('angående ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 1

Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike; given Stockholms slott den 9 mars 1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdeparteinentsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 12 regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av två avtal mellan Sverige och Frankrike, det ena angående ömsesidig rättshjälp i civil­ mål och det andra angående ömsesidig rättshjälp i brottmål.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innebörd

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner dels ett rättshjälpsavtal, som i förhållandet mellan Sverige och Frankrike bestämmer sättet för till- Iäinpningen och räckvidden av vissa bestämmelser i den av de båda länder­ na tillträdda multilaterala Haagkonventionen den 17 juli 1905 angående ci­ vilprocessen, dels ett avtal om rättshjälp i brottmål.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1956 . 1 samt . Nr 100

9 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­ för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1956.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange , L indholm .

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och inrikesdeparte­ menten anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av två den 7 mars 1956 undertecknade rättshjålpsavtal mellan Sverige och Frank­ rike och anför därvid följande.

För att genomföra en rättegång i ett land kan det ofta erfordras att ett annat lands myndigheter lämnar sin medverkan genom att verkställa del­ givning eller bevisupptagning eller på annat sätt. I viss utsträckning har så­ dan rättshjälp blivit föremål för reglering genom internationella avtal. På civilprocessens område är sålunda framför allt att märka den ännu gäl­ lande multilaterala Haagkonventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. Denna konven­ tion, som är avsedd att ersättas av en ny väsentligen likalydande konven­ tion i samma ämne dagtecknad i Haag den 1 mars 1954, är alltjämt gäl­ lande bl. a. i förhållandet mellan Sverige och Frankrike. Vad åter gäller samarbetet mellan Sverige och Frankrike i fråga om rätts­ hjälp i brottmål fanns vissa, ehuru ofullständiga, bestämmelser härom i den svensk-franska utlämningskonventionen av den 4 juni 1869. Sedan denna konvention efter uppsägning från svenskt håll upphört att gälla med utgång­ en av år 1954, lämnar de båda länderna varandra rättshjälp i brottmål utan stöd av avtal. Den nyssnämnda civilprocesskonventionen av den 17 juli 1905, till vilken ett tjugutal stater är anslutna, ger i skilda kapitel regler för internationell rättshjälp hänförande sig till delgivning av handlingar, bevisupptagning, parts skyldighet att ställa säkerhet, kostnadsfri hjälp i rättegång in. m. I stort sett kan konventionen sägas ha fungerat tillfredsställande för Sveriges del, och de smärre meningsskiljaktigheter, som uppstått mellan Sverige och andra fördragsslutande stater vid tillämpningen, har som regel utan svårig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 3

het kunnat utjämnas på diplomatisk väg. Förhållandet till Frankrike har emellertid erbjudit särskilda problem, vilka sammanhänger med den franska rättens bestämmelser om delgivning av stämningar och andra rättegångs­ handlingar med personer bosatta utom Frankrike. Enligt art. 69 mom. 10 i den franska Code de Procédure Civile skall per­ soner som är bosatta utomlands stämmas genom stämningshandlingens över­ lämnande till åklagarmyndigheten (le parquet ) vid den franska domstol där käromålet anhängiggöres. Åklagarmyndigheten påtecknar handlingens original att stämning skett och sänder kopia till franska utrikesministeriet eller annan, i konvention utpekad myndighet för vidarebefordran till sva­ randen. Gäller stämningen en svarande med hemvist i Sverige, sänder frans­ ka utrikesministeriet handlingen till franska ambassaden i Stockholm, vars konsulära avdelning regelmässigt översänder handlingen till utrikesdeparte­ mentet med begäran att den skall delgivas med svaranden i enlighet med Haagkonventionens regler. Från utrikesdepartementet vidarebefordras hand­ lingen till länsstyrelsen i det län där svaranden har sitt hemvist. I normala fall uppdrager därefter länsstyrelsen åt polismyndighet eller stämningsman på platsen att verkställa delgivningen. Trots de många mellanled som hand­ lingen sålunda måste passera på sin vandring från den franska domstolen, representerad av dess parquet, till svaranden, nås denne i allmänhet av stäm­ ningen i så god tid att han får möjlighet att vidtaga erforderliga åtgärder för att bevaka sin rätt i processen. Skulle emellertid handlingen icke nå sva­ randen i tid, hindrar detta icke att rättegångsförfarandet i Frankrike ge­ nomföres. Delgivningen anses nämligen enligt sagda lagrum och fast rätts­ praxis ha ägt rum med den utomlands bosatte svaranden i behörig ord­ ning redan då stämningen överlämnades till åklagarmyndigheten. Från denna tidpunkt löper den i varje särskilt fall tillämpliga fristen, översändan­ det av en kopia av handlingen genom franska utrikesministeriets försorg har således icke någon avgörande processuell betydelse utan avser endast att svaranden skall underrättas om att han i behörig ordning instämts att svara inför fransk domstol. Oavsett huruvida stämningen faktiskt kommit sva­ randen tillhanda, kan domstolen sålunda utan hinder av svarandens från­ varo upptaga målet till prövning och avkunna dom däri. Det nu tecknade rättsläget i Frankrike innebär, att svenska medborgare eller företag med franska affärsförbindelser kan riskera, att franska dom­ stolar fäller domar mot dem, utan att de ens har fått kännedom om att rättegångsförfarande inletts. Art. 69 mom. 10 i Code de Proccdure Civile gäller enligt sin ordalydelse endast stämningar, men det däri föreskrivna förfaringssättet anses i princip tillämpligt även på delgivning av domar och andra handlingar i eller utom rättegång. Risken för rättsförluster minskas i någon män genom att för­ lorande part, som dömts i sin frånvaro, har vissa möjligheter dels att väcka talan om återvinning, dels att överklaga domen i högre rätt. Emellertid är det ingalunda uteslutet att den förlorande parten kan gå miste även om dessa rättsmedel till följd av förseningar i delgivningsförfarandet.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

För svensk uppfattning är den franska rättens ståndpunkt i detta avse­ ende helt främmande, och i Sverige liksom i många andra till Haagkonventionen anslutna länder har vid upprepade tillfällen frågan ställts huruvida det franska systemet för delgivning vore förenligt med Haagkonventionens bestämmelser. Ett studium av förarbetena till konventionen synes likväl på denna fråga endast kunna giva ett jakande svar. Problemet, som var aktu­ ellt redan vid tillkomsten av den första civilprocesskonventionen av år 1896, ägnades i själva verket betydande uppmärksamhet under arbetet med den nu gällande konventionen vid den fjärde Haagkonferensen. På ett flertal ställen i konferensens publicerade dokument framhålles sålunda att kon­ ventionen icke avsåge att ingripa i den nationella rättens regler om behörig delgivning utan endast syftade till att genom en avtalsmässig reglering få till stånd ett effektivt och säkert sätt att med myndighets medverkan över­ bringa rättegångshandlingar från ett fördragsslutande land till ett annat. De med det franska delgivningssystemet förenade riskerna för personer bosatta utom Frankrike har, som framgår av det föregående, bestått allt­ sedan Haagkonventionens tillkomst och redan dessförinnan. Med vidgade och intensifierade svensk-franska förbindelser har emellertid risktillfällena för svenska intressen starkt ökat i antal och behovet av ett skydd gjort sig alltmer gällande. Då utsikterna till en ändring på internt franskt initiativ av de ifrågava­ rande franska lagbestämmelserna bedömts vara ringa, har det ansetts an­ geläget att genom förhandlingar med Frankrike söka få till stånd ett på av­ tal grundat skydd för de svenska intressena. Det är härvid att märka att enligt art. 26 i den franska konstitutionen ett i laga ordning ratificerat inter­ nationellt avtal är tillämpligt, även om avtalsbestämmelserna skulle stå i strid med de eljest enligt intern fransk rätt gällande reglerna. Det har också ur praktiska synpunkter befunnits önskvärt att i samband med sådana förhandlingar komplettera Haagkonventionen med närmare föreskrifter såvitt gäller konventionens tillämpning på förhållandet mellan Sverige och Frankrike. Vad angår rättshjälpen i brottmål mellan de båda staterna, sker denna för närvarande, som förut nämnts, helt utan avtalsmässigt underlag. Avsak­ naden av avtalsregler har emellertid känts som en brist och i vissa fall gett anledning till friktion i samarbetet. Därtill kommer att de förut åter­ givna franska delgivningsbestämmelserna också är tillämpliga på brottmål, med påföljd att svenska medborgare även i sådana mål kan bli dömda i Frankrike utan att ha beretts tillfälle att försvara sig inför den franska domstolen. Av dessa skäl har det ansetts lämpligt att upptaga förhandling­ ar med Frankrike angående reglering även av rättshjälpen i brottmål. På grundval av dessa överväganden instruerades beskickningen i Paris att till franska regeringen framföra förslag om förhandlingar. Sådana kom till stånd i Paris i juni 1955. Den svenska förhandlingsdelegationen stod under ledning av utrikesrådet Sture Petrén. Förhandlingarna resulterade i förslag till två avtal, det ena rörande rätts­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 5

hjälp i civilmål och det andra rörande rättshjälp i brottmål. De båda avtalen, som undertecknades i Paris den 7 mars 1956, träder i kraft så snart de ratificerats. Avtalen i fransk originaltext jämte översättning till svenska är fogade så­ som bilagor till statsrådsprotokollet (bilagor A och B). Då bestämmelserna i avtalet om rättshjälp i civilmål till stor del utgöres av tillämpningsföre­ skrifter till Haagkonventionen och innehåller talrika hänvisningar till den­ na konvention, har det befunnits lämpligt att till protokollet foga jämväl sagda konventions originaltext jämte översättning (bilaga C).

Angående innehållet i avtalet om rättshjälp i civilanål må här anföras följande. I inledningen förklaras att avtalet har det begränsade syftet att i förhål­ landet mellan Sverige och Frankrike bestämma sättet för tillämpningen och räckvidden av vissa bestämmelser i 1905 års Haagkonvention om civilpro­ cessen. Art. 1—3 behandlar delgivning av rättegångshandlingar och andra hand­ lingar. I art. 1 fastslås att delgivning skall ske i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 2, 3, 4 och 5 i Haagkonventionen. Enligt art. 2 i sistnämnda kon­ vention kan vederbörande myndighet i den stat, som mottagit framställning om delgivning, i princip inskränka sig till att verkställa denna genom att överlämna handlingen till adressaten, såvitt denne frivilligt mottager den­ samma. Har i framställningen uttryckts önskemål om delgivning antingen i den form som för verkställande av liknande delgivning är föreskriven av lagen i den stat myndigheten tillhör eller i särskild form som icke strider mot samma lag, skall dock enligt art. 3 i Haagkonventionen sådant önskemål efterkommas, under förutsättning att vissa i artikeln angivna språkvillkor uppfyllts. Såsom en komplettering till dessa bestämmelser i Haagkonventionen stad­ gas i art. 2 första stgeket att, i fall då någon vägrar att mottaga handling som förelägges honom med tillämpning av art. 2 i Haagkonventionen eller då överlämnandet av annan orsak icke kan ske, myndighet som mottagit framställning om delgivningen omedelbart skall återsända handlingen till den myndighet som gjort framställningen och därvid uppgiva anledningen till att överlämnandet icke kunnat ske. Andra och tredje styckena i samma artikel innehåller avtalets centrala be­ stämmelser avseende svenska intressens skydd mot de förut omnämnda franska delgivningsreglerna. I andra stycket föreskrives sålunda att delgiv*ning skall anses verkställd den dag då handlingen överlämnades eller dess mottagande vägrades. Det i detta stadgande liggande skyddet för svenska medborgare och företag, som invecklas i rättegång i Frankrike, inskränkes emellertid av stadgandet i tredje stycket. Enligt detta skall delgivning av handling, upprättad i Frankrike, likväl där anses behörigen verkställd fem­ ton dagar efter det att fransk diplomatisk eller konsulär myndighet i Sve­

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

rige avsänt handlingen till vederbörande svenska myndighet, såframt icke redan dessförinnan handlingen överlämnats eller dess mottagande vägrats. Bestämmelsen innebär bl. a. att den frist, som i fransk processlagstiftning är tillförsäkrad den med vilken delgivning sker, börjar löpa senast femton da­ gar efter det att framställningen om delgivning av den franska myndighe­ ten i Sverige avsänts till svensk myndighet som är behörig mottaga fram­ ställningen. Ifrågavarande frister är av naturliga skäl av skiftande längd beroende på arten av den processuella åtgärd varom fråga är i delgivnings­ handlingen. Nämnas kan att den i detta sammanhang särskilt betydelsefulla stämningsfristen vid franska tribunaux de premiére instance och tribunaux de commerce är en månad, såvitt gäller personer bosatta utom Frankrike i annat europeiskt land. Art. 3 hänför sig till Haagkonventionens art. 6, i vilken stadgas att be­ stämmelserna i konventionens tidigare artiklar icke inskränker 1. befo­ genheten att översända handlingar med posten direkt till vederbörande i ut­ landet; 2. befogenheten för part att verkställa delgivning omedelbart ge­ nom kompetenta myndigheter i det land där delgivningen skall ske; samt 3. befogenheten för varje stat att låta verkställa delgivning av handlingar till i utlandet befintliga personer genom sina egna diplomatiska eller kon­ sulära tjänstemän. Förutsättning för att befogenhet i dessa hänseenden skall föreligga är enligt artikeln att vederbörande stater träffat avtal därom eller, i brist på avtal, att den stat på vars område delgivningen skall ske, icke mot­ sätter sig densamma; denna stat kan dock icke motsätta sig att diploma­ tisk eller konsulär tjänsteman utan användande av tvångsmedel delgiver handling med medborgare i den stat han företräder. I anslutning härtill före­ skriver art. 3 i förevarande avtal, att bestämmelserna i avtalets föregående två artiklar icke utesluter Sveriges respektive Frankrikes befogenhet att låta sina konsuler direkt och utan användande av tvång överlämna delgivnings­ handlingar till medborgare i det egna landet och icke heller befogenheten att anlita de båda andra delgivningssätt som nämnts i mom. 1. och 2. i art. 6 i Haagkonventionen. Adressatens medborgarskap skall bedömas enligt lagen i det land där delgivningen skall ske. Art. 4—7 innehåller vissa kompletterande bestämmelser till Haagkonven­ tionens regler om bevisupptagning. I art. 4 tillerkänner de fördragsslutande staterna varandra en befogenhet, som förutsetts i art. 15 i Haagkonventionen, nämligen att låta sina respektive diplomatiska eller konsulära tjänstemän verkställa viss bevisupptagning. Under förutsättning att intet tvång kommer till användning, må således en­ ligt art. 4 sådan tjänsteman anställa förhör med medborgare i det land tjäns­ temannen företräder. Diplomatisk eller konsulär tjänsteman må också upp­ taga bevis som sådan medborgare genom företeende av handlingar frivilligt önskar förelägga honom. I kallelse till förrättning av ifrågavarande slag skall uttryckligen angivas att förfarandet äger rum utan tvång. Medborgarskapsfrågor som uppkommer vid tillämpningen av denna artikel skall bedömas enligt lagen i det land där bevisupptagningen skall ske. Som en följd därav

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 7

må fx-ansk konsul i Sverige icke anställa förhör med fransk medborgare i Sverige, som tillika innehar svenskt medborgarskap. Ett misslyckat försök till bevisupptagning genom diplomatisk eller kon­ sulär tjänsteman enligt föregående artikel utgör enligt art. 5 icke något hin­ der för en senare framställning i enlighet med Haagkonventionens art. 9. En­ ligt huvudregeln i sistnämnda artikel skall framställning av konsul för ve­ derbörande stat överlämnas till myndighet, som angives av den stat där åt­ gärden skall vidtagas. Bestämmelser om framställningens språkdräkt åter­ finnes i Haagkonventionens art. 10. En precisering av dessa bestämmelser i förhållandet mellan Sverige och Frankrike har gjorts i art. 6, där det heter att framställning om bevisupptagning skall vara åtföljd av översättning till det språk som brukas av den myndighet till vilken framställningen är rik­ tad. Vidare föreskrives i samma artikel att översättningen skall vara be­ styrkt av edsvuren översättare eller av översättare, som beedigat översätt­ ningen i enlighet med lagen i det land varifrån framställningen kommer. Med edsvuren översättare förstås här exempelvis av svensk handelskammare auktoriserad översättare och översättare som i Frankrike går under beteck­ ningen traducteur juré. Art. 7 reglerar kostnadsfrågor vid bevisupptagning i anslutning till kostnadsbestämmelserna i Haagkonventionens art. 16. I sistnämnda artikel stad­ gas såsom huvudregel att avgifter av vad slag de vara må icke får utkrävas för verkställande av bevisupptagning. Om annat ej överenskommits, må dock stat, där bevisupptagningen äger rum, av den andra staten utkräva ersättning för vad som blivit utbetalat till vittnen eller sakkunniga ävensom för vissa kostnader som föranletts av att vittnen icke frivilligt inställt sig eller för kost­ nader som uppstått genom att bevisupptagningen på begäran ägt rum i sär­ skild form. Genom avtalets art. 7 ger nu Sverige och Frankrike i sitt inbör­ des förhållande avkall på sin rätt enligt Haagkonventionen att utkräva erlagd vittnesersättning, vilken kostnad föreskrives skola stanna på den stat där vittnesförhöret ägt rum. För kostnader som föranletts av vittnes under­ låtenhet att frivilligt inställa sig skall däremot den stat som begärt bevis­ upptagningen svara. Detsamma gäller kostnader för sakkunniga. I art. 8—9 i avtalet har intagits bestämmelser om ställandet av säkerhet för rättegångskostnader. I art. 8 stadgas sålunda att juridiska personer, som bildats i ettdera lan­ det i enlighet med dess lagar, i det andra landet skall åtnjuta de förmåner som tillerkännes fysiska personer enligt artiklarna 17, 18 och 19 i Haag­ konventionen. Stadgandet innebär att en sådan juridisk person, då den uppträder som kärande eller intervenient i rättegång, icke på grund av sin egenskap av utländsk skall kunna förpliktas att ställa säkerhet, av vad slag det vara må, eller att verkställa deposition till täckande av ersättning till domstolen. Genom hänvisningen till artiklarna 18 och 19 i Haagkonventio­ nen utfäster sig de båda staterna att tillse att juridiska personer, som med tillämpning av ovannämnda stadgande befriats från skyldigheten att ställa säkerhet eller verkställa deposition, icke därigenom undandrager sig verk­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

ställighet av dom avseende rättegångskostnader. Sådan dom skall enligt avtalets art. 8, jämförd med Haagkonventionens art. 18, på domstolslandets begäran kostnadsfritt göras verkställbar av behörig myndighet i det andra landet efter viss formell undersökning, varom föreskrifter finnes i art. 19 i Haagkonventionen. Enligt art. 9 skall juridiska personer, som avses i art. 8, och fysiska per­ soner, som är medborgare i endera av de fördragsslutande staterna, vid rät­ tegång i den andra staten ha rätt att fordra ställande av säkerhet för rätte­ gångskostnader under samma förutsättningar som denna stats egna med­ borgare. Art. 10 innehåller bestämmelser rörande avtalets tillämpningsområde. I överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i Haagkonventionen stad­ gas att avtalet, i vad avser Franska Republiken, är tillämpligt endast på det europeiska Frankrike. Genom skriftväxling mellan de båda regeringarna skall avtalet kunna göras tillämpligt även på Franska Republikens övriga områden och på områden, vilka Franska Republiken företräder på det in­ ternationella planet. Förutsättning härför är dock att Haagkonventionen dessförinnan satts i kraft för dessa områden. För undvikande av varje möjlighet till tveksamhet förklaras i art. 11, att avtalet icke rubbar Haagkonventionens bestämmelser. Vidare förutses i den­ na artikel att den nya Haagkonventionen av den 1 mars 1954 kommer att träda i stället för den nu gällande konventionen. Avtalets bestämmelser skall sålunda äga motsvarande tillämpning på den nya Haagkonventionen, så snart denna trätt i kraft mellan Sverige och Frankrike. I art. 12 föreskrives att avtalet skall träda i kraft den dag då ratifika­ tionsinstrumenten utväxlas samt förbli gällande till utgången av en sexmånadersfrist, räknad från dag då uppsägning skett. Redogörelsen för innehållet i de särskilda artiklarna i avtalet om rätts­ hjälp i civilmål är därmed avslutad. Här skall emellertid också nämnas att Frankrike och Sverige vid avtalets undertecknande utväxlat ministeriella no­ ter, i vilka de båda länderna upplyst varandra om vilka myndigheter — and­ ra än vederbörande lands utrikesministerium — som är behöriga att mot­ taga framställningar om delgivning. Innehållet i dessa skrivelser kommer att beröras i det följande. Vid samma tillfälle har vidare från fransk sida avgi­ vits en förklaring, varav framgår att Frankrike anser sig berättigat att, med stöd av Haagkonventionens bestämmelser i art. 4 och 11 till skydd för för­ dragsslutande stats suveränitet och säkerhet, avvisa eventuella svenska fram­ ställningar om åtgärder som skulle strida mot Frankrikes ordre public. Stri­ dande häremot är enligt skrivelsen allt som står i motsättning till principerna i Frankrikes offentliga rätt (droit public) eller till dess lagar och goda seder.

Vad angår innehållet i avtalet om rättshjälp i brottmål må anföras följande. I art. 1 fastslås att de båda staterna är skyldiga att lämna varandra rätts­ hjälp i brottmål med undantag för fall då den stat, som mottagit framställ­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 9

ning om rättshjälp, anser att målet är av politisk natur eller av beskaffen­ het att kränka statens suveränitet, medföra fara för dess säkerhet eller stri­ da mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public). Art. 2—5 behandlar enligt sin rubrik översändandet och delgivning av rättegångshandlingar och domstolsbeslut. Enligt art. 2 skall delgivningshandlingen avfattas på den myndighets språk, som begär delgivningen, och skall översändas på diplomatisk väg. 1 enlighet härmed kommer svenska delgivningshandlingar — utan översätt­ ning till franska — att tillställas franska utrikesministeriet av svenska be­ skickningen i Paris och franska delgivningshandlingar — utan översätt­ ning till svenska — att översändas till svenska utrikesdepartementet av Iranska ambassaden i Stockholm. Vad beträffar framställningen om delgivning skall denna, ifrån vilketdera landet den än kommer, enligt art. 3 avfattas på franska eller vara åtföljd av översättning till franska. Den skall innehålla uppgift om den myndighet från vilken delgivningshandlingen härrör och om handlingens art. Därjäm­ te skall i framställningen bl. a. intagas en beskrivning av brottet samt den tilltalades eller dömdes namn. I art. -i stadgas att delgivning i princip skall ske formlöst genom att hand­ lingen överlämnas till adressaten antingen på administrativ väg eller ge­ nom rekommenderad postförsändelse med mottagningskvitto. Därest i fram­ ställningen om delgivning begärts att denna skall ske i den form som föreskrives av den mottagande statens lag, skall sådan begäran dock efterkom­ mas. Beviset om delgivningen skall översändas på diplomatisk väg, vilket i praktiken givetvis innebär att det skall befordras på samma väg som anli­ tats för framställningens översändande. Beviset kan utgöras av ett av adres­ saten undertecknat erkännande av mottagandet eller av det kvitto, undertecknat av adressaten, som erhålles vid delgivning genom posten eller av intyg om formen och tiden för delgivningen utfärdat av den myn­ dighet som mottagit framställningen. Då denna alltid skall riktas till veder­ börande utrikesministerium, skulle det, i betraktande av avtalets ordalydelse, måhända kunna förefalla som om sådant intyg endast finge utfärdas av mini­ steriet. Originaltextens uttryck Vautorité requise får emellertid anses även täcka den myndighet till vilken en framställning vidarebefordrats för delgivningens verkställande. Artikeln ger slutligen förhållningsregler för det fall att delgivningen av eu eller annan anledning icke kunnat ske. Delgivningshand­ lingen skall då återställas på diplomatisk väg, samtidigt som uppgift lämnas om det hinder som mött för delgivningen. Har adressaten vägrat att mottaga handlingen, skall så noggrant som möjligt angivas under vilka omständig­ heter detta skett och vilka skäl som åberopats. Art. 5 hör rätteligen icke hemma under den förut nämnda rubriken till art. 2—5 men har hänförts dit på grund av sitt direkta samband med delgivningsbeslämmelserna. Här stadgas nämligen att den som äger hemvist i ettdera av de fördragsslutande länderna icke må i sin frånvaro dömas av

10 Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1956

judiciell myndighet i det andra landet förrän minst en månad förflutit se­ dan underrättelsen om stämningen överlämnats till hemvistlandets rege­ ring. Förutsättning för att regeln skall gälla är dock att den judiciella myn­ digheten underrättats om den tilltalades adress. Detta torde få anses ha skett, om adressen uppgivits vid polisförhör. Ehuru artikeln utformats som en reciprok bestämmelse, har den betydelse endast för personer med hemvist i Sverige vilka åtalas i Frankrike. Svensk lag medger som bekant icke att någon dömes till ansvar i brottmål utan att han bevisligen mottagit stämning i målet, och personer med hemvist i Frankrike har följaktligen icke behov av en skyddsregel av ifrågavarande slag i samband med rättegång i Sverige. Artikelns underliggande motiv är sålunda uteslutande att söka i den franska lagen, vars relevanta bestämmelser i denna del redan tidigare berörts. Art. 6—9 innehåller bestämmelser om bevisupptagning. Enligt art. 6 skall framställning härom beslutas av judiciell myndighet och översändas på diplomatisk väg. Under uttrycket judiciell myndighet faller givetvis i första hand domstolarna i de båda länderna. Även de fran­ ska undersökningsdomarna, juges cfinstruction, är att betrakta som judiciell myndighet i avtalets mening. I vad mån även vissa andra franska myndig­ heter kan hänföras under detta begrepp är svårare att fastslå. Frågan tor­ de lämpligen böra överlåtas för besvarande i praxis, för svenskt vidkom­ mande i första hand av utrikesdepartementet och i andra hand av de svenska domstolarna. Klart är emellertid att icke polismyndighet eller åkla­ gare, vare sig i Sverige eller Frankrike, äger påfordra bevisupptagning av domstol under åberopande av avtalet. I brådskande fall äger den judiciella myndighet, som beslutat anhålla om bevisupptagningen, att med avvikelse från huvudregeln sända sin framställning direkt till viss myndighet i det andra landet. Såsom mottagare av sådana brådskande framställningar har utpekats, i Sverige, utrikesdepartementets rättsavdelning och, i Frankrike, den i territoriellt hänseende behöriga åklagarmyndigheten. Kopia av fram­ ställningen skall samtidigt sändas på diplomatisk väg. I praktiken torde svenska domstolar, i de exceptionella fall då sådan framställning anses mo­ tiverad, böra sända denna till åklagarmyndigheten (le parquet) vid domsto­ len i det arrondissement (tribunal de premiére instance) där de av bevis­ upptagningen berörda personerna eller föremålen finnes tillgängliga. Framställning om bevisupptagning — regelmässigt bestående av dels en domstolshandling, dels en diplomatisk följeskrivelse —• skall vara avfattad på franska eller vara åtföljd av översättning till detta språk. Förekommer bilagor till framställning av fransk judiciell myndighet, kan dock utrikes­ departementet på eget eller vederbörande svenska domstols initiativ begära översättning till svenska därav. Framställning av svensk domstol om bevis­ upptagning i Frankrike måste sålunda föreläggas vederbörande franska domstol på franska. I art. 7 stadgas att bevisupptagning skall verkställas i enlighet med lag­ stiftningen i den stat som mottagit framställningen och på dess språk. Enligt art. 8 skall underrättelse om dagen och platsen för begärd bevis­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 11

upptagnings verkställande lämnas endast om den stat, som gjort framställ­ ningen, uttryckligen hemställt därom. När bevisupptagning verkställts, skall enligt art. 9 verkställighetshandlingarna — utan översättning — översändas på diplomatisk väg. För den händelse bevisupptagningen av någon anledning icke kan ske, skall enligt samma artikel underrättelse omedelbart lämnas om det hinder som mött. Om kostnaderna för delgivning och bevisupptagning stadgas i art. 10, att dessa må utkrävas endast om de avser sådan medverkan av sakkunnig eller officier ministeriet som lämnats på särskild begäran. Uttrycket officier ministériel, som saknar exakt svensk motsvarighet, har i den svenska över­ sättningen fått återges enbart med »stämningsman», ehuru under det franska uttrycket ingår även vissa andra funktionärer. Icke heller kostnader av nu ifrågavarande slag avses skola utkrävas, med mindre beloppets storlek kan motivera igångsättandet av den relativt omständliga återkravsproceduren. I överensstämmelse härmed har vid avtalets undertecknande skrivelser ut­ växlats enligt vilka de båda länderna avstår från sin rätt till ersättning enligt art. 10 i de fall där de ersättningsgilla kostnaderna icke överskrider 5 000 francs, respektive detta belopps motvärde i svenskt mynt, för närvarande ungefär 75 kronor. Art. 11, första stycket, förutser möjligheten av att det kan bli nödvändigt att öva viss påtryckning för att förmå vittne eller sakkunnig att bege sig från det ena landet till domstol i det andra, som önskar höra honom. De båda avtalsslutande staterna har därför utfäst sig att, efter framställning på diplomatisk väg, uppmana vittnet eller den sakkunnige att efterkomma den på honom utfärdade kallelsen. Hörsammas kallelsen, skall vederbörande ha ersättning för sitt uppehåll i det andra landet och för kostnaderna för re­ san från och till bostadsorten. Ersättningen skall beräknas efter grunder, som i vart fall icke är för vederbörande oförmånligare än de som finnes fast­ ställda i domstolslandets taxor och reglementen. Detta stadgande kompletteras i artikelns andra stycke av en regel om viss straffrättslig immunitet för vittne eller sakkunnig under uppehållet i det land där han på kallelse frivilligt inställt sig. Oavsett vittnets eller den sak­ kunniges nationalitet må han ej lagforas eller kvarhållas för brottslig gär­ ning eller för straffdom från tiden före hans avresa från det land, där han mottagit kallelsen. Till undvikande av missbruk av denna bestämmelse har det stadgats att immuniteten upphör, om vittnet eller den sakkunnige kvarstannat i landet, oaktat han haft möjlighet att lämna detsamma under trettio på varandra följande dagar efter det att hans närvaro icke längre påford­ rades av de judiciella myndigheterna. Avbrott i en löpande utresefrist på grund av myndighetsåtgärd i domstolslandet innebär uppenbarligen att en ny frist på trettio sammanhängande dagar börjar löpa så snart hindret upphört. Även andra hinder kan emellertid vara att beakta. Sålunda bör ex­ empelvis en allmän transportstrejk på fristens trettionde dag medföra att en ny frist börjar löpa. Art. 12 och 13 upptager föreskrifter om utväxling av straffregisterutdrag.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

I art. 12 stadgas att parterna på diplomatisk väg skall tillställa varandra underrättelser — utan översättning — om straffdomar som i det ena landet avkunnats mot medborgare i det andra landet och som är av beskaffenhet att skola införas i domstolslandets straffregister. Det sagda skall gälla även om den dömde jämväl är medborgare i domstolslandet och sålunda har dubbelt medborgarskap. Uttrycket medborgare i avtalets mening har närmare definie­ rats i art. 14. Art. 13, som tager sikte på behovet av straffregisterupplysningar under pågående förundersökning eller rättegång i brottmål, föreskriver att fram­ ställningar på diplomatisk väg om utdrag ur straffregister skall efterkom­ mas. Sådan framställning skall enligt den franska originaltexten utgå från en magistrat, varmed avses domare och åklagare men exempelvis icke polis­ myndighet. Förpliktelsen att på begäran översända straff registerutdrag är icke begränsad till sådana som avser medborgare i det land där förunder­ sökningen eller rättegången pågår. Korrespondensen skall ske på diploma­ tisk väg. Under rubriken »Slutbestämmelser» har i art. U—16 sammanförts en begreppsdefinition, en bestämmelse om avtalets tillämpningsområde samt ett avtalstekniskt stadgande. Begreppsdefinitionen återfinnes i art. U, enligt vilken med uttrycket med­ borgare skall förstås, såvitt gäller Frankrike, alla franska medborgare (nationaux frangais), medborgare (ressortissants) i Franska Unionen och med­ borgare (ressortissants) i stater och områden, vilka Frankrike företräder på det internationella planet. Till Franska Unionen hör för närvarande, för­ utom det europeiska Frankrike och Algeriet, de fyra transoceana departe­ menten (Guadeloupe, Martinique, Réunion och Franska Guyana), de trans­ oceana territorierna (Franska Västafrika, Franska Ekvatorialafrika, Mada­ gaskar, Komorerna, Franska Somaliland, Nya Kaledonien, Franska Oceanien, Saint-Pierre och Miquelon), de franska förvaltarskapsområdena (Togoland, Kamerun) samt vissa andra områden, vilka i detta sammanhang icke torde behöva beaktas. På det internationella planet företräder Frankrike alltjämt Marocko och Tunisien, men om dessa båda länders internationella status på­ går som bekant för närvarande förhandlingar. Avtalets tillämpningsområde bestämmes i art. 15 för Franska Republikens del till det europeiska Frankrike, Algeriet och de transoceana franska depar­ tementen. Tillämpningsområdet kan genom skriftväxling utvidgas att om­ fatta andra franska områden utom Europa och områden som Frankrike företräder på det internationella planet. I art. 16 slutligen stadgas att avtalet skall träda i kraft i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten och förbli i kraft till dess endera staten uppsäger detsamma med iakttagande av en uppsägningstid av sex månader.

Departementschefen I ingressen till avtalet om rättshjälp i civilmål heter det att avtalet syftar till att i förhållandet mellan Sverige och Frankrike be­

Kungl. Maj.ts proposition nv 100 år 1956 13

stämma sättet för tillämpningen och räckvidden av vissa bestämmelser i 1905 års Haagkonvention angående civilprocessen. Emellertid är att märka att av­ talet på vissa punkter går utanför denna konventions ram. Detta gäller främst den ur svensk synpunkt viktiga skyddsregeln i art. 2, som till skillnad från Haagkonventionens delgivningsregler tränger in på den nationella process­ rättens område. Uppmärksammas bör också att avtalets art. 8 och 9 om ställande av säkerhet för rättegångskostnader innehåller vissa i förhållande till Haagkonventionen helt nya regler. Art. 1—3 ansluter sig till det avsnitt i Haagkonventionen, art. 1—6, som behandlar delgivning. I Haagkonventionen har man utgått från att samarbetet på detta område mellan de avtalsslutande staterna i allmänhet skall försiggå utan anlitande av diplomatiska kanaler. Den grundläggande förpliktelsen för de till Haag­ konventionen anslutna staterna består sålunda enligt samma konventions art. 1 i ett åtagande att efterkomma framställningar om delgivning från konsul för annat avtalsslutande land. Till vilken myndighet konsulerna skall rikta sina framställningar är icke närmare angivet i konventionen, utan denna förutsätter att de avtalsslutande staterna var för sig anvisar den eller de myndigheter som skall vara behöriga att mottaga dylika framställningar. Skulle någon stat föredraga att framställningar om delgivning inom dess om­ råde göres på diplomatisk väg, står det emellertid enligt uttryckligt stad­ gande i artikeln staten i fråga fritt att påfordra sådant förfaringssätt. Vad beträffar Sverige och Frankrike har ingendera staten begagnat sig av sist­ nämnda möjlighet, såvitt gäller deras inbördes förhållande. Ehuru sålunda franska konsuler i Sverige har rätt, jämlikt 7 § i kungörelsen den 30 april 1909 angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet, att rikta framställningar om delgivning av handlingar av civilrättslig natur direkt till länsstyrelserna, torde praktiskt taget alla franska framställningar om svensk medverkan vid delgivning framföras på diplomatisk väg. Ur fransk synpunkt erbjuder denna väg bl. a. fördelen att framställningen kan skrivas på franska. Framställning till länsstyrelse skall däremot vara avfat­ tad på svenska. Delgivning av svenska handlingar i Frankrike sker för närvarande som regel utan anlitande av den diplomatiska vägen. De svenska diplomatiska och konsulära myndigheterna i Frankrike söker i stället i största möjliga utsträckning själva ombesörja delgivningen. Kan detta av praktiska skäl icke ske, brukar de vända sig direkt till fransk stämningsman (huissier) med begäran om delgivning. Sistnämnda tillvägagångssätt faller emellertid utom ramen för bestämmelsen i Haagkonventionens art. 1, eftersom dessa stämningsmän icke av Frankrike anvisats som mottagare av delgivnings­ handlingar. För att underlätta de svensk-franska delgivningsärendenas handläggning i den ordning som Haagkonventionen förutsett, har de båda staterna i an­ slutning till art. 1 i förevarande avtal utväxlat ministeriella noter, i vilka utpekas de myndigheter som skall vara behöriga att mottaga konsulers fram­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

ställningar om delgivning av handlingar, nämligen i Frankrike åklagarmyn­ digheten vid den domstol inom vars jurisdiktionsområde adressaten befin­ ner sig och i Sverige länsstyrelsen i det län där adressaten Anstås. Framhållas må i detta sammanhang att det även i framtiden blir möjligt att såsom hittills anlita den diplomatiska vägen för framställningar om delgivning. Artikelns eget innehåll utgöres blott av en hänvisning till artiklarna 2, 3, 4 och 5 i Haagkonventionen. Av dessa artiklar torde här endast artiklarna 2 och 3 påkalla några närmare kommentarer. Art. 2 i Haagkonventionen ger föreskrifter angående delgivning utan iakt­ tagande av särskilda formaliteter. Mottager myndighet delgivningsframställ­ ning, på vilken denna artikel är tillämplig, har myndigheten endast att söka se till att handlingen kommer vederbörande tillhanda. Överlämnandet kan ske på valfritt sätt. Vem som överlämnar handlingen till mottagaren saknar sålunda betydelse. Det kan vara —- och är väl som regel i Sverige — en stämningsman, men det kan också vara exempelvis en polisman utan stämningsmans behörighet, en brevbärare eller annan postfunktionär. Det förutsättes emellertid att adressaten som regel skriftligen erkänner motta­ gandet. Skulle av någon anledning sådant erkännande icke ha lämnats, kan delta jämlikt art. 5 i Haagkonventionen ersättas av ett myndighetsintyg om formen och tidpunkten för delgivningen. Framställning om delgivning enligt art. 2 skall efterkommas utan hänsyn till delgivningshandlingens språkdräkt. Art. 3 i Haagkonventionen reglerar delgivning då vissa form­ krav måste uppfyllas för att delgivningen skall kunna anses behörigen verkställd. Delgivning enligt denna artikel sker endast under förutsättning att handlingen är avfattad eller åtföljd av översättning på det språk, som brukas av den myndighet som mottager framställningen, eller på annat mel­ lan de berörda båda staterna överenskommet språk. Mottagandet av del­ givningshandlingen i detta skick ger dock icke utan vidare anledning till delgivning enligt art. 3. För att denna omedelbart skall företagas i någon av de i artikeln förutsedda formerna — den i det verkställande landet för liknande fall föreskrivna formen eller annan önskad form som ej strider mot samma lands lagar —- måste uttrycklig begäran därom intagas i delgiv­ ningsframställningen. Har så ej skett, kan den mottagande staten först pröva om delgivning enligt art. 2 är möjlig. Misslyckas ett sådant delgivningsförsök, måste vederbörande myndighet emellertid söka verkställa delgivningen i den form som dess egen lag föreskriver för motsvarande fall. Art. 2 inne­ bär att delgivning i artikelns mening skall äga rum endast om den person för vilken handlingen är avsedd frivilligt mottager denna. Anmärkas bör att detta stadgande icke ålägger den myndighet som mottagit framställ­ ningen skyldighet att vidtaga några andra delgivningsåtgärder, därest mot­ tagandet av handlingen enligt art. 2 vägras. Bortsett från de nyss berörda fallen, då språkvillkoren i art. 3 uppfyllts men begäran om delgivning i viss form icke framförts, har vederbörande myndighet endast att återställa hand­ lingen till delgivningsframställningens avsändare och därvid meddela, att adressaten vägrat att mottaga handlingen. Adressaten kan givetvis vägra att

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 15

mottaga handlingen, även när den förelägges honom med tillämpning av delgivningsförfarande enligt art. 3. I detta fall konstateras emellertid hans väg­ ran i en sådan form att det gjorda delgivningsförsöket enligt lagen i det land som gjort framställningen som regel kan betraktas som en i behörig ordning verkställd delgivning. Ett skriftligt konstaterande av ett misslyckat delgivningsförsök enligt art. 2 torde däremot i många länder icke kunna tillerkännas vitsord som bevis om behörig delgivning. Vad likväl beträffar tillämpningen av dessa båda artiklar på förhållandet mellan Sverige och Frankrike kan nämnas att överlämnande av delgivnings­ handlingar jämlikt art. 2 givetvis är tillfyllestgörande, såvitt gäller franska rättegångshandlingar. Såsom förut skildrats har den rättsligt verkande delgivningen redan skett i Frankrike vid le parquet. Den senare enligt Haagkonventionens regler tillkommande delgivningen är ur fransk synpunkt en­ dast att betrakta som en underrättelse om vad som förevarit. Enligt art. 2 i förevarande avtal sker nu i detta avseende en jämkning till skydd för svenska intressen, men denna jämkning ändrar icke den grundläggande regeln om delgivning genom handlingens överlämnande till le parquet. Erfarenheten visar också att man i franska delgivningsframställningar alltid nöjer sig med att begära delgivning enligt art. 2 i Haagkonventionen. Dessa framställ­ ningar efterkommes emellertid på svensk sida i många fall i överensstäm­ melse med föreskrifterna i art. 3, varvid stämningsman anlitas. Tillväga­ gångssättet torde bero på rent praktiska överväganden. Det är emellertid i detta sammanhang att observera att krav om ersättning för stämningsmannens medverkan i dessa fall icke torde kunna göras gällande hos franska ve­ derbörande, trots att art. 7 i Haagkonventionen föreskriver att ersättning för dylik medverkan må utkrävas vid delgivning enligt art. 3. Rimligen kan icke denna bestämmelse vara tillämplig, då delgivningen visserligen skett en­ ligt sistnämnda artikel, men framställningen avsett delgivning enligt art. 2. För Sveriges del synes delgivning av svenska rättegångshandlingar i Frank­ rike enligt art. 2 vara fullt tillfredsställande, under förutsättning att motta­ garen kvitterar handlingen med skriftligt erkännande. Däremot kan möjligen tvivel uppstå om delgivningens behöriga verkställande, om framställningen resulterar i fransk myndighets intyg antingen att handlingen formlöst över­ lämnats till adressaten eller representant för honom eller att vederbörande vägrat att mottaga densamma. Framställning om delgivning enligt art. 3 -— med ty åtföljande översättningstvång — torde därför ej sällan böra kom­ ma till användning från svensk sida. Art. 2 i avtalet innehåller, som förut nämnts, de regler som syftar till att bereda svenska intressen skydd mot riskerna av de franska delgivningsreg­ lernas tillämpning på personer bosatta i Sverige. Artikelns bestämmelser härutinnan föregås emellertid i första stycket av ett stadgande om skyldig­ het för vederbörande myndighet att underrätta om hinder som kan ha mött för delgivning enligt Haagkonventionens art. 2. Denna skyldighet torde följa redan av samma konventions art. 1, men det har ansetts lämpligt alt kom­ plettera art. 2 med ett otvetydigt stadgande om skyldighetens närmare in­

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

nebörd. Stadgandet bidrager dessutom till att draga upp en klar skiljelinje mellan artiklarna 2 och 3 i Haagkonventionen. I inledningen till detta anförande har en närmare redogörelse lämnats för hurusom svenska medborgare och företag för närvarande löper vissa risker för rättsförluster till följd av de franska reglerna i art. 69 mom. 10 i Code de Procédure Civile om delgivning vid le parquet med personer bosatta utom­ lands. Det kan sålunda inträffa, att svensk svarande i fransk rättegång dömes tredskovis, utan att vederbörande erhållit vetskap om den mot honom inledda rättegången. Mot sådan tredskodom finnes visserligen rättsmedel både i form av återvinning (opposition) och vad (appel), men på grund av samma delgivningsregler är det i vissa fall icke uteslutet att även de för be­ gagnandet av dessa rättsmedel fastställda fristerna utlöper, utan att veder­ börande i praktiken haft möjlighet att vidtaga erforderliga processuella åt­ gärder. Det är mot denna bakgrund som nu i andra och tredje styckena i art. 2 stadgas ett visst skydd för den med vilken delgivning sker. Då det i andra stycket föreskrives att delgivningen skall anses verkställd den dag då hand­ lingen överlämnades eller dess mottagande vägrades, är innebörden härav att i den stat som begärt delgivningen någon verkan icke får tilläggas denna förrän från den dag då handlingen tillställdes adressaten eller denne väg­ rade att mottaga densamma. Ur svensk synpunkt innebär detta icke någon avvikelse från vad som ändock skulle gälla beträffande rättegång i Sverige. För Frankrikes del är stadgandet däremot liktydigt med ett uppgivande av de processuella fristernas beräknande från dagen för delgivningshandlingens överlämnande till le parquet. Denna eftergift till förmån för svenska intres­ sen begränsas emellertid av föreskriften i artikelns tredje stycke om att del­ givning av handling, upprättad i Frankrike, likväl där skall anses behörigen verkställd femton dagar efter det att franska beskickningen eller franskt konsulat i Sverige avsänt handlingen till vederbörande svenska myndighet, såframt icke redan dessförinnan handlingen överlämnats till adressaten eller denne vägrat att mottaga densamma. Denna reglering är att betrakta som ett kompromissresultat. Alltjämt kom­ mer man sålunda att på svensk sida sakna en absolut garanti för att delgiv­ ningshandlingarna tillställes adressaten i tillräckligt god tid. Eftersom emel­ lertid den i art. 2 meddelade skyddsregeln innebär en förlängning av den or­ dinära franska processuella fristen, finnes det likväl goda skäl att antaga att stadgandet i praktiken skall tillgodose det svenska skyddsbehovet. Skyddsbehovet gör sig naturligen i första hand gällande för personer och företag som har egendom i Frankrike eller eventuellt annat land, där franska domar kan verkställas. I Sverige är franska domar icke exigibla. Däremot är det möjligt att de i viss utsträckning kan anses här besitta rättskraft i den meningen att de svenska domstolarna kan förväntas lägga deras innehåll till grund för avgöranden rörande sådant som varit föremål för dom i Frank­ rike. Någon fullt klarläggande domstolspraxis i sådant hänseende föreligger likväl icke, liksom frågan icke heller funnit något entydigt svar i svensk

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 17

doktrin. Den möjligheten måste emellertid beaktas att de svenska domsto­ larna kan visa sig benägna att för frågan om en fransk tredskodoms rätts­ kraft tillägga betydelse huruvida den stämningsdelgivning som föregått do­ men uppfyllt rimliga anspråk enligt svensk uppfattning. Med tanke härpå bör det nu förevarande avtalet icke få kunna tolkas sålunda att svensk dom­ stol därigenom avhänts möjligheten att från den nu angivna synpunkten laga ställning till verkan av en stämning till fransk domstol, som icke över­ lämnats till svaranden och som denne heller icke vägrat att mottaga. En så­ dan tolkning har också förebyggts genom att i tredje stycket i art. 2 uttryck­ ligen tillkännagivits att det endast är i Frankrike som en delgivning får an­ ses verkställd utan att handlingen överlämnats eller dess mottagande väg­ rats. Art. 3 reglerar i anslutning till art. 6 i Haagkonventionen delgivning ge­ nom konsuls egen omedelbara försorg. Stadgandet innebär att svenska kon­ suler i Frankrike och franska konsuler i Sverige icke såsom för närvarande må verkställa delgivning med andra personer än sådana som är medborgare i det land konsuln företräder. Denna inskränkning av konsuls delgivningsbefogenheter torde å fransk sida vara grundad på suveränitetssynpunkter. Å svensk sida är däremot regeln i första hand motiverad av en önskan att bereda personer bosatta i Sverige det skydd, enligt art. 2 i förevarande avtal, som automatiskt träder i funktion om handlingar emanerande från Frank­ rike, i stället för genom fransk konsul, delgives i överensstämmelse med Haagkonventionens huvudregler. Genom det nu ifrågavarande stadgandet har en precisering skett av den befogenhet att delgiva handlingar i civilmål, som tillerkänts konsul i art. 30 av den svensk-franska konsularkonventionen av år 1955. Befogenheten att låta delgiva på de båda andra sätt, som förutsetts i Haag­ konventionens art. 6 under mom. 1. och 2., undergår genom art. 3 i före­ varande avtal ingen förändring. I avsaknad av särskilt avtal härom skall således enligt samma art. 6 andra stycket gälla, att delgivning på dessa sätt må ske om det land, där delgivningen skall ske, icke motsätter sig den­ samma. Sverige, som icke uppställt några förbud i dessa hänseenden, torde hittills ha saknat anledning att taga ställning till frågan, enär delgivning av franska handlingar på något av de båda förutsedda sätten veterligen ald­ rig ägt rum i Sverige. Frågan torde av samma skäl tills vidare kunna läm­ nas öppen. Några franska förbud mot delgivning av svenska handlingar i Frankrike på ifrågavarande sätt har ej meddelats. Detta har varit av stor betydelse i ärenden då skyndsam delgivning i Frankrike av svenska rätte­ gångshandlingar varit nödvändig. De svenska konsulerna har nämligen i så­ dana fall, såsom förut nämnts, kunnat vända sig direkt till franska stämningsmän (liuissiers) för delgivningens verkställande. Detta förfaringssätt torde även i framtiden ofta böra komma till användning. Anmärkas bör att ersättning måste lämnas för stämningsmannens medverkan i sådana fall. Stadgandcna i art. 4—7 i avtalet ansluter sig till Haagkonventionens art. 8—10 angående bevisupptagning. 2 Bihang till riksdagens protokoll 1956 . 1 samt . Nr 190

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

Möjligheten enligt art. 4 att verkställa viss bevisupptagning genom diplo­ matiska eller konsulära tjänstemän har tillkommit på fransk begäran. För Sveriges del torde stadgandet vara av mindre intresse i betraktande av att svensk lag saknar bestämmelser om bevisupptagning i civilmål i denna form. Befogenheten att företaga hithörande förrättningar har begränsats sålunda att endast medborgare i det land den diplomatiske eller konsuläre tjänste­ mannen företräder må av denne kallas till bevisupptagning, och att sådan må komma till stånd endast om vederbörande lämnar sitt samtycke därtill. Även i nu förevarande hänseende innebär avtalet en precisering av konsuls befogenhet enligt art. 30 i den svensk-franska konsularkonventionen. Ett misslyckat bevisupptagningsförsök av diplomatisk eller konsulär tjänsteman utgör enligt art. 5 icke något hinder för framställning om bevis­ upptagning genom myndighets försorg enligt Haagkonventionen. Stadgandet lorde icke påkalla någon särskild kommentar. Av stadgandet i art. 6 följer att svenska domstolars framställningar om bevisupptagning i Frankrike måste översättas till franska innan de vidare­ befordras till vederbörande franska myndighet. Sådan översättning sker i enlighet med kungörelsen den 31 oktober 1947 med vissa bestämmelser rö­ rande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning vid utländsk domstol. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i avtalet om rättshjälp i brottmål är stadgandet i art. 6 helt reciprokt. Franska framställ­ ningar om bevisupptagning i Sverige skall således vara åtföljda av översätt­ ning till svenska. Vad gäller stadgandet i art. 7 om kostnaderna för bevisupptagning är föl­ jande att märka. Enligt huvudregeln i art. 16 i Haagkonventionen får er­ sättning icke utkrävas för bevisupptagning verkställd på fördragsslutande stats begäran. Vissa undantagsfall har dock uppställts. Viktigast ur prak­ tiska synpunkter är undantagen avseende ersättning utbetalad till vittne eller sakkunnig. För sådana kostnader, liksom för kostnader i övriga un­ dantagsfall, må gottgörelse sökas hos den stat som påkallat bevisupptag­ ningen. Genom stadgandet i art. 7 avstår nu Sverige och Frankrike från sin rätt enligt Haagkonventionen att utkräva ersättning för kostnader för vitt­ nen. Övriga undantag från huvudregeln i konventionens art. 16 skall där­ emot alltjämt gälla. Skälet till den ömsesidiga eftergiften beträffande vittnesersättning är att såväl Sverige som Frankrike funnit att de ersättningsgilla beloppen som regel är alltför små för att motivera det avsevärda admi­ nistrativa och kamerala arbete som blir följden av återkrav. En icke eftersträvad följd av stadgandet blir, att enskilda parter undgår kostnader för vilka gottgörelse av dem skulle ha lämnats om vittnesförhöret ägt rum i det land där rättegången pågår. Något missbruk av stadgandet i detta hänseende torde dock icke vara att befara. För svenskt vidkommande torde stagandets tillämpning icke kräva annat författningsstöd än det som finnes i 10 § lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol. Stadgandena i art. 8 och 9 berör den särskilda processförutsättning som brukar gå under beteckningen cautio judicatum solvi.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 19

Enligt Haagkonventionens art. 17 må medborgare i fördragsslutande land, som uppträder som kärande eller mellankommande part i rättegång i annat fördragsslutande land, icke på grund av sin egenskap av utlänning eller i följd av saknad av hemvist eller uppehållsort i domstolslandet för­ pliktas att ställa borgen eller annan säkerhet under vad namn det vara må eller att verkställa deposition för ersättning till domstol. För att vederbö­ rande kärande eller mellankommande part skall komma i åtnjutande av denna förmån måste han emellertid ha sitt hemvist i något av de länder som anslutit sig till Haagkonventionen. Sistnämnda förutsättning är att anse som grundvalen för konventionens bestämmelser i art. 18 och 19 om verkställighet av domar avseende rättegångskostnader. Enligt art. 18 för­ pliktar sig de fördragsslutande staterna att på begäran kostnadsfritt genom behörig myndighet göra sådana domar verkställbara, om den ersättningspliktige fritagits från skyldigheten att ställa säkerhet eller verkställa de­ position på grund av bestämmelserna i Haagkonventionens art. 17 eller i följd av lagstiftningen i domstolslandet. Stadgandet i art. 18 kompletteras i art. 19 av bestämmelser om förfarandet i det land där verkställighet sökes. Den i art. 17 i Haagkonventionen stadgade förmånen avser endast fysiska personer. Genom stadgandet i art. 8 i förevarande avtal utsträckes emeller­ tid nu, såvitt gäller rättegångar i endera av de båda fördragsslutande sta­ terna, tillämpningen av art. 17 och exigibilitetsbestämmelserna i art. 18 och 19 till juridiska personer, som bildats i enlighet med lagen i den andra sta­ ten. Denna definition av de förmånsberättigade juridiska personerna får an­ ses innefatta förutsättningen att dessa alltjämt är hemmahörande i sitt ur­ sprungsland. Ett bolag, som bildats enligt fransk lag men som sedermera överflyttat hela sin verksamhet exempelvis till Marocko, synes därför icke kunna åberopa stadgandet i art. 8 för erhållandet av dispens från ställandet av säkerhet i svensk rättegång. I detta och liknande fall har nämligen grun­ den för tillämpningen av verkställighetsreglerna undanryckts. Medan art. 8 tager sikte på kärandens situation, är utgångspunkten för bestämmelserna i art. 9 den motsatta. Stadgandets syfte är sålunda att i rättegång i ettdera landet tillförsäkra svarande hemmahörande i det andra landet samma rätt att kräva ställandet av säkerhet för rättegångskostnader som tillkommer svarande vilken är medborgare i domstolslandet. Rätten till nationell behandling i detta hänseende i domstolslandet har i artikeln till­ erkänts medborgare i det andra landet samt juridiska personer som bildats i enlighet med detta lands lagar. Genomförandet av artikelns bestämmelse innebär en uppmjukning av den restriktiva ståndpunkt som svensk rätt, till skillnad från processlagstiftningen i många andra länder, intagit i detta hänseende. Någon motsvarighet till denna regel finnes icke i Haagkonvenlionen. Frågan i vad mån stadgandena i art. 8 och och 9 föranleder ändring i gällande svenska lagbestämmelser anmäles denna dag av chefen för justitie­ departementet. Innehållet i slutbestämmelserna i art. 10—11 klargör bl. a. sambandet mellan förevarande avtal och Haagkonventionen.

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956

Avtalet skall således enligt art. 10, i likhet med vad som gäller för Haagkonventionen, vara tillämpligt endast på det europeiska Frankrike. En ut­ vidgning till andra franska områden eller av Frankrike på det internationel­ la planet företrädda områden skall dock med svenskt samtycke kunna ske under förutsättning att motsvarande utvidgning redan dessförinnan skett såvitt gäller Haagkonventionen. Avtalets principiella karaktär av tillämpningsföreskrifter till Haagkon­ ventionen av den 17 juli 1905 understrykes av stadgandet i art. 11 att avta­ let icke rubbar denna konventions bestämmelser. Sättes konventionen ur kraft genom att den nya Haagkonventionen av år 1954 träder i dess ställe, skall förevarande avtal utan särskild överenskommelse eller annan åtgärd tillämpas på den nya konventionen. Beträffande sistnämnda konvention kan nämnas att den skall träda i kraft på sextionde dagen efter det att det fjär­ de ratifikationsinstrumentet deponerats och då skall ersätta 1905 års kon­ vention i förhållandet mellan de stater som ratificerat den nya konventio­ nen. Ingen stat har ännu ratificerat denna. Enligt art. 12 skall avtalet upphöra att gälla sex månader efter uppsäg­ ning. Ingen hänvisning har i detta sammanhang gjorts till Haagkonventio­ nen. Avtalet bygger emellertid, såsom av art. 11 framgår, på förutsättningen att antingen Haagkonventionen av år 1905 eller den av år 1954 är i kraft mellan de båda länderna. Skulle detta förhållande bringas att upphöra, tor­ de därför avtalet böra sättas ur kraft samtidigt härmed. Jag övergår nu till avtalet om rät ts hjälp i brottmål. Den allmänna förpliktelsen för parterna enligt art. 1 att bistå varandra i brottmål är icke uttryckligen inskränkt till de former av rättshjälp som reglerats i avtalets följande artiklar. Ingen tvekan torde emellertid kunna råda om att förpliktelsen endast avser rättshjälp av dessa slag, nämligen delgivning, bevisupptagning, utväxling av straffregisterutdrag samt viss medverkan för att förmå personer i det egna landet att efterkomma kallelse att inställa sig som vittnen eller sakkunniga i det andra landet. Rättshjälp i annan form är sålunda underkastad den diskretionära prövningsrätt som för närvarande gäller över hela området för rättshjälp i brottmål. De i avta­ let gjorda åtagandena medför i praktiken en utvidgning av området för det svensk-franska rättshjälpssamarbetet endast såvitt avser utväxling av straff­ registerutdrag. Under sådana omständigheter ligger avtalets största värde dels i det skydd art. 5 bereder svenskar som instämts att svara i brottmål i Frankrike, dels i den vägledning avtalet kan ge för myndigheternas hand­ läggning av hithörande ärenden. Det undanröjer också de möjligheter till friktion i det svensk-franska samarbetet på detta område, som framträtt på grund av frånvaron av exempelvis bestämmelser angående de praktiskt vik­ tiga språk- och översättningsfrågorna. Vissa allmänna undantag från förpliktelsen att lämna rättshjälp i brott­ mål har som förut nämnts fastställts i art. 1. Den stat som mottager fram­ ställningen äger sålunda avvisa densamma, om staten skulle finna att det ifrågavarande brottmålet är av politisk natur eller att med hänsyn till dess beskaffenhet den begärda åtgärden skulle kränka statens suveränitet, med­

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 21

föra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre public). Enligt 1 § lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol skall framställning om åtgärd som avses i lagen icke efterkommas, där fråga är om ansvar för gärning som har karaktären av politiskt brott eller som icke är i svensk lag belagd med straff. Även utan uttryckligt stad­ gande i lag eller annan författning gäller också andra inskränkningar be­ träffande rättshjälp åt utländsk domstol. Framställningar om sådan rätts­ hjälp skall nämligen göras hos utrikesdepartementet och detta vidarebeford­ rar självfallet icke en framställning, med mindre det befunnits att den be­ gärda åtgärden icke skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra risk för landets säkerhet eller strida mot allmänna svenska rättsprinciper. Samtliga hinder mot beviljande av rättshjälp åt utländsk domstol i brottmål, som en­ ligt det nu sagda kan möta på svensk sida, har tydligen täckning i avtals­ texten. I sådant hänseende är särskilt att märka att vid tolkningen av uttryc­ ket ordre public vägledning får sökas i den förut berörda franska förkla­ ringen avseende Haagkonventionens art. 4 och It. Därav följer bl. a. att ut­ trycket täcker även det svenska förbudet mot bevisupptagning i mål angåen­ de gärning som icke är straffbelagd i Sverige. Nödvändigheten av att i brottmålssammanhang beakta de avtalsslutande staternas suveränitet, säkerhet och ordre public synes i och för sig utgöra tillräcklig grund för avtalets regel, i artiklarna 2, 6, It, 12 och 13, att fram­ ställning om rättshjälp skall ske på diplomatisk väg. Även språksvårighe­ ter talar emellertid för kanalisering av rättshjälpen på denna väg. Det enda undantaget från regeln återfinnes i art. 6, andra stycket, som medger att framställning om bevisupptagning i brådskande fall må sändas direkt av judiciell myndighet i det ena landet till behörig myndighet i det andra lan­ det. En kopia skall emellertid även i dessa fall sändas på diplomatisk väg. Regeln står i överensstämmelse med internationell sedvana och med de svenska författningarnas regler om rättshjälp i brottmål, vilka alla i prin­ cip förutsätter det svenska utrikesdepartementets medverkan. De avsteg som gjorts från principen hänför sig till nordiska länder och torde därför icke kunna åberopas i detta sammanhang. I art. 2 har medgivits att delgivningshandlingar översändes utan över­ sättning. Den stat, till vilken framställningen riktas, får därför själv avgöra i vad mån översättning skall göras genom de egna myndigheternas försorg. Stadgandet synes i stort sett överensstämma med hittills gällande ordning. Enligt denna har sålunda till svenska utrikesdepartementet inkomna fran­ ska delgivningshandlingar vidarebefordrats utan översättning, oavsett adres­ saternas nationalitet och språkkunskaper. Icke heller i nu förevarande sammanhang synes anledning föreligga att ålägga utrikesdepartementet eller annan svensk myndighet att i större eller mindre utsträckning ombesörja översättning till svenska av delgivningshandlingar. Såsom i det följande angives torde eu svensk medborgares behov av att kunna fatta innebörden av den mottagna rättegångshandlingen kunna tillfredsställande tillgodoses på enklare sätt.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

Art. 3 stadgar att framställning om delgivning skall avfattas på franska språket eller vara åtföljd av översättning till samma språk. Då framställ­ ning enligt avtalet endast kan göras på diplomatisk väg och då all officiell diplomatisk skriftväxling mellan Sverige och Frankrike sker på franska språket, har en sådan föreskrift befunnits naturlig. I första hand för att underlätta handläggningen av delgivningsärendena i vederbörande utrikesministerium har i art. 3 vidare föreskrivits att fram­ ställning om delgivning bl. a. skall innehålla uppgift om delgivningshand­ lingens art — stämning, dom, vittneskallelse e. d. — och en beskrivning av brottet. Dessa grundläggande uppgifter torde i de flesta fall vara tillräckliga för att sätta mottagaren i stånd att taga ställning till delgivningen. Det sy­ nes därför lämpligt att utrikesdepartementet i de fall där det icke uppenbar­ ligen är onödigt, fogar en översättning av dessa uppgifter till de franska del­ givningshandlingarna. I art. 4, som reglerar sättet för delgivningens verkställande, förutsättes att denna i normala fall sker utan iakttagande av bestämda formaliteter. Fram­ ställning om delgivning i den form som är föreskriven i det verkställande landet skall dock efterkommas. I detta sammanhang bör observeras att även i fråga om delgivning av stämning i brottmål den franska lagens formföre­ skrifter känner såväl delgivning med svaranden personligen som delgivning med representant för honom. I betraktande av att enligt svensk lag CRB 33: 13) stämning i brottmål alltid måste delges med svaranden personligen, även om han befinner sig i utlandet, synes därför en framställning om del­ givning i Frankrike av en svensk brottmålsstämning böra åtföljas av begä­ ran om delgivning med svaranden personligen. Visserligen förutsättes att, även vid formlös delgivning enligt huvudregeln i art. 4, handlingen över­ lämnas direkt till den person, för vilken den är avsedd, men någon visshet för att delgivningen icke sker på annat sätt föreligger icke. Såvitt gäller delgivning i Sverige av franska domstolshandlingar är reglerna i art. 4 fullt förenliga med de interna svenska författningarna. Enligt 2 § 3 mom. kun­ görelsen den 30 april 1909 angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet, skall delgivning genom länsstyrelses försorg ske ge­ nom att handlingen överlämnas eller genom postverket översändes till den person som skall mottaga densamma, såvida icke den utländska myndig­ heten begärt att handlingen skall delgivas i den form som för liknande del­ givning är i svensk lag föreskriven eller att visst annat förfarande skall iakttagas. För undvikande av postdelgivning av annat slag än det i art. 4 förutsedda synes utrikesdepartementet vid översändandet av franskt delgivningsärende till länsstyrelse böra underrätta om artikelns föreskrifter angå­ ende postdelgivning. Artikelns utformning möjliggör för övrigt för utrikes­ departementet att självt genom posten låta verkställa av fransk myndighet begärd delgivning. I fall där tydlig adress lämnats är ett sådant förfarings­ sätt stundom tillrådligt med hänsyn till den tidsbesparing som därigenom kan uppnås. Är fråga om stämning, synes dock postdelgivning enligt art. 4 icke böra ifrågakomma. Skulle svaranden icke lösa ut den rekommende­ rade försändelsen, blir nämligen denna liggande hos den svenska postanstal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 23

ten under femton dagar, ankomstdagen oräknad, innan den återställes till avsändaren, med påföljd att en avsevärd del av delgivningsfristen förbrukas (jfr art. 5). Enligt art. 4 kan beviset om verkställd delgivning utfärdas på tre olika sätt. Endast ett av dessa — intyg om formen och tiden för delgivningen — påkallar myndighets medverkan. De två andra typerna av bevis utgöres av skriftliga erkännanden i olika former om mottagandet av delgivningshand­ lingen. Bortsett från fall där underskriftens äkthet kan dragas i tvivelsmål, torde sådana erkännanden alltid vara tillfyllest som bevis om behörig delgivning enligt svensk lag. Detsamma kan icke utan vidare sägas om in­ tyg utfärdade av fransk myndighet. Uppenbarligen blir det sålunda, såsom förut påpekats beträffande stämning i brottmål, beroende av intygets inne­ håll om behörig delgivning skall anses ha blivit verkställd, där den svenska lagen kräver att handlingen överlämnats till vederbörande personligen. Artikelns andra stycke avser bl. a. fall då person, med vilken delgivning skall ske, vägrat att mottaga handlingen. Redogörelse skall då lämnas för omständigheterna vid delgivningsförsöket och, såvitt möjligt, för skälen för adressatens vägran att mottaga handlingen. Möjligen kan åtagandet i sistnämnda hänseende för svenskt vidkommande komma att föranleda vissa kompletterande föreskrifter i anslutning till reglerna i 4 § i 1909 års kun­ görelse. Art. 5 har liksom det motsvarande stadgandet i art. 2 andra och tredje styckena i avtalet angående rättshjälp i civilmål till syfte att bereda personer som befinner sig i Sverige ett visst skydd mot att utan deras vetskap rät­ tegångar mot dem inledes och genomföres i Frankrike, något som på grund av den franska processlagstiftningens delgivningsbestämmelser är möjligt, därest icke ett internationellt avtal lägger hinder i vägen. Skyddsbestäm­ melsen i fråga har emellertid med hänsyn till olikheterna mellan de båda processtyperna fått utformas på ett annat sätt än i avtalet angående rätts­ hjälp i civilmål. Ett villkor för att bestämmelsen skall träda i tillämpning är sålunda att den som blir tilltalad i Frankrike till vederbörande judiciella myndighet gjort anmälan om sin adress i Sverige. Den svenske bil­ förare som under resa i Frankrike blivit invecklad i en kollision kan salunda genom en dylik anmälan i samband med polisutredning på orten komma i åtnjutande av det skydd som art. 5 lämnar. Innebörden härav är att någon dom mot den frånvarande svaranden i intet fall skall kunna fällas, förrän det förflutit en månad efter det att underrättelse om stämningen nått svens­ ka utrikesdepartementet. Vad därefter angår reglerna om bevisupptagning i art. 6 — 9. innebär de i art. 6 lämnade föreskrifterna beträffande formen för framställningen och sättet för dess översändande, såvitt gäller framställningens språkdräkt, att man å svensk sida icke krävt full reciprocitet. Franska domstolar äger så­ lunda översända sina framställningar på det egna språket, medan svenska domstolars framställningar skall tillställas den franske mottagaren på frans­ ka eller åtföljas av översättning till detta språk. Bakgrunden härtill är att man i praxis från utrikesdepartementets sida — på grund av franskans sär­

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

ställning som diplomatspråk — oftast accepterat framställningar från franskt håll utan att kräva översättning till svenska. I sådana fall har utri­ kesdepartementet som regel översatt den franska texten eller i varje fall gjort en sammanfattning på svenska, innan framställningen sänts vidare till vederbörande svenska domstol. Detta förfaringssätt torde även i framti­ den böra få tillämpas. Vad beträffar de översättnings- och kostnadsfrågor som uppstår i samband med svenska framställningar om bevisupptagning i Frankrike, har dessa redan reglerats på ett tillfredsställande sätt i kungö­ relsen den 31 oktober 1947 med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning vid utländsk domstol. Stadgandet i art. 7 om tillämpning av lex fori vid bevisupptagning över­ ensstämmer med huvudregeln i 5 § lagen den 20 december 1946 om bevis­ upptagning åt utländsk domstol. Formuleringen avser icke att utesluta be­ visupptagning enligt förfarande, som kan vara föreskrivet i det land som påkallar bevisupptagningen, men en förutsättning för att begäran därom skall efterkommas är att lagstiftningen i verkställighetslandet icke uppstäl­ ler något hinder mot det angivna förfarandet. De övriga bestämmelserna om bevisupptagning i art. 8 och 9 föranleder ingen annan kommentar än ett konstaterande att svensk domstols skyldig­ heter enligt dessa artiklar automatiskt uppfylles genom iakttagande av reglerna i 1946 års lag om bevisupptagning åt utländsk domstol. Kostnadsbestämmelserna i art. 10 bygger, liksom motsvarande bestäm­ melser i avtalet angående rättshjälp i civilmål, på principen att bistånd i form av delgivning eller bevisupptagning skall lämnas utan kostnad av något slag för den stat som påkallat åtgärden. Undantag från principen har endast gjorts beträffande kostnader för medverkan av sakkunnig eller stämningsman, när sådan medverkan begärts. Betydelsen av dessa undan­ tag inskränkes som förut nämnts av en särskild överenskommelse enligt vilken intet krav skall framställas, om det ersättningsgilla beloppet icke överstiger 5 000 francs eller motvärdet i svenska kronor. Genom att belop­ pet fixerats i en separat överenskommelse i form av skriftväxling kan i framtiden eventuellt önskvärda jämkningar ske utan ändring av själva av­ talet. För principen om kostnadsfrihet talar, vid brottmål liksom vid civilmål, i första hand praktiska skäl. I stort sett torde kostnaderna för rättshjälp å ömse sidor uppväga varandra och en kontoföring skulle i betraktande här­ av endast innebära en fördyring för båda staterna. Tillämpningen på svensk sida av art. 10 och den särskilda överenskom­ melsen torde förutsätta administrativa föreskrifter. Det på franskt förslag tillkomna åtagandet i art. 11, första stycket, att söka förmå personer i det egna landet att efterkomma kallelser att inställa sig som vittnen eller sakkunniga i det andra landet inskränker sig till en förpliktelse att uppmana vederbörande att hörsamma kallelsen. Någon på­ följd vid underlåtenhet att följa uppmaningen är således icke förutsedd. Om någon efter sådan uppmaning inställer sig i det andra landet, skall han erhålla resekostnads- och traktamentsersättning, som åtminstone är likvär­

Kungl. Maj:ts proposition nr i00 år 1050 25

dig med den som beredes vittnen respektive sakkunniga enligt de i instäl­ lelselandet gällande taxorna och reglementena. Då inställelsen är frivillig, kan intet hindra vittnet eller den sakkunnige att betinga sig viss ersättning för sin inställelse. Detta gäller uppenbarligen också vittne eller sakkunnig, som väl delgivits kallelse i vanlig ordning men icke mottagit särskild upp­ maning av myndighet i vistelselandet. Av större praktiskt och principiellt intresse är stadgandet i artikelns andra stycke om straffrättslig immunitet för vittne eller sakkunnig under uppehåll i det land dit han på kallelse frivilligt begivit sig för att höras av domstol. Under viss begränsad tid må inga åtgärder vidtagas mot honom på grund av brott eller straffdom från tiden före avresan till domstolslan­ det. Goda skäl synes tala för den stadgade immuniteten. Vittne eller sak­ kunnig, som är medveten om risken av ett åtal eller en straffverkställighet i det land dit han kallats, skulle med största sannolikhet vägra att efter­ komma kallelse som icke är förenad med sådan immunitetsrätt. En negativ inställning till vittnets eller den sakkunniges anspråk på fri lejd skulle un­ der sådana förhållanden icke öka domstolslandets möjligheter att lagfora vederbörande utan skulle endast vara till förfång för utredningen i det brott­ mål, vari denne önskas hörd som vittne eller sakkunnig. Immunitetsbestämmelsen är till sin art icke ny i svensk rätt. I flertalet svenska utlämningskonventioner från tiden före 1913 års alltjämt gällande utlämningslag återfinnes sålunda ett stadgande om liknande immunitet för person som på kallelse frivilligt begivit sig från det ena konventionslandet till det andra för att höras som vittne i brottmål. Av dessa traktater har numera de flesta upphört att gälla efter uppsägning från svenskt håll, men konventionerna med Danmark, Norge och Belgien, som alla innehåller detta stadgande, är alltjämt i kraft. Konventionsstadgandet synes icke ha lämnat något spår efter sig i den interna svenska lagstiftningen. Icke heller finnes några bestämmelser om sakkunnigs immunitet under angivna omständig­ heter. Särskild svensk lagstiftning till bekräftelse av stadgandena i de äldre konventionerna och i nu förevarande avtal torde emellertid icke behöva föreslås i betraktande av att hithörande frågor i ett allmännare samman­ hang beaktats av straffrättskommittén i dess den 27 april 1953 avgivna förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14). I 23 kap. 9 § av detta förslag stad­ gas sålunda att utan hinder av eljest uppställda regler om svensk straff­ lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skall gälla vad för sär­ skilda fall må följa av överenskommelser med främmande makt eller av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. I art. 12 och 13 stadgas skyldighet för de avtalsslutande staterna att hålla varandra underrättade om straffdomar, avkunnade i det egna landet mot det andras medborgare, samt att på begäran översända stråttregisterutdrag, som anses erforderliga under pågående förundersökning eller rät­ tegång. Stadgandena är givetvis i främsta rummet motiverade av en strä­ van att i förekommande fall ge domstolarna i de båda länderna ett säkrare underlag för straffmätning eller för bedömning av lämplig behandling av tilltalade personer. Utbyte av dylika upplysningar med andra länder har för

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

Sveriges del förutsetts i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister, 9 §, som ger Konungen rätt att under förutsättning av ömsesidighet överens­ komma därom. Med stöd därav föreligger särskilda överenskommelser med Belgien, Danmark, Finland och Nederländerna. För tillämpningen å svensk sida av nu ifrågavarande överenskommelse erfordras administrativa före­ skrifter, i vilka torde böra beaktas det för Frankrikes del vidsträckta medborgarbegreppet enligt nästföljande artikel. Såvitt angår Frankrike skall enligt art. 14 såsom medborgare i avtalets mening förstås alla franska medborgare (nationaux franqais), medborgare (ressortissants) i Franska Unionen och medborgare (ressortissants) i sta­ ter och områden, vilka Frankrike företräder på det internationella planet. Medan sålunda det franska medborgarbegreppet givits en vidsträckt inne­ börd, har avtalets geografiska tillämpningsområde enligt art. 15 för Frank­ rikes del begränsats till att omfatta det europeiska Frankrike och sådana utomeuropeiska områden som har särskilt intim administrativ anknytning till moderlandet. Avtalsförpliktelsen till rättshjälp i form av delgivning el­ ler bevisupptagning består för Sveriges del följaktligen endast i förhållan­ de till judiciella myndigheter inom sålunda angivna delar av det franska statsområdet. Vad slutligen beträffar det avtalstekniska stadgandet i art. 16 är endast att konstatera att utformningen därav står helt i överensstämmelse med av Sverige gängse tillämpade principer vid slutandet av internationella avtal. Sammanfattningsvis torde kunna sägas att de båda nya rättshjälpsavtalen, jämte det att de meddela närmare föreskrifter för de rättsvårdande svenska och franska myndigheternas samverkan, skapar ett skydd mot olä­ genheter av de franska delgivningsreglerna, som tidigare gjort sig märkbara.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att de här bilagda avtalen mellan Sverige och Frankrike rörande ömsesidig rättshjälp i civilmål (bilaga A) samt rörande ömsesidig rättshjälp i brottmål (bilaga B) måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riks­ dagen att godkänna att ratifikation sker av de båda avta­ len.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlålas proposition av den ly­ delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: E. Rosenblad

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 27

Bilaga A

Översättning

Convention entre le Royaume de Suéde Avtal mellan Konungariket Sverige et la République Francaise relative å och Franska Republiken rörande öm­ l’aide nvutuelle judiciaire en matiére sesidig rättshjälp i civilmål civile et commereiale

Sa Majesté le Roi de Suéde et le Pre­ Hans Majestät Konungen av Sverige sident de la République Francaise, och Franska Republikens President, désirant, dans les rapports réciproques vilka i förhållandet mellan sina båda de leurs deux pays, préciser les modalités länder önska närmare bestämma sättet d’exécution et la portée de certaines dis­ för tillämpningen och räckvidden av positions de la Convention de La Haye vissa bestämmelser i den av Sverige du 17 Juillet 1905 sur la procédure och Frankrike tillträdda Haagkonvencivile å laquelle la Suéde et la France tionen den 17 juli 1905 angående civil­ sont parties, ont décidé de conclure processen, ha beslutat att för detta une convention å cet effet et ont nommé ändamål ingå ett avtal och ha till sina pour leurs Plénipotentiaires: befullmäktigade ombud utsett,

Sa Majesté le Roi de Suéde: Hans Majestät Konungen av Sverige, Son Excellence M. Westman, Ambassa- Sin ambassadör i Paris, Herr Westman, deur de Suéde å Paris,

Le Président de la République Fran- Franska Republikens President, (jaise: Son Excellence M. Massigli, Ambassa- Ambassadören Massigli, generalsekre­ deur de France, Secrétaire Général du terare i utrikesministeriet, Ministére des Affaires Etrangéres,

lesquels aprés avoir échangé leurs pleins vilka, efter att ha delgivit varandra pouvoirs, trouvés en bonne et due forme, sina fullmakter som befunnits i god och sont convenus des dispositions suivantes: behörig form, överenskommit om föl­ jande bestämmelser:

I I

Transmission des actes judieialres et extra- Delgivning av rättegångshandlingar och judiciaircs andra handlingar

Artide ler Artikel 1 Les autorités qualifiées des Hautes De Höga Fördragsslutande Parternas Parties Contractantes feront effectuer vederbörande myndigheter skola låta les remises et significations d’actes con- verkställa överlämnande och delgivning formément aux dispositions des artides av handlingar i enlighet med bestäm­ 2, 3, 4 et 5 de la Convention de La Haye melserna i artiklarna 2, 3, 4 och 5 i du 17 Juillet 1905 relative å la procédure Haagkonventionen den 17 juli 1905 civile. angående civilprocessen.

Artide 2 Artikel 2 Si le destinataire refuse de recevoir Vägrar någon att mottaga handling, 1’acte qui lui est présenté en application som förelägges honom med tillämpning

28 Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1956

de 1’article 2 de la Convention de La av artikel 2 i Haagkonventionen, eller Have ou si cette remise ne peut étre kan den av annan orsak icke överlämnas faite pour toute autre raison, 1’autorité till honom, skall den myndighet som mot­ requise renverra immédiatement 1’acte tagit framställning om åtgärden omedel­ å 1’autorité requérante en indiquant bart återsända handlingen till den myn­ le motif pour lequel la remise n’a pu dighet som gjort framställningen och avoir lieu. därvid uppgiva anledningen till att över­ lämnandet icke kunnat ske. La signification sera réputée exécutée Delgivningen skall anses verkställd å la date de la remise ou du refus de den dag då handlingen överlämnades 1’acte. eller dess mottagande vägrades. Toutefois la signification des actes Delgivning av handling, upprättad i établis en France y sera considérée com- Frankrike, skall likväl där anses behö­ me ayant été valablement effectuée rigen verkställd femton dagar efter det quinze jours apres l’envoi de 1’acte par att fransk diplomatisk eller konsulär 1’autorité diplomatique ou consulaire myndighet avsänt handlingen till ve­ francjaise aux autorités suédoises compé- derbörande svenska myndighet, såframt tentes si la remise ou le refus visés å icke handlingen enligt föregående stycke 1’alinéa précédent ne sont pas intervenus överlämnats eller dess mottagande väg­ avant cette date. rats före denna tidpunkt.

Article 3 Artikel 3 Les dispositions des artides qui pré­ Genom bestämmelserna i föregående cédent n’excluent pas la faculté pour les artiklar uteslutes icke de Höga För- Hautes Parties Contractantes: dragsslutande Parternas befogenhet 1. de faire remettre directement et 1. att låta sina respektive konsuler cans contrainte, par leurs consuls res- direkt och utan tvång överlämna rätte­ pectifs, les actes judiciaires et extra- gångshandlingar och andra handlingar judiciaires destinés å leurs propres till medborgare i det egna landet, var­ ressortissants. vid i händelse av lagkonflikt adressa­ En cas de conflit de législation, la tens medborgarskap skall bedömas en­ nationalité du destinataire de l’acte sera ligt lagen i det land där överlämnandet déterminée par la loi du pays ou la skall ske, remise doit avoir lieu. 2. de recourir aux procédures pré- 2. att anlita de förfaringssätt som vues aux paragraphes 1. et 2. de 1’article avses i moment 1. och 2. i artikel 6 i 6 de la Convention de La Haye. Haagkonventionen.

II II

Commisslons rogatoires Bevisupptagning

Article 4 Artikel 4 Les Hautes Parties Contractantes se De Höga Fördragsslutande Parterna reconnaissent réciproquement la faculté tillerkänna varandra befogenheten att de faire exécuter directement et sans genom sina diplomatiska eller konsulära contrainte, par leurs agents diplomati- tjänstemän direkt och utan tvång låta ques et consulaires, les commissions ro- verkställa handräckningsåtgärder som gatoires tendant å 1’audition de leurs avse förhör med egna medborgare eller ressortissants ou å la production de företeende av handlingar genom sådana. documents par ees derniers. En cas de I händelse av lagkonflikt bedömes den conflit de législation, la nationalité de persons medborgarskap som skall hö­ la personne å entendre sera déterminée ras enligt lagen i det land där åtgär­ par la loi du pays ou la commission roga- den skall vidtagas. toire doit étre exécutée.

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956 29

Toute convocation mentionnera ex- I kallelse skall uttryckligen angivas, pressément que la procédure a lieu sans att förfarandet äger rum utan tvång. contrainte. Article 5 Artikel 5 Le fait qu’une tentative d’exécution Det förhållandet att försök till sådan de la commission rogatoire par le moyen bevisupptagning som avses i artikel 4 prévu å 1’article 4 ait échoué par suite misslyckats till följd av vederbörandes d’un refus de comparaitre, de déposer vägran att inställa sig, att avge utsaga ou de produire des documents, ne fera eller att förete handling skall icke utgöra pas obstacle å ce qu’une demande soit hinder för att framställning senare göres faite ultérieurement en conformité de i enlighet med artikel 9 i Haagkonven- 1’article 9 de la Convention de La Haye. tionen.

Article 6 Artikel 6 Les commissions rogatoires devront Framställning om bevisupptagning étre accompagnées d’une traduction skall vara åtföljd av översättning till dans la langue de 1’autorité requise. det språk som brukas av den myndighet Cette traduction sera certifiée par un till vilken framställningen är riktad. traducteur assermenté ou dont le ser- Översättningen skall vara bestyrkt av ment sera regu conformément aux lois edsvuren översättare eller av översät­ du pays requérant. tare, som beedigat översättningen i en­ lighet med lagen i det land varifrån framställningen kommer.

Article 7 Artikel 7 Les indemnités payées aux témoins Vad som utbetalas i ersättning till seront å la charge de l’Etat requis. vittne skall åvila den stat där vittnes­ förhöret äger rum. Toutefois, les frais occasionnés par Kostnader, som föranletts av vittnes la non comparution volontaire des underlåtenhet att frivilligt inställa sig, témoins et les frais d’expertise resteront skola dock, liksom kostnader för sak­ å la charge de l’Etat requérant. kunniga, stanna på den stat som begärt bevisupptagningen.

III III

Caution judicatum soM Säkerhet för rättegångskostnader

Artide 8 Artikel 8 Les personnes morales constituées Juridiska personer, som bildats i ettdans l’un des deux Pays conformément dera landet i enlighet med dess la­ aux lois de ce Pays bénéficieront, sur gar, skola i det andra landet åtnjuta le territoire de l’autre, des dispositions de förmåner, om vilka stadgas i artik­ des artides 17, 18 et 19 de la Convention larna 17, 18 och 19 i Haagkonventiode La Haye. nen.

Article 9 Artikel 9 Les personnes morales visées å 1’article Juridiska personer, som avses i före­ précédent et les personnes physiques gående artikel, och fysiska personer, ressortissantes de l’une des deux Hautes som äro medborgare i endera av de Parties Contractantes auront, sur le fördragsslutande staterna, skola i den territoire de l’autre, le droit d’exiger, andra staten ha rätt att fordra ställande

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

dans les mémes conditions que les av säkerhet för rättegångskostnader nationaux eux-mémes, la caution judica- under samma förutsättningar som denna tum solvi. stats egna medborgare.

Dispositions finales Slutbestämmelser

Article 10 Artikel 10 La présente Convention ne s’applique, Detta avtal är, i vad avser Franska en ce qui concerne la République Republiken, tillämpligt endast på det Fran$aise, qu’å la France métropoli- europeiska Frankrike. taine. Elle pourra, par un simple échange de Avtalet kan genom skriftväxling mel­ lettres entre les deux Gouvernements, lan de båda regeringarna göras tillämp­ étre étendue aux territoires non métro- ligt på Franska Republikens övriga politains de la République Francaise et områden och på områden, vilka Franska å ceux qu’elle représente sur le plan Republiken företräder på det internatio­ international, si la Convention de La nella planet, under förutsättning att Haye du 17 Juillet 1905, relative å la Haagkonventionen den 17 juli 1905 procédure civile, a été préalablement rörande civilprocessen dessförinnan satts mise en vigueur dans lesdits territoires. i kraft för sagda områden.

Article 11 Artikel 11 La présente Convention ne déroge pas Detta avtal rubbar icke bestämmelser­ aux dispositions de la Convention de na i Haagkonventionen den 17 juli 1905, La Haye du 17 Juillet 1905 å laquelle till vilken de båda fördragsslutande les deux Etats contractants sont et staterna äro och förbliva anslutna. demeurent parties. Les dispositions de la présente Con­ Detta avtals bestämmelser om tillvention relatives å 1’application de la lämpningen av Haagkonventionen den Convention de La Haye du 17 Juillet 17 juli 1905 skola, mutatis mutandis, 1905 s’appliqueront mutatis mutandis tillämpas på Haagkonventionen den 1 å la Convention de La Haye du ler mars 1954, så snart denna konvention Mars 1954 dés que celle-ci entrera en träder i kraft mellan de båda Höga vigueur entre les deux Hautes Parties Fördragsslutande Parterna. Contractantes. Article 12 Artikel 12 La présente Convention sera ratifiée Detta avtal skall ratificeras och skall et entrera en vigueur dés 1’échange des träda i kraft med utväxlingen av ratifi­ instruments de ratification qui aura lieu kationsinstrumenten, vilken skall äga å Stockholm aussitöt que faire se pourra. rum i Stockholm så snart ske kan. Elle demeurera en vigueur jusqu’å Avtalet skall förbliva gällande till l’expiration d’un délai de six mois å utgången av en sexmånadersfrist räknad compter du jour ou l’une des deux från den dag då endera av de Höga För­ Hautes Parties Contractantes aura dé- dragsslutande Parterna förklarat sig claré vouloir en faire cesser les effets. vilja försätta avtalet ur kraft. En foi de quoi, les Plénipotentiaires Till bekräftande härav ha respektive respectifs ont signé la présente Con­ befullmäktigade ombud undertecknat vention et y ont apposé leur sceau. detta avtal och därå anbragt sina si­ gill.

Fait en double å Paris, le 7 mars Som skedde i Paris i två exemplar 1956. den 7 mars 1956. (Underskrifter)

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956 31

Bilaga B

Översättning

Convention entre le Royaume de Suéde Avtal mellan Konungariket Sverige et la République Fran^aise relativ o ä och Franska Republiken rörande öm­ l’aide mutuelle judiciaire en matiére sesidig rättshjälp i brottmål pénale

Sa Majesté le Roi de Suéde et le Pré- Hans Majestät Konungen av Sverige sident de la République Fran^aise, dé- och Franska Republikens President, sirant régler d’un commun accord entre vilka önska avtalsmässigt mellan sina leurs deux Pays les questions relatives båda länder reglera frågor rörande rätts­ å l’aide mutuelle judiciaire en matiére hjälp i brottmål, ha beslutat att för pénale, ont décidé de conclure une Con­ detta ändamål ingå ett avtal och ha vention å cet effet et ont nommé pour till sina befullmäktigade ombud utsett, leurs Plénipotentiaires:

Sa Majesté le Roi de Suéde: Hans Majestät Konungen av Sverige, Son Excellence M. Westman, Ambassa­ Sin ambassadör i Paris, Herr Westman, der de Suéde å Paris, Le President de la République Fran- Franska Republikens President, (jaise: Son Excellence M. Massigli, Ambassa­ Ambassadören Massigli, generalsekre­ der de France, Secrétaire Général du terare i utrikesministeriet, Ministére des Affaires Etrangéres, lesquels aprés avoir échangé leurs vilka, efter att ha delgivit varandra pleins pouvoirs, trouvés en bonne et sina fullmakter som befunnits i god och due forme, sont convenus des dispositions behörig form, överenskommit om föl­ suivantes: jande bestämmelser:

Article ler Artikel 1 Les Hautes Parties Contractantes De Höga Fördragsslutande Parterna s’engagent réciproquement å se préter förplikta sig att lämna varandra bistånd 1’aide mutuelle judiciaire dans toute i brottmål, som icke av den Part, vars affaire pénale considérée par la Partie bistånd begäres, anses vara av politisk requise comme ne revétant pas un natur eller av beskaffenhet att kränka caractére politique ou n’étant pas de dess suveränitet, medföra fara för dess nature å porter atteinte å sa souveraine- säkerhet eller strida mot dess allmänna té, å sa sécurité ou å son ordre public. rättsprinciper (ordre public).

I I

Transmission et reroise des aetes de procé- Översändande och delgivning av rättegångs­ dure et des déeisions judicinires handlingar och domstolsbeslut

Article 2 Artikel 2 Les aetes de procédure et les déeisions Rättegångshandlingar och domstols­ judiciaires destinés å étre notifiés aux beslut avsedda att delgivas personer, personnes qui se trouvent sur le ter- som uppehålla sig på endera Fördrags-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

ritoire de 1’ime des Parties Contractantes slutande Partens område, skola av­ seront rédigés dans la langue de l’auto- fattas på den myndighets språk som rité requérante et transmis par la voie begär delgivningen och översändas på diplomatique. diplomatisk väg.

Article 3 Artikel 3 Les demandes de notification seront Framställning om delgivning skall rédigées en langue fran$aise ou accom- avfattas på franska språket eller vara pagnées d’une traduction dans cette åtföljd av översättning till detta språk langue et devront contenir les indica- och skall innehålla uppgifter om: tions suivantes:

— autorité dont émane l’acte ou la myndighet från vilken handlingen eller décision, beslutet härrör; — nature de l’acte ou de la décision, handlingens eller beslutets art; — qualification de 1’infraction, beskrivning av brottet; — nom de 1’inculpé ou du condamné, den tilltalades eller dömdes namn; — nom et adresse du destinataire. adressatens namn och adress.

Article 4 Artikel 4 L’Etat requis fera procéder å la no­ Den stat som mottagit framställning tification par simple remise de l’acte om delgivning skall låta verkställa denna ou de la décision au destinataire, soit genom formlöst överlämnande av hand­ par la voie administrative, soit par lingen eller beslutet till adressaten an­ envoi postal sous pli recommandé avec tingen på administrativ väg eller genom accusé de réception, å moins que l’Etat rekommenderad postförsändelse med requérant ne demande expressément que mottagningskvitto, såframt icke den la notification soit faite dans les formes stat som gjort framställningen uttryck­ prescrites par la loi de la Partie requise. ligen begärt, att delgivningen skall ske i La preuve de la notification se fera au den form som föreskrives i den andra moyen, soit d’un récépissé daté, signé statens lag. Bevis om delgivningen skall par le destinataire, soit d’un accusé de lämnas i form av antingen daterat, av réception postal, soit d’une attestation adressaten underskrivet erkännande el­ de 1’autorité requise constatant le fait, ler postens mottagningskvitto eller intyg la forme et la date de la notification; av den myndighet som mottagit fram­ l’un ou 1’autre de ees documents sera ställningen utvisande att delgivning immédiatement transmis å l’Etat re­ skett, formen för delgivningen samt quérant par la voie diplomatique. dagen för dess verkställande. Beviset skall omedelbart på diplomatisk väg översändas till den stat som begärt del­ givningen. Si la notification n’a pu avoir lieu, Därest delgivning icke kunnat ske, l’Etat requis renverra l’acte å 1’autorité skall den stat som mottagit framställ­ requérante par la voie diplomatique ningen, på diplomatisk väg återställa en indiquant les raisons qui se sont oppo- handlingen till den myndighet som på­ sées å cette notification. Si le destina­ kallat åtgärden och därvid uppgiva det taire a refusé de recevoir 1’acte, l’Etat hinder som mött för delgivningen. Om requis precisera, autant que possible, adressaten vägrat mottaga handlingen, les circonstances et les motifs du refus. skall den stat som mottagit framställ­ ningen så noggrant som möjligt angiva under vilka omständigheter och av vilka skäl mottagandet vägrats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 33

Article 5 Artikel 5 Les personnes domiciliées dans un des Den som äger hemvist i ettdera landet deux Pays ne pourront étre condamnées må ej dömas frånvarande av judiciell en leur absence par les autorités judi- myndighet i det andra landet, vilken han ciaires de 1’autre Pays, auxquelles elles underrättat om sin adress, med mindre auront fait connaitre leur adresse, avant en månad förflutit sedan underrättelse l’expiration d’un délai d’un mois suivant om stämningen överlämnats till hem­ la remise d’un avis de citation au vistlandets regering. Gouvernement du pays du domicile.

II II

Transmission et exécution des cominissions Översändande av framställningar om bevis­ rogatoires upptagning och verkställande därav

Article 6 Artikel 6 Les commissions rogatoires seront Framställning om bevisupptagning décernées par les autorités judiciaires. skall beslutas av judiciell myndighet. Elles seront rédigées en langue fran?aise Den skall vara avfattad på franska språ­ ou accompagnées d’une traduction dans ket eller åtföljas av översättning till cette langue; toutefois le Gouvernement detta språk, svenska regeringen likväl suédois pourra demander la traduction obetaget att begära översättning till en langue suédoise des documents an- svenska av bilagda handlingar. nexes. Les commissions rogatoires seront Framställning om bevisupptagning adressées par la voie diplomatique; en skall översändas på diplomatisk väg cas d’urgence elles pourront étre adres­ men må i brådskande fall sändas direkt, sées directement: en Suéde, å la Division Juridique du i Sverige till utrikesdepartementets Ministére des Affaires Etrangéres, rättsavdelning, en France, au parquet de la juridic- i Frankrike till den i territoriellt tion territorialement compétente, hänseende behöriga åklagarmyndighe­ ten (le parquet), å charge pour 1’autorité requérante dock att den myndighet som gör så­ d’en envoyer un double par la voie dan framställning skall vara skyldig att diplomatique. sända en kopia därav på diplomatisk väg.

Article 7 Artikel 7 Les commissions rogatoires seront Bevisupptagning skall verkställas i exécutées conformément å la législation enlighet med lagstiftningen i den stat de 1’Etat requis et dans la langue de cet som mottagit framställning därom och Etat. på dess språk.

Article 8 Artikel 8 Sur sa demande expresse, 1’Etat På uttrycklig begäran därom skall requérant sera informé en temps utile, den stat som mottagit framställning om par 1’Etat requis, de la date et du lieu bevisupptagning underrätta den andra d’exécution de la commission rogatoire staten om dagen och platsen för dennas afin que les autorités ou parties inté- verkställande i så god tid, att veder­ ressées puissent y assister. börande myndigheter eller parter kunna inställa sig. •i Bihang till riksdagens protokoll 1956. i samt. Nr 100

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

Article 9 Artikel 9 Les commissions rogatoires exécutées Sedan bevisupptagning verkställts, seront, dans tous les cas, renvoyées skall i varje särskilt fall besked därom sans délai par la voie diplomatique, avec jämte handlingarna rörande verkstäl­ les piéces relatives å leur exécution. ligheten utan dröjsmål översändas på diplomatisk väg. Les piéces d’exécution ne seront pas Verkställighetshandlingarna skola icke traduites. översättas. Lorsque les commissions rogatoires Kan begärd bevisupptagning icke ne pourront pas étre exécutées, l’Etat verkställas, skall den stat som mottagit requis en informera immédiatement framställningen därom, omedelbart på 1’Etat requérant, par la voie diploma­ diplomatisk väg underrätta den stat tique, en indiquant les raisons de l’in- som påkallat åtgärden och därvid upp­ exécution. giva det hinder som mött.

III III

Frais Kostnader

Article 10 Artikel 10 La notification des actes de procédure Kostnader för delgivning av rätte­ et des décisions judiciaires et 1’exécution gångshandlingar och domstolsbeslut el­ des commissions rogatoires ne donneront ler för bevisupptagning må utkrävas lieu qu’au remboursement des frais endast såvitt gäller utgifter för sakkun­ entrainés par 1’intervention d’experts nigs eller stämningsmans medverkan, ou d’officiers ministériels lorsque celle-ci då sådan påkallats av den stat som aura été demandée par l’Etat requérant. begärt åtgärden.

IV IV

Comparution personelle des témoins et ex­ Tittnens och sakkunnigas personliga in­ perts ställelse

Article 11 Artikel 11 Si, dans une cause pénale, la comparu­ År vittnes eller sakkunnigs person­ tion personnelle d’un témoin ou d’un liga inställelse nödvändig i ett brott­ expert est nécessaire, une demande sera mål, skall framställning därom, av­ adressée, en langue francjaise ou avec fattad på franska språket eller åt­ une traduction dans cette langue, par följd av översättning till detta språk, la voie diplomatique. Le témoin ou göras på diplomatisk väg. Vittnet eller 1’expert sera engagé å se rendre å den sakkunnige skall uppmanas att 1’invitation qui lui sera faite. Dans ce efterkomma kallelse som utfärdas på cas, les indemnités de voyage et de honom. Om han gör detta, skall hans séjour, calculées depuis la résidence ersättning för rese- och uppehållskostdu témoin ou de 1’expert, seront au nader, beräknade från bostadsorten, moms égales å celles prévues par les vara minst likvärdig med den ersätt­ tarifs et réglements en vigueur dans ning som finnes fastställd i gällande le Pays ou la comparution devra avoir taxor och reglementen i det land där lieu. inställelsen skall ske. Le témoin ou 1’expert, quelle que soit Vittne eller sakkunnig, som efter att sa nationalité, cité dans l’un des deux ha mottagit kallelse i ettdera landet Pays et comparaissant volontairement frivilligt inställer sig inför domare i

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956 35

devant les juges de l’autre Pays ne det andra landet, må icke, oavsett sin pourra étre poursuivi ou détenu pour nationalitet, lagforas eller kvarhållas des faits ou des condamnations de ca- för brottslig gärning eller straffdom ractére pénal antérieurs å son départ från tiden före hans avresa från det du territoire de l’Etat requis. Cette land där han mottagit kallelsen. Denna immunité cessera lorsque le témoin ou immunitet upphör, därest vittnet eller l’expert, ayant eu la possibilité de den sakkunnige kvarstannat i det land quitter le territoire de l’Etat requérant där inställelsen skett, oaktat han haft durant un délai ininterrompu de trente möjlighet att lämna landet under en tid jours apres que sa présence n’était plus av trettio sammanhängande dagar efter requise par les autorités judiciaires, det att hans närvaro icke längre på­ sera demeuré néanmoins sur ce territoire. fordrades av de judiciella myndigheter­ na. V V

Ecliange des caslers judiciaires Utväxling av straffregisterutdrag

Article 12 Artikel 12 Les Hautes Parties Contractantes se De Höga Fördragsslutande Parterna donneront réciproquement avis des skola underrätta varandra om straff­ condamnations pénales emportant in- domar, som av det ena landets judici­ scription au casier judiciaire sur leur ella myndigheter avkunnas gentemot propre territoire, prononcées par les det andra landets medborgare och som autorités judiciaires de l’une d’elles å äro av beskaffenhet att skola införas 1’encontre des ressortissants de l’autre. i det förra landets straffregister. Under­ Ces avis seront également donnés lorsque rättelse skall lämnas även i fall där le condamné apparaitra comme étant å den dömde framstår såsom medborgare la fois le ressortissant des deux Hautes i båda de fördragsslutande staterna Parties Contractantes. samtidigt. Ils seront envoyés sans traduction par Underrättelserna skola sändas utan la voie diplomatique. översättning på diplomatisk väg.

Article 13 Artikel 13 Les Hautes Parties Contractantes se De Höga Fördragsslutande Parterna communiqueront les extraits du casier skola tillställa varandra utdrag ur straff­ judiciaire demandés par des magistrats registret, när domare eller åklagare där­ å 1’occasion de poursuites judiciaires. om gör framställning med anledning av förundersökning och rättegång i brott­ mål. Les demandes et extraits du casier Straffregisterutdrag och framställ­ judiciaire seront adressés, sans traduc­ ningar därom skola utan översättning tion, par la voie diplomatique et ne befordras på diplomatisk väg; ersättning donneront lieu au remboursement d’au- för kostnaderna må ej utkrävas. cuns frais.

VI VI Dispositions finaics Slutbestämmelser

Article 14 Artikel 14 Au sens de la présente Convention, I detta avtal förstås med uttrycket 1’expression «ressortissants» désigne: »medborgare» 1. En ce qui concerne la Suéde, les 1. såvitt angår Sverige, svenska med­ ressortissants suédois. borgare;

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956

2. En ce qui concerne la France, 2. såvitt angår Frankrike, franska tous les nationaux fran^ais, les res- medborgare, medborgare i Franska Unio­ sortissants de 1’Union Francaise et les nen och medborgare i stater och om­ ressortissants des Etats et territoires råden, vilka Frankrike företräder på det dont la France assure la représentation internationella planet. sur le plan International.

Article 15 Artikel 15 La présente Convention sera applica- Detta avtal är, i vad avser Franska ble, en ce qui concerne la République Republiken, tillämpligt på det euro­ Francaise, å la France métropolitaine, peiska Frankrike, Algeriet och de trans­ å 1’Algérie et aux departements francais oceana franska departementen. d’outre-mer. Elle pourra, par un simple échange de Avtalet kan genom skriftväxling mel­ lettres entre les deux gouvernements, lan de båda regeringarna göras tillämp­ étre étendue aux autres territoires non ligt på Franska Republikens övriga métropolitains de la République Fran- områden utanför Europa och på områden (jaise et å ceux qu’elle représente sur le som Franska Republiken företräder på plan international. det internationella planet.

Article 16 Artikel 16 La présente Convention sera ratifiée Detta avtal skall ratificeras och träder et entrera en vigueur des 1’échange des i kraft med utväxlingen av ratifika­ instruments de ratification qui aura tionsinstrumenten, vilken skall äga rum lieu å Stockholm aussitöt que faire se i Stockholm så snart ske kan. pourra. Elle demeurera en vigueur jusqu’å Avtalet skall förbliva i kraft till ut­ 1’expiration d’un délai de six mois å gången av en sexmånadersfrist räknad compter du jour ou l’une des deux från den dag då endera av de Höga För- Hautes Parties Contractantes aura dé- dragsslutande Parterna förklarat sig claré vouloir en faire cesser les effets. vilja försätta detsamma ur kraft. En foi de quoi, les Plénipotentiaires Till bekräftande härav ha respektive respectifs ont signé la présente Conven­ befullmäktigade ombud undertecknat tion et y ont apposé leur sceau. detta avtal och därå anbragt sina si­ gill.

Fait en double ä Paris, le 7 mars Som skedde i Paris i två exemplar 1956. den 7 mars 1956.

(Underskrifter)

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 37

Bilaga C

Översättning

Internationell konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur;

avslutad i Haag den 17 juli 1905 och undertecknad för Sveriges del samma dag; ratificerad i Stockholm den 21 april 1909. Ratifikationsinstrumenten deponerade i Haag den 24 april 1909.

Convention relative ä la procédure Konvention angående vissa till civil­ civile processen hörande ämnen

I. Communication (1’Actes Judiciaires et I. Delgivning av jndiciclla och extrajudi- Extrajudieiaires ciella handlingar

Artide 1 Artikel 1 En matiére civile ou commerciale, les I fråga om delgivning av handlingar, significations d’actes å destination de vilka angå rättsförhållanden av civil personnes se trouvant å 1’étranger se fe- eller kommersiell natur och äro avsedda ront, dans les Etats contractants, sur une att tillställas i utlandet vistande per­ demande du consul de l’Etat requérant soner, skall för de fördragsslutande sta­ adressée å 1’autorité qui sera désignée terna gälla, att då begäran om sådan del­ par l’Etat requis. La demande contenant givning framställes av konsuln för den 1’indication de 1’autorité de qui émane stat, å vars sida delgivningen önskas, l’acte transmis, le nom et la qualité hos myndighet, som angives av den stat, des parties, 1’adresse du destinataire, la där begäran framställes, denna begäran nature de l’acte dont il s’agit, doit étre skall efterkommas. Framställningen skall rédigée dans la langue de 1’autorité re- angiva, av vilken myndighet handlingen quise. Cette autorité enverra au consul utfärdats, parternas namn och ställning, la piéce prouvant la signification ou in- mottagarens adress samt beskaffenheten diquant le fait qui l’a empéchée. av den handling, varom fråga är; och skall framställningen vara avfattad på det språk, som brukas av den myndighet, hos vilken framställningen sker. Samma myndighet har sedermera att till kon­ suln överlämna den handling, som ut­ visar att delgivning skett eller det hin­ der, som därför mött. Toutes les difficultés qui s’éléveraient Meningsskiljaktighet, som med anled­ å 1’occasion de la demande du consul ning av sådan framställning uppstått, seront réglées par la voie diplomatique. skall utjämnas på diplomatisk väg. Chaque Etat contractant peut décla- Det står en var av de fördragsslu­ rer, par une communication adressée aux tande staterna fritt att i särskilt till de autres Etats contractants, qu’il entend övriga riktat meddelande påfordra, att que la demande de signification å faire översändandet av sådana framställ­ sur son territoire, contenant les mentions ningar om delgivning inom dess område, indiquées å Falinéa ler, lui soit adressée vilka i första stycket omtalats, skall ske par la voie diplomatique. på diplomatisk väg. Les dispositions qui précédent ne s’op- Förestående bestämmelser innefatta posent pas å ce que deux Etats contrac­ ej hinder för två fördragsslutande stater tants s’entendent pour admettre la coin- att överenskomma, det direkt skrift-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

munication directe entre leurs autorités växling mellan myndigheterna i de respectives. båda staterna må ske.

Article 2 Artikel 2

La signification se fera par les soins Delgivningen skall verkställas genom de 1’autorité compétente de l’Etat requis. försorg av vederbörande myndighet i Cette autorité, sauf les cas prévus dans den stat, där begäran därom framställts. 1’article 3, pourra se borner å effectuer Denna myndighet kan, utom i fall, som la signification par la remise de l’acte au 1 artikel 3 avses, inskränka sig till att destinataire qui 1’accepte volontaire- verkställa delgivningen genom hand­ ment. lingens överlämnande till mottagaren, såvitt denne frivilligt mottager den.

Article 3 Artikel 3

Si l’acte å signifier est rédigé, soit Om den handling, som skall delgivas, dans la langue de 1’autorité requise, soit är avfattad antingen på det språk, som dans la langue convenue entre les deux brukas av den myndighet, hos vilken Etats intéressés, ou s’il est accompagné begäran om delgivningen skett, eller på d’une traduction dans l’une de ees lan- ett mellan vederbörande stater överens­ gues, 1’autorité requise, au cas ou le désir kommet språk eller om handlingen är åt­ lui en serait exprimé dans la demande, följd av en översättning till ettdera av fera signifier l’acte dans la forme pre- dessa språk, skall den anmodade myn­ scrite par sa législation intérieure pour digheten, såvitt önskan härom uttalats i 1’exécution de significations analogues, den gjorda framställningen, låta delgiva ou dans une forme spéciale, pourvu handlingen i den form, som för verkstäl­ qu’elle ne soit pas contraire å cette lande av liknande delgivning är föreskri­ législation. Si un pareil désir n’est pas ven av lagstiftningen i den stat, myn­ exprimé, 1’autorité requise cherchera digheten tillhör, eller i en särskild form, d’abord å effectuer la remise dans les så vitt den icke strider mot samma termes de 1’article 2. lagstiftning. Har en sådan önskan icke uttryckts, skall myndigheten först söka verkställa delgivningen på sätt i artikel 2 föreskrivits. Sauf entente contraire, la traduction Så vitt ej annat överenskommits, prévue dans 1’alinéa précédent sera cer- skall riktigheten av den i föregående tifiée conforme par l’agent diplomatique stycke omförmälda översättning vara ou consulaire de l’Etat requérant ou par bestyrkt av diplomatisk eller konsulär un tradueteur assermenté de l’Etat tjänsteman i den stat, från vars sida requis. delgivningen begärts, eller av edsvuren översättare i den stat, där delgivningen skall ske.

Article 4 Artikel 4 L’exécution de la signification prévue Verkställandet av delgivning, varom i par les artides 1, 2 et 3 ne pourra étre artiklarna 1, 2 och 3 förmäles, kan icke refusée que si l’Etat, sur le territoire förvägras, med mindre den stat, inom duquel elle devrait étre faite, la juge de vars område den skall äga rum, anser nature å porter atteinte å sa souveraineté den vara av beskaffenhet att kränka dess ou å sa sécurité. suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 39

Article 5 Artikel 5 La preuve de la signification se fera Såsom bevis om delgivningen skall au moyen, soit d’un récépissé daté et gälla antingen ett av mottagaren ut­ légalisé du destinataire, soit d’une attes- färdat, daterat och legaliserat mottag­ tation de 1’autorité de l’Etat requis, ningsbevis eller ett intyg av myndighe­ constatant le fait, la forme et la date de la ten i den stat, där framställningen blivit signification. gjord, utvisande, att delgivning ägt rum, formen, under vilken den skett, samt dagen för delgivningen. Si l’acte å signifier a été transmis en Har delgivningshandlingen översänts double exemplaire, le récépissé ou l’at- i två exemplar, skall mottagningsbeviset testation doit se trouver sur l’un des eller intyget tecknas å eller vidfogas det doubles ou y étre annexé. ena av dessa.

Article 6 Artikel 6 Les dispositions des artides qui pré- Genom förestående bestämmelser göcédent ne s’opposent pas: res ej inskränkning i: 1. å la faculté d’adresser directement 1. befogenheten att översända hand­ par la voie de la poste des actes aux in­ lingar med posten direkt till vederböran­ téressés se trouvant å 1’étranger; de i utlandet; 2. å la faculté pour les intéressés de 2. befogenheten att verkställa del­ faire faire des significations directement givning omedelbart genom kompetenta par les soins des officiers ministériels ou myndigheter i det land, där delgivningen des fonctionnaires compétents du pays de skall ske; destination; 3. å la faculté pour chaque Etat de 3. befogenheten för varje stat att faire faire directement, par les soins de låta verkställa delgivning av handlingar ses agents diplomatiques ou consulaires, till i utlandet befintliga personer genom les significations destinées aux personnes sina egna diplomatiska eller konsulära se trouvant å 1’étranger. tjänstemän. Dans chacun de ees cas, la faculté I varje av dessa fall består en be­ prévue n’existe que si des conventions fogenhet endast, då mellan vederbörande intervenues entre les Etats intéressés l’ad- stater avslutade överenskommelser så­ mettent ou si, å défaut de conventions, dant medgiva eller då, i brist av sådan l’Etat sur le territoire duquel la signi­ överenskommelse, den stat, på vars om­ fication doit étre faite ne s’y oppose pas. råde delgivningen skall ske, icke mot­ Cet Etat ne pourra s’y opposer lorsque, sätter sig densamma. Denna stat kan dans le cas de 1’alinéa ler, numéro 3, icke motsätta sig delgivningen, då i det l’acte doit étre signifié sans contrainte fall, som här ovan under 3. avses, hand­ å un ressortissant de 1’Etat requérant. lingen utan användande av tvångsmedel skall tillställas en undersåte i den stat, från vars sida delgivningen önskas.

Article 7 Artikel 7 Les significations ne pourront donner För delgivningar få icke utkrävas av­ lieu au remboursement de taxes ou de gifter av något som helst slag. frais de quelque nature que ce soit. Toutefois, sauf entente contraire, Dock skall, där ej annat överenskoml’Etat requis aura le droit d’exiger de mits, den stat, hos vilken begäran om l’Etat requérant le remboursement des delgivning framställts, äga att av den frais occasionnés par 1’intervention d’un stat, som begärt delgivningen, utkräva officicr ministériel ou par 1’emploi d’une ersättning för kostnader, som föranletts forme spéciale dans les cas de 1’arliclc 3. av stämningsmäns medverkan vid del-

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956

givningen eller av användandet utav en särskild form i fall, som i artikel 3 omförmälts.

II. Commissions rogatoires II. Begäran om handräckning i rättegång

Article 8 Artikel 8 En matiére civile ou commerciale, I mål eller ärende av civil eller kom­ 1’autorité judiciaire d’un Etat contrac- mersiell natur äger judiciell myndighet tant pourra, conformément aux dispo­ i en av de fördragsslutande staterna att, sitions de sa législation, s’adresser par med iakttagande av bestämmelserna i commission rogatoire å 1’autorité com- landets lagstiftning, hos behörig myn­ pétente d’un autre Etat contractant dighet i en annan av dessa stater göra pour lui demander de faire, dans son framställning om vidtagande av åtgärder ressort, soit un acte d’instruction, soit till utredning i målet eller ärendet eller d’autres actes judiciaires. av andra till dess behandling hörande åtgärder.

Article 9 Artikel 9 Les commissions rogatoires seront Dylik framställning skall av konsuln transmises par le consul de 1’Etat requé- för den stat, från vars sida framställ­ rant å 1’autorité qui sera désignée par ningen skett, överlämnas till myndig­ l’Etat requis. Cette autorité enverra au het som angives av den stat, där fram­ consul la piéce constatant 1’exécution de ställningen göres. Denna myndighet har la commission rogatoire ou indiquant le sedermera att till konsuln överlämna fait qui en a empéché 1’exécution. den handling, som utvisar att handräck­ ningen verkställts eller det hinder, som därför mött. Toutes les difficultés qui s’éléveraient Meningsskiljaktighet, som med anled­ å 1’occasion de cette transmission seront ning av sådan framställnings överläm­ réglées par la voie diplomatique. nande uppstått, skall utjämnas på diplo­ matisk väg. Chaque Etat contractant peut décla- Det står en var av de fördragsslu­ rer, par une communication adressée tande staterna fritt att i särskilt till de aux autres Etats contractants, qu’il övriga riktat meddelande påfordra, att entend que les commissions rogatoires översändandet av framställningar om å exécuter sur son territoire lui soient handräckningar, som skola utföras inom transmises par la voie diplomatique. dess område, skall ske på diplomatisk väg. Les dispositions qui précédent ne s’op- Förestående bestämmelser utgöra ej posent pas å ce que deux Etats contrac­ hinder för två fördragsslutande stater att tants s’entendent pour admettre la trans­ överenskomma, det framställningar om mission directe des commissions roga­ handräckning må direkt växlas mellan toires entre leurs autorités respectives. myndigheterna i de båda staterna.

Article 10 Artikel 10 Sauf entente contraire, la commission Så framt ej annorlunda avtalats, skall rogatoire doit étre rédigée, soit dans la framställningen vara avfattad antingen langue de 1’autorité requise, soit dans la på det språk, som brukas av myndighet, langue convenue entre les deux Etats till vilken den är ställd, eller på ett mel­ intéressés, ou bien elle doit étre accom- lan vederbörande stater överenskommet pagnée d’une traduction faite dans une språk eller ock skall framställningen vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 41

de ees langues et certifiée conforme par åtföljd av en översättning till ettdera av un agent diplomatique ou consulaire de dessa språk, vilken översättning blivit 1’Etat requérant ou par un tradueteur till riktigheten bestyrkt av diplomatisk assermenté de 1’Etat requis. eller konsulär tjänsteman i den stat, varifrån framställningen kommit, eller av edsvuren översättare, tillhörande den stat, där framställningen skett.

Article 11 Artikel 11 L’autorité judiciaire å laquelle la com- Den judiciella myndighet, hos vilken mission rogatoire est adressée sera obli- framställningen blivit gjord, är skyldig gée d’y satisfaire en usant des mémes att efterkomma denna med användande moyens de contrainte que pour l’exé- av samma tvångsmedel, som då fråga är cution d’une commission des autorités om likartad framställning från annan de l’Etat requis ou d’une demande for- myndighet i den stat, förstnämnda myn­ mée å cet effet par une partie intéressée. dighet själv tillhör, eller en begäran, som Ces moyens de contrainte ne sont pas för dylikt ändamål gjorts av en part. nécessairement employés s’il s’agit de la Dock skall skyldighet ej föreligga att comparution de parties en cause. använda dessa tvångsmedel i fråga om parts inställelse. L’autorité requérante sera, si elle le Därest den myndighet, av vilken demande, informée de la date et du lieu framställningen gjorts, så fordrar, skall ou il sera procédé å la mesure sollicitée, den underrättas om tiden och platsen för afin que la partie intéressée soit en état den åtgärd, som i anledning av framställ­ d’y assister. ningen skall äga rum, på det att part, som så önskar, må vara i tillfälle att därvid tillstädesvara. L’exécution de la commission rogatoire Vidtagandet av den begärda åtgärden ne pourra étre refusée que: kan förvägras endast, 1. si 1’authenticité du document n’est 1. om handlingens äkthet icke bli­ pas établie; vit styrkt; 2. si, dans l’Etat requis, 1’exécution 2. om i den stat, till vilken fram­ de la commission rogatoire ne rentre pas ställningen skett, utförandet av den be­ dans les attributions du pouvoir judi­ gärda åtgärden icke tillkommer dömande ciaire; myndighet; 3. si l’Etat sur le territoire duquel 3. om den stat, inom vars område l’exécution devrait avoir lieu la juge de åtgärden skall verkställas, anser den nature å porter atteinte å sa souverai- vara av beskaffenhet att kränka dess neté ou å sa sécurité. suveränitet eller medföra fara för dess säkerhet.

Article 12 Artikel 12 En cas d’incompétence de 1’autorité Därest den myndighet, till vilken requise, la commission rogatoire sera framställningen blivit gjord, icke är be­ transmise d’office å 1’autorité judiciaire hörig att vidtaga den begärda åtgärden, compétente du méme Etat, suivant les skall framställningen, i enlighet med gäl­ régles établies par la législation de ce- lande. bestämmelser, i tjänsteväg över­ lui-ci. sändas till behörig judiciell myndighet i samma stat.

Article 13 Artikel 13 Dans tous les cas ou la commission I alla de fall, då den begärda åt­ rogatoire n’est pas exécutée par l’auto- gärden icke vidtagits av den myndighet,

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956

nté requise, celle-ci en informera immé- till vilken framställningen blivit gjord, diatement 1’autorité requérante, en in- åligger det denna myndighet att omedel­ diquant, dans le cas de Farticle 11, les bart därom underrätta den myndighet, raisons pour lesquelles 1’exécution de la från vilken framställningen utgått, samt commission rogatoire a été refusée et, tillika angiva, därest sådant fall är för dans le cas de Farticle 12, 1’autorité å handen, som i artikel 11 avses, de skäl, laquelle la commission est transmise. på grund varav åtgärdens vidtagande förvägrats, samt i fall, som i artikel 12 omtalas, till vilken myndighet framställ­ ningen blivit översänd.

Article 14 Artikel 14 L’autorité judiciaire qui procéde å Den judiciella myndighet, som vid­ 1’exécution d’une commission rogatoire tager den begärda åtgärden, skall därvid appliquera les lois de son pays, en ce qui i fråga om de former, som böra iakttagas, concerne les formes å suivre. tillämpa sitt eget lands lagar. Dock Toutefois, il sera déféré å la demande skall, där användning av en viss form de 1’autorité requérante, tendant å ce begärts av den myndighet, som gjort qu’il soit procédé suivant une forme framställningen, denna form iakttagas, spéciale, pourvu que cette forme ne så framt den icke strider mot lagstift­ soit pas contraire å la législation de ningen i det land, till vilket framställ­ 1’Etat requis. ningen skett.

Article 15 Artikel 15 Les dispositions des artides qui pré- Genom bestämmelserna i förestående cédent n’excluent pas la faculté pour artiklar upphäves icke den befogenhet, chaque Etat de faire exécuter directe- som kan tillkomma stat, att låta handment par ses agents diplomatiques ou räckningsåtgärder vidtagas direkt av consulaires les commissions rogatoires, dess diplomatiska eller konsulära tjäns­ si des conventions intervenues entre les temän, om antingen detta tillvägagångs­ Etats intéressés 1’admettent ou si 1’Etat sätt är genom fördrag mellan vederbö­ sur le territoire duquel la commission rande stater medgivet, eller den stat, rogatoire doit étre exécutée ne s’y på vars område åtgärden skall verk­ oppose pas. ställas, icke motsätter sig dess vid­ tagande.

Article 16 Artikel 16 L’exécution des commissions rogatoi­ För vidtagande av handräckningsåtres ne pourra donner lieu au rembourse- gärder få icke utkrävas avgifter av något ment de taxes ou de frais de quelque som helst slag. nature que ce soit. Toutefois, sauf entente contraire, Dock skall, där ej annat överens- 1’Etat requis aura le droit d’exiger de kommits, den stat, där åtgärd begärts, 1’Etat requérant le remboursement des äga att av den stat, varifrån framställ­ indemnités payées aux témoins ou aux ningen skett, utkräva ersättning för vad experts, ainsi que des frais occasionnés till vittnen eller sakkunniga blivit ut­ par Fintervention d’un officier ministé- betalt ävensom för kostnader, som för­ riel, rendue nécessaire parce que les anletts av stämningsmäns medverkan témoins n’ont pas comparu volontaire- vid delgivning, när sådan påkallats där­ ment, ou des frais résultant de Fapplica- av att vittnen icke frivilligt inställt tion éventuelle de Farticle 14, alinéa 2. sig, eller för kostnader, som uppstått då bestämmelsen i artikel 14 andra punkten kommit till användning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 43

III. Cautiou judieatum sol vi III. Ports skyldighet att ställa säkerhet

Artikel 17 Artide 17 Aucune caution ni dépöt, sous quelque Där undersåte i en av de fördrags- •dénomination que ce soit, ne peut étre slutande staterna, med hemvist i någon imposé, å raison soit de leur qualité av dem, är kärande eller mellankomd’étrangers, soit du défaut de domicile ou mande part vid domstol i en annan av de résidence dans le pays, aux nationaux dessa stater, må han icke, på grund av d’un des Etats contractants, ayant leur sin egenskap av utlänning eller i följd domicile dans l’un de ees Etats, qui se- av saknaden av hemvist eller uppehålls­ ront demandeurs ou intervenants devant ort inom landet, förpliktas att ställa les tribunaux d’un autre de ees Etats. borgen eller annan säkerhet, under vad namn det vara må. La méme régle s’applique au verse- Detsamma skall gälla med avseende å ment qui serait exigé des demandeurs ou skyldighet, som kan åligga kärande eller intervenants pour garantir les frais judi- mellankommande part, att verkställa ciaires. deposition till täckande av ersättning, vilken skall till domstolen utgå. Les conventions par lesquelles des Konventioner, varigenom mellan sär­ Etats contractants auraient stipulé pour skilda fördragsslutande stater överensleurs ressortissants la dispense de la kommits, att undersåtar i det ena landet caution judieatum solvi ou du versement skola, oavsett deras hemvist, i det andra des frais judiciaires sans condition de vara befriade från att ställa säkerhet för domicile continueront å s’appliquer. rättegångskostnader eller att nedsätta penningar till täckande av ersättning åt domstol, skola fortfarande äga kraft.

Article 18 Artikel 18 Les condamnations aux frais et dépens Har i en av de fördragsslutande sta­ du procés, prononcées dans un des Etats terna kärande eller mellankommande contractants contre le demandeur ou l’in- part, som antingen på grund av bestäm­ tervenant dispensés de la caution, du dé­ melserna i artikel 17 första och andra pöt ou du versement en vertu soit de styckena eller i följd av lagstiftningen 1’article 17, alinéas 1 et 2, soit de la loi i den stat, där rättegång varit anhängigde l’Etat ou 1’action est intentée, seront, gjord, är fritagen från att ställa säkerhet sur une demande faite par la voie eller verkställa deposition, varom ovan diplomatique, rendues gratuitement exé- sagts, dömts att betala rättegångs­ cutoires par l’autorité compétente dans kostnader, skall på därom i diplomatisk chacun des autres Etats contractants. väg gjord framställning denna dom i en var av de övriga fördragsslutande sta­ terna kostnadsfritt göras av därtill kompetent myndighet verkställbar. La méme régle s’applique aux déci- Samma regel gäller med avseende å sions judiciaires par lesquelles le mon- domstolsbeslut, varigenom rättegångs­ tant des frais du procés est fixé ulté- kostnadernas belopp blivit senare be­ rieurement. stämt. Les dispositions qui précédent ne Förestående bestämmelser innefatta s’opposent pas å ce que dcux Etats icke hinder för två fördragsslutande sta­ contractants s’entendent pour permettre ter att överenskomma, det begäran att que la demande d’exequatur soit aussi erhålla förordnande om verkställighet faite direetement par la partic intc- även må kunna framställas direkt av ressée. part.

44 Kungi. Maj. ts proposition nr 100 år 1956

Artide 19 Artikel 19 Les décisions relatives aux frais et Beslut angående rättegångskostnader dépens seront déclarées exécutoires sans skall utan parternas hörande förklaras entendre les parties mais sauf recours verkställbart, men skall den dömda par­ ultérieur de la partie condamnée, confor- ten äga den rätt till klagan, som lag­ mément å la législation du pays ou l’exé- stiftningen i det land, där verkställighe­ cution est poursuivie. ten sökes, medgiver honom. L’autorité compétente pour statuer sur Myndighet, som är behörig att besluta la demande d’exequatur se bornera å exa- i anledning av framställd begäran om er­ miner: hållande av verkställighet, skall in­ skränka sig att undersöka: 1. si, d’aprés la loi du pays ou la 1. om, enligt lagen i det land, där condamnation a été prononcée, l’expé- domen blivit meddelad, den handling, dition de la décision réunit les conditions på grund varav verkställigheten sökes, nécessaires å son authentidté; uppfyller de för dess formella giltighet uppställda villkor; 2. si, d’aprés la méme loi, la décision 2. om enligt samma lag domen vun­ est passée en force de chose jugée; nit laga kraft; 3. si le dispositif de la décision est 3. om den del av domen, som inne­ rédigé, soit dans la langue de 1’autorité fattar själva åläggandet, är avfattad an­ requise, soit dans la langue convenue tingen på det språk, som brukas av den entre les deux Etats intéressés, ou bien myndighet, hos vilken verkställighet s’il est accompagné d’une traduction, sökes, eller på ett mellan vederbörande faite dans une de ees langues et, sauf stater överenskommet språk eller ock är entente contraire, certifiée conforme par åtföljd av en översättning till ett av un agent diplomatique ou consulaire de dessa språk, vilken, så vitt ej annor­ 1’Etat requérant ou par un tradueteur lunda avtalats, blivit till riktigheten be­ assermenté de 1’Etat requis. styrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman i den stat, varifrån fram­ ställningen skett, eller av edsvuren över­ sättare, tillhörande den stat, där verk­ ställigheten sökes. Pour satisfaire aux conditions pre- Såsom bevis att de i andra stycket scrites par 1’alinéa 2, numéro 1 et 2, il under 1. och 2. uppställda förutsätt­ suffira d’une déclaration de 1’autorité ningar äro uppfyllda skall gälla ett av compétente de l’Etat requérant consta- kompetent myndighet i den stat, vari­ tant que la décision est passée en force från framställningen utgått, utfärdat de chose jugée. La compétence de cette bevis, att domen vunnit laga kraft. autorité sera, sauf entente contraire, Denna myndighets kompetens skall, så certifiée par le plus haut fonetionnaire framt ej annorlunda avtalats, vara in­ préposé å 1’administration de la justice tygad av den högsta myndigheten inom dans l’Etat requérant. La déclaration justitieförvaltningen i samma stat. Bevis et le certificat dont il vient d’étre parlé och intyg, varom nu nämnts, måste vara doivent étre rédigés ou traduits confor- avfattade eller översatta enligt bestäm­ mément å la régle contenue dans 1’alinéa, melsen under 3. i andra stycket här 2, numéro 3. ovan.

IT. Assistance jiidicialre gratnite IV. Kostnadsfri rättshjälp

Artide 20 Artikel 20 Les ressortissants de chacun des Etats Undersåtar i en var av de fördragscontractants seront admis dans tous les slutande staterna skola i alla andra av

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1956 45

autres Etats contractants au bénéfice de dessa stater åtnjuta enahanda förmån av 1’assistance judiciaire gratuite, comme kostnadsfri rättshjälp, som i överens­ les nationaux eux-mémes, en se confor- stämmelse med gällande föreskrifter i det mant å la législation de 1’Etat ou l’assis- land, där rättshjälpen sökes, tillkommer tance judiciaire gratuite est réclamée. landets egna undersåtar.

Article 21 Artikel 21 Dans tous les cas, le certificat ou la I fråga om utlännings medellöshet déclaration d’indigence doit étre délivré skall i varje fall bevis utfärdas eller ou recjue par les autorités de la résidence förklaring upptagas av myndighet i hans habituelle de 1’étranger, ou, å défaut de boningsort eller, om han ej har fast bo­ celles-ci, par les autorités de sa résidence stad, av myndighet å den ort, där han actuelle. Dans le cas ou ees derniéres för tillfället uppehåller sig. I det fall autorités n’appartiendraient pas å un att dessa myndigheter skulle tillhöra Etat contractant et ne recevraient pas annan stat än någon av de fördragssluou ne délivreraient pas des certificats ou tande och av dem dylika bevis ej ut­ des déclarations de cette nature, il suffira färdades eller förklaringar upptoges, må d’un certificat ou d’une déclaration, av diplomatisk eller konsulär tjänsteman délivré ou re§ue par un agent diploma- för det land, utlänningen tillhör, utfär­ tique ou consulaire du pays auquel dat bevis eller upptagen förklaring till­ 1’étranger appartient. erkännas vitsord. Si le requérant ne réside pas dans le Om sökanden icke uppehåller sig i pays ou la demande est formée, le certi­ det land, där rättshjälpen begäres, skall ficat ou la déclaration d’indigence sera beviset eller förklaringen om hans medel­ légalisé gratuitement par un agent diplo- löshet utan avgift legaliseras av en di­ matique ou consulaire du pays ou le plomatisk eller konsulär tjänsteman för document doit étre produit. det land, i vilket handlingen skall företes.

Article 22 Artikel 22 L’autorité compétente pour délivrer Myndighet, som äger utfärda fattigle certificat ou recevoir la déclaration domsbevis eller upptaga förklaring om d’indigence pourra prendre des ren- medellöshet, kan hos myndigheter i öv­ seignements sur la situation de fortune riga fördragsslutande stater inhämta du requérant auprés des autorités des upplysningar angående sökandens förautres Etats contractants. mögenhetsvillkor. L’autorité chargée de statuer sur la Den myndighet, vilken det åligger demande d’assistance judiciaire gratuite att besluta över gjord ansökning om conserve, dans les limites de ses attribu- kostnadsfri rättshjälp, bibehåller inom tions, le droit de contröler les certificats, gränsen av sin behörighet rätten att déclarations et renseignements qui lui pröva de bevis, förklaringar och upplys­ sont fournis. ningar, vilka densamma föreläggas.

Article 23 Artikel 23 Si le bénéfice de 1’assistance judiciaire Har fri rättshjälp medgivits under­ gratuite a été accordé au ressortissant såte i någon av de fördragsslutande sta­ d’un des Etats contractants, les signi- terna, skola för delgivningar, som hava fications relatives au méme procés qui avseende å samma rättegång och verk­ seraient å faire dans un autre de ees ställts i eu annan av dessa stater, inga Etats ne pourront donner lieu qu’au andra ersättningar kunna av den stat, remboursement par 1’Etat requérant å där delgivningen sökts, utkrävas hos den l’Etat requis des frais occasionnés par stat, som begärt delgivningen, än ersätt­ 1’emploi d’une forme spéciale en vertu ning för kostnader, som genom använd­ de 1’article 3. ningen av en särskild form enligt artikel 3 uppkommit.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1956

Dans le méme cas, 1’exécution de com- I fall, som nu sagts, må verkställandet missions rogatoires ne donnera lieu av handräckning i rättegång ej heller för­ qu’au remboursement par l’Etat re- anleda utkrävande mellan staterna av quérant å l’Etat requis des indemnités annan ersättning än för belopp, utbetal­ payées aux témoins ou aux experts, da till vittnen och sakkunniga, eller för ainsi que des frais nécessités par l’ap- utlägg, som förorsakats genom tillämp­ plication éventuelle de 1’article 14, ning av bestämmelserna i artikel 14 alinéa 2. andra stycket.

V. ('ontrainte par corps V. Bysättning

Article 24 Artikel 24 La contrainte par corps, soit comme I mål eller ärende, som ej angår brotts­ moyen d’exécution, soit comme mesure lig gärning, må bysättning ej, vare sig simplement conservatoire, ne pourra pas, såsom exekutionsmedel eller såsom sä­ en matiére civile ou commerciale, étre kerhetsåtgärd, komma till användning appliquée aux étrangers, appartenant å på utlänningar, tillhörande någon av de un des Etats contractants dans les cas ou fördragsslutande staterna, annorledes elle ne serait pas applicable aux ressor- än i de fall, där sådan åtgärd kan an­ tissants du pays. Un fait qui peut étre vändas gentemot landets egna underså­ invoqué par un ressortissant domicilié tar. Omständighet, som av en landets dans le pays, pour obtenir la levée de la egen undersåte, bosatt inom detsamma, contrainte par corps, doit produire le kan åberopas såsom grund för upphävan­ méme effet au profit du ressortissant de av bysättning, skall medföra samma d’un Etat contractant, méme si ce fait verkan till förmån för en undersåte av s’est produit å 1’étranger. någon av de övriga fördragsslutande staterna även för det fall att samma om­ ständighet inträffat i utlandet.

YL Dispositions finales VI. Slutbestämmelser

Article 25 Artikel 25 La présente Convention sera ratifiée et Denna konvention skall ratificeras och les ratifications en seront déposées å La ratifikationsinstrumenten skola depone­ Haye, des que six des Hautes Parties ras i Haag, så snart sex av de höga för­ Contractantes seront en mesure de le dragsslutande parterna äro i tillfälle där­ faire. till. Il sera dressé de tout dépöt de rati­ Vid varje deponering av ratifikations­ fications un procés-verbal, dont une instrument skall ett protokoll uppsät­ copie, certifiée conforme, sera remise tas, varav en behörigen styrkt avskrift par la voie diplomatique å chacun des på diplomatisk väg skall tillställas en Etats contractants. var av de fördragsslutande staterna.

Article 26 Artikel 26 La présente Convention s’applique de Denna konvention skall tillämpas plein droit aux territoires européens des inom de fördragsslutande staternas euro­ Etats contractants. peiska områden. Si un Etat contractant en désire la Om en fördragsslutande stat skulle mise en vigueur dans ses territoires, pos- önska densammas försättande i gällande sessions ou colonies, situés hors de kraft beträffande sina utomeuropeiska 1’Europe, ou dans ses circonscriptions områden, besittningar eller kolonier, el-

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1956 47

consulaires judiciaires, il notifiera son ler inom sina konsulära jurisdiktionsintention å cet effet par un acte, qui områden, skall denna stat för sådant sera déposé dans les archives du Gouver- ändamål tillkännagiva denna sin avsikt nement des Pays-Bas. Celui-ci en en- uti en handling, vilken skall deponeras i verra, par la voie diplomatique, une nederländska regeringens arkiv. Ifråga­ copie, certifiée conforme, å chacun des varande regering skall på diplomatisk Etats contractants. La Convention en- väg tillställa en var av de fördragsslutantrera en vigueur dans les rapports entre de staterna en behörigen styrkt avskrift les Etats qui répondront par une dé- av sagda handling. Konventionen skall claration affirmative å cette notifica- träda i kraft mellan å ena sidan de sta­ tion et les territoires, possessions ou co- ter, som besvara detta tillkännagivande lonies, situés hors de 1’Europe, et les med en förklaring om godkännande av circonscriptions consulaires judiciaires, detsamma, och å andra sidan de utom­ pour lesquels la notification aura été europeiska områden, besittningar eller faite. La déclaration affirmative sera kolonier ävensom de konsulära jurisdéposée, de méme, dans les archives du diktionsområden, med avseende å vilka Gouvernement des Pays-Bas, qui en tillkännagivandet gjorts. Förklaringen enverra, par la voie diplomatique, une om godkännandet skall ävenledes de­ copie, certifiée conforme, å chacun des poneras i nederländska regeringens ar­ Etats contractants. kiv, vilken regering på diplomatisk väg skall tillställa en var av de fördragsslutande staterna en behörigen styrkt av­ skrift av densamma.

Article 27 Artikel 27 Les Etats représentés å la quatriéme De stater, som voro representerade vid Conférence de droit international privé 4:de konferensen för internationell pri­ sont admis å signer la présente Conven­ vaträtt, äga rätt att underteckna denna tion jusqu’au dépöt des ratifications konvention ända till den i artikel 25 prévu par 1’article 25, alinéa ler. mom. 1 omförmälda tidpunkten för ratifikationsinstrumentens deponerande. Apres ce dépot, ils seront toujours Efter denna tidpunkt skola de alltid admis å y adhérer purement et simple- äga rätt att utan vidare ansluta sig till ment. L’Etat qui désire adhérer notifie densamma. Den stat, som önskar att an­ son intention par un acte qui sera déposé sluta sig till konventionen, skall tillkän­ dans les archives du Gouvernement des nagiva denna sin avsikt i en skriftlig Pays-Bas. Celui-ci en enverra, par la handling, som skall deponeras i neder­ voie diplomatique, une copie, certifiée ländska regeringens arkiv. Denna rege­ conforme, å chacun des Etats contrac­ ring skall på diplomatisk väg tillställa tants. en var av de fördragsslutande staterna en behörigen styrkt avskrift av sagda handling.

Article 28 Artikel 28 La présente Convention remplacera la Denna konvention skall ersätta den Convention de droit international privé internationella privaträttskonventionen du 14 novembre 1896 et le Protocole av den 14 november 1896 och tilläggs­ Additionnel du 22 mai 1897. protokollet av den 22 maj 1897. Elle entrera en vigueur le soixantiéme Konventionen träder i kraft på den jour å partir de la date ou tous les Etats sextionde dagen från den dag, då alla signataires ou adhérents de la Conven­ de stater, som undertecknat eller anslutit tion du 14 novembre 1896 auront déposé sig till konventionen den 14 november

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1956

leurs ratifications de la présente Con- 1896, hava deponerat sina ratifikations­ vention, et au plus tard le 27 avril 1909. instrument för nu förevarande konven­ tion och senast den 27 april 1909. Dans le cas de 1’article 26, alinéa 2, I det fall, som beröres i artikel 26 elle entrera en vigueur quatre mois mom. 2, skall konventionen träda i kraft aprés la date de la déclaration affirmative 4 månader efter dagen för förklaringen et, dans le cas de 1’article 27, alinéa 2, le om godkännande, och i det fall, som be­ soixantiéme jour aprés la date de la noti- handlas i artikel 27 mom. 2, på sextionde fication des adhésions. dagen efter dagen för tillkännagivandet om anslutning till konventionen. Il est entendu que les notifications Det är överenskommet att de till­ prévues par 1’article 26, alinéa 2, ne pour- kännagivanden, som omnämnas i artikel ront avoir lieu qu’aprés que la présente 26 mom. 2, icke kunna äga rum förr än Convention aura été mise en vigueur con- förevarande konvention i enlighet med formément å 1’alinéa 2 du présent mom. 2 av denna artikel trätt i kraft. article.

Article 29 Artikel 29 La présente Convention aura une du- Denna konvention skall gälla i fem rée de 5 ans å partir de la date indiquée år, räknat från den dag, som angives i dans 1’article 28, alinéa 2, pour sa mise artikel 28 mom. 2 såsom dagen för dess en vigueur. ikraftträdande. Ce terme commencera å courir de cette Denna tid börjar löpa från ovandate, méme pour les Etats qui auront angivna dag jämväl för de stater, som fait le dépöt aprés cette date ou qui antingen efter sagda dag verkställt deauront adhéré postérieurement et aussi poneringen av sina ratifikationsinstru­ en ce qui concerne les déclarations ment eller senare anslutit sig till kon­ affirmatives faites en vertu de 1’article ventionen, och gäller denna bestämmelse 26, alinéa 2. även för det fall att förklaringar om god­ kännande i enlighet med artikel 26 mom. 2 avgivits. La Convention sera renouvelée tacite- Konventionen skall anses, utan vidare rnent de cinq ans en cinq ans, sauf dé- tillkännagivande, förnyad för fem år i nonciation. sänder, därest den icke uppsäges. La dénonciation devra étre notifiée, au Uppsägning skall tillkännagivas för moms six mois avant 1’expiration du nederländska regeringen minst 6 måna­ terme visé aux alinéas 2 et 3, au Gou- der före utgången av de i mom. 2 och 3 vernement des Pays-Bas, qui en donnera angivna tider, och skall nederländska connaissance å tous les autres Etats. regeringen härom underrätta samtliga de andra staterna. La dénonciation peut ne s’appliquer Uppsägning kan inskränkas till att qu’aux territoires, possessions ou colo- avse endast utomeuropeiska områden, nies, situés hors de 1’Europe, ou aussi besittningar eller kolonier ävensom kon­ aux circonscriptions consulaires judi- sulära jurisdiktionsområden, upptagna ciaires, compris dans une notification i ett i enlighet med bestämmelsen i arti­ faite en vertu de 1’article 26, alinéa 2. kel 26 mom. 2 avfattat tillkännagivande. La dénonciation ne produira son effet Uppsägningen äger verkan blott gent­ qu’å l’égard de 1’Etat qui 1’aura notifiée. emot stat, som notificerat densamma. La Convention restera exécutoire pour För övriga stater bibehåller konven­ les autres Etats contractants. tionen sin giltighet.

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 560401