Avtalsvillkor eller föreskrifter en rättslig översyn av Postens och Televerkets kundvillkor : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VTALSVILLKOR

__ ELLER

FÖRESKRIFTER

rättslig

En

Översyh avpoisxtens

©ch televerkets kundvi-Ilkor

Betänkandéay tele-“och postkundsutredningen

snu

s?

i!?

Statens offentliga utredningar

gg 1990:100

@ Kommunikationsdepartementet

Avtalsvillkor eller före-

skrifter

En

rättslig

av

Översyn

och televerkets kundvillkor

postens

Betänkande av och postkundsutredningen tile- Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av mgcringskanslicts förvaltningskontor ombcsörjer rcmissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandcln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm

REGEIUNGSKANSLIETS ISBN 91-38- 10694-9

OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990

Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Den 20 april 1989 bemyndigade regeringen chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över formerna för postverkets och televerkets kundvillkor. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen kammarrättslagmannen Valter Nilsson att vara särskild utredare.

Utredningen antog namnet tele- och postkundsutredningen.

Som experter har medverkat

numera tf. revisionssekreteraren Annalise Detthoff den 1 juni 1989 t.0.m. den 31 december 1989) (fr.0.m. ställföreträdande konsumentombudsmannen Per Eklund (fr.0.m. den 1 juni 1989) numera hovrättsrádet Mats Jender den 1 maj 1989 t.0.m. den 14 april 1990) (fr.0.m. hovrättsassessorn Per Kjellsson (fr.0.m. den 10 januari 1990) chefsjuristen Lennart Meyer (fr.0.m. den 1 maj 1989) numera rádmannen Staffan Sandin (fr.o.m. den 1 mars 1990) chefsjuristen Björn Wallin (fr.o.m. den 1 maj 1989)

Sekreterare har varit

hovrättsassessorn Nanna Töcksberg Zelano (fr.0.m. den 20 april 1989 t.0.m. den 31 augusti 1989)

rádmannen Sandin (fr.0.m. den l september 1989 t.0.m. den 28 februari 1990) kammarrättsassessorn Dag Valinder (fr.0.m. den 15 februari 1990)

Utredningen får härmed lämna över sitt betänkande (SOU Avtalsvillkor eller föreskrifter - En 1990:100) rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor.

Experterna Eklund, Kjellsson, Meyer, Sandin och Wallin har deltagit i utredningens slutliga arbete och instämmer i förslagen.

Uppdraget är härmed slutfört.

Göteborg i december 1990

Valter Nilsson

/Dag Valinder

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll

l Utredningens uppdrag och uppläggningen av arbetet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . 25

i-Ib-ni-O

Arbetets uppläggning och bedrivande m.m. . . 28

UJNF*

Något om begreppet kundvillkor . . . . . . . 30

2 Allmänna bestämmelser av betydelse för posten och televerket . . . . . . . . . . . . . 33 2.1 Allmänt om affärsverken . . . . . . . . . . . 33 2.2 Grundlagsregler . . . . o . . . . . . . . . . 36 2.2.1 Normgivningsmakten . . . . . . . . . 36 2.2.2 Olika typer av regler . . . . . . . . . 40 2.2.3 Internationella åtaganden . . . . . . . 44 2.3 Kungörande av föreskrifter . . . . . . . . . . 46 2.4 Civilrättsliga regler . . . . . . . . . . . . . . 49 2.5 m.m. . . . . . . . . . 5 l Näringsrättsliga regler

3 Den närmare regleringen av postens verksamhet m.m . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.1 Grundläggande bestämmelser . . . . . . . . . 61 3.2 Vissa andra författningar . . . . . . . . . . . 61 3.3 Brevmonopolet . . . . . . . . . . . . . . . . 63 3.4 Postens avgifter . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.5 Postens ansvarighetsregler u . . . . . . . . . 66 3.6 Allmän Poststadga . . . . . . . . . . . . . . 68 3.7 Postens handböcker m.m . . . . . . . . . . . . 71 3.8 Postens broschyrer, blanketter och avtal 79 3.9 Postens publicering av föreskrifter m.m. . . . 80 3.10 Postens bemyndiganden . . . . . . . . . . . . 81 3.11 Postens internationella åtaganden . . . . . . . 85

4 Den närmare regleringen av televerkets verksamhet m.m . . . . . . . . . . . . . . . . 89 4.1 Grundläggande bestämmelser . . . . . . . . . 89 4.2 Vissa andra författningar . . . . . . . . . . . 89 4.3 Televerkets bemyndiganden . . . . . . . . . 92 4.4 Föreskrifter beslutade av televerket . . . . . . 95 4.4.1 Televerkets föreskrifter inom teleområdet . . . . . . . . . . . . . . 96 4.4.2 Televerkets föreskrifter inom radioverksamhetens område . . . . . . 100 4.5 Publiceringen av föreskrifter . . . . . . . . . 102 4.6 Televerkets avgifter . . . . . . . . . . . . . 103 4.7 Televerkets ansvarighetsregler . . . . . . . . 104 4.8 Televerkets avtal . . . . . . . . . . . . . . . 109 4.9 Handböcker m.m. . . . . . . . . . . . . . . ll3 4.10 Televerkets internationella åtaganden . . . . . ll6

5 Postens och televerkets rättsliga relationer till sina kunder . . . . . . . . . . . . . . . . 123 5.1 Doktrin och lagförarbeten m.m. . . . . . . . 123 5.2 Några rättsfall . . . . . . . . . . . . . . . . 132 5.3 Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . 139

6 överväganden och förslag . . . . . . . . . . l4l

6.1 Den rättsliga karaktären av kundvillkoren . . 141 6.1.1 Allmänna utgångspunkter . . . . . . . 141 6.1.2 Posten . . . . . . . . . . . . . . . . 151 6.1.3 Televerket . . . . . . . . . . . . . . 159 6.2 Konsekvenser av att avtalsvillkor används . . 164 6.2.1 Något om betydelsen av att privaträttsliga avtalsvillkor används och om avtalets ingående m.m. . . . . 165 6.2.2 Några synpunkter på frågan om hur villkoren införlivas i avtalet . . . . . l68 6.2.3 Kungörande och publicering av kundvillkor . . . . . . . . . . . . . . l70 6.2.4 Några författningsfrågor . . . . . . . l72 6.3 Postens och televerkets bemyndiganden m.m. . 180 6.3.1 Posten . . . . . . . . . . . . . . . . l8l

6.3.2 Televerket . . . . . . . . . . . . .. 183 6.4 Att utforma avtalsvillkor . . . . . . . . . . . 185 6.5 Något om kundvillkor inom Europeiska

gemenskapen . . . . . . . . . . . . . . . . 187

6.6 Förslagens genomförande m.m . . . . . . . . . 189

6.6.1 Att gå över till privaträttsliga

avtalsvillkor . . . . . . . . . . . . . 189 6.6.2 Kostnadsaspekter m.m . . . . . . . . . 190 6.7 Avslutande synpunkter . . . . . . . . . . . . 192

Bilagor

l Utredningsdirektiven . . . . . . . . . . . . . 195

2 Posten och televerket - en kortfattad

historisk bakgrund . . . . . . . . . . . . . . 201

3 Postens och televerkets organisation och

verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205

4 Förordning (1988:79) med instruktion för postverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

5 Förordning (1981:193) om vissa postavgifter. . 267

6 Postverkets kungörelse (1966:120) angáende postverkets ansvarighet för försändelser och

medel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269

7 Förordning (1988:348) med instruktion för

televerket . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273

Teleförordning (1985:765) . . . . . . . . . . 281

\OO0

Televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang . . . . . . . . . . . . . 285

FÖRKORTNINGAR

AP Allmän Poststadga CEPT Conference Européenne des Administrations

des Postes et des Telecommunications

COST Cooperation on Science and Technology

Dir Kommittédirektiv EBIT Broadband Interconnection Trial European EG Europeiska gemenskapen

ERMES European Messaging System ETSI European Telecommunications Standards

Institute EURESCOM European Institute for Research and

Strategic Studies in Telecommunications

GSM Groupe Speciale Mobile HD Högsta domstolen H LBB Handbok för lantbrevbärare

ISDN Integrated Services Digital Network

ITU Internationella Teleunionen JO Justitieombudsmannen kap Kapitel _ KO Konsumentombudsmannen KU Konstitutionsutskottet LU Lagutskottet NET Normes Européennes de Telecommunications pour les terminaux

NJA Nytt juridiskt arkiv, avd. I

NMT Nordisk mobiltelefon

NO Näringsfrihetsombudsmannen OAF Organisation av ankommande funktionen OLA Organisation av landsbygdens postanordningar DTOD Regeringens proposition

PTX Posttaxan

PVFS Postverkets författningssamling RF Regeringsformen

rskr. Riksdagens skrivelse

SFS Svensk författningssamling SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SOU Statens offentliga utredningar

SPK Statens pris- och konkurrensverk STN Statens telenämnd

STNFS Statens telenämnds författningssamling

SU Statsutskottet TO Teleombudsmannen TU Trafikutskottet

TVTFS Televerkets författningssamling

UPU Union Postale Universelle

SAMMANFATTNING

Utredningen har till uppgift att se över formerna för postens och televerkets kundvillkor. Dessa kan ha formen av föreskrifter, dvs. författningsbestämmelser, eller privaträttsliga avtalsvillkor. Villkoren riktar sig till verkens kunder.

I utredningsuppdraget ingår att analysera vilken författningsreglering som med hänsyn till regeringsformens (RF) bestämmelser behövs för postens och televerkets olika verksamheter. Beträffande den verksamhet som styrs av föreskrifter grundade på regeringens restkompetens (8 kap. 13 § RF) har jag att undersöka om verksamheten kan anses vara av privat- eller of f entligrättslig karaktär. Utgångspunkten är att föreskrifter skall undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

En omfattande författningsreglering på olika nivåer berör posten och televerket. Det är dels allmänna bestämmelser för posten och televerket i egenskap av statliga myndigheter, dels regler som används särskilt inom den verksamhet som bedrivs.

Som jag ser det är det möjligt att utifrån den verksamhet som posten och televerket bedriver avgöra vilken reglering som krävs i förhållande till kunderna. Verksamhetens innehåll får bestämma reglernas form. Detta sätt att se på affärsverkens verksamhet skiljer sig påtagligt från det traditionella, men ligger i linje med den utveckling som pågår inom posten och televerket.

För att kunna ta ställning till vilken form kundvillkoren skall ha har jag gått igenom postens resp. televerkets verksamhet och de regelsystem som har betydelse för verksamheterna.

Förslag

Med utgångspunkt i verksamheternas innehåll och att endast de föreskrifter som är nödvändiga bör vara kvar föreslår jag

a_tt privaträttsliga avtalsvillkor bör användas i postens och televerkets affärsverksamhet,

g föreskrifter dock bör användas när af färsverken utför uppgifter som innefattar myndighetsutövning,

m föreskrifter bör användas beträffande vissa av affärs-

verkens internationella åtaganden samt

gt avtalsvillkor bör utformas efter överläggningar med konsumentverket.

Förslagets allmänna konsekvenser

l. Avtalslagens (1915:218) bestämmelser och det civilrättsliga regelsystemet i övrigt gäller för de avtal som posten och televerket sluter med sina resp. kunder.

2. Det näringsrättsliga regelsystemet blir nästan undantagslöst tillämpligt på kundvillkoren i postens och televerkets affärsverksamhet.

Konsekvenser särskilt för posten

l. Postens föreskrifter skall kungöras i postverkets författningssamling (PVFS). Kundvillkoren förs samman i en kundvillkorskatalog. Allmän Poststadga (AP) mönstras ut.

Postverkets kungörelse (1966: l 20) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel (ansvarighetskungörelsen) bör upphävas.

Bemyndigandet i 6 § förordningen (1981:193) om vissa postavgif ter (avgiftsförordningen) bör upphävas. Detsamma gäller bemyndigandet för posten att utfärda ansvarighetskungörelsen.

Posten bör bemyndigas att införliva bestämmelser i internationella postala traktater i svensk rätt.

Konsekvenser särskilt för televerket

l. Televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang bör utgå ur televerkets

upphävasoch

författningssamling (TVTFS). Aven i övrigt bör TVTFS gallras.

Teleförordningen (1985:765) bör ses över med avseende särskilt på de kundvillkor som finns i förordningen.

Televerkets generella bemyndigande enligt teleförordningen bör begränsas.

Televerket bör bemyndigas att inf örliva bestämmelser i internationella överenskommelser i svensk rätt.

Bakgrund - verksamheten och regelsystemen

Verksamheten

Postens verksamhet omfattar huvudsakligen två områden. Det ena är distribution av brev och lättgods (paket). Det andra är betalningsförmedling. I postens författningsreglerade monopol ingår regelbunden befordran av brev. Inom

detta område har posten alltså en rättsligt reglerad ensamrätt under det att verksamheten i övrigt är utsatt för konkurrens. Posten har vidare på huvudsakligen kommersiell grund utvecklat en rad olika produkter som har anknytning till den egentliga postverksamheten. Exempel på det är postens adressregister (PAR) och budbilsverksamheten.

Genom olika författningar har posten tilldelats vissa som till skillnad från af f ärsverksamheten innefattar uppgifter myndighetsutövning. Det gäller t.ex. postens uppgifter vid allmänna val, vid utlämning av körkort och vid delgivning av handlingar från myndigheter. Även under beredskap och krig skall posten enligt författningar ha hand om vissa särskilda uppgifter.

Televerkets verksamhet kan hänföras till tele- resp. radioverksamhetens område. Inom teleområdet märks i första hand nättjänsterna och produkterna. Nättjänsterna domineras av det vanliga telefonabonnemanget. Dessutom erbjuds kunderna bl.a. diverse s.k. personliga nättjänster. Nättjänsterna omfattar även data- och textkommunikation. Bland textkommunikationstjänsterna kan nämnas telegram, telex och telefax. För offentlig telekommunikation tillhandahåller televerket telefonautomater. Produktområdet omfattar ett stort antal olika produkter som är anpassade till de tjänster som tillhandahålls. Televerket säljer också tjänster avseende service och utbildning inom området för nättjänster och produkter.

Radioverksamheten omfattar bl.a. mobila teletjänster, rundradio och frekvensförvaltning.

Televerkets verksamhet omfattar även kabel-TV, dvs. och drift av televerkets kabel-TV-nät samt utbyggnad produktion och utgivning av telefonkataloger.

Inom vissa begränsade verksamhetsområden har televerket uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning. Det exempelvis tillståndsgivningen beträffande radiosändare gäller

och frekvensfördelningen samt verkets uppgifter inom totalförsvaret.

Allmänna bestämmelser av betydelse för posten och televerket

Posten och televerket som affärsverk är underkastade olika regler för of f entligrättslig verksamhet. I grunden styrs de av RF:s bestämmelser som reglerar bl.a. verkens normgivning. De är också skyldiga att följa regeringens direktiv.

Utöver det of f entligrättsliga regelsystemet har af f ärsverken liksom övriga statliga myndigheter i sina affärsrelationer att rätta sig efter civil- och näringsrättsliga regler.

Den närmare regleringen av postens verksamhet

Det finns åtskilliga bestämmelser med särskild inriktning på postens verksamhet. Många av dem kan ses som kundvillkor. Bestämmelser av betydelse för posten finns i bl.a. förordningen (l988:79) med instruktion för postverket och ansvarighetskungörelsen (1966:120). En del kundvillkor finns i PVFS. Kundvillkor finns även i andra författningar.

Postens brevmonopol regleras i kungörelsen (1947:175) postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. l angående avgiftsförordningen (1981:193) har regeringen fastställt avgifter för befordran av normalbrev.

Förutom i författningar har posten publicerat kundvillkor i olika handböcker. I dessa finns både bindande och inte bindande bestämmelser. Även Allmän Poststadga (AP) innehåller kundvillkor. Från den l juli 1986 gäller inte AP som författning, men villkoren i stadgan tillämpas fortfarande. Kundvillkor förekommer också i standardavtal och individuella avtal som används i olika sammanhang. Vid sidan härav finns kundvillkor i olika internationella överenskom-

melser på postområdet.

Den närmare regleringen av televerkets verksamhet

Även televerkets verksamhet regleras av ett flertal författningar. En del av dessa innehåller kundvillkor.

Bland de författningar som har särskild betydelse för verksamheten kan nämnas förordningen (1988:348) med instruktion för televerket, teleförordningen (1985:765), radiolagen (1966:755) och kungörelsen (1967:446) om radiosändare. Teleförordningen innehåller bl.a. televerkets befogenheter och skyldigheter på teleområdet samt de abonnemangs- och samtalsavgif ter som regeringen fastställt. Vissa författningar innehåller föreskrifter som påverkar förhållandet till kunderna, medan andra saknar ett sådant inslag. En central roll har statens telenämnds (STN) föreskrifter. STN har numera tagit över televerkets uppgift att utfärda föreskrifter för utrustning som skall anslutas till i det allmänna telenätet.

De föreskrifter som televerket utfärdar publiceras i televerkets författningssamling (TVTFS). Här finns bl.a. de föreskrifter som anger villkoren för ett vanligt telefonabonnemang. Utöver nyssnämnda och vissa andra föreskrifter använder televerket i allt väsentligt olika standardavtal som inte innehåller föreskrifter.

De internationella överenskommelser som har betydelse för televerkets verksamhet innehåller endast ett begränsat antal bestämmelser som kan anses som kundvillkor.

Postens ggh televerkets rättslig; relationer till gina

kunder

Såväl posten som televerket bedriver rent kommersiell verksamhet, ofta i konkurrens med det övriga näringslivet.

finns det för närvarande hos båda inslag av Samtidigt Den verksamhet som af f ärsverken myndighetsutövning. bedriver kan, inte minst genom de olika författningsreglesom förekommer, av att vara mera ringar ge intryck än privaträttslig. Det råder för närvarande offentligrättslig osäkerhet om huruvida postens resp. televerkets relationer till sina kunder helt eller delvis är av of fentligrättslig natur eller om de sig på privaträttsliga avtal. l det grundar enskilda fallet kan det vara av avgörande betydelse hur den relationen mellan verket och kunden bedöms. Om rättsliga relationen är of f anses det inte vara möjligt att entligrättslig tillämpa i 36 § avtalslagen, medan förhåljämkningsregeln landet är det motsatta om kundrelationen anses grundad på

ett privaträttsligt avtal. Vid renodlad myndighetsutövning

kan det inte heller komma i fråga att tillämpa exempelvis om avtalsvillkor i konsumentförhållanden lagen (1971:112) (avtalsvillkorslagen).

Såvitt kan se finns det i dag en klar tendens att jag bestämma rättsförhållandet mellan verk och kund snarare efter materiella än efter formella kriterier. Verksamhetens innehåll spelar med andra ord med ett modernt betraktelsesätt en närmast roll när man bestämmer karakavgörande tären av af färsverkens rättsliga relationer till sina kunder.

Liknar den verksamhet som drivs affärsverksamhet som driver kan inte något anses hindra att privata företag kundvillkoren ges formen av privaträttsliga avtalsvillkor. Förhållandet mellan verket och kunden bedöms då efter privaträttsliga regler. Eftersom avtalsvillkor inte kan anses som normer i RF:s mening, behövs det inte något bemynför af färsverket att ställa upp dessa. digande

Närmare om förslaget och dess konsekvenser

Föreskrifter eller privaträttsliga avtalsvillkor

En av den verksamhet som posten resp. televergenomgång ket driver visar att den på det hela taget ser ut som vilken affärsverksamhet som helst. l princip skulle den lika gärna kunna drivas av privata företag. Det är därför naturligt att även regelsystemet kunderna anpassas efter detta gentemot förhållande. Inom privat affärsverksamhet vilar kundrelationen alltid på privaträttslig grund. Mot den bakgrunden år det att även och televerkets kundvillkor i rimligt postens huvudsak av privaträttsliga avtalsvillkor. När utgörs statsmakterna har velat tillägga verken uppgifter som innefattar myndighetsutövning är det däremot uteslutet att använda privaträttsliga avtalsvillkor gentemot dem som berörs av verksamheten.

Posten

Posten har ett monopol på brevbefordran. Alternativ rättsligt finns dock till brevet. I vissa fall kan telefonsamtalet ersätta ett brev. Även telegram och i ökad utsträckning telefax kan framstå som alternativ. Trots brevmonopolet ter sig situationen för kunden inte annorlunda när brevtjänsten än när andra tas i anspråk. I nyttjas tjänster på marknaden brevmonopolet ligger inte heller något mot medborgarna riktat tvång, utan var och en har valfrihet att ensidigt använda av brevtjänster. Det enda kundvillkor sig postens som vid brevbefordran som beslutats av annan än gäller posten år den av regeringen i avgiftsförordningen (1981:193) bestämda avgiften för normalbrev. Själva brevmonopolet för övrigt i princip inte kundrelationen. Ensamrätten gäller till brevbefordran gör visserligen att posten inom det området kan ställa upp villkor som inte hade varit möjliga på en marknad med konkurrens. Om privaträttsliga avtalsvillkor används kan emellertid villkoren angripas med

det civil- och näringsrättsliga regelsystemet.

Klart övervägande skäl talar för att de villkor som används vid inrikes brevbefordran skall betraktas som avtalsvillkor. Det gäller även avgifterna inom privaträttsliga området för brevmonopolet. Att dessa avgifter av sociala, regionalpolitiska eller andra skäl kan behöva styras genom exempelvis författningar innefattar andra överväganden än de som jag har att göra. Understrykas bör dock att det inte finns legala eller andra formella hinder mot att några postens avgifter behandlas som privaträttsliga avtalsvillkor och därmed undantas från författningsområdet. Inte heller bör det förhållandet att statsmakterna har satt upp vissa mål för brevbefordran vad avser service etc. samhälleliga påverka synsättet att kundvillkoren kan anses som privaträttsliga avtalsvillkor.

Gruppreklam, Iättgods (paket) resp. betalnings förmedling är konkurrensutsatt verksamhet som inte är f örf attningsreglerad. lnom dessa områden bör kundvillkoren anses som privaträttsliga avtalsvillkor.

På samma sätt bör de villkor som används vid postens av sjukpenning, barnbidrag o.d. utbetalning skatter, betraktas, liksom den kundinriktade verksamheten inom postens resultatenheter.

Postens regleras i vissa hänseenden i tidningsdistribution författning. Verksamheten kan emellertid i allt väsentligt sågas ha en privaträttslig karaktär. Post- och teleutredningen menar i sitt betänkande, se SOU 1990:27 s. 68 f, att postens regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta distribution av tidningar och föreslår att kungörelsen (1968:489) om postbefordran av tidningar (postala tidningskungörelsen) upphävs. Följs det förslaget kan postens tidningsverksamhet i alla delar komma att styras av privaträttsliga avtalsvillkor. Från mina utgångspunkter kan jag inte se några hinder mot ett sådant synsätt.

Beträffande postens myndighetsutövning, t.ex. vid delgivning och vid val, är situationen däremot en annan. De villkor som används när dessa uppgifter utövas kan uppenbarligen inte anses som avtalsvillkor.

l fråga om den internationella posttrafikeiz kan följande sägas. De konventioner inom Union Postale Universelle (UPU) som Sverige godkänt binder i princip Sverige som stat. Sverige är således förpliktat att se till att dess myndigheter och domstolar tillämpar dessa. I UPU finns bestämmelser som gäller för de postkunder som nyttjar den utrikes posttrafiken. Mot bakgrund av Sveriges förpliktelser enligt UPU måste bestämmelserna ha formen av föreskrifter. Detta gäller i den mån de innehåller för Sverige bindande åtaganden som rör kundförhållanden. Samma synsätt måste gälla övriga postala traktater.

Televerket

Inom området för nättjänster tilldrar sig det vanliga telefonabonnemanget det största intresset. Inom området för telefoni finns förutsättningar för konkurrens. De tjänster som erbjuds är inte längre en del i en exklusivt statlig verksamhet. Dessutom kan en viss konkurrens sägas förekomma mellan tele- och posttjänster. Det står vidare den enskilde fritt att använda sig av de olika tjänsterna.

För ett telefonabonnemang gäller dels televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang, dels de samtals- och abonnemangstaxor som regeringen f astståller. De sistnämnda kungörs i teleförordningen (1985:765). Föreskrifterna är i flera hänseenden till sitt innehåll utpräglat privaträttsliga. Något hinder mot att använda privaträttsliga avtalsvillkor beträffande det vanliga telefonabonnemanget kan inte anses föreligga. De avgifter för samtal och abonnemang som enligt teleförordningen fastställs av regeringen bör dock undantas från avtalsområdet. Även övriga nättjänster m.m. och området för

den telekommunikationen kan regleras av offentliga privaträttsliga avtalsvillkor. Detsamma gäller inom områdena för service och kundutbildning där i dag produkter, privaträttsliga avtalsvillkor används.

Inom radioverksamhetens omrâde finns en förhållandevis omfattande författningsreglering. Marknaden för främst mobila är emellertid konkurrensutsatt. I princip teletjänster anser jag att samma synsätt som i fråga om nättjänster kan tillämpas beträffande de mobila teletjänsterna. Det synsättet bör användas även beträffande de övriga tjänster inom radioverksamhetens område som erbjuds allmänheten.

Inom televerkets övriga verksamhetsområden såsom kabel- TV och m.fl. områden bör kundvillkoren vara kataloger privaträttsliga avtalsvillkor.

Föreskriftsformen bör däremot användas beträffande de uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning. Detsamma i fråga om den begränsade del av de gäller internationella överenskommelserna inom televerkets verksamhetsområde som innehåller kundvillkor (jfr beträffande posten).

Allmänt om konsekvenserna av att privaträttsliga avtalsvillkor används

Som sagts tidigare kan det inte anses föreligga något hinder mot att i af färsverksamheten i stället för föreskrifter använda villkor som speglar rättsförhållandets karaktär, dvs. privaträttsliga avtalsvillkor. Om så sker blir avtalslagens bestämmelser tillämpliga på förhållandet till kunderna. Det gäller exempelvis jämkningsregeln i 36 § avtalslagen. Det gäller även bestämmelserna i bl.a. avtalsvillkorslagen. När af f ärsverken uppträder som näringsidkare är det vidare klart att exempelvis konsumentköplagen (1973:877) och kon- (1985:716) kan tillämpas i verksamheten. sumenttjänstlagen Detsamma bl.a. marknadsföringslagen (l975z4l8) och gäller konkurrenslagen (1982:729). En inskränkning för postens del

gäller dock konkurrenslagens tillämplighet inom området för brevmonopolet.

Konsekvenser särskilt för posten

Alla av posten meddelade föreskrifter skall fr.o.m. den l juli 1986 publiceras i PVFS. De kundvillkor som skall ha föreskriftsform men som i dag finns i andra publikationer, t.ex. i AP, bör därför kungöras i PVFS.

I ansvarighetskungörelsen, som har publicerats i svensk författningssamling, finns kundvillkor som i framtiden bör anses som privaträttsliga avtalsvillkor. Den författningen bör upphävas. Sedan det har skett kan bemyndigandet för posten att fastställa föreskrifter rörande verkets ansvarighet för försändelser och medel upphävas.

l 6 § avgiftsförordningen finns ett bemyndigande att besluta om vissa avgifter och villkor. Dessa bör ges formen

av privaträttsliga avtalsvillkor. Bemyndigandet i

avgiftsförordningen bör därför upphävas. Någon anledning att ge posten ett generellt bemyndigande att besluta om föreskrifter inom sitt verksamhetsområde finns inte. Huvudskälet härtill är att posten endast i vissa preciserade fall skall använda föreskrifter. För att fastställa avtalsvillkor behövs inte något bemyndigande.

Internationella postala traktater måste införlivas i svensk rätt för att gälla i Sverige. Posten bör ges ett bemyndigande att åstadkomma detta.

Konsekvenser särskilt för televerket

Beträffande nättjänster bör privaträttsliga avtalsvillkor kunna användas. Ett undantag är dock de teleavgif ter som regeringen fastställer. De kundvillkor som gäller i dag för olika nättjänster, exempelvis det vanliga telefonabonne-

manget, är i första hand televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang. Eftersom dessa bör betraktas som avtalsvillkor i stället för föreskrifter, bör föreskrifterna upphävas och utgå ur TVTFS.

Teleförordningen har nyligen delvis omarbetats. Det har emellertid skett utifrån andra utgångspunkter än de som nu har att beakta. Vissa av bestämmelserna i förord-

jag

kan ses som kundvillkor. En del av dessa gäller ningen specifikt för televerket, medan andra gäller lika för alla som vill nyttja det allmänna telenätet.

Televerkets befogenhet enligt 2 a § andra stycket förordningen att medge anslutning till det allmänna telenätet av utrustning som inte är registrerad får anses innefatta myndighetsutövning. Om den uppgiften i stället sköts av statens telenämnd (STN) skiljs televerket från den myndighetsutövning som denna handläggning innefattar. Beträffande 3 och 5 §§ teleförordningen kan sägas att de lika gärna skulle kunna ges formen av privaträttsliga avtalsvillkor. Befogenheten för televerket att begränsa ett telemeddelandes längd (7 § första stycket förordningen) bör förtydligas. Om så sker bör bestämmelsen, även med beaktande av RF:s för och informationsskydd yttrandefriheten, kunna ges formen av ett privaträttsligt avtalsvillkor.

De föreskrifter som televerket har beslutat med stöd av teleförordningen och som innehåller kundvillkor kan ersättas med privaträttsliga avtalsvillkor. Det innebär att det i detta hänseende inte längre behövs något bemyndigande (4 § första stycket förordningen) för televerket. De avtalsvillkor som skall ersätta föreskrifterna kan nämligen utfärdas utan bemyndigande.

Trots att det i dag i stort sett inte finns något behov för televerket av att inf örliva internationella överenskommelser i svensk rätt kan ett sådant behov uppkomma. I likhet med

posten bör televerket därför bemyndigas att åstadkomma detta.

1 UTREDNINGENS UPPDRAG OCH UPP- LÄGGNINGEN AV ARBETET M.M.

1 .l Utredningsuppdraget

Den 20 april 1989 tillkallades jag som särskild utredare av chefen för kommunikationsdepartementet för att se över formerna för postverkets (posten) och televerkets kundvillkor. Direktiven (Dir. 1989:18) finns i bilaga I till detta betänkande.

Uppdraget omfattar postens och televerkets kundvillkor. Det avser rättsförhâllandet mellan verken och deras kunder och vilken reglering som behövs i detta förhållande. Utgångspunkten är att rättsförhállandet, om det kan anses vara av privaträttslig art, om möjligt bör regleras på annat sätt än genom föreskrifter.

Mina huvuduppgif ter är

att analysera vilken författningsreglering som med hänsyn till regeringsf ormens bestämmelser behövs för verkens olika verksamheter,

att undersöka om den verksamhet som regleras i författning kan anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig karaktär,

att överväga om verksamhet som kan anses vara av privaträttslig art kan styras på annat sätt än genom föreskrifter,

att ta ställning till bl.a. om de internationella överenskommelserna pá post- och teleomrádet påverkar kundvillkorens form samt

att undersöka om inte den privaträttsliga karaktären i de fall förskriftsformen fortfarande behövs bör komma till tydligt uttryck i de aktuella författningarna.

Bakgrunden till uppdraget

Utredningen är betingad av de nackdelar med de nuvarande formerna för affärsverkens reglering av råttsförhållandet med enskilda som uppmärksammats i regeringens proposition om ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/ 87:99 s. 124). I propositionen framhålls bl.a. att förhållandet regleras på ett oenhetligt sätt och att verken slumpmässigt i vissa fall använder avtalsvillkor och i andra fall författningsbestämmelser. Enligt föredraganden är det önskvärt att en bättre ordning kommer till stånd i detta avseende. I den mån rättsförhållandet kan anses vara av privaträttslig art bör det om möjligt regleras i avtal mellan kunden och affärsverket.

Vid riksdagsbehandlingen (KU 1986/87229, rskr. 226) underströk lagutskottet i sitt yttrande till konstitutionsutskottet att en utveckling mot en ökad avtalsreglering var motiverad inte bara med hänsyn till att affärsverkens kundvillkor borde kunna prövas enligt den näringsrättsliga lagstiftningen. Också konsumenters och nåringsidkares intresse av att kunna få villkoren prövade vid allmän domstol med stöd av civilråttsliga regler talade enligt utskottet för en sådan utveckling (KU 29 s. 73).

Rättsförhållandet mellan myndigheter och enskilda regleras för närvarande i stor utsträckning genom offentligrättsliga föreskrifter av olika slag. Rättsförhållandet kan också ha privaträttslig karaktär. En myndighet kan ingå ett civilrättsligt avtal med en enskild person om t.ex. en leverans eller en entreprenad. Rättsförhållandet blir då att bedöma på samma sätt som ett avtal mellan enskilda.

Frågan huruvida rättsförhållandet mellan en myndighet och en enskild skall anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig art har betydelse för vilken lagstiftning som är tillämplig när det uppstår en tvist mellan en enskild och myndigheten såsom näringsidkare i yrkesmässig verksamhet. Om rättsförhållandet är av privaträttslig natur är exempelvis konsumentköplagen (1973:877), konsumenttjänstlagen (1985:716), allmänna köplagen (l905:38 s. l) och avtalslagen (1915:218) tillämpliga. Här märks bl.a. möjligheten att med stöd av 36 § avtalslagen jämka eller åsidosätta ett avtalsvillkor som anses oskäligt. Rättsförhållandets art har också betydelse för tillämpningen av viss näringsrättslig lagstiftning. Om rättsförhållandet är av privaträttslig natur är lagen ( l 97 l :l 12) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare utan vidare tillämpliga. Det innebär bl.a. att marknadsdomstolen kan förbjuda användningen av ett avtalsvillkor som bedöms som oskäligt mot konsument eller näringsidkare. Om rättsförhållandet däremot saknar avtalskaraktär torde det inte vara möjligt att tillämpa vare sig civilrättslig eller näringsrättslig lagstiftning i en tvist mellan myndigheten och en enskild i frågor som regleras i föreskrifter.

Som ett led i utredningsuppdraget ingår alltså att ta ställning till om rättsförhållandet mellan en myndighet och en enskild kan anses vara av offentligrättslig eller privaträttslig natur. Enligt direktiven är det inte alltid så lätt att avgöra detta. De villkor som t.ex. posten och televerket tillämpar i förhållande till sina kunder innehåller otvivelaktigt starka avtalsmässiga inslag. Samtidigt grundar sig villkoren ofta på en författning. Enbart den omständigheten att af f ärsverkens kundvillkor har meddelats i f öreskrif tsf orm medför emellertid inte nödvändigtvis att rättsförhållandet skall anses vara av offentligrättslig karaktär. Avgörande torde i stället vara arten av myndighetens verksamhet och föreskrif tens närmare innebörd. Om däremot verksamheten får bedrivas endast av myndigheten, finns det enligt direktiven skäl som talar för att frågan bör bedömas på annat sätt.

Mot bl.a. den här bakgrunden har jag att se över formerna för postens och televerkets reglering av sina rättsförhållan-

den med enskilda. Översynsarbetet är enligt direktiven

avgränsat till att gälla posten och televerket. I direktiven förutskickas emellertid att utredningsresultatet skall kunna läggas till grund för en motsvarande Översyn av övriga affärsverk.

1.2 Arbetets uppläggning och bedrivande m.m.

Enligt mitt utredningsuppdrag har jag att bedöma vilken f örf attningsreglering som behövs för postens och televerkets olika verksamheter. En utgångspunkt för övervägandena skall vara att föreskrifter skall undvikas i så stor utsträckning som möjligt.

I enlighet med direktiven har arbetet inriktats på postens och televerkets kundvillkor och således rättsförhållandet mellan verken och deras kunder. Även verksamhet utan någon egentlig kundrelation berörs emellertid.

Grundläggande för att ta ställning till vilken reglering som affärsverkens verksamhet kräver har varit bl.a. följande.

l. En genomgång av postens resp. televerkets verksamhet och av hur verksamheterna organiseras.

2. En kartläggning av kundvillkoren i postens och televerkets verksamheter.

3. En genomgång av den f örf attningsreglering som posten och televerket som affärsverk har att beakta.

4. En genomgång av de regler som särskilt styr och används i postens resp. televerkets verksamhet.

Information om organisation och verksamhet har inhämtats

bl.a. genom besök vid ett flertal olika enheter inom resp. verk. Detsamma gäller beträffande kartläggningen av kundvillkor. Den här genomgången har varit av avgörande betydelse för arbetet i övrigt. Någon granskning i detalj av kundvillkorens innehåll har jag emellertid inte ansett nödvändig.

Postens resp. televerkets organisation och verksamhet beskrivs i bilaga 3 till betänkandet. Exempel på de kundvillkor som förekommer dels i olika författningar, dels i avtal, handböcker 0.d. lämnas beträffande posten i avsnitt 3 och såvitt avser televerket i avsnitt 4.

I avsnitt 2 redovisas de allmänna bestämmelser som af f ärsverk har att beakta. Det är såväl grundlagsbestämmelser som annan offentligrättslig reglering. Men det år också civil- och näringsrättsliga regler.

Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med af f ärsverken. l enlighet med vad som förutsatts i direktiven har verken bistått på sätt som behövts. Postens och televerkets chefsjurister har biträtt utredningen som experter.

Beträffande den del av televerkets verksamhet som avser radiokommunikation har beaktats att detta område behandlas av utredningen (K 1990:02) om frekvensplanering, freoch radiokommunikation - och kvensförvaltning rättsliga organisatoriska frågor (frekvensrättsutredningen, dir. 1990:4). Mot bakgrund härav har jag i princip avstått från att ta ställning till författningsregleringen inom detta verksamhetsområde. Frekvensrättsutredningen har informerats om utredningsarbetet och beretts tillfälle att lämna synpunkter.

Informationsutbyte har förekommit med kommittén (Ju 1989:03) för översyn av det allmännas skadeståndsansvar (Dir. 1989:52).

1.3 Något om begreppet kundvillkor

När postens och televerkets kunder utnyttjar verkens tjänster och produkter kommer de i kontakt med en rad olika bestämmelser av skiftande rättslig natur. Med kunder avses då de som mot exempelvis betalning tar i anspråk de produkter och tjänster som posten och televerket tillhandahåller.

Den vanligaste regeltypen är kanske avgifterna för olika tjänster och produkter. Härutöver finns bestämmelser som liknar andra privaträttsliga villkor. Exempel på sådana är postens och televerkets ansvarighetsregler. Jag återkommer till dessa i avsnitt 3.5 resp. 4.7.

Till varje enskild produkt som marknadsförs hör i regel en produktbeskrivning. Dessa beskrivningar varierar visserligen till sitt innehåll men anger i allmänhet bl.a. vad produkten omfattar. Motsvarande gäller i fråga om tjänster. Även sådana beskrivningar har karaktär av villkor.

En del av de bestämmelser som kunderna kan komma i kontakt med har mera karaktären av föreskrifter. Hit kan hänföras postens regler om bl.a. säkerhet, förtullning, exportanmälan och förbud att postbefordra vissa varor. För televerkets del kan nämnas exempelvis kravet på tillstånd för innehav eller användning av radiosändare.

Andra bestämmelser har mera ordningskaraktär, vilket gäller bl.a. postens regler om inslagning av försändelser och om hur blanketter skall fyllas i.

Det finns vidare bestämmelser som är en följd av att affärsverken, som en del av det allmänna, sköter en samhällsnyttig funktion av särskild beskaffenhet. Det gäller exempelvis beträffande postens uppgifter i samband med val och vid delgivning. I dessa och liknande sammanhang är villkoren inte förbundna med att den enskilde utför någon motprestation såsom annars vanligtvis är fallet, t.ex. när den

enskilde betalar en avgift för att kunna nyttja en tjänst.

En typ av bestämmelser kan i viss mån hänföras till uppgifter som verken har som servicemyndigheter. Exempel härpå är postens regler om utdelning av post (var och när post delas ut).

Någon entydig eller klar definition av vad som menas med kundvillkor finns inte. Kundvillkor förekommer i affärsverksamheten, oavsett om den styrs av privaträttsliga villkor eller av föreskrifter. De finns också i vissa hänseenden invävda i den verksamhet som närmast är att hänföra till myndighetsutövning. Det kan idetta sammanhang framhållas att begreppet föreskrifter i betänkandet används endast i sin vedertagna betydelse. Det är alltså liktydigt med författningsbestämmelser, oavsett om dessa har beslutats av riksdag eller regering, eller är föreskrifter som beslutats på myndighetsnivå.

Alla ovan nämnda bestämmelser, som är av betydelse i postens eller televerkets rättsliga eller faktiska relationer till dem som utnyttjar verkens tjänster och produkter, behandlar jag som kundvillkor, oberoende av hur reglerna har kommit till eller hur de har publicerats. Jag låter alltså begreppet omfatta både privaträttsliga avtalsvillkor och villkor i form av föreskrifter. De bestämmelser som har endast indirekt betydelse för kunderna, t.ex. om postens och televerkets personal och om hur verksamheten organiseras, räknar jag däremot inte som kundvillkor. Givetvis finns det bestämmelser som är sådana att det är tveksamt om de utgör kundvillkor eller inte. Någon mer preciserad beskrivning av begreppet kundvillkor anser jag emellertid inte påkallad.

2 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER AV BETYDELSE FÖR POSTEN OCH TELEVERKET

De regler som styr postens och televerkets olika verksamheter är av mycket skiftande karaktär.

För det första finns det allmänna regler för offentligrättslig verksamhet. Hit räknas såväl grundlagsbestämmelser som annan offentligrättslig reglering.

För det andra finns det civil- och näringsrättsliga bestämmelser som har betydelse för postens och televerkets uppträdande i affärsrelationer.

Vidare finns det offentligrättsliga regler som specifikt styr posten och televerket. Det finns också regler som posten och televerket har bestämt skall gälla i den egna verksamheten. Det kan vara fråga om såväl bestämmelser av offentligrättslig art som rena avtalsvillkor. Till dessa återkommer jag i avsnitten 3 och 4.

Syftet med framställningen i detta avsnitt är att redogöra något för huvuddragen i det system av allmänna regler som jag nu kortfattat har beskrivit.

2.1 Allmänt om affärsverken

Posten och televerket är affärsdrivande verk. De är därför inte några självständiga juridiska enheter, utan statliga myndigheter som är en del av den juridiskt sammanhållna statliga verksamheten.

Verken äger inte sina tillgångar utan förvaltar dessa åt staten.

Affärsverkens ställning innebär bl.a.

att de är underkastade de statliga förvaltningsrättsliga föreskrifterna,

- att verken är befriade från statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

- att verksamheten med de som av begränsningar följer sekretesslagen är underkastad offentlig insyn,

- att och kan besluta om verkens riksdagen regeringen inre organisation,

- att verkens delvis är bunden av de personalpolitik bestämmelser som tillämpas inom staten i övrigt,

- att finns inskrivna i verkets styrelsens befogenheter instruktion.

Affärsverken har i ekonomiskt hänseende länge intagit en särställning jämfört med andra myndigheter. I statlig budgetpraxis markeras det genom den s.k. affärsbokföringsprincipen. Denna innebär att den ekonomiska omslutningen inte redovisas över statsbudgeten. Endast nettot, dvs. inleverans av överskott, redovisas där. En konsekvens är att af färsverken kan resultatstyras i ekonomiskt hänseende enligt gängse f öretagsekonomiska principer.

Det som gör affärsverken till självständiga ekonomiska enheter är dock att de har egna balansräkningar. Verken har därmed ett ansvar för förvaltningen av det kapital som disponeras i verksamheten. I balansräkningen får eller tvingas affärsverken också, till skillnad från en traditionell förvaltningsmyndighet, till kommande budgetår föra med sig de över- resp. underskott som uppstår i verksamheten alltefter vad regeringen beslutar när man fastställer verkens bokslut.

Förhållandet mellan regeringen och af f ärsverken har alltmer kommit att likna det mellan regeringen och en självständig juridisk person. Det gäller t.ex. den of f ertsyn som utvecklats när verken tar betalt f rån statsbudgeten för verksamhet som riksdagen och regeringen önskar utförd. Olika bemyndiganden i kedjan riksdag-regering-verk har också medfört att verken i sitt praktiska arbete successivt getts f örutsättningar för en företagsbaserad affärsverksamhet.

Den väsentligaste skillnaden mellan verk och bolag gäller regeringens direktivrätt gentemot verken resp. verkens lydnadsplikt. Nästan all verksamhet inom af f ärsverken är av karaktären faktiskt handlande. Härav följer att ett affärsverk är skyldigt att efterleva regeringens direktiv, dock endast under förutsättning att dessa inte står i strid med lag eller föreskrift av högre valör.

I den ringa del av verksamheten som avser myndighetsutövning råder samma förhållanden som för övriga myndigheter. Det innebär bl.a. att regeringen inte kan ingripa i handläggningen av ett enskilt ärende.

Nämnas här kan även att flertalet affärsverks internationella affärsverksamhet regleras i vissa hänseenden i förordningen (1981:673) med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Enligt l § förordningen bör de angivna myndigheterna - däribland posten och televerket - inom sina verksamhetsområden uppmärksamma och ta till vara möjligheterna att inom eller utom riket för utländsk marknad marknadsföra sådana tjänster som de inte är förhindrade att tillhandahålla. Vidare sägs att myndigheterna får sluta avtal med svensk eller utländsk kund angående utförandet av sådana tjänster och att dessa avtal bör slutas på affärsmässiga villkor.

2.2 Grundlagsregler

2.2.1 Normgivningsmakten

Med normgivningsmakten menas rätten att besluta om lagar och andra föreskrifter.

Bestämmelserna om normgivningsmakten är i huvudsak samlade i 8 kap. regeringsf ormen (RF). Enligt dessa bestämmelser är normgivningsmakten fördelad mellan riksdagen och regeringen. Statliga myndigheter, t.ex. de affärsdrivande verken, har inte någon direkt på regeringsformen grundad rätt att meddela föreskrifter. Regeringsf ormens bestämmelser innebär dock att riksdagens och regeringens normgivningskompetens i viss utsträckning kan delegeras till statliga myndigheter.

Riksdagens normgivningskonzpeteizs

Till riksdagens normgivningskompetens hör i första hand det s.k. primära lagområdet (RF 8:3). Hit hänförs bl.a. sådana föreskrifter som rör enskildas personliga ställning samt deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes, dvs. bl.a. hela den civilrättsliga normgivningen. Till det primära lagomrádet hör vidare sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. För den här typen av föreskrifter brukar man använda beteckningen offentligrättsliga föreskrifter för enskilda. Hit betungande hör bl.a. föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt till staten samt om tvångsmässiga förfoganden. Även of f entligrättsliga avgifter som kan betraktas som betungande hör hit. Detta anses främst vara fallet när ingen direkt motprestation erhålls för avgiften. Även om en motprestation ges kan avgiften emellertid anses betungande, nämligen om de enskilda befinner sig i en sådan situation att de rättsligt

eller faktiskt kan anses tvingade att betala avgiften. Vidare bör en avgift betraktas som betungande, om avgiftssättningen inom verksamhetsområdet som helhet syftar till intäkter som klart överstiger kostnaderna för det allmänna (prop. 1973:90 s. 218).

Regeringens normgivningskompetens

Till det område där normgivningskompetensen i första hand tillkommer regeringen (regeringens primärområde) hör föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter som enligt grundlag inte skall meddelas av riksdagen (regeringens restkompetens).

Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter gäller all lagstiftning, således även de lagar som faller inom det primära lagområdet, dock ej verkställighetsföreskrifter som avser riksdagen eller dess myndigheter.

Med verkställighetsföreskrifter förstås inte bara tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär, utan i viss mån även föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att denna typ av föreskrifter skall betraktas som verkställighetsföreskrifter krävs dock att den bestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften.

Regeringens restkompetens omfattar sådana föreskrifter som enligt grundlag inte måste meddelas av riksdagen. Restkompetensen täcker således i princip det normgivningsomráde som ligger utanför det primära lagområdet.

Till restkompetensen hör i första hand den administrativa normgivningen. Som exempel kan nämnas föreskrifter om en myndighets organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhet. Även föreskrifter som ger enskilda förmåner av olika

slag (s.k. berättigande föreskrifter) eller sådana som inte påverkar enskildas ställning vare sig i positiv eller negativ riktning (s.k. neutrala bestämmelser) räknas till restkompetensen.

Föreskrifter om avgifter kan i vissa fall anses ligga inom regeringens kompetensområde. Så är det exempelvis när avgiften inom ett verksamhetsområde erläggs frivilligt som ersättning för en vara eller en tjänst och avgiften avser att bidra till eller helt täcka statens kostnader inom verksamhetsområdetl förarbetena till den nya RF sägs att till avgifter som bör anses falla inom regeringens kompetensområde torde vara att hänföra många av de avgifter som för närvarande bestäms av regeringen eller av myndighet under regeringen, såsom taxorna för de affärsdrivande verken och avgifter som erläggs för tjänster av s.k. uppdragsmyndigheter (prop. 1973:90 s. 218).

En förutsättning för att offentligrättsliga föreskrifter skall kunna falla inom ramen för regeringens restkompetens är att de förmåner som erbjuds den enskilde tillhandahålls frivilligt.

Slutligen kan nämnas att om riksdagen har lagstiftat i en fråga som faller inom regeringens kompetensområde, så är frågan i fortsättningen undandragen regeringens normgivningskompetens så länge lagstiftningen består (den formella lagkraf tens princip).

Myndigheternas normgivningskompetens

Som framhållits ovan har en myndighet inte någon på regeringsformen direkt grundad rätt att meddela föreskrifter. Regeringsformen medger dock att riksdagen och regeringen i viss utsträckning får delegera normgivningskompetensen till en myndighet. Regeringen får således inom vissa områden, efter bemyndigande i lag, genom förordning meddela föreskrifter inom det primära lagområdet. Till det

delegeringsbara området hör bl.a. kommunikationer.

I samband med att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett ämne, kan riksdagen medge att regeringen i sin tur överlåter hela eller delar av normgivningskompetensen till en förvaltningsmyndighet eller kommun, s.k. subdelegering. Ett sådant medgivande från riksdagen kan vara generellt utformat eller avse subdelegation i vissa särskilda hänseenden till en viss angiven myndighet. Möjligheten till subdelegation har utnyttjats i stor utsträckning.

Regeringsformen anger inte hur vidsträckta de bemyndiganden får vara som riksdagen beslutar med stöd av grundlagsreglerna om delegation. Bemyndigandena får emellertid inte vara så allmänt hållna att de inte mycket skiljer sig från grundlagstexten. När det gäller mindre ingripande föreskrifter bör tämligen vidsträckta bemyndiganden kunna ges. När mera väsentliga medborgerliga intressen kan komma att beröras, t.ex. på näringsrättens område, bör däremot riksdagen mera preciserat ange ramarna (prop. 1973:90 s. 209).

Regeringen kan med stöd av 8 kap 13 § tredje stycket RF delegera normgivningskompetensen inom hela sitt primärområde till underordnade myndigheter. Bemyndigandet ges i allmänhet i en förordning.

Det finns med andra ord i viss utsträckning möjlighet till delegation till en myndighet såväl inom det primära lagområdet som inom regeringens primärområde. För att en myndighet skall få besluta föreskrifter krävs det, vilket framgår av det som sagts ovan, alltid ett bemyndigande.

Det behövs däremot inget särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta om allmänna rád på sitt område.

Det råder inte heller någon tvekan om att myndigheter inom sitt verksamhetsområde får ingå privaträttsliga avtal

med enskilda utan att något bemyndigande från regeringen föreligger (se avsnitt 2.4).

I begränsningsförordningen (1987:1347) finns föreskrifter som begränsar rätten för myndigheterna under regeringen att besluta om regler. Med regler avses inte bara föreskrifter utan även allmänna råd. Innan en myndighet beslutar en regel, skall regelns kostnadsmässiga och andra konsekvenser utredas. Om en regel kan antas leda till icke oväsentliga kostnader för staten, kommuner eller landstingskommuner eller för näringslivet, organisationer eller andra enskilda, skall myndigheten inhämta regeringens medgivande, innan regeln beslutas. Undantag från det här förfarandet görs bl.a. när det föreligger fara för liv eller personlig säkerhet. Riksrevisionsverket skall följa myndigheternas tillämpning av förordningen.

2.2.2 Olika typer av regler

Föreskrifter

Föreskrifter används i regeringsformen för att beteckna regler som är bindande för myndigheter och enskilda och som gäller generellt (rättsregler). Kravet på generell tillämpbarhet anses uppfyllt om föreskriften exempelvis avser situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer bestämd krets av personer (prop. 1973:90 s. 204). Beslut i ett enskilt fall (förvaltningsbeslut) räknas således inte som en föreskrift (prop. l975/76:ll2 s. 62 ff).

Vanligen innehåller föreskrifter skall-regler, dvs. regler som ställer upp absoluta krav, men i vissa föreskrifter finns också bör-regler. En bör-regel i en föreskrift anses bindande i den bemärkelsen att det måste finnas särskilda skäl för att det skall vara tillåtet att avvika f rån den (prop.

1983/841119 s. 6).

Lag är en särskild form av föreskrift. Riksdagens normgivning sker genom lag eller i vissa fall genom balk.

Regeringens normgivning sker genom förordning. Har riksdagen delegerat sin normgivningskompetens till regeringen enligt 8 kap. 7 § RF kallas regeringens norm alltså för förordning.

Före den l januari 1975, då den nuvarande regeringsformen trädde i kraft, användes beteckningarna lag och förordning på ett annat sätt. Förordning var beteckningen på vissa föreskrifter som hade beslutats av riksdagen ensam (eller ännu längre tillbaka Kungl. Ma j:t och riksdagen gemensamt) och lag stod för föreskrifter som hade beslutats av riksdagen och Kungl. Majzt tillsammans.

För föreskrifter som hade beslutats av Kungl. Majzt ensam användes ofta beteckningen kungörelse; också andra beteckningar förekom, t.ex. brev, instruktion, stadga och reglemente. Dessa beteckningar med sin gamla betydelse är ännu inte helt utmönstrade ur regelbestándet.

För myndigheternas föreskrifter finns det inte någon formellt fastslagen beteckning. Emellertid krävs det numera, enligt 18 b § författningssamIingsförordningen (1976:725), att myndigheterna rubricerar sina föreskrifter så att ordet föreskrifter ingår i rubriken.

En gemensam beteckning för lagar, förordningar och andra föreskrifter är författning. Beteckningen används inte i 8 kap. RF. Den definieras emellertid i l § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (kungörandelagen) och i l §

författningssamlingsförordningen.

I avsnitt 2.3 redogör jag för hur författningar skall kungöras.

Allmänna råa

Allmänna råd är regler som skiljer sig från föreskrifter genom att de inte är bindande för vare sig myndigheter eller enskilda. I l § författningssamlingsförordningen definieras allmänna råd som sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.

Till kategorin allmänna råd hänförs regler som anvisar hur en person lämpligen kan handla i vissa fall, men där det likafullt står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet. Som allmänna råd räknas numera också sådana regler som, utan att vara formellt bindande, skall främja en enhetlig rättstillämpning eller bidra till utvecklingen av praxis i viss riktning.

Med allmänna råd menas endast sådana råd som avser tillämpningen av en författning. Råd och rekommendationer beträffande annat än författningstillämpning omfattas alltså inte av det begreppet.

Varje myndighet kan fritt besluta om allmänna råd på sitt område. Det krävs således inget särskilt bemyndigande för detta (prop. l983/84zll9 s. 7 och 24).

Anvisningar

Innebörden av termen anvisningar har tidigare varit oklar. Ibland har termen använts för bindande regler och ibland för regler som inte är bindande. l det enskilda fallet har det ofta varit svårt att veta vad termen står för (se prop. l983/84:ll9 s. 15).

Sedan den l juli 1984 får termen anvisningar inte användas i rubriken till en myndighets föreskrifter. Bindande regler får alltså inte kallas anvisningar. Om termen anvisningar har använts i äldre författningar, skulle myndigheterna senast

den l juli l986 ha ersatt den med något annat uttryck.

Eftersom innebörden av termen anvisningar har varit oklar under lång tid, har det ansetts att man inte kan bortse från att det också framöver kan vara svårt för allmänheten att veta om regler som betecknas som anvisningar är bindande eller ej. För att missförstånd inte skall uppstå skall myndigheterna därför undvika att använda termen anvisningar även som beteckning på regler som inte är bindande. Särskilt angeläget är det att termen undviks som beteckning på regler som riktar sig till allmänheten eller till kommuner eller landsting (prop. 1983/842119 s. 16).

Vad som har sagts nu om användningen av termen anvisningar gäller även när en myndighet utfärdar regler som utgör föreskrifter eller som rör tillämpningen av föreskrifter. Det är däremot inte något som hindrar att myndigheterna använder termen i sådana rekommendationer som är av rent myndighetsintern karaktär och som inte har något omedelbart samband med en bakomliggande föreskrift.

Konsumentverkets riktlinjer

Riktlinjer är en särskild form av normgivning som utarbetas av konsumentverket. Publiceringen av riktlinjerna sker i konsumentverkets författningssamling (KOVFS). Riktlinjerna är inte rättsligt bindande (prop. 1976/77: 123, s. 350 och 370) utan kan närmast ses som krav vilka konsumentverket finner väsentliga från konsumentsynpunkt. De anses dock ha stor tyngd, eftersom de normalt bygger på resultatet av förhandlingar mellan verket och företrädare för näringslivet.

Riktlinjer har inte fått någon författningsmässig reglering utöver vad som framgår av 2 § förordningen (l988:6l) med instruktion för konsumentverket. Enligt den bestämmelsen skall konsumentverket utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter samt för företagens tillämpning av konsument-

kreditlagen (1977:981).

Om ett företag inte följer en riktlinje tar konsumentverket som regel upp förhandling med företaget. Överenskommelse uppnås i de flesta fall. I sista hand kan KO utfärda ett förbuds- eller informationsföreläggande för företagets godkännande eller föra frågan till marknadsdomstolen för prövning om företagets handlande strider mot den lagbestämmelse till vilken riktlinjen hänför sig. Prövningen gäller således inte om företaget brutit mot riktlinjen eller inte. Det ligger i sakens natur att riktlinjen, om den godtagits av domstolen, får en stor genomslagskraft.

2.2.3 Internationella åtaganden

Det är framför allt två problemområden som de internationella åtagandena kretsar kring. Den första frågan rör vem eller vilka som har rätt att binda Sverige. Detta brukar kallas traktaträtten. Det andra problemområdet rör frågan om hur de internationella regelsystemen skall införlivas i svensk rätt.

Traktaträtten

De grundläggande bestämmelserna finns i l0 kap. RF. Huvudregeln är att en överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation ingås av regeringen (l §). I vissa fall måste dock riksdagen godkänna en bindande överenskommelse (2 §). Ett sådant godkännande måste ske dels om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller ny lag stiftas, dels om den i övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen skall besluta (2 § första stycket). Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt (2 § andra stycket).

De här bestämmelserna hindrar inte regeringen från att ingå preliminära överenskommelser, som blir bindande först

sedan riksdagen godkänt (ratificerat) överenskommelsen.

Regeringen får uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller utrikesnämndens medverkan (3 §). Under den gamla regeringsformens tid förekom det utan uttryckligt stöd i grundlagen att statliga förvaltningsmyndigheter efter en underförstådd delegation från regeringen ingick överenskommelser med motsvarande myndigheter i utlandet. Det förfarandet tillämpades i angelägenheter av mindre politisk betydelse, såsom i fråga om post- och telekonventioner (prop. 1973:90, s. 360).

Enligt den nya RF krävs det dock en uttrycklig delegation i dessa fall. En förvaltningsmyndighet i Sverige kan i sådant fall sluta överenskommelser även med en främmande stats regering eller med något av dess ministerier, vilket har betydelse i de fall motsvarande förvaltningsuppgift där handläggs av ett sådant organ.

Hur internationella överenskommelser blir svensk rätt

För att ett internationellt åtagande som Sverige gör skall binda även den för vilken svensk rätt gäller måste åtagandet införlivas i svensk rätt. RF bygger nämligen på den förutsättningen att ett internationellt åtagande som sådant inte länder till efterrättelse. En på sedvana grundad folkrättslig förbindelse kan dock genom domstolspraxis upptas i svensk rätt och därigenom bli betraktad som en svensk rättsregel. När en internationell överenskommelse skall införlivas i svensk rätt, kan två olika metoder användas. Överenskommelsens bestämmelser kan införlivas antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation.

Transformation till svensk rätt kan ske på två olika sätt:

l. Innehållet i en traktat skrivs om till svensk författning.

2. Traktaten eller delar av den beslutas som svensk författning och utfärdas som sådan.

Det har också förekommit att man har konstaterat att gällande svensk rätt har uppfyllt de krav som ett internationellt innefattat och att t.ex. någon särskild åtagande transformation inte varit nödvändig.

av konventionsbestämmelser används framför Omskrivning allt när det är fråga om att införliva sådana bestämmelser som inte är avfattade på svensk autentisk text.

Inkorporation sker på så sätt att det i en lag eller annan föreskrivs att en internationell överenskommelse författning skall som svensk rätt och alltså tillämpas av svenska gälla Den metoden har använts genomgående bl.a. myndigheter. när dubbelbeskattningsavtal införlivats i svensk rätt.

2.3 Kungörande av föreskrifter

Alla författningar skall i princip kungöras i en författningssamling.

I kungörandelagen (1976:633) och författningssamlingsförordningen (1976:725) finns bestämmelser om kungörande av som beslutas av bl.a. myndigheter under författningar Med författning menas, som framhållits ovan, regeringen. l § författningssamlingsförordningen lagar, förordenligt och andra som i 8 kap RF betecknas som ningar rättsregler föreskrifter. Allmänna råd anses alltså inte som författning.

Bestämmelserna innebär att myndigheternas föreskrifter skall kungöras, normalt genom publicering i en författningssamling.

Denna skyldighet att kungöra myndighetsföreskrifter gäller inte (2 § kungörandelagen) författningar som

l. på grund av sekretesslagen (1980:100) inte får lämnas ut fritt eller

2. endast reglerar statliga myndigheters inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes, under förutsättning att föreskrifterna inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning.

Enligt 6 § kungörandelagen skall författningar som beslutas av en central myndighet under regeringen kungöras i en författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter utge eller, om sådan författningssamling saknas, i annan av regeringen bestämd författningssamling som ges ut genom central myndighets försorg. Enligt 7 § fâr regeringen, om det finns synnerliga skäl, medge att centrala myndigheter under regeringen kungör författningar på annat sätt än i författningssamling.

I bilaga l till författningssamlingsförordningen finns uppräknat vilka myndigheter som skall ha en egen författningssamling och vilka andra centrala myndigheter som får använda de centrala myndigheternas författningssamlingar.

Om myndigheten brukar kungöra sina författningar i en egen författningssamling men viss författning i stället har kungjorts i svensk författningssamling (SFS), skall enligt 12 § första stycket i författningssamlingsförordningen en notis om det tas in i myndighetens författningssamling.

En särskild fråga är om även annat än föreskrifter och författningar får publiceras i författningssamlingarna. Enligt 29 § författningssamlingsförordningen får i en författningssamling inte införas annat än

l. sådana författningar som skall kungöras i författningssamling,

2. notiser om att en kungjorts i regeringsförfattning annan än SFS eller om att en författningssamling i stället för i myndighetens

myndighetsföreskrift

författningssamling har kungjorts i t.ex. SFS,

3. i andra hand av författningar som bekantgöranden kungjorts på annat sätt,

4. i andra hand av författningar som på bekantgöranden av s.k. utomordentliga förhållanden kungjorts på grund annat sätt än i SFS,

5. omtryck av författning som till följd av ändringar blivit svåröverskádlig,

6. allmänna råd,

7. sådant som skall införas i författningssamlingen enligt särskilda bestämmelser.

Utan hinder av detta får dock införas kortare meddelanden som bör bringas till allmän kännedom och som inte lämpligen kan lämnas i en annan form, förutsatt att författningsinte upphör att vara huvudsakligen en samlingen därigenom regelsamling.

Vidare bör här nämnas att det enligt 18 c § författningssamlingsförordningen hos varje myndighet under regeringen skall finnas en förteckning över samtliga gällande författsom har beslutats av myndigheten eller någon föreningar till denna. Förteckningen skall vid lämpliga tidgångare eller mángfaldigas på annat sätt och punkter tryckas tillhandahållas allmänheten. Ett exemplar av förteckningen skall år överlämnas till regeringen i samband med varje myndighetens anslagsframställning.

I punkt 3 av förordningens Övergångsbestämmelser sägs att enligt 18 c § inte behöver vara upprättade förteckningar

förrän den 1 juli 1986 eller den senare dag som regeringen bestämmer för viss myndighet. Vidare anges att författningar och allmänna råd som har beslutats dessförinnan upphör att gälla, om de inte nämnda dag finns upptagna i en sådan förteckning.

2.4 Civilrättsliga regler

Som framhållits ovan (avsnitt 2.2) finns det inte något som hindrar statliga myndigheter från att ingå privaträttsliga avtal. För sådana avtal kommer samma rättsliga regler att gälla som mellan privata subjekt som ingår ett avtal. Privaträttsliga avtal som statliga myndigheter ingår kan också i vanlig ordning prövas av allmän domstol.

En lång rad civilråttsliga regler kan bli tillämpliga på nu berörda avtal. Exempel på sådana regler är bestämmelserna om slutande av avtal och rättshandlingars ogiltighet i lagen ( 1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ( avtalslagen) liksom de detaljerade regler om vad som gäller vid köp som finns i lagen (1905:38 s. I) om köp och byte av lös egendom (köplagen). Av särskilt intresse för konsumenterna är den konprivaträttsliga sumentlagstiftningen, t.ex. konsumentköplagerz ( 1973:877) och konsumenttjänstlagen (1985:716). Dessa lagar innehåller bestämmelser till skydd för konsumenterna. Nämnas här bör att riksdagen under våren 1990 beslutat b1.a. såväl ny köplag som ny konsumentköplag (SFS 1990:931, prop. 1988/89:76, LU 1989/9034, rskr. 299, resp. SFS 1990:932. prop. 1989/90:89, LU 35, rskr. 300). Lagarna kommer att träda i kraft den 1 januari 1991.

Beträffande b1.a. konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen är begreppet näringsidkare centralt för att bestämma lagarnas tillämpningsområden. Begreppet används i vidsträckt mening och omfattar även statliga organ som bedriver verksamhet av ekonomisk natur, exempelvis affärsverken. I förarbetena till konsumenttjänstlagen (prop. 1984/8521 10 s.

141), sågs bl.a. följande (jfr även prop. l989/90:89 s. 60).

Näringsidkare i lagens mening är även statliga och kommunala organ som driver sådan verksamhet av ekonomisk natur som tidigare har berörts, t.ex. de affärsdrivande verken. I den mån sådana organ utför konsumenttjänster av de slag som omfattas av lagen är den alltså tillämplig. Praktiska exempel är arbeten som utförs av kommunala energiverk och av televerket samt sådan förvaring av resgods m.m. som statens järnvägar utför (och som inte ingår i eller enbart utgör en biförpliktelse till själva transporten av godset). Lagen är däremot inte tillämplig på arbeten m.m. som utförs som ett led i offentlig förvaltning under sådana förhållanden att det framstår som främmande att tala om att det föreligger ett privaträttsligt avtalsförhållande mellan näringsidkaren och konsumenten. Den sotning som föreskrivs i offentligrättslig ordning bör på grund härav anses falla utanför lagens tillämpningsområde (jfr marknadsdomstolens dom 1976:15).

En bestämmelse som bör nämnas särskilt är 36 § avtalslagen. Den lyder:

Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.

Denna bestämmelse, som är tvingande, kan givetvis tillämpas om staten ingår ett privaträttsligt avtal. Den är tillämplig både på Standardavtal, dvs. avtal med standardiserade vanligen tryckta villkor avsedda att tillämpas likartat i ett stort antal fall, och på individuellt utformade avtal och är inte inskränkt till avtal mellan näringsidkare och konsument. Den kan också tillämpas på andra rättshandlingar än avtal, t.ex. fullmakter och betalningsutfästelser. Analogt har den också tillämpats inom andra områden, exempelvis inom familjerätten. Jag återkommer i avsnitt 5 till frågan om tillämpningen av 36 § avtalslagen i rättsförhållanden mellan offentliga myndigheter och enskilda.

2.5 Näringsrättsliga regler m.m.

Under 1970-talet tillskapades genom lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumerztförhâllanderz (avtalsvillkorslagen) ytterligare en möjlighet att ingripa mot oskäliga avtalsvillkor. I l § lagen sägs:

Är villkor, som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet använder vid erbjudande av vara, tjänst eller annan nyttighet till konsument för huvudsakligen enskilt bruk, med hänsyn till vederlaget och övriga omständigheter att anse som oskäligt mot konsumenten, kan marknadsdomstolen, om det är påkallat f rån allmän synpunkt, meddela näringsidkaren förbud att f ramdeles i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor. Förbud skall förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl år obehövligt.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på villkor som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet använder vid förmedling från näringsidkare eller annan

av erbjudande som avses i första stycket.

Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkaren och annan som handlar pâ dennes vägnar.

Avtalsvillkorslagen har en annan rättslig karaktär än 36 § avtalslagen. Den tillhör tillsammans med bl.a. marknadsföringslagen och konkurrenslagen ett system av allmänna regler för företagens uppträdande på marknaden. Lagen tillämpas av konsumentombudsmannen (KO) och marknadsdomstolen.

Avtalsvillkorslagen ger möjlighet till en förhandskontroll f rån oskälighetssynpunkt av de standardavtal som tillämpas inom näringslivet i förhållande till konsumenterna. Ingripanden enligt lagen riktar sig mot företag som använder sig av standardvillkor, som är att anse som oskäliga, och mynnar ut i förbud att fortsättningsvis använda ett sådant villkor. Avtalsvillkorslagen och den näringsrättsliga lagstiftningen i övrigt har som syfte att skydda konsumentkollektivet som sådant och möjliggör en sanering av marknaden för framtiden. Avtalsvillkorslagen är emellertid inte tillämplig vid bedömningen av tvister i anledning av redan träffade avtal. Det är däremot det civilrättsliga regelsystemet som i första hand tar sikte pá enskilda fall och ger anvisningar för lösning av konkreta tvister.

Avtalsvillkorslagen gäller bara avtalsvillkor mellan näringsidkare och konsument. Termerna näringsidkare och konsument används i sin vedertagna betydelse. Näringsidkarbegreppet omfattar även statliga myndigheters näringsverksamhet (prop. 1971:15 s. 85 och prop. 1970:57 s. 90 f). Enligt Bernitz (Standardavtalsrätt, 4 uppl., 1987, s. 81) faller statsoch kommunägda företags affärsverksamhet under lagen, t.ex. SJ och televerket, liksom t.ex. el-, gas- och vattenverks villkor för konsumentleveranser.

Lagen gäller för erbjudanden till konsumenter av varor, tjänster och andra nyttigheter. Förutom försäljning kan det

vara fråga om uthyrning, utförande av tjänster etc. KO övervakar under medverkan av konsumentverket de villkor som används, påtalar förekommande oskälighet och förhandlar med näringsidkarna om utformningen av avtal. KO kan ingripa antingen på eget initiativ eller efter anmälan. Lagens enda sanktion är förbud, i regel vid vite, mot fortsatt användning i liknande fall av samma eller väsentligen samma villkor som det som befunnits oskäligt. Förbudet meddelas av marknadsdomstolen, som är en för hela landet gemensam specialdomstol som handlägger ärenden främst enligt marknadsförings-, konkurrens- och avtalsvillkorslagarna. I regel är det KO som för talan om förbud mot oskäliga avtalsvillkor inför marknadsdomstolen. Huvuddelen av KO:s verksamhet enligt avtalsvillkorslagen bedrivs emellertid i form av förhandlingar med berörda företag om sanering och förbättring av tillämpade standardvillkor. KO kan själv utfärda förbud för en näringsidkare att använda visst avtalsvillkor, s.k. förbudsföreläggande, vilket för att bli rättsligt giltigt måste godkännas av den berörda näringsidkaren. Ett sådant förbud får samma verkan som ett förbud från marknadsdomstolen.

Avgörande vid oskälighetsbedömningen är vilken innebörd och vilka konsekvenser en klausul sett får anses ha typiskt för konsumenterna. En samlad bedömning av avtalet som helhet skall göras. Bland villkor som har bedömts som oskäliga kan nämnas villkor om obestämda accept- och leveransfrister, korta reklamationsfrister, skiljedomsklausuler och prishöjningsklausuler. Avtalsvillkor kan också vara oskäliga på grund av sin form eller presentation, t.ex. om de har en vilseledande, försåtlig eller oklar formulering eller en undanskymd placering.

Lagen (1984:292) om avtalsvillkor nte/lan näringsidkare är utformad med avtalsvillkorslagen som förebild. Enligt den lagen kan marknadsdomstolen förbjuda en näringsidkare, som ställer upp ett oskäligt avtalsvillkor i förhållande till en annan näringsidkare, att fortsättningsvis ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande fall. Talan vid

marknadsdomstolen kan föras av näringslivsorganisationer och av en särskild näringsidkare som fått villkoret uppställt mot sig. KO saknar talerätt. Lagen är särskilt tänkt att tillämpas på villkor som riktar sig mot småföretagare, vilket uttrycks genom att särskild hänsyn (skall) tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Med näringsidkare avses - liksom i 1971 års avtalsvilli annan - en korslag och konsumenträttslig lagstiftning fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Det krävs inte att verksamheten drivs i privaträttslig form eller i vinstsyf te. Detta innebär bl.a. att lagen är tillämplig pä statliga och kommunala organ som driver näringsverksamhet (prop. 1983/84:92 s. 15 f).

Marknadsfäringslagerz (1975:1418) har till syfte att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Inte heller marknadsföringslagens näringsidkarbegrepp innefattar någon begränsning i fråga om statliga myndigheters näringsverksamhet. Lagen är tillämplig endast när näringsidkare marknadsför vara, tjänst eller annan nyttighet.

Om en marknadsföringsåtgärd strider mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenten eller näringsidkaren, kan marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att fortsätta med åtgärden eller att företa annan liknande handling.

Marknadsdomstolen kan ålägga en näringsidkare att vid sin marknadsföring lämna information som har särskild betydelse frán konsumentsynpunkt. Marknadsföringslagen ger marknadsdomstolen möjlighet att förbjuda för sitt huvudsakliga ändamål otjänliga produkter. Den ger också möjlighet att i vissa fall - bl.a. när det är fråga om uppsátliga förfaranden - döma ut straff. överträdelser av förbud och föreskrifter kan medföra skadeståndsskyldighet. Ett förbud eller ett åläggande enligt marknadsföringslagen kan förenas med vite.

Frågan om förbud eller âläggande enligt 2 - 4 §§ marknadsföringslagen tas upp av KO. Om KO i ett visst fall beslutar att inte göra en ansökan hos marknadsdomstolen får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller, i fråga om förbud enligt 2 § marknadsföringslagen, av den näringsidkare som berörs av handlingen.

KO kan meddela förbudsföreläggande avseende en viss marknadsföringsåtgärd samt s.k. informationsföreläggande angående information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ett godkänt sådant föreläggande har samma verkan som ett förbud meddelat av marknadsdomstolen.

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar. Med skadlig verkan förstås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt

l. påverkar prisbilden,

2. hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3. försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

Marknadsdomstolens förbud mot skadlig konkurrensbegränsning riktar sig mot näringsidkare som föranleder den skadliga verkan.

I konkurrenslagen finns också regler om straff för åtgärder i konkurrensbegränsande syfte.

Enligt förarbetena till lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall *av konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen), som gällde före konkurrenslagen, gjordes ingen skillnad mellan företag i statlig

drift, Lex. verk, och enskilda företag (prop.

affärsdrivande

1953:103, s. 284 f). Aven konkurrenslagen gäller för statliga organ som driver näring (prop. 1981/82:l65 s. 251).

Som framgår av vad jag redan sagt handläggs ärenden enligt konkurrenslagen av marknadsdomstolen. Det är framför allt näringsfrihetsombudsmannen (NO) som för det allmännas talan i marknadsdomstolen. På samma sätt som enligt marknadsföringslagen kan dock enskilda subjekt i vissa fall föra talan i marknadsdomstolen.

I förordningen (1988:1582) med instruktion för NO har NO givits ett särskilt uppdrag att granska även olika former av etableringshinder, uppmärksamma samhällsåtgärder som får olämpliga konkurrensbegränsande effekter och, där så behövs, verka för att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks. NO kan därför t.ex. förhandla med berörd myndighet och i sista hand vända sig till regeringen med förslag till ändring. Däremot kan NO inte i instruktionsärenden vända sig till marknadsdomstolen för att undanröja konkurrensbegränsningen.

Produktsäkerhetslagen (1988:1604) trädde i kraft den l juli 1989. Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. En näringsidkare kan enligt lagen

1. åläggas att lämna säkerhetsinformation,

2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud),

3. åläggas att lämna varningsinformation och

4. åläggas att återkalla varor och tjänster.

Konsumentverket utövar tillsyn över att lagen efterlevs. Marknadsdomstolen prövar frågor rörande ålägganden och förbud enligt lagen. KO har möjlighet att under i lagen

angivna förutsättningar meddela en näringsidkare som samtycker informationsföreläggande, förbudsföreläggande eller äterkallelseföreläggande. Begreppet näringsidkare omfattar även de statliga affärsverken (prop. 1988/89:23 s. 76).

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har enligt sin instruktion (1988:980) till uppgift att bl.a. en från främja allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig förvaltning.

SPK skall särskilt bl.a. bevaka och analysera konkurrensförhållanden och prisbildningen inom de varu-och tjänsteområden som är av stor betydelse för konsumenterna eller där konkurrensen inte är effektiv samt bevaka och analysera hur offentliga regleringar påverkar pris- och konkurrensförhållanden.

Företagens egenátgärder inom konsumentpolitiken har betonats alltmer under 1980-talet (prop. 1985/862121, s. 22 ff; jfr prop. 1984/852218, s. l8 ff). Det har bl.a. tagit sig uttryck i att skilda företag har tagit initiativ till konsumentinriktade projekt. Ett exempel utgör Direktförsäljningsföretagens hösten 1985 antagna handlingsprogram Nöjda kunder vid teledirekthandel. Det har även förekommit att företag på olika sätt inrättat konsumentkontakter. Några av affärsverken har inrättat kund- eller serviceråd. Vid posten finns dels ett centralt kundräd, dels regionala kundråd. I det centrala kundrädet ingår representanter frân bl.a. Sveriges Grossistförbund, Svenska Postorderföreningen, Svenska kommunförbundet, riksskatteverket, konsumentverket, Riksidrottsförbundet, Sveriges Industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation/Familjeföretagen. I kundrådet behandlas alla centrala frågor för posten, såsom frågor om inriktningen av postens verksamhet. Innan förändringar sker diskuteras de i kundrådet. Genom rådet har en möjlighet skapats att på central nivå kunna få planer för verksamheten belysta av representanter för de olika kundgrupperna. - I de regionala kundråden ingår represen-

tanter från bl.a. det lokala näringslivet, offentlig förvaltning och för allmänheten. Dessa kundrád skall i resp. region företräda postens kunder gentemot regionledningen. Råden har inte till uppgift att behandla enskilda klagomål från postens kunder. I stället diskuteras allmänna frågor som rör postens förhållande till kunderna (service, tillgänglighet etc.). - Posten försöker också på andra sätt följa kundernas önskemål och behov. Bl.a. anlitas ett externt undersökningsinstitut för att regelbundet mäta hur kunderna upplever postens kvalitet, service och tillgänglighet m.m. Undersökningarna inriktas på privatkunder resp. företagskunder.

Televerket har inrättat en organisation av serviceråd inom teleområdena i landet. Syftet är att råden skall fungera som samarbetsorgan beträffande televerkets kundservice. Genom råden skall det finnas möjlighet att komma till tals med televerket. Vid sammankomsterna informerar televerket om övergripande och specifikt regionala planer m.m. Serviceråden är avsedda för de s.k. hushållskunderna och för mindre företag. I ett serviceråd ingår dels bl.a. chefen för teleomrádet, teledirektören, dels representanter för konsumenterna från bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges köpmannaförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation/Familjeföretagen. Med f öretagskunderna iövrigt har televerket sedan länge fungerande kontakter genom Näringslivets telekommitté.

För att behandla klagomål från kunder inrättas för närvarande en s.k. kund-/konsumentkontakt inom varje teleområde. Avsikten är både att hjälpa kunder och att ge medarbetare råd samt att åstadkomma en likartad behandling av klagomålen. - Med syfte att stärka kundernas förtroende för handläggningen av klagomål över samtalsmätning och de teleräkningar som sätts i fråga finns vid televerket numera en teleombudsman (T0). TO:s uppgift är att självständigt yttra sig i klagomålsärenden, innan de förs till televerkets generaldirektör för slutligt ställningstagande. - Beträffande

de klagomål som kommer in till konsumentverket har en ordning med regelbundna överläggningar mellan televerket och konsumentverket tillskapats. Detta har lett till bl.a. att handlåggningstiderna har kunnat förkortas.

Konsumentverket har betonat vikten av att satsningen på näringslivets egenåtgärder fullföljs och förstärks (LU 1985/86234, s. 24). Lagutskottet beskrev (s. 26) konsumentverkets roll i denna utveckling på följande sätt.

Även i fortsättningen kommer konsumentverket att ha det övergripande ansvaret för utvecklingen på området. Med den nu förordade inriktningen blir konsumentverkets uppgift i första hand att stimulera företagen och branschorganisationerna att vidta egenåtgärder på sådana områden där det finns ett behov av egenåtgärder och där man inom företagen kanske inte varit medveten om behovet. Självfallet måste verket dock gripa in aktivt på sådana områden där det inte går att få till stånd några egenåtgärder eller där dessa bedöms helt otillräckliga.

Konsumentverket har i en översikt den 30 november 1989 beskrivit pågående och planerade egenåtgärder på branschnivå och liknande. Av den översikten framgår bl.a. att olika typer av egenåtgärder har påbörjats eller planeras inom ett ganska stort antal branscher. Av särskilt intresse

att notera är att det på skilda håll inom näringslivet har

tillskapats eller planeras att inrättas olika nämnder - etiska nämnder, ansvarsnämnder, granskningsnämnder etc. - med huvudsakliga uppgifter att granska att de anslutna företagen följer etiska eller andra regler, t.ex. för marknadsföringen. Nämnas kan att Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA) har inrättat en etisk nämnd för direktmarknadsföring, t.ex. gruppreklam. Nämnden skall fungera som en hedersdomstol i ärenden som gäller god etik på direktmarknadsföringens område. Till nämnden har knutits en referensgrupp med representanter från bl.a. konsumentverket, datainspektionen och posten. Vidare har exempelvis Trafik-

skolornas Riksförbund inrättat Sveriges Trafikskolors reklamationsnämnd och kemibranschen inrättat Kemibranschens etiknämnd. På eget initiativ eller efter framställning från konsumenter eller myndigheter handlägger dessa nämnder ärenden rörande i första hand marknadsföring.

3 DEN NÄRMARE REGLERINGEN AV POSTENS VERKSAMHET M.M.

3.1 Grundläggande bestämmelser

De för posten viktigaste bestämmelserna finns i förordningen (1988.°79) med instruktion för postverket. kungörelsen (1947:175) angáende postverkets ensamrätt till brevbeførdran m.m. och förordningen (1981:193) om vissa postavgifter.

I instruktionen (se bilaga 4) finns bestämmelser om bl.a. postens arbetsuppgifter, organisation och regelgivning. Några kundvillkor finns inte i instruktionen.

Postens ansvarighetsregler har publicerats i postverkets kungörelse (1966:120) angáende postverkets ansvarighet för försändelser och medel.

i avsnitten 3.3 - 3.7 med en i Jag återkommer redogörelse relevanta delar för ovanstående författningar och andra bestämmelser.

3.2 Vissa andra författningar

Utöver de författningar som hittills redovisats, har ett flertal andra författningar betydelse för postens verksamhet. Några av dessa reglerar specifikt postens förhållanden. Andra innehåller bestämmelser av mera generell karaktär. Vissa bestämmelser i f örf attningarna kan av postens kunder uppfattas som kundvillkor under det att många bestämmelser inte har någon direkt betydelse för de villkor som gäller för kunderna.

Till de regler som posten måste beakta hör sekretesslagen (1980:100), där det i 9 kap. 8 § finns särskilda regler för posten, och lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid.

Den senare har betydelse för liggetider, giltighetstider etc., och därigenom för kundvillkoren.

Nyligen har lagen (1990:291) om obeställbara försändelser Den rätt att öppna post som inte antagits. ger posten kommit fram till adressaten. Sådana försändelser har tidigare öppnats med stöd av postens föreskrifter. Men enligt RF måste detta numera regleras i lag. Huvudregeln i lagen är att en obeställbar försändelse som har öppnats om möjligt skall återställas till avsändaren.

Ett flertal författningar innehåller regler om varor som inte får eller får transporteras endast på vissa transporteras villkor. Av naturliga skäl påverkar dessa regler vilka varor som får postbefordras. Exempel på sådana författningsbestämmelser är:

1. Lagen (1982:821) om transport av farligt gods och förordningen (1982:923) i samma ämne

2. Lagen (1985:426) om kemiska produkter och förordningen (1985:835) som rör samma ämne

3. Lagen om brandfarliga och explosiva (1988:868) varor samt förordningen (1988:1145) som rör samma ämne

Posten tillämpar också regler om exportanmälan och exportförbud. Tillämpningen av dessa regler sker i samarbete med tullverket. Författningar som därvid har betydelse är b1.a.

1. Lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsm.m. och förordningen (1988:561) i samma materiel, ämne

2. Narkotikaförordningen (1962:704)

3. Lagen (1975:370) om förbud mot spridning och utförsel av av vissa kartor

4. Lagen (1975:371) om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

Posten har också att tillämpa kungörelsen (1968:489) om postbefordran av tidningar (postala tidningskurzgörelsen). I denna regleras frågor om postbefordran av sådana periodiska skrifter som trycks och ges ut i Sverige och som har karaktär av tidningar. Reglerna är uppbyggda på så sätt att rätt till postbefordran under vissa förutsättningar tillkommer tidningens ansvarige utgivare. Ytterligare regler om postens tidningsdistribution finns i AP och i broschyrer som posten ger ut, t.ex. i Postens tidningsdistribution I och ll. Reglerna om postens hantering av tidningsdistributionen är komplicerade och svårtillgängliga.

Av betydelse för postens uppgifter är också kungörelsen ( 195 I :5 1 ) om postbehandling under beredskapstid och krig. Bortsett från vissa fall av friskrivning från ansvarighetsreglerna innehåller denna kungörelse inte några kundvillkor. Även i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del anges att posten är ansvarig för postbefordran inom totalförsvaret.

Slutligen bör uppmärksammas att det i vallagen (1972:620) finns regler om röstning på postkontor.

3.3 Brevmonopolet

I kungörelsen ( 1947. 175) angående post verkets ensamrätt till

brevbefordran m.m. finns regler om postens brevmonopol. I

bilaga 2 sägs något om brevmonopolets f ramväxt.

Huvudregeln (l §) i kungörelsen lyder:

Statens postverk äger ensamrätt till regelbunden

befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden.

Bestämmelsen är straffsanktionerad.

Härutöver finns i kungörelsen också bestämmelser om bl.a. skyldighet för den som driver regelbunden yrkesmässig trafik att mot skälig ersättning befordra post.

Till för 1947:180 låg ett förslag från posten. I grund prop. brevmonopolet samman med frågan om förslaget kopplades ett enhetligt porto för hela landet. Fördelar och nackdelar med ett enhetsporto vägdes mot varandra (prop. s. 9 ff). En konklusion blev att skall man ha enhetsporto, måste postmonopolet ha en omfattning, som omöjliggör tydligen konkurrens om lokalförsändelserna.

Flera skäl fördes fram för att ha kvar brevmonopolet. Ett skäl var att det hade kunnat konstateras att de privata lokalpostföretagen inte fungerade tillfredsställande och att det därför fanns ett behov av skydd för befordran av medborgarnas korrespondens (prop. s. 13). Som mest fanns 51 Sammanblandning förekom privata lokalpostföretag. mellan och de privata postföretagens brevlådor. På postens flera håll hade verkställts polisundersökningar på grund av klagomål på lokalpostföretagens verksamhet. Av praktiska skäl ansågs att alla slutna brev borde tas med i monopolet. Detta endast regelbunden befordran, vilket medförde gällde att utanför monopolet föll varje befordran, som sker av avsändaren själv eller genom en i hans tjänst anställd eller

för visst tillfälle anlitad person (prop. s. 13).

Departementschefen betonade i propositionen (s. 17) att inte innebar någon förändring av postmonopolets kungörelsen innehåll.

Under mitt utredningsarbete har f rån postens sida framhållits att posten under senare år inte har hävdat monopo-

let; Någon tvekan om att monopolkungörelsen fortfarande gäller föreligger dock inte.

3.4 Postens avgifter

Bestämmelser finns på flera hall om de avgifter som posten tar ut för sina tjänster. Nedanstående redovisning gör inte anspråk pá att vara fullständig.

Regeringen har i förordningen (1981:193) om vissa postavgifter (avgiftsförordningen, se bilaga 5) fastställt avgifter för inrikes befordran av normalbrev och blindskriftsförsändelser upp till l 000 gram resp. 7 000 gram. För brev med viss tjocklek och för skrymmande brev får posten enligt förordningen ta ut vissa tilläggsavgifter.

I förordningen slås vidare fast att taxan för ekonomibrev fastställs av posten och att nâgra avgifter inte skall tas ut för annan befordran av blindskriftsförsändelser än med flyg.

I 4 § avgiftsförordningen sägs att posten får sätta ned postavgift enligt 3 §, dvs. avgift för normalbrev, om det är förenligt med postens ekonomiska intressen.

Slutligen ges i förordningen en behörighet för posten att meddela föreskrifter om avgifter och andra villkor för befordran av inrikes brev och blindskriftsförsändelser. Jag återkommer till denna bestämmelse i avsnitt 3.9.

Posten har vidare i Postverkets författningssamling, PVFS, meddelat bestämmelser om avgifter inte bara för brev och paket utan även för bl.a. betalningsförmedling och andra tjänster och varor som posten tillhandahåller.

Bestämmelser om postens avgifter återfinns även i postala tidningskungörelsen. l denna har regeringen fastställt bl.a. de avgifter som posten får ta ut vid postbefordran av tidningar.

Förutom i PVFS finns postens avgifter publicerade i handboken Posttaxan. Jag återkommer till denna i avsnitt 3.7.

Det bör i sammanhanget nämnas att det i AP finns ett flertal regler av betydelse för postens avgifter. Ett exempel på det är de bestämmelser som talar om hur avgifter skall - 62 AP). betalas » (§ 56

Postens avgifter kan sammanfattningsvis indelas i tre grupper:

l. avgifter som regeringen fastställer

2. avgifter som posten fastställer efter bemyndigande av regeringen, och

3. avgifter som posten fastställer utan särskilt bemyndigande.

3.5 Postens ansvarighetsregler

De grundläggande reglerna om postens ansvarighet finns i postverkets kungörelse (1966:120) angáende postverkets ansvarighet för försändelser och medel (ansvarighetskungörelsen). Ansvarighetskungörelsen har beslutats av posten. Publiceringen har skett i svensk författningssamling.

Bestämmelserna i kungörelsen avser endast den inrikes rörelsen. För postens ansvarighet i postväxlingen med utlandet och i den utrikes betalningsförmedlingen gäller vad som överenskommits i internationella avtal.

Ansvarighetskungörelsen finns intagen i bilaga 6 till betänkandet.

I AP (se avsnitt 3.6) finns (§ 5 2 p) regler om att posten i särskilda fall kan medge ersättning utöver vad som skulle ha

utgått om ansvarighetskungörelsen tillämpats. För denna prövning preciseras i AP vissa riktlinjer som gäller. Iövrigt kan enligt AP ersättning lämnas när synnerliga skäl föreligger.

I AP finns en särskild bestämmelse (§ l3l) om postens ansvarighet i postgirorörelsen. Bestämmelsen innebär att ansvarighetskungörelsen skall tillämpas även i denna del av verksamheten.

Regler om postens ansvarighet återfinns också i postens handböcker (se avsnitt 3.7). I allmänhet är det i dessa fall fråga om ett återgivande av ansvarighetskungörelsen och bestämmelserna i AP. l Allmänna boken redovisas exempelvis utförligt innehållet i ansvarighetskungörelsen och undantagsbestämmelserna i AP.

l några fall finns dock i handböckerna ansvarighetsbestämmelser som går utöver vad som framgår av ansvarighetskungörelsen och AP. l specialtjänstboken finns t.ex. regler om ansvar i Rikstotospelet. Där anges att i tävlingsreglerna för V65-vad, som finns på spelkupongernas baksida, har tagits in allmänna bestämmelser om ansvarigheten i Rikstotospelet och att i anslutning därtill regler fastställts för postens ansvarighet vid förmedling av Rikstotospelet. Vidare sägs att insatsen och kupongavgiften återbetalas om spelkupong kommit in för sent till AB Trav och galopp för att man skall kunna delta i tävlingarna. Beträffande postbefordran av försändelse som innehåller spelkuponger gäller dock ansvarighetskungörelsen.

I Allmänna boken finns bI.a. en del allmänna policyregler angående hur posten bör behandla ersättningsfrågor. Där sägs bI.a. att posten med hänsyn till intresset av att man önskar behålla en viss kund inte skall ha en strikt och stelbent bedömning när det gäller utbetalning av ersättningar.

Det förekommer även att det i postens broschyrer (se avsnitt 3.7) återges ansvarighetsbestämmelser. Exempel på detta utgör broschyren Vardagsekonomi från postgirot i vilken redogörs för bestämmelserna i ansvarighetskungörelsen.

3.6 Allmän Poststadga (AP)

AP innehåller ett stort antal bestämmelser. En del regler har dock förts över till postens olika handböcker. Många av bestämmelserna kan ses som kundvillkor.

AP används i den dagliga verksamheten inom posten. Vid de kontakter som under utredningens gång ägt rum med personal på olika enheter inom posten har det dock visat sig att man inte har klart för sig om AP fortfarande är en bindande författning.

Det bör därför här framhållas att AP som författning upphörde att gälla den l juli 1986. AP förlorade samtidigt sin funktion som författningssamling för posten. Fr.o.m. den l juli 1986 skall posten kungöra sina föreskrifter i PVFS (se vidare avsnitt 3.9).

Att AP upphörde att gälla vid halvårsskiftet 1986 har sin grund i 18 c § författningssamlingsförordningen och punkt 3 övergängsbestämmelserna till förordningen (se avsnitt 2.3). AP fanns nämligen inte med i den regelförteckning som posten upprättade per den l juli 1986 och som är avgörande för vilka författningar som gäller efter denna tidpunkt.

Som redan nämnts används AP fortfarande. Det är därför befogat att översiktligt redovisa de regler som den innehåller.

Vissa paragrafer i AP hänvisar till bestämmelser som

endast

finns publicerade på annan plats, t.ex. i SFS eller i postens broschyrer. Exempel på detta utgör hänvisningar till

författningar om postmonopolet (§ 2) och postens ansvarighetsregler (§ 5) samt till broschyren Postens Företagspaket (§ 35 a 3 st). I något fall redogörs i stället för innehållet i andra bestämmelser. Sá återges t.ex. i § 15 reglerna om sekretess i 9 kap. 8 § sekretesslagen.

Andra bestämmelser i AP kan sägas vara tillämpningsbestämmelser till författningstext. Ett exempel på det utgör reglerna om tidningsutdelning. Enligt § 16 postala tidningskungörelsen får posten meddela tillämpningsföreskrifter till kungörelsen. Bestämmelser om tidningsdistribution återfinns i §§ 23 - 24, 112 och 116 - 118, vilka i huvudsak måste uppfattas som tillämpningsföreskrifter till postala tidningskungörelsen. Eftersom AP har upphört att gälla är inte heller dessa efter den l juli 1986 att se som föreskrifter i RFzs mening.

Det finns också regler som inte kan anses som tillämpningsbestämmelser men som ändå rör ett ämnesområde som posten enligt författning eller enligt en internationell överenskommelse har ett ansvar för. Det gäller exempelvis reglerna om fältpost, (§ 51; enligt Kungl. Majtzs kungörelse, 1951:51, om postbehandling under beredskapstillstånd och har krig posten särskilda uppgifter under sådana tider) och reglerna om krigsfångeförsändelser, § 54, som anger hur Genevekonventionen den 12 augusti 1949 skall effektueras.

AP innehåller också en hel del interna bestämmelser. Exempel på sådana är reglerna om postsaksförsändelser (§ 18 punkt 3 och § 53), som är försändelser som befordras i posttjänsten.

Några bestämmelser i AP är av deskriptiv natur. Med detta menar jag att bestämmelserna i fråga beskriver eller upplyser om vissa faktiska förhållanden. I § l anges exempelvis vilka tjänster som poströrelsen består av.

Flertalet bestämmelser kan dock sägas på något sätt rikta sig till postens kunder och därför i vid mening anses som

kundvillkor. Dessa kundvillkor skiljer sig dock till sitt

innehåll avsevärt frán varandra.

Posten använder olika kundvillkor beroende pá hur verksamheten ser ut. För att avgränsa olika regelsystem från varandra finns i AP ett ganska stort antal klassificeringar och definitioner. Hit hör bl.a. reglerna om A-post och B-

post (§ 13). Ytterligare ett exempel är bestämmelserna om stadsbrevbäring i § 87, som innehåller förklaringar till olika former av sådan brevbäring och anger vilka bestämmelser som gäller för de olika formerna. Alla dessa förklaringar och definitioner har en stor indirekt betydelse för vilka regler som gäller för kunden i det enskilda fallet.

Vidare finns bestämmelser som rör betjäningen av kunderna.

Hit kan hänföras bestämmelser om postpersonalens service-

skyldighet (§ 16) och om postens blanketter (§ l7). Dessa regler kan sägas rikta sig även till postens egen personal

och alltså inte bara till kunderna.

Den största gruppen kundvillkor utgörs av bestämmelser som är direkt knutna till postens olika produkter. Till denna grupp kan hänföras ett vitt spektrum av bestämmelser, kanske till och med flertalet av reglerna i AP. Hit hör bl.a. bestämmelser om storlek och viktklasser på brev (§ 20), regler om försändelser till utlandet (§§ 26 - 3l a) samt om ass- och rek-försändelser. Bl.a. behandlas belopp och - och

inslagning (§§ 39 44), postanvisning postförskott (§§

45 och 47) samt eftersändning och obeställbara försändelser (§§ 105 och l07). Som nämnts i avsnitt 3.2 gäller i sistnämnda hänseende i dag bestämmelser i lagen (1990:291) om

obeställbara försändelser.

Ett ganska stort antal bestämmelser i AP tar sikte på

postens avgifter och hur dessa skall betalas. Bland dessa kan

nämnas regler om ofrankerade försändelser (§ 57) och om

avgifter för lösenförsändelser till och frán utlandet (§ 59). Regler om betalning med postväxlar, checkar m.m. (§ 6l ) och

om avgifter för assurans (§ 43 ) är andra exempel på denna typ av bestämmelser.

Som en särskild grupp kundvillkor kan man betrakta de regler av allmän karaktär som inte är knutna till en viss produkt. Hit kan räknas regler om reklamation (§ 106), undantag från ansvarighetskungörelsen (§ 5), inslagning av brev och paket (§ 36) och om exportanmälan (§ 38) och förtullning (§ 32 punkt 3).

Slutligen finns i AP ett flertal regler om speciella verksamheter inom posten, t.ex. bestämmelserna om postgirot (§ 120), försäljning av statsstämplar (§ l 19), Nordbanken (§ 132 - och o.d. 135) spelkuponger (§ 137).

Som framgår av denna beskrivning finns regler av mycket skiftande karaktär i AP. Det har inneburit viss svårighet att avgöra om bestämmelserna faktiskt tillämpas eller inte. Under utredningens gång har från postens sida framförts åsikten att en del bestämmelser, bl.a. § 19 om postens standardbrev, i praktiken inte tillämpas. Vidare har, enligt uppgift från posten, sedan november 1987 inte införts några ändringar i AP. Detta har bl.a. fått till följd att AP i vissa delar är inaktuell. Ett exempel på detta är § ll9, som handlar om försäljning av statsstämplar. l denna paragraf hänvisas bl.a. till lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper, som också finns intagen i en bilaga till AP. Den lagen upphörde att gälla den l oktober 1985, då lagen (l985:57 I ) om värdepappersmarknaden trädde i kraft.

3.7 Postens handböcker m.m.

Allmänt

Inom posten används ett stort antal handböcker, som utarbetats centralt inom posten. Handböckerna utgörs av

pärmar med skilda bestämmelser och rekommendationer om postens olika verksamheter. Det finns några handböcker som inte är inriktade på en särskild verksamhet inom posten utan i stället behandlar generella frågor som säkerhet eller personalfrågor. Handböckerna är i allmänhet uppbyggda så att de med lätthet kan ändras genom utbyte av vissa sidor när förändringar föranleder detta. Kännetecknande för handböckerna, till skillnad f rån AP, är att de inte är uppställda efter paragrafer.

Handböckerna är i allmänhet riktade till postens personal. Ett undantag utgör Posttaxan (PTX) som innehåller en rad bestämmelser och villkor som vänder sig direkt till kunden. Det kan därför i och för sig sättas i fråga om PTX skall räknas som en intern handbok. Handböcker som primärt riktar sig till postens personal kan även innehålla villkor som gäller gentemot postens kunder. l sådana ?all kan bestämmelserna som regel återfinnas i AP eller PVFS.

Av handböckerna framgår i allmänhet inte om bestämmelserna har karaktär av föreskrift eller om en bestämmelse kan betecknas som avtalsvillkor. Sällan redovisas om en viss bestämmelse finns publicerad någon annanstans än i handboken.

I sammanhanget bör nämnas att postens bestämmelser om olika produkter m.m. också finns publicerade i postreglemente I, II och IV. Reglementena vänder sig till postens personal. De skall, enligt uppgift frán posten, efter hand avvecklas och informationen föras över till andra publikationer, framför allt handböckerna.

Nedan följer en kort beskrivning av nägra av de för kunderna viktigaste handböckerna.

Posttaxan (PTX)

PTX innehåller samtliga portotabeller - även av regeringen

beslutat porto - för brev, paket och andra postförsändelser samt för massbrev )ch gruppreklam. I PTX finns även regler om avgifter för betalningsuppdrag.

I PTX redogörs ›cksá för de avgifter i fråga om tidningsdistribution som beslutats av regeringen, samt för andra avgifter son har samband med denna (tidningarnas adressändringsavgf ter, avgifter för reklamerade tidningsexemplar och avgifter för átersändning av obeställbara posttidningar).

Avgifter för ett stort antal olika produkter och tjänster redovisas i PTX. Det rör sig bl.a. om avgifter för adressförfrågningar, blanketter, dröjsmålsränta, eftersändning, förtullning, frimärkslådor, kuvert, postgiro och postládor.

I PTX finns vidare en redovisning land för land för vilka olika avgifter och andra typer av bestämmelser som gäller.

Även avgifter för ?N-post, jämte vissa andra bestämmelser som rör sådan post, finns intagna i PTX.

Under rubriken kompletterande föreskrifter har tagits in en rad olika bestämmelser. Bland dessa återfinns regler om eftersändning till itlandet, tullregler inom EG och EFTA, ersättning för förlomna och skadade försändelser, exportanmälan, exportförbud, flygpost, förbjudna varor och föremål, inf örselbestämmelser i andra länder, mervärdeskatt och postförskott till utlandet. Det anges under detta avsnitt att innehållet i vissa avseenden kompletterar de bestämmelser om försändelser som finns i handböcker, reglementen och andra publikationer.

I övrigt finns i PTX en postordlista för främmande språk och ett geografisk: register.

Allmänna boken innehållsförteckningen i Allmänna boken har följande rubriker: l. Tystnadsplikt och sekretess 2. Ansvarighet 3. Säkerhetsföreskrifter 4. Kvittering och utlämning av försändelser och pengar 5. Checkar, postväxlar och Bankgirots utbetalningsavier 6. Penninghantering 7. Frimärken m.m. 8. Manuella kassarutiner, kassadifferenser 9. Postväskbefordran 10. Efter- och m.m och átersändning. Adressförändring återtagande av försändelser ll. Reklamationer och ersättningsärenden Dessutom finns i Allmänna boken bl.a. ett övergripande sakregister över innehållet i postens handböcker. av bestämmelserna i Allmänna boken har direkt Många betydelse för postens kunder. Som redovisats tidigare (avsnitt 3.5) finns i Allmänna boken en redogörelse för postens ansvarighetsregler. Ytterligare exempel pá bestämmelser av stor betydelse för kunden finns i avsnittet om kvittering m.m., som bl.a. innehåller regler om vem som får kvittera ut pengar (regler om bud, bomärke, behörighetshandlingar etc). I det avsnitt som behandlar checkar m.m.

finns bl.a. regler om överlåtelse av checkar, legitimation, behörighetshandlingar, förlorade checkar och utländska checkar. Även i avsnittet om eftersändning m.m. finns regler av direkt betydelse för kunden, exempelvis regler om giltighetstider vid definitiv eftersändning och tillfällig eftersändning. Sistnämnda regler liksom många andra regler i handböckerna kan återfinnas i AP.

I övrigt innehåller Allmänna boken regler, ofta mycket detaljerade, som har karaktären av interna bestämmelser och därför kan sägas primärt ha postpersonalen som adressat.

F örsândelsebokerz

Försändelseboken innehåller de bestämmelser som finns om brev- och lättgodsprodukterna och skall ses som en intern uppslagsbok. Givetvis finns gällande kundvillkor publicerade i boken, men i de flesta fall finns de även redovisade pá annan plats.

Giroboken

Giroboken är en handbok som informerar om postgirokonton och postanvisningar samt de specialtjänster som har samband med dessa. Den ger även upplysning om hur en kassör skall behandla kundärenden inom detta område. l Giroboken anges vad som gäller beträffande exempelvis öppnande av postgirokonto, in- och utbetalningar, överlåtelse av konto, utlandstjänster och företagstjänster.

S pecialt jänstboken

Specialtjänstboken innehåller interna bestämmelser om särskilda verksamhetsområden inom posten. Rikstotospelet, körkort och identitetskort, poströstning, sparbanksgirot,

Postens Adressregister och biljettbokning är de ämnen som behandlas i denna handbok.

Några avsnitt innehåller emellertid regler som har betydelse för postens kunder. Exempelvis innehåller avsnittet om rikstotospelet regler om hur en spelkupong skall vara ifylld (svart eller blå skrift, ej vikt kupong etc.). Även avsnittet om biljettbokning innehåller kundvillkor (Biljetter kan återlösas senast l4 dagar efter inställd föreställning) men framför allt interna bestämmelser om hur bokning skall gå till.

Organisationen av ankommande funktionen (OAF)

OAF skall vara ett hjälpmedel för handläggare av 0rganisationsfrågor, i första hand på regional nivå. Den innehåller bl.a. regler om hur post skall ankomstbehandlas, sorteras och delas ut. Vidare innehåller den regler om postlådor och fastighetsboxar. Flera av reglerna har betydelse för postens förhållande till kunden. Jag skall här exemplifiera detta.

OAF innehåller regler om hur postlådor skall placeras; bl.a. sägs att lådan skall placeras på utsidan av staket, häck e.d. och ha öppningen vänd mot gatan. Vidare sägs att avsteg från den allmänna regeln om postlådors placering kan göras om speciella skäl föreligger och att ett sådant skäl är rörelsehinder som gör det svårt för kunden att själv hämta post i utomhus uppsatt postlåda. Handboken innehåller också bestämmelser om vad som händer vid överträdelse av reglerna. Bl.a. sägs att postpersonalen skriftligen skall meddela kunden ett datum när postlådan senast måste vara flyttad och att posten kan avbryta postutdelningen om inte flyttning sker. Det beskrivs också hur överklagande av postens beslut går till. Vidare sägs att när beslutet har överklagats skall boxavgift inte _tas ut så länge överklagningen inte slutligt avgjorts. Avsnittet avslutas med konstaterandet att i övrigt gäller bestämmelserna i AP.

Detta är alltså ett exempel på att bestämmelser i hand-

böcker som primärt riktar sig till postens personal kan ha

stor betydelse för postens kunder. Nu berörda bestämmelser kan därför betecknas som kundvillkor.

I övrigt innehåller OAF mest interna bestämmelser.

Postbehandlingsboken

Många av de regler som finns i bl.a. AP om olika för-

sändelseslag, ef tersändning av obeställbar post etc. samt om hur post behandlas vid inlämning m.m. finns i denna

handbok. Den har närmast karaktär av uppslagsbok för

postens personal. Det är då också naturligt att den innehåller många av de kundvillkor som är knutna till olika typer av försändelser; bl.a. anges vilka olika villkor som gäller för skilda typer av brev (föreningsbrev, massbrev etc).

Jag har dock inte funnit att den innehåller kundvillkor som inte finns publicerade någon annanstans, men det kan inte uteslutas att så är fallet.

Handbok för Ianlbrevbärare (H LBB)

Även denna handbok har karaktär av uppslagsbok. Den

innehåller många praktiska regler för lantbrevbärare men

också de olika villkor som är knutna till olika tjänster inom posten, bl.a. postens ansvarighetsregler och regler om förbud

mot postbefordran av vissa varor.

Handboken innehåller också bestämmelser om servicenivåer.

Exempel på detta är reglerna om de förutsättningar under

vilka lantbrevbäraren får göra avvikelser från den fastställda

färdvägen för värdeförmedling vid eller i kundens bostad.

Det finns således även i H LBB regler av betydelse för postens kunder.

Vidare finns i denna handbok regler om postens sociala service i glesbygd; bl.a. anges vad en lantbrevbärare skall

göra i de fall varuhemsändning skall ske enligt avtal.

Organisation av landsbygdens postanordizingar (OLA)

Denna handbok innehåller bestämmelser som är aktuella för postgången och annan postverksamhet på landsbygden. Jag skall från denna handbok nämna två olika typer av bestämmelser som har betydelse för kunderna.

För det första innehåller OLA regler om när en lantbrev-

bärare skall åka fram till en fastighet med försändelser resp.

när brevbäraren i stället skall lämna dessa i en postlåda

vid allmän väg. I korthet innebär reglerna att lantbrevbäring anordnas fram till en fastighet, då antalet hushåll inte understiger tva per kilometer enkel färdväg. Avsteg från huvudregeln kan göras t.ex. när skäl föreligger med hänsyn

till ekonomiska aspekter eller i de fall där, pá grund av

sjukdom eller hög ålder, ingen av medlemmarna i hushållet

kan hämta post vid allmän väg.

I anslutning till dessa regler hänvisas, beträffande placeringen av postlådor vid allmän väg, till en överenskommelse

den l3 och l4 februari I967 mellan posten och dåvarande Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna överens-

kommelse, som trädde i kraft vid högertrafikomläggningen den 3 september I967, finns intagen som en bilaga till OLA.

OLA innehåller vidare en redogörelse för de uppdrag som en

lantbrevbärare kan utföra för kommunens räkning utefter linjen. Till OLA finns bilagt dels den ramöverenskommelse

som i mars 1987 träffades mellan socialstyrelsen och posten om social service genom lantbrevbärare åt kommunerna, dels det Standardavtal som posten sluter med kommunen om social service i ett enskilt fall.

3.8 Postens broschyrer, blanketter och avtal

I AP hänvisas, som framhållits ovan (avsnitt 3.6), på några ställen till bestämmelser som publicerats i postens broschyrer. Beträffande postens företagspaket hänvisas exempelvis i § 35a AP till närmare bestämmelser i en broschyr om Postens Företagspaket, som tillhandahålls på postkontoren. I § 36 punkt 3 AP hänvisas vidare till broschyren ”Farligt gods med Posten. Posten låter således i broschyrer publicera en del bestämmelser som gäller för kunder.

I flera av postens broschyrer finns redovisat de olika villkor som gäller för postens produkter. Flertalet sådana villkor finns publicerade också på annat håll, t.ex. i AP eller PTX.

Dessutom finns ett flertal broschyrer som inte informerar om en speciell produkt utan i stället innehåller mer allmän information, t.ex. broschyren Konsten att slå in paket.

Att det inom posten används många blanketter torde vara bekant för envar. Enligt besked från posten lär det finnas flera tusen olika blanketter. Jag har inte ansett det nödvändigtatt göra någon systematisk genomgång av postens alla blanketter. Jag här med att konstatera att nöjer mig det inte är ovanligt att det på postens blanketter finns angivet olika kundvillkor som gäller för det aktuella området. Ett exempel på detta utgör blanketten ADRESSLAPP Inrikes postförskott, där det på blankettens baksida finns angivet bl.a. bestämmelser om förbjudet innehåll och om ersättning. Alldeles klart är också att blanketterna i allmänhet inte innehåller alla de villkor som gäller för den tjänst som blanketten är avsedd för.

Det är numera vanligt att posten träffar skriftliga avtal med kunder om att utföra vissa tjänster. Avtalen sluts på olika nivåer inom posten. Exempel på sådana avtal utgör postens avtal med företag om hämtning eller utkörning av företagspaket. Enbart i postens region i Göteborg har hundratals sådana avtal slutits. Det förekommer också att posten

avtalar med större företag att man skall hantera företagets interna post. Det har även upplysts att posten träffar s.k. dagskassa/avtal med olika företag. Ett sådant avtal innebär att posten tar hand om ett företags dagskassa (räknar den, löser in checkar etc.).

På de standardblanketter som används för nu beskrivna individuella skriftliga avtal finns angivet olika civilrättsliga villkor, t.ex. precisering av vad avtalet omfattar, ansvarsvillkor, avgiftsfrágor och avtalets giltighetstid.

Inom posten finns pá central och regional nivå säljare anställda med uppgift att träffa och följa upp den typ av avtal som nu berörts.

3.9 Postens publicering av föreskrifter m.m.

Som redovisat (avsnitt 2.3) finns i kungörandejag tidigare lagen och författningssamlingsförordningen bestämmelser om hur under regeringen skall publicera sina myndigheter föreskrifter.

I författningssamlingsförordningen fanns tidigare en bestämmelse som innebar att posten fick kungöra sina författningar i AP och Postverkets allmänna cirkulär. Efter en ändring (1986:597) i författningssamlingsförordningen skall posten fr.o.m. den l 1986 publicera sina författningar i en juli egen författningssamling, postverkets författningssamling (PVFS). Möjligheten att publicera författningar i AP och Postverkets allmänna cirkulär togs samtidigt bort. Posten hade dessförinnan, fr.o.m. den l januari 1985, namnändrat Postverkets allmänna cirkulär till Postens författningssom sedan halvårsskiftet 1986 är liktydig med samling, postverkets författningssamling.

Fram till halvårsskiftet 1986 i författnings-

publicerades

samlingen ett flertal skilda typer av bestämmelser. Nämnas kan bestämmelser om nya frimärken, nya avgifter på bl.a.

banklönekonton och personkonton, ändringar i trafiken under vissa helger, indragna postkontor, namnändrade postkontor, ändringar av vissa räntor inom bl.a. postgirot, avgifter för adressförfrâgningar och nya regler om den numera avskaffade tjänstebrevsrätten. Sedan den l juli l986 har i PVFS i stort sett publicerats endast ändrade avgifter för postens olika produkter (postavgifter, utrikes betalningar, inrikes betalningar, posttidningar m.m.).

Även avgifter som beslutas av regeringen (se avsnitt 3.4) och således finns publicerade i SFS har publicerats i PVFS, t.ex. avgifter för inrikes normalbrev upp till l 000 gram.

En del av det som tidigare publicerats i författningssamlingen har över huvud taget inte karaktär av föreskrifter. Det gäller t.ex. beslut om att dra in eller namnändra ett postkontor. Det bör här framhållas att alla föreskrifter som publicerats i Postens författningssamling och dessförinnan i Postverkets allmänna cirkulär har upphört att gälla den l juli 1986, eftersom de inte senast denna dag har förtecknats på sätt som föreskrivs i författningssamlingsförordningen (se avsnitt 2.3). Däremot gäller de författningar som efter den l

juli 1986 har publicerats i PVFS/Postens författningssamling

och som innehåller föreskrifter i RF:s mening. Som nämnts i avsnitt 3.6 har även AP upphört att gälla den l juli 1986.

3.10 Postens bemyndiganden

Av vad jag redogjort för i avsnitt 2.2.1 följer att i den mån en myndighet under regeringen, t.ex. posten, utfärdar föreskrifter som hör till det primära lagområdet krävs att föreskrifterna hör till ett område som fär delegeras, att riksdagen medger regeringen att fatta beslut om föreskrifter, att riksdagen medger s.k. subdelegation och att regeringen medger myndigheten att meddela föreskrifter i ämnet.

Kommunikationsomrádet, dit bl.a. postens verksamhet räknas, hör till de områden som regeringen, enligt 8 kap. 7 § RF,

efter bemyndigande frán riksdagen kan meddela föreskrifter inom.

Enligt lagen (1975388) med benzyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har riksdagen bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om bl.a. postbefordran. Dessutom har riksdagen i lagen medgett subdelegation till förvaltningsmyndighet för postbefordran.

I den man posten meddelar föreskrifter inom regeringens primärområde krävs ett bemyndigande f rån regeringen.

Vad angår regeringens bemyndigande till posten finns anledning att undersöka förordningen (l988:79) med instruktion för postverket. I instruktionen sägs följande under rubriken Postverkets regelgivning.

22§ Innan postverket beslutar en föreskrift, skall det noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden.

Om verket finner att föreskrifter behövs, skall det se till att

l. behövliga upplysningar och yttranden inhämtas, innan föreskrifterna beslutas,

2. föreskrifterna utformas så, att de blir enkla, klara och lätta att överblicka.

23 § Postverket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören, skall de beslutas av styrelsen.

24 § Postverket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt

utformade.

Att verket skall ha en förteckning över sina föreskrifter m.m. framgår av 18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725).

Några ytterligare regler om postens föreskrifter finns inte i instruktionen.

Det förtjänar att i sammanhanget nämnas, att i den instruktion (1969:736) för posten som gällde före den nuvarande fanns en regel (3 §) som sade att postverket beslutar om allmän poststadga och taxor för olika grenar av verksamheten. Redan i 1920 års instruktion för posten intogs en föreskrift för generalpoststyrelsen att med tillämpning av gällande författningar utfärda allmän poststadga. Enligt Ernst Grape (Anteckningar till A.P., 2 uppl., 1943, s. 7 ff)) torde AP ha utfärdats med stöd av Kungl. Majrts svarsskrivelse den 25 juni l88 l, i vilken Kungl. Majzt bemyndigade generalpoststyrelsen att vad sålunda stadgats till allmän efterrättelse meddela i den kungörelse, som må av Eder utfärdas i ändamål att sammanfatta de av Oss nu lämnade och eljest gällande föreskrifter rörande postutväxlingen såväl mellan inrikes orter som mellan orter inom Sverige och andra till världspostföreningen hörande länder, med rätt för Eder att i sammanhang därmed meddela sådana reglementariska bestämmelser, som för behörig tillämpning av de rörande postutväxlingen av Oss givna stadganden mä kunna finna erforderliga. Fram t.o.m. år l9l 8 kungjordes AP i SFS och därefter i generalpoststyrelsens cirkulär.

Någon befogenhet för posten att meddela föreskrifter, utöver det som sägs i 23 §, finns således inte i instruktionen. Såvitt jag har funnit har posten över huvud taget inte någon generell befogenhet att meddela föreskrifter inom sitt verksamhetsområde. Däremot förekommer det att regeringen inom särskilda områden har tillagt posten en rätt att besluta om föreskrifter:

[förordningen (1981:193) om vissa postavgifter sägs i 6 § att ytterligare föreskrifter om avgifter och andra villkor för befordran av inrikes brev och blindskriftsförsändelser meddelas av p0stverket.

Genom beslut av Kungl. Majzt den 25 februari l966(nr 55) har posten bemyndigats att fastställa föreskrifter rörande verkets ansvarighet för försändelser och medel som mottagits till postbefordran. Med stöd av detta bemyndigande har ansvarighetskungörelsen (1966:120) utfärdats.

I 16 § postala tidningskungörelsen (1968:489) sägs att posten får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna kungörelse.

I 35 § stämpelförordningen (1964:619) anges att p0stverket meddelar närmare föreskrifter om försäljning av stämpelmärken från verket samt om uppbörd och redovisning av därvid influtna stämpelmedel.

197 § körkortsförordningen (1977:722) sägs, att posten får meddela föreskrifter ifråga om identitetsprövningen vid utfärdande Bestämmelser om detta av_ körkort. återfinns i postreglemente IV och ispecialtjänstboken.

Av redovisningen hittills framgår, att postens befogenheter att meddela föreskrifter är ganska snäva. Några möjligheter att besluta om föreskrifter för exempelvis paketverksamheten och inom de olika formerna för betalningsförmedling finns

Det förtjänar dock att poängteras, att något bemyndigande inte krävs för att posten skall kunna fatta beslut i ett enskilt fall, t.ex. om att dra in ett postkontor. Ett sådant beslut kan nämligen inte anses som ett normbeslut.

(avsnitt

Tidigare har jag också påpekat 2.2.1) att det inte krävs något bemyndigande för posten, när posten fastställer

vilka avtalsvillkor som gäller om relationen till kunden bygger på ett civilrättsligt avtal.

3.11 Postens internationella åtaganden

Sverige år anslutet till Världspostföreningen (Union Postale

Universelle, UPU), vars sekretariat är beläget i Bern. UPU grundades redan år 1874 och utgör sedan år 1947 FN:s fackorgan för postfrágor. Medlemmarna i UPU består av stater (och vissa självstyrande territorier) och inte av de enskilda postverken. Tre av de världspostfördrag som är knutna till UPU är obligatoriska för alla medlemsländer. Dessa är l. Världspostföreningens konstitution 2. Allmänna reglementet till konstitutionen och 3. Världspostkonventionen (brevpostbestämmelser) Till de icke obligatoriska världspostfördragen hör l. Expeditionsreglementet till konventionen 2. Avtal om postpaket och expeditionsreglemente 3. Avtal om postanvisningar och postresekreditiv och expeditionsreglemente 4. Avtal om postgirorörelsen och expeditionsreglemente 5. Avtal om postförskottsrörelsen och expeditionsreglemente 6. Avtal om inkasseringsrörelsen och expeditionsreglemente

7. Avtal om postsparbanksrörelsen och expeditionsreglemente

8. Avtal om prenumeration på tidningar och tidskrifter och expeditionsreglemente

Av dessa upphör de under punkterna 6 - 8 nämnda att gälla den l januari 1991.

Avtalen inom UPU är mellanstatliga avtal som för Sveriges del skrivs under av befullmäktigade ombud för regeringen och i efterhand underställs regeringen för godkännande. Expeditionsreglementena är avtal pá postverksnivå.

Sverige har undertecknat samtliga ovannämnda fördrag med undantag av avtalet om inkasseringsrörelsen. I praktiken tillämpar inte heller Sverige fördragen om postsparbanksrörelsen och om prenumeration på tidningar.

Utöver UPU finns avtal om det västeuropeiska post- och

teleorganet CEPT (Conference Européenne des Administra-

tions des Postes et des Télécommunications) och om Nordiska postföreningen. Dessa avtal har skrivits under på postverksnivá efter anmälan till regeringen.

I några enstaka fall har posten slutit avtal med andra länders postverk för en viss rörelsegren. De flesta sådana avtal år av mycket gammalt datum. Många har upphört att gälla genom att länderna har anslutit sig till motsvarande allmänt internationellt avtal. Med exempelvis Storbritannien finns ett gällande avtal om utväxling av postanvisningar.

Posten har dessutom träffat privaträttsliga avtal med företag inom och utom Sverige, t.ex. med flygbolag och rederier om postbefordran.

Någon generell fullmakt enligt 10 kap. 3 § RF (se avsnitt 2.2.3) har regeringen inte utfärdat för posten. Däremot ger regeringen, enligt besked från posten, en fullmakt för varje

enskilt avtalstillfälle.

När de internationella reglerna ändras, t.ex. efter en världspostkongress, gör posten en genomgång av de beslutade ändringarna och tilläggen och ser i vad mån dessa påverkar de svenska reglerna för post till och från utlandet. Det kan därvid bli fråga om att ändra såväl de bestämmelser och villkor som rör kunderna (mått, vikt, pris, inslagning etc.) som de interna postala arbetsrutinerna. Därefter görs ändringar i AP och i postens olika externa och interna publikationer.

De internationella postavtalen innehåller mycket sällan straffsanktioner. Följs inte reglerna blir i stället påföljden att försändelsen inte tas emot till postbefordran.

Om en försändelse under transporten upptäcks innehålla t.ex. ett farligt ämne, som inte får postbefordras, kan försändelsen tas i beslag och eventuellt förstöras under hänvisning till de aktuella internationella bestämmelserna.

Vid inlämning av post i annat land än det där avsändaren är bosatt kan sanktionen bli att försändelsen skickas tillbaka till inlämningslandet eller distribueras efter det att avsändaren eller mottagaren betalat tilläggsporto.

I övrigt gäller enligt grundregeln nationell lagstiftning i alla hänseenden som inte är uttryckligen reglerade i de internationella överenskommelserna.

4 DEN NÄRMARE REGLERINGEN AV TELE- VERKETS VERKSAMHET M.M.

4.1 Grundläggande bestämmelser

De viktigaste bestämmelserna som i dag särskilt styr televerkets verksamhet finns i förordningen (1988:348) med instruktion för televerket. teleförordningen (1985:765). radiolagen ( 1 966:? 55 ) och kungörelsen ( 1967.°446) om radiosändare.

Televerkets instruktion (se bilaga 7) innehåller bestämmelser om televerkets uppgifter, organisation och ledning samt regelgivning och beslut m.m.

I teleförordningen, som återges i bilaga 8, avgränsas och anges förutsättningar för anslutning till det allmänna telenätet. Förordningen innehåller vidare bl.a. televerkets befogenheter och skyldigheter samt de avgifter som regeringen fastställt för att nyttja det allmänna telenätet.

I radiolagen finns bestämmelser för verksamgrundläggande heten inom radioområdet. Kungörelsen om radiosändare innehåller närmare föreskrifter om det krav på tillstånd för innehav eller användning av bl.a. radiosändare som ställs upp enligt radiolagen.

4.2 Vissa andra författningar

Ett flertal författningar utöver de grundläggande berör televerkets verksamhetsområden. Vissa författningar innehåller föreskrifter som är av betydelse för förhållandet till verkets kunder medan andra saknar ett sådant inslag.

En central roll för verksamheten har statens telenämnds (STN) föreskrifter som publiceras i statens telenämnds

författningssamling (STNFS). STN har numera tagit över televerkets uppgift att utfärda föreskrifter för utrustning som skall anslutas till det allmänna telenätet. STN har dessutom övertagit ansvaret för vissa av televerkets föreskrifter. Föreskrifterna skall syfta främst till att utrustning som ansluts till det allmänna telenätet inte skadar nätet eller hindrar eller stör dess drift och brukande (se prop. 1987/882118, TU 28, rskr 402 och regeringens förordningsmotiv 1989:1).

Några författningar innehåller bestämmelser som inverkar på möjligheterna till radiokommunikation. Bland dem kan nämnas:

1. Förordningen (1989:47) med vissa bestämmelser om radiomottagare, m.m.

2. Kungörelsen (1967:448) om innehav och användning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg och motorfordon.

3. Lagen (l966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.

4. . Radiostörningsförordningen (1985:625).

Sekretesslagen innehåller ett flertal bestämmelser som televerket som statlig myndighet måste beakta. I 9 kap. 8 § sekretesslagen finns regler om s.k. telesekretess. Där sägs bl.a. att sekretess inom televerket gäller för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande.

Av betydelse inom televerkets verksamhetsområde är vidare:

l. Ledningsrättslagen (1973:1144).

2. Lagen (l902:7l s. l) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Kungörelsen (1915:288) angáende förbud att utan särskilt tillstånd f ramdraga enskild telegraf-, telefoneller annan svagströmsledning över riksgränsen.

Kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning.

Kungörelsen (1972:463) med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar.

Nåmnas kan även lagen (1885:l s. l) angáende skydd för undervattenstelegrafkablar, kungörelsen (l885:56 s. l) med vissa föreskrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar.

När det gäller televerkets uppgifter inom totalförsvaret kan följande författningar nämnas.

l. Lagen (1961:655) om undanförsel och förstoring.

2. Kungörelsen (1970:646) om undanförsel och f örstöring av teleanläggning.

Förordningen (1980: l 40) om användning av radiosända re under krig, m.m.

Förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del.

En författning som visserligen inte faller inom televerkets ansvarsområde men som ändå kan nämnas är slutligen kungörelsen (1935:544) angáende villkoren för telegrams befordran å statens järnvägars och enskilda järnvägars telegrafförbindelser.

4.3 Televerkets bemyndiganden

Såsom jag redovisat i motsvarande avsnitt om posten (3.10) krävs när televerket utfärdar föreskrifter som hör till det primära lagområdet att föreskrifterna gäller ett område som får delegeras, att riksdagen medger regeringen att fatta beslut om föreskrifterna och medger s.k. subdelegation samt att regeringen i sin tur medger televerket att meddela de aktuella föreskrifterna.

Enligt 8 kap. 7§ RF kan regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter inom kommunikationsområdet. Hit hänförs bl.a. televerkets verksamhet på teleområdet.

Genom lagen (l975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har riksdagen bemyndigat regeringen att meddela sådana föreskrifter gällande telekommunikationer som avses i 8 kap. 3§ RF, dvs. föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskild eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. I lagen bemyndigas regeringen att överlåta åt f örvaltningsmyndighet att meddela föreskrifterna, s.k. subdelegation.

Inom radioverksamhetens område ges regeringen bemyndiganden i radiolagen som även medger subdelegation i vissa frågor.

Beträffande befogenheten att ingå överenskommelser med andra stater eller mellanfolkliga organisationer anges regeringens kompetens i 10 kap. RF. Med stöd av 10 kap. 3 § RF kan regeringen i vissa fall delegera befogenheten till förvaltningsmyndighet i fråga där den internationella överenskommelsen inte kräver riksdagens eller utrikesnämndens medverkan.

Regeringens bemyndiganden till televerket finns i första

hand i teleförordningen.

4 § förordningen fastställer televerket villkor och Enligt avgifter för att utnyttja det allmänna telenätet. Undantag dock för de avgifter som fastställs av regeringen och gäller som publiceras i bilagan till förordningen. Vidare undantas ändringar av större eller principiell betydelse i avgiftssystemen.

Televerket fastställer även övriga villkor och avgifter inom olika verksamhetsområden.

Enligt 7 § teleförordningen får televerket begränsa ett telemeddelandes längd och vidare under beredskapstillstånd eller inskränka teletrafiken på det allmänna telenätet i krig den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.

1 8 § förordningen sägs att föreskrifter för verkställigheten av bl.a. nämnda bestämmelser meddelas av televerket.

Ett att meddela föreskrifter ges också i bemyndigande televerkets instruktion. l 22 § instruktionen sägs bl.a. att televerket i en arbetsordning eller i särskilda beslut skall meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet.

Enligt 2 § instruktionen bemyndigas televerket vidare att träffa de avtal med utländska teleförvaltningar, trafikföretag och organisationer som behövs för teleförbindelserna. Frågor om sådana avtal av större betydelse skall dock överlämnas till regeringens prövning.

Pâ radioområdet har bemyndiganden lämnats televerket i

- om radiosändare, kungörelsen (1967:446)

- med vissa bestämmelser om förordningen (1989:47) radiomottagare, m.m.,

- om innehav och användning kungörelsen (1967:448)

inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luf tf artyg eller motorfordon och

- om användning av radiosändare förordningen (1980:140) under krig, m.m.

l § kungörelsen om radiosändare är det televerket Enligt som meddelar tillstånd för innehav eller användning av radiosändare (inkl. ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare). Televerket fastställer vidare anropssignal för radiostation på fartyg eller skeppsbygge. Beträffande statliga myndigheters sändare meddelar televerket, enligt 2 § kungörelsen, frekvenser, tekniska bestämmelser, anropssignaler och övriga föreskrifter i fråga om innehav och användning av sändare. Slutligen har televerket att förordna om avgifter för innehav av radiosändare.

Förordningen om radiomottagare, m.m. bemyndigar televerket att medge tillstånd för innehav (användning) av viss utrustning tillsammans med mottagare och att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av radiolagens bestämmelser om användningen av mottagare för radio- och trådsändning.

Kungörelsen om radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon ger televerket rätt att meddela tillstånd för användning av sådan sändare och föreskrifter beträffande sändare och mottagare.

Enligt förordningen om användning av radiosändare under krig, m.m. upphör de tillstånd som har meddelats enligt l § kungörelsen om radiosändare att gälla i fråga om användningen av radiosändare när riket kommer i krig. Förordningen bemyndigar televerket att efter samråd med överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen meddela verkställighetsföreskrif ter.

Ytterligare ett bemyndigande för televerket att meddela föreskrifter finns i kungörelsen (1970:646) om undanförsel

och förstöring av teleanläggning.

4.4 Föreskrifter beslutade av televerket

Televerkets regelgivning behandlas i2l - 23 §§ i televerkets instruktion. Där sägs följande.

21 § Innan televerket beslutar en föreskrift, skall det noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden.

Om televerket finner att föreskrifter behövs, skall det se till att

l. behövliga upplysningar och yttranden inhämtas, innan föreskrifterna beslutas,

2. föreskrifterna utformas så, att de blir enkla, klara och lätta att överblicka.

22 § Televerket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören, skall de beslutas av styrelsen.

23 § Televerket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt utformade.

Att televerket skall ha en förteckning över sina föreskrifter m.m. framgår av 18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725).

I den förteckning över televerkets föreskrifter som verket har upprättat hänförs föreskrifterna till radioverksamhetens område resp. televerkets övriga verksamhetsområden.

4.4.1 Televerkets föreskrifter inom teleomrádet

Fram till dess att STN inrättades fanns, förutom föreskrifterna pá radioomrâdet, drygt 40 olika föreskrifter som beslutats av televerket. Av dessa har flertalet nu tagits över eller utfärdats av STN i STNFS.

STN har sedan den l juli 1989 en exklusiv befogenhet att meddela föreskrifter om den tekniska utformningen av utrustning som skall anslutas till det allmänna telenätet. Det f ramgár av l § förordningen (1989:600) med instruktion för statens telenämnd jämförd med 2 § teleförordningen och av regeringens f örordningsmotiv 1989:1. Några allmänna eller specifika krav härutöver i fråga om anslutning av utrustning till det allmänna telenätet skall inte längre televerket ställa upp. De allmänna kraven har för övrigt förts in i 2 § teleförordningen fr.o.m. den l juli 1989.

De som fortfarande gäller som televerkets föreskrifter och som finns med i televerkets förteckning över föreskrifter är följande.

l. Televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang.

2. Televerkets föreskrifter om tekniska krav för anslutning av hotelldator till hotellsystem 100 och 900.

3. Tekniska krav för anslutning av hänvisningsdator till abonnentväxel A344 och A345.

4. Tekniska krav för anslutning av utrustning till teletextjänsten i Sverige.

5. Föreskrifter om totalförsvarets nyttjande av allmänna telenätet (FATN).

6. Televerkets föreskrifter och allmänna råd om uttagning

av prioriterade teleabonnemang och uppgörande av krigsabonnentplaner.

7. Arbetsordning för Televerket.

8. Televerkets föreskrifter om styrelsens arbetsuppgifter och om uppgiftsfördelning mellan styrelsen och generaldirektören.

Föreskrifterna om allmänna villkor för teleabonnemang har beslutats med stöd av teleförordningen. Föreskrifterna, som återges i bilaga 9 till betänkandet, är grundläggande eftersom de berör alla teleabonnenter. De innehåller bestämmelser om bl.a.

- och överlåtelse av teckning teleabonnemang, - underhåll och anläggning, skadestånd, - abonnentens betalningsansvar, - ansluten utrustning, abonnentnummer, telekatalog, avgiftsfri hänvisning, - av och uppsägning abonnemang - tillträde.

I föreskrifterna sägs bl.a. följande. Teleabonnemang skall upprättas skriftligen. Det får inte tecknas av den som är försatt i konkurs och i regel inte heller av den som har en förfallen skuld till televerket. Överlåtelse får efter televerkets godkännande ske till annan som har rätt att teckna abonnemang. Även en överlåtelse skall ske skriftligt. Avgift tas ut vid överlåtelse utom i samband med dödsfall när den avlidnes abonnemang överlåts till någon som varaktigt sammanbott med abonnenten. - Televerket underhåller telenätet och felavhjälpning är avgiftsfri. Avhjälps ett fel på en abonnents begäran utanför ordinarie arbetstid tas dock avgift ut om felavhjälpningen avser enbart abonnents - Abonnenten är för utrustning. betalningsansvarig alla avgifter som hänför sig till abonnemanget. Har betalning för

en teleräkning inte kommit in till televerket senast angiven förfallodag eller gjorts på post eller bank senast den dagen, sänder televerket ett skriftligt krav på betalning för vilket påminnelseavgift tas ut. Har betalning som rör teleabonnemang inte kommit in senast den i kravbrevet angivna dagen, stänger televerket den abonnerade anslutningen. I fråga om telefonabonnemang stängs dock anslutningen enbart för utgående trafik. Har betalning inte kommit in tre veckor efter stängningen sägs abonnenten upp. Ett telefonabonnemang stängs då också för ingående trafik. Om en abonnent på sakliga grunder anser att en debitering är felaktig och senast den i kravbrevet angivna betalningsdagen anmärker det till televerket stängs inte anslutningen så länge frågan om betalningsskyldighet är tvistig. Debiteringen anses vara tvistig så länge televerket och abonnenten förhandlar om beloppet. Detsamma gäller under den tid som debiteringen prövas i annan angiven ordning, om talan väcks senast 30 dagar från det att televerket tagit ställning och förklarat avslutad. - Abonnent tilldelas förhandlingen abonnentnummer. Av tekniska eller driftmässiga skäl kan televerket behöva ändra ett abonnentnummer. Televerket informerar i god tid om sådan ändring.

Beträffande uppsägning av abonnemang sägs att televerket, om ett teleabonnemang utnyttjas på ett sådant sätt att avsevärda olägenheter uppkommer för annan person, kan stänga den abonnerade anslutningen och säga upp abonnemanget.

I ett hänseende återger föreskrifterna innehållet i teleförordningen. Det gäller i fråga om ansluten utrustning. Enligt 2 a § teleförordningen och avsnitt 5.1 i föreskrifterna får till telenätet anslutas endast utrustning som är registrerad hos STN eller för vilken televerket medgett anslutning. Om utrustning som inte uppfyller de angivna kraven ansluts eller om en abonnent, trots påpekande f rån televerket, underlåter att rätta till fel som uppkommit i utrustning kan televerket enligt föreskrifterna stänga den abonnerade anslutningen och säga upp abonnemanget. Föreskrifterna ger vidare televerket

befogenhet att stänga den abonnerade anslutningen om televerkets personal vägras tillträde för bl.a. underhåll, tillsyn eller ändring av den abonnerade anslutningen.

Enligt föreskrifterna gäller de i dem intagna villkoren teleabonnemang om inte annat avtalats. Televerket anser sig alltså inte behöva tillämpa föreskrifterna i varje avtalssituation. Ett eller flera av villkoren kan således avtalas bort om så anses lämpligt.

Föreskrifterna innehåller inte några av televerkets avgifter. Däremot finns vissa bestämmelser som innefattar ansvarighetsbegränsningar. Jag återkommer till dem i avsnitt 4.7.

Föreskrifterna om tekniska krav för anslutning av hotelldator till hotellsystem och föreskrifterna avseende tekniska krav för anslutning av hänvisningsdator till abonnentväxel har beslutats med stöd av teleförordningen. De innehåller i inledningen vissa allmänna krav. Bland annat sägs att skador på privatägd utrustning, som inträffar på grund av överspänning eller andra orsaker, inte får medföra störningar pá teleförbindelser eller televerksägd utrustning. I övrigt innehåller föreskrifterna renodlade tekniska villkor för anslutningarna.

Föreskrifterna hänför sig till tiden före det att televerkets anslutningsmonopol på växlar avskaffades. Enligt 2 § teleförordningen i dess lydelse före den l juli 1989 hörde abonnentväxlar till det allmänna telenätet. I dag ingår inte dessa i det allmänna telenätet. Föreskrifterna avser därför inte längre krav för anslutning till det allmänna telenätet. Som nämnts ovan är det inte heller längre televerket som föreskriver sådana krav.

Även föreskrifterna om tekniska krav för anslutning av utrustning till teletextjänsten i Sverige har beslutats med stöd av Föreskrifterna består - vilket teleförordningen. framgår av rubriken - av tekniska och funktionella krav på utrustning som ansluts till den svenska teletextjänsten. De

innehåller dessutom ett antal tillämpningsanmärkningar ämnade att vägleda tillverkare.

Teletextjänsten förmedlas via datexfunktionen i det allmänna telenätet. Anslutningskrav till det allmänna telenätet utfärdas, som nämnts ovan, numera av STN. De tekniska kraven i televerkets föreskrifter täcks av STN:s föreskrifter beträffande datakommunikation, STNFS 1989:9.

Televerkets föreskrifter om totalförsvarets nyttjande av allmänna telenätet reglerar villkoren för att använda nätet vid sambandsutbildning eller sambandsövning i fred. Föreskrifterna och de allmänna råden om uttagning av prioriterade teleabonnemang och uppgörande av krigsabonnent planer avser förhållandena under beredskapstillstánd och i krig. De förstnämnda föreskrifterna har beslutats med stöd av teleförordningen. Föreskrifterna om prioriterade teleabonnemang m.m. har, enligt vad som sägs i inledningen till föreskrifterna, utfärdats med stöd av teleförordningen och televerkets instruktion i dess tidigare lydelse (1985:764). I den nu gällande instruktionen (1988:348) hänvisas till förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Den förordningen innehåller föreskrifter om televerkets medverkan i totalförsvaret, men ger inte televerket något bemyndigande att utfärda föreskrifter i fråga om verkets uppgift inom totalförsvaret.

Bestämmelser om televerkets organisation och formerna för verksamheten har, enligt instruktionen för televerket, utfärdats dels i verkets föreskrift om arbetsordning för televerket, dels i föreskrifterna angáende styrelsens arbetsuppgifter och om uppgiftsfördelningen mellan styrelsen och generaldirektören.

4.4.2 Televerkets föreskrifter inom radioverksamhetens område

I televerkets förteckning över verkets föreskrifter finns för

närvarande 36 olika föreskrifter som gäller radioområdet. Flera av dem innehåller enbart tekniska bestämmelser, medan några berör andra frågor. Som exempel på de föreskrifter som förekommer kan jag nämna följande.

l. Tekniska bestämmelser för radioanläggningar av typ trådlös mikrofon i frekvensbandet 42,4 - 43,6 MHz.

2. Allmänna bestämmelser för radioanläggningar i fast och landmobil trafik i frekvensband över 31,7 MHz.

3. Instruktion för svenska mobila radiotelefonstationer för maritim trafik i VHF-bandet.

4. Bestämmelser för amatörradioanläggningar.

5. Televerkets föreskrifter om avgifter för innehav av radiosändare.

6. Televerkets föreskrifter om innehav och användning av privatradioanläggningar i frekvensbandet 26,960- 27,4l0 MHz.

Jag har tidigare nämnt att regeringen har tillkallat en särskild utredare (K 1990:02) med uppgift att se över bl.a. den nuvarande organisationen för f rekvensförvaltning och tillståndsgivning samt att lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs från sin myndighetsutövning på radioområdet. Utredaren skall föreslå tillägg och ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen som gäller planering och fördelning av radiofrekvenser samt tillstånd att inneha radiosändare. Enligt utredningens direktiv (Dir. 1990:4) behövs föreskrifter i lag om fördelningen av radiofrekvenser.

Från televerkets sida har den uppfattningen framförts att verkets samtliga föreskrifter på radioverksamhetens olika områden gäller uppgifter som frekvensförvaltningen i dag har hand om. Om dessa uppgifter skiljs från televerket, kommer verket inte längre att ha ansvaret för föreskrifter-

na. Jag har för min del inte funnit anledning att göra någon annan bedömning än televerket på den här punkten. Eftersom mitt utredningsuppdrag gäller televerkets verksamhet, avstår jag från att gå in närmare på f rekvensförvaltningens uppgifter och de föreskrifter som televerket har utfärdat på det här området.

Jag nöjer mig med att notera att vissa av bestämmelserna på radioverksamhetens område innefattar begränsningar av yttrandefriheten. Det gäller i vart fall i de hänseenden som bestämmelserna inte kan sägas utgöra sådana s.k. ordningsföreskrifter som avses i 2 kap. 13 § tredje stycket RF (jfr bl.a. prop. 1975/762209 s. 142 f samt Holmberg, Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 7l och 128).

4.5 Publiceringen av föreskrifter

Jag har tidigare (avsnitt 2.3) framhållit att det sätt som myndigheter under regeringen skall publicera sina föreskrifter på regleras i kungörandelagen och författningssamlingsförordningen.

Enligt 9 § och bilaga l till författningssamlingsförordningen skall televerket kungöra sina författningar i televerkets författningsamling (TVTFS).

Fram till den l april 1987 hade televerket möjlighet att kungöra författningar på annat sätt än i sådan författningssamling som avses i förordningen.

Televerket har successivt fört över sina föreskrifter till TVTFS. Som nämnts ovan finns inom televerket en sådan förteckning över verkets föreskrifter som avses i 18 c § författningssamlingsförordningen (se avsnitt 2.3). Vissa av föreskrifterna har fortfarande beteckningen TFS som är förkortningen på den författningssamling som tidigare användes av televerket. Flera av föreskrifterna saknar vidare just benämningen föreskrifter i rubriken.

Televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang (TVTFS 1987:1 l) kungörs genom att publiceras i författningssamlingen.

Dessa föreskrifter återges vidare i telefonkatalogen. Detta är ett av de sätt som televerkets kunder möter föreskrifterna på. Ett annat är att en kund som tecknar ett abonnemang får del av ett särtryck av föreskrifterna. Ytterligare ett sätt som de görs offentliga på är de hänvisningar till dem som finns i olika avtal. Jag återkommer något till detta i avsnitt 4.8.

Just televerkets olika standardavtal för tjänster och produkter är det bästa exemplet på hur de kundvillkor som inte är föreskrifter offentliggörs. Vidare publiceras i telefonkatalogen ett antal villkor som inte heller de är föreskrifter.

4.6 Televerkets avgifter

Avgifter för fortlöpande telefonabonnemang till bostäder fastställs av regeringen och tas in i teleförordningen. För tillämpning av de taxor som finns i bilagan till teleförordningen skall abonnemangen vara avsedda huvudsakligen för enskilt bruk. Taxorna kan alltså sägas gälla abonnemang för permanenthushåll. Enligt förordningen fastställer regeringen även avgifter för telefonsamtal från andra telefonapparater än telefonautomater - alltså de vanliga samtalstaxorna.

Övriga avgifter fastställs av televerket med stöd av 4 §

teleförordningen. Ändringar av större eller principiell

betydelse i avgiftssystemen skall dock alltid underställas regeringen. I 4 § sägs vidare att televerket får sätta ned avgifter om det är förenligt med verkets intressen.

Inom radioverksamhetens område kan nämnas att televerket enligt 4 § kungörelsen om radiosändare bemyndigats att

förordna om avgift för innehav av radiosändare.

I teleförordningen offentliggörs alltså samtalsavgifter och vissa abonnemangsavgifter. Ett flertal prisuppgifter publiceras vidare i de s.k. telesidorna i telefonkatalogen. Där finns aktuella priser för bl.a. vissa personliga teletjänster, utlandssamtal, telegram och mobiltelefonsamtal. I övrigt får kunderna vända sig till televerket för att få besked om priset på en vara eller tjänst.

4.7 Televerkets ansvarighetsregler

På teleområdet finns de grundläggande reglerna om televerkets ansvarighet och åtaganden i televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang. Där sägs bl.a. följande.

3.5 Har ett teleabonnemang inte kunnat utnyttjas på grund av fel i Televerkets telenät skall abonnenten efter anmälan befrias från abonnemangsavgift enligt följande. Om felet sedan någon anmält det varar fler än

- i befrias abonnenten sju dagar följd från en hel kvartalsavgift,

- tio i befrias abonnenten dagar följd från sammanlagt två kvartalsavgifter,

- femton i befrias abonnenten dagar följd från sammanlagt tre kvartalsavgifter.

3.6 Utöver vad som anges i 3.5 ersätter Televerket skador enligt allmänna skadeståndsrâttsliga regler, utom i de fall som i 3.7 - 3.10.

avses

3.7 Skada till följd av att

teleförbindelse avbrutits eller varit felaktig,

telemeddelande uteblivit, expedierats oriktigt, försenats eller störts,

uppgift i telekatalog utelämnats eller varit ofullständig eller oriktig,

uppgift om abonnents nummer eller adress varit felaktig

ersätts endast i den mån skadan uppkommit genom fel eller försummelse av Televerkets personal eller av person för vilken Televerket svarar. Ersättning lämnas härvid endast för utgift som föranletts av skadan och begränsas till högst 2 000 kr, utom i fall av grov vårdslöshet.

3.8 Televerket ersätter inte olägenhet eller skada, som orsakats av att elektrisk ström kommit in på Televerkets ledningar i samband med blixtnedslag eller annan olyckshändelse.

3.9 Televerket ersätter inte olägenhet eller skada som kan uppkomma när Televerket av tekniska, underhållsmässiga eller driftmässiga skäl gör ändringar som berör teleförbindelse eller abonnentnummer. Televerket skall vidta behövliga åtgärder skyndsamt och i görligaste mån så att de tillgodoser den enskilde abonnentens intresse.

3.10 Televerket ersätter inte olägenhet eller skada till följd av strejk, eldsváda eller annan omständighet utanför Televerkets kontroll, som Televerket inte

skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder Televerket inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

8.2 Har fel nummer angetts i telekatalog skall Televerket i görligaste man lämna upplysning om rätt nummer.

8.3 Vid långvarigt tekniskt fel anordnar Televerket i man av resurser hänvisning för abonnent som begär detta.

Den här utformningen av bestämmelser om ansvarsbegränsning förekommer med vissa variationer i flera av televerkets olika avtal. Ibland görs i stället en hänvisning direkt till de allmänna villkoren för teleabonnemang.

I de allmänna villkoren för telefonkatalogen anges följande.

4.1 För skada till följd av förekommande uteslutning av eller typografisk otydlighet eller annat fel i eller annons i - - uppgift någon produkt (gäller ej uppgifter i Vita sidorna) avskriver eller nedsätter Televerket debiterade avgifter för sådan felaktig produkt. Här jämte ersätter Televerket endast styrkta direkta utgifter som uppkommit genom den felaktiga produkten med ett belopp som maximalt motsvaras av produktens pris.

4.2 Skada till följd av att uppgift i Vita Sidorna i telefonkatalogen utelämnats, varit ofullständig eller oriktig samt om uppgift om kundens telefonnummer eller adress varit felaktig, ersätts endast i den mån skada uppkommit genom fel eller försummelse av Televerkets personal eller av person för vilken Televerket svarar. Ersättning lämnas härvid endast för utgift som föranletts av skadan och begränsas till högst 2 000 kr, utom i fall av grov vårdslöshet.

Vid köp av televerkets produkter gäller en omfattande reglering av televerkets ansvarighet. Enligt det standardköpeavtal som då används ansvarar televerket inte för fel eller brist i utrustningen utöver vissa särskilt angivna åtaganden. I inget fall skall televerket svara för indirekt skada eller föl jdskada, exempelvis intäktsbortfall.

I de särskilda garantivillkor som följer de produkter som säljs genom televerkets telebutiker finns särskilda regler med följande innehåll.

Avgiftsfri felavhjälpning medges inte om fel på produkten uppstått på grund av användarens åtgärd, t.ex. att bruksanvisningen inte följts, obehörigt ingrepp gjorts i produkten eller denna använts ovarsamt. Avgiftsfri felavhjälpning medges inte heller om produkten skadats av brand, vatten, åska eller elektriska spänningsvariarioner.

Vid fel förutsätts att produkten lämnas till telebutik att kunden risk och bekostnad insänder

eller på egen

den till telebutiken. Vid inlämning eller insändning skall kassakvitto eller garantibeviset, som utvisar garantitiden, medfölja om inte produkten är försedd med särskilt garantimärke. Produkten returneras eller hämtas på kundens risk och bekostnad.

Vid dataöverföring via televerkets nät gäller särskilda villkor. I dem anges bl.a. att televerket frånkänner sig allt ansvar för olägenhet, skada eller förlust som kan uppkomma på grund av obehörig åtkomst av data som överförs via telenåtet.

Televerkets abonnemangsvillkor för datex, datapak, telex, teletex och uthyrd nationell ledning innehåller ansvarighetssom följer uppställningen i de allmänna villkoren för regler teleabonnemang.

Ansvarighetsregler finns även för den företagsservice som erbjuds televerkets kunder. Enligt dessa regler skall televerket utge vite om verket

inte håller den avtalade inställelsetiden,

överskrider den garanterat längsta hinderstiden,

inte uppnår den avtalade tillgänglighetsnivån eller

inte påbörjar ändringsarbete inom den avtalade tiden.

I fråga om skadestånd görs vissa ansvarsbegränsningar:

Televerket ansvarar för direkt skada på person eller sak i de fall skadan orsakats av oaktsamhet av televerket vid utförande av åtaganden enligt serviceavtalet. Televerket ansvarar således inte för inkomstförlust eller annan följdskada. För sakskada är ansvaret begränsat till l milj. kr. Televerket ansvarar dock inte i något fall för skada på eller förlust av lagrad information eller data.

Dessutom en force ma jeure-klausul bland ansvarighetsingår bestämmelserna.

Inom radioområdet kan nämnas exempelvis abonnemangsvillkoren för mobiltelefon som hänvisar till de allmänna villkoren för teleabonnemang och alltså till i dessa villkor angivna ansvarighetsregler.

För kabel-TV-verksamheten tillämpas särskilda ansvarighetsbeträffande exempelvis uthyrning av dekoder. De regler gäller bl.a. sändningsavbrott och skadestånd. I skadeståndshänseende sägs att televerket inte ansvarar för någon skada som utrustningen kan ha orsakat på kundens egendom.

Långtgående ansvarsbegränsningar finns också beträffande

anslutning till kabel-TV-nätet resp. underhåll av produkter

och system för kabel-TV.

4.8 Televerkets avtal

Inom de verksamhetsområden där tjänster och produkter säljs eller hyrs ut har televerkets olika avtal en framträdande plats. Det finns ett flertal olika formulär som används när skriftliga avtal sluts. Formulären är i vissa fall självständiga dokument och innehåller då alla villkor. I andra fall bifogas avtalsvillkoren separat eller så görs hänvisningar till allmänna avtalsbestämmelser.

Förhållandet mellan televerket och en kund kan också grundas på faktiskt handlande. Det förekommer exempelvis när en kund tar en personlig teletjänst i anspråk. I något fall bygger kundrelationen på en muntlig överenskommelse.

Den redovisning som jag skall lämna här för olika avtal inom televerkets verksamhetsområden är inte avsedd att vara heltäckande. l stället skall den ses som en exemplif iering av i första hand de standardiserade avtal som förekommer. Utformningen av avtalen varierar och det har från televerkets sida framhållits att det inom ett och samma verksamhetsområde används avtal som har byggts upp på olika sätt.

Först och främst bör nämnas det avtal som används när ett teleabonnemang tecknas. Blanketten rubriceras beställning av teleabonnemang. Ett teleabonnemang kan beställas såväl i televerkets telebutiker som per telefon. Vid en telefonbeställning skickas avtalsblanketten till kunden för underskrift. På blanketten sägs att för abonnemanget skall vid varje tidpunkt gälla villkoren i teleförordningen och de villkor som televerket med stöd av förordningen utfärdar. Samtidigt som avtalsformuläret sänds till kunden bifogas ett exemplar av televerkets föreskrifter med allmänna villkor för teleabonnemang. Avtalet innehåller inte någon uttrycklig hänvisning till dessa föreskrifter, utan endast den allmänna

hänvisning till verkets föreskrifter som nämnts ovan.

Ett särskilt avtalsformulär finns för överlåtelse av teleabonnemang. I formuläret hänvisas till teleförordningen och televerkets allmänna villkor för teleabonnemang. Där anges även vissa avtalsvillkor som gäller särskilt för överlåtelsen.

Såväl i samband med beställning som överlåtelse av ett teleabonnemang kan uppgifter som skall föras in i telefonkatalogen lämnas. Avtal om uppgifter eller annonser i telefonkatalogen kan också slutas separat på en särskild beställningsblankett. På blankettens baksida finns de allmänna villkor för telefonkatalogen som televerket tillämpar i detta sammanhang.

När televerket säljer sina produkter kan ett särskilt köpeavtal tecknas. I avtalet sägs att televerket överlåter utrustningen till köparen på de villkor som anges i detta avtal jämte bifogade generella avtalsvillkor vid försäljning av utrustning. Genom att skriva under avtalet anses köparen, enligt avtalets lydelse, bekräfta att han tagit del av villkoren. De generella avtalsvillkoren sägs gälla om inte parterna skriftligen avtalat andra villkor. Bestämmelserna i de generella villkoren avser bl.a.

pris och betalning, - leverans av annan utrustning, - villkor vid installation, - vite vid televerkets försening, garanti, - av televerkets begränsning ansvar, - risken för utrustningen, hävning, - force och majeure - m.m. export

Köpeavtalet är avsett att användas vid större affärer och i sådana fall där utrustningen säljs med installation genom televerkets försorg.

lll

Köpeavtalet skall normalt inte användas vid affär över disk i telebutikerna. Kvitto och garantisedel anses i det fallet som tillräckliga dokument.

När det gäller nättjänster för datakommunikation finns särskilda avtals- och beställningsblanketter. Blanketter finns för exempelvis datel, datex och datapak. En speciell blankett finns även för beställning av s.k. uthyrd förbindelse. Pá dessa blanketter anges att för abonnemang gäller televerkets villkor för dataöverföring via televerkets nät. Villkoren hänvisar inledningsvis till att bestämmelserna i den författning som numera benämns teleförordningen och i de allmänna villkoren för teleabonnemang gäller för abonnemang på tjänster för dataöverföring. Härutöver anges vissa speciella villkor. Dessa innehåller bl.a. regler om ansvarsbegränsning för televerkets del och förbud mot uthyrning i andra hand av hyrda förbindelser. Enligt villkoren får en uthyrd dataförbindelse inte anordnas för samtrafik med allmänna telefon-, telex-, datapak- eller datexnäten utan tillstånd från televerket i varje särskilt fall.

Numera finns även särskilda villkor abonnemangsvillkorför specifika tjänster och anslutningsformer. Det gäller exempelvis telex och teletex, datex och datapak samt hyrda förbindelser. Inriktningen beträffande dessa är att televerkets allmänna villkor för teleabonnemang skall ligga till grund. De särskilda villkoren har i allt väsentligt utformats i enlighet med den uppställning som de allmänna villkoren har.

I samband med att tjänster och produkter säljs erbjuder televerket kunderna att teckna ett serviceavtal. Utöver den service som televerket svarar för enligt de allmänna villkoren för teleabonnemang kan en överenskommelse träffas om grundservice och tilläggsservice. De villkor som televerket normalt tillämpar framgår av en folder som kallas avtalsvillkor företagsservice. I villkoren ingår en vitesklausul som innebär att televerket kan få betala vite om

vissa i ett serviceavtal angivna åtaganden inte hålls.

Telefonautomater tillhandahålls av televerket under olika

upplátelseformer. Nåmnas kan en form som grundas på ett vinstdelningsavtal enligt vilket televerket tar ett totalansvar för automaten genom att svara för drift, underhåll, bössbyten, myntuppräkning och registrering av influtna medel. Kunden har här möjlighet att få del av vinsten om intäkterna är större än televerkets omkostnader. De grundvillkor som gäller om inte annat avtalas finns angivna på ett särskilt formulär kallat vinstdelningsavtal - telefonautomat och telefonkiosk.

avtalsformulär - - finns be- Ett särskilt upplåtelseavtal träffande nyttjanderätt/ Iedningsrätl för teleanläggning. Det används då avtal sluts mellan televerket och fastighetsägare för anläggning av teleledning. Avtalet hänvisar till ledningsrättslagen och kan läggas till grund för inskrivning av nyttjanderätten.

Inom radioverksamhetens område finns pá samma sätt som beträffande nättjänsterna ett antal olika standardavtal.

Ett avtal avser NMT mobiltelefon och omfattar beställning

och tillståndsansökan. Avtalsblanketten anger villkor såväl i tillståndsdelen som beträffande själva abonnemanget. I f råga om tillståndet för radiosändare hänvisas till televerkets föreskrifter med allmänna bestämmelser för radioanläggningar i fast och landmobil trafik i f rekvensband över 3 l ,7 MHz. Vissa undantag och tillägg anges i blanketten. Enligt avtalet skall beträffande abonnemanget de allmänna villkoren för

teleabonnemang gälla med vissa anmärkta tillägg och

undantag.

Motsvarande sägs gälla i de avtalsblanketter som finns för exempelvis MBS-abonnemang och MINICALL-abonnemang.

När det gäller anslutning till televerkets kabel-TV-nät ingås

avtal med varje kund särskilt. Vissa standardiserade av-

talsvillkor har (ock tagits fram. För tjänster såsom s.k. utökat basutbud och betal-TV finns allmänna avtalsvillkor. Villkoren anges på ett hyres-/prenumerationsavtal för dekoder, som giller bl.a. prenumeration, överlåtelse och utbyte.

I fråga om finansiering vid av televerkets försäljning produkter medverkar Telefinans AB. Ett särskilt avtal finns som kallas telefinans tecknas hyresavtal. Hyresavtalet mellan kunden, televerket och Telefinans AB. Avtalet innebär att Tele:inans AB erlägger hela kapitalvärdet för produkten till televerket och att kunden därefter betalar hyresavgifter till Telefinans AB. Om inte annat avtalas gäller de i hyresavtalet angivna allmänna hyresvillkoren mellan parterna.

4.9 Handböcker m.m.

Allmänt

Antalet handböcker inom televerket är mer än begränsat inom posten. I sart fall gäller det i om handböcker fråga som innehåller lundvillkor. Televerkets handböcker är i princip avsedda uteslutande för televerkets personal.

I teleområdenas kundrelaterade arbete används i i dag första hand den s.k. Affärsboken. Fortfarande används i viss utsträckning även de försäljningshandböcker som Affärsboken i stirt sett ersätter. Vissa i hänvisningar görs Af f ärsboken till iörsäljningshandböckerna. I dessa hänseenden är alltså innehållet i försäljningshandböckerna alltjämt tillämpligt. Försêljningshandböckerna hålls emellertid inte längre aktuella genom utbyte av sidor, vilket skett tidigare. Handböckerna betecknas televerkets författningssamling, TFS, men ingår inte iden nuvarande författningssamlingen, TVTFS.

Inom verket finns ett antal handböcker för olika ändamål. Bland dessa kan nämnas verkets handböcker för samtalsmätning. De innehåller allt ifrån information om teletaxor och handläggningen av förfrågningar om samtalsmâtning till anvisningar om teknisk övervakning samt kontroll och rutiner för_ tekniska undersökningar.

För katalogverksamheten finns en handbok kallad Telever- - och Även den har en kets kataloger redigering debitering. TFS-beteckning. Handboken innehåller produktbeskrivningar, regler för hushållskunder, företagskunder resp. inramade uppgifter och annonser samt debiteringsregler, skrivregler och inplaceringsregler.

En särskild handbok finns vidare i sekretessfrågor. Även den är avsedd för internt bruk.

A f färsboken

I inledningen till Affärsboken sägs att den är en handledning i kundrelationer. Där sägs vidare att Af färsboken tagits fram för att bibehålla, förbättra och effektivisera verkets kundrelationer. Den skall också ge stöd åt verksamheten och ange de ramar som gäller. Affärsmässighet är ett begrepp som betonas och det framhålls att verksamheten är konkurrensutsatt.

Ett avsnitt behandlar avtal och villkor. Här sägs att inriktningen är att televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang skall ligga till grund för olika former av abonnemangsavtal.

Af f ärsboken innehåller vidare ett avsnitt om grundläggande bestämmelser om teleabonnemang. Här finns bl.a. anvisningar till televerkets personal som fyller ut de allmänna villkoren för teleabonnemang. Vidare finns här debiteringsregler för bl.a. felavhjälpning. Avsnittet avslutas med anvisningar om reklamationer och skadestånd. Beträffande reklamationer

hänvisas till handböckerna angáende samtalsmätning som jag nämnt om ovan.

När det gäller betalning och finansiering hänvisas till finansieringslösningar genom Telefinans AB.

Vidare finns i Af f ärsboken bl.a. en allmän beskrivning av de tjänster och produkter som televerket kan erbjuda och en närmare redovisning av upplátelseformer m.m. i fråga om telefonautomater.

Det kan alltså sägas att Af f ärsboken - förutom hänvisningen till föreskrifterna om teleabonnemang huvudsakligen innehåller anvisningar och rekommendationer för vad som gäller i förhållande till televerkets kunder. Anvisningarna och rekommendationerna innefattar självfallet en hel del kundvillkor.

Inom televerket används Affärsboken mer som en uppslagsbok än som ett hjälpmedel i det dagliga arbetet.

För den säljpersonal som arbetar med privatkunder finns i stället en slags manual som består av ett lösbladssystem. Den innehåller i stort sett alla uppgifter som behövs för att sälja televerkets tjänster och produkter. l vissa hänseenden görs dock hänvisningar till Affärsboken och försäljningshandböckerna.

Övrigt

Kundvillkor finns, som nämnts i avsnitt 4.5, i viss utsträck-

ning i telefonkatalogen. Katalogen kan betraktas som en slags handbok för televerkets kunder.

I katalogen finns som bekant dels allmän information, dels specifika uppgifter, t.ex. om priser. Samtidigt anges i katalogen att alla uppgifter om priser lämnas med reservation för ändringar. De s.k. telesidorna i katalogen innehåller

bl.a.

- allmänna villkor för teleabonnemang,

- information om med service, teletjänster personlig

- för televerkets och utgivningstider kataloger uppgifter om vad som kan föras in i katalogerna,

- information om hur man till ringer utlandet,

- om samt uppgifter telegram

- information om mobiltelefon och personsökning.

Villkor och prisuppgifter m.m. finns även i andra kataloger såsom telefaxkatalogen, telex- och teletexkatalogen och nordexkatalogen.

Inom televerket har man tagit fram ett stort antal broschyrer och liknande informationsmaterial som i första hand gäller de produkter som televerket säljer eller hyr ut. Broschyrerna innehåller så gott som uteslutande produktinformation och endast i något fall kundvillkor. Den här formen av informationsmaterial möter kunderna i bl.a. televerkets telebutiker.

4.10 Televerkets internationella åtaganden

är medlem av Internationella Teleunionen (ITU). Sverige ITU har sitt ursprung dels i the International Telegraph Union vars historia tillbaka till år 1865, dels i den går organisation som skapades år 1906 genom the International Radiotelegraph Convention. Dessa båda organisationer gick samman år 1932.

Den nu gällande ITU-konventionen undertecknades i Nairobi

år 1982. Sverige har tillträtt denna efter ett regeringsbeslut

år 1985. Till konventionen hör två administrativa reglementen för tele- resp. radiofrågor. Formellt utgör de bihang till konventionen.

Sverige har vidare efter riksdagsbeslut godkänt vissa

konventioner om upprättande av organisationer för telekommunikationer via satellit.

Intelsatöverenskommelsen undertecknades år 1971 och godkändes av riksdagen samma år.

Inmarsatöverenskommelsen, som riksdagen godkände år 1979, innebar att en internationell organisation för maritima telekommunikationer via satellit skulle bildas. Konventionen har häref ter ändrats till att gälla även för aeronautisk och landmobil trafik över satellit.

År 1983 godkände riksdagen Eutelsatöverenskommelsen. Den beslutade konventionen omfattade upprättandet av en europeisk organisation för telekommunikation via satellit och en därtill anslutande driftöverenskommelse. Syftet var att med hjälp av rymdsatelliter förbättra telekommunikationerna * i Europa.

Ett antal överenskommelser om multilateralt forskningssamarbete har träffats inom ramen för Cooperation on Science and Technology (COST). Överenskommelsen har ingåtts pâ regeringsnivå. Ansvaret för att de beslutade projekten genomförs ligger på televerket.

Som nämnts i avsnitt 4.3 har televerket fått ett bemyndigande att ingå internationella överenskommelser. Det framgår av televerkets instruktion (2 §). Där sägs även att frågor om sådana avtal av större betydelse skall överlämnas till regeringens prövning.

De överenskommelser på teleområdet som televerket har ingått har huvudsakligen träffats inom ramen för den europeiska post- och telesammanslutningen Conference

Européenne des Administrations des Postes et des Télécommunications, CEPT. CEPT skapades av de västeuropeiska teleförvaltningarna år 1959. Huvudsyf tet var att koordinera bl.a. europeiska telefrágor på förvaltningsnivá. Organisationen har för närvarande 26 medlemmar. Arbetet bedrivs i olika kommittéer och arbetsgrupper och resulterar i rekommendationer beträffande bl.a. tarif f principer och teletjänster.

Arbetet inom CEPT har vidare utgjort basen för ett antal andra överenskommelser som ofta har formen av s.k. Memorandum of Understanding. Bland de överenskommelser som CEPT:s telekommission godkänt och som televerket anslutit sig till kan nämnas:

l. NET (Normes Européennes de Télécommunications pour

les terminaux).

Genom en överenskommelse år 1985 skapades ett instrument för att göra tillämpningen av viss europeisk telekommunikationsstandard för teleterminaler bindande. Den ikraftsatta standarden kallas NET. Sedan den tekniska verksamheten för Standardisering inom CEPT förts över till ETSI (se nedan) kan i stället vissa ETSI-standarder göras till NET. Ansvaret för Sveriges del som huvudsignatär av Memorandum of Understanding har numera tagits över av STN.

2. ETSI (European Telecommunications Standards Institute).

ETSI tillkom ursprungligen på EG-kommissionens initiativ. Medlemsländerna i CEPT godtog kommissionens förslag den 31 mars 1988 och bildade det nya europeiska standardiseringsorganet på telekommunikationsomrádet. ETSI är ett helt självständigt organ med teleförvaltningar, företag, användargrupper och nationella standardiseringsorgan som medlemmar.

GSM (Groupe Speciale Mobile).

Detta begrepp står för den överenskommelse som innebär att de europeiska teleförvaltningarna har förbundit sig att införa ett paneuropeiskt mobilradiosystem, det s.k. GSM-systemet, senast år 1991.

ISDN (Integrated Services Digital Network).

Enligt denna överenskommelse skall teleförvaltningarna införa ett tjänsteintegrerat telenät och vissa av dess tjänster senast år 1992.

EBIT (European Broadband Interconnection Trial).

Denna överenskommelse innebär ett åtagande att medverka i det s.k. EBlT-projektet, vilket kan ses som ett första steg mot ISDN.

ERMES (European Messaging System).

De europeiska teleförvaltningarna har i januari 1990 förbundit sig att öppna en internationell personsökningstjänst på frekvensbandet 169 MHz. Tjänsten kallas ERMES och skall öppnas den 31 december 1992.

EURESCOM (European Institute for Research and Strategic Studies in Telecommunications).

Denna överenskommelse avser en förbindelse att bilda ett europeiskt forskningsinstitut som skall syssla med strategisk nätplanering och eventuellt svara för delar av EG:s forskningsprogram.

ONE-STOP-SHOPPING.

Detta begrepp står för en överenskommelse som godkänts av CEPT:s telekommission i september 1989. Innebörden av den är att kunderna skall ha en enda

kontaktpunkt för beställningar, debiteringar etc. av teletjänster.

Televerket är tillsammans med andra teleförvaltningar delägare i flera sjökabelsystem, främst de transatlantiska kablarna. I dessa sammanhang har televerket slutit avtal med de olika ländernas teleförvaltningar. Härutöver finns vissa avtal med oljebolag beträffande oljeledningar (pipelines) som korsar telekablar i havet.

Under årens lopp har televerket slutit ett stort antal trafiköverenskommelser med andra länders teleförvaltningar. Syftet har varit att åstadkomma i tekniskt hänseende väl fungerande teleförbindelser.

Inom Norden pågår ett kontinuerligt samarbete mellan teleförvaltningarna. De nordiska teleförvaltningarna har

utvecklat bl.a. NMT-systemet (Nordisk Mobil-

gemensamt telefon).

De överenskommelser som redovisats ovan innehåller - med undantag av vissa regler i ITU-konventionens radioreglemente - inte bestämmelser som har införlivats i några svensk rätt.

ITU-konventionens telereglemente består enbart av rekommendationer och alltså inte av bestämmelser som binder Sverige på så sätt att dessa behöver införlivas i svensk rätt. Radioreglementet däremot innehåller bindande bestämmelser i fråga om bl.a. innehav av radiosändare och fördelning av frekvenser. Dessa bestämmelser motsvaras av radiolagens regler om tillstånd för innehav och användning av radiosändare.

En särskild fråga beträffande införlivandet i svensk rätt av innehållet i internationella överenskommelser gäller satellitorganisationernas (lntelsat, och Eutelsat) bestäm-

Inmarsat

melser rörande användning av separata rymdsegment. Någon transformering eller inkorporation av överenskommelsernas

innehåll i det här hänseendet har inte skett. Radiolagens regler om mottagning av radiosändningar är liberalare än satellitorganisationernas bestämmelser. Inom det internationella samarbetet förs emellertid diskussioner för att f á till stånd en ändring av de internationella överenskommelserna. I sammanhanget kan noteras att andra länder har infört bestämmelser liknande de svenska.

Slutligen kan här nämnas att NET-samarbetet, dvs. standardiseringsarbetet inom ramen för CEPT, leder till att vissa europeiska standarder blir nationella föreskrifter. Ansvaret för dessa föreskrifter har STN.

5 POSTENS OCH TELEVERKETS RÄTTSLIGA RELATIONER TILL SINA KUNDER

5.1 Doktrin och Iagförarbeten m.m.

Såväl posten som televerket bedriver rent kommersiell verksamhet, ofta i konkurrens med det övriga näringslivet. Samtidigt finns det för närvarande hos båda dessa verk inslag i verksamheten som har karaktär av myndighetsutövning. Gränsen mellan dessa två skilda verksamhetsområden är inte helt klar. Även i den verksamhet som måste betecknas som ren näringsverksamhet finns det inslag som för allmänheten kan ge intryck av att det är fråga om myndighetsutövning i stället för affärsverksamhet. För en utförlig beskrivning av postens resp.televerkets verksamhet hänvisar jag till bilaga 3.

De nu nämnda förhållandena bidrar starkt till att det för närvarande råder osäkerhet om huruvida postens resp. televerkets relationer till sina kunder helt eller delvis är av offentligrättslig natur eller om de grundar sig på privaträttsliga avtal. l det enskilda fallet kan det vara av avgörande betydelse hur den rättsliga relationen mellan verken och en kund bedöms. Tillämpningen av framför allt det civilrättsliga men även det nâringsrättsliga regelsystemet är till stor del beroende av hur förhållandet mellan affärsverket och kunden ser ut. Om relationen är offentligrättslig anses det inte vara möjligt att tillämpa jämkningsregeln i 36 § avtalslagen, medan förhållandet är det motsatta om kundrelationen anses grundad på ett privaträttsligt avtal (se vidare nedan). Vid renodlad myndighetsutövning kan det inte heller komma i fråga att tillämpa exempelvis avtalsvillkorslagen.

Också för de åtgärder som justitieombudsmannen (JO) vidtar mot en myndighet eller en enskild tjänsteman är det av betydelse om det är fråga om myndighetsutövning eller

inte. JO uttalade exempelvis följande i sin ämbetsberättelse 1983/84, s. 418, angående det förhållandet att televerket efter en formlös anmälan från en myndighet hade upphört med att ordna telefonkö dit. Eftersom detta (anm. telefonkö) är en rent kommersiell tjänst från televerkets sida är förfarandet - även om det kan förefalla väl formlöst - inte något som jag anser att jag bör kommentera ytterligare.

Inom den juridiska doktrinen har frågan om de affärsdrivande verkens rättsliga relationer till sina kunder ägnats visst intresse. Redan i slutet av 1940-talet skrev Håkan Strömberg boken Om rättsförhållandet mellan offentliga anstalter och deras nyttjare (1949), som berör bl.a. denna problematik.

Strömberg har även därefter ägnat frågan uppmärksamhet. I sin bok Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform (2 uppl., 1989) har Strömberg sagt följande (s. l74 f).

Inom vissa förvaltningsgrenar tillhandahåller staten prestationer, som den enskilde frivilligt tar i anspråk mot en ersättning som är beräknad enligt affärsmässiga grunder. Om den statliga verksamheten till sin innebörd inte skiljer sig från verksamhet som bedrives även av enskilda näringsidkare (t ex försäljningsverksamhet), blir förhållandet till kunderna underkastat allmänna privaträttsliga lagregler (som dock i stor utsträckning är dispositiva), och de villkor som den statliga myndigheten uppställer för sina prestationer blir att betrakta som avtalsvillkor. Myndighetens rätt att driva verksamheten måste givetvis ha stöd i dess instruktion eller någon annan författning, men eftersom avtalsvillkoren knappast kan betraktas som normer i RF:s mening behöver de inte nödvändigtvis ha stöd i något bemyndigande enligt RF 8:13 tredje stycket; en uttrycklig f örfattningsreglering av myndigheternas rätt att ta betalt för sina prestationer framstår dock i många fall som önskvärd.

Om verksamheten däremot framstår som exklusivt statlig, kan det finnas skäl att anlägga ett annat betraktelsesätt. De föreskrifter som reglerar förhållandet mellan myndigheten och kunderna kan då sägas gälla förhållandet mellan enskilda och det allmänna. Om de förpliktelser som föreskrifterna ålägger kunderna inte är mera ingripande än att de lika väl skulle ha kunnat grundas på ett avtal, kommer de att falla utanför RF 8:3. Om man ser föreskrifterna ur denna synvinkel, kan man välja mellan att se dem som allmänna avtalsvillkor och att betrakta dem som normer grundade på regeringens restkompetens. Det kan emellertid finnas skål som talar för det sistnämnda synsättet. Samtidigt som föreskrifterna reglerar förhållandet till kunderna fungerar de också som interna förvaltningsföreskrifter. Ofta ålägger de myndigheten skyldighet att prestera under bestämda förutsättningar, och även i övrigt binder de myndigheten så att man knappast kan tala om någon avtalsfrihet för denna. l vilken utsträckning det offentligrättsliga synsättet är att föredraga framför avtalskonstruktionen torde i praktiken bli beroende av om man inom en viss förvaltningsgren har använt författningsformen för att på en gång begränsa myndighetens handlingsfrihet och reglera förhållandet till kunderna.

Man kan hos Strömberg här utläsa tre olika moment som var för sig har betydelse för den nu aktuella frågeställningen. Dessa kan beskrivas på följande sätt.

l. Om innebörden i verksamheten inte skiljer sig från verksamhet som drivs även av enskilda näringsidkare är verksamheten underkastad allmänna privaträttsliga regler.

Om verksamheten framstår som wcklus-iw .statlig kan den anses som offentligrättslig.

3. Avgörande för frågan om det är en kommersiell verksamhet eller inte blir i praktiken om verksamheten är författningsreglerad.

Mellan dessa tre moment kan vid tillämpningen i ett konkret fall finnas konflikter. Dessa kan i vart fall delvis ha sin grund i att man bedömer det offentligrättsliga området antingen efter formella eller efter materiella kriterier. Man kan utgå från verksamhetens subjekt och betrakta all verksamhet som bedrivs av staten som offentligrättslig. En annan möjlighet är, enligt Strömberg (Allmän förvaltningsrätt, 14 uppl., 1989, s. 18), att bestämma tillämpningsområdet för ett regelkomplex med ledning av verksamhetens beskaffenhet. Man kan då, fortsätter Strömberg, fråga sig om det är möjligt att bestämma

begreppet offentlig förvaltning efter materiella kriterier.

En sådan begreppsbestämning möter dock stora svårigheter. Strömberg skriver:

Maktutövningen kan inte användas som allmänt kännetecken på offentlig förvaltning, eftersom förvaltningen till stor del består i tillhandahållande av prestationer ät allmänheten. Man har försökt att i stället bestämma den offentliga förvaltningen med ledning av verksamhetens ändamål. Den offentliga förvaltningen skall uppbäras av ett offentligt ändamål eller intresse, medan den enskilda verksamheten drivs i vinstsyfte. Detta kriterium ger emellertid ingen klar och juridiskt användbar gränsdragning. Det kan mycket väl tänkas att offentlig förvaltning drivs i vinstsyfte och att enskild verksamhet är samhällsnyttig. Det förefaller alltså att vara en hopplös uppgift att komma fram till en materiell definition av begreppet offentlig förvaltning.

Frågan om en viss verksamhet är att anse som offentligrättslig verksamhet eller inte har aktualiserats även i andra

sammanhang. I Hans Ragnemalms bok Den enskilde och det allmänna (1987) sägs (s. 105) att till offentlig myndighetsutövning hör bl.a. den verksamhet som bedrivs av besiktningsmännen hos AB Svensk Bilprovning. Skälet till detta är att sådan besiktningsman på grund av uttrycklig författningsföreskrift kan ha fått sådana befogenheter, att han organisatoriskt och funktionellt blir att anse som offentlig förvaltningsmyndighet. Den här åsikten, som säkerligen år helt invändningsfri, vilar i huvudsak på ett formellt synsätt. Författningsstödet är själva grunden för att hänföra verksamheten till det offentligrättsliga området. Möjligen kan man anse att lokutionen fått sådana befogenheter, att han organisatoriskt och funktionellt innehåller inslag av materiell art.

Några författare har mera specifikt uttalat sig om postens och televerkets rättsliga relationer till sina kunder.

Halvar Sundberg har i Allmän förvaltningsrätt (1955, s. 160) skrivit en del om den rättsliga naturen av bl.a. telefonabonnemang och postportot. Han vill inte beteckna lösandet av telefonabonnemang eller betalning av postportot som ett avtal. l stället vill han beteckna verkens prestationer i nu berört hänseende såsom fullgörande av en offentligrättslig funktion.

Berhard Staedler har i boken Offentligrättsliga avtal (1983, s. 41) framfört åsikten att det finns en tendens att i ökad omfattning betrakta det allmännas mellanhavanden med enskilda såsom ett civilrättsligt förhållande. Som exempel på denna tendens nämner Staedler bl.a. anlitandet av televerket.

Jag vill i det här sammanhanget redovisa även ett par av de uttalanden som gjordes under förarbetena till 36§ avtalslagen. Generalklausulutredningen kom isitt betänkande in på vilken betydelse rättsförhållandets art hade för möjligheten att använda jåmkningsregeln (SOU 1974:83 s. 124).

Utredningen anförde:

En annan gränsdragningfråga gäller tillämpningen av en generalklausul på bestämmelser som rör förhållandet mellan offentliga myndigheter och enskilda. I den mån bestämmelserna har avtalskaraktär bör givetvis en generalklausul bli tillämplig. Det kan erinras om att avtalsvillkorslagen gäller för sådana bestämmelser, och bl.a. har de nu gällande allmänna villkoren för telefonabonnemang och om el-leveranser till konsumenter tillkommit under KO:s medverkan. När en föreskrift ingår i en författning utan avtalskaraktår torde emellertid jämkning med stöd av en civilrättslig generalklausul inte komma i fråga. Detta bör gälla även om författningen har sin förebild i och nära ansluter sig till civilrättsliga avtal vilka otvivelaktigt är underkastade jämkningsmöjligheten. Såsom exempel kan nämnas kungörelsen (l969:l 13) om statligt förarskydd och reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring. Gränsfall torde emellertid förekomma där det är ovisst i vilken mån civilrättsliga principer kan tillämpas på bestämmelser för vilka förhandlingar mellan myndigheter och organisationer ligger till grund och som stadfästs av offentlig myndighet.

I prop. 1975/76281 uttalade departementschefen därefter följande (s. 113 f).

Vad därefter gäller möjligheten att tillämpa generalklausulen på bestämmelser som rör förhållandet mellan och enskilda anser jag liksom offentliga myndigheter att bör vara i

utredningen generalklausulen tillämplig

den mån bestämmelserna har avtalskaraktär. Däremot bör den inte kunna tillämpas på bestämmelser som ingår i författningar utan att ha karaktär av avtal. Avsikten är inte att genom generalklausulen ge domstolarna en lagprövningsrätt som de inte har för närvarande. Som utredningen har påpekat kan det i vissa fall föreligga tvekan om huruvida en viss

bestämmelse är av civilrättslig eller offentligrättslig karaktär. Det saknas dock anledning att i detta sammanhang gå närmare in på bedömningen av sådana gränsfall.

Ulf Bernitz har uttalat (Festskrif t till Sveriges advokatsam-

fund, 1987, s. 112) att man bör undvika att dra gränserna för ett stadgande med den karaktär som 36 § avtalslagen har efter alltför formella kriterier, särskilt som domstolarna torde vara oförhindrade att åberopa sig på grunderna för 36 § i situationer som de bedömer ligger nära men ändock utanför tillämpningsområdet. Avgörande för bedömningen bör, enligt Bernitz, därför inte i första hand vara i vilken form en bestämmelse har tillkommit utan om den reellt sett i huvudsak framträder som avtalsmässig eller inte”. Utan att ta ställning i det konkreta fallet, fortsätter Bernitz, ter det sig välbefogat att härvid särskilt beakta den påtagliga utveckling som skett inom de affärsdrivande verken i riktning mot mer affärs- och marknadsmässiga verksamhetsformer.

Även verksledningskommittén har tagit upp problemet med gränsdragningen mellan avtalsvillkor och författningsbestämmelser (SOU 1985:41 s. 85 f) och har sagt bl.a. följande.

Lagen (l97l:l 12) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden är enligt sin l § tillämplig på villkor, som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet använder vid erbjudande av vara, tjänst eller annan nyttighet till konsument för huvudsakligen enskilt bruk. Det råder allmän enighet om att begreppet näringsidkare omfattar även stat och kommun inom sådana verksamhetsgrenar, som till sin innebörd är jämförliga med privat näringsverksamhet.

Av rubrik framgår att endast avtalsvillkor lagens åsyftas, däremot inte föreskrifter i författning. Förhållandet mellan statliga och kommunala företag och

deras kunder är emellertid till en del reglerat genom föreskrifter. Om man håller fast vid en strikt tolkning av begreppet avtalsvillkor, kommer detta att medföra en begränsning av lagens tillämpningsområde även inom verksamhetsgrenar, där staten eller en kommun uppträder som näringsidkare. Det medför också inskränkning i KO:s möjlighet att stödja konsumenterna. Problemet med gränsdragningen mellan avtalsvillkor och författningsbestämmelser har störst betydelse i de statliga affärsverken.

Taxor och övriga villkor kring af f ärsverkens varor och tjänster inom

faller regeringens kompetensområde.

Regeringen, eller verken efter bemyndigande av regeringen, kan därför utfärda författningar som anger dessa villkor. Principiellt föreligger en valfrihet mellan reglering genom allmänna avtalsvillkor och reglering genom författningar. Villkoren för utnyttjande av affärsverkens tjänster är nämligen nästan genomgående av sådan innebörd att de lika väl skulle ha kunnat uttryckas i avtal. Om verksamheten faller inom verkets område som det anges i instruktion föreligger också möjlighet att uppställa allmänna avtalsvillkor. Den som i ganska stora reglering dag gäller uppvisar variationer i valet mellan avtals- och författningsbestämmelser. Delvis förklaras detta av skillnader i verksamhetens karaktär. Men skillnaderna torde också bero på vilken lösning som man en gång i tiden börjat tillämpa.

Att generella och grundläggande villkor för verksamheten fastställs av regeringen kan sägas utgöra en garanti för att normalt jänster erbjuds under likvärdiga villkor till olika grupper av konsumenter. Det är därmed rimligt att den som sätter vilkoren utsätts för ett politiskt ansvarsutkrävande, eftersom marknadsdomstolen- inte heller kan pröva sådana villkor. Däremot är det enligt kommittén väsentligt att KO och marknadsdomstolen har möjlighet att kontrollera efterlevnaden

av dessa regeringsbestämmelser.

Formellt är villkor som verken beslutar om i författningsform och kungör i författningssamling eller annan godkänd publikation inte att anse som avtalsvillkor. En viss tvekan föreligger dock med anledning av att valet mellan författnings- och avtalsbestämmelse delvis är godtyckligt. Enligt kommittén bör inte formen i dessa fall få vara avgörande för om villkor som gäller mellan verk och kund skall kunna prövas av marknadsdomstolen.

Lagutskottet (LU l986/87:l6, s. 12) har i samband med några motioner rörande statens skadeståndsansvar vid myndighetsutövning uttalat följande.

När staten driver affärsmässig verksamhet och därmed kan jämställas med en privat näringsidkare gäller i princip samma allmänna civilrättsliga regler i rättsförhållandet mellan staten och en enskild person som i rättsförhállanden mellan näringsidkare eller mellan och konsumenter. - - näringsidkare

Villkor som rör rättsförhållandet mellan myndigheter och enskilda kan ha karaktären av ett avtal mellan resp. myndighet och den enskilde och/eller vara bestämmelser av of f entligrättslig art innebärande en av staten genom regerings- och/eller myndighetsförfattning ensidigt företagen reglering av villkoren. l den mån villkoren har avtalskaraktär kan dessa prövas med stöd av civilrättslig och näringsrättslig lagstiftning. Däremot torde det inte vara möjligt att tillämpa sådan lagstiftning vid en tvist mellan myndigheten och den enskilde i frågor som regleras i regerings- eller myndighetsförfattningar som saknar avtalskaraktär.

Inom kommunikationsomrádet bedriver statliga verk, som regel i monopolställning, verksamhet som omfattas av särskilda skadestándsregler och sålunda inte av

SkL:s bestämmelser eller av allmänna civilrättsliga regler. Dessa särskilda skadeståndsregler gäller för statens postverket och televerket och järnvägar, begränsar skadeståndsansvaret.

Detta uttalande tyder närmast på att det är verksamhetens innehåll (affärsmässig verksamhet) som enligt LU bör bestämma om det är fråga om ett avtalsreglerat område eller om det är en offentligrättslig verksamhet.

5.2 Några rättsfall

I rättspraxis har domstolarna i några fall haft anledning att bedöma den rättsliga relationen mellan affärsdrivande verk och deras kunder. Jag redogör nedan för några av dessa fall.

NJA 1973 s. 315

Frågan i målet gällde en teleabonnents betalningsansvar för teleräkningar som elva kvartal i följd feldebiterats pä så sätt att abonnenten påförts endast de fasta avgifterna och inte något för samtalsmarkeringarna.

Samtliga tre instanser ansåg abonnenten skyldig att betala de korrigerade räkningarna.

Högsta domstolen (HD) anförde i domskälen:

I målet är följande ostridigt. På grund av fel från televerkets sida tillställdes bolaget elva räkningar, avseende mätaravläsningar för tiden d. 5 juli 1966 - d. 22 april 1969, vari antalet samtalsmarkeringar angivits, dock utan att debitering för dessa skett. Bolaget betalade samtliga räkningar, innefattande avgifter enligt verifikationer och kvartalsavgif ter. Televerket riktade första gången tilläggskrav mot bolaget under sommaren 1969. För telefonabonnemang gäller av televerket

fastställda allmänna villkor, och avgifter för samtal utgår enligt fast taxa. På de räkningar som televerket tillställt bolaget har samtalsmarkeringar redovisats men den kolumn, vari den av f öranledda markeringar ersättningen skall upptas, har ej varit ifylld. Vid granskning inom bolaget av räkningarna skulle, om normal uppmärksamhet iakttagits, de förelupna felen lätt ha upptäckts. Under dessa förhållanden kan -även om de felaktiga debiteringarna pågått under avsevärd tid och bolaget kommit att inrätta sin ekonomi efter de telefonkostnader som räkningarna upptagit bolaget icke undgå skyldighet att betala vad televerket krävt.

Bernhard Staedler har i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1980, s. 125 f, kommenterat detta fall genom att påstå att HD torde ha ansett rättsförhållandet mellan televerket och teleabonnenten såsom ett civilrättsligt abonnemangsavtal. Som skäl för denna inställning anför Staedler bl.a.:

I betänkandet, och således även i HD:s dom, förekommer visserligen inte ordet abonnemangsavtal, men i referatet hänvisas (s. 318) till viss litteratur angiven som uteslutande behandlar privaträtt, obligationsrätt, avtalsrätt samt till tre rättsfall, varav endast det sist nämnda 1951 s. 187 har ett offentligrättsligt inslag.

Staedlers slutsats kan möjligtvis f öref alla något långtgående, särskilt mot bakgrund av att HD uttalade att av televerket fastställda - således ej mellan parterna avtalade - allmänna villkor gällde för telefonabonnemanget.

Dom från Svea Hovrätt, avd. 3,1984-03-27, DT 15 (Rättsfall från hovrätterna 42:85)

Frågan gällde skadestånd på grund av vårdslöshet från televerkets sida. En advokat som abonnerat på telefon hade ett år blivit utesluten såväl i den allmänna förteckningen som i yrkesregistret i telefonkatalogen. Därvid uppkom

frågan om en ansvarsfriskrivning från televerkets sida kunde jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Televerket hävdade att denna bestämmelse inte kunde tillämpas på en offentligrättslig bestämmelse, såsom en i telereglementet intagen f riskrivningsklausul.

Stockholms tingsrätt ansåg att abonnemangsavtalet mellan televerket och abonnenten hade formen av ett civilrättsligt avtal och innehöll vissa av parterna överenskomna civilrättsliga villkor. Däremot ansåg tingsrätten att de allmänna abonnemangsvillkoren, som innehöll televerkets friskrivningsklausul, var av of f entligrättslig natur och grundades på ett av Kungl. Majzt fastställt reglemente. Någon avtalsfrihet i denna del förelåg därför inte, varför 36 § avtalslagen inte kunde tillämpas. Talan ogillades av tingsrätten.

Svea hovrätt, dit advokaten såsom förlorande part vid tingsrätten förde målet, konstaterade att televerket ostridigt av vårdslöshet uteslutit advokatens namn och telefonnummer ur telefonkatalogen och att det härav enligt allmänna civilrättsliga grundsatser följde att televerket i princip var skyldigt att ersätta advokaten för den skada som han orsakats härigenom. Härefter redogjorde hovrätten i domskälen för bl.a. förarbetena till 36 § avtalslagen. Hovrätten fortsatte:

Hovrätten har således till en början att undersöka om villkoret angående televerkets ansvar för skada på grund av fel eller försummelse har avtalskaraktär eller om det rör sig om en reglering av offentligrättslig art. I juridisk doktrin har försök gjorts att definiera gränsen mellan offentlig förvaltning och enskild verksamhet. Bl.a. har hävdats att det ur juridisk synvinkel avgörande kännetecknet på offentlig förvaltning är att verksamheten är underkastad en typisk rättslig regle-

ring, som avviker från den som gäller för enskild

verksamhet (H Strömberg, Allmän förvaltningsrätt, Lund 1976 s. 15).

I det av regeringen fastställda telefonreglementet anges att statens telefonrörelse handhas av televerket, som har till uppgift att installera och underhålla telefonanläggningar samt förmedla telefonsamtal (2 § l m0m.). I reglementet lämnas ingående föreskrifter om de villkor på vilka abonnenten får utnyttja televerkets tjänster. Sålunda fastställs i reglementet storleken av de inträdes- och abonnemangsavgifter samt avgifter för samtalsmarkeringar, vilka abonnent skall erlägga (7 och 10 §§). I andra delar bemyndigas televerket att fastställa villkoren för abonnemang, t.ex. de villkor och avgifter som skall gälla för flyttning av telefonanläggning eller för andra av televerket utförda arbeten för

abonnents räkning (9 §). Nu angivna stadganden i

reglementet har således karaktär av en of f entligrättslig reglering av telefonrörelsen. Beträffande telefonkatalogen stadgas i 2 § 5 mom.: Telefonkatalog, innehållande förteckning över abonnenter, utgivs av telestyrelsen. Det rör sig således om ett till televerket av regeringen meddelat uppdrag, som gällde oberoende av åtagande mot abonnenterna. Föreskriften i reglementets 4 §, som medger abonnent rätt till ersättning för utgift som föranletts av bl.a. uteslutning, ofullständighet eller oriktighet i telefonkatalogen, har karaktär av en av staten ensidigt bestämd följd av att förpliktelsen att utge katalogen icke tillfredsställande f ullgjorts. Televerkets rätt att bestämma ett högsta belopp för sådan ersättning är ett av regeringen givet bemyndigande, som när helst kan återkallas.

I det abonnemangsavtal, som skall tecknas av nya abonnenter och som också tagits in i telefonkatalogen, hänvisas till föreskrifterna i regerings telefonreglemente och de villkor som televerket utfärdat på grundval av detta. Föreskrifterna har emellertid inte hårigenom fått karaktär av ett avtal mellan verket och abonnenten. Någon möjlighet att påverka utformningen av abonnemangsvillkoren föreligger inte för den

enskilde abonnenten. Däremot äger regeringen och televerket möjlighet att under löpande abonnemang ensidigt ändra villkoren. Sålunda har verket efter år 1981 - utan att abonnenterna såvitt bekant fått yttra däröver - ändrat det som kan utgå i sig belopp skadeersättning av här förevarande slag från 500 kr till 2 000 kr.

Hovrätten finner således att friskrivningsklausulen enligt telefonreglementet och abonnemangsavtalet både genom sin utformning och det sammanhang vari den förekommer utgör ett led i en av staten ensidigt företagen reglering av villkoren för telefonrörelsen. Avtalslagen 36 § kan därför icke tillämpas på friskrivningsklausulen och Österlins talan skall följaktligen ogillas.

Två ledamöter i hovrätten var skiljaktiga såvitt avser motiveringen. De bedömde att den aktuella bestämmelsen hade avtalskaraktär och att 36 § avtalslagen skulle tillämpas på förhållandet. Vid prövningen enligt 36 § avtalslagen fann de att bestämmelsen inte var oskälig. De kom därför till samma slut som - HD inte majoriteten. gav prövningstillstånd.

Svea hovrätt (majoriteten) har således starkt betonat den formella sidan, dvs. att telefonrörelsen är rättsligt reglerad genom bl.a. telefonreglementet som fastställts av regeringen. Det i domen gjorda referatet från Strömbergs bok Allmän förvaltningsrätt har Strömberg inte tagit med i de senaste upplagorna av boken. Han skriver i 14 uppl., (1989, s. 17):

Ett annat särdrag, som mera allmänt präglar den offentliga förvaltningen, utgörs av verksamhetens normbundenhet. Skillnaden i detta avseende gentemot vad som gäller inom den enskilda sektorn framträder särskilt klart inom områden, där förvaltningsverksamheten till sin innebörd är likartad med enskild verksamhet. Medan en enskild företagare har en

betydande - - - är handlingsfrihet offentliga förvaltningsorgan i motsvarande relationer mycket mera bundna av f örvaltningsbestämmelser och rättsprinciper.

Hovrättens avgörande kommenteras av Bernitz i Festskrif t till Sveriges Advokatsamfund, 1987, s. lll f. I anslutning härtill uppger Bernitz (s. 112 not Vad televerket 16): gäller bör observeras att rättsläget ändrats genom att telefonreglementet ersatts av teleförordningen (1985:765). Denna saknar närmare föreskrifter om utformningen av televerkets abonnemangsvillkor. Härigenom torde dessa numera fullt ut vara av privaträttslig karaktär och kunna prövas 36 § enligt avtalslagen och avtalsvillkorslagarna.”

Till detta bör sägas att de som teleabonnemangsvillkor verket tillämpar fortfarande i formellt hänseende har f öreskrif tsf orm. Föreskrifterna meddelas numera av televerket med stöd av ett bemyndigande i och teleförordningen kungörs i televerkets författningssamling (TVTFS).

Dom från hovrätten för Nedre Norrland, avd. l, 1988-11-02, FT 8/86 (Rättsfall från hovrätterna 1989:13)

En person hade yrkat av bl.a. en del av återbetalning abonnemangsavgiften för fyra kvartal under huvudsaklig motivering att telefonen kunde användas endast delvis pá grund av att den fungerade dåligt och stundtals var ur funktion.

Televerket, som bestred kravet, gjorde gällande att verket enligt telefonreglementet inte svarade för olägenhet, skada eller förlust som orsakats av bl.a. avbrott eller annan felaktighet pá teleförbindelsen. Av de i telefonkatalogen intagna allmänna villkoren, vilka utfärdats på grundval av telefonreglementet, framgår, framhöll televerket, att televerket gentemot kunden svarade för uppkommen skada eller olägenhet endast på grund av fel eller försummelse i

tjänsteuppdraget och att ersättning i så fall kunde uppgå till högst 2 000 kr.

Bollnäs tingsrätt ansåg, i dom den 9 december 1985, att även om televerket är ett monopolföretag och dess verksamhet offentligrättsligt reglerad skulle i första hand köprättsliga regler tillämpas, i den mån inte annat följer av avtal eller lag eller annan författning. Tingsrätten, som betonade att televerket enligt de allmänna villkoren givit abonnenten rått att erhålla avdrag på abonnemangsavgif ten i vissa fall, ansåg att det var fråga om nedsättning av köpeskillingen och inte skadestånd. Tingsrätten menade att abonnemangs- och samtalsavgifterna borde sättas ned till följd av de bristfälliga teleförbindelserna och biföll delvis abonnentens talan. Tingsrätten såg således civilrättsligt på förhållandet mellan televerket och abonnenten.

I hovrätten gjorde televerket, som yrkade helt ogillande av abonnentens talan, gällande att den aktuella bestämmelsen i telefonreglementet och i följd härav även de allmänna villkoren var av offentligrättslig natur och inte kunde angripas genom privaträttsliga lagar. Trots detta accepterade televerket att 36 § avtalslagen tillämpades på villkoret i de allmänna villkoren. Skälet för denna inställning redovisas inte tydligt i domen. Televerket hade dock anfört att ett abonnemangsavtal har form av ett civilrättsligt avtal och innehåller vissa av parterna överenskomna villkor. Televerket hänvisade bl.a. till att reglerna om nedsättning av abonnemangsavgiften i de allmänna villkoren hade tagits fram efter överläggningar med KO.

Hovrätten ansåg, i dom den 2 november 1988, att det egentligen inte förelåg en jämkningssituation, utan att det i stället var fråga om att tolka ansvarsbegränsningen till fall av onormalt lång felavhjälpningstid, vilket var den lokution som användes i de allmänna villkoren för att reglera rätten till avdrag på abonnemangsavgiften. Denna prövning föranledde ej hovrätten till annat slut än det vartill tingsrätten kommit.

Hovrättens prövning i målet ger inte någon vägledning i frågan om vilken rättslig natur har. telefonabonnemanget Televerket däremot synes hävda att rättsförhållandet mellan verket och abonnenten är av delvis offentligrättslig och delvis civilrättslig natur. Vilken grund det finns för denna tudelning och hur man kan veta vilka delar av rättsförhållandet som hör till det ena eller det andra området, har inte redovisats. En möjlig förklaring till televerkets inställning kan vid sidan av processuella överväganden att vara, man anser att villkor som finns intagna i reglemente som fastställts av regeringen är av of f entligrättslig natur och att villkor som televerket själv bestämt har karaktär av avtalsvillkor.

5.3 Sammanfattande synpunkter

Det som har redovisats i detta avsnitt visar - som jag ser det - att doktrin och lagförarbeten, liksom de rättsfall som finns, inte ger någon klar och entydig bild av hur rättsförhållandet mellan de affärsdrivande verken och deras kunder skall betecknas. Några vedertagna och lätt tillämpbara objektiva kriterier finns inte. Det är då i första hand rättsförhållandet i affärsverksamheten som jag tänker på. Den verksamheten kan, inte minst genom de olika författningsregleringar som förekommer, ge intryck av att vara mera offentligrättslig än privaträttslig. Såvitt kan se jag finns det emellertid en klar tendens att försöka bestämma rättsförhållandet efter materiella kriterier. Verksamhetens innehåll spelar med andra ord med ett modernt betraktelsesätt en närmast avgörande roll när man försöker bestämma karaktären av affärsverkens rättsliga relationer

till sina kunder (jfr NJA l988 s. 503).Att låta formella

kriterier bestämma hur rättsförhållandet mellan affärsverken och deras kunder skall betecknas synes numera vara ett förlegat synsätt.

L §15;§1 Ä

_ L. “;“”§f%*-›°;!.§-.§:V§12?$'E'{ ersâitrsängiâå ?ai-iår

wgázzrås,aäaågä3r âxmxagán mm :ag :acw i gsinvöa .ams åüââflä.msaäüodsáftcüü$åä tusm-giizâxm s: 2.3

A

?ânáizásxaâáxwâcøasâáásâwxâñáäâêxásskzøåzwzåááaáhw

V“ v

iwxâäâa:

w wâåmätxáa

eáwâái :aâiátáswm ,i ,

Wáüäáäâ? âäiâaâiâöâiârüä grsiuaâzüvü_ M ,

* s s

ååkmmirmøüüwn

v

v k k

êmäwt axlaåesmçm .z . ew_

2151:2312

bam; ma; 15m

6 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

6.1 Den rättsliga karaktären av kundvillkoren

Förslag:

Postens och televerkets kundvillkor skall vara privat-

rättsliga avtalsvillkor och i vissa fall föreskrifter.

Avtalsvillkor bör användas i postens och televerkets affärsverksamhet.

Föreskrifter bör användas när affärsverken utför

uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Även i fråga om vissa av affärsverkens internationella

åtaganden bör föreskriftsformen användas.

6.1.1 Allmänna utgångspunkter

Begreppet kundvillkor

Kundvillkor finns i olika skepnader i åtskilliga sammanhang

inom postens och televerkets verksamhetsområden. l avsnitt

1.3 har jag redogjort något för begreppet kundvillkor. Begreppet omfattar både privaträttsliga avtalsvillkor och villkor i form av föreskrifter. Kundvillkor finns givetvis i

affärsverksamheten, oavsett om denna styrs av privat-

rättsliga villkor eller av föreskrifter, dvs. författningsbe-

stämmelser. De finns emellertid också i vissa hänseenden invävda i den verksamhet som närmast är att hänföra till

Villkoren behöver inte nödvändigtvis myndighetsutövning. vända till enskilda, eftersom affärsverkens kunder lika sig kan vara myndigheter, kommuner, etc. gärna

Något om verksamheten inom posten och televerket

På sätt som framgår nedan i detta avsnitt anser jag att arten av och innehållet i den verksamhet som af färsverken bedriver har avgörande betydelse för frågan om vilken form kundvillkoren bör ha. En genomgång av postens och televerkets olika verksamhetsområden har därför varit för att ta ställning i den frågan. I bilaga 3 grundläggande lämnas en i stort sett heltäckande beskrivning av postens och televerkets verksamhet och av hur verksamheten är organiserad. Redan den beskrivningen kan i princip sägas visa var avtalsvillkor resp. föreskrifter kan privaträttsliga användas. I det här avsnittet kommer jag att endast kortfattat redovisa huvuddragen i den verksamhet som posten och televerket svarar för. I övrigt hänvisar jag till beskrivningen i bilaga 3.

Postens verksamhet omfattar huvudsakligen två områden. Det ena är distribution av brev och lättgods (paket). Häri ingår vanlig brevbefordran. Det andra området är betalningsförmedling.

Postens författningsreglerade monopol omfattar regelbunden befordran av brev. Inom detta område har posten alltså en ensamrätt under det att verksamheten i rättsligt reglerad övrigt är utsatt för konkurrens. Den reguljära postgången innefattar inte bara distribution av brev utan även gruppreklam och vissa tidningar.

Portot för normalbrev fastställs av regeringen, medan posten själv bestämmer portot för övriga slag av brev (föreningsbrev, massbrev och ekonomibrev). De kundvillkor i som för brev - liksom även för lättgodsövrigt gäller bestäms av posten. Flertalet av dessa villkor finns i Allmän

Poststadga (AP), se avsnitt 3.6. Några villkor, t.ex. postens ansvarighetsregler, finns dock i SFS.

Postens betalningsförmedling sker i allt väsentligt genom postgirot. Denna verksamhet är utsatt för konkurrens från framför allt bankernas betalningsförmedling. Posten utför också en stor del av statens utbetalningstjänster (t.ex. återbetalning av överskjutande skatt och utbetalning av bidrag). Genom ett avtal mellan posten och Nordbanken kan kunderna få vissa banktjänster utförda på postkontoren.

Posten har vidare på huvudsakligen kommersiell grund utvecklat en rad olika produkter som har anknytning till den egentliga postverksamheten. Exempel på det år postens adressregister (PAR) och budbilsverksamheten. Numera är det dessutom möjligt att köpa vissa evenemangsbiljetter på posten. Posten förmedlar också olika spelkuponger och medverkar vid utlämning av vissa ID-kort. I Norrland bedrivs vidare omfattande busstrafik och i en del kommuner sköter postens personal viss social service efter avtal med kommunen.

Genom olika författningar har posten tilldelats vissa uppgifter som till skillnad från affärsverksamheten har ett påtagligt inslag av myndighetsutövning. Det gäller t.ex. postens uppgifter vid allmänna val, vid utlämning av körkort och vid delgivning av handlingar från myndigheter. Även under beredskap och krig skall posten enligt författningar ha hand om vissa särskilda » uppgifter.

Utöver de uppgifter som posten som affärsverk har hand om drivs olika slags verksamhet i bolagsform inom bl.a. Postbolagsgruppen. Bolagsgruppens verksamhet omfattar huvudsakligen samdistribution av tidningar, transportservice, fraktflyg, budbilsservice, busstrafik samt internationell kurirservice och konsultarbete.

Televerket har i dag inte något formellt monopol i någon del av verksamheten. På grund av sin marknadsdominans och

det förhållandet att verket förvaltar det rikstäckande telenätet har televerket emellertid i vissa hänseenden och på vissa marknader samma ställning som ett monopolföretag.

Verksamheten styrs av såväl föreskrifter som privaträttsliga avtalsvillkor. De föreskrifter som innefattar kundvillkor har så gott som samtliga beslutats av televerket. Regeringen har dock fastställt bl.a. vissa avgifter för abonnemang och telefonsamtal.

Inom teleomrádet märks i första hand nättjänsterna och produkterna. Nättjänsterna domineras av det vanliga telefonabonnemanget. Dessutom erbjuds kunderna bl.a. diverse s.k. personliga nättjänster, exempelvis namn- och nummerupplysning. För offentlig telekommunikation tillhandahåller televerket telefonautomater under olika upplåtelseformer. Nättjänsterna omfattar även data- och textkommunikation. Bland textkommunikationstjänsterna kan nämnas telegram, telex och telefax. Vidare hyrs ledningskapacitet ut till de kunder som vill bygga upp egna nättjänster.

Produktomrádet omfattar ett stort antal olika produkter som är anpassade till de tjänster som tillhandahålls. Utöver och telefonsvarare m.m. marknadsförs bl.a. telefonapparater kontorsväxlar samt utrustning för data- och textkommunikation. Televerket också tjänster avseende service och säljer utbildning inom omrâdet för nättjänster och produkter.

Till televerkets radioverksamhet kan hänföras bl.a. mobila rundradio och frekvensförvaltning. Bland de teletjänster, mobila teletjänster som marknadsförs kan nämnas nordisk mobiltelefon (NMT) och personsökningstjänster. Rundradioverksamheten domineras av distributionen av de radio- och TV-program som produceras av Sveriges Radio-koncernens i programbolag.

Televerkets frekvensförvaltning ansvarar för bl.a. fördelningen av radiofrekvenser samt tillståndsgivning för innehav och användning av radiosändare (se avsnitt 4.4.2).

Televerkets verksamhet omfattar även kabel-TV, dvs. utbyggnad och drift av televerkets kabel-TV-nät, samt produktion och utgivning av den vanliga telefonkatalogen.

l allt väsentligt kan det som televerket åt ägnar sig hänföras till affärsverksamheten. Inom vissa verksamhetsområden finns emellertid uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning. Det gäller exempelvis tillståndsgivningen beträffande radiosändare och frekvensfördelningen samt verkets uppgifter inom totalförsvaret.

Den verksamhet som nu nämnts sköts av televerkets af f ärsverksdel. Härutöver bedrivs en omfattande verksamhet i bolagsf orm inom Teleinvestgruppen. I den ca 50 ingår bolag som verkar inom olika sektorer, såsom säljstödjande verksamhet, speciella nättjänster, industri, programvara/hjälpmedel och internationell konsultverksamhet.

Affärsverksamhet eller myndighetsutövning

Som framgår av verksamhetsbeskrivningen i 3 och av bilaga det som jag har nämnt här driver posten och televerket verksamhet inom många olika områden. I övervägande antalet fall är det fråga om affärsverksamhet som drivs i konkurrens med det övriga näringslivet. Inslaget av konkurrens varierar dock inom olika verksamhetsområden. På vissa marknader är postens resp. televerkets ställning så dominerande att den kan jämställas med ett monopol. l affärsverksamheten är verken oftast helt självständiga i förhållande till andra myndigheter. I allmänhet är kundvillkoren i affärsverksamheten inte heller omgärdade av författningsbestämmelser som beslutats av riksdagen eller regeringen.

Verksamheten på det här området kännetecknas av att affärsverken agerar på samma villkor som vilket annat affärsdrivande företag som helst. Det innebär bl.a. att rättsförhållandet gentemot kunden styrs av obligationsrätts-

Vidare finns inte något principiellt hinder mot liga regler. att i sådan verksamhet tillämpa det civil- och näringssom jag har redogjort för i avsnitten rättsliga regelsystem 2.4 och 2.5.

I fall är det, som redan f ramhállits, fråga om några verksamhet som innefattar myndighetsutövning eller som har karaktär av myndighetsutövning. Denna verksamhet utövas ofta i samarbete med andra myndigheter eller som ett led i andra verksamhet. I något fall handlar myndigheters det om att självständigt utföra en sådan uppgift.

De här uppgifterna regleras i författningar. Karakteristiskt för en verksamhet som innefattar myndighetsutövning är just att den får för eller emot den enskilde i rättsverkningar kraft av inte på grund av avtal offentligrättsliga regler, eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Ett utmärkande för kan att den ger drag myndighetsutövningen sägas vara för samhällets att bestämma om föruttryck befogenhet måner, skyldigheter eller andra jämförbara rättigheter, förhållanden för enskilda. Det bör understrykas att endast en del av postens och televerkets verksamhet har de ringa här angivna kännetecknen, dvs. kan sägas innefatta myndighetsutövning.

Postens kund villkor

Vid den genomgång som jag har gjort av postens regelhar noterat att ser i stort sett lika ut, system jag reglerna oberoende av verksamhetens art. Av tradition har regelsystemet i affärsverksamheten samma karaktär som de regler Inom posten som styr de myndighetsutövande uppgifterna. har i vart fall tidigare, uppfattats som regelsystemet, föreskrifter som inte har kunnat åsidosättas, varit förhandlingsbara eller möjliga att jämka. För kunderna har detta kunnat uppfattas som en onödig stelbenthet.

De regler som posten tillämpar har i tidigare publicerats Postverkets allmänna cirkulär, som fr.o.m. den l januari 1985 av posten namnändrats till Postens

författningssamling, och

i AP (se avsnitten 3.6 och 3.9). l något fall har publicering skett i SFS. Genom en i

ändring författningssamlingsförord-

ningen skall posten fr.o.m. den l 1986 juli publicera författningar endast i postverkets

författningssamling

(PVFS). Under senare år har det dock blivit att vanligt regler har publicerats i postens handböcker och det har inom posten rått tveksamhet om var olika slags kundvillkor borde publiceras.

I PVFS har fr.o.m. den l 1986 juli publicerats framför allt

avgiftsändringar. Övriga bestämmelser, även ändringar i AP,

publiceras, som redan numera som nämnts, regel i postens handböcker. Vid genomgången av kundvillkoren har fått jag den uppfattningen att man inom inte posten helt har klart för sig vilka kundvillkor som är och vilka föreskrifter, krav som ställs på av föreskrifter. publicering Jag återkommer längre fram till dessa frågor.

Televerkets kundvillkor

En genomgång av de bestämmelser som styr televerkets verksamhet ger vid handen att televerkets regelsystem till sin omfattning är mer än

begränsat postens. Åtskilliga

författningar inverkar dock på verksamheten på tele- resp.

radioområdet (se avsnitt 4.1, 4.2 och 4.4).

Jag har fått det bestämda att man inom intrycket televerket medvetet har strävat efter att systematisera och gallra bland de författningsbestämmelser som styr verksamheten. l första hand gäller det i fråga om televerkets egen regelgivning - televerkets föreskrifter. En genomgång av dessa har gjorts inom verket med av vissa anledning ändringar i för-

fattningssamlingsförordningen vilka trädde i kraft den l juli

1984. Efter initiativ från televerkets sida togs möjligheten att publicera föreskrifter på annat sätt än i televerkets

författningssamling (TVTFS) bort den l april 1987.

Den författningssamlingen, TFS, dominerades av tidigare televerkets olika interna handböcker med TFS-beteckningar. Dessa finns i dag inte med i TVTFS utan har successivt mönstrats ut. Vidare har inrättandet av statens telenåmnd lett till att ett stort antal föreskrifter har förts över (STN) från TVTFS till statens telenämnds författningssamling Inom radioverksamhetens område är antalet (STNFS). föreskrifter som beslutats av televerket fortfarande stort. Som nämnts i avsnitt 4.4.2 kan dock den pågående utredning som behandlar televerkets uppgifter inom frekvensförvaltområde leda till att all televerkets regelgivning som ningens gäller radioverksamheten skiljs från televerket.

På det hela har fått den uppfattningen att man taget jag om vilka inom televerket i dag har ett relativt gott grepp regler som utgör föreskrifter inom olika verksamhetsområden. Men visst skulle man kunna nå längre.

Det har i vart fall varit så att man inom nog, tidigare, televerket har betraktat flertalet kundvillkor som bindande som inte varit Den uppfattning som regler förhandlingsbara. har fått vid av televerkets kundvillkor och jag genomgången kontakterna med personal vid skilda enheter inom verket är att man nu har lämnat det synsättet bakom sig. I dag anses de allra flesta villkoren vara f örhandlingsbara och avvikelser från standardvillkoren förekommer inte minst på den marknad som vänder mot Televerkets kunder - i sig företag. vart fall de som nyttjar de vanliga teletjänsterna - har nog inte kommit till samma insikt än. Men jag tror att en av hur televerket uppfattas är på gång. Inte förskjutning minst televerket söker på olika sätt verka för det. Självfallet situationen av att televerkets monopol inom påverkas olika områden avvecklats först under senare år och av att konkurrensen, valfriheten för kunden, på flera marknadsområden ännu är begränsad.

Föreskrifter eller privaträttsliga avtalsvillkor

Ett krav som bör kunna ställas är att det klart framgår om ett kundvillkor är en offentligrättslig föreskrift eller ett privaträttsligt avtalsvillkor. Den nuvarande situationen kan inte anses vara tillfredsställande. För såväl härvidlag posten och televerket som verkens kunder måste det anses vara av intresse att veta hur den rättsliga relationen ser ut.

Om kundvillkoren utgörs av privaträttsliga avtalsvillkor har kunden möjlighet att angripa villkoren med det civilrättsliga regelsystemet (se avsnitt 2.4). Därvid är särskilt jämkningsmöjligheterna i 36 § avtalslagen och de konsumentköprättsliga reglerna av intresse. För kunderna innebär användandet av privaträttsliga avtalsvillkor dessutom att skyddsi avtalsvillkorslagarna (se avsnitt 2.5) blir tillämpreglerna liga utan inskränkning. Även det näringsrättsliga regelsystemet i övrigt kommer att vara tillämpligt. Tillämpningen av detta år dock inte direkt knuten till frågan om relationen mellan parterna bygger på avtal eller inte. Sammantaget kan sägas att det finns påtagliga fördelar för affärsverkens kunder med ett system där kundvillkoren utgörs av privaträttsliga avtalsvillkor.

För affärsverken innebär användandet av privaträttsliga avtalsvillkor större flexibilitet och ett smidigare arbetssätt bl.a. en mindre formaliserad ordning att ta fram och genom publicera kundvillkor. I sådana fall arbetar och bedöms verken dessutom pá samma sätt vad avser kundvillkoren som de konkurrenter som finns på de olika marknaderna.

Postens resp. televerkets organisation och utbud av tjänster och produkter har successivt anpassats till en affärsdrivande verksamhet. Såväl posten som televerket har alltmer i olika sammanhang betonat sin affärsmässighet. En genomgång av den verksamhet som drivs av posten och televerket visar att den på det hela taget ser ut som vilken affärsverksamhet som helst. I princip skulle den lika gärna kunna drivas av privata företag. Det framstår därför som naturligt att även

regelsystemet gentemot kunderna anpassas efter detta. Inom privat affärsverksamhet vilar kundrelationen alltid på privaträttslig grund. Mot den bakgrunden är det rimligt att även postens och televerkets kundvillkor i huvudsak utgörs av privaträttsliga avtalsvillkor. Det är dock inte utan vidare självklart efter vilka som man principer på angivet sätt skall hänföra en viss verksamhet till området för privaträttsliga avtalsvillkor resp. området för föreskrifter. En myndighets verksamhet kan ses som en of fentligråttslig funktion eller som en verksamhet som kunderna gentemot grundas på privaträttsliga avtal. Det har i skilda sammanhang hävdats olika principer och kriterier för bedömningen av hur verksamheten skall betraktas. En rimlig utgångspunkt för denna bedömning måste vara om av inriktningen verksamheten liknar annan affärsverksamhet eller inte. Detta synsätt ligger i linje med den som har utveckling jag beskrivit i avsnitt 5 och som innebär att man i ökad utsträckning bestämmer rättsförhållandet mellan de affärsdrivande verken och deras kunder efter verksamhetens innehåll och inte efter hur de formella ser ut. reglerna Liknar den tjänst som verken kunderna en erbjuder tjänst som finns på den privata affärsmarknaden eller är den utbytbar mot en sådan tjänst talar detta med styrka för att behandla kundvillkoren som avtalsvillkor. Av betydelse är också möjligheten att kunna välja att utnyttja den tjänst som erbjuds eller att avstå därifrån. I de fall verksamheten är exklusivt statlig eller är omgärdad av olika författningsbestämmelser kan det å andra sidan bli fråga om att betrakta verksamheten som en of f funktion. entligrättslig När verksamheten inom affärsverken har sin grund i att statsmakterna har velat tillägga verken som innefattar uppgifter myndighetsutövning är det givetvis uteslutet att använda privaträttsliga avtalsvillkor gentemot dem som berörs av verksamheten. Dessa nu skisserade allmänna utgångspunkter för bedömningen får alltså appliceras på postens och televerkets olika produkter och tjänster.

Jag vill här stryka under att den omständigheten att

kundrelationen vilar på privaträttslig grund givetvis inte

påverkar den rättsliga karaktären av det subjekt, i detta fall staten, som ingår i relationen. Som tidigare påpekats kan en myndighet redan i dag ingå privaträttsliga avtal. Att affärsverken som statliga myndigheter är bundna av särskild lagstiftning, t.ex. upphandlingsförordningen (1986:366), anser jag inte principiellt bör påverka det förda resonemanget. Jag kan med andra 0rd inte finna att det föreligger några legala hinder mot att även relationen mellan verk och kund i den egentliga post- och televerksamheten vilar på privaträttslig grund.

Det finns givetvis kundvillkor för vissa tjänster och produkter som är en direkt följd av särskild lagstiftning, vilken inte exklusivt gäller för posten eller televerket. Exempelvis får enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods vissa produkter befordras endast under i lagen angivna villkor. Dessa villkor måste posten, liksom andra distributionsföretag följa. Även f örf attningsbestämmelser om exportanmälan och regler om förtullning etc. måste följas. Motsvarande gäller för televerket i fråga om bl.a. STN:s föreskrifter om anslutning av utrustning till det allmänna telenåtet. Sådana villkor som följer av särskilda författningar kan självfallet betraktas som kundvillkor. Posten och televerket intar vid tillämpningen av författningarna emellertid inte någon särställning i förhållande till andra aktörer på marknaden. Någon möjlighet att tillämpa civilrättsliga jämkningsregler på dessa kundvillkor finns givetvis inte. Att dessa författningsregler måste följas beror således inte på att affärsverken är en del av det allmänna, utan på att reglerna utgör gällande rätt.

6. l .2 Posten

Brev och lättgods

En kund som vill skicka ett brev kan inte använda någon annan befordrare än posten. Möjligen skulle han kunna

överväga att använda ett bud, men i de allra flesta fall är det inte ett realistiskt alternativ. Ett grundläggande skäl till det författningsreglerade brevmonopolet för posten var behovet av att tillgodose medborgarnas intresse av en säker postgång (prop. 1947:180, s. 13).

Brevmonopolet innebär emellertid inte att medborgarna helt saknar alternativ till brevet. Kunderna kan i många fall överväga att byta ut brevbefordran mot någon annan form av meddelandeöverf öring. Närmast till hands ligger säkerligen möjligheten att telefonera, men även telegram och, i Ökad utsträckning, telefax kan framstå som alternativ. Även brevet kan därför sägas i praktiken vara utsatt för konkurrens. Från postens sida har betonats att brevet är konkurrensutsatt och att man under senare år inte har hävdat brevmonopolet.

För kunden innebär brevbefordran att en avgift betalas för att få en tjänst utförd. Den tjänsten skiljer inte sig på något avgörande sätt från andra tjänster som kunden kan få utförda genom att betala för sig. Trots brevmonopolet ter sig situationen för kunden inte annorlunda när brevtjänsten nyttjas än när andra tjänster på marknaden tas i anspråk. I brevmonopolet ligger inte heller något mot medborgarna ensidigt riktat tvång, utan var och en har möjlighet att välja att använda sig av postens brevtjänster eller inte.

Dessutom är det så att de kundvillkor som gäller vid brevbefordran, med några få undantag, inte är reglerade i någon författning beslutad av riksdagen eller regeringen. Det enda kundvillkor som beslutats av annan än posten är den av regeringen i avgiftsförordningen bestämda för avgiften

normalbrev. Övriga kundvillkor har alltså posten beslutat.

Att några av sistnämnda villkor publicerats i SFS innebär inte att de har annan rättslig dignitet än de föreskrifter i övrigt som beslutats av posten.

Vid en sammanvägning av de olika faktorer som kan ha betydelse för frågan om kundvillkoren vid brevbefordran

bör anses som avtalsvillkor eller inte anser jag att klart övervägande skäl talar för att de villkor som används vid inrikes brevbefordran skall betraktas som privaträttsliga avtalsvillkor. Jag har således inte funnit att postens brevmonopol i sig hindrar att kundvillkoren har den nu angivna formen. Själva brevmonopolet gäller för övrigt i princip inte kundrelationen. Ensamrätten till brevbefordran gör dock att posten inom det området kan ställa upp villkor som inte hade varit möjliga på en marknad med konkurrens. Det kan givetvis te sig stötande. Om privaträttsliga avtalsvillkor används kan emellertid villkoren angripas med det civil- och näringsrättsliga regelsystemet. - Jämför också avsnitt 6.4 om konsumentverkets medverkan när avtalsvillkoren skall tas fram.

Inte heller bör det förhållandet att statsmakterna har satt upp vissa samhälleliga mål för brevbefordran vad avser service etc. påverka synsättet att kundvillkoren skall anses som privaträttsliga avtalsvillkor. För posten blir målen krav som skall uppfyllas i verksamheten. De kraven kan åtminstone delvis jämställas med krav som ägare i allmänhet ställer på sina De berör relationen företag. ägare företag men behöver inte inverka pä företagens kundrelationer. I vart fall kan de inte sägas ha någon avgörande betydelse för frågan om kundvillkoren inom omrâdet för postens brevmonopol bör vara föreskrifter eller privaträttsliga avtalsvillkor.

Avgifterna inom postens verksamhetsområde bestäms så gott som uteslutande av posten. Portot för s.k. normalbrev fastställs däremot av regeringen och kungörs i avgiftsförordningen.

En avgift för en vara eller tjänst är till sin karaktär ett typiskt privaträttsligt villkor. l vart fall gäller det när det är fråga om att frivilligt ta i anspråk det som tillhandahålls i ett visst sammanhang. Naturligtvis ställer sig saken annorlunda beträffande exempelvis s.k. betungande avgifter. Affärsverkens taxor hänförs emellertid inte till den kate-

gorin (prop. 1973:90 s. 218). Det offentligrättsliga inslaget beträffande deras avgifter är således begränsat, och det är endast en ringa del av verkens avgifter som är författningsreglerade. l formellt hänseende finns vidare inte något hinder mot att samtliga avgifter inom såväl post- som teleområdet skulle kunna anses som privaträttsliga villkor. Det gäller även avgifterna inom området för postens brevmonopol.

Verken kan av sociala, regionalpolitiska eller andra skäl få svara för uppgifter som begränsar möjligheterna att driva verksamheten affärsmässigt. För postens del gäller det t.ex. i fråga om brevbefordran i glesbygden. Det kan av naturliga skäl vara svårt att kombinera ekonomiska mål för verksamheten med sociala och regionalpolitiska målsättningar. Målen kan riskera att stå i konflikt med varandra.

Att ta ställning till om postens avgifter av sociala, regionalpolitiska eller andra liknande skäl bör ha f örf attningsf orm innefattar andra överväganden än de jag har att göra. Understrykas bör dock, såsom sagts ovan, att det inte finns några legala eller andra formella hinder mot att postens avgifter behandlas som privaträttsliga avtalsvillkor och därmed undantas från f örf attningsområdet. Jag har emellertid inte för avsikt att föreslå några ändringar i fråga om de avgifter som i dag fastställs av regeringen.

Vad härefter gäller postens gruppreklam bör framhållas att den är utsatt för konkurrens från andra distributörer och att den inte är författningsreglerad. Även de villkor som gäller mot beställaren av sådan reklam anser jag bör betraktas som avtalsvillkor.

Postens lättgodsprodukter är utsatta för konkurrens från privata distributörer. Ur kundens synvinkel skiljer sig postens tjänster vad avser lättgods (paket) inte på något sätt från konkurrenternas. Även kundvillkoren vad avser lättgods bör därför anses som avtalsvillkor.

BetaInings/örmedling m.m.

Postgiroverksamheten bedrivs i stark konkurrens med bl.a. bankgirot. Även övrig betalningsförmedling är utsatt för konkurrens. Postens verksamhet inom det här området är inte skyddad i författning. Mot den framstår det bakgrunden som uppenbart att de kundvillkor som posten använder i sin betalningsförmedling bör betraktas som avtalsvillkor.

Givetvis bör de kundvillkor som används i postens förmedling av banktjänster, t.ex. vid insättning och på uttag bankkonton, inte betraktas på något annat sätt än om motsvarande tjänster tillhandahålls inom en bank.

Jag har inte funnit några bärande skäl mot att även de villkor som används vid postens utbetalning av skatter, sjukpenning, barnbidrag o.d. anses som avtalsvillkor. Samma synsätt har jag beträffande de villkor som används vid försäljning m.m. av premie- och sparobligationer. Även de villkor som gäller vid förmedling av o.d. samt spelkuponger biljettbokning bör anses som avtalsvillkor.

Postens resultatenheter

Beträffande resultatenheterna är det framför allt inom Postens Adressregister, PFA Svenska Frimärken, Postens Diligenstraf ik, Postens lnköpscentral och Postens Tryckeri som det förekommer kundinriktad verksamhet. De verksamheter som bedrivs inom dessa enheter är af f ärsinriktade och utövas ofta under konkurrens. Bortsett f rån f rimärksf ramställningen är inte heller dessa verksamheter exklusivt statliga. Försäljningen av frimärken sker även på andra ställen än hos posten. Skäl saknas att anse de villkor som används mot kunderna inom de enheter som nämnts ovan som annat än privaträttsliga avtalsvillkor.

Postens tidningsdistribution

Postens tidningsdistribution är, som jag tidigare redovisat, uppdelad i tvâ skilda verksamhetsformer.

För det första finns försändelseslaget posttidningar. Distributionen av posttidningar är subventionerad via anslag i statsbudgeten och sker genom den reguljära postgangen. Posten sluter avtal med tidningsutgivaren om distribution av den aktuella tidningen. Det innebär att posten inte har avtalsförhállande med den enskilde prenumeranten. Det något avgiftssystem som gäller gentemot tidningsutgivaren är reglerat i postala tidningskungörelsen. Vidare finns en del villkor i AP. Från den l juli 1986 då AP upphörde att gälla (se avsnitt 3.6) är dessa villkor inte föreskrifter i RF:s mening utan får betraktas som avtalsvillkor. Inte heller övriga villkor som gäller mot kunderna, dvs. tidningsutär reglerade i någon författning. Det kan nämnas givarna, att det i AP finns en bestämmelse som säger att abonnenten skall vända sig direkt till tidningens (prenumeranten) expedition när tidningsexemplar uteblir.

För det andra sker distribution av tidningar genom postens dotterbolag Tidningstjänst AB (TAB). Detta bolag, som konkurrerar med övriga tidningsdistributörer, har ett eget distributionsnät. Verksamheten är inte f örf attningsreglerad, utan bygger på att TAB sluter distributionsavtal med tidningsutgivarna.

Postens tidningsdistribution (posttidningar) är beroende av om posten lyckas sluta avtal med tidningsutgivarna eller inte. Så till vida liknar den vilken affärsverksamhet som helst. Det har emellertid ansetts viktigt att posten upprätthåller denna verksamhet till rimliga priser. Subventioner av verksamheten har skett via statsbudgeten. De har successivt minskat sedan slutet av l970-talet. I postala regleras framför allt under vilka tidningskungörelsen förutsättningar befordran av posttidningar får ske. I en bilaga till kungörelsen har regeringen bestämt vilka avgifter

som skall tillämpas för posttidningar. Vid tvister mellan posten och tidningen rörande frågor som inte regleras i föreskrifterna blir det i praktiken vanliga civilrättsliga regler som tillämpas. Enligt uppgift från posten har det förekommit att posten betalat skadestånd till en tidningsutgivare, när posten inte distribuerat tidningar på avtalad tid, trots att särskilda regler härom saknas. Det är alltså så att relationen mellan posten och tidningen regleras av såväl föreskrifter som civilrättsliga regler.

Post- och teleutredningen menar i sitt betänkande (SOU 1990:27 s. 68 f) att postens regionalpolitiska och sociala ansvar inte skall omfatta distribution av tidningar. Enligt utredningen finns det inte heller några av sådant ansvar betingade skäl för regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i postens tidningsrörelse. Utredningen, som föreslår att postala tidningskungörelsen upphävs, framhåller också att den som abonnerar på en tidning i första hand är kund hos tidningsföretaget och inte hos posten. Som nämnts i det föregående liknar postens vilken tidningsdistribution affärsverksamhet som helst. Den kan i princip i allt väsentligt sägas ha en privaträttslig karaktär. Olika skäl har dock ansetts motivera att verksamheten i vissa delar styrs av författningsbestämmelser. Dessa skäl har nu övervägts av post- och teleutredningen. Om utredningens redovisade förslag följs kommer postens tidningsverksamhet i alla delar att styras av privaträttsliga avtalsvillkor. Från mina utgångspunkter kan jag inte se några hinder mot ett sådant synsätt.

Postens myndighetsutövning m.m.

Jag har i inledningen till detta avsnitt och i bilaga 3 nämnt att posten har uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Till denna grupp har jag räknat bl.a. postens medverkan vid allmänna val, postens uppgifter inom totalförsvaret och postens roll vid delgivning. Kännetecknande för den här verksamheten är, som jag tidigare påpekat, att den är

De som härvid används har i författningsreglerad. regler allmänhet inte bestämts av posten, utan av riksdagen eller regeringen. Verksamheten utövas också i samarbete med andra myndigheter. Det framstår som tämligen uppenbart att de villkor som gäller inom dessa verksamhetsområden inte kan anses som privaträttsliga avtalsvillkor.

Posten medverkar, som påpekats tidigare, också vid identitetsprövningen vid utlämnande av körkort. Enligt körkortsförordningen (97 §) har posten tillagts befogenhet att meddela föreskrifter i detta ämne. Denna verksamhet är exklusivt statlig och har sin grund i författningsregler. Jag har inte funnit skäl att föreslå någon ändring i den ordning som nu gäller inom detta område.

När en enskild person utnyttjar den sociala service som i vissa fall kommunerna erbjuder via lantbrevbärarna kan diskuteras om de villkor som är förknippade med denna verksamhet är avtalsvillkor eller inte. Härvid måste först noteras att posten inte sluter något avtal med den enskilde av tjänsten. Posten sluter i stället ett avtal med mottagaren den kommun som erbjuder den enskilde den aktuella tjänsten. Posten kan sägas utföra kommunens tjänster på uppdrag eller entreprenad. Något rättsförhållande gentemot den som utnyttjar den sociala tjänsten kan posten knappast ha. Det kan därför inte här vara fråga om ett sägas förhållande mellan posten och den enskilde som styrs av avtalsvillkor (jfr bilaga 3, avsnitt 1.2.7).

Den internationella posttrafikerz

De konventioner inom Union Postale Universelle (UPU), se avsnitt 3.10, som Sverige godkänt binder i princip Sverige som stat. Detta innebär att Sverige är skyldigt att lojalt fullgöra de åtaganden som gjorts genom Sveriges anslutning. Sverige är således förpliktat att se till att dess myndigheter och domstolar tillämpar UPU. Sverige kan alltså inte åberopa inhemsk rätt vid klagomål som grundas på att Sverige inte

fullgör förpliktelserna enligt UPU (jfr Eek m.fl., Folkrätten,

4 uppl.,l980, s. 251).

Reglerna i UPU gäller endast den internationella posttrafiken. Det innebär att den inrikes poströrelsen inte berörs.

I UPU finns en rad bestämmelser som gäller för de postkunder som utnyttjar den utrikes posttrafiken, t.ex. när en kund skickar ett brev eller ett paket till utlandet. Dessa bestämmelser finns framför allt i AP och är sedan AP upphörde att gälla inte längre föreskrifter. Mot bakgrund av Sveriges förpliktelser enligt UPU måste emellertid bestämmelserna ha formen av föreskrifter. Detta gäller i den mån de innehåller för Sverige bindande åtaganden som rör kundförhållanden. Om bestämmelserna i stället utgör privaträttsliga avtalsvillkor kan Sverige inte garantera att svenska domstolar inte jämkar ett villkor som finns i dessa intaget konventioner.

Samma synsätt som jag nu redovisat för UPU måste också gälla för övriga postala traktater (se avsnitt 3.10).

Jag återkommer längre fram till frågan om kungörande och till transformationsproblematiken. Nämnas bör att om frågan föreskriftsform behövs i ett visst fall blir beroende av hur bestämmelsen i den internationella överenskommelsen är utformad. I praktiken torde antalet föreskrifter kunna begränsas.

6.1.3 Televerket

Nättjänster och produkter m.m.

Telefonin är den tjänst som tilldrar sig det största intresset. Televerkets dominerande ställning är ännu så länge oomstridd. I vad mån det kommer att gälla även i framtiden kan emellertid inte sägas säkert. Flera olika faktorer spelar

här in. En fråga som sannolikt kommer att aktualiseras gäller förutsättningarna för andra operatörer än televerket att få tillgång till det kopplade telefonnätet.

I dag är situationen den att konkurrensen är begränsad. Televerket har hela marknaden för hushällstelefoni. Beträffande företagens telefoni har televerket en överväldigande dominans. Här finns dock viss konkurrens med sådan teletraf ik som företag kan etablera i egna nät. Företag kan bygga och erbjuda teleförbindelser via separata ledningar, satellit eller radiolänk. Man kan också hyra förbindelser av televerket för eget bruk och vidaresäl ja nättjänster i dessa, s.k. tredjepartstrafik. Post- och teleutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:27) tagit ställning för att tredjepartstrafik snarast skall tillåtas.

Inom området för telefoni finns i princip förutsättningar för konkurrens. De tjänster som erbjuds är inte längre en del i en exklusivt statlig verksamhet. Dessutom kan, som jag nämnt ovan beträffande posten, en viss konkurrens mellan tele- och posttjänster sägas förekomma. På samma sätt som ifråga om brevbefordran innefattar inte teletjänsterna något som riktas mot den enskilde. Det står i stället den tvång enskilde fritt att använda av de olika tjänsterna. Om sig kundvillkoren inte ingår i författningar utan är privaträttsliga avtalsvillkor kan de i princip inte längre i något hänseende anses som en del i en från det allmänna ensidigt företagen reglering av rättsförhållandet.

Kundvillkoren för nättjänster består i dag av dels föreskrifter, dels privaträttsliga avtalsvillkor. De grundläggande föreskrifterna finns i teleförordningen (1985:765) där samtals- och abonnemangstaxor anges (se bilaga 8), och i televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabon- I avsnitt 4.4.1 har jag redovisat huvuddragen i nemang. televerkets föreskrifter om abonnemangsvillkor. Föreskrifterna finns i sin helhet i bilaga 9 till betänkandet. Som framgår av avsnittet om televerkets avtal (4,8) tillämpar televerket de allmänna villkoren för teleabonnemang även

beträffande nättjänster för datakommunikation och uthyrda förbindelser. För sistnämnda nättjänster tillkommer ytterligare avtalsbestämmelser som är privaträttsliga avtalsvillkor. På senare tid har televerket för övrigt tagit fram avtalsvillkor för vissa nättjänster för data- och textkommunikation som i allt väsentligt har byggts upp i enlighet med de allmänna villkoren för teleabonnemang.

Inom området för nättjänster har jag således inte funnit något hinder mot att använda privaträttsliga avtalsvillkor fullt alltså även för det ut, vanliga telefonabønnemanget teckning av abonnemang, Överlåtelse, service, m.m. På samma sätt som i fråga om brevportot (jfr avsnitt 6.1.2) bör de avgifter för samtal och abonnemang som enligt teleförordningen fastställs av regeringen undantas från avtalsområdet. Utrymme finns dock för televerket, enligt 4 § tredje stycket teleförordningen, att sätta ned dessa avgifter.

Inom områdena för produkter, service och kundutbildning används i dag privaträttsliga avtalsvillkor. Verksamheten i sig är inte författningsreglerad och på dessa marknader råder en fungerande konkurrens. Jag ser därför inte någon anledning att de regler som nu tillämpas bör ha en annan form.

Radio

Inom radioverksamhetens område finns en förhållandevis omfattande författningsreglering. Den finns redovisad i avsnitten 4.1, 4.2 och 4.4.2. Trots antalet föreskrifter i olika former är marknaden för radiokommunikationstjänster och då främst mobila teletjänster konkurrensutsatt. För dessa tjänster liksom för nättjänsterna gäller att den enskilde har valmöjlighet att utnyttja tjänsten eller inte. Det är vidare så att föreskrifterna på området gäller såväl för televerket som för konkurrenterna på marknaden.

Förhållandet inom det här området är för närvarande speciellt, eftersom frågan om televerkets f rekvensf örvaltning ses över av en särskild utredare (K 1990:02). Enligt direktiven för utredningen (dir. 1990:4) skall utredaren lägga fram bl.a. som ut televerket skiljs från sin förslag går på att myndighetsutövning på radioområdet. Utredningen kan leda till att televerkets föreskrifter beträffande denna verksamhet kommer att falla utanför televerkets ansvarsområde.

I anser att samma som i fråga om princip jag synsätt nättjänster bör tillämpas beträffande de mobila teletjänster som har redogjort för i bilaga 3, avsnitt 2.2.3. Självjag fallet skall de författningar som gäller på området beaktas. Men, som nämnts ovan, gäller de lika såväl för televerket som för verkets konkurrenter och påverkar således kunden på samma sätt om han köper tjänsten från televerket eller i skulle köpa den från en konkurrent.

Vissa kommersiella tjänster som avser förmedling av ljud och bild (se bilaga 3, avsnitt 2.2.3) säljs numera genom radiodivisionen. De erbjuds, i den mån utrymme finns, för distribution i TV-nätet. Något hinder mot att använda avtalsvillkor i det här sammanhanget anser privaträttsliga jag inte att det finns.

Samma bör enligt min mening kunna tillämpas även synsätt beträffande de övriga tjänster inom radioverksamhetens område som bjuds ut till allmänheten.

Kabel-TV, kataloger. m.m.

På marknaderna för kabel-TV, kataloger, ADB-service, utbildning samt produktion av video- och TV-program (se 2.2.4 - är det inte om bilaga 3, avsnitten 2.2.7) fråga verksamheter som är exklusivt statliga. Det är snarare så att konkurrensen om kunderna inom dessa områden ökar alltmer. Vidare står det kunderna fritt att utnyttja tjänsterna. Kundvillkoren inom nämnda verksamhetsområden anser

jag således bör vara avtalsvillkor.

Televerkets myndighetsutövning m.m.

I bilaga 3, avsnitt 2.2.9, har redovisats några av de televerkets uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning. Till den här gruppen har hänfört bl.a. jag televerkets uppgift att beakta totalförsvarets behov av tele- och radiokommunikation samt att fördela radiof uppgifterna rekvenser och ge tillstånd till innehav eller av användning radiosändare. De här uppgifterna är reglerade i olika författningar. På samma sätt som beträffande postens myndighetsutövning anser jag det uppenbart att avtalsvillkor inte kan användas inom dessa områden.

Ett framträdande allmännyttigt finns inom området inslag för offentlig telekommunikation. På den här marknaden har televerkets anslutningsmonopol även för myntautomater numera hävts och det är alltså inte längre om en fråga exklusivt statlig verksamhet. Det förhållandet att det av regionalpolitiska eller sociala skäl kan anses att nödvändigt televerket håller telefonautomater trots på vissa platser, att de inte är lönsamma, anser inte hindrar att jag privaträttsliga avtalsvillkor används inom detta område SOU (jfr 1990:27 s. 145 ff).

Televerkets internationella åtaganden

Som framgår av redovisningen av televerkets internationella åtaganden i avsnitt 4.10 är det endast en del av begränsad de internationella överenskommelserna inom televerkets verksamhetsområde som innehåller kundvillkor.

De utgångspunkter som bör gälla beträffande dessa överenskommelser har jag angett i inledningen till avsnittet om den internationella posttrafiken, se avsnitt 6.1.2. Principen är alltså den att bindande internationella överenskommelser l

i de delar de innehåller kundvillkor skall gälla som föreskrifter.

Överenskommelserna på teleområdet har en delvis annan karaktär än vad som är fallet på postområdet. På teleområdet är det i allt väsentligt fråga om allmänt hållna traktater. Internationella Teleunionens (ITU) telereglemente innehåller endast rekommendationer i olika frågor.

I konventionens radioreglemente finns däremot bestämmelser om bl.a. innehav av radiosändare och fördelning av f rekvenser som anses bindande. Föreskrifter i dessa hänseenden finns redan i viss utsträckning införda i radiolagen. Jag återkommer i avsnitt 6.3.2 till frågan om behovet av ytterligare transformering.

6.2 Konsekvenser av att avtalsvillkor används

Sammanfattning:

Avtalslagens bestämmelser och det civilrättsliga i Övrigt gäller för de avtal som posten regelsystemet och televerket sluter med sina resp. kunder.

Det näringsrättsliga regelsystemet blir nästan undan-

kundvillkoren i postens och tagslöst tillämpligt på televerkets affärsverksamhet.

Posten

om hur avtalsvillkoren skall införlivas i det Frågan individuella avtal som kunden sluter med posten bör övervägas inom posten.

Postens föreskrifter skall kungöras i postverkets författningssamling. Kundvillkoren förs samman i en kundvillkorskatalog. Allmän Poststadga mönstras ut.

Ansvarighetskungörelsen bör upphävas.

Televerket

Televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang bör upphävas och utgå ur televerkets författningssamling. Även i övrigt bör televerkets författningssamling gallras.

Teleförordningen bör ses över.

En slutgiltig bedömning av förhållandena inom radioverksamhetens område får anstå.

6.2.1 Någct om betydelsen av att privaträttsliga avtalsvillkor används och om avtalets ingående m.m.

Som jag har påpekat i avsnitt 5 möter det svårigheter att klarlägga hur rättsförhållandet mellan af f ärsverken och deras kunder skall betecknas. Inom de flesta verksamhetsområdena måste dock förhållandet anses ha privaträttslig karaktär. Endast beträffande vissa särskilda uppgifter kan det offentligrättsliga inslaget anses väga över. En omständighet som lätt kan ge intryck av att rättsförhållandet har en offentligrättslig prägel är att affärsverken använder föreskrifter för att reglera avtalsförhållanden med kunderna.

Bland de författningar som hör till det näringsrättsliga regelsystemet är avtalsvillkorslagen av särskilt intresse.

Såväl avtalsvillkorslagen som den näringsrättsliga lagstifti från näringsidkare. Det ningen övrigt utgår begreppet begreppet omfattar även posten och televerket när de driver verksamhet av ekonomisk natur. Avtalsvillkorslagen är avsedd att tillämpas just på avtalsvillkor, och viss osäkerhet råder huruvida lagen kan tillämpas även på kundvillkor som har föreskriftsform. Den osäkerheten gäller också beträffande tillämpningsområdet för 36 § avtalslagen. Någon och i frågan finns inte i klargörande entydig vägledning förarbeten, rättspraxis eller doktrin.

I avsnitt 5.1 har redovisat av de uttalanden som jag några har gjorts i förarbetena till 36 § avtalslagen beträffande dess i rättsförhållandet mellan myndigheter och tillämplighet enskilda. Bestämmelsen bör vara tillämplig i den mån villkoren har avtalskaraktär, men inte på villkor som ingår i författningar utan att ha karaktär av avtal (prop. 1975/76:81 s. l l3 f). Enligt Bernitz (Standardavtalsrätt, 4 uppl., 1987, s. en stor räckvidd och 67) har 36 § avtalslagen synnerligen gäller även för Standardavtal och individuellt avtalade villkor mellan offentliga myndigheter och enskilda. Bernitz menar vidare att gränserna för ett stadgande med den karaktär som 36 § avtalslagen har inte bör dras efter alltför

formella kriterier (Festskrift till Sveriges Advokatsamfund,

1987, s. 112).

Beträffande avtalsvillkorslagen kan sägas att villkor som har formellt sett inte är att anse som avförfattningsform talsvillkor även om en viss tvekan kan föreligga med anledning av att valet mellan författnings- och avtalsbestämmelse kan ha skett godtyckligt. En strikt tolkning av begreppet avtalsvillkor kan medföra en begränsning av avtalsvillkorslagens tillämpningsområde även inom verksamhetsgrenar där staten uppträder som näringsidkare.

Televerkets resp. postens affärsverksamhet är sådan att den på det hela taget lika gärna skulle kunna drivas av privata företag. De kundvillkor som används i postens och televerkets affärsverksamhet måste sägas ha utpräglad avtalskarak-

tär, men posten och televerket har ändå valt att ge en del av dem författningsform.

Som jag har sagt tidigare kan det inte anses föreligga något hinder mot att i stället för föreskrifter använda villkor som speglar rättförhållandets karaktär, dvs. privaträttsliga avtalsvillkor, i affärsverksamheten. Om privaträttsliga avtalsvillkor används i affärsverksamheten blir avtalslagens bestämmelser tillämpliga på förhållandet till kunderna. Det gäller exempelvis bestämmelserna om avtalsslut och, som framhållits i avsnitt 6.1.1, jämkningsregeln i 36 § avtalslagen.

En rättslig prövning av villkoren blir då vilket möjlig, exempelvis gäller enligt såväl avtalslagens som avtalsvillkorslagens bestämmelser.

När affärsverken uppträder som näringsidkare är det vidare klart att exempelvis konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen kan tillämpas i verksamheten. Detsamma gäller bl.a. marknadsföringslagen och En inkonkurrenslagen. skränkning för postens del gäller dock konkurrenslagens tillämplighet inom området för brevmonopolet.

Normalt råder sällan någon tvekan om vid vilken tidpunkt ett privaträttsligt avtal ingås. Avtalslagens regler om avtalsslut blir tillämpliga i dessa fall. Det finns i de allra flesta fall inte någon anledning att anta att postens och televerkets avtal med kunderna bereder några svårigheter härvidlag. I några fall kan det dock vara tveksamt vid vilken tidpunkt avtal träffas. Exempelvis kan diskuteras när avtalet ingås i samband med en brevbefordran. Jag tror emellertid inte att dessa frågor i praktiken kommer att vålla några större bekymmer. Det ankommer på de rättstillämpande instanserna att på sedvanligt sätt med utgångspunkt i avtalslagens regler ta ställning i frågan.

Jag vill dock i det här sammanhanget peka på några svårigheter som kan uppkomma vid bedömningen av de

villkor som posten ställer upp angående postlådans placering. Hit hör bl.a. de bestämmelser som reglerar under vilka brevbäraren skall åka ända fram till postförutsättningar bostad. Posten har, sina bestämmelser, i mottagarens enligt sista hand möjlighet att sluta dela ut försändelser till den som inte placerar sin postlåda i enlighet med bestämmelserna (se avsnitt 3.7). Först bör noteras att posten i princip inte träffar något avtal med mottagaren av försändelsen. Det avtal som kan komma i fråga sluts med avsändaren. Detta gör att det inte är möjligt att betrakta nyssnämnda bestämmelser som avtalsvillkor mellan posten och mottagaren. Dessa bör snarare betraktas som villkor mellan posten och avsändaren. En förutsättning för att posten delar ut de försändelser som avsändaren betalat för skulle då vara, att har satt upp sin postlåda på sätt som posten mottagaren i villkoren. Svagheten i detta synsätt ligger främst angett däri, att den som oftast har störst intresse av saken, dvs. av postlådan, i vart fall inte formellt sett, kan ägaren påverka avtalets innehåll. Som framgår av det jag har sagt ovan sluter posten för närvarande i princip inte något avtal med mottagaren. l enskilda fall har det emellertid förekommit att avtal ingåtts med mottagare som har valt att placera sina postlådor på annat sätt än posten har anvisat. Vidare sluts avtal med mottagaren i samband med efterav post. För att göra det möjligt för den som tar sändning emot försändelser att påverka under vilka förutsättningar dessa skall delas ut kan det inte uteslutas att posten bör använda en avtalskonstruktion även i förhållande till Den här anser jag bör utredas närmare mottagaren. frågan inom posten. En rimlig utgångspunkt är då att även ägaren av bör ha möjlighet att påverka under vilka postlådan förutsättningar utdelning av post skall ske.

6.2.2 Några synpunkter på frågan om hur villkoren införlivas i avtalet

Ett som även det främst gäller posten är frågan om problem hur de avtalsvillkor som posten tillämpar skall införlivas i

det individuella avtal som posten sluter med varje enskild kund.

För televerkets del är problemen i det här hänseendet begränsade. Televerket använder, som framgår av redovisningen i avsnitt 4.8, i åtskilliga fall separata avtal i vilka avtalsvillkoren anges. I andra fall, som t.ex. i fråga om villkoren för teletjänster och olika samtalstaxor, återges de villkor som tillämpas i telefonkatalogen som alla abonnenter får del av.

Situationen för posten är däremot en annan. Om exempelvis en kund köper ett frimärke på ett annat ställe än på ett postkontor, sätter f rimärket på ett brev och därefter postar detta i en brevlåda, är det inte självklart att de villkor som finns i en kundvillkorskatalog, som i sin tur finns tillgänglig på postkontoret, skall tillämpas på den tjänst som kunden köper från posten.

Jag avser inte att komma med förslag för alla tänkbara avtalssituationer om hur avtalsvillkoren skall införlivas i det individuella avtalet. En given utgångspunkt anser jag dock är att det tydligt och klart på postkontoren känna ges till att det för varje tjänst finns en katalog med avtalsvillkor som kunden kan studera om han eller hon så önskar. Det bör också övervägas om det inte på de ställen där det säljs frimärken måste finnas ett anslag som hänvisar till att avtalsvillkoren finns att tillgå på postkontoren. Möjligen kan också diskuteras om det även på brevlådorna bör lämnas samma information. Ytterligare en möjlighet är att använda postnummerkatalogen för att informera om de avtalsvillkor som posten använder, dvs. på ungefär samma sätt som televerket använder telefonkatalogen. Den här frågan rymmer inte bara informationsproblem, utan kanske framför allt rättsliga spörsmål. Med utgångspunkt i rätt gällande måste man bedöma hur postens standardvillkor blir en del av det individuella avtal som kunden sluter med posten. Det bör ankomma på i första hand posten att praktiskt hantera dessa frågor.

6.2.3 Kungörande och publicering av kundvillkor

Man måste skilja på två olika funktioner hos kungörandet av normbestämmelser. Kungörandet har för det första en rättslig funktion, som hänger samman med giltigheten av den aktuella författningen. Allvarlig underlåtenhet att följa kungörandef öreskrif ter torde medföra att författningen inte blir l975/76:ll2, s.6l). Kungörandet har gällande (prop. givetvis också en informativ aspekt.

En självklar utgångspunkt för kungörandet och publiceringen av kundvillkor bygger på att man låter den rättsliga valören av villkoren bestämma var kungörandet och publiceringen skall ske.

Televerket har under senare år gått igenom sin författningssamling, TVTFS, bl.a. för att ta bort de bestämmelser som publicerats där utan att vara föreskrifter. Den genomgången har fortsatt och pågår alltjämt, nu med anledning av att statens telenämnd (STN) nyligen inrättats.

Publiceringen av televerkets föreskrifter sker alltså i dag i TVTFS. De olika föreskrifterna hålls samman genom en sådan förteckning som avses i l8 c § författningssamlingsförordningen. Jag i avsnitt 6.2.4 till de

återkommer

föreskrifter som fortfarande finns kvar i TVTFS.

Som framgår av min tidigare redogörelse har postens kundvillkor hittills i allmänhet publicerats i Allmän Poststadga (AP). AP upphörde att gälla den l juli 1986 (se avsnitt 3.6). Villkoren i AP är från den tidpunkten inte längre föreskrifter. Under senare år har publiceringen av villkor nästan uteslutande skett i postens handböcker. De kundvillkor som publicerats endast i handböcker kan inte betraktas som offentligrättsliga föreskrifter.

Postens föreskrifter skall, som tidigare framhållits, fr.o.m. den l juli 1986 publiceras i postverkets författningssamling (PVFS). Alla postens föreskrifter måste givetvis kungöras i

PVFS. På så sätt tillgodoses den rättsliga aspekten. De kundvillkor, som i enlighet med vad jag föreslagit skall ha föreskriftsform, t.ex. kundvillkoren i den internationella posttrafiken, och som i dag finns i exempelvis AP, måste därför kungöras i PVFS. Även de villkor som posten kan ställa upp med stöd av postala tidningskungörelsen och körkortsförordningen bör i enlighet med det förda resonemanget nu kungöras i PVFS. l PVFS bör dock i allmänhet inte tas in sådana författningsbestämmelser som finns kungjorda i någon annan författningssamling 29 (se §

författningssamlingsförordningen och avsnitt 2.3).

Något behov av att utifrån den rättsliga funktionen hos kungörandet använda PVFS för publicering av avtalsvillkor finns inte. Dessutom får ett sådant publicerande anses strida mot 29 § författningssamlingsförordningen. I PVFS bör därför inte publiceras några privaträttsliga avtalsvillkor. Givetvis finns det ett stort behov av att informera kunderna om vilka avtalsvillkor som posten anser skall Det tillämpas. måste dock ske på annat sätt.

Postens avtalsvillkor måste, som sagts i det föregående, på något sätt ges till känna. Ett möjligt sätt är att publicera dessa i någon form av som hålls villkorskatalog tillgänglig på alla postkontor. Jag anser i princip att det bör ankomma på posten att bedöma vad som härvidlag är nödvändigt och praktiskt möjligt. Under utredningsarbetets gång har posten för övrigt startat ett kundvillk0rsprojekt. Projektets syfte är att ersätta bl.a. AP med en kundvillkorskatalog. I denna skall, såvitt möjligt, postens samtliga kundvillkor finnas. I projektarbetet ingår att inventera befintliga kundvillkor, rensa ut inaktuella och utforma nya villkor. Eftersom posten anser de nuvarande författningsliknande villkoren otidsenliga, skall kundvillkoren moderniseras och så långt möjligt anpassas till vad som gäller i jämförlig verksamhet.

När de föreskrifter som behövs har publicerats i PVFS och avtalsvillkoren samlats i någon form av kundvillkorskatalog finns det inte längre något behov av att ha kvar AP. Med

tanke på att det i AP finns samlat en del av de författningsbestämmelser som gäller postens verksamhet (exempelvis 9 kap. 8 § sekretesslagen) bör det inom posten övervägas om det för behovet av information bör upprättas en sammanställning över de författningar som gäller för posten, dess personal och kunder.

Som framgår av det som sagts i avsnitt 6.2.2 publicerar televerket en hel del kundvillkor i telefonkatalogen. För televerket fungerar den som ett slags kundvillkorskatalog.

Åtskilliga samtalstaxor återges i telefonkatalogen som också

innehåller information om olika tjänster m.m. och de allmänna villkoren för teleabonnemang. Något behov för televerket av en kundvillkorskatalog i annan form kan för närvarande inte anses föreligga.

6.2.4 Några författningsfrågor

Posten

Det finns, som jag tidigare påpekat, för närvarande i SFS publicerade kundvillkor som i framtiden bör anses som privaträttsliga avtalsvillkor. Det gäller villkoren i ansvarighetskungörelsen (se avsnitt 3.5). Den författningen har beslutats av posten. Som en konsekvens av att jag föreslår att reglerna i ansvarighetskungörelsen i framtiden bör betraktas som avtalsvillkor, måste kungörelsen upphävas. Lämpligen sker det i samband med att motsvarande regler tas in i postens kundvillkorskatalog. Ansvarighetskungörelsen kan upphävas av posten.

Televerket - allmänt

I avsnitt 4.4 har jag redovisat de föreskrifter som televerket har utfärdat. Det är föreskrifter inom radioverksamhetens område och föreskrifter inom televerkets övriga verksam-

hetsområden. Av skäl som jag har angett i det avsnittet, dvs. att den del av televerkets verksamhet på radioområdet som omfattas av utfärdade föreskrifter för närvarande ses över av en särskild utredare, anser jag att det i nuläget inte är pákallat att vidare gå igenom televerkets föreskrifter på radioområdet. Av samma skäl avstår jag från att bedöma övriga författningar inom det verksamhetsområden

Som redovisats i avsnitt 6.1.3 anser att jag privatråttsliga avtalsvillkor bör kunna användas inom det verksamhetsområde som omfattar televerkets nättjänster. Ett undantag är dock de teleavgifter som regeringen fastställer.

De kundvillkor som i dag för olika dvs. gäller nättjänster, exempelvis det vanliga telefonabonnemanget, är i första hand televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang. Eftersom dessa bör kunna betraktas som avtalsvillkor i stället för föreskrifter, bör föreskrifterna upphävas och utgå ur TVTFS.

Antalet föreskrifter inom televerkets verksamhetsomövriga råden har minskat påtagligt efter STN:s tillkomst. En ytterligare, eller fortsatt, gallring är dock på sin plats. Detta hänger bl.a. samman med att definitionen av det allmänna telenätet ändrats genom att televerkets anslutningsmonopol på växlar avskaffats. Föreskrifterna om tekniska krav för av hotelldator till anslutning hotellsystem 100 och 900 bör därför upphävas och utgå ur TVTFS. Detsamma gäller televerkets tekniska krav för av anslutning hänvisningsdator till abonnentväxel A 344 och A 345 (jfr avsnitt 4.4.1).

Likaså bör föreskrifterna om tekniska krav för av anslutning utrustning till teletextjänsten i Sverige ur TVTFS. De utgå tekniska krav som finns i dessa föreskrifter täcks numera av STN:s föreskrifter beträffande datexfunktionen i det allmänna telenätet (se avsnitt 4.4.1).

Under mitt utredningsarbete har jag noterat att televerket under denna tid har mönstrat ut ur författningssamlingen bl.a. vissa föreskrifter som förlorat sin betydelse. Jag har också konstaterat att televerket i den förteckning över gällande föreskrifter, som upprättats vid halvårsskiftet 1990, har antecknat att de nyssnämnda föreskrifterna om hotelldator, hänvisningsdator resp. teletextjänsten kommer att utgå ur TVTFS.

Jag vill i det här sammanhanget också nämna kungörelsen (1935:544) angående villkoren för telegrams befordran å statens järnvägars och enskilda järnvägars telegraf förbindelser. Kungörelsen ligger visserligen utanför televerkets ansvarsområde, men rör sådana villkor som jag behandlar. Den gäller fortfarande i 1935 års lydelse och hänvisar bl.a. till Kungl. Majzts telegraf reglemente som upphävdes slutgiltigt den l januari 1986. Jag nöjer mig här med att konstatera att det finns ett behov av att se över kungörelsen.

Särskilt om teleförordningen (1985:765)

Teleförordningen, som återges i bilaga 8, har nyligen delvis omarbetats, se SFS 1989:599 och regeringens f örordningsmotiv 1989:1. Detta har skett utifrån andra utgångspunkter än de som jag nu har att beakta.

l mitt utredningsarbete har jag att bedöma bl.a. vilken författningsreglering som behövs inom televerkets verksamhetsområde och om föreskrif tsf ormen kan undvikas. Jag vill utifrån mina utgångspunkter lämna några synpunkter till för en omarbetning av föreskrifterna i teleförordledning ningen. Den närmare utformningen av dessa är beroende även av andra synpunkter än de som jag har att beakta och bör därför ske efter en samlad bedömning i annat sammanhang.

Vissa av bestämmelserna i teleförordningen kan ses som kundvillkor. Det gäller i första hand 2 §, 2 a § första

stycket, 3 §, 5 § och 7 § första stycket förordningen. En del av dessa bestämmelser gäller specifikt för televerket, medan andra gäller lika för alla som vill nyttja det allmänna telenätet.

I 2 § förordningen anges ett generellt krav på utrustningar för telemeddelanden som ansluts till det allmänna telenätet. De får inte skada nätet. Detta generella krav gäller för var och en som vill ansluta utrustningar till det allmänna telenätet och således även för televerket. Härutöver gäller de närmare föreskrifter om utrustningens tekniska utformning som STN meddelar.

STN har till uppgift att bl.a. registrera utrustning som uppfyller dels det ovan nämnda generella kravet, dels övriga specifika tekniska krav. Med ett undantag - se 2 a § andra stycket teleförordningen - får endast utrustning som är registrerad hos STN anslutas till det allmänna telenätet.

Även de specifika kraven och registreringskraven kan i princip sägas gälla lika för alla som vill använda det allmänna telenätet.

Enligt 2 a § andra stycket förordningen får televerket i särskilda fall medge anslutning till det allmänna telenätet av utrustning som inte är registrerad, om det finns särskilda skäl till det. Detta förfarande används bl.a. när ny utrustning utprovas.

Televerkets beslut i och prövning i enskilda fall av frågan om särskilda skäl föreligger får anses innefatta myndighetsutövning. Möjligtvis skulle denna uppgift i stället kunna handhas av STN, vilket övervägts tidigare (se regeringens förordningsmotiv 1989:1 s. 3 f). Om så sker skiljs televerket från den myndighetsutövning som denna handläggning innefattar. Det innebär också att ytterligare en föreskrift som reglerar televerkets verksamhet undviks. I övrigt harfrån mina utgångspunkter - inte framkommit skäl att ändra 2 § eller 2 a § förordningen.

Det kan här nämnas att innehållet i 2 a §första stycket teleförordningen återges i televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang (se bilaga 9, punkt 5.1). Där sägs att till televerkets telenät får endast anslutas utrustning som är registrerad hos STN eller utrustning för vilken televerket medgett anslutning. Om abonnemangsvillkoren, som jag föreslagit inte skall vara föreskrifter, även framdeles kommer att innefatta detta villkor, bör det anmärkas att villkoret hänför sig till teleförordningen.

Beträffande 3 och 5 §§ förordningen kan sågas att de lika gärna skulle kunna ges formen av privaträttsliga avtalsvillkor. Särskilt bör behovet av 5 § prövas mot bakgrund av bl.a. bestämmelserna i ledningsrâttslagen (1973:1144).

Enligt 7 § första stycket teleförordningen ges televerket befogenhet att begränsa ett telemeddelandes längd. Bestämmelsen har haft författningsform sedan i vart fall 1951 års Även dessförinnan hade televerket telefonreglemente. befogenhet att föreskriva att bl.a. rikssamtal fick pågå under högst viss tidsperiod. I 1951 års telcfonreglemente angavs att varaktigheten av rikssamtal fick begränsas. Sedermera avsågs telefonsamtal och numera telemeddelanden. Motiven till dessa har jag inte kunnat finna. ändringar Bestämmelsens eller tillämpningsområde anges för syfte inte i teleförordningen eller på annar. plats. Den kan Övrigt emellertid närmast karakteriseras som en trafikbestämmelse med avseende på teletrafiken.

de som jag har fått från televerket Enligt uppgifter telemeddelanden av olika skäl. Detsker exempelvis begränsas om nätet skadats eller framkomligheten satts ned av andra

liknande skäl. Vidare finns vissa teletjänstersom på förhand

är begränsade i tiden. Det innebär att samtalet kopplas ur efter viss tid. Detta gäller bl.a. samtal till den s.k. hetalinjen. En i någon mån likartad situation gäller samtal från mynttelefonautomater.

Frågan är här närmast om det finns något hinder mot att 7 § första stycket teleförordningen betraktas som ett privaträttsligt avtalsvillkor.

Enligt 2 kap. l § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihez. Yttrandefriheten innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsf riheten innebär frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden. Yttrande- och informationsfriheten får begränsas endast genom lag och i enlighet med vad som anges i 2 kap. 12 och 13 §§ RF.

Som en begränsning av yttrande- och informationsfriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller ta emot yttranden (2 kap. 13 § tredje stycket RF).

Skyddet för yttrande- och informationsfriheten gäller gentemot det allmänna. Med uttrycket det allmänna betecknas dels det allmännas verkställande organ, dels de normgivande organen, när dessa beslutar för enskilda betungande, of f entligrättsliga föreskrifter, däremot inte när de beslutar civilrättsliga normer (prop. l975/76:209 s. 86, 140 f). Skyddet gäller i förhållande till exempelvis förvaltande myndigheter. Dessa får inte inskränka de skyddade fri- och rättigheterna när de meddelar beslut eller vidtar faktiska åtgärder. Televerket, som statlig myndighet, betraktas i princip som en del av det allmänna med den innebörd som detta begrepp har i RF.

Som nämnts tidigare kan telemeddelanden behöva begränsas, bl.a. vid nedsatt framkomlighet på grund av skador pä

telenätet. Sett utifrån ett sådant tillämpningsområde torde

det även med beaktande av RF:s skydd för yttrande- och informationsfriheten inte möta något hinder att ge 7 § första stycket teleförordningen formen av ett privaträttsligt avtalsvillkor. Sådana och liknande begränsningar sker

nämligen utan avseende på innehållet i yttrandena. l sin nuvarande lydelse ser emellertid bestämmelsens tillämpningsområde ut att sakna gränser. Formuleras bestämmelsen om och preciseras kan det intrycket försvinna. Om så sker bör den kunna bland andra privaträttsliga avtalsvillkor i ett ingå avtal om teleabonnemang.

Beträffande övriga bestämmelser i teleförordningen kan följande sägas.

I l § förordningen definieras vissa begrepp. Behovet av dessa bör övervägas mot bakgrund av det jag har sagt ovan. I stort sett har l § teleförordningen numera förlorat sin självständiga betydelse, eftersom den inte längre anger gränsen för det allmänna telenätet. De definitioner som fortfarande behövs hänför sig till de av regeringen fastställda teleavgifterna som finns i bilagan till förordningen.

Angående televerkets bemyndigande i 4 § första stycket återkommer härtill något i avsnitt 6.3.2. I förordningen jag korthet kan att ett bemyndigande inte sägas generellt behövs om myndighetsföreskrifterna ersätts med privatavtalsvillkor. Det behövs dock ett bemyndigande att rättsliga transformera ingångna internationella överenskommelser till föreskrifter - se vidare avsnitt 6.3.2. Enligt 4 § andra stycket förordningen skall ändringar av större eller principiell betydelse i televerkets avgiftssystem underställas Det kan övervägas om inte denna anvisning till regeringen. televerket i stället skulle kunna ges i instruktionen för televerket (jfr 2 § andra stycket instruktionen).

Redan i 1929 års telefonreglemente fanns en bestämmelse som i dag, efter vissa ändringar, i stort sett motsvaras av 6 § teleförordningen. Bestämmelsen är närmast att se som en intern föreskrift för televerket och kan inte sägas innefatta något kundvillkor. Behovet av den kan, såvitt jag har kunnat finna, sättas i fråga.

De befogenheter som enligt 7 § andra stycket förordningen ges televerket under beredskapstillstánd och krig samt den i 8 § därtill hörande befogenheten att meddela verkställighetsföreskrifter utgör inte heller kundvillkor. Dessa föreskrifter behövs även i fortsättningen.

Slutligen kan det sättas i fråga i vilken författning som televerket bör de som behövs - i ges bemyndiganden teleförordningen eller i verkets instruktion (1988:348).

Enligt instruktionen, se bilaga 7, har televerket befogenhet att ingå internationella överenskommelser (2 §). En möjlighet som kan övervägas är att dit föra ett att bemyndigande transformera sådana överenskommelser.

Även bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter i fråga om inskränkning av teletrafiken under beredskapstillstånd eller krig (7 § första stycket och 8 § teleförordningen) skulle kunna föras över till instruktionen. I instruktionen finns för övrigt redan föreskrifter om televerkets medverkan i totalförsvaret (41 och 42 §§).

Enligt den skiss som jag har lagt fram ovan skulle teleförordningen, förutom l §, 4 § tredje stycket och bilagan, omfatta endast tvá paragrafer, dvs. nuvarande 2 § och 2 a § första stycket. Det bör övervägas om inte även dessa sistnämnda bestämmelser skulle kunna utgå och ersättas med bemyndiganden för STN i dess instruktion att utfärda behövliga generella och specifika krav på teleutrustning m.m. I så fall skulle teleförordningen i övrigt kunna omvandlas till en ren avgiftsförordning.

Övrigt

[direktiven till mitt utredningsuppdrag har ställts frågan om den privaträttsliga karaktären av kundvillkoren bör komma till tydligt uttryck i de författningar som behövs även i fortsättningen.

I den mån villkoren är föreskrifter framgår detta med den som har föreslagit alltid av att villkoren är ordning jag och kung jorda i någon författning. Motsatsvis gäller intagna att om kundvillkoren inte finns intagna och kung jorda i en så kan det aldrig vara fråga om föreskrifter. författning, Som ser det bör man redan av sättet att kungöra och jag ett kundvillkor kunna avgöra vilken typ av villkor publicera som det är om. Som redovisats i avsnitt 6.1.1 anser fråga jag vidare att kundvillkoren i affärsverksamheten, med endast få undantag, bör vara privaträttsliga avnågra talsvillkor. Kvar som föreskrifter i af f ärsverksamheten blir i stort sett bara de som regeringen fastställer. Att i avgifter att kundvillkoren hänför sig till ett någon författning ange förhållande anser jag inte att det finns skäl privaträttsligt att En annan sak är att det för postens del givetvis göra. kan vara lämpligt att informera i den föreslagna kundvillkorskatalogen om att kundvillkoren i allmänhet är privatavtalsvillkor och att tydligt ange vilka som inte är rättsliga det.

6.3 Postens och televerkets bemyndiganden m.m.

Sammanfattning:

Posten

behov av ett bemyndigande för Något generellt att utfärda föreskrifter inom sitt verksamposten hetsomráde kan inte anses föreligga. Posten bör att införliva bestämmelser i interbemyndigas nationella postala traktater i svensk rätt.

i 6 avgiftsförordningen bör Bemyndigandet § upphävas. Likaså bör bemyndigandet till stöd för ansvarighetskungörelsen upphävas.

Televerket

Televerkets generella bemyndigande enligt teleförordningen bör begränsas. Verket bör dock ha ett bemyndigande att inf örliva bestämmelser i internationella överenskommelser i svensk rått.

6.3.1 Posten

Myndigheter har, som redan påpekats, inte någon på regeringsf ormen grundad rätt att utfärda föreskrifter. I den mån en myndighet beslutar föreskrifter måste det alltid finnas ett bemyndigande från regeringen. I vissa fall krävs också s.k. subdelegation frán riksdagen (se avsnitt 2.2.1). Något behov av subdelegation från riksdagen anser jag inte att det finns inom postens område, eftersom de myndighetsföreskrifter som kan bli aktuella och som innefattar kundvillkor kan bedömas falla inom regeringens normgivningskompetens.

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3.10 finns det för närvarande inte något generellt bemyndigande för posten att besluta om föreskrifter. Endast inom vissa områden finns bemyndiganden. Det är då i allmänhet fråga om en rätt att meddela tillämpningsföreskrifter till en författning. I 6 § avgiftsförordningen finns ett bemyndigande att besluta om vissa avgifter och villkor (se avsnitt 3.4).

Jag har inte funnit någon anledning att posten får ett generellt bemyndigande att besluta om föreskrifter inom sitt verksamhetsområde. Huvudskälet till detta ställningstagande är givetvis mitt förslag att posten endast i vissa preciserade fall skall använda föreskrifter i sin verksamhet. För att fastställa avtalsvillkor behöver posten inte något bemyndigande.

De avgifter och villkor som i dag kan beslutas med stöd av 6 § avgiftsförordningen bör, i enlighet med mitt ovan redovisade förslag, i framtiden anses som avtalsvillkor. Den bestämmelsen är därför onödig och bör upphävas.

har beslutats med stöd av ett Ansvarighetskungörelsen bemyndigande av Kungl. Majzt den 25 februari 1966, se SFS 1966:120. Som framgår av bl.a. avsnitt 6.2.4 anser jag att ansvarighetskungörelsen bör upphävas och ersättas med privaträttsliga avtalsvillkor. Sedan posten upphävt kungörelsen kan bemyndigandet för posten att fastställa föreskrifter rörande ansvarighet för försändelser och medel upphävas.

Beträffande postens övriga bemyndiganden (se avsnitt 3.10) har jag inte funnit skäl att föreslå någon ändring.

Internationella traktater måste införlivas i svensk rätt för att gälla i Sverige (se avsnitt 2.2.3). Hittills har posten fört in aktuella bestämmelser ur de internationella postala traktaterna i framför allt AP. Stöd för att göra på det sättet har hämtats i postens förutvarande instruktion, där det angavs bl.a. att postverket beslutar om allmän poststad- . . . (se avsnitt 3.10). Detta har tolkats som ett ga för att besluta om föreskrifter i AP. bemyndigande posten Härtill kommer, som tidigare redovisat, att det i den jag ursprungliga skrivelsen från Kungl. Majzt till generalpoststyrelsen angavs att i den tilltänkta författningssamlingen (kallad kungörelse) skulle även föreskrifter angående den utrikes postväxlingen publiceras (se avsnitt 3.10). I postens nuvarande instruktion finns inte motsvarande bestämmelse om att posten beslutar om innehållet i AP. Efter den i författningssamlingsförordningen som ändring trädde i kraft den l juli 1986 (se avsnitt 3.9) har posten inte längre möjlighet att kungöra föreskrifter i AP, utan detta skall ske i PVFS (se föregående avsnitt).

Som jag har sagt i avsnitt 3.6 har AP upphört att gälla den l juli 1986. De bestämmelser i AP som grundas på internationella överenskommelser har sedan dess inte haft

föreskriftsform. Det saknas alltså för det första för närvarande ett bemyndigande för posten att ge innehållet i de internationella postala traktaterna föreskriftsform. För det andra måste de föreskrifter som posten utfärdar till av följd de internationella posttraktaterna - förutsatt att regeringen ger posten bemyndigande härtill - publiceras i PVFS.

För det här ändamålet anser jag att posten bör bemyndigas att införliva bestämmelser i de internationella traktaterna i svensk rått. Ett sätt att åstadkomma det kan vara ett tillägg till regeringens med instruktion för förordning postverket. Det är också möjligt att låta ansvaret för transformeringen stanna hos regeringen. Om posten emellertid fått fullmakt att ingå en överenskommelse bör posten också kunna få befogenhet att därefter ge innehållet f öreskrif tsf orm.

Självfallet ankommer det på posten att i varje enskilt fall pröva om innehållet i de överenskommelser som exempelvis skall transformeras faller inom myndighetens normgivningskompetens.

Enligt l0 kap. 3 § RF kan regeringen under vissa förutsätt-

ningar till en förvaltningsmyndighet befogenheten

delegera att ingå internationella överenskommelser. Något generellt sådant bemyndigande för posten finns inte i dag. Regeringen ger i stället posten en fullmakt att sluta överenskommelser i varje enskilt fall. Jag saknar anledning att inom ramen för mitt uppdrag föreslå någon ändring i den här ordningen. Jag noterar dock den skillnad som här finns mellan posten och televerket, eftersom televerket enligt instruktionen för verket har bemyndigats att träffa sådana överenskommelser.

6.3.2 Televerket

Inom televerksamhetens område har televerket ett generellt bemyndigande i teleförordningen (se avsnitt 4.3). Enligt förordningen fastställer televerket sålunda villkor och

för av telenätet med undantag av de avgifter nyttjandet avgifter som regeringen fastställer samt verkställighetsföreskrifter i vissa hänseenden.

De föreskrifter som televerket har beslutat med gällande stöd av och som innehåller kundvillkor är teleförordningen dels televerkets föreskrifter med allmänna villkor för dels vissa föreskrifter vilka i vart fall teleabonnemang, gällt anslutning till det allmänna telenätet. tidigare

Mitt i avsnitt går ut pá att de allmänna förslag föregående villkoren för teleabonnemang inte bör vara föreskrifter utan avtalsvillkor. Jag har vidare kommit fram till privaträttsliga att vissa andra av televerkets föreskrifter bör upphävas (se avsnitt 6.2.4). I dessa hänseenden behövs därför inte längre något bemyndigande.

En utgångspunkt i det här sammanhanget är att självklar den av normgivning som har skett skall vara delegation Endast de som är nödvändiga bör befogad. bemyndiganden vara kvar. l stort sett är det endast bemyndigandet att meddela i om inskränkning

verkställighetsföreskrifter fråga

av teletrafiken under beredskapstillstånd eller krig som är det. Beaktas i det här sammanhanget bör dock det behov av som kan uppkomma när internationella

myndighetsföreskrifter

överenskommelser ingås.

Televerket har fått att sluta vissa internationella befogenhet överenskommelser. Det kommer till uttryck i televerkets instruktion.

Om internationella överenskommelser innehåller bindande bestämmelser som är att se som kundvillkor skall de för att i införlivas i svensk rätt. Av redovisningen i gälla Sverige avsnitt 4.10 av de internationella överenskommelserna på teleområdet f att av sådana bestämmelser är ramgár inslaget Vidare är det på teleomrádet fråga om ytterst begränsat. rekommendationer, inte bindande regler. Endast på radioområdet kan vissa bestämmelser i internationella över-

enskommelser sägas ha införlivats i svensk rätt.

I dag har televerket ett begränsat behov av att införliva bestämmelser i internationella överenskommelser i svensk rätt genom att ge dem formen av myndighetsf öreskrif ter. Ett större sådant behov kan dock uppkomma. Mot denna bakgrund bör televerket bemyndigas att inf Örliva innehållet i internationella fördrag i svensk rätt och ge de bindande bestämmelserna föreskriftsform. Det kan ske genom transformering. Bemyndigandet skulle kunna ges televerket i verkets instruktion (jfr avsnitt 6.2.4).

Televerkets bemyndigande enligt teleförordningen bör således kunna begränsas. Som påpekats i avsnitt 6.2.4 skulle bemyndigandet att meddela föreskrifter under beredskapstillstånd eller krig kunna föras över till instruktionen. Om så sker och det som i övrigt sagts i avsnitt 6.2.4 beaktas skulle bemyndigandet i teleförordningen att meddela föreskrifter kunna tas bort.

Televerkets bemyndiganden i olika författningar inom radioverksamhetens område bör stå kvar tills vidare (jfr avsnitt 4.3). Det återstår här att se vad den pågående utredning, som behandlar televerkets uppgifter beträffande bl.a. fördelning av radiofrekvenser, kommer fram till. Sá mycket kan dock sägas att om utgångspunkterna i direktiven följs, så kommer televerkets bemyndiganden på radioområdet att kunna begränsas. Dessa bemyndiganden skulle då komma att tillföras den myndighet som skall ta över televerkets uppgifter. Utredningens förslag och eventuella konsekvenser bör därför avvaktas.

6.4 Att utforma avtalsvillkor m.m.

De avtalsvillkor som skall användas bör utformas under medverkan av konsumentverket. Särskilt tänker jag då på standardavtalsvillkoren. En sådan ordning är viktig inte minst på de marknader där affärsverken har en dominerande

ställning och där valfriheten för konsumenten är liten. Än viktigare är den inom ett verksamhetsområde där det föreligger ett rättsligt eller faktiskt monopol. Ett förfarande för att ta till vara konsumentintresset har för övrigt en betydelsefull funktion att fylla i varje verksamhet som drivs under affärsmässiga former. Idag förekommer överläggningar mellan konsumentverket och företrädare för olika företag beträffande innehållet i avtalsvillkor inom ett antal branscher. Ett huvudsyfte med överläggningarna är att de avtalsvillkor som används skall spegla en rimlig avvägning mellan avtalsparternas berättigade intressen.

Det slutliga beslutet att använda vissa kundvillkor fattas givetvis av affärsverket. I det hänseendet är det inte någon skillnad om kundvillkoren är föreskrifter eller privaträttsliga avtalsvillkor. Möjligtvis kan man överväga former för att garantera att konsumentintresset beaktas innan beslut om villkor fattas. För att införa en sådan ordning för företag i allmänhet bör det emellertid fordras starka skäl. Det bör bl.a. konstateras att de förhållanden som råder inte är godtagbara. De uppgifter som jag har fått frán konsumentverket och från berörda affärsverk är att situationen i dag är tillfredsställande.

För exempelvis televerkets del diskuteras de grundläggande kundvillkorens (allmänna villkor för teleabonnemang) lydelse och tillämpning kontinuerligt med konsumentverket. De ändringar som krävs diskuteras internt och förslag till lydelse förankras inom verket innan villkoren sänds till konsumentverket för synpunkter. Konsumentverket informeras om att ändringsförslag håller på att utarbetas och dessa förslag diskuteras sedan mellan representanter för televerket och konsumentverket, för att nå den bästa möjliga utformningen av villkoren med beaktande av olika intressen. Villkoren beslutas sedan av televerkets styrelse varvid konsumentverkets inställning redovisas.

I dag får det således beträffande televerket anses råda en ordning som tillgodoser behovet av att beakta det kollektiva

konsumentintresset. Motsvarande förväntas gälla för postens del. Mot bakgrund härav anser jag det tillräckligt att framhålla betydelsen av konsumentverkets roll i detta sammanhang.

Konsumentverkets medverkan när det gäller att ta till vara konsumentintresset i olika kundrelationer omfattar inte i alla sammanhang af f ärsverkens samtliga kundgrupper. Jag tänker då på exempelvis af färsverkens förhållanden till andra näringsidkare. Beträffande sådana kundförhållanden är t.ex. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare tillämplig. Frågor kan också uppkomma rörande konkurrensbegränsande åtgärder såsom olika former av etableringshinder. I dessa och liknande har NO en sammanhang viktig funktion att fylla. Detsamma gäller SPK. Beträffande delar av televerkets verksamhetsområde kan nämnas att STN, enligt 2 § i nämndens instruktion, skall följa konkurrenssituationen inom nämndens verksamhetsområde och göra de framställningar som behövs till regeringen, chefen för ett departement eller andra statliga myndigheter (prop. 1987/88:ll8 s. 20 ff och regeringens förordningsmotiv 1989:1 s. 19).

6.5 Något om kundvillkor inom Europeiska gemenskapen (EG)

Den avreglering av främst telemarknaden som skett under det senaste decenniet har självfallet starkt bidragit till att denna verksamhet i dag alltmer drivs på affärsmässiga grunder. Avregleringen har lett till att Sverige har en av världens mest öppna telemarknader. Genom att ersätta föreskrifter med avtalsvillkor tas ytterligare ett steg i den riktningen.

Som nämnts tidigare öppnas härigenom vägen för att bl.a. skäligheten i myndigheternas kundvillkor skall kunna prövas av domstol, dvs. på samma sätt som om villkoren hade ställts upp av privata företag. Detta gäller dock inte de

kundvillkor i form av föreskrifter som kvarstår, såsom de som fastställs av regeringen och de villkor som kan avgifter ställas upp på grundval av bindande bestämmelser i internationella överenskommelser.

Den fortsatta avregleringen, såvitt avser affärsverkens kundvillkor, kan sägas stämma väl överens med utvecklingen inom EG.

EG-kommissionen har i juli 1990 lämnat förslag till direktiv beträffande kundvillkor inom konsumentomrádet (Proposal f or a Counsil Directive on unf air terms in consumer contracts).

Avsikten är enligt förslaget bl.a. att medlemsländernas lagar och andra föreskrifter som har till syfte att förebygga konsumentvillkor skall närma sig varandra. Iartikel oskäliga medlemsländerna skall se till att det i kon- 4 sägs att sumenternas intresse finns ändamålsenliga och effektiva medel för övervakning av oskäliga avtalsvillkor. Vidare skall det finnas till rättslig prövning av frågan om ett möjlighet avtalsvillkor stämmer överens med det som sägs i direktivet. Artikel 4 lyder:

Member States shall ensure that in the interests of Consumers, competitors and the public generally, adequate and effective means exist for the control of unfair terms in contracts concluded with consumers and of the terms of contracts for the sale of goods or services to them.

Such means shall include provisions of law whereby persons or organisations, if regarded under national law as having a legitimate interest in protecting consumers, take action before the courts or before an may administrative authority competent to make a decision for determination of the question whether the terms used in such a contract are inconsistent with the provisions of this Directive.

Enligt förslaget till direktiv (artikel 2) anses ett avtalsvillkor oskäligt bl.a. om det till förfång för konsumenten innebär en påtaglig obalans mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter, eller villkoret medför att fullgörandet av avtalet skiljer sig påtagligt från vad konsumenten hade berättigad anledning att förvänta sig.

Direktivet är avsett att omfatta affärsverksamhet inom området för exempelvis el- och gasdistribution, transporter och telekommunikationer. Sådan verksamhet omfattas oavsett om den drivs av staten eller av privata företag (artikel 2 punkt 3).

6.6 Förslagens genomförande m.m.

6.6.l Att gå över till privaträttsliga avtalsvillkor

En övergång till privaträttsliga avtalsvillkor kan ske antingen i ett sammanhang eller successivt. När föreskrifter upphävs bör de dock i förekommande fall ersättas samtidigt med avtalsvillkor.

Ur konsumenternas synvinkel och för att underlätta information m.m. om förändringar är det en fördel om genomförandet för resp. affärsverk sker i ett sammanhang. Detta bör också vara kostnadsbesparande. Tidpunkten för genomförandet och sättet att gå till väga bör posten och televerket bestämma.

Inom posten har man börjat att se över sina kundvillkor i dets.k. kundvillkorsprojektet. Först sedan den genomgången avslutats kan en övergång ske till privaträttsliga avtalsvillkor. l samband härmed bör ansvarighetskungörelsen upphävas. Sedan denna upphävts kan bemyndigandet till stöd för kungörelsen hävas. Detsamma gäller beträffande bemyndigandet för posten i 6 § avgiftsförordningen.

på om hur avtalsvillkoren införlivas

Några synpunkter frågan

i avtalet med kunden har lämnats i avsnitt 6.2.2.

För televerkets del sker övergången bl.a. genom att verkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang ersätts med avtalsvillkor. Dessa kommer sannolikt att

privaträttsliga få ett i stort sett motsvarande innehåll som de nuvarande föreskrifterna. På samma sätt som för posten (jfr avsnitt

bör det övervägas hur villkor skall införlivas i 6.2.2)

avtalen. För televerkets del är en särskild fråga hur ett villkor skall införlivas i de gällande avtalen om

nytt

Olika tänkbara sätt finns att gå till väga i

teleabonnemang.

denna och liknande frågor. Det bör ankomma på televerket

att finna ändamålsenliga lösningar.

6.6.2 Kostnadsaspekter m.m.

från föreskrifter till avtalsvillkor

Övergången privaträttsliga

för med sig vissa kostnader. Samtidigt kan dock besparingar

och vissa mervärden skapas. Såväl kostnaderna som göras

besparingarna kan i allt väsentligt förväntas inom resp.

affärsverks organisation.

En del av kostnaderna hänger samman med att administrativa rutiner m.m. behöver ändras. För postens del är det

om kostnader för genomgång av bl.a. befintliga fråga

kundvillkor, alltså kostnader inom det redan startade 6.2.3). Även inom televerket

kundvillkorsprojektet (se avsnitt kan i viss mån sådana kostnader uppkomma. Exempelvis kan

televerket få bära vissa kostnader i samband med att villkor i gällande abonnemangsavtal ändras. Såväl posten som televerket kommer vidare att få sätta av resurser för information o.d. dels inom verket, dels gentemot kunderna.

Något som inte helt kan uteslutas är att antalet processer

kan komma att öka om privaträttsliga avtalsvillkor används.

Det kan leda till vissa begränsade kostnader.

Om föreskrifter ersätts med avtalsvillkor kan för postens del ett antal interna handböcker (se avsnitt 3.7) mönstras ut. Kostnaderna för att hålla dessa aktuella kommer då att försvinna. Även om vissa handböcker ersätts med en ny kundvillkorskatalog kommer besparingar att göras.

Regelsystemet inom posten är i dag omfattande och svåröverskådligt. Om reglerna ersätts med avtalsvillkor kommer en del av de resurser som nu används för personalutbildning m.m. att frigöras. Även ute på postkontoren kommer ett system med avtalsvillkor att föra med sig förenklingar.

Det bör även framhållas att de föreskrifter som fortfarande behövs inom posten och televerket kan och göras tydligare enklare. Genom att föreskrifter med några få undantag kommer att användas endast i verkens myndighetsutövning blir gränsen mellan privaträttsliga avtalsvillkor och föreskrifter klarare. De nu nämnda konsekvenserna är givetvis till gagn för postens och televerkets kunder, men de leder också till ett smidigare och förenklat arbetssätt inom verken.

Till detta kommer faktorer som är svårare att mäta. Från såväl postens som televerkets sida har framhållits bl.a. att en betydande goodwillökning bör bli följden av att kundförhållandet styrs av avtalsvillkor i stället för av författningsbestämmelser. Verksamheten inom posten och televerket kan vidare drivas än mer på samma villkor som används på marknaden i övrigt, och än mer affärsmässigt.

De kostnader som förslaget för med i första sig uppkommer hand under genomförandet, dvs. når nu gällande föreskrifter ersätts med avtalsvillkor. Det är i detta hänseende fråga om engångskostnader. Med ledning av de uppgifter som lämnats kan kostnaderna för posten beräknas uppgå till lO högst milj. kr. För televerket kan kostnaderna uppskattas till ett par miljoner kronor. Kostnaderna, som skall ställas i relation till postens resp. televerkets omsättning och resultat, bör givetvis bäras av verken. När väl systemet med avtalsvillkor

börjat användas, torde skillnaderna i kostnadshänseende med nu vara små. Särskilt inom posten bör dock jämfört besparingar kunna göras. Tilläggas kan att en stor del av de kostnader som direkt föranleds av omläggningen likväl skulle ha uppkommit i samband med verkens löpande översyn av myndighetsföreskrifter och övriga villkor.

6.7 Avslutande synpunkter

Jag har i bl.a. avsnitt 6.l.l påpekat att postens och televerkets verksamhet numera kan karakteriseras på samma sätt som affärsverksamhet som drivs av privata företag. Affärsmässigheten har fått en allt starkare betoning, medan verkens roll som myndigheter alltmer kommit i statliga I flera fall har det varit en medveten strävan skymundan. från verkens sida att komma ifrån myndighetsprägeln och de uppgifter som kan betraktas som myndighetsutövning.

Mina förslag att affärsverken i sina kundförhållanden bör använda privaträttsliga avtalsvillkor i stället för föreskrifter innebär att det offentligrättsliga inslaget begränsas ytterligare. Regelsystemet anpassas efter verksamheten. lnom ramen för vad som utifrån är rättsliga utgångspunkter möjligt är det verksamhetens innehåll som bestämmer reglernas form. Detta sätt att se på affärsverkens verksamhet från det traditionella men ligger i skiljer sig påtagligt linje med den utveckling som pågår inom posten och televerket.

Utredningsuppdraget har visserligen avsett posten och televerket och de förhållanden som råder inom deras verksamhetsområden. Grundtanken att se till verksamhetens innehåll och med ledning därav hänföra olika verksamheter till området för privaträttsliga avtalsvillkor resp. föreskrifter är emellertid allmängiltig. Någon avgörande skillnad i fråga om att applicera detta synsätt på posten och televerket, eller verksamhet som drivs av övriga affärsverk, torde inte föreligga. Möjligtvis kan förhållandena i något enskilt fall

vara sådana att en annan modell får väljas. Pá sätt som förutskickats i direktiven anser jag dock att en översyn av övriga affärsverk kan göras utifrån samma utgångspunkter som har legat till grund för utredningsarbetet beträffande postens och televerkets kundvillkor.

1 95

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Översyn av formerna för postverkets och televerkets

kundvillkor

Dir 1989:18

Beslut vid regeringssammanträde 1989-04-20

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet G. Andersson. anför.

Mitt forslag

att en särskild utredare tillkallas Jag föreslår som får i uppdrag att se över formerna för postverkets och televerkets reglering av sina rättsförhållanden med enskilda. I de fall rättsförhållandena kan anses vara av privaträttslig art bör de om möjligt regleras på annat sätt än genom föreskrifter.

Nuvarande förhållanden

Râttsförhållandet mellan myndigheter och enskilda

Rättsförhållandet mellan myndigheter och enskilda för närvaregleras rande i stor utsträckning genom offentligrättsliga föreskrifter av olika slag. Föreskrifter som är betungande för den enskilde kräveri allmänhet lagforrn. men riksdagen kan i viss utsträckning delegera sin rätt att meddela föreskrifter till regeringen,

(normgivningskompetens) 8 kap. 3 och 7 §§ regeringsfor-

men. l samband med en sådan kan riksdagen delegering också medge att i sin tur överlåter regeringen normgivningskompetensen till en förvaltningsmyndighet, 8 kap. 11 § regeringsformen. Genom lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har regeringen att

bemyndigats

meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3§ regeringsfonnen och som gäller bl.a. postbefordran och telekommunikationer. i Enligt lagen får regeringen sin tur överlåta åt en att meddela föreskrifter inom

förvaltningsmyndighet

ramen för regeringens bemyndigande.

Utöver vad som följer av riksdagens beslut om delegering får regeringen enligt 8 kap. 13§ regeringsforrnen meddela dels föreskrifter om verkställighet av lag, dels föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdas.k. l båda fallen kan regeringen överlåta sin gen (den restkompetensen). till en underordnad myndighet. Som exempel på normgivningskompetens föreskrifter som faller under restkompetensen kan nämnas föreskrifter som för den enskilde eller neutrala i förhållande till denne. Till restär gynnande kompetensen hör också föreskrifter om en myndighets organisation, arbetsoch inre verksamhet. Genom bestämmelser i myndighetens inuppgifter struktion har myndigheten i regel fått behörighet att meddela föreskrifter om arbetet inom myndigheten och formerna för verksamheten. Rättsförhållandet mellan myndigheter och enskilda kan också vara av privaträttslig karaktär. En myndighet kan ingå ett civilråttsligt avtal med en en- Rättsförhållandet blir skild person om t.ex. en leverans eller en entreprenad. då att bedöma på samma sätt som ett avtal mellan enskilda.

av rältsförhållandets arr Betydelsen huruvida råttsförhållandet mellan en myndighet och en enskild Frågan skall anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig art har betydelse för vilken lagstiftning som är tillämplig när det uppstår en tvist mellan en enskild och myndigheten såsom näringsidkare i yrkesmässig verksamhet. Om råttsförhållandet är av privaträttslig natur är konsumentköplagen konsumenttjänstlagen (1985:716), allmänna köplagen (1905:38 (1973:877), Att är tillämplig ins. 1) och avtalslagen (1915:218) tillämpliga. avtalslagen nebär t.ex. att en allmän domstol med stöd av 36§ i den lagen kan jämka eller åsidosätta ett avtalsvillkor som är oskäligt med hänsyn till avtalets innevid avtalets tillkomst. senare inträffade förhållanden håll, omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att och omständigheterna det inte kan krävas att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat skäligen får avtalet även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas innehåll, jämkas utan avseende. Vid skälighetsprövningen skall domstolen ta särskild hänsyn till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i ett avtalsförhållande. Rättsförhållandets art har också betydelse för tillämpningen av viss nä- Om råttsförhållandet är av privaträttslig natur är ringsrättslig lagstiftning. om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen

lagen (1971:112)

om avtalsvillkor mellan näringsidkare utan vidare tillämpliga. (1984:292) Detta innebär bI.a. att marknadsdomstolen kan förbjuda användningen av ett avtalsvillkor som bedöms som oskäligt mot konsument eller näringsidkare.

Om rättsförhållandet saknar avtalskaraktär torde det inte vara möjligt att tillämpa vare sig civilrättslig eller näringsrättslig lagstiftning i en tvist mellan myndigheten och en enskild i frågor som regleras i föreskrifter. Departementschefen anförde i proposition med förslag till generalklausul på förmögenhetsrättens område (prop. 1975/76:81 s. 113) att 36§ avtalslagen bör vara tillämplig på bestämmelser som rör förhållandet mellan offentliga myndigheter och enskilda, i den mån bestämmelserna har avtalskaraktär, men inte på bestämmelser som ingår i författningar utan att ha karaktär av avtal. Först

om en myndighetsföreskrift står i strid mot grundlagen eller en annan över-

ordnad kan en domstol författning med stöd av 11 kap. 14§ regeringsformen underlåta att tillämpa föreskriften (se H. Strömberg, Normprövning i nyare rättspraxis, Förvaltningsrättslig Tidskrift, 1988 s. 132).

Svårigheterna att karaktäriserar ränsförhâllanden mellan affärsverken och enskilda

Det är inte alltid så lätt att avgöra om rättsförhållandet mellan en myndighet och en enskild skall anses vara av offentligrättslig eller privaträttslig natur. Detta gäller inte minst förhållandet mellan affärsverken och dess kunder (s.k. kundvillkor). Otvivelaktigt innehåller de villkor som t.ex. postverket och televerket tillämpar vid sin affärsmässiga verksamhet i förhållande till sina kunder starka avtalsmässiga inslag. Samtidigt grundar sig dessa villkor ofta på en författning, meddelad av regeringen eller av myndigheten själv, något som ger förhållandet en viss offentligrättslig prägel, se t.ex. 6§ förordningen (1981:193) om vissa postavgifter och 4§ teleförordningen (1985:765). Det bör emellertid framhållas att enbart den omständigheten att affärsverkens kundvillkor har meddelats i föreskriftsform inte nödvändigtvis medför att rättsförhållandet skall anses vara av offentligrättslig karaktär. Avgörande torde i stället vara arten av myndighetens verksamhet och föreskriftens närmare innebörd. Om verksamheten inte skiljer sig från sådan som bedrivs även av enskilda näringsidkare, t.ex. försäljningsverksamhet, torde förhållandet till kunderna vara underkastat allmänna privaträttsliga regler och de villkor som myndigheten ställt upp för sina prestationer vara att betrakta som avtalsvillkor (se H. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, Lund 1983. s. 140). Om däremot verksamheten får bedrivas endast av myndigheten, finns det skäl som talar för att frågan bör bedömas på annat sätt. Detta gäller särskilt om föreskrifterna är utfonnade så att de är bindande för både myndigheten och den enskilde. Se kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. Ett offentligrättsligt betraktelsesätt kan då te sig mer naturligt. I sammanhanget bör också erinras om att villkor som gäller generellt mel-

lan affärsverket och dess kunder och som verket på ett eller annat sätt har fastställt är att betrakta som föreskrifter, om de är bindande för verkets egna tjänstemän.

Nackdelar med nuvarande förhållanden

Nackdelarna med de nuvarande formerna för affärsverkens reglering av rättsförhållandet mellan verk och enskilda har uppmärksammats i regeringens proposition om ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99 s. 124). I propositionen framhålls bl.a. att förhållandet regleras på ett oensätt och att verken slumpmässigt i vissa fall använder avtalsvillkor och hetligt i andra fall författningsbestämmelser. Enligt föredraganden vore det önskvärt att en bättre ordning kommer till stånd i detta avseende. I den mån rättsförhållandet kan anses vara av privatråttslig art borde det om möjligt regleras i avtal mellan kunden och affärsverket. Vid riksdagsbehandlingen uttalade lagutskottet i sitt yttrande till konstitutionsutskottet bl.a. följande (KU 1986/87:29 s. 73). Utskottet erinrar om att frågor som rör rättsförhållandet mellan affärsverk och enskilda aktualiserats i riksdagen med anledning av motiotidigare ner om statens skadeståndsansvar i affärsmässig verksamhet (se senast LU 1986/8716). Utskottet har därvid konstaterat att konsumentverkets möjligheter att påverka innehållet i ansvarighetsvillkor är begränsade när villkoren regleras i en författning. Utskottet, som hänvisat till verksledningskommitténs förslag, har påpekat att ett genomförande av förslaget skulle innebära en påtaglig förbättring av konsumenternas ställning genom att bl.a. de villkor som tillämpas av statens affärsdrivande veksamhet i ökad omfattning kan bli föremål för granskning av konsumentverket och konsumentombudsmannen samt prövas av marknadsdomstolen. Mot denna bakgrund noterar utskottet med tillfredsställelse att departementschefen har för avsikt att verka för att rättsförhållanden av privaträttslig art mellan affärsverk och enskilda i avtal. Utskottet vill understryka att en utveckling mot en regleras ökad avtalsreglering inte bara är motiverad med hänsyn till att affärsverkens kundvillkor bör kunna prövas enligt den näringsrättsliga lagstiftningen. Också konsumenters och näringsidkares intresse av att kunna få villkoren vid allmän domstol med stöd av civilrâttsliga regler talar för en såprövade dan utveckling. Riksdagen delade propositionens och lagutskottets uppfattning (KU 1986/87:29 s. 39, rskr. 226).

Utredningsuppdraget

Mot av vad som sålunda redovisats anser jag att fonnerna för bakgrund affärsverkens av sina rättsförhållanden med enskilda bör ses över. reglering Oversynsarbetet bör nu lämpligen avgränsas till att gäl.: postverket och tele-

verket. Utredningsresultatet kan sedan läggas till grund för en motsvarande översyn för de övriga affärsverken. Det inledande för postverkets och televerkcts översynsarbetet del bör göras av en särskild utredare. Först och främst bör utredaren vilken analysera författningsreglering som med hänsyn till regeringsformens bestämmelser behövs för verkens olika verksamheter. Därvid bör särskilt uppmärksammas att det kan finnas föreskrifter som tillkommit före regeringsformen och som meddelats av regeringen eller verket men som numera kräver lagform eller bemyndigande av riksdagen. När det gäller föreskrifter som grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. l3§ regeringsfonnen bör utredaren med ledning av de riktlinjer jag angett i det föregående undersöka om den verksamhet som regleras i författning kan anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig karaktär. Om utredaren därvid kommer fram till att verksamheten helt eller till övervägande del kan anses vara av privaträttslig art, bör det övervägas om föreskriften kan awaras eller ersättas av någon annan typ av stynnedel. Omotiverade skillnader mellan de berörda affärsverken skall självfallet undvikas. Utgångspunkten för övervägandena skall vara att föreskrifter i så stor utsträckning som möjligt skall undvikas. De internationella överenskommelsema på post- och teleområdet kan emellertid liksom den omständigheten påverka bedömningama, att postoch televerken är en del av ”det allmänna enligt 2 kap. regeringsformen. Det kan inte uteslutas att föreskriftsformen i vissa fall behövs även i fortsättningen. Utredaren bör undersöka om inte den privaträttsliga karaktären i så fall skulle komma till tydligt uttryck i de aktuella författningarna. Att det rör sig om ett privaträttsligt förhållande skulle t.ex. kunna uttryckas genom att det i föreskriften anges att den gäller om inte annat har avtalats mellan verket och kunden. När det gäller själva utredningsarbetet bör detta ske i nära samarbete med berörda affärsverk. Jag förutsätter att verken lämnar utredaren den hjälp som behövs. Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning. Utredningsuppdraget bör bedrivas skyndsamt och vara slutfört senast den l maj 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndtigar chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av

kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att se över fonnerna för postverkets och (eleverkets kundvillkor, att besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag, Utredningar m.m.

Beslut ansluter föredragandens överväganden och bifaller Regeringen sig till hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

Bilaga 2

POSTEN OCH TELEVERKET - EN KORTFATTAD HISTORISK BAKGRUND

Posten

Det svenska postväsendet kom ursprungligen till för regeringens behov. Först senare gjordes det tillgängligt för allmänheten. I den författning som utgjorde grunden för ett verkligt svenskt postväsen, förordningen om Post-Baden den 20 februari 1636, stadgades inte uttryckligen att postväsendet tillhörde statens höghetsrätter. När år 1660 försök gjordes att inrätta en enskild post, blev detta enligt riksrådets beslut den 20 september samma år förbjudet, under förklaring att det verket att driva bör ske indultur Regis, dvs. med Konungens medgivande. År 1669 uttalade riksrådet i en resolution att “postväsendet som ett regale och en inkomst för kronan härefter bör konsidereras. Den 10 augusti 1693 förbjöd kanslikollegiet privat postbefordran med de ordinarie f rakterna mellan Uppsala och Stockholm, eftersom den innebar ett ingrepp i Majzts Kungl. höga postregal. Liknande uttryck förekom ofta i olika författningar frán 1700-talet. Under 1800-talet utformades postregalet genom kungörelsen den 7 mars 1835 angående de villkor, varunder brev må med ângfartyg, seglande fartyg och diligenser fortskaffas.

Det är alltså helt klart att postregalet, dvs. statsmaktens ensamrätt till postverksamhet, ägt stöd i beslut och bestämmelser ända sedan 1600-talet. Däremot saknades länge en grundläggande författning, som reglerade postmonopolets omfattning. Först i och med kungörelsen (l888:80) den 21 december 1888 tillkom en sådan författning. Den direkta

anledningen till denna kungörelse var en fråga om den privata lokalposten i Stockholm. I kungörelsen stadgades bl.a. att statens postverk eger uteslutande rätt att mot afgift besörja regelbunden befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref äfvensom af bref kort såväl emellan inoch utrikes samt emellan inrikes orter som ock å de inrikes orter, der postverket anordnat lokalbref befordran.

Kungörelsen från år 1888 upphävdes genom kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m., som är den alltjämt gällande författning i vilken postmonopolet regleras.

Televerket

Mindre än ett år efter det att Bell fått patent på sin uppfinning fanns telefonen i Sverige. Den fick snabbt stor spridning. Telegraf verket gav sig är 1881 med Kung. Majzts bemyndigande in i konkurrensen. De enskilda näten - i kooperativ och telefonaktiebolagens ägo - dominerade till en början. År 1885 var Stockholm den telefonrikaste staden i världen.

År 1882 gjorde telegraf verket hos Kungl. Ma j:t en framställning med begäran att verket måtte genom lagstiftning tryggas mot den f örlustbringande tävlan som kunde uppstå, därest det medgives den enskilda företagsamheten att utan inskränkning upprätta och mot betalning upplåta telegraf-, telefon- och därmed likartade förbindelser inom riket . . .

Framställningen ledde till Kungl. Ma j:ts kungörelse (1883: l 5)

angående förbud att utan Kungl. Majzts särskilda tillstånd upprätta telegraf-, telefon- och likartade förbindelser å viss mark. Kungörelsen kom dock inte, såsom den tillämpades, att medföra den konkurrensbegränsning som telegrafstyrelsen åsyftat. Under åren 1883 - 1888 bifölls 109 ansökningar att få upprätta förbindelser.

203.

Telegrafstyrelsen försökte på olika sätt att få en skärpning till stånd. Efter uppdrag från lade landshöv- Kungl. Majzt dingen C A Sjöcrona fram ett förslag om av 1883 skärpning árs- kungörelse. Förslaget innebar bl.a. att för möjligheten enskilda att få tillstånd försvårades. Frågan kom dock att delvis förlora sin aktualitet i och med att verket vid telegraf denna tidpunkt började köpa in de enskilda näten i allt större utsträckning. Kungl. Majzt uppsköt ärendet för att helt skriva av det år 1900. Ett krav på tillstånd för att dra bl.a. telegraf-, telefon- eller annan elektrisk svagströmsledning gäller fortfarande enligt kungörelsen (1972:463) med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar.

I Stockholm bestod konkurrensen fram till år 1918 då telegraf verket köpte Stockholms Allmänna telefonaktiebolags stora nät. Därefter var det bara telegrafverket/televerket som erbjöd anslutning till ett publikt nät. Först på 1950talet kom televerket att äga hela för produktionssystemet teletjänster med telefoner och andra apparater, ledningar och växlar. Något förbud att anlägga ett konkurrerande nät har aldrig funnits.

Bilaga 3

POSTENS OCH TELEVERKETS ORGANISATION OCH VERKSAMHET

INNEHÅLL

l POSTEN 1.1 Postens organisation 1.1.1 Utvecklingen fram till början av 1980-talet 1.1.2 Den nuvarande organisationen 1.2 Verksamheten inom posten 1.2.1 Allmänt 1.2.2 Brev m.m. 1.2.3 Lättgods (paket) 1.2.4 Betalningsförmedling m.m. 1.2.5 Postens resultatenheter 1.2.6 Postens dotterbolag 1.2.7 (issa övriga tjänster 1.2.8 Postens myndighetsutövning m.m.

TELEVERKET Televerkets organisation 2.1.1 Utvecklingen fram till början av 1980-talet 2.1.2 Utvecklingen under 1980-talet 2.1.3 Den nuvarande organisationen 2.2 Verksamheten inom televerket 2.2.1 Allmänt 2.2.2 Nättjänster och produkter m.m. 2.2.3 Radio 2.2.4 Kabel-TV 2.2.5 Kataloger 2.2.6 Data 2.2.7 Utbildning m.m. 2.2.8 Televerkets bolag 2.2.9 Televerkets myndighetsutövning m.m.

POSTENS OCH TELEVERKETS ORGANISATION OCH VERKSAMHET

Denna bilaga innehåller en redogörelse för postens resp. televerkets organisation och för den verksamhet som dessa affårsverk bedriver. Redogörelsen är huvudsakligen beskrivande. Den grundas på förhållandena inom af färsverken fram till halvårsskiftet 1990. I något fall innefattar rubriceav verkens uppgifter en bedömning utifrån vad en ringen särskild uppgift avser. Det gäller i vart fall beträffande några av de uppgifter som hänförts till avsnitten om resp. verks myndighetsutövning.

1 POSTEN

1.1 Postens organisation

1.1.1 Utvecklingen fram till början av 1980-talet

I betänkandet (SOU 1962:52) Postverkets organisation lade de i postutredningen 1956 fram ett förslag som sakkunniga innebar en ändrad och förstärkt organisation av generalpoststyrelsen, innefattande utbyggnad av organ med funktioner av betydelse för postverkets rationella drift, ökad handlingsfrihet för verksledningen, decentralisering av befogenheter såväl inom centralförvaltningen som i förhållande till distriktsförvaltningarna, införande av effektivare metoder för fortlöpande ekonomisk analys och kostnadskontroll av verksamheten etc. (prop. 1964:141, s. 3 - 4).

I prop. 1964:141 föreslogs på grundval av betänkandet nya regler för postens organisation; bl.a. ville man ge ökat

utrymme åt företagsekonomiska bedömningar. Samtidigt skulle posten utveckla, anpassa och differentiera servicen så att den pá en gång tillgodosåg både näringslivets och allmänhetens speciella önskemål. Det betonades bl.a. att det för postbanken och postgirot inte förelåg något monopol vare sig formellt eller reellt. Tvärtom arbetade dessa rörelsegrenar under hård konkurrens. Den föreslagna omorganisationen skulle även innebära en ökad decentralisering av beslutsfattandet.

Riksdagen biföll de i propositionen föreslagna riktlinjerna för omorganisationen av posten (SU l964:l36, rskr 291).

Omorganisationen, som skedde år 1965, byggde på en funktionell uppdelning av arbetsuppgifterna enligt linje/stabsprincipen. Det eftersträvades bl.a. att till samma enhet i centralförvaltningen skulle föras funktionellt likartade uppgifter. På så sätt ville man uppnå klarare ansvarsgränser, ett bättre resursutnyttjande och en mer enhetlig ärendebehandling.

I en skrivelse till regeringen den 23 april 1975 lade posten fram ett principförslag till ny organisation av verket grundat på en intern organisationsutredning (PVO-rapporten). Posten hänvisade bl.a. till de mycket stora förändringar som hade kännetecknat verksamheten och verkets konkurrenssituation under den tidsperiod som förflutit sedan förra omorganisationen år 1965.

I prop. 1975/76:l67 diskuterades med anledning av postens förslag en omorganisation av posten. Nya riktlinjer för postens organisation föreslogs. Förutsättningar skulle skapas för ökade insatser på marknads- och serviceområdena. Den tekniska utvecklingen, sades det, medförde ändrade förutsättningar för overförandet av information. Den centrala förvaltningen i posten skulle ta sig an utvecklings- och långsiktiga planeringsuppgifter av övergripande intresse.

Riksdagen godtog de i propositionen föreslagna nya prin-

ciperna för postens organisation (TU 1975/ 76:26, rskr 365).

Med hänvisning till de bemyndiganden som riksdagen gav regeringen anmäldes vissa förändringar i huvudkontorets organisation till riksdagen i prop. l979/80:l00 bil. 9, s. 8l och i prop. l98l/82:l00 bil. 9, s. 133. Strävandena mot ökad marknadsinriktning och delegering samt mot resultatansvar för rörelsegrenar och regioner har varit starka motiv för organisationsbesluten. Omorganisationen år 1976 med därefter gjorda förändringar innebar att verksamheten delades in i tre rörelsegrenar: distributionsrörelsen, kontorsrörelsen och postgirorörelsen.

1.1.2 Den nuvarande organisationen

I skrivelser den 28 mars 1983 och den 26 augusti 1983 till regeringen föreslog posten förändringar i den regionala organisationen resp. huvudkontorets organisation. Förslagen innebar en indelning av postens huvudkontor i två huvudaffärsområden (ett för försändelser och lättgodshantering och ett för betalningsförmedling) samt en förändring i den regionala indelningen. Den indelningen innebar att det utanför Stockholmsområdet skulle finnas 25 regioner och inom Stockholmsområdet sex regioner jämte postterminalerna Stockholm Ban och Tomteboda med samma organisatoriska ställning som en region. Dessförinnan hade det funnits sju regioner och ett femtiotal postomráden.

Varje huvudaffärsområde skulle, enligt förslaget, ansvara för

- mål och strategier

organisation

- och produkt- produktionsteknisk utveckling

- marknads- och övergripande säljplanering

- ekonomisk och kontroll planering

- administration

- information och sales promotion

Huvudaffårsområdena skulle vidare samordnas i en företagsledning, som bl.a. skulle ansvara för frågor av policykaraktär, behovet av samordning av utvecklingen av sådan ny affärsverksamhet inom ramen för av statsmakterna f astlagda mål som inte sker i anslutning till huvudaf f ärerna, samordning av servicefunktionen samt revision av verksamheten.

I prop. 1983/84:34 diskuterades postens förslag till omorganisation. Departementschef en anslöt sig till uppdelningen av verksamheten i två huvudaf f ärsområden. Han betonade att posten i denna utveckling mot ökad marknadsanpassning självklart skulle utgå från de krav på rikstäckande postservice som staten ålägger verket (s. lO). Målen för af färsområdena skulle, f ramhölls det, stå i samklang med målet för huvudaffärsområdet och detta i sin tur med postverkets övergripande mål (s. 9 - 10).

I propositionen (s. l3) fastslogs vidare, att en i de regionchef 33 regionerna skulle ansvara för att de mâl som verksledningen sätter upp verkligen uppnås. Därvid gjorde departementschefen följande uttalande:

Såsom organisationen nu fungerar råder alltså en obalans mellan det resultatansvar som åvilar regioncheferna och deras möjligheter att påverka resultatet. Den nya organisationen är en anpassning till den starka ställning som den lokala nivån har getts.

En utgångspunkt för regionindelningen är att den skall vara sådan att regionerna verkligen skall ha instrumenten för att uppnå de mål som åläggs dem. En annan utgångspunkt är att besluten skall fattas så nära

kunderna som möjligt. Samtidigt måste verksledningen kunna styra verksamheten effektivt och det måste finnas en tillräcklig marknad inom varje region för att experter inom olika områden skall ha full sysselsättning i regionen.

Riksdagen biföll regeringens förslag till omorganisation (TU 1983/8428, rskr 76).

Enligt riksdagens beslut, som grundades på regeringens prop. 1984/85:1 l, rskr 203), infördes nya 1984/852100 (TU former för statens styrning av posten fr.0.m. den l juli 1985. skulle ske att servicemål och Styrningen genom ekonomiska mål fastställdes på grundval av rullande treårsplaner. De mål som har fastställts är mål för service och prisutvecklingen beträffande normalbrev, mål för tillgänglig-heten till kassaservice samt mål för det ekonomiska resultatet.

I januari 1988 beslutade postens styrelse att de två huvudaf f ärsområdena skulle delas upp i fyra affärsområden: brev, lättgods, kassaservice och postgiro.

I 1989 beslutade posten att fr.0.m. den l oktober maj samma år inrätta ytterligare ett affärsområde, utrikes.

Inom posten finns för närvarande 26 regioner.

Postens organisation vid halvårsskiftet 1990 framgår av organisationsplanen på följande sida.

Postens organisation är i sina huvuddrag fastlagd i postens instruktion (se bil. 4). Däri anges (6 §) att det inom posten skall finnas ett huvudkontor, som består av

l. affärsområden,

2. koncernstaber,

_

älllll

8:00

mmmmxmeüwumxcmm

moêmmmwmmx

m

T

H manaâmmm

_Samoa_

_ m4.

m

.osoaönoøcv

m

öcoamcøc.

mzecso

_wco__øc.ø_c_ 35:32.00

_mca.::oaøcm._._.

m

cozwwEmmö

m m

moxzc_

m m

cmaaêmcooim

:så

mmxED cousoâwoa .mc1_muc.co: mcåâåiå

mscumztmocox

902.3: mcoñoa _moauoiw toamcøc. _moauøkm 82mm

.mcoñmm

. .arom

.

:Qmom

mcmñon_

533.nu?? seems.:

022mm

wnomzmw_

x__ø:mcom___o _Eäøumaøxs _öxobh .ousesssm

_

mass.

mcoaoa ...såå

canon. .Socazmøzmom ›=u=m_c_En ucsmom csoxøaoêaom

Samoa m5. acâmom (un. 2.0.3.. 2.0.8._

n

9m

cozxaopazmom

_

TIIIILIIIIJ

:Ewan

n

3. en enhet för finansförvaltning och

4. andra enheter som posten bestämmer.

Vidare sägs (7 §) att posten är indelad i postregioner och bestämmer närmare om den regionala och lokala att posten organisationen.

Av postens instruktion och arbetsordning för regionoch regionchefer f ramgár, att varje region leds av styrelser en som är ansvarig inför postens generalregionstyrelse, direktör för att fastlagda resultatmål hålls. Regionstyrelsen beslutar i alla frågor som rör regionen, exempelvis om

Verksamhetsinriktning, mål, policy, resultatkrav samt investerings- och utvecklingsplaner

organisation, styrsystem

investeringar i och försäljning av anläggningstillgångar

upptagande av ny eller nedläggning av verksamhet

resultat-, investerings-, personalkostnads- och sakkostnadsbudget

befogenhetsförteckning inom regionen

tillsättning av chefer närmast underställda regionchefen på förslag av denne

tillsättning av ledamöter i det regionala kundrådet

arbetsordning för det regionala kundrådet

I regionstyrelsen ingår även ledamöter f rån huvudkontoret. Regionchefen svarar inför regionstyrelsen för regionens löpande arbete.

Inom posten finns dels ett centralt kundråd, dels regionala kundråd. I de regionala kundråden ingår bl.a. representanter för det lokala näringslivet och offentlig förvaltning. Enligt riktlinjer för regionala kundråd i posten företräder kundrådet postens kunder i regionen gentemot regionstyrelsen och regionledningen. Regionchefen är enligt riktlinjerna normalt ordförande i kundrådet. Rådet har inte till uppgift att behandla enskilda klagomål från postens kunder, utan diskuterar i stället allmänna frågor som rör postens förhållande till kunderna (service, tillgänglighet etc.). De regionala kundråden har i allmänhet startat sin verksamhet under år 1989.

Organisationen i regionerna skiljer sig från varandra. Inom regionen i Göteborg, som är den största i landet med ca 6 000 personer anställda och en omsättning på ca 1,5 miljarder kronor, finns från årsskiftet 1989/90 en ny organisation. Denna bygger på en uppdelning av verksamheten i fyra affärsområden: brev, lättgods, kassaservice och postgiro. Uppdelningen stämmer således väl överens med postens centrala organisation. Förutom regionchef och olika stabsfunktioner finns tre resultatenheter: städfunktionen, bilverkstaden och det s.k. åkeriet. Under de fyra olika affärsenheterna finns ytterligare enheter. Brevenheten är uppdelad i försäljning, sortering, utdelning och utrikes. Lättgodsenheten omfattar försäljning och produktion. Kassaservicefunktionen är indelad i olika geografiska enheter.

Inom regionen finns postkontor av olika storlekar. Postkontoren utgör en del av regionens organisation. Postmästaren är chef för postkontoret. På en del orter är postservicen utlagd på en entreprenör, vanligtvis i en affär. På landsbygden ger lantbrevbäraren kunderna vid linjen i huvudsak samma postservice som små postkontor kan ge. Inom vissa glesbygdsområden distribueras posten till och f rån hushållen i postväskor. Den som tar emot väskan och fördelar posten till de olika hushållen kallas postombud. Det finns i ca dag

2 100 postkontor och ca 2 700 lantbrevbärare.

Inom postkoncernen finns för närvarande två bolag, Postbolagen AB och Fastighetsaktiebolaget Certus. Postbolagen AB är ett helägt dotterbolag till posten med främsta uppgift att vara moderbolag i en dotterbolagskoncern som består av ett flertal bolag, bl.a. Tidningstjänst AB. Fastighetsaktiebolaget Certus är helägt av posten och har till uppgift att förvärva och förvalta fastigheter där posten är delägare.

Det finns vidare inom posten åtta särskilda resultatenheter, nämligen Posten Adressregister (PAR), PFA Svenska Frimärken, Postens Diligenstrafik, Postens tryckeri, Postens inköpscentral, Postfastigheter, Postens Bilverkstäder och Administrativ Service.

Bolagen och resultatenheterna är väl integrerade delar av postkoncernen. Den ekonomiska styrningen sker via rullande treårsplaner och ettårsbudgetar. Enheterna leds av styrelser med representanter för olika intressenter inom posten samt externa representanter. Bolagen och resultatenheterna lämnar ett positivt bidrag till postkoncernens resultat (prop. l988/89:l00 bil. 8, s. 147).

1.2 Verksamheten inom posten

1.2.1 Allmänt

Posten skall enligt sin instruktion (l988:79) driva poströrelse, vari ingår att befordra och distribuera brev och paket samt förmedla betalningar. Posten får också, enligt instruktionen, driva annan verksamhet som den har särskilda förutsättningar för.

Inom posten finns således två verksamhetsområden som kan betecknas som huvudområden, nämligen brev/lättgods och betalningsförmedling. Vid sidan härav förekommer en rad

olika verksamhetsområden. Inom posten kallas numera olika verksamhetsformer för produkter. Exempel på produkter som

tillkommit är förmedling av social service, bilbudsverksamhet och förmedling av spelkuponger. Posten har också av statsmakterna tillagts vissa uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning, t.ex. uppgifter inom total-

försvaret och vid allmänna val.

l AP (l §) anges under rubriken Postverkets verksamhet att

posten handhar poströrelsen och postgirorörelsen. Vidare

sägs följande.

Den egentliga poströrelsen omfattar

0 distribution av försändelser

I den inrikes posttrafiken finns följande slag av

försändelser

- normalbrev - ekonomibrev -

föreningsbrev

- massbrev gruppreklam -

posttidningar (adresserade och oadresserade posttidningar, kommissionärsposttidningar)

- blindskriftsförsändelser paket

I den utrikes posttrafiken finns följande slag av

försändelser

- brev postkort -

trycksaker

- massbrev i förbindelse med

(endast Danmark, Finland, Island och Norge) - halvtariffkorsband

- blindskriftsförsändelser

småpaket paket Express Mail - EMS

0 utväxling av postanvisningar.

Postgirorörelsen omfattar betalningsförmedling genom inbetalning och utbetalning. I anslutning till girering, erbjuder Postgirot tjänster inom betalningsförmedlingen dataområdet baserade på en samordning av kundernas betalningsrutiner och Postgirots redovisningssystem.

I postens verksamhet ingår också att

ombesörja vissa bankärenden åt Nordbanken lösa in checkar på vissa villkor

OOOO

ombesörja inbetalning och återbetalning av skatt ombesörja utbetalning av allmänna pensioner, allmännabarnbidrag, bidragsförskott och sjukpenning O ta emot röster vid val till riksdagen och vid kommunala val (poströstning) sälja statsstämplar lösa in och byta ut premieobligationer samt sälja, betala ut vinster på premieobligationer sälja och lösa in sparobligationer verkställa särskild postdelgivning åt domstolar och vissa andra myndigheter medverka vid utfärdandet av körkort tillhandahålla identitetskort i samarbete med Televerket tillhandahålla telefaxtjänsten Postfax driva yrkesmässig biltrafik för resande och gods (postdiligensrörelsen) driva bilbudsverksamhet ombesörja service åt kommunerna genom lantbrevbärare (varuhemsåndning, social service m.m.) tillhandahålla adresser till olika mottagargrupper och iordningställa försändelser för kundernas räkning genorm Postens Adressregister, PAR

0 sälja frimärken och förstadagsbrev genom PFA Postens Frimärksavdelning 0 förmedla spelkuponger och förtidsvadsinsatser i Rikstotospelet V65.

Som framgår av denna uppräkning av postens verksamhetsområden spänner de över inte obetydliga delar av samhällslivet. I det följande redovisas arbetsuppgifterna inom verksamhetens huvudområden. Verksamheten inom övriga områden nämns relativt översiktligt: Sakuppgif terna rörande omsättning 0.d. är i huvudsak hämtade f rån postens årsredovisning 1988.

Rörelseintäkterna för posten i sin helhet uppgick till 15 362 milj. kr. Resultatet före avsättningar, bokslutsdispostioner och skatt blev 954 milj. kr. Det motsvarar en f örräntning på drygt sex procent på rörelsekapitalet. Det av statsmakterna fastställda kravet uppgår till fem procent. Antalet anställda inom hela postkoncernen uppgick den 31 december 1988 till drygt 7l 000 personer.

1.2.2 Brev m.m.

Posten har formulerat affärsidén för brev på så sätt att posten skall förmedla brev från alla till alla. I anslutning till detta skall posten

- kunderna olika alternativ för distribution erbjuda av brev, - i erbjuda specialistkunnande anslutning till distributionsalternativen, - lätt erbjuda tillgängliga tjänster och utföra dem med hög tillförlitlighet och med omtanke om kunden.

Det finns i dag fyra olika typer av brev: normalbrev, ekonomibrev, föreningsbrev och massbrev.

Normalbrevet hör till s.k. A-post (§ 13 AP). A-postförsändelser, som föreligger i tid för expediering med den postförande lägenheten inlämningsdagen, postbehandlas på sådant sätt att den är adressaten till handa senast dag l eller i trafiksvåra förbindelser senast dag 2. Dag l är första vardagen efter inlämningsdagen och dag 2 är andra vardagen efter inlämningsdagen o.s.v. (§ 14 AP).

Ekonomibrev, f öreningsbrev och massbrev hänförs till s.k. Bpost (§ 13 AP). B-post postbehandlas på sådant sätt, att den är adressaten till handa senast dag 3, i trafiksvåra förbindelser dag 4. För massbrev, särskilt sådana som är osorterade, kan befordringsgången bli någon dag längre (§ 14 AP).

Det är således i första hand snabbheten i befordringsgången som skiljer de olika typerna av brev från varandra. Föreningsbreven får skickas endast av ideella allmännyttiga föreningar. Massbrev omfattar endast större inrikes sändningar med lika innehåll och samma vikt och format.

Avgifterna för normalbrev är högre än för övriga brevsorter. Portot för normalbrev fastställs av regeringen och övriga brevporton av posten. Avgiften för föreningsbrev och ekonomibrev består av en abonnemangsavgift och en befordringsavgift. Avgiften för massbrev beror på vikten, antalet försändelser och utsorteringsgraden vid varje tillfälle.

Rörelseintäkterna för affärsområdet brev och paket uppgick till ungefär två tredjedelar av postens totala rörelseintäkter. Normalbrevet svarar därvid för ca 45 procent av intäkterna för brev och paket, massbrevet för ca 10 procent och övriga brev för drygt 13 procent.

Trots konkurrens med andra kommunikationsformer har det skett en expansion av brevet. Tillväxten för brevaffärens (normalbrev, ekonomibrev, massbrev och basprodukter gruppreklam) var l0 procent under år 1988 (valförsändelser utgjorde en fjärdedel av ökningen).

l Sverige gick under år 1988 94 procent av normalbreven fram över natt. Det fastlagda målet är att 95 procent av dessa brev skall komma till adressaten över natt. Varje dag skickas ca 16 miljoner olika försändelser i Sverige.

Vid sidan om breven hör till affärsområdet brev även gruppreklam. Det är en försändelse utan personlig adress till vissa grupper adressater. Gruppreklam delas ut som B-post. Liksom massbreven skall gruppreklam vara av samma vikt och storlek. Gruppreklam utgör ca 4 procent av brev- och paketprodukternas intäkter.

Till affärsområdet brev hör också blindskriftsförsändelser. Som blindskriftsförsändelse anses, förutom klichéer med blindskriftstecken, böcker, papper etc. i upphöjt arbete som skall användas av blinda. Även l judupptagningar för blinda kan befordras som blindskriftsförsändelser; dock fär inte personliga meddelanden sändas på detta sätt (§ 25 AP). För blindskriftsförsändelser utgår inte någon avgift med undantag av avgift för f lygbefordran till utlandet.

Posttidningar utgör ett särskilt f örsändelseslag. Utdelningen av posttidningar sker via den ordinarie postutdelningen. De avgifter som posten tar ut i tidningsrörelsen regleras i postala tidningskungörelsen (jfr SOU 1990:27 s. 68 f). Under budgetåret 1988/89 uppgick statens bidrag för tidningsdistributionen till 24 milj. kr. Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/ 76:l27, TU 22, rskr 301) skall statens bidrag successivt avvecklas under en IS-ársperiod.

1.2.3 Lättgods (paket)

Posten har inte något monopol på paketbefordran. Det finns ett flertal privta företag som i konkurrens med posten distribuerar lättgods. Postens andel av marknaden för distribution av lättgods (paket till 35 kg) uppgår till ca upp 70 procent. Posten år således dominerande på marknaden. Konkurrensen på lättgodsmarknaden har betecknats som

hård bil. 8, s. 54). Postens totala mycket (prop. l988/89:l00 har under de senaste åren stagnerat efter några paketvolym år av tillväxt. Verksamheten går i dag med förlust. Orsaken är framför allt, en nedgång i försäljningen enligt posten, hos de stora Postens distribution av postordervaruhusen. företagspaket fortsätter dock att öka.

Affärsidén för paket - posten förmedlar paket från alla till alla - innebär att man skall erbjuda rätt utformade för att täcka olika kunders och kundgruppers paketprodukter och att den rikstäckande servicen skall bibeefterfrågan hållas.

Posten skiljer på f öretagspaket och postpaket. Företagspaketen delas in i Företagspaket express och Företagspaket. indelas i Postpaket och Postpaketen Postpaket express, ekonomi. hämtas hos kunden och Postpaket Företagspaketen körs ut till kunden enligt ett s.k. dörr-till-dörr-koncept. Postpaket lämnas in av kunden på postkontor och hämtas på Postpaket express körs dock ut till kunden. postkontor. Hemkörning kan begäras som tilläggstjänst på Postpaket ekonomi. De båda expressprodukterna skall köras ut till kunden före kl. 9.00 vardagen efter inlämningen (lördagsutkan Postpaket och Företagspaket skall körning begäras). vara framme hos kunden första vardagen efter inlämningen ekonomi vardagen efter inlämningen. och Postpaket på tredje För i trafiksvåra relationer samtliga produkter gäller några en något längre befordringstid. Samtliga paketprodukter skickas med leveranstidsgaranti. Hålls inte den utlovade leveranstiden får kunden fraktavgiften tillbaka.

Till utlandet kan avsändaren i de allra flesta fallen välja mellan f lygbefordran och ytbefordran.

För paket, liksom för brev, skall marknadsprissâttning bil. 8, s. 53). Avgifterna för tillämpas (prop. 1987/88:l00 inrikes bestäms i första hand efter vikt. För Postpaket ekonomi finns dessutom en högre tarif f för skrympaket mande och med ömtåligt innehåll. Givetvis kostar gods gods

olika tilläggstjänster (hemkörning, assurans etc.) extra.

I de båda expressprodukterna samt i företagspaketet ingår en automatisk försäkring pá upp till 50 000 kr. För övriga produkter är postens ansvar begränsat till 5 000 kr.

För närvarande skickas ca 14 miljoner företagspaket årligen. De svarar för 27 procent av de totala intäkterna. Postpaket ekonomi svarar för ca 43 procent.

Vid sidan av den reguljära paketbefordran till utlandet finns den s.k. EMS-servicen, som är en företagstjänst. EMS står för Postens Internationella Expressf rakt. Genom EMS kan varor och dokument levereras i expressfart över hela världen. Till många länder i Europa sker leverans över en natt. Till övriga världen tar det aldrig längre tid än sex dagar, oftast tre till fyra dagar. Flera garantitjänster är under utveckling och kommer att erbjudas kunderna under år 1990. Hit hör exempelvis Blue Pac, en internationell dörrtill-dörr-tjänst med en garanterad leveranstid på fyra till sex dagar, beroende på destinationen.

1.2.4 m.m. Betalningsförmedling

Af färsområdet Giro och kassa svarar för postens utbud av tjänster på betalnings- och bankmarknaden. Posten skall enligt sin egen formulerade affärsidé förmedla betalningar från alla till alla.

Det är framför allt postgirot som förmedlar betalningar. Betalningar kan även ske genom det rikstäckande nätet av postkontor och lantbrevbärare.

Inom postgirot finns drygt 1,5 miljoner konton. På en dag förmedlar postgirot ca 1,5 miljoner betalningsuppdrag på sammanlagt ca 26 miljarder kronor. Posten omsatte år 1986 ca 85 procent av den totala giromarknaden och ca 80 procent av antalet betalningstransaktioner.

är för såväl privatpersoner som myn- Postgirot öppet digheter, företag, föreningar 0.d. Innehavare av personkonto i Nordbanken kan använda sitt konto för postgirobetalningar. Vid postkontoren kan göras inbetalningar till postgirokonton i de nordiska länderna samt vissa andra länder i Västeuropa.

också tjänster, som har till mål att Postgirot erbjuder underlätta företagens betalningsrutiner, t.ex. skattegiro, autogiro, kontokortsservice, Cash faktureringsservice, och GiroVision (f öretagsterminalt jänst). Under Management år 1988 lanserades Nord Pay, som är ett nordiskt postgirosamarbete. Det innebär att inom Norden kan betalningar överföras snabbare än tidigare.

Att ett kostar inte något. Girering via öppna postgirokonto kostar inte heller något. Posten finansierar postgirot verksamheten att sig viss ränta på de genom tillgodogöra pengar som förmedlas.

Postens bankaffärer drivs på entreprenad åt Nordbanken. Posten har sin uttalade affärsidé ambitionen att enligt vara bästa bankalternativ för flertalet privatpersoner.

Posten kan, enligt § 132 AP, erbjuda följande banktjänster.

o Öppnande av konto för sparande (utom investerings-

konto, skogskonto, uppfinnarkonto och upphovsmannakonto)

o Öppnande av personkonto

o Insättning, uttag och uppsägning på konto för sparande (utom investeringskonto, skogskonto, uppfinnarkonto och upphovsmannakonto)

o Insättning och uttag på personkonto

o Ränteinföring i bankbok

o Inlösen av check på vissa villkor

o Förmedling av ansökan om och utlämning av eurocheckar

0 Förmedling av kreditansökan

o Köp och försäljning av andelar i bl.a. Nordbankens utlandsfond och avkastningsfonder

0 Utlämning av Bankomat-kort (på vissa postkontor)

0 Köp och försäljning av resevaluta (på vissa postkontor)

o Beviljande av bl.a. sparlån, och bosättningslån Nordbankens Personkontokredit (på vissa postkontor).

Enligt överenskommelse med bl.a. posten i Norge och Postbanken i Finland kan uttag göras på dessa länders postsparböcker på svenska postkontor. En svårighet för posten med den beskrivna entreprenadkonstruktionen är att posten inte själv förfogar över bankprodukten och de villkor som är knutna till de olika tjänsterna. Posten kan därmed inte svara mot konkurrenternas utspel lokalt eller centralt. Alla banktjänster erbjuds inte heller i hela kontorsnätet.

Vissa postkontor kan ge deklarationsservice och privatekonomisk rådgivning.

I viss utsträckning förekommer det också samarbete med sparbanksgirot; bl.a. kan betalning ske genom att en sparbankskund med sparbanksgiro skickar sina betalningsuppdrag till det postkontor som anvisats.

Betalning kan också ske Maximigenom_ postanvisning. beloppet för inrikes postanvisning uppgår till 10 000 kr (§ 45 AP). Postanvisningar indelas i vanlig postanvisning

med post), telefonpostanvisning och telegrampost- (skickas För betalas en särskild avgift, som anvisning. postanvisning framgår av PTX.

Den dominerande delen av postens kassaservice omfattar

- bank- och åt Nordbanken och postbetalningsuppdrag girot,

- av brev och paket, hantering

statliga betalningsuppdrag.

Som av inledningen till detta avsnitt om verkframgår samheten i posten (avsnitt 1.2.1) utbetalas en stor del av de (barnbidrag, pensioner, studieoffentliga transfereringarna medel etc.) via posten. Även inbetalning och återbetalning av skatt förmedlas av posten. Posten säljer och löser in och sparobligationer samt byter och betalar ut vinster postpå premieobligationer.

Servicemâlen för består i tillgängligheten för kassatjänsterna kunderna. har två dimensioner, kundens Tillgängligheten geografiska närhet till posten samt öppethállandetider (prop. l987/88:l00 bil. 8, s. 55).

1.2.5 Postens resultatenheter

Posten har åtta centrala resultatenheter. I postens treársplan sägs att för dessa, liksom för postens dotterbolag, gäller samma strategier som för posten i övrigt. Inom resultatenheterna fanns det ca 2 000 personer anställda. Rörelseintäkterna till l 967 milj. kr och resultatet till 192 uppgick kr. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för vad de milj. olika resultatenheterna har för verksamhetsområden.

år en serviceenhet utvecklar och

Postfastigheter som

förvaltar och medverkar vid inhyrning av postens fastigheter

lokaler. Postfastigheter svarar också för byggverksamheten inom posten samt för köp och försäljning av fastigheter.

Administrativ Service är postens interna konsulter för administrativa tjänster. Konsultverksamheten omfattar data, juridik, statistik, ekonomi, media etc. Verksamheten sker i konkurrens med externa leverantörer.

Postens Adressregister PAR utvecklar och underhåller adressregister samt säljer och förmedlar adresser ur egna och externa register. PAR erbjuder dessutom konsult- och uppdateringstjänster inom områdena direktmarknadsföring och distributionstjänster. Marknaden för PAR har utvecklats kraftigt under senare år. Verksamheten sker under stark konkurrens från det privata näringslivet.

Postens Diligenstrafik bedriver bl.a. linjetrafik norr om Östersund-Sollefteå-Örnsköldsvik. Verksamheten domineras av linjetraf ik på entreprenad åt trafikhuvudmännen i de fyra nordligaste länen. Antalet anställda uppgår till ca 500 personer. Antalet resande uppgår årligen till ca 3,6 miljoner.

PFA Svenska Frimärken utformar, tillverkar och distribuerar frimärken för postkontorens behov samt säljer frimärken m.m. till samlare. Till PFA hör också Postmuseum och den centrala administrationen av frankostämplingen.

Postens Inköpscentral anskaffar material för postkontoren. Dessutom upphandlar inköpscentralen kontorsmaskiner och kontorsmaterial åt statliga myndigheter.

Postens Tryckeri är inriktat på blankettryck och informationstryck. Kunder utanför posten belägger l5 procent av tryckeriets kapacitet.

Postens Bilverkstäder utför underhåll och skadereparationer på i första hand postens bilar i Stockholmsområdet. Andra uppgifter är att förse postens bilar med postspecif ik utrustning och reservdelar samt hyra ut ersättningsbilar.

1.2.6 Postens dotterbolag

Postbolagen är ett helägt dotterbolag till posten, med uppgift att vara moderbolag i Postbolagengruppen. Moderbolaget bedriver också fastighetsförvaltning. Postbolagengruppen omsatte under år 1988 drygt 900 milj. kr och hade i medeltal 2 216 personer anställda. Nedan följer en kortfattad beskrivning av de olika bolagen i Postbolagengruppen.

Tidningstjänst AB (TAB) är det största bolaget och har till uppgift att ombesörja samdistribution av dagstidningar och att därvid förmedla statlig samdistributionsrabatt. Denna tidningsdistribution sker inte via den vanliga brevbäringen utan genom en egen tidningsdistribution.

Hallberg Inrikes Transporter AB (HIT) utför systemtransporter av bl.a. reservdelar, paketservice med tidsgaranti och presstransporter över hela landet.

F alcongruppen bedriver f raktf lygverksamhet, i huvudsak postf rakt, i Falcon Cargo samt taxiflygverksamhet i Falcon Executive.

Postens Transporttjänst AB (PTAB) bedriver i huvudsak budbilsverksamhet i storstadsregionerna.

Budverksamheten är en växande marknad. Posten är störst i landet på lättgodstransporter med en marknadsandel på ca 70 procent. Inom budverksamheten förekommer det att man utför såväl individuella transporter som dagliga turer mellan olika orter. Inom budverksamheten förekommer inte bara leveranser av post, utan även andra uppdrag, t.ex. leveranser och installationer av TV-apparater.

Malmfältens Omnibus AB och Gällivare Trafik AB bedriver

busstrafik för passagerare och gods i Gällivare-Malmberget med omnejd. Busstrafiken är samordnad med Postens Diligenstraf ik.

Bertec Mail AB i Helsingborg förpackar genom inplastning samt distribuerar tidningar och trycksaker.

Swedpost International Transport AB bedriver under beteckningen FOX distribution av internationellt kurirgods till och från Sverige som agent åt det amerikanska kurirföretaget Federal Express.

Swedpost Consultancy Service AB bedriver postal konsultverksamhet i första hand i utvecklingsländer och ombesörjer studiebesök och utbildning i Sverige för utländska postadministrationer.

Utöver Postbolagengruppen finns Fastighetsaktiebolaget Certus som ett helägt dotterbolag till posten. Det har till uppgift att förvärva och förvalta fastigheter för postens räkning. Bolaget innehar samtliga aktier i Fastighets AB Backlunda.

1.2.7 Vissa övriga tjänster

Social service

Kommuner och landsting strävar efter att låta äldre personer få bo kvar i sina hem så länge som möjligt. Lantbrevbärarna har ofta god personkännedom och kan bedöma när det behövs sociala kontakter. Det är mot denna bakgrund som posten sedan år 1974 erbjuder kommunerna social service genom lantbrevbärarna.

Social service består av

o kontakttjänst

o hembesök/särskilda

uppdrag

o varuhemsändning

o kartor och hushållsförteckningar

Kontakttjänsten kan delas upp i följande tvâ beståndsdelar:

0 Fortlöpande kontakt lantbrevbärare - kommunen om efter hand uppkommande behov av social service och omvårdnad.

o Larmtjänst vid misstanke om akut hjälpbehov.

Posten får betalt av kommunerna för dessa tjänster. Från sida betonas att man ser den sociala servicen som postens en kommersiell produkt.

Posten träffade i mars 1987 en ramöverenskommelse med om service lantbrevbärarna åt komsocialstyrelsen genom munerna. I enskilt fall träffar posten lokalt och varje kommunen ett avtal om vilken eller vilka typer av social service som skall utföras. Ett Standardavtal har utarbetats för detta ändamål. I avtalet specificeras vilken typ av tjänst som skall utföras och hos vem samt vilken avgift som kommunen skall betala. I avtalet hänvisas också till ramöverenskommelsen med socialstyrelsen.

Bil jettbokning

Posten har ett centralt databaserat bokningssystem som ger kunden möjlighet att köpa teater- och arenabiljetter på De största teatrarna och arenorna är anslutna postkontoren. till detta Alla postkontor kan på grund av tekniska system. hinder ännu inte tillhandahålla bokningstjänsten.

lD-kort

avtal med AB ID-kort i Strängnäs kan kunden Enligt beställa ID-kort på posten. Dessa ID-kort är godkända av

SIS (Standardiseringskommissionen i Sverige). Vid utförande av denna tjänst skall postpersonalen bl.a. utföra identitetskontroll.

Posten har också träffat avtal med Svenska Dataförlaget AB om beställning av identitets- och behörighetskort för läkare.

S pelkuponger

Enligt överenskommelse mellan posten och AB Trav och Galopp förmedlar postkontoren och lantbrevbärarna spelkuponger och f örtidsvadsinsatser i Rikstotospelet V65 (§ 137 AP). Postkontoren har också möjlighet att ge kunderna upplysning om strukna hästar. De närmare reglerna om postens uppgifter (kontroll av spelkuponger, vinstutbetalning etc.) och vilka regler som gäller finns i Specialtjänstboken.

1.2.8 Postens myndighetsutövning m.m.

Medverkan vid val

Enligt vallagen får vid ordinarie val till riksdagen, val i hela riket av landstingsledamöter och vid val till kommunfullmäktige, röstning ske på varje postkontor inom riket f r.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m. valdagen. Posten har också möjlighet att ordna röstning pá vissa várdanstalter genom att i samråd med Valnämnden och vårdinrättningen sätta upp ett särskilt postkontor pá anstalten. Väl jare som betjänas av lantbrevbärare får också under vissa förutsättningar lämna valsedeln till denne. Posten skall utse en person som röstmottagare på postkontoret.

Närmare regler om öppettider m.m. samt om hur röstningsförfarandet skall gå till finns i vallagen (1972:620).

Uppgifter inom totalförsvaret

Staten har i olika författningar gett posten särskilda inom totalförsvaret. Inom posten finns personal uppgifter som har till uppgift att organisera och förbereda postens inom totalförsvaret. Det förekommer också uppgifter regelbundet övningar och samverkan med andra myndigheter som har uppgifter inom totalförsvaret.

Regler om bl.a. olika slags försändelser under beredskap och och vad som skall ske vid fara att postanstalt faller i krig fiendens händer återfinns i kungörelsen (1951.-51) om under beredskapstillstând och krig. Under postbehandling sådana tider och under krigsförbandsövningar skall, enligt§ 51 AP, organiseras särskilda fältpostkontor. Posten år ansvarig för postbefordran inom totalförsvaret. Posten är också enligt sin instruktion (l988:79, 42 §) skyldig att samråda med överbefälhavaren i ärenden om verkets uppgifter vid krig eller krigsfara eller i ärenden av någon annan betydelse för rikets försvar.

Medverkan vid delgivning

I 3 § delgivningslagen (1970:428) regleras hur posten skall medverka vid delgivning av handlingar åt domstolar och vissa myndigheter.

Vid ordinarie kan myndigheten eller domstolen till delgivning den sökte översända den handling som skall delges med posten. Den sökte blir delgiven när han löser ut handlingen och skriver på ett delgivningskvitto eller mottagningsbevis (ordinär postdelgivning).

Domstolen och myndigheten kan också i vissa fall bestämma att en handling skall överlämnas till den sökte i särskild försorg. Försändelsen skall då lämnas ordning genom postens till postbefordran som vanligt brev (5 § tredje stycket delgivningsförordningen, 1979:101). Posten skall enligt

delgivningsförordningen (4 §) tillställa de myndigheter, som får anlita posten för särskild delgivning, en förteckning över de postkontor där särskild postdelgivning kan verkställas.

Körkort

Posten medverkar vid identitetsprövningen i samband med körkortsbeställning, vid komplettering och granskning av körkortsunderlag, utlämning av f örnyelsekörkort, inkassering av avgifter för körkort och förarprov samt vid makulering av äldre körkort.

Körkortsunderlaget sänds till kunden mot postförskott (körkortspostförskott). Närmare bestämmelser om körkort finns i postreglemente 1V och i Specialtjänstboken.

2 TELEVERKET

2.1 Televerkets organisation

2.1.1 Utvecklingen fram till början av 1980-talet

Sedan televerket under åren 1962 - 1967 organiserat om den lokala förvaltningen beslöt riksdagen är 1967 (prop. 1967:103, SU 1967:116, rskr 1967:276 och prop. 1967:157, SU 1967:187, rskr 1967:374) om en ändrad organisation av televerket. Den här organisationsförändringen var i huvudsak slutförd under är 1968. I detta skede gavs centralförvaltningen en ny utformning. Även distriktsförvaltningarna och i viss mån den lokala förvaltningen inom distrikten berördes av förändringen. Den nya organisationen var funktionellt uppbyggd och det ef tersträvades att till samma enhet föra funktionellt likartade När

arbetsuppgifter. organisationen

infördes räknade man med att den skulle leda till ett bättre utnyttjande av personalen, en mer enhetlig behandling av

ärenden och klarare ansvarsgränser än man hade haft i den tidigare organisationen. Förändringen av organisationen tog också sikte på en långt driven decentralisering av arbets- Central- och regionalförvaltningarna utformades så uppgifter. att de skulle kunna åstadkomma en effektiv ekonomisk planering och uppföljning samt en långtgående samordning av verksamheten.

Den l april 1975 genomfördes efter statsmakternas godkännande (prop. 1973:171, TU 1973:26, rskr 1973:335) en ny organisation för televerket. Målet för den nya organisationen var att skapa en organisations- och verksamhetsform som med den tillät en ytterligare delegering och jämfört gamla till regional/lokal nivå av uppgifter och decentralisering beslutsfattande. skulle en effektivare styrning av Samtidigt verksamheten kunna erhållas. Organisationsarbetet fortsatte med en av regionkontorens ställning och teleöversyn områdenas organisation. Efter riksdagens godkännande (prop. 1977/782148, TU 1977/7824, rskr 1977/782293) upplöstes den 1 juli 1978. En organisation för regionkontoren ny teleområdena med delresultatenheter och funktionella stabsenheter var helt genomförd den l juli 1979. Målet för de förändringarna var att förbättra teleorganisatoriska områdenas effektivitet och uppnå en bättre ekonomi, service och arbetsmiljö.

2.1.2 Utvecklingen under 1980-talet

I propositionen 1980/81166 om vissa åtgärder på teleområdet uppmärksammade den dåvarande kommunikationsministern tendenser till en ökande mångfald och konkurrens både vad gällde teletjänster och apparater.

Televerket hade redan under hösten 1979 i skrivelser hemställt om vissa åtgärder i syfte att öka verkets ekonomiska handlingsfrihet och uppvisa en bättre marknadsav verksamheten. Bl.a. föreslogs att ett dotteranpassning

företag till televerket, Telefinans AB, skulle inrättas för vissa f inansieringsuppgif ter. För att få den flexibilitet och snabbhet i agerandet på marknaden som krävdes för att kunna handla affärsmässigt effektivt föreslog televerket att Teleinvest AB skulle bildas.

I den nyssnämnda propositionen angav departementschef en att televerkets framställning skulle ses mot bakgrunden av den snabba tekniska utvecklingen och de förändringar av efterfrågan och konkurrens på telemarknaden som utvecklingen gav upphov till. Vidare betonades att framför allt konkurrensen om f öretagskunderna skulle komma att göra sig gällande. Det f ramhölls också att f öretagskunderna svarade för ca 50 % av televerkets intäkter och hade en avgörande betydelse för televerkets ekonomi.

Departementschefen var i princip positiv till att öka televerkets ekonomiska handlingsfrihet. Han ifrågasatte dock, mot bakgrund av vissa frågor som tagits upp av remissinstanserna, om åtgärder som syftar till att öka televerkets ekonomiska handlingsfrihet bör kompletteras och balanseras genom andra åtgärder för att garantera konkurrensneutralitet.

statsmakterna har med anledning av propositionen fattat en rad beslut som i allt väsentligt syf tat till att dels möjliggöra en marknad för teletjänster och apparater som fungerar på ett bra sätt, dels ge televerket bättre och flexiblare förutsättningar att i en delvis ny miljö kunna fullfölja och utveckla sin uppgift att tillgodose medborgarnas krav pá goda telekommunikationer i hela landet.

Televerkets anslutningsmonopol (ensamrätt att ansluta terminaler till det allmänna telenätet) förtydligades och begränsades genom riksdagens beslut (prop. 1980/8 1:66, TU 9, rskr 132) med anledning av propositionen till att gälla endast utrustning för talkommunikation och viss dataanslutningsutrustning (modem). Därmed gjordes det klart att exempelvis telefonsvarare, datorer och telefaxapparater låg

utanför monopolet. Vidare beslöt riksdagen att televerket skulle särredovisa sin konkurrensutsatta verksamhet för att garantera att den inte subventionerades av den övriga verksamheten. Riksdagens beslut innebar också att teleanslutningsnämnden inrättades för överklaganden av televerkets beslut i vissa anslutningsärenden och att Teleinvest AB bildades som holdingbolag för bolagsdelen inom televerkskoncernen. Dessutom beslöt riksdagen samtidigt om vissa förbättringar av televerkets finansieringsmöjligheter.

Beslutet innebar att televerket successivt skulle avveckla anslutningsmonopolet på modem i takt med den tekniska utvecklingen. I enlighet härmed beslöt verket år 1983 att vidga möjligheterna att ansluta modem. Från november 1984 tillåts anslutning av privata telexterminaler och vissa datorer till telexnätet. Riksdagen beslöt år 1984 (prop. 1983/842100, TU l6, rskr. 249) att televerket skulle få låna på kreditmarknaden och år 1985 (prop. 1984/85: l 58, TU 28, rskr. 382) att upphäva televerkets monopol på att ansluta telefonapparater till sina anläggningar. Verket har i juni 1987 beslutat om en avveckling fr.o.m. den l mars 1988 av det kvarvarande monopolet för s.k. höghastighetsmodem som skall anslutas till telefonnätet.

I propositionen l984/85zl58 uttalades att en särskild utredare skulle tillsättas för att se över reglerna för provning och godkännande av teleutrustning. Det upplystes vidare att televerket, för att verket önskade hålla sin myndighetsutövning skild från affärsverksamheten, hade inrättat en från övrig verksamhet fristående rörelsegren: frekvensförvaltningen.

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/882118, TU 28, rskr. 402) att inrätta statens telenämnd (STN). STN skulle ha till uppgift att bl.a. utfärda föreskrifter för anslutningar till televerkets anläggningar och registrera utrustning som får anslutas till det allmänna telenätet. Som skäl för att inrätta STN angavs den besvärande dubbelroll som televerket hade - dels konkurrerade verket om apparatförsäljningen,

dels bestämde verket om konkurrenternas produkter skulle få anslutas eller inte. STN har börjat sin verksamhet den l juli 1989. inrättandet av STN har inneburit att teleanslutningsnämnden avskaffats. Enligt övergångsbestämmelsen i instruktionen (1989:600) för STN skall de av televerkets föreskrifter som gäller STN:s ansvarsområde, men som vid ikraftträdandet inte ersatts av någon motsvarande föreskrift av STN fortfarande gälla och anses vara meddelade av STN.

sistnämnda proposition, som avsåg inriktningen av telepolitiken, ledde vidare till beslut om att televerkets ensamrätt att ansluta myntapparater och kontorsväxlar till det allmänna telenätet skulle upphöra. Dessa ensamrätter har upphört den l januari 1989 resp. den l juli 1989.

Nämnas bör även att riksdagen under våren 1987 beslutade (prop. 1986/872100 bil. 10, KrU ll, rskr. 197) att televerkets huvudmannaskap för uppbörden av mottagaravgif ter för TV skulle tas över av Sveriges Radio senast den l januari 1990. Den uppgiften sköter numera Radiotjänst i Kiruna AB.

Televerkets f rekvensf örvaltning har fortfarande ansvaret för tilldelning och användning av radiofrekvenser samt för att ge tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Efter regeringens bemyndigande den 8 februari 1990 har en särskild utredare tillkallats för att föreslå tillägg och ändringar i den radiorättsliga lagstiftning som gäller planering och fördelning av radiofrekvenser samt tillstånd att inneha radiosändare (K 1990:02). I direktiven (dir. 1990:4) sägs att utredaren också bör se över den nuvarande organisationen för f rekvensf örvaltning och tillståndsgivning samt lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs från sin myndighetsutövning på radioområdet. Enligt direktiven behövs en organisation skild från televerket för frekvensförvaltning, normgivning och tillståndsgivning på radioområdet.

2.1.3 Den nuvarande organisationen

Televerkets såsom den var uppbyggd den l organisation, 1990, framgår av organisationsplanen på följande sida. juli

i televerkets organisation har lagts fast i Huvuddragen förordningen (1988:348) med instruktion för televerket. I 4 § och de företag där staten förordningen sägs att televerket verket direkt eller indirekt har ett bestämmande genom tillsammans bildar en af färsverkskoncern (teleinflytande verkskoncernen). Televerket leds av en styrelse (5 §). Enligt 6 § finns inom televerket

l. centrala och andra stabsenheter,

2. geografiskt avgränsade resultatenheter (teleomrâden),

3. andra resultatenheter som televerket bestämmer.

Televerkskoncernen är alltså uppdelad i en affärsverksdel, televerket, och en bolagsdel, Teleinvestgruppen.

Af färsverksdelen består av

- ett huvudkontor,

- två centralt divisioner med resultatplacerade områdesansvar; division TeleTjänster för

resultatomrâde

KUND och division TeleNät för resultatomrâde NAT,

- två centralt placerade avdelningar för i huvudsak avdelningen för grundteknik och serviceuppgifter: materielavdelningen,

- divisioner: Televerket Radio, Televerket Data, fyra Televerket Kabel-TV och TeleMedia (landsomfattande resultatenheter) samt

Televerkskoncernens organisation

Styrelse

Generaldlroluor

Dlrokllon

HUVUDKONTOR TELEINVESTGRUPPEN A hv-W - 5 A-wnrswesav-.avy .A UUWW “ Ekonomlcvd m; v sub GS . an.” m WW_ A--ELLEMTEL Utveckling:AB(so ss)

.avslut . . .. 5.. Enholonlöv lnlomuullonø- Ah

lrsLsrv l_- .§6 Avdelningenlör

9 P Konoonphnorløugøn Kp

:nlomrovlalonon REV

IIIIIIIIIIIIIIIIIII!

Division å _ å å _ O å T°°jås'°' 20 leleområden g å § å F -l -4 -0 -l å å å i Dlvlsion _ E § g å rama. Borås Jönköpmg Malmö Umeå g: g ;r g N Falun Kalmar Norrköping Uppsala a. 3 Q , Gävle Karlstad Stockholm Västerås i å å Malorxol- , , - .- o Gm b org Knslnanslad Sun svall d

_ ammingm e_ çrebro g

M Helsingborg Luleå, Uddevalla Ostersund x

TELEINVESTAB med ContraIaFlnansEnhelen CFE |-|TIAB Fastigheter l

Stl l l d S ll Inlernalionull

vor funkat ngllcjgnåor :|å%§..å'åa'' konsultverksamhet

Tolollnnnt SwodlshTolooom T.|“on swwm

J lntomatlonal l I

Tale Larm

- de 20 teleomrádena resultaten- (geografiskt avgränsade heter).

Dessutom ingår två särskilda resultatenheter: Televerket Utbildning och TELETV.

Den totala verksamheten styrs av huvudkontoret.

De 20 teleomrádena ser till att den primära televerksamheten, anläggning, underhåll, drift och försäljning nämligen Teleområdena har en självständig ställning med fungerar. för verksamheten inom sitt geografiska omrâde eget ansvar och för det ekonomiska resultatet. Områdena varierar i storlek. i teleområdena skiljer sig därför át. Organisationen Chefen för teledirektören, är direkt varje teleområde, underställd generaldirektören. Enligt televerkets arbetsordning (televerkets författningssamling,TVTFS, 1987:10) omfattar teleomrádenas ansvar

- och av televerkets produkter försäljning marknadsföring och tjänster,

personliga teletjänster,

- text- och datakommunikation,

- och drift av telefon-, data-, projektering, anläggning telegraf- och telexnäten,

- lokal materieldistribution samt

entreprenadverksamhet för kabel-TV.

Televerket har marknaden efter de olika segmenterat kundkategoriernas skilda behov av telekommunikationer. utgör en uppdelning på i första hand Segmenteringen f och privatmarknad. Företagsmarknaden har öretagsmarknad i sin tur delats upp i stora företag resp. smá- och medelstora företag. Varje sektion inom teleomrâdet har sin egen

organisatoriska uppbyggnad beroende på verksamhetens art.

Divisionerna för teletjänster och telenät samt materielavdelningen har matrisansvar för resp. fackområde och skall tillsammans med teleområdena utforma mål. gemensamma

Televerket Radio är en av televerkets sex divisioner och har ett landsomfattande resultatansvar för radiokommunikationerna. Det operativa ansvaret är delegerat till sex radioområden.

Televerket Data utvecklar, marknadsför och ADBsäljer produkter främst för koncernens eget behov.

Division Kabel-TV bygger kabel-tv-nåt och säljer produkter och tjänster i anslutning till den verksamheten.

Division TeleMedia svarar för bl.a. produktion, utgivning och distribution av den vanliga telefonkatalogen. Verksamheten bedrivs uppdelad i tre regioner och i samarbete med Teleannons AB - ett företag i Teleinvestgruppen som ger ut bl.a. katalogen Gula Sidorna.

Teleinvestgruppen består av moderbolaget Teleinvest AB, för närvarande elva helägda dotterbolag, ett antal hel-eller delägda dotterdotterbolag samt ett antal delägda bolag i övrigt.

Teleinvestgruppen arbetar inom fem verksamhetssektorer:

säljrelaterad verksamhet,

speciella nättjänster,

industri,

och

vprogramvara/hjälpmedel

- internationell konsultverksamhet.

om verksamheten inom Teleinvestgruppen redovisas i Något avsnitt 2.2.8.

2.2 Verksamheten inom televerket

2.2.1 Allmänt

med instruktion för televerket Enligt förordningen (1988:348) har televerket till huvuduppgifter att

l. driva telerörelse och därmed sammanhängande verksam-

het,

2. förvalta statliga teleanläggningar,

3. svara för att möjligheten till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt.

Det alltså televerket att för statens räkning förvalta åligger ett landstäckande telenät som skall vara allmänt tillgängligt. sin telerörelse skall televerket tillhandahålla medbor- Genom och den offentliga förvaltningen en god garna, näringslivet telekommunikationer till lägsta möjliga kostnad. tillgång på skall vidare utformas så att det ger en god Telesystemet och service för grundläggande telekomtillgänglighet munikationer.

Till skillnad från har televerket inte något formellt posten inom verksamhetsområde. En annan sak är att monopol något televerket på grund av sin marknadsdominans har samma som ett monopolföretag på vissa marknader. ställning

Televerkets faktiska monopol på att anlägga telenät och bedriva televerksamhet har varit praktiskt taget oomstritt sedan år 1918. Vissa större nät, vid sidan av det allmänna har dock sedan länge funnits för intern komtelenätet,

munikation inom exempelvis SJ, Vattenfall och försvaret. Under senare år har myndigheter och privata företag byggt upp förhållandevis stora nät för datakommunikation med användning av ledningar som hyrs av televerket.

Även om televerket inte har haft något formellt monopol på att anlägga eller driva telenät har verket tidigare haft anslutningsmonopol för telefonapparater, modem, kontorsväxlar, terminaler och telefonautomater. Som redan nämnts i avsnitt 2.1.2 har anslutningsmonopolet avskaffats successivt under 1980-talet. Det har skett dels genom televerkets egna beslut, dels genom beslut av regering och riksdag. Ensamrätten på höghastighetsmodem avvecklades år 1983 och från år 1984 tillåts anslutning av privata terminaler till telexnätet. Monopolet på telefonapparater hävdes år 1985 medan ensamrätten på höghastighetsmodem avvecklades år 1988. Samma år avskaffades monopolet på telefonapparater med växelfunktioner. Ensamrätten på kontorsväxlar avvecklades successivt under åren 1988 - 1989, vilket innebar att även ensamrätten på fastighetsnät upphävdes. Slutligen har televerkets monopol på anslutning av telefonautomater till det allmänna telenätet upphävts den l januari 1989.

Basen för den verksamhet som televerket bedriver utgörs av produkter och tjänster inom omrâdet för talkommunikation. Härutöver arbetar verket med teleanknutna informationssystem för data, text och bild.

I vissa sammanhang har televerket att sköta uppgifter som till skillnad från af f ärsverksamheten innefattar myndighetsutövning. Det gäller bl.a. verkets uppgift att svara för totalförsvarets behov av telekommunikation och för att möjligheterna till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt.

Rörelseintäkterna för televerkskoncernen uppgick under år 1989 till 27 225 milj. kr. Resultatet före bokslutsdispositioner och skatt blev 2 951 milj. kr. Den 31 december 1989 hade koncernen 47 527 personer anställda.

En beskrivning av verksamheten kan lämpligen ske utifrân följande indelning.

0 nättjänster och produkter m.m.

o radio

0 kabel-TV

0 kataloger

0 Data

o utbildning m.m

0 televerkets bolag

Nättjänster och produkter m.m.

_2.2.2

Det här området är grundvalen för televerkets verksamhet. Området kan delas in enligt följande.

- telefoni nättjänster - datakommunikation nättjänster - textkommunikation produkter - m.m kundutbildning

Nättjänsler telefoni

I om telefoni märks i första hand den fråga nättjänster telefonitjänsten, det vanliga teIe/onabongrundläggande nemanget. Den tillhandahålls medborgarna enligt bestämmelserna i teleförordningen (1985:765) och i televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang (TVTFS

1989:6).

De abonnenter som är anslutna till elektroniska telefonstationer (AXE) en rad erbjuds tilläggstjänster PLUS-tjänster. Dessa är bl.a. medflyttning, återuppringning, påminnelse/ väckning, automatisk uppringning, förfrågan/pendling, trepartssamtal, samtal väntar, vidarekoppling vid upptaget och vid ej svar, kortnummer och repetition av senast slaget nummer. Sedan den l juli 1989 ingår tre i AXE-tjänster abonnemanget. De är alltså tillgängliga utan särskild avgift. Dessa är medflyttning, väckning och återuppringning.

PLUS-växel-tjånsten innebär att små företag och företag med geografisk spridning genom att kombinera olika AXEtjänster kan få telefonstationen att fungera som en företagsväxel.

Den s.k. 020-tjänsten ger företag att betala möjlighet uppringande kunders samtal. Kunden ringer 020 följt av ett för företaget speciellt nummer. Den som betalar ringer upp då endast den första finns i samtalsmarkeringen. Tjänsten olika utföranden bl.a. för trafik till och från Sverige.

Bland de personliga tjänster som televerket erbjuder kunderna kan nämnas gruppsamtal, fonotelex (telex per

telefon),hänvisningstom meddelandeförmedling, multitext

(vidarebefordan av skriftliga meddelanden till många mottagare), namnupplysning, nummerupplysning, påskyndning av samtal, samtalsbeställning, telegram, telemarketing (hjälp med marknadsföring av produkter och tjänster per telefon), telepiloten (utlandsteletjänst för företag med många eller krångliga internationella kontakter), telesvar/telefonpassning, texttelefon och väckning.

De automatiska teletjänster som tillhandahålls är för närvarande tidgivning och nyheter.

För offentlig telekommunikation, dvs. för telefonering utanför hem och arbetsplatser, har televerket ca 42 500

telefonautomater. Av dessa är ca 16 000 tjänsteautomater och ca 26 500 abonnerade automater. I landet finns totalt ca 8 000 telefonkiosker.

Nättjârzster datakommunikation

Date! är en tjänst för datakommunikation i det publika

telefonnätet. kan fås som ett tilläggsutbud till Tjänsten Trafiken sker via uppringda eller fasta telefonitjänsten. förbindelser beroende på bl.a. vilken mängd data som skall överföras.

Datex är världens största datanät. Tjänsten är avsedd enbart för datatrafik. Nätet är utformat speciellt för höga krav på kvalitet, säkerhet och tillgänglighet. Många tilläggsfinns. Datextjänsten tillgänglighet till andra tjänster ger som videotex och datapak. Möjlighet till datatjänster samtrafik finns bl.a. inom Norden. Tjänsten utnyttjas i första hand för finansiella transaktioner i exempelvis bankomater och i f administrativa system men öretagsinterna även för olika av spelverksamhet med kunder som typer Tipstjänst och AB Trav och Galopp.

är en datanättjänst som på samma sätt som datex Datapak är för datatrafik. Tjänsten bygger dock på skräddarsydd andra än datex. Datapaktjänsten möjliggör bl.a. principer kommunikation mellan utrustningar med olika överförings- Datapak är därför en mycket flexibel tjänst med hastigheter. överföringssäkerhet. Även här finns ett stort antal hög tilläggstjänster.

I februari 1990 har en ny tjänst introducerats. Den kallas IDN 64000 och är en kvalificerad tjänst för kopplade Den här tjänsten är i första hand högkapacitetsförbindelser. tänkt för kunder vars tillämpningar kräver mycket hög överföringskapacitet.

Televerket erbjuder vidare individuellt företagsanpassade

paketnät. Denna tjänst riktar sig till företag med många terminaler och med utrustningar av olika fabrikat och som har speciella krav på tillgänglighet och prestanda.

F astighetsnät och lokala nätverk erbjuds för att kunna ge f öretagskunderna en sammanhängande kommunikationslösning för tal och data.

Genom videotextjänsten tillhandahålls information från olika databaser. Videotex är en dubbelriktad tjänst. Den kan därför användas som t.ex. beställnings- och bokningssystem. Information som kan hämtas från videotex är exempelvis aktiekurser, kontouppgif ter, telefonkatalogen och Gula Tidningen.

Textkomnzunikation

Telegramtjtinsten är televerkets äldsta rörelsegren. I dag marknadsförs fyra olika former av telegram: vanligt telegram, iltelegram, brevtelegram och lyxtelegram.

Telextjânsten ger möjlighet att sända skriftliga meddelanden över hela världen. För telextjänsten används ett särskilt nät. Kunden sänder från särskilda telexterminaler, persondatorer eller stordatorer. Funktioner som exempelvis lagring och vidaresändning av meddelanden till en eller flera mottagare finns i nätet.

Teletextjänsten är till sitt innehåll densamma som telextjänsten men erbjuder fler möjligheter. Oavsett vilket mottagarlandet är kan exempelvis meddelanden skrivas med små och stora bokstäver och med svenska tecken. Teletextjänsten täcker i sig inte hela världen men genom samtraf ik med telex nås världstäckning.

Genom telefaxtjänsten kan telefaxabonnenter via telenätet och med användning av en kombinerad sändare och mottagare överföra bilder, skisser, texter o.d. till och frân

andra abonnenter.

Nämnas kan här även två tjänster som marknadsförs av

TeleDelta AB, ett dotterbolag till Teleinvest AB. Det är

teleboxtjânster som är ett publikt datoriserat meddelande-

system. Användarna kan föra över meddelanden till mottagare inom systemet eller inom andra liknande system eller via telex eller telefax. - Vidare är det en för

tjänst

meddelandehantering som benämns MHS -X .400. Den avser

överföring av meddelanden främst mellan företagsinterna

meddelandesystem.

Förhyrda ledningar gör det möjligt för kunder att bygga upp egna nättjänster. Kunden avtalar med verket om att hyra viss ledningskapacitet som därefter disponeras av

kunden.

Produkter

Televerket marknadsför ett stort antal produkter som är

anpassade till de tjänster verket tillhandahåller. Produkterna säljs eller hyrs ut. De erbjuds kunderna dels i samband med

att ett abonnemang tecknas, dels genom de telebutiker och minibutiker som finns på 200 platser över hela landet. De

vanligaste produkterna kan också beställas via teleorder

(postorder).

Televerket marknadsför ett flertal telefonapparater i olika utföranden och med varierande funktioner. I utbudet finns

högtalartelefoner, trådlösa telefoner och en kombination av

telefon och telefonsvarare. Vidare marknadsförs olika typer av separata telefonsvarare och personsökare. För i första hand hörselskadade finns texttelefon.

För företagen tillhandahåller televerket olika Växelsystem (kontorsväxlar) med olika kapacitet.

Inom området för datakommunikation marknadsförs produkter såsom terminaler och modem.

För textkommunikation marknadsförs telexterminaler i två olika utföranden och flera olika telefaxterminaler;

För den offentliga telekommunikationen tillhandahålls telefonautomater: mynttelefoner och kontokortstelefoner.

Härutöver finns ett stort utbud av tillbehör till de olika produkterna.

Service privatkunder/ företagskunder

Televerket ansvarar för underhåll av det allmänna telenätet. För privatkunden gäller vidare att verket utan avgift för abonnenten svarar för underhåll och reparation av abonnentens bastelef on.

Övrig service och felavhjälpning sker mot särskild avgift.

Företagskunden kan teckna ett grundserviceavtal för service på de produkter och tjänster som nyttjas. Grundservicen avser en garanterad servicenivå under normal arbetstid. De företag som har speciella krav på service erbjuds att teckna avtal om tilläggsservice. kan ser- Därigenom vicenivån höjas, t.ex. i form av utökad arbetstid eller kortare inställelsetid.

Serviceavtalet innehåller också en garanterad leveranstid för smärre utökningar under vissa förutsättningar.

Kundutbildning m.m.

Televerkets kunder erbjuds för de produkter och utbildning tjänster som verket marknadsför.

Utbildningen finns i form av ett basutbud och ett tilläggsutbud.

I basutbudet erbjuds tjänste- och produktinriktad utbildning, utbildning inom telekultur, yrkesutbildning för vissa målinom tele- och datakommunikation samt utbildning i grupper insamling av kunddata för företagssystem.

Tilläggsutbudet innefattar utbildning för allmän kompetensvad televerkets tjänster och produkter samt höjning gäller insatser som syftar till att förbättra företags framkomlighet, anträffbarhet och olika typer av trafikmätningar.

Utbildningen erbjuds kunderna genom teleområdenas privatkunds- resp. företagssektioner.

I viss utsträckning svarar även verkets särskilda resultatenhet - televerket utbildning - för utbildning av kunder utanför verket.

Televerket vidare sina kunder konsulttjänster av erbjuder skiftande art. Tjänster kan köpas i form av kvalificerad och rådgivning inom telekommunikationsbehovsanalys området, anpassning och utveckling av telesystemets standardteknik utifrån kundens behov m.m.

2.2.3 Radio

Televerkets sköts, som nämnts i uppgifter på radioområdet avsnitt 2.1.3, av den landsomfattande radiodivisionen. Uppgifterna omfattar

- mobila teletjänster, rundradio, fast radio och f rekvensförvaltning.

Mobila teletjänster

Dessa kan delas in i landmobila teletjänster, maritima teletjänster och luftfartens teletjänster.

De landmobila teletjänsterna utgörs av nordisk mobiltelefon (NMT), personsökning MBS och MINICALL, MOBITEX och MRG.

NMT är ett helautomatiskt landstäckande system för mobiltelefoni. Det erbjuder en rad olika tilläggstjänster såsom exempelvis vidarekoppling, medflyttning och passning.

NMT 450 är landstäckande och NMT 900 kommer inom något år att ha samma täckning. NMT har utvecklats av de nordiska teleförvaltningarna gemensamt.

MBS är ett landsomfattande system för personsökning. Sökningen sker från en vanlig telefon och sänds via FMnätet till en f ickmottagare där den sökandes telefonnummer kommer upp i ett sifferfönster.

MINICALL är också ett personsökningssystem. Mottagarapparaten kan ge if rån sig fyra olika tonsignaler vilka står för på förhand överenskomna meddelanden. Systemet medger också överföring av kortare textmeddelanden (max 400 tecken) till en MINICALL-TEXT-mottagare.

MOBITEX är ett system för att föra över text, tal och data till och från fordon. Möjlighet finns till anslutning till telenätet.

MRG är en mobil radiotjänst för dem som behöver enkel talkommunikation för sin lokala verksamhet.

Med maritima teletjänster avses i första hand kustradions radiokommunikationssystem för trafik med fartyg i svenska och utländska vatten. Den verksamheten är koncentrerad till kustradiostationerna i Härnösand, Göteborg och Stockholm.

Televerket har också tillgång till satellitkommunikationstjänster genom internationellt samarbete.

Televerket ansvarar också för den civila luftfartens tele tjänster samt för underhåll av luf tf artsverkets radar-, radiooch telehjålpmedel. Motsvarande gäller beträffande flertalet kommunala flygplatser i landet.

Rundradiø

Inom rundradioverksamheten sköter televerket distributionen av de radio- och TV-program som produceras av Sveriges Radio-koncernens programbolag. Distributionsnäten omfattar radiolänk, sändarstationer och rundradiocentraler. Rundradioverksamheten svarar alltså för drift men även för utbyggnad av dessa enheter. sändningarna omfattar televisionens Kanal l och TV 2, riksradioprogrammen, lokalradio, närradio och radiosändningar till utlandet.

En rad tjänster med rundradiokaraktär har utvecklats under senare år. De bygger i stor utsträckning på de resurser som är avsedda för Sveriges Radio-koncernen.

Direktvision kallas en tjänst för kundanpassade överföringar för företag, organisationer, institutioner etc. Det kan t.ex. vara ett evenemang som skildras i ljud och bild och som direktöverförs via programförbindelsenätet och TV-nätet till skilda platser i Sverige, eller via satellit till andra platser i världen. För direktvisiontjänsten ställer televerket upp med en s.k. OB-buss (outside broadcasting) där det finns tillgång till studio.

Under år 1989 har dataradiotjänsten radtex introducerats. Den ger företag och andra möjlighet att förmedla information till många användare i data/ text-f orm via TV-sändarna.

FM-näten används i viss utsträckning för utsändning av radiotidningar till synskadade. Särskilda mottagare krävs för

att kunna ta emot sändningarna.

Fast radio

Inom denna gren marknadsförs fast radiokommunikation och närliggande teknik. Tjänsteområdena är bl.a. radiolänksystem, satellitkommunikation, system för fjärrkontroll och övervakning samt kabel-TV. Inom dessa områden fungerar radiodivisionen som huvudentreprenör ät televerket. Marknaden finns i första hand inom televerket.

F rek vens förvaltning m.m.

Enligt radiolagen (1966:755) krävs tillstånd för innehav och användning av radiosändare. Sådana tillstånd meddelas av televerkets f rekvensförvaltning som också ansvarar för tilldelningen av radiofrekvenser. Frekvensförvaltningens organisation och uppgifter ses för närvarande över av en särskild utredare, se ovan under avsnitt 2.1.2.

Frekvensförvaltningen marknadsför vissa konsulttjänster såsom exempelvis kartläggning av och täckning utstrålning från radiosändare.

Inom förvaltningen finns vidare en enhet som hjälper kunder som har problem med störningar i sin mottagning. Enheten utför också undersökningar av radiomiljön på platser med känslig utrustning.

2.2.4 Kabel-TV

Kabel-TV-divisionen bygger och sköter driften av televerkets kabel-TV-nät.

l näten distribueras förutom Kanal l och TV 2 ett antal

satellitkanaler. Dessutom finns en kanal för lokal program-

verksamhet. På ett tiotal orter erbjuds betal-TV och i vissa nät är det möjligt att se grannländernas TV-program. Distributionen sker i första hand till hushállskunder.

2.2.5 Kataloger

Katalogverksamheten inom televerkets affärsverksdel omfattar den vanliga telefonkatalogen som ges ut årligen. Katalogens huvuddel består av de s.k. Vita Sidorna. Utgåvan för år 1989 bestod av 28 delar.

Enligt televerkets föreskrifter om allmänna villkor för teleabonnemang (TVTFS 1989:6) förs namn, adress och nummer för den som tecknar ett teleabonnemang in i telefonkatalogen.

Mot en avgift har abonnenten möjlighet att föra in informationstext, text med stor eller superstor stil, extra uppgifter, inramade uppgifter och annonser.

Televerket ger också genom Teleannons AB ut bl.a. följande kataloger:

- Gula Sidorna - Företagskatalogen - Telefaxkatalogen - Telex- och telefaxkatalogen - Nordex - Visionen - Vägtele

TeleMedia, som katalogdivisionen kallas sedan den l maj 1990, svarar också för innehållet i Videotex-tjänsten. Genom den tjänsten kan kunden få tillgång till bl.a. kataloguppgifter.

2.2.6 Data

Division Televerket Data har som affärsidé att marknadsföra och sälja konkurrenskraftiga ADB-produkter. Verksamheten skall vara baserad pá ett kombinerat kunnande inom ADB, telekommunikation och teleförvaltning. Den är koncentrerad till utveckling, underhåll och produktion av gemensamma ADB-system. De tjänster som divisionen kan erbjuda omfattar allt f rån utveckling av system till utbildning, rådgivning, servicebyráfunktion och ren datordrift.

Verksamheten skall primärt utgöra ett stöd åt televerkskoncernen. Enligt televerkets arbetsordning får dock verksamheten rikta sig även mot externa marknader.

Divisionen har hand om bl.a. datorer för teleräkningar och nummerupplysningen samt videotexdatorerna. För telebutikernas räkning finns ett system med information om televerkets kunder.

2.2.7 Utbildning m.m.

Den särskilda resultatenheten inom televerket för utbildning skall, enligt televerkets arbetsordning, bedriva sin verksamhet vid en teleskola i Kalmar, fyra utbildningssektioner inom landet och vid en kursgård i Nynäshamn.

Resultatenheten svarar i första hand för den interna personalutbildningen. Dessutom säljs utbildning till kunder utanför televerket.

Resultatenheten TELETV är televerkets enhet för produktion av video- och TV-program. Enheten arbetar huvudsakligen pá uppdrag av interna beställare, men riktar sig även till externa kunder. De program som produceras är främst av informations- och utbildningskaraktär.

2.2.8 Televerkets bolag

Teleinvest AB är som nämnts i avsnitt 2.1.3 moderbolag i koncernens bolagsgrupp. År 1989 omsatte Teleinvestgruppen drygt 6,5 miljarder kronor. Medelantalet anställda var under året 6 026. I det följande redovisas något om några av de ca 50 bolag som ingår i Teleinvestgruppen.

Telefinans AB, Teleannons AB och Scandinavian Telecom-

munication Trading AB (STT) verkar inom sektorn för säljrelaterad verksamhet.

Telefinans AB har två huvuduppgif ter. Bolaget skall hjälpa televerkets kunder med finansiering av teleprodukter och att finansiera televerkets egna investeringar i bl.a. bilar, maskiner och inventarier. Kundfinansiering av sålda kontorsväxlar utgör ett betydande affärsområde för bolaget. Telefinans AB arbetar med paketlösningar och erbjuder alla typer av avtal.

Teleannons AB utvecklar, marknadsför och producerar reklamfinansierade produkter inom området vägledande media. Bolaget svarar för bl.a. katalogerna Gula Sidorna och Företagskatalogen.

STT kan karaktäriseras som ett handelsföretag på telekommunikationsmarknaden. Bolaget specificerar och låter tillverka telefoner, telefontillbehör, telefaxapparater och liknande jackansluten utrustning. Tillverkningen sker utanför televerkskoncernen. Distributionen till kunderna sker såväl genom televerkets säljkanaler (Telebutikskedjan och Tele Direkt) som genom andra detaljdistributörer inom och utom - Sverige.

Inom sektorn för speciella nättjänster arbetar bl.a. Swedish Telecom International AB och Tele Larm AB.

I Swedish Telecom International AB sammanförs alla televerkskoncernens resurser inom internationell telekom-

munikation för att effektivt tillgodose svenska företags och privatpersoners efterfrågan på internationella tjänster. Swedish Telecom Internationals verksamhet omfattar all slags kommunikation: telefoni, telefax och data.

Tele Larm AB utvecklar, säljer och installerar säkerhetssystem.

Teli AB, TCC AB, TeleNova AB och DIAB Data verkar inom koncernens industrisektor.

Teli AB utvecklar och tillverkar telefonstationer, AXE och kontorsväxlar. Bolaget erbjuder vidare service av produkter som ansluts till telenät. Avancerad elektronikservice är en särskild Verksamhetsgren inom bolaget.

TCC AB utvecklar och säljer högteknologiska system och produkter för trafikstyrning på internationella marknader för flygtrafik och flygtrafikledning och för landmobil trafik.

TeleNova AB arbetar bl.a. med att göra datorbaserade arbetsplatser för människor med handikapp.

DIAB Data tillhandahåller produkter och tjänster inom informationsteknologi, baserade på internationella standarder, dvs. öppna system.

Inom sektorn för programvara/ hjälpmedel arbetar Telesoft

AB och Infologics AB.

Telesof t AB utvecklar och marknadsför produkter och tjänster som skall höja produktiviteten hos systemerare och programerare vid utveckling och underhåll av programvara.

Infologics AB tillhandahåller bl.a. expertsystem för drift och underhåll av telesystem.

Inom koncernens sektor för internationell konsultverksamhet _

finns S›vedtel AB.

Swedtel AB har som affärsidé att erbjuda utländska telebolag svenskt telekunnande. Det sker genom konsultinsatser med personal som i första hand lånas in från televerket.

2.2.9 Televerkets myndighetsutövning m.m.

I inledningen till detta avsnitt har nämnts att televerket liksom posten svarar för vissa uppgifter som kan sägas innefatta myndighetsutövning. I första hand gäller det televerkets uppgift att beakta totalförsvarets behov av teleoch radiokommunikation samt uppgiften att fördela frekvenserna och ge tillstånd för innehav eller användning av radiosändare. Det kan vidare sägas gälla televerkets befogenhet att genom beslut i särskilda fall medge anslutning till det allmänna telenätet av utrustning, trots att denna inte är registrerad hos STN (se 2 a § teleförordningen).

Televerket svarar också för vissa specifika uppgifter som visserligen inte kan sägas innefatta myndighetsutövning, men som har ett mer framträdande samhällsnyttigt inslag än andra. Det gäller exempelvis distributionen av de program som produceras av Sveriges Radio-koncernen och ansvaret för den offentliga telekommunikationen.

Uppgifter inom totalförsvaret

Televerket svarar för totalförsvarets behov av telekommunikation såvål vid sambandsutbildning eller övning som under beredskapstillstánd och i krig.

I förordningen (1988:348) med instruktion för televerket hänvisas till förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del som innehåller föreskrifter om televerkets medverkan i totalförsvaret. I instruktionen anges vidare att televerket skall samråda med

överbefälhavaren och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter för att säkerställa att totalförsvarets krav beaktas i den f redstida verksamheten.

Televerket har utfärdat föreskrifter som reglerar villkoren för att använda det allmänna telenätet vid sambandutbildning eller övning i fred (TFS serie B:23). Televerket medverkar i dessa sammanhang genom upplåtelse av delar av det allmänna telenätet, uppkoppling av förberedda eller tillfälligt anordnade förbindelser och biträde vid planering och genomförande av utbildning/övning.

Under beredskapstillstånd eller krig får televerket enligt 7 § teleförordningen (1985:765) inskränka teletrafiken på det allmänna nätet i den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov. Televerket har beslutat föreskrifter och allmänna råd om bl.a. vilken prioritering av teleabonnemang som skall ske under beredskapstillstånd och i krig (TVTFS 1987:12).

För totalförsvarets behov av radiokommunikationer, t.ex. mobila teletjänster, sker en prioritering genom tillämpning av förordningen (1980:140) om användning av radiosändare under krig m.m. Tillämpningen innebär att endast statliga och kommunala myndigheter samt krigsviktiga företag får nyttja teletjänster i krig.

Frekvens förvaltningen

Televerket har fortfarande ansvaret för att möjligheterna till radiokommunikation utnyttjas på bästa sätt. Det sker som nämnts ovan genom verkets frekvensförvaltning. Uppgifterna avser bl.a. tilldelning av radiofrekvenser samt tillståndsgivning för innehav och användning av radiosändare. I avsnitt 2.1.2 har framhållits att en särskild utredare nu har fått i uppdrag att lägga fram förslag som går ut på att televerket skiljs f rån dessa uppgifter.

Övrigt

I televerkets uppdrag ingår ett åtagande att distribuera de radio- och TV-program som produceras av Sveriges Radiokoncernen. Samarbetet mellan televerket och Sveriges Radiokoncernen regleras i ett särskilt avtal. Av avtalet framgår bl.a. att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen har ovillkorlig förtur till TV- och radionäten, men att televerket får hyra ut överkapacitet i näten till andra kunder. Verksamheten bedrivs till självkostnadspris med anslag främst från Rundradiofonden.

Fram till den l januari 1989 hade televerket monopol på att ansluta telefonautomater/mynttelefoner till det allmänna telenätet. Numera är alltså marknaden för offentlig telekommunikation helt fri. På det här området kan televerket i viss utsträckning sägas svara för en allmännyttig verksamhet av servicekaraktär, men som inte kan anses som myndighetsutövning.

Televerkets policy när det gäller telefonautomater i glesbygden är att automaterna kan få vara kvar även om de går med förlust. Enligt verket får dock förlusterna inte bli orimliga i förhållande till servicebehovet. Det ekonomiska målet för verksamheten i dess helhet är att den skall gå ihop och att en rimlig andel av överskottet f rån lönsamma automater skall täcka förluster i glesbygden.

Post- och teleutredningen anser i sitt betänkande (SOU 1990:27) att det ingår i televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar att hålla allmänt tillgängliga automater i rimlig omfattning. Enligt utredningen skall televerket inom vissa ramar tillhandahålla telefoneringsmöjligheter som är tillgängliga för allmänheten på platser där det finns ett konstaterat behov av sådana. I betänkandet sägs att beslut om förändringar skall fattas efter samråd med resp. kommun för att pröva olika tekniska och ekonomiska lösningar.

2 D9 .

Bllaga 4

Förordning (1988: 79) med instruktion för postverket;

Postverkets uppgifter l § Postverket har till huvuduppgift att driva poströrelse, vari det ingår att l. befordra och distribuera brev och paket. 2. fönnedla betalningar.

2 § Postverket får driva annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar för.

Postverket företräder staten vid domstol 3 § lnom sitt verksamhetsområde företräder postverket staten viddomstol.

n Alfärsverkskoncernen 4 § Postverket och de företag där staten genom verket direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en affársverkskoncem.

Postverkets ledning 5 § Postverket leds av en styrelse. Den består av högst åtta personer. I styrelsen ingår dessutom verkets generaldirektör och personalföreträdama vid verket. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.

Organisation 6 § lnom postverket finns ett huvudkontor, som består av l. affärsområden, 2. koncernstaber, 3. en enhet För ñnansförvaltning, 4. andra enheter som postverket bestämmer.

För frågor som rör ñnansforvaltning finns en rådgivande placeringsdele-

gation. Vidare finns en personalansvarsnämnd (1989:134).

7 § För poströrelsen är landet indelat i postregioner. Postverket bestämmer närmare om den regionala och lokala verksamhetens organisation samt - efter samråd med berörd kommun - namn på postkontor.

8 Varje affärsområde. koncemstab och enhet vid huvudkontoret förestás av en chef. (1989:134).

9 § En av cheferna är generaldirektörens ställföreträdare.

10 § Placeringsdelegationen utses av styrelsen. Minst tvâ av ledamöterna skall ha erfarenhet från kreditmarknaden. (1990:881).

Styrelsens ansvar och uppgifter ll § Styrelsen ansvarar för postverkets verksamhet. Styrelsen ansvarar också för att statens intressen som ägare tas till vara i affársverkskoncemens företag och i andra företag där verket förvaltar statens aktier eller andelar.

12 § Styrelsen skall särskilt l. ägna sig åt den långsiktiga planeringen inom koncernen. 2. bestämma hur rapportering och samordning mellan verket och koncernens företag skall ske. 3. svara för ñnansförvaltningen, 4. svara för att de krav beaktas som ställs på verksamheten med hänsyn till totalförsvaret och regionalpolitiken. 5. se till att regeringen får det underlag som den behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksamhetens olika delar.

13 § Styrelsen skall varje år till regeringen l. före den l september lämna förslag till treårsplan med anslagsredovisning och anslagsframställning, 2. före den l september lämna ett halvårsbokslut för första hälften av det innevarande året,

3. före den l maj lämna årsredovisning med resultat- och balansräkning,

ñnansieringsanalys och förvaltningsberättelse för verket och för koncernen.

Generaldirektörens ansvar och uppgifter 14 § Gcneraldirektören ansvarar för den löpande verksamheten enligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar.

15 § Det ingårigeneraldirektörens uppgifter l. att förse styrelsen med underlag för beslut och att verkställa styrelsens beslut, 2. att själv avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen eller personalansvarsnämnden, 3. att se till att allmänhetens, organisationers, företags och andra myndigheters kontakter med verket underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom information och genom ett klart och begripligt språk i verkets skrivelser och beslut.

16 § Gcneraldirektören skall också se till att verkets personalpolitik motsvarar de krav som ställs på verksamheten. Detta innebär bl.a. att jämställdhet mellan kvinnor och män skall eftersträvas och att de anställda skall vara väl förtrogna med målen för verksamheten.

Redovisning och medelsförvaltning 17 § Styrelsen skall se till att redovisningen och förvaltningen av verkets medel är organiserade på ett tillfredsställande sätt. Gcneraldirektören skall se till att redovisningen görs enligt gällande föreskrifter och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

18 § Verkets medel får inte lånas ut till företag i affärsverkskoncemen utan regeringens medgivande i varje särskilt fall.

19 § Räntan på postverkets statslån skall för varje halvår senast den 30 juni respektive den 3l december sättas in på statsverkets checkräkning i riksbanken. Avkastningen på verkets fasta statskapital under ett år, beräknad enligt fastställd avkastningsränta, skall till en fjärdedel av det beräknade beloppet sättas in på statsverkets theckräkning i riksbanken senast den 30 juni, 30 september respektive 3l december. Sedan räkenskapema är avslutade för året, skall en slutlig reglering ske så att det insatta beloppet kommer att motsvara avkastningen i det fastställda bokslutet.

Intern revision 20 § Generaldirektören skall genom intern revision vaka över att verksamheten i affársverkskoncernen bedrivs effektivt, författningsenligt och också i övrigt ändamålsenligt. Viktigare resultat av revisionen skall redovisas för styrelsen.

Extern revision 21 § Riksrevisionsverket ansvarar enligt sin instruktion för den externa revisionen av affärsverkskoncernen. Styrelsen skall se till att riksrevisionsverket får de uppgifter som behövs för revisionen. Styrelsen skall också se till att riksrevisionsverket får tillfälle att utse en revisori Postbolagen AB och en revisor i Fastighetsaktiebolaget Ccrtus.

Postverkets regelgivning 22 § Innan postverket beslutar en föreskrift, skall det noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden. Om verket finner att föreskrifter behövs, skall det se till att l. behövliga upplysningar och yttranden inhämtas, innan föreskrifterna beslutas, 2. föreskrifterna utformas så, att de blir enkla, klara och lätta att överblicka.

23 § Postverket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören, skall de beslutas av styrelsen.

24 § Postverket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt utformade. Att verket skall ha en förteckning över sina föreskrifter m. m. framgår av 18 c § författningssamlingsförordningen (1976: 725).

lnhämtande av uppgifter 25 § Om postverket skall hämta in uppgifter från enskilda, kommuner eller landstingskommuner, skall det sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet. Ytterligare föreskrifter om detta finns i förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner. .

Personalföreträdare . 26 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på postverket.

Personalansvarsnämnden

om offentlig anställning 27 § Följande frågor enligt lagen (1976:600)

skall prövas av personalansvarsnämnden:

l. skiljande från anställning pá grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning, 2. disciplinansvar, 3. åtalsanmälan, 4. avstängning eller läkarundersökning. - förutom - av en chef for Nämnden består av personalforeträdama en koncernstab, ordförande. verkets chefsjurist och ytterligare två chefer som utses av generaldirektören.

För varje ledamot i nämnden finns en ersättare. (1989:134),

Ãrendenas handläggning 28 § Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst tre andra ledamöter är närvarande. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter, däribland juristen, är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

29 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden, generaldirektören och minst så många andra ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får generaldirektören ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

30 § Generaldirektören får i lämplig utsträckning delegera sin beslutanderätt till andra tjänstemän i verket.

31 § l förordningen (1978: 592) om vissa medbestämmandeformeri statlig tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor.

Postverkets beslut 32 § l fråga om varje beslut skall det finnas en handling som utvisar dagen för beslutet, - beslutets innehåll, - vem som har fattat beslutet,

- vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i

avgörandet, - vem som har varit föredragande.

Tjänstetillsättningar m. m. 33 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande i styrelsen. Förordnandet ges för en bestämd tid. Styrelsens vice ordförande utses av styrelsen.

förordnas av regeringen för en bestämd tid. 34 § Generaldirektören som chef för añärsområdena, koncernstabema och enheten Tjänsterna För ñnansförvaltning samt andra tjänster som styrelsen bestämmer tillsätts av styrelsen efter anmälan av generaldirektören.

Övriga tjänster tillsätts av verket. (1989:134).

35 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören.

36 § Tjänster som postverket tillsätter behöver inte kungöras lediga till ansökan. Om kungörelse ändå sker beslutar verket hur detta skall göras.

37 § Postverkets beslut om tillsättning av tjänst som har kungjorts ledig eller beslut att inte tillsätta en sådan tjänst skall genast anslås på verkets anslagstavlor. Det skall framgå av anslaget när det sattes upp.

38 § Andra ledamöteri personalansvarsnämnden än personalföreträdarna och chefsjuristen utses av generaldirektören. Ersättama i nämnden utses också av generaldirektören.

Överklagande m. m.

39 § Postverkets beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av - om för allmän att lagen (1971:309) behörighet förvaltningsdomstol pröva vissa mål, - i rätten lagen (1987: 439) om inskränkningar att överklaga, - andra föreskrifter. Verkets beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet.

40 § I arbetsordningen eller i särskilda beslut får postverket föreskriva att sådana beslut i personalärenden som en lägre chef meddelar, skall överprövas av en högre chef, om den som beslutet angår begär det inom viss tid. När en sådan föreskrift finns, tillämpas 39 § första stycket endast på den högre chefens beslut.

41 § Om postverket och en kommun inte kan komma överens om namnet på ett postkontor skall frågan underställas regeringen.

Särskilda föreskrifter med hänsyn till totalförsvaret 42 § Föreskrifter om postverkets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Utöver vad som framgår av den förordningen skall postverket samråda med överbefálhavaren i ärenden om verkets uppgifter vid krig eller krigsfara eller i ärenden av någon annan betydelse för rikets försvar.

Bilaga 5

Förordning (1981: om vissa postavgifter; 193)

l § Denna förordning gäller befordran av brev inom landet och av blindskriftsförsändelser.

2 § .Högsta vikten vid befordran är för ett brev 1000 gram och för en

blindskriftsförsändelse 7000 gram. 3 § Avgiften För befordran av brev utgår enligt normaltaxa eller ekonomitaxa. Normaltaxa

För brev som är tjockare än 3 cm eller vars kortaste sida är längre än 25 cm får postverket dessutom ta ut en tilläggsavgiñ med högst 8 kronor. Tilläggsavgiften för ett sådant skrymmande brev som väger högst 20 gram får dock utgöra 10 kronor 50 öre.

Ekonomitaxa Ekonomitaxan tillämpas i fråga om sådana brev, som enligt vad postverket föreskriver har en längre befordringstid än brev för vilka normaltaxan gäller. Ekonomitaxan fastställs av postvcrket. (1989:919).

4 § Postverket får nedsätta postavgifter enligt 3 §, om det är förenligt med verkets ekonomiska intressen.

5 § För annan befordran av blindsknftsforsändelser än med flyg utgår inte någon avgift.

6 § Ytterligare föreskrifter om avgifter och andra villkor för befordran av inrikes brev och blindskriftsförsändelser meddelas av postverket.

Bilaga 6

Postverkets 1966: 120) angående

kungörelse (SFS

ansvarighet för försändelser och medel postverkets

Allmänna bestämmelser l § Bestämmelserna i denna kungörelse avser postverkets inrikes rörelse. Postverket är, med de inskränkningar som sägs i 3 § och om ej annat är särskilt avtalat. ansvarigt, dels enligt bestämmelserna i 4-7 c §§ för assurerade och rekommenderade försändelser och oassurerade paket. . dels för medel som postverket har hand om i sin betalningsförrnedlande verksamhet. Anm. Detta innebär bl. a. att postverket inte ansvarar för vanliga brev, dvs. brev som inte har varit assurerade eller rekommenderade. Postverkets ansvarighet gäller så länge försändelse eller medel är i verkets vård. Om postverkets ansvarighet under beredskapstillstånd och krig gäller vad därom är särskilt stadgat. (1984:799).

2 § För postverkets ansvarighet i postutväxlingen med utlandet och i den utrikes betalningsförmedlingen gäller vad som överenskommits i internationella avtal. Har försändelse till utlandet gått förlorad eller skadats eller har sådan försändelses innehåll helt eller delvis förkommit och har förlusten eller skadan inträffat inom Sverige. utgår dock ersättning enligt de bestämmelser som gäller för postverkets inrikes rörelse. om det är förmånligare för den som är ersättningsberättigad. Efter samma grunder utgår ersättning när försändelse från utlandet skadats eller dess innehåll helt eller delvis förkommit inom Sverige. (1984:799),

3 § Postverket är fritt från ansvar a) när förlust eller skada orsakats genom avsändarcns eller adressatens fel eller försummelse, b) när förlust eller skada är en följd av försändelsens egen beskaffenhet, c) när förlust eller skada orsakats av försening under postbehandlingen

med undantag av de i 7 a-7 c §§ angivna fallen. d) när fråga är om indirekt skada eller utebliven vinst. e) när fråga är om vara vars befordran med post är förbjuden, t) när förlust av postgiromedel i andra än under a) angivna fall orsakats genom fel eller försummelse av kontoinnehavaren, g) när förlust av medel som innestår på postgirokonto orsakats av att arbetstagare hos kontoinnehavaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande med blankett för utbetalning eller girering som utlämnats till kontoinnehavaren. Postverket är fritt från ansvar även om förlusten inte orsakats genom fel eller försummelse av kontoinnehavaren vid omhänderhavandet av blanketten,

h) när ersättningsanspråk inom föreskriven tid.

in(tc1: gâaâmâtâllts

-

Ebstvedcets kmprelse

Särskilda bestämmelser om försändelser och medel 4 § Har assurerad försändelse gått förlorad eller skadats eller har dess innehåll helt eller delvis förkommit. utgår ersättning med belopp som svarar mot förlusten eller skadan. dock högst assuransbeloppet. Kan värdet av försändelsen ej fastställas skall det anses vara lika med assuransbeloppet.

5 § Har rekommenderad försändelse gått förlorad eller skadats eller har dess innehåll helt eller delvis förkommit. utgår ersättning med belopp som svarar mot skadan eller förlusten, dock högst 500 kronor. Kan värdet av försändelse ej fastställas skall det anses ha utgjort 500 kronor. (l : .

6 § Har oassurerat paket gått förlorat eller skadats eller har dess inne-

håll helt eller delvis förkommit. utgår ersättning med belopp som svarar mot förlusten eller skadan. dock högst 5 000 kronor. 191% (1983:346) . 7 § l-lar postförskottsförsändelse lämnats ut utan att adressaten har erhelt eller delvis, är avsändaren berättigad

lagt postförskottsbeloppet. till

ersättning med det belopp som inte har redovisats. relse (1984:799) . 7 a § Har innehållet i assurerad eller rekommenderad försändelse eller oassurerat paket skadats till följd av försening utgår ersättning enligt 4-

6 §§. lqngiiarelse (1984:799).

7 b § Har särskilda kostnader orsakats av försening av assurerad eller rekommenderad försändelse eller oassurerat paket eller av att betalningshandling fördröjts under postbehandlingen. utgår ersättning för sådana kostnader, dock högst 500 kronor. (1984:799) .

7 c § Har postverket inte kunnat visa att assurerad eller rekommenderad försändelse eller oassurerat paket utlämnats inom sex veckor, räknat från den dag då försändelsen reklamerats hos postverket. utgår ersättning som om försändelsen gått förlorad. (1984:799).

8 § Berättigad till ersättning enligt 4-6 och 7 a-7 c §§ för försändelse som gått förlorad är försändelsens avsändare. När försändelse tagits emot av adressaten eller när avsändaren i fråga om förkommen försändelse inte kan anträffas, r ten berättigad till ersättningen.

lqxxgorelse

9 § Har försändelse som avses i 4-6. 7 a och 7 c §§ gått förlorad eller har dess innehåll helt förkommit, skadats eller förstörts eller har betalningsuppdrag inte fullgiorts och är postverket av sådan anledning ersättningsskyldigt. återbetalas erlagda postavgifter. dock inte assurans- eller rekommendationsavgift. Vid delskada eller delförlust återbetalas postavgift för ersättningsleverans av skadad saknad del eller av skadat

eller reparation föremål.

fiir

o o

Anmälan av ersättningsanspråk 10 § Anspråk på ersättning enligt 4-7 c och 9 §§ skall skriftligen anmälas hos postverket inom ett år från den dag då försändelsen avlämnades till postbefordran. Anspråk på ersättning för medel som inte blivit i behörig ordning redovisade skall anmälas hos postverket inom skriftligen två år från utgången av den månad under vilken skedde eller uppdrag inbetalning om girering eller kontant utbetalning bokfördes på postgirokonto. Till framställning om ersättning bör fogas kvitto på inköp, faktura eller annan handling som styrker värdet av förlusten eller skadan. För saknad försändelse, betalningshandling eller medel som inte redovisats bör inlämningskvittot visas upp. (1984:799).

Beräkning av ersättningen 10 a § Ersättning för förlust eller skada enligt 4-6 och 7 a och 7 c §§ betalas med det belopp som svarar mot innehållets värde på inlämningsorten vid den tid. då försändelsen mottogs till postbefordran. Ersättning för skada utgår i förekommande fall med belopp, som svarar mot värdeminskningen. Vid skiljaktiga meningar om värdet av skadan, t.ex. vid skada på konstalster. antikviteter eller Samlarobjekt gäller det som bestäms av sådan opartisk värderingsman. som förordnas av belopp. handelskammare. Om skadad försändelse till fullo ersatts övergår äganderätten till post-

verket. lqrgörelse (1984:799).

Förfarandet i vissa fall då saknad försändelse kommer till rätta ll 4-6 och 7 c §§ kan ersättning utbetalas på grund av att § Enligt försändelse gått förlorad eller dess innehåll helt eller delvis förkommit. Den som får ersättning i sådana fall kan skriftligt begära att bli underrättad. om det saknade skulle komma till rätta inom ett år från dagen då ersättningen betalades ut. Den som fått sådan underrättelse kan inom en månad få tillbaka det som kommit till rätta mot att ersättning i motsvarande mån betalas tillbaka. l fall förfogar postverket över det tillrättakomna.

annat

(1984:799) .

Ersättning efter skälighetsprövning 12 § Ersättning kan av postverket i särskilda fall medges utöver vad som skulle ha utgått med tillämpning av bestämmelserna i denna kungörelse eller av internationella avtal. Närmare föreskrifter härom är meddelade i allmänna poststadgan.

Bilaga 7

Förordning (1988: 348) med instruktion för televerket;

Uppgifter 1 § Televerket har till huvuduppgifter att l. driva telerörelse och därmed sammanhängande verksamhet, 2. förvalta statliga teleanläggningar. 3. svara för att möjligheten till radiokommuniltation utnyttjas på bästa sätt.

2 § Televerket träffar avtal med utländska teleförvaltningar, trafikföretag och organisationer som behövs för teleförbindelserna. Frågor om sådana avtal av större betydelse skall överlämnas till regeringens prövning.

Televerket företräder staten vid domstol 3 § lnom sitt verksamhetsområde företräder televerket staten vid domstol.

Televerkskoncernen 4 § Televerket och de företag där staten genom verket direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en añärsverkskoncem (televerkskoncemen).

Televerkets ledning 5 § Televerket leds av en styrelse. Den består av högst åtta personer. l styrelsen ingår dessutom verkets generaldirektör och personalföreträdama vid verket. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.

Organisation 6 § Inom televerket finns l. centrala och andra stabsenheter, 2. geografiskt avgränsade resultatenheter (teleområden), 3. andra resultatenheter som televerket bestämmer.

7 § lnom televerket finns också en personalansvarsnämnd och en enhet som svarar for televerkets myndighetsuppgifter på radioomrádet (frekvensforvaltningen). (1989;502)_

8 § Varje central stabsenhet, teleområde och landsomfattande resultatenhet leds av en chef som är direkt underställd generaldirektören. Frekvensförvaltningen leds av en chef. _ (1989502)

Styrelsens ansvar och uppgifter 9 § Styrelsen ansvarar för televerkets verksamhet. Styrelsen ansvarar också för att statens intressen som ägare tas till vara i televerkskoncemens företag och i andra företag där verket förvaltar statens aktier eller andelar.

10 § Styrelsen skall särskilt l. ägna sig åt den långsiktiga planeringen inom televerkskoncernen, 2. bestämma hur rapportering och samordning mellan verket och koncernens företag skall ske, 3. svara för att de krav beaktas som staten ställer på verksamheten med hänsyn till totalförsvaret och regionalpolitiken, 4. se till att regeringen får det underlag som den behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksamhetens olika delar.

ll § Styrelsen skall varje år till regeringen l. före den l september lämna förslag till treårsplan, 2. före den l september lämna ett bokslut för första hälften av det innevarande året (halvårsbokslut), 3. före den l maj lämna årsredovisning med resultat- och balansräkning, ñnansieringsanalys och förvaltningsberättelse för verket och för koncernen.

Generaldirektörens ansvar och uppgifter 12 § Generaldirektören ansvarar för den löpande verksamheten enligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar.

13 § Det ingår i generaldirektörens uppgifter l. att förse styrelsen med underlag för beslut och att verkställa styrelsens beslut, 2. att själv avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, personalansvarsnämnden eller av chefen för frekvensförvaltningen, 3. att se till att allmänhetens, organisationers, företags och andra myndigheters kontakter med verket underlättas genom en god service och

tillgänglighet, genom information_ och genom ett klart och begripligt språk

i verkets skrivelser och beslut. (1 i i-

14 § Generaldirektören skall också se till att televerkets personalpolitik motsvarar de krav som ställs på verksamheten. Detta innebär bl.a. att jämställdhet mellan kvinnor och män skall eftersträvas och att de anställda skall vara väl förtrogna med målen för verksamheten.

Redovisning och medelsförvaltning m. m. 15 § Styrelsen skall se till att redovisningen och förvaltningen av verkets medel är organiserade på ett tillfredsställande sätt. Generaldirektören skall se till att redovisningen görs enligt gällande föreskrifter och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

16 § Räntan på televerkets statslån skall för varje halvår senast den 30 juni respektive den 31 december sättas in på statsverkets checkräkning i riksbanken. Avkastningen på televerkets fasta statskapital under ett är, beräknad enligt fastställd avkastningsränta, skall till en fjärdedel av det beräknade beloppet sättas in på statsverkets checkräkning i riksbanken senast den 30 juni, 30 september respektive 31 december. Sedan räkenskapema är avslutade för året skall en slutlig reglering ske så att det insatta beloppet kommer att motsvara avkastningen i det fastställda bokslutet.

17 § Televerket får ta upp lån på den allmänna kreditmarknaden.

18 § Televerket får bestämma om placering av kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående utbetalningar.

Intern revision 19 § Generaldirektören skall genom intern revision vaka över att verksamheten i televerkskoncernen bedrivs effektivt, författningsenligt och också i övrigt ändamålsenligt. Viktigare resultat av revisionen skall redovisas för styrelsen.

Extern revision 20 § Riksrevisionsverket ansvarar enligt sin instruktion för den externa revisionen av televerkskoncernen. skall se till att riksrevisionsverket får de uppgifter som behövs Styrelsen för revisionen. skall också se till att riksrevisionsverket får tillfälle att utse en Styrelsen revisor i Teleinvest AB.

Televerkets regelgivning 21 § Innan televerket beslutar en föreskrift. skall det noga överväga om detta âr den mest ändamålsenliga åtgärden. Om verket finner att föreskrifter behövs, skall det se till att l. behövliga upplysningar och yttranden inhämtas, innan föreskrifterna beslutas, 2. föreskrifterna utformas så, att de blir enkla, klara och lätta att överblicka.

skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela 22 § Televerket de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsmellan den och generaldirektören, skall de beslutas av styrelfördelningen sen.

23 § Televerket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt utformade. Att televerket skall ha en förteckning över sina föreskrifter m. m. fram-

går av 18 c § författningssamlingsförordningen (1976: 725).

lnhâmtande av uppgifter 24 § När televerket skall hämta in uppgifter från enskilda, kommuner eller landstingskommuner, skall det sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet. Ytterligare föreskrifter om detta finns i förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och i kommuner.

Personalföretrâdare 25 § Personalföretrâdarförordningen (1987: 1101) skall tillämpas på televerket.

Personalansvarsnámnden 26 § Följande frågor enligt lagen (1976: 600) om offentlig anställning skall prövas av personalansvarsnämnden: l. skiljande från anställning på gmnd av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning, 2. disciplinansvar, 3. åtalsanmälan, 4. avstängning eller läkarundersökning. Nämnden består - förutom av personalföreträdarna - av generaldirektören, ordförande, samt chefen för en av de centrala stabsenhetema, verkets chefsjurist och en annan chef. För varje ledamot i nämnden finns en ersättare.

Ãrendenas handläggning 27 § Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst fyra av de andra ledamöterna är närvarande. Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

28 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelan-

den mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får generaldirektören ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

29 § Generaldirektören får i lämplig utsträckning delegera sin beslutanderätt till andra tjänstemän i verket.

30 § I förordningen (1978: S92) om vissa medbestämmandeforrner i statlig tjänst m. m. finns föreskrifter om rätten att besluta i vissa frågor.

Televerkets beslut 31 § I fråga om varje beslut av televerket skall det finnas en handling som utvisar dagen för beslutet, - beslutets innehåll, - vem som har fattat beslutet, - vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet, - vem som har varit föredragande.

Tjänstetillsättningar m. m. 32 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser orförande i styrelsen. Styrelsens vice ordförande utses av styrelsen. Förordnandena ges för en bestämd tid.

33 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänsterna som chef för de centrala stabsenhetema tillsätts av styrelsen. Ovriga tjänster tillsätts av televerket.

34 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter förslag av styrelsen.

35 § Tjänster som televerket tillsätter behöver inte kungöras lediga till ansökan. Om kungörelse ändå sker beslutar verket hur detta skall göras.

36 § Televerkets beslut om tillsättning av tjänst som har kungjorts ledig eller beslut att inte tillsätta en sådan tjänst skall genast anslås på verkets anslagstavlor. Det skall framgå av anslaget när det sattes upp.

37 § Andra ledamöter i personalansvarsnämnden än generaldirektören, chefsjuristen och personalföreträdama utses av styrelsen. Ersättare för andra ledamöter än personalföreträdama utses också av styrelsen.

38 § Televerkets beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av - om för allmän att lagen (1971:309) behörighet förvaltningsdomstol pröva vissa mål, - i rätten lagen (1987: 439) om inskränkningar att överklaga, - andra föreskrifter. (1989:602).

39 § Televerkets beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet. Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och det inte finns några särskilda föreskrifter om överklagande får dock beslutet överklagas hos regeringen.

40 § l arbetsordningen elleri särskilda beslut får televerket föreskriva att sådana beslut i personalärenden som en lägre chef meddelar, skall överprövas av en högre chef, om den som beslutet angår begär det inom viss tid. När en sådan föreskrift finns, tillämpas 38§ endast på den högre chefens beslut. (1989:602).

Särskilda föreskrifter med hänsyn till totalförsvaret m. m. 41 § Föreskrifter om televerkets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (1986: 294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. För att säkerställa att totalförsvarets krav beaktas i den fredstida verksamheten skall televerket samråda med överbefälhavaren och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter.

42 § Televerket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av plan- och bygglagen (l987: l0) och lagen (l987: 12) om hushållning med naturresurser m. m. Televerket skall också fortlöpande lämna statens telenämnd de uppgifter och registreringsverksamhet.

.foreskrifts-

43 § Televerket utfärdar inom sitt verksamhetsområde de certifikat och tillslåndsbevis och utför den klassificering av fartygsstationer som nämns i l. 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, 2. gällande radioreglemente som hör till den internationella telekonventionen.

l989:602

Denna förordning träder i kraft, i fråga om 38 och 42 §§ den l juli 1989, och i övrigt den l januari l990.

Bilaga 8

Teleförordning (1985: 765);

Beteckningar l § l denna Förordning används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

Beteckning Betydelse Abonnemangsavgift En periodisk avgift som betalas efter taxa för abonnemang på en huvudledning Allmänna telenätet Det telenät och övriga anläggningar som televerket förvaltar för statens räkning och som allmänt upplåts för telemeddelanden Bastelefon En telefonapparat som underhålls och repareras av televerket utan särskild avgift för abonnenten Lokalsamtal Telefonsamtal som överförs via det allmänna telenätet mellan telefonapparater som är anslutna till samma telefonstation eller till skilda telefonstationer inom ett geografiskt område som televerket anger Riktnummerområde Ett geografiskt område som tilldelats ett nummer (riktnummer) avsett att användas före abonnentnumret vid telefontrafik till området Telemeddelande Varje form av överföring av ljud. text, bild. data eller andra signaler som sker via det allmänna telenätet

Förordning (I 989: 5 99).

Anslutningar till det allmänna telenâtet 2 § Utrustningar förtelemeddelanden som ansluts till det allmänna telenätet får inte skada nätet eller hindra eller störa dess drift och brukande. Närmare föreskrifter om den tekniska utfonnningen av sådan utrustning meddelas av statens telenämnd.

Statens telenämnd beslutar också efter ansökan om registrering av utrustning som uppfyller de krav som anges i första stycket. Statens telenämnd får återkalla registrering av utrustning om det visar sig att registreringen har skett på ett felaktigt underlag. Nämndens beslut om föreskrifter samt om registrering och återkallande av registrering får inte överklagas. Förordning (1989:599).

2 a § Till det allmänna telenätet får anslutas endast sådan utrustning som är registrerad hos statens telenämnd. Televerket får genom beslut i särskilda fall medge anslutning till det allmänna telenätet av utrustning som inte är registrerad, om det finns särskilda skäl till det. Förordning (1989:599).

Befogenheter och skyldigheter för televerket 3 § Vid abonnemang på en anslutning till det allmänna telenätet skall televerket tillhandahålla abonnenten en bastelefon.

4 § Televerket fastställer l. villkor och avgifter för att utnyttja det allmänna telenätet med undantag av vad som framgår av bilagan till denna Förordning, 2. övriga villkor och avgifter inom olika verksamhetsområden.

Ändringar av större eller principiell betydelse i avgiftssystemen skall

underställas regeringen. Televerket får sätta ned avgifter om det är förenligt med verkets intressen.

5 § Om det behövs tillstånd att ta i anspråk mark eller annat medgivande för televerket för att anlägga eller underhålla ledningar och därtill hörande anordningar på enskild mark för abonnents teleanläggning får televerket föreskriva att abonnenten skall utverka tillståndet utan kostnad för televerket.

6 § Televerket får inte vidta eller tillåta någon åtgärd med det allmänna telenätet, som är avsedd att göra det möjligt för personer utom verket att avlyssna eller på annat sätt få tillgång till telemeddelande utan att minst en av dem som utväxlar meddelandet vet om det. Vad nu har sagts gäller inte om det med stöd av föreskrift i lag meddelats tillstånd.

7 § Televerket lär begränsa ett telemeddelandes längd. Under beredskapstillstánd eller krig får televerket inskränka teletrañken på det allmänna telenätet i den utsträckning som krävs för att tillgodose totalförsvarets behov.

8 § Föreskrifter för verkställigheten av l och 3-7 §§ meddelas av televerket. Förordning (l 989: 5 99).

Bilaga

Avgifter för huvudledningar från telefonstationer till bostäder

För ett fortlöpande abonnemang på en huvudledning till en bostad skall betalas abonnemangsavgift efter taxa A eller B, om abonnemanget är avsett huvudsakligen för enskilt bruk. Taxa A tillämpas inom följande riktnummerområden: Eslöv-Höör, Göteborg, Haninge, Helsingborg-Höganäs, Hindås, Jakobsberg, Klippan-Perstorp, Kungsbacka, Kungälv, Landskrona-Svalöv, Lerum, Lund, Malmö, Mälaröama, Sigtuna, Stockholm, Södertälje, Trelleborg,

Tumba, Vallentuna, Vaxholm, Vämidö och Ängelholm-Båstad.

Taxa B tillämpas inom övriga riktnummerområden.

Abonnemangstaxa Abonnemangsavgift för tremånadersperiod A [87 kronor B 178 kronor

Avgifter för telefonsamtal från andra telefonapparater än

telefonautomater

För automatiskt uppkopplade telefonsamtal skall betalas avgift efter antalet samtalsmarkeringar. En markering görs för varje påbörjad tidsperiod. För lokalsamtal är tidsperioden tre minuter från kl. 08.00 till kl. 18.00 under vardagar utom lördag, om inte televerket bestämmer att

perioden under viss dag i stället skall vara sex minuter. Under annan tid är tidsperioden sex minuter.

Avgiften för varje samtalsmarkering är 23 öre. Förordning ( 1989:886) ..

Övergångsbestämmelser

l 989: 599

l. Denna förordning träder i kraft den ljuli 1989. 2. Fram till av år 1989 gäller att utrustningar utgången som avses i 2 a § första stycket skall vara godkända av televerket för att få anslutas till det allmänna telenätet. 3. Beslut om godkännande av abonnentutrustningar för anslutning till det allmänna telenätet som televerket fattar under tiden den l juli -den 31 december 1989 får överklagas till statens telenämnd. 4. Utrustningar som televerket eller teleanslutningsnämnden har godkänt För anslutning till det allmänna telenätet skall från och med den l januari 1990 anses vara registrerade hos statens telenämnd.

285 _ Bllaga 9

ALLMÄNNA VILLKOR FÖR TELEABONNEMANG TVTFS 1989:6

1. Allmänt

1.1 Med teleabonnemang avses avtal vilket Televerket varje genom upplåter det allmänna telenätet åt abonnenten. Dessa allmänna villkor gäller teleabonnemang om inte annat avtalats.

1.2 De grundläggande bestämmelserna för finns i teleabonnemang förordningen (1988:348) med instruktion för Televerket och i teleförordningen (1985:765).

1.3 Med Televerkets telenät avses det allmänna telenätet och övriga telenät som Televerket förvaltar för statens räkning.

och överlåtelse av m m

Teckning teleabonnemang

2.1 Teleabonnemang upprättas skriftligen.

2.2 tecknas Teleabonnemang av en person, fysisk eller juridisk. För omyndig krävs förmyndares skriftliga godkännande.

2.3 Teleabonnemang får inte tecknas av den som är försatt i konkurs och i regel inte heller av den som har en förfallen skuld till Televerket.

Om Televerket ,har anledning att anta att en abonnent inte kommer att betala sina teleräkningar i tid, kan Televerket vid teckning av abonnemang eller senare kräva att i avgift erläggs förskott eller att säkerhet ställs för de ekonomiska som åtaganden abonnemanget innebär.

Teleabonnemang får efter Televerkets överlåtas till godkännande annan som har rätt att teckna abonnemang. Överlåtelse skall ske skriftligen. För överlåtelse tas utom i samband med avgift dödsfall när den avlidnes abonnemang överlåts till som någon varaktigt sammanbott med abonnenten.

Abonnent kan få anslutningen till det allmänna telenätet flyttad mot avgift.

underhåll och skadestånd

Anläggning

3.1 Televerket tillhandahåller och anordnar till det anslutningen allmänna telenätet vid en kopplingspunkt som anges av Televerket och vidtar i övrigt begärd åtgärd enligt Överenskommelse. På grund av telenätets uppbyggnad kan dock viss utrustning inte användas överallt i nätet.

I de fall abonnentens teleförbindelse kräver särskilt utrymme hos abonnenten eller fordrar särskild svarar strömförsörjning abonnenten för sådant utrymme samt för den elström som erfordras.

3.2 Televerket underhåller Televerkets telenät. är Felavhjälpning avgiftsfri. I de fall ett telefonabonnemang från en permanentbostad anslutits till det allmänna telenätet via ett annat nät än Televerkets åtar sig Televerket att erbjuda nätägaren ett avtal enligt vilket Televerket, utan kostnad för nätägaren, underhåller även denna förbindelse som om den i ingick Televerkets telenät. Avhjälps ett fel på abonnents begäran utanför ordinarie arbetstid tas dock avgift om felavhjälpningen avser enbart abonnentens anslutning. Televerket informerar i så fall om detta innan felet avhjälps.

Visar det sig att ett anmält fel finns i annan utrustning än Televerkets eller orsakats av sådan utrustning tas avgift, om inte annat avtalats.

3.3 Särskilt serviceavtal kan tecknas med Televerket.

3.4 Abonnent får inté utan tillstånd från Televerket själv göra några ingrepp i Televerkets telenät eller anlita annan än Televerket för anläggnings- eller underhållsarbete i dessa nät.

3.5 Har ett teleabonnemang inte kunnat av fel i utnyttjas på grund Televerkets telenät skall abonnenten efter anmälan befrias från abonnemangsavgift enligt följande. Om felet sedan någon anmält det varat fler än

sju dagar i följd befrias abonnenten från en hel kvartalsavgift,

tio dagar i följd befrias abonnenten från två sammanlagt kvartalsavgifter,

femton dagar i följd befrias abonnenten från tre sammanlagt kvartalsavgifter.

3.6 Utöver vad som anges i 3.5 ersätter Televerket skador enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler, utom i de fall som avses i 3.7 - 3.10.

3.7 Skada till följd av att

teleförbindelse avbrutits eller varit felaktig,

telemeddelande uteblivit, expedierats oriktigt, försenats eller störts,

uppgift i telekatalog utelämnats eller varit eller ofullständig oriktig,

uppgift om abonnents nummer eller adress varit felaktig

ersätts endast i den mån skadan fel eller uppkommit genom försummelse av Televerkets eller personal av person för vilken Televerket svarar. Ersättning lämnas härvid endast för utgift som föranletts av skadan och begränsas till 2 000 kronor, högst utom i fall av grov vårdslöshet.

3.8 Televerket ersätter inte eller skada, som orsakats av att olägenhet elektrisk ström kommit in på Televerkets i samband ledningar med blixtnedslag eller annan olyckshändelse.

3.9 Televerket ersätter inte olägenhet eller skada som kan uppkomma när Televerket av tekniska, eller

underhállsmässiga

driftmässiga skäl gör ändringar som berör teleförbindelse eller abonnentnummer. Televerket skall vidta behövliga åtgärder skyndsamt och i görligaste mån så att de tillgodoser den enskilde abonnentens intresse.

3.10 Televerket ersätter inte eller skada till olägenhet följd av strejk, eldsvåda eller annan utanför omständighet Televerkets kontroll, som Televerket inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och

vars följder Televerket inte heller kunde ha undvikit skäligen eller övervunnit.

Abonnentens m m

betalningsansvar

4.1 För

teleabonnemang utgår avgifter enligt gällande prislista.

Abonnenten är för alla

betalningsansvarig avgifter som hänför

sig till

abonnemanget.

4.2 För är

teleräkningar förfallodagen tidigast 30 dagar efter det att

Televerket avsänt räkning.

Förfallodagen anges på telerâkningen.

4.3 Har för inte inkommit betalning teleräkning till Televerket senast angiven eller

förfallodag gjorts på post eller bank senast på

förfallodagen, sänder Televerket ett krav skriftligt på betalning för vilket tas ut. Har

påminnelseavgift betalning som rör

teleabonnemang inte inkommit senast den i kravbrevet angivna dagen, stänger Televerket den abonnerade i anslutningen, fråga om dock enbart

telefonabonnemang för utgående trafik.

4.4 Har inte inkommit inom tre veckor betalning efter stängningen, sägs abonnemanget Ett

upp. telefonabonnemang stängs då också

för ingående trafik.

4.5 Kommer för in innan

betalning teleräkning abonnemanget har

upphört, återinkopplas den abonnerade snarast anslutningen möjligt. För denna debiteras inkoppling avgift.

4.6 Dröjsmålsränta utgår enligt gällande räntelag från den

förfallodag som är till dess angiven på teleräkningen betalning

sker.

4.7 Om abonnent på sakliga grunder anser att en debitering är felaktig och senast den i kravbrevet angivna betalningsdagen anmäler detta till Televerket, stängs inte anslutningen så länge frågan om betalningsskyldighet är tvistig. Den del av räkningens belopp som inte är tvistig skall dock betalas för att anslutningen inte skall stängas.

Debitering anses vara tvistig så länge Televerket och abonnenten förhandlar om beloppet. Detsamma gäller under den tid som allmän domstol, besvärsinstans eller allmänna reklamationsnämnden på talan av abonnenten prövar frågan om debiteringens riktighet och fram till dess avgörande föreligger (laga kraft), om talan väcks senast 30 dagar från det Televerket tagit ställning och förklarat förhandlingen avslutad.

4.8 Följer abonnent inte 2.4 att betala uppmaning enligt punkt förskott eller ställa säkerhet inom den tid som den angetts, stängs abonnerade anslutningen, i fråga om dock

telefonabonnemang

enbart för utgående trafik. Härefter tillämpas bestämmelserna i 4.4 och 4.5, varvid det som gäller för betalning i stället avser förskott respektive säkerhet.

Ansluten

utrustning

5.1 Till Televerkets telenät får endast anslutas som är utrustning registrerad hos statens telenämnd eller utrustning för vilken Televerket medgivit anslutning. Utrustningar som Televerket eller teleanslutningsnämnden har för till det godkänt anslutning allmänna telenätet före den 1 januari 1990 skall anses vara registrerade hos statens telenämnd.

5.2 Ansluts som inte uppfyller kraven enligt 5.1 eller utrustning underlåter abonnent, trots från Televerket, att rätta påpekande till fel som i enligt 5.1, kan Televerket uppkommit utrustning stänga den abonnerade anslutningen och säga upp abonnemanget.

Abonnentnummer

6.1 Abonnemanget tilldelas abonnentnummer. Av tekniska eller driftmässiga skäl kan Televerket behöva ändra abonnentnummer. Televerket informerar i tid om sådan god ändring. Abonnent kan också på mot få egen begäran avgift abonnentnumret ändrat.

Telekatalog

7.1 Namn, adress och nummer införs i telekatalog som utges av Televerket.

7.2 Abonnent kan att införande inte sker. I om telefonbegära fråga

abonnemang tas i sådant fall ut en årlig avgift.

Avgiftsfri m m hänvisning

8.1 Har abonnentnumret ändrats, eller abonneanläggning stängts mang sagts upp lämnar Televerket om det hänvisningsbesked inte finns tekniska hinder härför. Besked lämnas under minst tre månader, om inte annat särskilt överenskommits. Har teletexeller telexabonnents nummer ändrats anordnar Televerket om det är tekniskt möjligt parallellkoppling av det gamla och det

nya

numret till dess ny kommer ut. telekatalog

8.2 Har fel nummer i skall Televerket i angetts telekatalog görligaste mån lämna upplysning om rätt nummer.

8.3 Vid långvarigt tekniskt fel anordnar Televerket i mån av resurser för abonnent som detta. hänvisning begär

av

Uppsägning abonnemang

9.1 Om ett teleabonnemang ett sådant sätt att avsevärda utnyttjas på olägenheter uppkommer för annan person, kan Televerket stänga den abonnerade anslutningen och säga upp abonnemanget.

89.2 Uppsägning av teleabonnemang skall ske vid skriftligen eller, muntlig uppsägning från abonnent, bekräftas av Teleskriftligen verket. Ett abonnemang upphör vid kvartalsskifte närmast efter den dag då anslutningen skall stängas abonnentens enligt önskemål eller då Televerket sagt upp

abonnemanget.

110. Tillträde

110.1 Abonnenten skall se till att Televerkets får tillträde för personal anläggning, underhåll, tillsyn eller ändring av den abonnerade anslutningen. Vägras Televerket tillträde kan verket stänga den abonnerade anslutningen.

[Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 1990. januari

r» . -°ilZ'm-re --.rålisä

Juâ/?hlñ

i \ ,. 4, ., 5

;Mjiâxflxêkuwxi mac-sm... .annonym-ana m;

...vn-upmugg-mmmnav:

KUNGL. BlBL.

1990 -12-20

STOCKHOLM

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Foretagsforvarv i svenskt näringsliv. l. 41. Tio Ar med jämställdbetslagett -utvärdering och 2. Övuklagningsrâtt och ekonomisk behovsprovning forslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskola i Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med forslag till lag om organisation och resurser for en självständig den statliga statistikframstallnittgen. C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Tlansportrådet. K. 45. Kapitalavkastningen i hytesbalansen. Ft. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig varld. F6. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fr. Förbud mot tjansteltandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Ft. . Lagstifming törreklam isvensk TV. U. 48. Samhallsstod till underhållsbidragsbeaittigade bam. °°*.°*.“^:“ . Samhallsstod till underhållsbidragsberattigade bam. del III. S. ldéskisser och hakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokforingslag. Fi. lastromgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. S l. SÄPO Sltkerhetspoüsens arbetsmetoder. personalll. Vidgad vuxenutbildning m: utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelanäu. Ju. 52. Utbyte av utländska korkort. K. llöversyn av sjolagen 2. Ju. Sllskuggan av destora-Demindrepartierttasvillkori lkungtidsutredrtingen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. liBeredskapen motoljeutsllpp till sjöss. Fo. S4. Arbetslivsforsknirtg - Inriktning. organisation. 16. Storstadsuaftk S - ett samlat underlag. K. finansiering. A. 17. Organisation och arbetsfonner inom bilateralt 55.Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. l8.Lag om foikbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57.Personalutbildning inom totalförsvaret. Fo. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 58. Konkurrens i inrikestlyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kllmkraftsaweck- 59. Sätt värde på miljon! Miljaavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22.Den elintensiva industrin under kämkrnftsaweck- 60. Skada av vilt. Jo. lingen. Bilagedcl. ME. 61.Skårpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad 23.Tomtråltsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24.Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmånssyslemet för värnpliktiga m. fl. FO. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post å Tele - Amlrsverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlilgg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervllrdeskatt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrñttslagstifmingen. Ju. 68. Vad kosta: ett statsbidrag? C. 3l.Perspcktiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SlPRls finansiering och arbetsformer. 32. Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd närradio. U. 34.Stadsregioner i Europa. SB. 71. Sekretess för landskapsinfonnation. F6. 35. Storstädemas ekonomi l982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika möjligheten hårda villkor. SB. 73.Ttansportstöd. K. 37. Författningsreglaing av nya importrutiner m.m. Fi. w 74. Skuldsancringslag. lu.

38.Översyn av naturvårdslagen mtlinz-MVEL av lbrsoksvcrksamheten med treårig

i-*Ziöivürdcring

39. Konstnärens villkor. U. a f f. -“ 4 ?yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Käntkmftsavveckling - kompetens h sysselsatt . , Andra arcL U. 7ning. ME a K°T.Ã*-TÅ›.›2°'T ,e- i , -

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77. Allmän pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlånningsnåmnd. A. 80. Förskola för allalmn 199! - hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillstándsärenden 1980 - 1989. Fö. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Språkbyte och sprâkbevaraade. Ju. 85. Översyn av skatten på dryckesiörpackningar. M. 86. Finansiering av vägaroch jämvågar. K. 87. Den nya cenuala jordbruksrnyndighetm. Jo. 88. Nya mål och nya möjligheter. M. 89. En ny vämplihslag. R5. 90. Pedagogiska meriter ihögskolan. U. 91. Samerllttoch samiskt språk. Ju. 92. Våld och brottsoffer. Ju. 93. Miljön i Västra Skåne. År2000 i vârahander. M. 94. Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. M. 95. Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmaterial Mark och vattendrag. M. 96. Miljön i Västra Skåne. Underlagstnaterial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmntaial Trafik. M. 98. Rapponering från den öppna vården. Basdata för uppföljning. S. 99. Statistikbchovct inom livsmedelssektom - vissa förslag till förändringar på kort sikt. Jo. l00.Avtalsvillkor eller lörcskriftcr. En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. K.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmän pension. [76]

Statsrådsberedningen

Allmän pension. Bilagor. [77] Stromgatan 18- Sveriges statsministerbostad. [10] Allmän pension. Expert rapporter. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Förskola för alla bam 1991- hur blir det? [80] Staden. [32] Rapportering frän den öppna värden. Basdata för Urban challenges. [33] uppföljning. [98] Stadsregioner i Europa. [34]

Storstademas ekonomi 1982-1996.[35]

Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44] Kommunikationsdepartementet

Transpomådet. [4] Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. [16] Justitiedepartementet Post å Tele «Afiärsverk med regionalt och socialt Meddelarrätt. [12] ansvar. [27] Översyn av sjölagen 2. [13] Utbyte av utländska körkort. [52] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reforrnerad datalag. [55] [61] Transponstöd. [73] Skuldsancringslag. [74] Furansiering av vägar och jlmvápr. [86] Spräkhyte och språkbcvannde. [84] Avtalsvillkor eller löreskriftu. En rättslig översyn av Sameran och samiskt sprak.[9l] postens och tcleverkets kundvillkor. [100] Vald och brottsoffer. [92]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika nun. [6] Längtidsutredningen 1990. [14]

Organisation och arbetsformer inom hilateralt Lag om folkboklöringsregister m.rn. [18]

utvecklingsbistånd. [17] Författningsregleáng av nya impormrtiner man. [37] SIPRI 90 - om SlPRIs finansiering och arbetsformer. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] [69] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46]

Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkhokiöringslag. [50]

Försvarsdepartementet

Skatt på lotterier och spel. [56] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Återbetalning av mervlrdeskatt nu utländska Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] löntagare. [67] Förmänssysternet för värnpliktiga m. fl. [26]

Personaluthildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinformalion. [71] Utbildningsdepartementet

Vapenfriprövningens elfekta. En undersökning av En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation tillständsärenden 1980- 1989.[81] och resurserforensjälvsüldighögskola på idrottens En ny värnpliktslag. [89] omrâde. [3]

Lagstiftning lör reklam i svemk TV. [7] Socialdepartementet Vidgad vuxenutbildning ak rnvecklingsstörda. [11] Övcrklagningsriltt och ekonomisk behovsprovning konstnärens villkor. [39]

inom socialtjänsten. [2] Folkhögskolan i framtidspaapektiv. [65] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Det fria bildningsarbaet. Dehatinlagg om

ldéskisscr och bakgrundsmaterial. [8] folkbildningen och folkhögkzolan i framtiden. [66] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Lokalt ledd närradio. [70]

Tobakslag. [29] Utvärdering av försöksverksamhet enmcd treårig

Samhällsstbd till undcrhållsbidragshcrätügade bam. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra Aret.

del lll. [48] [75]

Statens

utredningar

offentliga

Systematisk förteckning

Pedagogiska meriter i högskolan. [90] Lokalkontor. [72] Vad kostar begravningar - vem betalar? [82] Ny budgetproposition. [83] Jordbruksdepartementet Skada av vilt. [60] Miljö- och energidepartementet Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] Slalistikbehovet inom Iivsmedelssektom - vissa Den elintensiva industrin under kamkraftsavvecklingen.[2l] [Utslag till förändringar på kort sikL [99] Den elintertsiva industrin under karnkraftsavvecklingen. Bilagedel. [22] Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av naturvårdslagen mm. [38] Perspektiv på arbetstbmtedlingen. [31] Kämkraftsawecklirtg - kompetens och Arbete och halsa.[49] sysselsättning. [40] Arbetslivsforskning - Inriktning. organkation. finansiering. [54] Miljödepartementet Utlanningsnamnd. [79] san värde pá miljon! Miljoavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59] Bostadsdepartementet Översyn av skatten på dryckeslörpackrtingar. [85] l Kostnader lör fastighetsbildning m. m. [9] Nya mål och nya möjligheter. [88] Tomtrlttsavgnld. [23] MiljöniVästmSkaneÅr2000ivarahånder. (931 Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. [94] Industridepartementet Miljön i vasua Skane. Underlagsmaterial Mark och Foretagsforvârv i svenskt näringsliv. [1] vattendrag. (951 Miljön i Västra Skåne. Underlagstnatctial Energi. [96] Miljön i vasa-a Skåne. Underlagsrnaterial Trafik. (971 Civildepartementet Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyle. [42] Förenklad statistikreglering; med lörslag till lag om den statliga statistikframstallningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisen: arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfriltet. [51] l skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [S3] Konkurrensi inrikestlyget. [S8] Konkurrensen inom bygg/boscktom. [62] Svensk loncstatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68]