('angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål',)

Kungl. Maj.ts proposition nr i8 år 1961 1

Nr 48

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål; given Stockholms slott den 17 februari 1961. Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 12 § regeringsformen föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departe­ mentschefen hemställt, godkänna en den 20 april 1959 i Strasbourg dagtecknad europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en inom Europarådet utarbetad konvention om inbördes rättshjälp i brottmål.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 48

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1961.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , A ndersson , L indström , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , ap G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdeparte­ menten anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av en den 20 april 1959 i Strasbourg dagtecknad europeisk konvention om inbör­ des rättshjälp i brottmål och anför därvid följande.

Flertalet europeiska länder har genom avtal på multilateral bas förbun­ dit sig att i mål eller ärenden av civil eller kommersiell natur lämna var­ andra bistånd genom delgivning av rättegångshandlingar, bevisupptagning eller andra till proceduren hörande åtgärder, s. k. rättshjälp. Beträffande de multilaterala avtal, som avslutats härom, torde få hänvisas till redogörelsen i proposition 1957:163 rörande ratifikation av konventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. En motsvarande mera allmänt gällande multilateral reglering rörande in­ bördes rättshjälp i brottmål saknas, men bestämmelser i detta avseende har intagits i bilaterala utlämningsavtal eller i separata rättshjälpsöverenskommelser mellan länder med särskilt livliga förbindelser. Ehuru de flesta eu­ ropeiska länder likväl lämnar sådant bistånd även utan avtal, kräves härför enligt rättsuppfattningen i andra länder att avtal eller ömsesidighetsutfästelse föreligger. Detta gäller icke blott bevisupptagning utan på sina håll även delgivning och andra åtgärder för utländsk myndighets räkning. Av det sagda följer att hinder stundom kan föreligga mot åtal därför att den misstänkte befinner sig i ett land, där legala förutsättningar för stäm­ ningens delgivande saknas. Vidare kan svårigheter uppstå, då det gäller att anskaffa utredning i en rättegång, t. ex. genom upptagande av vittnesutsaga inför utländsk domstol eller vid kallande av vittne från utlandet. Även om det land, vars medverkan begäres, icke uppställer ömsesidig förpliktelse som oundgänglig förutsättning för rättshjälp, föreligger likväl ej. säkerhet för bifall till en gjord framställning, och när ömsesidighetsförklaring måste av­ ges försenas ärendet. Föreskrifter om vad som bör iakttagas, då svensk domstol önskar anlita utländsk domstol för anskaffande av utredning i rättegång, återfinns i la­ gen den 20 december 1946 om bevisupptagning vid utländsk domstol. Beträf-

Kungl. Maj.ts proposition nr h8 år 1961 3

iande denna lag må här endast anmärkas, att i 1 § andra stycket föreskrives att i brottmål bevisupptagning inför utländsk domstol får äga rum allenast om synnerliga skäl föreligger. Vid delgivning utom riket av rättegångshand­ ling anlitar domstolarna i regel biträde av utrikesdepartementet med stöd av kungörelsen härom den 24 november 1933. Utrikesdepartementet har ut­ färdat instruktioner, som syftar till att delgivning i utlandet skall verkstäl­ las på sådant sätt att den erhåller laga verkan i Sverige. Enligt 4 kap. 14 § strafflagen må utländsk straffdom vid bestämmande av straff för återfall i brott tillmätas samma verkan som svensk. En tillämp­ ning av detta lagrum förutsätter givetvis att upplysning om den utländska domen står till domstolens förfogande. Några föreskrifter om inhämtande av upplysningar ur utländskt straffregister rörande person, som åtalats i Sverige, finns emellertid icke. Domstolarna har i enstaka fall härom hänvänt sig till utrikesdepartementet. För vidtagandet av bevisupptagning vid domstol och delgivning i Sve­ rige på begäran från utlandet gäller i princip samma förutsättningar i brott­ mål och tvistemål, och något villkor om ömsesidighet är icke uppställt. Huvudstadgandena på området återfinns i lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol och kungörelsen den 30 april 1909 angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Dessa stadganden innehåller icke några principiella inskränkningar beträffande brottmål. Nämnda lag äger dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för gärning som har karaktär av politiskt brott eller som icke är belagd med straff i svensk lag. Särskilda regler om ersättande av kostnader, som uppstått vid bevisupptagning, har givits i 3 § kungörelsen den 31 oktober 1947 med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främmande stater. Vad beträffar meddelande till utländsk myndighet av upplysningar ur straffregistret har Kungl. Maj :t med stöd av 9 § första stycket lagen den 17 oktober 1900 om straffregister bemyndigat fångvårdsstyrelsen att på begä­ ran av vissa myndigheter i annat nordiskt land utfärda fullständigt utdrag ur straffregister för utredning i brottmål. I övrigt må enligt andra stycket i samma lagrum meddelanden rörande givna straffdomar överlämnas till ut­ ländsk myndighet endast jämlikt bestämmelser, som Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet utfärdar. På grund av ömsesidighetsöverenskommelser har sådana bestämmelser utfärdats beträffande Nederländerna, Belgien och Frankrike (se KBr den 4 januari 1928, den 28 april 1933 och den 30 juni 1959). I förhållande till Danmark och Finland gäller också alltjämt vissa sådana föreskrifter (se KBr den 22 mars 1935 och den 17 januari 1936). Bestämmelser om inbördes rättshjälp ingår i vissa mellan Sverige och andra länder avslutade utlämningstraktater. Sedan de flesta sådana trakta­ ter uppsagts under åren 1950—1954, kvarstår sådan reglering, i vad gäller Europarådets medlemmar, endast i avtalen med Belgien den 26 april 1870 (SFS 1870: 37 och 1877: 39), med Danmark den 17 juni 1913 (SO 1913: 5) och med Norge den 21 februari 1907 (SFS 1907: 13). Mellan Sverige, Dan­

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

mark och Norge regleras vissa rättshjälpsfrågor därjämte i ett av dessa länder den 26 juni 1957 undertecknat protokoll (SFS 1958: 533). Ett sär­ skilt avtal om ömsesidig rättshjälp i brottmål har ingåtts den 7 mars 1956 mellan Sverige och Frankrike (prop. 1956: 100). Motivet för att vissa av de i Europarådet deltagande staterna slutit mul­ tilaterala eller bilaterala avtal om rättshjälp i brottmål är främst att finna i förut omtalade ömsesidighetskrav länderna emellan samt strävandena ef­ ter internationellt samarbete för beivrande av brott. Dessa strävanden har på grund av de numera mycket intensiva förbindelserna mellan länderna och den ökade rese- och flyttningsfrekvensen blivit särskilt aktuella. Vidare har det ansetts önskvärt att skapa enhetliga regler för inbördes rättshjälp. Dessa synpunkter hade även beaktats av den av Europarådets rådgivande församling tillsatta kommittén för utarbetande av förslag till en europeisk utlämningskonvention (prop. 1958: 139, s. 4). Kommittén framhöll i sin slutrapport önskvärdheten av att även frågan om internationellt samarbete på rättshjälpsområdet reglerades på multilateral bas mellan de europeiska staterna. Europarådets ministerkommitté uppdrog med anledning härav åt nyss­ nämnda kommitté att utarbeta ett utkast till en europeisk konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. I kommittén har representanter för samtliga till Europarådet anslutna stater utom Island och Storbritannien deltagit samt Schweiz, som ej är medlem av rådet, varit företrätt av en observatör. Vid sammanträden år 1957 och 1958 har kommittén utarbetat ett förslag, vilket underställts ministerkommittén och av denna framlagts till under­ tecknande den 20 april 1959. Konventionen har undertecknats av — förutom Sverige — Belgien, Danmark, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland, Grek­ land, Italien, Luxemburg och Österrike. Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska är fogad såsom bilaga till detta protokoll.

Angående innehållet i konventionen och dess förhållande till svensk rätt må här anföras följande. Kap. I anger omfattningen av den allmänna förpliktelsen för de fördragsslutande staterna att lämna varandra rättshjälp i brottmål. Enligt art. 1 åtager sig de fördragsslutande staterna att i enlighet med kon­ ventionens bestämmelser i största möjliga utsträckning lämna varandra rättshjälp i brottmål, som handlägges av judiciell myndighet i annan konventionsstat (p. 1). Konventionen gäller dock icke verkställande av beslut om frihetsberövande eller av dom eller i fall då fråga är om gärning som är straffbelagd i militär strafflag och icke tillika utgör brott enligt allmän strafflag (p. 2). Rättshjälp kan enligt art. 2 vägras, om gärningen är av politisk eller fiskal natur samt om den begärda åtgärden anses kränka landets suveränitet, med­ föra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra för den anmodade staten väsentliga intressen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 5

D lii allmänna förpliktelsen för parterna att lämna varandra bistånd i brottmål är enligt art. 1 begränsad till de former av rättshjälp som regleras i konventionens följande artiklar. Dessa olika slag av rättshjälp utgöres av, forutom bevisupptagning och delgivning, även vissa speciella åtgärder såsom beslag och husrannsaken, lagföring av en i den anmodade staten be­ fintlig person för gärning som denne begått i den ansökande staten, tillhanda­ hållande av upplysningar ur straffrekister, överlämnande av person, som i den anmodade staten berövats triheten, för hans hörande inför annan stats domstol m. m. Enligt svensk lag möter ej hinder mot meddelande av rättshjälp i brott­ mål åt utländsk judiciell myndighet i fråga om de båda förstnämnda bi­ ståndsformerna, medan det beträffande de övriga icke eller blott under för­ utsättning av Kungl. Maj:ts medgivande är möjligt att tillmötesgå en fram­ ställning från utlandet. I den mån konventionen ej synes kunna vinna tilllämpning i Sverige föreslås i det följande att erforderliga förbehåll __ en­ ligt vad i art. 23 medgives — göres från svensk sida. Med de begränsning­ ar, som följer av dessa förbehåll och av de i konventionen angivna undan­ tagen, föreligger intet hinder mot att biträda den i art. 1 angivna princi­ piella förpliktelsen. Undantaget från konventionens allmänna förpliktelse beträffande mili­ tära brott innebär att konventionen icke kan åberopas för erhållande av rättshjälp, då gärningen är straffbelagd enbart i militär strafflag. Skulle den kunna föranleda straff även jämlikt allmän lag, gäller dock den all­ männa bistandsförpliktelsen. Bestämmelsen hindrar givetvis icke en stat att ä\en i det förra fallet bifalla en framställning om rättshjälp, därest hinder ej anses möta enligt statens eget bedömande. Rättshjälp torde så­ lunda även i rent militära brottmål kunna lämnas från svensk sida, därest svenska myndigheter skulle finna detta lämpligt och förenligt med lag­ stiftningens innehåll i övrigt. Då fråga är om ansvar för gärning, som har karaktären av politiskt brott, skall enligt 1 § lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol framställning om åtgärd som avses i lagen icke efterkommas. Samma princip torde få anses gälla beträffande annan rättshjälp, t. ex. delgivning, ehuru uttryck­ ligt stadgande därom saknas i svensk lag. Något hinder mot att rättshjälp lämnas från svensk sida i brottmål av fiskal karaktär är ej angivet i lag och någon anledning att avböja en fram­ ställning om sådan rättshjälp torde ej i och för sig kunna göras gällande. Det torde emellertid böra ankomma på den svenska myndighet eller dom­ stol som emottager en framställning i sådant ärende att avgöra, huruvida den bör och kan bifallas. Med hänsyn till det intresse man från svensk sida kan ha av bistånd i utlandet i liknande mål synes därvid öinsesidighetssynpunkten böra beaktas. De regler som i Sverige givits om rättshjälp saknar i allmänhet uttryck­ liga stadganden om att sådan hjälp ej må lämnas, då den begärda åtgärden

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för landets säkerhet eller strida mot allmänna svenska rättsprinciper eller andra för Sverige väsentliga intressen; jfr dock 1 § andra stycket kungörelsen den 31 oktober 1947 med särskilda bestämmelser om bevisupptagning åt domstolarna i vissa främ­ mande stater. Den svenska regleringen på området torde emellertid vila på den grundsatsen att en framställning icke må bifallas, därest den önskade åtgärden befinnes vara av den natur som här sagts. Prövningen i detta han­ seende åligger den myndighet, till vilken framställningen inkommer ut­ rikesdepartementet eller, beträffande vissa danska och norska framställ­ ningar, domstol eller länsstyrelse. Enligt 1 § lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol må framställ­ ning ej bifallas, om den gärning varom är fråga icke är i svensk lag belagd med straff. Då något sådant hinder ej är angivet i konventionen, bör för­ behåll av den i lagen angivna innebörden göras från svensk sida. Likaså synes förbehåll böra göras av innebörd att rättshjälp kan vagras, om förundersökning rörande gärningen pågår i Sverige eller i tredje stat eller den, som i den ansökande staten misstänkes för gärningen, åtalats eller redan genom dom fällts till ansvar eller frikänts i Sverige eller tredje stat. Förbehållet bör även omfatta det fall att förundersökning eller atal nedlagts eller beslut träffats om att förundersökning eller åtal ej skall in­ ledas beträffande den ifrågavarande gärningen. Därjämte torde det fall att straff för brottet är förfallet enligt svensk lag böra inbegripas. Kap. II handlar om sådan rättshjälp, som myndighet i den anmodade sta­ ten verkställer i syfte att för utländsk myndighets räkning anskaffa utred­ ning i ett av den senare handlagt brottmål. Sådant bistånd benämnes i kon­ ventionens franska text commission rogatoire (jfr prop. 1957:163, s. 5 och 14). I art. 3 definieras commission rogatoire såsom åtgärd för utredning eller tillhandahållande av bevismaterial eller handlingar. De typiska formerna för den rättshjälp, varom här är fråga, utgöres av upptagande av ed, anställan­ de av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. Som beteckning på sådan rättshjälp be­ gagnas i Sverige numera uttrycket bevisupptagning (jfr prop. 1946:28, s. 108). Artikeln stadgar att de åtgärder, som åsyftas med en framställning om utredning från judiciell myndighet i en ansökande stat, skall verkställas i den ordning lagen i den anmodade staten stadgar (p. 1). Skyldighet att höra vittne eller sakkunnig på ed föreligger endast om begäran därom gjorts i framställningen och hinder härför ej möter enligt den anmodade statens lagstiftning (p. 2). Avser framställningen översändande av hand­ lingar, kan den anmodade staten tillhandahålla bestyrkt avskrift eller foto­ kopia. Har originalhandling uttryckligen begärts, skall dock sådan fram­ ställning efterkommas i den mån så är möjligt (p. 3). De i "förevarande artikel uttalade principerna om den ordning, som bör följas vid rättshjälp åt utländsk domstol, överensstämmer med de grundsat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961 7

ser på vilka den svenska lagstiftningen i ämnet är uppbyggd. Lagen om be­ visupptagning vid utländsk domstol torde utgå från huvudregeln att bevis­ upptagning i utlandet sker enligt lex loci, men stadgar i 3 § att, om den svenska domstolen finner lämpligt att visst i svensk lag stadgat förfarande iakttages vid verkställande av äskad åtgärd, detta skall angivas i framställ­ ningen till den utländska domstolen. Verkställes åtgärden ej på önskat sätt, bör den svenska domstolen ha fria händer att bedöma verkan av att en annan ordning följts. Konventionens regler står även i samklang med lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol. Av 5 och 8 §§ i denna lag framgår att bevisupptagning i princip skall ske i den ordning svensk lag stadgar, men att domstolen skall efterkomma begäran om visst förfarande, såvida detta ej strider mot svensk lag. Enligt art. 4 skall den anmodade staten, om det begärts i framställningen, underrätta den ansökande staten om tid och plats för bevisupptagning. Den utländska myndigheten ävensom part äger närvara vid bevisupptagningen, om den anmodade staten medger detta. Vad sålunda sägs angående underrättelse om tid och plats för bevisupp­ tagning har täckning i stadganden i de svenska bevisupptagningslagarna. Enligt lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol skall handläggningen vid den svenska domstolen ske enligt rättegångsbalkens regler för bevisupp­ tagning utom huvudförhandling. Frågan om närvaro vid domstolen skall så­ ledes prövas enligt rättegångsbalkens föreskrifter härom. Art. 5 behandlar en särskild form av rättshjälp i och för säkrande av be­ vis i brottmål, nämligen husrannsakan och beslag. Åtgärder av detta slag, vilka är att hänföra till tvångsmedel i brottmål, kan f. n. icke verkställas i Sverige för utländsk myndighets räkning annat än i samband med utlämningsförfarande; jfr 16 och 23 §§ lagen den 6 december 1957 om ut­ lämning för brott samt 12 och 17 §§ lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Då konventionen icke berör utlämningsfrågor, saknar anmärkta lagrum betydelse i de samman­ hang som här kan komma i fråga. Beträffande denna artikel torde därför böra göras förbehåll av innebörd att rättshjälp som artikeln avser icke kommer att lämnas från svensk sida. Enligt art. 6 äger den anmodade staten uppskjuta överlämnandet av be­ gärda föremål eller handlingar, därest dessa erfordras för ett inom den sta­ ten pågående brottmål. Artikeln innehåller även föreskrift om återställande av föremål och originaldokument, som ställts till förfogande. Artikeln tor­ de icke erfordra några kommentarer. Kap. III innehåller bestämmelser rörande delgivning samt vittnes, sak­ kunnigs eller tilltalads inställelse inför domstol i främmande land. I art. 7 /;. 1 konstateras att den anmodade staten skall ombesörja delgiv­ ning av rättegångshandlingar och judiciella beslut, som för sådant ändamål översändes av den ansökande staten. Detta följer egentligen redan av den i art. 1 intagna allmänna förpliktelsen till rättshjälp. Om förfarandet stad­ gas att delgivning kan ske genom att handlingen utan iakttagande av sär­

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 4 8 år 1961

skilda formföreskrifter överlämnas till adressaten. Därest så uttryckligen begärts, skall delgivningen företagas i form, som föreskrives i den anmo­ dade statens lag, eller på annat angivet sätt, som är förenligt med denna lag. Bevis om delgivningen kan enligt p. 2 utgöras av ett av adressaten under­ tecknat erkännande av mottagandet eller av ett av vederbörande myndighet utfärdat intyg om sättet och tiden för delgivningen. Myndigheten skall även på begäran intyga, huruvida delgivningen skett i enlighet med landets lag. Har delgivningen ej kunnat ske, skall den stat som gjort framställningen underrättas om orsaken härtill. Delgivning av stämning i brottmål vid svensk domstol skall städse verk­ ställas i den form, som stadgas i svensk lag, d. v. s. genom att handling­ arna i huvudskrift eller bestyrkt avskrift överlämnas till den tilltalade per­ sonligen. Föreskriften i 33 kap. 11 § rättegångsbalken att delgivning i ut­ landet kan ske enligt den utländska lagen, äger enligt 13 § samma kapi­ tel icke tillämpning beträffande stämning i brottmål. I detta sammanhang bör observeras att vissa europeiska lagar medger delgivning såväl med den tilltalade personligen som med representant för denne. Visserligen fö­ reskrives i artikeln att även vid formlös delgivning handlingen skall över­ lämnas direkt till adressaten, men någon säkerhet för att delgivningen sker på detta sätt föreligger icke, så mycket mindre som nyss antydda utländska delgivningsregler föranlett en kommentar i expertkommitténs till sitt konventionsförslag fogade rapport att artikelns lydelse icke förpliktar till del­ givning med adressaten personligen. Framställning från svensk sida om delgivning i utlandet av stämning bör därför alltid innehålla en begäran om delgivning med den tilltalade personligen. Såvitt gäller delgivning i Sverige av utländska domstolshandlingar för­ anleder åtagandena enligt art. 7 p. 1 och 2 allenast smärre kompletteringar av gällande administrativa föreskrifter. P. 3 innehåller bestämmelser, som på förslag av de skandinaviska län­ derna intagits i konventionen och som bör ses mot bakgrunden av vissa för dessa länders tänkesätt främmande rättsregler i en del europeiska sta­ ter. Innebörden av dessa regler i vad avser fransk civilprocess framgår när­ mare av den redogörelse, som lämnats i proposition 1956: 100, s. 3. Ett lik­ nande system som det i nämnda redogörelse för civilprocessens del beskriv­ na tillämpas även i brottmål i Frankrike och i en del andra av de fördragsslutande staterna. I korthet innebär systemet att delgivning av en stämningshandling, avsedd för en person som vistas i utlandet, anses verk­ ställd i och med att handlingen överlämnats till vederbörande åklagarmyn­ dighet. Denna åligger dock att ombesörja att en kopia av handlingen till­ ställes den tilltalade. Från domstolens synpunkt är det emellertid för må­ lets upptagande och avgörande utan betydelse, huruvida handlingen verk­ ligen når den tilltalade eller om detta sker inom sådan tid att han har möjlighet att låta sig företrädas i rättegången. Oavsett huruvida stämning­ en faktiskt kommit den tilltalade tillhanda, kan domstolen sålunda utan hinder av dennes frånvaro upptaga målet till prövning och avkunna dom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 9

Det må i anslutning till det nu sagda erinras om att i art. 5 av den svensk­ franska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål intagits en be­ stämmelse, som syftar till att skydda personer med hemvist i Sverige mot att dömas i Frankrike utan att ha erhållit kännedom om åtalet eller beretts tillräcklig tid för inställelse. Det land, där åtal väckes, har förbundit sig att ej avkunna dom i den tilltalades frånvaro — om denne äger hem­ vist i den stat där delgivningen skall ske och underrättat vederbörlig judiciell myndighet i det andra landet om sin adress — med mindre en månad förflutit sedan underrättelse om stämningen överlämnats till hemvistlandets regering. På skandinavisk sida ansågs det önskvärt att inom den europeiska kon­ ventionens ram finna ett förfarande, ägnat att såvitt möjligt tillförsäkra den som instämts till domstol i ett land, vilket tillämpar nyss beskrivna system, ett visst skydd emot risken att bli åtalad och dömd utan att han fått vetskap om stämningen eller om inställelsedagen. Det visade sig emel­ lertid icke möjligt att vinna erforderlig anslutning bland de förhandlande staterna till en garanti mot frånvarodomar, bestämd på det absoluta sätt som skett i det svensk-franska avtalet. Enligt den slutligen vunna lösning­ en, som framgår av art. 7 p. 3, skall varje fördragsslutande stat äga att vid konventionens undertecknande eller ratifikation begära att kallelse (stämning) å tilltalad, som vistas inom statens territorium, skall tillställas dess myndigheter senast viss tid före den utsatta inställelsedagen. Denna tidsfrist får icke överstiga 50 dagar. Tidsfristen skall beaktas vid faststäl­ lande av inställelsedag och vid översändande av handlingen. Artikelns regler förefaller erbjuda en viss säkerhet mot att den tillta­ lade i praktiken utsättes för risken att målet upptages och dom avkunnas utan att han i tid fått vetskap härom. Utländska delgivningsframställning­ ar behandlas av de svenska myndigheterna utan dröjsmål; delgivning bru­ kar ske i regel inom en vecka eller tio dagar. En svensk förklaring, i vil­ ken en tidsfrist av 30 dagar enligt förevarande artikel angives, synes inne­ bära att den tilltalade lämnas tillräcklig tidsmarginal för förberedande av inställelsen. Det bör uppmärksammas att en sådan förklaring skall respekteras av varje annan fördragsslutande stat. Svenska domstolar har därför att vid utsättande av inställelsefrist i stämning eller kallelse, som skall delgivas i konventionsstat, taga hänsyn till den tid som må ha angivits av denna stat. Jämlikt 32 kap. 1 § rättegångsbalken skall domstol tillse att parten erhål­ ler skäligt rådrum. Andra staters förklaringar jämlikt art. 7 p. 3 innebär anvisningar om vad som med hänsyn till förhållandena i de olika länderna bör anses utgöra skäligt rådrum. Erforderliga anvisningar för domstolarna torde få utfärdas i administrativ ordning. I art. 8 föreskrives alt vittne eller sakkunnig som icke efterkommer kal­ lelse, delgiven honom i utlandet, ej må på grund av utevaron drabbas av påföljd, som angives i kallelsen eller eljest är stadgad, såvida han ej frivil­ ligt infinner sig i den ansökande staten och där ånyo delgivits kallelse.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

Föreskrifter med liknande innehåll finns i åtskilliga avtal om inbördes rättshjälp, som tidigare ingåtts mellan stater, tillhörande Europarådet. De är grundade på uppfattningen att kallelse till domstol icke kan anses ha tvingande verkan utanför domstolens hemstat. För svensk rätts del gäller enligt 36 kap. 20 § rättegångsbalken att vittne, som ej hörsammar kallelse till domstol, skall dömas till böter. Uppskjutes målet till annan dag, må vittnet föreläggas vid vite att den dagen komma tillstädes. Vittne, som uteblir, må även efter rättens beslut hämtas till rätten. Erinran om dessa påföljder vid utevaro skall göras i den första vittneskallelsen. Liknande påföljdsregler gäller för sakkunnig. ^ Rättegångsbalkens regler i förevarande hänseende bygger på den här i landet gällande principen om den s. k. vittnesplikten, vilken bl. a. innebäi att alla är skyldiga att uppträda såsom vittnen inför domstol. Några lokala begränsningar av denna plikt uppställes icke uttryckligen i lagreglerna — såsom exempelvis i Norge, där skyldigheten att inställa sig endast gäller i förhållande till domstolar inom det område av landet dar vittnet vistas. Av de svenska rättegångsreglernas karaktär av intern rätt följer att utländska myndigheter icke har skyldighet att medverka till att personer inom deras område skall tvingas till inställelse inför svensk domstol. Han ligger en begränsning, som får anses vara grundad på allmänna rättsgrund­ satser. Av denna anledning torde man från svensk sida icke kunna lata svenska domstolars kallelser å vittnen (och sakkunniga), vilka delgives genom utländska myndigheters förmedling, få tvingande verkan. Påföljd för utevaro skall således icke drabba den som delgivits kallelse i sådan ordning. I överensstämmelse härmed bör vittneskallelsen icke innehålla nå­ gon erinran om påföljd vid utevaro. Detta torde få tillkännagivas dom­ stolarna i administrativ ordning. I detta sammanhang må nämnas att fragan om åtgärder, som kan främja iakttagandet av domstolskallelser inom Norden, väckts inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet. Enligt art. 9 skall till vittne eller sakkunnig utgående ersättning för tids­ spillan och resekostnad samt traktamente beräknas med utgångspunkt från bostadsorten och vara likvärdig med gottgörelsen enligt gallande taxor i det land där förhöret skall äga rum. I art. 10 stadgas att, därest vittnes eller sak­ kunnigs inställelse är synnerligen nödvändig, detta skall meddelas i delgrvningsframställningen. Den anmodade staten skall då uppmana vederböran­ de att infinna sig och underrätta den ansökande staten om svaret på denna uppmaning (p. 1). I detta fall skall i framställningen eller i kallelsen aven angivas det ungefärliga beloppet av den gottgörelse vederbörande ager upp­ bära för inställelsen (p. 2). Den anmodade staten må på begaran förskottera dessa kostnader. Förskotterat belopp skall antecknas å kallelsen och ersättas av den ansökande staten (p. 3). Även dessa regler, som har till syfte att påverka den kallade att frivillig efterkomma kallelsen (jfr art. 8), bör vinna svensk anslutning, dock synes en begränsning av åtagandet enligt art. 10 p. 3 bli nödvändigt. Nar ett vittne inkallas av domstol i brottmål på begäran enbart av den tilltalade, gäller

Kungl. Maj. ts proposition nr A8 år 1961 11

den principen att den tilltalade själv har att svara för vittnets kostnader; domstolen eller myndighet saknar i detta fall möjlighet att utgiva ersättning. Detsamma gäller i fråga om kostnader för sakkunnig, som allenast den till­ talade vill åberopa. Med avseende å kallelser av nu nämnda slag torde genom förbehåll böra angivas att bestämmelserna i art. 10 p. 3 icke kommer att tilllämpas från svensk sida. Vid delgivning av svensk domstols kallelse torde det få ankomma på utri­ kesdepartementet och, såvitt rör delgivning i annat skandinaviskt land, på domstolen att tillse att bestämmelserna i art. 10, med angivna begränsning, iakttages. När delgivning sker i Sverige för utländsk räkning torde utrikesde­ partementet och den verkställande länsstyrelsen få ombesörja de åtgärder som föranledes av åtagandena enligt artikeln. Härför erfordras föreskrif­ ter i administrativ ordning. Art. 11 innehåller föreskrifter om förande av person, som i vistelselandet är berövad friheten, till annat land för vittnesförhör eller konfrontation. Begäran om överlämnande eller om tillstånd till genomtransport skall enligt konventionen i princip bifallas men kan i vissa fall vägras, t. ex. om veder­ börande motsätter sig överlämnandet eller om hans närvaro erfordras för ett i den anmodade staten pågående brottmål. Det är enligt svensk rätt f. n. icke möjligt att i annan ordning än i sam­ band med utlämning för brott lämna bistånd vid brottsutredning i annan stat genom att överlämna en person, som här i landet berövats friheten, eller tillåta genomtransport av någon som berövats friheten i annan stat. Enär utlämning icke kan komma i fråga i de fall, varom art. 11 talar, torde Sverige böra göra ett förbehåll av innebörd att artikeln icke kommer att tillämpas från svensk sida. Härav följer, att det icke blir möjligt att påräkna inställelse vid svensk domstol av vittne, som är berövat friheten i annan stat. Möjlig­ heten att upptaga utsaga inför utländsk domstol kvarstår dock. Den som delgivits kallelse i enlighet med konventionen och begivit sig till annan stat för att där höras som vittne eller sakkunnig får enligt art. 12 icke, oavsett sin nationalitet, lagforas, fängslas eller på annat sätt under­ kastas inskränkning i sin frihet på grund av gärning eller dom från tiden före avresan från det land, där han mottagit kallelsen. Liknande immuni tetsföreskrifter uppställes beträffande tilltalad i avseende å andra brott än det eller dem, som han instämts för. Immuniteten upphör emellertid i samtliga fall, om vederbörande under 15 dagar efter inställelsen icke frivil­ ligt lämnat landet. En regel om immunitet för den, som på kallelse av domstol inställer sig från utlandet, är till sin art icke främmande för svensk rätt. I flertalet äldre svenska utlämningskonventioner återfinns sålunda stadganden om immu­ nitet för vittne, som frivilligt inställer sig i brottmål. Av dessa traktater har numera de flesta upphört att gälla efter uppsägning från svenskt håll, men konventionerna med Danmark, Norge och Belgien är i ifrågavarande delar alltjämt i kraft. Dessa konventionsstadganden synes dock icke ha lämnat något spår i den interna svenska lagstiftningen. Ej heller finns några be­

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år iD61

stämmelser om tilltalads eller sakkunnigs immunitet. Frågan hur föreva­ rande immunitetsproblem skall lösas för svensk rätts del är f. n. föremål för övervägande i samband med behandlingen av förslaget till brottsbalk. Enligt kap. IV, som endast innehåller en artikel, art. 13, är fördragsslutande stat pliktig att under vissa förutsättningar tillhandahålla annan stat ut­ drag och uppgifter ur straffregister. Enligt p. 1 skall framställning från judiciell myndighet efterkommas, då upplysningarna begäres för att använ­ das i brottmål, och detta skall ske i samma utsträckning som är möjlig för judiciell myndighet i det egna landet. Framställning skall enligt p. 2 efter­ kommas även i andra fall, d. v. s. då den inkommit från annan än judiciell myndighet eller uppgifterna erfordras för annat ändamål än brottmål, på de villkor som gäller i det anmodade landet. Meddelande av upplysningar ur straffregistret är i svensk rätt omgärdat av vissa föreskrifter i syfte att skydda den enskildes intresse. Detta gäller såväl upplysningar till svenska myndigheter som givetvis till utländska så­ dana. Frånsett viss förenklad ordning för meddelande av straffregisterut­ drag till myndigheter i andra nordiska länder gäller enligt 9 § andra stycket lagen om straffregister att Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet, äger utfärda bestämmelser om meddelande till utländsk myndighet röran­ de givna straffdomar eller ådömt tvångsarbete. Frågan om utlämnande av uppgifter ur det svenska straffregistret till myndighet i andra länder än de nordiska har övervägts bl. a. i samband med en framställning den 18 november 1953 av chefen för statens kriminaltek­ niska anstalt. Fångvårdsstyrelsen framhöll i avgivet yttrande, att stor var­ samhet måste iakttagas vid utlämnande av sådana uppgifter, och hänvisade till vad parlamentariska undersökningskommissionen anfört i sitt betänkan­ de angående utlämnande av uppgifter om flyktingar (SOU 1946: 93). I pro­ position 1955: 168 om ändrad lydelse av 9 § lagen om straffregister, vilken ledde till den förenklade ordningen beträffande de nordiska länderna, för­ klarade sig dåvarande chefen för justitiedepartementet ej vara beredd att då taga ställning till spörsmålet om ändrade regler angående straffregisterutdrag till myndighet utanför nordisk stat. Fångvårdsstyrelsen har yttrat sig över den nu förevar ande artikeln och därvid alltjämt ställt sig tveksam till en utvidgning av uppgiftslämnandet till andra länder än de nordiska. Enligt styrelsens mening måste garantier i varje fall skapas för att rätten att erhålla registerutdrag icke missbrukas till men för enskildas intressen. Styrelsen ifrågasätter, huruvida det icke lämp­ ligen torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i fall, då fråga icke är om nor­ diskt land, besluta i ämnet. Redan i det förhållandet att kretsen av de länder, som här kommer i fråga, är begränsad till Europarådets stater ligger en viss garanti för att rätten att erhålla upplysningar ur straffregistret icke skulle missbrukas. Den rätt att få uppgifter, som p. 1 i artikeln ger, gäller endast för judiciella myndig­ heter och i brottmål. Det torde vidare icke strida mot artikeln, om man från svensk sida tillämpar ordningen att i varje särskilt fall utlämna be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 13

gärda upplysningar enligt beslut av Kungl. Maj:t. Under angivna förhål­ landen bör hinder enligt min mening ej möta från svensk sida mot att ac­ ceptera förpliktelserna enligt denna artikel. Genom förbehåll synes åtagan­ det från svensk sida dock böra begränsas till upplysningar rörande personer, som är misstänkta eller åtalade. Gentemot bestämmelsen i p. 2 torde Sverige böra göra förbehåll av innebörd att bestämmelsen ej kommer att tillämpas. Kap. V innehåller bestämmelser rörande innehållet av en framställning om rättshjälp, dess översändande till den anmodade staten, språk, kostna­ der o. dyl. I en framställning skall enligt art. 14 lämnas uppgift om namnet på den ansökande myndigheten, den önskade åtgärden och anledningen till den­ samma samt såvitt möjligt den misstänktes namn och nationalitet ävensom namn och adress på den person, som beröres av åtgärden. I vissa fall, då åt­ gärden avser bevisupptagning, skall dessutom brottets art uppgivas och en kortfattad redogörelse lämnas för omständigheterna i målet. Lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol angiver icke vad en till svensk domstol översänd framställning bör innehålla utöver det självklara att därav skall framgå vilken åtgärd, som den utländska domstolen önskar få vidtagen. Vad konventionen i det hänseendet stadgar synes helt tillräck­ ligt för att möjliggöra ärendets handläggning av svensk myndighet. Det må vidare anmärkas att framställning om delgivning i Sverige i regel ej behöver innehålla någon brottsbeskrivning. Delgivningshandlingen torde emellertid regelmässigt innehålla uppgifter, som gör det möjligt att bedöma om ären­ det är av beskaffenhet att böra avvisas jämlikt art. 1 eller 2 i konventionen. Dylik prövning sker regelmässigt i utrikesdepartementet, som i regel för­ medlar framställningar om rättshjälp. Vid delgivning av handlingar från Danmark och Norge, som kan företagas utan departementets förmedling, ankommer denna prövning på den myndighet som mottager framställ­ ningen. Framställning om bevisupptagning vid utländsk domstol skall enligt 3 § i 1946 års lag innehålla en kort redogörelse för saken samt uppgift på beviset och den omständighet som skall styrkas. Konventionens anspråk på fram­ ställningens innehåll torde i de flesta fall vara uppfyllda i de skrivelser, som svenska domstolar formulerar på grundval av sagda lagrum. Närmare upp­ lysningar om vad framställningen bör innehålla kan i tveksamma fall inhäm­ tas från utrikesdepartementets rättsavdelning. Art. 15 p. 1—4 angiver de myndigheter som bör förmedla skriftväxlingen mellan staterna i olika slag av rättshjälpsärenden. I enlighet med den ord­ ning som sedan gammalt gäller vid kommunikation i sådana ärenden mellan de kontinentala länderna, innebär föreskrifterna att skriftväxling i vissa fall av vilka främst må nämnas de som avser bevisupptagning och andra utredningsåtgärder — skall ske mellan justitieministerierna samt i övrigt — t. ex. vid delgivning ävensom i brådskande ärenden — direkt mellan ansö­ kande och verkställande myndigheter.

Enligt p. 6 kan emellertid en fördragsslutande stat förklara, att samtliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

eller vissa framställningar skall tillställas densamma på annan väg, eller att kopia av en i brådskande fall direkt till verkställande myndighet över­ sänd framställning skall tillställas statens justitieministerium. Med hänsyn till vad som gäller i Sverige beträffande rättshjälpsarenden torde från svensk sida böra avgivas förklaring att framställning, avsedd för svensk myndighet, skall inkomma på diplomatisk vag eller i brådskan­ de fall av den utländska myndigheten direkt tillställas utrikesdeparte­ mentets rättsavdelning, liksom att framställningar, avsedda för myndighet i fördragsslutande stat, kommer att översändas via svensk beskickning eller konsulat. Det torde i det senare avseendet få bero på vederbörande stats önskemål, huruvida de svenska framställningarna skall tillställas statens utrikesministerium eller om de må överlämnas till justitieministeriet eller di­ rekt till den verkställande myndigheten. Artikeln innehåller dessutom två särbestämmelser. I de fall då direkt kommunikation mellan ländernas myndigheter är medgiven enligt konven­ tionen, kan kontakten tagas genom Interpols förmedling (p. 5). Denna vag synes särskilt kunna komma till användning beträffande utredningsåtgärdei under förundersökning ävensom vid inhämtande av upplysningar ur straff­ register. Vidare skall jämlikt p. 7 de i artikeln angivna reglerna icke påver­ ka de överenskommelser om direkt kommunikation myndigheterna emellan, varom två stater må ha avtalat inbördes. Det torde te sig naturligt att konventionen icke bör inskränka det sam­ arbete som äger rum inom ramen för gällande interpolöverenskommelser. Likaså förutsättes från svensk sida att de regler om förenklad direkt skrift­ växling, som upptagits i det skandinaviska rättshjälpsprotokollet, ej berörs av konventionen, oaktat detta protokoll är av multilateral natur, föibehåll härom torde dock böra göras. Framställningar om rättshjälp och därvid fogade handlingar kan enligt art. 16 i princip vara avfattade på det ansökande landets språk och behöver icke åtföljas av översättning. Varje stat må emellertid genom särskild^ för­ klaring kräva att översättning till dess språk eller till ett av Europarådets arbetsspråk (f. n. engelska och franska) skall bifogas handlingarna. En så­ dan förklaring kan medföra att övriga stater ställer motsvarande krav. Språkfrågan kan även regleras på särskilt sätt efter överenskommelse mel­ lan två eller flera stater. Det synes icke påkallat att alltid kräva att delgivningshandlingar från ut­ landet skall föreligga i översättning. Utrikesdepartementets prövning av frå­ gan, huruvida hinder mot bifall till framställning föreligger, torde kunna före­ tagas på grundval av det begagnade originalspråket. Då det stora flertalet ärenden härrör från skandinaviska stater samt tysk- eller fransksprakiga länder, torde några större språksvårigheter i regel icke uppkomma för den enskilde. Det synes även önskvärt att undvika, att på grund av den i arti­ keln föreskrivna reciprociteten svenska myndigheter alltid nödgas anskaffa översättning då delgivning skall ske i utlandet, särskilt som ett icke ringa

Kungi. Maj.ts proposition nr 48 år 1961 15

antal delgivningar avser svenska medborgare. Därest utländsk delgivnings­ handling ej är översatt till svenska språket, bör svensk myndighet emeller­ tid endast i de fall då mottagaren frivilligt mottager handlingen kunna verk­ ställa delgivningen genom handlingens överlämnande till denne, s. k. tvångsdelgivning skall således icke företagas. Förbehåll härom bör göras från svensk sida. Detta torde föranleda tillägg till gällande administrativa före­ skrifter. Enär det icke alltid torde kunna påräknas att svenska domstolar har möj­ lighet att handlägga bevisupptagning på grundval av handlingar på annat utländskt språk än danska eller norska, synes en förklaring jämlikt art. 16 böra avgivas. Förklaringen bör ha den innebörden att framställningar, som avses i art. 3, jämte bilagor skall vara översatta till svenska ävensom att Sverige är berett att vid tillämpning av konventionen mottaga översättningar till danska eller norska språken. En sådan förklaring rubbar icke den särskilda reglering av språkfrågan, som träffats i det svensk-franska avtalet rörande ömsesidig rättshjälp i brottmål (avtalets art. 2 och 6). Stadgandena enligt art. 16 torde ej erfordra ändring i gällande administ­ rativa föreskrifter. Enligt art. 17 behöver handlingar, som översänts för erhållande av rätts­ hjälp enligt konventionen, icke legaliseras. I art. 18 stadgas att, om den myndighet till vilken en framställning riktas ej är behörig att vidtaga den önskade åtgärden, myndigheten skall överlämna ärendet till behörig myndig­ het. Underrättelse härom skall översändas till den utländska domstolen. Vägran att efterkomma gjord framställning skall motiveras (art. 19). Be­ stämmelserna torde icke föranleda några kommentarer. Vad i art. 17, 18 och 19 stadgas har täckning i svensk rätt. Kostnader för rättshjälp skall enligt art. 20 bäras av den stat där rätts­ hjälpen lämnas, med undantag för reseersättning och annan gottgörelse jäm­ likt art. 9 åt vittne eller sakkunnig ävensom arvode åt sakkunnig. Likaså undantages kostnader för transport av personer jämlikt art. 11. Då från svensk sida förbehåll bör göras emot tillämpning av art. 11, kan denna före­ skrift här förbigås. Huvudregeln att rättshjälp skall lämnas utan kostnad för den ansökande staten har intagits i de avtal om rättshjälp i brottmål, som Sverige enligt vad förut nämnts ingått med vissa stater. För denna princip talar i första band praktiska skäl. I stort sett torde kostnaderna för rättshjälp mellan Sverige och andra länder uppväga varandra och en kontoföring skulle i betraktande härav endast innebära en fördyring för staterna. Ersättningar som skall utgå till sakkunnig eller vid vittnes eller sakkunnigs resa från ett land till annat kan emellertid uppgå till betydande belopp, varför det synes motiverat att det land, på vars begäran rättshjälp lämnas, svarar för dessa kostnader. Tillämpningen i Sverige av art. 20 torde förutsätta administrativa före­ skrifter.

IS Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

Enighet råder mellan Sverige, Danmark och Norge om att det skandina­ viska rättshjälpsprotokollets kostnadsregler alltjämt skall gälla (jfr art. 26 p. 3). Förbehåll härom torde göras. Kap. VI art. 21 behandlar förfarandet vid en framställning från ett land till annat om lagföring av en person vid domstol, då det ansökande landet ej kan utöva sin domsrätt eller av någon anledning ej önskar göra detta. Såda­ na fall uppkommer främst då utlämning ej kan ske. Artikeln stadgar att framställning om lagföring skall kunna översändas från justitieministerium till justitieministerium eller på annan väg, varom det emottagande landet gjort förbehåll. Detta land skall sedan meddela, huruvida framställningen efterkommits, och i förekommande fall översända avskrift av domen. Alla brott, som begåtts inom Sverige eller ombord å svenskt fartyg eller luftfartyg, kan bestraffas enligt svensk lag och inför svensk domstol, oavsett gärningsmannens nationalitet. Likaså kan svensk medborgare straffas här i riket för brott, som han begått utomlands emot Sverige eller svensk man. I andra fall kräves emellertid Kungl. Maj:ts förordnande för åtal i Sverige an­ gående utomlands begånget brott. Svensk medborgare kan således med stöd av sådant förordnande åtalas för varje utomlands begånget brott. Beträf­ fande utlänning som vistas i landet gäller att Kungl. Maj :ts förordnande kan lämnas, därest brottet begåtts emot Sverige eller svensk man eller om straff­ arbete kan följa å gärningen enligt svensk lag och den ej är fri från straff enligt lagen på gärningsorten. En vidgad åtalsrätt föreligger beträffande folkrättsbrott, varifrån här dock må bortses. Då konventionen icke stadgar någon förpliktelse att anställa åtal eller eljest inleda ett domstolsförfarande, torde ifrågavarande artikel till sin innebörd svara emot svensk lag. Sverige bör som tidigare nämnts begagna sig av möj­ ligheten att begära att framställning skall göras på diplomatisk väg. Den förklaring, som enligt vad förut sagts avses skola avgivas jämlikt art. 16, synes böra innefatta även framställningar av nu angivet slag. Någon föreskrift för svensk åklagare, som önskar hemställa hos utländsk myndighet om väckande av åtal, att anlita utrikesdepartementets förmedling finns ej. Nämnas må att främmande stat någon gång återställt åtalsframställning med påpekande, att den enligt dess lag endast kan upptagas på diplomatisk väg. Föreskrift i ämnet i administrativ ordning torde således vara erforderlig. I kap. VII art. 22 stadgas att varje fördragsslutande stat skall minst en gång årligen tillställa annan sådan stat underrättelse om straffdomar jämte efterföljande åtgärder, som införts i straff registret i det förra landet rörande en medborgare i det senare landet. Upplysningarna skall tillställas varje land, i vilket den dömde är medborgare, såvida han ej är medborgare även i den stat där han dömts. översändande från Sverige till annan stat av meddelanden rörande straff­ domar, avkunnade mot medborgare i den andra staten, sker f. n. på basis av ömsesidighetsavtal med Belgien, Danmark, Finland, Frankrike och Neder­

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 17

länderna. Förfarandet är grundat på Kungl. Maj :ts förordnande med stöd av 9 § andra stycket lagen om straffregister. Någon förpliktelse att översända meddelande om efterföljande åtgärder — såsom utskrivningar och villkorliga frigivningar — föreligger icke enligt nu gällande överenskommelser. Något hinder mot att utvidga kretsen av länder, till vilka uppgifter om straffdomar i Sverige mot deras egna medborgare skall lämnas, torde icke föreligga. Av tekniska skäl synes emellertid åtagandet böra begränsas på det sätt att meddelanden om efterföljande åtgärder ej överlämnas. Ett för­ behåll av sådan innebörd bör därför göras. Därvid bör även meddelas att översändandet av straffdomsuppgifterna kommer att ske genom utrikesde­ partementet, till vilket även motsvarande utländska uppgifter bör över­ sändas. För tillämpningen från svensk sida av åtagandet erfordras admi­ nistrativa föreskrifter. Under kap. VIII har samlats allmänna bestämmelser av samma slag som brukar återfinnas i multilaterala avtal angående förbehåll, undertecknande, ikraftträdande m. m. Enligt art. 23 må avtalsslutande stat vid undertecknande eller deposition av ratifikations- eller anslutningsdokument göra förbehåll beträffande vil­ ken som helst bestämmelse i konventionen. Har stat reserverat sig mot viss bestämmelse, äger den ej mot annan konventionsstat kräva tillämpning av bestämmelsen i vidare mån än den själv godtagit densamma. En förutsättning för den allmänna förpliktelsen att lämna rättshjälp är att beivrandet av den gärning, varom fråga är, faller under judiciell myn­ dighets kompetens i den begärande staten. På grund av olikheterna i rätts­ väsendets organisation i olika länder har i art. 24 stadgats, att varje stat äger att i en förklaring angiva vilka myndigheter den anser vara judiciell myndighet i konventionens mening. Enligt svensk rätt äger endast domstol förordna om upptagande av bevis vid utländsk domstol. Detta gäller även då bevis jämlikt 23 kap. 15 § rätte­ gångsbalken upptages inom ramen för en förundersökning i brottmål. Beslut om framställning om åtal i utlandet (art. 21) fattas av åklagare. Andra åtgär­ der, som kan bli föremål för rättshjälp i utlandet, beslutas än av domstol, än av åklagare. Delgivning ombesörjes mestadels av domstol men kan även ankomma på åklagare eller undersökningsledare. Anskaffande av upplys­ ningar ur straffregister, som erfordras i ett brottmål, åligger i första hand åklagare men kan företagas av domstol. Vid svensk domstol kan bevisupptagning för utländsk räkning företagas, om framställning härom göres av utländsk domstol eller annan judiciell myn­ dighet med likartade uppgifter, såsom undersökningsdomare; 1 § andra styc­ ket lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol (jfr prop. 1930:5, s. 5 och prop. 1956: 100, s. 10). Från svensk sida torde därför böra avgivas en förklaring att med judiciell myndighet i konventionens mening förstås, såvitt rör tillämpningen av art. 3, 4 och 6, domstol och undersökningsdomare samt i övrigt domstol, undersök­ ningsdomare och åklagare. 2 llihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 48

18 Kungl. \Iaj:ts proposition nr 48 år 1961

Mot bestämmelserna i art. 25 om konventionens tillämplighet i territoriellt avseende finnes icke anledning till invändning från svensk sida. I och med att konventionen blir gällande mellan stater, vilka sinsemellan slutit bilaterala rättshjälpsöverenskommelser, upphäves dessa enligt art. 26 p. 1, med undantag för särskilt träffade arrangemang beträffande direkt kor­ respondens eller översättning av handlingar. Dessa undantag innebär att de bestämmelser i det svensk-franska avtalet rörande ömsesidig rättshjälp i brottmål, som berör direkt kommunikation mellan myndigheterna i bråds­ kande fall (art. 6 st. 2) och språkfrågor (art. 2 och 6 st. 1) förblir gällande. Mellan de tre skandinaviska staterna råder samförstånd om att de skrift­ växlingsregler som gäller enligt det skandinaviska rättshjälpsprotokollet den 26 juni 1957 alltjämt skall tillämpas (jfr art. 15 p. 7). Konventionen skall enligt p. 2 ej påverka bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal, som reglerar särskilda frågor rörande rättshjälp på visst område. Med intagande av denna bestämmelse har avsetts att lämna orörda de regler om judiciellt samarbete, som är grundade på särskilda konventio­ ner, exempelvis konventionen den 5 april 1946 om överfiskning, konventio­ nen den 13 juli 1931 angående begränsning av tillverkningen av narkotiska ämnen m. fl. Enligt p. 3 äger konventionsstaterna i fortsättningen rätt att sluta över­ enskommelser sinsemellan om rättshjälp i brottmål endast för att kom­ plettera ifrågavarande konvention eller för att underlätta tillämpningen av dess principer. Även här är det skäl att fästa uppmärksamheten vid nyssnämnda svensk­ franska avtal, i vars art. 5 parterna utfäst sig att ej döma en frånvarande person, som äger hemvist i ettdera landet och som underrättat vederbörande judiciella myndighet i det andra landet om sin adress, med mindre en månad förflutit sedan underrättelse om stämningen överlämnats till hemvistlandets regering. Denna bestämmelse blir att betrakta såsom upphävd jämlikt kon­ ventionens art. 26 p. 1 i och med konventionens ikraftträdande mellan Sverige och Frankrike. Vid förhandlingar mellan Sverige och Frankrike har det emellertid konstaterats vara av ömsesidigt intresse att bestämmelserna i sagda art. 5 tillämpas även efter den europeiska konventionens ikraftträ­ dande. Det kan därför förutses att en skriftväxling härom kommer att före­ tagas vid den tidpunkt, då denna konvention träder i kraft mellan de båda staterna. Konventionens återstående artiklar, art. 27—30, avser spörsmål angående förfarandet vid konventionens undertecknande och ratifikation, dess ikraft­ trädande m. m. De är avfattade i överensstämmelse med vad som är allmant brukligt och torde icke föranleda särskilda kommentarer.

Departementschefen Den nu förevarande konventionen täcker en lucka i avseende å möjlig­ heterna för svenska myndigheter inom rättsvården att erhålla processuell rättshjälp i stater, beträffande vilka hittills svårigheter ibland uppstått i detta

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961 19

avseende. Vidare uppnås ett ej oväsentligt skydd för svenska medborgare och andra personer, som vistas i Sverige, mot risken att i utlandet dömas i sin frånvaro eller utan att ha erhållit kännedom om åtal. Med den ständigt ökande samfärdseln mellan de europeiska staterna synes dessa vinster kunna få allt större betydelse såväl för rättsväsendet som för den enskilde. Konventionen kan exempelvis förväntas få stor betydelse, därest det tillämnade samarbetet mellan länderna rörande behandlingen av trafikbrott, om vilket förhandlingar f. n. pågår inom Europarådets ram, kommer till stånd. Med tanke på de olikheter i organisatoriskt och formellt avseende, som präglar de olika europeiska rättssystemen, är det naturligt att konventionen på vissa punkter ej låter sig helt förena med svensk processlagstiftning, vilket giver anledning till att ett antal förbehåll göres från svensk sida. Vid lämp­ lig tidpunkt bör sådana ändringar i den svenska lagstiftningen övervägas som skulle ytterligare underlätta samarbetet på rättshjälpsområdet med de till konventionen anslutna staterna. Ett dylikt samarbete, som ingår i Euro­ parådets syften, torde bli av alltmer växande betydelse för brottslighetens bekämpande.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att den här bilagda europeiska konventionen om rättshjälp i brottmål måtte jämlikt 12 § rege­ ringsformen framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna konventionen med dels förbehåll beträffande art. 2, art. 5, art. 10, art. 11, art. 13, art. 15 p. 7, art 16, art. 20 och art. 22 dels förklaringar jämlikt art. 7 p. 3, art. 15 p. 6, art. 16 p. 2, art. 21 p. 1 och art. 24 av innebörd, som förut angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: K. Wollter

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 8 år 1961

European Convention on mutual assistance Convention européenne d’entraide judiciin criminal matters aire en matiére pénale

PREAMBLE PRÉAMBULE The Governments signatory hereto, Les Gouvernements signataires, being Members of the Council of Membres du Conseil de 1’Europe, Europé, Considérant que le but du Conseil Considering that the aim of the de 1’Europe est de réaliser une union Council of Europé is to achieve plus étroite entre ses Membres; greater unity among its Members; Convaincus que 1’adoption de rég- Believing that the adoption of com- les communes dans le domaine de mon rules in the field of mutual as­ 1’entraide judiciaire en matiére pé­ sistance in criminal matters will con- nale est de nature å atteindre cet obtribute to the attainment of this aim; jectif; Considering that such mutual as­ Considérant que 1’entraide judi­ sistance is related to the question of ciaire est une matiére connexe å celextradition, which has already form­ le de l’extradition qui a déjå fait l’obed the subject of a Convention signed jet d’une convention en date du 13 on 13th December 1957, décembre 1957, Have agreed as follows: Sont convenus de ce qui suit:

CHAPTER1 TITRE I General Provisions Dispositions générales Artide 1 Artide 1" 1. The Contracting Parties under- 1. Les Parties Contractantes s’engatake to afford each other, in ac- gent å s’accorder mutuellement, selon cordance with the provisions of this les dispositions de la présente Con­ Convention, the widest measure of vention, l’aide judiciaire la plus large mutual assistance in proceedings in possible dans toute procédure visant respect of offences the punishment of des infractions dont la répression est, which, åt the time of the request for au moment ou 1’entraide est demanassistance, falls within the jurisdic- dée, de la compétence des autorités tion of the judicial authorities of the judiciaires de la Partie requérante. requesting Party. 2. La présente Convention ne s’ap- 2. This Convention does not apply plique ni å 1’exécution des décisions to arrests, the enforcement of ver- d’arrestation et des condamnations dicts or offences under military law ni aux infractions militaires qui ne which are not offences under ordi- constituent pas des infractions de nary criminal law. droit commun.

Artide 2 Artide 2 Assistance may be refused: L’entraide judiciaire pourra étre refusée: (a) if the request concerns an of- (a) si la demande se rapporte å des fence which the requested Party con- infractions considérées par la Partie siders a political offence, an offence requise soit comme des infractions

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 21

Bilaga

Översättning

Europeisk konvention om inbördes rätts­ hjälp i brottmål

INLEDNING Signatärregeringarna, som äro med­ lemmar av Europarådet, hava i betraktande av att Europarådet har till syfte att åvägabringa större enhet mellan sina medlemmar; i övertygelsen att antagande av ge­ mensamma regler om inbördes rätts­ hjälp i brottmål främjar detta syfte; i betraktande av att inbördes rätts­ hjälp är ett ämne som sammanhäng­ er med ämnet för den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957, överenskommit såsom följer:

KAPITEL I Allmänna bestämmelser Artikel 1 1. De avtalsslutande parterna åtaga sig att, i enlighet med denna konven­ tions bestämmelser, lämna varandra rättshjälp i största möjliga utsträck­ ning i mål eller ärenden avseende be­ ivrande av brott, som vid den tid­ punkt då rättshjälpen begäres faller under den ansökande partens judiciella myndigheters jurisdiktion. 2. Denna konvention äger icke tilllämpning på verkställande av beslut om frihetsberövande eller av dom, ej heller på militärt brott, som icke ut­ gör brott enligt allmän strafflag.

Artikel 2 Framställning om rättshjälp kan avslås a) då den hänför sig till gärning, vilken av den anmodade parten be-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

connected with a political offence, or politiques, soit comme des infraca fiscal offence; tions connexes å des infractions poli­ tiques, soit comme des infractions fiscales; (b) if the requested Party considers (b) si la Partie requise estime que that execution of the request is likely 1’exécution de la demande est de nato prejudice the sovereignty, security, ture å porter atteinte å la souverainordre public or other essential inter­ eté, å la sécurité, å l’ordre public ou ests of its country. å d’autres intéréts essentiels de son pays.

CHAPTER II TITRE II Letters Rogatory Commissions rogatoires Article 3 Article 3 1. The requested Party shall exe- 1. La Partie requise fera exécuter, cute in the manner provided for by dans les formes prévues par sa légisits law any letters rogatory relating lation, les commissions rogatoires reto a criminal matter and addressed to latives å une affaire pénale qui lui it by the judicial authorities of the seront adressées par les autorités jurequesting Party for the purpose of diciaires de la Partie requérante et procuring evidence or transmitting qui ont pour objet d’accomplir des articles to be produced in evidence, actes d’instruction ou de communirecords or documents. quer des piéces å conviction, des dos­ siers ou des documents. 2. If the requesting Party desires 2. Si la Partie requérante désire witnesses or experts to give evidence que les témoins ou les experts dépoon oath, it shall expressly so request, sent sous serment, elle en fera exand the requested Party shall comply pressément la demande et la Partie with the request if the law of its requise y donnera suite si la loi de country does not prohibit it. son pays ne s’y oppose pas.

3. The requested Party may trans- 3. La Partie requise pourra ne mit certified copies or certified photo- transmettre que des copies ou photostat copies of records or documents copies certifiées conformes des dos­ requested, unless the requesting Party siers ou documents demandés. Touexpressly requests the transmission tefois, si la Partie requérante deman­ of originals, in which case the re­ de expressément la communication quested Party shall make everv effort des originaux, il sera donné suite å to comply with the request. cette demande dans toute la mesure du possible.

Article 4 Article 4 On the express request of the re­ Si la Partie requérante le demande questing Party the requested Party expressément, la Partie requise l’inshall state the date and place of exe­ formera de la date et du lieu d’exécution of the letters rogatory. Offi- cution de la commission rogatoire. cials and interested persons may be Les autorités et personnes en cause present if the requested Party con- pourront assister å cette exécution si sents. la Partie requise y consent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961 23

traktas som politiskt brott eller som förknippad med sådant brott, eller som fiskaliskt brott;

b) då den anmodade parten finner, att framställningens efterkommande skulle kränka dess suveränitet, med­ föra fara för dess säkerhet, eller stri­ da mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen.

KAPITEL II Framställningar om bevisupptagning Artikel 3 1. Den anmodade parten skall, i den ordning som föreskrives i dess lagstiftning, villfara en framställ­ ning om bevisupptagning i brottssak, vilken tillställts densamma av judiciell myndighet hos den ansökan­ de parten och som åsyftar utredning eller överlämnande av bevismaterial eller handlingar.

2. Därest den ansökande parten önskar att vittne eller sakkunnig hö­ res på ed, skall detta särskilt angivas i framställningen; den anmodade parten skall efterkomma sådan öns­ kan, såframt hinder ej möter i lan­ dets lagstiftning. 3. Den anmodade parten är icke pliktig att översända begärda hand­ lingar annat än i bestyrkt avskrift efter fotokopia; dock skall, därest den ansökande parten uttryckligen önskar att erhålla original, sådan öns­ kan i möjligaste mån efterkommas.

Artikel 4 På den ansökande partens uttryck­ liga begäran skall den anmodade par­ ten meddela, när och var den begär­ da bevisupptagningen kommer att verkställas. Myndighet och parter i målet äga att närvara, såframt den anmodade parten samtycker därtill.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr i8 ar 1961

Article 5 Artide 5 1. Any Contracting Party may, by 1. Toute Partie Contractante poura declaration addressed to the Secre- ra, au moment de la signature de la tary-General of the Council of Europé, présente Convention ou du dépot de when signing this Convention or de- son instrument de ratification ou positing its instrument of ratifica- d’adhésion, par déclaration adressée tion or accession, reserve the right au Secrétaire Général du Conseil de to make the execution of letters roga- 1’Europe, se réserver la faculté de tory for search or seizure of property soumettre 1’exécution des commisdependent on one or more of the fol- sions rogatoires aux fins de perquilowing conditions: sition ou saisie d’objets å une ou plusieurs des conditions suivantes: (a) that the offence motivating the (a) 1’infraction motivant la comletters rogatory is punishable under mission rogatoire doit étre punissabboth the law of the requesting Party le selon la loi de la Partie requéranand the law of the requested Party; te et de la Partie requise; (b) that the offence motivating the (b) 1’infraction motivant la comletters rogatory is an extraditable of­ mission rogatoire doit étre susceptibfence in the requested country; le de donner lieu å extradition dans le pays requis; (c) that execution of the letters (c) 1’exécution de la commission rogatory is consistent with the law of rogatoire doit étre compatible avec la the requested Party. loi de la Partie requise. 2. Where a Contracting Party 2. Lorsqu’une Partie Contractante makes a declaration in accordance aura fait une déclaration conforméwith paragraph 1 of this Article, any ment au paragraphe 1" du présent other Party may apply reciprocity. article, toute autre Partie pourra appliquer la régle de la réciprocité.

Article 6 Article 6 1. The requested Party may delay 1. La Partie requise pourra surthe handing over of any property, seoir å la remise des objets, dossiers records or documents requested, if ou documents dont la communicait requires the said property, records tion est demandée, s’ils lui sont néor documents in connection w7ith cessaires pour une procédure pénale pending criminal proceedings. en cours. 2. Any property, as well as original 2. Les objets, ainsi que les origirecords or documents, handed over naux des dossiers et documents, qui in execution of letters rogatory shall auront été communiqués en exécube returned by the requesting Party tion d’une commission rogatoire, seto the requested Party as soon as ront renvoyés aussitöt que possible possible unless the latter Party wTaives par la Partie requérante å la Partie the return thereof. requise, å moins que celle-ci n’y renonce.

CHAPTER III TITRE III Service of writs and records of judi- Remise d’actes de procédure et de cial verdicts — appearance of wit- décisions judiciaires — comparution nesses, experts and prosecuted de témoins, experts et personnes persons poursuivies Article 7 Article 7 1. The requested Party shall effect 1. La Partie requise procédera å la service of writs and records of judi- remise des actes de procédure et des

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 25

Artikel 5 1. Avtalsslutande part må vid den­ na konventions undertecknande eller vid deposition av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring förbehålla sig rätten att göra verkställandet av en fram­ ställning om husrannsakan eller be­ slag beroende av ett eller flera av föl­ jande villkor:

a) den gärning, som föranlett framställningen, skall vara straffbar enligt både den ansökande och den anmodade partens lagstiftning; b) den gärning, som föranlett fram­ ställningen, skall i det anmodade landet kunna medföra utlämning;

c) verkställandet av framställning­ en skall vara förenligt med den an­ modade partens lagstiftning. 2. Envar avtalsslutande part äger reciprokt tillämpa en av annan sådan part jämlikt föregående punkt avgi­ ven förklaring.

Artikel 6 1. Den anmodade parten äger låta anstå med överlämnande av föremål eller handlingar, därest de erfordras för dess egen rättsskipning i ett på­ gående brottmål.

2. Föremål samt original av hand­ lingar, som till efterkommande av en framställning om bevisupptagning överlämnats, skola av den ansökande parten snarast möjligt återställas till den anmodade parten, såframt denna icke avstått därifrån.

KAPITEL III Delgivning av rättegångshandlingar och domstolsbeslut. Vittnens, sakkun­ nigas och tilltalades inställelse.

Artikel 7 1. Den anmodade parten skall del­ giva rättegångshandlingar och judici-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

cial verdicts which are transmitted to décisions judiciaires qui lui seront it for this purpose by the requesting envoyés ä cette fin par la Partie re- Party. quérante. Service may be effected by simple Cette remise pourra étre effectuée transmission, of the writ or record par simple transmission de Pacte ou to the person to be served. It' the re­ de la décision au destinataire. Si la questing Party expressly so requests, partie requérante le demande expresservice shall be effected by the re- sément, la Partie requise effectuera quested Party in the manner provided la remise dans une des formes préfor the service of analogous docu- vues par sa législation pour les sigments under its own law or in a spe­ nifications analogues ou dans une cial manner consistent with such law. forme spéciale compatible avec cette législation. 2. Proof of service shall be given 2. La preuve de la remise se fera by means of a receipt dated and au moyen d’un récépissé daté et signé signed by the person served or by par le destinataire ou d’une déclara­ means of a declaration made by the tion de la Partie requise constatant requested Party that service has been le fait, la forme et la date de la re­ effected and stating the form and mise. L’un ou l’autre de ees docu­ date of such service. One or other of ments sera immédiatement transmis these documents shall be sent im- å la Partie requérante. Sur demande mediately to the requesting Party. de cette derniére, la Partie requise The requested Party shall, if the re­ précisera si la remise a été faite conquesting Party so requests, state formément å sa loi. Si la remise n’a whether service has been effected in pu se faire, la Partie requise en fera accordance with the law of the re­ connaitre immédiatement le motif å quested Party. If service cannot be la Partie requérante. effected, the reasons shall be communicated immediately by the re­ quested Party to the requesting Party. 3. Any Contracting Party may, by 3. Toute Partie Contractante pour­ a declaration addressed to the Secre- ra, au moment de la signature de la tary-General of the Council of Europé, présente Convention ou du dépöt de when signing this Convention or de- son instrument de ratification ou positing its instrument of ratification d’adhésion, par déclaration adressée or accession, request that service of au Secrétaire Général du Conseil de a summons on an accused person 1’Europe, demander que la citation å who is in its territorv be transmitted comparaitre destinée å une personne to its authorities by a certain time poursuivie se trouvant sur son terbefore the date set för appearance. ritoire soit transmise å ses autorités This time shall be specified in the dans un certain délai avant la date aforesaid declaration and shall not fixée pour la comparution. Ce délai exceed 50 days. sera précisé dans ladite déclaration et ne pourra pas excéder 50 jours. This time shall be taken into ac- Il sera tenu compte de ce délai en count when the date of appearance vue de la fixation de la date de com­ is being fixed and when the sum­ parution et lors de la transmission de mons is being transmitted. la citation.

Article 8 Article 8 A witness or expert who has failed Le témoin ou 1’expert qui n’aura to answer a summons to appear, pas déféré å une citation å compa­ service of which has been requested, raitre dont la remise a été demandée

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 år 1961 27

ella beslut, som för sådant ändamål översändas av den ansökande parten.

Delgivning kan ske genom att handlingen formlöst överlämnas till adressaten. På särskild begäran av den ansökande parten skall delgiv­ ning ske i den form som föreskrives i den anmodade partens lagstiftning beträffande delgivning i motsvarande fall, eller ock i särskild form, som är förenlig med sagda lagstiftning.

2. Bevis om delgivning skall läm­ nas medelst ett av adressaten under­ tecknat, daterat erkännande av mot­ tagandet eller ett intyg av den anmo­ dade parten, utvisande att delgivning skett, formen för densamma samt da­ gen för dess verkställande. Beviset skall omedelbart översändas till den ansökande parten. På begäran skall den anmodade parten jämväl uppgi­ va, huruvida delgivningen skett i den form som dess lag föreskriver. Har delgivning ej kunnat ske, skall den anmodade parten omedelbart under­ rätta den ansökande parten om orsa­ ken därtill.

3. Avtalsslutande part må vid den­ na konventions undertecknande eller vid deposition av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring begära att kallelse å tilltalad, vilken vistas inom partens område, skall vara parten tillhanda viss tid före den för inställelsen ut­ satta dagen. Denna tid skall angivas i förklaringen och får icke överstiga 50 dagar.

Annan avtalsslutande part skall taga dylik tid i beräkning vid fast­ ställande av inställelsedag och vid kallelsens översändande för delgiv­ ning.

Artikel 8 Vittne eller sakkunnig, som ej ef­ terkommit kallelse, om vars delgiv­ ning framställning gjorts, skall, även

28 Kungi. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

shall not, even it the summons con- ne pourra étre soumis, alors méme tains a notice of penalty, be subjected que cette citation contiendrait des into any punishment or measure of re- jonctions, å aucune sanction ou mestraint, unless subsequently he vo- sure de contrainte, å moins qu’il ne luntarily enters the territory of the se rende par la suite de son plein gré requesting Party and is there again sur le territoire de la Partie requéduly summoned. rante et qu’il n’y soit réguliérement cité å nouveau.

Article 9 Article 9 The allowances, including subsist- Les indemnités ä verser, ainsi que ence, to be paid and the travelling ex- les frais de voyage et de séjour å rempenses to be refunded to a witness bourser au témoin ou ä l’expert par or expert by the requesting Party la Partie requérante seront calculés shall be calculated as from his place depuis le lieu de leur résidence et lui of residence and shall be åt rates åt seront accordés selon des taux au least equal to those provided for in moins égaux å ceux prévus par les the scales and rules in force in the tarifs et réglements en vigueur dans country where the hearing is intended le pays ou 1’audition doit avoir lieu. to take place.

Article 10 Article 10 1. If the requesting Party considers 1. Si la Partie requérante estime the personal appearance of a witness que la comparution personelle d’un or expert before its judicial authori- témoin ou d’un expert devant ses auties especially necessary, it shall so torités judiciaires est particuliéremention in its request för service of ment nécessaire, elle en fera mention the summons and the requested dans la demande de remise de la ci­ Party shall invite the witness or ex­ tation et la Partie requise invitera ce pert to appear. témoin ou cet expert å comparaitre. The requested Party shall inform La Partie requise fera connaitre la the requesting Party of the reply of réponse du témoin ou de 1’expert å la the witness or expert. Partie requérante. 2. In the case provided for under 2. Dans le cas prévu au paragraphe paragraph 1 of this Article the re­ 1" du présent article, la demande ou quest or the summons shall indicate la citation devra mentionner le monthe approximate allowances payable tant approximatif des indemnités å and the travelling and subsistence verser, ainsi que des frais de voyage expenses refundable. et de séjour å rembourser. 3. If a specific request is made, the 3. Si une demande lui est présentée requested Party may grant the wit­ å cette fin, la Partie requise pourra ness or expert an advance. The consentir une avance au témoin ou å amount of the advance shall be en- l’expert. Celle-ci sera mentionnée sur dorsed on the summons and shall be la citation et remboursée par la Par­ refunded by the requesting Party. tie requérante.

Article 11 Article 11 1. A person in custody whose per­ 1. Toute personne détenue dont la sonal appearance as a witness or for comparution personelle en qualité de purposes of confrontation is applied témoin ou aux fins de confrontation för by the requesting Party, shall be est demandée par la Partie requéran­ temporarily transferred to the terri­ te sera transférée temporairement tory where the hearing is intended to sur le territoire ou 1’audition doit

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 29

om i kallelsen påföljd vid utevaro angivits, ej kunna underkastas straff, vite eller tvångsåtgärd, såvida han ej sedermera frivilligt infinner sig på den ansökande partens område och där ånyo vederbörligen kallats.

Artikel 9 Ersättning för tidsspillan och rese­ kostnad samt traktamente, som den ansökande parten har att utge åt vittne eller sakkunnig, skall beräk­ nas med utgångspunkt från dennes bostadsort och vara minst likvärdig med den gottgörelse, som finnes fast­ ställd i gällande taxor och reglemen­ ten i det land där personen i fråga skall höras.

Artikel 10 1. Om den ansökande parten anser att vittnes eller sakkunnigs person­ liga inställelse inför dess judiciella myndighet är synnerligen nödvändig, skall detta angivas i delgivnings­ framställningen; i sådant fall skall den anmodade parten uppmana ve­ derbörande att inställa sig. Den anmodade parten skall under­ rätta den ansökande parten om vitt­ nets eller den sakkunniges svar. 2. I fall som avses i föregående punkt skall i framställningen eller kallelsen angivas det ungefärliga be­ loppet av utgående ersättning för tidsspillan och resekostnad samt traktamente. 3. På särskild begäran kan den an­ modade parten till vittne eller sak­ kunnig utgiva förskott. Beloppet skall angivas på kallelsen och ersättas av den ansökande parten.

Artikel 11 1. En person, som är föremål för frihetsberövande och vilkens person­ liga inställelse såsom vittne eller för konfrontation begäres av den ansö­ kande parten, skall överföras till det land där förhöret skall äga rum, på

30 Kunyl. Maj. ts proposition nr 4 8 år 1961

take place, provided Ihat lie shall be avoir lieu, sous condition de son rensent hack within the period stipulated voi dans le délai indiqué par la Parby the requested Party and subject tie requise et sous réserve des dispo­ to the provisions of Article 12 in so sitions de 1’article 12 dans la mesure far as these are applicable. ou celles-ci peuvent s’appliquer. Transfer may be refused: Le transférement pourra étre refusé: (a) if the person in custodv does (a) si la personne détenue iTy con­ not consent, sent pas, (b) if his presence is necessary åt (b) si sa presence est nécessaire criminal proceedings pending in the dans une procédure pénale en cours territory of the requested Party, sur le territoire de la Partie requise, (c) if transfer is liable to prolong (c) si son transférement est sushis detention, or ceptible de prolonger sa détention ou (d) if there are other overriding (d) si d’autres considérations imgrounds for not transferring him to périeuses s’opposent å son transfére­ the territory of the requesting Party. ment sur le territoire de la Partie requérante. 2. Subject to the provisions of 2. Dans le cas prévu au paragraphe Article 2, in a case coming within the précédent et sous réserve des dispo­ immediately preceding paragraph, sitions de 1’article 2, le transit de la transit of the person in custody personne détenue par un territoire through the territory of a third State, d’un État tiers, Partie å la présente Party to this Convention, shall be Convention, sera accordé sur demangranted on application, accompanied de accompagnée de tous documents by all necessary documents, addressed utiles et adressée par le Ministére de by the Ministry of Justice of the la Justice de la Partie requérante au requesting Party to the Ministry of Ministére de la Justice de la Partie Justice of the Party through whose requise du transit. territory transit is requested. A Contracting Party may refuse to Toute Partie Contractante pourra grant transit to its own nationals. refuser d’accorder le transit de ses ressortissants. 3. The transferred person shall re- 3. La personne transférée devra main in custody in the territory of rester en détention sur le territoire the requesting Party and, where ap­ de la Partie requérante et, le cas plicable, in the territory of the Party échéant, sur le territoire de la Partie through which transit is requested, requise du transit, å moms que la unless the Party from whom transfer Partie requise du transférement ne is requested applies för his release. demande sa mise en liberté.

Article 12 Article 12 1. A witness or expert, whatever 1. Aucun témoin ou expert, de his nationality, appearing on a sum- quelque nationalité qu’il soit, qui, å mons before the judicial authorities la suite d’une citation, comparaitra of the requesting Party shall not be devant les autorités judiciaires de la prosecuted or detained or subjected Partie requérante, ne pourra étre ni to any other restriction of his person­ poursuivi, ni détenu, ni soumis å al liberty in the territory of that aucune autre restriction de sa liber­ Party in respect of acts or convictions té individuelle sur le territoire de anterior to liis departure from the cette Partie pour des faits ou conterritory of the requested Party. damnations antérieurs å son départ du territoire de la Partie requise. 2. A person, whatever his nationali- 2. Aucune personne, de quelque

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 31

villkor att han återsändes inom en av den anmodade parten angiven tids­ frist och med iakttagande av bestäm­ melserna i artikel 12 i den mån de äro tillämpliga. Överförandet må vägras:

a) om vederbörande ej samtycker därtill; b) om hans närvaro erfordras i brottmål som handlägges på den an­ modade partens område; c) om överförandet skulle kunna leda till att förvaringstiden förlänges; d) om andra tvingande skäl tala emot överförandet till den ansökan­ de partens område.

2. I fall som avses i föregående punkt och under iakttagande av be­ stämmelserna i artikel 2 skall transitering genom tredje fördragsslutande parts område beviljas, därest den an­ sökande partens justitieministerium gör framställning härom hos den tredje statens justitieministerium och därvid närsluter erforderliga hand­ lingar.

_ Avtalsslutande part må vägra transitering av sina egna medborgare.

3. Den överförde skall hållas i för­ var på den ansökande partens områ­ de, ävensom i förekommande fall på tredje stats område, såvida icke den anmodade parten begär att han sät­ tes på fri fot.

Artikel 12 1. Vittne eller sakkunnig, som på kallelse inställer sig inför den ansö­ kande partens judiciella myndighet, må icke, oavsett sin nationalitet, på dess område lagforas eller fängslas eller på annat sätt underkastas in­ skränkning i sin frihet på grund av gärning eller dom från tiden före sin avresa från den anmodade partens område.

2. Den som i egenskap av tilltalad

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

ty, summoned before the judicial nationalité qu’elle soit, citée devant authorities of the requesting Party to les autorités judiciaires de la Partie answer for acts forming the subject requérante afin d’y répondre de faits of proceedings against him, shall not pour lesquels elle fait l’objet de pourbe prosecuted or detained or sub- suites, ne pourra y étre ni poursuivie, jected to any other restriction of his ni détenue, ni soumise å aucune autre personal liberty for acts or convic- restriction de sa liberté individuelle tions anterior to his departure from pour des faits ou condamnations anthe territory of the requested Party térieurs å son départ du territoire de and not specified in the summons. la Partie requise et non visés par la citation. 3. The immunity provided for in 3. L’immunité prévue au présent this article shall cease when the wit- article cessera lorsque le témoin, ness or expert or prosecuted person, 1’expert ou la personne poursuivie, having had for a period of fifteen ayant eu la possibilité de quitter le consecutive days from the date when territoire de la Partie requérante penhis presence is no longer required by dant quinze jours consécutifs, apres the judicial authorities an opportuni- que sa présence n’était plus requise ty of leaving, has nevertheless re- par les autorités judiciaires, sera mained in the territory, or having néanmoins demeurée sur ce territoi­ left it, has returned. re ou y sera retournée aprés 1’avoir quitté.

CHAPTER IV TITRE IV Judicial records Casier judiciaire Article 13 Article 13 1. A requested Party shall com- 1. La Partie requise communiquemunicate extracts from and infor­ ra, dans la mesure ou ses autorités mation relating to judicial records, judiciaires pourraient elles-mémes les requested from it by the judicial obtenir en pareil cas, les extraits du authorities of a Contracting Party casier judiciaire et tous renseigneand needed in a criminal matter, to ments relatifs å ce dernier qui lui the same extent that these may be seront demandés par les autorités ju­ made available to its own judicial diciaires d’une Partie Contractante authorities in like case. pour les besoins d’une affaire pénale. 2. In any case other than that pro­ 2. Dans les cas autres que ceux vided för in paragraph 1 of this Ar­ prévus au paragraphe 1" du présent ticle the request shall be complied article, il sera donné suite å pareille with in accordance with the condi- demande dans les conditions prévues tions provided for by the law, re- par la législation, les réglements ou gulations or practice of the requested la pratique de la Partie requise. Party.

CHAPTER V TITRE V Procedure Procédure Article 14 Article 14 1. Requests for mutual assistance 1. Les demandes d’entraide devront shall indicate as follows: contenir les indications suivantes: (a) the authority making the re­ (a) l’autorité dont émane la de­ quest, mande, (b) the object of and the reason (b) l’objet et le motif de la deman­ för the request, de,

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 8 år 1961 33

kallats inför den ansökande partens judiciella myndighet må icke, oav­ sett sin nationalitet, lagforas eller fängslas eller på annat sätt underkas­ tas inskränkning i sin personliga fri­ het på grund av gärning eller dom, hänförlig till tiden före hans avresa från den anmodade partens område och ej avsedd i kallelsen.

3. Den i förevarande artikel av­ sedda immuniteten upphör, därest ve­ derbörande kvarstannat i det land där inställelsen skett, oaktat han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton da­ gar efter det att hans närvaro icke längre påfordrades av den judiciella myndigheten eller därest han, efter att hava lämnat landet, sedermera återvänt dit.

KAPITEL IV Straffregister Artikel 13 1. Den anmodade parten skall, i samma utsträckning som dess egna judiciella myndigheter kunna erhål­ la dylika upplysningar i liknande fall, översända utdrag ur straffregist­ ret och uppgifter ur detsamma, vilka av en avtalsslutande parts judiciella myndigheter begäras för ett brott­ mål.

2. I andra fall än de som avses i föregående punkt skall sådan begä­ ran efterkommas på de villkor som gälla enligt den anmodade partens föreskrifter eller praxis.

KAPITEL V Förfarande Artikel 14 1. Framställning om rättshjälp skall innehålla uppgift om a) den myndighet från vilken framställningen utgår, b) den begärda åtgärden och grun­ den för framställningen, 3 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 48

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

(c) where possible, the identity (c) dans la mesure du possible, and the nationalitv of the person con- 1’identité et la nationalité de la percerned, and sonne en cause, et (d) where necessary, the name and (d) le nom et 1’adresse du destinaaddress of the person to be served. taire s’il y a lieu.

2. Letters rogatory referred to in 2. Les commissions rogatoires pré- Articles 3, 4 and 5 shall, in addition, vues aux articles 3, 4 et 5 mention- State the offence and contain a sum- neront en outre 1’inculpation et conmary of the facts. tiendront un exposé sommaire des faits. Article 15 Article 15 1. Letters rogatory referred to in 1. Les commissions rogatoires pré- Articles 3, 4 and 5 as well as the ap- vues aux articles 3, 4 et 5 ainsi que plications referred to in Article 11 les demandes prévues ä 1’article 11 shall be addressed by the Ministry of seront adressées par le Ministére de Justice of the requesting Party to the la Justice de la Partie requérante au Ministry of Justice of the requested Ministére de la Justice de la Partie Party and shall be returned through requise et renvoyées par la méme voie. the same channels. 2. In case of urgency, letters ro­ 2. En cas d’urgence, lesdites comgatory may be addressed directly by missions rogatoires pourront étre the j udicial authorities of the re­ adressées directement par les autoquesting Party to the j udicial author­ rités judiciaires de la Partie requé­ ities of the requested Party. They rante aux autorités judiciaires de la shall be returned together with the Partie requise. Elles seront renvoyées relevant documents through the chan­ accompagnées des piéces relatives ä nels stipulated in paragraph 1 of this I’exécution par la voie prévue au paarticle. ragraphe 1" du présent article. 3. Requests provided för in para­ 3. Les demandes prévues au paragraph 1 of Article 13 may be addres­ graphe 1" de 1’article 13 pourront sed directly by the judicial author­ étre adressées directement par les ities concerned to the appropriate autorités judiciaires au service compéauthorities of the requested Party, tent de la Partie requise, et les réponand the replies may be returned di­ ses pourront étre renvoyées directe­ rectly by those authorities. Requests ment par ce service. Les demandes provided för in paragraph 2 of Arti­ prévues au paragraphe 2 de 1’article cle 13 shall be addressed by the Minis­ 13 seront adressées par le Ministére try of Justice of the requesting Party de la Justice de la Partie requérante to the Ministry of Justice of the re­ au Ministére de la Justice de la Par­ quested Party. tie requise. 4. Requests for mutual assistance, 4. Les demandes d’entraide judiother than those provided for in ciaire, autres que celles prévues aux paragraphs 1 and 3 of this article and, paragraphes 1 et 3 du présent article in particular, requests for investi- et notamment les demandes d’enquégation preliminary to prosecution, te préliminaire å la poursuite, pour­ may be communicated directly be- ront faire l’objet de Communications tween the judicial authorities. directes entre autorités judiciaires. 5. In cases where direct transmis­ 5. Dans les cas ou la transmission sion is permitted under this Conven- directe est admise par la présente tion, it may take place through the Convention, elle pourra s’effectuer International Criminal Police Orga­ par 1’intermédiaire de 1’Organisation nisation (Interpol). internationale de Police criminelle (Interpol).

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 35

c) såvitt möjligt, den persons iden­ titet och nationalitet som saken gäl­ ler, samt, d) då så är erforderligt, namn och adress på den person, med vilken del­ givning skall ske. 2. I framställning om bevisupptag­ ning som sägs i artikel 3—5 skall dessutom gärningen och en kortfat­ tad skildring av omständigheterna i målet angivas. Artikel 15 1. Framställning om bevisupptag­ ning som sägs i artikel 3—5 ävensom framställning som avses i artikel 11 skall av den ansökande partens justitieministerium översändas till den anmodade partens justitieministerium och återsändas på samma väg. 2. I brådskande fall må framställ­ ningen översändas omedelbart av den ansökande partens judiciella myndig­ het till den anmodade partens judi­ ciella myndighet. Återsändandet av framställningen jämte handlingar rörande verkställandet skall dock ske på den väg som sagts i föregående punkt.

3. Framställning som sägs i första punkten av artikel 13 må riktas av den ansökande partens judiciella myndighet direkt till vederbörande myndighet hos den anmodade par­ ten. Dennas svar må översändas di­ rekt samma väg. Framställning som avses i andra punkten av artikel 13 skall av den ansökande partens justitieministerium översändas till den anmodade partens justitieministerium. 4. Andra framställningar om rätts­ hjälp än de i första och tredje punk­ terna här ovan nämnda, särskilt så­ dana som avse förberedande av åtal, må omedelbart sändas mellan veder­ börande judiciella myndigheter.

5. I de fall då enligt denna konven­ tion direkt kontakt är medgiven, må sådan tagas över den internationella kriminalpolisorganisationen (Inter­ pol).

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961

6. A Contracting Party may, when 6. Toute Partie Contractante poursigning this Convention or depositing ra, au moment de la signature de la its instrument of ratification or ac- présente Convention ou du dépot de cession, by a declaration addressed to son instrument de ratification ou the Secretary-General of the Council d’adhésion, par declaration adressée of Europé, give notice that sorae or au Secrétaire Général du Conseil de all requests for assistance shall be l’Europe, soit faire savoir que toutes sent to it through channels other ou certaines demandes d’entraide juthan those provided for in this arti­ diciaire doivent lui étre adressées par de, or require that, in a case pro­ une voie autre que celle prévue au vided for in paragraph 2 of this arti­ présent artide, soit demander que, de, a copy of the letters rogatory dans le cas prévu au paragraphe 2 de shall be transmitted åt the same time cet artide, une copie de la commisto its Ministry of Justice. sion rogatoire soit communiquée en méme temps ä son Ministére de la Justice. 7. The provisions of this artide are 7. Le présent artide ne portera pas without prejudice to those of bilater­ atteinte aux dispositions des accords al agreements or arrangements in ou arrangements bilatéraux en viforce between Contracting Parties gueur entre Parties Contractantes, which provide for the direct transmis­ selon lesquelles la transmission dision of requests for assistance be­ recte des demandes d’entraide juditween their respective authorities. ciaire entre les autorités des Parties est prévue. Artide 16 Artide 16 1. Subject to paragraph 2 of this 1. Sous réserve des dispositions du artide, translations of requests and paragraphe 2 du présent artide, la annexed documents shall not be re- traduction des demandes et des piéquired. ces annexes ne sera pas exigée.

2. Each Contracting Party may, 2. Toute Partie Contractante pourwhen signing or depositing its instru­ ra, au moment de la signature ou du ment of ratification or accession, by dépöt de son instrument de ratifica­ means of a declaration addressed to tion ou d’adhésion, par déclaration the Secretary-General of the Council adressée au Secrétaire Général du of Europé, reserve the right to stipu- Conseil de 1’Europe, se réserver la late that requests and annexed docu­ faculté d’exiger que les demandes et ments shall be addressed to it ac- piéces annexes lui soient adressées companied by a translation into its accompagnées, soit d’une traduction own language or into either of the dans sa propre langue, soit d’une tra­ official languages of the Council of duction dans l’une quelconque des Europé or into one of the latter lan­ langues officielles du Conseil de guages, specified by it. The other l’Europe ou dans celle de ees lan­ Contracting Parties may apply reci- gues qu’elle indiquera. Les autres procity. Parties pourront appliquer la régle de la réciprocité. 3. This artide is without prejudice 3. Le présent artide ne portera pas to the provisions concerning the atteinte anx dispositions relatives ä translation of requests or annexed la traduction des demandes et pieces documents contained in the agree­ annexes contenues dans les accords ments or arrangements in force or to ou arrangements en vigueur ou å inbe made, between two or more Con­ tervenir entre deux ou plusieurs Par­ tracting Parties. ties Contractantes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 37

6. Avtalsslutande part må vid den­ na konventions undertecknande eller vid deposition av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring tillkännagiva, att samtliga eller vissa framställningar om rättshjälp skola översändas på annat sätt än som avses i förevaran­ de artikel, eller att i fall som åsyftas i punkt 2 av förevarande artikel, en kopia av framställningen om bevis­ upptagning samtidigt skall översän­ das till partens justitieministerium.

7. Förevarande artikel inkräktar icke på bestämmelser i bilaterala av­ tal eller överenskommelser, som må vara i kraft mellan i denna konven­ tion deltagande stater och som stad­ ga att framställningar om rättshjälp skola omedelbart översändas till par­ ternas vederbörande myndigheter. Artikel 16 1. Med de undantag som stadgas i punkt 2 av förevarande artikel be­ höva framställningar om rättshjälp och därvid fogade bilagor icke vara översatta. 2. Avtalsslutande part må vid den­ na konventions undertecknande el­ ler vid deposition av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring förbehålla sig rätten att kräva att framställningar och där­ vid fogade bilagor skola vara åtfölj­ da av översättning antingen till dess eget språk eller till något av Europa­ rådets officiella språk. Envar annan part äger gentemot part, som avgivit sådan förklaring, kräva tillämpning av samma förfarande.

3. Förevarande artikel inkräktar icke på bestämmelser om översätt­ ning av framställningar och bilagor därtill, vilka må finnas i avtal eller överenskommelser, som äro i kraft eller komma att ingås mellan två el­ ler flera av de avtalsslutande par­ terna.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 8 år 1961

Artide 17 Artide 17 Evidence or documents transmit- Les piéces et documents transmis ted pursuant to this Convention shall en application de la présente Con­ not require anv form of authentica- vention seront dispensés de toutes tion. formalités de légalisation.

Artide 18 Artide 18 Where the authority which re- Si 1’autorité saisie d’une demande ceives a request för mutual assis- d’entraide est incompétente pour y tance has no jurisdiction to comply donner suite, elle transmettra d’offitherewith, it shall, ex officio, transmit ce cette demande å l’autorité compéthe request to the competent authori­ tente de son pays et, dans le cas ou ty of its country and shall so inform la demande a été adressée par la voie the requesting Party through the directe, elle en informera par la direct channels, if the request has méme voie la Partie requérante. been addressed through such chan­ nels.

Artide 19 Artide 19 Reasons sliall be given for any Tout ref us d’entraide judiciaire refusal of mutual assistance. sera motivé.

Artide 20 Artide 20 Subject to the provisions of Arti­ Sous réserve des dispositions de de 9, execution of requests for mutu­ 1’article 9, 1’exécution des demandes al assistance shall not entail refund- d’entraide ne donnera lieu au reming of expenses except those incur- boursement d’aucuns frais, å l’exred by the attendance of experts in ception de ceux occasionnés par l’inthe territory of the requested Party tervention d’experts sur le territoire or the transfer of a person in custody de la Partie requise et par le transcarried out under Artide 11. férement de personnes détenues effectué en application de l’article 11.

CHAPTER VI TITRE VI Laying of information in connection Dénonciation aux fins de poursuites with proceedings Artide 21 Artide 21 1. Information laid by one Con- 1. Toute dénonciation adressée par tracting Party with a view to pro­ une Partie Contractante en vue de ceedings in the courts of another poursuites devant les tribunaux d’une Party shall be transmitted between autre Partie fera l’objet de Commu­ the Ministries of Justice concerned nications entre Ministéres de la Jus­ unless a Contracting Party avails it- tice. Cependant les Parties Contracself of the option provided for in tantes pourront user de la faculté paragraph 6 of Artide 15. prévue au paragraphe 6 de 1’article 15. 2. The requested Party shall notify 2. La Partie requise fera connaitre the requesting Party of any action la suite donnée å cette dénonciation taken on such information and shall et transmettra s’il y a lieu copie de forward a copy of the record of any la décision intervenue. verdict pronounced. 3. The provisions of Artide 16 3. Les dispositions de 1’article 16

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 39

Artikel 17 Handlingar, som översändas vid tillämpning av denna konvention, be­ höva ej legaliseras.

Artikel 18 Därest en myndighet, till vilken en framställning om rättshjälp inkom­ mit, icke är behörig, skall myndig,heten ex officio vidarebefordra den­ samma till behörig myndighet inom landet samt, då framställningen in­ kommit direkt, underrätta den ansö­ kande parten på samma väg.

Artikel 19 Vid avslag på framställning om rättshjälp skall skälet därtill angi­ vas.

Artikel 20 Med iakttagande av bestämmelser­ na i artikel 9 må ersättning för kost­ nader som uppstått vid lämnande av rättshjälp icke utkrävas, med undan­ tag för utgifter för sakkunnigs med­ verkan på den anmodade partens om­ råde eller för transport enligt arti­ kel 11 av personer som berövats fri­ heten.

KAPITEL VI Framställning om lagföring i annat land Artikel 21 1. Framställning om lagföring in­ för annan avtalsslutande parts dom­ stol skall översändas från justitieministeriet i den ansökande staten till justitieministeriet i den anmoda­ de staten; dock kan annat förfaran­ de föreskrivas i den ordning artikel 15 punkt 6 stadgar.

2. Den anmodade parten skall med­ dela, huruvida framställning som åsyftas i punkt 1 härovan efterkom­ mits, och i förekommande fall över­ sända avskrift av domen. 3. Bestämmelserna i artikel 16 sko-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr bo ar 1961

shall apply to information laid under s’appliqueront aux dénonciations preparagraph 1 of this article. vues au paragraphe 1" du présent article.

CHAPTER VII TITRE VII Exchange of information from Échange d’avis de condamnation judicial records Article 22 Article 22 Each Contracting Party shall in­ Chacune des Parties Contractantes form any other Party of all criminal donnera å la Partie intéressée avis convictions and subsequent measures des sentences pénales et des mesures in respect of nationals of the latter postérieures qui concernent les res- Party, entered in the judicial records. sortissants de cette Partie et ont fait Ministries of Justice shall communi- l’objet d’une inscription au casier jucate such information to one another diciaire. Les Ministéres de la Justice åt least once a year. Where the per­ se communiqueront ees avis au moms son concerned is considered a nation­ une fois par an. Si la personne en al of two or more other Contracting cause est considérée comme ressor- Parties, the information shall be given tissante de deux ou plusieurs Parties to each of these Parties, unless the Contractantes, les avis seront comperson is a national of the Party in muniqués å chacune des Parties inthe territory of which he was con- téressées å moms que cette personne victed. ne posséde la nationalité de la Par­ tie sur le territoire de laquelle elle a été condamnée.

CHAPTER VIII TITRE VIII Final provisions Dispositions finales Article 23 Article 23 1. Any Contracting Party may, 1. Toute Partie Contractante pourwhen signing this Convention or when ra, au moment de la signature de la depositing its instrument of ratifi- présente Convention ou du dépöt de cation or accession, make a reser­ son instrument de ratification ou vation in respect of any provision or d’adhésion, formuler une réserve au provisions of the Convention. sujet d’une ou de plusieurs disposi­ tions déterminées de la Convention. 2. Any Contracting Party which 2. Toute Partie Contractante qui has made a reservation shall with- aura formulé une réserve la retirera draw it as soon as circumstances aussitöt que les circonstances le perpermit. Such withdrawal shall be mettront. Le retrait des réserves sera made by notification to the Secretary- fait par notification adressée au Sec- General of the Council of Europé. rétaire Général du Conseil de l’Europe. 3. A Contracting Party which has 3. Une Partie Contractante qui aura made a reservation in respect of a formulé une réserve au sujet d’une provision of the Convention may not disposition de la Convention ne pourclaim application of the said provi­ ra prétendre å 1’application de cette sion by another Party save in so far disposition par une autre Partie que as it has itself accepted the provision. dans la mesure ou elle l’aura elleméme acceptée.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 41

la tillämpas på framställning som sägs i förevarande artikels första punkt.

KAPITEL VII ömsesidig underrättelse om straffdomar Artikel 22 Varje avtalsslutande part skall un­ derrätta annan part om straffdomar och efterföljande åtgärder, som in­ förts i straffregistret av den förra par­ ten rörande den senare partens med­ borgare. Sådana underrättelser skola genom justitieministeriernas försorg översändas minst en gång om året. Därest vederbörande anses vara med­ borgare i två eller flera avtalsslutan­ de stater, skall var och en av dessa underrättas, såvida vederbörande icke är medborgare i det land där domen avkunnats.

KAPITEL VIII Slutbestämmelser Artikel 23 1. Avtalsslutande part må vid un­ dertecknande av denna konvention eller vid deposition av ratifikationseller anslutningsinstrument göra för­ behåll beträffande en eller flera av konventionens bestämmelser.

2. Avtalsslutande part som gjort förbehåll skall återtaga detsamma, så snart omständigheterna medgiva det­ ta. Sådant återtagande skall ske ge­ nom ett till Europarådets general­ sekreterare ställt tillkännagivande.

3. Avtalsslulande part som gjort förbehåll beträffande bestämmelse i denna konvention äger icke i vidare mån än den själv har godtagit be­ stämmelsen kräva tillämpning av densamma från annan parts sida.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr t8 år 1961

Artide 24 Artide 24 A Conlracting Party may, when Toute Partie Contractante pourra, signing the Convention or depositing au moment de la signature de la préits instrument of ratification or ac- sente Convention ou du dépöt de son cession, by a declaration addressed to instrument de ratification ou d’adhéthe Secretary-General of the Council sion, par déclaration adressée au of Europé, define what authorilies it Secrétaire Général du Conseil de will, för the purposes of the Conven­ 1’Europe, indiquer quelles autorités tion, deem judicial authorities. elle considérera comme des autori­ tés judiciaires aux fins de la présente Convention.

Artide 25 Artide 25 1. This Convention shall apply to 1. La présente Convention s’applithe metropolitan territories of the quera aux territoires métropolitains Contracting Parties. des Parties Contractantes. 2. In respect of France, it shall also 2. Elle s’appliquera également, en apply to Algeria and to the overseas ce qui concerne la France, å 1’Algérie Departments, and, in respect of Italy, et aux départements d’outre-mer, et, it shall also apply to the territory of en ce qui concerne 1’Italie, au terri- Somaliland under Italian administra­ toire de la Somalie sous administra­ tion. tion italienne. 3. The Federal Republic of Ger- 3. La République Fédérale d’Allemany may extend the application magne pourra étendre 1’application of this Convention to the Land of de la présente Convention au Land Berlin by notice addressed to the Berlin par une déclaration adressée Secretary-General of the Council of au Secrétaire Général du Conseil de Europé. l’Europe. 4. In respect of the Kingdom of the 4. En ce qui concerne le Royaume Netherlands, the Convention shall des Pays-Bas, la présente Convention apply to its European territory. The s’appliquera å son territoire euro­ Netherlands may extend the appli­ péen. Le Royaume pourra étendre cation of this Convention to the Neth­ 1’application de la Convention aux erlands Antilles, Surinam and Neth­ Antilles néerlandaises, au Surinam et erlands New Guinea by notice ad­ å la Nouvelle-Guinée néerlandaise par dressed to the Secretary-General of une décleration adressée au Secrétai­ the Council of Europé. re Général du Conseil de 1’Europe. 5. By direct arrangement between 5. Par arrangement direct entre two or more Contracting Parties and deux ou plusieurs Parties Contrac­ subject to the conditions laid down tantes, le champ d’application de la in the arrangement, the application présente Convention pourra étre of this Convention may be extended étendu, aux conditions qui seront stito any territory, other than the terri­ pulées dans cet arrangement, å tout tories mentioned in paragraphs 1, 2, territoire d’une de ees Parties autre 3 and 4 of this artide, of one of these que ceux visés aux paragraphes 1, 2, Parties, för the international rela­ 3 et 4 du présent artide et dont une tions of which any such Party is des Parties assure les relations inresponsible. ternationales.

Artide 26 Artide 26 1. Subject to the provisions of Ar­ 1. Sous réserve des dispositions du tide 15, paragraph 7, and Artide 16, paragraphe 7 de 1’article 15 et du paragraph 3, this Convention shall, paragraphe 3 de 1’article 16, la pré­ in respect of those countries to which sente Convention abroge, en ce qui

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 43

Artikel 24 Avtalsslutande part må vid under­ tecknande av denna konvention eller vid deposition av ratifikations- eller anslutningsinstrument i en till Euro­ parådets generalsekreterare ställd förklaring angiva vilka myndigheter den anser såsom judiciella myndig­ heter i konventionens mening.

Artikel 25 1. Denna konvention skall tilläm­ pas inom de avtalsslutande parternas moderländer. 2. Den skall även äga tillämpning i vad avser Frankrike på Algeriet och på de transoceana departemen­ ten och i vad avser Italien på det un­ der italiensk förvaltning stående Somaliland. 3. Förbundsrepubliken Tyskland äger genom en till Europarådets ge­ neralsekreterare ställd förklaring ut­ sträcka tillämpningen av denna kon­ vention till Land Berlin.

4. För Konungariket Nederländer­ nas del skall denna konvention tilllämpas på dess europeiska territo­ rium; dock att sagda Konungarike genom en förklaring, ställd till Euro­ parådets generalsekreterare, äger ut­ sträcka dess tillämpning till de ne­ derländska Antillerna, Surinam och nederländska Nya Guinea. 5. Genom överenskommelse, träf­ fad omedelbart mellan två eller flera avtalsslutande parter, må denna kon­ ventions tillämpning på i överens­ kommelsen fastställda villkor utsträc­ kas till vilket som helst annat terri­ torium än de i föregående punkterna nämnda, för vars internationella för­ bindelser part i överenskommelsen svarar.

Artikel 26 1. Med iakttagande av bestämmel­ serna i artikel 15 punkt 7 och artikel 16 punkt 3 upphäver denna konven­ tion, i vad avser de territorier på vil-

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1961

it applies, supersede the provisions of concerne les territoires auxquels elle any treaties, conventions or bilateral s’applique, celles des dispositions des agreements governing mutual assist- traités, conventions ou accords bilatéance in criminal matters between any raux qui, entre deux Parties Contwo Contracting Parties. tractantes, régissent 1’entraide judiciaire en matiére pénale. 2. This Convention shall not affect 2. Toutefois la présente Conven­ obligations incurred under the terms tion n’affectera pas les obligations of any other bilateral or multilateral contenues dans les dispositions de international convention which con- toute autre convention internationatains or may contain clauses govern­ le de caractére bilateral ou multila­ ing specific aspects of mutual assist- teral, dont certaines clauses régissent ance in a given field. ou régiront, dans un domaine déterminé, 1’entraide judiciaire sur des points particuliers. 3. The Contracting Parties may 3. Les Parties Contractantes ne conclude between themselves bilateral pourront conclure entre elles des ac­ or multilateral agreements on mutual cords bilatéraux ou multilatéraux reassistance in criminal matters only latifs å 1’entraide judiciaire en ma­ in order to supplement the provisions tiére pénale que pour compléter les of this Convention or to facilitate the dispositions de la présente Conven­ application of the principles con- tion ou pour faciliter 1’application des tained therein. principes contenus dans celle-ci. 4. Where, as between two or more 4. Lorsque, entre deux ou plusieurs Contracting Parties, mutual assist­ Parties Contractantes, 1’entraide judi­ ance in criminal matters is practised ciaire en matiére pénale se pratique on the basis of uniform legislation or sur la base d’une législation uniforme of a special system providing for the ou d’un régime particulier prévoyant reciprocal application in their respec- 1’application réciproque de mesures tive territories of measures of mutual d’entraide judiciaire sur leurs terri­ assistance, these Parties shall, not- toires respectifs, ees Parties auront la withstanding the provisions of this faeulté de régler leurs rapports mu- Convention, be free to regulate their tuels en ce domaine en se fondant mutual relations in this field exclu- exclusivement sur ees systémes nonsively in accordance with such legis­ obstant les dispositions de la présente lation or system. Contracting Parties Convention. Les Parties Contractan­ which, in accordance with this para- tes qui exeluent ou viendraient å exgraph, exclude as between themselves clure de leurs rapports mutuels 1’ap­ the application of this Convention plication de la présente Convention, shall notify the Secretary-General of conformément aux dispositions du the Council of Europé accordingly. présent paragraphe, devront adresser une notification ä cet effet au Secrétaire Général du Conseil de 1’Europe.

Article 27 Article 27 1. This Convention shall be open 1. La présente Convention demeuto signature by the Members of the rera ouverte å la signature des Mem- Council of Europé. It shall be ratified. bres du Conseil de 1’Europe. Elle sera The instruments of ratification shall ratifiée et les instruments de ralificabe deposited with the Secretary-Gen­ tion seront déposés auprés du Secréeral of the Council. taire Général du Conseil. 2. The Convention shall come into 2. La Convention entrera en vigueur force 90 days after the date of depos- 90 jours aprés la date du dépöt du

Kungl. Maj. ts proposition nr 4 8 år 1961 45

ka den äger tillämpning, sådana be­ stämmelser i traktater, konventioner eller bilaterala överenskommelser, som mellan två i förevarande konven­ tion deltagande parter reglera den ömsesidiga rättshjälpen i brottmål. 2. Denna konvention inkräktar dock icke på förpliktelser enligt så­ dana bestämmelser i andra bilatera­ la eller multilaterala internationella konventioner, som på visst område reglera eller kunna komma att regle­ ra den ömsesidiga rättshjälpen i sär­ skilda avseenden.

3. De avtalsslutande parterna äga sinsemellan ingå bilaterala eller mul­ tilaterala överenskommelser om öm­ sesidig rättshjälp i brottmål endast för att komplettera bestämmelserna i denna konvention eller för att under­ lätta tillämpningen av dess princi­ per. 4. När mellan två eller flera av de avtalsslutande parterna ömsesidig rättshjälp ' brottmål verkställes på grundval av enhetlig lagstiftning el­ ler enligt en särskild ordning som medgiver ömsesidigt verkställande på parternas territorier av rättshjälpsåtgärder, skola dessa parter äga att reglera sina inbördes förbindelser på detta område uteslutande på sådant sätt och utan hinder av bestämmel­ serna i denna konvention. Avtalsslu­ tande parter, vilka i enlighet med be­ stämmelserna i förevarande punkt sinsemellan utesluta eller komma att utesluta tillämpningen av denna kon­ vention, skola härom underrätta Eu­ roparådets generalsekreterare.

Artikel 27 1. Denna konvention skall stå öp­ pen för undertecknande av medlem­ marna i Europarådet. Den skall rati­ ficeras och ratifikationsinstrumen­ ten skola deponeras hos rådets gene­ ralsekreterare. 2. Konventionen skall träda i kraft 90 dagar efter deponerandet av det

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 4 8 år 1961

it of the third instrument of ratifica- troisiéme instrument de ratification. tion. 3. As regards any signatory ratify- 3. Elle entrera en vigueur å 1’égard ing subsequently the Convention de tout signataire qui la ratifiera shall come into force 90 days after ultérieurement 90 jours apres le dé­ the date of the deposit of its instru­ pöt de son instrument de ratifica­ ment of ratification. tion.

Article 28 Article 28 1. The Committee of Ministers of 1. Le Comité des Ministres du Conthe Council of Europé may invite any seil de 1’Europe pourra inviter tout State not a Member of the Council to État non membre du Conseil å adaccede to t.his Convention, provided hérer å la présente Convention. La that the resolution containing such résolution concernant cette invitation invitation obtains the unanimous devra recevoir 1’accord unanime des agreement of the Members of the Membres du Conseil ayant ratifié la Council who have ratified the Con­ Convention. vention. 2. Accession shall be by deposit 2. L’adhésion s’effectuera par le with the Secretary-General of the dépöt, auprés du Secrétaire Général Council of an instrument of accession du Conseil, d’un instrument d’adwhich shall take effect 90 days after hésion qui prendra effet 90 jours the date of its deposit. apres son dépöt.

Article 29 Article 29 Any Contracting Party may de- Toute Partie Contractante pourra, nounce this Convention in so far as en ce qui la concerne, dénoncer la it is concerned by giving notice to présente Convention en adressant une the Secretary-General of the Council notification au Secrétaire Général du of Europé. Denunciation shall take Conseil de 1’Europe. Cette dénonciaeffect six months after the date when tion prendra effet six mois apres la the Secretary-General of the Council date de la réception de sa notifica­ received such notification. tion par le Secrétaire Général du Conseil.

Article 30 Article 30 The Secretary-General of the Coun­ Le Secrétaire Général du Conseil de cil of Europé shall notify the Mem­ 1’Europe notifiera aux Membres du bers of the Council and the Govern­ Conseil et au Gouvernement de tout ment of any State which has acceded État ayant adhéré å la présente Con­ to this Convention of: vention: (a) the names of the Signatories (a) les noms des signataires et le and the deposit of any instrument of dépöt de tout instrument de ratifica­ ratification or accession; tion ou d’adhésion; (b) the date of entry into force of (b) la date de 1’entrée en vigueur; this Convention; (c) any notification received in ac- (c) toute notification recjue en apcordance with the provisions of Ar­ plication des dispositions du paraticle 5 - paragraph 1, Article 7 - graphe 1 de 1’article 5, du paragraphe paragraph 3, Article 15 - paragraph 3 de 1’article 7, du paragraphe 6 de 6, Article 16 - paragraph 2, Article l’article 15, du paragraphe 2 de 1’ar­ 24, Article 25 - paragraphs 3 and 4, ticle 16, de 1’article 24, des paraor Article 26 - paragraph 4; graphes 3 et 4 de 1’article 25 et du paragraphe 4 de 1’article 26;

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961 47

tredje ratifikationsinstrumentet.

3. För signatärmakt, som därefter ratificerar konventionen, träder den i kraft 90 dagar efter deponerandet av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 28 1. Europarådets ministerkommitté må inbjuda stat, som icke är medlem av rådet, att ansluta sig till denna konvention. Beslutet om dylik inbju­ dan skall enhälligt godkännas av de av rådets medlemmar vilka ha rati­ ficerat konventionen.

2. Anslutning skall ske genom de­ ponerande hos rådets generalsekrete­ rare av ett anslutningsinstrument och träder i kraft 90 dagar efter de­ ponerandet.

Artikel 29 Avtalsslutande part äger för sitt vidkommande uppsäga denna kon­ vention genom att tillkännagiva det­ ta för Europarådets generalsekrete­ rare. Uppsägningen skall träda i kraft efter 6 månader, räknade från den dag rådets generalsekreterare mottog tillkännagivandet.

Artikel 30 Europarådets generalsekreterare skall för rådets medlemmar och för regeringen i varje till denna konven­ tion ansluten stat tillkännagiva:

a) undertecknande stats namn samt deponering av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument; b) dagen för denna konventions ikraftträdande; c) förklaring som han emottagit i enlighet med bestämmelserna i arti­ kel 5 första punkten, artikel 7 tredje punkten, artikel 15 sjätte punkten, artikel 16 andra punkten, artikel 24, artikel 25 tredje och fjärde punkter­ na samt artikel 26 fjärde punkten;

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1961

(d) any reservation made in ac- (d) toute réserve formulée en apcordance with Article 23, paragraph plication des dispositions du parai; graphe 1 de 1’article 23; (e) the withdrawal of any reser­ (e) le retrait de toute réserve efvation in accordance with Article 23, fectué en application des dispositions paragraph 2; du paragraphe 2 de 1’article 23; (f) any notification of denuncia- (f) tout notification de dénonciation received in accordance with the tion regue en application des dispo­ provisions of Article 29 and the date sitions de 1’article 29 et la date ä on which such denunciation will take laquelle celle-ci prendra effet. effect. In witness whereof the under- En foi de quoi, les soussignés, dösigned, being duly authorised there- ment autorisés å cet effet, ont signé to, have signed this Convention. la présente Convention. DONE åt Strasbourg, this 20th day FAIT å Strasbourg, le 20 avril of April 1959, 1959, in English and French, both texts en franc.ais et en anglais, les deux being equally authoritative, in a single textes faisant également foi, en un copy which shall remain deposited in seul exemplaire, qui sera déposé dans the archives of the Council of Europé. les archives du Conseil de 1’Europe. The Secretary-General of the Coun­ Le Secrétaire Général du Conseil en cil of Europé shall transmit certified enverra copie certifiée conforme aux copies to the signatory and acceding Gouvernements signataires et adhé- Governments. rents.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1961 49

d) förbehåll gjort i enlighet med bestämmelserna i artikel 23 första punkten; e) återtagande av förbehåll till­ kännagivet i enlighet med bestäm­ melserna i artikel 23 andra punkten; f) tillkännagivande om uppsägning mottaget i enlighet med bestämmel­ serna i artikel 29 samt dagen för dess ikraftträdande.

Till bekräftelse härav hava under­ tecknade, därtill vederbörligen be­ myndigade, underskrivit denna kon­ vention, som skedde i Strasbourg den 20 april 1959 på franska och engelska, av vilka båda texterna äga lika vits­ ord, i ett enda exemplar, vilket skall förvaras i Europarådets arkiv. Eu­ roparådets generalsekreterare skall översända bestyrkt avskrift därav till regeringarna i de stater, som under­ tecknat konventionen eller anslutit sig till densamma.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 48