Kungörelse (1967:448) om innehav och användning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon
Jämför lydelser 1
Hänvisat till av
- Prop. 1975:8: Regeringens proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning
- Prop. 1984/85:212: om ändring i luftfartslagen (1957:297), m.m., avsnitt 2.18
- Prop. 1987/88:49: om förbud mot radarvarnare, avsnitt 3
- Prop. 1992/93:200: om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m., avsnitt 232
- Prop. 1970:185: ('med förslag till lag om ändring i sjölagen m. in.',), avsnitt 14
- SOU 1975:49: Massmediegrundlag, avsnitt 3
- SOU 1981:19: Översyn av radiolagen, avsnitt 2.3
- SOU 1984:65: Via satellit och kabel, avsnitt 254
- SOU 1990:100: Avtalsvillkor eller föreskrifter en rättslig översyn av Postens och Televerkets kundvillkor : betänkande, avsnitt 6
I denna kungörelse förstås med svenskt territorium Sveriges landområden och sjöterritorium samt luftrummet däröver.
Radiosändare och mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg, eller motorfordon får innehas inom svenskt territorium utan särskilt tillstånd.
Telestyrelsen får bestämma om avgift för innehav av mottagare på utländskt motorfordon, om den icke införts för tillfälligt brukande och ej är tullfri. Förordning (1992:907).
Radiosändare på utländskt fartyg får användas i fall av nöd samt
- ainom svenskt hamnområde dels för radiotelefontrafik på frekvenser i bandet 156 -- 162 megahertz över svensk kuststation eller i hamnradiotrafik, dels för annat ändamål eller på andra frekvenser efter tillstånd av Telestyrelsen,
- binom svenskt territorium i övrigt, om telestyrelsen icke meddelat förbud mot eller föreskrivit inskränkning i användningen. Förordning (1992:907).
Radiosändare på utländskt luftfartyg får användas under färd inom svenskt territorium i fall av nöd samt i den mån det följer av avtal med den stat där luftfartyget hör hemma och sändaren innehas med tillstånd av myndighet i den staten. I övrigt får sändare användas under sådan färd endast med tillstånd av Telestyrelsen.
Har luftfartyget landat inom svenskt territorium, får sändaren användas endast i fall av nöd eller när det behövs för luftfartygs säkerhet eller efter tillstånd av Telestyrelsen. Förordning (1992:907).
Radiosändare på utländskt motorfordon får användas endast i fall av nöd eller efter tillstånd av Telestyrelsen. Förordning (1992:907).
När radiosändare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon användes inom svenskt territorium, skall bestämmelserna i gällande internationella telekonvention och radioreglementen iakttagas.
För luftfartyg skall dessutom iakttagas de föreskrifter för radioförbindelse som gäller vid luftfart inom svenskt territorium.
Mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon får användas inom svenskt territorium, om Telestyrelsen icke meddelat förbud mot eller föreskrivit inskränkning i användningen. Förordning (1992:907).
Om försegling eller annan åtgärd i fråga om radiosändare eller mottagare, som finns inom område, där den ej får användas, meddelas föreskrifter av Telestyrelsen. Förordning (1992:907).
Tillstånd, förbud eller föreskrift enligt 3, 4, 5 eller 7 § meddelar Telestyrelsen efter samråd med överbefälhavaren.
Telestyrelsen skall kungöra förbud eller föreskrift som meddelats enligt 3, 7 eller 8 §. Förordning (1992:907).
Om ansvar för brott mot denna kungörelse eller föreskrift som meddelats med stöd av den, finns bestämmelser i 21 § radiolagen (1966:755). Förordning (1991:1793).
Har brott som avses i 10 § begåtts på fartyg, äger bestämmelserna om domstol i 336 och 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1) motsvarande tillämpning. Förordning (1985:91).