om vissa frågor om internationellt samarbete brottmål m.m.

Regeringens proposition 1990/91:131

om vissa frågor om internationellt samarbete i brottmål m.m.

Prop. 1990/91:131

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade uldrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige deltar i inlernalionelll samarbete som avser inbördes rättshjälp mellan olika stater, bl.a. i fråga om utredning och lagföring av brotl saml skalte-uppbörd. Flera av de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige har ingått under senare tid eller avser atl ingå innehåller besiämmeiser otn informationsutbyte mellan staterna. Informationsutbytet gäller bl.a. upplysningar och bevismaterial som myndigheterna i de berörda staterna har intresse av alt utnyttja i sin verksamhet. En myndighet i Sverige som har erhållit information från en främmande stat får dock som regel inte använda informationen fritt. I överenskommelserna anges nämligen ofta villkor för hur informationen får utnyttjas. Ett sådant villkor är l.ex. all bevismaterial inle får användas för annat ändamål än för vilket det begärdes.

Elt villkor i en överenskommelse med fräniinnnde stat, som begränsar möjligheten för svenska myndigheter alt utnyttja erhållen information, kan slrida mot inhemska regler om alt myndigheterna i sin verksamhet är skyldiga all utnyttja eller beakta informationen. En polismyndighet eller en åklagare är t.ex. i princip skyldig att inleda förundersökning så snart det finns anledning anta att etl brolt som hör under allmänt åtal har begåtts.

I proposilionen föreslås regler som innebär att svenska myndigheter skall vara skyldiga alt följa sådana villkor som har överenskommits med en främmande stat om hur upplysningar eller bevismaterial som har överlämnats från den främmande.stalen får användas. Inhemska regler om hur myndigheten skall handla i olika hänseenden skall inte gälla i den ulslräckning som sådana regler strider mot villkor i den överenskommelse som ligger lill grund för informationsutbytet. Förbudel mot att utnyttja information i slrid ined

1 Riksdagen 1990/91. 1 satnl. Nr 131

en överenskommelse med fråniinande stal skall enligt förslagel gälla för alla Prop. myndigheter, även domstolar. 1990/91:131

I proposilionen föreslås också en iindring i reglerna om ininiunitel för vissa vittnen m.fl. Denna ändring har samband med frågan om Sveriges lillträde till en inom Förenta Nationerna utarbetad narkolikabroltskonvention.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete

på brottinålsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 S Har en svensk myndighet fåll upplysningar eller bevismaterial från en friimniande stal för atl användas vid ulredning av brolt eller i ett rättsligt föifarande med anledning av brotl och gäller på grund av överenskommelse med den fråinmandc staten villkor som begränsar möjligheten atl utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivel i lag eller annan författning.

2 S I den ulslräckning del har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått med främmande stal, får den som efler kallelse i enlighel med överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande staten för all höras eller på annat säll medverka vid utredning av broll eller i ett rällsligl förfarande med anledning av broll inle lagföras, berövas sin frihel eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av handling, underlåtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när del gäller en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.

Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots all han haft möjlighet alt lämna hmdel under en sammanhängande lid av femton dagar från det atl han har fåll besked från myndigheten om all hans närvaro inte längre kriivs, eller om han, efter all ha låmnal landel, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse alt immuniteten skall ha mindre omfattning iin som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.

Prop.

1990/91:131 Propositionens lagförslag

Denna lag Iräder i krafl den 1 juli 1991

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående

brott mot utländsk tullag

Prop.

1990/91:131

Propositionens

lagförslag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§>

Bestämmelserna i 1, 4-9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sattit bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling saml i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande lill-lämpning. Bestämmelse, vars lill-lämpning förutsätter all misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfle att möjliggöra förverkande av egendoin. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs om riksskatteverket skall härvid i stället avse generaltullstyrelsen.

Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, beslänunelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960;418) om straff för varusmuggling, bestämmelserna i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken samt bestämmelserna i 1 § lagen (1991:000) tned vi.s.sa be-slämttielser om intertiationeUt samarbete på brottmålsområdel äger motsvarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstanke föreligger mol någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfle att möjliggöra förverkande av egendoin. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs om riksskatteverket skall härvid i ställel avse generallullsiyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

' Senaste lydelse 1990:316.

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs all 1 kap. 4 S sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 42 Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inle heller i övrigl utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

I insiderlagen (1990:1342) finns bestiimmelser om förbud att utnyttja vissa uppgifter som är ägnade atl väsentligt påverka kursen på fondpapper.

/ lagen (1991:000) med vi.ssa bestänunelser om itilernalionelll samarbete på hroltmålsotiirådcl finns he-släininelscr sotn begränsar tnöjUglie-len all utnyttja vissa uppgifter .sotn en svensk myndighet har fåll fnhi en friittittiande stat.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1991.

' Lagen omtryckt 19

1* Riksdagen 1990191. I sand. Nr 131

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa

vittnen m.fl

Härigenom föreskrivs att lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse

I den mån det har avtalats i en överenskoinincise sotn Sverige har ingått med annan stat, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den andra staten f(')r atl höras som lillialad, vittne eller sakkunnig inte \ngfinträs, jäiigslas eller på annat säll underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som härrör från liden före inresan i Sverige och som, såvitt gäller lillialad, inle är avsedd ined kallelsen.

Imnuinitelen upjihör om den tilltalade, vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots att han haft miSjlighet all lämna landet under en sammanliängiinde tid av femton dagar från det atl han har fått besked från domstolen om alt hans närvaro inle längre påfordras, eller om han, efter att ha liimnal landet, återvänder hit.

Inneliiiller överenskommelsen hest; iniiuhe omfattning än som nu angivils,

Föreslagen lydelse

I den mån det har avtalats i en överenskommelse på privaträttens område som Sverige har ingått med annan stat, får den som efler kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den andra staten för alt höras som vittne eller sakkunnig inle lagföras, berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av dom eller gärning som härrör från liden före inresan i Sverige.

Imnumiteten upphör om vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton dagar från del att han har fåll besked från domstolen om alt hans närvaro inle längre påfordras, eller om han, efler att ha lämnat landel, återvänder hit.

immelse atl immunileten skall ha gäller i slället den bestämmelsen.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1991.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig

handräckning i skatteärenden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

dels atl 2 S skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 23 S, av följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Propositionens lagförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om utliindsk tull, andra skaller, avgifter och pålagor som av svetisk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån sårskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skall, avgift eller pålaga eller i 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brolt mot utländsk tullag.

2S

I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter ceh pålagor som av utländsk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endast i den mån särskill anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skall, avgift eller pålaga eller i 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brotl mot utländsk tullag.

23 §

Ilar en svensk myndighet fåll upplysningar från en fruintnunde stat i ett skalleärende och gäller på grund av overenskotntnel.se tned den främmande staten villkor som begrciiisar itiöjliglielen att utnyttja upplysningarna, skall svenska tnyndigheier följa villkoren oavsett vad sotn annars är föreskrivet i lag eller annan förfallning.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.

Justitiedepartementet Prop-

1990/91:131 Uldrag ur prolokoll vid regeringssaminanlräde den 7 mars 1991

Närvarande: Statsrådet Odd Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallslröm, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om vissa frågor om internationellt samarbete i brottmål m.m.

Inledning

Inom juslitiedeparleinentet upprättades under våren 1990 promemorian (Ds 1990:61) Vissa frågor om inlernalionelll samarbele i brottmål m.m. I promemorian föreslås regler som begränsar svenska myndigheters möjligheter och skyldigheter atl använda upplysningar eller bevismaterial som har erhållits från en fråniinande stat, l.ex. vid ulredning av brott, om ett sådanl ulnytljande skulle stå i slrid med villkor i den överenskommelse som ligger till grund för infornialionsutbylet med den främmande staten. Promemorian har remissbehandlals.

Jag avser nu atl ta upp de frågor som behandlas i promemorian. Till protokollet i della ärende bör fogas promemorians lagförslag som bilaga 1 och en förteckning över remissinslanserna som bilaga 2. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-2410).

Jag tar i detta ärende även upp en fråga om ändring i reglerna om immunitet för vissa vittnen m.fl. Den ändringen har samband med frågan om Sverige skall tillträda en narkoiikabrotlskonvenlion som har utarbetats inom Förenta Nationerna. Regeringen har tidigare denna dag på min föredragning faltal beslul om proposilion i det ärendel.

Lagrfidet

Regeringen beslulade den 21 februari 1991 all inhämta lagrådets yllrande över de lagförslag som utarbetats i årendet. De till lagrådet remitterade lag-lorslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådels yttrande bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 4. Lagrådets granskning har lett till en mindre redaktionell ändring av lagförslagen.

2 Allmän motivering Prop.

1990/91:131 2.1 Bakgrund

I frågor som gäller utredning och lagföring av brolt samt skalleuppbörd pågår sedan gammalt etl omfattande internationellt samarbete mellan stater Samarbetet gäller bl.a. vad som i Sverige har kommit atl betecknas inbördes rättshjälp, dvs. olika foriner av samarbete stater emellan främst i syfte att staterna skall kunna inleda eller fullfölja rättsliga processer med internationell anknyining. Sverige deltar i della samarbete på flera olika sätt, bl.a. vad gäller upptagning av muntliga och skriftliga bevis, delgivning av handlingar och verkställighet av olika straffprocessuella säkerhetsåtgärder, t.ex. beslag och kvarstad.

Det rättsliga regelsystem som del inlernalionella samarbetet på detta område bygger på är för svenskl vidkommande dels lagstiftning, dels olika konventioner och bilaterala avtal som har ingåtts med andra stater. De vidgade internationella kontakterna har gjort all Sverige under senare år i ökad omfattning har ingått överenskommelser som innehåller bestämmelser om inbördes rättshjälp. Lagstiftningen å andra sidan är i flera fall gammal och ofullständig och bestämmelserna finns spridda på etl slort antal författningar.

Som framhålls i promemorian har den snabba utvecklingen i del internationella umgänget gjort att det svenska regel.systemel i fråga om inbördes rättshjälp behöver reformeras. De ämnesområden som är akluella för inbördes rållshjålp förändras fortlöpande, och det är främst genom pågående konvenlionsarbele inom ramen för olika internationella organ och genom bilaterala överenskommelser med främinande stater son rättsutvecklingen på området nu sker. För domstolar och andra rättstillämpande organ häv i landet är del svårl alt överblicka regelsystemet. Sårskilt för domstolarna, som relalivt sällan kommer i kontakt med internationella frågor, är behovet stort av en mer överskådlig lagsliftning. Lagreglerna behöver också ses över i sakligt hänseende.

Inom justitiedepartementet har inletts en översyn av de inlernalionella straffprceessuella frågorna. Arbetet syftar till atl skapa en mer enhetlig och modern lagsliflning som kan svara mol de krav som i dag slåils i del intemationella samarbetet. Arbetet är emellertid omfattande och någon mer heltäckande lagstiftning kan knappast bli färdig förrän tidigast om elt par år.

På några områden är det emellertid med hånsyn lill den intemationella utvecklingen särskilt angeläget alt nya regler utarbetas. Det forlsatla reformarbetet bör därför enligt min mening bedrivas så att elappvisa förändringar av regel.systeinet kan genomföras. Siktet bör emellertid vara inställt på alt så långl möjligt få en sainmanhållen och överskådlig lagstiftning för området i stort.

Ell av de områden där det redan nu år nödvändigt atl genomföra reformer gäller de i promemorian behandlade frågorna om infonnalionsulbyie i inlernalionella förhållanden. Vad saken närmare beslåml gäller år om regler bör införas som begränsar svenska myndigheters möjligheter alt utnyttja information eller bevismaterial som har erhållits från en främmande stat i sådana

fall där den främinande staten har ställt upp villkor för hur informationen får Prop. UlnyUjas. I några av de konventioner ceh avtal som Sverige har ingått eller 1990/91:131 har för avsikt att ingå finns beståmmelsersom på detta sätt begränsar möjligheten alt fritt använda erhållen information. För svenskl vidkommande kan en sådan fiiriiliktelse innebära en konflikt mellan besläminelsen i avtalet eller konvenlionen och bl.a. olika regler i svensk rätt om myndigheters skyldighet att fullgöra sina myndighetsuppgifler, t.ex. regeln om åklagares absoluta åtalsplikt enligt 20 kap. 6 S rättegångsbalken (RB). Frågan aktualiserades för en tid sedan i etl lagstiftningsärende om godkännande av Europaråds- och OECD-konvenlionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m. FcHcdragaiule statsrådet framhöll då all saken övervägdes inom jusliliedepartementet och borde kunna lösas inom en inte alllför avlägsen framlid (se prop. 1989/90:14 s. 67). Som jag strax skall återkomma lill har en motsvarande fråga nu uppkommit inför Sveriges tillträde lill en konvention mol olaglig hantering av narkotika och psykoiropa åmnen (narkoiikabrotiskoiiveniionen) som har utarbetats inom Förenta Nationerna.

Ett annat område i det inlernalionella samarbetet som under senare år har fått (ikad akUuililet gäller öveiföring av frihelsberövade personer för förhör uloinlands. Sverige ratificerade år 1967 den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i broltniål men gjorde vid raliftceringen etl förbehåll beträffande konventionens artikel 11. I den artikeln föreskrivs all en person som är berövad friheten i en konventionsslal under vissa förutsättningar kan överföras till en annan konventionsslal för vittnesförhör eller konfrontation. Förbehållet vid ratiflceringeii innebår all Sverige inle lämnar den rättshjälp som avses i artikel 11.

Behovet av en rättslig reglering på detta område i enlighel med konventionens beslåmmelser har blivit alll mer påtagligt (se Ds Ju 1987:12). Det fortsatta arbetet inom justitiedepartementet med de internationella straffprocessuella frågorna är därför inriktat på all åsladkomma en rättslig reglering även i detta hånseeiide. Jag räknar med att inom kort återkomma med förslag till lagstiftning i denna fråga. Tanken är atl den nya lag med vissa beslåmmelser om internationellt samarbele på biotlmålsområdet som jag kommer alt föreslå i detta lugsliflningsärende skall bilda utgångspunkt för en sådan reglering.

2.2 Informationsutbyte i internationella förhållanden

2.2.1 Internationella överenskoniniciser

Som redovisas i promemorian har Sverige under åren ingått etl flertal överenskommelser med främmande stater om inbördes rättshjälp i olika avseenden. Arbete pågår också i flera olika sammanhang där Sverige deltar, både bilateralt och multilateralt, med att utarbeta överenskoiniiielser som syftar till all vidga det internationella samarbetet vad gäller inbördes rättshjälp.

På brottmålsonirådet har jag redan nämnt den europeiska rällshjälpskon-ventionen som antogs år 1959 (prop. 1961:48). Sverige raliftcerade den konventionen år 1967 och gjorde då vissa förbehåll och förklaringar (SÖ 1968:15). Konventionen trådde i kraft för Sveriges del året därpå. I konven-

tionen ålar sig avtalsstaterna all lämna varandra rättshjälp i siörsta möjliga Prop. ulslräckning i mål eller ärenden som avser beivrande avbrott. Konventionen 1990/91:131 omfattar huvudsakligen bevisupptagning som avser utredning och överlämnade av bevismaterial eller handlingar, delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut, översändande av uldrag ur straffregister, lagföring i annal land samt underrättelse om straffdomar

Rällshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med elt tilläggsprotokoll år 1978 (SÖ 1979:12) som i vissa hänseenden utvidgar konventionens lillåmpiiingsområde, bl.a. i fråga om broll mol skatte- och avgiflsför-fallningar och rållshjålp på verkslållighetssladiel.

Frågor om inbördes rållshjålp behandlas även i en del andra multilaterala konventioner, l.ex. de europarådskonventioner som rör överförande av lagföring och straffverkstållighet. Beslåmmelser om inbördes rättshjälp ingår dessutom i vissa utlåniningsavial. En del besiämmeiser av den innebörden flnns i den europeiska utlämningskonventionen från år 1957 (se prop. 1958:1.39 och SÖ 1959:65).

Jag vill hår också nåmna atl en expertgrupp inom Europarådet för närvarande ser över de europeiska konventionerna på straffrätlsområdet, bl.a. vad gäller inbördes rättshjälp. Syftet med arbelel är all utarbeta en gemensam konvention förde olika frågorna på området.

Mellan de nordiska länderna gäller en överenskommelse från år 1974 om inbördes rållshjålp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ ]975:42); se cirkuläret (1975:301) till slalsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och bevisupptagning. Överenskommelsen omfattar såväl brottmål som tvistemål.

Efter all under en lång följd av år inle ha ingått några bilaterala överenskommelser om inbördes riittshjälp utanför Norden, slöt Sverige år 1983 en sådan överenskommelse med Ungern (prop. 1985/86:8, JuU 2, rskr. 18) som trädde i krafl år 1986 (SÖ 1986:5). Därefter har liknande överenskommelser Iräffals dels med dåvarande Tyska Demokratiska Republiken år 1986 (prop. 1986/87:96, JuU 30, rskr. 244), dels med Polen år 1989 (prop. 1989/90:55). De former av rättshjälp som omfattas av dessa överenskommelser är främst delgivning, bevisupptagning och överförande av lagföring. De har sin motsvarighet i den europeiska rättshjälpskonvenlionen.

Enligt de nu nämnda överenskommelserna förekommer också i vi.ss iil-stråckning elt informalionsulbyte mellan staterna. Det kan t.ex. gälla upplysningar om gällande inhemska slraffbeståmmelser eller atl staterna skall förse varandra med utdrag ur straffregister rörande dömda personer som år föremål för straffrättsliga förfaranden.

Under senare år har i olika sammanhang aktualiserats behovet av ett ut ökat informationsutbyte på brottmålsområdel. Som jag rednn har berört har nyligen inom ramen för Förenta Nationernas Ekonomiska och Sociala råd (ECOSOC) utarbetats en konvention mot illegal hantering av narkotika. Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om förbättrad information vid bekämpning av olaglig narkotikahantering över gränserna. Frågan år också aktuell i en konvention om förverkande som nyligen har utarbetats inom Europarådet. Andra överenskonimelser är under utarbetande. Sverige har 11

också nyligen träffat överenskommelser med Spanien och med Frankrike om Prop. bilateralt samarbele på polisområdet i fråga om bl.a. bekämpande av terro- 1990/91:131 rism. Överenskommelserna tar i första hand sikle på etl ökat informalionsulbyte (se prop. 1989/90:155 s. 108).

Av betydelse i delta sainmanhang år atl del lill sådana regler i överenskommelserna som ger möjlighet lill information brukar knytas beslåmmelser som villkt)rar eller begränsar möjligheten för en stal alt fritt använda upplysningar eller bevismaterial som staten har fått del av. Som jag lidigare nämnde kan sådana begriinsningar för svenskt vidkommande medföra all en konflikt uppkommer mellan beståminelserna i överenskommelsen och inhemska regler om en myndighets skyldighel atl fullgöra sina myndighetsuppgifter.

Jag har tidigare i dag anmiilt frågan om elt svenskt tillträde lill den nyss nåmnda narkotikabroltskonventionen. Enligt artikel 7 i konvenlionen skall parterna erbjuda varandra inbördes rållshjålp i största möjliga omfattning vid utredningar, åtal och domstolsförfaranden avseende brotl som anges i konventionen. Rättshjälp skall erbjudas bl.a. i syfte att få tillgång lill information och bevismaterial. Konventionen innehåller i artikel 7 punkten 13 en beståmmelse som begränsar det mottagande landets möjligheler atl använda sig av informalion fiir annat ändamål ån del som angavs när informalionen begärdes. Bestiimmelsen har följande lydelse.

"Den ansökande parten skall inte, utan den anmodade parlens samtycke, vidarehefoitlra eller använda information eller bevismaterial som låmnats av den anmodade parlen för andra utredningar, åtal eller rättegångar än sådana som angetts i framstållningen."

Som jag nyss nåmiide har inom Europarådet nyligen utarbetats en konvention om förverkande av utbyte av broll m.m. Även enligt denna konvention förutsätts atl en stat som lämnar ut information får föreskriva all materialet inte får anviindas för andni ändamål ån för vilket del begärts. Sverige har undertecknat konventionen men ännu inle ratificerat den.

Sverige har åven i andra sammanhang i förhandlingar med främmande stat om inbördes rättshjälp i brottmål diskuterat frågor om etl vidgat informationsutbyte staterna einelhm. Vid dessa förhandlingar har beståmnielser motsvarande den nu återgivna artikel 7 punklen 13 i FN-konventionen övervägts. Likinmde beslåmmelser flnns också intagna i elt s.k. niodellavtal om inbördes riittshjälp i brottmål som behandlades under FNs åttonde kongress om brottsbekämpning hösten 1990.

På skutte- (»cli tullområdet förekommer också överenskommelser med regler om informationsutbyte mellan olika stater.

Europaråds- och OECD-konvenlionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden uiulertecknades av Sverige i april 1989 (se prop. 1989/90:14, SkU 17, rskr. 216). Konvenlionen innehåller bl.a. regler om informationsutbyte för laxeringsåndamål, delgivning av handlingar, indrivning av skatter och avgifter saml vidtagande av såkringsåtgärder för framtida indrivning. In-forniationsulbytel avses ske i princip på tre sått; automatiskt genom utbyte av konirolkippgifter, spontant t.ex. genom alt en skattemyndighet som vid en revision flnner något som kan vara av inlresse för en annan skatlemyndig-

het överlämnar denna infonnation lill myndigheten och slutligen på begäran Prop.

från en medlemsstat. I konvenlionens kapilel III, avdelning I, artikel 4 åtar 1990/91:131

sig parterna alt utbyta upplysningar dels vid fastställande och uppbörd av

skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skatleford-

ringar, dels vid förfarande hos administrativ myndighel eller inledande av

förfarande vid rättstillämpande myndighet. I punkten 2 i samma artikel finns

en bestämmelse om atl upplysningar inte får användas för annat ändamål än

för vilket de begärdes. Bestämmelsen har följande lydelse.

"En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i en brottinålsprocess endasl om den part av vilken upplysningarna erhållits i förväg har gell sitt samtycke därlill. Två eller flera parter kan emellertid komina överens om atl avstå från kravel på sådant samtycke."

I fråga om tullsamarbete har Sverige ingått ett flertal bilaterala avtal, bl.a. med Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Nordirland. 1 ett avtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om ömsesidigt bistånd i tullfrågor (se prop. 1987/88:38) finns regler om informationsutbyte mellan länderna och hur sådan information får användas. I artikel 9 i avtalet föreskrivs bl.a. följande.

" 2) Upplysningar, handlingar och andra meddelanden som har erhållits inom ramen för del ömsesidiga biståndet får användas enbarl för de syften som anges i denna överenskommelse, inbegripet bruk inom ramen för rättsliga eller administrativa förfaranden. Sådana upplysningar, handlingar och andra meddelanden får användas för andra syften endast om den tullmyndighet som lämnat dem ger sitt uttryckliga medgivande därtill."

Molsvarande regler flnns i den s.k. Nairobikonvenlionen (se SFS 1983:682) och i tullsamarbetsavtalen med de nordiska länderna, Frankrike, Slorbrita-nien, Nederländerna och Spanien.

2.2.2 Förhållandet mellan internationella regler och svensk rätt

I fråga om internationella avtal och konventioner följer många stater den monistiska rättstraditionen. Den innebär att en överenskommelse som har träffats blir tillämplig i den staten utan alt några särskilda lagstiftningsåtgärder behöver vidtas för atl införliva överenskommelsen med den nationella rättsordningen. I Sverige gäller inte den ordningen. I stället följer Sverige den dualistiska rättstraditionen. Den innebår att de avtalade reglerna i princip måste införlivas med den svenska rättsordningen genom särskilda lagstiftningsåtgärder innan de blir tillämpliga.

Som framhålls i promemorian flnns del inte några föreskrifter i svensk rätl om hur beslämmelserna i en internationell överenskommelse skall införlivas med den svenska rättordningen. Den praxis som har utbildats innebär i storl sett följande.

Om bestämmelserna i en överenskommelse berör myndigheternas eller enskildas handlande, görs överenskommelsens bestämmelser tillämpliga ge nom all en lag eller en annan författning utfärdas genom vilken bestämmel serna i överenskommelsen införlivas med den svenska rättsordningen. Detta behöver dock endast göras till den del dessa bestämmelser saknar motsvarig het i eller strider mot de svenska rättsreglerna. När en överenskommelse 13

1" Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 131

skall införlivas med svensk rätl kan två olika metoder komma i fråga. Över- Prop. enskommelsens beslåmmelser kan införlivas med svensk rått antingen ge- 1990/91:131 nom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation. Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätl lill svensk författningstext. Inkorporation innebär atl del i en lag eller annan förfallning föreskrivs alt konvenlionens bestämmelser gäller direki i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna.

I fråga om de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige under senare år har ingått på brottmålsområdel har några särskilda lagslift-ningsåtgårder för att införliva beståmmelserna med den svenska rättsordningen inte ansetts påkallade. Avlalsförpliktelserna har bedömts ha täckning i svensk rått och svenska myndigheter har ansetts kunna uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalen med stöd av gällande inhemska lagbestämmelser. Når det gäller OECD-konvenlionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden bedömdes del emellertid nödvändigt atl införliva konventionen med svensk rått. Della skedde dels på så sätt alt en särskild lag (1990:313) utfärdades varigenom OECD-konvenlionen förklarades gälla för Sveriges del, dels genom all vissa grundläggande bestämmelser i konventionen transformerades till svensk lag genom lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skalleåreiiden. Även en del andra lagändringar genomfördes.

Oavsett vilka särskilda lagstiftningsåtgärder som vidias i Sverige med anledning av en träffad överenskommelse är Sverige givelvis, som betonas i promemorian, folkrättsligt förpliktat att följa de överenskommelser som vi har ingått med andra stater. En bristande överensstämmelse mellan en beståmmelse i en internationell överenskommelse och en intern regel i lagstiftningen kan inånga gånger överbryggas med tillämpning av principen om atl inhemska regler skall tolkas i en fördragsvänlig anda. Om en renodlad konflikt föreligger mellan etl internationellt åtagande och den interna lagstiftningen, måste emellertid myndigheten vålja atl tillämpa lagen.

2.2.3 Myndigheternas utredningsansvar

Som jag tidigare varit inne på kan del vid tillämpningen av vissa bestämmelser om informationsutbyte i överenskommelserna om inbördes rättshjälp uppkomma situationer dår en konflikt föreligger mellan det inlernalionella åtagandet och svensk lagsliflning. Det gäller sådana bestämmelser om att upplysningar eller bevismaterial som har mottagits från en främmande stat inle får användas för annat ändamål än för vilkel de har begärts, om inte den främmande staten medger etl vidare användningsområde. Denna typ av förpliktelser, som i enlighet med vad jag lidigare har redovisal flnns intagna i flera internationella överenskommelser, kan ge upphov till konflikter med sådana regler i den inhemska lagsliflningen som innebår alt en myndighet är skyldig atl utreda eller vidla andra åtgärder inom sitt verksamhetsområde i syfte atl fullgöra sina myndighetsuppgifter.

Som en allinån princip inom förvallningen anses gälla den s.k. official- eller undersökningsprincipen. En myndighet skall se till all frågor som uppkommer inom myndighetens verksamhetsområde blir så utredda som deras

beskaffenhet kräver Denna plikt gäller även i de fall då del är myndigheten som lar initiativ till ell ingripande mot en enskild (se Hellners m.fl.. Nya förvaltningslagen, 1989, s.61). Myndigheterna har alltså en grundläggande skyldighet att på eget initiativ gå vidare med frågor som har kommit lill deras kännedom i den mån de avser förhållanden inom deras eget verksamhetsområde. Särskilda föreskrifter om delta finns bl.a. på skalleområdet och i fråga om socialtjänsten, se 3 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) och 50 § socialtjänstlagen (1980:620).

På brottmålsområdel härden nu angivna principen kommit lill ullryck särskilt tydligt. Flera regler innefattar en ovillkorlig skyldighel för myndigheterna atl vidla åtgärder når fråga år om all utreda och beivra brotl. En polismyndighet eller en åklagare år i princip skyldig att inleda förundersökning så snart det finns anledning atl anta atl ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts (23 kap. I S RB). En åklagare år vidare skyldig alt, om inte annat år särskilt föreskrivel, våcka ålal i fråga om brott som hör under allmänt åtal (20 kap. 6 S RB). Beståmiiielserna syftar bl.a. lill alt undanröja eventuella misstankar om atl polisen eller åklagaren i sin myndighetsutövning skulle kunna påverkas av ovidkommande hänsyn och att alla således inte skulle behandlas lika inför lagen.

Niir det gäller uppgifter som finns hos en myndighet och som kan få betydelse för en annan myndighel, l.ex. uppgifter om broll, är utgångspunkten atl del inte finns någol hinder mot alt myndigheten lämnar ut uppgifterna i den mån de år offentliga. Även om del rör sig om sekretessbelagda uppgifter kan uppgifter lämnas myndigheter emellan i broltsbekämpande syfle enligi särskilda regler i 14 kap. sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713; se prop. 1983/84:142). Enligt dessa bestämmelser hindrar inte sekreless att en uppgift angående misstanke om broll lämnas lill polismyndighet, åklagarmyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet (14 kap. 2 S). En förulsällning för all uppgifter skall få lämnas är att del för brottet är föreskrivet fängelse och all det kan antas att den straffbara gärningen föranleder annan påföljd än böler. För vissa verksamheter, t.ex. inom hälso-och sjukvården, gäller särskilda regler.

Prop. 1990/91:131

2.2.4 Begränsningar av myndigheternas skyldighet i vissa fall att utnyttja information från en främmande stat

Mitt förslag: En myndighet i Sverige som har fått upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för atl användas vid ulredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott skall vara skyldig att följa sådana villkor i den överenskommelse som ligger till grund för infonnalionsulbylel som begränsar möjligheten alt utnyttja informationen. Svenska regler om hur myndigheten skall handla i olika hänseenden skall inte galla i den utsträckning som sådana regler strider mot överenskommelsen. Även överenskommelser om informationsutbyte som träffas i ett enskilt fall skall omfattas av den föreslagna regleringen.

Detsamma skall gälla för en svensk skatte- eller tullmyndighet som på molsvarande sätt har fått informalion från en främmande stal.

15 Promemorians förslag: Överensslåinmer i sak med mitt förslag. Prop.

Remissinstan.serna: Samtliga remissinstanser utom juridiska fakultetssty- 1990/91:131 relsens forskningsnämnd vid Lunds universitet har tillstyrkt förslagel eller lämnat del utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag har sagl i del föregående finns det situationer där en konflikt kan uppkomma mellan vad Sverige folkrättsligt har åtagit sig i en överenskommelse med främmande stal i fråga om informationsutbyte och vad som följer av vår interna lagsliflning. Lagstiftningens nuvarande utformning i della hänseende utgör etl hinder i del inlernalionella samarbetet och kan, som framhålls i promemorian, många gånger medföra alt svenska myndigheter tvingas avstå från viktig informalion som en främmande stal år villig att lämna. Skall Sverige kunna della fullt ut i fråga om informationsutbyte i inlernalionella förhållanden, måste därför en lagändring göras.

Bland remissinstanserna har man över lag ställt sig positiv lill promemorians förslag. Flera instanser framhåller sårskilt att en lagåndring på della område år angelägen. Samtidigl markeras från ell par håll - ulan atl man därmed vill avstyrka de framlagda förslagen - atl begränsningar i myndigheternas ulredningsskyldighet alltid år förenat med nackdelar, både vad galler effektivilelen i broltsbekåmpiiingen och allmånhetens tilltro lill råltsväsen-det. Domstolsverket har i del sammanhanget erinrat om att en liknande fråga om alt införa begränsningar i den brottsbekåmpande verksamheten diskulerades ined anledning av tvångsmedelskommitténs förslag om lagreglering av överskottsinformalion vid användning av tvångsmedel (SOU 1984:54). I den proposilion som lades fram på grundval av belänkandet följdes dock inle förslagel i denna del, elt stållningstagande som riksdagen ställde sig bakom (prop. 1988/89:124 s.29 ff, JuU25, rskr. 313).

För egen del vill jag gärna stryka under betydelsen av att gå fram varsamt niir det giiller att införa begränsningar i myndigheternas ulredningsansvar. Beträffande den fråga som domstolsverket tar upp menar jag emellertid att del är en skillnad mellan å ena sidan de begränsningar som i promemorian föreslås gälla i förhållande till överenskommelser med främmande stal och å andra sidan sådana mera generellt verkande begränsningar som diskuterades i samband med s.k. överskottsinformalion vid användning av tvångsmedel. I det senare fallet rör det sig om överskottsinformalion som kommer fram i samband med alt brottsutredande organ i Sverige på ett helt lagligt siitt använder tvångsmedel, t.ex. telefonavlyssning, vid förundersökning i samband med brotl. Jag framhöll i det lagsliflningsårendel att jag hade svårt all förslå varför polis och åklagare just i en situationen där tvångsmedel används skulle vara förhindrade alt utnyttja infonnation som man fått del av, når det i andra sammanhang inte finns några sådana begränsningar. En avgörande omstiindighet som talade mol all införa sådana begränsningar var enligt min mening att en sådan ordning skulle få negativa följder för möjlighelerna att komma till riitta med allvarlig brottslighet i vissa fall. Både för all-miinheten och för polisen sjal v skulle det vara svårt atl förklara varför sådana skygglappar skulle införas i den brollsbekåmpande verksamhelen.

De i promemorian föreslagna begrånsningarna år av annal slag. På brottmålsområdel har de sin grund i atl Sverige har elt intresse av all della i inter-

nationellt samarbele för alt bekämpa brottslighet med internationella för- Prop. greningar. Del internationella samarbetet släller vissa villkor som vi måste 1990/91:131 kunna uppfylla för att över huvud tagel få tillgång till sådan information som här avses. Syftet med de nu akluella förslagen är alt öka möjligheterna all komma lill rätta med allvarlig brottslighet. Jag vill också framhålla atl de eventuella nackdelar som begränsningar av det slag som förordas i promemorian sammantaget kan förväntas medföra får anses högsl måttliga. I de flesta fall dår en begrånsningsregel skulle slå till kominer del med all sannolikhet atl vara möjligt för t.ex. polis- eller åklagarmyndigheten atl utverka samtycke av den främinande staten lill all få utnyttja sådan överskottsinformalion som inle omfattas av en franistållning. Någon sådan begränsning i myndigheternas utredningsskyldighet som avses ined förslagen kominer i sådana situationer inle all inträffa. Sammantaget menar jag alltså alt förslagen är ägnade atl förbättra effektiviteten i biollsbekämpningen och dåniied också starka allmänhetens tilltro lill rättsväsendet. Molsvarande gäller de förslag som har lagts fram på tull- och skalleoinrådel.

Med hånsyn lill del nu anförda anser jag all lagsliflningsålgårder bör vidtas för all bringa våra inhemska regler i överensstämnielse med de internationella avtalen på detta område. I den frågan har jag stöd av en bred remissopinion.

Som jag nyss nämnde har Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet stålll sig kritisk lill promemorieförslagel. Forskningsnämnden menar atl förslagel är oförenligt med regeringsformen och all del därför inte är genomförbart i sin nuvarande utformning. Om internationella överenskommelser rörande informalionsulbyte skall ges företräde framför nationella regler, är det enligt nämndens uppfattning nödvändigl alt införliva överenskonimelserna med svensk rält. Forskningsnämnden hänvisar bl.a. till vissa uttalanden som gjordes av lagrådet i samband med atl etl förslag till fartygssåkerhetslag utarbetades inom regeringskansliet (se prop. 1987/88:3 s. 191ff).

För egen del kan jag instämma i forskningsnåinndens synpunkter så lill vida all det åven enligt min mening är nödvändigt att svenska myndigheter har lagstöd för en åtgärd som innebiir alt annars tillämpliga lagregler sätts ål sidan lill förmån för vad som föreskrivs i en överenskommelse som har träf fats ined fråniinande stat. Jag menar emellertid alt den fråga som lagrådet uttalade sig om i samband ined atl förslagel till fartygssåkerhetslag utarbeta des är av annat slag än den .som behandlas i detta lagstifiningsårende. Den fråga som lagrådet uttalade sig om gällde närmast om det var möjligt alt i stället för bestämmelserna i fartygssåkerhetslagen tillåmpa beslåmmelser i internationella överenskommelser som inle var införlivade med svensk rätl, utan atl det fanns någon sårskild föreskrift om det i svensk lag. Problemet var med andra ord alt farlygssåkerhelslageii genom hånvisningen till interna tionella överenskommelser tog undan etl område för lagens lillämpning, utan att det fanns någon regel i svensk rätt som angav vad som skulle tilläm pas i stallet. Med del förslag som nu liiggs fram är avsikten att myndigheterna skall kunna iaktta vissa angivna villkor i en internationell överenskommelse med stöd av bestämmelserna i den föreslagna lagen. Som jag ser det uppfyl ler en sådan ordning väl de krav som anges i regeringsformen, och någon 17

särskild införlivandeförfallning vid sidan av den föreslagna lagen behövs en- Prop. ligt min mening inle. Den i della hånseende valda tekniken - atl ge villkor 1990/91:131 angivna i en internationell överenskommelse företråde framför inhemska regler-år för övrigl inte ny. Reglerna i 2 kap. 8 § andrastycket brottsbalken om villkor vid utlåmning för brolt från fråniinande stat har en motsvarande konstruktion (se också NJA 1983 s. 441). Ell annal exempel på denna teknik finns i 9 kap. 3 S sekretesslagen som föreskriver om sekreless i den mån riksdagen har godkänt avtal hårom med fråniinande stat.

Jag anser alltså alt en lagändring bör genomföras på det sätt som föreslås i piomemorian. Lagändringen bör nära ansluta lill reglerna i de internationella överenskommelserna och i huvudsak gå ut på alt myndigheternas skyldighet alt göra utredningar inskränks i den utsträckning inledande av undersökning eller liknande skulle slrida mol en överenskommelse med fråiii-inaiide stal om hur informationen får utnyttjas. De nya reglerna bör dock inte begriiiisa sig till att omfatta villkor som följer av internationella överenskommelser som regeringen har ingått. Om myndigheter i en främmande stal är villiga atl bislå svenska myndigheter med infonnation i etl vissl ärende under förulsåttning atl informalionen inte utnyttjas för andra ändamål, bör svenska myndigheter ha möjlighet att träffa överenskommelse om delta. En sådan övercnskominelse förulsätier dock all regeringen enligt beståmmelserna i 10 kap. 3 S regeringsformen uppdrar åt myndigheten att träffa överenskommelse.

En sådan inskränkning i myndigheternas rält all utnyttja information som här avses innebår alltså alt inhemska regler om hur myndigheten skall handla i vissa hänseenden satis ål sidan i den utsträckning som bestämmelserna i en överenskommelse med flammande stat föreskriver annal. Innehåller en sådan överenskommelse l.ex. elt förbud mot att anviinda erhållen information för annat iindamål ån del för vilkel den har begårls, bör förbudel innebära ell principiellt hinder för myndigheten all utnyttja informationen för utredning eller lagföring av andra brott ån dem som avses med framstållan, åven när starka motstående intressen talar för att saken bör ulredas. Skulle l.ex. i ett enskilt fall sådan överskotlsinformation förekomma som ger anledning atl anta att grov brottslighet har förekommil, är myndigheten - i linje med vad som föreskrivs i avtalen - hänvisad lill all utverka samtycke av den främmande staten för atl få utnyttja denna information. Man bör kunna räkna med atl en sådan begäran i allinånhel kommer att bifallas i de fall som hår år av intresse.

Elt par remissinslanser har, från delvis skilda utgångspunkter, tagit upp frågor om sekretess vad gäller sådan informalion som inhämtas från en främmande stal. I promemorian berörs sekretessfrågorna bl.a. i specialmoliveringen lill den föreslagna lagen (s.20).

Rikspolisstyrelsen framhåller i sitt remissvar all den svenska ordningen i fråga om allmänna handlingurs offentlighet inle så sällan skapar problem i del internationella polisiära umgänget. Slyrelsen syftar på sådana brottsutredningar där del finns anledning all hämta in information från en främmande stat men dår sådan information inte lämnas ut därför alt man från svensk sida inte kan garantera alt materialet kan hållas hemligt. Styrelsen anser alt

frågan om sekretesskydd för den typen av uppgifter bör uppmårksaininas i Prop.

del fortsatta översynsarbetel inom justiliedeparteinenlel. 1990/91:131

Jag kan förslå alt sekretesskyddet för den typ av uppgifter rikspolisslyrel-.sen nämner många gånger är en väsentlig förutsättning för all svenska myndigheter skall få ta del av uppgifterna från utlandet. Som slyrelsen sjålv antyder i sill remissvar ligger emellertid den frågan vid sidan av det lagstiftningsärende som nu behandlas. Jag delar emellertid rikspolisstyrelsens uppfattning atl de av slyrelsen påtalade problemen bör uppmårksaininas i det fortsatta översynsarbetel på della område.

Riksåklagaren och överåklagaren i Slockholm har i sina remissvar också berört sekretessfrågor. De har bl.a. ifrågasatt om den ordning som föreslås i promemorian år tillräcklig för atl Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt internationella överenskommelser. Överåklagaren i Stockholm har t.ex. tagit upp frågan om sekretess efter det atl ålal har väckts.

För egen del år jag klar över atl del i den praktiska hanteringen hos polis-och åklagarmyndigheter kan uppslå situationer dår gränsdragningsproblem kan förekomma rörande vad som får utnyttjas av myndigheten enligt överenskommelsen med den främmande staten och vad som inle får utnyttjas. Detta år emellertid, som jag ser det, ell problem som föreligger oavsett vilken rättslig reglering lagstiftaren väljer för atl lösa konflikten mellan överenskommelser med fråniinande stater med villkor om hur informalion får användas och inhemska regler om utredningsskyldighet för myndigheterna. Frågan vilkel material som kan utnyttjas i Sverige med beaktande av den överenskommelse som ligger lill grund för informationsulbylet får i första hand avgöras av de myndigheter som skall använda materialet och ytterst av domstolarna, om materialet skulle komina att åberopas diir.

Frågan om sekretess efler det alt åtal har väckts anser jag emellertid inle utgöra något problem i detta lagstiftningsärende. Det beror på alt de akluella överenskommelser om informalionsulbyte som Sverige har ingått med främinande stater inte innehåller några villkor oiii atl erhållen information skall hållas hemlig. De begränsningar som galler för informalionen är endasl alt svenska myndigheter inte får utnyilja den på etl sått som strider mol överenskommelsen. I förhållande lill dessa överenskommelser finns det alltså inte något behov av att införa siiiskilda regler om sekretess. Det nu sagda hindrar inle alt sekretesslagens bestiimmelser ändå kommer att ge ett sekrelesskydd i flertalet fall. Del hänger samman med alt omfallningen av vad som år lillålel alt använda för ålal av det utländska materialet i princip skall överensstämma med vad som efter åtal skall offentliggöras av svenska myndigheter. Har en åklagarmyndighet fått överskotlsinformation från ullandel av sådan natur alt materialet på grund av villkor i överenskommelsen inle får utnyttjas, skall åtal aldrig väckas. Den sekreless som gäller för uppgifterna kommer i allmiinhet att bestå (9 kap. 18 S andra stycket sekretesslagen). Det år vidare så atl sekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen inle alltid upphör när åtnl väckts. Sekretessen kan beslå åven hos domslolen.

Inle heller för sådan information som avser skalle- eller tullområdet flnns det enligt min mening skäl att överväga några ändringar i sekretesslagstiftningen.

19 I specialmotiveringen till förslagen tar jag upp vissa andra sekretessfrågor Prop. (se avsnitten 4.1 vid 1 S och 4.3). 1990/91:131

De nya reglerna om begränsningar av myndigheternas skyldighel i vissa fall att utnyttja infomiution från ulhindel är principiellt sell alt betrakta som en inskränkning i grundliiggande regler för svensk myndighetsulövning på gruiul av vad som föreskrivs i överenskommelser med fråniinande stater Regler av denna typ flnns redan på del internationella straffprocessuella området, niimligcn i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian atl de nu aktuella reglerna skall sammanföras med reglerna i immunitetslägen till en ny lag med vissa beslåmmelser om internationelll samurbele på brottmålsområdel. Förslagel har godtagits av remissinstanserna och åven jag anser atl den lösningen är naturlig. Som jag strax skall återkomma lill bör inimunilelslagen dock inte upphävas ulan ändras lill att galla vid internationellt samarbete på privatrållens område (se avsnitt 2.3).

Den nya lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på broiiinålsonnådel bör därmed också kunna bilda utgångspunkt för det fortsatta reformarbete på det internationella straffprocessuella områdel som jag redogjorde för i avsnitt 2.1.

I enlighet med piomemorieförslngel bör de föreslagna ändringarna på skatte- och Uillområdel lämpligen göras i lagen (1990:314) om ömsesidig handiiickning i skatteärenden och i lagen (1973:431) om ulredning angående brotl mol utländsk tullag. I fråga om den förstniininda lagen kommer jag också atl föreslå en mindre justering, som beror på ell förbiseende når lagen utarbetades (se viilare avsnitl 4.2).

2.3 Vissa frågor om immunitet för vittnen m.fl.

Som jag inledningsvis nämnde tar jag i delta ärende också upp en fråga om sakliga ändringar i immunitelsreglerna. Ändringarna har samband med frågan om Sveriges tillträde till den inom Förenta Nationerna utarbetade nar-kolikabrottskoiiventionen (se avsnilt 2.2.1) som jag anmält tidigare i dag.

I narkotikabrottskonventionen artikel 7 punkten 18 finns bestämmelser om ininumitet för vittne, sakkunnig eller annan som samtycker till all avge vittnesmål eller medverka vid brottsutredning, åtal eller annal rättsligt förfärade inom en annan stals territorium. Ett vittne som medverkar vid en brottsutredning eller råltegång i elt annat land får inte åtalas, frihetsberövas, slraffas osv. för handlingar som hänför sig lill tiden före hans utresa från den andra slatens territorium. Beståmmelserna har i storl sett täckning i 1985 års imniunitelslag. De svenska immuniletsregleriia galler dock endasl vid kallelse lill förhör som skall åga ruin inför domstol medan narkolikabroltskon-venlioneiis beslåmmelser också omfattar förhör och annan medverkan vid ulredning av brott, dvs. förfaranden inför polis och åklagare. För alt Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt narkotikabroltskonventionen är del nödvändigt atl ändra immunitetslägen i dessa hänseenden. En utvidgning av immuniteten till att omfatta immunitet också inför polis och åklagare får för dagen inle belydelse vid annal inlernalionelll samarbete än sådant som sker inom ramen för narkotikabroltskonventionen. Övriga konvenlio-

20

ner som omfattas av lagens inimunitetsbeslämnielser (se regeringens tillkän- Prop. nagivande 1990:172) år begränsade till att gälla vid rättsliga förfaranden in- 1990/91:131 för domstol. Jag vill samtidigl framhålla atl diskussioner om immunitelsreg-lernas utformning som förts vid förhandlingar med främmande stater om nya avtal om inbördes råltshjiilp i brottmål visar atl del mer allmänt synes flnnas behov av en sådan lagåndring.

Jag föreslår mot denna bakgrund atl immuniletsreglernas tillämpningsområde i nu aktuellt hånseende preciseras lill all gälla vid ulredning av brotl eller i elt rättsligt förfarande med anledning av brott, dvs. samma formulering som föreslås för all avgränsa lillåinpningsområdet för de nya reglerna om begränsningar av myndigheternas möjligheler att utnyttja information från utlandet. Även etl par andra justeringar blir nödvändiga all göra.

Eftersom 1985 års immuniieislag också gäller vid inlernalionelll samarbete på civilprocessens område - 1980 års Haagkonvention om internationell rättshjälp avser mål och ärenden av civil och kommersiell nalur- kan iininu-iiilelslagen inte upphävas hell. Den bör i slällel ändras lill all galla vid internationellt samarbete på privatrållens område. Tillåmpningsområdel för 1985 års iminuiiiletslag kommer därmed också i fortsättningen all vara begränsat till alt giilla vid rållsliga förfaranden inför domstol.

Enligt promemorieftirslagel överförs reglerna om immunitet för vissa vittnen m.fl. i sak oföriindrade lill den nya lagen. Det materiella innehållel i iminunilelsreglerna diskuteras inle i promemorian, som enbart behandlar frågor om informalionsulbyte i internationella förhållanden. Under remissbehandlingen har emellertid framförts förslag som avser materiella ändringar i immunitelsreglerna. Jag avser inte all nu la ställning till dessa ändringsförslag. Skiilet till det är all jag inom kort tanker återkomma med förslag som gäller överföring av frihelsberövade personer för förhör utomlands (se avsnitl 2.1). De frågor om ändringar i immunitetsbeståminelserna som har kommit upp under remissbehandlingen har etl visst samband med dessa senare frågor. De bör därför enligt min mening lämpligen övervågas i det sammanhanget.

2.4 Ikraftträdande m.m.

De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i krafl den 1 juli 1991. Några övergångsbesiåmmelser behövs enligt min mening inle.

Regeringen bör särskilt tillkännage i vilka avtal eller konventioner Sverige har träffat överenskommelse om begränsningar vad gäller möjligheten all utnyttja erhållen information och i fråga om immunitet för vittnen m.fl. Etl sådant tillkännagivande finns för närvarande vad gäller sådana avtal om ininiunitel som avses i immunitetslägen, se SFS 1990:172.

Några koslnader för staten kommer inle att uppslå på grund av de nya reglerna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät tals förslag till 21

1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls- Prop. området, 1990/91:131

2. lag om ändring i lagen (1973:431) om ulredning angående brolt mot utländsk tullag,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.,

5. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Förslagen under 2 och 5 har upprällals i samråd med chefen för flnansde-parlemenlel

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet

1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar möjligheten resp. skyldigheten för svenska myndigheter att utnyttja upplysningar eller bevismaterial som har erhållits från en främmande stat, i den utsträckning det i en överenskommelse med den främmande staten har avtalats om sådana begränsningar. Som framgår av vad som sagts i den allmänna motiveringen (avsnitl 2.2.4) skall bestämmelsen ses mol bakgrund av myndigheternas principiella skyldighel enligt svensk rätt atl se lill att frågor som uppkommer inom niyn-dighelsområdel blir så utredda som deras beskaffenhet kräver. Paragrafen innefattar alltså en begränsning av denna utredningsskyldighet, såvitt gäller de frågor som oinfatlas av en sådan överenskommelse. I förhållande lill promemorians lagförslag har paragrafen omarbetats något i syfte atl förenkla texten. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.

En svensk myndighel kan få upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat med stöd av skilda typer av överenskommelser (se 10 kap. 1 -3 §§ regeringsformen). En situation år all myndigheten, på grund av en internationell konvention eller bilateral överenskomiiielse som regeringen har ingått med en fråniinande stat, inhämtar upplysningar eller bevismaterial i elt visst ärende. Myndigheten är då bunden av sådana regler i den inlernalionella överenskommelsen som begränsar möjligheten atl utnyttja denna information. En annan situation år all myndigheten - ulan atl del föreligger någon internationell konvention eller bilateral överenskommelse av nyss angett slag - träffar överenskommelse med en myndighet i den främmande staten om all få upplysningar eller bevismaterial i etl visst ärende. Myndigheten i den fråniinande staten kan därvid ange vissa villkor för hur materialet får utnyttjas, som den svenska myndigheten måste iaktta. Av 10 kap. 3 § regeringsformen följer att en myndighet som önskar Iräffa en sådan överenskommelse måste ha elt bemyndigande från regeringen. Den inskränkning i en myndighets skyldighet enligt inhemska regler att utnyttja eller beakta information som anges i paragrafen galler för samtliga nu angivna överenskommelser

22

De överenskommelser om informationsutbyte mellan stater på brottmål- Prop. sområdet jag syftar på här lar som regel sikte på upplysningar och bevisinate- 1990/91:131 rial som skall användas vid ulredning av brolt eller i rättsliga förfaranden med anledning av brolt. I de fall överenskommelserna släller upp villkor för hur erhållen information får användas, flnns som regel också bestämmelser om att den främmande staten kan ge sitt samlycke lill en vidare användning av informationen. Under vilka förutsättningar och på vilket sålt ett sådanl samtycke kan erhållas framgår av överenskommelserna.

Del i paragrafen angivna förbudel mot atl utnyttja upplysningar eller bevismaterial på ell sätt som strider mot en överenskonimelse som har träffats med en främmande stal gäller inle bara för den myndighet som har inhåmlal materialet. Även andra myndigheter omfattas av bestämmelsen. Som myndigheter betraktas i delta sammanhang även domstolar (se 1 kap. 8 § regeringsformen).

En begränsningsregel som förekommer i de internationella avtalen är all erhållen information inle får användas för annal ändamål än det för vilket den har begärts (se avsnitt 2.2.1). Har en myndighel som år bunden av en sådan beståmmelse inhåmlal upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat rörande en viss person och del i materialet också finns uppgifter rörande andra personer, kan myndigheten eller andra myndigheter inte utan vidare inleda undersökning eller rättsliga förfaranden mot dessa personer på grundval av vad som framkommer i materialet. Den ifrågavarande paragrafen innebår alltså i en sådan situation att t.ex. rättegångsbalkens regler om absolut åtalsplikt sätts åt sidan och att det i slället gäller ett principielll förbud för myndigheten att utnyttja denna s.k. överskottsinformalion.

En myndighet får i en situation som den nu nämnda anses "utnyttja" upplysningar eller bevismaterial inte bara när den l.ex. lägger del till grund för egna beslut eller åberopar del i domstol eller hos annan myndighet på elt sått som påverkar en enskilds räll. Bestämmelsen täcker även del fallel all en myndighet som genom upplysningarna eller bevismaterialet får kännedom om en viss omslåndighet enbarl av den anledningen inleder en undersökning på del området, åven om informationen senare inle kommer att utgöra beslutsunderlag eller liknande. Om det å andra sidan skulle finnas anledning atl inleda undersökning på ell vissl område eller rörande en viss person, oavsett uppgifterna i den erhållna informationen, innebär den ifrågavarande beståmmelsen inte något hinder härvidlag. Vad som framkommer vid en sådan undersökning kan givetvis visa sig omfatta hela eller delar av det material som myndigheten redan förfogar över genom överskottsinformalion från den fråniinande staten. Uppgifter som på della sätt har kommit fram genom undersökning i Sverige får ulan hinder av den ifrågavarande bestämmelsen användas i elt rättsligt förfarande, även om det råder identitet mellan dessa uppgifter eller delar därav och uppgifterna från utlandet.

Det nu anförda ger vid handen all del är av stor betydelse hur den myndig hel som begår information från utiandei utformar sin framställan. Besläm melserna i de internationella överenskommelserna om begränsningar vad gäller utnylljandet syftar oftast till atl ge skydd mol att materialet används för ändamål som ligger helt vid sidan av det ändamål som uppgavs när fram ställan gjordes. Däremot finns det i allmänhet inle något motiv för en fram- 23

mande stal alt vilja begränsa utnyttjandet av upplysningar eller bevisinate- Prop, rial som rör samma förundersökning eller samma brottsliga förfarande, åven 1990/91:131 om malerialel berör personer som svenska myndigheter inle lidigare haft kännedom om i iirendel. Delta bör beakias vid utformningen av en framstållan för atl undvika all tvivel reses om tillållighelen av atl använda inaierialel. I det sammanhanget bör också understrykas vikten av att myndigheterna dokumenterar den skriflvåxiing med ulliindska myndigheter som har förekommit i årendet, för den händelse saken senare skulle prövas av domstol.

Om en myndighet som har inhåmlal bevismaterial från en fråniinande stat åberopar bevisningen i domstol, kan del tänkas all en tilltalad som berörs av bevismaterialet gör gällande alt ell ulnytljande av materialet slår i slrid med den överenskommelse som ligger lill grund för informationsutbytet och att bevisningen därför inle får låggas till grund för avgörandet i målet. En sådan invändning bör i tveksamma fall föranleda den myndighet som åberopar bevismaterialet alt inhämla ett klarliiggande samtycke från den friimniande staten om all få använda materialet. Om del i undanlagsfall skulle visa sig all ell sådanl samtycke inte kan erhållas, blir del ytterst domslolen som får avgöra frågan. Finner domstolen att överenskommelsen lägger hinder i vägen för all utnyilja materialet, skall domslolen avvisa bevisningen. Med hånsyn till atl en tilltalad har rått till frikännande dom om etl åtal läggs ned, är del också från denna synpunkt angelägel all myndigheterna noggrant överväger utformningen av en framställan om information.

Det bör framhållas alt förbudel mol all utnyttja viss information i strid med en överenskommelse lar sikte på sådanl material som har mottagits/ra/! en fråmmande stal. Om en polismyndighet i slrid med en inlernalionell överenskommelse har utnyttjat upplysningar från en främmande stal för alt i Sverige skaffa fram annat bevismaterial rörande en viss person, har polismyndigheten genom alt utnyttja upplysningarna visserligen handlat i strid med överenskommelsen och den förevarande paragrafen. Åberopas del bevismaterial som har införskaffats i Sverige sedermera i en domstol, kan domstolen dock inte avvisa materialet med stöd av denna beståmmelse. Bevismaterialet har inte överlämnats från den fråmmande staten och något förbud mot att utnyttja det finns inle. En annan sak år all Sverige i en sådan situation får anses ha brutit mot den internationella överenskommelsen och atl den eller de myndighetspersoner som har införskaffat bevismaterialet kan ha begått tjänstefel.

Beståmmelsen i den förevarande paragrafen innefattar inte någon be-grånsning i den enskildes rått enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Frågor om begränsningar i ratten all la del av allmänna handlingar regleras i sekretesslagen. Uppgifter som inhämtas från en främmande stat med stöd av en överenskonimelse som här avses kommer genomgående all mottas av polis- eller åklagarmyndigheter som ell led i förundersökning i brottmål. Uppgifterna kommer därmed som regel alt omfattas av förundersökningssekretess (se 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ sekretesslagen). Detsamma kominer atl giilla beträffande sådan överskotlsinfonnalion som myndigheten inte har möjlighet alt utnyttja utan samtycke från den fråmmande staten.

Når det gäller frågan om atl lämna uppgifter till en annan myndighet är 24

läget ett annal. Enligt beståminelserna i 14 kap. 2 och 3 SS sekretesslagen Prop.

kan en myndighet begära att få la del av sekretessbelagda uppgifter som 1990/91:131

finns förvarade hos en annan myndighet, om vissa förutsåttningar som anges

i bestämmelserna föreligger Förbudet för svenska myndigheter enligt den

förevarande paragrafen all utnyilja sådana uppgifter som har inhåmtals från

en främmande siat får emellertid till följd atl en annan myndighet inte kan

utnyttja uppgifterna i sin verksamhel. Frågan om atl lämna ut uppgifterna

till en annan myndighet lorde därför inle bli aktuell.

Det skall tilliiggas att förbudet i artikel 7 punklen 13 i FNs narkotikabrotts-konventionen mol atl "vidarebefordra" uppgifter som har erhållits från en främmande stat avser förbud att vidarebefordra uppgifter till en annan stal. Någol förbud mot att föra uppgifter vidare från en myndighet lill en annan i samma stat finns inle i konventionen.

2S

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. Regleringen lar dock endasl sikte på immunitet som följer av internationella överenskommelser på brottmålsområdel. De immunitelsiegler som galler vid internationellt samarbete på civilprocessens område finns i sak oförändrade kvar i 1985 års immuniletslag (se avsnitt 4.4).

1 förhållande lill nu gällande regler innebår de föreslagna beståmmelserna ändringar i framför alll två hänseenden. Den ena ändringen innebär atl del inimuniletsskydd som följer av paragrafen ulvidgas till att gälla inle bara förfaranden inför domstol ulan också vid utredning av brotl som äger rum vid polis- eller åkhigarmyndighel. En följd av del är all iminuniteten inte enbart gäller vid förhör utan också vid annan medverkan i en brottsutredning, l.ex. konfrontation. Vidare har den personkrets som ges immuniletsskydd enligt beslämmelserna utvidgats till atl avse åven andra personer ån sådana som kallas hit i egenskap av tilltalad, vittne eller sakkunnig. De nya reglerna innebår l.ex. att en målsågande som efter kallelse kommer till Sverige för all medverka vid brottsutredningen, ges del immuniletsskydd som följer av paragrafen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.3.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag

2.?

Paragrafen innehåller enligt sin nuvarande lydelse hånvisningar lill etl flertal beståmnielser i olika lagar, som år avsedda alt kunna tillämpas vid utredning om brott mot utländsk lullag.

1 paragrafen har nu gjorts ett tillägg, varigenom beståmmelsen i den föreslagna 1 S lagen med vissa beslåmmelser om inlernalionelll samarbele på brottmålsområdel görs lillåmplig i fråga om upplysningar eller bevismaterial som har erhållits i enlighel med överenskommelser med främinande stater på tullområdet. En tullmyndighet i Sverige som har erhållit upplysningar eller bevismaterial från en främmande stal får alltså inle utnyttja sådan iiifor-

mation på ett sått som strider mot överenskommelsen. 1 övrigt hänvisas till Prop. specialmoliveringen till 1 S lagen med vissa bestämmelser om internationellt 1990/91:131 samarbele på brottmålsområdel, avsnilt 4.1.

4.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

1 kap.

4§

1 paragrafen har införts etl nytt iredje stycke som hänvisar till atl del i lagen med vissa beslåmmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdel flnns beståmnielser som innebår förbud mot alt utnyttja vissa uppgifter som en svensk myndighel har fått från en fråmmande stat.

Tyslnadsplikl inom del allmännas verksamhet regleras i sekretesslagen. Med tystnadsplikt avses förbud atl röja uppgifter. Förbudet atl röja uppgifter innefattar också ett förbud mot atl utnyttja en uppgift utanför den verksamhet i vilken sekreless gäller för uppgiften.

En av principerna bakom regleringen i sekretesslagen är att alla tystnadsplikter inom det allmåniias verksamhet skall framgå av lagen anlingen direkt eller genom en hänvisning lill en annan lag. Myndigheterna kominer atl omfattas av de begränsningar i möjligheterna alt utnyilja information enligt beståminelserna i 1 S i den nu föreslagna nya lagen med vissa bestämmelser om inlernalionellt samarbete på brottinålsområdet. 1 1 kap. 4 § sekretesslagen finns en hänvisning lill insiderlagen och dess regler om förbud atl utnyttja information (jfr. prop. 1990/91:42s. 110). Jag anser del därför vara naturligt att det av 1 kap. 4 S sekretesslagen framgår atl elt förbud för myndigheter att utnyttja uppgifter också finns i lagen med vissa bestänunelser om internationelll samarbete på brottmålsområdel.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.

Tillämpningsområdet för lagen, som enligt gällande regler omfattar immunitet såväl vid internationellt .samarbete på brottmålsområdel som i fråga om överenskommelser på civilprocessens område, föreslås begränsat lill att avse sådan immunitet som har avtalals i överenskommelser på civilprocessens område. Lagtexten har justerats med hänsyn till denna inskränkning i till-låmpningsområdet. Ändringen har behandlats i avsnitl 2.3.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

2§

Den föreslagna ändringen i paragrafen beror på ell förbiseende i samband med alt lagen utarbetades (se prop. 1989/90:14). Del är utländska tullmyndigheter som i samband med export eller import av varor uppbär utländsk tull m.m. på det sätt som avses i paragrafen. Ordet "svensk" tullmyndighet

i den gällande lydelsen av paragrafen har därför i den föreslagna lydelsen Prop. ersatts med "utländsk" tullmyndighet. 1990/91:131

23 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nu gällande lagen, överensstämmer i allt väsentligt ined vad som föreslås gälla enligt 1 § lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. En svensk myndighet som har mottagit upplysningar från främinande stal i ett skatteärende, får alltså inle använda upplysningarna på etl sätt som strider mot överenskommelsen.

Det bör framhållas alt vissa skillnader föreligger i ifrågavarande hänseende mellan de internationella överenskommelserna om inbördes rättshjälp på brollmålsoinrådet och den för skatteområdet gällande Europaråds-och OECD-konvenlionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden. Enligt den senare konvenlionen får en myndighet som har erhållit upplysningar från en fråmmande stal i etl skatteärende inle använda dessa i en brottmåls-process, om inte den främmande staten har gett sitt samtycke till det. Förbudet mot att använda erhållen informalion utan samtycke är således begränsat till brollmålsprocesser. 1 övrigt har myndigheten i princip frihel alt utnyttja informationen på del sätt man finner lämpligt. Till skillnad från vad som i allmänhet gäller på brottmålsområdel kan t.ex. myndigheten lägga överskottsinformalion till grund för ett beslut om beskallning eller överlämna informalionen lill en kronofogdemyndighet, som på grundval av informalionen fattar beslut om utmatning. Utformningen av den ifrågavarande paragrafen innebär ingen ändring härvidlag.

Det bör även nämnas alt enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen gäller absolut sekreless i beskattnings- och indrivningsverksamhelen för sådana uppgifter om enskilda personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas till Sverige med stöd av avtal med främinande stat som har godkänts av riksdagen.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen till

1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdel,

2. lag om ändring i lagen (1973:431) om ulredning angående brotl mol utländsk tullag.

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

4. lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.

5. lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

27

Promemorians lagförslag

Prop.

1990/91:131 Bilaga 1

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete

på brottmålsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Innehåller en internationell överenskommelse om inbördes rättshjälp i brottmål som Sverige har ingått med främmande stal villkor som begränsar möjligheten alt ulnyltja upplysningar eller bevismaterial som erhålls med stöd av överenskonunelsen, skall .svenska myndigheter iaktta sådana begränsningar oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning. Detsamma galler, om en svensk myndighel i andra fall erhåller upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för alt användas vid utredning av brotl eller i elt råtlsligt förfarande med anledning av brott och den fråmmande staten har angett villkor som innebär begränsningar i fråga om möjligheten all utnyttja materialet.

2 § I den mån det har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått med främmande st;\t, får den som efter kallelse i enlighet ined överenskommelsen har rest in i Sverige från den främinande staten för alt höras som lillialad, vittne eller sakkunnig inte lagföras, fängslas eller på annat sått underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som hårrör från tiden före inresan i Sverige och som, såvitt gäller tilltalad, inle är avsedd med kallelsen.

Iminuniteten upphör om den tilltalade, vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trols att han haft möjlighet atl lämna landel under en sani-manhängiinde tid av femton dagar från del all han har fått besked från domstolen om alt hans närvaro inte längre påfordras, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att iininunitelen skall ha mindre omfattning ån som nu angivits, gäller i slällel den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. skall upphöra atl galla.

28 Prop. 2 Förslag till 1990/91:131

Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig Bilaga I

handräckning i skatteärenden

Hårigenoin föreskrivs atl det i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skalleåreiiden skaVl införas en ny paragraf, 23 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Innehåller en inlernalionell över-etiskotninel.se otn handräckning i skatteärenden som Sverige har ingått med främinande stal villkor sotn begränsar niöjligheten all utnyttja upplysningar som erhålls med slöd av överenskommelsen, skall svenska tnyndigheier iaktta .sådana begränsningar oavsett vad som annars är föreskrivel i lag eller annan författning. Deisainnm gäller, om en svensk myndighel i andra fall erhåller upplysningar från en främmande stal i ell skatteärende och den främtiiande staten har angett villkor sotn innebår begränsningar i fråga om niöjliglieien att utnyilja upplysningarna

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.

29

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående

brott mot utländsk tullag

Härigenom föreskrivs all 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk lullag skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§'

Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden satnt besläinmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om siraff för varusmuggling sann i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande lill-låmpning. Bestämmelse, vars till-lämpning förutsätter all misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte att möjliggöra förverkande av egendoin. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handriick-ning i skatteårenden sågs om riksskatteverket skall hårvid i ställel avse generallullsiyrelsen.

Bestämmelserna i 1,4-9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, bestämmelserna i 23, 27 och 28 kap. riittegångsbalken samt bestämtnelserna i 1 § lagen (1991:000) med vissa bestämmelser otn inlernalioneUt samarbete på broitinålsotnrådet äger molsvarande lillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i syfte atl möjliggöra förverkande av egendom. Vad som i ovan nåmnda beslåmmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs om riksskatteverket skall härvid i stället avse generallullsiyrelsen.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.

Senasle lydelse 1990:316.

30

Prop.

1990/91:131 Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över promemorian

Yttranden över departementspromemorian (Ds 1990:61) Vissa frågor om internationelll samarbete i brottmål m.m. har avgetls av justitiekanslern, domstolsverket, riksåklagaren, generallullsiyrelsen, riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, Svea hovrätt, Stockholms tingsråll, Malmö tingsrätt, Göteborgs lingsrält, kainmarråtlen i Sundsvall, juridiska fakultelsnämnden vid Lunds universitet, riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges polischefer och Föreningen Sveriges åklagare.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheten i Stockholm, vid regionåklagarmyndigheten i Viisterås saml vid statsåklagarmyndighelen för speciella mål.

Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

31 Prop.

1990/91:131 Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 3

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete

på brottmålsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för att användas vid ulredning av broll eller i elt rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överenskommelse med den fiåinmande staten villkor som begränsar möjligheten atl utnyttja materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

2 § 1 den ulslräckning del har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighel med överenskommelsen har rest in i Sverige från den fiåinmande staten för all höras eller på annal sålt medverka vid ulredning av brott eller i etl råtlsligt förfarande med anledning av brolt inte lagforas, frihetsberövas eller på annat säll underkastas inskränkning i sin frihet på grund av handling, underlåtenhet eller dom som hårrör fiån liden före inresan i Sverige och som, når det gäller en tilltalad, inte iir avsedd med kallelsen.

Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots atl han haft möjlighet atl lämna landet under en sammanhångande lid av femton dagar från det all han har fått besked från myndigheten om all hans närvaro inle längre krävs, eller om han, efter atl ha låmnal landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse atl immuniteten skall ha mindre omfattning ån som nu angetts, galler i stället den bestämmelsen.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1991

32

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående

brott mot utländsk tullag

Prop.

1990/91:131 Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:431) om ulredning angående brotl mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2S'

Bestämmelserna i 1, 4-9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314)om ömsesidig handräckning i skatteärenden satnl bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om siraff för varusmuggling saittt i 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalken äger motsvarande till-låmpning. Beståmmelse, vars lill-lämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej användas i .syfte alt möjliggöra förverkande av egendom. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs om riksskatteverket skall härvid i stället avse generaltullstyrelsen.

Bestämmelserna i 1,4-9, 13 och 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handhickning i skatteärenden, beståmmelserna om förundersökning och tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, besläinmelserna i 23, 27 och 28 kap. rålte-gångsbalken saml beslämnielserna i 1 § lagen (1991:000) med vi.s.sa bestiimmelser om inlernalionelll samarbete på brotlrnålsoinrådct äger mol-svarnnde tillämpning. Beståmmelse, vars lillåmpning förutsätter alt misstanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an-våndas i syfte atl möjliggöra förverkande av egendom. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sågs om riksskatteverket skall härvid i stället avse generallullsiyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Senaste lydelse 1990:.! 16.

33

Prop. 3 Förslag till 1990/91:131

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Bilaga 3

Hiirigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe Föreslagen lydebe

i kap.

4 §2

Galler förbud enligt denna Ing mol alt röja uppgift, får uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa uppgifter som är ägnade alt väsentligt påverka kursen på fondpapper.

/ lagen (1991:000) med vi.s.sa be-släminelser om inlernalionelll samarbete på brollniålsområdet finns bestämmelser som begränsar itiöjliglielen att utnyttja vis.sa uppgifter som en svetisk tnyndighet har fått från en främmande stat.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1991.

' L;igen omtryckt 1989:71.1

2 Senaste lydelse 199():1.14.'i. 34

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa

vittnen m.fl

Härigenom föreskrivs att lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Bilaga 3

återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse alt immuniteten skall ha mindre omfattning ån som nu angivils, gäller i ställel den bestämmelsen.

Nuvarande lydelse

1 den mån del har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått med annan stal, får den som efler kallelse i enlighel med överenskommelsen har rest in i Sverige från den andra staten för att höras som lillialad, vittne eller sakkunnig inle lagföras, fängslas eller på annat sått underkastas inskränkning i sin frihel på grund av dom eller gärning som härrör från liden före inresan i Sverige och .som, .såvitt gäller lillialad, inte är avsedd tned kallelsen.

Immuniteten upphör om den tilltalade, vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landel under en siimmanhångande tid av femton dagar från det atl han har fått besked från domslolen om att hans närvaro inte längre påfordras, eller 0111 han, efter att ha låmnal landel,

Föreslagen lydelse

I den mån det har avtalats i en överenskommelse på privalrätletis område som Sverige har ingått med annan stat, får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den andra staten för all höras som vittne eller sakkunnig inle lagforas, frihetsberövas eller på annal sått underkastas inskränkning i sin frihet på grund av dom eller gärning som hårrör från tiden före inresan i Sverige.

Imnuinitelen upphör om vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots alt han haft möjlighet atl låmiia landet under en saminan-hångaiide lid av femlon dagar från del all han har fått besked från domstolen om all hans närvaro inte längre påfordras, eller om han, efter all ha låmnal landel, återvänder hit.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig

handräckning i skatteärenden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden

dels atl 2 S skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, av följande lydelse.

Prop.

1990/91:131 Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av svetisk tullmyndighet uppbars vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endasl i den mån sårskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skall, avgift eller pålaga eller i 2 § lagen (1973:431) om utredning angående brolt mot utländsk tullag.

2§

I fråga om utländsk tull, andra skatter, avgifter och pålagor som av utländsk tullmyndighet uppbärs vid eller i samband med export eller import av varor gäller denna lag endasl i den mån särskilt anges i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga eller i 2 § lagen (1973:431) om utredning angående broll mot utländsk lullag.

23 §

Har en svensk myndighet fått upplysningar från en fråniinande stal i ett skatteärende och gäller på grund av överenskommelse tned den fräni-tnande staten villkor som begränsar möjligheten all utnyttja upplysningarna, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivel i lag eller antian författning.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1991.

36 Prop.

1990/91:131 Bilaga 4 LAGRÅDET

Utdrag ur prolokoll vid sammanträde 1991-02-28.

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådel Berlil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligi prolokoll vid regeringssammanlräde den 21 februari 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslulal inhåmla lagrådets yllrande över förslag lill lag med vissa beståmnielser om inlernalionellt samarbete på brottmålsområdel, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan Laven. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

37

Innehållsförteckning

Proposition.................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Propositionens lagförslag.............................................. 3

Utdrag ur protokoll från regeringssammanträde den 7 mars 1991.. 8

1 Inledning ................................................................. 8

2 Allmiin motivering.................................................... 9

2.1 Bakgrund.......................................................... 9

2.2 Informationsutbyte i inlernalionella förhållanden 10

2.2.1 Inlernationella överenskommelser......... 10

2.2.2 Förhållandet mellan inlernalionella regler och svensk riitt 13

2.2.3 Myndigheternas ulredningsansvar......... 14

2.2.4 Begrånsiiiiigar av myndigheternas skyldighel i vissa fall all utnyttja informalion från en fråm-mantle stat............................................ 15

2.3 Vissa frågor om immunilel för vittnen m.fl......... 20

2.4 Ikrafttriidaiidc m.m............................................ 21

3 Uppråltude lagförslag............................................. 21

4 Specialmolivering.................................................... 22

4.1 Förslaget till lag med vissa beslåmmelser om internationellt samarbete på broltmålsonirådel 22

4.2 FöisUiget till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag ......................................................................... 25

4.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). 26

4.4 Förslaget till lag om iindring i lagen (1985:988) om immunilel för vissa vittnen m.fl 26

4.5 F(')rslaget lill lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig liandråckning i skatteårenden 26

5 Hemstålhm.............................................................. ....... 27

6 Beslul...................................................................... ....... 27

Bilagor

1. Promemorians lagförslag........................................... ....... 28

2. Förteckning över remissinslanser som yttrat sig över promemorian 31

3. Lagrådsremissens lagförslag..................................... ....... 32

4. Lagrådets yttrande................................................... ....... 37

Prop. 1990/91:131