('angående godkännande av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1963 I

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland; given Stockholms slott den 27 september 1963. Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 12 regeringsfor­ men föreslå riksdagen att godkänna det i London den 26 april 1963 under­ tecknade utlämningsfördraget mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ett utläinningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 74 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land, i statsrådet å Stockholms slott den 27 septem­ ber 1963.

Närvarande: Statsråden A ndersson , L indström , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga angående godkän­ nande av ett i London den 26 april 1963 undertecknat utlämningsfördrag mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Därvid anför han följande. Den svenska lagstiftningen om utlämning för brott blev under 1950-talet föremål för omfattande revision och modernisering med särskilt sikte på att stärka individens rättsskydd. Reformarbetet resulterade i en ny lag den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott, i det följande benämnd utlämning slag en (prop. 1957:156; IAU 1957:37). Denna lag, som ersatte tidigare gällande lag i ämnet av år 1913, trädde i kraft den 1 januari 1958. Utlämning till annat nordiskt land blev sedermera föremål för särskild reglering genom lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Dan­ mark, Finland, Island och Norge (prop. 1959: 72; L>U 1959: 22). Sistnämn­ da lag har fr. o. m. den 1 september 1959 vunnit tillämpning i förhållande till samtliga nordiska stater. Utlämningslagen bygger på grundsatsen, att fråga om utlämning skall fritt prövas på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje sär­ skilt fall. Vid prövning av framställning om utlämning från Sverige är det i princip ovidkommande, vilka möjligheter som finnes att under motsva­ rande förhållanden få en person utlämnad från den främmande staten till Sverige. Vid lagens tillkomst förutsattes emellertid, att Sverige i viss ut­ sträckning liksom tidigare måste vara berett att reglera sitt utlämningsväsende genom förpliktande traktater. Ett system med traktater kunde stundom befinnas ändamålsenligt i betraktande av den ståndpunkt lagstift­ ningen i en del främmande stater intager. I vissa stater utgör nämligen före­ fintligheten av ömsesidigt förpliktande traktat ett oeftergivligt villkor för att utlämning överhuvud skall kunna ske (jfr prop. 1957: 156 s. 29 och 30). I samband med förarbetena till den nya utlämningslagstiftningen frigjor­ de sig Sverige genom uppsägning från flertalet tidigare ingångna utläm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171 år 1963 3

ningstraktater. Bland de traktater som härvid upphörde att gälla var det fördrag, som den 26 juni 1873 slutits med Storbritannien (SFS 1873:50). Vid tidpunkten för ikraftträdandet av utlämningslagen förelåg traktatsmässig reglering av utlämningsväsendet endast med Norge (konventionen den 21 februari 1907, SFS 1907:13), Danmark (konventionen den 17 juni 1913, SÖ 1913: 5) samt Finland (konventionen den 29 november 1923, SÖ 1924: 2), varjämte genom ministeriell noteväxling med Belgien den 18 och den 22 maj 1951 särskild överenskommelse träffats om att konventionen med denna stat av den 26 april 1870 och den därtill hörande deklarationen av den 6 november 1877 skulle gälla tills vidare med rätt för vardera par­ ten att med omedelbar verkan uppsäga konventionen (SFS 1870:37 och 1877: 39, SÖ 1951: 31). Sverige har sedermera biträtt den i Paris den 13 december 1957 dagtecknade europeiska utlämningskonventionen (jfr prop. 1958: 139). Konventio­ nen trädde för Sveriges del i kraft den 18 april 1960. Genom att Norge och därefter även Danmark tillträtt denna konvention har förutnämnda svensk­ norska och svensk-danska konventioner satts ur kraft i de delar de regle­ rade utlämningsfrågor. Anmärkas bör därvid, att den europeiska utläm­ ningskonventionen på grund av särskilda förbehåll vid ratificeringen icke är tillämplig i förhållandet mellan Sverige, Norge och Danmark. Utlämning mellan dessa stater jämte Finland och Island regleras i stället av enhetlig nordisk särlagstiftning på detta område. I samband med ikraftträdandet av denna lagstiftning har bestämmelserna om utlämning i den nämnda svensk­ finska konventionen enligt överenskommelse genom ministeriell noteväxling den 30 augusti 1960 (SÖ 1960: 55) upphört att gälla. Sammanfattningsvis kan konstateras, att Sverige för närvarande har trak­ tatmässig reglering av utlämning för brott, dels bilateralt med Belgien och dels multilateralt med de till den europeiska utlämningskonventionen an­ slutna utomnordiska staterna, vilka ännu så länge utgöres av Grekland och Turkiet. Härvid bör också noteras, att Italien nyligen ratificerat den euro­ peiska konventionen och att dess anslutning träder i kraft den 4 november 1963. Till den grupp av stater, vilkas interna lagstiftning såsom ett oeftergiv­ ligt villkor för utlämning för brott kräver att ömsesidigt förpliktande över­ enskommelse föreligger, hör Amerikas Förenta Stater och Storbritannien. Efter förhandlingar på svenskt initiativ har i Washington den 24 oktober 1961 undertecknats en konvention om utlämning mellan Sverige och Ameri­ kas Förenta Stater. Denna konvention har i enlighet med därom framlagd proposition godkänts av riksdagen (prop. 1962:40; IAU 1962:14). Frågan om konventionens ratificering är beroende av pågående parlamentsbehandling av konventionen i Amerikas Förenta Stater. På svenskt initiativ har förhandlingar om utlämningsavtal också hållits med Storbritannien. Dessa ägde rum i London i oktober 1961. De har re­ sulterat i ett den 26 april 1963 i London undertecknat utlämningsfördrag

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1963

mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland; fördraget torde få fogas såsom bilaga till protokollet i detta ärende. I det följande lämnas en redogörelse för bestämmelserna i fördraget.

Enligt art. 1 åtager sig de fördragsslutande staterna att under de förhål­ landen och i enlighet med de villkor som anges i fördraget utlämna för brott misstänkta eller dömda personer. Åtagandet omfattar sådana brott, som upptages i brottsförteckningen i art. 3 och som begåtts på den ansökande partens område eller på öppna havet ombord på fartyg, registrerat inom denna parts område. Brott, begångna på den anmodade statens område, ingår ej. I sistnämnda hänseende är fördragets tillämpningsområde något snävare avgränsat än vår utlämningslags, jfr 3 §. Fördragsbestämmelsen, som förestavats av de brittiska lagreglerna på detta område, torde dock täcka de flesta praktiska fall. Fördraget är enligt art. 2 tillämpligt ej blott på det brittiska moderlan­ det utan även på ett stort antal särskilt angivna områden, för vilkas inter­ nationella förbindelser brittiska regeringen svarar. Artikeln förutser vidare att fördraget skall kunna utsträckas till andra sådana områden. Från svensk synpunkt finnes ej något behov av att, på sätt skett i art. 3 första stycket, närmare specificera de olika brott för vilka utlämning skall kunna ske enligt fördraget, och det kan för oss knappast anses önskvärt att detta göres. Enligt den brittiska utlämningslagstiftningen är emellertid en sådan specifikation nödvändig, och med det förbehåll, som ligger i arti­ kelns hänvisning till de fördragsslutande staternas interna rätt, bör syste­ met kunna godtagas för svensk del. Svårigheter har självfallet förelegat, när det gällt att få till stånd en för båda parter godtagbar brottsuppräkning. Vid utformningen av brottsbeskrivningarna har man på brittisk sida varit i väsentlig mån bunden av särskilda lagbestämmelser i ämnet, varför det ej kunnat undgås, att beskrivningarna i vissa fall kommit att te sig främmande från svensk synpunkt. När det i tillämpningen gäller att avgöra huruvida ett brott faller under fördraget, torde det faktiska handlandet få anses avgörande. Brottet föranleder ut­ lämning enligt fördraget, om det faktiska handlandet för båda staternas del kan inordnas under något av de uppräknade brotten (ej nödvändigtvis det­ samma i båda staterna) och om gärningen dessutom utgör brott av sådan beskaffenhet i övrigt att utlämning härför kan ske enligt båda staternas interna lagar. För svenskt vidkommande innebär sistnämnda villkor för närvarande, att gärningen skall motsvara brott, varå straffarbete kan följa enligt svensk lag, jfr 4 § utlämningslagen. Enligt förslag till ändring i 4 § utlämningslagen, som den 5 juni 1963 remitterats till lagrådet för gransk­ ning, uppställes det villkoret — som avses skola gälla efter brottsbalkens ikraftträdande — att gärningen skall motsvara brott, för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Den föreslagna lagändringen innebär, att stadgandets tillämpningsområde i allt väsentligt bibehålies oför­ ändrat. Enligt brittisk lag torde brott alltid kunna föranleda utlämning, så

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1963 5

snart det kan hänföras under någon av de i uppräkningen gjorda beskriv­ ningarna. För utlämning enligt fördraget av den som i den ansökande sta­ ten redan dömts för brottet tillkommer det i art. 4 angivna villkoret, att straffet skall avse frihetsberövande under viss minsta tid. Beträffande punkten 24 i enumerationen, avseende brott i samband med handel med farliga droger, må framhållas att dylika brott i Storbritannien — liksom i flera andra stater — betraktas såsom mycket allvarliga. I Sve­ rige har en viss skärpning av påföljden beslutats. Enligt narkotikaförord­ ningen den 14 december 1962, som träder i kraft den 1 januari 1964, blir straffet fängelse eller, om brottet är ringa, dagsböter. Brott av denna art har medtagits bland dem som kan föranleda utlämning med tanke på möj­ ligheten, att gärning, som här avses, i särskilt fall skulle kunna hänföras jämväl under annan svensk straffbestämmelse, som möjliggör utlämning. Andra stycket i art. 3 innehåller ett allmänt stadgande om att utläm­ ning skall ske enligt fördraget även för medverkan i sådant brott som upp­ tages i enumerationen, förutsatt att denna medverkan är straffbar i båda staterna. I detta sammanhang bör observeras, att försök (eller förberedelse) till brott icke kan föranleda utlämning enligt fördraget i andra fall än då detta särskilt angivits i uppräkningen eller gärningen eljest kan hänföras under där intagen brottsbeteckning. För Sveriges del möter ej hinder att utlämna jämväl för andra brott än dem som faller under uppräkningen i art. 3, om blott förutsättningarna en­ ligt 4 § utlämningslagen är uppfyllda. Stadgandet i art. 3 tredje stycket förutsätter, att utlämning skall kunna ske även för sådana brott, dock en­ dast därest brottet kan föranleda utlämning jämväl enligt brittisk lag. Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med döden, har beaktats i art. 3 fjärde stycket i fördraget. Med stöd av stadgan­ det i detta stycke kan utlämning från Sverige vägras, om den eftersökte en­ ligt brittisk lagstiftning är underkastad dödsstraff för det brott varå utlämningsframställningen grundas. I art. b har upptagits en bestämmelse motsvarande stadgandet i 4 § andra punkten utlämningslagen, nämligen att, om den eftersökte dömts för brot­ tet i den ansökande staten, det utmätta straffet skall avse frihetsberövande under en tid av lägst fyra månader för att utlämning skall kunna begäras. Enligt stadgandet i art. 5 överlämnas åt de fördragsslutande staterna att själva pröva, huruvida de önskar utlämna egna medborgare. Under för­ handlingarna har klargjorts, alt Sverige icke utlämnar svenskar, jfr 2 § ut­ lämningslagen. Från svensk sida har framförts det förslaget, att Sverige med hänsyn till den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna skulle vara befogat att vägra utlämning jämväl av dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare. Den tanken bar även framförts, att prövningsrätt dess­ utom borde förbehållas beträffande utomnordiska medborgare, domicilierade i Sverige eller i övriga nordiska länder (jfr prop. 1957: 156 s. 40 och 1958: 139 s. 11). Då Storbritannien är berelt att utlämna även egna medlt Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 174

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 17i år 1963

borgare, har den föreslagna begränsningen ej mött någon förståelse. I sam­ manhanget har från brittiskt håll framhållits bl. a., att enligt gällande utlämningstraktater mellan Storbritannien samt Danmark och Norge svenska medborgare icke undantages från utlämning från våra nordiska grannlän­ der. Art. 6 innehåller i första stycket bestämmelsen, att utlämning icke skall medges, om den eftersökte på den anmodade statens område redan blivit eller är föremål för rättsliga åtgärder för det brott för vilket utlämning begäres. Under förhandlingarna har klargjorts, att bestämmelsen även avses täcka det i Sverige tänkbara fallet att åtalseftergift beslutats, jfr 10 § första stycket utlämningslagen. Bestämmelsen i art. 6 andra stycket behandlar det fall, att den eftersökte är föremål för rättsliga åtgärder eller avtjänar straff på den anmodade sta­ tens område för annat brott än det för vilket utlämning begäres. Stadgan­ det, som innebär att med utlämningen skall anstå till dess att det rättsliga förfarandet avslutats eller straffet avtjänats, svarar mot 11 § första styc­ ket utlämningslagen. Förbudet i art. 7 att utlämna vid åtals- eller straffpreskription motsvarar stadgandet i 10 § andra stycket utlämningslagen. I art. 8 första stycket har intagits ett förbud mot utlämning för brott av politisk natur, vilket står i överensstämmelse med 6 § utlämningslagen. Andra stycket i art. 8 upptager en allmän bestämmelse av innehåll, att den anmodade staten får vägra utlämning på varje grund som är angiven i dess lagstiftning. Med stöd av denna bestämmelse kan man från svensk sida underlåta att efterkomma en utlämningsframställning under hänvisning till någon av de i utlämningslagen särskilt angivna grunder, vilka ej uttryck­ ligen nämnts i fördragets text. Utlämning kan sålunda vägras jämlikt 5 § utlämningslagen i fråga om militära brott. Fördragsbestämmelsen täcker vi­ dare det i 7 § utlämningslagen stadgade förbudet mot utlämning, då risk föreligger för förföljelse av den som begäres utlämnad på grund av hans härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden. Bestämmelsen kan likaledes åberopas, därest utlämningen skulle befinnas uppenbart oför­ enlig med humanitetens krav i enlighet med stadgandet i 8 § utlämnings­ lagen. Detsamma gäller, då utländsk dom, såsom närmare beröres i anslut­ ning till art. 12, ej skulle kunna godtagas i enlighet med vad i 9 § tredje stycket utlämningslagen sägs. Det har vidare varit förutsatt, att Sverige med stöd av fördragsbestämmelsen skall vara berättigat att avslå utlämningstramställning, om den som begäres utlämnad avses skola lagforas vid extraordinär domstol — i överensstämmelse med den princip som gäller enligt 12 § första stycket 3. utlämningslagen. Den omständigheten, att för­ budet mot utlämning i sadana fall kommit till uttryck i form av en före­ skrift i berörda lagstadgande rörande villkor i samband med beviljande av utlämning, har ej ansetts hindra denna fördragsmässiga tillämpning. Stadgandet i art. 9 uttrycker principen, att den som utlämnats för brott

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 i år 1963 7

ej får göras till föremål för ingripande för annan brottslighet eller omstän­ dighet, som är att hänföra till tiden före utlämningen, och ej heller vidareutlämnas till tredje stat annat än under vissa angivna förhållanden. Den närmare utformningen av artikeln beredde vissa svårigheter under för­ handlingarna. Från brittiskt håll önskade man en låt vara begränsad möj­ lighet att lagföra enligt annan brottsrubricering än den som angivits i utlämningsärendet. Härvid åberopades speciella brittiska problem inom straff­ rätten samt det förhållandet, att principerna vad gäller brottsrubriceringen i de båda fördragsländerna ej är helt överensstämmande, jfr vad förut an­ förts i anslutning till art. 3. Med den utformning som artikeln fått kan den sägas innebära krav på att lagföringen sker, under de i övrigt angivna villkoren, enligt en brottsrubricering som täcks av de omständigheter med avseende å brottet, vilka redovisats i utlämningsärendet. Art. 9 torde stå i överensstämmelse med 12 § första stycket 1. utlämningslagen. I detta sammanhang torde böra beaktas, att nämnda lagstadgan­ de innefattar möjlighet att medge lagföring för annat brott, som begåtts före utlämningen. Anmärkas bör därtill att fördraget ej säger något om så­ dant medgivande i efterhand. Anledningen härtill är, att den brittiska lag­ stiftningen ej förutser att efterhandsmedgivande skall kunna lämnas. Fördraget upptager ej någon uttrycklig motsvarighet till 12 § första styc­ ket 2. utlämningslagen, men den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt den uppfattning som vann anslutning vid de mycket grundliga dis­ kussionerna i frågan Under förhandlingarna, ha kommit till tillräckligt tyd­ ligt uttryck i art. 9. I detta sammanhang må även hänvisas till art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen (prop. 1958: 139 s. 31) och art. IX i utlämningskonventionen med Amerikas Förenta Stater (prop. 1962:40 s. 15) — bestämmelserna i dessa konventionsartiklar har ansetts kunna god­ tagas på svensk sida. Framställning om utlämning skall enligt art. 10 första stycket i fördraget göras på diplomatisk väg — undantag gäller för det i art. 19 stadgade fallet. I art. 10 andra—fjärde styckena redogöres för de handlingar, som skall bifogas en utlämningsframställning, jfr 14 § utlämningslagen. Här torde blott böra anmärkas att i fall, då ärendet avser någon som ännu ej dömts, tramställningen skall vara åtföljd av, förutom häktningsbeslut, jämväl så­ dana bevis, som enligt den anmodade statens lagstiftning skulle rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta i den staten. Beträffande den som re­ dan är dömd kräves enligt förevarande artikel bevis om domens innehåll men ej någon särskild utredning i skuldfrågan. Bestämmelserna torde få ses mot bakgrunden av vad som sägs i anslutning till art. 12. Handlingarna i ett utlämningsärende skall, enligt stadgandet i art. 10 fem­ te stycket, vara översatta till den anmodade statens språk. Art. 11 innehåller bestämmelser om provisoriskt anhållande i avvaktan på begäran om utlämning, jfr 23 § utlämningslagen. Framställning enligt artikeln förutses kunna göras i annan ordning än på diplomatisk väg och skall innehålla uppgitt om avsikten att begära utlämning av den eftersökte

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 4 år 1963

samt förklaring, att häktningsbeslut eller fällande dom föreligger gentemot honom. Härutöver skall i förekommande fall lämnas sådana ytterligare upp­ lysningar, som skulle ha erfordrats för att rättfärdiga häktningsbeslut, där­ est brottet begåtts i den anmodade staten. Den ansökande staten kan icke påfordra längre provisorisk anhållningstid än trettio dagar. De fördragsslutande staterna är på grund av bestämmelserna i art. 1, så­ som förut nämnts, underkastade en allmän förpliktelse att bevilja utläm­ ning för brott enligt de villkor, som angives i fördraget. Art. 12 första styc­ ket innehåller ett speciellt stadgande, som begränsar den allmänna förplik­ telsen. Enligt detta stadgande gäller skyldigheten endast i fall, då visst mått av bevisning i skuldfrågan föreligger i utlämningsärendet. Detta torde å andra sidan innebära att, så snart dessa minimikrav i fråga om bevisningen är uppfyllda, förpliktelsen skall i princip inträda. På brittisk sida har man ansett det nödvändigt, att stadgandet, med dess på brittisk rättsuppfattning utformade bestämmelser, medtages i fördraget. I enlighet med svenska öns­ kemål har fördraget dock kompletterats med regler som, enligt vad närmare utvecklas i det följande, på förevarande område modifierar utlämningsförpliktelsen i den utsträckning som svensk lag påkallar. Det må erinras om att för utlämning av någon, som ej redan är dömd i den ansökande staten, gäller enligt 9 § utlämningslagen det kravet, att per­ sonen i fråga är häktad och att sannolika skäl föreligger att han begått gär­ ningen. Är vederbörande dömd, kräves att domen stödjes av utredningen och ej eljest föranleder allvarlig erinran. Enbart häktningsbeslut eller dom förutsättes således ej skola vara tillfyllest som bevisning i skuldfrågan vid utlämning från Sverige. Möjlighet lämnas dock att i fördrag med främ­ mande stat bestämma, att häktningsbeslut eller fällande dom skall godta­ gas som tillräcklig utredning i skuldfrågan, om det ej i särskilt fall fram­ går att beslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt, 9 § tredje stycket. I fråga om utlämning av personer, som ej redan blivit dömda i den an­ sökande staten, kan den brittiska lagstiftningen sägas i princip sträcka kraven på bevisning i skuldfrågan längre än vad vår lag gör. Utöver före­ komsten av häktningsbeslut fordras från brittisk sida, att förebringad ut­ redning i utlämningsärendet är tillräcklig att »rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta» inför brittisk domstol, därest brottet skulle ha begåtts på brittiskt område. Den brittiska ståndpunkten i detta hänseende ligger till grund för utformningen av art. 12 första stycket i fördraget. Som regel torde fördragets nyss berörda beviskrav medföra, att den ut­ redning, som enligt art. 10 tredje stycket skall fogas vid utlämningsframställningen, kommer att omfatta beedigade förklaringar eller vittnesutsa­ gor. För att en svensk begäran om utlämning skall uppfylla fördragets vill­ kor, kan det bli nödvändigt att upptaga muntlig bevisning i skuldfrågan redan vid den häktningsförhandling inför svensk domstol, som föregår framställningen. Här föreligger tydligen »särskilda skäl» för förebringande av utredning vid sådan förhandling, om vilket stadgas i 24 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963 9

Förklaringen till behovet på brittisk sida av beedigade förklaringar eller vittnesutsagor i utlämningsärenden får sökas i det förhållandet, att beslut om utlämning av den som ej redan är dömd enligt brittisk rätt föregås av domstolsförfarande, syftande till att utröna, huruvida förebringad bevisning är tillräcklig för att rättfärdiga den eftersöktes ställande inför rätta. I denna rättegång göres genom den brittiska utlämningslagen avsteg från den i brit­ tisk rätt eljest gällande bevisomedelbarhetsprincipen i så måtto, att skrift­ liga, beedigade förklaringar eller vittnesutsagor godtages, om de bestyrkts på visst sätt, jfr art. 13. Om man i Storbritannien sålunda uppställer tämligen långtgående krav på utredning i skuldfrågan vid utlämning av den som ännu ej dömts för brott, anses å andra sidan dom, vari den tilltalades skuld till brottet fastslås, enligt brittisk uppfattning böra godkännas såsom full bevisning i skuldfrå­ gan och således ej bli föremål för granskning och omprövning i det land, till vilket utlämningsframställning riktas. Den svenska ståndpunkten i den­ na fråga har varit, att brittisk dom — i överensstämmelse med vad i 9 § tredje stycket utlämningslagen sägs — väl kunde erkännas såsom grundval för utlämningsbegäran men att reservation måste göras för det fall att do­ men är uppenbart oriktig. I fråga om utformningen av fördragets bestäm­ melser uppnåddes vid förhandlingarna en kompromisslösning. Innehållet i art. 12 första stycket bestämdes därvid i väsentlig överensstämmelse med brittiska intentioner. Enighet förelåg dock om att bestämmelsen i art. 8 andra stycket, enligt vilken stat må vägra utlämning på varje grund som är angiven i dess lagstiftning, lämnar det fördragsmässiga stödet för iakttagan­ det av utlämningslagens föreskrifter rörande utredningen i domsfallen. Ehuru det ej direkt utsagts i fördraget, att brittisk dom skall godtagas på sätt sägs i 9 § tredje stycket utlämningslagen, torde den uppnådda kompro­ misslösningen vid utformningen av art. 12 första stycket och art. 8 andra stycket få anses i sak innefatta ett sådant åtagande. Bestämmelsen i art. 12 andra stycket förutser möjlighet för den anmoda­ de staten att begära kompletterande bevisning och upplysningar. Reglerna i art. 13 om godtagande av vissa handlingar som bevis och om formerna för bestyrkande av dessa handlingar synes stela och oformliga vid jämförelse med svensk rättegångsordning med dess fria bevisprövning. Från brittisk synpunkt har de emellertid ansetts absolut nödvändiga. Även i det­ ta avseende är den brittiska ståndpunkten dikterad av tvingande regler i brittisk lag. Iakttagandet av artikelns föreskrifter torde främst få betydelse vid utlämning från Storbritannien till Sverige. Föreskrifterna bör ses mot bakgrunden av bestämmelserna i art. 10 och 12. Handlingar, som har karak­ tär av bevis i fördragets mening, är sådana som kan hänföras under art. 10 tredje och fjärde styckena. Det är alltså enbart dessa handlingar, som här avses. Art. 14 upptager bestämmelser om hur den konfliktsituation skall lösas, som uppkommer vid sammanträffande framställningar från flera stater om utlämning av eu och samma person. De torde vara förenliga med föreskrif­ terna i 13 § utlämningslagen.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 4 år 1963

Föreskrifterna i art. 15 är uteslutande betingade av brittisk lagstiftning och saknar större intresse för svenskt vidkommande. Förfarandet vid verkställande av utlämning regleras i art. 16. Den som skall utlämnas skall överlämnas vid den gränsort eller i den hamn, som angives av den ansökande staten. Överlämnandet skall ske inom tidrymd, som den anmodade staten äger bestämma, jfr 20 § andra stycket utlämningslagen. Föremål eller penningar, som kan tjäna till bevis om eller viika åtkommits genom brottet skall enligt art. 17 , om så påfordras, överlämnas till den ansökande staten i samband med utlämning i den utsträckning den anmo­ dade statens interna lagstiftning medger, jfr 21 § utlämningslagen. Artikeln upptager vidare vissa bestämmelser för fall, att egendomen är underkastad beslag eller blivit föremål för förverkande, samt för tillgodoseende av an­ nans rätt till egendomen. Från den i art. 18 knäsatta huvudregeln, att den anmodade staten skall stå för alla kostnader i utlämningsärende, som uppkommit på dess område, göres undantag för sådana kostnader som föranletts av att den ansökande parten blivit företrädd inför domstol. Detta undantag saknar betydelse i fråga om ett utlämningsförfarande, som genomföres i Sverige. Däremot lär det som regel komma att visa sig nödvändigt att Sverige företrädes inför brittisk domstol, när domstolsprövning äger rum i anledning av svensk framställning om utlämning av någon som misstänkes för brott. I detta sammanhang hänvisas till vad förut sagts i anslutning till art. 12 om domstolsförfarandet enligt brittisk rätt. Enligt art. 19 kan svensk framställning om utlämning av den som påträf­ fats utanför det brittiska moderlandet riktas direkt till vederbörande guver­ nör eller annan behörig myndighet. Slutligen må nämnas att art. 20 uttryckligen fastslår, att fördraget är tilllämpligt även på brott som begåtts och beträffande domar som meddelats före fördragets ikraftträdande, vilket sker tre månader efter ratifikations­ instrumentens utväxling.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att det här bilagda utlämningsfördraget mellan Sverige samt Förenade Konungariket Storbritan­ nien och Nordirland måtte jämlikt § 12 regeringsformen framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­ gen att godkänna fördraget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: T. Johansson

Kungl. Maj.ts proposition nr 174- år 1963 11

Bilaga

Extradition Treaty between the United Utlämningsfördrag mellan Konungariket Kingdom of Great Britain and Northern Sverige samt Förenade Konungariket Ireland and the Kingdom of Sweden Storbritannien och Nordirland

Hans Majestät Konungen av Sveri­ Her Majesty The Queen of the ge samt Hennes Majestät Drottning­ United Kingdom of Great Britain and en av Förenade Konungariket Stor­ Northern Ireland and of Her other britannien och Nordirland och av Si­ Realms and Territories, Head of the na Övriga Riken och Områden, Sam­ Commonwealth, and His Majesty The väldets Överhuvud, King of Sweden; vilka önska träffa anstalter för Desiring to make provision for the ömsesidig utlämning för brott, reciprocal extradition of offenders; ha beslutat att för detta ändamål Have resolved to conclude a Treaty avsluta ett fördrag och ha i sådant for that purpose, and to that end have syfte utsett till Sina Befullmäktigade: appointed as their Plenipotentiaries: Hans Majestät Konungen av Sveri­ Her Britannic Majesty: ge: Sitt utomordentliga och befullmäk­ For the United Kingdom of Great tigade sändebud i London Bo Gunnar Britain and Northern Ireland: The Richardsson Hägglöf, G.C.V.O., Right Honourable the Earl of Home, K.T., Her Majesty’s Principal Secretary of State for Foreign Affairs; Hennes Brittiska Majestät: His Majesty The King of Sweden: för Förenade Konungariket Storbri­ His Excellency Monsieur Bo Gun­ tannien och Nordirland: Sin utrikés- nar Richardsson Hägglöf, G.C.V.O., minister The Right Honourable the His Majesty’s Ambassadör Extraordi- Earl of Home, K. T., nary and Plenipotentiary in London; vilka, efter att ha utväxlat sina Who, having communicated to fullmakter som befunnits i god och each other their respective Full behörig form, ha överenskommit så­ Powers, found in good and due form, som följer: have agreed as follows:—

Artikel 1 Artide 1 De höga fördragsslutande parter­ The High Contracting Parties agree na överenskomma att, under de för­ to extradite to each other, in the cirhållanden och i enlighet med de vill­ cumstances and subject to the conkor som angivas i detta fördrag, till ditions specified in the present Trea­ varandra utlämna personer, som på­ ty, those persons who, being accused träffats på den anmodade partens or convicted of any of the offences område och vilka äro misstänkta el­ enumerated in Artide 3 and comler dömda för något i artikel 3 an­ mitted within the territory of the givet brott, som begåtts på den an­ requesting Party, or on the high seas sökande partens område eller på öpp­ on board a vessel registered in the na havet ombord å fartyg, registrerat territory of that Party, shall be found inom denna parts område. within the territory of the requestcd Party.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

Artikel 2 Article 2 Vid tillämpningen av detta fördrag For the purposes of the present skall Hennes Brittiska Majestäts om­ Treaty the territory of Her Britannic råde anses utgöra: Majesty shall be deemed to be: (a) Förenade Konungariket Storbri­ (a) the United Kingdom of Great tannien och Nordirland (här ne­ Britain and Northern Ireland (heredan kallat Förenade Konungari­ inafter referred to as »the United ket ), Kanalöarna samt Isle of Kingdom»), The Channel Islands and Man; the Isle of Man; (b) följande områden (jämte områ­ (b) the following territories (and den lydande under dessa), för their dependencies) for the internavilkas internationella förbindel­ tional relations of which Her Britan­ ser Hennes Brittiska Majestäts nic Majesty’s Government in the regering i Förenade Konungari­ United Kingdom are responsible, that ket är ansvarig, nämligen Fede­ is to say: rationen Rhodesia och Nyasa- the Federation of Rhodesia and land (omfattande Sydrhodesia, Nyasaland (consisting of Southern Nordrhodesia och Nyasaland), Rhodesia, Northern Rhodesia and Aden, Antigua, Bahamaöarna, Nyasaland), Aden, Antigua, Bahamas, Barbados, Basutoland, Bechuana- Barbados, Basutoland, Bechuanaland, land, Bermudasöarna, Brittiska Bermuda, British Antarctic Territory, Antarktisterritoriet, Brittiska British Guiana, British Honduras, Guyana, Brittiska Honduras, pro­ British Solomon Islands Protectortektoratet Brittiska Salomonöar- ate, Brunei, Cayman Islands, Dominr., Brunei, Caymanöarna, Domi- nica, Falkland Islands, Fiji, Gambia nica, Falklandsöarna, Fidjiöar- (Colony and Protectorate), Gibraltar, na, Gambia (kolonien och pro­ Gilbert and Ellice Islands, Grenada, tektoratet), Gibraltar, Gilbert- Hong Kong, Kenya (Colony and Pro­ och Elliceöarna, Grenada, Hong­ tectorate), Malta, Mauritius, Montser­ kong, Kenya (kolonien och pro­ rat, North Borneo, Pitcairn, St. tektoratet), Malta, Mauritius, Christopher, Nevis and Anguilla, St. Montserrat, Nordborneo, Pit­ Helena, St. Lucia, St. Vincent, Sara­ cairn, S:t Christopher, Nevis och wak, Seychelles, the State of Singa­ Anguilla, S:t Helena, S:ta Lucia, pore, the Sovereign Base Areas of S:t Vincent, Sarawak, Seychel­ Akrotiri and Dhekelia in the Island lerna, staten Singapore, de suve­ of Cyprus, Swaziland, Turks and räna basområdena Akrotiri och Cäicos Islands, Virgin Islands and Dhekelia på ön Cypern, Swazi­ Zanzibar Protectorate; land, Turks- och Caicosöarna, Jungfruöarna samt protektora­ tet Zanzibar; (c) varje annat område, för vars in­ (c) any other territory for the internationella förbindelser Hen­ ternational relations of which Her nes Brittiska Majestäts regering Britannic Majesty’s Government in i Förenade Konungariket är an­ the United Kingdom are responsible svarig och till vilket tillämpning­ and to which the application of the en av detta fördrag må komma present Treaty may be extended by att utsträckas genom överens­ common agreement between the kommelse mellan de höga för- Governments of the High Contracting dragsslutande parternas rege­ Parties embodied in an Exchange of ringar, ingången genom note- Notes. växling.

Kimgl. Maj.ts proposition nr 171 år 1963 13

Artikel 3 Article 3 (1) Utlämning skall ömsesidigt (1) Extradition shall be recimedgivas i enlighet med bestämmel­ procally granted, subject to the pro­ serna i detta fördrag för följande visions of this Treaty, for the followbrott, förutsatt att den påtalade gär­ ing offences, provided that the ofningen utgör brott, för vilket utläm­ fence charged constitutes an extradi­ ning kan ske enligt båda de höga för- tion offence according to the laws of dragsslutande parternas lagar: both High Contracting Parties: 1. Mord, mordförsök, stämpling 1. Murder or attempt or conspiratill mord. cy to murder. 2. Dråp. 2. Manslaughter. 3. Givande eller användande av 3. Administering drugs or using invärtes eller invärtes medel i instruments with intent to avsikt att fördriva foster hos procure the miscarriage of kvinna. women. 4. Våldtäkt. 4. Rape. 5. Otukt eller försök till otukt 5. Unlawful sexual intercourse, med kvinna, som ej uppnått or any attempt to have unlaw­ femton års ålder. ful sexual intercourse, with a 6. Sedlighetsbrott. girl under fifteen years of age. 7. Bortförande av person, olov­ 6. Indecent assault. ligt frihetsberövande. 7. Kidnapping, abduction, or false 8. Bortförande, övergivande, ut­ imprisonment. sättande eller olagligt kvarhål- 8. Stealing, abandoning, exposing lande av barn. or unlawfully detaining a child. 9. Koppleri. 9. Procuration. 10. Tvegifte. 10. Bigamy. 11. Uppsåtlig grov misshandel. 11. Maliciously wounding or inflicting grievous bodily harm. 12. Misshandel föranledande 12. Assault occasioning actual kroppsskada. bodily harm. 13. Hot i avsikt att tilltvinga sig 13. Threats with intent to extort penningar eller värdeföremål. money or other things of value. 14. Mened, anstiftan av mened. 14. Perjury or subornation of 15. Bestickning och tagande av perjury. muta. 15. Bribery. 16. Mordbrand. 16. Arson. 17. Inbrott eller våldsamt inträng­ 17. Burglary or housebreaking, ande i någons hemvist i avsikt robbery or robbery with vioatt begå brott; rån, stöld, tro- lence, larceny or embezzlement. löshetsbrott gentemot arbets­ givare. 18. Bedrägeri av förvaltare, sysslo­ 18. Fraud by a bailee, banker, man, bankir, agent, kommissio- agent, factor or trustee, or by när, förmyndare eller god man a director, member or public eller av direktör, styrelseleda­ officer of any company, or mot eller tjänsteman i bolag fraudulent conversion. ävensom trolöshetsbrott. 19. Åtkomst av penningar, värde­ 19. Obtaining money, valuable sepapper eller föremål genom curity or goods by false prefalska uppgifter; mottagande tences; receiving any money, av penningar, värdepapper el- valuable security or goods,

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 74 år 1963

ler föremål med vetskap om att knowing it to have been stolen det mottagna stulits eller an- or unlawfully obtained. norledes olagligen åtkommits. 20. (a) Eftergörande eller föränd­ 20. (a) Counterfeiting or altering rande av penningar, utgivande money, or uttering counterav eftergjorda eller förändrade feited or altered money; penningar; (b) Tillverkning eller innehav (b) Knowingly and without av hjälpmedel, verktyg, form lawful authority making or eller maskin, som kan använ­ having in possession any in­ das och är avsedd att använ­ strument, tool or engine adas för eftergörande av pen­ dapted and intended för the ningar, med insikt härom och counterfeiting of money; utan laglig befogenhet; (c) Försök att begå sådant (c) Attempting to commit any brott som nämnes vid (a) och offence mentioned in (a) or (b) ovan. (b) above. 21. Förfalskning eller utgivande av 21. Forgery, or uttering what is det som är förfalskat. forged. 22. Varje olaglig handling, företa­ 22. Any unlawful act done with gen i uppsåt att sätta säkerhe­ intent to endanger the safety ten i fara för person som reser of any persons travelling upon på järnväg. a railway. 23. Gäldenärsbrott. 23. Offences against bankruptcy law. 24. Brott eller försök till brott i 24. Offences, or attempted offences, samband med handel med far­ in connexion with the traffic liga droger. in dangerous drugs. 25. Avsiktlig skadegörelse på egen­ 25. Malicious damage to property. dom. 26. Sjöröveri enligt folkrätten. 26. Piracy by the law of nations. 27. Uppsåtligt sänkande eller för­ 27. Sinking or destroying a vessel störande av fartyg till sjöss, åt sea, or attempting or conförsök eller stämpling härtill. spiring to do so. 28. Misshandel ombord å fartyg på 28. Assaults on board a ship on öppna havet med uppsåt att the high seas with intent to döda eller tillfoga svår kropps­ destroy life or to do grievous skada. bodily harm. 29. Myteri eller stämpling till my­ 29. Revolt or conspiracy to revolt teri mot befälhavarens myndig­ by two or more persons on het ombord å fartyg på öppna board a ship on the high seas havet. against the authority of the master. 30. Slavhandel. 30. Dealing in slaves. (2) Utlämning skall även medgivas (2) Extradition is also to be grantför medverkan till något av ovan­ ed for participation in any of the nämnda brott, förutsatt att denna aforesaid offences, provided that the medverkan är straffbar enligt båda participation is punishable by the de höga fördragsslutande parternas laws of both High Contracting lagar. Parties. (3) Utlämning må även medgivas (3) Extradition may also be grantefter den anmodade partens gottfin- ed åt the discretion of the requested nande för varje annat brott, för vil- Party in respect of ony other offences

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 74 år 1963 15

ket utlämning kan medgivas enligt for which it can be granted according båda parternas lagar. to the laws of both Parties. (4) Utlämning må vägras, om den (4) Extradition may be refused it', eftersökte enligt den ansökande par­ under the law of the requesting tens lagstiftning är underkastad Party, the person claimed is liable dödsstraff för det brott varå utläm- to the death penalty for the offence ningsframställningen grundas, me­ on which the request for his extra­ dan den anmodade partens lagstift­ dition is based, but the law of the ning icke föreskriver dödsstraff i lik­ requested Party does not provide for nande fall. the death penalty in a similar case.

Artikel 4 Article 4 Utlämning av den som dömts för The extradition of a person connågot av de i artikel 3 uppräknade vieted of any of the offences enumerbrotten må begäras endast om det ut­ ated in Article 3 may be requested mätta straffet utgöres av frihetsberö­ only if the punishment awarded convande under en tid av lägst fyra må­ sists of deprivation of liberty for a nader. period of åt least four months.

Artikel 5 Article 5 Vardera höga fördragsslutande Each High Contracting Party parten förbehåller sig rätt att vägra reserves the right to refuse or grant eller medgiva utlämning av egen med­ the surrender of its own subjeets to borgare till den andra parten. the other Party.

Artikel 6 Article 6 (1) Utlämning skall icke medgi­ (1) Extradition shall not be grant­ vas, om den eftersökte på den anmo­ ed if the person claimed has already dade höga fördragsslutande partens been or is åt the time of the request område redan blivit föremål för rätts­ being proceeded against, in the terriliga åtgärder eller vid tiden för tory of the requested High Contract­ framställningen är föremål för såda­ ing Party, for the offence for which na åtgärder för det brott för vilket his extradition is requested. utlämning begäres. (2) Om förundersökning för an­ (2) If the person claimed is under nat brott inletts mot den eftersökte examination or under punishment in på den anmodade partens område el­ the territory of the requested Party ler om han där avtjänar straff för for any other offence, his extradition sådant brott, skall med hans utläm­ shall be deferred until the conclusion nande anstå till dess att det rättsliga of the trial and the full execution of förfarandet slutförts och han till ful­ any punishment awarded to him. lo avtjänat honom ådömt straff.

Artikel 7 Article 7 Utlämning skall icke medgivas, om Extradition shall not be granted if enligt antingen den ansökande eller the person claimed has, according to den anmodade höga fördragsslutande the law of either the requesting or partens lagstiftning talan å det brott the requested High Contracting för vilket utlämning begäres blivit Party, become immune by lapse of preskriberad eller straffet för brottet time from prosecution or punishment eljest förfallit. for the offence for which extradition is requested.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1963

Artikel 8 Article 8 (1) Den som eftersökes skall icke (1) A person claimed shall not be utlämnas, om det brott, för vilket extradited if the offence for which hans utlämnande begäres, av den an­ his extradition is requested is remodade höga fördragsslutande par­ garded by the requested High Conten anses vara av politisk natur eller tracting Party as one of a political om han övertygar den anmodade par­ character, or if he satisfies the re­ ten om att utlämningsframställning- quested Party that the request for en i själva verket gjorts i avsikt att his extradition has in fact been made lagfora eller straffa honom för brott with a view to try or punish him for av politisk natur. an offence of a political character. (2) Den anmodade parten må väg­ (2) A requested Party may refuse ra utlämning på varje annan grund, extradition on any other ground som är angiven i denna parts lagstift­ which is specified by the law of that ning. Party.

Artikel 9 Article 9 Den som utlämnats må icke, in­ A person extradited shall in no nan han återvänt till den anmodade case be kept in custody or proceeded partens område eller fyrtiofem dagar against in the territory of the reförflutit efter det att han haft möj­ questing High Contracting Party for lighet att återvända dit, i något fall any offence committed prior to his berövas friheten eller göras till före­ surrender other than an extraditable mål för rättsliga åtgärder på den an­ offence established by the facts in sökande höga fördragsslutande par­ respect of which his extradition has tens område för annat, före hans been granted, or on account of any överlämnande begånget brott än så­ other matters arising prior to his dant, som konstitueras av den gär­ surrender, nor shall he be extradited ning på grund varav hans utläm­ by that Party to a third State, until nande medgivits och tillika är av be­ he has been restored, or until the skaffenhet att kunna föranleda ut­ expiration of 45 days after he has had lämning, eller för annan omständig­ an opportunity of returning, to the het, som är att hänföra till tiden före territory of the requested Party. hans utlämnande, och ej heller av den ansökande parten utlämnas till tredje stat. Artikel 10 Article 10 (1) Där ej annat följer av bestäm­ (1) Subject to the provisions of melserna i artikel 19, skall fram­ Article 19, the request för extradition ställning om utlämning göras på dip­ shall be made through the diplomatic lomatisk väg. channel. (2) Framställningen skall vara åt­ (2) The request shall be acföljd av: companied by: (a) en så noggrann beskrivning (a) as accurate a description as som möjligt beträffande den possible of the person claimed som begäres utlämnad även­ together with any other in­ som varje annan upplysning formation which would help ägnad att tjäna till ledning vid to establish his identity and fastställandet av hans identi­ nationality; tet och medborgarskap; (b) uppgift om och närmare be­ (b) a statement and particulars of skrivning av det brott för vil­ the offence for which his ex­ ket utlämning begäres; tradition is requested;

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963 17

(c) texten till det lagrum som är (c) the text of the enactment, it' tillämpligt, därest sådant fin­ any, creating the offence, and nes, samt uppgift om det straff a statement of the punishment som kan följa på brottet; which can be imposed therefor; (d) uppgift om de lagbestämmel­ (d) a statement of the legal pro­ ser på grund av vilka utläm­ visions which establish the ning för brottet kan ske enligt extraditable character of the den ansökande höga fördrags- offence according to the law slutande partens lagstiftning. of the requesting High Contracting Party. (3) Om framställningen avser per­ (3) If the request relätes to a son som misstänkes för brott, måste person accused, it must also be acden härutöver vara åtföljd av häkt­ companied by a warrant of arrest ningsbeslut, meddelat av domare eller issued by a judge, magistrate or annan behörig myndighet på den an­ other competent authority in the sökande partens område, liksom av territory of the requesting Party and sådana bevis som enligt den anmo­ by such evidence as, according to the dade partens lagstiftning skulle rätt­ law of the requested Party, would färdiga hans ställande inför rätta, justify his committal for trial if the därest brottet hade begåtts på den offence had been committed in the anmodade partens område. territory of the requested Party. (4) Om framställningen avser per­ (4) If the request relätes to a per­ son som redan dömts, måste den åt­ son already convicted, it must be acföljas av bevis om domens innehåll companied by evidence of the conliksom av uppgift om hur lång tid av viction and sentence and by a state­ straffet, som ännu icke avtjänats. ment showing howT much of the sentence has not yet been carried out. (5) De handlingar, varå framställ­ (5) The documents in support of ningen om utlämning grundas, skola the request for extradition shall be vara åtföljda av översättning till den accompanied by a translation thereof anmodade partens språk. into the language of the requested Party.

Artikel 11 Article 11 (1) I brådskande fall må vardera (1) In case of urgency either High höga fördragsslutande parten begära Contracting Party may apply for the provisoriskt anhållande av den efter­ provisional arrest of the person sökte i avvaktan på att framställ­ claimed, pending the presentation of ning om utlämning överlämnas. Så­ the request for extradition. Such apdan begäran skall innehålla uppgift plication shall contain an indication om avsikten att begära utlämning a\ of intention to request the extradition den eftersökte samt förklaring, att of the person claimed and a state­ häktningsbeslut eller fällande dom ment of the existence of a warrant of föreligger gentemot honom, liksom i arrest or a judgment of conviction förekommande fall sådana ytterliga­ against that person, and such further re upplysningar som skulle ha er­ information, if any, as may be necesfordrats för att rättfärdiga beslut om sary to justify the issue of a warrant häktning, därest brottet begåtts eller of arrest had the offence been com­ den eftersökte dömts på den anmoda­ mitted, or tbe person claimed been de höga fördragsslutande partens om­ convicted, in the territory of the re­ råde. quested High Contracting Party. (2) I)cn som anhållits på grund av (2) A person arrested upon such

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 74 år 1963

sådan begäran skall frigivas sedan an application shall be set åt liberty trettio dagar förflutit från dagen för upon the expiration of thirty days anhållandet, därest icke framställ­ from the date of his arrest it' a rening om utlämning dessförinnan quest for his extradition shall not mottagits. Vad nu sagts utgör dock, have been received. However, this om sådan framställning därefter mot- stipulation shall not prevent the in­ tages, icke hinder för vidtagande av- stitution of proceedings with a view åtgärder i syfte att utlämna den ef­ to extraditing the person claimed it" tersökte. the request is subsequently received.

Artikel 12 Article 12 (1) Utlämning skall medgivas en­ (1) Extradition shall be granted dast om bevisningen må anses tillfyl­ only if the evidence be found suffilest enligt den anmodade höga för- cient, according to the law of the dragsslutande partens lagstiftning, requested High Contracting Party, antingen för att rättfärdiga den ef­ either to justify the committal for tersöktes ställande inför rätta, där­ trial of the person claimed it' the est det brott för vilket han misstän- offence of which he is accused had kes hade begåtts på den anmodade been committed in the territory of partens område, eller för att styrka the requested Party, or to prove that att den eftersökte är identisk med he is the identical person convicted by den som av domstol hos den ansökan­ the courts of the requesting Party. de parten befunnits skyldig till brot­ tet. (2) Om den anmodade parten fin­ (2) If the requested Party conner att förebragt bevisning eller läm­ siders that the evidence produced or nade upplysningar icke äro tillräck­ information supplied is not sufficient liga för att medgiva beslut över fram­ in order to enable a decision to be ställningen, skola ytterligare bevis­ taken as to the request, addilional ning eller upplysningar överlämnas evidence or information shall be subinom tid, som denna part utsätter. mitted within such time as that Party shall require.

Artikel 13 Article 13 Beedigad förklaring eller vittnes­ The authorities of the requested utsaga, upptagen på den ansökande High Contracting Party shall admit partens område, intyg eller domstols- as evidence, in any proceedings for handling, utvisande att dom medde­ extradition, a sworn deposition or lats, ävensom häktningsbeslut samt affirmation taken in the territory of avskrifter av handlingar som nu the requesting Party, any certificate sagts skola av den anmodade höga of, or judicial document stating the fördragsslutande partens myndighe­ fact of, a conviction, any warrant, ter godtagas såsom bevis i utläm- and any copy of any of the foregoing ningsförfarande, därest handlingens documents, if it is authenticated — eller avskriftens äkthet bekräftats (a) genom egenhändig underskrift (a) in the case of a warrant by å häktningsbeslut eller bestyr­ being signed, or in the case of kande å annan originalhand­ any other original document by ling av domare eller tjänste­ being certified, by a judge, magman hos den ansökande par­ istrate or officer of the re­ ten eller genom bestyrkande questing Party or, in the case på samma sätt å avskrift att of a copy, by being so certified denna överensstämmer med to be a true copy of the original, originalet, samt and

Kungl. Maj ds proposition nr 174 år 1963 19

(b) antingen av vittne under ed (b) either by the oath of some witeller genom handlingen eller ness or by being sealed with the avskriften åsatt ämbetssigill, official seal of the appropriate tillhörande behörig medlem av Minister of the requesting den ansökande partens rege­ Party; ring; or in such other manner as may be eller på annat sätt som är medgivet permitted by the law of the requested enligt den anmodade partens lag­ Party. stiftning.

Artikel 14 Article 14 Om endera höga fördragsslutande If the extradition of a person is parten och en eller flera andra sta­ requested concurrently by one of the ter samtidigt begära utlämning av High Contracting Parties and by samma person, vare sig för samma another State or States, either for the eller för olika brott, skall den an­ same offence or for different ofmodade parten, i den utsträckning fences, the requested Party shall dess lag medger, fatta sitt beslut un­ make its decision, in so far as its der hänsynstagande till samtliga om­ law allows, having regard to all the ständigheter, däri inbegripet bestäm­ circumstances, including the provi­ melser i förevarande hänseende i gäl­ sions in this regard in any agreelande avtal mellan den anmodade ments subsisting between the re­ parten och de ansökande staterna, quested Party and the requesting brottens relativa svårhetsgrad och States, the relative seriousness and platsen för brotten, framställningar­ place of commission of the offences, nas tidsföljd, den eftersöktes natio­ the respective dates of the requests, nalitet samt möjligheten att han se­ the nationality of the person claimed nare utlämnas till annan stat. and the possibility of subsequent ex­ tradition to another State.

Artikel 15 Artide 15 Den som eftersökes må icke ut­ A person claimed shall not be lämnas av Hennes Brittiska Maje­ extradited by Her Britannic Majesty’s stäts regering i Förenade Konunga­ Government in the United Kingdom riket, förrän femton dagar förflutit until the expiration of fifteen days från den dag han lagligen befunnits from the date on which he has been skola utlämnas eller, därest besvär held judicially to be liable to extra­ anförts eller ansökan gjorts om fri­ dition or, if an appeal has been givning på grund av habeas corpus, lodged or proceedings for a writ of förrän behörig domstol slutligen av­ habeas corpus brought, until after gjort frågan. the final decision of the competent court has been given.

Artikel 16 Artide 16 (1) Om utlämning beviljats, skall (1) If extradition is granted, the den eftersökte av den anmodade hö­ person claimed shall be sent by the ga fördragsslutande partens myndig­ authorities of the requested High heter föras till den gränsort eller om- Contracting Party to the frontier or bordstigningshamn på denna parts port of embarkation in the territory område, som angives av den ansö­ of that Party which the requesting kande parten. Party shall indicate. (2) Den ansökande parten skall (2) The requesting Party shall föra den eftersökte från den anmoda­ remove the person claimed from the de partens område inom skälig tid, territory of the requested Party

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 h år 1963

som den senare parten må bestämma. within such reasonable period as the Iakttages icke tid, som sålunda be­ latter may specify. If he is not so stämts, må den anmodade parten removed within such a period, the vägra att utlämna honom för det ifrå­ requested Party may refuse to extragavarande brottet. dite him for the same offence.

Artikel 17 Article 17 (1) När framställning om utläm­ (1) When a request for extradition ning bifallits, skall, om så påfordras, is granted, the requested High Conden anmodade höga fördragsslutande tracting Party shall, so far as its law parten, i den utsträckning dess lag­ allows, hand over to the requesting stiftning medger, till den ansökande Party, if required, all artides and parten överlämna alla föremål och sums of money -— penningar (a) vilka kunna tjäna till bevis (a) which may serve as proof of om brottet; the offence; (b) vilka åtkommits genom brot­ (b) which have been acquired as tet och äro i den eftersöktes a result of the offence and besittning. which are in the possession of the person claimed. (2) Om ifrågavarande föremål el­ (2) If the artides and sums of ler penningar äro underkastade be­ money in question are liable to slag eller ha blivit föremål för för­ seizure or confiscation in the territory verkande på den anmodade partens of the requested Party, the latter område, må den senare i samband may, in connexion with pending med pågående rättsliga åtgärder till­ proceedings, temporarily retain them fälligt behålla dem eller överlämna or hand them over on condition that dem på villkor att de återställas. they are returned. (3) Dessa bestämmelser skola icke (3) These provisions shall not lända till förfång för rättighet, som prejudice the rights of the requested må tillkomma den anmodade parten Party or of any persons, other than eller annan person än den eftersökte. the person claimed. When these Om sådan rättighet föreligger, skola rights exist, the artides and sums of föremålen och penningarna på begä­ money shall on request be returned ran kostnadsfritt återställas till den to the requested Party without charge anmodade parten så snart som möj­ as soon as possible after the end of ligt efter det att de rättsliga åtgär­ the proceedings. derna slutförts.

Artikel 18 Article 18 Kostnader, som uppkommit på den Expenses incurred in the territory anmodade höga fördragsslutande of the requested High Contracting partens område till följd av utläm- Party by reason of extradition shall ningsförfarande, skola bestridas av be home by that Party. However, the denna part. Den ansökande parten requesting Party shall bear any ex­ skall dock stå för kostnader, som för­ penses occasioned by being legally anletts av att parten lagligen före- represented before the courts of the trätts inför domstol hos den anmo­ requested Party. dade parten.

Artikel 19 Article 19 Av regeringen i Konungariket A request on the part of the Sverige gjord framställning om ut­ Government of the Kingdom of lämning för brott av den som påträf- Sweden for the extradition of an

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1963 21

fats på något av de områden som an­ offender who is found in any of the givas i artikel 2 (b) och (c) må rik­ territories mentioned in subparatas till guvernören eller annan behö­ graphs (b) and (c) of Article 2 may rig myndighet inom detta område, be made to the Governor or other vilken det står fritt att hänskjuta competent authority of that territory, ärendet till Hennes Brittiska Maje­ who may, if he thinks fit, refer the stäts regering i Förenade Konunga­ matter to Her Britannic Majesty’s riket. Government in the United Kingdom.

Artikel 20 Article 20 Detta fördrag skall vinna tillämp­ The present Treaty shall apply to ning beträffande brott som begåtts offences committed, or convictions eller beträffande domar som medde­ which have taken place, before or lats före eller efter fördragets ikraft­ after the coming into force of this trädande. Treaty.

Artikel 21 Article 21 (1) Detta fördrag skall ratificeras (1) The present Treaty shall be och ratifikationsinstrumenten skola ratified, and the instruments of ratiutväxlas i Stockholm snarast möj­ fication shall be exchanged åt Stock­ ligt. Det skall träda i kraft tre må­ holm as soon as possible. It shall nader efter dagen för utväxlingen av come into force three months after ratifikationsinstrumenten. the date of the exchange of instru­ (2) Vardera höga fördragsslutande ments of ratification. parten må när som helst bringa detta (2) Either of the High Contracting fördrag att upphöra genom att sex Parties may terminate the present månader dessförinnan på diploma­ Treaty åt any time by giving six tisk väg uppsäga detsamma hos den months’ notice to the other through andra parten. the diplomatic channel. Till bekräftelse härav ha ovan­ In wutness whereof the abovenämnda befullmäktigade ombud un­ named Plenipotentiaries have signed dertecknat detta fördrag och därå the present Treaty and affixed thereanbringat sina sigill. to their seals. Som skedde i London den 26 april Done in duplicate åt London, 1963 i två exemplar, på svenska och this 26th day of April 1963, in the engelska språken, vilka äga lika vits­ English and Swedish languages, both ord. texts being equally authoritative.

För Hans Majestät Konungen av Sverige: For His Majesty The King of Sweden: Gunnar Hägglöf L. S.

För Hennes Brittiska Majestät: För Her Britannic Majesty: Home L. s.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621248