('angående ratifikation av europeisk utlämningskonvention',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 1

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av europeisk utlämningskonvention; given Stock­ holms slott den 21 mars 1958.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 12 regeringsformen föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departe­ mentschefen hemställt, godkänna ratifikation av en europeisk utlämnings­ konvention.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ratifikation av en inom Europarådet utarbetad konvention rörande utlämning för brott.

1 Dihaitg till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 139

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1958.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , K ling , S koglund , E denman , N etzén , K jellin , J ohansson .

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av en den 13 december 1957 i Paris dagtecknad europeisk utlämningskonvention och anför: Den svenska lagstiftningen om utlämning för brott har nyligen undergått en ingripande omdaning och modernisering genom lagen den 6 decemher 1957 (nr 668) om utlämning för brott, vilken trätt i kraft den 1 januari 1958. Den nya lagen har tillkommit på grundval av propositionen 1957: 156 och första lagutskottets utlåtande 1957: 37. Såsom av nämnda proposition fram­ går, har vårt land i avvaktan på den nya lagstiftningen genom uppsäg­ ning frigjort sig från de allra flesta av sina tidigare gällande utlämningstraktater med främmande stater. I kraft är för närvarande endast konven­ tionen den 21 februari 1907 med Norge (SFS 1907: 13), konventionen den 17 juni 1913 med Danmark (SO 1913: 5) och konventionen den 29 novem­ ber 1923 med Finland (SÖ 1924: 2), varjämte genom ministeriell noteväxling med Belgien den 18 och den 22 maj 1951 särskild överenskommelse träffats om att konventionen med detta land av den 26 april 1870 (SFS 1870: 37) skall gälla tillsvidare med rätt för vardera parten att med ome­ delbar verkan uppsäga konventionen med därtill hörande deklaration. Här­ utöver föreligger icke för Sveriges del några traktatmässiga förpliktelser eller rättigheter i fråga om utlämning. Dock är vidare att märka att Sverige i anledning av några fall av utlämning till Sverige nödgats göra vissa ut­ fästelser om ömsesidighet. I och med att den nya svenska lagen om utlämning föreligger, inställer sig frågan huruvida denna lag i likhet med sin närmaste föregångare, lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare, bör kompletteras med utlämningstraktater. Den nya lagen bygger visserligen i likhet med 1913 års lag på grundsatsen att utlämning kan ske oberoende av traktat, men detta utesluter icke att ett system av traktater även för Sveriges del skulle kunna befinnas ändamålsenligt i betraktande av den ståndpunkt lagstift­ ningen i en del främmande stater intager. Sålunda utgör i vissa stater före­ fintligheten av en traktat ett oeftergivligt villkor för att utlämning över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 3

huvud skall kunna ske, medan en råd andra stater i brist på traktat nöjer sig med en ömsesidighetsförklaring i varje särskilt fall från den stat som begär utlämning. En tredje grupp stater medgiver däremot utlämning obe­ roende av traktat eller ömsesidighetsförklaring. I den förut omnämnda propositionen 1957: 156 har justitieministern upp­ tagit nu ifrågavarande spörsmål och därvid bl. a. anfört följande:

För egen del är jag av den uppfattningen, att systemet med traktater, vilka ovillkorligt förpliktar de fördragsslutande staterna att efterkomma en framställning om utlämning när vissa i traktaterna angivna betingelser är uppfyllda, icke kan anses stå i fullgod överensstämmelse med nyare straff­ lagstiftning och med de principer som numera tillämpas i fråga om behand­ lingen av utlänningar. I belysning av utvecklingen inom straff- och utlän­ ningslagstiftningen kan det riktas invändnigar mot ett system, enligt vilket en stat genom överenskommelse med främmande makt generellt avhänder sig möjligheten alt själv bestämma över personer som befinner sig inom dess territorium. Det är att märka att den typ av konventioner som tilläm­ pas inom utlämningsväsendet har kommit till under en tid, då man lade väsentligt andra synpunkter på de kriminalpolitiska problemen än man i vår tid gör i de västerländska staterna. Huvudproblemet är, hur man skall bekämpa brottsligheten, och den snabba utvecklingen av kommunikationer­ na mellan de olika länderna har gjort att detta i än högre grad än tidigare är ett gemensamt intresse för alla länder. Därvid bör olika tänkbara åtgär­ der samordnas med varandra i överensstämmelse med den allmänna krimi­ nalpolitiska utvecklingen. Det föreligger här en rad problem, som borde tagas upp till behandling, bl. a. frågan hur man skall finna former för sam- \ erkan vid anstaltsbeliandling, övervakning vid kriminalvård i frihet m. m. Frågan om utlämningsväsendets reglering är endast en del av detta större problemkomplex. Reglerna om utlämning borde därför icke vara alltför stelt utformade utan snarare bygga på en mera allmän samverkan till brottslig­ hetens bekämpande. Det bör i detta sammanhang även beaktas, att indivi­ den har rätt att ställa krav på att icke utsättas för mera ingripande åtgär­ der än som med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter framstår som rimligt. Detta är ett rättsskyddsanspråk av samma valör som de grund­ satser som inskrivits i konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vid de överläggningar som på senare tid ägt rum angående ordningen för utlämning mellan de nordiska länderna har man lörberedelsevis enat sig om en lagstiftning efter de nu angivna linjerna. Enligt det förslag som avgivits av en för ändamålet tillsatt nordisk kommitté och som nu är före­ mål för prövning hos resp. regeringar skall de inom Norden gällande kon­ ventionerna om utlämning ersättas med lagstiftning — i huvudsak likartad i de skilda länderna — enligt vilken varje stat tillämpar vissa normer för utlämning men bibehåller sin frihet alt efter omständigheterna pröva om utlämning skall ske eller om andra åtgärder skall vidtagas mot den brotts­ lige. Om en dylik ordning genomföres, främjas möjligheterna att mellan de nordiska länderna få till stånd ett sådant mera allmänt samarbete för brottslighetens bekämpande som nyss antytts. Eu annan nordisk kommitté, som tilisatts för detta ändamål, har nyligen påbörjat sitt arbete. Det vore enligt min mening i princip önskvärt alt arbeta efter samma lin­ jer när det gäller vårt förhållande till utomnordiska stater. Såsom framgår av den föregående redogörelsen bar man emellertid vid det arbete på ut-

4 Kangl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

det funnit sig böra bygga på det traditionella traktatsystemet. De konventionsutkast som utarbetats av en särskild expertkommitté innebär att sta­ terna på sedvanligt sätt skall förplikta sig att under vissa betingelser utläm­ na brottslingar. Det är tydligt att traktatsystemet alltjämt har ett starkt fotfäste; vissa länder tillämpar för övrigt, såsom förut nämnts, den grund­ satsen att utlämning över huvud endast medgives till länder med vilka öm­ sesidigt förpliktande traktat ingåtts. Vid sådant förhållande torde även Sve­ rige få vara berett att i viss utsträckning sluta förpliktande traktater. En ovillkorlig förutsättning för vårt lands anslutning till utlämningstraktat bör dock var att —- om än traktaten icke ger full frihet att beakta alla i ett aktuellt utlämningsfall föreliggande omständigheter — individen dock garanteras det mått av rättssäkerhet som enligt svensk rättsuppfattning ej bör få eftersättas.»

Efter framläggandet av propositionen 1957:156 har det arbete inom Europarådet, varå justitieministern i det nu återgivna anförandet syftade, lett till att en multilateral europeisk utlämningskonvention framlades för undertecknande vid Europarådets ministerkommittés sammanträde i de­ cember månad 1957. Konventionen undertecknades i Paris den 13 i nämn­ da månad av Sverige, Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Norge, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike. Rörande dess tillkomst må här anföras följande. Sedan Europarådets rådgivande församling den 8 december 1951 antagit en rekommendation om åtgärder för förberedande av en europeisk utläm­ ningskonvention, sammanträdde en expertkommitté — vari bl. a. Sverige var representerat — i Strasbourg i oktober 1953 för att överväga rekom­ mendationen och särskilt studera möjligheten att fastställa vissa för alla Europarådets medlemsstater godtagbara principer för utlämning. I sin rap­ port över sammanträdet kunde kommittén meddela, att betydande enighet rådde beträffande de principer, som borde gälla för utlämning. Den 23 sep­ tember 1954 antog rådgivande församlingen en ny rekommendation, som gick ut på fortsatt arbete på upprättandet av en europeisk konvention i äm­ net. Rådets ministerkommitté uppdrog därefter åt expertkommittén att överväga den rådgivande församlingens rekommendation med hänsyn till möjligheten att upprätta dels ett typutkast till bilaterala konventioner mel­ lan sådana medlemsstater som icke kunde tänkas komma att biträda en multilateral konvention angående utlämning, dels även förslag till sådan multilateral konvention. Med anledning härav sammanträdde expertkom­ mittén ånyo i Strasbourg i januari—februari 1955 och i februari 1956. Ef­ ter det första av dessa sammanträden hölls i september 1955 en samman­ komst mellan företrädare för expertkommittén och för den rådgivande för­ samlingen, varvid kommitténs utkast till multilateral konvention diskute­ rades. De synpunkter som redovisades vid detta sammanträde övervägdes därefter av expertkommittén vid dess sammanträde i februari 1956. Kom­ mittén framlade sedermera i en den 2 juli 1956 dagtecknad rapport förslag dels till typtext för bilaterala överenskommelser om utlämning och dels till multilateral konvention i ämnet. Förslagen anmäldes vid sammanträde med

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958 5

ministrarnas ställföreträdare i september 1956, varvid beslöts att yttrande över förslagen skulle inhämtas från bl. a. rådgivande församlingen. Dennas yttrande förelädes sedermera expertkommittén vid ett sammanträde med den sistnämnda i februari 1957. Som resultat av detta sammanträde fram­ lade kommittén en den 15 april 1957 dagtecknad tilläggsrapport till den för­ utnämnda rapporten av den 2 juli 1956. Sedan tilläggsrapporten granskats vid sammanträde med ministrarnas ställföreträdare, beslöt dessa i septem­ ber 1957 att en multilateral konvention, upprättad enligt förslaget till så­ dan, skulle framläggas för undertecknande vid nästkommande sammanträ­ de med rådets ministerkommitté. Konventionen är i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska fogad såsom bilaga till detta protokoll. I det följande lämnas en redogörelse för huvudpunkterna i konventionen. Enligt art. 1 åtager sig de fördragsslutande staterna att enligt bestäm­ melserna i konventionen till varandra utlämna personer, som är misstänkta för brott eller som eftersökes för verkställighet av dom. I art. 2 angives när­ mare för vilka brott denna förpliktelse gäller. Huvudregeln är, att brottet enligt lagstiftningen i såväl den begärande som den anmodade staten skall vara belagt med frihetsstraff eller med skyddsåtgärd innefattande frihetsförlust, i båda fallen upp till en tid av lägst ett år, eller med svårare straff. I fråga om utlämning för straffverkställighet fordras att den utmätta straff­ tiden är minst fyra månader. Förpliktelsen gäller emellertid icke alla brott som uppfyller nyssangivna villkor. Dels giver nämligen artikeln avtalsslu­ tande stat, vars lagstiftning icke medgiver utlämning för visst slag av brott, rätt att utesluta konventionens tillämpning i fråga om sådant brott, dels innehåller de följande artiklarna en uppräkning av vissa brott, beträffande vilka utlämning icke skall ifrågakomma. Hit hör sålunda enligt art. 3 poli­ tiska brott. Även om framställningen om utlämning avser ett vanligt brott, skall utlämning ej ske, om den stat till vilken framställningen riktats har grundad anledning att antaga, antingen att framställningen gjorts i avsikt att åtala eller straffa den eftersökte på grund av hans ras, religion, med­ borgarskap eller politiska uppfattning, eller att den eftersökte eljest skulle bliva utsatt för diskriminerande åtgärder på grund av någon sådan omstän­ dighet. Som politiskt brott betraktas icke attentat mot statsöverhuvud el­ ler mot medlem av ett statsöverhuvuds familj. I art. 4 stadgas att utläm­ ning för militära brott icke omfattas av konventionen och i art. 5 att ut­ lämning för fiskaliska brott kräver särskild överenskommelse mellan de be­ rörda staterna. I fråga om egna medborgare stadgar art. G såsom huvudregel, all en stat äger rätt att vägra utlämning av sina egna medborgare. Stat, som begagnar sig av denna rätt, ådrager sig emellertid skyldighet att på framställning från den begärande staten föranstalta om prövning genom de egna åtalsinyndigheterna huruvida åtal för det uppgivna brottet bör ske samt att se­ dermera underrätta den begärande staten om resultatet av dess framställ­ ning. Staterna tillerkännes vidare rätt att genom en särskild deklaration,

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

avgiven vid undertecknandet eller ratifikation av konventionen eller vid an­ slutning till densamma, bestämma omfattningen av begreppet egna med­ borgare i nu ifrågavarande hänseende. Art. 7 —10 innehåller bestämmelser angående hinder mot utlämning med hänsyn till platsen för brottet, pågående eller avslutad rättegång därom i den anmodade staten och preskription. I art. 11 behandlas utlämning i sådana fall då dödsstraff kan ifrågakomma enligt lagen i den begärande staten. Om lagen i den anmodade staten icke föreskriver dödsstraff för ifrågavarande brott eller dödsstraff vanligt­ vis där icke verkställes, skall utlämning kunna vägras, med mindre den begärande staten lämnar garantier, som av den anmodade staten befinnes betryggande, för att ett eventuellt utdömt dödsstraff icke kommer att verk­ ställas. Bestämmelser rörande förfarandet vid utlämningsfrainställning har upp­ tagits i nrt. 12. Framställningen skall som regel överlämnas på diplomatisk väg och skall åtföljas av dom eller häktningsbeslut, uppgifter rörande brot­ tet och tillämpliga lagrum, beskrivning av den person som begäres utläm­ nad m. m. Art. 13 tillerkänner den anmodade staten rätt att begära kom­ pletterande utredning. Art. Ii innehåller en bestämmelse att eu utlämnad person icke må åta­ las, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet på grund av annat, före utlämningen begånget brott än det för vilket han utlämnats. Artikeln an­ giver vidare under vilka förutsättningar undantag från denna regel kan ifrågakomma. I art. 15 upptages regler beträffande vidareutlämning till tredje stat. En­ ligt art. 16 må i brådskande fall den begärande staten begära provisoriskt anhållande av den eftersökte. För det fall att utlämning samtidigt begäres av flera stater för samma brott eller för olika brott föreskrives i art. 17, att den anmodade staten skall träffa sitt beslut under hänsynstagande till samtliga omständigheter och särskilt till brottens svårhetsgrad och platsen för deras förövande, till tidsföljden mellan de olika framställningarna, till den eftersöktes med­ borgarskap och till möjligheten av senare utlämning till annan stal. I art. 18 har upptagits bestämmelser om förfarandet vid verkställighet av utlämningsbeslut. Regler om uppskov med överlämnande och om överläm­ nande med förbehåll finnes i art. 19. Artikeln innebär, att överlämnandet av en person som skall utlämnas kan uppskjutas i avbidan på utgången av åtal eller verkställighet av straff för annat brott än det för vilket utläm­ ning begärts. Den anmodade staten kan i stället för att uppskjuta överläm­ nandet tillfälligt överlämna vederbörande på särskilt avtalade villkor. Art. 20 innehåller bestämmelser om skyldighet för stat till vilken fram­ ställning om utlämning riktats att beslagtaga och överlämna föremål vilka kan tjäna till bevis om brottet eller vilka har förvärvats genom brottet. Om de villkor som skall gälla för rätt att genom konventionsstat transi­ tera person som utlämnats upptages bestämmelser i art. 21. Sådan rätt före­

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 7

ligger i princip. Transitering må dock vägras, när det brott varför utläm­ ning medgivits är av politisk eller rent militär natur, liksom när den utläm­ nade är medborgare i transiteringslandet. I art. 22 fastslås att, i brist på särskilt stadgande i konventionen om mot­ satsen, den anmodade statens lag är ensam tillämplig på förfarandet vid utlämning och vid provisoriskt anhållande. Enligt art. 23 skall handlingar­ na i ett utlämningsärende vara avfattade antingen på den begärande eller den anmodade statens språk. Den senare staten är likväl alltid berättigad att kräva översättning till något av Europarådets officiella språk, d. v. s. engelska eller franska. Angående kostnaderna föreskrives i art. 24 att kost­ nader på den anmodade statens territorium skall bäras av denna, kost­ nader för transitering genom tredje makts territorium däremot av den bebegärande staten. Kostnader för transport av den eftersökte från område utanför Europa till vare sig den begärande eller den anmodade statens euro­ peiska territorium skall likaledes bäras av den begärande staten. I art. 25 definieras skyddsåtgärd i konventionens mening såsom varje frihetsberö­ vande åtgärd som av domstol beslutits såsom tillägg till eller ersättning för straff. Enligt art. 26 må avtalsslutande stat vid undertecknande eller deposition av ratifikations- eller anslutningsdokument göra förbehåll beträffande vil­ ken som helst bestämmelse i konventionen. Har stat reserverat sig mot viss bestämmelse, äger den ej mot annan konventionsstat kräva tillämpning av bestämmelsen i vidare män än den själv godtagit densamma. Art. 21 behandlar konventionens tillämplighet i territoriellt avseende. Hu­ vudregeln är att konventionen är tillämplig endast på konventionsstaternas europeiska territorier. För Frankrikes vidkommande gäller den emellertid även för de transoceana departementen och för Algeriet. Beträffande För­ bundsrepubliken Tyskland har meddelats den särskilda bestämmelsen att konventionens tillämplighet för Land Berlin gjorts beroende av en notifikation härom från förbundsregeringen till Europarådets generalsekreterare. I övrigt gäller att två eller flera konventionsstater genom direkt överens­ kommelse sinsemellan kan utsträcka konventionens tillämplighet till andra områden för vilkas internationella förbindelser någon av dem svarar. I art. 28 regleras förhållandet mellan konventionen och bilaterala överenskom­ melser angående utlämning. Huvudstadgandet innebär, att konventionen skall träda i stället för sådana bilaterala överenskommelser och att konventionsstaterna mellan sig endast äger träffa överenskommelser för att utfylla konventionsbestämmelserna eller för att underlätta tillämpningen av kon­ ventionens principer. Om emellertid mellan två eller flera avtalsslutande stater utlämning äger rum på grundval av enhetlig lagstiftning, äger de rätt att mellan sig reglera utlämningsfrågor utan hinder av bestämmelserna i konventionen. Konventionens återstående artiklar, art. 29—32, avser spörsmål angående förfarandet vid konventionens undertecknande och ratifikation, dess ikraft­ trädande in. in.

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

Departementschefen Den förra året antagna lagen om utlämning för brott förutsätter icke överenskommelse med främmande stat för att utlämning från Sverige skall kunna äga rum. Spörsmålet huruvida den svenska lagstiftningen bör kom­ pletteras med förpliktande traktater har utförligt behandlats i det av 1949 års utlänningskommitté år 1951 avgiva betänkandet (SOU 1951:42). Kom­ mittén har där ifrågasatt, om icke Sverige överhuvudtaget borde avstå från att avsluta utlämningstraktater. Då emellertid vissa stater för utlämning kräver att konvention föreligger, har kommittén likväl ej velat förorda ett system, som helt utesluter utlämningstraktater; däremot har kommittén rekommenderat återhållsamhet vid avslutandet av sådana konventioner. Såsom förut angivits har även chefen för justitiedepartementet i proposi­ tionen 1957: 156 ansett, att Sverige måste vara berett att i viss utsträckning sluta förpliktande traktater. För Sveriges del torde det vara att föredraga, om konventionerna kunde utformas med samma målsättning som de pågående överläggningarna angå­ ende ordningen för utlämning mellan de nordiska länderna, nämligen att varje stat skall tillämpa vissa normer för utlämning men bibehålla sin fri­ het att efter omständigheterna i varje särskilt fall pröva om utlämning skall ske. Som emellertid systemet med förpliktande traktater alltjämt har ett starkt fotfäste i så gott som samtliga länder utanför de nordiska stater­ nas krets, måste åtminstone tills vidare avkall i viss utsträckning göras på detta principiella önskemål. På sätt chefen för justitiedepartementet i pro­ position 1957: 156 framhållit bör dock en ovillkorlig förutsättning för att Sverige skall ingå en traktat om utlämning vara att — om än traktaten icke giver full frihet att beakta alla i ett aktuellt utlämningsärende förelig­ gande omständigheter — individen dock garanteras det mått av rättssäker­ het som enligt svensk rättsuppfattning ej bör få eftersättas. Den nu föreliggande europeiska multilaterala utlämningskonventionen sy­ nes mig utgöra en sådan överenskommelse, som Sverige kan biträda utan att behöva uppgiva de principer, för vilka bär redogjorts. Enligt art. 26 må nämligen avtalsslutande stat vid konventionens undertecknande eller vid deponerandet av sitt ratifikations- eller anslutningsdokument göra för­ behåll beträffande en eller flera av konventionens bestämmelser. Härigenom blir det möjligt för länder sådana som Sverige, vilka icke är anhängare av det traditionella, förpliktande traktatsystemet, att för sin del huvudsakligen törläna konventionen innebörden att angiva allmänna normer för utläm­ ning. I den följande redogörelsen för konventionsstadgandena kommer att redogöras för de förbehåll, som från nu angivna utgångspunkter synes på­ kallade vid Sveriges ratifikation av konventionen. Enligt art. 1 åtager sig de avtalsslutande staterna att i överensstämmelse med konventionens bestämmelser till varandra utlämna personer, vilka skall ställas till ansvar för brott eller undergå verkställighet av straff eller skyddsåtgärd. Vidden av detta åtagande, såvitt gäller beskaffenheten av de brott för vilka utlämning skall ske, framgår av art. 2 — 5.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958 9

Enligt art. 2 gäller sålunda såsom allmänt villkor för utlämningsförpliktelsen, att brottet enligt lagstiftningen hos såväl den begärande som den anmodade staten är belagt med frihetsstraff eller frihetsberövande skydds­ åtgärd med varaktighet upp till en tid av lägst ett år eller med svårare straff. I fråga om utlämning för verkställighet av straff eller skyddsåtgärd fordras att den utmätta påföljden avser en tid av minst fyra månader. Beträffande utlämning för verkställighet överensstämmer konventionsbestämmelsen med utlämningslagens motsvarande stadgande (4 §). I vad avser utlämning av ^person som ännu icke dömts för det brott varför ut­ lämning begäres, föreskriver samma lagrum att gärningen skall motsvara brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk lag. Härav följer att ut­ lämning från Sverige icke kan medgivas för brott varå endast fängelse kan följa, även om möjlighet föreligger att ådöma eu strafftid av ett år eller mer. Förbehåll i enlighet med utlämningslagens stadgande i denna del tor­ de sålunda erfordras. Förbehållet lärer emellertid endast behöva bli tem­ porärt. Det kan nämligen förväntas att under den fortgående revisionen av den svenska strafflagstiftningen straffarbete och fängelse skall samman­ slås till ett enda frihetsstraff. Art. 2 giver vidare avtalsslutande stat möjlighet att från konventionens tillämpning utesluta sådana brott, beträffande vilka statens lagstiftning icke medgiver utlämning. Enligt 5 och 6 §§ utlämningslagen gäller detta dels gärning varom förmäles i sådan bestämmelse i 26 eller 27 kap. straff­ lagen som avser brott av krigsman dels politiskt brott. Då emellertid för båda dessa brottskategorier uttryckliga undantagsbestämmelser upptagits i konventionens art. 3 och 4 finnes icke anledning att från svensk sida be­ gagna sig av nu ifrågavarande reservationsrätt. Art. 3 fastslår att utlämning icke skall medgivas, om det brott för vilket den begäres av den anmodade staten betraktas som politiskt brott eller som ett brott förknippat med politiskt brott. Ej heller får utlämning ske, om grundad anledning finnes till antagande att, ehuru framställningen rör ett vanligt brott, densamma gjorts i avsikt att åtala eller straffa den efter­ sökte på grund av dennes ras, religion, medborgarskap eller politiska upp­ fattning, eller också att hans belägenhet skulle kunna försvåras på grund av någon av dessa anledningar. Artikeln innehåller härutöver en s. k. atten­ tatsklausul, d. v. s. ett stadgande om att attentat mot statsöverhuvud eller mot medlem av statsöverhuvuds familj ej skall anses som politiskt brott i konventionens mening. Vad först angår förbudet mot utlämning för politiskt brott, överensstämmer detta såsom nyss sagts med vad utlämningslagen där­ om stadgar. Därest gärningen tillika innefattar brott av icke politisk beskaf­ fenhet, medgiver den svenska lagen enligt 6 § andra stycket utlämning för sistnämnda brott, såframt gärningen i det särskilda fallet prövas övervä­ gande ha karaktären av ett icke politiskt brott. För sådant fall föreskriver lagen i 12 § andra stycket att vid beviljandet av utlämning särskilt skall angivas alt den som utlämnas icke må straffas såsom för politiskt brott. Något häremot svarande förbehåll synes icke påkallat vid ratifikationen av konventionen, eftersom enligt art. 14 i denna den utlämnade icke får straf­ fas för annat före hans överlämnande begånget brott än det för vilket han

10 Kungi. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

utlämnats och eftersom det kan förutsättas att utlämning kommer att väg­ ras i sådana fall, där tveksamhet skulle kunna tänkas uppkomma om för vad slags brott utlämning ägt rum. Enligt 7 § utlämningslagen må ej den utlämnas som på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten utsättas för förföljelse som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet eller ock där icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till stat i vilken han löper sådan risk. Då kon­ ventionens bestämmelse om hinder mot utlämning på grund av risk för po­ litisk förföljelse synes vara tillräckligt omfattande för att möjliggöra en tillämpning av detta stadgande i utlämningslagen, torde trots olikheten i ut­ tryckssätt någon reservation på denna punkt icke erfordras. Däremot bör i enlighet med den ståndpunkt som intagits vid utform­ ningen av vår nya utlämningslag (se prop. 1957: 156 s. 56) den s. k. atten­ tatsklausulen icke godtagas från svensk sida, utan Sverige bör förbehålla sig möjligheten att alltefter omständigheterna betrakta därmed avsedda brott såsom politiska. Brott mot militär lagstiftning vilka icke samtidigt är brott enligt vanliga strafflagsbestämmelser är enligt art. 4 uteslutna från konventionens tilllämplighetsområde. Liksom vad fallet är beträffande politiska brott, med­ giver utlämningslagen i 5 § att, om militärt brott jämväl innefattar brott för vilket utlämning eljest må ske, gärningsmannen skall kunna utlämnas för det senare brottet. I så fall skall enligt 12 § andra stycket utlämningen beviljas under särskilt angivande av att den som utlämnas icke må straffas enligt bestämmelse som avser brott av krigsman. Eftersom enligt avfatt­ ningen av art. 4 i konventionen utlämning är avsedd att äga rum, så snart ett militärt brott tillika utgör ett vanligt brott, utan att någon inskränkning stadgats i fråga om de lagrum efter vilka straff får utmätas, synes mot art. 4 böra göras förbehåll av innebörd som svarar mot nyssnämnda villkor i 12 § andra stycket utlämningslagen. Art. 5 förutsätter särskild överenskommelse mellan avtalsslutande stater för att utlämning för fiskaliska brott skall medgivas. Något undantag för brott av denna kategori finnes icke i utlämningslagen. Såväl enligt lagen som enligt konventionen består sålunda möjligheten att allt efter förhål­ landena pröva huruvida utlämning för fiskaliskt brott skall medgivas eller vägras. Art. 6—11 uppställer en rad andra inskränkningar i förpliktelsen att ut­ lämna än sådana som hänför sig till beskaffenheten av det brott för vil­ ket utlämning begäres. Enligt art. 6 äger sålunda konventionsstat rätt att vägra utlämning av sina egna medborgare. Utlämningslagen stadgar i 2 § förbud mot utläm­ ning av svensk medborgare. Vid lagförslagets remissbehandling hemställdes om utvidgning av förbudet i två avseenden. Dels ifrågasattes om icke utlän­ ningar, som en längre tid varit bosatta här i landet, borde åtnjuta samma skydd som svenska medborgare, dels framfördes tanken, att förbud borde gälla även mot utlämning av medborgare i annat nordiskt land till utom-

Kungl. Maj.ts pro/position nr 139 år 1958 11

nordisk stat. I propositionen 1957: 156 anförde med anledning härav chefen för justitiedepartementet, att det torde få ankomma på Ivungl. Maj :t att i varje särskilt fall bedöma, huruvida bosättning i Sverige eller medborgar­ skap i annat nordiskt land borde medföra skydd mot utlämning. Även hän­ syn till de pågående överläggningarna angående en särskild ordning för ut­ lämning de nordiska länderna emellan finner jag tala för att Sverige icke i förhållande till utomnordiska stater åtager sig traktatmässiga förpliktel­ ser, vilka kan föregripa lösningen av frågor angående utlämning av med­ borgare i annan nordisk stat eller av utlänningar bosatta i sådan. Enligt art. 6 punkt 1 b) äger Sverige också möjlighet alt i samband med ratifikation av konventionen för sitt vidkommande definiera vad som i konventionens mening skall förstås med medborgare. Detta stadgande torde göra det möjligt att i nu ifrågavarande hänseende bevara den erforderliga handlingsfriheten för Sverige utan att göra förbehåll mot någon bestäm­ melse i konventionen, om nämligen i samband med ratifikationen avgives förklaring att, såvitt gäller Sverige, med medborgare i konventionens me­ ning förstås svenska medborgare, i Sverige domicilierade utlänningar, med­ borgare i övriga nordiska länder samt utlänningar, domicilierade i sist­ nämnda länder. Det må anmärkas att Norge i samband med undertecknan­ det av konventionen den 13 december 1957 avgivit en förklaring av motsva­ rande innebörd. Beträffande innehållet i art. 6 må härutöver nämnas, att det åligger av­ talsslutande stat som icke utlämnar sina egna medborgare att på begäran av den stat som framställt begäran om utlämning överlämna ärendet till behöriga myndigheter för åtals väckande, om anledning därtill prövas före­ ligga, och att sistnämnda stat skall underrättas om resultatet av sådan fram­ ställning. Något hinder för uppfyllandet av denna förpliktelse med avseende å utlänning, som i konventionens mening jämställes med svensk medbor­ gare, föreligger icke, sedan 1 kap. 2 § strafflagen 1957 öppnat generell möj­ lighet för Konungen att förordna om åtal mot utländsk man, som här i ri­ ket finnes, för brott begånget utom riket, om straffarbete kan följa å gär­ ningen och den ej var fri från straff enligt gärningsortens lag. För gärning, som helt eller delvis förövats å den anmodade statens terri­ torium eller på en plats som är likställd med dess territorium, må utläm­ ning vägras enligt ort. 7. Genom denna bestämmelse är konventionen för­ enlig med stadgandet i 3 § utlämningslagen att utlämning må beviljas alle­ nast för gärning, som helt eller delvis förövats utom riket eller ombord på utländskt fartyg eller luftfartyg eller för medverkan därtill. Någon motsva­ righet till bestämmelsen i punkt 2 av förevarande artikel, nämligen att ut­ lämning, när det brott för vilket utlämning begäres begåtts utom den begä­ rande statens territorium, kan vägras ehuru endast under förutsättning att den anmodade statens lagstiftning icke medgiver åtal för brott av samma slag, när de begåtts utanför den senare statens territorium, eller över huvud icke medgiver utlämning för det brott varom fråga är, finnes icke i utläm­ ningslagen. Rätten att vägra utlämning såviil enligt art. 8 —- när talan mot den vars utlämning begäres anhängiggjorts i den anmodade staten för det eller de

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958

brott för vilka utlämning begäres — som enligt art. 9 — i de fall där den anmodade statens behöriga myndigheter beslutat att icke väcka åtal eller att eftergiva åtalet för samma brott — liksom den i sistnämnda artikel föreskrivna skyldigheten att icke bevilja utlämning, om den eftersökte slut­ ligt dömts i den anmodade staten för det eller de brott för vilka utläm­ ning begäres, motsvaras av det i 10 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning under nyss angivna omständigheter. Jämlikt samma lagrums andra stycke må utlämning ej heller beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. Konventionen upptager ett häremot sva­ rande utlämningsförbud i art. 10. Artikelns förbudsbestämmelse går emel­ lertid längre än utlämningslagens, såtillvida som den förpliktar konventionsstat att vägra utlämning även i det fall då straffet förfallit endast en­ ligt lagen i den stat som gjort framställning om utlämning. I 12 § första stycket punkt 4 utlämningslagen har för utlämning upp­ ställts villkoret att den som utlämnas ej må straffas med döden för brottet. Detta stadgande täckes av konventionens art. 11, vilken föreskriver att, om i den begärande staten brottet är belagt med dödsstraff medan i den an­ modade staten sådant straff antingen ej är stadgat för brottet eller ej bru­ kar verkställas därför, utlämning må vägras med mindre den begärande staten i varje särskilt fall avgiver för den anmodade staten godtagbar för­ säkran att dödsstraff icke kommer att verkställas. De i art. 2—11 föreskrivna inskränkningarna i förpliktelsen att utlämna täcker emellertid icke ett i den svenska utlämningslagen stadgat viktigt hinder för utlämning, nämligen det i 8 § upptagna förbudet mot utläm­ ning, då sådan på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oför­ enlig med humanitetens krav. Ratifikation av konventionen för Sveriges del kan sålunda icke ske annat än med förbehåll om rätt att vägra utläm­ ning i sådana fall som avses i 8 § utlämningslagen. Förbehållet i fråga sy­ nes lämpligen böra knytas till art. 1 i konventionen, varest den allmänna förpliktelsen att utlämna i överensstämmelse med de följande artiklarna är fastställd. Enligt 20 § första stycket utlämningslagen må genom överenskommelse med främmande stat bestämmas att, om hinder mot utlämning ansetts möta enligt 8 eller 9 § samma lag, frågan genom överenskommelse med främ­ mande makt skall kunna liänskjutas till internationell skiljedom. Därest en på konventionen stödd begäran om utlämning skulle avvisas under liän- \ isning till det nu ifrågavarande förbehållet och den begärande staten icke skulle godtaga den bedömning, enligt vilken utlämningen skulle strida mot humanitetens krav, består alltså möjligheten att låta tvisten härom slitas genom skiljedom. Att i förbehållet inrycka eu hänvisning härtill finner jag dock icke påkallat. Om direkt överenskommelse av annat innehåll icke träffats, skall enligt art. 12 framställning om utlämning överlämnas på diplomatisk väg. Fram­ ställningen skall åtföljas av den dom eller det beslut vaxå den grundas. Domen eller beslutet skall vara av natur att omedelbart kunna verkställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 13

Härutöver skall vissa närmare uppgifter lämnas om det brott för vilket ut­ lämning begäres liksom upplysningar till vägledning för fastställandet av den eftersöktes identitet och medborgarskap. Slutligen skall vid framställ­ ningen även fogas lydelsen av de å brottet tillämpliga lagrummen. Om den anmodade staten finner de sålunda lämnade upplysningarna otillräckliga, äger den enligt art. 13 begära nödig komplettering. Det sålunda föreskrivna sättet för framställningens överbringande, lik­ som bestämmelserna rörande de handlingar som skall åtfölja densamma, motsvarar vad utlämningslagen härom stadgar i 14 §. Avfattningen av art. 12 giver vid handen att en dom eller ett häktningsbeslut som uppfyller i ar­ tikeln angivna villkor skall godtagas av den stat till vilken framställningen riktats och lämnar icke rum för någon prövning av den eftersöktes skuld. Enligt 9 § tredje stycket utlämningslagen är emellertid möjligheten att ge­ nom överenskommelse med främmande stat förbinda Sverige att godtaga fällande dom eller av domstol eller domare meddelat beslut om häktning begränsad genom villkoret att det ej i det särskilda fallet framgår att dom­ slutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Denna motsättning mel­ lan konventionen och utlämningslagen nödvändiggör ett förbehåll mot den i konventionens art. 12 stadgade absoluta förpliktelsen. Förbehållet torde givas den avfattningen att, ehuru i annan avtalsslutande stat meddelad dom eller av domstol eller domare avkunnat häktningsbeslut vanligen godtages, Sverige förbehåller sig rätten att vägra utlämning, om i det särskilda fallet framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Även beträffande detta förbehåll består, med hänsyn till vad i 20 § första stycket utlämningslagen stadgats, möjligheten att genom skiljedom slita tvist angå­ ende frågan huruvida förutsättningar för tillämpning av förbehållet är för handen. Någon hänvisning härtill i själva förbehållet kan dock icke anses erforderlig. Den i art. 74 uttryckta grundsatsen, att utlämnad person icke må åtalas eller straffas för annat, före utlämnandet begånget brott än det för vilket han utlämnats, överensstämmer, såvitt gäller utlämning från Sverige, med huvudstadgandet i 12 § första stycket punkt 1 utlämningslagen. Överens­ stämmelse med detta lagrum föreligger även beträffande de i artikeln an­ givna undantagen från sagda regel, vilka avser de fall att samtycke inhäm­ tats från den stat, varifrån utlämningen ägt rum, att den utlämnade un­ derlåtit lämna den andra statens territorium inom 45 dagar efter att ha fri­ givits och att han återvänt dit. Att artikelns bestämmelser kan iakttagas av de svenska myndigheterna i fall av utlämning till Sverige följer av 1 kap. 5 § andra stycket strafflagen. Konventionstexten giver icke, vare sig i art. 14 eller annorstädes, avtals­ slutande stat någon befogenhet att vid utlämning fästa det i 12 § första stycket punkt 3 utlämningslagen uppställda villkoret att den som utlämnas icke må för brottet åtalas vid domstol, som endast för tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden erhållit befogenhet att pröva mål av så­ dan beskaffenhet. Visserligen äger Konungen medgiva undantag från vad nu sagts, om det finnes förenligt med rättssäkerheten. Men det skulle dock knappast stå i överensstämmelse med lagens andemening, om ett sådant un­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

dantag medgåves i den generella formen av en konvention. Följaktligen bör vid ratifikation av konventionen göras förbehåll av innehåll att vid bifall till framställning om utlämning från Sverige skall kunna föreskrivas, att den utlämnade ej må ställas inför extra-ordinär domstol. Följdriktighe­ ten torde kräva att förbehållet utsträckes till att gälla även rätt att vägra utlämning för verkställighet av straffdom fälld av sådan domstol. I brist på någon särskild annan artikel, till vilken nu ifrågavarande förbehåll skul­ le kunna hänföras, synes detsamma, i likhet med det allmänna förbehållet mot utlämning som skulle finnas uppenbart oförenlig med humanitetens krav, böra knytas till den inledande art. 1 i konventionen. Den som utlämnats må icke utlämnas vidare till annan stat för brott, begångna före överlämnandet, med mindre samtycke därtill inhämtats från den stat varifrån utlämningen ägt rum eller den utlämnade underlåtit att lämna den stats territorium till vilken överlämnandet ägt rum eller ock återvänt tid. Dessa i art. 15 införda bestämmelser överensstämmer med vad utlämningslagen stadgar i 12 § första stycket punkt 1. I art. 16 förutses att den eftersökte i brådskande fall skall kunna proviso­ riskt anhållas. Tvångsåtgärden förutsätter givetvis att dom eller häktnings­ beslut meddelats i den stat, vars myndigheter begär åtgärden. Begäran om provisoriskt anhållande skall kunna överbringas på något av följande sätt, nämligen på diplomatisk väg, direkt genom posten eller genom telegram, ge­ nom den internationella polisorganisationen eller på annat sätt som lämnar bevis i skrift eller eljest godtages av den anmodade staten. Konventionen innehåller icke några bestämmelser angående sättet för tvångsåtgärdens vidtagande utan hänvisar endast till de avtalsslutande staternas interna lag. De svenska stadgandena härom återfinnes i 23 § utlämningslagen. Artikeln innehåller härutöver vissa bestämmelser om den längsta tid provisoriskt an­ hållande må bestå. Vid sammanträffande framställningar från flera stater om utlämning av samma person skall enligt art. 17 den anmodade staten träffa sitt beslut un­ der hänsynstagande till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och särskilt till brottens relativa svårhetsgrad och platsen för deras förövande, till framställningarnas tidsföljd, till den eftersöktes medborgarskap och till möjligheten av senare utlämning till annan stat. Bestämmelsen står i över­ ensstämmelse med motsvarande stadgande i 13 § första stycket utlämnings­ lagen. I fråga om förfarandet sedan beslut i utlämningsärendet träffats gäller enligt art. 18 att, om framställningen helt eller delvis avvisas, skälen härför skall redovisas. Har den bifallits, skall den begärande staten underrättas om tid och plats för överlämnandet av den eftersökte liksom rörande den lid denne för utlämningens skull varit berövad sin frihet. Mottages han icke å den utsatta dagen, må han frigivas efter 15 dagars förlopp; har 30 dagar för­ flutit, skall han frigivas. Den anmodade staten äger därefter vägra att ut­ lämna honom för samma brott. Härutöver upptages i artikeln en bestämmel­ se om force majeure som hinder för överlämnandet och därav betingad för­ längning av fristen för detta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 15

Beträffande överlämnandet av person som skall utlämnas innehåller utlämningslagen i 20 § andra stycket föreskrifterna att, därest utlämning be­ viljats, tid skall utsättas, inom vilken den främmande staten skall hämta den som utlämnas, samt att tiden icke utan synnerliga skäl må överstiga en må­ nad från det nämnda stat erhållit del av beslutet. Vidare stadgas i 20 § tred­ je stycket att Konungen äger förordna att den som enligt beslut skall utläm­ nas, i avbidan på verkställigheten skall tagas i förvar eller ställas nnder upp­ sikt. Utlämningslagen förutsätter sålunda att det skall angivas en frist, i vanliga fall om högst en månad, inom vilken den begärande staten har att avhämta den som skall utlämnas, medan konventionen utgår från att en viss dag skall fastställas för dennes avhämtande och att, om avhämtning då ej sker, den anmodade staten under ytterligare 15 dagar skall hålla honom den begärande staten tillhanda. Lagens och konventionens system är sålun­ da förenliga med varandra, endast under förutsättning att för avhämtning­ en fastställes en dag minst 15 dagar före utgången av den frist som skall be­ stämmas enligt lagen. Som likväl iakttagandet av en sådan ordning i vissa fall skulle kunna tänkas föranleda svårigheter, synes det för Sveriges del vara anledning att till art. 18 i konventionen göra förbehåll av innebörd att, därest någon vars utlämning Sverige beviljat icke å utsatt tid avhämtats av den begärande staten, Sverige äger omedelbart häva beträffande honom tidi­ gare upprätthållen frihetsberövande åtgärd. Bestämmelserna i art. 19 om uppskjutet överlämnande eller överlämnande med förbehåll är förenliga med motsvarande stadganden i 11 § utlämnings­ lagen. I den utsträckning avtalsslutande stats lag så medgiver, förpliktar art. 20 sådan stat att efter framställning beslagtaga och överlämna föremål vilka må tjäna till bevis leller vilka förvärvats genom brottet, överlämnas sådana föremål, skall rättigheter som må ha förvärvats i egendomen bibehållas. Utlämningslagens stadganden i denna del återfinnes i 21 § och är förenliga med konventionens. Konventionens bestämmelser i art. 21 om transitering av utlämnad ger uttryck åt uppfattningen att sådan skall kunna äga rum, även om brottet enligt transiteringslandets lag icke kan föranleda utlämning. De enda för­ utsättningar under vilka transitering må vägras är sålunda, dels att den där­ om anmodade staten betraktar det brott för vilket utlämning ägt rum som politiskt eller av rent militär natur, dels alt den utlämnade är medborgare i samma stat. Artikeln giver emellertid konventionsstat möjlighet att avgiva förklaring att den icke kommer att medgiva transitering annat än på samt­ liga eller något av de villkor, under vilka den medgiver utlämning. Enligt 25 § utlämningslagen äger chefen för justitiedepartementet medgi­ va transitering, såframt den utlämnade icke är svensk medborgare och ej heller eljest synnerliga skäl finnes däremot. Även om sålunda lagen icke kräver att alla förutsättningar för utlämning skall vara uppfyllda, skulle ett förbehållslöst godtagande av här behandlade konvenlionsbestämmelse allt­ för snävt inskränka prövningen i det enskilda fallet av framställning om transitering. Förklaring synes därför böra avgivas om alt Sverige inom den

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

ram som gäller för beviljandet av utlämning kommer att efter omständighe­ terna i varje särskilt fall pröva framställning om transitering. Enligt art. 23 skall de handlingar som företes till stöd för en framställning om utlämning vara avfattade på den begärande eller den anmodade statens språk, sistnämnda land dock alltid obetaget att kräva översättning till ett av Europarådets officiella språk, d. v. s. engelska eller franska. Artikeln regle­ rar däremot icke på vilket språk själva framställningarna skall göras. Så­ som tidigare omtalats, skall i brist på annan överenskommelse framställning om utlämning eller transitering överlämnas på diplomatisk väg. Avgörande för frågans besvarande blir då vilket språk som begagnas i den diplomatiska skriftväxlingen mellan berörda båda stater. De utomnordiska språk vilka torde komma till användning i ärenden rö­ rande utlämning från Sverige är engelska, franska och tyska. Då konventio­ nen icke medgiver avtalsslutande stat rätt att begära översättning av utlämningshandlingarna till sitt eget språk, lär utrikesdepartementet få åtaga sig att i nödvändig utsträckning låta översätta dessa handlingar. Beträffande svenska framställningar om utlämning till Sverige är konventionen icke äg­ nad att medföra någon ändring i den för närvarande tillämpade ordningen, utan utrikesdepartementet torde liksom hittills få ombesörja erforderliga översättningar. Konventionens bestämmelser i art. 24 om vilken stat som skall bära i utlämningsärende uppkommande kostnader torde endast stadfästa tidigare praxis (jfr prop. 1957: 156 s. 91). Art. 25 upptager en definition av begreppet skyddsåtgärd i konventionens mening. Liksom i Sverige finnes i många andra länder möjlighet för dom­ stolarna att ersätta eller komplettera straff såsom brottspåföljd med andra frihetsberövande åtgärder. För frågan huruvida utlämning från Sverige skall medgivas eller icke är det av mindre vikt, vilken närmare form den sam­ hälleliga reaktionen på brottet gives i den begärande staten. Den avgörande synpunkten är däremot långvarigheten av det frihetsberövande i den ena eller andra formen, vilket i vartdera landet kommer i fråga som påföljd för brottet. Detta framgår av det sätt varpå straff och skyddsåtgärder jämställts i de inledande art. 1 och 2. I anslutning härtill fastslås i art. 25 att med skyddsåtgärd i konventionens mening förstås varje åtgärd som innefattar frihetsberövande och som föreskrives genom dom av en brottmålsdomstol såsom tillägg till eller i stället för straff. Mot denna definition finnes uppen­ barligen intet att erinra ur svensk synpunkt. Mot bestämmelserna i art. 27 om konventionens tillämplighet i territoriellt hänseende finnes icke anledning till någon invändning från svensk sida. I och med att konventionen blir gällande mellan stater, vilka sinsemellan slutit bilaterala överenskommelser i ämnet, upphäves dessa enligt art. 28 i den nu förevarande konventionen. I fortsättningen äger konventionsstaterna rätt att sinsemellan sluta bilaterala eller multilaterala överenskommelser om utlämning endast för att komplettera den nu ifrågavarande konventionen eller för att underlätta tillämpningen av dennas principer. I två fall lämnas likväl konventionsstaterna frihet att på annan grundval reglera utlämningsfrågor utan hinder av konventionens bestämmelser. Det ena fallet gäller sta­

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 17

ter mellan vilka utlämning äger rum på grundval av enhetlig lagstiftning och det andra sådana länder, som i sin lagstiftning upptagit särskilda regler för verkställighet av häktningsbeslut, meddelade i annan eller andra stater. För att kunna begagna sig av någon av dessa undantagsbestämmelser skall ifrå­ gavarande stater underrätta Europarådets generalsekreterare om den sär­ skilda ordning som införts i förhållandet dem emellan. För Sveriges vidkommande innebär artikeln att, så snart konventionen träder i kraft mellan Sverige och någon av de stater, med vilka Sverige allt­ jämt har en bilateral utlämningskonvention, d. v. s. de övriga nordiska län­ derna och Belgien, den ifrågavarande bilaterala konventionen sättes ur kraft. Som jag inledningsvis angivit, förberedes särskild reglering av utlämningsväsendet inom Norden genom enhetlig lagstiftning. När denna ordning genom­ förts, kan den förstnämnda av undantagsbestämmelserna i art. 28 i konven­ tionen komma till användning för Nordens del. Det vill synas lämpligt att vid ratifikation av konventionen underrätta Europarådets generalsekretera­ re om den avsedda internordiska regleringen. Bestämmelserna i art. 29 om undertecknande, ratifikation och ikraftträ­ dande, i art. 30 om senare tillträde till konventionen, i art. 31 om uppsägning och i art. 32 om olika tillkännagivanden är avfattade i överensstämmelse med vad som är allmänt brukligt och är icke av beskaffenhet att föranleda några särskilda kommentarer. Den nu förevarande europeiska utlämningskonventionen har tillkommit på rekommendation av Europarådets rådgivande församling och utarbetats av en expertkommitté vari även Sverige varit representerat. Den torde erbju­ da den bästa lösning som för närvarande står att finna när det gäller ett äm­ ne av så komplicerad natur som en multilateral reglering av utlämningsväsendet i Europa. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå, att den här bilagda europeiska utlämningskonventionen måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­ gen att godkänna, att ratifikation sker av konventionen och att därvid avgives dels förklaringar beträffande art. 6 och 21, dels förbehåll beträffande art. 1, 2, 3, 4, 12 och 18 av den innebörd som förut angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi­ laga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Bertil Arvidson

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt Nr 139

18 Kungl. Mcij:ts proposition nr 139 år 1958

European Convention on Extradition Convention Européenne (1’Extradition

The Governments signatory hereto, Les Gouvernements signataires, being Members of the Council of Eu­ Membres du Conseil de 1’Europe, ropé, Considérant que le but du Conseil Considering that the aim of the de 1’Europe est de réaliser une union Council of Europé is to achieve a plus étroite entre ses Membres; greater unity between its Members; Considering that this purpose can Considérant que cet objectif peut be attained by the conclusion of agree- étre atteint par la conclusion d’acments and by common action in legal cords ou par 1’adoption d’une action matters; commune dans le domaine juridique; Considering that the acceptance of Convaincus que 1’acceptation de uniform rules with regard to extradi­ régles uniformes en matiére d’extration is likely to assist this work of dition est de nature å faire progresunification, ser cette ceuvre d’unification, Have agreed as follows: Sont convenus de ce qui suit:

Article 1 Article 1" Obligation to extradite Obligation d’extrader The Contracting Parties undertake Les Parties Contractantes s’engato surrender to each other, subject to gent å se livrer réciproquement, selon the provisions and conditions laid les régles et sous les conditions dédown in this Convention, all persons terminées par les artides suivants, against whom the competent authori- les individus qui sont poursuivis pour ties of the requesting Party are pro- une infraction ou recherchés aux fins ceeding for an offence or who are d’exécution d’une peine ou d’une mewanted by the said authorities for the sure de sureté par les autorités jucarrying out of a sentence or deten- diciaires de la Partie requérante. tion order. Article 2 Article 2 Extraditable offences Faits donnant lieu å extradition 1. Extradition shall be granted in 1. Donneront lieu å extradition les respect of offences punishable under faits punis par les lois de la Partie the laws of the requesting Party and requérante et de la Partie requise of the requested Party by deprivation d’une peine privative de liberté ou of liberty or under a detention order d’une mesure de sureté privative de for a maximum period of åt least one liberté d’un maximum d’au moms year or by a more severe penalty. un an ou d’une peine plus sévére. Where a conviction and prison sen­ Lorsqu’une condamnation ä une tence have occurred or a detention peine est intervenue ou qu’une me­ order has been made in the territory sure de sureté a été infligée sur le of the requesting Party, the punish- territoire de la Partie requérante, la ment awarded must have been for a sanction prononcée devra étre d’une period of åt least four months. durée d’au moins quatre mois. 2. If the request för extradition in- 2. Si la demande d’extradition vise cludes several separate offences each plusieurs faits distincts punis chacun

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 19

Bilaga

Översättning

Europeisk utlämningskonvention

Signatärregeringarna, som äro med­ lemmar av Europarådet, hava i betraktande av att Europarådet har till syfte att åvägabringa större enhet mellan sina medlemmar; i betraktande av att detta ändamål kan befrämjas genom avslutandet av överenskommelser och genom sam­ fällt handlande på det juridiska om­ rådet; i betraktande av att antagandet av enhetliga regler för utlämning är äg­ nat att befordra detta arbete på förenhetligande, överenskommit såsom följer:

Artikel 1 Förpliktelse att utlämna De avtalsslutande parterna åtaga sig att, under iakttagande av de be­ stämmelser och villkor som fastställts i denna konvention, till varandra ut­ lämna personer, vilka av behöriga judiciella myndigheter hos den ansö­ kande parten ställas till ansvar för brott eller efterlysas för verkställan­ de av straff eller skyddsåtgärd.

Artikel 2 Brott för vilka utlämning skall ske 1. Utlämning skall medgivas be­ träffande brott som enligt lagstift­ ningen såväl hos den ansökande par­ ten som hos den anmodade parten är belagt med frihetsstraff eller frihets­ berövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst ett år eller med stränga­ re straff. Då straffdom avkunnats el­ ler skyddsåtgärd föreskrivits å den ansökande partens territorium måste den sålunda utmätta påföljden avse en tid av minst fyra månader. 2

2. Därest framställningen om ut­ lämning avser flera olika brott av vil-

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958

of which is punishable under the par la loi de la Partie requérante et laws of the requesting Party and the de la Partie requise d’une peine prirequested Party by deprivation of lib- vative de liberté ou d’une mesure de erty or under a detention order, hut sureté privative de liberté, mais dont of which some do not fulfil the con- certains ne remplissent pas la condition with regard to the amount of dition relative au taux de la peine, punishment which may be awarded, la Partie requise aura la faculté d’acthe requested Party shall also have corder également 1’extradition pour the right to grant extradition for the ees derniers. latter offences. 3. Any Contracting Party whose 3. Toute Partie Contractante dont law does not allow extradition för la législation n’autorise pas l’extracertain of the offences referred to in dition pour certaines infraetions viparagraph 1 of this Artide may, in sées au paragraphe 1 du present ar­ so far as it is concerned, exclude such tide pourra, en ce qui la concerne, offences from the application of this exelure ees infraetions du champ Convention. d’application de la Convention. 4. Any Contracting Party which 4. Toute Partie Contractante qui wishes to avail itself of the right pro­ voudra se prévaloir de la faculté prévided for in paragraph 3 of this Ar­ vue au paragraphe 3 du présent ar­ tide shall, åt the time of the deposit tide notifiera au Secrétaire Général of its instrument of ratification or du Conseil de 1’Europe, au moment accession, transmit to the Secretary- du dépöt de son instrument de rati­ General of the Council of Europé fication ou d’adhésion, soit une liste either a list of the offences for which des infraetions pour lesquelles l’extraextradition is allowred or a list of dition est autorisée, soit une liste des those for which it is excluded and infraetions pour lesquelles l’extrashall åt the same time indicate the dition est exelue, en indiquant les legal provisions which allow or ex­ dispositions légales autorisant ou exclude extradition. The Secretary-Gen- cluant l’extradition. Le Secrétaire Gé­ eral of the Council shall forward néral du Conseil communiquera ees these lists to the otlier signatories. listes aux autres signataires. 5. If extradition is subsequently 5. Si, par la suite, d’autres infrae­ excluded in respect of other offences tions viennent å étre exelues de 1’ex­ by the law6 7 of a Contracting Party, tradition par la législation d’une that Party shall notify the Secretary- Partie Contractante, celle-ci notifiera General. The Secretary-General shall cette exclusion au Secrétaire Général inform the other signatories. Such no- du Conseil qui en informera les tification shall not take effect until autres signataires. Cette notification three months from the date of its ne prendra effet qu’å l’expiration receipt by the Secretary-General. d’un délai de trois mois ä compter de la date de sa réception par le Secrétaire Général. 6. Any Party which avails itself of 6. Toute Partie qui aura fait usage the right provided for in paragraphs de la faculté prévue aux paragraphes 4 or 5 of this Artide may åt any time 4 et 5 du présent artide pourra å apply this Convention to offences tout moment soumettre å 1’applicawhich have been excluded from it. It tion de la présente Convention des shall inform the Secretary-General of infraetions qui en ont été exelues. the Council of such changes, and the Elle notifiera ees modifications au Secretary-General shall inform the Secrétaire Général du Conseil qui les other signatories. communiquera aux autres signa­ taires.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958 21

ka varje är belagt med frihetsstraff eller frihetsberövande skyddsåtgärd enligt lagstiftningen hos såväl den ansökande parten som hos den an­ modade parten, men av vilka några icke uppfylla villkoret beträffande straffskalan, skall den anmodade parten äga rätt att medgiva utläm­ ning även för sistnämnda brott. 3. Avtalsslutande part, vars lag­ stiftning icke medgiver utlämning för vissa av de i denna artikels första punkt angivna brotten, må för sitt vidkommande utesluta sådana brott från konventionens tillämplighetsom­ råde. 4. Avtalsslutande part som önskar begagna sig av den i punkt 3 av den­ na artikel stadgade rätten skall, vid tidpunkten för depositionen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstru­ ment, till Europarådets generalsekre­ terare överlämna antingen en för­ teckning över de brott, för vilka ut­ lämning medgives, eller en förteck­ ning över de brott, för vilka sådan är utesluten, och skall samtidigt angiva de författningsbestämmelser, vilka medgiva eller utesluta utlämning. Rå­ dets generalsekreterare skall vidare­ befordra dessa förteckningar till öv­ riga signatärmakter. 5. Om genom avtalsslutande parts lagstiftning sedermera utlämning för andra brott uteslutes, skall denna part varsko generalsekreteraren. Ge­ neralsekreteraren skall härom under­ rätta övriga signatärmakter. Sådant tillkännagivande skall icke få verkan förrän tre månader efter dagen för detsammas mottagande av general­ sekreteraren. 6. Part, som begagnar sig av de i punkterna 4 och 5 av denna artikel stadgade befogenheterna, må när som helst börja tillämpa konventio­ nen på brott, som undantagits däri­ från. Parten i fråga skall underrätta rådets generalsekreterare om sådana ändringar och denne skall tillkänna­ giva dem för de övriga signatärmakterna.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

7. Any Party may apply reciprocity 7. Toute Partie pourra appliquer la in respect of any offences excluded régle de la réciprocité en ce qui confrom the application of the Conven- cerne les infractions exclues du tion under this Article. champ d’application de la Convention en vertu du present article. Article 3 Article 3 Political offences Infractions politiques 1. Extradition sliall not be granted 1. L’extradition ne sera pas accorif the offence in respect of which it is dée si 1’infraction pour laquelle elle requested is regarded by the request- est demandée est considérée par la ed Party as a political offence or as Partie requise comme une infraction an offence connected with a political politique ou comme un fait connexe offence. å une telle infraction. 2. The same rule shall apply if the 2. La méme régle s’appliquera si requested Party has substantial la Partie requise a des raisons ségrounds for believing that a request rieuses de croire que la demande for extradition för an ordinary crimi- d’extradition motivée par une infrac­ nal offence has been made for the tion de droit commun a été présentée purpose of prosecuting or punishing aux fins de poursuivre ou de punir a person on account of his race, reli­ un individu pour des considérations gion, nationality or political opinion, de race, de religion, de nationalité or that that person’s position may be ou d’opinions politiques ou que la prejudiced for any of these reasons. situation de cet individu risque d’étre aggravée pour l’une ou l’autre de ees raisons. 3. The taking or attempted taking 3. Pour 1’application de la présente of the life of a Head of State or a Convention, 1’attentat å la vie d’un member of his family shall not be Chef d’État ou d’un membre de sa deemed to be a political offence for famille ne sera pas considéré comme the purposes of this Convention. infraction politique. 4. This Article shall not affect any 4. L’application du présent article, obligations which the Contracting n’affectera pas les obligations que Parties may have undertaken or may les Parties auront assumées ou assuundertake under any other Interna­ meront aux termes de toute autre tional convention of a multilateral convention internationale de caraccharacter. tére multilatéral. Article 4 Article 4 Militärij offences Infractions militaires Extradition for offences under mil- L’extradition å raison d’infractions itary law which are not offences un­ militaires qui ne constituent pas des der ordinary criminal law is excluded infractions de droit commun est exfrom the application of this Conven­ clue du champ d’application de la tion. présente Convention.

Article 5 Article 5 Fiscal offences Infractions fiscales Extradition shall be granted, in ac- En matiére de taxes et impöts, de cordance with the provisions of this douane, de change, 1’extradition sera Convention, for offences in connec- accordée, dans les conditions prétion with taxes, duties, customs and vues par la présente Convention, seuexchange only if the Contracting lement s’il en a été ainsi décidé entre

Kunql. Maj. ts prqposition nr 139 år 1958 23

7. Part må tillämpa ömsesidighet beträffande vilket som helst av de brott, vilka jämlikt förevarande arti­ kel undantagits från konventionens tillämplighetsområde. Artikel 3 Politiska brott 1. Utlämning skall icke medgivas om det brott, för vilket den begäres, av den anmodade parten betraktas såsom politiskt brott eller som ett brott, förknippat med ett politiskt brott. 2. Enahanda regel skall tillämpas, om den anmodade parten har grun­ dad anledning antaga, antingen att en framställning om utlämning för ett vanligt brott gjorts i avsikt att åtala eller straffa en person på grund av dennes ras, religion, medborgar­ skap eller politiska uppfattning el­ ler också att hans belägenhet skulle kunna försvåras på grund av någon av dessa anledningar.

3. Såsom politiskt brott i denna konventions mening skall icke anses attentat mot statsöverhuvud eller mot medlem av ett statsöverhuvuds fa­ milj. 4. Denna artikel skall icke inverka på de förpliktelser som de avtalsslu­ tande parterna må ha åtagit sig eller må åtaga sig jämlikt andra interna­ tionella konventioner av multilateral karaktär. Artikel 4 Militära brott Utlämning för brott mot militär lagstiftning vilka icke äro brott en­ ligt vanliga strafflagsbestämmelser faller utanför denna konvention.

Artikel 5 Fiskaliska brott I fråga om brott mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor, tullar och valutatransaktioner skall utlämning enligt bestämmelserna i denna konvention medgivas endast i

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1958

Parties have so decided in respect of Parties Contractantes pour chaque any such offence or category of of- infraction ou catégorie d’infractions. fences. Article 6 Article 6 Extradition of nationals Extradition des nationaux 1. (a) A Contracting Party shall 1. (a) Toute Partie Contractante have the right to refuse extradition aura la faculté de refuser 1’extradiof its nationals. tion de ses ressortissants. (b) Each Contracting Party may, (b) Chaque Partie Contractante by a declaration made åt the time of pourra, par une déclaration faite au signature or of deposit of its instru­ moment de la signature ou du dépöt ment of ratification or accession, de- de son instrument de ratification ou fine as far as it is concerned the term d’adhésion, définir, en ce qui la con- “nationals” within the meaning of cerne, le terme »ressortissants» au this Convention. sens de la présente Convention. (c) Nationality shall be determined (c) La qualité de ressortissant as åt the time of the decision concern- sera appréciée au moment de la déing extradition. If, however, the per­ cision sur 1’extradition. Toutefois, si son claimed is first recognised as a cette qualité n’est reconnue qu’ennational of the requested Party dur- tre 1’époque de la decision et la date ing the period between the time of the envisagée pour la remise, la Partie decision and the time contemplated requise pourra également se prévafor the surrender, the requested Party loir de la disposition de 1’alinéa (a) may avail itself of the provision con- du present paragraphe. tained in sub-paragraph (a) of this Article.

2. If the requested Party does not 2. Si la Partie requise n’extrade pas extradite its national, it shall åt the son ressortissant, elle devra, sur la request of the requesting Party sub- demande de la Partie requérante, soumit the case to its competent authori- mettre 1’affaire aux autorités comties in order that proceedings may be pétentes afin que des poursuites jutaken if they are considered appro- diciaires puissent étre exercées s’il y priate. For this purpose, the files, in­ a lieu. A cet effet, les dossiers, in­ formation and exhibits relating to formations et objets relatifs å l’inthe offence shall be transmitted with- fraetion seront adressés gratuitement out charge by the means provided for par la voie prévue au paragraphe 1 in Article 12, paragraph 1. The re­ de l’article 12. La Partie requérante questing Party shall be informed of sera informée de la suite qui aura the result of its request. été donnée å sa demande. Article 7 Article 7 Place of commission Lieu de perpétration 1. The requested Party may refuse 1. La Partie requise pourra refu­ to extradite a person claimed for an ser d’extrader 1’individu réclamé å offence which is regarded by its law raison d’une infraction qui, selon sa as having been committed in whole législation, a été commise en tout or in part in its territory or in a place ou en partie sur son territoire ou en treated as its territory. un lieu assimilé å son territoire.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 25

den utsträckning de avtalsslutande parterna så beslutat beträffande var­ je brott eller brottskategori. Artikel 6 Utlämning av egna medborgare 1. (a) Avtalsslutande part skall äga rätt att vägra utlämning av sina egna medborgare. (b) Varje avtalsslutande part må genom en förklaring, avgiven vid konventionens undertecknande eller vid depositionen av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument, för sitt vidkommande definiera begreppet »medborgare» i konventionens me­ ning. (c) Medborgarskapet skall bestäm­ mas efter förhållandena vid tidpunk­ ten för beslutet över framställningen om utlämning. Om den med fram­ ställningen avsedda personen erkän­ nes såsom den anmodade partens medborgare först under tiden efter beslutet men innan den för hans överlämnande utsatta dagen, må den anmodade parten begagna sig av be­ stämmelsen under (a) i förevaran­ de punkt. 2. Om den anmodade parten icke utlämnar sina egna medborgare, skall den på begäran av den ansökande parten överlämna ärendet till sina be­ höriga myndigheter för att åtal må väckas, om anledning därtill finnes. För detta ändamål skola akter, upp­ lysningar och föremål tjänande till bevis angående brottet kostnadsfritt överlämnas på sätt i artikel 12, punkt 1, stadgas. Den ansökande parten skall underrättas om resultatet av sin framställning. Artikel 7 Platsen för brottets förövande 1. Den anmodade parten äger väg­ ra att utlämna den vars utlämning begäres för ett brott, vilket enligt samma parts lagstiftning är att anse såsom helt eller delvis begånget på dess territorium eller på en plats, som är likställd med dess territorium.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

2. When the offence för which ex- 2. Lorsque 1’infraction motivant la tradition is requested has been com- demande d’extradition aura été committed outside the territory of the re- mise hors du territoire de la Partie questing Party, extradition may only requérante, 1’extradition ne pourra be refused if the law of the requested étre refusée que si la législation de Party does not allow prosecution for la Partie requise n’autorise pas la the same category of offence when poursuite d’une infraction du méme committed outside the latter Party’s genre commise hors de son territoire territory or does not allow extradition ou n’autorise pas 1’extradition pour for the offence concerned. 1’infraction faisant l’objet de la de­ mande. Artide 8 Article 8 Pendling proceedings for the same Poursuites en cours pour les offences mémes faits The requested Party may refuse to Une Partie requise pourra refuser extradite the person claimed if the d’extrader un individu réclamé si cet competent authorities of such Party individu fait l’objet de sa part de are proceeding against him in respect poursuites pour le ou les faits å raiof the offence or offences for which son desquels 1’extradition est demanextradition is requested. dée. Article 9 Article 9 Non bis in idem Non bis in idem Extradition shall not be granted if L’extradition ne sera pas accordée final judgment has been passed by lorsque 1’individu réclamé a été défithe competent authorities of the re­ nitivement jugé par les autorités quested Party upon the person claimed compétentes de la Partie requise, in respect of the offence or offen­ pour le ou les faits å raison desquels ces for which extradition is request­ 1’extradition est demandée. L’extraed. Extradition may be refused if the dition pourra étre refusée si les auto­ competent authorities of the requested rités compétentes de la Partie requise Party have decided either not to insti- ont décidé de ne pas engager de tute or to terminate proceedings in poursuites ou de mettre fin aux pour­ respect of the same offence or offen­ suites qu’elles ont exercées pour le ces. ou les mémes faits. Article 10 Article 10 Lapse of time Prescription Extradition shall not be granted L’extradition ne sera pas accordée when the person claimed lias, accord- si la prescription de 1’action ou de la ing to the law of either the requesting peine est acquise d’aprés la législation or the requested Party, become im- soit de la Partie requérante, soit de mune by reason of lapse of time from la Partie requise. prosecution or punishment. Article It Article 11 Capital punishment Peine capitale If the offence for which extradition Si le fait å raison duquel 1’extrais requested is punishable by death dition est demandée, est puni de la under the law of the requesting Party, peine capitale par la loi de la Partie and if in respect of such offence the requérante et que, dans ce cas, cette death-penalty is not provided for by peine n’est pas prévue par la législa-

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

2. När det brott för vilket utläm­ ning begäres har begåtts utom den begärande partens territorium, må utlämning vägras endast om den an­ modade partens lagstiftning icke medgiver åtal för brott av samma slag, när de begåtts utanför den se­ nare partens territorium, eller icke medgiver utlämning för det brott, varom fråga är.

Artikel 8 Pågående rättegång för samma brott

Den anmodade parten äger vägra att utlämna den eftersökte, om sam­ ma parts behöriga myndigheter anhängiggjort talan mot honom för det eller de brott, för vilka utlämningen begäres. Artikel 9 Non bis in idem Utlämning skall icke medgivas, om den eftersökte av den anmodade par­ tens behöriga myndigheter slutligt dömts för det eller de brott, för vil­ ka utlämning begäres. Utlämning må vägras, om den anmodade partens be­ höriga myndigheter beslutat anting­ en att icke väcka åtal eller att efter­ O giva åtalet för samma brott.

Artikel 10 Preskription Utlämning skall icke medgivas, när enligt antingen den begärande par­ tens eller den anmodade partens lag talan å brottet preskriberats eller straffet förfallit.

Artikel 11 Dödsstraff Om det brott för vilket utlämning begäres enligt den begärande partens lagstiftning förskyller dödsstraff och om lagstiftningen hos den anmodade parten icke föreskriver dödsstraff

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

the law of the requested Party or is tion de la Partie requise, ou n’y est not normally carried ont, extradition généralement pas exécutée, 1’extradimay be refused unless the requesting tion pourra n’étre accordée qu’å la Party gives such assurance as the condition que la Partie requérante requested Party considers sufficient donne des assurances jugées suffisanthat the death-penalty will not be tes par la Partie requise, que la peine carried out. capitale ne sera pas exécutée. Article 12 Article 12 The request and supporting Requéte et piéces å Vappui documents 1. The request shall be in writing 1. La requéte sera formulée par and shall be communicated through écrit et présentée par la voie diplothe diplomatic channel. Other means matique. Une autre voie pourra étre of communication may be arranged convenue par arrangement direct en­ by direct agreement between two or tre deux ou plusieurs Parties. more Parties. 2. The request shall be supported 2. Il sera produit å 1’appui de la by: requéte: (a) the original or an authenticated (a) 1’original ou 1’expédition copy of the conviction and sentence authentique soit d’une décision de or detention order immediately en- condamnation exécutoire, soit d’un forceable or of the warrant of arrest mandat d’arrét ou de tout autre acte or other order having the same effect ayant la méme force, délivré dans and issued in accordance with the les formes prescrites par la loi de la procedure laid down in the law of the Partie requérante; requesting Party; (b) a statement of the offences for ib) un exposé des faits pour leswhich extradition is requested. The quels 1’extradition est demandée. Le lime and place of their commission, temps et le lieu de leur perpétration, their legal descriptions and a refer- leur qualification légale et les réféence to the relevant legal provisions rences aux dispositions légales qui shall be set out as accurately as pos- leur sont applicables seront indiqués sible; and le plus exactement possible; et (c) a copy of the relevant enact- (c) une copie des dispositions léga­ ments or, where this is not possible, a les applicables ou, si cela n’est pas statement of the relevant law and as possible, une déclaration sur le droit accurate a description as possible of applicable, ainsi que le signalement the person claimed, together with any aussi précis que possible de l’individu other information which will lielp to réclamé et tous autres renseigneestablish his identitv and nationality. ments de nature å déterminer son identité et sa nationalité.

Article 13 Article 13 Supplementarg information Complément d’infor mation s If the information communicated Si les informations communiquées by the requesting Party is found to par la Partie requérante se révélent be insufficient to allow the requested insuffisantes pour permettre å la Party to make a decision in pursu- Partie requise de prendre une déci­ ance of this Convention, the latter sion en application de la présente Party shall request the necessary Convention, cette derniére Partie desupplementary information and may mandera le complément d’informa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 29

för sådant brott eller dödsstraff van­ ligtvis icke där verkställes, må ut­ lämning vägras, med mindre den be­ gärande parten avger sådan försäk­ ran att dödsstraff icke kommer att verkställas, som den anmodade par­ ten anser tillfyllest. Artikel 12 Framställningen och handlingar till stöd därför 1. Framställningen skall göras skriftligen och överlämnas på diplo­ matisk väg. Om andra sätt för över­ lämnandet må överenskommas ge­ nom avtal direkt mellan två eller fle­ ra parter. 2. Framställningen skall åtföljas av: (a) original eller bestyrkt avskrift antingen av en omedelbart verkställ­ bar dom eller av häktningsbeslut el­ ler annat beslut med samma verkan, utfärdat i den ordning som föreslcrives i den begärande partens lag;

(b) uppgift om det eller de brott för vilka utlämning begäres, därvid tiden och platsen för deras förövan­ de, deras rättsliga kännetecken samt hänvisningar till tillämpliga lagrum skola angivas så noggrant som möj­ ligt; och (c) återgivande av tillämpliga lag­ rum eller, om detta icke är möjligt, redogörelse för tillämplig lag, även­ som en så noggrann beskrivning som möjligt av den eftersökte, tillika med alla andra upplysningar av beskaf­ fenhet att tjäna till ledning vid fast­ ställandet av hans identitet och med­ borgarskap. Artikel 13 Ytterligare upplysningar Om de upplysningar, som över­ bringats av den begärande parten, icke befinnas tillräckliga för att medgiva den anmodade parten alt fatta beslut jämlikt denna konven­ tion, skall den sistnämnda parten be­ gära nödiga ytterligare upplysningar

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

fix a time-limit för the receipt there- Höns nécessaire et pourra fixer un of. délai pour 1’obtention de ees infor­ mations. Artide 14 Article 14 Rule of specialihj Régle de la spécialité 1. A person who has been extradi- 1. L’individu qui aura été livré ne ted shall not be proceeded against, sera ni poursuivi, ni jugé, ni détenu sentenced or detained with a view to en vue de 1’exécution d’une peine ou the carrying out of a sentence or de- d’une mesure de sureté, ni soumis å tention order for any offence connnit- toute autre restriction de sa liberté ted prior to his surrender other than individuelle, pour un fait queleonque that for which he ivas extradited, nor antérieur å la remise, autre que celui shall he be for any other reason re- ayant motivé 1’extradition, sauf dans stricted in his personal freedom, ex- les cas suivants: cept in the following cases: (a) When the Party which sur- (a) lorsque la Partie qui Pa livré rendered him consents. A request for y consent. Une demande sera présenconsent shall be submitted, accompa- tée å cet effet, accompagnée des nied by the documents mentioned in piéces prévues å 1’article 12 et d’un Article 12 and a legal record of any procés-verbal judiciaire consignant statement made by the extradited per­ les déclarations de 1’extradé. Ce conson in respect of the offence con- sentement sera donné lorsque l’incerned. Consent shall be given when fraetion pour laquelle il est demande the offence för which it is requested entraine elle-méme 1’obligation d’exis itself subject to extradition in ac- trader aux termes de la présente cordance with the provisions of this Convention; Convention; (b) when that person, having had (b) lorsqu’ayant eu la possibilité an opportunity to leave the territory de le faire, Pindividu extradé n’a pas of the Party to which he has been quitté dans les 45 jours qui suivent surrendered, has not done so within son élargissement définitif, le terri- 45 days of his final discharge, or has toire de la Partie å laquelle il a été returned to that territory after livré ou s’il y est retourné apres leaving it. 1’avoir quitté. 2. The requesting Party may, how- 2. Toutefois, la Partie requérante ever, take any measures necessary to pourra prende les mesures nécesremove the person from its territory, saires en vue d’une part d’un renvoi or any measures necessary under its éventuel du territoire, d’autre part law, including proceedings by default, d’une interruption de la prescription to prevent any legal effects of lapse conformément å sa législation, y comof time. pris le recours å une procédure par défaut. 3. When the description of the of­ 3. Lorsque la qualification donnée fence charged is altered in the course au fait incriminé sera modifiée au of proceedings, the extradited person cours de la procédure, Pindividu ex­ shall only be proceeded against or tradé ne sera poursuivi ou jugé que sentenced in so far as the offence dans la mesure ou les éléments consunder its new description is shown titutifs de 1’infraction nouvellement by its constituent elements to be an qualifiée permettraient 1’extradition. offence which would allow3 * * * 7 extradi­ tion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 31

och må bestämma en frist för motta­ gandet av dessa.

Artikel 14 Specifikationsregel 1. Den som utlämnats må icke åta­ las, dömas eller berövas sin frihet för verkställande av straff eller skydds­ åtgärd och ej heller underkastas an­ nan inskränkning i sin personliga frihet för annat, före hans överläm­ nande begånget brott än det för vilket han utlämnats utom i följan­ de fall:

(a) När den part som utlämnat ho­ nom samtycker därtill. Framställning om samtycke skall översändas till­ sammans med sådana handlingar som omnämnas i artikel 12 jämte ett av domstol hållet protokoll över för­ hör med den utlämnade. Samtycke skall lämnas när det brott, för vilket samtycke begäres, i sig självt grund­ lägger skyldighet att utlämna enligt denna konventions bestämmelser;

(b) När den utlämnade, efter att ha haft möjlighet att lämna den parts territorium till vilken han utlämnats, icke gjort så inom 45 dagar efter det han slutligen frigivits, eller när han återvänt efter att en gång ha lämnat territoriet. 2. Begärande part må emellertid vidtaga nödvändiga åtgärder såväl för den utlämnades eventuella avlägs­ nande från dess territorium som för avbrytande av preskription enligt dess lag, däri inbegripet rättegångs­ förfarande i den tilltalades frånvaro. 3

3. När brottsrubriceringen under målets handläggning ändras, må den utlämnade endast tilltalas eller dö­ mas i den utsträckning brottet under den nya rubriceringen enligt sitt vä­ sentliga gärningsinnehåll skulle kun­ na medföra utlämning.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

Article 15 Article 15 Re-extradition to a third state Réextradition å un état tiers Except as provided for in Article Sauf dans le cas prévu au para- 14, paragraph 1 (b), the requesting graphe 1, alinéa (b) de Particle 14, Party sliall not, without the consent 1’assentiment de la Partie requise of the requested Party, surrender to sera nécessaire pour permettre å la another Party or to a third State a Par lie requérante de livrer ä une person surrendered to the requesting autre Partie ou å un État tiers l’in- Party and sought by the said other dividu qui lui aura été remis et qui Party or third State in respect of of- serait recherché par 1’autre Partie ou fences committed before his surrender. par l’État tiers pour des infractions The requested Party may request the antérieures å la remise. La Partie production of the documents men- requise pourra exiger la production tioned in Article 12, paragraph 2. des piéces prévues au paragraphe 2 de 1’arlicle 12. Article 16 Article 16 Provision^! arrest Arrestation provisoire 1. In case of urgency the competent 1. En cas d’urgence, les autorités authorities of the requesting Party compétentes de la Partie requérante may request the provisional arrest of pourront deinander 1’arrestation pro­ the person sought. The competent visoire de l’individu recherché; les authorities of the requested Party autorités compétentes de la Partie shall decide the matter in accordance requise statueront sur cette demande with its law. conformément k la loi de cette Partie. 2. The request for provisional ar­ 2. La demande d’arrestation provi­ rest shall state that one of the docu­ soire indiquera l’existence d’une des ments mentioned in Article 12, para­ piéces prévues au paragraphe 2, ali­ graph 2 (a), exists and that it is in- néa (a) de 1’arlicle 12 et fera part tended to send a request for extradi- de l’intention d’envoyer une demande tion. It shall also state for what of- d’extradition; elle mentionnera l’infence extradition will be requested fraction pour laquelle 1’extradition and when and where such offence sera demandée, le temps et le lieu ou was committed and shall so far as elle a été commise ainsi que, dans la possible give a description of the per­ mesure du possible, le signalement de son sought. 1’individu recherché. 3. A request for provisional arrest 3. La demande d’arrestation provi­ shall be sent to the competent author­ soire sera transmise aux autorités ities of the requested Party either compétentes de la Partie requise soit through the diplomatic channel or par la voie diplomatique, soit direcdirect by post or telegraph or through tement par la voie postale ou téléthe International Criminal Police Or­ graphique, soit par 1’Organisation inganisation (Interpol) or by any other ternationale de Police criminelle (In­ means affording evidence in writing terpol), soit par tout antre moyen or accepted by the requested Party. laissant une irace écrite ou admis The requesting authority shall be in­ par la Partie requise. L’autorité re­ formed without delay of the result of quérante sera informée sans délai de its request. la suite donnée å sa demande.

4. Provisional arrest may be termi- 4. L’arrestation provisoire pourra nated if, within a period of 18 days prendre fin si, dans le délai de 18 after arrest, the requested Party has jours apres 1’arrestation, la Partie

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 33

Artikel 15 Vidareutlämning till tredje stat Utom i det fall varom stadgas i punkt 1 under (b) i artikel 14, är den anmodade partens samtycke nödvändigt för att den begärande parten skall äga att till annan part eller till utanförstående stat utläm­ na den som överlämnats till den be­ gärande parten och av annan part el­ ler av utanförstående stat eftersökes för brott, begångna före hans över­ lämnande. Den anmodade parten må fordra företeende av de i artikel 12 punkt 2 nämnda handlingarna. Artikel 16 Provisoriskt anhållande 1. I brådskande fall må den begä­ rande partens behöriga myndigheter hemställa om provisoriskt anhållande av den eftersökte. Den anmodade partens behöriga myndigheter skola behandla framställningen i enlighet med dennas lag. 2. Framställning om provisoriskt anhållande skall angiva att en av de i punkt 2 under (a) i artikel 12 an­ givna handlingarna föreligger och att avsikten är att begäran om utlämning skall göras. Framställningen skall även innehålla uppgift om det brott, för vilket utlämning kommer att be­ gäras, om tid och plats för brottets förövande samt, såvitt möjligt, om den eftersöktes signalement. 3. Framställning om provisoriskt anhållande skall befordras till den anmodade partens behöriga myndig­ heter antingen på diplomatisk väg el­ ler direkt med post eller telegraf el­ ler genom den internationella krimi­ nalpolisorganisationen (Interpol) el­ ler på vilket som helst annat sätt, som efterlämnar bevis i skrift eller annars godtages av den anmodade parten. Den myndighet från vilken framställningen härrör skall utan dröjsmål underrättas om resultatet av densamma. 4. Den som anhållits provisoriskt må frigivas, om den anmodade par­ ten icke mottagit begäran om utläm- ;t llilxang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 139

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

not received the request for extradi- requise n’a pas été saisie de la detion and the documents mentioned in mande d’extradition et des piéces Artide 12. It shall not, in any event, mentionnées å 1’article 12; elle ne exceed 40 days from the date of such devra, en aucun cas, excéder 40 jours arrest. The possibility of provisional apres 1’arrestation. Toutefois, la mise release åt any time is not excluded, en liberté provisoire est possible å hut the requested Party shall take tout moment, sauf pour la Partie any ineasures which it considers nec- requise å prendre toute mesure essary to prevent the escape of the qu’elle estimera nécessaire en vue person sought. (Téviter la fuite de l’individu réclamé. 5. Release shall not prejudice re-ar- 5. La mise en liberté ne s’opposera rest and extradition if a request för pas å une nouvelle arrestation et å extradition is received subsequently. l’extradition si la demande d’extradition parvient ultérieurement. Article 17 Article 17 Conflicting requests Concours de requétes If extradition is requested concur- Si 1’extradition est demandée conrently by more than one State, either curremment par plusieurs États, soit for the same offence or for different pour le méme fait, soit pour des faits offences, the requested Party shall différents, la Partie requise statuera make its decision having regard to all compte tenu de toutes circonstances the circumstances and especially the et notamment de la gravité relative et relative seriousness and place of com- du lieu des infractions, des dates mission of the offences, the respective respectives des demandes, de la nadates of the requests, the nationality tionalité de 1’individu réclamé et de of the person claimed and the pos­ la possibilité d’une extradition ultésibility of subsequent extradition to rieure å un autre État. another State. Article 18 Article 18 Surrender of the person to be Remise de Vextradé extradited 1. The requested Party shall inform 1. La Partie requise fera connaitre the requesting Party by the means å la Partie requérante par la voie mentioned in Article 12, paragraph 1 prévue au paragraphe 1 de 1’article of its decision with regard to the 12, sa décision sur l’extradition. extradition. 2. Reasons shall be given for any 2. Tout rejet complet ou partiel complete or partial rejection. sera motivé. 3. If the request is agreed to, the 3. En cas d’acceptation, la Partie requesting Party shall be informed of requérante sera informée du lieu et the place and date of surrender and de la date de remise, ainsi que de la of the length of time for which the durée de la détention subie en vue de person claimed was detained with a l’extradition par 1’individu réclamé. view to surrender.

4. Subject to the provisions of par­ 4. Sous réserve du cas prévu au agraph 5 of this Article, if the person paragraphe 5 du présent article, si claimed has not been taken over on 1’individu réclamé n’a pas été re<ju å the appointed date, he may be la date fixée, il pourra étre mis en released after the expiry of 15 days liberté å 1’expiration d’un délai de and shall in any case be released after 15 jours å compter de cette date et il

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 35

ning och i artikel 12 nämnda hand­ lingar inom 18 dagar efter anhållan­ det. Under inga förhållanden må anhållningstiden överskrida 40 dagar från dagen för anhållandet. Proviso­ risk frigivning må när som helst äga rum, men den anmodade parten skall vidtaga de åtgärder den anser erfor­ derliga till förhindrande av den efter­ söktes avvikande. 5. Frigivning skall icke förhindra förnyat anhållande och utlämning, om begäran om utlämning senare mottages. Artikel 17 Sammanträffande framställningar Om någons utlämning samtidigt begäres av flera stater, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den anmodade parten träffa sitt beslut under hänsynstagande till samtliga omständigheter och särskilt till brottens relativa svårhetsgrad och platsen för deras förövande, till tidsföljden mellan de olika framställ­ ningarna, till den eftersöktes med­ borgarskap och till möjligheten av senare utlämning till annan stat. Artikel 18 Överlämnande av den som skall utlämnas 1. Den anmodade parten skall på det i artikel 12 punkt 1 angivna sät­ tet underrätta den begärande parten om sitt beslut beträffande utlämningen. 2. För avslag, helt eller delvis, sko­ la skälen angivas. 3. Om framställningen bifalles, skall den begärande parten underrät­ tas om plats och tid för överlämnan­ det av den eftersökte och om den tid, varunder denne varit berövad sin fri­ het till följd av utlämningsförfarandet. 4. Med förbehåll för bestämmelser­ na i punkt 5 av förevarande artikel må den eftersökte, om han icke över­ tagits på den utsatta dagen, frigivas sedan 15 dagar förflutit från denna; under alla förhållanden skall han fri-

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

the expiry of 30 days. The requested sera en tout cas mis en liberté å l’ex- Party may refuse to extradite him for piration d’un délai de 30 jours; la the same offence. Partie requise pourra refuser de Tex­ trader pour le méme fait. 5. If circumstances beyond its con- 5. En cas de force majeure emtrol prevent a Party from surrender- péchant la remise ou la réception de ing or taking over the person to be 1’individu å extrader, la Partie intéextradited, it shall notify the other ressée en informera 1’autre Partie; les Party. The two Parties shall agree a deux Parties se mettront d’accord sur new date for surrender and the provi­ une nouvelle date de remise et les sions of paragraph 4 of this Article dispositions du paragraphe 4 du shall apply. present article seront applicables.

Article 19 Article 19 Postponed or conditional surrender Remise ajournée ou conditionnelle 1. The requested Party may, af ter 1. La Partie requise pourra, apres making its decision on the request for avoir statué sur la demande d’extraextradition, postpone the surrender dition, ajourner la remise de 1’indiviof the person claimed in order that du réclamé pour qu’il puisse étre he may be proceeded against by that poursuivi par elle ou, s’il a déjå été Party or, if he has already been con- condamné, pour qu’il puisse purger, victed, in order that he may serve his sur son territoire, une peine encousentence in the territory of that Party- rue å raison d’un fait autre que celui for an offence other than that for pour lequel Textradition est demanwhich extradition is requested. dée. 2. The requested Party may, in- 2. Au lieu d’ajourner la remise, stead of postponing surrender, tem- la Partie requise pourra remettre temporarily surrender the person claimed porairement å la Partie requérante to the requesting Party in accordance 1’individu réclamé dans des condi­ with conditions to be determined by tions å déterminer d’un commun acmutual agreement between the Par­ cord entre les Parties. ties. Article 20 Article 20 Handing over of propertg Remise d’objets 1. The requested Party shall, in so 1. A la demande de la Partie requé­ far as its law permits and åt the rante, la Partie requise saisira et rerequest of the requesting Party, seize mettra, dans la mesure permise par and hand over property: sa législation, les objets: (a) which mayr be required as evi- (a) qui peuvent servir de piéces å dence or conviction, ou (b) which has been acquired as a (b) qui, provenant de 1’infraction, result of the offence and which, åt the auraient été trouvés au moment de time of the arrest, is found in the pos- l’arrestation en la possession de 1’insession of the person claimed or is dividu réclamé ou seraient découdiscovered subsequently-. verls ultérieurement. 2. The property mentioned in para­ 2. La remise des objets visés au pa­ graph 1 of this Article shall be hand­ ragraphe 1 du présent article sera ed even if extradition, having been effectuée méme dans le cas ou 1’exagreed to, cannot be carried out tradition déjå accordée ne pourrait owing to the death or escape of the avoir lieu par suite de la mort ou de person claimed. 1’évasion de Tindividu réclamé.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 37

givas, sedan 30 dagar förflutit. Den anmodade parten äger vägra att vi­ dare utlämna honom för samma brott. 5. Om part av förhållanden, över vilka den icke råder, hindras från att överlämna eller övertaga den som skall utlämnas, skall den andra par­ ten underrättas. De båda parterna skola överenskomma om ny tidpunkt för överlämnandet och bestämmelser­ na i förevarande artikels punkt 4 skola därvid tillämpas. Artikel 19 Uppskjutet överlämnande eller över­ lämnande med förbehåll 1. Anmodad part må, efter att ha träffat beslut rörande begäran om ut­ lämning, uppskjuta överlämnandet av den eftersökte, för att denne må kunna åtalas av parten, eller, om han redan dömts, för att han må kunna avtjäna sitt straff å partens territorium för ett annat brott än det för vilket utlämning begärts. 2. Anmodad part må i stället för att uppskjuta överlämnandet tillfäl­ ligt överlämna den eftersökte till den begärande parten på villkor, som sko­ la fastställas i avtal mellan parterna.

Artikel 20 Överlämnande av föremål 1. Anmodad part skall, såvitt dess lagstiftning så medgiver, efter fram­ ställning från den begärande parten beslagtaga och överlämna föremål; (a) vilka må tjäna till bevis, eller

(b) vilka ha förvärvats till följd av brottet och vid tidpunkten för an­ hållandet påträffas i den eftersök­ tes besittning eller senare upptäckas.

2. I punkt 1 av förevarande artikel omnämnda föremål skola överläm­ nas, även om överenskommen utläm­ ning icke kan äga rum till följd av den eftersöktes frånfälle eller avvi­ kande.

38 Rungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

3. Wlien the said property is liable 3. Lorsque lesdits objets seront to seizure or confiscation in the ter- susceptibles de saisie ou de confisca­ ritory of the requested Party, the lat- tion sur le territoire de la Partie ter may, in connection with pending requise, cette derniére pourra, aux criminal proceedings, temporarily fins d’une procédure pénale en cours, retain it or hand it over on condition les garder temporairement ou les rethat it is returned. mettre sous condition de restitution. 4. Any rights which the requested 4. Sont toutefois réservés les droits Party or third parties may have ac- que la Partie requise ou des tiers quired in the said property shall be auraient acquis sur ees objets. Si de preserved. Where these rights exist, tels droits existent, les objets seront, the property shall be returned with- le procés terminé, restitués le plus tot out charge 'to the requested Party as possible et sans frais ä la Partie re­ soon as possible after the trial. quise.

Article 21 Article 21 T ransit Transit 1. Transit through the territory of 1. Le transit å travers le territoire one of the Contracting Parties shall de l’une des Parties Contractantes be granted on submission of a request sera accordé sur demande adressée by the means mentioned in Article 12, par la voie prévue au paragraphe 1 paragraph 1, provided that the offence de 1’article 12 å la condition qu’il ne concerned is not considered by the s’agisse pas d’une infraetion considé- Party requested to grant transit as rée par la Partie requise du transit an offence of a political or purely comme revétant un caractére polimilitary character having regard to tique ou purement militaire compte Articles 3 and 4 of this Convention. tenu des articles 3 et 4 de la présente Convention. 2. Transit of a national, within the 2. Le transit d’un ressortissant, au meaning of Article 6, of a country sens de 1’article 6, du pays requis du requested to grant transit may be re- transit, pourra étre refusé. fused. 3. Subject to the provisions of par­ 3. Sous réserve des dispositions du agraph 4 of this Article, it shall be paragraphe 4 du present article, la necessary to produce the documents produetion des piéces prévues au pa­ mentioned in Article 12, paragraph 2. ragraphe 2 de 1’article 12 sera nécessaire. 4. If air transport is used, the fol- 4. Dans le cas oii la voie aérienne lowing provisions shall apply: sera utilisée, il sera fait application des dispositions suivantes: (a) when it is not intended to land, (a) lorsqu’aucun atterrissage ne the requesting Party shall notifv the sera prévu, la Partie requérante aver- Party over whose territory the flight tira la Partie dont le territoire sera is to be made and shall certify that survolé, et attestera 1’existence d’une one of the documents mentioned in des piéces prévues au paragraphe 2, Article 12, paragraph 2 (a) exists. In alinéa (a) de 1’article 12. Dans le cas the case of an unscheduled landing, d’atterrissage fortuit, cette notifica­ such notification shall have the ef- tion produira les effets de la demande fect of a request for provisional arrest d’arrestation provisoire visée ä l’aras provided for in Article 16, and the ticle 16 et la Partie requérante adres­ requesting Party shall submit a for­ sera une demande réguliére de tran­ mal request for transit; sit;

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 39

3. När sagda föremål äro underkas­ tade beslag eller konfiskation å den anmodade partens territorium, må den senare med hänsyn till ett anhängigt brottmål tillfälligt behålla dem eller överlämna dem på villkor att de återställas. 4. Rättigheter, vilka den anmodade parten eller tredje man må ha för­ värvat i nämnda egendom, skola bi­ behållas. Om sådana rättigheter före­ finnas, skall egendomen utan kost­ nad återställas till den anmodade parten så snart som möjligt efter rät­ tegången. Artikel 21 Transitering 1. Efter framställning enligt be­ stämmelserna i artikel 12 punkt 1 skall befordran av utlämnad genom avtalsslutande parts territorium med­ givas, under förutsättning att ifråga­ varande brott av den härom anmoda­ de parten icke anses vara brott av po­ litisk eller rent militär natur enligt artiklarna 3 och 4 i denna konven­ tion.

2. Transitering av den härom an­ modade statens egna medborgare en­ ligt vad som förstås i artikel 6 må vägras. 3. Med förbehåll för bestämmelser­ na i punkt 4 av förevarande artikel måste i artikel 12 punkt 2 nämnda handlingar förebringas.

4. Om flygtransport begagnas sko­ la följande bestämmelser tillämpas:

(a) När landning icke avses skola äga rum, skall den begärande parten varsko den part, över vars territorium flygning skall ske, och bekräfta att en av de i punkt 2 under (a) i ar­ tikel 12 nämnda handlingarna före­ ligger. I fall av oförutsedd landning skall sådant tillkännagivande äga samma verkan som en framställning om provisoriskt anhållande enligt ar­ tikel 16, och den begärande parten

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958

( b ) when it is intended to land, the (b) lorsqu’un atterrissage sera prérequesting Party shall submit a for­ vu, la Partie requérante adressera mal request for transit. une demande réguliére de transit. 5. A Party may, however, åt the 5. Toutefois, une Partie pourra détime of signature or of the deposit of clarer, au moment de la signature its instrument of ratification of, or de la présente Convention ou du déaccession to, this Convention, declare pöt de son instrument de ratification that it will only grant transit of a per­ ou d’adhésion, qu’elle n’accordera le son on some or all of the conditions transit d’un individu qu’aux mémes on which it grants extradition. In that conditions que celles de 1’extradition event, reciprocity may be applied. ou å certaines d’entre elles. Dans ees cas, la régle de la réciprocité pourra étre appliquée. 6. The transit of the extradited per­ 6. Le transit de l’individu extradé son shall not be carried out through ne sera pas effeetué å travers un any territory where there is reason to territoire ou il y aurait lieu de croire believe that his life or his freedom que sa vie ou sa liberté pourraient may be threatened by reason of his étre menacées en raison de sa race, race, religion, nationality or political de sa religion, de sa nationalité ou opinion. de ses opinions politiques. Article 22 Article 22 Procedure Procedure Except where this Convention Sauf disposition contraire de la otherwise provides, the procedure présente Convention, la loi de la Par­ with regard to extradition and provi­ tie requise est seule applicable å la sional arrest shall be governed solely procédure de 1’extradition ainsi qu’å by the law of the requested Party. celle de 1’arrestation provisoire. Article 23 Article 23 Language to be used Langues å employer The documents to be produced Les piéces å produire seront rédishall be in the language of the re­ gées soit dans la langue de la Partie questing or requested Party. The re­ requérante, soit dans celle de la Par­ quested Party may require a transla- tie requise. Cette derniére pourra rétion into one of the official languages clamer une traduetion dans la langue of the Council of Europé to be chosen officielle du Conseil de 1’Europe by it. qu’elle choisira. Article 24 Article 24 Expenses Frais 1. Expenses incurred in the territo­ 1. Les frais occasionnés par l’exry of the requested Party by reason tradition sur le territoire de la Partie of extradition shall be home by that requise seront å la charge de cette Party. Partie. 2. Expenses incurred by reason of 2. Les frais occasionnés par le transit through the territory of a Par­ transit å travers le territoire de la ty requested to grant transit shall be Partie requise du transit seront å home by the requesting Party. la charge de la Partie requérante.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 41

skall översända en regelrätt fram­ ställning om transitering; (b) När landning förutses, skall den ansökande parten översända en regelrätt framställning om transitering. 5. Part må likväl vid konventio­ nens undertecknande eller vid depo­ sition av ratifikations- eller anslut­ ningsinstrument avgiva förklaring att den icke kommer att medgiva transi­ tering av någon, annat än på samtli­ ga eller något av de villkor, under vilka den medgiver utlämning. Om så sker, må ömsesidighet tillämpas. 6. Den utlämnade må icke trans­ porteras genom territorium varest, enligt vad som kan antagas, hans liv eller frihet skulle sväva i fara på grund av hans ras, religion, medbor­ garskap eller politiska uppfattning.

Artikel 22 Förfarandet Utom i de fall då denna konvention stadgar annorlunda skall förfarandet i vad avser utlämning och proviso­ riskt anhållande uteslutande regleras av den anmodade partens lag. Artikel 23 Språk som skola begagnas De handlingar som skola företes skola vara avfattade på den begäran­ de eller den anmodade partens språk. Den anmodade parten äger kräva översättning till ett av Europarådets officiella språk enligt eget val.

Artikel 24 Kostnader 1. Kostnader för utlämning vilka uppkomma på den anmodade partens territorium skola bäras av denna part. 2. Kostnader som uppkomma till följd av transport genom territorium tillhörande part, som anmodats med­ giva sådan transport, skola bäras av den begärande parten.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

3. In the event of extradition from 3. Dans le cas d'extradition eu proa non-metropolitan territory of the venance d’un territoire non métrorequested Party, the expenses occa- politain de la Partie requise, les frais sioned by travel between that terri­ occasionnés par le transport entre ce tory and the metropolitan territory of territoire et le territoire métropolithe requesting Party shall be home tain de la Partie requérante seront å by the latter. The same rule shall la charge de cette derniére. Il en sera apply to expenses occasioned by trav­ de méme des frais occasionnés par le el between the non-metropolitan ter­ transport entre le territoire non méritory of the requested Party and its tropolitain de la Partie requise et le metropolitan territory. territoire métropolitain de celle-ci. Article 25 Article 25 Definition of “detention order” Definition des »mesures de såreié» For the purposes of this Convention, Au sens de la présente Convention, the expression “detention order” l’expression »mesures de sureté» démeans any order involvingdeprivation signe toutes mesures privatives de liof liberty which has been made by a berté qui ontétéordonnéesencomplécriminal court in addition to or in- ment ou en substitution d’une peine, stead of a prison sentence. par sentence d’une juridiction pénale. Article 26 Article 26 Reservations Réserves 1. Any Contracting Party may, 1. Toute Partie Contractante pourwhen signing this Convention or ra, au moment de la signature de la when depositing its instrument of rat- présente Convention ou du dépöt de ification or accession, make a reser­ son instrument de ratification ou vation in respect of any provision or d’adhésion, formuler une réserve au provisions of the Convention. sujet d’une ou de plusieurs disposi­ tions déterminées de la Convention. 2. Any Contracting Party which 2. Toute Partie Contractante qui has made a reservation shall with- aura formulé une réserve la retirera draw it as soon as circumstances per- aussitöt que les circonstances le permit. Such withdrawal shall be made mettront. Le retrait des réserves sera by notification to the Secretary-Gen- fait par notification adressée au Seeral of the Council of Europé. crétaire Général du Conseil de l’Europe.

3. A Contracting Party which has 3. Une Partie Contractante qui aura made a reservation in respect of a formulé une réserve au sujet d’une provision of the Convention may not disposition de la Convention ne pourclaim application of the said provi­ ra prétendre ä 1’application de cette sion by another Party save in so far disposition par une autre Partie que as it has itself accepted the provision. dans la mesure ou elle 1’aura elleméme acceptée. Article 27 Article 27 Territorial application Champ d’application territoriale 1. This Convention sliall apply to 1. La présente Convention s’applithe metropolitan territories of the quera aux territoires métropolitains Contracting Parties. des Parties Contractantes. 2. In respect of France, it shall also 2. Elle s’appliquera également, en apply to Algeria and to the overseas ce qui concerne la France, ä 1’Algérie

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 43

3. I fall av utlämning från sådant den anmodade partens territorium, som icke utgör dess moderland, skola kostnader, föranledda av resa mellan detta territorium och den begärande partens moderland, bäras av den se­ nare. Enahanda regel skall tillämpas på kostnader förorsakade av resa mellan territorium, som icke utgör den anmodade partens moderland, och dess moderland. Artikel 25 Definition av skyddsåtgärd 1 denna konvention förstås med ut­ trycket skyddsåtgärd varje åtgärd som innefattar frihetsberövande och som föreskrives genom dom av en brottmålsdomstol såsom tillägg till eller i stället för straff. Artikel 26 Förbehåll 1. Avtalslutande part må vid den­ na konventions undertecknande eller vid deposition av ratifikations- eller anslutningsdokument göra förbehåll beträffande en eller flera av konven­ tionens bestämmelser.

2. Avtalsslutande part som gjort förbehåll skall återtaga detsamma, så snart omständigheterna medgiva det­ ta. Sådant återtagande skall ske ge­ nom ett till Europarådets generalsek­ reterare ställt tillkännagivande.

3. Avtalsslutande part som gjort förbehåll beträffande bestämmelse i denna konvention äger icke i vidare mån än den själv har godtagit be­ stämmelsen kräva tillämpning av densamma från annan parts sida.

Artikel 27 Territoriell tillämpning 1. Denna konvention skall tilläm­ pas på de avtalsslutande parternas moderland. 2. Den skall även i vad avser Frankrike äga tillämpning på Alge-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

Departments and, in respect of the et aux departements d’outre-mer, et United Kingdoin of Great Britain and en ce qui concerne le Royaume-Uni Northern Ireland, to the Channel Is­ de Grande-Bretagne et dTrlande du lands and to the Isle of Man. Nord, aux lies Anglo-Normandes et å 3. The Federal Republic of Germa- 1’Ile de Man. ny may extend the application of this 3. La République Fédérale d’Alle- Convention to the Land of Berlin by magne pourra étendre 1’applicalion de notice addressed to the Secretary-Gen- la présente Convention au Land Ber­ eral of the Council of Europé, who lin par une declaration adressée au shall notify the other Parties of such Secrétaire Général du Conseil de l’Eudeclaration. rope. Celui-ci notifiera cette déclaration aux autres Parties. 4. By direct arrangement between 4. Par arrangement direct entre two or more Contracting Parties, the deux ou plusieurs Parties Contracapplication of this Convention may tantes, le champ d’application de la be extended, subject to the conditions présente Convention pourra étre étenlaid down in the arrangement, to any du aux conditions qui sont stipulées territory of such Parties, other than dans cet arrangement å tout territoire the territories mentioned in par- d’une de ees Parties autre que ceux agraphs 1, 2 and 3 of this Artide, for visés aux paragraphes 1, 2 et 3 du whose international relations any présent article, et dont une des Par­ such Party is responsible. ties assure les relations internationales.

Article 28 Article 28 Relations between this Convention Relation entre la présente Convention and bilateral agreements et les accords bilatéraux

1. This Convention shall, in respect 1. La présente Convention abroge, of those countries to which it applies, en ce qui concerne les territoires auxsupersede the provisions of any bilat­ quels elle s’applique, celles des dis­ eral treaties, conventions or agree­ positions des traités, conventions ou ments governing extradition between accords bilatéraux qui, entre deux any two Contracting Parties. Parties Contractantes, régissent la matiére de 1’extradition. 2. The Contracting Parties may 2. Les Parties Contractantes ne conclude between themselves bilateral pourront conclure entre elles des ac­ or multilateral agreements only in or­ cords bilatéraux ou multilatéraux que der to supplement the provisions of pour compléter les dispositions de la this Convention or to facilitate the présente Convention ou pour faciliapplication of the principlescontained ter 1’application des principes contherein. tenus dans celle-ci. 3. Where, as between two or more 3. Lorsque, entre denx ou plusieurs Contracting Parties, extradition takes Parties Contractantes, 1’extradition se place on the basis of a uniform law, pratique sur la base d’une législation the Parties shall be free to regulate uniforme les Parties auront la fatheir mutual relations in respect of culté de régler leurs rapports mutuels extradition exclusively in accordance en matiére d’extradition en se fonwith such a system notwithstanding dant exelusivement sur ce systéme the provisions of this Convention. The nonobstant les dispositions de la pré­ same principle shall apply as between sente Convention. Le méme principe two or more Contracting Parties each sera applicable entre deux ou pbl-

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1958 45

riet och på de transoceana departe­ menten och i vad avser Det Förena­ de Konungadömet Storbritannien och Nordirland på Kanalöarna och Isle of Man. 3. Förbundsrepubliken Tyskland äger utsträcka denna konventions tillämpning till att omfatta Land Berlin genom tillkännagivande ställt till Europarådets generalsekreterare. Denne skall delgiva detta tillkännagi­ vande med övriga parter. 4. Genom överenskommelse, träf­ fad direkt mellan två eller flera av­ talsslutande parter, må denna kon­ ventions tillämpning på de i överens­ kommelsen fastställda villkoren ut­ sträckas till vilket som helst annat territorium än de i punkterna 1, 2 och 3 av förevarande artikel nämn­ da, vilket tillhör någon av parterna i överenskommelsen eller för vars in­ ternationella förbindelser sådan part svarar. Artikel 28 Förhållandet mellan denna konvention och bilaterala överenskommelser 1. Denna konvention upphäver, i vad avser de territorier på vilka den äger tillämpning, sådana bestämmel­ ser i traktater, konventioner eller bi­ laterala överenskommelser vilka reg­ lera utlämning mellan två avtalsslu­ tande parter. 2. De avtalsslutande parterna äga mellan sig sluta bilaterala eller mul­ tilaterala överenskommelser endast för att utfylla bestämmelserna i den­ na konvention eller för att underlätta tillämpningen av de i densamma in­ nefattade principerna. 3. När mellan två eller flera av de avtalsslutande parterna utlämning äger rum på grundval av enhetlig lagstiftning, skola de äga frihet att reglera sina ömsesidiga förbindelser i vad avser utlämning uteslutande i en­ lighet med ifrågavarande ordning och utan hinder av bestämmelserna i den­ na konvention. Samma princip skall tillämpas i förhållandet mellan två

46 Kungl. Maj. ts proposition lir 139 år 1958

of which has iii force a law providing sieurs Parties Contractantes dont för the execution in its territory of chacune a en vigueur une loi préwarrants of arrest issued in the terri­ voyant 1’exécution sur son territoire tory of the other Party or Parties. des mandats d’arrét décernés sur le Contracting Parties which exclude or territoire de l’autre ou des autres. may in the future exclude the appli- Les Parties Contractantes qui exclucation of this Convention as between ent ou viendraient å exclure de leurs themselves in accordance with this rapports mutuels 1’application de la paragraf shall notify the Secretary- présente Convention, conformément General of the Council of Europé ac- aux dispositions du présent paragracordingly. The Secretary-General phe, devront adresser une notifica­ shall inform the other Contracting tion å cet effet au Secrétaire Général Parties of any notification received in du Conseil de 1’Europe. Celui-ci comaccordance with this paragraph. muniquera aux autres Parties Con­ tractantes toute notification recue en vertu du présent paragraphe. Article 29 Article 29 Signature, ratification and entrg Signature, ratification, entrée en into force vigueur 1. This Convention shall be open to 1. La présente Convention demeusignature by the Members of the rera ouverte å la signature des Mem- Council of Europé. It shall be ratified. bres du Conseil de 1’Europe. Elle sera The instruments of ratification shall ratifiée et les instruments de ratifi­ be deposited with the Secretary-Gen­ cation seront déposés auprés du Se­ eral of the Council. crétaire Général du Conseil. 2. The Convention shall come into 2. La Convention entrera en vi­ force 90 days after the date of deposit gueur 90 jours apres la date du déof the third instrument of ratifica­ pöt du troisiéme instrument de rati­ tion. fication. 3. As regards any signatory ratify- 3. Elle entrera en vigueur å l’égard ing subsequently the Convention shall de tout signataire qui la ratifiera ulcome into force 90 days after the date térieurement 90 jours apres le dé­ of the deposit of its instrument of pot de son instrument de ratification. ratification. Article 30 Article 30 Accession Adhésion 1. The Committee of Ministers of 1. Le Comité des Ministres du Con­ the Council of Europé may invite any seil de 1’Europe pourra inviter tout State not a Member of the Council to État non Membre du Conseil å adhéaccede to this Convention, provided rer å la présente Convention. La réthat the resolution containing such solution concernant cette invitation invitation receives the unanimous devra recevoir 1’accord unanime des agreement of the Members of the Membres du Conseil ayant ratifié la Council who have ratified the Con­ Convention. vention. 2. Accession shall be by deposit 2. L’adhésion s’effectuera par le with the Secretary-General of the dépot, auprés du Secrétaire Général Council of an instrument of accession, du Conseil, d’un instrument d’adhéwhich shall take effect 90 days after sion qui prendra effet 90 jours aprés the date of its deposit. son dépot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 47

eller flera avtalsslutande parter av vilka envars lag medger verkställan­ de på dess territorium av häktnings­ beslut, utfärdade inom den eller de andra ifrågavarande parternas terri­ torier. Avtalsslutande parter, vilka mellan sig utesluta eller komma att utesluta tillämpningen av denna kon­ vention i enlighet med bestämmelser­ na i förevarande punkt, skola därom varsko Europarådets generalsekrete­ rare. Generalsekreteraren skall del­ giva övriga avtalsslutande parter till­ kännagivanden vilka mottagits jäm­ likt förevarande punkt.

Artikel 29 Undertecknande, ratifikation och ikraftträdande 1. Denna konvention skall stå öp­ pen för undertecknande av medlem­ marna i Europarådet. Den skall rati­ ficeras och ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos rådets general­ sekreterare. 2. Konventionen skall träda i kraft 90 dagar efter dagen för deponeran­ det av det tredje ratifikationsinstru­ mentet. 3. För signatärmakt som därefter ratificerar konventionen träder den i kraft 90 dagar efter deponerandet av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 30 Anslutning 1. Europarådets ministerkommitté må inbjuda stat, som icke är medlem av rådet, att ansluta sig till denna konvention. Beslutet om dylik inbju­ dan skall enhälligt godkännas av de av rådets medlemmar vilka ha ratifi­ cerat konventionen. 2. Anslutning skall ske genom de­ ponerande hos rådets generalsekrete­ rare av ett anslutningsinstrument och träder i kraft 90 dagar efter depone­ randet.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958

Artide 31 Article 31 Denunciation Dénonciation Any Contracting Party may de- Toute Partie Contractante pourra, nounce this Convention in so far as it en ce qui la concerne, dénoncer la is concerned by giving notice to the présente Convention en adressant Secretary-General of the Council of une notification au Secrétaire Géné- Europé. Denunciation shall take ef- ral du Conseil de 1’Europe. Cette dé­ fect six months after the date when nonciation prendra effet six mois the Secretary-General of the Council apres la date de la réception de sa no­ received such notification. tification par le Secrétaire Général du Conseil. Article 32 Article 32 Notifications Notifications The Secretary-General of the Coun­ Le Secrétaire Général du Conseil de cil of Europé shall notify the Mem- 1’Europe notifiera aux Membres du bers of the Council and the Govern­ Conseil et au gouvernement de tout ment of any State which has acceded État ayant adhéré å la présente Con­ to this Convention of: vention : (a) the deposit of any instrument (a) le dépöt de tout instrument de of ratification or accession; ratification ou d’adhésion; (b) the date of entry into force of (b) la date de 1’entrée en vigueur; this Convention; (c) any declaration made in ac- (c) toute déclaration faite en applicordance with the provisions of Ar­ cation des dispositions du paragraphe ticle 6, paragraph 1, and of Article 1 de 1’article 6, et du paragraphe 5 21, paragraph 5; de 1’article 21; ( d ) any reservation made in accord- (d) toute réserve formulée en apance with Article 26, paragraph 1; plication des dispositions du para­ graphe 1 de 1’article 26; (e) the withdrawal of any reserva­ (e) le retrait de toute réserve eftion in accordance with Article 26, fectué en application des dispositions paragraph 2; du paragraphe 2 de 1’article 26; (/) any notification of denunciation (f) toute notification de dénoncia­ received in accordance with the pro­ tion recue en application des dispo­ visions of Article 31 and by the date sitions de 1’article 31 de la présente on which such denunciation will take Convention et la date å laquelle celleeffect. ci prendra effet. In witness whereof the undersigned, En foi de quoi, les soussignés, dubeing duly authorised thereto, have ment autorisés å cet effet, ont signé signed this Convention. la présente Convention.

Done åt Paris, Fait ä Paris, this 13th day of December 1957, in le 13 décembre 1957, English and French, both texts being en frangais et en anglais, les deux equally authentic, in a single copy textes faisant également foi, en un which shall remain deposited in the seul exemplaire qui sera déposé dans archives of the Council of Europé. les archives du Conseil de 1’Europe. The Secretary-General of the Council Le Secrétaire Général du Conseil en of Europé shall transmit certified enverra copie certifiée conforme aux copies to the signatory Governments. gouvernements signataires.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1958 49

Artikel 31 Uppsägning Avtal sslutande part äger för sitt vidkommande uppsäga denna kon­ vention genom att därom underrät­ ta Europarådets generalsekreterare. Uppsägningen skall träda i kraft ef­ ter 6 månader, räknade från den dag rådets generalsekreterare mottog un­ derrättelsen.

Artikel 32 Tillkännagivanden Europarådets generalsekreterare skall för rådets medlemmar och för regeringen i varje till denna konven­ tion ansluten stat tillkännagiva: * (a) deponering av ratifikations- el­ ler anslutningsinstrument; (b) dagen för denna konventions ikraftträdande; (c) förklaring avgiven i enlighet med bestämmelserna i artikel 6, punkt 1, och artikel 21, punkt 5;

(d) förbehåll gjort i enlighet med artikel 26, punkt 1;

(e) återtagande av förbehåll i en­ lighet med artikel 26, punkt 2;

(f) underrättelse om uppsägning mottagen jämlikt bestämmelserna i artikel 31 och dagen för dess ikraft­ trädande.

Till bekräftande härav ha under­ tecknade, därtill vederbörligen be­ myndigade, underskrivit denna kon­ vention. Som skedde i Paris den 13 decem­ ber 1957 på franska och engelska, av vilka båda texterna äga lika vitsord, i ett enda exemplar vilket skall för­ varas i Europarådets arkiv. Europa­ rådets generalsekreterare skall över­ sända bestyrkt avskrift därav till signatärregeringarna.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 139