Miljön och förpackningarna : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

och Miljön förpackningama

SOU 199176 slutbetänkande av förpackningsutredningen

Statens offentliga utredningar 199176

g

EE Miljödepartementet

Miljön och förpackningarna

slutbetänkande av förpackningsutredningen Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesöijer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgs gatan Stockholm.

Omslagsbild Walter Paavönen

Slutbetänkandet SOU 199176 och bilaga SOU 199177 är nyckt på 80g. Cyclus 100% returpapper, klorfritt.

NORSTEDTS TRYCKERI AB 1991 ISBN 91-38-10871-2 Stockholm ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för miljödepartementet

Genom beslut den 31 maj 1990 bemyndigade regeringen chefen för miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsomrádet som syftar till att främja retursystem. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 15 juni 1990 verkställande direktören vid Statshälsan sven-Runo Bergqvist som särskild utredare.

Utredningen har tidigare avgivit delbetänkandet SOU 199085 Översyn av skatten på dryckesförpackningar

Att som experter biträda utredaren förordnades den 21 september 1990 departementssekreteraren Anna Elzvik Å t.o.m. 22 april 1991 och departementssekreteraren Torbjörn Boström. Vidare förordnades som experter den 23 april 1991 departementssekreteraren Agneta , Björkenstam och den 19 mars 1991 departementssekreteraren Tomas Dahlman samt departementssekreteraren Ann-Katrin Wegmann-Persson.

Till utredningen har varit knutna fyra referensgrupper

med representanter för industri, handel, myndigheter samt miljö- och konsumentorganisationer.

Till sekreterare förordnades den 1 augusti 1990 civilingenjör Pernilla Knutsson och från den 1 februari 1991 departementssekreterare Annika Helker Lundström. Härmed överlämnas slutbetänkandet Miljön och förpackningarna. Stockholm den 27 september 1991

Sven-Runo Bergqvist Annika Helker Lundström | Pernilla Knutsson

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

INLEDNING Uppdraget Tidigare förslag Arbetets uppläggning Definitioner n Retursystem och energiutvinning . . Förpackningar . . Betänkandets disposition s ALLMÄNT ou FÖRPACKNINGAR Förpackningsmaterial Förpackningars funktioner Statistik Den svensk förpackningsmarknaden o mätt i kronor Marknadsförändringar Inhemsk tillverkning och importberoende 46 Den svenska förpackningsmarknaden mätt i vikt 48 Utvecklingen inom svensk förpackningsmarknad i sammandrag 50

Förpackningssystem Framtida förpackningar 61 Onödiga förpackningar från konsumentsynpunkt 64 Exempel på förpackningar som konsumenter upplever som onödiga 65 Samhällets krav pá förpackningar 66 Livsmedelsförpackningar miljökrav som kolliderar med andra krav 66 Materialåtgáng vid val av olika material 72

Exempel pá lagar som eventuellt kan komma i konflikt med miljökrav 73 2.9.4 Läkemedel 74 2.9.5 Kemiska produkter 77 2 9.6 Möjlighet att använda oblekt papper 78 2.10 Standardisering och handelspolitik 78

3 MILJÖPOLITISKA MÅL INOM FÖRPACKNINGSOMRÄDET 83 3.1 Allmänna miljömål 83 3.2 Mål för retursystem för dryckesförpackningar 85 3.3 Prioritering mellan återanvändning, materialåtervinning och energiutvinning 85 3.4 Utredningens precisering av målen 86 3.5 EG-förslag till mål 87 3.6 Nordiskt handlingsprogram förslag till mål 88 3.7 Miljöpolicy inom förpackningsbranschen 88

4 FÖRPACKNINGARNAS MILJÖPÅVERKAN 91 4.1 Tidigare undersökningar 91 4.2 Miljöprofilmodeller 92 4.3 Miljöfaktorer 95 4.4 Jämförelse mellan återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering 96 4.4.1 Metodik 96 4.4.2 Resultat och slutsatser 100 4.5 Förpackningssystem 112 4.6 Nedskräpning 113 4.7 Biologisk nedbrytbarhet 115

5 AVFALL l 1 7 5.1 Det kommunala avfallsmonopolet 117 5.1.1 Renhállningslagen 118 5.2 Hushållsavfallet 121 5.2.1 Källsortering 123 5.2.2 Insamling och transport 126 5.2.3 slutligt omhändertagande av hushållsavfallet 127 5.3 Icke branschspecifikt industriavfall 129 5.4 Miljöfarligt avfall 130 5.5 Energiutvinning ur avfall 130 5.5.1 Risker med avfallsförbränning 133 5.5.2 ENA-utredningen 137

6 NUVARANDE SYSTEM FÖR PRODUCENTANSVAR 141 6.1 Exempel på existerande modeller 142 6.1.1 skrotbilar 142 6.1.2 Miljöfarliga batterier 143 6.1.3 Returflaskor för öl och läskedrycker 144 6.1.4 Returflaskor för vin och sprit 144 6.1.5 Aluminiumburkar för drycker 144 6.1.6 Glasátervinning 146

Returpapper Wellpapp 148 sammanfattning av nuvarande ansvarsbild 148

EKONOMISKA STYRMEDEL Den svenska skatten på dryckesförpackningar 151 Engelsk modell för skatt på dryckes-

o

Exempel på system med återfyllning

1 Glas 221 10.3.2 Aluminium 227 lO.3.3 Stålplát 231 10.3.4 Wellpapp, papper och kartong 233 10.3.5 Plast 244 10.4 Producentansvar för förpackningar 253 10.4.1 Inledning 253 4 10.4.2 Producentansvarets omfattning 255 { 10.4.3 Vilka företag skall ha producent- 3 ansvar 260 10.4.4 Förpackningskonsumentens intresse, ansvar och roll 263 Finansiering producentansvar 267 4 10.4.5 av

i

10.4.6 Lag eller avtal ekonomiska styrmedel 273

- 2

10.4.7 Ekonomiska styrmedel 278 10.4.8 Informationsinsatser och forskning 282 1

10.4.9 Organisation 290 Q

i

1 1 UTREDNINGENS FÖRSLAG 2 9 3 11.1 Utgångspunkter 293 11.2 Miljöpolicy för förpackningar 293 11.3 Samhällets miljömål och krav för 1 olika förpackningsslag 296 3 11.4 Producentansvar för förpackningar 298 3 11.5 Konsekvenser 304 5 11.5.1 Miljöeffekter 304 § Arbetsmiljö 304 § 11.5.2 11.5.3 Hygien vid insamling 305 I 11.5.4 Handeln över gränserna 305 11.5.5 Effekter på berörda näringar 305 i 11.5.6 Effekter för konsumenten 310 g Totala kostnader för förslaget 311 å 11.5.7 I 12 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 3 1 3 12.1 Sammanfattande överväganden 313 12.1.1 Renhållningslagen 313 12.1.2 Lag átertagning av förpackningar 314 om 12.2 Upprättat lagförslag 316 12.3 Specialmotivering 316 5 316 å l2.3.1 Renhállningslagen átertagning förpackningar 317 § 12.3.2 Lagen om av

E Bilagor

1 Direktiv och tilläggsdirektiv §

2 Marknadsanalys svensk förpackningsmarknad -

3 Förpackningssystem på den svenska marknaden

4 Framtidens förpackningsmaterial och -system

5 Onödiga förpackningar

Bestämmelser inom området förpackningar

Utdrag ur rapporten Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelastning

Skräpräkning 1991 3 Mjölkförpackningar Mjölkförpackningars miljöpåverkan

Återanvändning av förpackningsglas

Ekonomiska aspekter på plastavfall

Förpackningslagstiftning och återvinning i USA

Bilaga i separat volym SOU 199177 Livscykelanalyser för förpackningsmaterial Beräkning av miljöbelast- ning

SAMMANFATTNING

Förpackningsutredningens uppdrag är enligt ursprungsdirektiven att utreda och lämna förslag till åtgärder inom förpackningsområdet främjar retursystem. som Genom tilläggsdirektiv fick utredningen i uppdrag att utarbeta ett förslag till en modell för producentansvar vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning från § förpackningar.

Förpackningarna har många väsentliga funktioner i den moderna varuhanteringen t.ex. att underlätta tillverkning, lagerhållning, hantering och transport. De medverkar till att skydda omgivningen och de har vidare en betydelsefull roll när det gäller att ge information om varan. Inom livsmedelsområdet ställer samhället särskilda krav på förpackningar, vilket bl.a. innebär att nya återfyllnadssystem måste klara hygieniska krav samt att återvunnen förpackningsråvara i i allmänhet inte kan användas till förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel. Från konsumentsynpunkt finns det däremot förpackningar som kan anses som onödiga t.ex. när varan är inpackad i dubbla eller

fler förpackningar.

Konsumtionen av förpackningar har ökat under de senaste decennierna. Efter den snabba ökningen under 1960-talet, då ökad levnadsstandard och införandet av självbetjäningssystem i butiker påverkade förpack-

ningsutvecklingen mycket starkt, har en något lugnare förándringstakt inträtt under 1980-talet. Vad gäller de enskilda materialslagen har plastförpackningarna ökat kraftigt, papper och kartong har haft en svag ökning medan konsumtionen förpackningar av glas och av metall har stagnerat.

Bedömningen förpackningars miljöpåverkan bör utgå av ifrån studier den totala miljöbelastningen och av resursátgángen under hela förpackningens livscykel från uttag råvara, via förpackningstillverkning, av

transporter och fyllning till avfallsledet. Utred-

ningen har med hjälp av sådana livscykelanalyser av olika förpackningsmaterial funnit att energibehov och utsläpp minskar förpackningsmaterial återanvänds om återvinns. Från miljösynpunkt är återanvändning eller klart att föredra framför återvinning, vilket i sin tur är att föredra framför förbränning med energiutvinning under förutsättningen att varje materialslag betraktas för sig. För brännbara material är vidare energiutvinning att föredra miljömässigt framför deponering. Det är viktigt att poängtera att denna prioritering inte gäller generellt om de olika raka materialslagen jämförs sinsemellan.

Om skulle vilja ha mera fullständig bild av man en miljöbelastningen kan studera varje förpackningsman situation för sig, och jämföra hur olika förpackningsslag medverkar till miljöbelastningen. En sådan jämförelse är dock mindre relevant utifrån ett samhällsperspektiv. De olika förpackningarnas miljöfördelar miljönackdelar går inte att rangordna generellt resp. utifrån olika förpackningssituationer. Utredningen har därför valt att lägga samhällskraven utifrån de olika förpackningsslagen. Samhällets miljöpolicy för förpackningsområdet mäste mera generell inriktning ges en

och bör inte enskilda förpackningssituationer och avse system.

Ett för producenterna att omhänderta restproansvar dukter kan teoretiskt omfatta ett ekonomiskt ansvar, ett fysiskt eller en kombination av båda. De ansvar system visat sig fungera bäst är de där producensom terna har såväl det ekonomiska som det fysiska ansvaret för átertagningen.

I flera länder i Europa har åtgärder vidtagits eller diskussioner påbörjats i riktning mot införande av ett producentansvar för ökad återtagning av använda förpackningar. Tyskland har under året antagit en långtgående lagstiftning som innebär att tillverkare, distributörer och handel görs ansvariga för insamling och återvinning av förpackningsavfall. I Nederländerna införts avtalsvägen. har ett liknande ansvar Denna form ansvarstagande utgör också en av de grundlägav gande principerna vid EG-kommissionens pågående arbete med ett direktiv för förpackningsavfall.

Utredningen eftersträvar en harmonisering med utvecklingen i övriga Europa. De särskilda förutsättningar som gäller för vårt land måste emellertid beaktas

att vi redan har fler väl fungerande system för

t.ex. återanvändning och återvinning av förpackningar.

Vidare är avfallssituationen mindre akut än i många

andra länder och vi har förhållandevis hög kapacitet för förbränning med energiutvinning. Hänsyn måste också tas till den glesa befolkningstätheten.

Utredningen föreslår

En övergripande miliöpolicv för förpackningarna.

Samhällets miljökrav bör utgå från följande.

Mängden förpackningsmaterial bör reduceras främst genom att mängden råvara per förpackning minskas samt genom att onödiga förpackningar försvinner.

Haterialvalet bör syfta till att reducera miljöbelastningen bl.a. genom att PVC och tungmetaller såsom bly i möjligaste mån elimineras.

Återanvändning av förpackningar bör ske så långt det är möjligt. De förpackningssystem som byggts upp för återanvändning bör vidmakthållas och utvecklas. En utökad återanvändning bör komma till stånd inom vissa områden t.ex. när det gäller transportförpackningar samt förpackningar för vissa kemisk-tekniska produkter, som t.ex. ingår i bensinstationssortimentet samt för tvättmedel.

Materialátervinning av förpackningar bör utökas väsentligt genom att tekniken för insamling och sortering utvecklas samt genom att nya marknader för återvunnet förpackningsmaterial skapas.

Energiutvinningen ur förpackningsmaterial bör förbättras genom en ökad kommunal källsortering. Deponering förpackningar bör i 4 av ske endast undantagsfall.

Miljömål och krav för olika fögpackningsslag

Glas

Nuvarande system för återanvändning av glas skall vidmakthållas och utvecklas.

Målet för återvinning av glas bör öka från ca 35 % i dag till 60-70 % till år 2000.

Aluminium

Målet för materialåtervinning av aluminiumförpackningar bör Öka från ca 42 % i dag till 60-80 % år 2000.

Btålplåt

Målet för materialåtervinning av stålplåt bör öka till 40-60 % år 2000. Det innebär en avsevärd ökning eftersom materialåtervinningen är försumbar i dag. -

Wellpapp, papper och kartong

Målet för materialåtervinning förpackningar av

av papper m.m. bör öka från 46 % i dag till 1 genomsnitt 60 % fram till år 2000.

Plast

Det finns goda förutsättningar för en kraftig ökning av återanvändningsbara transportförpackningar. Likaså torde många av de plastflaskor som används till kemisk-tekniska produkter kunna återanvändas, t.ex. tvättmedel och bensinstationernas sortiment.

Målet för materialåtervinning av plast bör på längre sikt vara 60 %. Ett första etappmål år 2000 bör vara 30-40 % materialåtervinning. För att dessa mål skall kunna uppnås krävs tekniska genomt brott för materialåtervinning av plast samt . avsättningsmarknader för återvunnet material. i i Utvecklingen bedrivs till stor del interna- I tionellt.

i

I

I

3 Producentansvar för förpackningar I i

Utredningen föreslår att ett producentansvar för 1

förpackningar införs i Sverige. Den fysiska delen av producentansvaret innebär att kommunens ansvar för insamling och bortforsling av det aktuella materialet upphör. Den använda förpackningen definieras således inte som avfall utan en som råvara som producenterna under vissa betingelser är skyldiga att återta. Producentansvaret innebär

t

även en rättighet att återta materialet.

Förpackningsmaterial som av kommunen läggs till- I sammans med hushållsavfallet skall som hittills 1 samlas in och forslas bort av kommunen i enlighet med renhållningslagen.

Producenterna är även ansvariga för att samla in utsorterat förpackningsmaterial från det ickebranschspecifika industriavfallet.

f Utredningen föreslår att förpackningsproducenterna

i skall ha det ekonomiska ansvaret för återtagning och materialåtervinning av använda förpackningar som utsorterats från det allmänna avfallet. En förpackningsavgift bör dock kunna tas ut som täcker kostnaderna.

Kommunerna skall liksom hittills ha det ekonomiska ansvaret för den del förpackningsavfallet av som inte sorterats ut och går med det vanliga avfallet till energiutvinning eller deponi. Förpackningsproducenterna kan köpa tjänster kommunen av på entreprenörsbasis varvid sedvanliga affärsmässiga principer skall tillämpas.

Utredningen föreslår att producentansvaret bör kunna avgränsas geografiskt eftersom miljömässiga fördelar av förpackningsinsamling inte går att uppnå i glesbygd på samma sätt i tätort. som

Utredningen föreslår att förpackningar sortesom rats ut i princip skall användas till materialåtervinning. I undantagsfall bör producenten kunna medges tillstånd att energiutvinna en utsorterad och ren förpackningsfraktion. Det år dock enligt utredningens mening endast miljömässigt motiverat V när alternativet är deponi.

Utredningen föreslår att producentansvaret för förpackningar skall ha lagstöd och att ansvaret skall omfatta återtagningsskyldighet använda av förpackningar för samtliga intressenter dvs. handeln, distributörervaruproducenter, förpack-

ningstillverkare samt materialleverantörer. Importörer bör även omfattas av detta ansvar. När särskilda skäl föreligger skall lagen medge att producentansvaret avgränsas till ett färre antal

aktörer. Denna avgränsning får dock inte öppna

vägen för en konkurrensbegränsning.

Utredningen föreslår att förpackningsanvändare sig det är företag eller enskilda konsumenter vare skall ha principiell skyldighet att medverka - en vid sortering av förpackningar.

I övrigt bör producenterna stimulera till konsumentmedverkan med pant eller áterlämningspremier, något dock inte förutsätter lagreglering. som Konsumenten måste relevant information i form ges märkning. Utredningen föreslår att märkningen av lagstöd och att Sverige verkar för en harmoges nisering av märkningen i Europa.

Utredningen förordar i första hand höjda avfallsavgifter ekonomiskt styrmedel för att stimusom materialreduktion, återanvändning och i lera ökad materialåtervinning. Om utredningens förslag om producentansvar införs, föreslås att den nuvarande dr ckes ö ac n sskat en vska as.

Utredningen föreslår att särskild förpackgingsen delegation skall knytas till statens naturvårdsverk. Delegationen bör bl.a. ha till uppgift att utarbeta underlag och företräda regeringen i

förhandlingar med näringslivet samt följa upp

uppställda mål.

INLEDNING

1.1 Uppdraget

Vid regeringssammanträde den 31 maj 1990 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare för att utreda åtgärder inom förpackningsområdet Dir. 199039. Uppdraget är att utreda och lämna förslag till åtgärder inom förpackningsområdet syftar till att främsom ja olika typer av retursystem. Arbetet skall inriktas på förslag till styrmedel för att påverka tillverkning, distribution och användning inkl. kvittblivning av olika slags förpackningar. Utredningen fick med förtur till uppgift att se över skatten på dryckesförpackningar så att denna får en styrande verkan.

Utredningen antog namnet förpackningsutredningen.

Förslag till ökad differentiering nuvarande skatt av på dryckesförpackningar lämnades i oktober 1990 i delbetänkandet SOU 199085 Översyn av skatten på dryckesförpackningar.

Vid regeringssammanträde den 21 1991 fick mars utredningen i tilläggsdirektiv Diru 199117 att utarbeta ett förslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning från förpackningar. Bakgrunden är utvecklingen i Europa, där Tyskland

. under året har infört en långtgående lagstiftning som innebär tillverkare, distributörer och handel görs att ansvariga för insamling och återvinning av förpackningsavfall. I Nederländerna har ett liknande ansvar införts avtalsvägen. Denna form av ansvarstagande utgör också de grundläggande principerna vid en av EG-kommissionens pågående arbete med ett direktiv för förpackningsavfall.

I föreliggande slutbetänkande redovisas ett förslag till modell för producentansvar vad gäller returen hantering och återanvändning, återvinning av material energiutvinning från förpackningar. Vidare gesä eller förslag till samlad miljöpolicy för förpackningsen området.

Direktiven och tilläggsdirektiven återfinns i sin l helhet i bilaga 1. 1 4

1.2 Tidigare förslag

Utredningen föreslog i delbetänkandet Översyn av skatten på dryckesförpackningar ett förslag till ändring nuvarande skatt på dryckesförpackningar så av att denna får en mer styrande effekt. Förslaget har remissbehandlats. I regeringens prop. 19909190 och i tilläggsdirektivet framförs, delvis i linje med några remissyttrandena, att en ändring av skatten på av dryckesförpackningar bör anstå i avvaktan på föreliggande översyn hela förpackningsområdet och samordav med de förslag som kommer att läggas i slutbenas tänkandet.

1.3 Arbetets uppläggning

Kartläggningar

I utredningsuppdraget har ingått att genomföra ett

antal kartläggningar varav den mest omfattande gäller

förpackningars miljöpåverkan. Följande större kartläggningar har utförts.

Förpackningars miljöpåver Chalmers Industriteknik kan, livscykelanalyser för förpackningsmaterial

Användning av olika material Packforsk inom olika verksamhetsområden. Utvecklingen av mängden använda förpackningar

Viss offentlig statistik SCB

Beskrivning av olika för- Lunds Tekniska Högskola

packningssystem Institutionen för

transportteknik

Beskrivning framtida Lunds Tekniska Högskola

av förpackningsmaterial Institutionen för transportteknik

Regler och krav som står 1 Packforsk motsättning till miljökrav

Risker med sopförbränning av Statens naturvårdsverk förpackningar

Kartläggning Utförts av

Beskrivning tekniska och Statens industriverk av ekonomiska möjligheter att återvinna plastförpackningar

för livs-

Teknisk, hygienisk och eko- Institutet nomisk jämförelse olika medelsforskning SIK, av typer av mjölkförpackningar Göteborg

Möjligheter till ökad retur- Tekn. lic. Göran tagning av förpackningsglas Lindblad

Lagstiftning om och átervin- Anders Karlsson, I ning av förpackningar i USA Tekniska attachél l

kontoret i Washington i

Förekomst av onödiga för- Konsumentforum packningar i butiker

Nedskräpning längs lands- POOL 2000 vägar

Effekter av en skatt eller Stig Fölhammar avgift i olika distributionsled

Kartläggningarna presenteras i valda delar 1 0 betänkandet eller i bilagor till betänkandet.

t

Experter och referensgrupper

Utredningen har biträtts av experter från miljödepartementet, finansdepartementet, industridepartementet och utrikeshandelsdepartementet.

Miljöfrågor kring förpackningar berör emellertid ett stort antal intressenter inom olika samhällssektorer. För att få ett brett underlag och kunna hämta in synpunkter från företrädare för olika intresseområden har utredningen därför även valt att knyta till sig följande fyra referensgrupper

- referensgruppen för industrin - referensgruppen för handeln - referensgruppen för myndigheter. - referensgruppen för miljö- och konsumentorganisationer.

I den största gruppen, referensgruppen för industrin, har innefattats företrädare för råvaruleverantörer, materialtillverkare, förpackningstillverkare och fyllare.

Utredningen har sammankallat referensgrupperna vid minst fyra tillfällen vardera.

Referensgruppen för industrin har utgjorts av

Else Dahl Andersson Tetra Pak AB Anders Asp Skogsindustrierna Lars Cederberg Åkerlund Rausing AB Yngve Dagel Packforsk Sven Dingertz Byggmaterialgruppen Stieg Edlund PKL, Plast- och Kemikalieleverantörers Förening Ingrid Flory Packforsk, Miljösekretariatet

Gålmark Grafiska Industriförbundet

Per Gunnar Hansson Ingenjörsvetenskapsakademien Jan Hiselius KartongfabrikenWellpapp Göran Holmqvist SLIM, Sveriges Livsmedelsindustriförbund

Bengt Jobin Industriförbundet

Jan-Erik Larsson sveriges Mekanförbund Staffan Larsson Svenska Bryggareföreningen Bo Lennander Byggentreprenörerna Anders Linde PLM AB Tommy Nordin Svenska Petroleum Institutet Ragnar Ohlson Kooperativa Förbundet Peter Pien Sveriges Plastförbund Anders Schelin Gotthard Nilsson AB N-Å Ternerot Astra Pharmaceutical Production AB

Referensgruppen för handeln har utgjorts av

Iwan Ahlström Grossistförbundet Svensk Handel Lars Ehinger KF Handel AB Lilian Fredriksson DAGAB Lisbeth Kohls ICA Förbundet Leif Larsson SSLF, Sveriges Livsmedelshandlares Förbund Henry Pettersson DULOG, Dagligvaruhandelns Utvecklings- och Logistik- 9ruPP

Referensgruppen för myndigheter har utgjorts av

Bo Audelius Svenska Renhållningsverks-

föreningen Per Fahlin Svenska kommunförbundet Ambjörn Berglund Statens pris- och konkurrensverk

Christer Heinegård Styrelsen för teknisk utveckling Krister Johansson Konsumentverket Carina Johnsson Kommerskollegium Ola Jörnstedt Naturvårdsverket

Gunilla Nyberg Läkemedelsverket

Kettil Svensson Statens livsmedelsverk Göran Uebel Statens industriverk

Referensgruppen för miljö- och konsumentorganisationer har utgjorts av

Maria Gardfjell Naturskyddsföreningen

Lis Gartvall Konsumentvägledarnas förening Helena Göransson Konsumentkontoret Yngve Hjalmarson Tjänstemännens centralorganisation Bengt Ingerstam Konsumentforum Krister Johansson Konsumentverket Sören Norrby Håll Sverige Rent Turid Ström Kooperativa Förbundets Miljöråd Hans Sundström Landsorganisationen i Sverige

uaterialgrupper

För att klargöra de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ökad återvinning har fyra materialgrupper bildats. I glas-, metall-, plast- respektive pappersgruppen har förutsättningarna för de olika materialslagen diskuterats var för sig. Vad gäller förpackningar sammansatta av flera olika materialslag har

dessa kunnat behandlas i metall-, plast- respektive

pappersgruppen beroende på typ sammansatt förpackav ning.

Materialgrupperna har innefattat företrädare för materialtillverkare, förpackningstillverkare, fyllare, handel, grossister, renhållningsföretag och återvinningsföretag samt konsumentintressenter. sekretariatet har sammanträtt med varje grupp två gånger.

Företagsbesök

Utredningen har gjort ett antal besök hos företag som förpackningsmaterial och förpackningar samt

tillverkar

hos förpackningsanvändare och distributörer.

Internationell bevakning

viktig del i utredningsarbetet har varit att följa En

utvecklingen inom området.

den internationella

sekretariatet har därför besökt Tyskland för att genom diskussioner med representanter för myndigheter och industrin få bild innebörden i den nya tyska en av förpackningslagstiftningen samt av industrins eget initiativ för återvinning förpackningar, det så av kallade DUAL-systemet.

Sveriges förestående inträde i EG gör det särskilt viktigt att följa arbetet med det direktiv angående förpackningsavfall som pågår i EG-kommissionen. Utredaren har vid ett par tillfällen diskuterat arbetet med tjänstemän vid kommissionens miljö- resp. industridirektorat.

Nederländerna har myndigheterna i år slutit avtal I med industrin viss minskning av dess användning om en förpackningar samt om återvinning. Utredaren har av

även vid besök i Nederländerna träffat företrädare för myndigheter och industrin.

USA uppvisar flera intressanta exempel på lagstiftning och privata initiativ kring förpackningar och miljö. Utredningen har besökt myndigheter på federal och delstatlig nivå, industriella återvinningsorganisationer samt studerat insamling och återvinning i praktiken.

övrigt

Utredningen har anordnat ett seminarium kring förpackningars miljöpåverkan till vilket deltagarna i referensgrupperna och materialgrupperna inbjudits. Utredaren och sekreterarna har vidare presenterat utredningens arbete vid ett antal externa seminarier och konferenser. Utredningen har också haft underhandskontakter med programrádet för ett avfallssnâlt samhälle, som anordnat ett seminarium om behovet av forskning kring förpackningsavfall.

Den holländske industriföreträdaren dr Mulder har inbjudits till utredningens referensgrupper för industrin och handeln för att informera den om holländska lösningen angående förpackningsavfall.

1.4 Definitioner

1.4.1 Retursystem och energiutvinning

Flera begrepp används för att beskriva olika typer av retursystem. I detta betänkande ges begreppen följande innebörd.

system för såväl återanretursystem vändning som återvinning

återanvändning system där förpackningen áterfylls

system där förpackningens återvinning material återvinna

energi använda förpackningar definie- Utvinning av ur återvinning eller retursystem. Med utvinras inte som förpackningens energi nyttigning av energi menas att görs förbränning eller på annat sätt. genom

1.4.2 Förpackningar

definiera vad med förpackning är inte Att som menas en vid definition skulle kunna formuleras helt enkelt. En enligt följande

förpackning avskiljer och håller ihop en bestämd En och möjliggör därmed att varan kan mängd av en vara transporteras till den plats där den behövs.

definition är t.ex. väskor och tallrikar Med denna förpackningar. Att lägga till något om inneslutning

inte rätt eftersom förpackningar kan vara leder dock slutna. En definition av förpackningar både öppna och därför troligen i stället ha sin grund i uppräkbör ning olika förpackningstyper. av

Förpackningar kan lämpligen delas in i tre huvudtyper med utgångspunkt från deras roll i varudistributionen, nämligen

- artikelförpackningar - gruppförpackningar - transportförpackningar

Artikelförpackningen är den förpackning den som enskilda varan förpackas i medan gruppförpackning en innehåller flera artikelförpackningar. Transportförpackningen är vanligen en stor och kraftig förpackning, t.ex. en låda av wellpapp eller trä eller en back, som innehåller artikelförpackningar, gruppförpackningar eller opackade varor. Det innebär att transportförpackningen ibland också kan vara artikeleller gruppförpackning.

Inom handeln benämns de olika förpackningstyperna vanligen

- butiksförpackning B-förpackning - transportförpackning T-förpackning - konsumentförpackning K-förpackning

Dessa benämningar relateras emellertid enbart till distributionen av konsumentprodukter och täcker därmed inte hela förpackningsomrádet.

Definitioner i den tyska förordningen

I den tyska förordningen om förpackningar från 1991, där krav ställs pá átervinningsbarhet hos förpackningar, har man valt att räkna olika förpackningsupp typer och i viss mån kombinera dessa med förpackningens funktion. En huvudindelning görs i transport-

förpackningar, säljförpackningar och kringförpackningar och förordningen omfattar följande förpackningstyper.

Transportförpackningar fat, kanistrar, lådor, l. säckar, kartonger, cellplastdämpare och tråg, krympfilm, sträckfilm och liknande omslag som är beståndsdelar transportförpackningar och som har av till uppgift att skydda från skador på vägen varor från tillverkaren till säljaren eller som används av säkerhetsskäl vid transport.

Säljförpackningar slutna eller öppna behållare och omslag till såsom bägare, blisterförvaror packningar, burkar, hinkar, fat, flaskor, kartonger, kartongkapslar, säckar, tråg, bärkassar eller liknande används slutförbrukaren för som av transport eller erfordras fram till förbruksom ningstillfället. Å Kringförpackningar blisterförpackningar, folier, 3. kartonger eller liknande omslag, som är avsedda att

såsom tilläggsförpackning till säljförpackningar

a möjliggöra utbud varor för försäljning genom av självbetjäning b försvåra eller förhindra stöld eller c tjäna reklamändamål.

i

Å dryckesförpackningar så omfattas bara slut- ä vad gäller förpackningar vilket utesluter muggar. Olika förna

i

packningstillbehör såsom t.ex. etiketter, band, tejp,

I

snören, lim, lock och kapsyler anges inte separat men får troligen ingå i de olika förpackningarna. anses

De tyska definitionerna ingår i förpackningsförordningen och är avsedda att täcka alla typer av förpack-

ningar. De bör därför även kunna tjäna definitiosom ner i en svensk lagstiftning.

Definitioner 1 förslaget till EG-direktiv

- med förpackning avses allt material som är utformat för att innehålla, hantera och leverera produkt, en från råmaterial till färdigt gods, från tillverkare till användare eller konsument.

- med primärförpackning eller säljförpackning avses en förpackning har till uppgift att utgöra säljsom en enhet till den slutliga användaren eller konsumenten vid köptillfället.

- med sekundärförpackning eller gruppförpackning avses en förpackning som i köpögonblicket innehåller ett visst antal säljenheter antingen dessa säljs som sådana till slutanvändarenkonsumenten eller de enbart tjänar till att komplettera hyllorna vid köptillfället. Gruppförpackningen kan avlägsnas från

produkten utan att produktens egenskaper påverkas.

- med tertiärförpackning eller transportförpackning avses en förpackning som har till uppgift att underlätta hantering eller transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar så att skada ej uppkommer.

1.5 Betänkandets disposition

Kapitel 2 beskriver olika förpackningsmaterial, för-

packningars funktioner, förpackningssystem, förpack-

ningsindustrin samt framtida förpackningar. Vidare redovisas grundläggande statistik över förpacknings-

marknad och -konsumtion samt förpackningarnas andel av avfallet. Kapitlet innehåller även en redovisning av konsumentens på onödiga förpackningar, olika samsyn hällskrav på förpackningar, standardiseringsarbete och handelspolitik.

Kapitel redogör för miljöpolitiska mål inom förpack- 3 ningsområdet, dels officiella mål som antagits av regering och riksdag och kommer till uttryck i som direktiven, dels miljöpolicy som antagits av olika näringslivsorganisationer och enskilda företag.

Kapitel behandlar förpackningars miljöpåverkan från 4 till graven. Jämförelser görs också mellan vaggan miljöbelastning förpackningar återanvänds, återom vinns; förbränns med energiutvinning eller deponeras.

Kapitel 5 beskriver renhâllningslagen och avfallssituationen.

Kapitel 6 beskriver nuvarande system för producentansvar.

I kapitel 7 exempel på ekonomiska styrmedel. ges

I kapitel 8 beskrivs olika retursystem.

Kapitel 9 beskriver den internationella utvecklingen .

avseende regler och avtal för att minska miljöpåverkan

från förpackningar. speciell tonvikt läggs vid utvecklingen inom EG.

Kapitel 10 innehåller överväganden om olika typer av

styrmedel med särskild diskussion om utökat ansvar en för tillverkare, distributörer och handel. Här övervägs också tekniska och ekonomiska möjligheter för ökad återvinning olika typer av förpackningar. av

Vidare görs en sammanvägning av de miljömässiga vinsterna ökad återvinning med de tekniska möjligheterav na och kostnaderna.

Kapitel 11 redovisar utredningens förslag. Dessa indelas i en första del med en principmodell för utökat producentansvar och i en andra del med mer detaljerade förslag. Konsekvenser utredningens förslag beskrivs av ocksâ.

Kapitel 12 innehåller ett författningsförslag för producentansvar.

ALLMÄNT on FÖRPACKNINGAR

2.1 Fögpackningsmaterial

Förpackningsmaterialen indelas ofta i och karpapper tong, wellpapp, plast, glas, metall och trä. Härtill

kommer kombinations- och kompositmaterial som är

sammansatta av tvâ eller flera materialslag. De olika förpackningsmaterialen har olika egenskaper gör som att de är lämpade för olika typer av varor.

Papper och kartong

Papper är ett billigt förpackningsmaterial lätt som kan formas och förslutas. Vidare är det lätt att trycka på och att dekorera. I kartong kombineras flera lager papper. Ett mycket stort antal olika förpackningstyper tillverkas och kartong t.ex. av papper papperspåsar, säckar, dryckesförpackningar, hylsor, burkar, dunkar, etiketter och omslag samt olika typer av kartongkapslar. Papper används ofta i kombination med plast ocheller aluminium.

wellpapp

Genom sin konstruktion

ger wellpapp den lägsta kostnaden per styrkeenhet. Det består av skilda pappersark som limmats mot varandra där vartannat ark är plant,

veckat. plana arken svarar för styrka och vartannat De sammanhållning medan de veckade fungerar som distansmaterial och isolerar mot stötar och tryck. Wellpapp används främst i olika typer av transportförpack-

ningar.

Plast

är lätta och slagtåliga. Inom förpackningstek- Plaster niken dominerar i dag termoplasterna. De vanligaste förpackningsplasterna är polyeten PE, polypropen polystyren PS och polyetylentereftalat PET, PP,

vilka i huvudsak består grundämnena kol och väte

av gäller de två även syre. Här utöver samt senare finns än ett dussin andra plastmaterial som anmer för att uppfylla olika produkt- och distrivänds rapporten förpackningssystem och i butionskrav. I om framtida material finns ytterligare rapporten om plastmaterial beskrivna.

plaster används till förpackningsändamål kan De som i huvudgrupper flexibla, styva och cellindelas tre Flexibla plastmaterial kan i sin tur delas in plaster. i enkla plastfilmer, dels laminat sammansatta av dels två eller flera olika plasttyper. Användningen av är mycket omfattande. De används till flexibla plaster många olika förpackningsändamål som t.ex. påsar och

olika slag. Plastfilm som viras runt produk-

omslag av transportlådor och pallaster eller krymps på med ter, värme hårt sammanhållna laster skyddade mot fukt ger smuts. styv plast används till flaskor, burkar, och dunkar, träg, hinkar och fat. Olika typer av cellplast, används i form chips eller block som stötdämpande av material i transportládor.

Plaster används ofta i kombination material

med andra som papper eller aluminium.

Glas

Glas är ett inert material, dvs. ett material som inte reagerar med omgivningen. Detta gör glas till ett ytterst lämpligt förpackningsmaterial för läkemedel, livsmedel och drycker. Glas är också ett billigt material.

Aluminium

Aluminium används som förpackningsmaterial i dryckesburkar, konservburkar och folier. Aluminium

har abso-

lut täthet, dvs. är en barriär mot bl.a. fukt, syre och ljus. Då aluminium ingår i kombinationsförpackningar är det ofta i mycket tunna skikt ca 1100 millimeter.

Stålplåt

Stålplåt förekommer främst i konservburkar för livsmedel samt i plåtfat och burkar för oljor och andra kemiska produkter. I konservburkar är plåten tunn, som tunnast några tiondels millimetrar, medan plåten i större fat och kemikalieburkar är något tjockare. I många fall är förpackningar stålplåt på insidan av belagda med ett mycket tunt tennskikt.

Trä

Trä används framför allt till grövre transportförpackningar, t.ex. stora transportládor, kabeltrummor och s.k. häckar. Lastpallar är den största träprodukten pá förpackningssidan.

Kombinationsmaterial

Genom olika kombinationer av material kan egenskaper hos olika förpackningsmaterial ofta förbättras vad

gäller t.ex. styrka och täthet. I ett vanligt kombi-

nationsmaterial plast och aluminium svarar av papper, pappret för styvhet, ogenomskinlighet och tryckunderlag för dekorering. Plasten står för fuktskydd och ytskydd samt möjliggör förslutning. Aluminiumfolien gör förpackningen tät.

Ett exempel på funktionen hos olika förpackningsmate-

rial följande laminatförpackning för flytande l ges av och halvflytande produkter Ytterst en 0,012 mm tjock PET-plastfolie som ger tryckbarhet och glans, därefter 0,009 aluminiumfolie som fungerar som ljus- och en mm syrebarriär, innanför den 0,015 polyamidfolie en mm mekanisk styrka och innerst, i kontakt med som ger produkten, 0,070 polyetenfolie som också ger en mm , förseglingsmöjligheter.

Indelning förpackningsmaterial från miljösynpunkt av

Från miljösynpunkt-kan förpackningsmaterialen delas in i följande grupper

PaPPer klorblekt, icke klorblekt

kartong klorblekt, icke klorblekt

wellpapp vaxad, icke vaxad

plast PE polyeten PP polypropylen PS polystyren PET polyetylentereftalat PVC polyvinylklorid kombinationsmaterial av olika plaster nedbrytbara plaster det finns även andra plastsorter som används i begränsad mängd

glas ofärgat, färgat

metall aluminium stålplåt

trä

kombinationsmaterial papper-plast

papper-plast-aluminium wellpapp-plast plast-aluminium papper-aluminium m.fl.

andra material popcorn stärkelse m.fl.

Forpackningarnas funktioner

Förpackningar ingår viktig del i distributionen som en från producent, via grossist och detaljist, av varor till konsument. De senaste decenniernas kraftigt ökade

användning förpackningar har bidragit till att

av underlätta varuhanteringen. Konsumrationalisera och tionen förpackningar har ökat i takt med självbeav tjäningssystemets utveckling och höjningen av den ekonomiska levnadsstandarden. Den utveckling som skett inom förpackningsområdet bör alltså inte ses som en isolerad företeelse utan är intimt sammankopplad med utvecklingen distributionen, industrins rationaliav sering samt produktivitetsökning och ändrade konsumtionsmönster.

Intressenter

Det finns flera olika intressenter längs förpack-

avfall. Råvaruleveran-

ningens väg från råvara till törer, tillverkare förpackningsmaterial och av förpackningstillverkare utgör de första leden. vidtar de fyller förpackningarna och i Därefter som led grossister och detaljister se bild 2.1. senare

slutanvändare förpackning kan vara hushållen, av en tillverkningsindustri eller annan verksamhet, t.ex. detaljhandeln, restauranger, bilvárdsanläggningar och byggnadsverksamhet.

Bild 2.1 Förpackningen från råvara till avfall Källa Packforsk Ex.páförpackmngsHöde ExpáVarunöde SK°93 Energi Säd grönsaker °U3Sand Ravaror kött Hsk,mjök P I as L

gflapsoebrlåpt

ä-lalvfabnkat%wllohkott

, nu n Konver- Pase, . aken Knb

flaska,pburk

termg H

broöd,

Produkt

Grossist

Detaljist t9V""19 ,

Q Återvinning

å

Konsnment

å

g

z

Hushallsavfall 0 slam, latrin

Funktioner

De olika intressenterna i varudistributionskedjan

ställer många olika krav på en förpackning. I huvudsak

har förpackningar till funktion att ,

- avgränsa en viss mängd av varan - underlätta tillverkning, lagerhâllning, hantering och transport av varan - skydda varan -.skydda omgivningen - underlätta användningen av varan - ge information om varan - ge köpargument för varan

Förpackningen skall avgränsa en viss volym eller kvantitet av varan, dvs. dela upp varan i lagom stora mängder som passar grossist, detaljist och konsument.

Förpackningarna möjliggör transport av varor långa sträckor och ökar därigenom utbudet av varor. Vidare kan de förenkla hanteringen och förbättra arbetsmiljön i fabriker, lager och butiker. Förpackningarna skyddar under lagring, hantering och distribution. De varan möjliggör t.ex. en god hygien vid tillverkning och distribution av livsmedel samt bibehåller näringsinnehåll och smak. De bidrar också till att minska varusvinn och produktförstörelse.

Omgivningen behöver skydd mot varor som är miljö- och hälsoskadliga, bl.a. kemiska produkter eller dammande produkter.

Förpackningen underlättar ofta användningen av en vara, t.ex. genom att möjliggöra konsumtion direkt ur förpackningen. Denna funktion blir alltmer vanlig vad gäller livsmedel i och med utökad försäljning av färdiglagad mat för direkt uppvärmning i mikrovågsugn.

Förpackningen kan också ge information om varans innehåll, vikt och pris. Råd och föreskrifter om användning och förvaring kan också anges på förpackningen.

Attraktiva förpackningar hjälper till att sälja varan. Förpackningens funktion som konkurrensmedel utnyttjas speciellt inom sortiment där de totala försäljningsvolymerna är relativt stabila och där ökade marknadsandelar huvudsakligen kan uppnås på bekostnad av andra varor inom samma sortiment.

Det påpekas ofta från förpackningsindustrin att konsumenten ibland har en felaktig bild av förpackningar som något som i många fall kan undvaras. Detta kan bero på att konsumenten i slutledet enbart har

intresse av förpackningens innehåll och därmed inte uppfattar de viktiga funktioner som förpackningen kan ha i olika delar av distributionskedjan.

2.3 statistik

Packforsk har på utredningens uppdrag analyserat den svenska förpackningsmarknaden fördelat på olika materialslag och branscher. Utredningen sammanfattar och analyserar här Packforsks rapport, som i sin helhet redovisas i bilaga 2.

2.3.1 Den svenska förpackningsmarknaden mätt i kronor

1 tillverkningen

Tabellen anger den totala och användningen ofyllda förpackningar jämte export ochv av import för åren 1988 och 1989 i

i

1 Tabell 2.1 Den svenska förpackningsmarknaden

1 och 2.2 värde i miljoner SEK

1 Ar 1988

I Materialsiag Produktion Irrport Export Konsumtion Andel av Inponkonsumtion beroende

i

40 160 810 7,3% ,i5,0°. Summa 11705 2595 3175 11125 100§% i 235%

År 1989

Materialslag Produktion Import Export Konsumtion Andel av import konsumtion beroende Papper 0 kartong 3 515 380 980 2 915 23,2% 13,0% Well 2 535 95 120 2 510 20,0% Plast 3 730 1 620 1 225 4 175 33,3% 39,0% Glas 390 130 45 475 3,3% 27,0% v Metall 1 875 590 840 1 625 12,9% 35,0% Trä 985 35 170 850 5,3% SLmma 13 oao 2 350 3 380 12 550. 100,0% 23,0%

Värdet på den svenska tillverkningen av förpackningar uppskattades till 11,1 miljarder kr. Motsvarande siffra för år 1989 13,1 miljarder kr., vilket var motsvarar värdemässig ökning på 12 %. en

totala konsumtionen ofyllda förpackningar i Den av Sverige uppgick under samma period till 11,1 resp. 12,5 miljarder.

Konsumtionen ökade alltså i motsvarande grad som tillverkningen. Exporten översteg importen med 580 milj.kr. år 1988 och med drygt 530 milj.kr. år 1989. Exportvärdet minskade relativt från 26 % till 25 %.

2.3.2 xarknadsförändrinqar

De olika materialslagens andelar av den svenska förpackningsmarknaden utvecklades på följande sätt under perioden 1987 1989. -

Tabell 2.3

ningen av plast ökade stadigt, medan användningen av metall och papper, kartong och wellpapp minskade något.

Sett i ett längre perspektiv stämmer förskjutningarna i tabellen väl med de förskjutningar som återfinns i Packforsks statistik över konsumtionen av packmaterial

i Sverige. utgör ett annorlunda och något mindre

Detta tillförlitligt statistiskt underlag som sammanfattats i följande diagram.

Bild 2.2 25 års konsumtion angivet i tkr. av

packmaterial fördelad efter materialslag. siffervärdena återfinns i tabell 2.7

1965 1970 1975 1980 1985 1988 1989

2.3.3 Inhemsk tillverkning och importberoende

Den inhemska produktionen av plastförpackningar har

ökat mest bland alla materialslag även om importen fortfarande är stor. Plasten dominerar denna och svarar för mer än hälften av det totala importvärdet 1989. Värdemássigt är närmare 40 % av de plastförpackningar som används i Sverige importerade. Det största exportöverskottet svarar papper och kartong för.

Under år 1989 ökade den inhemska plastproduktionen i fast penningvärde med 580 milj.kr. Av detta svarade askar, tråg och lådor för 285 milj.kr., diverse varor av PET för 150 milj.kr. samt flaskor av olika plastmaterial för 110 milj.kr. Den relativa ökningen var störst för flaskor 43 %, från 255 mi1j.kr.år 1988 till 365 milj.kr. år 1989.

Plastflaskor svarade år 1988 för 4,0 % och år 1989 för 4,6 % av den totala förpackningskonsumtionen. En analys av tillförsel och användning av plastflaskor visar att den inhemska tillverkningen under perioden ökade och att importandelen minskade

Tabell 2.4 Plastflaskmarknaden 1 Sverige 1988-89 milj.kr.

År

Denna marknad är värdemässigt lika stor som marknaden för glas. Sortimentet är dock bredare i kategorin plastflaskor ingår dunkar för kemisk-tekniskt ändamål och farligt gods, vätskebehållare av olika slag, flaskor för lösnings- och rengöringsmedel samt givetvis dryckesflaskor av PET. De sistnämnda svarade för den största delen av produktions- och konsumtionsökningen.

Av de olika plastmaterialen svarade polyeten för 72 % av konsumtionsvärdet för plastförpackningar.

Metallförpackningsmarknaden har också ett relativt högt importberoende, trots ökad inhemsk produktion. En analys av de olika materialen visar följande.

Tabell 2.5 Metallförpackningsmarknaden i Sverige 1989 milj .kr.

Produk- Import Export Konsum- Importtion tion beroende

Plåt 585 100 15 530 19 % Aluminium 1287 340 610 1017 33 % Kapsyler o skruvkorkar 3 150 75 78 100 %

SUMMA 1875 S90 840 1625 36 %

Aluminium svarade för 60 % av konsumtionen av metallförpackningar. Nästan hälften av produktionen exporterades. Det svenska importberoendet av aluminiumförpackningar var trots detta 33 %, Vilket visar att förpackningar är tämligen omfattanhandeln med dessa de.

å 3

Det är svårt att utan särskild detaljanalys ange 3

varför produktområde kapsyler visade opropor- I

en tionerligt stor export i förhållande till produktionen.

2.3.4 Den svenska förpackningsmarknaden mätt i vikt

Den svenska förpackningsmarknadens volymmässiga sammansättning framgår av följande tabell.

Tabell 2.6 Total konsumtion av förpackningsmaterial 1989

Materialslag Andel Jfr andel i vikt i värde % %

Papper och kartong 210 000 ton 18,5 23,0 Well 290 000 ton 25,5 20,0 Plast 200 000 ton 18,0 33,5 Metall 90 000 ton 8,0 13,0 Glas 135 000 ton 12,0 4,0 Trä 205 000 ton 18,0 6,5

Sa Vikt 1 130 000 ton 100 100

Tabellen visar vikten av de förpackningar som konsumerades i Sverige 1989. Uppgifterna måste korrigeras med den uppskattade exporten resp. importen av fyllda förpackningar. Det är känt att tillskottet av glasförpackningar uppgick till ungefär 50 000 ton. Uppgifter saknas om tillskottet av fyllda metall- och kartongförpackningar.

Det är emellertid känt att livsmedelsomrádet svarade för drygt hälften av förpackningskonsumtionen. Med ledning av den negativa handelsbalansen inom livsmedelsområdet kan man anta att tillskottet av fyllda metall- och kartongförpackningar var minst lika stort. Den totala mängden förpackningsmaterial torde således ha uppgått till ca 1 300 000 ton år 1989.

. PLAST

Tråg, askar, lådor 16.000 39.000 Bärkassar 15.000 21.000 ,

.

I

METALL

g Plátförpackningar ss 000 61 000

å j GLAS a

TRÄ Skivmaterial 53.000 Kabeltrummor 7.000 Lastpallar, pallboxar 145.000 Summa 205.000 Den viktmässiga minskningen vad gäller kartongförpack- { ningar torde främst bero på konsumtionsförändringar inom dryckesområdet, framför allt på byte till plast. En minskning ytvikten på kartong kan också ha inav verkat. Den viktmässiga fördubblingen vad gällde bobbiner och spolar har inte utretts.

När det gäller plastförpackningar fanns det endast för säckar och påsar en viktmässig minskning. Både PEToch HDPE-flaskorna ökade viktmässigt.

Konsumtionen av plåtförpackningarna minskade viktmässigt vad gäller konsumtionen av ofyllda förpackningar. Något bidrag från den importerade fyllda mängden ingick inte.

Glasförpackningar för öl och läsk nästan fördubblades viktmässigt. En del av konsumtionsförändringen gick förmodligen till återtagningssystemet, men användningen av engångsförpackningar ökade också.

2.3.5 Utvecklingen inom svensk förpackningamarknad i sammandrag

Efter den snabba utvecklingen under 1960-talet, då ökningen av självbetjäningsbutiker påverkade förpackningsutvecklingen mycket starkt, har en något lugnare förändringstakt inträtt under 1980-talet.

värdemässig marknadsförändring 1965-89 Om man korrigerar den värdemässiga utvecklingen av förpackningsmarknaden med nettoprisindex och använder 1990 som basår, framgår följande förändring; Tabell 2.7 1965 1970 1975 1980 1985 1988 1989 faktor 552,9 459,6 317,7 193,5 129,5 113,4 106,8 Papper

Summa 7875 9800 10500 10900 12500 12600 13400 Förändring 4,4% 1,4% 0,8% 2,8% 0,3% 6,3%

Av tabellen framgår att konsumtionen av förpackningar värdemässigt har ökat med i genomsnitt 2,3 % per år. ökningen följer tämligen väl den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället.

Konsumtionsökningen var särskilt stark i slutet av 1960-talet, stagnerade under 70-talet och ökade åter 1 E under 80-talet. ökningen år Den mycket starka mellan F 1988 och 1989 kan bero såväl på lagerförändringar som på strukturella förändringar vad gäller materialslag. Under den allra senaste tiden har en viss överflyttning skett frän konserv i burk till andra system som inbegriper plast- och kartongmaterial. Vi har tidigare också konstaterat att marknaden för PET-flaskor och

andra plastflaskor har ökat kraftigt och svarar för drygt 25 % av nettoökningen. Askar, lådor och tråg av plast har ökat netto med mellan 55 och 60 %, Vilket kan bero på en övergång till dyrare material. Under år 1989 började också flertalet företag att använda PET eller flerskiktsmaterial i stället för PVC, vilket har ökat förpackningskostnaderna.

Plastförpackningarnas starka inbrytning på marknaden framgår klart. Den årliga värdemässiga ökningen uppgår till nästan 7,5 % med hänsyn tagen till nettoprisindex. Plastens ökning är också tämligen jämnt fördelad över tiden med toppar i slutet av 60-talet, i början av 80-talet och mellan år 1988 och 1989. Denna sistnämnda ökning berörs i föregående avsnitt.

Papper och kartong har årligen ökat med 2 % per år under perioden 1980-85, vilket är något mindre än hela förpackningsmarknaden 2,3 %. Pappret och kartongen stagnerade i slutet av 70-talet, men ökade åter i början på 80-talet, minskade under perioden 85-88 för att åter öka med nästan 6 % mellan åren 1988 och 1989.

Användningen av såväl glas- och metall- som träförpackningar har under perioden stagnerat eller, i synnerhet för träet, rent av minskat. Metallen och glaset ökade visserligen i slutet av 60-talet men har sedan dess stagnerat eller, för glaset återgått till 1965 års nivå. När det gäller metall har det skett en betydande övergång från stálplåt till lättare aluminiumplåt.

Det finns anledning anta att skillnader i vikt har haft betydelse i förskjutningarna mellan materialslagen. De lättare materialslagen har ökat och de tyngre har minskat.

Användningen av förpackningar inom olika områden

I detta avsnitt fördelas förpackningskonsumtionen år 1989 pá olika användningsområden i form av industri- Alla uppgifter som redovisas från företagen grupper. är uteslutande värdemässiga. Ytterst få företag redovisar vikten det förbrukade förpackningsmaterialet. av En uppskattning av vikten har dock gjorts vilken grov redovisas senare i avsnittet.

fördelad på Tabell 2.8 Förpackningskonsumtionen användningsområden år 1989 milj.kr.

Glas Trä Totah

Panppenwenpapp Plast Metall

och kartong

Drycker

550 1 2550

summa

5425 4175 1625 475

används värdemässigt mest Papper, kartong och wellpapp inom livsmedels-.och kemisk-teknisk industri. Plast används främst inom livsmedels- och pappersindustri, medan metallförpackningar framförallt används för drycker. Plasten är också störst inom gruppen övrigt.

Livsmedelsbranschens förpackningar har det i särklass största värdet, vilket torde bero på att den överväáv konsumtionsförpackningar i gande delen utgörs som regel har ett högre kilopris än transportförpackningar.

En hög användning av konsumentförpackningar leder följaktligen till att förpackningskostnadernas andel av saluvärdet blir särskilt stora. Detta märks tydligt inom livsmedelsområdet där förpackningskostnaderna uppgår till 26,5 % av saluvärdet.

2.4 Föggackningarnas andel av avfallet

Tabell 2.9 I sverige beräknad mängd förpackningamaterial 1989 och fördelning återvinningindustriavfal1hushâllsavfal1 värden i tusen ton

Åter- Industri- Hushållsvinning avfall avfall

Pappers-och Konsumtion 210 kartongförp. lmportöverämü 60 270 5 45 220

Wellpappförp. Konsumtion 290 Importöverskott 30 320 205 75 40

Plastförp. Konsumtion 200 Importöverv. skott 0 2

200 s 40 155 1

. i Metallförp. Konsumtion 90 lmportöverskott 60 - 150 15 5 130

Glasförp. K Konsumtion 135 lmportöverskott 50 185 60 60 65

Träförp. Konsumtion 205 lmporxöverskott

Förpackningarna utgör 25 % av hushållsavfallet räknat i viktprocent och 50 % om man ser till volymen.

Packforsk har uppskattat mängden förpackningsavfall i

hushållssopor till ca 610 000 ton per år.

2.5 Förpackningsindustrin

SPK har i en delrapport till konkurrenskommittén B 19915 gjort en beskrivning av hur branschen ser ut. Nedan görs en kort sammanfattning av den beskrivningen ,

Årligen produceras i storleksordningen 35 miljarder förpackningar i Sverige varav livsmedelsindustrin använder ca 15 miljarder. Den egentliga förpackningsindustrin omfattar ca 200 företag några storföretag -

och många små företag och sysselsätter 14 000

- per- Omkring 125 företag säljer förpackningsmaskiner soner,

egentillverkade eller importerade. Totalt arbetar

omkring 75-80 000 direkt eller indirekt med förpackningar inom industri, handel och distribution. För- 4 packnings- och förpackningsmaskinsmarknadens omsätt- § ning uppgår till ca 15 miljarder kronor årligen och exporten till flera miljarder kronor.

Plast till förpackningsändamál delas in i två huvudgrupper, flexibla och styva. Marknaden för flexibla plaster domineras av Åkerlund Rausing ÅR som har 5 % av marknaden. Därefter kommer ett antal företag med andelar kring 15%. Raackmann, Otto Nielsen, 5 - Walki, DRG, Wipac och sprinter Emballage. På detta område är importandelen mycket stor. Vad gäller styva plastförpackningar är de stora aktörerna på denna marknad PLM och ÅR. Andra betydande företag är

Jeppson, Cerbo, Kulleborn, Primpack och Perstorp Form. Import förekommer bl.a. från övriga Skandinavien.

Marknaden för kartongförpackningar avseende flytande livsmedelsprodukter domineras helt av AB Tetra. Andra leverantörer är Elopak AB och PKL, Tyskland. Tillverkning av övriga kartongförpackningar sker framför allt hos AB Åkerlund Rausing, Sprinter Emballage AB, Eson Pac AB, Torsten Jeppsson AB, AB Borås Tryckeri Kartongindustri och Cerbo AB. Det dominerande företaget på marknaden för kartongförpackningar avseende fasta livsmedel är Åkerlund Rausing med nära hälften av marknaden. s Wellpapp-marknaden domineras av de fyra företagen SCA, Tambox, Förenade Well och Munksjö. Dessa har marknadsandelar mellan 20-30 %. Efter dessa kommer Dalwell med marknadsandel på ca 4 %. Därtill kommer import på en ett par procent.

Metallförpackningsmarknaden består huvudsakligen av PLM. LG Fredrikssons Handels AB i Malmö har viss import av aluminiumburkar. Ulricehamns bleckvarufabrik, Hanells och Hydro Aluminium Packaging AB är de större företagen vad gäller metallförpackningar i övrigt.

När det gäller glasförpackningar är PLM det enda företag som tillverkar glasförpackningar i Sverige. Viss import finns också.

2.6 Förpackningssystem på den svenska marknaden

förpackningssystem förekommer ett relativt

I dagens begränsat antal förpackningstyper. Däremot varierar förpackningsmaterialen väsentligt i de olika förpack-

ningstyperna beroende på produkt samt packnings- och

distributionsmetod. Dessa variationer baseras på ekonomiska värderingar av marknadens krav och förutsättningar.

Utredningen har uppdragit át Lunds tekniska högskola att kartlägga förpackningssystem på den svenska marknaden. Från rapporten, redovisas i sin helhet i som bilaga 3, kan följande sammanfattande slutsatser dras.

2.6.1 Förpackningssystem

Packning produkter är ett naturligt och nödvändigt av moment efter produktion eftersom en produkt vanligen utformats med avseende på slutlig konsumtion och användning utan hänsyn till distributionen.

Konsumentpackning av produkter sker i dag vanligen i effektiva produktionssystem medan t.ex. verkstadsindustrins packning relativt lite berörts av dagens rationaliseringsansträngningar.

Förpackningssystemen har delats upp i förpackningstyper förpackningsmaterial för olika produktgrupper.

De olika förpackningsmaterialen beskrivs i avsnitt 2.1 varför beskrivningen nedan begränsas till förpackningstyper och olika förpackningssystem.

Förpackningstyper

för.konsumentför- Följande förpackningstyper används packningar.

A. BLISTER

Plaste och pappersmaterial kombineras för att bilda en förpackning som huvudsakligen används för att skydda enskilda produkter.

B. BURK

Utformning och material bestäms i hög grad av produk-

ten-som packas.

C. FILM

Film av främst olika plastmaterial formas runt produkten. Materialet i förpackningen är beroende av produkt. Filmen försluts ofta med värme. Krympfilm omsluter produkten efter att produkt och förpackning transporterats genom en värmetunnel, där filmen formats runt produkten. .

D. FLASKA

I dag tillverkas flaskor av både glas och plast.

Den grundläggande utformningen samt material bestäms i

första hand av produkt och kvantitet. Det har dock utvecklats vissa karakteristiska konstruktioner.

E. FÖRSLUTNINGAR

Det är inte möjligt att dela in förslutningar i olika

kategorier utan överlappning. Man kan dock i stort

tala om sammanhållningsförslutningar, barnsäkra förslutningar och specialförslutningar. De syftar alla till olika typer av integritetsskydd. Både plast och

metallmaterial kan användas.

F. HINK Se burk ovan. G. KAPSEL Kapslar kan konstrueras på en mängd olika sätt beroende på produkt, användning och fyllningsmetod. H. PATRON Se tub nedan. I. PÅSE Plastpásar brukar delas upp i påsar som konsumenten köper för sin egen lagring samt påsar som används till packning av bl.a. bröd. J. SÄCKAR Här delar man upp säckarna dels med avseende på antal lager, som används i säcken, dels med avseende på typ. K. TRÅG Det urskiljs vanligen tre typer vikta behållare,

formade behållare samt helpressade behållare. Alumi-

nium, kartong och plast används i trågen som kan förslutas på olika sätt beroende på vilken typ av integritet som erfordras för den förpackade produkten. L. TUB Tuber kan vara både styva och flexibla. också här har plastmaterial utvecklats som alternativ till aluminium, som var det material som ursprungligen användes.

Materialet väljs beroende pá produkt och användning.

Transportförpackningar kan delas upp i följande förpackningar.

A. SLITSLÅDA

Den används vid både manuell och mekanisk fyllning vid låga hastigheter. Wellpapp är det enda materialet i slitslådor.

B. WRAP-AROUNDLÅDOR

Den används i snabba inpackningsmaskiner. Materialet är olika kombinationer av wellpapp beroende på produkt och distributionssätt.

C. TRÄPLYWOODLÅDOR

Kan tillverkas i standardformat i moduler av enhetspallen eller direkt anpassade till den produkt som skall packas.

Olika förpackningssystem

I bilaga 3 finns en tabell som redovisar olika produkter och förpackningsmaterial. Tabellen visar att det vanligaste förpackningsmaterialet för konsumentförpackningar är PE och för transportförpackningar well- Förpackningstyperna för konsumentprodukter varipapp. erar kraftigt medan det för transportförpackningar är vanligast med slitsläda. PVC förekommer t.ex. i förpackningsfilm till färskt kött och fisk, i saftdunkar, i blister, i kapsel till läkemedelstabletter samt i blisterförpackningar till lätta verkstadsprodukter enligt rapporten.

2L7 Framtida förpackningar

Utredningen har uppdragit åt institutionen för transportteknik vid Lunds tekniska högskola att beskriva en tänkbar framtida utveckling inom förpackningsområdet. Uppdraget har utförts genom inhämtning av ett antal experters åsikter om framtidens förpackningsmaterial. Dessa redovisas nedan se även bilaga 4.

Valet av förpackningsmaterial och -system samt den allmänna förpackningsutvecklingen påverkas i hög grad av samhället, dess värderingar och krav, demografiska förändringar samt marknadens utveckling.

Framtidens förpackningsindustri kommer att möta en marknad med ökande krav på flexibilitet samtidigt som både samhälle och konsumenter förutom krav på optimala förpackningar ur teknisk- och bekvämlighetssynpunkt också ställer en mängd miljökrav.

Förpackningsindustrin genomgår för närvarande en omfattande rationalisering och internationalisering

för att möta behov och krav hos framtida förpacknings-

användare. Utvecklingsbehoven för industrin bedöms som stora. Förpackningsföretagen behöver nå en storlek som

gör det möjligt att ställa nödvändiga till

resurser förfogande för framtidens utveckling. De mindre förpackningsföretagen kommer sällan att spela en avgörande roll för att lösa olika marknadsproblem och möta nya marknadskrav därtill är utvecklingskostnaderna alltför stora. De små förpackningsanvändarna kommer dock att få tillgång till de utvecklingsresurser som måste växa fram inom förpackningsindustrin för att möta framtiden. Förpackningsproduktionen kommer att vara lokal.

För att uppnå kostnadseffektivitet kommer samarbete att bli väsentligt mellan förpackningstillverkare och -användare.

Krav på optimala förpackningslösningar fordrar att mer ingenjörsteknik användes i konstruktionsarbetet av nya förpackningar i stället för den i dag många gånger förekommande trial and error-metoden. Detta kräver utvecklingsresurser.

Miljöfrågorna kommer att spela en avgörande roll för den framtida förpackningsutvecklingen. Stora resurser satsas på att minska förpackningsavfall genom att i första hand minska materialmängden i förpackningarna samt att göra förpackningsmaterialen återvinningsbara.

Förpackningstekniken på 1990-talet kommer att utgöra en del av distributionstekniken. Ingen förpackning kommer att kunna väljas och bedömas med avseende enbart på material eller konstruktion. Effektivitet i distribution, tillverkning samt hantering i hela kedjan råmaterial till återvinning kommer att - utgöra nyckelfaktorer.

Teknologi för återvinning av material finns även för gmaterialkombinationer. För att det skall fungera krävs dock en infrastruktur att samla in, sortera och ta hand om det sorterade materialet. Avsättning av det återvunna materialen måste också finnas.

Vid återanvändning erfordras diskning eller desinficering och vid återvinning krävs sterilisering speciellt för livsmedel. Det stora problemet i dag vid återvinning av material är kontaminationsfrågorna. I ett system för återvinning av material är källan inte alltid känd. Lagstiftningen är inte entydig i alla

europeiska länder. Enligt de flesta reglerna får i dag endast nyfibrer användas eller återanvända fibrer från känd källa. Ökad återvinning kan komma att innebära användninga returfibrer i livsmedelsförpackningar. av

Klara regler erfordras i framtiden om hur återvunnet

material får användas så att denna utveckling inte får negativa konsekvenser på folkhälsan.

Under 1990-talet kan omfördelningar i användningen av förpackningsmaterial inte uteslutas. Vissa material har redan en runt återvinning uppbyggd infrastruktur. Dessa material kommer att vara vinnare under 1990-talet.

Detta kommer att underlätta förpackningsutvecklingen för papper, glas och aluminium. Däremot kommer i många situationer plasten att möta problem. Plast är ett viktigt material inom förpackningsområdet och kommer så att förbli bl.a. genom att det möjliggör ned- bringande av råvarubehov för olika förpackningslösningar genom en avancerad konstruktion av laminat, som

direkt för produkt och dess distri-

är konstruerade en bution. Vissa plaster, i första hand PVC, kommer dock att minska i användning för att t.ex. möjliggöra

användning andra återvinningsmetoder än material-

av återvinning främst förbränning med energiutvinning. -

Stora insatser måste också göras för att finna avsättning för återsamlat material. Om detta inte är möjligt kommer materialet i fråga att minska i användning.

Utvecklingen under 1990-talet inrymmer många frågetecken, bl.a. beroende på osäkerheten om hur förpackningsmaterial och -system ska bedömas från miljösynpunkt. Men det vore enligt experterna olyckligt om

dagens osäkerhet medför ställningstaganden på marknaden som gör det omöjligt för alla förpackningsmaterial att konkurrera på samma villkor.

2.8 onödiga förpackningar från konsumentsynpunkt

Utredningen har uppdragit åt en konsumentorganisation att fråga sina medlemmar om förekomsten av onödiga förpackningar i butiker. Denna organisation har riktat sig mot medvetna konsumenter där man kan förvänta sig att kunskapsniván ligger över genomsnittet. Eventuellt kan man utifrån detta dra vissa slutsatser om hur opinionen kommer att utvecklas framåt då det oftast är de engagerade och medvetna konsumenterna som driver opinionsfrägorna. I rapporten, som redovisas i sin

helhet i bilaga 5, kan vissa sammanfattande slutsatser

dras.

Utifrån frágesvaren har man delat in onödigheten i fem olika kategorier

1. Konsumenterna upplever förpackningarna som onödiga när man luras att tro att de innehåller något annat än de gör. Man luras av bilder på förpackningen eller av förpackningens storlek eller utformning.

2. Konsumenterna upplever sådana förpackningar som onödiga där syftet endast är att tjäna mer på konsumenterna genom att göra mindre och flera förpackningar.

3. Konsumenterna upplever vissa förpackningar som helt och hållet onödiga, helt enkelt därför att de inte fyller någon funktion. Ett klassiskt exempel är

tandkrämstuben. Hanteringsmässigt är det ingen skillnad på tandkräm och kaviar.

Konsumenten upplever vissa förpackningar onösom diga därför att det finns ett enklare och bättre alternativ. Kanske säljer inte den förpackningen lika bra eller ser inte lika lockande ut den är men mindre kostsam, mindre resurskrävande och mindre miljöbelastande. Ett exempel på detta är styckad och marinerad kyckling i aluminiumtråg.

5. Konsumenter betraktar också förpackningar som onödiga där man med prisets hjälp lurar dem att köpa mer förpackningar. Med prissättningens hjälp lockas konsumenten att köpa förpackat eller flera produkter ihoppackade. Ett exempel är den plast- ; bygel som sammanbinder två 2-liters PET-flaskor och som i kombination med en prissättning gör att

konsumenten gärna köper två flaskor i stället för

en.

2.8.1 Exempel på förpackningar som konsumenter upplever som onödiga

- plastade gurkor - tandkrämspaket - folieförpackat godis . - extra skopor i vällingpaket - förpackad frukt hárdplast runt små mekaniska detaljer t.ex. hänglås - - dubbelförpackad tvål - buljongtärningar var och förpackad i en egen förpackning - plast runt fiskfiléer i pappkartong - tepåsar i tre emballage dubbla paket runt flingor

runt bordsmargarin i stället för plastbytta papper pappersnäsdukar dubbla förpackningar stenbitsrom etc. i glasburkar med lock som inte går att återanvända samt pappkartong - godispåsar innehållande godis med papper runt

leverpastej i plastbytta med pappersomslag och

aluminiumfolie vissa tandtrådsförpackningar framkallade foton fås i tre olika emballage pasta och makaronipaket alldeles för stora små plastpåsar på varuhusen till varje sak man handlar

2.9 samhällets krav på förpackningar

Utredningen har givit Packforsk i uppdrag att sammanställa bestämmelser inom området förpackningar som kolliderar med miljökrav definierade som återvinningsbarhet förpackningsmaterial samt återanvändning av av livsmedelsförpackningar genom återfyllning. Rapporten, förutom ett kortare avsnitt om transportförpacksom ningar, fokuseras på livsmedelsförpackningar, återges i sin helhet i bilaga 6. slutsatserna ur rapporten återges nedan. Vidare beskrivs krav som berör läkemedelsförpackningar och kemisk-tekniska produkter. Behovet att använda klorblekt papper i förpackav ningar diskuteras oçkså.

Livsmedelsförpackningar miljökrav som 2.9.1 kolliderar med andra krav

svensk livsmedelslagstiftning

Förpackningar för livsmedel regleras enligt livs-

medelslagen 1990461 och livsmedelförordningen

1990310. I livsmedelslagstiftningen finns i huvudsak endast generella regler om att livsmedel inte får påverkas menligt av utrustning, material för förpackning etc. Det finns inte heller några krav på förhandsgodkännande av material som kommer i kontakt livsmedel. med

De generella bestämmelserna finns både i livsmedelslagen där 5 och 9-10 §§ berör livsmedels beskaffenhet i allmänhet samt i livsmedelförordningens 7 § som direkt föreskriver att förpackningsmaterial o.d. inte får ha sådan beskaffenhet att genom dess användning fara uppkommer för att livsmedlet tillföres främmande

ämne, förorenas eller blir otjänligt till människo-

föda. I 15 § livsmedelsförordningen föreskrivs att om det är påkallat från hälsosynpunkt kan livsmedelsverket förbjuda användningen av visst slag av material eller utrustning vid hantering av livsmedel.

I några av verkets kungörelser finns också ett fåtal detaljerade föreskrifter. Det finns bestämmelser om största tillåten utlösbar mängd bly och kadmium från kärl e.d. avsedda att komma i kontakt med livsmedel samt om högst halt vinylklorid, tenn och bly i livsmedel vilka helt eller delvis år föroreningar från ett material i kontakt med livsmedel.

Som sagts ovan krävs inte något godkännande av material i kontakt med livsmedel. Något sådant godkännande kan inte heller ges med nuvarande lagstiftning som grund. Ansvaret för ett materials användbarhet åvilar alltid förpackaren.

Produktsäkerhetslagen

19881604 har till

Den svenska produktsäkerhetslagen syfte att förhindra person- och egendomsskador uppkomna på grund farliga varor eller tjänster. I av första hand gäller det att genom frivilliga insatser från samtliga säljled undanröja eventuella skaderisker riktade främst mot det slutliga konsumentledet. Lagen gäller under produktens hela livscykel från råvara 1

till avfall.

Normpack

Inom Packforsk har drygt hundra företag träffat en frivillig överenskommelse angående svensk materialnorm för livsmedelsförpackningar, Normpack. Normpack-normen omfattar den svenska livsmedelslagen samt endera den tyska rekommendationen BGA Empfehlungen der Kunststoffkommission des Bundesgesundheitsamtes, den amerikanska rekommendationen FDA Food and Drug Administration eller den holländska lagen Warenwet. Målsättningen med denna norm är att anslutna företag, genomgångna tester, erhåller ett Normpack-certiefter { fikat gällande för såväl förpackningsmaterial som förpackade livsmedel. Tester kan utföras alternativt i enlighet med rekommendationer eller lagar från något länderna USA, Tyskland och Nederländerna. Normpackav certifikatet gäller i två år och måste förnyas.

EG-direktiv x Det finns ett antal EG-direktiv att ta hänsyn till vad gäller återvinningsbarhet och återanvändbarhet av förpackningar. beskrivs utförligt i under- Dessa mer en

bilaga till bilaga 5.

slutsatser

Återvinningsbarhet livsmedelsförpackningsmaterial i av relation till livsmedelslagen, produktsäkerhetslagen och EG-direktiv. 4

Enligt EG-direktiv 85590EEC skall alla livsmedelsförpackningar och artiklar som kommer i direkt kontakt med livsmedel märkas med EG-symbolen under förutsättning att de uppfyller kraven i direktiv 89109EEC. Tillverkning av livsmedelsförpackningar av återvunna material uppfyller ej kraven i direktiv 89109EEC samt 80590EEC, vilket innebär att svenska livsmedelsförpackningar och material avsedda att komma i direkt kontakt med livsmedel ej får säljas på EG-marknaden tekniskt handelshinder dessa är tillom verkade av återvunnet material. Här har materialets ursprung avgörande betydelse på återvinningens lämplighet.

Val av råvaror och kemikalier för framställning av livsmedelsförpackningar regleras av Normpackünormen och EG-direktiv. Blandningar av råvaror och kemikalier av okänt ursprung är ej tillåtna och accepteras därför ej för framställning av förpackningsmaterial. Detta motiveras med att det är omöjligt att toxikologiskt utvärdera eventuella hälsorisker för konsumenten orsakade av blandningar av råvaror och kemikalier från återvunna livsmedelsförpackningar.

Tillverkning av livsmedelsförpackningar från återvunna förpackningsmaterial, dvs. ej rena råvaror, kräver att tillverkningsprocess och råvaror rengörs med ibland mycket toxiska ämnen. Detta kan medföra dålig arbetsmiljö i form av luftföroreningar med allergi och eksem hos personalen som följd.

På grund av fara för att den yttre miljön kring pappersindustrin försämras vid återvinning av livsmedelsförpackningar utsläpp till luft och vatten, ställs det större krav på rening av utsläpp till luft och vatten.

Nytt material eller återvunnet material där sammansättningen och renheten är fullstän-

digt känd ex otryckt.industrispill utgör

inte något problem ur livsmedelshygienisk synpunkt.

Återvunnet material av okänt ursprung bör allmänt sett ej användas i livsmedelsförpackningar om dessa är avsedda att komma i direkt kontakt med livsmedlet, på grund av risken för kontamination från främmande ämnen och bakterier i förpackningsmaterialet, vilket bl.a. kan leda till negativa lukt- och smakeffekter ipå livsmedlet.

En PET-kvalitet, som átervunnits genom om-

polymerisering, har fått tillåtelse i USA av FDA, att användas 1 livsmedelsförpackningar.

Det inpackade livsmedlet betraktas som en produkt. Om livsmedelsförpackningen till-

i återvunnet material eventuellt

verkas kan

hälsorisken öka för konsumenten varmed produktsäkerhetslagen PSL och förslag till produktansvarslagen åsidosätts. Detta medför att även EG-direktiv 85374EEC för produktansvar åsidosätts.

Återanvändningsmöjligheter áterfyllning i konflikt med kontrollmöjligheter

För att förhindra att främmande ämnen överförs från förpackningsmaterial till livsmedel tillämpas egenkontroll enligt Normpack. Dessa kontrollmöjligheter försvåras om áterfyllning införs. x i

i

Hygienen livsmedlen li hos kan eventuellt i försämras ett generellt krav på återom

fyllning livsmedelsförpackningar införs..

av Detta skulle kunna medföra en ökad hälsorisk för konsumenten.

Ett generellt krav pá áterfyllning av livsmedelsförpackningar medför ökade krav på kontroll vad gäller livsmedelshygien så att inte produktsäkerhetslagen och produktansvarslagen åsidosätts.

För såväl nya förpackningar som för förpackningar som återfyllsáteranvänds är alltid livsmedelspackaren ansvarig för att livsmedlet ej tillförs främmande ämnen från förpackningen. För kontroll av livsmedelsförpackningens hygien används standardiserade EN mätmetoder som är utformade för

,

rade EN mätmetoder som är utformade för nya förpackningar. Detta kan innebära att när man har infört återanvändningsbara förpackningar, kan osäkerhet uppstå hur dessa ska testas.

Retur-PET-flaskan, skall ingå i retur-

som PET-systemet, är undersökt med avseende på migration, lukt ock smak samt bakterietille växt efter användning i laboratorieförsök. SLV rekommenderar-att, nya undersökningar görs beträffande total migration, oligomer migration samt mikrobiologiska tester efter det att flaskan varit på marknaden en viss tid.

2.9.2 Haterialåtgång vid val av olika material

Olika typer av material ger, räknat per mängd, olika

miljöpåverkan. Å andra sidan krävs olika mängd för- E

Ã

packningsmaterial till en förpackning beroende på

2 vilka mekaniska egenskaper det enskilda förpackningsmaterialet har. Exempelvis måste ett material, som har relativt låg styvhet ges större tjocklek i förpackningskonstruktionen för att ge förpackningen tillräcklig styvhet ur hanterings- och staplingsmässig synvinkel och för att skydda innehållet från yttre

mekanisk påverkan. som en följd krävs det i allmänhet 3

7 något större mängd förpackningsmaterial om det är returfiberbaserat.

PÅ marknaden finns olika hállfasthetsstandarder, t.ex. SUW-standard Svenska Utvecklingsgruppen för 1 SUW Wellpapp avseende wellpap och SIS Standardiserings-

kommissionen i Sverige avseende wellpappförpackningar i g

se bif. förteckning. Det finns t.ex. nio olika

standarder dirigerar valet hållfasthetskrav på som av wellpapp.

På förpacknings- och distributionsområdet finns totalt ca 180 SIS-standarder för att underlätta valet av funktionella egenskapsnivåer.

Valet av standardnivá påverkar direkt förpackningsförbrukningen i tonnage räknat också förpackningarnas men förmåga att fylla sina grundfunktioner skydda - varan, underlätta hantering och lagring. Väljer man för låg nivå kan man få skador eller extra kostsam hantering eller transport.

Enligt en grov uppskattning går det åt 25 % ca mer material vid användning av returfibrer än vid användning av nytt material för att uppnå standard. samma

2.9.4 Läkemedel

Inom läkemedelsomrádet förekommer olika typer av förpackningar som fyller olika funktioner i distributionskedjan. Sålunda används transportförpackningar, sekundärförpackningar apoteksförpackningar och konsumentförpackningar, vilka oftast utgörs av själva läkemedelsbehållaren samt en s.k. kringförpackning. Vissa läkemedelsförpackningar intar en särställning i

förhållande till motsvarande förpackningstyper inom

andra varuområden på grund av att kontrollmyndigheten för läkemedel i de länder där produkten förekommer ställer specifika krav på läkemedelsförpackningar och endast godkänner dessa i samband med registrering.

Transportförpackningar tertiärförpackninqar

Transportförpackningar används för att skydda varan under transport och även för att praktiskt hålla

många små enheter. Några officiella krav på

samman sådana förpackningar finns inte. Transportförpackningar för läkemedel torde därför kunna behandlas som transportförpackningar för andra varor. Till viss del förekommer i dag källsortering inom grossistledet.

Apoteksförpackningar sekundärförpackningar

Apoteksförpackningar utnyttjas för transport mellan

grossist och apotek. Dessa kan jämställas med sekundärförpackningar för andra varugrupper.

Primärförpackningar

som nämnts ovan utgörs ofta säljförpackningen för läkemedel av en läkemedelsbehållare i en ytterförpackning. Ytterförpackningen tjänar flera syften såsom

skydd mot mekaniska påfrestningar, skydd mot ljus för ljuskänsliga läkemedel, - - hålla samman läkemedel och bipackad skriftlig information i form av inläggssedel, utrymme för patientinformation som inte får plats på innerförpackningen.

Patientinformation har hittills endast krävts pá receptfria läkemedel men blir inom några år sannolikt obligatorisk för alla läkemedel. Härigenom kommer

bruket ytterförpackningar att öka.

av

Det är viktigt att ytterförpackningarna med bipacksedlar medföljer läkemedlet till konsumenten. Aktiva åtgärder för kassation av sådana förpackningar redan på apoteket är därför inte lämpligt.

Ytterförpackgingar vikkapslar är oftast tillverkade av papper varför något hinder för källsortering och. materialåtervinning eller energiutvinning inte finns.

Innerförpackningar är de förpackningar omsluter

som

läkemedlet därför

och som har störst betydelse för läkemedlens kvalitet. Förpackningarna skall skydda läkemedlen mot påverkan, framför allt av fukt, och materialen får inte interagera med läkemedlen, dvs. avge ämnen till eller uppta ämnen från läkemedlet.

Läkemedelskontrollerna ställer därför krav på

materialets art och kvalitet samt på förpackningens utformning så att den kan användas säkert och utan

svårighet. Krav på läkemedelsförpackningar finns specificerade i olika läkemedelsmonografier i farmakopéer och i andra riktlinjer för godkännande av läkemedel. Enligt gällande riktlinjer krävs att hållbarheten hos ett läkemedel studeras i den förpackning produkten avses tillhandahållas i. som Detta gäller även vid utbyte av förpackningsmaterial. Aktuella material är glas, enkla plaster eller kompositmaterial, även i kombination med aluminium eller gummi. Höga krav ställs på materialens kvalitet och renhet från andra kemikalier eller främmande agens som mikroorganismer. För vissa läkemedel gäller att materialen skall tåla sterilisering.

Många läkemedel har sådana egenskaper att förpackningar som innehållit dessa skall behandlas som riskavfall, t.ex. cellgifter.

På grund angivna skäl tillåts inte en återanvändav ning av läkemedelsförpackningar, vilket dessutom skulle försvåras att långtgående standardisering av en inte är möjlig. Även en materialåtervinning är för vissa material inte acceptabel, då materialegenskapervid återvinningsprocessen kan förändras så att na materialet inte längre har de egenskaper som erfordras.

Tomma innerförpackningar som inte skall behandlas som riskavfall kan naturligtvis källsorteras inom vården och i hemmen för materialåteranvändning för annan användning än till läkemedelsförpackningar eller energiutvinning.

Det kan krävas tid för att ändra innerförpackningarna på grund av nya krav eftersom innerförpackningarna är

anpassade till de läkemedel de omsluter. Många läkemedel har en lång hållbarhet samt utvecklas för en internationell marknad.

2.9.5 Kemiska produkter

Trots en relativt liten totalvolym har den kemiskvarusortiment. tekniska branschen ett mycket brett Inom hygien- och kosmetikomrádet finns 10 000 olika ca produkter och totalantalet kemisk-tekniska produkter uppskattas till 15-20 000. De flesta produkterna är s.k. sällanköpsvaror. Bland de produkter som är mer enhetliga och frekventa kan nämnas tvättmedel, diskmedel, hárschampo, balsam, tvål och tandkräm. Det omfattande sortimentet samt det faktum att förpackningen utgör ett framträdande konkurrensmedel inom branschen medför en stor variation av konsumentför-

packningar.

För kemisk-tekniska produkter finns, förutom generella informationskrav för konsumentprodukter, ett stort antal specialbestämmelser för vad som skall stå på förpackningen. I Sverige är det i princip förbjudet att sälja kemiska produkter i lösvikt.

Bruksanvisningar krävs för säker hantering av många kemisk-tekniska produkter. Informationen kan antingen tryckas på förpackningen eller på en kompletterande inläggssedel.

Återvunnet material går att använda i flera fall. Tvättmedelskartonger kan t.ex. innehålla returfibrer.

2.9.6 Möjlighet att använda oblekt papper

På uppdrag av energisparkommittén tillkom 1979 en rapport som behandlade möjligheterna till och konsekvenserna av att använda oblekt papper Packforsk meddelande nr 52. Vad gäller teknisk möjlighet att övergå till oblekt papper dras i rapporten den slutsatsen att detta ur tjänsteduglighetssynpunkt inte medför några problem. Dock finns vissa nackdelar såsom att dammproblemet ökar i konverteringen och att tryckbarheten inte blir lika god.

En övergång från blekt till oblekt papper uppges också medföra minskad materialförbrukning, minskad energiátgång och lägre kostnader. En nackdel är emellertid att det kan ge en försämrad konkurrenssituation för svenska producenter om dessa tvingas över till att använda enbart oblekt pappersmaterial.

I rapporten föreslås därför att krav pá oblekt förpackningsmaterial bör samordnas med övriga Europa. I väntan på denna samordning föreslås att övergång till oblekt papper bör kunna ske för transportförpackningar samt inom konsumentförpackningssektorn för varugrupper där marknadsformen liknar monopol, t.ex. för mjölk, mjöl och socker. Detta har också i stor utsträckning förverkligats under 1980-talet.

2.10 Standardisering och handelspolitik

CEN-arbete

Den förestående etableringen av den europeiska gemensamma marknaden till årsskiftet 19921993 kommer bl.a. att innebära ett fritt flöde av varor över de 18 EGoch EFTA-ländernas gränser. För att möjliggöra detta

fria varuflöde kommer nuvarande tekniska handelshinder att behöva avskaffas. Den europeiska standardiseringsorganisationen CEN har av EG och EFTA fått i uppdrag att skapa de europastandarder som behövs för att åstadkomma en sådan harmonisering. Sverige är medlem i CEN och företräds i dess olika organ av den svenska standardiseringskomissionen SIS.

I slutet påbörjades därför ett europeiskt

av 1990 standardiseringsarbete för förpackningar med beteckningen CENTC technical committe 261, Packaging. Syftet är att utarbeta standarder för såväl förpackningens huvudfunktion, att bara och skydda en produkt, som för de i dag minst lika betydelsefulla funktionerna att i sig innehålla önskade nivåer med betydelse för hälsa, miljö och säkerhet. Samtliga dessa förpackningsfunktioner kräver tekniska överenskommelserspelregler avseende terminologi, märkning, information, beräkningsmodeller, analysmetoder, provningsmetoder, klassificering, utformning, materialinneháll etc.

Under projektets första inledande halvår har man färdigställt organisationen bestående av fyra subkommittéer SC 1 SC 4, vilka har det direkta ansvaret för det tekniska arbetet, samt under dessa 25 expertgrupper vilka ska ta fram allt erforderligt tekniskt underlag. Flera av dessa expertgrupper har redan hunnit påbörja sitt arbete. Hela projektet CENTC 261 beräknas pågå i cirka fyra år.

De fyra subkomittéerna är

SC 1, Packaging Generalities; ska behandla - gemensamma frågor runt förpackningar exklusive miljöaspekter.

SC 2, Primary Packaging; ska behandla primärförpackningar.

SC 3, Distribution Packaging, Transport Packaging and Unit Loads; ska behandla distributions- och transportförpackningar inkl. enhetslaster.

SC 4 Packaging and the Environment; ska behandla förpackningar och miljö.

Sverige har ordförandeskapet i SC 2, Frankrike i SC 1 och SC 4 samt England i SC 3.

Expertarbetet i SC 4 Förpackningar och miljö bedrivs i följande fem arbetsgrupper

WG 1 Terminologi, symboler och kriterier för livscykelanalyser av förpackningar - WG 2 Nedbrytbarhet WG 3 Materialätervinning - WG 4 Energiåtervinning - WG 5 Andra återvinningsprocesser, kompostering etc.

Någon särskild arbetsgrupp för återanvándningssystem har inte bildats under SC 4 utan standardisering tillhörande detta område ska i stället behandlas i SC 2-arbetet flaskor, burkar etc. och i SC 3-arbetet backar etc..

Europastandarden är en teknisk- kommersiell spelregel. I vissa specifika fall ingår den dock som en del av ett legalt regelverk tillsammans med treaties, regulations och directives. Svenska regeringen har uttalat att man avser att följa samma linje.

EG-kommissionen myntade i sin vitbok från 1985 begreppet The New Approach. Det beskriver hur lagar, föreskrifter och standarder tillsammans ska bilda en samordnad s.k. harmonized enhet, där från kommissionens sida EG-direktiven ska utgöra ramen och från CENs sida europastandarder ska ge de nödvändiga detaljförutsättningarna.

En europastandard kan i de här sammanhangen dock aldrig gå utanför den ram som EG-direktivet ger. EG-direktivet får ä sin sida inte någon reell mening utan att det kompletteras med en eller flera europastandarder. I dessa fall lägger EG-kommissionen - och , 1 oftast parallellt därmed EFTA-sekretariatet - ett 1 på att med högsta uppdrag s.k. mandate CEN prioritet tillskapa dessa standarder.

Det EG-direktiv angående förpackningsavfall, som förväntas slutligt antas i början av 1992, kommer därför att styrande för alla miljöstandarder vara 2 ; CENTC 261, Packaging, utabetar framför allt då som i 4-området även inom övriga SC-områden.

inom SC men

Det kan redan i dag konstateras att det behövs ett flertal europastandarder som berör området Förpackningar och miljö den typ som räknades upp inledav ningsvis för att det förväntade direktivet ska bli meningsfullt. Dessa standarder kommer att få stort inflytande på förutsättningarna för hälsa, miljö och säkerhet.

Notifiering för standarder och tekniska föreskrifter

EG har särskild intern notifikationsprocedur för en standarder och tekniska föreskrifter som syftar till att förhindra att enskilda medlemsländer inför egna

standarder eller avvikande tekniska föreskrifter som försvårar handeln. Enligt detta system kan införandet av nya regler uppskjutas om ett EG-land eller kommissionen meddelat att de föreslagna reglerna medför handelshinder eller om förslaget berör ett harmoniserat område eller ett område, där kommissionen gett uppdrag att utarbeta Europastandarder. Kommissionen kan också uppskjuta införandet för att ta initiativ till harmoniseringsátgärder. Den nya tyska förpackningsförordningen innehöll i ett tidigt skede förslag om att för packningar skulle innehålla viss mängd återvunnet material. Dessa förslag ströks i den slutliga utformningen eftersom man befarade att EG-kommissionen skulle anse att de utgjorde handelshinder och därmed kunna komma att begära att införandet av hela lagen skulle uppskjutas. Redan nu pågår ett samarbete mellan EG och EFTA-länderna om notifiering av nya tekniska föreskrifter. Detta väntas bli ytterligare utvecklat genom EES-avtalet.

MILJÖPOLITISKA MÅL INOM FÖRPACKNINGS- 3 OMRÅDET

3.1 Allmänna miljömål

De grundläggande miljöpolitiska mål som berör förpackningar beskrivs i utredningens direktiv samt i avfallspropositionen, miljö- och energidepartementets bilaga till 1990 års budgetproposition prop. 198990100 bil. 16, vilken även har antagits av riksdagen 198990JoUl6, rskr. 241. Målen är att

minska mängden avfall minska innehållet av skadliga ämnen i avfallet hushålla med råvaru- och energiresurser öka återanvändningen och återvinningen av material använda material med låg miljöbelastning i form av vatten- och luftföroreningar minska nedskräpningen -

Vid bedömning förpackningars miljöpåverkan bör av

hänsyn tas till hela deras livscykel - från uttag av

råvara, via förpackningstillverkning samt transporter och fyllning till och med avfallsledet. Brundtlandkommissionen, FNs världskommission för miljö och utveckling, anlägger detta synsätt, dvs. att miljöbelastningen från produkter skall betraktas i ett helhetsperspektiv, från vaggan till graven.

Avfallet utgör en allt större belastning för miljön, såväl genom stora volymer som genom innehållet av miljöstörande eller skadliga ämnen. I arbetet med att reducera denna miljöbelastning är det övergripande målet att minska mängden avfall. Det är emellertid också angeläget att minska dess innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen. Vidare bör innehållet av ämnen som kan ge problem vid själva avfallshanteringen minska.

I avfallspropositionen ställs krav på långtgående källsortering där avsikten är att till årsskiftet 19931994 uppnå dels en önskvärd sortering, dels en

situation där förbränning och deponering osorterat

av avfall endast äger rum i undantagsfall. Målen är att

- allt avfall som lämnas till slutbehandling fr.o.m. 1994 skall sorteras i kategorier som möjliggör lämplig hantering, - förbränning och deponering av osorterat avfall

i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången

av 1993.

Det innebär att krav på ökad insamling och återvinning av förpackningar ligger väl kopplat i tiden med kraven på källsortering för att kunna samordnas med de system som under de närmaste åren kommer att utformas i landets olika kommuner.

Utvecklingen i industriländerna har i många fall inne-

burit ett hårt utnyttjande naturtillgángar. Därför

av är det nödvändigt inte minst för att åstadkomma en rättvisare fördelning att hejda slöseriet med råva- -

och energi och i stället ta tillvara det redan

ror som använts. För att nå en förbättrad avfallshantering och hushållning med samhällets resurser måste i den framtida produktutvecklingen möjligheter till återvinning och återanvändning ingå.

Många de miljöpolitiska åtgärder som tidigare rikav tats mot förpackningar, och då främst mot dryckesför-

packningar, har syftat till att minska nedskräpningen

i naturen. Ett problem tilldrar sig allt större som uppmärksamhet är förorening med plastförpackningar i den marina miljön.

3.2 Hål för retursyatem för dryckesförpackningar

Regering och riksdag har genom antagandet av avfallspropositionen beslutat att återtagningsmålet för retursystem för dryckesförpackningar generellt bör minst 90 %. Returglas för öl och läsk har för vara närvarande áteranvändningsnivå på 95-98 % och för en vin och sprit på 80 %. Materialåtervinningsniván för uppgick till drygt 83 %.

aiuminiumburken 1990

3.3 Prioritering mellan återanvändning, materialåtervinning och energiutvinning

I de flesta sammanhang där ökad returtagning av förpackningar diskuteras görs följande rangordning från miljösynpunkt

I Återanvändning II Återvinning av material III Utvinning av energi

Utredningen att denna prioritetsordning är gilanser tig vad jämförelser inom ett och samma materialavser slag. så är t.ex. återanvändning PET-flaskan miljöav mässigt bättre än återvinning materialet som i sin av tur är bättre än att utvinna energin genom förbrän-

ning. Detta gäller även då hänsyn tas till hela livscykeln varvid t.ex. diskning och transporter beaktas.

Vid en jämförelse mellan olika typer material är av emellertid inte denna prioritering lika självklar. Det gäller t.ex. vid en jämförelse av den totala miljöpåverkan från plasten eller glasburk, vars material återvinns, med den från plastbelagd en pappkartong, vars energi återvinns.

Ett ytterligare sätt att minska miljöpåverkan är att minska mängden material som används till förpackningar. Detta kan åstadkommas att göra förpackgenom ningarna lättare, att öka deras volym eller genom genom att minska antalet förpackningar. Åtgärden att

minska använd mängd förpackningsmaterial går inte

direkt att införa i någon prioritetsordning utan bör vidtas parallellt med de övriga.

3.4 Utredningens precisering av målen

Utredningen har funnit att de allmänna mål

mer som beskrivs i avsnitt 3.1 kan preciseras närmare för förpackningar enligt följande

- Det mest framträdande målet är att minska de använda

förpackningarnas andel av de totala avfallsmängder-

na.

- Återanvändning har prioritet framför återvinning för

ett och samma materialslag utom vid speciella krav på hygien eller vid särskilt förorenade förpackningar.

Förpackningsmaterial bör återvinnas för att minska avfallsmängden samt för att hushålla med råvaror och med energi.

Materialåtervinning bör prioriteras framför energiutvinning för ett och materialslag utom vid samma speciella krav på hygien eller vid särskilt förorenade förpackningar. Att minska avfallsmängden genom materialåtervinning är speciellt väsentligt för glas plåt, inte är brännbara. Energibesparing och som

materialåtervinning är särskild vikt vad

genom av gäller aluminium eftersom energiförbrukningen vid tillverkning aluminium ur ursprunglig råvara är av mycket hög.

Mängden material används till förpackningar bör - som reduceras så långt möjligt. Onödiga dubbelförpackningar bör inte förekomma.

Användningen klorblekt i förpackningar bör - av papper minimeras.

PVC och andra plaster innehåller klor bör inte - som användas i förpackningar.

3.5 EG-förslag till mål

Inom EG pågår arbete med ett direktiv angående förpackningsavfall, vilket närmare beskrivs i kapitel 9. De viktigaste mål som ställs upp i det senaste utkastet 27 maj 1991 är att A . mängden förpackningsavfall inom EG inte skall öka, minst 60 viktprocent av förpackningsavfallet skall materialåtervinnas. Deponering förpackningsavfall av p skall enbart tillämpas som sista utväg,

- koncentrationen av farliga tungmetaller och andra skadliga ämnen får inte överskrida vissa gränsvärden som kommer att fastställas av kommissionen.

Centralt i förslaget är dessutom att tillverkare, fyllare, grossister och handel skall åläggas ett ansvar för omhändertagandet av förpackningsavfallet.

3.6 Nordiskt handlingsprogram förslag till mål

Nordiska ministerrådet har tidigare antagit ett antal

mål rörande avfallshanteringen även berör förpacksom ningar. I Nordiskt handlingsprogram för teknorenare logi, avfall och återanvändning NU 19904 anges generella mål om utökat producentansvar för avfallshantering, ökad återanvändning samt miljövänlig en mer avfallshantering. Arbete med detta handlingsprogram pågår.

3.7 Miljöpolicy inom fögpackningsbranschen

Frågor kring förpackningar och miljö har vid olika tillfällen under de senaste decennierna upptagit stort

utrymme i den allmänna miljödebatten. Flera företag

inom förpackningsbranschen har därför utarbetat särskilda miljöprogram. Av naturliga skäl poängteras där genomgående sådana miljöåtgärder de som passar egna förpackningsmaterialen. Genom stiftelsen Packforsk har en gemensam miljöpolicy för förpackningar utarbetats och fastställts för ett stort antal företag tillsom verkar, fyller, distribuerar och använder förpackningar. Några viktiga punkter i denna miljöpolicy är att

bra förpackning är en god avvägning mellan funk- - en tion och miljöpåverkan, förpacknings miljöegenskaper skall bedömas med - en hänsyn till hela dess livscykel, resurssnål produktion skall eftersträvas och - en energiförbrukningen skall minskas, kända miljöskadliga ämnen skall elimineras, förpackningarna skall bidra till en god arbetsmiljö, branschen skall aktivt bedriva och stödja forskning förpackningars miljöeffekter. om

Det vidare att miljöbelastningen kan minskas anges minskad förpackningsmängd, återanvändning, genom materialåtervinning och energiåtervinning men någon direkt strävan mot ökad återanvändning eller återvinê ning uttalas inte. Vad gäller användningen av förpackningsmaterial sägs det att den skall begränsas genom fortsatt utveckling mot lättare och starkare material. Däremot har inga uttalanden gjorts om att man skall begränsa antalet förpackningar.

handeln tar KF miljökrav på förpackningar i Inom upp sitt miljöprogram från 1990. Där anges bl.a. som ett långsiktigt mål att endast saluföra varor i förpackningar är tillverkade återvinningsbara material som av eller är áteranvändbara. Dessutom skall onödiga som förpackningar tas bort. ICA§styrelsen fattade i mars

1991 ett principbeslut innebär att ICA-handlarna

som inom ett år enbart kommer att köpa in produkter par förpackningar återvinns av industrin. vars

4 FÖRPACKNINGARS MILJÖPÅVERKAN

4.1 Tidigare undersökningar

Det finns ett stort antal både internationella och svenska utredningar som har sökt klargöra miljöpåverkan från förpackningar. De flesta av dessa utredningar har behandlat dryckesförpackningar och de åtgärder från samhällets sida som blivit följden har därför huvudsakligen inriktats mot denna begränsade del av förpackningsmarknaden. Av de jämförelser som gjorts mellan olika dryckesförpackningsalternativ efter sammanvägning av olika miljöfaktorer har det gått att dra den slutsatsen att återfyllbara returförpackningar är klart miljövänligare än engångsförpackningar tillverkade av samma material. De miljörelaterade skillnaderna mellan olika förpackningsmaterial är emellertid inte lika signifikanta. Ett exempel på detta är en nyligen genomförd undersökning av miljöbelastningen från vitvaruförpackningar Chalmers Industriteknik 1990. Huvudslutsatsen från den undersökningen är att det inte går att generellt fastställa att ett engångsmaterial är bättre än ett annat, inom de noggrannhetsintervall som miljöbedömningar görs. Däremot påpekas

0 att förpackningar bestående av endast ett material kan bättre från miljösynpunkt än kombinationsmaterial vara eftersom de förra är lättare att sortera och återvinna. Den slutsatsen gäller emellertid inte generellt för kombinationsmaterial eftersom dessa ofta är lätta och materialsnála och därmed kan ha en relativt låg total miljöbelastning under sin livscykel.

De miljöaspekter som uppmärksammats i samband med förpackningar har varierat över tiden. I slutet av 1960talet poängterades förpackningarnas roll för nedskräpningen medan energiförbrukningen var huvudfrágan i mitten av 70-talet. Utsläpp av skadliga ämnen från sopförbränning blev aktuella frågor under 80-talet liksom problemet med de stora avfallsmängderna och samhällets svårigheter att ta hand om avfallet.

4.2 uiljögrofilmodeller

På år har miljöanalyserna blivit alltmer omfat-

senare tande och man arbetar numera med heltäckande miljöprofilmodeller som beskriver den totala miljöbelastningen och resursátgángen under hela förpackningens livscykel från uttag av råvara, via förpackningstillverkning, transporter och fyllning till avfallsledet. Även Brundtlandkommissionen har detta helhetsperspektiv. Figuren nedan illustrerar detta synsätt.

E;gg;44; Helhetssyn på miljöbegreppet

Naturresurs-

utnyttjande

l

å

Råvaror

Åter

vinn-

Transporter

.ng

V \\\

Pá-

Processer

X

på

Ver

kan verkan

på lTransporterv pá

omgiyqing-

arbets-

J

WHO

Produkter

miljöá

Åter

i Transporter

r

vinn-

mg Avfall

Källa Miljöanpassad produktutveckling, Rapport från

miljövårdsberedningen Ds 198970

Packforsk har genomfört en omfattande kartläggning och utvärdering av de miljöprofilmodeller som används pá olika håll i världen Packforsk meddelande nr 140, Miljöprofilmodeller för förpackningar. Av dessa har fyra bedömts kunna ge relativt heltäckande beskrivningar av miljöbelastning och resursåtgáng för förpackningars hela livscykel. Dessa är

Bousted-modellen Storbritannien EMPABUS-modellen Schweiz REPA-modellen USA Sundström-modellen Sverige

För att en modell skall kunna tillämpas vid bedömning av svenska förpackningssystem krävs att den innehåller miljödata som gäller för svenska förhållanden. Sundström-modellen är för närvarande den enda modell som uppfyller detta krav. Packforsk har emellertid träffat avtal om att få full tillgång till Boustedmodellen och räknar med att denna skall vara anpassad till svenska förhållanden och därmed kunna användas redan i höst 1991. u

Kartläggning av förpackningssystems miljöprofil ger dels underlag för att jämföra miljöbelastningen från olika förpackningsalternativ, men ger dessutom, vilket är minst lika viktigt, möjlighet att identifiera särskilt miljöstörande moment i förpackningens livscykel och därmed också möjlighet att initiera förbättringar. Vidare utgör de värdefulla hjälpmedel för företagen att välja förpackningssystem också med hänsyn till miljöbelastningen.

I dessa modeller är det oftast kvantitativa och inte kvalitativa storheter beaktas. Så t.ex. den som anges totala mängden avfall utan att det görs någon värde-

ring de ingående komponenterna och deras effekter

av

på miljön. Det innebär alltså att miljöbelastningen beräknas, men inte vilka effekter denna belastning har i naturen. Vidare berör de flesta modellerna huvudsakligen yttre miljö och endast i någon mån inre miljö i

form av arbetsmiljö eller konsumentmiljö. I Sundström-

modellen ingår t.ex. inga inre miljöfaktorer.

Olika modeller olika slutresultat beroende på att ger de inte är enhetligt utformade. Slutresultatet kan

också bli mycket varierande från

en och samma modell om man bedömer liknande förpackningssystem i olika länder. som exempel kan nämnas att energiförbrukningen för dryckesförpackningar framräknad enligt Sundströmmodellen skiljer sig mellan svenska och norska förhållanden. Detta beror på att energiverkningsgraden bedöms olika samt på skillnader i transportsträckor. Det är därför viktigt att samma modell används vid jämförelse mellan olika förpackningsmaterial eller förpackningssystem och att materialen eller systemen jämförs enligt samma förhållanden.

x 4.3 Miljöfaktorer

Följande miljöfaktorer är viktiga att beakta vid en beskrivning av förpackningars miljöegenskaper

råvaruanvändning energiförbrukning luftföroreningar -

vattenföroreningar

- - avfallsmängder

Dessutom är det av intresse att studera olika förpackningstypers bidrag till nedskräpningen.

4.4 Jämförelse mellan återanvändning, materialåtervinning. energiutvinning och deponering

Utredningen har givit Chalmers Industriteknik i uppdrag att undersöka skillnaden i miljöbelastning och energibehov mellan återanvändning, materialåtervinning, förbränning med energiutvinning och deponering olika slags förpackningsmaterial. Hela studien av

återfinns i en särskild bilaga till utredningen SOU

199177 Livscykelanalyser för förpackningsmaterial. Nedan beskrivs metoder och resultat i korthet.

Materialundersökningarna har genomförts utan att hänsyn tagits till vilken produkt de används i. De undersökta materialen är

Aluminium - - stålplát - Glas Polyeten HDPE och LDPE - - Polystyren - Trä , - Wellpapp - stärkelse - Vätskekartpng

4.4.1 Metodik

Avgränsningar

Undersökningen begränsar sig till förpackningsmaterial i Sverige. För de material som produceras inom landet, har energi- och emissionsdata hämtats från denna pro-

duktion. Undersökningen baseras således på en bästa

teknik, i den mån svensk teknik

är miljömässigt bäst. I val av data från olika produktionsenheter har den miljömässigt bästa tekniken valts.

Undersökningen tillämpar

ett helhetsperspektiv där

materialflöden har följts från råvaruuttaget

i

naturen, genom processer, transporter

etc., t.o.m. avfallsledet. Miljöbelastning från tillverkning av produktionshjälpmedel byggnader, som maskiner, transportapparat etc., har dock inte beaktats. Däremot har utsläpp till luft, vatten och mark, inkl. avfall beaktats.

Beräkningsmetodik

Beräkningarna av miljöbelastning har utförts för ett antal olika scenarier. Dessa skall inte ses som försök till verklighetsbeskrivningar, utan syftar till att svara på frågan vilken blir skillnaden i miljöbelastning och energibehov ett om material efter användning deponeras, förbränns, átervinns eller återanvänds. Beräkningarna har utgått från följande principiella flödesschema.

Figgr Principiellt flödesschema för förpack- 4.2 ningsmaterial

Rávaruuttag i

Transport

i

i l Materialii framställning l i i

Transport

l

Transport

Tillverkning Rengöring av förpackning

T

Återanvändning Återvinning Fyllning Distribution Konsument TFWSPO

l

Transpon

Transport q

Avfanslör- Dep° bränning

Undersökningens syfte har varit att utreda skillnader i miljöbelastning vid deponering av ett material med olika átervinningsalternativ energiutvinning, materialåtervinning, återanvändning, inte att jämföra förpackningsmaterial med varandra. En jämförelse olika olika förpackningsmaterial låter sig inte göras mellan gär in på enskilda förpacknings- och disutan att man resultat erhålls i en sådan tributionssystem. De som

jämförelse gäller enbart för valda applikationer, och går inte att omedelbart generalisera till andra användningar av samma material.

Flödesscheman liknande det i figur 4.2 har upprättats för de olika materialen och data om materialbalanser, energibehov och emissioner har inhämtats för olika de delstegen. Följande scenarier har sedan beräknats

Materialet används gäng och deponeras efter

en användning. Materialet används en gång och går till avfallsförbränning efter användning. Materialet återvinns till viss andel, den ej en återvunna andelen deponeras. Materialet återvinns till viss del medan den ej återvunna delen förbränns. Förpackningen återanvänds till viss del medan den ej återanvända delen deponeras. Förpackningen återanvänds till viss del medan den ej återanvända delen förbränns.

För att utföra beräkningarna måste vissa återanvändnings- och återvinningsgrader anats. Följande återvinningsgrader har därför använts vid beräkningarna, aluminium 75 %, stålplát 70 %, glas 70 %, polyeten 75 %, polystyren 60 %, wellpapp 80 % samt vätskekartong 65 % fibrer. Vidare har följande återanvändningsgrader använts, glas 97 %, polyeten 75 %, trä 60 % samt stärkelse 60 %. Alla scenarier har inte beräknats för alla material. Det är t.ex. inte meningsfullt att beräkna avfallsförbränning för glas, återanvändning för vätskekartong eller materialåtervinning för trä. .

Miljöbelastning och energibehov i samtliga led har beräknats och summerats. Leden tillverkning för- - av

nin f ll in dst i u io o onsu ent - har ac dock lämnats utanför jämförelsen mellan deponi, förbränning och återvinning;återanvändning. Miljöbelastningen blir densamma i dessa led oberoende av om förpackningen tillverkats ursprungligt eller återvunav net material eller rengjorg förpackning återom en

fyllg. Alla beräkningar är gjorda per 1 kg material

konsumentled. För några av materialen inkluderas genom ledet tillverkning av förpackning i beräkningarna, beroende på att tillverkningen av förpackningen sammanfaller med tillverkning av materialet. observeras bör att eftersom vissa led utlämnats kan studien inte användas för att jämföra miljöbelastningen mellan olika materialslag.

4.4.2 Resultat och slutsatser

Resultaten beskrivs detaljerat i bilaga 7 med diagram över olika miljöfaktorers bidrag till miljöbelastningen för de olika scenarierna. Bilaga 7 är ett den fullständiga rapporten redovisas i utdrag ur som sin helhet i utredningens bilagedel SOU 199197 Livscykelanalyser för förpackningsmaterial. Transporternas andel energibehov och utsläpp redovisas av också i särskilda diagram 1 nämnda bilaga. Nedan följer en mera kortfattad beskrivning.

generella slutsats kan dras av undersökningen

Den som är att energibehov och emissioner minskar om förpackningsmaterial återvinns eller âteranvänds, samt att energiinnehállet i den återvunnaåteranvända andelen de brännbara materialen bör tas tillvara genom av förbränning. Återfyllning är klart att föredra framför återvinning vilket i sin tur är att föredra framför förbränning med energiutvinning under förutsättningen att varje materialslag betraktas för sig. Detta beror

på att energiförbrukning och utsläpp vid tillverkning av förpackningsmaterialen från jungfrulig råvara, dvs. i de första processleden, i de flesta fall är avsevärt mycket större än vid tillverkning från återvunnet material där dessa led inte ingår. Transporternas bidrag till miljöbelastningen i återvinningsfallet är i allmänhet betydligt lägre även vid långa transportsträckor än bidragen från de första processleden i engángsfallet. I vissa fall har beräkningarna utförts vid relativt höga antagna återvinningsniváer. Slutsatserna står sig emellertid även vid lägre grad återav vinning men miljöfördelarna minskar då proportionellt mot minskad återvinningsgrad.

Här följer en kort redogörelse för de slutsatser som kan dras för varje material.

Aluminium

För aluminium är minskningen stor i både energibehov och emissioner materialet återvinns jämfört om med om det förbränns med energiutvinning se figur 4.3. Vid en jämförelse mellan engångsanvändning med energiutvinning och återvinning tydlig minskning syns en av energibehov och utsläpp är relaterade till som att primärproduktionen aluminium är mycket energikräav vande och ger betydande utsläpp. Utsläpp relaterade till átervinningsprocessen ökar med átervinningsgraden. Detta gäller exempelvis utsläpp klorväte av Hcl

och klorider från avbränning och avsmältning. Alumi-

niumfolie i laminat är svårátkomligt för återvinning. En viss miljövinst görs den förbränns med energiom utvinning i stället för att deponeras.

Figur 4.3 Jämförelse i miljöbelastning mellan engångsanvändning av aluminium med energiutvinning och materialåtervinning

16- 14 12 10 8 6 . 4 2 0 4 . O,1x O,1x C02 HCgkg NOx S02 10xtot-F10xHCl Aska Rödslam energi th elenergi kgkg gkg gkg gkg gkg kgkg kgkg Mdmg MJmg I Engángsanvändning, avfall till förbränning U 75% återvinning, avfall till förbränning

Energibehovet och utsläppen från transporterna är betydligt lägre vid återvinning än vid engångsanvändning. Mängden båttransporter är mindre i återvinningsfallet men i stället ökar mängden lastbilstransporter. Emellertid kompenseras ökningen av lastbilstransporterna väl av de minskade båttransporterna.

stálplåt

Återvinning av både stálplåt och bleckplåt förtennad plåt minskning miljöbelasting och energibehov ger av se figur 4.4. Praktiska svårigheter finns vad avser återvinning av bleckplåt, på grund av att enbart en begränsad mängd tenn tillåts vid omsmältningen för att inte försämra stålets kvaliet. Bränsleförbrukningen blir betydligt mindre med återvinning än vid engángs-

användning, främst p.g.a. att behöver bryta och man reducera en mindre mängd malm. Detta är också den viktigaste orsaken till att emissionerna är lägre vid återvinning. Elförbrukningen är något högre vid ätervinning jämfört med engángsanvändning, främst p.g.a. den el som man använder vid elektrostålverken. Utsläppen S02, Nox, C0, C02, stoft och aska skiljer tydligt mellan de två fallen på så vis att de är lägre vid återvinning än utan. Det skiljer inte lika mycket när det gäller utsläppen av kolväten, främst beroende på de jämförelsevis höga utsläppen från de dieseldrivna transporterna. -

Figgr 4.4 Jämförelse i niljöbelastning mellan engångsanvändning av stålplât och materialåtervinning

18 16 14- 12 10

energi 10x 10xCO10xHC 10x NOx S02 olja avfall avfall aska

th MJkg C02 gkg gkg gkg gkg aq hushåll industr gkg MJkg kgkg mgkg kgkg kgkg 9 I Engångsanvändning 70% återvinning

Glas

En viss minskning i energibehov och utsläpp erhålls om glas återvinns jämfört med om det framställs av nya råvaror se figur 4.5. Dessutom minskar uttaget i naturen av råvaror samtidigt som avfallsvolymen minskar glas återvinns. Mycket större besparingar om erhålls glaset i stället áteranvänds. Denna slutom sats gäller också tar hänsyn till att en returom man förpackning väger mer än en engångsförpackning av glas. I fallet återanvändning svarar transporterna för mycket stor andel av utsläppen till luft. en

Figur 4.5 Jämförelse i miljöbelastning mellan engångsanvändning, materialåtervinning och återanvändning av glas

i i i energi MJkg 10xCO2 10xCO 10xHC 10xst0ft NOx S02 100xsus avfall | MJkg kgkg gkg gkg gkg gkg gkg pgkg kgkg I engångsanvändning 70% återvinning ä 97% återanvändning

Polyeten

Återvinningsstrategin för polyeten beror vilken typ av av polyeten det gäller, LDPE som används i filmer eller HDPE som används i formblâsta produkter som t.ex. flaskor. Återvinning av HDPE ger en minskning av utsläppen, och förbrukning av termisk energi, men en ökning av elbehovet se figur 4.6. Återanvändning däremot ger en tydlig minskning av både emissioner och energibehov.

Figur 4.6 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning, materialåtervinning och

återanvändning av polyeten av hd-typ

HDPE

Energi Elenerg 10xCO2 HC gkg NOx S02 100x fenoi 10x i MJkg kgkg gkg gkg oIja,aq mgkg avfall MJkg gkg kgkg I Engángsanvändning 11 75% återvinning i återanvändning 75%

LDPE kan återvinnas med tydlig minskning av miljöbelastningen jämfört med om den förbränns med energiutvinning se figur 4.7.

Figur 4.7 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning och materialåtervinning av polyeten av ld-typ LDPE

25 20 . 15 10 5 o -5 -10 -15 Energi Elener 10xCO HC N0x S02 10x 100x 10x 10x th 2 gkg gkg gkg BHT olja,aq fenol avfall V å MJkg MJkg kgkg gkg gkg mgkg kgkg I E]

Engángsanvändning, avfall till 75% återvinning, avfall till

förbränning förbränning

De processrelaterade utsläppen av koldioxid och kolg väten till luft samt olja och fenol till vatten minskar vid återvinning av LDPE. Däremot ökar utsläppen från transporter vid återvinning. Sammantaget är emellertid energibehov och utsläpp vid återvinning av LDPE lägre än vid energiutvinning.

Polystyren

Återvinning av expanderad polystyren är klart att

föredra från miljösynpunkt jämfört med energiutvinning se figur 4.8.

Figur 4.8 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning och materialåtervinning av expanderat polystyren EPS

70 60 50- 40 30- 20

i

40 Energi EIenergi10xCO2 10xCO HC gkg NOx S02 10x 10xfenoI10xavfal th MJkg MJkg kgkg gkg gkg gkg Oljaaq mgkg ikgkg Qkg I Engångsanvändning, avfall till förbränning CJ 60% återvinning, avfall till förbränning

Trots att expanderad polystyren är mycket skrymen mande last kan de transporteras med lastbil till återvinning 3 600 km innan bränsleförbrukningen överstiger plastens värmeinneháll. Räknat på utsläppen blir sträckan kortare. Kortast blir den om man räknar på kväveoxidutsläpp då den kan transporteras 300 km innan kväveoxidutsläppen överstiger erhålls vid dem som engångsanvändning följt av förbränning.

Trä

Träförpackningar kan rimligen inte materialátervinnas, däremot kan de med fördel återanvändas. Så sker också i stor utsträckning med t.ex. lastpallar. Miljöbelastningen och energibehovet skulle minska engångsförom packningar och kasserade returförpackningar i högre

grad gick till avfallsförbränning se figur 4.9. Oftast utgörs de transportförpackningar, som i dag av går industriavfall, varför förhållandevis liten som en andel förbränns.

Figur 4.9 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning och återanvändning av träförpackningar

10 8 6 4. 2. O .2. 4. -6. energi th MJkg C02 CO gkg 10xHC 10xstofl NOx gkg S02 gkg 100xaska MJkg gkg gkg gkg kgkg I engángsanv, 100% förbränning D 60% återanvändning, 40% förbränning

Wellpapp

Wellpapp är ett material redan i dag återvinns i scm stor utsträckning. Stora vinster görs i energibehov om återvinns jämfört med dm den framställs av wellpappen nya råvaror se figur 4.10.

Figur 4.10 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning och materialåtervinning av wellpapp

energi 10x 100xC100xH 100x Iuktä 10x S02 COD sgsp 100x aska

i th MJkg C02 O Cgkg stoft mnen NOx gkg gkg SA10 avfall gkg

5 MJkg kgkg gkg gkg mgkg gkg glkg kgkg I engångsanv. E] 100% förbränning 80% återvinning, 20% förbränning

Utsläpp till luft minskar genomgående vid återvinning, medan utsläppen till vatten ger en mer splittrad bild. Syreförbrukande ämnen COD ökar vid återvinning, A Ã medan utsläppen av suspenderade ämnen minskar. Förbränning av ej återvunnen wellpapp är ett bättre alternativ än deponering. Endast en mindre del av energibehovet utgörs av transportenergi även i återvinningsfallet.

stärkelse

stärkelse som stötdämpande fyllmaterial är ett nytt förpackningsmaterial. Processenergin för att framställa materialet är relativt liten, varför en stor andel av den insatta termiska energin kan återvinnas vid förbränning. Återanvändning med förbränning ej av

áteranvänd andel ger lägre energibehov och utsläpp än engångsanvändning följt av förbränning, men blir förmodligen både utrymmeskrävande och opraktiskt se figur 4.11.

Figgr 4.11 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning och återanvändning av stärkelse

energi C02 co HC 10x NOx 302 100x 100x totP th MJkg kgkg gkg gkg ston gkg gkg totN NH3 mgkg MJkg glkg glkg gkg I engángsanv, 100% förbränning 60% áteranv, 40% förbränning

t

Endast en mindre del av energianvändningen utgörs av transportenergi vid såväl engångsanvändning som åter- , användning. Transporterna svarar däremot för betydande 1 andelar av utsläppen av kväveoxider, kolmonoxid, kolväten och stoft. 3 å Produkten är tänkt att konkurrera med andra lösfyllnadsmaterial. En jämförelse med expanderad polystyren å visar att stärkelse ger lägre energibehov och lägre utsläpp av kolväten och svaveldioxid. Däremot ger gödningsmedelstillverkning upphov till utsläpp av gödande ämnen till vatten. Hänsyn har inte tagits till användningen av bekämpningsmedel i jordbruksled.

Vätskekartong

För vätskekartong erhålls ingen tydlig skillnad om materialet efter användning förbränns eller om dess fiberinnehåll âtervinns se figur 4.12. Förbrukningen av termisk energi minskar medan elanvändningen ökar, beroende på att elgenererad ånga används i den återvinningsprocess som data hämtats frán. Utsläppen av kväveoxid minskar något vid återvinning, medan utsläp-

pen av kolväten och koloxid ökar. Detta beror dels på

det ökade transportarbetet till átervinningsanläggningen, samt pá att plasten inte antagits återvinnas. Om även plasten átervinns så blir det en tydlig fördel

miljömässigt jämfört med energiutvinning.

Figur 4.12 Jämförelse i miljöbelastning mellan energiutvinning av hela kartongen och materialåtervinning av fiberandelen. observera att materialåtervinning av plastandelen inte finns medtagen

enemi d 10x 10x 10xHC 10x 10x S02 COD 10x 100x 100x th MJkg C02 CO gkg stoft NOx gkg gkg susp avfall aska MJkg kgkg gkg gkg glkg glkg kgkg kgkg I 100% förbränning E] 65% flberáterv, 35% I 65% tiberátenr, 35% förbränn, rejekt till tipp förbränn, rejekt till förbränn

4.5 Förpackningssystam

Hjölkförpackningar

Chalmers Industriteknik har också genomfört en jämförande studie av energiförbrukning och miljöbelastning från olika system för mjölkförpackningar. Jämförelsen omfattar mjölkkartong, returflasksystem med

glas- eller polykarbonatflaska och stålkosystemet med

glas- eller polykarbonatflaska. Resultatet redovisas i bilaga 9a.

Dryckesförpackningar för öl och läskedrycker

Energiförbrukning och miljöbelastning för olika förpackningssystem för Öl och läskedrycker har studerats av Gustav Sundström niljöbalans AB, Malmö. Undersökningen visar att återfyllningssystemen med glas och PET från miljösynpunkt är bättre än engângssystemen för samma materialslag även om materialet återvinns. Likaså är återvinningssystemet för aluminiumburken miljömässigt betydligt bättre än engángsburken. Dessa studier beskrivs närmare i utredningens delbetänkande SOU 199085.

Emballage för vitvaror

Chalmers Industriteknik har studerat energiförbrukningen och miljöbelastningen från fyra olika emballage

för vitvaror. De materialslag som studerats är well- 1

å papp, trä, polystyren, polyeten och polypropen samt

stâlplát. Materialen används delvis i kombination med

varandra i de olika förpackningslösningarna. Resultaten redovisas i utredningens bilaga SOU 199177.

4.6 Nedskräpning

I samband med kampanjen Städa Sveriges årliga vårstädning har idrottsföreningar på flera håll i landet för utredningens räkning räknat och klassificerat skräpet efter vägarna se bilaga 8. Räkningen har skett i sex län och på vägar av olika storlek. Resultaten skiljer sig ganska kraftigt mellan olika städområden dels i mängd skräp men även avseende förekomsten av olika typer av skräp. Troliga orsaker härtill kan vara vägens trafikbelastning, dess geografiska läge och närhet till tätort samt tidpunkten för den senste

städningen. Figur 4.13 visar den procentuella fördel-

ningen av olika typer av skräp.

Systematiska skräpfrekvensstudier har tidigare genomförts vid tvä olika tillfällen 1972-1975 respektive 1982. Undersökningarna ger en god bild av sammansättningen av skräpet och hur denna sammansättning har ändrats mellan de olika undersökningstillfällena. Förpackningarnas andel av skräpet har visat sig vara mycket hög ca 65-80 %. Kartong- och pappersförpackningar svarade i början av 1970-talet för 60 % ca av skräpföremålen och minskade till något mer än 50 % i början 1980-talet för att i årets räkning vara nere på ca 25 %. I stället har plastföremålen förpackningar eller andra typer av plastföremál ökat sin andel från 10 % till mer än 20 %. Dryckesförpackningarna svarar i samtliga tre studier för något mer än 10 %.

Nedskräpningsstudierna har utförts i huvudsak längs

vägkanter och man skulle förvänta att undersökningar längs våra stränder skulle visa att plastförpackningar där är det vanligast förekommande skräpet.

Figur Procentuell fördelning av skräp längs 4.13 ca 140 mil väg 1991

PRQQENTLJELL FQ RDELNINQ AV §KRÄP

34,293

6,29%

2.195I 1 ,2% K 0,895 Ä X §§%3jfjrv4 V V 2,7% 1,7%; °°Ö3%§ÅfU%%3Å300 0 ÖÖ .o

1Q5%

DRYFKFSFÖRPACKNINGAR ÖVRIGA FÖRPACKNINGAR J RETURFLASKOR GLASBURKAFK [E KONSERVBURKAR ENGÅNGSFLASKOR EE] KFROSSATGLAS 5;; METALLOCKKAPS ALUMWMMBURKAR [3] PLAST FÖRP. PLASTLOCK E] PET FLASKOR Q PAPPERS FÖRP. ANNAT TETRAPAK [§31 ALUMINIUM FÖRP.

och pappersförpackningar svarar alltså för en Kartongstor andel nedskräpningen men samtidigt bryts de av lättast och inte upphov till några olycksrisner ger ker. Plastförpackningarnas andel är också hög och ökande och får medföra stora nackdelar eftersom anses

de inte bryts ner. Ökad användning av nedbrytbara plaster kan därför vara önskvärt för att få en snabb

nedbrytning av de plastförpackningar hamnar i

som naturen men detta måste vägas mot att de vid ökad återvinning av plastmaterial kan vålla problem om inblandningen blir för stor. Glas medför de största olycksriskerna och bedöms därför vara sämst från nedskräpningssynpunkt trots dess låga del av det totala antalet föremål. Metallförpackningar innebär också en viss skaderisk och är dessutom beständiga.

4.7 Biologisk nedbrytbarhet

Papp bryts ned betydligt lättare än plast, metall och glas. Detta har betydelse vid kompostering av avfall men ej vid deponi på täkta tippar. Undersökningar visar att det under en 20-årsperiod knappast sker någon nedbrytning av papp i den torra och syrefattiga miljö som råder i vanliga soptippar. Nedbrytbara plaster har i detta avseende därmed inte heller någon fördel framför andra material annat än i den ringa del av avfallet som komposteras. I och med en framtida ökad sortering av hushållsavfallet kommer emellertid den komposterbara fraktionen att öka. Metoderna för rötning och kompostering kommer att utvecklas så att den nedbrytbara delen av avfallet bättre skall kunna utnyttjas.

Ökad användning av nedbrytbara plaster kan vara önskvärd även för att få en snabb nedbrytning av de plastförpackningar som hamnar i naturen. Nedbrytbara plaster kan emellertid ge speciella problem vid återvinning om de blandas med konventionell plast av samma material eftersom de kan ge sämre hållbarhet hos den nya produkten. En viss inblandning kan emellertid tolereras.

5 AVFALL

5.1 Det kommunala avfallsmonopolet

Bestämmelser av betydelse för renhållning och avfallshantering finns reglerade främst i den nuvarande renhållningslagen, RL 1979596, renhållningsförordningen 1990984 och i flera andra lagar. I RL stadgas att varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs. Före år 1972 var inte alla kommuner skyldiga att sköta hämtning och bortforsling av avfall från hushåll. En kommun kunde emellertid genom bestämmelser i den lokala hälsovårdsordningen föreskriva att hämtning av bl.a. avfall från särskilt angivna områden skulle utföras genom kommunens försorg. Ett sådant generellt renhållningsansvar infördes 1972. Detta innebar att kommunen som huvudregel blev skyldig att forsla bort hushållsavfallet från varje fastighet samt att enbart den som kommunen hade anlitat var berättigad att ta befattning med avfallet.

Med hushållsavfall avses enligt RL avfall och orenligheter som härrör från hushåll och därmed jämförligt avfall. Detta kan i princip innehålla vad som helst, alltifrån skadliga miljöfarliga ämnen och produkter till harmlöst material. Såväl organiskt som oorganiskt material kan förekomma. Den blandning som avfallet består av gör det svårt att centralt uppdela avfallet

på ett rationellt sätt. Detta påverkar i sin tur möjligheterna att behandla avfallet utan miljöstörningar. Det finns därför ett stort behov att kunna hålla isär de olika typerna av material i avfallet så att de kan tas tillvara på ett riktigt sätt.

Renhâllningslagen innebär således att kommunerna har monopol på bortforsling och slutligt omhändertagande av hushållsavfall. För industriavfallet gäller fortfarande att kommunerna själva har rätt att bestämma vem som skall hantera det. Kommunerna har fått skyldig- J heten att upprätta en kommunal avfallsplan. Detta kommer att förutsätta effektiv och nära samverkan en med industrin. Kommunens avfallskunnande i kombination med industrins kännedom om avfallets sammansättning bör ge goda förutsättningar för en ökad återvinning och ett bättre omhändertagande.

5.1.1 Renhållningslagen

I renhållningslagen RL stadgas bl.a. följande

Med hantering avses uppsamling, förvaring, bort- forsling och slutligt omhändertagande.

Avfallshantering skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet skall främjas om det behövs för att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till miljövården. .

Avfallspropositionens motivering till denna paragraf är att främjandet av sparsamhet, hushållning och återanvändning genom ett lämpligt utnyttjande av avfallet å hittills inte kommit till uttryck i renhållningsreg- 5 leringen annat än för pappersavfall. Närodet gäller

frågan om återvinning är efterfrågan på det återvunna materialet bara ett av motiven. Det finns också andra samhällsintressen att beakta, t.ex. miljövårdsskäl, även om den övergripande målsättningen när det gäller avfallsfrågan är att minska mängden avfall.

- För varje kommun skall finnas en renhållningsordning som skall innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och en avfallsplan. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.

- varje kommun skall svara för att hushållsavfall inom ; kommunen forslas till behandlingsanläggning i den E utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårds- som enskilda intressen.

- Kommunen är skyldig att se till att hushållsavfall från kommunen slutligt omhändertas.

- Regeringen får i fråga om annat avfall inom en kommun än hushållsavfall föreskriva 5 1. Att avfallet skall forslas bort genom kommunens

E försorg.

E 2. Att kommunen skall till att avfallet slutligt

se omhändertas.

Bakgrunden till denna paragraf beskrivs i avfallspropositionen. När det gäller hanteringen av hushållsavfallet så regleras detta noga i RL men det saknas V § bestämmelser för hanteringen andra avfallsslag. av Det i har medfört det varit svårt att att med stöd av RL styra hanteringen av t.ex. industriavfall med sikte på en rationell miljö- och resurshushållning. Ett totalt utvidgat ansvar för kommunerna att ta hand allt om avfall i en kommun planeras att införas 1993.

När avfall skall forslas bort genom kommunens för- får avfallet inte grävas ner eller på annat sorg sätt slutligt omhänderats av fastighetsägaren. skall avfall forslas bort kommunens försorg får inte genom någon än den som kommunen anlitar för ändamåannan

let ta befattning med bortforslingen.

Är det betydelse från återanvändnings-, åter- - av vinnings- eller miljövårdssynpunkt får regeringen föreskriva att visst slag avfall i avvaktan på av bortforsling skall förvaras skilt från annat avfall och meddela de föreskrifter som behövs för ändamålet.

Avfallspropositionen inrymmer exempel på vad källsors ê tering bör omfatta å

i

ÅTERVINNINGSBART AVFALL bestående av vissa metaller, glas, papper, vissa plaster m.m.

KOMPOSTERBART AVFALL bestående av biologiskt ned- brytbart hushållsavfall m.m

BRÄNNBART AVFALL bestående av stora delar av indu-

striavfallet samt delar av hushållsavfallet såsom virke, vissa plaster, visst papper etc.

SPECIALAVFALL bestående av miljöfarligt avfall etc. -

Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning. Regeringen får överlåta åt kommunerna att föreskriva om uppgiftsskyldighet.

Motivet till detta i avfallspropositionen är att kommunerna för sin planering måste få till stånd ett samarbete med företag och andra som producerar stora mängder avfall. För att säkerställa de uppgifter som behövs är det viktigt att kommunerna får ett verksamt instrument när det gäller att inhämta uppgifter från företag m.fl.

Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av renhållningsförordningen, forsla bort hushållsavfall om fastighetsinnehavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

- Kommunen får föreskriva att avgift skall erläggas för sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som sker genom kommunens försorg enligt denna lag.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 stadgas också i RL att avgiften får tas ut på sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering stimuleras. Detta innebär att kommunerna har möjlighet att differentiera avfallstaxan.

5.2 Hushållsavfallet

Det svenska hushállsavfallet innehåller en hög andel papper, en ökande andel plåster och en minskande andel metaller. Den höga andelen papper och plast i hushållsavfallet medför att detta har ett högt energiinnehåll 10 12 MJkg. -

Hushållsavfallet uppgår till ca 2,7 Mtonår, dvs. i genomsnitt 322 kg invånare och år. Hushållens per avfall räknat i viktprocent består av

35 % Papper 25 % Matavfall 11 % Övrigt obrännbart 8 % Plast 6 % Glas 3 % Metall 2 % Textilier

I Under 1990 deponerades 35-40 % av hushållens avfall, 55% gick till förbränning och 5-10 % komposterades.

Avfallsmängderna har varit så gott som konstanta sedan i

1975. Räknat i Viktprocent utgör förpackningarna 25 % 1

S

av hushållsavfallet, ser man till volymen utgör förpackningarna 50 %. Avfallsmängderna i Sverige relaterat till andra länder framgår av figur 5.1. ,

Fi r 5.1 Avfallsmängder i några OECD-länder Kgperson 1000 800 600 OECD-genomsnitt A00

l l l l

200 O å å E LL d. F. kommunerna insam|al avfall invånare i några OECD-Iünderi slut-el av 1980-talet | Av per uppgiften frånSverige ingår både avfall hushallsavfoll och avfallfrankonlor, etc. Lex. Kalla OECD Envimnmcnunl lndicznnrx. l9|.

I tabell 5.1 görs en jämförelse av avfallssitationen i Sverige och Tyskland.

Tabell 5.1 Jämförelse mellan Sverige och Tyskland

Sverige Tyskland Årtal

Total mängd hushållsavfall milj.t0n 2.7 14 1990

Mängd hushållsavfall 1 invånare och år 320 330 1990 kg per

Nuvarande avfallsbehandling 1990

Deponering 40 67 - Förbränning 55 30 - Kompostering 5 3 -

Nuvarande återvinningsniváer %

Glas 38 39 1990,1988 Bleckplát - - Aluminium Dryckesförpackningar 82 3 1989 Andra förpackningar - Plast Papper Wellpapp 46 43 1989 - Tidningar journaler 60 1933 Wellpapp 65 1988 Andra pappförpackningar

1 Västtyskland

5.2.1 Källsortering

Källsortering har visat sig vara en bra metod att öka

áteranvändningen och materialátervinningen, men också

för att få till stånd en rationell behandling genom

att de uppdelade avfallsfraktionerna var för sig får

bättre behandlingsegenskaper. I samband med åter-

vinning är det viktigt att få hög kvalitet på det

utsorterade materialet. Detta uppnås bäst genom sor-

tering vid källan.

Den källsortering som hittills bedrivits i de flesta kommuner har varit tillvaratagande av returprodukter för återvinning resp. av produkter för destruktion. Returprodukter är för närvarande papper, glas och vitvaror. Produkter som återtas för destruktion är batterier, lysrör och miljöfarligt avfall.

En viktig förutsättning för en fungerande källsortering är att det finns avsättning för utsorterat material.

Det pågår i dag en omfattande kommunal aktivitet när det gäller försök med källsortering. En bedömning är att det pågår försök i ett 60-tal kommuner. Skillnaderna mellan dels kommunernas modeller och dels deras ambitionsnivå är dock avsevärd.

Fördyringen av hanteringskostnaderna vid utökad källsortering uppskattas av några kommuner kunna bli upp till 60 %. Samtidigt finns exempel i vissa kommuner där kostnaden faktiskt minskat vid källsortering.

I avfallspropositionen finns följande om källsortering

- Allt avfall som lämnas till slutbehandling fr.o.m 1994 sorteras i kategorier som möjliggör lämplig hantering.

- Förbränning och deponering av osorterat avfall skall i allt väsentligt ha upphört vid utgången av år 1993.

Målet är att till årsskiftet 19931994 uppnå dels en önskvärd sortering och dels en situation där förbränning och deponering av osorterat avfall endast äger rum i undantagsfall.

När det gäller konsumenternas villighet att källsortera finns vissa resultat från SIFO. SIFO har i undersökningar ställt frågan För att öka återanvändningen, skulle du vara villig att ha olika soptunnor för papper, glas, konservburkar och annat avfall där du bor Följande resultat har erhållits

MYCKET GÄRNA 57 % 50 % 51 % 54 % 62 % 65 %

GANSKA GÄRNA 29 30 30 31 28 28

a GANSKA OGÄRNA 6 11 9 9 6 5 .

i

attityd.

Nordiska Ämbetsmannakommittén NÄK för konsumentfrågor har gjort en undersökning om arbetet med hushållens källsortering. Resultatet pekar på att många 4 E hushåll har en positiv inställning till sortering av hushållsavfall, förutsatt att sorteringen är enkel att utföra och att det går att bli av med de källsorterade fraktionerna på ett bekvämt sätt.

5.2.2 Insamling och transport

Kostnaden för insamling och transport av hushållsavfall är den klart största kostnaden vid hantering av hushållsavfall. Enligt Svenska Renhállningsverksföreningen uppgår den till 53 % av den totala kostnaden av hanteringen av hushållsavfall.

De allra flesta kommuner organiserar sin insamling av avfall genom entreprenadverksamheter. Av landets 284 kommuner bedriver ett 90-tal verksamhet i egen regi. största Ofta är det de kommunerna som själva sköter hämtningen.

Ungefär 75 % av allt hushållsavfall insamlas i säckar. Av dessa är ca 85 % tillverkade av papper medan de övriga är plastsäckar. Resten av allt hushållsavfall, dvs. ca 2 %, insamlas i returkärl eller storbehållare.

Normalt hämtas hushållsavfallet en gång per vecka men också hämtning allt mellan fem dagar per vecka till var 14e dag förekommer. Hämtning av grovsopor sker antingen samtidigt med den vanliga hämtningen av hushållsavfall eller vid särskilda turer. Inom vissa kommuner planerar man att övergå från att hämta grovsopor vid fastigheten till att inrätta särskilda ställen där grovsopor kan lämnas.

Som hämtningsfordon används vanligast sopbilar med komprimerande aggregat. Vid hämtning av avfall i skärgård och glesbygd används emellertid ofta lätta flakfordon utan komprimeringsaggregat. Avfallet körs då till en omlastningsstation där det hämtas av sopbilar med komprimator.

slutligt omhändertagande av hushållsavfallet

Förbränning

Förbränning är i dag den vanligaste behandlingsmetoden för osorterat hushållsavfall.

Vid vissa sophanteringsanläggningar sker en mekanisk separering varvid avfallet delas upp i en skrotfraktion, en kompostfraktion och en bränslefraktion. Bränslefraktionen består oftast av plast, trä och papper. En utsorterad bränslefraktion ger högre | Ä värmevärde och därför effektivare förbränning.

Deponering

I dag finns ca 400 deponier runt om i landet; så gott som alla kommuner har en egen deponi. Deponierna är dels kommunala men det finns även ett stort antal å privata deponier framför allt används för indusom striavfall. Kring de stora städerna finns stora upp- ; lag. I alla tätbebyggda områden är det problem att W finna nya deponiplatser, framför allt i Stockholm och Göteborg. Malmö har dodk inte alls samma problem. Stockholm har helt saknat deponi de senaste 10 åren. Allt hushållsavfall från Stockholms stad förbränns i Högdalens förbränningsanläggning. För hela Stockholmsregionen finns det ett antal deponier bl.a.

Sofielundstippen ägs av Södertörns kommun. Den tar emot och deponerar allt hushållsavfall i fem kommuner i södra Stockholm.

xoviksanläggningen på Värmdö tar emot avfall från Nacka och Värmdö. Den gör både pellets för förbränning samtidigt som den deponerar en del avfall.

Hushállssopor från norra Stockholm hämtas av SÖRAB och skickas till förbränning i Uppsala.

Härutöver finns ett antal deponier som tar emot slagg och aska samt deponier för industriavfall. -

SKAFAB, SÖRAB och Södertörns Renhållningsbolag uppskattar att deponiresurserna i Stockholmsregionen i allra bästa fall kommer att vara uttömda någon gång under perioden 2020-2027. J å En mer realistisk bedömning torde dock vara att Stockholmsregionen vid sekelskiftet måste börja projektera nya möjligheter vad gäller deponier eller förbränningsanläggningar. Det tar normalt ca 10 ár att skapa en ny deponi eller att bygga en ny förbränningsanläggning.

I Göteborgs kommun förbränner man allt hushållsavfall liksom delar av det brännbara industriavfallet. Man har stora problem med att finna deponiplatser till industriavfallet och använder för närvarande en deponi på Arendal som redan är full. Kommunen planerar att

bygga ut denna deponi vilket skulle tidsfrist på

ge en ytterligare ca 10 âr. Gunnillse är en ny deponi under

projektering som man hoppas kunna ta i bruk. Kostnaden

för nya deponier är dock mycket hög.

Den årliga mängden deponerat avfall i Sverige på kommunala upplag uppgår för närvarande till ca 7 miljoner ton. Hushållsavfallet svarar för 1 miljon tonår.

Avfall som deponeras på avfallsupplag utgör en stor föroreningspotential för i första hand yt- och grundvatten samt för mark. Den viktigaste frågan gäller avfallets och deponiernas innehåll av metaller och svårnedbrytbara organiska föreningar. Det saknas för närvarande kunskaper om deponiernas miljöpåverkan varför Naturvårdsverket tillsammans med Svenska Renhållningsverksföreningen och Institutet för vatten och luftvårdsforskning IVL bedriver ett projekt för att studera dessa frågor.

Kompostering

Kompostering av blandat hushållsavfall medför vissa problem gör metod hittills inte som att denna har utvecklats i så stor omfattning. Det gäller främst avfallets innehåll av metaller och andra föroreningar. Dessa problem torde dock kunna minska kraftigt om man kombinerade kompostering med källsortering.

Gasutvinning

Utvinning av gas ur avfallsdeponier pågår vid ett tiotal anläggningar runt om i Sverige och ytterligare ett tiotal sådana anläggninar är under uppbyggnad.

5.3 Icke branschspecifikt industriavfall

Hushållsavfall är väl känt till mängd, sammansättning och hantering. Samma sak gäller dock inte för icke branschspecifikt industriavfall, eller industriavfall som det också kallas. I dag deponeras övervägande delen av detta avfall. Mängduppgifterna varierar mellan 2 och 4,5 ton. Denna osäkerhet beror bl.a. på

vad som ingår i definitionen industriavfall. Kunskapen det icke branschspecifika industriavfallets sammanom sättning är mycket dålig. Grovt räknat är 1-3 milj. ton brännbart material. Med tanke på detta är industriavfall generellt sett dåligt utnyttjad resurs. en Förutom papper, plast och trä innehåller avfallet även järn och metall samt textilier och gummi. Återvinningspotentialen är således hög.

5.4 Miljöfarligt avfall

Även mängden miljöfarligt avfall är svår att uppskatta. Naturvårdsverket har i Avfallet och miljön, rapport 3483, uppskattat mängden miljöfarligt avfall som produceras varje år till ca 500 000 ton. Av detta förbränns 100 000 ton, återvinns 120 000 ton och deponeras 200 000 ton medan resterande omhändertas på annat sätt.

Mijöfarligt avfall uppkommer till största delen inom industrin.

För närvarande pågår en utredning rörande miljöfarligt avfall vilken kommer att avrapporteras vid årsskiftet 19911992.

5.5 Energiutvinning ur avfall

Förbränning sker i 23 anläggningar som alla utnyttjar energin i avfallet för fjärrvärmeändamål. Se tabell 5.3 och figur 5.2.

Tabell Avfall5förbränningsaáläggninqar i

sverigm 1990

typ Kapacitet Byggnadsår

tonår år

--------------__-_____.___---__--_..____-__-____..__ Roster 45000 Vát. Torr. SF Bollm ora Rester 10000 EF Bollnäs Fluidbed 15000 SF

Borlänge Router 20000 Torr. 5111991

Borås Röster 25000 EF Eksjö Fluidbed 5000 Vât

Göteborg Röster 300000 Våt

Halmstad Roster 80000 Våt Karlskoga Röster 35000 Vát1991 Karlstad Rester 50000 Torr. SF Kinda Rester 18000 EF Kiruna Rester 50000 Vát1991 Köping Rester 50000 Torr. EF Landskrona Fluidbed 8000 SF Lidköping Fluidbed 50000 Linköping Roster 200000 Torr. SF Malmö Röster 220000 Torr. SF Mora Rester 20000 Torr. SF1991 Stockholm Röster 220000 Torr. SF Sundsvall Huidbed 15000 EF Umeå Röster 100000 Torr. 81711991 Uppsala Rester 250000 Våt Västervik Fluidbed 20000 SF

EFElektrofilter. sFaslangfi-lter. VátVát rening. TorrsTon-

rening. alla våta reningssystem har också varmeåtervinning genom

rökgaskondensering.

Källa Svenska Renhållningsverks-Föreningen

Figur Lokalisering av avfallsförbrännings- 5.2

anläggningar i Sverige 1990

Avesta . sauna; . Borlänge . Borås .

Eksjö

. Göteborg . Halmstad .

Högdalen

. Karlskoga

Kinda . Köping . Landskrona . linköping . P Lidköping

Malmö . Mora . Bollmora . Sundsvall . 59 Karlstad

Umeå . Uppsala . Västervik . Kiruna .

Källa Svenska Renhállningsverks-Föreningen

5.5.1 Risker med avfallsförbränning

r All förbränning ger upphov till utsläpp. Dessa kan bestå av alltifrån harmlösa produkter som vattenånga till farliga produkter som metaller och klorerade organiska ämnen.

Förbränning av pappersförpackningar ger upphov till försurande utsläpp av svaveloxid, kväveoxider och klorväte. Dessa utsläpp bör jämföras med utsläpp från energiproduktion vid förbränning av olja eller biobränslen.

De vanligaste förekommade förpackningsplasterna polyeten, polypropen, polystyren och PET ger vid normal sopförbränning inte upphov till några miljöproblem. I huvudsak bildas koldioxid och vatten. Vissa kvävehaltiga plaster, dock används i ringa mängd, som kan bilda skadliga ämnen vid förbränning.

Cellplast av polystyren och polypropen skummas i- Sverige inte längre med freon utan med pentan. Freon är ett trivialnamn för CFC som är ozonnedbrytande. Emellertid kan vissa förpackningsmaterial av cellplast som medföljer importvaror fortfarande innehålla freoner. Dessa frigörs vid förbränning samt i betydligt långsammare takt vid deponering. Freonerna frigörs även vid materialåtervinning om inte speciella åtgärder vidtas.

Förpackningsplaster som innehåller klor, främst PVC-plast, har tilldragit sig speciell uppmärksamhet eftersom de vid sopförbränning misstänks bidra till bildning av dioxiner. En muntlig överenskommelse har träffast mellan branschen och regeringen om att PVC efter den 1 juni 1990 inte skall användas i svensktillverkade förpackningar. PVC-plastens roll som

klorkälla vid dioxinbildning diskuteras emellertid fortfarande. Det hävdas att det även vid förbränning blandade hushållssopor utan PVC finns ett överskott av .av innehållet koksalt i klor, främst på grund av av det organiska avfallet. Tillskottet av klor från PVC skulle därför inte ha någon betydelse. I en snar framtid med väl utvecklad källsortering blir emellertid förhållandena annorlunda. I en utsorterad ren bränslefraktiqn till stor del består av förpacksom ningsavfall utgöra den huvudsakliga klor-

skulle PVC

källan. PVC bör därför inte användas som förpacknings-

material.

Klorblekt innehåller i genomsnitt 0,5 gram klor papper kg också detta klor kan i någon mån medper papper. verka till dioxinbildning vid förbränning. Dioxiner i låg mängd i och klorkan dessutom finnas papper blekta produkter innehåller högre halter än övriga. Dessa dioxiner förstörs i huvudsak vid förbränningen, samtidigt kan en nybildning av dioxin äga rum. men

Tryckfärger används vid inhemsk produktion av som förpackningar innehåller inga miljöskadliga tungmetaller bly, kvicksilver och kadmium. Pigmenten som består oftast av organiska ämnen, men i vissa färger ingår metaller koppar, zink, barium och krom. Vid som kontrollerad förbränning och tillfredställande rökgasrening bör sig de organiska pigmenten eller vare metallerna kunna utgöra några speciella risker för hälsa och miljö.

En översikt av utsläppen av de viktigaste föroreningarna från avfallsförbränning redovisas i tabell 5.4 nedan. Nuläget avser situationen vid en väl fungerande anläggning med goda förbränningsförhål-

landen och en effektiv rökgasrening. Värdena efter

åtgärder anger läget vid en anläggning där dels

åtgärder vidtagits för att minimera utsläppen genom att optimera förbränningen dels installation skett av en kompletterande avancerad rökgasrening.

Tabell 5.4 Uppskattade utsläpp av föroreningar från avfallsförbränning med dagens och morgondagens teknik. Källa ENA-utredningen

Polyaromatiska kolvlten, u AH 11 0,1 840 0,9 151 1.6 Dioxiner,TCDD-ekv 25 0,1-2,0 225 9 41 10 anges i mgnm, med undantag forPAH om ange i ugm ochdioxiner nomInge i ngnm, torrgu vid 10% C01. 1 anges i ton per Ir, medundantag förPAH somanges per i lr ochdioxiner i lr somangesg pe. 5Genomprodukxkomrollhgirder ochinsamling batterier dessa v bor vlrden kunnareducera ed n 70-75b

Utredningen har under våren 1991 uppdragit åt naturvårdsverket att utifrån tillgänglig erfarenhet bedöma de risker som är förknippade med avfallsförbränning. Verket anser att vad avser riskerna med avfallsförbränning är det främst emission av tungmetaller och dioxin som diskuteras. Vad beträffar dioxin har driftoptimering av anläggningarna med avseende på förbränningseffektivitet inneburit att emissionen dioxiner av för den totala avfallsförbränningen i Sverige reducerats från uppskattade 225 går ENA-utredningen till i dag ca 10 går.

Tungmetaller kvicksilver undantaget är bundna till - partiklar vilket innebär att en effektiv stoftavskiljning skiljer tungmetaller till än 90 %. Kvickav mer silver avskiljs i särskild ordning till mer än 80 %.

Verket vilket framgår av två stora utredningar anser, avseende avfallsförbränning DRAV och ENA, att riskerna med de stränga krav som i dag ställs på verksamheten inte är större än vid eldning med andra bränslen. Den sortering av avfallet som enligt regeringens miljöproposition skall ske innebär med hänsyn till dagens reningsteknik inte minskad emission till luft eller vatten utan den restprodukt som erhålls efter förbränningen kommer att innehålla en mindre mängd tungmetaller. ,

Naturvårdsverket har också ombetts att jämföra utsläppen vid förbränning av brännbara förpackningar

med dem vid förbränning av olja och biobränslen för

energiproduktion. Jämförelsen skall omfatta utsläpp av

tungmetaller, eventuella organiska föroreningar samt försurande ämnen somsvaveldioxider och kvävedioxider.

Naturvårdsverket att sådan jämförelse är svår anser en att göra och aldrig kan bli helt rättvisande eftersom man jämför helt skilda panntyper med olika reningskrav. Uppsala Energi AB har gjort en sammanställning emissioner till luft per producerad energienhet vid av förbränning av avfall, trädbränsle, torv, kol resp.

olja. Eftersom dessa olika bränsleslag inte eldats i

samma panntyper med samma rökgasreningsutrustning är det omöjligt att dra någon direkt slutsats vid en jämförelse mellan de olika bränsletypernas emissioner. Man kan ändå konstatera att kvicksilver- och klorväteemissionerna är större vid förbränning av blandat avfall än vid förbränning av de övriga bränsleslagen. Försök har gjorts att direkt jämföra emissioner vid

förbränning av bränslen som kol, olja och biobränslen. Såvitt bekant har dock inte avfall ingått i sådana försök. Försök med enbar förbränning av förpackningar har heller inte utförts. Då förpackningar utgör ett mer homogent material än blandat avfall kan man dock anta att utsläpp av miljöstörande ämnen vid sådan förbränning är lägre än vid förbränning av blandat avfall under förutsättning att förpackningarna huvudsakligen består av plast, papper och trä utan större innehåll av tillsatsmedel och färgämnen.

5.5.2 ENA-utredningen

På regeringens uppdrag redovisade statens energiverk och naturvårdsverket 1986 den s.k. ENA-utredningen som hade till uppgift att kartlägga förutsättningarna för återvinning av energi ur avfall. Utredningens uppfattning om förbränning som avfallsbehandling kan kort sammanfattas enligt följande

samtidigt som avfallet är ett problem utgör det en potentiell resurs med tanke på innehållet av såväl material och energi. Det finns en potential att fördubbla den energiproduktion som är baserad på hushållsavfall och industriavfall. I ett kilo hushållsavfall finns en energimängd som motsvarar ca 2,7 kwh, dvs. ett energivärde som är nästan lika stort som hos frästorv. Energivärdet i det samlade hushållsavfallet i landet under ett år uppgår till ca 6,7 Twh, vilket motsvarar energiinnehållet i nära 1 Mton kol.

Den brännbara delen av industriavfallet, som beräknas utgöra ungefär hälften av den totala mängden, har ett högre enegiinneháll än hushållsavfallet. Man räknar här med att varje kg har ett bränslevärde på ca 3,6 kwh. Det innebär att industriavfallet inrymmer en

potentiell energiresurs pá ca 7,2 Twh, beräknad som bränsleenergi.

Hushållsavfallet och det brännbara industriavfallet utgör således tillsammans en energitillgång som beräkningsmässigt skulle kunna ge 14 Twh per år. Om allt brännbart avfall används som bränsle i förbränningsanläggningar med en verkningsgrad av 75 % skulle drygt 10 TWh kunna erhållas i form av värme. Denna energipotential är intressant ur olika aspekter. I dagsläget förbränns ca 1,4 Mton avfall, dvs. 50 % av hushållsavfallet, i ett 20-tal anläggningar vilket ger ca 3 TWh värme. När det gäller industriavfall så deponeras den dominerande delen, ca 4,3 Mton.

Vissa anläggningar som utnyttjar flera bränslen skulle kunna öka avfallets andel i bränslemixen. Det är dock inte särskilt vanligt. Totalt skulle avfallsförbränningen i sådana anläggningar kunna öka med 500-800 GWh bränsle. Denna ökning skulle dock få ske på bekostnad av andra fasta bränslen, främst flis. Av förbränningstekniska skäl är det i vissa anläggningar inte möjligt eller lämpligt att elda enbart avfall. Ökningen beräknas därför inte kunna bli större än ca 300 GWH bränsle per år. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att möjligheterna att öka avfallsförbränningen för produktion av värme för användning i fjärrvärmenät är koncentrerade till stockholmsomrádet samt till några mellanstora kommuner i södra och mellersta Sverige. En ökning från nuvarande 3,8 TWh bränsle till 6 TWh bränsle framstår möjlig. Produktion el i som av kraftvärmeverk för avfall kan på sikt bli aktuell, men ett antal frågor av teknisk och ekonomisk natur återstår att klarlägga. Framställning av bränsleflis genom utsortering av trä ur industriavfall kan dessutom bli lönsam under förutsättning att tekniska och miljömässiga problem kan lösas.

Avgörande för möjligheterna att utnyttja avfallsförbränning är om utsläppen till luften av vissa föroreningar kan hållas pá acceptabel nivå.

Omhändertagande och behandling av stora mängder hushålls- och industriavfall är med hänsyn till avfallets sammansättning och innehåll av skadliga ämnen och produkter alltid förenat med hälso- och miljöproblem. Detta gäller oavsett vilken behandlingsmetod eller kombinationer av sådana metoder som väljs. Anläggningar för förbränning av avfall kan framför allt ge upphov till luftföroreningar. Trots betydande insatser konstaterar utredningen att utsläppen av vissa ämnen fortfarande är alltför höga. Det gäller i första hand försurande ämnen, kvicksilver och kadmium samt dioxiner och andra organiska föreningar. Hanteringen av aska och slagg kan också orsaka vissa problem. Vid förbränning kompliceras dessutom föroreningsbilden av att nya inte önskvärda föroreningar då bildas.

Enligt ENA-utredningen är förutsättningarna för fortsatt avfallsförbränning främst avhängiga problem med tre grupper av föroreningar med kraftiga negativa hälso- och miljöeffekter

försurande ämnen, främst klorväte kvicksilver och kadmium dioxiner och andra organiska föreningar

Utredningen konstaterar slutligen att avfallsförbränning är en acceptabel behandlingsmetod för hushållsoch industriavfall under förutsättning att de krav på utsläppsbegränsningar som diskuteras i utredningen genomförs och att nya anläggningar uppfyller strängare utsläppskrav.

Vid prövning nytillkommande anläggningar kommer av Naturvårdsverket att begära att dessa redan från början skall uppfylla långtgående krav på utsläppsbegränsningar. De riktlinjer som bör gälla framgår av ENA-utredningen.

NUVARANDE SYSTEM FÖR PRODUCBNTANSVÅR

Hanteringen uttjänta förpackningar, av vissa andra av restprodukter t.ex. skrotbilar och batterier samt som allt det glas, papper, vitvaror, elektronikskrot av och miljöfarligt avfall m.m. som kommunerna samlar in

separat, omfattar i allt väsentligt samma moment

nämligen insamling och slutligt omhändertagande. Sortering och transporter ingår i det sammanfattande begreppet insamling och återvinning kan anses utgöra en form av slutgiltigt omhändertagande. å

Ett ansvar för tillverkare, importörer och handel att omhänderta restprodukter kan teoretiskt omfatta ett ekonomiskt ansvar, ett fysiskt ansvar eller en kombination av båda. Till detta kommer ett ansvar för

f information till konsumenterna om insamlingsformer

i ocheller insamlingsställen samt om respektive produkts miljöeffekt.

Ekonomiskt ansvar innebär att helt eller delvis täcka kostnaderna för insamling ocheller återvinning.

Fysiskt ansvar innebär att rent fysiskt ta hand om restprodukten eller att tillse att det finns någon som på uppdrag utför denna tjänst.

Fysiskt och ekonomiskt ansvar kan också kombineras, vilket i Sverige kan sägas vara fallet med retursystemet för aluminiumburkar. I detta system tar burktill-

verkaren, bryggerierna och handeln ett gemensamt eko-

nomiskt och fysiskt ansvar för burkarnas insamling och

återvinning.

Informationsansvaret är den mest övergripande och same tidigt den mest indirekta formen av ansvar. Detta har ytterst sin grund i hur uppfattas ansvar varan av marknaden samt av berörda samhällsorgan. Utöver konsu-

menternas och myndigheternas uppfattning om varans

olika kvaliteter är det också viktigt att företagets personal värderar positivt. egen varan

Utredningen konstaterar att den nuvarande bilden vad gäller ansvaret för restprodukter är splittrad, vilket framgår av nedanstående genomgång. x

6.1 Exempel på existerande modeller

6.1.1 skrotbilar

I detta system har försäljare av nya bilar ett ekonomiskt men inte något fysiskt ansvar för att bilskrotningen sker på ett kontrollerat sätt. I samband med

försäljningen bilar tas avgift ut på för

av nya en närvarande 300 kr. Avgiftsmedlen förs till en särskild statlig fond, bilskrotningsfonden, ur vilken en skrotningspremie på 500 kr. betalas till den som skrotar en bil.

Avsikten med detta system har varit att komma till rätta med dåligt skötta skrotbilsupplag samt att förhindra att bilar lämnas i naturen. När bilägaren läm-

sin bil till auktoriserad skrotare får denne

nar en möjlighet att lyfta skrotningsavgiften från fonden. Bilskrotaren lämnar i gengäld ett skrotningsintyg till bilägaren därmed får sin bil avförd från bilre- N som

gistret. Eftersom det enda sättet att få en bil avförd från detta register är att visa upp ett skrotningsintyg från en auktoriserad bilskrotare så har detta system haft god effekt.

Den avgift som bilskrotarna tar för att ta hand om och skrota bilar har i stort följt storleken på skrotningspremien. Därigenom har bilägaren kunnat lämna ifrån sig bilen gratis, men han har i övrigt inte fått någon del av skrotningspremien. Ur bilskrotningsfonden har också ersättning betalats till kommunerna för att delvis ersätta kostnader för insamling av skrotbilar i naturen. Numera kan även bidrag ur bilskrotningsfonden beviljas för materialåtervinning.

6.1.2 Miljöfarlig batterier

1987 påbörjades en landsomfattande insamling av småbatterier som innehåller kvicksilver eller kadmium. Kostnaderna för insamling, transport och lokal informationsverksamhet finansieras via de kommunala renhållningstaxorna, medan det slutgiltiga omhändertagandet finansieras yia en särskild miljöavgift. Avgiften tas ut av den som yrkesmässigt importerar och hanterar sådana batterier.

1990 utökades det ekonomiska ansvaret genom lagen 19901332 om miljöfarliga batterier. Enligt denna lag, som även omfattar blybatterier, får avgifter tas ut för att samla in och oskadliggöra förbrukade batterier eller batterier som av någon anledning inte

längre används. Avgiftsmedlen skall täcka samhällets

kostnader för insamling och oskadliggörande av uttjänta miljöfarliga batterier samt för informationskampanjer. Systemet utgör ett exempel på fullständigt ekonomiskt ansvar för leverantörer för restprodukthante-

ringen. Det fysiska ansvaret tas dock av samhället som också ansvarar för administrationen.

6.1.3 Returflaskor för öl och läskedrycker

Retursystemet för öl- och läskedrycksflaskor admini-

streras sedan många år av Svenska Bryggareföreningen via ett pantsystem. Sedan något år inbegriper systemet även smärre ersättning till handeln för varje en hanterad tomflaska. Återlämningsnivån för returflaskor uppskattas till 95-98 %.

6.1.4 Returflaskor för vin och sprit

Av vin- och spritflaskor är ca 80 % återfyllbara och ingår i Vin Sprit AB och AB Systembolagets pantsystem. I likhet med returflaskor för öl och läsk administreras och finansieras systemet helt de båda av aktörerna. Återlämningsnivån för dessa flaskor uppgick 1990 till ca 80 %.

6.1.5 Aluminiumburkar för drycker

År 1984 infördes ett pantsystem för aluminiumburkar för öl och läskedrycker. I detta system tar burktillverkaren, bryggerierna och handeln det fulla ekonomiska och fysiska ansvaret för burkarnas insamling och återvinning liksom för information till allmänheten. Systemet administreras av ett särskilt företag, Returpack AB, som ägs gemensamt av PLM AB, bryggerierna via Svenska Bryggareföreningen och handeln. Parterna

ersätts för sina respektive insatser efter avtal som

träffas genom interna förhandlingar. Ursprungligen finansierades systemet panten från icke återgenom

lämnade burkar samt från räntan på innestáende pantbelopp. På grund av att áterlämningsgraden har ökat och nettointäkterna till systemet från panterna därmed minskat, har PLM under de senaste åren betalat en intern avgift till Returpack AB om fem öre per tillverkad burk. På så sätt har systemet fortsatt att vara självfinansierat. Insamlings- och átervinningsnivån för aluminiumburkar uppgick 1990 till drygt 83 %.

Penningflödet till och från Returpack AB som det ser ut i dag framgår av nedanstående modell

Administration Inbetald pant Bkrotintäkt avgift 5 öre x 40 öra 50 öre 7 öre ca x såld-burkvolym inkl. moms såld återvunnet antal x burkvolym burkar

Ränta villkorslån

Återbetald nant Avskrivningar

40 öre 50 öre Avgift till

hamn-svara

+-

;nu om x

återvunna burkar Administration ca. 3 öre per burk

Frakt och Hanteringsersättning containerhyra ombudsersättning till bryggerier ca 0,8 öre x 11 öre x återvun- 6,6 öre âtervunnet x återvunnet antal net antal burkar antal burkar burkar

6.1.6 Glasåtervinning

I detta system finansieras insamling och transporter delvis via den kommunala renhållningstaxan. I dessa led har också kommunerna det fysiska ansvaret. Svensk Glasåtervinning AB har däremot både det ekonomiska och det fysiska ansvaret för det slutgiltiga omhändertagandet samt också för viss informationsverksamhet. Bolaget erlägger dessutom till kommunerna viss ersättning per ton levererat återglas vilken för de flesta kommuner är avsevärt lägre än vad som skulle krävas för full kostnadstäckning;

landets 284 kommuner har i dag 245 organiserad

Av

glasâtervinning. Återvinningsgraden för samtliga

glasförpackningar var 1990 ca 35 %.

Svensk Glasåtervinning AB har beslutat att från och såväl med 1991-03-01 införa en återvinningsavgift för inhemska som importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för att finansiera åtgärder för åter-

vinning, utveckling alternativa användningsområden

av samt ökad ersättning till kommunerna. Med tanke på avgiftens storlek är det tveksamt om kommunerna kommer att få full kostnadstäckning.

Svensk Glasåtervinning AB har som mål att återvinningsgraden för samtliga glasförpackningar 1995 skall uppgå till 70 %. Hur en sådan ökning skall kunna komma till stånd utan hushållsnära insamling eller ekonomisk stimulans för konsumenterna i form av pant eller återlämningspremie framgår dock inte.

6.1.7 Returpapper

Pappersbrukens inköp av returpapper från tidningar och tidskrifter sker med ett fåtal undantag via något av de båda industriägda inköpsbolagen IL Returpapper AB eller Pappersátervinning AB PÅAB. Den fysiska hanteringen kan delas i insamlinghämtning, sortering, upp pressning till balar, lastning på järnvägsvagnbil samt transport till pappersbruk. Vissa kommuner tar själva det fysiska ansvaret för insamling, sortering, balning och upplastning medan det i andra kommuner tas av privata insamlingsföretag. En del kommuner åter sköter enbart insamling medan inköpsbolagen tar hand om sortering och pressning till balar.

IL Returpapper AB och PÅAB betalar pá marknadsmässiga grunder ett riktpris för det upplastade pappret. I de flesta kommuner gav priset fram till och med 1989 full kostnadstäckning, men detta är inte längre fallet. Underskotten i kommunernas insamling varierar beroende på folkmängd, befolkningstäthet, avstånd till behandlingsanläggningar samt de sistnämndas storlek och hanteringsrationalitet. Underskotten hänger till stor del samman med sänkta priser till följd importkonkurav rens. Frakten från upplastningsorten till pappersbruken bekostas av industrin via IL Returpapper AB och PÅAB. Under 1989 och 1990 önskade de båda företagen dock inte ta emot mer än hälften det insamlade av tidningspappret från ett antal Norrlandskommuner på grund av de långa transportsträckorna. I något fall tillsköt då kommunerna medel för att täcka del en av fraktkostnaderna för att få avsättning för det insamlade pappret. I andra fall blev pappret liggande.

Insamling av tidningar och tidskrifter uppnådde 1989 66 % av den totala konsumtionen. Hushållen svarade för drygt 80 % av de insamlade mängderna.

6.1.8 Wellpapp

Insamling wellpap sker främst från industrin, av handeln och serviceverksamheter. Insamlingen sker på marknadens villkor. Så länge priserna inte sjunker

industrin sägas ta både

till följd av ökad import kan det ekonomiska och det fysiska ansvaret genom inköpsföretagen IL Returpapper AB och PÅAB. För wellpapp uppnáddes 1988 en insamlingsgrad på 65 %.

6.2 sammanfattning av nuvarande ansvarsbild .

Ansvaret för de restprodukter från hushållsavfallet

i dag insamlas separat för återanvändning, återsom vinning eller oskadliggörande fördelar sig på följande sätt.

INSAMLING

Ansvarig Typ av ansvar

Ekonomiskt Endast Endast ekonomiskt genom och fysiskt fysiskt avgift marknad

Till- Aluminium- Batterier Papper verkare burk Bilar Engángsoch Returglas glas handeln Wellpapp

L Kom- Engángsmunerna glas Batterier Papper

ÅTERVINNING ELLER DESTRUKTION

Ansvarig Typ av ansvar

Ekonomiskt Endast Endast ekonomiskt genom och fysiskt fysiskt avgift marknad

Till- Aluminium- Batterier Papper verkare burk och Returglas handeln Engángsglas Wellpapp

SAKAB Batterier V

Returorganisationerna köper de insamlade kvantiteterna till marknadsmässiga priser, vilka inte ger kommunerna full kostnadstäckning.

Ett lagenligt ansvar för insamling av restprodukter föreligger endast för aluminiumburkar enligt lagen om

återvinning av dryckesförpackningar av aluminum

1982349. För dessa förpackningar gäller ett kombinerat ekonomiskt och fysiskt producentansvar för såväl insamling återvinning. Vidare finns beträffande som batterier ett lagenligt ekonomiskt ansvar i lagen 19901332 miljöfarliga batterier. Denna avgift om skall täcka samhällets kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som inte längre används.

Beträffande papper, engångsglas och andra restproduk-

ter.finns inget lagenligt ansvar utöver renhållnings-

lagen 1979956 som ålägger kommunerna ansvar för bortforsling av hushållsavfall. Lagen innebär ett fysiskt ansvar för kommunerna, som har rätt att täcka kostnaderna för bortforsling med en avgift. Bortfors-

lingen av papper och glas ombesörjs numera av kommu-

nerna, vanligtvis i separata former efter insamling varefter materialet försäljs till marknadspris. Denna separata insamling, som kommunerna påtagit sig, utgör i dag ett problem för många kommuner. De flesta kommuner har byggt upp särskilda organisationer som ombesörjer den fysiska insamlingen. Det finns en risk att dessa raseras om inte de allt större kostnadsproblemen kan lösas.

Insamling av miljöfarligt avfall från hushållen har

förenad Insamling

alltid varit med höga kostnader. av glas har under lång tid varit en förlustverksamhet, något som på senare tid också har blivit fallet med papper.

EKONOMISKA STYRHEDEL

Det finns flera typer av ekonomisk styrning som kan användas för att minska användningen av förpackningar eller gynna retursystem.

Ekonomiska styrmedel kan ge hushållen, och särskilt industrin, incitament till att begränsa mängden avfall och separera olika avfallsslag. Prisnivån är i dag sådan att den inte stimulerar till sortering av avfallet. Avfallslämnarens möjligheter till besparingar genom en mer resurssnål hantering av avfallet blir därmed helt marginella och ekonomiskt ointressanta för honom.

I det följande beskrivs ett antal olika styrmedel som används eller har föreslagits i andra sammanhang.

å 7.1 Den svenska skatten på dgyckesfögpackningar

§ Den svenska skatten på dryckesförpackningar beskrivs ingående i utredningens delbetänkande SOU 199085- I 1 nämnda delbetänkande föreslogs också en ändring av skatten så att denna skulle bli styrande från mer miljösynpunkt.

Den nuvarande skatten på dryckesförpackningar infördes 1984. Skatten tas ut på förpackningar för de flesta

konsumtionsfärdiga drycker utom mjölk med volym

en

över 0,2 ej 3,0 liter. Den utgår på förpackningar men alla material utom på dem som huvudsakligen är av tillverkade av papp eller papper.

Returförpackningar med pant beskattas lägst och utan hänsyn till förpackningens storlek. För dessa är skatten i dag 8 öre per förpackning. Övriga förpack-

ningar beskattas delvis efter volym med 10-25 öre per

förpackning. Alla förpackningar över 70 cl beskattas med belopp. Avgiften är inte differentierad samma efter typ av material.

H på dryckesförpack- 7.2 Engelsk modell för skatt ningar

Dr. Pearce vid University College i London arbetar med att utforma modell för förpackningsavgift på en dryckesförpackningar. Man koncentrerar sig här enbart pá kostnaderna för avfallshantering och nedskräpning eftersom dessa för närvarande inte belastar förpackningen. Övriga miljökostnader som uppkommer under förpackningens livscykel anser man inte bör regleras med förpackningsavgift eftersom man redan betalar vad en det kostar för energi och material och det finns särskilda skatter för detta. Mot detta kan invändas att energi och material i dag inte bär sina miljökostnader

fullt ut. Skatten år teoretiskt tänkt att beräknas som

kostnaderna för avfallshantering och ned-

en summa av skräpning korrigerade för áteranvändnings- respektive återvinningsgrad. Den baseras på åtgången av material räknat i vikt liter fylld vätska, vilket leder per till att mindre materialåtgång ger lägre skatt på grund att kostnaden för avfallshanteringen blir av

lägre jämfört med tjockare förpackning av samma

en material.

7.3 En statlig avfallsavgift

En annan form av ekonomisk styrning är att öka kostnaden för att få avfall omhändertaget. Denna kostnad är låg i Sverige i dag i jämförelse med flera andra länder. Kostnadsökningen kan göras generell eller differentieras efter innehållet i särskilt sorterade fraktioner.

Miljöavgiftsutredningen MIA föreslog att en avfallsavgift på 50 kr. per ton skulle införas. Flera remissinstanser ansåg att miljöavgiftsutredningens förslag till avfallsavgifter inte var tillräckligt underbyggt samt att ytterligare insatser skulle behövas för att få återvinningsmarknaden att fungera bättre än hittills. Regeringen avsåg därför i miljöpropositionen 19909190 att ytterligare överväga om ekonomiska styrmedel inom avfallsomrádet kan utformas på ett sådant sätt att invändningar kan undanröjas.

Höga statliga avgifter har enligt MIA förutsättningar att få god effekt både vad gäller avfallsvolymer och ökad källsortering, särskilt beträffande industriavfall.

Styrande avfallsavgifter innebär att allt material som kan omhändertas till en kostnad som understiger avgiften inte torde komma att deponeras utan att i stället återanvändas eller materialåtervinnas.

År 1986 införde Danmark avfallsavgift på 40 Dkrton en avfall. Avsikten var att minska den mängd avfall som går till deponering och förbränning. Avgiften drabbar i stort sett alla typer av avfall. Intäkterna går till att finansiera verksamhet inom miljöområdet. Den 1 januari 1990 höjdes den danska avfallsavgiften till

130 Dkrton. Den förväntas nu få en starkt styrande effekt. Enligt den danska miljöstyrelsen har man nu kunnat se att avgiften har fått effekt framför allt när det gäller utsortering av glas och byggavfall.

I Danmark har även särskild skatt på råmaterial man en råmaterialavgift.

Tyskland har nyligen presenterat ett lagförslag på avfallsavgifter. Avgiften på hushållsavfall är 20 DMton och för miljöfarligt avfall 100 DMton.

7.4 Icke-styrande avgifter på avfall

Ett alternativ till miljöavgiftsutredningens avfalls-

avgift kan att sätta avgift som blir så låg

vara en att den inte kommer att utgöra någon avgörande ekonomisk belastning för avfallsproducenten. Tanken är inte

att avgiften skall verka styrande utan den skall i

stället utgöra ett finansieringssystem för selektiva utvecklingsinsatser i fråga källsortering, återom vinnings- ochbehandlingssystem m.m.

7.5 Förslag till avfallsavgift i Kalifornien

I Kalifornien finns liksom i många andra tättbefolkade

områden i USA ett akut utrymmesproblem för avfall. Man har därför tagit fram ett förslag till ett avgiftssystem skall förmå producenter och konsumenter att som välja avfallssnålare Avgiften är dessutom tänkt varor. att finansiera framtida avfallsdepåer.

Avgiftens storlek är baserad på kostnaderna för avfallshantering och miljökostnaderna i samband med denna. Kostnaderna har räknats fram för inte mindre än

drygt 1 000 olika materialslag och differentierade avgifter föreslås.

Två alternativ till i vilket led avgiften skall tas ut diskuteras, dels hos tillverkare och importör, dels i sista försäljningsledet. En avgift i tillverkningsledet skulle styra mot tillverkning av avfallssnálare produkter medan en avgift i sista försäljningsledet skulle styra konsumenternas val mot avfallssnála produkter. Basen för avgiftsuttaget diskuteras också. Det konstateras att det inte är rimligt att använda den enklaste variabeln, nämligen priset eftersom t.ex. en 20-kronors vinflaska har samma volym och väger lika

mycket 100-kronors vinflaska. varu-

som en Avgift per enhet anses bli orättvist om inte måttet kompletteras med uppgift om volym eller vikt. Volymen bedöms vidare som ohanterligare och svårare att mäta än vikten.

De administrativa kostnaderna för avgiftsuttaget beräknas uppgå till 0,74-0,94 %, vilket kan anses vara lågt vid en jämförelse med del andra skatter en som ligger mellan 0,8-3,27 %.

Avgiftssystemet kan bli mycket komplicerat att tillämpa i praktiken eftersom det innehåller ett så stort antal avgiftskategorier. För tillvervaror som kas inom Kalifornien är framräkningen avgiften av relativt enkel. Att tillverkaren i samband med beräkning av vilket pris skall ha räknar in avgiften varan i produktkalkylen kan inte anses orimligt. Om varan däremot delvis består av importerat material och om

den till viss del exporteras uppkommer svårigheter.

Avgiften skulle t.ex. behöva lyftas vid export för av att vara konkurrensneutral och avancerade beräkningar skulle behöva utföras vid import- och exporttillfället med hjälp av materialdata produkten. Dessa data är om

tillgängliga vid tillverkningen men följer troligen inte produkten till senare led.

politiska diskussioner har bestämt sig för Efter man att i första hand konstruera en avfallsavgift för förpackningar. konkreta utformningen är ännu inte Den klar.

Differentierade kommunala avfallstaxor 7.6

ökad differentiering de kommunala avfallstaxorna En av kan också bidra till att nå målen om ökad källsorte-

ring. kommunerna får fr.o.m. den 1 januari 1992 möj-

lighet att differentiera avfallstaxorna för att stimutill källsortering avfall. Ökade möjligheter lera av differentiera avfallstaxorna ger flexibilitet och att lokalt avfallsinsamlingen till möjligheter att anpassa de varierande förutsättningar som finns i olika kommuoch mellan regioner för att omhänderta avfallsner och materialströmmar.

Enligt den s.k. självkostnadsprincipen får taxor m.m. inte bestämmas till så höga belopp att de tillför komvinst. Självkostnadsprincipen kommer i fortmunen en sättningen gälla för den totala avfallshanteringen att dvs. någon vinst får inte uppkomma totalt sett och avgifterna kan fritt differentieras inom denna ram.

Enligt miljöavgiftsutredningen når man dock inte allt avfall med differentierade taxor. En stor del av industriavfallet förs till deponier som inte är kommuvilket innebär att dessa avfallsströmmar är nala, opåverkade differentierade avfallstaxor. Enligt MIA av måste därför de differentierade kommunala avfallskombineras med någon form av statlig avgift taxorna för att få effekt.

nxnnrsn PÅ MÖJLIGA urunsvswxu

8.1 Exempel gå fungerande retursgstem

Med retursystem menar vi system för såväl återanvändning som återvinning.

8.1.1 Returglas

I returglassystemen rengörs och áterfylls förpack-

ningen ett antal gånger under sin livscykel; Återläm-

ningsnivån för 33 cl glasflaskor för öl och läskedrycker är svår att exakt bestämma uppskattas men vara så hög som 95-98 %. Av vin- och spritflaskorna är 80 % áterfyllbara. Återlämningsnivån för dessa uppgick 1990 § till 80 %. Före fyllning diskas

flaskorna med natrium-

hydroxid i vattenlösning. Kapsyl, etiketter och, för 4 ölflaskornas del halsstrumporna, ersätts varje gång en en flaska áterfylls.

I början av 1960-talet försvann returglasflaskan för mjölk från den svenska marknaden. Distribution av mjölk i returglas förekommer i dag endast på försök. se vidare bilaga 9.

8.1.2 Returflaska av polykarbonat

Returflaska av polykarbonat för mjölk förekommer i dag på försök. se vidare bilaga 9.

8.1.3 Returburk

I Sverige tillverkas burkar för drycker endast av aluminium. Insamlade aluminiumburkar används så gott uteslutande för tillverkning av nya burkar. som Returgraden för aluminiumburkar är för närvarande 82 % branschen räknar med att det går att öka returmen graden till 90 %.

Aluminiumburkar efter sammanpressning returneras som via detaljhandeln transporteras till en anläggning för avbränning av lack samt omsmältning. En del av detta omsmälta aluminium valsas till plåt i Sverige medan ny resten valsas utomlands. Av plåten tillverkas nya burkar in- och utvändigt lackeras med Vattenburen som lack.

8.1.4 Retur-PET

Den 1 juli 1991 infördes den s.k. retur-PET-flaskan. Enligt PET-lagen får endast sådana PET-flaskor användas som kan inordnas i ett retursystem. Den nya PET-flaskan väger 100 och beräknas kunna återangram vändas 20 gånger. Därefter går plasten till återvin-

ning varefter materialet bl.a. kommer till användning

byggmaterial. Retursystemet fungerar ännu inte och som bryggerierna har fått dispens till utgången av 1992.

8.1.5 Lastpallar

Vissa transportföretag tillämpar sedan början av

1970-talet ett pallbytessytem med byte pall mot pall. Systemet, som reducerar behovet av särskilda retur-

transporter med pallar, möjliggörs att både tranav sportföretagen och deras kunder har ett visst eget pallbestánd till förfogande.

8.1.6 Transportförpackningar

För vissa transportförpackningar finns retursystem som bygger på individuella avtal mellan avsändare och mottagare. Mottagaren svarar för att avsändarens transportförpackningar returneras. Det relativa fåtal förpackningar som det här är fråga cirkulerar nästan om uteslutande i närdistributionsledet där avsändaren själv svarar för transporterna. Returtransporterna kan därför ombesörjas med fordon, egna som annars hade kört tomlastade tillbaka.

8.1.7 Wellpapp återvinning

Insamling av wellpapp för återvinning sker främst från industrin, handeln och serviceverksamheter. Systemet är mycket väl fungerande och i dag återvinns 65 % av all wellpapp.

8.1.8 Återglas

I dag insamlas 38 %

av den svenska förbrukningen av förpackningsglas.

8.2 Exempel på system med återfyllning i butiken

I Sverige förekommer förpackningssystem med möjlighet för konsumenten att áterfylla sina förpackningar.

med áterfyllning av mjölk som har Förutom försöken dels i Skåne och dels i Stockholm genom genomförts främst för Body shop butikerstálkossan, gäller detta frisersalonger tillämpar system där na. Även vissa

kan få sina förpackningar återfyllda. När

konsumenten

bilaga I vissa

det gäller stålkossan se vidare 9. hälsokostbutiker finns också möjlighet att återfylla

tvättmedel;

Schweiz bedriver varuhuskedjan Coop försök med I áterfyllning flytande tvättmedel på returflaska. av Hushållskemikalier och rengöringsmedel säljs med större kemikalieaffärskedja. liknande system av en

återfyllningssystem av glasförpack- 8.3 Nya ningar

på uppdrag utredningen undersökt En konsult har av möjligheterna att minska åtgången av engångsglas genom rapporten, som redovisas att bygga ut retursystemen. I sin i bilaga 10, dras nedanstående sammani helhet fattande slutsatser.

flytande livsmedel ättika, matolja och saft En rad som förpackas i 33, 70 eller 100 cl returglas skulle kunna

för öl och läsk i stället för i engångs-

som används uppkommer retursystem för glas. De problem som om i befintliga retursystem är framför dessa varor införs praktiska. Konsumenten år van att använda skruvallt till ättika och vinäger, 33 cl flaskorna är kork men För att saftfabrikanterna skall avsedda för kapsyler. Vin Sprit AB krävs samkunna använda flaskor från

ordning vid diskning och transport.

övriga glasförpackningar finns inget fungerande För de skulle kunna passa in i. För att retursystem som

kunna skapa ett nytt retursystem för glasburkar till sylt, marmelad och gurkinläggningar krävs en viss storlek på förbrukningen. Den årliga förbrukningen av sådana glasburkar uppgår till 6 500 ton, vilket troligen är för litet för att bära kostnaderna för ett nytt retursystem.

ICA, KF, DAGAB m.fl. organisationer har i en särskild skrivelse till utredningen deklarerat att de är negativa till införandet av ytterligare retursystem för glasförpackningar beroende på följande

Hygienaspekterna, dåligt rengjorda eller smutsiga flaskor kommer tillbaka till butiken.

Några logistiska system som omfattar import och svensk tillverkning finns inte.

Ett införande av standardförpackningar för alla typer av produkter som packas i glas kan medföra konkurrensbegränsningar och handelshinder.

Utrymmesbrist i butikerna.

För små volymer för att motivera stora rengörings-

anläggningar.

8.4 Bensinstationernas förpackningar

I Sverige finns ca 3 300 bensinstationer till vilka servicebutiker är knutna. En stor mängd förpackningar, främst av PE, PET, PVC och PP, hanteras vid dessa bensinstationer. I dag slängs större delen av det plastavfall som produceras vid bensinstationerna i en container blandat med övrigt avfall.

Vid Lunds tekniska högskola har ett projekt startats med syfte att undersöka förutsättningarna för insamling, sortering, komprimering, rengöring och åter-

vinning plastavfall från landets bensinstationer.

av

När det gäller bensinstationernas sortiment av oljor, spolarvätskor borde olika former av retursystem m.m. möjliga. Om kunden i stället för att slänga en vara

i.en på bensinstationen

förpackning direkt avfallskorg t.ex. går och lämnar den på stationen för återfyllning stationspersonalen för användning av annan kund av ny skulle förpackningsavfallet kunna minskas.

8.5 Byggavfall

har i sin rapport FoU 26 under- Stiftelsen Reforsk nr sökt möjligheterna till bättre avfallshantering på byggarbetsplatser. slutsatserna i rapporten kan sammanfattas enligt följande.

Avfallets sammansättning och mängd varierar kraftigt mellan olika byggarbetsplatser. För nybyggnad kan man emellertid anta att volymen ligger mellan 0,05 och 0,1

kubikmeter avfall kubikmeter byggnadsvolym. Trä

per och wellpapp utgör ca hälften av detta avfall.

I intervjuundersökning på ett antal byggarbetsen

platser säger sig endast 25 % av de tillfrågade

platscheferna direkt negativa till källsortering vara på byggarbetsplatsen. som motiv varför det skulle vara svårt med källsortering angavs ekonomi, motivation och platsbrist.

Pâ arbetsplatser där försök med sortering genomförts har resultaten varit positiva.

De extrakostnader som uppstår på grund av avfallssortering på en byggarbetsplats är små eller försumbara om sorteringen sköts rationellt. Inbesparingar görs genom minskade deponeringskostnader.

På byggarhetsplatsen lever man under ständig tidspress. Arbetsledningen mäste därför förses med enkel och konkret information om alternativa sorteringsmetoder. 1987 hade man mycket liten kunskap om de möjligheter som finns.

2 8.6 Plastgögpacknigggr

Statens Industriverk har på uppdrag av utredningen jämfört kostnader för och intäkter av ökad materialåtervinning resp. energiutvinning plastavfall. I ur rapporten, som redovisas i sin helhet i bilaga 11, dras nedanstående sammanfattande slutsatser.

materialåtervinning

Generellt sett är materialåtervinning en kostsammare process än förbränning med energiutvinning. Materialåtervinning kan dock i vissa fall lönsam. Framför vara allt är det fallet när stora, homogena plastmängder faller koncentrerat såsom tillverkningsspill och lantbruksemballage. Ju mer blandat och nedsmutsat plastavfallet är, desto dyrare ställer sig upparbetningskostnaden och desto lägre är värdet den återav vunna plastråvaran. Industriavfall är därför billigare att återvinna än hushållsavfall.

Statens Industriverk uppskattar mängden plastavfall i det blandade industriavfallet, exkl. tillverkningsspill och annat plastavfall som omhändertas utanför

den kommunala sophanteringen, till 150 000 tonår. Vid

50 % återvinningsgrad uppgår värdet av den återvunna

plastråvaran till 250-500 milj. kr. Transporter och regranulering kostar ca 450 milj. kr. exkl. kostnader för källsortering, vilket industrin förutsätts utföra gratis. Siffrorna är uppskattningar. De verkliga grova kostnaderna och intäkterna varierar dock stort beroende pá och hur plasten faller samt på vilken var plastsort det gäller.

Ca 250 000 ton plastavfall härrör från hushållen. Blandat med övrigt hushållsavfall är det mycket svårt att materialåtervinna. De centrala sorteringsanläggningar hittills provats har inte givit bra resulsom tat. Om hushållens plastavfall skall materialåtervinnas måste hushållen sköta källsortering och helst även rengöring. Insamling kan ske på flera olika sätt avskild fraktion med ordinarie sophämtning, Som en separata insamlingar, typ glasigloos, eller via genom handeln. Kostnaderna för insamling, sortering och inte kunnat skattas i rapporten. Totaltransport har kostnaden för att insamla och återvinna materialet torde vida överstiga värdet av det regranulat som erhålls.

Den märkning plastförpackningar som blir allt av vanligare i förpackningsindustrin kommer att underlätta källsortering i hushållen vilket kan ändra den ekonomiska kalkylens förutsättningar. Om hushållen gör en finsortering så minskar problemen vid den centrala sorteringen vilket ökar värdet på regranulatet. En negativ faktor är att insamlingskostnaderna ökar ju fler fraktioner som skall särbehandlas.

I dagsläget finns ingen given marknad för de stora mängder återvunnen plast som blir följden av en materialåtervinning i stor skala. Livsmedelsförpack-

ningar av återvunnen plast har hittills inte tillåtits av hygieniska skäl. Man får istället sikta mot helt andra användningsområden där materialkraven är lägre.

Energiutvinning

Med ett energivärde på ca 900 krton är plast ett utmärkt bränsle. Kostnaden för att bränna avfall ligger på ca 400 krton. När avfall bränns blandat med knappt 10 % plast ingående är energivärdet betydligt lägre. De förluster som därigenom uppstår måste då täckas av mottagningsavgifter för avfall.

Deponering

Kostnaden för en modern deponi uppgår till 100-150 krton.

Jämförelse av materialåtervinning och förbränning

Förbränning kostar mindre än materialåtervinning. När plasten ingår som del av brännbart avfall ökar avfallets energivårde. Detta utesluter dock inte att viss materialåtervinning kan vara lönsam. Möjligheter finns där stora koncentrationer plastavfall faller, t.ex. i handel, byggverksamhet, industri och jordbruk. Det största hindret för en omfattande återvinning är plastråvarans låga pris i förhållande till processkostnaden för återvinning. Marginalen, som bl.a. skall täcka transporter och insamling, år ytterst liten. Det finns i dag ingen kunskap hur mycket generell, om en storskalig återvinning av plast eller plastförpackningar kan komma att kosta.

..

UTVECKLINGEN INTERNATIONELLT

I flera länder i Europa har åtgärder vidtagits eller diskussioner påbörjats i riktning mot införande av ett producentansvar för ökad átertagning av använda för-

packningar. Nedan beskrivs arbetet med ett EG-direktiv

för förpackningsavfall. Därefter presenteras de modeller för lag och avtal som införts i Tyskland respektive Nederländerna. Vidare kort beskrivning ges en av ett franskt förslag samt hur Danmark och Norge tar sig an frågan.

9.1 EG-direktiv

Inom EG pågår arbete med ett förslag till ramdirektiv för förpackningsavfall. Det senaste utkast presensom terats är daterat den 25 maj 1991. Direktivet beräknas föreligga i sin slutliga utformning först vid årsskiftet 199192.

Grunden till förslaget är att det behövs ett direktiv som omfattar alla typer av förpackningar inte enbart dryckesförpackningar eftersom miljöproblemen berör så många fler förpackningar än dessa. Vidare avser man

att genomföra den EG-strategi för avfallshantering av

förpackningar och förpackningsavfall formulerats i som tidigare direktiv inom avfallsområdet.

Enligt förslaget skall det införas ett ansvar för tillverkare, fyllare, grossister och handel för omhändertagande av förpackningsavfall.

sammanfattande beskrivning av innehållet Nedan ges en i förslaget till förpackningsdirektiv

9.1.1 Förslag till BG-direktiv

syfte

Direktivets syfte är att ange ramar för en förpack-

ningspolicy och policy för omhändertagande av fören packningsavfall. Direktivet skall omfatta åtgärder relaterade till produktion, marknadsföring och användning förpackningar. Vidare omfattas åtgärder för av förebygga uppkomsten förpackningsavfall, för att av återtagning och kvittblivning av förpackningsavfall användning råvaror och energi. I förslaget samt för av konstateras att handlingslinjer behövs för gemensamma olika nationerna för att undvika handelshinder inom de området.

omfattning

Direktivet skall omfatta

förpackningar sig de används på indu- - alla vare striell, handels-, kontors-, affärs-, service- eller hushállsnivá

alla materialslag -

primära, sekundära och tertiära förpackningar -

Definitioner

I direktivet definieras och avgränsas ett antal begrepp. Nedan följer ett urval av dessa.

Återvinning Med återvinningrecycling återvinavses ning av material för användning till nytt förpackningsmaterial eller till andra typer av produkter. Utvinning av energi inbegrips inte.

Återlämningsbar förpackning Med en áterlämningsbar

förpackning förpackning har utformats för

avses en som att återfyllas eller återanvändas ett visst antal x gånger och vars återtagning garanteras av en ekonomisk intressent.

Icke-återlämningsbar förpackning eller engângsförpackning Med en icke-återlämningsbar förpackning eller en engángsförpackning avses en förpackning som har utformats för att enbart användas en gång.

Delat ansvar Med delat ansvar menas ansvar för alla inblandade ekonomiska intressenter att säkerställa omhändertagandet av använda förpackningar. Omhändertagandet skall ske i nära samråd med samhällets avfallsansvariga.

Ekonomiska intressenter Med ekonomiska intressenter avses tillverkare av råmaterial, tillverkare av förpackningar, omvandlare, fyllare och användare, handeln och distributörer.

Följande definitioner av förpackningar föreslås

Med förpackning avses material, från råmaterial till färdigt gods, som är utformat för att innehålla, hantera och leverera en produkt, från tillverkare till användare eller konsument.

Med primärförpackning eller säljförpackning avses förpackning som har till uppgift att vid köptillfället utgöra en säljenhet till den slutliga användarenkonsumenten.

Med sekundärfötpackning eller gruppförpackning avses -

förpackning vid köptillfället innehåller ett

som

visst antal säljenheter antingen de säljs

senare som sådana till slutanvändarenkonsumenten eller om den enbart tjänar till att komplettera hyllorna vid köptillfället. Gruppförpackningen kan avlägsnas från produkten utan att produktens egenskaper påverkas.

- Med tertiärförpackning eller transportförpackning avses förpackning som har till uppgift att underlätta hantering eller transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar så att skada inte ; uppkommer.

Mål

Följande mål skall uppnås senast inom fem år från det att direktivet träder i kraft.

Mängden förpackningsavfall skall inte öka. -

Varje enskilt medlemslands årliga mängd förpackningsavfall per capita skall inte överstiga den

genomsnittliga mängd förpackningsavfall per capita som producerades under 1990 inom hela EG.

Återtagningen av förpackningsavfall skall öka kraf- tigt. Minst 60 viktprocent skall materialåtervinnas. Deponering av förpackningsavfall skall användas enbart som en sista utväg.

Koncentrationen av tungmetaller och andra skadliga ämnen i förpackningsmaterial får inte överskrida vissa gränser som kommer att fastställas av kommissionen.

Medel

Ansvar för ekonomiska intressenter -

Alla inblandade ekonomiska intressenter skall ta ansvar för omhändertagandet av förpackningsavfallet. Polluter Pays Principle principen om att förore- naren betalar skall tillämpas genomgående. Frivil- liga eller tvingande åtgärder skall baseras på bästa tillgängliga teknik och får inte medföra orimliga kostnader.

- Ekonomiska styrmedel

Användningen av återlämningsbara och återvinningsbara förpackningar skall gynnas med hjälp av ekonomiska styrmedel som t.ex. avgifter, skatter och subventioner. Likaså skall användandet av återvunnet material som råmaterial gynnas. De ekonomiska styrmedlen skall utformas så att de stöttar program för insamling och återvinning. De skall vidare vara satta utifrån ekologiska och ekonomiska kriterier.

- Information till konsumenterna

Konsumenterna skall genom märkning av förpackningarna informeras om de miljömässiga fördelarna med återlämningsbara och âtervinningsbara förpackningar. o

-En förpackninqsdatabas skall upprättas

Databasen skall användas för kontroll och utvärdering.

Medlemsstaterna skall vidare genom frivilliga avtal eller lagliga regleringar vidta åtgärder för att gynna materialåtervinning och motverka uppkomsten av förpackningsavfall. Följande krav ställs

Ekonomiska intressenter skall i samråd med berörda myndigheter organisera âtertagnings- eller insamlingssystem för alla typer av förpackningsavfall.

Förpackningstillverkare skall utforma sina förpack- ningar så att de ger minsta möjliga miljöpåverkan under livscykeln.

Tillverkare av förpackningsmaterial och förpack- ningar bör förbättra utformningen av förpackningarna med hänsyn till átervinningsbarhet.

Förpackningarna skall märkas. Mer märkning föl- - om jer längre fram i texten.

Alla ekonomiska intressenter skall förse myndig- heterna med nödvändiga uppgifter för att upprätta en förpackningsdatabas.

Förpackningsdatabasen

Varje medlemsstat skall årligen förse EG-kommissionen med kvantitativa och kvalitativa data om sitt flöde av förpackningar och förpackningsavfall.

Märkning

Senast inom tre år efter det att direktivet träder i kraft skall det på varje förpackning anges vilket materialslag den är gjord av. Alla återlämningsbara förpackningar skall märkas med symbol för detta. Alla materialátervinningsbara förpackningar skall få sin symbol. symbolerna kommer att framgå ur direktivet.

Medlemsstaterna skall inrätta ett organ som ansvarar för att konsumenter och ekonomiska intressenter inforsyftet med märkningen samt om hur den skall meras om tillämpas.

Förpackningar är märkta som återlämningsbara eller som átervinningsbara får inte förbjudas eller begränsas skäl är relaterade till denna märkning. pga som

Handlingsprogram

Medlemsstaterna skall upprätta särskilda handlingsför förpackningar och förpackningsavfall. program

Forskning och utveckling

Forskning och utveckling bör bedrivas i syfte att

undvika överförpackning -

- standardisera transportförpackningar liksom förpackningar överhuvudtaget

- verka för ren teknologi vid förpackningstillverkning

förbättra netoderna för insamling, återtagning och kvittblivning av förpackningsavfall är att som betrakta som miljöfarligt avfall

- förbättra marknadsförutsättningarna för återlämningsbara och átervinningsbara material

- utöka användningen av återvunnet material

- göra förpackningarna mer átervinningsbara

få fram produktspecifikationer underlättar - som användningen av återvunnet material vid tillverkning av förpackningar.

Notifiering

Vartannat år, med början fyra år efter direktivets ikraftträdande, skall medlemsländerna rapportera till EG-kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra kraven i direktivet.

Kommentarer

Målet för materialåtervinning är fortsatt högt, ca 60 %, och har inte ändrats under arbete med direktivet Våren 1991. Trots det har emellertid inom EG man en något mera positiv inställning till energiutvinning än vad som är fallet i Tyskland. Förslaget behandlar inte

hur återvinningsniváerna skall sättas med avseende på

olika materialslag eller förpackningstyper transport-

förpackningar, kringförpackningar och säljförpackningar.

Begreppet återvinning recycling avgränsas till att enbart avse materialåtervinning till skillnad mot tidigare utkast där även utvinning av energi omfattades. Genom denna omdefiniering undviks dels begreppsförvirring dels möjliggörs en tydligare markering prioriteringsordningen mellan materialav återvinning och energiutvinning.

Det tidigare målet att minska mängden med 10 % har ändrats till att mängden avfall inte skall öka. Detta mål kan formuleras så att de länder som idag använder stora mängder förpackningar måste minska sin konsumtion till förmån för länder som i dag har låg konsumtion av förpackningar.

Liksom i den tyska modellen och i denna utrednings tilläggsdirektiv kräver EGs direktiv att de ekonomiska intressenterna tar det fulla ansvaret för förpackningsavfallet. Konsumenter och andra slutförbrukare av förpackningar liksom kommuner innefattas inte i definitionen av begreppet ekonomiska intressenter.

9.2 Tyskland

9.2.1 Den tyska förordningen förpackningsom avfall och DUAL-systemet

I april 1990 lade miljödepartementet i Tyskland fram ett första förslag till förordning om förpackningsny avfall. Bakgrunden var Tysklands tilltagande avfallsberg där befintliga deponier efter hand fylls, samti-

digt som befolkningens motstånd mot nya deponier är mycket stort. Det politiska motståndet mot förbränning är också så stort att denna metod inte utgör något reellt alternativ. För närvarande deponeras 67 % av det kommunala avfallet medan 30 % förbränns och 3 % slutbehandlas på annat sätt, t.ex. genom kompostering.

Efter intensiva diskussioner med näringslivet under hösten 1990 förändrades och kompletterades förslaget till förordning. Ett slutligt förslag antogs den av tyska regeringen i november samma år och av den tyska riksdagen den 19 april 1991. Förordningen måste också delges EG för teknisk notifiering.

Förordningen innebär i korthet att ett omfattande átervinnings- och pantsystem införs i Tyskland som innebär att tillverkare och handel i alla led ä1 förpliktigade att ta tillbaka använda förpackningar. Återtagningsplikten gäller för alla typer förpackav ningar, såväl transport-, butiks-, konsumentförsom packningar. Flera av de krav i förordningen som avser konsumentförpackningar träder emellertid ur kraft i områden där tillverkare och handeln deltar i ett system som garanterar regelbunden hämtning av konsumentförpackningar vid eller i närheten hushållen. Ett av sådant system måste vidare uppfylla vissa återtagningsnivåer som anges i förordningen. Därmed upphör handelns skyldighet att återta konsumentförpackningar liksom kravet på obligatoriska panter för vissa typer av konsumentförpackningar. Ett sådant system, det s.k.

DUAL-systemet det dubbla avfallshanteringssystemet,

Duales System Deutschland, DSD har också bildats av råvaruleverantörer, förpackningsindustri, varuproducenter och detaljhandeln.

Nedan följer en utförligare beskrivning av förpackningsförordningen och DUAL-systemet.

9.2.2 Den tyska förpackningsförordningen

nål

Förordningens övergripande avfallsekonomiska mål är att avfall från förpackningar skall undvikas genom materialsnålhet, återanvändning och materialåtervinning. Vid strävan att uppnå dessa mål skall emellertid även teknisk möjlighet, ekonomisk försvarbarhet och övriga föreskrifter som gäller förpackningar beaktas.

omfattning

Förordningen omfattar tillverkare av förpackningsmaterial och förpack- ningar säljare förpackningsmaterial, förpackningar och - av varor i förpackningar, oberoende av handelsnivå.

Med förpackningar avses transportförpackningar som har till uppgift att skydda varor från skada på vägen från tillverkaren till säljaren eller som av säkerhetsskäl används under transporten, säljförpackningar slutförbrukaren används vid - som av transport eller slutförbrukning, kringförpackningar som möjliggör överlämnande av varor inom ramen för självbetjäning, försvårar eller förhindrar möjligheten till stöld eller tjänar reklamsyften.

Ett antal exempel på de olika förpackningstyperna också för att ge mer ingående definitioner. anges

Med säljförpackning avses oftast konsumentförpackning, men säljförpackning är ett något vidare begrepp eftersom förordningen omfattar säljare i flera led. I den fortsatta beskrivningen används därför beteckningen säljförpackning.

Återtagningsskyldighet

Den som tillverkar eller säljer transportförpackningar är skyldig att ta tillbaka dem, återanvända dem eller se till att de borttransporteras för materialåtervinning vid sidan av den offentliga avfallshämtningen. Vad gäller kringförpackningar är säljaren skyldig att antingen själv avlägsna dem eller ge konsumenterna möjlighet att avlägsna dem på försäljningsstället. Lämpliga uppsamlingskärl skall finnas på eller invid försáljningsstället. Vidare är säljaren skyldig att

återta använda säljförpackningar i eller i omedelbar

närhet av försäljningsstället. Skyldigheten inskränker sig till sådana förpackningar som säljaren har i sitt sortiment. Den som tillverkat säljförpackningarna eller materialet till dessa är i sin tur skyldig att återta de förpackningar som säljaren átertagit.

a

Upphävande av återtagningsskyldighet

Säljares och tillverkares skyldighet att på det sätt som beskrivs ovan återta använda säljförpackningar upphävs om de är anslutna till ett system som garanterar regelbunden hämtning vid eller i närheten av hushållen. Systemet i fråga måste uppfylla de krav på återtagning och återvinning som finns fastställda i förordningen. Om kraven inte uppfylls återkallas upphävandet av átertagningsskyldigheten.

obligatoriska panter på dryckesförpackningar samt förpackningar för tvätt- och rengöringsmedel samt för målarfärger

Alla dryckesförpackningar som inte återanvänds skall beläggas med en pant pá 0,5 DM om volymen uppgår till minst 0,2 dl. Detsamma gäller förpackningar för tvättoch rengöringsmedel. Förpackningar för målarfärger dispersionsfärger beläggs med pant om de innehåller minst 2 kg färg.

Upphävande av krav pâ obligatoriska panter

Kraven på panter på ovan angivna förpackningar upphör

ett system införs garanterar regelbunden hämt-

om som ning vid eller i närheten av hushållen samt uppfyller de krav på återtagning som fastställs i förordningen. För de flesta dryckesförpackningar gäller dessutom att âteranvändningen inte får sjunka under nuvarande 72 %. För mjölkförpackningar gäller speciellt att återanvändningen skall vara lägst 17 %.

Kvantitativa krav på insamlingesystem, sorteringsanläggningar och materialåtervinning

Nedan beskrivs de krav som ställs på ett system för insamling och återvinning för att det skall upphäva säljarens återtagningsplikt av säljförpackningar och krav på obligatoriska panter.

Insamling Följande insamlingsnivåer skall uppnås räknat i viktprocent på ársgenomsnittet av använt material

sortering

Totalt till materialåtervinning

De totala andelarna av det använda materialet som skall gå till materialåtervinning erhålls genom att insamlingsnivåerna multipliceras med sorteringsnivâerna.

material materialåtervinning viktprocent 1993-01-01 1995-07-01 42 % 72 % glas

E

18 64 % papper i plast % 64 % sammansatta material % 64 %

Sanktioner

lagkonstruktionen finns sanktioner inbyggda i form I återtagningsplikt i handeln av konsumentförpackav ningar och obligatoriska panter.Dessa träder i kraft DUAL-systemet inte uppfyller ställda krav. I övrigt om leder brott mot förordningens krav till böter med stöd av avfallslagen.

9.2.3 Kommentarer till förordningen

Generell återtagningsplikt

centrala i förpackningsförordningen är kravet på Det återtagningsplikt kopplad till återanvändning generell eller materialåtervinning för alla typer av förpackningar. Återtagningsplikten gäller för tillverkare och handel i alla distributionsled ända tillbaka till importören. Något krav på återtagning av använda förpackningar över landets gränser finns däremot inte.

Återtagningskravet grundar sig på principen att de som

och säljer förpackningar också har ansvaret producerar förordningens mål uppnås. Målen är, som tidiför att

gare angivits att minska mängden avfall från förpackningar genom materialsnålhet, återanvändning och materialåtervinning. I kringtexten till förordningen dras slutsatsen att kravet på átertagning i olika led kommer att leda till att onödiga förpackningar försvinner samtidigt som den totala förpackningsanvändningen minskar. Varje förpackningsslag antas komma att belastas med sina egna kostnader för insamling och återvinning, vilket ger konsumenten möjlighet att minska sina kostnader genom att välja förpackningar som går att återanvända eller är billiga att återvinna. Återanvändbara förpackningar förutsätts alltså bli billigare än övriga förpackningar dessa om senare får bära sina egna kostnader. Det är emellertid inte säkert att detta alltid är fallet; industrin och handeln har dessutom möjlighet att i viss mån omfördela sina kostnader. Handelns átertagningsplikt för transportförpackningar och kringförpackningar antas leda till att handeln aktivt kommer att verka för att onödiga förpackningar försvinner från marknaden. Flera tyska handelskedjor har också börjat söka efter áteranvändbara transport förpackningar .

Vidare förväntas de som görs ansvariga för insamling och återvinning, dvs. tillverkarna och handeln, på företagsmässiga grunder verka för att förpackningsmängden hålls så liten som möjligt och att förpackningarna utformas så att de går att återvinna, framför allt på grund av att marknaden för sekundärmaterial är begränsad.

Energiåtervinning

Förordningen förbjuder inte uttryckligen energiátervinning. Däremot finns formuleringar i förordningens kringtexter som framhåller att energiåtervinning

endast skall tillämpas när det bevisligen är ekologiskt fördelaktigare än materialåtervinning.

I Tyskland förs för närvarande en dioxindebatt liknande den för några år sedan pågick i Sverige. som Trots att Tyskland liksom Sverige antagit Europas lägsta gränsvärden för dioxinutsläpp från sopförbränningsanläggningar är motståndet från befolkningen stort mot sopförbränning.

Enligt förordningen ställs krav på 65 % återvinning till 1995 av brännbara material som papper, plast och

vissa material från säljförpackningar

sammansatta som omhändertas av DUAL-systemet. För övriga 35 % avgör kommunerna typ slutligt omhändertagande. Därvid av kommer kommunerna att använda sig av förbränning främst som förbehandling till deponering. Genom förbränningen mineraliseras avfallet samtidigt som mängden minskas. Restavfall från materialåtervinning transportförpackningar och kringförpackningar av kommer också att behöva tas om hand genom kommunens försorg varav en del kommer att behöva brännas. För transportförpackningar och kringförpackningar har inga återvinningsnivåer fastställts utan kravet på materialåtervinning gäller generellt.

EG-regler, handelshinder och konkurrensbegränsning

Tredje artikeln i ett avfallsdirektiv från 1975 75442EWG förpliktigar EGs medlemsstater att vidta åtgärder för att minska och återanvända avfall; Den tyska förordningen ansluter sig väl till detta krav.

Enligt muntlig uppgift från industridirektoratet kommer EG inte att reagera mot återtagningskraven och pantplikten. Samma regler gäller dessutom för såväl

inhemska som för importerade förpackningar varför de är konkurrensneutrala för tyska företag. Som förordningen är skriven anser man heller inte att den i andra avseenden ger upphov till handelshinder eftersom kraven pá átervinningsniváer är relaterade till industrins och handelns frivilliga åtagande.

Däremot har tidigare förslag om krav på att förpackningar skall innehålla viss andel återvunnet material ansetts utgöra handelshinder. Sådana krav har därför utgått ur förordningen.

Den tyska konkurrensmyndigheten har prövat DUAL-systemet i beslut den 18 juni 1991 och funnit att det inte är konkurrenshämmande. Vidare anses det inte heller ge upphov till några handelshinder.

Återtagningsnivåer

Kraven pá insamlings- och sorteringsnivåer grundar sig till stor del på studier av vad som är möjligt att åstadkomma via källsortering och átervinningsteknik. Nivåerna har dessutom varit föremål för politiska överväganden.

9.2.4 DUAL-systemet

DUAL-systemet utarbetades av näringslivet som ett svar på myndigheternas förslag till förpackningsförordning. Under hotet om obligatoriska panter och tvång att återta använda förpackningar önskade industrin och handeln skapa ett system för att ta hand om avfallet från säljförpackningar i egen regi.

DUAL-systemet består av tre huvudelement nämligen

hushållsnära system för insamling av förpackningar -

avsättnings- och återvinningsgarantier från förpack- ningstillverkare eller råmaterialleverantörer

finansieringssystem. -

Insamling

Varje hushåll skall gratis tilldelas en speciell låda att lägga sina förbrukade förpackningar i. Ládorna skall antingen hämtas regelbundet eller tömmas av konsumenten i insamlingsbehållare som placeras ut i bostadsområdena. I behállarna skall förpackningarna kunna lämnas delvis osorterade. Det blandade förpackningsavfallet transporteras till särskilda sorteringsanläggningar där det delas upp grovt. De separatinsamlingar av t.ex. papper och glas som redan är etablerade skall fortsätta, men inom DUAL-systemets Storförbrukare förpackningar såsom industri ram. av och handel skall möjlighet att ansluta sig till ges DUAL-systemet. För närvarande ingår dock inte transport- och kringförpackningar i DUAL-systemet. Miljöministeriet vill även att tidningar och andra tryckalster skall ingå i systemet. En förordning som skall verka för detta är under utarbetande.

Avsättnings- och återvinningsgarantier

Alla i systemet deltagande förpackningstillverkare och råmaterialleverantörer måste garantera att de själva, eller dem anlitade underentreprenörer, kontinuerav ligt tar emot och återvinner material från sorterings-

anläggningarna. Samhällets krav på återvinningsnivåer regleras genom förpackningsförordningen.

Finansiering

Alla deltagande förpackningstillverkare skall märka sina återvinningsbara förpackningar med en grön punkt som informerar konsumenterna om att förpackningen skall tas tillvara för återvinning. Ett förpackningsråd bestående av representanter för bl.a. förpackningstillverkare och handeln har till uppgift att godkänna förpackningar för märkning med den gröna punkten. Returförpackningar som ingår i pantsystem undantas från märkningen.

För att finansiera insamling och sortering, dvs. det som ingår i DUAL-systemets ansvarsområde, läggs en avgift på i genomsnitt 0.02 DM per förpackning. Avgif-I tens storlek är beroende av förpackningsvolymen och tas ut i följande avgiftsklasser

Genom att dessa avgifter täcker kostnaderna för insam-

ling och sortering behöver industrin vid avhämtningen inte betala något för det utsorterade materialet. Avgiften täcker däremot varken industrins kostnader för transporter eller återvinning. De kostnader som uppkommer i dessa led kan därför komma att belasta respektive förpackning. om industrin väljer att belas-

ta varje förpackningsslag med dess aktuella behandlingskostnad så innebär det en styrning av förpackningsmarknaden mot förpackningar som är billiga att återvinna.

Avgifterna för den gröna punkten beräknas ge 400-500 milj. DM under 19911992 med en antagen anslutning av 15 miljoner människor. För 19931994 beräknas beloppet uppgå till 1 500-1 900 milj. DM baserat på 60 miljoner människor. Till 1995 beräknas systemet vara fullt utbyggt och i princip omfatta hela Befolkningen.

De stora detaljhandelsföretagen i Tyskland har för-

klarat sig beredda att efter en övergångsperiod endast sälja produkter som är förpackade i förpackningar märkta med den gröna punkten. Detta innebär en mycket kraftig styrning mot återvinningsbara förpackningar.

Handeln över gränserna

Importerade förpackningar skall omfattas av systemet. Importörer av såväl fyllda som ofyllda förpackningar

har liksom inhemska tillverkare förpackningar

av möjlighet att köpa licens av DUAL-systemet för rätten att märka med den gröna punkten. För ofyllda eller fyllda förpackningar som exporteras betalas ingen avgift till DUAL-systemet. Det innebär att utländska förpackningar ges samma villkor på den tyska marknaden som inhemska, och att det inte blir några nackdelar för tyska förpackningar på utländska marknader. Någon finansiell reglering av import och export av förpack- | ningar i anslutning till DUAL-systemet från myndigheternas sida sker alltså inte utan avgiftsbeläggningen sker helt inom systemets ram. Någon ytterligare reglering behövs inte eftersom handeln förbundit sig

att efter hand enbart saluföra förpackningar med grön punkt.

Man ser det inte som något problem att de företag som importerar varor i säljförpackningar måste köpa licens för den gröna punkten för att inte missgynnas av handeln.

Organisation

Ett förvaltningsbolag i form av ett aktiebolag med begränsad ansvarighet GmbH, Gesellschaft mit beschränkter Haftung har bildats som skall administrera DUAL-systemet. Bolaget skall drivas enligt principen om kostnadstäckning. I DUAL-systemets styrelse sitter representanter för Unilever, Procter Gamble, Con can, Schmalbach, PLM, ALDI, Tengelman, RWE och ASCO. Företrädare för myndigheter och politiska organisationer kommer också att ges möjlighet att ingå i bolagets styrelse.

Förbindelsenätet mellan DUAL-systemet, avfallshanteringsföretagen, industrin, medborgarna och kommunen beskrivs i figur 9.1. DUAL-systemet kan genom avtal använda sig av kommunernas organisation för insamling och sortering. Förpackningsindustrin kan som tidigare nämnts hämta det återvunna materialet gratis från sorteringsanläggningarna. Det överskott på återvunnet material som inte finner avsättning i tillverkning av nya förpackningar omhändertas av det nybildade bolaget INTERSEROH AG. Detta bolag har till uppgift att lagerhålla överskottsmaterial samt att finna alternativa avsättningsmarknader. Vidare skall bolaget verka för utveckling av ny átervinningsteknik.

Figur 9.2-9.4 beskriver hur omhändertagandet är orga-

niserat för de olika materialslagen. Glas-, stål- och

aluminiumindustrin har ställt återvinningsgarantier till DUAL-systemet. Plastindustrin har också inför hotet om att plast i annat fall ersätts av andra mer återvinningsbara material deklarerat att den ämnar klara återvinningskraven. I februari bildades bolaget VGK verwertungsgesellschaft fur gebrauchte Kunststoffe GmbH av ca 150 tillverkare av plastmaterial för förpackningar för att främja utvecklingen av uppbearbetnings- och återvinningsanläggningar för

plaster. Stora kemikoncerner t.ex. Hoechst och

som Bayer är delägare i VGK. Det av bl.a. Tetra Pak likaledes nygrundade bolaget Recarton GmbH har förklarat sig berett att återvinna materialet från förpackningar tillverkade sammansatta material. av Återvinningsgarantin till DUAL-systemet för papper, kartong och wellpapp har ställts via INTERSEROH AG.

Kostnader för återvinning

DUAL-systemet medför att industrin gratis får tillbaka återvunnet materialet från sorteringsanläggningarna.

Det innebär att utgångsläget inför återvinningen är

lika för alla materialslag varför kostnaderna för att använda återvunnet material direkt kan jämföras med kostnaderna för nya råvaror. Eftersom kostnaderna för insamling och transport inte belastar det sorterade materialet ökar också avsättningsmöjligheterna betydligt jämfört med nuvarande förhållanden. Den förändrade kostnadsbilden beskrivs i figur 9.5.

Pigg 9.1 DUAL-systemet DSD

Uppgiftsfördelning och förbindelsenät

4----- nav annu ,iFy1lare Licens gcrönpunkt Ägare Konsumentvaru- v----- Haterialtillverkarei tillverkare Förpackningstill- ----Å verkare Licens Fyllare Avgift Handel

in

Avtallahantatiagatörotag

Insamling, sortering,

Kommuner Anrikning, Iordningstäl- #;--ÅXE Konsument

Samarbete lande för transport Avtal Omhändertagandeav sor- . - , terrester

Gräns mellan DSD Avfallsbolag och átervinningsbolag

Återvunnet material för Återvunnet naterialöverskott tillverkning av nya för- för annan avsättning packningar

Industrin IITIR Fördelning av atervunnet glas BBROBAG Haterialtill verkare Försäljning / /

Förpacknings VKG Hgrknñds tillverkare Atervinningsbolag för -- föring

s -2 använd plast s

Lagerhållning Recarton GmbH

---i

Återvinningsföretag för Utveckling --- --- sammansatta material --- av ny återvinningsteknik , Fördelning återvunnet karav papper, tong, wellpapp I

L

örde1ning av återvunnen bleckplåt

I

Fördelning av atervunnet aluminium A

.

EiS2;å Insamling och återvinning glas av

GLAS

DSD GmbH

I

Avtal \\. V Avfallshanteringsföretag Insamling i hämtnings- eller lämningssystem uppdelat i vitt, grönt och brunt glas Fastställda maximala felsorteringsprocent Omhändertagande av sorterrester Iordningställande för transport Gräns mellan DSD Avfallsbolag och Återvinningsbolag

Glasindustri INTERSEROH AG

Omhändertagande Fördelning återvunnet material

av av glasindustrin eller anrikningsahläggning MarknadsföringFörsäljning Lagerhållning

Utveckling återvinningsteknik

av ny

Figgr 9.3 Insamling och återvinning av papper, kartong och wellpapp

PAPPER, KARTONG, WELLPAPP

DSD GMbH ; Avtal

Avfallshanteringsföretag

Insamling i hämtnings- eller lämningssystem

Sortering i blandat returpapper av sämre kvalitet returpapper av god kvalitet - - wellpapp tidningar och tidskrifter ännu utanför DUAL-systemet

Pressning i balar il- omhändertagande av sorterrester Iordningställande för transport

Gräns mellan DSD Avfallsbolag och Återvinningsbolag

Pappersbruk t--ñ INTERSEROH AG

Omhändertagande av Försäljning av överskott pappersindustrin eller handelsman Marknadsföring

Utveckling av ny återvinningsteknik

Fördelning av átervunnet material

Figur 9.4 Insamling och återvinning av bleckplåt, aluminium, plast, sammansatta material

I

BLECKPLÅT, ALUMINIUM, PLAST, SAMMANSATTA MATERIAL

DSD GmbH

Avfallshanteringsföretag

Insamling i hämtnings- eller lämningssystem

Sortering i

Bleckplåt Konservburkar Sammanpressning

Aluminium Samla ihop

Plast Folier Flaskor Bagare och blister Expanderad polystyren Pressning i skilda balar

sammansatta Dryckesförpackningar mjölk, juice material Andra förpackningar Sammanpressning till skilda balar Omhändertagande av sorterrester Iordningställande för transport

Gräns mellan DSDAvfallsföretag och Återvinningsbolag

Stål- Aluminium- VGK Recarton INTERindustri industri GmbH SEROH AG

Material- Material- Utveckling Material- Försäljning återvinning återvinning av åter- återvinning Marknadsfövinningsan- ring Lagerháll- . läggning ning Utveckling av återvinningsteknik

7 11-0911

pigg 9.5 Kostnader för returmaterial resp. nytt material

Returmaberial Jungfruelig råvara Dual sys- Nuvatøemet rande Max nivå Nuvarande förlust Marknads-

prisnivå Möjlig vinst

med DS Min nivå Kostnad för recgcling O-nivån Kostnad för insamling och sort

9.3 U8

I USA ökar mängden avfall samtidigt kapaciteten

som att deponera avfall minskar. Många soptippar har stängts och hårda regler gäller för anläggning av nya.

Det nya förslaget till RCRA Resource Conservation and

1 Recovery Act, som är en heltäckande federal lagstift-

; innehåller syftar

ning, flera förslag som till att stimulera återvinning. I det senaste utkastet till ny Å lag föreslås inrättandet av ett Produkt- och Förpackningsråd bestående av experter från industrin, konsumentgrupper, miljöorganisationer samt statliga och lokala myndigheter. Rådet, skall arbeta i 18 måsom ; nader, skall rapportera till EPA med rekommendationer

som

I

ett frivilligt för att minimera förpack-

- program ningsanvändning samt uppmuntra återanvändning och återvinning - ett märkningssystem för plaster standarder för design, volym, sammansättning, återanvändning och avfallshantering av förpackningar och förpackningsmaterial.

Vidare föreslås att EPA skall ange miniminivåer för återvinning b1.a. följande, som mer direkt riktas mot förpackningar

40 % för alla pappersprodukter till slutet av 1995 vari ingår 66 % för wellpapp

- 25 % för plastflaskor och -behållare till slutet av

1995. Om denna nivå inte uppnås krävs 40 % till slutet av år 2000.

Dessutom skall glasflaskor och -behållare bestå av minst 65 % återvunnet glas räknat som årligt genom-

snitt. De föreslagna nivåerna är federala minimikrav som delstaterna är fria att höja.

EPA skall varje år fr.o.m. 1992 publicera statistik över mängden använt återvunnet material det genomsnittliga innehållet av återvunnet material i produkter.

Statistiken skall omfatta alla tillverkare av pappersoch metallbehållare samt flaskor och behållare av glas och plast. A H

Återvinningskrediter recycling credits är ett nytt styrmedel som introduceras i RCRA.

För

att minska mängden avfall satsar i dag flera delstater på återvinning; 31 delstater har antagit omfattande återvinningslagar som kräver att kommuner upprättar program för insamling och sortering av återvinningsbara material. Återvinningslagarna har som målsättning att återvinna 25-60 % av avfallsströmmen. I Förpackningar står i USA för ca 30 % av avfallet. För att klara uppställda átervinningsmål har ett flertal delstater stiftat lagar för att reducera avfallet av förpackningar och öka återvinningen. Bland de lagar och lagförslag som finns kan nämnas

- skatter på förpackningar pantsystem på dryckesförpackningar - - förbud mot vissa typer av förpackningar och produkter speciella deponeringsavgifter på förpackningar reglering av minsta halt återvunnet material i förpackningar

reglering nedbrytbara material i förpackningar

av

förbud mot deponering av återvinningsbara material krav på att delstatliga och lokala myndigheter skall prioritera inköp av återvunna material

Under de senaste åren har allmänhetens och politiker-

stöd för återanvändning ökat och industrin gör nas hela tiden framsteg i utvecklandet av återvinnya ningsbara produkter liksom av processer för återvinå ning. Svårigheter finns dock i form bristande av h marknad för återvunna produkter, höga kostnader för

insamling och separering, motstånd mot förändringar E samt att det ska vara bekvämt att kasta sina sopor.

t

I bilaga 12 ges en fyllig redovisning av förpacknings-

lagstiftning och återvinning i USA.

g 9.4 Nederländerna

i

i har enats

i

Regeringen och näringslivet Nederländerna att minska det avfall som orsakas av förpackningar. om l överenskommelsen innefattar åtgärder sträcker sig som

i

över en period av 10 år.

Q miljöministeriet och

Parter i överenskommelsen är Q näringslivsorganisationen Stiftelsen Förpackningar och

Miljö Stichting Verpakking en Milieu SVM. SVM är

en sammanslutning av ca 120 företag, däribland Akzo, Philips, Shell Chemie och Unilever, tillsammans som , för över hälften omsättningen i nederländsk svarar av å handel och tillverkningsindustri. å ,överenskommelsen gäller fr.o.m. den 1 juli 1991, och

ligger i linje med målet i de nederländska miljöpla-

att minska mängden Kton nya förpackningar på nerna marknaden med 10 % till år 2000 jämfört med 1986. i [ Avtalet kommer att godkännas skriftligen av varje

företag för sig, och få civilrättslig kraft enligt den nederländska Burgerlijk wetboek Jfr BW II, art 1349 ff. Tvister mellan parterna avgörs av en skiljenämnd med tre ledamöter.

En partsammansatt kommission med fem ledamöter kommer att utses för att följa upp överenskommelsen. Vid kommissionens möten skall en representant för miljöorganisationerna och för konsumentorganisationerna en närvara som observatörer. SVM skall i juli varje år lägga fram en tillämpningsplan för kommissionen, som i oktober samma år ger ut en årsrapport. Den första årsrapporten kommer dock ut redan i oktober 1991. Större utvärderingar skall genomföras av parterna 1994 och 1997.

Miljöministern har i avtalet åtagit sig att informera EG om överenskommelsen och att bemöda sig om att regler för förpackningsavfall även införs på EG-nivå.

Nedan följer en redogörelse för innehållet i överenskommelsen.

Parter

Parter i överenskommelsen är regeringen samt de företag som ser till att förpackningar förs ut på markna-

den, att leverera råvaror, tillverka förpackningar,

använda sig av dem eller sälja förpackade produkter liksom de företag som arbetar med att återvinna använda förpackningar.

I

z

å

Producentansvar

Producenten ansvarar för produkten även i avfallsledet och måste se till att retursystem upprättas.

omfattning

överenskommelsen omfattar alla förpackningar som förs ut på den inhemska marknaden. Exporten undantas.

Näringslivets åtagande

Näringslivet förpliktar sig att vidta åtgärder för att kvantitativt och kvalitativt förebygga avfall.

a Kvantitativa mål

Mängden nya förpackningar Kton på marknaden skall år 2000 understiga den för 1986. Näringslivet skall anstränga sig att åstadkomma en minskning med 10 %. Näringslivet binder sig till en minskning med 3 % till 1997 jämfört med 1991. Ansträngningar skall göras för att förpackningsmängden 1994 inte ska överstiga den för 1991 samt för att reducera denna mängd med 10 % redan 1997. Nya förpackningar med lättare och starkare material skall utvecklas och överflödiga förpackningar skall undvikas.

Andra åtgärder under det första året är bl.a. att

övergå till kompakta tvättmedel slopa utdelningen av fria kassar i butiker slopa presentförpackningar för spritflaskor använda kombinerade förpackningar för kosmetika, -

reducera pappersinnehållet i dagsfärska mejeriför- packningar med 7 % och aluminiumkomponenten i aseptiska mejerikartonger med 14 % jämfört med 1986 införa en maxvikt för spritflaskor på 635 gram vid slutet av 1991, 600 gr 1992 och 565 gr 1993

reducera vikten på konservburkar 370 ml med 8-9 %

-

b Kvalitativa mål

skadliga ämnen skall snarast ersättas med miljövänligare alternativ, t.ex. bör följande åtgärder vidtas

slopande av färger som innehåller tungmetaller, övergång till vattenbaserade lösningsmedel, upphörande med blykapsyler i flaskor. -

Vidare bör ,

en övergång ske till material som kan återvinnas, antalet typer av engångsförpackningar i plast redu- ceras, en satsning ske pá energisnålt material. -

För det första året anges bl.a. följande åtgärder

slopande av blykapsyler till vinflaskor, slopande av klorblekta kartonger i dryckesförpack- ningar,

börja med återvinning polypropylen i margarin-

- av förpackningar, introduktion av vattenbaserade färger för konserv- burkar.

Återanvändning av förpackningar

En oberoende institution kommer att genomföra miljöanalyser av möjligheten att använda áteranvändbara förpackningar för ett antal produkter bl.a. oljor, smör, såser, rengöringsmedel, ägg, toalettartiklar, fetter, babymat, vissa mejeriprodukter, sprit, safter, mjölk och konserver. Resultaten kommer att läggas fram för uppföljningskommissionen.

Åtgärder som förutses är bl.a.

ökning av antalet flerbruksförpackningar med pant - en för viner, samt lösviktsförsäljning av flytande och koncentrerade tvättmedel, stimulering av återfyllningssystem för dessa produktslag samt utvärdering

till áterfyllning i butikerna,

av möjligheterna övergång till lättviktsflaskor för mjölk, överläggningar kring möjligheterna att pantbelägga flaskor för ickekolsyrade drycker.

Återvinning av material

Näringslivet förpliktar sig att sörja för att 40 % av de förpackningar som inte ingår i något retursystem skall bli föremål för högkvalitativ materialåtervinning före 1995. Motsvarande andel för år 2000 är 60 %. övriga förpackningar skall förbrännas. Därutöver skall näringslivet sträva efter att före slutet av 1995

återvinna 80 % av engángsglasen återvinna 60 % av torra pappers- och kartongförpack- ningar

återvinna 50 % plastflaskorna och 50 % för- - av av packningsfolier från kontor, butiker och tjänstesektorn återvinna S0 % metallerna. - av

År 2000 skall minst 90 % de förpackningar inte av som ingår i något flerbrukssystem returneras. Före 1996 skall det avfall som tillförs naturen ekosystemet ha minskat till 40 % jämfört med 1986. Försök med sortering och insamlingssystem görs under 1991 och 1992 och förpackningarna förses med anvisningar om detta. Videofilmer med information för skolor och hushållen skall produceras.

Andra åtgärder som förutses

- antalet insamlingsbehållare för returglas ökar i antal med målet en behållare per 600 invånare vid mitten av 1900-talet,

- ett försöksprojekt för sortering av förpackningsavfall påbörjas i kommunen Lemsterland ca 12 000 invånare samt i en annan ännu ej fastställd större kommun med ca 150 000 invånare

- marknaden för återvunna råvaror byggs ut, liksom återvinningskapaciteten. Anslutning sker till liknande projekt i Tyskland för återvinning av kartong, aluminium och polyeten.

Så långt innehållet i överenskommelsen. Bland kritiska röster som hörts märks konsumentorganisationerna, som oroar sig för eventuella prisökningar. Småföretagarnas organisation Raad voor het Midden- Kleinbedrijf - en är skeptisk till pantsystem. Risken är, menar organisationen, att köps i storbutiker varor som återlämnas i de mindre, på så sätt belastas med som

den arbetsintensiva och kostnadskrävande sorteringen. Regeringen menar dock att fördelarna överstiger de nackdelar som överenskommelsen innebär.

9.5 Frankrike

I Frankrike har miljöministern presenterat ett lagförslag om producentansvar för átertagning av använda förpackningar. Förslaget har i huvudsak samma konstruktion som den tyska förpackningsförordningen med átertagningsplikt i olika led. Återtagningsplikten är tänkt att upphöra om producenterna deltar i frivilliga system för átertagning och återvinning.

Återvinning ges en vid definition som bl.a. innefattar energiutvinning. Huvudsyftet med förslaget synes vara att minska deponeringen av förpackningar. Nivåer och tidplaner har ännu inte angetts.

9.6 Norden

Danmark

Den danska miljöstyrelsen har påbörjat en utredning om förpackningsavfall och producentansvar. I utredningsuppdraget ingår att analysera den tyska modellen och dess konsekvenser för danskt vidkommande. Vidare skall man belysa möjligheten att införa ett liknande system i Danmark. De har också i uppdrag att följa utvecklingen i Sverige.

Norge

I Norge har ett samarbetsorgan nyligen bildats för att diskutera och utarbeta lösningar kring förpackningars miljöpåverkan. I detta organ vars sekretariat är knutet till Matforsk ingår intressenter från förpackk från myndigheter. nignsbranschen i vid bemärkelse och

ÖVERVÄGANDEN OCH HOTIV

i utgångspunkter 10.1 Allmänna

E

ingående belyst den internationella Utredningen har 4 olika aspekter. Händelseutveckutvecklingen utifrån

I Nederländerna och Frankrike

lingen i bl.a. Tyskland, för det svenska näringskommer att få stor betydelse arbetar på den europeiska livet eftersom många företag följa arbetet med EGs s.k. förmarknaden. Genom att utredningen kunnat urskilja packningsdirektiv har

drag i utvecklingen. vissa gemensamma

eftersträvar både miljöpoli- Flertalet EG-länder av handelspolitiska skäl gemensam policy tiska och en

angående miljön och förpackningarna.

finns stark miljöopinion som I flera av länderna en förpackningsmängden i avfallet skall bekräver att materialåtervinning. Motivet är främst gränsas genom deponier. I vissa delar av att minska behovet av nya på lämpliga utrymmen starkt be- Europa är tillgången problemet inte lösas med förgränsad. Samtidigt kan på flera håll även finns en bränning, eftersom det nyanläggning eller utvidgning stark miljöopinion mot

förbränningskapaciteten vid befintliga anlägg-

av bl.a. att förbränningsanläggningar. Anledningen är

utomlands inte alltid uppnår samma miljö-

ningarna finns i vårt land. Förbränstandard som de som t.ex.

ningsanläggningarna används heller inte för energiutvinning, vilket naturligtvis är negativt ur resurshushállningssynpunkt. Dessutom är luftföroreningar ett stort problem i många delar Centraleuropa. av

Den handelspolitiska utgångspunkten gäller framför allt risken för att enskilda länders miljöåtgärder inom förpackningsomrádet skall medföra praktiska hinder vid utvecklandet den inre europeiska av marknaden. Ett av de grundläggande målen för EG är att underlätta för varor att ländernas passera gränser. Därför undanröjs ekonomiska barriärer av olika slag, t.ex. tullar och avgifter. Mot den bakgrunden strävar man också efter att utforma förpackningssystemen så att ett fritt flöde av inte försvåras. Tidigare varor har emellertid miljöåtgärder inom förpackningsomrádet godkänts av EG-domstolen, t.ex. det danska förbudet mot aluminiumburk för öl. Samtidigt har dock domstolen förutsatt att länderna i framtiden harmoniserar sina miljöåtgärder.

Utredningen finner det sannolikt att en gemensam policy inom de närmaste åren kommer att fastställas av EG vad avser miljön och förpackningarna. råder Det bred samstämmighet vissa hörnpelare i om en sådan policy, bl.a. - att minska mängden förpackningsavfall går till som deponi, - att verka för en materialreduktion inom förpackningsområdet, - att verka för att vissa ämnen vid förbränning som orsakar emissioner, t.ex. tungmetaller, inte skall ingå i förpackningar, - att ett utvidgat producentansvar för förpackningar skall kunna införas, - att ekonomiska styrmedel skall kunna ingå i de olika ländernas åtgärder,

det finns behov harmoniserade analysmetoder - att av och märkningssystem.

Kontroversiella frågor har framför allt varit om huruvida skall fastställa detaljerade krav eller EG materialåtervinning samt i vilken utsträckning mål för förbränning skall tillåtas.

att EG har accepterat de modeller Utredningen noterar i Tyskland och Nederländerna. Krav på som har införts uppställts till 60 % och i materialåtervinning har ca högre. Det innebär inte nödvändigtvis att något fall nivåer kommer att formuleras som krav när de dessa slutgiltiga EG-direktiven fastställs. Däremot kommer inriktning från ett enskilt land sådan ambition och en i framtiden att accepteras utan att sannolikt även uppfattas som handelshinder.

Utredningens allmänna utgångspunkt är att dess överensstämma med de krav och mål förslag skall på detta område formuleras inom EG. som

Utredningens analyser visar att vårt land har goda förutsättningar att klara högt ställda miljömål förpackningsområdet samt att dessa mycket väl för går att förena med utvecklingen inom EG.

emellertid att det finns skill- Utredningen noterar nader mellan vårt land och flera av EG-länderna. Situationen i Sverige vad gäller avfallshantering är inte så akut i många andra länder. Det beror som på förbränningsanläggningar för energifrämst att utvinning är bättre utbyggda och svarar upp mot högt På längre sikt kan emellertid brist ställda miljökrav. på deponiplats uppkomma även i vårt land och även hos

att anlägga

finns miljömässigt motstånd mot nya oss förbränningsanläggningar. Det växande sopberget är ett

ökande problem, men situationen är inte så akut i som flera andra länder, främst Tyskland och Nederländerna.

Sverige är ett glest befplkat land, vilket medför svårigheter när man skall organisera insamling av återvinningsbart material och transportera detta material till återvinningsanläggningar. De stora geografiska skillnaderna och framför allt glesbygdernas speciella förutsättningarna måste därför beaktas.

Till skillnaderna mellan vårt land och flera andra länder bör även räknas in att vi redan har välutvecklade system för återfyllnad av förpackningar, främst inom dryckesområdet. Dessutom har vi i en internationell jämförelse uppnått höga nivåer för materialåtervinning från aluminium- och glasförpackningar. Inom de sistnämnda områdena finns redan väl utbyggda insamlings- och återvinningssystem.

Utredningen anser att de särskilda förutsättningar som råder i vårt land vad gäller befolkningstäthet, geografiska avstånd, avfallssituation samt erfarenheter från miljöarbetet på förpackningsområdet måste sammanvägas med den internationella utvecklingen. Det innebär att utredningen eftersträvar en harmonisering med utvecklingen i övriga Europa, men att förslagen huvudsakligen utgår från förhållandena i vårt land.

Förpackningar ingår viktig del i det moderna som en samhällets distribution av De senaste årens varor. kraftiga ökning av förpackningsmängden har bidragit till att rationalisera och underlätta varuhanteringen. Samtidigt är utvecklingen inom förpackningsområdet

nära sammankopplad med utvecklingen av distributionen, industrins rationalisering och produktivitetsökning samt ändrade konsumtionsmönster.

Förpackningar fyller många väsentliga funktioner i modern varuhantering t.ex. att underlätta tillverkning, lagerhállning, hantering och transport. De kan också medverka till att skydda varan, skydda omgivningen och underlätta användningen av varan. Inte minst inom livsmedelshanteringen är förpackningar viktiga för att svara upp mot höga hygieniska krav samt bibehålla näringsinneháll och smak. Förpackningarna är även betydelsefulla när det gäller att informera om varans innehåll och hur den bör användas.

I kapitel 2.9 visar utredningen att samhället ställer krav på förpackningar inom bl.a. livsmedels- och läkemedelsområdet, krav som måste vägas in om man vill öka ambitionen att minska förpackningars miljöbelastning. Det innebär bl.a. att nya retursystem måste klara befintliga hygieniska krav samt att återvunnen förå packningsrávara inte kan användas till livsmedelsför- Q packningar. . l I Utredningen har kommit fram till att det mycket väl går att klara andra samhällsmál angående t.ex. livsmedelshygien och förpackning av mediciner,

Q

samtidigt som nya och mer miljövänliga förpack- § ningssystem utvecklas. Utredningen inte i har

I något fall funnit det motiverat att föreslå för-

ändring av andra samhällsmál för att möjliggöra

ökade miljömål med avseende på förpackningar.

10.2 Generell miljöbedömning samt miljöpolicy för förpackningarna

Under de senaste åren har förpackningarnas miljöbelastning fått en ökad roll i debatten. Uppmärksamheten har ofta gällt hanteringen av någon speciell förpackning, t.ex. aluminiumburken eller engångs-PET-flaskan, och dess påverkan på miljön. I båda dessa fall har debatten lett fram till särskild lagstiftning om retursystem för att garantera en acceptabel hantering utifrån miljösynpunkt.

Förpackningarnas miljöbelastning har också uppmärksam-

i dioxindebatten, där vissa förpack-

mats den s.k. ningars medverkan till luftföroreningar behandlats. Denna debatt har lett fram till en frivillig överenskommelse inom förpackningsbranschen om att ersätta PVC med annat material.

I övrigt har förpackningars roll i miljödebatten främst avsett den ökade mängden engångsförpackningar och deras betydelse för uppkomsten av det s.k. sopberget samt för nedskräpningen i naturen. Det sistnämnda har bl.a. lett till glasinsamling samt stöd från förpackningsindustrin till städningsaktioner som t.ex. Håll Sverige rent-kampanjen.

Under de senaste åren har också den globala resurshushållningen tagits upp i debatten angående förpackningar liksom nödvändigheten i ett långsiktigt helhetsperspektiv på förpackningarnas miljöbelastning.

Mot den bakgrunden har miljöanalyser utvecklats som beskriver förpacknings totala miljöbelastning och en resursåtgång under dess livscykel från uttag av råvara, via förpackningstillverkning, transporter och fyllning till avfallsledet. Därmed har ett stort steg

tagits mot att på ett mera allsidigt och korrekt sätt analysera miljöbelastningen.

Utredningen anser att en miljöbedömning skall

göras utifrån helhetssyn enligt principen från

en vaggan till graven. I en sådan miljöbedömning skall följande kriterier ingå råvarubedömning, energiförbrukning, luftföroreningar, vattenföroreningar, avfallshantering samt nedskräpning.

I Sverige arbetar Packforsk med att utveckla miljöprofilbedömningar samt med att göra internationella modeller som är relevanta för svenska förhållanden., å Även inom EG och i USA ägnas denna fråga betydande uppmärksamhet. Syftet är att utveckla internationellt jämförbara analysmodeller med hög grad av tillförlitlighet. En begränsning i befintliga miljöprofilbedömningar är att de endast bygger på kvantitativa storheter och inte tar hänsyn till kvalitativa parametrar så anges t.ex. mängden avfall utan analys av dess innehåll samt faktiska påverkan på miljön. En annan begränsning är att olika miljöfaktorer inte kan .

E jämföras förpackning

med varandra eftersom en t.ex. 1 kan vara bättre från energisynpunkt medan en annan kan ha sina fördelar i avfallssituationen. Även om detta värderingsproblem är en realitet så anser utredningen att miljöprofilbedömningar ändå ger ett värdefullt underlag till en samlad bedömning av miljöbelastning

Utredningen anser det väsentligt att Sverige fortsätter att utveckla miljöprofilmodeller inom ramen för ett brett internationellt samarbete, främst inom EG. Målet bör vara att åstadkomma internationellt accepterade bedömningskriterier för förpackningsomrádet samt att utveckla metoderna för att samla in data.

Med de förutsättningar som gäller i dag har utredningen givit Chalmers i uppdrag att utföra en vetenskaplig studie av förpackningars miljöbelastning. I studien jämförs återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering av förpackningsmaterial. De miljökriterier som använts är råvaruanvändning, energiförbrukning, luftföroreningar, vattenförereningar samt avfallsmängder. Studiens uppläggning och resultat redovisas i sin helhet i bilaga SOU 199177 samt sammanfattas i kapitel 4.

Den generella slutsats kan dras studien är att

som av energibehov och emissioner minskar förpackningsom material återanvänds eller återvinns, samt att energiinnehållet i de brännbara materialen bör tas till vara genom förbränning. Dessa resultat gäller generellt för varje materialslag vid rak jämförelse. Nedan ges några exempel som belyser resultaten

Miljöanalyser talar mycket starkt för återanvändning av glas. Om glaset i stället återvinns uppnår man en viss minskning i energibehov och utsläpp jämfört med råvaror. om det framställs av nya

Om aluminium átervinns är minskningen i energibehov och emissioner stor jämfört med om det förbränns med energiutvinning. Deponi är det sämsta alternativet.

Återvinning av stålplåt ger en minskning av miljöbe-

lastning och energibehov jämfört med deponering.

Materialåtervinning av plast typ polyeten LDPE ger

en tydligt minskad miljöbelastning i jämförelse med

andra aktuella hanteringssätt. För polyeten HDPE är

återanvändning miljömässigt bästa alternativet,

det medan skillnaden inte är signifikant mellan materialåtervinning och energiutvinning. Återvinning av expan-

21$

derad polystyren är klart bättre från miljösynpunkt jämfört med energiutvinning.

Stora vinster kan göras genom mindre energibehov om wellgapp återvinns jämfört om den framställs av nya råvaror. Samtidigt minskar luftutsläppen. Andra miljöfaktorer dock splittrad bild. Om wellpapp ger en mer inte materialátervinns är energiutvinning ett bättre alternativ än deponering. Materialátervinning av

vätskekartong tydlig miljömässig fördel jämfört

ger en smed energiutvinning i de fall såväl fibrer som plast ,

5 kan återvinnas. Om däremot endast fibrerna återvinns

1 uppstår ingen tydlig skillnad mellan materialåter-

1 och energiutvinning.

vinning

Utredningen att dessa resultat bör ligga till anser grund för övergripande miljöprioritering för hela en förpackningsområdet samt tjäna som vägledning när man

ställer upp mål och handlingsplaner för de olika för-

packningsmaterialen.

om vill ha fullständig bild av miljöbelastman en mer ningen kan studera varje förpackningssituation för man

sig jämföra hur olika förpackningsslag medverkar

och till miljöbelastningen. Utifrån ett samhällsperspektiv

sådan mindre relevant eftersom

är dock en jämförelse

å förpackningarnas respektive

de olika miljöfördelar I inte går,att rangordna generellt i miljönackdelar olika förpackningssituationer. Sådana fallstudier kan ökad information bör enligt utredningens mening ge men inte ligga till grund för en miljöpolicy som skall vägleda samhällsåtgärder. Samhällets miljöpolicy för förpackningsområdet måste ges en mer generell inriktning och bör inte enskilda förpackningssituatioavse ner eller system.

Utredningens miljöanalys visar att samtliga förpack-

ningar medför miljöbelastningar. Graden miljöbeav lastning hänger i första hand samman med om förpackningarna återanvänds, materialåtervinns, energiutvinns eller deponeras. En annan viktig faktor är förpackningsmängden. Om förpackningsmängden reduceras uppnås en positiv miljöeffekt för resurshushállningen råvaru- och energiåtgång samt för utsläpp och nedskräpning.

Utredningen anser att matgrialreduktiog bör vara en väsentlig del i en miljöpolicy för förpackningar. Under de senaste åren har en betydande utveckling skett på detta område. För förpackningsföretagen är mängden råvara per förpackning ekonomiskt intressant att reducera varför en ständig utveckling sker på detta område. Samtidigt kan önskemålet att profilera

en vara medföra risk för üöverförpackning, dvs. för

onödigt krångliga förpackningar eller förpackningar som saknar mervärde från konsumentsynpunkt.

Utredningen har i överläggningar med konsumentföreträdare fått ett flertal exempel på förpackningar som utifrån konsumentsynpunkt framstår onödiga och som som samtidigt innebär en miljöbelastning. I detta avseende kan handeln spela en central roll genom att erbjuda funktionella och miljövänliga förpackningar men också genom att erbjuda miljömedvetna konsumenter alternativ.

Miljörörelsen, bl.a. företrädd Svenska naturskyddsav föreningen, har pekat på nödvändigheten att förav se packningar utifrån ett vidare perspektiv, där gloen bal resurshushållning måste beaktas. Det kan noteras att man i några länder har diskuterat att sätta gränser eller mål för den totala mängden förpackningar i allmänhet med syftet att minska avfallsmängden.

Utredningen emellertid att det är lika väsentanser ligt att se förpackningsrâvaran i ett långsiktigt globalt hushållningsperspektiv, där både mängden förpackningsråvara begränsas och mängden förpackningsavfall minskas. I båda dessa sammanhang är materialreduktion en väsentlig handlingslinje liksom återanvändning och materialåtervinning.

Krav på självsanering av onödiga förpackningar samt ökad information och forskning om materialreduktion bör tillsammans med kundens eget ekonomiska intresse kunna leda till en miljöförbättring. I detta avseende har miljö- och konsumentorganisationer en betydelsefull roll som pådrivande kraft.

Utredningen anser vidare att valet av materialslag också är betydelsefull i en offensiv miljöpolicy. I allmänhet innehåller inte förpackningar ämnen som skulle kunna klassificeras som miljöfarliga. Det beror i hög grad på en stark självsanering i takt med en växande miljöopinion.

Utredningen anser att förpackningar inte bör innehålla tungmetaller och PVC eftersom dessa ämnen ger upphov till miljöproblem vid energiutvinning,

I enlighet med en frivillig överenskommelse i

används inte längre i Sverige. Denna

branschen PVC överenskommelse bör vidmakthållas även om PVC i och för sig går att återvinna. På grund av ämnets negativa miljöpåverkan bör det heller inte ingå i återvinningssystem eftersom dessa även med höga ambitioner aldrig kan bli slutna.

Internationellt bör Sverige verka för att tungmetaller och PVC undantas från användning i förpackningar, dels

inom ramen för EGs direktiv, dels i samband med den internationella standardisering inletts och där som Sverige medverkar.

En annan fråga som gäller materialvalet och som hör hemma i det internationella standardiseringsarbetet är den om begränsning av materialslag samt om standardisering av förpackningstyper i syfte att underlätta återanvändning och materialåtervinning. Ett av hindren för t.ex. plaståtervinning är det stora antalet olika plasttyper. Om branschen begränsade antalet typer skulle återvinningen underlättas.

Utredningen anser att Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbete som inletts på förpackningsområdet samt i förhandlingarna med EG bör syfta till att öka sådan standardisering som ökar möjligheten till en miljövänlig hantering av förpackningar.

Utredningens generella miljöbedömning, vilken tidigare presenterats, innebär följande prioritering.

Förpackningar bör så långt möjligt återanvändas. De förpackningssystem som byggts upp för återanvändning bör vidmakthållas och utvecklas. Det är dessutom miljömässigt intressant att stimulera en utveckling där förpackningarna áteranvändsáterfylls. Inom plastområdet innebär introduktionen av retur-PET-flaskan ett miljömässigt framsteg.

Det begränsade antal återanvändningssystem som kan

hanteras i butikerna utgör ett problem. Många butiker

är små och har av kostnadsskäl låg bemanning varför de inte på ett funktionellt sett kan tillhandahålla utrustning och hantera de hygieniska aspekterna om antalet återanvändningssystem utökas. Detta problem kan

emellertid lösas genom särskilda inlämningsställen där mot pant lämnar tillbaka förpackningen. man

Utredningen att utökad återanvändning anser en framför allt kan komma till stånd när det gäller transportförpackningar. Andra områden kan vara

kemisk-tekniska produkter t.ex. tvätt-

vissa som medel och sådana kemiska produkter som ingår i bensinstationernas sortiment. Ytterligare exempel finns inom livsmedelsområdet såsom glasförpackningar för annat än drycker.

Materialåtervinningen förpackningar bör utökas. I av dag förekommer materialåtervinning främst av glas, aluminium och wellpapp. I andra länder, främst Tyskland, Nederländerna och USA, sker en omfattande satsning på återvinning förpackningsmaterialav Tekniken för insamling och sortering utvecklas kontinuerligt liksom kvaliteten på det som återvinns. Under övergångstid kan överskott av återvunnet en förpackningsmaterial uppkomma. Därför måste nya marknader skapas b1.a. produktutveckling. genom

detta område kommer det generellt sett att krävas Inom kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling en i Sverige och internationellt. De största satsningarna sker i dag inom de nämnda länderna medan aktiviovan teterna i Sverige hittills har varit blygsamma.

inrättade avfallsforskningsrådet har

Det nyligen

möjlighet att finansiera projekt inom detta område.

Förbränning förpackningsmaterial skall i vårt land av även i framtiden endast ske i form energiutvinning, av under betryggande miljömässiga former. Sverige energiutvinner 55 viktprocent det brännbara hushållsca av avfallet. Det innebär att även 55 viktprocent av det

brännbara förpackningsmaterialet i hushållsavfallet går till energiutvinning.

I dag deponeras en stor del av de brännbara industriförpackningarna tillsammans med annat avfall. På samma sätt går ca 40 viktprocent av hushållens avfall till deponi.

Förbränningskapaciteten i vårt land är bättre än i EG-länderna och i USA. Undantaget är Danmark som gjort en mycket stark satsning på förbränningsanläggningar. Ca 60 % av hushållsavfallet går där till energiutvinning.

Enligt naturvårdsverkets och statens energiverks utredning Energi ur avfall är avfallsförbränning en acceptabel behandlingsmetod för hushâlls- och industriavfall under förutsättning att de krav på utsläppsbegränsningar som diskuteras i utredningen genomförs. Avfall utgör en potentiell resurs med tanke bl.a. energin. Det är fullt möjligt att fördubbla

den energiproduktion är baserad på förbränning

som av hushållsavfall och industriavfall.

Utredningen anser det angeläget att den av riksdagen förutsatta källsorteringen leder till en förbättring av den nuvarande energiutvinningen ur förpackningsavfall.

Deponeringen av förpackningar bör endast ske i undantagsfall. De geografiska avstånden i landet gör emellertid att alternativen materialåtervinning eller energiutvinning i vissa fall inte är ekonomiskt realistiska med hänsyn till den begränsade miljöeffekt som uppnås. I glesbygdskommuner kan det således vara svårt att organisera sorterad insamling till rimliga kostnader eller

att frakta materialet till återvinningsanläggningar för energiutvinning. I dessa fall bör det vara acceptabelt att även förpackningsmaterial hamnar i deponier.

Vid ökad användning av kompostering kan även visst förpackningsavfall hamna där och hanteras på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Likaså kan det vara av intresse att i stället för deponering i enlighet med tidigare praxis låta förpackningars organiska material brytas ner i en biologisk process. Båda dessa utvecklingsomráden bör noga följas.

slutligen bör uppmärksammas att vissa förpackningar, t.ex. målarfärgsburkar och plastflaskor med kemikalier, kan innehålla restprodukter från innehållet och därigenom har karaktären av miljöfarligt avfall. Från miljösynpunkt framstår det som utomordentligt väsentligt att dessa förpackningar kan omhändertas på 5 ett betryggande sätt så att de inte kommer inpi återvinningsprocessen. Av det skälet innefattardenna process kvalitetskontroll samt olika metoder för rening av råvaran. Frågan om miljöfarligt avfall är föremål för särskild utredning direktiv 199045 och berörs därför inte vidare i denna utredning.

10.3 specifika miljöbedömningar och målsättningar för olika fögpackningsmaterial

som framgått den generella miljöbedömningen har

av utredningen gjort följande miljöprioritering under förutsättning att varje materialslag beaktas för sig

1. återanvändning 2. materialåtervinning §3. energiutvinning 4..deponi

I detta avsnitt redovisas hur situationen ser ut för de olika materialslagen samt vilka förutsättningar som gäller inför framtiden. Underlaget har arbetats fram i samarbete med företrädare för delbranscherna samt

återvinnings- och renhállningsföretag. Även handels-

företrädare och konsumentrepresentanter har deltagit i arbetet. Utredningens materialgrupper har varit uppdelade enligt följande glas, aluminium-stålplåt, wellpapp-papper-kartong samt p1ast.Vad gäller förpackningar sammansatta av flera materialslag har dessa kunnat behandlas i metall-, plast- respektive pappers-

beroende på typ sammansatt förpackning.

gruppen av

syftet med detta avsnitt är att ge underlag för långsiktiga miljömål samt att rekommendera handlingsplaner för de närmaste åren.

Utredningen har utgått från den allmänna miljöanalys av olika materialslag som tidigare presenterats. samtidigt har en analys situationen i dag i Sverige och internationellt genomförts. I detta sammanhang redovisas erfarenheter från existerande system för återanvändning respektive återvinning. Vidare ingår en

bedömning vad den tekniska utvecklingen kan inne-

av bära för problem eller möjligheter i framtiden.

1.0.3.1 Glas

Miljöbedömning

å Glas är ett inert material, vilket innebär att det inte reagerar med omgivningen. Glas består av 53 % sand, 18 % soda och 13 % kalk.

vid återvinning av glas minskar energibehov och utsläpp något jämfört med om det framställs av nya råvaror. Dessutom minskas uttaget i naturen av råvaror samtidigt som avfallsvolymen minskar om glas återvinns.

större besparingar erhålls glaset åter- Mycket om

används, även tar hänsyn till att ett returglas

om man väger mer än en engångsförpackning. Från miljösynpunkt är därför returglas att föredra framför engångsglas V

eller återglas branschen har valt att kalla

. som 3 in materialåtervinning. engångsglas som samlas för

Förutom vad som nämns ovan är motiven för glasinsamling och glasåtervinning framför allt bättre hushåll- A ning med energi- och rávaruresurser, minskade skaderisker för renhållningspersonalen, minskade avfalls-

volymer, minskad nedskräpning, lägre slitage i maskin-

utrustning och mindre slagg i förbränningsanläggningarna .

Möjligheter till insamling, återvinning och avsättning

I dag finns återfyllningssystem för främst öl och läsk 33 cl-flaskor samt för vin och sprit.

PLMs glasdivision är sveriges enda glasförpackningstillverkare. Import av glasförpackningar sker främst från Tjeckoslovakien, Storbritannien, Norge, Frankrike och Tyskland.

Totalt tillverkas 110 000 ton glas i Sverige. Importen uppgår till 20 000 ton tomma och 40 000 ton fyllda glasförpackningar, exporten till 20 000 ton tomma och 20 000 ton fyllda glasförpackningar. Den svenska förbrukningen av förpackningsglas uppgår följaktligen till ca 130 000 ton källa PLM, enligt Packforsks beräkningar uppgår förbrukningen till 135 000 ton-

I dessa 130 000 ton ingår 21 000 ton glas som årligen tillförs retursystemet vars storlek är ca 417 000 ton. Retursystemet består framför allt av 33 cl öl- och läskedrycksflaskor samt returflaskor för vin och sprit.

Det finns i dag en väl fungerande insamling, återvinning och återcirkulation av glas. Andelen insamlat glas uppgick 1990 till 50 000 ton. Det innebär att ca 50 % av alla engángsflaskor och totalt 38 % av alla glasförpackningar samlas in. Glasinsamlingen sköts av Svensk glasåtervinning AB SGÅ, som ägs av PLM AB, Svenska Bryggareföreningen AB, VS Vin Sprit AB, SLIM Service AB Sveriges Livsmedelsindustriförbund och LG Fredriksson Handels AB. Bolagets verksamhet är att köpa, förädla och sälja krossglas. Huvudsakliga leverantörer av krossglas är kommuner detta glas kallas ofta kommunglas och industriglasproducenter. Till kommunglaset räknas glas från hushåll, restauranger, hotell och liknande. Glas som kasseras av industrin t.ex. planglas inom tillverknings-, förädlings- eller användarledet, kassationer från Vin Sprit, systembolaget, bryggerierna m.fl. räknas till producentglaset. Det ekonomiska och fysiska ansvaret

för insamling och transport av utsorterat glas till emballageglasbruken handhas av kommunerna.

Det största hotet mot en fortsatt glasåtervinning är en negativ prisutveckling samt svårigheter att få avsättning för främst det blandade glaset.

För att det kommuninsamlade glaset skall ha en avsättning i framtiden måste en större del av det glas som samlas in färgsepareras. En färgseparering i t.ex. fraktionerna brunt, grönt och vitt glas skulle väsentligt öka möjligheterna till avsättning av det insamlade glaset. En motsvarande uppdelning av glas tillämpas redan i Schweiz, Tyskland och Nederländerna.

De avsättningsområden som finns för krossglas är antingen att tillverka nytt glas, att använda krossglaset som råvara i annan produktion, att exportera glaset.

På sikt finns ett antal nya marknader för krossglas introduktion av ett nytt svagt färgat glas s.k. ekoglas, glasfiber, skumglasgranulat, asfaltfiller samt annat material inom byggnadssektorn.

Insamling och återvinning i praktiken

Konsumentförpackningar av áterglas bör även fortsättningsvis källsorteras. För att uppnå bättre möjligheter till avsättning av det insamlade glaset bör glaset dessutom separeras i de tre fraktionerna brunt, grönt och vitt glas.

Icke branschspecifikt industriavfall bör källsorteras så nära den verksamhet där det faller som möjligt.

Insamling och transport kan praktiskt fungera på samma sätt som sker i dag, men med tre olika igloos en för brunt, en för grönt och en för vitt glas.

Allt krossglas som skall användas som råvara för nytt glas måste efterbehandlas. Glas som köps in från industrin är vanligen sáfritt från föroreningar att det räcker att krossa det. Glas som däremot är insamlat från hushållen måste rensas för att avlägsna kapsyler, lock och andra föroreningar så att dessa inte förorsakar problem i processen och för kvaliteten.

Svensk Glasåtervinning AB SGÅ har en bearbetningsanläggning vid Hammars Glasbruk. Behandlingen i denna anläggning tillgår i kross- och sorteringsenheter där främmande ämnen sorteras bort genom att glaset passerar olika magneter och siktar samt genom manuell avsyning. De besvärligaste föroreningarna att avlägsna är porslin, keramik, stenar och liknande material inte kan avskiljas maskinellt utan måste som utsorteras för hand.

När det gäller återvinningen finns det två glasbruk i Sverige tillverkar bruksglas Hammar och Limmared. som Glasbruket i Hammar kommer att läggas ned inom ett par år, men SGÅ avser att fortsätta sin verksamhet i Hammar eller Limmared. Tillverkningen av färgat glas för den svenska marknaden kommer i fortsättningen att ske i Moss i Norge.

Kostnader

Renhållningsverksföreningen har uppskattat kommunernas kostnad för insamling och transport inom kommunen

minus den betalning kommunen får för glastet färgat

av och ofärgat glas till 126 krton. SGÅ bedömer motsvarande kostnad för en genomsnittskommun till 120 krton.

Om kommunernas kostnad antas ligga ungefär mellan dessa beräkningar bör den ökade kostnaden för . producentansvaret bli ca 123 krton. Förbrukningen av återglas uppgår till 110 000 tonår, vilket innebär en kostnad på 5 öre per förpackning 2 500 glasförpackningarton ä 400 gr.

Finansiering och organisation

Utredningen att Svensk Glasåtervinning AB SGÅ anser bör fortsätta sin verksamhet i stort sett som hittills. När det gäller finansieringen tillämpar SGÅ redan ett fungerande system. Den 1 mars 1991 införde branschen en särskild återvinningsavgift för såväl inhemska som importerade glasförpackningar

0 25 cl 2 öre - 25 - 50 cl 4 öre 50 cl 6 öre -

Dessa medel används till prisutjämning för alternativ användning utvecklingsprojekt i information - - kommunstöd åtgärder för ökad återvinning utveckling av alternativa användningsområden för importöverskott. 0

Mål och handlingslinjer

Utredningen anser att de miljömässiga fördelarna med återfyllningssystem väger så tungt att glasförpackningar i första hand bör återfyllas. Målsättningen bör därför vara att även fortsättningsvis ha en hög andel återfyllda glas. Denna andel bör i princip ligga på nuvarande nivå i förhållande till áterglas, med reservation för förändringar till följd av utveckling av nya miljövänliga förpackningssystem.

Utredningen anser vidare att en viss materialreduktion är möjlig när det gäller glasförpackningar. Det finns redan i dag exempel på glasflaskor där man minskat materialåtgången.

Målet för återvinning av glas bör år 2000 kunna ligga i spannet %. Branschen har målsättningen att 60-70 uppnå 70 % år 1995. Hur det skall gå till har dock inte angivits. Utredningens något försiktigare bedömning motiveras av att det sannolikt behövs längre tid för att nya avsättningsmarknader skall utvecklas och att den nödvändiga färgsepareringen skall komma tillstånd i tillräcklig omfattning. Utredningen anser att det är utomordentligt väsentligt för att säkerställa en fortsatt medverkan från konsumenternas sida att insamlat glas används till meningsfull materialåtervinning.

Utredningen anser att glaset skall sorteras i fraktionerna brunt, grönt och vitt glas. En sådan sortering skulle förbättra avsättningsmöjligheterna för insamlat glas. En motsvarande sortering tillämpas redan i Tyskland, Schweiz och Holland.

De glasflaskor som inte återfylls eller går till materialåtervinning bör deponeras. Eftersom glas är

inert medför deponering inga andra problem än att det upptar volym i deponin.

Utredningens uppfattning är vidare att det ur ekonomioch miljösynpunkt är mycket lite som talar för att återglas bör samlas in och återvinnas i alla delar av vårt land. I områden långt ifrån anläggningar som kan ta hand om återglas bör man i stället deponera detta.

Handlingslinjer för de närmaste åren bör enligt utredningens mening vara att öka förutsättningarna för att ta tillvara det insamlade glaset. Detta kan innebära att aktivt söka nya marknader för krossglas.

Vidare anser utredningen att det är viktigt att snarast komma i gång med en uppdelning av glaset i fraktioner, vilket påverkar möjligheterna

flera till

avsättning avsevärt.

Med anledning av de uppenbara miljöfördelarna för áterfyllningssystem anser utredningen det angeläget att branschen och handeln gemensamt undersöker alla förutsättningar för införande av nya retursystem för glasförpackningar.

x 1o.3.2 Aluminium

Miljöbedömning

Den miljöbedömning som görs för aluminium visar att minskningen i både energibehov och emissioner är stor om materialet återvinns i stället för att förbrännas med energiutvinning. Sá långt det är praktiskt möjligt bör därför aluminium återvinnas.

Möjligheter till insamling, återvinning och avsättning

Totalt används 29 000 ton aluminiumförpackningar per år inom de svenska hushållen. Källa Gränges. Enligt Packforsk uppgår förbrukningen till 24 000 ton.

aluminiumburkar materialátervinns svarar för ca De som 15 000 ton. Matformar, kapsyler, konservburkar, tuber, hushállsfolie för 9 000 ton. Aluminium m.m. svarar ca i laminatförpackningar uppgår till ca 5 000 ton.

I dag insamlas aluminium från hushållen exkl. aluminiumburken i Täby, Bollnäs, Ovanåker och Skultuna kommuner. Försöket i Täby inleddes 19897 450 kg aluminium samlas in per år från 20 700 hushåll.

I Schweiz har kommit ännu längre med insamling av man aluminium från hushållen. Under år 1989 insamlades 1 270 ton aluminium från hushåll. Hälften var aluminiumburkar och resten olika typer av folie. Även i Danmark och England har man tagit initiativ till insamling av aluminium.

Materialåtervinningsgraden för aluminiumförpackningar är i Sverige 42 %. I huvudsak är det aluminiumburken som átervinns.

Aluminium är intressant att återvinna eftersom det

materialet egenskaper som nytt

omsmälta har samma material. Till skillnad från andra metaller rostar inte aluminium eller förstörs på annat sätt. omsmältning kan också klaras på ett energisnålt sätt. Endast

energi behövs för produktion

ca 5 % krävs av den som primármetall för att smälta om aluminium. av

Insamling och återvinning i praktiken

Eftersom endast 1 % av hushållssoporna utgörs av ca aluminiumskrot returburken ej medräknad måste aluminium samlas in tillsammans med andra material.

Gränges har tillsatt en arbetsgrupp för att åstadkomma fungerande teknik för attski1ja på plast, en aluminium och andra metaller. Gruppen skall studera

olika metoder för separering samt även undersöka

behovet tvättning av materialet. Under hösten 1991

av utvärderas olika tekniker. Eventuellt kommer en pilotanläggning att byggas. På grund av transport- § kostnaderna krävs sorteringsanläggningar på ett 20-tal gäller transport från sorteringsanläggorter. När det ningarna till Gränges i Finspång finns redan i dag ett fungerande system för returburkar från dryckesdepâer i hela landet. Enligt Gränges bör transporterna av returburkar samordnas med det utsorterade aluminiummaterialet.

För omsmältning utsorterat aluminium erfordras av sannolikt ett nytt smältverk, framför allt för att kunna utvinna aluminium plastaluminiumlaminat. ur

Det aluminium som på detta vis utvinnes beräknas vara i den kvalitet att det på nytt går att använda till av förpackningsmaterial. .

E Aluminiumandelen i laminat är förhållandevis låg. Den

I största volymen består varför det är av papper

naturligt att pappersindustrin först tillvaratar

. fibrerna. Restprodukten består av ren plast eller plastaluminium, som är av stort intresse för Gränges.

Kostnader

Det höga ätervinningsvärdet för aluminium kommer troligen att kunna bära kostnaderna för återvinningen i alla led från hushåll till återvunnet material. -

Mål och handlingslinjer

Målet för materialåtervinning av aluminium bör kunna sättas till 60-80 % senast till år 2000.

Det finns goda förutsättningar för en hög återvinningsgrad för aluminium. Det råder ingen tvekan om att aluminiumindustrin här har en hög ambition. Genom det för aluminium exklusivt höga återvinningsvärdet är det lönsamt att materialátervinna. Miljöbedömningen visar också att återvinning är fördelaktigare än att energiutvinna eller deponera.

Vad gäller materialátgången torde det finnas förutsättningar att ytterligare reducera denna i vissa tillämpningar.

De aluminiumförpackningar inte materialåtervinns

som går till deponering eller förbränning beroende på den enskilda kommunens behandlingsmetoder. Båda metoderna är möjliga och medför inga särskilda risker, men är å andra sidan inte resurshushållande.

Handlingslinjer för de närmaste åren bör enligt utredniñgens mening att skapa förutsättningar för ökad vara insamling av aluminiumförpackningar.

Vidare bör de inom branschen nyligen uppstartade projekten för återtagning genomföras och utvärderas.

Arbetet, som redan påbörjats, med att finna en lämplig teknik för att skilja på plast, aluminium och andra metaller bör fortsätta som planerat.

10.3.3 stålplåt

E Miljöbedömning

Återvinning av såväl stálplåt som bleckplåt minskar miljöbelastning och energibehov. Praktiska svårigheter föreligger dock beträffande bleckplát. På grund av att den halt av tenn som kan ingå tillämpas omsmältning idag bara i begränsad utsträckning.

Möjligheter till insamling, återvinning och

avsättning.

Stålplåtsförpackningar i hushållsavfallet består i å §

huvudsak konservburkar o.d. Den svenska för-

av ; brukningen uppgår till 61 000 tonår. Fördelningen

mellan konsumentförpackningar och transportförpack-

I ningar är uppskattningsvis 40-50 000 ton resp. 10-20 000 ton.

3 Att konsumentförpackningarna oftast är förtennade

utgör en nackdel vid återvinning eftersom detta vid ; hög tennhalt inte är acceptabelt för stålverken. Vid låg tennhalt kan stálverken vissa fall acceptera 1 V % materialet om det blandas med övrigt skrot.

Ett annat problem är föroreningar av typ plastlaminat. 1 Detta är ett miljöproblem både för skrothandeln och stálverken som i takt med ökad användning av plastlaminat i framtiden kan bli ett stort problem.

Transportförpackningar är som regel inte förtennade. Däremot utgör plastlaminat ett problem.

Kostnader

skrotföretagens kostnader för insamling, transport, bearbetning, administration och kapital uppgår till 400-450 krton. Skrotföretaget får vid försäljning av färdigsorterat och bearbetat material 175-200 krton skrotklass 36, fritt skrotgård. Det innebär att kostnaden för industrin blir ca 225 krton. Förbruk-

ningen stålplåtsförpackningar uppgår till 61 000

av ton, vilket kan innebära en ungefärlig förpackningsavgift på 5 öre per konservburk 5 000 konservburkarton å 200 gr.

Insamling och återvinning i praktiken

Förpackningar stålplåt bör källsorteras i hushål-

av ev. tillsammans med aluminium len. Dessa kan samlas och plast och sorteras med magnet efter tvättning på skrotgård.

Mål och handlingslinjer

Målet för återvinning stálplåt bör år 2 000 ligga i av spannet 40-60 %.

I dag förekommer ingen materialåtervinning av stälplåtsförpackningar. En viss andel går dock med skrothandelns tunnplåtskrot till stålverken. svårigheten med att konsumentförpackningarna år förtennade måste dock lösas. Huruvida ekonomiska förutsättningar kommer att finnas för anläggningar avtennar dessa försom

packningar är fortfarande ovisst. Däremot är transportförpackningarna inte förtenta och bör därför materialåtervinnas.

stâlplåtsförpackningar inget energiutbyte i förger bränningsprocessen. Förtennade förpackningar bör inte eftersom tenn är ett miljöheller deponeras farligt ämne och kan utlösas.

På sikt måste stálplåtsförpackningarna utvecklas så att det går att materialåtervinna dem till rimlig kostnad.

Handlingslinjen för de närmaste åren bör enligt utredningens mening framför allt vara att göra ansträngningar för att finna miljömässigt lämplig metod för en att komma till rätta med tennet i konsumentförpackningarna. Även problemet med andra föroreningar, typ plastlaminat, bör uppmärksammas.

Eftersom transportförpackningarna inte är förtennade bör ytterligare system utvecklas med återvinning eller återanvändning av dessa.

1o.3.4 wellpapp, papper och kartong

Miljöbedömning

Miljöbedömningen i kapitel 4 visar att det, från

miljösynpunkt, är klart fördelaktigare att återvinna

material från wellpapp än att enbart utvinna energin eftersom stora vinster avseende den totala energiförbrukningen erhålls vid återvinning. Utsläpp till luft

minskar också genomgående vid återvinning, medan utsläppen till vatten ger en mera splittrad bild. Energiutvinning av wellpapp är i sin tur ett bättre alternativ än deponering.

För vätskekartong bestående av papper och plast föreligger ingen tydlig skillnad om materialet förbränns med energiutvinning eller om dess fiberinnehåll återvinns. om även plasten kan tas tillvara är emellertid återvinning miljömässigt att föredra framför energiutvinning.

Någon miljöbedömning för övriga typer av pappers- och pappförpackningar har inte gjorts. Man kan emellertid anta att dessa skulle få miljöprofiler liknande wellpapp korrigerade för längre transportsträckor.

Deponering av förpackningar wellpapp, och

av papp vätskekartong bör undvikas eftersom de upptar stora volymer i tipparna.

Möjligheter till insamling, återvinning och avsättning

Det finns goda förutsättningar för ökad återvinning och avsättning för återvunnet material från förpackningar av wellpapp, papper och kartong. Detta gäller

även för fibrer ingår i kombinationsmaterial med

som

plast eller plastaluminium. Problemen är att metod

en för insamling av förpackningar från hushållen ännu inte är utprövad samt att átervinningsanläggningar för returfibrer från hushållsförpackningar ännu bara finns i begränsad omfattning.

Den svenska förbrukningen av förpackningsmaterial av wellpapp, papper och kartong uppgår till ca 590 000 ton per år. Wellpapp svarar för den största andelen,

ca 320 000 ton. Förpackningar av papper och kartong är till ca 80 % konsumentförpackningar medan mer än 95 % av wellpappförpackningarna är transportförpackningar. Den totala mängden kartongförpackningar för flytande livsmedel, är ca 44 000 ton. Av denna mängd svarar kombinationsförpackningar av papper och plast, bl.a. mjölkkartonger, för 40 000 ton och kombinationen papper och plastaluminium för ca 4 000 ton. Ca 30 000 ton av vätskekartongmaterialet utgörs av fibrer.

Sverige har redan i dagsläget inom vissa sektorer en väl fungerande återvinning av förpackningar av wellpapp och papper. Nuvarande återvinningsnivå uppgår till i genomsnitt ca 46 % av den totala förpackningsmängden av wellpapp, papp och kartong.

Från grossister, distributionsföretag och detaljhandeln återvinns minst 90 % av allt förpackningspapper och wellpapp. Ytterligare insatser för att öka återvinningen inom område är därför inte realisdetta tiska.

Vad gäller det icke-branschspecifika industriavfallet har pappersåtervinningen ökat, men mycket wellpapp m.m. går fortfarande till deponering. Här finns utrymme för en väsentligt ökad återtagning. Enligt en grov uppskattning samlas ca 50 000 ton fortfarande inte in. 0 Med enstaka undantag förekommer för närvarande inte någon organiserad insamling och återvinning av hushállsförpackningar av papper och kartong. Det är emellertid tekniskt möjligt att återvinna fibrer från såväl de förpackningar som består av enbart papper eller papp som från den kombination av papper och plast som t.ex. mjölkförpackningar består av. Även

fibrer ingår i kombinationer med både plast och

som

aluminium går med modern teknik att återvinna. Det finns vidare goda avsättningsmöjligheter för återvunna fibrer eftersom papper och papp i konsumentförpackningar har relativt högt fibervärde med hög andel nyfibrer. I gynnsamma fall är dessa fibrer likvärdiga med dem som erhålls från insamlad wellpapp. Återvunna fibrer från konsumentförpackningar kan därför användas

råvara för olika slags förpackningskartong där

som kraven är begränsade, dvs. ungefär i de tillämpningar där returwellpapp i dag används.

Använda konsumentförpackningar wellpappf och av papper kartong föreslås IL-returpapper att få den av gemensamma beteckningen returkartong. Den totala kvantiteten sådan kartong som är tillgänglig i Sverige inkl. mjölkförpackningar, nettoimport av andra konsumentförpackningar och hushållens wellpapp uppskattas till ca 200 000 tonår varav wellpapp svarar för ca 40 000 ton.

På några års sikt kan man anta att det finns avsättning för såväl en stor andel av de ca 50 000 ton industriavfall som ännu inte samlas in som för ca 200 000 ton konsumentförpackningar. Hälften av denna mängd motsvarar ungefär den mängd returwellpapp som årligen importeras till Sverige. Importen av returwellpapp uppgick 1989 till ca 127 000 ton. Det innebär att det redan i dagsläget finns avsättning vid svenska pappersbruk för denna mängd inhemska returfibrer.

Det finns också möjligheter att reducera mängden material i de enskilda förpackningarna. Skogsindustrierna framhåller att man i dag tillverkar förpackningsmaterial med lägre ytvikt och därmed mindre insats av råvara och energi per ytenhet än tidigare, samtidigt som produktegenskaperna har förbättrats. Tidigare åtgick det 1 kubikmeter massaved för att

tillverka 6 500 vätskekartonger av takástyp. l dag

mängd tillverkar man 9 700 sådana kartonger av samma vedrávara. En kubikmeter ved räckte 1981 till 1 250 säckar. I dag kan med mängd råvara tillverka man samma 30 % fler säckar. Under samma period har styrkeca i säckarna förbättrats med 25 %. Ytvikten egenskaperna i falskartong har sjunkit med 10-25 %. Detta innebär att producerar 200 000 fler cigarettpaket av norman malstorlek än tidigare från ett ton massa. Wellpapp av nyfiber under det senaste decenniet minskat något har i ytvikt och har ersatt det tyngre förpackningsmaterialet trä.

Insamling och återvinning i praktiken

Konsumentförpackningar papper och papp m.m. bör av liksom andra förpackningstyper källsorteras i hushållen. Det skapar förutsättningar för att erhålla fraktioner med hög kvalitet. Ett annat skäl är att sortering i centrala sorteringsanläggningar erfarenhetsmässigt ger mycket otillfredsställande arbetsmiljöer.

Fraktionen returkartong bör omfatta de flesta av hushållets förpackningar av papper, kartong och wellpapp, kombinationsförpackningar av papper och plast samt kombinationsförpackningar av papper, plast och aluminium. Returkartongen måste insamlas separerat från tidningsinsamlingen eftersom det rör sig om olika typer av fibrer.

Insamlingsalternativ 1

Insamlingen kan ske genom att speciella insamlingscontainers placeras ut i bostadskvarter och villaområden. Containertätheten bör avpassas så att hus-

hållen samlar ihop viss mängd förpackningar för en varje transport till containern. Därigenom motiveras hushållen att tömma och skölja förpackningarna ur innan de avlämnas.

Insamlingsalternativ 2

Renhållningsarbetare tömmer villahushállens föregen packningsláda i en bil med olika fack för olika fraktioner. I hyreshus sorterar hyresgästen själv sina förpackningar i olika fraktioner i olika soptunnor.

Insamlinqsalternativ 3

Förpackningarna lämnas i insamlingscentraler.

Alternativ 2 bör kunna de högsta insamlingsnivåerna ge pá grund av att hämtningen sker nära hushållen.

Det icke-branschspecifika industriavfallet bör också kállsorteras så nära den verksamhet där det faller som möjligt. Containers för pappersavfall bör placeras ut vid fler verksamheter än vad i dag är fallet. som Speciellt bör förpackningsavfall från byggarbetsplatser i ökad utsträckning kunna samlas in.

De tomma förpackningarna beräknas så skrymmande vara att någon form av komprimering blir nödvändig. Därför torde en komprimatorbil behövas; För att undvika hygienproblem bör hämtning från hushåll ske 1-3 ggrvecka.

På grund av risken för inblandning och av sopor skadliga föremål måste det insamlade materialet kontrollsorteras innan det skickas till pappersbruk. Något behov av att dela pappret i olika fraktioner upp

föreligger inte utan avsikten med sorteringen är enbart att avlägsna vissa föroreningar.

kontrollsortering sönderdelas materialet i en Efter högkapacitetstugg varefter det balas. Balningen är nödvändig för att nå rimliga transportkostnader när avståndet till pappersbruket överstiger 20-30 km. Grovtuggningen underlättar balningen och upplösningen vid pappersbruket.

Returkartongen behandlas i en separationsanläggning där plast och i förekommande fall även aluminium i avskiljs. I Norden finns för närvarande tre anlägg- ; ningar för separation fiber och plast, två i Norge av och vid Fiskeby Board AB i Sverige. En årlig inen samling 120-130 000 ton returkartong från hushållen av skulle kunna motivera separationsanläggningar på

ställen

åtminstone två i landet.

IL Returpapper har skisserat modell för insamling en

enligt det första insamlingsalternativet. Ett försöks-

projekt kommer att starta i höst med insamling av returkartong från 2-3 kommuner. Projektet beräknas pågå i 12 månader. Flera pappersbruk är intresserade att återvinna och använda det insamlade materialet. av

AB Tetra Pak kommer inom kort att starta försök med i insamling använda mjölkkartonger i ett par kommuav Återvinning fibrerna kommer att ske i en ny ner. av pilotanläggning vid Billesfors Bruk.

Vid ASSI Kraftliner pågår försök att blanda in höga andelar plastbelagt industripappersemballage för återvinning returfiber. Anläggningen klarar att separeav och plast vid inblandning av plastbelagt ra papper en i wellpappreturen på upp 10 %. papper

Kostnader

En grov uppskattning av totalkostnaderna för insamling, transporter och återvinning av returkartong visar på ett underskott på 550-850 kr.ton. Intäkter

för återvunnet material har då inräknats. Om en konsu-

mentförpackning i genomsnitt antas väga 25-50 gram en mjölkkartong väger ca 35 gram blir underskottet per insamlad förpackning 2-5 öre. Underskottet från insamling och återvinning av det icke-branschspecifika industriavfallet torde bli betydligt lägre på grund av att det där inte föreligger något behov av täta hämtningar p.g.a. hygienproblem.

Finansiering och organisation

Branschen har möjlighet att via en särskild avgift täcka kostnaderna för insamling, transport och åter-

vinning. En viktig förutsättning vid utformningen

av en ny organisation är att nuvarande väl fungerande system för insamling av wellpapp och papper från grossister, distributionsföretag och detaljhandeln bibehålls.

Mål och handlingslinjer

Målet återvinning förpackningar för av av wellpapp, papper och kartong bör sättas till i genomsnitt ca 60 %. Detta samlade mål är baserat på nedanstående beskrivning av möjliga nivåer för olika förpackningstyper och samhällssektorer.

Materialåtervinningen wellpapp bör kunna ökas från av % till 80 %. Denna bedömning utgår nuvarande 65 ca från att nuvarande återvinningsnivå på mer än 90 % av förpackningarna från grossister, distributionsföretag och detaljhandeln upprätthålls samtidigt som det sker ökad återtagning wellpapp ur icke-branschspecien av fikt industriavfall samt från hushållen. Om 60 % av den resterande potentiella mängden wellpapp i det icke branschspecifika industriavfallet samlas in liksom % hushållens wellpapp blir den totala återvin- 40 av ningsnivån för wellpapp ca 80 % se tabell 10.1.

Tabell 10.1 Mål för materialåtervinning av wellpapp

Mängd wellpapp Återvinningsnivå ton %

Grossister, distributionsföretag, detaljhandeln 230 000 90

Resterande ickebranschspecifikt industrifavfall 50 000 60

Hushåll 40 000 40

Totalt 320 000 80

För vátskekartongförpackningar från hushållen bör försiktigare mål uppställas eftersom miljöfördelarna med återvinning inte är uppenbara så länge inte även plastandelen återvinns. Vidare behöver insamlingssystem utprovas år acceptabla från hygienisk som synpunkt. Vissa dessa förpackningar kommer också av att så förorenade att de bör lämnas för energiutvara vinning, dvs. brännas. Regionala hänsyn bör också

vägas in. På längre sikt bör emellertid en insamlingsnivå på 30-40 % kunna uppnås för denna typ av förpackningar.

Övriga förpackningar av papper från industri och hushåll bör kunna samlas in och materialåtervinnas till åtminstone 30-40 %. Packforsk har emellertid på uppdrag av Skogsindustrierna genomfört en studie av möjligheterna att återvinna förpackningar av papper och kartong från hushållen varvid man kommit fram till att den möjliga återvinningsgraden för pappersförpackningar från hushållen ligger mellan 20-30 %. Packforsk grundar sig på följande antaganden.

Den totala mängden konsumentförpackningar av papper och kartong uppgår till ca 130 000 ton. Av dessa förpackningar är 37 % så förorenade av våta livsmedel däribland mjölk att de i dagsläget inte kan återvinnas. Återstående återvinningspotential utgörs då av ca

80 000 ton och kartong. Vidare antas konsumen-

papper ternas villighet att samla in kartongförpackningar ligga på ca 50 % med hänsyn till bl.a. att de på grund av hygieniska aspekter upplevs som besvärliga att sortera ut.

Eftersom den potentiella mängden för återvinning redan minskats med de förpackningar som är speciellt förorenade anser emellertid utredningen att Packforsks uppskattning av konsumentens beredvillighet att sortera är för låg. I attitydundersökningar anges också beredvilligheten att sortera oftast vara betydligt högre än 50 %.

Från kostnads- och miljösynpunkt antar Packforsk vidare att insamling av pappers- och kartongförpackningar bör begränsas till de hushåll som finns i befolkningscentra med över 50 000 invånare. Utred-

ningen anser dock att insamling bör kunna ske i

befolkningscentra på ner till 20 000 invånare. Med en mycket grov uppskattning av förpackningsmängder per invånare räknat på en 30-procentig insamlingsnivå bör ett samhälle med 20 000 invånare mer än väl räcka som underlag för en insamlingsbil.

Med hänsyn till dessa båda korrigeringar av Packforsks bedömningar anser därför utredningen att en återvinningsnivå på 30-40 % av övriga pappersförpackningar från hushåll och industri är ett realistiskt mål. Utredningen anger dessutom återvinningsniván för kartongförpackningar för flytande livsmedel för sig. Det innebär att om Packforsks procentuella antaganden används okorrigerade skulle återvinningsniván för pappersförpackningar från hushållen sättas till 30 % om kartongförpackningar och wellpapp undantas.

Sammanlagt ger dessa krav på återvinningsnivåer en ökad återvinning av returfibrer i Sverige på 130-160 000 ton. Eftersom den nuvarande nettoimporten av returwellpapp uppgår till ca 130 000 ton ger inte de föreslagna átervinningsnivåerna upphov till några avsättningsproblem.

De förpackningar av wellpapp, papper och kartong som inte materialåtervinns bör förbrännas för utvinning av energi vilket en kommade källsortering med en fraktion för brännbart material bör möjliggöra. På längre sikt bör dessa förpackningar endast i undantagsfall deponeras på soptipp och då endast i kommuner med mycket avstånd långa till sopförbränningsanläggningar eller anläggningar för materialåtervinning.

Sammantaget innebär målsättningen för wellpapp, papper, papp och kartong att materialåtervinningsnivån kommer att uppgå till 60 %.

Handlingslinjen för de närmaste åren bör enligt utredningens mening vara att skapa förutsättningar för ökad insamling av wellpapp och andra pappersförpackningar från industrin.

Vidare bör beskrivna planerade försöksprojekt för

insamling returkartong från hushållen genomföras

av och utvärderas. Ansträngningar bör göras för att åter-

i

vinna även plastandelen från hushållens kartongo förpackningar. å

10.3.5 Plast

Miljöbedömning

I miljöbedömningen av några plasttyper i kapitel 4 konstateras att återanvändning av polyeten och PET är miljömässigt klart bättre än återvinning. Vidare är återvinning dessa plaster liksom polystyren från av av

miljösynpunkt att föredra framför utvinning energi,

av även vid relativt långa transportsträckor.

De vanligast förekommande plasterna polyeten, polypolystyren och PET bör förbrännas för utvinpropen, ning av energi om de inte átervinns.

Deponering förpackningar av plast bör om möjligt av undvikas eftersom de upptar volym i tipparna.

Möjligheter till insamling, återvinning och avsättning

från uppgår

Enligt statistikrapporten Packforsk mängden plast används till förpackningar till ca som 200 000 ton se bilaga 2. I rapporten uppges konsu-

mentförpackningarna för 55 % av förpackningssvara konsumtionen vad gäller plast. Eftersom konsumentförän transportförpackningar kan då packningar är dyrare den uppskattningen göras att mängden konsumentgrova förpackningar av plast är ca 80 000 ton.

Plastflaskcr och dunkar svarar för drygt 10 % av plastförpackningarna, dvs. 23 000 ton. Plastflaskor ca från bensinstationer uppskattas enligt SINDs utredning uppgå till ca 3 500 ton.

PE och polypropen PP svarar för mer än Polyeten %, 160 000 ton, den totala användningen av 80 ca av förpackningsplast. Polystyren PS svarar för ca 10 %, 20 000 ton mängden expanderad polystyren ca varav EPS uppgår till 3 000 ton.

Redan i daç insamlas och återvinns en del av förpackningsplasten i det icke-branschspecifika industriavav. fallet. Här är potentialen för ökning stor. Ca 15 o 6 all plastförpackningsfilm återvinns i dag. Däremot finns det för närvarande inte, med enstaka undantag, någon organiserad insamling och återvinning av hushållens plastförpackningar.

största hindret i dagsläget för återvinning av Det plastförpackningar är svårigheten att finna avsättning för det återvunna plastmaterialet. Detta är till stor ekonomisk fråga, dvs. det återvunna materialet del en är med dagens plastpriser för dyrt i jämförelse med

markna-

nytt mater;al. Vidare krävs utveckling av nya för återvunnet material liksom för utveckling av der produkter. Det finns även tekniska problem med nya plastátervinning eftersom sådan plast ofta är av sämre kvalitet ål ursprungsmaterial. Ytterligare ett problem är svårigheten att separera de olika plasttyperna. dun största andelen förpackningsplast både i Eftersom

hushållen och industrin är polyetenplast är emellertid detta problem troligen inte alltför stort. På sikt torde den märkning som föreslås i utkastet till EG-direktiv möjliggöra en ändamålsenlig sortering.

Plast återanvänds i dag i flera typer av transportförpackningssystem. Inom denna sektor bör det finnas stora möjligheter att utöka áteranvändningen. Ett annat exempel på återanvändning av plast är returflaskan av PET för läskedrycker.

Plaster, plastråvaruindustrin och plastbearbetning är i högre grad än traditionella förpackningsmaterial internationella. Samma sorts maskiner som tillverkar emballage i Sverige gör det också på andra håll i världen. Detta faktum har i kombination med den internationella trenden mot ökad miljömedvetenhet lett till att också strävandena mot ökad materialåtervinning är internationella. Man kan i hela den industrialiserade världen studera system som alla syftar till resurssnålhet, ökad återanvändning och återvinning. Man kan också hitta väl fungerande materialåtervinningssystem inom själva plastfabrikationen men även inom specifika användningsområden som t.ex. för filmrullar, kassetter till skrivmaskiner, emballagefilm etc. Termoplasternas egenskaper är i det närmaste idealiska för en sådan hantering.

Den europeiska plastråvarutillverkande industrin gick genom sin organisation APME, Association of Plastics Manufacturers in Europe, i slutet av 1989 ut med ett initiativ och ett åtagande för återvinning plastavav fall fr.o.m. 1995. För att uppnå sina mål har organisationen bildat PWMI, Plastics Waste Management Institute. PWMI håller kontinuerlig kontakt med de europeiska branschföreningarna för att dels samordna information, dels undvika dubbelarbete. Två grund-

läggande projekt är i sin slutfas, dels insamlingen av aktuella data rörande plastavfall och återvinning, dels utredning ekobalansen för de vanligaste av plasterna. Utöver dessa två områden pågår även arbeten för deponering samt energiåtervinning och kemisktermisk återvinning.

Norden har Nordiskt ministerråd sedan mitten av

I 1980-talet varit aktivt inom plaståtervinning. Från svensk sida har Naturvårdsverket och även Sveriges

plastförbund samt berörd återvinningsindustri del-

tagit. Arbetet har inte enbart varit koncentrerat på förpackningar. slutsatserna från det nordiska En av samarbetet är att bristen på enhetliga specifikationer är stötestenarna vid marknadsföring av återvunen av net material. Samarbetet kring återvinningsfrågor fortsätter dock i ett gemensamt projekt finansierat av bl.a. Nordisk Industrifond och i samtliga nordiska

länder pågår plaståtervinningsprojekt.

I Sverige har återvinningsprojekten för plasternas vidkommande i huvudsak varit delfinansierade genom stiftelsen Reforsk. Flera rapporter med intressanta data inför framtiden har publicerats.

Sverige har plastbranschorganisationer under våren I gått i Plastbranschens Informationsrád, 1991 samman PIR, verksamhet är begränsad till tre år. En av vars de tunga delarna i PIRs verksamhet är återvinnings-

åtagit sig att kontaktpunkt för

frågorna. PIR har vara det europeiska arbetet för plaståtervinning inom PWMI. Ett PIRs projekt gäller plaståtervinning vid benav sinstationer. Bland motiveringarna för detta projekt finns, förutom själva plaståtervinningen, även frågan

infrastruktur för insamling. Bensinstationer upp-

om söks de hushållen och är ofta så belägna att

av flesta

en insamling och eventuell sorteringsverksamhet - inte behöver bli störande.

Andra projekt på PIRs lista är insamling, sortering och bearbetning av blandat plastavfall. Detta projekt, som är tänkt att utföras i samarbete med Samhall, befinner sig för närvarande hos Avfallsrådet för bedömning.

Två projekt som utgår från att plast insamlas från hushållen i en gemensam fraktion med aluminium och stålplåt diskuteras. Såväl pappers- som aluminiumindustrin har intresse av samarbete med plastbranschen för olika átervinningsprojekt. Fraktionen aluminiumplast har ännu inte undersökts men det föreligger ett dokumenterat intresse mellan parterna. Fraktionen plastpapper har undersökts och visat sig fungera. Uponor AB, en av landets största plaströrtillvekare, har i samarbete med Fiskeby genomfört ett framgångsrikt projekt som visar att modellen fungerar i praktiken.

Utöver detta pågår diskussioner om flera projekt för bl.a. styrenplast, engångsartiklar, youghurtbägare etc.

Ett antal olika metoder för kemisk återvinning av plast är under utveckling

Olika metoder för kemisk återvinning bryter sönder molekylen i olika hög grad. Vissa plaster som PET och polyuretan kan genom så kallad depolymerisering brytas ner till sina mindre byggstenar, monomerer. Andra plaster kan brytas ner genom att de utsätts för hög värme i syrefri miljö, pyrolyseras. De kan också föras längre bak i produktionskedjan till raffinaderiet för att återvinnas där.

Använda plaster kan utgöra attraktiv råvara i en raffinaderiet kvalitetsmässigt är jämförbar med som råolja. De plaster som är aktuella för denna typ av återvinning är främst polyeten, polypropen och polystyren. Även härdplaster kan på detta sätt återvinnas kemiskt. Metoden innebär i princip rengöring och insprutning. Projekt pågår och metodiken bör vara utvecklad till 1993. Om det faller väl ut bör denna form kemisk återvinning kunna tillämpas i större skala av från 1995. Från miljösynpunkt är denna typ av återca vinning likvärdig med energiutvinning eftersom plasten ersätter olja.

Insamling och återvinning i praktiken

Konsumentförpackningar plast kan liksom andra förav packningstyper källsorteras i hushållen. En sådan källsortering skapar förutsättningar för att erhålla fraktioner hög kvalitet ur átervinningssynpunkt av eftersom sammanblandningen av olika material liksom inblandningen med det övriga avfallet minimeras.

I hushållet kan vissa plastförpackningar källsorteras metallförpackningar. Öessa i en gemensam fraktion med kan sedan antingen hämtas av en särskild entreprenör eller konsumenten själv lämnas till särskilda återav lämningscentra i utbyte mot en pant eller återlämningspremie.

inledande ansats mot återvinning av konsument- Som en förpackningar plast kan stela plastflaskor av polyav eten eller polypropen samlas in sedan flaskorna sköljts konsumenten. Eventuellt kan torra plastur av folier, påsar och dylikt av polyetenplast sorteras tillsammans med flaskorna. Övriga plastförpackningar i

hushållet kan tills vidare sorteras i särskild en fraktion för förbränning tillsammans med övriga brännbara material.

Det icke-branschspecifika industriavfallet bör också kállsorteras så nära den verksamhet där det faller som möjligt. Plastfilmer av polyeten bör i ökad utsträckning kunna sorteras ut för återvinning liksom stela plastflaskor av polyeten och polypropen.

Containers för plastavfall bör placeras ut vid fler verksamheter än vad som i dag är fallet. Speciellt bör 1 förpackningsavfall från byggarbetsplatser och bensinstationer kunna samlas in i ökad utsträckning. 5

De tomma förpackningarna beräknas vara så skrymmande att någon form av komprimering är nödvändig. Därför torde en komprimatorbil behövas. Hämtningen från hushåll behöver inte vara tätare än en gång fjortonde var dag konsumenten sköljer förpackningarna väl. Vad om ur gäller det icke-branschspecifika industriavfallet kan hämtningsfrekvensen vara betydligt glesare.

Efterbehandling behövs i form av kontrollsortering, sammanpressning och sönderdelning innan plasten distribueras vidare till återvinningsföretaget. Vid detta kan plasten sedan regenereras genom t.ex. malning, tvättning och separation.

Kostnader

På grund av att plast är så skrymmande är den relativt

dyr att samla in och på

transportera. Ett exempel källsortering av plastflaskor i USA har givit en totalkostnad för insamling, transport och återvinning

på ca 4 kr. per kilo plast. Om en plastflaska väger

50 gram blir kostnaden per förpackning ca 20 öre.

I ett tänkt svenskt exempel har kostnaden för insamling, transport och återvinning av stela plastflaskor från hushåll och industri beräknats till 4-6 kr. per kilo.

I övrigt år kostnaderna för återvinning av förpackningsplast svåra att ange eftersom ett flertal tänkta former för återvinning ännu inte är färdigutprovade.

Finansiering och organisation

Branschen kan via en särskild avgift täcka kostnaderna för insamling, transporter och återvinning.

Mål och handlingslinjer

Målet för återvinning av plast bör på sikt vara ca 60 %. Ett första etappmål till senast år 2000 bör vara 30-40 % återvinning.

I Tyskland och Nederländerna har antagit återvinningsmâl

E för plast på 60 % eller mer till 1995 resp. år 2000. I

E USA föreslås att plastflaskor och -behållare skall

i återvinnas till 25 % senast 1995. För att dessa mål

i skall kunna uppnås krävs tekniska genombrott för åter-

återvunnet

vinning samt avsättningsmarknader för material. Utvecklingen bedrivs som tidigare beskrivits till stor del internationellt.

Om förutsättningarna skapas i ovan nämnda länder kan säkerligen även Sverige på sikt komma att uppnå motsvarande nivåer.

Utredningen anser att de, jämfört med Nederländerna

och Tyskland, försiktigare svenska målen motiveras av

dagens låga átervinningsnivå för plast i Sverige samt av vår betydligt lägre befolkningstäthet.

Förutsättningarna för en kraftigt ökad användning av återanvändningsbara transportförpackningar är goda. Likaså torde många de plastflaskor som används till av kemisk-tekniska produkter kunna återanvändas, t.ex. till tvättmedel och till bensinstationernas sortiment.

Den återanvändbara retur-PET-flaskan är tydligt bättre från miljösynpunkt än flaska som enbart återvinns. en E Om emellertid branschen kan inrätta ett system som möjliggör mycket höga återvinningsnivåer bör frågan om att tillåta PET-flaskor som åvervinns kunna prövas i framtiden.

De förpackningar av plast som inte materialátervinns bör förbrännas i sopförbränningsanläggningar för utvinning av energi. En kommande källsortering med en fraktion för brännbart material bör möjliggöra detta. På längre sikt bör dessa förpackningar endast i undantagsfall deponeras på soptipp och då i kommuner som har mycket långa avstånd till sopförbränningsanläggningar eller till anläggningar materialåtervinning.

Handlingslinjen för de närmaste åren bör enligt uredningens mening vara att utveckla system med återanvändbara transportförpackningar samt pröva ökad återanvändning inom det kemisk-tekniska området. Återtagning och återvinning av plast ur det icke branschspecifika industriavfallet bör öka liksom från byggavfall och annat verksamhetsavfall. Vidare bör försöksverksamhet igångsättas för insamling och återvinning

av formstela flaskor av polyeten och polypropen från hushåll och industri.

10.4 Producentansvar för förpackningar

1o.4.1 Inledning

Utredningen har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utarbeta förslag om ett s.k. producentansvar för omhándertagande av använda förpackningar. I Tyskland och Nederländerna har fattat beslut om ett sådant man producentansvar. I diskussioner inom EG finns denna inriktning med som en stor fråga vid utarbetandet av direktivförslaget förpackningar, medan Frankrikes om miljöminister har förklarat att man har för avsikt att införa en form av producentansvar och frågan studeras även i Danmark och Norge. Utredningens uppdrag i denna del innebär att överväga olika modeller samt att utarbeta förslag om ett svenskt producentansvar.

visat i kapitel Sverige redan

Som utredningen 6 har erfarenheter ett slags producentansvar på förpackav ningsområdet vad gäller wellpapp, glas samt dryckesburkar av aluminium. När det gäller glaset är dock ansvaret, som beskrivits tidigare, uppdelat mellan producenterna och kommunerna.

Det miljömässiga motivet för att införa ett producentansvar för förpackningarna är ytterst principen om att förorenaren betalar, den s.k. Polluter Pays Principle PPP. Enligt denna princip skall priset återspegla samtliga kostnader för en vara eller nyttighet. Med samtliga kostnader avses alla de kostnader som produkten ger upphov till under sin livscykel, dvs. alla kostnader som uppkommer på vägen från varans framställning till det slutliga omhändertagandet.

Ett annat motiv för producentansvar är att producenterna, som formger, framställer, producerar, transporterar och säljer förpackningar, fattar beslut som är avgörande för den samlade miljöbelastningen. Genom att de får det samlade ansvaret ökar möjligheterna för att man skall kunna bygga upp förpackningscykler, som minskar denna samlade miljöbelastning. Om de ekonomiska intressenterna á andra sidan inte behöver räkna in de miljömässiga konsekvenserna finns det en risk att dessa inte får tillräcklig tyngd när de strategiska investeringsbesluten skall fattas.

genom ett utvidgat producentansvar får de ekonomiska

intressenterna ett direkt intresse att planera förav packningssystemen så att materialreduktion, återanvändning, återvinning och energiutvinning underlättas. Ett väsentligt skäl är också att det endast är producenterna på ett effektivt sätt kan utveckla som nya produkter av det återvunna materialet samt finna nya marknader för dessa.

Utredningen anser att ett utvidgat producentansvar för förpackningarna skulle öka möjligheterna till att en miljöbelastning behandlas utifrån en helhetssyn.

En tänkbar nackdel p.g.a. en uppdelning av ansvaret för använda förpackningar är att insamlings- och átertagningsprocesserna och den uppbyggda infrastrukturen inte utvecklas effektivt. Utredningen anser emellertid att en sådan risk i hög grad beror på hur producentansvaret avgränsas. Syftet med avgränsningen bör vara att en effektiv hantering stimuleras i alla olika led.

1o.4.2 Producentansvarets omfattning

Med producentansvar menas att de ekonomiska intressenterna har ett ansvar för att återta använda förpackningar. Ansvaret kan vara ekonomiskt eller fysiskt och det kan också begränsas på olika sätt.

Den fysiska delen av producentansvaret innebär att kommunens ansvar för insamling och bortforsling av det aktuella materialet upphör. Den använda förpackningen definieras således inte som avfall utan som en råvara som producenten under vissa betingelser är skyldig att återta. Producentansvaret innebär även en rättighet att återta det återvinningsbara materialet.

Den ekonomiska delen av ansvaret innebär att producenten skall bekosta omhändertagandet av den använda förpackningen oavsett om man organiserar insamligen själv eller om den köps av entreprenör eller av kommunen.

Producentansvaret bör vara flexibelt eftersom dess yttersta syfte är att stimulera materialåtervinning av förpackningsråvaran, men förutsättningarna varierar mellan olika förpackningsslag. När det gäller stålplåt, plast och vätskekartong behövs en teknisk vidareutveckling för att materialåtervinning skall bli ett välfungerande alternativ, vilket motiverar att producentansvaret genomförs successivt.

Det fysiska producentansvaret innebär att producenterna har en skyldighet att återta använda förpackningar som lämnas tillbaka. Producenterna är vidare skyldiga att tillhandahålla behållare till hushållen i vilka förpackningar kan lämnas samt att erbjuda särskilda inlämningsställen där konsumenten kan lämna tillbaka förpackningar. Förpackningsmaterial som av

konsumenten läggs tillsammans med hushållsavfallet liksom hittills in och forslas bort skall samlas av kommunen i enlighet med renhâllningslagen.

Genom denna avgränsning av det fysiska producentansvaret kan en klar gräns upprätthállas i förhållande till kommunens ansvar. De förpackningar som det i praktiken mest kommer att handla om år förpackningar med innehállsrester av olika slag. Av hygienska skäl

bör dessa hanteras på lämpliga sätt tillsammans med

övrigt hushållsavfall, dvs. energiutvinning

genom eller deponering. Hanteringen beror på om det är brännbara förpackningar som plast- eller pappersförpackningar eller om det rör sig om förpackningar av glas, aluminium eller stålplåt.

bör enligt utredningens mening också

Producentansvaret

avgränsas geografiskt eftersom de miljömässiga

kunna

fördelarna avförpackningsinsamling inte går att uppnå i glesbygd på samma sätt som i tätort. Anledningen till detta är att insamlingstransporter samt bortforsling till återvinningsanläggningar är en negativ faktor i miljöbalansen. Även kostnadsaspekten talar i samma riktning för flera av materialslagen.

Producentens ansvar för átertagning av använda förpackningar bör enligt utredningens mening syfta till materialåtervinning. Om syftet skulle vara energiutvinning är det enligt utredningens mening inte nödvändigt med en utsortering av förpackningarna. Dessa skulle då med fördel kunna gå med det vanliga avfallet.

En annan fråga är om producenterna skall ha rätt att förbränna utsorterade förpackningar i stället för att materialåtervinna. Ett motiv för detta skulle kunna vara att utsorterade förpackningar skulle kunna ge en

,

v257

effektivare förbränning, i framtiden kommer det emellertid knappast att bli fallet när kommunerna väl effektiviserat sin förbränning efter sortering av avfallet.

I dag kan även andra än kommunerna få koncession att förbränna förutsatt att man klarar miljöskyddslagens miljökrav. Beslut om detta fattas av länsstyrelsen efter det att kommunerna prövat frågan enligt planoch bygglagen. För större förbränningsanläggningar ges godkännande av koncessionsnämnden. Normalt medför en koncession stora investeringar i en förbränningsanläggning. Anledningen är bl.a. de höga krav på luftrening som ställs med hänsyn till det miljöfarliga avfall som kan finnas i avfallsströmmen.

En förbränning utanför kommunala anläggningar skulle

där till eventuellt kunna vara intressant avstånden

dessa är långa samtidigt det tillgång till

som finns

andra förbränningsanläggningar för t.ex. utvinning av Ä

energi i anslutning till lokal processindustri. Om

en § alternativet i ett sådant fall är deponi kan energi-

i utvinning i regi än kommunens motiverad även

annan var i av miljöskäl. I undantagsfall kan man således motivera att producenterna får bränna en utsorterad och ren förpackningsfraktion. För detta kommer då att krävas prövning enligt miljöskyddslagen samt plan- och bygg-lagen.

Utredningen anser att de förpackningar som sorteras ut i princip skall användas till materialåtervinning. Brännbara förpackningar som återfinns i avfallet och som faller under kommunens ansvar skall så långt möjligt energiutvinnas. I undantagsfall bör producenten kunna medges tillstånd att energiutvinna en utsorterad och ren förpackningsfraktion. Detta är dock enligt utredningen miljömässigt motiverat endast när alternativet är deponi. Deponering av utsorterade förpackningar bör inte förekomma eftersom det kan reducera konsumenternas vilja att medverka i ett sorterings- och insamlingssystem.

Producenten bör enligt utredningens mening ges hela

det ekonomiska ansvaret för en använd förpackning som urskiljts för átertagning och materialåtervinning. En

särskild förpackningsavgift bör kunna tas ut för för-

packningar ingår i ett återtagningssystem. Avsom

giften skall finansiera återtagning, sortering,

materialåtervinning, forskning och utveckling samt försöksverksamhet.

bör liksom hittills ha det ekonomiska

Kommunerna ansvaret för de använda förpackningar som definieras som avfall. Därigenom kan de erhålla kostnadstäckning genom avfallsavgifter. Fr.o.m. den 1 januari 1992 har kommunerna rätt att differentiera vissa avfallsavgifter. De kan också i ökad utsträckning täcka in framtida investeringskostnader när de fastställer sina taxor.

Genom denna uppdelning kommer förpackningsanvändarenkonsumenten dels att direkt få betala en förpackningsavgift i priset på varan, dels att indirekt

liksom hittills få betala sophämtning. Kostnaden för

sophämtningen minskas eftersom en betydande utsorte-

a

ring av använda förpackningar kommer att minska avfallsvolymerna.

En tänkbar avgränsning ansvaret att annan av vore ge förpackningsproducenterna ett totalt ekonomiskt ansvar, dvs. även för den del som inte bryts ut från avfallsmonopolet. Fördelen med en sådan ordning skulle

kunna att samtliga kostnader räknades in direkt i

vara producentpriset. Nackdelen består främst i att det ekonomiska och det fysiska ansvaret skulle särskiljas. En annan nackdel är att kostnadspåslagets utformning med nödvändighet skulle bli mycket komplicerad. Avfallskostnaderna varierar över hela landet och det är inte praktiskt möjligt att i varje kommun ange hur avfallet fördelar sig på de olika förpackningsslagen. I sådant fall får man göra en riksschablonisering som läggs på de olika förpackningsslagen i proportion till

andelen i avfallet; Därefter får man göra en annan

riksschablon för att fördela avfallskostnaderna på de Å olika kommunerna. Utredningen anser att denna avgränsä ning av det ekonomiska ansvaret i praktiken är svårare att hantera än den som förordas i det föregående.

Om förpackningsproducenterna vill att kommunerna skall medverka vid insamling och bortforsling av de använda

förpackningar omfattas producentansvaret, så

som av som det definierats ovan, skall betalning ske enligt affärsmässiga principer. Alternativet för producenterna är att organisera insamling och bortforsling på egen hand eventuellt med hjälp av entreprenörer. Många modeller för insamling och sortering av förpackningar

kan bli aktuella. Utredningen har under arbetets gång

haft tillfälle att studera både sådana system där man har en omfattande sortering hos förpackningsanvändarenkonsumenten och sådana där sortering sker efter insamlingen. I vissa fall har arbetet organiserats av

kommunen, ibland privata entreprenörer En

av

betydande utveckling sker inom området. Utredningen anser därför att producenterna bör ges stor frihet i valet av metoder.

Om kommunerna vid sina renhållningsanläggningar för förpackningsproducenternas räkning utför utsortering av använda förpackningar förutsätter utredningen likaledes att affärsmässiga principer skall gälla. I Chicago i USA prövas ett system där använda förpack-

läggs tillsluts.

ningar i tjocka plastsäckar som Dessa går sedan med den vanliga sophanteringen och utsorteras för materialåtervinning. Även annan teknik är tänkbar där förpackningsråvara utsorteras pá beställning av förpackningsproducenterna.

Utredningen anser att förpackningsproducenterna skall ha det ekonomiska ansvaret för átertagning och materialåtervinning av använda förpackningar som utsorterats från det allmänna avfallet. Kommunerna skall liksom hittills ha det ekonomiska ansvaret för den del av förpackningsavfallet som går till energiutvinning eller deponi. Förpackningsproducenterna kan köpa tjänster av kommunen på entreprenörsbasis varvid sedvanliga affärsmässiga principer skall tillämpas.

1o.4.3 Vilka företag skall ha producentansvar

I EGs arbete med förpackningsdirektivet har man vid återkommande tillfällen angivit att de ekonomiska

intressenterna på förpackningsomrádet skall omfattas

av ett ansvar för insamling och återvinning. Med

ekonomiska intressenter har man inte enbart avsett

förpackningstillverkarna utan också materialleverantörerna, företagen som fyller förpackningarna

i

med sina produkter samt distributörerna och handeln. Dessutom har man räknat in importörerna.

I Nederländerna har man varit mycket noga med att alla intressenter i förpackningskedjan gemensamt skall ta ett Såväl miljöministeriet som näringslivet ansvar. anser att detta är en förutsättning för att deras miljöpolicy för förpackningar skall bli gemensamma framgångsrik.

I Tyskland harregeringen i första hand riktat kraven på återtagning mot handeln. Därefter har det frivilliga DUAL-systemet utvecklats i vilket alla ekonomiska intressenter medverkar. I I Frankrike förefaller det enligt en kortfattad deklaration från miljöministeriet som att man främst kommer att rikta kraven mot distributörer av olika slag.

I de överläggningar som utredningen har haft med olika företrädare för näringslivet i vårt land har det bör till samtliga ekonomiska betonats att ansvaret ges intressenter i den s.k. förpackningskedjan. Motivet

för detta är främst att alla har viktig funktion

en att fylla vid produktion och försäljning av förpackningar. Ett annat skäl är att en spridning av producentansvaret minskar risken för pris- och konkurrens-

hämmande system. Detta har även betonats av Statens

pris- och konkurrensverk SPK.

De ekonomiska intressenterna på förpackningsområdet har olika roller. Materialtillverkare levererar förpackningsråvaror. Förpackningsföretag tillverkar förpackningar på uppdrag av varuproducerande företag. Distributionsföretag och handel ombesörjer att varor fraktas till och säljs till konsumenter.

Vid fördelningen av producentansvaret finns två huvudvägar att välja

Den ena vägen innebär att man i lag anger att samtliga ekonomiska intressenter har ett producentansvar med återtagningsskyldighet upp till vissa nivåer av förpackningsmängden, men att detta kan fullföljas genom att regeringen efter överenskommelser med berörda intressenter avgränsar ansvaret till någon specifik del av förpackningskedjan. De som väljer att stå utanför har då en egen átertagningsskyldighet i förhållande till konsumenten och andra intressenter i förpackningskedjan.

Den andra vägen innebär att man i lagen anger att producentansvaret åvilar förpackningstillverkare och importörer samt förutsätter att dessa kan fördela ansvaret både bakåt i kedjan till materialtillverkare och framåt till distributörer och handeln.

I några uppmärksammade studier om pris och konkurensförhållanden inom förpackningsbranschen har SPK nyligen uppmärksammat att en alltför liten konkurrens inom förpackningsområdet kan medföra att den svenske konsumenten tvingas betala ett för högt pris för förpackningarna. Från branschháll har man hävdat att priset inte enbart beror på graden av konkurrens utan även på en rad andra förhållanden, t.ex. förpackningsmängder och geografiska avstånd.

När man skall avgränsa producentansvaret för förpackningarna bör man enligt utredningen ta stor hänsyn till pris- och konkurrensförutsättningarna. Det system man väljer får inte minska förutsättningarna för konkurrens. Systemet måste också behandla inhemska och utländska på likartat sätt. Det inneproducenter ett

bär bl.a. att samverkansformer mellan intressenterna måste vara öppna för alla, men att man också skall ges möjlighet att uppfylla ansvaret på egen hand.

En avgränsning av producentansvaret till endast någon viss del av förpackningskedjan är motiverad framför g 3 allt av praktiska skäl. Om antalet intressenter be-

gränsas kan uppsatta mål lättare kontrolleras. Det

finns således konkurrensskäl som talar för en stor spridning av producentansvaret. samtidigt finns det praktiska skäl främst vad avser möjligheter till kontroll, som motiverar att producentansvaret skall kunna begränsas till ett färre antal aktörer.

Utredningen anser att producentansvaret för förpackningar skall ha lagstöd och att ansvaret skall omfatta átertagningsskyldighet av använda förpack-

ningar för samtliga intressenter, dvs. handeln,

distributörervaruproducenter, förpackningstillverkare samt materialleverantörer. Importörer bör även omfattas av detta ansvar. När särskilda skäl I föreligger skall lagen medge att producentansvaret avgränsas till ett färre antal aktörer. Denna avgränsning får dock inte öppna vägen för en konkurrensbegränsning.

1o.4.4 Förpackningskonsumentens intresse, ansvar och roll

Begreppet förpackningsanvändare är inte liktydigt med hushåll. Förpackningarna används i hög konsument och grad i distribution mellan företag främst transport- förpackningar och här finns stora möjligheter till -

ökad återanvändning och utsortering för materialåter-

vinning.

Sammantaget finns det idag stora förpackningsmängder kan tas till på ett miljömässigt effektivare som vara sätt. För företagen kan stimulansen vara att deras image i allmänhetens ögon kan förbättras om man medverkar i förpackningssystem som minskar miljöbelastningen.

För konsumenter och hushåll kan man tänka sig olika typer av återlämningspremier, för att stimulera till hög grad av medverkan. Flera undersökningar och erfarenheter både från Sverige och andra länder visar emellertid att det stora flertalet konsumenter är beredda att ta ett ökat ansvar för att förpackningar hanteras på ett miljömässigt ändamålsenligt sätt. I opinionsundersökningar från bl.a. Nederländerna är upp till 90 % av konsumenterna beredda att medverka i sortering och ätertagningssystem, även om det innebär mer arbete.

Med konsumenterhushåll avses i princip alla medborgare människor med mycket olika intressen och förutsättningar att medverka i återtagningssystem för förpackningar. Nordiska Ämbetsmannakommittén för Konsumentfrågor NÄK har behandlat frågan källom sortering av avfall utifrån konsumentsynpunt. Det som där framkommit samt det som framförts direkt till utredningen av konsumentföreträdare och Konsumentverket visar att konsumenternas miljöintresse är stort. Samtidigt understryks från dessa håll att även de genuina konsumentintressena måste beaktas när man konstruerar ett återtagningssystem för förpackningar.

För att få en hög grad av medverkan från konsumenternas sida måste återtagningssystemen vara enkla och tydliga. Genom information och märkning skall det klart framgå på vilket sätt konsumenterna kan medverka. Återtagningssystemen måste dessutom ta

hänsyn till konsumenternas boendeförhållanden, geografiska förutsättningar samt eventuella handikapp t.ex. rörelsehinder. I många bostäder saknas i dag utrymme för att spara förpackningsmaterial under längre tider, något som bör beaktas vid om- och nybyggnation.

Konsumenterna kan på olika sätt stimuleras till en hög grad av mederkan. En väg är att redan i motiven till en âtertagningslag för förpackningar ange konsumenternas principiella och moraliska ansvar att utifrån sina förutsättningar medverka i utsortering av använda förpackningar, rengöra dem och lagra dem, samt att lämna dem i särskilda behållare för insamling till särskilda återlämningsställen. Ett sådant ansvar korresponderar väl mot ansvaret enligt renhållningslagen. Det måste emellertid också framgå att det inte finns något sanktionsmedel mot den konsument som inte kan medverka.

En annan väg att stimulera konsumenten är genom ekonomisk ersättning pant eller återlämningspremie - för att denne medverkar i ett återtagningssystem. Rent principiellt innebär panten eller återlämningspremien att konsumenten redan vid inköpet av varan betalar ett högre pris. Sedan kan man genom egen arbetsprestation få tillbaka sina pengar.

Panter och återlämningspremier av olika slag kan enligt alla erfarenheter vara en stark stimulans för konsumentmedverkan. Alltför många pantsystem innebär emellertid en onödig administrativ hantering i bl.a. handeln. Denna risk är dock inte så stor om man successivt inför producentansvaret och prövar återtagningssystemen i realistiska försöksverksamheter innan de genomförs över stora delar av landet.

Ytterligare en väg att stimulera konsumenterna är genom relevant information och marknadsföring av återtagningssystemen. Denna kan förväntas få stor effekt med tanke på att konsumenternas miljöintresse redan i dag är stort och har ökat under de senaste åren. Av stor betydelse år naturligtvis också återtagningssystemens legitimitet hos allmänheten. Om konsumenterna stimuleras att medverka vid återtagning av använda förpackningar framstår det enligt utredningens mening utomordentligt väsentligt att det insamlade förpackningsmaterialet används på ett miljömässigt optimalt sätt.

Om en hög grad av materialinsamling initialt inte leder till materialåtervinning och tillverkning av nya förpackningar eller andra produkter eller till en effektivare och miljömässigt bättre energiutvinning än vad som skulle ha varit fallet om man inte hade gjort en utsortering, är risken stor att konsumenternas tilltro till systemen undergrävs. Detta är ett förhållande som måste vägas in när átertagningsmálen fastställs. Det är också av stor vikt att nya marknader utvecklas för det återvunna materialet.

Konsumenterna kan också medverka vid átertagning och insamling genom olika organisationer. Redan i dag medverkar således flera folkrörelseorganisationer bl.a. idrotts-, ungdoms- och miljöorganisationer, i olika insamlingar av t.ex. glas och burkar från hushållen. På samma sätt medverkar man i städningsaktioner av olika slag. Håll Sverige rent-kampanjen är ett bra exempel på hur en samlad aktion kan få mycket god effekt.

Utredningen anser att det är av avgörande betydelatt förpackningsanvändarna vare sig de är se företag eller enskilda konsumenter kan stimule- att medverka aktivt i system för återtagning ras av använda förpackningar. Enligt lag bör det finnas principiell skyldighet utan sanktion en - att medverka vid sortering av förpackningar. I övrigt bör producenterna ges möjlighet att

stimulera konsumentmedverkan med pant eller åter-

lämningspremier. Det är också väsentligt attxåtertagningssystemen blir konsumentvänliga, dvs. enkla och tydliga. Konsumenterna måste få relevant information samt vägledning i form av märkning. Medverkan av folkrörelseorganisationer som t.ex. idrotts-, ungdoms- och miljöorganisationer bör stödjas aktivt.

1o.4.5 Finansieringen av producentansvar

I det föregående har utredningen angivit att Å innebär såväl producentansvaret för förpackningarna

Ä fysiskt ett ekonomiskt Detta avsnitt

ett som ansvar. skall beröra olika överväganden angående det . ekonomiska ansvarets praktiska utformning.

Den principiellt viktigaste frågan i detta sammanhang är dels om finansieringen av återtagningen av använda förpackningar motiverar någon samhällsmedverkan, dels om kommunerna skall ha någon ersättning för omhändertagande av förpackningar i den ordinarie avfallshanteringen.

En samhällsmedverkan kan vara motiverad som garanti för att alla företag behandlas lika och ingår i systemet. Företrädare för handeln har framhållit sina svårigheter främst för mindre butiker att - -

administrera en avgift som skall bekosta átertagning

använda förpackningar. Tyskland och Nederländerna

av I har man stannat vid att finansieringen skall hanteras av producenterna själva. I Tyskland har man inom ramen för DUAL-systemet också infört gemensamma förpackningsavgifter som finansieringsmodell.

I Nederländerna har regeringen och näringslivet kommit överens om att producenterna själva skall svara för finansieringen och att det skall räknas in vid prissättningen.

Sverige har inom ramen för de återtagningssystem som redan finns för insamling av aluminiumburk och återglas goda erfarenheter av att låta näringslivet administrera och finansiera en särskild avgift.

Fördelarna med att låta producenterna själva finansiera återtagningssystemen för förpackningar är främst att detta medger en hög grad av flexibilitet över tiden, samt att kostnadskalkylerna kan göras mer relevanta. När producenterna bygger upp sina átertagningssystem avgör själva om det är mest ändamålsman enligt att ta ut förpackningsavgiften i handeln eller tidigare i förpackningskedjan samt hur importörernas medverkan skall organiseras. Utredningen anser att det är mest ändamålsenligt att detta sker hos handeln eller förpackningstillverkaren samt hos importören.

I utredningens bedömningar är det svårt att ge en exakt bild av vilka kostnader det är fråga om. Kostnadsnivån beror i hög grad pá hur effektiva återtagningssystemen är och vilka samordningsvinster som uppnås. Dessa frågor utvecklas i ett senare avsnitt bl.a. belyser konsekvenserna av utredningens försom slag.

En fråga bör bedömas i detta sammanhang är om som förpackningsavgiften kräver lagstöd. Eftersom det kostnad för specifika prestationer i handlar om en samband med återtagning av använda förpackningar anser inte utredningen att något lagstöd är páfordrat. Kostnaden är i princip inte av annat slag än andra kostnader som uppstår för en vara.

Förpackningsavgifteñ skall täcka kostnaderna för att bygga átertagningssystem för använda förpackupp ningar, dvs. att tillhandahålla behållare, ocheller ordna áterlämningsställen, att ordna bortforsling samt att materialåtervinning och i något fall arrangera energiutvinning. Avgiften skall slutligen även täcka kostnader för utveckling och försöksverksamhet inom

området.

När avgifterna tas ut för dessa kostnader måste de relevanta och inte på ett otillbörligt sätt öka vara konsumentpriserna. I fri och öppen marknad med en fungerande konkurrens bör detta inte innebära något problem. Avgifterna kommer dessutom att i sedvanlig ordning bevakas av konsumentintressena samt av SPK.

Utredningen att producenterna på egen hand anser skall för samtliga kostnader för återtagning svara använda förpackningar. Om man samverkar för att av klara detta bör förpackningsavgift kunna tas ut en täcker kostnaderna. På vilket sätt detta skall som ske bör enligt utredningens mening inte regleras

av samhället.

I avsnittet producentansvarets ekonomiska avgränsom ning framgår att utredningen anser att kommunerna det fulla ekonomiska ansvaret för vad som i skall ha enlighet med renhållningslagen ankommer på dem, dvs.

även för förpackningar som hamnar i det vanliga avfallet.

Anledningen till denna principiella avgränsning är att kommunerna genom sina renhållningsavgifter kan få täckning för kostnader för insamling, bortforsling, energiutvinning och deponi. Kommunerna kan numera differentiera avgifterna och bör även kunna få ökad täckning för faktiska avskrivningskostnader för investeringar i energiutvinningsanläggningar och deponier. V

För konsumenterna innebär denna finansieringsprincip att kostnader som avser ätertagning påverkar pris-

sättningen medan kostnader för den del

av varan som följer med det osorterade avfallet påverkar avfallsavgiften. Denna princip överensstämmer med det fysiska ansvarets avgränsning. Om konsumenterna medverkar aktivt vid utsorteringen av förpackningar bör de

samlade renhållningskostnaderna kunna minska, framför

allt genom att volymerna minskar.

En fråga som i detta sammanhang berörts är om en minskad andel förpackningar i det förbränningsbara avfallet kommer att innebära att sopförbränningsan-

läggningar stär outnyttjade.

Detta kommer emellertid inte att bli fallet eftersom det finns mycket annat

brännbart

material, främst i industriavfall, som med fördel kan ersätta den utsorterade förpackningsandelen.

En annan intressant frågeställning är kommunernas om möjligheter att differentiera avfallsavgifterna innebär att de boende i ett visst bostadsområde eller den enskilde konsumenten kan få en stimulans i form av kostnadsreducering för att man genom utsortering minskar avfallsvolymerna. I t.ex. Schweiz och USA kan

sådana system tillämpas, och det finns exempel på hur

enskilde konsumenten kan reduceras om

avgiften för den medverkar att t.ex. reducera sitt avfall vid man genom

sortering. Enligt utredningens mening bör den ökade

§ möjligheten att differentiera avgifterna som kommuner- Z har kunna användas till att stimulera átertagning na E átervinningsbar råvara. I detta avseende är emelav lertid kommunernas möjligheter begränsade till princisjälvkostnadstäckning. Om man vill gå ännu pen om skatt och kräver dáj längre får avgiften karaktären av statlig medverkan. Danmark och Tyskland fr.o.m. den januari 1992 har exempel infört en statlig 1 som avfallsavgift för att bl.a. stimulera återvinning. fråga ligger emellertid utanför finansierings- Denna

principerna för ett utökat producentansvar och behand-

frågan hur staten

i las därför senare i samband med om

kan stimulera eller underlätta ökad återtagning av en använda förpackningar.

Till sist kan noteras att förpackningsproducenterna mycket väl kan köpa tjänster kommunerna för att få av hjälp med insamling och bortforsling av utsorterade I och använda förpackningar. Kommunerna har i dag en professionell avfallshantering vilket innebär att det kan finnas samordningsvinster genom att förpackningsproducenterna köper dessa tjänster av kommunerna och deras renhållningsföretag eller av de privata entreprenörer också kommunerna anlitar. I de delstater som i USA där har omfattande materialåtervinning man en t.ex. New Jersey, Minnesota och Chicago tillämpar sådan blandning organisationsformer. man just en av

På sätt kan det lämpligt för förpackningssamma vara producenterna att ibland köpa tjänster från återlämningscentra, där man då också lämnar in förpackningar. I ett vidare perspektiv är det en lång rad andra material utöver förpackningsmaterial som lämpar

sigför materialåtervinning eller som på grund av sin miljöfarlighet bör omhändertas på särskilt sätt. Detta kan motivera samordning av olika aktiviteter för att underlätta för konsumenterna och hålla nere kostnaderna.

När förpackningsproducenter köper tjänster från

kommuner eller andra entreprenörsföretag skall det enligt utredningens mening ske på affärsmässiga grunder. Här kommer det i framtiden att finnas en fungerande marknad där olika aktörer kommer att arbeta under konkurrens.

Ytterligare en fråga är om själva finansieringsprincipen som den beskrivits ovan kan snedvrida konkurrensen mellan de olika förpackningsslagen. Här kan konstateras att det redan i dag föreligger

skillnader mellan de direkta miljökostnaderna för

olika förpackningsmaterial. Dessa skillnader hänför sig emellertid till att de olika materialslagen måste behandlas olika beroende på skillnader i miljöbelastning. Vad som i detta fall är väsentligt är att kommunerna tar ut full kostnadstäckning för den del av förpackningsmaterialet som går till energiutvinning eller deponi. Därigenom blir kostnadsprincipen relevant utifrån konsumentens synvinkel. Inslag av samhällsstöd i den delen kan innebära att vissa typer av förpackningar får en indirekt subvention på felaktiga grunder. Om samhället skall subventionera bör man i första hand stödja återanvändning och materialåtervinning. Denna frågeställning har emellertid inte att göra med finansieringsprincipen

för producentansvaret eller med det ekonomiska

ansvarets avgränsning utan gäller hur samhället ställer miljökrav och stimulerar en miljömässigt lämplig hantering av förpackningarna.

Utredningen anser att kommunerna skall svara för kostnaderna för den del av förpackningsmaterialet som definieras som avfall och som skall behandlas enligt renhållningslagen. Kommunerna bör ta ut full kostnadstäckning när man fastställer renhållningsavgifter och utnyttja sina möjligheter att i differentiera avgifterna så att konsumenterna tydligt kan hur deras medverkan i sortering se påverkar kostnaderna för avfallshanteringen. När förpackningsproducenterna för att leva upp till

U

sitt producentansvar köper tjänster eller utsorterad förpackningsråvara från kommunerna skall | detta ske på affärsmässiga grunder.

I4

1o.4.6 Lag eller avtal - ekonomiska styrmedel

I förslagen till EG-direktiv anges att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att gynna återvinning och motverka uppkomsten av förpackningsavfall. Detta anser p Ä man kan ske såväl genom frivilliga avtal som med lagliga regleringar. Den tyska modellen rymmer lagfästa krav på ätertagningsplikt i alla led samt pantplikt på vissa förpackningstyper. För sälj- och kringförpackningar upphävs emellertid dessa krav om det av , industrin och handeln inrättade DUAL-systemet uppfyller de átervinningskrav som anges i lagen. I

Nederländerna har valt att sluta avtal mellan

man regeringen och näringslivet utan någon reglering i lag. Regeringen har dock parlamentets bemyndigande för att ingå de aktuella avtalen med näringslivets företrädare ett sätt att arbeta som står i överens- stämmelse med en lång tradition i Nederländerna, där man ersatt delar av den offentligrättsliga regleringen med privaträttsliga avtal. Vilken modell som kommer att tillämpas i Frankrike är ännu inte bekant, men man

kan förutsätta att modellen kommer att innefatta såväl lagstöd som avtalsreglering.

Utredningen har funnit att ett utvidgat producentansvar bör kunna införas successivt och över en relativt lång tid. Skälen för detta är att den tekniska utvecklingen successivt kommer att förändra förutsättningarna för bl.a. materialåtervinning. Av det föregående framgår att utredningen förespråkar en ordning där samhället ställer långsiktiga mål och krav beträffande de olika förpackningsslagen samt att man efter förhandlingar kommer överens om hur dessa bäst skall kunna uppnås. Härvid bör en betydande flexibilitet eftersträvas med möjligheter till ett införande successivt av producentansvaret efter hand som de praktiska förutsättningarna klarlagts vid förhandlingar. Vid genomförandet förutsätts också att man tar lämpliga geografiska hänsyn. En annan förutrenhållsättning är att kommunernas ansvar enligt ningslagen även fortsättningsvis bör gälla för använda förpackningar som återfinns i det allmänna avfallet.

Utredningens slutsatser leder fram till att det bästa resultatet för svensk del uppnås om

det finns en grundläggande lagreglering, - .

regeringen eller myndighet bemyndigande

- annan genom kan utfärda föreskrifter med anledning av denna lag samt

dessa kompletteras avtal med förpackningsföre- trådarna.

I lagen bör framgå att förpackningar skall återtas

som kan undantas från det kommunala renhållningsmonopolet. Förpackningar som kan undantas är sådana där det finns

tekniska möjligheter till materialåtervinning. Där det

finns starka miljömässiga skäl kan förpackningsproducenterna i undantagsfall även tillåtas förbränning,

dvs. om alternativet är kommunal deponi.

Vad som avses med förpackningar ämnade för återtagning framgå särskilda bör inte av lagen utan bör anges i föreskrifter. När regeringen eller myndighet som regeringen utser utfärdar sådana föreskrifter bör man utgå från

att det är tekniskt möjligt att materialåtervinna förpackningsmaterialet samt att det är tekniskt möjligt att arrangera återtagningssystem eller att utveckla sådana.

När regering eller myndighet utfärdar föreskrifterna

bör man även ange långsiktiga mål samt återvinnings-

för olika materialslag.

graden När man fastställer återvinningsgraden bör man enligt utredningen utgå från de långsiktiga mål och förslag till handlingsplaner som angivits 1 avsnitt 10.3 Följande kriterier bör vara utgångspunkter nämligen,

att förpackningsmaterial endast i undantagsfall bör 0 hamna på deponi, att man i övrigt följer den generella miljöbedömningen som för varje materialslag för sig anger följande prioriteringsordning, återanvändning, materialåtervinning och energiutvinning, att átervinningsmålen utgår från de olika förpackningsmaterialens miljöbelastning, att hänsyn tas till de skilda geografiska förutsättningarna eftersom de miljömässiga konsekvenserna av materialåtervinning ser olika ut i storstäder och tätorter jämfört med landsbygdsområden,

att även ekonomiska hänsyn vägs in när man fastställer återvinningsgraderna. Med hänsyn till de goda förutsättningar som gäller i vårt land bör miljökraven inte innebära högre kostnadsbelastning på de svenska förpackningsproducenterna än de som kommer att gälla i andra europeiska länder eller sammantaget inom EG.

Innan regeringen eller utsedd myndighet fastställer vilka förpackningsmaterial som skall behandlas enligt lagen samt vilka återvinningsmål som bör gälla skall förhandlingar ske med företrädare för förpackningsproducenterna. Fördelningen av ansvaret för att nivån uppnås för ett visst materialslag skall regleras genom avtal mellan det offentliga och dem som representerar förpackningsproducenter eller importerar förpackningar ett visst materialslag. I detta sammanhang bör man av också klara ut hur de olika átertagningssystemen skall se ut, samt hur de skall introduceras. I avtalen anges således förutsättningar för försöksverksamhet, testning olika âtertagningssystem samt handlingsplaner av för de närmaste åren. Allmänt sett gäller att man bör tillämpa långa övergángstider så att omställningen kan ske smidigt och att återtagningssystem hinner utvecklas innan de genomförs fullt ut.

För att lagens effekt inte skall undgå den producent inte deltar i avtalsslut bör en uttrycklig återsom vinnings- och återtagningsskyldighet gälla för sådana producenter.

För att systemet skall kunna fungera effektivt krävs att graden av måluppfyllelse kan kontrolleras. Den

officiella statistiken avseende konsumtionen av för-

packningar liksom den branschinterna statistiken är för närvarande bristfälliga. I förslaget till EG-direktiv poängteras också behovet av en förpackningsdata-

bas. För att kunna uppfylla intentionerna i enlighet med producentansvaret bör producenterna åläggas att ha överblick över vart avfallet tar vägen i återvinen ningsledet. I avtalen kan man närmare reglera hur de olika delbranscherna skall medverka för att möjliggöra kontroll att målen för återvinning uppnås. av

För att återtagningslagen för förpackningar skall bli effektiv bör det även finnas en ekonomisk sanktion för den producent inte uppnår avtalad återvinningssom nivå. Producenten bör emellertid inte åläggas en sanktion bristen beror på faktorer som han inte om råder över.

Utredningen att det bör finnas en särskild anser lag att regeringen eller annan utsedd som anger myndighet genom bemyndigande kan undanta använda förpackningar som är ämnade för återvinning. Den närmare definitionen av vilka förpackningar som skall inte framgå av lagen utan bör återavses finnas i särskilda föreskrifter. I föreskrifterna skall också anges långsiktiga mål och återtagningsgrader fastställs efter kriterier som som

i motiven till lagen samt efter förhand-

anges lingar med företrädare för förpackningsproducenterna. Hur målen skall uppnås, hur ansvaret skall fördelas, samt hur återtagningssystemen skall utformas och introduceras skall anges i avtal mellan det offentliga och förpackningsproducenterna. I lagregleringen bör framgå att kontrolloch sanktionsmöjligheter skall finnas. Hur den närmare lagregleringen bör ut presenteras i se utredningens förslagsdel i kapitel 12.

10.4.7 Ekonomiska styrmedel

Inom EG-länderna och i flera andra länder har man diskuterat möjligheterna att använda ekonomiska styrmedel för att stimulera en utveckling som man utifrån miljösynpunkt anser önskvärd.

I förslaget till EG-direktiv anges att användningen av återlämningsbara och återvinningsbara förpackningar skall gynnas med ekonomiska styrmedel i form av t.ex. avgifter, skatter och subventioner. Likaså skall användandet av återvunnet material som råmaterial gynnas. De ekonomiska styrmedlen skall utformas så att de stöttar program för insamling och återvinning.

styrmedlen skall vidare vara satta utifrån ekologiska

och ekonomiska kriterier.

Inom OECD pågår ett projekt för att utarbeta rikt-

linjer för användning ekonomiska styrmedel inom

av förpackningsområdet. Projektet har påbörjats med en inventering av vilka ekonomiska styrmedel som används i olika medlemsländer.

I Sverige har miljöavgiftsutredningen MIA behandlat denna fråga från ett mera övergripande perspektiv. I kapitel 7 presenterar utredningen ett antal modeller för ekonomiska styrmedel som kan vara aktuella på förpackningsområdet. Dessa modeller skall här belysas övergripande. Dessutom kommer utredningen att ange vilka ekonomiska styrmedel som bör förordas tillsammans med ett utvidgat producentansvar.

En modell som bl.a. diskuterats i Kalifornien är att införa en särskild råvaruavgift på all ursprunglig råvara. Syftet med denna skulle vara att stimulera till en resurssnål hushållning och till att bl.a. förpackningsmaterial återanvänds och materialåter-

vinns. En betydande svårighet med att förverkliga denna tanke, är hur avgiftens storlek skall fastställas, samt hur den skall administreras.

En annan modell är att införa en generell förpackningsskatt differentieras med hänsyn till de olika som förpackningarnas miljöbelastning. I Sverige har vi i dag en särskild förpackningsskatt på dryckesförpackningar tidigare behandlats ingående i utredningens som delbetänkande SOU 199085. I detta delbetänkande föreslog utredningen en ändring av skatten så att denna skulle bli mera styrande från miljösynpunkt. I samband med behandlingen av miljöpropositionen 19909190 beslöt riksdagen att utredningens förslag angående dryckesförpackningsskatten skulle få vänta tills utredningen avlämnat sitt slutbetänkande angående vidgat producentansvar för förpackningarna.

utvidgade samhällets styrmedel på förpacknings- Om man omrádet är det enligt utredningens mening möjligt att införa en generell förpackningsskatt som gäller alla typer förpackningar. En sådan skatt kan utgå från av de huvudprinciper som gäller för dryckesförpackningslagen. En nackdel med en sådan skatt är att den inte kan vara flexibel med hänsyn till den snabba utveckförpackningsområdet. generell förpacklingen inom En ningsskatt bör också ha delvis annan utformning än en den nuvarande dryckesförpackningsskatten eftersom punktskatter tas ut vid gränsen inte är förenliga som med den inre marknadens krav inom EG. Av den anledningen måste skatten utformas på ett annorlunda sätt. Enligt utredningens mening är en generell förpack-

ningsskatt i första hand ett alternativ till ett

utvidgat producentansvar för förpackningarna. Grundidén med ett utvidgat producentansvar är att samhället ställer långsiktiga miljömål för de olika förpackningsslagen, och att producenterna får en förhållande-

vis stor frihet att uppnå dessa mål genom att ta ett eget ansvar även för finansieringen av verksamheten. En generell förpackningsskatt som differentieras med hänsyn till förpackningarnas miljöbelastning bör enligt utredningens mening inte genomföras jämsides med ett sådant utvidgat producentansvar.

I överensstämmelse med detta är även en speciell skatt på dryckesförpackningar inte lämplig i en situation där man inför ett utvidgat producentansvar.

En annan fråga är om samhället genom ökade avfallsavgifter kan stimulera en ökad resurshushållning samt ökad återanvändning och materialåtervinning. som redovisats på annat håll i detta betänkande tillämpas en statlig avfallsavgift i Danmark. Avgiften, som infördes 1986, uppgår idag till 130 Dkrton avfall. Avsikten är att minska den mängd avfall som går till deponering och förbränning. Avgiften drabbar i stort sett alla typer av avfall. Intäkterna går till att finansiera verksamhet inom miljöområdet. Vidare kommer en motsvarande avgift att införas i Tyskland den 1 januari 1992. Även här är det miljömässiga orsaker som ligger bakom. Syftet är i första hand att stimulera materialåtervinning samt att finansiera miljöinsatser.

I USA varierar avgiften för deponering tipping fee mellan ca 100-1 000 kronor per ton avfall. De högsta avgifterna har satts såväl utifrån ökade kostnader som utifrån att de skall verka som styrmedel. De anses också ha fått en kraftigt styrande effekt mot ökad återvinning.

Införandet av statliga avfallsavgifter föreslogs av MIA-utredningen eftersom de ansågs ha goda förutsättningar att få effekt både vad gäller avfallsvolymer

och ökad källsortering, särskilt beträffande industriavfall.

Under utredningsarbetets gång har framför allt återvinningsföretagen pekat på att avfallsavgifter bör användas styrmedel, eftersom det skulle stimulera som materialåtervinning.

Utredningen har i sin analys funnit att avfallsavgifterna i vårt land är låga om man jämför med andra nordeuropeiska länder och med stora delar av USA. Det är vidare helt klart vilket utvärderingar av den statliga avfallsavgiften i Danmark visar - att denna typ avgift har en styrande miljöeffekt även vid av relativt låga nivåer. Fördelen med avgiften är att den stimulerar materialreduktion, återanvändning och materialåtervinning. Om man önskar kan man även differentiera avgiftens storlek mellan energiutvinning och deponi.

MIA-utredningens förslag innebar att en statlig avfallsavgift på 50 kr. per ton skulle införas. Flera remissinstanser ansåg att detta förslag inte var tillräckligt underbyggt samt att ytterligare insatser behövdes för att få återvinningsmarknaden att fungera bättre än hittills. I miljöpropositionen 19909190 angavs att man avsåg att ytterligare överväga om ekonomiska styrmedel inom avfallsomrádet kan utformas så att invändningar kan undanröjas.

Genom att införa producentansvar för använda förpackningar kommer förutsättningarna för återvinningsmarknaden att successivt förbättras. Samtidigt bör ansvaret kombineras med ett ekonomiskt styrmedel som stimulerar miljöriktig resurshushållning. Dessa styrmeen del bör enligt utredningens mening emellertid inte enbart förpackningar utan hela avfallsområdet. avse

Vad som eventuellt kan tala emot en statlig avfallsavgift är att kommunerna själva kommer att få möjlighet att differentiera avfallsavgifterna samt att täcka in samtliga relevanta kostnader. Alltjämt kommer emellertid självkostnadsprincipen att ligga till grund för avgifternas storlek. Om man därför vill införa ett

ekonomiskt styrmedel med ökad miljöeffekt är stat-

en lig avfallsavgift den väg som utredningen förordar. Eftersom en sådan avgift berör hela den kommunala avfallshanteringen anser emellertid utredningen inte att det ligger inom uppdragets ram att utarbeta ett förslag i denna riktning. Utredningen stöder dock skrivningen i miljöpropositionen att frågan bör övervägas ytterligare i särskild ordning.

Utredningen förordar i första hand höjda avfallsavgifter som ekonomiskt styrmedel för att stimulera ökad materialreduktion, återanvändning och materialåtervinning. Utredningen anser att

denna fråga bör övervägas i särskild ordning. En

generell förpackningsskatt utgör enligt utredningen ett alternativ till ett utvidgat producentansvar för använda förpackningar. Om utredningens förslag om producentansvar införs, bör den nuvarande dryckesförpackningsskatten avskaffas.

1o.4.s Informationsinsatser och forskning

Förutom ekonomiska styrmedel kan samhället stimulera utvecklingen mot mer miljövänliga förpackningssystem genom olika former av informationsinsatser och forskning.

Information och märkning

När det gäller den allmänna informationen om återtagning av använda förpackningar är detta självklart en väsentlig uppgift för förpackningsproducenterna. Det gäller att informera både om motiven för ökad återtagning av använda förpackningar samt om på vilket sätt olika intressenter och konsumenter förutsätts medverka.

En fråga av speciell karaktär som kan kräva insatser från regeringen eller den myndighet som regeringen utser gäller behovet av en enkel och upplysande märkning.

Det finns för närvarande inga myndighetskrav på att förpackningar skall förses med någon form av miljörelaterad märkning. Det pågår inte heller något svenskt eller samnordiskt myndighetsarbete med någon speciell miljömärkning av enbart förpackningar. I utarbetandet av regler för den positiva miljömärkningen av produkter, den s.k. svanmärkningen, kommer emellertid även förpackningar att beaktas. De nordiska länderna driver här gemensamma projekt där arbetet fördelas mellan länderna. Finland har startat ett projekt angående vilka krav man skall ställa på förpackningen för en produkt för att produkten skall få miljömärkas. Krav kommer alltså att ställas på både produkt och förpackning för att produkten skall få märkas med den vita svanen.

I utkastet till EG-direktiv för förpackningsavfall ingår förslag till märkning av förpackningar. Märkningen avses vara genomförd tre år efter det att direktivet trätt i kraft. Enligt förslaget skall

förpackningar märkas med vilket materialslag de är gjorda av

äterlämningsbara förpackningar märkas med symbol för i detta

återvinningsbara förpackningar märkas med symbol för detta.

symbolerna kommer att framgå ur direktivet.

Vidare föreslås att förpackningarsom är märkta som återlämningsbara eller átervinningsbara inte får förbjudas eller begränsas skäl är relaterade till pga som märkningen.

CEN-arbetet med standardisering av förpackningar

Inom även miljörelaterad märkning se avsnitt behandlas EG-direktivet är emellertid överordnat vilket 2.9. innebär att de regler och symboler som anges där gäller i första hand. CEN-standarder har sedan till uppgift att vid behov utforma detaljerade krav i enlighet med de ramar som anges i direktivet.

Enligt utredningens mening år det utomordentligt väsentligt att märkningen förpackningar som kan av återtas får tydliga symboler för detta, samt att det uppställs krav skall leva upp till för att få som man använda symbolerna. Ett sådant krav är att förpackningsmaterialet skall kunna återvinnas och att det

4 fungerande för átertagning. Dessa krav på

finns system märkning bör ha stöd i lag.

Utredningen anser att det är en stor fördel om märkningen kan harmoniseras i hela Europa, och lägger därför på detta stadium inte fram något eget förslag.

r

Utredningen anser att informationsinsatser är av central betydelse vid introduktionen av átertagningssystemen för använda förpackningar. Huvudansvaret för dessa insatser bör enligt utredningens mening ligga hos förpackningsproducenterna. Utredningen anser att principerna för märkning av átertagningsbara förpackningar bör ges lagstöd. Formerna för märkningen harmoniseras i hela Europa.

Forskning och utveckling

Nedan presenteras ett antal områden inom vilka utred-

ningen anser att det är särskilt angeläget att stimu-W

lera forskning och utveckling.

Livscykelanalyser

Det är av stor vikt att utveckla metoder som gör det möjligt för företag att på ett relativt enkelt sätt värdera sina förpackningssystem både miljömässigt och ekonomiskt. Vidare är det väsentligt att det finns möjlighet att identifiera särskilt miljöstörande processer eller hanteringsled så att dessa kan åtgärdas. Metoder för livscykelanalyser behöver därför standardiseras, förenklas och utvecklas. Livscykelanalyser av är forskningsfält är under snabb produkter ett som utveckling. Det finns ett stort antal modeller i bruk med en rik variation beträffande vilka faktorer som beaktas och var man sätter gränser för systemen. Arbetet är oftast mycket omfattande och kostnadskrävande medinsamling av stora mängder data som också måste hållas aktuella. Det är därför väsentligt att man väljer ut de faktorer som har störst relevans för att på så sätt förenkla och standardisera modellerna.

Vidare måste metoderna för riskvárdering utvecklas, dvs. kvantitativa data om miljöföroreningar m.m. översättas till kvalitativa data, dvs. vilken påverkan de har på miljön.

Förpackningsmaterial

Det är önskvärt med forskning som syftar till utveckling av materialsnála förpackningar och förpackningsmaterial är lätta att återvinna. Det bör vidare gå som att intensifiera utvecklingen av förpackningar som består av flera materialslag och som i avfallsledet går att särsortera materialslagsvis.

Kunskapen om konsekvenserna vid användning av returmaterial i primárförpackning och transportförpackning för livsmedel behöver utvidgas.

Återanvändbara transport- och butiksförpackningar

Transport- och butiksförpackningar förorenas i allmänhet inte av de varor som de innehåller. Det bör därför finnas stora möjligheter att utveckla återanvändningssystem för dessa typer av förpackningar. Ökad återanvändning förutsätter också högre grad av standardien sering för att vara praktiskt och ekonomiskt genomför-

bar. Flera utvecklingsbara ideer har presenterats för

utredningen, t.ex. återanvändbara modulsystem som kan fungera både transport- och butiksförpackningar. som Det saknas kunskap om risker för kontaminering av transportförpackningar. Det erfordras också utveckling metoder för att mätafölja hur mikroorganismer av penetrerar förpackningar.

Insamling och transport

Insamlingsmetoderna behöver utvecklas och utvärderas t.ex. med avseende på att uppnå höga insamlingsnivåer och erhålla en tillfredställande konsumente och arbetsmiljö. Det behövs också fordon som både kan transportera och komprimera flera fraktioner samtidigt liksom fordon med flera olika sorteringsfack som görs flexibla med hjälp av mobila väggar.

Marknader

Marknader behöver utvecklas för såväl återvunnet material som för produkter utförda av återvunnet material.

Ekonomiska styrmedel

Ett av de mest framträdande problemen med ekonomiska styrmedel är hur de skall kunna tillämpas även på varor som förs över landets gränser utan att bli betraktade som handelshinder eller få en alltför svårkontrollerad eller komplicerad konstruktion. Det är därför önskvärt att utveckla ekonomiska styrmedel som inte berörs av import eller export eller som kan användas generellt inom hela EG. Vidare behövs ekonomiska styrmedel som trots att de är enkla och generella ger önskad styrning.

Kvantifierade miljömål

Kvantifierade miljömål och enkla nyckeltal för förpackningars miljöpåverkan behövs som redskap för att konstruera miljömässigt fördelaktiga förpackningar och förpackningssystem.

Plast

En ökad standardisering krävs i riktning mot färre typer av plaster inom förpackningsomrádet. Behovet av marknader för såväl återvunnet material som för nya produkter baserade på återvunnet material är nya speciellt framträdande inom plastområdet. Flera projekt för återvinning av plast är igång eller kommer att startas både i Sverige och internationellt.

Återanvändning plast kräver ökad kunskap om hygienav problematiken. Studier krävs av hur den kemiska och behöver mikrobiologiska säkerheten påverkas. Vidare metoder utvecklas för att mäta hur mikroorganismer fäster på ytor.

Glas

En standardisering av glasburkar för livsmedel kan bidra till utvecklandet av ett nytt återanvändningssystem. I Sverige behövs utveckling av nya användningsområden för återvunnet färgat glas eftersom aimportöverskottet av sådant glas är omfattande.

Aluminium

Insamling metall- och plastfraktion av en gemensam skulle kraftigt öka möjligheterna till återvinning av aluminium. Automatiska sorteringsanläggningar för uppdelning i aluminium, plast och plåt behöver utpro- Likaså behövs utprovning av pyrolysanläggning för vas.

bortbränning av plast- och papprester från aluminium-

fraktioner. Problem med avgång av organiska kolväten behöver studeras.

Stâlplåt

å -Vid återvinning av större mängder stålplát i Sverige behöver tekniken för avtenning utvecklas.

xombinationsförpackningar

Pågående försök med insamling och återvinning av kombinationsförpackningar av papper-plast och papper-plast-aluminium behöver intensifieras.

Biologiskt nedbrytbara förpackningar

Forskning kring och framtagning av biologiskt nedbrytbara förpackningsmaterial bör stödjas.

Finansiering

Det har hittills funnits goda möjligheter att t.ex. via STU få ekonomiskt stöd till projekt som rör ny teknik för återvinning. Möjligheterna att få bidrag för utveckling av beprövad teknik som inte är ekonomiskt lönsam har däremot varit sämre.

1990 inrättade regeringen Avfallsforskningsrádet - ett programrád för forskning för ett avfallssnålt samhälle, med uppgift att inventera forskningsbehov och fördela medel till projekt rörande avfallsminskning. Ett område som behandlas av rådet är förpackningar.

Utredningen föreslår att ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsprogram som belyser återvinning av förpackningsmaterial skall komma till stånd. Forskningsprogrammet bör nära följa den internationella FoU-verksamheten samt framför allt avse problemområdena insamlingsmodell, sorteringsteknik, återvinningsteknik samt marknads-

aspekter på átervunnet förpackningsmaterial. Pro-

grammet bör omfatta internationell samverkan samt

branschsamverkan.

Forskningsprogrammet bör kunna erhålla medel från

bl.a. avfallsforskningsområdet samt Nutek. Området bör dessutom uppmärksammas i nästa övergripande forskningsproposition.

1o.4.9 organisation

Många frågor rörande förpackningar har behandlats på departementsnivå eftersom de varit föremål för ett stort politiskt intresse. Även framledes kommer flera av frågorna att vara av en sådan karaktär att de bör beredas inom regeringskansliet. Det finns emellertid också behov av att därutöver tillskapa en organisation som kan ta ett samlat ansvar för utvecklingen och som kan vara samhällets företrädare i förhandlingar med bl.a. näringslivet. Y Utredningen anser att en särskild förpackningsdelegation bör knytas till statens naturvárdsverk. Delegationen bör ledas av naturvárdsverket, som även bör svara för kanslifunktionen. Dessutom bör representanter ingå från kommerskollegium, SPK,konsumentverket, livsmedelsverket, närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Svenska renhållningsverksföreningen och kommunförbundet.

Förpackningsdelegationen bör ges denna allsidiga sammansättning eftersom frågor som rör förpackningars miljöbelastning bör behandlas av experter från flera olika myndighetsomráden.

Delegationens uppgift bör bl.a. vara i

i

I att ta fram underlag för regeringens eller natur- I várdsverkets föreskrifter inom området, f att hålla bred kontaktyta gentemot förpackningsen

E producenterna och deras branschorganisationer

samt miljö- och konsumentorganisationerna,

H

att företräda regeringen i förhandlingar med näringslivet samt att träffa de avtal som krävs

för att uppställda mål bl.a. angående åter-

vinning skall kunna uppnås, att för regeringens räkning följa upp de uppställda målen samt kontrollera att reglerna efterlevs, att i samarbete med Packforsk följa och initiera forskning avseende förpackningars miljöbelastning, att följa den internationella utvecklingen samt ta initiativ till standardisering och harmonisering, att verka för en allsidig information om miljön och förpackningarna.

Förpackningsdelegationen är ett samarbetsorgan mellan berörda myndigheter som var och en har väsentliga myndighetsfunktioner inom området.

Det nya myndighetsansyar som följer av en ny lag för återtagning av förpacknigar bör enligt utredningens mening ligga på naturvárdsverket. Motivet är att verket har ett övergripande ansvar för miljöfrågorna samt ett sektorsansvar för avfall.

Naturvårdsverket bör även få ansvaret för att EGs ramdirektiv för förpackningar efter ett svenskt medlemskap förverkligas 1 Sverige. -

11 UTREDNINGENS FÖRSLAG

11.1 Utgångspunkter

Utredning har allmän utgångspunkt att dess förslag som skall överensstämma med de mål och krav angående förpackningarnas miljöbelastning som formuleras av EG. Utredningens analyser visar att Sverige har goda förutsättningar att klara högt ställda miljömål för förpackningsområdet att dessa mycket väl kan samt förenas med utvecklingen inom EG. De särskilda förutbefolksättningar som råder i vårt land vad gäller ningstäthet, geografiska avstånd, avfallssituation samt erfarenheter från miljöarbetet på förpackningsområdet måste emellertid sammanvägas med den internationella utvecklingen. Det innebär att utredningen eftersträvar en harmonisering med övriga Europa, men att förslagen ändå utgår från förhållanden i vårt land. Utredningen anser att det mycket väl går att klara andra samhällsmál angående t.ex. livsmedelshygien och förpackning av läkemedel samtidigt som mer miljövänliga förpackningssystem utvecklas.

11.2 Miljögolicy för förpackningar

Utredningen anser att en miljöbedömning för förpack ningarna skall göras utifrån en helhetssyn enligt principen från till graven. I en sådan vaggan bedömning bör följande kriterier ingå

rávarubedömning energiförbrukning - - luftföroreningar vattenföroreningar avfallshantering nedskräpning. -

Utredningen anser att Sverige skall fortsätta att utveckla modeller för miljöprofilbedömningar inom ramen för ett brett internationellt samarbete inom främst EG.

Utredningens egna miljöbedömningar bygger på vetenskapliga studier som den låtit utföra vid Chalmers industriteknik. Den generella slutsats som kan dras av dessa studier är att energibehov och emissioner minskar om förpackningsmaterial återanvänds eller átervinns samt att energiinnehåll i förpackningar bör tas tillvara genom förbränning. Dessa slutsatser gäller generellt för varje materialslag vid rak jämförelse.

Om man skulle vilja ha fullständig bild

en mera av miljöbelastningen kan man studera varje förpackningssituation för sig och jämföra hur olika förpackningsslag medverkar till miljöbelastningen. En sådan jämförelse är dock mindre relevant utifrån ett samhällsperspektiv. De olika förpackningarnas miljöfördelar

resp. milfönackdelar går inte att rangorda generellt

utifrån olika förpackningssituationer; Utredningen har

därför valt att lägga samhällskraven utifrån de olika förpackningsslagen. Samhällets miljöpolicy för förpackningsområdet måste ges en mer generell inriktning och bör inte avse enskilda förpackningssituationer och 1 system.

Utredningen föreslår att riksdagen lägger fast en övergripande miljöpolicy för förpackningarna. Samhällets miljökrav bör utgå från följande.

Mängden förpackningsmaterial bör reduceras främst mängden råvara förpackning minskas samt genom att per genom att onödiga förpackningar utmönstras.

Materialvalet bör syfta till att reducera miljöbelastningen. PVC och tungmetaller som bly m.m. bör inte finnas i förpackningsmaterial.

Återanvändning av förpackningar bör ske så långt det är möjligt. De förpackningssystem som byggts upp för återanvändning bör vidmakthållas och utvecklas. En utökad återanvändning bör komma till stånd inom vissa områden t.ex. när det gäller transportförpackningar samt förpackningar för vissa kemisk-tekniska produkter som t.ex. ingår i bensinstationssortimentet samt för tvättmedel.

Materialåtervinning av förpackningar bör utökas å väsentligt genom att tekniker för insamling och sortering utvecklas samt genom att nya marknader för återvunnet förpackningsmaterial skapas.

Energiutvinningen ur förpackningsmaterial bör förbättras genom utökad kommunal källsortering. Deponering av förpackningar bör endast ske i undantagsfall.

Utredningen föreslår att Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbetet på förpacke ningsområdet intensifieras avseende sådan standardisering som ökar förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och materialåtervinning av förpackningar.

11.3 Samhällets miljömål och krav för olika för- Dackninqsslaa

Den övergripande policyn som riksdagen föreslås lägga fast bör inrymma specifika miljömål och handlingslinjer för varje materialslag. Utredningen föreslår följande miljömål och krav.

Glas

Nuvarande system för återanvändning av glas skall vidmakthållas och utvecklas.

Målet för återvinning av glas skall öka från dagens ca 35 % till 60-70 % år 2 000.

För att öka avsättningsmöjligheterna skall glaset

sorteras i fraktionerna brunt, grönt och vitt glas.

De glasförpackningar som inte återfylls eller går till materialåtervinning deponeras. ; skall

Aluminium

Målet för materialåtervinning av aluminiumförpackningar skall öka från ca 42 % i dag till 60-80 % år 2 000. Detta mål uppnås främst intesifierad j genom en insamling också andra aluminiumförpackningar än av burkar.

De aluminiumförpackningar som inte kan samlas in för materialåtervinning skall deponeras eller brännas beroende på den enskilda kommunens behandlingsmetoder i enlighet med de miljökrav som ställs på sådan hantering.

stâlplát

Målet för materialåtervinning av stålplåt skall ökas till 40-60 % år 2 000. Målet kan uppnås genom att transportförpackningar, som uppgår till 20-30 %, omhändertas. ,

Vidare bör tekniken för avtenning utvecklas vilket , är en förutsättning för fortsatt ökad materialåtervinning av stálplåt.

Eftersom tenn även i små mängder är ett miljöskadligt ämne som kan utlösas skall deponering av förtennade förpackningar undvikas.

Wellpapp, papp och kartong

Målet för materialåtervinning av förpackningar av papper skall öka från dagens 46 % till i genomsnitt 60 % år 2 000. Detta mål är baserat på att återvinning av wellpapp borde kunna ökas från dagens 65 % till 80 % samt på att vätskekartongförpackningar, och

övriga pappersförpackningar från industri och hushåll

kan samlas in och materialåtervinnas till 30-40 %.

Dessa krav på átervinningsnivåer ger sammantagna en

ökad återvinning pappersfibrer i Sverige på

av 130-160 000 ton. Eftersom den nuvarande nettoimporten W av returwellpapp uppgår till 130 000 ton ger de föreslagna återvinningsnivåerna inte upphov till några avsättningsproblem.

De förpackningar av papp m.m. som inte materialåtervinns bör förbrännas för utvinning av energi. Av resurshushållningsskäl bör dessa förpackningar endast i undantagsfall deponeras.

Plast

Systemet med den återanvändbara retur-PET-flaskan är från miljösynpunkt avsevärt bättre än system med flaskor som enbart átervinns. Systemet bör därför vidmakthållas och utvecklas.

Vidare finns goda förutsättningar för en betydande ökning av återanvändningsbara transportförpackningar. Många av de plastflaskor som används till kemisktekniska produkter t.ex. tvättmedel och bensin- stationernas sortiment borde också kunna återanvändas.

Målet för materialåtervinning av plast bör på sikt vara 60 %. Ett första etappmål för år 2000 skall vara 30-40 % materialåtervinning. För att dessa mål skall kunna uppnås krävs tekniska genombrott för materialåtervinning av plast samt nya avsättningsmarknader för återvunnet material. De plastförpackningar som inte materialåtervinns skall förbrännas för utvinning av energi. Endast i undantagsfall bör de deponeras.

11.4 Producentansvar för förpackningar

Det avgörande motivet för ett producentansvar är att de producenter som formger, framställer, producerar, transporterar och säljer förpackningar fattar beslut som är avgörande för den samlade miljöbelastningen. Genom att de ges det samlade ansvaret för förpackningar ökar möjligheterna för att bygga upp förpackningscykler som minskar den samlade miljöbelastningen. Ett annat viktigt skäl är att endast producenterna kan på ett effektivt sätt utveckla nya produkter av det återvunna materialet samt finna nya marknader för

dessa. I denna del har en väsentlig utgångspunkt för utredningens arbete varit att producentansvar har införts i Tyskland och Nederländerna samt att samma inriktning även finns angiven i förslagen till EG-direktiv.

Utredningen föreslår att ett producentansvar för förpackningar införs i Sverige. Den fysiska delen av producentansvaret innebär att kommunens ansvar för insamling och bortforsling av det aktuella materialet upphör. En använd förpackning definieras som en råvara som en producent under vissa betingelser år skyldig att återta. Producentansvaret rymmer även en rättighet att återta materialet.

Det fysiska ansvaret innebär att producenterna är skyldiga att återta använda förpackningar som lämnas tillbaka. Producenterna är vidare skyldiga att tillhandahålla behållare till hushållen i vilka förpackningar kan lämnas samt att erbjuda särskilda inlämningsställen där konsumenten kan lämna tillbaka förpackningar.

Förpackningsmaterial som däremot hamnar tillsammans med hushållsavfallet skall liksom hittills samlas in och forslas bort kommunen i enlighet med renhållav ningslagen.

Producenterna är även ansvariga för att samla in förpackningsmaterial från industrin.

Utredningen föreslår att förpackningsproducenterna skall ha det ekonomiska ansvaret för átertagning och materialåtervinning av använda förpackningar. Kommunerna skall liksom hittills ha det ekonomiska ansvaret för den del av förpackningsavfallet som går med det vanliga avfallet till energiutvinning eller deponi.

Förpackningsproducenterna kan på entreprenörsbasis köpa tjänster av kommunerna varvid affärsmässiga principer skall tillämpas.

Utredningen anser att producentansvaret skall kunna avgränsas geografiskt eftersom miljömässiga fördelar av förpackningsinsamling inte, på samma sätt som i tätort, går att uppnå i glesbygd.

Utredningen föreslår att förpackningar scm utsorterats i princip skall gå till materialåtervinning. I undantagsfall bör producenten kunna medges tillstånd att bränna en utsorterad och ren förpackningsfraktion. Enligt utredningens mening är det dock endast miljömässigt motiverat när alternativet är deponi. Om konsumenten skall känna sig motiverad för att medverka vid utsortering och återtagning måste materialet h används på miljömässigt bästa sätt.

Utredningen föreslår att producentansvaret för förpackningar ges lagstöd samt att detta ansvar skall omfatta återtagningsskyldighet av använda förpackningar för samtliga intressenter dvs. handeln, distributörervaruproducenter, förpackningstillverkare samt materialleverantörer. Även importörer bör omfattas av

detta När särskilda skäl föreligger bör lagen

ansvar.

medge att producentansvaret avgränsas till ett färre

antal aktörer; Denna avgränsning får dock inte öppna vägen för konkurrensbegränsning.

Utredningen föreslår att förpackningsanvändare företag och enskilda konsumenter skall ha ett prin- cipiellt ansvar för att medverka vid sortering av förpackningar. Detta ansvar bör framgå av lag men inte förbunden med sanktion. övrigt bör producenter- . vara I na stimulera till konsumentmedverkan med pant eller återlämningspremier, något som dock inte förutsätter

lagreglering. Återtagninssystemen måste vara konsumentvänliga, dvs. enkla och tydliga. Konsumenten måste relevant information samt vägledning i form av ges märkning. Folkrörelseorganisationer som t.ex. och miljöorganisationer bör stödjas idrotts-, ungdomsaktivt.

Utredningen att producenterna själva skall svara anser

samtliga för återtagning använda

för kostnader av förpackningar. En förpackniggsavgift bör dock kunna täcker kostnaderna. På vilket sätt detta tas ut som bör enligt utredningens mening inte regleras skall ske i författning.

Utredningen föreslår att kommunerna skall ges fortsatt för kostnaderna för den del av förpackningsansvar materialet defineras avfall och skall behandsom som enligt renhållningslagen. Kommunerna bör ta ut las kostnadstäckning när de fastställer renhållningsfull avgifter samt tillämpa differentierade avgifter så att tydligare kan hur deras medverkan i konsumenterna se sortering påverkar kostnaderna för avfallet.

Utredningen föreslår att ett utvidgat producentansvar

successivt över relativt lång tidrymd.

införs en

Anledningen är bl.a. tekniken för insamling och

materialátervinnng bör kunna utvecklas och testas innan den genomförs fullt ut.

Utredningen anser att samhället skall ställa upp långsiktiga mål och krav beträffande de olika förpackningsslagen samt efter förhandlingar med

hur dessa bäst skall

producenterna komma överens om kunna nås och uppfyllas. Utredningen har under avsnittet 11.2 preciserat vilka mål och krav som förordas.

Utredningen föreslår instiftandet av en särskild förpackningslag som anger att regeringen eller annan utsedd myndighet kan undanta från renhållningslagen använda förpackningar som är ämnade för återvinning. Den närmare definitionen på sådana förpackningar bör inte framgå av lagen utan bör återfinnas i särskilda föreskrifter. I dessa föreskrifter skall också långsiktiga mål och återtagningsgrader anges. Dessa bör fastställas enligt kriterier som anges i motiven till lagen se avsnitt 10.4.6 samt efter förhandlingar med förpackningsproducenterna. Hur dessa mål skall uppnås, hur ansvaret skall fördelas samt hur återtagningssystemen skall utformas och introduceras bör anges i avtal mellan det offentliga och förpackningsproducenterna.

I lagregleringen bör det framgå att kontroll- och sanktionsmöjligheter skall finnas.

Utredningens förslag till förpackningslag samt till erforderliga förändringar i renhållningslagen presenteras i kapitel 12.

Utredningen har även övervägt samhällets möjligheter att införa ekonomiska styrmedel. Utredningen anser att

generell förpackningsskatt är ett alternativ till

en modellen med producentansvar. Principerna för en sådan skatt har presenterats i ett särskilt delbetänkande rörande dryckesförpackningar.

Utredningen förordar i första hand höjda avfallsavgiftg; som ekonomiskt styrmedel för att stimulera materialreduktion, återanvändning och materialåtervinning. Denna fråga bör dock övervägas i särskild ordning. Om utredningens förslag om producentansvar införs före-

slås att den nuvarande drvckesförpackningsskatten

avskaffas.

Informationsinsatser är av central betydelse för att introducera återtagningssystemen för förpackningar. Utredningen föreslår att ett informationsansvar i första hand skall åvila förpackningsproducenterna. Vidare föreslår utredningen att principerna för märkning återtagningsbara förpackningar skall ges lagav Utredningen föreslår att Sverige skall verka för stöd. att märkningen harmoniseras i hela Europa.

Utredningen föreslår att ett brett upplagt forsknings-

utvecklingsprogram kring miljön och förpackningar och bör nära följa den internatioinleds. Detta program nella FoU-verksamheten samt framför allt avse problemområdena insamlingsmodeller, sorteringsteknik, återvinningsteknik samt marknadsaspekter på återvunnet material. Programmet, bör omfatta internationell som samt branschverksamhet, bör kunna erhålla samverkan medel från bl.a. avfallsforskningsrådet samt NUTEK. Området bör dessutom uppmärksammas i nästa övergripande forskningsproposition.

Utredningen föreslår att särskild förpackningsdeleen gation knyts till naturvårdsverket. Delegationen bör ledas verket, även bör svara för kanslifunkav som tionen. Dessutom bör representanter från kommerskollegium, SPK, konsumentverket, livsmedelsverket, NUTEK, Svenska renhållningsverksföreningen och kommunförbundet ingå.

Delegationen bör bl.a. till uppgift att utarbeta ges underlag och företräda regeringen i förhandlingar med näringslivet samt att följa upp uppställda mål. Dessskall delegationen initiera forskning, följa den utom internationella utvecklingen samt verka inom informationsområdet.

Förpackningsdelegationen bör utgöra ett samarbetsorgan mellan berörda myndigheter. Utredningen föreslår att det myndighetsansvar som följer lag för återav en ny tagning av förpackningar läggs på naturvårdsverket.

11.5 Konsekvenser

11.5.1 Miljöeffekter

Utredningen har i sitt betänkande konstaterat att om varje materialslag betraktas för sig så är återanvar vändning att föredra framför återvinning vilket i sin tur år att föredra framför energiutvinning. Deponering bör endast förekomma i undantagsfall.

Utredningens förslag om ökad återtagning av använda

förpackningar leder till minskad förbrukning

av resurser i form av råvaror och energi. Vidare påverkas övrig miljöbelastning i form av minskade utsläpp till vatten och luft samt minskade avfallsmängder.

11.5.2 -Arbetsmiljö

En ökad återanvändning och återvinning av förpackningar kan ge vissa problem inom handeln och återvinningsindustrin i form av lukt och ökad hantering. Beroende av hur insamlingssystemet organiseras kan renhållningsarbetarna tvingas hantera flera fraktioner.

I Tyskland och USA förekommer centrala sorteringsanläggningar vilka har visat sig kunna dålig ge en arbetsmiljö. Ökad automatisering vid sådana anläggningar kan visserligen förbättra arbetsmiljön. Utredningens principiella ståndpunkt är dock att sortering

skall ske så nära källan som möjligt t.ex. i hushållen.

Förslaget medför samtidigt den förbättringen att mäng-

den glas och metall i avfallet minskar vilket ger minskad risk för skador vid sophanteringen.

I

11.5.3 Hygien vid insamling

i

6 En ökad insamling av använda livsmedelsförpackningar från hushållen kan medföra sanitâra olägenheter. Med

5 lämpligt handhavande, t.ex. sköljning av förpackningar

i

och frekvent hämtning av insamlade förpackningar kan , sådana problem undvikas. .

a 11.5.4 Handeln över gränserna

Krav på ökad återtagning förpackningar i Sverige

av påverkar inte handeln över gränserna. Utvecklingen

inom går mot ökade krav på återtagning och åter-

EG vinning.av använda förpackningar. En ökad användning av returmaterial inom Sverige kan leda till minskad import av motsvarande nya varor, men detta är inte något handelshinder. Utredningen förslag innefattar inte krav på återtagning över gränserna varför inte heller detta utgör något hinder. Ecwkommissionen avser för övrigt inte att pröva huruvida den tyska och holländska modellen kan anses uppresa handelshinder..

11.5.5 Effekter på berörda näringar

Utredningen har genom att beräkna en ungefärlig kostnad per förpackning för ökad återtagning över-

siktligt bedömt förslagens effekter på berörda branscher. Detta framgår av kapitel 10.3.

Kostnaderna är beräknade för varje materialslag för sig, varför såväl olika branscher får olika höga kostnader. Det innebär att t.ex. aluminium - som har ett högt andrahandsvärde som täcker kostnaderna för såväl insamling som för transport och bearbetning inte ger upphov till någon extra kostnad. Jämfört med stålplåt, får extra kostnad eftersom insamling, som en transport och bearbetning inte täcks av intäkter från försäljning av materialet, blir resultatet en viss ekonomisk styrning mot aluminium. Sådana skillnader år emellertid ofránkomliga om varje materialslag enligt utredningens direktivförslag skall bära sin egna kostnader.

Utredningens förslag att kommunerna skall svara för kostnader för förpackningsmaterial som återfinns i det vanliga avfallet gäller alla materialslagen. Flaskor, aluminium och stålplåtsförpackningar är skrymmande samt relativt sett tunga och kommer att hamna i deponi. Pappersförpackningar och plastförpackningar är svåra att samla in men är i hushållsavfallet inte så skrymmande och kan energiutvinnas. Energianläggningar är emellertid dyra att anlägga. Utredningen anser att de kostnader som kommunerna drabbas av för de olika materialslagen är relativt jämförbara utifrån de samhällskrav som är rimliga att ställa från miljösynpunkt och praktiska förutsättningar. Förutsatt att kommunerna tar ut full kostnadstäckning bör inte konkurrenssituationen mellan förpackningsslagen förändras p.g.a. detta.

Konsekvenserna för varje bransch blir sålunda

Glas

Svensk glasåtervinning AB bedriver sedan flera år en verksamhet med ambitionen att nå en hög återvinningsgrad 1995. Därför torde utredningens förslag inte medföra några större förändringar för branschen. I och med att ett producentansvar införs förändras dock de 5 ekonomiska förutsättningarna. Kommunerna bekostar i I dag insamling och transport av insamlat glas. Dessa kostnader kommer med utredningens förslag i stället

E att ligga hos producenterna. Om man antar att kommu-

nens kostnader ligger på 123 kr.ton, att förbrukningen av återglas är 110 000 tonår samt att en genomsnittlig áterglasförpackning väger 400 gr blir 3 förpackning. kostnaden grovt räknat 5 öre per

Aluminium

Aluminiumets exklusivt höga återvinningsvärde gör att metallvärdet troligen kommer att bära kostnaderna i alla led från hushåll till återvunnet aluminium.

Återvinningen aluminium från förpackningar uppgår

av redan i dag till 42 %, ett transportsystem finns för returburken och skrotgárdar finns på olika ställen i landet. Vad som behövs är investering i maskinutrustning med tvättanläggning på ca 20 platser i landet samt en omsmältningsanläggning. En förutsättning för dessa investeringar samt kostnadstäckning är att den insamlade aluminiumvolymen blir tillräckligt stor.

Under hösten 1991 utreder Gränges, plastintressenterna

och andra parter lämpligt förfaringssätt att insamla plast och metaller från hushåll, gatukök, bensinstationer etc. Gränges kommer dessutom att med plastbranschen diskutera samarbetsformer för administration av

insamling samt informationsátgärder riktade mot hushállen.

Stålplåt

Förtennade konsumentförpackningar av bleckplåt vållar svårigheter för branschen. Möjliga omfattande investeringar krävs i avtenningsanläggningar.

Den kostnad i återvinningsledet som inte täcks av återvinningsvärdet uppgår grovt räknat till 225 kr.ton. Förbrukningen av stålplåtsförpackningar uppgår till 61 000 ton, vilket innebär en ungefärlig kostnad per konsumentförpackning på 5 öre.

Papper

Det föreslagna kravet på genomsnittlig nivå för materialåtervinning medför inte mer än en ytterst marginell ökning av användningen av returfibrer i Sverige. Den ökade átertagningen kan till största ersätta nuvarande import wellreturfibrer.

delen av

Några direkta avsättningsproblem för svenska nyfibrer uppstår därför inte följd av kraven på återvinsom ning;

Returfiberöverskottet i Europa är inte beroende av om Sverige upphör med import av wellreturfibrer. Det nuvarande överskottet ärmer än 10 gånger så stort som

Sveriges import wellreturfibrer. Marknaden för

av sucåessivt sig returfibrer i Europa kommer att anpassa till de ökade mängderna och möjligheterna till avsättning kommer att förbättras. också skogsindustrierna

att överskottsproblemet på sikt kommer att

anser upphöra. Frånuderas sida anser man dock att en ökad

subventionering av returfibrer i övriga Europa under rådande förhållanden kan leda till kraftigt försämrade

villkor och i vissa fall utslagning svenska företag

av baserar sin förpackningstillverkning på nyfibrer. som Utredningens inriktning syftar emellertid inte till att subventionera returfiberanvändningen utan tvärtom till att dessa skall bära sina egna kostnader för insamling och återvinnning. Utvecklingen mot en ökad användning av returfibrer är resultatet av det stora europeiska fiberöverskottet. Marknaden beräknas kunna svälja hela överskottet inom tioårsperiod. en

Fibrer kan återanvändas ca 5-8.gånger. I praktiken blandas returfibrer i förpackningsmaterial med relativt hög andel nyfibrer varför återanvändningens förstöring inte innebär något reellt problem. Eftersom

utredningens förslag till återvinningsnivå i huvudsak

kan medföra att importerad returfiber ersätts med inhemsk har frågeställningen om fibrers livslängd ingen direkt relevans.

En grov uppskattning av totalkostnaderna för insamling, transporter och återvinning av returkartong

visar på ett underskott på 550-850 kr.ton. Om

en

konsumentförpackning i genomsnitt antas väga 25-50

en mjölpförpackning väger ca 35 gram blir gram

underskottet insamlad förpackning 2-5 öre.

per Underskottet från insamling och återvinning av det icke-branschspecifika industriavfallet torde bli betydligt lägre på grund av att det där inte föreligger något behov av täta hämtningar p.g.a. V hygienproblem.

Plast

Målet för ökad återvinning av plast sätts på lång sikt och baseras till viss del på att det kontinuerligt sker tekniska genombrott och uppkommer idéer om nya marknader i länder som har betydligt högre krav för plaståtervinning än Sverige.

Plasten är ett av de materialslag som genom ökad återanvändning och återvinning i väsentlig grad kan reducera sin miljöbelastning.

11.S.6 Effekter för konsumenten

Kostnaden för återtagning av förpackningar kommer att påverka prissättningen av varorna. Det blir därför

konsumenten som slutligen får bekosta producentan-

svaret för förpackningen med ett något högre pris på förpackade varor. Kommunens kostnader för avfallsinsamlingen minskar emellertid något och detta kan reducera renhâllningsavgiften något.

Insamling av förbrukade förpackningar kräver källsortering. Arbete måste läggas ner på sortering och det fordras mer utrymme i bostaden för att förvara förpackningar. Producenterna har själva frihet att organisera átertagningssystemen utifrån vad är som lämpligt. En möjlighet är att hushållen sorterar i två fraktioner, nämligen en för returkartong bestående av förpackningar av papper motsv., papper-plast, papper-plast-aluminium och en för metall, aluminium och viss plast. För glaset behövs ingen extra sortering i hushållet. Färgsortering av glas kan göras vid igloon.

Vidare krävs merarbete av konsumenten för att transportera förpackningarna till avsedd plats. Här har emellertid valet av insamlingsform betydelse. dvs. om det sker nära hushållet eller inte.

11.5.7 Totala kostnader för förslaget

De kostnader för insamling, transport och bearbetning förpackningsmaterial inte täcks av återvinnav som ningsvärdet blir enligt grova beräkningar

Glas 8-9 milj.kr.år Aluminum 0 kr.år Stålplåt 5-10 milj.kr.år Papper och wellpapp 70-120 milj.kr.år Plast Kostnaden är svår att uppskatta eftersom systemen delvis är outprövade och målen läggs på mycket lång sikt

Den sammanlagda kostnaden kommer att ligga mellan 80-140 milj. kr.år exkl. kostnad för plaståtervinning. Kostnaden för papper och wellpapp förefaller hög men eftersom papper är ett lätt material och tonnaget stort är kostnaden per förpackning ändå ungefär densamma för övriga material. Beräkningen är grov som ändå bild förslagets ekonomiska effekmen ger en av ter. Den totala kostnaden skall relateras till de förbättringar av miljön som förslaget innebär samt de minskade kostnader för kommunen som bör bli resultatet av en mindre mängd avfall att omhänderta.

Kostnaderna är baserade på de förutsättningar som gällde under september 1991.

Ett borttagande av dryckesförpackningskatten innebär att samhället förlorar ca 250 milj. kr.år. Detta motvägs emellertid av att utredningen förordar att en statlig avfallsavgift införs.

rönrarmxnesrönsme

12.1 sammanfattande överväganden

Utredningens överväganden ger anledning till vissa lagförslag. Innan författningsförslagen presenteras följer här en kort sammanfattning av de av utredningens överväganden som är mest relevanta som bakgrund till författningsförslagen.

12.1.1 Renhållningslagen

Förpackningsutredningen överväger att bestämmelserna i renhållningslagen om kommunalt avfallsmonopol för hushållsavfall inte skall tillämpas på förpackningar som har använts.

Ett förslag om detta föranleder först och främst en

undantagsbestämmelse i renhållningslagen. Förpack-

ningsutredningen anser att en särskild reglering av förpackningar bör införas successivt, allt eftersom det finns möjligheter att återvinna eller återanvända förpackningsmaterialet. Det är därför lämpligt att undantagsregeln i renhållningslagen utformas som ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om

undantag från renhállningslagen för vissa slags förpackningar. Så länge sådana särskilda föreskrifter

inte har meddelats skall renhållningslagens bestämmelser tillämpas pá förpackningarna.

12.1.2. Lag om återtagning av förpackningar

För förpackningar som undantas från renhállningslagen skall enligt förpackningsutredningen ansvaret läggas på producenterna för att förpackningarna i avfallsledet samlas in och förpackningsmaterialet återvinns eller används för energiutvinning. Det sistnämnda avses ske när materialet annars skulle deponeras av kommunen.

Avsikten är att producenterna skall ha det fysiska ansvaret för såväl insamling som återvinning och energiutvinning. Eventuella förpackningsavgifter skall vara frivilliga inom näringslivet. Därmed väljer man en annan lösning än att behålla ett kommunalt ansvar och att låta producentansvaret komma till uttryck som ett finansieringsansvar. Det är dock möjligt för producenterna att avtala med kommunen om t.ex. samordnad insamlingsverksamhet. Det slutliga ansvaret bör dock ligga på producenterna.

Med hänsyn till att utredningen har funnit att det

ut

tyska systemet inte kan kopieras fullt eftersom hela systemet skall vara reglerat i lag, kan den tyska författningstexten inte heller tjäna som förebild i dess helhet. Dessutom är det lagtekniskt svårt att direkt överföra den tyska lagens bestämmelser till svensk rätt. Detta hindrar inte att åtskilliga föreskrifter i den tyska förordningen kan beaktas vid utformningen av den svenska lagtexten.

En successiv utveckling är det mest sannolika vid uppbyggnad av återvinningsteknik m.m. På motsvarande

sätt som undantagsregeln i renhállningslagen bör därför förpackningslagen ge möjlighet till ett successivt införande av lagens regler om återvinningsskyldighet m.m.

För att lagens effekt inte skall undgå den producent som inte deltar i avtalsslut bör en uttrycklig återå

vinnings- och återtagningsskyldighet gälla också för

sådana producenter.

Återvinningsgraden för olika materialslag skall enligt

förpackningsutredningen slås fast i författningen. Fördelningen av ansvaret för att nivån uppnås för ett visst materialslag skall regleras genom avtal mellan , det offentliga och de företag som tillverkar eller 4 å importerar förpackningar av ett visst materialslag.

Producenterna svarar kollektivt för insamlingsverk- Å samheten. Konsumenterna bör placera sådant avfall som h omfattas av lagen i behållare som tillhandahålls av producenterna. Det är naturligtvis förenat med avsevärda svårigheter att effektivt kontrollera konsumenternas medverkan i systemet. För att motivera konsumenterna kan producenterna införa pantsystem. Detta har sedan länge tillämpats i fråga om tomglas. Någon författningsreglering av panten är dock enligt utredningen inte påkallad.

De förpackningar ingår i systemet bör märkta

som vara med uppgifter om detta.

Uppnådd insamlingsgrad måste kontrolleras. Varje producent bör därför åläggas att ha en överblick över vart hans avfall tar vägen i återvinningsledet. Detta bör kunna författningsregleras. Utredningen förutsätter emellertid att detta kan ske gemensamt av producenterna.

r Det bör finnas några sanktioner för den som överträder reglerna. I lagen PET-flaskor krävs ett tillstånd om för att få sälja drycker i sådana förpackningar.

Eftersom samhället inte kan klara sig utan de varor

finns förpackade, bör något allmänt tillståndssom tvång för försäljning konsumentprodukter inte av införas. I stället bör det finnas en ekonomisk sanktion för den producent som inte uppnår avtalad återvinningsnivå. Dock bör producenten inte åläggas en sanktion bristen beror på faktorer han inte om som råder över.

I producentens ovan nämnda redovisning bör därför

återvinningsgrad och förklaringen till bris-

anges terna. Därefter bör någon form av böter eller avtalsvite dömas ut den som inte kommer upp till av avtalad nivå.

12.2 Upprättat lagförslag

Med stöd utredningens överväganden har de lagav förslag upprättats som framgår av bilaga 1.

12.3 specialmotivering

12.3.1 Renhållningslagen

1a§

Genom paragrafen, som är ny, införs möjligheter att föreskriva att förpackningar skall undantas från renhállningslagens tillämpningsområde.

Med förpackningar till varor avses alla slags förpackningar som levereras i till den slutlige förbru-

varor

karen. Det kan vara såväl transportförpackningar som Däremot kringförpackningar och säljförpackningar. omfattas inte emballage som den slutlige förbrukaren själv har tillfört och inte tidigare har utgjort som förpackning till en vara, t.ex. plastpåsar och hushállsfolie.

Av paragrafen framgår att förpackningar som konsumenter och fastighetsägare i strid mot särskilda föreskrifter sammanblandar med hushållsavfallet skall omhändertas enligt renhållningslagens föreskrifter.

z 12.3.2 Lagen om återtagning av förpackningar

1 §

Paragrafen anger syftet med lagen. Som framgår av den allmänna motiveringen avser lagen både resurshushåll-

ning miljöskydd i bemärkelse. Återan-

och en snävare vändning och återvinning har stor betydelse för hushållningen med råvaror och förpackningsmaterial. Använda förpackningar skall också kunna användas för

energiutvinning. Detta kan miljömässigt motiverat

vara om förpackningarna annars skulle deponeras inom ramen

för det kommunala renhållningsmonopolet. När lagen i

de följande paragraferna innehåller möjligheter att meddela föreskrifter avseende återanvändning förutsätts att den inskränkning till undantagsfall som följer av förevarande paragraf beaktas.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter vilka förpackningar som skall om omfattas lagen. Detta innebär att lagens tillämpav ningsområde bestäms genom de föreskrifter som meddelas med stöd lagen. Tillämpningen på olika förpackav ningar kan därmed genomföras successivt på det sätt förpackningsutredningen funnit lämpligt. I den som allmänna motiveringen avsnitt 10.4 anges vilka kriterier bör gälla när föreskrifter meddelas. som särskilda föreskrifter kan bl.a. sådana regler Genom begreppsbestämningar som finns i den tyska lagens om 3 § införas.

Med förpackning avses i lagen endast sådana förpackningar omfattas föreskrifter som meddelats med som av stöd paragrafen. Förpackningsbegreppet som sådant av definieras alltså inte i lagtexten. önskvärd precisering i detta avseende kan i stället erhållas genom de föreskrifter m.m. som meddelas med stöd av lagen.

Enligt förpackningsutredningen skall ansvaret för insamling, återanvändning, återvinning och energiutvinning principiellt åvila den som producerar eller marknadsför förpackning. I denna paragraf anges vad en i lagen med producent. Det är för i Sverige som avses tillverkade produkter förpackningstillverkaren eller den för försäljning fyller på en förpackning. För som produkter importeras till Sverige i förpackat som skick läggs producentansvaret på importören. Liksom vad gäller enligt lagarna om s.k. PET-flaskor och som återvinning aluminiumburkar kan därmed regleringen av verka konkurrensneutralt i förhållandet till importerade En motsvarande bestämmelse finns i den varor. tyska författningens 2 §. Den närmare fördelningen av ansvaret mellan olika handelsled bestäms i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.

En förpackning nom har använts skall återlämnas till producenten för återvinning eller energiutvinning. Den får inte läggas i hushållsavfallet se 5 §. Förpackningsproducenten skall tillhandahålla avfallsbehållare. I den bestämmelsen ligger givetvis en skyldighet för producenten att återta en använd förpackning. Det finns möjlighet för producenterna att internt komma överens om hur sådana behållare skall ställas till konsumenternas förfogande. I lagen anges inte heller hur behållarna skall göras tillgängliga för konsumenterna. Detta kan ske antingen vid konsumentens bostad eller i närheten av försäljningsstället. Hur insamlingen skall ske anges i föreskrifter meddelas som av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I paragrafen föreskrivs att använda förpackningar inte får blandas samman med hushállsavfallÄ Använda förpackningar skall alltså inte omfattas den vanliga av kommunala avfallsinsamlingen. Vad som är hushållsavfall framgår av 1 § renhállningslagen 1979596.

De förpackningar som, enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 2 §, omfattas av lagen kan vara gjorda av olika material. För ett visst materialslag kan föreskrifterna i praktiken gälla en viss andel av de förpackningar som förekommer på marknaden. För varje materialslag anges, i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, hur stor andel av de förpackningar som omfattas

lagen skall återanvändas, återvinnas eller av som användas för energiutvinning. Dessa frågor har i utredningens överväganden behandlats i avsnitt 10.3.

paragrafen föreskrivs att ansvaret för den enskilde I producenten i fråga återvinning får regleras genom om avtal mellan regeringen och producenten. Av avtalet skall framgå vilken återanvändningsnivå, återvinningsnivå eller energiutvinningsnivå som skall åvila den enskilde producenten. -

Förutsättningarna för återvinning i fråga om vissa förpackningar och materialslag bör vara uppfyllda redan när föreskrift meddelas enligt 2 §. en

Paragrafen gäller sådana förpackningar som omfattas av föreskrifter meddelats med stöd av 2 § men beträfsom vilka avtal, i 6 §, inte har ingåtts. fande som avses Även för sådana förpackningar bör naturligtvis producentens átertagningsskyldighet gälla. I enlighet med vad förpackningsutredningen har föreslagit gäller för säljaren dessutom att han är skyldig att återta sådana förpackningar. Det ankommer sedan på producenten att sörja för återvinning upp till den nivå som i föreskrifter enligt 6 §. anges

9 5

Den kontroll behövs när det gäller lagens eftersom levnad kan ske med stöd uppgiftsskyldighet som av föreskrivs med stöd av denna paragraf.

10 §

I paragrafen föreskrivs att förpackningar som omfattas

lagen skall vara märkta enligt föreskrifter av

av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

11 §

Enligt paragrafen skall regeringen utkräva ett belopp uppgår till högst 200 % av vinsten för den som som bryter mot ett avtal enligt 9 §.

För producenter som inte deltar i en överenskommelse enligt 7 § gäller betalningsskyldigheten i stället i förhållande till den med stöd av 6 § föreskrivna nivån.

12 §

Enligt paragrafen kan, utöver sanktioner enligt 11 §, straff ådömas den som bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, t.ex. reglerna om uppgiftsskyldighet. Lagen är alltså inte direkt straffsanktionerad. I likhet med vad som gäller enligt renhállningslagen är inte konsumenternas skyldigheter enligt lagen straffsanktionerade. Detta överensstämmer också med vad som gäller i Tyskland.

Paragrafen innehåller också en straffbestämmelse avseende säljare i strid mot skyldigheten enligt som 8 § vägrar att från konsumenten återta använda förpackningar.

Bilaga 1

röRrATmNINGsr-önsmc

1. Lag om ändring i renhållningslagen 1979596

Härigenom föreskrivs att det i renhållningslagen 1979596 skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.

1 a §

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att denna lag inte skall gälla förpackningar till varor. Om sådana förpackningar i strid mot en föreskrift sammanblandas med hushållsavfallet skall dock denna lag gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 199x.

2. Lag om återtagninq av förpackningar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Avsikten med denna lag är att förpackningar skall återtas för att återanvändas, återvinnas eller, när det är särskilt lämpligt från miljöskyddssynpunkt, tas till vara för energiutvinning.

2 § Med förpackning avses i denna lag sådan förpackning som enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela, skall samlas in och återanvändas, återvinnas eller tas till vara för energiutvinning när innehållet har förbrukats.

3.§ Med producent i denna lag den tillverkar

avses som förpackning eller förpackningsmaterial eller importerar

förpackningar, förpackningsmaterial eller innesluten

vara eller för vidare försäljning innesluter en vara i en förpackning.

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen be

som stämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för en producent att samla in använda förpackningar.

5 § En förpackning som omfattas av denna lag får inte blandas samman med hushållsavfallet.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för producenten att använda materialet till

insamlade förpackningar i eller för återanvändning,

återvinning eller energiutvinning.

7 § Ansvaret för återanvändning, återvinning eller energiutvinning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 6 § får fördelas mellan berörda producenter enligt avtal mellan regeringen och producenterna.

8 § I fråga om förpackningar som inte omfattas av avtal enligt 7 § gäller att sådana förpackningar av konsumenfår återlämnas till säljaren. 2 ten

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva att den som är producent skall lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad, energiutvinning och andra förhållanden som gäller hans verksamhet enligt denna lag till myndighet som anges i sådana föreskrifter.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva att en förpackning som omfattas av denna lag vid överlåtelse till konsument av producenten skall vara försedd med särskild märkning.

11 5 En producent som inte uppfyller sina förpliktelser

enligt avtal i 7 § skall betala ett belopp

som avses som motsvarar högst 200 % av den utgift som han undgår genom den lägre graden av återvinning eller energiutvinning. I fråga om förpackningar som inte omfattas av ett avtal skall motsvarande belopp betalas om med stöd av 6 § föreskriven nivå för återanvändning, återvinning eller energiutvinning inte uppnås.

Belopp som avses i första stycket skall uppbäras av och inbetalas till regeringen.

12 § Den bryter mot andra föreskrifter som har som meddelats med stöd av denna lag än sådana som har meddelats med stöd av 6 § döms till böter eller fängelhögst ett âr. Detsamma gäller om en säljare vägra se att ta emot förpackningar i fall som avses i 11 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 199x.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Direktiv och tilläggsdirektiv Marknadsanalys svensk förpackningsmarknad - Förpackningssystem på den svenska marknaden Framtidens förpackningsmaterial och -system Onödiga förpackningar Bestämmelser inom området förpackningar Utdrag ur rapporten Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning av miljöbelastning Skräpräkning 1991 3 Mjölkförpackningar b Mjölkförpackningars miljöpåverkan 10 Återanvändning av förpackningsglas 11 Ekonomiska aspekter på plastavfall 12 Förpackningslagstiftning och återvinning i USA

BILAGA 1 DIRBKTIV OCH TILLÄGGBDIRBKTIV Kaj 1990, Hats 1991

Kommittédirektiv

Uppdrag att utreda åtgärder inom förpackningsområ-

det

Dir. 199039

Beslut vid regeringssammanträde 1990-05-31

Chefen för miljödepartemcntet. statsrådet Dahl. anför.

Mitt förslag Jag föreslår att särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna en ges

förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet syftar till att

som

främja retursystem.

Bakgrund l miljö- och energidepartementets bilaga till 1990 års budgetproposition prop. 198990 100 bil. 16 s. 27 behandlas vissa avfallsfrågor. l propositionen

föreslås bl.a. att renhållningslagen 1979596 kompletteras med bestämmel-

ser om återanvändning och återvinning för att åstadkomma såväl minskade avfallsmängder som ökad sparsamhet med samhällets samlade resurser. l

propositionen redovisas också vissa åtgärder inom förpackningsområdet.

Där aviseras det uppdrag som jag nu föreslår. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom förslagen och inriktningen av arbetet med avfallsfrågor l98990JOUl6. rskr. 241.

l propositionen redogörs för hur avfallet utgör en allt större belastning för

miljön. såväl genom stora volymer som genom innehållet av miljöstörande eller skadliga ämnen. Många av problemen följer av varornas utformning. För att radikalt kunna minska dessa problem måste varor och produkter där-

för dels i ökad utsträckning ingå i retursystem för att kunna återvinnas eller

återanvändas. dels anpassade till miljöns krav redan från början. i vara De åtgärder som kommer att krävas för att minska avfallets mängd och miljöstörande eller skadliga innehåll gäller inte bara varorna utan även förpackningar och embzillage. För att na en förbättrad avfallshantering och hushållning med samhällets

Bilaga 1a

7 ..

återvinning och itteraitvâindning bli ledstjärnor för

samlade resurser måste den hxnntkhiproduktutveckhngen. naturvartlsverk består betydande del 25 viktprocent av Enligt statens en hushåhsavfahet-avförpackningarav ohka dag.IDes$iäri2dhnänhetav Enbart dryckesförpackningarna står för ca 7 viktprosedda för engängsbruk. Volymmässigt förpackningarna ännu större andel. totalt melcent. utgör en lan 40 och 50 72 beroende graden komprimering. av består till 25-35 r- organiskt avfall och 35-45 % Hushållsavfztllet av

pmmunwmnmmmugmsmpmmghsmmmmcmdmmmmnmmämå

behandlat det varken kan brytas ned eller ittervinnzis. att beaktar det organiska avfallet och pappersavfttllet i framtiden Om man att komposteras. rötas eller i ökad utsträckning återvinnas. skall sorteras ut och förpackningar inte återvinns eller återanvänds en stor andel av så utgör som återstående fraktionen. Ett sätt att ytterligare minska avfallsvolymerna den därför i ökad utsträckning återanvända förpackningar. Ett annat är att är att och återvinna materialet. Då uppnås också ett bättre sorterat och sortera ut därmed lätthanterligt avfall. Medverkan från såväl tillverkare och immer handlare och konsumenter är mycket viktig för att sådana portörer som systentattfungera. har inte gjorts några detaljerade analyser restprodukterna från in- Det av dustriell verksamhet. Naturvårdsverket gör en uppskattning. baserad i Borås. förpackningsandelen i det samlade avfallsflödet från mätningar att industriell verksamhet i genomsnitt år ca 25 %. Den totala energiförbrukningen inom förpackningsmatcrialsektorn kan uppskattas till 2-3 70 Sveriges totala energiförbrukning. En slutsats som av drogs i samband med energisparkommitténs ESK 197901 arbete var att det dominerande behovet energi finns i processleder. dvs. vid framställav ningen förpackningsmaterial de primära råvarorna. Detta är ett ytterliav ur motiv för att främja återanvändning och återvinning av förpackningar. gare För vissa dryckesförpackningar finns retursystem och återvinningssystem redan utvecklade. Även inom vissa andra förpackningsområden har det

etablerats eller mindre effektiva återanvändnings- eller återvinningssy-

mer Det gäller transportförpackningar wellpapp och papp. lastbärare av stem. av trä och tomfat av plast och metall. Frånsett dryckesförpackningarna och vissa andra emballage saknar emellertid det flertalet förpackningar något som helst system för återan stora främst vändning eller återvinning. Förpackningarna fördelar sig materialslagen glas. plast och metall. Användandet av plast ökar mest. papper. främst på bekostnad av glas och metall. Det finns sedan några år särskild punktskatt dryckesförpackningar en enligt lagen 1984355 om skatt vissa dryckesförpzickningar. Den tas ut på alla dryckesförpzickningar utom sådana som iir gjorda huvudsakligen

av papper och papp. Returförpzickningar beskattas lägst och utan hänsyn till

förpackningens volym. Övriga förpackningar beskattas delvis i förhållande

till sin volym. Alla förpackningar över 70 beskattas med belopp. samma vilket gör att stora engängsförpzickningzir av typen PET polyetylenterefta- IaU-flziskor får anses vara skattemiissigt gynnade. Förpackningar över 300 beskattas inte. Då skatten tillkom fanns engångsförpackningzir över 100 endast i begränsad omfattning. Beloppen har inte justerats sedan lagen infördes. Dryckesförpzickningar tillverkade huvudsakligen av papper och bepapp skattas alltså inte.. innebär vår Det att vanligaste dryckesförpackning, den

för mjölk och liknande produkter. är undantagna i skattesystemet. Mjölk-

förpackningar utgör ca 35 % av alla dryckesförpackningar i Sverige och svarar volymmässigt för en avsevärd del av förpackningarna i hushållsavfallet. Det finns i dag också en tendens till att fler typer drycker. även sådana av som idag finns i andra förpackningar med retursystem. t.ex. mineralvatten. börjar försäljas i engångsförpackningar Dryckesförpackningsav papper. skatten som den ser ut i dag har ingen styrande effekt för att retursygynna stem.

Utgångspunkter för utredningen

En viktig uppgift inom förpackningsomrädet måste. enligt naturvårdsverket. vara att säkra och effektivisera redan befintliga system genom en utveckling dels av styrmedel. dels marknaden för återvunna material och av produkter. Efter hand måste också återvinningen öka inom andra förpackningsomrfnden. bl.a. genom en ökad standardisering. .lag anser att det inom förpackningsområdet bör finnas stora möjligheter

att utveckla och införa fler kan hjälpa till i

retursystem. som att minska avl fallsmâingderna och spara resurser.

l

Byggbranschen är exempel ett område där stora mängder anlänvaror l

l

der emballerade i företrädesvis enhetliga material. främst wellpapp och polyeten. En fungerande källsortering på byggarbetsplatser och liknande skulle kunna ge stora kvantiteter och rena material att utnyttja i återvinen ningsverkszimhet. Här finns sannolikt stor outnyttjad potential för återen vinningsbzira material. l Vid bensinstationer är engåingsförpzxckningar också vanliga. Många av dessa har i vissa fall extremt kort livslängd vid konsumtionen. Förpackningarna med t.ex. spolarvåitskzi eller olja bärs ofta bara ut till bilen och slängs direkt efter det att de tömts och förs sedan som osorterat avfall från bensinstationen till Llestruktion. [Ett hittills relativt outforskat satt att lösa del vara zivfzillsproblem en av

kan vara att tillverka lörpackitiiigzir i fullständigt nedbrytbara ntaterial. Ned-

brytningsbarai crsiittningsmziteriztl för t.ex. plasten häller pa att utvecklas.

Uppdraget

Frågan hur åtgärderna inom förpackningsområdet kan uformas för att om främja retursystem bör utredas av en särskild utredare. Utredningen skall inriktas lämna förslag till styrmedel för att påatt verka tillverkning. distribution och användning. inkl. kvit-tblivning. av förpackningar olika slag. Avsikten är att retursystem tydligt skall främjas av bekostnad engångsförpackningar och att återanvändning i möjligaste mån av i förhållande till återvinning. Systemen skall vara så konstrueskall gynnas rade styrning sker och energihushållning samt miljövänliga att en mot resursmaterialslag. Konstruktioner medför hinder för den internationella hansom bör så långt möjligt undvikas. Principen att den som ger upphov till mildeln jöpåverkan och avfall också skall stå för kostnaderna som miljöpåverkan och

avfallet orsakar skall tillämpas.

Utredaren skall kartlägga vilka typer av förpackningar och förpackningsför närvarande huvudsakligen förekommer den svenska system som marknaden. Häri ingår att ta reda var och i vilka mängder förpackninganvänds. i vilken utsträckning de återanvänds. återvinns eller kasseras arna i vilka material de tillverkas. Förbrukningen av råvaror och energi för samt

olika förpackningssystem skall belysas. Utredaren skall även klarlägga vilka

miljöeffekter olika materialslag och förpackningssystem för med sig. Effekskall beaktas oavsett de uppstår i produktions-, konsumtions- eller ter om avfallsled. l sammanhanget skall utredaren också ta fram uppgifter om alternativa materialslag och tillgängliga eller tänkbara substitut. Möjligheten att i ökad utsträckning använda nedbrytbara förpackningsmaterial skall undersökas. Utredaren skall också klarlägga i vilken omfattning förpackningarna tillverkas inom landet resp. importeras. Kartlâiggningen skall ligga till grund för en bedömning av för vilka förpackningstyper och -system det är miljö- och resursbesparande att införa en ordning än den nuvarande i form t.ex. enhetliga förpackningar så annan av retursystem kan införas. l bedömningen skall ingå en kostnadsanalys av att samhällsekonomiskt effekter. Konkreta modeller för retursystem och andra

åtgärder skall anges.

Åtgärder kan dessa modeller och andra föreslagna åtgär-

som gynna nya der skall utformas. lnte bara ekonomiska styrmedel utan även andra former åitgâirder, t.ex. informativa och administrativa skall övervägas. av Utredaren skall särskilt över dryekesfiärpaekningsskatten sa att denna se skatt far styrande verkan samt undersöka den kan vara förebild för en om eller utvidgas till andra förpackningstyper. l samband med föreslagna atgärder skall förslag till lagiintlringzir utfor-

mas. marknaden de föreslagna styrmedlen skall bedömas. Bla. Effekter pa av bÖI sådana effekter sysselsåittningspaverkzm inom berörda branscher. som

Bilaga 1

föriiriclrattl ;arbetsmiljö i de olika distributionsleden och paverkan pii interna-

tionell handel och varudistributioii belysas. Utredan skall enligt regeringens direktiv dir. 198843 beakta EG-aspekter och ta till de möjligheter till harmonisering med EG kan finnas. vara som Utredaren skall i sitt arbete samråda med berörda myndigheter, organisationer och det programråd för forskning förett avfallssnålt samhälle som skall bildas inom kort. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredningsajrbetet skall bedrivas skyndsamt. En första rapport med översyn av dryekesförpackningsskzitten skall redovisas till regeringen senast den

1 oktober 1991. Övriga förslag skall redovisas senast den l september 1991.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigztr chefen för miljödepnrtementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen

- av

19761 19 med uppdrag utreda åtgärder inom förpaekningsområdet.

- att att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar i m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sigtill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Miljödepartementet

REGERWGSKANSUETS OFFSETCENTRAL Stockholm1990

Bilaga 1b

Kommittédirektiv

så

Dir. 199117

Tilläággsdirektiv till förpackningsutredningen

M 199003

Dir. l99lzl7

Beslut vid regeringssammanträde 1991-03-21

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl anför.

Mitt förslag

föreslår förpackningsutredningen M 199003 får i uppdrag att ut- Jag att fullständigt för tillverkare, distributörer och arbeta ett förslag om ett ansvar

returhantering och återanvändning, återvinning av mate-

handel vad gäller rial eller energiutvinning från förpackningar. o

Bakgrund

förpackningsutredningen har till uppgift att se över hela Den páigäiende syfte främja olika typer retursystem. Arbeförpackningsområidet med att av förslag till styrmedel för att påverka tillverk-

tet skall inriktas att låmna

användning, inkl. kvittblivning. Utredningen har lämning. distribution och

delbetånkzinde- SOU I99085 Översyn av skatten dryckesför-

nat ett betänkandet föreslås vissa justeringar skattesatserna enligt patckningzir. l av skatt vissa dryekesförpackningar. Förslaget har relagen 1984355 om föranlett vissa invändningar från bl.a. berörda branscher. Sammitterats och

positivzfhiindelser på området aktualiserats utomlands. Det pre-

tidigt har därför övervägas i ett vidare sammanhang scnteratle förslaget behöver nu för utredningens fortsatta arbete. inom ramen

Ulgiirrgxuirrklvrlör lirarningen

månaderna har intensifierad debatt i Europa LJnder de senaste en anledning det i Förbundsrepubliken Tyskland har aktualiserats med av att

Bilaga lb Z

ett långtgående förslag om återtagning av använda förpackningar. Inom EGkommissionen är också ett förslag till direktiv om förpackningsavfall under utarbetande. Kommissionens arbete med detta direktivförslag baseras i stor utsträckning på det tyska förslaget där en av de grundläggande principerna är att tillverkare, distributörer och handel görs ansvariga för insamling och återvinning av förpackningsavfall. Exempel en sådan inriktning finns

även i vårt land, t.ex. det återvinningssystem finns för aluminiumbur-

som kar. Diskussioner har också förts om glasåtervinningen där intressenterna i branschen har uttalat sin avsikt att ta ett utökat för att till stånd ansvar ett

återtagningssystem för glasförpackningar.

En sådan inriktning innebär att de ekonomiska intressenterna i sin verk samhet skall ha ett fullständigt ansvar, inkl. ett ekonomiskt, för att nä uppställda miljömål. Detta är också i linje med regeringens avfallsprogram, som har godkänts av riksdagen prop. l98990l00 bil.l6, JoUl6, rskr. 241. l detta program betonas att den som ger upphov till avfall skall stå för kostnaderna för avfallshantering.

Uppdraget

Förpackningsutredningen ges tilläggsdirektiv innebär att utredningen som särskilt skall ta fram ett förslag ett väsentlig utökat åtagande. för tillverom kare,-distributörer och handel vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning fran använda förpackningar. Utredningen skall utarbeta ett förslag hur konkreta system inom berörda om branscher för ökad återtagning förpackningar och förpackningssystem av kan utformas. i l enlighet med gällande direktiv skall emellertid även andra medel att uppnå önskvärd styrning utredas varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas ekonomiska styrmedel. i första hand i form obligatoriska av panter. Utredningens förslag bör så utformat att det står i överensstämvara melse med Sveriges internationella åtaganden. Förslaget bör också sa langt möjligt utformas i överensstämmelse med det förestående [EG-direktivet och

så att konsumenten slipper höjda kostnader.

Utredningens förslag skall redovisas till regeringen senast-den l oktober 1991. z

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag regeringen i att anslutning till det tidigare lämnade utredningsuppdraget uppdrar al förpack ningsutredningen M l99llzll3

Bilaga 1b

redovisa ett förslag ett fullständigt ansvar för tillverkare, distribuzitt om törer och handel vad gäller returhuntering och återanvändning eller återvinning ilV lörpzickiiiiigzir.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredrugundens överväganden och bifaller hennes hems-tiillzin. Miljödepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTHAL Smddnkn1991

BILAGA 2

HARRNLDBÄNALYB SVENSK FÖRPACKNINGBHARKNAD stig-G Bergstedt Packforsk Konsult AB Juni 1991

- Marknadsförändring 1965-1989 10-11 Förpackningskonsumtion fördelat på användningsområde 12-15 Slutord 15 Bilaga 1 I Sverige beräknad mängd förpackningsmaterial 1989 och fördelning återvinningindustriavfallhushállsavfall Bilaga 2 Förpackningskonsumtionen 1985

Bilag 1991-06-262 SGBubj

MARKNADSANALYS SVENSK FÖRPACKNINGSMARKNAD -

Bakgrund

Uppdraget omfattar analys den svenska förpackningsmarknaden fördelat på en av olika materialslag och branscher. Önskemålen från uppdragsgivaren har varit att förutom värde även en analys av förbrukad mängd förpackningsmaterial inom respektive materialslag och dess användningsområden.

Genomförande

Analysen har gjorts på tillgängligt material ur SCBs industristatistik för 1989 kompletterat med erfarenhetsmässiga uppgifter eftersom industristatistiken, när det gäller förpackningsmaterial, är tillräckligt detaljerad. Det finns dessutom ett flertal användningsområden som till viss del ingår i andra branschgrupper. Dessutom förekommer det att uppgiftslämnare till SCB slentrian eller okunnighet klassar av sina förpackningsprodukter i fel HS-kod. Vidare har intervjuer och genomgång av speciell branschstatistik gjorts för att erhålla så stor säkerhet möjligt. Då 1 som rapportering till SCB och branschorgan i första hand värde, detta bästa l avser ger jämförbara resultat. När det gäller mängd förbrukat förpackningsmaterial blir osäkerheten större. l rapporten har vi dock försökt så detaljerad analys att göra en som det är möjligt.

Förpackningsmarknaden i Sverige

l

l tabell 1 redogörs för den svenska förpackningsmarknaden i reella tal 1988 och 1989. Här anges produktion, import och export. Ur dessa värden kan konsumtionen fastställas. Det kan konstateras att SCBs material återigen måste omarbetas. verkar

Det som om en del rapporterande större företag uppger olika HS-nummer l

från sina produktions- respektive exportavdelningar. l

En sammanställning av konsumtionen mätt i 1990 års penningvärde redovisas i tabell 6.

20-8917

Bilaga 2 1991-06-263 SGBubj

Tabell 1 FÖRPACKNIlVGSMARKNADEN l SVERIGE

värde i miljoner SEK

l 989

20-8917

Bila

1991-04-2324 SGBubj

Det kan konstateras att i Sverige har ökat mest av alla materialslag. Den reella produktionsökningen är 580 miljoner kronor. Av detta askar, tråg och lådor för 285 miljoner kronor, diverse av PE påsar, svarar varor bärkassar, säckar och inslagningsfilm men flaskor för 150 miljoner kronor samt flaskor diverse plastmaterial för 110 miljoner kronor. När det gäller flaskor är av den procentuella ökningen störst, 43% från i reella tal 255 miljoner kronor 1988 till 365 miljoner kronor 1989. Plastförpackningar svarade 1989 för drygt 13 av förpackningskonsumtionen. lmportberoendet har minskat. De svenska företagen har kunnat möta en ökad efterfrågan med produktion. egen

En analys av plastflaskmarknaden, som 1988 svarade för 4,0% och 1989 för 4,6% den totala förpackningskonsumtionen, följande resultat av ger

Tabell 2 PLASTFLASKMARKNADEN l SVERIGE miljoner SEK

Produk- Import Export Konsum- Import-

rör det sig dock uteslutande engångsanvändning. Sortimentet är dock större än om för glasförpackningar. lnom gruppen plastflaskor ryms även dunkar för kemisktekniskt ändamål, farligt gods, flaskor för lösnings- och rengöringsmedel, vätskebehållare av olika slag samt givevis PET-flaskor. Det är främst det sistnämnda för största delen produktions- och konsumtionsökningen. som svarar av

Av de olika plastmaterialen svarar polyeten för 72% fav konsumtionsvärdet för plastförpackningar.

Plast är den enda förpackningsmaterialgrupp som uppvisar en negativ handelsbalans. Värdemässigt är av i Sverige förbrukade plastförpackningar närmare 40% av utländskt ursprung.

har ett relativt högt importberoende. En analys av de olika materialkomponentema ger följande resultat

Bilaga

1991-0s265 SGBubj

METALLFÖRPACKNINGSMARKNADEN I SVERIGE 1989 miljoner SEK

Produk- Import Export Importtion beroende

Plåt 585 100 15 19% Aluminium 1 287 340 33% Kapsyler0 skruvkorkar 3 150 75 78 100%

Summa 1 875 590 840 1 625 36%

Det är svårt att utan särskild detaljanalys ta rätt på varför produktområde kapsyler visar export som står i proportion till produktionen. Av importen utgör 22 en miljoner kronor kronkorkar med vikt 2 000 ton. Någon sådan produktion en av existerar i Sverige. Detsamma gäller kapsyler, där konsumtionen uppgår till ett värde av 40 miljoner kronor med en vikt av drygt 1 100 ton. Resterande med ett värde 88 miljoner kronor ugörande 3 000 ton och export 73 miljoner kronor av har således analyserats.

För jämförelse redovisas år 1985 eftersom vissa felaktigheter funnits med i tidigare

rapporter från Packforsk. 1985 existerade fortfarande en produktion av kapsyler

i Wicanders i Sverige

;Tabell 3b METALLFÖRPACKNINGSMARKNADEN I SVERIGE 1985

Produk- Import Export Konsum- Import-

tion tion beroende

Plåt 500 45 80 465 10% Aluminium 1 050 280 940 30% Kapsyler o skruvkorkar 70 65 90 45 100%

Summa 1 620 390 560 1 450 27%

Som har importberoendet ökat, delvis beroende på att exportandelen ökat

synes från 35% 1985 till 45% 1989.

20-8917

Bilagq 1991-06-266 SGBubj

Eggmrtandelen för de glika materialslagen 1282 är Tabell 4 Papper och kartong 28%

Avvikande exportandelar av några större varugrupper är t ex

Av dessa borde PE-film detaljstuderas för att utröna produktomráde och grad av átervinningsbarhet. Merparten torde vara presenningar, krymp- och sträckfilm av olika slag samt inslagningsfilm. Den totala förbrukningen uppskattas till 375 miljoner kronor och utgör ca 25 OOO ton.

Den totala mängden förnackninqsmatenal 19.89 uppskattas

till

Tabell 5 Andel i vikt Jfr andel värde

Papper och kartong 210 000 ton 18,5% 23,0%

Detta avser vikt av i Sverige konsumerade förpackningar. Härifrån måste uppskattas export respektive import fyllda förpackningar. Känt är att tillskottet av glasförpackningar i storleksordningen 50 000 ton. Med negativ handelsbaen lans inom livsmedelsområdet för drygt hälften som svarar av förpackningskonsumtionen kan förväntas liknande för metall- respektive

20-8917

Bilaga 2 1991-06-267 SGBubj

kartongförpackningar. Den totala mängden förpackningsmaterial torde således vara 1 300 000 ton. Av detta uppskattas drygt hälften ingå i olika retur- eller återvinningssystem samt i industriavfall. Detta betyder att mängden förpackningsavfall i hushållssopor torde vara ca 610 000 ton per år. Se bilaga 1

Kommentarer bilaga l

Den övervägande mängden, drygt 80%, gch kartongföggackningar pagperskommer i hushållsavfallet. En liten del följer med återinsamlingen av tidningar. Det rör sig här mest bärkassar och diverse kartongomslag. l industriavfallet tas om säckar och bobbiner hand. lmportöverskottet består mest förpackningar för om av torra produkter.

Angivna värden för återvinning wellförpackningar anges till 70% och avser av förhållande till produktionen. Till Sverige får dock in med livsmedelsimporten ett stort antal wellförpackningar varierande kvalitet. Cirka 65% de wellförpackav av ningar som kastas går in i industriavfallet.

För plastförpackningar finns inget återvinningssystem uppbyggt. Mindre mängder säckar och bärkassar samlas in via handel, industri och jordbruk för återvinning.

Till industriavfall kommer del uttjänta returbackar från bryggeriindustrin samt

en säckar och dunkar.

När det gäller metallförpackningar är importöverskottet stort. Det är framförallt konserver olika slag, t fisk, grönsaker och frukt som importeras. av som ex lmportandelen ligger enligt SPKs branschbeskrivning 19911 på väl över 50%. Enda återvinningssystem är det för aluminiumburkar.

Glasförpackningar i omlopp utanför återtagning hela glasflaskor för 1989 av var 185 000 ton. Av detta samlades in cirka 60 000 ton. Merparten av detta har tagits hand glasbruken. Av resterande antas hälften ha gått in i industri- och om av handelsavfallet. Det skulle betyda att 65 000 ton glasförpackningar återfinns i hushållens avfall.

Den enda förpackningsgrupp har ett exportöverskott är träförpackningar. Ett som stort antal trälådor går ut med den omfattande maskinexporten. Utförsel av varor på lastpall är även den större än inkommande varor på engångspall. Pappersindustrin använder diverse fabricerade träförpackningar vid Dessutom sig av export. finns brädor skydd under transport. Detta räknas dock inte in i statistiken, som som endast omfattar färdigtillverkade förpackningsformer eller hjälpmedel.

Bilag

1991-06268.

SGBubj

Om de enskilda materialen 1989 kan följande kommentarer göras

Papmr Qgh kartgng fördelas på

Kartongförpackningar 85 OOO ton Säckar, påsar, bärkassar 70 OOO ton Etiketter 15 OOO ton Bobbiner, spolar etc 45 QQQ tgn 210 OOO ton

wgllförpackningar 290 OOO ton

äs; fördelas på

Trág, askar, lådor 39 OOO ton Bärkassar 21 OOO ton Påsar 23 OOO ton Flaskor o dunkar 23 OOO ton Säckar 25 OOO ton Film 0 laminat 25 OOO ton Cellplaster 16 OOO ton Diverse 28 OOO ton 200 OOO ton

Metall fördelas på

Plâtförpackningar 61 OOO ton Aluminiumförpackningar 24 OOO ton Kronkork o kapsyler etc 5 QQQ tQn 90 OOO ton

Qlasförpackningar fördelas på

Öl, läskedryck etc 56 OOO ton Andra flaskor 48 OOO ton Burkar 7 OOO ton Andra glasförpackningar lock etc 24 QQQ tgn 135 OOO ton

20-8917

Bilaga 2

1991-06-2629 SGBubj

fördelas På

Skivmaterial 53 000 ton Kabeltrummor 7 000 ton Lastpallar, pallboxar 205 000 ton

bilaga 2 jämförelse med förpackningskonsumtionen 1985 för samtliga l görs en Jämfört med sammanställningen för 1989 kan följande material utom trä. kommentarer göras

för kartongförpackningar kan bero på konsumtionsföränd- Minskning av tonnage inom dryckesomrâdet mest på förpackningsbyte till plast. En minskning ringar men ytvikten på kartong har också inverkan. Varför tonnage för bobbiner och spolar av ökat till det dubbla är utrett. i När det gäller plastförpackningar är det endast tonnage för säck och påsar som minskat, främst beroende på förändringar i konsumtionen. Flaskor har ökat. Det är både PET och HDPE svarat för denna. som

Mängden plåtförpackningar har minskat. Det är dock den svenska konsumtionen v Den importerade färdigpackade mängdens bidrag 1985-1989 har

g som avses.

analyserats.

i

Glasförpackningar har haft ökning i tonnage för öl och läsk med nästan det

1 en dubbla. Konsumtionsförändringen har möjligen skett på den del som går in i i átertagningssystemet. Användningen glasförpackningar av engångskaraktär har av ökat under perioden 1985-1989.

20-8917

Bilag 1991-06-26 10 SGBubj

Marknadsförändring 1 965- 1 989

Om hänsyn tas till nettoprisindex, erhålles följande förändring med 1990 som basår Tabell 6 1965 1970 1975 1980 1985 1988 1989 Faktor 552 9 459 6 317 7 193 5 129 7 113 4 106 8 Papper o kartong 3 600 4 600 5 100 5 125 5 525 5 475 5 800

+ 4,4% + 1,4% + 0,8% + 2,8% + 0,3% + 6,3%

Efter den snabba utvecklingen under 60-talet, då markant ökning självbetjäen av ningsbutiker påverkade förpackningsutvecklingen, har balanserad utveckling en mer skett. Under början 80-talet blev konsumtionen värdemässigt stillastående för av såväl glas-, metall- som träförpackningar. Plastförpackningar visade dock upp en värdemässig ökning på 8,0% med hänsyn tagen till nettoprisindex. Papper och

kartong ökade med 1,5% år under perioden 1980-1985. 6,2% respektive per 1,4% perioden 1980-1989.

Den kraftiga förändringen mellan 1988 och 1989 kan bero på lagerförändringar

och omstrukturering av val av material. Viss förändring konstaterades vid överflyttning från konserv i burk till andra system för hållbarhetsbevaring som inbegriper plastmaterial. Marknaden för PET-flaskor och andra plastflaskor svarar för drygt 25% av nettoökningen. Askar, lådor och tråg plast ökade netto med av mellan 55 och 60% vilket kan bero på övergång till dyrare material. Under 1989

började flertalet företag använda PET eller flerskiktsmaterial i stället för PVC vilket

ökade förpackningskostnadema.

20-8917

1991-06-2611 SGB .W m

m m m H

m m m. H

1 1 o 1 m 1 m H ä

a

H

o

1991-052042 B i] SGBubj .

m

u H H m m m m H H m m

H m H .

H

m

H H

m H H

m

H H o H

o

H m m m .

Bilaga 2

1991-06-26 13 SGBubj

Förpackningskonsumtion fördelat på användningsområde

Tabell 7 ger uppgift om förbrukningen inom några industrigrupper. Samman- .

ställningen är gjord på uppgifter SCB4s industristatistik och kompletterad med

ur marknadsanalysdata från Packforsk. Alla uppgifter som redovisas från företagen är uteslutande i värde. Ytterst få redovisar vikten förbrukat inköpt förpackningsmaterial. En grov uppskattning har dock gjorts och redovisas i slutet av rapporten.

De inom parentes angivna värdena för olika plastförpackningsmaterial är osäkra

i i beträffande användningsområdet. Totalsiffran i högerkolumnen är dock justerad till vad analyserats från statistik och intervjuer. Den procentuella andelen för som livsmedelsförpackningar totalt är 46,5%. Till detta måste dock en stor andel av förbrukningen inom lagercentraler och detaljhandel läggas, varför livsmedelsinpackför drygt hälften 51% den totala förpackningsförbrukningen i värde. ning svarar av Detta överensstämmer med förhållandet i de flesta europeiska länderna. ä Tabell 8 visar även fördelningen transport- respektive konsumentförpackningar för de olika användningsomrádena. Per materialgrupp blir fördelningen enligt följande

Tabell 8

Förpacknings- Transport- Konsument- Summa Fördelning material förrmçkn förqaçkn TK 4 Papper o kartong 560 2 355 2 915 1981 . 3 Well 2 450 60 2 510 982 Plast 1 880 2 295 4 175 4555 Metall 175 1 450 1 625 1189

Glas 0 475 475 0 100

Trä 850 0 85D 1000 Summa 5 915 6 635 12 550 4753

g Observera att transportförpackningar i regel har lägre kilopris än konsumentförpackningar, varför andelen när gäller vikt 650 000

det är ton

3 transportförpackningar och 480 000 ton konsumentförpackningar. i

i l SCBs industristatistik anges för de olika näringsgrenama kostnader för

l förpackningar och deras relativa andel av saluvärdet. Då analys av den svenska en förpackningskonsumtionen görs och ställs i jämförelse med de uppgifter som anges i industristatistiken fås stora differenser. Detta kan bero på olikheter i rapporteringen och att vissa produkter finns med i den redovisade delen som omfattar mellan

20-891 7

Bila 1991-04-23 14 SGBubj

20 och 30% av saluvärdet. Det är troligen lastpallar, kabeltrummor samt plastfilm för pallinslagning som tagits med i SCBs redovisning. En stor del förpackav ningsköpen finns även inom handel, vilket redovisas i industristatistiken. 4

l tabell 9 redovisas de värden, i miljoner kronor, som SCB 1985 och 1989 anger för motsvarande grupper enligt tabell

Tabell 9

Kod lndustriqruon 1985 1389

313 Drycker 933 12,5% 1 529 15,0% 3112 Mejeri 869 11,5% 1 028 10,0% Rest 311+312 Livsmedel 1 956 26,5% 2 648 26,0% 38 Verkstad 827 11,0% 1 155 11,0% 35 Kemi,kemitek 1 215 16,5% 1 671 16,0% 34 Papper 899 12,0% 1 228 12,0%

l rest ingår kod 314, 32, 33, 36, 37 och 39.

Av redovisningen i tabell 9 kan konstatera att dryckeslörpackningamas andel

man ökat och att ej redovisat minskat. När det gäller ej redovisat kan viss en överflyttning till central inpackning dock ha skett. Det troligaste är dock att rapporteringen till SCB över inköpta förpackningar blivit bättre. Av redovisat på drygt 2 miljarder kr utgör förbrukning inom lagercentraler och handel mellan 850 och 900 miljoner kr, d v s cza 7% av konsumtionen.

När det gäller vikten förpackningsmaterial kan den i stort fördelas enligt följande

20-8917

PACKFORSK Elmia

1991-04-2315 SGBubj

Tabell 10 VÄRDEN I 1000 TON PER 1989

175 Summa 650 480 1 130

Jämför tabell 5 på sid 6 som anger fördelningen materialslag. per

Slutord

Förpackningsbranschen och dess olika användningsområden är oerhört diversiiierade. Bristen på detaljerad information ur tillgänglig branschstatistik är stor. För att en säker analys måste ingående intervjuer och exakta uppställningar över förpackningstyp, materialkomponenter och slutanvändning göras.

20-8917

i Bilaga BKILAGA1 1991-06-26 5GB ubj

l Sverige beräknad mängd förpackningsmaterial 1989 och fördelning

återvinningindustriavfallhushållsavfall Värden i tusen ton

Åter- Industri- Hushållsvinning avfall avfall

Pappersvoch Konsumtion 210 . kartongförp. lmportöver-

v 20-89 l 7 8-9 10003

Bilaga 2 BILAGA 2 1991-0626 SGBubj

Förpackningskonsumtionen 1985

Förändring Pgppgr Qgh kgggng till 1989

Kartongförpackningar 100 000 ton 15 - Säckar, påsar, bärkassar 67 000 ton + 3 Etiketter 12 000 ton + 3 Bobbiner, spolar 21 000 ton + 12 200 000 ton + 10

well 267 000 ton + 23

Plast Tråg, askar 16 000 ton + 23 Bärkassar 15 000 ton + 6 Påsar 27 000 ton 4 - Flaskor, dunkar 11 000 ton + 12 Säckar 28 000 ton 3 Film laminat 21 000 ton + 4 0 Cellplaster 11 000 ton + 5 Diverse 26 OOQ ton + 2 155 000 ton + 45

Mgtgll Plátförp 68 000 ton 7 - Alutuber 750 ton + lu Aluburkar 14 500 ton + 112 Aluminium övrigt 6 000 ton + 1

Lä 20-8917 S-9 10003

BILAGA 3

rönázxcxnmcssvsrnn

9A DEN SVENSKA mamman Gunilla Jönsson G anders Ljungberg Lunds Tekniska Högskola Juni 1991

Bilaga 3

FÖRORD O

På uppdrag miljödepartementet har under 1990-1991 ett flertal organisa-

av tioner varit engagerade i ett arbete som syftat till att utreda åtgärder inom förpackningsområdet. Föreliggande rapport utgör mindre del i detta en större projekt.

Rapporten, som är utförd vid Institutionen för transportteknik, LTH, belyser vilka förpackningssystem som huvudsakligen förekommer på den svenska marknaden.

Under arbetets gång har varit i kontakt med ett flertal personer som vi härmed tackar för att de ett välvilligt och positivt sätt ställt upp.

Lund i juni 1991

Gunilla Jönson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid

FÖRORD

1 INLEDNING 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Målsättning 1 1.3 Definition 2 1.4 Undersökningsmetod 2

2 FÖRPACKNINGSSYSTEM 2 2.1 Förpackningstyper 3 2.2 Förpackningsmaterial

3 PACKNINGSSYSTEM 10

4 FORMNING AV FÖRPACKNINGAR 10

5 VAL AV FÖRPACKNINGSSYSTEM 11

6 FÖREKOMMANDE FÖRPACKNINGSSYSTEM 11

7 PRODUKTIONSSÄTT OCH DISTRIBUTIONSMETOD 11 å 8 ÅTERVINNINGSSYSTEM 11

9 SAMMANFA II NING 13

BILAGA l Förpackningssystem BILAGA 2 Kommittédirektiv 199039 Q

BILAGA 3 Besökta förpackningáanvändare

Bilaga 3 1

INLEDNING

1.1 Bakgrund

Studium av användningen av olika förpackningssystem, förpackningar och material är ett sätt att beskriva ett samhälle. Varje nytt förpackningssystem och förpackningslösning har gjort det möjligt att möta nya krav från marknai den.

Fastän alla traditionella material ännu används i många förpackningslös-

ningar så är det ingen tvekan att materialutveckliñgen varit sådan att

om man i många fall kan anse att en ny utvecklingsfas inträffat under senare år. Genom ökad kunskap om materialens funktion har teknikerna fått möjlighet att ta fram nya lösningar som bättre än tidigare uppfyller ställda krav. Livsmedel har kunnat packas utan att tillsatser erfordrats, hållbarheten har

anpassats till marknadens krav och skadorna på produkter har minskat, för

i .

att ge några exempel. Materialens egenskaper utnyttjas bättre genom att olika material kombineras, förpackningarna anpassas till distributionssystemens standards etc.

Överhuvudtaget har man i ökad utsträckning börjat bedöma och utveckla °

förpackningsmaterial och förpackningssystem med utgångspunkt från ett i betydligt vidare perspektiv än tidigare. Förpackningssystemen väljs med utgångspunkt från marknadskrav, produktionsförutsättningar för de produkter som skall packas, distributionssätt och användning. Dagens intresse för miljö har naturligt medfört att miljöhänsyn blivit en allt viktigare del av det slutliga valet av förpackningssystem.

I denna rapport har de viktigaste förpackningssystemen i Sverige idag sammanställts. Rapporten gör inga anspråk på att ge en detaljerad beskrivning systemen utan att redovisa vilka typer förpackningar, av mer av material, fyllnings- och distributionssystem som används i Sverige idag.

1.2 Målsättning

Att redovisade förpackningssystem förekommer på den svenska som marknaden.

Bilaga 3 2

1.3 Definition

Förpackningssystem används i denna rapport såsom en beskrivning av hur produkter fylls i produktionen i förpackningar, manuellt eller automatiskt, i vilka förpackningstyper och -material produkterna packas samt hur de distribueras till butikerna.

1.4 Undersökningsmetod

Informationen har samlats in genom dels ett frågeformulär som skickats ut till 50 representanter för olika produktgrupper, dels genom studiebesök hos

ett antal större förpackningsanvändare se bilaga 3.

FÖRPACKNINGSSYSTEM

Packning av produkt är ett naturligt och nödvändigt moment efter produktion eftersom produkten vanligen utformats med avseende på slutlig konsumtion och användning utan hänsyn till distributionen.

Konsumentpackning av produkter sker idag vanligen i effektiva produktionssystem medan t ex verkstadsindustrins packning relativt lite berörts dagens av rationaliseringsansträngningar.

Vid redovisningen av förpackningssystemen har dessa delats i upp förpackningstyper förpackningsmaterial för olika produktgrupper.

Vidare redovisas automatiseringsgrad vid packning för olika produktyper av ter. Vissa förpackningar bereds innan fyllning, medan andra förpackningar formas vid packningen. Sambanden redovisas nedan.

Figur 2.1-2.10 nedan är hämtade från Bakker M 1986 The Wiley Encyclo-

pedia of Packaging Technology. i

Förpackningstyper

Följande förpackningstyper används konsumentförpackningar.

A. BLISTER Plast- och pappersmaterial kombineras för att bilda en förpackning som huvudsakligen används för att skydda enskilda produkter enligt nedan.

bäst Direct . b me sealing through film

4 Q l Heat-sea

coating °°°

H1

Indirect sealing through film

l Figur I Bilister

B. BURK Exempel på de olika typer som finns ges nedan. Utformning och material bestäms i hög grad av produkten, som packas. .

Bl aga 3

FILM Film av främst olika plastmaterial formas runt produkten. Se exempel nedan. Materialet i förpackningen är beroende produkt. Filmen av försluts ofta med värme. Krympñlm omsluter produkten efter att produkt och förpackning transporterats värmetunnel, där genom en filmen formats runt produkten.

Figur 23 Filmförpaclcningar

FLASKA Idag tillverkas flaskor både glas och plast. av Den grundläggande utformningen samt material bestäms i första hand

av produkt och kvantitet. Det har dock utvecklats vissa karakteristiska

konstruktioner, vilket framgår exemplen nedan. av

Figur 2.4 Flaskor

Bilaga 3 5

FÖRSLUTNINGAR Det är inte möjligt att dela in förslutningar i olika kategorier utan överlappning. Man kan dock i stort tala om sammanhållningsförslutningar, barnsäkra förslutningar och specialförslutningar. De syftar alla

till olika typer av integritetsskydd och både plast- och metallmaterial

kan användas.

HINK Se burk ovan.

G. KAPSEL Kapslar kan konstrueras på en mängd olika sätt beroende produkt, användning och fyllningsmetod. Ett exempel visas nedan.

Figur 25 Kapslar

H. PATRON Se tub nedan.

PÅSE Plastpåsar brukar delas upp i påsar som konsumenten köper för sin egen lagring samt påsar används till packning av t bröd. som ex Exempel på påsar visas nedan. i

Bilaga 3

. .

. -4

Figur 2.6

SÄCKAR

Här delar man upp säckarna dels med avseende på antal lager, som används i säcken, dels med avseende på typ. Exempel på olika säcktyper anges nedan.

,J z | l -r å 1 .i ... i ä å å å m mun -øm I 4 1 | .J r T ilåa .

. Gunn aan N - --. i E ann ...må g 4115.21.g m. lny; www

Figur 7 Säckar

Det urskiljs vanligen tre typer vikta behållare, formade behållare samt helpressade behållare. Aluminium, kartong och plast används i trågen kan förslutas olika sätt beroende på vilken som typ av integritet som erfordras för den packade produkten. Ett exempel på tråg redovisas nedan.

Bilaga 3 7

Figur 2.8 Tråg

L. TUB Tuber kan vara både styva och flexibla. Också här har plastmaterial utvecklats som alternativ till aluminium, som var det material som ursprungligen användes. Materialet väljs beroende på produkt och användning.

Förpackningstyper för transportförpackningar kan delas i

upp

A. SLITSLÅDA Den används vid både manuell och mekanisk fyllning vid låga hastigheter. Wellpapp är det enda materialet i slitslådor.

I

Ä DISC Figur 9 Slitslåda

Bilaga 3 8

B. WRAPAROUNDLÅDOR Exempel visas nedan. Den används i snabba inpackningsmaskiner. Materialet är olika kombinationer av wellpapp beroende på produkt och distributionssätt.

Manutacluvers iom å å

Case blank

Figur 2.10 Wraparoundlådá

c. TRÄPLYWOODLÅDOR

Kan tillverkas i standardformat i moduler av enhetslastpallen eller direkt anpassas till den produkt som skall packas.

2.2 Förpackningsmaterial

Huvudgrupperna är följande

A. GLAS Glas är ett gammalt material. Dock har under senare stora tekniska framsteg gjorts för att minska energiåtgång och minska erforderliga glasmängder i flaskorna och burkarna med hjälp av olika tillverkningsmetoder och beläggningar.

B. METALL De viktigaste metallerna är stål, aluminium och plåt.

Den mest omfattande utvecklingen har skett inom plåtområdet, där

. material, konstruktion samt tillverkningsmetoder utvecklats till

mycket konkurrenskraftiga alternativ. i

c. PAPPER OCH KARTONG Pappersbaserade förpackningar är idag de viktigaste förpackningarna. Papper ger god styrka åt förpackningarna och är det billigaste alternativet för att uppnå denna egenskap.

Bilaga 3

kombineras flera lager medan i Wellpapp går man I kartong papper, och utnyttjar olika ingenjörsprinciper för att bygga en förännu längre packning med optimal styvhet i varje situation.

sin konstruktion den absolut lägsta kostnaden Wellpapp ger genom styrkeenhet. Papper har därför blivit ett självklart material att per kombinera med andra material när eftersträvar optimala man lösningar. Det har också naturligt blivit det dominerande transportförpackningsmaterialet.

PLAST Termoplasterna är de dominerande plasterna inom förpackningstekniken idag.

flesta huvudpolymerema i förpackningsplaster kommer från De av etylen och propylen. Men det finns mer än ett dussinenkla gaser som tal plastmaterial idag används för att uppfylla olika produkt- och som distributionskrav.

Nedan redovisas förkortningar, används i sammanställningen som nedan.

EVA ethylene-vinylacetate EVOH ethylene-vinylalcohol HDPE high density polyethylene LDPE low density polyethylene OPP oriented polypropylene PE polyethylene PP polypropylene PET polyester PVC polyvinyl chloride PVDC polyvinylidene chloride

Plasterna används för sig eller kombineras med avseende på var produkt och distributionsmetoder. Kombinationsplastema har ökat i användning under år i strävan att åstadkomma optimala senare en lösningar mellan produktion och användning av produkten.

Bilaga 3i

3. PACKNINGSSYSTEM

Val av packningssystem baseras på produkt, förpackningsmaterial, packningsmetod, människa och maskin.

Ett packningssystem omfattar resningformning, fyllning och förslutning. Till detta kommer nödvändiga funktioner förflyttning produkter och försom av packningsmaterial, märkning, kontrollvägning, Övervakning, palläggning och enhetslastformning.

Användning av automatiska eller manuella packningssystem redovisas i bilaga.

4. FORMNING AV FÖRPACKNINGAR

Vissa förpackningar formas hos förpackningstillverkaren medan andra formas i samband med packningen.

Sambandet mellan förpackningstyp, förpackningsmaterial och fommingsteknik kan sammanfattas enligt nedan.

FÖRPACKNINGAR MATERIAL FORMNING Styva plåt, glas, plast separat formning hos aluminium, vissa typer förpackningskonverterarenl av kartong

Halvstyva kartong, Wellpapp, plana kartong- och wellaluminium, plast, pappämnen formas hos kombinationer av alla packaren material förlimmade kartong- och wellpappämnen formas hos packaren

plast- och aluminiumformning sker separat eller integrerat vid packning

Flexibla plastñlm, papper, formning sker ofta från Al-folie, kombinationer rulle hos packaren i direkt av dessa anslutning till fyllning och förslutning

1 Förpackningskonverterare formar förpackningar av ett färdigt material.

Bilaga 3

VAL AV FÖRPACKNINGSSYSTEM 5.

Förpackningens funktion förutom atnförenkla hanteringen, skydda är att, produkten mekaniska, klimatiska och biologiska kemiska påkänningar. mot Valet förpackningstyp samt förpackningsmaterial avgör hur väl denna av funktion kommer att uppfyllas.

hållfasthet och olika barriäregenskaper, dvs förmåga

l Olika material har olika att skydda produkten från omgivningen och tvärtom

E

J Varje produkt ställer sina krav förpackningen. Detta faktum kombinerat med materialens skiftande egenskaper situation där materialvalet är ger en starkt begränsat trots den stora mångfalden olika material. av

a Automatiska packlinjer medför ytterligare krav på förpackningsmaterialet vilket också begränsning. utgör en

FÖREKOMMANDE FÖRPACKNINGSSYSTEM

i Förpackningssystemen utgör idag integrerad del produktion och distrien av

bution olika produkter från tillverkning till användning. Se tabeller i

av bilaga

PRODUKTIONSSÄTI OCH DISTRIBUTIONSMETOD 7.

a Se tabell i bilaga

ÅTERVINNINGSSYSTEM

Idag finns accepterad hierarki med avseende återvinning av förpacken ningsmaterial, dvs

optimalt utnyttjande av material återanvändning av material förbränning av material avfall

Bilaga 3

Marknadskonkurrensen tvingar fram optimala förpackningslösningar baserade på tillgänglig teknik. -

Återanvändning åstadkommes antingen eller återvinning

genom retursystem av förpackningsmaterial. Retursystemen är ett alternativ vid k slutna s system, exempelvis vid distribution bryggerivaror. Vanligen det av är glasförpackning som används i retursystem för konsumentförpackningar. Plast används vanligen i retursystem för transportförpackningar. Retursystem för t ex glasflaskor stöds och underhålls med pant.

Återvinning är alternativ för förpackningssystem med

engångsförpackningar.

Dessa har valts med utgångspunkt från bästa ekonomiska och resursmässiga utnyttjning.

De återvinningssystem finns för de flesta material bygger idag på som antingen insamling direkt efter användning i butiker och industrier eller på frivillig sortering och insamling i hushållen.

Insamling i butiker och industrier omfattar huvudsakligen transportförpack- Aningar av wellpapp och plast, vanligen PE. Insamlingsföretag ställer t ex utrustning till förfogande för sortering och kompaktering av de använda förpackningsmaterialen. Det insamlade materialet returneras sedan till råmaterialtillverkama, tillverkar förpackningsmaterial. som nytt Här finns det med andra ord redan idag etablerad livscykel. en

I hushållen sker idag insamling vissa förpackningsmaterial

av på frivillig väg för wellpapp, glas samt aluminium. De återvinningsmetoder som finns idag för konsumenterna är frivillig sortering och avlämning vid centrala insamlingspunkter. Glas stöds frivillig glasinsamling med hjälp av av utplacerade

igloos. Aluminiumburkar har ett etablerat återvinningssystem baserat

pant vid retur till butik. Storleken har haft avgörande inverkan panten

insamlingsgradevn.

Papper och wellpapp från hushållen samlas in avlämning genom av materia-

let vid speciella containers, som sedan går tillbaka till bruken för produktion

av nya varor. i

En mängd olika metoder undersöks för närvarande avseende möjligheterna att källsortera förpackningsavfall i hushållen för möjliggöra att större återvinning av materialen. Det sorterade avfallet hämtas av den kommunala sop-

Bilaga 3

U

hanteringen eller deras entreprenörer. Sortering vid källan är en nödvändighet för att man med dagens teknik skall ha möjligheter hand att ta om materialen för återanvändning i förpackningsmaterial. nya

Kontaminerat, dvs förorenat eller blandat, material kan inte den produktge säkerhet som är en grundsten i dagens moderna samhälle.

Förbränning används då möjlighet saknas till ekonomisk insamling eller då produktkrav inte möjliggör återanvändning. Förpackningsmaterialet bidrar där till god energiåtervinning stor del hushållsavfallet i de kommuav en av nala förbränningsanläggningarna.

Avfall förekommer dock ännu i stor utsträckning, bl på grund outvecklad a av sorteringsteknik.

SAMMANFATTNING

I dagens förpackningssystem förekommer relativt begränsat antal förett packningstyper. Däremot varierar förpackningsmaterialen väsentligt i de olika förpackningstyperna beroende på produkt, packnings- och distributionsmetod. Dessa variationer baseras på ekonomiska värderingar av marknadens krav och förutsättningar.

Bilaga BILAGA 1 1 FÖRPACKNINGSSYSTEM PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING TRANSPORT FÖRPACKNING Förpacknings- Förpacknings- Förpacknings- Förpackningstyp material typ material PE PPET AL kartong annat Wellpapp annat

Kapitalvaror Sanilcrsporslin kombination X trä,EPS Kemikalier Smörjmedel fat, 200601 stålplåt hink,201 stâlplåt i dunk, X HD slitslåda X HDåLD slitslåda X flaska X HD slitslåda X burk, 0.95l X X papp slitslåda X tub X HDLD slitslåda X burk, 0.45kg stålplåt slitslåda X sprayburk X stälplåt slitslåda X fenpatron X X stålplåt slitslåda X Kosmetika Deodoranter flaska X X X X glas PE Hudvård flaska X X wraparound X PE tub, polyfoil X w-raparound X X bricka i PS slitsläda X PE Lotions flaska X X papper, PS tråg X PE Läppstift varierande X X X X X glas,special tråg X Shampoo flaska X X papper, PS PS,PE

Livsmedel Färska Kött ñlm PVC back HDPE tråg PS,exp. fiber

Bilaga BILAGA l 2 PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING FÖRPACKNING TRANSPORT Fñrpacknings- Förpacknings- Förpacknings- Förpackningstyp material typ material PE PPPE AL kartong annat Wellpapp annat Fisk ñlm X PVC låda trä tråg Polyamid, PS, exp. låda cellplast FruktGrönt påse X låda X trä,stål krympñlm X back PEHD tråg,ñlm X bad PEHD Rotfrukter Potatis påse X Delvisbehandlade Charkvaror påse Nylon slitslåda X EVA EVOH slitslåda X krymppåse PVDC polyeten Elm X polyamid slitslåda X Mejeriprodukter Mjölk brickförpackningX kartong Ost ñlm X Polyester back PEHD PVDC X Polyester slitslåda X PVDC Smältost tub X X stansad låda X Yoghurt tråg,bägare X X brickförpackningX Övrigt Majonnäs- bägare X slitslåda X baseradsallad hink X Full behandlade Konserver burk stâlplåt brickajlm X PE

Bilag BILAGA 1 3 PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING TRANSPORT FÖRPACKNING Förpacknings- Förpacknings- Förpacknings- Förpackningstyp material typ material PE PPPKI AL kartong annat Wellpapp annat gugâmu bñdmmm x PE

X glas bricka X hmk X bñdamm x PE Torra varor kapsel trâg X X trâg X påse papper slitsläda X papper slitslåda påse + kapsel X X papper Frusnalivsmedel kapsel X slitswrap X solid påse X slitslåda X X polyester slitslåda X X X

påsei kapsel polyester slitswrap X

X slitswrap X solid trågi kapsel X slilslåda X metalliserad slitslåda X polyester lådastorkök X Wellpapp bagin box X wellpapp Glass Storpack kapsel X krympñlm PE stödskivor X bägare X X HDåLD slitslåda X Pinnar kapsel X träpapper krympñlm PE Strutar kapsel X X kraftpapper krympñlm PE Fett och oljor Margarin bägare,oblat X X X PSpolyester wraparound X

Bilaga 3 BILAGA l 4 PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING TRANSPORT FÖRPACKNING Förpacknings- Fñrpacknings- Förpacknings- YD WP PE PPPET AL kartong annat wellpapp annat omslagsfolie papper slitswrap solid

hink krympñlm flytande kartong trâgñlm PE flaska HD slitslåda glas slitslåda dunk HD slitslåda Konfektyr Bitar påse OPP slitslåda tvistning metalliserad omslag papper kapsel slitswrap kapsel slitswrap ask slitslåda fack PETG madrass papper ñlm burkar ñlm PE Chokladkakor wrap papper låda,stansad Tabletter kapsel peradhym Drycker Juice flaska glas trâg PE kartong trâg PE Läsk flaska låda san flaska brickaItlm glas brickaJllm PE dunk PVC brickaftlm PE i VinSprit flaska skruvkapsyl back HDPE korkplast slitswrap ÖIÃLLäsk burk tråg

Bilaga BILAGA 5 PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING TRANSPORT FÖRPACKNlNG Förpacknings- Förpacknings- Fñrpacknings- Förpackningstyp material typ material PE PPPEI AL kartong annat wellpapp annat

flaska glas back PEHD Övrigt Bröd påse X Ketchup flaska glas brickaftlm X PE X EVOH bridxmfilm X PE Kaffe påsei kapsel X X X bricka X Majonnäs burk glas brickafilm X PE tub X låda,stansad X hink X ñlm PE Mandelmassa ñlm X polyamid lädgstansad X Sandwichkex wrap X cellofan slitslåda X

Snackers C

påsei kapsel X X X slitslåda X Snacks påse X X X X Wafers wrap X X slitslåda papper X

Dressing

flaska X PEHD brickaftlm X PE tub X X låda,stansad X Läkemedel Tabletter blisteri X X PVC krympñlm PE kapsel tub medlock X X SiOZtorkm slitsläda X burk X papp. ett. slitslåda X PE Flytande flaska glas sljtslâda X Salvor tub X slitslåda Möbler X PS,EPS slitswrap X Pappersvaror wraparound X X wraparound X papper

Bilaga 3 BILAGA 6 PRODUKTOMRÅDE KONSUMENT FÖRPACKNING TRANSPORT FÖRPACKNING Förpacknings- l-örpackningsÅ Förpacknings- Förpackningstyp material typ material PEPPPET AL kartong annat wellpapp annat Radio,teve X slitslåda X EPS Textilier wraparound X sljtslåda X Sportartiklar X slitslåda X Verkstadsp J ier, lätta blister PVC slitslåda X PEFG slitslåda X låda polyester, slitslåda X cellplast påse X slitslåda X Verkstadsprodukter, tunga låda trä stativ stål

Bilaga 3 BILAGAZ 1

Kommittédirektiv

Dir. l990z39

Uppdrag att utreda åtgärder inom förpackningsområdet

Dir. l99flz39

Beslutvid regeringssammanträde 1990-05-31 Chefenför miljödepartementet.statsrådetDahl.anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskildutredare ges i uppdrag att utredaochlämna förslagtill sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar till att främja retursystem.

Bakgrund

I miljö- och energidepartementets bilaga till 1990 års budgetproposition prop. 198990100bil. 16 27 s. behandlas vissa avfallsfrågor. l propositionen föreslås bl.a. att renhâllningslagen 1979596 kompletteras medbestämmelserom återanvändning och återvinning för att åstadkomma såvälminskade avfallsmñngder som ökad sparsamhetmedsamhälletssamlade resurser. l propositionenredovisasockså vissa åtgärder inom lörpackningsområdet. Däraviserasdet uppdrag som jag nu föreslår. Riksdagen harsedermera ställt sig bakom förslagen och inriktningen w arbetet med avfallsfrågor l98990JoUl6. rskr. 241. l propositionenredogörsför huravfallet utgör en allt större belastningför miljön. såväl genom stora volymer somgenom innehållet av miljöstörandc eller skadliga ämnen. Många av problemenföljer av varornas utformning. För att radikaltkunnaminska dessa problemmåste varor ochprodukterdill för delsi ökad utsträckning ingå i retursystem att för kunna återvinnas eller Äilcrmlviindils. dels vara ;inpassade till miljöns krav redan från början. De åtgärder kommer att krävasför minskaavfalletsmängdoch som att miljiästörandeeller skadliga innehåll gallerinte bara varorna utan även förpackningarochemballage. För att nå en förbättradavfallshantering ochhushållning medsamhällets

Bilaga 3

BILAGA 2 2

samlade resurser maste ttervinitittg och aleranvâirtditittg bli ledstjärnorför den framtidaprotluktutvecklirtgett. Enligt statens naturvardsverkbestar betydandedel 25viktprocent en av hushallsavfztllet at förpackningar olika slag.Dessa i allmänhet av är - avsedda för cngftitgslvruk. Enbartdryckesförpackningarnat för star ca 7viktprocent. Volymmässigt utgör förpackningarna en annustörre andel. totalt mellan 40och50 Yoberoende graden komprimering. av Hushållsavfalletbestårtill 25-35 Ya av organisktavfall och 35-45 94. papper medan resten utgörs av plast. glas.metallerochdet papper sonrär så behandlat att det varkenkanbrytasnedelleratervinttas. Om man beaktar att detorganiskaavfallet och pappersavfallet i framtiden skall sorterasut ochkontposterzts. rötas elleri ökad utsträckning återvinnas. så utgör förpackningar som inte återvinns ellerätcranvänds en stor andel av den återstående fraktioncn.Ett sättatt ytterligareminskaavfallsvolymerna ar därför att i ökadutsträckning återanvända förpackningar.Ett annat att är sortera ut och återvinna materialet.Da uppnåsockså ett bättre sorterat och därmed mer Iätthanterligtavfall. Medverkanfrånsåvältillverkareochimportörer som handlare ochkonsumenterär mycketviktig for att sådana systematt fungera. Det harintegjortsnågradetaljeradeanalyser restprodukterna av frånindustriell verksamhet.Naturvårdsverketgör en uppskattning.baserad matningari Borås. att förpackningsantleleit i detsamladeavfallsflödetfrån industriellverksamheti genomsnitt iir ca 25o. Den totala ettergiförhrukttittgeninom förpackningsntaterialsektotn kan uppskattastill 2-3C av Sverigestotalaenergiförbrukning.En slutsats som drogsi sambandmedenergisparkommitténs ESK l979z0l arbete var att let dominerandebehovet energifinnsi processledcr. av dvs.vid framställningen av förpackningsmateriztl ur deprintéira råvarorna. Detta är ett ytterligare motiv för att främjaåteranvändning ochatcrvintting förpackningar. av För vissadryckesförpztckningttr finns retursystem och återvinningssystem redan utvecklade. Även inom vissaandra förpackitittgsontrftden har det etablerats mer eller mindreeffektivazlteranvitndnings- âtervinningssy- eller stunt. Detgallertransportförpackningar tvellpappoch av papp. lasthåirare av tra ochtomfat av plastoch metall Frånscttdryckesförpackttingarna ochvissaandraeinhallttgesaknaremellertid det stora flertalet förpackningarttagot som helst system för återanvaitdttiitgeller fitervinniitg, Forpackningatrnrt fördelarsigfriiinst materialslagenglas. papper plastochmetall.Anváiittlzittdct plastökar mest. av franist pa bekostnad glas av ochinetall. Det finns sedannågraar en såirskildputtktskatt dryckesförpackningztr enligt lagen 1984355 om skatt på vissalryckeslürpzickitingar. Den tasut alladryckesförpackningar utom satlanzi som iir gjordahuvudsakligen

Bilaga 3

BILAGA 2 3

avpapper och papp. Returförpzickningar beskattasliigstoch utan hänsyntill förpackningcns volym. Övriga förpackningar beskattasdelvisi förhållande till sin volym. Alla förpackningar över70 beskattasmed samma belopp. vilket gör att stora cngângsförpackningar av typen PETpolyetylentereftalan-flaskorfår ansesvara skattemåissigt gynnade.Förpackningar över 300 beskattasinte. Dåskattentillkom fannsengangsförpackningar över 100 endasti begränsadomfattning.Beloppenhar inte justeratssedanlagen infördes. Dryckesfåirpackningar tillverkadehuvudsakligen avpapper och papp beskattasalltsåinte. Det innehar att var vanligastedryckesförpackning. den för mjölk och liknande produkter. iir undantagna i skattesystemet. Mjölkförpackningar utgör ca 35r av alladryekesförpackningar i Sverigeoch svaÅ rar volymmâissigt för en zivsevåird del av förpackningarnahushållsavfallet. i Det finnsi dagockså en tendenstill att fler typer av drycker. även sådana som idag finnsi andra förpackningar med retursystem.Lex. mineralvatten. börjar försåiljasi engângsförpackningar av papper Dryckesförpxtckningsskatten som den ser ut i dag har ingen styrandeeffektför att gynna retursy- 510m.

Ulgåugspunkterför utredningen

Enviktig uppgiftinomförpackningsområdet måste.enligtnaturvårdsverket. vara att säkraocheffektiviserarredan befintliga system utgenomen vecklingdels av styrmedeldels av marknadenför återvunnamaterialoch produkter.Efter hand måste ocksa åtcrvinningen ökainomandraförpackningstumrftdcn. hl.a. genomen ökadstandardisering. Jag anser att det inom hör finnas stora möjligheter att utvecklaochinföra fler retursystcm. som kanhjälpatill att minska avfallsmâingdernai och spara på resurser. Byggbranschen iir exempel ett områdedär stora mängder anlänvaror der CnlbálllCfåldé i företrädesvisenhetligamaterial.främstwellpaiupoch polyeten.En fungerandekällsortering på luyggairbetsplzitser och liknande skullekunna ge stora kvantiteteroch rena material att utnyttjai återvinen ningsverkszinthet. finnssannolikt lllir outnyttjadpotentialför återen stor vinningshzirzi material. Vid bensinstationer engangsförpackningzxr iir twcksåi vanliga.lvlangaav dessahari vissafall extremt kort livslängdvid konsumtionen. Förpackningarna med Lex. spolarviitska eller olja bars ofta bara ut till bilenochslängs direkt efterdet att de tömts och förs sedan som osorterat avfallfrånbensinstationentill lcstruktion. litt hittills relativtoutforskaitsatt att lösa en del av våraavfallsproblent l kan tillverkaförpackningarrifullstantligt l vara att nedhrytharamaterial.Netl-

l

hlyllllllgsllálfâlersåittningsniziterial för Lex. plasterhaller att utvecklas.

l é

Bilaga 3

BILAGA 2 4

Uppdraget

Frågan om hur åtgärdernainomförpa kitingstnttráidel ufortttasför kan att främja retursystein bör utredas av en särskildutredare. Utredningenskall inriktas att lämnaförslagtill styrmedelfor att päverka tillverkning. distributionochzinväitdning.inkl. kvittblivtting. av förpackningar olika slag.Avsikten av äratt FCKUFSySICRI tydligtskallfrämjas bekostnad engångsförpackningar av och att återanvändningi ntöjligaste mån skall gynnas i förhållande till ittervinniitg. Systcntenskall vara så konstruerade att en styrning sker mot resurs- och energihushållning samt miljövänliga materialslag.Konstruktioner som medförhinderför den internationella handeln börsä långt möjligtundvikas.Principen den att somger upphov till miljöpåverkan ochavfall också skall stå förkostnaderna som miljöpåverkan och avfallet orsakarskall tillämpas. Utredarenskallkartläggavilka typerav förpackningar och förpaekningssystemsom för närvarandehuvudsakligenförekommer den svenska marknaden. Häri ingår att ta reda var och vilka mängderförpackning- i arna används,i vilken utsträckningde âtcranvänds. återvinnsellerkasseras samt i vilka materialde tillverkas..Förbrukningen råvaror av och energi för olika förpaekningssystem skallbelysas.Utredarenskall även klarläggavilka miljöeffekterolika materialslagochförpackningssystem för medsig.Effekter skall beaktas de uppståri pr0duktions-, konsumtions- eller oavsettom avfallsled.l sammanhanget skall utredaren också ta framuppgifter om alternativamaterialslagochtillgängligaellertänkbarasubstitut.Möjlighetenatt i ökad utsträckninganvändanedbrytbaraförpackningsntaterial skallundersökas. Utredaren .skallocksåklarlägga vilken i omfattningförpackningarna tillverkasinom landet resp. importeras. Kartliiggningenskall liggatill grundför en lmcdöntniitg för vilka tor- av pztckttingstyper och -system det iir miljo- ochresursbesparande att införa en annan ordning än dennuvarandei form av Lex. enhetligaförpackningarsa att retursystetn kaninlörzis. l bedömningen skall inga en kostnadsanalys av samhällsekonomiska effekter. Konkreta modeller för retursystem ochandra irder skall anges. Åtgärder som kan gynna dessa nya modellerochandraföreslagnaatgärder skull utformas. Inte bara ekonomiskastyrmedel utan även andra former av áitgärtier. Lex. informativa och administrativa skalliivervâigas Utredarenskullsärskilt se over dryckesfiirpaickitingsskaitteit denna att skattfar en styrandeverkan samt undersöka om den kan vara förebildfiir eller utvidgaslill andrafiirpaeknlitgstyper, i l sambandmed fiireslaignzi ;itgåirderskall forslag till lagäntlrutgatutformas. i Effekterpamarknaden defilreslaigitai av styrmetllenskallltediimzis.BLa. bür siidaita effekter sysselsaittnmgspiiverkan inom llclÖftlil branscher. som

Bilaga 3 BILAGA 2 5

lüråintlrzitl ;arbetsmiljöideolika distribulionsletlcttich påverkan påinternationell handeloch varudistrihutionbelysas. [Jtredunskall enligtregeringens direktiv dir. 198843beakta EG-aspckter och ta till vara de möjligheter till harmonisering med EG som kanfinnas. Utredarenskalli sitt arbete santrådzi medberörda myndigheter organisationer och det programrâdför forskning fört-tt avfallssnålt samhälle som skallbildas inom kort. Utredarenskall beakta innehålleti regeringens direktiv dir. 19845 till samtligakommittéer och särskilda utredare angåendeutredningsförslagens inriktning. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt.Enförsta rapport medÖversynav dryckesfñrpzickningsskzitten skallredovisas till regeringen senast den l oktober l99tl. Övriga förslagskallredovisas senast den september l 1991.

Hemställan Medhänvisning till vadjag nu haranförthemställer jag att regeringenbemyndigarchefen för Miljödepartementet att tillkalla en särskildutredare tvmfattzid av kontmitteförordrtingen - I97il 19 meduppdrag att utreda åtgärderinom förpackningsomrâdet. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utre- Llaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar kostnaderna att skall belasta fjortonde huvudtitelns;inslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen zinsluter sig till lkiredráigzirtdens övervägandenoch bifaller hennesItemstiillzin. Miljödepartementet

REGERINGSKANSLIETS orrssrceurøw. i Stockholm 1990

Bilaga 3 BILAGA 3

BESÖKTA FÖRPACKNINGSANVÃNDARE

Nordchoklal Kalmar Nordhav Lomma Volvo Parts Göteborg KF Chark Malmö KF Lagercenral Malmö Felix Eslöv Nestlé Bjuv Pharmacia LEO Helsingborg Karlshams ljefabrik Karlshamn Foodia Staffanstorp Sockerbolaget Arlöv

BILAGA 4 FRAMTIDENS FÖRPACKNINGSHATERIAL OCH -SYSTEM Gunilla Jönsson Lunds Tekniska Högskola Juni 1991

Bilaga 4

FÖRORD . 1 Föreliggande rapport utgör del i större arbete för en ett Förpackningsutredningen. Ett tack till alla som ställt på diskussioner utvecklingen på upp om förpackningsområdet under 1990-talet.

Lund ijuni 1991

Gunilla Jönson

Bilaga 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

i FÖRORD

SAMMANFATTNING l NING

INLEDNING 1.1 Bakgrund 1.2 Målsättning 1.3 Undersökningsmetodik

KONSUMENTEN 1 90-talets konsument 2.2 Konsumenten och förpackningar

FÖRPACKNINGSINDUSTRIN 3.1 Dynamik och strategi 3.2 lndustristruktur

3.3 Samarbete förpackningskund-förpackningsleverantör-

råmaterialtillverkare

3.4 Samarbete förpackningsleverantör-förpackningsanvändare-

distribution P 3.5 Förpackningars marknadsutveckling

FÖRPACKNINGSTILLVERKNING

4.1 Krav förpackningstillverkningen

4.2 Kundanpassad tillverkning

INPACKNINGSSYSTEM 5.1 Packning av livsmedel 5.2 Packning av verkstadsprodukter

FÖRPACKNINGAR OCH MILJÖ 6.1 Marknadens krav 6.2 Lagstiftning 6.2.1 Europeiska Gemenskapen 6.2.2 Europas länder 6.3 Minskning materialåtgång av

6.4 Återvinning av material

6.5 Kontamination av återvunnet material 6.6 Hygien 6.7 Miljö och funktion

FÖRPACKNINGSSYSTEM 7.1 Systemkomponenter 20 7.2 Förpackningstyper 20 7.3 Engångs- eller returförpackningar 21 7.4 Miljöbalansstudier 21 7.5 Förpackningsmaterial 23 7.5.1 Konsumentförpackningsmaterial 23 Glas 23 i

i Solidpapp 27

BILAGA

Bilaga 4

SAMMANFATTNING

Framtidens förpackningsindustri kommer att möta en marknad med ökande krav flexibilitet samtidigt som både samhälle och konsumenter förutom krav på optimala förpackningar ur teknisk- och bekvämlighetssynpunkt också

ställer en mängd miljökrav..

Förpackningsindustrin genomgår för närvarande en omfattande rationalisering och internationalisering för att möta de behov och krav som förpackningsanvändama har i framtiden. Utvecklingsbehoven för industrin bedöms som stora. Förpackningsföretagen behöver då nå en storlek, som gör det möjligt att ställa nödvändiga resurser till förfogande för framtidens utveckling.

Krav optimala förpackningslösningar fordrar också att mer ingenjörsteknik användes i konstruktionsarbetet av nya förpackningar istället för den idag många gånger förekommande trial-and-error-metoden. Detta kräver också utvecklingsresurser.

Miljöfrågorna kommer att spela en mycket avgörande roll för den framtida förpackningsutvecklingen. Stora resurser satsas på att minska förpackningsavfall efter användning genom att i första hand att minska materialbehovet i förpackningarna och sedan att göra förpackningsmaterialen återvinningsbara. Det är viktigt att utvecklingen inom dessa två områden går hand i hand. En för långt gående utveckling i ena eller andra riktningen behöver inte vara att

föredra uråmiljösynpunkt. För att underlag för värderingar av förpack-

ningslösningar och val av förpackningsmaterial behöver miljöbalansmodeller utvecklas. Idag råder stor osäkerhet om hur man bedömer vilken lösning som är den bästa. Globala perspektiv främst hur man ska bedöma förnyelsebara råvaror mot icke förnyelsebara råvaror måste beaktas. -

Förpackningsteknik 1990-talet kommer att vara en del av distributions-

tekniken. Ingen förpackning kommer att kunna väljas och bedömas med avseende enbart material eller konstruktion. Effektivitet i distribution, tillverkning samt hantering av förpackningen i hela kedjan råmaterial till åter- vinning kommer att utgöra nyckelfaktorer. -

Teknologi för återvinning av material finns även för materialkombinationer. - Förutsättningen för att det ska fungera är dock att det finns en infrastruktur att samla in, sortera och ta hand om det sorterade materialet. Avsättning för i

Bilaga 4

det återvunna materialet måste också finnas. Hygien- och bakteriologiska frågeställningar måste i detta sammanhang klargöras.

Omfördelningar i användning av förpackningsmaterial under 1990-talet kan inte uteslutas. Vissa material har redan infrastrukturen runt återvinning uppbyggd. Dessa material kommer att vara vinnare under l990-talet.

Detta kommer att underlätta förpackningsutvecklingen för papper, glas och aluminium. Däremot kommer i många situationer plasten att möta problem. Plast är ett viktigt material inom förpackningsområdet och kommer att så

i -

förbli bl att det möjliggör nedbringande av råvarubehov för olika 5 - a genom

i

förpackningslösningar genom en avancerad konstruktion av laminat, som är I direkt konstruerade för en produkt och dess distribution. Vissa plaster, i i möjligförsta hand PVC, kommer dock att minska i användning för att t ex göra användning av andra återvinningsmetoder än materialåtervinning främst förbränning med energiåtervinning.

Stora insatser måste också göras för att finna avsättning för återinsamlat material. Om detta inte är möjligt kommer materialet ifråga att minska i användning.

Utvecklingen under 1990-talet har ännu många frågetecken, bl a beroende på osäkerheten om hur förpackningsmaterial och -system ska bedömas ur miljösynpunkt. Men det vore en olycklig utveckling om dagens osäkerhet medför ställningstaganden på marknaden som gör det omöjligt för alla material att konkurrera på samma villkor. Stora forskningsinsatser fordras för att undanröja sådana hinder.

B1ilaga 4

INLEDNING

1.1 Bakgrund

Valet av förpackningsmaterial och förpackningssystem samt den allmänna förpackningsutvecklingen påverkas i hög grad av samhället, dess värderingar och krav, demografiska förändringar samt marknadens utveckling.

Modern förpackningsutveckling har givit marknaden nya förpackningsmaterial och -system som gjort det möjligt att möta krav på produktkvalitet, t ex färska produkter utan konserveringstillsatser. Utvecklingen har gjort det möjligt att erbjuda hållbara livsmedel och bekvämlighet. Material har kombinerats för att utnyttja olika komponenters egenskaper bästa möjliga sätt. Resultatet har blivit ändamålsenliga förpackningar enligt tidens kravspecifikationer.

Miljömedvetenheten hos människor har i den industriella delen av världen under senare år börjat påverka valet av förpackningsmaterial, förpackningar och förpackningssystem. Det innebär att kraven nya förpackningar och förpackningssystem vidgas.

I denna rapport har ett antal experters åsikter om framtidens förpackningsindustri sammanställts. De frågor som ställts till experterna har begränsats till utvecklingen för förpackningsmaterial och förpackningssystem samt hur denna utveckling påverkar industrins struktur och dess sätt att arbeta.

1.2 Målsättning

Att redovisa ett antal åsikter om framtidens förpackningsindustri, förpackningsmaterial och förpackningssystem, som inhämtats från ett antal utvalda och inom området väl insatta experter.

1.3 Undersökningsmetodik

Undersökningen har omfattat litteraturstudier seminarier

Bilaga 4 2

besök på Macropack intervjuer

Rapporten utgör en sammanfattning av det insamlade materialet med vid hängande referenslista. Som underlag har vid intervjuer och kontakter ett frågeformulär enligt bilaga använts. Endast relevanta frågor, beroende på område av expertis, har använts vid varje diskussion.

BIlaga 4 3

2. KONSUMENTEN

2.1 90-talets konsument

Konsumentens behov, krav och värderingar påverkar i hög grad framtidens förpackningar. På 90-talet kommer industrin att möta konsument en som

uppträder komplext och flexibelt. Hon eller han kan snabbt ändra

värderingar och preferenser. Den moderna konsumenten kan ibland handla mycket strategiskt och köpa standardprodukter enligt mottot bästa värdet för pengarna. I nästa stund kan hon vara mycket krävande och inte acceptera annat än något mycket speciellt. ställer krav på nyhetens behag, förändringar och flexibilitet vilket leder till kortare och kortare livscykler produkterna. inte är lojal. Hon använder produkter och tjänster så länge det är fördelaktigt. Hon bygger nätverk som avviker från de etablerade. påverkas i sin konsumtion av miljön. Människor önskar ta ansvar för miljön. Men de vill inte acceptera fastställda och regler. De normer gör det sitt sätt. har fler värderingar gemensamt med sin egen åldersgrupp internationellt än med föräldrarna i sitt eget land.

Dessa krav och värderingar påverkar såväl marknadsföring som produktval 1-

Industri och handel måste anpassa sig till de hastiga förändringarna. De måste komma med idéer och bjuda produkter, där

nya ut nya kraven för-

packningar kan variera högst avsevärt.

Förpackningsstorlekar och -utformning kommer också att påverkas av den ökade andelen äldre människor i samhället, antalet förvärvsarbetande familjemedlemmar liksom antalet enpersonshushåll. Enkla standardförpackningar behövs liksom avancerade förpackningslösningar t ex för bekvämt tilllagad färdigmat. Ökad kunskap inverkan på hälsan påverkar om matvanornas dessutom utbudet av produkter och detta i sin tur påverkar val förpackav ningar och förpackningsmaterial 4.

Bilaga 4 4

Kapitalvarorna blir också fler, intressen t ex under fritiden utvecklas och nya med detta följer produktpamflett med åtföljande förpackningsbehov. en ny

Antalet förpackningsvarianter kommer att öka och kravspecifikationema kom-

att bli omfattande när industrin ska möta mycket varierande marknads-

mer mer l krav.

l

l l i och

2.2 Konsumenten förpackningar

l

Konsumenten i västvärlden tar förpackningar för självklart eller rättare sagt konsumenten reflekterar inte över varför en förpackning behövs. Hon förutsätter att varje produkt hon köper uppfyller förväntningar och krav. Sambandet mellan möjligheterna att distribuera en produkt utan skador till ett vettigt pris samt förpackningsutformning är inte allmänkunskap. i

å Den stora roll förpackningen spelar för skydd av produkter under distribui tion är betydligt uppenbar i utvecklingsländerna där ca 50% av livsmer medlen förstörs dåliga förpackningar. I Sovjetunionen är motsvarande p g a siffra 30% jämfört med den industrialiserade världen där det bedöms att endast 2% livsmedlen förstörs p g a dåliga förpackningar 2 3. av

En medvetenhet förpackningstyper och förpackningsmaterial och hur de om används håller dock på att utvecklas i anslutning till ett ökande miljöintresse. Förpackningarna har blivit en symbolfråga för det miljöansvariga samhället.

Förpackningen ska skydda produkten, ge information och bekvämlighet men

utformas optimalt med hänsyn till all den kunskap och de begränsningar samhälle och industri ålägges för att inte påverka framtidens utveckling.

B1 aga 4

3. FÖRPACKNINGSINDUSTRIN

3.1 Dynamik och strategi

Förpackningar är viktig del dagens transport- och logistiksystem. Från en av att huvudsakligen ha fungerat som skydd av produkt och omgivning under distribution och underlättande av hanteringen så har förpackningen tilldelats allt fler funktioner. Den funktion som uppmärksammats mest under senare år är den säljande funktionen. Genom ett avancerat tryck på förpackningen fungerar den som en tyst försäljare.

Ökade krav på förpackningsfunktioner har medfört att en klar förändring i materialanvändningen kan iakttagas genom åren. Mer eller mindre alla material kan användas i förpackningar, men möjligheter att skräddarsy vissa material till olika behov har ökat användningen av dessa på andra materials bekostnad. Distributionskostnaden har också påverkat valet av förpackningsmaterial. De lätta och tunna materialen har givit vikts- och volymfördelar, som bidragit till en positiv utveckling. Se ñg

Wood. 5%

Paperboard.25V.

Figur 1 Förpackningsmaterialarzvändning i Europa

Materialen skräddarsys idag allt eftersom behoven och kraven blir kända. Ökad kunskap samband mellan livsmedelskvalitet, lagring, hållbarhet om t ex och distribution samt förpackningsutformning har öppnat och öppnar möjligheter att förbättra produktkvaliteten genom rätt förpackningsval.

Bilaga 4 6

Men det helt grundläggande skälet till förändringar i materialanvändningen

är att funktionkostnadsrelationen radikalt förändrats med tiden på grund av

denna utveckling av nya material eller kombinationer av material 5.

Konsumenternas snabba förändringar i intressen och smak samtidigt som de ställer krav på både standardprodukter och specialprodukter, kan levesom reras medkort varsel och stor säkerhet, har medfört att industrin av nödvändighet måste ändra sitt sätt att arbeta. Industrin kommer att tvingas lära sig det japanska sättet att arbeta halvera tiden, halvera kostnaden, halvera arbetsinsatsen och utan fel 7. -

Det innebär att TOM Total Quality Management blir ett nödvändigt kon-

cept att arbeta efter för överlevnad.

Stora investeringar erfordras i produktionsutrustning som snabbt kan ställa om produktionen från order till order samtidigt produktionen inte störs. som

Investeringarna är också viktiga då en kostnadseffektiv produktion erfordras för att möta konkurrensen i och med den Europeiska Gemenskapens genomförande av den inre marknaden.

Investeringar i nya produktionsanläggningar kommer naturligtvis att kosta pengar, men det viktiga är att maskiner, material och produkter utvecklas för att möta marknadens behov. Många maskinleverantörer till förpacknings- . industrin är små och har inte alltid haft finansiell styrka att driva den utveckling som borde ha genomförts. Därför kommer att ytterligare man se en rationalisering och hopslagning av denna industrigren för att den ska klara framtidens åtaganden.

När funktionskraven förpackningarna pressas uppåt ställs också krav mer utvecklingsresurser för att tillverka dessa förpackningar 5.

Anpassning och optimering av förpaclmingsmaterial och -konstruktion till olika

produktbehov fortsätter samtidigt som funktionskraven ökar.

Ledningen och styrningen samt produktionsapparaten måste utvecklas för att

klara denna utveckling. ,Som en direkt konsekvens kommer vade företag

som deltar i utvecklingen att kräva en större marknad för sina produkter för att tillbaka satsade utvecklingspengar.

Bilaga 4

3.2. Industristruktur

Den europeiska gemenskapen, EG, i vardande kommer 1993 att omfatta mer I i än 320 miljoner människor. Men om man räknar efter har europamarknaden ett potentiellt invånarantal omkring 700 miljoner människor 6. Detta av kommer att innebära att Europa förändras ur industrins synpunkt. Marknaden blir större. sammanslagningar av företag kommer att ske varje dag. Industrin kommer att rationalisera och koncentreras 6.

De stora företagen koncentrerar sina inköp till centrala enheter. För att uppfylla kraven på den europeiska marknaden samordnas också distribution och produktion. Och konsekvens samordnas både produkt- och förpacksom en ningsutvecklingen 8. Stora företag som Procter Gamble och Unilever kommer därmed att ställa krav samma servicenivå överallt i Europa samt en produktgemenskap som endast s k paneuropeiska leverantörer leverantörer som finns i ett stort antal europeiska länder kan klara.

På livsmedelsförpackningssidan har de senaste åren två mycket dominerande livsmedelsförpackningskoncerner, Pechiney och CMB, båda med bas i Frankrike, bildats 9. På transportförpackningsområdet har dramatiska förändringar skett inom wellpappindustrin, för det förpackningsmaterial som utgör 70% alla transportförpackningar. Se tabell 1 5. av

Företagens storlek har både dubblerats och tredubblats. Förutom storlek har I transportförpackningsföretagen fått kontroll över hela produktionskedjan från råvara till återanvändning returfiber och kan därigenom få goda av möjligheter att möta varierande och ökande marknadskrav.

Resurserna som de här stora företagen får möjlighet att ställa till förfogande omfattar inte enbart förpackningar, förpackningsmaterial och -system utan olika servicekoncept kommer att bli väsentliga delar av produkten. Utvecklingsresurser kommer att helt enkelt erbjudas som en del av servicen. , Inte enbart de stora kunderna kommer att tillgång till utvecklingsresurserna. Det intressanta är att samtidigt som förpackningstillverkarna behöver täcka många länder med sin verksamhet för att betjäna de stora tillverkarna,

så behövs samtidigt en regional täckning för att uppfylla de unika krav som

olika länder eller regioner och mindre kunder ställer. Utvecklingen placeras centralt, men produktionen blir lokal.

Bilaga 4 8

Tabell I Strukturella förändringar inom trunsporrförpaclatingrindztsnin iEuropa 1986 1989, tusen ton 5 -

Köp under tiden 1986 1989 - Företag Wellpapp- Wellpapp- Råmaterialproduktion kapacitet kapacitet 1989 1986 1986

SCA 1 110 860 780

Jefferson Smurfit Group 610 550 160 i

l Cellulose du Pin 540 140 30

i

De mindre förpackningsföretagen kommer sällan att spela avgörande roll för en att lösa olika marknadsproblem och möta nya marknadskrav därtill är utveck- lingskostnadema alltför stora. De små förpackningsanvärzdama kommer dock

att tillgång till de utvecklingsresurser som måste växa fram inom förpack-

ningsindustrin för att möta framtiden. Förpackningsproduktion kommer också att vara lokal

3.3 Samarbete förpackningskund förpackningsleverantör

- - råmaterialtillverkare

Traditionellt tas en förpackningslösning fram att kund kontaktar genom en en förpackningskonverterare, sin tur föreslår förpackningslösning som en baserat egna produkter och produktion. Detta räcker inte alltid idag. egen

När en kund blir stor har hon ökade möjligheter att påverka utvecklingen genom att helt enkelt kontakta de olika aktörerna i förpackningskedjan. Det

Bilaga 4 9

packande företaget kan t ex kontakta råvaruleverantören och tillsammans med honom utveckla ett material. Därefter kontaktar kunden förpackningskonverteraren och specificerat både material och pris på material. Denna utveckling har redan konstaterats 14. Styrkeförhållandena mellan de olika aktörerna förändras. En liten förpackningskonverterare får begränsade möjligheter att påverka de lösningar som erbjuds. I stället för att tidigare ha kunnat arbeta med både material och konstruktion, begränsas aktionsramen.

Företag är integrerade har fler utvecklingsmöjligheter i samarbetet med de

som stora kundema.

3.4. Samarbete förpackningsleverantör förpacknings-

användare distribution -

Förpackningsleverantörema kommer i än större utsträckning än idag att erbjuda rätt förpackning vid rätt tidpunkt. Produktion och distribution måste då samordnas så att denna typ av service inte medför extra kostnader. Ett system endast fungerar genom att lager förflyttas från förpackningsanvänsom

dare till -leverantör kommer förr eller senare att ta död ambitiösa affärs-

utövare 5.

Distributionssamordning erbjuder möjligheter för alla inblandade, men förutsättningen är att ett samarbete utvecklas, t ex genom att

leverantörens och kundens logistiksystem behandlas som ett gemensamt totalsystem mycket låga lager hålls genomgående hos alla inblandade parter leverantören arbetar i ökande grad med kundens produktionsplan som underlag utnyttja JIT i de fall det ger den lägsta gemensamma kostnaden ha gemensam optimering av distributionskostnadema när det är möjligt och önskvärt

planering, i förekommande fall på europeisk nivå 6.

ha logistisk

Samarbete blir väsentligt mellan förpackningstillverkare och -användare för att uppnå kostnadsejfektivitet.

Bilaga 4

3.5 Förpackningars marknadsutveckling

I många studier har sambandet mellan ekonomins utveckling och förpackningsutvecklingen betonats.

Spekulationerna och konsekvensutredningama är många om genomförandet av europagemenskapens inre marknad 1992 1993. De ska inte upprepas här, men det kan konstateras att de olika spekulationema vanligtvis slutar i en långsiktig positiv utveckling för europamarknaden. Förpackningsindustrins utveckling har under många år följt BNPs utveckling. Det kan den förväntas fortsätta göra S.

Hur expansionen kommer att se ut är dock idag osäkert sedan miljökraven börjat stor inverkan förpackningsutvecklingen. Miljökraven kan förändra olika materials tillväxt mycket radikalt 10.

Även mängden förpaclozingsmaterial inte kommer att öka i stor omfattning

om så kommer värdet att öka och troligen motsvarande BNP 5.

Bilaga 4 11

4. FÖRPACKNINGSTILLVERKNING

4.1 Krav ñirpackningstillverkningen

Den packande industrin önskar

material och förpackningar ñt for use kravspeciñkationer som har sammanställts i samarbete mellan kund och leverantör material och förpackningar som tillverkats i en styrd process med jämnhet i väsentliga egenskaper att all provtagning ska vara klar hos leverantören. Varje leverans ska kunna ett certifikat kvaliteten kräva kvalitetssystem som lever upp till bestämda krav såsom ISO 9000 hos förpackningsföretag som vill fortsätta som leverantör samarbete för att nå kraven stort utbyte mellan teknisk personal dagliga kommunikationsmöjligheter på alla nivåer i företaget 6.

Det är ett komplext arbete att hantera och organisera en konvertering av förpackningar. Ofta har fabriken ett stort antal kunder, vilka alla har olika krav och prioriteringar. För att klara det nära samarbete som allt fler kunder kräver kommer i framtiden databaserade managementsystem att finnas hos förpackningskonverterarna tillverkarna för direkt dialog med kunderna och styrning av produktionen. Idag finns det CAD, CAM, CIM hos många företag. Men de måste kopplas samman för att de resultat är nödvändiga ge som för att möta marknadens krav.

Kunden ska kunna följa konstruktionsarbetet och samtidigt information

om när en leverans är planerad. Om förändringar sker kan kommunikation

mellan parterna genast anpassa leveranstider, tryckförändringar göras etc.

Återigen är det de stora företagen har att satsa på utveckling den

som resurser av typ av service förpackningsköpama önskar. Service kommer att bli del av prioriterad teknologi

Bilaga 12

4.2 Kundanpassad tillverkning

Tillverkning förpackningar är huvudsakligen kundorderstyrd; Traditionellt

av har orderseriema varit långa. Men produktutbudets vidgning har minskat orderstorlekama under år. Utvecklingen kan väntas fortsätta. senare

Speciellt inom transportförpackningsindustrin hardet under ett antal år vuxit i

fram små företag som specialiserat sig t ex på avancerad tryckning och till-

verkning korta serier specialförpackningar. De stora förpackningsá

av av

konverterama hade inte tillräckligt snabbt anpassat sig till marknadens krav

ännu in för kort tid sedan till stor del-produktionsinriktade med

utan var långa omställningstider och långa serier som bas. i -

förvänta sig maskinut- Idag och i ökad utsträckning i framtiden kan man att för styrning

veckling och utveckling av elektroniska managementsystem av

produktion och leverans förändrar konkurrensen.

i

Stora förpaekningstillverkare satsar med modem utrustning på att klara

marknadens behov såväl enkla standardfömackningar som komplicerade av specialförpaclatingar samt korta och långa serier

Små förpackningstillverkare kommer att ha kvar nischer, men konkurrensen ökar.

Bilaga 4 13

INPACKNINGSSYSTEM

5.1 Packning av livsmedel

Packning är ett naturligt och nödvändigt moment i anslutning till produktionen av livsmedel. Ofta betraktas förpackningssystem för livsmedel del som en av produktionen snarare än en del av den interna materialhanteringen.

Dagens inpackningssystem för livsmedel är huvudsakligen väl automatise-

rade. Behovet av effektiva materialhanteringssystem från produktion till kon-

sumtion har dessutom medfört framtagning av halv- och helautomatiska inpackningslinjer för transportförpackningar i direkt anslutning till packning av konsumentförpackningen.

Marknadens stora rörlighet spelar stor roll i val av förpackningssystem. Detta innebär att packlinjer idag och ännu mer i framtiden måste ha mycket stor flexibilitet. De ska kunna hantera olika förpackningsstorlekar liksom olika material. En förpackningsmodiñering kan annars medföra stora förändringar i packlinjen. Om planeringen inte är långsiktigt korrekt kan stora extrakostnader uppstå.

Trender som kan iakttagas på maskinsidan är

ökade säkerhetskrav vid användning av maskinerna managementsystem för samordning av produktions- och packningslinjer krav på homogenitet i material och förpackningar samt produkt för att kunna hålla en jämn och effektiv produktion effektiv produktion, men inte högre hastigheter till varje pris till- gängligheten spelar avgörande roll för resultat och kostnad anpassning av linjerna så att produktionen inte stannar brist på p g a ingående material minimering av ställtider anpassning av maskinlinjerna till människorna ergonomisk ur synpunkt samt

Bilaga 4 14

möjligheter för grupper av maskiner att kontrolleras och anpassas direkt av maskinoperatörema. Expertsystem av olika slag ökar i användning planeringen läggs direkt på maskinoperatörema, vilket påverkar

såväl utbildningen av personalen som organisationen 12 13.

5.2 Packning av verkstadsprodukter

Idag finner man på verkstadssidan att det i väldigt många fall återstår ett utvecklingsarbete att bygga halv- och helautomatiska packningslinjer. Ännu i

1 görs mycket manuellt. Den stora svårigheten har varit och serierna ofta

är att il i är för korta vilket gör det ekonomiskt svårt att motivera automatisering. en

De stora tillverkningslinjema, t ex TV-apparater och mikrovågsugnar, har däremot alla mycket avancerade packningslinjer med långt driven automatisering.

På transportförpackningsområdet gäller det därför för förpackningsleverantörema att finna lösningar, som kan uppfylla de moderna kraven på effektivitet och god och meningsfull arbetsmiljö samtidigt de är flexibla. Stansom

dardmaskiner kompletteras med komponenter för fyllning och resning som

anpassats till produkt och förpackning.

Förpackningsleverantören kan också finna okonventionella

lösningar som ställs till förfogande för kunden. Han kan ställa resningsmaskiner till fört ex fogande om kunden har stora produktionsvariationer och maskinerna kan användas flera packningsställen under en säsong. Sådan typ service av kommer att utvecklas 5.

Överhuvudtaget kommer lösningarna att anpassas efter behov och förutsätt-

ningar.

Bilaga 4 15

FÖRPACKNINGAR OCH MILJÖ

6.1. Marknadens krav

Förpackningar har blivit fokuserat område i anslutning till den ökade ett ett medvetenheten och intresset för miljö i vårt samhälle. Det är starka grupper förpacknings- och miljöfrågor. Miljöfrågorna kommer också att ha som driver förpackningsutvecklingen 22 24 25. avgörande inverkan på den framtida

det inte bara förpackningen sådan som intresserar utan medve- Men är som våra ökande soptippar. Finns det plats för dessa i framtiden, var tenheten om ska de ligga och hur ska de skötas ,

6.2 Lagstiftning

lagstiftning idag utarbetas i Europa baseras på politisk och social Den som en bedömning många dagens förpackningar inte behövs samt att de utgör att av ett problem avfallstipparna.

6.2.1 Europeiska Gemenskapen

Bakgrunden till det direktiv för närvarande utarbetas vid kommissionens som miljödirektorat DGXI avseende förpackningsavfall är behovet att minska antalet avfallstippar. Europa saknar utrymmen. För att kunna minska avfallsmängderna har avfallshierarki utvecklats, nämligen i första hand en en

minskning materialmängderna i förpackningarna source reduction, i

av

och återvinning and recycling, därefter

andra hand återanvändning reuse

förbränning med energiåtervinning incineration innan de sista resterna

går till soptippen landfill. Kompost är också metod som diskuteras sedan en ett alternativ för behandling av avfall. som

I några länder är förbränning för närvarande inte möjlig. Dålig teknik i

gammal utrustning har skapat skepticism.

Förpackningsindustrin stöder arbetet med att begränsa avfallsmängdema i samhället. Därför koncentreras mycket förpackningsmaterial- och förav

packningssystemutvecklingen till att så effektivt som möjligt utnyttja mate-

Bilaga 4 16

rialen, att konstruera förpackningar där minsta möjliga material användes samt till att återvinna material efter användning.

Industrin stöder arbetet med att begränsa förpacløtingsaifallet.

6.2.2 Europas länder Lagstiftningen i Europas länder går i samma riktning som EGs direktivförslag. Dock finns det skillnader i detaljer samt tidplaner. De har dock ingen inverkan förpackningsutvecklingen.

De stora företagen planerar sin utveckling med utgångspunkt från de krav som ställs i länder med den mest krävande marknaden.

6.3 Minskning av materialåtgång

Under många år har industrin arbetat med effektivare utnyttja materia-

att len. Utvecklingsarbete inom material- och processområdet har t ex åstadkommit en kontinuerlig reduktion av väggtjockleken burkar. Neck-inteknologin har också gjort det möjligt att minska väggtjockleken ytterligare 19. Ett exempel

Jämfört med 1972 producerar en burktillverkare 34% fler burkar idag från samma mängd råmaterial 27. Ett annat exempel Idag har med ett papper

ytvikten 186 gm motsvarande styrka ett med ytvikten 200 gmz

som papper för fem år sedan.

Till dags dato har utvecklingsarbetet materialsidan åstadkommit mycket mer för att minskaavfallsmängder än återvinning 27. Dagens marknadskrav kommer att ytterligare påskynda denna utveckling.

Industrin kommer att fortsätta med allt större insatser att bringa erforder- - - ner liga materialmängder i förpackningarna med bibehållen funktion.

Bilaga 4 17

6.4 Återvinning av material

Återanvändning och återvinning är goda metoder att undvika avfall. Genom

användning material flera gånger minskar avfallet, men varje system av kommer att i slutändan ge ett icke användbart material, som lämnas på en tipp.

Glas och pappersbaserade förpackningar har en fördel jämfört med andra material eftersom det redan finns etablerade insamlings- och sorteringssystem.

Det finns också etablerad teknologi att ta hand det återvunna materialet, om och att återanvända det.

Aluminium har också framgångsrika återvinningssystem. Allt återvunnet

material kan direkt in i ny förpackningsproduktion.

För plastmaterial är återvinning ett betydligt svårare problem. Det finns idag några insamlingssystem inom industri och handel. Men det är mycket svårt om inte omöjligt att utan specialkunskap identifiera en plast. Stora forskningsresurser sätts för närvande för att finna metoder att identifiera plaster och göra det möjligt att sortera dem.

Många experters bedömning är att vissa plaster kommer att återvinnas, t ex

PE och PVC. Men det stora antalet förpackningar måste förbrännas för att minska avfallsmängderna 25.

Närhelst talar återvinning är det också viktigt att komma ihåg att det man om inte enbart är fråga om infrastrukturen i insamlingen som har betydelse för återvinningen. Det är minst lika viktigt att det existerar bruk,och fabriker kan hand materialet. Även härhar papperet fördel i förhållansom ta om en de till övriga material 5.

Det finns teknologi att ta hand om andra material än glas, papper och aluminium. Det enda som händer är att när materialen blir mer komplexa, så blir återvinningstelmologin mer komplicerad. Men den finns. T ex kan PE separeras från papper och kartong 5. Men det är inte en teknik som finns i varje bruk idag och därför skapar sådana material problem. Hur kan man styra kombinerade material till industrier med den rätta tekniken

Bilaga 4 18

Omfattande investeringar måste göras innan industrin kan uppfylla marknadens krav. Det är alltså en fråga om tid. Under tiden kan marknadens krav tvinga fram andra lösningar vilket kommer att påverka fördelningen mellan olika material.

Teknologin för att använda återvunnet material finns. För att återvinning att

fungera fordras dock infrastruktur att samla in, sortera och att ha fabriker som

kan ta hand om materialet. Avsättningsomrâden måste också finnas.

6.5 Kontamination av återvunnet material

l återanvändning erfordras omfattande diskning eller desinficering och i återvinning sterilisering, speciellt för livsmedel.

Det stora problemet idag vid återvinning av material är kontaminationsfrågorna. I ett systern för återvinning av material är inte alltid källan känd.

Vad har de ursprungliga förpackningarna använts till

lagstiftningen är inte entydig i alla europeiska länder. Enligt de flesta reglerna får idag enbart nyñber eller återanvända fibrer från känd källa användas. Ökad återvinning kommer att tvinga fram utveckling och användning av returñbrer i livsmedelsförpackningar, men idag får det inte ske. Det kommer att ta tid innan nya regler har utarbetats så att återvunna fibrer mera allmänt kan användas. Dessutom fordras ett utvecklingsarbete, så att denna utveckling inte får konsekvenser folkhälsan. t ex

Förutom kontamination för livsmedel så kan likartade problem uppstå för läkemedel och sjukhusutrustning.

Klara regler erfordras för hur återvunnet material får användas.

6.6 Hygien

Hygienfrågor har också stor betydelse. lagstiftningen arbetar med minime-

ring av förpackningar å sidan. Å andra sidan skrivs lagar kräver för-

ena som packningar t ex på sjukhusen för att klara bakteriologiska och hygieniska krav.

Bilaga 4 19

Hygien- och bakteriologiska krav har prioriterats av förpackningsindustrin före reduktion förpackningar och förpackningsmaterial samt återvinning. av

6.7 Miljö och funktion

Återvinning är en metod att minska avfall. Idag råder ibland uppfattningen

återvunnet material helt kan ersätta nytt material. Inom vissa områden är att detta säkert fallet, för aluminium. Men på ñbersidan är det inte så. t ex

Vid återvinning av fibrer gäller två saker

Dagens returfiber håller en hög klass i Europa grund av en viss andel nyfibrer. Minskar andelen nyfibrer minskar materialstyrkan som måste kompenseras med fler återvunna fibrer. Det finns studier som visar att man för att åstadkomma samma styrka ett nyfibermaterial och ett returfibermaterial måste ha 10-15% mer material i det 8. Det påverkar distribution och volym och i sin senare tur miljöbalansen. För att klara marknadens krav erfordras därför balans mellan återen vinning samt minimering av materialmängd 8.

Studier har visat att det inte är säkerställt om det ur global miljösynpunkt är det bästa att sikta mot mycket höga insamlingskvoter 23. COz-balansen kan kanske bättre hållas med lägre återvinningskvoter Det är viktigt att fastställa väl avvägda nivåer, så att förpackningsindustrins utveckling främjar miljön.

Industrins återvinningsarbete måste kompletteras med forskning för att ge underlag för optimering av resurserna ur miljösynpunkt.

Bilaga 4 20

7. FÖRPACKNINGSSYSTEM

7.1 System komponenter

De förpackningssystem användes för packning produkter kan delas

som av

upp i sina komponenter

förpackningstyper förpackningsmaterial kombination förpackningstyp material metod

Idag sker valet av förpackningsmaterial och förpackningssystem baserat på

tekniska kravspecifikationer och värderingar samt ekonomi. [framtiden kommer valet att kompletteras med miljöanalyser och -värderingan

7.2 Förpackningstyper

För konsumentförpackningar är de dominerande förpackningstyperna blister-

förpackningar en kartong på vars ena sida en termoformad plastbubbla har

fästs, burkar, film flexibla förpackningar, flaskor, hinkar, kapslar, patroner,

påsar, säckar, tråg och tuber 15.

För transportförpackningar finns det slitslådor, wrap-aroundlådor, säckar och speciallådor 15.

Valet av förpackningstyp baseras på produkt, packningsmetod och distributionsmetod.

Förpackningar kan vara engångs- eller returförpackningar. Det är snarare förpackningsmaterialet än förpackningskonstruktionen som avgör förom packningen kan användas en eller flera gånger.

Utveckling av förpackningskonstruktionerna påverkas av innovationer inom material och distribution

Bilaga 4 21

7.3 Engångs- eller returförpackningar

Förpackningssystemen utgör en viktig del av all distribution. Det innebär att val förpackningssystem inte kan ske skilt från val av distributionssystem av av och vice versa. Så mycket som 23 av de totala distributionskostnaderna påverkas av val av förpackning. Förpackningsmaterialet och förpackningen utgör 4% distributionskostnaden. Men sedan påverkar förpackningssystemet av 43% av transport- och hanteringskostnaderna och 53% av kringkostnaderna 16.

Val av förpackningssystem av engångs- eller returtyp är därför helt beroende av det rådande logistiksystemet 17.

I den gröna debatten framförs ofta argumentet att returförpackningar är ett bättre alternativ. I praktiken kan man inte göra sådana generella bedömningar just grund av kopplingen till logistiksystemen. Bedömning måste göras i varje enskilt fall. Både ekonomi- och miljöbedömning såväl som ieknisk bedömning måste göras för hela systemet 23.

Bedömningen flera marknader är att någon större omfördelning mellan engångs- och retursystem inte förväntas 25. Skillnaderna mellan miljöeffekterna är så små att det är ekonomin som avgör.

Engångsförpackningar kommer även i framtiden att vara viktiga komponenter i distribution av varor. Returförpackningssystem kommer endast att vara intressanta i vissa slutna system transporterna går i bestämda leveransslingor i jämna högrekventa system t ex öldistribution och inleverans till bilindustrin. -

7.4 Miljöbalansstudier

Val av förpackningsmaterial och förpackningssystem har av allt flera företag börjat baseras på miljöbalansstudier 226.

Det finns ett antal kommersiella miljöbalansmodeller. Ännu råder dock ingen konsensus om hur en modell ska se ut, vilka systemgränser som sk; dras, hur funktion hos förpackningen ska bedömas, hur förnyelsebara råvaror ska bedömas i förhållande till icke förnyelsebara råvaror för att ge några exempel. Ett antal forskningsanslag har därför beviljats i olika länder för att fram tillräckligt med kunskap inom området.

Bilaga 4 22

Till dess att modeller finns som kan accepteras såväl forskare industri av som kommer varje analys av en förpackningslösning att ifrågasättas som en partsinlaga.

Till detta kommer att det är nödvändigt att finna värderingsmetoder för de resultat som kommer fram.

Resultatet av bristen på accepterade modeller för miljöbalansstudier har idag på marknaden varit att olika företag kommer fram till helt olika resultat. Det kan, i enlighet med resonemanget ovan, vara helt riktigt. Men jämförelser är omöjliga eftersom man sällan använt modell. I ett fall kan ett företag samma bedöma ett plastmaterial det riktiga miljösynpunkt och ekonomi 2, som ur medan i ett annat fall beslutet varit precis tvärtom 26.

Resultaten kan vara helt riktiga grundval de distributionssystem av som användes. Men exemplen visar svårigheten att dra generella slutsatser.

Intressant är också att miljöbalansstudierna kan visa detaljer visar som stora skillnader mellan olika förpackningsmaterial och förpackningssystem. Men när man sedan summerar alla detaljer, så blir skillnaderna ofta inte stora.

Miljöbalansstudier användes idag för utvecklingsändamål 5. Företag kan satsa på utveckling enstaka funktioner och egenskaper, marknaden av som efterfrågar och då använda balanserna jämföra detaljer. att

Om hänsyn tas till hela förpackningens livscykel visar miljöbalanser av material- och distributionssystem att det blir små skillnader mellan systemen. Det avgörande är ofta små detaljer, t ex om returförpackningen tvättas eller och i så fall hur 23. Någon större omfördelning mellan engångs- och retursystem är därför inte att vänta, helt enkelt på grund att det är för små av skillnader mellan miljöaspekterna och därför får ekonomin valet. styra

Miljöbalanser kommer att viktiga i framtiden för utveckling och val för-

vara av packningsmaterial och förpackningssystem.

Bilaga 4 23

7.5 Förpackningsmaterial

Alla material användes i förpackningar. Utvecklingen på materialområdet har under många år i hög grad baserats på konsumenternas krav på bekvämlighet, tekniska utvärderingar samt ekonomiska bedömningar. Under senare år har miljöaspekterna kommit med mycket betydelsefull faktor, som en något bedöms ha mycket stor inverkan användning av olika försom en packningsmaterial och deras utveckling 17 18. Vid diskussionerna inför denna har det nästan genomgående varit just miljöfrågoma som helt rapport dominerat. .

Val förpackningsmaterial påverkas av idag av dagligvaruhandeln, konsuav och politikerna. Dessa gruppers uppfattning av olika material samt menterna existerande system att återvinna materialen tillsammans med lättheten att återvinna kommer att i hög grad påverka materialvalet. Miljövänlig för-

medan miljöansvarig förpackning skapar trovär-

packning provocerar kritik

dighet 18.

återvinningssystem kan ha avgörande inverkan vilket mate- Existensen av rial som väljs.

svårigheterna för förpackningsanvändare och -konstruktörer är att kunskaännu inte är tillräckligt god för att ett väl balanserat beslut ska kunna tas. pen

7.5.1 Konsumentfdrpackningsmaterial

Glas x Glas kommer att finnas ett viktigt material för vissa produkter även i som framtiden. Användningsområdena kommer dock att koncentreras mer och till områden traditionellt fordrar image, genomskinlighet och återmer som förslutbarhet eller god barriär mot fukt och syre. Nya förpackningskonstruktioner utvecklas och materialen blir lättare med ny produktionsteknik.

Materialet har vunnit visst intresse i mikrovågsförpackningar eftersom kon-

tamination mellan förpackning och livsmedel inte vållar några problem. Men materialet kommer även i framtiden att möta stor konkurrens från främst plastmaterial 1920. Däremot kan materialet inom vissa områden bli intressant använda, helt enkelt för att det redan finns existerande återvinatt och det finns begränsade möjligheter bränna materialet. ningssystem att

Bilaga 4 24

Exempelvis har det funnits intresse för glastlaskor i sjukvården 21 i Tyskland grund av att det finns glasåtervinning, förbränningskapacimen tet saknas. Om förbränningskapaciteten fanns skulle elda förpackman upp ningen och fortsätta använda papperplast.

Glas kommer att fortsätta ha stor betydelse inom vissa områden Materialet kan inom vissa områden ersätta plast. Dzlvtributionsanalyser, ekonomi och miljöbalamstudier avgör.

i Plast

i Plasten har mycket snabbt vuxit i användning, bl a grund av dess goda och

i

varierande permeabilitetsegenskaper, men också grund den låga vikten av och därmed lägre distributionskostnader. s Papper har fortsatt att vara ett

i

intressant material sina styvhetsegenskaper. Kombinationer mellan genom papper och plast har dessutom ökat applikationsmöjlighetema för båda materialen. Listan på material kan göras lång, speciellt plastsidan och nya i kombinationer papperplast. Som övergripande trend har glas, metall en och trä varit förlorarna.

Bulkplastmaterialen, PE polyeten, PP polypropen, PS polystyren utgör en del av stommen i de förpackningsmaterial kommer att fortsätta sin som tillväxt. Men antalet varianter kommer att öka. Egenskaper och karaktäristika för de enskilda materialen blir inte entydiga 9.

Inom de s k prestandaplasterna, där kan fram speciella egenskaper man hos materialen, t ex syrgasbarriärer, så ökar också alternativen; Inom området prestandañlmer kommer också material, t kiseloxidfilmer. Denna nya ex typ av material är dyrbara och appliceras i mycket tunna skikt. Förpackningsmaterialen kommer att i ökande utsträckning skräddarsys 9.

Det mörka moln som ligger över plastförpackningsutvecklingen är återvinningen. Identifieringen plaster har ännu inte lösts. Insamlings- och av sorteringssystem saknas för konsumentförpackningar. Forskningen är intensiv. Det är uppenbart att det måste utvecklas balans mellan den samhälleliga och en ekonomiska nyttan av nya material, produktkvalitet, hygien, produktsäkerhet samt återvinnbarheten för att plastindustrin ska åtnjuta fortsatt mycket en positiv utveckling 22.

Plastindustrin har för vissa applikationer tagit fram plastmaterial är som biodegrabla. Området åtnjöt stort intresse för antal år sedan. Numera ett är

Bilaga 4 25

bilden lite nyanserad, eftersom återvinning blivit ett intressant sätt att mer minska avfall. Det är dock klart att material av denna typ har sin nisch. Det finns produkter inte vill ha in i återvinningskedjan av t ex hygieniska man skäL

Plastmaterial kommer fortsatt spela viktig roll inom förpackningsområdet. att en

Ãtervinningsfrågoma kommer dock att stor inverkan på hur utvecklingen

kommer ut. Det är också fråga hur andra material kan ersätta plast att se en om och visa goda data i miljöbalansstudier.

Laminat Laminat två material t klistrats ihop har givit möjligheter till som ex minskning mängden förpackningsmaterial i olika förpackningssystem. av Denna utveckling har haft större inverkan miljön än återvinning hittills har gjort. Troligen kommer det även i framtiden att bli en fråga om balansering mellan utnyttjande material och återvinning. Laminat kommer därför av även i fortsättningen att spela stor roll inom förpackningsområdet. Speen ciellt intressant är därvid utvecklingen supertunna material, som appliceav med teknik t ex plasmabehandling. ras ny som

Laminat har sin givna plats inom förpackningsområdet. Framtagning av nya material kommer att fortsätta. I utvecklingsarbetet kommer dock mer insatser att användas för att göra materialen återvinningsbara.

Metall De dominerande användningsområdena är öl, läskedrycker och livsmedel. Nya användningsområden är viktiga för vidareutveckling av metallförpackningarna. Men även här är det avgörande hur återvinningen klaras. Exempel har givits under punkt 6.3 det utvecklingarbete som idag och i framovan tiden bedrivs.

Process- och konstmktionsutvecklirzgen fortsätter.

Aluminium Aluminiumförpackningars framtida utveckling kommer i stor utsträckning att uppfattningar återvinningsmöjligheter och om energiförbruk styras av om ning vid förpackningars tillverkning. Idag har i många länder genom man etablerade återvinningssystem nått mycket höga återvinningsnivåer. På så sätt minskar materialbehovet samt energiåtgången i förpackningsframställningen 27.

Processteknologin kommer att vidareutvecklas liksom konstruktionsimatsema för att vidareutveckla produkten.

Papper och kartong Utvecklingen för och kartong påverkas de konserveringsmetoder papper av

och förpackningssystem utvecklas för livsmedelsförpackningar.

som Inom förpackningssystem för mikrovågsugnsområdet finns t ex stora möjligheter. Pappers- och kartongförpackningar också den goda image de har gynnas av hos konsumenterna samt att och kartong redan idag återanvänds papper i

etablerade återvinningssystem. Utveckling på och kartongområdet

pappersgår i första hand mot utveckling förpackningssystem med kombinationer av av papper- och plastmaterial anpassade till marknadens olika krav 24.

Pappers- och kartongindustrin har dessutom forskningstraditioner, vilket innebär att det finns möjligheter att snabbt utveckla avancerade värderingsmetoder för att ytterligare minska användningen råmaterial. av

Pappers- och kartongindustrin kan idag möta marknadens alla olika krav ur teknisk och miljösynpunkt.

Dock måste utvecklingsarbetet fortsätta för att utnyttja råmaterialen på bästa sätt. Processema för tillverkning erfordrar också forskningen fortsätter att för att

möta framtidens miljökrav.

7.5.2 Transportförpackningsmaterial

Det helt dominerande materialet för transportförpackningar är Wellpapp, som står för 70% av förpackningsvolymen.

Papper och Wellpapp

Det finns redan etablerade återvinningssystem.

Redan idag återvinns 80% av wellpappen. Utvecklingen förväntas därför positiv eftersom materialet vara redan idag uppfyller de flesta politiska kraven

återvinning.

Papper är dessutom förnyelsebar råvara, vilket konsumenterna en gör att i olika studier värderat papper det bästa

som materialet ur miljösynpunkt 2.

Bilaga 4 27

Papper och wellpapp är idag mycket intressanta material får att möta vidgade

marknadskrav. Ãtervinningssystem finns redan liksom resten av nödvändig

infrastruktur.

Utvecklingsinsatser erfordras dock för att bättre än idag konstruera optimala för-

packningar med bästa utnyttjande av råvarorna

Solidpapp Solidpapp har positiva image som papper och wellpapp. Dock lamisamma den ofta med PE-liner för de mest intressanta användningsområden neras frukt och grönt. PE-liner accepteras inte idag i återvinningssystem av skäl angivits vilket medför att solidpapp måste utvecklas för att åtnjuta som ovan, motsvarande utveckling som papper i allmänhet.

Solidpapp är material är intressant för vissa områden, t ex frukt och

ett som grönt. Dock måste återvinningsfrågan för de belagda materialen lösas för att materialet ska en utveckling.

Plywood Plywood kan både engångs- och returförpackningsmaterial beroende av vara det logistiksystem används. Materialet har sin nisch, men möter konsom material, framför allt wellpapp. kurrens av lättare

Plywood kan utvecklas med avseende på material och konstruktion och vinna intresse returförpackning. Det är ett material speciellt användbart för som verkstadsindustrin.

Trä Samma aspekter kan läggas trä som plywood. Det har ur miljösynpunkt ännu bättre image än plywood eftersom det är ett rent material. Dess volymfunktion pris medför dock att det ofta ersätts av Wellpapp och solid-

Papp-

Trä förpackningsmaterial kommer att fortsätta användas inom specialsom områden, speciellt inom verkstadsindustrin där specialförpackningar erfordras.

Konsumentförpackningar trä kan dock inte uppfylla alla typer av marknads-

av säljinfonnatiorz, varför förlorarna.

krav, t ex materialet är en av

7.6 Förpackning lagring

process

Trenden mot en stark integration förpackningprocess, t förpackav ex av

ningsval med hållbarhetsbehandling för speciell distribution, är märkbar. I

en många fall är valet av förpackningskonstruktion så nära sammankopplat med hållbarhetsbehandlingen att förpackningen hållbarhetsmetoden inte resp fyller någon funktion för sig 9. var

Kraven på färska och naturliga livsmedel samtidigt det ställs ekonosom miska krav stor omsättningshastighet i butikerna medför att de metoder som inte påverkar produktens kvalitet blir allt viktigare. MAP modifierad atmosfärförpackning har fått förnyad betydelse. Aseptiken har också blivit alltmer intressant. Dessa trender fortsätter.

Under veckorna har den moderna konsumenten begränsad tid för matlagning. Då är bekvämmaten viktig 10. Mikrovågsugnen spelar här roll. stor Förpackningssystem utvecklas med material och förpackningskonstruknya tioner. För att den teknologiska utvecklingen ska fortsätta erfordras av dagens material

bättre värmemotstånd mindre materialåtgång t möjligheter att återvinna materialet med någon metod nya system för FFS formafyllaförsegla 23.

Strävan mot kostnadseffektivitet medför att de förpackningssystem tagits som fram för att motsvara konsumenternas krav på produkten också måste anpassas till mekaniserad hantering. Man måste helt enkelt ha snabbt flöde ett genom hela distributionssystemet. Elektroniken tas tillvara för att följa produkten i varje skede. Streckkoderna utvecklas vidare för att kontinuerligt lämna information om varje produkt t med avseende omsättning, täckex ningsbidrag etc.

Till detta kommer att man måste utveckla olika former kontroll inte av att oönskade lagringsbetingelser uppstått. Det finns redan idag system som ger en kemisk indikering ett icke önskvärt ämne producerats om av t ex en mikroorganism. Konsumenten kan innan köp kontrollera standard. varans Detta i sin tur ställer allt högre krav distributionens effektivitet 9.

Büaga 4 29

beroende marknadens krav. Många nyut-

F örpackningssystemutvecklingen är av

möta den moderna konsumentens krav på vecklingar sker för närvarande för att möjligt, fräscha produkter, bekvämlighet och återvinning. så lite tillsatser som

Bilaga 4 30

REFERENSER

1 Ingrid Berg, SIFO Research, FEFCO 1990 2 Suchard, Brussel-presentation, Bryssel, 1991 3 Johan Selin, ITC, Geneva, 1991 4 CA Björkengren, LTH, Lund, 1990

s A de Ruvo, SCA Research, Sundsvall, 1991

6 BL Bethell, PG, FEFCO 1990 7 B Hagman, Tetra Pak, SNS, Stockholm, 1991

s G Jonson, MSU and CLM, East Lansing, MI, 1991

9 T Ohlsson, SIK Göteborg, 1990 , 10 H Hughes, MSU, East Lansing, MI, 1991

u J Goff, MSU, East Lansing, MI, 1991

12 B Holmgren, MSU and CLM, East Lansing, MI, 1991 13 P Singh, MSU, East Lansing, MI, 1991 14 S W Gyeszly, Texas A M, College Station, Texas, 1991 15 The Wiley Encyclopedia of Packaging Technology 1986

16 U Bjöörn, Volvo, Göteborg, 1991

17 D Twede, MSU, East Lansing, MI,1991 18 J Per-Jönson, Svenska ICI, PackForsk-konf, Göteborg, 1991 19 B Hansen, PLM, Malmö, 1991 20 M Russell, Food Engineering, New York, 1989 21 Univärsitetsklinik, Mainz, 1991 22 F Mader, PWMI, Bryssel, 1991 23 Packaging Strategies, 1991 24 L Cederberg, ÅR, Lund, 1991 25 T Lindhqvist, LTH, Lund, 1991

26 Mac Donalds Env Report, 1991

27 J Lejour, BCME, Bryssel, 1991

Bilaga 4

BILAGA 1 FRÃGEFORMULÃR SOM STÖD VID INTERVJUER Hur kommer förpackningsindustrin att utvecklas under 1990-talet Hur kommer kraven på råmaterialen att se ut under 1990-talet

Hur kommer kraven på konverteringen av förpackningar att se ut

under 1990-talet Hur kommer förpackningstekniken och distributionstekniken att samspela under 1990-talet

.Hur kommer miljöintresset att inverka på förpackningsutvecklingen

under 1990-talet Vilka kommer att driva miljöfrågorna Hur kommer förpackningsutvecklingen att se ut avseende material, konstruktion och nya system Hur kommer de föreslagna lagarna och förordningarna att inverka denna utveckling Hur kommer förpackningar och -system att värderas i samband med olika utvecklingsarbeten 10. Vad anser Ni som det viktigaste som kan göras inom förpackningsindustrin för att motsvara 1990-talets krav

BILAGA s

t

oNöDIGA rönncmxnenn 1 I

Bengt Ingerstam Konsument-Poyaan

Bilaga 5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Utvärdering utförd i april 1991 bland Konsument-Forums medlemmar Kunskaper Åsikter Eget beteende Onödiga förpackningar

KONSUHENI-FORUM

Utvärdering av enkät utförd i april 1991 bland Konsument-forums medlemmar.

Tanken med enkäten var att rikta sig till konsumenter som kan hänföras till en medveten grupp, där man kan förvänta sig att kunskapsnivån ligger över genomsnittet och att även det egna engagemanget har nått en högre nivå än genomsnittet. Man bör därför kunna ställa större tilltro till de åsikter som kommer fram. Man bör i också kunna dra vissa slutsatser ax hur opinionen kommer att utvecklas framåt, med tanke på att det är de engagerade och medvetna konsumenterna som driver opinionsfrågorna. Ser man tillbaka på utvecklingen på papperssidan är ju detta ett tydligt bevis och vi vill därför dra den generella slutsatsen av enkäten, att de åsikter som här kommer fram, kommer säkert att kunna mötas om något år bland den allmänna opinionen. Vi ansåg det viktigt att just rikta enkäten till den medvetna gruppen konsumenter för att inte bara mäta dagsopinionen bland genomsnittet utan få en uppfattning om hur den kommer att se ut framöver bland genomsnittet.

Det kan också vara intressant att jämföra hur procenttalen förändras mellan de som svarat först och den totala mängden. Här är avvikelserna mycket små, ibland endast delar a procent. Vi har också gjort en jämförelse mellan de 154 först inkomna och ett antal på 34 och ett annat på A7 senare inkomna svar och finner att överenstämmelsen är förvånande. Detta innebär att det totala antalet 235 svar är fullt tillräckligt för att betraktas som säkra siffror. Redan ett lägre antal än 154 har givit i stort sett identiska siffror.

Av totalt tillfrågade 1 215 personer svarade 235. Svarsfrekvensen hade troligen blivit väsentligt högre om vi hade givit längre svarstid, men då resultatet var brådskande fick man endast ett fåtal dagar på sig att svara.

Som rapporterats i den tidigare förrapporten har frågorna konstruerats så att man ska få en uppfattning om kunskapssituationen i dag hos de som svarade och även en uppfattning om åsikterna med framtidsinriktning och slutligen en uppfattning om det egna beteendet. Dessutom har man i frågeformuläret anmodat de svarande att ange exempel på vad man uppfattar som onödiga förpackningar.

Vi har valt att utforma frågorna så att man inte enbart får svar på frågan om onödiga förpackningar utan även hur man ska komma tillrätta med förpackningsproblemen.

Bilaga 5

Generellt konstatera att kunskapsnivån är mycket hög. Det kan man förvånar också att så stort antal sorterar sina sopor i dag i så stor omfattning, exempelvis när det gäller det organiska avfallet, kompost. Detta borde tyda på att det är hög andel av både en kunniga och engagerade människor som svarat. Intressant att notera är att trots ansträngningar från aluminiumindustrin att få aluminium att framstå ett idealiskt förpackningsmaterial har detta inte gått som hem hos konsumenterna. T.o.m. på frågan A7 har aluminium hamnat näst intill strykklass, vilket får ses mera som en negativ i en inställning till aluminium snarare än att det överenstämmer med verkligheten. Just på denna fråga är kunskapen bristfällig men opinionseffekten stark. Likaså har mjölkförpackningen, i enkäten benämnd Tetrapack, fått siffror som visar att den inte är särskilt populär.

Det är också intressant att notera att hela 65,1% inte tror att sopsorteringen kommer att fungera alla svenska hem trots att man i så i hög grad sorterar själv. Anmärkningsvärt är också att 65,1% har svarat på fråga A11 att tror lagstiftning är snabbaste vågen, på fråga man 51% att lagstiftning är effektivast för att få bort onödiga B5 anser förpackningskostnader och på fråga Ch tror 83,4% på förbud på förpackningsmaterial ej kan återvinnas för att minska hanteringen som förpackningssopor samhället. Även på fråga D2 väger lagstiftning av i tyngre än t.ex. frivilliga överenskommelser och den fria konkurrensen kommer på sista plats med endast 8,1%.

Vi ska här kommentarer till det tidigare rapporterade resultatet ge och delar upp detta i A grupper

kunskaper åsikter eget beteende exempel

KUNSKAPER

Redan första frågan visar kunskapsnivån och att information gått fram. Hela 87,2% vet att miljöskonsamt papper kan vara både brunt eller vitt. Även fråga A2 bekräftar samma sak. På fråga A3 kan man möjligen göra den kommentaren att aluminium drabbats av opinionsuppfattningar. Sammakan konstatera för svaren på fråga A6 och man inte minst opinionseffekten på svaren för fråga A7 där hela ser man 61,7% att aluminium kräver mest energi vid återvinning. På anser fråga A9 kanske kan säga att här har Tetrapack fått en något oförman tjänt hög siffra 58,7%. Möjligen kan det indikera att mjölkförpackningarna inte allmänt älskas av miljömedvetna konsumenter.

Svaren på fråga A10 är intressanta. Spridningen är stor och nära 30% vet ej har ansvaret att granska förpackningarna ur miljövem som synpunkt. Sanningen är ju snarare den att ingen har det ansvaret i dag. Den stora spridningen på svaren här indikerar att även medvetna konsumenter inte vet. Man kan givetvis fråga sig hur dessa skulle kunna veta när egentligen ingen vet.

Bilaga 5

På frågorna B A, 6 och 7 framkommer god uppfattning hur en om förhållandena i praktiken är och här att just denna visar svaren grupp medvetna konsumenter är väl medvetna om såväl storleken på kostnaderna som handelns knep för att öka vinsten.

På frågorna C och 3 kan också utläsa att konsumenterna är man mycket medvetna om handelns inställning till sin roll här på jorden. På fråga C2 anser t.ex. 66,8% att det främst är motivet att sälja mer som påverkar utvecklingen av livsmedelsförpackningarña och på fråga C3 att det låga inköpspriset och hållbarhetstiden tillsammans 65,1% som av konsumenterna tror att det är de viktigaste egenskaperna hos en produkt för handeln. 4

ÅSIKTER

Svaren på frågorna som anknyter till åsiktsdelen i ganska ger sig enkelt svaren utan alltför många kommentarer. Generellt kan man dra den slutsatsen att som förpackningsutvecklingen har varit både beträffande material och mängd, ser flertalet pessimistiskt på

möjligheterna att utan lagstiftning tillrättalägga

detta.

Hela 65,1% tror inte att sophanteringen kommer att fungera i alla svenska hem. Bakom det ligger naturligtvis en viss realism, då det är synnerligen svårt att utbilda hela svenskå befolkningen att bli experter på förpackningsmaterial. Man kan också befara att somliga i protest kommer att sabotera systemet. En reflexion kan här vara att det endast är ett premieringssystem som kan få det att fungera bättre, medan ett system som bygger på att alla ska respektera det, knappast kommer att fungera. -

Under punkt AAAC visar medvetna konsumenter hög frekvens att en av redan försöka undvika förpackningar när man handlar. Det är otvivelaktigt den enklaste vägen att gå. Men även här bör ett premieringssystem kunna tillämpas så att den som har mindre sopor också får betala mindre och inte tvärt om.

Under punkten A11 visar 65,1% att de tror att lagstiftning måste en till för att snabbt kunna förändra förpackningssituationen miljöur synpunkt. Även när det gäller att påverka förpackningskostnaderna, som kan ses som onödiga, anser 51% under fråga D5 att lagstiftning måste till. .

Under fråga C4 anser 83,4% att man måste tillgripa förbud mot förpackningsmaterial som inte kan återvinnas, eller är skadliga för miljön för att minska den onödiga hanteringen av förpackningssopor.

Under punkten D2 framkommer åsikter att 3A%anser lagstiftning och 31% anser konsumentupplysning är viktiga faktorer när det gäller att motverka att vi vilseleds med hjälp förpackningarna. Här finns ju av redan en viss lagstiftning och svaren på frågorna visar också att konsumentupplysningen kan ha sin effekt. Det intressantaste under denna punkt är väl att endast 8,1% tror att den fria konkurrensen på marknaden d.v.s. marknadskrafterna skulle kunna lösa detta.

Under punkt D3 framkommer en intressant åsikt. Majoriteten, hela 35,3%, anser att konsumentorganisationerna ska inta viktig roll en medan endast 26,8% anser att lagstiftarna ska göra det. Detta motsäger i viss mån tidigare svar där kräver lagstiftning. Det man

Bilaga

a6

kan eventuellt förklaras av att det är medlemmar 1 en konsumentorganisation som har yttrat sig. Man har ansett det nödvändigt att sig för att kunna påverka i samhället och det är organisera också möjligt att det kan få den snabbaste effekten om aktiva starka konsumentorganisationer agerar. Svaret behöver alltså inte vara motstridigt, utan endast visa en förhoppning om att vi själva kanske ska kunna göra något åt det.

EGET BETEENDE

På fråga Aá C ser man en mycket hög frekvens av konsumenter som aktivt försöker undvika förpackningar när man handlar. Hela 67,6% och 28,9% kommer att försöka undvika förpackningar medan endast 2,1% är indifferenta. Under följande punkt A5 framkommer en näst intill total uppslutning för sorteringen ax papper och glas, 94,5 92,8%, medan siffran för organiskt axfall kompostering 70,2% resp. klart visar att här finns en aktiv opinion i Sverige och medvetna konsumenter som redan gör mycket åt situationen. En ytterligare stimulans för kompostering kan göra att siffran ökar och har man då tagit hand om papper, glas och organiskt avfall och slipper aluminium i förpackningarna kan det ju tyckas som problemet lätt är löst.

Svaren på fråga B3 visar att hela 79,6% skulle välja lösviktsförsäljning ax chark om priset var lika med förpackat och färdigskivat. Nu är i praktiken inte detta fallet utan lösviktsförsäljningen är dyrare och ett exempel på hur man tvingar oss att handla förpackningar. Närmare återkommer vi till detta i avmer

slutningen. f

Ett kärt debattämne har länge varit mjölk och mjölkförpackningar 2 fråga hela 64,3% föredra 1-liters glasflaskor. l och under C5 skulle Fördelningen mellan 12-liter, 1-liter och 2-liters visar hur hushållen är uppbyggda medan siffran 90,6% som väljer glas anger en [ opinion som visar att man vill bort från såväl plast som papperskartonger.

Under punkt C6 har hela 95,7% svarat att man gärna vill kunna köpa basvarorna billigare direkt från producent. Denan fråga lades in också med tanken att få ett svar på huruvida vårt projekt Spar- Ringen kan ha en framtida möjlighet att påverka i olika avseenden. Vi är överraskade att så många har sagt ja till detta. Naturligtvis ser vi vårt projekt Spar-Ringen som en enkel effektiv och snabb möjlighet att minska förpackningsvolymerna radikalt i vårt land och är redan igång med att lansera detta projekt.

Under punkterna C7 och C8 är svaren i och för sig intressanta men kräver ingen speciell kommentar.

Bilaga 5

Generellt och sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns en benägenhet att även ta saken i egna händer och en vilja från medvetna konsumenter att förändra situationen via sitt egna handlande. Det är detta vi har tagit fasta på i vårt projekt Spar-Ringen och vi tror att det kan vara en bra kombination att opinionsvägen och handlingsvägen hjälpa till, samtidigt som man under avsnittet åsikter har krävt lagstiftarnas ingripande.

Onödiga förpackningar.

När man gör en djupare analys av resultatet av denna enkät kan man få fram ett antal orsaker till att vi har onödiga förpackningar. Detta är inte minst intressant med tanke på att majoriteten också begär lagstiftning för att råda bot på förpackningsproblemet. När man talar om onödiga förpackningar måste man då ange det som konsumenternas uppfattning, eftersom producenter och handel främst ser de onödiga förpackningarna som nödvändiga för sina syften. Här måsta man då göra den distinktionen att det måste vara konsumenterna d.v.s. hela folkets värderingar som ska vara vägledande.

Man kan indela onödigheten i fem olika kategorier och som alla kommer fram ur enkäten.

Konsumenterna upplever förpackningar som onödiga när man luras att tro att de innehåller något annat än de i verkligheten gör. Man luras av bilder på förpackningen eller av förpackningens storlek eller utformning t.ex. chokladkartoner, leksaker, kosmetika, tvättmedelspaket m.m.

Konsumenter upplever sådana förpackningar som onödiga där syftet endast är att tjäna mera på oss genom att göra mindre och flera förpackningar. Även denna förpackningstyp kan alltså inte legitimeras med benämningen konsumentbehov.

Konsumenter upplever vissa förpackningar som helt och hållet onödiga helt enkelt därför att de är onödiga och inte fyller någon fumktion. Här har vi det klassiska exemplet med tandkrämstuben som ju också i exempelsamlingen verkligen gör skäl för beteckningen symbolfråga. Hanteringsmässigt är det ingen skillnad på tandkrämstuben och kaviartuben, men den senare har ju ännu klarat sig utan kartong.

Konsumenter upplever vissa förpackningar som onödiga därför att det finns ett enklare och bättre alternativ. Kanske säljer inte denna förpackning lika bra eller ser lika aptitretande eller stor ut, men är definitivt mindre kostsam och mindre miljöbelastande och resurskrävande. Ett lysande exempel på detta är förpackningen för kyckling i aluminiumtråg t.ex. Stinas kyckling och numera också Torsåsens kyckling, färdig att sätta i ugnen, styckad och klar med marinad till. Denna typ av förpackningar gör ju inte produkten billigare men man säljer mer på just vår okunskap och bekvämlighet. Jämförelsen mellan t.ex Stinas kycklings-förpackning och en enkel plastpåse för en helfryst kyckling visar på en typ av onödig förpackning som man lätt kunde eliminera med klarare direktiv från lagstiftarna. Krav på detta framförs ju också och framgår av svaren.

..

Konsumenter betraktar också förpackningar som onödiga där man med prisets hjälp tvingar att köpa mer förpackningar. Med prissättningens hjälp oss styr man konsumenterna att köpa förpackat eller flera produkter ihoppackade. Se t.ex. frågorna om färdigförpackade charkvaror B2 och B3. Möjligen kan man här inflika att vårt skattesystem bidrar till att öka förpackningsvolymen då ju arbetskraften är så hårt beskattad. Maskiner däremot beskattas inte. Ett exempel är den plastbygel som man förser 2 st 2-liters PET-flasor med och med en prissättning som gör att man gärna köper två i stället för en. I stället för att betala 4540 genom att köpa flaskorna var för sig betalar ju de flesta hellre 2990 och får två flaskor ihopkopplade med en plastbygel. Detta är ett typiskt exempel på hur vi tvingas till att köpa mer förpackningar och även köpa produkter. Priset styr alltså här. mer

Inget av de här uppräknade exemplen på onödiga förpackningar kan försvaras med annat än handelns och producenternas intresse av att sälja och öka sin förtjänst. Dessa motiv kan inte på något sätt mer anses vara förenliga med konsumentintresset varför de heller inte borde tillåtna. Eftersom dagens situation är sådan att den säljande vara marknadskraften har betydligt större resurser och makt än den köpande, är det därför mycket logiskt att konsumenter begär hjälp från lagstiftarna och myndigheterna, både med tanke på konsumentekonomi, resursanvändning, energianvändning och miljöaspekterna.

De här sista fem punkterna om onödiga förpackningar kan inte betraktas som moraliserande utan snarare som ett krav på hjälp från konsumenterna på att samhället ska hjälpa hela konsumentkollektivet emot intressen som livnär sig på konsumentkollektivet. Ett sådant krav måste anses som samhällsnyttigt och vara ett samhällsintresse.

Det finns givetvis möjligheter att dra ännu ytterligare slutsatser av enkäten men vi nöjer oss med detta och tycker att svaret är entydigt och klart Samhället och lagstiftningen måste hjälpa oss konsumenter med tanke på vår ekonomi, arbetssituationen, resursanvändningen, energiförbrukningen och miljöfrågorna att effektivast och snarast minimera förpackningsvolymen och i synnerhet få bort onödiga förpackningar.

Kanske blir också det här början på ett vidare arbete på att identifiera och kartlägga de onödiga förpackningarna.

KNSUENT-FORUM

Bengt Ingerstam

BILAGA 6 BESTÄMMELSER INOM OMRÅDET FÖRPACKNINGAR Helén Hertzberg Packfotsk Konsult April 1991

Bilaga

FÖRORD

Denna rapport gör anspråk på att fullständig förteckning över alla vara en bestämmelser berör förpackningar. Vissa av de bestämmelser som tagits med som berörs inte miljökrav, men för att avgöra detta måste man analysera varje av enskild bestämmelse. Analys har endast gjorts i viss mån och då översiktligt, utom när det gäller avsnittet livsmedelsförpackningar. Där har en mer noggrann om analys gjorts.

Utdrag olika rapporter och andra publikationer har gjorts för att ge en ur uppfattning den mängd krav och bestämmelser reglerar olika förpackom som ningstyper.

Avsnittet livsmedelsförpackningar har författats av Kristina Salmén, om PackforskNormpack, och avsnittet om Materialátgång av olika material har författats av Sören Cavlin.

Det mesta den litteratur refereras till i rapporten finns i Packforsks bibliotek av som och kan lånas därifrån.

Bilaga 6

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Framtagning bestämmelser inom området förpackningar

av 4 4

Miljökrav kolliderar med andra krav

som

2 Materialågáng vid val av olika material

l bilagor Svensk Standard 17

3 Exempel på lagar eventuellt kan komma i konflikt

som

med eventuella miljökrav 18

Bilageförteckning

Bila

Förpackningens funktioner

Skydda Underlätta Informera hantering identifiera

Krav och produktspecifika områden

Barriareggnskap; Qgrg Qkt; Dekgr; livsmedel ergonomiska krav nödvändiga info läkemedel särskilda - protransport och dukter för fel- , utrymmeskrav aktig användning

Livsmedelsinp. Buller Råvaror och Lyft processer

Långtidsförv, §äkerhet Krigsmaterial o förnödenheter Konstruktionskrav Läkemedel lastpallar t ex Elektronik

Mekaniska krav Hállfasthet

Prguktsäkgrhet 99h ansvar

Bestämmelser

SLV Standard Kemjnspektion s Europ. kontrollmet. FDA Arbetsmiljölag- Arbetsmiljö Miljölagstiftning stiftning Miljölagstiftning , Normpack Normpack lTC-uttalande SEES Läkemedelsind. förpgrupp Arbetarskydd Standard Military standard SEES Pr0d.säkerhetslagen Pr0d.ansvarslagen

medför konsekvenser

1991-04-o3á1 6 a 9a

1 Framtagning av bestämmelser inom området förpack-

ningar. Miljökrav kolliderar med andra krav.

som

På uppdrag Förpackningsutredningen har sammanställts bestämmelser inom av området förpackningar som kolliderar med miljökrav definierade som återvinningsbarhet förpackningsmaterial samt återanvändning av livsmedelsförpackningar av återlyllning. genom

SLUTSATSER

Återvinningsbarhet av liusmedelsförpackningsmaterial i konflikt

med Iivsmedelslagen och produktsäkerhetslagen

0 indirekta livsmedelstillsatser, dvs ämnen som kan vandra över från återvunna livsmedelslörpackningar till livsmedel, kan orsaka hälsorisker hos konsumenter, varför de är tillåtna. Faran för att indirekta livsmedelstillsatser förs över till livsmedel från återvunna livsmedelsförpackningar regleras av Normpacknormen och EG-direktiv.

Enligt EG-direktiv 80590EEC skall alla livsmedelsförpackningar och artiklar 0 som kommer i direkt kontakt med livsmedel märkas med EG-symbolen. Detta under förutsättning att de uppfyller kraven i direktiv 89109EEC. Tillverkning livsmedelsförpackningar av återvunna material åsidosätter direktiv av 89 109EEC samt 80590EEC vilket innebär att svenska livsmedelslörpackningar och material avsedda att komma i direkt kontakt med livsmedel får

säljas på EG-marknaden tekniskt handelshinder.

Val råvaror och kemikalier för framställning livsømedelsförpackningar. lär

0 av av blandningar av råvaror och kemikalier av okänt ursprung är tillåtna. regleras av Normpacknormen och EG-direktiv. Detta motiveras med att det är omöjligt att toxikologiskt utvärdera eventuella hälsorisker för konsumenter orsakade av blandningar råvaror och kemikalier från återvunna livsmedelslörpackningar. i av

0 Tillverkning livsmedelsförpackningar från återvunna förpackningsmaterial, dvs av råvaror, kräver att tillverkningsprocess och råvaror rengörs med a rena

D-910026HHubj20-8652

1991-04-0925 Bilag

mycket toxiska ämnen. Detta kan medföra dålig arbetsmiljö i form av

luftföroreningar med allergi och eksem hos personalen till följd.

På grund faran för att den yttre miljön kring pappersindustrin försämras vid av återvinning av livsmedelsförpackningar utsläpp till luft och vatten, ställs det större krav på rening av utsläpp till luft och vatten.

0 Tillverkning av livsmedelsförpackningar av plast från återvunnet plastmaterial, tex PET-flaskan, innebär ökad råvarukostnad med 200-300 % ökad pga energiförbrukning.

Det inpackade livsmedlet betraktas som en produkt. Om livsmedelsförpackningen tillverkas av återvunnet material ökar hälsorisken för konsumenterna och med detta åsidosätts produktsäkerhetslagen PSL och förslag till produktansvarslagen. Detta medför att även EG-direktiv 85374EEC för produktansvar åsidosätts.

Återanvändningsmöjligheter återfyllning

-

i konflikt med kontrollmöjligheter

0 Möjligheterna till kontroll av hygienen hos livsmedlet begränsas för den kontrollerande myndigheten Statens Livsmedelsverk, SLV.

0 För att förebygga faran för att främmande ämnen överförs från livsmedelsförpackningsmaterialet till livsmedlet tillämpas egenkontroll enligt Normpack. Dessa egenkontrollmöjligheter försvåras om återfyllning införs.

Hygienen hos livsmedlet försämras om generellt krav på återfyllning av livsmedelsförpackningar införs. Detta medför ökande hälsorisker för konsumentema.

Exempelvis anses margarinförpackningar vara svårdiskade jämfört med PET flaskan, då margarinet kan tränga in i förpackningen. Detta medför risk för smak- och Iuktförändring hos det återfyllda margarinet samtidigt det finns som risk att främmande ämnen gammalt fett förs över till det färska margarinet.

Ett generellt krav på återfyllning av livsmedelsförpackningar försämrar kontrollmöjlighetema vad gäller livsmedelshygien med påföljd att produktsäkerhetslagen PSL och produktansvarslagen åsidosätts.

D-9 0O26HHubj 1 20-8652

199104-0926 Bilaga 6

Vem som skall göras ansvarig för konsumentskador orsakade återfylld av förpackning hygien och toxikologi går att kontrollera kan bli svårt att vars fastställa.

D-9 10026HHubj20-8652

199 1-04-09 7

Bilaga 6

ÅTERVINNINGSBARHET med avseende på

förpackningsmaterial

-

Urval av råvaror, kemikalier och andra ämnen för framställning av livsmedelsförpackningar, material och artiklar, tex tallrikar, skedar, gafflar, koppar, som kommer i direkt kontakt med livsmedel, styrs av EG direktiv 89 109EEC, ref 5.

Livsmedelsförpackningar, artiklar och material som kommer i direkt kontakt med livsmedel får endast framställas av ämnen eller råvaror som är väl kända och dokumenterade med avseende på kemi, tgxikglwi och ;alla Denna kunskap är basen för vidare bedömningar av hur mycket av kemiska ämnen som får föras över från förpackningsmaterialetartikeln till livsmedlet utan att hälsoskador för konsumenten inträffar. I Enligt 89 109EEC §3 utformas specifika direktiv .för olika materialgrupper.

Plast

Den 23 februari 1990 fick direktiv 90 128EEC, ref 15, juridisk status inom EG. Direktivet omfattar alla plastmaterial och artiklar avsedda att komma i direkt kontakt med livsmedel. Arbetet med 90 128EEC har pågått inom EG sedan 1976. Den främsta expertisen har samarbetat över internationella gränser för att dokumentera kemikalier, finns eller skall finnas på positivlistor ingående i som direktivet. Positivlistor för utvalda monomerer och additiver har sammanställts underbyggda med moderna, toxikologiska, kemiska och fysikaliska data, väl granskade av experter i en internationell Scientific Committee for Food, SCF. Enligt SCF fastställda regler får som råvaror användas blandningar okänd av kemisk sammansättning hälsoeffekt på människan går att fastställa. Valet vars av kemikalier och råvaror som finns på positivlistan görs enbart SCF, efter det att av sökande företag inom EG-ländema har följt de petitionsregler regler för ansökning till EG fastställda i EGs dokument lll356889-Final DG lll. SCF petitionsregler av anger att på positivlistor får föras in blandningar av kemiska ämnen. eftersom deras samlade toxikologiska effekt på människan är omöjlig att dokumentera. Det återvunna materialet betraktas då som blandning och kan aldrig uppfylla SCFs

Positivlista lista över enskilda, tillåtna kemiska ämnen. - Monomerer - kemiska ämnen av vilka plast framställs. Additlver - kemiska ämnen som a styr plastens kvalité. Blandning Består av flera kemiska ämnen som inte namnen är upptaget i positivlistan eller inte kan identifieras.

D-910026HHubj20-8652

1991-O4-098

Bilaga 6

regler för råvaror för livsmedelsförpackningar. Ett undantag är dock PET, t ex som kan återvinnas till råvara på bekostnad energianvändning i sådan grad, en ren av att råvarupriset då ökar 2 till 3 gånger, enligt Coca Cola Company. ca

Regler för urval råvaror för livsmedelsförpackningar framställs i direktiv av 89109EEC, 90128EEC, 82711EEC, ref 10 samt 85572EEC, ref 13.

För övrig information se artikeln Komplex EG-lagstiftning ställer stora krav, bilaga 2.

Normpack-Nonnen i Sverige omfattar den Svenska livsmedelslagen samt endera BGA tysk rekommendation, Warenwet holländsk lag eller FDA USArekommendation. Den holländska lagen Warenwet Verpakkingen - en gebruiksartikelenbesluit, Regels voor verpakkingen gebruiksartikelen eeten voor en drinkwaren, Deel A 1988, Staatsuitgeverij bygger på EG direktiv en 89109EEC och det innebär att de regler tidigare har beskrivits för EGsom direktiv 90128EEC är tillämpbara även för Warenwet. Tyska BGA omfattar överhuvudtaget livsmedelsförpackningar plast, där det återvunna materialet av skulle införas. Detta betyder att enligt BGA får livsmedelsförpackningar plast, av baserad på återvunnet material av okänt ursprung, tillverkas.

CelIuIosafiIm cellofan

-

Med stöd av 89109EEC §3 har enskilt direktiv 86388EEC utformats den 23 juli 1986 och ratificerats gjorts laggill i både Tyskland BGA år 1987 och Holland Warenwet år 1987, Direktiv 86388EEC följer de grundregler som fastställts av SCF, vilket nämnts lnga råvaror från återvunnen cellofan får ovan. användas för framställning cellofan. av ny

Keramik även glas, kokkärl

- osp

Med stöd av 89109EEC §3 har direktiv 84500EEC publicerats den 15 oktober 1984 och ratificerats både i Tyskland 1988 och Holland 1987. Direktiv 84500EEC reglerar urvalet råvaror i artikel l § 3 samt fastställer renhetskrav av gällande bly- och kadmiuminnehållet i keramik. Endast keramik-artildar som uppfyller dessa krav får användas i direkt kontakt med livsmedel.

D-910026HHubj20-8652

l991-04-O99

Bilaga 6

Eftersom vid glaskeramikframställningsprocesser även det återvunna glaset smälts till råmaterial, kan nytt glaskeramik framställas ur återvunnet glas under om nytt förutsättning halten tungmetaller bly och kadmium kontrolleras enligt att av som direktivreglema. Tillverkningsprocessen då energikrävande. anses

Symbol

EG kommissionen har den 9 juni 1980 80590EEC ref 7 beslutat att alla förpackningsmaterial och artiklar kommer i direkt kontakt med livsmedel och som uppfyller kraven enligt 89109EEC skall märkas med en i 80590EEC fastställd symbol. Detta innebär produkterna är lämpliga att användas inom EGatt under förutsättning produkten dokumenteras enligt 89109EEC marknaden att regler fastställts i separata direktiv. Införande återvunnet material i samt av som av livsmedelsförpackningar inga livsmedelsförpackningar, material eller artiklar gör att tillverkade med återvunnet material får säljas inom den europeiska marknaden. Det innebär inga artiklarförpackningarmaterial plast, som skulle innehålla att av råvarorkemikalier återvunnet material, får säljas inom EG-marknaden för direkt ur kontakt med livsmedel. Om sådana bestämmelser införs i Sverige uppfattas detta

tekniska handelshinder mellan EG och Sverige. som

Papperkartong

lnga EG-direktiv för kartong, wellpapp avsedda att komma i direkt kontakt

papper,

livsmedlet, klara. Enligt BGA § XXXVI 2 a ref 1 får för livsmedelsför-

med är packningar papperkartongwellpapp enbart användas returfiber av sådant av uteslutande faller utskott inom för industriell och material som som ramen yrkesmässig produktion och samlingspapper, motsvarar dessa. Enligt Tyska som skogsindustriemas kvalitetslista VDP ref 3 får inget hushållsavfall ingå i returpap- Detta pkt 39 på den svenska sortimentslistan ref 4. Urvalet av per. motsvarar returfiber för livsmedelsförpackningar styrs just BGA del A § XXXVI samt av

ovannämnda listor VDP. BGA ingår i Uormpack-Normen och det är just dessa

rekommendationer tillämpas majoriteten den svenska skogsindustri som som av av tillverkar material för livsmedelsförpackningar. Renhetskrav på material som innehåller returfiber fastställs BGA del A § XXXVl och kontrolleras av BGA av del C.

D-9l0026HHubj20-8652

1991-04-09 10

Bilaga 6

Enligt FDA Food and Drug Administration, USA, del 21 Code of Federal

Regulations, tillåts inblandning returfiber i livsmedelsförpackningar till en viss av grad viktprocent. Detta baseras på de miljöbedömningar som NEPA National

Environmental Policy Act of 1969, publicerad av Council on Environmental Quality

CEQ i 40 FR § 1500 § 1508, antagen HHS General Administration Manual, - av § 30 Environmental Protection 45 FR 76519-76534, Nov 19, 1980 i USA har gjort, 21 CFR § 25 Environmental Impact Considerations. -

Detta beslut i kombination med de stränga produktsäkerhets- och ansvarslagar, tillämpas i USA har tvingat fram sterilisering pappers-och kartongtillverksom av ningsprocesser med bakteriedödande, desinficerande medel av mycket toxisk

i karaktär, 21 CFR § 176.170, § 176.180. Användning av dessa medel kräver

sträng efterkontroll den färdiga kartongen samt iakttagande av de krav som lagar av

arbetsmiljö och yttre miljö ställer på den tillverkande industrin. Detta innebär i

om praktiken att särskilda skyddskläder för den arbetande personalen pga hälsovádlig arbetsmiljö, rening utsläpp till luft och vatten samt svåra specifika analytiska av tester på den färdiga kartongen måste införas.

Svensk vsmedelslag

Införande âtervunnet material i livsmedelsförpackningar kommer att försvåra av Statens livsmedelsverks SLV möjligheter att kontrollera efterlevnaden av den svenska livsmedelslagen och dess kungörelse; SLV 1971511, SFS 1990310,

SLV FS 19831, SLV FS 198516, SLV FS 198411 se bifogat PM. Med detta

g

l följer att hälsorisken för konsumenter av livsmedlet ökar, samtidigt som den

svenska produktsäkerhetslagen och förslaget till produktansvarslag åsidosätts.

Den svenska livsmedelslagens krav på livsmedelsförpackningar uppfylls om dessa tillverkas átervunnet material har omarbetats så att dess ursprungliga av som råvaror har átervunnits till 100 %. Exempel på detta är livsmedelsförpackningar av glas, aluminium och inom nära framtid PET-flaska för drycker. en

D-910026Hllubj20-8652

1991-04-09] 1

Bilaga 6

Å

Summering återvinningsbarhet

Återvinningsbarhet med avseende på material för livsmedelsförpackningari är

nästan omöjlig eftersom

val råvaror för plast bestäms i Normpacknormen ingående lagar och 0 av av rekommendationer samt av EGdirektiv

val råvaror för kartong, wellpapp bestäms av i Normpacknormen av papper, ingående lagar och rekommendationer, enligt vilka endast vissa sorter av returfibrer får användas som råvaror

parametrar, som har den avgörande betydelsen för livsmedelssäkerhet, hygien,

toxikologi, måste uppfyllas

arbetsmiljölagstiftning och lagstiftningskrav på yttre miljö måste beaktas om återvunnet material skall ombearbetas till material för livsmedelsförpacknya ningar pga ökad risk för försämring av arbetsmiljö och yttre miljö.

D-910026HHubj20-8652

i

VACKrORSK 1991-040942

Bilaga 6

ÅTERANVÄNDNINGSMÖJLIGHEF

återfyllning

-

l Normpacknormen ingående lagar och rekommendationer förebygger faran att främmande ämnen kan överföras från livsmedelsförpackningar till livsmedel. Normen beaktar även återfyllning av livsmedelsförpackningar enligt följande

1 Warenwet holländska livsmedelslagstiftningen

Kontroll av livsmedelsförpackning avsedd för återfyllning omfattar migrationskrav på förpackningen efter rengöring eller efter att den har använts av konsumenten.

2 EG direktiv 89109EEC den 21 december 1988 tillsammans med

av

direktiv 90l28EEC styr urval råvaror, kemikalier, renhet och kontroll

av av livsmedelsförpackningar, artiklar och material plast. av

Enligt grundregler i direktiv 90128EEC bilaga l skall den hygieniska kontrollen av livsmedelsförpackningar av plast utföras endast på livsmedelsförpackning avsedd för fyllning, dvs förpackningar och på sådana nya som använts av konsumenten och som diskas före återfyllningen.

Kontroll av migrationen. Migrationen är lika med den mängd kemiska ämnen av som kan vandra över från livsmedelsförpackning till livsmedel.

Med stöd av EGdirektiv 85591EEC har EG-kommissionen delegerat ansvaret för framtagning kontrollmetoder för migrationsgränsvärden till av CENT C 194WG5. Dessa migrationsgränsvärden har fastställts direktiv av 89109EEC §3.

Enligt CENT C 194WG5 skall kontrollen den mängd främmande ämnen av som kommer från livsmedelsförpackningar till livsmedel utföras endast på nya livsmedelsförpackningar, sådana använts konsumenten och som av som diskas före återfyllning.

Detta innebär att hälsorisker med livsmedelsförpackningar, material och artiklar avsedda för livsmedel endast kan kontrolleras på de förpackningarna. nya r

Eftersom hygien i livsmedel och även indirekta livsmedelstillsatser dvs ämnen som kan migrera ur förpackningsmaterialet skall kontrolleras med hjälp EG av direktiv 89397EEC, så att krav fastställda direktiv 89109EEC av uppfylls, kommer alla kontrollinstanser inom EG att bli tvungna att använda de

D-910026HHubj20-8652

1991-04-0913

Bilaga 6

standardiserade kontrollrnetoder som CENT C 194WG5 tar fram. Detta innebär att kontaminationen kommer att kontrolleras endast på standardiserat arbetssätt enligt Europeisk Norm EN.

Dessa standarder skall tillämpas endast på nya förpackningar. Kontrollmyndigheten i Sverige och inom EG kommer att ha mycket svårt att uppfylla de krav som EG direktiv 89397EEC ställer om återfyllbara förpackningar skall ligga inom deras ansvarsområde. -

Summering återanvändningsmöjlighetåterfyllning

-

Återanvändningsmöjligheter, dvs âterfyllning livsmedelsförpackningar kan

av kontrolleras endast på nya förpackningar och på sådana som använts av konsumenten och diskas före åter-fyllningen. Livsmedelslagen får åsidosättas som på grund av miljökrav, då konsumentens hälsa kan äventyras.

Produktsäkerhetskrav ställda konsumenter på livsmedelsförpackningar får av åsidosättas på grund av miljökrav. Enligt EG-kommissionens regler DG lll får en

livsmedelsförpackning om den uppfyller direktiv 89 109EEC aldrig förbjudas

av miljöskäl. Eventuella miljöproblem får lösas på andra sätt än med förbud.

Kontnmlnation överföring av främmande ämnen från förpackningsmaterial till livsmedel. -

D-9l0O26Hllubj20-8652

I99I-O4O9I4 B 1 i a g a 6

Referenser

1 Kunststoffe -im lebensmittelverkehr, Empfehlungen des Bundesgesundheitsam-

tes, BGA, Teil A, § XXXVI, Jahrgang, Berlin 1990.

2 Undersuchung von Papieren, Kartons und Pappen für den Lebensmittelkontakt, gemäss Empfehlung XXXVI der Kunststoffkommission des

i

9 Bundesgesundheitsamtes Teil 1 und Teil VDP, Verlag Erich Goltze,

l Göttingen, Jahrgang 1990.

3 Altpapier, Liste der Deutschen Standardsorten und ihre Qualitäten, Kunststoffe im Lebensmittelverkehr , Verband Deutscher Papierfabriken, | Bonn, 1990.

l 4 Returpapper, Leveransbestämmelser och sortimentlista med sortimentbesknv-

l ning, Januari 1990, Skogsindustriema, Villagatan 5-114 32 Stockholm,

Sweden.

5 Council Directive of 21 December 1988 the approximation of the laws of on the Member States relating to materials and articles intended to into come

contact with foodstuffs, 89109EEC, Official Journal of the European

Communities, OJ., 11.2.89, L 40.

6 Council Directive of 30 January 1978 the approximation of the laws of the on Member States relating to materials and articles which contain vinyl chloride ; monomer and are intended to into contact with foodstuffs, come i 78142EEC, OJ., 15.2.78, L 44.

7 Commission Directive of 9 June 1980 determining the symbol that may accompany materials and articles intended to come into contact with foodstuffs, 80590EEC, OJ., 19.6.80, L 151.

8 Commission Directive of 8 July 1980 laying down the Community methods of

analysis for the official control of the vinyl chloride level in materials monomer and articles which intended to into contact with foodstufls. are come 80766EEC, OJ.,16.8.80, L 213.

9 Commission Directive of 29 April 1981 laying down the Community methods of analysis for the official control of vinyl chloride released by

materials and

articles into foodstuffs, 81432EEC, OJ.,24.6.81, L 167.

D-910026Hl-lubj20-8652

Bilaga 6

0910026 1991-04-09 15 20-8652 HHKSubj

10 Council Directive of 18 October 1982 laying down the basic rules necessary for testing migration of the constituents of plastic materials and articles intended into contact with foodstuffs, 82711EEC, OJ., 2310.82, to come L 297.

11 Council Directive of 25 April 1983 on the approximation of the laws of the Member States relating to materials and articles of regenerated cellulose film to into contact with foodstuffs, 83229EEC, OJ., 115.83, L 123 come .

12 Council Directive of 15 October 1984 the approximation the laws of on Members States relating to ceramic articles intended to come into contact with foodstuffs, 84500EEC, OJ., 2010.84, L 277.

13 Council Directive of 19 December 1985 laying down the list of simulants to be used for testing migration of consituents of plastic materials and articles intended with foodstuffs, 85572EEC, OJ.,31.12.85, to come into contact L 372.

14 Commission Directive of 23 July 1986 amending Council Directive 83 229EEC the approximation of the laws of the Members States relating on to materials and articles made of the regenerated cellulose film intended to into contact with foodstuffs, 86388EEC, OJ., 14.886, L 228. come

15 Commission Directive of 23 February 1990 relating to plastic materials and articles intended into contact with foodstuffs, 90128EEC, OJ., to come 21.390, L 75.

16 Council Directive of 25 July 1985 the approximation of the laws, on regulations and administrative provisions of the Members States concerning liability for defective products, 85374EEC, OJ.. 7.885, L 210.

17 Council Directive the approximation of the laws. regulations and on administrative provisions of the Member States concerning general PRODUCT SAFETY, provisional version, COM 89 162-SYN 192. Brussels. 26 April 1989. i

18 Produktsäkerhetslag Product Safety Law, Svensk författningssamling. SFS 19881604, den 3 januari 1989.

D-910026HHubj20-8652

Bilaga 6 D-910026 l991-04-0916 20-8652 i HHKSubj 19 Produktskadelag Product Liability Law, Ju., Ds 198979. 20 Livsmedelslag Food Law 1971511, Sveriges Rikes Lag, B 627, l januari 1991.

21 Council Directive of 14 Juni 1989, Official control of foodstüffs,

89397EEC, OJ., 30.6.89, L 186. 22 Food and Drug Administration, 21 CFR, §174 to §189.

D-9l0026I-l1Iubj20-8652

Bilaga 6

D-910026 l99l-04-09zl7 208652 HHKSubj

2 Materialåtgång vid val av olika material

Olika typer material ger, räknat per mängd, olika miljöpåverkan. Det krävs å i av andra sidan olika mängd förpackningsmaterial till en förpackning beroende på vilka mekaniska egenskaper det enskilda förpackningsmaterialet har. Exempelvis måste ett material, har relativt låg styvhet, i förpackningskonstruktionen ges större som tjocklek för att förpackningen tillräcklig styvhet ur hanteringsmässig synpunkt, ge

staplingsmässig synpunkt och för att skydda innehållet från yttre mekanisk

påverkan. Som följd krävs det tex, om man generaliserar, något större mängd en förpackningsmaterial det är returfiberbaserat. om

På marknaden finns olika hållfasthetsstandarder, t ex SUW-standard SUW Svenska Utvecklingsgruppen för Wellpapp avsende wellpapp och SIS Standardise-

ringskommissionen i Sverige avseende wellpappförpackningar se bif förteckning.

Det finns t 9 standarder som dirigerar valet av hållfasthetskrav pá wellpapp. ex

På förpacknings- och distxibutionsområdet totalt finns det ca 180 st SIS-standarder för att underlätta valet av funktionella egenskapsnivâer.

Valet de olika standardnivâema påverkar direkt förpackningsförbrukningen i av tonnage räknat också förpackningamas förmåga att fylla sina grundfunktioner men skydda underlätta hantering och lagring. Väljer man för låg nivå kan man varan, skador eller extra kostsam hantering eller transport.

Enl professor Sören Caulin, Forskningschef, Packforsk.

D-9 10026HHubj208652

SIS. Standardiseringskommissionen 1 Sverige,

FöRTEcKNING 1990-09-15 Klass 7400 sida 4

FORPACKNING. DISTRIBUTION ,

Komplett sats 181standarder

Handböcker

Följande handböcker harhittillskommit inomabonnemangets ut ämnesområde. I S15 Hb 109 4 Containerstandard S15Hb144 1 Wellpapp Nyahandböcker inom området sänds automatiskt till abonnent i samband medutgivningen. Vidköp komplett av sats ingårdock handböckerna.

Förteckning i alfabetisk ordning

1 Backar Varubackar. J Detaljhandelsbackar. i S1S 23 84 01 - - Storhushållsbackar. S1S 842302 Barnskydd Barnskyddande förpackningar. Kravoch ingsmetoder föråterförslutbara pioförpackningar Svensk-Engelsk. SS840220 Bensindunka Reservdunkar. BensindunkaretenplastVolym2till 10liter. av SS846310 - Brickor Brickorochtransportlådor förägg. 515 7313 84 Sturhushållsutruszninug. Galler.brickor.kantiner ochgejder. S1S 8425 02 g Burkar i Cylindriska pappburkar. Diametersenicinnermått. för S1S 71 03 11 5 Helpressadc dryckesburkarplåt.Falsade rundaburkar med rivöppningstunga. I av Olburkar. ss345703 Konservburkarplåt.Bestämningvolym. av av SS 845750 Konservburkar. Rundaburkar plåt. av SS84S702 g 1 Konscrvemballage. Helpressade rundaburkar. S15710106 l Trycklocksburkar. Falsade rundatrycklocksburkarplåt. S1584 80 51 av 1 Bygglastpall 1 Bygg1astpa1I400 x 500. SIS841011 . Bårkassar Provning bärkassar. av S1584 10 41 Container - Container. - Donförlyftningochfastsättning. S1S 2105 84 N J Flyg-landcontainer - intermodalcontainerförstyckegods Endastengelsk. SS842113 Container serie - KravochprovningDel2 Termocontainer - Svensk-Engelsk. SS842109 - KravochprovningDel3 Tankcontainer - för vätskor och gaser Svensk-Engelsk. 55842108 Container. Terminologi Svensk-Engelsk. SS8421 12 Containerstandard. Översikt. SS842100 Containrar. Kodbeteckningar ochmärkning. SS-lSO 6346 Containrar serie -- Hantering säkring. och 55-1503874 - HörnbeslagKrav. SS-150 1161 - - Indelning. måttochbruttovikter. 55-150668 - KravochprovningDel1 Styckegodscontainrar. - SS-ISO 14961 Containernak Containeriiak 60Svensk-Engelsk, typ SS842115 Dragprovning Säckar plastfilm. av Dragprovning av svets- ochIimfogSvensk-Engelsk. SS 844614 Dunkar Rektangulära dunkar av stålplât, S15 6235 84 Reservdunkar. BensindunkaretenplastVolym2till av 10 liter. SS 6310 84 - Engångssåckar Storsäckar. - Engångssäckar Svensk-Engelsk. SS 40 84 14 - Pallburna engångssäckur Svensk-Engelsk. SS 4015 84 Enhetslaster Förpackning. Enhetslaststorlekar MåttSvensk-Engelsk. SS 7000 84 - Virkespaket såga med ochhyvlatvirke Enhetslaster Svensk-Engelsk, SS 2718 23 Fat Transportfat av plast. liter. 60 S1S 713201 Transportfat plåtmedfalsade av gavlar, 5158462 01 Transportfat plåtmedlock. av S15 6202 84

Bilaga 6

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 5

FORPACKNING. DISTRIBUTION

Flaskor GL-gängor förglnskärl. SlS84 50111

GL-gängor förpluslluck till glaskiirl. SlSKJ 5012

Glasflaska ör ättiksyra. SIS 5.119 8-1

Gängade hzilsringur för glaskärl. SIS 50 8-1

l-lailsringar med pilfcrproufgängor förgluskiirl. SIS 50 8-1 U5

lHjCKIlOHSmiIICKlLi. Rörglzisllaskor Svensk-Engelsk. SS8-1 S 23

Kcmikalieflaskor. SlS84 5317

Mcdicinflaskurglas, SlSX4 53 20 av Skruvlock av plast. -TypA. 515845021

Typn. SIS24 50 22 - SMS1616 Transportflasknr förmjölk.

- Transportflaskor förmjölk. Lock. SMS1617 - SMS1618 Provnings- och kvalitetsbestämmelscr. - Fltrgångssäcltar Storsäckar, Flergångssäckar Svensk-Engelsk. SS84 4012

Färgband Färgband. Färgbandsförpackningar, Märkning. SlS66 01 23

Förpackning Storsåekar. Pallburna engångssäckar Svensk-Engelsk. SS84 4015

Förpackningar Askar kartongerför konditorivaror. SlS84 1l 73

Barnskyddande förpackningar. Kravoch provningsmetoder för återförslutbara förpackningar Svensk-Engelsk. SS84 0220 . SlS84 0215 Bestämning av sopsäckars volym. Brickoroch transportlådor förägg. SlS8473 13

Cylindriska pappburkar. Diameterserie för innermått. SlS ll 71 03

Färgband. Färgbandsförpackningar. Märkning. SlS66 2301

Förpackning. Enhetslastst nickar Mått Svensk-Engelsk. SS 8470 00 - - Fyllda transportförpackningar Fallprovning Endast engelsk. SS-lSO 2248 - v Fyllda transportförpackningar Horisontala stötprov provningar horisontala - ellerlutande plan och pendelprovning Endastengelsk. SS-lSO 2244

Fyllda lransportförpackningar Kompressionsprovning Endast engelsk. SS-lSO 2872 - - SS-lSO 2233 Fyllda transportförpackningar Konditionering föreprovning Endast engelsk. -- - SS-ISO 2876 Fyllda transportförpackningar Rullningsprovning Endast engelsk. - - Fyllda transportförpackningar - Staplingsprovning med användan av - SS-ISO 287.4 kompressionsprovningsapparat Endast engelsk.

Fyllda transportförpackningar Staplingsprovningar med användandestatisk av - - SS-lSO 2234 provning Endast engelsk. Fyllda transportförpackningar Vattenbadsprovning Endast engelsk. SS-lSO 8474 - - SS-lSO 2875 Fyllda transporlförpackningar Vattenstrilprovning Endast engelsk. - - Fyllda transportförpackningar Vibrationsprovning med användande aven - sinusformad variabel frekvens Endast engelsk. SS-lSO 8318

Fyllda transportförpackningar Vibrationsprovning vidbestämd lågfrekvens - - SS-ISO 2247 Endast engelsk. . transportförpackningar Vältningsprovning Endast engelsk. SS-lSO 8768 - Fyllda - Godshanteringssym -ln sit-Engelsk. SS07 11 50 - konsumtionsvaror Märkning av butiksförpackningartransportförpackningar för - SS 075018 Svensk-Engelsk. Märkning av konsumentförpac ningar för konsumtionsvaror. SS075019 - SS 075012 Symboler för öppningsmetode Svensk-Engelsk. - SS-lSO 79651 säckar FallprovningDell Papperssäckar Endast engelsk. - - - Förpackningar. Fyllda transportförpackningar Identifiering av delarvidprovning Endast engelsk. SS-lSO 2206 - - Fyllda transportförpackningar Lågtrycksprovning Endastengelsk. SS-ISO 2873 - - 272 Kännbar varningssymbol Fordringar. SS-EN - -Förpaekningsmått.

Basmått erhållna frånstandardbasytan 600 mmx 400 mm Svensk-Engelsk. SS84 7004 - SS 847005 - Modullâdor Svensk-Engelsk. Förpackningstuber. Tubhattar. SlS71 0130

Förseglingsremsa gummerat papper. Dimensioner. SlS84 3201 av GL-gängor förglaskärl. SlS84 500l

Glasflaska förättiksyra. SlS 5319 84

Glasflaskor Medicinflaskor medsnäpplock eller skruvlock Svensk-Engelsk. SS84 16 53 - ningstunga. Hel ressade dryckesburkar av plåt.Falsade rundaburkar medIlvup; Iburkar. SS84 5703

Hängpack. Förpackningar för väggexponering Svensk-Engelsk. SS8470 09

Kabeltrummor. Mått. SS842801

Kaggar ochtunnor. SlS8464 03

Kapslar för tuber. Maxmått. SlS84 01 54

Kemikalieflaskor. SlS84 5317

Konservburkar av glas. Skruvlocksburkar av glas. SS84 5155

Konservburkar plåt.Bestämning av volym. SS84 5750 av Konservburkar. Rundaburkar av plåt. SS8457 12

Konservemballage. Fileask 220 ml. SlS71ll 05 -- SlS710106 Helpressadc rundaburkar. - 515710104 - Ovala askar. Rektangulära askar. SlS71 1103 -- 515847003 Konsumentförpackningar förtextilvaror. Yttermått.

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 6 FÖRPACKNING. DISTRIBUTION

Förpackningar

Margarin- ochsmörpaket. Mått. SlS712006 Medicinflaskorglas. av SIS845320

Märkning gods.Skeppningsmârken. av SlS07S010

Palläggningsmönster Svensk-Engelsk. SIS847001 Pappcrspåsarkanistertyp. av SlS844401 Pappcrspásarplantyp. av SlS84 02 44

Pappcrssäckar. SlS844417

Plastsäckarfilm.Beteckningar av ochuppmåtning av dimensioner Svensk-Engelsk. SS 844617

Provtagningförpackningar. av Päronkorg. SlS840202

SlS849101 Rektangulära dunkar stålplát. av SlS846235 Skruvlock plast.TypA. av SlS845021

Sopsäckar avpapper. SlS844418 Sopsäckarpolyeten. av SS844618

. Spiklådor. lnnermått. SlS8471 1 Storsäckar. l Allmänna anvisningar förhanteringdSvensk-Engelsk. l . - 0 SS844011 - Bestämninghållfasthet av vidcykliskttopplyit. provningsmetoder Svensk-Engelsk.SS844016

- Bestämninghållfasthet av viddynamisk fallprovning Svensk-Engelsk. SS84 20 40

- Bestämningkomprcssionsmotstånd av Svensk-Engelsk. SS844017

- BestämningUV-beständighet av Svensk-Engelsk. SS844018

- Engångssäckar Svensk-Engelsk. SS844014

- Flergångssäckar Svensk-Engelsk. SS844012 - Kontrollomfattning ochterminologi Svensk-Engelsk, Återanvändningssäckar SS844010 - Svensk-Engelsk. SS844013 i Såckarav jute. l SlS844201 Transportfat plast,60liter. av SIS713201 i Transportfat plåtmedfalsade av gavlar. SlS846201 Transportfat plåtmedlock, av SIS846202 Transportflaskor förmjölk. SMS1616 Transportllaskor förmjölk.

- Lock. SMS1617

- Provnings ochkvalitctsbestämmelscr. SMS1618

Transportförpackningar. fyllda.

- Allmänna anvisningar försammanställning provningsprogram Del1 Allmänna av principer Endastengelsk. f SS840206 - Allmänna anvisningar försammanställningprovningsprogram Dcl2 Kravniváer av - ; Endastengelsk. SS840207 i - Provningsprogram Uppgifter som skallregistreras Endastengelsk. SS84 1 - 0205 Transportförpackningar. Lådor solidpapp av ochWellpapp. Beteckningar. j SlS847320 Transporthinkarplast. av SlS846305 l 4 Transporthäckar. I Kunsuukiicsanvisningar. SlS 847202 Transportkärlplåt.20liter.Staplingsbart. av SlS846251 1 v Transportlåda för tungt gods. SlS71 05 ll Transportlådor av trät Typindelning. SlS847201 2 Transportlådor i förmargarin ochsmör.lnnermåtl. SlS712005 Trycklocksburkar. Falsade rundatrycklocksburkarplåt. av SIS84S180 Trälåda förbär. SlS847231 Trälåda förlingon. SlS847230 Trälådaförströmming. SlS847221

Träládorförfisk. SlS847220 Tunnor kryssiancr. av SIS846461

Försegllngsremsa

Förseglingsremsa avgummerat papper. Dimensioner. SIS 32 84 01 Gejder

Gejder inredning för i storhushåll, Mått. SlS 25 84 01 Storhushållsutrustning. Galler.brickor.kantinerochgejdcr. SlS 25 84 02 Glas Glaskärl. Tempcraturchockprovning. SS845101 Glasburkar

Glasburkar.

- Halsring försnäpplocksburkar Svensk-Engelsk. SS 51 84 48 - Medicinburkar medsnäpplock Svensk-Engelsk. SS 8451 50 Glasllaslta

Glasflaskor. Lttskcdryckslaska. 100cl. SS 52 84 22 Glasilaskor

Glasllaskor.

- Halsring förkapsyliorslutning. l SS845221 - Halsring förskruvkapsylförslutning. SS 5223 84 - lnfusionsmutcricl Lättainlusinnsllaskor Svcnskvlångclsk. - SS 53 84 21 - lnjektionsntutcricl lnjcktionsfluskor. lormhlástzt Svcnsk-Engclsk SS 5322 84 - Mcdicinllastorllalxringforskruvlock - Svensk-Engelsk. SS845315

- Nicdicinfluskor - Hulsring forsnâipplock Svensk-Engelsk . SS 53 84 14 - Sicdicinflaskor medsnapplock ellerskruvlock Svcnsk-lfngclsk SS8453 16 - Öl-ochláskedryøcksfluska, 33cl, SS84S220

Glaskarl

GL-gángor förglaskärl. GL-gangor 515 510 X4 forplastlock till glaskärl. Glaskärl. sis x. 5001

- Bedömningkylspänningar. av Bestämninghomogenitet. z SS845102 - av ss 34 05 51 - Inretryckprovning. i ss x. 51 03 Gängade halsringar förglaskärl. , SIS885011

Bilaga 6

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 7

FÖRPACKNING. DISTRIBUTION

Glaskirl Halsringar medpilfcrproofgängor förglaskårl. SlS845005 urin; Förpackning. G- shanteringssymboler Svensk-Engelsk. SS07 ll 50

Halsring Glasburkar. Halsring . försnäpplocksburkar Svensk-Engelsk. SS Sl48 84

Glasflaskor. Halsring för kapsylförslutning. SS845221 - - S223 Halsring för skruvkapsylförslutning. SS84 --

Halsringar Gângade halsringar förglaskärl. SlS84 1l S0 Halsringar med pilfcrproofgängor för glaskärl. SlS8450 05

Hantering Containrar serie Hantering ochsäkring. i SS-ISO 3874 Hinkar Transporthinkarplast. av SlS 6305 84 Hyllor lnredningssystem. Hyllsystem med enkelhálsprofiler Grundläggande mått. SS8362 10 - Hyllställ Hyllställ. SS 2241 Hållfasthet Containrar serie Kravochprovning Del l Styckegodsconlainrar. SSJSO1496l - Hângpack Hângpack. Förpackningar för väggexponering Svensk-Engelsk. SS84 7009

Hörnbeslag Containrar serie HörnbeslagKrav. SS-ISO lI6l lnfusionsmaterial . Svensk-Engelsk. SS84532l Glasfla u. lnfusionsmateriel - Lätta infusionsflaskor njektionsmaterlal Glasflaskor. Injektionsmateriel lnjektionsflaskor. formblåsta SvensbEngclsk. SS84 5322 njektionsmateriel lnjckti- nsmate icl. Rörglasflaskor Svensk-Engelsk. SS845323 Inredning lnredningssystem. Hyllsyétem enkelhålsprofilcr med - Grundläggande mått. - SS836210 lnredningsenheter - Gejderför inredning i storhushåll. Mått. SlS8425 Ol

Kabeltrummor Kabcltrummor. Mått. SS8428 0l - 02 Provning ochkrav. SS8428 - Kaggar Kaggar . SlS846403 ochtunnor. Kaminer Storhushållsutrustning. Badför varmhållning ochkylning. SlS842504 - SlS842502 Galler,brickor. kantiner ochgejder. - Kapslar Kapslar förtuber. Maxmått. SlS84 S401 Kartong Askar kartongerförkonditorivaror. SlS8473 , Kod Flexibla materiel. Kodförangivande av rullriktning ochtryckorientering Svensk-Engelsk. S503 l4 12 Kodbeteckningar Containrar. Kodbctcckningar ochmärkning. SS-ISO 6346 Konservemballage Helpressade dryckesburkar av plåt. Falsade rundaburkarmeduivüptningstunga. Olburkar. SS8457 03 Konservburkar av glasi Skruvlocksburkar av glas. SS84 5l 55 Konservburkar av plåt.Bestämningvolym. av SS 5750 84 Konservburkar. Rundaburkarav plåt. SS84 5702 Konservemballage. Filcask ml. 220 SlS 7l 0105 - Helpressade rundaburkar. SIS7l 01 06 - Ovalaaskar. SlS7l 0104 - Rektangulära askar. SIS7l 0103 - Konservemballage - Förpatkningar f Konservburkarglas.Bestämning av av volym. SS 5104 84 Konsumentförpac Iliugal konsumentförpackningar . förkonsumtionsvaror. S5075019 Förpackning. Märkning av Koneumcntförpuckningar förtextilvaror. Yttcrmålt. SIS 700] 8-1 Konsumtionsvarudistribution Modulkoordincring Konsurntinnsvarudislribulion. Vägledning Svensk-Engelsk. SS8-1 7002 - Kontroll Provning ochkontroll. Terminologi SS020101 Lantbruk Lantbruk. Sisulgarn Endast engelsk 55-1805080 Lastpallar Bygglastpall 400 500. x SlSX4ll ll Lastpall 8.Halvpall. 6x SS 20 84 04 ,

Bilaga 6

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 8

FÖRPACKNING.DISTRIBUTION a

Lastpallar Lastpall12 16. x Sjöfartspall. SS84-2006

Lastpallar. EUR-pall Europeisk bytespall 8 x 12. SS8420 07 - - 08 EUR-pall Reparation. SS8420 - - Kontrolloch provningFordringar. SS 2003 84 - - Lastpall SS84 2005 - 8x - 12 Dubbeldäckspall. Lastpall 8x 12 Enkeldâckspall. SS842009 - - Pallkragar. SS 84 20 21 -- Terminologi Svensk-Engelsk. SS 1000 84 -- Lñskedry Glasflaskor. Läskedryckslaska. 100cl. SS84 S222

E Medldnburknr Glasburkar. Medicinburkar snäpplock med Svensk-Engelsk. SS84 5150

s Medlcinlhskor Glasllaskor. MedicinllaskorHalsring förskruvlock Svensk-Engelsk. SS845315 -- i Medicinflaskor Halsring försnäpplock Svensk-Engelsk. SS84 14 53 - - 5 Glasñaskor Medicintlaskor medsnäpplml. ellerskruvlock Svensk-Engelsk. - Medicinflaskor med snäpplock ellerskruvlock Sensk-Engelsk. SS845316

Modulkoordinering Modulkoordinering Konsumtionsvarudistribution. Vägledning Svensk-Engelsk. SS847002 - Modullâdor Förpackningsmått. Modullådor Svensk-Engelsk. SS847005

Märkning Containrar. Kodbeteckningar ochmärkning. SS-1SO 6346 Färgband. Färgbandsförpackningar. Märkning. SlS662301

Förpackning. Märkning av butiksförpackningartransportlörpackningar förkonsumtionsvaror -- Svensk-Engelsk. SS07S018 Märkning konsumentförp av ningarförkonsumtionsvaror. SS 075019 - Märkning av gods.Sit rpningsmårken. SlS0750 10

Ordlista Pappcrsordlista. SS152005 Storsäckar. Kontrollomfattning ochterminologi Svensk-Engelsk. SS 4010 84

Pallar , Lastpallar. Terminologi Svensk-Engelsk. SS84 1000

1 Pallbonr 1 Pallbox 8 12.Europeisk x bytespallbox. SIS842123 1 Pallboxar. SlS842122

Pallställ g Pallställ. SS 2240

j Palläggningsmönster i Palläggningsmönster Svensk-Engelsk. SlS847001

i Papper Förseglnngsremsa . av gummerat papper. Dimensi SlS84 3201 um. Pappetsordlista. SS15 2005

Papperspisar Papperspåsarkanistertyp. av SlS8444 01 Papperspåsarplantyp. av SlS844402 - Pnpperssåckar Papperssäckar. SlS 8444 17

Plast Reservdunkar. Bensindunkar av etenplastVolym till 2 10liter. SS 63 84 10 - Självhäftande tejp. Bestämning av draghålllasthet. SlS 21 27 20 - Bestämningtjocklek. av S152721 - Bestämningvidhäftning av foreochefter värme eller fuktbehandling. Skalningsprov - 180grader. SlS272121

Säckar plastfilm. av Fallprovning Svensk-Engelsk. SS844616 - 19 Toleranser Svensk-Engelsk. SS8446 -- Transporthinkarplast. av SlS846305

Plasmlm Säckar av plastñlm. Bestämning av skalningsmol tändhoslimfogar Svensk-Engelsk. SS 8446 15 - Dragprovningsvets- av och limfogSvensk-Engelsk. SS844614 -- Plastlock GL-gångor förplastlock till glaskärl. SlS 5002 84

Plastsäckar Plastsäckar av Film.Beteckningar ochuppmätning av dimensioner Svensk-Engelsk. SS84 17 46

Sopsäckarpolyeten. av SS844618

Provning Glaskärl. Bedömning ky av ,änninga V SS S102 84 - . 15 Bestämninghomogenitet. av SS8451 lnretryckprovning. SS 5113 84 - Tcmperalurchockprovning. SS845111 - Kabeltrummor. Provning och krav. SS842812 Lastpallar. Kontrollochprovning Fordringar. SS84 2003 - Provning bärkassar. av S15844111

Bilaga 6

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 9 FÖRPACKNING. DISTRIBUTION

Provning Provning ochkontroll.Terminologi. SS020101 Provtagningförpackningar. av S15840202 Självhäftande tejp. - Bedömningkontaktmissfärgning. av SS272148 - Bestämningdraghälllasthei. av SIS272120 v- Bestämningtjocklek. av SIS272111 - Bestämningvättenångpermeäbilitet. av SS272119 - Bestämningvidhäftning av föreochefter värme ellerlukthchandling. Skalningsprov 180grader. SIS272121 Storsäckär. - Bestämninghållfasthet av viddynamisk lallprovning Svenskfngelsk. SS844020 - Bestämningkompressionsmotstånd av Svensk-Engelsk. SS 8440 17 Säckar plastlilm. av - Bestämningskalningsniotstånd av hoslimlogarSvensk-Engelsk. SS844615 - Dragprovning av svets ochlimfogSvensk-Engelsk. SS844614 w Fallprovning Svensk-Engelsk. SS844616 Transportflaskor formjölk.Provnings- ochkvalitetsbesiammelser. SMS1618 Transportforpäckningär, fyllda. - Allmänna anvisningar försammanställning 21V prov Del1 Allmänna principer Endastengelsk. SS840206 á Allmänna anvisningar försammanställning av provningsprogram - Del2 Kravniväcr Endastengelsk. SS 0207 84 Wellpapp. á Bestämningkantkrosskralt. av SS 3005 84 - Bestämning av plankrosstryck. SS 3007 84 i - Bestämningsprängstyrkä. av SS843006 A Bestämningtjocklek. av SS843009 - Bestämningvättenupptagning av enligtCobb. SS843008 Provningsmetoder Container. Flyg-landcontainer intermodälcontainerför styckegods Endast engelsk. SS842113 Provtagning Provtagninglorpackningär. av SIS 0202 84 Päronkorg Päronkorg. 515849101 Reparationer Lastpallar. EUR-pallReparation. - SS842008 Rullmaterial Flexibla materiel. Kodförangivanderullriktningochiryckorientering av Svensk-Engelsk. SS031214 Rullpall Rullpäll. SIS 2012 84 Rörgläsflaskor lnjektionsmateriel. Rörglasllaskor Svensk-Engelsk. SS845323 Sisalgärn Lantbruk. Sisalgarn Endastengelsk. SS-ISO 5080 Skador Lastpallar. EUR-pallReparation. SS842008 Skeppningsmärken Märkning äv gods. Skeppningsmärken. SIS175010 Skruvlock Glasflaskor. Medicinfläskor - Halsring lörskruvlock Svensk-Engelsk. SS845315 ilasflasknr Mcdicinflaskor medsnäpplock ellerskruvlock Svensk-Engelsk. - Medicinfläskor mcdsnäpplock ellerskruvlock Sensk-Engelsk. SS845316 Skruvlock plast. av Typk SIS845021 A-TypB. SIS845022 Sinorpäket Margariiv ochsmorpakei. Mått. SIS712006 Snapplock Glasburkar. Medicinburkar medsniipplock Svensk-Engelsk. SS845150 Elasflaskor. Medicinflaskor Halsring forsnapplock SvenslvEngclsk. SS845314 - GlasllaskorMedieinllziskor - medsnapplnck ellerskruvlock Svensk-Engelsk. Niedicinnäskor medsnäpplock ellerskruvlock Seiisk-Engelsk. SSS45316 Snapplocksburkär ilashurkar.Halsring forsnapplockshurkzir Svensk-Engelsk. SS845148 Sopsackar Bestämningsopsâickars av volym. SlS84U215 Sopsackzir ävpapper. SIS84 18 44 Sopsäckar avp01yelen. SS844618 Spiklådiir Spikládor. lnncrmiiti. SIS847111 storheter llChenheter Sttirheler ochenheter. Förteckning svensk mer standard SIS1 Storhusliåll StorhtixhtiIlsuirustning. 7- liadliyrvzirnilitilliiing ochkylning SIS842504 -A iillitf.i1fICkf.kålI1l1l1Cf gejder och SIS 2502 84 Sliirsackär Stnrsackur. - Allmänna anvisningar ftirhanteringdSvensk-Engelsk. 0 SS844011 r Bestämninghiillfzisthct av vidcykliskttupplyft.provningsmetoder Svensk-Engelsk.SS844016

Bilaga 6

RTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 10

RPACKNING. DISTRIBUTION

Storsldur

Storsâckar. Bestämning av hålllasthet viddynamisk fallprovning Svensk-Engelsk. SS 8440 20 - Bestämning av kompressionsmot tändSvensk-Engelsk. SS8440 17 - - BestämningUV-bcständighet av Svensk-Engelsk. SS844018

- Engångssäckar Svensk-Engelsk. SS844014

Flergångssäckar Svensk-Engelsk. SS 8440 12 - Kontrollomlattning och terminologi Svensk-Engelsk. SS844010 - Pallbuma engångssâckai Svensk-Engelsk. SS844015 - Åiemnvändningssåckar - - Svensk-Engelsk. SS 4013 84

S., kegodseontalnrm

Containrar serie KravochprovningDel Styckegodscontainrar. - I SS-ISO 149611

Symboler x

Förpackning.

- Godshanteringssymbolen Engelsk. SS07S011

- Symboler föröppningsmetoder Svensk-Engelsk. SS07S012

Förpackningar. Kännbar varningssymbol - Fordringar. SS-EN 272

säckar Förpackning. SäckarFallprovningDell Papperssäckar Endastengelsk. SS-lSO 796511 i - - Storsäckar. i Allmänna anvisningar hanteringd för 0 Svensk-Engelsk. SS 8440 -

g - Bestämning av hållfasthet cykliskt vid topplyft.provningsmetoder Svensk-Engelsk.SS844016

- Bestämning av hållfasthet viddynamisk fallprovning Svensk-Engelsk. SS 4020 84

1 Bestämning av UV-bestândighet Svensk-Engelsk. SS 4018 84 i Engångssäckar Svensk-Engelsk. SS 40 84 14 - -- Flergångssäckar svenslbEngelsk. SS 4012 84 s - Kontrollomfattning terminologi och Svensk-Engelsk. SS 4010 84

Pallburna engángssåckar ° Engelsk. SS844015 - Återanvåndningssäckar Svensk-Engelsk. SS844013

- Säckar jute. av SlS844201

Säckar plastñlm. av Bestämning av kalningsmotståndlimfogar hos Svensk-Engelsk. SS 844615 -- - Dragprovning av svets- ochlimfog Svensk-Engelsk. SS8446 14

Fallprovning Svensk-Engelsk SS 46 84 16 - Toleranser Svensk-Engelsk. SS8446 19 - Säckar förlivsmedelshjälp. Säckar tillverkade polypropenväv. av SS-EN 277

Säkring

Containrar serie Hantering ochsäkring. SS-150 3874

Tejp

Självhäftande tejp. Bedömningkontaktmissfärgning. av SS272148 l Bestämning av draghållfasthet. SlS272120 - Bestämning av tjocklek. SlS2721 . - Bestämning av vattenångpermeabilitet. SS272119 - - Bestämningvidhäftning av före ochefter värme ellerfuktbehandling. Skalningsprov

180grader. SlS2721 21 Terminologi .

Container. Terminologi Svensk-Engelsk. SS842112

Lastpallar. Terminologi Svensk-Engelsk. SS84 1000 - Provning och kontroll.Tenninologi. SS020101 Kontrollomfattning Svensk-Engelsk. , SS 4010 84 Storsäckar. ochterminologi Wellpapp. Terminologi. SlS84 3003

Textilvaror Konsumentförpackningar förtexiilvaror. Yttermått. S15 7003 84

Transportanordningar Bygg1astpal1400 x 500. SlS841011

Container. Donlör lyftningochlastsättning. SlS8421 05

Container serie KravochprovningDel 2 Tcrmocontainer Svcnskfngclsk. SS 2109 84 c - - - Kravochprovning Del3 Tankcontainer förvätskor och gaser Svensk-Engelsk. SS 842108 - Lastpall 6 x Halvpall. SS842004

Lastpall x 12 16. Sjöfartspall. SS842006

Lastpallar, Kontrolloch provningFordringar. SS84 2003 - - Lastpa1|812 x Enkeldäckspall. SS 2009 8-1 -- - Pallkragar. SS 2021 84 - Terminologi. SlS841000 - Pallbox 8 12.Europeisk x bytespallbox. SlS842113

Pallboxar. SIS 2122 84

Rullpall. SlS84 2012

Transportlat Transponlat plast, liter. av 60 SIS71 11 32

Transporllat av plåt med falsadc gavlar. SlS 84 02 01

Transportlat plåtmedlock. av SlS 6202 84

Transportllaskor Transportllaskor förmjölk. SMS1616

Transportflaskor lörmjölk. Lock. SMS1617 - Provnings- ochkvalitetsbcstämmelser. SMS1618 - Transporthäckar

Bilaga 6

FÖRTECKNING 1990-09-15 Klass 7400 Sida 11

FORPACKNING. DISTR1BUTION

Transporthäckar. Konstruktionsanvisningar. SlS 7202 84

Transportkärl Transponkärl av plåt,20liter. Staplingsbart. SlSR46251

Transporllådor Brickor och lransportlâdor förägg. SIS84 7313

Transportlâda lör tungt gods. SlS71 1105 Transportlädor trä. Typindelning, SlS8472 01 a Transportlâdor margarin lor och smör. lnncrmåu, SlS 71 2005

Trycklockshurkar Trycklocksburkar Falsadc rundatrycklocksburkar av plai. 513845180

Tryckplacering Flexibla materiel. Kodför angivanderullriktningoch av tryckoricntering Svensk-Engelsk. SS 031214

Trälådor Trälådaförhär. SIS84 7231 Trälådaförlingon. SlS84 7230 Träláda slromming. för 51584 7221 Trâlâdorforfisk SlS 8472 20

Tubhatlar Förpackningstuber. Tubhanar. 815710130

Tunnor Kaggar tunnor. och SlS84 64 03 kryssfaner. SlS8464 61 Tunnorav Varningssymboler Förpackningar. Kännbar varningssymbol Fordringar. SS-EN 272 - Varubackar

Varubackar. Detaljhandelsbackar. SIS84 2301 - SlS 8423 02 Storhushâllsbackar. - Varumotlag Varumottag, SIS84 1005

Verkstadslådor Verkstadslådor forlattgods. 51384 2411 Verkstadslådor for smådetaljer. 515842412

Virkespakel Virkespaket med sågaochhyvlavirke Enhctslastcr Svensk-Engelsk. SS 232718 - Vägledning Modulkoordinering Konsumtionsvarudistribution. Vägledning Svensk-Engelsk. SS84 7002 - Väv Säckar för livsmedelshjalp. Säckar tillverkade av polypropenväv. SS-EN 277

Wellpapp Transportförpackningar. av Lådor solidpapp ochWellpapp. Bctcckningar. SIS84 73 20

Wellpapp. Bestämning kantkrosskraft. SS84 3005 - av Bestämning a plankrosslryck. SS8430 07 - SS84 30 06 -- Bestämning av sprängstyrka. Bestämning av tjocklek. SS84 30 09 - SS84 3008 Bestämning av xartenupptagning enligt Cobb. - welllaktor. SS8430 10 Bestämningvivikthos av ingående pappersskikt och - Svensk-Engelsk. SS84 3002 Kontroll wellpapp av lådor, detaljer,etc - SS 3001 84 Wellpapp Svensk-Engelsk. Wellpapp. Terminologi. SIS84 3003

Återanvändnin ssäckar Slorsäckar. teranvandningssäckarSvensk-Engelsk, SS84 13 40

Olflaska Glasflaskor. och Ol- Iäskcdrycksllaska, 33cl. SS84 5220

Oppningsmetoder . Förpackning. Symboler for öppningsmctodcr Svensk-Engelsk. SS07 5012

Bilaga 6

STANDARDISERINGEN

Vad är Standardisering Standardiseringens organisation

standardär rekommendation i Sverige består fadrorgan

En en att Standardiseringen av

göra någonting, t att utforma SIS som centra organ och ett antal till Utarbetande av standard skerinom frisom ex en produkt, använda produktionsme- SISanslutna fackorgamNationella sven- stående fackorgananslutnatill SIS en tod, på ett visst bestämtsätt. En stan- skastandarder utarbetasvid fackor adard är på lösningpå ett SISfastställer och ut stan ar- Allmänna Standardiserin gsgruPPen,

exem

en nen. ger återkommane problem. derna. SIS-STC

Standardkansessomen specifikation Byfggstandardiseringen, BST

utarbetad intresserade arter, till- SIS Standardiseringskommissionen i In ormationstekniska standardiseav verkare,användare, m digheter, in- Sverige centralorgan är för standardi- ringen, ITS sti tutioner. Standarden nllämpasenbart serin sverksamheten i Sveri e. Materialnormcentralen, SIS-MNC användarnafinneratt den prak- S ären fristående, organi- SvenskaElektriska Kommissionen,

om ger opartisk

tiska, ekonomiskalösningar. sation med medlemmar rånnäringsliv SEK Standardiserin skall leda till för- och samhällsliv.Regeringen fastställer Sveriges Mekanstandardiseñng, enklingoch ge sä erhet, medföralön- stad arna och utser SISordförande. SMS samhet produktionochhandel i samt SS har till uppgift att företräda Kran- ochHisskommissionen, SISunderlättakommunikationövergrän- svenskstandardiserin nationelltoch IKH ser. internationellt. SIS skal ut e ochsälja Tryckkärlskommissionen, SIS-TKK Standardiserings rocessen by er svenskstandardoch verka användpå ett samarbete mel an företrädare ör ning av standard. SIS skall ocksåbedri- De av fackorganen utarbetade stanproducenter,konsumenter, handel och va certifieringoch kvalitetsmärkning dardförslagen fastställs av SIStekniska olikasamhällsintressen. av rodukteroch system. nämndoch utges som svenskstandard De som deltari arbetet satsar resur- [S svenskmedlemi det interna- är av SIS.Beteckningen svenskstandard ser och kunnande.De har erfarenhet tionella standardiseringsorganet lSO är reserveradför nationell standard och internationellöverblick inomsina och denvästeuropeiska i standardise- fastställd ochutgiven av SIS. respektivefackområden. ringsorganisationen CEN. SEK år svensknationalkommitté i Aven omen standardalltid är frivili sigsjälv,kanenmyndighethänvisa

den l sina föreskrifterochdärmed ésfáblishing, fo actual

Aátitzityof with regard or

göra dentvingande.Dettaförekommer

när det âller bestämmelser avseende potential problems, procedures for common and

hälsa, sä erhet och miljö.

.repéated use, ainied af the achievement the optimum devlgteejøf order a given content.

f De internationella standardiseringsorganens definition av standardisering.

Finansiering

SIS UPPDRAG SIS och fackorganens verksamhet finansieras med caen tredjedel vardera av medelfrån näringslivet,statligamedel och försäljningsintäkter. rnmuman. luulwkuioølv. Yilmaødahllh uctlllninp. un lrvblitclwviløkningllilnllrl Näringslivetbidrar med medlems- iaurmpnhgnuanuun bidrag, ramansla samt proiekt-och uppdragsmedel.taligamedelfåsdels Tillhandahålla cnlydlgt deliøkuk lovdagar som ett allmäntstatsanslaöverstats- p Återkommande budgeten,dels proje och Inn-nu. Rimini problem som upp- uiuømk dragsmedel.Till dettakommerintäkter lioøcll rundan immun från försälning av standard. rsbu geten baserad dessa medel är fn ca 150 Mkr. Kostnadernavid standardiseringsorganen utgörbara mindredel en av dc totalakostnaderna standardiserings- för arbetet. Deltagandetkommittéarbetet Ansvar... man.. lzuutlllnøde av [Sov-ell av olika intressenter,utredningaroch internationell ga. - standard anwa.. mymlan standard Human undersöknin ar som görs i samband medutformnin enav standardförsla år igt belopp 5 , ett över

motsvarar

r.

Bilaga 6

SVERIGE

Global

Standardisering

det internationellastandardiseringsorganet IEC och svenskmedlem den i Västeuropeisk västeuropeiska standardiseringsorganisationen CENELEC.ITS är enav de standardisering svenska medlemmarnaETSl, i standardiseringsorganisationentelekommu- pá nikationsomrädet.

samverkandeargan Vid sidan fackorganen av finns ett antal samverkande organ anknutna till SlS

Materielverk,FMV Standardisering Försvarets Sjukvårdens erings-och i Sverige rationaliserin s titut, Spri Statensprovningsanstalt, SP TekniskaNomenklaturcentralen, TNC Utöver fackorganen finns ett antal såvälstatliga som enskilda organsom ocksåutarbetattekniskaregler.

täcks av standard,så att uppfyllandet ring av företags kvalitetssystem. Kvali- Certifiering standardenverkligen . av motsvarar en tetss stemcertifieringengår ut på att visskvalitethos rOduktemSIS-märketbekräfta företaghar att ett kvalitetss sär alltså ett kvaitetsmärke, somanger tem i enli het med standarderna S- Certifiering innebär verifierande av roduktenskvalitet som helhet, inte lSO 9001, 2eller9003.Genomkvaliöverenstämmelse med standardeller ara i vissaavseenden. tetsrevisioner bedöms standardens om annat regelgivandedokument.Inter- Tillverkare, importörellersäljare krav uppfylls, vareftercertifikat om nationelltdefinierascertifiering som en vara ansöker om certifiering.Efter överensstämmelse utfärdas. Kvalitetsen handling tredje av part som med er- godkändtypprovningutfärdas certifie- certifieringenföljs med återkom-

forderligtrovärdi hetpåvisaratt ringslicensen ochinnehavaren upp

enve- garan te- mande revisioner tv ånger per år. derbörligenidentifieradprodukt, pro- rar att varan fortlöpande uppfyller SlSdeltar i samar te inom EQS, cess ellertjänst i överensstämmelse är samma krav.SlSå sinsida öráterkom- EQNET och lNSTA som syftar till med en standardeller annat regelgi- mandestickprovskontrol er. Certifie- ömsesidigterkännande certifikat. av vandedokument. ringslicensen kandrasinomprodukten Bilateralaavtal med ett antal andra SIScertiñeringsavdelningcertifierarinteuppfyllerstandardenskrav. nationellacertifieringsorgan skallträf-

produkter ochkvalitetssystem. Fr o m Förutomnationellcertifieringfinns fasunder1990.

990 har SIS regeringens uppdrag att nordiskcertifiering inom lNSTA-samar-

aven utfärda stånd för miljömärk- betet. Dennordiskacertifieringen inne- Miljömärkning ning av produkter. bär att certifikatutfärdat i ett nordiskt 20oktober1989träffadeSiS avtalmed land erkänns utan särskildprövning statenom införande av positivochfri- Certifiering av produkter äveni deövriganordiskaländerna. villig miljömärkning.Miljömärkning Certifieringenavprodukteravseröver- Motsvarande internationellcertifie- kan göras för produkter, som i relation

cnsstämmelsemed kraven i svensk rin legalt laneras även i Västeuropa och till andraprodukterför samma ända-

standardoch ger rätt för företagen att inom ISO. inom CENpåbörja- mål,harmindre miljöpåverkan.Märkmarkaprodukterna med SIS-mä rke. es en märkningför termostatst rda ningens syfte är att intresserakonsulS-märketär ett inregistrerat varu- radiatorventilerunder1989.SIS erti- menter för att väljaoch för tillverkare märke.SlS-märknin förekommerför fieringsavdeliting representerar SISi att utvecklamiljövänligareprodukter. närvarandeför ett4 -tal varugru per. dessasammanhang. Miljömärkningen sker nordiskt i lnte alla standarderkan l a till samarbeteoch de första miljömärkta certifiering. l allmänhetkrävs att alla Certifiering av kvalitetssystem produkterna beräknasfinnas under Väsentliga egenskaperhosprodukten Under1988påbörjadeSlS certifie- andrahalvåret1990. en

Bilaga 6

SUW WELLSTAN DARD

U

för säker maskinell

inpackning

Standard på wellpapp

avsedd för

maskinell inpackning

1 Inledning

Wellpapp som är avsedd för maskinell inpackning måste uppfylla vissa krav för att fungera i inpackningsmaskinerna. l denna standard anges sådana krav på vissa egenskaper för normalt förekommande wellpappkvaliteter. Genom överenskommelse mellan köpare och leverantör kan kraven förändras.

2 Krav på wellpapp avsedd för maskinell

inpackning

For varje leverans gäller nedanstående kravspecifikation, 2.1 Stansade ark Fukthalt 56247 medelvärde 6-l09é spridning il% . Format ilangd, bredd formal cl m nominellt mätt i 2 mm format il m nominellt matt ,§3 mm Tjocklek se 4.2 medelvärde + 0,2 mm dock inom kraven i SIS 84 3C 01 Oplanhet se 4.3 -4% Vikanvisningar 0 ska vika i vikanvisningen och aterfjädring ge 0 begränsad förekomst av sprickor Luftresistens se 4.4 20s Klistring dåligt klistrade ark bonsorteras Damm, liaxhar, spille minimeras Rixanvisningen skall vara funktionsdugliga

Bilaga 6

2.2 Slitslådor Krav enligt 2.1 ovan i tillämpliga delar samt se 4.5 Snedhet m1 och m2 welIpapptjockIek, dock 5 mm Gap vid fog i slitsbredd i wellpapptjocklek dock i 6 mm, dock 1 mm

Fishtailing |k1-k2| 1,5 wellpapptjocklek, dock 7 mrn

Slitsdjup +6-3 mm från rillens mitt Längd hopvikt låda nominellt mått r flikbredd a + flikbredd b + slitsbredd Toleransområde +6-3 mm Sidfog skall hålla samman på avsett vis och paneler får vara hopklistrade pga limstänk 2.3 Palletering Wellpappen skyddas vid behov mot fuktförändringar genom tex krymp- eller sträckfilmning av pallarna.

3 Hantering och lagring av wellpapp hos inpackare

0 Hantera så mekaniska skador uppstår 0 Lagra liggande på pall 0 Lagringstemperatur O-30°C enligt SIS Luftfuktighet i lager 30-70% RH enligt SIS Temperaturkonditionera om temperatur i lager och inpackningslokal överensstämmer Paketering öppnas efter hand strax före användning Lock tyngd lägges över bruten pall

4 Referenser och definitioner

4.1 Fukthalt Mäts enligt provningsnorm SCAN-P 463. 4.2 Tjocklek Mats enligt provningsnorm SCAN-P 3171.

Bilaga 6

4.3 Oplanhet

4.3.1 Definition

n Figur 1 t Arkets oplanhet definieras genom relationen uL, där u är båghöjden och L är arklängden.

4.3.2 Krav

i

Krav 1 Arkets oplanhet får överstiga 4%. Krav 2 Oplanheten för arkets krokigaste hälft får överstiga 4%. Detta kan visualiseras genom ett exempel i nedanstående figurer.

i

l

A u mm

° 1 . 4 I I r 500 1000 L mm

Figur 2 Krav 1 Om arklängden är tex L 1000 mm så måste ett tvärsnitt av arket rymmas inom den streckade rektangeln.

Figur 3 Krav 1 innebär att ett ark med kraftig krökning på en mindre del av arket, tex det prickade utseendet, skulle godkännas. Sådana ark är ofta svåra att körai inpackningsmaskiner. Därför infördes även krav

u mm

20 500 L mm Figur 4 Krav 2 Den krokigaste delen av arket med längden l U2 skall rymmas inom denna streckade rektangel.

Bilaga 6

4.4 Luftresistens enligt Gurley Mäts enligt principen i provningsnorm för Iuftpermeans, SCAN-P 1978, på tillämpligt planskiktsmaterial.

4.5 Mått på slitslådor

och slitsdjup a och b flikbredd

c längd hopvikt låda och gap vid fog m1 och m2 snedhet

Km Svenska Utvecklingsgruppen för Wellpapp

The Swedish Development Group for Corrugated Board ASSI Kraftliner Billerud AB Förenade WellAB MoD0CelIKralt AB Munksjo Kraftemballage SCAEmballage AB AB SCANordliner AB Tambox AB Postadress PackForsk, Box 16493 KISTA Gatuadress Torshamnsgatan 24, KISTA Telefon 08-75257 00 Telefax 08-7513889

Bilaga 6

D910026 1991-04-0949 208652 HHKSubj

Bilagor som kan vara av intresse

Norrnpacknorrnen. C 2 Artikel ur tidskriften Nord-Ernballage, 1991, EG-lagstiftning gällande nr om livsmedelsförpackningar.

3 Utdrag ur innehållsförteckningen ur United States Pharmacopoeia och European Pharrnacopoeia, vilka reglerar läkemedel och även Iäkemedelsförpackningar.

i

l

4 Kopior ur innehållsförteckningen ur Transport farligt gods ADR ADR-S 1-2 av

i utg av Räddningsverket. Regler gällande förpackningar och hantering..

l i 5 Lista över vissa EG-direktiv som berör förpackningar. Utg International av Trade Centre UNCTADGATT, 1990.

6 Ytterförpackningen i parti- och detaljhandeln. Utg DULOG Dagligvaruhanav delns Utvecklings- och Logistikgrupp, 1989.

7 Broschyr utg av Scansped, Bilspedition i samarbete med Packforsk och Skandia transporter förpackningar, 1988.

i om av

l

8 Kopior ur rapporten Flexible Packaging Materials, utg Pira The Research av I Association for the Paper and Board, Printing and Packaging Industries, England, 1990.

9 Kopior rapporten Plastics in Pharmaceutical Packaging, utg Pira, 1990.

ur av

10 Kopior ur rapporten Konsekvenser av kommunal glasátervinning, 1990.

1 1 Checklista över utformning av konsumentförpackningar. Hämtad Emballage ur Handbok i allmän förpackningsekonomi och förpackningsteknik. 1976. -

12 Checklista för förpackningskonstruktörer när det gäller miljövänliga förpackningar. Utarbetad av Institute of Packaging Professionals. USA. Packforsk använder denna checklista i Högre förpackningsteknisk utbildning och i Miljökurs för industrin. ,

D-910026lll-lubj20-8652

Bilaga 6 D-910026 1991-04-09 18 20-8652 HHKSubj w Exempel på lagar eventuellt kan komma i konflikt med som eventuella miljökrav

0 Livsmedelslagen Läkemedelsförordningen 0 0 Produktsäkerhetslagen 0 Lagen om kemiska produkter 0 Arbetsmiljölagen 0 Lagen om transport av farligt gods Kanske följande lagar också kan komma i konflikt med eventuella miljökrav 0 Konkurrenslagen Konsumentköplagen Varumärkeslagen Lag 19711081 bestämning av volym och vikt om Marknadsföringslagen

D-910026l-ll-lub]20-8652

BILAGA 7

UTDRAG UR RAPPORTBN LIVSCYKELANALYSER rön röapncmmcsmwznmx. BERÃKNING av xxwönzmsmmc -

Anne-Marie Tillman Benrikke Baumann Elin Eriksson Tomas Rydberg

Chalmers Industriteknik

september 1991

Bilag

Miljöprofiler för förpackningsmaterial

Följande avsnitt är utdrag ur rapporten Livscykelanalyser för förpackningsmaterial beräkning miljöbelastning. Följande

- av materials

miljöprofileri de olika beräkningsfallen är presenterade

§LD 3.5. Aluminium 3-5 4.5. Stålplåt 5-8 5.5. Glas 9 -10 6.5. Polyeten 1 1-17 7.5. Polystyren 18 2 3 8.5. Trä 24-27 9.5. Wellpapp 23-31 10.5. stärkelse 32-35 11.5. Vätskekartong 3 5 4 g

Biiaga 7 2

3.5. Resultat aluminium

-

i Siffertabeller Resultaten av beräkningarna visas i följande stapeldiagram. över samtliga beräkningsresultat finns i bilaga 5.

0,1xenergi th MJkg 0,1xeienergi MJkg

C02 kgkg CO gkg HC gkg NOx gkg S02 gkg 26,68 10xHCI gkg 10xtot-F gkg Avfall kgkg Aska kgkg Rödslam kgkg I I I I I 0 5 10 15 20 25 30

Figur 3.2. Miljöprofi aluminium -ingen återvinning, avfall till deponi

0,1xenergi th MJkg O,1xelenergi MJkg

C02 kgkg CO gkg HC gkg NOx gkg 14,29 S02 gkg 15,84 10xHCi gkg 10xt0t-F gkg Avfall kgkg Aska kgkg Rödslam kgkg 0 5 10 15 20 25 30

Figur 3.3. Mijöprofil aluminium -ingen återvinning, avfall till förbränning

Bilaga

En jämförelse mellan deponering och förbränning efter engángsnvändning figur 3.2. och figur 3.3., visar att ca 77% av den insatta termiska processenergin kan återvinnas genom avfallsförbränning. Genom att förbränna aluminium i avfallsvärmeverk slipper man elda olja. Avdrag för emissioner från motsvarande oljeförbränning syns på att koldioxid-, koIväte-, kolmonoxidoch svaveldioxid-staplarna är mindre vid förbränning än vid deponering. En

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg

C02 kgkg CO gkg HC gkg NOx gkg 4,757 S02 gkg 6,88 10xHCl gkg foxtot-F gkg Avfall kgkg 0,279 Aska kgkg 0,000051 Rödslam kgkg

0 5 10 15 20 25 30

Figur 3.4. Miljöprofil aluminium 75% återvinning, avfall till deponi -

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg

C02 kgkg CO gkg HC gkg NOx gkg S02 gkg 1 OXHCI gkg 10xtot-F gkg Avfall kgkg Aska kgkg Rödslam kgkg

10 15 20 25 30

Figur 3.5. Mijöprofil aluminium 75% återvinning, avfall till deponi -

Bilaga 7

liten ökning av kväveoxidutsläppen fås vid avfallsförbränning beroende på att utsläppen av kväveoxider är större vid avfallsförbränning än för motsvarande oljeförbränning.

Avfallet i deponeringsfallet återfinns som aska i förbränningsfallet. Anledningen till att mängden aska är större än mängden avfall beror på att vid förbränning av 1 aluminium bildas 1,9 aluminiumoxid.

Största andelen el- och bränsleförbrukning sker vid produktionen av primär aluminium; termisk energi vid Bayer-processen och elektricitet vid elektrolysen. Stora utsläpp av svaveldioxid och koldioxid härrör från användningen av kolelektroder i elektrolysen.

Vid en jämförelse mellan engängsanvändning figurerna 3.2. och 3.3. och återvinning figurerna 3.4. och 3.5. syns en tydlig minskning av energibehov och utsläpp som är relaterade till primärproduktionen av aluminium. Utsläpp relaterade till återvinningsprocessen ökar däremot med återvinningsgraden. Detta gäller exempelvis utsläpp av HCI och klorider från avdrivningen och omsmältningen.

l figurerna 3.6. och 3.7. visas hur stor del av miljöbelastningen som beror på transporter vid engängsanvändning samt vid åteninning, följda av deponering. En liten andel av bränslebehovet för transportändamäl slår igenom som en större andel på emissionssidan. l engångsfallet står transporterna för knappt 20% av det totala bränslebehovet, medan transporternas andel av svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp ligger kring 30%. En stor del av transportemissionerna i engångsfallet beror på de långa båttransporterna av aluminiumoxid från råvarulandet Australien, Guinea, Jamaica till Europa där elektrolysen sker. l återvinningsfallet utgör transportenergin drygt 20%. Mängden båttransporter är visserligen mindre i återvinningsfallet, men i stället har mängden lastbilstransporter av aluminium till och från ätervinningsanläggningen ökat. Energibehovet och emissionerna från transporterna vid återvinning ändå mindre än vid engängsanvändning eftersom ökningen av lastbilstransporterna kompenseras väl av de minskade båttransporterna.

Bilaga 7 å 5

0,1xenergi th MJkg o,1xetenergi MJkg

C02 kgkg CO gkg HC 9k9 NOx gkg S02 gkg 10xHCI gkg

10xt0t-F gkg

Avfall kgkg Aska kgkg Rödslam kgkg T I I I I I I O 5 10 15 20 25 30

Figur 3.6. Iviiljöproril aluminium -ingen återvinning, avfall till deponi.

uppdelat pá transporter vit del av stapel och övrigt svart

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg

C02 kgkg C0 gkg HC gkg NOx gkg S02 gkg .10xHCI gkg 10xtot-F gkg Avfall kgkg Aska kgkg Rödslam kgkg

O 5 10 15 20 25 30

Figur Miljöprofil aluminium 75% återvinning, avfall till deponi.

-

Uppdelat pá transporter vit del av stapel och övrigt svan

Bilaga 7 6

4.5 Resultat stálplát -

Figurerna 4.2-4.5 visar stapeldiagram över el- och bränsleanvändningen och emissionerna för stâlplát och förtennad plåt vid engángsanvändning respektive 70% återvinning. Diagrammen har samma skala, varför de gár att jämföra sinsemellan. Beräkningarna visar att bränsleförbrukningen blir betydligt mindre med 70% återvinning än vid engángsanvändning,

i främst p g

a att man behöver bryta och reducera en mindre mängd malm. Detta är också l den viktigaste orsaken till att emissionerna är lägre vid återvinning.

i Elförbrukningen är något högre vid återvinning jämfört med

l engángsanvändning, främst den använder vid pga som man

i elektrostálverken. Utsläppen av S02, NOx, CO, C02, stoft och aska skiljer

l tydligt mellan de två fallen på sä vis de lägre vid återvinning

l

att är än utan. Det skiljer inte lika mycket när det gäller utsläppen kolväten, främst beroende av pä de jämförelsevis höga utsläppen från de dieseldrivna transporterna.

energi th MJkg 16.52 MJkg C02 kgkg Cogmg HC gkg stoft gkg NOx gkg SO2gmg olja aq mgkg avfall hushåll kgkg avfall industri kgkg aska gkg

18 20

Figur 4.2. Miljöprofi ståplåt, ingen återvinning .

Biiaga 7 7

energi th MJkg 9,21 MJkg C02 kgkg CO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg olja aq mgkg avfall hushåll kgkg avfall industri kgkg aska gkg

0 2 4 6 8 1 0 1 2 1 4 1 6 1 8 2 0

Figur 4.3. Miljöprofil ståplåt, 70% áteninning

energi MJkg 18,69 MJkg C02 kgkg CO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg olja aq mgkg avfall hushåll kgkg avfall industri kgkg aska gkg

O 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Figur 4.4. Miljöproñl förtennad stáIpát, ingen återvinning

Bilaga 7 8

energi th MJkg MJkg C02 kgkg CO gkg HC glkg ston gkg NOx gkg S02 gkg olja aq ngkg avfall hushåll kgkg

avfall industri kgkg

aska gkg

Figur 4.5. Miljöproñl förtennad ståplåt, 70% återvinning

Bilaga 7 9 5.5. Resultat glas -

Resultaten redovisas i följande figurer. En viss minskning i miljöbelastning och energibehov erhålls vid återvinning glas, jämfört med användning av av jungfruliga råvaror. Vid återanvändning av glas erhålls betydande en minskning i miljöbelastning och energibehov. l fallet återanvändning svarar transporterna för en mycket stor andel av utsläppen luft. För sifferuppgifter bilaga 5.

energi MJkg AAJkg 10xCO2 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg toxstoft gkg NOxgmg S02 gkg 100xsusp gkg avfall kgkg

Figur 5.2. Miljöproñl för glas framställt av 100% jungfruliga råvaror. Vit del av stapel hänför sig till transporter.

Bilaga 7 10

énergi m MJkg

MJkg 10xCO2 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg

10xstof1 gkg

NOx gkg S02 gkg 100xsusp gkg avfall kgkg

Figur 5.3. Miljöprofil för glas framställt av 70% kross och 30% jungfruliga råvaror. Vit del av stapel hänför sig till transporter

energi MJkg MJkg 10xCO2 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg 10xstoft gkg i NOx gkg S02 gkg 100xsusp gkg avfall kgkg O 1 2 3 4 5 6 Figur 5..4. Miljöprofil för glas, 97% återanvändning. Vit del av stapel hänför sig till transporter

Bilaga 7 11

6.5. Resultat polyeten -

Resultaten beräkningarna redovisas i följande diagram. LDPE och HDPE av är inte helt jämförbara material då de har skilda användningsområden, som LDPE plastfilm och HDPE som behållare. Förutom skilda användningssom områden, skiljer sig energibehovet och utsläppen för tillverkningen av LDPE och HDPE. De är lägst för HDPE, då dess polymerisationen sker vid lägre tryck än för LDPE. De är därför redovisade i var sitt avsnitt. Siffertabeller över samtliga beräkningsresultat finns i bilaga

6.5.1. LDPE

En jämförelse mellan figur 6.2. och figur 6.3. visar att ca 64% av den insatta termiska energin kan återvinnas genom avfallsförbränning. Genom värmeåtervinningen slipper elda exempelvis olja. Genom förbränning av man polyeten i avfallsvärmeverk uppstår utsläpp av koldioxid och kväveoxider, slipper utsläpp från förbränning av motsvarande mängd olja. men man Avdraget för oljeemissionerna syns som framför allt som en minskning av svaveldioxid- och kolväteutsläppen vid förbränning jämfört med deponering.

Det negativa värdet för svaveldioxidutsläpp beror på att avdraget för svavel-

utsläppen från oljeförbränningen är så mycket större än de sammanlagda svavelutsläppen vid polyetentillverkning. En liten ökning i utsläpp av kväveoxider erhålles beroende på att utsläppen av kväveoxider vid avfallsförbränning är större än för oljeförbränning i panna eftersom avfallsförbränning sker vid högre temperatur. j

Bilaga 7 12

0.1xenergi th MJkg 60,9 MJkg 0,1xe|energi MJkg 11,53 MJkg 10xCO2 kgkg 1,023 kgkg HC gkg NOx gkg S02 gkg BHT gkg 100xOIjaaq gkg 0.025 gkg 10xFeno| mgkg Avfall kgkg l I I I I I z -14-12-10-8-6-4-2024681012 Figur 6.2. Mijöprofi polyeten LDPE -ingen återvinning, avfall till deponi

0,1xenergi th MJkg 21,77 MJkg 0,1xe|energi MJkg 11,53 MJkg 10xCO2 kgkg HC gkg NOx gkg S02 gkg BHT gkg 100xOIjaaq gkg 10xFenol mgkg 0,16 mgkg l Avfall kgkg 0,0004 -14 -12 -10 -8, -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10 11 Figur 6.3. Mijöprofi polyeten LDPE -ingen återvinning, avfall till förbränning i

De processrelaterade emissionerna, koldioxid och kolväten till iuft, samt olja

och fenol tili vatten, minskar vid återvinning, vilket syns vid en jämförelse

mellan engángsfallen figur 6.2. och 6.3. och återvinningsfalien figur 6.4. och 6.5.. Koldioxidutsläppen kommer till stor del från våtgaskrackningen, men

Bilaga 7 13

råolja. Kolväteutsläppens åtörsta källa är däremot

också från raffineringen av de diffusa utsläppen vid själva polymeriseringen av LDPE, som sker vid högt tryck.

Emissionerna till vatten, olja och fenol, härstämmar frán ráoljeutvinning och raffinering, samt från våtgaskrackning.

0,1xenergi th MJkg 22,513 MJkg 0,1xelenergi MJkg 8,66 MJkg 10xCO2 kgkg 0,416 kgkg HC gkg 4,139 NOx gkg S02 gkg BHT gkg 100xOIjaaq gkg 0,00925 gkg 10xFenol mgkg 0,14 mgkg Avfall kgkg 0,638 -14 -12 -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10 12 Figur 6.4. Miljöprofil polyeten LDPE 75% áteninning, avfall till deponi

0,1xenergi th MJkg 12,81 MJkg Onxelenergi MJkg 08,66 MJkg 10xCO2 kgkg 0,429 kgkg HC gkg 3,975 NOx gkg S02 glkg -s,401 BHT gkg 0,387 Å

10ÖxOljaaq gkg 0.0054 gkg

. 10xFenol mgkg 0,08 mgkg Avfall kgkg 0,1 13 -14 -12 -10 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10 12 Figur 6.5. Miljöprofil polyeten LDPE 75% återvinning, avfall till förbränning i

Bilaga 7 14

I figurerna 6.6. och 6.7. visas hur stor del av miljöbelastningen beror pá som trans-

porter. Ökningen emissioner och termisk energibehov från

av transporter vid ätervinning jämfört med engángsanvändning beror på transporter till och från átervinningsanläggningen. En liten ökning av energibehov för transporter slår igenom som en större ökning pá emissionssidan. Vid återvinning slipper däremot man processutsläpp från poiymerisationen och föregående steg. Sammanlagt är utsläppen vid återvinning lägre än vid engángsanvändning.

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg 10xc02 kgkg i HC gkg i NOx gkg S02 gkg BHT gkg 100xOIjaaq gkg 10xFenol mgkg Avfall kgkg I I l I | I I 0 2 4 6 a 10 12 . Figur Miljöprofil polyeten LDPE ingen återvinning, avfall till -

deponi. uppdelat på transporter vit del stapel och övrigt svart.

av

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg 10xc02 kgkg HC gkg NOx gkg S02 gkg BHT gkg 100xOljaaq gkg

10xFenol mgkg

Avfall kgkg

Figur 6.7. Miljäprofil polyeten LDPE 75% återvinning, avfall till förbränning. uppdelat på transporter vit del stapel och övrigt svart. av

6.5.2. HDPE

Liksom för LDPE, minskar miljöbelastningen vid avfallsförbränning av HDPE jämfört med deponering efter engångsanvändning figurerna 6.8. och 6.9.. Materialätervinning skulle inte minska elförbrukningen jämfört med engángsanvändning HDPE figurerna 6.9. och 610.. Det beror på att elbehovet för av

regranulering vid återvinning är lika stort som för vátgaskrackning och poly-

merisation vid tillverkning ur jungfrulig råvara. Däremot minskar utsläppen och det termiska energibehovet vid materialåtervinning jämfört med engängs-

användning. Återanvändning eller áterfyllning av förpackningen skulle ge

minskade utsläpp och energibehov överlag figurerna 6.9. och 6.11.. Då har dock inte sköljning eller diskning av förpackningen medräknats.

0,1xenergi MJkg 58,82 MJkg O,1xeIenergi MJkg 07,05 MJkg 10xCO2 kgkg 0,946 l HC Qkg NOx gkg S02 gkg 100xOljaaq gkg 0,0251 gkg 10xFenol mgkg 0,378 mgkg Avfall kgkg I I I I I I l l I I I I I -14 -12 -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10 Figur 6.8. Miljöprofi poyeten HDPE ingen återvinning, avfall till deponi

Bilaga 7 16

0,1xenergi th MJkg 20,09 MJkg 0,1xeIenergi MJkg 7,051 MJkg 10xCO2 kgkg HC gkg NOx gkg S02 gkg 1 00xOIjaaq gkg 0,0o9s gkg 10xFenol mgkg 0,158 mgkg I Avfall kgkg

i -14-12-10-8-6-4-20246810

i i Figur 6.9. Miljöprofil polyeten HDPE -ingen återvinning, avfall till förbränning

0,1xenergi th MJkg 12,057 MJkg onxelenergi MJkg 7,037 MJkg 10xCO2 kgkg 0,384 kgkg HC gkg i NOx gkg i i S02 gkg -3.441 100xOIiaaq gkg 0,0054 gkg 10xFenol mgkg 0,084 mgkg Avfall kgkg -14-12-10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 e 810 Figur 6.10. Miljöproñl polyeten HDPE 75% återvinning, avfall till förbränning

Bi1aga7

0,1xenergi th MJkg 5,024 MJkg Onxelenergi MJkg 1,763 MJkg 10XC02 kgkg 0,246 kgkg HC gkg NOx gkg 0,651 S02 gkg -3,601 100xOIjaaq gkg 0.0024 gkg 10xFenoI mgkg 0,071 mgkg Avfall kgkg 0,0001 -14 12 -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 a 10 i Figur 6.11. Miljöproñl polyeten HDPE 75% återanvändning, avfall till förbränning x

7.5. Resultat polystyren -

Beräkningsresultaten redovisas i följande stapeldiagram. Slffertabeller över samtliga beräkningsresultat finns i bilaga

0,1xenergi th MJkg 71,364 MJkg g 0,1xeIenergi MJkg 1,064 MJkg

C02 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg 6,683 gkg NOx gkg S02 gkg Olialaq glkg Fenol mgkg Avfall kgkga I I l I l -5 -4 -3 -2 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

, Figur 7.2. Miljöprofi expanderad polystyren -ingen återvinning, avfall i till förbränning

0,1xenergi th MJkg 35,337 MJkg , 0,1xelenergi MJkg 1.063 MJkg

C02 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg 6,616 gkg NOx gkg 5,813 S02 gkg Olialaq glkg Fenol mgkg Avfall kgkg I | I I | I I l I I l l l I I I -5 -4 -3 -2 -1012345678910

Figur 7.3. Miljöprofil expanderad poystyren -ingen återvinning, avfall till förbränning

En jämförelse mellan figur 7.2. och 7.3. visar att ca 50% av den insatta termiska energin kan återvinnas vid förbränning av expanderad polystyren i avfallsvärmeverk. Genom värmeåtervinningen slipper man utsläpp från

förbränning motsvarande mängd olja. Detta resulterari lägre värden för i

av utsläppen svaveldioxid, kolväten, emissioner som sker vid oljeförbränning. av Minskningen kväveoxid- och koldioxidutsläpp, p g a avdraget för av förbränning motsvarande mängd olja, uppvägs mer än väl av kväveoxidav och koldioxidutsläpp från förbränning av EPS självt i avfallsvärmeverket.

Ökningen kväveoxider beror på att kväveoxidutsläppet är större vid

av avfallsförbränning än för oljeförbränning, medan ökningen av koldioxid beror på att polystyren innehåller mer kol per MJ än olja.

Det negativa värdet för svaveldioxidutsläpp beror på att avdraget av svavelutsläpp från oljeförbränningen är så mycket större än de sammanlagde svavelutsläppen vid tillverkningen polystyren, som i sig inte innehåller av svavel.

Emissionerna till vatten, olja och fenol, härstämmar från råoljeutvinning och raffinering, samt från våtgaskrackning.

Av de processrelaterade emissionerna framträder särskilt utsläppen av

Dessa är drivmedel används och släpps ut vid expanderingen

kolväten. som polystyren. Hur dessa utsläpp minskar framgår vid en jämförelse mellan av engånganvändning figurerna 7.2. och 7.3. och återvinning figurerna 7.4. och 7.5.. Minskningen är missvisande då det inte rör sig om återvinning av EPS material, utan beror att ingen förnyad skumning sker eftersom v som återvinning EPS PS. En jämförelse mellan engångsanvändning och av ger återanvändning figurerna 7.6. och 7.7. ger dock en riktig minskning. Svårigheten där är att åstadkomma praktiskt genomförbar återanvändning. en En jämförelse mellan återvinningsfallen i figurerna 7.4. och 7.5. är otydligare eftersom stor del emissionerna beror på det ökade transportarbetet i en av samband med återvinning.

l figurerna 7.8. och 7.9. visas hur stor andel av miljöbelastningen som beror på transporterna i engångsfallet följt deponering och återvinningsfallet följt av av deponering.

Bilaga 7 20

O,1xenergi th MJkg 29,703 MJkg 0,1xelenergi MJkg 0,375 MJkg

C02 kgkg CO gkg 0,1 HC gkg x 2,697 gkg NOx gkg 3,509 S02 gkg 3,844 0Iiaaq gkg Fenol mgkg Avfall kgkg | l I I I I -5 -4 -3 -2 O 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Figur 7.4. Miljöprofii expanderad polystyren 60% återvinning - som poystyren, avfall till deponi

O,1xenergi th MJkg 17,531 MJkg 0,1xeIenergi MJkg 0,375 MJkg

C02 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg 2,675 gkg NOx gkg 3,783 S02 gkg -0,929 OIjaaq gkg Fenol mgkg Avfall kgkg -5 -4 -3 -2 O 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Figur 7.5. Miljöprofi expanderad polystyren 60% återvinning - som poystyren, avfall till förbränning

Bi1aga 7 21

0,1xenergi th MJkg 28.546 MJkg 0,1xe|energi MJkg 0.425 MJkg

C02 kgkg C0 gkg 0,1x HC gkg 2,673 gkg NOx gkg - S02 gkg 3,67 Oliaüq gikg Fenol mgkg Avfall kgkg -5-4-3-2-10123456748910

Figur 7.6. Miljöprofil expanderad poystyren 60% återanvändning,

avfall till deponi

0,1xenergi th MJkg 14,135 MJkg

MJkg 0,425 MJkg

0,1xe|energi

C02 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg 2,646 gkg NOx gkg 2,325 S02 gkg -2,01 Oliawq Qkg Fenol mgkg Avfall kgkg

Figur 7.7. Miljöprofil expanderad polystyren 60% återanvändning som polystyren, avfall till förbränning

Bilaga 7 22

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg

i 002 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg NOx gkg S02 gkg OIiaaq gkg Fenol mgkg Avfall kgkg

Figur 7.8. Miljöprofil epanderad poystyren -ingen återvinning, avfall

till deponi. uppdelat pá transporter vit del av stapel och övrigt svart.

0,1xenergi th MJkg 0,1xeIenergi MJkg

C02 kgkg CO gkg 0,1x HC gkg NOx gkg S02 gkg Oliataq gkg Fenol mgkg Avfall kgkg I I I I I I I l l I i 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Figur 7.9. Miljöprofil expanderad polystyren 60% återvinning - som

polystyren, avfall till deponi. uppdelat pá transporter vit del stapel

av och övrigt svart.

Bilaga 7 23

Återvinning av expanderad polystyren innebär lastbilstansporter av en mycket

lätt och voluminös last. Drivmedelsförukningen blir då stor i förhållande till lastens vikt. Skillnaden mellan transportbehovet i engångsfallet figur 7.8. och återvinningsfallet figur 7.9. beror på ökningen av transportarbetet p g a återvinningen. l engångsfallet figur 7.8. utgör drivmedel ca 0,4% av det totala bränslebehovet, och ökar till ca 4,2% vid 60% återvinning. En liten ökning av större genomslag på emissionssidan, bränslebehov för transport ger ett framför allt för kväveoxiderna eftersom det rör sig om lastbilstransporter. Transporternas andel av kväveoxidutsläppen är ca 7,5% i engångsfallet, men ca 47% i átervinningsfallet. Totalt sett är emissionerna i vid återvinning figur 7.9. ändå lägre än vid engánganvändning följt av förbränning fig 7.3..

Om man tittar på hur långt lastbilen kan köra expanderad polystyren innan den har förbrukat lika mycket energi som kan återvinnas vid avfallsförbränning visar det, att med en bränsleförbrukning på 10 MJfonkm och en värmeåtervinning på 36 MJkg, kan lastbilen köra 3 600 km. Räknat på utsläppen blir sträckan kortare. Kortast blir den om man räknar på kväveoxidutsläppen i en jämförelse mellan avfallsförbränning i engångsfallet och återvinning. Lastbilen kan då köra ca 300 km innan kvävoxidutsläppen i återvinningsfallet blir lika stora som i engångsfallet med förbränning.

Bilaga 7a 24 8.5. Resultat trä - Resultaten av beräkningarna visas i följande figurer. Mer detaljerade tabeller finns i bilaga .

energi th MJkg MJkg C02 kgkg co gkg 10xHC gkg loxstoft gkg NOx gkg. S02 gkg avfall kgkg aska gkg 0 5 10 15 20 25 30

Figur 8.2. Miljöprofil trä, ingen återanvändning, avfall till deponi i

energi MJkg 8,63 MJkg C02 kgkg -1,097 CO gkg 2,99 10xHC gkg 0,31 gkg 10xstoft gkg NOx gkg S02 gkg 5 5 9 - , avfall kgkg aska gkg

Figur 8.3. Miljöprofil trä, ingen återanvändning, avfall till förbränning

Bilaga 7 25

energi th MJkg 9,67 MJkg C02 kgkg CO gkg 10xHC gkg loxstoft gkg NOx gkg S02 gkg avfall kgkg aska gkg 0 5 10 15 20 25 30 - Figur 8.4. Miljöprofil trä, 60% återanvändning, avfall till deponi

energi th MJkg MJkg v C02 kgkg -0,432 CO gkg 10xHC gkg ioxstoft gkg -0,11 NOx gkg S02 gkg -2,22 avfall kgkg aska gkg 8,07 l l l -10 -5 0 5 10 15 20

Figur Miljöproñiträ, 60% återanvändning, avfall till förbränning

En jämförelse mellan figurerna 8.2 och 8.3 visar att ca 65% av den insatta termiska energin kan återvinnas genom förbränning. Mängden avfall minskar om materialet efter användning förbränns, medan den genererade askmängden naturligtvis ökar. Minskningar i utsläpp till luft härrör från de

Bilaga 7 26 avdrag som gjorts för emissioner som skulle uppstått motsvarande mängd om olja förbrännts istället för träavfall. Detta avdrag ger upphov till negativa . värden för utsläpp av svaveldioxid, koldioxid och stoft. Däremot ökar utsläppet av kväveoxid vid förbränning av träavfall jämfört med vid förbränning olja. av

Återanvändning till 60% med deponering återstoden tig 8.4 ett något

av ger

högre behov av termisk energi än engångsanvändning följt av förbränning tig

8.3. Elbehovet blir däremot lägre. Det alternativ som ger lägst energibehov

och utsläpp är återanvändning med förbränning den återanvända

av andelen fig 8.5.

Som framgår av figurerna 8.6 och 8.7 transporterna endast för svarar en mindre del av energibehovet och utsläppen, med undantag för utsläppet av kväveoxider, där transporterna svarar för ca 40% utsläppen. av

energi th MJkg BAJkg C02 kgkg COgmg 10xHC gkg toxstoft gkg NOxgmg SO2gmg avfall kgkg aska gkg

O 5 10 15 20 25 30

Figur 8.6. Miljöprofi trä, ingen återvinning, avfall till deponi. uppdelat på

transporter vitt och övrigt svart.

Bi1aga 7 27

energi th MJkg MJkg C02 kgmg CO gkg 10xHC gkg 10xstoft gkg NOx gkg S02 gkg avfall kgkg aska gkg 0 5 10 15 20 25 30 1 Figur 8.7. Miljöprofi trä, 60% áteranvänning, avfall till deponi. Uppdelat pá

transporter vitt och övrigt svart.

Biiaga 7

28 9.5.. wellpapp Resultat i Resultaten av beräkningarna redovisas i följande figurer. För detaljinformation, se bilaga

energi th MJkg 34,92 MJkg C02 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg ioxstofi gkg NOx gkg S02 gkg lukt mgkg BOD gkg COD gkg susp SÄ1O gkg avfall kgkg

0 5 10 15 20 25 30 35

Figur 9.2. Mijöprofi weipapp, ingen återvinning, avfall till deponi

energi th MJkg 18,87 MJkg C02 kgkg 0.9 7 - 10xCO gkg 0,036 gkg i 10xHC gkg . 10xst0ft gkg NOx gkg S02 gkg -6,02 lukt mgkg BOD gkg COD gkg susp SÄ1O gkg avfall kgkg aska gkg

Figur 9.3. Mijöproñl wellpapp, ingen återvinning, avfall till förbränning

12,68.

energi MJkg MJkg C02 kgkg 10xC0 gkg 013 gkg 10xHC gkg 0,09 gkg 10xstoft gkg 0,15 gkg NOx gkg 1 1 S02 gkg 0 2 lukt mgkg 0,9 BOD gkg COD gkg 1 9,45 susp SÄ10 gkg avfall kgkg aska gkg 0,0002

2 0 25 30

Figur 9.4. Mijöprofil wellpapp, 80% återvinning, avfall till deponi

energi MJkg MJkg C02 kgkg 10xC0 gkg 10xHC gkg toxstoft gkg NOx gkg S02 gkg 0 8 8 - , lukt mgkg BOD gkg COD gkg susp SÄ10 gkg avfall kgkg aska gkg

-10 -5

Figur 9.5. Miljöprofi wepapp, 80% återvinning, avfall till förbränning

En jämförelse mellan figurerna 9.2 och 9.3 visar att ca 45% av den insatta

termiska energin kan återvinnas genom avtallsförbränning. Utsläppen till vatten blir desamma oavsett om materialet förbränns eller deponeras. Förutom energibehovet och avfallsmängden, påverkas utsläppen tilll luft av

avfallsförbränningen. En liten ökning i kväveoxidutsläpp fås vid

Bilaga 7 30

avfallsförbränning. De negativa värdena för utsläpp svaveldioxid, kolväten av och koldioxid beror på att vid beräkning av emissioner relaterade till avfallsförbränning har emissioner från förbränning av motsvarande mängd olja dragits ifrån. Eftersom avfallsförbränning av wellpapp inte belastats med utsläpp av vare sig svaveldioxid, kolväten eller koldioxid erhålls, för dessa parametrar, negativa värden.

Figurerna 9.4 och 9.5 visar miljöbelastningen vid 80% återvinning av wellpapp, med deponering respektive förbränning av återstående 20%. Behovet av termisk energi minskar mer vid materialåtervinning än vid värmeåtervinning fig 9.3. Elbehovet blir däremot nästan detsamma. Utsläppen av suspenderade ämnen minskar. Det finns inte uppgift om biologisk syreförbrukning, BOD, för sulfatfabriken, varför detta värde stiger oproportionerligt mycket vid återvinning. Kemisk syreförbrukning, COD, däremot finns det uppgift om för samtliga massaprocesser, varför den ökning som fås vid återvinning är signifikant. Det högre utsläppet av COD vid återvinningsbruket beror till stor del på returpappens innehåll av stärkelse, som löser sig i processvattnet. Utsläppen till luft är genomgående lägre för materialåtervinnning följt av deponi figur 9.4 än för engångsanvändning följt av deponi figur 9.2. Däremot ökar vissa av utsläppen till luft, medan andra

minskar, vid en jämförelse av engångsanvändning följt av förbränning figur

9.3 med materialåtervinning följt av förbränning figur 9.5. Lägsta energibehovet fås vid 80% återvinning följt av förbränning.

Figurerna 9.6 och 9.7 visar hur stor del av miljöbelastningen som orsakas av transporter vid engångsanvändning följt av deponi respektive 80% återvinning följt av deponi. Som framgår utgörs endast en mindre del av energibehovet av transportenergi, medan en betydande del av vissa av utsläppen till luft, kväveoxider, kolmonoxid och kolväten, härrör från transporter. Miljöbélastningen från transporter ökar inte vid återvinning, jämfört med engångsanvändning.

BHaga 7 31

energi th MJkg MJkg C02 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg 10xstoft gkg NOx gkg S02 gkg lukt mgkg BOD gkg COD gkg susp SÄ10 gkg V avfall kgkg

0 5 10 15 20 25 30 35

Figur 9.6. Miljöprofil wellpapp, ingen återvinning, avfall till deponi. Uppdelat på transporter vit del av stapeln, och övrigt svart del av stapeln

energi MJkg MJkg C02 kgkg 10xCO gkg 10xHC gkg Ioxstoft gkg NOx gkg S02 gkg lukt mgkg BOD gkg COD gkg susp SÄ10 gkg avfall kgkg , I | l I , I I I I 0 5 10 15 20 25 30 35

Figur 9.7. Miljöprofil wellpapp, 80% återvinning, avfall till deponi. Uppdelat på

transporter vit del av stapeln och Övrigt svart del av stapeln

Bilaga 7 32

10.5. Resultat stärkelse -

Resultaten beräkningarna framgår följande figurer. Mer detaljerade resultat av av finns redovisade i bilaga

energi th Mkg 19, MJkg 10xCo2 kgkg 0,457 kgkg CO gkg 10HC gkg 0,91 gkg 10stoft gkg 0,45 gkg 100NH3 gkg 0,027 gkg NOx gkg 6, 0 2 S02 gkg 100tolN gkg 0,038 gkg totP mgkg avfall kgkg I I | I I I I I I I I 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Figur 10.2. Miljöprofil för stärkelse i engángsanvändning, avfall till deponi.

energi Mkg MJkg 10xCo2 kgkg -o,744 CO gkg 10HC gkg 0,63 gkg 10stoft gkg 100NH3 gkg 0,027 gkg NOx gkg 6,34 S02 gkg 5,0 8 - 100totN gkg 0,035 gkg totP mgkg avfall kgkg I I I I I l I I r | | -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10

Figur 10.3. Miljöprofil för stärkelse i engánsanvändning, avfall till förbränning.

Bilaga 7 33

energi th Mkg 8,6 MJkg 10xCO2 kgkg 0,243 kgkg CO gkg 0,75 10HC gkg 0,52 gkg 10st0ft gkg 0,26 gkg 100NH3 gkg 0,011 gkg NOx gkg S02 gkg 100totN gkg totP mgkg avfall kgkg | I | | 1 1 1 I 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Figur 10.4. Miljöprofi för stärkelse, 60% återanvändning, 40% avfall till deponi.

energi th Mkg 2,58 MJkg 10xCO2 kgkg -O,238 C0 glkg 10HC gkg 0,41 gkg 10st0ft gkg 0,072 gkg 100NH3 gkg 0,011 gkg NOx gkg 3,53 S02 gkg 1 ,91 - 100toIN gkg 0,014 gkg totP mgkg 0,68 avfall kgkg

1 0 8 6 4 2 0 2 4 6 8 1 0 - - - - -

Figur 10.5. Miljöprofil för stärkelse, 60% återanvändning, 40% avfall till förbränning.

En jämförelse mellan figurerna 10.2 och 10.3 visar 75% den insatta att ca av termiska energin kan återvinnas vid avfallsförbränning. Elförbrukningen blir däremot densamma. De förbränningsrelaterade utsläppen till luft minskar vid avfallsförbränning. För vissa parametrar blir de negativa. beror på

t 0 m Detta

det avdrag av emissioner från motsvarande förbränning av olja som gjorts.

Utsläppet kväveoxid blir ungefär detsamma i bägge fallen, beroende på att av utsläppet NOx från avfallsförbränningen är ungefär lika stort som det av avdrag gjorts för motsvarande oljeförbränning. Utsläppet av ammoniak som påverkas avfallsförbränningen då det är knutet till tillverkningen av inte av gödningsmedel. Utsläppen till vatten påverkas knappast av avfallsförbränningen. Mängen avfall, däremot, minskar naturligtvis om avfallet förbränns.

högre 60% materialet äteranvänds och Behovet av termisk energi blir om av deponeras fig 10.4, jämfört med engångsanvändning följt av resten förbränning fig 10.3. Däremot blir energibehovet för 60% återanvändning förbränning fig 10.5 mindre än än för engångsanvändning följt av följt av förbränning tig 10.3. Den lägsta miljöbelastningen, och energibehovet erhålls materialet återanvänds och resten förbränns fig 10.5 om 60% av

Som framgår fig. 10.6 och 10.7 utgörs endast en mindre del av av energianvändningen transportenergi. Transporterna svarar däremot för av betydande andelar utsläppen kväveoxider, kolmonoxid, kolväten och av av stoft.

energi Mkg

MJkg

10xCO2 kgkg CO gkg 10HC gkg 10stoft gkg 100NH3 gkg NOx gkg S02 gkg 100totN gkg totP mgkg avfall kgkg I I I I 1 I I I 0 2 4 6 8 10 12 14 16

Figur 10.6. Miljöprofi för stärkelse i engångsanvändning, avfall till deponi.

uppdelat pá transporter vitt och övrigt svart.

Büaga 7 35 1

energi thMkg MJkg 10xCO2 kgkg C0 gkg 10HC gkg 10stoft gkg 100NH3 gkg NOx gkg S02 gkg 100totN gkg totP mgkg avfall kgkg I I I I I I r - I I I l O 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 -

Figur 10.7. Miljöprofi för stärkelse, 60% återanvändning, 40% a-fal till deponi. Uppdelat på transporter vitt, och övrigt svart.

Bilaga 7

.36

11.5. Resultat vätskekartong -

Resultaten beräkningarna redovisas i följande figurer. En mer detaljerad av redovisning ges i bi|aga5.

0,1xenergi th MJkg 39,27 MJkg MJkg C02 kgkg 10xC0 gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gkg COD gkg 7,91 10xsusp gkg avfall kgkg 100xaska kgkg 0,003 gkg 024648101214161820 J Figur 11.2. Miljöprofil vätskekartong, ingen återvinning, avfall till deponi

i

i 0,1xenergi th MJkg 20,02 MJkg

MJkg C02 kgkg

l

10xCO gkg g

i HC gkg

stoft gkg

i

NOx gkg S02 gkg 6 5 4 - , BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 100xaska kgkg -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10

Figur 11.3. Miljöprofil vätskekanong, ingen återvinning, avfall till förbränning.

Bilaga 7

0,1xenergi th MJkg 22,37 MJkg MJkg 6,03 C02 kgkg 10xCO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg

0,1xenergi th MJkg MJkg 6,03 C02 kgkg 10xCOvgkg HC gkg stoff gkg NOx gkg S02 gkg -1 8 7 , BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg ,tooxaska kgkg 26.14 gkg

-10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10

Figur 11.5. Miljöprofil vätskekartong, 65% återvinning fiber, avfall till av förbränning

En jämförelse av figurerna 11.2 och 11.3 visar att hälften den insatta ca av termiska energin kan återvinnas genom förbränning använd kartong. En av del utsläppen till minskar vid avfallsförbränning,

av luft beroende pá att

Bilaga 7 38

samtidigt emissioner från avfallsförbränningen adderats har emissioner som från motsvarande förbränning av olja subtraherats. Detta beräkningssätt ger också upphov till negativa utsläpp av svaveldioxid och koldioxid vid avfallsförbränning. Utsläppet av kväveoxid ökar något vid avfallsförbränning

beroende på att NOx-utsläppet från avfallsförbränning överstiger NOx-

Utsläppet från motsvarande oljeförbränning. Utsläppen till vatten blir desamma oavsett om avfallet förbränns eller inte, utom för COD där en liten reduktion erhålls, också beroende på avdraget av emissioner frän oljetörbrukning.

Figur 11.4 visar att energibehovet ökar 65% av fibern återvinns och resten om använda förpackningar deponeras, jämfört med om hela avfallet förbränns av fig 11.3. Däremot minskar behovet av termisk energi om 65% av fibern återvinns och använda förpackningar förbränns fig 11.5. Elbehovet resten av

blir högre för återvinning fig 11.4 och 11.54 beroende på att större delen av

energibehovet hos Fiskeby Board tillfredsställs med el. Utsläppet av COD minskar något vid fiberátervinning, medan utsläppet av suspenderade ämnen ökar. Minskningen i BOD är inte relevant, eftersom uppgift om BOD-utsläpp saknas för återvinningsprocessen. En jämförelse av figur 11.3 ingen återvinning, förbränning av använda förpackningar med figur 11.5 65% fiberåtervinning och förbränning använda förpackningar visar att vissa av av utsläppen till luft minskar vid återvinning medan andra ökar.

Om även den plast som skiljs ifrån i återvinningsprocessen antas förbrännas fig 11.6 minskar behovet termisk energi ytterligare. Utsläppen till vatten av blir desamma plastrejektet inte förbränns. Fortfarande ökar vissa av som om utsläppen till luft, medan andra minskar, jämfört med engångsanvändning följt av förbränning fig 11.3.

Bilaga

O,1xenergi MJkg 10,42 MJkg MJkg 6,03 C02 kgkg 10xCO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg 3 9 2 - , BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 100xaska kgkg 26,10 gkg I I l I I I | -10 -8 -6 -4 -2 O 2 4 6 8 10

Figur 11.6. Miljöprofi vätskekartong, 65% återvinning av fiber, avfall till förbränning, pastrejekt till förbränning.

Figurerna 11.7 och 11.8 visar hus stor andel miljöbelastningen av som transporterna står för. Utan återvinning fig 11.7 härrör 60% COca av utsläppen och ca 30% av NOx-utsläppen från transporter. Med återvinning fig 11.8 härrör ca 80% av CO-utsläppen och ca 60% NOx-utsläppen från av transporter. Transporterna svarar för en mindre del energibehovet. av

Miljöbelastningen från transporter är högre vid återvinning än utan återvinning. Möjligen är antagandet, att all återvunnen kartong transporteras ut från átervinningsanläggningen med lastbil, inte realistisk, vilket i så fall ger en alltför negativ bild av återvinning. i

Bi1aga 7

0,1xenergi th MJkg MJkg C02 kgkg 10xCO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gikg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 10xaska kgkg I | | n I I l I I 1 I G h b 10 12 14 16 18 20

11.7. Miljöprofii vätskekartong, ingen återvinning, avfall till deponi. Figur

uppdelat på transporter vitt och övrig svart.

energi th MJkg MJkg C02 kgkg 10xCO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 100xaska kgkg I I I I I I I I I u I O h O 10 12 14 16 18 20

Figur 11.8. Mijöprofi vätskekartong, 65% återvinning av fiber, avfall till deponi. uppdelat på transporter vitt och övrig svart.

BILAGA 8 sxnäpaämmc 1991 Kampanjen städa Sverige Idrottens Harknadaföringsqrupp ñool 2Tusen 1991

Bi1aga 8

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA Sammanfattning Bakgrund 1 Genomförande 1-2 Resultat 3 Bilaga 1 Procentuell fördelning av skräp

Bilaga 7

0,1xenergi MJkg 10,42 MJkg d MJMQ 6,03 C02 kgkg 10xCO gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg SO2gmg -3,92 BOD gkg CODgmg 6,38 10xsusp gkg 0,68 gkg avfall kgkg 100xaska kgkg 26,10 gkg | | I I I I l -10 -8 -6 -4 -2 0 2 4 6 8 10

Figur 11.6. Mijöprofi vätskekartong, 65% återvinning fiber, avfall till av förbränning, pastrejekt till förbränning.

Figurerna 11.7 och 11.8 visar hus stor andel miljöbelastningen av som transporterna står för. Utan återvinning fig 11.7 härrör 60% COca av utsläppen och ca 30% av NOx-utsläppen från transporter. Med återvinning fig 11.8 härrör ca 80% av CO-utsläppen och 60% NOx-utsläppen från ca av transporter. Transporterna svarar för en mindre del energibehovet. av

Miljöbelastningen från transporter är högre vid återvinning än utan återvinning. Möjligen är antagandet, att all återvunnen kartong transporteras ut från átervinningsanläggningen med lastbil, inte realistisk, vilket i så fall ger en alltför negativ bild av återvinning. i

Bi1aga 7

0,1xenergi th MJkg MJkg C02 kgkg 10x00 gkg x HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 10xaska kgkg I l 1 I I I I I | | 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20. 0

Miljöprofil vätskekartong, ingen áteninning, avfall till deponi. Figur 11.7.

uppdelat på transporter vitt och övrig svart.

energi MJkg MJkg C02 kgkg 10xC0 gkg HC gkg stoft gkg NOx gkg S02 gkg BOD gkg COD gkg 10xsusp gkg avfall kgkg 100xaska kgkg IÃ | u | I I I | I l I 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 0

Miljöprofil vätskekartong, 65% återvinning fiber, avfall till Figur 11.8.

deponi. uppdelat på transporter vitt och övrig svart.

BILAGA 8 sxnäpnäxnxns 1991 Kampanjen städa Sverige Idrottens Marknadsförinqsgrupp Pool 2Tusen

Bilaga 8

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA Sammanfattning Bakgrund 1 Genomförande 1-2 Resultat 3 Bilaga 1 Procentuell fördelning av skräp

Biia

Sammanfattning

l samband med kampanjen Städa Sveriges ärliga Várstädning har idrottsföreningar runtom i landet räknat och klassificerat skräpet efter vägarna.

Av de totalt 50 000 km vägren som har städats under våren har 1 431 km räknats och klassificerats.

Totalt har det plockats upp 99 226 st skräp vilket 64,4 skräp km ger per vägren.

Räkningen har skett i 6 län och på vägar olika storlek. av

Resultaten skiljer sig ganska kraftigt mellan de olika städområdena, dels i

mängd skräp men även förekomsten av olika typer skräp.Vad detta

av beror på går att säga utifrån detta material.

Troliga Faktorer kan vara

Vägens trafikbelastning -

Geografiskt läge, del av landet, närhet till tätort

- Senaste städning av vägen. -

Räkningen har gett följande fördelning skräp. av

. Konservburkar 0,8%

Glasburkar 0,5%

Övrigt 34,2%

Kommentar

Med denna undersökning som utgångspunkt kan gå vidare för man att mer exakt se fördelning av det skräp slängs längs vägarna som idag. l första hand genom att ta fram uppgifter på när vägarna städades senast. Komplettering med uppgifter om trafiktätheten, geografiskt läge ger uppgifter om framtida städbehov mm.

Bilaga 8

sidat

kr rknin v r n1°i 1

Bakgrund

genomförts Kampanjen städa Sverige på uppdrag Skräpräkningen har av Syftet med uppdraget har varit att ta reda av förpackningsutredningen . skräp ligger utefter våra vägar. Kampanjen som varpå vilken typ av som städar 2 500 mil väg var ett lämpligt val år genom idrottsföreningar ca på ett enkelt sätt utföra en större räkning, att

Genomförande

genomförts 13 idrottföreningar i 6 län i samband Skräpräkningen har av med den stora vårstädningen våren 1991. är del i kampanjen Städa Sverige innebär att Vårstädningen som en på uppdrag Vägverket och kommuner städar väidrottsföreningar av ex från skräp. Idrottsföreningarna har i samband med sina gar, parker mm från Vägverket räknat och klassificerat det skräp ordinarie städuppdrag de har plockat upp från vägrenen.

före städningen fått information om syftet med räkning- Föreningarna har gå väga vid räknandet och hur resultatet skall redovien, hur de skall till

sas . plockats och stoppats i säckar har protokollförts. Allt skräp som upp båda sidor vägen. Arbetsprotokollen har se- Föreningarna har städat om på särskilda rapportkort somjsänts till Kampanjen dan sammanställts Städa Sveriges kansli.

Val av vägsträckor.

valts slumpvis att de först anmälda fick upp- Föreningarna har ut genom fylld. Vilka vägar som sedan räknadraget, detta skedde tills kvoten var föreningen fick sig tilldelad av respektive des berodde på vilka sträckor

vägmästare. tidpunkt då stora delar södra Sverige redan var Uppdraget kom vid en av vägarna ingick i räkningen i mellan- och städat, därför ligger de flesta som

norra Sverige.

Bil;

sida 2

Klassindelning av skräpet

För att underlätta räkning av skräpet har det delats i klasser. Föreningen har samtidigt fått klara instruktioner med exempel på vilken typ av skräp som ingår i de olika

klasserna.

ill.. l.

Returflaskor Engångsflaskor Aluminiumburkar PET flaskor Tetrapack för drycker Mjölk, grädde, juice, mjölk choklad, yoghurrbägare °°°

Glasburkar Krossat glas Plastförpackningar Pappersförpackningar Flora-paket. ketchupfaskor, bIiw-rvál, kesoburk, shampooch disknedesförpackning, bärkassar, plastpåsar 10. Aluminiumförpackningar Auminiumfolie, aluminium formar, kaffeburkar 11. Konservburkar 12. Metallock, kapsyler .

13. Fflastlock

14. Övrigt

Annat papper, leksaker, tid ningar, husnáIspapper, ser vettar, textil, gummi, Bildelar, frigolit

Redovisning

Resultatet redovisas att förekomsten skräpet genom av i varje klass sätts i relation till den total mängden skräp

Bilaga 8

Resultat

har 431 km vägren städatsoch allt skräp protokollförts. Räkningen

Totalt 1 har genomförts i 6 län,

km vägren Gävleborgs län 486 Södermanland 1 10 Västernorrlands län 100

som på 2 km 160 km vägren har räknats. -

Fördelning av vägsträckor

147,4 900 -

BILAGA B SKRÄPRÄKNING 1991 Kampanjen städa Sverige Idrottens Marknadsföringsgrupp Pool 2Tusen

B11aga 8

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA Sammanfattning Bakgrund 1 Genomförande 1-2 Resultat 3 Bilaga 1 Procentuell fördelning av skräp

Bila

Sammanfattning

l samband med kampanjen Städa Sveriges årliga Vårstädning har idrottsföreningar runtom i landet räknat och klassificerat skräpet efter vägarna. Av de totalt 50 000 km vägren som har städats under våren har 1 431 km räknats och klassificerats.

Totalt har det plockats upp 99 226 st skräp vilket 64,4 skräp ger per km vägren.

Räkningen har skett i 6 län och på vägar av olika storlek.

Resultaten skiljer sig ganska kraftigt mellan de olika städområdena, dels i mängd skräp men även förekomsten olika typer skräp.Vad av av detta beror på går att säga utifrån detta material.

Troliga Faktorer kan vara

Vägens trafikbelastning - Geografiskt läge, del av landet, närhet till tätort - Senaste städning av vägen. -

Räkningen har gett följande fördelning skräp. av

Övrigt 34,2%

Kommentar

Med denna undersökning som utgångspunkt kan gå vidare för man att mer exakt se fördelning av det skräp slängs längs vägarna idag. l som första hand genom att ta fram uppgifter på när vägarna städades senast. Komplettering med uppgifter trafiktätheten, geografiskt läge om ger uppgifter om framtida städbehov mm.

Bilaga 8

sidat

kr rknin v r n1°i 1

Bakgrund

Kampanjen städa Sverige på uppdrag Skräpräkningen har genomförts av Syftet med uppdraget har varit att ta reda förpackningsutredningen av . skräp ligger utefter våra vägar. Kampanjen som varpå vilken typ av som städar 2 500 mil väg var ett lämpligt val år genom idrottsföreningar ca ett enkelt sätt utföra en större räkning. att

Genomförande

genomförts 13 idrottföreningar i 6 län i samband Skräpräkningen har av med den stora vårstädningen våren 1991. är del i kampanjen Städa Sverige innebär att Vårstädningen som en Vägverket och kommuner städar väidrottsföreningar uppdrag av ex Idrottsföreningarna har i samband med sina gar, parker mm från skräp. från Vägverket räknat och klassificerat det skräp ordinarie städuppdrag

de har plockat upp från vägrenen.

städningen fått information om syftet med räkning- Föreningarna har före gå vid räknandet och hur resultatet skall redovien, hur de skall till väga

sas . plockats och stoppats i säckar har protokollförts. Allt skräp som upp båda sidor vägen. Arbetsprotokollen har se- Föreningarna har städat om på särskilda rapportkort somsänts till Kampanjen dan sammanställts

Städa Sveriges kansli.

Val av vägsträckor.

slumpvis att de först anmälda fick upp- Föreningarna har valts ut genom fylld. Vilka vägar som sedan räknadraget, detta skedde tills kvoten var föreningen fick sig tilldelad av respektive des berodde på vilka sträckor

vägmästare. tidpunkt då stora delar södra Sverige redan var Uppdraget kom vid en av ingick i räkningen i mellan- och städat, därför ligger de flesta vägarna som

norra Sverige.

Bili

sida 2

Klassindelning av skräpet

För att underlätta räkning av skräpet har det delats i klasser. Föreningen har samtidigt fått klara instruktioner med exempel på vilken typ av skräp som ingår i de olika

klasserna.

E l | .

Returflaskor 2. Engángsflaskor Aluminiumburkar 4. PET flaskor 5. Tetrapack för drycker Mjölk. grädde, juice, mjölk choklad, yoghurtbägare °°°°

Glasburkar Krossat glas Plastförpaokningar Pappersförpaokningar Flora-paket, ketchupfaskor, bIiw-rvál, kesoburk, shampooch dskmedelsförpackning, bärkassar, plastpåsar 10. Aluminiumförpackningar Auminiumfolie, aluminium formar, kaffeburkar 11. Konservburkar 12. Metallock, kapsyler .

13. Fflastlock

14. Övrigt

Annat leksaker, tid ningar, husháIspapper, ser vettar, textil, gummi, Bildelar, frigolit

Redovisning

Resultatet redovisas att förekomsten skräpet genom av i varje klass sätts i relation till den total mängden skräp

Bilaga 8

Resultat

431 km vägren städatsoch allt skräp protokollförts. Räkningen

Totalt har 1 har genomförts i 6 län,

km vägren Gävleborgs län 486 Södermanland 110 Västernorrlands län 100 . Kopparbergs län 207 Västerbottens län 86 Norrbottens län 442

De vägar räknats har varit av olika storlek, totalt har 53 vägsträckor som på 2 km 160 km vägren har räknats. - - Fördelning av vägsträckor

900 - 147,4

B11 sida 4

Totalt syamlatsin

har 92 226 artiklar och klassificerats. Fördelat enligt nedan. Antal skräp % av den Km vägran totala

Övrigt 31543 22.0 34,2 % 9222610 64,4

En stor del av det skräp som hamnar under övrigt är bildelar och gruppen frigolit bitar. g

Bilaga 8

Bilaga 1

ERQQENTQELL FQ RDELNSNQ AV §KBÄP

342%

21% L2% X 08%

L7%7 %åå%åVU5000 00

0000000000000 OO OOQOOOOOOOOOOOOO

..°°°°°°â3888åâ888° 2,9%

. 000 00000 ooo

000000000 0 000 9

::::1:::n..

:::::::::::::::::::..

0000000000000000000000000 25% 0000000000000000000000000 0000000000000000000000000 000000000000000000000000 000000000000000000000000

1:::::::::::::::::

000000000000000000 0000000000 19,0%

|] RETURFLASKOR GLASBURKAR KONSERVBURKAR

ENGÅNGSFLASKOR [§3] KROSSATGLAS 5;; METALLOCKWQAPS

ALUWNIUMBURKAR [E] PLAST FÖRP PLASTLOCK

[E PET FLASKOR Q PAPPERS FÖRP ANNAT

TETRAPAK ggg; ALUMiNIUM FÖRP

KAMPANJEN STÄDA SVERIGE

Idrottens Marknadsföringsgrupp Pool 2Tusen Idrottens tel. vx 08-605 60 OO direkt 08- 605 63 35. 08-605 63 36, 08-605 63 19 telefax 08-605 63 33, org nr 716421-2859

BILAGA 9

uJöLxfönpAcxnIueAn

rörpackningsutredninqen, Kap 1 ach 2

Chalmers Tekniska nögskolg Institutionen för Industriteknik, Kap 3 1991

buJöLxrönpAcxN1uGARs HILJÖPÅVERKAN

Pär olsson BIK Juni 1991

Bilaga 9a

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SIDA

Distributionssystem för mjölk Returglas Engångsförpackningar av kartong Polykarbonatflaska Plastpåse Stálkossan

Skillnader mellan retursystem och engångssystem Mejerihantering Distribution Konsumentaspekter Kostnader för avfallshantering Sammanfattande figur

Jämförande livscykelanalys för mjölkförpackningar 8-21 3.1 Systembeskrivning

Bilaga 9a

MJÖLXFÖRPACKNINGAR

1 Distributionssystem för mjölk

För distribution av mjölk i Sverige har det funnits

både returglas och engångsförpackningar av kartong och polyeten fram till i början av år 1960. I det följande görs beskrivning ett antal olika distributionsen av system för mjölk, en beskrivning av de ekonomiska förutsättningarna för de olika systemen samt en jämförande livscykelanalys. De ekonomiska beskrivningarna baseras i huvudsak på en rapport gjord av SIK på uppdrag av utredningen. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 9b. Den jämförande livscykelanalysen är utarbetad av Chalmers tekniska högskola, institutionen för industriteknik, på uppdrag A av utredningen.

1.1 Returglas

I början av 1960-talet försvann returglasflaskan för mjölk från den svenska marknaden. Distribution av mjölk i returglasflaska förekommer i dag endast på försök i Örebrotrakten.

Kostnaden för en returglasflaska baserad på utländska studier varierar från 150 kr till 200 kr. Vid ett retursystem reduceras dock glaskostnaden betydligt

Bilaga 9a

2 beroende på antalet tripper. En dansk undersökning visar följande siffror kostnad liter mjölk, per danska kronor 1987

TRIPPTAL 10 20 40

KOSTNAD 029 Dkr 022 Dkr 019 Dkr

1.2 Bngångsförpackningar av kartong

Mejerierna övergick helt till engångsförpackningar i

j E

början av år 1960. Engángsförpackningarna bestod dels av tetraederförpackningen och dels den s.k. gaveltopförpackningen. År 1963 introducerades Tetra Brik på marknaden.

De två dominerande förpackningssystemen för distribution av mjölk på den svenska marknaden är dels de så kallade tegelstensförpackningarna och dels gaveltopförpackningarna. Tegelstensförpackningarna levereras endast i enlitersförpackningar medan

gaveltopförpackningen också finns i tvålitersförpack-

ningar.

De samlade omkostnaderna för engångsförpackningarna fördelar sig enligt följande

Emballage 43 öre Mejeri 6 öre Distribution 21 öre Detaljhandel 30 öre

TOTALT 1987 1 oo krliter

dvs. 112 krliter 1990

BILAGA 9

uJöLxröRpAcxNINGAx Förpackningsutredningen, Kap 1 och 2 Chalmers Tekniska Högskola Institutionen för Industriteknik, Kap 3 1991

buJöLxröRpAcxNINGARs HILJÖPÅVERKAN

Pär Olsson k sxx Juni 1991

.Bilaga 9a

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Distributionssystem för mjölk Returglas Engángsförpackningar av kartong Polykarbonatflaska Plastpåse Stálkossan

Skillnader mellan retursystem

och engángssystem Mejerihantering Distribution Konsumentaspekter Kostnader för avfallshantering Sammanfattande figur

Jämförande livscykelanalys för mjölkförpackningar 8-21 systembeskrivning

Resultat

Bilaga 9a

HJÖLKFÖRPACKNINGAR

1 Distributionssystem för mjölk

För distribution av mjölk i Sverige har det funnits

både returglas och engångsförpackningar av kartong och polyeten fram till i början av år 1960. I det följande görs beskrivning ett antal olika distributionsen av system för mjölk, en beskrivning av de ekonomiska förutsättningarna för de olika systemen samt en jämförande livscykelanalys. De ekonomiska beskrivningarna baseras i huvudsak på en rapport gjord av SIK på uppdrag av utredningen. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 9b. Den jämförande livscykelanalysen är utarbetad av Chalmers tekniska högskola, institutionen för industriteknik, på uppdrag H av utredningen.

1.1 Returglas

I början av 1960-talet försvann returglasflaskan för mjölk från den svenska marknaden. Distribution av mjölk i returglasflaska förekommer i dag endast pá försök i Örebrotrakten.

Kostnaden för en returglasflaska baserad på utländska studier varierar från 150 kr till 200 kr. Vid ett retursystem reduceras dock glaskostnaden betydligt

Bilaga 9a

2 beroende på antalet tripper. En dansk undersökning visar följande siffror kostnad per liter mjölk, danska kronor 1987

TRIPPTAL 10 20 40

KOSTNAD 029 Dkr 022 Dkr 019 Dkr

1.2 Bngångsförpackningar av kartong

Mejerierna övergick helt till engångsförpackningar i å början av år 1960. Engángsförpackningarna bestod dels t av tetraederförpackningen och dels den s.k. gaveltopförpackningen. År 1963 introducerades Tetra Brik på marknaden.

De två dominerande förpackningssystemen för distribution av mjölk på den svenska marknaden är dels de så kallade tegelstensförpackningarna och dels gaveltopförpackningarna. Tegelstensförpackningarna levereras endast i enlitersförpackningar medan

gaveltopförpackningen också finns i tvålitersförpack-

ningar.

De samlade omkostnaderna för engångsförpackningarna fördelar sig enligt följande

Emballage 43 öre Mejeri 6 öre Distribution 21 öre Detaljhandel 30 öre

TOTALT 1987 100 krliter

dvs. 112 krliter 1990

Bilaga 9a

1.3 Polykarbonatflaska

Returflaskor av polykarbonat används i dag vid mejerier i England och USA. Flaskan har även provats i Tyskland och Schweiz. Arla har nyligen påbörjat ett försök även med returflaska av polykarbonat för mjölk i Örebrotrakten. Försöken i Örebro med polykarbonatflaskor och glasflaskor på retur skall löpa parallellt.

Inköpskostnaden för en enliters returflaska av polykarbonat uppskattas till 300 kr 400 kr. -

1.4 Plastpáse

Efter starkt tryck från konsumenterna i Schweiz introducerade hösten 1990 den schweiziska varuhuskedjan Migro en ny mjölkförpackning en påse i polyetenplast. Påsmjölken har nått stor framgång och har i dag 53 % av marknaden i de tysksprákiga delar där den säljs. Källa Packmarknaden nr 1 1991.

De schweiziska mjölkproducenternas riksförbund kommer att presentera en miljöbalans på plastpásen i början av oktober 1991.

Någon analys av totalekonomin för plastpåsesystemet har inte påträffats. När det gäller material- och transportkostnad borde dessa kostnader bli låga på grund av den låga förpackningsvikten 7 genliters påsförpackning. Systemet används mest i småskalig distribution på grund av låga fyllningshastigheter hos utrustningen.

Bi1aga9a

1.5 stålkossan

Försök med försäljning av mjölk i lös vikt har genomförts av Arla dels i Skåne och dels i Stockholm.

Utomlands finns system med stálkossa i bl.a. Tyskland

och Schweiz.

Totalkostnaden för stålkossan uppskattas enligt de kalkyler som Arla upprättat till 191 kr 203 kr per liter mjölk. Enligt en dansk beråkningsmetod uppgår kostnaden till 164 kr - 176 kr per liter. Arlas stâlkossa ger intryck av att vara en tekniskt sett onödigt komplicerad konstruktion som kräver 4 tankar per stâlko samt separat kylskåp. Mejerikostnaden är

027 kr liter mjölk och den består till huvuddelen

per av spillmjölkskostnad vid tankarnas diskning. Frågan är om det inte finns en teknisk lösning på konstruktionen som skulle innebära att man kan använda färre tankar samt att man kommer ner i lägre spill än 5 liter mjölk per tankdiskning. Arla bedömer att man i framtiden kan komma ner i 0,5 liter spilltank, vilket då skulle innebära att mejerikostnaden blev 009 kr per liter mjölk.

En intressant egenskap hos stålkosystemet är att det inte finns någon speciellt uttalad lägsta tröskelnivå för investeringen. En förpackningsmaskin för kartong eller en glasfyllningsutrustning har en uttalad tröskelnivå. En kartonglinje går bara att leasa med -

första hyra på 3 á 4 miljoner för kapacitet på

en en 12 000 enliterskartonger per timme.

Stålkon kan vara ett bra alternativ där ett mindre mejeri skall startas. I övre Norrland diskuteras att starta minimejerier av transportekonomiska skäl.

Bilaga 9a

skillnader mellan retursystem och engångssystem

2.1 Mejerihantering

Den stora skillnaden under mejerihanteringen mellan ett retursystem och ett engångssystem utgörs av hantering inklusive disk av returemballage. Exempel på mejerikostnader är 006 Dkr per enliterskartong och 014 Dkr för enliters glasflaska. Häri ingår då

arbets-, maskin- och energikostnad. Om man kan komma

ner i lägre spill på stålkossan skulle mejerikostnaden bli 009 krliter, vilket är bättre än för returglasflaska.

2.2 Distribution

Inom detta led finns utredningar gjorda enligt olika förutsättningar. T.ex. har vissa utredningar ansett att man måste ha särskilda bilar och utrymme för Gemensamt är att ett retursystem H returglasemballaget. beräknas ta ca 50 % större utrymme i anpråk än kartongsystem. Detta återspeglar sig i en motsvarande kostnadsökning. Till dessa kostnader kommer returlagring av tomemballage.

2.3 xonsumentaspekter

Inom denna del av kedjan har förhållandena dels ansetts likvärdiga dels har inga tillförlitliga data § erhållits för att beräkna denna kostnadsdel. ö

Bilaga 9a

2 .4 Kostnader för avfallshantering

Generellt finner man att dessa kostnader är mycket låga jämfört med övriga kostnader. En beräkning utförd av Tetra Pak ger 005 öre per förpackning vid 55 % förbränning av kartong. Motsvarande siffra för returglas med 20 tripper är 035 öre per liter mjölk. Avfallskostnaden för returglasflaskan är betydligt lägre än för kartongförpackningarna. Om kostnaden för att lämna avfall till förbränning eller deponi ökar i Sverige kommer retursystemen i ett ännu fördelaktigare läge.

2.5 sammanfattande figur

SEKI 2,00 m I

B 1,50 .

- 0

1,00 o

I Danskundersökning 1987 E Norsk 1980 O Tysk 1982 D Egnaberäkningar 1991 Samtligamätvärdenomriknadetill SEK1991 medhjälp av producenlprisuøndex 0 Kartong Glas Polykarbonal -- Stalkossa ---

Figuren är en sammanställning av kostnaderna för olika mjölkdistributionssystem från viktigare utredningar.

Bilaga Da

7 Intervallets storlek beror dels på olika tripptal i olika undersökningar, dels på hur retursystemet är utformat, eller om särskilda transporter av returglas erfordras. vid antagandet att inga speciella transporter erfordras blir nivån cirka 150-170 SEK1. De tyska undersökningarna från 1982 ger genomgående låga värden i svenska kronor. Eventuellt kan detta bero på ofullkomligheter när valuta och inflation uppräknas. från siffror erhållna från Dessa beräkningar utgår Arla, 1 det lägre alternativet beräknade men enligt danska förutsättningar.

Bilaga 90 8 3. JÄMFÖRANDE LIVSCYKELANALYS AV MJÖLKFÖRPACKNINGAR

3.1. Systembeskrivning

En jämförelse av olika system för mjölkförpackningar har utförts. Jämförelsen omfattar stålkosystemet, med glas- eller polykarbonatflaska, returflasksystem med glas- eller polykarbonatflaska samt mjölkkartong.

Stålkosystemet innebär att mjölken fylls i en tank på mejeriet. Tanken körs ut till butik, där den placeras i ett kylskåp. Konsumenten fyller sedan en egen, medhavd flaska ur tanken. Konsumenten är själv ansvarig för diskning av flaskan, som kan vara av glas eller polykarbonat. Den till stålkon hörande tanken återtas av mejeriet och diskas före återfyllning. Försök med distribution av mjölk via stålko pågår i Stockholm och Skåne.

Returflasksystem innebär att mjölken fylls på flaskor i mejeriet och sedan distribueras till butik. Flaskan återlämnas till butik av konsumenten, varifrån den återtas av mejeriet som diskar den före förnyad fyllning. Flaskan kan bestå av polykarbonat eller glas. Ingen distribution av mjölk i returflaskor förekommer i Sverige.

Det i Sverige helt dominerande systemet för distribution av mjölk utgörs av mjölkkartonger, bestående av polyetenbelagd kartong. Mjölken fylls i kartonger på mejeriet och distribueras till butik. Efter att kartongen tömts, slängs den och hamnar i den kommunala avfallshanteringen, där den antingen förbränns eller deponeras.

Nedan följer en beskrivning av de förutsättningar under vilka beräkningarna är gjorda. Tryckning av etiketter respektive kartonger är inte inkluderade i

beräkningarna.

Hänvisningar i detta kapitel avser utredningens bilagedel 199177.

Bilaga 9a

3.2. Konsumentförpackningar

3.2.1. Stålkoflaskor

l de försök som pågår med distribution av mjölk via stålko används en flaska av vitt glas med en volym av 1 liter. Glasflaskan väger 400 g och förslutes med ett vitlackerat lock av förtennad plåt med PVC-packning 8,01 g stål, 1,20 g PVC 12. Ingen etikett används på flaskan i stålkosystemet. l det följande kommer att räknas med ett tripptal av 100 för glasflaskan. Detta tripptal innebär att glasflaskan håller i ett års tid för en konsument som fyller sin flaska två gånger per vecka. Ett alternativ är att använda en flaska av polykarbonat. En sådan flaska väger 70 g och antas försedd med ett lock av 3,5 g polypropen. För flaskan av polykarbonat antas ett tripptal på 200. Locken

antas ha samma livslängd samma tripptal som flaskorna.

Vid beräkning av miljöbelastning från tillverkning av glasflaskan används de förutsättningar som givits i kapitel Glas. En krossinblandning av 50% antas vid tillverkning av flaskan. Tillverkning av polykarbonatflaskan beskrivs i bilaga Materialet i flaskan antas inte återvinnas. Miljöbelastning från tillverkning av stål till locket beräknas enligt förutsättningar i kapitel Ståplåt, och från tillverkning av PVC enligt bilaga 4. För polypropen antas samma energibehov och emissioner för polyeten kapitel 6. som

3.2.2 Returflaskor

En returflaska av glas 1 liter kan väga allt mellan 340 g 1 och 600 g 2. Vikten 600 g gäller en äldre typ av flaskor, medan nyare returflaskor väger mindre. Här räknas med vikt 400 vilket är detsamma för flaskan en av som till stålkon. En returflaska för mjölk bör bestå av färgat glas för att undvika s k solsmak hos mjölken. Färgat glas medger en högre krossinblandning än vitt

glas se kapitel Glas. Därför används en krossinblandning av 70% vid

beräkning av miljöbelastning från tillverkning av flaskan. Ett tripptal av 30 används vid beräkningarna. En flaska för och läsk används idag ca 30 ggr, och det är rimligt att tänka sig ett minst lika högt tal för en mjölkflaska i ett väl utbyggt system med ett stort antal butiker som kan ta emot använda flaskor. Flaskan måste förses med en förslutningsanordning av något slag. l de på kontinenten befintliga systemen används företrädelsevis stålkapsyler 1 . l det

Bi laga 9a 10 följande räknas med en stálkapsyl bestående av 3,5 stål och 0,9 g PVC 2. Flaskan antas försedd med påträdd polyetenetikett 2 g, s k sleeve, som följer med tillbaka till mejeriet där den skärs loss. En återvinningsgrad av 90% antas för etiketterna. Tillverkning av glas enl kapitel stål kapitel polyeten kapitel 6 och PVC bilaga 4.

Polykarbonatflaskor för mjölk finns utvecklade och används i a USA, Schweiz och Nederländerna. En-litersflaskan väger 70 g och har fyrkantig botten för att passa i det befinliga rullpallsystemet hos mejeri och handel. Flaskorna antas materialåtervinnas till 50% efter utsortering. Ett tripptal pá 100 används i beräkningarna 10. För ett högre tripptal krävs användning

en av

diskmedel som inte är lutbaserade 11. Flaskan är försedd med engángslock

av polypropen 3,5 g och päträdd etikett av polyeten. Etiketten antas

återvinnas till 90%, på sätt för glasflaskan. Även locket kan samma som återvinnas om det följer med flaskan tillbaka till mejeriet och samlas där. För beräkningarna har antagits att locken följer med, och átervinns, pá hälften av flaskorna. För tillverkning av polykarbonat se bilaga PolykarbonatframstäIning och för tillverkning av polyeten kapitel 6. För polypropen antas samma energibehov och utsläpp som för polyeten.

3.2.3 Kartongförpackningar.

Kartonger för mjölk finns i tvá utföranden, tegelstensförpackningar och gaveltopförpackningar. Tegelstensförpackningen består av oblekt kartong och polyeten, och har en lägre vikt än gaveltopförpackningen, som dessutom innehåller blekt kartong. Tegelstensförpackningen kan packas tätare, och är därmed effektivare ur distributionssynpunkt. l det följande representeras kartongförpackningar av tegelstensförpackningarna. sammansättning och framställning av kartongen beskrivs i kapitel 11. Vätskekartong. En

tegelsjtenskartong för 1 liter mjölk väger 27,62 g 3.

Bilaga 9a 11

Tabell 3.1. Sammanfattning konsumentförpackningar

System Tripptal Vikt Lock Etikett

Stålko glas 100 400 g 8,0 g stål - - 1,2 g PVC PC 200 70 g 3,5 g PP - Retursystem glas 30 400 g 3,5 g stål 2g PE - 0,9 g PVC . -PC 100 70g 3,5gPP 2gPE , Engångssystem vätskekartong 1 27,62 g - - -

3.3. Lastbärare

Tanken till stálkon rymmer 120 l och upptar samma yta som en rullpall. Det krävs en ökning av transportbehovet med 50% för stålkon jämfört med

kartonger tegelstenstyp. Tanken är av rostfritt stål och väger 44,5 kg. Om

av tanken antas hälla i 10 år och fylls 3 ggrvecka erhålls ett tripptal av 1560. En

engångs slang av PVC 44 g används för tömning av tanken i butik 12.

För glasflaskorna existerar olika typer av backar. Arla 12 uppger att en tysk glasflaska transporteras i backar som rymmer 6 liter per back, och att 3 sådana backar tar samma yta som en rullpall. Om backen är lastbärande är det rimligt att tänka sig stapeln 5 backar hög, vilket skulle ge en sammanlagd vikt för mjölk, glas och backar på 202 för 120 liter mjölk, att jämföra med i för rullpall full tegelstensförpackningar 180 liter. Således

205 kg en med

krävs en ökning av transportkapacitet och kyllagerutrymmen med 50% för returglasflaskor i jämförelse med tegelstenskartonger. Backen antas väga 1,2 kg. Ett tripptal 750 för backarna. V av antas

Polykarbonattlaskor antas transporteras i backar av polyeten, med 15 lback och en backviktav 0,7 kg. Ett tripptal av 750 antas för backarna.

Bilaga 9a 12

En-liters tegelstenskartonger transporteras 180 st i rullpall av stäl 12. Det existerar också ett antal olika plastbackar för kartonger. Endast rullpallen beaktas som lastbärare för kartonger. En rullpall uppges väga 20 kg 13 och ha en livslängd av ca 10 är. Om pallen fylls 2 ggr per vecka under en tioärsperiod erhålls ett tripptal av 1000. Data enl kapitel Ståplåt, används vid beräkning av rullpallens miljöbelastning.

Tabell 3.2. Sammanställning lastbärare

Disk av stálkon sker med 40 l vatten vid 95°C följt 40 I vid 80°C och 40 l av vid 70°C. Vattnet värme från 45°C 12. Varmvattengenereringen antas ske med hjälp av gas med en verkningsgrad av 90%. Detta ett energibehov ger av 18,4 MJtank motsvarande 153 MJ1000 Diskmedelsförbrukningen uppgår till 0,32 NaOHtank och 0,2 salpetersyratank 12.

3.4.2 Disk av returglas

Skilda uppgifter om disk av returflaskor förkommer i litteraturen. Nedan följer en sammanställning

Bilaga 9a 13 Tabell 3.3. Energibehov och konsumtion av lut och vatten vid flaskdisk. MJ1000 flaskor, kg NaOH1000 flaskor, liter vatten1000 flaskor.

2 Sundström s 1liter 6,2 172 5,3 890 PETS 2 1 Sundström s 6,2 63

1 Värden gäller 1000 st 33 flaskor per 3 på 14% för utvinning, ratfinering och transport bränsle Inkl ett tillägg av 3 PET diskas vid lägre temperatur än glas och Värden gäller per 1000 1,5 I flaskor. polykarbonat.

Medelvärdet för elbehov ligger på 6,7 MJ1000 flaskor. Detta värde används till att från de angivna ekvivalenta energibehoven räkna ut ett behov av termisk energi, för att på så sätt kunna räkna ut ett medelvärde för behovet av termisk energi. Omräkningsfaktorn 3 har använts vid omräkning av till primärenergi. Diskning av PET-flaskor tas med vid beräkningen av medelvärde för termisk energi, eftersom dessa flaskor diskas vid lägre temperatur. Det påslag om 14% enligt fotnot 2 som gjorts på vissa av värden för termisk energi räknas ifrån, eftersom sådana påslag inte har gjorts på andra bränsleförbrukningar i denna rapport. medelvärde av 100 MJ termisk energi1000 flaskor erhålls. Olja antas.

Stora skillnader finns i uppgifterna om lutförbrukning. Beräkningarna utgår från förbrukning 2 NaOH1000 flaskor, räknat NaOH.

en av som ren

Miljöbelastning och energibehov för framställning av NaOH finns beskrivet i kapitel Aluminium.

Bilaga 9a 113

3.4.3. Disk av backar . En diskmaskin för backar och tråg diskar 97.500 enheter per vecka, till en elförbrukning av 3.600 kWhvecka och en ångförbrukning av 4.200 kg

ångavecka. Ångan i gaspanna och har ett tryck av 4 bar 14.

genereras Verkningsgraden 90% vid ånggenerering antas.

För backar med 6 lback erhålls Gas 17,02 MJ1000 l mjölk 22,15 MJ1000 l mjölk

För backar med 15 Iback erhålls Gas 6,81 MJ1000 l mjölk 8,86 MJ1000l mjölk

Rullpallar diskas inte vid varje tripp eftersom lagren i hjulen inte tål det. De spolas i stället av manuellt emellanåt. Energibehovet för denna spolning försummas.

3.4.4. Fyllning av mjölkförpackningar

Energi för fyllning av strålkon försummas.

Fyllning av flaskor uppgår till 2,9-3,4 MJeI1000 flaskor 5,6,7. Medelvärdet 3,2 MJel1000 l används i beräkningarna.

Fyllning av kartonger drar 8 MJel1000 l mjölk 5.

3.4.5. Kylbehov i mejeri

Den förpackade mjölken kyllagras på mejeri före distribution. Enligt en energikartering i Helsingborgs mjölkcentral 8 åtgår 9,3 MJel1000 l mjölk. Ett 50% högre energibehov beräknas för stålko och returglas, p g a det sämre utnyttjandet av kylutrymmet.

Bilaga 9a 15 3.5. Distribution

Arla 12 uppger att en mjölkbil i medeltal lastas med 30 rullpallar 5400 l mjölk, varvid den kör 62,3 km till en drivmedelsförbrukning av 0,31 l dieselkm. Vid maximal lastning finns det plats för 40 rullpallar. Dessa data utnyttjas, med ett påslag om 50% för stålkon och returglas. Returflaskor av polykarbonat är lika transporteffektiva som tegelstensförpackningar.

Ingen ökning av transportarbetet antas ske till följd av återtagandet av returförpackningar. Tomma förpackningar stálko eller flaskor antas transporteras tillbaka i ledig lastkapacitet i levererande bil.

3.6. Kylning i butik

Stålkon placeras inte i butiken normala kylrum, utan i ett speciellt kylskåp. Detta har en effekt av 600 W. Vid antagande om att kylaggregatet arbetar hälften av tiden, och om att varje tank står i butiken 56 fås ett elbehov av 504 MJ1000 l mjölk. Ingen mätning av det verkliga elbehovet finns. Fyllning av konsumentens flaska anats ingå i det använda elbehovet för kylning.

Kylbehovet i butik för styckförpackad mjölk varierar mycket beroende på om förvaringen sker i öppna kyldiskar eller i kylrum med glasdörrar, och också beroende på hur lång tid mjölken förvaras där. En butikskedja som nästan uteslutande använder kylrum med glasdörrar uppger en genomsnittlig elförbrukning för kylrum på 80-100 Wm3. i Mjölk intar en mellanställning temperaturkrav och skulle således kräva 90 Wm3. Rummen bedöms ca vara fyllda till ca 50%. Uppehållstiden varierar mycket, från några timmar i en stormarknad till några dagar i servicebutiker 15. Med antagande om två dygns uppehållstid erhålls en elförbrukning av 31 MJ1000 I mjölk. För returflaskor av glas räknas-med en 1,5 gånger högre elförbrukning p g a det större volymbehovet.

3.7. Konsument

Hemtransport av mjölk och kylning av mjölk hos konsument lämnas utanför

jämförelsen, då dessa poster kan antas desamma oavsett förpackning.

vara

Bilaga 9a 16

Däremot skall stålkoflaskan diskas av konsumenten. Det antas att 50% av flaskorna diskas i maskin. En undersökning av Konsumentverket anger att en diskmaskin för 14 kuvert drar 280 kWhår om den går 4 ggrvecka. Med antagande om att en flaska motsvarar 0,75 kuvert erhålls en elförbrukning av 260 MJ1000 flaskor.

För handdisk antas en varmvattenförbrukning 5000 av 1,5 Om vattnet värms från 10°C erhålls 250 MJ1000 flaskor.

3.8. Avfallshantering

konsument utsonerade flaskor, lock

Av det avfall som uppstår hos mejeri och och etikettrester antas 55% gå till avfallsförbränning och resten, 45%, till deponi. Fördelningen mellan förbränning och deponering motsvarar vad som idag uppnås för hushållsavfall 9.

3.9. Avloppsrening

Arla uppger ett spill i flaskan av 2-3 ml mjölk, och att mellanmjölk innehåller 135 g CODl mjölk 12. Detta ger ett utsläpp från flaskdisken till reningsverket på 0,3375 COD1000 l mjölk. Samma utsläpp av COD från disk beräknas oavsett om flaskan diskas i hemmet eller på mejeri.

i Spillet från stålkon uppgår för närvarande till 5 liter per 120 liter. Det är emellertid tekniskt möjligt att reducera spillet till 0,75 lstålko, d v s 6,25 l1000 liter mjölk 12, vilket räknas med i det följande. Utsläppet av COD från diskningen av stålkon blir då 0,843 COD1000 l mjölk till reningsverk.

Avskiljningsgraden av COD i reningsverk uppgår till 80-90%, 84% för

Ryaverken i Göteborg. Elförbrukningen där uppgår till 1,57 MJelkg inkommande COD 16.

Bilaga 9a 17 3.1 O. Resultat

Resultaten av beräkningarna redovisas i följande diagram.

3000 -- 2500 -- 2000 -- 1500- I 1000 -- 500 -- O-i Returglas ReturPC Kartong I U energi MJ MJ e. ergi eq MJ

Figur 3.1. Energibehov för olika mjölkförpackningssysteim. MJ1000 liter

mjölk.

Figur 3.1 visar energibehovet för respektive törpackningssystem, redovisat dels som termisk energi och elenergi, dels som energiekvivalenter, där elenergin multiplicerats med en faktor 3 och sedan adderats till den termiska energin. Som framgår har stálkosystemen högst förbrukning av ekvivalent energi, beroende pá den höga eiförbrukningen vid kylningen i butik. Retursystemen drar minst energi, med de lägsta värdena för polykarbonatflaskan. Vätskekartong har ett högt termisk energibehov, och ett något högre elbehov än retursystemen.

Bilaga 9a 18

Koglas KoPC Returglas ReturPC Kartong I NOxg SO2g E 10xHCI g

Figur 3.2. Utsläpp till luft av försurande ämnen för olika mjökförpackningssystem. g1000 iter mjölk.

Utsläpp av försurande ämnen till luft redovisas i figur 3.2. Utsläppen av kväveoxider blir högre för stålkosystemen och returglas än för vätskekartong och returflaska av polykarbonat, främst beroende på det ökade transportarbetet vid distributionen. Svaveldioxidutsläppen, som är lägre än kväveoxidutsläppen, är ungefär lika stora för stålko och returglassystemen och lägre för polykarbonatflaskan. För vätskekartong erhålls ett negativt värde för svaveldioxid, beroende på det avdrag som gjorts, vid beräkning av emissioner vid sopförbränning, för utsläpp från förbränning av motsvarande

mängd olja. Utsläppen av saltsyra härrör från förbränning av PVC i lock och

slangen till stákon. l förhållande till S02 och NOx-utsläppen är de små obs

annan skala pá Hcl-staplarna.

Bi laga 9a 19

Karloi

Koglas KoPC Returglas ReturPC

I 10xCO2 kg EI klororganiskt E

10xHC g llOxg mg

Fig 3.3. Övriga utsläpp till luft för olika mjökförpacknings-system.

g7009 liter mjölk.

Övriga utsläpp till luft visas i figur 3.3, där NOx finns med igen eftersom

VOX förutom att verka försurande också verkar gödande samt bidrar till bildningen av fotooxidanter. Det mest framträdande är utsläppen klororganiska av föreningar, som finns med för alla förpackningsalternativ utom vätskekanong. De härrör från tillverkningen av polykarbonat och PVC, och är mest framträdande för de förpackningsalternativ där polykarbonat ingår. Kolväteutsläppen är högst för vätskekartong, där de huvudsakligen härstammar från tillverkning av polyeten. De är lägst för stålkosystemen. Utsläppen av koldioxid är högst för stálkon och returglasen, och lägst för vätskekartongen.

Bilaga 9a 20

KoPC Returglas ReturPC Kartong . I EIOODQ toxklororganiskt mg

Figur 3.4. Utsläpp till vatten för olika mjölkförpackningssystem. g1000 liter mjölk.

Utsläpp till vatten består dels av klororganiska ämnen, kopplade till framställning av främst PVC och i någon mån polykarbonat, dels av utsläpp av

syreförbrukande ämnen COD från mjölkdisk resp massaprocesser.

Utsläppen klororganiska ämnen är störst för returglas som har denhögsta av PVC-förbrukningen. COD-utsläppen är av samma storleksordning för

vätskekartong och stålkon, mindre för retursystemen. COD-utsläppet för tstålkon är räknat på ett tekniskt minsta möjliga spill. I pågående försöken de är

mjölkspillet mycket större. och därmed också COD-utsläppen. COD-utsläppen . fö vätskekartong uppstår vid kartongtillverkningen. i

Bilaga 9a 21

14-- 12-- 10 u

l i..., Koglas KoPC Returglas ReturPC Kartot I D avfall kg 10xaska

Figur 3.5. Avfall från olika mjölkförpackningssystem. kg1000 liter mjölk.

Generingen av avfall för de olika systemen redovisas i figur 3.5. Avfallsvolymerna är störst för kartonger och returglas. För kartonger består huvuddelen av avfallet av deponerade använda förpackningar. Avfallet från returglas består dels av använt glas 70° antas återvinnas, dels av använda lock. Förutom det avfall som består av använd bleckplåt i kapsyler faller nästan lika mycket som processavfall vid ståltillverkningen. Avfallsmängderna för returflaska av polykarbonat samt stálko är väsentligt mindre. Mängden aska som uppstår vid förbränning av använda mjölkkartonger är osäker, eftersom sammansättningen på den bestrykning som askan härstammar från inte gått att få fram uppgift om. Askan från returglas och stälkon härrör i stor utsträckning från rökgasrening vid avfallsförbränning m a p HCI som bildas när PVC förbränns.

Det är inte självklart vilket system för mjölkförpackningar som är att föredra ur miljösynpunkt. En sådan bedömning kan inte göras utan en värdering av olika miljöeffekter. Klart är emellertid att returflaskan av polykarbonat har lägst energibehov, ger lägst avfallsmängder och ger upphov till lägst COD-utsläpp. vätskekartong ger upphov till de lägsta utsläppen av försurande ämnen och koldioxid. Inte heller ger vätskekartong upphov till klororganiska ämnen, så länge som det rör sig om kartonger av tegelstenstyp, gjorda av oblekt kartong. vätskekartong och returflaskor av polykarbonat ger högre kolväteutsläpp än returtlaskor av glas och stålkosystemen.

Bilaga 9b INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA BAKGRUND MÅLSÄTTNING AVGRÄNSNINGAR METODIK SAMMANFATTNING FÖRPACKNINGAR AV GLAS FÖRPACKNINGAR AV KARTONG

Bilaga 9b

Up 3822 BEDÖMNING AV MJÖLKFÖRPACKNINGARS MILJÖPÅVERKAN En tekniskekonomisk analys

BAKGRUND Regeringen har tillsatt en utredning som skall försöka fastställa hur förpackningar inverkar på miljön och ekonomin. Som ett deluppdrag har utredaren via Pernilla Knutsson på Miljödepartementet vänt sig till SIK för få belysning mjölkförpackningama. att en av

MÅLSÄTTNING Att genom studium av befintliga utredningar utvärdera antal olika mjölkförpackningsett systems miljöpåverkan. SIKs del skall omfatta olika förpackningsaltemativ teknisk, ur hygienisk och ekonomisk synvinkel med tyngdpunkten förlagd till i första hand förpackningsoperationer inom mejeriindustrin.

AVGRÄNSNINGAR Förpackningssystemen avser pastöriserad mjölk. I första hand har följande förpackningssystem studerats Kanongförpackning - Glas - Stålkossa -

I andra hand har returplastförpackningar Polykarbonat studerats.

METODIK - Tidigare utredningar har studerats, och jämförts undantag stålkossa, varom inga officiella utredningar har påträffats - Utredningar avseende faktiska förhållanden har i första hand använts - Data har inhämtats genom litteratursökning inklusive sökning i databaser, förfrågningar och diskussioner med mejeribranschen, förpackningstillverkare, distributörer och apparatföretag. - Undersökt system börjar med förpackningstillverkning och slutar med avfallshantering. Kostnaderna i hemmet inklusive konsumenternas transportarbete har exkluderatis.

Undantag är stålkossan, där beräkningar även gjorts avseende diskkostnader

i hemmet.

Bilaga 9b

SAMMANFATTNING Få undersökningar har utförts som på ett systematiskt sätt jämför kostnader vid olika

mjölkdistributionssystem. En sammanvägning och kritisk analys de viktigare resultaten

av presenteras nedan. Underlaget för beräkningarna återfinns i de senare kapitlen och i i bilagor. Samtliga kostnader är omräknade till svenska kronor i l990.ârs penningvärde.

Förpackningskostnader Kostnaden för kanongemballage 1 liter Tetra Brik eller motsvarande ligger f på 0,44 n ca SEKliter förpackning. Kostnaden för en glasflaska i Sverige blir hypotetisk, eftersom

något system f n finns i funktion. Styckekostnaden i de studerade rapporterna varierar

I från ca 1,50 SEK till 2,0 SEK. Vid ett retursystem reduceras dock glaskostnaden betydligt

g beroende på antalet tripper. Typiska kostnader framgår figuren nedan.

av

7171 EZ] pmqusme Glasllnsthe Ö E34unwsvouuasme ,o ,o 9 9 ss 8 G 7 7 W. - 6 6 5 5 Å 3 3 s 2 1 z |I 1 m 1 o S0Umlnufe

Abb.3 VariableFlaschenkosten berunlerschiedlichen UmlaulzahlenFlasche

Figur Kostnaden beroende tripptalet. Efter Wietbrauk 1982. av

I siffror visar en dansk undersökning Miljöprojekt 88 följande kostnad 1 mjölk, per danska kronor 1987

Tripptal 10 20 40 -

Kostnad 0,29 0,22 0,19

.

En enliters polykarbonatflaska för returbrulc uppskattas kosta vid förbrukning 3-4 stor ca SEKst. Även högre kostnader har nämnts.

Bilaga 9. 3 Ovanstående figur visar att även här reduceras betydelsen av flaskkosmaden betydligt vid ett retursystem.

Mejerihantering - Den stora skillnaden under mejerihantexingen mellan ett retursystem och ett engångsutgörs av hantering inklusive disk av returemballaget. Exempel på mejerikostnader är 0, danska liters

kronor per 1 kartong och 0,141 danska kronor för 1 liters glasflaska Häri

ingår då arbets-, masldn- och energikostnader. Konñdentiella siffror för Arla visar samma dock i förhållanden anses de danska siffrorna alltför låga. -

Distribution exklusive detaljhandel Inom detta led finns utredningar gjorda enligt olika förutsättningar. Gemensamt är att ett retursystem beräknas ta ca 50% större utrymme i anspråk än ett kartongsystem. Detta återspeglar sig i en motsvarande kosmadsökning. Till dessa kostnader kommer returlagrin av tomemballage. I extremfallet Danmark 1987 antas retursystem hanteras i separata transporter, vilket ger en extra Fördyring.

Detaljhandel Retursystemen tar även här ökat utrymme. Ett kostnadsexempel ges nedan Omkøsmlnger seddetails-ai; alkonsummzlk E.lBALL.GET\PE LITER OMRÅDEÅKTlVlTET Enazngsembl Engzngsemnl. Eznbmusll Gebmull GenbmgsllBemzrunmger Gun-Map Bnk Glas Plast GlzsIPlux rNuvzn Nuvzr y Umk. moonL Kr Kr Kr Kv. Ka SNES övmur-aren LTD lI7.70 2170 ll7.70 Kalereol 34.05 851.75 .75 89.75 Duslpcnenng, nrdrzuinveise.

Tnmmmz, teklamc. udsmvkmng, rengørml 54.90 09.70 59.70 59.70

Flasumurncnnz Firmrullbrbmg 4935 4935 35 Rzrurnasker. nvut nnsub iAAS 33.95 ;mos b°|d5k'1|ll'°'°l'l IHZJO ISZJO IBZJO

l n pr. 1000 L. 290.05 emo 773,90 791.00

Tabellen ovan är reproducerad från Miljöprojekt 88, Danmark 1987

nr

Förutom ökade utrymmeskostnader ökar arbetskostnaden betydligt.

Bilaga 9b

Konsument Inom denna del av kedjan har förhållandena dels ansetts likvärdiga, dels har inga tillförlitliga data erhållits för att beräkna denna kostnadsdel. Ett undantag har gjorts beträffande diskningen av returglas för stålkossäaltemativet, eftersom diskrnomentets energikosmad motsvaras av diskkostnader i ett vanligt retursystem.

Avfallshantering Generellt finner man att dessa kostnader är mycket låga jämfört med övriga kostnader. En beräkning utförd av Tetra Pak ger 0,5 öre per förpackning vid 55% förbränning kartong. av j

l Motsvarande siffra för returglas 20 tripper ger 0,35 öre per liter mjölk och flaskvikt

en av 380 g 0,44 öre vid en flaskvikt av 500 g.

Sammanfattande figur

SEKH

2,00 a I

E 1,50

- 0

1,00 o .

I Dansk undersökning 1987 E Norsk 1980 0 Tysk 1982 Egna beräkningar 1991 Samtliga mätvärden omräknade till SEK 1991 med hjälp av producentprisnndex 0 Kartong Glas Polykarbonat Stálkossa -r u- Figur En sammanställning av viktigare utredningar.

Intervallets storlek beror dels på olika tripptal i olika undersökningar, dels hur

retursystemet är utformat, eller om särskilda transporter returglas erfordras. Vid

av antagandet att inga speciella transporter erfordas blir nivån cirka 1,50-l,70 SEKl.

Bilaga 9

De tyska undersökningarna från 1982 ger genomgående låga värden i svenska kron Eventuellt kan detta bero på ofullkomligheter när valuta och inflation uppräknas. Dessa beräkningar utgår från siffror erhållna från Arla, men i det lägre alternativet beräknade enligt danska förutsättningar.

FÖRPACKNINGAR AV GLAS Nedan redovisas ett urval av ekonomiska beräkningar utförda i Danmark, Tyskland, Norge och Sverige. Den mest omfattande undersökningen är gjord i Danmark Miljöprojekt 88 nr 1987. Den glasflaska som utgjort underlag innehåller 1 liter. Dimensionen är 92 i mm

diameter och 227 på höjden. Flaskan 380

mm väger Man har utfört beräkningar med ett

tripptal

av 10, 20 eller 40. Flaskans utseende framgår av nedanstående bild.

Glasflaskenlirasiden. ser

Figur Glasflaska Miljöprojekt 88

Alla viktigare förutsättningar för genomförda beräkningar återfinns i bilaga

Bilaga 9b

De samlade omkostnadema återfinns i nedanstående tabell uttryckt i danska kronor 1987.

Producentprisindex

För tio år sedan 1980 gjordes norsk studie Altemativ melkeemballage en. ca en konsekvensanslys av D.W. Nunn. Från denna utredning har följande data tagits NOK

Producentprisindex Glasflaskan väger 400 övriga data framgår av bilaga

Bundesanstalt für Milchforschung i Kiel gjorde 1982 en undersökning ekonomiska

av förhållanden vid alternativa mjölkdistributionssystem H. Wietbrauk, 1982. Arbetet baseras

noggranna studier i bl a Düsseldorf och Aachen. Man studerade kartong-, glas- och

polykarbonatförpackningar. Bilaga 4

Bilaga 9

Glasflaskan vägde 387 Från dessa studier erhölls följande bild över hur antalet tripper

påverkar kostnadema.

HW- Kunststoff I ---- 32.1 32 321 _______ zu 311

I

30 m . m Mw-Glns

2a m

l l

26 ss EW-Kartan 24.5 L 1

. . . Umlaufe v S 8 10 15 20

Abb. 14 SystemkostenAohangugkeut n von der UmlaulhaungkenlMehvwegllaschen der Produktion 12.87Mxo EJ Verlneb200 EBehelerung Handel 200 ETag

Figur Totalkostnaden beroende trippantalet Wietbrauk 1982. av

De har också gjort systematiska beräkningar av

Produktionskostnadsinverkan -

Transportkosmadens beroende av butiksstorlek. o

En totalbild ger 11 tripper

Fördelningen mellan olika kostnadsslag framgår av nedanstående figur.

Biiaga 9b

EWAKUrmnHLSPIE Mw-GIUSUOBPIf Mw-KunsistoffliSlPfE

EEnei-que Anlugen Personal Verpnrkung Belnebssloffe

AUDilj Anleile dei jewemgen Koslcndilun un den Syslcmktmlen 8 Urniautc. Veilncl 200 EBcltulclung, handel 200 ETag Pcoduklnon Uzw H

Figur Efter Wietbrauk 1982

FÖRPACKNINGAR AV KARTONG

Nedanstående data är hämtade ur den i glasavsnittet nämnda danska utredningen 1987.

Totala hanteringskedjan framgår av följande figur. En typisk vikt för kartongemballage

25 g Tetra Brik, 30 g Pure Pak 1 l

hgm ungangxciiilulhgc kanon

AMVUNI .u uuvwuu 4.5.5, n summa , HDGGAS 4 I ANIUNEH UlII-IL | mnmmls . ;Antonius ummuunuu WU IUNWUGER RINOVAIIUN I

immun unionen m vunna

000m0G IORBNKNDING Arus Mum

HUADVAHON

RISICF I unmvmnø

Figur - rclurflaakc glasplasilkombi

Figur Typisk hunteringskedju för kunongcmbzillage. Miljöprojekt 88, 1987

Bilaga 9b

Priset på kartongemballage, Slant eller Gavl-top Tetra Pak och Schouw var 1987 i Danmark 0,40 krstyck Sverige 1991 ca 0,44 kr.

De samlade omkosmaderna blir med bakgrundsdata hämtade i bilaga 2

Emballage 0,429 krliter Mejeri 0,064 Distribution 0,212 Detaljhandel QJQQ Totalsumma 1,001 lerliter 1987 d v s 1,12 krliter SEK 1990

I den norska undersökningen från 1980 erhölls följande

Emballagefiamställning 0,175 NOKliter . Mjölkpackning 0,122 i Distribution 0,160 Handel 0,237 Förbrukare 0,009 Avfallsbehandling dep. Q,Q14 NOKliter . Totalt 0,717 NOK d V s 1,41 SEK 1990

Förutsättningarna återfinns i bilaga Från den tyska undersökningen 1982 Wietbrauk et. al. fås följande tabell

Bilaga 9b 10

FÖRPACKNINGAR AV POLYKARBONAT PC Denna förpackningstyp var inte aktuell i den nämnda danska undersökningen.

I Nunns norska undersökning från 1980 har PC-ilaska

för returbruk undersökts. Han kommer fram till en totalkostnad för PC ligger mellan kartong och returglas. Vid som beräkningar har dock ett så högt trippantal som 50 resp. 75 tripper antagits. I diskussionen

i med flasktillverkare anses dock ett tripptal upp till 100 tripper som realistiskt. Vikten hos

i

den norska enliters polykarbonatflaskan uppgick till 88 1 i . 50 tripper 75 tripper krl krl -

i

ca

Förutsättningarna för beräkningarna återfinns i bilaga

I Wietbrauks tyska undersökning 179082 visas följande ñgur

PfE .nu

3B

36 ;sz NN 3- r-g m MW-Kunststoff

i -----

- 321 32 J17 - Hl§

r

3° m i m m

1 Mw-Glus . l 28 111 1 i 26 i v I, 5 i l EW- Korten 21.5 21. Q

5 g ü Umlnulte

Abo.M. Systemkoslen in Abhangigkeil von der Umlaulhauligkeil Mehrwegllaschen det Produktion 87M10 12 Ed Verlneb 200 EBehelerung Handel200 EJTag

Figur Totalkostnadens beroende trippantalet se även figur 4 av

Bilaga 9

Priset på kartongemballage, Slant eller Gavl-top Tetra Pak och Schouw var 1987 i Danmark 0,40 krstyck Sverige 1991 ca 0,44 kr.

De samlade emkostnadema

blir med bakgrundsdata hämtade i bilaga 2

Emballage 0,429 larliter ; Mejeri 0,064 . Distribution 0,212 Detaljhandel 94% , Totalsumma 1,001 krliter 1987 d v s 1,12 krliter SEK 1990

I den norska undersökningen från 1980 erhölls följande

Emballageframställning 0,175 NOKliter Mjölkpackning 0,122 i Distribution 0,160 Handel 0,237 Förbrukare 0,009 Avfallsbehandling dep. ggg NOKliter , Totalt 0,717 NOK d V S 1,41 SEK 1990

Förutsättningarna återfinns i bilaga Fran den tyska undersökningen 1982 Wietbrauk et. al. fås följande tabell

Bilaga 9b 10

FÖRPACKNINGAR AV POLYKARBONAT PC Denna förpackningstyp var inte aktuell i den nämnda danska undersökningen.

PC-flaska

I Nunns norska undersökning från 1980 har för returbruk undersökts. Han kommer fram till en totalkosmad som för PC ligger mellan kartong och returglas. Vid beräkningar har dock ett så högt trippantal som 50 resp. 75 tripper antagits. I diskussionen

med flasktillverkare anses dock ett tripptal upp till 100 uipper som realistiskt. Vikten hos

den norska enliters polykarbonatflaskan uppgick till 88