Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Teaterns

kostnadsutveekling

1975 1990

med särskilda studier

av Operan,

Dramaten och Riksteatern

SMU

Betänkande av Teaterkostnadsutredningen

i

Statens offentliga utredningar

was 199171

få Utbildningsdepartementet

Teaterns kostnads-

1975 1990

utveckling

-

med särskilda studier

av Operan,

Dramaten och Riksteatern.

Betänkande av Lgaterkostnadsutredningen Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, också på uppdrag av regcringskansliets som förvaltningskontor ombesörjer rcmissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08f7 39 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationcrna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-10854-2 ISSN 0375-250X Graphic Systems AB, Göteborg 1991

Till statsrådet och chefen för SOU 1991 71

Utbildningsdepartementet

Den 25 maj 1989 bemyndigade regeringen statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av kostnaderna för att driva teaterverksamhet. Samtidigt fastställdes direktiven till utredningen Dir. 198923. Med stöd av bemyndigandet utsågs den 26 juni 1989 undertecknad till särskild utredare. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 11 oktober 1989 Hans Enflo. Till biträdande sekreterare förordnades fr.o.m. den 17 april 1990 Karin Alm. Som sakkunnig förordnades departementssekreteraren Anita Jonsson den 1 januari 1990. Som experter förordnades ekonomidirektören Uno Eskång och direktören Göran Lindgren den 13 november 1989, administrative chefen Barbro Ekdahl, operachefen Eskil l-lemberg och administrative chefen Gunnar Nyberg den 1 januari 1990, byrådirektören Mats Sylwan den 20 februari 1990 samt redaktören Henrik Sjögren den 25 april 1990. Utredningen som arbetat under namnet teaterkostnadsutredningen TKU får härmed efter slutfört uppdrag överlämna betänkandet Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern SOU 199171.

Stockholm i september 1991

Arne Kardell

Hans Enflo

Karin Alm

Innehållsförteckning

SOU 199 7

Sammanfattning ll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningens arbete 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Peaterområdet en bakgrundsbeskrivning 25 - . . . . . . . 2.1 Nuläge 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Gällande kulturpolitiska riktlinjer 25 . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Viktiga drag i utvecklingen 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Utbyggnad och decentralisering 26 . . . . . . . . . 2.3.2 Teaterutbudets utveckling 28 . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Besöksutveckling och teaterintresse 29 . . . . . . 2.3.4 Antal anställda 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.5 Arbetsmarknadsläget 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.6 Förändringar i teaterns sätt att arbeta sedan 1970-

talet 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 TKUs komentarer 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Teaterns personal och vissa arbetsrättsliga förhållanden

m.m. 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Personalgrupper 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Konstnärlig personal 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.2 Teknisk personal 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.3 Administrativ personal 40 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.4 Förhållandet konstnärligadministrativ

personal 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Arbetsrättsliga förhållanden 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Lagar 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Avtal 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Anställningsformer 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Arbetstider 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Pensionshestämmelser 44 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 TKUs kommentarer 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Teatrarnas kostnader 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2 Personalkostnader 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmänt 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Lönekostnzidsanalys metodfrågor 50 - . . . . . . . 4.2.3 Utveckling av avtalsenlig minimilön 50 . . . . . . 4.2.4 Löneutveckling för identiska individer 52 . . . . 4.2.5 Den faktiska lönekostnaden 52 . . . . . . . . . . . . 4.2.6 Sociala kostnader 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.7 Övriga kostnadshöjande lag- och kollektivavtals- SOU 1991 71

förändringar 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.8 TKUs kommentarer 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Lokaler 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Övriga kostnader 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Konsumentprisindex och teaterkostnadsindex 58 . . . . . .

Teatrarnas intäkter 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 lnstitutionsteatrarnas finansiering 67 . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Statsbidrag 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Bidragsprinciper för Operan, Dramaten och Riks-

teatern 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Statligt bidrag till regionalalokala teater- och

dansinstitutioner 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Statligt bidrag till regional musikverksam-

het 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Statligt stöd via arbetsmarknadsstyrelsen 70 . . Bidrag från primärkommuner och landsting 70 . . . . . . . Biljettintäkter 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Allmänt 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Biljettintäkternas utveckling 71 . . . . . . . . . . . 5.4.3 Biljettpriser 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.4 Rabatterprisdifferentiering 73 . . . . . . . . . . . . 5.4.5 lnformationmarknadsföring 73 . . . . . . . . . . . 5.5 Ränteintäkter 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Sponsring 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kungliga Teatern Operan 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Bakgrund 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Utgångspunkter för analysen 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Verksamhet 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Uppsättningar 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Föreställningar och besöksantal 90 . . . . . . . . . 6.4 Kostnader 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Allmänt 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2 Personalkostnader 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2.1 Ãrsverken 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2.2 Kostnad per årsverke och relativt löneläge 93 . 6.4.3 Lokalkostnader 94 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.3.1 Lokalernas och hyreskostnadernas

utveckling 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.3.2 Investeringar 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.4 Övriga kostnader 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Intäkter 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Allmänt 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.2 Det statliga anslaget 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Verksamheten relaterad till kostnader och intäkter samt till

antalet årsverken 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.7 TKUs kommentarer 99 SOU 1991 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kungliga Dramatiska Teatern Dramaten 101 . . . . . . . 7.1 Bakgrund 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Utgångspunkter för analysen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Verksamhet 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Uppsättningar 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Föreställningar och besöksantal 103 . . . . . . . . 7.4 Kostnader 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Allmänt 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Personalkostnader 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2.1 Ãrsverken 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2.2 Kostnad årsverke och relativt löneläge 105 per

7.4.5 Lokalkostnader 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.5.1 Lokalernas och hyreskostnadernas

utveckling 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.5.2 Investeringar 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.6 Övriga kostnader 107

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Intäkter 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Allmänt 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Det statliga anslaget 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Verksamheten relaterad till kostnader och intäkter samt till

antalet årsverken 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 TKUs kommentarer 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svenska Riksteatern 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Organisation 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Uppgifter 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2.1 Statsbidragsbestämmelser och handlings-

program 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2.2 Föreställningsverksamhet 115 . . . . . . . . . . . . . 8.1.2.3. Featerfrämjande verksamhet 116 . . . . . . . . . . 8.2 Utgångspunkter för analysen 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Verksamhet 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Uppsättningar 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.2 Föreställningar och besöksantal 118 . . . . . . . . 8.4 Kostnader 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Allmänt 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.4.2 Personalkostnader 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2.1 Antal årsverken 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2.2 Kostnad per årsverke och relativt löneläge 121

8.4.3 Lokalkostnader 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4.4 Övriga kostnader 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Intäkter 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Allmänt 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 Gagel 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.3 Statlig anslag 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6 Kostnader för olika teatrars turnéverksamhet 125 SOU 1991 71

8.7 Verksamheten relaterad till kostnader och intäkter samt till

antalet årsverken 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 TKUs kommentarer 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fria teatergruppers kostnadsutveckling 131 . . . . . . . . . 9.1 Allmänt 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Verksamhet 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Besöksantal 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Ãrverken 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Kostnader 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.1 Löner 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.2 Lokaler 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.5.3 Övriga kostnader 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.4 Sammanfattning av kostnadsutvecklingen 133 . . 9.6 lntåktsutveckling 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.1 Allmänt 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.2 Statsbidrag via statens kulturråd 134 . . . . . . . . 9.6.3 Arbetsmarknadspolitiska medel 134 . . . . . . . . . 9.6.4 Kommunala bidrag 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.5 Landstingsbidrag 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.6 Föreställnings- och biljettintäkter 135 . . . . . . . 9.6.7 Sammanfattning av intäktsutvecklingen 135

9.7 TKUs kommentarer 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Kostnads- och produktivitetsutveckling 137 . . . . . . . . . 10.1 Teorier gällande teatrarnas kostnadsutveckling 137 . . . . . 10.2 Studier av produktivitetsutveckling inom teater-

sektorn 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Bohman Rabes studier 143 . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Göran Eks produktivitetsstudie 145 . . . . . . . . . 10.2.3 TKUs kommentarer 147 . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Verksamhetsform för Operan och Dramaten m.m. 151

12 Teatrarnas samarbete med radioTV 155 . . . . . . . . . . . . 12.1 Kulturpolitisk bakgrund 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Konstnärliga aspekter 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Ekonomiska, juridiska och avtalsmässiga aspekter 156

12.4 Kostnadsexempel 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Samarbetets omfattning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 TKUs kommentarer 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Teaterkostnadsutvecklingen i några andra länder 161 . . 13.1 Inledning 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13.2 Tyskland 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Storbritannien 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Danmark 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.5 Norge 171 SOU 1991 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.6 TKUs kommentarer 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 TKUs slutsatser 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga I Kommittédirektiv 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Centrala och lokala avtal inom teaterområdet

189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Arbetstider enligt centrala och lokala avtal 195

Bilaga 4 Lag- och kolIektivavtalsförändringar av kostnads-

medförande slag utom löner i kollektivavtalen

TR-teaterförbundet sedan 1974 203 . . . . . . . . Bilaga 5 Biljettprisutveckling 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 6 Andel biljetter till olika priser i procent 217

Bilaga 7 Kungliga Teatern Operan 221 . . . . . . . . . . . Bilaga 8 Ansvaret för Operan och Dramatens lokaler och

utrustning 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 9 Kungliga Dramatiska Teatern Dramaten 261

Bilaga 0 Svenska Riksteatern 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga II Underlag för beräkningar av turnékostnader

319 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga I2 Vissa uppgifter gällande Stockholms Stadsteater,

Göteborgs Musikteater och Göteborgs Stadsteater

323 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Rapport om fria teatergruppers kostnadsutveck-

ling 198283-198990 337 . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga I4 Produktivitetsutveckling inom teatersektorn

197576-198889 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga I5 Promemoria om verksamhetsformer för institu-

tionsteatrar 391 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

SOU 1991 71 Sammanfattning

l första avsnittet av kapitel I Utredningens arbete återges utred-

ningsdirektiven. Utredningen som antagit namnet tcaterkostnadsutredningen TKU skall enligt direktiven redovisa och analysera vilka faktorer som påverkat och påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den allmänna kost nadsutvecklingen i samhället i övrigt. Utredningen skall vidare belysa hur de totala ekonomiska resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet. Produktivitetsutvecklingen vid teatrarna skall belysas. TKU skall också göra jämförelser med några andra länder vad gäller kostnadsutvecklingen för olika typer av teaterverksamhet.

Översynen bör i första hand inriktas de teaterinstitutioner

för vilka staten har huvudansvaret Operan, Dramaten och Riks- teatern. Vidare bör i arbetet ingå en analys vilken verksamhetsform av som är lämplig för Operan och Dramaten med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl. TKU har valt att beskriva kostnadsutvecklingen under perioden 197576-198990, dvs. i stort sett tiden efter det kulturpolitiska beslut riksdagen fattade år 1974. TKUs beskrivning av kostnadsutvecklingen i stort inom teaterområdet grundar sig i första hand uppgifter sammanställda av statens kulturråd, medan den mer ingående beskrivningen kostnadsutvecklingen vid Operan, av Dramaten och Riksteatern baseras årsredovisningar och underlag som TKU erhållit direkt från institution. resp. För att en jämförelse av kostnadsutvecklingen inom teaterområdet med utvecklingen inom samhället i stort skall kunna ske har

ett särskilt teaterkostnadsindex TKl utarbetats. TKl beaktar bl.a.

den personalintensiva verksamheten inom teaterområdet och ger en bild av en tänkt normalteaters kostnadsutveckling. TKl har ställts i relation till konsumentprisindex KPl. För att vid redovisningen av Operan, Dramaten och Riksteatern utjämna variationer mellan skilda verksamhetsår samt för att tydligare åskådliggöra utvecklingstendenser har del analysen en av baserats medelvärden för treårsperioder. Kapitel 2 Teaterområdet en bakgrundsbeskrivning inleds med en översiktlig beskrivning av landets teaterinstitutioner och fria teatergrupper. Statens roll enligt riksdagens kulturpolitiska beslut 1974 berörs och innebörden i den statliga kulturpolitiken för Operan, Dramaten och Riksteatern anges. Teaterlivets utbyggnad och decentralisering sedan 1940-talet beskrivs i korthet. Tillkomsten av nya länsteatrar samt de fria gruppernas expansion är viktiga led i denna utveckling. På grund-

val av tillgänglig teaterstatistik beskrivs utvecklingen av intitu- SOU 1991 71 tionsteatrarnas och de fria gruppernas antal uppsättningar och fö- Sammanfattning reställningar. En expansion har skett bland regionala institutionsteatrar och fria grupper. Antalet föreställningar vid teatrar under regionalt huvudmannaskap har ökat från ca 6 300 till ca 8 300 mellan 197576 och 198990. Det totala besöksantalet för institutionsteatrarna har sedan år 1975 minskat från ca 3 milj. till ca 2,2 milj. besök 198990. En kort redovisning av utvecklingen av teaterintresset och teaterva- Dessa antas bl.a. ha påverkats mediautvecklingen. norna ges. av Antalet anställda inom teaterområdet i form av årsverken har ökat från ca 3 000 år 1975 till ca 3 800 årsverken år 1990. Trots detta har arbetslösheten inom teaterområdet ökat. Utredningen berör några faktorer som påverkat teatrarnas arbete sedan 1970-talet såsom den tekniska utvecklingen, förlängda repetitionstider samt internationalisering inom musikteater. Avslutningsvis konstaterar TKU att perioden 1975-1990 varit en dynamisk tid i svenskt teaterliv. Institutioner och fria grupper arbetar under andra villkor nu än för 15 år sedan. Förändringarna har sannolikt haft konsekvenser för kostnadsutvecklingen även om de kan svåra att precisera i ekonomiska termer. vara

Kapitel 3 Teaterns personal och vissa arbetsrättsliga förhållanden innehåller en redovisning av teaterns olika personalgrupper,

hur de är organiserade och vilka lagar och avtal, anställningsformer och arbetstider som gäller. Avtalen illustrerar teaterns komplexa organisation, vilken ställer stora krav planering om reskall kunna utnyttjas effektivt. TKU ifrågasätter om inte surserna Operans lokala avtal bör tidsbegränsas och kopplas till riksavtalen. l anslutning till diskussionen om personalutnyttjandet rekommenderar TKU arbetsmarknadens parter att se över den avtalsenliga rätten för konstnärlig personal till tre års tjänstledighet, eftersom huvudmotivet för denna regels tillkomst TV-ensemblen - inte längre är aktuellt. Den minskande personalrörligheten inom teaterområdet har under utredningsticlen tagits upp bl.a. av olika teaterchefer. TKU rekommenderar en förstärkning av teatrarnas personaladministrativa resurser med hänsyn till att enskilda institutioner kan ha svårt att tillgodose behovet av att omplacera personal.

I kapitel 4 Teatrarnas kostnader går TKU igenom institu-

tionsteatrarnas kostnader som indelas i personalkostnader, lokalkostnader och övriga kostnader. Personalkostnader löner och sociala avgifter utgör ca 70 %. TKU belyser lönekostnadsutvecklingen enligt olika metoder. l kapitlet redovisas avtalsenliga minimilöner, Iöneutveckling för identiska individer samt utvecklingen av den faktiska månadslönekostnaden. Löneutvecklingen inom teaterområdet har enligt TKU inte varit speciellt snabb, inte heller kan lönenivåerna anmärkningsvärt höga. De sociala avanses gifternas andel av personalkostnaderna har emellertid ökat avse-

värt sedan år 1975 och beräknat lönekostnaden har dessa SOU 1991 71 avgifter stigit från 34 till 49,5 %. .Süunntanfattning TKU har låtit redovisa de kostnadshöjningar till följd lagar av och avtal som skett sedan år 1974. Det gäller inte minst arbetstidsförkortningar som påverkat personalbehovet vid teatrarna. En redogörelse för dessa förändringar av lagar och avtal, vilka avsevärt kan påverka teatrarnas personalbehov och därmed kostnader, lämnas i bilaga Teatrarnas lokalkostnader varierar från institution till institution bl.a. beroende vilka principer för hyressättning tillsom lämpas av huvudmannen. Någon samlad bild teatrarnas lokalsiav tuation kan inte ges. En studie vid Högskolan i Luleå visar att det finns eftersatta arbetsmiljöer svenska teatrar. Till teatrarnas övriga kostnader räknas kostnader för dekor och rekvisita, informationmarknadsföring, köpta tjänster, resekostnader m.m. TKU har noterat att denna kostnadskategori ökat relativt kraftigt hos teatrarna. Utvecklingen av lönekostnader och sociala avgifter samt övriga personalkostnadsökningar till följd av lagar och avtal har TKU låtit sammanväga till ett personalkostnadsindex för teaterområdet. Utifrån detta index för personalkostnader har jämte lokalkostnader och övriga kostnader vilka antas följa konsumentprisindex

KPl ett särskilt teaterkostnadsindex TKl konstruerats. Mellan

år 1975 och år 1989 har TKl ökat från 100 till 341 enheter medan KPl ökat från 100 till 310.

lnstitutionsteatrarnas intäkter redovisas i kapitel 5 Teatrarnas

intäkter. Den största delen av intäkterna utgörs bidrag från av stat, landsting eller primärkommuner. Verksamhetsåret 198990

uppgick det samlade offentliga stödet summan stats-, primär-

kommunala och Iandstingsbidrag till teaterinstitutioner till 1,2 miljarder kr. Därav gick ca 700 milj.kr. till regionalalokala teaterinstitutioner. Till detta sistnämnda belopp bidrog staten med 211 milj.kr., primärkommuner med 365 milj.kr. och landsting med 113 milj.kr. De offentliga bidragens andel av finansieringen ligger i genomsnitt ca 84 % för institutionsteatrarna. Sedan år 1975 har kommuners och landstings sammanlagda andel av finansieringen ökat från ca 25 till ca 35 % medan statens andel har minskat från drygt 00 % till 50%. ca En viss ökning av biljettintäkter samt övriga intäkter där bl.a. räntor ingår, har skett under 1980-talet. l fast pris har institutionsteatrarnas biljettintäkter ökat med drygt 40 % under 1980talet. En anledning till ökade biljettintäkter är den jämförelsevis stora höjning av biljettpriserna som skett vid flera institutionsteatrar under senare delen av 1980-talet. l kapitlet redovisas principer för statsbidrag till institutionsteatrarna. För Operan, Dramaten och Riksteatern har det sedan år 1986 gällande statsbidragssystemet medfört att ränteinkomster fått ökad betydelse.

Kostnaderna för information och marknadsföring har ökat för SOU 1991 71 De är dock svåra att precisera. En hårdnande konkur- Sammanfattning teatrarna. publiken torde orsak till att teatrarna ökat sina rens om vara en insatser för marknadsföring. Sponsringen har för teaterområdet som helhet varit obetydlig, och enligt TKUs bedömning kommer den inte att ökad betydelse inom överskådlig tid. l kapitlen och 8 går TKU igenom kostnadsutvecklingen för vardera Operan, Dramaten och Riksteatern. Varje kapitel inleds med kort historik samt en beskrivning av organisation och en upgifter. Därefter redovisas för resp. institution utveckling av verksamhet, personal, kostnader samt intäkter. Denna redovisning åtföljs analys verksamheten i relation till kostnader, inav en av täkter samt årsverken. Operans utveckling är komplicerad att analysera till följd av den under 1970- och 1980-talen genomförda etappvisa ombyggnaden operahuset, vilken påverkar föreställnings- och besöksav statistik. Vidare har statsbidragen och ränteinkomsterna starkt påverkats uppbyggnad och avveckling av de s.k. fonderna. Opeav har också i början 1980-talet förändrat personalredovisran av ningen, varför personalutvecklingen inte kan redodvisas för hela perioden. En helhetsbedömning för perioden mellan 1975 och 1989 visar Operan under denna period koncentrerat verksamheten till föatt

reställningar stora i Stockholm. Övriga föreställningar

scenen vari inbegrips turnéföreställningai har minskat i antal. Besöksantalet håller i jämn nivå och rör sig mellan stort sett en 230 000 och 290 000 besök år. per Personalkostnaderna har i stort sett ökat i samma takt som TKl. Antalet årsverken visar små förändringar under 1980-talet, dock skedde minskning den konstnärliga personalen en av 198990. Det totala antalet årsverken 198990 var 674. Operans lokalkostnader har stigit främst till följd av en förbättrad lokalstandard och ökade lokalytor bl.a. en permanent repetitionsscen. Kategorin övriga kostnader har ökat jämförelsevis mer än personal- och lokalkostnaderna. Till följd ökade ränteinkomster samt biljettprishöjningar har av Operans egenfinansiering ökat. Statsanslagets realvärde har minsavsevärd höjning mellan 198889 och 198990. kat, trots en TKU att Operan, för att ytterligare kunna höja produktianser viteten, borde ha tillgång till ytterligare en fast scen. TKU förordar att Operan i framtiden bör tillgång till Södra Teatern som sin andrascen. Detta skulle även enligt TKU kunna bli konstnärligt vitaliserande för Operan. Den genomsnittliga kostnaden föreställning i Operans regi per 600 000-700 000 kr. Genomsnittskostnaär av storleksordningen sig kring 900-1 000 kr. den per besök rör v

Dramatens verksamhet har efter nedgång i verksamheten i SOU l99l - en 7l början av 1980-talet under delen 1980-talet expande- Sunmzazzjizttning - senare av rat kraftigt vad gäller föreställningar och besök. Antalet besök ökade från 2l5 000 år 198485 till 354 000 år 198990. Expansionen har gällt såväl stora övriga Antalet scenen som scener. uppsättningar har samtidigt minskat, vilket visar att föreställningarna ges i längre serier. Personalens storlek har varit oförändrad ca 370 årsverken sedan l97576-men under delen 1980-tasenare av let har den konstnärliga personalen ökat och den tekniska personalen minskat. De reala personalkostnadema har samtidigt ökat, liksom de övriga kostnaderna. Till följd av avsevärt höjda biljettpriser och ökat besöksantal, har biljettintäkterna ökat. Denna ökning är ungefär lika stor som ökningen av de övriga kostnaderna. Dramatens egenfinansiering har ökat och teatern har blivit mera publikberoende. Eftersom teatern har blivit mera beroende egenintäkter har av sårbarheten för tillfälliga intäktsbortfall ökat. Dramatens lokaler har under perioden utökats och förbättrats. Det statliga anslaget har mellan 197576 och 198990 ökat lika mycket som TKl. Det ökade utbudet och den stora publiktillströmningen under senare delen av 1980-talet har resulterat i att genomsnittskostnaden per föreställning i fast pris fallit från l35 000 kr till ll7 000 kr. Motsvarande kostnadsutveckling besök har inneburit per en minskning från 473 kr. till 429 kr. Riksteaterns verksamhet kan delas in i föreställningsverksamhet och teaterfrämjande verksamhet. lnom för föreställningsramen verksamheten har Riksteatern särskilda uppdrag, bl.a. för ansvar Cullbergbaletten, Tyst Teater och finskspråkig teaterverksamhet. Analysen av Riksteatern kompliceras bl.a. den regionalisering av av teaterensembler pågått fram till och med l98384 olika samt uppdrag som tillkommit under perioden. Till följd regionaliav seringen har statsanslaget minskat medan nytillkommande uppdrag medfört en Ökning av anslaget. Riksteaterns totala antal centralt producerade och förmedlade uppsättningar och föreställningar har minskat sedan 197576. Un-

der de första åren av perioden antalet föreställningar exlusive

var

regionala ensembler ca 2 700 år medan de under de

per senaste åren varit ca l 900. Minskningen gäller lyriska föreställningar, ba-

lett och skolteaterföreställningar medan antalet dramatiska föreställningar ökat. Även antalet besök har minskat från ca 650 000 besök per år under de första åren perioden till 370 000 beav ca sök under de senaste åren. Det genomsnittliga antalet besök per föreställning har som helhet minskat från 250 till 200. ca ca Dock har antalet besök per föreställning för lyrisk verksamhet och balett ökat. Riksteaterns totala kostnader har i relation till TKl minskat med 2 % sedan 198485. Personalkostnaderna har under samma

period hållits tämligen konstanta, medan antalet årsverken har SOU 1991 71 minskat med 7 %. Avsevärda kostnadsökningar kan noteras för Sammanfattning hotell och traktamenten, till följd av bl.a. ändrade traktamentesbestämmelser. Ökade lokalkostnader sammanhänger med flyttningen år 1988 till och ändamålsenliga lokaler i Hallunda, nya Botkyrka kommun. Riksteaterns genomsnittliga Iöneläge är i nivå med Dramatens. Riksteatern har kraftigt höjt sina gager dvs. försäljningspriset för föreställningarna. Den genomsnittliga höjningen sedan 197576 uupstår till 325 %. Trots detta har gageintäkternas värde minskat till följd av minskat antal föreställningar. TKU har ställt Riksteaterns turnékostnader i relation till motsvarande kostnader för vissa länsteatrar samt för Operan och Dramaten. Undersökningen år grundad enstaka produktioner och mäter kostnad medverkande person och föreställning. per Länsteatrarna varierar sinsemellan men deras kostnadsläge ligger helhet under Riksteaterns. Förklaringen till Riksteaterns högsom kostnadsläge är längre turnéer vilka medför större kostnader re för bl.a. resor, hotell och traktamenten. När Riksteaterns kostnader relateras till föreställningar och besök konstateras avsevärd ökning av styckkostnaderna. Den geen nomsnittliga kostnaden föreställning har fördubblats under per från 50 000 till 100 000 kr. Även den genomsnittperioden, ca ca liga kostnaden besök har fördubblats, från 250 kr. till drygt per 500 kr. Bidragande orsaker till detta är tillkomna bestämmelser i olika lagar och avtal fördyrat personalutnyttjzindet. Turnésom verksamhet drabbas hårdare sådana kostnadsökningar än övrig av En genomgång olika faktorer som påverkat kostnaderna teater. av finns i bilaga till kapitlet. TKU att Riksteaterns kostnadsutveckling inger bekymanser bl.a. därför att det genomsnittliga antalet besök per föreställmer ning samtidigt har minskat. Vidare anser TKU att Riksteaterns och regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen dem

emellan bör ses över. Kapitel 9 behandlar fria teatergruppers kostnadsutveckling mellan 198283 och 198990. Kapitlet är ett sammandrag av uppgifter i den fria TKU låtit sammanställa. rapport om grupper som Rapporten finns i bilaga till betänkandet. Analysen i rapporten en omfattar det 50-tal fria erhåller statligt verksamhetsgrupper som bidrag. Vidare görs fördjupad kostnadsanalys av sju av dessa en Studien visar klar expansion av verksamheten i grupper. en form uppsättningar och föreställningar. Antalet uppsättningar av från 181 till 219 och antalet föreställningar har ökat från har ökat 5 567 till 8 257. Besöksantalet har varierat under perioden med 713 000 besök 198283 och 821 0 besök 198990. Antalet sysseli form årsverken har gått från 480 till 606. En krafsatta av upp tig lönekostnadsökning kan konstateras. I fast pris har lönekostnaden anställd ökat från 99 000 till 144 000 kr. per år. l.öneper

läget är dock fortfarande betydligt lägre än vid institutionsteatern. SOU 1991 71 En mycket kraftig ökning gäller också kostnader för information Sammanfattning marknadsföring, vilka i fast pris har tredubblats. De fria teatergrupperna har en mycket högre egenfinansiering än institutionsteatrarna deras samlade spel- och övriga intäkter var 198990 -

över 40 % de totala intäkterna. Statsbidraget via kulturrådet

av har minskat i relativ betydelse trots en real ökning med 62 % sedan 198283. Den relativa betydelsen bidragen från kommuner, av landsting AMS har ökat. Även den genomsnittliga föreställsamt nings- biljettintäkten per besök har ökat sedan 198283. Kostnads- och intäktsutvecklingen pekar mot en svår framtida ekonomisk situation för flera grupper. I Kapitel l 0 Kostnads- och produktivitetsutveckling beskriver TKU grundläggande eknomiska teorier, framförallt av W. Baumol, rörande faktorer som påverkar teatrarnas kostnadsutveckling. Enligt Baumol utvecklas kostnaderna för teaterproduktion med nödvändighet snabbare än kostnaderna för annan produktion, främst grund av att teaterområdet inte kan tillgodogöra sig rationaliseringsvinster som sker i samhället i övrigt. En klassisk teaterföreställning kräver idag samma tid och samma antal medverkande för hundra år sedan. som TKU tar vidare två studier om produktivitetsutveckling upp inom teatersektorn. Båda dessa studier visar en minskande produktivitet, vilken dock inte är större än vad som gäller för en stor del av samhällets övriga tjänsteproduktion. För Operan och Dramaten är resultatet klart bättre endast en liten minskning av produktiviteten än för gruppen institutionsteatrar som helhet. -

TKUzs bedömningar i kapitel II Verksamhetsform för Operan

och Dramaten m.m. grundar sig en studie angående verksamhetsformer för teaterinstitutioner som gjorts av direktör Klas Holming, Teatrarnas Riksförbund. Studien innehåller genomsom en gång olika företagformer, visar enligt TKU att aktiebolagsforav men är den lämpligaste för teatrar som Operan och Dramaten. Av de frågor som studien i övrigt behandlar tar TKU upp frågorna om utseendet av verkställande direktör och aktiekapital. TKU

pekar vissa nackdelar med att teaterchefen som vid Operan

och Dramaten tillika är VD utses av regeringen. TKU anser vidare att Operan och Dramaten f.n. inte har tillräckliga reserver genom eget kapital för att möta tillfälliga underskott i den löpande verksamheten. Frågan aktiekapital och om struktur i övrigt det egna kapitalet bör enligt TKUs mening för Operans och Dramatens del bli föremål för översyn. Ett uppdrag att till regeringen inkomma med förslag i dessa frågor bör lämnas till resp. bolags styrelse.

l kapitel I2 Teatrars samarbete med radioT V relaterar TKU

inledningsvis de konstnärliga, kulturpolitiska och ekonomiska fråsammanhänger med överföringar av teaterföreställningar. gor som TKU några kostnadsexempel från gjorda överföringar samt ger

presenterar vidare en översikt över de överföringar som skett un- SOU 1991 71 der de senaste åren från Operan, Dramaten m. fl. teatrar. TKU Sammanfattning konstaterar att åtskilliga överföringar till TV skett, vilket med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna kan betecknas som tillfredsställande. Det är enligt TKU önskvärt att samarbetet mellan Operan och Dramaten å ena sidan samt TV å andra sidan även framdelses kan bedrivas i minst samma omfattning som för närvarande. Teaterkostnadsutveckling i några andra länder berör TKU i kapitel 13. l detta kapitel har TKU sammanställt vissa uppgifter från Tyskland, Storbritannien, Danmark och Norge. Materialet som är tämligen heterogent innefattar såväl vissa uppgifter från enskilda teatrar som mera översiktlig information om utvecklingen, framför allt i Tyskland. Tyskland, Danmark och Norge har finansieringssystem som har stora likheter med Sverige medan Storbritannien skiljer sig från dessa länder väsentligt högre egenfinansiering. genom en Liksom i Sverige har relativt kraftiga biljettprishöjningai skett vid teatrar utomlands under senare år. En viss minskning i besöksantalet kan konstateras vid de tyska teatrarna sedan år 1975. Arbetsmarknaden för skådespelare är besvärlig i Tyskland och England. Anställningstryggheten i dessa länder är sämre än i Sverige. Inget av de studerade länderna har under de senaste åren gjort grundläggande förändringar av huvudprinciperna för samhällsstöd till teaterlivet. l kapitel 14 TKUs slutsatser inleder TKU med att erinra om att utredningsuppdraget huvudsakligen innebär att redovisa och analysera kostnadsutvecklingen, och att det inte i uppdraget ingår att lämna förslag om hur stort det statliga stödet framdeles bör vara till hela teaterområdet eller till enskilda teatrar. Vidare framhåller TKU att utredningen i huvudsak varit begränsad till att ta upp faktorer som kan mätas och jämföras, medan de konstnärliga frågorna endast kunna beröras mera i diskussionsform. TKU konstaterar att det teaterkostnadsindex som utredningen tagit fram ger vid handen att kostnaderna för teaterverksamhet stigit snabbare än kostnaderna i samhället i övrigt. Detta beror inte någon särskilt snabb löneutveckling eller högt löneläge inom teaterområdet. Däremot har de sociala avgifterna ökat. Vidare har kostnadsökningar till följd av bl.a. ändrade arbetstidsbestämmelser haft betydelse. Den huvudsakliga förklaringen till den relativt stora kostnadökningen är emellertid att teaterproduktion är mycket personalintensiv med begränsade möjligheter till rationaliseringar. TKUIS analyser bekräftar de teorier om kostnadsutvecklingen teaterområdet som framlagts inom den ekonomiska vetenskapen. Teatrarnas huvudmän bör enligt TKU utforma stödet till verksamheten så, att teaterledningarna får långsiktigt stabila förutsätt-

ningar att fullgöra det kulturpolitiska uppdrag som anförtrotts SOU 1991 71 dem. Sammanfattning Enligt de studier av produktivitetsutveckling inom teaterområdet som TKU haft tillgång till, visar Operan och Dramaten ett klart bättre resultat än gruppen institutionsteatrar. För Riksteatern har produktivitetsutvecklingen varit sämre. De beräkningar av genomsnittligt bidrag per föreställning och besök som TKU gjort beträffande Operans och Dramatens verksamhet visar att den offentliga subventionen enligt utredningens uppfattning ligger en rimlig nivå med hänsyn till givna villkor som antalet scener och publikplatser. För Operans del skulle tillgång till en större andrascen verka produktivitetshöjande och säkerligen från konstnärlig synpunkt vara vitaliserande. TKU förordar att Operan i framtiden bör tillgång till Södra Teatern sin andrascen. som TKU konstaterar att institutionsteatrarnas reala biljettinkomster ökat med 60 % mellan åren 1975 och 1990. Den nivå finansieringen genom biljettintäkter som nu uppnåtts 8 % för

Operan och 16 % för Dramaten är enligt TKUs uppfattning

skälig. Fortsatta biljettprishöjningar bör ske i takt med den allmänna prisnivåns utveckling. TKU bedömer att sponsorintäkter i framtiden inte i någon nämnvärd grad kommer att bidra till de samhällsstödda teatrarnas finansiering. En ökad egenfinansiering genom biljettintäkter gör nationalscenerna mer publikberoende, vilket TKU i huvudsak bedömer som positivt. Detta ökar dock sårbarheten för tillfälliga intäktsbortfall, såvida teatern inte har tillräckliga ekonomiska reserver. Bl.a. mot denna bakgrund förordar TKU att det egna kapitalet i de båda teaterbolagen bör förstärkas. En beräkning av statsbidraget per föreställning och besök visar för Operans del att statsbidraget per föreställning under perioden varit av storleksordningen 500 000-600 000 kr. medan statsbidraget per besök varit mellan 750 och 900 kr. För Dramaten är statsbidraget per föreställning ca 85 000 kr. och per besök ca 300 kr. TKU anser att detta är en rimlig subventionsnivå med hänsyn till kostnadsläge och möjligheter till finansiering genom egenintäkter. För Riksteaterns del har i fast pris kostnaderna per föreställning liksom statsbidraget per föreställning och besök fördubblats under perioden. statsbidraget per föreställning är nu av storleksordningen 80 000 kr. och statsbidraget per besök ligger nu nivån 400 kr. Enligt TKUs mening inger denna utveckling bekymmer och den bör föranleda att Riksteaterns verksamhet och samspelet mellan teatern och länsteatrarna blir föremål för ytterligare översyn. De fria teatergruppernas kostnadsutveckling har för perioden 198283-198990 varit väsentligt snabbare än institutionsteatrar- Framför allt har kostnader för personal och marknadsföring nas. ökat. Den ekonomiska situationen är för flera grupper mycket

allvarlig, trots att stora reala bidragshöjningar skett under perio- SOU 1991 71 den. Uppgiften att föreslå åtgärder med anledning av denna situa- Sammanfattning tion ankommer enligt TKU kulturrådet.

1 Utredningens arbete

SOU 1991 71 Kapitel I

Uppdraget

Utredningen, som antagit namnet teaterkostnadsutredningen TKU skall enligt direktiven i redovisa och analysera vilka faktorer som påverkat och påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt, t belysa hur de totala ekonomiska resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet, i belysa hur produktivitetsutvecklingen har varit vid teatrarna och redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra produktiviteten, t göra jämförelser med några andra länder vad gäller kostnadsutvecklingen för olika typer av teaterverksamhet. Enligt direktiven bör översynen i första hand inriktas de teaterinstitutioner för vilka staten har huvudansvaret Operan, - Dramaten och Riksteatern men den bör även innehålla en be- dömning av huruvida slutsatserna är tillämpliga andra teaterinstitutioner i landet. Vidare bör i arbetet ingå analys vilken verksamhetsform en av som är lämplig för Operan och Dramaten med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl. Utredningen förväntas också ha synpunkter avvägningen fasta anställningar av resp. projektanställningar vid teaterinstitutionerna, samt frågan om lämplig subventionsnivå för den statsunderstödda teaterverksamheten. Utredningsdirektiven återges i bilaga

Arbetets bedrivande

TKU har under utredningsarbetet haft nära kontakt med Operan, Dramaten och Riksteatern, i första hand genom att experter från dessa institutioner bidragit med material och fortlöpande deltagit i arbetet med sammanställningar och analyser. Utredningen har vidare haft kontakt med de fackliga organisationerna Svenska Teaterförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund samt Sveriges Arbetsledareförbund. För att bl.a. belyst teaterutbudets kvalitativa utveckling, personalsituationen och den ekonomiska situationen anordnade utredningen under hösten l990 möten med teaterjournalister, che-

fer för större teaterinstitutioner samt chefer för vissa regionala te- SOU 1991 71 atrar. Kapitel I Utredningen har vidare vid resor inom landet träffat företräda-

re för teaterinstitutioner i Göteborg december 1990 och Malmö

augusti 1990 samt representanter för regionalt och lokalt teater-

liv i Jämtlands november 1990 och Västmanlands län april

1991. För att inhämta information om teaterutbudet utomlands, har utredningen besökt företrädare för teaterlivet institutioner, myndigheter, organisationer i Köpenhamn augusti 1990 samt Ham-

burg, Düsseldorf och Köln oktober 1990.

Utredningen har deltagit i landstingsförbundets kulturkonferens i Stockholm i november 1990 och Teatrarnas Riksförbunds

TRs årsmöte i maj 1991.

Utredningen har även haft kontakt med forskare inom det kulturekonomiska området, bl.a. genom deltagande i Kulturekonomisk konferens i Umeå i juni 1990. För insamling av material m.m. har utredningen samarbetat med statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen och Teatrarnas Riksförbund. l syfte att att kunna ge ett bredare underlag för jämförelser har utredningen sammanställt uppgifter om verksamhet och ekonomi från Stockholms Stadsteater, Göteborgs Musikteater samt Göteborgs Stadsteater. Utredningstiden har tyvärr inte medgivit någon analys uppgifterna från dessa teatrar. Då uppgifterna av kan vara av värde som jämförelsematerial, redovisas en sammanställning av uppgifterna i bilaga 12 till detta betänkande. TKU har lagt ut vissa delar av arbetet som uppdrag. Experten Mats Sylwan har utarbetat en rapport om de fria teatergruppernas kostnadsutveckling. Till grund för TKUs diskussion om produktivitetsbegreppet ligger en studie om teatrarnas produktivitetsutveckling utförd av Hans Bohman och Peter Rabe vid Handelshögskolan i Stockholm. Direktör Klas Holming, Teatrarnas Riksförbund, har genomfört en studie av verksamhetsformer vid teaterinstitutioner. TKU har också projektledaren Walter Ruth, Högav skolan i Luleå, erhållit en sammanställning delresultat från ett av pågående forskningsprojekt angående teaterns arbetsmiljö. Vidare har visst material om teatersituationen i Storbritannien erhållits från Christer Dahl, Glasgow.

Vissa metodfrågor m.m.

TKU har valt att beskriva kostnadsutvecklingen mellan verksamhetsåren 197576 och 198990 vilket innebär att analyserna i huvudsak omfattar tiden efter riksdagens kulturpolitiska beslut år 1974.

TKUs beskrivning av utvecklingen inom teaterområdet i stort SOU 1991 71 grundar sig de årliga sammanställningar av statistik från teater- Kapitel l institutioner som gjorts av statens kulturråd. För att jämförelser mellan teaterområdets kostnadsutveckling och kostnadsutvecklingen i samhället i stort skall kunna göras har ett särskilt index för teaterkostnaderna utarbetats. Detta index, benämnt teaterkostnadsindex TKl, ger en bild av en normalteaters kostnadsutveckling under den studerade perioden. l särskilda kapitel behandlas Operan, Dramaten och Riksteatern. Där ges en översiktlig beskrivning av kostnads- och intäktsutvecklingen vid dessa teatrar. Grundläggande fakta och en mer ingående beskrivning utvecklingen har för och av var en av nämnda teatrar sammanställts i en särskild bilaga, kallad huvudbilaga, som fogats till detta betänkande. Uppgifterna som redovisas för dessa institutioner baseras dels årsredovisningar, dels information som inhämtats direkt från resp. teater. Inom varje teater kan variationerna i verksamhet av flera skäl vara stora mellan olika år. För att en bestämd trend i utvecklingen skall bli tydlig fordras att den håller sig i flera år, och att verksamheten under den perioden inte alltför mycket påverkats av speciella faktorer. För att minska effekten av tillfälliga variationer mellan olika år har TKU i analysen av Operan, Dramaten och Riksteatern för vissa uppgifter beräknat årliga medeltal för treårsperioder, med början 197576 enligt följande

Period 1 Pl 197576-197778

Period 2 P2 197879-198081 Period 3 P3 198182-198384 Period 4 P4 198485-198687 Period 5 P5 198788-198990 Betänkandet är disponerat så att TKU fortlöpande redovisar kommentarer och synpunkter i anslutning till varje kapitel. Sammanfattande slutsatser och bedömningar görs i kapitel 14. Att sammanställa helt jämförbart material teaterekonomi om under 15 år har varit förenat med svårigheter, bl.a. grund av förändrade redovisningsrutiner från teatrarnas sida under perioden. Vidare har verksamhetens innehåll ändrats såväl av konstnärliga som ekonomiska och kulturpolitiska skäl. I flera av de frågor som TKU behandlat har uppgifter inte funnits direkt tillgängliga utan teaterinstitutionerna har fått tillbaka i äldre primärmaterial. Det relativt stora arbetet med insamling och bearbetning av uppgifter har medfört att tiden för analys av dessa blivit begränsad. Materialet ger dock möjlighet till fortsatta analyser utöver dem som TKU gjort och det bör också kunna ge stöd för en fortlöpande uppföljning av de statsfinansierade teaterinstitutionerna.

2 Teaterområdet SOU 1991 71

- en

Kapitel 2

bakgrundsbeskrivning

2.1 Nuläge

Staten har det ekonomiska huvudansvaret för tre stora institutionsteatrar Operan, Dramaten och Riksteatern. De är baserade i Stockholmsregionen, där Operan och Dramaten har sina fasta scener, medan Riksteatern ger föreställningar över hela landet. Dramaten är en institution för talteater. Operans verksamhet omfattar musikteater och dans. I Riksteaterns produktioner ingår såväl talteater som musikteater och dans. En närmare redovisning av verksamheten vid dessa tre teatrar under perioden 197576- 198990 ges i kapitel 6 -

Övriga teaterinstitutioner är regionteatrar, stadsteatrar lokala

teatrar samt privatteatrar. Regionteatrarna är normalt verksam-

ma i ett län och kompletterar föreställningar sin fasta scen med turnéer i länet. Landsting och kommuner i länet är huvudmän för verksamheten. Stadsteatrarna är äldre och finns framför allt i större kommuner. Vanligen har de tillkommit kommunalt initiativ. Vid ingången av år 1991 fanns det 15 regionala och 8 lokala teatrar med statligt stöd. De olika teatrarna anges i tabell 2.1.

Dessutom drivs en särskild regional försöksverksamhet i Hal-

lands län. Bland de regionalalokala teatrarna finns tre särskilda musikteaterinstitutioner Göteborgs Musikteater, som även har fast engagerad dansensemble, Norrlandsoperan samt Värmlands musikteater. Malmö stadsteaters verksamhet omfattar såväl dramatisk teater som musikteater och dans. Det finns tio scener som tillhör privatteatrar anslutna till Tea-

trarnas Riksförbund nio i Stockholm och en i Göteborg. De får

inga statliga bidrag. Privatteatrarnas utbud har under de senaste decennierna koncentrerats komedier, musikaler, operetter och revyer.

Omkring 110 fria teatergrupper inklusive musikteatergrupper

och ett tiotal fria dansgrupper är verksamma i landet. Av dem fick 70 någon form statligt bidrag statens kulturråd 199091. av av Många får också stöd kommuner och landsting, grupper av antingen genom direkta bidrag eller genom köp av föreställningar för t.ex. skolor och sjukhus.

2.2 Gällande kulturpolitiska riktlinjer

År 1974 fastställde riksdagen mål för den statliga kulturpolitiken med anledning av regeringens proposition Den statliga kulturpo-

litiken 1974228. Det kulturpolitiska beslutet av år 1974 berör SOU 1991 71 olika sätt hela det offentligt stödda teaterområdet. Det övergri- Kapitel 2 pande målet för teaterpolitiken skulle vara att åstadkomma ökad geografisk och social spridning av teaterinstitutionernas verksamhet. I syfte att nå en bättre förankring av teaterverksamheten ute i landet lades ansvaret för utvecklingen kommuner och landsting. Statens roll skulle enligt dessa riktlinjer vara att stödja och stimulera utvecklingen. Ett viktigt medel härvidlag är det grundbeloppsbaserade statliga stödet till teater- och musikinstitutioner. Genom detta har tillkomsten och utbyggnaden av länsteatrar stimulerats. l kulturpropositionen 1974 betonades starkt betydelsen av de fria teater- och dansgrupperna. Stödet till grupperna förstärktes. Därvid framhölls dessa gruppers möjligheter att nå kulturellt underförsörjda delar av befolkningen. Riksteatern fick enligt 1974 års kulturpolitiska beslut i uppgift att produktion komplettera utbudet från den regiogenom egen nala och lokala teatern, att distribuera föreställningar från andra teatrar, främst Operan och Dramaten, samt att som expert- och konsultorgan information och service i såväl tekniska frågor ge i produktions- och distributionsfrågor. som För Operan och Dramaten framhölls år 1974 dessa teatrars riksansvar för att vårda den klassiska, särskilt då den svenska repertoaren samt deras ansvar för konstnärlig förnyelse. Tre huvuduppgifter lades fast att spela egna scener, att turnera i olika delar av landet, samt att framträda i radio och TV. Dessa mål formulerades nytt i 1977 års statsbidragsbestämmelser och har inte ändrats sedan dess.

2.3 Viktiga drag i utvecklingen

2.3.1 Utbyggnad och decentralisering

Det svenska teaterlivet var i början av 1940-talet föga omfattande. Utöver Operan, Dramaten och Riksteatern fanns stadsteatrari Göteborg och Helsingborg samt åtta privatteatrar, de flesta i na Stockholm Folkparkerna var vid denna tid en viktig teaterproducent, delvis i samarbete med Riksteatern. Från och med invigningen av Malmö Stadsteater år 1944 inleddes utbyggnad och decentralisering av teaterlivet, i ett första en skede tillkomsten nya stadsteatrar i Norrköpinggenom av Linköping 1947, Uppsala 1951 och Borås 1954. Sistnämnda år startade även Folkteatern i Göteborg och 1960 öppnade Stockholms stadsteater. Fortfarande var många regioner utan fasta teatrar och där det främst Riksteatern som tillgodosåg teaterbevar hovet.

Den andra vågen i teaterlivets decentralisering inträdde SOU 1991 71 under andra hälften av 1960-talet. lnitiativen kom från både cent- Kapitel 2 rum och utifrån landet, först från Norrbotten år 1967 kunde som inviga sin länsteater. Ungefär samtidigt flyttade Riksteatern ut en av sina ensembler till Västerås, där den skulle spela i staden och regionen. Är 1976 övertog länet huvudmannaansvaret för denna ensemble. En annan mindre ensemble inom Riksteatern lokaliserades år 1969 till Skellefteå, med uppgift att spela främst barnoch ungdomsteater. l Västernorrland togs initiativ till en länsteainledde sin verksamhet år Är ter, som 1972. 1978 startade Riksteatern Blekinge Husmansteater i Blekinge; den upphörde dock år 1988. Blekinge inledde då ett samarbete med Kronobergsteatern i Växjö. Kronobergsteatern startade som utlokaliserad riksteaterensemble år 1970 men har sedan år 1984 haft landstinget husom vudman. År 1969 hade Örebro fått sin fasta riksteaterensemble år 1983 blev länsteater. År 1988 inrättades som en länsteater i Skaraborgs län med landstinget som huvudman. Fr.o.m. verksamhetsåret 199091 finns särskild länsteaterensemble även i Bohuslän. Också musikteatern decentraliserades och breddades genom tillkomsten av Norrlandsoperan i Umeå år 1974 och Musikteatern i Värmland, stationerad i Karlstad, år 1975. Sistnämnda år började

Dalateatern i Falun som länsteater, år 1977 tillkom Älvsborgs

läns barn- och ungdomsteater, år 1978 länsteatern i Jönköping och år 1983 Folkteatern i Gävleborg. I det fallet det senare var delar av personalen från de mest framgångsrika fria teateren av grupperna, Skånska Teatern från Landskrona, bildade instisom tutionsteater med en egen konstnärlig utvecklingsprofil. Satsningen regionteatrar har haft stor betydelse för svenskt teaterliv. I dagsläget saknas regionallokal teaterinstition i län. sex De fria gruppernas betydelse för vitalisering och decentralisering av teaterlivet har varit stor. Särskilt gäller detta barn- och ungdomsteatern, där de fria gruppernas uppsökande aktivitet och kommunikativa dramaturgi varit radikalt förnyande och även verkat stimulerande för institutionsteatrarna. Några fria teatergrupper har etablerat sig fast i kommuner som ger dem permanenta bidrag, t.ex. musikteatergruppen Oktober i Södertälje och delar av Skånska Teatern som fortsatt i Landskrona. Barn- och dockteatern Byteatern verkar liknande sätt i Kalmar län. Flera fria teatrar har sökt sig till fasta spelplatser i städer, t.ex. Orionteatern i Stockholm och Nationalteatern i Göteborg. Under 1980-talet har flera nya teaterbyggnader tillkommit eller påbörjats. Med statligt stöd har teaterhus tillkommit i Lunya leå och Umeå samt lokaler för Dalateatern och nya en ny scen för Uppsala Stadsteater. Vidare har ett stort antal tillnya scener kommit i Folkets Hus-byggnader och i kulturhus.

2.3.2 Teaterutbudets utveckling SOU 1991 71 Kapitel 2 Under hela 1960-talet och den första hälften av 1970-talet gav offentligt stödda teatrar ett kraftigt ökande antal föreställningar. Spelåret 196061 5 800 föreställningar vid dessa teatrar. gavs ca Spelåret 197071 hade antalet ökat till ca 10 300 Ny kulturpolitik, SOU 197266, och spelåret 197576 var antalet ca 1l 900. Under några år därefter var antalet relativt stabilt. Nedanstående tabell visar antalet föreställningar och antalet uppsättningar spelåren 197576, 198283 och 198990 vid institutionsteatrarna Operan, Dramaten, Riksteatern, regionalalokala

teatrar vid de fria teatergrupper erhåller statligt verk-

samt som

samhetsbidrag Med uppsättning avses ett instuderat verk, t.ex.

Hamlet, som framförts vid ett eller flera tillfällen. Antal uppsättningar vid samtliga institutionsteatrar Spelår 7576 8283 8990 Antal uppsättningar 350 345 345 Därav vid regionalalokala teaterinstitutioner Antal uppsättningar 167 213 250

Antal föreställningar vid samtliga institutionsteatrar Spelår 7576 8283 8990 Antal föreställningar ll 921 12 514 ll 565 Därav vid regionalalokala teaterinstitutioner Antal föreställningar 6 307 7 541 8 290

Antal uppsättningar vid fria teatergrupper Spelår 8283 8990 Antal uppsättningar 181 219 Antal Föreställningar vid fria teatergrupper Spelår 8283 8990 Antal föreställningar 5 567 8 257 Uppgifter gällande institutionsteatrarnas årliga antal uppsättningar och föreställningar under perioden l97576-198990 redovisas i tabell 2.2.

Teaterföreställningar i olika delar av landet SOU 1991 71 Kapitel 2 1 rapporten Att vidga deltagandet i kulturlivet 199111 konstaterar kulturrådet att antalet teaterföreställningar i förhållande till befolkningsunderlaget varierar kraftigt mellan olika län. Flest har Stockholms län med 55 föreställningar 10 000 invånare och år per 198788. Medelvärdet för hela landet 25 och i vissa län var var antalet färre än Det bör framhållas att en stor del stockholmsteatrarnas av publik, inte minst privatteatrarnas, är bosatt utanför Stockholms län.

2.3.3 Besöksutveckling och teaterintresse

Totalt besöksantal

Det totala årliga antalet besök vid statliga och statsunderstödda institutionsteatrar i Sverige har minskat med 28 % mellan ca 197576 och 198990. Besöksantalet minskade dock inte kontinuerligt under hela perioden. From. 198586 skedde ökning en som bröts i och med att periodens lägsta besöksantal noterades 198990. En jämförelse de fria teatergruppernas besöksantal av mellan 198283 och 198990 visar att detta besöksantal var ca 15 % högre under det sistnämnda året.

Totalt årligt antal besök vid samtliga institutionstcatrar l000-taI Spelår 7576 8283 8889 8990 Besöksantal 2 998 2 428 2 452 2 173 Därav regionalalokala teaterinstitutioner Besöksantal 1 533 1 417 l 517 1 327

Totalt årligt antal besök vid fria teatergrupper l 000- tal Spelår 8283 8889 8990 Besöksantal 713 797 82 l

De årliga besöksantalen till institutionsteatrarna under perioden 197576-198990 redovisas i tabell 2.3.

Teatcrintrcsse och teaternanor

Kulturrådet framhåller i rapporten Alt vidga deltagandet i kulturlivet att parallellt med att teaterns publik minskat sedan början av 1970-talet har även intresset för att teater minskat

något. Det fanns under 1970-talet ett ovanligt intensivt teaterin- sou 1991 71 i samhällsengagemangets spår. Det minskade teaterintresset Kapitel 2 tresse är särskilt märkbart bland ungdomar. Enligt rapporten är det för många inte lika angeläget att idag eftersom intresset för dramatisk framställning kan tillteater godoses teater i TV och videogram. Den levande teatern av av känner konkurrensen från bildmedierna, inte minst video. av Antalet teaterbesökare i befolkningen som helhet har emellertid inte minskat. Möjligen finns enligt kulturrådet en svagt stigan-

de trend framförallt gäller musikteaterföreställningar. Drygt som 40 % befolkningen har varit teater inklusive musikteater av det senaste åretl. De flesta teaterbesökarna cirka 65 % av samtliga besökare - gör bara eller två besök under ett år. Ca 30 % av besökarna ett gör till fem besök. Bara liten del går teater sex eller fletre en gånger under ett årl. ra Minskningen de totala publiksiffrorna vid samhällsfinansieav rade institutionsteatrar har alltså enligt kulturrådet inte påverkat antalet teaterbesökare i befolkningen. Kulturrådet håller för tro-

ligt att det i stället är återkommande teaterbesökare som har re-

ducerat antalet besök. Dessa återkommande teaterbesökare svarar, även om de är ganska till antalet, för stor del det totala antalet besök en av De kan därmed, de inskränker antalet besök, påteatrarna. om verka publiksiffrorna avsevärt. Enligt undersökning gjorts Sveriges Radios Publiken som av undersökningar SR PUB avseende perioden hösten 1984 våren - 1986 hade 85 % befolkningen sett teater TV under det ca av året. Bara l5 % befolkningen hade inte alls sett teater i senaste av TV under ett år. Den del befolkningen, som sett TV-teater unav der månad, nästan dubbelt så stor som den som sett scenen var under ett år. Då det ändå bara föreställningar svensteater var Utländska fiktionsserier ingick inte. ka som räknats. Under det året hade drygt tionde person ingen senaste var kontakt med sig i etermedier eller scenen, medan teater, vare drygt 60 % enbart såg eller hörde teater i TV ocheller radio. lluvuddelen dessa hade enbart kontakt med teater genom TV. av

Av nedanstående tabell framgår hur stor del av befolkningen

upplevt TV, radio eller från scenen enligt SRsom teater genom PUBs undersökning. Ungefär 5 % befolkningen hade under året arbetat med av amatörteater sin fritid, eller bakom scenen. Men åtskilligt

fler hade tidigare i sitt liv sysslat med amatörteater nästan var fjärde svensk har någon erfarenhet av arbete med amatörteater.

l Undersökning för perioden juli 1987 -juni l989 utförd av Sveriges Radios avd. för publik- och programforskning SR PUB och statens kulturråd. PUB informerar l989V

2 Kulturbarometern i detalj. PUB informerar l987l

Procent av befolkningen 9-79 år sett eller hört som SOU 1991 71 lV Radio- Scen- Kapitel 2

avser 1984-våren 1986. Begreppet TV-teater exkluderar TV-serier. Begreppet scenteater inkluderar såväl talteater som opera. Källa SR PUB

2.3.4 Antal anställda

Den ökning av teaterutbudet tidigare redovisats som har inte kunnat ske utan en samtidig ökning personalen. Av nedanstående av tabell framgår att antalet anställda, vid regionalalokala teatrar Ökade med cirka 50 % mellan verksamhetsåren 197576 och 198990.

l statens kulturråds statistik mäts personalvolymen i årsverken.

Årsverken kan fördelas

såväl hel- som deltidsanställda och fast resp. extraanställda. litt årsverke motsvarar heltidsarbetande en person under ett år.

Antal årsverken vid samtliga institutionsteatrar

Verksam hetsår 7576 8283 8990

Antal årsverken 3 084 3 642 3 812

Därav vid regionalalokala teaterinstitutioner

Antal årsverken l 611 2 126 2 404

Antal årsverken vid fria teatergrupper

Verksam hetsår 8283 8990

Antal årsverken 480 606

Av tabell 2.4 framgår utvecklingen antalet årsverken vid inav stitutionsteatrarnzt mellan 197576 och 198990. På flera nystartade regionteatrar personalstyrkan var underdimensionerad under de första åren och den har efter hand byggts ut åtminstone till nivå kring 35 årsverken, vilket en anses vara en miniminivå för regionteater. Vid flera de större en av stadsteatrarna skedde en avsevärd personalökning från mitten 1970av talet till början 1980-talet. En del denna Ökning av stor av gällde teknisk personal.

Arbetsmarknadsläget SOU 1991 71 2.3.5 Kapitel 2 Ökad arbetslöshet

antalet arbetstillfällen inom teaterområdet ökat sedan Trots att verksamhetsåret 197576 har också arbetslösheten ökat. Antalet medlemmar i Svenska Teaterförbundet som fått ersättfrån arbetslöshetskassa har ökat från 1032 år 1985 till 1771 ning år har antalet ersättningsdagar ökat från år 1989. Mellan dessa 76 687 till 147 657. Årsmedeltzilet för den relativa arbetslösheten bland medlemi Svenska teaterförbundets erkända arbetslöshetskassa ökade mar Ãrsmedeltalet för antalet från 4,7 % år 1979 till 13,4 % år 1989. arbetslösa har också ökat i ungefär motsvarande omfattning under 1980-talet. Särskilt har utvecklingen varit för den ogynnsam konstnärliga personalen. Arbetsmarknadsläget inom teaterområdet har beskrivits i en forskningsrapport från SAMU Samhällsvetenskapliga forskningsinstitutet i Uppsala, rapport nr 2 1991.

Arbetstillfällenas koncentration till storstadsområdena

inom det samhällsunderstödda teaterområdet Arbetsplatserna till del inom storstadsområdena. Mellan 40 och 50 % av finns stor institutionsteatrarnas konstnärliga årsverken avser institutioner baserade i storstockholmsområdet. Om institutionerna i Göteborg och Malmö räknas med uppgår andelen till ca 75 %. Inom storstadsregionerna särskilt Stockolmsregionen finns de möjligheterna till extraarbete bl.a. radioT V och flesta genom film. Detta medför Stockholmsregionen är jämförelsevis atatt traktiv att arbeta

2.3.6 Förändringar i teaterns sätt att arbeta sedan 1970-talet

Allmänt

Teaterledare TKU har talat med har understrukit vikten av som förändringar vad gäller teaterns arbetsvillkor, som inträffat vissa den ZO-årsperioden. TKU vill i det följande peka under senaste

på några förändringar som, framförallt för repertoarteaternil, haft SOU 1991 71 ekonomisk betydelse. Kapitel 2

Teatertcknisk utveckling

Stora förändringar har inträffat de ljud- och ljustekniska områdena. Detta har öppnat konstnärliga möjligheter framför nya allt inom scenografin. Utvecklingen har medfört ökade krav den tekniska personalen från de konstnärliga ledarnas sida. Teatrarna har därför behövt förstärka personalen med ljudtekniker, ljussättare m.fl. Investeringar i ny utrustning, liksom kunskaper att hantera utrustningen har krävts. Utbildningskraven den tekniska personalen har därför höjts, vilket påverkat lönekostnaderna. Den tekniska utvecklingen har samtidigt inneburit möjligheter till förbättringar av arbetsmiljön och teatrarna måste genom investeringar tillgodose ökade krav från myndigheter och personalorganisationer inom detta område. Några nämnvärda rationaliseringseffekter i form minskat toav talt personalbehov anses inte den tekniska utvecklingen ha medfört. För turnéteatern har denna utveckling inneburit ett mera komplicerat förberedelse- och transportarbete. Vissa teaterledare anser att den tekniska utvecklingen inom teaterområdet styrs av utvecklingen inom etermedia och att publikens förväntningar en teaterupplevelse präglas denna utav veckling.

Förberedelseprocesen

Förhållandet skådespelareregissör har ändrats, så att skådespelarna ett tidigare stadium än förut deltar i det konstnärliga förberedelsearbetet i dialog med regissören. Denna demokratiska

3 Repertoarteater innebär att olika upsättningar växlar spelplanen, ofta från dag till dag. Det innebär också att föreställningar bevaras över en eller flera säsonger. Förutsättningar för detta är bl.a. en fast ensemble och omfattande verkstads- och magasinsresurser. Det finns ett givet förhållande mellan repertoarens storlek och storleken den fasta ensemblen. Repertoarväxlingen kopplas ofta till ett abonnemangssystem som i viss mån kan styra spelplanen. Rcpertoarteatersystemet är i praktiken endast tillämpligt för subventionerade teatrar. Motsatsen till repertoarteaterformen är Long run- eller En suite-

spelning, vilken huvudsakligen tillämøpas av privatteatrar som satsar

musicaler eller komedier och spelar sa länge biljetter kan säljas eller för en i förväg planerad period av sådan längd att verksamheten blir kommersiellt lönsam. Blockrepertoar är ett mellanting mellan repertoarteater och long run-system, där man under en begränsad period framför en ny uppsättning ett relativt stort antal gånger.

process är tidskrävande och har förlängt den totala repetitionsti- SOU 1991 71 den, i varje fall för den dramatiska teatern. Stockholms stadstea- Kapitel 2 ter bedömer att den genomsnittliga repetitionstiden troligen ökat med två veckor mellan verksamhetsåren 197576 och 198283 ca och sedan med ytterligare en â två veckor fram till idag Rikstea- . tern redovisar genomsnittlig ökning av repetitionstiden för en dramatisklyrisk produktion med 7,5 dagar per uppsättning mellan verksamhetsåren 197576 och 198990, dvs. premiärdatum infaller i genomsnitt en vecka senare.

Fortsatt internationalisering inom Musikteatern

Musikteatern skiljer sig från den dramatiska teatern genom att arbetsmarknaden är internationell. Detta kan medföra svårigheter att bygga fast ensemble, eftersom de sångsolister som är upp en efterfrågade kan föredra att arbeta internationellt frilansbasis. Sångarna har vidare möjlighet att under en relativt lång tid prova verksamhet, eftersom de enligt avtal har rätt till upp till tre annan års tjänstledighet från hemmascenen. Konkurrensen sångsolister från scener utomlands har Ökat om sedan 1975.

2.4 TKUs kommentarer

Åren 1975-1990 har varit dynamisk period i svenskt teaterliv. en Den statliga kulturpolitiken har främjat en decentralisering. Flera institutioner har inrättats, baserade turnéverksamhet och nya med inriktning nya publikgrupper, inte minst barn och ungdom. De fria teatergrupperna har expanderat. På mediaområdet har utvecklingen gått snabbt, vilket har inneburit konkurrens för teatersektorn om publiken. Det inre teaterarbetet har påverkats av bl.a. teknisk utveckling och nya arbetsformer. Av bl.a. nämnda skäl arbetar teaterinstitutioner och fria ovan under andra villkor nu än för 15 år sedan. Förändringargrupper na har sannolikt haft konsekvenser för kostnadsutvecklingen även om de kan vara svåra att precisera i ekonomiska termer.

Tabeller till detta kapitel

2.l Förteckning över regionalalokala teatrar 2.2 Utveckling föreställningar och uppsättningar vid instituav tionsteatrar 2.3 Besöksutveckling vid institutionsteatrar 2.4 Utveckling av årsverken vid institutionsteatrar

Källor SOU 1991 71 Kapitel 2 Statlig kulturpolitik i Sverige. En svensk rapport till Europarådet. Kulturpolitik i Europa 21 Att vidga deltagandet i kulturlivet. Statens kulturråd rapport 19911 Statens kulturråds teaterstatistik

Tabell 2.1 Förteckning över regionalalokala teaterinstitutioner Institution Av kulturrådet beslutad Fördelning av antalet grundbelopp 199091 l

2 200,5 Grundbeloppen beskrivs närmare i kap. 5

SOU 1991 7l S m m Kapitel 2 5 S m w

m

2 m m

m m

m n

m

m o

m n

q n

m

m m n .

o

2 m n

m m n

m

2 m o

m

v o

m

m e ä S o

3 u å

SOU 1991 71 Kapitel 2 m H m H

m

m H m H m H m H m

z

m m m H . m m m H m H m H

E ä w..

u

SOU 1991 71 E Z o

8 Kapitel 2

E S S a S S E E

S S

- E

f

- - v

3 Teaterns

personal och vissa

SOU 1991 71 Kapitel 3

förhållanden

arbetsrättsliga

m.m.

3.1 Personalgrupper

Personalen vid teatrarna brukar indelas i tre huvudgrupper konstnärlig, teknisk och administrativ personal. Bland den konstnärliga och tekniska personalen finns flera olika yrkesgrupper. I det följande anges vilka yrkeskategorier som ingår i de olika huvudgrupperna.

3.1.1 Konstnärlig personal

Till konstnärlig personal räknas de personalkategorier som finns i riksavtal 198990 mellan Teatrarnas Riksförbund TR och Svenska Teaterförbundet, nämligen skådespelare, sångare, dansare, regissörer, regiassistenter, koreografer, kostymtecknare, scenografer och dramaturger. Vidare ingår i den konstnärliga personalen de yrkesgrupper som omfattas av avtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Yrkesmusikerförbund SYMF, nämligen musiker, korister och repetitörer. Även andra yrkeskategorier räknas till konstnärlig personal, t.ex. dirigenter, tonsättare och dramatiker. Vissa personalkategorier är uppdelade olika funktioner Inom musikergruppen finns konsertmästare, stämledare och tuttimusiker. Dansare kan vara premiärdansare, solister eller kårdansare.

3.1.2 Teknisk personal

Den tekniska personalen kan i huvudsak indelas i föreställningsanknuten resp. föreställningsanknuten personal. Till den förstnämnda kategorin hör personal med arbetsuppgifter inom scenoch belysningsområdet samt statister, inspicienter, attributörer, sufflörer och garderobiärer. Till föreställningsanknuten personal hör främst verkstadspersonal inom el, snickeri, sömnad, tapetsering. Vidare inräknas dekormålare, rekvisitörer, Städpersonal, fastighetspersonal och chaufförer. Teatrarna svarar i de flesta fall själva för tillverkning av rekvisita, vilket förutsätter att kompetenta hantverkare är anställda. Flera teatrar har en lång tradition av hantverkskunnande i speciella yrken, där reguljär utbildning ofta saknas.

Inom den tekniska personalens yrkesgrupper finns arbetsleda- SOU 1991 71 re, förmän samt arbetare. Kapitel 3

3.1.3 Administrativ personal

Till administrativ personal räknas förvaltningspersonal som inte tjänstgör i direkt anknytning till föreställningarna. De flesta av dessa kan arbeta dagtid under normal femdagarsvecka.

3.1.4 Förhållandet konstnärligtekniskadministrativ personal

Statens kulturråd i sin teaterstatistik sedan 198687 uppgifanger ter från institutionsteatrarna gällande personalens fördelning

olika kategorier tabell 2.4. Gränsdragningen mellan personal-

kan variera något i olika teatrars redovisning. grupperna En beräkning grundval av teaterstatistiken visar för institutionsteatrarna följande genomsnittliga procentuella fördelning för perioden 198788-198990 Konstnärlig personal 45,7 % - Teknisk personal 39,6 % - Administrativ personal 14,6 %. -

3.2 Arbetsrättsliga förhållanden

3.2.1 Lagar

För anställda inom teaterområdet gäller samma arbetsrättsliga lagar som för arbetsmarknaden i Övrigt. Här skall nämnas några, vilka tillkommit sedan 1970-talet och som kan ha haft särskild betydelse för teatrarna. Arbetsmiljölagen 19771160 innebär bl.a. att 36 timmars sammanhängande veckovila infördes mot tidigare 24. Semesterlagen 1977480 innebär att alla anställda skall ha minst 5 veckors semester. Lagen om anställningsskydd LAS l97412 och 198280. - Lag om facklig förtroendemans verksamhet betald ar- betstid 1974358. Medbestämmandelagen 1976580. - Lagar om studieledighet och föräldralediga. -

TKU återkommer i avsnitt till vissa lagars betydelse för senare teaterkostnaderna.

3.2.2 Avtal SOU 1991 71 Kapitel 3 Fackliga organisationer

De anställda inom teaterområdet tillhör olika fackliga organisationer. I det följande nämns de organisationer som inom resp. yrkeskategori ansluter flest medlemmar Svenska Teazerförbundet TF ansluter såväl konstnärlig som teknisk och administrativ personal. Till de största grupperna bland Teaterförbundets konstnärliga personal hör skådespelare, regissörer, sångare och dansare. Teknisk personal tillhör Teasom terförbundet har i allmänhet arbetsledande funktion. På Operan är Sveriges Arbetsledareförbund SALF avtalsslutande organisation för arbetsledare. Bland teknisk personal som är arbetsledare eller förmån är Svenska MusikcrförbundctKulturarbetarförbundet SMF avtalsslutande organisation. Flertalet anställda musiker och korister tillhör .Sireriges Yrkesmusikerförbund SYMF. Teaterförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund och Sveriges Arbetsledareförbund ingår i tjänstemännens centralorganisation privattjänstemannakartellen TCOPTK. Svenska MusikerförbundetKulturarbetarförbundet är anslutet till Landsorganisationen LO. Personalens organisationstillhörighet varierar mellan olika teatrar. Detta gäller inte minst den tekniska personalen inom resp. Operan, Dramaten och Riksteatern. På Dramaten tillhör tekniska arbetsledare TF, medan dessa, som ovan nämnts, Operan tillhör SALF. lnom Riksteatern är all teknisk personal organiserad i TF.

Riksa vtal

På teaterområdet regleras frågor anställningsvillkor, arbetstiom der, löner, restids- och övertidsersättningar, semester m.m. i flera rikstäckande avtal mellan den fristående arbetsgivareorganisationen Teatrarnas Riksförbund TR å ena, samt Svenska Teaterförbundet, Svenska Musikerförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund samt Sveriges Arbetsledareförbund, å andra sidan. Såväl samhällsstödda privata institutionsteatrar, symfosom niorkestrar och länsmusikstiftelser är anslutna till TR. Nuvarande riksavtal eller kollektivavtal för ovanstående organisationer finns förtecknade i bilaga

Lokala avtal SOU 1991 71 Kapitel 3 Riksavtalen kan i vissa avseenden kompletteras med lokala avtal. De lokala avtal gäller för Operan, Dramaten och Riksteatern som redovisas i bilaga l de lokala avtalen preciseras ofta arbetstider för olika personalgrupper. Utformningen de lokala avtalen har skett olika sätt. av Operan har separata avtal för varje personalgrupp. Avtalen har tillkommit vid olika tidpunkter. Samma personalgrupp kan beröfler än ett avtal. Avtalen är tidsbegränsade. På Rikstearas av ärdet lokala avtalet samlat för alla grupper. Dramaten har tern lokalt avtal endast med Svenska Musikerförbundet.

3.2.3 Anställningsformer

Teatrarnas personal kan tillsvidareanställd eller anställd för vara viss begränsad tid. Synonymt med tillsvidareanställd används i denna utredning begreppet fast anställd.

Tillsvidareanställning uppnås för skådespelare efter 3 års an-

ställning vid institutionsteater. För musiker och korister samma kan tillsvidareanställning uppnås efter ett års godkänd provtjänstgöring. För flertalet övriga yrkeskategorier tillämpas i allmänhet 6 månaders provtjänstgöring. När det gäller anställning för begränsad tid finns skilda bei olika avtal. l teaterförbundsavtalet anges för konstnärlig grepp personal följande anställningsformer som avser viss pjäs eller visst arbete pjäs-, ettårs- eller korttidsanställning samt turnéanställning. l musikeravtalet mellan TR och SYMF finns begreppet tillfälligt anställda. l kollektivavtalet mellan TR och SMF definieras anställda för viss uppgift eller viss tid som extraanställda. l denna utredning används begreppet extra eller tillfälligt anställd allmänt begrepp för dem som inte är tillsvidareanställsom da. l övrigt används den termde termer som gäller för resp. tea- För Riksteatern används generellt begreppet korttidsanställd, ter. med vilket anställning mellan 1 januari och 30 juni eller avses mellan l juli och 31 december. Bland extraanställd personal finns frilansare eller vikarier som för avgränsad period eller projekt. Till extraanställd engagerats en personal räknas även sådana ännu inte erhållit tillsvidareansom ställning. För flera konstnärliga yrkeskategorier såsom regissörer, scenografer eller orkesterdirigenter är anställning för avgränsad tid eller särskilt projekt mycket vanligt. För yrkesgrupper statister och garderobiärer finns endast som extraanställning. Skälen till extraanställningar kan olika. Utifrån konstnärvara liga överväganden kan regissör önska att vissa roller skall been

sättas med vissa Även personer. repertoaren i sig kan kräva tillfäl- SOU 1991 71 liga personalförstärkningar vissa håll det kan gälla huvud- Kapitel - 3 rollsinnehavare, musiker med speciell utbildning, osv. Inom musikteatern är det inte ovanligt att såväl utländska som svenska gästsolister engageras för särskilda uppsättningar eller föreställningar. Behov av tillfälliga anställningar kan också orsakas att de av fast engagerade har tjänstledigt för andra uppdrag. Sådan tjänstledighet får för konstnärlig personal ansluten till Teaterförbundet, bl.a. skådespelare och solister, till år. Denna regel vara upp tre tillkom mot bakgrund av inrättandet av en TV-ensemble. Skådespelare skulle med bibehållande av anställning vid institutionsteater under begränsad tid kunna arbeta i denna ensemble. TVensemblen har sedermera lagts ner. Inom teatern liksom inom arbetsmarknaden i övrigt finns det behov av ersättare vid föräldraledighet, studier, sjukdom etc. För teaterinstitutioner ute i landet kan sådana tillfälliga behov av personal bli dyra att tillgodose, t.ex. om Norrlandsoperan grund av sjukdom måste rekrytera extramusiker från annan ort. Av produktionsskäl kan engagemangsperioden för den extraanställda artist som skall ersätta den tjänstlediga bli längre än tjänstledighetsperioden vilket kan orsaka merkostnader. Merkostnader kan också uppstå den blir tjänstledig måste ersätom person som tas av flera extraanställda personer. Förhållandet mellan antalet fast extraanställda varierar resp. mellan de olika teatrar som TKU studerat. Någon enhetlig utvecklingstendens vad gäller fördelning mellan fast-extraanställda har TKU inte fått fram. På Riksteatern har andelen korttidsanställda ökat medan den Operan har minskat. På Göteborgs musikteater Stockholms stadsteater resp. har andelarna extraanställda under 1980-talet varierat mellan olika spelår. År 198990 utfördes 81 % av institutionsteatrarnas totala antal årsverken fast anställd personal. av

3.2.4 Arbetstider

l bilaga 3 anges viktigare arbetstidsbestämmelser enligt gällande lagar och lokala avtal för Operan, Dramaten och Riksteatern. Det framgår att olika arbetstider gäller för skilda grupper bland teatrarnas personal. För den konstnärliga personalen finns bestämmelser som reglerar arbetsdagens uppdelning mellan repetitioner och föreställningar samt som anger hur långt uppehållet däremellan skall vara. Yrkesmusiker har ett avtal 29 timmars s.k. podiesom anger tjänst för heltidsarbete. Det faktiska arbetstidsuttaget för podietjänst ligger dock oftast under 25 timmar, ibland närmare 20. Dä-

musikerna initiativ tillgodose krav enskild SOU 1991 71 rutöver skall eget och förberedelse. Motsvarande krav enskild övning och Kapitel 3 Övning förberedelse gäller även för vissa andra konstnärliga grupper. den föreställningsanknutna tekniska personalen kan ar- För skift täcker hela arbetsdagen, från betstiden vara indelad i som

då föregående kvälls föreställning skall rivas till byg-

morgonen för dagens repetition samt för kvällens föreställgande av scen stället för arbeta i skift kan den tekniska personalen arning. I att beta med anknytning till bestämda produktioner. Gemensamt för alla teateranställda är en särskild utformning femdagarsveckan, nämligen den s.k. 230-dagarsregeln. Enligt av det totala antalet arbetsdagar under ett år denna regel maximeras 1991 till 228 dagar. Syftet är att uppnå större till 230 fr.o.m. beträffande arbetstidens förläggning över spelåret. flexibilitet

För personal med regelbunden kvällstjänstgöring som kan fö-

dagar i veckan läggs ytterligare veckas ledighet

rekomma sex en ferier till den lagstadgade semestern. Inom varje kan, förutom lagar och avtal, även arbetstrateater ditioner och praxis ha betydelse för planeringen av personalens

arbete.

3.2.5 Pensionsbestämmelser

följd speciella krav fysiska förutsättningar m.m. har tea- Till av konstnärliga i allmänhet lägre pensionsålder än terns grupper en gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Nedan anges nu gälvad som

lande pensionsåldrar

Pensionsâlder Yrkesgrupp

Skådespelare 59-6l år

Korister 52-55 år

Sångsolister vid Operan 53-56 år manliga 50-53 år kvinnliga

Musiker; generellt 63-65 år vid Operan 60-63 år vid regionala musikstiftelscr 60-63 år

41-44 är Dansare

Teknisk personal 65-66 år manliga 63-65 år kvinnliga

För kvinnliga skådespelare gällde fram till 1985 tre år lägre

pensionsålder än för manliga. Den lägre pensionsåldern för musi-

ker vid regionala musikstiftelser, förklaras av att musikertjänsteringick i den statliga regionmusik- f.d. militärmusikna tidigare organisationen, vilken upphörde den 1 januari 1988.

Flertalet teaterinstitutioner, däribland Operan, Dramaten och SOU 1991 7l Riksteatern, är anslutna till det statliga pensionssystemet. Kapitel 3

3.3 TKUs kommentarer

l TKUs direktiv framhålls att svårigheterna att utnyttja fast personal kan medföra ekonomiska förluster i verksamheten och att detta bör ställas i relation till möjligheten att i lämplig omfattning tillämpa projektanställningar. Enligt teaterchefer TKU talat med når institutionsteatrar som som bygger sin verksamhet fasta ensembler lång sikt ett bättre konstnärligt resultat än teatrar som bygger sina uppsättningar på skådespelare som engageras för varje uppsättning. De fasta ensemblerna måste dock kunna kompletteras med extraanställd personal. En kombination av fast anställda och extraanställda som garanterar såväl kontinuitet flexibilitet är enligt teasom tercheferna en förutsättning för en bred och varierad repertoar. Detta förutsätter även att den fasta ensemblen har en väl avvägd köns- och ålderssammansättning. Bland de teatrar TKU närmare studerat framgår att genomsnittsåldern bland den konstnärliga personalen under år senare stigit ett par av dem medan den legat konstant andra. En stigande medelålder kan betyda att åldersfördelningen blir ojämn. En ojämn åldersfördelning kan så småningom leda till svårigheter vid repertoarplaneringen, särskilt om medel saknas för att anställa unga frilansare. Sådana problem kan förstärkas vid de dramatiska teatrarna, där det av repertoarskäl ändå kan vara svårt att bereda jämn sysselsättning i alla åldersgrupper. Den höjning av pensionsåldern för kvinnliga skådespelare som genomförts kan också vara en bidragande orsak till dylika svårigheter. Sångsolisterna inom musikteatern är ofta specialiserade inom en viss repertoar. l fast musikteaterensemble måste därför olien ka slags sångare ingå. Operan är den enda musikteaterinstitutionen i landet som med sin fasta ensemble kan framföra flertalet av den klassiska operarepertozirens verk i originalversion. För att Operan skall kunna hävda sig internationellt som ensembleteater måste också Operan satsa att skola in sångare inom olika fack och det kan ta tid innan sådana investeringar ger utbyte i ett önskat antal föreställningar. Enligt TKUs uppfattning hänger relationen mellan fast anställda och extraanställda nära samman med teaterns målsättning och repertoarpolitik. Projektanställningar för huvuddelen av den konstnärliga personalen lämpar sig bäst vid institutioner som spelar en produktion i taget med flera föreställningar i följd. Det tydligaste exemplet denna form finns inom privatteatern. Lin

repertoarteater måste som tidigare nämnts byggas upp kring en SOU 1991 71 fast ensemble. Kapitel 3 Inom musikteatern kan det vara ett problem att fast anställda sångare föredrar att som tjänstlediga verka som frilansare i stället för att arbeta sin teater. Detta kan medföra ökade kostnader, t.ex. när Operan måste ersätta en fast anställd sångare som fått tjänstledigt med eller flera frilansande sångare. en Enligt TKUs mening går det således varken av konstnärliga eller ekonomiska skäl att generellt hävda att andelen projektanställda vid teatrarna borde öka bekostnad av den fasta ensemblens storlek. I detta sammanhang finns anledning att framhålla att stora fasta ensembler inom särskilt musikteatern ställer mycket stora krav teaterledningens förmåga att planera och styra verksamheten för att upprätthålla en tillfredsställande hög och jämn sysselsättning för alla medlemmar i ensemblen. Att detta inte alltid är möjligt måste enligt TKU ha förståelse för. Det finns i teaterman produktion utöver själva den konstnärliga skapandeprocessen många andra speciella förhållanden som kan motverka ett effektivt personalutnyttjande. På teatern skall flera yrkesgrupper med skilda arbetstider samverka i repetitioner och föreställningar samtidigt som det sker en hantverksmässig tillverkning av kostymer, dekor och rekvisita. Personalen i olika yrkesgrupper teatern är mycket specialiserade. Varje produktion har sin givna uppsättning artister som i mycket begränsad utsträckning kan ersättas. av Trots god framförhållning i planeringen kan det många gånger inte undvikas att det uppstår flaskhalsar i produktionen som kan innebära att såväl solister som kör och orkester inte kan beredas jämn sysselsättning. Även inom orkestern kan arbetsbelastningen bli ojämn mellan olika instrument. Då specialiseringen särskilt inde konstnärliga grupperna är långt driven, medför sjukdomsom fall ofta betydande olägenheter för verksamheten. Mot bakgrund antydda förhållanden är det givetvis av av nu mycket stor vikt särskilt från teaterledningens synpunkt att de - regler som gäller för personalens tjänstgöring är så utformade att de trots komplexiteten i verksamheten kan medverka till en effektiv produktion med hög sysselsättningsgrad för personalen. Utan att i detalj ha penetrerat frågan vill TKU ifrågasätta om den flora lokala avtal tillämpas Operan motsvarar de här ställda av som kraven. Något förvånande är vidare att Operans lokala avtal inte kopplats till riksavtalen med den tidsbegränsning detta skulle innebära. Det får givetvis ankomma Operans ledning att övervähär framförda synpunkter bör föranleda några åtgärder. ga om l samband med inrättandet TV-teaterensemble fick skåav en despelarna vid institutionsteatrarna möjlighet att enligt avtal ta till tre års tjänstledighet. Som nyss nämnts är denna regel upp oförmånlig främst för musikteatern. Sedan motivet för regelns tillkomst numera bortfallit genom TV-ensemblens nedläggning,

finns enligt TKU skäl för arbetsgivarparten vid kommande att av- SOU l99l 7l talsförhandlingar ta initiativ till omprövning frågan. av Kapitel 3 Vid de samtal som TKU fört med teaterchefer, teaterkritiker och företrädare för berörda personalorganisationer har framförts uppfattningen att svensk institutionsteater skulle från konstnärlig synpunkt sett må väl större rörlighet bland den konstnärliga av en personalen. Rörligheten anses ha minskat avsevärt under de senaste decennierna. Enligt TKU är frågan att främja rörligheom ten bland teaterkonstnärerna väl värd att diskuteras ingående. Denna fråga ligger dock utanför TKUs uppdrag. Det är en uppgift för Teatrarnas Riksförbund att tillsammans med personalorganisationerna överväga lämpliga åtgärder. I det sammanhanget kan det finnas anledning för parterna utvärdera effekterna att av den år 1985 genomförda höjningen pensionsåldern av för kvinnliga skådespelare. De stora krav som flertalet konstnärliga yrken ställer kreativitet, god fysik m.m. gör att det inte är möjligt för alla fylla att dessa krav under en yrkesverksam period kanske 30 år eller

mer. För dem som av någon anledning inte kan eller vill hålla sig kvar inom ett konstnärligt yrke är det viktigt det finns möjligatt het att kunna över till yrkesverksamhet. Vad här annan som sagts om konstnärliga yrken kan också gälla vissa tekniska yrken inom teatern. Arbetsmiljön kan för vissa dessa tekniska yrkesav grupper vara påfrestande. Det har från flera teaterchefers sida omvittnats att teatrarna kan ha betydande problem med att klara sådana behov omplaav cering som nu har antytts. lnte de största ha ens teatrarna anses tillräckliga personaladminstrativa för detta ändamål. Enresurser ligt TKUs mening vore det önsvärt att inom Teatrarnas man Riksförbund diskuterade lämpliga former för förstärkning en av teatrarnas personaladminstrativa resurser.

4 Teatrarnas kostnader SOU 1991 71

Kapitel 4

4.1 Indelning

TKU har valt att dela in teatrarnas kostnader i tre huvudgrupper personalkostnader, lokalkostnader och övriga kostnader. Denna indelning tillämpas också vanligen i teatrarnas årsredovisningar. Personalkostnaderna utgör den största delen, ca 70%, av teatrarnas samlade kostnader. Lokalkostnaderna som avser lokalhyror m.m. utgör för institutionsteatrarna omkring 10 % enligt uppgift gällande 198788. Till övriga kostnader förs bl.a. materialkostnader för uppsättningar, kostnader för informationmarknadsföring och resekostnader. l detta kapitel behandlas institutionsteatrarnas samlade kostnadsutveckling. För fria teatergrupper redovisas kostnadsutvecklingen i kapitel

4.2 Personalkostnader

4.2.1 Allmänt

Teatrarnas personalkostnader består av lönekostnader och sociala avgifter för personal som år fast anställd eller extraanställd. Eftersom repertoarteater i mycket stor utsträckning måste bygga en fast anställd personal, är personalkostnaderna för sådana teatrar till övervägande del att betrakta som fasta kostnader, dvs. de är givna åtminstone ett par års sikt. l förhållande till institutionsteatrarnas totala intäkter har personalkostnaderna utgjort ca 70 % under perioden 197576-

198990. Tabell 4.1.

De samhällsfinansierade institutionsteatrarnas sammanlagda personalkostnader har i fast pris under nämnda period ökat från 701,1 milj.kr. till 932,9 milj.kr. eller med 33 %. Tabell 4.1. En del av denna kostnadsökning kan hänföras till en ökning av anta-

let årsverken från 3 084 till 3 812 eller med 24 %. Ökningen av

antalet årsverken är till stor del en följd av utbyggnaden av den regionala teaterverksamheten. Av tabell 4.1 framgår att institutionsteatrarnas personalkostnad beräknat årsverke i fast pris har ökat med 8,4 % mellan per 197576 och 198990 från 226 000 till 245 000 kr.. De regionalalokala teatrarnas genomsnittliga kostnad årsper

verke har under perioden i fast pris genomgående legat något un-

der genomsnittet för samtliga teatrar 197576 207 000 kr. och SOU 1991 71 198990 231 000 kr.. Kapitel 4

Retroaktiva utbetalningar av löner och sociala avgifter m.m.

kan förorsaka ojämnheter i den redovisade personalkostnadsutvecklingen från ett år till ett annat.

4.2.2 Lönekostnadsanlys metodfrågor -

TKU har begränsat lönekostnadsstudierna till att med tillgänglig statistik och övriga uppgifter belysa utvecklingen för olika personalgrupper i stort inom teaterområdet. Vissa uppgifter angående utvecklingen inom privat och statlig sektor har också inhämtats. Utifrån det material som TKU haft tillgång till kan lönekostnadsutvecklingen studeras enligt ett par olika metoder utvecklingen av avtalsenliga minimilöner, utvecklingen av lönekostnad för identiska individer samt utvecklingen av den faktiska lönekostnaden för teaterförbundsansluten personal inklusive musiker. Kostnadsutvecklingen för enskilda yrkesgrupper t.ex. viss teknisk personal eller internationella gästsolister kan ha avvikit från den generella utvecklingen.

4.2.3 Utveckling av avtalsenlig minimilön

En stor del av lönekostnaderna regleras genom riksavtalkollektivavtal. 1 dessa anges minimilöner och andra ersättningar t.ex. lör

obekväm arbetstid OB. För vissa personalgrupper musiker och korister är det de i avtal angivna lönerna som gäller tarifflöner.

Detta innebär att löneglidning förekommer. l andra fall t.ex. för skådespelare och regissörer i teaterförbundsavtalet sker lönesättningen individuellt och riksavtalet anger endast minimilönen. l de individuella anställningskontrakten kan lönenivåerna vid individuell lönesättning avsevärt överstiga avtalsenlig miniminivå. l riksavtalkollektivavtal anges för flertalet personalkategorier en minimilön för nyanställd samt en garanterad löneutveckling efter olika antal anställningsår. Vid studiet av avtalsenliga minimilöner kommer inte olika tilllägg t.ex. OB-ersättnin r med. Utvecklingen av den avtalsenliga minimilönen blir därför sannolikt långsammare än den utveckling som beskrivits grundval av faktiska lönekostnader. TKU har studerat lönenivåer enligt tillgängliga riksavtalkollektivavtal gällande åren 1975, 1978, 1982, 1989 och 1990. Under perioden har i vissa fall förändringar skett av ålderstillägg m.m. Nedan några exempel utvecklingen av ingångslöner anges mellan 1975-07-01 och 1989-09-01 omräknat i index där löneläget enligt avtal 1975-07-01 100.

Tekniska tjänstemän lönegrupp 5 år 1975, lönegrupp B år 1989 269

Nedan anges några exempel utvecklingen maximal avtalsenav lig slutlön mellan 1975 och 1989 omräknat i index där löneläget enl. avtal 1975-07-01 100

Skådespelare efter 24 mån. 1975

resp. efter 15 år 1989 298

Dansare efter 3 år 1975

resp. efter 15 år 1989 307

Musiker efter 9 år 1975

resp. 15 år 1989 251 Tekn. tjänstemän gr. 5 1975, gr. C efter 15 år 1989 342

Är 1989 hade för ålderstillägg förlängts i förstegen avsevärt hållande till år 1975. Detta är, liksom höjningen de avtalsenliga av minimilönerna, en anpassning till utvecklingen inom arbetsmarknaden i övrigt. Av redovisningen framgår att slutlönerna relativt sett har ökat mer än ingångslönerna.

1990-01-01 de avtalsenliga ingångslönerna kr. månad var per följande

Nedan anges de avtalsenliga slutlönerna kr. per månad som gällde för några yrkesgrupper 1990-01-01. l samtliga fall uppnås dessa efter 15 års tjänstgöring.

Ytterligare uppgifter ang avtalsenliga minimilöner anges i tabell 4.2-4.4.

4.2.4 Löneutveckling för identiska individer SOU 1991 71 Kapitel 4 Teatrarnas Riksförbund TR sammanställer i årlig statistik den procentuella löneutvecklingen för identiska individer. Uppgifter finns sedan 1970 för teaterförbundsansluten personal och sedan 1982 för samtlig personal. Motsvarande statistik finns också för SAF-området. l den angivna lönesumman ingår överenskommen kontant lön, samt för den konstnärliga personalen vissa särskilda lönetillägg. TKU har indexberäknat denna lönestatistik fr.o.m. 197576. Uppgifterna visar att löneutvecklingen inom teaterområdet varit långsammare än inom SAF-området.

Se även tabell 4.5.

Enligt samma princip har också ett löneutvecklingstal som den renodlade lönenivåhöjningen beräknats av TR. Därvid anger har gjorts korrigeringar för strukturella förskjutningar i personalkårens yrkes- och ålderssammansättning standardberäknad lönenivåhöjning SÃY. dessa beräkningar blir något lägre Utfallet av än för angivna utveckling för identiska individer. Standardovan beräknad lönenivåhöjning utgör grund för beräkning av teaterkostnadsindex i avsnitt 4.5.

4.2.5 Den faktiska lönekostnaden

Teatrarnas Riksförbund TR har i årlig statistik sammanställt lönekostnadsutvecklingen inom TR-området sedan 1974, uppdelat kanslipersonal, tekniska tjänstemän samt konstnärlig personal. Utifrån sammanlagd månadslönesumma och ett givet antal årsen verken har genomsnittslön för resp. kategori framräknats. I en denna lönesumma ingår även extra ersättningar och tillägg. Genomsnittslönerna har beräknats utan hänsyn tagen till ålder eller yrke och de utgör inte något vedertaget lönestatistiskt begrepp. Uppgifterna är dock av intresse i detta sammanhang eftersom utvecklingen den faktiska kostnaden per anställd avspeglas i teav atrarnas samlade kostnadsutveckling. I tabell 4.6. redovisas TRs statistik gällande genomsnittliga månadslöner år från år för perioden 1975-1990. Uppgifterna gäller endast teaterförbundsansluten personal samt musiker, efteruppgifter beträffande övriga personalgrupper inte finns för som hela perioden.

S2

Utvecklingen för perioden 1975-1989 kan sammanfattas enligt SOU 1991; 71

Konstnärlig pers. inkl. musiker S 189 7 898 13 149 Samtliga 4 902 7 708 13 044 Omräknat till index med 1975 100 var nivån 1989

Kanslipersonal 294 Tekn. tjänstemän 287 Konstn. personal inkl musiker 253 Samtliga 266

Av tabell 4.6. framgår att den kraftigaste kostnadsökningen mellan två år under perioden skedde mellan åren 1987 och 1988 då den totala ökningen för samtlig personal enligt ovan var 13,7 %. Sannolikt har den då införda OB-ersättningen för konstnärlig personal varit en bidragande orsak till denna utveckling. En olika personalgrupper mera specificerad statistik finns sedan år 1986. Av denna framgår att den genomsnittliga lönekostnaden i kr. per individ och månad år 1989 var följande

Konstnärlig personal exkl. musiker

Den faktiska kostnadsutvecklingen har sannolikt varierat för olika yrkesgrupper inom den tekniska personalen. Konkurrensen med arbetsgivare utanför teaterområdet har medfört snabbare en löneutveckling för kvalificerad teknisk personal.

4.2.6 Sociala kostnader

För teaterområdet gäller i stort samma sociala avgifter, som för arbetsmarknaden i övrigt. Sociala kostnader regleras genom lagstiftning eller avtal och beräknas i procent av utgående bruttolön. l de lagstadgade avgifterna ingår fr.o.m. september 1989 ATP 13 %, sjukförsäkring l0,1 %, folkpensionering 7,45 %, arbetsmarknadsavgift 2,l6 %, barnomsorg 2,2 %, arbetsmiljöavgift 1,5 %, övrigt 2,56 %.

De lagstadgade sociala avgifterna beräknat bruttolönen har SOU 1991 71 ökat från 23 % år 1975 till 39 % år 1989 enligt SAFs beräk- Kapitel 4 ca ning av avgifter för tjänstemän i procent av bruttolön. Motsvarande utveckling gäller också för arbetare. Riksskatteverket beslöt 1985 RSFS 198534 att arbetsgivare får göra kostnadsavdrag från utgiven bruttolön med 30 % när man beräknar underlaget för arbetsgivaravgifter för musiker och sångartister. Enligt beräkningar som gjorts för orkesterinstitutionerna skulle detta medföra en sänkning av de sociala kostnaderna med ca 11

% beräknat musikerlönesumman. Åtgärden har minskat mu-

sikteatrarnas sociala avgifter, och därmed något det totala procentuella utfallet för teaterinstitutionerna. l de avtalsmässiga sociala avgifterna för teaterinstitutionerna ingår procent beräknat bruttolönen avgift till det statliga pensionssystemet SPV l0,5 %. Vidare ingår följande försäkringar hos Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AMF avgångsbidrag 0,1 %, trygghetsförsäkring 0,6 %, tjänstegrupplivförsäkring 0,35 %. Under perioden har de avtalsmässiga sociala avgifterna baserade SPV- samt AMF-premie varit i stort konstanta; 11,17 % år 1975 och 11,50 % år 1989. Utvecklingen av de sammanlagda sociala avgifterna för teaterområdet har ökat från 34 % år 1975 till 49,5 % år 1989.

4.2.7 Övriga kostnadshöjande lag- och

kollektivavtalsförändringar

För kostnadsutvecklingen inom teaterområdet är lag- och kollektivavtalsförändringar som avser arbetstider, olika slags ersättningar m.m. av stor betydelse. Dessa förändringar påverkar inte bara den direkta lönekostnaden per anställd, utan kan även orsaka behov av fler anställda om ett oförändrat utbud skall upprätthållas. Därmed kan även beräknade kostnader per föreställning eller per besökare påverkas. Teatrarnas Riksförbund TR har uppdrag av TKU sammanställt sådana förändringar inträffat sedan år 1974, samt som beräknat kostnadseffekterna av dessa. Sammanställningen avser kollektivavtalen mellan TR och Teaterförbundet TF. Kostnadseffekterna har beräknats som procentuella ökningar av den totala lönesumman för personal ansluten till TF. Även i de andra teateranställda gruppernas kollektivavtal har motsvarande förändringar genomförts. Enligt TKU är det därför rimligt att anta att TRs

1 Gäller för de teatrar som är anslutna till SPV vilket de statliga och flertalet kommunala är. För grundbeloppsberättigad regional teater gäller att denna avgift dras av direkt från grundbeloppet innan detta utbetalas till teatern, vilket kan innebära att denna kostnad inte syns i redovisningen. Se vidare kap.

sammanställning och beräknade kostnadseffekter är giltiga för SOU 1991 71 teaterområdet helhet. Sammanställningen, även som som grans- Kapitel 4 kats av Svenska Teaterförbundet utan erinran, redovisas i bilaga

Av de arbetstidsbestämmelser som ändrats enligt TRs redovisning kan följande speciellt framhållas år 1974 Arbetstidsförkortning från 42,5 till 40 tim. enligt arbetstidslagen. åren 1974-86 Successiv övergång till 5-dagarsvecka. år 1975 Avtal ang. högst 8 timmars arbetsdag. år 1976 Förlängd veckovila, från 24 tim. till 36 tim. enligt arbetsmiljölagen. år 1981 år 1988 OB-tillägg för icke-konstnärlig - resp. resp. konstnärlig personal. Kostnadseffekterna kan variera från teater till teater. Operan och Dramaten anser att den av TR beräknade effekten i huvudsak stämmer resp. teater. Riksteatern anser att effekterna i vissa fall varit större till följd av att några av de införda bestämmelserna i särskilt hög grad påverkar turnéverksamhet. Bland sådana bestämmelser märks begränsning till 8 timmars arbetsdag 1975 samt inskränkningar i restidsbestämmelserna 1977. Även i lokala avtal kan förändringar av kostnadshöjande slag ha skett. Den reella effekten av de kostnadshöjande faktorerna en teater kan gälla såväl kostnader verksamhet. l den mån komsom pensation i form av ökade anslag inte kunnat erhållas, kan konsekvenserna bli ändrad repertoar, minskat antal anställda, höjda biljettpriser osv. Teaterledare som TKU har talat med har bl.a. lämnat följande kommentarer till utvecklingen Operan anser att effekterna av förändringar i centralalokala avtal för den konstnärliga personalen har kunnat hanteras genom anpassning av verksamheten. Effekten har således inte märkts i behov av ökat antal årsverken för denna personalkategori. Däremot har minskningen av antalet arbetade dagar per år från 250 till 230 haft betydelse för verksamheten. Vidare framhålls att lagen om 36 timmars veckovila införd 1977 påverkar måndagens inställelse, om föreställning givits lördag kväll. Göteborgs Musikteater framhåller konsekvenserna de centraav avtalen angående nattuppehåll, begränsning till 8-timmarsdag, lagen om förlängd semester samt utökningen veckovilan från av 24 till 36 timmar.

4.2.8 TKUzs kommentarer

Det personalgrupper baserade statistikmaterialet beträffade teaterområdet omfattar inte all personal för perioden 1975-1990.

Det finns emellertid skäl att anta att löneutvecklingen för perso- SOU 1991 71 nal tillhörig andra organisationer än Teaterförbundet i stort över- Kapitel 4 ensstämmer med teaterförbundspersonalens. Tillgängliga uppgifter för år 1989 visar ganska små skillnader i månadslönekostnader. Underlaget för jämförelser utanför teazerområdet är inte heller fullständigt. För identiska individer visar den ovan indexerade

jämförelsen med Svenska Arbetsgivareföreningens SAFs perso-

nalområde långsammare utveckling inom teaterområdet än inen SAF-området. Utvecklingen inom TR-området har varit meom språngvis vilket hänger med t.ex. införande av de ra samman s.k. lönestegarna år 1983 liksom införandet av OB-ersättningen för konstnärlig personal år 1988. Det kan tilläggas att teaterområdets lönekostnadsutveckling för identiska individer under perioden 1975-1989 sammanfaller med KPls utveckling. Vissa jämförelser kan också göras med det statliga området Från statens arbetsgivarverk finns uppgifter om utveckling av löför löneplansplacerade tjänstemän med statligt reglerad lön nen för åren efter 1975. Den genomsnittliga löneplanslönen 1975 var

4 234 kr. månad index 100 och hade 1989 ökat till 12

per

835 kr. index 307. Tabell 4.7.

Sammanfattningsvis kan TKU konstatera att det tillgängliga materialet inte visar att löneutvecklingen inom teaterområdet varit snabbare än inom andra områden. Den genomsnittliga lönekostnaden kan inte heller betraktas som hög, i varje fall inte mot bakgrund de krav utbildning och erfarenhet som ställs av delar personalen. Detsamma gäller också enligt TKUs stora av uppfattning de avtalsenliga minimilönerna.

4.3 Lokaler

lokalkostnaderna består huvudsakligen av de hyreskostnader som institutionen betalar. Vissa institutioner redovisar även andra lokalanknutna kostnader, t.ex. städning, under rubriken lokalkostnader. Även kostnader för ombyggnader och större investeringar i utrustning är en form av lokalkostnad. Dessa kostnader bärs av lokalhållaren och påverkar teaterns kostnader genom höjd hyra. Förändringar i lokalhyra per kvadratmeter liksom lokalyta har direkt effekt teaterns budget. Då en teaters kostnadsutveckling skall analyseras är det därför av betydelse att kartlägga förändringar av nämnda slag under den aktuella perioden. För de flesta teatrar är lokalkostnaderna givna kort sikt och kan betraktas som fasta kostnader. l ett längre perspektiv kan de påverkas, ofta i samverkan med huvudman. Av naturliga resp. skäl är teatrarna mera bundna till sina lokaler än flertalet andra företag.

Lokalkostnadsutvecklingen varierar från institution till institu- SOU 1991 71 tion bl.a. beroende vilka principer för hyressättning lokal- Kapitel 4 som hållaren tillämpar. Det går inte generell bild instituatt ge en av tionsteatrarnas lokalkostnadsutveckling. Teaterns lokalförhållanden publikutrymmen, repetitionslokaler m.m. har naturligtvis stor betydelse för möjligheterna att repetera, ge föreställningar och därmed påverka publikintäkterna. Förändringar i lokalförhållanden som medför bättre personalutnyttjande, större effektivitet i arbetet ocheller möjlighet att öka publikantalet kan längre sikt påverka teaterns ekonomi.

Studie av teaterns arbetsmiljö

TKU har låtit sammanställa delresultat vid högskolan i Luav en leå pågående studie angående teaterns lokalförhållanden, arbetsmiljö m.m. Där framhålls bl.a. följande En musikteaterlokal bör inte vara större än 1 000 platser och en lokal för dramatisk teater inte större än 500 platser. Det finns ett stort behov av mindre lokaler för musikteater och dramatisk teater. En ensidig satsning alltför stora lokaler begränsar repertoarvalet, ofta till nackdel för mindre tillgängliga verk. I studien framhålls vidare att många arbetsmiljöer inom teatern fortfarande är eftersatta. Konsekvenserna av detta blir hög olycksfalls- och arbetsskadefrekvens, utrymmesbrist, orationell materialhantering m.m. Med väl planerade lokaler kan enligt studien konflikter mellan konstnärlig och teknisk personal gällande tid på begränsas. Vidare kan vinster i form konstnärlig scenen av repetitionstid ske om man har ett effektivare system för att hantera byggande, transporter och förvaring av dekor, rekvisita och teknisk utrustning. Ansvaret för lokalerna ligger ofta utanför själva teaterinstitutionen; hos en annan myndighet, förening, förvaltning etc. Detta kan enligt studien medföra problem eftersom det hos flertalet lokalhållare finns mycket bristfällig kunskap vad är en om som viktiga egenskaper hos lokaler och teknisk utrustning för att teaterproduktionen skall fungera rationellt och ekonomiskt. Detta resulterar i en oförståelse att snabbt brister eller att reparera anspengar till nödvändiga förändringar.

4.4 Ovriga kostnader

Bland teatrarnas övriga kostnader återfinns bl.a. kostnader för material, vissa investeringar, resor och traktamenten, information, sjuk och hälsovård samt lunchsubventioner. De övriga kostnaderna är övervägande rörliga och ofta anknutna till bestämda uppsättningarproduktioner. De kostnadsposter som ingår är var

för sig små i förhållande till teatrarnas totala omsättning. Teatrar- SOU 1991 71 övriga kostnader påverkas i första hand av den allmänna pris- Kapitel 4 nas utvecklingen. Vissa särskilda kostnader t.ex. hotellövernattningar kan dock relativt kraftigt avvika från kostnadsutvecklingen i stort. l teatrarnas kostnader ingår även en mindre del s.k. köpta tjänster. Vissa teatrar låter t.ex. företag utanför teatern tillverka dekorer och kostymer. Det förekommer även att teatrarna anlitar utomstående företag för städning, vakthållning m.m. Andelen köpta tjänster har under 1980-talet varierat mellan 2 och 3 % av institutionsteatrarnas samlade kostnader. En ökning av andelen köpta tjänster i rationaliseringssyfte har diskuterats av teaterleda- Det finns dock inget som tyder att utvecklingen i stort går i re. denna riktning. Bland de övriga kostnaderna finns det enligt TKUs uppfattning anledning att närmare studera kostnaderna för turnéer resp. informationmarknadsföring. Turnékostnader diskuteras i avsnitt 8.6. Informationsmarknadsföringskostnader behandlas bl.a. i avsnitt 5.4.5 och 9.5.3.

4.5 Konsumentprisindex och teaterkostnadsindex

Konsumentprisindex KPl den allmänna prisutvecklingen i

anger samhället. Vid beräkningen KPl beaktas utvecklingen av priav ett stort antal och tjänster, skatteförändringar serna varor De olika ingående delarna olika vikter utifrån deras bem.m. ges tydelse i konsumtionen, och vägs sedan samman till KPl. För KPl finns uppgifter från lång följd år. Detta är det mest använen av da kostnadsindexet och det är etablerat som måttstock när det gäller samhällets allmänna kostnadsutveckling inflationstakten. För TKUs räkning har ett speciellt teaterkostnadsindex konstruerats, TKl l detta index beaktas att personalkostnaderna ut-

gör mycket stor andel ca 70 % av en teaters kostnader. För

en personalkostnadsdelen har delberäkningar gjorts för de tre huvudfaktorer påverkat teatrarnas personalkostnadsläge för periosom den 1975-1989 enligt följande Lönenivåhöjning enligt TRs standardräknade lönenivåhöj- - SÃY. Jfr avsnitt 4.2.4. Denna lönenivå har ökat med ning ca 170 % mellan 1975 och 1989. Utveckling sociala avgifter enligt lagar och avtal. Av ti- - av digare avsnitt 4.2.6 framgår att utvecklingen av sociala avgifter viktig beståndsdel i personalkostnadsutvecklingen och att är en dessa i procent bruttolönen mellan åren 1975 och 1989 har av ökat från ca 34 % till 49,5 %.

2 l bilaga 14 Produktivitetsutveckling inom teatersektorn 197576l98889, studie gjord för TKU av Hans Bohman och Peter Rahe, ges en närmare redogörelse för konstruktionen av teaterkostnadsintlex, en

Övriga kostnadshöjningar enligt lagar och avtal. Även de i SOU

- 1991; 71 avsnitt 4.2.7 redovisade kostnadsökningarna har beaktats i kon- Kapitel 4 struktionen av teaterkostnadsindex. En sammanvägning till ett samlat index ovanstående tre av faktorer visar att personalkostnaderna teaterområdet, uttryckta som index, ökat från 100 år 1975 till 356 år 1989. Detta delindex benämns fortsättningsvis TKls pk-del. Teaterns lokalkostnader och övriga kostnader antas ha följt KPI utvecklingen av dessa kostnader vid enskilda teatrar kan dock avvika avsevärt från KPls utveckling. Sammanvägningen har sedan skett att deflateringen totalav kostnaden med TKI ger samma effekt personalkostnaden som om deflaterats med TKls pk-del och övriga kostnader deflaterats med KPI och därefter summerats till en real totalkostnad. Resultatet av sammanvägningen ger en bild tänkt n0rav en ma1teaters kostnadsutveckling vid en oförändrad verksamhetsni-

va. Nedan redovisas utvecklingen av KPls, TKls TKls resp. personalkostnadsdel pk-del under perioden 1975-1989.

Utvecklingen av KPI, TK] samt TKls personalkostnadsdel pk-del under perioden 1975-1989

Tabeller SOU l99l 71 Kapitel 4 4.1. lnstitutionsteatrarnas personalkostnader i procent av teatrartotala omsättning 197576-198990 nas personalkostnader Löpande priser och prislnstitutionsteatrarnas läge 1989 personalkostnader beräknat årsverke lnstitutionsteatrarnas per 197576- 1 98990

avtalsenliga minimilöner för skåde- 4.2. Exempel utveckling av spelare, dansare, musiker och korister

Exempel utveckling avtalsenliga minimilöner för tek- 4.3. av niska tjänstemän

4.4. Exempel utveckling avtalsenliga minimilöner för teaterav teknisk personal

Löneutveckling för identiska individer inom SAF- resp. TR- 4.5. områdena.

Genomsnittslön lönekostnad månad för teateranställda 4.6. per enligt TRs lönestatistik

4.7. Lönegradsplacerade tjänstemän. Utveckling enligt statens arbetsgivarverk

SOU199l 7l KapüeI4

L m

L ø

4.2 Exempel på minimilöner för konstnärlig personal enligt riks- SOU 1991 71 Tabell avtal Kapitel 4

17 -75 l7 -78 11 -82 l9 -89 ll -90 Skådespelarespelår Nyanställd Stockholm 3 140 3 8901 5 233 8 200 8 455 Efter 24 månader 3 740 4 490 5 900 8 550 8 815 Efter 15 år 11 150 11 495

Dansare Operan Nyanställd 2 680 3 455 4 877 7 925 8 170 Efter 3 år 3 540 4 315 5 831 8 625 8 890 Efter 15 år 10 875 11210

Musiker, Tutti, Stockholm Nyanställd 4 346 5 456 6 121 9 578 9 856 år 4 931 6 176 7 421 11 174 11 498 Efter 9 Efter 15 år 8 201 12 401 12 761

Korister Operan Nyanställd 3 525 4 375 5 710 8 579 8 845 Efter 9 år 4 350 5 225 6 520 9 805 10 109 Efter 15 år 7 060 11151 11497

l 1 juli 1977

4.3 Exempel på utveckling minimilöner enligt riksavtal. Tek- Tabell av niska tjänstemän i Stockholm anslutna till Teaterförbundet

l7 -75 l7 -78 ll -82 19 -89 ll -90 Tekniska tjänstemän 3 050 3 9303 5 1373 8 2005 8 4555 i Stockholm 3 9302 4 7804 6 0822 9 7006 10 0006 10 7507 11 0857

1 Grupp dvs biträdande bclysningsmästare, bitr. inspicient, bitr. komästare, rekvisitör, peruk- och hårfrisör, sufflör, telefonist ocheller stym biljettförsäljare.

portvakt samt

Grupp dvs. scenograf, snickarmästare, scenmästare - månaders 3 Grupp D, dvs. tekniska tjänstemän med mindre än 24 yrkesverksamhet inom teater. attributmakare, belysningsmästare, dekorationsmålare, 4 Grupp B, dvs. inspicient, kostymmästare, perukmakare tillika maskör, scenmästare, snickarmästare, tapetserarmästare, Ijudtekniker, maskörsminkör m.fl. 5 Grupp B, nyanställa, dvs. attributmakare, belysningsmästare, dekorationsmålare, inspicient, Ijudtekniker, maskör sminkör, perukmakare, sufflörer med musikalisk kompetens. 5 Grupp B, efter 9 år, - 7 Grupp B, efter 15 år , - Tabell 4.4 Exempel på utveckling avtalsenliga minimilöner. Teatertekav till Svenska MusikerlörbundetKulturarbelarlörnisk personal ansluten bundet

17 -78 ll -82 17 -88 l7 -75

30001-3645 38301-4735 51492-6210 74002-9486

intervall Begynnelselön lönegrupp 3 lön efter 9 år lönegrupp dvs. lägsta respektive högsta minimilön enl, kollektivavtalet.

2 Intervall Begynnelselön lönegrupp 3 lön efter 15 år lönegrupp dvs. lägsta respektive högsta minimilön enl. kollektivavtalet.

SOU 1991 7l

Kapitel 4

Tabell 4.5Löneutveckling, identiska individer

inom SAF-området och inom TRs tealeromräde

Källa SAF resp. TR

lönekostnad månad exkl sociala avgifter SOU 1991 71 Tabell 4.6Genomsnitts|ön per för teateranställda Kapitel 4

1 Kanslipersonal Tekniska tjänstemän 3 Konstnärlig personal inkl. musiker 4 Totalt

Källa Teatrarnas Riksförbunds lönestatistik

SOU 1991 71

Källa Statens arbetsgivarverk

5 Teatrarnas intäkter SOU 1991 71

Kapitel 5

5.1 lnstitutionsteatrarnas finansiering

lnstitutionsteatrarna finansieras till största delen offentliga av medel statliga, primärkommunala och Iandstingskommunala. And- ra intäktskällor av betydelse är biljettintäkter och räntor. l tabell 5.1 och 5.2 presenteras institutionsteatrarnas intäktsutveckling mellan 197576 och 198990 i löpande och fasta priser. l tabell 5.3 beskrivs utvecklingen av den procentuella fördelningen mellan olika intäktskällor. Verksamhetsåret 198990 uppgick det samlade offentliga stödet

summan stats-, primärkommunala och landstingsbidrag till tea-

terinstitutioner till 1,2 miljarder kr. Därav gick 700 milj.kr. till ca regionalalokala teaterinstitutioner. Till detta belopp bidrog staten med 211 milj.kr., primärkommuner med 365 milj.kr. och landsting med 113 milj.kr. De offentliga bidragen är därmed avgörande betydelse av en för institutionsteatrarnas finansiering. Verksamhetsåret 198990 finansierades dessa teatrar till 84 % av offentliga bidrag. Denna andel har i stort varit konstant sedan 198485. Dessförinnan var andelen ännu något större, i allmänhet över 85 %. Primärkommunerna och landstingen har ökat sin sammanlagda andel av finansieringen från ca 25 % i slutet 70-talet till över av 30 % efter 198384. verksamhetsåret 198990 var den primärlandstingskommunala andelen 34,5 %. Statsbidragens andel inav stitutionsteatrarnas totala finansiering minskade mellan 197576 och 198485 och har därefter varit i stort konstant. Biljettintäktemas sammantagna andel institutionsteatrarnas av

intäkter har med mindre variationer i allmänhet inom +- l %

legat konstant ca 10 % t.o.m. 198687. Därefter har dess betydelse ökat och andelen var drygt 12 % verksamhetsåret 198889 för att minska till 11 % verksamhetsåret 198990. De övriga intäkternas betydelse har varit förhållandevis mindre. En ökning har dock skett under 1980-talet och dess andel inav täkterna 198990 var för samtliga teatrar 5,1 %. För regionteatrarna enbart var motsvarande andel 3 % verksamhetsåret 198990, efter att ha varit högre åren dessförinnan. De fria teatergruppernas finansiering behandlas huvudsakligen i kap.

5.2 Statsbidrag SOU 1991 71

Kapitel 5 5.2.1 Bidragsprinciper för Operan, Dramaten och

Riksteatern

Från år 1975 och fram till utgången juni 1986 erhöll Operan, av och Riksteatern anslag enligt samma principer som de Dramaten statliga myndigheterna. Teatrarna erhöll ett reservationsanslag möjlighet till anslag över tilläggsbudget vid kostnadsöksamt gavs ningar till följd avtalsenliga löneökningar ocheller höjda sociaav avgifter. 1 regleringsbrev fastställdes inkomst- och utgiftsstat. Anslaget räknades i enlighet med utvecklingen av den p.g.a. upp förändrade genomsnittliga lönenivån det statliga området. avtal Fr.o.m. budgetåret 198384 periodiserades anslaget, vilket innebar

utbetalning vid tre till fyra tillfällen årligen. Nuvarande bidragssystem gäller sedan den 1 juli 1986 och byg-

ger följande principer Ingen inkomst- eller utgiftsstat fastställs. - Hela anslaget utbetalas i början verksamhetsåret. av - Inga anslag utbetalas via tilläggsbudget. institutionerna undantas från de generella besparingskrav ställs inom det statliga området. som Anslagen fastställs år från år procentuell uppräkgenom en ning av bidragsbasen. Riksrevisionsverket RRV har i rapporten Operan, Dramaten

och Riksteatern konsekvenser bidragskonstruktion Dnr

- av ny 1988666 utvärderat det infördes år 1986. Några system som principiella ändringar bidragssystemet till följd av RRVs rapav port har inte skett.

Fr.o.m. budgetåret 198990 sker, vid beräkningen av anslaget,

uppdelning i verksamhetsmedel och medel för lokaler. Medlen en för lokaler räknas så att de full kompensation för inträfupp ger fade hyreshöjningar. För budgetåret 198990 ökades till följd av ovanligt lönekostnadsökningar CB-ersättning hade införts stora för konstnärlig personal dessutom bidragsbasen, utifrån vilken

uppräkning sker.

5.2.2 Statligt bidrag till regionalalokala teater- och

dansinstitutioner

De regionalalokala teater- och dansinstitutionerna har kommunal huvudman primärkommun eller landsting, ibland i samverkan.

Det statliga ekonomiska bidraget till de regionalalokala teaterinstitutionerna regleras i förordning SFS 1974451 vilken i hu-

vudsak innebär följande

l Vissa mindre ändringar förordningen har skett efter 1974. av

Bidragsberäkningen grundar sig antalet anställda vid teatern SOU 1991 71 beräknat i antal årsverken. Statsbidraget utgår i form av s.k. Kapitel 5 grundbelopp, vilket beräknas utifrån en tänkt genomsnittskostnad för en anställd person. För grundbeloppet beräknas för varje budgetår en viss nivå. Beräkningen baseras utvecklingen av statstjänstemännens löner. Regeringen beslutar om en teater skall vara berättigad till statligt bidrag. För närvarande erhåller 23 institutioner statligt bidrag. De grundbeloppsberättigade teaterinstitutionerna redovisas i kapitel 2 tabell 2.1. En teaters bidragsunderlag motsvaras av det ekonomiska värdet av antalet tilldelade grundbelopp. Statsbidraget utgör 55 % av bidragsunderlaget för nybildade institutioner 60 % i högst tre år. Grundbeloppen fördelas statens kulturråd också av som svarar för utbetalningen till teatrarna sker vid fyra tillfällen år. som per Budgetåret 198990 var grundbeloppet 201 800 kr. för institutioner där lönekostnadspålägg skall beräknas och 182 110 kr. för institutioner där lönekostnadspålägg skall beräknas. Motsvarande belopp för budgetåret 199091 var 210 000 kr. resp. 194 600 kr. Lönekostnadspålâgg skall beräknas för de teatrar som är anslutna till det statliga pensionssystemet SPV. Denna grundbeloppsstorlek gäller alla slags teaterinstitutioner, inkl musikteaterinstitutioner. För musikinstitutioner är grundbeloppet högre 244 900 budgetåret 199091. kr. resp. 226 900 kr. musikteaterinstitution utgår bidrag För en musiker anställd vid en enligt teaterinstitutionsnivån. Tabell 5.4. De statliga ekonomiska insatserna enligt ovanstående författning har, uttryckta i 1989 års priser, ökat från ca 155 milj.kr.

budgetåret 197576 till 211 milj.kr. budgetåret 198990 en ök-

ca ning med 36 %. Av tabell 5.5 framgår att antalet grundbelopp sedan budgetåret 197576 har ökat från 1 578 till 2045,5 budgetåret 198990 och till 2 200,5 år 199091.

5.2.3 Statligt bidrag till regional musikverksamhet

Fr.o.m. år 1988 utgår statligt bidrag till regional musikverksamhet. Medlen de länsmusikinstitutioner som står under landsavser tingens huvudmannaskap och ingick tidigare i de medel som anslogs till regionmusikens resp. Rikskonserters regionala verksamhet. Bidragen grundar sig överenskommelse som träffas mellan staten och landstingsförbundet. Staten ställer inga särskilda krav ekonomisk motprestation från huvudmännen. Från anslag till regional musikverksamhet utgår bidrag bl.a. för vissa musiker vid musikteatrarna i Umeå och Karlstad.

5.2.4 Statligt stöd via arbetsmarknadsstyrelsen SOU 1991 71 Kapitel 5 Inom teaterområdet har arbetsmarknadsstyrelsen AMS lämnat ekonomiskt stöd i form av bidrag till anställda vid teaterinstitutioner, olika projekt med fria teatergrupper m.m. Under åren 1986-1990 har Operan, Dramaten och Riksteatern erhållit beredskapsmedel med sammanlagt 7,4 milj.kr. ca Av denna summa har Operan erhållit 236 000 kr., Dramaten 4,6 ca milj.kr. och Riksteatern 2,5 milj.kr. ca Enligt uppgifter lämnade till kulturrådet erhöll 13 regionalalokala institutionsteatrar 7,2 milj.kr. i bidrag från AMS budgetåret 198990. Ett större bidrag från AMS utgick under slutet av 1980-talet i samband med etablerandet orkester vid Malmö av en Stadsteater. AMS insatser för de fria teatergrupperna är förhållandevis större än för institutionerna. Dessa insatser beskrivs i kap. Härutöver arbetar AMS med kulturarbetsförmedling, vidareutbildning m.m. AMS sammanlagda arbetsmarknadspolitiska insat-

ser inom kulturområdet kulturarbetsförmedling, AMU, bered-

skapsarbeten och kontantstöd uppgick till 198,4 milj.kr. budgetåret 198889. Det har inte gått att fram hur del dessa stor av medel som kommit teaterområdet tillgodo.

5.3 Bidrag från primärkommuner och landsting

De kommunala huvudmännen för regionalalokala teaterinstitutioner har enligt SFS 1974451 det grundläggande för ansvaret verksamhetens genomförande och finansiering, vilket bl.a. innebär att svara för täckning personalkostnader, lokalkostnader av och övriga kostnader som inte finansieras sätt. annat Som nämnts i kap. 2 har verksamheten vid de regionalalokala teaterinstitutionerna mellan åren 197576 och 198990 byggts ut från 1 611 till 2 404 årsverken. De sammanlagda primärkommunala bidragen till institutionsteatrarna har under samma period i fast pris Ökat med ca 84 % från ca 198 milj.kr. till 365 milj.kr. ca Samtidigt har motsvarande

landstingsbidrag ökat från 14 milj.kr. till 113 milj.kr.

ca ca en ökning med än 700 %. mer

5.4 Biljettintäkter

5.4.1 Allmänt

Biljettintäkternas storlek styrs antal platser i teaterlokalerna, av biljettpriser samt antal besök. Besöksantalet påverkas bl.a. av repertoarval, antal föreställningar och marknadsföring. Antalet plat-

får, på kort och medellång sikt, ses som en given faktor den SOU 1991 71

ser

kan påverkas i alla fall inte uppåt. Övriga faktorer som på- Kapitel 5

verkar biljettintäkterna är i varierande grad påverkbara. Intäkter kan också erhållas från sålda föreställningar. Intäkter från sålda föreställningar utgör väsentliga delar av Riksteaterns de fria teatergruppernas finansiering. Vid Riksteatern beresp. nämns sådana intäkter gager.

5.4.2 Biljettintäkternas utveckling

Av tabell 5.2 framgår att institutionsteatrarnas föreställningsintäkter 198990 uppgick till 152 milj.kr., varav 85 milj.kr. gällde de År 197576 motsvarande belopp, regionalalokala teatrarna. var uttryckta i 1989 års priser, 93 resp. 50 milj.kr. lnstitutionsteatrarreala biljettinkomster har därmed ökat med mer än 60 % nas mellan de nämnda åren. Av tabell 5.2 framgår att ökningarna gått snabbast fr.0.m. mitten 1980-talet. De sammanlagda intäkterna av störst 198889 då de uppgick till 164 milj.kr. var som En ännu större ökning har skett av den genomsnittliga biljettintäkten besök, vilket delvis förklaras av att det totala besöksper antalet minskat. l fast penningvärde har intäkten per besök ökat från 31 kr. verksamhetsåret 197576 till 70 kr. verksamhetsåret 198990. Värdet har alltså mer än fördubblats. De årliga biljettintäkterna, i löpande resp. fasta priser, samt biljettintäkter besök redovisas i tabell 5.6. per Intäkt besök är inte detsamma som det genomsnittliga bilper jettpriset. intäkterna har beräknats inklusive rabatter, fribiljetter I vissa fall är intäkter av försålda föreställningar inte inklum.m. derade. Det kan även påpekas att intäkter från turnéföreställningar i teatrarnas årsredovisningar vanligen hänförs till övriga intäkter.

5.4.3 Biljettpriser

Varje teaterledning har att sätta biljettprisnivå som svarar dels

en behovet maximera intäkterna, dels mot kulturpolitiska mot att ev. ambitioner att nå även inkomstsvaga publikgrupper. Av bilaga 5 framgår biljettprisutvecklingen under perioden 197576-198990 för Operan, Dramaten, Stockholms Stadsteater,

Göteborgs Musikteater Stora teatern samt Göteborgs Stadstea-

ter.

Nedan redovisas biljettpriser i löpande och i 1989 års priser

gällde vid nämnda teatrar under nämnda periods första resp. som sista år, den reala procentuella förändringen mellan dessa år. samt

Teater Löpande Fast SOU 1991 71 lår pris kr. pris kr. Kapitel 5

Operan parkett

Dramaten stora scenen, parkett

Sthlm Stadsteater högsta bilj.pris

Göteborgs Musikteater parkett 1a raden

Göteborgs Stadsteater ord.pris

Mellan verksamhetsåren 197576 och 1989 har alltså en avsevärd höjning av biljettpriserna skett. Takten i höjningarna har varit ojämn mestadels långsam i slutet 1970-talet och snabb i av slutet av 1980-talet. Även de fria reala biljettpriser teatergruppernas har ökat. Se vidare kap. Det kan konstateras att institutionsteatrarna har försökt bemöta kostnadsutvecklingen under den delen 1980-talet senare av bl.a. genom att höja biljettpriserna. Biljettintäkternas realvärde har därmed ökat. Till följd den snabba kostnadsutvecklingen, av har dock inte biljettintäkternas betydelse för teatrarnas finansiering ökat lika mycket. Flera teaterledare TKU har talat med har uttalat sig för en fortsatt försiktig höjning av biljettprisnivån. En uppfattning som framförts är att biljettprisnivån skall stå i rimligt förhållande till kostnadsnivån för biografbesök eller hyrning videofilm, av och att utvecklingen av biljettpriserna bör följa den allmänna kostnadsutvecklingen. För jämförelse här även biljettprisutvecklingen de anges privata scenerna Oscarsteatern och Intima teatern i Stockholm

Teater Löpande Fast år pris kr. pris kr.

Oscarsteatern högsta pris 1975 50 155 1989 vår 190 190 1989 höst 375 375 Förändring + 141 %

Teater Löpande Fast SOU 1991 7l lår pris kr. pris kr. Kapitel 5 Intima teatern högsta pris

Vid Oscarsteatern skedde en kraftig biljettprishöjning mellan våren och hösten 1989. lnnan dess hade de årliga höjningarna inte uppgått till mer än 20 kr. Ãr 1990 höjdes biljettpriset vid Intima till 225 kr. teatern l bilaga 5 ges en mer utförlig redovisning av biljettprisernas utvecklingen för ovan nämnda privateaterscener.

5.4.4 Rabatterprisdifferentiering

Teatrarna säljer biljettter till ordinarie pris och tillämpar därutöver olika rabatter i samband med abonnemang eller för olika publikgrupper. Den procentuella andelen biljetterna sålts till ordinarie av som pris m.m. vid Operan, Dramaten, Stockholms Stadsteater, Göteborgs Musikteater samt Göteborgs stadsteater redovisas i bilaga Andelen biljetter som sålts till ordinarie pris varierar mellan dessa teatrar. För respektive teater har andelen sålda biljetter till ordinarie pris varit konstant eller ökat sedan 197576. Samtliga teatrar enligt ovan har i stort sett fasta biljettpriserrabattsystem. Teatrarna tillämpar således inte i någon större utsträckning prisdifferentiering utifrån föreställningens art som metod för att maximera biljettintäkterna. Avvikelser kan dock förekomma vid särskilda tillfällen. Operan tillämpar i ökande grad biljettprishöjningar vid framträdanden av internationella solister.

5.4.5 Informationmarknadsföring

Information och marknadsföring år för teatrarna ett viktigt medel att påverka publikantalet och därmed biljettintäkterna. Enligt TKUs mening talar följande skäl för att det under de senaste åren ställts ökade krav teatrarnas information, publikarbete och marknadsföring Konkurrensen publik från andra media har sedan 1970- - om talet ökat kraftigt, vilket inte minst gäller ungdomspubliken. Enligt utförda undersökningar har under samma period intresset för att teater minskat något. Teaterpublikens sammansättning har förändrats till förmån för fler tillfälliga besökare, vilket innebär att teatern i allt större utsträckning måste vinna sin publik nytt. En ökad annonsering i dagspressen har sannolikt bidragit till höjda informationskostna-

der. Under senare år har annonskostnaderna, enligt uppgift från SOU 1991 71 teatrarna, ökat i snabbare takt än den allmänna prisnivån. Kapitel 5 Konkurrensen mellan Stockholmsteatrarna om publiken har sannolikt ökat i och med att allt fler fria teatergrupper av god kvalitet etablerat sig i Stockholm. l och med nedläggningen av Skådebanan i Stockholm har en kanal för publikarbete försvunmt. Som framgår ovan har en kraftig höjning av biljettpriserna skett sedan år 1975, höjningarna gäller även de rabatterade biljettprisernas nivå. Enligt kulturrådets rapport 19911 Att vidga deltagandet i kulturlivet kan biljettprisutvecklingen vara en förklaring til att den andel publiken ofta går teatern minskat av som något. Enligt den studie av fria teatergruppers kostnadsutveckling

som TKU låtit utföra se vidare kap. 9 har informationskostna-

derna för sju särskilt studerade grupper ökat avsevärt sedan verksamhetsåret 198283. Detta gäller även Folkoperan. Även Operan, Dramaten och Stockholms stadsteater har förstärkt insatserna för informationmarknadsföring. Utvecklingen är svår att samlat i konkreta siffror, främst p.g.a. att dessa kostange nader inte särredovisats ett enhetligt sätt under perioden.

5.5 Ränteintäkter

Konstruktionen av det statliga bidragssystemet framför allt vad gäller det årliga anslaget till Operan, Dramaten och Riksteatern som numera utbetalas vid ett tillfälle innebär att ränteinkomster är en viktig del av teatrarnas finansiering. Teatrarnas ränteintäkter påverkas i viss mån hur de ännu av förbrukade bidragen placeras. Att ränteintäkterna idag i praktiken är en del av det statliga bidraget för Operan, Dramaten och Riksteatern medför att dessa teatrars intäktssida är känslig för ränteförändringar. En kraftigt förändrad räntenivå kan påtagligt förändra den ekonomiska situationen, i positiv eller negativ riktning. Teaterledningen måste ta hänsyn till dessa faktorer i planeringen, och behovet av ekonomiska reserver ökar. Dessutom medför nuvarande utbetalningssystem större krav dessa teaterinstitutioners kunskaper om penningplacering.

5.6 Sponsring

Något samlat underlag för bedömning av näringslivets ekonomiska samarbete med teaterområdet finns inte. Enligt uppgift från Föreningen Kultur och Näringsliv har sponsringen ökat sedan

mitten av 1980-talet. Fr.0.m. år 1991 har denna utveckling, SOU l99l 71 som en följd av det vikande konjunkturläget, bromsats något. Kapitel 5 Sponsring förekommer oftare inom musikdramatik och balett än inom dramatisk teater och avser uteslutande projekt som ligger utanför teatrarnas reguljära verksamhet, vissa turnéer och gästspel, internationella gästartister den egna scenen m.m. Våren 1989 slöts ett femårigt sponsoravtal mellan Operan och Procordia AB. Innebörden i detta beskrivs närmare i kap. Sponsring har hittills endast haft marginell betydelse när det gäller de svenska teaterinstitutionernas ekonomiska situation eller arbetsvillkor i allmänhet. Några förändringar i detta avseende kan inte väntas de närmaste åren. Att räkna med att kostnadsutvecklingen inom teaterområdet skall finansieras ökade genom sponsorbidrag från näringslivet är enligt TKUs bedömning inte realistiskt. De sponsorbidrag som utgått under den studerade perioden ingår i intäktsredovisningen under posten övriga intäkter.

Tabeller

5.1 samhällsfinansierade teaterinstitutioner. Intäkter i löpande priser 5.2 Samhällsfinansierade teaterinstitutioner Intäkter i fasta priser 198990 5.3. De samhällsfinansierade institutionsteatrarnas finansiering i procent 5.4. Utvecklingen av grundbeloppsstorleken 197576-199091 5.5. Utvecklingen av antalet grundbelopp till regionala och lokala teaterinstitutioner 5.6. De samhällsfinansierade institutionsteatrarnas biljettintäkter i löpande resp fasta priser. Totalt och per besök

SOU 1991 7l Kapitel 5

o

w

m

H

S

b

C

SOU 1991 71 Kapitel 5

8 n 8 H 8

H m

H

a

SOU 1991 71 Kapitel 5 2 H

m

E

.. Z

m

a

w

w

ö

V.. 2

SOU 1991 71 Kapitel 5

Z

m

z

o

n 3

S

E

m 2 . H

m

C 79 a..

SOU 1991 71 Kapitel 5 ä

3 3 å E

3 å ä 3

m

m m m

3 E 3 3

E

n

3 å 3

m

ä 3

SOU 1991 71 u .m u o.

S

m

3 i

å

S

n

3 3

f d

3 3 3

S S

m

E 3 3

m

N 3 S 3 ä

3 S

å N. å

z

Grundbelopp till teaterinstitutioner budgetåren 197576-198990 SOU 1991; 71 Kümd 5 Tabell 5.4 Grundbeloppets storlek kr.

198485 198586 198687 198788 198889 198990 199091

SOU 1991 71 Kapitel 5

m

x

S m S

v

8 2

i R n t

o

a

v 3

t

9 o

S

s

s

u

ä

a

SOU 1991 71 Kapitel 5

S

d

S å

S

m

8 ä 8

ä S

å S

S ä

o

o

t

S

m

å 3

m

S

m

m

S

m

ä E

a b s a

n

ä

m

.a a

E

w v.P

Operan

6 Teatern SOU 1991 71

Kungliga

Kapitel 6

6.1 Bakgrund

Kungl. Teatern inrättades år 1773 av Gustaf lll. I verksamheten ingick från början såväl opera som balett. En nybyggd teater vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm invigdes år 1782. Fram till början av 1800-talet finansierades Operan av kungen personligen. Från år 1815 erhöll Operan årligt anslag av riksdagen. Under hela 1800-talet kritiserades Kungl. Teatern i riksdagen av talesmän med hemort utanför Stockholm. Kritiken grundade sig att svenska folket .fick betala alldeles för mycket till huvudstadsinnevånarnas nöjesliv. Är 1881 överfördes de kungliga Operan och Dramateatrarna

ten från hovförvaltningen till staten.

Kungl. Teatern och Kungl. Dramatiska teatern var samorganiserade till år 1888. Detta år drogs det statliga anlaget in och teatrarna skildes åt. Operan drevs därefter entreprenad i privat regi under några år. Är Kongl. AB fr.o.m. 1908 Kungl. Tea- 1898 bildades Teatern tern med operachefen VD. Samma år ersattes teaterbyggnasom den från 1782 med den nuvarande operabyggnaden. En statlig kommitté hade dessförinnan kommit fram till att det dåvarande operahuset var för litet. Under 1900-talet har ett flertal statliga översyner av Kungl. Teaterns verksamhet och ekonomi genomförts. Under 1960-talet skedde en utökning av personalen till de dimensioner som i huvudsak gäller i dag. l början av 1970-talet inleddes en ombyggnad av operahuset, vilken pågått mer eller mindre kontinuerligt fram t.o.m. december 1989. Nuvarande statliga riktlinjer för Operan finns i riksdagens kulturpolitiska beslut som togs år 1974, kompletterat med bestämmelser för statsbidraget enligt särskilt regeringsbeslut 1977. De sistnämnda bestämmelserna följer intentionerna från 1974 års kulturpolitiska beslut. Det markeras att Operan skall främja förnyelse av musikdramatisk konst och danskonst, men i likhet med vad gäller för kulturpolitiken i stort, innehåller bestämsom melserna inga detaljerade föreskrifter beträffande repertoarfrågorna. Operan är nationalscen för musikteater och dans. Rollen som nationalscen medför krav konstnärlig kvalitet och bredd repertoaren. Alla betydande internationella och svenska operaverk

skall kunna framföras i originalversion och utförandet skall hålla SOU 1991 71 internationell standard. Operans uppgifter medför krav en en- Kapitel 6 semble av sångsolister, med specialiteter inom olika repertoarområden. Vid Operan måste även finnas balettensemble, kör och orkester, vilka måste vara utbyggda till en storlek som tillåter framförande av stora opera- och balettverk. Regeringen har initierat en diskussion gällande innebörden i nationalscensbegreppet. Denna diskussion pågår för närvarande

inom teatern liksom vid Dramaten.

Operan driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Enligt gällande bolagsordning 1987-12-17 skall styrelsen bestå av lägst fyra och högst åtta ledamöter. Styrelsen består för närvarande åtta av ledamöter. Ledamöterna utses av regeringen för en period av högst tre år. Därutöver har personalen två ordinarie ledamöter jämte suppleanter. Enligt praxis utser regeringen chef för teatern en tid av tre år samt förordnar denna samtidigt medlem som av styrelsen. Operachefen har under de senaste decennierna tillika varit verkställande direktör i bolaget. Sedan verksamhetsåret 197576 har följande operachefer tjänstgjort Bertil Bokstedt t.o.m. verksamhetsåret 197778, Folke Abenius verksamhetsåren 197879-198384, Lars af Malmborg verksamhetsåren 198485-198687 samt Eskil Hemberg fr.o.m. verksamhetsåret 198788.

6.2 Utgångspunkter för analysen

l bilaga 7 huvudbilagan ges en mer detaljerad redovisning av de uppgifter gällande Operans verksamhet m.m. som TKU samlat in. Detta kapitel år i huvudsak ett sammandrag av huvudbilagans innehåll. För att underlätta för den läsare parallellt med lässom ningen av detta kapitel vill studera textsiffror i tabellmaterialet hänvisas, huvudsakligen inom parenteser, till aktuella avsnitttabeller i huvudbilagan. Inför analysen av Operans verksamhet under perioden 197576-198990 bör följande faktorer påpekas huvudbilagan avsn. 1.1-1.2 Under i stort sett hela perioden har operahuset vid Gustav - Adolfs torg varit föremål för ombyggnad. Dessa arbeten har liksom en SALF-strejk våren 1983 medfört att föreställningsverksamheten reducerats under ett flertal av åren under perioden. Detta innebär att antalet normala verksamhetsår blir begränsat. Stângningsperioderna redovisas i underbilaga till huvudbilagan. l tabellmaterialet markeras dessutom de år som påverkats. l nämnda underbilaga finns även en föreställningsredovisning där antalet föreställningar korrigerats med det antal beräknats ha bortsom fallit p.g.a. ombyggnadsarbeten och strejk.

Uppbyggnad av fonder egentligen avsättningar för täckan- SOU 1991 71 framtida kostnader 1970-talet. År 1983 de av inleddes under Kapitel 6 började fonderna, som då uppgick till närmare 100 miIj.kr., avvecklas. Såväl uppbyggnaden som avvecklingen av fonderna har påverkat Operans kostnader och intäkter under flera av de verksamhetsår TKU haft att analysera. På kostnadssidan gäller det framför allt personalkostnaderna. På intäktssidan har det utgående statsbidraget påverkats. För verksamhetsåren 198485 och 198586 uttalade statsmakterna att de framräknade statsanslagen skulle reduceras med 55 resp. 10 miIj.kr., vilka belopp i stället skulle tas från de då existerande fonderna. Dessa belopp har i TKUs redovisningar adderats till statsanslaget för år. Även resp. Operans ränteintâkter har påverkats. De är som en följd av avkastningen från de fonderade medlen avvikande höga under ett antal år i periodens mitt. Operans redovisning förändrades verksamhetsåret 198283, följd kritik från riksdagens revisorer. bl.a. som en av Fr.o.m. verksamhetsåret 198182 har årsverkesredovisningen ändrats. Redovisningarna för åren dessförinnan anses vara missvisande och kan inte översättas till nuvarande redovisningssystem. Detta medför att TKU inte kan redovisa en sammanhängande årsverkesutveckling för hela perioden, utan enbart för verksamhetsåren 198182-198990. Av ovan angivna skäl blir TKUs analysmöjligheter av kostnader och intäkter samt relationen emellan dessa och verksamheten begränsade. Analysen har i huvudsak måst avgränsas till åren 198283- 1 98990.

6.3 Verksamhet

6.3.1 Uppsättningar Huvudbilagan avsn. 2.1

I operahuset spelar Operan två scener stora scenen med ca 1 100 platser är huvudscen. Rotundan är en mindre lokal med ca 150 platser. Rotundan utnyttjas gemensamt av Operan och restaurang Operakällaren. Till skillnad från en del utländska operainstitutioner av motsvarande storlek, saknar Operan permanent tillgång till mer än en scen. Huvuddelen av Operans produktionsresurser avser opera- och balettproduktioner för Operans stora scen. Summan av antalet uppsättningar av opera- samt balettverk helaftonsföreställningar som uppförts stora scenen har sedan 197576 varierat mellan 14 och 30 år. Under flertalet st per av åren har antalet legat mellan 20 och 25 st. Av uppsättningarna har operaproduktionerna utgjort mellan 65 och 75 %.

En viss ökning av antalet uppsättningar har, bortsett från de år SOU 1991 71 då operahuset varit stängt ombyggnad, skett sedan 197576. Kapitel 6 p.g.a. Förnyelsetakten mätt i antal nyinstuderingarpremiärer har varierat. Utvecklingen av antalet uppsättningar stora scenen redovisas i huvudbilagans tabell 1-3. År stående 198990 omfattade den repertoaren vari inbegrips de verk för vilka dekor finns tillgänglig 30 operaverk och 51 ba- lettverk. En viss minskning av den stående repertoaren kan konstateras under 1980-talet. Under perioden 197576-198889 har Operan producerat och framfört 62 operaverk och 80 balettverk stora scenen. Verken har stått repertoaren under en eller flera spelsäsonger. Fyra operaverk samt två baletter har framförts under 10 eller fler säsonger, nämligen Bohême, Carmen, Tosca samt Valkyrian; resp.

Otello och Svansjön. Tabell 4

Utöver opera- beh balettuppsättningar för stora scenen har Operan producerat vissa mindre uppsättningar för Rotundan och andra scener samt ett antal konsertprogram.

6.3.2 Föreställningar och besöksantal Huvudbilagan avsn. 2.2

Det totala antalet föreställningar uppgick i periodens början till över 400 per år. Vid periodens slut var antalet drygt 300 st. Minskningen av det totala antalet föreställningar kan främst här-

ledas till verksamheten vid sidan av stora scenen. Tabell 5 och

7. Antalet föreställningar stora scenen har, bortsett från ombyggnadsår, ökat. En förklaring till detta är att Operan sedan början av 1980-talet haft en permanent repetitionsscen, vilken avlastat stora scenen från repetititionsarbete. Verksamheten i Stockholm utanför operahuset har liksom turnéverksamheten varierat mellan olika verksamhetsår. Det gäller såväl antal föreställningar som produktionernas storlek. Detta är delvis en följd av ombyggnadsperioderna. Under den sista treårsperioden P5 var det genomsnittliga antalet föreställningar per år annan scen i Stockholm liksom antalet turnéföreställningar i Sverige som lägst 34 resp. 8 förställningar. Däremot var det genomsnittliga antalet turnéföreställningar utomlands per år som högst 15 föreställningar nämnda treårsperiod. En jämförelse mellan olika sceners andelar av det totala antalet föreställningar som givits i Stockholm under periodens första P1 sista P5 treårsperiod visar att verksamheten koncentrerats resp.

till stora scenen. Utvecklingen är följande Tabell 7

Stora scenens andel har ökat från ca 50 % till ca 74 %. - Rotundans andel har i princip varit oförändrad; ca 14 %. - Annan scens andel har minskat från ca 37 % till ca 12 %. - 90

En jämförelse beträffande föreställningarnas fördelning mellan SOU 1991 71 kategorierna opera, balett resp. övrigt visar att andelen operaföre- Kapitel 6 ställningar av de föreställningar som Operan givit i Stockholm ökat från 63 till 68 %, medan andelen balettföreställningar mins-

kat från 33 till 27 %. Balettens andel av antalet uppsättningar lig-

ger dock över 30 % den senaste treårsperioden. Konserter, blandade föreställningar och informationsprogram vilka hänförs till kategorin övrigt har utgjort ca 5 %. Tabell 7. Operaledningen har framhållit att balettens andel av föreställningarna, med hänsyn till nuvarande resurser personal, repetitionslokaler och scener, inte kan vara högre då Operans målsättning är att spela sex dagar per vecka. Operans totala besöksantal har i stort sett varierat mellan ca

230000 och 290 000 besök per år bortsett från ombyggnadsår. Tabell 6 och 8.

Besöksantalen vid Operans föreställningar i Stockholm har varierat mellan 200000 och 230000 per år. Av dessa har under periodens senare del besöken till stora scenen svarat för över 90 % denna andel har ökat från att under periodens tidigare del varit ca 80 %. Besökarna till Rotundan har utgjort ett par procent. En minskning av såväl publikandel som publikantal gäller för besök vid annan scen. Annan scens publikandel var under periodens senare år endast ca 5 %. Genomsnittsbeläggningen Operans stora scen har under hela perioden varit relativt %. hög oftast mellan 80 och 90

i Turnéföreställningar

En klar minskning gäller för turnéverksamheten i Sverige från i genomsnitt 79 föreställningar per år den första treårsperioden, P1, till 8 den sista treårsperioden, P5. De redovisade föreställningarna är emellertid inte helt jämförbara. Det tidigare högre antalet inkluderar bl.a. ett relativt stort antal föreställningar av mindre produktioner med endast ett fåtal medverkande, medan det senare antalet inkluderar flera framföranden av större verk,

där solister, kör, balett och stor orkester medverkat. Tabell 7.

Denna utveckling har medfört att det genomsnittliga antalet besök per turnéföreställning ökat under senare år från drygt 400 besökföreställning under den första treårsperioden P1 till ca

950 besök den sista treårsperioden P5. Tabell 9.

Det bör i detta sammanhang påpekas att stora operaföreställ-

ningar utanför Stockholm blir relativt kostsamma. Se även bilaga

11. Operans turnéverksamhet påverkas också av att det finns teaterlokaler i Sverige där föreställningar som producerats för Operans stora scen kan framföras.

6.4 Kostnader SOU 1991 71 Kapitel 6 6.4.1 Allmänt Huvudbilagan avsn. 3.1.

Operans kostnader har indelats i lönekostnader, sociala avgifter, lokalkostnader och övriga kostnader. Av huvudbilagans tabell 10 11 framgår kostnadsutveckresp. lingen i löpande resp. fasta priser. De kostnaderintäkter som anges i det följande är om inte annat anges omräknade till 1989 - års priser med KPl. 1 fasta priser har Operans totala kostnader ökat med 7 % sedan 197576 och med 14 % sedan 198283. Relaterat till TKl har de totala kostnaderna minskat med 3 % sedan 197576 och med 1 % sedan 198283. Periodens sista år 198990 uppgick de totala

kostnaderna till ca 242 milj.kr. Tabell ll.

Vad gäller de olika kostnadsslagen utveckling i fasta priser under perioden 198283-198990 framgår bl.a. följande. De övriga kostnaderna har procentuellt sett ökat mest, från 23 till 38 milj. kr. + 68 %. Lokalkostnaderna har Ökat från 28 till 30 milj.kr. + 7 %, lönekostnaderna från lll till 123 milj.kr. + 10 % medan kostnaderna för sociala avgifter i princip varit oförändrade

ca 50 milj.kr. Tabell 11.

Variationerna i kostnadsslagens andelar av den totala kostnaden har varit relativt små sedan 198283 Lönekostnaderna har utgjort 51-52 %, de sociala kostnaderna 21-23 %, lokalkostnaderna

12-13 % och övriga kostnader 12-15 %. Tabell 12.

6.4.2 Personalkostnader

Ãrs 4.2. verken H uvudbilagan avsn. 3.2.1.

Under 198182 var antalet årsverken vid Operan 665 och 198990 var antalet 674. De mellanliggande åren har dock årsverkesantalen varit högre. verksamhetsåret 198788 uppgick antalet årsverken till 709 st och har därefter minskat, framför allt 198990. Minskningen de senaste åren har främst berört den konstnärliga

personalen, vars årsverkesantal minskat med 30. Tabell 13.

De olika personalkategoriernas respektive andelar av antalet årsverken har varit i stort sett stabila sedan 198283. Konstnärliga årsverken har utgjort drygt 50 % av det totala antalet. l det antal konstnärliga årsverken som redovisas för 198990 ingår bl.a. följande större personalgrupper sångsolister 40,6 årsverken varav 1,7 extraanställda, hovkapellister 121,7 årsverken

l Operan definierar som administrativ personal endast den personal som utför kontorsarbete. Biljettförsäljningspersonalen räknas till teknisk personal. 92

varav 3.3 extraanställda, dansare 71,4 årsverken varav 3,7 extra- SOU 1991 71 anställda samt operakören 69,5 årsverken varav 6,5 extraanställ- Kapitel 6 da. Sedan 197576 har genomsnittsåldern inom och de var en av fyra stora konstnärliga personalgrupperna i princip varit oförändrad. Antalet årsverken utförts extraanställd personal har som av sedan 198182 halverats. Den största andelen av de årsverken som utförts av extraanställd personal återfinns bland den tekniska personalen. Det finns ingen tendens till att i högre grad utnyttja frilansengagerad konstnärlig personal. Operan är en ensembleteater och skall enligt Operaledningen i princip kunna besätta alla typer av roller med krafter. Detta egna får till följd att sysselsättningsgraden hos de enskilda sångarna varierar med repertoaren, vilket kan bli särskilt tydligt vid s.k. blockspelning. Enligt operaledningen kan en övergång från fast anställda till frilansengagerade medföra kostnadsökningar. Att t.ex. i högre grad ersätta fast anställda sångare med frilanssångare skulle medföra påtagligt höjda kostnader för teatern.

6.4.2.2 Kostnad per årsverke och relativt löneläge Huvudbilagan avsn. 3.2.2

Operans genomsnittliga kostnad per årsverke har i löpande priser ökat med ca 63 % mellan verksamhetsåren 198283 och 198990. KP1 har mellan samma år ökat något mindre + 55 % medan den genomsnittliga personalkostnaden teaterområdet TK1s personalkostnadsdel ökat med 87 %. Tabell 15. Verksamhetsåret 198990 genomsnittskostnaden årsvervar per

ke 258 000 kr. Härav utgjorde sociala avgifter 76000 kr. Tabell

14. Operan har sedan mitten 1980-talet haft något långsamav en mare utveckling av kostnaden för sociala avgifter än teaterområdet i stort, vilket sammanhänger med att underlaget för arbetsgivaravgift för musiker och sångartister har reducerats.

Ökningen av den genomsnittliga årsverkeskostnaden har varit

störst under den senaste treårsperioden. Tabell 16. Operan har i

detta avseende följt den allmänna lönekostnadsutveckling som beskrivits i kapitel Enligt Teatrarnas Riksförbunds lönestatistik ligger Operans totala genomsnittliga löneläge 2 % under Dramaten och Riksteaca tern. Detta torde förklaras av att Operans stora konstnärliga personalkñrer sänker genomsnittet i förhållande till de andra teatrarna.

6.4.3 Lokalkostnader SOU 1991 71 Kapitel 6 6.4.3. Lokalernas och hyreskostnadernas utveckling Huvudbilagan avsn. 3.3.

Byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvar för Operan. Detta innebär att byggnadsstyrelsen fungerar som hyresvärd och har ansvaret för att hålla lokalerna i funktionsdugligt skick bl.a. genom underhåll, reparationer och ombyggnader. Grundprincipen för hyressättning är att marknadsmässig hyra skall tas ut. Som nämnts i kap. 5 garanteras Operan via det statliga anslaget full täckning för hyreskostnaderna. Bilaga 8. Förutom operahuset disponerar Operan andra lokaler administrations-, repetitions- och förrådslokaler i centrala Stockholm. Huvuddelen av förråds- och scenateljéutrymmena finns i Hägernäs, Täby kommun, 2 mil om Stockholm. Sammanställca norr ning det totala lokalbeståndet finns i huvudbilagan avsn. 3.3. av Under den period som TKU studerat har, som tidigare nämnts, operahuset byggts Ombyggnadsarbetet, som skett i etapper, om. har pågått sedan början 1970-talet fram till december 1989. av Dessa arbeten har påverkat såväl husets tekniska standard som dess disponibla yta och disponeringen denna. Operahusets disav ponibla lokalyta har ombyggnaden sedan är 1982 ökat genom med 1 000 kvm ovan mark och 500 kvm under mark. ca Ett flertal andra förändringar vad gäller Operans lokalförhållanden har skett under den period som TKU studerat. Här nämns de mer väsentliga Verksamhetsåret 197677 erhöll Operan f.d. Lantmäteristyrelhus vid Va Trädgårdsgatan Dessa lokaler var då permanent sens ombyggda för Operans administration, balettelevskolan samt arkiv. Motsvarande lokaler i operahuset byggdes om till loger. Opetillträde till Lantmäterihuset innebar ett tillskott av lokalyta rans med 1 200 kvm mark och ca 500 kvm under mark. ca ovan Verksamhetsåret 198687 erhöll Operan permanenta repetitionslokaler i kv. Vinstocken totalt 990 kvm. Operan lämnade om då de provisoriska repetitionslokzilei i f.d. Posthuset, kv. Brunkhuvudet disponerats sedan verksamhetsåret 198182. som 1 Stockholms innerstad disponerar Operan i dag ca 20000 kvm mark mot ca 16000 kvm i början av 1980-talet. ovan Operabaletten har tillkomsten Dansens Hus fått genom av möjlighet att framträda ytterligare en scen i Stockholm. Vad gäller utvecklingen disponerade lokaler och kostnader av för dessa så finns det utförliga uppgifter endast för de senaste

åren de totala hyreskostnaderna framgår dock av kostnadsredo-

visningen i huvudbilagans tabell 10. Här nedan redovisas förändringen och hyreskostnaden mellan år 198586 och av arean 198990 för ett par av de lokaler som Operan disponerar.

198586 198990 Förändring SOU 1991 7] Opemhuse, Kapitel 6 area ovan mark 16 940 kvm 17 893 kvm + 6 % under mark 3 730 kvm 4 104 kvm + 10% hyra ovan mark 783 krkvm 1 065 krkvm + 36 % under mark 457 krkvm 533 krkvm + 17 % total årshyra 14.969 mkr 21.241 mkr + 42 %

Scenatejéer, Täby area, ovan mark 4 004 kvm 4 276 kvm + 7 % hyra, ovan mark 502 krkvm 539 krkvm + 7 % total årshyra 2.010 mkr 2.304 mkr + 15 %

Källa Byggnadsstyrelsen

De hyresförändringar som framgår redovisningen är av en följd av dels reguljära årliga uppräkningar, dels de investeringar som gjorts i lokalerna. För att möjliggöra jämförelse kan nämen nas att konsumentprisindex ökade med drygt 22 procent mellan åren 1985 och 1989.

6.4.3.2 Investeringar

Via utrustningsnämnden för universitet och högskolor UUH och reservationsanslaget Inredning och utrustning för högskoleenheterna har för perioden 197576-198990 olika investeringar finansierats för såväl Operan Dramaten. Dessa redovisas i bilasom ga

Övriga löpande investeringar har finansierats via ordinarie

driftanslag. Operan har redovisat sådana investeringar för perioden fr.o.m. 198081, vilka i löpande priser under 1980-talet summeras till ca 10 milj.kr. Operans investeringskostnader har således finansierats byggav nadsstyrelsen, utrustningsnämnden samt Operans egen budget.

6.4.4 Övriga kostnader

Till kategorin övriga kostnader förs materialkostnader och övriga uppsättningskostnader, kostnader för reklam och marknadsföring, turnékostnader, kostnader för hälso- och sjukvård samt lunchsubventioner m.m. Utvecklingen av de övriga kostnaderna har beskrivits i avsnitt 6.4.1, ovan. Såsom där nämnts är övriga kostnader den kategori som i relativa tal ökat mest sedan 198283. Utvecklingen de av olika kostnader som ingår i kategorin övrigt är dock svår att följa beroende att Operans redovisning förändrats vid ett par tillfällen under perioden. Det kan dock utläsas att ökningen övriga kostnader 198990 av främst kan hänföras till ökade turnékostnader, vilka detta år upp-

gick till närmare 11 milj.kr. Den högre turnékostnaden detta år SOU 1991; 71 förklaras operahuset stängt för ombyggnad fram till de- Kapitel 6 av att var cember 1989, vilket medförde en ökad turnéverksamhet.

6.5 Intäkter

6.5.1 Allmänt Huvudbilagan avsn. 4.1.

Operans intäkter utgörs biljettintäkter, statligt anslag, övriga av intäkter samt ränteintäkter. Ränteintäkterna redovisas som nettosiffra, dvs. ränteintäkter minus räntekostnader. lntäkternas utveckling i löpande fasta priser redovisas i huvudbilagan taresp. bell 17 resp. 18. De totala intäkterna uppgick 198990 till 246 milj.kr. l fasta priser har Operans intäkter ökat med 18 % sedan 198283. Rela-

till TKl blir ökningen 3 %. Det bör dock påpekas att det

terat rekvirerade statliga anslaget 198283 är lägre än det anslagna beloppet eftersom även vissa fonderade medel togs i anspråk detta

år. Tabell 18.

Vissa förändringar av resp. intäktsposts andel av den totala fi-

nansieringen har skett sedan 197576 tabell 19

Operans biljettintäkter har i fast penningvärde ökat med ca 44

% mellan den första och sista treårsperioden Pl resp. P5; från

12,1 till 17,4 milj.kr. Dess andel de totala intäkterna har därav med ökat från 5 % till 8 %. Det bör emellertid påpekas att biljettintäkterna påverkats av att Operans stora scen varit stängd under delar de ingående verksamhetsåren. av

Operans biljettpriser har i reala termer ökat sedan 1975 se

även kap. 5 och beläggningen har, såsom tidigare redovisats, varit relativt hög. Vad gäller biljettförsäljningen så har andelen lösbiljetter till 0rdinarie och rabatterat pris ökat medan andelen abonnemang har minskat. Verksamhetsåret 198990 såldes drygt hälften av biljetterna till ordinarie pris. De senaste verksamhetsåren har andelen

fri-lösenbiljetter varit omkring 10 %. Se bilaga 6.

Det statliga anslagets andel av de totala intäkterna har minskat från närmare 90 % P1 till drygt 80 % P5. Det genomsnittliga värdet statsanslaget har mellan P1 och P5 minskat med 13 %; från 211 milj.kr. till ca 182 milj.kr. Periodens sista år, 198990, har emellertid en relativt kraftig ökning skett. Se vidare avsn. 6.5.2. Ränteintäkterna har för Operans del haft relativt stor betydel- Sedan 198687 är de att betrakta som en del av finansieringen se. enligt det statliga bidragssystemet. Omräknade till fasta priser har ränteintäkterna under större delen de enskilda verksamhetsåren varierat inom intervallet av

10-20 milj.kr. De avvikande höga ränteintäkterna under början av SOU 1991 71 1980-talet P3 förklaras främst att de då relativt stora fonder- Kapitel 6 av medförde högre ränteintäkter. De sista tre åren P5 har räntena intäkterna utgjort närmare 8 % av de samlade intäkterna, och alltså haft ungefär ekonomiska betydelse som biljettintäksamma terna. Till kategorin övriga intäkter förs bl.a. intäkter från försäljning i samband med föreställningar, turnéintäkter och sponsorbidrag. Liksom kategorin övriga kostnader har övriga intäkter påverkats redovisningsförändringar skedde bl.a. verksamhetsav som året 198283. Det är därför svårt att följa enskilda posters utveckling under perioden. De övriga intäkternas omfattning är relativt liten men har ökat periodens sista år 198990 främst sponsorbidrag 4,5 milj. p.g.a. kr. samt turnéintäkter 3,5 milj.kr.. Sponsorbidraget följer det avtal som Operan 1989 slöt med av Procordia AB, med syfte att finansiera den internationella verksamheten gästsolister och utlandsturnéer. Avtalet gäller fr.o.m. 1989-12-01 1994-12-31 med bidrag per kalenderår om 9 t.o.m. indexuppräknas med KPl fr.o.m. år 1991. Från bemilj.kr, som loppet dras provision till sponsormäklare. Enligt ett förlikningsav- 1990-10-24 har hela provisionssumman erlagts en gång. tal Operan beräknar att detta innebär att den faktiska provisionen blir mellan 12 och 15 % sponsormedlen. Operan har enligt avav talet vissa förpliktelser, bl.a. att utan kostnad ställa platser i salongen till förfogande vid vissa föreställningar. Före 198990 har sponsringen varit av obetydlig omfattning

mindre än 0,5 milj.kr. per år.

De övriga intäkternas andel den sista treårsperioden 3 %, var vilket innebär att denna intäktskategoris relativa betydelse ökat något i förhållande till tidigare perioder. De olika intäktsposternas förändring har inneburit att Operans egenfinansiering har ökat från 10 % till ca 20 % mellan verkca samhetsåren 197576 och 198990.

6.5.2 Det statliga anslaget Huvudbilagan avsn. 4.2.

Från sida har intentionerna vad gäller Operans verksamstatens het varit i huvudsak oförändrade under hela perioden sedan 197576. Kompensation har vissa budgetår beviljats för bortfall av biljettintäkter ombyggnaden Fr.o.m. början 1980-talet p.g.a. har statsmakterna förutsatt ökad egenfinansiering. en Verksamhetsåret 198990 uppgick det statliga anslaget till 199 milj.kr, Sedan 197576 har anslaget ökat med drygt 200 %. KPl under period ökat med 210 % och TKl har ökat med har samma

ca 240 %. Det utbetalade statsanslaget har varierat mycket i stor- SOU 1991 71 lek sedan 197576, främst till följd uppbyggnad avveck- Kapitel 6 av resp. ling av de s.k. fonderna. l TKUs redovisning har vissa korrigeringar gjorts m.h.t. detta. Huvudbilagan 4.2 även avsn. samt ovan avsn. 6.2. En kraftig ökning av anslaget skedde verksamhetsåret 198990. Mellan 198889 och 198990 ökade KPI med 6 % medan det ca statliga anslaget ökade med 22 %. Denna reala höjning ca var en följd av att anslagsbasen räknats och att extra verksamhetsupp medel beviljades av riksdagen. Anledningen till uppräkningen av anslagsbasen var de kostnadsökningar införandet OB-ersom av sättning för konstnärlig personal innebar för teatrarna.

6.6 Verksamheten relaterad till kostnader och intäkter samt till antalet årsverken

1 huvudbilagan avsnitt 5.l-5.3 finns följande beräkningar fasta

priser Genomsnittkostnad per föreställning Tabell 21 -

Flertalet av de framräknade värdena är påverkade att verkav samheten varit reducerad och materialet är därför inte lämpat som grund för närmare analyser. Siffrorna inte möjlighet ger att säkerställa några tendenser i styckkostnadsutvecklingen förutom en klar ökning av biljettintäkten per besök. Det kan dock utläsas att den genomsnittliga kostnaden föper reställning i Operans regi är av storleksordning 600 000-700 000 kr. När det gäller kostnaden per besök så visar de normala periodernas värde att denna torde röra sig kring 900-1 000 kr. Styckkostnaderna påverkas naturligtvis föreställningarnas av typ. Om en ökad andel föreställningarna av ges stora scenen och en motsvarande minskning mindre föreställningar av annan scen sker vilket varit fallet för Operan torde detta resul- - tera i en viss ökning av den genomsnittliga kostnaden föreper ställning. Det genomsnittliga statliga bidraget föreställning har varit per av storleksordningen 500 000-600 000 kr. Det statliga bidraget per besök har uppgått till mellan 750 och 900 kr. De genomsnittliga biljettintäkterna föreställning har realt per ökat med ca 85 % under perioden, och uppgick i genomsnitt till ca 62000 kr. under den sista treårsperioden.

Den genomsnittliga biljettintäkten per besök har realt ökat SOU 1991 71 med närmare 70 % under perioden och uppgick till närmare 90 Kapitel 6 kr. under den sista treårsperioden. Antalet föreställningar per årsverke har legat kring 0,5 st. Jämfört med motsvarande uppgifter för en dramatisk teaterinstitution visar detta att verksamheten vid Operan genomsnittligt involverar betydligt fler personer per föreställning än vad talteatern gör. Detta bekräftar att musikteater är en jämförelsvis personal- och därmed kostnadskrävande konstform.

6.7 TKUs kommentarer

Med reservation för tolkningssvårigheter av skäl som bl.a. nämnts i avsnitt 6.2. ovan är TKUs huvudintryck att Operan sedan 197576 med kostnader som ökat med 7 % relativt KPI och som minskat med 3 % relativt TKI, haft en lugn kostnadsutveckling. Detta gäller särskilt personalkostnaderna. Operans totala kostnader har dock, relativt KPI ökat mera under 1980-talet + 14 % sedan 198283, men har relativt normalteaterns kostnadsutveck-

ling TKl varit i princip oförändrade.

Det utgående statliga anslagets betydelse för finansieringen har under perioden minskat medan egenintäkterna fått ökad betydelse genom höjda biljettintäkter, räntor och sponsring. Trots arbetstidsförkortningar som förändringar av lagar och avtal medfört, har föreställningsantalet i operahuset inte påverkats negativt. Ett mindre tillskott av teknisk personal har dock krävts under 1980-talet. Operan har i allt högre utsträckning koncentrerat sina resurser till verksamheten stora scenen vilket bl.a. inneburit att turnéverksamheten inom landet minskat. Som tidigare nämnts har Operan permanent tillgång till endast en scen. Dispositionen av Rotundan är begränsad eftersom denna lokal även nyttjas av Operakällaren. Givet att Operan skall bibehålla nuvarande bredd repertoaren så är, med denna lokalsituation, möjligheterna till en jämn sysselsättning för all personal begränsade. Operan saknar idag permanent tillgång till en scen av en storlek emellan stora scenens och Rotundans. Enligt TKUs uppfattning skulle Södra Teatern i Stockholm en sådan lämplig vara scen. Permanent tillgång till Södra Teatern skulle för Operan innebära möjligheter till fler uppsättningar och föreställningar och därmed en jämnare sysselsättningsgrad för den konstnärliga personalgruppen. Det skulle dessutom innebära större möjligheter för verk att framföras att sätta upp helt nya verk stora nya är storlek konstnärligt mycket krävande och scenen p.g.a. scenens innebär därför större konstnärliga och ekonomiska risker. Genom

en mer regelbunden verksamhet Södra Teatern skulle Operan SOU 1991; 71 även kunna nå nya publikgrupper. Kapitel 6 En permanent tillgång till Södra Teatern betyder inte att denna teaters användning för gästspel skulle upphöra. Men gästspelen skulle i fortsättningen anpassas efter Operans planering.

SOU 1991 71

7 Dramatiska Teatern

Kungliga

Kapitel 7

Dramaten

7.1 Bakgrund

Ursprungligen Kungl. Dramatiska Teatern en hovteater. Den var Gustaf lll och sin första föreställning år 1788. grundades av gav Teatern hade i början 1800-talet fram till 1825 egna spellokaav ler. Därefter och fram till 1863 verksamheten förlagd till opevar rahuset. 1850-talet kom verksamheten alltmera att profi- Vid mitten av leras som nationalteater. Dramatiska och Kungl. Teatern var samorgani- Kungl. teatern åt. Åren 1888-1908 drevs serade till år 1888, då teatrarna skildes verksamheten entreprenad som privatteater. År 1908 invigdes nuvarande huvudscen i teaterbyggnaden vid

Nybroplan, under 1900-talet har olika spellokaler tillkomsenare 1945, Målarsalen och Fyran under 1970-talet mit Lilla scenen fr.o.m. 198586 och Sibyllan fr.o.m. 198687. samt Lejonkulan Nuvarande statliga riktlinjer för Dramaten finns i riksdagens kulturpolitiska beslut togs år 1974, kompletterat med besom stämmelser för statsbidraget enligt särskilt regeringsbeslut 1977. sistnämnda bestämmelserna följer intentionerna från 1974 De års kulturpolitiska beslut. Det markeras att Dramaten skall främutveckling och förnyelse scenisk konst, men i likhet med vad av gäller för kulturpolitiken i stort, innehåller bestämmelserna som

inga detaljerade föreskrifter beträffande repertoarfrågorna.

de statliga intentionerna sedan 1974 varit att l stort sett har verksamheten skall hållas oförändrad nivå. en Turnéverksamhet i Sverige och i allt högre grad gästspel - utomlands är viktiga delar verksamheten. Utöver föreställningav för andra uppgifter gagnar det svenska teaar svarar teatern som terlivet bibliotek, beställningsverksamhet, översättningar m.m. ett Dramaten är nationalscen. Regeringen har initierat en disen gällande innebörden i nationalscensbegreppet. Denna diskussion kussion pågår för närvarande inom teatern. Teaterchefen Lars Löfgren har, led i denna diskussion, sammanfattat Drasom ett nationella uppdrag i följande fem punkter matens Dramatiska teatern är vår nationalscen. Den skall vara en med skicklig skådespelarensemble vidrepertoarteater, som en makthåller och utvecklar den svenska scenkonsten. Av tradition skall den förebild, ekonomiskt och movara en raliskt oberoende. skall präglas teaterns uppgift att förvalta Repertoaren av det svenska kulturarvet och skapa det nya.

Genom att spela regelbundet skall Dramatiska göra teatern SOU 1991 71 scenkonsten tillgänglig för stor publik. en Kapitel 7 5. Den skall väcka intresse för teater hos generationer och nya representera svensk teaterkonst i landet och utomlands. Dramaten driver sin verksamhet i aktiebolagsform. Enligt gällande bolagsordning 1981-09-15 skall styrelsen bestå lägst fyav ra och högst fem ledamöter. Ledamöterna regeringen för utses av en period av högst tre år. Därutöver har personalen två ordinarie ledamöter jämte suppleanter. Enligt praxis regeringen chef utser för teatern tid tre år. Teaterchefen tillika en av som är verkställande direktör i bolaget är medlem styrelsen. av Sedan 1975 har följande teaterchefer tjänstgjort Jan-Olof Strandberg t.0.m. 306 1981, Lasse Pöysti t.0.m. 304 1985 samt Lars Löfgren fr.o.m. 17 1985.

7.2 Utgångspunkter för

analysen

l bilaga 9 huvudbilagan detaljerad redovisning ges en mer av de uppgifter gällande Dramatens verksamhet TKU m.m. som samlat in. Detta kapitel är i huvudsak ett sammandrag huvudbilagans av innehåll. För att underlätta för den läsare som parallellt med läsningen av detta kapitel vill studera textsiffror i tabellmaterialet hänvisas, huvudsakligen inom till aktuella parenteser, avsnitttabeller i huvudbilagan. Dramaten har under verksamhetsåren 197576-198990 till skillnad från Operan eller Riksteatern, inte något avgörande sätt påverkats yttre förändringar eller förändrat av statligt uppdrag. Grunden för analysen är därför i enhetlig stort sett över heperioden.

7.3 Verksamhet

7.3.1 Uppsättningar

Huvudbilagan avsn. 2.1.

Det totala antalet uppsättningar vid Dramaten har minskat i antal mellan år 197576 och 198990. En jämförelse mellan periodens

första resp. sista tre år Pl P5 visar

resp. att det genomsnittliga

årliga antalet uppsättningar minskat från

27 till 22. Huvudbilagans tabell 2. Antalet nyuppsättningar har under samma period varierat, med en minskning under delen 1980-talet från senare av i genomsnitt 20 nyuppsättningar per år under P4 till 16 under P5.

7.3.2 Föreställningar och besöksantal SOU 1991 71 Huvudbilagan avsn. 2.2. Kapitel 7

Permanent verksamhet bedrivs f.n. följande scener, med det maximala antalet publikplatser angivna inom parentes Stora sce- 816 pl, Lilla 345 pl, Målarsalen 200 pl, Lejonkunen scenen lan 70 pl, Sibyllan 100 pl och Fyran 50 pl. Nybropaviljongen 145 pl avvecklades 198182. Till kategorin förs samtliga föreställningar i Stockannan scen holm som inte getts stora eller Lilla scenen. En jämförelse mellan åren 197576 och 198990 visar en ökning antalet föreställningar alla scener, med undantag för av Lilla Fram till mitten 1980-talet var det dock en nedscenen. av gångsperiod varefter kraftig återhämtning har skett. Den stören

sta ökningen gäller verksamhet annan scen. Tabell 3.

Antalet särskilda barn- och ungdc-msföreställningar var under periodens senare del, trots ökningen sedan mitten av 1980-talet, betydligt lägre än under periodens tidigare del. Dramatens totala besöksantal inkl. besök vid turné- och gästspelsföreställningar har under perioden varierat mellan, som lägst 215000 besök 198485 och som högst ca 354 000 besök 198990. Periodens första spelår, 197576, noterades ca 340000

besök. Tabell 4.

Det totala årliga antalet besök vid föreställningarna stora Lilla scenen samt annan scen har i stort utvecklats scenen, sätt som motsvarande förestâllningsantal. samma Att antalet föreställningar och besök ökat sedan mitten av 1980-talet parallellt med att antalet produktioner och nyproduktioner minskat, visar att föreställningarna spelats i längre serier. Detta innebär bl.a. att varje uppsättning i genomsnitt ses av en större publik än tidigare.

i Utvecklingen av verksamheten olika scener

Efter nedgångsperiod sedan 197576 har antalet föreställningar en på stora scenen ökat sedan 198687. Särskilt stor har ökningen varit mellan de två senaste redovisade spelåren från 251 till 304 föreställningar. En förbättrad publikbeläggning stora scenen har i hög grad bidragit till teaterns positiva publikutveckling. Besöken vid stora har under hela perioden utgjort ca 55 % av Drascenen matens totala besöksantal. På Lilla visar varken föreställnings- eller besöksutveckscenen lingen speciellt stora variationer. Lilla scenens publik har utgjort 20-25 % av det totala publikantalet. Redovisningen av utvecklingen annan scen kompliceras av att antalet lokaler och tillgängliga publikplatser varierat under perioden. Tydligt är emellertid att kraftig Ökning av antalet föreen

ställningar har skett sedan spelåret 198485. Spelåret 198990 no- SOU 1991 71 teras 704 föreställningar, periodens högsta antal. Största delen av Kapitel 7 den redovisade ökningen av Dramatens totala föreställningsantal kan hänföras till verksamheten annan scen. Även antalet besök till har ökat eftersom annan scen men scenerna är relativt små, får denna ökning inte så stort genomslag i teaterns totala besöksutveckling. Antalet redovisade turnéföreställningar, som inkluderar sådana som givits såväl inom landet utomlands, varierar är som men genomsnittligt något lägre under periodens del. När det gälsenare ler enbart Dramatens turnéföreställningar utomlands 197576 gavs inga sådana, 198283; 198889; 22 och 198990; 34. Detta visar att den internationella verksamheten fått ökad betydelse. en Variationerna i besöksantal för turnéföreställningar är stora. Även dessa siffror omfattar såväl verksamhet i Sverige som i utlandet. En beräkning utifrån genomsnittliga besöksantal visar att besöken vid turnéföreställningarna utgör ungefär 10 % Draav matens totala besöksantal. Turnéförestâllningarnas publik utgör alltså relativt liten del Dramatens publik, och besöken till en av turnéföreställningarna i Sverige en ännu mindre del.

7.4 Kostnader

7.4.1 Allmänt Huvudbilagan avsn. 3.1.

Dramatens kostnader har indelats i lönekostnader, sociala avgifter, hyreskostnader och övriga kostnader. Till kategorin övriga kostnader hänförs bl.a. uppsättnings-, turné- och informationskostnader. Av huvudbilagans tabell 8 9 framgår kostnadsutresp. vecklingen i löpande resp. fasta priser. De kostnaderintäkter som anges i det följande är om inte annat omräknade till - anges - 1989 års priser med KPl. l fasta priser har Dramatens totala kostnader ökat med 35 % sedan 197576. Relaterat till TKI har de totala kostnaderna ökat med 23 % sedan 197576. Periodens sista år 198990 uppgick de

totala kostnaderna till ca 150 milj.kr. Tabell 9.

Vad gäller de olika kostnadsslagen framgår följande utveckling

i fasta priser under perioden 197576-198990 Övriga kostna-

der har procentuellt sett ökat mest, från 14 till 33 milj.kr. + 139 %. Lönekostnaderna har ökat från 62 till 69 milj.kr. + 11 %, kostnaderna för sociala avgifter har ökat från 23 till 32 milj.kr. + 40 % och lokalkostnaderna har ökat från 12 till 16

milj.kr. + 32 %. Tabell 9.

De olika kostnadsslagens andelar de totala kostnaderna har av förändrats mellan den första P1 och sista P5 treårsperioden

Tabell 10. Särskilt kan framhållas att personalkostnadernas

an-

del har minskat från närmare 80 % till ca 70 % och att de övriga SOU 1991; 71 kostnadernas andel har ökat från 12 till 20 %. Kapitel 7 Större delen av de totala kostnadernas ökning har inträffat under andra hälften av 1980-talet, mellan P4 och P5, och då är det framför allt personalkostnader och övriga kostnader som ökat.

7.4.2 Personalkostnader

7.4.2.1 Ãrsverken Huvudbilagan avsn. 3.2.1.

Det totala antalet årsverken har varierat relativt kraftigt under perioden. Inledningsåret 197576 och slutåret 198990 är dock

det totala antalet i det närmaste detsamma 370 st. Tabell 11.

Inom det totala antalet årsverken har en förskjutning skett från teknisk till konstnärlig personal. Mellan P1 och P5 har den konstnärliga personalens andel av det totala årsverkesantalet Ökat från 31 till 37 %. Den tekniska personalens andel har minskat från 44 till 39 % medan den administrativa personalens andel varit i stort sett konstant. Mellan åren 197576 och 198990 har den tekniska personalen minskat. Denna minskning är värd att notera eftersom den skett mot bakgrund av olika arbetstidsregleringar, som andra teatrar medfört att denna personalgrupps storlek ökat. Minskningen av den tekniska personalen såväl dess andel som dess antal har framför allt skett mellan P3 och P5. Andelen administrativ personal är vid Dramaten något högre än genomsnittet för institutionsteatrarna. En förklaring till detta är att viss personal, t.ex. Städpersonal 18 årsverken som vid Dramaten hänförs till denna kategori vid andra teatrar hänförs till teknisk personal. Dramatens expansion till flera scener och det ökade föreställningsantalet har sannolikt inneburit en högre grad av sysselsättning för personalen. Den konstnärliga personalens genomsnittsålder har under perioden ökat från 44 till 49 år.

7.4.2.2 Kostnad per årsverke och relativt löneläge Huvudbilagans avsn. 3.2.2.

Dramatens genomsnittliga kostnad per årsverke har i löpande priser ökat med 266 % mellan åren 197576 och 198990. KPl har mellan samma år ökat med 210 % och TKls personalkostnadsdel med 256 %. Detta visar att Dramatens årsverkskostnad utvecklats

i överensstämmelse med teaterområdet i stort. Tabell 13.

Hela den reella ökningen av personalkostnaderna kan hänföras SOU 1991 71 till slutet av 1980-talet och jämförelsevis den största ökningen Kapitel 7 sker mellan 198788 och 198990. Dessa år har kostnaderna Ökat avsevärt mer än KPl. Dramatens genomsnittliga kostnader för sociala avgifter har ökat i betydligt högre grad än lönekostnaderna. Genomsnittskostnaden per årsverke uppgick 198990 till ca 272 000 kr. Därav utgjorde de sociala avgifterna ca 87000 kr.

Tabell 14.

Enligt Teatrarnas Riksförbunds statistik över relativa lönelägen är Dramatens genomsnittliga löneläge jämförbart med Riksteaterns och något högre än Operans och Stockholms Stadsteaters.

7.4.5 Lokalkostnader

7.4.5.1 Lokalernas och hyreskostnadernas utveckling Huvudbilagan avsn. 3.3.

Byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvar för Dramaten. Detta innebär att byggnadsstyrelsen fungerar som hyresvärd och har ansvaret för att hålla lokalerna i funktionsdugligt skick genom underhåll, reparationer och ombyggnader. Grundprincipen för hyressättning är att marknadsmässig hyra skall tas ut. Som nämnts i kap. S garanteras Dramaten via det statliga anslaget full täckning för hyreskostnaderna. Bilaga 8 Förutom teaterbyggnaden vid Nybroplan har Dramaten andra lokaler i centrala Stockholm scenlokaler, förrådsutrymmen och administrationslokaler. Huvuddelen av förråds- och scenateljéutrymmena finns i Hägernäs, Täby kommun, ca 2 mil norr om Stockholm. Sammanställning av det totala lokalbeståndet finns i huvudbilagan avsn. 3.3. Sedan 197576 har vissa förändringar vad gäller Dramatens lokalförhållanden skett dels har den totala lokalytan ökat, dels har lokalerna rustats upp. Som tidigare nämnts, har två scener tillkommit Lejonkulan och Sibyllan medan en har avvecklats Nybropaviljongen. Är 1985 inleddes en ombyggnad av teaterbyggnaden. Ombyggnaden skedde i tre etapper och avslutades 1987. Dessa arbeten har utöver ombyggnaden av stora scenens salong, vilken skedde under sommaruppehållet 1987, bl.a. omfattat upprustning av artistloger. Verksamheten vid teatern kunde trots de pågående arbetena bedrivas i normal omfattning under de berörda spelåren. Detaljerade uppgifter om utveckling av lokalbestånd och hy-

reskostnader finns endast från de senaste åren de totala hyres-

kostnaderna framgår dock av kostnadsredovisningen i huvudbilagans tabell 8. Här nedan anges förändringen av arean och hyres-

kostnaden mellan år 198586 och 198990 för ett de lokaler par av SOU 1991 71 som Dramaten disponerar.

198586 198990 Förändring

Teaterbyggnaden, Nybroplan area ovan mark 9 435 kvm 10 847 kvm + l5 % under mark 1 325 kvm 1 795 kvm + 35 % hyra ovan mark 668 krkvm 833 krkvm + 25 % under mark 403 krkvm 417 krkvm + 3 % total årshyra 6.837 mkr 9.788 mkr + 43 %

Scenateljéer, Täby area ovan mark 3 276 kvm 3 711 kvm + 13 % hyra ovan mark 502 krkvm 539 krkvm + 7 % total årshyra 1.645 mkr 2.000 mkr + 22 %

Källa Byggnadsstyrelsen

De hyresförändringar som framgår redovisningen är av en följd av dels reguljära årliga uppräkningar, dels de investeringar som gjorts i lokalerna. För att möjliggöra jämförelse kan nämen nas att konsumentprisindex ökade med drygt 22 procent mellan åren 1985 och 1989.

7.4.5.2 Investeringar

Via utrustningsnämnden för universitet och högskolor UUH och reservationsanslaget Inredning och utrustning för högskoleenheterna har för perioden 197576-8990 olika investeringar finansierats för Operan och Dramaten. Dessa redovisas i bilaga

7.4.6 Övriga kostnader

Till kategorin övriga kostnader förs materialkostnader och övriga uppsättningskostnader, kostnader för reklam och marknadsföring, turnékostnader, kostnader för hälso- och sjukvård m.m. Utvecklingen av de övriga kostnaderna har beskrivits i avsnitt 7.4.1, ovan. Såsom där nämnts är detta den kostnadskategori som i relativa tal ökat mest under perioden.. En viss del av kostnadsökningarna förklaras ett ökat antal av föreställningar utomlands. Under periodens sista verksamhetsår utgjorde enligt Dramaten kostnaderna för utlandsturnéer 5,5 ca milj.kr., vilket motsvarar ca 17 % de redovisade övriga kostnaav derna. En annan delpost som torde ha ökat är kostnaderna för informationmarknadsföring. När det gäller turnéföreställningar utomlands har Dramaten som princip att dessa skall finansieras utanför den reguljära budgeten. Detta innebär att en ökad verksamhet utomlands medför

såväl övriga kostnader övriga intäkter dit utlandsturnéer- SOU 1991 71

att som intäkter hänförs ökar parallellt. Kapitel 7 nas

7.5 Intäkter

7.5.1 Allmänt Huvudbilagan avsn. 4.1.

Dramatens intäkter indelas i biljettintäkter, statligt anslag, övriga intäkter samt ränteintäkter. Ränteintäkterna redovisas som nettosiffra, dvs. ränteintäkter minus räntekostnader. lntäkternas utveckling i löpande fasta priser redovisas i huvudbilagans taresp. bell 15 resp. 16. De totala intäkterna uppgick 198990 till ca 155 milj.kr. l fasta priser har intäkterna ökat med 40 % sedan 197576. Relaterat till TKl blir ökningen 23 %. Sedan 197576 har förändringar resp. intäktsposts andel av av den totala finansieringen skett, vilket framgår av följande redovis-

ning Tabell 17

Biljettintäkternas andel de totala intäkterna har ökat från 8 av

% Pl till 16 % P5. De relativt kraftiga biljettprishöjningarna

se kap. 5 och ett ökat antal besök förklarar denna utveckling.

Biljettintäkternas betydelse har ökat sedan mitten av 1980-talet och framför allt då periodens sista år 198990. De uppgick detta år till 27 milj.kr. Som framgått bilaga såldes drygt hälften av Dramatens av biljetter till ordinarie pris år 198990. Den andel intäkterna det statliga anslaget utgör har av som minskat från 89 % P1 till 72 % P5. Det statliga anslagets genomsnittliga reala värde har, vid en jämförelse mellan Pl och P5, minskat något och uppgick P5 till ca 103 milj.kr. Det sista verksamhetsåret under denna treårsperiod skedde emellertid en relativt kraftig ökning av anslaget; till ca 109 milj.kr. Se vidare avsn. 7.5.2. De övriga intäkterna har ökat kraftigt, från 0,5 milj.kr. under Pl till drygt 10 milj.kr. under P5. Liksom beträffande biljettintäkterna har utvecklingen varit snabb sedan mitten av l980-talet. Denna intäktsposts relativa betydelse har därmed ökat. Pl var dess andel de totala intäkterna mindre än 1 %, P5 var motsvaav rande andel ca 7 %. För kategorin övriga intäkter gäller, liksom för övriga kostnader, att de ingående delarna inte särredovisas i årsredovisningen. En betydande del torde under periodens senare del avse utlandsturnéverksamhet. Även ränteintäkternas relativa betydelse har ökat, delvis som följd det nuvarande statsbidragssystemet. Dessa intäkter uten av

gjorde P5 5 % de totala intäkterna. Verksamhetsåret SOU 1991; 71 ca av 198990 uppgick ränteintäkterna till ca 7,5 milj.kr. Den ekonomiska omfattningen av Dramatens verksamhet har vid jämförelse mellan de reala genomsnittsvärdena för P1 resp. en P5 ökat med drygt 20 %. .lämförs i stället år 197576 med år 198990, är ökningen betydligt större; 40 %. Utvecklingen visar att Dramatens egenfinansiering har ökat. Egenintäkterna utgjorde 197576 ca 10 % av de totala intäkterna. Verksamhetsåret 198990 hade denna andel växt till 30 %.

7.5.2 Det statliga anslaget Huvudbilagan avsn. 4.2.

Från statens sida har intentionerna vad gäller Dramatens verksamhet i huvudsak varit oförändrade under hela perioden. Utöver beräknad kompensation för ökade löne- och lokalkostnader beviljades vissa mindre ökningar av statsanslaget i slutet av 1970-talet bl.a. för utökning den tekniska personalen. Fr.o.m. början en av 1980-talet har statsmakterna förutsatt en ökad egenfinansiering. Verksamhetsåret 198990 uppgick det statliga anslaget till 109 milj.kr. Sedan 197576 har anslaget ökat med 241 %, vilket även TKl har gjort medan KPl har ökat med 210 %. Utvecklingen har varit ojämn under perioden; anslagets reala värde ökade t.o.m. 197980 därefter minskade värdet fram till mitten av åttiotalet, i princip oförändrat under några år för att sedan öka kraftigt var

periodens sista år. Tabell 18.

Den reala ökningen anslaget periodens sista år är en följd av att anslagsbasen för det statliga anslaget räknades upp och att av extra verksamhetsmedel beviljades av riksdagen. Anledningen till uppräkningen av anslagsbasen var de kostnadsökningar som införandet av OB-ersättning för konstnärlig personal innebar för teatrarna.

7.6 Verksamheten relaterad till kostnader och intäkter samt till antalet årsverken

I huvudbilagan avsn. 5.1-5.3 finns följande beräkningar fasta pri-

ser

Genomsnittkostnad föreställning Tabell 19

- per Genomsnittskostnad besök 19 - per - - Statligt bidrag föreställning 20 - per - - Statligt bidrag besök 21 - per - - Biljettintäkt per föreställning 20 - - - Biljettintäkt per besök 21 - - - Föreställningar årsverke 22 - per - -

Den kraftiga utvecklingen av föreställningar och besök under SOU 1991 71 senare delen av 1980-talet har, eftersom kostnaderna inte ökat i Kapitel 7 motsvarande grad, resulterat i minskande styckkostnader. Genomsnittskostnaden per föreställning har i fast pris minskat från 135 000 kr. till 117000 kr. under senare delen av 1980-talet

mellan P4 och P5. Motsvarande kostnadsutveckling per besök

var från 473 kr. under P4 till 429 kr. under P5. Det bör emellertid påpekas att antalet föreställningar mindre scener ökat de senaste åren, vilket kan ha bidragit till en lägre genomsnittskostnad per föreställning. Eftersom styckkostnaderna minskat och självfinansieringsgraden ökat, har det genomsnittliga statsbidraget per föreställning resp. per besök minskat. Det genomsnittliga statliga bidraget per föreställning resp. besök uppgick P5 till ca 85000 kr. resp. 313 kr. Den reala biljettintäkten per besök har sedan mitten av 1970talet kontinuerligt stigit från 31 kr. P1 till 79 kr. P5. Det genomsnittliga antalet föreställningar årsverke har per under senare delen 1980-talet stigit från 2,3 P4 till 3,3 P5 och av

låg därmed under den senaste perioden samma nivå som under

mitten av 1970-talet Pl. Denna utveckling tyder att Dramaten kan hålla samma produktionsnivå som 197576 trots genomförda arbetstidsförkortningar.

7.7 TKUs kommentarer

Dramatens läge vad gäller personal, publik och föreställningar under periodens sista år är jämförbart med utgångsläget för 15 år sedan 197576. Dessemellan har det varit en nedåtgående trend som bröts i mitten av 1980-talet. Under periodens senare del har en kraftig utveckling av verksamhetens omfattning skett. Parallellt med att antalet föreställningar ökat har det årliga antalet uppsättningar minskat. l genomsnitt spelas alltså samma produktion ett Ökat antal gånger. Den internationella verksamhetens omfattning har ökat. Sett över hela perioden har Dramaten upprätthållit produktion och besöksantal med i stort oförändrad personal. De senaste åren har en förskjutning från tekniska till konstnärliga årsverken skett. Under större delen av perioden är förändringarna av de totala kostnaderna i fast pris relativt små. Under periodens år senare har dock kostnaderna stigit kraftigt. En stor del av denna ökning härrör från kategorin övriga kostnader bl.a. ökade turnékostnader. De realt ökade kostnaderna har finansierats genom ökade egenintäkter bl.a. genom höjningar av biljettpriser och ett ökat besöksantal. De ökade turnékostnaderna motsvaras intäktssidan av ökade turnéintäkter.

En jämförelse mellan periodens första och sista år visar det att SOU 1991 7l statliga anslaget ökat mer än KPI och lika mycket normal- Kapitel som 7 teaterns kostnader TKl. Åren däremellan inkluderar dock perioder då anslagets reala värde varit såväl högre som lägre än periodens sista år. Eftersom egenintäkternas andel har ökat har blivit teatern mera publikberoende. Den högre självfinansieringsgraden medför att teatern får ett ökat behov tillräckliga ekonomiska för av reserver att kunna upprätthålla verksamheten vid tillfälliga svängningar av publikantalbiIjettintäkter.

lll

8 Svenska Riksteatern SOU 1991 71

Kapitel 8

8.1 Bakgrund

8.1.1 Organisation

Svenska Riksteatern är en ideell förening med 221 lokala teaterföreningar som medlemmar. Dessa föreningar byggde ursprungligen fysiska personers medlemskap men sedan år 1976 är det lokala organisationer som är teaterföreningarnas medlemmar. Mer än 4000 fackliga, ideella, politiska och andra organisationer är detta sätt medlemmar i en lokal teaterförening. Länsvis är teaterföreningarna organiserade i länsteaterföreningar, flertalet av dessa har en lånsteaterkonsulent anställd. Riksteaterns högsta beslutande organ är kongressen, som utgörs av ett ombud för varje medlem, två ombud för var och en av länsteaterföreningarna samt styrelsens ledamöter. Kongressen sammanträder vart tredje år. Riksteaterns styrelse består av 23 ledamöter. 12 av dessa väljs av kongressen. Av de övriga utses däribland ordförande av regeringen, 1 av vardera Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Folkparkernas Centralorganisation, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Folkbildningsförbundet samt en- ligt nuvarande stadgar Skolöverstyrelsen. Personalen utser 2 re- presentanter. Riksteaterns VD utses av styrelsen och är självskriven ledamot i densamma. Riksteaterns konstituerande första kongress hölls i januari 1934. Till att börja med var Riksteatern endast förmedlare av föreställningar från de statliga scenerna och privatteatrar. Mycket snart visade det sig emellertid att det stora behovet av teater i landet inte kunde fyllas detta sätt. Riksteatern startade därför en egen produktion. Riksteaterns produktionsverkamhet utvecklades snabbt och samarbete inleddes både med Folkets Husrörelsens företag Programbolaget och med den av Riksförbundet Landsbygdens Folk RLF initierade Bygdeteatern. Säsongen 195859 gav den då 25åriga Riksteatern 1 875 föreställningar, det dittills största föreställningsantalet. Under 1960-talet genomfördes en rad organisatoriska förändringar och sammanslagningar av olika turnéorganisationer. Resultatet blev att från spelåret 196667 svarade Riksteatern också för den teaterverksamhet tidigare bedrivits av Folkets Husrörelsom sen och av Folkparkerna. För Riksteatern, liksom för många and-

ll3

ra teatrar, blev 1960-talet ett vitalt decennium med olika grupp- SOU 1991 71 År etablerades bildningar inom ensemblen. 1967 den första regio- Kapitel 8 nala riksteaterensemblen i Västerås, vilken följdes av ytterligare

regionala ensembler i Örebro, Skellefteå, Växjö och Ronneby.

Åren efter 1974 års kulturpolitiska beslut har präglats av en undan för undan genomförd anpassning till den nya kulturpolitiken. Vid kongressen i Jönköping år 1976 antogs Riksteaterns teaterpolitiska handlingsprogram och nya stadgar, där Riksteatern fick en folkrörelseliknande organisation grundad föreningslivet. Detta handlingsprogram reviderades vid 1988 års kongress. År 1977 formulerades statsbidragsbestämmelser, som anslöt sig till 1974 års kulturpolitik. De regionala riksteaterensemblerna har fått nya landstingskommunala huvudmän och statliga bidrag enligt grundbeloppssys-

temet se även kap. 2 och 5. Riksteaterns statliga bidrag har i

motsvarande mån minskats. De länsteatrarna har fått delvis nya andra uppgifter än de tidigare riksteaterensemblerna hade och deras turnéverksamhet har i huvudsak begränsats till det länet. egna Efterfrågan på Riksteaterns föreställningar har därmed ökat flera håll samtidigt som den minskat andra. De län där länsteater saknas är självfallet i högre grad beroende av Riksteatern för sin teaterverksamhet än län med egen länsteater. Riksteaterns teaterchef och VD var från år 1958 t.o.m. juni 1983 Hans Ullberg. Den I juli 1983 tillträdde Mats Johansson tjänsten som teaterchef, varvid Hans Ullberg kvarstod som VD fram till den l juli 1986, då han efterträddes också i denna funktion av Mats Johansson. Den 1 juli 1988 tillträdde lngrid Edström som teaterchef men avgick hösten 1989 och efterträddes då av Jerk Liljefors. Mats Johansson har under denna period kvarstått som VD.

8.1 Uppgifter

8.1.2.1 Statsbidragsbestämmclser och handlingsprogram

Enligt 1977 års statsbidragsbestämmelser för Riksteatern skall bidraget användas för central och t.o.m. 198384 regional produktion samt distribution av teater. Riksteaterns utbud skall vara en komplettering till regional och lokal teaterverksamhet. Dessutom skall Riksteatern förmedla föreställningar från andra teaterproducenter och samarbeta med Operan och Dramaten. Utöver föreställningsverksamheten skall Riksteatern arbeta med teaterfrämjande verksamhet, bl.a. genom information och rådgivning, samt samverka med myndigheter och folkbildningsorganisationer. l Riksteaterns handlingsprogram beskrivs teaterns huvuduppgifter som teaterproducent och teaterfrämjande organisation.

Handlingsprogrammet ansluter till 1974 års kulturpolitiska beslut. SOU 1991 71 l inledningen till detta handlingsprogram anges Kapitel 8 Riksteaterns uppgift är att verka för teaterkonst syftar en som till att ge människor upplevelse, kunskap, medvetenhet och kritisk överblick, som avslöjar fördomar och som stimulerar fantasin och den egna aktiviteten. En sådan teaterkonst motverkar passivitet, kommersialism och osjälvständighet. Handlingsprogrammet beskriver vidare hur Riksteatern, länsteatrarna och de fria grupperna skall komplettera varandra samt de särskilda uppgifter som skall åligga Riksteatern. Dessa uppgifter kan delas in i två huvuddelar; föreställningsverksamhet och teaterfrämjande verksamhet.

8.1.2.2 Förestâllningsverksamhet

Föreställningsverksamheten bedrivs inom Riksteaterns teateravdelning och avser såväl egen teaterproduktion som köpta produküonen Riksteatern har genom åren tilldelats eller påtagit sig ett antal speciella uppgifter vilket i vissa fall medfört att särskilda ensembler eller särskilda konstnärliga enheter bildats inom Riksteatern Cullbergbaletten, som med särskilt statligt anslag spelåret - 196768 knöts till Riksteatern. Verksamhetsåret 198990 omfattade ensemblen 34 årsverken. Tyst teater. Fr.o.m. spelåret 197778 arbetar särskild - en ensemble av döva skådespelare inom Riksteatern under namnet Tyst Teater. Verksamhetsåret 198990 omfattade denna verksamhet 6,5 årsverken. Dansverksamhet på Cirkus. Under åren 1983-1989 tilldela- des Riksteatern särskilda statliga anslag för gästspelsverksamhet med dansteater i Stockholm. Den 1 januari 1990 övergick detta statliga stöd till Stiftelsen Dansens Hus, där Riksteatern är en av stiftarna. Finska Riks. Riksteatern har sedan spelåret 198081 fått sär- skilda statliga anslag för att bedriva finskspråkig teaterverksamhet i Sverige. Verksamheten har byggt gästspel från finska teatrar och Är 198990 uppgick det till denna grupper. statliga anslaget verksamhet till 1,5 milj.kr. Ungefär hälften av detta anslag förs över till Sverigefinska Riksförbundet för dess amatörteaterverksamhet. För nämnda verksamhetsår utgick dessutom 2,3 milj.kr. i särskilt bidrag till försöksverksamhet med finsk teater. Unga Riks. Sedan 1975 har en särskild avdelning inom - Riksteatern haft ansvar för barn- och ungdomsverksamheten. Fr.o.m. 198384 har avdelningen kallats Unga Riks. lnom Unga Riks finns en särskild ensemble anställd. Verksamhetsåret 198990 omfattade Unga Riks 45 årsverken.

Södra Teatern i Stockholm drivs regeringens uppdrag av SOU 1991 71 - Riksteatern gästspelsteater. Riksteatern erhåller hyresinkoms- Kapitel 8 som ter från denna verksamhet. Samarbete har under senare år skett med bl.a. Operan och Folkteatern i Sverige. Spelåret 198990 visades på Södra Teaterns tre scener sammanlagt 50 olika produktioner i 386 föreställningar. Detta är numera den enda verksamhet för vilken särskilda medel beräknas inom ramen för statsanslaget. Riksteaterns föreställningar säljs till teaterföreningar, skolor, folkparker samt till andra arrangörer av teaterverksamhet; bibliotek, fritidsnämnder, finska föreningar, de hörselskadades organisationer osv. Merparten av Riksteaterns vuxenföreställningar köps av teaterföreningarna. Barn- och ungdomsutbudet är i första hand riktat till skolorna. Av de 1 646 teaterföreställningar som Riksteatern producerade

och förmedlade under spelåret 198990 såldes 999 till teaterför-

eningar, 401 till skolor, 92 till folkparker och 154 till övriga arrangörer. Teaterföreningarna köper föreställningar även från andra producenter. Enligt preliminära uppgifter från föreningarna beträffande vuxenföreställningar spelåret 198990 så köptes 30 som gavs % föreställningarna från Riksteatern, 31 % från länslstadsteatav 12 % från fria 8 % från amatörteatrar och 18 % rar, grupper, från övriga producenter.

8.1.2.3 Teaterfrämjande verksamhet

En väsentlig del av Riksteaterns teaterfrämjande verksamhet sköts av föreningsavdelningen, som skall tillvarata medlemsföreningarnas intressen det centrala planet. Enligt Riksteaterns teaterpolitiska handlingsprogram skall föreningsavdelningen svara för rådgivning en rad områden såsom organisations- och utvecklingsfrågor, marknadsföring, studier och amatörteater. Föreningsavdelningen bildades i samband med en intern omorganisation år 1983. Den fick till uppgift att centralt stödja de lokala teaterföreningarna och länsteaterföreningarna. Samtidigt gavs teateravdelningen en friare ställning med en egen teaterchef. Riksteatern har därefter stimulerat sina medlemsföreningar att sätta samman den lokala teaterrepertoaren av erbjudna produktioner från samtliga tillgängliga producenter, länsteatrar, fria teatergrupper och Riksteatern. Länsteatrarna och de fria teatergruppernas andel av de lokala teaterföreningarnas repertoar har därmed blivit större. Föreningsavdelningen sysselsätter sex personer, och omsätter ca 4,9 milj.kr. Därav ges 1,7 milj.kr. i lönekostnadsbidrag för länsteaterkonsulenter.

De lokala föreningarna har självständig ekonomi. De får bidrag SOU 1991 71 från och landsting. År 1990 uppgick dessa bidrag till Kapitel 8 kommuner ca 30 resp. 10 milj.kr. Till teaterfrämjande delen räknas också Riksteaterns konsultoch stödverksamhet inom områdena amatörteater amatörteaterkonsulent, samarbete med Amatörteaterns Riksförbund ATR,

barn- och ungdomsteater barnteaterkonsulent m.m. samt teaterteknik teaterteknisk konsult. Riksteatern också ut olika pub-

ger

likationer teatertidskriften entré, Teaterårsboken samt tidningen

Teatern. Kostnaderna för barnteater- och teaterteknisk konsulent samt förlaget entré och tidningen Teatern beräknas till ca 2,6 milj.kr. per år.

8.2 Utgångspunkter för analysen

l bilaga 10 huvudbilagan ges en mer detaljerad redovisning av de uppgifter gällande Riksteaterns verksamhet m.m. som TKU samlat in. Detta kapitel är i huvudsak ett sammandrag av huvudbilagans innehåll. För att underlätta för den läsare som parallellt med läsningen av detta kapitel vill studera textsiffror i tabellmaterialet hänvisas, huvudsakligen inom parenteser, till aktuella avsnitttabeller i huvudbilagan. Inför analysen av Riksteaterns verksamhet under perioden 197576-198990 bör följande faktorer påpekas Det successiva regionala övertagandet av ensembler som ti- digare ingått i Riksteatern. Denna har påverkat näst intill process samtliga uppgifter som ingår i TKUs sammanställning föreställnings- och besöksantal, årsverkesantal samt utveckling av kostnader och intäkter inkl. statsbidrag. Fr.o.m. verksamhetsåret 198485 är samtliga regionala ensembler skilda från Riksteatern och grunden för analysen blir därmed mer entydig. Riksteatern har under perioden fått nya särskilda uppdrag vilka några nämnts ovan under 8.1.2.2. Särskilda statsbidrag av har erhållits i samband med uppdragen. Detta innebär att verksamhetens innehåll och den ekonomiska grunden förändrats ett flertal gånger under perioden. Riksteatern ger sina föreställningar över hela landet i tea- terlokaler av varierande storlek och med skiftande befolkningsunderlag. Förutsättningarna för verksamheten och därmed under- laget för uppgifterna gällande antal föreställningar, besök resp. besökföreställning varierar därför mellan åren. - Riksteaterns verksamhet består av såväl föreställningsverk- samhet som teaterfrämjande verksamhet. Vid beräkningar av styckkostnader per föreställningbesök osv. bör detta beaktas.

8.3 Verksamhet SOU 1991 71 Kapitel 8 8.3.1 Uppsättningar Huvudbilagan avsn. 2.1.

Summan av de uppsättningar som har producerats av Riksteatern centralt och de som förmedlats av teatern har sedan 197576 minskat från i genomsnitt drygt 80 uppsättningar år under de per första åren till i genomsnitt drygt 50 under periodens sista år. Antalet centralt egenproducerade uppsättningar har minskat från 58 till 35 och antalet förmedlade uppsättningar har minskat från 29

till 14. Tabell 1.

De i Riksteatern ingående regionala ensemblernas samlade produktion har successivt avtagit i och med regionaliseringen av de olika ensemblerna. Av de uppsättningar som ingått i Riksteaterns utbud till föreningarna exkl. de reg. ensemblernas upps. har 70 % varit ca producerade av Riksteatern medan resterande del producerats utanför Riksteatern. För att hålla verksamhetens kostnader inom givna budgetramar har Riksteatern minskat antalet uppsättningar. Av samma orsak har produktionernas format, vad gäller antal medverkande per uppsättning skurits ned. Sedan 198283 har antalet medverkande artister per vuxenproduktion minskat från i genomsnitt 10 till ca ca 8 uppgifter gällande antalet medverkande artister finns endast fr.o.m. 198283.

8.3.2 Föreställningar och besöksantal Huvudbilagan avsn. 2.2.

Riksteaterns föreställningar indelas i dramatisk produktion, lyrisk produktion, balettproduktion, skolteater samt Övrig produktion. Det totala antalet föreställningar exkl. de regionala ensembler-

nas har minskat från i genomsnitt 2 700 år under de för-

ca per sta åren perioden till i genomsnitt 1 900 under de av ca senaste

åren av perioden. Tabell 5.

Minskningen gäller inte samtliga kategorier. Antalet dramatiska föreställningar har Ökat sedan 197576. Mellan 198485 och 198990 ökade antalet dramatiska föreställningar från 709 till 795. Samtidigt minskade bl.a. de kostnadskrävande lyriska föremera ställningarna från 159 till 70. Teaterledningen har prioriterat de dramatiska produktionerna i syfte att tillgodose teaterföreningar-

nas önskemål om en grundrepertoar från Riksteatern. Tabell 3.

Utvecklingen innebär att de dramatiska föreställningarnas relativa betydelse ökat inom Riksteatern. Det totala antalet besök vid Riksteaterns föreställningar har minskat, bl.a. som en följd färre antal föreställningar. Minskav

ningen gäller alla kategorier sedan 197576. Mellan 198485 och SOU 1991 71 198990 har dock en viss ökning av antalet besök till dramatiska Kapitel 8 föreställningar skett, parallellt med det Ökade utbudet av dessa fö-

reställningar. Tabell 4.

Med besöken vid de regionala ensemblernas föreställningar borträknade har det totala antalet besök vid Riksteaterns föreställningar minskat med drygt 40 % under perioden; från i genomsnitt ca 660 000 besök per år i periodens inledning till i genomsnitt 370000 besök per år under de sista åren perioden. Taav bell 6. Minskningen av det totala besökantalet har varit förhållandevis något större än minskningen av det totala föreställningsantalet vilket innebär att även det genomsnittliga antalet besök per föreställning har minskat. Mellan den första P1 resp. sista P5 treårsperioden har det genomsnittliga antalet besök föreställning per

exkl. de regionala ensemblerna minskat från 246 till 197. Tabell

7. Enligt Riksteatern beror det minskade besöksantalet per föreställning bl.a. de av kulturpolitiska skäl gjorda satsningarna småplats- och glesbygdsverksamhet, skett efter beslut som av Riksteaterns kongress. Utvecklingen varierar mellan olika genrer. inom kategorierna lyrisk produktion resp. balettproduktion har antalet besök per föreställning ökat. Den förhållandevis stora ökningen + 37 % av antalet besök per föreställning vid balettproduktionerna under den sista treårsperioden P5 är en följd av att de två senaste åren 198889 och 198990 omfattade endast Cullbergbalettens föreställningar. En orsak till minskningen av antalet besök liksom antal besök föreställning för skolteatern är en av konstnärliga skäl genomförd omprofilering av verksamheten, vilken bl.a. inneburit att antalet åskådare begränsats. Det bör framhållas att det potentiella besöksantalet för en del av Riksteaterns speciella verksamheter, framför allt Tyst Teater, är begränsat.

8.4 Kostnader

8.4.1 Allmänt Huvudbilagan avsn.3.1.

Indelningen av Riksteaterns kostnader skiljer sig från kostnadsredovisningarna gällande övriga teatrar som TKU studerat. Liksom övriga teatrar redovisar Riksteatern personal- och lokalkostnader samt övriga kostnader. Därutöver särredovisas kostnaderna för hotell och traktamenten, köpta turnéföreställningar, resor och transporter samt bidrag till särskild verksamhet. De tre först-

nämnda posterna kan hänföras till Riksteaterns roll som turnétea- SOU 1991; 71 ter medan den sistnämnda huvudsakligen är en följd av de särskil- Kapitel 8 da uppdrag Riksteatern fått regeringen. av l avsnitt 8.2. har framhållits de allmänna faktorer som påverkar kostnadsanalys Riksteaterns verksamhet. TKU behanden av lar i detta avsnitt främst Riksteaterns kostnadsutveckling mellan 198485 och 198990. l huvudbilagan beskrivs hela perioden sedan 197576. Av huvudbilagans tabell 8 resp. 9 framgår kostnadsutvecklingen i löpande resp. fasta priser. De kostnaderintäkter som anges i det följande är om inte annat anges omräknade till - - 1989 års priser med KPI. I fasta priser har Riksteaterns totala kostnader ökat med 9 % mellan 198485 och 198990. Relaterat till TKl har de totala kostnaderna minskat med 2 % sedan 198485. Periodens sista år 198990 uppgick de totala kostnaderna till ca 203 milj.kr. Tabell 9. Vad gäller de enskilda kostnadsposterna utveckling i fasta primellan 198485 och 198990 framgår bl.a. följande. Personalser kostnaderna har varit oförändrade; ca 99 milj.kr., kostnaderna för hotell och traktamenten har ökat från 16 till 19 milj.kr. + 19 %, kostnaderna för och transporter har ökat från ca 13 till resor ca 15 milj.kr. + 12 % och bidrag till särskild verksamhet har ökat från 10 till 13 milj.kr. + 29 %. Lokalkostnaderna har procentuellt sett ökat mest, med 84 %; från 10,5 till 19 milj.kr., vil-

ket är följd teaterns flyttning år 1988 se vidare avsn. 8.4.3.

en av Av Riksteaterns totala kostnader utgjorde under den sista treårsperioden i genomsnitt personalkostnaderna ca 49 %, hotell och traktamenten 10 %, köpta turnéföreställningar ca 5 %, lokalca kostnader liksom kostnaderna för resor och transporter drygt 7 % vardera, bidrag till särskild verksamhet ca 6 % samt övriga kost-

nader drygt 15 %. Tabell 10.

De särskilda kostnader som en turnéteaterverksamhet medför får till följd att Riksteatern har en lägre andel personalkostnader än teatrar med fast scen. Personalkostnadernas andel av de totala kostnaderna har sjunkit något under perioden, vilket bl.a. förkla-

ras av ett minskande antal årsverken se följande avsnitt.

8.4.2 Personalkostnader

8.4.2. Antal årsverken Huvudbilagan avsn. 3.2.1.

Med de regionala ensemblernas årsverken borträknade uppgick antalet årsverken vid Riksteatern 197576 till 350, sedan steg ca antalet till 390 år 198485 för att därefter minska till 360 år

198990. Tabell 11.

Antalet årsverken var alltså något högre 198990 än 197576, SOU 1991 71 men hade mellan 198485 och 198990 minskat med närmare 30 Kapitel 8 årsverken. Personalminskningen sedan 198485 har främst skett inom den konstnärliga - 17 årsverken resp. den administrativa - 8 årsverken personalkategorin. Minskningen av den konstnärliga personalen har skett parallellt med att antalet föreställningarproduktioner minskat. Antalet årsverken utfördes vid de regionala ensemblerna som minskade successivt från drygt 100 st 197576 till 0 årsverken 198485 i och med att dessa ensembler skildes från Riksteatern. Den sista treårsperioden P5 fördelades årsverkesantalet enligt följande konstnärlig personal 41 %, teknisk personal 35 % och administrativ personal 24 %. Att Riksteatern har en jämförelsevis stor andel administrativ personal sammanhänger med teaterns speciella uppdrag. l den administrativa personalen ingår bl.a. personal med teaterfrämjande uppgifter. Riksteatern har även en jämförelsevis hög andel korttidsanställd personal. Andelen årsverken som utförts av korttidsanställd personal var under den sista treårsperioden 38 %, vilket är betydligt högre än för institutionsteatrar i allmänhet jfr kap. 3. Andelen korttidsanställd personal var för de olika personalkategorierna konstnärlig personal 57 %, teknisk personal 37 % och administrativ personal mindre än 10 %.

Andelen korttidsanställda har dock inte i någon större ut-

sträckning förändrats under de senare åren. Teatern har alltså inte tagit något avgörande steg mot en frilansbaserad produktion utan har, trots den jämförelsevis höga andelen korttidsanställda, bibehållit relativt stor fast ensemble. en

8.4.2.2 Kostnad per årsverke och relativt lönelâge Huvudbilagan avsn. 3.2.2.

Riksteaterns genomsnittliga kostnad för löner och sociala avgifter har sedan 197576 ökat med närmare 250 %. Denna kostnad har därmed ökat mer än KPl som ökat med 210 % men något mindre än TKls personalkostnadsdel som ökat med 256 %. Kostnaden årsverke har alltså i stort sett följt personalkostnadsutveckper

lingen teaterområdet TKI. Tabell 12.

verksamhetsåret 198990 uppgick den genomsnittliga kostnaden per årsverke till 273 000 kr. Större delen av den reala ökningen av kostnaden per årsverke som framgår av redovisningen ovan skedde under den sista treårsperioden, P5. Under andra delar av perioden P3 har den reala

genomsnittskostnaden minskat. Tabell 13.

Det genomsnittliga löneläget för Riksteatern ligger enligt Te- SOU 1991 71 atrarnas Riksförbunds lönestatistik på ungefär nivå Kapitel 8 samma som Dramatens.

8.4.3 Lokalkostnader Huvudbilagan avsn. 3.3.

Som framgår av kostnadsredovisningen i avsnitt 8.4.1 ovan, har en relativt kraftig ökning av Riksteaterns lokalkostnader skett

under periodens sista tre år. Ökningen förklaras av teaterns flytt-

ning år 1988 till nya lokaler i Hallunda, Botkyrka kommun, ca 2 mil söder om Stockholm. Flyttningen innebar en väsentligt förbättrad lokalstandard. De lokaler som Riksteatern lämnade var i många avseenden att betrakta som undermåliga vissa delar kun- de nyttjas först efter dispens från yrkesinspektionen. Nedan redovisas Riksteaterns lokalsituation verksamhetsåren 198788 samt 198990 dvs. året före resp. efter flyttningen.

198788 198990 Förändring

Riksteaterhuset yta 9 210 kvm 15 500 kvm + 68 % hyrakvm 578 kr 947 kr + 64 % årshyra 5.320 mkr 14.676 mkr + 176 %

Förrådslokaler # yta 4 745 kvm 3 100 kvm 35 % hyrakvm 230 kr 469 kr + 104 % årshyra 1.090 mkr 1.454 mkr + 33 %

Totalt ta 13 955 kvm 18 600 kvm + 33 % rshyra 6.410 mkr 16.130 mkr + 152 %

med Riksteaterhuset avses Riksteaterns huvudlokal i Råsunda 198788 resp. Hallunda 198990 # förrådslokaler fanns 198788 inom Riksteaterns anläggning i Råsunda, 198990 hyrdes förrådslokaler i Alby. Källa Riksteatern

Riksteatern hyr sina lokaler av Botkyrka kommun enligt ett 10-årsavtal som löper sedan oktober 1988, med rätt till förlängning ytterligare 10 år. Enligt avtalet regleras hyresnivån genom en koppling till KPl; 60 % förändringen i KPl slår igenom av som hyreshöjning. Riksteatern garanteras, liksom Operan och Dramaten, genom det statliga anslaget täckning för hyreskostnaderna.

l I de kostnader som i Riksteaterns kostnadsredovisning redovisas under rubriken lokaler ingår även, utöver direkta hyreskostnader, övriga lokalanknutna kostnader vakthållning m.m.. 122

8.4.4 Övriga kostnader SOU

1991 71 Kapitel 8 Några av de kostnadsslag som för flertalet andra teatrar redovisas under kategorin övriga kostnader särredovisas av Riksteatern. De kostnader som särredovisas är större betydelse vid Riksteatern av än vid andra teatrar beroende teaterns verksamhet. Under periodens sista tre år utgjorde dessa olika övriga kostnader till-

sammans närmare 45 % av teaterns totala kostnader. Tabell 10.

De olika kostnadskategorierna; hotell och traktamenten, köpta turnéföreställningar samt resor och transporter kan samtliga hänföras till Riksteaterns roll som turnéteater samt förmedlare av andra producenters föreställningar. Utvecklingen dessa poster av år svår att bedöma närmare utifrån det underlag TKU har. Verksamheten har förändrats och antalet föreställningar har minskat under perioden. l synnerhet beträffande hotell och traktamenten samt resor och transporter innebär detta att kostnaderna vid oförändrad verksamhetsnivå torde ha ökat i betydligt högre grad än vad som framträder av redovisningen. Utvecklingen av kostnaderna för hotell och traktamenten har bl.a. påverkats att dessa kostnaders nivå under 1980-talet ökat av

mer än KPl. Sedan 1980 har hotellkostnaderna SCBs hotellkostnadsindex ökat med närmare 150 % medan KPl ökat med ca 90

%. Priset per övernattning har vidare ökat i och med att det fasta maximibeloppet för det statliga nattraktamentet tagits bort enligt centrala avtal. Kostnaderna för särskild verksamhet har under perioden förändrats beroende de olika uppdrag Riksteatern erhållit av regeringen.

8.5 Intäkter

8.5.1 Allmänt Huvudbilagan avsn. 4.1.

Riksteaterns intäkter indelas i följande kategorier Gager, dvs. inkomster från försålda teaterförestållningar till teaterföreningar och andra arrangörer.

Statligt anslag vissa år inklusive bidrag från kommuner och

landsting.

Övriga intäkter bl.a. hyresintäkter från Södra Teatern och

medlemsavgifter från teaterföreningarna. Räntor nettobelopp. i huvudbilagans tabell 14 resp. 15 redovisas intäkternas utveckling i löpande resp. fasta priser. Som tidigare nämnts är medlemsföreningarna ekonomiskt helt fristående från Riksteatern.

Periodens sista år 198990 uppgick de totala intäkterna till ca SOU 1991 71 201 milj.kr. l fasta priser har Riksteaterns totala intäkter ökat Kapitel 8 med 3 % sedan 197576, och med ca 6 % sedan 198485. Relaca till TKI har dess värde minskat med 5 % sedan 198485. terat ca

Tabell 15.

Mindre förskjutningar i de olika intäktskategoriernas relativa

betydelse har skett sedan 197576 tabell 16.

Gagernas relativa betydelse har minskat. Den första treårsperioden P1 svarade de för i genomsnitt ca 16 % av de totala intäkterna, under den senaste treårsperioden P5 var dess andel 12

% Se vidare avsn. 8.5.2.

Den andel de totala intäkterna som det statliga anslaget av för har minskat något. P1 utgjorde denna andel 82 % och svarat P5 79 %. Ränteintäkternas betydelse har ökat, vilket är en följd av det 1986 införda statsbidragssystemet. Den sista treårsperioden P5 utgjorde de 5 % av de totala intäkterna. De övriga intäkterna under periodens första hälft margivar nella och utgjorde 1 % intäkterna. De har sedan fått en ca av ökad betydelse och utgjorde under de sista åren 4-5 % av de totaintäkterna. Förändringen förklaras främst av ökade hyresintäkter från Södra Teatern.

8.5.2 Gager

Gageintäkternas reala genomsnittliga årliga värde har mellan den första och den sista treårsperioden minskat med ca 24 %; från ca 31,6 milj.kr. till 24,1 milj.kr. Den näst sista treårsperioden uppgick värde till 27,8 milj.kr. år ca 13 % högre än gagernas per -

den sista periodens värde. Tabell 16.

Gagernas nivå har sedan 197576 nominellt ökat med ca 325 % vilket kan jämföras med KPl under motsvarande period ökat som med 210 %. Minskningen av de totala gageintäkterna beror ca alltså inte reala värde har minskat utan är följd att gagernas en att antalet sålda föreställningar har minskat. av 1 genomsnitt utgör gageintäkterna ca 20 % av de totala kostnaderna för produktion. Det påverkar det enskilda gaget är en som en sammanvägning av tre faktorer Produktionens storlek och därmed produktionskostnad - Typ av uppsättning - Salongens publikkapacitet. - Som exempel gagenivåer under 198889 kan anges; 6 600 kr. för ett Caféprogram, mellan 13 000 och 18 000 kr. för en dramatisk föreställning och mellan 30 000 och 40 000 kr. för en lyrisk föreställning.

8.5.3 Statligt anslag SOU 1991 71 Huvudbilagan avsn. 4.2. Kapitel 8

Verksamhetsåret 198990 uppgick det statliga anslaget till 160 milj.kr. Mellan 197576 och 198990 har anslaget ökat ungefär lika mycket som KPl dvs. med 210 % men något mindre än TKl som ökat med 240 %. Jämför man i stället utvecklingen mellan 197576 och 198788 har såväl KPl lKl ökat än anslaget som mer vilket innebär att anslagets reala värde minskat fram till och med sistnämnda år. Det kan därvid noteras att vissa besparingar gjordes anslaget under början av 1980-talet, samtidigt som regeringen förutsåg ökade egenintäkter. Tabell l7. Som nämnts, bl.a. i detta kapitels inledande avsnitt, har Riksteaterns verksamhet i hög grad förändrats under perioden vilket även påverkat statsbidraget. De viktigaste faktorerna som inneburit ökade statsanslag är de nytillkomna ensemblerna. Till faktorer som inneburit minskade anslag hör främst regionaliseringen av ensembler pågick t.o.m. 198384. som

Anslagets nominella ökning de senaste åren ca 25 % mellan

198788 och 198990 är främst en följd av de ökade hyreskostnaderna. Dessa skall helt täckas av anslaget. Vidare har i likhet med vad som varit fallet för Operan och Dramaten vissa förstärkningar av anslagsbasen skett.

8.6 Kostnader för olika teatrars turnéverksamhet

Vid sidan av Riksteatern har också ett flertal fasta institutionsteatrar, framför allt länsteatrar, skyldighet att framträda andra orter än hemorten. Under senare år har Riksteatern och länsteatrarna inlett en samplanering av turnéutbudet. Riksteatern och länsteatrarna bedriver turnéverksamhet under helt skilda förutsättningar. Riksteatern har i uppdrag att täcka helandet. Riksteaterturnéerna blir därmed i regel mer omfattande och inkluderar fler övernattningar än Iänsteatrarnas, som i första hand har i uppdrag att turnera inom sitt eget landstingsområde. Vidare finns det skillnader mellan Riksteatern och länsteatrarna vad gäller förutsättningar för repetitioner, turnéläggning och information. Skillnaden vad gäller Riksteaterns och länsteatrarnas turnéuppdrag medför ekonomiska konsekvenser. Riksteaterns längre turnéer medför högre kostnader för transporter och överresor, nattningar samt för veckovilodagar utanför hemorten. För att en ungefärlig bild av de ekonomiska förutsättningarna för olika slags turnéverksamhet har TKU tagit reda direkta

kostnader för några turnéer i Riksteaterns och några länsteatrars SOU 1991 71 regi under 198283 och 198889. Underlag har även inhämtats Kapitel 8 från Operan och Dramaten. , från De länsteatrar som TKU inhämtat information är Norrbottensteatern, Norrlandsoperan, Mittlänsteatern Västernorrlands regionteater, Värmlands musikteater, Jönköpings länsteater, Kro-

nobergsteatern och Älvsborgsteatern.

Varje turnéproduktion är unik med hänsyn till bl.a. storlek, planering, innehåll, vilket betyder att kostnadsläget kan variera från produktion till produktion inom samma teater. Det är därför mycket svårt att jämföra kostnadsutvecklingen inom en och samteater år från är. Av skäl kan det även svårt att ma samma vara göra ingående jämförelser mellan olika teatrar. För att erhålla största möjliga jämförbarhet beträffande kostnaderna har TKU utifrån de erhållna uppgifterna för 198889 beräknat de direkta genomsnittskostnaderna per medverkande och föreställning då föreställning givits annan ort än produken tionsorten. Avsikten med beräkningarna är att genom några exempel belyde ekonomiska villkoren i stort för olika slags turnéverksamsa het. Beräkningarna bruttokostnader. Intäkter från föreställavser ningarna beaktas ej. Beräkningarna redovisas i bilaga 11. Av beräkningarna från det underlag erhållits framgår att som den direkta turnékostnaden per medverkande och föreställning vad, gäller dramatisk produktion ligger högre hos Riksteatern än för någon av länsteatrarna; ca 1500 kr. för Riksteatern och mel-

lan ca 500 kr. för Jönköpings länsteater som dock själv äger tur-

néfordon och ca 1 200 kr. för Mittlänsteatern. Det beräknade genomsnittliga kostnadsläget för Dramatens turnéverksamhet, vilket bygger ett fåtal föreställningar, är högre än Riksteaterns eller ca l 900 kr. Mellan länsteatrarna varierar kostnaderna, i allmänhet så att Norrlandsteatrarna har ett högre kostnadsläge än de övriga. För musikteater är kostnadsläget, inte oväntat, högre än för dramatisk teater. Operans redovisade turnékostnader per medverkande gällande turnéer till Växjö och Luleå ligger ungefär 1 400 kr. medan motsvarande kostnad för Riksteatern för redovisade lyriska turnéproduktion är ca 1 700 kr. En teaterpublik utanför de fasta spelorterna kan också nås geatt publikresor De länsteatrar tillfrågats har nom arrangeras. som bl.a. i uppdrag att turnera med föreställningar i sina resp. län. De har i regel inte haft anledning att bedöma om det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att få publiken att resa till teatern i stället för att turnera med föreställningar. Detsamma gäller naturligtvis 2 TKU har endast tagit hänsyn till de direkta kostnaderna för att flytta en föreställning från produktionsorten till föreställningsorten. De faktorer som TKU beaktat i jämförelsen är Antal föreställningar. - Antal medverkande skådes elare, tekniker och ev. övrig personal. - Rese-, transport- och upphallskostnader. - 126

också Riksteatern, uppdrag inkluderar turnéverksamhet vars SOU 1991; 71 mindre orter.

8.7 Verksamheten relaterad till kostnader och

intäkter samt till antalet årsverken

I huvudbilagan avsn. 5.l-5.3 finns följande beräkningar i fasta

priser

Genomsnittkostnad föreställning Tabell 18

- per Genomsnittskostnad besök - 19 - per Statligt bidrag per föreställning -- 20 - Statligt bidrag per besök -- 2l - Gageintäkt per föreställning -- 20 - Gageintäkt per besök -- 2l - Föreställning per årsverke -- 22 - Av tidigare presentation framgår att Riksteaterns verksamhetsutveckling i stort inneburit minskning antalet uppsättningen av ar, föreställningar och besök sedan 197576. Teaterns totala kostnader har samtidigt realt ökat med närmare 10 %. Detta innebär att de reala styckkostnaderna uppsättning, föreställning och per besök har ökat. Den genomsnittliga kostnaden föreställning har fördubbper lats under perioden; från 50000 till omkring 100000 kr. ca Det kan dock framhållas att denna kostnad är relativt låg jämfört med andra teatrar men att dess Ökning varit betydligt snabbare. Att den genomsnittliga föreställningskostnaden, Rikstrots att teatern belastas av turnékostnader, inte är högre än motsvarande kostnad vid t.ex. Dramaten torde till viss del bero del att en av Riksteaterns tekniska arbete, informationsarbete utförs m.m. av lokala, ofta ideellt arbetande krafter. Även den genomsnittliga kostnaden per besökare har fördubb-

lats under perioden; från 250 kr. Pl till drygt 500 kr. under

ca den sista treårsperioden P5. Gageintäkten per föreställning har ökat med drygt 50 %; från

8400 kr. Pl till 13000 kr. P5, och gageintäkten besök har

per

ökat med 70 %; från 39 kr. Pl till 66 kr. P5

Det statliga bidraget per föreställning under P5 storleksvar av ordningen 80 000 kr., det har ökat med 90 % jämfört med Pl ca då det uppgick till 43000 kr. Utslaget antalet besökare det var statliga bidragets genomsnittliga värde 400 kr. under P5 vilket ca innebär fördubbling sedan Pl

en ca 200 kr.. Vad gäller dessa tal

så bör dock framhållas tolkningar att av resultaten kompliceras av de verksamhetsförändringar med åtföljande anslagsförändringar

som inträffat under perioden. Beräkningar där antalet föreställningar relateras till antalet årsverken visar att det genomsnittliga antalet föreställningar årsper verke minskat under perioden. Under P1 detta antal 7,1 och var

P5 antalet 5,2. Även detta är beräkning där re- SOU 1991 71 under var en grov sultaten påverkats förändringar i verksamheten och, kanske i Kapitel 8 av

än högre grad förändringar i lagar och avtal som påverkar an-

av talet föreställningar kan under en viss period. som ges

8.8 TKUs kommentarer

l utredningsarbetet har det framkommit ett antal faktorer som bidragit till bl.a. de höjda styckkostnaderna. Till de viktigaste hör olika förändringar i lagar och avtal påverkar turnéverksamsom het. Under perioden har begränsningar införts beträffande turnéperioders längd, veckovila och nattvila. Dessa beskrivs närmare i

huvudbilagan. Förändringarna lagar och avtal har haft direkt effekt turav nerande teaterverksamhet i form kostnadsökningar för varje av produktion föreställning. Effekten styckkostnadsökningresp. av har för Riksteaterns del främst märkts i form av minskat anarna tal uppsättningar och föreställningar, eftersom intäkterna inte

ökat i motsvarande grad. Riksteatern har speciella åtaganden olika slag, för vilka det av är viktigt utveckla den konstnärliga kvaliteten. Ekonomiska att omprioriteringar har ansetts nödvändiga och dessa resurstillskott har inneburit högre redovisade kostnader för vissa av Riksteaterns delar att därför antalet föreställningar eller intäkter kunnat utan öka i motsvarande mån. Som exempel sådana omprioriteringar

kan nämnas Cullbergbaletten och skolverksamheten. Vidare har kostnaderna lör icke teaterproduktion dvs. teaterfrämjande verksamhet, barnteater- och teaterteknisk konsulent, förlaget entré tidningen Teatern ökat under perioden. samt Under den period här har analyserats har som tidigare visom Riksteaterns verksamhet även med beaktande av regionalisats seringen vissa ensembler minskat i omfattning både i fråga av uppsättningar och föreställningar. om Det statliga anslaget föreställning har under perioden näsper fördubblats. Sett mot bakgrunden av en vikande publikuttan veckling innebär detta att statens kostnader för att sprida teater-

upplevelser Riksteatern ökat kraftigt. genom Till viss del kan denna utveckling förklaras med de ökande kostnader ofrånkomligen hänger samman med verksamheten som turnéteater. Enligt Riksteaterns ledning är en annan orsak som den ändrade inriktningen verksamheten mot en ökad satsning av småplats- och glesbygdsverksamhet. Enligt TKUs mening är dock det minskande publikantalet per föreställning exkl. ensemblernas förest.besök 20 % de reg. inger mest bekymmer. Om denna utveckling beror att ett som något minskat allmänt teaterintresse tidigare omtalats avsom

snitt 2.3.3 inverkat kraftigare Riksteatern än annan teater SOU 1991; 7] det beror andra faktorer kan TKU inte bedöma. Kapitel 8 eller om I det sammanhanget vill TKU framhålla att Riksteatern och regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen dem emellan behöver ses över.

9 Fria

teatergruppers

SOU 1991 71 Kapitel 9

kostnadsutveckling

9.1 Allmänt

För TKUs räkning har Mats Sylwan, statens kulturråd, gjort en studie av kostnadsutvecklingen för det 50-tal fria teatergrupper som erhållit statligt verksamhetsbidrag under perioden 198283 till 198990. Bland dessa har sju stycken valts ut för närgrupper mare analys, nämligen Byteatern, Dockteatergruppen Tittut, Fria Proteatern, Friteatern, Mittiprickteatern, Orionteatern och Skånska Teatern. Dessutom har material sammanställts från Folkoperan. Sylwans rapport om teatergruppernas kostnadsutveckling redovisas i sin helhet i bilaga 13. 1 detta kapitel presenteras några grundläggande fakta från denna bilaga. De redovisade kostnaderna och intäkterna är fastprisberäknade till 1990 års priser kulturrådet. av

9.2 Verksamhet

Som framgår av kapitel 2 har de fria verksamhet gruppernas utvidgats sedan 198283. Antalet uppsättningar för samtliga grupper har ökat från 181 till 219 och antalet föreställningar från 5 567 till 8 257. För de sju särskilt studerade grupperna har antalet uppsättningar ökat från 26 till 35 och antalet föreställningar från 1 121 till 1 552.

9.3 Besöksantal

Det är svårt att finna någon klar tendens i den samlade publikutvecklingen för de statsbidragsmottagande teatergrupperna. Som framgår kapitel 2 har ökning från 713 000 till 821 000 beav en sök per år skett mellan 198283 och 198990. Däremellan har antalet fluktuerat ganska kraftigt med högsta nivå 198384 en 864 000 besökare och en lägsta 198788 639 000. Även för de sju särskilt studerade grupperna är publikutvecklingen varierande med ett besöksantal 123 000 198283, 151 000 198990, och med ett högsta besöksantal 198687 193 000.

9.4 Arsverken SOU 1991 71 Kapitel 9 Antalet sysselsatta inom den fria teatergruppsektorn har ökat. 198283 det totala antalet årsverken 480 och 198990 var motvar svarande antal 606. Även årsverksantalet för de sju särskilt studerade grupperna har utökats, från 90 årsverken 198283 till 116 årsverken 198990.

9.5 Kostnader

9.5.1 Löner

1 fast pris har lönekostnaderna mellan 198283 och 198990 ökat från 48 till 87 milj.kr. för samtliga fria grupper. En beräkning lönekostnaden per anställd visar att denna av 198283 uppgick till 99 000 kr. för att öka till 144 000 kr. år 198990 inkl. sociala kostnader. Lönerna för fria gruppersonalen

har alltså i reala termer ökat mer än KPl. Utgångsnivån var dock

jämförelsevis låg och löneläget ligger fortfarande avsevärt under institutionsteatrarnas. Studerar enskilda finner man också att somliga man grupper valt utöka antalet årsverken bekostnad av löneutvecklingen. att

9.5.2 Lokaler

Lokalkostnadsutveckling kan endast redovisas för de sju särskilt studerade Verksamhetsåret 198283 redovisar dessa grupperna. 2,2 milj.kr. i lokalhyror. En kraftig utveckling sker ungrupper

der perioden och värdet för 198990 är 3,7 milj. Ökningen kan

förklaras med ökade hyreskostnader samt förbättrad lokalstandard.

9.5.3 Övriga kostnader

Under övriga kostnader har för de sju nämnda grupperna särskilt studerats utvecklingen kostnader för resor och transporter, inav vesteringar, uppsättningar och informationmarknadsföring. Den kraftigaste utvecklingen har informaionsmarknadsföringskostnaderna haft. Dessa kostnader har i fast pris i det närmaste tredubblats från 602 000 kr. till 1 738 000 kr.. En förklaring till ökningen annonskostnader, vilka i synnerhet har kan vara höjda drabbat med egen scen. De ökade marknadsföringskostgrupper naderna kan också förklaras med att konkurrensen om teaterpubliken i Stockholm har tvingat stockholmsgrupper till en mer offensiv marknadsföring.

Ökningen uppsättningskosmader uppgår till 70 %, från SOU 1991 71

av 1 388 000 kr. till 2 355 000 kr.. Den kan delvis förklaras av öka- Kapitel 9 de materialkostnader. Vidare har höjda konstnärliga ambitioner medfört ökade kostnader för scenografi och teknik. Kostnaderna för och transporter har realt ökat med ca resor

10% från 895 000 kr. till 983 000 kr.. Ökningen är mindre än

väntat med hänsyn till att antalet föreställningar utanför hemkommunen ökat med 50 %.

9.5.4 Sammanfattning av kostnadsutvecklingen

Ovanstående genomgång kostnadsutvecklingen under senare år av visar det framförallt är personalsidan som den stora fördyratt ingen har skett. En beräkning årslönekostnaden per anställd av visar den mellan 198283 och 198990 ökat i fast penningvärde att från 99 000 till 144 000 eller med 45 %. Samtidigt har grupca under perioden ökat antalet årsverken från 480 till 606 elperna ler med ca 25 %. Av analysen de sju särskilt studerade grupperna framgår att av även de andra budgetposterna visar stora kostnadsökningar, framförallt informationmarknadsföring och lokaler.

9.6 Intäktsutveckling

9.6.1 Allmänt

De statsbidragsmottagande fria teatergruppernas finansiering 198283 198990 beräknad i procent av totalsumman har utresp. vecklats enligt följande

198283 l 98990

Jämfört med institutionsteatrarna har de fria teatergrupperna hög egenfinansiering. Grunden för denna är inkomster från en försålda föreställningar ocheller biljettintäkter. De offentliga, kontinuerliga bidragsgivarna till de fria teaterär staten statens kulturråd samt primärkomgrupperna genom och landsting. Den statliga intâktsdelen har under senare muner år dessutom utökats omfattande arbetsmarknadsmedel. Vigenom dare har andra statliga medel t.ex. projektmedel från andra myn-

digheter och departement eller medel från länsstyrelser fått ökad SOU 1991 71 betydelse. Kapitel 9 Av de totala offentliga bidragen svarar staten kulturrågenom det för 36 %, primärkommunerna för 32 % och landstingen för 16 %. Merparten av de återstående 16% utgjordes AMS-insatav ser. l det följande redogörs närmare för olika intäktsposter.

9.6.2 Statsbidrag via statens kulturråd

statsbidrag till de fria teatergrupperna via statens kulturråd utgick under perioden 198283 till 198990 huvudsakligen verksamsom hetsbidrag, produktionsbidrag eller projektbidrag. Under perioden har årligen ett 50-tal fria erhållit verksamhetsbidragprogrupper duktionsbidrag från kulturrådet. l fast penningvärde utgick år 198283 18,1 milj.kr. och 198990 29,5 milj.kr., vilket innebär en real ökning med 63 %. Trots ökningen har statsbidragets andel av de offentliga bidragen minskat från 52 % 198283 till 36 % 198990.

9.6.3 Arbetsmarknadspolitiska medel

Arbetsmarknadspolitiska medel har under år kommit senare att bli en allt viktigare förutsättning för många fria teatergruppers existens. Med arbetsmarknadspolitiska medel här bidrag till avses beredskapsprojekt, lönebidrag och uttag från a-kassan. De totala summan arbetsmarknadspolitiska medel till fria teatergrupper år 198990 kan uppskattas till ca 13 milj.kr.

9.6.4 Kommunala bidrag

Kommunerna stöder de fria teatergrupperna flera sätt. Ett antal grupper får kommunala grundbidrag för sin verksamhet vari ofta ligger lokalstÖd. Indirekt stöder också kommunerna grupperna genom att verka som arrangörerskola, förskola, etc. eller genom att ge bidrag till arrangerande föreningar. Det kommunala bidrag som ingår i denna redovisning utgörs de grundbidrag av som utgår till de statsbidragsmottagande fria teatergrupperna inklusive hyresbidrag. De kommunala bidragen har ökat kraftigt under den aktuella perioden. 198283 utgick 12,5 milj.kr. och 198990 26,2 milj.kr., vilket innebär real ökning en med 110 %. I likhet med det statliga bidraget via kulturrådet, har även de kommunala bidragens andel av de offentliga bidragen minskat, från 36 % år 198283 till 32 % år 198990.

9.6.5 Landstingsbidrag SOU 1991 71 Kapitel 9 Liksom kommunerna stöder landstingen de fria teatergrupperna på flera sätt. Grundbidrag utgår till ett antal landsgrupper, men tingen väljer ofta också att stödja arrangörsledet. Detta kan ske genom bidrag till t.ex. länsteaterföreningarna som i sin tur subventionerar lokala arrangörer. Det landstingskommunala bidragsunderlaget utgörs i denna redovisning av de grundbidrag som utgår till de statsbidragsmottagande fria teatergrupperna. Landstingsbidragen uppvisar den relativt sett kraftigaste ökningen de offentliga bidragen. År av 198283 utgick 4,4 milj.kr. De bidrag hade 198990 ökat till 12,8 milj.kr. Är 198283 utgjorde de landstingskommunala bidragens andel av de samlade offentliga bidragen 13 %. Denna andel hade ökat till 16 % år 198990.

9.6.6 Föreställnings- och biljettintäkter

De flesta fria teatergrupper har en hög självfinansiering jämfört med institutionsteatrarna och för den aktuella perioden har den varit ca 40 %. Grunden för denna självfinansiering är inkomster från försålda föreställningar eller biljettintäkter. År 198283 var biljettintäkterna samt intäkterna från försålda föreställningar 32 milj.kr. 198990 uppgick de till 55,4 milj.kr., en ökning med 73 %. Räknat per besök var dessa intäkter år 198283 45 Är 198990 ca kr. hade de stigit till ca 68 kr. Den genomsnittliga intäkten per besök har därmed ökat med ca 50 %.

9.6.7 Sammanfattning av intäktsutvecklingen

De samlade offentliga bidragen från staten kulturrådet, kommuner, landsting, AMS samt övriga offentliga bidragsgivare har mer än fördubblats i fast penningvärde mellan 198283 och 198990. Av de totala offentliga bidragen 198990, vilka uppgick till 82 milj.kr., utgick 13,8 milj.kr. från andra myndigheter än kulturrådet, primärkommuner och landsting. Största enskilda bidragsgivaren var AMS med 8,8 milj.kr. Det genomsnittliga statsbidraget per besök uppgick år 198283 till 25 kr. och år 198990 till 36 kr. Det totala samhällsbidraget exkl. AMS per besök ökade under perioden från 49 kr. till 83 kr., medan de totala inspelade intäkterna räknat besök ökade per från ca 45 kr. till ca 68 kr. Det totala samhällsbidraget per föreställning ökade från 6 287 kr. år 198283 till 8 285 kr. år 198990.

9.7 TKUs kommentarer SOU 1991 71 Kapitel 9 Utöver fakta de fria teatergruppernas ekonomiska utveckling om redovisar Sylwan i sin rapport vissa slutsatser och förslag. TKU kan för sin del instämma i Sylwans slutsats att den nuvarande ekonomiska situationen för flera grupper ter sig så allvarlig att den utgör ett hot mot gruppernas framtida existens. TKU har inte anledning att ta ställning till de i rapporten framlagda förslagen. Enligt TKU ankommer det kulturrådet att överväga rapportens innehåll och i förekommande fall lämna förslag till behövliga åtgärder.

10 Kostnads- och SOU 1991 7l

Kapitel l0

produktivitetsutveckling

l detta kapitel återges dels vissa vetenskapliga teorier av W. Baumol m.fl. gällande bl.a. teaterområdets kostnadsutveckling, dels resultaten av två studier om teatrarnas produktivitetsutveckling. Teorierna gällande kostnadsutvecklingen behandlar de särdrag karakteriserar teaterproduktionen och skiljer denna från som som t.ex. industriell produktion. Utifrån dessa skillnader vad gäller teknologi och produktivitetsutveckling samt kunskap om den faktiska relativa löneutvecklingen kan förklaringar till teaterns kostnadsutveckling ges och förutsägelser om dess framtida relativa kostnadsutveckling låta sig göras. l de gjorda produktivitetsstudierna relateras teatrarnas kostnader till vad som presterats i termer av antal uppsättningar, antal föreställningar och antal besökare. Resultaten av dessa produktivitetsstudier jämförs även med siffror gällande produktivitetsutvecklingen inom vissa andra sektorer.

10.1 Teorier gällande teatrarnas kostnadsutveckling

En central fråga för TKU utvecklingen kostnaderna för är om av att producera teater något avgörande sätt skiljer sig från kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt och, om är fallet, vilka orsaker som förklarar en sådan skillnad. Teaterproduktion utgör en del av det ekonomivetenskapliga område som kallas kulturekonomi. Kulturekonomi är ett relativt nytt ämne, tillkomst dateras till år 1966. Detta år publicerade vars de båda amerikanska ekonomerna William Baumol och William Bowen BB arbetet Performing arts. The Economic Dilemma. BBs bok ger den första genomgripande analysen av de utövande konstarternas finansiella utveckling. I boken behandlas huvudsakligen teatrar och orkestrar. Analysen baseras främst data från Nordamerika och Storbritannien, inkluderar även men en del material från länder i Västeuropa. Med hjälp av detaljerade analyser av de utövande konstarternas ekonomiska tillstånd och teknologi, visar BB att dessa konstarter karakteriseras av kostnadsökningar som stadigt och kumulativt överträffar inflationstakten. De visar vidare att skillnaden mellan teatrarnas intäkter och dess kostnader, det s.k. kostnadsgapet, har ökat och att det med all sannolikhet kommer att öka även framdeles. l en artikel, Macroeconomics of Unbalanced Growth The Anatomy of Urban Crisis, 1967 vidgas resonemangets giltighet;

där visar W. Baumol att de egenskaper som orsakar teatrarnas SOU 1991 71 ekonomiska problem återfinns och påverkar kostnadsutvecklingen Kapitel I0 även inom stora delar av tjänstesektorn i Övrigt. En vidareutveckling av de ovan nämnda arbetena sker sedan bl.a. i en artikel av Baumol och Oates BO, Kostnadssjukan inom tjänstesektorn och levnadsstandarden, 1972. l denna artikel behandlas problematiken som kan väntas följa av en allt dyrare tjänsteproduktion och kanske då framför allt av den som sker i offentlig regi. Baumol och Oates menar att det naturligtvis finns mer än en förklaring till paradoxen snabbt stigande offentliga utgifter för tjänster som ser ut att bli alltmer otillräckliga. De hävdar emellertid att det vid sidan om diverse orsaker till stigande kostnader existerar en kronisk kostnadssjuka som drabbar inte bara de offentliga tjänsterna utan även en stor mängd privata tjänster. Denna kostnadssjuka hotar att fördyra många av de tjänster brukar betydelsefulla för levnadsstandarden i så hög grad att de anse vara slutligen försvinner från marknaden. Bland de drabbade tjänsteråterfinns bl.a. undervisning, sjukvård, hantverk, musik-, na teater- och balettföreställningar. Problemet med kostnadssjukan dvs. den relativt annan produktion snabbare kostnadsutvecklingen tillskrivs arten av dessa tjänsters teknologi, och kan därmed inte något enkelt sätt motverkas. l det följande återges delar de ligger baav resonemang som kom slutsatserna i de nämnda arbetena.

Produktiviteuutveckling

Undersökningar har visat att köpkraften i en dagslön reallönen i dagens USA är uppemot tjugo gånger hög som i England för trehundra år sedan. Denna ökning i värdet dags arbete av en avspeglar först och främst den ökade arbetsproduktiviteten. Med modern produktionsteknik kan en människa producera mycket mer varor och tjänster per timme än vad hon kunde tidigare. Ständiga förbättringar i produktionsmetoderna har således med tiden ökat arbetskraftens produktivitet och därvid drivit upp arbetarens reallön.

Ökningen i arbetsproduktiviteten har varit betydligt större i

vissa sorters produktion än i andra. Dessa skillnader har dock inte varit slumpmässiga. Det är snarast att en stor grupp aktiviteter, som av BO kallas personliga tjänster, genom århundradena har visat sig vara relativt motståndskraftiga mot produktivitetshöjande innovationer. Karakteristiskt för personliga tjänster eller två närbesläkär en tade egenskaper som gör produktivitetsstegringar relativt svåra att uppnå. Den första är att de inte är standardiserade och att det

därför är svårt att utveckla teknik för massproduktion. en Det SOU 1991; 7] andra hindret för snabba produktivitetsökningar är det nära sam- Kapitel I0 bandet mellan arbetsmängd och slutproduktens kvalitet; arbetet i sig är slutprodukten. Inom teater, musik eller balett är kanske de hinder som begränsar ökningar i produktiviteten allra mest markerade. Framförandet Schuberttrio är beräknad till av en som en halv timmes föreställning kräver helt enkelt och en en halv s.k. mantimme. Man kan dock inte påstå att produktivitetsökningar i flertalet av dessa aktiviteter är omöjliga. Tvärtom kan då och då man räkna med betydande arbetssparande innovationer i produktionen av dem. Moderna transportmedel har höjt produktiviteten för t.ex. turnerande teater genom att ge skådespelarna möjlighet att resa mycket snabbare från stad till stad. Om är villig man att acceptera produktmodifieringar, blir ännu större inskränkningar i antalet arbetstimmar per produktenhet möjliga. Massmedia har fört.ex. visso åstadkommit imponerande ökningar i skådespelaroch musikerproduktiviteten mätt i termer antal tittare eller lyssnare. av Fastän sporadiska produktivitetshöjningar är möjliga och faktiskt sker för personliga tjänster, är det mycket svårare åstadatt komma regelbundna och täta produktivitetsökningar här i än andra sektorer av ekonomin. Den teknik används som av exempelvis en violinist skiljer sig knappast från den hans kollega tillämsom pade för hundra år sedan. Detta faktum utgör grundläggande en skillnad jämfört med produktion. annan

Kostnadsutveckling

Eftersom produktiviteten i ekonomin helhet stiger med tiden som hamnar de personliga tjänsterna i ett allt kostogynnsammare nadsläge. Förhållandet är allra tydligast då löneökningarna följer produktivitetstillväxten i tillverkningsindustrin. Vissa undersökningar tyder att lönerna inom tjänstesektorn oftare än man ibland tror över långa perioder håller jämna - steg med dem som betalas annorstädes. Baumol och Bowens observerade att de teateranställdas löneutveckling, i det närtrots en maste oförändrad produktivitet, följde industriarbetarnas. Då de ökade lönerna inte motsvarades någon ökad produktion av och eftersom lönekostnaderna utgjorde den dominerande kostnaden för teatrarna, så ökade teaterns kostnader för en viss verksamhetsnivå snabbare än produktionskostnaderna i industrisektorn.

Detta förhållande kan åskådliggöras med

ett exempel Antag att löner och produktivitet inom industrin årligen har stigit med 5

procent och att lönerna inom teatern eller inom någon

del av tjänstesektorn stiger med 4 procent år. Löneökningen inom per industrin medför då inte ökade styckkostnader för produktionen. Om produktiviteten vid teatern stiger med endast l procent,

löneökningen 4 procent med nödvändighet SOU 1991 71 kommer däremot för ökar med 3 procent per år. Kapitel I0 att medföra att kostnaden teatern procentenhet löneökningen kommer att ha absorberats Bara en av

av produktivitetsökningar.

Naturligtvis är inte skillnad två eller tre procent under en år speciellt mycket. Men eftersom skillnaden är kumulaett givet och ihållande, kan den över längre period bli stor. tiv en formulerar följd nämnda förhållande i sitt ar- BO som en av följande slutsats. l ekonomi där sektor stadigt släpar bete en en

övriga i produktivitetsutveckling måste kostnaden för

efter de i den sektorn ständigt stiga i förhållande till kostprodukterna nadsnivån inom ekonomin; och denna stegring kommer resten av och kumulativ. Detta måste sant så länge att vara oupphörlig vara relativa löner i de olika sektorerna i ekonomin förblir desamsom den totala lönenivån stiger, faller eller är konstant. ma oavsett om stigande relativa kostnaden för personliga tjänster kan Den del priset för ekonomiska framsteg, efdärmed sägas vara en av från de kumulativa ökningarna i produktivitetersom den härrör ten inom industri och jordbruk. innebär denna slutsats att kostnaden per före- För teaterns del

kan förväntas öka snabbare än den allmänna prisnivån.

ställning

Utbudet av personliga tjänster

skapar stigande kostnader för tjänster med- Just den process som BO samtidigt tillräckliga inkomster för att samhället för enligt skall kunna fortsätta att producera dem. För att göra så behöver kontinuerligt flytta över viss del den arbetskraft samhället en av industrin till tjänstesektorerna. En sådan som är sysselsatt inom i själva verket ut att ha varit ett karakteristiskt allmän process ser drag i avancerade industriländers utveckling.

har därför enligt BO medel att upprätthålla eller

Samhället produktionen personliga tjänster om det skulle vilja t.o.m. öka av Man kan dock inte dra slutsatsen att samhället nödvängöra det. digtvis skulle välja göra så. Trots allt tillskrivs olika tjänster att olika betydelse. En del bedöms väsentliga trots stigande pris, meinte värda högre alternativkostnad dvs. dan andra anses vara en industriprodukter måste avstå för den ökade mängd som man tjänsterna. kostnader troligen kommer att stiga kumulativt un- Med som överskådlig tid kommer enligt BO det framtida utbudet av der

vålla rad svårigheter. Marknadsmekanismen och

tjänster att en beslutsprocessen kommer knappast att behandla alla den politiska tjänster lika. Beroende politiska prioriteringar och konsumenstigande priser och inkomster kommer några ternas reaktioner klara sig bättre än andra. BO menar att man idag tjänster att exempel åtminstone fyra olika utvecklingstendenser kan se

För det första har vissa tjänster så gott som försvunnit från SOU 1991 71 marknaden eller har utbudet av dem drastiskt minskat. Hand- Kapitel 10 gjorda möbler har liksom heltidsanställda hembiträden blivit mer och ovanliga företeelser. Helt säkert kommer vissa andra mer personliga tjänster att följa detta mönster. För det andra kommer vissa tjänster inte att försvinna, men för att dämpa stigande kostnader för dem tillåts deras kvalitet att fortgående försämras. Större klasser i vissa skolor och kortare repetitionstider för pjäser är exempel detta fenomen. För det tredje kommer vissa tjänster att, helt eller delvis, omvandlas till obetalda amatöraktiviteter. Möbler som görs för hand tillverkas nu mest som hobbyarbete. Slutligen finns det tjänster i synnerhet inom sjukvård och i viss mån inom utbildning där allmänheten, åtminstone hittills, vanligen har motsatt sig en nedskärning både kvantitativt och kvalitativt. För detta har varit tvungna att betala ett pris utgifterna har måst hålla takten med de stigande kumulativa kostnaderna. BO uttrycker dock en oro för att vissa tjänster kan komma att försämras och försvinna, inte därför att de kostar mer än de är värda utan helt enkelt genom försumlighet och brist framsynthet. När tjänst råkar ut för finansiella problem, är den enligt en BO sällan hotad av ett syndaflodsliknande sammanbrott. Snarasker gradvisa kvalitetsförsämringar som döljs så skickligt som re producenterna av tjänsterna kan. Utbudet eller kvaliteten minskas undan för undan, varje minskning passerar ofta obemärkt tills alltför sent förstår att produkten försvunnit eller påtagligt man försämrats. Den offentliga budgetprocessens karaktär kan enligt BO medverka till en dylik utveckling, eftersom tjänsterna med sina ständigt stigande kostnader år särskilt sårbara för oöverlagda budgetrestriktioner gjorda utan förståelse för det kostnadsbeteende deras teknologi påtvingar dem. som

flandlingsalternati v

Enligt BO är det viktigt att förstå karaktären hos ifrågavarande tjänsters kostnadsstruktur. Man kan då beräkna hur mycket pengkommer att behövas för att lång sikt behålla en viss ar som tjänst t.ex. teater och grundval av detta rationellt besluta om den är värd sitt pris. Om det beslutas att tjänsten i fråga inte skall tillåtas att försämras, måste nödvändiga resurser anskaffas. Oavsett hur anskaffandet nödvändiga sker måste enligt BO genom av resurser man ett långsiktigt budgetengagemang ta hänsyn till att tjänsternas karaktär medför att den penningmängd som i dag är tillräcklig för att finansiera en personlig tjänst i morgon kommer att vara otill-

räcklig och att den mängd som är tillräcklig i morgon inte kom- SOU 1991 71 mer att vara nog i övermorgon. Kapitel 10 Om man inte tar dessa stigande kostnader eller undviker att ta ställning till om de berörda tjänsterna är önskvärda eller måste det enligt BO föra med sig att vissa tjänster kvalitetsmässigt förändras alternativt tynar bort och kanske försvinner helt.

Referenser

Baumol, W.J. och Bowen, W.G. [l966], Performing Arts. The Economic Dilemma, The M.l.T. Press, Cambridge, Mass. Baumol, W.J. [l967], Macroeconomics of Unbalanced Growth The Anatomy of Urban Crisis, American Economic Review vol. 57. Baumol, W.J. och Oates, W.E. [l972], Kostnadssjukan inom tjänstesektorn och levnadsstandarden, Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalstidskrift Nr Khakee A. [l985], Nationalekonomi och Kultur, Ekonomisk debatt Nr

10.2 Studier av produktivitetsutveckling inom

teatersektorn

I TKUs uppdrag ingår att belysa hur produktivitetsutvecklingen har varit vid teatrarna. TKU skall alltså belysa hur teatrarnas förmåga att omvandla resurser till prestationer utvecklats under perioden. Såsom nämnts i kapitel l har TKU låtit Hans Bohman och Peter Rabe BR vidarutveckla ett arbete som de ursprungligen gjort som examensuppsats vid Handelshögskolan i Stockholm. För TKU har Bohman och Rabe gjort en uppskattning av produktivitetsutvecklingen inom teatersektorn De presenterar vidare jämförbara beräkningar rörande produktiviteten inom andra samhällssektorer, samt söker identifiera möjliga förklaringar till utvecklingen inom teatersektorn. Studien som gjorts för TKU, Produktivitetsutveckling inom teatersektorn 197576-198889, återfinns i sin helhet som bilaga nr l4. l avsnitt l0.2.l, nedan, återges sammanfattning dess innehåll. en av TKU har även tagit del av en studie 3 gällande produktivitetsl Teatrar, bidrag och produktivitet; en tillämpning av Data Envelopment Analysis presenterad i mars 1990 2 Studien avser de teatrar som har stat, kommun eller landsting som huvudman, dvs. Operan, Dramaten, Riksteatern samt de olika läns- och stadsteatrarna. 3 Göran Eks arbete redovisas bl.a. i uppsatsen Produktivitetsutvecklingen vid institutionsteatrarna i Sverige icke-parametriska produktions- fronter och malmquistindex, Statskontoret, förvaltningsekonomiska avdelningen 1991-05-30 142

förändringar i teaterproduktion gjorts Göran Ek GE vid som av SOU 1991 71 Statskontorets förvaltningsekonomiska avdelning. Delar denna av Kapitel 10 studie redovisas i avsnitt l0.2.2.

10.2.l Bohman Rabes studier

Metoder

De metoder som BR använt i sin studie är dels s.k. sammanvägd kvot, dels Data Envelopment Analysis DEA. Vid mätning med sammanvägd kvot görs först beräkning en av förhållandet mellan olika delprestationer och resursförbrukning-

en. Dessa enkla kvoter vägs sedan till samman ett gemensamt mått.

DEA är en metod som möjliggör beräkning av ett gemensamt mått av produktiviteten för många olika delprestationer utan att någon sammanvägning av dessa behöver ske. En närmare beskriv-

ning av de båda metoderna i underbilaga till bilaga 14. ges BR har som delprestationer valt antal uppsättningar, antal föreställningar och publikantal. Antalet uppsättningar kan ses som ett mått förmågan att åstadkomma mångfald, antalet föreställningar som ett mått förmågan att producera mängd och publikantalet som ett mått förmågan att attrahera åskådare. Som mått resursförbrukningen har BR använt de totala kostnaderna för de aktuella teatrarna. De nominella kostnaderna för varje spelår har omräknats till fast penningvärde i 1989 års priser med hjälp ett specialkonstruerat teaterkostnadsindex av som söker spegla just teatrarnas prisutveckling. Det hänsyn till tar att lönekostnaden, är mycket andel som en stor av teatrarnas totakostnader, har Ökat snabbare än inflationen. En redogörelse för detta index har getts i avsn.-.5.

BRs beräkningar har i huvudsak baserats statistik från statens kulturråd.

ProduktiviteLsuzvecklingen för teaterinstitutionema

Produktiviteten för institutionsteatrar har under perioden 197576-8889 minskat med i genomsnitt 2 % år; ca per med 2,1 % per år beräknat med sammanvägd kvot och med 1,7 % per år beräknat med DEA.

Skälet till att minskningen produktiviteten är större vid beav räkning med sammanvägd kvot är de ingående delpresatt en av tationerna, publikantalet, har minskat betydligt kraftigare än de

4 Den genomsnittliga årliga förändringen har beräknats med hjälp av linjär regression dvs. en rät linje har till de enskilda årens anpassats resultat. Därigenom undviks att ovanliga förhållanden snedvrider måttet på den genomsnittliga utvecklingen.

båda övriga. Då denna metod bygger sammanvägning av del- SOU 1991 71

prestationerna drar den negativa publikutvecklingen ner det sam- Kapitel 10 lade resultatet påtagligt. Vid beräkning med DEA däremot kan en förändring enskild delprestation inte slå igenom lika krafav en tigt. Det krävs, förenklat uttryckt, att samtliga delprestationer förändras i riktning och i ungefär utsträckning för att samma samma DEA-resultatet skall påverkas. DEA innebär alltså mindre risk

produktivitetsmåttet för verksamheter med flera delprestatio-

att skall snedvridas kraftiga förändringar av en enstaka delner av Enligt BRs mening är därför DEA-måttet mera prestation. rättvisande. Vad gäller de enkla kvoterna så har, relativt kostnaderna; antalet uppsättningar minskat med 1,5 % per år, antalet föreställca ningar minskat med 1,8 % är och publikantalet minskat ca per 2,8 % år även dessa årliga förändringar har beräkmed ca per nats med hjälp linjär regression. av tabell ..1, nedan, redovisas de framräknade produktivitets- 1 måtten, sammanvägd kvot och DEA, indexerade serier. l tasom bellen redovisas även indexserier gällande de enkla kvoter mellan delprestation och kostnader ingår i den sammanvägda kvoten som redovisas dessa uppgifter parallellt med ingående basda-

i bilagan

ta.

.llndexerad produktivitetsutveckling ñr teatersektorn 197576- Tabell 198889 enkla kvoter och sammansatta mått, l97576 100

Produktivitetsutvecklingen inom andra sektorer

För uppfattning innebörden av teatersektorns proatt en om duktivitetsutveckling har BR sökt motsvarande uppgifter gällande andra sektorer i samhället. Utifrån de data som de funnit har

en meningsfull jämförelse tyvärr bara kunnat göras för perioden SOU 1991 71 1975-1980. Kapitel l0 BR jämför teatersektorns utveckling under dessa år med den offentliga sektorn resp. den privata sektorn; dels med utvecklingen inom dessa sektorer som helhet dels med delsektorn kulturoch rekreationsverksamhet. Vid jämförelsen används för teatersektorn måttet sammanvägd kvot eftersom denna metod eller

enkla kvoter använts vid studierna övriga sektorer. Även den

av utveckling som beräknats för teatersektorn med DEA redovisas dock. Med delberäkningar av teatersektorns resultat för den aktuella perioden erhålles följande jämförelse

Prod.utvj år Sektor perioden 1975-80 Teatersektorn

Offentliga sektorn

Privata tjänstesektorn kultur och rekreation 0.2 % - hela sektorn + 1.2 % - Jämförelsen visar att nedgången i teatersektorns produktivitet under perioden 1975-1980 inte är unik. Hela den offentliga sektorn har sjunkande produktivitet under perioden och relativt den delsektorn är minskning måttlig. Även det privaegna teaterns ta området uppvisar delsektorn kultur och rekreation vikande produktivitet, om än inte lika kraftig som den offentliga sidan.

l0.2.2 Göran Eks produktivitetsstudie

Metod

Underlaget för GEs analys består institutionsteatrarnas av pro-

duktion siffermaterialet gällande denna härrör från statens kul-

turråd under två perioder dels ett genomsnitt för perioden 197677-7879 period l, dels ett genomsnitt för perioden 198586-8788 period 2. l statens kulturråds statistik finns det för period l uppgifter gällande 17 institutionsteatrar och för period 2 finns det uppgifter gällande 23 teatrar. Samtliga verksamma institutionsteatrar l7 resp. 23 st. ingår i underlaget för resp. period. Den ansats som GE använder bygger jämförelser av enskil-

da produktionsenheter teatrar och innebär att två produktions-

fronter bildas utifrån uppgifterna för resp. period. Fronterna bil- 145

das av de mest produktiva enheterna. Enheter fronten för SOU 1991 7l resp. period har branschens bästa utförande, dvs. har visat den Kapitel 0 bästa förmågan att omvandla till prestationer. resurser Ett produktivitetsindex beräknas som visar dels förändringen mellan perioderna dels denna förändring uppdelad två komponenter. Den första komponenten visar hur den enskilda enheten

har förändrat sin produktivitet relativt fronten de mest produkti-

va enheterna. Den andra komponenten visar hur de mest produktiva enheterna har utvecklats produktivitetsmässigt. Denna komponent skall tolkas som branschens tekniska förändring vad

gäller förmågan att transformera resurser till prestationer.

Uttryckt på annat sätt söker GE med denna studie utröna dels hur produktiviteten utvecklats för gruppen institutionsteatrar, dels hur de enskilda teatrarnas produktivitet utvecklats i förhållande till gruppen. Prestationerna är samma som i Bohman och Rabes studie uppsättningar, föreställningar och publik. Resursanvändningen mäts som teaterverksamhetens kostnader.

Resultat

Resultaten visar att produktiviteten vid institutionsteatrarna som grupp försämrats. Den genomsnittliga produktivitetsminskningen mellan de två perioderna drygt 17 %. Utslaget de nio år var som ligger mellan periodernas mitt innebär det en årlig nedgång 2,1 %. Vad gäller förändringen inom institutionsteatergruppen så visar studien att skillnaden mellan de mest produktiva teatrarna och Övriga teatrar ökat något mellan perioderna. GE menar dock att den sistnämnda förändringen är relativt liten och framhåller att större delen den observerade försämav ringen gäller för hela gruppen av teaterinstitutioner. Den observerade försämringen beror därmed inte att produktiviteten vid enskilda teatrar skulle ha Silbmill efter onormalt mycket, utan är en följd av produktivitetsproblem som gäller för branschen som helhet. Teaterbranschens konstaterade produktivitetsförsämring mel-

lan perioderna härrör från dels ökade kostnader realt +20 %,

dels minskad publiktillströmning -30 %. Samtidigt har dock branschens förmåga att sätta pjäser och att producera föreupp ställningar ökat +30 % resp. + l7 %. Ett generellt drag då det gäller de enskilda teatrarna är att det är produktiviteten vid de mindre teatrarna som försämrats mest. Dessa har försämrats med i genomsnitt 27 %, medan de sju stora endast minskat sin produktivitet med i genomsnitt 5 %. Det verkar som om de små teatrarna har svårare att anpassa verksamheten när priserna olika insatsfaktorer höjs realt. En orsak till

detta kan vara odelbarheter i produktionsfaktorerna, dvs. det är SOU 1991 71 svårare att minska verksamheten marginellt i liten organisaen Kapitel I0 tion jämfört med i en stor. Nationalscenerna har, vad gäller förändringen över tiden, lyckats motverka produktivitetsnedgången bättre än genomsnittligt. Dessa teatrar är stora och har sannolikt relativt goda möjligheter till anpassningar för att kompensera t.ex. höjda reallöner. Den genomsnittliga produktivitetsminskningen för institutionsteatrarna var, såsom nämts, ca 17 %. För Operan och Dramaten är minskningen betydligt mindre. GE framhåller dock viss försiktigatt en het bör iakttagas då det gäller tolkningen resultaten gällande av sistnämnda teatrar. Eftersom dessa avviker från de övriga storleksmässigt, kan de inte direkt jämföras med någon de andra. av

l0.2.3 TKUs kommentarer

Teaterområdcm kostnads- och produktivitetsutveckling

De inledningsvis redovisade teorierna gällande teaterproduktionens särdrag förklarar varför dess kostnader ökar relativt än mer varuproduktionens. Orsaken till denna utveckling är enligt dessa teorier att teaterns löner följer andra sektorers löneutveckling medan produktiviteten vid teatern är i princip oförändrad. De produktivitetsstudier som refererats beaktar endast kvantitativa data. De har avsett att mäta hur teatrarnas förmåga att omvandla resurser till prestationer utvecklats. De prestationer som mätts är antal uppsättningar, antal föreställningar och publikantal. Antalet uppsättningar kan ses som ett mått förmågan att åstadkomma mångfald, antalet föreställningar ett mått förmåsom gan att producera mängd och publikantalet som ett mått förmågan att attrahera åskådare. Teatrarnas totala kostnader har använts som mått resursförbrukningen. Studierna har behandlat data från de teatrar har stat, kommun eller landsting som som huvudman, dvs. Operan, Dramaten, Riksteatern samt de olika läns- och stadsteatrarna. Den produktivitetsstudie som gjorts av Göran Ek är en jämförelse mellan ett genomsnitt av data för perioderna 197677-7879 och 198586-8788 som visar att produktiviteten vid teatrarna mellan dessa perioder minskat med i genomsnitt 2,1 % per år. Studierna som gjorts av Bohman och Rabe visar att produktiviteten minskat med i genomsnitt 1,7 % DBA-metoden resp. 2,1 %

sammanvägd kvot per år under perioden 197576- 8889.

Mellan dessa studier föreligger skillnader vad gäller dels metod, dels den studerade periodens längd. En skillnad vad gäller beräkning är att BR räknat om teatrarnas kostnader till fast pris med teaterkostnadsindex, medan GE fastprisberäknat nämnda kostnader med KPI. Detta torde vara en

del förklaringen till att den av BR beräknade produktivi- SOU 1991 71 en av tetsminskningen är något lägre än resultatet av GEs beräkning Kapitel 10 jämförelsen görs med BRs DEA-beräkning eftersom GEs studie baseras på samma metod. Hade de båda studierna avsett exakt period så hade trosamma ligen skillnaderna vad gäller resultat förändrats i någon mån. De olika studiernas resultat är dock vad gäller såväl förändringens riktning som storleksordning entydiga. Man kan därför sluta sig till att produktiviteten när den mäts ovan refererade sätt inom teatersektorn minskat med omkring 2 % per år mellan 197576 och 198889. Utgår ifrån att produktivitetsminskningen är av denna man storleksordning återstår att finna orsakerna bakom utvecklingen. Av studierna framgår att den uppmätta produktivitetsminskningfrämst förklaras av ökade kostnader och ett minskat publikanen tal. Teatrarnas förmåga att producera uppsättningar och föreställningar har alltså inte förändrats i någon högre grad. Det minskade publikantalet utgör den, relativt de andra studerade prestationerna, största orsaken till den redovisade negativa produktivitetsutvecklingen.

Produktivitetsutveckingen vid Operan, Dramaten och Riksteatern

Om tittar lite närmare de olika teatrar ingår i stuman som dierna finner man att Dramaten liksom Operan har ett bättre resultat än de övriga. För Dramatens del förklaras den produktivitetsminskning som ändå uppmäts för perioden som helhet av att antalet uppsättningar minskat samtidigt som kostnaderna ökat. Kostnadsökningen blir dock, om man exkluderar turnékostnaderna vilka motsvaras av turnéintäkter, endast ett par procent. Detta innebär att Dramatens produktivitet vad gäller förmågan att producera uppsättningar minskat något men att den i övrigt i princip är oförändrad. För Operans del måste man ta hänsyn till att den studerade perioden innefattar år med reducerad verksamhet. Om produktivitetsmätningen görs mellan periodens första resp. sista normala verksamhetsår 197778 198788 så är DBA-värdet oförresp. ändrat medan den sammanvägda kvoten visar en viss minskning. Denna minskning kan härledas till att antalet föreställningar och i

viss mån publikantalet minskat de föreställningar som fallit

bort är främst mindre föreställningar annan scen. För Riksteaterns del är resultatet inte bättre än för gruppen som helhet. Resultatet är dock starkt påverkat av att verksamheten förändrats under perioden. De regionala ensemblerna har av-

skiljts under perioden, vilket liksom ett flertal andra faktorer en

genomgång dessa har gjorts i kapitel 8 påverkat utfallet av de av gjorda produktivitetsstudierna.

De av TKU särskilt studerade teatrarna Operan, Dramaten SOU 1991 71 och Riksteatern har alltså olika sätt anpassat sin verksamhet Kapitel 10 inom de ekonomiska ramar som funnits. Dramaten har minskat antalet uppsättningar föreställningarna ges i längre serier. Ope- ran har valt att koncentrera verksamheten till sin huvudscen an- talet föreställningar denna har liksom publiken vid dessa ökat medan antalet föreställningar som ges annan scen har mins- kats. Riksteatern är vad gäller produktivitet liksom andra faktorer svår att bedöma beroende alla förändringar påverkat dess som verksamhet under åren. Effekterna förändringarna är dock att av föreställningsverksamheten reducerats utan att motsvarande minskning av de totala kostnaderna skett, vilket innebär att produktivitetsutvecklingen för denna teater under perioden varit negativ.

A vslutande kommentar

Avslutningsvis bör understrykas att produktivitetsmätningar i icke vinstdrivande företag som producerar tjänster är komplicerat vilket medför att relevansen hos de metoder som används liksom hos de mått som tas fram alltid kan diskuteras. När det gäller produktivitetsmätningar av teater och annan tjänsteproduktion kompliceras dessutom produktivitetsdiskussionerna av själva mätningens begränsningar allt som presteras är inte på ett objektivt sätt mätbart, t.ex. konstnärlig kvalitet. Man kan utforma en kvalitetsskala och mäta utifrån denna, men skalan konstrueras utifrån subjektiva värderingar och kan därmed ifrågasättas av den som anser att en annan skala år mer relevant. Produktivitetsstudiernas resultat, som för institutionsteatrarna som grupp visar en negativ utveckling, bör inte ses som en slutlig utvärdering av teaterverksamheten, utan bör snarare utgöra en grund för fortsatta diskussioner om teaterproduktionens kostnadsutveckling. 1 en sådan diskussion finns många intressanta frågor som behöver ytterligare belysas såsom Är teaterproduktionen till sin karaktär sådan produkti- - att viteten ofrånkomligen minskar över tiden Hur kan man öka produktiviteten eller reducera produkti- vitetsminskningen Kan utnyttjandet av resurserna lokaler, personal för- - - bättras Kan man utifrån produktivitetsmätningar ett menings- fullt sätt göra jämförelser mellan teatrar

11 Verksamhetsform för

Operan

SOU 1991 71 Kapitel II

och Dramaten m.m.

TKU skall enligt direktiven göra en bedömning av huruvida den nuvarande verksamhetsformen för Operan och Dramaten är den mest ändamålsenliga med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl. För att kunna göra denna bedömning har TKU uppdragit direktören Klas Holming, Teatrarnas Riksförbund, att utarbeta ett underlag. Holming har redovisat sitt arbete i promemoria en 1991-02-06 om verksamhetsformer för institutionsteatrar. Promemorian har fogats till detta betänkande bilaga 15. som Promemorian innehåller inte bara en utförlig bakgrundsbeskrivning till frågan utan också och såvitt TKU kan en noggrann bedöma heltäckande analys av de faktorer som bör inverka valet av företagsform för en institutionsteater. Enligt TKUs uppfattning visar Holming ett övertygande sätt i promemorian att aktiebolag är den överlägset bästa företagsform verksamhesom ten vid Operan och Dramaten kan bedrivas Med detta konstaterande anser TKU att frågan om företagsform för Operan och Dramaten slutligt bör avföras som diskussionsämne från den kulturpolitiska dagordningen. Av de många frågor i övrigt behandlas i promemorian som finns anledning för TKU att här ta enbart frågorna upp om verkställande direktör och aktiekapital. I ett aktiebolag anses styrelsens viktigaste uppgift att tillvara sätta verkställande direktör. Denne svarar inför styrelsen för den löpande verksamheten. För Operans och Dramatens del är det således en avvikelse från aktiebolagslagen när teaterchefen tillsom ika är verkställande direktör utses av regeringen. Detta teaterger chefen en starkare ställning i förhållande till styrelsen än den verkställande direktören har i andra aktiebolag. Det undandrar sig TKUs bedömning huruvida nuvarande praxis är enbart tradition eller uttrycker en avsikt att markera teaterchefens självständighet gentemot styrelsen i främst repertoarval och andra konstnärliga frågor. Den möjliga nackdel TKU kan med den nuvarande ordse ningen är att eventuella samarbetsproblem mellan styrelse och verkställande direktör kan bli en fråga för regeringen i stället för styrelsen, eftersom båda parter fått sitt mandat regeringen. av Detta kan inte anses särskilt lämpligt. TKU ifrågasätter om verksamheten vid Operan och Dramaten är så speciell i förhållande till all annan verksamhet som bedrivs i aktiebolag att ifrågavarande avsteg från aktiebolagslagens regler bör kvarstå för framtiden. Uppenbart är att nuvarande praxis från formell synpunkt innebär

l5l

oklara ansvarsförhållanden mellan regeringen, styrelsen och tea- SOU 1991 7l terchefenverkstållande direktören. Kapitel Il En avvikelse från normal praxis vad gäller aktiebolag annan utmärker Operan och Dramaten är storleken aktiekapitasom let. Som sägs i Holmings promemoria är detta kapital 50 000 kronor uppseendeväckande litet i förhållande till teatrarnas omslutning. l promemorian förordas en kraftig höjning av aktiekapitalet. TKU har låtit inhämta synpunkter denna del av promemofrån revisorer Göran Raspe, Öhrrian Operans och Dramatens lings Reveko, Torsten Tillman, Bohlins Revisionsbyrå AB. l resp. från Raspe erhållen skrivelse 1990-03-12 som Tillman för en Dramatens del till alla delar instämt anförs bl.a. följande. Frågan kapitalstorlek är beroende risknivån i verkom av samheten. Det har gått att driva teatrarna med minimikapitalet 50 000 kronor. Detta har varit möjligt genom att staten detaljstyrt anslagsbeloppen årligen och givit tilläggsanslag vid behov. Att teatrarna inte haft någon egen soliditet har dock skapat ett antal problem i planeringshänseende m.m. Det hela har i Operans fall underlättats av att man tidigare samlade upp vissa reserver i redovisningen för att utjämna ekonomiska fluktuationer och under senare år har fått fondera medel i resultatutjämningsfond. Som framgår av vad som sägs nedan anser jag det inte helt givet att kapitalet bara skall bestå av aktiekapital. Kapitalkravet en av staten helägd verksamhet, som får alla driftsunderskott löpande täckta av staten kan givetvis inte sägas vara särskilt stort ur tradionell bedömningssynpunkt. De formella reglerna i aktiebolagslagen om likvidationsplikt när halva aktiekapitalet är förbrukat har knappast haft någon reell innebörd i Operans fall. Vid upprättande av s.k. kontrollbalansräk- ning för Operan skulle man f.ö. troligen finna betydande värden i verksamheten i form av teknisk utrustning, notarkiv, färdiga iscensättningar o.s.v. som inte finns i den vanlibokföringen. Jag således att frågan om aktiekapiga - anser talets storlek primärt måste bedömas utifrån det sätt vilket ägarenstaten i framtiden avser att styra teatrarna och vilken roll teaterstyrelserna skall tilldelas. .lu självständigare drift och större frihetsgrad teatrarna får ha, desto större risk i verksamheten. Därmed följer större kapitalkrav. Vid bestämmande av hur stort kapitalet skall vara bör ägaren lyssna teaterns egen uppfattning. Teaterns styrelse bör i uppgift att ge förslag kapitalstorlek efter att den fått övriga förutsättningar om bidragsrutiner framgent m.m. klarlagda för sig i princip. På tillskjutet âgarkapital bör ställas ett förräntningskrav som leder till nedräkning av rörliga bidrag. Genom en sådan ordning får Operans styrelse det fulla ansvaret såväl för kapitalets storlek dess försom

valtning framgent. Finner Operans styrelse senare år att det SOU 1991 7l tilldelade kapitalet inte är i balans med verksamhetens be- Kapitel ll hov, bör det ligga i styrelsens ansvar att till ägarna rikta förslag om ändringar, så att kapitalet hela tiden är adekvat i förhållande till verksamhetens volym, bidragskonstruktioner i övrigt m.m. Eget kapital i aktiebolag kan bestå av s.k. obeskattade reserver samt av beskattat eget kapital. Det senare betecknas dels Bundet eget kapital aktiekapital och reservfond dels Fritt eget kapital balanserade vinstmedel - och årets vinst. När förlust uppkommit i den omfattningen att det s.k. bundna egna kapitalet reservfond och aktieka- pital börjar tas i anspråk är det i ett normalfall illa be- ställt. Detta skapar formella och publicitetsmässiga komplikationer. Aktiekapitalet och reservfonden bör därför inte vara sådana buffertar som används för att fånga upp normala fluktuationer i rörelsen. Teatrarna bör därför ges möjlighet att även bygga upp vissa medel i form av balanserade överskott dels som balanserade vinstmedel under eget kapital dels som skatteutjämningsreserv SURV enligt det nya skattesystemets terminologi. Vid resultatfluktua- tioner tillgriper man då primärt de obeskattade skatteutjämningsreserverna, därefter balanserade vinstmedel och först i nödfall reservfonden. Skall en ökad insats göras av ägar- kapital föreslås därför att en nyemission sker till överkurs vilket också motiveras av i teatrarna upparbetade dolda värden och att denna överkurs tillföres reservfonden som bundet eget kapital. Operan bör sedan också tillfälle - ges att genom ett förhöjt aktieägartillskott bygga upp fritt eget kapital av lämplig storlek för att möta tillfälliga underskott i den löpande verksamheten. Genom en sådan kapital- struktur får Operan finansiering med sådan egen en sammansättning som är normal i företag i övrigt. Att arbeta under så normala förhållanden som möjligt skapar troligen fördelar i ledningen av verksamheten, planeringen och hanteringen av eventuella uppkommande överskottunderskott i framtiden. Det ger också ägaren möjlighet att ställa normala krav företagen i olika avseenden. TKU kan i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter som framförts av revisorerna. Frågorna aktiekapital och struktur i om övrigt det egna kapitalet bör sålunda för Operans och Dramatens del bli föremål för översyn. Ett uppdrag att till regeringen inkomma med förslag i dessa frågor bör lämnas till resp. bolags styrelse.

12 Teatrars samarbete

med 7

igllälelif

V

radioT

12.1 Kulturpolitisk bakgrund

l ett flertal utredningar bl.a. Ny kulturpolitik 1972, Kultur i hela landet 1989, propositioner radiopropositionen 197778 och budgetpropositionen 198485 och riksdagsmotioner har uttryckts önskemål att fler föreställningar från Operan och Dramaten skall sändas i radio och television. Som nämnts i tidigare kapitel anges sådana framträdanden huvuduppgift enligt statsbidragsbesom en stämmelserna för nämnda teatrar. Det motiv vanligen som anges är att en ökad medverkan i radioT V ökar tillgängligheten till dessa teatrar för publik i hela landet. Tittarsiffrorna för en TV-sändning institutionsteaters föav en reställning varierar. Enligt exempel TKU erhållit från Sveriges Radios publikundersökningar ligger tittarsiffrorna ofta mellan 75 000 och upp till 300 000. För budgetåren 198687 och 198788 anslogs särskilda statliga medel sammanlagt 2,8 milj.kr. för genomförandet radio- - - av och TV-utsändningar överföringar teaterproduktioner. Dessa av medel fördelades via statens kulturråd och ha haft stimuanses en lerande effekt samarbetet mellan teatrarna och TV.

12.2 Konstnärliga aspekter

I en PM 1985-10-28 har statens kulturråd sammanfattat de synpunkter som framkommit vid rådets diskussioner med representanter för TV, kulturarbetarorganisationer samt Teatrarnas Riksförbund. l denna PM framhålls bl.a. följande. Televiserade teaterföreställningar och teater är två skilda företeelser. Television kan aldrig ersätta teater. Också TVdramatik är en konstart i sin rätt. Även den replieegen om rar teatern är den en självständig konstform med egna möjligheter och egna begränsningar. Väl planerade och omsorgsfullt genomförda televiserade scenuppsâttningar kan emellertid ge en bild den levande av föreställningen, men för att meningsfulla något vara som annat än reportage måste de till TV-mediet. Denanpassas na anpassning kan vara mer eller mindre långtgående beroende verkets och föreställningens karaktär. Nedanstående schematiska uppdelning televiserad av teater kan i all sin förenkling vara praktisk

Direktupplagen scenföreställning transmiuering är en in- SOU 1991 7l

spelning offentlig scenföreställning för i regel beta- Kapitel 12

av en lande publik med kameror i salongen. Anpassad scenföreställning är en TV-produktion teatern, olika sätt anpassad till och omarbetad för television.

Överflyttad scenföreställning studioföreslällning är en

produktion i studio med mer långtgående anpassning till en TV-mediet. Vilken teknik skall användas måste avgöras från fall till som fall. Många uppsättningar scen är inte lämpliga att överföra till TV i någon form. Det är teaterinstitutionen som tillsammans med TV-företag måste komma fram till gemensam konstnärlig bedömning. en I det följande används termen överföring som ett samlat beför de tre nämnda formerna av televisering. grepp ovan

12.3 Ekonomiska, juridiska och avtalsmässiga

aspekter

I tidigare nämnda PM bedömer statens kulturråd att det vid en medieanpassad produktion fordras att teatern i regel avsätter 10-20 arbetsdagar för repetitioner och inspelning. Den ekonomiska ansvarsfördelningen beskriver kulturrådet följande sätt Teaterns särkostnader består till största delen i ett inkomstbortfall grund av inställda föreställningar; vidare i att avstår från direkt berörd personal och därigenom man också kan svårigheter att rationellt utnyttja övrig personal, lokaler och andra resurser för andra uppgifter under sådana perioder. Därtill kommer vissa direkta kostnader i samband med produktionen el, städning, övertidsersättning m.m.. TV för med studio och teknik förenade svarar kostnader. Ersättningen för rätten för TV-sändningen till regissörer, skådespelare och andra berörda upphovsmän förutsätts också täckas TV enligt ingångna avtal. Det av finns i dag hos de berörda parterna en uttalad vilja att geförändringar av reglerna i de olika avtalen ett sminom digare sätt än vad hittills skett lösa de upphovsrättsliga som problem vid televisering av föreställningar ursprungligen gjorda för teatern. Teaterinstitutionen sådan erhåller alltså inte någon ersättsom ning. Till TKU har från teatrarnas sida framförts visst missnöje över detta förhållande. Man har bland vissa teatrar börjat diskuteatt bilda produktionsbolag med syfte att svara för försäljning ra av föreställningar till TV-företag.

12.4 Kostnadsexempel SOU 1991 7l

Kapitel 12 TKU har från TVs kanal l erhållit följande exempel TVs kostnader för några överförda föreställningar Mästaren och Margarita inspelad i januari 1989 från Dramatens stora scen. Kostnad 2 milj.kr. Svansjön Cullbergbaletten inspelad i studio l våren 1990. Total kostnad 4,7 milj.kr. Markisinnan de Sade inspelad i studio 2 våren 1990. Kostnad 2,5 milj.kr. En direktupptagen scenföreställning av dramatisk teater blir ca 25 % billigare än studioproduktion. Den huvudsakliga skillnaden vad gäller kostnader mellan nämnda Överföringar torde bero antalet medverkande. En direktsänd föreställning från Operan kostade ca 2 milj.kr. år 1990. Av kostnaderna är 25 % ersättningar till artister.

12.5 Samarbetets omfattning

En förteckning av de överföringar till TV Kanal i och radio av

de teaterföreställningar som har skett under de senaste åren redovisas i slutet av detta kapitel. Av förteckningen framgår bl.a. att under perioden 1987-90 har sex överföringar skett från Dramaten fem från Operan och fem från Drottningholmsteatern. Vad gäller överföringar till Riksradion har under perioden 1987-1990 fyra stycken skett från Operan, tre från Drottningholm och fem från Vadstenaakademien. Tidigare direktsändes regelmässigt Operans premiärer i Riksradion.

12.6 TKUs kommentarer

Med tanke det jämförelsevis stora antal människor som kan nås via radioTV anser TKU det i hög grad Önskvärt att Operan och Dramaten även framdeles kommer att samarbeta med radio TV i minst samma omfattning som sker nu. Som nyss redovisats är dock varje överföring förenad med kostnader för båda parter. En avsevärd ökning antalet av anpassade produktioner skulle inte minst för teatrarna innebära kostnadsökningar som med nuvarande ersättningspraxis inte kompenseras av TV-företaget. TV-företaget å sin sida måste naturligtvis inom en begränsad budget väga önskemålet att producera teaterföreställningar i samarbete med Operan eller Dramaten mot andra önskemål. TKU har inte tillräckligt underlag för att kunna bedöma vilka möjligheter det finns att öka antalet TV-överföringar från Operan och Dramaten.

Det nyhetsvärde premiärer från Operan har, beaktades ti- SOU 1991 71 som digare av Riksradion som regelmässigt direktsände dessa premiä- Kapitel l2 rer. Det skulle enligt TKUs mening vara positivt om detta samarbete kunde återupptagas. Mediasituationen år i stark förändring med bl.a. tillkomsten av en reklamfinansierad ny TV-kanal. I framtiden kan därför flera avnämare än i dag tänkas vara intresserade av att sända föreställningar från Operan och Dramaten. Denna förändring till en mera marknadsmässig situation kommer sannolikt att förbättra möjligheterna till överföringar av föreställningar från dessa teatrar.

TV-överñringar sända eller planerade av Kanal l Drama Huvudparten även producerade av Drama 1987-1991

TITUS MILDH ET Drottningholmsteatern DAMORKESTERN Dramaten RYKTET SMITTAR JäregårdJersild CYKLAR Kulturtuben

GISELLE Cullbergbaletten SVANSJON Operan ALICE BABS BOR INTE LANGRE HAR u Stadsteatern CHRISTINA Operan SARKOFAGEN Stadsteatern LA FINTA Drottningholmsteatern HIMLENJ FICKAN Barnteater SKARBRANNAREN Fria Proteatern VD Dramaten SVART SKYDDSANGEL Galeasen TIMMARNA MED RlTA Folkteatern Bigom-R FRANS, VAR AR DU NAGONSTANS Dramaten ASKUNGEN Operan

AR DU INTE RIKTIGT FISK Chinateatern MOROT Komediteatern DEN INBILLADE SJUKE Dramaten TROLLHATTEN Barnteater HISTORIEN OM EN SOLDAT Nederländska dansteatern ZARAH Scendamm ASKUNGEN Lyon Operan DARK Teatre de Ville, Paris TROLLFLOJTEN n Drottningholmsteatern 1 LODJURETS TIMMA Dramaten MASTAREN OCH MARGARITA Dramaten SlNGOALLA Operan GULD Berns LIORNARDO Folkoperan DR GLAS Brunnsgatan

1990 SOU 1991 71 RAPPORT DDRCullbergbaletten Kapüel [2 KIM JONAS Orionteatern VÄROFFER Operan rRQLLFLOJTEN repr. Drottningholmsteatern GRASET 1 HALLONBACKEN Stadsteatern, Lilla Teatern, Helsingfors ENLEVERINGEN UR SERALJEN [r0ttningh0lmsteatern

SANNA KVINNOR Dramaten FINNS v3 ELLER KAN DU LAGA VAR TV u Dramaten hösten 1991 syANsJQN Cullbergbaletten FARDKNAPP Lorensbergsteatern hösten 1991 CABARET SYNDAFALL Dramaten MARKlslNNAN DE SADE Dramaten hösten 1991 PELLE SVANSLOS Operan REVISORN Boulevardteatern TEATt-LRMAKAREN Dramaten hösten 1991 IDOMENEO Drottningholmsteatern sommaren 1991

Planerade

BACHANTERNA Operan OCH GE OSS SKUGGORNA Dramaten ETT DOCKH EM Dramaten ARMIDE Drottningholmsteatern FINNS DET TIGRAR 1 KONGO Stadsteatern, Lilla Teatern, Helsningfors

Operaöverñringar från riksradion 19854990

Offenhach Orfeus i underjorden Operan John Gay The beggafs opera Contidencen Mozart Enleveringen ur Seraljen Drottningholm Verdi La Traviata Norrlandsoperan

Tjajkovskij Jeanne dArc Operan Mclani Don Juan 1669 Vadstenaakademin Mozart Trollflöjten Folkoperan Gefors Christina Operan Sjostakovitj Katerina lsmajlova Stora Teatern, Gbg

l 987

Gluck Paris och Helena Drottningholm Anon Daniel i lejongropen Vadstenaakademien SG Schönberg Höga Visan Vadstenaakademien McOueen Judith och Holofernes Vadstenaakademien Puccini Madame Butterfly Operan

1988 SOU 1991 71 Kapitel l2 Strauss Rosenkavaljeren Operan Werle Lionardo Folkoperan Haydn Skapelsen Drottningholm Hallström Hertig Magnus Vadstenaakademien Eiriksdottir Någon har sett Vadstenaakademien Hallström Den Bergtagna Norrlandsoperan

Wagner bohengrin Operan Kraus Soliman Drottningholm Hallberg Majdagar Operan Puccini Boheme Nationalteatern, Gbg

l 990

Hallin Fröken Julie Conñdencen Gillet Solhaug Norrlandsoperan på Stenhammar Nordanå-teatern, Skellefteå

13 Teaterkostnadsutvecklingeni

SOU 1991 71 Kapitel l3

några andra

länder

13.1 Inledning

För att förmedla viss information om teatersituationen utomlands har TKU samlat in uppgifter från några andra länder, främst Tyskland, Storbritannien och Danmark. TKU har även företagit resor till Tyskland och Danmark.

13.2 Tyskland

1 DM 3.62 Skr -juli 1991

De uppgifter som redovisas i det följande gäller enbart teaterförhållandena i de delar Tyskland som tidigare var Förbundsav republiken Tyskland. Efter en uppbyggnadsperiod efter andra världskriget, då man till en början ofta spelade i provisoriska lokaler men efterhand under 1950-talet och början 1960-talet byggde nya scener eller återställde och moderniserade gamla teaterhus, har strukturen sedan början av 1970-talet varit relativt stabil beträffande antalet teaterinstitutioner. Nya teaterstäder har endast i undantagsfall tillkommit hela strukturen går i stort tillbaka traditionerna från de många furstendömenas hovteatrar och de scener som de fria städernas borgare inrättade för att hävda sig mot furstarna. Konkurrensen mellan ofta närliggande teaterstäder âr en betydligt mera påtaglig faktor i Tysklands teaterliv än i Sveriges. Enligt de tyska teatrarnas branschorganisation Deutscher Bühnenvereins statistik fanns det 194950 68 teatrar med del-

statliga eller kommunala anslag i den kulturpolitiskt decentralise-

rade f.d. Förbundsrepubliken växlar fördelningen mellan statligt och kommunalt ekonomiskt ansvar från den ena delstaten till den andra. Dessa teatrar bedrev verksamhet 104 scener i regel en stor scen för opera, balett och skådespel och en mindre för dramatiska föreställningar i mera intimt format Kammerspiele. Är ökat till 84 och till 195960 hade antalet teatrar scenerna 139. En höjdpunkt nåddes år 196970, med 89 teatrar som bedrev verksamhet 199 scener. Under perioden mellan 197576 och 198889 har antalet institutioner, hållit sig omkring 85. Antalet spelplatser har emellertid ökat till 258 år 198283 och 321 år 198889. lnstitutionernas storlek är mycket varierande Som exempel stora institutioner kan nämnas musikteatrarna Deutsche Oper

i Berlin och Bayrische Staatsoper i München. l Berlin finns även SOU 1991 71 en stor dramatisk teaterinstitution. Kapitel 13

Antal anställda Omsättn milj DM 198889 Deutsche Oper 1015 88 Berlin Bayrische Staatsoper 900 104 München Staatliche Schauspiel- 486 42 bühnen, Berlin Schillertheater

Salongsstorleken för dessa institutioners stora scener är

antal platser Deutsche Oper 1885 Bayrische Staatsoper 2100 Staatl Schauspielb Schillertheater 1004

Som exempel mindre teaterinstitutioner i Tyskland kan nämnas regionteatrar. Dessa har ofta under 100 anställda. Från den tyska teaterstatistiken kan följande uppgifter inom stitutionsteatrarnas samlade verksamhetsutveckling invara av tresse

År 197576 198283 198889 Antal föreställningar 30 674 32 241 35 951

Antalet föreställningar har ökat med 16 % mellan åren

197576 och 198889. Ökningen fördelar sig alla slags föreställ-

ningar utom operaföreställningar. En fallande trend sedan 197576 kan noteras beträffande antalet besök.

År 197576 198283 198889 Totalt besöksantal milj. 17,4 17,0 15,8

Denna nedgång vid den säsongbundna verksamheten anses av företrädare för Deutscher Bühnenverein vägas ökad upp av sommarteaterverksamhet m.m. Försäljning till abonnemang och genom publikorganisationer har större betydelse i Tyskland än i Sverige. Totalt såldes i Tyskland år 198889 27,1 % av platserna i form lösbiljetter Tagesav

karten 26,3 % abonnemang Platzmieten, 22,0 % publikorgani-

sationer Besucherorganisationen, samt 13,4 % barn- och SOU 71 ung- 1991 domsbiljetter. Kapitel 3

Personautveckling antal anställda framgår nedanstående ta-

av bell

År 1975 76 198283 198889

Personal totalt 25 198 27 018 27 759

Den personalökning som framgår siffrorna har skett av ovan inom kategorierna teknisk och administrativ personal

Teknisk Administrativ År

Eftersom det totala antalet institutioner inte ökat sedan 197576 innebär personalökningen sedan detta år ett tillskott till den befintliga verksamheten. Arbetstidsförkortning är en förklaring till Ökat behov av tekniker. En svag nedgång kan noteras för vissa inom den grupper konstnärliga personalen de senaste åren skådespelare och sångare.

En kategori som ökat starkt är konstnärliga administratörer

dvs. regissörer, scenografer, inspicienter m.fl. denna kategori sär-

redovisas inte i svensk teaterstatistik. Dessa har ökat från 2118 år 197576 till 2620 år 198889.

I Tyskland är det överskott skådespelare i stort samtidigt

som vissa skådespelare, sångare och regissörer är mycket efterfrågade. Överskottet märks särskilt i München och

Berlin, där me-

diaindustrin finns. Arbetslösheten i Tyskland är jämförbar med svenska förhållanden. De totala personalkostnaderna 198889 var 1,8 miljarder DM medan de totala utgifterna var 2,486 miljarder DM. Den genomsnittliga personalkostnadsandelen ligger alltså ca 74 %. Denna andel har fallit något sedan 1979 då den 78 %. Lönekostvar ca naderna uppges i stort följa utvecklingen inom offentlig sektor. För gästsolister inom musikteater har löneutvecklingen varit mycket snabbare. Den relativt höga andelen personalkostnader kan bero att lokalkostnaderna är låga liksom deras andel av den totala omsättningen. 198889 var denna andel mindre än 1 % av totalkostnaderna. Detta är betydligt lägre än genomsnittet för

svenska teatrar. De låga lokalkostnaderna tyder att man i SOU 1991 71 Tyskland har andra principer för hyressättning än i Sverige. Kapitel 13 Liksom i Sverige går det tyska samhället in med stora ekonomiska insatser för teaterlivet. De samlade anslagen stad, delstat

och stat har sedan 197576 i löpande priser stigit från drygt l

miljard DM till över 2 miljarder DM 198889. För det första år i statistiken, 1953, totalanslagen 93 milj. DM vilka som anges var 1959 ökade till 186 och 1969 hade ökat till 485 milj. DM. Egenintâkterna har utvecklats i ungefär takt, från 204 samma milj. DM 1975 till 403 milj. DM 1988. Sedan 1975 har intäkterna från lösbiljettförsäljningen totalt ökat från 68,8 till 136,2 milj. DM, medan abonnemangsintåkter visar något svagare uppen

gång, från 50 till 83,3 milj. DM mellan åren 1975 och 1988.

ca Den totala omsättningen var 1988 i storleksordningen 2,5 miljarder DM. En jämförelse med de tyska konsumentpriserna sedan 1979 visar följande Konsumentprisökning 1979-1988 ca 30 %.

Ökning anslag 1979-1988 Från 1,4 till över 2 miljarder DM

dvs. mer än 50 %. Personalkostnadsökningl979-1988 Från 1,2 till 1,8 miljarder DM dvs. ca 50 %. Personalvolymökning 197980-198889 Från 26 488 till 27 755 dvs. 4,7 %. har alltså ökat i takt med personalkostnaderna. Ök- Anslagen ningen konsumentpriserna har varit långsammare. av Samhällssubventionen inkl. mindre enskilda bidrag förefaller ligga stabilt ca 83 % av den totala omsättningen medan ege-

nintäkterna Betriebseinnahmen svarar för resten. Biljett- abon-

nemangsförsäljning svarar för ca 11 %. Företagssponsring har liksom i Sverige, ingen större betydelse för den totala finansieringen.

Egenfinansieringen varierar mellan olika teatrar se vidare nedan. Att i nämnvärd grad öka denna bedöms av Deutscher

Bühnenverein som uteslutet. Någon akut kostnadskris bland de tyska teaterinstitutionerna synes det inte vara. Om en urholkning av samhällssubventionerna skulle ske skulle detta troligen i första hand resultera i en minskning av den stående repertoaren. Samverkan mellan teatrar och TV har enligt Deutscher Bühnenverein avtagit de senaste åren och det bedöms som angeläget att denna trend bryts. TV-företag och teaterinstitution är avtalsslutande parter vid institutionssamarbete. Teatern erhåller ersättning från TV. Uppgörelser mellan enskilda skådespelare och

TV förekommer inte vilket är fallet i Sverige. Teatrarnas sam-

manlagda intäkter från radioTV var 198889 8,7 milj. DM, dvs. mindre än 1 % av den totala omsättningen. För de enskilda teatrar där TKU sammanställt uppgifter är variationerna i utveckling av verksamhet och ekonomi mycket stora

l

se tabell 13.1. T.ex. har Hamburgoperan en egenfinansiering SOU 1991 71

ca 30 % medan operan i Düsseldorf har en egenfinansiering ca Kapitel l3 11 %. Besöksantalen är i båda fallen större än i Stockholm vilket delvis kan förklaras med att huvudscenerna har fler platser. Högsta biljettpris i Hamburg Operan och Schauspielhaus som är 80 DM år högre än de samhällssubventionerade Stockholmsteatrarnas. Enligt representanter för Hamburgoperan finns skål till ytterligare höjningar.

Jämförelser

Den tyska teaterutvecklingen är i många avseenden jämförbar

med den svenska. Likheterna i struktur institutionernas organisa-

tion, avtal mellan parterna, repertoar, besöksutveckling etc. och finansiering är påtagliga. Givetvis finns det också vissa skillnader. Den viktigaste torde vara att det enligt huvudavtalet i f.d. Förbundsrepubliken stipule- 15 års engagemang vid en teater innan tillsvidareanställning ras inträder; avtalen kan årligen sägas upp och en tillträdande teaterchef har dessutom särskild frihet att skifta personal. Vid den dramatiska scenen Thaliatheater i Hamburg t.ex., uppges normalt hälften av den konstnärliga personalen bytas ut vid dylikt tillfälle. Detta medför större rörlighet för den konstnärliga personalen antalet teatrar och konkurrensen mellan dem i den tâtbefolkade f.d. Förbundsrepubliken bidrar också till denna. Pjäsengagemang speciellt av attraktiva stjärnor är ofta förekommande, och många av de mest kända krafterna föredrar att inte fast binda sig till en teaters ensemble. Den sämre anställningstryggheten torde för den enskilde individen i stor utsträckning uppvägas av en större arbetsmarknad och ofta flera arbetsmöjligheter inom ett begränsat geografiskt område än i Sverige. En påfallande låg andel av institutionernas redovisade kostnader gäller lokaler. När det gäller rationaliseringutveckling inom teknik och administration har TKU fått intrycket att man i Tyskland inte har kommit längre än i Sverige.

13.3 Storbritannien

l pund 10.67 Skrjuli 1991

l Storbritannien finns de två nationella dramatiska institutionerna National Theatre och Royal Shakespeare Company. Bland det statligt stödda teaterutbudet i övrigt finns ca 55 dramatiska regionala institutionsteatrar samt några turnerande teaterkompanier m.m. De nationella institutionerna gav 198990 ca 3 000 före-

ställningar för ca 1,7 milj. besökare. De regionala teatrarna, tur- SOU 1991 71 néteatrarna m.fl. gav 198990 ca 19400 föreställningar för ca 5,1 Kapitel l3 milj. besökare.

National Theatre NT och Royal Shakespeare Company

Regionala institutionsteatrar m.fl.

Källa Arts Council

Vidare finns två nationella Operainstitutioner English Natio-

nal Opera och Royal Opera House och dessutom fem statsunder-

stödda opera companies. Dessa musikteaterinstitutioner gav 198990 770 föreställningar och hade 1 166 000 besök. Föreställningsaktivitet och besöksantal har för musikteatern hållits tämligen konstant under 1980-talet.

Operainstitutioner

Källa Arts Council

I London är det kommersiella teaterutbudet mycket omfattande. Londons West End teatrar producerade 198788 närmare 14000 föreställningar. 198990 gav dessa teatrar 16436 föreställningar för 10945 000 besökare. Den procentuella fördelningen det totala dramatiska teaterav utbudet i Storbritannien var 198788 följande

West End teatrar 36 % Repertoir Theatres

Skådespelarna vid teatrarna anställs nästan uteslutande SOU per 1991 71 produktion. Fast anställning förekommer inte och sâsongkontrakt Kapitel [3

förekommer alltmera sällan. Mer än 75 % av alla skådespelarkon-

trakt år 198788 avsåg 1-10 veckor. Produktionstakten år högt uppdriven med korta intensiva repetitionsperioder om 3-6 veckor. År 198788 låg medianlönen skådespelare månad för och 312 pund, vilket var väsentligt under den genomsnittliga månadslönen för samtliga inkomsttagare som var 588 pund.

Finansiering

Det finns stora skillnader i finansiering mellan svenska teaterinstitutioner och brittiska. Av de centralaregionala teatrarnas inkomster 198889 var fördelningen följande

statsbidrag ca 36 % Kommunalaregionala bidrag ca 10 % Biljettintäkterlegna intäkter ca 51 % Sponsring ca 3 %

För de regionala teatrarna var staten via Arts Council Great Britain ACGB länge den största bidragsgivaren under 80men talet har en genomgående decentraliseringspolitik drivits i syfte att lokala och regionala myndigheter att ta ett större ansvar för sina institutioner. Genom s.k. matching grants där ett system av ACGB pund för pund matchar de kommunalaregionala bidragen har man nu uppnått viss jämvikt mellan statliga och kommuen nalaregionala bidrag bland merparten av de bidragsmottagande teatrarna i denna kategori. De statliga bidragen till de dramatiska institutionerna 198788 fördelades följande sätt

Centrala institutioner 13 442 000 pund 40 % Regionala institutioner 13 509 000 pund 40 % Iurnéteater 5 034 000 pund 15 % Ovrigt 1 829 000 pund 5 %

Totalt 33 814 000 pund 100 %

En viss urholkning av statsbidragen till centrala och regionala institutioner uppges ha skett under 1980-talet, vilket har fått kompenseras genom ökade intäkter från annat håll. För musikteaterinstitutionerna var den procentuella finansieringen 198889

Den statliga andelen finansieringen av musikteatern har SOU 1991 71 av sjunkit från 60 % år 198384. Biljettintäktsandelen Box-office Kapitel 13 har stigit från 31 %. Sponsringen fick under 1980-talet ökad betydelse, delvis grund av att vissa statsbidrag fördelades mot villkor att motsvarande belopp erhållits från sponsorer. Denna utveckling uppmuntras av de statliga organen. Den totala sponsringen av teater-

livet det dramatiska upgick dock endast till ca 2,5 milj. pund

198990. Den låga andelen offentlig subvention ställer stora krav teatrarna att spela repertoar drar publik och att ge många en som föreställningar per produktion. Repertoarvalet styrs till stor del av ekonomiska överväganden och endast de större institutionerna har råd med någon experimentell verksamhet och då endast små studioscener. Under 1980-talet har det genomsnittliga biljettpriset och biljettintäkten per besök vid teatrarna stigit mer än priser och löner. Det genomsnittliga nettopriset per besök hade för en grupp utvalda regionteatrar mellan 198485 och 198990 stigit från 3,29 till 5,30 pund. Motsvarande utveckling för Royal Shakespeare Comföreställningar i Stratford från 7,93 till 13,17 pund. panys var Källa Arts Council. Från nationalinstitutionema har TKU fått in vissa uppgifter om

utvecklingen sedan 197576. Tabell 13.2. En jämförelse med

konsumentprisernas utveckling sedan 198283 visar att biljettpriserna har ökat mer än konsumentpriserna för samtliga av dessa teatrar. l övrigt visar uppgifterna ingen enhetlig tendens när det gäller utveckling av föreställningar, besök eller offentligt stöd. Den offentliga subventionen för dessa teatrar överensstämmer i stort med läget för institutionsteatrarna sammantaget. Kostnadsutvecklingen har lett till stora underskott i verksamheten för Royal Shakespeare Company RSC. RSC tvingades under spelåret 199091 ställa in föreställningar Londonscenerna. För år 1991 har teatern beviljats en anslagsförstärkning, dels i form av ett till-

fälligt stöd ca 1,3 milj. pund, dels i form av en ökning av det or-

dinarie driftbidraget med 8 %. Även Royal Opera är i liknande situation trots avsevärd en en höjning av egenintäkterna sedan 198384. Underskottet för 198990 blev 2,9 milj. pund vilket förorsakats av uteblivna sponsorintäkter. Sammanfattningsvis kan nämnas några för Sverige intressanta förhållanden som utmärker teatersituationen i Storbritannien Kraven egenintäkter är betydligt högre i Storbritannien och sponsringen betyder mer, framför allt inom musikteatern. Korttidsanställningar dominerar skådespelarnas arbetsmarknad. Arbetsmarknaden är mycket besvärlig.

De senaste spelåren har det ekonomiska läget varit mycket SOU 1991 71 svårt för de centrala institutionerna Royal Shakespeare Company Kapitel 13 och Royal Opera. Källa Statistik från Arts Council, samt sammanställningredogörelse för TKU angående brittisk teaterutveckling av Christer Dahl, Glasgow.

13.4 Danmark

100 Dkr 98.45 Skr. juli 1991

Det K ongelige Teater

Det Kongelige Teater i Köpenhamn är Danmarks nationalscen för Scenkonst, musikteater och dans. Huvuddelen föreställningarna av ges scener i Köpenhamn. Operabalettföreställningar ges Gamla scenen med 1379 platser; dramatiska föreställningar ges Nya scenen med 953 platser. Vidare finns Gråbrødrescenen med 141 platser. Enligt teaterledningen finns behov av ytterligare en scen med 400-500 platser. En lag från 1935 reglerar teaterns verksamhet, sedan 1987 som drivs i ett slags statlig verksamhetsform ej bolagsform. Denna form avses ge flexibilitet och en viss grad av självstyrning. Teatern är förpliktigad att hålla nettoutgifterna av staten bestämd nivå. Chefen utnämns av konungen och har fram till början av år 1991 vid sin sida haft ett tillsynsråd som utsetts genom de i Folketingets finansutskott representerade politiska partierna. Detta råd hade till uppgift att följa och kontrollera teaterns dispositioner och drift. Alla verkstäder finns i scenbyggnaderna. Teaterns totala lokalyta är ca 60 000 m2. Teatern betalar ingen lokalhyra. Antalet fast anställda är 709. Antal årsverken uppges till ca 870. Den konstnärliga personalens andel av antalet fast anställda är 47 % och den har, liksom andelen tekniskadministrativ personal, hållits ganska konstant under 1980-talet. nedgång i En svag personalantalet sedan 198182 med ca 20 personer kan dock noteras. Någon ytterligare minskning i förhållande till läget 1990 anser teaterledningen inte vara möjlig att genomföra. Enligt kulturministeriets bedömning skall dock antalet årsverken minska till 840 år 1994. Det finns ingen klar trend beträffande utvecklingen av antalet föreställningar vilka under 1970- och 1980-talen pendlat mellan ca 490 och 640. I genomsnitt svarar dramatisk teater för 60 % av företâllningarna medan opera och balett svarar för 20 % vardera. Vad gäller antalet produktioner är fördelningen dramatisk teater 29 %, opera 26 % och balett 43 %.

Antalet sålda biljetter till verksamheten i Köpenhamn har un- SOU 1991 71 der perioden 197071-198889 varit i genomsnitt 368 000 per spe- Kapitel 13 lår. Det har varit kraftiga svängningar mellan olika år. 198889 såldes 387000 biljetter, därav 96416 abonnemang i teaterns egen regi. Därutöver säljs biljetter via den nationella publikorganisationen ARTE 46 000 bilj 198889. År 198990 såldes % till fullt pris. Av bil- 54 av lösbiljetterna jetterna kvoteras 50 % till boende i Köpenhamnsområdet och 50 % till övriga Danmark. Teatern har i uppdrag att turnera med ca 50 föreställningar per spelår och det faktiska antalet turnéföreställningar är ofta högre. Lönekostnaderna är ca 73 % av de totala. l fasta priser har de samlade lönekostnaderna varit i stort sett konstanta under 1980talet. Egenintäkterna utvecklades fram till 1980 långsammare än den allmänna prisutvecklingen men har därefter ökat snabbare. Andelen egenintäkter år 1988 var ca 16 % 197576 ca 10 %. Statsanslaget uppgick 1989 till 233 milj.Dkr. Anslaget har i fast pris varierat under 1980-talet, med klar uppgång 1987 och en 1988 då det närmare 260 milj.Dkr. Sponsring förekommer var år 1990 fanns nio kontrakt slutna med olika företag. Teaterledningen att andelen sponsorbidrag skulle kunna uppgå till anser ca 10 % av teaterns intäkter. Ett underskott i verksamheten ca 13,6 milj.Dkr. skall hämtas in under perioden 1992-97. Folketinget skall hösten 1991 bedöma teaterns ekonomiska situation och ta ställning till ev. extra anslag. Vid radioTV-överföring betalar mediaföretaget till medverkande skådespelare m.fl., men ingenting till teatern.

Källa Det Kgl Teater et kulturøkonomisk studie av Anne - Katrine Bille Hansen, Köpenhamns universitet, samt uppgifter lämnade i samband med TKUs besök i Köpenhamn.

De storkøbenhavnske landsdelscenc DsL

1 De storkøbenhavnske landsdelsscene ingår 10-12 teaterscener under en gemensam styrelse. Det offentliga ekonomiska ansvaret för DsL är fördelat kulturministeriet 40 % och kommuner i storköpenhamnsområdet 60 %. DsL har upprätthållit antalet produktioner närmare 40 per år under 1980-taIet. Däremot har antalet föreställningar minskat från 2200 till 1700. Besöksantalet har minskat från ca ca ca 800000 till 500000 besök. Under 1980-talet har det samlade ca offentliga stödet till DsL ökat med ca 30 % i fasta priser.

Källa Teaterøkonomi. De Københavnske økonomiske teatrars SOU 1991 71 forhold i 80ene. Amternes Kommunernes Forskningsinstitut. og April 1991.

13.5 Norge

100 Nkr 92.70 Skr. juli 1991

De statsunderstödda institutionsteatrarna i Norge delas in i Osloteatrar Nationaltheatret, Det Norske Teatret, Oslo Nye Tea-

ter, Iandsdelsteatrar Den Nationale Scene, Tröndelag Teater,

Rogaland Teater, regionteatrar Hålogaland Teater, Telemark

Teater, Teatret Vårt, Sogn og Fjordane Teater Den Norske

samt Opera och Riksteatern. Riksteatern är turnéteater inte förmen eningsbaserad som i Sverige. Institutionsteatrarna är anslutna till De Norske Teatres Förening DNTF. Den nedan angivna statistiken för institutionsteatrar de till föreningen anslutna avser te-

atrarna och om annat anges perioden från 1976 till 1986.

Antalet anställda inom institutionsteatrarna har ökat från 1 323 till 1 580 Antalet föreställningar har ökat från 4 362 till 4 681. Det samlade besöksantalet har gått ned från 1,375 milj. till 1,032 milj. För Riksteaterns egna produktioner har besöksanta- let minskat från 119000 till 73 000. Uttryckt i fasta priser 1986 års penningvärde har kostnaderna för de norska teaterinstitutionerna stigit med 15 % eller från 398 till 458 milj. Nkr. Subventioneringsprocenten har för Osloteatrarna och landsdelsteatrarna legat konstant på 88 % och för regionteatrarna ca sjunkit något från 96,1 till 93,5 %. För Den Norske Opera har den sjunkit från 93,5 till 84,8 % medan den för Riksteatret har stigit från 90,8 till 95,1 %.

Källa Scenekunst statlig teaterutredning. Norges Offentlige - Utredninger NOU 19881.

13.6 TKUs kommentarer

Materialet som inhämtats vissa möjligheter jämföra olika ger att strukturer och tendenser i utvecklingen i stort. Mera ingående jämförelser med svenska förhållanden jämte slutsatser fordrar dock ett mera djupgående studium därför den studerade att teaterverksamhetenekonomin måste mot bakgrund det land i ses av vilket verksamheten drivs, med dess inkomstnivåer, skattesystem, arbetsrätt m.m. Vid direkta jämförelser bör medveten man vara

mått för att personalutveckling, verksamhet, ekono- sou 1991 71 om att ange misk utveckling varierar mellan olika länder. Kapitel 13 m.m. Om enskild institutions utveckling skall kunna belysas tillen räckligt bra för att säkra jämförelser skall kunna göras med motsvarande institution i Sverige fordras vidare en kartläggning av

vilka speciella faktorer kan ha påverkat utveckling av ekonosom mi och verksamhet. Till sådana faktorer hör chefsbyten, ombyggstrejker i hög grad kan påverka verksamhetsåret nader, m.m. som för institution. Enligt TKUs uppfattning bör därför stor fören siktighet iakttas vid jämförelser mellan enskilda institutioner i

Sverige och utlandet.

gjorda genomgången teatersituationen i några andra

Den nu av ländra TKU anledning att redovisa följande huvudintryck. ger De tendenser i produktions- och föreställningsutveckling och besöksfrekvens konstaterats i Sverige finns även i andra länsom der. Även vad gäller utveckling kostnader och finansiering kan av paralleller dras. Storbritannien har dock ett finansieringssystem

avviker från de övriga ländernas. som Anställningstryggheten för konstnärlig personal är sämre i Tyskland och Storbritannien än i Sverige. l de båda förstnämnda arbetsmarknaden mycket besvärlig för skådespelare. länderna är

Ett stora nationalinstitutioner i Storbritannien och Dan-

par ekonomiska svårigheter och huvudmännen har gått in

mark har

med eller diskuterar extraanslag. Inget de studerade länderna har under de senaste åren gjort av grundläggande förändringar huvudprinciperna för samhällsstöd av till teaterlivet.

Tabell 13.1 Tyska teatrar statistiska uppgifter - SOU 1991; 71 Kapitel [3 Anslag, intäkter, biljettviser, besökare, personal vid musik- och talteatrari Hamburg och Düsseldorf

ANSLAG l 000 DM 1975 1982 1988 Antal platser Hamburg, Operan 35 944 S2 753 57 850 l 674 ,Schauspielhaus 13 603 24 944 27 101 1 202 ,Thalia Teater 10 632 17 620 22 123 977 Düsseldorf, Operan 31 078 48 918 47 228 1 320 ,Schauspielhaus 15 394 21 484 29 790 975+268

INTÄKTER 1 000 DM

Hamburg, Operan 10 808 21 212 25 779 ,Schauspielhaus 4 815 4 773 9 869 ,Thalia Teater 2 301 5 237 6 066 Düsseldorf, Operan 3 766 6 171 6 044 ,Schauspielhaus 4 951 6 680 6 147 978+ 267 pl

Schauspielhaus 6-27 8-27 11-32 , BESÖKARE

Hamburg, Operan 431 047 464 763 473 753 ,Schauspielhaus 361782 171234 307 898 ,Thalia Teater 343 136 271 887 212 910 Düsseldorf, Operan 337 283 345 050 314 485 ,Schauspielhaus 290 720 310 043 316 043

PERSONAL

budgetår kalenderår endast operaverksam heten, operahuset

SUBVENTION PER BESÖKARE 198889 DM

Hamburg, Operan 122 Schauspielhaus 88 , Thalia Teater 104 Düsseldorf, , Operan 150 ,Schauspielhaus 94

INTÄKTER PER BESÖKARE 198889 DM SOU 1991; 71 WMI 13

,Schauspielhaus 19

SUBVENTION ANSLAG PER ANSTLÄLLD 198889 DM

Hamburg, Operan 82 173 ,Schauspielhaus 81 876 ,Thalia Teater 39 351 Düsseldorf, Operan 86 182 Schauspielhaus 87 378 ,

Tablll3.2 Brittiska nationalinstitutioner statistiska uppgifter -

Beloppen anges i pund. 1 pund 10,67 kr. juli 1991 Lucka innebär att uppgift funnits tillgänglig för TKU

1 Totalt antal föreställningar 2 Antal sålda biljetter 1000-tal Genomsnittligt biljettpris 4 Beläggning 5 Biljettintäkter 1000-tal pund

b Bidrag Arts Council + kommunalt bidrag 1000-tal pund

Sponsorer, donationer l OUO-tal pund

7 8 Total inkomst l 000-tal pund

NATIONAL THEATRE

ROYAL SHAKESPEARE COMPANY

8 - 174

ENGLISH NATIONAL OPERA SOU 1991 71 Kapitel 13 7576 8283 8788 8889 8990

1 275 190 214 208 209

ROYAL OPERA 8384 8485 133 262 93%

o 13 227 13 991 5 538

s 29 359 32 809

14 TKUs slutsatser SOU 1991 71

Kapitel 14

Enligt direktiven är TKUs huvudsakliga uppdrag att analysera och redovisa kostnadsutvecklingen inom teaterområdet. l uppdraget ingår således inte att granska gällande riktlinjer för den statliga teaterpolitiken. TKU har följaktligen inte sett det som sin uppgift att ta ställning till eller lämna förslag om hur stort det statliga stödet framdeles bör vara till hela teaterområdet eller till enskilda teatrar. l detta kapitel vill TKU sammanfatta sina synpunkter det material som gåtts igenom under utredningsarbetet. Under tidsperioden 1975-1990 har den offentligt stödda teatern genomgått stora förändringar. Mest markant är den utbyggnad som skett av regionala och lokala teaterinstitutioner i enlighet med 1974 års kulturpolitiska beslut. Det årliga utbudet av teaterföreställningar från institutioner med regionalt huvudmannaskap har under perioden ökat med 2 000 till närmare 8 300 per år samtidigt som sysselsättningen uttryckt i årsverken stigit från 1600 till 2400. Trots detta har arbetslösheten främst för konstnärlig personal ökat. För hela teaterområdet gäller att ny teknik främst för ljud och ljus tagits i anspråk för att konstnärligt kun- möta ändrade attityder och förväntningar hos publiken. Ändna rade arbetsformer bland den konstnärliga personalen har medfört längre repetitionstider. Konkurrensen om publiken har hårdnat

och ett något vikande teaterintresse kan skönjas.

TKU har i sin analys av utvecklingen av naturliga skäl varit hänvisad till att bedöma kostnader, intäkter och andra faktorer kan mätas och jämföras. Konstnärliga frågor givetvis är som som de för varje teater och för publiken viktigaste frågorna har inte kunnat behandlas av utredningen i annan mån än att sådana frågor diskuterats vid de samtal utredningen fört med bl.a. teaterchefer och teaterkritiker. Enligt kritikernas samstämmiga uppfattning fanns det en högre grad av vitalitet och förnyelse i svenskt teaterliv under senare delen av 1970-talet jämfört med 1980talets sista år. Enligt direktiven bör utredningen söka belysa frågan huruvida kostnadsutvecklingen för teatrarna skiljer sig från vad som i allmänhet gäller för samhället i övrigt. l syfte att besvara denna fråhar TKU låtit utarbeta ett teaterkostnadsindex TKl, vari hänga tagits till att personalkostnaderna teaterområdet utgör en syn

särskilt stor del ca 70 % av de totala kostnaderna avsnitt 4.5.

En jämförelse mellan konsumentprisindex KPI, som speglar den allmänna prisutvecklingen, och TKl visar att KPI under den period som har studerats ökat med 210 % medan TKl ökat med 240 %. Kostnadsutvecklingen teaterområdet skiljer sig således från

vad gäller inom många andra samhällsområden och det krävs SOU 1991 71 som i dag större reala resurser för att upprätthålla en teaterverksamhet Kapitel [4 av samma omfattning än vad som krävdes år 1975. Skillnaderna i kostnadsutvecklingen kan enligt vad TKU visar

avsnitt 4.2 inte förklaras av att takten löneökningarna tea-

terområdet skulle varit snabbare än andra områden eller att de genomsnittliga lönerna skulle vara högre. Däremot har ökningen av de sociala avgifterna under perioden och de kostnadsökningar som bl.a. ändrade arbetstidsbestämmelser har medfört, haft betydelse för kostnadsutvecklingen. Men den främsta förklaringen till skillnaden mellan teaterområdet och utvecklingen andra områden är det förhållandet att teaterproduktion är mycket personalintensiv. Med hänsyn till verksamhetens art finns endast begränsade möjligheter till rationaliseringar. Att i dag framföra en klassisk opera eller ett klassiskt drama kräver lika mycket personal och tar lika lång tid som för hundra år sedan. Frågor om kostnadsutvecklingen teaterområdet har också behandlats av den ekonomiska vetenskapen. Enligt de teorier av Baumol m.fl. som redovisas i avsnitt 10.1 måste kostnaderna för teaterproduktion ständigt stiga i förhållande till kostnadsnivån inom resten av ekonomin och denna stegring kommer att vara oupphörlig och kumulativ. Detta gäller så länge relativa löner i de olika sektorerna av ekonomin förblir desamma oavsett om den totala lönenivån stiger, faller eller är konstant. De analyser som TKU gjort får anses ge belägg för teoriernas riktighet beträffande den studerade perioden. TKU har ingen anledning att ifrågasätta teoriernas giltighet för framtiden. Detta förhållande bör beaktas statsmakterna och andra teaterhuvudav män när frågan bidrag till teaterverksamhet prövas. Det betyom der självfallet inte att varje kostnadsökning måste godtas eller att krav rationaliseringar alltid måste framstå som obefogade. Men det innebär enligt TKU att stödet till teatern bör utformas så att det ger långsiktigt stabila förutsättningar för teaterledningarna och fullgöra det kulturpolitiska uppdrag som anförtrotts dem. Förändringar i stödet bör ske med varsamhet, då även små neddragningar får förhållandevis större effekter teaterområdet. Mer genomgripande förändringar av de offentliga bidragen kräver enligt TKU en samtidig översyn av uppdraget. Av Baumols teorier följer att teaterområdet kommer att uppvisa en produktivitetsutveckling som år negativ. De studier som TKU redovisar i avsnitt 10.2 bekräftar detta. Med reservation för alla de osäkerheter som vidlåder studier av detta slag vill TKU ändock framhålla, att produktivitetsnedgången för hela teaterområdet sannolikt är större än vad kan förklaras Baumols som av teorier. Enligt TKU torde detta främst bero att antalet besökare institutionsteatrarna under den studerade perioden minskat med närmare 800 000 från ca 3 till 2,2 miljoner år samtica per digt kostnaderna ökat snabbare än såväl KPl TKl. som som

l fråga om produktivitetsutvecklingen för enskilda institutioner SOU 1991 71 vill TKU framhålla att Operan och Dramaten visar ett klart bätt- Kapitel 14 re resultat än gruppen institutionsteatrar. Produktiviteten vid dessa institutioner har minskat endast i obetydlig mån. För Riksteatern har produktivitetsutvecklingen under perioden varit väsentligt sämre. Föreställningsverksamheten har reducerats utan en motsvarande minskning av de totala kostnaderna samtidigt som antalet besökare per föreställning har minskat.

Vad nu sagts om Operan, Dramaten och Riksteatern speglas

också i resultatet av de beräkningar som TKU gjort av storleken i fasta priser det statliga bidraget föreställning och beper per sök. För Operans del har det genomsnittliga bidraget föreper ställning och besök under perioden varit 500 000-600000 kr. resp. varierat mellan 750 och 900 kr. För Dramatens del uppgick det statliga bidraget per föreställning och besök vid periodens slut till 85 000 kr. resp. 313 kr., vilket är något lägre än vid periodens början. Med beaktande av nationalscenernas goda publiksiffror och de biljettprishöjningar som genomförts under 1980-talet uttrycker de belopp som nu redovisats enligt TKUs bedömning en rimlig subventionsnivå. Det torde sålunda inte möjligt att vara med nuvarande givna villkor såsom antalet och publikplatscener ser i någon större mån sänka subventionsnivån. Såsom sagts i avsnitt 6.7 skulle det för Operans del verka produktivitetshöjande, om Operan hade permanent tillgång till en större andrascen. Det skulle medge ett större utbud uppsättav ningar och föreställningar. Säkerligen skulle detta också från konstnärlig synpunkt vara vitaliserande. TKU förordar att Operan i framtiden bör tillgång till Södra Teatern sin andrascen. som Möjligheterna att finansiera ökade kostnader med andra intäkter än de offentliga bidragen är självfallet av stort intresse såväl för teatrarnas huvudmän som för teaterledningarna. Här är det främst biljettintäkterna som år av betydelse. Som framgår av avsnitt 5.6 gör TKU bedömningen att sponsorintäkter i framtiden inte i någon nämnvärd grad kommer att bidra till finansieringen av den offentligt stödda teaterverksamheten. lnstitutionsteatrarnas reala biljettinkomster har mellan åren 1975 och 1990 ökat med 60 %. I vart fall för Operans och Dramatens del har biljettprishöjningarna, som varit mest markerade under delen 1980senare av talet, kunnat ske utan iakttagbara effekter publiktillströmningen. Biljettintäkternas andel av de totala intäkterna har för Operan och Dramaten under den studerade perioden ökat från 5 % till 8 % resp. från 8 % till 16 %. Den uppnådda nivån finansienu ringen genom biljettintäkter för nationalscenerna får enligt TKU anses skälig. En fortsatt biljettprishöjning i takt med den allmänna prisnivåns utveckling är enligt TKU motiverad. l detta sammanhang finns anledning för TKU att framhålla att ökad egenfinansiering genom biljettintäkter gör nationalscenerna mer publikberoende, vilket i huvudsak får anses positivt. Emeller-

tid ökar samtidigt sårbarheten för tillfälliga intäktsbortfall, såvida SOU 1991 7l teatern inte har tillräckliga ekonomiska reserver. Detta kan i sin Kapitel 14 tur leda till ett repertoarval som från konstnärlig synpunkt blir alltför försiktigt och som därför inte motsvarar de krav som i detta hänseende bör ställas en nationalscen. Bl.a. mot denna bakgrund föreslår TKU i kapitel ll att det egna kapitalet i de båda teaterbolagen bör förstärkas. TKU förordar att verksamheten vid Operan och Dramaten även i framtiden bör bedrivas i aktiebolag. Som tidigare antytts visar den analys som gjorts av Riksteatern och vars huvuddrag resovisas i kapitel 8 en utveckling som i avsevärd mån skiljer sig från utvecklingen för Operan och Dramaten. Den genomsnittliga kostnaden per föreställning har fördubblats under den period analysen Också det statliga anslagets som avser. storlek i fast pris per föreställning och per besök har fördubblats från ca 40 000 till 80000 kronor resp. från ca 200 till ca 400 ca kronor. Enligt TKU inger denna utveckling bekymmer och den bör föranleda att Riksteaterns verksamhet och samspelet mellan teatern och länsteatrarna blir föremål för en både bredare och djupare översyn än den som TKU mäktat med. Enligt vad TKU inhämtat pågår ett sådant arbete inom Riksteatern. För en repertoarteater gäller att storleken och sammansättningen den fasta ensemblen är betydelse såväl från ekonoav av misk som konstnärlig synpunkt. TKU har från det underlag som funnits tillgängligt inte kunnat dra någon säker slutsats om huruvida det skulle vara någon fördel för teatrarna att minska den fasta ensemblen till förmån för fler projektanställda. Ett i den allmänna debatten vanligt förekommande påstående beträffande företag och myndigheter är att den administrativa personalen ökar i antal bekostnad av den producerande personalen. Oavsett detta är sant eller gäller påståendet inte om för de teatrar som TKU har studerat. Beträffande Operan, Dramaten och Riksteatern har TKU kunnat konstatera att en viss minskning den administrativa personalen skett. av För de fria teatergrupper, vars utveckling TKU studerat för perioden 1982-1990, har takten kostnadsökningarna varit väsentligt snabbare än för institutionsteatrarna. Det är främst kostnaderna för personal och marknadsföring som stigit mycket kraftigt. Den nuvarande ekonomiska situationen är, trots att stora reala bidragshöjningar skett under perioden, för flera grupper mycket allvarlig. TKU har inte sett det som sin uppgift att föreslå några åtgärder utan anser att den uppgiften bör ankomma kulturrådet. Det teaterkostnadsindex TKI som TKU tagit fram bör kunna vara till nytta även framdeles när teaterekonomiska frågor prövas. Kulturrådet och Teatrarnas Riksförbund bör i samarbete ansvara för att detta index utvecklas vidare. Under arbetet med insamling och utveckling statistiska uppgifter teaterområdet har TKU av uppmärksammat att redovisningen från olika institutioner inte

l8

görs efter enhetliga principer vilket har försvårat möjligheterna SOU 1991 71 till jämförande bedömningar. Det bör ankomma kulturrådet Kapitel 14 att söka förbättra säkerheten i statistiken. Den bearbetning som kulturrådet gör av statistiska uppgifter rörande teaterområdet bör enligt TKU med jämna mellanrum inriktas så att produktivitetsutvecklingen området fortlöpande kan följas.

SOU 1991 71 Bilaga I

@

Kommittédirektiv

äEä

Eål

Översyn av kostnaderna för att driva teaterverksam-

het

Dir. 198923

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att särskild utredare tillkallas för göra en att en översyn av kostnaderna för att driva teaterverksamhet. I uppdraget ingår att redovisa och analysera vilka faktorer påverkat och - som påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt, att göra jämförelser med några andra länder vad gäller kost- nadsutvecklingen för olika teaterverksamhet, typer av att belysa hur de totala ekonomiska utnyttjas i - resurserna teatrarnas verksamhet, att belysa hur produktivitetsutvecklingen har varit vid - teatrarna och redovisa vilka åtgärder vidtagits för förbättra som att produktiviteten.

Översynen bör i första hand inriktas de teaterinstitutioner

för vilka staten har huvudansvaret Operan, Dramatiska - teatern och Svenska riksteatern men bör även innehålla bedömning - en av huruvida slutsatserna är tillämpliga andra teaterinstitutioner i landet.

Bakgrund SOU 1991 71 Bilaga l De statliga bidragen till teaterverksamhet ges i huvudsak i tre former, nämligen till teatrar för vilka staten har huvudansvaret dvs. Operan, - Dramatiska teatern och Svenska riksteatern, regionala och lokala teater- och dansinstitutioner, fria teatergrupper. - De samlade statliga bidragen till teaterverksamhet uppgår budgetåret 198889 till 650 milj.kr. under anslagen Bidrag till ca Svenska riksteatern, Bidrag till Operan, Bidrag till Dramatiska teatern, Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper samt Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet. Av dessa medel är drygt 400 milj.kr. bidrag till de tre stora institutio- Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern för nerna - vilka staten ensam står för de offentliga bidragen. De statliga bidragen till teaterverksamhet har ökat väsentligt sedan 1970-talets början. Som exempel kan nämnas att bidragen till Operan och Dramatiska teatern budgetåret 197071 uppgick till sammanlagt 200 milj.kr. i 1988 års prisläge. Budgetåret 198889 är de sammanlagda statliga bidragen till dessa båda teatrar 259 milj.kr. Bidragen till Svenska riksteatern budgetåret var 197071 110 milj.kr. och budgetåret 198889 156 milj.kr. För övrig teaterverksamhet uppgick statsbidraget budgetåret 197071 till 103 milj.kr. i 1988 års prisläge och budgetåret 198889 till 231 milj.kr. Under senare år har de statliga bidragen till Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern varit ungefär konstanta i fast penningvärde. Värdet grundbeloppen till de regionala och lokala teaterinstitutionerna har varje år räknats upp med ett genomsnitt av de

statliga löneavtalen. Ökningar av antalet grundbelopp har i första

hand tilldelats de små och medelstora teaterinstitutionerna. Statsbidraget till regionala teaterinstitutioner uppgick budgetåret 197071 till 97 milj.kr. i 1988 års prisläge och uppgår budgetåret 198889 till 198 milj.kr. Utöver stöd från staten erhåller de regionala och lokala teaterinstitutionerna betydande bidrag från kommuner och landsting. Statsbidraget till de fria teatergrupperna har ökat snabbt men ligger lägre nivå i jämförelse med bidragen till teaterinstituen tionerna. Detta statsbidrag uppgick budgetåret 197071 till 2,5 milj.kr. i 1988 års prisläge och uppgår budgetåret 198889 till ca 29 milj.kr. Teatrarna har också tillförts betydande resurser från arbetsmarknadssektorn. En viktig del av den statliga kulturpolitiken är att stödja och stimulera kulturverksamhet i hela landet. Av de ovan redovisade

uppgifterna framgår också att de största reala ökningarna till tea- SOU 1991 71 terverksamhet har tillfallit de regionala institutionerna och de fria Bilaga I Ändå utgörs del de statliga medlen bigrupperna. en stor av av drag till Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern. Det är dessutom viktigt för den samlade teater- och operakonsten i landet att nationalscenerna kan hålla en hög konstnärlig kvalitet. Riksteatern har dessutom hela sin verksamhet förlagd till orter i hela landet. Verksamhetsformen för teatrarna varierar. Operan och Dramatiska teatern drivs i form av aktiebolag. Svenska riksteatern är en sammanslutning av lokala teaterföreningar och utgör sammanslutningens riksorganisation. Av de regionala teaterinstitutionerna drevs år 1987 13 stiftelser med kommun och som landsting som stiftare medan 5 drevs som aktiebolag, 3 med landstingskommunal huvudman, 1 med kommunal huvudman och 1 var förening u.p.a. Under senare tid har frågan kostnaderna för att driva teaom terverksamhet diskuteras ingående och framför allt gällt de stora institutionerna för vilka staten har ett huvudansvar. Det har hävdats att de samhälleliga bidragen inte är tillräckliga för att hålla samma omfattning verksamheten än vad som krävdes för ett tjugotal år sedan. Kostnaderna för att driva de stora teaterinstitutionerna anses ha ökat särskilt snabbt. Sådana erfarenheter redovisas också från andra med Sverige jämförbara länder.

Utredningsuppdraget

Mot den bakgrund som jag nu har beskrivit är det angeläget att närmare undersöka vilka faktorer som har påverkat kostnadsutvecklingen för teatrarna och om situationen skiljer sig från vad som i allmänhet gäller för samhället i övrigt. Härvid kan bl.a. effekterna av ändrade arbetstids- och arbetsmiljölagar samt avtal inom arbetslivet särskilt ha haft betydelse. Andra faktorer som kan spela in är höga rese- och logikostnader vid turnéverksamhet. Ett förhållande som särskilt Svenska riksteatern har erfarenhet av. Nya kostnadskrävande uppgifter har förmodligen också kommit att ställas på teatrarna bl.a. när det gäller marknadsföring och information. Det är vidare av intresse att belysa vilka åtgärder som vidtagits från teatrarnas sida för att hantera kostnadsutvecklingen. Härvid är teatrarnas totala finansieringsförutsâttningar av betydelse. l vilken omfattning har t.ex. biljettintäkter och gager ökat Vilken roll spelar höjningar av biljettpriset för besöksfrekvens och teaterekonomi l vilken grad har fonder kunnat utnyttjas Har teatrarerhållit andra inkomster Är några inkomster förknippade na med krav teatrarna

Detta är exempel frågeställningar som bör behandlas i Över- SOU 1991 71 1 detta sammanhang är det också intresse att belysa hur Bilaga I synen. av storleken de samhälleliga bidragen föreställningåskådare per har utvecklats och göra en bedömning av vad som kan vara en rimlig subventionsnivå. Vidare bör det belysas hur de totala resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet. Teatrarnas kostnader består helt naturligt till största delen av lönekostnader. Vid en stor teater krävs en nogplanering så att personalen kan utnyttjas i tillfredsställande grann omfattning. Svårigheterna att utnyttja fast anställd personal kan medföra ekonomiska förluster i verksamheten. Detta bör ställas i relation till möjligheten att i lämplig omfattning tillämpa projektanställningar. En redovisning bör vidare göras av hur produktiviteten har utvecklats vid teatrarna. l utredningsarbetet bör givetvis beaktas att den konstnärliga verksamhet som bedrivs vid teatrarna kräver särskilda hänsyn. Utredningen bor även innehålla bedömning av huruvida en den nuvarande verksamhetsformen för Operan och Dramatiska teatern är den mest ändamålsenliga med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl.

Översynsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med berörda

myndigheter och institutioner m.fl. Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av april 1991. För utredningen gäller regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförord- ningen 1976119 med uppdrag att göra en Översyn i enlighet med vad jag har anfört i det föregående, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut SOU 11991 7l Bilaga 1 Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

UtbiIdningsdepartementet

CENTRALA OCH LOKALA AVTAL INOM TEATEROMRÃDET SOU 1991 71 Bilaga 2

Bilaga 2.1

Förteckning över riksavtalkollektivavtal

t Riksavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska Teaterförbundet avseende Teateranställda vid de statsunderstödda teatrarna. 198990

t Riksavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska Musikerfdrbundet, Kulturarbetarförbundet avseende

Gemensamma bestämmelser del l

Bestämmelser for orkesterföretag del ll Tillsvidareanställ-

da musiker vid orkesterföretag inkl. musikteatrarna samt tillfälligt anställda musiker i samma företag beträffande Sveriges Riksradio omfattar avtalet endast musiker engagerade i Sveriges Riksradios Symfoniorkester.

Bestämmelser för musikteater- och teaterföretag del lll

Fast och tillfälligt anställda korister, fast och tillfälligt anställda repetitörer samt musiker anställda vid teatrar anslutna till TR

med undantag av de anställda omfattas 2 jämte tillfälligt

som av anställda korister vid privatteatrarna.

Bestämmelser för regional musikverksamhet del lV Fast

och tillfälligt anställda musiker samt frilansmusiker och tillsammans med Svenska Teaterförbundet solister med färdigrepeterad repertoar. 198990

t Riksavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Yrkesmusikerförbund SYMF avseende

Gemensamma bestämmelser del l

Bestämmelser för orkesterföretag del ll Tillsvidareanställ-

da musiker vid orkesterföretag inkl. musikteatrarna samt tillfälligt anställda musiker i samma företag beträffande Sveriges Riksradio omfattar avtalet endast musiker engagerade i Sveriges Riksradios Symfoniorkester.

Bestämmelser för musikteaterforetag del lll Fast och till- SOU 1991 71

fälligt anställda korister, fast och tillfälligt anställda repetitörer. Bilaga 2

Bestämmelser för regional musikverksamhet del lV Fast

och tillfälligt anställda musiker.

Bestämmelser for Folkoperan del V Musiker, korister och

repetitörer.

6.. Bestämmelser for radiokörsavtalet Fast och tillfälligt anställda korister vid Radiokören. 198990

Kollektivavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska -k Musikerforbundet Kulturarbetarförbundet avseende Teaterteknisk personal vid de statsunderstödda teatrarna och andra institutioner avseende statister vid de statsunderstödda teatrarna i samt Stockholm. 1988

t Avtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Arbetsledareforbund för arbetsledare vid Kungl. Teatern AB, Malmö Stadsteater och Stockholms Konserthusstiftelse. 198990

Bilaga 2.2 SOU 1991 71 Bilaga 2 Förteckning över lokala avtal för Operan, Dramaten och Riksteatern

t Yrkeskategorier

Skådespelare, sångare, dansare, regissörer, regiassistenter, koreografer, kostymtecknare, scenografer, tekniska tjänstemän perukmakare, inspicienter, dekormålare m.fl., administrativ personal, administrativ servicepersonal, sufflörer.

Organisation

Svenska Teaterförbundet TCOPTK

Operan

Central överenskommelse angående arbetstid för administrativ personal gällande fr.0.m. 1979-05-01.

Lokal överenskommelse arbetstidens förläggning för sångom solister 1976 tillägg l977-05-27.

Nytt kallelsesystem gällande för 1977-01-01.

Ledighet dag före gällande fr.0.m. 1974-05-09. gen.rep.

Temporär överenskommelse avseende arbetstidens förläggning för Kungliga Teaterns balett 1984-11-01.

Överenskommelse mellan Kungliga Teatern och Operans tjänstemannaklubb ang. arbete lördagar för administrativ personal 1983-11-26.

Tjänstgöringstider i samband med helger, 1965-01-01.

Förlängning av temporär överenskommelse mellan Operan och Teaterförbundet avd. l avseende fria balettskor för dansare i Operabaletten 1987- l 2-30.

SOU 1991 71 Riksteatern Bilaga 2 avtal arbetstider, ersättningar m.m. 1989-02-13 mel- Lokalt ang. Riksteatern och Svenska Teaterförbundet avdeln. 15. lan

i Yrkeskategorier

Musiker Hovkapellet, korister, repetitörer.

Organisation

Sveriges Yrkesm usikerförbu nd TCOPTK

Operan

Överenskommelse graderingssystem för Operakören 1987om 12-01.

Överenskommelse s.k. rollpengar för kören 1987-01-22. om

tillämpning kollektivavtal jourtjänstgöring Hov- Lokal av ang. kapellet 1986-09-26.

Överenskommelse utläggning arbetstider för Operans ang. av repetitörer 1983-11-23.

Överenskommelse körens lediga veckor samt antal arbetaang.

de dagarspelår 1990-02-05.

-k Yrkeskategorier

med arbetsuppgifter inom belysnings- och Scenpersonal scen-, attributområdet; Verkstadspersonal el-, snickeri-, sömnads- och smeder; Kostympersonal påklädare tapetseringspersonal samt tvätt- och förrådspersonal; Städpersonal, vaktmästare, garsamt derobiärer, fastighetspersonal, chaufförer.

Organisation

Svenska Musikerförbundet LO.

Operan SOU 1991 71 Bilaga 2 Överenskommelse beträffande arbetstid kombinerad med jourtjänster för Städpersonal gällande fr.o.m. 1980-10-17.

Överenskommelse mellan Kungl. Teatern och Operans Arbetarklubb beträffande nytt arbetstidsschema för arbete i Operan i samarbete med arbetstidsförkortning för Skiftgående personal fr.o.m. 1988-02-01.

Dramaten

Överenskommelse mellan Dramatiska Teatern och Dramatens Arbetarklubb ang. arbetstider, ersättningar m.m. fr.o.m. 1987-01-01.

t Yrkeskategori

Tekniska tjänstemän i arbetsledande ställning bl.a. chef för scendekoravdelning, belysningschef, fastighetschef och verkstadschef, arbetsledning för Scendekor-, belysnings-, attribut-, transport-, fastighets- och städavdelningar samt snickeri- och tapetseriverkstäder, smedja, skrädderi och kostymförråd, tekniska tjänstemän och arbetsledning för målarateljé, scenmaskin- och ljudavdelning samt orkesterservice.

Organisation

Sveriges Arbetsledareförbund PTK.

Lokala avtal

Operan

Lokal överenskommelse beträffande arbetsledare vid Kungliga Teatern 1988-09-14. Överenskommelse mellan Operan och Operans SALF-klubb i samband med arbetstidsförkortning för skiftgående personal scen, belysning, attribut och orkesterservice fr.o.m. 1988-02-01.

För Operan finns en gränsdragningsöverenskommelse Svenska TeaterförbundetSveriges Arbetsledareförbund.

ARBETSTIDER ENLIGT CENTRALA OCH LOKALA AVTAL SOU 1991 71 Bilaga 3 Bilaga 3.1

Arbetstider m.m. för teateranställda tillhörande Svenska Teaterförbundet

Enligt riksavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Teaterförbundet

omfattar till förbundet anslutna skådespelare, sångare, dansare, regissörer, regiassistenter, koreografer, kostymtecknare, scenografer, dramaturger, tekniska tjänstemän, administrativ personal, administrativ servicepersonal samt sufflörer. Ãrsarbetstid 230 dagar Arbctsvecka 40 tim., Skiftarbete undantaget Arbetsdag 8 tim., Skiftarbete undantaget Del av arbetsdag Inställelse till tjänstgöring räknas lägst som 2 tim. För tekniska tjänstemän 3 tim. Veckovila enligt lag 36 tim.7 dagar Semester enl. lag. För spelårs- och tillsvidareanställd har som ordinarie arbetstid förlagd till såväl dag- som kvällstid, skall, om annat överenskommits, sommarledigheten uppgå till minst en vecka utöver vad enligt semesterlagen följer. Övertidmertid Högst 200 timår

Övertidskompensation för arbetad tid utöver ordinarie vecko-

arbetstid, arbetad tid utöver 8 timdag m.m. Obekväm arbetstid För personal med rätt till övertidsersättning utgår ersättning för beordrat arbete ordinarie arbetstid om minst en timme förlagt till vardagar mellan kl. 19.00 och 06.00 samt fredag kl. 19.00 till måndag kl. 06.00.

2. Bestämmelser enligt lokala avtal

2.1 Operan

För administrativ personal 35 tim. arbetsvecka, 7 tim. arbetsdag. För sångare Ord. arbetstid utöver förberedelser, genrep o föreställningar 10.00-15.00 10.30-15.30, alternativt 11.00-16.00 samt 19.00-23.00. Undantag från detta kan ske vid repetition av längre verk. I arbetstiden ingår tid för kostymklädsel och sminkning; vid generalrepetition och föreställning 30 min uppsjungning o 30 min. avsminkning. Solist som medverkar i större roll är ledig dag före offentligt genrep samt dag före premiär. För baletten l arbetstid skall ingå 1 tim träning. Ordinarie arbetstid för repetitioner 10.00-15.30, lördag 10.00-13.00. Repeti-

tion påbörjas tidigast 10.30. Vid föreställningsdag avslutas repeti- SOU 1991 71 tion senast 13.00. Under vissa förutsättningar kan repetitioner Bilaga 3 läggas ut måndag-fredag även mellan 15.30 och 17.00. Scenrepetitioner 19.00-23.00, övriga repetitioner l9.00-22.00 högst 4 kvällarmånad samt begränsat till vissa tillfällen. För föreställning samt för repetition med beordrad scenklädsel eller maskering beräknas 1 arbetstim.föreställning eller repetition för förberedelseoch avslutningsarbeten. Vid repetition med endast kostym beräknas en tid av sammanlagt 20 min. Dag efter premiär skall enligt praxis om möjligt vara ledig. För solister och premiärdansare kan repetition förläggas till

kvällstid efter 15.30 med högst 14 tim.kalendermånad. Baletten

har vecka kollektiv ledighet under januari-april kompledigen het.

För samtliga enligt 2.1 Semester 30 dagarår. För konstnärliga grupper samt vissa tjänstemän ferier. Veckovila Söndag generellt.

2.2 Riksteatern

lokalavtal 198990

Arbetstidens förläggning för turnerande personal Under repetitionsperiod förläggs ordinarie arbetstid med högst 8 tim. mellan kl 09.00 och 19.00. Vid särskilda tillfällen efter lokal förhandling eller för genomförande av föreställning kan även kvällstid fram till kl 23.00 användas. Dag då kvällsföreställning ges skall repetition för medverkande avslutas senast 3 tim. före föreställningens början. Under turnéperiod förläggs ordinarie arbetstid mellan kl 08.00 och 23.00, dock tidigast 5 tim. före resp. föreställnings början. För balettkompani gäller särskilda arbetstidsbestämmelser. Veckovila utgår enligt lag med minst 36 tim sammanhängande ledighet under varje period 7 dagar. Högst 8 dagar i följd får om utläggas. Veckovila får under turné förkortas med högst 6 tim. Den får aldrig understiga 30 tim. Ersättning utgår i förekommande fall med 8 tim för de påbörjade första 4 timmarna samt med ytterligare 4 tim. om veckovilan minskas med mer än 4 och mindän 6 tim. Denna ersättning utgår utöver vad som i övrigt är re tillämpligt enligt riksavtalets bilaga Turnéperiod får omfatta högst 25 dagar efter avresa från Stockholm. Vid särskilda omständigheter kan, efter överenskommelse mellan teater och facket, turnéperioden förlängas med högst tre dagar. Efter överenskom-

melse mellan teatern och facket kan turnéperiod förlängas till SOU 1991 71 turnéslut om denna överstiger 30 dagar. Bilaga 3 Turnéuppehåll skall omfatta minst 5 lediga dagar hemorten. Om nattvila kan beredas med 11 timmar skall ersättning utenligt riksvtalet. Om nattvila understiger 9 tim. skall dock utöver i riksavtalet stadgad ersättning utgå en ledig dag i samband med turnéns avslutning. OB-zillägg utgår enligt riksavtalet. Därutöver utgår under turné särskild ersättning enligt samma beräkningsgrunder under vardagar för beordrat arbete före 12.00 som står i samband med föreställning som börjar senast 15.30 paragraf 5. Resor. Vid landsvägstransporter tillämpas max 25 milspeldag

och max 40 milresdag se vidare paragraf 7.

Enligt tilläggskontrakt kan tekniker erhålla särskilda ersättningar för vissa typer av medverkan i föreställningsverksamhet. Konstnärlig personal kan erhålla särskild ersättning per tillfälle för bygg- och bärhjälp m.fl. uppgifter utanför det konstnärliga området. paragraf 10.

Bilaga 3.2 SOU 1991 71 Bilaga 3

Arbetstider för tillsvidare- och tillfälligt anställda musim.m. ker, korister och repetitörer tillhörande Sveriges Yrkesmusikerförbund SYMF

Musiker

1.1. Enligt riksavtal Teatrarnas RiksförbundSveriges Yrkesmusikerförbund

Ãrsarbetstid 230 dagar. Högst Veckoarbetstid 40 timvecka, varav schemalagd podietjänst högst 29 timvecka. Daglig arbetstid Högst 6 timdag. Indelning av dagen För Hovkapellet gäller att då kvällstjånstgöring är beordrad förläggs dagrepetition mellan kl. 10.00 och

15.30. Dock bör avslutning senast kl. 15.00 eftersträvas enl lokal

överenskommelse. Repetition bör överstiga 3 tim. om föreställning ges kvällen. Om planeringen ändras med mindre än 5 dagars varsel uppräknas den del av arbetstiden som ligger utanför den inplanerade med 50 % gäller även korister. lnställelse till tjänst räknas som minst 2 tim.inställelse och 3 tim.tjänstgöringsdag. Fasta månatliga ersättningar för tillsvidareanställda utgår för

radioTVbandinspelningar samt grammofoninspelning paragr 5 o

6 i riksavtal. Musiker är skyldig att utan särskild ersättning tjänstgöra i s.k. enkel besättning om annat överenskommits.

1.2. Lokal överenskommelse för Operan

Särskilda kontrakt med nedsatt arbetstid för konsertmästare i

stråkståmmor totalt ca 20.

Samtliga musiker inom Hovkapellets stråkståmmor har som ordinarie tjänstgöringstid enl gällande riksavtal omfattas av jourtjänstgöring.

2. Korister

l Enligt riksavtal jfr ovan 1.1. .

Ãrsarbemid Högst 230 dagar

Veckoarbetstid. 40 timvecka, varav för Operakören minst 6 SOU 1991; 71 tim. för enskild översjungning; för övriga 4-6 tim. Överteatrar Bilaga 3 sjungning förlagd inom tvåveckors 80-timmarsram. På- och avsminkning ingår. Daglig arbetstid Högst 8 tirndag. Arbetspasspauser lnställelse räknas som lägst 2 tim. per tjänstgöringstillfälle 0 tre tim.tjänstgöringsdag. Uppehåll mellan repetition och föreställning understigande 2 tim. ersätts med 50 % av ordinarie timlön.

2.2. Lokala avtal för Operan

2.2.1 Överenskommelse finns reglerar uppehåll mellan som repetition och föreställning enligt särskilt graderingssyszem efter repertoarens svårighetsgrad.

2.2.2 Överenskommelse körens lediga vecka Ãrsarbetstiden ang minskas till 225 dagar. Kören erhåller en ledig vecka per år

februari eller påsk samt avstår från krav sparad semester.

3. Repetitörer

3.1. Enligt riksavtal jfr ovan 1.1. och 2.1.

Ãrsarbetstid Högst 230 dagar. Veckoarbetstid 40 timvecka, varav 4 tim enskilt instuderingsarbete. Daglig arbetstid Högst 8 timdag.

3.2. Lokalt avtal för Operan

Utläggning av arbetstider för repetitörer Ordinarie arb tid 10.00-16.00 samt 19.00-23.00, med vissa undantag.

4. Gemensamma bestämmelser för musiker, korister och repetitörer Operan

Semester 30 dagar per år. Därutöver ytterligare två veckors ferier. Veckovila Enligt lag 36 tim. På Operan är söndag fast veckovilodag.

Bilaga 3.3 SOU 1991 71 Bilaga 3

Arbetstider för teaterteknisk personal tillhörande Svenska m.m. Musikerförbundet Kulturarbetarförbundet

omfattar statsunderstödda teatrar samt även statister vid de statsunderstödda teatrarna i Stockholm

Enligt kollektivavtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Svenska Musikerförbundet Kulturarbetarförbundet

Ãrsarbetstid 230 dagarår för dem inte har S-dagarsvecka som kontinuerligt. Veckoarbetstid 40 tim.vecka beräknat per 2-veckorsperiod. Den ordinarie veckoarbetstiden får överskrida genomsnittstiden med än 5 tim.vecka. Vid Skiftarbete år veckoarbetstidsmåttet mer 38 timhelgfri vecka i genomsnitt per tvåveckorsperiod. Daglig arbetstid Högst 8 timdag, skift undantaget Indelning av dagen Arbetstiden förläggs mellan kl. 08.00 och 23.00 resp. föreställningens slut enligt arbetstidsschema. För verkstadspersonal förläggs arbetstiden mellan 07.00 och 18.00. På Operan mellan 07.30 och 16.00 för verkstads- och fastighetsper-

sonal För chaufförer, städ- o fastighetspersonal inkl. portvakts-

personal förlägges arbetstiden enl. lokal överenskommelse. För Operan gäller skift för scen-, attribut- och belysningsarbetare, podieinspektörer och fastighetspersonal. skift för kostymavdelningen och verkstäder. Arbetspasspauser Ersättning för inställelse utgår med minst 3 timlöner. Semester Enligt lag. För helårsanstålld med ferier vid de kungliga teatrarna gäller följande 25 dagarspelår för dagarbetande. 30 dagarspelår för skiftgående. För samtliga 5 dagars ferier med vissa undantag. Veckovila. Enligt lag minst 36 tim. På Operan söndag generellt.

OB-tillâgg utgår efter kl. 19.00. Fredag 19.00-måndag 06.00

utgår dubbelt OB.

2. Bestämmelser enligt lokala avtal SOU 1991 71 Bilaga 3 2.1 Operan

Lokalt avtal 1988 i samband med arbetstidsförkortning för skiftgående personal. Avtalet innebär bl.a. följande Den totala arbetstiden blir 76 timtvåveckorsperiod. För scenpersonalen innehåller kvällsveckan ett arbetstidsuttag med 9 tim lördagar. Veckovila beräknas till 72 tim per tvåveckorsperiod. Ett lönetillägg om 700 krjmånad för scenpersonal och 600 kr.månad för attribut, belysning 0 orkesterservice. En extra semestervecka erhålls så att antalet semesterveckor blir Därutöver tillkommer en veckas ferie som läggs ihop med semesterledigheten.

2.2 Dramatiska Teatern

För ordinarie personal inom påkläderi, icke skiftgående personal inom scenavdelning m avdelningar sker inarbetning med 1,5 tim i veckan under 44 veckor som kompenseras med 2 veckors ledighet i samband med ordinarie semester. Nytt arbetstidsschema för scenavdelningen Skiftgående personal.

Bilaga 3.4 SOU 1991 71 Bilaga 3

Arbetstider for teateranställda tillhörande Sveriges arbetsm.m. ledarefdrbund SALF

Enligt avtal mellan Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Arbetsledareförbund

Vcckoarbetstid 40 timvecka i genomsnitt 3 veckor enligt per uppgjort arbetstidsschema.

Daglig arbetstid Ändring av arbetstidsschema senast 5 dagar

aktuellt arbetstillfälle. Om ändringen kan planeras, gäller 13 före dagar. OB-tillägg för allt arbete efter kl. 18.00. Arbetspasspauser lnstâllelse till tjänst räknas som minst 3 tim. den rörliga arbetsgruppen vid Operan utgår 2,5 tim middags- För rast mellan kl 14.00 o 20.00. Semester 30 dagar lår. Arbetsledare i turnéverksamhet, ljudavorkesterservice har därtill två veckor. För Skiftgående delning och personal två veckors ferier.

avtal för Operan i samband med arbetstidsförkortning 2. Lokalt för Skiftgående personal belysning, attribut och orkesterscen, 1988 vilket innebär arbetstidsschema för Skiftgående service nytt scenverkmâstare och belysningsmästare med arbetstider 39,5 tim i genomsnitt utlagda två veckor.

Lag- och kollektivavtalsförändringar kostnadsmed-

av sou 1991; 71

förande slag utom löner i kollektivavtalen TR-

Bilaga 4 teaterförbundet sedan 1974

Tillsvidareanstältning också för konstnärlig personal enligt lag om anställningstrygghet m.m.

Antagande

Om denna lagändring medfört i genomsnitt, att extra en person fått anställning vid medelstor teater, kan kostnaden värderas en till 1,0 %

Nytt regissörsavtal med rätt för dessa att disponera minst 30 arbetsdagar.

Antagande

Om halva arbetstiden för skådespelare antas utgöra repetitioner och varje skådespelare i genomsnitt medverkar i tre produktioner per år, kan dessa förlängda repetitionstider antas taga i anspråk 3 veckor per skådespelare och tekniker per år till kostnad av 3,0 %

Statligt utlandstraktamente m.m. antas 0,1 %

Trygghetsförsäkring SAFPTK 1,2 %

5 SOU 1991 71 Bilaga 4 Arbetstidsförkortning från 42,5 till 40 timmarvecka enligt lag samt följdförändringar av avtalens arbetstidsbestämmelser 6,0 %

6 Restidsbcstämmelser 0,2 %

7 Successiv övergång till S-dagarsvecka 250-dagarsrege1 1,0 % 12,5 %

1975 1 Fortsatt utveckling mot 5-dagarsvecka 240-dagarsregel 1,4 %

2 8 timarbetsdag 1,3 % 2,7 %

1977 1 Restidsbcslämnzelser enligt normer arbetsmarknaden 0,1 %

2 Fortsatt utveckling mot 5-dagarsvecka 233-dagars-regel 1,0 %

3 SOU 1991 71 Bilaga 4 Förlängd veckovila arbetsmiljölagen till 36 tim 1,0% 4

Övriga avtalsänd ringar 0,2 %

2,3 % 1978 1 Ny semesterlag 5 veckors-semester 2,2 % 2

Övriga avtalsänd ringar 0,5 %

2,7 % l 980 1 Ersättning till fackliga förtroendemän 0,2 % 2 Förhandlingskostnader för medbestämmandeavtal 0,8 % Antagande Arbetsgivarsidan antas ha minst dubbelt så höga kostnader för resor, förhandlingslokaler och tidsåtgång som facket, i sin tur som förutsättes bidraga med minst ersättning utgår för samma som facklig förtroendeman.

3 SOU 1991 71 Bilaga 4 Ersättning för engagemangsresa från bostadsorten samt traktamenten till korttids- och pjäsengagerade 0,3 %

4 Havandeskapslön 0,1 % 1,4 %

1981 1 Förbättrade sjuklöner 90 % 0,2 %

2 Utbildningsavtal rörande a praktik teatrarna

3 Ob-tillägg för icke-konstnärlig personal 3,7 %

1983 l Ersättning för delad tjänstgöring 0,4 %

1986 1 Femdagarsvecka 230-dagarsregel 0,5 %

2 SOU 1991 71 Bilaga 4 Kontant ersättning för nattvila 11-timmarsregel 0,2 %

3 Kontant matinéersätzning 0,3 %

4 Full sjuklön 100 % 0,5 %

5 Lön under högst 5 dagar för vård av sjukt barn 0,2 % 6 Andra avtalsförändringar 0,1% 1,8 % 1988 l Höjt semestertillägg enligt SAFPTK 0,1 % 2 Mcrtidsersätlning 3 Ob-tillägg också för konstnärliga grupper 4,0 %

4 SOU 1991 71 Bilaga 4

Övriga avtalsändringar 0,1 %

4.2 % 1 989 l Förbättrade semestertilläggs- och övertidsersâttningar enligt avtal TR-PTK 0,2 %

SOU 1991 71 Bilaga 5 E 3 u m 3 w 8 2 m 2

o

8 w m S 2 m 8 2 2 N E n E m m

å å

v

SOU 1991 71 Bilaga 5

S 2 3 S S S 3 3 S 2 S S S S S S S S S S S S v S S S S S v S S S v S S

2 å S C 210

SOU 1991 71 Bilaga 5 s E E 3

8 8 3

å z H 211

SOU 1991 71 Bilaga 5

8 2 8

8 2 8 o

, 8 v 8 2

a

SOU 1991 71 Bilaga 5

8 8 2

o

8 8 8 8 8 2

8 8 S o 8 8 2

8 8 8 8 8 8 2

8 8 S 8 8 8 2

8 8 S 8 8 8 2

8 8 S 8 å S 8 8 8

å å å å å x 213

SOU 1991 71 Bilaga 5

o

2 å 8 3 S

E 2

Biljettpriser 1975-1990, kronor vid Oscarsteatern och Intima Teatern SOU 1991; 71 Bilaga 5 Oscarsteatern

Intima Teatern SOU 1991; 71 Bilaga 5 År Högsta pris Lägsta pris Tillägg frejlör.

SOU 1991 71 Bilaga 6

m C

a

SOU 1991 71 Bilaga 6

Z u m 3 3 o

m 8 m 3 S 3

H n a m i m 3 m m o 3 M 3 2 o 3 3 2 9 3 5 m 2 w 3 E

a

SOU 1991 71 Bilaga 6

å 3 3

m, 3 3

E

i

3 S

c

a

E E

SOU 1991 71 Bilaga 6

o.

n

E 3

m a

3 3

m

§

E S

E

a

E E

SOU 1991 71

Kungliga Teatern Operan

Bilaga 7

1.1 Inför läsningen

l den följande texten gäller Fastprisberäkningar har, om inget annat anges skett med deflator till 1989 års priser. KPI som

Period l Pl avser verksamhetsåren 197576-197778,

-

Utöver kostnader och intäkter har TKU endast beaktat rän- tenettot dvs. rânteintäkter minus räntekostnader. Vid en jämförelse mellan summan av de redovisade årliga totala kostnaderna resp. intäkterna kan därför skillnader föreligga. Dessa skillnader kan häröra från bl.a. avskrivningar och fonderingar poster TKU, med undantag för åren - som

198485 och 198586, har beaktat se vidare 1.2.

När det gäller siffermaterialet som redovisas i de olika ta- bellerna bör det påpekas att dessa siffror vanligen är avrundade, de bakomliggande beräkningarna har vanligen utförts med flera decimaler. Avrundningarna kan i vissa fall till

följd att summan av de redovisade avrundade talen avviker från den angivna avrundade summan.

1.2 Faktorer som påverkat TKUs analys av verksamhet, kostnader och intäkter

Analysen av Operans verksamhet kompliceras av fyra faktorer Under den period som TKU studerar har en omfattande ombyggnation av operahuset pågått. Ombyggnadsarbetena har skett i etapper som i stor utsträckning förlagts till, eller i anslutning till perioder då teatern gör uppehåll i spelverksamheten. Normalt har Operan speluppehåll från mitten av juni till slutet av augusti. Dessa uppehåll har p.g.a. ombyggnationerna varit förlängda genom tidigarelagd säsongsavslutning ocheller senare- lagd säsongsstart spelåren 197576 P1, 197677 P1, 198081 - P2, 198182 P3, 198283 P3, 198889 P5 samt 198990 P5. Spelåret 198283 påverkades även av en strejk som pågick mellan den 253 och den 85 1983. Strejken var en organisationsstrejk mellan SALF och TF om möjligheten för SALF att organisera arbetskraft vid Malmö Stadsteater som organisatoriskt vid övriga te-

atrar i Sverige tillhörde TF men som vid Operan tillhörde SALF. SOU 1991; 71 Operans SALF-anslutna medlemmar togs ut i sympatistrejk. Bilaga 7 Närmare uppgifter perioderna då operahuset varit stängt om redovisas i underbilaga. Ombyggnationen och SALF-strejken har medfört att Operans verksamhet under sju av periodens femton verksamhetsår varit reducerad. Därmed är alltså antalet normala verksamhetsår under den studerade perioden begränsat. I den löpande texten benämns de år då verksamheten varit reducerad p.g.a. ombyggnadsarbeten stängningsår och år då verksamheten kunnat bedrivas i normal omfattning benämns normalår. Beroende den kraftiga förkortningen av spelåren 198889 och 198990 så anges för sifferserierna gällande antal besök resp. föreställningar den procentuella förändringen inte bara för perioden som helhet utan även mellan spelåren 197576 och 198788

vid medeltal mellan P1 och P4. Vidare gäller att kommentarer-

siffermaterialet, främst då vad gäller verksamheten, koncenna av treras till normalåren.

Operans fonder eller snarare; avsättningar för täckande

av framtida kostnader, som 198384 uppgick till närmare 100 milj.kr. Avsättningarna som gjordes under ett antal år i slutet av 1970-taletbörjan av 1980-talet t.o.m. 198182 är inkluderade i de redovisade kostnaderna. TKU har inte haft möjlighet att särskilja dessa avsättningar vilket innebär att de redovisade kostnaderna under dessa år inte enbart gäller faktiska kostnader. Dessa fonderreserver påverkar även Operans redovisade intäkter; dels ränteintäkterna som främst under P3 är relativt höga beroende avkastningen från de fonderade medlen, dels det statliga anslaget under ett år minskas för att Operan skall som par utnyttja de medel man avsatt. När det gäller det statliga anslaget har i TKUs redovisning till de anslagna medlen för 198485 resp. 198586 adderats 55 resp. 10 milj.kr. Att så skett beror att de statliga anslagen som beräknats för nämnda år reducerades med 55 resp. 10 milj.kr. dessa belopp skulle enligt statsmakterna i stället tas från de då existerande fonderna. Operans redovisning förändras fr.o.m. verksamhetsåret - 198283, bl.a. som en följd av kritik från riksdagens revisorer. Redovisningsförändringarna liksom de nämnda avsättningarnas inverkan såväl kostnader som intäkter medför att jämförelser mellan år innan resp. efter förändringen kan vara missvisande. Med undantag för ovan nämnda korrigeringar av det statliga anslaget återger TKU de kostnaderintäkter som redovisas men väljer, främst vad gäller kostnaderna, att vid jämförelser mellan år perioder begränsa dessa till tiden efter redovisningsförändringarna. Som en konsekvens baseras medeltal för P3, vid vissa jämförelser, endast två år 198283-8384, där så sker kallas perioden P3.

En ändrad årsverkesredovisning; redovisningen för verk- SOU 1991 71 samhetsåren t.o.m. 198081 anses vara rättvisande och låter sig Bilaga 7 översättas till nuvarande system. Den förändrade årsverkesredovisningen innebär att peronalutvecklingen endast kan redovisas fr.o.m. verksamhetsåret 198182.

2 Verksamhet

2.1 Uppsättningar

Den större delen Operans produktionsresurser avser opera-l av operettproduktioner och balettproduktioner för operahusets stora scen. Utöver denna verksamhet produceras vissa mindre program för Rotundan och andra scener samt ett antal konsertprogram. Det årliga antalet produktioner operoroperetter samt balet-

ter uppförts operahusets stora scen har varierat mellan,

som lägst 14 st 198283 och som högst 30 st 198788. som Om bortser från stängningsåren så ökar de genomsnittliga man

uppsättningsantalen tre års medeltal under perioden. Vad gäller

det totala antalet uppsättningar så uppgår ökningen till närmare 5 st därav operaoperett 3.5 och balett 1.5, från 22 till ca 27 ca ca st per år. Operaoperettproduktionernas andel av uppsättningarna har varierat mellan 65 och 75 % och balettproduktionernas andel har varierat mellan 25 och 35 %. l tabell 1 redovisas det årliga antalet uppsättningar helaftonsprogram stora scenen; operaoperett, balett totalt. i samt

Tabell l Det årliga antalet uppsättningar helalionsprogram på operahusets stora scen; totalt, operaoperett resp. balett, perioden 197576-8990, samt de senares andelar % av uppsättningarna Totalt därav Procentuella andelar antal opera balett opera

# reducerad verksamhet p.g.a. ombyggnadsarbeten KällazOperan 223

l tabellerna 2 och 3 ges en närmare redovisning av opera-l SOU 1991 71 operett- resp. balettuppsättningarna, där redovisas ånyo det totala Bilaga 7 antalet men också detta antals innehåll vad gäller urpremiärer, premiärer samt nyinstuderingar. När det gäller balettproduktioner

så består ett helaftonsprogram i tabellen redovisad

som en uppsättning vanligen av mer än en balett. l redovisningen är det därför antalet balettverk belyses närmare. Även operaaftnar kan som innehålla än ett verk, detta har dock endast skett under två mer av periodens spelår vilket redovisas i en not. Med urpremiär avses första gången ett verk uppförs nykomponerade verk, med premiär avses verk som har ny dekor och nya kostymer, och med nyinstudering avses verk som har nya artister men som nyttjar dekor och kostymer från tidigare framförande.

Tabell 2 Det årliga antalet operaoperettuppsättningar på operahusets stora scen helañonslöresållningar perioden 197576-198990

Antalet operaverk var 197879 15 st och 198889 17 st. # Reducerad verksamhet pga. ombyggnadsarbeten KällaOperan

Tabell 3 Det årliga antalet balettuppsättningar på operahusets stora SOU 1991 71 scen perioden 197576-198990 Bilaga 7

-

# reducerad verksamhet p.g.a. ombyggnadsarbeten KällazOperan

Operan har omfattande stående repertoar; 198990 hade en 30 tillgängliga operadekorer och 51 tillgängliga balettdeteatern korer. En viss minskning detta antal har skett under 1980av talet. Vad gäller repertoarbredden kan nämnas att Operan under perioden 197576-198889 producerat och framfört 62 operaverk och 80 balettverk stora Verken har stått repertoascenen. under en eller flera spelsäsonger. ren 1 tabell 4 hur många säsonger som dessa opera- resp. baanges lettverk framförts.

Tabell 4 Antal säsonger som opera- resp. balettverk iOperans repertoar framförts under perioden 197576-8889

Antal säsonger som verken framförts Totalt 1 2 3-4 5-9 10- ant.verk

Antal operaverk 13 17 17 11 4 62

Antal balettverk 31 25 13 9 2 80

Källa Operan

De fyra operaverk spelats under 10 eller fler säsonger är som Carmen, Tosca samt Valkyrian. Motsvarande balettverk Bohême, är Otello och Svansjön. framgår tabellen har hälften operaverken och Som av ca av balettverken drygt 23 legat kvar i repertoaren merparten av högst 2 säsonger.

2.2 Föreställningar och besöksantal SOU 1991 71 Bilaga 7 Detta avsnitt inleds med ett relativt omfattande tabellmaterial gällande föreställnings- och besöksantal. Eftersom det finns ett nära samband mellan föreställnings- och besöksantal så kommenteras de olika siffrorna gällande resp. redovisad kategori efter tabeller-

na. I tabellerna 5 och 6 redovisas antalet föreställningar givits som under perioden resp. antalet besök vid dessa. Något övermer skådliga redovisningar i tabellerna 7 och där genomsnittstal ges baserade på treårsperioder redovisas för de olika kategorierna. Utifrån uppgifterna antalet föreställningar besök har det om resp. genomsnittliga antalet besök föreställning beräknats, resultatet per

av detta redovisas i tabell 9 tre års medeltal. På sista raden i

tabellerna anges resp. kategoris procentuella förändring under den redovisade perioden. För föreställningar som givits i Stockholm sker uppdelning en dels utifrån föreställningarna framförts, dels mellan olika var typer av föreställningar. De redovisas separat är stora scener som scenen med ca 1 100 platser och Rotundan med ca 150 platser; båda dessa scener ligger i operahuset och nyttjas kontinuerligtl. De föreställningar som ges i Stockholm än de annan scen nyss nämnda hänförs till kategorin annan scen. Under annan scen redovisas bl.a. de föreställningar som givits Drottningholmsteatern, Södra Teatern och i Storkyrkan. Föreställningarna som givits i Stockholm indelas även efter typ; opera, balett eller övrigt. Till operaföreställningar hänförs även operettföreställningar och till kategorin övrigt förs konserter, blandade föreställningar, informationsprogram Förem.m. ställningar som givits utanför Stockholm redovisas under turnéföreställningar i Sverige resp. utomlands. När det gäller turnéföreställningarna så saknas uppgifter besöksantal för några de om av senare åren, detta innebär att det totala antalet besök inkl. besök till turnéföreställningar kan för dessa år. anges De ombyggnadsarbeten som pågått under perioden har inne-

burit ett minskat antal föreställningar och därmed ett lägre be-

söksantal under de år då spelåret förkortats. Operan har, för TKUs räkning, gjort en sammanställning över längden de spelår påverkats samt skattat det antal föreställningar skulle som som givits om verksamheten inte reducerats. TKU har utifrån dessa uppgifter gjort en korrigerad föreställningsredovisning, denna redovisning samt Operans sammanställning återfinns underbisom laga.

l Rotundan nyttjas gemensamt av Operan och Restaurang Operakällaren. 226

SOU 1991 71

spelår Bilaga 7 Tabell 5 Antal föreställningar per i Operans regi under perioden

197576- 198990

Antal föreställningar i Stockholn Antal turne- Antal

dårar forest föreställningar

Opera Balett Övrigt l Utan- Totalt 1 I Spelår tora Rotun- Annan Sverige lands Sverige Sthlm scenen dan scen

137375 191 217 aa 2a 59 s 408 402 333

91 51 231 138 12 69 0 450 450 381 197677 183 13 185 163 233 136 7 99 17 492 475 376 197778 168 45

79 181 105 29 41 0 356 356 315 197879 203 33 186 110 37 17 0 350 350 333 197980 214 41 78 143 121 29 38 7 338 331 293 198081 198 47 48

140 161 122 32 35 17 367 350 315 198182 162 13 64 57 61 0 309 309 248 198283 123 21 104 127 186 123 34 16 4 363 359 343 198384 246 29 68

137 274 105 50 35 3 467 464 429 198485 257 35 101 8 6 0 337 337 331 198586 255 16 60 222 12 172 93 6 14 0 285 285 271 198687 253 6

198 86 8 0 9 301 292 292 198788 237 42 13 200 79 16 5 1 301 300 295 198889 217 36 42 47 176 65 16 20 35 312 277 257 198990 169 41

Förändring mellan spelaren 197576 och -7196 100% 9 50% -26% -27% -12% 198788 0 24% 54% - 75% - - - -

Förändring mellan spelaren 197576 och 26% -43% 71% v 483% 24% 31% 23% 198990 12% 55% - - - - - - - - -

inråknats operettfbrestallningar. till övrigt har bl.a. Till raförestallningar har förts onserter. blandade föreställningar och infor-nationsprogran. Kalla Operan Reducerad verksamet p.g.a. abyggnadsarbeten.

SOU 1991 71

Tabell 6 Antalet besök Büag 7 per spelår vid Operans Föreställningar under perioden 197576-198990

Antal besök vid föreställningar i Sthlm, Antal besök vi Antal besök vid därav vid turnéförest Operansförest Spelar tora Ilotun- Annan Opera Balett Övrigt l Uton- Totalt 1 1 scenen dan scen Sverige lands Sverige Sthln

19757764 193717 9440 22448 Iåööo -269725 251725353865

142685 67660 15250 25120 197677 183524 1385 65532 159153 83526 7762 31140 0 281581 281581 250441 197778 162888 6354 60511 153785 73780 2188 41866 19788 291407 271619 229753

197879 199291 3963 28002 147482 81292 2482 14853 0 246109 246109 231256 197980 201666 5088 27133 151366 78692 3829 5586 0 239473 239473 233887 lmBll 192484 6059 15618 124246 84442 5473 16586 7395 238142 230747 214161

IMIBZO 147945 1278 47752 119540 72530 4905 13503 24308 234786 210478 196975 1M283l 104410 2209 35934 83310 39434 19809 41115 0 183668 183668 142553 19384 234728 2980 14270 139700103040 9238 5271 6000 263249 257249 251978

13485 222862 4277 20443 171969 68490 7123 18652 1116 267350 266234 247582 15586 220607 1583 11867 151348 75240 7469 5130 0 239187 239187 234057

Forlndring mellan spelaren 197576 och 1U788 4 14% 47% 78% + 10% + 3% 66% 100% 8% + 3% - - - - - - - Förändring uellan spelaren 197576 och 198990 28% 50% 32% 21% 37% 62% 17% 28% 29% - - - - - - - - - - - Till raföreställningar har inraknats operettföreställningar, till övrigt har bl.a. forts onserter blandade föreställningar och infornationsprogram. Uppgift a antal besök saknas. 0 Reducerad verksamt p.g.a. wbyggnadsarheten. Kalla Operan

Tabell 7 Genomsnittligt antal Föreställningar per spelår i Operans regi under perioden 197576-198990 tre års medeltal

Genasn. antal föreställningar i Sthlm. Antal turne- Antal därav förest förestäl l ni ngar Period tora Rotun- Annan Opera Balett Övrigt l Utan- Totalt 1 l scenen n scen Sverige lands Sverige Sthlm

Förändring mellan period 1 och period 4 0 41% 62% -48% 2% 17% + 36% 77% -87% 19% 18% 5% - - - - - - -

Förändring mellan period 1 och period 5 + 15% 20% 74% 16% 36% 15% 89% + 96% 32% 35% 23% - - - - - - - - -

O Reducerad verksamet p.g.a. onbyggnadsarbeten. Källa Operan

SOU 1991 71 Büaga 7 Tabell 8 Genomsnittligt antal besök per spelår vid Operans föreställningar under perioden 197576-198990 tre års medeltal

antal besök vid förest. i Sthlu. Antal be sök vi Antal besök vid Genusn. därav vid turnéförest operans forest

5a Annan Opera Balett Övrigt l Utan- Totalt I I

Period Rotunscenen dan Sveri ge

u 180043 5726

2 197814 5037

3 162361 2156

4 221449 2150

50 188016 4618 11295

och

Förändring ggn pegâgd 1 -6496 9196 -696 t-O

4 75% +39 -2596 period + - - F6 and i mellan period 1 och r r g 3596 7696 -2195 -1395 period 5 4% 19 77% -796 -2396 - - o - har nedeltalet beräknats utifrån det antal uppgifter som finns inom Då uppgifter saknas

l mixern verksamt p.g.a. aiñyggnadsarbeten. Kalla Operan

Tabell 9 Genomsnittliga antal besök per föreställning vid Operan under perioden 197576-198990 tre års medeltal

Genonsni antal besök föreställ- Genansn. antal Genousnittligt antal

ttligâ per besök

uppgifter

är d uppgifter ai såväl antal föreställningar som besöksantal finns. Källa Operan

Totalt antal föreställningar SOU 1991 71 Bilaga 7 Det totala antalet föreställningar givits Operan har under som av perioden varierat mellan, högst 492 st spelåret 7778 och som som lägst 285 st spelåret 8687. Flertalet åren har variationerav na skett inom intervallet 300-400 st genomsnittligt något lägre i intervallet under periodens del. senare Minskningen av det totala antalet föreställningar kan huvudsakligen härledas till verksamheten Operan bedriver utanför som operahuset där man kan notera att jämförelsevis kraftig minsken ning skett vad gäller antalet föreställningar dels annan scen, dels under turnéer i Sverige. Verksamheten utanför operahuset kan generellt sägas ha varit av mindre regelbunden karaktär; dess omfattning har i hög grad varierat mellan de olika spelåren. Med undantag för spelåret 1982183 då det totala besöksantalet uppgick till drygt 180 000, så har Operans totala besöksantal under perioden fram t.0.m. spelåret 198586 legat mellan 230 000 ca och 290 000 besök per år. Beroende på att uppgifter gällande besöksantal vid turnéföre-

ställningarna saknas så kan Operans totala besöksantal anges för periodens sista år.

-k Operans föreställningar i Stockholm

Antalet föreställningar Operan givit i Stockholm har varierat som mellan, som lägst 248 st spelåret 198283 och högst som 429 st spelåret 198485. Variationerna kan främst härledas till antalet föreställningar annan är också följd operahusets scen, men en av ombyggnad. Med undantag för stångningsår så har det genomsnittliga antalet besök per år vid Operans föreställningar i Stockholm uppgått till omkring 230 000. Studerar de enskilda spelåren framgår man att de högsta besöksantalen, ca 250 000, noterades spelåren 7677 samt 8384-8485. Det genomsnittliga besöksantalet föreställning Operan per som givit i Stockholm, samtliga kategorier, har ökat med drygt 10 % mellan P1 och P5, från 650 till 725 besök. Sistnämnda besökca santal noterades även P2 sedan lägre under P3 men var och P4. Det högre genomsnittliga besöksantalet P5 torde avspegla att en större andel av Operans föreställningar ges stora scenen. Den scen som, relativt de övriga Operan scener som använder, har

högst publikkapacitet. Ökningen

av det genomsnittliga besöksan-

talet per föreställning avspeglar även föreställningsantalet

att minskat rel. besöksantalet. Jämförs t.ex. P1 och P4 så har antalet

föreställningar minskat med 5 % medan besöksantalet i princip

ca är oförändrat.

i Föreställningar på stora scenen SOU 1991 71 Bilaga 7 Antalet föreställningar stora scenen har varierat men var dock genomsnittligt högre under periodens senare del. Föreställningarstora utgjorde under periodens senare del P4-P5 na scenen ca 70 % av Operans totala föreställningsantal, denna andel var tidigare mindre. Variationerna vad gäller antal föreställningar stora scenen beror i hög grad de stängningar som skett p.g.a. ombyggnadsarbeten men också, enligt Operan, olikheter mellan teaterchefer vad gäller målsättning och konstnärlig inriktning. En annan väsentlig faktor påverkar föreställningsantalet är tillgången som till repetitionslokaler. Operan hade inga större repetitionslokaler

förrän 198182 se lokalredovisning avsnitt 3.3..

Vad gäller verksamheten stora så Operan följanscenen ger de beskrivning perioden Pl kan sägas vara präglad av stora av produktioner som fordrade att man ställde in föreställningsverksamheten vissa kvällar för att kunna producera dessa verk. Under P2 och P3 sökte man medvetet utöka antalet föreställningar genom att producera verk som från början var anpassade till Opesceniska förhållanden och således inte krävde att föreställrans ningar ställdes in under produktionsförloppet. Ett av målen var att försöka spela alla dagar i veckan utom veckovilodagen. Detta mål uppnåddes maximalt spelåret 198485 som planeringsmässigt måste hänföras till chefsperioden som slutade 198384. Under P4 och P5 har försökt sträva mot mål, att spela sex daman samma

gar i veckan. Detta kan dock i vissa fall inte genomföras beroende

verkens konstnärliga storhet. När man t.ex. vill ge långa verk Wagner så kan slutrepetitionerna av dessa verk inte ske enbart av dagtid utan måste förläggas till både dag- och kvällstid, med reducerad föreställningsverksamhet som följd. Verksamheten stora scenen kan även påverkas om teatern genomför stora internationella gästspel. Om målsättningen är att spela sex dagar per vecka och med de nämnda behoven av inställda föreställningar bedömer Operan att det normala antalet föreställningar stora scenen torde ligga mellan 230 och 250 st per år. Dvs. det intervall inom vilket det årliga antalet föreställningar varierat fr.o.m. 198384. Bortsett från stängningsåren har det genomsnittliga antalet besök till stora scenen ökat, från att ha varit lägre än 200 000 per år under periodens första hälft till strax över 220 000 besök per år under periodens senare del. Därmed har även stora scenens andel besöken vid Operans föreställningar i Stockholm ökat; från av ca 80 % under P1 till över 90 % under de sista perioderna. Det genomsnittliga besöksantalet per föreställning stora sceär P5 10 % lägre än P1; det har sjunkit från ca 1 000 till nen ca 900 besök. Av tabellen framgår dock att detta antal var ännu ca

något lägre P4, ca 870 besök, det har alltså skett viss ökning SOU 1991 7l en mellan P4 och P5. Bilaga 7

t Föreställningar på Rotundan

Det genomsnittliga årliga antalet föreställningar Rotundan har varierat mellan 20 och 50 st. När det gäller verksamheten Rotundan bör det framhållas att Operans möjligheter att nyttja denna är begränsade. scen Lokalen disponeras även av Restaurang Operakällaren. Besöken vid Rotundan utgör ett par procent av besöken vid Operans föreställningar i Stockholm. Det genomsnittliga årliga besöksantalet var under Pl, P2 och P5 i storleksordningen 5 000. Under P3 och P4 var det genomsnittliga antalet väsentligt lägre, drygt år. 2 000 besök per Det genomsnittliga antalet besök per föreställning varierar mellan 100 och 125 st.

t Föreställningar på annan scen

Om man jämför P1 och P5 så har antalet föreställningar gisom vits annan scen minskat kraftigt; från 133 till 34 st. Detta är dock en kategori som innehåller lite varje. Det är ofta mindav re produktioner, och i vissa fall är de inte direkt producerade av Operan. Verksamheten som redovisas under rubriken har annan scen dock i hög grad påverkat utvecklingen Operans totala föreställav ningsantal under P1-P4 utgjorde föreställningarna - annan scen 20-30 % av Operans totala föreställningsantal, P5 dess var andel mindre; ca 10 %. Beroende denna kategoris betydelse för Operans totala föreställningsantal nämns här något de föom reställningar som ingår i P1 och P3 perioder med jämförelsevis högt antal föreställningar annan scen

Plzs föreställningsantal 133 st kan bl.a. härledas till

- att man under spelåren 197677-7778 100 föreställningar gav ca per år Maximteatern, till del utgjordes dessa stor av en serie lördagsföreställningar med bl.a. kortbaletter samt utdrag större ur baletter som presenterades i syfte att aktivera Operabalettens dansare och koreografer samt för att skapa ett allmänt publikintresse för danskonsten. Verksamheten vid Maximteatern inkluderade under P1 även framföranden gästande ensembler, av t.ex. Folkoperan.

det rel. höga föreställningsantalet P3 104 st förklaras till

stor del av att spelåren 198182-8283 s.k. stängningsår relavar tivt låga föreställningsantal stora

scenen under vilka sysselsätt-

ningen upprätthölls genom verksamhet andra bl.a. Södscener,

Teatern, Drottningholmsteatern, Kulturhuset, Cirkus, Oscar- SOU 1991 71 ra steatern och Punschlunden. Bilaga 7 Mellan Pl och P5 har det genomsnittliga årliga antalet besök vid föreställningar annan scen minskat med närmare 80 %. Pl uppgick det årliga antalet besök i genomsnitt till närmare 50 000, P5 uppgick motsvarande besöksantal till drygt 11 000. Den andel besöken vid utgjort av besöken vid Operans föresom annan scen ställningar i Stockholm har därmed minskat från ca 20 % Pl till 5 % P5. Det genomsnittliga antalet besök per föreställning vid annan har, med undantag för P4, legat mellan 300 och 400 st. Vascen riationerna i detta antal torde främst kunna tillskrivas det faktum

att de ingår i kategorin och därmed platsantalet va-

scener som nerar.

i Opera, balett och övrigt

Av föreställningarna i Stockholm så var under perioden flertalet, 50-70 % till operaföreställningar, ungefär en tredjedel var balettföreställningar och varierande andel, vanligen mindre än 10 %, en var av kategorin övrigt. Vid jämförelse mellan periodens inledning och dess slut en framgår att andelen föreställningar av kategorin opera har ökat

till närmare 70 % medan andelen föreställningar av kategorierbalett övrigt har minskat till drygt 25 resp. knappt 5 %.

na resp. När det gäller balettens andel så menar Operan att med nuvaran-

de personal, repetitionslokaler samt scener samt med

resurser målsättningen att spela dagar vecka så kan balettens andel sex per föreställningarna inte högre. Här kan dock påpekas att av vara tillkomsten av Dansens hus i Stockholm innebär ytterligare en scen som Operabaletten om den har kapacitet att producera fler föreställningar skulle kunna framträda på. - Det genomsnittliga årliga antalet besök vid operaföreställning-

har, frånsett stängningsår, under flertalet periodens spelår

ar av varierat kring 150 000. Det högsta antalet, ca 172 000 besök, noterades spelåret 198485. Operaföreställningarnas publik har utgjort något mindre än 70 % av publiken vid Operans föreställningar i Stockholm. Det genomsnittliga årliga antalet besök till balettföreställningar har flertalet periodens år legat kring 70 000. Genomsnittligt av något högre under den tidigare delen av perioden. Balettföreställningarnas publikandel har därmed utgjort något mindre än 30 % besöken vid Operans föreställningar i Stockholm. av Jämförs Pl och P5 så framgår att det genomsnittliga antalet besök föreställning, såväl opera som balett, var högre under per P5, detta torde bero att en större andel av föreställningarna getts stora scenen. Operaföreställningarnas besöksantal har

ökat med närmare 10 %, från 670 till 735 st. Motsvarande tal SOU 1991 7l ca för balettföreställningarna har ökat med drygt 20 %, från ca 620 Bilaga 7 till 755 st. Antalet föreställningar av kategorin övrigt har varierat mellan 10 och 50 st per år. Besökarna vid dessa har utgjort ett par procent av det totala antalet besök vid Operans föreställningar i Stockholm. Det genomsnittliga årliga besöksantalet uppgick P5 till ca 5 500. Besöksantalet har varierat kring denna nivå under flertalet av de föregående åren, endast undantagsvis 197576 och 198283 har antalet överstigit 10 000 besök. Som en följd av att kategorin övrigt inkluderar siffror gällande olika scener och vitt skilda program så har det genomsnittliga antalet besök per föreställning varierat relativt kraftigt mellan enskilda år.

i Tu rnéfdreställningar

Antalet turnéföreställningar som givits av Operan inom Sverige har minskat kraftigt; från i genomsnitt 80 st år under P1 ca per till ca 10 st per år P5. Därmed har även dess andel Operans av föreställningar minskat; från närmare 20 % P1 till ett procent par under periodens sista år. De redovisade föreställningarna är dock inte helt jämförbara. Det tidigare, högre, antalet inkluderade bl.a. ett relativt stort antal föreställningar av mindre produktioner

med endast ett fåtal medverkande artister medan det senare an-

talet inkluderade ett antal framföranden av större verk under medverkan av solister, kör, balett och hovkapell. Antalet turnéföreställningar som Operan givit utomlands har varierat kraftigt mellan enskilda år men endast marginellt påverkat det totala föreställningsantalet eftersom de, vad gäller antal,

utgjort en mindre del av Operans verksamhet mellan 0 och 35

föreställningar per år. Liksom antalet turnéföreställningar i Sverige utomlands resp. har antalet besök till dessa varierat starkt mellan enskilda år. Besöksredovisningarna är dessutom ofullständiga enär uppgifter om besöksantal saknas för vissa år. När det gäller turnéföreställningarna i Sverige kan dock kon-

stateras att det årliga antalet besök genomsnittligt var högre un-

der periodens första hälft än under de senare spelåren en natur- lig följd av detta föreställningsantals utveckling. Antalet turnéföreställningar inom landet har dock minskat rel. sett mer än motsvarande besöksantal vilket innebär att det genomsnittliga antalet besök per turnéföreställning i Sverige ökat mellan Pl och P5. Under de första två perioderna ligger det genomsnittliga besöksantalet per föreställning kring 400 st. De två följande perioderna, P3-P4, låg antalet mellan 500 och 600 st. Den sista perioden, P5, uppgick det genomsnittliga besöksantalet

per turnéföreställning i Sverige till närmare 950 besök. Dessa siff- SOU 1991 71 ror samt de tidigare redovisade föreställnings- resp. besöksantalen Bilaga 7 visar att Operan, främst under de senare spelåren, gett färre föreställningar utanför Stockholm men att de som givits varit större produktioner som framförts i större lokaler inför en större publik. De genomsnittliga besöksantalen vid turnéföreställningar utomlands baseras på ett mindre underlag än övriga kategoriers genomsnittstal. Under nio av periodens femton spelår har Operan uppträtt utomlands, uppgifter om besöksantal finns för sex av dessa år. Detta innebär att genomsnittligt antal besök per föreställning endast kan beräknas för totalt sex spelår. Dessa år infaller under P1-P4 och redovisas i tabell P4, som enbart inkluderar uppgifter från spelåret 198485, uppgick antalet besök per föreställning till närmare 400 st. Under de tidigare perioderna översteg motsvarande antal 1000 besök föreställning. Utifrån per detta knappa underlag kan man sluta sig till att turnéföreställningar utomlands ses av en relativt stor publik men att utlandsturnéer inte hör till Operans reguljära årligen återkommande verksamhet.

3 Kostnader

3.1 Allmänt

Inför de följande genomgångarna av kostnadernas utveckling så bör man beakta att verksamhetens omfattning varierat under perioden. Jämförelser där kostnaderna relateras till verksamheten föreställnings- och besöksantal görs i avsnitt Operans totala kostnader har i löpande priser ökat med ca 75 % mellan verksamhetsåren 197576 och 198990, från ca 138 milj. kr. till närmare 242 milj.kr.

Om de totala kostnader omräknas till fasta priser framgår att kostnaderna under verksamhetsåren 198283-8788 med undan-

tag för 198485 varierat mellan 215 och 220 milj.kr. Därefter steg kostnaderna och uppgick periodens sista två år till ca 240 milj.kr. Därmed har de reala kostnaderna ökat med ca 14 % mellan 198283 och 198990. Som en följd av de fonder och de redovisningsförändringar som angetts inledningsvis kommenteras främst den utveckling som skett under perioden 198283-198990 P3-P5. Operans kostnader, i löpande resp. fasta priser, redovisas i tabell 10-11. Längst ned i tabellerna anges de olika kostnadsslagens procentuella förändring dels mellan 198283 och 198990, dels under perioden som helhet.

l tabell 12 redovisas de genomsnittliga årliga kostnaderna fas- SOU 1991 71 ta priser för treårsperioder P1-P5. Här redovisas kostnadernas Bilaga 7 förändring dels mellan P3 och P5, dels mellan Pl och P5.

Tabell 10 Operans kostnader, löpande priser, verksamhetsåren 197576- 8990 kkr

Personalkostnader Lokal-

Övriga

Totala

Förändring mellan verksametsåren 197576 och 198990 + 206 % + 220 % + 229 % 368 % 230 % + +

Förändring mellan verksamnetsaren 198283 och 198990 + 70% + 55% + 65% +159% 75% +

l Reducerad verksamhet p.g.a. al adsarbeten. Vissa förändri ar vad gäller r visningsprinciper, bl.a. beroende kri ik från Riksdagens revisorer. Källa Operan

SU 199171 Bilaga 7 Tabell ll Operans kostnader, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-198990 dell KPI, kkr, de totala kostnaderna även deflaterade med TK

Förändring mellan verksamhetsáren 197576 och 198990 1 2 + 3 % + 6 2 + 51 4 + 7 % 3 4 - -

Förändring mellan verksamhetsaren 198283 och 198990 2 10 2 +- 0 + 7 % + 68 8 + 14 % 1 % -

0 Reducerad verksamhet

p.g.a. omby

Vissa förändringar vad gäller r ovisningsprinciper bl.a. beroende kritik från Riksdagens revisorer. Källa Operan

Tabell 12 Operans genomsnittliga årliga kostnader, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-[98990 tre års medeltal, dell KPI, kkr

Personalkostnader Lokal- Övri Totala a

Sociala kosg-

Förändring mellan period 1 och period 5 4 2 11 x + 2 4 + 26 % 2 % - - - Förändring mellan period 3 och period 5 + 11 % 3 % 1 % + 32 % + 9 k - - Hedeltalet för P3 baseras två år v-åren 198283-8384. 6 Reducerad verksamhet p.g.a. ombyggnadsarbeten. Källa Operan 237

De olika kostnadsslagen väger olika tungt i den totala kost- SOU 1991 71 nadsbilden, vad gäller perioderna P3-P5 kan nämnas Bilaga 7 att lönekostnaderna har svarat för drygt 50 %. att de sociala avgifternas andel av kostnaderna har minskat något; från drygt 23 % under P3 till ca 21 % under P5. att personalkostnaderna sammantaget har utgjort mellan 70 och 75 % under P3-P5. att kostnaden för hyror har utgjort 12-13 % av de totala kostnaderna. att de övriga kostnadernas andel har ökat något; från drygt - 12 % P3 till ca 15 % P5. Av redovisningarna gällande de genomsnittliga årliga kostna-

derna tabell 12 framgår bl.a att

kostnaderna för löner låg under P3 och P4 kring ll0 milj. kr., därefter ökade de och uppgick P5 till ca 122 milj.kr. kostnaderna för sociala avgifterna uppgick P3 till ca 50 milj.kr., de sjönk därefter något och låg kring 48.5 milj.kr. under såväl P4 P5. som kostnaden för hyror låg under P3-P5 mellan 27 och - 28milj. kr. de övriga kostnaderna under P3 och P4 uppgick till - ca 26.5 milj.kr. Därefter, mellan P4 och P5, ökade dessa kostnader med ca 30 % och uppgick P5 till ca 35 milj.kr. l de följande avsnitten redogörs närmare för de olika kostnaderna, främst då personalkostnaderna föregås årsverksreav en dovisning samt lokalkostnaderna föregås av en redovisning av lokalsituationen. Vad gäller övriga kostnader så ges en mer kortfattad beskrivning av vilka kostnader som inkluderats samt dessas utveckling.

3.2 Personal och personalkostnader

3.2.1 Ãrsverken

När det gäller Operan redovisas antalet årsverken endast för perioden l98l82-198990. Att redovisning för åren dessförinnan saknas beror att antalet årsverken beräknasredovisas enligt ett nytt system fr.0.m. verksamhetsåret 198182. Personalredovisningen från tidigare år anses inte rättvisande och den låter sig vara svårligen översättas till nuvarande system. Det totala antalet årverken vid Operan uppgick 198182 till 643 st, därefter har antalet varierat mellan 665 st 198283 och, som högst 709 st 198788. Periodens sista år 198990 redovisades 674 årsverken. l tabell 13 redovisas antalet årsverken de olika personalkateav gorierna vid Operan verksamhetsåren 198182-198990.

SOU 1991 71 Bilaga 7 Tabell 13 Antal årsverken vid Operan verksamhetsåren 198182-198990

Förändring mellan verksamhetsåren 198182 och 198990 +42 +79 -54 +5

i

leaterchefenhçlfasttarsverláåâaingår

Anu kategorin a m] s ra lv pe . Operan Källa

Vad gäller de olika personalkategoriernas andelar av det totala antalet årsverken så har förhållandet varit relativt stabilt under

den redovisade perioden den konstnärliga personalen har svarat för drygt 50 % 51- - 53 % det totala årsverkesantalet. av den tekniska personalen har svarat för drygt 40 % 41-44 - % det totala årsverkesantalet. av den administrativa personalen har under näst intill samtli- ga redovisade år svarat för ca 6 % av de utförda årsverke-

na.

Övergår man sedan till antalet årsverken som utförts av resp.

kategori under perioden så framgår att

antalet konstnärliga årsverken har varierat mellan 334 och - 378 st. Beräknas årliga genomsnittstal för treårsperioder visar

resultatet en ökning med ca 5 % mellan P3 och P5 P3 347 st, P4 354 st och P5 364 st. antalet tekniska årsverken har under perioden varierat mel- lan, som lägst, 265 st 198182 och, som högst, 306 st 198485. Någon entydig trend kan inte utläsas den tekniska ârsverkesseur rien, samtliga år har dock antalet varit högre än ingångsåret. Variationerna förklaras till stor del att verksamhetens omfattning av varierat samt att vissa uppsättningar inneburit ökat behov av tek-

nisk liksom av konstnärlig personal.

antalet administrativa årverken var som högst, 45 st, den redovisade periodens första år. Det lägsta antalet, 39 st, redovisa-

des 198485. Övriga år som redovisats har antalet administrativa SOU 1991 71

årsverken uppgått till 42-43 st. Bilaga 7 Operan har till TKU även lämnat uppgifter gällande årsverkesantalens fördelning fast resp. extraanställd personal. Av dessa uppgifter framgår att antalet årverken som utförts av extraanställd personal än halverats; från ca 100 st 198182 till ca 40 st 198990. Den mer extraanställda personalens andel det totala antalet årsverken av har därmed minskat, verksamhetsåren 198182-8485 var dess andel ca 15 %, åren därefter var andelen 6-7 %. den största andelen av de årsverken som utförts av extra anställd personal återfinns under den tekniska personalkategorin; de senaste åren har 10 % de tekniska årsverkena utförts av ca av extraanställd personal vilket motsvarar ca 25-30 årsverken.

5 % de konstnärliga årsverkena ca 20 st har under

- ca av de senaste åren utförts extraanställd personal. av marginell andel, 1 %, de administrativa årsverkena - en ca av var under de senaste åren att hänföra till extraanställd personal, i arbetstid motsvarande 1 årsverke eller mindre.

3.2.2 Kostnader per årsverke

Som en följd av de fonder och redovisningsförändringar som nämns inledningsvis bör de kostnader som anges fram t.o.m. 198182 inte direkt jämföras med kostnaderna därefter. Därför behandlas i detta avsnitt personalkostnaderna endast för perioden fr.o.m. verksmhetsåret 198283. Operans personalkostnader har under P3-P5 utgjort mellan 70 och 75 % av de totala kostnaderna. P5 uppgick den fastprisberäknade genomsnittliga årliga lönekostnaden till drygt 122 milj. kr., och kostnaderna för soc. avgifter uppgick till närmare 49 milj.kr. Jämfört med P3 har lönekostnaden ökat med ca 11 % medan kostnaden för sociala avgifter minskat med ett par procent. För att en bättre uppfattning om personalkostnadernas utveckling så relateras de i det följande till antalet årsverken. l tabell 14, redovisas de genomsnittliga kostnaderna för löner resp. sociala avgifter per årsverke i löpande priser. Parallellt redovisas antalet årsverken genomsnittsberäkningen utgår ifrån. l som den följande tabellen, nr 15, redovisas dessa kostnaders utveckling i indexerad form parallellt med TKIs personalkostnadsdel pk-

del samt KPl. För indexserierna gäller att 198283 100.

Tabell 14 Operans genomsnittliga kostnader årsverke i löpande pri- SOU 1991 71 per kkr verksamhetsåren 198283-198990 ser

Genomsnittlig kostnad

+ 68% + 53% + 63% Tabell 15 Indexerad utveckling av Operans genomsnittliga kostnader per årsverke, TKlzs personalkostnads del och KPl 198283 100 Genomsnitt per årsverke

ovan der årsverke ökat med 63 % mellan 198283 och 198990. per ca KPl har mellan år Ökat något mindre +55 % medan samma den genomsnittliga personalkostnaden teaterområdet TK1s pk-del ökat med + 87 %. Större delen av skillnaden vad gäller utveckling mellan Operans personalkostnader och TK1s pk-del härledas till verksamhetsåren 198384 samt 198687. Dessa år kan ökade TKls pk-del, jämfört med åren innan, mer än Operans ge-

nomsnittliga personalkostnad. Av tabellen kan vidare utläsas att Operans genomsnittliga lönekostnad ökat än motsvarande kostnad för sociala avgifter mer 53 %. Detta är mönster avviker från de övriga 68 resp. ett som TKU studerat; för dessa har de sociala avgifterna ökat teatrar som relativt än lönekostnaden. En bidragande orsak till Opesett mer kostnadsutveckling i detta avseende är att de sociala avgifterrans för anställda musiker och sångartister sänktes 198586. From. na detta år fick arbetsgivaren rätt att dra av 30 % av lönesumman innan de sociala avgifterna beräknades för dessa personalgrupper. Ytterligare bild utvecklingen ges i tabell 16 där kostnaen av räknats till fasta priser. 1 nämnda tabell redovisas derna har om de genomsnittliga kostnaderna för löner och sociala avgifter per

årsverke samt antalet årsverken år för P3-P5. Kostnaderna per SOU 199171 redovisas även som index.

Tabell 16 Operans genomsnittliga kostnader per årsverke, 1989 års priser, verksamhetsåren l98283hl98990 tre års medeltal, detl KH, kkr Genmsn. Genmsnittlig kostnad indexerade årsverks-

Värdet för P3 baseras endast tva år v-åren 198283 och 198384. Källa Operan

Av tabellen framgår att den genomsnittliga lönekostnaden uppgick till drygt 160 000 kr under såväl P3 som P4, och att den därefter ökade med 10 %; till 176 000 under P5. Kostnaderna ca för de sociala avgifterna har däremot minskat något, från 73 000

till 70 000 kr., mellan P3 och P5 en utveckling till viss del

som förklaras av sänkningen de sociala avgifterna skedde av som 198586, dvs. under P4. Sammantaget innebär detta att den totala genomsnittliga kostnaden för ett årsverke ökat med ca 5 % mellan P3 och P5 då kostnaden uppgick till 246 000 kr.

3.3 Lokaler och lokalkostnader

Under den period som TKU studerat så har ett flertal förändringar vad gäller Operans lokalförhållanden skett. Här nämns några av de mer väsentliga Verksamhetsåret 197677 uppläts f.d. Lantmäteristyrelsens hus

vid Va Trädgårdsgatan till Operan. Dessa lokaler då

var permanent ombyggda för administrationen, balettelevskolan och arkiv. Motsvarande lokaler i operahuset byggdes till loger. om Verksamhetsåret 198687 erhöll Operan permanenta repetitionslokaler i kv. Vinstocken vid Gustav Adolfs torg, totalt om 990 kvm. Operan lämnade då de provisoriska repetitionslokalerna i f.d. Posthuset, kv. Brunkhuvudet l som man disponerat sedan 198182. Den förändring som märkts mest utåt är ombyggnaden av operabyggnaden. Dessa arbeten har påverkat såväl husets tekniska standard som dess disponibla yta och disponeringen denna. av Planerna för ombyggnaden som skett i Byggnadsstyrelsens regi togs fram i början av l970-talet. Arbetet har sedan skett i etap- -

främst då under åren 197273, 197475, 197678, 198182, SOU 1991 71 per, 198586 med avslutning i december 1989. Bilaga 7 l sammanställningen nedan redovisas lokalsituationen verksamhetsåret 198990.

oPEms LOKALER vEnksAmcIsAnU19a99o

Area kvm Total H akvn kr Total Fastighet Lokal Användning Ovan Under area an under árshyra adress typ mark mark kvm nark mark kkr ---------------------------------------------------------- u Herrström 2 Stats- Opera- G.Adolfs torg ägd byggnad 17893 4104 21997 1065 533 21241.2

Lantnataren 1 Stats- Kontor och va Tradgárdsg. ägd balettskola 1460 401 1861 1214 607 2016.4

Vlnstocken 1 Stats- Re tltions- G.AdoIfs torg agd lo al 916 249 1165 1115 617 1174.5

Hagernäs 722 Statsltlgernås, Täby ägd Garage 550 0 550 183 100.4 -

SUHM,statsägda lokaler 27811 4882 32693 27455.7 rbe et 55 In-

För en mindre del av lokalytan ovan mark är hyran 216 krkvm Uppgift m area saknas. Kalla Byggnadsstyrelsen

Vad gäller uppgifter disponerade lokaler och kostnader för om så finns det utförliga uppgifter endast för de senaste åren dessa

de totala hyreskostnaderna framgår dock kostnadsredovisning-

av i tabell 10. Här nedan redovisas förändringen av arean och en hyreskostnaden mellan 198586 och 198990 för några av de loka-

Operan disponerar. När det gäller den angivna hyran per ler som kvm 198586 så har särskilt redovisad förbrukningsavgiftkvm en inkluderats, 198990 togs någon sådan separat avgift inte ut. För att möjliggöra jämförelse kan nämnas att konsumenten prisindex ökade med drygt 22 % mellan åren 1985 och 1989.

198586 198990 Förändring SOU 1991 71 Operahuset Bilaga 7 area ovan mark 16 940 kvm 17 893 kvm + 6 % under mark 3 730 kvm 4 104 kvm + 10 % hyra ovan mark 783 krkvml 065 krkvm + 36 % under mark 457 krkvm 533 krkvm + 17 % total årshyra 14.969 mkr 21.241 mkr + 42 %

Lantmätaren area ovan mark 1 180 kvm 1 460 kvm + 24 % under mark 552 kvm 401 kvm 27 % hyra ovan mark 1 011 krkvml 214 krkvm + 20% under mark 567 krkvm 607 krkvm + 7 % total årshyra 1.506 mkr 2.016 mkr + 34 %

Scenazeljéer, Täby area ovan mark 4 004 kvm 4 276 kvm + 7 % total årshyra 2.010 mkr 2.304 mkr + 15 %

Källa Byggnadsstyrelsen

De hyresförändringar som framgått redovisningen är av en följd av dels reguljära årliga uppräkningar, dels de investeringar som gjorts i lokalerna främst då i operahuset. Operan garanteras, via det statliga anslaget, full kompensation för ökade hyreskostnader. Kungl. Byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvar för Operan. Detta innebär att byggnadsstyrelsen fungerar hyresvärd och som och har ansvaret för att hålla lokalerna i funktionsdugligt skick. l bilaga 8 redogörs för bl.a. byggnadsstyrelsens roll samt för de principer som styrt hyressättningen under perioden.

3.4 Övriga kostnader

Till kategorin övriga kostnader förs materialkostnader och övriga uppsättningskostnader, kostnader gällande fastigheten exkl. hyror, kostnader för reklam och marknadsföring, turnékostnader, kostnader för sjuk- och hälsovård, Iunchsubventioner m.m. De Övriga kostnaderna är den kostnadskategori som ökat mest under perioden, i löpande priser har dessa kostnader ökat med ca 370 %; från drygt 8 milj.kr. till närmare 40 milj.kr. Den större delen av ökningen har skett under de senaste åren. Omräknade till fasta priser så har dessa kostnaders genomsnittliga årliga värde P1-P4 rört sig kring 27 milj.kr., därefter har de ökat och upp-

gick P5 till i genomsnitt ca 35 milj.kr. ca 26 % högre än Plzs

värde. När det gäller Operan så är det svårt att utläsa utvecklingen av de olika kostnaderna som ingår i kategorin övrigt beroende redovisningsförändringar. Vissa förändringar vad gäller dessa kostnaders indelning sker bl.a. då redovisningsprinciper infördes nya 198283, sedan förändrades redovisningen dessa ånyo då av man

198687 övergick till att redovisa samtliga övriga kostnader utom SOU 1991 71 turnékostnader sektionsvis. Bilaga 7 Av redovisningarna kan dock utläsas att P5s värde dras upp av turnékostnaderna, dessa har i löpande priser varierat mellan noll milj.kr. under flertalet åren uppgick 198990 och ett par av men

till närmare 11 milj.kr. Att turnéverksamheten och därmed dess

jämförelsevis omfattande detta sistnämnda år för-

kostnader var

klaras operahuset ombyggnadsarbeten var stängt störav att p.g.a. re delen av hösten 1989.

4 Intäkter

4.1 Allmänt

totala intäkter har i löpande priser ökat med ca 235 % Operans under perioden; från 59,5 milj.kr. till 245,7 milj.kr. Om intäkca fastprisberäknas med KPl TKl så visar KPl- omräkterna resp. ningen det reala värdet ökat med 8 % medan TKl- omräkatt ca ningen visar att det reala värdet minskat med ett par procent. Detta innebär att intäkternas värde med hänsyn till de allmänna prisförändringarna ökat, att dess värde relaterat till de teamen terspecifika kostnadsökningarna minskat något. Här bör dock framhållas Operans intäkter ökat relativt kraftigt under perioatt dens sista år. Frånsett det sista verksamhetsåret så har de totala intäkternas reala värde under periodens senare del varit lägre än under periodens första hälft, detta gäller oavsett om KPl eller TKl används som deflator. Operans intäkter indelas i kategorierna biljettintäkter, statligt

anslag till denna kategori har även, rel. sett mindre, kommunala

anslag verksamhetsåren 197576-7778 förts, övriga intäkter samt räntor nettosiffra; ränteintäkter minus ränteutgifter. studerar intäkterna och främst då biljettintäkterna så När man bör beakta de stängningar p.g.a. ombyggnadsarbeten som reman dovisats i kapitlets inledning. Vidare bör beaktas att ränteintäkterunder periodens mitt är avvikande höga, påverkats av de na, som då existerande fonderna. redovisningen det statliga anslaget så har vissa Vad gäller av justeringar gjorts. Det statliga anslaget som redovisas verksamhetsåren 198485-8586 P4 avviker från det anslag som faktiskt anslagits. Till de anslagna medlen har adderats 55 milj.kr. 198485 10 milj.kr. 198586. Bakgrunden till detta förfaresp. rande är de tidigare nämnda fonderna. När de statliga anslagen beräknats för budgetåren 198485-8586, så reducerades de framräknade beloppen med 55 10 milj.kr.; belopp som enligt resp. statsmakterna i stället skulle tas från de existerande fonderna. l tabell 17 och 18 redovisas Operans intäkter i löpande resp. fasta priser, tabellerna framgår respektive intäktskategoris proav

centuella förändring under perioden. I tabell 19 redovisas årliga sou 1991; 71 genomsnittstal som beräknats utifrån treårsperioder fasta priser. Bilaga 7

Tabell 17 Operans intäkter, löpande priser, verksamhetsåren 197576- 198990 kkr

Förändring mellan verksamhetsären 197576 och 198990 + 308 8 + 204 t + 729 t + 679 % + 220 8 + 236 2

Förändring mellan verksamhetsáren 198283 och 198990 + 206 % + 99 % + 172 % 25 t + 107 % + 82 8 - 1 bidrag 300 kkr 7475, 7576. 7677 samt 100 kkr

Inkliakannunalt

Av det för 198283 anvisade anslaget 132 534 milj. kr har endast 100 milj. kr rekvirerats från Kammarkollegiet, främst beroende att bolagets egna intäkter jämte ianspráktagande av reserver kunnat ersätta den rekvirerade delen av statsanslaget detta år. vid beslut om statligt ansla för åren 198485 och 8586 förutsattes att Operan skulle ta i anspr k 55 resp. 10 mkr av sina fonderade medel. I denna redovisning har dessa belopp adderats till det utbetalade statliga anslaget. 0 Reducerad verksamhet p.g.a. omb gnadsarbeten. Vissa förändringar vad gäller visningsprinciper bl.a. beroende kritik från Riksdagens revisorer. Källa Operan

SOU 1991 71

Bilaga 7 Tabell 18 Operans intäkter, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-

198990 den KPI, kkr, de totala intäkterna även detlaterade

nned 111

Övri Räntor Totala intä kter Totala Verksam Bil ett- Statligt a kter anslag intä ter netto exkl inkl. intäkter hetsär int räntor räntor Defl

11823 226526 249508 197576#

198889 198881 12026 19158 245665 245665 1989904 15600

Förändring mellan verksamhetsåren 197576 och 2 8 168 8 152 8 + 8 8 2 8 198990 + 32 8 + + -

Förändring mellan verksamhetsären 198283 och +988 29 8 176 8 52 8 + 34 8 + 18 8 + 3 8 198990 + i -

Reducerad verksamhet p.g.a. omby gnadsarbeten.

9 Vissa förändringar vad gäller visningsprinciper bl.a. beroende kritik från

Riksdagens revisorer. Kalla Operan

Tabell 19 Operans genomsnittliga årliga inäkter, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-198990 tre års medeltal, defl KPI, kkr

Statligt Övri Räntor Totala i ntäkter a

3 6

11152 26193 3#

15589 15006 4

17385 17200 5 t

Förändring mellan period 1 och 44 8 13 8 + 65 8 period 5 + -

Förändring mella n period 3 och 27 8 34 8 4 10 8 + 5 8 period 5 + 56 8 + 7 8 + -

verksamhet omb gnadsarbeten u nder perioden. Reducerad p.g.a. tv år; verksamhet såren 198283-8384. Hedeltalet för P3 baseras Källa Operan

De olika intäktskategoriernas relativa betydelse har i vissa av- SOU 1991 71 seenden förändrats under perioden. Om beräknar de olika Bilaga man 7 intäktskategoriernas genomsnittliga andelar treårsperioder de av totala intäkterna så framgår bl.a. att biljettintäkternas andel har ökat något; från omkring 5 % - P1-P3 till ca 8 % den sista perioden.

det statliga anslagets genomsnittliga andel har minskat, från närmare 90 % den första perioden till drygt 80 % den

sista perioden. de övriga intäkternas andel P5 3 %, de tidigare perio- - var derna var den något mindre. om man bortser från P3 så har ränteintäkternas andel ökat från närmare 5 % P1 till 8 % P5. Under P3 rånteinca var täkternas andel avvikande stor; närmare 12 % vilket främst beror att de då existerande fonderna medförde rel. stora ränteintäkter. Efter kommentarerna gällande de olika intäktskategoriernas relativa betydelse nämns här något utvecklingen kateom av resp.

goris reala värde tre års medeltal

biljettintäkterna har mellan P1 och P5 ökat med 44 % - ca mellan P1 och P5; från 12,1 milj.kr. till 17,4 milj.kr. När det gäller denna intäktspost så bör beakta att biljettintäkterna påman verkats av att Operans huvudscen varit stängd under delar P1, av P3 perioderna med de i reala termer lägsta biljettintäkterna samt P5. Som exempel Operans biljettprisers utveckling under perioden kan nämnas att priset för biljett till en stora scenens parkett realt har ökat med ca 83 % mellan 197576 och 198990;

från 93 kr. till 170 kr. Se även i TKUs betänkande

avsnitt 5.4.3 om biljettpriser m.m. det statliga anslagets värde minskade med ca 13 % mellan - P1 och P5; från i genomsnitt 210,5 milj.kr. till drygt 182 ca milj.kr. Här bör dock nämnas att det siffrorna för enskilda år av framgår att det statliga anslaget ökade rel. kraftigt mellan perio dens sista verksamhetsår. En närmare beskrivning det statliga av anslagets utveckling ges i följande avsnitt. de övriga intäkternas omfattning har utgjort relativt li- - en ten, men under periodens senare år ökande del intäkterna. Plav P4 varierade de genomsnittligt kring nivå 4-5 milj.kr., en därefter ökade de och uppgick P5 till 6,6 milj.kr. Studerar ca man de enskilda åren så framgår medelvärdet P5 dras att upp av de övriga intäkternas värde 198990. Detta verksamhetsår uppgick dess värde till ca 12 milj.kr. En stor del detta belopp, 4,5 av av ca milj.kr., utgjordes bidrag från sponsoravtal av sponsorer med Procordia svarade för merparten. Sponsorbidragens värde har inte under något verksamhetsåren dessförinnan av överstigit en halv milj.kr. Vidare kan nämnas att rel. större en annan sett post; turnéintäkter, 198990 uppgick till 3,5 milj.kr. Utöver ca sponsorbidrag, som teatern redovisar fr.o.m. 198586, och turnéintäkter

ingår i kategorin övrigt bl.a. intäkter från försäljning av program SOU 1991 71 och annat i samband med föreställningar. Liksom övriga kostna- Bilaga 7

der har kategorin övriga intäkter påverkats av de redovisningsför-

ändringar skedde bl.a. 198283, det är därför svårt att följa som enskilda posters utveckling under perioden. ränteintäkterna varierar påtagligt om man ser till medelta- len. Studerar de enskilda åren så framgår det dock att ränteman intäkterna under större delen av verksamhetsåren legat inom intervallet 10-20 milj.kr.; vanligen kring 15 milj.kr. De avvikande höga ränteintäkterna under P3 förklaras främst av att de då relativt stora fonderna medförde högre ränteintäkter. Verksamhetsåret 198283 påverkades dessutom av att periodiseringen av ränteintäkternas redovisning ändrades vilket innebar ett högre belopp

detta år en ökning med 4 milj.kr.. Variationerna i övrigt tor-

ca de till del bero när det statliga anslaget utbetalats samt råstor dande ränteläge. sammantaget så medför förändringarna av de olika intäkts- posterna att värdet Operans genomsnitttliga totala intäkter, av efter ha ökat mellan P1 och P2, sjönk mellan P2 och P4; från att 254 milj.kr. till 218 milj.kr. Vad gäller denna minskning så ca ca bör betänka att de tidigare periodernas intäkter inkluderar man medel fonderas. Mellan P4 och P5 skedde sedan en mindre som ökning, sistnämnda period uppgick de totala intäkterna i genomsnitt till 223 milj.kr. år. Av redovisningen för enskilda ca per verksamhetsår framgår att P5s medelvärde dras upp av värdet för 198990. Detta år uppgick de totala intäkterna till ca 246 milj.kr. vilket 15 % högre än dess värde året innan. Förändringen är ca mellan dessa sista år kan främst tillskrivas en rel. kraftig ökning

av det statliga anslaget resp. de övriga intäkterna ett stort spon-

sorbidrag.

4.2 Det statliga anslagets utveckling

I tabell 20, nedan, redovisas utvecklingen av det statliga anslaget dels i löpande priser dels indexerat parallellt med utvecklingen av TKI KPI under period 197576 100. resp. samma Vad gäller 198283 så uppgick det anvisade anslaget till 132,534 milj.kr. Operan rekvirerade dock endast 100 milj.kr., beroende att egna intäkter samt ianspråktagande av reserver kunde ersätta den icke utnyttjade delen av statsanlaget. Eftersom det är statsanslagets utveckling skall belysas i detta avsnitt så resom dovisas det anvisade anslagets värde i tabellen. Vidare gäller, sånämnts i föregående avsnitt att de anslag som redovisas för som 198485-8586 inkluderar ianspråktagande av fonderade medel.

Tabell 20 Det statliga anslagets utveckling i Iöpandepriser samt index- SOU 1991 7] erat, TKl och KPl kkr, 197576 100 Bilaga 7

Av tabellen framgår att det statliga anslaget ökat med drygt 200 % under perioden, KPl har under samma period ökat med ca 210 % och TKl har ökat med ca 240 %. Värdet av det statliga anslaget har alltså utvecklats något långsammare än den allmänna prisutvecklingen, och dess värde har minskat om man jämför med kostnadsutvecklingen för en normalteater. Vad gäller jämförelsen med KPl så kan utläsa att skillnaman

den var betydligt större under det näst sista året det statliga

anslagets indexvärde var då 250 medan KP1s värde 291, skillvar naden mellan serierna minskar sedan beroende en rel. kraftig ökning av det statliga anslaget. Jämförs 198990 års anslag med anslaget för 198889 så har anslagets nominella värde ökat med ca 22 % medan KPls förändring mellan dessa år stannar ca 7 %.

Ökningen av det statliga anslaget periodens sista år är följd

en av att anslagsbasen för det statliga anslaget räknades upp och att extra verksamhetsmedel beviljades av riksdagen. Anledningen till uppräkningen av anslagsbasen var de kostnadsökningar som införandet av OB-ersättning för konstnärlig personal innebar för teatrarna.

5 Verksamheten under perioden 197576-19890

relaterad till kostnader och intäkter samt till antalet årsverken

5.1 Verksamheten relaterad till kostnaderna

1 detta avsnitt beräknas den genomsnittliga kostnaden per föreställningbesök. Resultaten av denna beräkning där de totala kostnaderna relateras till det totala antalet föreställningar resp. besök

skall inte ses som en exakt angivelse av styckkostnaden. Det är SOU 1991 71 snarare ett sätt att relatera verksamhetens kvantitativa utveckling Bilaga 7 till utvecklingen av dess kostnader. Där resultaten främst är intressanta beroende att de dels visar utvecklingens riktning; blir det mer eller mindre verksamhet för pengarna, dels visar kostnadernas storleksordning. När det gäller Operan så bör man även här beakta de tidigare redovisade ombyggnadsarbetena som medfört kortare spelsäsonger och därmed färre föreställningar och färre antal besök. Teaterns kostnader är dock till stor del opåverkade av att t.ex. spelsäsongen kortas av genom senarelagd start eller tidigarelagt slut. En viss del av de rörliga kostnadselementen kan påverkas, men de relativt sett största kostnadsposterna; fast anställd personal, lokaler m.m. påverkas inte. Ombyggnadsarbetena torde alltså innebära relativt sett högre styckkostnader under år då verksamheten begränsats. En annan faktor som påverkat Operans redovisade kostnad per besök under P5 är att det saknas uppgifter om besök till vissa av turnéföreställningarna under de sista åren. Detta innebär att den styckkostnad som redovisas är något högre än den skulle varit om dessa uppgifter funnits i materialet. 1 tabell 21, nedan, redovisas utvecklingen av de fastprisberäknade genomsnittliga kostnaderna per föreställning samt per besök. I tabellen anges även kostnadernas utveckling i form av indexserier. Siffrorna gällande perioder som innehåller avkortade spelår satts inom parentes.

Tabell 21 Operans genomsnittliga kostnad, 1989 års priser, per föreställning resp. besök under perioden 197576-198990, samt indexserier gällande utvecklingen av dessa kostnader, antalet föreställningar och antalet besök tre års medeltal, defl KPI, kr, Pl 100

Flertalet av värdena i tabellen ovan har påverkats av att verksamheten varit reducerad. Vad man kan utläsa är att styckkostnaden för en genomsnittlig föreställning i Operans regi varit av storleksordning 600 000-700 000 kr. När det gäller kostnaden per besök så visar de normala periodernas värde att denna torde röra sig kring 900-1 000 kr. Jämförs antalet föreställningar resp. styckkostnaden mellan P2 och P4 då verksamheten begränsats av ombyggnadsarbeten

så framgår att dessa varierar omvänt sätt; lägre antal föreställ- SOU 1991; 7] ningar sammanfaller med högre kostnader och vice versa. Samma Bilaga 7 mönster framgår vid en jämförelse av kostnaderna per besök resp. antalet besök. Till del förklaras detta av vad som nämnts ovan; att en stor del av teaterns kostnader, i ett tidsperspektiv som sträcker sig över ett fåtal år, är att betrakta fasta. Vilket innebär att som det inte sker någon större förändring de totala kostnaderna beav roende att antalet föreställningar varierar mellan enskilda år. Kostnaderna påverkas naturligtvis även av föreställningarnas typ. Om en Ökad andel av föreställningarna ges stora scenen vilket skett vid Operan torde detta resultera i en viss ökning av den genomsnittliga kostnaden per föreställning. Dessa föreställningar är av ett större format och involverar ofta ett stort antal

artister orkester, kör, balett, solister såväl som annan personal

och bör därmed vara mer kostsamma än mindre omfattande upp-

sättningar andra mindre scener. Om en dylik kostnadsökning

inte sker kan det tyda ett bättre resursutnyttjande.

5.2 Verksamheten relaterad till intäkterna

1 tabellerna 22 och 23 relateras vissa av Operans intäkter; statligt

inkl. kommunalt anslag och biljettintäkter, till antalet föreställ-

ningar resp. besök. Det statliga anslaget relateras, liksom de totala kostnaderna, till det totala antalet föreställningarbesök. Biljettintäkterna relateras till antalet besök vid Operans föreställningar i Stockholm dvs. de föreställningar som ger biljettintäkter intäk- ter från turnéföreställningar redovisas under Övriga intäkter. Vad gäller dessa tabeller så skall det genomsnittliga statliga anslaget per föreställning resp. besök, liksom styckkostnaderna i föregående avsnitt, ses som mycket grova tal. De framräknade talen liksom utvecklingen har påverkats av att perioderna inkluderar spelår då verksamheten varit reducerad. De siffror som främst torde ha påverkats har satts inom parentes.

Tabell 22 Genomsnittligt statligt anslag resp. biljettintäkt, 1989 års priser, per föreställning under perioden 197576-198990, samt indexserier gällande utvecklingen av dessa intäkter och antalet föreställningar tre års medeltal, defl KPI, kkr, P1 100

Motsvarande indexserie för det totala antalet föreställningar exkl. turnéförest. 100, 86, 83, 95, 77. 252

Vad gäller det statliga anslaget föreställning så är denna SOU 1991 71 per siffra, främst under Pl, P3 och P5, påverkad av att föreställning- Bilaga 7 antalen är reducerade. Utifrån redovisningen torde man dock kunna säga att det genomsnittliga statliga anslaget per föreställning varit av storleksordningen 500 000-600 000 kr. De genomsnittliga biljettintäkterna per föreställning har ökat med ca 85 % mellan Pl och P5; från ca 33 000 till ca 62 000 kr. Av tabellen framgår att ökningen inte skett kontinuerligt under hela perioden utan främst mellan Pl och P2 + 37 % resp. mellan P4 och P5 + 29 %. Under P3 var värdet något lägre än under P2. Eventuellt har biljettintäkterna under denna period påverkats av att Operan under P3, bl.a. som en följd av ombyggnadsarbeten, gav en större andel av sina föreställningar andra scener än stora scenen.

Tabell 23 Genomsnittligt statligt anslag resp. biljettintäkt, 1989 års priser, per besök under perioden 197576-198990, samt indexse-

rier gällande utvecklingen av dessa intäkter och antalet besök

tre ars medeltal, 1989 ars priser, den KPI, kr, Pl 100 Statligt Biljett- lndexserier, Pl 100

Motsvarande indexserie för det totala antalet besök exkl. besök till turnéförest. 100, 96, 84, 100, 87.

Av tabell 23 framgår att det genomsnittliga statliga anslaget per besök uppgick till drygt 900 kr P2, att det sedan minskat till ca 750 kr P4. Perioderna 3 och 5 inkluderar år som påverkats tidigare nämnda faktorer ombyggnadsarbeten samt strejk vilav ket gör att uppgifterna för dessa perioder är något snedvridna. Studerar istället siffrorna för de enskilda åren under perioman dens del så visar dessa att det genomsnittliga statliga anslasenare get per besök under normalår uppgått till ett värde mellan 700 och 800 kr. Jämfört med periodens tidigare del så innebär detta att en viss minskning av det genomsnittliga statliga anslaget per besök skett. De genomsnittliga biljettintäkterna per besök har ökat med närmare 70 % mellan Pl och P5; från ca 50 till närmare 90 kr.

Ökningen är dock inte oavbruten, en liten minskning - 6 kr.

sker mellan P2 och P3. Större delen av ökningen har, liksom när det gäller biljettintäkterna per föreställning, skett i två steg; mellan P1 och P2 + 23 % och mellan P4 och P5 +32 %. Utvecklingen av de genomsnittliga biljettintäkterna torde främst vara en följd biljettprisernas förändring, men kan i någon mån av 253

även ha påverkats av att en ökad andel Operans föreställningar SOU 1991 71 av getts stora scenen. Bilaga 7

5.3 Verksamheten relaterad till antalet årsverken

De uppgifter som anges i tabell 24 nedan, där antalet årsverken relaterats till antalet föreställningar, skall inte ses som någon beskrivning av utvecklingen. Detta beroende att redovisningen endast gäller tre perioder två inte kan betraktas norvarav som mala. Siffrorna gällande perioder innehåller spelår med som reducerad verksamhet är satta inom parentes. Att endast tre perioder redovisas är en följd av att uppgifter om årsverkesantal saknas för tidigare år. Uppgifterna är ändå av ett visst intresse eftersom de, de om jämförs med motsvarande uppgifter för de dramatiska teatrarna,

visar att verksamheten vid Operan balett liksom opera

genomsnittligt involverar betydligt fler personer föreställning än vad per talteatern gör, dvs. beräkningarna resulterar i färre föreställningar per årsverke.

Tabell 24 Genomsnittligt antal föreställningar, årsverken samt föreställningar per årsverke under perioden 198182-198990, samt indexserier gällande dessa antals utveckling tre års medeltal, P3 100

Genomsnittligt antal lndexserier P3 100 Före- Ars- Ãrs-

Underbilaga 1 SOU 1991 71 Bilaga 7 REDOVISNING AV SPELUPPEHÃLL VID OPERAN P.G.A. OMBYGGNADS ARBETEN SAMT SALF-KONFLIKT

Spelår Ingår i Förstasista förest. Beräknat minskat period stora scenen # antal förest. Höst Vår Totalt 197576 P1 6 sept. 31 maj 15 197676 P1 1 okt. 25 25 - - Summa, Pl 40

198081 P2 2juni 10 10 - - Summa, P2 10

198182 P3 31 okt . 1 juni 50 I 10 60 198283 P3 27 nov J strejk 25 8 maj 70 I 3 0 100 mars - Summa, P3 160

Summa, hela perioden 296

# 1 tabellen anges vid vilket datum säsongens förstasista föreställning givits Operans stora scen i de fall detta datum pga. ombyggnadsarbeten avvikit från normal tidpunkt. Vanligen börjar Operans säsong i slutet av augusti och pågår till mitten av juni. 1 tabellen anges även det speluppehåll som orsakades av en SALF-strejk under våren 1983. Den strejk som påverkade Operans verksamhet, främst, under våren 1983 P3 var en organisationsstrejk mellan SALF och TF om möjligheten för SALF att organisera arbetskraft vid Malmö Stadsteater som organisatoriskt vid övriga teatrar i Sverige tillhörde TF men som vid Operan tillhörde SALF. Operans SALF-anslutna medlemmar togs ut i sympatistrejk Strejken pågick 253-85 1983.

Källa Operan

Korrigerad redovisning av antalet ñiresållningar per spelår i Operans SOU 1991 71 regi under perioden 197576-198990, samt dessa antals förändring under Bilaga 7 perioden %

Förändring mellan spelaren 197576 och 198788 + 15% 54% 75% 100% + 50% 29% 30% 1696 - - - - - -

Förändring mellan spelaren 197576 och 198990 + 21% 55% 8% + 483% 7% -1495 -396 - - - - För de spelar under vilka verksamheten reducerats p.g.a. Inbyggnadsarbeten resp. stre k har en skattning gjorts av hur manga föreställningar som skulle a givits stora scenen an verksamheten varit av normal omfattnin

Antalet förestäl ningar stora har korrigerats.

scenen Källa Operan

för SOU 1991 71

Ansvaret Operan och Dramatens lokaler

Bilaga 8

och utrustning

Byggnadsstyrelsens roll, principer för hyressättning och beräkning av statsbidrag till lokalkostnader m.m.

Kungliga Byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvar för Operan och Dramaten. Detta innebär att styrelsen fungerar som hyresvärd och har ansvaret för att hålla lokalerna i funktionsdugligt skick bl.a. genom ombyggnaden underhåll och reparationer. Lokalförbättringar som sker i samband med ombyggnader finansieökad hyresnivå. De ärenden rörande ombyggnader ras genom en m.m. under perioden 1975-1989 som handlagts av byggnadsstyrelsen redovisas avslutningsvis i denna bilaga. För löpande reparationer och underhåll har byggnadsstyrelsen personal som är fast avdelad för Operan resp. Dramaten. För teatrarna finns en gemensam driftingenjör, och vardera teatern har styrelsen fyra drifttekniker placerade. Dessutom svarar styrelsen för kostnaderna för ytterligare en och en halv tjänst vid

Operan elektriker och städpersonal. Delar av det löpande un-

derhållet liksom smärre reparationer sköts dock direkt av teatrarnas egen personal. Hyran omprövas vart femte år. Principen för hyressättningen är att denna om möjligt skall bestämmas efter marknadsmässiga grunder SFS 1980598, Förordning om vissa civila statliga fastigheter m.m.. Åren emellan de år då hyran omprövas regleras 60 procent av hyran efter en prognosticerad utveckling av KPl.

Byggnadsstyrelsen aviserar hyran två år i förväg. Ändringar

av den aviserade hyran får endast ske p.g.a. särskilda skäl ändrade kostnader för el, vatten m.m. som anges i nämnda författning. Dessa principer har tillämpats under den period som TKU studerat. Fr.o.m. 199293 kommer dessa principer att förändras. Den hyra som aviseras av byggnadsstyrelsen utgör en del av underlaget vid beräkningen av det statliga anslaget till teatrarna. Principen vid beräkningen är att full täckning skall ges för hyreskostnaden. Teaterverksamheten skall därmed inte påverkas av hyreshöjningar.

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Behov av investeringar som inte gäller den fasta lokalen tillgodoses genom utrustningsnämnden för universitet och högskolor UUH eller, när det gäller mindre investeringar, av teatrarna. Operan och Dramaten förutsätts nämligen inom ramen för det

statliga anslaget, sedan 198283, själva för planmässig ersätt- SOU 1991 svara 71 ningsanskaffning av inredning och utrustning. Bilaga 8

De investeringar som finansierats UUH under reservations-

av anslaget Inredning och utrustning för högskoleenheterna under perioden 197576-8990 redovisas avslutningsvis i denna bilaga. UUH har dessutom för Operans räkning under åren 198889- 198990 handhaft upphandlingen scenmaskineri Till fiav m.m. nansieringen av detta erhöll Operan ett lån 30 mkr under om reservationsanslaget enl. budgetprop. 198990. Länet skall betalas tillbaka under en ZO-årsperiod.

INVESTERINGAROMBYGGNADER, KUNGLIGA TEATERN

Ärenden handlagda av byggnadsstyrelsen

Ändamål regerings- Datum Belopp prisläge beslut Dnr

Ombyggnad, etapp I 74-06-28 och och 236274 tidigare 37 mkr 1973

Ombyggnad, etapp III 132,51376 76-04-22 13 mkr 1975

Ombyggnad av lantmäterihuset 132,51376 76-04-22 2.4 mkr 1975

Ombyggnad, etapp IV 207080 80-09- 18 33.9 mkr 1980

Ombyggnad, etapp V 145083 84-06-07 18 mkr 1982

Ombyggnad kv. Vinstocken 323183, 248084 85-01-17 4 mkr 1984

Underhållsarbeten 17 mkr, varav 78989 89-04-27 7 mkr sedan 1984 1988

Ärenden handlagda utrustningsnämnden för universitet och SOU 1991 71 av högskolor Bilaga 8

Förteckning över uppförda kostnadsramar i utrustningsplanen avseende Kungliga Teatern, under reservationsanslaget Inredning och utrustning för högskoleenheterna m.m. under perioden 197576-198990

Ändamål Budgetår Kostnadsram löpande priser

Kulissmagasin för Operan och Dramaten 197576 1.14 mkr

Ersättningsanskaffning m.m. 197576 0.3 mkr

Ersättningsanskaffning 197576 0.2 mkr m.m.

Etapp lV scenbelysningsanläggning 198081 8 mkr

Scenmaskineri 291388 89-01-26 30 mkr lån

INVESTERINGAROMBYGGNADER, KUNGLIGA DRAMATIS- KA TEATERN

Ärenden handlagda byggnadsstyrelsen av

Ändamål regeringsbeslut Dnr Belopp prisläge

Ombyggnad av lokaler i anslutning till Lilla Scenen 75-04-17 0.85 mkr 1974

Ombyggnad av färgeri 453778 79-07-05 0.9 mkr 1978 m.m.

Ombyggnad, etapp l 87384 84-06-07 3.7 mkr 1984

Ombyggnad, etapp 87384 84-06-07 3.6 mkr 1984

Ändamål regerings- SOU 1991 71 beslut Dnr Belopp prisläge Bilaga 8

Ombyggnad, etapp lll; projektering 58185 84-06-07 0.8 mkr 1985

Ombyggnad, etapp lll 361586 87-01-27 4 mkr 1986

Ombyggnad, etapp lV 312187 88-05-11 4 mkr 1987

Ärenden handlagda utrustningsnämnden för universitet av och högskolor

Förteckning över uppförda kostnadsramar i utrustningsplanen avseende Kungliga Dramatiska Teatern, under reservationsanslaget Inredning och utrustning för högskoleenheterna m.m. under perioden 197576-198990

Ändamål Budgetår Kostnadsram löpande priser

Kulissmagasin för Operan och Dramaten 197576 1.14 mkr

Ersättningsanskaffning m.m. 197576 0.8 mkr

Ersättningsanskaffning m.m. 197677 0.4 mkr

Ombyggnad, etapp I-ll 198586 0.4 mkr

Ombyggnad, etapp lll 198687 1.6 mkr

Ombyggnad, etapp lV 198889 0.4 mkr

Kungliga Dramatiska Teatern Dramaten SOU 1991 71

Bilaga 9

1.1 Inför läsningen

l den följande texten gäller Fastprisberäkningar har, inget annat anges skett med om deflator till 1989 års priser. KPI som

- - Utöver kostnader och intäkter har TKU endast beaktat rändvs. ränteintäkter minus räntekostnader. Vid en tenettot jämförelse mellan de redovisade årliga totala summan av kostnaderna intäkterna kan därför skillnader föreligga. resp. Dessa skillnader kan häröra från bl.a. avkrivningar och fonderingar, poster som TKU har beaktat. När det gäller siffermaterialet som redovisas i de olika ta-

bellerna bör det påpekas att dessa siffror vanligen är avrun-A

dade, de bakomliggande beräkningarna har vanligen utförts med flera decimaler. Avrundningarna kan i vissa fall till

följd de redovisade avrundade talen awi-

att summan av summan.

ker från den angivna avrundade

2 Verksamhet

2.1 Uppsättningar

Det årliga antalet uppsättningar vid Dramaten har under perio- i varierat mellan lägst, 20 st 198889 och som högst, 30 den som 198182. Nyuppsättningarnas antal har varierat mellan 14 st st och 22 Mellan 60 och 96 % de årliga uppsättningsantalen st. av har därmed utgjorts av nyuppsättningar. l tabell l redovisas det årliga antalet uppsättningar, nyuppsättningar nyuppsättningarnas procentuella andel av det totala samt antalet uppsättningar. l tabell 2 redovisas samma uppgifter i form

årliga medeltal för P1-P5. av

Tabell 1 Det årliga antalet uppsättningar och nyuppsättningar vid Dra- SOU 1991 71 maten perioden 197576-198990, samt nyuppsattningarnas andel det totala antalet uppsättningar Bilaga 9 av

Antal uppsättningar

Källa Dramaten Tabell 2 Det genomsnittliga årliga antalet uppsättningar och nyuppsättningar perioden 197576-198990, samt nyuppsättningarnas andel tre års medeltal Antal uppsättningar

Källa Dramaten

Gällande de redovisade medeltalen kan noteras att det totala antalet uppsättningar år har minskat, - per från i genomsnitt 27 till 22 år. per att antalet nyuppsättningar har varierat. Det genomsnittli- -

ga antalet P5 16 st var dock klart lägre än motsvarande antal P4

20 st.

att även nyuppsättningarnas andel det totala antalet - av uppsättningar har varierat, P1 och P5 uppgick den till drygt 70 %, perioderna däremellan har andelen varit såväl högre P4 som lägre P2 och P3.

2.2 Föreställningar och besöksantal SOU 1991 71 Bilaga 9 Detta avsnitt inleds med ett antal tabeller innehållande redovisningar föreställnings- och besöksantal. De olika siffrorna gälav lande redovisad kategori kommenteras efter tabellerna. resp. I tabellerna 3 och 4 redovisas antalet föreställningar som givits under perioden antalet besök vid dessa. Något mer överresp. skådliga redovisningar i tabellerna 5 och där genomsnittstal ges baserade treårsperioder redovisas för de olika kategorierna. Utifrån uppgifterna gällande föreställnings- och besöksantal har det genomsnittliga antalet besök per föreställning under P1-P5 beräknats, resultatet dessa beräkningar redovisas i tabell På av sista raden i tabellerna kategoris procentuella förändanges resp. ring mellan 197576 och 198990. Dramatens föreställningar liksom besökssiffrorna indelas i de följande redovisningarna utifrån var föreställningarna framförts. Till stora Lilla scenen och annan scen hänförs de förescenen, ställningar givit i egen regi egna scener. Därutöver resom dovisas turnéförestâllningar TKU kan dock inte utifrån den information erhållits separera turnéföreställningar inom landet som från utlandsturnéerna samt gästspel som skett Dramaten. l en separat kolumn redovisas hur många av de i andra kolumner redovisade föreställningarna som är att hänföra till kategorin barnoch ungdomsföreställningar uppgifter om motsvarande besöksantal saknas. Under redovisas de föreställningar som givits annan scen Nybropaviljongen t.o.m. 198182, Målarsalen, Fyran, Lejonkulan fr.o.m. 198586, Sibyllan fr.o.m. 198687 samt, under ett fåtal

4 st spelåren, även annan scen än de nämnda.

av Det maximala antalet publikplatser de olika scenerna uppgår till 816 pl., Lilla 345 pl., Målarsalen 200 stora scenen scenen pl., Nybropaviljongen 145 pl., Fyran 50 pl., Lejonkulan 70 pl. och Sibyllan 100 pl. Från teatern framhåller man dock att det maxi-

mala antalet platser de olika scenerna varierar något mellan

olika produktioner, detta gäller främst de scener som inkluderas i begreppet annan scen. I kommentarerna de olika kategoriernas andelar av Draanges föreställningar besök, andelarna har beräknats utmatens resp. ifrån det totala antalet föreställningar resp. besök exkl. gästspel.

SOU 1991 71 Tabell 3 Antal föreställningar Bilaga 9 per spelar i Dramatens regi under perioden 197576-198990

197879 271 270 633 1174 69 1243 6 1249 540

Förändring mellan spelaren 197576 och 19990 +114 7% +478 +249 -544 +139 +169 -3395 - -

O till annanscen hänförs föreställningar sm givits Hálarsalen, Fyran, Lejonkulan, Sibyllan,

llybropaviliongen sant annanscen.

barn- och urgdusförest. surt iga scener totalt inkl. gästspel och turne. Kalla Dramaten

Tabell 4 Antal besök per spelår vid Dramatens Föreställningar under perioden 197576-198990

Antal besök vid Stora Li l la Annan Turné- Gäst- Totalt Spelar scenen scenen scen Sa fst. Sa spel Sa

-Sbg-----g c AI 0D Ao-E

___________

197576 175454 71742 53551 3003477513133 """"""""""" °

197677 181118 70159 47419 298696 20784 313280 g 313480

197778 177759 62758 49768 290285 45434 335719 4 335719

Förändring mellan spelaren 197576 och 193990 +14 -1496 -1296 3; + -1095 + p, 4 +

n uppgift m Källa

Dramaten

SOU 1991 71 Bilaga 9 Tabell 5 Genomsnittligt antal ñreställningar per spelår i Dramatens reunder perioden 197576-198990 tre års medeltal

Genomsnittli t antal föreställningar per ar Stora Lil a Annan Turné- Gast- Totalt Varav Period scenen scenen scen Sza fst. Sza spel Sa sou A..C D A..D E A..

Förändring mellan period 1 och period 5 - 7k - 5% +149 o 4% -J33 ø-o 4344 4 2x sog Källa Dramaten

Tabell 6 Genomsnittligt antal besök per spelår vid Dramatens Föreställningar under perioden 197576-198990 tre års medeltal Genomsnittli t antal besök per år vid Stora Lil a Annan Turné- Gäst- Totalt Period scenen scenen scen Sa fst. Sa spel Sa A B C A..C D A..D E A..E

Förändring mellan period 1 och period 5; +-0 2% 4% + 5% 3% 1% - - - - - - Källa Dramaten

Tabell 7 Genomsnittligt antal besök per föreställning vid Dramaten under perioden 197576-198990 tre års medeltal

Genonsnittli t antal besök per föreställning Stora Lil a Annan Turné- Gåst- Samt-

Förändring mellan period 1 och period 5 + 8% + 3% -304 8% +678 39a +109; 39 - - -

Källa Dramaten 265

i Det totala antalet föreställningar SOU 1991 71 Bilaga 9 Dramatens totala föreställningsantal inkl. turné- och gästspelsföreställningar har under perioden varierat mellan 752 och 1 351 st

per spelår. De lägsta antalen återfinns i periodens mitt. Spelåren

8283, 8485 samt 8586 gavs mindre än 1 000 föreställningar per

spelår. Övriga spelår har det totala antalet föreställningar översti-

git 1 000 st. Det högsta totala föreställningsantalet noterades periodens sista spelår 198990. Av tabell 5 framgår att genomsnittssiffrorna, i näst intill samtliga kategorier, efter en sjunkande trend nått lägsta nivå P4 en och därefter ökat. Förändringarnas omfattning varierar dock mellan de olika kategorierna. Det genomsnittliga totala antalet föreställningar per år nådde sin högsta nivå P5 1211 st. Detta antal översteg med knapp

marginal Pls värde l 188 st.

Dramatens totala besöksantal inkl. besök vid turné- och gästspelsföreställningar har under perioden varierat mellan, som lägst, ca 215 000 besök 198485 och, som högst, ca 354 000 besök 198990. Periodens första spelår 197576 noterades ca 340000 besök, detta antal uppnåddes även 198384 och över skreds alltså under periodens sista spelår. Under perioden samtliga övriga år har antalet besök varit lägre. Studerar man de genomsnittliga besökstalen så visar dessa i princip sjunkande en trend fram till P4, där bryts trenden, och P5 närmar sig det genomsnittliga besöksantalet år P1s antal. per

Det totala antalet föreställningar exkl. turné- och gästspelsföreställningar

Vad gäller summan av föreställningar i egen regi egna sce-

ner så översteg det genomsnittliga antalet P5 motsvarande antal

P1 1101 resp. 1057 st detta efter en klart nedåtgående trend

-

mellan P1 och P4. Skillnaden mellan P4 816 st och P5 l 101 st

kan främst tillskrivas det ökade antalet föreställningar annan scen. Det totala årliga antalet besök till föreställningarna stora, Lilla samt annan scen har i stort utvecklats samma sätt som motsvarande föreställningsantal; en i princip sjunkande trend mellan P1 och P4 varefter en ökning skedde. Detta besöksantal uppgick under P1 till i genomsnitt ca 297 000 besök per år, under P4 till ca 224 000 och under P5 till ca 285 000 4 % lägre än P1.

-k Stora scenen SOU 1991 71 Bilaga 9 Det genomsnittliga antalet föreställningar Stora scenen uppgick P5 till 257 st, en ökning jämfört med P4, men fortfarande lägre än genomsnittstalen P1-P3 varierade kring 270 Även som st. redovisningen gällande de enskilda spelåren visar en ökande trend under periodens sista år. Där framgår att det lägsta antalet föreställningar, 209 st, gavs 198687 och att antalet därefter ökat för att periodens sista år uppgå till 304 st; periodens högsta antal. Stora andel Dramatens föreställningar har under scenens av P1-P4 legat kring 25 %, under P5 är andelen något mindre; ca 22 %. Det genomsnittliga antalet besök per år uppgick P5 till samma antal som under P1; ca 178 000. P4 uppmättes det lägsta besöksantalet; i genomsnitt 138 000 besök spelår. Ser man de ca per enskilda spelåren framgår att det lägsta besöksantalet noterades

198485 ca 123 000, därefter har besöksantalet stigit och en

kraftig ökning sker mellan 198889 och 198990; från ca 166 000 till ca 200 000 besök. Besöken vid stora scenen har utgjort mer än hälften av Dramatens totala publik; omkring 55 % under samtliga perioder. Det genomsnittliga antalet besök per föreställning stora sceuppgick Pl till 650 st. Detta antal sjönk därefter och låg nen ca P2-P4 strax över 600 st. Mellan P4 och P5 skedde sedan en rel. kraftig ökning, och P5 uppgick det genomsnittliga antalet besök per föreställning till 700 st. Vilket i förhållande till salongens platsantal motsvarar en genomsnittlig beläggning ca 86 %. Utvecklingen mellan de sista perioderna avspeglar att antalet besök ökat relativt sett mer än föreställningsantalet.

ir Lilla scenen

Antalet föreställningar Lilla scenen har minskat något under perioden, från en nivå kring i genomsnitt 250 föreställningar per år under P1-P3 till i genomsnitt drygt 230 föreställningar under P4 och P5. Vad gäller Lilla andel Dramatens föreställningar så scenens av har denna ökat mellan P1 och P4; från ca 21 % till ca 27 %. Därefter minskade andelen till knappt 20 % P5. Det genomsnittliga antalet besök per spelår uppgick P1 och P5 till ca 68 000 resp. ca 67 000 st. Perioderna däremellan har besöksantalet uppgått till drygt 60 000. Ser de enskilda spelåren man framgår att besöksantalet i princip sjunker fram till 198485 då

det lägsta antalet noteras ca 42 000 besök. Därefter sker en ök-

ning och besökssiffrorna varierar kring den initiala nivån. Periodens sista spelår är antalet dock något lägre, ca 62 000 besök vilket är ca 15 % färre än 197576.

Lilla scenens publik har utgjort ca 21 % av Dramatens totala SOU 1991 71 publik under samtliga perioder utom P4 då denna andel något Bilaga 9 var större, ca 24 %. Det genomsnittliga besöksantalet per föreställning Lilla sceminskade från 280 st P1 till 245 st P2, därefter steg antalet nen för att under P5 uppgå till 290 st. Vilket i förhållande till ca salongens platsantal motsvarar en genomsnittlig beläggning ca 84 %.

i Annan scen

De uppgifter som redovisas under rubriken annan scen har bl.a. påverkats att de scener som inkluderas i begreppet har förändav rats. Under åren 197576-8182 ingick 3 fasta med totalt scener 395 platser vilket innebär i genomsnitt ca 132 platser per scen. Motsvarande uppgifter för de följande åren 198283-8485 ingick 2 scener med i genomsnitt 125 platser per scen, 198586 ingick 3 scener med i genomsnitt ca 107 platser per scen och slutligen 198687-8990 ingick 4 scener med i genomsnitt 105 platser per scen. Under spelåren 198081, 8283, 8384 och 8687 ingår även

föreställningar 14, 57, 45 resp. 31 st som Dramaten givit utanför

de fasta scenerna. Efter minskning mellan P1 och P4 så redovisades kraftig en en ökning av det genomsnittliga antalet föreställningar annan scen mellan P4 och P5; från 352 st till 612 st. Det genomsnittliga antalet föreställningar under P5 översteg därmed även P1s värde 538

st med ganska god marginal.

Föreställningarna annan scen utgjorde under P1 och P2 ca 45 % av Dramatens föreställningar, under P3 och P4 var dessa föreställningars andel ca 40 % och P5 hade andelen växt till drygt 50 %. För kategorin annan scen var publikminskningen mellan Pl och P4 relativt kraftig; antalet besök minskade från i genomsnitt 50 000 till 26 000 år. Även i denna kategori skedde sedan ca per en ökning mellan P4 och P5. Besöksantalet nådde dock inte Plzs nivå utan låg, med ett genomsnittligt antal ca 40 000 besök per år, 20 % under den initiala nivån. Beaktar de enskilda ca man spelåren så framgår att det lägsta antalet besök, liksom för Stora och Lilla scenen, noterades 198485 med ett antal strax under 13 000. Vidare framgår ökning skedde mellan 198889 och att en 198990; från ca 36 000 till ca 47 000 besök, men att denna ökning inte räcker för att nå den initiala nivån; spelåret 197576 uppgick antalet besök vid annan scen till ca 54 000. Den andel av Dramatens publik som utgjorts av besök till annan scen har varierat mellan 13 och 15 % under samtliga perioder utom P4 då den utgjorde ca 10 %.

Det genomsnittliga antalet besök per föreställning har varierat sou 1991 71 mellan 70 och drygt 100 st. P5 noterades det lägsta antalet; Bilaga 9 ca knappt 70 st vilket var ca 30 % lägre än P1. Denna minskning avspeglar att antalet föreställningar P5 är ca 15 % högre än P1 medan antalet besök P5 är ca 20 % lägre än P1. Dessa siffror är naturligtvis även påverkade av att de till annan scen förda scenerna förändrats vilket redovisats ovan.

-k Turnéföreställningar

Antalet turnéföreställningar har varierat kraftigt om man ser till enskilda år. Även för denna kategori visar dock genomsnittstalen sjunkande trend nådde lägsta nivå P4 50 st. Mellan en som en P4 och P5 skedde en Ökning, men det genomsnittliga antalet P5 84 st fortfarande lägre än motsvarande siffra Pl 125 st. var När det gäller uppgifter om hur många av Dramatens turnéföreställningar som givits inom resp. utom landet så saknar TKU uppgifter om detta för hela perioden. Det kan dock anges att antalet turnéföreställningar utomlands har ökat under de senaste åren; 198283 var antalet 4 st och 198990 var antalet 34 st. Turnéföreställningarna utgjorde under P1 drygt 10 % av Dramatens föreställningar, därefter minskade denna andel och utgjorde P4 6 %. P5 var andelen något större; ca 7 %. ca De genomsnittliga årliga besöksantalen minskade mellan P1 och P3 och ökade därefter. P3 noterades ca 20 000 besök per år. Motsvarande siffra P5 uppgick till knappt 37 000, vilket var något högre än Pls värde. Vad gäller denna publikkategori så var det stora variationer mellan åren och därmed stora avvikelser från genomsnittsvärdena. Variationerna är en naturlig följd av att turnéverksamhetens omfattning och karaktär varierat. Besöken till Dramatens turnéföreställningar utgjorde ca 10 % teaterns publik under samtliga perioder utom P3 då de utgjorav de ca 7 %. Beaktar man det genomsnittliga antalet besök per turnéföreställning så framgår att detta har ökat; från att ha legat mellan 250 och 300 st under P1-P3 till nivå kring 500 st under P4 en och P5. Detta torde bl.a. vara en följd av att ett större antal av dessa föreställningar ges utomlands föreställningarna utomlands vanligen i större salonger och kan därmed ses av en större ges publik än turnéföreställningar inom landet.

i Gästspel

Även antalet gästspelsföreställningar varierar kraftigt såväl mellan enskilda år mellan treårsperioder. Dessa variationer får dock som inte några större genomslag i Dramatens totala föreställnings-

resp. besöksantal eftersom kategorin gästspel utgör vad gäl- SOU 1991 71 en ler antal mindre betydande del. P5 uppgick det genomsnittliga Bilaga 9 antalet gästspelsföreställningar till 27 st. Liksom antalet föreställningar varierar antalet besök per år vid gästspelsföreställningarna kraftigt. För gästspelen under de år som ingår i Pl saknas uppgifter besöksantal. För övriga år, med om undantag för spelåret 198283 då antalet besök uppgick till ca 20 000, har det årliga besöksantalet varit lägre än eller omkring 10 000. Det genomsnittliga antalet 300 st.

i Barn- och ungdomsföreställningar

För antalet barn- och redovisas, liksom för flertalet kategorier, lägsta nivå P4. Mellan P4 och P5 ökade en sedan antalet; från i genomsnitt 103 st till 156 st. Antalet P5 var dock betydligt lägre än Pl då antalet barn och ungdomsföreställningar uppgick till 312 st. Under P4 och P5 var drygt 10 % av Dramatens föreställningar riktade till barn- och ungdom, en minskad andel jämfört med de tidigare perioderna då denna andel legat en nivå kring 25 %. Besöken vid barn- och ungdomsföreställningarna har inte kunnat separeras från de totala besöksantalen.

3 Kostnader

3.1 Allmänt

Inför de följande genomgångarna av kostnadernas utveckling så bör man beakta att verksamhetens omfattning varierat under perioden. Jämförelser där kostnaderna relateras till verksamheten föreställnings- och besöksantal görs i avsnitt Verksamhetsåret 198990 uppgick de totala kostnaderna för Dramatens verksamhet till ca 150 milj.kr. Kostnaderna har därmed jämfört med 197576, då de uppgick till närmare 36 milj.kr., nominellt ökat med ca 320 %. Om de totala kostnaderna räknas om till fasta priser, med KPl resp. TKI, framgår att kostnaderna i reala termer ökat med 35 % KPI resp. 23 % TKI under perioden. Dramatens kostnader, i löpande resp. fasta priser, redovisas i tabell 8-9. Längst ned i tabellerna anges de olika kostnadsslagens procentuella förändring under den studerade perioden. I tabell 10 redovisas de genomsnittliga årliga kostnaderna fasta priser för treårsperioder Pl-PS.

SOU 1991 71 Tabell 8 Dramatens kostnader, löpande priser, verksamhetsåren Bilaga 9 197576-198990 kkr

Verksam Personalkostnader Lokal-

Övriga

Totala

Förändring mellan verksamhetsáren 197576 och 198990 +244 +332 +307 +641 +319

Källa Dramaten

Tabell 9 Dramatens kostnader, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-198990 dell KPl, kkr, de totala kostnaderna även dellaterade med TK] Total kostnader

Övriga

Personalkostnader Lokal- a Verksank kost- kos De flKPl

hetsår Löner Soclala -

avgifter nader nader

140080 1979ao 67021 28467 137194 198081 69850 28603

138799 198182 67934 29648 144467 198283 64541 31381 139678 193334 60765 28012

127868 198485 57626 26401 134707 1935aa 60658 27203 136223

mellan verksamhetsåren 197576 och Fö ändring

195990; 11 x + 40 +329 +139 +359; +239

+

Källa Dramaten

SOU 1991 71 Büffga 9 Tabell 10 Dramatens enomsnittliga årliga kostnader, 1989 års priser, verksamhets ren 197576-198990 tre års medeltal, den KPI, kkr

Förändring mellan period l och period 5 +6 +18 +13 +100 +21 Källa Dramaten

De olika kostnadskategoriernas andelar av de totala kostnaderhar i viss mån förändrats under perioden, vad gäller P1-P5 na kan nämnas att lönekostnadernas andel har sjunkit från 54 % P1 till 48 % P5. den andel som kostnaderna för sociala avgifter utgjort har förändrats marginellt från 23 till 22 %, under några av periodens år har andelen varit något större. sammantaget har personalkostnadernas andel av de totala kostnaderna minskat från närmare 80 % till ca 70 %. lokalkostnadernas andel har under de studerade åren varierat mellan 9 och 14 %, P1 utgjorde den 11 % och P5 10 % av de totala kostnaderna. de övriga kostnadernas andel har ökat relativt kraftigt; från 12 % P1 till 20 % P5. Samtliga redovisade kostnader har i reala termer stigit under perioden, utvecklingen skiljer sig dock för de olika kostnadskategorierna medelvärden kostnaderna för löner har varierat mellan ca 59 milj.kr. P4 och ca 68 milj.kr. P2. P5 uppgick kostnaden till drygt 67 milj.kr., ca 6 % högre än P1 och drygt 13 % högre än P4s värde. kostnaderna för sociala avgifter har ökat med ca 18 % mellan Pl och P5; från 26,5 till 31,2 milj.kr. lokalkostnadernas storlek har varierat, men har flertalet av perioderna legat kring 14 milj.kr. de övriga kostnaderna är den kostnadskategori i såväl som relativa som absoluta tal ökat mest. Mellan P1 och P5 har dessa kostnader ökat med ca 100 %; från 14 till 28 ca ca milj.kr.

D

l f följande avsnitten redogörs närmare för de olika kostna- SOU 1991; 71 I de personalkostnaderna föregås årsverkesredovisning, Bilaga 9 derna av en de övriga kostnaderna. Vad gäller de sistlokalkostnaderna samt så kortfattad beskrivning vilka kostnader nämnda ges en mer av inkluderas samt dessas utveckling. som

3.2 Personal och personalkostnader

3.2. Ãrsverken

Redovisningen antalet årsverken vid Dramaten under verksamav hetsåren 197576-198990 visar att antalet årsverken i princip var vid periodens början vid dess slut. Förändringar detsamma som dock skett under perioden vad gäller såväl det totala antalet har årsverken de andelar årsverkena som utförts av olika persom av sonalkategorier. årsverkesredovisning bör följande påpe- Vad gäller Dramatens beräknar antalet årsverken utifrån genomsnittlig kas Dramaten utifrån faktisk arbetad tid. Vissa skillnader vad lönekostnad, indelning personalen i olika kategorier föreligger även gäller av bl.a. hänförs Städpersonal l8 årsverjämfört med andra teatrar; administrativ personal, vid andra teatrar hänförs ken 198990 till denna personalgrupp till teknisk personal. Vidare kan nämnas att årsverkesredovisningen Dramaten lämnat till TKU det i den som information gällande årsverkesantalens fördelning fastsaknas extraanställda. Relationen fast- extraanställda kan därför resp. kommenteras. årsverken utförts olika personalkategorier un- Antalet som av der perioden redovisas i tabell 11.

Antal årsverken vid Dramaten verksamhetsåren 197576- Tabell 11 193990

Tek- Anni ni s- Total t

Konstsk trativ antal Verksam- när] rg m personal personal årsverken

verksanüetsåren 197576 och Förändring mellan -119 5x +-0 198990 +219 - 273

Källa Dramaten

Det totala antalet årsverken har varierat relativt kraftigt, någon sou 1991; 71 entydig trend kan inte utläsas redovisningen. Vid periodens inur Bilaga 9 ledning redovisades 370 årsverken och vid dess slut redovisades 371 st. Dessemellan har antalet varierat mellan som lägst 360 st och som högst 466 st. Det lägsta antalet årsverken redovisades 198889 och det högsta antalet redovisas 198182.

Mer entydiga förändringar har dock skett vad gäller de olika personalkategoriernas andelar av det totala antalet årsverken ne-

dan anges genomsnittsvärden för treårsperioder

den konstnärliga personalgruppen har svarat för ökande - en andel; mellan P1 och P5 ökade den från 31 till 37 %, vilket mot-

svarar 114 resp. 138 årsverken en ökning med 21 %.

den tekniska personalens andel har minskat från 44 % P1 till 39 % P5, detta motsvaras 165 146 årsverken

av resp. en

minskning med 11 %. Minskningen den tekniska personalav gruppens årsverksandel har dock inte skett i jämn takt under hela perioden utan främst mellan P3 och P5, dessförinnan denna var andel i princip oförändrad. den administrativa personalkategorins andel har varierat mellan 22 och 25 %. Under periodens första hälft det var genomsnittliga antalet administrativa årsverken 95 och under den st senare hälften ca 90 st.

Sammanfattningsvis kan sägas

att den konstnärliga personalen har ökat, såväl i absoluta -

tal antal årsverken vad gäller dess andel det totala

som av antalet årsverken.

att den tekniska personalen minskat såväl i absoluta tal - som relativt övriga personalgrupper. Denna har dock under grupp periodens samtliga år utfört det största antalet årsverken. såväl antalet andelen administrativa årsverken - som var, jämfört med periodens första hälft, något lägre under periodens

senare del.

3.2.2 Kostnader årsverke per

Dramatens personalkostnader kostnader för löner sociala

samt avgifter m.m. har under periodens år utgjort mellan 70 och 80 % av de totala kostnaderna. Verksamhetsåret 198990 uppgick lönekostnaden till knappt 69 milj.kr. och kostnaden för avgifter soc. uppgick till drygt 32 milj.kr. i reala termer har dessa kostnader ökat med 11 resp. 40 % jämfört med 197576. För närmare att belysa dessa kostnaders utveckling så relateras de i detta avsnitt till antalet årsverken. l tabell 12, redovisas de genomsnittliga kostnaderna för löner resp. sociala avgifter per årsverke i löpande priser. Parallellt redovisas antalet årsverken genomsnittsberäkningen utgår ifrån. som l

den följande tabellen, 13, redovisas dessa kostnaders utveckling SOU 1991; 7] nr i indexerad form parallellt med TKIs personalkostnadsdel pk- Bilaga 9

del samt KPl 197576 100.

Tabell 12 Dramatens genomsnittliga kostnader per årsverke i löpande priser kkr verksamhetsåren 197576-198990 Genomsnittlig nominell kostnad

Tabell 13 Indexerad utveckling av Dramatens genomsnittliga kostnader årsverke, TKlzs personalkostnadsdel och KPl per 197576 100

Genomsnitt per årsverke TK1s Verksam- Soc. Lön + pkhetsår Lön avg. s0c.avg. del KPl

100 100 100 i 100 100 197576

Av tabell 13 framgår att variationerna är stora vad gäller utmellan enskilda år. Sett över perioden som helhet har vecklingen genomsnittliga kostnad årsverke ökat med ca 266 Dramaten per jämförelse med TK1s pk-del KP1s utveckling visar %. En resp.

att utvecklingen av personalkostnaden teaterområdet TKlzs SOU

1991 71 pk-del ligger ganska nåra Dramatens personalkostnadsutveckling Bilaga 9 medan den allmänna prisutvecklingen KPI ökat något långsammare. Detta gäller främst under de senaste åren, mellan 8788 och 8990 ökar KPI med ca 12.7 % medan Dramatens genomsnittliga kostnad per årsverke liksom TKl ökar med 25 %. Ser ca man Dramatens personalkostnaders komponenter så har kostnaderna för sociala avgifter under perioden ökat betydligt än såväl lömer nekostnaden som KPI + 330 % jämfört med + 243 % resp. + 210 %. För att ge en tydligare bild av de olika kostnadernas värde så redovisas i tabell 14 de genomsnittliga årliga kostnaderna årsper verke omräknade till fasta priser, parallellt redovisas de genomsnittliga årsverksantalen under Pl-P5. Kostnaderna redovisas även som index.

Tabell 14 Dramatens genomsnittliga kostnader per årsverke, 1989 års priser, verksamhetsåren 198283-198990 tre års medeltal, defl KPI, kkr Genasn. Genasnittlig kostnad indexerade arsverksantal årsverke kkr kostnader 011.100 Period ars- mer sociala lön toner + sociala m. 4

verket-I avgifter soc.avg. avgifter soc.avg.

______ u 1 372 171 71 242 100 100 100

118 109

Källa Dramaten

Av tabellen framgår att den genomsnittliga totala kostnaden

för ett årsverke realt ökat med 9 % mellan P1 och P5, från

242 000 kr till 264 000 kr. Det framgår dock även att den genomsnittliga kostnaden för ett årsverke under de mellanliggande perioderna framför allt under P3 och P4 legat lägre än under - den första resp. den sista perioden. Beaktar den genomsnittman liga lönekostnaden för ett årsverke så framgår det att denna sjönk mellan Pl och P3; från ca l7l 000 kr. till 151 000 kr. Därefter, ca främst mellan P4 och P5, Ökade den reala lönekostnaden och uppgick P5 till ca 180 000 kr.

3.3 Lokaler och lokalkostnader

Under den period som TKU studerar så har vissa förändringar vad gäller Dramatens lokalförhållanden skett; dels ökning en av

dels förändringar inom densamma. Såsom SOU 19917] den totala Iokalytan, tidigare har två tillkommit Lejonkulan och Si- Bilaga 9 redovisats scener

byllan medan har avvecklats Nybropaviljongen.

en scen Ãr ombyggnad Dramatens teaterbyggnad 1985 inleddes en av Nybroplan. Ombyggnaden skedde i tre etapper och avslutades vid

1987. har utöver ombyggnaden stora scenens salong Arbetena av -

skedde under sommaruppehåll 1987 omfattat upp-

som teaterns bl.a. artistloger, ombyggnad perukmakeri och rustning av av toalettutrymmen, tekniska arbeten såsom sminkavdelning, nya ställverk för högspânning och Ijudstudio m.m.

vid kunde trots de pågående arbetena Verksamheten teatern normal omfattning under de berörda spelåren. bedrivas i sammanställningen nedan redovisas lokalsituationen verksaml

hetsåret 198990.

DRMATENS LOKALER VERKSNMETSÅRET 198990

A k H KCÃÅ k ånger k T l

nader årghçra

05 vn

Fastighet Lokal- Användning Totalt adress typ mark mark mark mark kkr

"""""""""""""""""""""""""""" Thalia 3 Stats- Teater- Iybroplan ågd byggnad 10847 1795 12642 833 417 9787.6

Tre 2 Stats-

Vapen 426 426 440 18716

Valhal avagen 191 ågd Förråd 0 -

- Hågernås 722 Stats- Förråd Hågernäs. Täby ågd rekvlsita 1083 0 1083 186 202.0 - Sjdnannen 10 Stats- Kontor. ateljéer 1 ; Nybrogatan 6 ägd teaterlokal 3359 797 4156 803 475 3076.2 Sjünannen 10 Stats-

- Thalia Sjauannen In- Gatu- Alnlñfsgatan hyrd utryuue 93 - - - - SUNHA, inhyrda lokaler 240 0 240 153.0 SUHHA, samtliga lokaler 20345 3277 23622 16575. Källa Byggnadsstyrelsen

Vad gäller utvecklingen disponerade lokaler och kostnader av SOU 1991 71 för dessa så finns det utförliga uppgifter endast för de senaste Bilaga 9

åren de totala hyreskostnaderna framgår dock kostnadsredo-

av visningen i tabell 8. Här nedan redovisas förändringen av arean och hyreskostnaden mellan 198586 och 198990 för några de av lokaler som Dramaten disponerar. När det gäller den angivna hyran per kvm 198586 så har särskilt redovisad förbrukningsaven giftkvm inkluderats, 198990 togs någon sådan avgift separat inte ut. För att möjliggöra en jämförelse kan nämnas konsumentatt prisindex ökade med drygt 22 % mellan åren 1985 och 1989.

198586 198990 Förändring

Teaterbyggnaden, Nybroplan area ovan mark 9 435 kvm 10 847 kvm + 15 % under mark 1 325 kvm 1 795 kvm + 35 % hyra ovan mark 668 krkvm 833 krkvm 25 % + under mark 403 krkvm 417 krkvm + 3 % total årshyra 6.837 mkr 9.788 mkr + 43 %

Sjömannen 10, Nybrogatan 6 area ovan mark 3 299 kvm 3 359 kvm + 2 % under mark 759 kvm 797 kvm + 5 % hyra ovan mark 719 krkvm 803 krkvm + 13 % under mark 369 krkvm 475 krkvm + 29 % total årshyra 2.652 mkr 3.076 mkr + 16 %

Scenazcljéer, Täby area ovan mark 3 276 kvm 3 711 kvm + 13 % hyra ovan mark 502 krkvm 539 krkvm 7 % + total årshyra 1.645 mkr 2.0 mkr 22 % +

Källa Byggnadsstyrelsen

De hyresförändringar framgått redovisningen är som av en följd av dels reguljära årliga uppräkningar, dels de investeringar som gjorts i lokalerna. Dramaten garanteras, via det statliga anslaget, full kompensation för ökade hyreskostnader. Kungl. Byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvar för Dramaten. Detta innebär att byggnadsstyrelsen fungerar som hyresvärd och och har ansvaret för hålla lokalerna att i funktionsdugligt skick. l bilaga 8 redogörs för byggnadsstyrelsens roll samt för de principer som styrt hyressättningen under perioden.

3.4 Övriga kostnader

De övriga kostnaderna är den kostnadskategori såväl som i relativa som absoluta tal ökat mest. Mellan P1 och P5 har dessa kostnader ökat med 100 %; från 14 till 28 ca ca ca milj.kr. Därmed har även dessa kostnaders andel av de totala kostnaderna ökat relativt kraftigt; från 12 till 20 %.

Till kategorin övrigt hänförs kostnader för material, reklam SOU 1991 71 marknadsföring, turnéer, och traktamenten, sjuk- och häl- Bilaga 9 resor sovård m.m. Uttryckta i fasta priser så har de övriga kostnaderna under flertalet verksamhetsåren 197576-198586 varierat mellan 15 av och 20 milj.kr., därefter ökade de och uppgick periodens sista verksamhetsår 198990 till drygt 33 milj.kr. Under sistnämnda verksamhetsår uppgick turnékostnaden till ca 5,5 milj.kr. Vad gäller storleken de olika kostnaderna som summeras till övriga kostnaderna så kan TKU inte presentera dessa närmare eftersom de inte framgår Dramatens årsredovisningar. av

4 Intäkter

4.1 Allmänt

Dramatens intäkter indelas i biljettintäkter, statligt anslag, övriga intäkter samt ränteintäkter här redovisas dessa som en nettosiffdvs. ränteintäkter minus räntekostnader. ra; 1 tabell 15 och 16 redovisas Dramatens intäkter i löpande resp. fasta priser, tabellerna framgår respektive intäktskategoris proav centuella förändring under perioden. I tabell 17 redovisas årliga

genomsnittstal beräknats utifrån treårsperioder fasta priser.

som

Tabell 15 Dramatens intäkter, löpande priser, verksamhetsåren 197576- 198990 kkr Verksam- Biljett- Statligt Övri a Räntor Totala intäkter hetsar intäkter anslag inta ter netto exkl. inkl. räntor räntor 5§§å§° -aåååö

Förändring mellan verksamhetsáren 197576 och 198990 +744 +241 +8228 +1488 +317 +333

Teatern har erhållit 5 000 tkr i extra statsbidrag utöver angivet anslag att tillföras resultatutjäimingsfonden. Källa Dramaten

SOU 1991 71

Tabell 16 Dramatens intäkter, 1989 års Bilaga 9 priser, verksamhetsåren

197576-198990 dell KPI, kkr, de totala intäkterna även

denaterade med TK]

Verksa- Bil ett- Statligt Övri Räntor Totala a intäkter Totala hetsár lnt kter anslag inta ter netto kl ex. inkl. intäkter

räntor räntor 0eflTKI

109467 110956 197677 104780 114619 116876 197778 109018 117509 122419

130073 97740 3453 116367 118700 133003 102773 7324 130132 136074 147255 97584 9463 126726 132349 142308 101753 9423 133894 140143 139796 109099 11409 147521 155161 155161 Förändring mellan verksalhetsáren 197576 och 198990 4 173 4 0 10 8 2591 % 4 413 8 + 35 4 + 40 4 r 27 8

Källa Dramaten

Tabell 17 Dramatens enomsnittliga årliga intäkter, 1989 års priser, verksamhe ren 197576-198990 tre års medeltal, den KPI, kkr Bil ett- Statligt 0vri Räntor Totala inta kter Period lnt kter anslag inta netto ter exkl. räntor

11028 110545 1290

12206 105529 2408

15056 100684 4314

23137 102812 10098

Förlndri mellan period 1 och period +155 -1 42057 +125 +19 +22

Källa Dramaten

Vad gäller de olika intäkternas betydelse och dess förändring under perioden kan nämnas årliga genomsnittstal baserade att treårsperioder, 1989 års priser

biljettintäkternas relativa betydelse har ökat; - P1 svarade de för 8 % av teaterns totala intäkter och P5 hade denna andel ökat till 16 %. Biljettintåkterna ökade med drygt 150 % mellan P1 och P5, från ca 9,1 milj.kr. till 23,1 milj.kr. Större ca delen av denna ökning skedde under periodens del,studerarinan senare värden

för enskilda år så framgår biljettintäkterna fr.0.m. 198687 låg SOU 1991; 71 att högre nivå än tidigare. Vidare framgår att en relativt kraftig Bilaga 9 en ökning + 19 % skedde mellan de sista åren; från 22,7 till 27 milj.kr. De årens ökade biljettintäkter är en följd av dels senare ökat antal besök, dels realt höjda biljettpriser. Som exempel ett Dramatens biljettprisers utveckling under perioden kan nämpriset för biljett till parkett realt har ökat nas att en stora scenens

96 % mellan 197576 och 198990; från 56 till 110 kr. se

med ca även i TKUs betänkande avsn. 5.4.3 om biljettpriser m.m.. den andel intäkterna som det statliga anslaget svarar för - av minskade under perioden; från 89 % P1 till 72 % P5. Mellan P1 och P2 ökade det statliga anslagets värde med ca 6 % därefter

sjönk det och nådde sin lägsta nivå P4 ca 101 milj.kr.. Mellan

P4 och P5 skedde sedan viss ökning av anslagets värde. P5 en uppgick dess genomsnittliga värde till 102.8 milj.kr. Jämförs detta värde med P1 1043 milj.kr. så framgår att det statliga anslagets

reala värde 1 % lägre under P5 en närmare redovisning av

var ca det statliga anslagets utveckling i följande avsnitt. ges de övriga intäkterna har ökat kraftigt, från 0,5 milj.kr. P1 till 10,1 milj.kr. P5. Denna intäktsposts relativa betydelse har därmed ökat, från att utgöra mindre än 1 % av teaterns intäkter till att för 7 %. Till övriga intäkter förs bl.a. turnéintäkter, svara ca dessa uppgick periodens sista verksamhetsår till ca 5,5 milj.kr. och utgjorde därmed nästan hälften de övriga intäkterna under detav ta år. För kategorin övriga intäkter gäller, liksom för de övriga kostnaderna, att de ingående delarna inte särredovisas i årsredovisningen. TKU kan därför inte ge en närmare redovisning av de ingående delarnas utveckling.

även ränteintäkternas netto relativa betydelse har ökat, P1

svarade de för 2 % och PS svarade de för 5 % av teaterns intäk- Dess värde har ökat med 125 % mellan P1 och P5, från ca ter. ca 2,9 milj.kr. till 6,5 milj.kr. de totala intäkterna har, liksom de totala kostnaderna,ökat med drygt 20 % under perioden. En stor del av denna ökning har

skett under P5 under P4 låg de genomsnittliga totala intäkterna

ca 6 % över den initiala nivån.

Sammanfattningsvis kan sägas att den ekonomiska omfattning- Dramatens verksamhet i reala termer ökat med drygt 20 % en av under den studerade perioden. Vad gäller intäktssidan så har det statliga anslagets relativa betydelse minskat medan samtliga andra intäktskategoriers relativa betydelse har ökat. l absoluta tal så är ökningen biljettintäkter och övriga intäkter av störst omfattav ning.

4.2 Det statliga anslagets utveckling SOU 1991 71

1 tabell 18 redovisas utvecklingen det statliga anslaget; dels i av löpande priser, dels indexerat. Parallellt redovisas utvecklingen av TKl samt KPl.

Tabell 18 Det statliga anslagets utveckling, i löpande priser samt indexerat, TKJ och KPl kkr, 197576 100

Av indexserierna framgår att det statliga anslaget mellan 197576 och 198990 nominellt ökade lika mycket TKl + som 241 % medan KP1s Ökning är något mindre +210 %. Detta skulle innebära att anslagets utveckling varit snabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen och att det utvecklats i takt samma som kostnaderna för en normalteater. Nämnda jämförelse gäller dock två enskilda år, sett över periodewsom helhet varierar de olika seriernas utveckling. Man kan bl.a. notera att det statliga anslaget ökar rel. mycket under periodens sista år. Verksamhetsåret 198788 ligger anslaget KPls indexvärde relativt lika; 271 resp. resp. 275. Därefter, mellan 8788 och 8990 ökar det statliga anslaget med ca 26 % medan KPls ökning under period samma

stannar vid ca 13 %. Normalteaterns kostnader TKl ökar med

ca 21 % mellan dessa år.

Ökningen av det statliga anslaget periodens sista år är följd

en av att anslagsbasen för det statliga anslaget räknades och att upp extra verksamhetsmedel beviljades av riksdagen. Anledningen till uppräkningen av anslagsbasen var de kostnadsökningar infösom randet av OB-ersättning för konstnärlig personal innebar för te-

atrarna.

5 Verksamheten relaterad till dess kostnader och SOU 1991 71 intäkter samt till antalet årsverken Bilaga 9

5.1 Verksamheten relaterad till kostnaderna

l tabell 19, nedan, redovisas utvecklingen av de fastprisberäknade genomsnittliga kostnaderna per föreställning samt per besök. l tabellen anges även kostnadernas utveckling i form av indexserier.

Tabell 19 Dramatens genomsnittliga kostnad, 1989 års priser, per föreställning resp. besök under perioden l97576i989/90, samt indexserier gällande utvecklingen av dessa kostnader, antalet föreställningar och antalet besök tre års medeltal, defl KPI, kr, Pl 100

Tabellens siffror ger en uppfattning om styckkostnadernas storlek. De framräknade kostnaderna skall dock inte ses som några exakta värden, utan behandlas som mycket ungefärliga genomsnittstal Utifrån vad redovisas i tabellen kan sägas att den som genomsnittliga kostnaden per föreställning vid Dramaten under de perioderna uppgått till en nivå kring 120 000 kr., och senare att den genomsnittliga kostnaden per besök legat mellan 400 och 450 kr. Vid eventuella tolkningar förändringar så bör man bl.a. vara av medveten om att de totala kostnaderna relaterats till samtliga föreställningar vilket innebär att föreställningarnas karaktär har betydelse för utfallet. Som exempel kan nämnas att föreställningar mindre scener generellt kan antas vara något mindre kostsamma än föreställningar stora scenen. Man bör vidare ha i åtanke att en stor del av teaterns kostna-

der inte kan minskas från ett år till ett annat beroende fast

anställd personal, lokalkontrakt etc.. De fasta kostnaderna torde vara en del av förklaringen till att de beräknade styckkostnaderna varierar omvänt mot föreställnings- resp. besöksantalen dvs. kostnaderna har ökat när antalen minskat och v.v. Man kan dock utläsa att då antalet föreställningar besök P5 ånyo nått den resp. initiala nivån så har inte styckkostnaden sjunkit till den initiala nivån dvs. kostnaden föreställningbesök har ökat även vid - per samma kvantitet.

5.2 Verksamheten relaterad till intäkterna SOU 1991 71 Bilaga 9 l tabellerna nedan har verksamheten i termer föreställningar av och besök relaterats till vissa av Dramatens intäktsslag. De intäktsslag som beaktas är det statliga anslaget samt biljettintäkterna. Det statliga anslaget relateras, liksom de totala kostnaderna, till det totala antalet föreställningarbesök. Biljettintäkterna relate-

ras till antalet besök till Dramatens föreställningar egna sce-

ner kategorierna stora, Lilla, annan scen, samt gästspel dvs. de föreställningar som ger biljettintåkter intäkter från turnéföreställningar redovisas under övriga intäkter. l tabell 20 redovisas de genomsnittliga intäkterna per föreställning och i tabell 21 redovisas de genomsnittliga intäkterna per besök. I tabellerna redovisas även utvecklingen av de totala föreställnings- resp. besöksantalen.

Tabell 20 Genomsnittligt statligt anslag resp. biljettinükt, 1989 års priser, per föreställning under perioden 197576-198990, samt indexserier gällande utvecklingen av dessa intäkter och antalet föreställningar tre års medeltal, dell KPl, kkr, Pl 100

Motsvarande indexserie för det totala antalet förest. exkl. turnéförest 100,100, 94, 81,106.

Av tabell 20 framgår att det genomsnittliga statliga anslaget per föreställning ökade fram till P4 från 88 000 kr. till 114 000 kr. per föreställning och därefter sjönk för att P5 ligga strax under den initiala nivån. Beaktar antalet föreställningar man ser man att utvecklingen av detta antal är omvänd; antalet föreställningar sjönk mellan Pl och P4, ökade därefter och nådde P5

ånyo den initiala nivån.

Om biljettintäkterna relateras till antalet föreställningar ser man att de genomsnittliga biljettintäkterna per föreställning ökat under perioden, från ca 9 000 kr. P1 till 20 000 kr. föreca per ställning P5 en ökning med närmare 140 %. -

Tabell 21 Genomsnittligt statligt anslag biljettinñkt, 1989 års pri- SOU 1991 71 resp. besök under perioden 197576-198990, samt indexseser, per

rier gällande utvecklingen dessa intäkter och antalet besök

av tre ars medeltal, 1989 ars priser, dell KPl, kr, Pl 100

Motsvarande indexserie för det totala antalet besök exkl. turnéförest 100, 90, 95, 78, 98.

Då de statliga anslagen liksom biljettintäkterna relateras till besöksantalet framgår att det genomsnittliga statliga anslaget per besök ökade med 26 % mellan P1 och P4 från 315 till 398 kr.. ca Mellan perioder minskade antalet besök med ca 22 %. P5 samma återgick såväl antalet besök som det genomsnittliga statliga anslaget besök till den initiala nivån, det förstnämnda genom en per ökning och det senare genom en minskning. Vad gäller de genomsnittliga biljettintäkterna per besök har dessa successivt ökat under hela perioden; från ca 30 kr. per besök P1 till 80 kr. per besök P5, en ökning med närmare 160 ca

%. Ökningens omfattning varierar dock; mellan P2 och P3 var

den endast någon procent medan den största ökningen, mellan P3 och P4, uppgick till närmare 50 %.

5.3 Verksamheten relaterad till antalet årsverken

Nedan, i tabell 22, redovisas det genomsnittliga antalet föreställningar per årsverke, parallellt redovisas antalet föreställningar resp. årsverken.

Tabell 22 Genomsnittligt antal Föreställningar, årsverken samt föreställningar per årsverke under perioden 197576-198990, samt indexserier gällande dessa antals utveckling tre års medeltal, Pl 100

Av tabellen framgår att antalet föreställningar sjönk mellan P1 SOU 199171 och P4, antalet ökade därefter och var P5 något högre än Pl. Vad Bilaga 9 gäller antalet årsverken så ökade det mellan Pl och P3. P3 bröts den ökande trenden och antalet minskade för att P5 åter ligga Plzs nivå. Utvecklingen av årsverks- resp. föreställningsantal medför att det genomsnittliga antalet föreställningar per årsverke sjönk med närmare 30 % mellan Pl och P4; från ca 3,2 till 2,3 st, därefter skedde en ökning till ca 3,3 föreställningar per årsverke P5. Om P5 jämförs med P1 framgår att antalet årsverken i princip är detsamma men att det producerats fler föreställningar den senare perioden, följdaktligen är även antalet föreställningar per årsverke under P5 något högre än under P1. Man bör inte utifrån de framräknade siffrorna göra alltför långtgående tolkningar. Antalet föreställningar årsverke är per ett grovt mått som påverkas av repertoarpolitik, arbetsformer, arbetstidsregleringar m.m. När det gäller Dramaten torde man dock utifrån siffrorna ovan kunna sluta sig till att antalet föreställningårsverke normalt varierar kring 3 st. ar per

1 Svenska Riksteatern SOU 1991 71 Bilaga l0

1.1 Inför läsningen

I den följande texten gäller Fastprisberäkningar har, om inget annat anges skett med deflator till 1989 års priser. KPl som Period 1 P1 avser verksamhetsåren 197576-197778, -

Utöver kostnader och intäkter har TKU endast beaktat rän- tenettot dvs. ränteintäkter minus räntekostnader. Vid en jämförelse mellan de redovisade årliga totala summan av kostnaderna resp. intäkterna kan därför skillnader föreligga. Dessa skillnader kan häröra från bl.a. avskrivningar och fonderingar, poster som TKU har beaktat. När det gäller siffermaterialet som redovisas i de olika ta- bellerna bör det påpekas att dessa siffror vanligen är avrundade, de bakomliggande beräkningarna har vanligen utförts med flera decimaler. Avrundningarna kan i vissa fall till

följd att av de redovisade avrundade talen avvi-

summan

ker från den angivna avrundade summan.

1.2 Faktorer som påverkat TKUs analys av verksamhet, kostnader och intäkter

Genomgången Riksteatern kompliceras generellt av att teaterns av verksamhet förändrats under perioden En redovisning av teaterns uppdrag och förändringar detta återfinns i TKUs betänkande av kap. Här nämns något om de regionala ensemblernas betydelse. Antalet regionala ensembler som hörde till Riksteatern minskade i och med regionaliseringen del 1974 års kulsom var en av turpolitik. Till Riksteatern hörde spelåren 197576-7677 5 st regionala ensembler, 197778-7980 3 st, 198081-8283 2 st och slutligen 198384 1 st. Fr.o.m. 198485 hade de regionala ensemblerna fått huvudmän och var helt fristående från Riksteatern. nya Det hade för TKU varit önskvärt att särskilja dessa ensembler i alla avseenden och särredovisa deras verksamhet. Detta låter sig dock inte göras, främst beroende att man kan särskilja de regionala ensemblernas kostnaderintäkter från Riksteaterns redovisning. När det gäller antal uppsättningar, totala föreställningsoch besöksantal samt totala årsverkesantal kan dock en särredovisning gällande de regionala ensemblerna göras.

Som en konsekvens av att regionala ensembler hörde till Riks- SOU 1991 71 teatern t.o.m. 198384 beräknas för de olika siffrorna som redovi- Bilaga 10 sas den procentuella förändringen, inte bara för perioden som helhet utan även mellan verksamhetsåren 198485 och 198990

mellan P4 och P5; dvs. den period som Riksteatern existerat

utan de regionala ensemblerna.

2 Verksamhet

2.1 Uppsättningar

De uppsättningar som de olika teaterföreningarna erbjuds av Riksteatern är dels sådana som producerats av Riksteatern centralt, dels uppsättningar som producerats utanför Riksteatern men som ingår i Riksteaterns utbud och förmedlas av Riksteatern. För åren 197576-8384 inkluderar redovisningen även de uppsättningar som producerats av de regionala ensembler som under dessa år hörde till Riksteatern. Antalet uppsättningar som producerats av Riksteatern centralt har under perioden minskat med ca 40 % och antalet uppsättningar som förmedlats från andra producenter har halverats. Verksamhetsåret 197576 producerade Riksteatern centralt 58 uppsättningar och förmedlade 29 uppsättningar som producerats utanför Riksteatern. Samma år producerade de regionala ensemblerna 42 uppsättningar. Periodens sista verksamhetsår, 198990, producerade Riksteatern 35 uppsättningar och förmedlade 14 uppsättningar av andra producenter. Redovisningarna nedan visar att minskningen av Riksteaterns centrala produktion framför allt skett under de senaste åren. En minskning med drygt 30 % har skett mellan P4 och P5. Av antalet uppsättningar ingått i Riksteaterns utbud till som teaterföreningarna, dvs. exkl. de regionala ensemblernas produktioner, så har Riksteatern under flertalet av periodens år svarat för ca 70 % medan andelen förmedlade uppsättningar följaktligen utgjort omkring 30 %. 1 tabell 1 redovisas det årliga antalet uppsättningar i Riksteaterns regi under perioden. Det totala antalet uppsättningar indelas i förmedlade uppsättningar resp. egna uppsättningar som producerats dels av Riksteatern centralt dels av de regionala ensemblerna. Antalet nyuppsättningar särredovisas inte, främst beroende att Riksteatern endast undantagsvis låter en uppsättning framföras under mer än ett spelår. Utvecklingen framträder något tydligare då siffrorna i tabell 1 får ligga till grund för genomsnittstal gällande treårsperioder, resultatet av detta förfarande redovisas i tabell

SOU 1991 71 Bü3 10 Tabell l Det årliga antalet uppsättningar i Riksteaterns regi perioden 197576-198990 Egen reducerade Fönned- Antal uppsättnin ar ttningar lade Totalt Iota upps

Förändring mellan spelaren 197576 och 198990 40% 100% 65% 52% 62% 44% - - - - - -

Förändring mellan spelaren 198485 och 198990 33% 33% 30% -32% 32% - - - - -

Kal la Riksteatern

Tabell 2 Det årliga genomsnittliga antalet uppsättningar i Riksteaterns

regi perioden 197576-198990

Förmed- Antal

Egen reducerade uppsättningar

ttningar lade Totalt Tota upps RT de exkl. de

uppsätt-

Period av sa

gen

av centralt reg.ens. pr n ngar reg. ens. .

56 34 90 27 117 83 1

61 17 77 22 99 83 2

3 50 12 62 26 89 77

51 51 20 71 71 4

36 36 16 53 53 5

Förändring mellan P1 35% 100% 60% 40% 55% 37% och P5 - - - - - -

Förändring mellan P4 28% 20% 26% 26% och P5 28% - - - - - -

Källa Riksteatern

2.2 Föreställningar och besöksantal SOU 1991 71 Bilaga 10 Detta avsnitt inleds med ett relativt omfattande tabellmaterial gällande föreställnings- och besöksantal. De olika siffrorna gällande resp. redovisad kategori kommenteras efter tabellerna. I tabellerna 3 och 4 redovisas antalet föreställningar givits som under perioden och antalet besök vid dessa. Något överskådmer liga redovisningar ges i tabellerna 5 och 6 där genomsnittstal baserade treårsperioder redovisas för de olika kategorierna. Utifrån uppgifterna gällande föreställnings- och besöksantal har det genomsnittliga antalet besök per föreställning beräknats, resultatet av dessa beräkningar redovisas i tabell 7 tre års medeltal. På sista raderna i tabellerna kategoris procentuella förändanges resp.

ring mellan 197576 resp. 198485 Pl P4 och 198990 P5.

resp. Förändringen efter 198485 anges eftersom Riksteaterns verksamhet fr.o.m. detta år inkluderar de regionala ensemblerna. Att Riksteatern är en turnéteater innebär att föreställningar ges i olika teaterlokaler över hela landet. Antalet platser i dessa lokaler varierar liksom befolkningsunderlaget. Detta innebär att underlaget för uppgifterna gällande föreställningar, besök samt antal besök per föreställning, varierar i högre grad än för en teater med fasta scener mellan de enskilda spelåren. Riksteaterns verksamhet kan därmed inte, såsom t.ex. Operans och Dramatens, indelas efter scener. Redovisningen Riksteaav terns föreställnings- och besöksantalen indelas istället efter föreställningarnas art dramatiska, lyriska, balett, skolteater och övrig produktion. Därutöver särredovisas de till Riksteatern, under verksamhetsåren 197576-8384, knutna regionala ensemblernas föreställnings- samt besöksantal. Uppgifterna gällande de regionaensemblernas föreställningarbesök kan endast redovisas som totalsummor beroende att TKU saknar uppgifter dessas om kategoritillhörighet. Det totala antalet föreställningar och besök redovisas såväl inkl. som exkl. de regionala ensemblernas verksamhet. När de olika kategoriernas andelar det totala antalet föreav ställningar resp. besök anges i de följande kommentarerna så avses andelar av de totala antalen exklusive de regionala ensemblernas föreställningarbesök.

SOU 1991 71

Bilaga 10 Tabell 3 Antal föreställningar spelår i Riksteaterns regi under per perioden 197576-198990

Antal föreställningar år Totalt antal per Draa- Lyri sk Bal ett- Skol- Övrig Regi o- föreställningar

704 351 134 927 701 633 3450 2817 197879 715 285 123 847 843 659 3472 2813 197980 198081 705 234 113 928 656 465 3101 2636

682 175 96 905 631 461 2950 2489 198182 758 252 151 975 530 493 3159 2666 198283 722 291 181 684 512 159 2549 2390 198384

- Förändring mellan spelaren 197576 och +12 -8196 -4596 -4396 -5396 -1004 -5796 -358 198990 Förändring mellan spelaren 198485 och 198990 +128 -563 -4096 -1496 -4496 -1696 -16% -

Exkl förmedlade föreställningar men inklusive övriga köpta föreställningar.

Inklusive all satsar-verksamhet Källa Riksteatern

SOU 1991 71

Tabell 4 Antal besök spelår vid Riksteaterns föreställningar Bilaga lo per under perioden 197576-198990

Antal besök r år vid Draa- Lyr sk Balett- Skol- Övrig R io- Samtliga förest

-

Förändring mellan spelaren 197576 och 198990 -1496 -6595 + 3% -6896 -6595 -10095 -5896 -4496

Förändring mellan spelaren 198485 och IW9I90 + 8% -2195 -2695 -2395 -7195 -2695 -2695 -

Exkl. förmedlade föreställningar men inklusive övriga köpta föreställningar. Inklusive all samarverksauhet Källa Riksteatern

Tabell S Genomsnittliga antal föreställningar spelår i Riksteaterns per regi under perioden 197576-8990 tre års medeltal

Genomsnittligt antal

Drana- Lyrisk Balett- föreställningar per

Sko vrig Regio- man Period tisk prod. prod. teater- prod. nala inkl exkl. [[__;_____________ P°d- . ens. reg.ens. reg.ens. _________

2035 2035 - 5 815 104 99 47a 371 135g 1563 - Förändring mellan period 1 och period 5 +169 -en -1695 -4895 -384 -1008 -sn -saa

Förändring mellan period 4 och period 5 om -508 -m -192 s aa. 3,, - - -

Källa Riksteatern

SOU 1991 71

Bilaga lo 6 Genomsnittliga antal besök spelår vid Riksteaterns före- Tabell per ställningar under perioden 197576-198990 tre års medeltal

Genomsnittligt antal besök per år vid Drçua- Lyrisk Balett- Skol- Övrig Regio- Samtliga förest Period tisk prod. prod. teater- prod. nala inkl. exkl .

- Förändring mellan period 1 och period 5 -2395 -6396 9% -6995 -4955 -10095 -5595 -4455 - Förändring mellan period 4 och period 5 2% -338 5% -224 -438 -184 -1894 + - - Källa Riksteatern

Tabell 7 Genomsnittligt antal besök per Riksteaterñreställning under perioden 197576-198990 tre års medeltal Genomsnittligt antal besök per föreställ ing

- Förändring mellan period 1 o period 5 -338 +13 +13 -m -zox -1002 -9x -zox

Förändring nellan period 4 och period 5 -138 94.396 +379 4% -3994 -mg -log - - Kall la Riksteatern

Å Det totala antalet Föreställningar

Om de regionala ensemblernas föreställningar exkluderas så har antalet föreställningar givits i Riksteaterns regi minskat med som 35 % mellan spelåren 197576 och 198990; från 2 531 st till ca

l 646 st. Medräknas även de regionala ensemblernas föreställning-

så uppgick antalet föreställningar spelåret 197576 till 3 850 st. ar Av de olika föreställningskategorier som redovisas så är det enkategorin dramatisk produktion dvs. reguljära kvällsföredast en;

ställningar för vuxen publik, föreställningsantal ökat under vars SOU 1991 71 perioden. Antalet föreställningar övriga kategorier har i varieav Bilaga 10 rande omfattning minskat. Av redovisningarna framgår den att relativt sett största minskningen återfinns i kategorin lyriska produktioner.

Denna utveckling är, enligt Riksteatern, följd en av att teatern strävat efter att inom de ekonomiska upprätthålla det ramarna sammanlagda utbudet, vad gäller antal produktioner, till teaterföreningarna och därför bytt de kostnadskrävande ut mer lyriska produktionerna mot dramatiska produktioner. Av skäl har samma dramatiska produktioner större format, relativt av som sett är mer personal och därmed kostnadskrâvande, bytts ut mot produktioner av mindre format. Det kan dock framhållas att antalet

föreställningar med mycket små produktioner 1-2

personer som

framträder enligt Riksteatern minskat under åttiotalet.

Mellan periodens första spelår, 197576, och dess sista,

198990, har antalet besök vid Riksteaterns föreställningar exkl. de reg. ensemblernas publik minskat med ca 44 %. En viss publikökning noterades dock under de första åren, periodens högsta besöksantal; ca 800 000 st, noterades 197778

inkluderas de re-

gionala ensemblernas publik så uppgick antalet till ca 920 000 st. Det lägsta antalet, knappt 320 000 besök, redovisades 198990.

Som nämnts har Riksteaterns totala föreställningsantal liksom

dess totala besöksantal minskat under den period TKU som studerat. Minskningen besöksantalet har dock varit av relativt sett större vilket innebär att även det genomsnittliga antalet besök per föreställning minskat. Av tabell framgår det ovan, att genomsnittliga besöksantalet föreställning givits i Riksteaterns per som

regi exkl. de reg. ensemblerna minskat med 20 % mellan

ca P1 och P5; från 246 till 197 besök föreställning. Av tabellen per kan även utläsas att minskningen, frånsett awikande antal ett under P4, skett kontinuerligt under perioden.

Enligt Riksteatern har utvecklingen det genomsnittliga beav söksantalet per föreställning påverkats de satsningar småav plats- och glesbygdsverksamhet, skett efter beslut som av Riksteaterns kongress.

i Dramatiska föreställningar

Det genomsnittliga årliga antalet dramatiska föreställningar ökade

med 16 % mellan P1 och P5. Antalet varierade under Pl-P4

kring 700 st, därefter skedde större delen ökningen, P5 av uppgick det genomsnittliga årliga antalet föreställningar till över 800

st.

Antalet besök vid dessa föreställningar har däremot minskat

under perioden, om än i mindre utsträckning än Riksteaterns totala besöksantal. Minskningen mellan P1 och P5 uppgick till 23

%; från 210 000 till drygt 160 000 besök år. Här kan dock SOU 1991 71 ca per att viss, än liten, ökning skedde mellan P4 och P5. Bilaga 10 noteras en om De dramatiska produktionernas relativa betydelse har ökat. Dess andel föreställningarna ökade från något under 30 % P1av P3 till 44 % under P5. Publikandelen har utvecklats likartat ca sätt, under P1-P3 den strax över 30 %, den växte därefter och var utgjorde liksom föreställningsandelen ca 44 % under P5. Som följd antalet föreställningar ökat medan besöksen av att antalet minskat så har det genomsnittliga antalet besök per dramatisk föreställning minskat med tredjedel mellan P1 och P5; en från 295 till 198 besök per föreställning.

1k Lyriska föreställningar

lyriska föreställningar har minskat med närmare 70 %; Antalet från i genomsnitt 314 st P1 till 104 st under P5. Ungefär hälften denna minskning skedde mellan P4 och P5, mellan dessa peav rioder halverades antalet. Enligt Riksteatern är, såsom nämnts tidigare, minskningen antalet lyriska produktioner en följd av av dessa produktioner är jämförelsevis kostnadskrävande. att Det årliga antalet besök vid lyriska föreställningar har minskat 63 % mellan P1 och P5. De största förändringarna skedde med ca mellan P1 och P2 då besöksantalet minskade från ca 120 000 till 92 000, mellan P4 och P5 då antalet minskade från ca drygt samt 66 000 till ca 44 000. De lyriska föreställningarnas andel av föreställningarna låg P1- P4 kring 10 %, andelen minskade därefter till ca 6 % under P5. Även publikandelen minskade något under perioden; P1 var den 18 %, perioderna 2-4 kring 15 % och P5 andelen ca 12 %. ca var Det genomsnittliga antalet besök lyrisk föreställning har per Jämförs P1 och P5 så uppgick ökningen till 13 %; från 397 ökat. till 449 besök föreställning. Perioderna däremellan låg dock per besöksantal betydligt lägre, vilket vid jämförelser medför detta större ökningar; så uppgick ökningen mellan P4 och P5 till t.ex. 40 %. Såsom redovisats har såväl antalet föreställningar över ovan besök minskat kraftigt, besöksantalets minskning är nåsom men mindre omfattande vilket förklarar ökningen av det genomgot snittliga besöksantalet per föreställning.

k Balettföreställningar

Antalet balettföreställningar ökade mellan P1 och P3; från i genomsnitt 118 föreställningar år till 143 st. Därefter sjönk anper talet. Minskningen störst mellan P4 och P5 då minskade antavar med 26 %; från 135 till 99 st. Jämfört med P1 så är P5s antal let 16 % lägre. Utvecklingen mellan de sista perioderna förklaras ca

av att Cramérbaletten lades ned, i samband med lvo Cramér att SOU 1991 71 gick i pension vid utgången spelåret 198586 P4. av För att i viss Bilaga I0 mån ersätta bortfallet Cramérbaletten av gavs 198687-8788 ett antal separata balettproduktioner. Fr.0.m. 198889 P5 medgav enligt Riksteatern inte teaterns ekonomi några sådana balettpro-

duktioner, varför siffrorna de båda sista åren endast återger Cull-

bergbalettens verksamhet.

Balettföreställningarnas andel föreställningarna ökade något av mellan P1 och P4; från 4 till 7 %. Andelen sedan

ca ca var något

lägre P5; ca 5 %.

Besöksantalet vid balettföreställningarna är det besöksantal

som förändrats minst under perioden helhet. Efter som en ökning mellan P1 och P3; från 63 000 till ca ca 72 000 besök, minskade det genomsnittliga antalet besök år till 57 000 under per ca P5. Det genomsnittliga besöksantalet under P5 var ca 9 % lägre än motsvarande tal under P1, och 5 % lägre än besöksantalet P4. ca Balettföreställningarnas publikandel har därmed ökat; från ca l0 % Pl till ca 16 % P5.

Vad gäller det genomsnittliga besöksantalet föreställning per så har detta, bortsett från ett högre antal P2, minskat mellan P1 och P4; från 539 till 444 besök. Mellan P4 och P5 skedde sedan en kraftig ökning + 37 % till i genomsnitt 608 besök föreper ställning. Jämförs Pl och P5 så detta besöksantal 13 % var ca högre under den perioden. Utvecklingen senare under perioden förklaras av att antalet föreställningar, ökning trots en mellan Pl och P3, minskat relativt sett mer än antalet besök under perioden

som helhet. Vad gäller det högre genomsnittliga besöksantalet under den senaste perioden så torde det ha påverkats av att besöken främst gäller föreställningar Cullbergbaletten vilka av vanligen ges inför en större publik.

-k Skolteaterfdreställningar

En jämförelse mellan Pl och P5 visar antalet skolteaterföreatt ställningar i det närmaste halverats; från 918 till 478 st. Den största delen av denna minskning skedde mellan P3 och P4.

Skolteaterns andel föreställningarna utgjorde av under P1-P3 närmare 35 %, därefter minskade den till ca 26 % under P5. Antalet besök vid skolteaterförestälIningarna är det besöksantal

som förändrats mest mellan Pl och P5, det minskar med närmare 70 %; från 144 000 till

ca ca 44 000. Minskningen är påtaglig

mellan samtliga redovisade perioder, men den största minskningen skedde mellan P3 och P4. Även skolteaterns publikandel har därmed minskat; Pl-P3 utgjorde den i genomsnitt kring 20 %, P4 och P5 var motsvarande andel 13 12 %. ca resp. Såsom nämnts har såväl

ovan antalet skolteaterföreställningar

som antalet besök vid dessa minskat kraftigt. Besöksantalets

minskning har dock varit omfattande vilket medfört att det sou 1991 71 mer genomsnittliga antalet besök per skolteaterföreställning har mins- Bilaga 10 kat med drygt 40 %; från 160 till 94 st mellan P1 och P5. Minskningen mellan de två senaste perioderna P4 och P5 var dock rel. liten. En förklaring till besöksantalets utveckling år enligt Riksteatern förändrad konstnärlig ambition som fr.o.m. 198384 bl.a. en innebar att skolteaterföreställningarnas publikantal begränsades.

i Föreställningar av kategorin övrigt

Antalet föreställningar av kategorin övrig produktion, dvs. sommarproduktioner i Folkparkerna samt mindre produktioner vid sidan av den ordinarie repertoaren uppsökande föreställningsverksamhet, ökade mellan P1 och P2; från 599 till 733 st. Därefter minskade de och P5 uppgick det genomsnittliga antalet föreställningar denna kategori till 371 st 38 % färre än P1. En av stor del av minskningen som skedde mellan P3 och P4 förklaras enligt Riksteatern att mellan spelåren 198384 och av man, 198485, kvalitetsskäl kraftigt skar ned antalet småproduktioav ner. Den andel av föreställningarna som utgjorts av övrig produktion ökade från ca 23 % P1 till ca 27 % P2, därefter sjönk denna andel och låg under P4 och P5 ca 20 %. Besöksantalet vid kategorin övrigt har varierat ganska kraftigt ser till de enskilda åren. Av de genomsnittliga besökstaom man len framgår att det skedde en relativt kraftig ökning mellan P1 och P2 från 120 000 till närmare 150 000 besök per år. Därefca ter sjönk antalet, P5 uppgick besöksantalet till drygt 60 000 vilket innebär att antalet halverats jämfört med P1. En stor del av den-

minskning skedde åren mellan P4 och P5.

na de senare Publikandelen har varierat; P1 och P5 var den av ungefär samma storleksordning; ca 18 resp. 16 %. Perioderna emellan dessa denna publikandel något större; som störst var den P4 då bevar söksantalet till föreställningar av kategorin övrigt utgjorde 24 % av Riksteaterns totala besöksantal. Det genomsnittliga besöksantalet per föreställning av kategorin övrigt uppgick till omkring 200 under P1-P3, det förändrades sedan; först uppåt, till 260 besök P4, därefter nedåt, till 160 beca sök P5. Minskningen mellan P4 och P5 uppgår till närmare 40 % jämfört med den initiala nivån så stannar minskningen vid ca men 20 %.

De regionala ensemblernas föreställningar SOU 1991 71 l Bilaga [0 l De regionala ensemblernas föreställningsantal minskade; från 1 122 st P1 till 371 st P3, och P4 var antalet noll. Denna utveckling följer av att de regionala ensemblerna successivt fick hunya

vudmän se avsnitt 1.2.

Som en följd av att dessa ensembler regionaliserades så minskar även det besöksantal som redovisas för ensemblerna kraftigt, från drygt 165 000 besök P1 till 0 besök P4. Under perioderna som de regionala ensemblerna ingick i Riksteatern varierade det genomsnittliga antalet besök till dessa ensemblers föreställningar kring 150 st.

3 Kostnader

3.1 Allmänt

Då kostnaderna för olika år jämförs så bör beakta att verkman samhetens omfattning varierat under perioden. Jämförelser där kostnaderna relateras till verksamheten görs i avsnitt För Riksteaterns del så bör det dock ånyo påpekas att kostnaderna fram t.o.m. 198384 inkluderar kostnaderna för de regionala ensemblerna som hörde till Riksteatern. Den största delen kostnaderna av för dessa ensembler torde hänföras till kategorin personalkostnader och det torde därmed vara denna kostnadskategori påsom verkats mest då ensemblerna skildes från Riksteatern. Mellan verksamhetsåren 197576 och 198990 har Riksteaterns totala kostnader, i löpande priser, ökat med ca 235 %, från 60 ca till ca 200 milj.kr. Omräknat till fasta priser har de totala kostnaderna ökat från 188 till 203 milj.kr. Under perioden har de ca fastprisberäknade totala kostnaderna varierat mellan, lägst, som ca 185 milj.kr. 198485 och, som högst, ca 218 milj.kr. 197980. Om kostnaderna i stället deflateras med TKl så framgår att dess reala värde, då den teaterspecifika kostnadsutvecklingen beaktas, minskat något mellan periodens första och sista år. Indelningen av Riksteaterns kostnader skiljer sig från kostnadsredovisningarna gällande de andra teatrarna som TKU studerar. l redovisningarna nedan återfinns bl.a. kostnader för; hotell och traktamenten, köpta turnéföreställningar, och transporter resor samt bidrag till särskild verksamhet. De tre förstnämnda kostnadskategorierna kan hänföras till Riksteaterns roll som turnéteater, och den sistnämnda kostnadskategorin är huvudsakligen en följd av de särskilda uppdrag Riksteatern fått regeringen. Utav över nämnda kostnader redovisar Riksteatern liksom övriga teatrar kostnader för personal resp. lokaler samt övriga kostnader. Riksteaterns kostnader, i löpande fasta priser, redovisas i resp. tabell 8 resp. Längst ned i tabellerna de olika kostnadsanges

slagens procentuella förändring dels mellan 198485 och 198990, SOU 1991 71 dels under perioden som helhet. Bilaga 0 I tabell 10 redovisas de genomsnittliga årliga kostnaderna fasta priser för treårsperioder P1-P5. Här redovisas kostnadernas förändring dels mellan P4 och P5, dels mellan Pl och P5.

Tabell 8 Riksteaterns kostnader, löpande priser, verksamhetsåren 197576-198990 kkr

Förändring mellan verksauhetsaren 197576 och 1989790 +180 +242 +149 +710 +186 +774 +289 +235

Förändring mellan verksmüetsåren 198485 och 198990 +31 +56 +13 +142 +48 +69 +43 +44

inkluderar bidrag till verksamheten 5a teatern, till ensenbler, till

regionala

teaterverksamet för döva och hörselskadade, till finsk tea erverksamet samt till dansverksamet Cirkus i Stockholm. Källa Riksteatern

Tabell 9 Riksteaterns kostnader, 1989 års priser, verksamhetsåren SOU 1991. 7] 197576-198990 detl KPl, kkr, de totala kostnaderna även deflaterade med TKl Bilaga lo

Verksan- Personal Hotell Köpta Lokal- Resorå Bidr. t. Övriga Totala kostnader hetsår inkl. i trak- turné- kost- trans- särskild kost- oeflzkPl DeflTK1 soc. avg taventen förest nader porter verks nader . . 152576 109628 17307 73063 16044 24986 187938-207005 7348 4621 197677 116581 16360 6884 14590 15391 4959 23821 198586 216570 197778 112100 19424 9724 11022 16508 11334 26902 207015 215223

197879 114238 19362 7689 11684 16887 10583 30602 211046 228902 197980 123064 20424 6008 9856 18594 10742 29431 218119 236973 198081 111638 16893 6333 13102 16188 9447 27355 200955 220672

198182 99124 17152 10686 12049 13582 9189 37529 199312 221576 198283 104122 18227 9129 10319 15015 10571 24726 192108 220057 198384 104925 19716 7593 13221 14586 10197 31797 202035 230891

198485 99388 16100 7460 10451 13174 10150 28915 185638 207286 198586 94383 18525 11927 11255 13082 10450 30941 190563 213525 198687 92519 19403 15298 9319 14795 11919 30471 193724 209642

198788 91263 22574 15244 9470 14121 11956 28333 192960 207479 198889 98129 19760 5010 14026 14725 11663 31294 194606 194123 198990 99020 19143 6447 19230 14810 13053 31423 203126 203126

Förändringmellan verksanhetsåren197676 och 198990 -104 +119 -1996 #16290 -88 418296 +269 48% -2%

Förändringmellan verksauhetsáren198485 och 198990 4-0 419% -14% 484% 012% 429% +94 +995 -28

inkluderar till

bidra

verksuheten Södra teatern, till regionala ensenbler, till teaterverksamet för va och hörselskadade,till finsk teaterverksanhet sant till dansverksanlhet Cirkus i Stockholm. Källa Riksteatern

Tabell 10 Riksteaterns genomsnittliga årliga kostnader, 1989 års priser, verksamhetsåren 197576-8990 tre års medeltal, deflator KPI, kkr Personal Hotell Köpta Lokal- Resor å Bidra t. Totala Period inkl. a trak- turné- kost- trans- särsk ld Övrigt kostavg tanenten f örest nader porter verksam soc. . . nader

Förändring mellan riod 1 och period 5 -1 % +16% + 8% +309; 9% 475% +20% +-0 - Förändring uellan period 4 och period 5 + 1% 414% -23% 68% + 6% +13% + 1% + 4% Källa Riksteatern

Under perioden har vissa förändringar vad gäller de olika kostnadsslagens andelar av de totala kostnaderna skett personalkostnadernas andel har minskat från ca 57 % P1 till ca 49 % P5. Generellt kan sägas att personalkostnaderna utgjorde en större andel av de totala kostnaderna under de år då de regionala ensemblerna hörde till Riksteatern.

andelen som utgjorts av kostnader för hotell och trakta- SOU 1991 71 menten har ökat något; från knappt 9 % P1 till drygt 10 % Bilaga 10

P5. kostnaden för köpta turnéföreställningar har varierat, men har genomsnittligt utgjort mellan 4 och 5 % av de totala

kostnaderna. lokalkostnadernas andel uppgick till närmare 6 % under - Pl-P4, därefter ökade denna andel något och utgjorde under P5 drygt 7 % av de totala kostnaderna. den andel som utgjorts av kostnader för resor och transpor- ter har minskat något mellan Pl och P5; från ca 8 % till drygt 7 %. den andel som utgjorts av bidrag till särskild verksamhet har Ökat från drygt 3 % P1 till ca 6 % P5. de övriga kostnadernas andel har ökat från knappt 13 % - P1 till drygt 15 % under de senare perioderna.

Av redovisningen i tabell 10 genomsnittliga årliga kostnader

framgår bl.a personalkostnaderna ökade mellan P1 och P2; från ca 113 milj.kr. till drygt 116 milj.kr. Därefter sjönk de och uppgick P5 till 96 milj.kr. Personalkostnadernas genomsnittliga värde P5 ca 15 % lägre än motsvarande värde P1. Denna skillnad torde var ca till viss förklaras av de regionala ensemblernas avknoppning. Mellan P4 och P5 skedde en marginell ökning av personalkostnader-

na. kostnaden för hotell och traktamenten varierade under P1- - P4 omkring 18 milj.kr., den var dock något högre; närmare 19 milj.kr. under P2. Mellan P4 och P5 ökade kostnaden med ca 14 %, och uppgick därmed till ca 20,5 milj.kr. P5. P5s värde var ca 16 % högre än värdet P1. Vad gäller de ingående delarnas relativa storlek så Riksteatern att verksamhetsåret 198990 utgjorde anger

kostnaderna för traktamenten ca 42 % ca 8 milj.kr. och hotell-

kostnaderna 58 % ca 11 milj.kr.. Enligt teatern så är det i

ca praktiken omöjligt att idag ta fram motsvarande uppgifter för periodens övriga år. När utvecklingen av denna kostnadskategori studeras så bör beakta att antalet hotellnåtterantalet turnéman dagar torde ha påverkats av att verksamhetens omfattning förändrats under perioden. kostnaden för köpta turnéföreställningar har varierat rela- tivt kraftigt vilket torde vara en naturlig följd av att såväl antal typ köpta föreställningar varierat utifrån de behov och resom av Riksteatern haft. Denna kostnad var som lägst P2; 6,7 surser

milj.kr., och den högst P4; 11,6 milj.kr. Övriga perioder

var som låg den kring 8-9 milj.kr. Den högre kostnaden under P4 förklaenligt Riksteatern bl.a. av att teatern genom att köpa fler föreras ställningar från andra producenter önskade upprätthålla antalet

produktioner samt att man hade Folkoperan ute turné vilket SOU 1991 71 var relativt kostsamt. Bilaga 10 under P1-P4 uppgick lokalkostnaderna i genomsnitt till omkring 11 milj.kr., därefter ökade de till ca 14,6 milj.kr. P5. Det högre värdet P5 förklaras av att Riksteaterns flyttning hösten 1988 medförde högre lokalkostnader. de genomsnittliga kostnaderna för resor och transporter minskade med 9 % mellan P1 och P5, från 16 milj.kr. till ca ca 14,6 milj.kr. Vad gäller utvecklingen av denna kostnadskategori så bör man, liksom vad gäller kostnaderna för hotell traktamenten, beakta att antalet föreställningar som Riksteatern exkl.

de reg. ensemblerna givit minskat med 35 % under perioden

ca vilket torde ha inneburit att mängden resortransporter minskat. bidrag till särskild verksamhet ökade från 7 milj.kr. P1 - ca till 12,2 milj.kr. P5. Större delen denna ökning skedde dock av redan mellan P1 och P2. Av värdena gällande de enskilda åren framgår att dessa bidrag under periodens första två verksamhetsår låg strax över 5 milj.kr. och att de åren därefter fr.o.m. 197778 varierade mellan ca 10 milj.kr. och 12 milj.kr., periodens sista år var de dock något högre, ca 13 milj.kr. Denna kostnadsposts storlek har förändrats främst beroende att Riksteatern ålagts, eller påtagit sig, ett antal speciella uppgifter, bl.a. Tyst Teater och Finska resp. Unga Riks. Den förändring påtalats mellan som 7677 och 7778 förklaras att ensemblen Tyst Teater inledde av sitt arbete spelåret 197778. frånsett P1, så har de övriga kostnaderna i genomsnitt legat kring 30 milj.kr. P1 var de betydligt lägre; 25 milj.kr., vilket ca medför att ökningen mellan P1 och P5 uppgick till 20 %. Större delen av denna förändring skedde alltså mellan Pl och P2, mellan P4 och P5 är ökningen marginell; ca 1 %. de totala kostnaderna uppgick under P1, P3 och P5 till närmare 200 milj.kr. Under P2 var de totala kostnaderna drygt 10 milj.kr. högre och under P4 var de knappt 10 milj.kr. lägre. De totala kostnadernas variationer mellan de första fyra perioderna kan främst härledas till förändringar i personalkostnaderna medan förändringen mellan P4 och P5 härör från förändringar i övriga kostnadskategorier, främst då lokalkostnaderna. l de följande avsnitten redogörs närmare för personalkostna-

derna föregås av en årsverkesredovisning samt lokalkostnaderna.

3.2 Personal och personalkostnader

3.2. I Ãrsverken

Exkluderas de regionala ensemblernas årsverken, så har det totala antalet årsverken vid Riksteatern ökat med 4 % mellan verksamhetsåren 197576 och 198990; från 348 till 363 Detta dock st. ger

i viss mån missvisande bild av utvecklingen, främst beroende SOU 1991 71 en att antalet årsverken 197576 är betydligt lägre än de närmast Bilaga 10 följande åren. Om i stället beaktar de genomsnittliga årsverman

kesantalen tre års medeltal så framgår att antalet årsverken öka-

de med 5 % mellan P1 och P2; från i genomsnitt 373 till 390 st. Därefter, mellan P2 och P5, sjönk årsverkesantalet för att under P5 i genomsnitt uppgå till 358 st; 4 % färre än P1 och ca 8 % färre än P2. Antalet årsverken vid de regionala ensemblerna uppgick under periodens första två år till drygt 100 st, detta antal sjönk sedan successivt för att 198384 uppgå till 21 st och året därpå, då de regionala ensemblerna fått nya huvudmän, vara noll. 1 tabell 11 redovisas antalen årsverken som utförts av olika personalkategorier under verksamhetsåren 197576-198990. Vad gäller de olika personalkategoriernas utveckling inkluderar den lämnade redovisningen all personal, även den personal som tjänstgjort vid de regionala ensemblerna. De reg. ensemblerpersonal har endast kunnat särskiljas från det totala årsverkesnas antalet vilket bör beaktas när man studerar förändringstal för hela perioden. Som följd detta förhållande redovisas i tabellen en av dels förändringen mellan periodens början och slut, dels föränd-

ringen mellan verksamhetsåren 198485 och 198990 den period

som Riksteatern existerat utan de regionala ensemblerna.

i Tabell ll Antal årsverken vid Riksteatern verksamhetsåren 197576- 198990 Antal årsverken

- Förändring mellan verksamhetsåren 197576 och 198990 -34% 5% 3% -19% -100% + 4% - - Förändring mellan verksamhetsáren 198485 och 198990 -10% 28 9% 7% - - -

Kaunentar Sa Teaterns personal ingar ovan under rubrikerna Teknisk resp. Administrativ personal. Producenter, informatörer, turnéläggare och teaterchef ingår i 303 kategorin Administrativ personal. Källa Riksteatern

Mellan 198485 och 198990 minskade det totala antalet årsver- SOU 1991 71 ken med 7 %; från 390 till 363 st. Den största delen denna Bilaga av I0 minskning härör från kategorin konstnärlig personal Antalet konstnärliga årsverken minskade från 169 st 198485 till 140 st 198889, därefter skedde en viss ökning och antalet uppgick periodens sista verksamhetsår till 152 st. Trots denna ökning så var antalet konstnärliga årsverken sistnämnda år 10 % lägre än 198485. Mellan 198485 och 198990 minskade antalet tekniska årsverken marginellt. Antalet administrativa årsverken minskade med 9 % mellan dessa år; från 93 till 85 st. De olika personalkategoriernas relativa andel av det totala an-

talet utförda årsverken har förändrats under perioden tre års

me-

deltal

den konstnärliga personalens årsverkesandel minskade - successivt mellan P1 och P5; från 50 % till 41 %. den tekniska personalens årsverkesandel ökade; mellan P1 och P4 var ökningen marginell; från 31 till 32 %. Därefter skedde något tydligare ökning, till 35 % P5. en den administrativa personalens årsverkesandel ökade mel- lan P1 och P4; från 19 % till 24 %, andelen sedan 24 % även var under P5. Av de uppgifter Riksteatern lämnat till TKU framgår även årsverkenas fördelning fast resp. korttidsanställd personal, bl. a. framgår att den andel av det totala antalet årsverken utförts - som av korttidsanställd personal har ökat något; från 36 % under P1

167 årsverken av totalt 465 st till 38 % under P5 137 årsverken

av totalt 358 årsverken. av de konstnärliga årsverkena kan ökande andel hänfö- - en ras till korttidsanställd personal; mellan P1 och P4 Ökade den korttidsanställda personalens andel av de konstnärliga årsverkena; från 53 till 59 %, andelen sjönk därefter något och uppgick P5 till 57 %. av de tekniska årsverkena minskade den korttidsanställda personalens andel mellan P1 och P3; från 28 till 23 %, andelen ökade sedan och uppgick P5 till 37 %. den korttidsanställda personalens andel de administrati- - av va årsverkena har varit relativt liten; under 10 %. Om än under 10 % så var de periodernas andel genomsnittligt något senare högre än de tidigare.

3.2.2 Kostnader per årsverke

När det gäller Riksteaterns personalkostnader så sârredovisas inte de sociala avgifterna, dessa är inkluderade i den redovisade lönekostnaden. Att för den period TKU studerar de som separerara sociala avgifterna har visat sig förenat med betydande svårigvara

heter och har därför inte gjorts. Riksteatern anger dock att de so- SOU 1991 71 ciala avgifternas andel de redovisade lönekostnaderna under Bilaga 10 av perioden ökat från ca 40 % till ca 50 %. För att jämföra utvecklingen av personalkostnaderna med utvecklingen KP1 samt TKIs personalkostnadsdel redovisas i av 12 Riksteaterns genomsnittliga kostnader årsverke; dels tabell per i löpande priser, dels en indexserie, parallellt med TKIs persom sonalkostnadsdel pk-del och KPI 197576 100. l tabellen reantalet årsverken genomsnittsberäkningen utgått dovisas även som ifrån.

Tabell 12 Riksteaterns genomsnittliga kostnad per årsverke i löpande priser och indexerad samt TKIs personalkostnadsandel och KPI kkr, 197576 100