en strikt av tillämpning riktlinjerna. Avvikelser fran dessa av medecinska eller sociala skäl skulle grundas pa bedömningar av berörd kommun som skulle betala för merservicen. Det finns en del som talar för en sadan lösning. Ofta är det sa att de hushall det här är fraga om har behov av att även ha annan service än postservicen tillgänglig vid bostaden. Det kan gälla social service som t.ex. kontakttjänst och hembesök som är en kommunal angelägenhet. Vi menar emellertid att en helt stringent gränsdragning pa detta sätt inte later sig i praktiken. Det bör göras i princip vara ett statligt atagande att se till att tillgängligheten till postservice är rimligt god för alla. Det innebär att Posten även i fortsättningen generöst bör pröva framställningar om avvikelser fran riktlinjerna när det är om ,hushall fraga vars kvarboende medlemmar pa grund av handikapp, hög alder eller sjukdom har stora att hämta sin svarigheter post och uträtta övriga postärenden. Vi har därvid in att kostnavägt derna, atminstone för närvarande. far anses vara begränsade. Det är att Posten ser till att det angeläget sa langt möjligt blir en lika tillämpning av i hela landet riktlinjerna och även en enhetlighet vid prövningen av avvikelser fran riktlinjerna.

Postkommunikationer 57

Vi anser vidare att Posten i dessa ärenden bör samrada med de kommunala myndigheterna för att möjliggöra att lantbrevbärarna i ökad omfattning kan utnyttjas för social service pa avtalsreglerade och affärsmässiga grunder. Kostnaderna kan därigenom hallas nere bade för Posten och kommunen. Vi återkommer nagot till detta i avsnittet om Postens samverkan med andra.

Regelbundet samrad med bandikapporganisationema

Tillgängligheten för handikappade till postservice i tätorter med postkontor bör ocksa uppmärksammas särskilt. Det är därvid främst fraga om utformningen av postlokalerna i olika avseenden och av turordningssystemen. Kostnaden för att handikappanpassa ett postkontor vid nybyggnation beräknas av Posten f.n. till ca 400 000 kr. De krav som riktas mot Posten skiljer sig i princip inte fran krav som riktas mot andra verksamheter av liknande karaktär sasom banker, etc. Vi menar att det inte Systembolag finns anledning för statsmakterna att ställa preciserade krav pa utformningen av Postens lokaler utan att generella krav pa handikappanpassning bör gälla. För att Posten skall fa ett bra underlag för att kunna anpassa bade sina lokaler och sina tjänster till handikappades behov, har under ar 1989 en samarbetsgrupp bildats med handikapporganisationerna. I gruppen behandlas bl.a. fragan om talande turnummersystem och för hörselskadade teleslingor pa postkontor. Vi tror att en sadan grupp kommer att visa sig värdefull och anser att ett regelbundet samrad bör rum. Vi äga vill ocksa peka pa att en samverkan mellan Postens samarbetsgrupp och samarbetsorganet för handikappfragor pa teleomradet bör vara värdefull. För framtiden är det att viktigt de möjligheter som utvecklingen av teletekniken ger kan beaktas när handikapp och postservice diskuteras.

58 Postkommunikationer

2.1.4 Blindskriftsförsändelser m.m. skall fa skickas portofritt mellan synskadade

Utan ersättning skall Posten portofritt mellan synskadade befordra blindskriftsförsändelser, dvs. försändelser som

innehåller meddelanden, böcker, tidningar m.m. som är fram-

ställda med blindskriftstecken. Även ljudupptagningar,

sasom talböcker och taltidningar, avsedda för synskadade

skall befordras portofritt mellan synskadade.

(Särskilda regler bör enligt avsnitt 2.4 gälla för försändelser

till eller fran erkända blindinstitut och därmed likställda

institutioner) .

Nuvarande ordning

Posten befordrar i enlighet med den internationella postkonven-

tionen sedan länge utrikes blindskriftsförsändelser portofritt.

Som blindskrift betraktas därvid ocksa ljudupptagningar för

synskadade om försändelserna skickas fran eller är adresserade till ett officiellt erkänt blindinstitut och därmed likställda. Även för inrikes blindskriftsförsändelser tillämpar Posten portofrihet. I den inrikes rörelsen kan dock även försändelser

med ljudupptagningar skickas portofritt direkt mellan synskada-

de. I statsverkspropositionen ar 1967 föreslogs att Posten i

särskild ordning skulle ersättas för sina kostnader för denna

befordran. Motiveringen var att statsmakternas riktlinjer för

Posten innebar att verksamheten skall finansieras genom avgif-

ter och avgifterna bestämmas efter affärsmässiga principer.

Dessutom pekades pa att portobefrielsen fick allt större bety-

delse efter hand som flera böcker talas in pa ljudband och

taltidningarna blir flera. Ersättningen skulle utga fran ett

särskilt anslag pa statsbudgeten. Riksdagen beslöt i enlighet

Postkommunikationer 59

med förslaget och sedan budgetåret 1967/68 har Posten fatt

ersättning på detta sätt. Vi återkommer i ett senare avsnitt

till frågan om anslagssystemets konstruktion och behovet av

förändrade rutiner. Sedan år 1987 utfärdar Posten i samråd med socialstyrelsen bestämmelser angående dels innebörden av begreppet blindskriftsförsändelse, dels rätten till portofri befordran av

sådana försändelser. Enligt bestämmelserna får en blindskrifts-

försändelse

inte innehålla annat än blindskrift och föremål som likställs med blindskrift.

Som blindskrift anses böcker, papper etc i upphöjt arbete som

skall användas av blindskrift

blindanMed likställs klichéer

med blindskriftstecken. Även ljudupptagningar (grammofonskivor, bandinspelningar etc) för blinda och sådant särskilt

papper, som endast är avsett för blinda, anses som blindskrift om försändelserna skickas från eller är adresserade till ett officiellt erkänt blindinstitut.

I den inrikes rörelsen kan ljudupptagningar för blinda be-

fordras som blindskrift också direkt mellan blinda. oc. oco

Blindskriftsförsändelse får väga högst 7 kg.

Blindskriftsförsändelse är såväl i den inrikes postutväxlingen som i postutväxlingen med utlandet befriad från alla postavgifter. I utväxlingen med utlandet utgår för avgift flyg-

befordran.

Portofrihet för inrikes och utrikes blindskriftsförsändelser

De svenska bestämmelserna baseras på den internationella post-

konventionens (Hamburg 1984) artikel 17 och Detailed Regula-

tions artikel 129. Enligt dessa artiklar har emellertid post-

administrationerna också möjlighet att i utrikesrörelsen porto-

fritt befordra ljudupptagningar för synskadade som sänds direkt

mellan synskadade. Det gäller de administrationer som

tillämpar

portofrihet i den inrikes rörelsen för sådana försändelser.

Posten tillhör de administrationer som gör det. Vi anser att

portofriheten för dessa ljudupptagningar bör gälla såväl in-

60 Postkommunikationer

rikes som utrikes. Postens bestämmelser bör alltsa ändras pa den punkten.

Riksdagens beslut ar 1967 innebar att Posten skulle fa er-

sättning för sin befordran av alla slags blindskriftsförsändel-

ser etc. Ersättningen har dock kommit att begränsas till för-

sändelser som skickas till eller fran vissa institutioner.

Nagon ersättning för de försändelser som skickas direkt mellan

synskadade har inte utgátt och Posten har inte heller begärt ersättning b1.a. beroende pa svårigheter att beräkna mängden. Vi menar att denna ordning bör gälla tills vidare och att den

uttryckligen skall fastställas. Posten skall saledes som en del

av sitt sociala ansvar portofritt och utan särskild ersättning befordra inrikes och utrikes blindskriftsförsändelser och ljud-

upptagningar för synskadade, som skickas (Ext mellan synska-

dade.

Ekonomiska effekter av kravet

Det ar svart att beräkna effekterna pa Postens ekonomi av detta

krav eftersom säkra uppgifter om antalet försändelser f.n.

saknas. Vissa undersökningar tyder dock pa att kanske sa manga

som 30 % av alla blindskriftsförsändelser etc. är sadana som Posten bör befordra portofritt och utan ersättning. Det innebär

en uppskattad arlig kostnad pa ca 25 milj. kr. om ersättningen

över statsbudgeten för resterande 70 96 av försändelserna uppgar

till 60 milj. kr. vilket vi räknar med för ar 1989.

Postkommunikationer 61

2.2 Anslutande krav som statsmakterna bör ställa

2.2.1 De ekonomiska effekterna av kraven skall redovisas årligen

Posten skall årligen i sin treårsplan redovisa de regional-

politiska och sociala krav som statsmakterna ställer på verksamheten och hur Posten klarar att tillgodose kraven. I redovisningen skall ingå en beräkning av effekterna på i Postens ekonomi av de olika kraven.

Vi har i de föregående avsnitten försökt att uppskatta de eko-

nomiska effekterna av de regionalpolitiska och sociala krav

som statsmakterna bör ställa och har gjort en sammanställning i avsnitt 3. Vi anser att det finns behov av en fortlöpande redovisning och bedömning av dessa effekter. Posten bör årligen i treårsplanen redogöra för hur Posten uppfyller statsmakternas krav. Genom en sådan redovisning kan statsmakterna få underlag för att bedöma om kraven på Posten bör förändras i några avseenden. Vi har noterat att kommunikationsministern i arets budgetproposition bil. 8 aviserat en översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets affärsverk. Det anges att översynen kommer att behandla kraven på treårsplanernas innehåll, ekonomisk

styrning, organisation och redovisning samt hur den ägarmässiga

uppföljningen skall ske. Vårt förslag om årlig redovisning av

statsmakternas krav bör kunna vidareutvecklas inom ramen för översynsarbetet. Det hindrar inte att Posten redan i den treårsplan som skall lämnas under 1990 på eget initiativ bör kunna göra en sådan redovisning.

Vi har också noterat att regeringen i den regionalpolitiska

propositionen (l989/90:76) framhåller att det behöver utformas

operativa regionalpolitiska mål och riktlinjer för olika myn-

digheter. Vi menar att genomgångar av det slag som vi har gjort

62 Postkommunikationer

för Posten och televerket kan vara ett sätt att fa underlag för malformuleringar.

2.2.2 Malen för postservicen och måluppfyllelsen skall

redovisas för samtliga postregioner

Malen för tillforlitligheten i postbefordran skall även redovisas per postregion. Malen skall saledes avse tillförlitligheten dels i hela landet, dels i landets samtliga

postregioner. Maluppfyllelsen skall följas upp per region.

Minst 95 % av alla normalbrev till, fran eller inom en

region och som postas i tid en vardag skall na adressaten

nästa postutdelningsdag.

Nuvarande servicemál

statsmakterna fastställer årligen vid behandlingen av Postens

trearsplan i budgetpropositionen mal för tillförlitligheten i

postbefordran. Malet uttrycks som ett riksgenomsnitt och är f.n. att 95 % av alla normalbrev som i tid postas en vardag

skall komma fram till adressaten nästa postutdelningsdag. Malet

kan ocksa uttryckas sa att Postens uppsamlings-, sorterings-,

transport- och utdelningssystem (produktionssystemet) skall

vara uppbyggt sa att normalbreven till 100 % skall kunna na adressaten nästa Posten har under de senaste tre -

dag. fyra

aren bl.a. genom utökad flygbefordran eliminerat vita tidigare

fläckar pa övernattkartan. Av totalt 4,1 miljoner hushall kan

idag ca 5 000 inte erhalla övernattbefordran av normalbrev i alla relationer. Postens interna mal för är 100

tillförlitligheten %. Stör-

ningar i främst men även

transportledet i övriga hanteringsled

gör dock att detta inte kan uppnas. Det 95 tillförlit-

%-iga

lighets- eller kvalitetsmalet innebär att Posten skall se till att summan av alla störningar inte överstiger 5 %. En

bedömning

Postkommunikationer 63

av störningskällorna visar att de största störningarna inträffar i transporter mellan postomradena (ca 2 %) och i de olika sorteringsleden (ocksa ca 2 %).

Servicenivan bör ligga fast

Vi har fört en diskussion om bade den nuvarande inriktningen att Postens produktionssystem skall vara uppbyggt för 100 % övernattbefordran och att kvaliteten skall vara 95 %. Att halla en sa hög servicenivå är förknippat med höga kostnader för Posten. En ytterligare kvalitetshöjning fran en redan hög niva skulle medföra betydande kostnadsökningar. Pa motsvarande sätt kunde minskningar av servicenivan ge En kostnadsbesparingar. fraga som vi berört är möjligheten att en sadan besparing vid behov skulle kunna användas för att finansiera de regionalpolitiska och sociala kraven pa Posten. Vi har därvid bedömt olika alternativa serviceförändringar men tagit avgörande intryck av Postens att den uppfattning servicenivå som lagts fast av statsmakterna överensstämmer med vad kunderna efterfrågar och vad marknaden och konkurrensen f.n. kräver. sänkningar av servicenivan skulle, enligt Posten, leda till att Posten skulle förlora en stor del av företagens försändelser. Andra aktörer skulle ta över en del som samtidigt telefax skulle bli ett än mer konkurrenskraftigt överföringssätt. Postens bedömning är att portointäkterna skulle kraftigt minska vilket skulle begränsa Postens möjligheter att b1.a. ge god service i glesbygd. Vi har mot denna bakgrund inte funnit anledning att ifragasätta det nuvarande servicemalet. Däremot har vi noterat att det finns besparingsmöjligheter genom verksamhetsförändringar i städerna. Vi menar att alla möjligheter till och besparingar rationaliseringar i tätorterna bör prövas om det krävs för att Posten skall kunna upprätthålla servicen i glesbygd.

64 Postkommunikationer

Servicemalet bör ges en regional dimension

Vi förordar att malet för servicen inte bara anges som ett riksgenomsnitt utan ocksa för olika delar av landet. Servicemalet bör saledes ges en regional dimension och formuleras som att minst 95 % av alla normalbrev till, fran eller inom en postregion och som postas i tid en vardag skall na adressaten var som helst i landet nästa postutdelningsdag. Posten bör fortlöpande följa upp måluppfyllelsen per postregion och redovisa eventuella avvikelser fran de uppsatta malen i sin arliga trearsplan.

2.2.3 Posten skall informera länsstyrelsen om serviceförändringar i glesbygd

I reformeringen av länsstyrelseorganisationen ingar att länsstyrelsen far ett vidgat ansvar inom kommunikationsomradet i vid mening. I vissa länsstyrelser kan en kommunikationsnämnd komma att inrättas. Även om tonvikten i länsstyrelsens arbete pa kommunikationsomrádet kommer att ligga pa väg- och transportfragor är avsikten att även post- och telekommunikationer skall kunna uppmärksammas. Vi förutsätter att Posten själv tar initiativ till samrad med olika intressenter, saväl statliga som kommunala och privata, när väsentliga serviceförändringar aktualiseras. Det är viktigt att Posten pa det sättet informerar intressenterna innan man fattar beslut. Vi förutsätter ocksa att en del intressenter i regionerna vill ha möjlighet att med Posten diskutera olika lösningar, samarbete etc. i syfte att servicen skall kunna bli sa bra som möjligt (jfr. avsnitt 2.2.5). I sammanhanget har vi noterat att regeringen i den regional-

politiska propositionen (1989/90:76) har behandlat fragan om

indragning av statlig service i glesbygd. Enligt propositionen skall länsstyrelsen i sadana fall tillsammans med berörda myndigheter se till att alla tänkbara alternativ verkligen prövas.

Postkommunikationer

Det framhålls vidare att det, i samband med överväganden om alternativ till en nedläggning, kan uppsta vissa initial- eller övergangskostnader där en delfinansiering fran länsstyrelsens sida kan erfordras. Vi bedömer att en informationsskyldighet frán Postens sida gentemot länsstyrelsen om planerade serviceförändringar i glesbygd kan bidra till goda lösningar. Posten skall dock vara den som beslutar efter det att eventuella alternativa lösningar har prövats. Radrumstiden för en sadan prövning bör, enligt var mening, räknas i mánader och inte ett halvar. överstiga Ekonomiska medel fran länsstyrelsen bör endast i undanutga tagsfall och användas som tillfälligt bidrag till undersökningar av alternativ. Medlen bör alltsa inte ha karaktären av driftbidrag eftersom utbetalning av sadana skulle strida mot de verksamhetsförutsättningar som affärsverken bör ha.

2.2.4 Principiella i förändringar glesbygdsservicen skall redovisas i trearsplanen

Vi har i avsnitt 2.1.2 redogjort för riktlinjerna för

postservice i glesbygd. Som vi redan har nämnt ser vi anledingen ning att föresla av Vi har ändringar riktlinjerna. dock pekat pa att tillämpningen av dem sa langt bör vara lika i möjligt hela landet. Detsamma bör gälla vid Postens av framprövning ställningar om avvikelser fran riktlinjerna. En generös bedömning bör göras för hushall där kvarboende av personer pa grund handikapp, hög alder eller sjukdom har stora svårigheter att fa tillgang till postservice om riktlinjerna strikt. Om tillämpas Posten i en framtid skulle av överväga principiella ändringar denna inriktning av skall glesbygdsservicen det anmälas i Postens trearsplan.

66 Postkommunikationer

2.2.5 Samarbete med andra skall prövas aktivt

Posten skall aktivt verka för att lantbrevbärare och postkontorspersonalen kan utföra kompletterande tjänster genom samarbete med privata företag, kommuner och statliga verk och myndigheter.

Samverkan med kommunerna

Vi har tidigare varit inne pa vikten av att Posten söker utnyttja möjligheterna till samverkan med kommunerna i fraga om

kommunal service av olika slag. Lantbrevbärarna är en resurs

som borde kunna utnyttjas bättre i sadana sammanhang. Enligt en

ramöverenskommelse med socialstyrelsen erbjuder Posten kommu-

nerna att träffa avtal om detta. Lantbrevbärare kan - utföra dvs. lantbrevbäraren fungerar som kontakttjänst, kontaktlänk mellan kommunen och personer som bor vid lant-

brevbäringslinjen.

- hembesök hos efter göra personer linjen - distribuera varor till efter personer linjen - utföra andra särskilda at personer efter linjen

uppdrag

F.n. förekommer social service pa 750 lantbrevbäringslinjer i

85 kommuner. I en del kommuner pagar försök med utökad social

service som t.ex. distribution av lagad mat, apoteksvaror,

hörbatterier och en del andra tjänster. Det förekommer även

prov med försäljning av penninglotter och i en kommun lämnar

lantbrevbäraren vägrapporter till kommunens gatukontor. Ett

försök med avläsning av elmätare har just lagts ned med anledning av ringa intresse fran kommuner och elbolag. Även en del sina postkontor deltar i försök med kommunal och annan offentlig service.

Postkommunikationer 67

Samverkan även med andra

Vi anser att en ökad samverkan av det här är slaget mycket betydelsefull som ett led i att begränsa Postens kostnader för postservicen på landsbygden. Lyckas det ökar sannolikheten för att Posten även i framtiden skall klara att inom sin ekoegen nomi hålla en god service för alla. Vi vill också framhålla att Posten aktivt bör undersöka för samverkan förutsättningarna med olika företag. Vidare kan det i vissa lägen vara rationellt att andra utför postservice på entreprenad, även om serviceutbudets omfattning ibland kan bli nagot begränsad. Även sådana alternativ bör prövas förutsättningslöst och med beaktande av de särskilda kompetens- och säkerhetskrav som posthantering kan ställa. Posten bör alltsa ta fortsatta initiativ sammanfattningsvis till nya och utökade samverkansformer med alla tänkbara intressenter.

Filial till Postgirot i Uppland

Vi har i det här sammanhanget noterat även andra sätt att förbättra förutsättningarna för Posten att bibehålla en god postservice i hela landet. Sålunda har Posten en mot inriktning att decentralisera delar av postgiroarbetet till postkontoren genom införande av ny kassaterminalutrustning. Successivt kommer därigenom arbetsuppgifter att överföras från den centrala verksamheten i Stockholm till postkontoren runt om i landet. Vi har vidare erfarit att Posten avser att för viss service upprätta en filial till Postgirot i Tierp i Uppland.

68 Postkommunikationer

2.3 Postens tidningsrörelse bör bedrivas pa marknads-

mässiga villkor

Postens distribution av tidningar och tidskrifter bör fa ske pa marknadsmässiga villkor till full kostnadstäckning. Det finns inga avgörande regionalpolitiska eller sociala skäl för regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i Postens tidningsrörelse.

Förhandlingar págár om nya riktlinjer

Postens tidningsrörelse har sedan lange gatt med förlust och bedrivs i enlighet med de riktlinjer som riksdagen beslöt om ar 1976. Taxenivan fastställs arligen av regeringen efter förhandlingar mellan Posten och tidningsutgivarorganisationerna och tas in i den postala tidningskungörelsen (1968:489). Enligt riksdagsbeslutet skulle avgifterna höjas successivt under en IS-arsperiod till full särkostnadstäckning. Under denna period skulle Posten fa visst bidrag fran ett anslag pa statsbudgeten för att täcka sina förluster. Avsikten var att anslaget skulle minska i samma takt som avgifterna höjdes. Pa senare ar har emellertid regeringen inte medgett de avgiftshöjningar som skulle erfordrats vilket tillsammans med inflationen har medfört att särkostnadstäckningen inte har kunnat uppnas. Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit at Posten att efter förhandlingar med tidningsutgivarorganisationerna föresla ett nytt system för att fastställa priser i tidningsrörelsen. Enligt vad vi har erfarit är förhandlingarna langt framskridna och torde resultera i förslag om ett nytt system med ett avsevärt större marknadsmässigt inslag. För var del menar vi att Postens regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta distribution av tidningar. Denna distribution sker i hög grad f.n. genom privata distributionsföretag. De distribuerar tidningar där det är lönsamt. Att Posten, som ett samhällsuppdrag, skall bära den olönsamma

Postkommunikationer 69

distributionen är inte rimligt. Posten skall dock vara beredd att pa begäran offerera distribution av Posten bör tidningar. kunna träffa överenskommelser med utgivarorganisationerna utifrân ekonomiska och Posten marknadsmässiga utgångspunkter. borde därvid ha goda möjligheter att hävda i konkurrensen sig vilket borde kunna motverka riskerna för vikande ytterligare marknadsandelar. Vi vill ocksa framhålla att den som abonnerar i pa en tidning första hand är kund hos och inte hos Posten. tidningsföretaget Ekonomiska stöd av presspolitisk eller natur kulturpolitisk bör enligt var mening inte lämnas via portosystemet och därmed vara beroende av om Posten eller annan distributionen. ombesörjer Vi anser att det inte finns nagra avgörande regionalpolitiska eller sociala skäl för att fastställa regeringen priser eller övriga villkor i Postens tidningsrörelse. Den postala tidningskungörelsen borde kunna upphöra att gälla.

2.4 för blindinstitutens

Anslagssystemet m.fl. försän-

delser bör behallas men förändras

Posten bör fa ersättning över för befordran statsbudgeten av blindskriftsförsändelser, inkl. talböcker och taltidningar avsedda för synskadade, och som skickas till eller frán erkända blindinstitut och därmed likställda institu-

tioner. Debiteringssystemet bör förändras för att öka kost-

nadsmedvetandet, uppna förenklingar och åstadkomma ett mer rättvisande system.

Vilka är blindinstituten?

Vi har i avsnitt 2.1.4 för redogjort riksdagens beslut ar 1967 om ersättning till Posten för befordran av blindskriftsförsändelser. Av redogörelsen att har framgår ersättningen kommit att begränsas till försändelser som skickas till eller fran vissa

70 Postkomznunikationer

institutioner, nämligen officiellt erkända blindinstitut och därmed likställda. Enligt de bestämmelser som Posten utfärdar i samrad med socialstyrelsen betraktas följande institutioner som officiellt

erkända blindinstitut: Tomtebodaskolan, Ekeskolan i Örebro,

Synskadades Riksförbund och dess lokalavdelningar, Adventistsamfundets avdelning Levande skrift för icke seende, Filadelfiaförsamlingens i Stockholm arbetsgrupp Mission för blinda, Vakttornets avdelning Bibelundervisning för synskadade, Arbetsmarknadsverket och AMU-centra med anpassningskurser för icke seende. Som likställda med dessa räknas i detta sammanhang: samtliga läns- och kommunbibliotek, talboks- och punktskriftsbibliote-

ket, RPH-SYN (Statens institut för läromedelsinformation) samt

Stiftelsen Samhällsföretag i Stockholm och dess regionala stiftelser.

Posten bör fa ersättning

Ersättningen till Posten utbetalas av socialstyrelsen frán ett anslag pa statsbudgeten under socialdepartementets huvudtitel. För innevarande budgetar har riksdagen anvisat ett förslagsanslag pa 48 918 000 kr. Vi anser att de skäl som lag till grund för riksdagsbeslutet ar 1967 alltjämt är giltiga. Posten bör saledes som ett affärsdrivande verk fa ersättning för den här typen av samhällsuppdrag. Denna principiella inställning skulle i och för sig motivera att Posten även borde fa ersättning för de blindskriftsförsändelser som skickas direkt mellan synskadade. Vi har trots detta ansett att nagon ersättning för de försändelserna inte bör utgá. Det är framför allt tva skäl till det. Det ena är att vi funnit att det innebär stora svårigheter att med rimlig precision beräkna mängden sådana försändelser och därmed ersättningen till Posten. Vi anser ocksa att det är naturligt att portofriheten för blindskriftsförsändelser mellan enskilda

sou 1990:27 Postkomnzunikationer 71

ses som en del av Postens sociala ansvar. Dessa skäl finns inte i samma grad när det gäller försändelser till och fran institutioner.

Anslagssystemet är otiIIförIitIigt och bör förändras

Även om vi alltsa inte föreslar nagon principiell förändring av det nuvarande anslagssystemet har vi funnit att vissa förändringar av systemets konstruktion är motiverade. Fragan om de anslagstekniska och administrativa rutinerna hör egentligen inte till vart utredningsuppdrag som vi har uppfattat det. Vi vill ända peka pa att en del förbättringar torde vara möjliga. De rutiner som tillämpas idag ar följande. Blindinstituten och de övriga institutionerna lämnar varje ar uppgifter till Posten om postmängder i olika viktklasser. Talboks- och punktskriftsbiblioteket lämnar därvid uppgifter dels om sina egna försändelser, dels om läns- och kommunbibliotekens försändelser. Uppgifterna fran institutionerna och resultatet av egna undersökningar ligger till grund för Postens beräkningar av ersättningsbeloppet. Beräkningen av avgiften för expressförsändelser baseras pa Postens undersökningar. Posten lämnar därefter en anslagsframställning till socialstyrelsen som inkluderar materialet i sin egen anslagsframställning till Socialdepartementet. Antalet blindskriftsbrev uppgar till ca 4,2 milj. per ar och antalet paket till ca “ 500 000 st. Ett problem som vi har noterat med nuvarande är anslagssystem att det är otillförlitligt. Sa är t.ex. beräkningarna av portoavgifterna bristfälliga da de i hög grad bygger pa osäkra uppskattningar. Systemet kräver ocksa ett omfattande administrativt arbete hos de berörda institutionerna, Posten, myndigheter och departement. En översyn bör därför göras i syfte att uppna ett ökat kostnadsmedvetande, förenklingar och ett mer rättvisande system.

72 Postkommunikationer

Ett alternativ som bör övervägas är att institutionerna använder Postens s.k. porto-betalt system vilket innebär att antalet försändelser vid inlämningen förs upp pa en följesedel. Posten kan därefter fakturera socialstyrelsen direkt och utbetalning ske fran anslaget.

2.5 Posten bör själv portovillkoren för bokförggöra sändelser

F rankoetiketter används idag

Fragan om ett särskilt porto för bokförsändelser har vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen och i andra sammanhang. Bakgrunden till diskussionen är den portoomläggning som genomfördes ar 1981. Den innebar att portoavgifterna skulle relateras till befordringshastighet och inte till försändelsernas innehåll och att alla Postens kunder skulle behandlas lika. Förändringen skulle medföra påtagliga portohöjningar för de kunder som ofta utnyttjat det lägre trycksaksportot. I samband med omläggningen fick därför vissa av kunderna övergangsrabatter mot att de följde de tidigare trycksaksbestämmelserna. Rabatterna utgick till bokförlag, bokhandlare, musikförlag, musikhandlare, antikvariat och tidskriftsförlag. Sedermera införde Posten även ett rabattsystem med s.k. frankoetiketter för denna kundgrupp vilket bibehölls när övriga övergangsrabatter slopades 1983/84. Enligt Postens nuvarande far regler ocksa författare och tryckerier skicka försändelser mot frankoetikett. Under ar 1988 köpte ca 800 kunder frankoetiketter för ca 3,6 milj.kr.

Postkommunikationer 73

Posten bör avgöra försändelsevillkoren

Vi har övervägt om statsmakterna bör att Posten

knä erbjuder

någon form av bok- eller kulturporto. Vi har därvid, med hänsyn till den huvudsakliga av vårt inriktningen arbete, övervägt om det finns regionalpolitiska eller sociala skäl för ett sådant krav. Några sådana skäl har vi inte funnit. Vi anser inte heller att det är att eventuella statlämpligt liga stödinsatser av kulturpolitisk natur sker via Postens portoavgifter. Det strider enligt vår mening mot de verksamhetsförutsättningar som affärsverken bör ha. Vi har i stället stannat för att det bör vara uppfattningen Posten som själv avgör, utifrån och andra bemarknadsmässiga dömningar, om det är motiverat med särskilda porton eller rabattsystem för enstaka böcker och andra av försänkategorier delser. Enligt vad vi har erfarit avser Posten att bibehålla systemet med frankoetiketter tills vidare. Vi har även erfarit att Posten överväger att införa ett särskilt s.k. bokporto. En grupp med representanter för Sveriges Författarförbund, Svenska

Bokförläggarföreningen och statens kulturråd skall

tillsammans med Posten pröva vilka som skall ha rätt att använda frankoetikettsystemet. Vi vill också erinra om att de rabattfrimärken som Posten av marknadsmässiga skäl erbjuder till alla hushåll givetvis gör det för möjligt privatpersoner att i viss skicka Lex. böcker utsträckning billigt.

2.6 Vissa ideella kan skicka brev

förenirgar till rabat-

terat p_o_x1g

Vem får skicka föreningsbrev?

Posten tillämpar f.n. ett med system föreningsbrev. Föreningsbrev i sin nuvarande form har funnits sedan 1986. Ett särskilt porto för föreningar infördes dock av Posten redan år 1981.

74 Postkommunikationer

Enligt Posten fungerade inte det tidigare systemet tillfredsställande bl.a. beroende på problem med att rätt avgränsa den berättigade kundkretsen. Föreningsbrev får enligt nuvarande regler skickas av vissa ideella föreningar. Kallelser, möteshandlingar, protokoll och annan föreningspost kan sålunda skickas till ett lägre porto. Försändelsens innehåll skall ha samband med den ideella verksamheten - varor till försäljning o dyl får inte skickas i föreningsbrev. Breven skall lämnas in på ett postkontor eller till en lantbrevbärare, dvs. de får inte läggas i en brevlåda. Vid inlämningen skall ett abonnemangskort visas upp. Ett föreningsbrev har längre befordringstid än ett normalbrev och skall vara framme tredje vardagen efter inlämningsdagen. Breven kan sändas inom Sverige och till de övriga nordiska länderna. Föreningen skall uppfylla två krav: - ha ett ändamål allmännyttigt - ha öppen medlemsintagning När Posten prövar om en förening skall få föreningsabonnemang grundar man sig på riksskatteverkets definition av allmännyttig ideell förening. Till allmännyttiga föreningar räknas sådana vars huvudsakliga ändamål är religiöst, välgörande, socialt, politiskt, konstnärligt, idrottsligt eller kulturellt. Med kravet att medlemsintagningen skall vara öppen menas att föreningen inte får vägra medlemskap eller utesluta nagon som instämmer i föreningens målsättning och följer dess stadgar. Reglerna innebär att ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar eller ideella icke allmännyttiga föreningar inte får teckna föreningsabonnemang.

Avgifter för föreningsbrev

Villkoren för föreningsbrev kan relateras till de villkor Posten tillämpar för ekonomibrev. Även för sådana brev gäller

Postkommunikationer 75

att de befordras till rabatterat porto och med en befordringstid pa tre vardagar. Ekonomiportot för ett är f.n. 20-gramsbrev 2:20 kr. och för ett 100-gramsbrev 4:40 kr. För att fa skicka ekonomibrev krävs att man har ett abonnemang som f.n. kostar 1 500 kr per ar eller att man betalar en engangsavgift vid varje inlämning av breven. Engangsavgiften är f.n. 50 kr. Ekonomibrev skall lämnas in pa ett postkontor eller till en lantbrevbärare. För ett tar Posten föreningsabonnemang en arlig avgift pa 100 kr. Föreningsbrev far väga högst 100 gram och portot är f.n. 2:20 kr. Tyngre brev far skickas som ekonomibrev utan krav pa ekonomiabonnemang eller engangsavgift. Antalet föreningsabonnemang är idag upp emot 30 000 och det skickas ca 30 miljoner föreningsbrev arligen.

Föreningsbreven behålls

Vi har diskuterat för- och nackdelar med detta system. Allmänt sett finns det alltid problem med s.k. främst kategoriporton pga risken för missbruk och administrativt merarbete för Posten. Den nuvarande konstruktionen av föreningsbrevsystemet har dock i huvudsak eliminerat sadana problem. Genom att ett föreningskort skall uppvisas behöver det inte bli diskussion pa postkontoren om en förening har rätt att skicka föreningsbrev eller inte. Användningen av riksskatteverkets definition av ideell allmännyttig förening underlättar av malavgränsningen gruppen. Vi har erfarit att Posten även i kommer att fortsättningen erbjuda dessa ideella föreningar möjlighet att skicka brev med längre befordringstid till lägre porto än normalbrevsporto. Nagot uttryckligt krav fran statsmakternas sida med denna innebörd är inte erforderligt.

76 . Postkommunikationer

2.7 Postens monopol

lagreglerade omprövas

Postmonopolet har funnits länge

En särskild fraga som vi har övervägt är om det regionalpolitiska och sociala ansvaret kräver att Posten ges ett skydd i form av ett i lag reglerat monopol pa nagon verksamhet. Det har tidigare befunnits motiverat pa postomradet till skillnad mot teleomradet där nagot lagreglerat monopol för televerket aldrig införts. År 1888 uttryckte salunda riksdagens konstitutionsutskott vältaligt motiven för ett postmonopol pa följande sätt:

Om postverket sa kringskäres av enskilde, som yrkesmässigt utöva postverket tillkommande funktioner, torde det ej kunna fylla den kulturuppgift, det har sig förelagt och som kanske mer än andra hänsyn gjort det till en nödvändighet i alla civiliserade länder att av postväsendet skapa en statsanstalt. Just pa det att även sadana delar av ett land, som icke giva den privata företagsamheten tillräckligt säker eller ens nagon utsikt till vinst, även ma kurma bliva delaktiga av förmanen av en regelmässig och ständigt tillgänglig anstalt för spridande av underrättelser, maste företaget sa ordnas, att kostnaderna för det litet givande eller förlustbringande postlinjerna bliva betäckta med överskotten fran huvudcentra. Men endast om postväsendet skyddas sasom statens uteslutande rätt, kan en dylik utjämning bliva möjlig, och alla delar av ett land tillförsäkras välgärningarna av ett ordnat postväsende. Genom konkurrens fran enskildes sida a de platser. där postavgifterna ymnigt flyta till, minskas emellertid postverkets förmaga att göra uppoffringar för de trakter, vilka den privata företagsamheten med sina kapital med klok beräkning undflyr.

Postmonopolet finns senast reglerat i en kungörelse (1947:175) som beslutades av riksdagen ar 1947 (prop. 1947:180, BevU 28, rskr 143. Ändrad genom prop. 1953:38, BevU 13, rskr 54). I kungörelsen slas fast att

statens postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehallande helt eller delvis skrivna meddelanden.

Postkommunikationer 77

En komplex konkurrenssituation har up pstatt

Kungörelsen omfattar saledes brev fran och mellan bade privatpersoner och företag. Det har hänt atskilligt pa distributionsmarknaden sedan kungörelsens tillkomst och förhållandena är nu i väsentliga avseenden annorlunda än när bestämmelserna i kungörelsen tillkom ar 1947. Vi har kort beskrivit en del utvecklingstendenser i vart inledande avsnitt om situationen pa postomradet. En komplex konkurrenssituation har uppstått pa marknaden för informationsöverföring. Vi anser, som vi varit inne pa tidigare, att det i detta läge är väsentligt att Posten möter den ökande konkurrensen med offensiva atgärder t. ex. som de beskrivs i Postens senaste trearsplan. Det är särskilt motiverat pa grund av att även normalbrevet utsätts för konkurrens fran meddelandeöverföring som baseras pa data- och telekommunikationsteknik. T.ex. gar därför Posten själv in pa nya marknader för att möta kundernas behov. Exempel pa detta är att Posten erbjuder data- och telebaserade tjänster sasom elektronisk postservice (EPS) och faxtjänster.

M onopolet omprövas i samband med EG-utvecklingen

Var grundläggande inställning är alltsa att Posten aktivt bör möta utvecklingen genom ett professionellt och affärsmässigt sunt agerande. Den ökande konkurrensen kan i langa stycken vara stimulerande och befrämjande för effektiviteten. Vi menar emellertid samtidigt att det krävs en uppmärksamhet fran statsmakternas och Postens sida, sa att konkurrensen inte leder till att Posten far stora svarigheter att upprätthålla servicen och enhetsportot. Det är av utomordentlig betydelse att Postens starka ställning pa distributionsmarknaden, det landsomfattande nätet och en hög servicenivå över hela landet kan upprätthallas även framdeles.

78 Postkommunikationer

Vi vill i sammanhanget framhalla att det inom EG pagar diskussioner om förhållandena pa marknaden för posttjänster. Därvid ingar fragan om omfattning och utformning av postverkens monopol. EG-kommissionen har aviserat ett Green Paper om posttjänster under ar 1990. Det är alltsa tills vidare osäkert vilka atgärder som kommer att vidtas inom EG i liberaliserande och harmoniserande riktning. Vi föreslar att behovet av och formerna för Postens lagreglerade brevmonopol fran ar 1947 omprövas i samband med att EG:s regelverk pa postomradet far sin slutliga utformning. Avslutningsvis bedömer vi att vara samlade förslag inte torde medföra nagra problem för Sveriges deltagande i den europeiska integrationsprocessen. statsmakterna och Posten bör dock noga följa EG-utvecklingen och bedöma vilka anpassningar som kan behövas.

Postkommunikationer 79

3 De ekonomiska effekterna av vara förslag motiverar

f.n. inga särskilda ytterligare atgärder

I avsnitt 2.1 har vi angett de regionalpolitiska och sociala

krav som Posten skall tillgodose utan särskild ersättning. Vi

har ocksa försökt att ange de ekonomiska effekterna av respek-

tive krav. I följande tabell sammanfattas dessa effekter.

milj. kr.

Avsnitt 2.1.1 och 2.1.2 Kostnad för glesbygdsservice 1 200 Avsnitt 2.1.3

Hänsyn till äldre

och handikappade 16 Avsnitt 2.1.4 Portofrihet för blindskriftsförsändelser etc mellan synskadade 25

Totalt uppskattar vi alltsa de ekonomiska effekterna av de krav vi föreslar till nagot mer än 1,2 miljarder kr. Kostnaderna för glesbygdsservicen utgör den helt dominerande delen. Det är givetvis ett avsevärt belopp men skall ställas i relation till

omfattningen av Postens verksamhet. För ar 1990 beräknas den

totala ekonomiska omslutningen bli ca 20 miljarder kr. Man bör

i sammanhanget ocksa beakta att glesbygdsservicen är en del av

hela postsystemet och därmed en konkurrensfördel samt en del av

Postens affärsidé och image. Det är därför svart att bedöma

hur stor del av kostnaderna som skulle bortfalla om glesbygds-

servicen inte uttryckligen betraktades som ett ansvar för

Posten.

Under förutsättning att Posten ges rimliga verksamhetsförut-

sättningar för att kunna hävda sig i den framtida konkurrensen

och att kraven halls pa den niva som vi föreslar, tror vi att

80 Postkommunikationer

Posten skall klara kraven utan att statsmakterna behöver vidta nagra särskilda skyddsatgärder eller tvingas att subventionera

glesbygdsservicen. I vart fall bör det vara möjligt fram till i

mitten av 1990-talet.

Telekommunikationer 81

Del 2 TELEKOMMUNIKAT IONER

4 Vara utgangsptmkter

4.1 Allmänt om vart

upggrag

Vi vill inledningsvis uppmärksamma att vart när det

uppdrag gäller telekommunikationer är vidare än vad som gäller för

postomradet. Salunda skall vi enligt direktiven ta var

utgangspunkt i malen och för

inriktningen telepolitiken och föresla

avgränsningar och av statens

preciseringar regionalpolitiska

och sociala ansvar. Vi skall därefter formulera televerkets motsvarande ansvar och även bedöma om andra inom tele-

företag

omradet bör beröras av sociala

regionalpolitiska, och total-

försvarsmässiga hänsynstaganden.

Vi har ocksa i uppgift att bedöma om det krävs särnagra skilda atgärder för att ett

fullständigt hävande av televerkets

restriktioner för s.k. tredjepartstrafik inte skall medföra

negativa effekter pa grundläggande telekommunikationer. Vi

skall föresla vad som bör avses med

grundläggande telekommuni-

kationer. Vidare skall vi föresla former

lämpliga för den re-

gionala och lokala förankringen av televerkets nätutbyggnads-

planer. I den telepolitiska propositionen varen 1988

(prop. 1987/88:ll8) finns en redovisning av historik och av utveckling

den svenska telepolitiken. Där konstateras

sammanfattningsvis

att antalet aktörer, och

teletjänster produkter successivt ökar

och att televerkets roll därmed förändras. Pa grundval av pro-

82 T elekommunikationer

positionen har riksdagen lagt fast malen för telepolitiken och beslutat om den fortsatta inriktningen av atgärder pâ tele-

omradet (TU 1987/8893. rskr. 402). Bland átgärdcérna ingar att

överväga fragor om gränserna för statens ansvar och televerkets

roll och uppgifter.

Var utredning tillsattes för att särskilt studera och preci-

sera den del av statens och televerkets ansvar som är av regionalpolitisk och social natur. Vi skall därvid göra avvägningar mellan de olika mal för telepolitiken som riksdagen har fast-

ställt. Vart uppdrag är alltsa begränsat till detta och vi har

därför inte haft anledning att närmare överväga t.ex. fragor

som mer renodlat har att göra med konkurrens- och spelreglerna

pa den växande tele- och datatjänstmarknaden.

4.2 och sociala har vuxit fram suc-

Iggionala hänsyn

cessivt

Som till vara och överväganden om det fram bakgrund resonemang

tida regionalpolitiska och sociala ansvaret pa teleomradet har

vi inledningsvis studerat hur fragan har behandlats tidigare.

En redogörelse för detta finns i 3. I bilagan finns

bilaga

ocksa en kortfattad beskrivning av hur man i nagra andra länder har valt att hantera likartade fragor under senare ar. Vi vill ocksa särskilt peka pa den redovisning av olika lösningar som finns i reserapporten fran studieresan till Canada och del-

staten Vermont i USA, (se bilaga 2).

Sammanfattningsvis tror vi man kan säga att mycket av de

regionalpolitiska och sociala hänsyn som teleföretagen i olika länder tar, har vuxit fram successivt i takt med teknikutveck-

lingen och de förbättrade ekonomiska förutsättningar som den

har lett till. Avgörande för möjligheterna att ta icke-kommer-

siella hänsyn har ocksa varit den monopolställning som tele-

företagen har haft, oberoende av om monopolet har varit lagfäst

eller inte.

Telekommunikationer 83

Särskilt under efterkrigstiden har telepolitiken i Sverige och i andra länder siktat pa att sprida De telefontjänsten. svenska teletaxorna har anpassats efter detta vilket bl. a. har inneburit att det varit mycket billigt att skaffa ett telesig fonabonnemang. I princip har alla hushåll och organisationer

haft rad att skaffa telefon. Därmed har staten genom televerket

tagit ett stort regionalt och socialt ansvar under en tid. lang Politiken har medfört att är det Sverige telefontätaste landet i världen. Vid slutet av 1970-talet hade malet om spridning av telefontjänsten i uppfyllts hög grad. En politiskt oomstridd förutsättning härför var ett de facto monopol för televerket, vilket möjliggjorde stora avvikelser fran en marknads- och kostnadsanpassad prissättning. Under 1980-talet har andra politiska ambitioner börjat komma fram, bade i och i andra Sverige länder. Propaer om att politiskt styra utbyggnaden av fiberoptiska motorvägar i hela landet, att politiskt styra införandet av AXE-tekniken och nya tele- och har datatjänster m.m. dock inte föranlett nagra atgärder fran statsmakternas sida. Det har ankommit pa televerket att utforma sina för strategier framtiden och redovisa dem i sina trearsplaner. Det är mot bakgrund av utvecklingen under 1980-talet som det i flera länder har uppkommit ett behov av att mer preciserat ange de regionalpolitiska och sociala kraven och finna lösningar pa hur de skall kunna tillgodoses.

Återigen är det den

tekniska utvecklingen som är men grundorsaken, nu genom att den leder till ökande konkurrens pa telemarknaden och därmed krav pa kostnadsanpassning i för allt större prissättningen delar av teleutbudet. Konkurrensen leder i sin tur till att de traditionella teleföretagens att ta icke-kommermöjligheter siella hänsyn begränsas.

Telekommunikationer

4.3 Marknadsförhallanden pa teleomradet

Televerket har en mycket dominerande ställning

Det har varit för vart arbete att försöka skapa oss en

viktigt

sa god bild som möjligt av de nuvarande marknadsförhallandena och framöver. Vi har därvid till stor del

troliga förändringar

använt oss av den tidigare nämnda studie som statens pris- och

konkurrensverk (SPK) pa uppdrag har gjort av markregeringens

naderna för telekommunikationer och posttjänster. Av redovis-

ningen framgår att för olika tele-

konkurrensförhallandena

och teleprodukter varierar avsevärt. Televerket har

tjänster

emellertid totalt sett en dominerande ställning pa marknaden.

Det av att verksamheter inom vilka televerket har en

framgar

marknadsandel pa 80 % eller mer svarar för över 90 % av televerkets omsättning. Det är främst inom omrádena terminalutrust-

specialnättjänster, modem och fastighetsnät som telening,

verket inte har en dominerande marknadsposition. Televerkets

marknadsandelar pa dessa omraden varierar kraftigt men är höga

även i dessa fall och uppgår till i genomsnitt ca 50 %. Dessa

omraden svarar dock endast för ca 5 % av televerkets totala omsättning.

Telefontjänsten svarar för nästan 60 70 av televerkets intäkter

Av särskilt intresse för oss är marknadsförhallandena för olika slags Vi har konstaterat att nättjänsten telefoni

nättjänster.

har en grundläggande betydelse för televerkets ekonomi och att

den svarar för Väl över hälften av televerkets totala omsättning. Den är vidare helt dominerande som intäktskälla när det

gäller nättjänster. Fördelningen av televerkets (exkl. Tele-

invest AB) intäkter pa olika verksamheter under ar 1989 kan sammanfattas sa här:

Telekommunikationer 85

23 S Zl

TERMINALER. KONTORS- VÅXLAR. SERVICE ETC.

1.5 S KABEL-TV S8 S TELEFONTJÅNSTEN 10 S RADION

0.5 S TELEX 2.5 S SPEC. NÄT- TJÄNSTER 4,5 s:

%ä%§Eâên“°“

Intäkterna fran telefontjansten uppgick ar 1989 preliminärt

till 13 800 milj. kr. (exkl. utlandsavräkningar). I dessa siff-

ror ingar ocksa telefaxtrafik och annan dataöverföring i tele-

fonnätet. Av diagrammet kan man ocksa se att telefontjänsten

svarar för ungefär 90 S av televerkets intäkter fran olika

nättjänster.

Telefontjanstens intäkter fördelas mellan hushall och företag

resp. mellan samtal och engangs- och kvartalsavgifter enligt

följande diagram:

36 S Ä S HUSHALLENS FÖRETAGENS SAMTALSAVGIPTER SAMTALSAVGIFTER

11 S FÖRETAGENS KVARTALSAVGFTER

Z) S S HUSHALLENS FÖRETAGENS ENGÅNGS- KVARTALSAVGIFTER AVGIFTER INKL. FLYTTNING 3 HUSHÅLLENS ENGÅNGS- AVGIFTER INKL. FLYTTNING

86 Telekommunikationer

Konkurrensen för telefontjänsten kan öka

Televerket har hela marknaden för hushallstelefoni och mark-

nadsandelen för företagstelefoni uppgår till ca 90 %. SPK bedö-

mer att, även om konkurrensen kan komma att öka, det inte finns

förutsättningar för en väl fungerande konkurrens pa telefon-

tjänstomradet inom överskådlig framtid. Pa andra omraden bedömer SPK att det finns förutsättningar för en fungerande konkur-

rens. För en närmare redovisning av marknadsförhallandena för

olika teletjänster och teleprodukter far vi hänvisa till SPK:s rapport. För var del konstaterar vi att televerket inte har nagot formellt lagreglerat monopol inom nagon del av telekommunikationsomradet. Hittills har dock televerket haft ett de factomonopol i fraga om nättjänsterna telefoni och telex. Det är vidare praktiskt taget bara televerket som hittills har hyrt ut teleförbindelser. Vissa alternativ till televerkets förbindelser börjar emellertid etableras genom andra företag som ocksa hyr ut satellitförbindelser, markbaserade radioförbindelser eller kabelförbindelser. Alternativen avser saväl nationella som internationella teleförbindelser. Marknaden för specialnättjänster för datakommunikation är än sa länge relativt liten och konkurrenssituationen är svarbedömd. Alternativen till televerkets tjänster bygger f.n. normalt pa att företag för sin interna datakommunikation hyr för-

bindelser av televerket men har egen kopplingsutrustning. När

s.k. tredjepartstrafik pa televerkets uthyrda förbindelser

tillats kan andra företag komma att etablera mer allmänt till-

gängliga alternativa nättjänster för datakommunikation pa mark-

naden. Sådana nättjänster kan ocksa baseras pa en kombination

av uthyrda televerksförbindelser, andra hyrda förbindelser och egna förbindelser. Tekniskt och ekonomiskt sett finns det möj-

ligheter att dessa nättjänster inte bara kommer att användas

för datakommunikation utan även för telefoni. Vi har diskuterat vilka effekter den ökande konkurrensen kan fa för televerkets ekonomi. Av stor betydelse är därvid den

Telekommunikationer 87

prissättning som televerket tillämpar för sina tjänster och den kostnadsstruktur som televerket har. I nästa avsnitt redovisar vi i korthet de förändringar av prissättningen för telefontjänsten som har inletts.

4.4 En av telefontaxorna

omläggnång pågår

Fortsatt ökning av teletrafiken

Under ar 1988 ökade den totala trafiken i televerkets telefonnät med 7,5 %. I detta ingar en 11 av den inter- %-ig ökning nationella trafiken som växer snabbast även om den relativt sett är liten räknat i trafikminuter. Motsvarande siffror för ar 1989 var preliminärt 6,5 % resp. 13 %. Intäkterna fran trafiken ökar dock inte lika snabbt vilket beror pá de taxesänkningar som gjorts och kommer att göras för riks- och utlandssamtal. Televerket bedömer att 55 % av trafikintäkterna idag härrör fran rikssamtal, 28 % fran utlandssamtal och 17 % fran lokalsamtal. Samtidigt utgör lokaltrafiken 70 - 75 % av trafikvolymen och utlandstrafiken endast 2 á 3 %.

Kraftig obalans mellan avgifter och kostnader

Det är en kraftig obalans mellan a ena sidan de avgifter som televerket tillämpar för och för olika abonnemangen slags samtal och á andra sidan de kostnader som televerket har för respektive tjänst. Riksdagen godkände ar 1987 en omläggning av televerkets avgifter och taxor i mot en bättre riktning kost-

nadsanpassning. Taxeomläggningen innebär huvudsakligen att

rikssamtalstaxorna skall sänkas och att antalet samtalstaxor skall minskas till tre: närtaxa och lokaltaxa, fjärrtaxa. Enligt beslutet skall därvid abonnemangstaxorna (kvartalsavgifterna) A och B slás samman. Avgifterna för utlandssamtal

88 Telekommunikationer

skall hallas oförändrade eller sänkas. Höjningar skall i första hand avse avgifterna för lokalsamtal samt engangs- och kvartalsavgifter för abonnemang pa huvudledningar. Successiva taxeförändringar med denna inriktning har därefter genomförts. Den 1 april 1988 delegerade dessutom regeringen beslutanderätten för företagens abonnemang till televerket. Därefter har företagens engángs- och kvartalsavgifter höjts snabbare än hushallens. Taxeomläggningen innebär ocksa att avgifterna för hyrda förbindelser skall anpassas bättre till kostnaderna.

4.5 Hushållens engägs- och kvartalsavgifter är sub-

ventionerade

Totalt sett ger hushállskundema ett underskott

Televerket har för utredningen presenterat beräkningar över det kalkylmässiga resultatet ar 1989 för hushallens resp. företagens telefonabonnemang och telefontrafik. Uppdelningen i hushall och företag ansluter till den segmentering av telemarknaden som televerket tillämpar. Beräkningarna visar för resp. kundkategori totala intäkter minus totala kostnader varvid kostnaderna inkluderar en skälig andel av overhead-kostnader och räntekostnader för totalt kapital med 10 %. Beräkningen

framgar av följande tabell (milj. kr.):

Hushåll Företag TOTALT Abonnemang, - 3400 0 - 3400 huvudledning Lokalsamtal - 600 - 100 - 700 Riks- och utlandssamtal + 2300 + 2300 + 4600

TOTALT - 1700 + 2200 + 500

Telekommunikationer 89

Enligt denna beräkning ger saledes hushallen kalkylmässigt ett underskott pa 1,7 miljarder kr. Däri är inkluderat ett underskott för fritidshus pa 200 a 300 milj. kr. Företagen ger a andra sidan ett kalkylmässigt överskott pa 2,2 miljarder kr. Totalt ger telefoniverksamheten därmed ett överskott pa 500 milj. kr. De totala intäkterna uppgick som tidigare nämnts preliminärt till 13 800 milj. kr. Överskottet kan även relateras till de kostnader televerket har för försvarsberedskapsatgärder, andel i SOS Alarmering AB

(mottagning av 90 OOO-samtal) och deltagande i det informa-

tionsteknologiska handlingsprogrammet. Under ar 1989 uppgick dessa kostnader till runt 400 milj. kr. och om de hänförs till telefoniverksamheten kan man alltsa säga att denna verksamhet gar ihop ekonomiskt och ger en rimlig avkastning. telefon-

Ing

tjänsten rader som nämnts f.n. stor obalans.

Abonnemangen

Det är hushållens abonnemang pá huvudledningar som ger det största underskottet pa 3,4 miljarder kr. varav abonnemang pa ledningar till fritidshus bedöms svara för 0,3 miljarder. Televerkets intäkter av hushallens engangs- och kvartalsavgifter understiger alltsa med 3,4 miljarder de kostnader som televerket hänför till hushallsabonnemangen. Intäkterna täcker därmed endast 48 % av kostnaderna. Företagen beräknas däremot betala engangs- och kvartalsavgifter som täcker kostnaderna för företagsabonnemangen. Vi har vidare konstaterat att en naturlig följd av den utjämnande taxestrukturen för engangs- och kvartalsavgifterna är att abonnenter i högkostnadsomraden (normalt subven-

glesbygd)

tioneras av abonnenter i lagkostnadsomraden (normalt tätort). Detta gäller givetvis bade för och hushallsföretagsabonnemang abonnemang. Televerket har beräknat denna melsubventionering lan abonnemang i tätort och glesbygd totalt för alla abonnenter till l miljard kr. per ar (inkl. samtalsavgifter). Subventione-

90 Telekommunikationer

ring av detta slag finns bade inom regioner och mellan regio-

ner.

Samtalen

Lokalsamtalen beräknas totalt ge ett underskott pá 700 milj.

kr. medan riks- och utlandssamtalen beräknas ge ett överskott som täcker underskotten för hushållens abonnemang och för lokalsamtalen.

Televerkets beräkningsmetod

Vi har lagt dessa beräkningar till grund för en del av vara

resonemang och förslag. Det innebär inte att vi i detalj har

granskat och värderat de kalkylprinciper som televerket använ-

der. Det har inte funnits möjligheter till det inom ramen för

vart arbete. Vi är emellertid medvetna om att det finns bade teoretiska och praktiska svårigheter med att korrekt fördela telenätets kostnader eftersom nätet till mycket stor del är en gemensam resurs för olika nättjänster. Vi har därför informerat oss om televerkets metodik för att hänföra kostnader till tele-

fonabonnemang respektive till telefonsamtal.

Metodiken bygger pá självkostnadskalkylering. Det innebär att

i kostnaden för inräknas bade kapitalkostnader och

abonnemang

drift- och underhállskostnader. Kostnaderna beräknas för dels

ledningar till telefonstationen, dels kundunik del i stationen,

dels de delar av stationen vars kostnader beror pa antalet

abonnemang och inte pa trafikvolymen. Kapitalkostnaderna beräk-

nas därvid med utgångspunkt i kostnaderna för väntade ny-

anskaffningar och dessas tekniska och ekonomiska livslängd. Pa

det sättet beaktas den tekniska utvecklingen i kalkylen.

De kostnader som är trafikberoende, dvs. förknippade med

samtalsvolvme , utgörs av kapitalkostnader etc. för de gemen-

samt utnyttjade delarna av telenätet. Fördelningen av kostna-

Telekommunikationer 91

derna pa olika typer av telefonsamtal (eller pa andra nät-

tjänster) beräknas utifrân hur stor kapacitet samtalen belägger

i olika anläggningar i det gemensamma nätet. Till dessa kostnader kommer specifika drift- och försäljningskostnader. Overheadkostnader hänförs om möjligt direkt till olika nätdelar eller till en specifik tjänst. Da detta inte gar fördelas overheadkostnader antingen per abonnent eller som ett procentuellt páslag pa kostnaden för alla nättjänster. Sávitt vi kan bedöma leder televerkets metodik till beräkningsresultat som kan ligga till grund för jämförelser mellan olika geografiska områden och kundgrupper.

En slutsats

Med hänsyn till den föränderliga marknadssituationen, det betydande underskottet för hushallsabonnemangen och subventioneringen av abonnemang i glesbygd har vi dragit slutsatsen att vissa begränsade atgärder krävs för att säkerställa framför allt hushållens tillgång till telefontjänsten pa rimliga villkor. Taxeomläggningen bör fortsätta men den bör kompletteras för att undvika risken av alltför snabba höjningar av hushallens kvartalsavgifter. Vi återkommer till vara átgärdsförslag i det avseendet i avsnitt 5, där ocksa alla övriga förslag redovisas. En sammanställning av de uppskattade ekonomiska effekterna finns i avsnitt 6. Liksom för Posten har en förutsättning för vara förslag i fraga om teleomradet varit att de inte skall medföra ökade utgifter pá statsbudgeten.

92 Telekommunikationer

5 Vara förslag

I detta avsnitt redovisar vi först vad statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar pa teleomradet bör innebära. Därefter anger vi de regionalpolitiska och sociala krav som vi anser att statsmakterna bör ställa pa televerket. Vi har här följt ungefär samma uppläggning av redovisningen som i postavsnittet. Det innebär att vi för varje krav har gjort en uppskattning av den ekonomiska effekten. Kraven bör var

enligt

bedömning kunna tillgodoses av televerket utan särskild ersättning fran statsbudgeten. Denna bedömning liksom bedömningen av omfattningen av kraven gäller fram till ungefär mitten av 1990talet. I ett avslutande delavsnitt anger vi ett antal anslutande krav pa televerket att göra vissa redovisningar m.m.

5.1 Statens och sociala övergripande regionalpolitiska ansvar

5.1.1 Karakteristik av grundläggande telekommunikationer

Vi har i enlighet med direktiven tagit telepolitikens mal och inriktning till utgångspunkt för vara överväganden om hur omfattande statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar bör vara. Malen och inriktningen redovisas i prop. 1987/88:118 sid. 8 - 18. Det är framför allt tre av telepolitikens fem delmál som är av intresse i detta sammanhang. Det är malen om att telesystemet skall utformas sa:

att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer, att utvecklingsmöjligheterna tas tillvara och att det bidrar till regional balans och sociala möjliggör hänsynstaganden

Telekommunikationer 93

En huvuduppgift för oss är att föresla vad som bör avses med grundläggande telekommunikationer och flertalet av vara fortsatta överväganden är beroende av ett ställningstagande i den huvudfragan. Inledningsvis har vi konstaterat att den gällande telepolitiken innebär att staten inte bör ta ett övergripande ansvar för att alla olika behov av teletjänster tillgodoses. Vi har ocksa konstaterat att det rader enighet om att telefontjänsten är ett slags grundläggande telekommunikation. Huvudfragan för oss har därför varit att bedöma om även nagra andra nättjänster bör betraktas som grundläggande. Vi vill sammanfatta de grundläggande telekommunikationernas karakteristika sa här:

- de skall ha stor betydelse för möjligheterna att kommunicera. - de skall kunna användas av alla och alla skall i princip ha rad att använda dem. - de skall erbjudas med god tillgänglighet och service. - kostnaderna för att säkerställa tillgängligheten skall i princip betalas solidariskt. - användarnas avgifter och taxor skall utjämnas mellan olika geografiska omraden.

Att staten skall ta ett övergripande ansvar för grundläggande telekommunikationer innebär att staten med olika atgärder skall se till att de krav som vi har listat kan uppfyllas. Det kan göras genom att staten alägger televerket att tillhandahalla tjänsterna pa sadana villkor som gör att kraven uppfylls. Alternativt kan staten ställa krav pa andra företag som önskar tillhandahalla tjänsterna eller vidta en kombination av dessa atgärder.

94 Telekommunikationer

5.1.2 Det finns flera slags datakommunikationstjänster

Vi har diskuterat vilka nättjänster som vid sidan av telefontjänsten skulle kunna ses som grundläggande och funnit att det eventuellt skulle kunna vara någon form av datakommunikationstjänst. Den måste i så fall vara en betydelsefull tjänst och uppfylla kravet på att kunna användas av alla, dvs. vara av stort allmänt intresse bade för hushållen och för företag. Tänkbara tjänster skulle kunna vara den typ av allmänna specialnättjänster som televerket idag tillhandahåller, t.ex. Datex och Datapak eller mer framtida tjänster som kopplade högkapacitetsförbindelser och tjänster i det kommande fler-

tjänstnätet ISDN (Integrated Services Digital Network).

Det kan finnas anledning att kort beskriva dessa tjänster.

Datexnätet har funnits sedan 1981

Datexnätet baseras på kretskoppling liksom telefon- och telexnäten men är specialgjort för datakommunikation. Det innebär att Datex erbjuder korta uppkopplingstider, säker av överföring

digITS/Second)1

datamängder upp till 9 600 bits/s (Binary samt ett antal tilläggstjänster som är till för att underlätta kommunikationen och öka sekretessen. Man får till Datexnätet att det tillgång genom i varje Datexabonnemang ingår en särskild anslutningsenhet. Till skillnad mot vad som gäller för Datapak kan man inte nå Datexnätet via det kopplade telefonnätet. Datex togs i drift hösten 1981, är landstäckande och möjliggör samtrafik med liknande nät i Norden, nagra europeiska länder och Nordamerika.

1 Binary Digits = binära tal, dvs ettor och nollor i datorers alfabet. Varje bokstav, siffra eller annat tecken beskrivs i datasammanhang genom en unik kombination av åtta ettor och nollor. Det betyder i princip att en dataöverföring av t.ex. 9 600 bits/s motsvarar av l 200 tecken i överföring sekunden. Denna sida innehåller 2 000 tecken. drygt

SOU l990:27 Telekommunikationer 95

Televerket tillämpar f.n. samma engangs- och kvartalsavgifter i hela landet. I vissa kostnadskrävande anslutningsfall utanför s.k. teletätbygd utgar dock ibland särskilda avgifter. Trafikavgifterna beror pa hur mycket data som skickas och pa avstandet. Sverige är indelat i tre avstandsklasser och för den internationella trafiken finns särskilda klasser. Totalt finns det i Sverige idag 38 000 Datexanslutningar. Tjänsten utnyttjas framför allt i företagsinterna administrativa system och för finansiella transaktioner i t.ex. bankomater och vid debitering av bensinkort.

Datapaknätet har bara funnits nagra ar

I Datapaknätet används paketförmedling som är en annan överföringsteknik än den som används för Datex. Paketförmedlingstekniken användes tidigare i huvudsak för sökning i olika databaser men har under 1980-talet i ökande grad kommit att kunna användas även för annan slags datakommunikation. Televerkets nuvarande Datapaknät togs i drift i en första version under varen 1986 och en senare version började instal- I leras under 1988. Datapak kan nas pa olika sätt. Antingen genom en direkt anslutning till en Datapakstation eller via Datexnätet eller via det kopplade telefonnätet med de begränsningar som telefonnätet har för datakommunikation. Det är idag möjligt att fa direktanslutningar i Datapak för överföring av datamängder upp till 64 000 bits/s. Via Datex kan datamängden uppgå till 4 800 bits/s och via det kopplade telefonnätet till 2 400 bits/s. Utöver själva överföringstjänsten finns ocksa i Datapak ett stort antal tilläggstjänster. Nätet är utbyggt i hela landet och har anslutning till ca 130 paketförmedlande nät i ett 60-tal länder över hela världen. Televerket tillämpar f.n. samma engangs- och kvartalsavgifter oberoende av var i landet anslutningen sker. Liksom för Datex kan det ibland utga särskilda avgifter. Trafikavgifterna är oberoende av avstånd för nationell trafik medan de internatio-

96 Telekommunikationer

nella avgifterna har ett avstandselement. Totalt finns det idag ett relativt litet antal anslutningar till Datapak, 3 S00.

IDN 64 000 är en ny tjänst

Kopplade högkapacitetsförbindelser (IDN 64 000) är en kvalificerad tjänst som i februari 1990 har introducerats av televerket efter en tids provverksamhet. Tjänsten riktar sig till kunder vars tillämpningar kräver mycket hög överföringskapacitet, t.ex. CAD/CAM, filöverföring mellan datorer och överföring av bilder. Televerket erbjuder IDN 64 000 till samma engangs- och abonnemangsavgift i omraden där kunderna är anslutna till AXE-stationer eller där de kan anslutas utan större investeringar i lokalnät eller mellanortsnät. I andra omráden kan kunden fa anslutning efter förhandlingar med televerket om villkoren. Bedömningar om kunderna skall erbjudas anslutning enligt standardvillkoren eller enligt andra villkor görs lokalt inom varje teleomráde. Möjligheten att centralt i televerket träffa s.k. riksavtal med stora kunder som vill ha manga anslutningar finns ocksa. I början av ar 1990 fanns det 200 anslutningar som har ingått i provverksamheten med tjänsten.

F Iert jänstnätet kommer

ISDN eller Flertjänstnätet är ett framtida digitalt telenät med hög kapacitet för alla slags telekommunikationstjänster ända ut till kunden. Utvecklingen och standardiseringsarbetet när det gäller ISDN har drivits av de olika teleförvaltningarna världen över och bygger pa en vidareutveckling av ett digitalt telefonnät. I en basversion av ISDN far kunden i princip tillgång till tva 64 000 bits/s-förbindelser och en 16 000 bits/s-förbindelse. Tanken är att kunden tvatradförbindelse pa Q vanlig

Telekommunikationer 97

till telefonstationen (ISDN-stationen) skall kunna ansluta

flera apparater för tal-, text- bild- och datakommunikation. Det skall vara möjligt att använda tva apparater samtidigt, t.ex. prata i telefon samtidigt som man skickar ett telefax. Det kan ocksa bli enklare i ett ISDN att koppla ihop företagsväxlar som är belägna pa olika orter. Den i höga kapaciteten ISDN kan vidare ge bättre överföringskvalitet och kortare överföringstider. Manga tjänster som ISDN kan stödja kan i och för sig införas med hjälp av andra nätlösningar, bade allmänna och privata. Om emellertid ISDN far stor spridning kan tjänsterna komma att bli relativt billiga till följd av att anslutningarna till nätet är internationellt standardiserade. Televerket inleder en provverksamhet med av kunder anslutning enligt ISDN-standard under 1990 med en successiv introduktion av tjänsten under aren därefter. Enligt televerket skall marknadsbehoven styra införandet. Nagra har prissättningsprinciper ännu inte offentliggjorts av televerket. Teleförvaltningarna i Europa, däribland televerket, har enats om att samordna införandet av ISDN sa att det blir att möjligt senast fran ar 1992 använda ISDN för internationell trafik.

5.1.3 Statens ansvar bör inte omfatta datakommunikation

Mycket osäker betydelse för hushållen

Som framgått av denna är under genomgång specialnättjänsterna uppbyggnad. Tjänsterna gar sammantaget enligt SPK:s rapport med underskott. Det är endast som abonnerar företag pá televerkets specialnättjänster. Vi har funderat över vilket behov och intresse hushallen kan ha för datakommunikation via den här av typen specialnättjänster. Vi inser att det är svart att ha en bestämd mening om detta eftersom det inte finns idag egentligen nagon

98 Telekommunikationer

marknad, bl.a. beroende på att det för ett hushåll är mycket att ansluta sig. Det finns i dagsläget inte heller några dyrt företag som vänder sig direkt till hushållen med erbjudanden som baseras på dessa nättjänster. I debatten brukar man ofta peka på att det kan bli intressant för hushållen med elektroniska inköp, elektroniska bankaffärer och andra tillämpningar som bygger på kommunikation med databaser. En del sådana tillämpningar kräver specialnätför att de skall fungera väl. Andra kan, om än med tjänster vissa realiseras redan i det vanliga telefonbegränsningar, nätet. Med hänsyn till att det är mycket osäkert vilken betydelse specialnättjänster kan komma att få för framför allt hushållen, men också osäkert vad gäller företagen, har vi stannat för att de inte bör betraktas som gnmdlaggande telekommunikationer.

Regionalpolitiskt stöd bör kunna utgå

Datakommunikationstjänster är betydligt mer heterogena till sin karaktär än telefontjänsten. Vilka tekniska lösningar som väljs beror primärt på vilken typ av tillämpning det är fråga om. Men det beror också på vilka tekniska lösningar som förespråkas av televerket och konkurrerande nättjänstleverantörer. Olika lösningar har olika för- och nackdelar för användarna. Det är bl. a. därför i hög grad osäkert vilka specialnättjänster som kommer att få störst spridning och utnyttjandegrad. Staten bör alltså inte ta något övergripande regionalpolitiskt eller socialt ansvar för sådana tjänster när det gäller den geografiska täckningen eller prissättningen. De bör kunna tillhandahållas av televerket eller andra företag på marknadens villkor. Liksom alla vara övriga bedömningar avser denna bedömning tiden fram till i mitten av l990-talet. Detta synsätt hindrar inte att vi ser det som regionalpolitiskt betydelsefullt att nya typer av nättjänster blir tillgängliga i hela riket och att företag i stödområdena bör kunna

Telekommunikationer 99

fa statligt ekonomiskt stöd till sina utgifter för kostsamma nätanslutningar. Även 1987 ars regionalpolitiska kommitté (REK87) hade denna inställning. Vi har noterat att i regeringen den regionalpolitiska propositionen

(l989/90:76) har föreslagit

att det skall bli möjligt. Vi vill här peka pa att forskningsresultaten är motsägelsefulla när det gäller den regionalpolitiska betydelsen av tillgang pá avancerade telekommunikationer. Det är dock väl motiverat att, inom ramen för det allmänna regionalpolitiska stödet, även stödja investeringar i telekommunikation. I detta sammanhang har vi, utan att ha oss fördjupat i saken, även berört det statliga stöd som under nagra försöksar har utgatt till företag i Malmfälten för datakommunikationskostnader. Allmänt sett har vi konstaterat att telekommunikationskostnader oftast utgör en mycket liten andel av företagens totala rörelsekostnader. Enligt en fran Umea teleutredning omrade av 92 företag svarade sålunda telekostnaderna genomsnittligt för 0,2 96 av rörelsekostnaderna. Endast för ett fatal särskilt teleintensiva företag uppgick andelen till mellan en och fyra procent. Med hänsyn till den relativt andelen telekostnader laga bör man inte förvänta sig särskilt effekter av patagliga statliga stöd med den inriktningen. I exceptionella fall kan dock förhallandet vara annorlunda. Vi förordar att man da försöker lösa fragan inom ramen för det allmänna stödet regionalpolitiska och inte genom specialdestinerade former av stöd till telelöpande kostnader.

Telefax- och datakommunikation i telefonnätet

Vi har ocksa närmare det som REK87 har övervägt förslag lagt fram i sitt betänkande Fungerande regioner i samspel (SOU 1989:55). Förslaget innebär att staten genom televerket bör svara för en viss grundservice vad gäller datakommunikation. Grundservicen bör bestämmas av möjligheten att kunna kommuni-

100 Telekommunikationer

cera över hela telenätet med vid varje tidpunkt moderna persondatorer av standardutförande. Denna grundservice borde omfattas av den fasta kostnaden för ett abonnemang. REK87 beräknade inte de kostnader som förslaget skulle medföra för televerket utan menade att vi borde göra det. Vi har därför latit televerket närmare utreda förutsättningarna för att använda det vanliga kopplade telefonnätet för datakommunikation via modem (en utrustning som gör om datasignalerna sa att de passar i telefonnätet) och även för telefaxöverföring.

Det fungerar inte överallt

Televerket framhåller att telefonnätet är dimensionerat och konstruerat efter de tekniska specifikationer som sedan länge gäller för telefontjänsten vilken alltjämt dominerar teletrafiken volymmässigt. Nätet uppfyller därför inte till alla delar de krav som text- och datakommunikationerna ställer. Nagra garantier kan således inte lämnas för att sadan kommunikation fungerar överallt i hela telefonnätet. Enligt televerket är det framför allt dämpningen av de överförda signalerna som kan tillatas vara högre vid ett telefonsamtal än vid telefax- och dataöverföring. Telefonnätets ledningar etc. har under mycket lang tid byggts upp med hänsyn till denna högre dämpningsniva, vilket alltsa i en del fall kan leda till problem när nätet används för andra slags kommunikationer. För att dessa skall fungera bättre krävs att dämpningsnivaerna sänks i nätet vilket sker i samband med den págaende moderniseringen och digitaliseringen av telefonnätet. Det finns även andra begränsningar för telefax- och dataöverföringen som successivt bortfaller i takt med digitaliseringen.

Telekommunikationer 101

Situationen förbättras snabbt under de närmaste aren

Vi har vidare bett televerket klarlägga sannolikheten för att telefax- och dataöverföring skall kunna ske med godtagbar kvalitet och med utgångspunkt fran var i telefonnätet sändare och mottagare befinner sig. Televerkets utredning visar att den nuvarande tekniska nivan pa telefonnätet ger en sarmolikhet pa 86 % för att en slumpmässigt utvald abonnent skall fa en lyckad överföring av exempelvis ett telefaxmeddelande. Med televerkets planer för moderniseringen av telefonnätet ökar sannolikheten till 96 % vid slutet av ar 1995. Dessa sannolikheter är beräknade som statistiska genomsnittsvärden. Sannolikheten varierar beroende pa vilken stationstyp sändare resp. mottagare är ansluten till och pa avståndet. Särskilt gynnsamma förhallanden gäller för dem som är anslutna till AXE-stationer. För dem utvecklas sannolikheten för lyckade överföringar fran 91 96 ar 1989 till 96 % ar 1995. För dem som är anslutna till andra stationstyper är sannolikheterna f.n. lägre och i vissa fall mycket lägre. Situationen förbättras dock snabbt under de närmaste tre aren och genomsnittligt sett finns det vid slutet av ar 1995 ingen större skillnad som kan hänföras till stationstyper. Televerket har vidare uppskattat att det skulle krävas miljardinvesteringar för att överallt i landet till 100 % uppnå data- och telefaxkvalitet i telefonnätet. Vi återkommer nagot till dessa kvalitetsfráytterligare gor i avsnittet om televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar.

5.1.4 Statens ansvar bör avse telefontjänsten

Staten skall garantera till en väl tillgång fungerande normal telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag respektive för hushall.

102 Telekommunikationer SOU 1990:2.

Vi har alltsa funnit att statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta nättjänster för datakommunikation. Starka skäl talar för att ansvaret avgränsas till telefontjänsten. Den uppfyller och bör även i fortsättningen uppfylla de krav som vi har angett för grundläggande telekommunikationer. Den är uppenbart den mest betydelsefulla teletjänsten. Det är via telefon man kan na samhällets räddningstjänst. Det är via telefon sociala kontakter i hög grad upprätthalls. Det är via telefon som företagen sköter stora delar av sina affärskontakter. Vi har formulerat statens övergripande ansvar som att staten skall garantera tillgång till en väl fungerande normal telefonkommunikation i hela landet till enhetliga priser för företag för hushall. Denna formulering innehåller ett antal respektive preciseringar som vi vill peka pa.

F ungera väl

För det första skall staten se till att telefontjänsten fungerar väl. Det innebär att den skall fungera med hög och jämn kvalitet och med god service oberoende av var i landet abonnenterna är anslutna. Kvaliteten kan mätas i felfrekvens och framkomlighet. Servicen kan avse leveranstid och felavhjälpningstid.

Normal telefonkommunikation

För det andra skall ansvaret avse normal telefonkommunikation. Vad som bör ses som normalt kan förändras över tiden. I dagsläget menar vi att den normala telefontjänsten bör beskrivas som en ren överföringstjänst för telefonsamtal mellan tva fasta punkter. Statens regionalpolitiska och sociala ansvar bör saledes inte omfatta olika slags tilläggstjänster eller data- och telefaxöverföringar och inte heller mobil telefoni.

Telekommunikationer 103

Enhetliga priser

För det tredje skall staten se till att alla företag respektive alla hushall även framgent kan fa tillgång till den normala telefontjänsten till enhetliga priser. Med det menar vi att samma kundkollektiv i princip skall betala enligt samma taxa för fasta och rörliga avgifter oberoende av i vilken del av landet man är ansluten. Detta ses som en övergripande

skall

princip som inte bör hindra en viss flexibilitet i prissättningen i särskilda fall. Syftet med avgiftsstrukturen för telefontjänsten skall vara att fa en rättvis fördelning av tjänstens totala kostnader. Det innebär b1.a. en viss utjämning av avgifterna mellan abonnenter i tätort och abonnenter i glesbygd. Vi har i och för sig konstaterat att en sadan avgiftsstruktur utgör ett avsteg fran principen om en effektiv resursanvändning i telenätet. Det är svart att beräkna effektivitetsförlusterna men vi har bedömt att de inte kommer att vara sa stora eftersom telefonnätet redan är väl utbyggt. Om däremot liknande krav skulle ställas pa specialnättjänster kunde effektivitetsförlusterna bli betydande. För tydlighets skull bör det sägas att vi inte haft anledning att behandla den allmäxma fragan om formerna för statsmakternas styrning av prisutvecklingen pa televerkets tjänster.

Enhetlighet bade för företag och för hushall

Vi vill särskilt framhalla att vart förslag innebär samma synsätt pa enhetlighet i avgiftssättningen för telefontjänsten till företag som till hushall. Pa den punkten har RRV i sin revisionsrapport om televerkets regionala och sociala ansvar föreslagit att ansvaret skulle begränsas till grundläggande teletjänster i hushallens permanentbostäder. En liknande begränsning har televerket föreslagit.

104 Telekommunikationer

Vi gör en annan bedömning och anser alltsa att även företagens tillgång till den normala telefontjänsten pa enhetliga villkor i hela landet bör garanteras av staten. Villkoren behöver dock inte vara desamma som tillämpas för hushållen.

Telefoneringsmöjligheter tillgängliga för allmänheten

Vidare hör det enligt var mening ocksa till statens ansvar för

telefontjänsten att se till att det finns goda möjligheter att

na samhällets räddningstjänst per telefon. Telefoneringsmöj-

ligheter som är tillgängliga för allmänheten, telefonkiosker,

telefonautomater etc., har därvid betydelse liksom särskilda insatser vid avbrott i telefonförbindelserna.

Vi berör handikappaspekterna i ett följande avsnitt.

5.1.5 Statens ansvar bör i huvudsak utövas genom televerket

Statens ansvar bör i huvudsak utövas genom televerket.

Telepolitikens inriktning mot en effektiv konkurrens pa

marknaden för teleprodukter och tjänster skall därvid beaktas.

Vi har i uppgift att bedöma om även andra företag inom tele-

omradet än televerket bör beröras av de regionalpolitiska och

sociala hänsynstagandena. Enligt direktiven skall vi därvid

ocksa beakta hänsyn som har med totalförsvaret att göra.

I och med att vi har funnit att statens regionalpolitiska och

sociala ansvar skall avgränsas till telefontjänsten ter det sig

naturligt att ansvaret utövas genom televerket. (Vi aterkommer

till fragan om handikappanpassning av telefonautomater). Tele-

fontjänsten svarar för över hälften av televerkets omsättning

och det finns f.n. inte nagot annat företag som erbjuder normal

telefonkommunikation i Sverige. Den framtida tekniska utveck-

Telekommunikationer 105

lingen på radioområdet kan dock komma att ändra detta förhållande. Det finns idag ett företag som i konkurrens med Televerket erbjuder mobiltelefontjänster. Företagets växlar är anslutna till televerkets kopplade telefonnät. Andra företag, svenska och utländska och inte bara verksamma inom mobiltelefonområdet, kan också komma att vilja öppna upp samtrafik mellan sina nät och telefonnätet.

Kräver samtrafiken att några atgärder vidtas?

Vi har diskuterat om det krävs några särskilda atgärder för att sådan samtrafik i framtiden skall kunna förenas med statens regionalpolitiska och sociala ansvar för telefontjänsten. En utgångspunkt för oss har varit de beräkningar av telefontjänstens ekonomi som vi återgett i avsnitt 4.5. Beräkningarna visar att hushållens abonnemang subventioneras av hushållens och företagens trafikavgifter med ca 3 miljarder kr. under år 1989. Totalt beräknas hushållssektorn ge ett underskott på 1,4 miljarder kr. Den beslutade taxeomläggningen innebär att subventionerna successivt skall minska höjgenom ningar av hushållens engångs- och kvartalsavgifter och sänkningar av riks- och utlandssamtalstaxorna. Beräkningarna visade också att subventioneringen mellan tätort och glesbygd totalt för alla abonnenter uppgår till l miljard kr. En annan utgångspunkt för våra diskussioner har varit den gällande telepolitikens inriktning mot en effektiv konkurrens på marknaden för teleprodukter och teletjänster. Denna inriktning förutsätter att den ökande konkurrensen mellan televerket och andra företag skall ske på så lika villkor som Att möjligt. åstadkomma det är särskilt komplicerat på marknaden för teletjänster där televerket har en så dominerande position. Man kan inte entydigt ange vad som bör betraktas som lika villkor utan det blir i hög grad en Televerbedömningsfråga.

106 Telekommunikationer

ket har stora fördelar i en framväxande konkurrenssituation genom sina mycket omfattande anläggningar och sin stora kund-

krets i Sverige m.m. I förhållande till en del tänkbara ut-

ländska konkurrenter är dock televerket litet. Samtidigt med-

för vart förslag om att ansvaret för telefontjänsten i huvudsak skall utövas genom televerket att televerket aläggs uppgifter som inte är av rent kommersiell natur.

Samtrafik mellan telefontjänster pá särskilda villkor

Vi har mot den här bakgrunden övervägt om det inom telefon-

tjänstomradet skulle finnas anledning att reglera möjligheterna

för andra företag att bedriva verksamhet. Nagra avgörande skäl

för att införa etableringshinder eller alägga sadana företag

krav pa landstäckande service eller enhetliga priser har vi

inte funnit med tanke pá den radande och förväntade marknadssituationen.

Däremot har vi funnit att det krävs särskilda regler och

villkor för företag som vill erbjuda kopplade teletjänster med

ett väsentligt inslag av telefoni genom samtrafik med televerkets kopplade telefonnät. Det är därvid fraga om bade tekniska

regler och ekonomiska villkor som maste utformas sa att konkur-

rensneutralitet uppnas saväl inom som utom televerkskoncernen.

Det är även angeläget med likabehandling av inhemska och ut-

ländska företag.

Det föreligger ett ömsesidigt positivt beroendeförhallande

mellan televerkets nät och det andra företagets nät. Bägge

parter drar nytta av varandras nät. Samtidigt innebär det gi-

vetvis att det blir konkurrens om en del telefontrafik. Televerkets intäkter genom samtrafiken bör motsvara de kostnader televerket har för de relevanta delarna av telefonnätet samt ge

skälig avkastning pá investerat kapital inkl. rimlig andel av

det mervärde som skapas genom samtrafiken. Det andra företaget

bör pa motsvarande sätt ha ersättning för av sitt

användningen

nät. Det blir därigenom en form av avräkningsförfarande mellan

Telekommunikationer 107

parterna. Vi har inte ansett det motiverat att tränga djupare i denna fraga utan förutsätter att kommunikationsdepartementet och televerket arbetar vidare med detaljerna. Televerket kan f.n. införa samtrafikvillkor genom eget beslut med stöd av bemyndiganden som finns i teleförordningen (1985:765). För var del förordar vi att sadana villkor bör ha karaktären av avtalsvillkor. Med tanke pa televerkets starka ställning i avtalsförhandlingar om samtrafik och därefter i ett avtalsförhallande anser vi det motiverat att statsmakterna överväger en särskild ordning för tvistlösning. Vi bedömer att det därvid kan krävas nagon form av fristående teleteknisk och juridisk kompetens. Sannolikt kommer antalet tvistefall i samtrafikfragor som rör kopplade telefontjänster att vara mycket begränsat. Det behov av insyn fran statsmakternas sida som kan finnas för att säkerställa konkurrensneutralitet, t. ex. mellan koncerninterna respektive koncernexterna enheter och tjänster, bör kunna tillgodoses genom revisionsinsatser el.dyl. I sammanhanget kan erinras om att utredningen (K 1989:02) om formerna för postverkets och televerkets kundvillkor f.n. granskar rättsförhallanden av det här slaget med utgångspunkten att föreskrifter i sa stor utsträckning som möjligt skall undvikas. Genom samtrafikvillkor anser vi att det blir en rimlig avvägning mellan de tre delmalen för telepolitiken som vi hänvisade till inledningsvis i avsnitt 5.1. Sadana villkor medför ocksa att kravet pa en solidarisk betalning av tillgängligheten till grundläggande telekommunikationer tillgodoses. Salunda kommer alla företag som vill vara verksamma pa telefontjänstomradet att vara med och bidra ekonomiskt.

5.1.6 Tredjepartstrafik kan tillatas fullt ut

Enligt vara direktiv skall vi överväga vissa fragor kring s.k. tredjepartstrafik pa teleförbindelser som hyrs ut av televerket. I direktiven sägs:

108 Telekommunikationer

Televerket har i sitt förslag till reviderad trearsplan för perioden 1988-1990 tillkännagett sin avsikt att fullt ut tillata andrahandsuthyrning av ledningar som verket hyr ut s.k. tredjepartstrafik. Jag konstaterar i propositionen att detta är i enlighet med den inriktning av telepolitiken som innebär att det skall vara lätt att ansluta sig till och använda de gemensamma teleanläggningarna. Samtidigt konstaterar jag att staten bör se till att grundläggande telekommunikationer med god tillgänglighet och service och att erbjuds regionalpolitiska och sociala hänsyn skall tas. Kommittén bör med förtur studera effekterna av ett tillatande fullt ut av tredjepartstrafik. Bl.a. bör kommittén överväga televerkets bedömning att andra företag ocksa maste vara med och ekonomiskt bidra till det regionalpolitiska atagandet om de önskar bedriva kommersiell verksamhet med telefonitjänst genom att utnyttja förhyrda ledningar. Även Statskontorets förslag att den som erbjuder tjänster i det allmänna telenätet bör ha nagon form av tillstand bör övervägas. Kommittén bör därefter föresla som kan krävas för att ett fullständigt atgärder hävande av restriktionerna för tredjepartstrafik inte skall medföra negativa effekter pa grundläggande telekommunikationer.

Huvudfragan för oss är alltsa om det fran regionalpolitiska eller sociala utgångspunkter krävs nagra särskilda atgärder för att undvika negativa effekter pa telefontjänsten när tredjepartstrafik tillats fullt ut. En delfraga därvid gäller statskontorets förslag att den som erbjuder tjänster i det allmänna telenätet bör ha nagon form av tillstand.

Vad är tredjepartstrafik?

Tredjepartstrafik innebär att ett företag som hyr ledningar av televerket använder dessa för att i sin tur erbjuda teletjänster till andra. Dessa tjänster kan besta av enbart ren

Telekommunikationer 109

vidareförsäljning av överföringskapacitet eller inkludera nagon form av mervärde genom databehandling i anslutna datorer. Man kan ocksa tänka sig att de hyrda förbindelserna ingar i ett telenät som erbjuder allmänt tillgängliga telefontjänster, datatjänster och datakommunikationstjänster eller kombinationer av sadana tjänster. Ett sådant telenät kan byggas upp genom hyrda televerksförbindelser, andra hyrda förbindelser och egna förbindelser samt egen utrustning för koppling av trafiken. Nätet kan ocksa vara anknutet till televerkets kopplade telenät. Näten kan vara nationella eller internationella. Ytterligare en form av tredjepartstrafik är att flera företag delar pa en hyrd televerksförbindelse.

Vilka är problemen?

Det är framför allt den rådande taxestrukturen för den allmänna telefontjänsten som har motiverat restriktioner för tredjepartstrafik. Detta förhållande rader i manga länder och de problem som detta förorsakar har behandlats inom ITU, den internationella teleunionen. Vi har tidigare beskrivit att telefontaxorna kraftigt avviker fran kostnaderna för abonnemang och olika slags samtal. Inte heller taxorna för hyrda förbindelser har varit anpassade till kostnaderna. Detta är alltsa inte unikt för Sverige utan präglar taxestrukturen i flertalet länder. Även ambitionerna fran teleförvaltningarnas sida att erbjuda allmänna datakommunikationstjänster till enhetliga utjämnande taxor har ingatt bland motiven för restriktioner mot tredjepartstrafik. Det är emellertid främst av ekonomiska skäl som möjligheterna till tredjepartstrafik hittills har begränsats av televerket och de flesta andra teleförvaltningar i världen (dock inte i USA) i enlighet med internationella rekommendationer. Sådan trafik skulle kunna medföra en konkurrens som skulle försvaga teleförvaltningarnas ekonomi. Det skulle kunna finnas en risk

110 Telekommunikationer

att trafik överfördes fran det (internationella) allmänna tele-

nätet som kopplar alla till alla till särskilda nät och att därmed ekonomin för publika lösningar skulle försvagas. Vi har nagot diskuterat detta förhållande när det gäller datakommunikationsnät även om vi inte betraktar datakommunikation som grundläggande telekommunikation. Vi har konstaterat

att en relativ minskning av trafik i televerkets allmänt till-

gängliga kopplade datanät i sig kan innebära vissa nackdelar.

Detta gäller även om intäktsförlusterna i de kopplade näten skulle uppvägas av intäktsökningar fran uthyrningen av fasta förbindelser. Om särskilda nätlösningar för datakommunikation blir attraktivare kan det nämligen finnas en risk att det ekonomiska utrymmet för satsningar pa publika lösningar minskar.

Detta kan i sin tur vara ett problem för sma företag som inte

har samma möjligheter som storföretag, verk och myndigheter att

ordna särskilda nät. Samtidigt är vi medvetna om att olika

användares krav pa datanäten kan variera högst avsevärt.

Minskande problem för telefontjänsten

Vi har ocksa särskilt övervägt konsekvenserna av tredjepartstrafik för telefontjänsten. Om trafik föll bort fran det allmärma kopplade telefonnätet skulle det, med hittillsvarande taxor. kunna innebära en försämrad ekonomi för televerket även

om uthyrningen av förbindelserna givetvis ger vissa intäkter.

Det skulle i sin tur kunna medföra problem för televerket att

tillgodose socialt eller regionalpolitiskt motiverade krav. Hur

stora problemen skulle bli är omöjligt att ha nagon uppfattning

om.

Vad som kan sägas är dock att den pagaende omläggningen av

taxorna gör att detta problem minskar. Om man dessutom genomför

den förändring i taxesystemet som vi föreslar i avsnitt 5.2.3

minskar problemet ytterligare.

Telekommunikationer 111

Positiva effekter av tredjepartstrafik

Allt fler teleförvaltningar (motsv.) tillåter i ökande grad tredjepartstrafik. Ofta görs dock undantag för ren vidareförsäljning av överföringskapacitet och telefontrafik. Televerket tillater en hel del tredjepartstrafik pa sina uthyrda förbindelser och bedömer att även otillaten trafik förekommer. Motiven för att tillata tredjepartstrafik är - att det är positivt för utvecklingen av nya tjänster och att därmed konsumenternas valfrihet ökar. - att det innebär en konkurrens som ökat incitament till ger effektivisering och därmed lägre priser. _ - att förbudet mot vissa slag av tredjepartstrafik blir allt svarare att kontrollera. - att förbindelser skulle kunna hyrda utnyttjas bättre.

Televerket har, som nämnts, aviserat sin avsikt att tilláta tredjepartstrafik fullt ut när taxorna för hyrda förbindelser har kostnadsanpassats. I huvudsak har, enligt televerket, denna kostnadsanpassning nu genomförts. Televerket anser därför att de svenska telekunderna snarast bör kunna erbjudas tjänster som baseras pa tredjepartstrafik. Vi delar denna uppfattning och finner det angeläget att företag bade inom och utom televerkskoncernen kan erbjuda sadana tjänster. Likabehandling när det gäller tillgång till hyrda förbindelser och villkor för användningen är av största betydelse för en positiv utveckling.

Vara slutsatser

Vi har övervägt om det kunde finnas anledning att begränsa möjligheterna till tredjepartstrafik i nagot avseende för att skydda telefontjänsten. Internationellt har diskuterats olika alternativ, sasom volymbaserade taxor för hyrda förbindelser eller förhöjda taxor när förbindelserna används för tredje-

112 Telekommunikationer

partstrafik, alternativt rabatter om de inte används pa det sättet. Vi har funnit att alla alternativen har stora brister och att en ren lösning med marknadsanpassade, dvs. kostnads-

baserade, taxor oberoende av användning är att föredra.

Andra sätt kunde vara att söka förhindra ren

vidareförsälj-

ning av överföringskapacitet eller att undanta telefontrafik. Sådana alternativ leder, förutom till administrativa problem, till stora definitions- och övervakningsproblem. Den tekniska utvecklingen gör nämligen att alla slags signaler i telenätet kommer att se likadana ut och att det därför blir svart och konstlat att urskilja telefontrafik fran annan trafik i nätet. Vi att televerkets förbindelser bör kunna an-

anser uthyrda

vändas och även anknytas till det kopplade telefonnätet utan

restriktioner. Vi gör vidare bedömningen att det inte skall

behövas nagra atgärder utöver införandet av samtrafikvillkor

i enlighet med var redovisning i föregående avsnitt. Villkoren

bör tillämpas oberoende av om andra företags nät baseras pa

hyrda televerksförbindelser. andra hyrda förbindelser, egna förbindelser eller pa en kombination av dessa. Vi har inte heller funnit att det f.n. finns nagra regionalpolitiska eller sociala motiv för ett tillstándsförfarande som

Statskontoret har föreslagit. Vi anser att man bör avvakta

tills ytterligare erfarenheter har vunnits. En viss

bevakning av utvecklingen fran statsmakternas sida kan dock vara motive-

rad. Vi har inte gátt in pa formerna för detta.

Telekommunikationer 113

5.1.7 Anpassning till EG

Här finns det anledning att uppmärksamma inom EG utvecklingen när det gäller likartade fragor. Pa grundval av ett Green Paper fran ar 1987 pagar utarbetandet av ett för förhallanregelverk dena pa telemarknaden. Inriktningen när det gäller teletjänster är en successiv begränsning av teleförvaltningarnas och alltsa monopolställning en liberalisering av marknaden. avser man Samtidigt att se till att det blir en erforderlig av grad harmonisering av tjänsteutbud m.m. mellan de olika medlemsländerna. Det star klart att telefontjänsten i flera av medlemsländerna under ar frammanga över kommer att bibehallas som ett monopol för den nationella teleförvaltningen. Det rader däremot större osäkerhet om vilka regler som därvidlag kommer att i olika länder för gälla paketkopplade datanättjänster, typ Datapak. Det är vidare än sa länge oklart vilka krav pa harmonisering av förhållandena och regelverken i medlemsländerna som kommer att ställas. Vi vill framhalla att vara när det förslag gäller omfattningen av statens övergripande och sociala regionalpolitiska ansvar kan behöva anpassas när den europeiska integrationsprocessen har kommit längre. Det kan även behövas andra former för att utöva statens ansvar än via televerket. Vi bedömer emellertid att vara förslag i sina väl i grunddrag ligger linje med EGutvecklingen.

5.1.8 Statens ansvar bör innefatta handikapphänsyn

Vi har alltsa funnit att statens övergripande ansvar för grundläggande telekommunikationer bör avse telefontjänsten. Vi har angett flera skäl till det sasom att en stor del av sociala kontakter upprätthalls per telefon och att samhällets räddningstjänst nas genom telefon.

114 Telekommunikationer

För människor med olika funktionshinder kan ofta möjligheterna att använda telefon vara begränsade. Det gäller bade hörselskadade och döva, talskadade, rörelsehindrade och synskadade, Även ålder kan det svarare för utvecklingsstörda. stigande göra oss alla att använda telefonen. Vi menar att statens övergriansvar maste innefatta ett ansvar för att försöka se till pande att även handikappade har tillgang till grundläggande telekommunikationer.

5.1.8.1 Grundläggande telekommunikation för handikappade

Telekommunikation kan ge nya möjligheter

Vi har främst diskuterat vilka svårigheter olika handikappgrupper har att använda telefon men ocksa telekommunikationernas allmänna betydelse för handikappade att delta i samhällslivet. Som ett underlag för vara diskussioner har vi använt en rapsom har uppdrag av Handikappinstitutet, Grundport gjorts pá telekommunikation för personer med funktionshinder. läggande i november 1989 och innehaller dels Rapporten färdigställdes av de metoder som finns för handikappade att beskrivningar telefonera och de problem som finns, dels beskrivningar av en del som teknikutvecklingen kan ge samt idéer och möjligheter förslag till vad som bör göras. Vidare har Hjälpmedelsutredningen i sitt betänkande Hjälpmedelsverksamhetens 1989:39) ocksa redovisat en utveckling (SOU del som tekniken inom hjälpmedelsomradet. I möjligheter ger betänkandet konstateras att det i det längre perspektivet blir inom datateknik och telekommunikationer som leder utvecklingen till de största omrâde. Man pekar pa förändringarna pa detta att informationssamhällets framväxt kommer att medföra behov av nya hjälpmedel för att ge tillgång till angelägna tjänster, såsom information lagrad i olika databaser och datakommunikation via datorkonferenser och elektronisk post.

Telekommunikationer

Hjälpmedelsutredningen har vidare angett att fragan om finan-

siering av den enskildes kostnader för abonnemang pa sadana tjänster och för datakommunikation särskilt behöver uppmärksammas. Man menar att personer med svara kommunikationshinder inte av ekonomiska skäl skall behöva avsta fran den sociala kontakt som erbjuds via databaser. Hittills har sadana kostnader täckts inom ramen för olika projektanslag. Även i rapporten fran berörs Handikappinstitutet denna fraga.

Texttelefoner

För var del anser vi att tillgang till grundläggande telekommunikationer för handikappade främst kan vara detsamma sägas som för icke-handikappade, till den nämligen tillgang vanliga telefontjänsten. Möjligheten att utnyttja tjänsten är emellertid begränsad för en del handikappade personer. Vissa telefoneringshjälpmedel finns i upptagna Handikappinstitutets och kan saledes

hjälpmedelsförteckning tillhanda-

hállas kostnadsfritt. För personer med mer funktionsbetydande nedsättningar räcker ofta inte dessa för att det hjälpmedel skall vara möjligt att telefonera. har Riksdagen därför beslutat att döva, gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade sedan den 1 juli 1979 skall kunna ordineras texttelefon genom hälso- och sjukvardshuvudmännen. Texttelefonerna tillhandahalls av televerket och ett annat företag mot ersättning fran Vidare beslöt riksstatsbudgeten. dagen varen 1981 att det skulle anordnas en förmedlingstjänst för förmedling av samtal mellan texttelefoner och televanliga

foner. Förmedlingstjänsten, som sköts

av televerket, finansieras ocksa genom Totalt anslag pa statsbudgeten. uppgar anslaget för texttelefonverksamheten under innevarande till budgetár 33 milj. kr. Vi menar att de skäl som anfördes i samband med riksdagsbesluten om texttelefoner är Sålunda alltjämt giltiga. framhölls att telefonnätet är ett minst lika kommunikationsmedel viktigt

116 Telekommunikationer

för handikappade som för andra. Det borde vara statens ansvar att se till att de berörda handikappgrupperna gavs tillträde

till Även vi har alltsa denna principiella telefongemenskapen.

inställning.

Det innebär inte att vi närmare har övervägt hjälpmedels-

utredningens förslag om ändrat huvudmannaskap för texttelefonerna. Det förslaget ut pa att ansvaret för tillhandahål-

gar

lande av texttelefoner i sin helhet skulle övergá till hälsooch Motivet är bl.a. att man därigenom

sjukvardshuvudmännen.

skulle förbättra för den enskilde att fa det

möjligheterna

bästa hjälpmedlet för sina individuella behov.

Forskning, utveckling och Standardisering

Det finns även andra sätt än genom tekniska hjälpmedel och

texttelefoner pa vilka handikappade kan fa mer likvärdiga möjligheter att använda telefon. T.ex. kan telefonlurarna konstrueras sa att de förbättrar för hörselskadade att höra och knappsatserna utformas sa att de lättare kan användas av synskadade och rörelsehindrade. Vart är att sådana atgärder ofta kan vidtas utan

intryck

större merkostnader om bara behoven uppmärksammas pa ett tidigt

stadium i telefontillverkningen.

Telefoner numera av manga företag vid sidan av telever-

säljs

ket och far anslutas till det allmänna telefonnätet om de upp-

fyller statens telenämnds (STN) föreskrifter. Enligt regering-

ens 1989:1 som utfärdades i samband med inrät-

förordningsmotiv

tandet av STN skall föreskrifterna sa langt möjligt anknytas till internationell eller svensk standard. Föreskrifterna skall

främst syfta till att telefonnätet inte skall skadas eller

störas av anslutna apparater. Även säkerheten för abonnenterna

och televerkets personal skall beaktas. För telefoner kan före-

skrifterna innehalla vissa funktionskrav. Därutöver skall före-

skrifterna inte innehålla nagra ytterligare funktionskrav t.ex.

Telekommunikationer 117

för handikapphjälpmedel, nödtelefoner och telefonautomater. Det hänvisades till att dessa fragor övervägs av oss. Vi har diskuterat om STN:s föreskrifter även borde innehålla krav pa viss handikappanpassning men stannat för att det vore att ga för langt att införa tvingande föreskrifter av det slaget. Syftet med föreskrifterna bör även fortsatt vara begränsat till främst skydd av telenätet och abonnenterna. Däremot anser vi att staten genom stöd till forskning och utveckling kan medverka till att lämpliga hjälpmedel och apparater tas fram. Vi delar hjälpmedelsutredningens uppfattning att Handikappinstitutet bör medverka till att sådant FoU-arbete kommer till stand. Inte minst kan ett samarbete pa europeisk niva ge möjlighet till en effektiv resurssamordning och bidra till breda lösningar. Glädjande nog har det pa senare ar gjorts kraftiga satsningar pá datateknik och telekommunikationer inom den statligt stödda

handikappforskningen. Hjälpmedelsutredningen anger att i stor-

leksordningen 7 milj. kr. har satsats per ar av framför allt Socialdepartementet inkl. allmänna arvsfonden, styrelsen för teknisk utveckling och televerket. Satsningarna avser bade direkt telefonrelaterad FoU för handikappade och FoU som har en mer generell inriktning mot handikappades ökade i deltagande samhällslivet genom data- och teletekniken. En viktig del i arbetet med att till kostnader fa rimliga fram bra teleapparater som kan användas av handikappade är ocksa det internationella standardiseringsarbetet. Staten bör som en del av sitt övergripande sociala ansvar för grundläggande telekommunikationer verka för att det utarbetas standardiserade lösningar för handikappanpassade teleapparater. Det kan göras genom televerkets och statens telenämnds medverkan i standardiseringsorganens verksamhet. Vi föreslar att detta pa lämpligt sätt stadfästes i regeringsbeslut.

118 Telekommunikationer

Samarbetsformema bör övervägas

Även om grundläggande telekommunikationer även för handikappade i första hand är en fungerande telefontjänst sa menar vi att det ocksa är nagot mer. Det är möjligheten att med hjälp av telekommunikationer i kombination med datateknik kunna utföra vardagliga sysslor, upprätthålla sociala kontakter och delta i samhällslivet. Vi ser det som angeläget att man hittar goda former för det fortsatta arbetet med att utnyttja de möjligheter tekniken kan ge. Sedan ar 1984 finns det ett organiserat samarbete mellan televerket, Handikappinstitutet och handikapporganisationerna. Vi beskriver detta samarbete litet närmare i ett senare avsnitt. Inom ramen för samarbetet har ett större projekt, Telematik och Handikapp, bedrivits under den senaste trearsperioden. Projektet finansieras av Socialdepartementet (allmänna arvsfonden) och televerket. Med hänsyn till den ökande mangfalden pa teleomradet bade i fraga om tjänster och produkter och i fraga om antalet verksamma företag anser vi att man bör pröva att vidga intressentkretsen i samarbetet. Vi föreslar därför att kommunikationsoch socialdepartementen tillsammans med Handikappinstitutet och televerket överväger de framtida formerna för arbetet med dessa fragor. Som vi nämnt tidigare kan en samverkan med samarbetsgruppen pa postomradet vara värdefull.

5.1.8.2 Telefonautomater bör handikappanpassas

Vi har tidigare pekat pa att telefoneringsmöjligheter som är tillgängliga för allmänheten har betydelse för möjligheterna att kunna nä samhällets räddningstjänst. Självfallet tillgodoser telefonautomater, telefonkiosker etc. ocksa en rad andra kommunikationsbehov. Totalt sett minskar sannolikt betydelsen av telefonautomater som larmmöjlighet successivt till följd av

Telekommunikationer 119

det ökande antalet fasta telefoner och mobiltelefoner. Det gäller säkert i viss man även för andra kommunikationsbehov. Vi menar att det bör inga i statens ansvar att se till att rimliga behov av telefoneringsmöjligheter som är tillgängliga för allmänheten kan tillgodoses. Givetvis maste man när man bedömer vad som är rimligt beakta saväl den tekniska utvecklingen som samhällsutvecklingen.

Vissa baskrav

För att det även skall vara möjligt för handikappade att använda sig av allmänt tillgängliga apparater bör vissa baskrav pa handikappanpassning ställas. I fraga om telefonkiosker bör det krävas att alla nya kiosker som sätts upp skall kunna användas fran en rullstol. Kioskerna bör även utformas sa att synskadade lätt kan se dem och vara försedda med tillräckligt stark innerbelysning. Behovet av handikappanpassning av kiosker bör beaktas vid förändringar av kioskbestandet. Vidare bör det ställas vissa krav pa av handikappanpassning nyuppsatta telefonautomater som tillhandahålls av företag som yrkesmässigt bedriver automatverksamhet. Kravet bör gälla för automater i telefonkiosker och för automater längs vägar, pa flygplatser, pa järnvägs- och tunnelbanestationer. Sádana automater bör saledes ha tillräcklig akustisk förstärkning för att kunna användas av personer med nedsatt hörsel. De bör ocksa effektivt kunna användas av personer som har en modern hörapparat. Knappsatsen bör ha ett enhetligt utseende för att underlätta för synskadade.

Kraven bör gälla alla automatoperatörer

Televerkets moderna telefonautomater och telefonnyuppsatta kiosker uppfyller i huvudsak dessa krav. Sedan den l januari 1989 kan även andra än televerket sätta upp telefonkiosker och

120 Telekommunikationer

telefonautomater av olika slag. Vi anser att kraven pa handikappanpassning bör gälla alla som yrkesmässigt bedriver automatverksamhet och ordnar telefoneringsmöjligheter tillgängliga för allmänheten. Att bara rikta kraven mot televerket skulle innebära en snedvridning av konkurrensen som inte ligger i linje med telepolitikens inriktning. Vart förslag innebär saledes att statens ansvar pa det här delomradet inom telefontjänsten inte bara bör utövas genom televerket. När det galler kostnadskonsekvenserna av vart förslag bedömer vi dem som försumbara.

Övriga synpunkter

Vi har inte övervägt i detalj pa vilket sätt kraven pa handikappanpassning bör regleras. I fraga om telefonkiosker gäller att de är byggnadslovspliktiga och handikappaspekten kan beaktas vid lovprövningen. Det borde även vara möjligt att beakta utformningen av själva automaten samtidigt. Vi vill i sammanhanget framhalla vikten av att ocksa de handelspolitiska aspekterna beaktas när regelverket för telefonautomaterna läggs fast. Man kan i och för sig tänka sig att ställa mer langtgaende krav än de som vi föreslar. T.ex. har manga hörsel- och synhandikappade problem när de bor pa hotell pa grund av rumtelefonernas varierande utformning. Vi tror att, åtminstone tills vidare, den typen av fragor till stor del bör kunna klaras ut genom information och initiativ fran handikapporganisationernas sida. Vi vill avslutningsvis peka pa värdet av att ta tillvara erfarenheter fran länder som under längre tid har haft en konkurrenssituation pa teleomradet. Sa har exempelvis USA lagstiftning som syftar till att förbättra telesituationen för dem som använder hörapparat. En redovisning av utvecklingen i USA finns i en rapport fran Handikappinstitutet om Telematik och handikapp i USA fran hösten 1989.

Telekommunikationer 121

Vi vill också föreslå att allmänt telefonautomatillgängliga ter o.dyl. skall vara utformade så att man lätt kan slå larm till samhällets räddningstjänst (90 000). Vi återkommer i avsnitt 5.2 till en del specifika krav som vi menar att statsmakterna bör ställa på televerket när det gäller hänsyn till personer med funktionshinder och 90 000 - samtal.

5.1.9 Totalförsvarsaspekter måste beaktas

I statens övergripande ansvar för telekommunikagrundläggande tioner ingar också att se till att totalförsvarsaspekter beaktas. Totalförsvaret är till alla delar beroende av ett väl fungerande telenät. Det åligger televerket att under såväl fred som levekrig rera, sätta i drift och underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Riksdagen har angett vilken ekonomisk nivå televerkets insatser skall ha och beslutat att televerket skall bestrida utgifterna med sina rörelsemedel. Vi har i det föregående att statens föreslagit regionalpolitiska och sociala ansvar bör till avgränsas telefontjänsten och att specialnättjänster för datakommunikation inte bör ingå. Det är därigenom uppenbart att som teleberedskapsåtgärder rör fontjänsten bör ha hög prioritet och att statens ansvar för sådana åtgärder bör utövas genom televerket. Televerkets beredskapsåtgärder inriktas också till största delen på atgärder i samband med och utbyggnaden moderniseringen

av telefonnätet. Datanättjänster har emellertid ökande

betydelse för totalförsvaret i takt med den ökande av användningen datorer. Delvis sker visserligen totalförsvarsviktig datakommunikation i separata nät men även televerkets allmänna datanättjänster kan komma till användning. Därför vidtar televerket också en del beredskapsatgärder i sina datanät. Som vi tidigare har konstaterat kan man förvänta att också andra telenät än televerkets allmänt telenät växer tillgängliga fram. Vi vill framhålla vikten av att totalförsvarets chefs-

122 Telekommunikationer

nämnd - och dess beredande organ totalförsvarets teleberedning - uppmärksamt följer utvecklingen pa teleomradet och vid behov aktualiserar förändringar av statens ansvar som kan krävas frän totalförsvarssynpunkt. Tills vidare anser vi att ansvaret för beredskapsatgärder kan utövas av televerket och de myndigheter som har egna telenät.

5.2 och sociala krav som televerket

Regionalpolitiska

skall tillgodose utan särskild ersättning

Statens övergripande ansvar bör alltsa avgränsas till telefontjänsten och ansvaret i huvudsak utövas genom televerket. Vi har dock föreslagit att även andra företag bör beröras pa tva sätt. Dels bör företag som yrkesmässigt tillhandahåller telefoneringsmöjligheter tillgängliga för allmänheten omfattas av generella krav pa handikappanpassning. Dels bör samtrafik mellan televerkets kopplade telefonnät och andra kopplade nät ske enligt ett särskilt avräkningsförfarande. Förfarandet skall bidra till konkurrensneutralitet och till att stödja televerkets möjligheter att garantera den allmänna tillgängligheten till den normala telefontjänsten. Vi har i avsnitt 5.1.5 föreslagit att det bör gälla företag som genom egna eller förhyrda nät yrkesmässigt tillhandahaller teletjänster med ett väsentligt inslag av telefoni genom samtrafik med televerkets kopplade telefonnät. I övrigt skall saledes statens ansvar utövas genom televerket. I detta avsnitt redovisar vi de regionalpolitiska och sociala krav som vi anser att statsmakterna bör ställa pa televerket. För varje krav har vi gjort en uppskattning av den ekonomiska effekten. Televerket bör kunna tillgodose dessa krav utan särskild ersättning fran statsbudgeten. Som vi tidigare har papekat gäller vara bedömningar fram till ungefär mitten av l990-talet bade i fraga om kravens omfattning och televerkets möjligheter att klara dem.

Telekommunikationer 123

5.2.1 Den normala telefontjänsten skall garanteras

Överföring är grundtjänsten

Vi har tidigare slagit fast att staten skall se till att alla företag respektive alla hushall även framgent kan fa tillgang till den normala telefontjänsten till enhetliga priser. Vi angav ocksa att syftet med avgiftsstrukturen för telefontjänsten skall vara att fa en rättvis fördelning av tjänstens totala kostnader. Vidare konstaterade vi att avgiftsvillkoren inte behövde vara desamma för företag som för hushall. Inledningsvis finns det anledning att nagot ytterligare precisera vad som skall avses med den normala Vi telefontjänsten. har tidigare papekat att vad som bör ses som normalt kan förändras över tiden. I dagsläget har vi definierat den normala telefontjänsten som en ren överföringstjänst för telefonsamtal mellan tva fasta punkter. Det innebär bl.a. att den inte bör omfatta olika slags tilläggstjänster. Med en normal anslutning till telefonnätet avser vi alltsa en anslutning som ger tillgang till den kopplade överföringstjänsten. Det är denna grundtjänst som skall i televeringa kets regionalpolitiska och sociala ansvar och som televerket skall tillhandahalla till enhetliga priser i hela landet. Denna har i samband med precisering betydelse den pagaende moderniseringen av telefonnätet genom införande av AXE-systemet som baseras pa digital teknik. De nya AXE-stationerna medger förutom själva överföringstjänsten ett antal tilläggstjänster, sasom ateruppringning, trepartssamtal, kortnummer, medflyttning m.m. Det finns även andra tjänster och fördelar med den digitala AXE-tekniken som framför allt kan vara av värde för en del företag, t.ex. kontorsväxelfunktioner. För att AXE-tekniken skall fungera helt enligt intentionerna krävs dels att abonnenten har modern teleutrustning, dels att telenätet har god kapacitet och kvalitet.

124 Telekommunikationer

Vi anser inte att statsmakterna bör kräva att de olika

tilläggstjänsterna skall ingå i grundtjänsten. Det betyder

inte att televerket skall vara förhindrat att inkludera en del

tilläggstjänster i grundtjänsten, men det bör inte vara ett

krav. Vi vill påpeka att vissa tjänster som kan realiseras i AXE-stationerna också kan realiseras i anslutna teleterminaler

eller genom kontorsväxlar. En del av tilläggstjänsterna i AXE

kan alltsa komma att tillhandahållas på en konkurrensmarknad. Vi har inte fördjupat oss i vad detta kan betyda men vill rent principiellt framhålla att förhållandet bör beaktas när

det avgörs vilka tjänster och funktioner som skall inga i

grundtjänsten, utöver den kopplade överföringstjänsten.

AXE-tekniken sprids successivt

installerar televerket -

Årligen 250 000 300 000 AXE-anslut-

ningar, vilket hittills har inneburit att ca 40 % av alla abon-

nenter antingen är anslutna till en AXE-station eller kan er-

bjudas anslutning.

Fram till år 1988 tillämpade televerket en s.k. konverte-

ringsstrategi som innebar att befintliga elektromekaniska tele-

fonstationer helt byttes ut mot AXE. Den nedtagna äldre utrust-

ningen renoverades och återanvändes vid utbyggnader av övriga

elektromekaniska stationer. Successivt har emellertid kostnads-

förhållandena ändrats. AXE-materiel sjunker i pris medan reno-

vering och återuppsättning av elektromekanisk materiel blir

allt dyrare. Televerket tillämpar därför sedan år 1988 i ökande utsträck-

ning en s.k. som innebär att en

evolveringsstrategi utbyggnad

av en telefonstation i allmänhet görs genom att en AXE-station

byggs som påbyggnad på en äldre elektromekanisk station.

Härigenom förbättras televerkets möjligheter att hushålla med

resurserna och styra moderniseringen efter marknadsbehoven. Den

nya strategin torde också medföra att AXE-tekniken sprids jäm-

Telekommunikationer 125

nare över landet än vad som blivit följden om televerket endast använt sig av konvertering. För att fa en uppfattning om AXE-teknikens spridning har vi dels använt oss av uppgifter i rapporten Tele- och datorkommunikation i icke-digitaliserade områden (se vart inledande

avsnitt om Uppdraget och arbetets uppläggning), dels bett tele-

verket göra en särskild kartläggning av den planerade utvecklingen fram till slutet av ar 1995. Kartläggningen omfattar 15 av televerkets 20 teleomraden. En enkel schablonmässig uppdelning har gjorts i glesbygds-teleomraden, normal-tlo och storstads-tlo. Pa grundval av kartläggningen i dessa teleomraden har även värden för landet som helhet beräknats. Andelen abonnenter som är anslutna till AXE eller som kan erbjudas direkt anslutning till AXE framgår av följande kurvor:

Andel 1 4 Storstad 4

Os ..- Z-: Normal

Glesbygd

År 92-12 95-12 89-12

Kartläggningen visar saledes att det f.n. finns en påtaglig skillnad i AXE-täckningen mellan glesbygdsgruppen och övriga grupper. Samtidigt kan man se att skillnaderna minskar över tiden. Särskilt 1989 - 1992 medför en utperioden väsentlig jämning mellan tlo-grupperna.

126 Telekommunikationer

Utvecklingen sedd som ett genomsnitt för hela landet är densamma som för normal-teleomradena vilket innebär att ca 40 % av alla abonnenter idag har tillgang till AXE, ca 65 % vid slutet av ar 1992 och ca 75 % vid slutet av ar 1995. Enligt televerkets senaste trearsplan beräknas de arliga investeringarna i telestationer komma att uppga till mellan 1 700 och 2 000 milj. kr. under perioden 1991 - 1993. Trots investeringar av denna omfattning tar det alltsa manga ar att öka AXE-täckningen. Vi har konstaterat att ett teknikbyte i telenätet av detta slag är tidskrävande av bade ekonomiska och praktiska skäl. Det är ocksa naturligt att AXE-tekniken far störst täckning i storstadsomradena eftersom tillväxten i abonnemang och trafik är kraftigast där. Dessutom är reinvesteringsbehovet störst i storstäderna pa grund av att automatiseringen av telefonnätet inleddes tidigare i storstäderna än pa andra hall i landet. Grundläggande för televerkets beslut om AXE-investeringar är att investeringen skall behövas av kapacitetsskäl. Det finns enligt televerket f.n. inget som tyder pa att en AXE-investering enbart skulle kunna motiveras av att den kan ge ökade merintäkter.

Speciella avgifter vid evolvering

Även om vi inte har funnit att tillgången till AXE-tekniken i sig bör betraktas som en del av grundtjänsten sa kommer efter hand allt fler abonnenter att anslutas eller erbjudas anslutning till AXE-stationer. En fraga som da uppkommer är hur införandet av AXE-systemet och tillgangen pa de nya AXE-tjänsterna (kallas numera PLUStjänster) skall paverka abonnenternas avgifter. Vi har tagit del av den prissättning som televerket tillämpar och de bakomliggande resonemangen. Sedan början av ar 1989 gäller följande.

Telekommunikationer 127

Pa orter där televerket byter ut hela telefonstationen mot en

AXE-station (konverteringsorter) betalar nya abonnenter normal

engangsavgift, dvs. samma som vid anslutning till en annan slags station. Befintliga abonnenter pa orten överförs avgiftsfritt till AXE-stationen. Pa orter där utbyggnaden av telefonstationen sker med en separat AXE-station som påbyggnad pa den befintliga äldre sta-

tionen (evolveringsorter) betalar nya abonnenter normal en-

gangsavgift för en anslutning till AXE. En ny hushallsabonnent kan ocksa välja att bli ansluten till den äldre stationen mot en rabatterad avgift. En befintlig abonnent kan att fortvälja satt vara ansluten till den äldre stationen eller att flytta över till AXE. För overflyttning till AXE utgar i allmänhet den normala flyttningsavgiften. Den hushallsabonnent som i stället vill flytta över fran AXE till den äldre stationen betalar en rabatterad flyttningsavgift. Företagen betalar genomgaende normala avgifter. För den som är ansluten till AXE ingar sedan den l juli 1989 tre tilläggstjänster i abonnemanget utan särskild avgift. Tilläggstjänsterna är medflyttning, väckning och ateruppringning. I bade konverterings- och evolveringsfallet utgar de normala kvartalsavgifterna.

5.2.2 I princip samma engangsavgift för telefontjänsten

Televerket skall tillhandahålla normala anslutningar till telefonnätet till samma för alla hushall i

engaggsavgift

permanentbostäder i hela landet. Motsvarande skall gälla för alla företag.

128 Telekommunikationer

Rättvisa engangsavgif ter?

Vi har tidigare slagit fast att kostnaderna för telefontjänsten skall fördelas rättvist. Därför har vi diskuterat principerna för avgiftssättningen i samband med AXE utifrân ett rättviseperspektiv. Det är naturligtvis svart att konstruera ett avgiftssystem som i alla avseenden leder till total rättvisa när telenätet förändras pá det sätt som nu sker. Man kan med viss rätt t.ex. hävda att den abonnent som är ansluten till AXE har vissa fördelar som andra inte har och därför borde betala högre avgifter. Man kan ocksa hävda att den överflyttningsavgift som utgar pa evolveringsorter innebär en orättvisa jämfört med avgiftsfriheten pa konverteringsorter. Rabatterna, som utgar för nya hushall pa evolveringsorter som väljer att ansluta sig till den äldre stationen, kan vara orättvisa mot dem som bor pa eller flyttar till orter där den valmöjligheten inte finns. Även om alltsa televerkets avgiftssystem inte är helt invändningsfritt fran rättvisesynpunkt anser vi att det är godtagbart. De tilläggstjänster som är avgiftsfria i AXE medför i praktiken inga påtagliga merkostnader för televerket eftersom de realiseras genom programmering av AXE-stationen. Tjänsterna, sásom ateruppringning och medflyttning, kan tvärtom ge ökade intäkter. De abonnenter som har tillgång till dem kan därför inte sägas vara subventionerade av andra abonnenter. Inte heller rabatterna pa engangsavgifterna för att fa tillgang till grundtjänsten pa evolveringsorter kan sägas vara besvärande fran rättvisesynpunkt eftersom de bara uppgår till nagra hundralappar.

Högre men lika engángsavgif ter även för företagen

Bortsett fran den speciella situationen pa evolveringsorterna anser vi att televerket skall tillhandahalla anslutningar till telefonnätet till samma engangsavgift i hela landet för hushall

Telekommunikationer

respektive för företag. Engangsavgifterna för beräkföretagen nas f.n. tillsammans med företagens kvartalsavgifter täcka televerkets kostnader för De bör anslutningarna. höjas i takt med kostnadsutvecklingen. Hushållens och kvarengangsavgifter talsavgifter är lägre än företagens och täcker inte kostnaderna. Konstruktionen med samma i hela landet engangsavgifter för respektive kundkategori är ett viktigt i televerkets inslag regionalpolitiska och sociala ansvar. Som vi varit inne pa tidigare innebär en utjämnande vissa avgiftsstruktur effektivitetsförluster. För telefontjänsten har vi dock bedömt att de är acceptabla.

Abonnemang i fritidshus och vid tillfälliga

etableringar

För hushallen bör televerket liksom hittills kunna tillämpa särskilda avgifter och villkor för i fritidshus. Det abonnemang tillkommer arligen ungefär 10 000 nya sadana varav abonnemnang l 000 á 2 000 utanför s.k. teletätbygd. är

Teletätbygd ett

omrade som sträcker minst en kilometer sig fran telefonstationen. I teletätbygd ingar alla tätorter och vissa andra tätbebyggda omraden. Gränserna fastställs av televerket. För alla nya abonnemang i fritidshus tar televerket ut en särskild grundavgift som f.n. till 460 kr. uppgår För abonnemang utanför teletätbygd utgar dessutom ofta en för avgift ledningsarbete. Avgiftens storlek beror bl.a. pa om det har funnits telefon och tidigare pa avståndet till teletätbygdsgränsen. Vi instämmer i televerkets att ett bedömning högre avgiftsuttag för sadana abonnemang medför en större rättvisa i kostnadsfördelningen mellan alla abonnenter. Vi har ocksa noterat att televerket kommer att en öppna möjlighet för den abonnent som sa önskar att ordna

själv ledningsdragning fran sitt fri-

tidshus. Det finns alltsa inte, som vi ser det, nagon anledning

130 Telekommunikationer

att föresla principiella ändringar i det avgiftssystem som televerket tillämpar. För företagen tillämpar televerket idag särskilda engangsför etableringar, vid evenemang etc. Vi avgifter tillfälliga har inte heller funnit anledning att föresla nagon ändring pa den punkten.

Abonnemang i permanentbostäder

För hushall i permanentbostäder skall samma engangsavgift tillämpas i hela landet. Vi har övervägt ett alternativ där bara hushall skulle tillhandahållas mot

ett abonnemang per

denna avgift men funnit att det inte skulle medföra särskilt stora besparingseffekter. I de fall där anslutningen för med sig höga kostnader för televerket uppstar kostnaderna redan genom de stolplinjer etc. som behövs för den första ledningsdragningen. En högre engangsavgift för ett andra abonnemang skulle ge ökad kostnadstäckning, men förfarandet skulle bli svarhanterligt och leda till administrativa merkostnader.

5.2.3 Enhetliga kvartalsavgifter

Televerket skall tillämpa kvartalsavgifter för enhetliga

företag resp. för hushall i permanentbostäder. Televerket skall därvid, till följd av stora lokaltaxeomráden, kunna tillämpa kvartalsavgifter som är högre i storstadsomradena än i andra omraden. Smaförbrukartaxa bör övervägas.

Hushållens kvartalsavgif ter far inte hö jas för snabbt

Kvartalsavgifterna har större ekonomisk betydelse än engangsavgifterna bade för televerket och för den enskilde abonnenten.

Telekommunikationer 131

Hushållens kvartalsavgifter fastställs idag av regeringen medan företagens avgifter fastställs av televerket. Vi har konstaterat att hushållens abonnemang är kraftigt subventionerade av intäkter från teletrafiken och att en omläggning av teletaxorna mot bättre kostnadsanpassning har inletts. Även vi anser att det är angeläget att denna omläggningsprocess fortsätter och att den inte utsträcks alltför långt i tiden. Det bör dock ingå i televerkets sociala ansvar att undvika alltför snabba höjningar av hushållens kvartalsavgifter. Den nuvarande kostnadstäckningsgraden för hushållsabonnemangen uppgår till 48 %. För att fram till år 1995 uppnå en 70 %-ig kostnadstäckning skulle kvartalsavgifterna enligt televerkets beräkningar behöva höjas med i genomsnitt 6 % per år utöver inflationen. Någon hänsyn till effekterna av att teletjänster avses momsbeläggas från år 1991 har inte tagits vid beräkningen. Det särskilda avräkningsförfarande mellan televerket och andra företag som vi har föreslagit kan sannolikt endast i mindre grad mildra behovet av att hushållens kvartalshöja avgifter. Avräkningsförfarandet syftar primärt till att åstadkomma en rättvis och fungerande relation vid samtrafik mellan kopplade telefonnät. Vi anser emellertid att man bör försöka finna ytterligare vägar att underlätta för hushållen att ha telefon till fortsatt låga kostnader.

Smaförbrukartaxa bör övervägas

Enligt nu gällande inriktning av skall abontaxeomläggningen nemangstaxorna A och B slås samman. Det innebär att det inte längre kommer att vara lägre kvartalsavgifter utanför storstadsområdena. Vi ifrågasätter denna förändring med hänsyn till rättviseaspekten. Motivet för den lägre kvartalsavgiften har varit att abonnenterna utanför storstadsområdena har ett avsevärt mindre antal andra abonnenter som de kan nå med ett lokalsamtal. Vi anser att detta motiv i är hög grad alltjämt

132 Telekommunikationer

giltigt. Inriktningen av taxeomläggningen bör därför ändras pa den här punkten. En metod för att underlätta för hushallsabonnenter att ha telefon till laga kostnader samtidigt som företagens trafikavgifter kostnadsanpassas, dvs. sänks, relativt snabbt vore att införa en ny avgiftskonstruktion. Vi har diskuterat i termer av en smaförbrukartaxa och en storförbrukartaxa. En abonnent som ringer relativt fa samtal skulle kunna välja en taxa som innebar en lag kvartalsavgift och en relativt sett hög markeringsavgift. Den som ringer mycket skulle kunna välja det motsatta. I huvudsak skulle smaförbrukarna vara hushållen och storförbrukarna företagen. Genom en sadan konstruktion skulle intäkterna fran hushållens trafik fortsatt subventionera hushållens abonnemang. Samtidigt skulle det bli möjligt med en relativt sett snabbare sänkning av företagens trafikavgifter vilket vore av värde bade fran ekonomisk effektivitetssynpunkt och fran konkurrenssynpunkt. Hushallens avgifter skulle genom ett sadant avgiftssystem fortsatt vara med de effektivitetsfördaligt kostnadsanpassade luster som detta medför. Vi anser emellertid att systemet har klara fördelar fran social och rättvisesynpunkt. Den regionalpolitiskt och socialt motiverade taxeutjämningen skulle alltsa ske hushalls-

il respektive gg företagskollektivet.

Vi föreslar därför att ett taxesystem med denna utformning övervägs i särskild ordning. Ett sadant system skulle kunna medföra att hushallssektorn totalt sett inte subventioneras av företagssektorn fran mitten av 1990-talet. Principen om enhetliga avgifter för abonnemang i permanentbostäder och för företag bör upprätthallas pa sa sätt att avgiftssystemet tillämpas oberoende av omständigheterna i varje enskilt fall.

Telekommunikationer 133

Ideella föreningars avgifter

Enligt våra direktiv bör vi även bedöma vilka särskilda hänsyn som kan tas till ideella föreningar när det gäller taxor och service. En bakgrund till detta är att televerket i en skrivelse till regeringen i februari 1988 hemställde att statsmakterna klarlägger g ideella föreningars teletaxor skall subventioneras av övriga kunder eller ej och som skall in

gg läggas

i begreppet ideella föreningar vid en eventuell särbehandling. För vår del noterar vi med tillfredsställelse att televerket f.n. jämställer hushåll och ideella allmärmyttiga i föreningar fråga om avgifter. Det förefaller lämpligt att tillämpa samma definition av sådana föreningar som vi redovisat i betänkandets Del l, avsnitt 2.6.

5.2.4 Enhetliga samtalsavgifter

Televerket skall tillämpa

enhetliga samtalsavágifter.

Televerket skall kunna träffa avtal med kunder om särskilda villkor för deras telekommunikationer.

Enhetstaxa bör inte införas

Även skall vara samtalsavgifterna enhetliga i den meningen att samma taxesystem skall tillämpas oberoende av varifrån man ringer. Vi har övervägt frågan om införandet av en s.k. enhetstaxa för inrikes telefonsamtal men funnit att det knappast vore rimligt. Med enhetstaxa avses en taxa som ger samma samtalskostnad per minut oavsett avstånd, dvs. en taxa som inte är avstandsberoende. Vi har studerat effekterna av en tänkbar sadan enhetstaxemodell. Därvid har vi förutsatt att televerkets intäkter skall hållas oförändrade och att nuvarande tidszoner och markeringsavgift bibehålls.

134 Telekommunikationer

Resultatet visar att lokalsamtalen skulle bli mycket dyrare medan rikssamtalen skulle bli billigare i mindre grad. Lokalsamtalen skulle salunda bli tre a fyra ganger dyrare och kostnaden för rikssamtal minska med allt fran 20 % till upp emot 80 % beroende pa avstandet. Eftersom hushallsabonnenternas lokalsamtal utgör en mycket stor del av deras totala antal samtal kommer höjningarna av avgifterna för lokalsamtal att framför allt drabba hushallen. visar att en genomsnittlig hushallsabonnent skulle Beräkningar fa ökade samtalskostnader med ungefär 25 % medan en genomsnittlig företagsabonnent skulle fa motsvarande minskningar. Utfallet för enskilda kunder varierar givetvis efter det samtalsmönster man har. Vi har konstaterat att ett enhetstaxeför ett genomsnittligt Norrlandshushall totalt sett system skulle innebära en 20 %-ig ökning av telekostnaderna. För ett genomsnittligt storstadshushall skulle det innebära en knappt 30 %-ig kostnadsökning. Troligtvis skulle en enhetstaxa leda till delvis nya samtalsmönster vilket i sin tur skulle paverka behovet av investeringar i telenätet. Hur mycket större investeringar televerket skulle behöva göra för att klara den ökade rikstrafiken är svart att förutse men det kan röra sig om avsevärda belopp. Var slutsats är alltsa att enhetstaxa inte bör införas utan att inriktningen mot en tredelad samtalstaxa bör ligga fast.

Särskilda taxor och tjänster med regionalpolitisk betydelse

De särskilda taxor som televerket ofta tillämpar för samtal till region- och kommuncentra har ocksa viss regionalpolitisk betydelse. Normalt kan man ringa till sin egen kommuns huvudort enligt lokaltaxa. Motsvarande gäller till regioncentrum om det ligger högst 20 km fran abonnenten. Vid längre avstand tillämpas normalt nedsatta rikssamtalstaxor. Nagra helt strikta regler för dessa taxor finns inte utan de tillämpas med hänsyn till situationen pa respektive ort.

Telekommunikationer 135

Dessutom har televerket under den senaste tiden introducerat tilläggstjänster som kan minska företagens beroende av sin geografiska lokalisering. T.ex. kan automatisk vidarekoppling användas sa att en kund till företaget ringer ett lokalsamtal och sedan pa företagets bekostnad kopplas till en helt annan del av landet. En annan metod är att företaget abonnerar pa ett 020-nummer. Da kan kunden ringa ett och samma nummer fran valfri plats i landet för kostnaden av ett lokalsamtal. Med vidarekoppling kan ocksa telefonistfunktionen samordnas mellan olika småföretag. Speciella företag kan ta hand om telefonservicen för ett stort antal småföretag oberoende av deras geografiska läge.

S peciallösningar kan regleras i avtal

Kraven pa enhetlighet i avgiftssättningen för telefontjänsten betyder inte att televerket bör vara förhindrat att träffa särskilda avtal med sina kunder. Televerket har fatt statsmakternas medgivande att vid sidan om den generella taxeomläggningen göra selektiva kostnadsanpassningar av telefontaxorna. Det kan göras genom att televerket t. ex. ger volymrabatter för telefontrafik i det kopplade telefonnätet. Denna möjlighet bör alltsa televerket ha även framgent.

5.2.5 Telefontjänst med hög och jämn kvalitet

Televerket skall med prioritet en plan för de upprätta aterstaende atgärder i telenätet som krävs för att telefontjänsten skall fungera med hög och jämn kvalitet i hela

landet, även i glesbygd. Åtgärder, kostnader och tidplan

skall redovisas i verkets kommande trearsplaner.

136 Telekommunikationer

I statens regionalpolitiska och sociala ansvar för telefontjänsten ingar att se till att den fungerar väl. Vi har angett att den skall halla hög och jämn kvalitet i hela landet. Detta skall åstadkommas genom insatser av televerket.

Höjd servicenivå för hushållen

Statsmakterna har under senare ar pa grundval av televerkets treársplaner angett mal för framkomlighet (kvalitetsmal), leveranstid för anslutningar till permanentbostäder och för felavhjälpning (servicemál). När det gäller leveranstid och felavhjälpning har vi noterat med tillfredsställelse att televerket påtagligt höjt servicemalen för hushallsabonnenterna. Salunda skall málet för installation och flyttning av ett abonnemang vara att arbetet skall utföras vid den tidpunkt som kunden önskar. Televerket skall alltid vara berett att utföra arbetet inom en vecka fran beställningstidpunkten. Jämfört med tidigare servicemal innebär det att leveranstiden sänks fran 17 till fem arbetsdagar. Malet för felavhjälpning skall vara att den skall ske snarast möjligt och senast dagen efter felanmälan. Om man jämför med tidigare servicemál innebär det att 65 9B i stället för 55 % av felen skall vara avhjälpta inom atta timmar. Televerket anser att dessa nyamal bör gälla i hela landet. Vi vill för var del understryka det angelägna i detta.

Genomsnittsvärden är inte tillräckligt

Telefontjänstens kvalitet har successivt förbättrats under l980-talet. Det har astadkommits genom en kraftig av utbyggnad nätet och genom att televerket har intensifierat övervakningen av nätet och uppföljningen. Hittills har service- och kvalitetsmalen uttryckts som genomsnittsvärden. Ett tillfredsställande genomsnittsvärde kan dölja

i Telekommunikationer 137

kraftiga enskilda avvikelser. Avvikelserna kan vara at bada hallen, dvs. bättre eller sämre service och kvalitet än genomsnittet. Vi anser att det är motiverat med en ökad uppmärksamhet pa att skapa en jämn service- och kvalitetsniva för alla hushallsabonnenter. Inte minst är det angeläget för en del glesbygdsabonnenter. Även RRV och REK87 har framhållit att det inte är tillräckligt med genomsnittliga kvalitetstal för landet som helhet. Vi föreslar därför att det nuvarande genomsnittliga kvalitetsmalet för framkomligheten i telefonnätet kompletteras med gränsvärden för till eller fran enskilda sta-

framkonågheten

tionsomraden. Malet bör vara minst 96 96 i bada framkomlighet trafikriktningarna för landets samtliga 6 700 stationsomraden. För att klara detta maste särskilda atgärder vidtas pa ca 250 telefonstationer runt om i landet vilket motsvarar 4 96 av totala antalet stationer. Denna beräkning bygger pa undersökningar av stationsomraden vid Sundsvall, Umea, Kalmar och Boras

teleomraden. Framkomligheten vid dessa har till för

legat grund bedömning av framkomligheten pa stationsomraden över hela landet. En stor del av de stationsomraden som har för idag dalig framkomlighet finns i Norrlands skogs- och fjällomraden. Sadana stationsomraden finns dock även i befolkade omraden i glest övriga delar av landet. Vi föreslar ocksa att statsmakterna kvaliframgent anger tetsmal för felfrekvensen i telefonnätet. Televerket har f.n.

som ett internt mal att antalet kundanmälda nätfel inte far

överstiga 160 per 1000 terminalpunkter (huvudledningar) och

ar. Detta är ett genomsnittsvärde för hela landet. Vi föreslar att även detta kvalitetsmal med genomsnittliga kompletteras ett maximalt värde per enskilt stationsomrade och av beräkning spridningstal. Det bör salunda inte finnas nagot stationsomrade i landet där de kundanmälda nätfelen till fler än 600 uppgar per 10()0 terminalpunkter och ar. För att malet skall uppfyllas krävs att televerket vidtar särskilda atgärder pa ca 700 telefonstationer.

138 Telekommunikationer SOU \1990:27

En atgärdsplan bör tas fram

De atgärder som blir en följd av vara förslag bör leda till att en stor del av de kvalitetsproblem som ett antal glesbygdsabonnenter har idag kommer att försvinna. Det gäller problem med utebliven kopplingston, felkopplingar, överhörning och andra störningar. Vi anser att dessa atgärder är en förutsättning för att man skall kurma säga att telefontjänsten fungerar med hög och jämn kvalitet även i glesbygd. Vi är vidare övertygade om att kraven pa telefontjänsten kommer att öka under 1990-talet, även fran hushållens sida. Televerket bör prioritera arbetet med att upprätta en plan för atgärderna. Kostnader och tidsplan bör redovisas i kommande trearsplan. De mal som vi anser att statsmakterna bör ange och följa upp för telefontjänsten är alltsa:

Kvalitetsmal: - i rikstrafiken under genomsnittlig framkomlighet kontorstid: 98 9B - minimivärde för till och fran enframkomlighet skilda stationsomraden: 96 % - felfrekvens: 160 fel 1000 genomsnittlig högst per terminalpunkter och ar - maximal felfrekvens vid enskilda stationsomraden: 600 per 1000 terminalpunkter och ar

Servicemal: - leveranstid för telefonabonnemang i permanentbostäder: 5 arbetsdagar - för sadana senast felavhjälpningstid abonnemang: dagen efter felanmälan.

Telekommunikationer 139

5.2.6 Ekonomiska effekter

Det är vanskligt att beräkna effekterna av de krav som vi har angett i det föregående. Det är framför allt effekterna av de enhetliga engångs- och kvartalsavgifterna och subventioneringen av hushållens abonnemang som bör bedömas. När det enhetgäller ligheten i avgifterna har vi konstaterat i avsnitt 4.5 att den leder till en subventionering mellan tätort och totalt glesbygd för alla abonnenter pa l miljard kr. Subventioneringen av hushållens abonnemang i permanentbostäder har beräknats till 3,1 miljarder kr. Dessa subventioneringsströmmar överlappar delvis varandra. Det finns i tätorter där hushållsabonnemang avgifterna Väl täcker kostnaden för och som därför abonnemanget subventionerar andra abonnemang, som kan finnas bade i tätort och glesbygd. Det finns företagsabonnemang i där inte glesbygd avgifterna täcker kostnaderna och som alltsa subventioneras av andra abonnemang som framför allt finns i tätorter.

S ubventioneringen av

hushållsabonnemangen

Vi har bedömt att det är mest relevant att beakta de ekonomiska effekterna av hushallsabonnemangens subventionering. Underskottet för abonnemangen täcks idag av saväl hushållens som egna företagens trafikavgifter. Om hushållens insamtalsavgifter räknas blir nettosubventioneringen av hushållen totalt 1,7 miljarder kr. varav permanenthushållen 1,4 miljarder kr. Det nya taxesystem som vi har skulle kunna medföra

föreslagit

att hushållssektorn totalt sett kunde vid mitten av gå ihop 1990-ta1et. Fram till dess bör av nettosubventioneringen permanenthushallen betraktas som det krav televerket skall uppfylla. F.n. är alltsa den ekonomiska effekten av kravet 1,4 miljarder kr. Preliminärt har vi uppskattat att ett för att åtgärdsprogram

140 Telekommunikationer

förbättra i glesbygd kostar 300 milj. kr. per telefontjänsten år under en treårsperiod.

5.2.7 krav enhetliga priser eller landstäckning Inga på för andra nättjänster

Televerket skall kunna ta ut avgifter som täcker investei de enskilda fallen för anslutningar till ringsutgifterna andra nät ån det kopplade telefonnätet eller när företag har särskilda anslutningskrav. Televerket skall eftersträva att tillhandahålla alla slags så långt konkurrensen medger i hela landet. Televerket skall anslutningsmöjligheter publicera sina avgiftsprinciper.

Vår principiella inställning

I avsnitt 5.1.2 redovisade vi ett antal olika specialnätsom televerket tillhandahåller. Vi framhöll att sådana tjänster bör kunna tillhandahållas av televerket eller av andra tjänster företag på marknadens villkor. Vi påpekade också att vi såg det som regionalpolitiskt betydelsefullt att tillgången på nya sprids över landet. Vidare borde företag i Stödnättjänster områdena kunna få regionalpolitiskt Stöd i sedvanliga former till sina utgifter för kostsamma nätanslutningar. Vi anser alltså att televerket bör att till-

ii åläggas

handahålla den här typen av datakommunikationstjänster i hela landet med en viss kvalitet eller att tillämpa liknande avsom för telefontjänsten. Televerket bör emellergiftsprinciper tid eftersträva att kurma erbjuda anslutningar till effektiva datakommunikationstjänster i hela landet. Den successiva digiav förbindelserna i telenätet kommer att undertaliseringen lätta detta. Vi har tidigare beskrivit hur digitaliseringen också förbättrar förutsättningarna för lyckade telefax- och dataöverföringar i telefonnätet.

Telekommunikationer 141

Vi anser vidare att televerket bör verka för en aktiv och regionalt balanserad teknikspridning. Olika atgärder i detta syfte kan övervägas av televerket. De senaste aren har televerket t. ex. stött olika demonstrationsprojekt. Därutöver bör televerket lämna information om planerad och pagaende utveckling av tjänster och produkter, t. ex. i samband med den arliga trearsplanen. Ett sadant dokument kan göras i tillgängligt olika regioner i landet och ligga till grund för enskilda kunders eller kundgruppers överväganden om att tidigt vilja börja pröva planerade nyheter. Möjligheten till regionalpolitiskt stöd gör att även företagen i stödomrádena genom speciallösningar kan fa tillgang till modern teknik och nya tjänster.

Avgifterna bör kunna differentieras

De avgifter televerket f.n. tillämpar för sina datakommunikationstjänster innebär en ganska hög grad av enhetlighet, dock med vissa hänsyn till hur telenätet ser ut i de enskilda fallen. Av de skäl som vi redovisat anser vi inte att det tidigare är motiverat att kräva fullt ut. Vi anser inte enhetlighet heller att det bör ställas upp principiella politiska hinder för televerket att, om konkurrensen sa kräver, differentiera avgiftssättningen mer än idag. Det bör i princip vara för televerket att ta ut avmöjligt gifter som täcker verkets investeringsutgifter för en viss anslutning. Denna princip bör ocksa kunna tillämpas för kunder som vill ha en anslutning som avviker fran den normala telefonanslutningen pa orten. Ett exempel pa_ det kan vara en kund som f järransluts till en AXE-station pá annan ort. Vi menar alltsa att televerket alltid skall vara berett att leverera de teletjänster som men att de berörda efterfrågas kunderna bör kunna betala vad dessa anslutningarna kostar. För tjänster innebär konkurrenssituationen att det inte är möjligt att tillämpa helt enhetliga taxor.

142 Telekommunikationer

Svart att sätta priser

Det finns vissa problem för televerket med att bestämma vilka avgifter som bör utga i de enskilda fallen. Det hänger samman med den pagaende utbyggnaden och moderniseringen av telenätet. Ett exempel som vi redovisat ovan gällde AXE-anslutningar pa evolveringsorter. Liknande men svarare bedömningar i prissättningsfragor krävs för nya avancerade nättjänster. När tjänsteutbudet blir alltmer komplext ökar behovet av allmänna principer för prissättningen. Vi menar att det är värdefullt med en likartad tillämpning av principerna över hela landet och att televerket bör sprida kännedom om bakgrund och motiv för sin prissättning. Avgiftsprinciperna bör publiceras. Det finns ocksa ett visst principiellt problem med att ta ut avgifter som täcker de faktiska kostnaderna. Det är att det i ett nät med flera sändare och mottagare egentligen inte är givet vem som skall betala hur mycket för vilka delsystems utbyggnad. En abonnent har större nytta av sin anslutning om det finns ett utbyggt nät som möjliggör kommunikation med andra abonnenter. Nyttan ökar generellt sett nagot för varje ny abonnent som tillkommer. Det skulle tala för att en del av kostnaderna för nya anslutningar slogs ut pa samtliga abonnenter. Vi vill i det här sammanhanget understryka att det, i takt med att önskemålen om nya nättjänster ökar och kraven pa telenätet stiger, blir allt viktigare med en utökad och langsiktig samverkan mellan näringsliv, offentlig sektor och televerket. Därigenom kan användarnas krav hanteras bättre i televerkets planering av nätutbyggnaden.

N agra praktikfall

Det kan vara av intresse att ge en om vilka invesuppfattning teringsutgifter det kan vara fraga om för att ett företag skall fa tillgång till mer avancerade nättjänster. Vi lämnar här en

Telekommunikationer 143

kortfattad sammanfattning av de resultat som framkom den genom studie vi initierade och som redovisats i rapporten om Teleoch datorkommunikation i icke-digitaliserade områden och genom en utredning som vi bett televerket göra.

1. Ett exempel rör ett företag i Småland som har behov av att kommunicera ritningar etc. med ett arkitektkontor i Stockholm. Företaget ligger ca 10 km fran en planerad AXE-station. Med en fast förbindelse till Stockholm ges möjlighet att endast kommunicera med arkitektkontoret. En kopplad högkapacitetsförbindelse skulle dels ge att kommunicera även med andra möjligheter abonnenter dels möjligheter till annat än datorkommunikation. En fast 64 kbits/s-förbindelse till Stockholm kostar kunden normalt 19 500 kr. i engangsavgift och 25 000 kr. kvartal per (sommaren 1989). Mellanortsnätet fram till närmaste AXE-station klarar dock inte en sadan förbindelse vilket medför en investering pa ca 200 000 kr. För att företaget skall kutma fa tillgång till IDN 64 000 krävs nätinvesteringar pa ca 300 000 kr. utöver den normala anslutningsavgiften.

2. Ett annat exempel fran Uppland avser ett företag som ligger ca 60 km fran en AXE-station i Uppsala. För detta företag skulle en anslutning till IDN 64 000 kunna ordnas till en extrainvestering pa ca 93 000 kr. Trots att företaget alltsa ligger mycket längre ifran AXE-stationen än det smaländska företaget blir extrakostnaden ungefär en tredjedel sa stor. Det beror pa att det inte krävs nagra i mellanortsinvesteringar nätet i Upplandsfallet.

3. Uppskattningar av kostnaderna i ett liknande

anslutningsfall

i Ångermanland pekar pa att de kan till 300 000 - 500 0()0

uppga kr. Dessa praktikfall som avser till anslutningar en mycket avancerad nättjänst visar att det kan vara stora skillnader ganska i de kostnader som samma slags medför. Skillnaderna anslutning

144 Telekommunikationer

beror huvudsakligen pa att telenätet har olika standard i olika delar av landet. Vi vill erinra om att anledningen till det är att nätet sedan länge är uppbyggt för telefontjänsten och att mer avancerade kommunikationsbehov har uppkommit först under senare ar. Det är ocksa viktigt att notera att de företag som har behov av att kommunicera data med hög överföringskapacitet även maste investera i egen datorutrustning och egna programvaror. I rapporten uppskattas att påslaget pá dessa investeringar skulle bli mellan 10 och 30 % om även teleinvesteringarna skulle betalas av företaget.

Kostnader för bättre fax- och datakvalitet

Det framgår ocksa av rapporten att flera av de studerade företagen har problem med telefax- och dataöverföring i telefonnätet. Som vi konstaterat ökar sannolikheterna för lyckade överföringar successivt i takt med den allmänna moderniseringen och digitaliseringen av telefonnätet. Problem som en enstaka kund har kan ofta lösas med relativt begränsade insatser medan omfattningen ökar med antalet kunder

som har problem inom ett omrade. Normalt sett rör mansig da

fran direkt kundspcifika tekniska lösningar mot lösningar som innebär en generell kvalitetsförbättring för alla kunder i omradet. Det ligger i sakens natur att insatser av det senare slaget normalt kräver större investeringar och längre tid för genomförandet. Kostnaderna kan da inte hänföras direkt till en viss kund. Problemen för en enskild kund kan lösas pa flera sätt. Om kunden finns pa en evolveringsort men fortfarande är ansluten till den äldre stationen är den enklaste och billigaste lösningen att flytta över abonnemanget till AXE. Det kostar 1 060 kr. för en företagskund och 610 kr. för en hushallskund. En lösning som kan användas i andra fall är att televerket instal-

Telekommunikationer 145

lerar ett s.k. bärfrekvenssystem pa kundens till teleledning fonstationen till en kostnad för kunden pa ca 6 000 kr.

Kostnader i nagra andra fall

Televerkets utredning visar ett antal faktiskt genomförda sa ej avancerade anslutningsfall där televerket har särinvestegjort ringar för företagskommunikation i glesbygd. En f järranslutning till Datapak-nätet i Sundsvall telegav verket en merkostnad ar. pa ca 22 000 per Gruppnummer till en kontorsväxel i Bredbyn gav televerket en merkostnad pa 16 800 kr. En Datex-anslutning i Katrineholm: 30 0()0 kr. Datel- och i

Datex-anslutning Malmköping: 580 000 kr genom

tidigareläggning av digitalisering av förbindelser. Det är alltsa i dessa fall merkostnader av mycket varierande storlek. Televerket har inte gjort nagon uppskattning av vad den totala merkostnaden kan vara för abonsammantaget samtliga nenter i hela landet där har kommit till användsärlösningar ning. Det kan dock röra om Man sig mangmiljonbelopp. kan vidare förvänta sig att önskemålen om ökar. särlösningar

5.2.8 Allmänt tillgängliga telefoner skall finnas i rimlig omfattning

Televerket skall inom vissa ramar tillhandahålla telefoneringsmöjligheter som är tillgängliga för allmänheten pa platser där det finns ett konstaterat behov av sådana. Beslut om skall fattas förändringar efter samrad med respektive kommun för att pröva olika tekniska och ekonomiska lösningar.

I statens ansvar ingar att se till att behov av teleforimliga neringsmöjligheter som är tillgängliga för allmänheten kan

146 Telekommunikationer

tillgodoses. Eftersom det råder en fri marknad för att sätta upp telefonkiosker och telefonautomater kan även andra än televerket göra det. Även prissättningen av samtal från olika slags

automater är fri. Vi har granskat televerkets policy för sin

verksamhet med telefonautomater.

Höga servicekostnader för telefonautomater

Televerket framhåller att servicekostnaderna för telefonautoma-

terna är förhållandevis höga. Vandalism, bedrägeriförsök och

inbrott anges som orsaker. De automater som finns utomhus utsätts ofta för stark kyla, fukt och ibland stark värme och

åskväder vilket också medför servicebehov. Hanteringen av mynt

drar stora kostnader och kräver säkerhets- och revisionsinsatser.

Televerket försöker med olika ungdomsaktiviteter långsiktigt

motverka förstörelsen av telefonautomaterna, t.ex. tecknings-

tävlingar Stoppa sabbet och fadderverksamhet för automater

genom ungdomsfotbollen.

Nya typer av automater och nya tekniska lösningar kan också

bidra till att minska kostnaderna för verksamheten.

Televerket har idag ett antal olika former för att till-

handahålla telefonautomater:

T jänsteautomater innebär att televerket star för alla kostnader och uppbär alla avgifter. Totalt finns 15 300st.

Vinstdelning är en ny upplåtelseform som innebär att televerket

sköter telefonautomaten och delar överskottet med platsupplátaren. Eventuellt underskott står platsupplåtaren för. Totalt finns l 340 st. Telefinansavtal är också en ny upplåtelseform där kunden leasar

automaten och själv sköter mynthanteringen samt betalar för felavhjälpning, telefonanslutning och samtalsmarkeringar.

Totalt finns 2 900 st.

Abonnemang är en upplåtelseform som successivt avvecklas och ersätts med vinstdelnings- eller Telefinansavtal. Den innebär att kunden abonnerar på automaten inkl. service, men i övrigt som Telefinansavtal. Totalt finns 18 600 st.

Telekommunikationer 147

Verksamheten skall ga ihop

Televerket ser kontinuerligt över för att placeringarna anpassa

dem efter förändrade förhållanden. Det ekonomiska mal för verksamheten som televerket har formulerat är

att den skall ga ihop samt att en rimlig andel av överskottet fran

lönsamma automater skall täcka förluster i

glesbygd.

Fran den l januari 1990 dessutom gäller höjda servicemal för telefonautomaterna. För automater pá platser med

hög efterfrågan, t.ex. större flygplatser och skall järnvägsstationer,

trafikhindrande fel vara atgärdade inom tre timmar. För övriga automater skall sadana fel vara inom atgärdade ett dygn.

Samrad med kommunerna

Vi kan i stort sett ställa oss bakom

televerkets inriktning av

verksamheten. Televerket bör alltsa sa det är langt möjligt

lata överskott frán den kommersiellt

betingade automatverksamheten till skälig del finansiera installationer

som ger möj-

ligheter för allmänheten att telefonera där

pa platser det finns konstaterade behov.

Det gäller i glesbygd, fjällomráden,

fritidshamnar, turistanläggningar etc. Televerket bör fa

avgöra

vilka tekniska lösningar som skall användas.

Vi vill särskilt framhålla att

televerket, innan man beslutar om indragningar eller flyttningar av automater, bör samråda med

kommunerna för att pröva olika tekniska och

ekonomiska lös-

ningar. Samradsbehovet är störst i glesbygdsomraden men ett

samrad kan vara av värde även i andra områden.

Kraven pa

handikappanpassning skall givetvis gälla.

Den ekonomiska effekten av kravet pa telefonautomatverksamheten kan hänföras till kostnaderna för olönsamma automater

främst i glesbygd. De underskottet ärliga för dessa ca 2 500

automater uppskattas till 20 kr..

milj.

148 Telekommunikationer

5.2.9 Samtal till 90 000 skall särbehandlas

För 90 000-samtal skall det utga samtalsmarkering. Fran g

televerkets automater skall samtalen vara avgiftsfria.

Televerket skall vid större avbrott pa telefonförbindel-

serna snabbt ordna andra möjligheter att komma i kontakt

med samhällets räddningstjänst, tex genom mobiltelefoner.

SOS -tjänsten

Det är idag SOS Alarmering AB som tar emot och utlöser larm

eller vidarekopplar samtal pá nummer 90 000. Bolaget bildades

ett avtal ar 1972 mellan televerket, Svenska kommunförgenom bundet och Innan bolaget bildades var det

Landstingsförbundet.

televerkets SOS-centraler som tog emot alla samtal och svarade för att de vidarekopplades till rätt hjälporgan. infördes efter beslut av riksdagen ar 1956 och

SOS-tjänsten

var en av att telenätets automatisering det omöj-

följd gjorde

ligt att använda de tidigare s.k. namnanropen direkt hos en telefonist. Numret 90 000 valdes för att det var lätt att komma och för att det var lätt att sla pa fingerskivan även i ihag mörker.

Beroende pa att det sedan mycket länge ingatt i arbetsuppgif-

terna för televerkets telefonister att ta emot larmsamtal var

det att televerket gick in som statlig företrädare i naturligt

SOS Alarmering när bolaget bildades. Televerkets dittillsva-

rande kostnader för SOS-tjänsten ersattes av en andel i kost-

naderna för det nya bolaget. F.n. uppgar televerkets kostnader

för deltagandet i SOS Alarmering till ungefär 100 milj. kr. per

år.

Telekommunikationer 149

Televerkets ansvar?

Samhällets räddningstjänst har förändrats i avseenväsentliga den pa senare tid genom tillkomsten av statens räddningsverk. Man kan ocksa ifrågasätta om det längre är lämpligt att televerket har del i ansvaret för SOS-verksamheten och bär kostnader för verksamheten. Den skiljer sig alltmer fran verkets grundläggande uppgifter och Verksamhetsinriktning. Vi anser att utvecklingen motiverar en översyn av hur det statliga ägarskapet i SOS Alarmering bör utövas liksom vem som skall bära statens kostnader för verksamheten. Denna uppfattning betyder inte att vi menar att givetvis televerkets ansvar för att 90 000-trafiken tekniskt fungerar skulle upphöra. Det bör just vara detta som är televerkets ansvar. Televerket skall därför även se till att nummer 90 framgent 000 kan nas effektivt fran alla i hela telefonanslutningar landet. Samtal till 90 000 skall bara kosta abonnenten motsvarande en Fran televerkets telefoner som är samtalsmarkering. tillgängliga för allmänheten skall man kunna ringa 90 000 utan att använda mynt. Vi förutsätter att även andra automatoperatörer ser till att det finns sådana möjligheter. Televerket bör snabbt ordna möjligheter att na 90 000 även när det är avbrott pa teleförbindelserna. Det sker redan i viss omfattning genom att televerket sätter upp en mobiltelefon pa telefonstationen dit man far bege sig i nödlägen. Informationen till allmänheten om sådana möjligheter är central i givetvis sammanhanget. I särskilda fall vid längre teleavbrott bör enskilda kunder kunna förses med mobiltelefon när det finns starka medicinska skäl. De ekonomiska effekterna av dessa krav beräknar vi till ca l milj. kr. per ar. Avslutningsvis har vi noterat att EG-kommissionen tagit initiativ till införande av ett nytt gemensamt larmnummer i Europa. Numret blir 112. En successiv övergång till det nya

150 Telekommunikationer

numret kommer att ske i alla länder. I Sverige kommer sannolikt 90 000 och 112 att finnas parallellt under viss tid.

5.2.10 Televerket skall ta handikapphänsyn

Av var redovisning i avsnitt 5.1.8 framgår att statens ansvar för telefontjänsten ocksa bör inkludera handikapphänsyn. Vi pekade pa att ansvaret utövas pa flera olika sätt. Det sker genom statens stöd till hälso- och sjukvardsbuvudmännens hjälpmedelsverksamhet, genom Handikappinstitutet, genom anslag till verksamheten med texttelefoner och genom statlig eller statligt stödd FoU pa handikappomradet. Vi föreslog att ansvaret ocksa borde ta sig uttryck genom att staten inför krav pa handikappanpassning av vissa telefonautomater. Vi angav vidare att det sedan ar 1984 finns ett organiserat samarbete mellan televerket, Handikappinstitutet och handikapporganisationerna. Vi föreslog att formerna för det fortsatta arbetet med telekommunikationer och handikapp borde övervägas i särskild ordning av berörda departement tillsammans med televerket och Handikappinstitutet. Därvid bör man även överväga formerna för samverkan med den samarbetsgrupp som Posten har bildat med handikapporganisationerna.

5.2.l0.l Televerkets FoU-insatser

En viktig del av statens ansvar utövas genom televerket. Det finns därför anledning att nagot närmare beskriva de insatser televerket gör.

Det nuvarande samarbetet

Det ökade samarbetet mellan televerket, Handikappinstitutet och handikapprörelsen som har kommit till stand under senare ar är

Telekommunikationer 151 _

mycket glädjande. Syftet med samarbetet har formulerats i en

gemensam avsiktsförklaring sa här:

- att system och sa som utrustningar langt möjligt anpassas till de behov som kommunikationssvaga personer har och att tekniken även används för att söka nya lösningar pa dessa personers kommunikationsproblem. Det är härvid nödvändigt att kunskap om dessa behov överförs till och byggs upp inom televerket, liksom att om teknikunskap ker och system tillförs berörda konsumentgrupper.

- att ge tillfälle till en tidig påverkan för att anpassa system och att framställa särskilda utrustningar.

- att möjliggöra en mer samlad och av de enhetlig behandling ofta komplicerade och övergripande frageställningarna

rörande exempelvis policy, finansiering och prissätt-

ning.

- att skapa rationella kontakter mellan berörda parter.

Samarbetet bedrivs i en och policygrupp en expertgrupp. Dessa

grupper disponerar för ar 1990 1,6 milj. kr. som televerket star för och som används till förstudie- och försöksprojekt. Det större projektet Telematik och har bedrivits handikapp sedan ar 1987 och har resulterat i försöksverksamheter, rapporter, utredningar och initiativ till forskningsprojekt. Pro-

jektet, som ursprungligen avsag en trearsperiod, kommer att

förlängas till att omfatta även 1990. Televerket har för i ar

anslagit 650 000 kr. för att täcka sin del av kostprojektets nader. Samma belopp utgár fran allmärma arvsfonden.

Ökade FoU -insatser fran televerket

Ett resultat av är

Telematikprojektet en behovsbeskrivning med

övergripande förslag inom FoU-omradet. Med av denna ledning behovsbeskrivning har televerket i samrad med Handikappinstitutet utarbetat en handlingsplan för satsningar pa pilotprojekt. För ár 1990 har det inneburit att televerket ökat sina FoU-

insatser högst väsentligt, vilket vi noterar med stor till-

152 Telekommunikationer

fredsställelse. Salunda avser televerket att satsa 5 milj. kr.

fördelat pa följande projekt:

- ISDN-bildtelefoner för hörselskadade och döva - Videokommunikation för teckensprakiga döva i arbetet - Dokumentläsning via telefax - Stillbildstelefoner för förstandshandikappade - för döva

Teckensprakstidning

- för att använda Videotex

Möjligheter synskadade

Parallellt med det nationella arbetet deltar Sverige aktivt i

internationellt samarbete inom omradet telekommunikation och handikapp. Televerkets kostnader för detta uppgår till 500 000 kr. Dessutom har televerket under hösten 1989 inrättat ett sär-

skilt kontor för samordning av handikappfragor inom televerks-

koncernen. Kostnaden för detta kontors aktiviteter under 1990

uppgar till 2,9 milj. kr.

Sammanfattningsvis innebär det att televerkets kostnader för

handikappfragor under ar 1990 är:

- 1,6 kr

Policy/expertgrupp milj. - Telematikkansli 0,65 - Större 5,0 FoU-projekt

För var del anser vi att dessa ökade insatser, vid sidan av andra forskningsstödjande organs insatser, är Väl motiverade utifrân televerkets ställning pa teleomradet och det ansvar som televerket därför har att beakta handikapphänsyn. Det är givetvis angeläget med ett fortsatt nära samarbete med Handikappinstitutet och handikapprörelsen. Vi vill ocksa i det här sammanhanget framhalla att det internationella standardiseringsarbetet för vanliga teleterminaler

Telekommunikationer 153

etc. har stor betydelse för att fa fram bra apparater för handikappade till rimliga kostnader. Televerket bör aktivt verka för sadan Standardisering i de internationella där teleorgan verket deltar.

5.2.l0.2 Handikappanpassad standardtelefon

I televerkets sortiment skall det finnas en standardtelefon som fungerar med hög kvalitet oberoende av var i telefonnätet den ansluts. Utöver en sadan standardtelefon skall televerket ocksa tillhandahålla nödvändiga komplement för handikappade. Detta lades fast av riksdagen ar 1985 i samband med att televerkets

anslutningsmonopol för telefoner avskaffades (prop.

1984/85:l58, TU 28, rskr 382). Det finns ingen anledning att föresla nagon ändring av dessa förhallanden. Det innebär att det bör inga i televerkets ansvar att kunna tillhandahålla en standardtelefon som, utöver att den fungerar med talkvalihög tet i hela landet, ocksa är utformad med till hänsyn personer med funktionshinder. Vi räknar inte med att detta krav medför nagon kostnad för televerket.

5.2.l0.3 Kompensation bör även framöver för nummerutga upplysningsavgiften

Den 1 april 1989 började televerket ta ut en särskild avgift för sin nummerupplysningstjänst. I samband med det infördes en rabattmöjlighet för synskadade och andra som har handikappade stora svarigheter att använda telefonkatalogen. Den rabatt som f.n. tillämpas är 7 % nedsättning av den telefonräkvanliga ningen. Rabatten utgar till den som ansöker om den pa en särskild blankett. Det finns ocksa att fa en möjligheter högre individuell rabatt för den som i utnyttjar nummerupplysningen stor omfattning.

I 154 Telekommunikationer

Med anledning av skrivelser fran handikapporganisationer m.f1. beslöt regeringen den 9 mars 1989 att uppdra at televerket att utvärdera rabatteringsmetoden. Utvärderingen skall göras i samarbete med berörda handikapporganisationer och resultatet skall redovisas för regeringen senast den 1 maj 1990. Enligt uppgifter fran televerket är det vid arsskiftet 1989/90 ca 5 500 abonnenter som har ansökt om 7 % rabatt och drygt 100 som har ansökt om högre rabatt. För var del anser vi att det bör inga i televerkets ansvar att pa lämpligt sätt även i fortsättningen kompensera synskadade och andra handikappade för deras kostnader för att använda nummerupplysningen. Utvärderingen av den nuvarande rabatteringsmodellen bör dock avvaktas innan man tar ställning till hur kompensationen bör ske. Rabatteringen kan beräknas innebära uteblivna intäkter för televerket pa fyra milj. kr. per ar.

5.2.10.4 Rabatt pa texttelefonsamtal

Texttelefonema förändras

Vi vill inledningsvis ta upp nagra allmäxma fragor textkring telefonverksamheten. Verksamheten bedrivs genom ett anslag pa socialdepartementets huvudtitel som benämns G 5. Ersättning till televerket för texttelefoner. Anslaget disponeras av socialstyrelsen. Texttelefonerna tillhandahalls av televerket och ett annat företag mot ersättning fran anslaget. Televerket administrerar utbetalningen till det andra företaget. Det finns f.n. tva texttelefonmodeller, televerkets Diatext II och det andra företagets Polycom. Bada dessa apparater är specialutformade för texttelefonanvändningen. Den tekniska utvecklingen gar emellertid mot att en vanlig persondator med lämplig programvara kan bli ett bättre alternativ för manga

Telekommunikationer 155

handikappade. Prisutvecklingen för persondatorer gör dessutom

dessa successivt billigare medan motsatsen kan förväntas gälla för specialapparater med sma volymer som texttelefon. Vi anser att denna utveckling bör beaktas när man formerna för överväger den fortsatta texttelefonverksamheten. Det bör inga i televerkets ansvar att mot kunna ersättning tillhandahålla apparater med texttelefonfunktion.

F örmedlingsverksanzheten

Televerket svarar för av samtal mellan idag förmedlingen texttelefoner och vanliga telefoner. Även ersättningen till televerket för förmedlingsverksamheten frán G 5. utgár anslaget Vi har diskuterat om televerket skulle att bedriva åläggas denna verksamhet inom ramen för sin ekonomi utan särskild ersättning. Vi har därvid funnit att det finns stora fördelar med det nuvarande systemet. Det sa att betalar fungerar socialstyrelsen _ televerket för de kostnader televerket har för förmedlingsverksamheten. Socialstyrelsen bör därvid betraktas som en beställare av tjänsten. Därigenom kan det föras en med teledialog verket om tjänstens kostnader, serviceniváer och kvalitet. Det borde vidare innebära att det är att möjligt pressa priset för tjänsten genom förhandlingar med televerket. Vi är inte beredda att föresla av den nuvarande nagon ändring ordningen. Televerkets ansvar bör innefatta att verket skall kunna svara för förmedling av texttelefonsamtal mot ersättning.

Samtal med texttelefoner ger merkostnader

Ett samtal med en texttelefon uppskattas ta 3-4 sa ganger lang tid som ett vanligt telefonsamtal. Det kan i vissa fall ta ännu längre tid. I besluten om att införa texttelefonverksamheten konstaterades att texttelefonsamtalen medför merkostnader för

156 Telekommunikationer

abonnenterna genom ökade samtalsmarkeringar. Merkostnaderna ansags emellertid kunna täckas av handikappersättningen. Att samtal med texttelefon tar längre tid är särskilt patagligt när man ringer via förmedlingstjänsten. Själva förmedlingen är kostnadsfri för den enskilde abonnenten men trafikavgifterna kommer pa teleräkningen. För innehavare av texttelefon som är berättigad till handikappersättning kan merkostnaden delvis täckas av den. Texttelefoninnehavare som inte har handikappersättning eller den som ringer upp fran en vanlig telefon far sta för samtalskostnaden helt själv utan nagon kompensation. För lokalsamtal, som utgör merparten av samtalen, är detta inget problem eftersom de debiteras med endast en markering oavsett hur långvarigt samtalet är. För rikssamtal tillämpas däremot taxor som motsvarar de vanliga samtalstaxorna. Under ar 1989 har införts ett sätt att minska tidsatgangen vid förmedlingen för hörselskadade som har talförmaga (vuxendöva). Det finns sålunda nu möjlighet till direkt genomgaende i ena riktningen medan förmedlingstjänsten tolkar i den

ta_l

andra. Tiden för ett texttelefonsamtal kan därigenom halveras.

Samtalen bör rabatteras av televerket

Det utgar alltsa redan idag rabatt för lokalsamtal via förmedlingstjänsten. Vi anser att televerket även bör rabattera rikssamtalen med hänsyn till den avsevärda tidsatgangen. Även om behovet av rabattering är störst vid samtal via förmedlingstjänsten anser vi en viss rabattering är motiverad ocksa

att

för trafik direkt mellan texttelefoner. Vi föreslar att televerket utformar ett samlat rabattsystem för texttelefonsamtalen. Rabatterna bör ses som en del av televerkets ansvar och nagon särskild ersättning bör inte utga. Vi uppskattar att den ekonomiska effekten för televerket blir högst 500 000 kr. per år.

Telekommunikationer 157

I det här sammanhanget vill vi peka pa att kostnaderna för förmedlingstjänsten skulle kunna reduceras om t.ex. de mest högfrekventa hörande användarna av tjänsten i stället hade en texttelefon. Vi föreslar att det undersöks närmare hur stora besparingar som skulle kurma göras och pa vilka Sätt de skulle kunna realiseras. T.ex kunde kanske enklare och billigare texttelefonmodeller användas.

5.2.l0.5 Telefon med trygghetslarm skall lagas snabbt

Hjälpmedelsutredningen beskriver trygghetslarm som ett komplement till kommunernas serviceinsatser för äldre och handikappade och avsett för akuta behovssituationer. Larmen kan vara aktiva, halvaktiva eller passiva da t.ex. telefon inte kan användas. Larmsignalen tas emot antingen genom särskild jourcentral eller pa annat Sätt. Utbyggnad av larmsystem sker successivt. I slutet av ar 1986 fanns trygghetslarm installerade i drygt 30 000 I lägenheter. landets nära l 500 servicehus fanns trygghetslarm ocksa installerade i 97 % av husen.

Vi anser att det finns starka Skäl för att televerket, inom ramen för sin satsning pa snabbare felavhjälpning för hushållen, prioriterar felavhjälpningen av telefoner med trygghetslarm. Detta torde kunna regleras i avtal med de kommunala huvudmännen.

5.2.1] Televerket skall vidta beredskapsatgärder

Vi har tidigare konstaterat att televerket har en viktig roll i totalförsvaret. Televerket skall vidta beredskapsátgärder för att ge telenätet en sadan motståndskraft och flexibilitet att det uppfyller högt ställda funktionskrav även i krig. Riksdasenaste försvarsbeslut som avser gens perioden 1987/88

158 Telekommunikationer

1991/92 innebär att televerkets investeringar i beredskaps-

atgärder skall uppga till i storleksordningen 75 milj. kr. per

ar. (prisläge 1986-01-01).

Beslutet innebar ocksa att investeringarna i fortsättningen

skulle finansieras med televerkets rörelsemedel utan särskild

ersättning fran statsbudgeten. Utöver investeringarna vidtar

televerket även andra atgärder i beredskapshöjande syfte. Televerkets totala kostnader för beredskapsatgärder uppgar

till ungefär 200 milj. kr. per ar i aktuellt penningvärde.

5.3 Anslutande krav som statsmakterna bör ställa

5.3.1 De ekonomiska effekterna av kraven skall redovisas

árligen

Televerket skall i sin treársplan redovisa de regionalpolitiska och sociala krav som statsmakterna ställer pa verksamheten, inklusive krav pá beredskapshänsyn, och hur tele-

verket klarar att tillgodose kraven. I redovisningen skall

inga en beräkning av effekterna pa televerkets ekonomi av de olika kraven.

Vi har i de föregående avsnitten försökt att uppskatta de eko-

nomiska effekterna av de regionalpolitiska och sociala krav

som statsmakterna bör ställa pa televerket och har gjort en

sammanställning i avsnitt 6. Vi anser att det finns behov av en

fortlöpande redovisning och bedömning av dessa effekter. Tele-

verket bör liksom Posten arligen i treársplanen redogöra för

hur televerket uppfyller statsmakternas krav och de sammanhängande kostnads- intäktseffekterna. Genom en sadan redovis-

och

ning kan statsmakterna fa underlag för att bedöma om kraven pa

televerket bör förändras i nagra avseenden. Vi har även när det gäller televerket noterat att kommunika-

tionsministern i arets budgetproposition bil. 8 aviserat en

Telekommunikationer 159

översyn av styrningen av kommunikationsdepartementets affärsverk. Det anges att översynen kommer att behandla kraven pa trearsplanernas innehåll, ekonomisk styrning, organisation och redovisning samt hur den ägarmässiga uppföljningen skall ske. Vart förslag bör kunna vidareutvecklas inom ramen för översynsarbetet vilket inte hindrar att televerket pa eget initiativ bör kunna göra en sadan redovisning redan i 1990 ars trearsplan.

5.3.2 Televerket skall informera länsstyrelsen och kommuner om nätutbyggnadsplanerna. De skall ocksa behandlas vid regionala teleberedningar.

Enligt vara direktiv skall vi föresla former för förlämpliga ankringen av televerkets nätutbyggnadsplaner pa och regional lokal niva. Som vi redovisat i betänkandets Del l ingar det i reformeringen av länsstyrelseorganisationen att länsstyrelsen far ett vidgat ansvar inom kommunikationsomradet i vid mening. I vissa länsstyrelser kan en kommunikationsnämnd komma att inrättas. Även om tonvikten i länsstyrelsens arbete pa kommunikationsomradet kommer att ligga pa väg- och är avtransportfragor sikten att även post- och telekommunikationer skall kunna uppmärksammas. Vi förutsätter, liksom när det gäller att Posten, televerket självt tar initiativ till samrad med olika intressenter, saväl statliga som kommunala och privata, när väsentliga förändringar aktualiseras. Televerket arrangerar salunda pa lokal niva informations- och samradsträffar en eller flera ganger per ar med företrädare för kommunledning, näringsliv, myndigheter och organisationer. Formerna för dessa möten är informella och antalet möten varierar i olika delar av landet. Vid dessa möten lämnar televerket information om av tele- och utbyggnaden radionäten. Under hand sker ocksa andra kontakter och informationsutbyten med berörda intressenter som ett för televerkets underlag nät-

160 Telekommunikationer

utbyggnader. Vidare har televerket i en del fall samarbete med kommuner och länsstyrelser m.fl. i form av särskilda utvecklingsprojekt. Det faktiska genomförandet av olika nätutbyggnader som paverkar den fysiska samhällsplaneringen sker i kontakt med kommuner och länsstyrelser samt andra berörda. Formerna för denna planeringsprocess regleras av den nya bygglagstiftningen som trädde i kraft ar 1987. Vi konstaterar alltsa att televerket redan har en hel del kontakter pa regional och lokal niva. En viss formaliserad informationsaktivitet gentemot länsstyrelsen menar vi kan bidra till goda lösningar. Vi vill framhålla att televerket dock skall vara den som beslutar om nätutbyggnader etc. Nätutbyggnadsplanerna skall ocksa enligt Totalförsvarets chefsnämnds (TCN) riktlinjer behandlas vid regionala teleberedningar inom totalförsvaret. Även detta är en formaliserad form för regional och lokal samverkan kring telekommunikationernas utveckling. Enligt beslut av TCN den 23 januari 1989 skall det under en tvaarsperiod genomföras försök med saväl som högre lägre regionala teleberedningar. I lägre regionala teleberedningar deltar bl.a. representanter för Fo-befälhavare, länsstyrelse, televerket och landsting.

Telekommunikationer 161

6 De ekonomiska effekterna av vara

förslag motiverar f.n. inga slrskilda ytterligare atgärder

I avsnitt 5.2 har vi angett de och

regionalpolitiska sociala

krav som televerket skall utan

tillgodose särskild ersättning.

Vi har ocksa försökt att de ekonomiska ange effekterna av

respektive krav. I följande tabell sammanfattas dessa effekter.

milj. kr.

Avsnitt 5.2.6

Nettosubventionering av permanent-

hushallen 1 400

Åtgärdsprogram för telefontjänsten 300

Avsnitt 5.2.8

Telefonautomater i glesbygd 20

Avsnitt 5.2.9 90 000 - samtal l

Avsnitt 52.10

Handikapphänsyn 15

Avsnitt 5.2.11

Beredskapsátgärder 200

Totalt uppskattar vi alltsa de ekonomiska effekterna av de krav vi föreslar till

drygt 1,9 miljarder kr. Kostnaderna för tele-

verkets deltagande i SOS AB

Alarmering har inte medtagits

eftersom vi anser att saken bör ses över. Kostnaderna

för

nettosubventioneringen av permanenthushallen, kostnaderna för

att öka telefontjänstens kvalitet i glesbygd och för bered-

skapsatgärder utgör de dominerande delarna. Det är givetvis avsevärda belopp men skall ställas i relation till omfattningen

av televerkets verksamhet. För ar 1990 beräknas den totala ekonomiska bli

omslutningen knappt 30 miljarder kr. Man bör i

sammanhanget ocksa beakta att det nya som vi har

taxesystem

Telekommunikationer

kan medföra att underskottet för hushallsabonneföreslagit avvecklas fram till mitten av l990-talet. Under förutmangen

sättning att televerket ges rimliga verksamhetsförutsättningar

för att kunna hävda i den framtida konkurrensen och att

sig

kraven hálls som vi föreslar, tror vi att televerpa den nivå

ket skall klara att kraven utan att nagra särskilda tillgodose

behöver vidtas. I vart fall bör det vara

ytterligare atgärder

fram till i mitten av l990-ta1et.

möjligt

Reservationer/särskilda yttranden 163

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

l. Reservation av ledamoten Gösta Andersson

(c)

Posten

Det är obestridligt att Posten gör stora regionalpolitiska insatser i Sveriges Främst glesbygdsregioner. sker det genom att lantbrevbäringen ger en service till hög boende i mindre samhällen och pa landsbygden. I praktiken kan manga landsbygdsbor fa sina postärenden avklarade hemma i köket. Denna fornämliga service blir ännu mer värdefull i perspektivet att affärsbanker och sparbanker under senare ar ned en stor lagt andel av sina lokala kontor i mindre orter. Även lantbrevbäringen har dock sina svaga punkter. Ungefär 35 000 hushall far inte hem sin till I post porten. manga fall har man flera kilometer till sin postlada. Liknande problem har de 28 000 hushall som maste hämta sin post i postbox

pa mindre poststationer. Uppskattningsvis 150 000 människor kan

alltsa inte tillgodogöra den sig höga service som lantbrevbäringen ger andra hushåll. Detta är ett mycket handiallvarligt kapp för boende i bygder som har till bade langt postservice och till annan service. Enligt min uppfattning bör därför lantbrevbäringen ut byggas sa att ytterligare 30 000 hushåll kan fa hem sin post. Dessutom bör de 28 000 hushåll som i mindre orter och pa landsbygden far hämta sin post i box erbjudas möjligheter till lantbrevbäring. Denna förbättrade service helt i med ligger linje de krav som förts fram fran den

genomförda landsbygdskampanjen. Bakom denna

164 Reservationer/särskilda yttranden

står stora delar av Sveriges folkrörelser. Det borde

kampanj

därför vara att denna stora kampanj också börjar leda logiskt

till konkreta resultat för de delar av vårt land som några hotas av avfolkning. För att lantbrevbäringens höga service fullt ut skall kunna

komma allmänheten till godo krävs att nagon finns hemma när

lantbrevbäraren kommer. Detta gäller speciellt när värdehand-

skall förmedlas. I allt fler hushåll förekommer numera lingar förvärvsarbete utanför hemmet. För dessa hushåll kan det ibland bli att lösa ut paket och andra värdehandlingar. För

problem

kan avståndet vara flera mil till närmaste poststation.

många För att komma till rätta med detta problem har Posten inlett ett samarbete med lokala serviceställen som t.ex. lanthandeln.

På detta sätt postkunderna möjligheter att lämna in respek-

ges tive lösa ut olika värdehandlingar. Detta är ett bra initiativ

från Postens sida. Tyvärr förekommer denna service i en alltför

Denna lokala service borde enligt min begränsad omfattning.

byggas ut i en betydligt snabbare takt. Ett närmare uppfattning samarbete mellan Posten, lanthandeln och annan service på kan bidra till att stärka och bibehålla en nödvänlandsbygden dig lokal service. hävdar att lantbrevbäringen redan

Utredningens majoritet

kostar Posten stora pengar och därför är man inte beredd att bygga ut Postens service ytterligare. Det är naturligtvis obe-

stridligt att det är dyrare att distribuera posten till gles-

med tätortshushåll. Däremot är jag skeptisk mot

bygden jämfört

att dessa kostnader i hundralappar per hushåll för lantange

brevbäring respektive tätortsbrevbäring. Det är enligt min

omöjligt att med bestämdhet veta hur stora Postens

uppfattning

vinster skulle bli om lantbrevbäringen ersattes med ett annat

och sämre alternativ. I andra statliga utredningar har man

undvikit att i olika avseenden uppskatta samhällets kostnader

per hushåll. Om man valt denna metod skulle man t.ex. komma fram till att folk subventionerar tätorterna och främst de

landsbygdens

större tätorterna på flera områden. Man kan ta två exempel på

Reservationer/särskilda yttranden 165

detta. Den totala kostnaden for skattebetalarna för kollektivtrafiken i Sverige kan beräknas till mellan 8 000 - 10 000 miljoner per ar. En mycket stor andel av landsbygdens folk har ingen tillgang till kollektivtrafik. Man far däremot hjälpa till att finansiera den via sina skatter. Omfordelningen av resurser fran glesbygdsboende till större tätorter är sannolikt ännu större Det pa bostadsområdet. är ett känt faktum att samhällets totala kostnader pa detta omrade uppskattas till cirka 40 ar. Huvuddelen miljarder per av dessa subventioner gar till tätorterna och främst storstäderna. Men majoritetens skrivning om Postens kostnader for servicen pa landsbygden kan förleda läsaren att tro att enlandsbygden sidigt gynnas av stora subventioner. Det vore min enligt uppfattning olyckligt om man drog den slutsatsen av utredningens material. De ytterligare av Postens förbättringar service som jag föreslar har marginell ekonomisk betydelse för Postens totala ekonomi. Däremot skulle ett beslut av statsmakterna att dra bort statens ekonomiska transaktioner via och Postgirot Posten fa långtgående och svara ekonomiska konsekvenser. Det är enligt min uppfattning orimligt att statsmakterna kräver av Posten att ta ett stort regionalpolitiskt ansvar som samtidigt man överláter at andra företag och institutioner att ta över lönsamma verksamheter pá postomrádet.

Televerket

Televerket svarar liksom Posten for stora regionalpolitiska insatser. For landets är glesbygdsregioner det av stor betydelse att engangs- och kvartalsavgifterna är desamma i hela landet. Om televerket skulle kräva kostnadstäckning för hushallens och företagens i landets teleabonnemang glesbygder skulle det innebära dramatiska i dessa kostnadsokningar områden. Därför är det mycket angeläget att enhetliga engangs- och kvartalsavgifter far gälla även for framtiden. Det är tillfredsställande att utredningen är enig pa denna punkt.

166 Reservationer/särskilda yttranden

Ett allvarligt problem är däremot att telefax- och datakommunikation i telefonnätet inte kan ske pa lika villkor i hela landet. Nätet uppfyller inte till alla delar de krav som de nya text- och datakommunikationerna ställer. Televerket kan inte lämna nagra garantier för att sadana kommunikationer fungerar överallt i hela telefonnätet. I huvudsak är det landets glesbygdsregioner som har de sämsta förutsättningarna för datakommunikation. Detta faktum utgör en allvarlig bromskloss för utvecklingen av företagsamheten i dessa regioner. Datakommunikationer i praktiken nya för företagsam-

ger möjligheter

heten i Det vore därför mycket olyckligt om denna glesbygder. nya teknik bromsas pa grund av tekniska och ekonomiska hinder. Det är i och för sig glädjande att televerket planerar att snabbt bygga ut nätet. Det gar ända inte att bortse frán att företagsamheten i stora glesbygdsregioner kommer att vara handikappade av inga eller sämre förutsättningar till datakommunikation i jämförelse med andra delar av landet. I och för sig är televerket berett att snabbt när datakommunibygga ut kapacitet företag efterfrågar kation. Detta erbjudande frän televerket har dock den begränsatt kan tvingas att bära betydande kostnader ningen företagen för denna nätutbyggnad. Motsvarande kostnader belastar inte företagen i tätorterna. Ett huvudargument för televerket att tillämpa denna politik är att manvär utsatt för hard konkurrens och maste tillämpa en kostnadsanpassad taxa. min maste fa till

Enligt uppfattning ila företag tillgång

datakommunikation pa någorlunda lika villkor. Därför föreslar jag att det regionalpolitiska stödet utformas sa att det i princip täcker de extra kostnader som televerket tar ut av företag som kräver investeringar i nätet för att möjliggöra datakommunikation.

Reservationer/särskilda yttranden 167

2. Reservation av ledamoten Margareta Gard (m)

Betalningar till och fran staten

Betalningar till och fran staten omfattar mycket stora belopp - över 2 200 kr. miljarder per ar. Postgirot svarat för nagot mer än hälften av det nämnda beloppet och en helt dominerande del av antalet transaktioner. Enligt granskning, utförd av RRV, fungerar det nuvarande mindre bra. Det inte

systemet fyller moderna kassahállnings-v

krav, samtidigt som servicen till bade myndigheter och allmänhet uppvisar brister. Dessa svagheter med att sammanhänger postverket för sin verksamhet ansetts behöva av förräntningen den s.k. float som uppkommer genom att in- och utbetalningarna ligger kvar i postgirot under viss tid. tekniska skäl för Nagra att behalla en float av nuvarande finns inte omfattning enligt RRV. Dessutom skulle det innebära fördelar för saväl enskilda myndigheter som allmänheten, om bankgirot gavs ett ökat utrymme i den statliga betalningsförmedlingen. Enligt min mening bör statens betalningssystem sa fungera kostnadseffektivt och praktiskt som

möjligt. Förutsättningen

härför är fri konkurrens mellan olika institut och betalningsformer. Postverkets behov av intäkter för att upprätthalla grundläggande postservice i hela landet är inget hållbart motiv för att bevara orationella betalningsrutiner. Statens betalningssystem bör utformas sa kostnadseffektivt och serviceinriktat som de tekniska förutsättningarna medger. Uppkomna underskott för postservice i glesbygden far finansieras via statsbudgeten förslagsvis genom regionalpolitiskt eller glesbygdsstöd.

Samtrafikvillkor

Tekniken inom teleomradet utvecklas snabbt, och blir alltmer komplex. Samtidigt ökar antalet aktörer pa marknaden, vilket

168 Reservationer/särskilda yttranden

ytterligare driver pa utvecklingen och ger möjlighet till nya tjänster av olika slag. I stort sett hela teleomradet är nu avreglerat, vilket har medfört stora fördelar. Det enda område som ännu inte avregle-

rats är s.k. tredjepartstrafik.

Utredningen föreslar nu ändringar i detta avseende. Fragan om relationerna mellan televerket och fristående operatörer har tidigare inte varit reglerad, vilket nu föreslas ske. Avregleringen av tredjepartstrafiken är självfallet önskvärd, men medför vissa tillfälliga komplikationer. Eftersom teletaxorna idag inte avspeglar de verkliga kostnaderna finns i princip möjligheter för fristaende operatörer att konkurrera inom de delar av verksamheten där televerket idag tar ut för höga priser. Utredningen föreslar införandet av särskilda samtrafikvillkor för trafik med väsentliga inslag av telefoni som förs vidare i det allmänna nätet. Med andra ord skall fristående operatörer drabbas av avgifter. Motiveringen för dessa avgifter är den radande obalansen i televerkets taxor. Dessa avses dock att rättas till inom de närmaste aren, varvid detta argument förlorar sin giltighet.

Övriga speciella förpliktelser som vilar pa televerket är för-

hallandevis sma i förhallande till den totala verksamheten, och kan inte motivera speciella samtrafikvillkor. Avreglering och konkurrens har mycket stora positiva effekter, inte bara för kunderna utan för hela landet, och bör underlättas. Speciella samtrafikvillkor bör därför inte införas när tredjepartstrafiken nu avregleras. Fristående operatörer bör kunna ansluta sig till televerkets allmänna telenät pa samma villkor som övriga abonnenter, dvs. marknadsmässiga villkor som förhandlas fram mellan operatören och televerket.

Reservationer/särskilda yttranden 169

3. Reservation av ledamoten Ingrid Hasselström-Nyvall (fp)

Postkommunikationer

Pa postomradet ger utredningen en god bild av det ansvar Posten bör ta av regionalpolitisk och social natur och speglar ocksa det aktuella konkurrensläget. Under utredningsarbetet har dock uppmärksammats att förändringar kan ske snabbare än beräknat. Pa nagra punkter vill jag dock anmäla en annan uppfattning än den utredningen företräder. Postens monopol pa statens in- och utbetalningar bör enligt min uppfattning upphöra. I regeringens finansplan i ar framförs ett förslag pá valfrihet för allmänhet och myndigheter att bankerna - saledes ett krav i välja postgirot eller samma riktning. Ett avskaffande av Postens monopol kommer troligen att medföra ett inkomstbortfall som försvarar möjligheten att internt subventionera mer kostnadskrävande delar av Postens verksamhet. Man bör därför vara öppen för en diskussion kring vilka atgärder som kan behöva vidtagas för att Posten skall klara sin grundservice (avsnitt 2.1.1). Enligt min mening bör vidare Posten erbjuda ett särskilt s.k. bok- eller kulturporto utöver de frankoetiketter som finns idag. Ett bokporto är främst avsett att ge privatpersoner möjlighet till ökat kulturutbyte. Det är positivt att Posten säger sig vilja bibehalla systemet med frankoetiketter tills vidare och även överväger att införa ett bokporto. Jag förutsätter att sa sker. Om Posten planerar att ändra nuvarande system bör detta meddelas i trearsplanen sa att frågan kan tas upp till behandling. Jag vill därför - i likhet med utredningens majoritet - inte genom lagstiftning kräva att Posten tar detta kulturansvar utan räknar med att Posten även i framtiden ser detta som en viktig del av sin verksamhet inom kommunikationsomradet (avsnitt 2.5). Avslutningsvis vill jag under punkt 3 betona att glesbygden är en icke separerbar del av vart land. Den postala servicen

170 Reservationer/särskilda yttranden

bör ses som ett solidariskt åtagande av oss alla. Utredningen gar inte ifran denna princip men den redovisning, som görs här, kan leda tanken mot att här finns ett omrade för eventuella kommande besparingar. Jag vill varna för en sadan utveckling.

Telekommunikationer

Pa teleomradet är de fragor som utredningen berör mer komplicerade inte minst fran konkurrenssynpunkt än vad som ,gäller postomradet. Posten är mer utsatt för konkurrens idag medan televerket ännu arbetar relativt ensamt. Telepolitikens inriktning är dock att konkurrens skall främjas. Det hade varit av värde om utredningen mer grundligt hade analyserat fragorna rörande mangfald inom teleomradet. Därigenom hade förslag kunnat läggas t.ex. om princip för samtrafikvillkor vid hopkoppling av nät. Det är av största betydelse att eventuella tvister rörande sadana avtal hänskjuts till en neutral instans. Den lämpligaste instansen torde vara statens telenämnd. Det är ocksa viktigt att avtalsvillkoren far en konkurrensförhindrande niva ej (avsnitt 5.1.5 och 5.1.6). Pa mitt intitiativ har en särskild utredning om enhetstaxa för telefon utförts (avsnitt 5.2.4). Som framgar av utredningen skulle med motsvarande tidszoner och markeringar som idag ett snabbt införande av ett sadant taxesystem medföra en fördyring för hushållen som jag f.n. inte vill medverka till. Fragan om enhetstaxa bör dock övervägas i ett längre perspektiv. Ett frågetecken i utredningen maste sägas vara att praktiskt taget alla ekonomiska beräkningar pa teleomradet utförts av televerket och inte av fristående experter. Utredningen har lagt fast innebörden i begreppet grundservice pa teleomradet. Därmed avses alltsa telefoni och sadana datatjänster som gar att utföra pa reguljära telefonlinjer. Mer avancerade datatjänster anser jag inte ingar i detta begrepp. I anslutning till den satsning pa Videotex för hushall, som inleds 1991 av ett konsortium där televerket finns aningar, ledning att särskilt uppmärksamma spridning av terminaler även

Reservationer/särskilda yttranden 171

till handikappade. Detta bör kunna vara ett led i televerkets sociala ansvar.

4. Särskilt yttrande av experten Curt Andersson

Telekommunikationer spelar en allt mer central roll i företagens verksamhet. Detta gäller för alla stora koncerner, men i ökande grad även för mindre och medelstora företag. I manga fall räcker dagens telefonnät för behoven av bade telefoni och datatrafik, men det blir i växande grad lönsamt att investera i egna datalösningar som tar hänsyn till företagets speciella behov. Det blir da oftast saväl företags- som samhällsekonomiskt attraktivt att knyta samman egna mindre nätlösningar med hyrda linjer fran statens allmänna nät (televerket) samt att i förekommande fall kunna föra trafik vidare i det allmänna kopplade nätet. Företagens behov av specifika lösningar växer, antingen man bygger upp dem i egen regi eller köper tjänsten fran en fristående leverantör som kan vara televerket eller nagon annan nätoperatör. Det är väsentligt att det inte rader inskränkningar mot att använda de hyrda linjerna för vissa ändamål, bl.a. telefoni. Utredningens förslag att inte reglera innehållet i, eller att formulera särskilda villkor för kunders användning av, s.k. tredjepartstrafik är välkommet och framsynt. Utredningens förslag om samtrafikvillkor för operatörer som vill koppla ihop egna nät, med väsentligt inslag av telefoni, med det allmänna kopplade telefonnätet är ocksa ett i rätt steg riktning. Grundprincipen skall vara att parterna träffar samtrafikavtal baserat pa ömsesidig nytta och kostnad. En principiellt legitim sadan kostnad för televerket kan gälla den av utredningen föreslagna regionala inom utjämningen hushálls- respektive företagskollektivet. Enligt min bedömning är denna kostnad dock inte av sadan betydelse att den i dagsläget skulle motivera särskilt bidrag fran samtrafikerande operatörer. Dessa bör inte heller aläggas att bidra till kost-

172 Reservationer/särskilda yttranden

nader för dagens utjämning mellan företag och hushåll, eftersom denna obalans nu successivt avvecklas. Det särskilda ansvar som åläggs televerket för försvar, handikappanpassning m.m., bör också kunna bäras ensamt av verket med hänsyn till verkets stordriftsfördelar. På grund av televerkets dominerande roll kan tvister i samband med avtalsprocessen medföra att nya trafiklösningar helt blockeras eller allvarligt försvåras. Detta gäller i synnerhet i dagsläget då verket bedöms ensidigt kunna fastställa villkor för samtrafik. Utredningens majoritet anser att en fristående, telekompetent instans kan behöva inrättas för att opartiskt avgöra dylika tvister. Dessutom finns behov av fristående revision. Med hänsyn till den stora ekonomiska betydelsen av att inte nya trafiklösningar fördröjs anser jag att en sådan instans snarast bör inrättas. För att accepteras av parterna, måste den besitta egen kvalificerad utredningskapacitet vad gäller såväl teleområdet som konkurrensfrågor. Man ka även räkna med att en sådan instans kommer att behövas för att avgöra tvister mellan televerket och vanliga företagskunder, bl.a. för att fastställa när en vanlig kund övergår till att vara samtrafikoperatör. Det framstår som att naturligt pröva hur statens telenämnds kompetens och ansvar skulle kunna utvidgas för att fylla denna uppgift.

5. Särskilt yttrande av experten Stig-Arne Larsson

Om statens och televerkets ansvar inom

regionalpolitiska

teleområdet

Jag delar post- och teleutredningens bedömning att statens ansvar för grundläggande telekommunikationer skall avgränsas till telefonitjänsten. Statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar inom teleområdet innebär enligt utredningens förslag att staten genom televerket skall garantera tillgang till väl fungerande normal telekommunikation i hela landet till

Reservationer/särskilda yttranden 173

enhetliga priser för företag respektive för hushåll. Min grundläggande inställning är att det regionalpolitiska och sociala ansvaret för bör omfatta

företagsabonnenter gl:

handahållandet av telefonitjänsten över hela landet. En telefonitjänst som skall vara av hög och jämn kvalitet oavsett var i landet företagen (motsv.) etablerar sig. Däremot gör jag bedömningen att enhetliga priser på företagens telefoni (anslutnings-, kvartals- resp. samtalsavgifter) inte går att på sikt upprätthålla allteftersom konkurrensen på företagens telefoni ökar. Ett utjämnande taxesystem innebär i praktiken en överprissättning inom omraden med storskalefördelar, dvs. inom tätortsområden och på trafikstarka stråk. Motsvarande underprissättning uppstår inom glesbygd och på trafiksvaga stråk. Under sådana förutsättningar skulle televerket inte kunna priskonkurrera i tätorterna och därmed tappa, ofta stora och lönsamma, kunder. Denna utveckling skulle på sikt kunna leda till en mycket ogynnsam prisutveckling för de små och medel-

stora företagens (motsv.) telefoni, medan konkurrenter till

televerket genom russinplockning kan utvalda erbjuda företag mer förmånliga villkor. Ett principbeslut om statens, och därmed televerkets regio-

nalpolitiska ansvar för företagens (motsv.) telefonitjänst bör

därför enligt min uppfattning ej omfatta principer för prissättning utan avgränsas att gälla ett landsomfattande tillhandahållande av en kvalitativt god tjänst. Under en övergangsperiod, så länge konkurrensen om företagens telefoni är mindre omfattande, bör dock kunna enhetliga priser tillämpas enligt utredningens förslag. På kort sikt är den mest angelägna åtgärden att eliminera företagens subventionering av hushållens abonnemang, så som utredningen föreslår.

Om av kostnader för televerkets och

redovisning regionala

sociala ansvar

Jag delar utredningens förslag att televerket bör särredovisa kostnaderna för regionala och sociala åtaganden.

174 Reservationer/särskilda yttranden

Som en konsekvens av att telemarknaden for öppnas upp konkurrens fullt ut bor samtidigt beslut tas om att kravet slopa pa särredovisning av konkurrensutsatt verksamhet. Eventuell särredovisning vid sidan av kostnader for bor samhällsatagandet atminstone avgränsas till telefonitjänsten, där konkurrensen pa kort sikt är begränsad.

Bilaga 1 175

Kommittédirektiv

@

@E§l

W

Dir l988zll

Statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele-

och

postområdena

Dir. l988zll

Beslut vid regeringssammantrade 1988-05-05

Chefen för kommunikationsdepartementet. statsrådet Hulterström anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att bedöma och föresla preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar pá tele- och postområl uppdraget ingår att precisera televerkets och postverkets roll och Wdena. uppgifter. När det gäller teleomrädet skall kommittén ocksa bedöma effekterna av andrahandsuthyrning av överföringskapacitet i telenätet. s.k. tredjepartstrafik. Kommittén skall vidare föreslå lämpliga former för förankring

av televerkets nätutbyggnadsplaner på regional och lokal nivå. När det gäller

postverksamheten bör kommittén även överväga frågan om ett särskilt porto för bl.a. bokförsändelser.

Bakgrund Statsmakterna ställer krav på televerket och postverket att de skall drivas effektivt. täcka sina kostnader med egna intäkter och ge en viss ekonomisk skall i betydande utsträckning finansieras med avkastning. Investeringarna intäkter från verksamheten. Samtidigt finns krav på verken att ta regionaloch sociala hänsyn att erbjuda tjänster som inte politiska genom ger intäkter som täcker kostnaderna.

Televerkels förändrade roll har i mina till regeringens proposition [987/882118 om inrikt- Jag förslag av telepolitiken redogjort för min pa utvecklingen på teleområdet. ning syn

176 Bilaga I

Som jag framhöll har den tekniska utvecklingen ruhbat de mönstren gamla och medfört att antalet teleföretag. teletjanster och produkterökair. Detta innebar att tcleverkcäts roll föriiiitlr;is och att det inte Iåingrc är lika självklart hur telcverkets regionalpolitiska och sociala ansvar på (imrätlet skall komma till uttryck. Den fraga som utvecklingen aktualiserar galler statens ansvar för ytterst telesystemets kvalitet. utformning och tillgänglighet. Den därmed galler också televerkets och andras roll och uppgifter och hur verksamheten skall betalas. Det finns anledning att överväga om det. utöver de som föreslaatgärder gits i propositionen. krävs ytterligare åtgärder för att möta tttvecklingen. Som en vägledning för sådana har i övcrvåigzintleu regeringen propositionen presenterat sina förslag till mal och för inriktning telepolitiken. Förslagen innebär bla. att för grundläggande skall kostnaderna

telekommunikationer

för regionalpolitiska och sociala betalas solidariskt. Även hänsynstaganden kostnaderna för att tillgodose totalförsvarets intressen skall betalas solidariskt. Förslagen inkluderar också inrättandet av en ny statens telemyndighet. telenämnd (STN). och avskaffandet av televerkets att ansluta konmonopol torsväxlar och myntapparater till det allmänna telenatet. Av propositionen framgår att målen för telepolitiken delvis kan strida mot varandra och att det därför många måste svåra

gånger göras avvagningar.

Dessa avvägningar kan leda fram till olika av vilken roll staten bedömningar

skall spela på området. Referensgruppen för telefrågor har i rapporten (DsK

1987:9) Tele i förändring diskuterat statens ansvar för telekommunikationerna och hur det skall utövas. har t.ex. att sta- Referensgruppen föreslagit ten bör ta ansvar för en stabil. kontinuerlig tillgång på de mest betydelsefulla tjänsterna. Staten skulle därför exempelvis kunna kräva en viss

kompetens

och ekonomisk styrka av den som skall erbjuda vissa tjänster. Gruppen pekar också på att det skulle kunna krävas tillstånd för den som vill upphöra att sälja viktiga tjänster. Gruppens rapport har remissbehandlats. Flera remissinstanser har berört frågan om statens ansvar och framfört vilka synpunkter på uppgifter en ny telemyndighet bör ha. För en närmare redovisning av gruppens överväganden och remissinstansernas får hänvisa till rapporten synpunkter jag och propositionen. Jag har i propositionen förklarat att jag för närvarande inte är beredd att ta ställning till de förslag och som har framförts eller mer synpunkter precist ange gränserna för statens ansvar utöver vad jag redovisar om telepolitikens mål och inriktning och om STN:s uppgifter. Det utredningsmaterial och un-

derlag i övrigt som finns nu är otillräckligt och frågorna bör därför ses över

ytterligare.

Bilaga I 177

Riktlinjer for posrverksunrheien

Postverket har enligt kungörelsen (N47: 175) om ensamratt postverkets till brevhefordran mm. ensamrätt till befordran mot av regelbunden avgift slutna brev ävensom öppna fiársiindelser innehallzinde helt eller delvis skrivna meddelanden. Trots detta utsätts postverket i allt Verksamhögre grad för konkurrens. heten präglas. liksom televerkets. av forandrade förhållanden. Av särskild betydelse år den snabba elektroniska utvecklingen och den snabba utvecklingen inom lättgodsområdet. att fler numera sker direkt mellan betalningar konton. att bankomater används i stor utsträckning i stallet för postkassor. att antalet hushåll i glesbygden minskar och att nya konkurrenter. svenska och utländska. etablerar sig inom bud- och kurirmarknaden. Dessa förandringar påverkar starkt bade postverkets och hante-

betalningsförmedling

ringen av försändelser. Förändringarna ställer stora krav att på postverket finna vågar för att även framöver ge god postservice till kostnader. rimliga Enligt de riktlinjer som statsmakterna har lagt fast för postverkets verksamhet skall kundernas efterfrågan inom områdena

informationsöverföring.

varudistribution och betalningsförmedling vara styrande för verket. Verksamheten skall syfta till att till rimligt och med servicekvalitet bepris god tjäna såväl stora som små kunder i hela landet. mal- Riksdagen anger genom formulering de ramar inom vilka postservicen skall utformas. Postservicen ordnas genom fasta postkontor och samt genom poststållen stadsbrevbáiring. lantbrevbäring och postvåskor. Postverket har redovisat att man ser som sin huvuduppgift att svara för att varje hushåll i landet har tillgång till kontinuerlig postgång. Möjligheterna att klara detta påverkas enligt verket av att kostnaderna per hushåll för post-

servicen på landsbygden tenderar att fortsatta att öka snabbt. Postverket an-

ser att verket ändå bör klara sin ekonomi utan att tillföras eller komstatliga munala medel för postservicen i glesbygd. Detta bör vara i första möjligt hand genom en fortsatt varsam anpassning av inom de postorganisationen serviceramar som är fastlagda. Postverket har också framfört att det nuvarande postmonopolet borde ersättas med ett mer institut. ändamålsenligt Mot denna bakgrund bör även statens och sociala ansvar regionalpolitiska

på postområdet och kraven på postverket närmare preciseras.

Utredningsuppdraget

Jag anser därför att en parlamentariskt sammansatt kommitté närmare bör utreda dessa frågor och föreslå de åtgärder som kan kråvas. Kommittén skall ha till uppgift att bedöma och statens regionalprecisera

178 Bilaga 1-

och sociala ansvar och politiska pa telckoininunikalionsomratlet på postområdet. l samband (lilnned skall kommittén televerkets precisera och postverkets roll.

Tele En uppgift för kommittén år att med utgångspunkt i målen och inriktningen för telepolitiken föreslå avgränsningar och preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tcleomrfttlet. De olika förslag i dessa avseenden som finns i referensgruppens rapport och i remissutlåtzmdena över denna bör övervägas av kommittén. Som jag framhållit i den telepolitiska propositionen bör statens övergripande regionalpolitiska och sociala ansvar avse grundläggande telekommunikationer. Kommittén bör överväga och föreslå vilka telekommunikationer som bör betraktas som grundläggande. l det sammanhanget mäste kommittén också överväga hur införande av digital teknik och integrering av olika tjänster i det zillmiinna telenätet bör påverka denna bedömning. En utgångspunkt för kommitténs (ivervåganden och förslag bör vara att företag. myndigheter och organisationer skall kunna bedriva verksamhet med tillgång till tillfredsställande telekommunikationcr oavsett lokalisering i landet. Kommittén bör bedöma vilka särskilda hänsyn som kan tas till olika användargrupper såsom hushåll och företag i glesbygd. ideella föreningar eller människor med funktionshinder då taxor och service bestäms för grundläggande telekommunikationei* och vilka åtgärder som krävs för att möjliggöra sådana hänsynstaganden. Effekterna av sådana zitgåirtler bör analyseras med hänsyn till hur de förhåller sig till de olika målen för telepolitiken. Televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar bör formuleras av kommittén. Kommittén skall föreslå hur (le uppgifter som enligt kommittén bör läggas på televerket skall betalas. Effekterna på televcrkets ekonomi och/eller på telctaxorna av olika hansynstaganden och krav hör redovisas av kommittén. Kommittén bör. efter en avvägning mellan de olika malen för telepolitiken. föreslå konkreta krav som statsmakterna bör ställa på televerket och konkreta åtgärder för att kraven skall kunna tillgodoses. Kommittén skall också bedöma om även andra företag inom teleomrädct än televerket bör beröras av de regionalpolitiska. sociala och totalförsvarsmässiga hänsynstzigandena. l den man kommittén finner att aven andra än televerket bör beröras skall kommittén föresla atgärder som statsmakterna bör vidta. Televerket har i sitt förslag till reviderad treáirsplan för perioden l988- 1990 tillkännagett sin avsikt att fullt ut tillata andrahandsuthyrning av led-

Bilaga 1 179

ningar som verket hyr ut - s.k. tredjepartstrafik. Jag konstaterar i propositionen att detta är i enlighet med den inriktning av telepolitiken som innebär att det skall vara lätt att ansluta sig till och använda de gemensamma teleanläggningarna. konstaterar jag att staten bör se till att

Samtidigt grundläg-

gande telekommunikationer erbjuds med god tillgänglighet och service och att regionalpolitiska och sociala hänsyn skall tas. Kommittén bör med förtur studera effekterna av ett tillåtande fullt ut av tredjepartstrafik. Bl.a. bör

kommittén överväga televerkets bedömning att andra företag också måste

vara med och ekonomiskt bidra till det regionalpolitiska om de

åtagandet

önskar bedriva kommersiell verksamhet med telefonitjänst genom att utnyttja förhyrda ledningar. Även Statskontorets förslag att den som erbjuder

tjänster i det allmänna telenätet bör ha någon form av tillstånd bör övervä-

gas. Kommittén bör därefter föreslå åtgärder som kan krävas för att ett full-

ständigt hävande av restriktionerna för tredjepartstrafik inte skall medföra

negativa effekter telekommunikationer.

på grundläggande

Jag framhåller i propositionen att telepolitikens inriktning skall utformas i dialog med intressenterna. Jag framhåller också att televerket bör redovisa

och förankra sina på och lokal nivå. Kommitnätutbyggnadsplaner regional tén bör ha till uppgift att föreslå lämpliga former för förankringen av utbygg-

nadsplanerna.

Post

Även postverkets regionalpolitiska och sociala ansvar bör formuleras av kommittén. Kommittén skall granska postverkets riktlinjer för servicestan-

dard i glesbygd och föreslå eventuella ändringar som bedöms motiverade.

Kommittén bör. liksom i om televerket. allmänt bedöma vilka sär-

fråga skilda hänsyn som kan tas till olika grupper då porton och service bestäms

och vilka åtgärder som krävs för att möjliggöra sådana hänsynstaganden.

Kommittén bör därvid även överväga frågan om ett särskilt porto för bl.a.

bokförsändelser i enlighet med vad trafikutskottet (TU 1987/88:12) har anfört. Kommittén skall ange hur de uppgifter som enligt kommittén bör läggas skall betalas. Däri att bedöma om det är motiverat med

på postverket ingår några förändringar av den nuvarande finansieringen av blindskriftsförsänd-

elser.

Effekterna på postverkets ekonomi och/eller på portot av olika hänsynsta-

ganden och krav bör redovisas av kommittén.

180 Bilaga I

Utredningsarbetet Kommittén bör beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Kommittén skall samråda med utredningen (l 1988:02) om regionalpolitikens inriktning m.m. och hålla sig informerad om det arbete som bedrivs

inom riksrevisionsverket angående televerkets samhällsansvar och om tre-

årsplanerna som beslutsunderlag för statsmakternas styrning av postverkets serviceåtaganden. Arbetet skall vara avslutat den 31 december 1989.

Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen be-

myndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en kommitté - omfattade av kommittéförordningen (1979:119) - med högst sju ledamöter med uppdrag att bedöma och föreslå preciseringar av statens regionalpolitiska och sociala ansvar tele- och

på

postområdena. att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta

sjätte huvudtitelns anslag, Utredningar m.m.

Beslut ansluter till och bifaller

Regeringen sig föredragandens överväganden

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

BiIagaZ 181

Rapport fran resa med post- och teleutredningen till Ottawa, Canada, och Vermont, USA

1 och

Deltagare syfte

Resan ägde rum den 25 februari till 5 mars 1989. I resan del-

tog: Ordförande John-Olof Persson, ledamöterna Anders

Andersson, Ingrid Hasselström-Nyvall, Claes Rensfeldt, Hans Rosengren, Margit Sandéhn, Anna Wohlin-Andersson, sakkunniga Birgitta Hällegardh, Susanne Lindh, Nils Lindström, Roy Helmsjö samt experterna Peter Bohm, Anders Ehnmark, Sven-Roland Letzén, Per-Olof Sandrén och Nils-Göran Svensson. Utredningen besökte under tiden den 28 februari till den 2 mars i Canada kommunikationsdepartementet, den dominerande av - Telecom gruppen teleföretag Canada, teleregleringsmyndigheten CRTC och kanadensiska postverket. Den 3 mars besökte utredningen det dominerande teleföretaget i Vermont, USA, och fick tillfälle till diskussioner med lagstiftare och telereglerare i Vermont. Utredningen besökte ocksa guvernören. Syftet med resan var att fa svar pa ett antal som fragor skickats ut i förväg om hur allmännyttiga uppgifter (AU) läggs pa post- och teleföretagen. (I utredningens betänkande används

begreppet samhälleligt bestämda uppgifter; PTU:s anm.).

redovisar i det

jag följande de svar som lämnades pa. de olika

frågorna.

182 BiIaga2

2 Tele

2.1 Hur telesektorn är reglerad och organiserad i Canada och Vermont (USA)

Canada

^ Canada är en federation av tio delstater och territorier. I Canada finns det bade privata, statliga och halvstatliga telebolag som har fatt olika typer av tillstand. Somliga far bara vara verksamma inom ett omrade medan andra far sälja telekommunikation över hela landet. De stora telebolagen är sammanslutna i en organisation - Telecom Canada - som har ca 98 % av de vanliga telefonabonnenterna. De lokalt eller regionalt förankrade telebolagen har monopol bade pa kortväga och långväga trafik inom sina respektive omraden. De har ocksa monopol pa att skicka ut och ta emot trafik fran andra omraden. Förutom de lokalt förankrade telebolagen finns andra teleföretag. Telesat Canada star för nationell satellitkommunikation huvudsakligen som entreprenör at telebolagen. Telesat Canada ingar i Telecom Canada och konkurrerar saledes inte med dessa bolag. Teleglobe Canada har monopol pa den internationella trafiken. CNCP säljer nya telekommunikationstjänster i konkurrens med övriga företag. När det gäller telefoni far man inte konkurrera. CNCP bildades av det statsägda järnvägsbolaget tillsammans med ett privat bolag. CNCP är dock nu helt privat. Av bolagen är sammanlagt 79 % privata, 19 % offentligägda medan 2 % ägs av privata och offentliga intressen gemensamt. De privata bolagen har relativt spritt ägande. Bell Canada ägs

till S % av staten Quebec medan bolaget i British Columbia till

en större del ägs av amerikanska intressen. Bolagen regleras pa olika Sätt av fristående regleringsmyndigheter. Större delen av bolagen (representerande 70 % av

Bilaga 2 183

de totala intäkterna i branschen) regleras av den federala regleringsmyndigheten CRTC. En mindre del - motsvarande 25 % av intäkterna regleras delstatligt och motsvarande 5 % regleras kommunalt. CRTC uttolkar innebörden av en gammal järnvägslagstiftning som även omfattar telekommunikation. Enligt lagen skall avgifterna vara rättvisa och ligga pa en rimlig niva. CRTC granskar alla avgiftshöjningar inom sitt ansvarsområde sa att bolagens vinster inte kommer att överstiga vad som är normalt. CRTC vakar ocksa över att överskott fran inte anmonopoltjänster vänds för att dumpa priset pa konkurrensutsatta produkter och tjänster (vilket motsvarar den funktion som av särredovisningen konkurrensutsatta produkter har i Sverige). För fastbolagen ställs relativt detaljerat abonnemangsvillkor och förpliktelser.

USA

I USA säljs teletjänster av manga privata bolag. Den kortväga trafiken inom delstaterna regleras av delstatliga myndigheter

medan FCC (Federal Communication Commission) reglerar de

bolag som säljer langdistanstrafik. Inom de flesta delstater rader monopol pá lokaltrafik, dock inte i Vermont. För langdistanstrafik rader konkurrens men det största bolaget & är mycket dominerande. Normalt begränsas bolagens vinster och regleringsmyndigheten gör omfattande analyser av varje taxeförändringsförslag som maste ha myndighetens godkännande. & ingick tidigare i det s.k. Bellsystemet som var världens största företagsgrupp. Den bröts upp 1984 i tva delar, & för langdistanstrafik och sju regionala företagsgrupper för lokaltrafik. NYNEX är ett av de regionala Bellbolagen och North England Telephone (NET) ett av dess dotterbolag som sköter lokaltrafiken inom staten Vermont.

184 Bilaga 2

2.2 Förutsedda

förändringar

I Ottawa arbetar man nu pa en ny som skall telelag förtydliga och sammanföra de olika regler som idag styr telemarknaden. Det kan eventuellt leda till att de som delbolag idag regleras statligt i framtiden kommer att regleras federalt. Man förutser ocksa en utveckling där långväga telefontrafik öppnas för konkurrens. Troligen kommer bestämmelser att införas om högst 20 % utländskt ägande av telebolag. Teletaxorna fortsätter att ombalanseras pa sa sätt att de långväga avgifterna sänks medan lokalsamtalsavgifterna (som tas ut som en fast avgift per manad) höjs. Ministeriet arbetar för att främja konkurrensen genom att stödja en konkurrent till Telecom Canada. I Vermont har nyligen en överenskommelse kallad socialt kontrakt mellan delstaten och det dominerande trätt i bolaget kraft. Den gäller fram till 1991. Därmed har av begränsningen vinstnivan för bolaget hävts. Likasa har bolaget fatt rätt att fritt sätta priser för annat än telefoni. Samtidigt som regleringen lättats i dessa avseenden har nya och krav tydliga ställts vad gäller pris och service för telefoni. motsva- Nagra rande krav har inte ställts pa konkurrenterna.

2.3 används inte

Organisationsförändringar som

regionalülitiskt instrument

Varken regleringsmyndigheterna i Canada eller Vermont föreskriver nagot om att sysselsättningen i skall användas telebolagen som ett regionalpolitiskt instrument.

2.4 Teknisk av

utvecklgg glesbygdstjänster

Radiokommunikation används i stor utsträckning för telekommunikationer i Canadas glesbygd. Ca 5 000 människor har förbindelse enbart via satellit. Som ett mellan satelliter och mellanting

Bilaga 2 185

radiolänk pá marken experimenterar man med en radiolänk buren av ett flygplan. Detta skulle cirkla över ett visst omrade och drivas av mikrovagor sända fran marken.

2.5 Bolagens allmäim_y_ttiga uppgifter

2.5.1 Canada

De federala kraven pa de kanadensiska bolagen grundas pa järnvägslagen som sager att taxorna skall vara rättvisa och rimliga. Utifran detta har regleringsmyndigheten CRTC ställt mer preciserade krav. Dessa har sedan ytterligare konkretiserats av bolagen i samband med de allmänna remissförfaranden och överläggningar som föregár alla mer betydande beslut av CRTC. De regionalt och kommunalt reglerade bolagen regleras av respektive lagstiftande församling. Kraven varierar mellan delstaterna. Ett vanligt krav fran reglerarnas sida är att tjänsterna skall vara tillgängliga för alla. Detta ställer krav bade pa utbyggnaden av nätet och pa rimliga priser. Liksom i Sverige har det i Canada förekommit en omfattande debatt om kostnadsanpassning av taxor och vilka effekter detta kan fa pa allas tillgång till telefon. Den federala regleringsmyndigheten har funnit att den allmärma tillgängligheten inte skulle hotas av

kostnadsanpassningen (som innebär att de månatliga abonne-

mangs/lokalsamtals-avgifterna höjs medan de trafikberoende

rikssamtalsavgi fterna sänks).

Vissa bolag har utarbetat särskilda program för subsidier till hushall som kan tänkas fa svarigheter att ha rad att ha telefon da de fasta avgifterna höjs. Bolagen erbjuder olika hjälpmedel till handikappade delvis till subventionerat pris. Flera bolag har undantagit handikappade med intyg fran avgift för nummerupplysning. Det förekommer ocksa att man ger 50 % rabatt pa samtalsavgifter till döva med

186 Bilaga 2

texttelefon. Telefonautomaterna är utrustade för att kunna användas av personer med hörselhjälpmedel. CRTC har beslutat att en förmedlingstjänst mellan texttelefon och vanlig telefon skall betalas av Bell Canada, som är det största av bolagen. Nagra särskilda förmaner för andra grupper förekommer i allmänhet inte. Inställningen hos den federala regleringsmyndigheten är att det är viktigare att halla allmänt fasta avlaga gifter än att ge särskilda nedsättningar till vissa grupper. Man har särskilt övervägt sadana för nedsättningar pensionärer och ideella föreningar men följaktligen avvisat förslagen. Telefonautomater erbjuds i princip fritt och pa kommersiella grunder. I samband med diskussioner om monopol/ konkurrens pa omradet och i taxediskussioner har dock regleringsmyndigheten framfört att Bell Canada i vissa situationer bör upprätthålla telefonautomater även om de inte bär sig. SOS-alarmering erbjuds av alla bolag. I allmänhet betalar kommunerna för detta. I vissa fall belastas dock bolagen. Pa landsbygden erbjuds abonnemang med ledning delad mellan tva abonnenter som grundtjänst inom 165 m fran telefonledning. Utanför detta omrade men inom stationsomradet är grundtjänsten en ledning delad mellan fyra abonnenter. Individuella ledningar erbjuds mot extra avgift. Ca 70 % av abonnenterna har valt att betala för detta. 100 000 av Bell Canadas abonnenter hade fyrdelade ledningar. Mer avlägset belägna omraden erbjuds tjänster över radio med lägre kvalitet och till lägre kostnad. Underskottet fran dessa tjänster är avsevärt och betalas av övriga abonnenter.

Abonnemangsavgifterna som inkluderar lokalsamtal är högre i

storstadsomraden med hänsyn till att man där kan na fler abonnenter. Detta strider a andra sidan mot strävandena till kostnadsanpassning eftersom det är billigare att bygga nät i tätbefolkade omraden.

Bilaga 2 187

2.5.2 USA/Vermont

Det sociala kontraktet mellan delstaten och North England Telephone (NET) innebar att avgifterna för telefoni frystes under tre ar. Bolaget alades att halla en viss kvalitet pa telefontjänsten. Telefonerna skulle repareras inom 24 timmar fran anmälan (I Sverige är motsvarande krav i genomsnitt 2.1 dagar). Leveranstiden skulle vara högst fem dagar i

(Sverige: genom-

snitt 17 dagar). Endast l % av samtalsförsöken skulle miss-

lyckas (2 96). När kvalitén sjunker under en viss niva maste bolaget förklara orsaken för regleringsmyndigheten. Om kvalitén sjunker under en arman lägre angiven niva fordrar regleringsmyndigheten en plan med en tidtabell för hur kvalitetsmalen skall uppnas. Vissa krav pa modernisering av nätet i Vermont ocksa i ingar avtalet.

2.6 korssubventioner och

Betalning_genom avbyrakrati-

serigg

Nagra särskilda anslag för att kompensera bolagen för deras AU förekommer i allmänhet inte i Canada. Kommunerna betalar dock för SOS-tjänsten. Överskott i den langväga trafiken är den helt dominerade källan till betalning för AU. I Vermont gick bolaget med pa de harda pris- och servicekraven för telefoni eftersom man i en omfattande gengäld slapp byrakrati i samband med införande av nya tjänster och vid ändringar av priset pa sadana. Ett annat viktigt skäl var att den tidigare begränsningen av bolagets rätt att ta ut vinst togs bort. Det är betydelsefullt i sammanhanget att NET är en del av NYNEX som är ett bolag med 70 miljarder i Vermont omsättning. star för 1 96 av detta. NYNEX liksom andra regionala bolag är mycket angelägna att vinstbegränsningarna tas bort och var

188 BiIagaZ

därför beredda att betala ett högt pris för att få igenom detta pilotfall. NET får ersättning med 12 cent (78 öre) per minut av de företag som inom Vermont konkurrerar med NET för deras användning av NET:s nät. Det är mindre än vad en vanlig abonnent betalar men lika mycket som långdistansbolagen betalar för att använda NET:s nät. Beloppet har fastställts efter omfattande beräkningar av kostnaderna för att bygga och underhålla nätet. Några särskilda pålägg för AU visste vår sagesman inte om. V

Postfragor

Postverket i Canada - Canada Post - är verksamt över hela landet. Man har en affärsverksliknande ställning. Tidigare har verksamheten gått med stora underskott men sedan ett år tillbaka gar man med vinst. Canada Post har monopol på att befordra meddelanden under 500 gram. Monopolet är enligt Canada Post nödvändigt för att kunna upprätthålla enhetsportot. Inkomsterna från monopolförsändelserna utgör ca S0 % av företagets totala inkomster. Företagen står för 80 96 av inkomsterna totalt. Man skall enligt sin instruktion upprätthålla grundlägganade sedvanlig postservice. Det innebär att man befordrar försändelser pa tva. tre eller fyra dagar beroende pa klassificering och pris. Man anser att tillförlitlighet är viktigare än snabbhet. Fastighetsboxar används i stor utsträckning i städerna. Man har därmed sparat stora pengar men minskat tillsamtidigt gängliheten avsevärt. Canada Post skall befordra tidningar, böcker och filmer till starkt subventionerade priser. För detta och andra AU far man ersättning av staten med motsvarande 1,2 kr. Däri miljarder ingår delar som i Sverige betraktas som presstöd. Man får vidare ersättning för att bedriva postal verksamhet i de nordvästra territorierna (ca 90 milj.kr.), för tjänstebrevsrättigheter för parlamentariker och andra (60) samt för att man gra-

Bilaga 2 189

tis befordrar blindskriftsförsändelser (16). Sammanlagt täcker dessa anslag 7,3 % av omsättningen. Man ansag inte att dessa anslag skulle innebära försämrad effektivitet. Myndigheterna följde fortlöpande upp effektiviteten i verksamheten. Canada Post driver idag ca 5 200 postkontor. Man strävar nu efter att i glesbygd lägga ut stora delar av denna verksamhet pa entreprenad. I huvudsak utnyttjas matbutiker för detta. Omläggningen åtföljs i varje enskilt fall av en omfattande diskussion med och information till lokalbefolkningen för att försäkra medborgarna att förändringen inte skall innebära nagon försämring. Erfarenheterna har ocksa visat att folk sedan förändringen är gjord är nöjda med den trots att det i manga fall förekommit protester dessförinnan. Canada Post är i färd med att helt slopa lördagsutdelningen av post och tidningar.

4 Allmänna kommentarer

Den kanadensiska situationen skiljer sig fran den svenska genom förekomsten av monopol pa manga områden. Debatten om omstrukturering av taxorna är dock i högsta grad tillämplig pa Sverige. Frageställningarna om telefonautomater och handikapphänsyn kände vi ocksa i högsta grad igen. Den Vermontska situationen liknade dock ännu mer den svenska. Den stora skillnaden var att det dominerande bolaget var privat. Det finns dock liksom i Sverige inget monopol pa vare sig nät eller teletrafik, men ett mycket dominerande företag. Man är synnerligen osäker pa hur konkurrensen kommer att utvecklas och hur den kommer att paverka det dominerande företagets ekonomi. I detta läge har man valt att inte i första hand värna om bolagets ekonomi för säkerhets skull genom monopol eller bördor pa konkurrenterna. Man har i stället för säkerhets skull sett till att konkurrensen inte drabbar den grundläggande teletjänsten och därmed de vanliga hushallen. Samtidigt har man gett bolaget en sadan flexibilitet att möta konkurren-

190 BiIagaZ

sen som redan finns för televerket i Sverige. I det osäkra läget värnar man saledes om själva kärnan i det samhälleliga intresset och avstar fran atgärder som det inte finns nagot bevisat behov av. Stockholm den 7 mars 1989 Bengt Ringborg

Bilaga 3 191

Förändringar av strukturer och teletaxor

Historiska i synen televerkets roll

svängar pa

Statens engagemang när det gäller telekommunikationer i landet sträcker sig langt tillbaka i tiden. Det elektriska telegrafverket bildades 1853 och övertog da de uppgifter som Topografiska Karen haft. Topografiska Karen var en militär organisation, bildad 1805 för att göra kartor för militärt bruk. De optiska telegrafanläggningarna som da fanns lydde ocksa under karen som även börjat experimentera med elektrisk telegraf pa l840-ta1et. Telegrafverket, som aldrig hade nagot monopol pa att bedriva telegrafverksamhet, började ar 1881 bygga telefonnät. Verket var da en av manga aktörer och inte dominerande förrän i början av 1900-talet da man köpt upp de flesta konkurrenterna. Den sista stora konkurrenten köptes 1918. Telegrafverkets telefonrörelse bedrevs under aren av konkurrens helt kommersiellt. En mer socialt och regionalpolitiskt motiverad politik började bedrivas först mot slutet av 1920talet. Genom att konkurrensen eliminerats och kostnaderna radikalt sänktes da automatiseringen av telefonstationerna pabörjades skapades vid den tiden ekonomiskt utrymme för andra än affärsmässiga hänsyn. Nagra tydliga direktiv och initiativ fran regeringens och riksdagens sida da det gällde dessa hänsyn är svara att urskilja. Förändringarna verkar huvudsakligen ha kommit till stand genom telegrafstyrelsens och sedermera telestyrelsens tolkning av opinioner i riksdagen och hos allmänheten. Riksdagsmotioner

192 Bilaga 3

har därvid utan tvekan spelat en betydande roll. Telestyrelsen omsatte delvis dessa opinioner i förslag som regering och riksdag ofta godkände med sma modifikationer. Nagra sadana preciserade krav fran regering och riksdag som och teleutred-

Post-

ningen är avsedd att leda till har endast funnits i begränsad omfattning. Det allmänna intrycket är att telegrafverket/televerket tidigare ságs som en självklart integrerad del av statsapparaten och gjorde mer egna politiska bedömningar da det gällde taxor och tjänsteutbud. Det är en attityd som pa senare tid delvis förändrats. Verket synes i samband med den ökade marknadsorienteringen blivit mindre benäget att göra egna politiska bedömningar. I stället har statsmakterna successivt börjat ställa mer preciserade krav pa verket i samband med att ett nytt styrsystem med treársplaner införts pa senare ar.

Ökad konkurrens och

mångfald

Telekommunikationer har i de flesta länder sedan länge erbjudits eller -genom offentliga privata reglerade monopol ofta i gemensamma organisationer för post och tele. Denna enkla struktur pa världens telekommunikationer har numera avsevärt komplicerats. Där det tidigare radde monopol och enhetlighet utvecklas nu konkurrens och mångfald. Först pa apparatsidan men successivt även för nättjänster. _ De länder som i motsats till har en Sverige telelagstiftning med monopol eller koncessioner upplever avsevärda svarigheter da det gäller att definiera de begrepp och företeelser som regleringen knyts till.

Bilaga 3 193

Nya regleringssystem i USA, Japan, Storbritannien och Västtysk- LE

USAl, Japan och Storbritannienz är de länder som i ljuset av

den nya utvecklingen gjort de mest radikala omläggningarna av telepolitiken. I dessa länder förekommer nu reglerad konkurrens bade i fraga om teletjänster och teleprodukter. Omläggningarna har inneburit att en gräns dragits mellan sadana företeelser som av olika skäl anses kräva reglering och sadana som inte gör det. Skälen för är i

regleringen g enligt 1934 ars kommunika-

tionslag, som fortfarande gäller trots att förhållandena i övrigt ändrats, att sa langt möjligt ge alla människor i USA en snabb, effektiv, landsomfattande och global kabel- och radiokommunikationstjänst med tillräckliga anläggningar till rimliga priser samt för försvars- och räddningsändamal...

Enligt den engelska lagstiftningen fran 1984 skall det till-

försäkras att efterfrågan pa teletjänster kan tillfredsställas över hela landet särskilt vad telefonautomagäller alarmering, ter. nummerupplysning, sjöradio och landsbygdsservice. Enligt den är med

japanska lagstiftningen slutligen syftet

lagstiftningen fran 1984 att med hänsyn till telekommunikationernas allmänna natur tillförsäkra ett lämpligt utbud av teletjänster, att skydda brukarna och att därvid tillförsäkra dem nytta och bidra till människornas välfärd. I USA och Storbritannien har gränsen mellan av regleringar olika slag dragits mellan olika typer av tjänster. I USA regleras dessutom de privata teleföretagen olika beroende pa om de är lokalbolag eller langdistansbolag. Det har även betydelse

vilken marknadsandel de har. (Nagon offentligägd teleadmini-

stration, typ televerket, har praktiskt taget aldrig funnits i USA.) I Japan dras gränsen mellan företag som har nät

egna (Typ

I-företag) och sadana som erbjuder tjänster i andras nät (Typ

18e bilaga 2 i rapporten Tele i Förändring (DsK 1987:9)

zibid.

194 Bilaga3

I-företag) och sådana som erbjuder tjänster i andras nät (Typ

II-företag). Pa ena sidan gränsen regleras priser och service inklusive sociala och regionalpolitiska åtaganden medan utbudet är friare pa andra sidan gränsen. I USA regleras lokaltrafiken och bastjänster i langdistanstrafiken mycket mer än andra tjänster. I Storbritannien regleras bastjänster mer än s.k. värdeförhöjda tjänster. I Japan slutligen läggs betydligt större regleringar och regionalpolitiska och sociala krav pa Typ I-företag än pa Typ II-företag. Inom ramen för dessa regleringssystem har olika lösningar valts för att, i en konkurrenssituation, garantera att de ickekommersiella kraven skall kunna tillgodoses. I USA förekommer sålunda pa delstatsniva saväl monopol för att bevara korssubventionering av olönsam verksamhet som anslutningsavgifter med glesbygdspalägg för langdistansbolagen. Vidare

förekommer

fonder för utjämning av telefonavgifterna mellan kunder till olika teleföretag och för bidrag till laginkomsttagares telefonkostnader. I Storbritannien finns tva konkurrerande privata telebolag. Dominanten, British Telecom (BT) är alagd att ta regionalpolitiska och sociala hänsyn som preciseras i koncessionsvillkor.

Det finns ocksa en möjlighet (hittills inte utnyttjad) för

staten att kräva en viss avgift frán konkurrenten Mercury Communications i bidrag till att betala BT:s icke-kommersiella aligganden. I Japan kontrolleras för Typ I-företagen bade service och priser med hänsyn till sociala och ekonomiska omständigheter. I Västtyskland har man tagit ställning för ett system där

post- och televerket (Bundespost) har monopol pa nätet och pa

talkommunikation. Därutöver är Bundespost förpliktigat att erbjuda vissa tjänster som inte är monopolskyddade. Om situationen i dessa länder karakteriseras av reglerad konkurrens eller avgränsat monopol sá karakteriseras den i Sverige av ett oreglerat faktiskt men inte formellt monopol, som kan komma att minska.

3 195 Bilaga

Teletaxorna och historien

(Detta avsnitt är ett kapitel ur Teldok Rapport 36 Omvälvning

i televärlden. Kapitlet är skrivet av Bengt Ringborg.)

Det har väl inte undgått någon att televerket på senare år gjort rätt stora förändringar av sina avgifter. Priset för lokalsamtal, abonnemang och korta hyrda ledningar har och höjts avgifterna för rikssamtal och utlandssamtal har sänkts. Det har skett för att anpassa taxorna bättre till kostnaderna. Idag tar verket ut överpriser på långväga trafik. Samtidigt täcker priserna för lokalsamtal och abonnentledningar långt ifran kostnaderna. Med tendenser till ökande konkurrens blir det allt svårare att upprätthålla den taxestrukturen. gamla Denna artikel, baserad på Hans böcker om Heimbürgers telegrafverkets historia, försöker belysa historien bakom nuvarande teletaxor. Telefonen kom till Sverige 1877. År 1880 inrättades den första telefonstationen och 1881 började telegrafverket bygga telefonledningar. Verket ville inledningsvis använda telefonen för att telefonera ut telegram från telegrafstationerna. Telegrafverket skulle inte eftersträva någon vinst på själva telefonin, utan nöja sig med den vinst som skulle komma av ökad telegramtrafik. Senare ställdes dock samma lönsamhetskrav på telefonin som på telegrafen. Såväl telegrafverket som privata bolag och föreningar byggde under 1880-talet lokala nät som sedermera knöts ihop. För anslutning till lokala nät betalade abonnenterna i allmänhet en årsavgift som kunde variera med avståndet till telefonstationen. Någon samtalsavgift togs inte ut. Sedan lokala nät började knytas ihop utgick ibland högre årsavgift för den som ville

196 Bi1aga3

kunna telefonera till ett annat lokalnät. Om abonnenten Själv bidrog med stolpar och arbete reducerades avgiften.

Särskild samtalsavgif t

Ar 1885 började verket för första gången ta ut avgift per samtal. Beslutet grundades pa uppfattningen om att en särskild avgift borde utga för varje samtal sa snart samtalet passerade en ledning som var gemensam för flera abonnenter. Skälen för detta var i huvudsak att onödiga samtal skulle falla bort till förman för viktigare. I annat fall skulle ledningarna bli sa upptagna att flera ledningar maste anläggas än som annars behövdes. Det skulle medföra ökade anläggningskostnader och därmed ocksa ökade abonnemangsavgifter. Avgiftsfriheten skulle därför vara orättvis gentemot abonnenter som hade jämförelsevis litet eller inget behov av att ringa samtal över andra stationer. Dessa abonnenter skulle fa betala en del av kostnaderna for de abonnenter som ringde ett större antal sadana samtal och därmed använde de gemensamma anläggningarna mer. Avgifterna för langväga samtal sänktes sa småningom och differentierades allt mer. 1894 infördes treminutersperioder och 1902 differentierades rikssamtalstaxan i nio avstandsintervaller. Med hänsyn till konkurrensen med andra telefonföretag erbjöd verket sedermera - i strid med principerna - vissa fria samtal även över gemensamma ledningar. År 1916 infördes dock olika avgiftsklasser för arsavgifterna beroende pa hur manga avgiftsfria samtal en abonnent ringde. Till grund för bestämningen av arsavgiften lag periodiskt återkommande mätningar.

S tor konkurrens

Konkurrensen om telefonabonnenterna var fram till sekelskiftet livlig i hela landet och fortsatte i Stockholm fram till 1918. Den gjorde att utrymmet för övervinster var litet. Som en följd

3 197 Bilaga

blev da även möjligheterna till korssubventioner sma. Korssubventioner innebär att vinster fran inkomster fran en tjänst subventionerar en annan tjänst, t ex att rikssamtal subventionerar lokalsamtal. Telegrafverket följde fram till 1920-talet rätt strikt affärsmässiga principer. 1907 krävde verket saledes 15 procents avkastning pa nedlagt kapital vid anläggningar av telefonstationer. Det förde med sig att abonnenterna vid sma stationer själva maste bekosta sina ledningar och ordna med anläggningen. Detsamma gällde för langa till stora staanslutningsledningar tioner. De abonnenter som hörde till sma växelstationer maste ocksa sta för stationslokalen och lönen till växeltelefonisten. Principen att varje Verksamhetsgren och skulle anläggning bära sina kostnader försvarades med stor emfas av telegrafverket. Detta gjordes i samband med med över yttranden riksdagsmotioner om utjämning av telefonkostnader mellan och landsbygd städer. Karl Magnusson i Skövde ville i en motion 1916 att abonnenter vid mindre stationer skulle de särskilda slippa kostnaderna för telefonledningarna och för Konsekvenväxling. serna av att tillmötesgå motionärens önskemál utmalades i mycket mörka färger av telegrafstyrelsen. Enbart den allmänna avgiftsökning som ett förverkligande av motionen skulle medföra, skulle enligt telegrafstyrelsen verka förlamande pa telefonins utveckling i landet: Den skulle för tid lang förskjuta abonnentökningen fran samhällen till rena landsbygden, medförande oupphörligt stegrade kostnader per abonnent och därmed av följande höjning medelabonnemangsavgiften, tills vart nu pa höjden av modern utveckling och effektivitet staende rikstelefonnät vore reducerat till en lyxinrättning, varav endast de hade förmögnare rad att begagna sig.

198 Bilaga 3

Priser och kostnader skiljer sig

Priserna har sedan dess ända alltmer kommit att avlägsna sig fran kostnaderna för olika tjänster. Korssubventioneringen har vuxit alltmer. Tva förhållanden har bidragit till detta. Det ena är den medvetna strävan som, trots motståndet inledningsvis, sá smaningom uppstod mot att utjämna telefonkostnaderna mellan stad och land och mellan stora och sma trafikstrak samt strävanden mot att halla de fasta kostnaderna nere. Det andra är den tekniska utvecklingen. Visserligen avvisade riksdagen i stort sett riksdagsmotionerna om utjämning av abonnenternas telefonkostnader i olika delar av landet, men intentionerna i dem kom sa småningom ända till uttryck i telegrafverkets taxepolitik. Taxenedsättningar genomfördes som i flera fall innebar att avgifterna medvetet sattes under självkostnaderna. Det stred klart mot de tidigare tillämpade principerna. År 1935 hade telegrafverkets inställning saledes svängt till den grad att styrelsen själv föreslog att telegrafverket skulle ta över kostnaderna för fler ledningar i glesbygd. Styrelsen sa sig vara väl medveten om att de arbeten det här gällde inte kunde bli räntabla. Enligt styrelsens uppfattning borde detta emellertid inte utgöra nagot hinder. Telegrafverket maste som ett statligt verk anses ha skyldighet att se till att hela landet i största möjliga utsträckning bereddes möjlighet till teleförbindelser. Det riktigaste maste därför enligt verket vara att frán ekonomisk synpunkt betrakta telefonnätet som en helhet och lata underskott pa vissa punkter uppväga överskott pa andra. Förslaget skulle dessutom öka tillströmningen av abonnenter. Den ändrade inställningen maste förklaras av att det ekonomiska trycket pá verket lättat genom att konkurrensen upphört och tekniken förbättrats.

3 199

Bilaga

Dyrare per kilometer

Tekniken var till en början sadan att kostnaden för en ledning blev högre per kilometer ju längre ledningen var. Det berodde pa att man maste använda tjockare koppar för sa langa ledningar att signalen inte skulle dämpas för mycket. Den manuella växlingen var naturligtvis ocksa mycket kostsam. Olika uppfinningar har bidragit till att höja kapaciteten i koppling och transmission och därmed sänka kostnaden för samtal som överförs tillsammans med manga andra via langa ledningar och manga telefonstationer. Det började redan vid sekelskiftet da man genom s k pupinisering lyckades förstärka signaler sa att dimensionen pa kopparledningarna kunde reduceras. Automatiseringen av växlingen sänkte kostnaderna radikalt fran slutet av 20-talet med allt effektivare teknik. Koaxialkablar, bärfrekvensteknik och radiolänk började användas efter andra världskriget. Genom och använddigitalisering ning av optofibrer har kapacitetstillskottet per investerad krona i langdistansnätet pa senare ar ökat. Däremot ytterligare har den tekniska utvecklingen bara sänkt kostnaden för lokal-

nätet (huvudsakligen gräv- och stolparbeten)

obetydligt. Priserna för långväga samtal pa stora strak har inte sänkts i takt med kostnadsminskningarna. Tvärtom har det ekonomiska utrymmet som uppstått i den koncentrerade och långväga trafiken använts till att halla priset nere i glesbygd och för lokalsamtal och lokalnät. Denna utjämning tog fart 1928 med automatiseringen av telefonstationerna. Automatiseringen medförde stora besparingar och oavbrutna taxesänkningar ända fram till andra världskriget.

Billigare för glesbygd

Riksdagen uttalade ar 1939 att telegrafverket borde beakta möjligheterna att underlätta telefonanskaffningen för den i

200 Bilaga 3

regel under karga förhållanden strävande skogs- och ödebygds- Denna och andra ledde befolkningen. omständigheter så småningom till ytterligare lättnader för glesbygdsbefolkningen. Telegrafverket tog stegvis över kostnaderna för anläggning och underhåll av ledningar även från små stationer och på långt avstånd från stationer. Förändringarna inleddes 1947 och tog lång tid att genomföra. Ännu på 1950-talet fanns rätt långa sträckor privatägda ledningar i glesbygd. Prisstrukturen har därefter, genom den tekniska utvecklingen och frånvaron av konkurrens, kommit att avlägsna sig allt mer från de principer som i början av 1900-talet var vägledande. Vad vi nu ser är snarast en återgång till de gamla principerna under trycket av en återuppvaknad konkurrens.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.

N:- . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning

inom socialtjänsten. S. 3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola pâ idrottens omrâde. U. Transportrâdet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. FÖ.

W999?

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhállsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerboslad. SB. l1.Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Lángtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmexlelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27. Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Bostadsdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Tomträttsavgäld. [23]

Justitiedepartementet Industridepartementet

Meddelarrätt. [12] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l] Översyn av sjölagen 2. [13]

Civildepartementet Utrikesdepartementet

Ny kommunallag. [24] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. [17]

Miljö- och energidepartementet Försvarsdepartementet Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen.

[21] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Den elintensiva industrin under lcämkraftsavvecklingen. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förmânssystemet för värnpliktiga m. t1. [26] Bilagedel. [22]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19]

Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27]

Finansdepartementet

Lângtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [1 l]

›v«»«.-u--. nu--- Norstedts Tryckeri. Stockholm 1990

KLJNCÃEL. slet..

199o-på-O u i

gTgxnp

___r.,4