Ny kyrkolag
Utfärdande av bevis för ledamot och ersättare 36 §För den som har blivit vald till ledamot av kyrkomötet eller till ersättare skall domkapitlet genast utfärda ett bevis om detta. I beviset skall anges den valdes namn samt för vilken tid och valkrets
han har blivit vald. Beviset skall sändas till den valde samt till riksdagens valprövningsnämnd och kyrkomötets ordförande. Utdrag ur protokollet från valförrättningen gäller som bevis. Granskning av ledamöters och ersättares bevis 37 §Riksdagens valprövningsnämnd skall granska bevisen för ledamöterna av kyrkomötet och deras ersättare och därvid pröva om bevisen har blivit utfärdade i enlighet med 36 §. Granskningen skall vara avslutad senast dagen före kyrkomötets första sammanträde under valperioden eller, i fråga om bevis som kommer in till valprövningsnämnden under kyrkomötets valperiod, så snart det kan ske. Berättelse om granskningen skall genast överlämnas till kyrkomötets ordförande. Valprövningsnämnden skall i berättelsen anteckna om något har förekommit som ger anledning att ifrågasätta någon ledamots eller ersättares behörighet. Hur man överklagar val och beslut 38 §Val av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare samt beslut varigenom en ersättare har utsetts till ledamot får överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd. 39 §Skrivelsen med överklagandet skall ges in till domkapitlet inom tio dagar efter det att valet avslutades. Om skrivelsen har kommit in till riksdagens valprövningsnämnd inom överklagandetiden men till domkapitlet först därefter, skall överklagandet ändå prövas. Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986: 223) gäller inte val av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare. 40 §Den som vill överklaga valet har rätt att hos domkapitlet genast få utdrag av protokoll eller andra handlingar över förrättningen. Hur överklagandena kungörs och handläggs 41 §Domkapitlet skall snarast möjligt efter överklagandetidens utgång samtidigt kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelserna
till riksdagens valprövningsnämnd. Kungörelsen skall införas i minst en ortstidning inom valkretsen. I kungörelsen skall anges viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommit in till valprövningsnämnden. 42 §Domkapitlet skall skyndsamt yttra sig över överklagandena till riksdagens valprövningsnämnd. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas. 43 §Vid handläggningen och prövningen av överklaganden som avses i 38 § tillämpas 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972: 620). Tillträde till uppdrag som ledamot och ersättare 44 §Den som har valts till ledamot av kyrkomötet utövar sitt uppdrag även om valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som i första och andra styckena har sagts om en ledamot gäller också för en ersättare. 47 kap. Proportionellt valsätt vid kyrkliga val Inledande bestämmelser 1 §Följande val skall vara proportionella under de förutsättningar som anges i 2 §: 1. val av ledamöter och suppleanter i indelningsdelegerade enligt 9 kap. 3 §, 2. val av ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i en kommitté enligt 9 kap. 15 §, 3. val av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade enligt 15 kap. 4 §, 4. val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och övriga nämnder i församlingar enligt 17 kap. 6 och 29 §§, 5. val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter enligt 18 kap. 3 §, 6. val av revisorer och revisorssuppleanter enligt 20 kap. 1 §, 7. val av ledamöter och suppleanter i stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftsssamfälligheter enligt 25 kap. 3 och 7 §§, 8. val av ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden enligt 26 kap. 2 §, 9. val av ledamöter och ersättare i organ som tillsätts av kyrkomötet enligt 29 kap. 27 §, 10. val av ledamöter och suppleanter i tillsättningsnämnd enligt 35 kap. 6 §, 11. val av ledamöter och ersättare i domkyrkorådet i Lund enligt 39 kap. 6 §, 12. val av elektorer och ersättare för dessa vid val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige enligt 43 kap. 8 och 9 §§, 13. val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige enligt 43 kap. 15 §, 14. val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa i domkapitel enligt 44 kap. 17 §, 15. val av elektorer och suppleanter för dessa vid biskopsval enligt 45 kap. 5 och 6 §§, 16. val av elektorer och ersättare för dessa vid val av ledamöter och ersättare i kyrkomötet enligt 46 kap. 15 och 16 §§, 17. val av ledamöter och ersättare i kyrkomötet enligt 46 kap. 25 §. När ett val skall vara proportionellt 2 §Ett val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar den kvot som man får om antalet närvarande ledamöter eller elektorer delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Förfarandet vid valet Biträdande valförrättare 3 §Vid valet skall de väljande bland sig utse ett tillräckligt antal personer att biträda ordföranden eller den som annars skall förrätta valet (valförrättaren) vid valförrättningen. Valsedlarna 4 §Valet skall ske med slutna valsedlar. 5 §Valsedlarna skall vara enkla och omärkta samt lika till storlek, material och färg. 6 §På valsedlarna skall det finnas en gruppbeteckning. Gruppbeteckningen skall anges som en beteckning i ord för en viss grupp av de väljande eller för en viss meningsriktning. 7 §Om valsedeln upptar namn på fler än en person, skall namnen tas upp i en följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem. Varje person skall anges på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses. Om det behövs bör någon form av identifieringsuppgift sättas ut vid namnet. 8 §En valsedel är ogiltig, om den 1. saknar gruppbeteckning, 2. upptar mer än en gruppbeteckning, 3. inte är enkel, eller 4. är försedd med något kännetecken som uppenbarligen har blivit anbragt på valsedeln med avsikt. 9 §Ett namn på en valsedel skall anses obefintligt om 1. personen inte är valbar, 2. namnet är överstruket, 3. det inte klart framgår vem som avses, eller 4. ordningen mellan namnet och något annat namn på valsedeln inte klart framgår. Om valsedeln upptar flera namn än som valet avser, skall det eller de sista övertaliga namnen anses obefintliga. Avbrutna valförrättningar 10 §Om valförrättningen inte kan slutföras samma dag eller det av någon annan anledning är nödvändigt, får valförrättaren, när valsedlarna har avlämnats, bestämma att förrättningen skall fortsätta och avslutas en annan dag. Beslutet om tid och plats för den fortsatta valförrättningen skall genast tillkännages de väljande, men behöver inte kungöras särskilt. 11 §När valförrättningen skall fortsätta en annan dag skall bland de väljande utses minst två personer att som vittnen närvara vid den fortsatta valförrättningen. De avlämnade valsedlarna skall förvaras i en valurna. Valurnan skall förseglas i närvaro av de båda vittnena. Valförrättaren skall därefter se till att valurnan förvaras på en säker plats. 12 §När valförrättningen fortsätter efter ett avbrott skall valförrättaren i närvaro av vittnena särskilt kontrollera att förseglingen till valurnan inte har brutits. Sammanräkning av rösterna Allmänna bestämmelser 13 §Sedan valsedlarna har avlämnats skall de giltiga valsedlarna ordnas i grupper. Inom varje valsedelsgrupp skall ordningen mellan namnen bestämmas. När ordningen mellan namnen i varje valsedelsgrupp har bestämts skall platserna fördelas mellan grupperna. Valsedelsgrupper 14 §Valsedlar med samma gruppbeteckning bildar en valsedelsgrupp. Ordningen inom varje valsedelsgrupp 15 §Ordningen mellan namnen inom varje valsedelsgrupp skall bestämmas
genom särskilda sammanräkningar, i den utsträckning sådana behövs. 16 §Efter varje sammanräkning skall det namn som enligt 18 § har fått det högsta röstetalet föras upp på en lista för valsedelsgruppen,
det ena under det andra. Namnen gäller i den ordningsföljd som de har blivit uppförda på listan. 17 §Vid varje sammanräkning gäller en valsedel bara för ett namn. Valsedeln gäller för det namn som står först på valsedeln, så länge detta namn inte har förts upp på listan. Därefter gäller valsedeln för det namn som står näst efter det namn som redan har förts upp på listan. 18 §En valsedel som gäller för sitt första namn räknas som en röst. När den gäller för sitt andra namn räknas den som en halv röst. En valsedel som gäller för sitt tredje namn räknas som en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund. Fördelningen av platser mellan valsedelsgrupperna 19 §Avser valet bara en plats, skall platsen tillfalla den som står främst på listan för den valsedelsgrupp som har fått flest röster. 20 §Avser valet flera platser, skall platserna fördelas mellan valsedelsgrupperna. Platserna fördelas en i taget. Den grupp som för varje gång får det högsta jämförelsetalet enligt 22 § tilldelas platsen. 21 §För varje gång en valsedelsgrupp tilldelas en plats skall den genast besättas med den som enligt gruppens lista står närmast i tur att få platsen. Detta gäller också om den som är berättigad till platsen redan har fått en plats från en eller flera andra grupper. 22 §Jämförelsetalet för en grupp är lika med det antal röster som valsedelsgruppen har fått, så länge gruppen inte har blivit tilldelad någon plats. För varje gång som en grupp har tilldelats en plats, skall jämförelsetalet beräknas så att gruppens röstetal delas med det tal som motsvarar det antal platser som gruppen har tilldelats, ökat med 1. Om en person har fått platser från två valsedelsgrupper, skall vardera platsen dock bara anses som en halv plats vid beräkningen av det antalet platser som har delats ut. Om någon har fått platser från tre grupper, skall varje sådan plats räknas som en tredjedels plats, och så vidare efter samma grund. 23 §Om valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare sker i ett sammanhang, skall jämförelsetalet för valsedelsgrupperna beräknas på nytt enligt 22 § när platserna för ersättarna skall fördelas mellan grupperna. Därvid skall bortses från namn på personer som har utsetts till ledamot. 24 §Om en valsedelsgrupp har tilldelats platser så många gånger som motsvarar antalet namn på gruppens lista skall gruppen inte längre
räknas vid den fortsatta fördelningen. Lika röstetal eller jämförelsetal 25 §Vid lika röstetal eller jämförelsetal skall avgörandet ske genom lottning. Inträdesordningen för ersättare och suppleanter 26 §När ersättare eller suppleanter har utsetts genom proportionella val skall de tjänstgöra enligt följande: 1. Den som har utsetts från en valsedelsgrupp med samma beteckning som den grupp från vilken ledamoten är vald, har företräde framför andra ersättare eller suppleanter. Av andra ersättare eller suppleanter har den företräde som har utsetts från en grupp med högre röstetal. 2. Inom samma grupp har den företräde vars namn har blivit tidigare uppfört på gruppens lista enligt 16 §. Den som har blivit tilldelad en plats från två eller flera grupper, skall anses vald för den grupp från vilken han först blev tilldelad platsen. /1/ Senaste lydelse 1988: 257. /2/ Senaste lydelse av 1 § 1988: 188. /3/ Senaste lydelse av lagens rubrik 1972: 231. /4/ Senaste lydelse 1988: 189. /5/ Lagen omtryckt 1973: 437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 191. /6/ Senaste lydelse 1990: 353. /7/ Senaste lydelse 1990: 353. /8/ Lagen omtryckt 1983: 578. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 653. /9/ Senaste lydelse 1988: 191. /10/ Senaste lydelse 1988: 193. /11/ Lagen omtryckt 1987: 1335. Senaste lydelse av lagens rubrik 1988: 195. /12/ Senaste lydelse 1988: 195. /13/ Lagen omtryckt 1983: 438. Senaste lydelse av 2 § 1988: 196. /14/ Lagen omtryckt 1987: 1000. /15/ Lagen omtryckt 1989: 935. /16/ Senaste lydelse av 1 kap. 5 § 1988: 200 2 kap. 2 § 1988: 200. /17/ Lagen omtryckt 1989: 713. /18/ Senaste lydelse 1988: 201. Bilaga 19 1 Förslag till Lag om införande av kyrkolagen (1992: 000) Härigenom föreskrivs följande. Allmänna bestämmelser 1 §Kyrkolagen (1992: 000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2 §Genom kyrkolagen (1992: 000) upphävs med den begränsning som följer av denna lag följande författningar: 1. kyrkolagen (1686: 0903), 2. konung Johan III:s brev den 8 mars 1571 med privilegier för tyska församlingen i Stockholm, 3. drottning Kristinas brev den 28 april 1649 med privilegier för tyska eller Kristine församling i Göteborg, 4. kungliga brevet den 11 juli 1781 angående lördagspredikningar i Västerbotten, 5. kungörelsen den 13 augusti 1823 om kyrkomusikens fortfarande under fastlagstiden, 6. cirkulärbrevet den 3 december 1823 angående Riksens Ständers underdåniga hemställan om tillåtelse för församlingarna att med deras kyrkoherdar överenskomma om tiden för gudstjänsternas början, 7. kungl. brev (1840: 46) angående Finska nationella församlingens i Stockholms fortfarande, samt om regleringen av dess angelägenheter, 8. kungörelsen (1841: 10) angående fastställd gränsdragning emellan de territoriella och de icke-territoriella församlingarna i huvudstaden, 9. förordningen (1855: 32 s. 3) angående ändring i vissa delar av kyrkolagens stadganden om prästmöte, 10. förordningen (1855: 61 s. 12) om avskaffande av kyrkoplikt, 11. förordningen (1859: 53 s. 1) angående förklaring av 3 kap. 4 § och ändring av 11 kap. 11 § kyrkolagen, 12. förordningen (1861: 19 s. 1) angående jämkning i gällande föreskrifter om tiden för begående av Herrens nattvard, 13. förordningen (1864: 55 s. 1) angående ändring av 3 kap. 2 § kyrkolagen jämte förklaring av 3 § i samma kap., 14. kungl. brev den 5 maj 1882 till befallningshavanden i Göteborgs och Bohus län angående indelning i Göteborgs stad i territoriella församlingar m.m. samt lönereglering för prästerskapet därstädes, 15. lagen (1893: 86 s. 1) angående prästedens utbytande mot ett löfte, 16. lagen (1909: 16 s. 5) innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen, 17. lagen (1910: 29 s. 1) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång, 18. lagen (1916: 92) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång, 19. lagen (1921: 589) angående upphävande av vissa delar av kyrkolagen, 20. lagen (1946: 778) om tillägg till kap. 3 kyrkolagen, 21. lagen (1948: 489) om tillägg till kyrkolagen, 22. lagen (1963: 633) om biskopsval, 23. förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst, 24. lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade, 25. lagen (1976: 610) med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning av präst i svenska kyrkan, 26. lagen (1979: 926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan, 27. lagen (1982: 377) om tillfällig upplåtelse av kyrka, 28. lagen (1982: 942) om svenska kyrkan, 29. lagen (1982: 943) om kyrkomötet, 30. församlingslagen (1988: 180), 31. domkapitelslagen (1988: 181), 32. kyrkofondslagen (1988: 182), 33. lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord, 34. prästanställningslagen (1988: 184), 35. kyrkliga indelningslagen (1988: 185), 36. lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan. 3 §Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i kyrkolagen (1992: 000) eller denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna. Övergångsbestämmelser till 11 kap. kyrkolagen 4 §Om beslutanderätten i en icke-territoriell församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar enligt äldre föreskrifter har utövats av kyrkostämma, skall utan hinder av bestämmelserna i 11 kap. 9 § kyrkolagen (1992: 000) beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkostämma. Kyrkostämman får dock besluta att församlingens beslutanderätt i stället skall utövas av kyrkofullmäktige. I fråga om kyrkostämmans beslut tillämpas bestämmelserna 11 kap. 13 § kyrkolagen. Övergångsbestämmelser till 17 kap. i den nya kyrkolagen 5 §För varje icke-territoriell församling skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman under år 1992 utse kyrkoråd för åren 1993 och 1994 enligt bestämmelserna i 17 kap. kyrkolagen (1992: 000). Kyrkoråd utses av kyrkofullmäktige före utgången av december månad och av kyrkostämma före utgången av november månad. Uppdragen för ledamöter i kyrkoråd och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser gäller till och med utgången av år 1992. Övergångsbestämmelser till 23 kap. i den nya kyrkolagen {pac}6 §Bestämmelserna i 23 kap. kyrkolagen (1992: 000) skall för åren 1993 och 1994 tillämpas bara på sådana icke-territoriella församlingar som den 1 januari 1992 ingick i en stiftssamfällighet. Övergångsbestämmelser till 27 kap. i kyrkolagen 7 §Punkten 3 i övergångsbestämmelserna till domkapitelslagen (1988: 181) skall fortfarande gälla. 8 §Var och en av kyrkoråden i domkyrkoförsamlingarna i Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö stift skall före utgången av år 1992 utse en sådan lekmannaledamot och ersättare för denne som enligt bestämmelserna i 27 kap. 6 § kyrkolagen (1992: 000) skall ingå i domkaptlet vid handläggningen
av ärenden som rör domkyrkan. Valet gäller från och med den 1 januari 1993 till dess att respektive kyrkoråd förrättar nytt val under nästa valperiod. Övergångsbestämmelser till 35 kap. i kyrkolagen 9 §Om förfarandet för tillsättning av en prästtjänst i ett icke-territoriellt pastorat har påbörjats före den 1 januari 1993, skall tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser. 10 §Första och andra gången efter lagens ikraftträdande som en tjänst som kyrkoherde blir ledig i andra icke-territoriella pastorat än Karlskrona amiralitetsförsamling, tillsätts den av kyrkorådet. 11 §Den turordning som enligt äldre bestämmelser har varit avgörande för hur en kyrkoherdetjänst tillsätts ändras inte genom kyrkolagen (1992: 000). 12 §Utan hinder av bestämmelserna i 35 kap. kyrkolagen (1992: 000) får regeringen var tredje gång en kyrkoherdetjänst blir ledig i ett pastorat tillsätta tjänsten genom att till denna förflytta en präst som är anställd med fullmakt. Sådan förflyttning får ske endast om det är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Vid en tillsättning som nu sagts skall i övrigt alltjämt tilllämpas bestämmelserna i 37--39 §§ lagen (1957: 577) om prästval. Övergångsbestämmelser till 38 kap. i kyrkolagen 13 §Punkterna 4--6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan skall fortfarande gälla. Övergångsbestämmelser till 42 kap. i kyrkolagen 14 §Föreskrifterna i 8 § 4 kyrkofondslagen (1988: 182) skall fortfarande gälla, såvitt avser kostnader för försäkringsförmåner som utgår för andra kyrkomusiker än skolkantorer och för vilka statlig grupplivförsäkring gäller den 1 januari 1993. 2Lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse. 36 kap. 5 § Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980: 100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kommuner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga
samfälligheter, och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit. Om tystnadsplikt för den som i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet finns föreskrifter i 33 kap. kyrkolagen (1992: 000). Den som inom annat trossamfund än svenska kyrkan är präst eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,
9 § radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 2 § lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan orden "församlingslagen (1988: 180)" skall bytas ut mot "21 kap. kyrkolagen (1992: 000)". Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. skall ha följande lydelse. 1 § Denna lag gäller proportionella val inom --landsting, --kommunfullmäktige, --kommunala indelningsdelegerade, --stiftsfullmäktige, --kyrkofullmäktige, --kyrkliga indelningsdelegerade, --kyrkostämma. Denna lag gäller när val skall vara proportionella inom --landsting, --kommunfullmäktige, --kommunala indelningsdelegerade, --landstingkommunal nämnd, --kommunal nämnd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Härigenom föreskrivs att 1 och 4 a §§ lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse. 1 § Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas, ökat med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (1988: 491) om skatteutjämningsbidrag. Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) eller 10 kap. 4 § tredje stycket församlingslagen (1988: 180) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas. Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977: 179) eller 19 kap. 5 § kyrkolagen (1992: 000) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den nya skattesatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till det antal skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas. 4 a § Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990: 324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån. Har enligt 10 kap. 4 § församlingslagen (1988: 180) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. Har enligt 19 kap. 5 § kyrkolagen (1992: 000) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. Församling är berättigad att under ett visst år av statens såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall skattemyndigheten under samma år utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas
samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsskattemyndigheten dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari
inte motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad. Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kyrklig samfällighet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshyphotekskassa och om stadshypoteksföreningar Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar skall ha följande lydelse. 31 § Utan pantsäkerhet får en förening lämna lån för vilket någon av föjande svarar som låntagare eller på grund av borgen: staten, kommun, landstingskommun, sådan församling eller kyrklig samfällighet som avses i församlingslagen (1988: 180), riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Utan pantsäkerhet får en förening lämna lån för vilket någon av föjande svarar som låntagare eller på grund av borgen: staten, kommun, landstingskommun, sådan församling eller kyrklig samfällighet som avses i kyrkolagen (1992: 000), riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Lagen träder i kraft den 1 januari 1993. 7 Förslag till Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291) Härigenom föreskrivs att 37 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha följande lydelse. 37 § I mål, vari prövningstillstånd kräves, får omständighet eller bevis, som klaganden åberopar först i regeringsrätten, beaktas endast om det föreligger särskilda skäl. Föreskrifter om förbud mot anförande av nya omständigheter i kommunalbesvärsmål finns i 7 kap. 1 § kommunallagen (1977: 179) och 13 kap. 1 § församlingslagen (1988: 180). Föreskrifter om förbud mot anförande av nya omständigheter i kommunalbesvärsmål finns i 7 kap. 1 § kommunallagen (1977: 179) och 22 kap. 1 § tredje stycket kyrkolagen (1992: 000). Klaganden bör i besvärshandlingen ange de skäl som han åberopar till stöd för sin begäran om prövningstillstånd. Lagen träder i kraft den 1 januari 1993. 8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval, m.m. Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval, m.m. skall ha följande lydelse. 43 § Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen
skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om ej hinder möter. Kungörelsen skall anslås på församlingarnas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början införas i ortstidning inom länet. I fråga om den slutliga sammanräkningen tillämpas i övrigt de bestämmelser i 14 kap. 1 § andra stycket, 2--4 §§, 5 § första stycket 1 och 2 samt 15, 15d, 16, 17 och 19--24 §§ vallagen (1972: 620) som avser val av kommunfullmäktige och utseende av suppleanter för fullmäktige. Vad som sägs i 14 kap. 19 § vallagen om beslut som har fattats med stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen (1977: 179) skall vid tillämpningen av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med stöd av 2 kap. 3 §, 5 kap. 2 § eller 7 kap. 5 § församlingslagen (1988: 180). Vad som sägs i 14 kap. 19 § vallagen om beslut som har fattats med stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen (1977: 179) skall vid tillämpningen av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med stöd av 13 kap. 3 §, 16 kap. 2 § eller 17 kap. 8 och 9 §§ kyrkolagen (1992: 000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastigheter m.m. Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. orden "lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord" skall bytas ut mot "41 kap. kyrkolagen (1992: 000)". Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 5 §§ lagen (1976: 600) om offentlig anställning skall ha följande lydelse. 1 kap. 2 § Lagen gäller ej statsråden eller riksdagens ombudsmän och ej heller den som är anställd på annan prästerlig tjänst än sådan som omfattas av 1 § 2. Lagen gäller inte statsråden, riksdagens ombudsmän eller den som är anställd på en statligt reglerad prästtjänst. 5 § I fråga om arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
församling eller kyrklig samfällighet gäller 4--17 kap. endast om anställningen är statligt reglerad och ej avser prästerlig tjänst. Bestämmelserna i 4--17 kap. gäller inte arbetstagare hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling eller kyrklig samfällighet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författningar skall ha följande lydelse. 5 § Författningar som beslutas av kyrkomötet eller en myndighet under kyrkomötet skall kungöras i svenska kyrkans författningssamling. Detsamma skall gälla sådana författningar som 1. ett domkapitel eller en stiftsstyrelse beslutar med stöd av bemyndiganden i författningar som beslutas av kyrkomötet, 2. kammarkollegiet beslutar med stöd av bemyndiganden av regeringen enligt lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord. Detsamma skall gälla sådana författningar som 1. ett domkapitel eller en stiftsstyrelse beslutar med stöd av bemyndiganden i författningar som beslutas av kyrkomötet, 2. kammarkollegiet beslutar med stöd av bemyndiganden av regeringen enligt 41 kap. kyrkolagen (1992: 000). Lagen träder i kraft den 1 januari 1993. 12 Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) Härigenom föreskrivs att i 1 kap. 5 § och 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) orden "lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord" skall bytas ut mot "41 kap. kyrkolagen (1992: 000)". Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 13 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 § och 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980: 100) skall ha följande lydelse. 1 kap. 10 § I fråga om tystnadsplikt angående uppgift som har anförtrotts präst under bikt eller själavårdande samtal i övrigt gäller i stället för bestämmelserna i denna lag vad som är särskilt föreskrivet. I fråga om tystnadsplikt angående uppgifter som under bikt eller själavårdande samtal anförtrotts den som i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag föreskrifterna i 33 kap. kyrkolagen (1992: 000). 16 kap. Nuvarande lydelse 1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikt följer av 1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje stycket andra meningen regeringsformen 2 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen eller beslut enligt 4 kap. 15 § riksdagsordningen såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt 2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 2 § lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar 3. denna lag enligt 2 kap. 1 § såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt 3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos riksbanken 5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsanstalt eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare Nuvarande lydelse 5 kap. 2--4 §§ 7 kap. 1 eller 4 § såvitt avser uppgift om annat än verkställigheten av beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke 7 kap. 6 § 7 kap. 9 § såvitt avser uppgift som hänför sig till annat än ärende om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier 7 kap. 11 § första eller andra stycket, 12 § andra stycket eller 14 § första stycket 7 kap 21 § såvitt avser uppgift vars röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men 7 kap. 29 § 8 kap. 3 § 5 § första stycket 2, 6 § första stycket 2, 7 § första stycket 2 eller 8 § första stycket 8 kap. 8 § andra stycket såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets affärsmässiga utlåningsverksamhet 8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 § 9 kap. 1--4 §§ 9 kap. 6 § såvitt avser uppgift om registrerads förhållanden 9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket, 9 § eller 10 § första stycket 1 9 kap. 11 § såvitt avser uppgift som hänför sig till ärende om annat än ekonomiskt bistånd till enskild 12 kap. 5 eller 7 § 4. förbehåll enligt 14 kap. 9 eller 10 § denna lag 5. förordnande med stöd av 5 kap. 4 § eller 23 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken 6. 8 kap 4 § första stycket tredje meningen rättegångsbalken 7. lagen (1979: 926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan 8. 6, 6 a och 6 b §§ lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Föreslagen lydelse 1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av 1. beslut enligt 10 kap. 7 § tredje stycket andra meningen regeringsformen 2 kap. 4 § andra stycket riksdagsordningen eller beslut enligt 4 kap. 15 § riksdagsordningen såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt 2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 2 § lagen (1985: 1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar 3. denna lag enligt 2 kap. 1 § såvitt avser uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt 3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos riksbanken 5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsanstalt eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare 5 kap. 2--4 §§ 7 kap. 1 eller 4 § såvitt avser uppgift om annat än verkställigheten av beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke 7 kap. 6 § 7 kap. 9 § såvitt avser uppgift som hänför sig till annat än ärende om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier 7 kap. 11 § första eller andra stycket, 12 § andra stycket eller 14 § första stycket 7 kap 21 § såvitt avser uppgift vars röjande kan antas medföra fara för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men 7 kap. 29 § 8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2, 6 § första stycket 2, 7 § första
stycket 2 eller 8 § första stycket Föreslagen lydelse 8 kap. 8 § andra stycket såvitt avser uppgift som hänför sig till myndighets affärsmässiga utlåningsverksamhet 8 kap. 9 §, 12 § första stycket, 13 § eller 15 § 9 kap. 1--4 §§ 9 kap. 6 § såvitt avser uppgift om registrerade förhållanden 9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket, 9 § eller 10 § första stycket 1 9 kap. 11 § såvitt avser uppgift som hänför sig till ärende om annat än ekonomiskt bistånd till enskild 12 kap. 5 eller 7 § 4. förbehåll enligt 14 kap. 9 eller 10 § denna lag 5. förordnande med stöd av 5 kap. 4 § eller 23 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken 6. 8 kap 4 § första stycket tredje meningen rättegångsbalken 7. 33 kap. kyrkolagen (1992: 000) 8. 6, 6 a och 6 b §§ lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 14 Förslag till Lag om ändring i förvaltningslagen (1986: 223) Härigenom föreskrivs att 31 § förvaltningslagen (1986: 223) skall ha följande lydelse. 31 § Bestämmelserna i 13--30 §§ gäller inte sådana ärenden hos kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilka besluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977: 179) eller 13 kap. församlingslagen (1988: 180). Bestämmelserna i 13--30 §§ gäller inte sådana ärenden hos kommunala, landstingskommunala och kyrkokommunala myndigheter i vilka besluten kan överklagas enligt 7 kap. kommunallagen (1977: 179) eller 22 kap. kyrkolagen (1992: 000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Bilaga 20 Kyrkomötets skrivelse 1991: 11 Regeringen Andra kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 1 ny kyrkolag (delvis) m.m. Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att kyrkomötet den 30 augusti 1991 beslöt att vid mom. 21 beträffande skiljande från ämbetet anhålla att 32 kap. 5 § förslaget till kyrkolag får den lydelse som framgår av bilaga att vid mom. 38 beträffande 34 kap. 7 § kyrkolagsförslaget tillstyrka regeringens förslag att i övrigt bifalla utskottets hemställan. Stockholm den 31 augusti 1991 Göran Åstrand Bengt Törnell Underbilaga 20: 1 32 kap. 5 § Frågor om att skilja någon från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att utöva detta prövas enligt följande: Innehavare Prövas av 1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar 2. präster --präster som är anställda i ett stift domkapitlet i det stift där prästen har sin anställning --präster som tjänstgör i svensk församling i utlandet domkapitlet i Uppsala stift --präster som är anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet eller av styrelsen för Svenska kyrkans mission domkapitlet i Uppsala stift --präster som inte har anställning som präst inom Svenska kyrkan domkapitlet i det stift där prästen senast var anställd som präst --präster som aldrig haft anställning som präst inom Svenska kyrkan domkapitlet i det stift där prästen prästvigdes eller förklarades behörig att utöva det kyrklig ämbetet Bilaga 21 Andra kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 1 Ny kyrkolag (delvis) m.m. 2KL 1991: 1 Sammanfattning I detta betänkande behandlas delar av regeringens skrivelse 1990: 1, nämligen kapitlen 1--3, 27--37, 40 och 45 i förslaget till kyrkolag samt förslagen till lag om införande av kyrkolagen, lag om ändring i domkapitelslagen (1988: 181) och lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 184) jämte ett antal lagförslag med följdändringar. Vidare behandlas svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse 1991: 9 samt 38 motioner. Utskottet har föreslagit vissa ändringar i regeringens lagförslag. Centralstyrelsens förslag har tillstyrks. Vidare har utskottet bifallit vissa motionsyrkanden. Regeringens skrivelse 1990: 1 till kyrkomötet kyrkolag (delvis) Regeringen har för kyrkomötets yttrande -- såvitt andra kyrkolagsutskottet är i fråga -- överlämnat förslag till 1. kyrkolag, kapitlen 1--3, 27--37, 40 och 45, 2. lag om införande av kyrkolagen, 3. lag om ändring i domkapitelslagen (1988: 181), 4. lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 184). Vidare har kyrkomötet beretts tillfälle ta del av 35 andra lagförslag med följdändringar. Svenska kyrkans centralstyrelses CsSkr 1991: 9 med förslag till yttrande över 40 kap. upplåtelse av kyrka i förslaget till kyrkolag, Regskr 1990: 1 Centralstyrelsen föreslår att kyrkomötet i yttrande till regeringen över RegSkr 1990: 1 Kyrkolag förslår att 1--3 §§ i 40 kap. Upplåtelse av kyrka får i den i bilaga som centralstyrelsens förslag angivna lydelsen, samt att kyrkomötet begär att centralstyrelsen låter utreda frågor om bestående upplåtelse av kyrkorum. Motionerna 1991: 4 av Rolf Eknefelt m.fl., vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådant tillägg till religionsfrihetslagen 6--12 §§ "Om medlemskap i svenska kyrkan"
att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem i Svenska kyrkan. 1991: 5 av Dag Sandahl, vari hemställs att kyrkomötet beslutar begära att centralstyrelsen låter utvärdera gällande prästanställningslag. 1991: 7 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman, vari hemställs 1. att kyrkomötet som sin mening ger centralstyrelsen till känna att uppdraget till den redan arbetande enmansutredaren bör utökas till att också ta i beaktande de fall, då präst dömts för brott eller gjort sig skyldig till avvikelse i läran, 2. att kyrkomötet begär att centralstyrelsen hos regeringen hemställer
om en sådan regeländring i Kyrkolagen avd 8, Kap. 32 § 5, mom 2 a, 4:e strecksatsen, beträffande prästs anställningsförhållanden, att denne alltid, då anställningsförhållanden som präst inte föreligger, skall för förvaltningen av sitt prästämbete svara inför domkapitel och biskop i det stift, där han senast var anställd som präst, 1991: 8 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman vari hemställs att kyrkomötet av regeringen begär ett tillägg i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990: 1, Kyrkolag, Åttonde avdelningen, kap. 32, Det kyrkliga ämbetet med följande lydelse: "Återinträde i det kyrkliga ämbetet som präst prövas inför biskop och domkapitel i det stift, där ämbetet nedlades", 1991: 9 av Börje Finnstedt, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär att folkomröstning skall komma till stånd avseende kyrkans förhållande till staten. 1991: 10 av Bengt Gustafsson m.fl., vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 7 § prästanställningslagen som möjliggör inrättande av interimistiska tillsättningsnämnder i blivande pastorat och som möjliggör att dessa interimistiska tillsättningsnämnder kan bestå av ledamöter från de församlingskyrkoråd som kommer att ingå i det nya pastoratet. 1991: 13 av Urban Gibson m.fl., vari hemställs att kyrkomötet i skrivelse till regeringen föreslår att det i motionen framförda förslaget till ändring av lagen om svenska kyrkan och av lagen om kyrkomötet antas av riksdagen. 1991: 16 av Sven Lenhoff och Eric Lundqvist, vari hemställs att kyrkomötet föreslår att 34 kap. 13 § i förslaget till kyrkolag ändras så att domkapitlen tillsätter komminister i samarbetskyrka sedan församlingskyrkoråd/en och samfundets styrelse beretts tillfälle
att yttra sig. 1991: 18 av Mildred Fischer m.fl., vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsbegränsning för innehav av tjänst som biskop. 1991: 19 av Börje Finnstedt, vari hemställs att kyrkomötet beslutar att ställa det kravet på kyrkoherdar att de innan de kan söka och inneha kyrkoherdetjänst skall ådagalägga sin lämplighet som ledare samt ha genomgått ledarskapsutbildning. 1991: 22 av Olle Wingborg, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär att tidsbegränsat förordnande skall tillämpas vid utnämning av biskopar. 1991: 24 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen över regeringens skrivelse 1990: 1 föreslår följande ändrad lydelse av förslaget till kyrkolag 32 kap. 1 §: Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av biskopen och domkapitlet i det stift där kandidaten söker anställning som präst. I andra fall prövas frågorna av biskopen eller domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller, om han inte är kyrkobokförd inom landet, av biskopen och domkapitlet i Uppsala stift. Frågor om prästvigning prövas av biskopen ensam. Första stycket tillämpas också när en präst som har skilts från rätten att utöva ämbetet enligt 2 eller 4 §§ vill ansöka om att återfå denna rätt. Beslut att återge präst som skilts från rätten att utöva ämbetet denna rätt får inte fattas mot biskopens mening. 1991: 25 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen hemställer om ändring i prästanställningsförordningen i enlighet med vad som föreslagits i motionen. 1991: 26 av biskop Per-Olov Ahrén, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen hemställer om ändring i prästanställningsförordningen i enlighet med vad som föreslagits i motionen. 1991: 27 av Bengt Jacobsson, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär att i 35 kap. 11 § kyrkolagen tillförs en mening med följande innebörd: "Inom de nationella icke-territoriella församlingarna tillsättes dock alltid tjänsten som kyrkoherde av kyrkorådet". 1991: 28 av Malte Wiss, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om biskopsval att proceduren förenklas. 1991: 30 av Bengt Englund, vari hemställs att kyrkomötet begär att centralstyrelsen inleder ett arbete som mynnar ut i att domkapitlen kan delegera interna personalfrågor om präster till pastoratens personalnämnder. 1991: 31 av Hans Siljedahl m.fl. vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär att förslaget till kyrkolag 33 kap. 1 § om tystnadsplikt får följande lydelse: Den som enligt svenska kyrkans ordning vigs till biskop, präst eller diakon har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han/hon erfarit under bikt eller själavårdande samtal. 1991: 36 av Karl-Erik Johansson och Torsten Gustavsson, vari hemställs
att kyrkomötet hos regeringen begär dels sådan ändring i prästanställningslagen att stiftsstyrelserna får möjlighet att vid behov inrätta tjänster som pastorsadjunkt dels sådan ändring av gällande regler att stiftsbidrag kan utgår ur kyrkofonden till lönekostnaderna. 1991: 37 yrkande 2 av Alf Sigling, vari hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår att 34 kap. 2 § andra stycket i förslaget till kyrkolag skall ha följande lydelse: Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop. 1991: 41 av Hans-Olof Hansson, vari hemställs att kyrkomötet föreslår regeringen en sådan utformning av kyrkolagens nionde avdelning, 34 kap. 4 § m.fl., att det i en stiftssamfällighet får finnas även en tjänst som pastorsadjunkt. 1991: 42 av Hans-Olof Hansson, vari hemställs att kyrkomötet föreslår regeringen att elfte avdelningen, 40 kap. § 2 i föreslagen kyrkolag får följande lydelse: "Kyrkoherden och andra präster som tjänstgör i pastoraten får använda kyrkor, som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst och som vårdas av en församling eller en kyrklig samfällighet för 1. församlingsgudstjänst, och 2. kyrkliga handlingar och en själavård som avser någon som tillhör församlingen. 1991: 43, av Hans-Olof Hansson, vari hemställs att kyrkomötet till sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 fogar en begäran om en snabb översyn av relationerna domkapitel-stiftsstyrelse vad gäller prästärendenas behandling, så att en ev därav föranledd korrigering av lagförslaget kommer till stånd, innan det fastställs. 1991: 45 av Hans-Olof Andrén m.fl., vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att normgivningen om det kyrkliga ämbetet bör brytas ut ur kyrkolagen och ges i en separat lag. 1991: 46 av Hans-Olof Andrén m.fl., vari hemställs att kyrkomötet begär att centralstyrelsen till 1992 års kyrkomöte framlägger förslag till nya medlemskapsregler i svenska kyrkan, vilka står i överensstämmelse med allmänkyrklig praxis och svensk grundlag. 1991: 49 av Carina Berg Dennevi, vari hemställs 1. att kyrkomötet hos regeringen begär ändring av nu gällande lagstiftning så att suppleanter äger rätt att närvara vid domkapitlets
sammanträden, 2. att kyrkomötet hos regeringen begär att stiftssamfälligheten medges rätt att ersätta de av stiftssamfälligheten valda suppleanterna
för deras kostnader i samband med domkapitlets sammanträden. 1991: 53 av Gunnar Lindberg, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en bred demokratisk enighet i relationsfrågan, om Svenska kyrkans ensamrätt till initiativ som berör hennes identitet
som trossamfund och om betydelsen av att inte föregripa församlingarnas svar på petriutredningen. 1991: 59 av Carl Gustaf von Ehrenheim m.fl., vari hemställs att kyrkomötet föreslår regeringen sådana ändringar i förslag till Kyrkolag att en tjänst som ärkebiskop samt en tjänst som biskop i Uppsala stift inrättas med beaktande av vad som anförts i motionen. 1991: 60 av Hans Sjöström, vari hemställs att kyrkomötet hos centralstyrelsen begär att normer för värdering av tvåspråkighet för tjänster inom Svenska kyrkan fastställs. 1991: 63 yrkande 1 av biskop Bengt Wadensjö m.fl., vari hemställs att kyrkomötet beslutar att i framställning till regeringen begära sådant tillägg i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990: 1, avd 4, kap. 5 §§ 22--24, att kyrkoherde i nybildat pastorat kan tillträda i sin befattning i första hand före indelningens ikraftträdande. 1991: 64 av Jan Erik Ågren, vari hemställs att kyrkomötet beslutar hos regeringen anhålla om sådan ändring att utnämningar av domprost överföres till domkapitel. 1991: 68 av Bengt Ljungqvist, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om svenska kyrkan att 31 kap. 2 och 5 §§ i nya kyrkolagen får den lydelse som framgår av motion 21/1990 och som tillstyrkts i sin helhet av kyrkomötet 1990, och som kyrkomötet anfört i sin skrivelse till regeringen den 30 augusti 1990. 1991: 69 av Björn Oxhammar Sr, vari hemställs att kyrkomötet begär att centralstyrelsen låter utreda möjligheterna att i anslutning till 1 § lagen (1982: 942) om svenska kyrkan liksom i andra lagkomplex, där kyrkan anger sin trosdefinition, foga en hänvisning till hur Svenska kyrkans trosdefinition uttrycks i tidigare
lagtexter. 1991: 70 av Torgny Larsson, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om biskopsval. 1991: 73 av Karl-Erik Johansson, vari hemställs 1. att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen betonar angelägenheten av en omredigering av den föreslagna kyrkolagen i enlighet med motionen med markering i 1 kap. av respektive avdelnings eller kapitels konstitutionella status, 2. att kyrkomötet hos regeringen anhåller att i det föreslagna 2 kap. en ny 2 § införes rörande stiftsindelningen och kyrkans episkopala organisation. 1991: 75 av Carl Gustaf von Ehrenheim, vari hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i förslaget till Kyrkolag, att i 29 kap. införes regler om ersättare till ärkebiskopen i svenska kyrkans centralstyrelse, och att ersättaren utses av kyrkomötet, bland biskoparna efter förslag av ärkebiskopen. 1991: 81 av Ingvar Bergenhorn, vari hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 begär sådan ändring av 35 kap. förslag till ny kyrkolag att formell möjlighet kommer att finnas för tillsättning av prästtjänst i nybildat pastorat innan pastoratsindelningen träder i kraft. 1991: 84 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Eskil Jinnegård, vari hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om personliga prästtjänster. Utskottet Regeringsskrivelsens huvudsakliga innehåll I förslaget till ny kyrkolag samlas sådana nu gällande lagregler som i princip bara riktar sig till svenska kyrkan och dess organ. Lagen avses ersätta 1686 års kyrkolag, lagen (1982: 942) om svenska kyrkan och ytterligare 35 författningar på kyrkans område. I förhållande till vad som nu gäller innebär förslaget till större delen inte några ändringar i sak. Läronämnden Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 1991: 1 att genom kyrkolagsförslaget tagits ett viktigt steg för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet, vilket ur läromässig synpunkt är viktigt. Mot de nya inslag i förhållande till nu gällande bestämmelser som ingår i förslaget har läronämnden inte några läromässiga invändningar (bilaga 1). 1. Relationen kyrka stat I motion 53 av Gunnar Lindberg framhålls att det vore mycket olyckligt
om riksdagen tog ställning för skiljande av kyrkan från staten på statens villkor om inte en bred enighet kan uppnås bland de folkvalda och utan att det tas något initiativ som utgår från kyrkan själv. Det kan upplevas som ett brott mot trosfriheten och mot ekumenikens huvudregel om respekt för andra samfunds särart. Motionären understryker att det från demokratisk synpunkt är viktigt att församlingarna får ge sina synpunkter på den s.k. Petriutredningen om kyrkans ekonomi genom ett grundligt remissförfarande, innan någon beredning av kyrka-stat-frågan sker på riksdagsnivå. I motion 9 av Börje Finnstedt framhålls att det allt oftare kommer signaler från politiker och inte minst från företrädare från kyrkan om ett skiljande mellan kyrka och stat. Motionären tvivlar på att framställningarna har någon förankring hos svenska folket och önskar därför en folkomröstning i frågan. Svenska kyrkans förhållande till staten skall enligt motionären inte avgöras av politiker eller av kyrkliga utredare utan av svenska folket. Utskottet får anföra följande. 1988 års kyrkomöte begärde att regeringen skulle tillsätta en expertutredning med inriktning på att närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden (KL 5). Kyrkolagsutskottet framhöll att en utredning om dessa förhållanden inte skall ses som ett initiativ i kyrka- statfrågan. Det handlar därför enligt utskottet inte om att klarlägga grundförutsättningarna för relationen mellan kyrka och stat. Utredningen tillsattes i februari 1989 med direktiv att redovisa ett fylligt underlag för en bedömning av vilka rättsliga och ekonomiska betingelser kyrkan lever under i dag och hur dessa låter sig anpassas till förändringar av relationerna inom ramen för nuvarande samband mellan stat och kyrka eller förändringar med mer långtgående innebörd. Utredningen avser att redovisa sitt arbete före utgången av 1991. Enligt utskottets mening saknas anledning att föregripa resultatet av utredningens arbete. Som tidigare framhållits i skilda sammanhang bör initiativ i kyrka-statfrågan komma från kyrkan själv. Utskottet förutsätter att det material utredningen framlägger kommer att bli föremål för en bred och allsidig remiss och att kyrkomötet kommer att ges möjlighet att yttra sig över utredningens resultat innan vidare ställningstaganden görs från statsmakternas sida i kyrka-statfrågan. Motion 53 får därmed anses besvarad. Enligt utskottets mening bör en folkomröstning inte övervägas förrän kyrkomötet haft möjlighet att ta ställning till resultatet av utredningens arbete. Mot denna bakgrund avstyrks motion 9. 2. Kyrkolagens disposition Regeringens skrivelse Reglerna i kyrkolagen är av olika konstitutionell karaktär. Så har föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen fått ett särskilt konstitutionellt skydd. Det gäller grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan. Sådana föreskrifter skall i dag meddelas i lagen om svenska kyrkan som skall stiftas, ändras eller upphävas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas. Ett motsvarande skydd har getts när det gäller föreskrifter om ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd. Riksdagen kan genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan delegera normgivningskompetens till kyrkomötet i vissa internt kyrkliga ämnen. Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till ändring i övergångsbestämmelserna till regeringsformen, innebärande att begreppet "lagen om svenska kyrkan" utmönstras (1990/91:KU24). Avsikten med ändringen är inte att de grundläggande förutsättningarna ändras. Således skall t.ex. grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lag som stiftas på samma sätt som riksdagsordningen och yttrande från kyrkomötet fortfarande inhämtas innan sådan lag stiftas. Vidare skall föreskrifter om ändring av det ändamål för vilket kyrklig egendom är avsedd stiftas i denna ordning. Liksom tidigare skall yttrande från kyrkomötet inhämtas innan riksdagen stiftar lag med grundläggande föreskrifter om prästtjänster i Svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet. I regeringens skrivelse 1990: 1 till kyrkomötet framhålls att de argument som kan anföras mot en samlad lag är att lagen blir omfattande och att reglerna därigenom blir av olika konstitutionell karaktär. Enligt föredragande statsrådet blir regelsystemet som sådant inte mindre omfattande bara för att det placeras i flera lagar. Snarare är det så att vissa "dubbelregleringar" kan undvikas om reglerna samlas i en lag. Enligt statsrådet bör reglernas olika konstitutionella karaktär inte heller vålla några bekymmer. Redan nu innehåller t.ex. lagen om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslagen vissa bestämmelser som kräver kyrkomötets yttrande och andra som inte kräver det. I alla lagstiftningsärenden måste således enligt statsrådet en bedömning av olika reglers konstitutionella karaktär göras. Motionen I motion 73 av Karl-Erik Johansson (yrkande 1) framhålls att det finns en uppenbar risk att kyrkolagsbegreppet mer och mer urholkas mot bakgrund av att bestämmelser och stadganden med olika konstitutionell status intagits i samma avdelningar och samma kapitel. Förslaget till kyrkolag bör därför omredigeras. Grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund, om kyrkans episkopala organisation,
om ändamålsbestämningen av den kyrkliga egendomen samt om kyrkomötet bör kunna sammanföras i särskilda avdelningar och kapitel med angivanden av den särskilda ordning, i vilken föreskrifter av detta slag stiftas. Övriga grundläggande föreskrifter bör på samma sätt kunna föras till avdelningar och kapitel, för vilka anges att däri intagna föreskrifter stiftas efter yttrande av kyrkomötet. För återstående i förslaget upptagna föreskrifter bör vid respektive avdelningar eller kapitel anges att kyrkomötet skall beredas tillfälle att yttra sig i ärenden av ifrågavarande art. Utskottet En svaghet med förslaget till kyrkolag ligger enligt utskottets mening i det förhållandet att bestämmelser med olika konstitutionell karaktär förekommer i samma avsnitt och att bestämmelser med samma konstitutionella karaktär förekommer på skilda håll i lagförslaget. I alla lagstiftningsärenden, som även kan gälla smärre ändringar, måste således en bedömning av olika reglers konstitutionella karaktör göras. En väg att komma till rätta med de svårigheter denna teknik innebär är att det inledningsvis infogas en bestämmelse som anger dels vilka bestämmelser i lagen som skall vara föremål för den kvalificerade lagstiftningsordning som gäller för huvudbestämmelserna i riksdagsordningen dels vilka bestämmelser som inte kan ändras utan kyrkomötets yttrande. I specialmotiveringen i regeringsförslaget har paragraferna markerats med asterisker för att tydliggöra bestämmelsernas olika konstitutionella karaktär. Dessa asterisker bör kunna utgöra utgångspunkt vid utformningen av bestämmelsen. Enligt utskottets mening talar behovet av lättillgänglighet och klarläggande för den skisserade lösningen. Utskottet förordar därför med anledning av motion 73 yrkande 1 att en bestämmelse med ovan redovisat innehåll tas in i kyrkolagen. 3. Svenska kyrkan som trossamfund (2 kap.) Regeringens skrivelse I denna avdelning har de bestämmelser i lagen om svenska kyrkan som ansetts grundläggande för kyrkan som trossamfund tagits in. I förhållande till 18 § lagen om svenska kyrkan har enligt skrivelsen
5 § kompletterats med att biskoparna har samma tillsynsansvar som domkapitlen. Det innebär ingen ändring i sak, utan motsvarar vad som nu gäller enligt 24 kap. 1 § 1686 års kyrkolag. Motionerna I motion 73 av Karl-Erik Johansson (yrkande 2) begärs att föreskrifter
om stiftsindelningen och kyrkans episkopala organisation införs i lagförslaget 2 kap. I motion 69 av Björn Oxhammar Sr föreslås att i lagregleringar där kyrkans trosdefinition anges skall intas en hänvisning till hur svenska kyrkans trosdefinition uttryckts i tidigare lagtexter. Det skulle enligt motionären kunna uttryckas på följande sätt. Innan denna lag tillkom uttryckte Svenska kyrkans trosdefinition i lagtext i 1809 års regeringsform § 2 med orden: den rena evangeliska läran, sådan som den, uti oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är. Samma ordval återfinns i nu gällande 1810 års successionsordning § 4. Utskottet I 2 kap. 1 § förslaget till kyrkolag har intagits den nuvarande bestämmelsen 1 § lagen om svenska kyrkan att Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. I förarbetena till lagen om svenska kyrkan (prop. 1981/82: 192) framhölls att definitionen inte gjorde anspråk på att vara en från teologisk synpunkt fullständig
beskrivning av Svenska kyrkan som trossamfund. Det förhållande att paragrafen inte mer utförligt anger Svenska kyrkans trosåskådning fick enligt propositionen inte uppfattas så att en närmare bestämning av denna i författning skulle vara obehövlig. I likhet med vad som dittills gällde borde Svenska kyrkans officiella trosuppfattning närmare bestämmas. Det måste sålunda finnas en preciserad rättsgrund för att t.ex. avgöra om en präst bekänner Svenska kyrkans lära. Det borde enligt föredragande statsrådets mening inte ankomma på staten att göra denna bedömning. En så vital och känslig fråga måste trossamfundet självt förfoga över. Det borde därför enligt propositionen ankomma på kyrkomötet att meddela närmare föreskrifter om Svenska kyrkans bekännelse. Också enligt utskottets mening bör Svenska kyrkans trosbekännelse komma till uttryck i föreskrifter som beslutas av kyrkomötet. Svenska kyrkans trosbekännelse hör naturligen hemma i kyrkoordningen. Kyrkoordningskommittén har också nyligen överlämnat delbetänkandet Svenska kyrkans grundläggande dokument. Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund också anledning att i lag hänvisa till hur bekännelsen uttryckts i tidigare lagtext. Utskottet avstyrker därför motion 69. Beträffande frågan om stiftsindelningen och kyrkans episkopala organisation anser utskottet däremot att bestämmelser i dessa för Svenska kyrkan grundläggande förhållanden bör redovisas bland de grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkan som skall tas in i en ny kyrkolag. Enligt utskottets mening bör därför i 2 kap. kyrkolagen ingå en bestämmelse som anger att Svenska kyrkan är indelad i stift och att stiften leds av biskopar. Motion 73 yrkande
2 tillstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det saknas anledning att -- såsom skett i 4 § -- särskilt nämna den biträdande biskopen. Enligt utskottets mening måste den biträdande biskopen anses omfattad av begreppet biskop. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag till 2 kap. kyrkolagen. 4. Medlemskap i Svenska kyrkan (3 kap.) Regeringens skrivelse I regeringens skrivelse framhålls att reglerna i religionsfrihetslagen
om medlemskap i Svenska kyrkan inte ansetts förenliga med bestämmelserna till skydd för den s.k. negativa religionsfriheten i 2 kap. 2 § regeringsformen. När en ändring av religionsfrihetslagens regler aktualiseras måste de alltså samtidigt göras förenliga med regeringsformen. Därför bör enligt skrivelsen i den nya kyrkolagen tills vidare bara tas in en hänvisning till de aktuella medlemskapsreglerna i 6--16 §§ religionsfrihetslagen. Motionen I motion 4 av Rolf Eknefelt m.fl. yrkas ett sådant tillägg till religionsfrihetslagen att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem i Svenska kyrkan. Motionärerna framhåller att datainspektionens föreskrifter anger att endast uppgifter om medlemmar i svenska kyrkan får föras i de nya församlingsregistren. Eftersom dop inte automatiskt
ger medlemskap får i församligen inte registerföras uppgifter om sådana döpta som inte anmälts som medlemmar. Alla dop förs visserligen in i dopboken, men adress och andra föränderliga uppgifter
kommer inte att uppdateras. Om ett döpt barn som inte anmälts som medlem flyttar till en annan församling blir det inte alls infört i den nya församlingens register, vilket enligt motionen kan medföra en mycket tungarbetad pastoral situation. Motionärena framhåller att dopprästen väl normalt ser till att medlemskap anmäls i samband med dopet, men det händer att det blir förbisett. Det naturliga är att medlemskap automatiskt blir en följd av dopet. Enligt motion 46 av Hans-Olof Andrén m.fl. kan alla alternativ där födseln utgör grund för medlemskap nu helt avföras från dagordningen som grundlagsstridiga. Därför bör det nu enligt motionärerna vara möjligt för centralstyrelsen att konstruera ett förslag, som tillgodoser teologiska och ekumeniska krav och som enligt statsmakternas uppfattning står i överensstämmelse med grundlagen. Motionärerna framhåller att det är angeläget att de nuvarande reglerna ersätts snarast, eftersom de har konsekvenser som idag framstår som orimliga (exempelvis att dop av den som icke är medlem ej medför medlemskap). Kyrkomötet bör därför begära hos centralstyrelsen att förslag i frågan läggs fram vid nästa kyrkomöte. Läronämnden Läronämnden noterar i sitt yttrande Ln 1991: 6 att motion 4 inte aktualiserar hela frågan om sambandet mellan dop och kyrkotillhörighet
utan endast den grundläggande ordningen att den som döps genom dopet också blir medlem i kyrkan. Detta bör enligt läronämnden få till självklar konsekvens att den som blir döpt i Svenska kyrkans ordning därmed utan särskild anmälan är medlem i Svenska kyrkan (bilaga 2). Utskottet Utskottet vill inledningsvis i detta avsnitt peka på att hänvisningen i 3 kap. kyrkolagen bör omfatta 6--19 §§ religionsfrihetslagen. Beträffande de medlemskapsfrågor som tas upp i motionerna 4 och 46 får utskottet hänvisa till att frågan är föremål för behandling inom Svenska kyrkan. Svenska kyrkans centralstyrelse redovisade för 1989 års kyrkomöte ett utredningsarbete som genomförts inom en arbetsgrupp i fråga om dop och kyrkotillhörighet. Centralstyrelsen framhöll att den inte haft möjlighet att ta ställning till arbetsgruppens två alternativa förslag. Centralstyrelsen avsåg att med ledning av den fortsatta debatten bearbeta frågan i dess olika aspekter mot bakgrund av vad centralstyrelsen kunde finna teologiskt viktigt och riktigt. Enligt uppgift arbetar kyrkoordningskommittén med frågan om nya medlemskapsregler och kan komma att under hösten lägga fram ett förslag i ämnet. Utskottet ställer sig positivt till syftet med motion 4. Enligt utskottets mening bör emellertid det arbete som pågår inom kyrkoordningskommittén och centralstyrelsen inte föregripas. Utskottet förutsätter att centralstyrelsen därefter kommer att överlämna ett samlat förslag rörande medlemskapsfrågorna till kyrkomötet. Kyrkomötet har då möjlighet att -- mot bakgrund av den utredning som kommer att ligga till grund för förslaget -- göra en övergripande bedömning av hur medlemskapsfrågorna bör lösas. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 4 och 46. 5. Domkapitel (27 kap.) Regeringens skrivelse Lagförslagets bestämmelser motsvarar paragraferna 1--5 samt 20 i den nuvarande domkapitelslagen. De föreslagna bestämmelserna i 4 och 6 §§ är dock nya. Enligt bestämmelsen i 4 § får domkapitlet
som ledamot adjungera en inom stiftet anställd präst vid förhinder för någon av de självskrivna ledamöterna eller vid uppkommen ledighet efter någon av dem. Förslaget i denna del bygger på ett tillkännagivande från 1990 års kyrkomöte. Kyrkomötet ansåg att det var angeläget att viktiga beslut av domkapitlet alltid skall kunna fattas med en sammansättning som ger uttryck för balansen mellan prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse. Kyrkomötet förordade därför i första hand att den adjunktionsmöjlighet som tidigare funnits skulle återinföras (2KL 1990: 5). Enligt 6 § skall en lekman som särskilt blivit utsedd av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd ingå som ledamot i domkapitlet i de sex stift som har medeltida domkyrkor när ärenden som rör domkyrkan handläggs. Motionerna I motion 30 av Bengt Englund framhålls att det bör ges en möjlighet för domkapitlet att delegera interna personalfrågor om präster till pastoratens personalnämnder. Motion 43 av Hans-Olof Hansson vänder sig mot att många ärenden måste passera domkapitel och stiftsstyrelse innan beslut kan tas. Vidare måste enligt motionären den nuvarande uppdelningen, t.ex. när det gäller tjänstledigheter och semestrar för prästerskapet, anses märklig, när man samtidigt vill hävda, att domkapitlet är arbetsgivarmyndighet. Kyrkomötet borde därför enligt motionären i samband med yttrandet över regeringens skrivelse 1990: 1 begära en snabb översyn av nämnda förhållanden, så att om möjligt en klarare uppdelning mellan domkapitlet och stiftsstyrelsen vad gäller prästärendenas behandling kan åstadkommas. I motion 49 av Carina Berg Dennevi begärs en ändring av nu gällande lagstiftning så att suppleanter äger rätt att närvara vid domkapitlens
sammanträden. Vidare begärs att kyrkomötet hos regeringen begär att stiftssamfälligheterna medges rätt att ersätta de av stiftssamfälligheten valda suppleanterna för deras kostnader i samband med domkapitlens sammanträden. Utskottet Utskottet utgår från att begreppet kyrkobokförd i kapitlets 9 §, liksom i domkapitelslagen med anledning av folkbokföringsreformen kommer att ersättas av begreppet folkbokförd. Det förhållandet att det efter nästa årsskifte kommer att finnas en domprost i varje stift bör enligt utskottets mening komma till uttryck i 27 kap. 2 § kyrkolagen och övergångsvis i 2 § domkapitelslagen och 3 § prästanställningslagen. I 27 kap. 2 § kyrkolagsförslaget och 2 § domkapitelslagen bör första stycket 2 § formuleras "domprosten, som vice ordförande". I 3 § prästanställningslagen bör orden "om inte regeringen bestämmer annat" utgå. Utskottet anser också att 27 kap. 5 § kyrkolagen skall ha följande lydelse: "I domkapitlet i Uppsala stift är ärkebiskopen ordförande och presiderar när han är närvarande. I övrigt utövas ordförandeskapet av biträdande biskopen". I övrigt tillstyrks skrivelsens förslag, såvitt avser 27 kap. kyrkolagen. När det gäller det i motion 43 påtalade förhållandet mellan domkapitel och stiftsstyrelse får utskottet hänvisa till att frågan behandlades under förra årets kyrkomöte (2KL 1990: 5). Utskottet framhöll att mycket talar för att den nya ordningen som gäller i fråga om domkapitlens och stiftsstyrelsernas olika arbetsuppgifter har sådana inslag att verksamheten på sina håll blir alltför tidskrävande och ineffektiv. Enligt utskottet tedde sig därför en uppföljning av reformen som angelägen. Enligt utskottets mening borde det ankomma på centralstyrelsen att föranstalta om en kartläggning av vilka problem som uppstått på olika håll och om hur problemen bemästras. Kartläggningen och utvärderingen borde sedan redovisas för kyrkomötet. Vad utskottet anfört gav kyrkomötet som sin mening centralstyrelsen till känna. Beslut i vissa frågor som rör prästers anställningsförhållanden fattas av domkapitlen. Det gäller bl.a. ärenden om prästexamen, behörighet vid tillsättning av stiftspräster och pastoratspräster, tillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten är ledig, förordnande av tjänstebiträde åt präster och skiljande från det kyrkliga ämbetet. Någon delegationsmöjlighet till de kyrkliga församlingarna i dessa frågor finns inte enligt gällande bestämmelser. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande när det gäller förhållandet mellan domkapitel och stiftsstyrelse. Det bör således ankomma på centralstyrelsen att genomföra en ingående kartläggning och utvärdering av det slag utskottet uttalade sig om vid förra årets kyrkomöte och som kyrkomötet ställde sig bakom. Utskottet förutsätter således att centralstyrelsen till kyrkomötet lämnar den begärda redovisningen. Något tillkännagivande till regeringen i frågan är mot denna bakgrund inte behövlig. Motion 43 avstyrks därför. Beträffande frågan om delegation från domkapitel till pastoratens personalnämnder vill utskottet framhålla att domkapitlen redan idag har möjlighet att inhämta yttranden från personalnämnderna. Utskottet anser emellertid att själva prövningen inte bör delegeras till personalnämnderna. Motion 30 avstyrks. Den tidigare gällande förordningen (1977: 625) om information till ersättare i statliga styrelser och nämnder innehöll en bestämmelse om att ersättare, där så bedömdes lämpligt, borde kallas till sammanträde även när ordinarie ledamot inte hade förfall. Denna möjlighet borde särskilt beaktas i det inledande skedet av ersättares förordnande, då ersättare besitter särskild sakkunskap samt då ersättares närvaro av annat skäl är önskvärd men ej nödvändig. I samband med verksledningsreformen (prop. 1986/87: 99), vars syfte var att skapa bättre möjligheter att styra myndigheternas verksamhet i stort samtidigt som myndigheterna gavs möjlighet att i större utsträckning bestämma om sina inre angelägenheter, upphävdes ett betydande antal regeringsförfattningar om de statliga myndigheternas administrativa verksamhet, bl.a. den nyssnämnda förordningen. Storleken av arvoden m.m. för vissa uppdrag inom de olika departementens verksamhetsområden fastställs återkommande genom regeringsbeslut. Sedan den 30 juni 1988 utgår ersättning -- om det inte i särskilda fall anges annat -- till ersättare och suppleant för varje ledamot med visst belopp för varje dag han tjänstgör i stället för ordinarie ledamot. Detsamma gäller när han efter särskild kallelse deltar i ett sammanträde. Utskottet vill framhålla att nuvarande bestämmelser inte hindrar att suppleanter kallas till domkapitlens sammanträden även om de inte skall ingå som ledamöter. Under förutsättning av att särskild kallelse utgår skall ersättning betalas. Enligt utskottets mening är det många gånger av stort värde att suppleanter kallas utan att delta som ledamot i domkapitlet. Utskottet anser dock att det saknas skäl att ingripa i domkapitlens rätt att själva besluta om sina inre angelägenheter. Motion 49 avstyrks därför. Utskottet vill emellertid framhålla att det enligt utskottets mening finns anledning att betala arvode till de adjungerade ledamöterna i domkapitlen. 6. Biskopar (28 kap.) Regeringens skrivelse Kapitlet inleds med en bestämmelse om biskopens uppgifter, vilka i huvudsak motsvaras av 24 kap. 5, 6, 18 och 21 §§ i 1686 års kyrkolag. Av regeringsskrivelsen framgår att de uppgifter som anges i 28 kap. 1 § är de som ankommer på biskopen i egenskap av stiftschef. Vad som i övrigt ankommer på biskopen i egenskap av innehavare av det kyrkliga ämbetet tillhör kyrkomötets normgivningsområde. Bestämmelsen i 2 § är ny. Med stöd av denna får ärkebiskopen delegera sina arbetsuppgifter som stiftschef till biträdande biskopen i Uppsala stift. Bestämmelsen i 5 § är också ny. Redan i dag framgår dock av kyrkofondslagen att stiftssamfälligheten svarar för att biskopen får behövlig sekreterarhjälp. Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke gäller i Uppsala stift detta bara för den biträdande biskopen. Förvaltningskostnader för ärkebiskopsämbetet betalas enligt kyrkofondslagen med medel ur kyrkofonden enligt regeringens bestämmande. I övrigt innebär förslaget i huvudsak inga ändringar i förhållande till vad som nu gäller. Motionen I motion 59 av Carl Gustaf von Ehrenheim m.fl. med förslag om inrättande av en självständig tjänst som ärkebiskop i svenska kyrkan framhålls beträffande ärkebiskopen och biträdande biskopen i Uppsala stift att ett delat ansvar för biskopsämbetet mellan två personer medför både praktiska och principiella komplikationer. Med hänvisning till den omfattande delegationen av ärkebiskopens uppgifter till biträdande biskopen, vikten av kontinuitet i stiftets arbete och under hänsynstagande till stiftets präster och församlingar, föreslår motionärerna att en tjänst som biskop i Uppsala stift inrättas med samma uppgifter som föreskrivs i kyrkolagsförslagets 28 kap. Vidare föreslås att en paragraf med bestämmelser om ärkebiskopens uppgifter skall införas i detta kapitel. Denna paragraf skall innehålla bestämmelser att ärkebiskopen företräder Svenska kyrkan inom och utom landet. Den som innehar tjänsten som ärkebiskop skall vidare viga biskopar, visitera Svenska kyrkans verksamhet i utlandet och regelbundet samla övriga biskopar till samråd. I ärkebiskopens uppgifter skall även ingå att vara ordförande i Uppsala domkapitel vid prövning av disciplinärenden rörande präster kyrkobokförda utom riket eller tjänstgörande i svensk församling i utlandet eller anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrkligt arbete eller av Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Uppsala domkyrka skall vara biskopskyrka för både ärkebiskopen och biskopen i Uppsala stift. Vidare föreslås att 28 kap. skall innehålla bestämmelser om att den till tjänsten äldste biskopen skall förrätta biskopsvigning
samt leda samråd med biskoparna när ärkebiskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när ärkebiskopstjänsten är ledig. En följdändring när det gäller valkorporation vid ärkebiskopsval föreslås också. Läronämnden Läronämnden hänvisar i sitt yttrande Ln 1991: 9 till sitt tidigare yttrande 1989: 9 om att uppdraget att vara biskop av tradition i vår kyrka är förbundet med uppgiften att viga präster och att vara pastor pastorum. Detta uppdrag skall enligt läronämnden hänföras till ett bestämt stift, vilket i det tidigare yttrandet lyfts fram som en bärande princip. I yttrandet Ln 1989: 9 framhölls beträffande tjänsten som biträdande biskop att det var fråga om en interimistisk lösning i avvaktan på en stiftsindelning (bilaga 3). Utskottet Enligt utskottets mening är det angeläget att bestämmelsen i 1 § som anger biskopens uppgifter kompletteras med uppgiften vigning till det kyrkliga ämbetet. Denna uppgift är av så central betydelse för biskopstjänsten att den inte bör uteslutas ur paragrafen även om den skulle kunna anses ligga inom kyrkomötets eget kompetensområde. Beskrivningen av de uppgifter som åligger innehavare av tjänst som biskop bör enligt utskottets mening inledas med orden "utföra vigning till det kyrkliga ämbetet". Den nuvarande punkten 1 bör i stället utgöra en femte punkt som inleds med orden "i övrigt fullgöra" osv. Som en följd härav bör i kapitlets 4 § intas en punkt om att domkapitlet får "1.för vigning till det kyrkliga ämbetet anlita annan biskop". Punkterna 1 och 2 bör i stället betecknas 2 resp. 3. När det gäller den i motion 59 upptagna frågan om ärkebiskopens ställning vill utskottet hänvisa till att tjänsten som biträdande biskop i Uppsala stift nyligen inrättats. Det kan enligt utskottets mening självfallet inte bortses från att den nya ordningen kan medföra svårigheter av olika slag och att sådana svårigheter måste kunna lösas på ett godtagbart sätt. Enligt utskottets mening har emellertid alltför kort tid förflutit för att en väsentlig förändring skall övervägas. Mot denna bakgrund avstyrks motion 59. 7. Kyrkomötet (29 kap.) Förslagets 29 kap. innehåller i huvudsak bestämmelser om kyrkomötet som i dag återfinns i 3--9 §§ lagen om svenska kyrkan samt 26--40 §§ lagen om kyrkomötet. Kapitlets 2 och 7 §§ motsvaras dock av 5 och 6 §§ lagen om svenska kyrkan i dess lydelse före den 1 juni 1991. Enligt 5 § andra stycket lagen om svenska kyrkan gäller numera att de som innehar tjänster som biskop eller biträdande biskop i svenska kyrkan skall närvara vid kyrkomötets sammanträden och får delta i kyrkomötets överläggningar och framställa förslag, men delta i besluten endast om de är ledamöter av kyrkomötet. Vidare stadgas numera i 6 § att kyrkomötet skall behandla ärenden som väcks genom bl.a. motion av den som innehar tjänst som biskop eller biträdande biskop. Enligt 29 kap. 5 och 6 §§ förslaget till ny kyrkolag har centralstyrelsen 15 ledamöter med ärkebiskopen som ordförande. De övriga 14 ledamöterna är valda och ersättare för dem skall utses. Bland de valda ledamöterna skall kyrkomötet utse en eller två vice ordförande. Motionerna I motion 13 av Urban Gibson m.fl. begärs sådana lagändringar att biskoparna blir självskrivna ledamöter av kyrkomötet. Motionärerna
anser förra kyrkomötets beslut om biskoparnas ställning i kyrkomötet mycket olyckligt och aktualiserar återigen möjligheten för biskoparna att bli fullvärdiga ledamöter. I motion 75 av Carl-Gustaf Ehrenheim framhålls att det i 29 kap. bör finnas bestämmelser om ersättare för ärkebiskopen i svenska kyrkans centralstyrelse. I en episkopal kyrka synes det enligt
motionären riktigt att ersättaren av kyrkomötet utses inom kretsen av biskopar efter förslag av ärkebiskopen. Ersättaren bör inte tjänstgöra som ordförande. Läronämndens yttrande Läronämnden hänvisar i sitt yttrande Ln 1991: 8 till sitt yttrande vid förra årets kyrkomöte 1990: 11, där nämndens majoritet fann starka skäl tala för att biskoparna skall bli självskrivna ledamöter (bilaga 4). Utskottet Utskottet får hänvisa till att frågan om biskoparnas självskrivenhet i kyrkomötet fick en ingående behandling vid 1990 års kyrkomöte. Övervägande skäl talade enligt utskottet för att biskoparna inte skulle ges en självskriven ställning som ledamöter i kyrkomötet. Utskottet förordade i stället att biskoparna i större utsträckning genom införande av motions- och förslagsrätt skulle ges möjlighet att påverka beslutsfattande i kyrkomötet. Kyrkomötets majoritet ställde sig bakom utskottets ställningstagande. Enligt utskottets mening saknas anledning att nu frångå detta ställningstagande. Motion 13 avstyrks. Genom ändring i lagen om svenska kyrkan har biskoparna getts den av kyrkomötet begärda rätten att framställa förslag till kyrkomötet. Utskottet förutsätter att 29 kap. 2 och 7 §§ i den nya kyrkolagen får den lydelse som bestämmelserna i 5 § andra stycket och 6 § första stycket lagen om svenska kyrkan har sedan den 1 juni 1991, dock bör -- som tidigare framhållits -- inte någon åtskillnad göras mellan biskop och biträdande biskop. Beträffande frågan om ersättare för ärkebiskopen i Svenska kyrkans centralstyrelse anser utskottet att det i likhet med vad som gäller för stiftsstyrelse finns behov av reglering i frågan. I förslaget till kyrkolag saknas bestämmelser om ersättare till ärkebiskopen i centralstyrelsen. En sådan bestämmelse bör tas in i lagen. Ersättaren bör, som föreslås i motionen, utses av kyrkomötet bland biskoparna efter förslag av ärkebiskopen. Motion 75 tillstyrks således. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag till 29 kap. kyrkolagen, bortsett från att utskottet förordar att biträdande biskopen inte anges särskilt. 8. Svenska kyrkans centralstyrelse (30 kap.) Bestämmelserna i förslagets 30 kap. om svenska kyrkans centralstyrelse
motsvaras av de nuvarande bestämmelserna i 9 § andra stycket lagen om svenska kyrkan samt 41--45 §§ lagen om kyrkomötet. Utskottet tillstyrker skrivelsens förslag i denna del. 9. Kyrkomötets besvärsnämnd (31 kap.) Regeringens skrivelse De föreslagna bestämmelserna i detta kapitel motsvarar 46--49 §§ lagen om kyrkomötet. Liksom i de nuvarande bestämmelserna anges att besvärsnämnden skall bestå av en ordförande och en vice ordförande som båda skall vara eller ha varit ordinarie domare, en biskop och tre andra ledamöter. För den biskop som är ledamot skall finnas en biskop som ersättare. Ordföranden, vice ordföranden, biskopen och dennes ersättare väljs särskilt. Ledamöterna och ersättarna väljs av kyrkomötet. Motionen I motionen 68 av Bengt Ljungqvist begärs att kyrkomötet hos regeringen
upprepar sin vid förra kyrkomötet beslutade anhållan till regeringen om att besvärsnämnden utöver ordförande, vice ordförande och biskop skall bestå av fyra ledamöter. Kyrkomötet skulle härigenom få sin majoritetsställning tillbaka. Utskottet Vid 1990 års kyrkomöte tillstyrkte utskottet bifall till ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella. Kyrkomötet godtog utskottets förslag. Kyrkomötets anhållan till regeringen har inte föranlett proposition till riksdagen i denna fråga. Utskottet anser fortfarande att övervägande skäl talar för den i motionen föreslagna sammansättningen av kyrkomötets besvärsnämnd. Visserligen är det kyrkomötet som utser samtliga ledamöter i besvärsnämnden men enligt utskottets mening är det endast de som kan väljas utan begränsning till viss kategori som kan sägas representera kyrkomötet. För att dessa representanter inte skall överröstas genom ordförandens utslagsröst bör enligt utskottets mening den balans som tidigare gällde återställas på det sätt som föreslås i motionen. Motion 68 tillstyrks således. Förutom att 31 kap. 2 § första stycket 3 bör ha lydelsen "fyra andra ledamöter" och andra stycket andra meningen bör lyda:"För de fyra andra ledamöterna skall utses lika många ersättare" bör i 5 § första stycket förutom ordföranden och biskopen anges "minst tre andra ledamöter". I övrigt tillstyrks regeringens förslag. 10. Det kyrkliga ämbetet (kap. 32) Regeringens skrivelse I skrivelsen föreslås att de bestämmelser om det kyrkliga ämbetet som i dag finns i lagen om svenska kyrkan tills vidare tas i den nya kyrkolagens 32 kap. I sak innebär förslaget ingen annan ändring än att en bestämmelse som reglerar prövningen av en ansökan att återfå rätten att utöva ämbetet tas in i lagen. Prövningen i dessa fall skall ske i samma ordning som i dag gäller för prästkandidats inträde i det kyrklga ämbetet. Frågan skall således prövas av domkapitlet i det stift, där den som önskar återinträde söker anställning som präst. I andra fall skall prövningen ske av domkapitel i det stift där den enskilde är kyrkobokförd. Är han inte kyrkobokförd i Sverige sker prövningen av domkapitlet i Uppsala stift. I skrivelsen föreslås vidare att oförändrade forumregler skall gälla i de fall någon skiljs från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet eller för viss tid förklaras obehörig att utöva detta. Det innebär bl.a. att det är domkapitlet i det stift där prästen har sin anställning som prövar frågan. Saknar prästen anställning prövas frågan av domkapitlet i det stift där prästen är kyrkobokförd. Motioner I motion 7 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman behandlas två frågor med anknytning till biskopens och domkapitlets arbetsgivarfunktion. Den ena frågan avser det fall en präst har gjort sig skyldig till ett allvarligt brott eller avvikit från läran. Med hänsyn till den ekonomiska tryggheten för den enskilde föreslår motionärerna att kyrkomötet som sin mening ger centralstyrelsen till känna att uppdraget till den nu sittande utredningen om det ekonomiska trygghetssystemet bör utökas till att även avse de fall en präst dömts till brott eller avvikit från läran. I motionen behandlas också frågan om möjligheten för stiften att kunna utöva sitt arbetsgivaransvar gentemot prästerna på ett kraftfullt sätt. Ett problem med nuvarande system är att präst som inte innehar anställning som präst, svarar för förvaltningen av sitt ämbete inför biskop och domkapitel i det stift han är kyrkobokförd. Någon formell relation finns inte vare sig till det stift där han senast var anställd eller till det stift där han blev prästvigd. Det föreslås därför att förslaget till 32 kap. 5 § kyrkolag ändras så att präst i de fall anställningsförhållanden inte föreligger, svarar inför biskop och domkapitel i det stift han senast var anställd som präst. Motion 8 av biskoparna Bengt Wadensjö och Gunnar Weman behandlar frågan om återinträde i det kyrkliga ämbetet. Motionärerna anser att det är önskvärt att frågan om återinträde regleras i lag samt att den bör prövas inför biskop och domkapitel i det stift där präst nedlade eller skildes från sin rätt att utöva det kyrkliga ämbetet. I motion 24 av biskop Per-Olov Ahrén framhålls att det för inträde i det kyrkliga ämbetet som präst krävs prästvigning och att det är biskopen ensam som prövar om vigning skall ske. Detta bör framgå av kyrkolagen. Det bör även framgå att biskopen skall vara delaktig i beslut om att återge någon rätten att utöva ämbetet och att ett sådant beslut inte bör kunna fattas mot biskopens mening. I motion 45 av Hans-Olof Andrén m.fl. påpekas att kap. 32 i förslag till kyrkolag kommer att upphävas i sin helhet när kyrkomötet har meddelat egna föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Lagen kommer således kort efter sin tillkomst, att sakna ett kapitel. Det föreslås därför att bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet bryts ut ur kyrkolagen och ges i en separat lag. Utskottet Principiella frågor Genom en ändring i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och 7 § lagen om svenska kyrkan har kyrkomötet från och med den 1 juli 1989 fått möjligheter att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Samtidigt togs det i lagen om svenska kyrkan in bestämmelser om inträde i det kyrkliga ämbetet, om skiljande från ämbetet och om att för viss tid förklara någon obehörig att utöva ämbetet. I lagstiftningasarbetet (prop. 1987/88: 31 s. 178) uttalades att de bestämmelser om ämbetet som togs in i lagen om svenska kyrkan borde upphävas när kyrkomötet hade meddelat egna föreskrifter i ämnet. Under hösten 1990 överlämnade kyrkoordningskommittén delbetänkandet Det kyrkliga ämbetet. I betänkandet presenterades ett förslag till reglering av ämbetet. Med hänsyn till remissutfallet ansåg centralstyrelsen att vissa frågor måste bearbetas vidare. Under våren 1991 tillsattes en utredningsgrupp som skall inrikta sitt arbete
särskilt på frågor om diakonatet. Utredningsgruppen skall även behandla bl.a. kyrkans tjänste- och ämbetsstruktur utifrån en samtidsanalys. Centralstyrelsen avser att lägga fram ett förslag till en samlad kyrkoordning vid kyrkomötet 1993 (CsSkr 1991: 3 s. 4). Denna inomkyrkliga reglering skall efter riksdagsbeslut ersätta nuvarande lagbestämmelser. Kyrkomötet har därför först att ta ställning till om bestämmelser om det kyrkliga ämbetet skall tas in i kyrkolagen eller behållas i en särskild lag i avvaktan på kyrkomötets föreskrifter. Enligt utskottets mening finns det i och för sig skäl att ifrågasätta det lämpliga i att bestämmelser om det kyrkliga ämbetet tas in i den nya kyrkolagen. Från främst principiell synpunkt kan invändningar riktas mot att i lag reglera sådant som faller under kyrkomötets kompetensområde. I sammanhanget måste dock hänsyn tas till att det för närvarande är svårt att bedöma när kyrkomötet själv kan komma att meddela föreskrifter i ämnet. Området kan under denna tid inte vara oreglerat. I motion 45 föreslås att bestämmelserna i kyrkolagens 32 kap. skall ges i en särskild lag. Utskottet anser för sin del däremot att övervägande, framförallt praktiska, skäl talar för den föreslagna ordningen. Att den nya kyrkolagen i en framtid kommer att sakna innehåll i ett kapitel är i sammanhanget
av underordnad betydelse. Utskottet kan därför inte tillstyrka motion 45. Det kan vidare diskuteras om det är riktigt att nu göra ändringar i reglerna om det kyrkliga ämbetet. Det kan naturligtvis hävdas att ändringarna bör anstå till den inomkyrkliga reglerigen. Med detta synsätt skulle således de ändringar som anses befogade i stället beaktas av centralstyrelsen i den fortsatta beredningen av ärendet. Utskottet anser inte att detta är en bra lösning. Det är som tidigare nämnts oklart när kyrkomötet kan komma att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Att underlåta att göra de ändringar som är nödvändiga, kan mot denna bakgrund inte anses försvarligt. Förslagen till ändringar i befintlig lagstiftning m.m. En nyhet i förslaget till kyrkolag är att även frågan om återinträde i ämbetet regleras. I skrivelsen föreslås nämligen att det i 32 kap. 1 § andra stycket kyrkolagen tas in en bestämmelse om hur en ansökan att återfå rätten att utöva det kyrkliga ämbetet skall prövas. Bestämmelsen kan tillämpas i de fall en präst har blivit skild från eller förklarad obehörig att utöva ämbetet på grund av att han har blivit avskedad från sin anställning som präst eller på grund av att han har övergett svenska kyrkans lära. Ansökan om återinträde skall behandlas på samma sätt som frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet. Det är tillfredsställande att regeringen föreslår att även förfarandet vid återinträde regleras. Utskottet delar däremot inte regeringens uppfattning att prövningen skall ske i samma ordning som vid inträde i ämbetet. Mot den föreslagna ordningen talar bl.a. det förhållandet att en präst kan söka återinträde i ämbetet utan att samtidigt söka anställning. Enligt utskottets mening är det dessutom domkapitlet och biskopen i det stift där prästen blev skild från ämbetet som är mest lämpade att pröva frågan om återinträde. Utskottet tillstyrker motion 8. De nuvarande forumreglerna vid skiljande från ämbetet m.m. är kopplade dels till aktuella anställningsförhållanden, dels till hemvisten. Däremot finns ingen anknytning till det stift där prästvigning ägde rum eller till stift där präst tidigare har haft anställning. Det är enligt utskottet naturligt att en präst för förvaltningen av sitt ämbete skall svara inför domkapitel och biskop i det stift där han senast var anställd som präst. Det bör därför göras ett tillägg av denna innebörd till nuvarande regler. Utskottet anser vidare att den nuvarande anknytningen till den enskildes hemvist
är mindre lyckad. Det kan i och för sig hävdas att denna regel behövs för de fall en präst aldrig har innehaft en prästanställning. Enligt utskottets mening är det dock i sådana fall mer lämpligt att prästen för förvaltningen av sitt ämbete svarar inför domkapitel och biskop i det stift där prästvigning ägde rum. Den nuvarande bestämmelsen med anknytning till hemvist bör därför ersättas med en bestämmelse som knyter domkapitels och biskops behörighet att pröva frågan till prästvigningsstiftet. Utskottet anser dessutom att det av bestämmelsen bör framgå att dessa frågor avseende präster anställda av Nämnden för Svenska kyrkans mission skall prövas av domkapitlet i Uppsala stift. Utskottet tillstyrker vidare motion 7 yrkande 2. Som har framhållits i motion 24 är det biskopen som prövar om prästvigning skall ske. Biskopens beslut om vigning är en förutsättning för att inträde i ämbetet överhuvudtaget skall kunna komma i fråga. Detta bör enligt utskottets mening framgå av bestämmelserna om det kyrkliga ämbetet. Ett sådant förtydligande innebär inte att det samrådsförfarande som i dag förekommer sätts ur spel. Utskottet anser vidare att det är rimligt att biskopen har vetorätt i fråga om återinträde i ämbetet. Domkapitlet bör således inte få medge någon återinträde i ämbetet mot biskopens vilja. En bestämmelse av denna innebörd bör därför införas. Utskottet tillstyrker motion 24. Beträffande det ekonomiska trygghetssystemet för präster kan nämnas att 1989 års kyrkomöte beslöt på grundval av motion 1989: 59 att utreda detta för enskild präst i det fall denne på grund av olämplighet, dock utan att ha frånfallit kyrkans lära eller gjort sig skyldig till brott, inte bedöms lämplig att kunna fortsätta som präst. I likhet med motionärerna i motion 7 anser utskottet att den nu sittande utredaren bör få sitt uppdrag utvidgat till att även avse de fall en präst har fällts till ansvar för brott eller har avvikit från läran. Utskottet tillstyrker yrkande 1 i motion 7. Som utskottet tidigare har framhållit bör det inte göras någon åtskillnad mellan biskop och biträdande biskop. Vidare bör begreppet kyrkobokförd ersättas av begreppet folkbokförd i kyrkolagen liksom i lagen om Svenska kyrkan, lagen om kyrkomötet, domkapitelslagen och kyrkofondslagen. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag till 32 kap. kyrkolagen. 11. Tystnadsplikt (kap. 33) Regeringens skrivelse Enligt kyrkolagsförslaget i denna del skall den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet ha tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. För närvarande föreskrivs i lagen (1979: 926) om tystnadsplikt
för präst inom svenska kyrkan att den som är prästvigd i Svenska kyrkan har tystnadsplikt i fråga om det han erfarit under bikt eller själavårdande samtal i övrigt. Den nu föreslagna bestämmelsen innebär ingen ändring i sak. I dag finns nämligen bara föreskrifter om innehav av det kyrkliga ämbetet som präst. Om kyrkomötet meddelar föreskrifter om innehav av det kyrkliga ämbetet som diakon och diakonissa kommer dock också dessa att omfattas av bestämmelsen. I skrivelsen föreslås också ändringar i 1 kap. 10 § sekretesslagen och i 36 kap. 5 § rättegångsbalken i huvudsak med innebörd att begreppet präst inom svenska kyrkan ersätts med orden "den som i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet". I skrivelsen föreslås inte någon överföring av 7 kap. 3 § 1686 års kyrkolag till den nya kyrkolagen. Enligt denna bestämmelse skall bl.a. prästen om någon bekänner planering av vissa allvarliga brott noga utreda omständigheterna och förmana den som gjort bekännelsen att ange sig själv. Om denne inte kan övertalas får prästen varna den som är utsatt för det planerade brottet men han får inte röja personen i fråga. Om dessa bestämmelser inte överförs till den nya kyrkolagen kommer skyldigheten i 23 kap. 6 § brottsbalken att anmäla vissa allvariga brott som är å färde i stället att gälla. Sedan skrivelsen 1990: 1 överlämnats till kyrkomötet har regeringen beslutat om proposition till nästa riksmöte med förslag till ändring av sekretesslagen med innebörd att en ny paragraf 7 kap. 33 § införs. Enligt detta förslag skall sekretess gälla inom svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Motionen Hans Siljedahl m.fl. yrkar i motion 31 att lagtexten i förslaget till kyrkolag skall ändras så att tystnadsplikten omfattar den som i svenska kyrkans ordning vigts till biskop, präst eller diakon. Härigenom tillgodoses enligt motionärerna behovet av att diakoner och diakonissor omfattas av tystnadsplikten i kyrkolagen. Utskottet Frågan om tystnadsplikt för diakoner och diakonissor behandlades av 1989 års kyrkomöte. Kyrkolagsutskottet uttalade då att diakoner och diakonissor har uppgifter som till vissa delar kan jämföras med prästernas; framför allt inom det själavårdande området. Utskottet fann det därför motiverat att den diakonvigde i detta avseende skulle ha samma skydd och samma rätt som präst när det gäller sådant som erfarits i samband med den direkta själavården. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu göra en annan bedömning. Kyrkolagens bestämmelse om tystnadsplikt bör därför omfatta även diakoner. Med hänsyn till tidigare vigningsordningar bör också diakonissa särskilt anges och för tydlighetens skull även biskop. Den i regeringsskrivelsen föreslagna kopplingen till det kyrkliga ämbetet kan enligt utskottets mening då utgå. I förslaget till ändring av 36 kap. 5 § rättegångsbalken och till ändring av 1 kap. 10 § sekretesslagen bör motsvarande ändring göras. Motion 31 tillstyrks således i huvudsak. Enligt utskottets mening är det angeläget att den tystnadsplikt som nu gäller för präster inom svenska kyrkan inte begränsas genom att 1686 års kyrkolag upphävs utan att det införs någon motsvarighet till de bestämmelser i lagens 7 kap. 3 § som hindrar röjande av den som planerar vissa allvarliga brott. Utskottet förordar
därför att bestämmelser i detta avseende införs i 33 kap. kyrkolagen. 12. Allmänt om biskops- och prästtjänster (kap. 34) Biskops- och prästtjänster Regeringens skrivelse I kapitlets 2 § andra stycke föreslås en bestämmelse med lydelsen "I Uppsala stift är ärkebiskopen biskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop". I skrivelsen föreslås beträffande prästtjänster att nuvarande bestämmelser i prästanställningslagen avseende bl.a. tjänsteorganisation, inrättande och tillsättande av tjänster, vakanthållning och indragning av tjänster samt behörighetsprövning tas in i den nya kyrkolagens 34 kap. I kapitlet har beaktats de ändringar som blir följden av om förslaget till ändring av prästanställningslagen träder i kraft. Det senare förslaget innebär att det inte längre skall vara regeringen och Svenska kyrkans centralstyrelse som beslutar
om antalet prästtjänster i landet eller i varje stift. Det bör i stället ankomma på stiftsstyrelserna att själva bestämma antalet prästtjänster, genom att inrätta inte bara tjänster som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt, utan även tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt. På stiftsstyrelsen bör enligt förslaget också ankomma att dra in eller besluta om att hålla sistnämnda tjänster vakanta. Förslaget innebär att 2 § prästanställningslagen kan upphävas och att 24 § tredje stycket, 26 § och 58 § samma lag ändras. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Det föreslås vidare att stiftsstyrelserna skall få tillsätta personliga prästtjänster antingen som stifts- eller kontraktsadjunktstjänster enligt de bestämmelser som gäller för stiftstjänster eller i undantagsfall som komministertjänster genom förflyttning enligt bestämmelserna i 10--11 §§ prästanställningslagen. Den nuvarande lagregleringen om personliga tjänster anses obehövlig och upphävs. Förslaget avseende personliga tjänster motiveras med bl.a. att stiftsstyrelsen har ett ansvar för den prästerliga organisationen i stiftet samt att den genom sin närhet till verksamheten bör ha bättre möjligheter än centralstyrelsen att i det enskilda fallet pröva möjligheterna till rehabilitering eller andra åtgärder innan behovet av att inrätta en personlig tjänst eventuellt uppstår. De ändrade reglerna om personliga tjänster har sin grund i ett förslag från 1990 års kyrkomöte. Kyrkomötet föreslog då att ansvaret för dessa tjänster skulle ligga på stiftsnivå och att kostnadsansvaret för avlöningsförmånerna skulle läggas på stiftssamfälligheterna. Enligt 34 kap. 24 § i kyrkolagsförslaget skall, liksom i dag enligt 22 § prästanställningslagen, gälla att en tjänst som biskop eller biträdande biskop tillsätts med fullmakt. I prästanställningslagen används begreppet prästtjänster i betydelsen biskops- och prästtjänter. I förslag till ny kyrkolag används i stället begreppen biskopstjänster och prästtjänster. Begreppet biskopstjänster omfattar tjänsterna som ärkebiskop, biskop och biträdande biskop. Läronämnden Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 1991: 13 att biskop i Svenska kyrkan vigs till ett uppdrag som i princip är livsvaraktigt. Att biskopstjänsten är en i princip livsvaraktig tjänst kan enligt läronämnden också ses som ett utryck för vad som brukar kallas den dubbla ansvarslinjen och som är en grundläggande princip för Svenska kyrkan (bilaga 5). Motioner I motion 37 (yrkande 2) av Alf Sigling föreslås att formuleringen av 34 kap. 2 § andra stycket i stället skall lyda "Biskopen i Uppsala
stift är ärkebiskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop". Motion 36 av Karl-Erik Johansson och Torsten Gustafsson tar i likhet med motion 41 av Hans-Olof Hansson upp frågan om pastoratsadjuktstjänster. I båda motionerna framhålls att det är en brist att stiftsledningarna numera inte har möjlighet att inrätta sådana tjänster. I motion 36 uppges att behov att inrätta pastoratsadjunktstjänster kan uppkomma för vissa projektliknande uppgifter, för placering av pastorsadjunkter efter introduktionsåret och för kyrkoherdar som beviljats delpension. I motion 41 framhålls att pastoratsadjunktstjänster behövs i de fall en präst inte kan erhålla en pastoratsprästtjänst, vid omplacering och som reserv. Enligt motion 36 bör lönekostnaderna bestridas av stiftsbidrag ur kykofonden. I två motioner -- 18 av Mildred Fischer m.fl. och 22 av Olle Wingborg -- begärs att biskopstjänsterna skall tillsättas med tidsbegränsade förordnanden. I motion 18 framhålls att detta skulle motverka "utbrändhet" och avdramatisera tillsättningsförfarandet. Dessutom skulle fler personer ges möjlighet att vara biskop. Enligt motion 22 skulle tidsbegränsning medföra en vitalisering av verksamheten i stiften. I motion 84 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Eskil Jinnegård framhålls att det är angeläget att personliga tjänster kan inrättas i undantagsfall och att regeringen meddelar föreskrifter som säkerställer att tjänsterna inte behöver kungöras lediga oavsett om det är en stiftsprästtjänst eller en komministertjänst. Det är vidare angeläget att stiftsbidrag kan utgå för kostnaderna samt att det inte uppstår någon lucka mellan upphävandet av nu gällande regler och ikraftträdandet av de nya. Motionärerna vill att kyrkomötet som sin mening ger regeringen detta till känna. Utskottet Enligt utskottets mening är formuleringen i kapitlets 2 § andra stycket inte helt tillfredsställande. Även om den kan ha valts för att det inte skall uppstå missförstånd rörande det särskilda ärkebiskopsvalet anser utskottet att den i motionen föreslagna lydelsen är en bättre lösning. Motion 37 yrkande 2 tillstyrks därför. Utskottet avstyrker således regeringsförslaget i denna del och förordar att 34 kap. 2 § andra stycket kyrkolagen ges följande lydelse: Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop. Beträffande frågan om tidsbegränsade förordnanden för biskopar anser utskottet att en sådan ordning framför allt strider mot kyrkans traditionella uppfattning om biskopsämbetets karaktär och även har praktiska nackdelar. Det kan bl.a. finnas risk för att biskoparna får en mindre självständig ställning. Dessutom uppkommer frågor kring biskoparnas fortsatta tjänstgöring och anställningförhållanden om ett tidsbegränsat förordnande inte förlängs. Avgörande skäl talar enligt utskottets mening för att den nuvarande ordningen med fullmaktstjänster behålls. Motionerna 18 och 22 avstyrks därför. Genom prästanställningslagens tillkomst förenklades den prästerliga tjänsteorganisationen. En av de tjänstetyper som utmönstrades var pastoratsadjunkt. Som en övergångslösning fick dock tjänsterna finnas kvar till utgången av juni 1991. I motionerna 36 och 41 pekas på att pastoraten i vissa situationer kan ha behov av att tillsätta tjänster i annan ordning än den som nu gäller. Enligt utskottets mening bör det dock vara möjligt att lösa de problem som kan uppkomma inom ramen för nuvarande system. På de platser där särskilda förhållanden råder kan t.ex. strukturbidrag vara en lösning. Den föreslagna beslutsordningen vad gäller inrättandet av prästtjänster torde dessutom skapa en större flexibilitet vid tillsättandet av tjänster. Stiftsstyrelserna kommer själva att, förutom pastorsadjunktstjänster för nyprästvigda, kunna inrätta stifts- och kontraktsadjunktstjänster. Stiftsstyrelserna kommer även att kunna inrätta personliga tjänster. I sammanhanget kan påpekas att det inte är länge sedan den nuvarande tjänsteorganisationen infördes. Det är därför, enligt utskottets mening, för tidigt att göra några ändringar. När den nuvarande organisationen har varit i funktion några år kan det däremot finnas anledning att utvärdera den. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionerna 36 och 41. Beträffande personliga tjänster vill utskottet understryka att det är angeläget att sådana i undantagsfall kan inrättas och att regeringen genom de föreskrifter den avser att meddela säkerställer att tjänsten inte behöver kungöras ledig oavsett om tjänten inrättas som stiftsprästtjänst eller komministertjänst. Utskottet vill också framhålla att det är mycket viktigt att kostnaderna för tjänsterna kan täckas genom stiftsbidrag samt att lagändringarna görs på sådant sätt att ingen lucka uppstår mellan nya och gamla bestämmelser. Utskottet anser att detta bör ges regeringen till känna. Motion 84 tillstyrks således. Behörighet Regeringens skrivelse I skrivelsen föreslås att prästanställningslagens regler om behörighet skall tas in i den nya kyrkolagen. Motioner I motion 25 av biskop Per-Olov Ahrén pekas på de problem som kan uppstå genom att domkapitlet numera kan förklara en pastorsadjunkt
behörig till tjänst som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt om det kan antas att sökanden vid tidpunkten för beslutet att tillsätta tjänsten har tjänstgjort som präst i Svenska kyrkan under minst ett år. Det föreslås därför att det är tidpunkten för tillträdet som skall vara avgörande för behörigheten och inte tidpunkten för beslutet om tillsättning. Motion 26 av biskop Per-Olov Ahrén behandlar frågan om EFS- pastorernas möjligheter att erhålla prästtjänst i Svenska kyrkan. I motionen föreslås att den som är prästvigd för tjänst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen efter dispens från föreskriven utbildning, inte får komma i fråga för tillsättning på prästtjänst inom Svenska kyrkan utan särskilt tillstånd av domkapitlet. I motion 19 av Börje Finnstedt hävdas att många församlingar är dåliga arbetsplatser på grund av att kyrkoherden saknar ledarkompetens. Det föreslås därför att det skall krävas att den som söker en kyrkoherdetjänst skall visa sin lämplighet som ledare samt ha genomgått ledarskapsutbildning. I motion 60 av Hans Sjöström framhålls att det är angeläget att kyrkan ser och uppskattar det värde som finns i att de anställda har språkfärdigheter. Kriterier för när en person har uppnått status av tvåspråkighet och hur denna skall bedömas behöver utredas närmare. Utskottet Utskottet utgår från att 34 kap. 7 § i förslaget till kyrkolag får den lydelse 17 § prästanställningslagen har sedan den 1 juni 1991, då orden " som präst. Detta gäller inte för tjänster som biskop eller biträdande biskop" tillfogades. I prästanställningslagen (och nya kyrkolagen) finns vissa grundläggande behörighetsvillkor intagna. De villkor som i övrigt skall gälla meddelas av regeringen. Det är alltså riksdag och regering som reglerar frågor om behörighet till statligt reglerade prästtjänster. Frågan om behörighet att söka präststjänst behandlades av 1990 års kyrkomöte (2KL 1990: 2 s. 6 f.). Kyrkomötet hemställde då att regeringen skulle ändra prästanställningsförordningen på sådant sätt att det blev möjligt att kunna söka en tjänst innan utbildningsåret var fullgjort. Regeringen ändrade bestämmelsen så att detta blev möjligt. Behörighetsprövningen knöts dock till tidpunkten för beslutet att tillsätta tjänsten. Detta har skapat problem för pastoraten och oro hos adjunkterna. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är en bättre ordning att knyta behörigheten till tidpunkten för tillträdet. 19 § i prästanställningsförordningen bör därför ändras så att den sökande som vid ansökningstidens utgång har tjänstgjort under minst nio månader, inte skall förklaras obehörig till en tjänst som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt, om det kan antas att sökanden vid tidpunkten för tillträdet på den sökta tjänsten har tjänstgjort under minst ett år. Utskottet tillstyrker motion 25. Beträffande EFS-pastorernas möjlighet att erhålla prästtjänster i Svenska kyrkan vill utskottet framhålla att den överkommelse som under år 1990 slöts mellan EFSs styrelse och centralstyrelsen utgick från att det för dessa präster skall gälla särskilda förhållanden. Överenskommelsen godkändes av 1990 års kyrkomöte. Centralstyrelsen har under våren 1991 avgivit ett yttrande till regeringen i denna fråga (jfr. CsSkr 1991: 3 s. 13). I skrivelsen framhåller centralstyrelsen behovet av en reglering . Utskottet vill understryka vikten av att frågan regleras. Det bör härvid framgå att den som har prästvigts för tjänst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) efter dispens från föreskriven prästutbildning, inte får utan särskilt tillstånd från domkapitlet komma i fråga för tillsättning på prästtjänst inom Svenska kyrkan. Utskottet förutsätter att denna fråga genom regeringens försorg blir föremål för reglering. Frågan om särskilda behörighetskrav för kyrkoherdar behandlades utförligt i förarbetena till prästanställningslagen (prop. 1987/88: 31 s. 148). Det framhölls att det borde införas krav på att de sökande till vissa kyrkoherdetjänster har genomgått arbetsledarutbildning med godkänt resultat eller att den sökande på annat sätt visat sig lämpad för arbetsledande arbete. Utskottet delar helt den i motion 19 framförda uppfattningen att det är viktigt att en kyrkoherde har ledarkompetens. Frågan är dock hur detta skall uppnås. Sedan slutet av 1970-talet har det inom Svenska kyrkan pågått arbete med att förbättra utbildningen för kyrkoherdar. Utbildningsinsatser har gjorts både av utbildningsnämnden och av domkapitlen. Det tar dock tid att bygga upp en fungerande modell för utbildningen. Det finns i dag inte en gemensam arbetsledarutbildning, utan varje stift har sin egen. För närvarande finns det således ingen möjlighet att kräva arbetsledarutbildning för innehav av kyrkoherdetjänst. Frågan kan dock komma i ett annat läge när pågående utbildningsinsatser har funnit sin form. Med hänsyn härtill kan inte utskottet tillstyrka motion 19. Beträffande värderingen av tvåspråkighet anser utskottet att det är värdefullt att normer för bedömning utarbetas. Med anledning av motionen bör detta ges centralstyrelsen till känna. Beträffande begreppet biskop och biträdande biskop anser utskottet att det bortsett från 2 § inte bör göras någon åtskillnad dem emellan i kapitlet. I övrigt tillstyrks regeringsskrivelsens förslag till 34 kap. kyrkolagen. 13. Tillsättning av biskops- och prästtjänster (35 kap.) Regeringens skrivelse I skrivelsen föreslås att nuvarande regler i prästanställningslagen om bl.a. tillsättningsförfarandet tas in i 35 kap. En nyhet är förslaget att bestämmelserna om prästanställningar i sin helhet skall gälla även för präster anställda i andra icke-territoriella pastorat än hovförsamlingen. Tillsättningsförfarandet skall således vara detsamma, dvs. att domkapitlet en gång av tre tillsätter kyrkoherdetjänsten i pastoratet. I skrivelsen motiveras detta med att det är värdefullt att domkapitlet får samma roll i fråga om de arbetsledande tjänsterna i de icke-territoriella pastoraten som det i dag har för övriga pastorat. Domkapitlet skall dessutom oavsett detta i varje prästanställningsärende pröva den sökandes behörighet. Förslaget är inte avsett att hindra att kyrkoråden i församlingarna aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya präster. I övrigt föreslås ingen annan ändring än att tillsättningsnämndernas sammansättning ändras så att kyrkoherden skall ingå som självskriven ledamot i tillsättningsnämnden. Detta medför att 7 § prästanställningslagen ändras. Motioner Motionerna 10, 63 och 81 tar upp vissa problem, som kan uppkomma i ett genom pastoratsreglering nybildat pastorat, bl.a. tillsättning av kyrkoherde. I motion 10 av Bengt Gustafsson m.fl. framhålls att bildandet av en tillsättningsnämnd inte kan ske förrän pastoratet har bildats. Det är väsentligt att en kyrkoherde kan utses och komma i tjänst redan under förberedelserna till en indelningsändring eller i vart fall att saken är klar när indelningsändringen träder i kraft. Det föreslås därför att 7 § prästanställningslagen ändras så att det blir möjligt att inrätta interimistiska tillsättningsnämnder i blivande pastorat och att dessa nämnder skall bestå av ledamöter från de församlingskyrkoråd som kommer att ingå i det nya pastoratet. I motion 81 av Ingvar Bergenhorn föreslås att om prästtjänster skall tillsättas innan en beslutad pastoratsindelning har trätt i kraft, skall församlingarna i det nybildade pastoratet gemensamt utse en tillfällig tillsättningsnämnd. Samma regler som finns i dag i prästanställningslagen skall gälla, dock att vad som sägs om kyrkoråd skall avse indelningsdelegerades arbetsutskott i en nybildad församling. Frågan om tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastorat tas också upp i motion 63 av biskop Bengt Wadensjö
m.fl. (yrkande 1). I motionen framhålls att det är angeläget att den nye kyrkoherden bereds tillfälle att delta i uppbyggnadsarbetet i ett nybildat pastorat. I motion 16 av Sven Lenhoff och Eric Lundqvist tas frågan om tillsättningsförfarande av komministertjänster i samarbetskyrka upp. Tillsättning av präst i samarbetskyrka och icke-territoriella församlingar hör enligt motionärerna ihop. Det finns därför inte skäl att behålla regeringsutnämning av komminister i samarbetskyrka. Tjänsterna bör i stället tillsättas av domkapitel efter hörande av församlingskyrkoråd och samfundets styrelse. I motion 27 av Bengt Jacobsson behandlas frågan om tillsättningsförfarandet av kyrkoherdetjänster i de nationella icke-territoriella församlingarna. Det föreslås att kyrkoherdetjänsten i sådana församlingar alltid skall tillsättas av kyrkorådet, eftersom särskilda krav måste ställas på kyrkoherdetjänsten i dessa församlingar. I motion 64 av Jan Erik Ågren framhålls att utnämningsrätten av domprostar och biskopar bör överföras till kyrkliga organ. Som ett första steg i den riktningen föreslås att domkapitel skall få utnämna domprost. Läronämnden Läronämnden understryker i sitt yttrande (Ln 1991: 5) med anledning av bl.a. motionerna 10 och 63 vikten av att den prästerliga ämbetslinjen finns företrädd i uppbyggnadsarbetet av ett nytt pastorat. Yttrandet bifogas som bilaga 6. Utskottet Genom prästanställningslagen (1988: 184) ändrades formerna för tillsättning av prästtjänster. Tidigare tillsattes prästtjänster genom domkapitelbeslut med eller utan föregående prästval i församlingarna. Numera förekommer inte prästval. För kyrkoherdetjänst gäller att första och andra gången en sådan tjänst är ledig skall domkapitlet först pröva vilka sökanden som är behöriga. Domkapitlet lämnar därefter med eget yttrande över ärendet till det kyrkoråd eller den tillsättningsnämnd som skall tillsätta tjänsten. Tredje gången tjänsten är ledig tillsätts den av domkapitlet efter yttrande från berörda församlingars kyrkoråd. Komministertjänster tillsätts av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Domkapitlet prövar vilka sökande som är behöriga till tjänsten och avger yttrande till pastorat. Domprosttjänst tillsätts av regeringen efter yttrande av domkapitlet, som skall ha gett samtliga församlingskyrkoråd i pastoratet tillfälle att yttra sig. Motionerna 10, 63, yrkande 1, och 81 tar alla upp problemet med hur en kyrkoherde i nybildat pastorat skall tillsättas. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att den nye kyrkoherden
får tillfälle att delta i uppbyggnadsarbetet i ett nybildat pastorat. Frågan om tillsättningsförfarandet måste därför lösas. Ett sätt att lösa problemet är att domkapitel tillsätter kyrkoherdetjänsten. Utskottet anser dock att församlingarna i det nybildade pastoratet bör ha det avgörande inflytandet vid tillsättningen. Utskottet anser att det är en fördel om något befintligt organ kan ges befogenhet att besluta om tillsättning av prästtjänster. Under förutsättning att kyrkomötet bifaller det i motion 63 framställda yrkandet om att den prästerliga ämbetslinjen skall vara representerad i indelningsdelegerade och dess arbetsutskott (yrkande 2), anser utskottet att det är lämpligt att indelningsdelegerades arbetsutskott ges befogenhet att tillsätta prästtjänster. Vid beslutet om tillsättning bör berörda församlingar finnas representerade. Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna 10, 63 och 81 ges regeringen till känna. Beträffande förfarandet vid tillsättning av tjänst som komminister i samarbetskyrka anser utskottet i likhet med motion 16 att det är domkapitlet som skall ha denna befogenhet. Före tillsättningsbeslutet skall domkapitlet höra församlingskyrkoråd och berörd samfundsstyrelse. Detta innebär att 35 kap. 13 § förslag till kyrkolag bör ändras. Utskottet, som utgår från att motionsyrkandet rätteligen avser denna bestämmelse, tillstyrker bifall till motion 16. När det gäller frågan om förfarandet vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde i de icke-territoriella församlingarna delar utskottet de överväganden som har gjorts i regeringsskrivelsen. Utskottet avstyrker därför motion 27. I motion 64 tas frågan om tillsättningsförfarandet för domprost upp. Förfarandet ändrades i samband med att prästanställningslagen infördes. Valförfarandet slopades och ersattes av yttranden över de behöriga sökandena av berörda församlingars kyrkoråd. Domkapitlet lämnar sedan med eget yttrande över ärendet till regeringen, som tillsätter tjänsten. Domprosten uppträder i många situationer som ersättare för biskopen, bl.a. som ordförande i domkapitlet. Med hänsyn härtill anser utskottet att tjänsten som domprost bör tillsättas av samma myndighet som tillsätter biskopstjänsten. Utskottet avstyrker motion 64. Befordringsgrunder Regeringens skrivelse I skrivelsen föreslås att nuvarande regler om befordringsgrunder i prästanställningslagen tas in i den nya kyrkolagen. Dvs. att vid tillsättning av en prästtjänst skall avseende endast fästas vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som skall beaktas skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Motionen I motion 5 av Dag Sandahl behandlas frågan huruvida det har förekommit
att ovidkommande faktorer har tillmätts betydelse vid prästtillsättningar. Motionären anser att det både för de enskilda befattningshavarnas och församlingarnas skull är angeläget med en utvärdering och analys av prästanställningslagen. Utskottet 1990 års kyrkomöte avslog en motion (1990: 1) om ändrad tillsättningsordning beträffande prästtjänster. I motionen hade framförts vissa farhågor om tillsättningsnämndernas möjligheter att på ett korrekt sätt tillämpa den nya lagstiftningen. Det föreslogs därför att tillsättningsförfarandet skulle ändras. Andra kyrkolagsutskottet (2KL 1990: 3 s. 3) ansåg att frågan var för tidigt väckt samt framhöll att den nya ordningen innebär att domkapitlen dels skall avge yttrande över de sökande till kyrkorådet eller tillsättningsnämnden, dels stå till tjänst med rådgivning i tillsättningsärenden. Utskottet anser att det för närvarande inte finns anledning att utvärdera tillämpningen av prästanställningslagens regler om tjänstetillsättningar. Utskottet avstyrker motion 5. I övrigt tillstyrker utskottet regeringsförslaget till 35 kap. kyrkolagen. Dock bör som tidigare framhållits inte göras någon åtskillnad mellan biskop och biträdande biskop. 14. Anställning som präst m.m. (kap. 36) Regeringens skrivelse I kapitlet har tagits in bestämmelser om skyldighet för präst att utöva andra prästtjänster, tjänstebostäder, bisysslor m.m. samt arbetskonflikter och skadestånd. Bestämmelserna finns för närvarande i förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst, lagen om offentlig anställning, prästanställningslagen och prästanställningsförordningen. Utskottet Utskottet tillstyrker regeringsförslaget till 36 kap. kyrkolagen. 15. Prästanställningens upphörande m.m. (kap. 37) Regeringens skrivelse I kapitlet finns bestämmelser om bl.a. uppsägning, entledigande, anställningens upphörande vid ny anställning, turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist, företrädesrätt till återanställning, disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning. Bestämmelserna finns för närvarande i förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst, lagen om offentlig anställning och prästanställningslagen. Genom en ny bestämmelse (40 §) uppnås överensstämmelse mellan prästtjänster och andra statlig reglerade tjänster i fråga om verkställighetsförbud omfattande beslut om löneavdrag som disciplinpåföljd och om avgångsskyldighet vid uppnådd pensionsålder. Utskottet Även i detta kapitel används begreppen biskop och biträdande biskop. Enligt utskottet bör en gemensam beteckning användas. I övrigt tillstyrker utskottet regeringsförslaget till 37 kap. 16. Upplåtelse av kyrka (40 kap.) Regeringens skrivelse De föreslagna bestämmelserna är delvis nya men innebär enligt skrivelsen väsentligen inte några sakliga förändringar i förhållande till vad som nu gäller enligt sedvanerätt. Centralstyrelsens skrivelse Centralstyrelsen föreslår en annan lydelse av kapitlets 1--3 §§ än den regeringen föreslagit. När det gäller 1 § föreslås att ärkebiskopen nämns särskilt för att markera ärkebiskopens möjlighet att använda Uppsala domkyrka för biskopsvigningar, vilka hänför sig till Svenska kyrkan som helhet. Centralstyrelsens förslag till annan lydelse av 2 § innebär bl.a. att användningsområdet för kyrkoherde och andra präster som tjänstgör i församlingen utvidgas till att gälla församlingens alla gudstjänster samt alla kyrkliga handlingar även om de inte avser någon i församlingen. Vidare innebär förslaget i denna del att även andra präster än kyrkoherde och andra präster i församlingen ges en uttalad rätt att få använda kyrkan för kyrklig handling som avser någon som tillhör församlingen. I konsekvens därmed förordas att 3 § inte skall innehålla den föreslagna bestämmelsen rörande begränsning i rätten att vägra upplåtelse när det gäller kyrklig handling som avser den som tillhör församlingen. Centralstyrelsen föreslår också att styrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om bestående upplåtelse av kyrka. Motionen I motion 42 av Hans-Olof Hansson framhålls att regeringsskrivelsens förslag i denna del innebär en begränsning i förhållande till nuvarande bestämmelser. Församlingspräst skulle bara få använda församlingskyrka till huvudgudstjänst och kyrklig handling, medan beträffande övriga enligt av domkapitlet fastställd gudstjänstordning anordnade gudstjänster i församlingen särskilt beslut skulle behöva fattas varje gång. Detta skulle enligt motionären innebära inte blott en onödig och omständlig procedur utan också en direkt nyordning kyrkorättsligt sett eftersom präst enligt gängse praxis haft tillgång till församlingskyrka utan särskilt tillstånd. Läronämnden Läronämnden har i sitt yttrande 1991: 3 förklarat sig från läromässig synpunkt inte ha någon erinran mot centralstyrelsens förslag (bilaga 7). Utskottet Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för centralstyrelsens förslag till lydelse av 40 kap. 2 och 3 §§ kyrkolagen. Som framhålls
i motionen kan härigenom undvikas onödiga och omständliga procedurer. En given utgångspunkt är dock kyrkorådets ansvar för förvaltning och verksamhet och därigenom för möjligheten att upplåta kyrkorum. Utskottet anser således att centralstyrelsens förslag i denna del bör tillstyrkas och regeringens förslag i motsvarande delar avstyrkas. Härigenom får syftet med motion 42 anses tillgodosett. Motionen avstyrks därför. Utskottet anser också att kapitlets 1 § bör ha den lydelse centralstyrelsen föreslagit med undantag för att den biträdande biskopen -- som tidigare sagts -- inte bör framhållas särskilt. Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att centralstyrelsen ges i uppdrag att utreda frågan om bestående upplåtelse av kyrka. Utskottet tillstyrker således centralstyrelsens förslag. Utskottet har vidare uppmärksammat en anmärkningsvärd konsekvens av bestämmelsen i regeringsförslagets 40 kap. 5 § andra stycket. Enligt denna bestämmelse skall inför upplåtelse av domkyrka den som förvaltar domkyrkan ges tillfälle att yttra sig till kyrkorådet. Av 39 kap. 2 § förslaget till kyrkolag framgår att de medeltida domkyrkorna -- med undantag för Lunds domkyrka -- skall förvaltas av domkapitlet i respektive stift. Domkapitlet skall således kunna avge yttrande i fråga om upplåtelse av domkyrkan. Dessutom skall domkapitlet enligt 40 kap. 9 § pröva överklagande som gäller kyrkorådets beslut i frågan. Utskottet har emellertid på den korta tid som stått till buds inte kunnat komma fram till en annan lösning även om den jävsliknande situation som kan uppkomma knappast kan anses godtagbar. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del. 17. Biskopsval (45 kap.) Regeringens skrivelse I skrivelsen föreslås att den nuvarande valkorporationen vid val av andra biskopar än ärkebiskopen, som nu förutom bl.a. lekmannaelektorer -- består av domkapitlets ledamöter, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt, liksom ev. vikarier skall utökas med stiftsstyrelsens ledamöter samt med pastorsadjunkter. Präster som är anställda som föreståndare för diakonianstalter skall dock inte längre ingå i valkorporationen. Elektorer skall enligt skrivelsen även fortsättningsvis utses av pastoraten. Utöver vad som nu gäller skall i varje pastorat utses elektorer till det antal som motsvarar i pastoraten placerade pastorsadjunkter. Dessutom skall i varje kontrakt det pastorat som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmarna utse elektorer till det antal som motsvarar i kontraktet placerade kontraktsadjunkter. Den föreslagna förändringen i lekmannainflytandet hänför sig enligt skrivelsen dels till att pastorsadjunkterna också föreslås ges rösträtt dels till att antalet inom stiften inrättade tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt ökat avsevärt. I skrivelsen föreslås att den nuvarande ordningen att pastorat får utse det antal elektorer som svarar mot det antal inrättade prästtjänster som är besatta med innehavare eller vikarier, skall bestå eftersom den är rationell -- även om det i enstaka fall kan brista i full paritet mellan präster och lekmän. I skrivelsen framförs att det är mindre lämpligt att lekmannaelektorer
utses av stiftsfullmäktige, som ju är ett organ på stiftsplanet samt är utsett genom indirekta val och för helt andra ändamål. Det påpekas att elektorerna skall företräda lekmännen i stiftets församlingar och pastorat. Motionerna I motion 70 av Torgny Larsson framförs som principiell utgångspunkt när det gäller rösträtt vid biskopsval att om möjligt lika många präster som lekmannaelektorer bör få delta, att för att obalans mellan pastoraten inte skall uppstå bör pastorat få utse lekmannaelektorer även om pastoratsprästtjänst är obesatt eller om pastoratspräst röstar i egenskap av domkapitels -- eller stiftsstyrelseledamot samt att stiftsfullmäktige bör utse det antal lekmannaelektorer som motsvarar antalet stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkter i stiftet; dock med jämkning på grund av vakanser
på pastoratsprästtjänster samt snedfördelning mellan präster och lekmän i stiftsstyrelsen. Malte Wiss vänder sig i motion 28 mot att bestämmelserna om biskopsval
är omfattande och svårförståeliga. I motionen begärs ett sådant förslag till lagändring att proceduren förenklas. Utskottet Vid 1988 års kyrkomöte behandlades en regeringsskrivelse med förslag till ändringar bl.a. när det gäller lekmannaelektorer vid biskopsval. Kyrkolagsutskottet föreslog -- i samband med uttalande om att pastorsadjunkterna borde få rätt att delta i biskopsval -att för varje inrättad tjänst borde stiftsfullmäktige utse en elektor jämte suppleant. Utskottet delar numera bedömningen i regeringsskrivelsen att det inte är den lämpligaste ordningen att stiftsfullmäktige utser elektorer. Stiftsfullmäktige är bl.a. som framhålls i regeringsskrivelsen, utsett genom indirekta val. Detta är ett förhållande som enligt utskottets mening talar mot den ordningen. Vad gäller de övriga frågor som tas upp i motion 70 anser utskottet att det visserligen kan finnas visst fog för de invändningar motionären har mot lösningarna i regeringsförslaget. Enligt utskottets mening bör emellertid de snedfördelningar som kan uppkomma inte behöva medföra sådana problem att regeringens förslag bör underkännas. Utskottet har inte heller funnit skäl tillstyrka sådana förenklingar i valproceduren som föreslås i motion 28. Utskottet godtar således regeringens förslag till 45 kap. kyrkolagen, bortsett från att biträdande biskopen inte bör anges särskilt i någon bestämmelse. Motionerna 28 och 70 avstyrks. Övriga lagförslag Utskottet tillstyrker förslaget till lag om införande av kyrkolagen, varigenom upphävs bl.a. 1686 års kyrkolag, som utgör grunden för den svenska kyrkorätten och som utgjort utgångspunkt för de senaste århundradenas kyrkolagstiftning. Vidare tillstyrks förslaget till lagen om ändring i prästanställninslagen (1988: 184). Utskottet har självt tidigare föreslagit ändring i en annan bestämmelse i prästanställningslagen, se avsnitt 5. Beträffande domkapitelslagen har utskottet tidigare i stället förordat det förslag som framgår av avsnitt 5. Vissa följdändringar har från utskottets sida förordats i förslagen till lag om ändring i rätttegångsbalken och lag om ändring i sekretesslagen. Hemställan Utskottet hemställer 1. beträffande relationen kyrka stat att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 53 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 7), 2. beträffande folkomröstning i kyrka-statfrågan att kyrkomötet avslår motion 1991: 9, 3. beträffande kyrkolagens disposition att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 73 yrkande 1 hos regeringen begär en komplettande bestämmelse i 1 kap. förslaget till kyrkolag i enlighet med vad utskottet anfört (s. 8f), 4. beträffande hänvisning till trosdefinition i tidigare lagtexter att kyrkomötet avslår motion 1991: 69, 5. beträffande Svenska kyrkan som trossamfund att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 73 yrkande 2 hos regeringen begär att 2 kap. förslaget till kyrkolag kompletteras med en bestämmelse som anger att Svenska kyrkan är indelad i stift och att stiften leds av biskopar, 6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan att kyrkomötet med avslag på motionerna 1991: 4 och 1991: 46 tillstyrker regeringens förslag till 3 kap. kyrkolag dock att hänvisningen till religionsfrihetslagen bör avse 6--19 §§, 7. beträffande lagförslagen rörande domkapitel m.m. att kyrkomötet med avstyrkande av regeringens förslag till 27 kap. 2 och 5 §§ kyrkolagen och med tillstyrkande av förslaget till lag om ändring i domkapitelslagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 8. beträffande förhållandet domkapitel--stiftsstyrelse att kyrkomötet avslår motion 1991: 43, 9. beträffande delegation från domkapitlen till församlingarnas personalnämnder att kyrkomötet avslår motion 1991: 30, 10. beträffande suppleanters närvarorätt i domkapitel att kyrkomötet avslår motion 1991: 49 yrkandena 1 och 2, 11. beträffande arvode till adjungerad ledamot i domkapitel att kyrkomötet med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 14), 12. beträffande 28 kap. 1 och 4 §§ förslaget till kyrkolag att kyrkomötet hos regeringen begär att paragraferna skall kompletteras i enlighet med vad utskottet anfört (s. 15), 13. beträffande tjänsten som ärkebiskop att kyrkomötet avslår motion 1991: 59, 14. beträffande självskrivenhet för biskoparna i kyrkomötet att kyrkomötet avslår motion 1991: 13, 15. beträffande 29 kap. 2 och 7 §§ förslaget till kyrkolag att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 16), 16. beträffande ersättare för ärkebiskopen i centralstyrelsen att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 75 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 16f), 17. beträffande besvärsnämnden att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 68 och med anledning av regeringens skrivelse hos regeringen begär att 31 kap. 2 och 5 §§ förslaget till kyrkolag ges den lydelse som framgår av vad utskottet anfört (s. 17f), 18. beträffande inträde i det kyrkliga ämbetet att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 24, såvitt nu är i fråga, och med anledning av regeringens skrivelse hos regeringen anhåller att 32 kap. 1 § förslag till kyrkolag utformas så att det framgår att det är domkapitel och biskop som beslutar om inträde i det kyrkliga ämbetet samt att det är biskop som prövar om prästvigning skall ske, 19. beträffande återinträde att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och av motion 1991: 8 hos regeringen anhåller att 32 kap. 1 § andra stycket förslaget till kyrkolag utformas så att det framgår att en begäran om återinträde i det kyrkliga ämbetet skall prövas av domkapitel och biskop i det stift där präst skildes från sin rätt att utöva det kyrkliga ämbetet, 20. beträffande biskops medgivande vid återinträde att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 24, såvitt nu är i fråga, hos regeringen anhåller att 32 kap. förslaget till kyrkolag kompletteras med en bestämmelse som säger att beslut om återinträde i ämbetet inte får fattas mot biskopens mening, 21. beträffande skiljande från ämbetet att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 7 yrkande 2 och med avstyrkande av regeringens förslag i denna del anhåller att 32 kap. 5 § förslaget till kyrkolag får den lydelse som framgår av bilaga 8, 22. beträffande det ekonomiska trygghetssystemet för präster att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 7 yrkande 1 som sin mening ger centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört i denna del (s. 21), 23. beträffande särreglering av det kyrkliga ämbetet att kyrkomötet avslår motion 1991: 45, 24. beträffande tystnadspliktskretsen att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och motion 1991: 31 hos regeringen begär att 33 kap. 1 § förslaget till kyrkolag
skall ha den lydelse som framgår av utskottets nedanstående förslag samt att förslagen till ändring i rättegångsbalken och sekretesslagen ges motsvarande följdändring. 33 kap. 1 § Den som i svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Den som i svenska kyrkans ordning har vigts till biskop, präst, diakon eller diakonissa har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. 25. beträffande tystnadspliktens omfattning att kyrkomötet hos regeringen anhåller att 7 kap. 3 § 1686 års kyrkolag erhåller en motsvarighet i 33 kap. förslaget till kyrkolag. 26. beträffande ärkebiskopen och Uppsala stift att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 37 yrkande 2 samt med anledning av regeringens skrivelse hos regeringen begär att 34 kap. 2 § förslaget till kyrkolag skall ges följande lydelse. 34 kap. 2 § I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är ärkebiskopen biskop. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop. Biskopen i Uppsala stift är ärkebiskopen. I det stiftet får det också finnas en tjänst som biträdande biskop. 27. beträffande tidsbegränsade förordnanden för biskopar att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 18 och 1991: 22, 28. beträffande pastoratsadjunktstjänster att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 36 och 1991: 41, 29. beträffande behörighetsprövning av pastorsadjunkt att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 25 hos regeringen hemställer om ändring i prästanställningsförordningen i enlighet med vad som föreslagits i motionen, 30. beträffande EFS-pastorers möjlighet att erhålla prästtjänst i Svenska kyrkan att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 26), 31. beträffande ledarkompetens hos kyrkoherdar att kyrkomötet avslår motion 1991: 19, 32. beträffande normer för tvåspråkighet att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 60 hos centralstyrelsen begär att normer för värdering av tvåspråkighet för tjänster inom Svenska kyrkan utarbetas, 33. beträffande förfarande vid prästtillsättningar i nybildat pastorat att kyrkomötet med anledning av motionerna 1991: 10, 1991: 63, yrkande
1, och 1991: 81 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört (s. 28f), 34. beträffande personliga tjänster att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 84 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 25), 35. beträffande komministertjänster i samarbetskyrka att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 16 och med anledning av regeringens skrivelse som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 29), 36. beträffande kyrkoherdetjänst i icke-territoriella församlingar att kyrkomötet avslår motion 1991: 27, 37. beträffande tillsättning av tjänst som domprost att kyrkomötet avslår motion 1991: 64, 38. beträffande 34 kap. 7 § kyrkolagsförslaget att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 26), 39. beträffande utvärdering av prästanställningslagen att kyrkomötet avslår motion 1991: 5, 40. beträffande upplåtelse av kyrka att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och motion 1991: 42 samt med bifall till centralstyrelsens förslag CsSkr 1991: 9 första att-satsen hos regeringen begär att 40 kap. 1--3 §§ skall ges den lydelse som framgår av centralstyrelsens lagförslag, 41. beträffande yttrande vid upplåtelse av domkyrka att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 32), 42. beträffande bestående upplåtelse av kyrka att kyrkomötet med bifall till centralstyrelsens förslag CsSkr 1991: 9 andra att-satsen begär att centralstyrelsen utreder frågor om bestående upplåtelse av kyrkorum, 43. beträffande biskopsval att kyrkomötet avslår motionerna 1991: 28 och 1991: 70, 44. beträffande beteckningen biskop resp. biträdande biskop att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 45. beträffande begreppet kyrkobokförd att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (s. 21), 46. beträffande lagförslagen i övrigt att kyrkomötet tillstyrker regeringsförslagen till kyrkolag kap. 1--3, 27--37, 40 och 45 i övrigt, lag om införande av kyrkolagen samt lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 184). Stockholm den 26 augusti 1991 På andra kyrkolagsutskottets vägnar Karl-Erik Johansson Birgitta Eilemar Åse Matz Närvarande: Karl-Erik Johansson, ordförande, Gunnar Lindberg, Solveig Fridh, Karl-Axel Johansson, Thure Jadestig, Tor Frylmark, Carl-Eric Abrahamson, Solveig Eriksson, Torsten Gustafsson, Thomas Söderberg, Carl Gustaf von Ehrenheim, Berith Öhrnberg, Hans Siljedahl,
Karl-Gustav Lindelöw och Britt Louise Agrell. Biskop Per-Olov Ahrén och biskop electus Lars Eckerdal har deltagit i överläggningarna i ärendet. Reservationer 1. Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 6) Britt Louise Agrell anser dels att det avsnitt i utskottets överväganden som börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "motionerna 4 och 46." bort ha följande lydelse: Med hänsyn härtill avstyrks motion 46. Såsom läronämnden funnit uppmärksammar motion nr 4 dock endast den grundläggande ordningen att den som döps genom dopet också blir medlem i kyrkan. Anledning finns därför inte att i denna del avvakta ytterligare utredning och samlat förslag till regler om medlemskap i Svenska kyrkan. Då det är naturligt att den som döps i Svenska kyrkans ordning därigenom samtidigt blir medlem i Svenska kyrkan, bör motion nr 4 bifallas. dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan att kyrkomötet med bifall till motion 4 och med avslag på motion 46 hos regeringen begär förslag till tillägg till religionsfrihetslagen 6--12 §§ att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem i Svenska kyrkan. 2. Tjänsten ärkebiskop (mom. 13) Carl Gustaf von Ehrenheim, Tor Frylmark, Karl-Gustav Lindelöw, Britt Louise Agrell och Solveig Eriksson anser dels att andra stycket i utskottets överväganden i avsnitt 6 bort ha haft följande lydelse: När det gäller den i motion 59 upptagna frågan om ärkebiskopens ställning vill utskottet hänvisa till att tjänsten som biträdande biskop i Uppsala stift nyligen inrättats. Det kan enligt utskottets mening självfallet inte bortses från att den nya ordningen kan medföra svårigheter av olika slag och att sådana svårigheter måste kunna löses på en godtagbart sätt. I förslaget till kyrkolag saknas bestämmelser om de rikskyrkliga uppgifter och befogenheter som av ålder tillagts ärkebiskopen. Sådana bestämmelser bör intas i lagen. Med hänvisning till läronämndens yttrande och då motionen i vissa avsnitt anvisar alternativa lösningar, anser utskottet att de i motionen väckta frågorna i sin helhet bör hänvisas till centralstyrelsen för ytterligare bearbetning. Mot denna bakgrund avstyrkes motion 59. dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 13. beträffande tjänsten som ärkebiskop att kyrkomötet med anledning av motion 1991: 59 uppdrager åt centralstyrelsen att till kommande kyrkomöte återkomma med förslag i frågan om ärkebiskopens ställning. Särskilt yttrande Gunnar Lindberg, Thure Jadestig, Karl-Gustav Lindelöw, Solveig Fridh, Karl-Axel Johansson, Torsten Gustafsson och Carl-Eric Abrahamsson anför Nåd kan inte göras till lag. Att förknippa dopet med medlemskap är att göra det till en juridisk handling som strider mot dess väsen som villkorslöst nådeserbjudande. Motion nr 4 gör en sådan sammankoppling när den anser att dop automatiskt skall leda till medlemskap. Dopet i dagens folkkyrka är skilt från den administrativa och lagfästa handling som ger barn tillhörighet genom föräldrarnas bejakande av kyrkans tjänster och deras villighet att betala kyrkoskatt. Därmed bevaras dopets sakramentala nådeskaraktär och hindras från att bli ett verktyg som skiljer ut fullvärdiga från icke-legitimerade kristna. Motionens hemställan innebär ett steg mot en särskiljande dopsyn. Underbilaga 21: 1 Läronämndens yttrande 1991: 1 med anledning av regeringens skrivelse om en ny kyrkolag m.m. Ln 1991: 1--15 Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1990: 1. Förslaget till en ny kyrkolag innebär i huvudsak att gällande offentliga lagregler om Svenska kyrkan har sammanförts från skilda källor och givits en så vitt möjligt enhetlig redigering. Vissa nya inslag ingår, mot vilka läronämnden inte har läromässiga invändningar. Genom kyrkolagsförslaget har ett viktigt steg tagits för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet, vilket ur läromässig synvinkel är betydelsefullt. Det är viktigt att konstatera att kyrkolagsförslaget endast utgör ett etappmål i ett större reformarbete. Viktiga ämnen återstår att behandla. Så t.ex. rymmer lagförslaget inte något så grundläggande
som medlemskapsregler. Åtskilliga frågor måste bearbetas i den fortsatta reformprocessen. I det sammanhanget är det nödvändigt att göra de läromässiga bedömningarna av lösningsförslagen. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 2 Läronämndens yttrande 1991: 6 med anledning av motion om dop och medlemskap i Svenska kyrkan Ln 1991: 6 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 4. Läronämnden noterar att motionen inte aktualiserar hela frågan om sambandet mellan dop och kyrkotillhörighet utan endast den grundläggande ordningen att den som döps genom dopet också blir medlem i kyrkan. Detta bör enligt läronämnden få till självklar konsekvens att den som blir döpt i Svenska kyrkans ordning därmed utan särskild anmälan är medlem i Svenska kyrkan. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 3 Läronämndens yttrande 1991: 9 med anledning av motion om skiljande av tjänsten som ärkebiskop från tjänsten som biskop i Uppsala stift Ln 1991: 9 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 59. Läronämnden har i sitt yttrande 1989: 9 redovisat en princip som nämnden menar är tillämplig även med avseende på den nu aktuella motionen, nämligen att uppdraget att vara biskop av tradition i vår kyrka är förbundet med uppgiften att viga präster och att vara pastor pastorum. Detta uppdrag skall hänföras till ett bestämt stift, varvid det i och för sig är möjligt med ordningen "ett stift en biskop" eller ordningen med biskop och "biträdande biskop". Yttrandet 1989: 9 gällde just frågan om inrättande av tjänst som biträdande biskop. Den nu aktuella motionen skulle, om förslagen bifalls, få till följd att ärkebiskopstjänsten de facto omgestaltades och därvid lösgjordes från de uppgifter som sedan kyrkans äldsta tid ansetts konstituera biskopstjänsten och som läronämnden i det nämnda yttrandet lyft fram som en bärande princip. I yttrandet 1989: 9 framhåller läronämnden att det borde markeras att det var fråga om en interimistisk lösning i avvaktan på en stiftsindelning. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 4 Läronämndens yttrande 1991: 8 med anledning av motion om biskoparnas ställning i kyrkomötet Ln 1991: 8 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 13. Läronämnden hänvisar till sitt yttrande 1990: 11 med anledning av förslag till förändringar rörande kyrkomötet och biskoparnas ställning i detta. I detta yttrande framhålls två principer. Den ena principen gäller handläggningen av lärofrågor. Kyrkomötet som helhet har beslutsansvar,
men lärofrågorna fordrar särskild och noggrann behandling före beslut. Den andra principen gäller biskoparnas ansvar för lärofrågor. Ett särskilt ansvar har i Svenska kyrkans tradition lagts på biskoparna. I vigningsordningen sägs sålunda att de skall tillse att Guds ord blir rent och klart förkunnat. "Detta uppdrag kan inte, vilket också framgår av vigningsordningen, begränsas till endast s k andliga frågor till skillnad från ett administativt/ juridiskt ledarskap. I det åt biskopen anförtrodda uppdraget ligger ett helhetsansvar. Det för vår tradition principiellt viktiga är att biskoparnas läroansvar klart kommer till uttryck i vår kyrkas organisation". Utifrån dessa principer kan dock olika slutsatser dras. Läronämndens majoritet fann 1990 att starka skäl talar för att biskoparna skall bli självskrivna ledamöter i kyrkomötet. I särskilt yttrande av två ledamöter framfördes dock att majoritetens slutsats snarare var kyrkopolitiskt än läromässigt motiverad. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 5 Läronämndens yttrande 1991: 13 med anledning av motion om tidsbegränsning för innehav av tjänst som biskop Ln 1991: 13 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 18 och 22. I Svenska kyrkan vigs biskop till ett uppdrag som i princip är livsvaraktigt. Det måste inte nödvändigtvis vara på det sättet. Men det utgör en viktig sida av vår kyrkas sätt att värna om den nödvändiga lednings- och tillsynfunktion (episkope). Av ålder har vår kyrkas ordning med biskopar betraktats som en Andens gåva till henne. I konsekvens med detta har biskopstjänsten inte setts enbart såsom ett för viss tid givet uppdrag, vilket upphör eller kan förnyas för en ny period. Att biskopstjänsten är en i princip livsvaraktig tjänst kan också ses som ett uttryck för vad som brukar kallas den dubbla ansvarslinjen och som är grundläggande princip för Svenska kyrkan. Att införa en tidsbegränsning av uppdragets utövande på det sätt motionärerna föreslår skulle utgöra en anpassning av biskopsämbetet till ett för vår kyrkotradition främmande synsätt. Stockholm den 19 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 6 Läronämndens yttrande 1991: 5 med anledning av motioner angående kyrkoherdens ställning vid bildande
av nytt pastorat Ln 1991: 5 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 3 (om kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott), 1991: 10 (om tillsättningsordningen av kyrkoherdetjänst i ett genom pastoratsreglering nybildat pastorat) och 1991: 63 (om former för tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastoret m.m.). Läronämnden vill med anledning av motionerna understryka vikten av att den prästerliga ämbetslinjen finns företrädd i uppbyggnadsarbetet av ett nytt pastorat. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 7 Läronämndens yttrande 1991: 3 med anledning av centralstyrelsens skrivelse med förslag till yttrande
över 40 kap. Upplåtelse av kyrka i förslaget till kyrkolag, RegSkr 1990: 1 Ln 1991: 3 Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1991: 9. Centralstyrelsens förslag föranleder ingen erinran från läromässig synpunkt. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Ragnar Persenius Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 21: 8 Utskottets förslag till lydelse av 32 kap. 5 § kyrkolagen 32 kap. 5 § Frågor om att skilja någon från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att utöva detta prövas enligt följande: Innehavare Prövas av 1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar 2. präster --präster som är anställda i ett stift domkapitlet i det stift där prästen har sin anställning --präster som tjänstgör i svensk församling i utlandet domkapitlet i Uppsala stift --präster som är anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet eller av Nämnden för Svenska kyrkans mission domkapitlet i Uppsala stift --präster som inte har anställning som präst inom Svenska kyrkan domkapitlet i det stift där prästen senast var anställd som präst --präster som aldrig haft anställning som präst inom Svenska kyrkan domkapitlet i det stift där prästen prästvigdes Bilaga 22 Kyrkomötets skrivelse 1991: 13 Regeringen Första kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 9 om ny kyrkolag Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att kyrkomötet den 30 augusti 1991 beslöt att vid mom. 9 med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och motion 1991: 8 som sin mening ge regeringen till känna att 10 kap. 6 § bör ges följande lydelse: Stiftsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 1 och 2 §§ får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut i ärenden som avses i 1 och 3 §§ får överklagas hos regeringen av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. att vid mom. 26 bifalla reservation 4 att i övrigt bifalla utskottets hemställan. Stockholm den 31 augusti 1991 Göran Åstrand /Bengt Törnell Bilaga 23 Första kyrkolagsutskottets betänkande 1991: 9 om ny kyrkolag 1KL 1991: 9 Regeringen har i skrivelse 1990: 1 om en ny kyrkolag m.m. för kyrkomötets yttrande överlämnat fyra lagförslag. Dessa är --kyrkolag --lag om införande av kyrkolagen --lag om ändring i domkapitelslagen (1988: 181) --lag om ändring i prästanställningslagen (1988: 189) Härutöver har regeringen berett kyrkomötet tillfälle att ta del av ytterligare 13 i skrivelsen intagna lagförslag. Regeringens skrivelse har hänvisats till första lagutskottet såvitt avser 4--26, 38, 39, 41--44, 46 och 47 kap. i förslaget till kyrkolag. Till utskottet har vidare hänvisats följande motioner vilka behandlas i detta betänkande: 1991: 3 av Per-Jan Wållgren om kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott (4.1) 1991: 6 av Dag Sandahl om möjligheter att överklaga beslut vid tillsättning av kantorstjänst (4.4) 1991: 11 av Britas Lennart Eriksson om villkoren för anställning av kyrkomusiker inom svenska kyrkans kyrkomusikaliska verksamhet (4.4) 1991: 14 av Urban Gibson och Runar Patriksson om avreglering av förvaltning av kyrklig jord (4.5) 1991: 15 av Bengt Kindbom och Anders Svärd om den nya kyrkolagen (3). 1991: 21 av Sven Lenhoff om kallelse till kyrkorådssammanträde (4.2) 1991: 32 av Urban Gibson och Per Henrik Wetterlöf om direktval till kyrkomöte och stiftsfullmäktige (4.6) 1991: 34 av Torsten Gustafsson och Karl-Erik Johansson om ändrade regler för val av kyrkomötet (4.6) 1991: 37 av Alf Sigling om vissa ändringar i förslaget till kyrkolag punkterna 1--3 (4.1,2) 1991: 48 av Sigvard Härnring om tidigare tillträdesdag för nyvalda ledamöter i kyrkofullmäktige (4.2) 1991: 50 av Åke Nilsson om personval vid de kyrkliga valen (4.6) 1991: 52 av Carl-Magnus Magnuson om partiella kyrkliga samfälligheter (4.2) 1991: 54 av Birger Hassel om kompetensfördelningen mellan en församling och en total flerpastoratssamfällighet (4.2) 1991: 63 av Bengt Wadensjö m.fl. om former för tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastorat i vad gäller andra och tredje att-satserna (4.1) 1991: 65 av Per-Jan Wållgren om antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd (4.2) 1991: 66 av Bengt Linvall och Gudrun Larsén om särskild styrelse för de medeltida domkyrkorna (4.5) 1991: 78 av Ingvar Bergenhorn om suppleanter i församlingsdelegerade (4.2) 1991: 79 av Ingvar Bergenhorn om suppleanters tjänstgöring i stiftsfullmäktige (4.3) 1991: 80 av Ingvar Bergenhorn om överklagande av namn på kyrkliga enheter (4.1) 1991: 82 av Ingvar Bergenhorn och Sigvard Härnring om delegation till gemensamt kyrkoråd (4.2) 1991: 90 av Lisen Ridne om tillhandahållande av kistor och urnor (4.2) Motionsyrkandena redovisas i betänkandet i anslutning till berörda delar av regeringsskrivelsen. Parenteserna efter respektive motion anger det avsnitt i betänkandet där motionen behandlas. Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna. Läronämnden har yttrat sig över regeringens skrivelse samt över motion 1991: 3 och 1991: 63. Läronämndens yttranden 1991: 1 och 1991: 5 fogas som bilaga 1 och 2 till detta betänkande. 1. Inledning Regeringens skrivelse om en ny kyrkolag grundar sig i huvudsak på det slutbetänkande som den år 1983 tillsatta kyrkoförfattningsutredningen avgav, En ny kyrkolag m.m. (SOU 1987: 4 och 5). Utredningens uppdrag var att se över regelbeståndet rörande svenska kyrkan. Detta motiverades av att regelsystemet var svåröverskådligt och svårtillgängligt. Orsaken till detta var såväl mångfalden av bestämmelser som det förhållandet att åtskilliga bestämmelser var ålderdomliga eller obsoleta. Ett genomförande av 1983 års kyrkomötesreform i praktiken krävde att man fick en överblick över alla gällande författningar på det kyrkliga området. Kyrkoförfattningsutredningens förslag, som i huvudsak innebar att de centrala lagbestämmelserna om svenska kyrkan samlas i en ny kyrkolag, har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns intagen i promemorian (Ds 1988: 31). I detta sammanhang bör även nämnas en inom civildepartementet upprättad promemoria ang. domkyrkornas förvaltning (KY 1634/89). Kapitel 39 i regeringens förslag till kyrkolag i den del det behandlar
domkyrkornas förvaltning överensstämmer i huvudsak med de förslag som lades fram i promemorian. År 1987 tillsattes inom civildepartementet en arbetsgrupp med uppgift att bl.a. göra en översyn av gällande bestämmelser för de icke-territoriella församlingarna. Gruppen redovisade sina förslag i promemorian "Icke- territoriella församlingar i svenska kyrkan" i oktober 1989. Den har remissbehandlats och har i huvudsak legat till grund för kyrkolagsförslaget i vad avser regleringen av de icke-territoriella församlingarna. 2. Sammanfattning av regeringens skrivelse Förslaget innebär att alla lagregler av central betydelse för svenska kyrkan samlas i en ny kyrkolag. Detta medför att lagen bara innehåller sådana regler som i princip riktar sig endast till svenska kyrkan och dess organ. Lagen delas in i tolv avdelningar och 47 kapitel med sammanlagt drygt 680 paragrafer. Ett stort antal lagar förs sålunda i huvudsak oförändrade över till den nya kyrkolagen. Vissa redaktionella ändringar förekommer och i några fall har även ändringar i sak gjorts i förhållande till nu gällande ordning. Av de nu gällande lagar som föreslås föras över till den nya kyrkolagen kan nämnas --lagen (1982: 942) om svenska kyrkan --lagen (1982: 943) om kyrkomötet --församlingslagen (1988: 180) --domkapitelslagen (1988: 181) --kyrkofondslagen (1988: 182) --lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord --prästanställningslagen (1988: 184) --kyrkliga indelningslagen (1988: 185) --lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan Dessa lagar tillsammans med 1686 års kyrkolag samt ett större antal andra kyrkliga författningar föreslås bli upphävda genom tillkomsten av den nya kyrkolagen. Förslaget medför också vissa konsekvensändringar i ett antal nu gällande författningar. Som framgått av exemplifieringen ovan kommer kyrkolagen att innehålla lagar av olika konstitutionell karaktär. Sålunda finns lagregler som kräver kyrkomötets medverkan enligt punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt sådana regler om grunderna för de kyrkliga kommunernas organisation och verksamhetsformer och deras befogenheter som kräver lagform enligt punkt 13 i samma övergångsbestämmelser. De sakliga ändringarna i förhållande till gällande rätt är -- såvitt avser innehållet i detta betänkande -- i korthet följande. --Domkapitlet skall utgöra styrelse för de medeltida domkyrkorna. --Skyldigheten för församlingarna att hålla församlingskyrka lagregleras. --Reglerna om organisation och beslutsordning för de territoriella församlingarna skall i huvudsak tillämpas på de icke-territoriella församlingarna. --Samma bestämmelser som gäller för de territoriella pastoraten i fråga om den kyrkliga egendomen, prästanställningar och kyrkomusiken
skall tillämpas på de icke-territoriella pastoraten, med undantag för hovförsamlingen. --Stiftssamfällighetens befogenheter utökas till att även avse främjande av församlingsarbete på andra språk än svenska, finska, samiska och teckenspråk. --För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare. I varje valkrets skall dock utses minst fyra ersättare. --Valet av ledamöter och ersättare skall kunna ske i ett sammanhang. --Valet av ersättare av kyrkomötet skall kunna överklagas på samma sätt som gäller valet av ledamöter. Den nya kyrkolagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. 3. Allmänt om innehållet i förslaget till ny kyrkolag Som utgångspunkt för bedömningen av vad en ny kyrkolag skall innehålla anges i skrivelsen att den förutom regler om organisation och verksamhetsformer inom svenska kyrkan också skall innehålla sådana särskilda regler som främst riktar sig till kyrkliga organ. Detta har bl.a. inneburit att förslaget på några principiella punkter skiljer sig från det förslag som redovisats i kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande. Det skall erinras om att kyrkomötet till andra kyrkolagsutskottet hänvisat motion 1991: 73 om omredigering av kyrkolagen m.m. De överväganden och ställningstaganden som nämnda motion kan föranleda redovisas därför i det utskottets betänkande om ny kyrkolag. Utskottet utgår från att andra kyrkolagsutskottet kommer att från konstitutionella aspekter behandla kyrkolagsförslagets innehåll vad gäller lagen om svenska kyrkan och medlemskapsreglerna. Lagen om kyrkliga indelningsdelegerade, lagen om proportionellt valsätt samt lagen om kyrkofullmäktigeval Kyrkoförfattningsutredningen har i sitt förslag tagit in lagreglerna om val till kyrkofullmäktige med hänvisning till att de får anses så viktiga för den kyrkliga verksamheten att det bör ingå i den nya kyrkolagen. Däremot föreslogs att lagen om indelningsdelegerade inte borde inordnas i kyrkolagen av det skälet att reglerna inte används så ofta. Inte heller reglerna om proportionellt valsätt fanns med som del av kyrkolagen i kyrkoförfattningsutredningens förslag. I nu föreliggande förslag ingår i kyrkolagen såväl lagen om kyrkliga indelningsdelegerade som reglerna om proportionellt valsätt, de senare efter viss redaktionell bearbetning. Motivet till att lagen om kyrkliga indelningsdelegerade skall ingå i kyrkolagen är enligt skrivelsen att reglerna i allt väsentligt vänder sig till och har huvudsaklig betydelse för kyrkliga organ. I motsats till kyrkoförfattningsutredningen föreslår regeringen dock att lagen om kyrkofullmäktigeval inte skall ingå i den nya kyrkolagen. Som motiv för detta anförs i skrivelsen att ansvaret för valens genomförande ligger på de borgerliga valmyndigheterna och det är till dessa som reglerna i första hand riktar sig. Församlingslagen I kyrkoförfattningsutredningens förslag ingick den dåvarande lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter i den nya kyrkolagen. Utredningen anför i sitt betänkande härom bl.a. (del 1 sid. 55): "Vi har övervägt om de bestämmelser som föreslås bli införda i fjärde kapitlet med hänsyn till deras karaktär av kommunallagsregler
och deras betydande omfång borde hållas utanför den nya kyrkolagen och således ingå i en självständig lag. Den omständigheten att skilda konstitutionella regler gäller för stiftandet och ändrandet
av de olika bestämmelser som sammanförts i förslaget till en ny kyrkolag har vi inte bedömt vara ett skäl för att underlåta att ta med dem i vårt förslag (se avsnitt 4.2). Inte heller regelsystemets omfång har utgjort något bärande skäl mot ett införande i förslaget till en ny kyrkolag. Av betydelse är i stället att reglerna är väl systematiserade och lättillgängliga genom bl.a. en frikostig rubriksättning. Därvid är det också ovidkommande om bestämmelserna återges i flera eller ett kapitel som i vårt förslag." Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer i nu aktuellt hänseende med föreliggande förslag. Bestämmelserna i nuvarande församlingslag har sålunda utan ändring i sak men med viss redaktionell bearbetning förts över till den nya kyrkolagen. Av intresse i detta sammanhang är den kommunallagsreform för de borgerliga kommunerna som träder i kraft den 1 januari 1992 i och med den nya kommunallagen (SFS 1991: 900). I regeringens skrivelse har gjorts vissa överväganden när det gäller anpassningen av församlingslagen till den nya kommunallagen. Det framhölls därvid att man borde avvakta resultatet av den då ännu ej avslutade beredningen inom civildepartementet av det nya kommunallagsförslaget innan man tar ställning till frågan huruvida och i vilken utsträckning regleringen av de kyrkliga kommunerna även i fortsättningen bör anpassas till lagstiftningen för de borgerliga kommunerna. Begravningslagen I likhet med den bedömning kyrkoförfattningsutredningen gjort ingår inte begravningslagstiftningen i förslaget till ny kyrkolag. Motivet härför är enligt skrivelsen att kyrkolagen inte bör innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig till svenska kyrkan men som också riktar sig till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter. I motion 1991: 15 hemställs 1.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en ny kyrkolag omfattande de i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990: 1 upptagna kapitlen 1--10 och 27--46, 2.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna vad som i motionen anförts om bearbetning av församlingslagen (1988: 180), samt 3.att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om proportionella val. UTSKOTTET Utskottet förutsätter inledningsvis att lagändringar som genomförts sedan skrivelsen överlämnades till kyrkomötet kommer att beaktas i förslaget till riksdagen. Under utskottets behandling har övervägts lämpligheten av att lagen om kyrkofullmäktigeval lämnas utanför kyrkolagen. Utskottet har dock funnit att de skäl kyrkoförfattningsutredningen åberopat till stÖd för sitt ställningstagande inte väger lika tungt som de motiv som anförs i skrivelsen till stöd för uppfattningen att denna lag inte bör tas in i kyrkolagen. Detta ställningstagande grundar sig framför allt på det förhållandet att lagen om kyrkofullmäktigeval i första hand riktar sig till de borgerliga valmyndigheterna. Utskottet har vidare diskuterat huruvida nu gällande begravningslag (1990: 1144) bör ingå i den nya kyrkolagen. Av begravningslagen framgår att begravningsverksamheten är en angelägenhet för de territoriella pastoraten inom svenska kyrkan. Härigenom har klargjorts att denna verksamhet är en lagreglerad uppgift för svenska kyrkan. Enligt utskottets uppfattning är detta ett mycket starkt motiv till att begravningslagen bör ingå som del i den nya kyrkolagen. På grund härav förordar utskottet att denna lag på lämpligt sätt infogas i lagförslaget. Vad härefter gäller de önskemål som framförs i motion 1991: 15 har utskottet den uppfattningen att församlingslagen har en så central betydelse för svenska kyrkan att den bör ingå i sin helhet. Utskottet delar sålunda inte motionärernas uppfattning att lagen därmed skulle få en underordnad ställning. Utskottet tror inte heller att församlingslagens infogande i kyrkolagen kommer att innebära någon större nackdel för det eventuellt kommande arbetet med att anpassa den till den nya kommunallagen. Det ovan sagda medför också att utskottet i likhet med motionärerna anser att tillkomsten av en ny lag på det borgerligt kommunala området
motiverar en bearbetning av de delar av förslaget till kyrkolag som motsvaras av nu gällande församlingslag. Eftersom regleringen av kyrkans organisation på lokalplanet är av kommunalrättslig natur är det väsentligt att denna lagstiftning anpassas till den som gäller på den borgerligt kommunala sidan. Detta gäller inte minst ett sådant grundläggande kommunalrättsligt institut som den kommunala besvärsrätten eller, med den terminologi som används i den nya kommunallagen, laglighetsprövningen. Begrepp som "ersättare"
bör naturligtvis även användas i den kyrkokommunala lagstiftningen. Det är emellertid nödvändigt att anpassningen sker med utgångspunkt från att svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund och med hänsynstagande till den på lokalplanet rådande kyrkokommunala strukturen. Detta bör ges regeringen till känna, vilket är innebörden av den andra att-satsen i motion 1991: 15. Utskottet utgår från att kyrkomötet bereds tillfälle att yttra sig innan sådant lagförslag föreläggs riksdagen. I motionen yrkas slutligen att kyrkolagsförslagets sista kapitel om proportionellt valsätt skall utgå och ersättas med en allmän hänvisning om i vilka fall proportionella val skall ske. De flesta val inom kyrkan kan ske som proportionella val. Enligt utskottets uppfattning är det därför av framför allt praktiska skäl lämpligt att reglerna om proportionella val finns intagna i kyrkolagen. Härigenom kommer tillämpningen av dessa valregler att underlättas vid genomförandet av de kyrkliga valen. Utskottet tillstyrker därför inte bifall till motionen i denna del. 4. Lagförslaget avdelningsvis Under detta avsnitt tar utskottet upp till behandling de avdelningar i förslaget till ny kyrkolag som har hänvisats till utskottet. Motioner hänförliga till förslaget tas upp under den avdelning till vilka de enligt sitt innehåll hör hemma. 4.1 Fjärde avdelningen. Den kyrkliga indelningen. 4--10 kap. Fjärde avdelningen innehåller bestämmelser om Sveriges indelning i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Avdelningen innehåller också regler om kyrkliga samfälligheter och om indelningsdelegerade. Dessutom finns föreskrifter om namn på kyrkliga enheter. Till fjärde avdelningen har överförts nu gällande bestämmelser i kyrkliga indelningslagen (1988: 185) och lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade. Regleringen i 4 kap. beträffande de icke-territoriella församlingarna är ny men överensstämmer i sak med den ordning som idag gäller. I 5 kap. 4 § har den sakliga nyheten införts att även kyrklig samfällighet får väcka fråga om ändrad församlingsindelning. I 6 kap. 15 § och 8 kap. 11 § har tagits bort den möjlighet som kammarkollegiet idag har att i vissa fall lämna över ärende rörande den kyrkliga indelningen till regeringen för avgörande. I 9 kap. har några formella bestämmelser i den nuvarande lagen om kyrkliga indelningsdelegerade utelämnats då de saknar funktion. Bestämmelserna i 10 kap. om namn på kyrkliga enheter är nya. I kapitlet anges att det är den myndighet som beslutar om indelningsändringen eller samfällighetsbildningen som också skall fastställa namnet på den kyrkliga enheten. I andra fall prövas namnfrågan av kammarkollegiet. I motion 1991: 3 hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade att kyrkoherden blir självskriven ledamot av indelningsdelegerades arbetsutskott. I motion 1991: 37 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår de ändringar i förslaget till kyrkolag som angetts i motionen. Under detta avsnitt behandlar utskottet den ändring som föreslås under punkten 1 i motionen, nämligen att 4 kap. 5 § i kyrkolagen ändras enligt följande: "Ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. En av prästerna i kontraktet förordnas som kontraktsprost. Andra icke-territoriella församlingar än Hovförsamlingen tillhör det kontrakt, inom vilket församlingskyrkan är belägen." I motion 1991: 63 hemställs bl.a. att kyrkomötet beslutar att i framställning till regeringen begära sådant tillägg i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1990: 1, avd. 4, kap. 5, §§ 22--24, 2.att den prästerliga ämbetslinjen representeras i indelningsdelegerade och dess arbetsutskott genom antingen kyrkoherde eller annan därtill av kyrkoherden utsedd präst enligt samma regler som gäller för kyrkoherde avseende kyrkofullmäktige och kyrkoråd, 3.att uppgifter som enligt särskild lag eller annan författning ankommer på kyrkoråd må utföras av indelningsdelegerades arbetsutskott. I motion 1991: 80 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 begär sådan ändring av 10 kap. 6 § att beslut om namn i ärenden som avses i 1 och 2 §§ får överklagas även om inte själva beslutet om indelningsändringar överklagas. UTSKOTTET Under utskottets överläggning rörande fjärde avdelningen i kyrkolagsförslaget har aktualiserats bestämmelserna om tvist i anledning av den ekonomiska regleringen vid ändringar i den kyrkliga indelningen. Dessa bestämmelser har oförändrade flyttats över på kyrkliga indelningslagen till kyrkolagsförslaget och finns där intagna i 6 kap. 5 § och 3 st. och 8 kap. 7 §. Det framgår där att tvister skall avgöras enligt lagen (1929: 145) om skiljemän. I 6 § nämnda lag anges hur skiljemän skall utses vid oenighet mellan parterna. Enligt den tolkning utskottet gjort av denna bestämmelse förutsätter dess tillämpning att det endast är två parter som tvistar. Indelningsändringar kan dock många gånger beröra fler än två kyrkokommuner. Om ett större antal av dessa blir oeniga om den ekonomiska regleringen synes mot bakgrund av utskottets tolkning av nu aktuell bestämmelse, denna inte kunna tillämpas. Utskottet anser därför att bestämmelserna om hur tvister skall lösas bör bli föremål för översyn. I det civilrättsliga regelsystemet finns exempel på lagar som är tillämpliga när fler än två parter tvistar. Utskottet vill här peka på den ordning som valts i lagen (1904: 48) om samäganderätt. Situationen vid en pastoratsreglering eller upplösning av en samfällighet kan många gånger bli snarlik den som uppstår när samfälld egendom skall förvaltas av eller delas mellan flera ägare. Med hänvisning till det ovan anförda förordar utskottet sålunda att en översyn görs av bestämmelserna i kyrkolagsförslaget vad beträffar tvister i anledning av den ekonomiska regleringen vid indelningsändringar. Motionerna 1991: 3 och 1991: 63, den senare såvitt avser den del som detta utskott har att behandla, berör kyrkoherdens ställning i kyrkliga indelningsdelegerade och dess arbetsutskott. Bestämmelser om kyrkliga indelningsdelegerade finns i kyrkliga indelningslagen och i lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade. Bestämmelserna har i sak oförändrade flyttats över till 5, 6, 8 och 9 kap. i kyrkolagsförslaget. Indelningsdelegerade och dess arbetsutskott är närmast att betrakta som någon form av interimistiska kyrkokommunala organ som får utses i samband med ändringar i den kyrkliga indelningen. Sålunda kan vid exempelvis ändringar i församlingsindelningen den beslutande myndigheten bestämma att församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsdelegerade. Detta gäller till dess indelningsändringen träder i kraft. Den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige utövas sålunda av företrädare för församlingen enligt den nya indelningen. Regleringen av kyrkliga indelningsdelegerade finns intagen i 9 kap. kyrkolagsförslaget. Där finns bl.a. bestämmelser om valbarhet, sammanträden, närvarorätt, arbetsutskott och ordförandeskapet. Den slutsats om kyrkoherdens ställning i såväl indelningsdelegerade som dess arbetsutskott som dras i de bägge motionerna är riktig. Den prästerliga ämbetslinjen finns sålunda, som läronämnden konstaterat i sitt yttrande, inte företrädd i uppbyggnadsskedet av en ny kyrklig kommun. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ämbetslinjen bör vara företrädd i indelningsdelegerades arbetsutskott enligt samma principer som gäller för kyrkoherdens ställning enligt församlingslagen. Berör indelningsändringen flera pastorat bör det enligt utskottets mening ankomma på domkapitlet att efter framställan från stiftsstyrelsen förordna en av kyrkoherdarna att vara ledamot och en annan att vara dennes ersättare i arbetsutskottet. Bestämmelse härom bör lämpligen införas i förslagets 9 kap. 15 §. Ändringen torde även medföra vissa konsekvensändringar i kapitlet. Utskottet utgår från att detta kommer att beaktas i samband med den begärda revisionen. Vad gäller tredje att-satsen i motionen 1991: 63 bör framhållas att uttryckliga lagregler saknas om vilka uppgifter och befogenheter som tillkommer indelningsdelegerades arbetsutskott. Rent kyrkokommunalt är det dock att jämställa med kyrkorådet i en församling eller samfällighet. Det framgår av 5 kap. 20 § 2 st. i lagförslaget att befintliga kyrkokommunala organ enligt den äldre indelningen endast får besluta i frågor som uteslutande avser den befintliga kyrkokommunen och som inte har verkan efter den nya indelningens ikraftträdande. Frågor som har verkan efter indelningens ikraftträdande och avser den nya kyrkokommunen ankommer däremot uteslutande på indelningsdelegerade och dess arbetsutskott. Det syftemål som motionärerna i nu aktuell fråga önskar uppnå synes enligt utskottets uppfattning därmed vara tillgodosett redan inom ramen för gällande lagstiftning. Anledning saknas därför att tillstyrka bifall till motionen i denna del. Beträffande motionsyrkandet under punkt 1 i motion 1991: 37 kan först konstateras att det av 4 kap. 4 § 2 st. kyrkolagsförslaget framgår att varje icke-territoriell församling utgör ett pastorat. I nu gällande kyrklig indelningslag (1988: 185) anges i 1 kap. 4 § att ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. Enligt 4 kap. 1 § beslutar stiftsstyrelsen om ändringar i kontraktsindelningen. Stiftsstyrelsen skall vidare enligt 2 § verka för en ändamålsenlig kontraktsindelning och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen. Här angivna bestämmelser i kyrkliga indelningslagen föreslås oförändrade överflyttas till avdelningen om den kyrkliga indelningen i den nya kyrkolagen (7 kap. 1 § 2 st. och 7 kap. 2 § 1 st.). Det ankommer sålunda på stiftsstyrelsen att bestämma vilka pastorat, inklusive de icke-territoriella, som skall ingå i de olika kontrakten i stiftet. Enligt utskottets mening saknas anledning att i lag ytterligare reglera förutsättningarna för stiftsstyrelsens befogenheter i nu aktuellt avseende. Vad däremot gäller den under samma punkt i motionen påtalade risken för missuppfattning delar utskottet motionärens bedömning i denna del. Hela 5 § i 4 kap. bör därför få följande lydelse: "Ett kontrakt består av flera pastorat i ett stift. En av prästerna i kontraktet förordnas som kontraktsprost." I motion 1991: 80 konstateras att beslut i ärenden om namn på kyrkliga
enheter inte kan överklagas särskilt. Motivering härför saknas i skrivelsen. Enligt utskottets uppfattning är detta inte tillfredsställande och utskottet tillstyrker därför bifall till motionen. 10 kap. 6 § bör sålunda ges följande lydelse: "Stiftsstyrelsens beslut i ärenden som avses i 1 och 2 §§ får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut i ärenden som avses i 3 § får inte överklagas." 4.2 Femte avdelningen. Den lokala organisationen 11--22 kap. Femte avdelningen innehåller bestämmelser om organisation och verksamhetsformer för församlingar och kyrkliga samfälligheter på lokalnivå. Till femte avdelningen har överförts större delen av nu gällande bestämmelser i församlingslagen (1988: 180). Viss redaktionell bearbetning har gjorts. Bl.a. har införts ett nytt kapitel (12 kap.) i vilket har samlats reglerna om de förtroendevalda. Denna systematik är anpassad till den nya kommunallagen. De sakliga nyheterna är få. I 16 kap. 1 § lagförslaget har införts en bestämmelse om senaste dag för stiftsstyrelsens fastställelse av antalet ledamöter i kyrkofullmäktige i samfällighet. Bestämmelse härom saknas i nu gällande församlingslag. I 20 kap. om revision har i 9 § en anpassning gjorts till motsvarande
bestämmelse i den nya kommunallagen. Den enda sakliga ändringen i förhållande till gällande rätt är en ändring av sättet att beräkna när preskriptionstiden skall börja löpa. I motion 1991: 21 hemställs att kyrkomötet föreslår regeringen att 17 kap. 17 § i förslaget till kyrkolag ändras så att kravet på att kallelse till kyrkorådssammanträde skall anslås på församlingens anslagstavla upphör. I motion 1991: 37 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår de ändringar i förslaget till kyrkolag, som angetts i motionen. Under detta avsnitt behandlar utskottet de ändringar som föreslås under punkterna 2 och 3 i motionen, vari föreslås dels att 11 kap. 8 § i kyrkolagen ändras enligt följande: "I en församling utövas beslutanderätten på kyrkostämma eller av kyrkofullmäktige, om inte annat följer av 12 §. dels att 17 kap. 31 § 2 st. ändras enligt följande: "Kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket har dock alltid rätt att närvara i annan nämnd och delta i överläggningarna." I motion 1991: 48 hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tidigareläggande av tillträdesdagen för de nyvalda kyrkofullmäktige. I motion 1991: 52 hemställs att kyrkomötet hos centralstyrelsen anhåller att denna låter utreda förutsättningarna för en ändring av församlingslagen så att samfälligheter kan bildas med hänsynstagande till skilda lokala förutsättningar. I motion 1991: 54 hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär en sådan ändring i församlingslagen som föreslås i motionen. Den yrkade ändringen innebär att det skall klart utsägas i lagen att en församling inte kan vidta åtgärder vad avser byggnad och dess fasta inredning utan att samfälligheten godkänner åtgärderna. I motion 1991: 65 hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring i församlingslagen (7 kap. 5 §) att antalet valda ledamöter i ett direktvalt kyrkoråd skall vara udda och inte mindre än elva. I motion 1991: 78 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 begär ändringar av 15 kap. förslag till ny kyrkolag av innebörd: 1.att församlingarna skall kunna träffa överenskommelse om även suppleanter när delegerade skall utses första gången 2.att det bör ankomma på församlingsdelegerade -- och församlingarna när delegerade skall utses första gången -- att besluta om antalet suppleanter 3.att någon bestämd tidsfrist för beslut om suppleanter bör inte finnas. I motion 1991: 82 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 begär sådan ändring av 18 kap. 4 § punkt 4 förslag till ny kyrkolag att vad där sägs om gemensamt kyrkoråd måtte avse även sådant kyrkoråd i flerpastoratssamfällighet. I motion 1991: 90 hemställs att kyrkomötet hemställer hos regeringen att till begravningslagen fogas en särskild bestämmelse som ger myndigheten rätt att tillhandahålla askurnor och kistor samt gravanordningar. UTSKOTTET Utskottet vill till en början erinra om vad tidigare anförts om behovet av bearbetning av denna avdelning av kyrkolagsförslaget med hänsyn till tillkomsten av ny kommunallag på den borgerligt kommunala sidan. Även om det sålunda finns anledning att förutsätta att femte avdelningen kommer att bli föremål för bearbetning bör påtalas vissa brister och felaktigheter i det nu föreliggande förslaget. Det som anges i det följande skall inte uppfattas som uttömmande, utan får snarare ses som en exemplifiering i syfte att understryka vikten av en grundlig bearbetning inte minst från redaktionell och språklig synpunkt. --12 kap. 2 § sista meningen synes vara onödig. --Användningen av de personliga pronomenen han och hon i 12 kap. 7 § 2 st. 2 p. och 12 kap. 9 § är inte konsekvent. Utskottet förordar här det användningssätt som föreslås i kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande, del 1, under avsnittet 4.3.1. Den språkliga bearbetningen. --13 kap. 14 § reglerar rätten att delta i fullmäktiges överläggningar. Rätten att närvara skall inte regleras i detta stadgande. Fullmäktiges
sammanträden är ju offentliga sammankomster, varför en bestämmelse om närvarorätt i detta sammanhang kan missförstås. --Begreppen "mer än hälften av ledamöterna" i 13 kap. 21 § och "enkel majoritet" i 13 kap. 24 § 3 st. syftar i detta sammanhang på samma sak. Sådant bör undvikas i lagtext. --13 kap. 28 § 3 st. 3 p. anger att protokollet skall redovisa hur ledamöterna och suppleanterna har röstat vid öppen omröstning. Suppleanter har ingen rösträtt. Motion 1991: 21 berör förenklingar i kallelseförfarandet till sammanträde med kyrkorådet. 1989 års kyrkomöte avslog på hemställan av kyrkolagsutskottet (KL 1989: 2) en motion av samma innehåll som denna. Som motiv för sin hemställan anförde utskottet. "Församlingar och samfälligheter torde i allmänhet ha antagit reglemente för sina kyrkoråd med särskilda föreskrifter om kallelseförfarandet. Genom att dessa föreskrifter tar över lagens bestämmelser undviks de olägenheter som måhända kan vara förenade med lagens mer omständliga kallelseförfarande. Enligt utskottets mening saknas därför anledning att föreslå den av motionären önskade lagändringen." Utskottet har inte funnit anledning att frångå det ställningstagande som gjordes av 1989 års kyrkomöte i denna fråga. Utskottet hemställer därför om avslag på motionen. Vad gäller avsnitt 2 och 3 i motion 1991: 37 föreslås några redaktionella ändringar i 11 kap. 8 § och 17 kap. 31 § kyrkolagsförslaget i, enligt motionärens uppfattning, klarläggande och förtydligande syfte. Utskottet har inte kunnat finna att de aktuella lagrummen inrymmer några oklarheter och anser följaktligen inte att de av motionären yrkade ändringarna skulle innebära någon förbättring. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del. I motion 1991: 48 begärs sådan lagändring att de nyvalda kyrkofullmäktiges mandatperiod tidigareläggs till den 1 november valåret. Syftet därmed skulle vara att ge de nyvalda budgetansvaret redan det första året av mandatperioden. Ett genomförande av den föreslagna lagändringen skulle innebära en anpassning till den ordning som idag gäller i de borgerliga kommunerna. Frågan om en tidigareläggning av kyrkofullmäktiges mandatperiod har varit föremål för överväganden i andra sammanhang. Önskemål härom har dock inte kunnat tillgodoses med hänvisning till tidpunkten för de kyrkliga valen. Det är sålunda inte praktiskt möjligt för valmyndigheterna att göra den erforderliga röstsammanräkningen på den tid som i sådant fall skulle stå dem till buds. Detta skulle kräva en tidigareläggning av tidpunkten för valen, en fråga som dock bör tas upp i ett större sammanhang. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motionen. I motion 1991: 52 framförs önskemål om vidgade möjligheter att bilda samfälligheter. För samfälligheter av det slag som åsyftas i motionen, dvs. flerpastoratssamfälligheter, gäller 1 kap. 6 § i den nuvarande församlingslagen. Bestämmelsen föreslås i sak oförändrad flyttas över till 11 kap. i kyrkolagen. Flerpastoratssamfälligheter får sålunda bildas för att sköta en, flera eller alla församlingsangelägenheter. Nu gällande lagstiftning ger sålunda stora möjligheter till alternativa samverkansformer inom ramen för den kyrkokommunala kompetensen. Som villkor härför gäller härutöver den, utan ändring till kyrkolagsförslaget överförda, bestämmelsen att pastoraten skall vara överens eller att den tilltänkta samfällighetsbildningen skall vara till övervägande och varaktig fördel för berörda pastorat, 8 kap. 3 § kyrkolagsförslaget. Enligt utskottets mening möjliggör redan nu gällande lagstiftning bildandet av samfälligheter med hänsynstagande till de skilda lokala förutsättningar som kan finnas. Motionärens önskemål är därmed tillgodosett, varför utskottet inte tillstyrker bifall till motionen. Motion 1991: 54 tar upp frågan om kompetensfördelningen mellan en församling och en total samfällighet. Utskottet har tagit del av en dom i ett kommunalbesvärsmål av kammarrätten i Göteborg, meddelad 1991--04--23 i mål 5680--1990. Domen berör den i motionen aktualiserade frågeställningen men innebär inte enligt utskottets uppfattning i något avseende ett frångående av hittills gällande principer. I proposition 1987/88: 31 Ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. anför departementschefen bl.a. följande. "Jag vill också betona att den föreslagna kompetensfördelningen inte skall ses som ett hinder för en församling att själv med frivilliga medel och gåvor bekosta den ytterligare utsmyckning som församlingen anser önskvärd. I den mån den fasta inredningen berörs kan en förändring inte vidtas utan överenskommelse med pastoratet." Med detta uttalande anser utskottet det klarlagt att en församling inte kan vidta åtgärder vad avser byggnad eller dess fasta inredning utan att detta medgivits av samfälligheten. Någon lagändring är enligt utskottets mening därmed ej påkallad för att uppnå syftet med motionen. Motionen bör därför avslås. I motion 1991: 65 hemställs om en ändring i församlingslagen av innebörd att antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd, inklusive den självskrivne ledamoten, skall vara jämnt. Bestämmelsen om antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd har oförändrad flyttats över till 17 kap. 8 § kyrkolagsförslaget. Utskottet vill med anledning härav peka på att den av motionären önskade förändringen står i strid med den allmänt accepterade principen att antalet ledamöter i styrelser och beslutande organ bör vara udda. Ett jämnt antal röstande får till konsekvens att lottning måste tillgripas i de fall det uppstår lika röstetal och ärendet gäller val eller tillsättning av tjänst. Detta är enligt utskottets mening en inte önskvärd situation. Utskottet avstyrker därför motionen. I motion 1991: 78 riktas erinringar mot de bestämmelser i församlingslagen som reglerar suppleanter i församlingsdelegerade och som oförändrade återfinns i 15 kap. 1--3 §§. Utskottet delar motionärens uppfattning
att suppleanter skall kunna utses första gången och tillstyrker därför på de grunder som anförs i motionen bifall till densamma. I motion 1991: 82 yrkas ändring i en från församlingslagen i oförändrat skick till 18 kap. 4 § punkt 4 kyrkolagsförslaget överförd bestämmelse om delegation. Bestämmelsen reglerar de möjligheter som en samfällighets kyrkoråd har att delegera beslutanderätt till kyrkoråd i församling eller till ett gemensamt kyrkoråd mellan två eller flera församlingar i pastoratet. Den slutsats som dras i motionen synes i och för sig vara riktig. Lagtexten anger att delegation kan ske till ett för församlingarna inom pastoratet gemensamt kyrkoråd. I de fall församlingarna ligger i olika pastorat, torde denna form av delegation inte vara tillåten. Utskottet menar dock att detta inte är något större problem. För det första är förekomsten av gemensamma kyrkoråd relativt sällsynt, i synnerhet vad gäller sådana som utsetts från församlingar i olika pastorat. För det andra saknas enligt utskottets uppfattning anledning att främja tillkomsten av ytterligare kyrkoråd av nu nämnd natur. Ett bättre och mer ändamålsenligt sätt att samverka församlingar emellan är att använda sig av de olika typer av samfällighetsbildningar som lagen ger möjlighet till. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka bifall till motionen. I motion 1991: 90 framförs önskemål om rätt för kyrkogårdsmyndighet att tillhandahålla askurnor, kistor och gravanordningar. Frågan om kyrkokommunernas rätt att tillhandahålla kistor och urnor har behandlats i promemorian Begravningskostnader för enskilda, som överlämnades till civildepartementet i december 1986. I promemorian föreslogs att församlingens kompetens skulle utvidgas till att omfatta begravningstjänst. Med begravningstjänst avsågs i promemorian församlingens möjligheter att med skattemedel bidra och stödja verksamhet inom begravningsväsendets område i syfte att minska kostnaderna för den enskilde i samband med dödsfall. Som exempel på åtgärder hänförliga till begravningstjänst angavs att församlingen tillhandahåller fria kistor och urnor samt svarar för transporten. Utredningsmannen hade genom en enkät noterat att i praxis förekom en viss fri begravningstjänst som gick utanför församlingens legala kompetens. Lagstiftningen borde därför enligt utredarens mening anpassas till gällande praxis. Vidare borde överlämnas åt kyrkokommunerna själva att besluta om vilken begravningshjälp de var villiga att erbjuda sina invånare. Vid 1987 års kyrkomöte aktualiserades frågan genom en motion om enskildas kostnader för transporter vid gravsättning på hembygdens kyrkogård. Kyrkolagsutskottet noterade i sitt betänkande (1987: 11) att svenska kyrkans centralstyrelse avgett yttrande över promemorian om enskildas begravningskostnader. Utskottet såg, liksom centralstyrelsen, positivt på ett införande av begravningstjänsten i den kyrkokommunala kompetensen men ansåg att dittillsvarande utredning inte gav svar på alla frågor om effekterna av förslaget eller om alternativa lösningar. Förslaget om en utvidgning av församlingens kompetens behandlades i propositionen 1987/88: 31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. I propositionen avvisades förslaget med hänvisning bl.a. till vad kyrkomötet anfört. Frågan om enskildas begravningskostnader utreddes ytterligare av begravningskostnadsutredningen som i sitt betänkande (SOU 1990: 82) Vad kostar begravningar -- vem betalar? bl.a. gav en samlad bild av kostnaderna för olika typer av tjänster vid begravning. Utredningen
redovisade vidare behovet av samhällsstöd till enskilda för sådana kostnader. Mot angivna bakgrund anser utskottet, liksom motionären, att det bör falla inom den kyrkokommunala kompetensen att svara för begravningstjänst. Uppgiften bör dock inte vara obligatorisk. Enligt utskottets mening bör begreppet begravningstjänst avse varor och tjänster som är ofrånkomliga i samband med en begravning, exempelvis kistor och urnor. Med den av utskottet angivna definitionen är däremot en gravanordning inte hänförlig till begravningstjänst. Den lagbestämmelse som vidgar församlingens kompetens till att innefatta begravningstjänst bör införas i 11 kap. 1 § punkt 6 kyrkolagen. 4.3 Sjätte avdelningen. Den regionala organisationen. 23 -- 26 kap. Sjätte avdelningen innehåller bestämmelser om organisation och verksamhetsformer för stiftssamfälligheter och dess olika organ. I avdelningen tas också in föreskrifter om domkapitlen och om biskopens uppgifter. Till sjätte avdelningen har, såvitt avser de kapitel som detta utskott skall behandla, överförts vissa av nu gällande bestämmelser i församlingslagen samt vissa av nu gällande bestämmelser i lagen om förvaltning av kyrklig jord. De sakliga nyheterna finns i 23 kap. I kapitlets 2 § utökas stiftssamfällighetens befogenheter till att avse främjande av församlingsarbete även på andra språk än svenska, finska, samiska och teckenspråk. I 3 § 3 st. har i förtydligande syfte förts in vissa förfaranderegler när det gäller stiftsfullmäktiges beslut om utvidgad verksamhet. I motion 1991: 79 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1990: 1 begär ändring av 24 kap. 5 § 3 p. förslag till ny kyrkolag i enlighet med vad som anförts i motionen. UTSKOTTET Under utskottets överläggningar om sjätte avdelningen i förslaget till ny kyrkolag har uppmärksammats den ändrade formuleringen av stiftssamfällighetens kompetens vad gäller församlingsarbete på andra språk. Nuvarande formulering i 1 kap. 8 § 1 st. 2 p. är "-- församlingsarbete bland finskspråkiga, samer och teckenspråkiga --" Motsvarande formulering i lagförslaget 23 kap. 2 § 1 st. 2 p., är "-- församlingsarbete bland teckenspråkiga samt på finska, samiska och andra språk --". Förutom den vidgade kompetensen vad avser verksamhet även på andra språk innebär den förändrade formuleringen i vart fall i språkligt avseende en förändring i sak. Huruvida detta har varit avsett undandrar sig utskottets bedömning. Utskottet vill dock för sin del betona att detta ej bör vara lagens innebörd. För att undanröja den oklarhet som den förändrade formuleringen kan ge upphov till förordar utskottet att bestämmelsen får en sådan lydelse att det framgår att det är bland människor med annat modersmål än svenska som verksamheten skall främjas. 23 kap. 2 § 2 bör därför ges följande lydelse: 2. "främja församlingsarbete bland teckenspråkiga och bland dem som talar finska, samiska eller andra språk," I motion 1991: 79 aktualiseras vissa problem som kan uppstå vid tillämpningen av bestämmelsen om suppleanters tjänstgöring i stiftsfullmäktige. Bestämmelsen finns intagen i 24 kap. 5 § 3 p. kyrkolagsförslaget och har oförändrad flyttats över från 6 kap. 23 § 3 församlingslagen. Nuvarande församlingslag bygger i stora delar på 1982 års lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter. De delar som behandlar stiftssamfälligheten var vid tillkomsten helt nya eftersom motsvarande
kyrkokommunala organisation inte funnits tidigare. Förebild för bestämmelserna om stiftssamfällighetens beslutande organ, stiftsfullmäktige, kom i stor utsträckning att hämtas från dem som gällde för kyrkofullmäktige i samfällighet. Sålunda anges i specialmotiveringen till nu aktuell bestämmelse (prop. 1987/88: 31) att denna i huvudsak överensstämmer med vad som gäller för kyrkofullmäktige i samfällighet. Ytterligare motivuttalanden saknas. Reglerna om suppleantinträde i kyrkofullmäktige i samfälligheter och, efter tillkomsten av nuvarande församlingslag, i stiftsfullmäktige bygger bl.a. på att suppleanter från viss valkrets kan inträda för ordinarie ledamot i annan valkrets. En förutsättning härför är dock att samtliga suppleanter från visst parti i den senare valkretsen har förhinder. Beträffande kyrkofullmäktige i samfällighet gäller att samtliga ledamöter i detta organ har utsetts vid direkta val enligt bestämmelserna om kyrkofullmäktigeval. Dessa ledmöter och deras suppleanter kan otvetydigt härledas till visst parti, eftersom giltig valsedel vid kyrkofullmäktigeval förutsätter en partibeteckning. I stiftsfullmäktige är förhållandena annorlunda. Stiftsfullmäktige utses genom indirekta val i den meningen att ledamöter och suppleanter
väljs kontraktsvis (valkretsvis) av elektorer utsedda från de i kontraktet ingående församlingarna. För val till stiftsfullmäktige gäller i princip samma regler som för val av kyrkoråd och nämnder, dvs. majoritetsval eller val enligt bestämmelserna i lagen om proportionellt valsätt. Vid majoritetsval saknar den formella partitillhörigheten betydelse. Vid proportionellt valsätt skall däremot kandidaterna finnas upptagna på en valsedel på vilken en gruppbeteckning måste anges. Slutsatsen härav blir att ledamöterna och suppleanterna i stiftsfullmäktige inte entydigt kan sägas tillhöra visst parti. En bokstavstrogen tillämpning av bestämmelserna om suppleantinträde i stiftsfullmäktige kan därmed ej ske. Utskottet kan sålunda konstatera att det råder viss oklarhet om den exakta tillämpningen av denna regel i stiftsfullmäktige. Det bör dock noteras att reglerna ännu inte varit i bruk en hel mandatperiod. Enligt utskottets mening är det därför lämpligt att avvakta med eventuella ändringsinitiativ till dess man vinner erfarenhet av bestämmelsernas tillämpning i praxis. Utskottet vill däremot betona vikten av att nu rådande system, med möjlighet att låta suppleant inträda från annat kontrakt/valkrets,
bevaras. Det är viktigt att så långt möjligt minimera risken för eventuella vakanser bland ledamöterna. Ett bifall till motionen skulle enligt utskottets mening nämligen medföra att suppleanter endast kan inträda för ordinarie ledamot i samma valkrets. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionen. 4.4 Tionde avdelningen. Kyrkomusiken 38 kap. Tionde avdelningen innehåller bestämmelser om kyrkomusiken i svenska kyrkan och om kyrkomusiker. Till tionde avdelningen har överförts nu gällande bestämmelser i lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Genom en ändring i lagen (1991: 365) har behörighetskravet för tjänst som organist eller kantor utvidgats till att gälla även avlagd examen i övriga nordiska länder. Denna ändring har även överförts till kyrkolagen. I motion 1991: 6 hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär sådan ändring av lagen att en vidgad möjlighet till överklagande införs när det gäller tillsättning av kyrkomusiker. I motion 1991: 11 hemställs att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till sådan ändring att i anslutning till 38 kap. 9 § förslaget till kyrkolag införs en bestämmelse om att för att vara behörig att inneha kyrkomusikalisk tjänst ska man tillhöra svenska kyrkan. UTSKOTTET I motion 1991: 6 föreslås vidgad rätt att överklaga beslut om tillsättning av kyrkomusiker. Regleringen i detta ämne föreslås utan ändring i sak överföras till den nya kyrkolagen. Sålunda framgår av 38 kap. 12 § att kyrkomusikertjänsten tillsätts av kyrkorådet eller i flerförsamlingspastorat av tillsättningsnämnd. Beslut i tillsättningsärenden överklagas enligt 38 kap. 21 § i den ordning som gäller för kommunalbesvär. Av detta följer att beslut i tillsättningsärende endast får överklagas av den som är folkbokförd i pastoratet och av en församling som ingår i ett flerförsamlingspastorat. Vidare gäller att ett överklagat beslut endast kan bli föremål för en legalitetsprövning. Beslutets lämplighet kan sålunda inte prövas. Nu angiven ordning är en konsekvens av den nyligen genomförda kyrkomusikerreformen. Att utöka kretsen av dem som kan överklaga eller att vidga besvärsprövningen skulle komma i strid med de allmänna principer som gäller för överklagande av kyrkokommunala beslut. Utskottet finner inte tillräckliga skäl att frångå dessa principer varför motionen bör avslås. I motion 1991: 11 hemställs att krav på tillhörighet till svenska kyrkan skall införas som villkor för behörighet till kyrkomusikertjänst. Denna frågeställning har bl.a. behandlats av 1988 års kyrkomöte. I motion 1988: 18 framfördes krav på obligatoriskt medlemskap i svenska kyrkan för kyrkomusiker. Skälet härtill ansågs vara kyrkomusikerns ansvar inom en så vital del av församlingens liv som gudstjänsten. Kyrkomötets utbildningsutskott avstyrkte bifall till motionen med hänvisning till att det inte var önskvärt att särbehandla en kategori av i kyrkan anställda lekmän. Frågan om medlemskap för kyrkligt anställda borde lösas i ett sammanhang. Vid kyrkomötets behandling av ärendet beslöt dock kyrkomötet i enlighet med motionärens förslag, vilket gavs regeringen tillkänna. I regeringens proposition 1987/88: 144 Musiken i svenska kyrkan behandlades frågan om krav på medlemskap i svenska kyrkan för kyrkomusiker. Departementschefen avvisade dock på sid. 28 i propositionen den tanken
med följande motivering: "Utredningen har vidare diskuterat om medlemskap i svenska kyrkan bör vara en förutsättning för anställning som kyrkomusiker, något som även har tagits upp av många remissinstanser. Det kan finnas principiella skäl som talar för ett sådant krav. Liksom utredningen anser jag emellertid föga vunnet med en sådan regel. Det är viktigare att det av medarbetaren kan förutsättas en lojalitet mot kyrkans arbete än att lyfta fram något formellt krav på medlemskap. Ett sådant krav är inte som jag ser det någon garanti för den nödvändiga lojaliteten. Det kan också framhållas att något motsvarande krav inte har uppställts när det gäller andra kategorier av församlingsarbetare och att det är svårt att se varför kyrkomusikerna skulle särbehandlas i detta hänseende. Jag är därför inte beredd att som ett formellt behörighetsvillkor för kyrkomusiker föreslå krav på medlemskap i kyrkan." I samband med riksdagsbehandlingen av propositionsförslaget togs frågan om kravet på medlemskap upp av kulturutskottet. I anledning av motion Kr 28 (yrkande 4 och 5) avstyrkte utskottet en författningsmässig reglering av frågan om medlemskap i svenska kyrkan. Motiven var dels att frågan om dop och kyrkotillhörighet fortfarande var under övervägande i svenska kyrkan dels en i oktober 1988 utfärdad rekommendation från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. I denna rekommenderade förbundsstyrelsen att det vid antagande av befattningsbeskrivningar och vid ledigförklarande av befattningar inom den verksamhet i församlingarna som avser gudstjänstliv, undervisning, diakoni, evangelisation, barn- och ungdomsarbete -- för anställningens erhållande och bibehållande -- skulle ställas som krav att befattningshavaren skall tillhöra svenska kyrkan. Lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan kom följaktligen inte att innehålla något krav på medlemskap. De allmänna behörighetsvillkoren finns i lagförslaget intagna i 38 kap. 9--11 §§. Utskottet anser att det framför allt av principiella skäl är motiverat att som villkor för innehav av kyrkomusikertjänst ställa krav på medlemskap i svenska kyrkan. De motiv som i olika sammanhang anförts mot en sådan ordning har enligt utskottets mening inte tillräcklig tyngd. Utskottet föreslår därför, såsom motionären yrkat, att 38 kap. i förslaget till ny kyrkolag kompletteras med en bestämmelse av innehåll att medlemskap i svenska kyrkan skall vara ett behörighetskrav för innehav av sådan kyrkomusikertjänst som avses i detta kapitel. 4.5 Elfte avdelningen. Den kyrkliga egendomen 39, 41 och 42 kap. Elfte avdelningen innehåller bestämmelser om domkyrkor och församlingskyrkor, om förvaltningen av den kyrkliga jorden samt om kyrkofonden. Till denna avdelning har, såvitt avser de kapitel som detta utskott skall behandla, överförts större delen av nu gällande bestämmelser i lagen om förvaltningen av kyrklig jord samt kyrkofondslagen. De sakliga nyheterna under detta avsnitt gäller framför allt förvaltningen av de medeltida domkyrkorna. En enhetlig form för deras förvaltning införs. Domkapitlet skall utgöra styrelse för domkyrkan. Ytterligare en lekman, som utses av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd, skall ingå som ledamot i domkapitlet när det fungerar som domkyrkans styrelse. Bestämmelserna härom har intagits i 27 kap. 6 §. Regeringen kommer härutöver att meddela särskilda föreskrifter om den byggnadstekniska expertis som domkyrkostyrelsen bör ha tillgång till. Nuvarande befattningar som domkyrkosyssloman slopas därmed. Ingen ändring görs vad gäller förvaltningen av Lunds domkyrka. Samtliga övriga domkyrkor skall förvaltas som församlingskyrkor. Beträffande församlingskyrkor har lagreglerats gällande praxis av innehåll att det skall ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta i frågor om vilken eller vilka av en församlings kyrkor som skall vara församlingskyrka. Även frågor om avlysning av församlingskyrka beslutas i samma ordning. I förhållande till nu gällande lag om förvaltningen av kyrklig jord flyttas ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft från kammarkollegiet till egendomsnämnden. Till 42 kap. har överförts nuvarande bestämmelser i kyrkofondslagen. Vissa smärre ändringar har gjorts. --Bestämmelserna om kyrkofonden blir tillämpliga på de icke-territoriella församlingarna med undantag för hovförsamlingen. --Vissa ändamål för vilka kyrkofondens medel kan användas har tagits bort. Detta är dock konsekvensändringar efter tidigare fattade beslut. --Begreppet "aktiefonder" har ersatts med "värdepappersfonder enligt lagen (1990: 1114) om värdepappersfonder". --Stiftsbidrag kan beviljas för betalning av lönekostnader för sekreterare till biträdande biskopen i Uppsala stift. I motion 1991: 14 hemställs att kyrkomötet beslutar att i skrivelse till regeringen föreslå att "Lag (1988: 183) om förvaltning av kyrklig jord" och "Förordning (1988: 88) om förvaltning av kyrklig jord" upphävs och ersätts av den mindre detaljerade reglering som kan erfordras för att skogs- och jordbruksförvaltningen i församlingar, pastorat och egendomsnämnder behålls som i dag. I motion 1991: 66 hemställs att kyrkomötet beslutar föreslå regeringen följande lydelse i kyrkolagen angående de medeltida domkyrkorna: De medeltida domkyrkorna skall alltjämt ha en egen styrelse. Denna skall utgöras av domkapitlet eller av särskild styrelse. Lunds domkyrka skall förvaltas av domkyrkorådet i Lund. UTSKOTTET Utskottet behandlar i annat sammanhang frågan om förslag till ny övergångsbestämmelse i kyrkofondslagen (1988: 82) och i förslaget till ny kyrkolag (se utskottets betänkande 1991: 8). Under utskottets överläggning har pekats på en konsekvens som kan följa av regleringen om församlingskyrka. Enligt 39 kap. 8 § i lagförslaget skall det ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta vilken eller vilka kyrkor som skall vara församlingskyrka eller att en kyrka skall upphöra att vara församlingskyrka. Av 42 kap. 22 § lagförslaget framgår att ett pastorat kan beviljas s.k. kyrkobyggnadsbidrag för underhåll och restaurering av församlingskyrka. Enligt utskottets uppfattning finns det viss risk att sistnämnda bestämmelse kan tolkas så att enbart kyrkor som enligt beslut är församlingskyrkor kan komma i åtnjutande av kyrkobyggnadsbidrag. Övriga av ett pastorat förvaltade kyrkor skulle därmed lämnas utanför. Utskottet utgår från att detta inte kan ha varit avsikten. I förtydligande syfte bör därför i 42 kap. 22 § ordet "församlingskyrka" ersättas med ordet "kyrka". I motion 1991: 14 föreslås att de författningar som reglerar den kyrkliga jordens förvaltning skall upphävas och ersättas av en mindre detaljerad reglering. De författningar som åsyftas är lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord med till denna anslutande förordning (1988: 88). Lagen har med ovan angivet undantag utan ändring i sak överförts till 41 kap. kyrkolagsförslaget. Nuvarande författningar på området innehåller en mängd bestämmelser som gör regelsystemet om den kyrkliga egendomen både komplicerat och svåröverskådligt. Exempel härpå är det fördelade förvaltningsansvar som gäller löneboställenas jordbruk och prästgårdar. Inte minst reglerna om egendomsnämndernas tillståndsgivning i vissa fall samt regleringen av prästlönefondernas förvaltning och användning försvårar för pastoraten att på ett enkelt och ändamålsenligt sätt fullgöra sina förvaltningsuppgifter. Utskottet delar därför den uppfattning om behovet av en avreglering av regelsystemet som kommit till uttryck i motionen. Inom civildepartementet har dock i anledning av kyrkofondens utredning "Jorden, skogen och fonderna" tagits initiativ till ett sådant arbete. Enligt vad utskottet har erfarit skall resultatet redovisas vid 1992 års kyrkomöte. Utskottet anser därför att det i varje fall för närvarande saknas anledning för kyrkomötet att aktualisera frågan. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet inte bifall till motionens yrkande att skrivelse skall avges till regeringen. I motion 1991: 66 föreslås en ändring i lagförslaget vad gäller förvaltningen av de medeltida domkyrkorna. Den begärda ändringen skulle medföra att nu befintliga domkyrkostyrelser kan finnas kvar med de skiljaktigheter i deras sammansättning som uppkommit i olika stift. Lagförslaget ansluter sig i huvudsak till det förslag som lades fram i departementspromemorian den 1 juni 1989 angående domkyrkornas förvaltning. Samtliga remissinstanser på den kyrkliga sidan har tillstyrkt eller lämnat promemorieförslaget utan erinran. Den enhetliga form för de gamla domkyrkornas förvaltning som föreslås i 39 kap. kyrkolagen förefaller lämplig. Domkapitlen som stiftsmyndigheter, med de uppgifter som följer av detta, synes vara väl lämpade att fungera som styrelser. Utskottet vill i sammanhanget också peka på egendomsnämndens och stiftsstyrelsens resurser. I 27 kap. 6 § föreslås att en lekman, utsedd av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd, skall ingå i domkapitlet när detta fungerar som styrelse för domkyrkan. Härigenom blir domkyrkoförsamlingens berättigade intresse av medinflytande i frågor, som rör den egna kyrkan, tillgodosedda. Utskottet finner därför inga bärande skäl att avvisa den i skrivelsen föreslagna förvaltningsordningen. På grund härav kan utskottet inte tillstyrka bifall till motionen. 4.6 Tolfte avdelningen. De kyrkliga valen 43, 44, 46 och 47 kap. Tolfte avdelningen innehåller bestämmelser om --val av stiftsfullmäktige --val av ledamöter i domkapitel --biskopsval --kyrkomötesval Avdelningen innehåller även bestämmelser om proportionellt valsätt vid kyrkliga val. Däremot ingår ej bestämmelserna om val av kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd. Till denna avdelning har, såvitt avser de kapitel detta utskott skall behandla, överförts delar av nu gällande bestämmelser i församlingslagen, domkapitelslagen samt lagen om kyrkomötet. Bestämmelserna om proportionella val är hämtade från 1955 års lag om proportionellt valsätt men har inte ändrats i sak. De sakliga nyheterna under detta avsnitt berör valen till kyrkomötet och är följande: --Hovförsamlingen ingår i valkretsen för Stockholms stift. --För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare, dock minst fyra ersättare i varje stift. --Valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare skall kunna ske i ett sammanhang också då valet sker proportionellt. --Krav på valsedeln har skärpts. Sedeln skall uppta namn på så många personer som skall väljas. Vidare skall sedeln till storlek, material och färg vara lika med övriga vid valet använda sedlar. --Även valet av ersättare av kyrkomötet kan överklagas. I motion 1991: 32 hemställs att kyrkomötet begär att regeringen framlägger förslag om direkta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige. I motion 1991: 34 hemställs att kyrkomötet beslutar att i förnyad framställning till regeringen hemställa om ändring i reglerna för val till kyrkomötet i enlighet med centralstyrelsens och kyrkomötets tidigare framlagda förslag. I motion 1991: 50 hemställs att kyrkomötet hos regeringen anhåller att en utredning görs med syfte att i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigeval åstadkomma möjligheter till ett ökat inslag av personval. UTSKOTTET Motionerna 32 och 50 behandlar bägge frågor av övergripande natur, som rör de kyrkliga valen och länge varit föremål för kyrkomötets uppmärksamhet. Det gäller (motion 32) möjligheterna av direkta val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige samt (motion 50) ökat inslag av personval vid kyrkokommunala val. Den förra frågan behandlades ingående av kyrkolagsutskottet vid 1989 års kyrkomötessammanträde. För en redovisning av frågans bakgrund kan hänvisas till kyrkolagsutskottets betänkande 1989: 28. Med bifall till utskottets hemställan beslöt kyrkomötet med anledning av två motioner att hos regeringen hemställa om åtgärder
för genomförande av direkta val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige (KSkr. 32). Frågan om inslag av personval vid kyrkokommunala val utgör en del av ett större frågekomplex som rör även andra kyrkliga val och som senast utförligt behandlats av kyrkomötet 1988. Bakgrunden framgår i detta fall av kyrkolagsutskottets betänkande 1988: 9. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan och begärde med anledning av en motion att centralstyrelsen skulle verka för att folkstyrelsekommitténs förslag om ett förstärkt personvalsmoment aktualiserades för de kyrkliga valen (KSkr 11). Som en följd bl.a. av kyrkomötets ställningstaganden har såväl frågan om ökat personvalsinslag som frågan om direkta kyrkliga val behandlats av folkstyrelsekommittén i betänkandet (SOU 1987: 6). Folkstyrelsens villkor. Härför har redogjorts i de ovan nämnda utskottsbetänkandena. Kommitténs förslag har endast i begränsade delar blivit genomförda, och dessa gäller inte de här aktuella frågorna. Utskottet finner inte något skäl att frångå de ställningstaganden som kyrkomötet tidigare gjort i frågorna. Det står dock klart att dessa har ett samband med andra, mer övergripande konstitutionella
frågor, t.ex. om förbättrade möjligheter till personval vid de allmänna valen, mandatperiodens längd och tiden för riksdags- resp. kommunalval, samt att de kräver ytterligare utredning bl.a. mot denna bakgrund. Utskottet ställer sig därför tveksamt till värdet av nya framställningar till regeringen i nuvarande läge. I sin verksamhetsberättelse för år 1990 (CsSkr 1991: 2 s. 72) redovisar centralstyrelsen det initiativ styrelsen tagit i form av en framställning till regeringen den 15 november 1990 rörande en utredning om de kyrkliga valen sedan regeringen aktualiserat frågan
om en författningsutredning. Utskottet utgår från att centralstyrelsen
fortsätter att bevaka frågorna i enlighet med kyrkomötets tidigare beslut. Detta bör ges centralstyrelsen till känna. Frågan om mandatfördelningen mellan stiften vid val till kyrkomötet, som nu regleras i 2 § lagen om kyrkomötet och enligt förslaget i 46 kap. 4--7 §§, tas upp i motionen 1991: 34. Motionärerna vill att kyrkomötet skall i detta sammanhang på nytt hos regeringen aktualisera frågan om representationen för Visby stift. Kyrkomötet behandlade saken senast år 1985 i samband med andra frågor om ändringar i reglerna om val till kyrkomötet m.m. Med bifall till ett förslag som centralstyrelsen på kyrkomötets uppdrag utarbetat anhöll kyrkomötet då hos regeringen att 2 § tredje stycket lagen om kyrkomötet skulle erhålla viss lydelse, enligt vilken minsta antalet kyrkomötesombud från ett stift skulle vara tre. Frågan togs upp i propositionen (prop. 1984/85: 169) om vissa ändringar av reglerna om val till kyrkomötet m.m. Föredragande statsrådet intog emellertid ståndpunkten att ändringarna i valreglerna i huvudsak
borde begränsas till sådana som framstod som särskilt angelägna för att praktiskt underlätta valförfarandet. Andra frågor borde anstå i avvaktan på en övergripande utvärdering av kyrkomötesreformen. Det framhölls dock även att Visby stift var jämförelsevis starkare representerat i kyrkomötet än i riksdagen. Riksdagen delade bedömningen (jfr. KU 1984/85: 32). I det föregående har utskottet avvisat tanken på att i nuvarande läge i framställningar till regeringen ta upp andra valfrågor av för kyrkan mer generellt intresse. Utskottet finner inte skäl att se annorlunda på den nu behandlade frågan om ändring i valreglerna. HEMSTÄLLAN Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer utskottet 1. beträffande begravningslagstiftningen att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. beträffande församlingslagstiftningen att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och med avslag på motion 1991: 15, yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande bearbetning av församlingslagen att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del samt motion 1991: 15, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. beträffande proportionella val att kyrkomötet avslår motion 1991: 15, yrkande 3, 5. beträffande den ekonomiska regleringen vid indelningsändringar att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 6. beträffande kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del samt motionerna 1991: 3 och 1991: 63, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 7. beträffande uppgifter och befogenheter för indelningsdelegerades arbetsutskott att kyrkomötet avslår motion 1991: 63, yrkande 3, 8. beträffande indelning i kontrakt att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och motion 1991: 37 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. beträffande överklagande av beslut om namn på kyrkliga enheter att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och motion 1991: 80 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört, 10. beträffande redaktionell bearbetning av femte avdelningen i förslaget till ny kyrkolag att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. beträffande kallelse till kyrkorådssammanträden att kyrkomötet avslår motion 1991: 21, 12. beträffande vissa redaktionella ändringar av bestämmelser om beslutanderätt i församlingar och närvarorätt vid sammanträden att kyrkomötet avslår motion 1991: 37 i denna del, 13. beträffande tidigareläggning av kyrkofullmäktiges mandatperiod att kyrkomötet avslår motion 1991: 48, 14. beträffande vidgade möjligheter att bilda samfälligheter att kyrkomötet avslår motion 1991: 52, 15. beträffande kompetensfördelningen mellan församling och total samfällighet att kyrkomötet avslår motion 1991: 54, 16. beträffande antalet ledamöter i direktvalt kyrkoråd att kyrkomötet avslår motion 1991: 65, 17. beträffande suppleanter i församlingsdelegerade att kyrkomötet med bifall till motion (1991: 78) och med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del begär ändringar av 15 kap. i förslaget till ny kyrkolag av innebörd: a. att församlingarna skall kunna träffa överenskommelse om även suppleanter när delegerade skall utses första gången b. att det bör ankomma på församlingsdelegerade -- och församlingarna när delegerade skall utses första gången -- att besluta om antalet suppleanter c. att någon bestämd tidsfrist för beslut om suppleanter inte bör finnas, 18. beträffande delegation till gemensamt kyrkoråd att kyrkomötet avslår motion 1991: 82, 19. beträffande begravningstjänst att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och motion 1991: 90 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört, 20. beträffande församlingsarbete på vissa andra språk än svenska att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 21. beträffande suppleanters tjänstgöring i stiftsfullmäktige att kyrkomötet avslår motion 1991: 79, 22. beträffande överklaganden av beslut om tillsättning av kyrkomusiker att kyrkomötet avslår motion 1991: 6, 23. beträffande medlemskap i svenska kyrkan som behörighetsvillkor för kyrkomusiker att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del och motion 1991: 11 hos regeringen begär förslag till sådan ändring i förslaget till kyrkolag att i 38 kap. införs en bestämmelse om att man för att vara behörig att inneha kyrkomusikalisk tjänst skall tillhöra svenska kyrkan, 24. beträffande kyrkobyggnadsbidrag för församlingskyrka att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 25. beträffande mindre detaljerad reglering av förvaltning av kyrklig jord att kyrkomötet avslår motion 1991: 14, 26. beträffande förvaltningen av de medeltida domkyrkorna att kyrkomöet avslår motion 1991: 66, 27. beträffande mandatfördelningen mellan stiften att kyrkomötet avslår motion 1991: 34 28. beträffande de kyrkliga valen i övrigt att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 i denna del samt motionerna 1991: 32 och 1991: 50 som sin mening ger centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört, 29. beträffande lagförslaget i övrigt att kyrkomötet tillstyrker förslaget till kyrkolag i övrigt till den del som det har hänvisats till utskottet. Stockholm den 27 augusti 1991 På första kyrkolagsutskottets vägnar Bengt Kindbom Bengt Erman Sten Pålsson Patrik Tibbling Närvarande: Bengt Kindbom, orförande, Urban Gibson, Britas Lennart Eriksson, Rune Norberg, Gurli Nylund, Gunnar Bäckström, Karl-Erik Antonzon, Yngve Engström, Sune Holgersson, Margit Sjunnesson, Per-Jan Wållgren, Knut Kullenberg, Gudrun Larsén, Hans-Olof Hansson och Hans-Olof Andrén. Biskop electus Jan Arvid Hellström och biskop Bengt Wadensjö har deltagit i utskottets överläggningar. RESERVATIONER 1. av Urban Gibson, Hans-Olof Hansson och Hans-Olof Andrén, som ansett dels att utskottet, i stället för det stycke i avsnitt 3. Allmänt om innehållet i förslaget till ny kyrkolag, under UTSKOTTET, som börjar med orden "Utskottet har vidare" och slutar med orden "infogas i lagförslaget", bort anföra följande: Begravningslagsstiftningen innehåller visserligen regler som i stor utsträckning riktar sig till svenska kyrkan och dess organ på lokal- och stiftsplanet, men den riktar sig även till icke-kyrkliga samhällsorgan och reglerar allmänt samhälleliga uppgifter. Utskottet delar därför den bedömningen som gjorts av kyrkoförfattningsutredningen och av regeringen i skrivelsen till kyrkomötet att begravningslagen inte bör ingå i den nya kyrkolagen. dels att utskottets hemställan mom. 1, bort ha följande lydelse: 1. beträffande begravningslagstiftningen att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1990: 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. av Bengt Kindbom, som ansett dels att, i avsnitt 3. Allmänt om innehållet i förslaget till ny kyrkolag, under UTSKOTTET, första meningen i det stycke som börjar med orden "det ovan sagda" bort utgå samt att utskottet i stället för det föregående stycket som börjar med orden "Vad härefter gäller" och slutar med orden "den nya kommunallagen" bort anföra följande: Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion 15, yrkande ett, och anser att kyrkomötet som sin mening bör ge detta regeringen tillkänna. dels att utskottets hemställan mom. 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande församlingslagstiftningen att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 15, yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en ny kyrkolag omfattande de i regeringens skrivelse till kyrkomötet 1991: 1 upptagna kapitlen 1--10 och 27--46, 3. av Bengt Kindbom, som ansett dels att utskottet, i stället för sista stycket i avsnitt 3. Allmänt om innehållet i förslaget till ny kyrkolag, under UTSKOTTET, som börjar med "I motionen yrkas" och slutar med "motionen i denna del", bort anföra följande: Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motion 15, yrkande tre, och anser att kyrkomötet som sin mening bör ge regeringen
detta tillkänna. dels att utskottets hemställan, mom. 4, bort ha följande lydelse: 4. beträffande proportionella val att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 15, yrkande 3, som sin mening ger regeringen tillkänna, vad som i motionen anförts om proportionella val, 4. av Gudrun Larsén som ansett dels att utskottet, i stället för de två sista styckena i avsnitt 4.5, Elfte avdelningen. Den kyrkliga egendomen 39, 41 och 42 kap., under UTSKOTTET, bort anföra följande: Av skäl som framgår av motionen tillstyrker utskottet bifall till denna, dels att utskottets hemställan, mom. 26, bort ha följande lydelse: 26. beträffande förvaltningen av de medeltida domkyrkorna att kyrkomötet med bifall till motion 1991: 66 föreslår regeringen följande lydelse i kyrkolagen angående de medeltida domkyrkorna: De medeltida domkyrkorna skall alltjämt ha en egen styrelse. Denna skall utgöras av domkapitlet eller av särskild styrelse. Lunds domkyrka skall förvaltas av domkyrkorådet i Lund. Underbilaga 23: 1 Läronämndens yttrande 1991: 1 med anledning av regeringens skrivelse om en ny kyrkolag m.m. Ln 1991: 1 Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1990: 1 Förslaget till en ny kyrkolag innebär i huvudsak att gällande offentliga lagregler om Svenska kyrkan har sammanförts från skilda källor och givits en så vitt möjligt enhetligt redigering. Vissa nya inslag ingår, mot vilka läronämnden inte har läromässiga invändningar. Genom kyrkolagsförslaget har ett viktigt steg tagits för att tydliggöra Svenska kyrkans identitet, vilket ur läromässig synvinkel är betydelsefullt. Det är viktigt att konstatera att kyrkolagsförslaget endast utgör ett etappmål i ett större reformarbete. Viktiga ämnen återstår att behandla. Så t ex rymmer lagförslaget inte något så grundläggande som medlemskapsregler. Åtskilliga frågor måste bearbetas i den fortsatta reformprocessen. I det sammahanget är det nödvändigt att göra de läromässiga bedömningen av lösningsförslagen. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskopen Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar. Underbilaga 23: 2 Läronämndens yttrande 1991: 5 med anledning av motioner angående kyrkoherdens ställning vid bildande
av nytt pastorat Ln 1991: 5 Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1991: 3 (om kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerades arbetsutskott), 1991: 10 (om tillsättningsordningen av kyrkoherdetjänst i ett genom pastoratsreglering nybildat pastorat) och 1991: 63 (om former för tillsättning av kyrkoherde i nybildat pastorat m m). Läronämnden vill med anledning av motionerna understryka vikten av att den prästerliga ämbetslinjen finns företrädd i uppbyggnadsarbetet av ett nytt pastorat. Uppsala den 13 augusti 1991 På läronämndens vägnar BERTIL WERKSTRÖM Gösta Wrede Närvarande: Ärkebiskopen Bertil Werkström, ordf., biskop Tord Harlin, biskop Martin Lönnebo, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop electus Jan Arvid Hellström, biskop Per-Olov Ahrén, biskop electus Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Gunnar Weman, biskop electus Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Per Erik Persson, vice ordf., Martin Lind, Caroline Krook, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar.