Integritet, effektivitet, skattebrott

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

INTEGRITET

EFFEKTIVITET

SKATTEB

ROTT

UUJ

Betänkande av Skatteküminalregisterutredningen

trä Statens utredningar

offentliga 1 99829 Finansdepartementet

Integritet

Effektivitet

Skattebrott

Betänkande av Skattekriminalregisterutredningen

Jönköping 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20810-5 Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Thomas Östros

Regeringen beslutade den 7 november 1996 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka register en kommande skattekriminal vid skatteförvaltningen kan ha behov av för skattebrotts-

utredningar samt föreslå den författningsreglering av registren som är

motiverad. Utredaren skulle dessutom se över vilka ändringar som behövs i skatteregisterlagen 1980:343 för att underlätta arbetet med att utreda skattebrott m.m. I uppdraget ingick också att undersöka behovet av tillgång till uppgifter hos andra myndigheter samt att se över inforrnationsutbytet mellan bl.a. tullmyndighetema och skatteförvaltningen dir. 1996:89. Den 7 januari 1997 förordnade statsrådet Östros kammarrättslagmannen Sten Wahlqvist att fr.o.m. den l januari 1997 vara särskild utredare. Som experter förordnades fr.o.m. samma dag polisintendenten Anna-Maria Bergholm Söder, karmnarrättsrâdet Magnus Ekman, hovrättsassessorn Thomas Ericsson, förste tullinspektören Annkatrin Hübinette, överâklagaren Gunnel Lindberg, bitr. länsskattechefen Anita Odéen och kammarrättsassessom Birgitta Pettersson. Som sekreterare förordnades fr.o.m. den 13 januari 1997 hovrättsassessorn Tomas Alvå. Utredningen har antagit namnet Skattekriminalregisterutredningen

Fi 1996:15.

Härmed överlämnas utredningens betänkande Information - Effektivitet Skattebrott . - Utredningens uppdrag är härigenom slutfört.

Jönköping i december 1997

Sten Wahlqvist

/Tomas Alvå

Innehåll

Sammanfattning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar 23

. . . . .

2 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

l Uppdraget 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Utredningsarbetet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet 39 . . . . . . 2.1.1 Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Huvuddragen i strategin 40 . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Genomförandet av strategin 40 . . . . . . . . . . . . . 2.1.4 Riktlinjer för ökat samarbete mellan

myndigheter 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Myndigheter som utreder skattebrott 42 . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 Åklagare och polis 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Ekobrottsmyndigheten 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Regional samverkan 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Närmare om skattebrottsutredningar 44 . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Allmänt 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 När uppstår misstanke om skattebrott 44

. . . . . . . 2.3.3 Förundersökning i mål om skattebrott 46 . . . . . . . 2.4 Inrättande av skattebrottsenheter 47 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.1 Tullkriminalen förebild för skattebrotts- enheterna 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Skattebrottsenheternas uppgifter 49 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.1 Allmänt 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.2 Brott som skall utredas av skattebrotts-

enheterna 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.3 Regler för brottsutredningen 51 . . . . . . . . . . . . . 2.5.4 Förenklad brottsutredning 51 . . . . . . . . . . . . . . 2.5.5 Tvångsmedel 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

2.5.6 Förutredning 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.5.7 Kriminalunderrättelseverksamhet 52 . . . . . . . . . . 2.5.8 Spaning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.5.9 Brottsförebyggande arbete 54 . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Lagteknisk lösning m.m. 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.1 En ny lag 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.2 Ändring i skattebrottslagen 55

. . . . . . . . . . . . . .

2.6.3 Ändring i sekretesslagen 55

. . . . . . . . . . . . . . .

Gällande rätt 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Grundläggande rättsregler för behandling av information 58

3.2.1 Internationella konventioner m.m. 58 . . . . . . . . . 3.2.2 Svensk rätt 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Polisregister 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3.4 Polisregisterlagen 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5 Närmare om vissa av polisens register 64

. . . . . . . . . . . . 3.5.1 Det allmänna kriminalregistret 64 . . . . . . . . . . . 3.5.2 Person- och belastningsregistret 64 . . . . . . . . . . . 3.5.3 Brottsanmälansregistret 64 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.4 Det allmänna spaningsregistret 65

. . . . . . . . . . . 3.5.5 Underrättelseregister 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Tullverkets brottsregister 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Reformeringen av polisens underrättelseregister och

Tullverkets brottsregister 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Polisens underrättelseregister 67 . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Tullverkets brottsregister 68 . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Sekretess i den brottsutredande verksamheten 69 . . . . . . . .

3.8.1 Tryckfrihetsförordningen 69

. . . . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Sekretesslagens bestämmelser om sekretess i

brottsutredande verksamhet 70 . . . . . . . . . . . . . 3.9 Om utlämnande av uppgifter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.9.1 Utlänmande av uppgifter enligt sekretess-

lagen 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.2 Utlänmande av uppgifter ur polisregister och

Tullverkets brottsregister 73

. . . . . . . . . . . . . . .

Internationell utblick 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tyskland 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Utredningen av skattebrott 75 . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Registertillgång och sekretess 75 . . . . . . . . . . . . 4.2 Storbritannien 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 National Investigation Service 77 . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

4.2.2 Registertillgång m.m. 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Informationsutbyte mellan

H M Customs Excise och Inland Revenue 79 . . .

5 EG-direktivet och personuppgiftslagen 81

. . . . . . . . . . . . 5.1 EG-direktivet 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Allmänt 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Närmare om EG-direktivets innehåll 82 . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 Tillämpningsområde 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.2 Bestämmelser om när personuppgifter får

behandlas 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Information och rättelse m.m. 83 . . . . . . . . . . . .

5.2.4 Tillsynsmyndighet 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.5 Överföring av uppgifter utanför EG 84

. . . . . . . . 5.2.6 Tidpunkt för införlivande av direktivet i den

nationella lagstiftningen 84 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Personuppgiftslagen 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Allmänt om förslaget till personuppgiftslag och dess tillämpningsområde 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Lagens förhållande till EG-direktivet 86 . . . . . . . . . . . . . 5.6 Definitioner 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7 Förutsättningar för behandling personuppgifter 87

av . . . . .

5.7.1 Grundläggande krav på behandling av personuppgifter 9 § 87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7.2 När behandling av personuppgifter skall vara

tillåten 10-12 §§ 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.3 Förbud mot att behandla känsliga personupp-

gifter 13 § 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.4 Undantag från förbudet 14-20 §§ 89 . . . . . . . . .

5.7.5 Uppgifter om brott och användning av person-

2l-22 §§ 90 nummer . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Information och rättelse 90 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Information 23-27 §§ 91 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Rättelse 28 § 91 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Säkerhet vid behandlingen 30-32 §§ 92 . . . . . . . . . . . .

5.10 Överföring av personuppgifter utanför EU 33-35 §§ 93

. . 5.11 Datainspektionen 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1l.l Befogenheter 43-47 §§ 93 . . . . . . . . . . . . . . .

5.1l.2 Anmälan till Datainspektionen 36-41 §§ 94

. . . . .

5.l1.3 Undantag från anmälningsskyldigheten 94

. . . . . .

11.4 Förhandskontroll av särskilt integritetskänsliga

behandlingar 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.12 Sanktioner 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8 Innehåll

5.l2.l Skadestånd 48 § 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.12.2 Straffbestämmelser 49 § 96 . . . . . . . . . . . . . .

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser 97

. . . . . . . . .

Polisdatalagen 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Registerutredningens arbete 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utgångspunkter för förslaget till polisdatalag 100

. . . . . . . 6.2.1 Den tekniska utvecklingen 101 . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Förändring av den rättsliga ramen för inforrna-

tionsbehandling 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Konsekvenser av att polisens registerlagstiftning skall utgå

från persondatalagen 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Polisdatalagens tillämpningsområde 103

. . . . . . . . . . . . .

6.5 Närmare om polisdatalagens innehåll såvitt gäller all behandling av personuppgifter 104

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Begrepp som används 104 . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.2 När behandling av personuppgifter skall vara

tillåten 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.3 Behandling av känsliga personuppgifter 105

. . . . . 6.5.4 Grundläggande krav all behandling av

personuppgifter 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.5 Information 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.6 Rättelse 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.7 Anmälan 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.8 Sanktioner 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.9 Datainspektionens befogenheter 108

. . . . . . . . . . 6.6 Utlärnnande av uppgifter 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Allmänt 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Uppgifter till andra myndigheter 109 . . . . . . . . . 6.6.3 Uppgifter till utlandet 109 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.7 Behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelse-

verksamhet 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.7.1 Förutsättningar för att behandla personuppgifter

i kriminalunderrättelseverksamhet 110 . . . . . . . . 6.8 Särskilda bestämmelser om register 111 . . . . . . . . . . . . . 6.8.1 Kriminalunderrättelseregister 112 . . . . . . . . . . . 6.8.2 Register över kvarstående brottsmisstankar 112 . . . 6.8.3 Andra register 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9 Ikraftträdande 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.10 Den fortsatta beredningen 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1998:9 Innehåll 9

Våra överväganden

7 Behandlingen av personuppgifter i skattemyndigheternas

brottsutredningar 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Behovet av ADB-stöd 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Inledning 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Tillgång till informationsteknologi 119 . . . . . . . . 7.1.3 Begränsningar i fråga om rätt att utnyttja

informationsteknik 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Behovet av särskilda bestämmelser om behandlingen 121 . . 7.2.1 Med datalagen som utgångspunkt 121 . . . . . . . . . 7.2.2 Med personuppgiftslagen som utgångspunkt 122 . . 7.3 Behovet av en ny lag för behandling av personuppgifter i

skattemyndigheternas verksamhet att utreda brott 123 . . . . 7.3.1 Allmänt 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Kan skatteregisterförfattningama tillämpas 124 . . 7.3.3 Kan bestämmelser som gäller för polisen

tillämpas 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 En särskild lag 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Lag om behandling av personuppgifter i skattemyndig-

heternas brottsbekämpande verksamhet 126 . . . . . . . . . . .

7.4.1 Allmänna utgångspunkter 126

. . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Registerutredningens förslag till polisdatalag en förebild 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Lagens tillämpningsområde och förhållande till

personuppgiftslagen 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.1 Tillämpningsområdet 128 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5.2 Lagens förhållande till personuppgiftslagen 129 . . .

7.6 översiktligt om lagens innehåll 131

. . . . . . . . . . . . . . . 7.6.1 Allmänna bestämmelser 131 . . . . . . . . . . . . . . . 7.6.2 Särskilda bestämmelser 132 . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Definitioner 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7.1 Inledning 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7.2 Personuppgifter och känsliga person-

uppgifter 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.7.3 Behandling av personuppgifter 134

. . . . . . . . .

7.7.4 Personuppgiftsansvarig 134

. . . . . . . . . . . . . . . 7.7.5 Databas 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7.6 Kriminalunderrättelseverksamhet 137 . . . . . . . . .

7.8 Personuppgiftsansvarig 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9 Grundläggande krav behandling av personuppgifter,

m.m. 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

7.9.1 När behandling av personuppgifter skall vara

tillåten 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.9.2 De grundläggande kraven behandlingen 140

. . . 7.9.3 Särskilt om gallring 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9.4 Behandling av känsliga personuppgifter 143 . . . . . 7.9.5 Användning av personuppgifter 144 . . . . . . . . . . Inhämtande av uppgifter 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utlämnande av uppgifter 146

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.11.1 Förhållandet till sekretesslagen 146 . . . . . . . . . . 7.11.2 Registerutredningens förslag i fråga om

utlämnande av uppgifter hos polisen 148

. . . . . . . 7.11.3 Skall utlänmandet regleras i den särskilda

lagen 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.11.4 Utlänmande till enskild 151 . . . . . . . . . . . . . . . 7. 11.5 Utlämnande till myndigheter 152 . . . . . . . . . . . . 7.11.6 Utlämnande till utlandet 155 . . . . . . . . . . . . . . 7.12 Information till den registrerade 155 . . . . . . . . . . . . . . . 7.13 Rättelse 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.14 Säkerheten vid behandling 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.15 Personuppgiftsombud 159

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.16 Sanktioner 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.16.1 Skadestånd 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.l6.2 Straff 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datainspektionens befogenheter m.m. 162 . . . . . . . . . . .

Behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelse-

verksamhet 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. 18.1 Förutsättningar för att behandla person-

uppgifter i kriminalunderrättelseverksarnhet 166

7.18.2 Särskilda undersökningar 166 . . . . . . . . . . . . . . 7.18.3 Allvarlig brottslighet 167 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.18.4 Beslut om att inleda behandling av person-

uppgifter 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.18.5 Vilka uppgifter får behandlas 169 . . . . . . . . . . . 7.19 Särskilda bestämmelser om databaser 171 . . . . . . . . . . . . 7.19.1 Vilka databaser avses 171 . . . . . . . . . . . . . . . 7.19.2 Informationsdatabas 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.19.3 Sökbegrepp 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.20 Informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet 174 . 7.20.1 Förutsättningar för att infonnationsdatabas

skall få inrättas i kriminalunderrättelse-

verksamhet 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.20.2 Innehåll 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.20.3 Gallring 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 1 1

7.21 Infonnationsdatabas över kvarstående misstankar 177 . . . . 7.22 Andra databaser 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.22.1 Beslut att inrätta databas 179 . . . . . . . . . . . . . . 7.22.2 Gallring 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.22.3 Förhandsgranskning 181 . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.23 Överklagande 181

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Ändringari sekretesslagen 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Utgångspunkter 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Gällande rätt 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Regeringens förslag till ändring i sekretess-

lagen 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.3 Vilka frågor om sekretess bör behandlas

i denna utredning 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.4 Bakgrunden till den absoluta sekretessen

i 7 kap. 17 § sekretesslagen 186 . . . . . . . . . . . . 8.1.5 Registerutredningens förslag att avskaffa den

absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretess-

lagen 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 överväganden 188

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Sekretess för databaser i förundersökningar 189 . . 8.2.2 Sekretess i särskilda undersökningar 190 . . . . . . . 8.2.3 Andra databaser 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.4 överväganden g.a. den fortsatta beredningen

Registerutredningens förslag 191 av . . . . . . . . . .

9 Skattemyndigheternas tillgång till skatteregister för

brottsbekämpande verksamhet 193 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Inledning 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Behandling personuppgifter hos skatteförvaltningen 195

av . 9.3 Skatteregister 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.1 Bakgrund 196

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.2 Tillämpningsomrâde och ändamål 197

. . . . . . . . 9.3.3 Det centrala skatteregistrets innehåll 198 . . . . . . .

9.3.4 De regionala skatteregistrens innehåll 200

. . . . . . 9.4 Åtkomst till skatteregistren 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Terminalåtkornst 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.4.2 Utlämnande uppgifter 204

av . . . . . . . . . . . . . .

9.4.3 Uppgiftslärnnande inom skatteomrâdet 205

. . . . . .

9.4.4 Uppgiftslänmande utanför skatteomrâdet 206

. . . . 9.5 De brottsutredande myndigheternas tillgång till skatte-

i praktiken 208

registren . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.6 överväganden 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

12 Innehåll

9.6.1 Allmänt om behov av ökad tillgång till

skatteregistren 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.2 Förutsättningar för direkt åtkomst

till skatteregistren 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.6.3 Ändring i ändamålet med skatteregistren 218

. . . . 9.6.4 Terrninalåtkomstens omfattning 218 . . . . . . . . . . 9.6.5 Åtkomst till uppgifter i som avses

5 och 6 §§ skatteregisterlagen 219 . . . . . . . . . . . 9.6.6 Åtkomst till uppgifter i 7 § som avses

skatteregisterlagen 220 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.7 Riksåtkomst eller länsåtkomst till uppgifterna

i 5-7 skatteregisterlagen 223 . . . . . . . . . . . . . 9.6.8 Åtkomst till uppgifter i de regionala skatte-

registren 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6.9 Hinder mot urvalssökningar 226 . . . . . . . . . . . . 9.7 Tillgång till VIES 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.8 Tillgång till punktskattekontrollregistret, m.m. 229

. . . . . . 9.8.1 Om punktskatter på vissa varor 229 . . . . . . . . . . 9.8.2 Kontrollbefogenheter 229 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.8.3 Skatteflyktskommitténs förslag 230 . . . . . . . . . . 9.8.4 Punktskattekontrollregistret och informations-

utbyte 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.8.5 överväganden i fråga om skattebrotts-

enheternas tillgång till SEED-registret, BRIS

och punktskattekontrollregistret 232

. . . . . . . . . .

10 Tillgången till andra myndigheters register 235 . . . . . . . . 10.1 Inledning 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.1 Allmänna synpunkter 236 . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.2 Rätten att ta del av uppgifter genom

bestämmelser i sekretesslagen 236 . . . . . . . . . . . 10.1.3 Rätten att ta del av uppgifter genom

bestämmelser i särskild lag 237 . . . . . . . . . . . . . 10.2 Behovet av uppgifter från andra myndigheter än

polismyndighet eller tullmyndighet 237 . . . . . . . . . . . . . 10.3 Behovet av uppgifter från polisen 239 . . . . . . . . . . . . . . l0.3.1 Skattemyndigheternas behov av att

ta del av polisens uppgifter 239 . . . . . . . . . . . . . l0.3.2 Uppgifter som inte finns i polisregister 240 . . . . . 10.3.3 Registerutredningens förslag i fråga

om utlämnandet av sådana uppgifter 241 . . . . . . . 10.3.4 Uppgifter i polisregister 241 . . . . . . . . . . . . . .

sou 1998:9 Innehåll 13

l0.3.5 Registerutredningens förslag i fråga

om utlärnnandet av uppgifter i polisens register 242

10.4 Förslag avseende tillgången till uppgifter hos polisen 244 . . 10.4.1 Hur tillgången till uppgifterna generellt

bör regleras 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.4.2 Tillgång till vissa register 246 . . . . . . . . . . . . . l0.4.3 Tillgång till uppgifter i kriminal-

underrättelseverksarnheten 246 . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Indexregister i kriminalunderrättelse-

verksamheten 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Tillgången till Tullverkets brottsregister 248 . . . . . . . . . . 10.5.1 Rätten att ta del av uppgifter i Tullverkets

register 248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5.2 Terrninalâtkomst 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.5.3 Våra förslag till reglering 250 . . . . . . . . . . . . .

ll Tullverkets tillgång till register enligt skatteregisterlagen,

251 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Tullverkets önskemål vad gäller tillgången till

skatteregistren 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.l.l Inledning 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.l.2 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2 överväganden 253

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Frågor rör skattekontrollen 254 som . . . . . . . . . . . . . . .

12 Kostnader, 255 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Författningskommentar 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter vid

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar 257 . . . . 13.2 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1996:89 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Regeringens förslag till lag om skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar 291 . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Regeringens förslag till personuppgiftslag

lagrådsremiss 1997-10-30 293 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Regeringens förslag till ändring i sekretesslagen 309 . . . . .

Sammanfattning

Några utgångspunkter

Regeringen har föreslagit att skattemyndigheterna skall få arbetsuppgifter motsvarar polisens i fråga om att bekämpa brott inom som skatteornrådet. Skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall enligt förslaget bedrivas vid särskilda skattebrottsenheter och hållas åtskild från myndigheternas fiskala verksamhet. Skattebrotts-

enheternas arbetsuppgifter framgår av förslaget till lag 0000:000 om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Vi har haft i uppdrag att utreda behovet av register i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet och föreslå en rättslig reglering

registerhållningen. Uppdraget har vidare omfattat att utreda

av skattebrottsenheternas behov tillgång till uppgifter från den fiskala av verksamheten och från andra myndigheter samt rätten för andra myndigheter att ta del uppgifter hos skattebrottsenheterna. I det av

sammanhanget har vi också haft i uppdrag att göra en generell översyn

utbytet information mellan skatteförvaltningen och Tullverket. av av Slutligen har uppdraget inbegripit en översyn av vissa bestämmelser i skatteregisterlagen i syfte att underlätta skattekontrollen. Vårt arbete har bedrivits med ledning av några givna utgångspunkter. Vi har utgått från förslaget till lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och bedömt behovet av reglering av behandling personuppgifter utifrån de arbetsuppgifter som av skattebrottsenheterna skall utföra enligt den föreslagna lagen. Vår slutsats är att skattemyndigheterna i princip har samma behov som

polisen och Tullverket av att kunna behandla personuppgifter i den

brottsbekämpande verksamheten. Förutsättningarna för behandling av

personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör därför i stort sett desamma som gäller för polisen och

vara

Tullverket. För närvarande pågår en översyn av polisregisterförfattningarna går ut att anpassa den lagstiftningen till dels den

som utveckling skett i fråga om informationsteknik och polisens som möjligheter att utnyttja tekniken, dels den nya rättsliga ram som följer av att den nuvarande datalagen 1973:289 ersätts av en personupp-

giftslag. Registerutredningen, gjort översyn av polisens

som en register, har föreslagit att en ny lag, polisdatalagen, skall ersätta

polisregisterlagen 196594. Enligt Registerutredningens förslag skall

16 Sammanfattning

personuppgiftslagen gälla i fråga om behandling av personuppgifter hos polisen. Polisdatalagen skall därför innehålla endast de sårbestämmelser i förhållande till personuppgiftslagen som är nödvändiga för verksamheten. Vi har beaktat de föreslagna ändringarna i polisregisterförfattningarna. Vi föreslår att behandling av personuppgifter i skattebrottsenheternas verksamhet skall regleras med den föreslagna personuppgiftslagen som en annan given utgångspunkt. Personuppgiftslagen skall gälla generellt och kan därför tillämpas även vid behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Lagen skall gälla i princip all behandling personuppgifter och inte av

som datalagen endast behandling av uppgifter i datoriserade register.

Vi har funnit att skattebrottsenheterna med stöd personuppgiftsav lagen i princip kan utföra all behandling personuppgifter är av som nödvändig i verksamheten. Personuppgiftslagen ger i allmänhet ett starkt integritetsskydd vid behandling personuppgifter. Behandav

lingen av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande

verksamhet kräver emellertid i vissa fall ett starkare skydd för den enskildes personliga integritet än vad som följer av personuppgiftslagen. Vi föreslår därför en lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ställer som

strängare krav än personuppgiftslagen för behandling

av personuppgifter. Kraven överensstämmer i stora delar med de krav föreslås som i polisdatalagen.

Vi föreslår vidare att skattebrottsenheterna skall ha tillgång till uppgifter i skatteförvaltningens fiskala register och till uppgifter hos

polisen och hos Tullverket.

Lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

Den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid skatte-

myndigheters medverkan i brottsutredningar utrymme för den

ger behandling av personuppgifter som behövs i skattemyndigheternas

brottsbekämpande verksamhet. Lagen skall tillämpas på manuell behandling endast om uppgifterna ingår eller avses ingå i

en

strukturerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för

sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Även om

lagen utgår från personuppgiftslagen skall den inte endast innehålla

särbestämmelser i förhållande till personuppgiftslagen. Centrala

bestämmelser i personuppgiftslagen om kraven för behandling

av personuppgifter har arbetats in i den föreslagna lagen. I syfte att ge

Sammanfattning 17

den enskilde ett förstärkt integritetsskydd i förhållande till personuppgiftslagen och ange de ytterligare krav som är nödvändiga för behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten innehåller lagen särbestämmelser. I vissa delar hänvisar lagen till personuppgiftslagen. Hänvisningarna gäller sådana bestämmelser som hör hemma främst i en generell lag och som reglerar annat än förutsättningarna för att få behandla personuppgifter i verksamheten. De begrepp som används i lagen definieras i personuppgiftslagen. Vi föreslår dock att tvâ begrepp skall definieras särskilt; databas och kriminalunderrättelseverksamhet. Med databas förstås en samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med kriminalunderrättelseverksamhet avses skattemyndighets behandling av

personuppgifter i syfte att klarlägga om brottslig verksamhet har

utövats, utövas eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken RB. Lagen är indelad i följande avsnitt. Lagen innehåller dels allmänna bestämmelser som gäller all behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet, dels särskilda bestämmelser för sådan behandling som sker inom kriminalunderrättelseverksamhet eller i databaser som inte avser behandling i samband med förundersökning eller särskild undersökning. Av lagens allmänna bestämmelser framgår att behandling av personuppgifter är tillåten i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet för att utföra brottsutredningar, bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om brott inom skatteomrädet samt för att förebygga brott inom nämnda omrâde. För att behandlingen skall vara tillåten måste de i lagen angivna kraven vara

uppfyllda. Personuppgiftslagens grundläggande krav behandling av personuppgifter har inarbetats i lagen. Det innebär bl.a. att person-

uppgifter får samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna måste vara adekvata och relevanta för ändamålet. Lagen innehåller vidare en bestämmelse om att upplysningar normalt skall länmas om uppgiftslärrmarens tillförlitlighet och uppgifternas riktighet i sak. Uppgifter om en person får inte behandlas endast på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Lagen saknar bestämmelser om sarnbearbetning av uppgifter som hämtats från andra myndigheter. Om förutsättningarna för behandling av uppgifter i övrigt är uppfyllda finns inget hinder mot att sambearbeta uppgifterna. För att skattemyndigheterna skall få inhämta uppgifter för vilka sekretess gäller från andra myndigheter måste detta

18 Sammanfattning

framgå av sekretesslagen eller de författningar som i övrigt gäller för de utlämnande myndigheterna. Lagen innehåller en erinran härom. Lagen innehåller en bestämmelse om myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter som har inhärntats i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Utöver de myndigheter som har tillsyn över behandlingen eller som skall pröva avslag en begäran att få ut uppgifter, skall främst åklagare, polis-, tull- och skattemyndigheter ha rätt till uppgifterna. Tull- och skattemyndigheter skall ha rätt till sådana uppgifter som behövs i ett konkret och aktuellt ärende, medan polismyndigheterna därutöver har rätt till uppgifter som har betydelse för den brottsbekämpande verksamheten. Polisen får därmed bättre möjligheter att ta ett samlat grepp över kriminalunderrättelseverksamheten, inbegripet den inom skatteområdet. Regeringen skall kunna föreslå att myndigheter och enskilda i särskilda fall har rätt att få ta del av uppgifter. Regeringen skall kunna meddela närmare föreskrifter om utlämnandet och om terminalåtkomst. Uppgifter skall i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands. Lagen innehåller allmänna bestämmelser som särskilt tar sikte på skyddet för den enskildes personliga integritet. När uppgifter om en person samlas in från denne själv i en brottsutredning skall skattemyndigheten älvmant lämna den registrerade information om behandlingen. Vidare skall skattemyndigheten vara skyldig att till var och en som ansöker om det, en gång per kalenderår gratis lämna information om personuppgifter som rör sökanden behandlas eller inte. Informationsskyldigheten skall dock inte gälla om det i annan författning eller i beslut som meddelats med stöd av sådan författning framgår att uppgifterna inte får lämnas ut till den registrerade. Det är en självklarhet frân integritetsskyddssynpunkt att skattemyndigheterna skall vara skyldiga att rätta, blockera eller utplåna felaktiga uppgifter. Skattemyndigheten skall som huvudregel också informera tredje man

som fått del den felaktiga uppgiften om rättelsen. Personuppgifts-

av lagens bestämmelser om säkerhet vid behandling, skadestånd och om

tillsynsmyndighetens, dvs. Datainspektionens, befogenheter skall gälla

även vid behandling av personuppgifter i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet. Skattemyndigheterna skall utse persønuppgiftsombud när personuppgifter behandlas med stöd av lagen. Personuppgiftsombudet skall ha en ställning som liknar internrevisorns och ombudets uppgift är att säkerställa ett gott integritetsskydd. Personuppgiftsombudet skall självständigt se till att skattemyndigheterna behandlar personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt. Sker inte rättelse efter personuppgiftsombudets påpekanden skall ombudet anmäla förhållandet till Data-

Sammanfattning 19

inspektionen. Personuppgiftsombudet skall föra förteckning över behandlingar som sker i verksamheten. Det är motiverat att särskilt begränsa rätten för skattemyndigheterna

att behandla personuppgifter helt eller delvis automatiskt i kriminalunderrättelseverksamhet. Sådan behandling av personuppgifter skall kunna ske endast i särskilda undersökningar eller i noga reglerade

informationsdatabaser. För att behandlingen skall få ske i en särskild undersökning måste undersökningen avse brott varpå fängelse lägst sex månader kan följa och syfta till att ge underlag för beslut om förundersökning eller om brottsförebyggande eller brottsförhindrande

åtgärd. Beslut om att inleda automatisk behandling av personuppgifter

i särskild undersökning skall fattas av chef för skattemyndighet eller någon denne sätter i sitt ställe. Ändamålet med behandlingen av som och när den särskilda undersökningen skall vara avslutad skall framgå av beslutet.

Personuppgiftslagen skiljer inte på de olika former av behandling av personuppgifter som omfattas av lagens tillämpningsområde. Vårt förslag innebär att rätten att behandla personuppgifter i skattemyndig-

heternas brottsbekämpande verksamhet i vissa fall begränsas i

förhållande till vad följer av personuppgiftslagen. Detta gäller

som bl.a. i fråga om behandling som sker i vissa databaser. Skattemyndig-

heterna skall i och för sig få samla in och behandla personuppgifter i

databaser. Dessa uppgifter skall kunna sökas och sammanställas med hjälp sökord. Databaser skall kunna inrättas såväl i förunderav

sökningar och särskilda undersökningar som i den brottsbekämpande

verksamheten i övrigt. Om databaser inrättas i förundersökningar, skall lagens allmänna bestämmelser tillämpas. Inrättas databaserna i särskilda undersökningar, skall därjämte de särskilda bestämmelserna om

behandling personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

av tillämpas. Om databaserna inte inrättas i en förundersökning eller en särskild undersökning, motiverar integritetshänsyn utöver de att allmänna bestämmelserna särskilda bestämmelser skall gälla. Innan sådan databas inrättas, skall basens ändamål och innehåll been stämmas. Tiden för gallring skall också fastställas. Skall databasen

innehålla uppgifter att någon dömts för, är eller har varit misstänkt

om för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, skall

databasen anmälas till Datainspektionen för förhandsgranskning. Vissa databaser är på grund av kriterierna för registreringen särskilt känsliga och har därför reglerats särskilt i lagen. Det gäller informa-

tionsdatabaser i kriminalunderrättelseverksarnhet och över kvarstående misstankar.

En informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet skall få

föras endast för att ge underlag för sådana särskilda undersökningar

20 Sammanfattning sou 1998:9

i kriminalunderrättelseverksamhet där behandling får ske helt eller delvis automatiskt. Informationsdatabasen skall få innehålla endast uppgifter om enskild som kan misstänkas för brott inom skatteområdet för vilka fängelse lägst sex månader kan följa. Det skall ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att förordna om vilka uppgifter en informationsdatabas får innehålla. Gallring av

uppgifter skall enligt huvudregeln ske senast ett år efter det att

uppgiften registrerades. Uppgifter om att en är misstänkt för brott trots att förperson

undersökning mot honom har lagts ned skall under vissa förutsättningar

få registreras i en informationsdatabas över kvarstående misstankar.

Om åtal mot en person har lagts ned eller ogillats, skall registrering inte få ske av uppgift om att i fråga ändå är misstänkt. personen Databasen skall få innehålla endast uppgifter som avser person som misstänks för brott för vilket är stadgat svårare straff än fängelse ett år. Uppgifterna skall som regel gallras efter tre år. Lagen innehåller slutligen en bestämmelse om överklagande vissa av beslut. Beslut som inte är av intern eller administrativ karaktär skall få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten.

Sekretess

Sekretessen för uppgifter i den verksamhet att bekämpa brott som avser inom skatteområdet bör densamma oavsett verksamheten vara om bedrivs av polis eller skattemyndighet. Regeringen föreslår i propositionen om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m. prop. 1997/98:10 att skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall omfattas av

förundersökningssekretess m.m. enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 §

sekretesslagen 1980: 100. Mot bakgrund av regeringens förslag och med beaktande av nu gällande rätt bör därutöver gälla registersekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för uppgifter i databaser förs i som skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet undantaget

databaser i förundersökningar. Vi lärrmar emellertid inte något

lagförslag i denna del med hänsyn till att såväl skaderekvisitet i paragrafen som utformningen av densamma är föremål för framskridna överväganden i regeringskansliet. Enligt vårt förslag skall sekretessen för uppgifter i skattemyndigheters verksamhet såvitt är ifråga nu vara helt avhängig av resultatet av nämnda överväganden.

Sammanfattning

Åtkomst till skatteregistren

För att skattebrottsenheterna skall kunna utföra de arbetsuppgifter som följer den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i av brottsutredningar, är det nödvändigt att de får tillgång till uppgifter behandlas i skatteförvaltningens fiskala verksamhet. Vi föreslår som därför att skattebrottsenheterna med vissa undantag skall ha terminal-

åtkomst till uppgifter i de register som förs med stöd av skatteregister-

lagen 1980:343. Skattebrottsenheterna skall inte ha möjlighet att göra ändringar i eller tillägg till registren.

När skattebrottsenheterna hämtar personuppgifter ur skatteregistren, utför de sådan behandling personuppgifter som regleras i förslaget

av

till lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar. Av den lagen framgår bl.a. att endast

sådana personuppgifter får behandlas som är adekvata och relevanta

i förhållande till ändamålet med behandlingen. Vidare får behandlingen

inte omfatta fler uppgifter än vad som är nödvändigt med hänsyn till

ändamålet. Detta innebär att skattebrottsenheterna inte får utnyttja de urvalssystem används i den fiskala verksamheten för att ta fram som kontrollvärda objekt med hjälp av skatteregistren.

Tillgången till andra myndigheters register

Skattemyndigheterna har behov av att få del av uppgifter som

behandlas hos polis- eller tullmyndighet och som inte kan lämnas ut med stöd av sekretesslagen. Skattemyndigheterna skall ha rätt att ta del av uppgifter som behandlas hos polisen och har betydelse för bekämpning av brott som inom skatteområdet. Skattemyndigheterna skall ha direkt åtkomst till

belastningsuppgifter, uppgifter skälig misstanke om brott och

om uppgifter i övrigt rör misstankar brott inom skatteområdet. som om

Integritetsskäl talar mot att skattemyndigheterna skall ha direkt åtkomst till uppgifter behandlas ipolisens kriminalunderrättelseverksamhet.

som

Skattemyndigheterna skall vidare ha rätt att ta del av uppgifter i Tullverkets brottsregister i den mån uppgifterna har betydelse för bekämpningen brott inom skatteområdet. Rör uppgifterna misstankar

av

brott inom skatteområdet bör åtkomsten till spaningsregistret vara

om direkt. Skattemyndigheterna skall dock inte i något fall ha direkt åtkomst till uppgifter i underrättelse- eller analysregister. Eftersom bestämmelserna polisens och Tullverkets brottsregister om är föremål för översyn har våra överväganden inte utmynnat i

22 Sammanfattning

lagförslag. Vårt ställningstagande bör i stället beaktas i den pågående översynen.

Indexregister

Ett s.k. indexregister bör inrättas i syfte att de brottsbekärnpande myndigheterna skall få besked om huruvida det hos andra brottsbekämpande myndigheter kan förekomma uppgifter i kriminalunderrättelseverksarnhet, som har betydelse för en särskild undersökning eller en förundersökning hos myndigheten. Den närmare utformningen av registret bör utredas i annat sammanhang.

Andra frågor

De delar av vårt uppdrag som avser utbytet av information mellan

skatteförvaltningens ñskala verksamhet och Tullverket samt översynen

av vissa bestämmelser i skatteregisterlagen i syfte att underlätta skattekontrollen rör frågor som är av central betydelse för tillämpningen av skatteregisterlagen. Eftersom skatteregisterlagen skall ses över i anledning av att den nya personuppgiftslagen införs, bör dessa frågor i stället utredas i samband med sådan översyn. en

Övrigt

Lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och lagen om ändring i skatteregisterlagen bör träda i kraft den 1 januari 1999. De initialkostnader som följer av våra förslag torde uppvägas de av framtida kostnadsbesparingar som datorstödet medför.

Författningsförslag

l till behandling personuppgifter vid Förslag lag om av skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs följande

Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

l § Denna lag tillämpas vid behandling personuppgifter inom den

av brottsbekärnpande verksamhet skattemyndigheter bedriver med som stöd lagen 0000:000 skattemyndigheters medverkan i av om brottsutredningar. Lagen gäller endast behandlingen är helt eller delvis automatisk om

eller personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en

om

strukturerad samling personuppgifter, vilka är tillgängliga för

av sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.

2 § Vid behandling personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen

av

0000:000 endast det följer denna lag eller av föreskrifter som

om av meddelats med stöd av lagen.

Definitioner

3 § I fråga definitioner gäller 3 § personuppgiftslagen.

om

Med databas förstås samling personuppgifter, vilka är

en av tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med kriminalunderrättelseverksamhet avses skattemyndighets

behandling personuppgifter i syfte att klarlägga om brottslig

av verksamhet har utövats, utövas eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken.

24 Författningsförslag

Personuppgiftsansvarig

4 § Skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som sker inom myndigheten med stöd av denna lag.

Gnmdläggande krav på behandling personuppgifter av m.m.

5 § Personuppgifter får behandlas i skattemyndighets brottsbekämpande verksamhet som avses i 1 § för att

utföra brottsutredningar,

2. bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om brott som avses i l § första stycket lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar eller förebygga brott som avses i

6 § Skattemyndigheten skall se till att personuppgifter behandlas endast när det är lagligt, 2. att personuppgifter alltid behandlas ett korrekt sätt, att personuppgifter samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, 4. att personuppgifter inte behandlas för ändamål som är oförenliga med dem för vilka uppgifterna samlades in, 5. att personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, att inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen, att personuppgifter som behandlas är riktiga och, det är om nödvändigt, aktuella, att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofull-

ständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen samt

att personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad är som nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. I fråga om behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål gäller 9 § andra och tredje styckena

personuppgiftslagen i tillämpliga delar.

7 § Personuppgifter behandlas skall förses med upplysningar som om uppgiftslärnnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana upplysningar behöver dock inte antecknas om de saknar betydelse för syftet med behandlingen.

Författningsförslag 25

Behandling av känsliga personuppgifter

8 § Uppgifter person får inte behandlas enbart grund av vad om en som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, det är nödvändigt för syftet med behandlingen. om

Användning av personnummer

9§ Uppgift personnummer får behandlas endast när det är om motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, 2. vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

Inhämtande av uppgifter

10 § Om inhämtande uppgifter från databaser, som inte regleras i av denna lag, är särskilt föreskrivet.

Utlämnande av uppgifter

11 § Uppgifter skall begäran lämnas ut till riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen, 2. regeringen och domstolar för prövning beslut om utlämnande av av uppgifter, åklagare, 4. polismyndighet uppgiften har betydelse för den brottsbeom kämpande verksamheten, skattemyndighet, polismyndighet eller tullmyndighet om det behövs i ett konkret och aktuellt ärende, Brottsförebyggande rådet för framställning av rättsstatistiken samt 7. andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden eller för särskilda fall ger tillstånd till detta. Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer fâr meddela som närmare föreskrifter om utlämnande av och direkt tillgång till uppgifter.

26 Författningsförslag

Uppgifter får länmas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av internationell konvention som

Sverige har tillträtt eller av överenskommelse som Sverige efter

riksdagens godkännande har träffat.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av

sekretesslagen 1980: 100.

Information till den registrerade

12 § När uppgifter om en person samlas in från denne själv i en

brottsutredning, skall Skattemyndigheten självmant lämna den registrerade information rörande behandlingen.

13 § Informationen enligt 12 § skall omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, 2. uppgift om ändarnålen med behandlingen samt all övrig information som behövs för att den registrerade skall kunna ta till vara sina rättigheter, såsom information om mottagarna av uppgifterna, skyldigheten att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information.

Uppgifter behöver inte lämnas om sådant som den registrerade

redan känner till.

14 § l fråga om information som skall länmas efter särskild ansökan

gäller 26 § personuppgiftslagen.

15 § I den utsträckning det är föreskrivet i lag eller annan författning

eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade, gäller inte bestämmelserna i

12-14 §§.

Rättelse

16 § Skattemyndighet är skyldig att snarast rätta, blockera eller

utplåna personuppgifter som myndigheten inte har behandlat i enlighet

med denna lag eller med föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Skattemyndigheten skall underrätta den till vilken uppgift har lämnats om åtgärden, om den registrerade begär det eller om en mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade kan undvikas genom underrättelsen. Underrättelse behöver inte lämnas om det är

omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor arbetsinsats.

Författningsförslag 27

Säkerheten vid behandling

17 § l fråga om säkerheten vid behandling gäller 30-32 §§ personuppgiftslagen i tillämpliga delar.

Personuppgiftsombud

18 § Skattemyndighet skall utse personuppgiftsombud. Uppgiften om vem som utsetts skall anmälas till Datainspektionen. I fråga om personuppgiftsombudets uppgifter gäller 38-40 personuppgiftslagen.

Sanktioner

19 § I fråga om skadestånd gäller 48 § personuppgiftslagen.

20 § Till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst tvâ år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar osann uppgift i information till registrerade som föreskrivs i denna lag eller i anmälan till Datainspektionen enligt 33 behandlar personuppgifter i strid med 8 22-23 §§, 26-27 §§ eller 30-32 §§ eller låter bli att göra anmälan enligt 33

Datainspektionens befogenheter m.m.

21 § I fråga Datainspektionens befogenheter och om överklagande

om

av inspektionens beslut gäller 43-47 §§ och 51 § personuppgiftslagen i tillämpliga delar.

Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter

i kriminalunderrättelseverksamhet

22 § I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas helt eller delvis automatiskt i särskild undersökning, som avser brott som anges i lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och för vilka fängelse lägst sex månader kan följa. Sådan behandling får dock ske endast om undersökningen syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott.

28 Författningsförslag

I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter samlas in och lagras i en informationsdatabas i enlighet med vad som anges i 27- 29 §§.

23 § Beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som avses i 22 § skall fattas av chef för skattemyndighet eller någon som denne sätter i sitt ställe. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med behandlingen och om när den särskilda undersökningen skall vara avslutad samt de föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Skattemyndighet skall föra en förteckning över beslut som avses i första stycket.

24§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksarnhet.

Särskilda bestämmelser om databaser

25 § De särskilda bestämmelserna om databaser gäller inte behandling av personuppgifter i samband med förundersökning eller särskild undersökning.

Sökbegrepp

26 § Personuppgifter som avses i 8 § första stycket får inte användas som sökbegrepp vid sökning i en databas. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får nödvändigt sökbegrepp användas under den tid det behövs för rättelse eller för att avhjälpa fel som uppkommit till följd av brister i ett dataprogram.

Informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet

27 § I kriminalunderrättelseverksamhet får informationsdatabas föras endast för att ge underlag för beslut om sådan särskild undersökning som avses i 22

28 § Uppgift som kan hänföras till enskild person får föras in endast om den som avses med uppgiften på konkreta grunder kan antas ha ägnat sig, ägna sig eller komma att ägna sig sådan brottslig verksamhet som avses i 22

Författningsförslag 29

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.

29 § Uppgift skall gallras senast ett år efter det att sådan uppgift som

enligt 28§ kan föranleda registrering sista gången infördes. Har särskild undersökning som rör registrerad person inletts, behöver gallring dock inte ske förrän undersökningen har avslutats.

Inforrnationsdatabas över kvarstående misstankar

30 § Om en förundersökning avseende brott som anges i 1 § lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och för vilket svårare påföljd än fängelse ett år kan följa har lagts ned på grund av bristande bevisning, får uppgift om brottsmisstanke lagras endast under förutsättning att den misstänkte enligt âklagares bedömning alltjämt är skäligen misstänkt för brottet och uppgiften behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp nytt. Om inte särskilda skäl föreligger, skall uppgift som avses i första stycket gallras senast tre år efter det att uppgiften infördes.

31 § Uppgift om att någon är misstänkt för brott får inte lagras om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller om han genom lagakraftvunnen dom har frikänts.

Andra databaser

32 § Innan en databas inrättas skall ändamål och innehåll bestämmas samt uppgift lämnas om när gallring senast skall ske. Databasen skall ha en särskild benämning. Regeringen får föreskriva att uppgifter i en databas fâr bevaras.

33 § Om databas skall innehålla uppgift som ger upplysning om att en någon är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, skall databasen senast tre veckor innan den inrättas anmälas till Datainspektionen för förhandskontroll.

30 Författningsförslag

Överklagande

34 § Skattemyndighets beslut enligt 11 14 §och 16 §fâr överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Författningsförslag 31

2 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen 1980:343 dels att 1 10 § och 12 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen införs en ny paragraf, 1 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för

samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande

fysiska och juridiska personer, revisions- och annan kontrollverksamhet, taxering enligt taxeringslagen 1990:324 samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skattebetalningslagen 1997:483, mervärdesskattelagen 1994:200, lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter samt lagen 1951:763 om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för avräkning enligt lagen 1985:146 om avräkning vid återbe-

talning av skatter och avgifter,

2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen 1993:672 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete pâ bostadshus, lagen 1995:1623 om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen 1996:725 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete bostadshus och lagen 1996:1231 om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar, skattemyndighets brottsbekämpande verksamhet enligt lagen 0000:000 om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar samt gäldenärsutredning enligt gäldenärsutredning enligt lagen 1993:891 om indrivning lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m. av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som

Fötfattningsförslag

avses i tredje stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen 1974: 174 om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

1 a § När registren används för ändamål som avses i 1 § tredje stycket 3 gäller lagen 0000:000 om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.

Terminalåtkomst till upp- Terminalâtkomst till uppgifter i det centrala skatteregi- gifter i det centrala skatteregistret får finnas endast för de stret fâr finnas endast för de ändamål i 1 § och i ändamål som anges i 1 § och i som anges den utsträckning i övrigt som den utsträckning i övrigt som i andra-femte styckena. anges i andra-sjätte styckena. anges

Skattemyndigheten i länet får ha terminalátkomst till uppgifter som

i 5 och 6 §§, 7 § l-6, dock endast i fråga om uppgifter som avses skall lämnas enligt 2 kap. 19 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver behövs för utfärdande skattsedel och dubblettskattsesom av del. Skattemyndigheten får ha terminalátkomst också till övriga uppgifter i 7 § om de, för pågående eller annat beskattsom avses ningsår, hänför sig till länet eller avser skattskyldig som beskattas i länet. Vidare får Skattemyndigheten ha terminalátkomst till uppgifter behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen som föreskriver. Skattemyndighet fâr i brottsbekämpande verksamhet enligt lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7 §§, med undan-

tag fär uppgift om civilstånds-

ändring enligt 5 § första stycket

uppgifter enligt 5 § första stycket uppgifter om registre-

rads barn enligt 5 § första stycket uppgifter enligt 5 § andra och tredje styckena samt

Författningsförslag 33

uppgifter som avses i 7§ 16, 20, 22 och 23. Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5-7 §§. Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt

5 och 6 §§ samt 7 § 1,3 och Kronofogdemyndighet i det län där ett

mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst § 12 och 13. Terminalåti fråga om uppgifter enligt 7

komsten får den är registrerad som gäldenär hos kronofog-

avse som demyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambeskattas med gäldenären. I fråga uppgifter enligt 7 § 1 får tenninalátom komsten också den är delägare i fåmansföretag där någon avse som avses i tredje meningen är delägare. som Av rådets förordning EEG 218/92 framgår att behörig myndignr

het i ett annat EU-land får ha terminalåtkomst till uppgifter rörande

mervärdesskatt.

l2§ Terminalåtkomst till ett regio- Tenninalåtkomst till ett regionalt register får finnas endast nalt register får finnas endast för de ändamål i 1 § för de ändamål som anges i 1 § som anges och endast i den utsträckning och endast i den utsträckning i andra och tredje i andra-fjärde stycksom anges som anges styckena. ena. Riksskatteverket och skattemyndighet i länet får ha terminalåtkomst till de uppgifter som avses i ll § första stycket. Skattemyndighet får i brottsbekämpande verksamhet enligt

lagen om skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar

ha terminalåtkomst till uppgifter

i 11 § första stycket. som avses Det skattekontor skall handlägga ett ärende får ha terminalâtsom komst till handling i 11 § andra stycket. Ett skattekontor får som avses också ha terminalåtkomst till handling finns i ett ärende vid ett som annat skattekontor det behövs för handläggningen av ett ärende. om Regeringen får föreskriva att Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket eller skatte- Riksskatteverket eller skattemyndighet i annat fall än som myndighet i annat fall än som i tredje stycket får ha i fjärde stycket får ha avses avses terminalåtkomst till handling tenninalåtkomst till handling avses i 11 § andra stycket. som avses i 11 § andra stycket. som

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

1 Uppdraget

l 1 Direktiven

.

Utredningen har i uppdrag att utreda skattemyndigheternas behov av register i den brottsbekämpande verksamheten och föreslå en rättslig reglering av registerhållningen. Bestämmelser om registren bör tas in i särskild författning. De register som finns för brottsutredningar en inom polis- och tullmyndigheterna bör vara vägledande. Utgångspunkten bör vara att skattemyndigheterna skall ha ett ADB-stöd motsvarande det som polisen och tullen har, dock med de justeringar kan föranledas av inriktningen just mot skattebrott. Av intresse som är också förekomsten register i andra länder med en likartad av

organisation som den som föreslås i Sverige, t.ex. i Tyskland.

Utredningen skall vid utformningen bestämmelserna ta ställning av

till vilka uppgifter som skall registreras och vilka bearbetningar av

personuppgifter skall få ske. Andra frågor som är väsentliga i som sammanhanget är i vilken omfattning uppgifter skall få lämnas ut från registren och i vilken utsträckning andra enheter inom skattemyndigheten och andra myndigheter skall få del av uppgifterna. Frågor om bevarande och gallring uppgifterna måste övervägas. Det skall av

särskilt uppmärksammas att den enskildes personliga integritet får

tillräckligt skydd. Behovet följdändringar i sekretesslagen skall ses av over. Utredningen skall vidare överväga i vilken omfattning den information finns i skatteförvaltningens fiskala register och i andra som myndigheters register skall tillgängliga för att underlätta vara utredningar misstänkta skattebrott samt föreslå de lagändringar om är motiverade. Utgångspunkten är att befintliga system skall som

utnyttjas effektivt. Vissa uppgifter i skatteregistren måste vara

tillgängliga i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

Likaså kan uppgifter i bl.a. tull- och polisregistren vara till stor nytta

vid utredningar om misstänkta skattebrott. Skattemyndigheternas

behov att ha tillgång till uppgifter måste vägas mot integritets-

av intresset.

I uppdraget ingår också att undersöka om skatteregisterlagen behöver

ändras i syfte att underlätta utredningar om skattebrott. I det sammanhanget bör utgångspunkten vara att det huvudsakliga syftet med registren inte skall förändras. För att det skall vara motiverat att ta in

36 Uppdraget SOU 1996:00

nya uppgifter i skatteregistren måste de ha stor betydelse även för beskattningsverksarnheten. För att förebygga ekonomisk brottslighet och upptäcka fler överträdelser av skatte- och avgiftsbestärmnelserna är det vikt att av Skattemyndigheten har ett informationsstöd medger effektiv som en skattekontroll. Skattemyndigheternas tillgång till det centrala skatteregistret som förs av Riksskatteverket för hela landet är med vissa undantag begränsad till uppgifter det länet. Denna som avser egna begränsning har visat sig medföra olägenheter vad avser kontrollen av bl.a. företagsgrupper som består av företag både i det länet och egna i andra län eller när kontrollåtgärder skall samordnas. Utredningen skall analysera behovet av åtkomst till uppgifterna i registret för

skattekontrollverksamheten och föreslå de författningsändringar

som är motiverade. Skulle det under arbetets gång visa sig att det för skattebrottsbekämpningen finns behov ytterligare ändringar i av skatteregisterlagen för att stärka skattekontrollen, skall utredningen lägga fram förslag därom. Vid utredning av skattebrott, särskilt när det gäller punktskatter, kan uppgifter i tullens register vara till stor nytta. Vissa uppgifter som behövs för utredning av skattebrott kan även ha betydelse för tullens verksamhet. Utredningen skall bedöma om uppgifter som kan till vara nytta för båda verksamheterna bör finnas registrerade hos både tulloch skattemyndighet eller om det är tillräckligt att uppgifterna registreras hos en av myndigheterna. I sistnämnda fall bör den andra myndigheten ett enkelt och effektivt sätt tillgång till uppgifterna. Utredningen bör vidare överväga vilka effektivitetsvinster som kan göras genom att utveckla informationsutbytet mellan myndigheterna. För tullens del kan det t.ex. finnas behov av att få åtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret. Utredningsdirektiven har tagits in som bilaga

1 .2 Utredningsarbetet

Utredningsarbetet har bedrivits med målsättningen att anpassa bestämmelserna om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekärnpande verksamhet dels till den rättsliga ram som följer med förslaget till en ny personuppgiftslag, dels till hur behandling av uppgifter sker i tullmyndigheternas och polisens brottsbekämpande verksamhet. Europarådets rekommendation användom ningen av personuppgifter i polissektorn har också beaktats. Företrädare för skatteförvaltningen, Tullverket samt polis- och åklagarmyndigheterna har inbjudits till utredningens sammanträden för att informera om hur möjligheterna att behandla information i brottsbekämpande syfte utnyttjas vid respektive myndighet. Studie-

sou 1998:9 Uppdraget 37

besök har gjorts hos Riksskatteverket och hos tullmyndigheten i Stockholm. Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen har sammanställt promemorior legat till grund för behovsanalyser. som

I uppdraget har ingått att utreda hur personuppgifter behandlas i

andra länder. Besök har gjorts vid Oberfinanzdirektion i Frankfurt och H M Customs Excise National Investigation Service i London. -

Bakgrund 39

2 Bakgrund

Vår utredning ingår som ett led i regeringens strategi från april 1995 för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU24, rskr. 1994/952412. Som en bakgrund till uppdraget skall innehållet i och genomförandet av strategin beröras översiktligt.

Frågor behandling personuppgifter i skattemyndigheternas

om av

brottsutredningar måste placeras i sitt organisatoriska sammanhang.

Detta kapitel innehåller kortfattad redogörelse för bekämpningen av en skattebrott enligt nuvarande ordning. Därefter kommer förslaget om lag skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar att en ny om behandlas.

2.1 Regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet

1 1 Inledning

.

Statsmakterna har bedömt den ekonomiska brottsligheten som ett allvarligt samhällsproblem. Regeringen har i den ovan nämnda skrivelsen skr. 1994/95:217 angett att det i och för sig är omöjligt exakt vad brottsligheten kostar enskilda, näringsidkare och det att ange allmänna, att kostnaderna har uppskattats till 100-150 miljarder men kronor per år. Den ekonomiska brottsligheten anses vara svârbemästrad. Den utnyttjar det fria näringslivets regler och verksamhetsformer, vilket medför dels den är svárupptäckt och svårutredd, dels att samhällets att

handlingsfrihet när det gäller motåtgärder i viss mån är begränsad. Brottsligheten sig snabbt till förändrad lagstiftning och drar,

anpassar

inte minst vad gäller skattesystemet, fördel att regelsystemet är så

av komplext. Den den fortgående internationaliseringen och gynnas av

den tekniska utvecklingen, främst datoriseringen. Bl.a. möjliggör

datatekniken snabba och anonyma kommunikationer mellan brottsliga aktörer, högkvalitativa förfalskningar samt snabb undanskaffning och tvättning brottsliga vinster. På det internationella planet har avav

regleringen valutamarknaden och den fria rörligheten av kapital fört

av med sig ekonomisk brottslighet som innefattar transaktioner över

40 Bakgrund sou 1998:9

gränserna. Inträdet i EU har inneburit att Sverige också berörs av bedrägerier inom EU:s bidragssystem. Strategin utgår från bedömningen att samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten har brister och att en huvudanledning till detta är att en samlad styrning av åtgärderna saknas. Ett och samma brottsliga förfarande kan kräva ingripande från ett flertal myndigheter under utredningsstadiet. T.ex. är det normala förfarandet vid en utredning om skattebrott att det misstänkta brottet uppmärksammas i en

skatteutredning och anmäls till åklagare. Åklagaren beslutar därefter

om förundersökning skall inledas eller inte. Inleds förundersökning

verkställs denna av polisen under åklagarens ledning. Behovet av specialistkompetens kan medföra att den tjänsteman på skattemyndigheten som verkställt brottsutredningen biträder i förundersökningen som sakkunnig. Kravet på samordning mellan myndigheterna kan vara stort och har bl.a. på grund av bristande resurser eller olika prioriteringar inte kunnat uppfyllas. I avsaknad av enhetliga regler har samverkan utvecklats i olika riktningar skilda håll och ofta varit beroende av initiativ från enskilda tjänstemän.

2. 1.2 Huvuddragen i strategin

Regeringen har slagit fast att kampen mot den ekonomiska brottsligheten är en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Det övergripande målet med strategin är att den ekonomiska brottsligheten skall minskas. För att uppnå målet måste åtgärder genomföras som innebär en effektivisering i fråga om att förebygga, upptäcka samt utreda och lagföra ekonomisk brottslighet.

1.3 Genomförandet strategin

av

Arbetet med att genomföra strategin sker bred front och omfattar såväl effektivisering av kontroll, utredning och sanktioner mot ekonomisk brottslighet som uppmuntran av näringslivets egenåtgärder mot sådan brottslighet. Genomförandet förutsätter såväl ny lagstiftning ändringar i som befintliga lagar. På området som närmast berör skattebrottsutredningar har bl.a. följande föreslagits eller genomförts. För att förbättra skattekontrollen och öka möjligheten att upptäcka ekonomisk brottslighet skärps skatteflyktslagen prop. 1996/97: 170 och skattemyndigheternas möjlighet till revision utvidgas SFS 1997:494. Vidare föreslås införandet av en permanent kontrollagstiftning i fråga om punktskatter m.m. SOU 1997:86. Förenklade regler i fråga om uppgiftsskyldighet vid självdeklaration och arbetsgivares

Bakgrund 41

skyldighet att lämna kontrolluppgifter har införts SFS 1997:495. I syfte att förbättra skattemyndigheternas möjligheter att fånga upp företag inte redovisar eller betalar skatter och avgifter har skattesom registerlagen ändrats med följd att skatteförvaltningen har rätt att

registrera ytterligare uppgifter i skatteregistret SFS 1997:524.

Effektiv ekobrottsbekämpning förutsätter snabb och säker informationshantering och en möjlighet för de berörda myndigheterna att utbyta information. Lagförslag med nya bestämmelser om behandling

personuppgifter hos tull- och polismyndigheter behandlas i kapitel

av

3 och Våra överväganden i fråga om sådan behandling hos

skattemyndigheterna finns i kapitel

2.1.4 Riktlinjer för ökat samarbete mellan myndigheter

Regeringen har i enlighet med strategin utfärdat myndighetsmål och riktlinjer för bekämpningen av ekonomisk gemensamma brottslighet som skall gälla för 1997. Riktlinjerna gäller för bl.a.

åklagarväsendet, polisväsendet, tullverket, skatteförvaltningen,

exekutionsväsendet och länsstyrelserna. Målet är att minska den ekonomiska brottsligheten genom att

prioritera insatserna mot denna. Långsiktiga insatser skall prioriteras

före kortsiktiga lösningar. Organisation, samverkansformer och arbetsmetoder skall utvecklas. En ökad tonvikt skall läggas

brottsförebyggande insatser och insatser för att få fram tidiga indikationer på nya former av ekonomisk brottslighet. Genom att

inrikta kontroll och spaning mot misstänkta företeelser m.m. mot

personer med ett förflutet som ekobrottsling, s.k. punktmarkering, skall verksamheten effektiviseras. Myndigheterna skall också öka

samarbetet inom ekobrottsbekämpningens område. De skall inom lagstiftningens informera varandra om sådant som berör ekoram

brottsbekämpningen. Utredningar skall i vissa fall bedrivas i projektform där intresset av rätt beskattning, lagföring, indrivning och annan verkställighet beaktas redan från början. Samarbetet med myndigheter

i andra länder inom EU eller länder i Central- och Östeuropa, liksom

åtgärder mot brott riktas mot EU:s finansiella system, skall som prioriteras.

42 Bakgrund

2.2 Myndigheter som utreder skattebrott

2.2.1 Åklagare och polis

Åklagarväsendet leds av Riksäklagaren. Under Riksåklagaren finns sju

åklagardistrikt med en äklagarmyndighet i varje distrikt. Dessutom

finns Statsâklagarmyndigheten för speciella mâl bedriver som riksomfattande verksamhet. Myndigheten ingår i Riksenheten mot ekonomisk brottslighet. Mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet har nationell som utbredning eller internationell anknytning handläggs av Statsåklagar-

myndigheten för speciella mål. Statsáklagarmyndigheten handlägger

också andra ekobrottmâl om det av särskilda skäl är lämpligt. I övrigt handläggs ekobrottmâlen regionalt i de sju áklagardistrilcten. Vid de tre största åklagannyndigheterna Stockholm, Göteborg och Malmö

finns en särskild kammare för handläggning av ekobrottmâl. I landet i övrigt handläggs ekobrottmäl som regel av särskilda åklagare. Statsåklagarmyndigheten och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet

upphör den l januari 1998, då Ekobrottsmyndigheten inrättas se

nedan.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisen.

Länsstyrelsen är högsta polisorgan i de flesta hänseenden. Under länsstyrelsen finns en eller flera polismyndigheter, var och en verksam

inom ett polisdistrikt. Länsstyrelsen bestämmer om länets indelning i polisdistrikt. Tanken är dock att det framöver skall finnas endast en

polismyndighet per län. I 20 av 23 län har den ordningen införts.

Hos polisen handläggs huvuddelen av ekobrottsutredningarna regio-

nalt på länskriminalenheternas ekorotlar. Ofta är ekonomer knutna till ekorotlarna. Pâ flertalet länspolismyndigheter finns i dag kriminalunderrättelseverksamhet. Ekorotlarna har ofta en spanings- och underrättelseenhet nära knuten till underrättelseverksamheten. På central nivå finns det inom Rikskriminalpolisen en ekorotel. Roteln ingår i Riksenheten mot ekonomisk brottslighet och är samlokaliserad med

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Den står under operativ

ledning av överäklagaren vid statsåklagarmyndigheten. Inom Riks-

kriminalpolisen finns vidare en särskild enhet som på nationell och

internationell nivå arbetar med kriminalunderrättelseverksamhet. Likaså rotel för underrättelseverksamhet angående ekonomisk har en

brottslighet skapats. Samarbete och infonnationsutbyte sker mellan de regionala kriminalunderrättelseenheterna och Rikskriminalpolisens

kriminalunderrättelseverksamhet. Polisen har ett nätverk av sambandsmän för ekonomisk brottslighet utomlands och deltar aktivt i

internationella polissamarbetsorgan med inriktning kriminal-

underrättelseverksamhet.

sou 1998:9 Bakgrund 43

2.2.2 Ekobrottsmyndigheten

I bugdetpropositionen för 1998 prop. 1997/98: l sägs att Ekobrotts-

myndigheten skall inrättas den 1 januari 1998 som en åklagannyndig-

het inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen ekonomisk brottslighet nationella stabs-

av

funktioner. Ekobrottsmyndigheten tar över åklagarverksamheten när

det gäller ekobrott i de tre storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne. I övriga län skall Ekobrottsmyndigheten under Riksåklagaren samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet samt, i mån behov, ta över särskilt komplicerade mål. av Den operativa verksamheten bygger en nära samverkan mellan åklagare, poliser och olika slag specialister. Förundersökningarna av kommer att bedrivas i samlokaliserade åklagarledda arbetsgrupper. De poliser Ekobrottsmyndigheten kommer att disponera är anställda som inom polisen och ställs till förfogande av polisväsendet. På central nivå skall ett samverkansorgan mot ekobrott Ekorådet inrättas. Rådet är administrativt knutet till Ekobrottsmyndigheten och består berörda verkschefer m.fl. Myndigheten är kansli till av

Ekorådet och har nationella stabsfunktioner analys, uppföljning,

initiativ till myndighetsgemensamma aktioner, utarbetande av lagförslag rörande ekobrott m.m. kanaliseras genom Ekorådet. som Myndigheten kan också eget initiativ rikta in sin verksamhet mot vissa branscher eller företeelser, analysera behovet av åtgärder och föreslå regeringen lagändringar m.m. I samråd med Rikspolisstyrelsen bestämmer Ekobrottsmyndigheten de närmare formerna för samverkan mellan myndigheterna när det gäller kriminalunderrättelsetjänst. Rikskriminalpolisen bör bedriva kriminalunderrättelsetjänsten inom ekobrottsområdet i nära samverkan

med Ekobrottsmyndigheten, som bör ha en beställarroll gentemot

polisen i sådana frågor. Ekobrottsmyndighetens särskilda roll med nationella stabsfunktioner

innebär den i vissa avseenden är myndighet direkt under

att en

regeringen, medan den i den operativa delen är en åklagarmyndighet.

2.2.3 Regional samverkan

Genom förordningen 1995:736 regional myndighetssamverkan

om

för bekämpning ekonomisk brottslighet har särskild organisation

av en för regional samverkan området införts i varje län. Samverkansorganet leds landshövdingen och i övrigt består av de som av

regionala cheferna inom åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen,

exekutionsväsendet och i förekommande fall Tullverket, utbytet information om och samordnar planeringen av verksamheten mot

44 Bakgrund sou 1998:9

ekonomisk brottslighet i länet. Till samverkansorganets uppgifter hör att utarbeta en gemensam strategi, tidigt uppmärksamma inslag i nya den ekonomiska brottsligheten och ta initiativ till gemensamma aktioner. Som exempel sådana aktioner kan nämnas gemensamma

krogsaneringsprojekt och insatser mot vissa branscher, t.ex. taxiverk-

samhet. De regionala samverkansorganen bibehålls även efter inrättandet av

Ekobrottsmyndigheten. Myndigheten skall vara företrädd i sam-

verkansorganet.

2.3 Närmare

om skattebrottsutredningar

2.3.1 Allmänt

Liksom är fallet med annan ekonomisk brottslighet är det polisen som under ledning av åklagare verkställer brottsutredning såvitt gäller skattebrott. Nästan all utredning av skattebrott förutsätter dock initiativ av och underlag från skattemyndigheterna. Skattebrott upptäcks oftast

i samband med att skattemyndigheterna gör fiska kontroll

en av en skattskyldig. Skattemyndigheterna anmäler därefter brottet till

åklagaren som initierar en förundersökning. Förundersökningen verkställs av polisen med skattemyndigheternas revisionspromemoria

som bas för arbetet. Åklagaren kan begära att experter från skatte-

myndigheterna biträder vid förundersökningarna. I fråga om mer komplicerade förfaranden underlättas både utredningen om brott och skatteutredningen om utredningarna kan bedrivas parallellt och ta hjälp av varandra.

2.3.2 När uppstår misstanke om skattebrott

I större utsträckning än annan ekonomisk brottslighet begås skattebrott isolerad från annan brottslighet. Mervärdesskattebedrägerier kan dock

i många fall utgöra ett inslag i organiserad brottslighet. Likaså är en

skattebrott och bokföringsbrott 11 kap. 5 § brottsbalken vanlig

en kombination. En misstanke om skattebrott uppkommer för det mesta hos en skattemyndighet, vanligen i revisionsverksamheten. Skattemyndigheterna får också tips från andra myndigheter eller från allmänheten antingen i form av en anmälan mot eller ett företag en person eller som information om företeelser kan omfatta skattebrott. Ett som sådant tips kan föranleda skattemyndigheterna att inleda kontroll en av den skattskyldige. Oftast brukar en sådan kontroll handläggas vid särskilda enheter inom revisionsverksamheten med inriktning mot eko-

sou 1998:9 Bakgrund 45

och skattebrott. Uppkommer misstanke om brott i kontrollverksamen heten, eller inleds en kontroll på grund av tips, tar man inom skatteförvaltningen fram de uppgifter man har om den skattskyldige samt kompletterar dessa registerslagning eller ytterligare genom utredning. Om tipset företeelse inleds kontrollen med att avser en maskinella urvalssystem som skatteförvaltningen förfogar över används för att finna den krets av personer eller företag som kan vara berörda.

Sedan misstanke brott uppkommit i samband med kontroll och

om den utför granskningen har tagit fram de uppgifter som skattesom myndigheten har tillgång till om den skattskyldige, är det vanligt att

den granskande skattetjänstemannen tar underhandskontakt med

åklagare. Det förekommer också att tjänstemännen på skattemyndigheten sarnrnanträffar med polis och åklagare för en bedömning av

vilka ytterligare uppgifter krävs för formell anmälan om

som en

brottsmisstanke. Polisen kan i sådana situationer bistå skattemyndig-

heten med förutredning eller spaning.

Om det finns anledning att anta att ett brott är begânget, har Skattemyndigheten skyldighet att anmäla brottsmisstanken till en åklagare. Således framgår 17 § skattebrottslagen 197l:69 att av förvaltningsmyndigheter handlägger frågor om skatter eller som avgifter, däribland skattemyndigheter, skall göra anmälan till åklagaren så det finns anledning anta att brott enligt lagen har snart begåtts. Detta gäller dock inte det kan antas att brottet inte om kommer att medföra påföljd enligt lagen eller om anmälan av annat skäl inte behövs. Motsvarande bestämmelse finns i 22 § taxeringsförordningen 1990: 1236 som utöver skattebrott även anger brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975: 1385 och 11 § tredje stycket lagen

1967:531 pensionsutfästelse brott vilka om tryggande av m.m. som

skattemyndighet är skyldiga anmäla. Skyldigheten att anmäla att skattebrott inte undantag. Brott under vissa belopp beivras är utan administrativt förfarande med skattetillägg. För att genom ett

underlätta för skatteförvaltningens personal att bedöma när anmälan

skall har Riksskatteverket i samråd med Riksåldagaren fastställt göras Beloppen

beloppsmässiga riktvärden för när anmälan bör ske. varierar

beroende på vilken form skattebrott prövningen gäller. Aven

av som beloppen understiger riktvärdena skall anmälan göras om fråga är när eller den är allvarlig art. En

om upprepad brottslighet om annars av

skattemyndighet får inte underlåta att anmäla brott sådana skäl som av bara bötesstraff är stadgat för brottet eller att det förekommit att liknande fall där den åtalade friats eller fått lindrigt straff och

utgången kan ha berott på personliga omständigheter. Bedömning av

detta slag skall nämligen alltid göras åklagaren. heller får skatteav

myndigheten hänsyn till åklagar- och polismyndighetens arbets-

ta situation eller göra bedömning gärningsmannens uppsåt. en av

46 Bakgrund SOU 1993:9

Skyldigheten att anmäla brott innefattar en rätt enligt 14 kap. 1 §

sekretesslagen att lämna ut uppgifter till åklagaren för vilka det

annars råder absolut sekretess enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen. Skattemyndigheterna har också möjlighet att anmäla eller lämna uppgifter jämväl om andra brott än de ovan nämnda. Enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen hindrar sekretess inte att skattemyndighet lämnar uppgift till åklagare eller polis som angår misstanke om brott, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

2.3.3 Förundersökning i mål skattebrott

om

Regler om förundersökning finns i huvudsak i 23 kap. RB och i förundersökningskungörelsen 1947:948. I korthet gäller bl.a. följande. En förundersökning skall inledas då det finns anledning att anta att ett brott förövats. En misstanke om ett konkret brott måste alltså finnas, men misstanken kan vara vag och oprecis. Faller brottet under

allmänt åtal är åklagaren skyldig att inleda förundersökning så snart

en det finns anledning att anta att brottet begåtts 23 kap. 1 § RB.

Åklagaren har möjligheter att begränsa en förundersökning 23 kap.

4 a § RB. Rena bötesbrott och brott som begås under rättegång en kan utredas genom ett förenklat utredningsförfarande 23 kap. 22 § RB. En förundersökning syftar dels till att utröna om brott föreligger och vem som skäligen kan misstänkas för brottet samt att skaffa underlag för beslut om väckande av åtal, dels till att förbereda målet så att bevisningen kan läggas fram vid en huvudförhandling i domstol 23 kap. 2 § RB. Genom en förundersökning får den misstänkte vidare inblick i åklagarens bevismaterial och därmed en möjlighet att förbereda sitt försvar. En målsägande kan genom förundersökningen få enskilda anpråk utredda. Reglerna i 23 kap. RB ger åklagare och polis möjligheter att bedriva en utredning om brott effektivt. Bl.a. kan de använda vissa tvångsmedel, t.ex. hämtning till förhör. Reglerna innebär emellertid också

ett skydd för den misstänkte under förundersökningen. Regler rätt

om till insyn i förundersökningen, offentlig försvarare och rätten att i

vissa fall få domstolsprövning av beslut under förundersökningen, kompletteras av ett krav objektivitet under förundersökningen.

Enligt 23 kap. 4 § RB skall åklagare och polis inte bara ta tillvara omständigheter och bevis som är till nackdel för den misstänkte utan också sådant som talar till dennes förmån. Den s.k. hänsynsprincipen

enligt samma bestämmelse ställer krav bl.a. att förundersökningen

bedrivs så att inte någon i onödan utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnader eller andra olägenheter.

Bakgrund 47

Gör Skattemyndigheten en anmälan om skattebrott och beslutar

åklagaren att grund anmälan inleda förundersökning är det som

av regel polisen utför denna. Förundersökningen leds alltid av en som åklagare, också tar ställning till om åtal skall väckas. Det är som vanligt utredande polis tar kontakt med den tjänsteman på skatteatt myndigheten utfört skatteutredningen. Tjänstemännen som skattemyndigheten kan också biträda sakkunnig vid förundersom sökningen och medverka vid bl.a. husrannsakan och förhör. Förundersökningarna kan delas upp i enklare och mer komplicerade utredningar. Vid de enklare utredningarna har Skattemyndigheten

avslutat skatteutredningen och upprättat revisionspromemoria innan

förundersökningen inleds. I många fall består då polisens utredningsarbete endast att hålla förhör. Vid de komplicerade utredningarna av är det vanligt att Skattemyndigheten anmäler misstanke om brott innan skatteutredningen har avslutats. Polisen och Skattemyndigheten strävar i sådana fall efter att samordna utredningarna. Genom att delta i förundersökningen tillgodogör sig tjänstemännen Skattemyndigheten kunskap omständigheter i brottsutredningen som är till gagn för om skatteutredningen, medan polisen i sin tur tillgodogör sig skatterättslig kompetens och skattetjänstemannens kunskap i det enskilda fallet. Av de skattebrott anmäldes under perioden mars 1995 till som

februari 1996 bedömdes i genomsnitt cirka 70 % kräva endast enkla utredningar och mindre utredningsinsats, inte omfatta tvångsmedel

en riktade samt innefatta beslag eller husrannsakan endast i mot person mindre omfattning. De fall där skattemyndigheternas anmälan till

åklagaren åtföljts färdigställd revisionspromemoria uppskattas till

av en

i genomsnitt 74 %. De anmälningarna sammanfaller huvudsakligen med de enkla utredningar Se Ekobrottsberedningens

som anges som rapport Skattekriminal, Ds 1997:23, s. 112.

2.4 Inrättande av skattebrottsenheter

I syfte att höja effektiviteten vid utredning av skattebrott har en omorganisering föreslagits i fråga som skall ansvara för om vem utredningen. Ekobrottsberedningen har i rapporten Skattekriminal slagit fast att det är förenat med stora fördelar om skatteförvaltningen över polisens uppgift att utreda skattebrott och annan liknande tar brottslighet. Den föreslagna ordningen innebär att skatteförvaltningen själv kan planera såväl den fiskala den brottsutredande verksamsom heten så det nära sakliga sambandet mellan brotts- och skatteatt utredningar bäst kan utnyttjas. Inrättandet skattebrottsenheter hos av

skattemyndigheterna innebär också att den skatterättsliga kompetensen

finns hos myndigheterna bättre kan tillvaratas i brottsutredsom ningarna.

48 Bakgrund

Ekobrottsberedningens förslag har beretts inom regeringskansliet och har resulterat i en proposition om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m. prop. 1997/98: 10. I propositionen att anges skattebrottsutredningarna hos skattemyndigheterna skall bedrivas av särskilda enheter, skattebrottsenheter. I den följande texten kommer

det begreppet att användas som ett samlingsbegrepp för den föreslagna

verksamheten.

2.4.1 Tullkriminalen förebild för skattebrottsenhetema -

Förslaget om inrättande av skattebrottsenheter har haft tullmyndig-

heternas brottsutredande verksamhet, tullkriminalen, förebild. som Tullkriminalen skall därför beskrivas i korthet. Brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling m.m.

varusmugglingslagen utreds av särskilda tullkriminalenheter inom

tullmyndigheterna. Personalen vid tullkriminalenheterna är tulltjänstemän som har fått kompletterande utbildning för handläggning av

brottsutredningar. Tullmyndigheterna har ansvaret för utredning av

alla varusmugglingsbrott. Är det fråga narkotikabrott får dock i om varje enskilt fall avvägning göras det är polisen eller tullen om myndigheten som skall utreda brottet. Skall utredningen verkställas av polisen medverkar inte sällan tullpersonal. Avvägningen görs med utgångspunkt från den s.k. trekantsöverenskommelsen ingicks år som

1968 av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen.

Avgörande är bl.a. narkotikan förts in i riket i överlåtelsesyfte om eller för eget bruk. Bestämmelser om tullmyndigheters bedrivande förundersökning av finns i varusmugglingslagen. I stort sett har tullmyndigheterna samma uppgifter och befogenheter i fråga att utreda varusmugglingsbrott om som polisen har i fråga brottslighet. Den enskilde tullom annan

tjänstemannens befogenheter enligt varusmugglingslagen skiljer sig

dock i viss mån från polismannens beroende på tullkriminalenheternas anknytning till gränsövergångar. Utöver varusmugglingslagens särskilda bestämmelser är rättegångsbalkens regler förunderom

sökning tillämpliga på tullkriminalenheternas arbete. Tullmyndigheternas utredningsarbete leds i allmänhet åklagare.

av Är saken av enkel beskaffenhet kan tullmyndigheterna bedriva

förundersökning utan åklagarledning. Vissa befattningshavare på

tullmyndigheterna äger efter särskilt förordnande meddela strafföreläggande. Tullkriminalenheterna är organisatoriskt åtskilda från tullmyndigheternas fiskala verksamhet. Tullfrågor och brottsutredningar handläggs därför inte tjänstemän. De olika verksamhetsgrenarna av samma samverkar dock vid brottsbekämpningen. Ger den fiskala utredningen

sou 1998:9 Bakgrund 49

indikationer på brott, vidarebefordras informationen till tullkriminalenheterna. Eftersom verksamhetsgrenarna är självständiga i förhållande till varandra skall i fråga om utbyte av uppgifter för vilka sekretess råder, samma regler iakttas som gäller i fråga om utlämnande av sådana uppgifter till annan myndighet. Informationsflödet mellan verksamhetsgrenarna måste således ha stöd antingen i sekretesslagen eller i någon av de berörda registerlagstiftningarna. Tillgången till uppgifter i de skilda verksamhetsgrenarnas register begränsas också av den s.k. ändamålsprincipen, som innebär bl.a. att "spaning" inte får ske i de fiskala registren i syfte enbart att uppdaga eller utreda brott. Det är vanligt att tullens fiskala utredning och brottsutredningen integreras eller bedrivs parallellt. Personal från tullrevisionen kan då delta i brottsutredningen som sakkunniga. När en brottsutredning inletts har den misstänkte rätt att tiga även i den fiskala utredningen. Tullkriminalen bedriver egen underrättelse- och spaningsverksarnhet.

2.5 Skattebrottsenhetemas uppgifter

2.5 1 Allmänt .

Ekobrottsberedningen föreslog i rapporten Skattekriminal en skattekriminalreform i två steg för att så sätt ge skattemyndigheterna tid att bygga upp en kompetent och väl fungerande organisation med erfarenhet av brottsutredning. I det första steget skulle skattemyndigheternas befogenheter i huvudsak begränsas till att biträda åklagare vid förundersökning i samband med utredning av skattebrott. I det andra steget, som enligt förslaget skulle träda i kraft efter beslut av regeringen skulle skattemyndigheterna fä befogenheter att själva besluta och leda förundersökningar samt att utfärda straffom föreläggande. Efter remisskritik har regeringen i propositionen om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar, m.m. slagit fast att man inte nu tar ställning till den fullt uppbyggda skattekriminalfunktion som steg två innebär. Det slutliga lagförslaget omfattar därför endast en skattekriminalreform som motsvarar det första steget i Ekobrottsberedningens förslag. I huvudsak innebär regeringens förslag att en funktion för utredning av skattebrott inrättas inom skatteförvaltningen. För att säkerställa den enskildes rättssäkerhet och att ändamålsprincipen dvs. den princip som innebär att det inte är tillåtet att med stöd av regelverket för skatteutredningar ta fram uppgifter som inte behövs i skatteutredningen men som den som utreder brottet behöver eller vice versa upprätthålls, skall tydliga gränser finnas mellan skatte- utredning och skattebrottsutredning. Skattebrottsutredningar skall

50 Bakgrund sou 1998:9

därför genom bildandet av särskilda skattebrottsenheter organisatoriskt hållas avskilda från skatteutredningar enligt den modell som tillämpas vid tullkriminalen.

2.5.2 Brott som skall utredas av skattebrottsenheterna

Regeringens förslag innebär att skattebrottsenheterna efter beslut av åklagare skall utreda brott inom skatteomrâdet. Förutom brott enligt skattebrottslagen skall skattebrottsenheterna utreda brott som anges i folkbokföringslagen 1994:48l; lagen 1996:598 om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak; aktiebolagslagen 1975:1385 och lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m. I vissa fall skall skattebrottsenheterna få utreda annan brottslighet än skattebrottslighet. Bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken är brott som är nära sammanhängande med, och ofta en förutsättning för, skattebrottslighet. Det kan enligt regeringen vara både praktiskt och effektivt att låta skattebrottsenheterna biträda åklagaren vid förundersökning av bokföringsbrott när misstanke därom uppkommer t.ex. i en skatteutredning eller i samband med en utredning om skattebrott. Skattebrottsenheternas rätt att medverka vid förundersökning skall inte vara exklusiv i fråga om de ovan nämnda brotten. Något hinder mot att i stället polisen genomför förundersökningarna finns således inte. Brott som faller utanför skattebrottsenheternas ansvarsområde skall som huvudregel utredas av polisen. Vid blandad brottslighet kan därför skattebrottsligheten utredas av skattebrottsenheter och övrig brottslighet av polis. Utredningarna kommer att ske i samverkan och med åklagaren som gemensam undersökningsledare. Inom ramen för Ekobrottsmyndighetens organisation kan sådan blandad brottslighet komma att utredas av fasta, åklagarledda arbetsgrupper. För andra brott än de ovan nämnda är presumtionen således att polisen utreder dessa. Det kan dock förekomma fall där det är lämpligt med hänsyn till brottets beskaffenhet och dess samband med skattebrottsligheten att i stället skattebrottsenheten svarar för brottsutredningen. T.ex. kan förfalskning utgöra ett led i skattebrottslighet och därför lämpligen utredas av en skattebrottsenhet. Regeringen föreslår en ventil i lagen som tillåter åklagaren att i enskilda fall uppdra skattebrottsenheterna att utreda även andra brott än de som särskilt nämns i lagen, om det finns särskilda skäl för detta.

Bakgrund 51

2.5.3 Regler för brottsutredningen

Rättegångsbalkens regler om förundersökning är med enstaka undantag tillämpliga skattebrottsenheternas medverkan vid förundersökningar. Uppgifterna och befogenheterna i samband med förundersökning

skall därför i princip svara mot dem som polisen har. Ett beslut om

att inleda en förundersökning skall enligt regeringen alltid fattas av en

åklagare. Åklagaren skall vidare alltid vara undersökningsledare i de

förundersökningar som handläggs vid skattebrottsenhet. Som förundersökningsledare får åklagaren bestämma vem som faktiskt skall utföra utredningen. Utredningsbefogenheterna kommer att ligga hos såväl Skattemyndigheten som polisen. På lång sikt är det tänkt att skattebrottsenheter skall verkställa i princip alla skattebrottsutredningar, dock att vissa utredningar där man kan förutse ett behov av polisiära insatser bör kunna läggas polisen, men i inledningsskedet är det enligt regeringen en stor fördel att åklagaren har denna valmöjlighet. Detta beror på att verksamheten inte från början kan vara igång i full skala. Enligt Riksskatteverket kommer utredningsverksamhet inledningsvis att organiseras endast i storstadsregionerna.

2.5.4 Förenklad brottsutredning

Skattebrottsenheterna skall också få utreda de i den särskilda lagen angivna brotten i de fall då förundersökning inte behövs. Enligt 23 kap. 22 § RB behövs inte förundersökning om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och brottet inte kan antas föranleda annan påföljd än böter. Den form av utredning som skattebrottsenheterna i sådana fall bedriver kallas i lagförslaget för förenklad brottsutredning. Valet av undersökningsform förundersökning eller förenklad brotts- utredning beror bl.a. huruvida den misstänkte erkänner eller förnekar brottet. Tanken med en förenklad brottsutredning är att den skall utmynna i ett strafföreläggande. Rätten att utfärda strafförelägganden skall inte tillkomma skattebrottsenheterna, utan detta skall vara förbehållet åklagaren. Att skattebrottsenheterna skall få utföra förenklade brottsutredningar men inte inleda förundersökningar, beror således på att rättssäkerhetsaspekterna i det förstnämnda fallet ändå tryggas genom att en åklagare slutligt tar ställning till om utredningen ger ett tillräckligt underlag för att utfärda strafföreläggande och att åklagaren, om så inte är fallet, alltid kan välja att låta inleda en förundersökning. I vilken takt det förenklade utredningsförfarandet i realiteten skall läggas på skattebrottsenheterna bör enligt regeringen bli en sak för Riksskatteverket och Riksåklagaren att komma överens om.

52 Bakgrund SOU 19989

Förenklad brottsutredning får inte användas om den misstänkte under 21 år.

2.5.5 Tvångsmedel

Rättegângsbalken tillåter den som leder en förundersökning resp. den

som biträder undersökningsledaren att besluta om vissa tvångsmedel. Sådana tvångsmedel är bl.a. hämtning till förhör, gripande, beslag od1 husrannsakan. l skattebrottsenheternas förundersökningar kommer

beslut om tvångsmedel alltid att fattas av åklagaren. I frågan om ven

som skall verkställa besluten om tvångsmedel har regeringen ansett at det i och för sig kan finnas skäl att ge skattebrottsenheterna vista befogenheter i samband med tvângsmedelsanvändning, men att de ine i nuläget bör få sådana befogenheter. Enligt regeringen kan det finnas skäl att på nytt ta upp frågan i samband med en utvärdering av reformen. Nu skall dock gälla att skattebrottsenheterna inte kommer att få använda straffprocessuella tvångsmedel. I de fall där användandet av sådana tvångsmedel aktualiseras i en skattebrottsutredning skal åtgärderna verkställas av polisen eventuellt med biträde av skattebrottsenheten.

2.5.6 Förutredning

Regeringen har tagit ställning för att åklagare kan begära hjälp av

skattemyndigheterna i fråga om utredning av brott innan förunder-

sökning hunnit inledas. Syftet med utredningen är att komplettera underlaget för att kunna ta ställning till om en förundersökning skäl

inledas eller inte. I motiveringen till lagförslaget benämner regeringen

detta utredningsarbete förutredning. Enligt vad regeringen anför kan förutredning utredningsåtgärder som registerslagning eller en avse

inhämtande av muntliga uppgifter under hand. I regel handlar det om

att ta reda på enkla förhållanden, t.ex. vem som är arbetsgivare till en viss arbetstagare eller vem som är legal ställföreträdare för ett bolag. En förutredning kan också enligt regeringen ta sikte på den juridiska bedömningen av föreliggande fakta.

2.5.7 Kriminalunderrättelseverksamhet

Kriminalunderrättelseverksamhet fungerar som ett stöd för övrig brottsutredande verksamhet och tjänar bl.a. till att ta fram underlag för analyser kan läggas till grund för vilken inriktning i stort en som verksamhet skall ha eller för att initiera brottsutredningar. Verksam-

Bakgrund 53

heten kan sägas syfta till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses. Inom polisen bedrivs kriminalunderrättelseverksamhet rörande ekonomisk brottslighet vid Rikskriminalpolisens underrättelseenhet och inom länskriminalenheterna. Inom skatteförvaltningen bedrivs i fiskalt syfte ett arbete som liknar polisens underrättelseverksamhet. Det handlar om att samla och analysera underlag för att ta ställning till inriktningen av skattekontrollen och till frågan om i vilka företag som revision skall företas. Ändamålet är fiskalt, har ändå ett funktionellt samband med den men brottsutredande verksamheten. Vid analysarbetet kan det komma fram uppgifter väcker misstankar om brott. Dessutom får skatteförvaltsom ningen ingående kännedom om förhållanden som kan vara av betydelse för planeringen av utredning rörande brottslig verksamhet. Det kan vara fråga om branschförhållanden, utländska förhållanden, metoder för skatteundandraganden, personer och företag som ofta förekommer i tvivelaktiga affärs- och skattesammanhang m.m. Genom kontakter mellan skatteförvaltningen, åklagaren och polisen och genom informationsutbyte inom ramen för vad sekretesslagen medger kommer uppgifterna den brottsutredande verksamheten till godo. Enligt regeringen är det eller mindre självklar följd av en mer inrättandet av skattebrottsenheter att dessa ges befogenhet att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet. Om skattebrottsenheterna inte får möjlighet att bedriva underrättelseverksamhet, menar regeringen att de kommer att sakna ett nödvändigt verktyg för att bedriva den utredande verksamheten ett effektivt sätt. Kriminalunderrättelseverksarnheten också skattebrottsenheterna i princip samma utredningsverktyg ger skattemyndigheterna har inom för den fiskala som ramen verksamheten. Befogenhet att bedriva underrättelseverksamhet skall inte inskränka polisens uppgifter. Det övergripande ansvaret att bekämpa brott ligger alltjämt hos polisen. Polisen skall se till att det tas ett helhetspå kriminaliteten inbegripet den inom skatteområdet. grepp

2.5.8 Spaning

Spaning kan ingå ett led både i och utanför en förundersökning som och syftar primärt till att inhämta underlag för en konkret brottsmisstanke. Spaningsverksamheten kan dock också vara mer allmänt inriktad att samla in, bearbeta och analysera information som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller utredningsarbete. Begreppet spaning omfattar dels yttre spaning, dels inre spaning. Den yttre spaningen innefattar bl.a. att hämta in upplysningar genom att observera misstänkta och andra, kartlägga kontakter och resor m.m. Inre spaning sker från skrivbordsstolen och består i att bearbeta

54 Bakgrund

information genom t.ex. registerslagning eller genomgång av arkiverat material.

Polisens spaningsinsatser utanför förundersökningar sker med stöd

av 2 § polislagen 1984:387. Spaningsinsatser som avser skattebrott förekommer oftast när det är fråga om blandad brottslighet. I rena skattebrottsutredningar handlar det ofta om att inhämta sådana uppgifter som också behövs i skatteutredningar, t.ex. omfattningen av en näringsidkares produktion eller förekomsten av svart arbetskraft. Någon egentlig skillnad mellan den spaning som i dag sker i polisens regi och det slag av utredningsverksarnhet som bedrivs av skattemyndigheten i den fiskala verksamheten finns inte i sådana fall. Enligt regeringen finns inget skäl att inskränka utredningsmöjligheterna i brottsutredningen i förhållande till den fiskala verksamheten. Skattebrottsenheterna skall därför ha befogenhet att bedriva spaning. Med tanke på att skattebrottsenheterna enligt förslaget saknar polisens befogenheter att använda våld m.m. kan yttre spaning komma i fråga , endast i okomplicerade fall där situationen framstår som ofarlig.

2.5.9 Brottsförebyggande arbete

Regeringen konstaterar att skattemyndigheterna genom skattekontrollen

har en central funktion när det gäller att förebygga kriminalitet inom

skatteområdet. Instruktionen för skatteförvaltningen ger dock inte

skattemyndigheterna möjlighet att vidta särskilda brottsförebyggande

åtgärder. l och med att skattemyndigheterna till stor del kommer att utföra den brottsutredande verksamheten vad gäller skattebrott bör de också utföra särskilda brottsförebyggande insatser i fråga om brott inom skatteområdet. Sådana insatser, som kommer att ha ett uttalat skattebrottsligt perspektiv, kan bestå i att skattemyndigheterna ger ut information som syftar till att förebygga skattebrottslighet.

2.6 Lagteknisk lösning m.m.

2.6.1 En ny lag

Skattebrottsenheternas uppgifter vid utredning av skattebrott m.m. skall regleras i en ny lag, lagen om skattemyndigheters medverkan vid brottsutredningar. I lagen ges föreskrifter som kompletterar rätte-

gângsbalkens regler om förundersökning m.m.

Inrättandet av skattebrottsenheter kräver också följdändringari andra lagar, bl.a. i skattebrottslagen och sekretesslagen. Regeringen föreslår

Bakgrund 55

att lagen, liksom de föreslagna ändringarna i annan lagstiftning, träder i kraft den 1 januari 1998. Den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar är fogad som en bilaga till betänkandet bilaga 2.

2.6.2 Ändring i skattebrottslagen

De flesta brottsanmälningar från skattemyndighetens fiskala gren skall göras till åklagare, eftersom denne skall besluta om förundersökning skall inledas eller inte. I fråga om erkända brott bötesnivå behövs i de flesta fall ingen förundersökning, utan det är tillräckligt att utredningen bedrivs i förenklad form. En s.k. förenklad utredning får skattebrottsenheterna bedriva utan initiativ från åklagare. Brottsanmälan bör i sådana fall därmed enligt regeringen kunna lämnas över till en skattebrottsenhet. 17 § skattebrottslagen skall därför enligt förslaget ändras så att en skattemyndighet får fullgöra anmälningsskyldighet till brottsutredande enhet inom skatteförvaltningen om det

inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och

den misstänkte kan antas erkänna gärningen.

2.6.3 Ändring i sekretesslagen

Bestämmelser förundersökningssekretess finns i 5 kap. 1 § och om 9 kap. 17 § sekretesslagen. Bestämmelserna skall enligt förslaget gälla

även för uppgifter inom den brottsutredande verksamheten hos

skattemyndigheterna.

Den föreslagna lagen om ändring i sekretesslagen är fogad som en

bilaga till betänkandet bilaga 4.

3 Gällande rätt

Detta kapitel innehåller en redogörelse för gällande bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till datoriserade register. I kapitlet behandlas också frågor om sekretess för uppgifter hos dessa myndigheter. Lagstiftningen området är under omvandling. Förutsättningarna för informationshantering kommer att ha förändrats när utredningens förslag till reglering av behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet är tänkt att träda i kraft. I detta kapitel berörs översiktligt Registerutredningens förslag

till lag om polisens underrättelseregister se delbetänkandet Kriminal-

underrättelseregister DNA-register, SOU 1996:35 och förslaget till -

lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet se prop.

1997/98: l l. Ytterligare reformer som har betydelse för behandlingen av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet behandlas längre fram i betänkandet.

3.1 Inledning

Förslaget om att inrätta skattebrottsenheter hos skattemyndigheterna introducerar skattemyndigheten som brottsbekämpande myndighet. Följaktligen finns det i dag inte någon registerlagstiftning som särskilt anpassats till skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Den registerlagstiftning som gäller skattemyndigheterna skatte- registerlagen och skatteregisterförordningen 1980:556 är helt anpassad till den fiskala verksamheten. De fiskala registren behandlas ingående i kapitel Kapitlet om gällande rätt kommer i stället att behandla registerlagstiftning hos de myndigheter som i dag bedriver brottsbekämpande verksamhet, nämligen polisen och tullmyndigheterna. Lagstiftningen på området är under omvandling. De grundläggande förutsättningarna för att behandla information med hjälp ADB av förändras i och med att den svenska lagstiftningen skall anpassas till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter EGdirektivet. Regeringen har i anledning därav föreslagit att datalagen ersätts med en personuppgiftslag, som är tänkt att träda i kraft den 24 oktober 1998 lagrådsremiss 1997-10-30, s. 2. personuppgifts-

58 Gällande rätt

lagen avses innebära att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt EGdirektivet. För polisens del föreslår Registerutredningen i sitt betänkande Polisens register följdändringar som anpassar polisregisterlagstiftningen till personuppgiftslagen. Bl.a. skall en ny polisdatalag ersätta den gällande polisregisterlagen l965:94. Även inom andra nu

områden måste registerlagstiftningen anpassas till personuppgiftslagen.

Detta kommer att ske fortlöpande. Anpassningen av befintliga register skall vara genomförd senast vid utgången av september 2001. Även inom för datalagen har förslag lagts förändrar ramen som gällande rätt området. För polisens del har Registerutredningen föreslagit inrättandet av a. datoriserade kriminalunderrättelseregister . SOU 1996:35. Liknande bestämmelser har föreslagits för tullens del i propositionen om Sveriges tillträde till CIS-konventionen och en ny lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet prop. 1997/98:11, där regeringen föreslår en särskild lag som reglerar användandet av register i tullens brottsbekämpande verksamhet.

3.2 Grundläggande rättsregler för behandling av

infonnation

Insamling, lagring och bearbetning av information är ett från effektivitetssynpunkt viktigt inslag i verksamhet som är inriktad på att bekämpa ekonomisk eller annan komplicerad brottslighet. Mot de brottsbekämpande myndigheternas intresse av att i datoriserade register kunna samla och bearbeta så mycket relevant information som möjligt står dock ett annat intresse, nämligen intresset av att skydda den enskilde från det intrång i den personliga integriteten som insamlandet, lagringen och bearbetningen av personuppgifter innebär. I syfte att värna om den personliga integriteten finns internationella konventioner angående behandlingen av personuppgifter i datoriserade register. Vidare anges i regeringsformen att skyddet mot intrång i den personliga integriteten skall regleras i lag. Datalagen utgör sådan lagstiftning och anger ramen för skyddet.

3.2.1 Internationella konventioner m.m.

Internationella riktlinjer har meddelats för behandling av personuppgifter på data. Bestämmelser av betydelse finns i bl.a. Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter dataskyddskonventionen. Konventionens innehåll kan ses som en precisering av skyddet vid ADB-användning enligt artikel 8 i den europeiska konventionen den

Gällande rätt 59

4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen. Dataskyddskonventionens syfte är att säkerställa den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling personuppgifter av

och att förbättra förutsättningarna för ett fritt informationsflöde över

gränserna. Dataskyddskonventionen innehåller principer för dataskydd de som konventionsanslutna staterna måste uppfylla i sin nationella lagstiftning. Personuppgifter som är föremål för automatisk databehandling skall hämtas in och behandlas ett korrekt sätt för särskilt angivna ändamål. Uppgifterna måste vara relevanta för och förenliga med ändamålet. Vidare måste de riktiga och aktuella och får inte vara bevaras längre än vad som är nödvändigt för ändamålet. Vissa personuppgifter får behandlas endast om den nationella lagen ger ett ändamålsenligt skydd. Till sådana personuppgifter hör uppgifter om enskilds ras, politiska tillhörighet, religiösa tro eller övertygelse i övrigt, hälsa eller sexualliv eller uppgifter hänför sig till som misstanke om brott eller dom för brott. För att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse m.m. föreskriver konventionen att lämpliga skyddsåtgärder skall vidtas. Vidare skall den registrerade ha möjligheter till insyn i register och till att få uppgifter rättade. I vissa fall får undantag göras från bestämmelserna uppgifternas om beskaffenhet och rätten till insyn. Sådana inskränkningar i den enskildes skydd förutsätter stöd i den nationella lagstiftningen och att inskränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för vissa ändamål, t.ex statens penningintressen och brottsbekämpning samt för att skydda enskildas fri- och rättigheter. Dataskyddskonventionens roll som internationellt riktmärke för ADB-behandlingen av personuppgifter övertas i princip av EGdirektivet när detta införlivas i medlemsländernas nationella lagstiftning. Syftet med EG-direktivet är att skapa en gemensam hög nivå på integritetsskyddet för att möjliggöra ett fritt flöde av personuppgifter medlemsländerna emellan. EG-direktivets innehåll behandlas närmare i kapitel Ytterligare internationella riktlinjer för integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna har utarbetats inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD. Riktlinjerna är i princip desamma som återfinns i dataskyddskonventionen. Särskilda internationella riktlinjer finns i fråga om polisiära myndigheters behandling av personuppgifter med ADB-stöd. Europarådet antog är 1987 en rekommendation, No. R 87 15, om användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen omfattar även andra myndigheters verksamhet som är av polisiär natur. I rekommendationen frnns dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför med hjälp av ADB i syfte att

60 Gällande rätt

förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Personuppgifter får samlas in endast om uppgifterna är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott, om inte den nationella lagstiftningen tillåter omfattande uppgiftssamlande. ett mer Skilda kategorier uppgifter skall kunna skiljas från varandra efter av graden riktighet och tillförlitlighet. Uppgifter som grundar sig på av fakta skall kunna skiljas från uppgifter grundade värderingar eller omdömen. Att samla in uppgifter personer enbart på grund av om deras religiösa övertygelse, sexuella läggning, politiska uppras, fattning eller tillhörighet till viss organisation som inte är förbjuden i lag är i princip förbjudet enligt rekommendationen. Sådana uppgifter får dock samlas in om det är absolut nödvändigt med hänsyn till en särskild undersökning.

3.2.2 Svensk rätt

Enligt 2 kap 3 § andra stycket regeringsfonnen RF skall den

enskilde medborgaren skyddas mot att hans personliga integritet kränks att uppgifter om honom registreras med hjälp av genom automatisk databehandling. Den närmare omfattningen av skyddet skall enligt bestämmelsen i lag. Bestämmelsen omfattar inte anges juridiska personer. De övergripande bestämmelserna användandet av personregister om finns i datalagen. Enligt datalagen skall med personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av

automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som kan

hänföras till den med uppgifterna. Datalagen omfattar som avses således endast de register som förs med hjälp av ADB. Lagen, som

trädde i kraft den 1 juli 1973 centrala bestämmelser i lagen började

dock inte gälla förrän den l juli 1974, har till syfte att hindra att hantering ADB-förda personregister medför otillbörligt intrång i av

den personliga integriteten. Integritetsskyddet omfattar endast fysiska personer. Datalagen är i princip tillämplig samtliga personregister

utom sådana enskild inrättar eller för uteslutande för som en person

eget bruk. Lagen innehåller regler om tillstånd, registeransvarigs

skyldigheter, tillsyn samt straff och skadestånd. Som nämnts skyddar datalagen endast mot otillbörligt intrång ovan i den personliga integriteten. Den enskilde får således räkna med visst intrång. Vad utgör otillbörligt integritetsintrång får avgöras från som fall till fall. Vid sådan prövning skall särskild hänsyn tas till vissa en

i lagen uppräknade omständigheter, nämligen arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret, hur och från vem upp-

gifterna skall inhämtas samt den inställning till registret som föreligger

Gällande rätt 61

eller kan antas föreligga hos dem kan komma att registreras. som Vidare skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter eller andra personer registreras än som står i överensstämmelse med ändamålet för registret. Endast den som har anmält sig till Datainspektionen och fått licens får inrätta och föra personregister. För att få inrätta och föra register som innehåller särskilt känsliga personuppgifter krävs dessutom inspektionens tillstånd. Uppgifter är särskilt känsliga är sådana som som talar om huruvida någon t.ex. misstänks för eller har dömts för brott, uppbär socialt bistånd eller som berör personens hälsotillstånd. Också uppgifter om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt faller inom kategorin särskilt känsliga uppgifter. Endast myndigheter som enligt lag eller författning är annan skyldiga att ha sådana register får registrera denna typ av personuppgifter. Andra kan dock i undantagsfall och om det föreligger synnerliga eller, för vissa slag av uppgifter, särskilda skäl tillstånd att föra personregister med sådana uppgifter. Tillstånd krävs också när personregister inrättas och förs som innehåller omdömen den om registrerade eller som innehåller uppgifter saknar om personer som särskild anknytning till den registeranvarige samt då personuppgifter inhämtas från andra register och sambearbetas. Vid tillståndsprövningen skall Datainspektionen ta ställning till om det finns anledning att anta att registreringen medför ett otillbörligt intrång i den registrerades integritet. Är så fallet skall tillstånd nekas. Meddelar Datainspektionen tillstånd skall inspektionen också meddela föreskrift om ändamålet med registret. Föreligger särskilda skäl, får tillståndet begränsas till viss tid. I den mån det behövs för att

förebygga otillbörligt intrång får inspektionen meddela föreskrifter om

t.ex. vilka uppgifter som får ingå i registret, de bearbetningar av personuppgifter som får göras med hjälp av ADB, bevarande och gallring av uppgifter samt kontroll och säkerhet. Datainspektionens beslut enligt datalagen kan överklagas till Länsrätten i Stockholms län eller, när en statlig myndighet är registeransvarig, till regeringen. I vissa fall behövs inte tillstånd från Datainspektionen trots att registren innehåller uppgifter av ovan nämnt slag. Undantagna från tillståndsplikten är personregister vars inrättande beslutats av riksdagen

eller regeringen s k statsmaktsregister. Vidare undantas register om

medlemmars politiska eller religiösa uppfattning förs som av sammanslutningar vari sådana uppgifter utgör grunden för medlemsskapet samt register som upprättas och förs inom sjukvård eller socialtjänst i behandlingssyfte. Arbetsgivare får utan tillstånd inrätta vissa register. Den registeransvarige är skyldig att se till så att personregister inrättas och förs så att otillbörligt intrång inte sker i den registrerades personliga integritet. Den registeransvarige skall se till så att registret förs för sitt ändamål samt att uppgifterna behandlas i överens-

62 Gällande rätt sou 1998:9

stämmelse med ändamålet och i enlighet med lag och andra föreskrifter. Är någon uppgift oriktig eller missvisande skall den rättas, ändras eller uteslutas om det inte saknas anledning att anta att otillbörligt intrång i den registrerades integritet skall ske. Likaså skall

den registeransvarige till så att ofullständig personuppgift

se en

kompletteras för att förebygga otillbörligt integritetsintrång eller

rättsförlust för den enskilde. Lider den registrerade skada av att oriktiga eller missvisande uppgifter om honom har behandlats i

register, skall den registeransvarige ersätta skadan.

Datainspektionen utövar tillsyn över att automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i den personliga integriteten. För detta ändamål har inspektionen tillträde till lokal där datautrustning finns föranstalta körning datamaskin. Datainspektionen och rätt att om av kan förbjuda fortsatt förande register eller återkalla meddelat av tillstånd. Datainspektionen kan inte meddela sådana beslut om registren i fråga är s.k. statsmaktsregister jfr Datalagen med kommentarer, Claes Kring och Sten Wahlqvist, s. 19 ff.

3.3 Polisregister

Polisen använder sig ett stort antal databaserade register i sin av verksamhet. Vissa registren förs lokalt eller regionalt, såsom av

register för intern samordning av pågående utredningar eller tillfälliga

förundersökningsregister för pågående förundersökningar samt det

regionala RAR rationell amnälansrutin. De centrala registren förs

hos Rikspolisstyrelsen. Till dessa register hör det allmänna spaningsregistret ASP, fingeravtrycksregistret, signalements- och känneteckensregistret, personefterlysnings- och U-boksregistret, förunder-

sökningsregistret, brottsanmälansregistret, centrala brottsspaningsregistret, Interpolregistret, register över efterlysta fordon och

registreringsskyltar, godsregistret, medborgarskapsregistret, ordningsbotsregistret, strafförelägganderegistret, domsrutin med maskinella registermeddelanden, körkortsregistrets belastningsdel, person- och belastningsregistret med det allmänna kriminalregistret, passregistret,

beslags- och analysregistret, register för kontroll av kvantitativa alkoholutandningsprov, register för identifiering av försvunna polisens adressdatabas, polisens historikdatabas, polisens personer, familjedatabas, polisens fastighetsdatabas samt finanspolisens analys-

och spaningsregister. De flesta de centrala registren används för

av brottsspaning. Polisen för också underrättelseregister. Dessa får dock inte föras med hjälp ADB, utan måste föras manuellt. Två undantag av

finns, nämligen det nämnda analys- och spaningsregistret hos

ovan

finanspolisen samt Säkerhetspolisens register.

Gällande rätt 63

De flesta polisregistren är personregister i datalagens mening. Uppgifter om att någon har dömts eller misstänks för brott och andra liknande uppgifter som ofta finns i polisregistren är just sådana uppgifter som medför att polisen måste ha Datainspektionens tillstånd för att inrätta och föra registren. Vissa polisens register är dock s.k av statsmaktsregister och därför undantagna från tillstândsplikten. I förordningen 1970:517 rättsväsendets informationssystem RIom

förordningen framgår att bl.a. och belastningsregistret liksom

personkörkortsregistret är statsmaktsregister.

3.4 Polisregisterlagen

Polisens register regleras i första hand i polisregisterlagen. Register

som förs enligt polisregisterlagen kallas polisregister. Med polisregister förstås enligt l § polisregisterlagen sådana register förs som

hos Rikspolisstyrelsen eller någon polismyndighet för att tjäna

annan till upplysning om brott, för vilket någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Innehållet skall enligt 2 § begränsas till vad är nödvändigt för polisens som

arbete med att förebygga och uppdaga brott samt för att polisen skall

kunna fullgöra sin verksamhet i övrigt. Så länge registreringen står i överensstämmelse med ändamålet för registret får polisregister innehålla personuppgifter även annat slag än att är dömd av personen för brott. Närmare bestämmelser vad polisregister får innehålla om

finns i polisregisterkungörelsen l969:38. Av 6 § i kungörelsen

framgår att uppgifter den är misstänkt för brott och uppgifter om som om någon annans personliga förhållanden får registreras i polisregister, dock endast under förutsättning att uppgifterna är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott och att

uppgifterna är av särskild betydelse för brottsspaning. Uppgifter från

annat nordiskt land eller från är ansluten till Interpol eller stat som från organisationen i sig får tas in i polisregister. Samma begränsningar som gäller i fråga om behandling inhemska uppgifter gäller av också i fråga om behandling av uppgifter som hämtats från utländska register. Alla personregister förs polisen är inte polisregister. Polissom av registerlagen är således inte uttömmande. Som exempel på register som inte är polisregister kan nämnas det allmänna kriminalregistret, godsregistret, registret över efterlysta fordon och passregistret.

64 Gällande rätt sou 1998:9

3.5 Närmare om vissa av polisens register

3.5. 1 Det allmänna kriminalregistret

Det allmänna kriminalregistret, inte är ett polisregister, innehåller som uppgifter personer som dömts till andra påföljder än böter. För om registret gäller bestämmelserna i lagen 1963:197 om allmänt

kriminalregister och kriminalregisterförordningen1973:58. Registret

förs Rikspolisstyrelsen och är i praktiken en del av person- och av belastningsregistret.

3.5.2 Person- och belastningsregistret

I och belastningsregistret förs dels uppgifter om fällande

personbrottmålsdomar och andra belastningar, dels uppgifter om personer är skäligen misstänkta för brott. Olika regler gäller för registret som beroende det används kriminalregister eller som polisom som register. I det förra fallet gäller kriminalregisterlagen och i det senare polisregisterlagen. Registrets övergripande syfte är att brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter ett enkelt sätt skall få tillgång till uppgifter behövs i verksamheten. Registret förs med som ADB-stöd i enlighet med RI-förordningen och behöver därför inte Datainspektionens tillstånd.

3.5.3 Brottsanmälansregistret

Brottsanmälansregistret är ett delsystem inom RI-systemet. Det omfattas RI-förordningen och kräver inte tillstånd från Dataav inspektionen för att få föras med hjälp av ADB. Registret består av två delregister, nämligen brottsregistret och det centrala brottsspaningsregistret. I brottsregistret registreras flertalet till polisen anmälda brott och registret utgör underlag för intern brotts- och verksamhetsstatistik för spanings- och övervakningsändamål, för planering av den polisiära verksamheten samt för rättsstatistiken. Det centrala brottsspanings-

registret CBS, tidigare kallades Modus Operandi-registret,

som omfattar anmälda allvarligare brott och utnyttjas i brottsspanings- och brottsutredningsverksamhet. Utöver uppgifter om anmälda brott

innehåller det centrala brottsspaningsregistret även uppgifter om

tillvägagångssätt, signalement personer som setts brottsplatsen eller motsvarande uppgifter för fordon, spår från brottsplats m.m. Efter tillstånd från Datainspektionen har Rikspolisstyrelsen möjlighet

Gällande rätt 65

att samköra brottsanmälansregistret med andra polisiära register om saken gäller grövre brott eller mer omfattande seriebrottslighet.

3.5.4 Det allmänna spaningsregistret

Det allmänna spaningsregistret ASP är ett polisregister och förs med tillstånd Datainspektionen. I registret lagras och systematiseras av uppgifter med anknytning till misstänkt eller konstaterad brottslighet för att användas i polisens spanande och brottsutredande verksamhet. Registret skall uppdateras dels av Rikspolisstyrelsen, dels av den lokala polisorganisationen. Innehållet i registret delas upp i sex huvudmodus operandi, vård dvs. kriminalvård, fordon, grupper; person, farkoster och notiser. Notiserna får bl.a. viss brottslighet, avse spaningsinformation har samband med brottslighet där specifikasom tion av brottet inte kan ske samt tillhåll för misstänkt brottslighet. Uppgifterna från de olika huvudgrupperna får kombineras för en

fullständig information. Dock är endast vissa kombinationer tillåtna.

3 5 Underrättelseregister

.

Som ovan nämnts har polisen tillstånd att föra tvâ olika underrättelseregister, finanspolisens analys- och spaningsregister och Säkerhetspolisens register för underrättelseverksamhet. Finanspolisens register är polisregister i polisregisterlagens mening. Registren är väsentliga hjälpmedel i spanings- och analysverksarnheten i ärenden som avser förfaranden enligt I § lagen 1993:768 om penningtvätt. Registren innehåller uppgifter som rapporterats till Rikspolisstyrelsen enligt 9 och 12 §§ penningtvättlagen, från andra polis- eller tullmyndigheter eller utländska samarbetspartners samt uppgifter som framkommit i finanspolisens spanings- och analysverksamhet. Förutsättningen för registrering är att det finns skäl att anta att transaktionerna som uppgifterna gäller avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Polisen får inte med datorstöd föra andra kriminalunderrättelseregister än de nämnts Rikspolisstyrelsen har sökt tillstånd som ovan. hos Datainspektionen för att få föra ytterligare register med hjälp av

ADB, men har fått avslag på sin framställan först av Datainspektionen

och sedan, efter överklagande, av regeringen. I Datainspektionens avslagsbeslut hänvisas till uttalanden i propositionen 1987/88: 122 om

ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m.m. där föredragande

statsrådet anförde att en systematisk behandling av uppgifter som erhållits genom polisunderrättelseverksamhet måste ske restriktivt och begränsas till att avse särskilt grov och svårutredd brottslighet såsom

66 Gällande rätt sou 1998:9

narkotikabrott och vissa fomier av ekonomisk brottslighet. Regeringen motiverar sitt avslagsbeslut bl.a. med att avvägningen i fråga om

polisunderrättelseregister mellan å ena sidan den enskildes integritet

och å andra sidan vikten av effektiv brottsbekärnpning i stället bör göras i samband med en översyn av polisregisterlagstiftningen.

3.6 Tullverkets brottsregister

Tullverket härleder sin rätt att föra brottsregister till polisregisterlagen.

Av 10 § polisregisterlagen framgår att tullmyndigheter har rätt att

a föra register för ändamål som anges i 1 § polisregisterlagen i den mån det behövs för tullens brottsbekärnpande verksamhet. Av förordningen 1987:864 om tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet följer att tullverket har rätt att föra sina register med ADB-stöd. Av förordningens 2 § framgår vilka uppgifter som får registreras. Enligt den bestämmelsen får registreras dels uppgifter om personer om det är särskild betydelse för brottsutredning och personen är misstänkt av för brott mot de lagar och förordningar som ligger inom tullmyndigheternas brottsbekämpande område, dels uppgifter om varor och transporter med misstänkt samband med sådana brott, dels uppgifter av motsvarande slag som inhämtas från polisregister eller från andra länder. Tullverket har med stöd av förordningen inrättat ett särskilt register som går under benämningen SPADI och utgör ett spanings- och miss-

tankeregister. SPADI består av fem olika grupper av uppgifter, varav

fyra med faktauppgifter om dels personer, dels objekt såsom fordm, organisationer och farkoster och en som innehåller notiser med

beskrivning av brottsliga företeelser. Objektuppgifterna får länkas

samman med notiserna för att man skall få en sammanhängande information. Registret innehåller vidare operativa och strategiska

underrättelser. De operativa underrättelserna avser uppgifter on

misstänkta objekt, medan de strategiska underrättelserna är notiser

med uppgifter för att sprida information om smugglingsvägar, metoder och tendenser m.m. De sistnämnda uppgifterna är oftast inte länkade

till några objekt.

Tullpersonal har tillgång till uppgifter ur registret via terminal.

Tillgången regleras med tilldelning av behörighet efter principen att man inte skall ha tillgång till mer information än man behöver i sitt arbete. Även polisen har terminalåtkomst till SPADI. Tillsynsmyndgheter och Kustbevakningen har rätt att få uppgifter ur registret. Tullmyndigheterna har vidare direkt tillgång till andra myndigheters register. Tillgången till vissa av registren, såsom polisens spaningregister ASP och person- och belastningsregistret är begränsad tlll

sou 1998:9 Gällande rätt 67

uppgifter som faller inom tullens utredningsområde. Tullmyndigheterna har också helt eller delvis tillgång till passregistret, medborgarskapsregister, registret över efterlysta fordon och registreringsskyltar samt godsregistret m.fl. Därutöver har de tillgång till uppgifter ur det statliga person- och adressregistret SPAR, PRV:s och SCB:s olika företagsregister, fastighetsregistret, de centrala fordons- och körkortsregistren samt Sjöfartsverkets register. Tull-

myndigheterna har inte direkt tillgång till uppgifter ur skatteförvalt-

ningens skatteregister.

3.7 Reformeringen av polisens underrättelseregister och Tullverkets brottsregister

3.7.1 Polisens underrättelseregister

I mars 1995 lade regeringen fram ett förslag till riktlinjer för upp-

byggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen prop. 1994/95: 144. I propositionen,

som kallas princippropositionen, har regeringen anfört bl.a. att arbetet

med ny registerlagstiftning bör inriktas att regelverket anpassas

efter de faktiska förhållandena och de tekniska förutsättningar som

numera gäller. Vidare bör enligt regeringen de övergripande principerna i Europarådets rekommendation, No. R 87 15, om användningen av personuppgifter inom polissektorn beaktas så att

uppgifter hålls åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I

propositionen pekar regeringen också utvecklingen av informationsteknik i det internationella brottsbekämpande samarbetet. Såväl

konventionen om ett europeiskt informationssystem EIS som Europolkonventionen förutsätter att det byggs upp informationssystem som innehåller uppgifter som är av betydelse för polisunderrättelsetjänst. Konventionerna förväntas också innehålla förslag till bestämmelser som på andra sätt påverkar registerlagstiftningens

utforrrming.

Registerutredningen har i delbetänkandet Kriminalunderrättelse

-

DN A-register föreslagit att kriminalunderrättelseregister skall få föras med ADB-stöd i form av dels inforrnationsregister som förs utan att vara knutna till någon särskild undersökning, dels mer målinriktade

analysregister. I slutbetänkandet Polisens register har Registerutredningen föreslagit en mer genomgripande reform av polisregisterlagstiftningen anpassad till de nya förutsättningar som EG-direktivet och personuppgiftslagen kommer att innebära. Förslaget till polisdatalag i slutbetänkandet omfattar de överväganden Registerutredningen gjort i delbetänkandet i fråga om behandlingen av person-

68 Gällande rätt

uppgifter i kriminalunderrättelseverksamheten. Förslaget redovisas i kapitel

3.7.2 Tullverkets brottsregister

I propositionen Sveriges tillträde till CIS-konventionen och en ny om lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet prop.

1997/98: l l föreslår regeringen en lag som delvis har klara berörings-

punkter med Registerutredningens förslag till lag om polisens

underrättelseregister. Övervägandena för införandet av särskilda

underrättelseregister är i väsentliga delar desamma, t.ex. att indelningen i olika register skall ske utifrân den funktion som registren skall ha. Tullverkets brottsregister skall enligt lagförslaget indelas i underrättelseregister och spaningsregister. Underrättelseregistren skall i sin tur föras dels som ett gemensamt underrättelseregister som förs hos Generaltullstyrelsen och som skall ge underlag för särskilda und:rsökningar inom underrättelseverksamheten, dels som tillfälliga lokala analysregister för de särskilda undersökningarna. För att underrättelaeeller analysregister skall få föras krävs att den brottsliga verksamhet den särskilda undersökningen avser är allvarlig. Med allvarlig som brottslig verksamhet förstås i lagförslaget verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i två är eller däröver och som tullmyndighet enligt lag eller förordning har befogenhet att ingr.pa mot. I korthet går lagförslaget ut följande. Genom att föra undzrrättelseregistret kan tullmyndigheterna ta tillvara och senare anvärda upplysningar som ger anledning till misstanke om att brottslig verksamhet kan förekomma men som inte omedelbart föranleder en särskild undersökning. Informationen registreras för att kunna liggazill grund för en särskild undersökning eller för informationsutbyte om brottstrender, smugglingsvägar, nya brottsmetoder m.m. Uppgifterna kan röra allmänna iakttagelser om brottslig aktivitet. Av integritetsscäl bör registrering av personuppgifter begränsas till uppgifter om kan antas befatta sig med allvarlig brottslig verksamhet. personer, som Detta gäller dock inte s.k. indirekta personuppgifter, dvs. uppgifter som kan hänföra sig till en viss person utan att vara personuppgiter som t.ex. telefonnummer eller uppgifter om varor eller transparmedel. Sådana uppgifter bör få registreras i underrättelseregistret äxen om ägaren till egendomen inte är inblandad i den aktuella brottslgheten. Uppgifterna skall då vara försedda med en notering om det f-rhållandet. Uppgifter i underrättelseregistret bör inte få sambearbeas med uppgifter i annat register. Personuppgifter skall gallras ut närde inte längre behövs och senast efter tre år om inte en särskild undrr-

Gällande rätt 69

sökning har inletts. För andra uppgifter än personuppgifter, t.ex. information av strategisk art eller beskrivningar av brottsutveckling, föreskrivs ingen bestämd gallringstid, utan de skall gallras ut när de inte längre behövs för det ändamål som de registrerades för. Analysregister får inrättas när tillräckligt många uppgifter i det centrala underrättelseregistret antyder att en viss brottslig verksamhet pågår eller det annars finns anledning att starta en särskild undersökning inom underrättelseverksamheten. Till skillnad från det centrala underrättelseregistret får analysregister föras endast under tiden undersökningen pågår. Uppgifterna skall för att få registreras vara nödvändiga för undersökningen. Sambearbetning får ske med andra register förs inom Tullverket eller hos polisen. Även andra som personuppgifter får registreras i analysregister än sådana som gäller enskild person som är misstänkt för brott. Uppgifter om andra personer än den misstänkte måste dock förses med en notis om detta förhållande. Uppgifterna i ett analysregister skall gallras senast ett år efter det att beslutet om att inrätta registret fattades. Uppgifterna får dock kvarstå längre om de är av särskild betydelse för att kunna avsluta den aktuella undersökningen. Uppgifter ur Tullverkets brottsregister får lämnas ut till bl.a. åklagare, om uppgifterna behövs i en förundersökning eller för prövning frågan inledande förundersökning och till av om av en Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter eller Kustbevakningen, om uppgifterna kan antas ha betydelse för den brottsbekärnpande verksamheten. Möjligheterna att samköra uppgifter från Tullverkets brottsregister med andra register är reglerade i lagförslaget. Uppgifter i underrättelseregistret får med ADB-hjälp tillföras endast Tullverkets analysregister, medan uppgifter i analysregister inte får tillföras andra personregister med hjälp av ADB. Uppgifter i spaningsregister får med hjälp ADB tillföras polismyndighet eller polisregister. av

3.8 Sekretess i den brottsutredande verksamheten

3 1 Tryckfrihetsförordningen

.

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen TF har varje svensk medborgare rätt att ta del allmänna handlingar. Denna rättighet får av enligt 2 § begränsas endast om det är påkallat av vissa i bestämmelsen uppräknade speciella intressen, såsom att förebygga eller beivra brott samt att skydda enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt bestämmelsen får begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar göras endast i särskild lag eller i lag till vilken den en särskilda lagen hänvisar. Den särskilda lagen i fråga är sekretesslagen.

70 Gällande rätt

3.8.2 Sekretesslagens bestämmelser om sekretess i

brottsutredande verksamhet

Sekretesslagens bestämmelser om sekretess i brottsutredande verksamhet finns olika ställen i lagen beroende vilket intresse bestämmelserna avser att skydda. I 5 kap. sekretesslagen behandlas sekretess med hänsyn främst till intresset av att förebygga eller beivra brott. Intresset av att skydda den enskilde från intrång i hans personliga förhållanden behandlas i 7 kap. sekretesslagen. I det kapitlet finns bl.a. särskilda bestämmelser om sekretess för kriminalregister och register som förs med stöd av polisregisterlagen. I 9 kap. behandlas frågor om sekretess i bl.a. den brottsutredande verksamheten med hänsyn till skyddet för den enskildes såväl personliga som ekonomiska förhållanden. I 5 kap. 1 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål och åkla-

garmyndighets, polismyndighets tullmyndighets och Kustbevakningens

,

övriga verksamhet med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller dock endast under förutsättning att det kan

antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. Om om annan myndighet biträder de ovan nämnda myndigheterna med att uppdaga, utreda eller beivra brott, är jämväl denna myndighet underkastad motsvarande sekretess. Sekretess enligt 5 kap. l § sekretesslagen brukar kallas förundersökningssekretess. Förundersökningssekretess regleras också i 9 kap. 17 § sekretesslagen och gäller då med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av personlig och ekonomisk natur. Precis som i 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretessen i bl.a. förundersökningar och âklagares, polisens, tullens och Kustbevakningens övriga verksamhet med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller uppgiften röjs. Är det men om en anmälan eller utsaga från enskild gäller dock sekretessen endast om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Enligt 9 kap. 18 § sekretsslagen gäller inte sekretessen i 17 § för vissa beslut, bl.a. åklagares beslut att väcka åtal eller i vissa ärenden, bl.a. ärenden strafföreom lägganden och förelägganden ordningsbot. Sekretessen enligt 9 kap av 17 § sekretesslagen upphör i de flesta fall när uppgift lämnas till domstol med anledning av åtal.

Vissa uppgifter som behandlas i brottsbekämpande verksamhet

omgärdade av starkare sekretess än förundersökningsSekretessen.

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som

Gällande rätt 71

avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Inte bara polisregister utan även Tullverkets brottsregister och register över sakkunnigutlátanden som förs vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium förs med stöd av polisregisterlagen och omfattas därmed av bestämmelsen. Syftet med bestämmelsen är att skydda enskild mot att uppgifter om dennes personliga förhållanden görs tillgängliga i större omfattning än vad som är nödvändigt. Innehåller registren uppgifter om annat än om enskilds personliga förhållanden så gäller inte registersekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för dessa uppgifter RÅ82 2:68. Bestämmelserna

se

om förundersökningssekretess kan i dessa fall dock oftast tillämpas i stället. Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen är absolut, vilket innebär att den gäller oavsett om ett utlämnande hade medfört skada eller inte. Uppgifter ur registren kan inte lämnas ut med stöd av bestämmelser i sekretesslagen, utan rätten att få del av uppgifterna måste följa av de lagar som reglerar registren eller av säkerhetsskyddslagen 1996:627 eller förordningar som har stöd i dessa av lagar.

3.9 Om utlämnande av uppgifter

3.9.1 Utlämnande av uppgifter enligt sekretesslagen

Möjligheterna att lämna ut uppgifter för vilka sekretess gäller regleras, såvitt intresse, i l kap. och 14 kap. sekretesslagen. De nu är av

särskilda registerförfattningarna innehåller också bestämmelser om till vilka sådana uppgifter får lämnas ut.

Enligt l kap. 2-3 §§ sekretesslagen får uppgift för vilken sekretess gäller inte röjas för enskild eller för annan myndighet i andra fall än i sekretesslagen eller om uppgiftslämnandet regleras särskilt som anges i lag eller förordning. Sekretess gäller således bl.a. mellan olika poliseller tullmyndigheter samt mellan polis- eller tullmyndighet och åklagare. Även mellan olika verksamhetsgrenar inom myndigsamma het råder sekretess om verksamhetsgrenarna är självständiga i förhållande till varandra. Det sistnämnda innebär att sekretess råder mellan tullmyndigheternas tullkriminalenheter och den övriga tullverksamheten. Inte ens under förundersökning anses en polismyndighet eller tullkriminalenhet som verkställer utredningen och den åklagare som är förundersökningsledare utgöra en sådan arbetsenhet att de kan betraktas som en myndighet i sekretesslagens mening. Sekretesslagens reglering skall därför, liksom när det gäller skilda verksamhetsgrenar inom samma myndighet, tillämpas förundersökningsledaren och den

72 Gällande rätt

som biträder honom i utredningsarbetet. I sammanhanget bör framhållas att det i princip saknar betydelse vilken form uppgifterna har och om dessa finns i allmänna handlingar eller Sekretesslagen är nämligen både en tystnadspliktslag och en lag som reglerar

utlärrmande av allmänna handlingar se 1 kap. l § sekretesslagen.

I fråga sekretess i förhållande till utländsk myndighet eller

om

mellanfolklig organisation finns särskilda bestämmelser i 1 kap. 3 §

tredje stycket sekretesslagen. Sekretessbelagd uppgift får inte röjas annat än om utlänmande sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller

mellanfolkliga organisationen.

I 1 kap. 5 § och 14 kap. sekretesslagen anges att uppgifter i vissa fall kan lämnas ut utan hinder av sekretess. Enligt l kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att en uppgift lämnas ut det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna om fullgöra sin verksamhet. Denna bestämmelse är av avgörande betydelse för att samarbetet mellan åklagaren och den myndighet som biträder honom i en förundersökning skall kunna fungera. Utväxlande av uppgifter mellan förundersökningsledaren och den som biträder honom är i själva verket nödvändigt för att båda parter skall kunna fullgöra sina respektive uppgifter. Som exempel kan nämnas att åklagaren måste sekretessbelagd information för att kunna fatta

korrekta beslut om t.ex. tvångsmedel. Utredningspersonalen måste på

motsvarande sätt få del av sekretessbelagd information som kommer åklagaren till del exempelvis vid domstolsförhandlingar. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen har betydelse framför allt i samarbetet mellan polis/åklagare å ena sidan och andra myndigheter å andra sidan. De reglerar exempelvis skattemyndigheternas möjligheter att lämna sekretessbelagd information i samband med brottsamnälan eller under förundersökning. Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar inte sekretess att uppgifter lämnas till regeringen eller riksdagen eller till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Amnälningsskyldighet är en typisk uppgiftsskyldighet av det slag som åsyftas i 14 kap. 1 § sekretesslagen. Uppgiftsskyldigheten måste vara uttrycklig. Det är inte tillräckligt med allmänt hållna föreskrifter om samarbete mellan myndigheterna för att bryta sekretessen. Ytterligare möjligheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter följer av 14 kap. 2 § sekretesslagen. Detta lagrum innehåller en katalog av förutsättningar för att uppgifter i andra fall än som anges i 14 kap. 1 § sekretesslagen skall få lämnas ut. Bl.a. anges i bestämmelsens fjärde stycke att sekretess inte hindrar att uppgift som angår misstanke om

Gällande rätt 73

brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. Vissa uppgifter kan lämnas ut endast om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen medför att l kap. 5 § sekretesslagen, vari sägs att sekretess inte utgör hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet, inte tillämpas annat än i undantagsfall när det gäller anmälan eller angivelse till åtal. Enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen, den s.k. generalklausulen, får utöver vad som följer av 14 kap. l och 2 §§ sekretesslagen sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Generalklausulen är inte utan undantag. Om utlämnandet strider mot lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt datalagen, föreskrift som har meddelats med stöd av datalagen, får uppgiften inte länmas ut trots att förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. I fråga om att lämna ut uppgifter mellan olika polis- och tullmyndigheter kan det komma i fråga att tillämpa generalklausulen. I förarbetena till sekretesslagen framgår att generalklausulen särskilt ger utrymme för infonnationsutbyte när det är fråga om myndigheter med samma sakliga behörighet men med skilda lokala kompetensomrâden eller om myndigheter som har närbesläktade funktioner och som båda har rättslig befogenhet att fordra in de utväxlade uppgifterna prop. 1979/80:2, del A. s. 326.

3.9.2 Utlämnande av uppgifter ur polisregister och

Tullverkets brottsregister

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller absolut sekretess för personuppgifter i polisens eller Tullverkets brottsregister. De allmänna reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga. Utlämnande av uppgifter ur registren kan ske endast med uttryckligt stöd i polisregisterförfattningarna respektive i den ovan nämnda förordningen om Tullverkets register för brottsbekärnpande verksamhet. Enligt 3 § första stycket polisregisterlagen har bl.a. Rikspolisstyrelsen, allmän åklagare och andra polismyndigheter en generell rätt att få utdrag ur eller upplysning om innehållet i polisregister. För vissa andra myndigheter krävs att regeringen ger tillstånd till att upplysningar för visst slag av ärenden eller för särskilt fall lämnas ut. Regeringen får enligt andra stycket också föreskriva att viss myndighet får ha terminalåtkomst till registren. Den enskilde har enligt tredje

stycket en starkt inskränkt rätt till upplysningar ur polisregistren. För

74 Gällande rätt sou 1998:9

att den enskilde skall få ut uppgifterna krävs att han behöver utdraget för att ta till vara sin rätt i främmande stat, för att få tillstånd att resa in, vistas, bosätta sig eller arbeta i en främmande stat eller för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller beivrandet av brott, och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål eller, i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas. Rikspolisstyrelsen får enligt 4 § på framställning av polis- eller âklagarrnyndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller annan stat ansluten till internationella kriminalpolisorganisationen Interpol eller av denna organisation förordna, att uppgift från polisregister skall utlämnas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende. l den ovan nämnda förordningen om Tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet finns motsvarande bestämmelser för

uppgifter i Tullverkets brottsregister. Enligt 6 § första stycket

förordningen skall utdrag ur eller upplysning om innehållet i sådana register lämnas framställning av Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter och Kustbevakningen. Samma upplysningar får enligt andra stycket lämnas om det behövs för att fullgöra skyldigheter som Sverige eller svensk tullmyndighet har enligt överenskommelse med främmande stat. Datainspektionen har rätt till sådana upplysningar för tillsyn enligt datalagen. I 7 § i förordningen föreskrivs att tullmyndigheter, Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter får ha tenninalåtkomst till Tullverkets brottsregister. Ytterligare föreskrifter om terminalåtkomst kan meddelas efter samråd mellan Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen. Registerutredningen har föreslagit ändringar i sekretesslagen som, om de genomförs, innbär att utlämnande av uppgifter ur polisens register kan ske även utan stöd i särskild lag. De föreslagna ändringarna behandlas ingående i avsnitt 7.11 och i kapitel Den föreslagna regleringen av utlänmade av uppgifter ur Tullverkets brottsregister har nämnts i avsnitt 3.7.2.

4 Internationell utblick

Detta kapitel innehåller en redogörelse för hur ADB-stödet utnyttjas

hos den tyska skattekriminalen och den brittiska tullmyndigheten.

Redogörelsen bygger på informationer som inhämtats vid studiebesök hos Oberñnanzdirektion i Frankfurt och H M Customs Excise - National Investigation Service och National Intelligence Division i London.

l Tyskland

4.1.1 Utredningen av skattebrott

I Ekobrottsberedningens rapport Skattekriminal finns en beskrivning

av den tyska skattekriminalorganisationen Ds 1997:23 135 I

s. korthet gäller att skattebrott utreds på delstatsnivå av skatteförvaltningen Inom varje delstat finns ett Finanzministerium, under vilket ett antal Finanzämter skattemyndigheter sorterar. Vid vissa skatte-

myndigheter finns Straff- und Bussgeldsachenstellen sanktionskontor

ochSteuerfahndungstellenskattekriminaler. Skattekriminalenheternas

uppgift är att utreda skattebrott och i förekommande fall de

- fiskala frågor som har anknytning till brottet eller den brottsmisstänkte. Utredningen leds av en åklagare eller, under vissa förutsätt-

ningar, av en tjänsteman vid skattemyndighetens sanktionskontor.

Utredning om skattebrott kan inledas i anledning av att personal hos

skattemyndigheten fattar misstanke om att något är fel eller genom att skattemyndigheten fâr uppgifter från enskilda eller genom anmälan från domstol eller myndighet har anmälningsplikt. Enligt

annan som vad vi inhämtat kommer i delstaten Hessen cirka 40 procent av

anmälningarna om skattebrott från skattemyndigheterna. Lika mycket kommer från andra myndigheter, främst från åklagare och polis. Resterande anmälningar kommer från den privata sektorn och från

utlandet.

4.1.2 Registertillgâng och sekretess

I skattekriminalens undersökningar sker behandlingen av personuppgifter m.m. i huvudsak manuellt. Skattekriminalen kan dock i det

76 Internationell utblick SOU 198:9

enskilda fallet få tillgång till ADB-stöd när fråga är om större och komplicerade utredningar. l framtiden skall behandling av uppgifter i skattekriminalens utredningar ske automatiskt. Delar av ett automatiskt utredningsförfarande väntas införas under 1998. Skattekriminalen har direkt tillgång till skattemyndigheternas fiskala register i fråga uppgifter med anknytning till det geografiska om behörighetsornrådet. Har uppgifterna anknytning till andra områden inom delstaten eller andra delstater är tillgången begränsad. Skattekriminalen kan göra universalsökning namn och så sätt få ram uppgifter huruvida akt upprättats beträffande den sökte och om en vilket kontor handlägger ärendet. En förutsättning för tillgången som

till uppgifter i register är att uppgifterna behövs i en "konkretiserad

och individualiserad" utredning. Skattekriminalen får inte utnyttja registren för "profilundersökningar". Samtliga tjänstemän inom skattekriminalen har tenninalåtkomst. För att säkerställa dataskyddet loggas varje förfrågan. Otillåten sökning i registren medför straffansvar. Om skattekriminalen behöver sakupplysningar i registren som inte har anknytning till det egna behörighetsområdet måste den vända sig till den behandlande myndigheten med en Amsthilfe, en begäran om

att uppgifterna skall lämnas ut.

. Inom skatteförvaltningen finns ytterligare register från vilka skattekriminalen efter förfrågan kan hämta uppgifter. Vid Informa-

tionszentrale Steuerfahndung IZ-Steufa förs ett manuellt register över

Steuerstrafverfahren, dvs. över personer som varit föremål för prövning i anledning skattebrott. Skattekriminalen har också av tillgång till uppgifter Fiscal SCENT, som är ett informationssystem ur över mervärdesskatt inom EU, och genom Amsthilfe SCENT, - som är EU:s tullinformationssystem. Andra myndigheter är skyldiga att bistå skattekriminalen med uppgifter efter förfrågan. Genom sådan förfrågan hämtar skattekriminalen upplysningar från bl .a. folkbokföringsregister, register över socialförsäkringstagare, handelsregister och kriminalregister. Skattekriminalen skall i framtiden ha direkt tillgång till kriminalregistret. Polisen tillämpar ingen sekretess i förhållande till utredningen vid skattemyndigheten. Skattesekretessen i en utredning hos skattemyndigheten gäller mot polisen. En generalklausul i sekretesslagen medger dock att uppgifter lämnas till polisen i fall av "tvingande offentligt

intresse". Åklagaren har som förundersökningsledare tillgång till

uppgifterna i skatteutredningen. Är det fråga utredning blandad om av brottslighet, där skattemyndigheten utreder brott inom skatteområdet och polisen utreder den övriga brottsligheten, lämnar åklagaren ut nödvändiga uppgifter från skatteutredningen till polisen. För att motverka effektivitetsförluster på grund av att skattekriminalens terrninalåtkomst i princip är begränsad till fiskala register

Internationell utblick 77

inom det egna behörighetsomrâdet informerar de olika skattekriminalerna i de olika delstaterna varandra regelbundet om utredningar med gemensamma anknytningar. Skattekriminalenheterna möts också för att dryfta utvecklingen inom lagstiftning och andra principiella frågor. På motsvarande sätt hålls gemensamma möten med statsåklagaren, polis-, tull- och skattemyndigheterna för att utbyta infonnation. De företrädare för den tyska skattekriminalen som vi har sammanträffat med har uppgett att dagens system i och för sig fungerar, men

att en ökad automatisering av behandlingen av uppgifter i utred-

ningarna och en ökad terminalâtkomst till register kommer att innebära klara effektivitetsvinster.

4.2 Storbritannien

Syftet med besöket i Storbritannien har varit att se hur en förhållandevis utbyggd automatisering av uppgiftsbehandling och infonnationsutbyte fungerar i praktiken. Vi valde den anledningen att granska av det informationssystem som används av H M Customs Excise - National Investigation Service för att utreda mervärdesskatte- och punktskattebedrägerier.

4.2.1 National Investigation Service

Det brittiska beskattningsförfarandet är uppdelat två olika myndigheter. H M Customs Excise uppbär tull, punktskatt excise och mervärdesskatt VAT value added tax medan Inland Revenue

för beskattning företag och individer. Myndigheterna utreder svarar av brott inom sina respektive ansvarsområden. Uppbörd VAT och exciseduty sker vid s.k. collections inom den av regionala tullmyndigheten. Inom varje collection finns underrättelseteam. När misstanke oegentlighet uppstår undersöker underom rättelsetearnet detta och skickar sedan ärendet vidare antingen till "Local Frauds Investigation" eller till National Investigation Service. Storleken den undandragna skatten avgör var ärendet fortsättav

ningsvis skall handläggas. Överstiger värdet 75 000 pund handläggs

ärendet vid National Investigation Service. Utredningarna vid National Investigation Service inleds med att särskilda enheter samlar in information och skapar en bild av den misstänkta brottsliga verksamheten som sedan vidarebefordras till operativa enheter, som i sin tur svarar för den egentliga förundersökningen.

78 Internationell utblick

4.2.2 Registertillgäng m.m.

De särskilda enheterna inom National Investigation Service har tillgång till ett omfattande datorstöd i sitt arbete. Informationen i utredningarna behandlas i stor utsträckning automatiskt. Särskilda system underlättar för utredaren att ha överblick över infonnationen, t.ex. DIHS Departmental Intelligence Handling System och Analysts Notebook.

I CEDRIC Customs and Excise Departementally Related Intelli-

gence Computer lagras all information om personer eller företag som misstänks vara inblandade i brottslig aktivitet som gäller brott inom myndighetens ansvarsområde. Registret innehåller således även information om narkotika. Informationen i registret förs in av de som utför de särskilda undersökningarna och uppdateras varannan timme. Inland Revenue och polisen har tillgång till uppgifter ur CEDRIC som gäller respektive myndighets ansvarsområde, dvs. Inland Revenue har

tillgång till uppgifter om brott inom skatteornrådet medan polisen har

tillgång till uppgifter om narkotikabrott. Gallringstiden för uppgifter i CEDRIC är tre år.

Uppgifter om brott kan också hämtas via terminal från PNC Police

National Computer som innehåller kriminalregister och bilregister samt från Special Compliance Office Computer, som är Inland Revenues datasystem med information om personer och företag som varit föremål för utredning i fråga om allvarligare skattebrott. Enheterna har också tillgång till ett flertal register med olika upplysningar av fiska natur VISION, VIES, MSS och Fiscal SCENT. I framtiden kommer alla dessa upplysningar att samlas i ett register för hela H M Customs Excises fiskala verksamhet, DTR Departmental Trader Register. På motsvarande sätt kommer register inom

Inland Revenue att samlas i IRONs Inland Revenue Office of the

Nineties, vilket register enheterna i framtiden skall kunna ha tillgång till. För att kunna utnyttja de fiskala registren effektivt finns vidare system som kan utnyttjas i samband med riskanalyser, t.ex. CRIP Compliance Risk Information Project. En särskild ledningscentral inom National Investigation Service samlar in och bearbetar viss ytterligare information. Denna information kommer från olika företag eller banker, t.ex. finns det on-line uppkoppling mot färjelinjernas bokningsregister. Informationsutbytet är frivilligt och bygger att informationen inte hanteras på ett otillbörligt sätt.

Internationell utblick 79

4.2.3 Informationsutbyte mellan H M Customs Excise

och Inland Revenue

Den brittiska lagstiftningen i första hand the Data Protection Act

tillåter ett infonnationsutbyte mellan H M Customs Excise och andra myndigheter, däribland Inland Revenue. Det finns dock särskilda begränsningar i fråga om hur informationen får användas av

den mottagande myndigheten. Sådana begränsningar framgår av s.k.

memoranda of understanding och av den utlärrmande myndighetens codes of practice. Tidigare har dessa begränsningar inneburit att information i princip kunnat utbytas endast i de enskilda fallen mellan H M Customs Excise och Inland Revenue, men nu tillåts ett mer omfattande informationsutbyte. För närvarande förbereds förslag om ökade möjligheter till informationsutbyte mellan dessa myndigheter.

5 EG-direktivet och

personuppgiftslagen

I detta kapitel behandlas EG-direktivet av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter EG-direktivet. Direktivets syfte är att harmonisera medlemsländernas regler om

behandling av personuppgifter, så att de har en gemensam hög skyddsnivå och att därigenom det fria flödet av sådana uppgifter

mellan medlemsländerna underlättas. Direktivet är i sig inte gällande rätt hos medlemsländerna, utan länderna måste införliva direktivet i den nationella lagstiftningen. Regeringen har nyligen överlärrmat en remiss till Lagrådet med ett förslag till personuppgiftslag Lagrådsremiss 1997-10-30. Genom personuppgiftslagen, som är avsedd att träda i kraft den 24 oktober 1998, implementeras EG-direktivet i svensk rätt. Den föreslagna personuppgiftslagen går något längre i fråga om att reglera behandlingen av personuppgifter än direktivet. Till skillnad från direktivet avses nämligen personuppgiftslagen bli tillämplig även brottsutredande myndigheters verksamhet. Det finns därför särskild anledning att ingående behandla lagförslaget.

5. 1 EG-direktivet

5. 1 1 Allmänt .

Den 24 oktober 1995 antogs inom EU Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på

behandling personuppgifter och om det fria flödet av sådana

av uppgifter EG-direktivet. Direktivets principer om skydd för enskilda personers fri- och rättigheter är en precisering och förstärkning av principerna i Dataskyddskonventionen från 1981. Syftet med direktivet är att garantera dels en hög skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri- och rättigheter med avseende behandling av personuppgifter, dels en likvärdig skyddsnivå i alla medlemsstater, så att staterna inte skall kunna hindra det fria flödet mellan dem av personuppgifter under hänvisning till enskilda personers fri- och rättigheter. EG-direktivet är direkt bindande för medlemsstaterna i fråga om det resultat som skall uppnås. För att bli gällande rätt måste direktivet införlivas i den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna bestämmer själva på vilket sätt direktivet skall införlivas, men är därvid starkt

82 EG-direktivet och personuppgiftslagen

bundna av direktivets innehåll. Medlemsstaterna kan inte föreskriva vare sig ett bättre eller sämre skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet av sådana uppgifter, än vad som följer av EG-direktivet.

5.2 Närmare om EG-direktivets innehåll

5.2. 1 Tillämpningsområde

EG-direktivet handlar om enskilda personers skydd. Skyddet för juridiska personer berörs inte av direktivet. Inte heller berörs sådan verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten, däribland verksamhet som rör allmän säkerhet, försvar, statens säkerhet och statens verksamhet straffrättens område. EG-direktivet omfattar inte bara automatisk databehandling utan också manuell behandling av personuppgifter. När det gäller manuell behandling omfattar direktivet dock bara behandling av uppgifter som

ingår eller kommer att ingå i ett register. Utanför tillämpningsområdet

faller t.ex. ostrukturerade akter. Kriterierna för när uppgifterna är så strukturerade att fråga är om ett manuellt register bestäms inte i direktivet, utan kan utformas av varje enskild medlemsstat. EGdirektivet omfattar inte behandling av personuppgifter för privat bruk.

5.2.2 Bestämmelser om när personuppgifter får behandlas

Enligt direktivet måste all behandling av personuppgifter vara laglig och korrekt. Uppgifterna måste vara riktiga och aktuella samt adekvata, relevanta och nödvändiga med hänsyn till de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålen uttryckligt angivna vid tiden skall vara för insamling av uppgifterna. Om andra ändamål läggs fast efter det att uppgifterna samlats in, får inte de nya åndamålen vara oförenliga med de ursprungliga. Behandling av personuppgifter får enligt EG-direktivet bara ske i vissa fall. Behandling får ske efter samtycke från den registrerade eller i samband med fullgörande av avtal där den registrerade är part. Behandling får också ske om den är nödvändig för att fullgöra en

rättslig förpliktelse, som åvilar den registeransvarige eller för att

skydda vitala intressen för den registrerade. Vidare får behandling ske om den är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift som antingen är av allmänt intresse eller utgör ett led i myndighetsutövning. Slutligen får behandling av personuppgifter ske efter en intresseavvägning där intresset av att den registeransvarige får behandla uppgifterna överväger den registrerades intresse av att så inte sker.

EG-direktivet och personuppgiftslagen 83

Vissa uppgifter som grund av sin natur kan kränka grundläggande fri- och rättigheter eller privatlivets helgd får inte behandlas utan

samtycke av den registrerade. Det gäller sådana uppgifter som avslöjar

den enskildes ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemsskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa och sexualliv. I vissa, särskilt angivna undantagsfall får dock sådan behandling ske även utan den enskildes samtycke, t.ex. när behandling av sådana uppgifter är nödvändig för åtgärder inom hälsooch sjukvård eller liknande. Medlemsländerna får under förutsättning lämpliga skyddsåtgärder och av hänsyn till ett viktigt allmänt av intresse besluta om andra undantag än de som anges i direktivet. Direktivet innehåller inte något förbud mot att behandla uppgifter om brott Emellertid finns det särskilda regler om sådan behandling m.m. föreskriver bl.a. att behandlingen endast får ske under kontroll av som myndighet.

5.2.3 Information och rättelse m.m.

EG-direktivet föreskriver att den registeransvarige skall informera den registrerade om att dennes personuppgifter är föremål för behandling och därvid redogöra för ändamålet med behandlingen. Har uppgifterna inte samlats in från den registrerade själv behöver den registeransvarige inte lämna någon information, om det skulle visa sig vara omöjligt eller innebära en ansträngning som inte står i proportion till nyttan. Den registrerade har dock rätt att begäran få information om de registrerade uppgifterna. Vidare har den registrerade rätt att få sådana uppgifter som inte har behandlats i enlighet med direktivet rättade, utplånade eller blockerade. Sker rättelse skall den registeransvarige underrätta tredje man som fått del av den felaktiga uppgiften. Underrättelse behövs dock inte i de fall där sådan är omöjlig eller förenad med en oproportionerligt stor arbetsinsats. Medlemsstaterna får föreskriva begränsningar i fråga om vissa skyldigheter och rättigheter, bl.a. informationsskyldigheten och rättigheten att på begäran få tillgång till uppgifter. En sådan begränsning måste dock en nödvändig åtgärd med hänsyn till vissa vara allmänna intressen, bl.a. intresset av att undersöka, avslöja och åtala för brott. Till skydd för den registrerade innehåller direktivet vidare bestämmelser om säkerhet vid behandlingen. Genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder skall den registeransvarige skydda personuppgifter mot otillåten behandling samt mot förstoring, förlust, ändring eller otillåten spridning.

84 EG-direktivet och personuppgiftslagen

5.2.4 Tillsynsmyndighet

I EG-direktivet föreskrivs ett relativt omfattande anmälningsförfarande till en tillsynsmyndighet när det gäller helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter. För icke-automatiserade behandlingar av personuppgifter får medlemsländerna föreskriva ett förenklat anmälningsförfarande. Undantag från anmälningsplikt eller ett förenklat anmälningsförfarande får vidare föreskrivas dels om det med hänsyn till de behandlade uppgifterna inte är sannolikt att den registrerades fri- eller rättigheter kränks, dels om den registeransvarige har utsett ett uppgiftsskyddsombud. Svensk tillsynsmyndighet kommer att vara Datainspektionen.

5.2.5 Överföring av uppgifter utanför EG

Direktivet syftar till ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsländerna. I fråga om överlämnande av uppgifter till andra länder är förhållandet annorlunda. Som huvudregel gäller att överföring av personuppgifter, som behandlats eller är avsedda att behandlas efter överföring till tredje land, bara får ske om det landets lagstiftning kan säkerställa en adekvat skyddsnivå. Vad som är en adekvat skyddsnivå får avgöras under ledning av bl.a. vilka uppgifter som skall behandlas och ändamålet med behandlingen. Generellt kan sägas att de länder som anslutit sig till Dataskyddskonventionen håller en godtagbar skyddsnivå. I vissa fall får överföring ske till länder, vars lagstiftning i och för

sig inte erbjuder en adekvat skyddsnivå. Överföring får ske till sådana

länder bl.a. om den registrerade går med att överföring sker eller om överföringen är nödvändig eller bindande enligt författning av skäl som rör viktiga allmänna intressen. Exempel på det sistnämnda är vissa överföringar av uppgifter mellan skattemyndigheter eller mellan tullmyndigheter. I sådana fall garanteras skyddsnivån genom avtal mellan länderna.

5.2.6 Tidpunkt för införlivande av direktivet i den nationella lagstiftningen

Medlemsstaterna skall införliva EG-direktivet i den nationella lagstiftningen senast den 24 oktober 1998. När det gäller sådan behandling av personuppgifter som redan pågår, skall denna bringas i överensstämmelse med direktivet senast tre år därefter. I fråga manuella om register gäller dock en övergångstid om tolv år.

EG-direktivet och personuppgiftslagen 85

5.3 Personuppgiftslagen

Antagandet EG-direktivet föranledde regeringen att i juni 1995 av tillsätta Datalagskommittén, med uppgift att göra en total revision av datalagen och utreda vilket sätt EG-direktivet skulle införlivas i

svensk rätt. Kommittén har också haft i uppdrag att anpassa grundlags-

reglerna allmänna handlingars offentlighet till den nya tekniken. om

Uppdraget har redovisats i betänkandet Integritet Offentlighet

- - Informationsteknik SOU 1997:39. betänkandet finns dels ett förslag

till persondatalag skall ersätta den nuvarande datalagen, dels

som

förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen, regeringsformen, yttrandefrihetsgrundlagen, sekretesslagen och arkivlagen 1990:782. Datalagskommitténs förslag har beretts inom regeringskansliet.

Regeringen har valt att inte fram med ändringar i tryckfrihetsförordningen eller de ändringar i andra lagar som skulle följa därmed Lagrådsremissen 29 Regeringen har i sitt lagförslag valt att s.

kalla den lag här behandlas för personuppgiftslagen i stället för

som

persondatalagen. Förslaget till personuppgiftslag är av största intresse

för reglerna behandling personuppgifter inom skattemyndigom av heternas brottsbekämpande verksamhet.

5.4 Allmänt förslaget till personuppgiftslag och

om

dess tillämpningsområde

Såväl den nuvarande datalagen som EG-direktivet bygger på att själva

hanteringen av personuppgifter regleras. Regeringen konstaterar att personuppgiftslagen bör följa EG-direktivets struktur och att avvikelser

bör göras endast när det finns särskilda skäl därtill.

Lika med direktivet skall personuppgiftslagen reglera själva hanteringen personuppgifter och inte bara missbruk av sådana

av

uppgifter. Det innebär att behandling personuppgifter som inte sker

av

med stöd personuppgiftslagen inte är tillåten. Regeringen konsta-

av terar dock att framtida ordning där bara missbruket regleras är en önskvärd, sådan skall då föregås av ett nytt EG-direktiv. men en

Personuppgiftslagen skall enligt förslaget vara teknikoberoende.

Lagen tillämpas all helt eller delvis automatisk behandling av personuppgifter och på manuell behandling av uppgifter som ingår,

eller är avsedda att ingå, i strukturerade samlingar av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda

kriterier 5 § i lagförslaget.

Till skillnad från EG-direktivet skall personuppgiftslagen vara

generell och omfatta även sådan verksamhet faller utanför som gemenskapsrätten. Personuppgiftslagen kommer således samma sätt

86 EG-direktivet och personuppgiftslagen

som den nu gällande datalagen att omfatta behandling av personuppgifter hos bl.a. polisen och försvaret. Det är inte all behandling som omfattas av den föreslagna personuppgiftslagen. Behandling av uppgifter om juridiska personer omfattas inte, heller behandling av privat natur 6 § i lagförslaget. Vidare undantas all behandling av personuppgifter som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen eller som utförs som ett led i konstnärligt skapande 7 § i lagförslaget. I vissa fall får personuppgiftslagens bestämmelser stå tillbaka för

annan lagstiftning. Särreglering i lag eller förordning de särskilda

registerförfattningarna skall enligt 2 § i lagförslaget gälla framför personuppgiftslagen. Lagen innehåller ingen EG-spärr, vilket innebär att även särregler som är motstridiga mot EG-direktivet gäller. Detta väntas dock inte medföra några svårigheter, eftersom de särskilda registerförfattningarna också måste anpassas till EG-direktivet och till den föreslagna personuppgiftslagen. För redan pågående behandlingar behöver anpassningen inte vara klar före hösten 2001. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om uppgifters offentlighet gäller före den föreslagna personuppgiftslagen. Enligt 2 kap. TF har varje svensk medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar, så länge dessa inte innehåller uppgifter för vilka gäller sekretess. Personuppgiftslagen får inte inskränka myndigheternas skyldighet att lämna ut personuppgifter enligt 2 kap. TF. Den föreslagna lagen inskränker inte heller bestämmelser arkivmyndighets bevarande om eller omhändertagande av uppgifter 8 § i lagförslaget.

5.5 Lagens förhållande till EG-direktivet

Förslaget till personuppgiftslag följer i stort den struktur som EGdirektivet anvisar. Avvikelser från strukturen förekommer dock i den mån det föranletts av särskilda skäl. Lagtexten har i vissa fall utformats på annat sätt än direktivet, t.ex. när den officiella svenska översättningen av direktivet inte är helt rättvisande. EG-direktivet innehåller ett antal huvudregler som måste införas i personuppgiftslagen. Ofta är dessa huvudregler och principer allmänt hållna. För att kunna tillämpas de personuppgiftsansvariga behöver av de preciseras och konkretiseras. Personuppgiftslagen innehåller dock inte några detaljbestämmelser fyller ut de generellt hållna huvudsom reglerna. Det överlämnas i stället regeringen och Datainspektionen att inom den ram som den föreslagna personuppgiftslagen drar upp göra nödvändiga preciseringar och konkretiseringar.

EG-direktivet och personuppgiftslagen 87

5.6 Definitioner

Personuppgiftslagen använder i allt väsentligt samma begrepp som

EG-direktivet. I direktivet talas det dock registeransvarig" och om

"registerförare", medan personuppgiftslagen i stället använder sig av personuppgiftsansvarig" och personuppgiftsbiträde" Definitionerna

. begreppen är till sin innebörd desamma. av

Några de centrala begreppen i personuppgiftslagen definieras

av mer på följande sätt. Personuppgifter i lagens mening är all slags information direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som

är i livet. Med behandling personuppgifter avses varje åtgärd

som av vidtas beträffande dessa. Personuppgiftsansvarig är den som som eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och ensam

medlen för behandlingen av personuppgifter.

5.7 Förutsättningar för behandling av personuppgifter

5.7.1 Grundläggande krav på behandling av

personuppgifter 9 §

Personuppgiftslagen anknyter i fråga om kraven på behandling av

personuppgifter till EG-direktivet. Detta innebär bl.a. att person-

uppgifter alltid skall behandlas ett korrekt och lagligt sätt.

Vidare följer att personuppgifter skall samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Efter insamlingen får behandling av uppgifterna inte ske ett sätt som är oförenligt med de ursprungliga ändamålen. De får behandlas för andra ändamål endast dessa inte är oförenliga med de ursprungliga ändamålen.

om Även ett utlämnande uppgifterna till måste vara förenligt av annan med de ursprungliga ändamålen. Att ändamålen skall vara särskilda innebär alltför allmänt hållen ändamålsbeskrivning inte får att en godtas. Hur detaljerad ändamålsbeskrivningen måste vara får avgöras i praxis föreskrifter från regeringen och Datainspektionen. och genom Det inte oförenligt med de ursprungliga ändamålen att behandla anses uppgifterna för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. De behandlade uppgifterna skall hålla en hög kvalitet. De måste riktiga och relevanta och inte allför omfattande i förhållande till vara de ändamål för vilka de behandlas. Om nödvändigt skall uppgifterna också aktuella. Uppfyller de inte kraven skall den personvara uppgiftsansvarige vidta alla rimliga åtgärder för att utplåna, blockera eller rätta uppgifterna.

88 EG-direktivet och personuppgiftslagen SOU 19989

Personuppgifterna får inte heller sparas längre än nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka uppgifterna behandlas. Därefter måste de avidentifieras eller förstöras.

5.7.2 När behandling av personuppgifter skall vara tillåten

10-12 §§

Enligt den föreslagna personuppgiftslagen skall det vara tillåtet att behandla personuppgifter efter den registrerades samtycke. Återkallar den registrerade sitt samtycke får ytterligare personuppgifter om denne inte registreras. I vissa fall får dock personuppgifter behandlas trots att samtycke från den registrerade saknas. En förutsättning i samtliga fall är att behandlingen är nödvändig för ändamålen. Här kan anmärkas att de flesta automatiska bearbetningar av personuppgifter också kan utföras manuellt. Nödvändighetsrekvisitet har av Datalagskommittén tolkats så att personuppgifter får behandlas även i de fall det är faktiskt möjligt att utföra uppgiften på annat sätt, om förfarandet underlättas genom användningen av automatisk databehandling. Regeringen har inte kommenterat Datalagskommitténs tolkning härvidlag. Personuppgifter får behandlas i samband med avtal, när det krävs för att fullgöra ett avtal med den registrerade eller när det behövs för att dennes begäran vidta åtgärder innan ett avtal träffas. Vidare får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för att den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar honom eller henne. Den rättsliga förpliktelsen kan ha ålagts den personuppgiftsansvarige genom lagar, förordningar, andra författningar av lägre valör eller genom myndighetsbeslut i enskilda fall. Däremot är det oklart om en förpliktelse som någon har åtagit sig genom avtal kan anses vara sådan att han eller hon har rätt att behandla personuppgifter på grund därav. Personuppgifter får också behandlas för att skydda vitala intressen för den registrerade. Likaså får sådana uppgifter behandlas om det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller för att utföra en arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning. Slutligen får personuppgifter behandlas om en avvägning ger vid handen att den personuppgiftsansvariges berättigade intresse av en behandling väger tyngre än den registrerades intresse av skydd. Med den personuppgiftsansvarige jämställs vid intresseavvägningen också sådana tredje män till vilka uppgiften lämnas ut. Bara i synnerliga undantagsfall bör den personuppgiftsansvariges intresse av behandlingen anses väga över intresset hos en registrerad som uttryckligen motsatt sig behandlingen. Datainspektionen bör ha ett särskilt ansvar för att ge person-

EG-direktivet och personuppgiftslagen 89

uppgiftsansvariga råd och vägledning i fråga om intresseavvägningen i de olika fall där en sådan kan komma i fråga.

5.7.3 Förbud mot att behandla känsliga personuppgifter

13 §

I förslaget till personuppgiftslag återfinns EG-direktivets förbud i fråga om behandling av känsliga personuppgifter. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse samt medlemskap i fackförening får inte behandlas. Likaså är det förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

5.7.4 Undantag från förbudet 14-20 §§

Förbudet mot att behandla känsliga personuppgifter är inte undantagslöst. Sådana uppgifter får behandlas efter den registrerades samtycke eller om den registrerade offentliggjort uppgiften ett tydligt sätt. Vidare får behandling ske om den är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra sina skyldigheter eller utöva sina rättigheter inom arbetsrätten. I stort sett gäller det fullgörandet av alla skyldigheter och rättigheter för arbetsgivaren beträffande de anställda och deras organisationer. Även skyldigheter och rättigheter för fackliga organisationer i förhållande till arbetsgivare och deras organisationer bör kunna innefattas. Uppgifterna som behandlas under denna förutsättning får lämnas ut till tredje man endast om det inom arbetsrätten finns en uttrycklig skyldighet för den personuppgiftsansvarige att göra det eller om den registrerade har samtyckt till utlämnandet. Förbudet mot att behandla känsliga personuppgifter gäller inte heller när behandlingen utförs inom ramen för ideella organisationers berättigade verksamhet med ett politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte. Behandlingen får bara avse uppgifter om medlemmar eller personer som organisationen grund av sitt ändamål har regelbunden kontakt med. Utlämnande av sådana uppgifter till tredje man kräver den registrerades samtycke. Rör behandlingen uppgifter som är nödvändiga för att kunna fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk gäller inte förbudet. Det rör sig då om fall när den personliga egenskap som faller in under definitionen av känsliga personuppgifter också är förutsättningen för att personen i fråga skall ha rätt till en förmån eller ha en rättslig skyldighet gentemot någon annan, exempelvis rätten för den sjuke att

90 EG-direktivet och personuppgiftslagen SOU 19989

få försäkringsersättning eller skyldigheten för den som är medlem a; Svenska Kyrkan att betala viss skatt. Ett ytterligare undantag från förbudet är när den registrerade

rättsligt eller fysiskt förhindrad att lämna samtycke och behandlingen

är nödvändig för att skydda dennes eller någon annans vitala intressei. Vidare undantas behandling som är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller

behandling samt administration av hälso- och sjukvård. Behandlas

uppgifterna av någon som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och

sjukvårdsområdet och som samtidigt är underkastad tystnadsplikt gäller inte heller förbudet. Slutligen undantas från förbudet behandlirg

för forskning och statistik. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer är bemyndigad att föreskriva ytterligare undantag för viktiga allmänra intressen.

5.7.5 Uppgifter om brott och användning av

personnummer 21-22 §§

Vissa uppgifter som inte omfattas av definitionen av känsliga personuppgifter är ändå sådana att behandlingen av dem regleras särskilt i personuppgiftslagen. Det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla uppgifter om lagöverträdelser, domar och säkerhetsåtgärder i brottmål. Regeringen

eller Datainspektionen skall dock ha möjlighet att föreskriva undantag

från förbudet, om det är befogat att behandlingen utförs av annan än myndighet och behandlingen står under tillfredsställande kontroll av

en myndighet. Ifrågavarande reglering i personuppgiftslagen innebär

ett betydande avsteg från den nuvarande datalagen, enligt vilken det

som regel krävs synnerliga skäl för att register med uppgift om att

någon är misstänkt eller dömd för brott skall få föras. Uppgifter om personnummer får behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

5.8 Information och rättelse m.m.

Den föreslagna personuppgiftslagen innehåller bestämmelser till skydd för den registrerade, vilka ger denne möjlighet att dels kontrollera om behandling av personuppgifter om honom eller henne pågår, dels

begära rättelse av personuppgifter som är felaktiga.

EG-direktivet och personuppgiftslagen 91

5.8. 1 Information 23-27 §§

Personuppgiftslagens bestämmelser om informationsskyldighet gäller den information som den personuppgiftsansvarige självmant har att lämna. Rätten att på begäran få ut uppgifter i allmänna handlingar

följer av tryckfrihetsförordningen, dock att den rätten i vissa fall

begränsas genom bestämmelser i sekretesslagen. Den personuppgiftsansvarige skall självmant lämna den registrerade information rörande behandlingen, när uppgifter om en person samlas in från denne själv. Har uppgifterna samlats in från en annan källa, skall den registrerade informeras när uppgifterna noterats eller, om avsikten med behandlingen är att lämna ut uppgifterna till tredje man, när uppgifterna lämnas ut för första gängen. Informationen skall omfatta uppgifter om vem den personuppgiftsansvarige är, ändamålet med behandlingen och all övrig information som den registrerade behöver för att kunna ta tillvara sina rättigheter. Endast sådana uppgifter som den registrerade inte redan känner till behöver lämnas. Har uppgifterna inhämtats från tredje man behöver information inte lämnas om det är omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor arbetsinsats. Den personuppgiftsansvarige är vidare skyldig att efter ansökan gratis en gång per kalenderår informera om huruvida uppgifter som rör sökanden behandlas eller inte, ändamålet med behandlingen, vilka

uppgifter behandlas, varifrån dessa kommer och till vem de

som lämnas ut. Information behöver inte lämnas beträffande personuppgifter som behandlats endast i löpande text som ännu inte fått sin slutliga utformning eller utgör minnesanteckningar och behandlingen inte

pågått under längre tid än ett år eller uppgifterna dessförinnan lämnats

ut till tredje man. Information behöver inte heller lämnas, om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om registreringen eller utlämnandet av personuppgifter. Slutligen gäller bestämmelserna om informationsskyldighet inte heller om det för uppgifterna är föreskrivet sekretess eller tystnadsplikt.

5.8.2 Rättelse m.m. 28 §

Personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga eller

inte har behandlats i enlighet med den föreslagna som annars

personuppgiftslagen eller anknytande föreskrifter skall begäran av

den registrerade rättas, utplånas eller blockeras av den personuppgiftsansvarige. Med blockering avses varje åtgärd som kan vidtas för att de aktuella personuppgifterna i alla sammanhang skall vara

92 EG-direktivet och personuppgiftslagen

förknippade med tydlig information om att de är spärrade och om anledningen till spärren och för att personuppgifterna inte skall lämnas ut till tredje man. Har felaktiga personuppgifter lämnats till tredje man, skall denne underrättas korrigeringsåtgärden. Sådan underrättelse skall ske om om den registrerade begär det eller om det behövs för att undvika mera betydande skada eller olägenhet för den registerade. Eftersom den personuppgiftsansvarige inte har någon skyldighet att hålla reda till vem uppgifter lämnas ut och då uppgifter ibland kan lämnas till ett stort antal människor, innehåller bestämmelsen om underrättelse ett undantag. Underrättelse behöver inte ske om det skulle vara omöjligt eller innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

5.9 Säkerhet vid behandlingen 30-32 §§

Förslaget till personuppgiftslag innehåller bestämmelser som avser att säkerställa att behandlingen personuppgifter sker ett betryggande av sätt. Den personuppgiftsansvarige har ett stort ansvar för säkerheten. Bl.a. får de personer arbetar med personuppgifter behandla dessa som

endast efter den personuppgiftsansvariges instruktioner. Hur detalje-

rade instruktionerna skall vara framgår inte av personuppgiftslagen. De bör dock i vart fall vara sådana att var och en som arbetar med personuppgifter skall veta vilka ändamålen är med behandlingen och att behandling är oförenlig med dessa ändamål är förbjuden. Om som det lagstiftning framgår att någon är skyldig att behandla av annan vissa personuppgifter behövs inte instruktioner för att annan än den personuppgiftsansvarige skall få behandla personuppgifter.

Den personuppgiftsansvarige har vidare ansvar för att tekniska och

organisatoriska åtgärder vidtagits för att skydda de behandlade

personuppgifterna. Åtgärderna skall åstadkomma en lämplig säkerhets-

nivå i beaktande de tekniska möjligheter som finns, kostnaden för av att genomföra åtgärderna, riskerna med behandlingen och hur känsliga de behandlade uppgifterna är. Ett register som innehåller personuppgifter om ett stort antal personer ställer också ökade krav säkerheten. Datainspektionen får besluta om de skyddsåtgärder som den personuppgiftsansvarige har att vidta. Besluten får förenas med vite.

EG-direktivet och personuppgiftslagen 93

5.10 Överföring av personuppgifter utanför EU

33-35 §§

Principiellt skall det enligt personuppgiftslagen vara förbjudet att föra över personuppgifter till tredje land. Förbudet skall gälla såväl uppgifter som är under behandling som uppgifter som skall undergå behandling i det tredje landet. Från förbudet finns vissa undantag. Har den registrerade samtyckt får uppgifter om denne föras över till tredje land. Det är också tillåtet enligt den föreslagna personuppgiftslagen att föra över personuppgifter för användning enbart i en stat som har anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention. Vidare får uppgifter i andra fall föras över om behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige eller mellan den personuppgiftsansvarige och tredje man som är i den registrerades intresse eller för att på den registrerades begäran vidta åtgärder innan ett avtal träffas. Vidare får överföring ske om behandlingen är nödvändig för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller för att skydda vitala intressen för den registrerade. Regeringen och Datainspektionen skall närmare precisera i vilka fall och under vilka förutsättningar som överföring till tredje land kan tillåtas inom ramen för de uppräknade undantagen. Regeringen skall dessutom kunna meddela generella undantag från förbudet att föra över personuppgifter till tredje land. Sådana undantag bör bl.a. kunna gälla vissa länder samt i fall då överföringen regleras i avtal som innehåller vissa standardklausuler till skydd för de registrerades rättigheter. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, Datainspektionen får också föreskriva undantag när det behövs med hänsyn till viktiga allmänna intressen eller om överföringen sker under sådana omständigheter att det finns tillräckliga garantier till skydd för de registrerades rättigheter.

1 1 Datainspektionen

5.11.1 Befogenheter 43-47 §§

Enligt EG-direktivet skall en särskild tillsynsmyndighet, till vilken den personuppgiftsansvarige skall anmäla behandlingar av personuppgifter, utses. Tillsynsmyndigheten skall utöva tillsyn över behandlingen. Regeringen har utsett Datainspektionen till tillsynsmyndighet Regeringsbeslut 1996-01-18, Dnr JU 96/ 176.

94 EG-direktivet och personuppgiftslagen

Flertalet av EG-direktivets bestämmelser om tillsynsmyndighetens uppgifter skall enligt förslaget inte finnas i personuppgiftslagen, utan i stället i instruktionen för Datainspektionen. I instruktionen bör Datainspektionen också ges uppgiften att ge råd och upplysningar till personuppgiftsansvariga m.m. Vissa av de befogenheter som enligt direktivet tillkommer tillsynsmyndigheten är dock sådana att de bör ha lagform. Således innehåller

förslaget till personuppgiftslag bestämmelser om att tillsynsmyndig-

heten Datainspektionen skall ha tillgång till behandlade personuppgifter, likaså tillträde till lokaler med anknytning till behandlingen. Datainspektionen kan också vid vite förbjuda fortsatt behandling samt ansöka hos länsrätt att personuppgifter skall utplånas. om

5.11.2 Anmälan till Datainspektionen 36-41 §§

Anmälan om behandling av personuppgifter skall ske till Datainspektionen. Syftet med anmälningsskyldigheten är att göra behandlingens ändamål och dess viktigaste egenskaper kända. Datainspektionen skall föra register över anmälda behandlingar.

Förslaget till personuppgiftslag har i denna del som utgångspunkt två

motstridiga intressen. Det finns å ena sidan ett önskemål om att ta bort anmälningsskyldigheten för automatisk databehandling för att så sätt koncentrera Datainspektionens verksamhet till att ge råd och sprida kunskap de materiella reglerna samt att utöva tillsyn över om reglerna följs. Å andra sidan föreskriver EG-direktivet att den att registeransvarige i förväg skall anmäla alla automatiska behandlingar skall genomföras till tillsynsmyndigheten. För att kunna tillgodose som både kravet att följa direktivet och önskemålet att begränsa an-

mälningsskyldigheten, har i förslaget till personuppgiftslag en

principiell anmälningsskyldighet till Datainspektionen införts samtidigt

möjligheterna att föreskriva om undantag från anmälnings-

som skyldigheten har utnyttjats fullt ut. I fall då fråga är om särskilt integritetskänsliga behandlingar, som Datainspektionen skall kontrollera innan de påbörjas, föreskrivs dock inga undantag från anmälningsskyldigheten.

5.11.3 Undantag från anmälningsskyldigheten

Enligt den föreslagna personuppgiftslagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten. Sådana undantag bör bl.a. avse fall när det inte är sannolikt att den registrerades rättigheter kränks. Undantag torde också kunna föreskrivas för författningsreglerade register för

EG-direktivet och personuppgiftslagen 95

allmänheten och sådan behandling av känsliga personuppgifter om medlemmar m.fl. som vissa typer av ideella organisationer utför. Vidare behövs ingen amnälan när ett personuppgiftsombud utsetts av den personuppgiftsansvarige. Personuppgiftsombudet skall ha till uppgift att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter ett korrekt och lagligt sätt. Kravet på självständighet innebär att personuppgiftsombudet inte får ha alltför en underordnad ställning i förhållande till den personuppgiftsansvarige och att han eller hon skall ha tillräckliga kvalifikationer och kunskaper för att kunna utföra sina uppgifter. l första hand skall personuppgiftsombudet påpeka brister i uppgiftsbehandlingen till den personuppgiftsansvarige, men om denne inte rättar till bristerna är ombudet skyldigt att anmäla förhållandet till Datainspektionen. Personuppgiftsombudet skall ha en förteckning över de behandlingar den som personuppgiftsansvarige utför.

5.11.4 Förhandskontroll av särskilt integritetskänsliga

behandlingar

Enligt EG-direktivet skall medlemsstaterna bestämma vilka behandlingar som kan innebära särskilda risker för den registrerades rättigheter och säkerställa att dessa behandlingar kontrolleras innan de påbörjas. Förhandskontrollen skall enligt direktivet utföras av tillsynsmyndigheten men kan också utgöra ett led i lagstiftningsprocessen. Förhandskontroll kan således ske i samband med att särskilda registerförfattningar beslutas av riksdagen eller regeringen. I fråga om sådana register krävs ingen särskild reglering för att uppfylla direktivets villkor. I andra fall krävs däremot bestämmelser om vilka behandlingar som skall kontrolleras förhand. I förslaget till personuppgiftslag finns ett bemyndigande för regeringen att bestämma att vissa behandlingar av personuppgifter som kan innebära särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall anmälas till Datainspektionen tre veckor i förväg. Sådan amnälan skall ske oavsett ett om personuppgiftsombud utsetts eller inte.

96 EG-direktivet och personuppgiftslagen SOU 19989

5. 12 Sanktioner

5.12. 1 Skadestånd 48 §

Medför behandling av personuppgifter i strid med den föreslagna en personuppgiftslagen eller god sed skada för den registrerade, skzll

denne ha rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige. Vad som

är god sed vid behandling personuppgifter får enligt regeringen av avgöras i rättstillämpningen mot bakgrund av bl.a. de mer preciserade föreskrifter kan utfärdas med stöd av lagen, de branschregler som området som kan ha utarbetats av etablerade branschorganisatiorer eller andra representativa sammanslutningar och hur ansvarsfulla personuppgiftsansvariga som regel beter sig. Rätten till ersättning omfattar inte bara personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, utan även den kränkning av den personliga integriteten som behanilingen kan ha medfört. Ersättningen för kränkning måste uppskattas efter skälighet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det aktuella fallet, t.ex. den registrerade grund av behandlingen utsatts får om något för honom eller henne negativt beslut, och fastställas för varje kränkt registrerad för sig. Skadeståndsansvaret är i princip strikt. Den registrerade behöver bara bevisa att det förekommit felaktig behandling och att denna en behandling har skadat eller kränkt honom eller henne. Kan den personuppgiftsansvarige visa att felet i behandlingen inte berodde honom eller henne får emellertid skadeståndet jämkas enligt den föreslagna personuppgiftslagen. Jämkningen bör ske bara i den utsträckning det är skäligt. De särskilda skadeståndsbestämmelserna i personuppgiftslagen utgör sådana specialbestämmelser tar över de allmänna skadeståndssom regler finns i skadeståndslagen 1972:207. som

5. 12.2 Straffbestämmelser 49 §

l förslaget till personuppgiftslag har i så stor utsträckning som möjligt andra sanktioner än straff valts. Således har vissa förseelser som i den gällande datalagen återfinns i en straffkatalog i stället sanktionerats nu vite eller möjligheten att utdöma ideellt skadestånd. Vad genom genom återstår i straffbestämmelsen i personuppgiftslagen är sådana som uppsåtliga eller oaktsamma förfaranden som är svåra att åtgärda annat sätt än straffbestämmelser. Det rör sig då om att någon genom lämnar osanna uppgifter dels i den information till den registrerade lagen föreskriver, dels i anmälan eller information till Datasom inspektionen. Vidare tillämpas straffbestämmelsen om någon i strid med lagen dels behandlar känsliga personuppgifter, dels för över

EG-direktivet och personuppgiftslagen 97

uppgifter till tredje land, dels låter bli att göra föreskriven anmälan om behandling till Datainspektionen.

5.13 Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Personuppgiftslagen föreslås träda i kraft den 24 oktober 1998. Lagen kommer dock i fråga om sådana behandlingar som då pågår inte att tillämpas förrän den l oktober 2001. I fråga om pågående manuella behandlingar kommer lagen att tillämpas först den l oktober 2007.

6 Polisdatalagen

Registerutredningen har i sitt slutbetänkande Polisens register SOU 1997:65 föreslagit en ny lag som skall gälla för behandling av personuppgifter hos polisen. Den nya lagen, polisdatalagen, är anpassad till den rättsliga ram som följer av EG-direktivet och bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag. Hur personuppgifter framgent kommer att behandlas i den polisiära verksamheten är av stor betydelse för utredningens överväganden vad gäller behandlingen av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. I detta kapitel skall därför förslaget till polisdatalag behandlas tämligen ingående.

6.1 Registerutredningens arbete

Efter att ha presenterat delbetänkandet om kriminalunderrättelse-

register och DNA-register se kapitel 3 inledde Registerutredningen

arbetet med att utarbeta förslag till bestämmelser om ett nytt belastningsregister och ett misstankeregister. Registerutredningen övervägde också behovet av ändringar i polisregisterlagen med anledning av att nya register skulle ersätta polisens person- och belastningsregister samt behovet av andra närliggande författningsändringar. Registerutredningen har i april 1997 lagt fram sitt slutbetänkande. I betänkandet föreslår Registerutredningen att den nuvarande polisregisterlagen ersätts med en polisdatalag. Den nya lagen skall bygga på den av Datalagskommittén föreslagna persondatalagen och bara innehålla de bestämmelser som behövs i stället för eller utöver reglerna i persondatalagen. Förslaget till personuppgiftslag förelåg inte när Registerutredningen lade sitt betänkande och beaktas därför inte i detta kapitel. Vidare föreslår Registerutredningen att ett nytt belastningsregister inrättas, som skall ersätta det nuvarande person- och belastningsregistret. Det nya registret skall innehålla uppgifter om påföljd för brott och liknande uppgifter samt samordnas med påföljdsregistreringen i körkortsregistret. Avsikten med registret är att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för förundersökning, åtal och vid

100 Polisdatalagen

utfärdande av strafföreläggande samt slutligen hos allmänna domstolar för straffrnätning och val av påföljd. Registerutredningen föreslår också att ett nytt misstankeregister inrättas, där uppgifter skall registreras om den som har fyllt 15 år och är skäligen misstänkt för brott i brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Avsikten med registret är att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndighet för att förebygga, uppdaga och utreda brott samt hos åklagare för förundersökning och åtal. Såväl belastningsregistret misstankeregistret får enligt som

förslaget användas också vid viss lämplighets- och tillståndsprövning.

Att de uppgifter som registreras i belastnings- och misstankeregistret kan vara av stort intresse jämväl för skattemyndigheternas brotts-

bekämpande verksamhet är uppenbart. Frågan om skattemyndigheternas tillgång till polisens register kommer att behandlas i

senare

betänkandet se kapitel 10. Det förefaller ändamålsenligt att i det

sammanhanget närmare redogöra för Registerutredningens förslag om

inrättande av belastnings- och misstankeregister. Slutligen föreslår Registerutredningen vissa ändringar i sekretess-

lagen. Ändringarna innebär bl.a. att sekretessen för uppgifter i

polisens register inte längre skall absolut. Uppgifter skall således vara kunna lämnas ut från registren efter skadeprövning. Registeren

utredningens förslag till ändringar i sekretesslagen är stort intresse

av

för hur skattemyndigheternas tillgång till uppgifter från polisens

register skall regleras. Eftersom sekretessen i princip bör vara

densamma i brottsbekämpande myndigheters verksamhet, kommer de föreslagna ändringarna också att ha betydelse för hur sekretessen i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall regleras.

Frågor om sekretess och utlämnande uppgifter för vilka om av sekretess gäller behandlas i betänkandet avsnitt 7.11 och

senare se

kapitel 8. I samband därmed presenteras närmare redogörelse för en

Registerutredningens förslag om ändringar i sekretesslagen.

6.2 Utgångspunkter för till förslaget polisdatalag

Registerutredningen har haft två viktiga utgångspunkter för sitt arbete, nämligen utvecklingen informationstekniken och förändringen

av av

den rättsliga ramen för behandling information.

av

Polisdatalagen 101

6.2.1 Den tekniska utvecklingen

I sitt slutbetänkande konstaterar Registerutredningen att det för

närvarande pågår ett intensivt arbete inom polisen och rättsväsendet i

övrigt med att förbättra informationsförsörjningen dels för de olika

myndigheternas interna behov, dels för att möjliggöra ett förbättrat

samarbete mellan myndigheterna. Arbetet är nödvändigt för att den brottsbekämpande verksamheten skall effektiviseras i takt med samhällets utveckling och brottslighetens internationalisering samt för att myndigheterna skall kunna svara upp mot kraven en mera kostnadseffektiv och i övrigt rationell verksamhet.

Teknikutvecklingen kommer bl.a. att medföra att polisen sikt helt

använder sig av någon form av informationsteknik för dokumentation

och skrivarbete. Informationstekniken skall också utnyttjas för ökad samordning av myndigheternas information och möjliggöra att

information från olika systern inom rättsväsendet, bl.a. polisens

brottsamnälanssystem, åklagarväsendets ärenderegister, domstols-

väsendets mâlhanteringssystem och kriminalvårdens klientadministra-

tiva mâlhanteringssystem, kopplas ihop. Hur den sarnordningen av

information skall ske har varit föremål för olika utredningar bl.a.

Samredutredningen och Strategiutredningen.

Det internationella samarbetet ställer ökade krav modern informationsteknik. Europol- och Schengensamarbetet bygger bl.a. på att information effektivt kan utväxlas mellan länderna. Utnyttjandet av

informationsteknik kräver enligt Registerutredningen en lagstiftning

som bildar den rättsliga ramen för utvecklingsarbetet. En utgångspunkt för sådan lagstiftning måste vara att svårare hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd och kommunikationsteknik inte bör ställas upp än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten.

6.2.2 Förändring av den rättsliga ramen för inforrnationsbehandling

EG-direktivet har som tidigare nämnts inneburit en förändring av den rättsliga ramen för informationshantering. I och för sig omfattar direktivet inte polisens verksamhet med att bekämpa brott och upprätthålla allmän ordning. Direktivet har dock en sådan inverkan de generella reglerna om infonnationsbehandling, att även lagstiftningen

i fråga om polisens behandling av personuppgifter måste påverkas.

Bl.a. medför kravet pâ att direktivet skall implementeras i den svenska lagstiftningen, att datalagen, till skillnad från direktivet endast som omfattar reglering av datoriserade personuppgifter och även i övrigt är uppbyggd på ett sätt innebär att den inte kan anpassas till som

102 Polisdatalagen

direktivet, måste ersättas med en ny persondatalag. Eftersom polisregisterlagstiftningen för närvarande bygger datalagen, måste också den lagstiftningen ändras så att den i stället kan bygga den kommande persondatalagen.

6.3 Konsekvenser av att polisens registerlagstiftning

skall utgå från persondatalagen

Persondatalagen är enligt Datalagskommittén avsedd att få generell räckvidd på motsvarande sätt som datalagen. Registerutredningen har

konstaterat att polisens behandling av personuppgifter därför kommer

att omfattas av persondatalagen. Till skillnad från datalagen, som bara reglerar behandling i automatiska register, kommer persondatalagen att omfatta dels all behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk, dels manuell behandling av personuppgifter som ingår i eller avses ingå i register. Eftersom lagstiftningen inte längre

förutsätter att den automatiska behandlingen personuppgifter sker

av i register, kommer registerbegreppet fortsättningsvis att ha mindre betydelse. Det kommer enligt Registerutredningen i och för sig alltjämt att finnas utrymme för särskilda bestämmelser för hantering av personuppgifter i register, men i huvudsak kommer bestämmelserna att handla om behandling personuppgifter oavsett de behandlas av om i register eller inte.

En utgångspunkt för Datalagskommitténs förslag till persondatalag

är att behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och på

de villkor som anges i lagen. I andra fall skall behandling

av personuppgifter inte få förekomma. Kriterierna för behandlingen i anges persondatalagen på ett sådant sätt att den särreglering förutsetts som på skilda områden inte behöver inledas med ett medgivande till automatisk behandling. I de flesta fall behövs inga ytterligare bestämmelser för behandling av personuppgifter än persondatalagens. Det kan dock vid behandling som sker i vissa syften finnas behov bestämmelser avviker av som

från persondatalagen. Den behandling sker hos polisen ofta

som avser

personuppgifter som av olika anledningar är integritetskänsliga. Vissa uppgifter som det enligt persondatalagen råder förbud behandla,

att måste ändå polisen ha möjlighet att behandla för effektiv i sin att vara

verksamhet. Andra uppgifter, särskilt uppgifter någon dömts

om att för, eller misstänks för brott, kan kräva ett starkare integritetsskydd än vad persondatalagens bestämmelser ger. Registerutredningen har i

anledning härav haft att särskilt överväga frågan i vilken utsträck-

om ning polisen behöver en i förhållande till persondatalagen vidgad rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att behandla personuppgifter integritetshänsyn eller andra skäl bör av

Polisdatalagen 103

inskränkas i förhållande till persondatalagen. Eftersom polisens huvudsakliga verksamhet inte omfattas av EG-direktivet, får sådana särbestärnrnelser meddelas.

Förhållandet att datalagen ersätts av en persondatalag påverkar enligt Registerutredningen endast i ringa grad de föreslagna författningarna för belastnings- och misstankeregister. Förslaget till en ny polisdatalag, i stället för den gällande polisregisterlagen, pâverkas i

nu desto större utsträckning av persondatalagens utfomining. Persondata-

lagen ger stöd för den behandling som krävs i den egentliga polis-

verksamheten. Enligt förslaget skall polisdatalagen bygga persondatalagen och bara innehålla de bestämmelser som krävs i stället för eller utöver reglerna i persondatalagen.

6.4 Polisdatalagens tillämpningsområde

Polisverksamheten omfattas bara till viss del av EG-direktivet. Registerutredningen har funnit att polisens verksamhet med att upprätthålla allmän ordning och förebygga eller förhindra brott samt den brottsutredande och brottsbeivrande verksamheten faller utanför EG-direktivets tillämpningsområde. Däremot är det enligt Register-

utredningen mer tveksamt om behandlingen av personuppgifter som

företas i polisens hjälpande verksamhet eller interna administration

faller utanför. För att vara den säkra sidan har Registerutredningen

utgått från att sådan verksamhet omfattas av EG-direktivets till-

lärnpningsområde, varför avsteg i den delen inte får göras från persondatalagens regler. Vad gäller sådan behandling skall därför inte särregleringen i polisdatalagen tillämpas. Polisdatalagen skall således gälla endast sådan behandling personuppgifter som företas för att

av polisen skall kunna förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. Det är osäkert EG-direktivet är avsett att tillämpas insamling om ljud- och bilduppgifter som i och för sig kan vara automatisk, men av inte sker med hjälp automatisk databehandling. Registersom av utredningen har funnit att polisdatalagen inte skall omfatta insamling information genom hemlig teleavlyssning, teleövervakning eller av kameraövervakning. I fråga insamlandet sådan information skall om av

i stället de regler som gäller därom se bl.a. 27 kap. RB tillämpas,

eventuellt med beaktande av persondatalagens regler. Sker fortsatt

104 Polisdatalagen

behandling med hjälp av ADB av sådana insamlade uppgifter tillämpas dock polisdatalagen den behandlingen. De föreslagna allmänna belastningsregistret och misstankeregistret skall inte omfattas av polisdatalagen. Vad gäller uppgifter som behandlas i sådana register skall, utöver de särskilda bestämmelserna därom, persondatalagen gälla.

6.5 Närmare polisdatalagens innehåll såvitt

om

gäller all behandling av personuppgifter

6.5. 1 Begrepp som används

De begrepp som finns i förslagen till polisdatalag resp. persondatalag

har samma betydelse. Begreppet register kan enligt definitionen i persondatalagen omfatta såväl "traditionella" register, vars syfte är att lagra uppgifter för framtida bruk, som register, vars syfte är att utgöra hjälpmedel för att hålla ordning handlingar eller uppgifter i ett ärende. I polisdatalagen finns enligt Registerutredningen behov av att kunna arbeta med ett registerbegrepp av traditionellt slag. Av den anledningen finns det i polisdatalagen särskilda bestämmelser om register, som inte gäller automatiska register som förs i en förundersökning eller annan undersökning eller utredning. Utöver de begrepp som är gemensamma för Datalagskommitténs förslag till persondatalag och den föreslagna polisdatalagen, innehåller det sistnämnda lagförslaget definitioner av några begrepp som endast förekommer i den lagen. De begrepp som särskilt definieras är underrättelseverksamhet, kriminalunderrättelseverksamhet och DNA-analys.

6.5.2 När behandling av personuppgifter skall vara tillåten

Enligt Datalagskommitténs förslag till persondatalag får behandling av personuppgifter ske endast i vissa, särskilt angivna situationer. Sådan behandling får alltid ske med den registrerades samtycke. Därutöver räknar persondatalagen upp fall när behandling får ske därför att den är nödvändig för att uppnå vissa syften. Behandling får ske som är nödvändig dels för att fullgöra avtal med den registrerade eller för att vidta åtgärder dennes begäran innan avtal träffas, dels för att fullgöra en rättslig förpliktelse, dels för att kunna skydda vitala intressen för den registrerade, dels för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse eller en uppgift som utgör ett led i myndighetsutövning, dels ock när syftet rör ett berättigat intresse hos den persondataansvarige som väger tyngre än den registrerades integritets-

Polisdatalagen 105

intresse. I de två sistnämnda fallen har den persondataansvarige rätt

att behandla personuppgifterna även om det i stället är en tredje man,

till vilken uppgifterna skall lärrmas, som skall utöva en myndighetsuppgift eller som har ett intresse som överväger den registrerades.

Polisens behandling av personuppgifter i samband med sådana arbetsuppgifter som omfattas av polisdatalagen torde enligt Register-

utredningen som regel ske endera som ett led i myndighetsutövning eller av allmänt intresse, eftersom syftet med behandlingen är att förebygga, förhindra och utreda brott. Persondatalagen ger enligt Registerutredningen tillräckligt stöd för polisen att behandla personuppgifter i sådan verksamhet i den omfattning som är nödvändig. Någon särskild bestämmelse som ger polisen möjlighet att behandla personuppgifter andra grunder än de som anges i persondatalagen behövs inte.

6.5.3 Behandling av känsliga personuppgifter

Datalagskommitténs förslag till persondatalag innehåller bestämmelser

om förbud mot behandling av känsliga personuppgifter. Av be-

stämmelserna framgår att sådana personuppgifter får behandlas endast i undantagsfall. Registerutredningen har funnit att polisens verksamhet

inte är sådan att de undantag mot förbudet som anges i persondata-

lagen är tillämpliga därpå. Eftersom det i vissa fall är nödvändigt för polisen att behandla uppgifter bl.a. om någons sexuella läggning,

etniska ursprung eller liknande, innehåller den föreslagna polis-

datalagen en bestämmelse som möjliggör sådan behandling.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av regeln i 2 kap. 3 §

RF enligt vilken anteckning om medborgare i allmänt register inte

utan hans samtycke får grundas enbart på politisk åskådning. Vidare har Registerutredningen beaktat Europarådets rekommendation om

användningen av personuppgifter inom polissektorn se kapitel 3.

Enligt artikel 2.4 i rekommendationen fär uppgifter om en person inte samlas in enbart på grund hans etniska ursprung, sexuella läggning, av

politiska uppfattning eller tillhörighet till en organisation som inte är förbjuden i lag. Uppgifterna får dock samlas in om det är absolut

nödvändigt med hänsyn till en särskild undersökning.

I den föreslagna polisdatalagen anges att personuppgifter inte får

behandlas enbart grund vad är känt personens etniska av som om

ursprung, hälsa eller sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller medlemsskap i fackförening. Om uppgifter behandlas på annan grund och det samtidigt är oundgängligen nödvändigt för

om

syftet med behandlingen, får känsliga uppgifter av nämnt slag dock

behandlas.

106 Polisdatalagen

6.5.4 Grundläggande krav på all behandling av

personuppgifter

Den föreslagna persondatalagens bestämmelser om grundläggande krav behandling av personuppgifter skall enligt Registerutredningen gälla

utan inskränkning för polisen. För polisens del innebär det att uppgifter som samlas in i en förundersökning rörande ett visst brott får utnyttjas i princip endast för ändamålet med denna. Detsamma gäller sådana särskilda undersökningar som förekommer i underrättelseverksamheten eller i andra utredningar. Lagringen av uppgifter måste ske i väl åtskilda databaser och kommunikation mellan baserna får ske endast under på förhand bestämda villkor. Utöver persondatalagens bestämmelser om de grundläggande kraven på behandling av personuppgifter innehåller förslaget till polisdatalag ytterligare bestämmelser därom, föranledda av Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn. I artikel 3.2 i rekommendationen anges att olika katagorier av uppgifter så långt det är möjligt skall särskiljas efter olika kriterier, såsom uppgifternas tillförlitlighet och riktighet. Förslaget till polisdatalag har en motsvarande bestämmelse om att personuppgifter som

behandlas skall förses med upplysningar om uppgiftslämnares

trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Upplysningarna behöver inte lämnas om de saknar betydelse för syftet med behandlingen.

Enligt förslaget till persondatalag skall uppgifter gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta hindrar dock inte att uppgifter

bevaras längre i enlighet med arkivlagens bestämmelser. Vid gallring

skall den persondataansvarige se till att återstående arkivmaterial tillgodoser tre grundläggande ändamål; rätten att ta del av allmänna

handlingar, behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov 3 och 10 § arkivlagen. Polisens behandling omfattar uppgifter som allmänt sett får betraktas integritetskänsliga. Behovet av att bevara sådana uppgifter för som t.ex. forskningsändamål står i viss mån i konflikt med intresset av att gallra uppgifterna med hänsyn till den personliga integriteten. I förslaget till polisdatalag har hänsynen till den personliga integriteten medfört att det i fråga om de särskilda registren, där uppgifter samlas in och lagras för framtida bruk, finns särbestämrnelser om gallring. Vad gäller uppgifter som samlats in för att användas i en förundersökning eller en annan undersökning och som behandlats med stöd av polisdatalagen, saknas särreglering i fråga om gallring. Enligt Registerutredningen är det tillräckligt att uppgifterna, som persondatalagen anger, skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål och att gallring då förutsätter att de inte behövs för något av de ändamål som anges i arkivlagen.

Polisdatalagen 107

6.5.5 Information

Förslaget till polisdatalag innehåller inte några bestämmelser om rätten för den enskilde att information om de behandlingar som avser denne, utan hänvisar till persondatalagens regler därom. Rätten till information kan i vissa fall komma i konflikt med intresset av att behandla personuppgifter i polisverksamhet. Rätten till information är emellertid inte oinskränkt. Finns särskilda bestämmelser om registrering och utlämnande av uppgifter gäller dessa i stället för persondatalagens regler om information. De behandlingar som sker i polisens belastnings- och misstankeregister undantas således från infonnationsskyldigheten. Vidare får den enskildes rätt till information om behandlingen vika för sekretess enligt sekretesslagen. Det innebär att information om att uppgifter behandlas i polisregister i regel inte kan lämnas ut. Behandlas uppgifterna annars i polisens verksamhet med att utreda brott m.m. behöver informationen inte lämnas om enskild tar skada av att upplysning om personliga förhållanden lämnas ut, eller om förundersökningen skadas därav.

6.5.6 Rättelse

Persondatalagens regler om rättelse, blockering och utplåning av felaktiga uppgifter samt reglerna om underrättelse därom till tredje man skall gälla även i fråga om polisens behandling av personuppgifter. Registerutredningen poängterar i betänkandet att det inte är fråga om en felaktig uppgift i persondatalagens mening om polisen t.ex. registrerat en person som misstänkt för visst brott, men misstanken under ett senare skede av utredningsarbetet inte längre visar sig hållbar. Bestämmelsen om rättelse i den av Datalagskommittén föreslagna persondatalagen gäller endast när personuppgifter har behandlats i strid med lagen eller föreskrifter utfärdats med stöd därav och är som inte tillämplig i fråga om behandling i strid med t.ex. polisdatalagen.

Därför finns en särskild bestämmelse i den föreslagna polisdatalagen

hänvisar till persondatalagens bestämmelse om rättelse. som

6.5.7 Anmälan

Persondatalagens regler om anmälan av automatisk behandling av personuppgifter skall enligt Registerutredningens förslag gälla även polisens behandling. I de flesta fall kommer polisen dock inte att anmäla sådan behandling till Datainspektionen, eftersom det kan antas att ett persondataombud inrättas för polisens del. Vissa automatiserade

108 Polisdatalagen sou 1998:9

register kan dock, trots förekomsten av persondataombud, vara sådana att de ändå behöver anmälas för förhandsgranskning. Polisdatalagen

innehåller bestämmelser därom se nedan.

6.5.8 Sanktioner

I förslaget till persondatalag finns regler skadeståndsskyldighet för

om

den persondataansvarige om behandling sker i strid med persondata-

lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd i den lagen. Vidare fimis särskilda straffbestärnrnelser. Dessa regler skall enligt Registerutredningen gälla även polisens verksamhet. Eftersom skadestånds-

ansvaret omfattar endast behandling i strid med persondatalagen och

därtill knutna författningar, är bestämmelsen inte tillämplig behandling i strid med polisdatalagen. I förslaget till polisdatalag finns därför uttrycklig hänvisning till persondatalagens regler om en skadestånd.

6.5.9 Datainspektionens befogenheter

Persondatalagens regler Datainspektionens befogenheter skall om enligt Registerutredningen gälla även polisens behandling av personuppgifter.

6.6 Utlämnande av uppgifter

1 Allmänt

Registerutredningen har föreslagit ändringar i sekretesslagen.

Ändringarna behandlas utförligt i avsnitt 7.11 och kapitel De

innebär i korthet dels att uppgifter hos polisen kan lämnas ut efter en

skadeprövning, oavsett om de finns i register eller inte, dels att 14 kap. sekretesslagen blir tillämplig även polisens register. Registerutredningen har funnit att sekretesslagens regler därmed i de flesta fall är tillräckliga för att uppgifter hos polisen skall kunna lämnas ut till de myndigheter som har behov av att ta del av uppgifterna.

Polisdatalagen 109

6.6.2 Uppgifter till andra myndigheter

Uppgifter kan enligt Registerutredningen utbytas mellan polismyndigheter eller mellan polis och åklagare med stöd generalklausulen i

av

14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen. Om uppgifter skall kunna

lämnas till andra myndigheter trots att sekretess gäller krävs dock ut stöd i lag. I fråga sådana uppgifter skall registreras i belastningsom som och misstankeregistret finns särskilda bestämmelser i de föreslagna

särskilda registerförfattningarna till vem uppgifterna får lämnas ut.

om Andra uppgifter lagras hos polisen med hjälp av ADB torde inte som

lämnas ut inom riket utom i samband med registerkontroll i enlighet

med säkerhetsskyddslagen och till länsstyrelserna för prövning enligt

lagen 1974:191 om bevakningsföretag. Enligt Registerutredningen behövs det därför inte någon särskild bestämmelse i polisdatalagen om

utlämnande uppgifter till andra myndigheter inom riket. Dock av

behövs bestämmelse att sekretessbelagda uppgifter får lämnas

en om till den offentliga statistiken.

6.6.3 Uppgifter till utlandet

Av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen följer att en uppgift får lämnas till utländska myndigheter uppgiften i motsvarande fall

om skulle få länmas till svensk myndighet och det dessutom står klart en

det är förenligt med svenska intressen att uppgiften länmas.

att

Polisdatalagen innehåller regler gör det möjligt för polisen att

som lämna inom det internationella samarbetet utan sådan

ut uppgifter en

prövning i varje särskilt fall. Uppgifter får lämnas till Europol utan särskild begäran. Vidare skall uppgifter i den utsträckning som regeringen medger lämnas till Interpol och till polis- och åklagarmyndigheter i länder är medlemmar i Interpol, det behövs för som om

myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga.

att

utreda eller beivra brott. Regeringen skall enligt förslaget bemyndigas

förordna utlärrmande uppgifter också i andra fall än de nyss att om av nämnda.

6.7 Behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet

Som tidigare nämnts se kapitel 3 har polisen i dag inte möjlighet att

använda sig automatisk databehandling personuppgifter i sin

av av underrättelseverksamhet. Denna huvudregel har dock två undantag;

110 Polisdatalagen

dels har Säkerhetspolisen tillstånd att föra underrättelseregister, dels får finanspolisen föra analys- och spaningsregister. I delbetänkandet om kriminalunderrättelseregister och DNA-register

föreslog Registerutredningen att polisen skulle få föra analys- och

inforrnationsregister. Förslaget, som berörts i kapitel utformades mot bakgrund av datalagen. Analysregistren skulle få föras med ADB-stöd när en särskild undersökning inletts och skulle innehålla all information som framkommit i samband med undersökningen, liksom polisens slutsatser och beslut grund därav. I sitt slutbetänkande har Registerutredningen anpassat förslaget om kriminalunderrättelseregister till Datalagskommitténs förslag till persondatalag. Registerutredningen har därvid konstaterat att de föreslagna analysregistren till sitt innehåll är en form av elektronisk handläggning av särskilda undersökningar. Enligt persondatalagens terminologi innebär en sådan elektronisk handläggning inom ramen för en undersökning inte ett inrättande av register, utan i stället en behandling av personuppgifter i allmän betydelse. l den föreslagna polisdatalagen saknas därför särskilda bestämmelser om analysregister. I stället finns bestämmelser om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Informationsregistren är alltjämt att betrakta som register. Särskilda bestämmelser om dessa register finns i polisdatalagen. Eftersom de utgör den enda registerformen inom polisens kriminalunderrättelseverksamhet, har Registerutredningen valt

att kalla dem kriminalunderrättelseregister i sitt slutbetänkande.

6.7.1 Förutsättningar för att behandla personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet

Registerutredningen har konstaterat att en oinskränkt rätt för polisen att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet kan inge oro för en utveckling som leder till otillbörliga intrång i den personliga integriteten, även om behandlingen görs med beaktande av persondatalagens bestämmelser. Därför bör enligt Registerutredningen vissa begränsningar i fråga om behandling sådana uppgifter ställas av upp i denna verksamhet. Begränsningarna bara sådan behandling avser av personuppgifter som sker med datorstöd. Enligt förslaget till polisdatalag får sådan behandling bara förekomma vid särskilda undersökningar som rör allvarlig brottslighet, -

som syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller

om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och som företas av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där - en länspolismästare är chef.

Polisdatalagen 1 l 1

Någon motsvarande anledning finns enligt Registerutredningen inte att begränsa den manuella behandlingen av personuppgifter i underrättelseverksamheten. Sådan är tillåten och förekommer i dag. Den föreslagna polisdatalagen innehåller inte någon bestämmelse om gallring av personuppgifter i särskilda undersökningar. I stället finns bestämmelser om att en särskild undersökning inte får pågå under obegränsad tid. När beslut fattas att inleda behandling av personuppgifter i en sådan undersökning skall ändamålet med behandlingen och tidpunkten när den skall vara avslutad bestämmas. Beslutet bör också innehålla övriga uppgifter som behövs för att förebygga intrång i den personliga integriteten. Närmare föreskrifter om förutsättningarna för behandling i underrättelseverksamheten bör enligt Registerutredningen meddelas av regeringen.

6.8 Särskilda bestämmelser om register

Polisdatalagens allmänna bestämmelser gäller för all behandling av

personuppgifter, även när behandlingen sker i register. I fråga om

manuella register och sådana register som förs i en förundersökning eller annan undersökning eller utredning är enligt Registerutredningen de allmänna bestämmelserna tillräckliga är det fråga om en särskild undersökning gäller dock därjämte de särskilda bestämmelserna om kriminalunderrättelseverksamhet. För andra register, dvs. mer permanenta register förs med hjälp av automatisk databehandling som gäller, utöver de allmänna bestämmelserna, även vissa särskilda bestämmelser om anmälan till Datainspektionen och om gallring. Vissa register är enligt Registerutredningen antingen så omfattande eller anses på grund av kriterierna i övrigt för registreringen så integritetskänsliga, att de skall regleras i lag. Detta gäller kriminalunderrättelseregister, - DNA-register, ñngeravtrycks- och signalementsregister, register över kvarstående brottsmisstankar och register som förs för övervakning av personer. - Likaså skall polisdatalagen innehålla särskilda bestämmelser p Säkerom hetspolisens underrättelseregister. Av störst intresse för vår utrednings överväganden är bestämmelserna om polisens kriminalunderrättelseregister och register över kvarstånde brottsmisstankar. Dessa register skall därför i korthet beröras.

112 Polisdatalagen

6.8. 1 Kriminalunderrättelseregister

Polisen får enligt förslaget föra särskilda kriminalunderrättelseregister

med hjälp av automatisk databehandling. Dessa register, som mot-

svarar de tidigare föreslagna inforrnationsregistren, förs med stöd av

bestämmelserna i persondatalagen och fordrar inget tillstånd. Begränsningar i fråga om rätten att föra sådana kriminalunderrättelseregister meddelas i polisdatalagen. Registerutredningen föreslår att sådana register endast får föras för att ge underlag för beslut särskilda om undersökningar som allvarlig brottslighet och då endast avser av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där länspolismästare är en chef. Registren får tillföras uppgifter kan hänföras till enskild som en person endast om den som avses med uppgiften på konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig allvarlig brottslighet eller kan antas komma att begå allvarliga brott. Närmare bestämmelser vilka om uppgifter som registret får innehålla får meddelas regeringen eller, av efter regeringens förordnande, Datainspektionen. av

Uppgifterna i kriminalunderrättelseregister skall enligt förslaget

gallras senast ett år efter det att uppgifter i fråga för sista om personen gången infördes. Har en särskild undersökning inletts på får personen, dock uppgiften stå kvar i registret under den tid den undersom sökningen pågår.

6.8.2 Register över kvarstående brottsmisstankar

Polisen kan i vissa fall ha ett berättigat intresse att få lagra

av

uppgifter om en misstänkt brottsling, trots att förundersökningen har

lagts ned på grund av bristande bevisning. Sådana uppgifter kan nämligen tillsammans med senare information medföra att förundersökningen kan tas upp nytt. I dag förekommer uppgifter av det angivna slaget i det allmänna spaningsregistret. Enligt Registerutredningens förslag skall fortsättningsvis register över kvarstående brottsmisstankar få föras endast under särskilda förutsättningar som anges i polisdatalagen. Det skall bl.a. krävas att personen i fråga alltjämt anses skäligen misstänkt för brottet. Bedömningen av om misstankar kvarstår ankommer på

åklagare att göra. Det krävs vidare att förundersökningen har lagts ned

på grund bristande bevisning och inte någon grund. av annan

Uppgifter får inte antecknas i registret över kvarstående misstankar

om den åtalade frikänts genom dom som vunnit laga kraft eller om åtal

lagts ned. Endast sådana uppgifter som är relevanta för utredning

om det påstådda brottet får antecknas i registret. Uppgifterna skall gallras om det inte inom en förhållandevis kort tid har kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas

Polisdatalagen 1 13

upp på nytt. De får under alla förhållanden bevaras i registret längst i tre år.

6. 8.3 Andra register

Polisdatalagen skall enligt förslaget inte innehålla särskilda bestärnrnelser för varje register som polisen för i sin brottsbekämpande verksamhet. Förutom de ovan nämnda registren, som alltså regleras särskilt, kan polisen komma att inrätta även andra register som inte förs i en förundersökning eller annan undersökning. För dessa register skall enligt Registerutredningens förslag särskilda regler gälla. Innan ett register inrättas skall registrets ändamål, innehåll och beteckning bestämmas. Likaså skall den persondataansvarige bestämma tid för gallring. Eftersom polisen sannolikt kommer att utse persondataombud, behöver registren som huvudregel inte anmälas till

Datainspektionen. Skall ett register innehålla uppgifter om att någon

är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet måste registret dock anmälas till Datainspektionen för förhandskontroll.

6.9 Ikraftträdande

Polisdatalagen skall enligt Registerutredningens förslag träda i kraft

den l januari 1999.

6.10 Den fortsatta beredningen

Registemtredningens förslag har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom regeringskansliet. Några av de synpunkter som

remissinstanserna framför i sina yttranden kommer att beröras i samband med våra överväganden.

Våra

överväganden

1998:9 117 SOU

7 Behandlingen av personuppgifter i

skattemyndigheternas brottsutredningar

Vi föreslår särskild lag om behandling av personuppgifter vid

en skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar. Lagen utgår från förslagen till lag skattemyndigheters medverkan i brottsom utredningar och till personuppgiftslag. Vidare beaktas i lagen dels Europarådets rekommendation No R8715 om användningen av

personuppgifter inom polissektorn, dels behandlingen av person-

uppgifter hos polisen enligt Registerutredningens förslag till polisdatalag.

Lagen ger utrymme för den behandling av personuppgifter som

behövs i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. De

krav för behandling personuppgifter som anges i person-

av uppgiftslagen återfinns i den föreslagna lagen. För att i av oss

vissa avseenden den enskilde ett förstärkt integritetsskydd i

ge

förhållande till personuppgiftslagen och därutöver ange de ytterligare krav, som är nödvändiga för behandling av personuppgifter

i den brottsbekämpande verksamheten, innehåller lagen sär-

bestämmelser. I vissa delar hänvisar lagen till personuppgifts-

lagens bestämmelser.

I kapitlet behandlas inledningsvis behovet av en särskild lag för

behandlingen personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbe-

av

kämpande verksamhet och den rättsliga ramen för en sådan lag avsnitt

7. 1-7.4. Därefter behandlas de allmänna bestämmelser som bör gälla

för all behandling personuppgifter som omfattas av lagen avsnitt

av 7.5-7.l7. Kapitlet fortsätter med redogörelse för de särskilda en bestämmelser behövs för behandling av personuppgifter i som

kriminalunderrättelseverksarnheten hos skattemyndigheterna avsnitt

7.18 och bör gälla för databaser 7.19-7.22. Slutligen beskrivs som

lagens bestämmelser överklagande avsnitt 7.23.

om

7.1 Behovet av ADB-stöd

7. l Inledning

Med stöd lagen skattemyndigheters medverkan i brottsav om utredningar kommer skattemyndigheterna att om åklagaren beslutar -

118 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

härom ansvara för utredningar brott enligt skattebrottslagen, - om brott enligt 14 § lagen om kontroll yrkesmässiga vägtransporter av av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak, brott enligt 19 kap. 1 §

första stycket 4 aktiebolagslagen, brott enligt 11 § tredje stycket lagen

om tryggande av pensionsutfästelse brott enligt folkbokm.m.,

föringslagen samt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken. Skattemyndigheterna skall få medverka vid undersökning även i fråga

om andra brott om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för

detta. Utöver att genomföra förundersökningar kommer skattemyndigheterna att få företa förenklade brottsutredningar, bedriva

spaning och kriminalunderrättelseverksamhet utföra brottsföresamt byggande åtgärder. Skattemyndigheterna kommer i princip att ha arbetsuppgifter samma i fråga om brott inom skatteområdet tullmyndigheter och som polismyndigheter har inom sina respektive ansvarsområden. Som framgår av kapitel 3 och 6 har dessa myndigheter omfattande ett datorstöd till sin hjälp och kommer i framtiden att få utökade möjligheter att behandla uppgifter automatiskt. Fråga är då det om finns något som talar för att skattemyndigheterna skall ha sämre möjligheter än polis- och tullmyndigheter att utnyttja den teknik som står till buds. Utredningar om skattebrott och bokföringsbrott kan många gånger

vara komplicerade. Ofta måste brottsutredaren kunna följa lång

en kedja av transaktioner med ett flertal eller bolag inblandade. personer Anknytningarna mellan bolagen sinsemellan eller mellan bolagen och de personer står bakom dem kan svåra upptäcka. som vara att S.k. målvakter förekommer i stor utsträckning. Utredaren måste ha möjlighet att samla in och jämföra stor mängd information den en om brottsmisstänkte och om de olika företag och figurerar personer som

i det brottsliga sammanhanget. Samhällets utveckling och brottslighetens internationalisering har gjort att det blivit svårare än tidigare att

komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Detta gäller i högsta grad skattebrotten. Brottslingarna utnyttjar bl.a. skillnaderna i

de olika ländernas skattelagstiftningar och svårigheterna för den

utredande myndigheten att samla in och tillvarata information från andra länder. För att kunna upptäcka och förebygga brotten krävs en överblick som gör det möjligt för utredaren att urskilja tidiga indikationer misstänkt brottslighet. Är brottsligheten gränsöverskridande finns behov av att kunna utbyta information med myndigheter i andra länder. Det är sällan praktiskt genomförbart att bearbeta all nödvändig

information manuellt i sådan brottsbekämpande verksamhet

som

skattemyndigheterna skall bedriva. Det skulle ta sådan tid i anspråk att brottsutredningarna inte skulle kunna bedrivas på ett ändamålsenligt

sätt. Det skulle också svårt att fram relevant information vara om

1998:9 Behandlingemj skattemyndigheternas brottsutredningar 119 SOU

det inte fanns möjlighet att söka denna med hjälp av modern informationsteknik. Risken är uppenbar att brister i fråga om möjligheterna att samla information utnyttjas av de som begår brotten. Mot denna bakgrund år det närmast en självklarhet att skattemyndigheterna behöver använda modern datorteknik i verksamheten. Frågan är då vilken teknik som står till buds.

7.1.2 Tillgång till informationsteknologi

Hjälpmedel vid behandling av information finns i allmänhet i form av informationsteknologistöd. Informationsteknologin utnyttjas redan av andra brottsbekämpande myndigheter. I takt med att tekniken blivit säkrare, billigare och lättare att använda har myndigheterna ökat sitt beroende därav. Inom polisen pågår bl.a. arbete med att införa papperslösa kontor, där brottsamnälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning liksom förundersökningsprotokoll och

promemorior kommer att lagras på datamedium se Polisens register,

76. Informationsteknologin är idag så pass utvecklad att man med s. hjälp därav kan verkställa de behandlingar infonnation som behövs av i brottsbekämpande verksamhet. Det råder ingen tvekan om att verksamheten vinner både i kvalitet och effektivitet genom att utnyttja datorstöd på ett ändamålsenligt sätt. Arbete pågår kontinuerligt med att förbättra informationsteknologin inom rättsväsendet. Bl.a. finns ett behov av att kunna ta till vara de tekniska möjligheterna för ett ökat informationsutbyte mellan myndig-

heterna. Arbetet prioriterad angelägenhet för statsmakterna och

är en har därför varit föremål för ett flertal utredningar, bl.a. Sarnred-

utredningen och Strategiutredningen. Slutprodukten skall vara förbättrad kvalitet, effektivitet och rättssäkerhet i myndigheternas

verksamhet. De tekniska förutsättningarna torde därmed finnas för att tillgodose

skattemyndigheternas behov att kunna bearbeta en stor mängd

av

information i anledning brott inom skatteornrâdet. Skattemyndig-

av

heterna kommer också att kunna tillgodogöra sig den pågående utvecklingen datorstödet vid informationsutbyte mellan myndigheter.

av

Därigenom kommer skattemyndigheterna att kunna delta fullt ut i myndighetsgemensamrna insatser och i den mån skattemyndig-

-

heterna tilldelas sådan roll i det polisiära samarbete som följer

en -

av Europol- och Schengenöverenskommelserna.

120 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

7.1.3 Begränsningar i fråga rätt att utnyttja

om informationsteknik

Även datorstöd kan användas i brottsbekämpande om verksamhet för att höja kvalitet och effektivitet i utredningarna är det inte givet att detta bör vara tillåtet. De uppgifter som behandlas i sådan verksamhet avser ofta enskild person personuppgifter. Registrering sådana av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling innebär ett intrång i den enskildes personliga integritet. Intrånget kan vara nödvändigt för att en brottsbekämpande myndighet skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Av hänsyn till det allmänna intresset av att brott beivras, måste den enskilde i många fall finna sig i att hans eller hennes personliga integritet träds för när. Det kan dock också tänkas att

behandlingen, trots dess betydelse för verksamheten, är så integritets-

känslig att den med hänsyn till den enskilde inte bör tillåtas. För att värna om den personliga integriteten är det därför viktigt att bestämma gränserna för när behandling av personuppgifter skall ske. Enligt 2 kap. 3 § andra stycket RF skall varje medborgare, i den utsträckning som anges i lag, skyddas mot att den personliga integriteten kränks vid sådan behandling personuppgifter görs av som

med ADB-stöd. Användandet av informationsteknologi förutsätter således bestämmelser i författning som tar hänsyn till den personliga

integriteten. Även offentlighetsprincipen såsom den kommer till uttryck i 2 kap. TF måste beaktas. Integritetsaspekten och offentlig-

hetsprincipen måste samtidigt vägas mot intresset av att kunna bedriva

verksamheten så effektivt som möjligt. Skattemyndigheterna behöver kunna behandla stor mängd en information i den brottsbekämpande verksamheten. För att kunna göra detta på ett effektivt och rationellt sätt, krävs att skattemyndigheterna har datorstöd för behandlingen. Eftersom behandlingen i många fall kommer att omfatta uppgifter om enskild är det dock viktigt person, att beakta integritetsaspekten. Med tanke på det allmänna intresset av att skattemyndigheterna skall kunna bekämpa brott så effektivt som möjligt, är det viktigt att hinder för ett rationellt utnyttjande ADBav stöd och kommunikationsteknik inte ställs upp i större utstäckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset att skydda den av personliga integriteten.

Behandlingen. Skattemyndigheternas brottsutredningar 121 .

7.2 Behovet särskilda bestämmelser om behandav

lingen

7.2.1 Med datalagen som utgångspunkt

För att förhindra otillbörligt intrång i den enskildes personliga integritet vid registrering personuppgifter med hjälp av automatisk

av databehandling, innehåller datalagen bestämmelser om när sådan registrering får ske. Datalagens innehåll har redovisats översiktligt i kapitel Lagen är generellt tillämplig på personregister som förs med hjälp ADB. Den omfattar således även skattemyndigheternas ADBav förda register. Enligt datalagen får personregister inrättas och föras endast av den har licens och i många fall krävs Datainspektionens tillstånd. som Tillstånd behövs dock inte för personregister vars inrättande beslutats av riksdagen eller regeringen. Bestämmelser om personregister som förs inom skatteförvaltningen finns i skatteregisterlagen och i skatteregisterförordningen. Skatteregisterförfattningarna kommer att beröras utförligt i kapitel I korthet gäller att skattemyndigmer heterna med stöd skatteregisterlagen för ett centralt skatteregister av samt regionala skatteregister. I lagen anges de ändamål för vilka registren får föras och registrens innehåll. Vidare finns bestämmelser vilka får ha terminalâtkomst till registren och om utlämnande om som uppgifter. Skatteregisterlagen är anpassad till den fiskala verkav samheten och i viss utsträckning till kronofogdemyndigheternas verksamhet. De uppgifter får registreras är i första hand av fiskal som betydelse. Uppgifter om brott och andra liknande uppgifter som typiskt sett förekommer i samband med brottsutredning får inte registreras med stöd skatteregisterlagen. Registren får inte heller av användas i brottsutredningar, eftersom detta skulle strida mot det ändamål för vilket registren får föras. Skattemyndigheterna har ingen annan författningsreglerad rätt att inrätta personregister än vad följer av skatteregisterlagen. I övrigt som är det således endast under de förutsättningar som anges i datalagen skattemyndigheterna får föra datoriserade personregister. Sådan som behandling sker i anledning av brott är integritetskänslig. Enligt som 2 § andra stycket 1 datalagen jämförd med 4 § får inte personregister inrättas eller föras utan Datainspektionens tillstånd. För att Datainspektionen skall tillåta att personregister inrättas som innehåller uppgifter om att någon dömts för eller misstänks för brott krävs synnerliga skäl. Troligtvis skulle därför Datainspektionen vara restriktiv med att meddela sådana tillstånd. Skattemyndigheternas rätt att föra personregister i brottsbekämpande verksamhet skulle därmed bli begränsad, om det enda stödet för registreringen fanns i datalagen.

122 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Under de förutsättningar som nu gäller är det därför motiverat med särskilda bestämmelser i lag eller förordning om personregister för

skattemyndigheternas verksamhet att bekämpa brott. Exempel från

polis- och tullmyndigheterna se kap. 3 visar att bestämmelser

om personregister i brottsbekämpande verksamhet kan utformas så att både kravet att informationstekniken utnyttjas effektivt och intresset av att intrång i den personliga integriteten begränsas till vad som är nödvändigt tillgodoses.

Det kan emellertid ifrågasättas om det är ändamålsenligt att föreslå

bestämmelser som har datalagen som utgångspunkt. Regeringen har

föreslagit att datalagen skall ersättas av en ny personuppgiftslag den

24 oktober 1998. Enligt artikel 32 i EG-direktivet skall nämligen medlemsländerna senast tre år efter det att direktivet antogs, dvs. senast den 24 oktober 1998, sätta i kraft de lagar och andra för-

fattningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Sverige är

skyldigt att införliva direktivet i den nationella lagstiftningen och är det tänkt skall göra så genom att inrätta den föreslagna - personuppgiftslagen. I allt väsentligt är förslaget till personuppgiftslag en avbild av EG-direktivet. Det är därför sannolikt att lagen i sin slutliga utformning i väsentliga delar kommer att följa regeringens förslag. Personuppgiftslagen medför stora förändringar av förutsättningarna för att behandla personuppgifter. Eftersom personuppgiftslagen samma sätt som datalagen kommer att ha generell räckvidd, kommer även bestämmelserna om behandling av personuppgifter inom

skatteförvaltningen att behöva anpassas till de nya reglerna.

Mot denna bakgrund och med beaktande av att kort tid skiljer mellan färdigställandet av detta betänkande och ikraftträdandet av personuppgiftslagen förefaller det föga ändamålsenligt att föreslå särskilda bestämmelser som utgår från datalagen. Den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar skall träda i kraft den 1 januari 1998. Verksamheten kommer dock inte att vara i gång i full skala omedelbart. Behovet att få inrätta och föra särskilda av personregister under 1998 förefaller begränsat och det torde för den tiden i vart fall vara tillräckligt med personregister som inrättas med Datainspektionens tillstånd. Enligt uppgift från Riksskatteverket är det

tillräckligt att de förslag som lämnar träder i kraft den 1 januari

1999.

7.2.2 Med personuppgiftslagen utgångspunkt.

som

Att personuppgiftslagen skall vara generell innebär att behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet kommer att omfattas därav, om inte särskilda bestämmelser meddelas som avviker från personuppgiftslagens. Till skillnad från datalagen,

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 123

som bara reglerar behandling i automatiska register, kommer personuppgiftslagen att gälla dels all behandling av personuppgifter som är automatisk, dels manuell behandling av personuppgifter som

ingår i eller avses ingå i en strukturerad samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda

kriterier.

En viktig utgångspunkt för personuppgiftslagen är att behandling av

personuppgifter är tillåten endast i de fall och de villkor som anges i lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Så länge behandlingen av personuppgifter sker inom ramen för vad personuppgiftslagen tillåter, är den tillåten oavsett om den sker automatiskt eller inte. Det behövs därför inget medgivande till automatisk databehandling i de särskilda lagarna.

Personuppgifter kan således enbart med stöd av personuppgiftslagen behandlas med hjälp av ADB i skattemyndigheternas brottsbekämp-

ande verksamhet även utan att särskilda bestämmelser meddelas därom. Lagen ger i allmänhet den enskilde ett godtagbart skydd mot integritetskränkningar. Skattemyndigheternas behov av att få behandla

känsliga personuppgifter i anledning av brott kan emellertid motivera

särbestärmnelser i förhållande till personuppgiftslagen. I första hand motiveras dock bestämmelser, som avviker från personuppgiftslagens, av att den enskilde i vissa avseenden behöver ett förstärkt skydd vid sådan behandling kan komma i fråga i verksamheten. Detta gäller som främst i fråga om behandling av personuppgifter om att någon är dömd eller misstänkt för brott och behandling som sker i kriminalunderrättelseverksamhet eller i mer eller mindre permanenta databaser, som kan komma att inrättas i verksamheten. Sådana särbestämrnelser får meddelas, eftersom den brottsbekämpande verksamheten inte omfattas av EG-direktivet.

Frågan är då om dessa bestämmelser skall finnas i en ny lag speciellt

för skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet eller om bestämmelserna i stället skall införlivas i annan särreglering på omrâdet.

7.3 Behovet av en lag för behandling av

ny

personuppgifter i skattemyndigheternas

verksamhet att utreda brott

7.3.1 Allmänt

I direktiven till denna utredning anges att vi skall undersöka vilka register utöver de register som redan finns för brottsutredningar - som behövs för skattebrottsutredningar och föreslå en rättslig reglering

124 Behandlingemi skattemyndigheternas brottsutredningar

av registren. Utgångspunkten bör enligt direktiven vara att bestämmelserna rörande sådana register regleras i en särskild författning. Behovet av en särskild författning måste dock vägas mot möjligheten att i stället införliva bestämmelserna i befintlig lagstiftning. Det kan då å ena sidan vara naturligt att ha bestämmelser om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet i samma lagstiftning som i övrigt gäller för behandling av personuppgifter inom skatteförvaltningen. Å andra sidan kan verksamhetens polisiära funktion bättre komma till uttryck genom att behandlingen regleras i de författningar som gäller polisen.

7.3.2 Kan skatteregisterförfattningama tillämpas

Det finns flera skäl att avstå från att försöka införliva bestämmelserna i skatteregisterförfattningarna. Skatteregisterförfattningarna är anpassade till skattemyndigheternas fiskala behov. I sin nuvarande utformning reglerar författningarna endast rätten att för visst ändamål föra permanenta skatteregister, vars innehåll noga anges i författningarna. För att anpassa författningarna så att behovet av särbestämmelser för behandling i brottsbekämpande verksamhet tillfredsställs, behövs omfattande tillägg. Annan behandling av personuppgifter än sådan som sker i traditionella register kan knappast regleras i skatteregisterförfattningarna. Med den nya personuppgiftslagen förlorar i och för sig registerbegreppet betydelse. På sikt innebär det att skatteregisterförfattningfår utformas sätt. Även så sker, innebär det inte arna ett annat om att författningarna utan vidare kan anpassas till behandling av personuppgifter i anledning av brott. Att personuppgifter behandlade i ett sådant sammanhang innebär för många ett större intrång i den personliga integriteten än om motsvarande uppgifter behandlas i en fiskal utredning. Regler som skyddar mot kränkning av den personliga integriteten kan behöva utformas ett annat sätt. Vidare är behovet av uppgifter i viss mån annat i den brottsbekämpande

verksamheten. Uppgifter om brottsmisstankar och uppgifter om att

någon dömts för brott har avgörande betydelse i sådan verksamhet, men saknar oftast betydelse i fiskala utredningar. Den brottsbekämpande verksamheten kommer att vara åtskild från skattemyndigheternas övri ga verksamhet. Särskilda skattebrottsenheter skall handlägga brottsutredningar, medan de fiskala utredningarna uteslutande skall handläggas av befattningshavare inom den fiskala verksamheten. Verksamhetsgrenarna skall vara självständiga i förhållande till varandra och skall i sekretesshänseende likställas med två skilda myndigheter. Skillnaderna mellan den brottsbekämpande och den fiskala verksamheten gör att det är naturligt att ha regler om

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 125

behandling av personuppgifter åtskilda. Att olika regelsystem gäller

medför knappast några tillämpningsproblem, eftersom brottsutredning och fiska utredning inte verkställs av samme utredare.

7.3.3 Kan bestämmelser som gäller för polisen tillämpas

Den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ger i huvudsak skattemyndigheterna samma befogenheter

och arbetsuppgifter som polisen i fråga om att utreda skattebrott m.m.

Skattemyndigheterna får vare sig exklusiv behörighet i fråga om dessa brott eller andra befogenheter än de polisen har. Lagen ger utrymme för åklagaren att efter vad som är lämpligast välja om polisen eller skattemyndigheten skall verkställa brottsutredningen. Skattemyndigheterna skall så småningom svara för i princip alla brottsutredningar inom skatteområdet, men när så sker går inte att i nuläget förutse. I vart fall är klart att polisen under viss tid framöver kommer att svara för en stor del av utredningarna, framför allt sådana där man kan förutse ett behov av polisiära insatser prop. 1997/98: 10 s. 47. Mot denna bakgrund bör den enskildes personliga integritet skyddas mot

otillbörligt intrång i samma utsträckning oberoende av om det är

polisen eller skattemyndigheten som företar brottsutredningen. Det anförda innebär dock inte nödvändigtvis att bestämmelserna om behandling av personuppgifter i den brottsbekärnpande verksamheten i alla avseenden skall desamma för skattemyndigheterna som för vara

polisen. Skattemyndigheterna kommer att utreda endast vissa brott. De regler som gäller för polisens behandling av personuppgifter gäller för

alla brott som polisen utreder. Kopplingen mellan skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet och författningarna om polisens behandling av personuppgifter är därmed inte lika självklar. Vissa bestämmelser i polisförfattningarna, t.ex. förslaget om inrättande av automatiska DNA-register, tillämpas knappast i anledning av skattebrott. Skattemyndigheterna kommer därför att sakna behov av sådana bestämmelser. Även i skattebrottsutredningar kan polisen komma att ha andra behov av att kunna behandla personuppgifter än skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna saknar bl.a. polisens befogenhet att besluta om eller verkställa tvångsmedel. Den s.k. yttre spaningen kommer också i huvudsak förbehållen polisen. Även både polisen och att vara om skattemyndigheterna skall ha möjlighet att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet, kommer det att vara polisen som svarar för den mer övergripande underrättelseverksarnheten.

I och för sig finns möjlighet att undanta skattemyndigheterna från vissa bestämmelser i polisförfattningarna samtidigt som myndigheterna

omfattas av de övriga. Det finns emellertid ett pedagogiskt värde i att

126 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

i stället meddela bestämmelserna i skilda författningar. Detta skulle vara en markering av skattemyndigheternas självständiga ställning i förhållande till polisen i fråga om att utreda brott. Med tanke att regeringen föreslagit en ny lag om Tullverkets brottsregister prop. 1997/98:11 som innebär att bestämmelserna inte längre är kopplade

till polisregisterlagen se avsnitt 3.7, är det naturligt att även skatte-

myndigheterna får särskilda bestämmelser området.

7.3.4 En särskild lag

De särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet har ingen naturlig plats i de författningar som gäller den fiskala sidan och bör hållas åtskilda från de bestämmelser som gäller för polisen. Mot denna bakgrund bör i stället en ny författning om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar tas fram. Med hänsyn till att regleringen av polisens och tullens behandling av personuppgifter kommer att ske i lagform är det naturligt att även skattemyndigheternas behandling regleras i lag. Därigenom kommer riksdagen slutligen att bestämma ramarna för skattemyndigheternas behandling av personuppgifter inom det brottsbekämpande omrâdet.

7.4 Lag behandling personuppgifter i

om av

skattemyndigheternas brottsbekämpande

verksamhet

7.4.1 Allmänna utgångspunkter

För att skattemyndigheterna skall vara effektiva krävs att de har goda möjligheter att behandla information i den brottsbekämpande verksamheten. Utvecklingen av informationsteknik främjas starkt av statsmakterna. Modern datorteknik skall kunna utnyttjas både internt inom myndigheterna och vid utbyte av information mellan myndigheterna. Bestämmelserna som reglerar behandling av personuppgifter i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet bör mot denna bakgrund utformas så att de inte hindrar ett rationellt utnyttjande av datorstöd och kommunikationsteknik större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till den personliga integriteten. Den föreslagna personuppgiftslagen anger de begränsningar i fråga om att behandla personuppgifter som generellt kan anses nödvändiga för att skydda den personliga integriteten. De bestämmelser som skall

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 127

gälla skattemyndigheternas behandling av personuppgifter i anledning

av brott inom skatteområdet bör ha personuppgiftslagen som utgångspunkt. Kraven på behandling av personuppgifter bör med tanke verksamhetens natur inte vara lägre ställda än vad som följer av

personuppgiftslagen. I fråga om särskilt integritetskänsliga inslag i

verksamheten bör kraven på behandlingen i stället ställas avsevärt högre.

Mot bakgrund av vad som sagts i föregående avsnitt bör bestämmel-

serna dessutom ha ytterligare en utgångspunkt. De bör utformas så att den enskilde får samma skydd mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter i anledning av brott inom skatteområdet oavsett om behandlingen sker hos polisen eller hos skattemyndigheterna. En lag om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör därför i princip utformas så att förutsättningarna för behandlingen är desamma som gäller för polisen. Bl.a. bör de internationella överenskommelser och rekommendationer som gäller behandlingen av personuppgifter inom polissektorn beaktas. Det finns särskild anledning att följa Europarådets rekommendation No R 87l5 om användningen av

personuppgifter inom polissektorn. Även Europolkonventionen har

betydelse.

7.4.2 Registerutredningens förslag till polisdatalag

en förebild -

I utredningsuppdraget har ingått att följa Registerutredningens arbete

med att utforma en polisdatalag se kapitel 6. Utgångspunkterna för

det lagförslaget och den lag som föreslås här har i princip varit desamma. Förslaget till polisdatalag har anpassats till den rättsliga ram

som kommer att gälla i och med att personuppgiftslagen träder i kraft

och är i allmänna delar applicerbart även andra myndigheters brottsbekämpande verksamhet, däribland den verksamhet som skattemyndigheterna skall bedriva. Det är därför naturligt att överväga

en utformning av lagen som stämmer överens med förslaget till polis-

datalag.

Åklagare kan söka biträde från både polisen och skattemyndigheterna

i förundersökning av brott som faller inom skattemyndigheternas kompetensområde. Det är därför av betydelse att samma förut-

sättningar för behandling av personuppgifter och samma regler till

skydd för den enskilde mot oriktig behandling och integritetsintrång

tillämpas oavsett om det är polisen eller skattemyndigheten som

företar brottsutredningen. Genom att följa polisdatalagens uppbyggnad

uppnås en samstämmighet i fråga om behandling av personuppgifter

inom de skilda verksamheterna. Det kan också antas att skattemyndig-

128 Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar .

heterna med de nya arbetsuppgifterna kommer att ha ett ökat behov av att kunna utbyta personuppgifter med polisen. Likalydande bestämmelser om behandling av personuppgifter torde underlätta ett sådant informationsutbyte och även minska risken för att utbytet medför integritetsintrång och en oriktig behandling av personuppgifter. Registerutredningens förslag har i allmänhet blivit väl mottaget av remissinstanserna. I vissa delar har det dock kritiserats. Bl.a. gäller detta de särskilda bestämmelserna om register och avsaknaden av bestämmelser som reglerar utlämnandet av uppgifter till andra myndigheter. Förslaget är under beredning inom regeringskansliet. Även slutmâlet måste reglera behandlingen i lika om vara att stort sett inom de olika myndigheterna, finns det anledning att betrakta förslaget till polisdatalag med viss försiktighet.

7.5 Lagens tillämpningsområde och förhållande till personuppgiftslagen

Lagen skall reglera den behandling av personuppgifter inom den brottsbekämpande verksamhet som skattemyndigheterna kommer att bedriva med stöd av lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Den skall tillämpas på manuell behandling endast om uppgifterna ingår i eller avses att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Lagen skall innehålla de grundläggande krav på behandling av personuppgifter som följer av personuppgiftslagen samt därutöver de särskilda krav som behandlingen i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet föranleder. Personuppgiftslagens bestämmelser är i stora delar inarbetade i lagen. I den mån bestämmelser i personuppgiftslagen skall tillämpas, hänvisar lagen till dessa.

7.5. 1 Tillämpningsområdet

Enligt förslaget till lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar skall skattemyndigheterna inom ramen för den verksamhet som lagen anger verkställa brottsutredningar, bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet samt utföra brottsförebyggande åtgärder. Enligt artikel 3 i EG-direktivet omfattar det i övrigt bindande direktivet inte bl.a. statens verksamhet straffrättens område. Skattemyndigheternas verksamhet med att förebygga, förhindra och utreda brott faller således utanför EG-direktivets område. Bestärnrnel-

Behandlingenmi skattemyndigheternas brottsutredningar 129

ser som avviker från EG-direktivet och därmed också från person-

uppgiftslagen kan därför antas för i princip all behandling av personuppgifter i denna verksamhet. Med verksamheten kommer dock att följa en del intern administration i och med att verksamheten skall bedrivas i särskilda enheter som är självständiga i förhållande till den övriga verksamheten hos skattemyndigheterna. Det är inte troligt att behandling av personuppgifter i den interna administrationen kommer att stå utanför EGdirektivet. För att undanröja oklarheter vad gäller sådan behandling är det därför lämpligt att den inte omfattas lagen. Personuppgiftsav lagens bestämmelser kommer att tillämpas på behandling av personuppgifter i den interna administrationen. Inte all behandling av personuppgifter omfattas av EG-direktivet eller

av personuppgiftslagen. Annan manuell behandling av personuppgifter

än där uppgifterna ingår i eller avses att ingå i en strukturerad samling

av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, faller utanför personuppgiftslagens tillämpningsområde. heller i nuläget är sådan behandling av uppgifter reglerad. Varken datalagen eller polisregisterförfattningarna

innehåller några regler därom. Det är därför inte motiverat att sådan behandling skall regleras för skattemyndigheternas del. Alltså skall manuell behandling uppgifter inte sker i denna form vara av som undantagen från lagen. Riksskatteverket kommer att ha ett övergripande ansvar för verksamheten och kan i denna egenskap komma att behandla personuppgifter. Vad skattemyndigheter bör därför också gälla som sägs om Riksskatteverket.

7.5.2 Lagens förhållande till personuppgiftslagen

Personuppgiftslagen skall generellt tillämplig behandling av vara

personuppgifter. Sker behandlingen inom brottsbekämpande verk-

samhet kommer därför personuppgiftslagen att gälla om inget annat sägs. T.ex. innehåller den föreslagna polisdatalagen endast de sirbestämmelser som är motiverade för polisens verksamhet och

hänvisar därutöver till personuppgiftslagen. Registerutredningen har islutbetänkandet Polisens register resonerat på följande sätt:

et är inte svårt att se fördelar med en heltäckandepolisdatalag,där persondatalagens bastämmelser i tillämplig omfattninghar arbetats in. Mot en sådan lagstiftningstekniktalar bl.a. dm omständigheten vi att ännu inte kännertill den slutliga utfommingen av persondatalagen. Vi hxrdärför funnit det lämpligt att utforma en särskildlag för polisensdel, vars tillämpningsomnde och innehåll får avgöras med hänsyn till i vilken utsträckningdet behövsbestämmelser utöver eller i stället för bestämmelserna i persondatalagen. Om det skulle anses lämpligt att arbeta persondatalagens regleri dennalag, kandet lämpligen görassenare under lagstiftningsarbetets. 195

130 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Registerutredningens förslag har kritiserats just vad gäller det förhållandet att personuppgiftslagens bestämmelser inte arbetats in i

polisdatalagen. Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Datainspektionen

m.fl. har funnit att den valda lösningen medför att det blir svårt att följa regelverket för behandling av personuppgifter hos polisen. Vi föreslår en lösning som till viss del tar fasta remissinstansernas kritik. För att den som skall behandla personuppgifter i verksamheten inte skall behöva känna till både personuppgiftslagens allmänna förutsättningar för behandling och de särskilda förutsättningarna som

regleras i särlagstiftningen, måste tillämpliga regler i personuppgifts-

lagen arbetas in i den lag som skall gälla för verksamheten. Den

särskilda lagen bör dock inte tyngas av bestämmelser hämtade från personuppgiftslagen vilka först och främst hör hemma i en lag med

generell räckvidd. Vi föreslår att lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar skall innehålla samtliga bestämmelser som är av betydelse för när och hur behandling av

personuppgifter får ske i verksamheten. Det innebär dels att lagen

innehåller sådana bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen och som av integritetsskäl är nödvändiga för verksamheten, dels att

personuppgiftslagens centrala bestämmelser om grundläggande krav på

behandling förs över i tillämpliga delar till lagen. Även andra

bestämmelser i personuppgiftslagen kan vara tillämpliga när behand-

ling av personuppgifter sker i skattemyndigheternas brottskämpande verksamhet, t.ex. bestämmelser om datasäkerhet, skadestånd eller om tillsynsmyndighetens befogenheter. Många av dessa bestämmelser är sådana att de har sin naturliga plats i den generella lagstiftningen och skulle bara tynga den särskilda lagen om de arbetades in där. I dessa delar är det således motiverat att i stället hänvisa till personuppgiftslagen. För att en sådan lösning inte skall försvåra tillämpningen av lagen, bör det klart framgå vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som skall gälla. Liknande lösningar finns i andra lagar. T.ex. hänvisar förvaltningsprocesslagen 1971:291 i vissa fall till bestämmelser i rättegångsbalken. Den som skall tillämpa förvaltningsprocesslagen behöver därmed inte känna till alla bestämmelser i rättegångsbalken, utan det räcker att han eller hon känner till de bestämmelser som lagen hänvisar till. På samma sätt kommer förhållandet att vara mellan den

lag som föreslås här och personuppgiftslagen. Den som skall tillämpa lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar behöver inte ha kunskap om personuppgiftslagen, annat än i de fall då den särskilda lagen hänvisar därtill. Ett exempel som illustrerar hur lagen skall användas är regleringen av tillsynsmyndighetens befogenheter. Det är självklart att skatte

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 131

myndigheterna, liksom andra myndigheter som behandlar personuppgifter, skall kunna bli föremål för granskning av Datainspektionen. En sådan kontroll är den enskildes främsta garanti för att behandlingen av personuppgifter sker ett sätt som kan accepteras från integritetssynpunkt. I personuppgiftslagen finns bestämmelser som detaljerat anger vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har och om rätten att överklaga myndighetens beslut 43-47 §§ och 51 §. Bestämmelserna är av generell karaktär och har sin naturliga plats i en sådan lag, men hade i och för sig kunnat arbetas in i den lag som föreslås här. Det är emellertid inte svårare att tillämpa bestämmelserna, om lagen i stället hänvisar till dem under en rubrik "Datainspektionens befogenheter,

m.m. " och att det där anges att 43-47 §§ och 51 § i personuppgiftslagen skall gälla. Därmed vinns också fördelen av att lagen inte tyngs

av ett stort antal bestämmelser.

7.6 Översiktligt om lagens innehåll

Lagen skall innehålla allmänna bestämmelser som gäller all behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Lagen skall därutöver innehålla särskilda bestämmelser för sådan behandling som sker inom kriminalunderrättelseverksamheten eller i databaser som inte avser behandling i samband med förundersökning eller särskild undersökning.

7.6.1 Allmänna bestämmelser

Behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brotts-

bekärnpande verksamhet förutsätter bestämmelser som anger ramarna för när behandlingen skall tillåtas. Ramarna bör vara desamma oavsett vilka brott inom skatteområdet som föranleder behandlingen eller hur omfattande denna kommer att vara. De allmänna bestämmelserna kommer att omfatta följande. De

inledande paragraferna anger som tidigare nänmts lagens tillämpnings-

område. Därefter kommer vissa begrepp att definieras. Sedan följer bestämmelser om personuppgiftsansvarig, grundläggande krav behandling av personuppgifter m.m., behandling av känsliga personuppgifter, användande av personnummer, inhämtande av uppgifter, utlämnande av uppgifter, information till den registrerade, rättelse, säkerheten vid behandling, personuppgiftsombud, sanktioner och Datainspektionens befogenheter m.m.

132 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Riskerna för att behandlingen medför ett otillbörligt integritetsintrång bör bedömas annorlunda om behandlingen sker inom ramen för en förundersökning än i annat fall inom den brottsbekärnpande verksamheten, t.ex. inom kriminalunderrättelseverksamheten. Bestämmelser om när en förundersökning skall inledas och hur den får bedrivas finns i rättegångsbalken. En förundersökning bedrivs alltså inom reglerade former. Därmed är också ramen för behandling av personuppgifter given i en förundersökning. Oavsett om det är fråga om att upprätta en elektronisk akt om den misstänkte eller om att systematiskt samla information som gäller förhållanden som omfattas av förundersökningen, kommer behandlingen att ske inom kontrollerbara gränser. Riskerna för otillbörligt intregritetsintrång i verksamheten är i allmänhet minst när behandlingen sker i en förundersökning. De allmänna bestämmelserna skall därför utgöra tillräckligt skydd för all behandling av personuppgifter som sker inom ramen för en förundersökning.

7.6.2 Särskilda bestämmelser

Annorlunda kan det förhålla sig med behandling som sker i kriminalunderrättelseverksarnhet, eftersom sådan verksamhet inte är rättsligt reglerad. Det behöver vare sig förekomma ett konkret brott eller en starkare misstanke för att en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksarnhet skall inledas. Behandling av personuppgifter sker på vagare grunder än vad som är fallet i förundersökningar och bör därför noga regleras. Det finns därmed ett behov av särskilda bestämmelser om behandling i kriminalunderrättelseverksarnhet. Skattemyndigheterna behöver kunna lagra uppgifter i databaser på ett sådant sätt att uppgifterna är möjliga att söka eller sammanställa. Uppgifterna kan gälla personer som är misstänkta för brott eller annars indikera förekomsten av eller risken för allvarlig brottslighet. Om dessa databaser inte inrättas inom ramen för en förundersökning eller en på annat sätt noga reglerad undersökning, finns risker med behandlingen. Uppgifter som används utanför sitt rätta sammanhang kan feltolkas. Uppgifterna kan också bli föråldrade och därmed missvisande. Det finns därför anledning att särskilt se till att denna form

av behandling av personuppgifter sker ett sätt som är tillfreds-

ställande från integritetssynpunkt. Således finns det behov av särskilda bestämmelser om sådana databaser som inte avser behandling i samband med förundersökning eller särskild undersökning.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 133

7.7 Definitioner

De begrepp som används i lagen skall ha samma betydelse som i personuppgiftslagen. I lagen skall begreppen databas och kriminalunderrättelseverksamhet definieras.

7.7. 1 Inledning

I 3 § förslaget till personuppgiftslag definieras vissa begrepp som är centrala när behandling av personuppgifter skall regleras. De begrepp

som definieras är behandling av personuppgifter, blockering av

personuppgifter, den registrerade, känsliga personuppgifter, mottagare, personuppgiftsansvarig, personuppgiftsbiträde, personuppgifter, samtycke, tillsynsmyndigheten, tredje land och tredje man. Begreppen följer i allt väsentligt EG-direktivets terminologi. Det är självfallet viktigt att terminologin i den lag som nu föreslås överensstämmer med personuppgiftslagens och att begreppen ges samma innebörd. Det finns därför ingen anledning att i lagen ånyo förklara de olika begreppens innebörd, utan det räcker med att hänvisa till den

nämnda bestämmelsen i personuppgiftslagen. Här skall dock några av

begreppen beröras närmare. Utöver de begrepp som förekommer i personuppgiftslagen, innehåller vår lag två begrepp som kräver särskilda definitioner. Det ena begreppet är databas, det andra är kriminalunderrättelseverksamhet.

7.7.2 Personuppgifter och känsliga personuppgifter

Med personuppgifter menas all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Uppgifter om ännu inte födda eller avlidna personer omfattas alltså inte av lagen. Detsamma gäller uppgifter om juridiska personer. I artikel 2 i EG-direktivet utvecklas ytterligare vad som är en personuppgift. Personen skall uppgifter kunna identifieras, genom direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala

identitet se artikel 2 a.

Vissa personuppgifter betecknas som känsliga personuppgifter och förtjänar ett särskild skydd. Det är sådana personuppgifter som

avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemsskap i fackförening samt person-

134 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

uppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Uppgift om att en person inte alls har någon religiös övertygelse är också en sådan känslig personuppgift som avses. Likaså kan uppgift om att någon bytt kön anses röra dennes sexualliv. Däremot torde inte en uppgift om civilstånd

anses vara en känslig personuppgift. Särskilda bestämmelser skall gälla

för känsliga personuppgifter.

7.7.3 Behandling av personuppgifter

Med behandling av personuppgifter avses varje åtgärd som vidtas beträffande en personuppgift, vare sig det sker på automatisk väg eller

inte. Att samla in, registrerera, organisera, lagra, bearbeta, ändra, återvinna, inhämta, använda, sammanställa eller samköra, blockera,

utplåna, förstöra, utlänma genom översändande, sprida eller på annat sätt tillhandahålla en personuppgift är samtliga exempel på behandling av personuppgifter. Uppräkningen är exemplifierande. Alla former av hantering omfattas av begreppet behandling.

7.7.4 Personuppgiftsansvarig

Personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamälen med och medlen för behandlingen av person-

uppgifter. För behandling enligt denna lag skall skattemyndighet vara person-

upppgiftsansvarig.

7.7.5 Databas

Datalagskommittén har gjort följande anmärkning vad gäller det registerbegrepp som föreslogs i betänkandet, men som sedermera utmönstrats av regeringen från förslaget till personuppgiftslag.

...begreppet register förefaller förhållandevis ändamålsenligt när det gäller att avgränsa vilka manuella behandlingar som omfattas av direktivet och den föreslagna lagen; när personuppgifter har fästs på papper är det ganska enkelt att avgöra om papperena har strukturerats och om de papper som innehåller uppgifter om en viss person enkelt kan göras tillgängliga. fråga om automatiskt behandladeuppgifter som finns i datorformat förefaller begreppet register däremot i dag mestadels skapa tillämpningsproblem; uppgifterna är i detta fall inte fästa vid något fysiskt, som har strukturerats, och dagens teknik gör att vilka uppgifter som helst enkelt kan göras tillgängliga mer eller mindre oberoende av var de finns. Det nu sagdahindrar givetvis inte att det som faktiskt är ett regelrätt datoriserat register också kallas för det. Flertalet särskilda registerförfattningar rör just upprättandet och förandet av traditionella register, och registerformen har därvid ofta valts medvetet för att skapa förutsebarhet och säkerhet beträffande de

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 135

uppgifter som behandlas; uppgifterna skall läggas i ett visst sätt strukturerat register och får tas fram bara med hjälp av vissa angivna sökkriterier s. 340.

Registerutredningen har i anledning av uttalandet anmärkt att det finns

behov att kunna arbeta med ett registerbegrepp av traditionellt slag av

på polisområdet, dvs. register syfte inte är att utgöra hjälpmedel

vars för att hålla ordning handlingar eller uppgifter i ett ärende utan i

stället är lagra uppgifter för framtida bruk. Emellertid har

att

Registerutredningen lagt till att det i och för sig är önskvärt att finna

benämning för sådana strukturerade datasarnlingar som en ny

Datalagskommittén kallar för egentliga register och reservera

registerbegreppet för manuella register. Sådana överväganden bör

enligt Registerutredningen göras i det senare skedet av lagstiftnings-

ärendet, så att registerbegreppet får enhetlig användning olika en

rättsområden Polisens register, s. 201.

Valet ha bestämmelser register i traditionell mening i att om förslaget till polisdatalag har kritiserats av en del remissinstanser. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen anfört att det i princip är omöjligt att vid automatisk behandling bedöma när ett nytt register inrättas och att registerbegreppet därför helt bör tas bort i fråga om behandling som inte är manuell. Även Riksåklagaren och Justitieombudsmannen har förordat att registerbegreppet skall vara förbehållet manuella register övrigt i polisdatalagen skall arbeta uteslutande med och att man i

begreppet uppgift.

Det finns anledning att beakta de synpunkter som remissinstanserna framfört, i synnerhet registerbegreppet utmönstrats ur regeringens som

förslag till personuppgiftslag. Överger man registerbegreppet vad

gäller strukturerade datasamlingar, kan det dock finnas särskilda skäl att ersätta begreppet med ett annat.

I sin egenskap brottsbekämpande myndigheter har skattemyndig-

av

heterna ett behov att kunna samla in och bevara uppgifter som

av kan till i förundersökningar eller i särskilda senare vara nytta

undersökningar i kriminalunderättelseverksamhet. Uppgifterna samlas

då inte in i syfte till hjälp i viss undersökning, utan har ett att vara en allmänt syfte informationsbank för framtida bruk. Från mer att vara en

integritetsskyddssynpunkt är sådana datasarnlingar problematiska,

eftersom uppgifterna samlas in för att användas utanför sitt naturliga

sammanhang, vilket kan medföra att uppgifterna feltolkas eller att de

blir föråldrade. Det finns därför skäl att meddela särskilda bestämmelden behandling sker i strukturerade datasamlingar. ser om som Vi har valt att använda begreppet databas som beteckning på en sådan strukturerad datasamling. Begreppet användes av Datalagskom-

mittén i samband med föreslagna ändringar i tryckfrihetsförordningen

SOU 1997:39. I 2 kap. 2 § i det lagförslaget definierades databas

se

ett register eller någon annan samling av uppgifter som har

som

136 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

färdigställts för införing, sökning eller sammanställning uppgifter. av Enligt Datalagskommittén kunde databaser vara såväl automatiska som manuella. I sina motiv anförde Datalagskommittén bl.a. följande.

Det avgörande är att uppgifterna kan ligga till grund för mer eller mindre flexibla sökningar och sammanställningar. Uppgifterna har, redan när de registrerades i databasen, förberetts för sådana förfaranden. Man vet med andra 0rd redan när uppgifterna förs i databasen vilket sätt man kan söka bland dem t.ex. vilka sökbegrepp som kan användas eller sammanställadem t.ex. vilka uppgifter som går att kombinera. Det är inte meningen att man skall läsa uppgifterna från början till slut i databasen, utan meningen är att uppgifterna skall läsas de sätt som läsaren själv anger vid varje enskilt tillfälle s 503.

Regeringen har valt att inte i samband med personuppgiftslagen föreslå någon ändring i TF. I lagrådsremissen anger regeringen att frågan om anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken kräver ytterligare överväganden och att regeringen inom en snar framtid kommer att ta ställning till hur frågan lämpligen skall behandlas vidare s. 29 Begreppet databas förekommer i andra sammanhang. l Europeiska rådets direktiv 96/9/EG av den ll mars 1996 om rättsligt skydd för databaser definieras en databas som "en samling av verk, data eller andra självständiga element som sammanställts på ett systematiskt och metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller något annat sätt". Vid genomförandet av databasdirektivet i Sverige har emellertid lagstiftaren valt att använda ordet "sammanställning" i stället för databas. Orsaken därtill är att man anser att begreppet databas i svenskt språkbruk för tankarna till sammanställningar i digital form Ds 1996:71 s. 35. Invändningar mot att använda begreppet databas synes således främst gälla att begreppet används även för manuella sammanställningar av uppgifter. Förbehållet man begreppet betydelsen uppgiftssammanställningar med ADB-stöd är begreppet inarbetat i det allmänna språkbruket. Genom att definiera en databas som en samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier torde man kunna arbeta med ett begrepp som är förenligt med allmänt språkbruk och som inte leder till några svårigheter att tillämpa. Mot denna bakgrund och då skattemyndigheterna har ett behov av att kunna arbeta med datoriserade sammanställningar av uppgifter, föreslår vi att begreppet databas införs i lagen och att det definieras på det sätt som ovan beskrivits. Begreppet omfattar då inte manuella sammanställningar av uppgifter.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 137

7.7.6 Krirninalunderrättelseverksamhet

Enligt 4 § första stycket p. 2 i förslaget till lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar får skattemyndigheterna bedriva verksamhet som består i att samla och bearbeta information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. RB. I lagförslaget benänms inte den verksamheten uttryckligen som kriminalunderrättelseverksamhet. Det framgår dock av de närmare övervägandena i propositionen att den verksamhet som avses härmed är kriminalunderrättelseverksamhet prop. 1997/98: 10 s. 52 Kriminalunderrättelseverksamhet tjänar till att bl.a. ta fram underlag kan läggas till grund för vilken inriktning i stort en verksamhet som

skall ha eller för att initiera konkreta brottsutredningar. I vid be-

märkelse kan underrättelseverksamheten sägas syfta till att klargöra brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses. om Undersökningar som syftar till att utröna om brott begåtts kan också förekomma inom för förundersökning. Förundersökning ramen en skall inledas om det finns anledning anta att ett konkret brott har begåtts. I andra fall, som då den brottsbekämpande myndigheten endast har anledning anta att brottslig verksamhet har förövats, får undersökningen företas som ett kriminalunderrättelseprojekt.

Det finns från integritetsskyddssynpunkt ett behov av särskilda

bestämmelser för behandling som sker i kriminalunderrättelseverksamhet. För att inte bestämmelserna skall bli svåröverskâdliga, bör sådan verksamhet beskrivas genom att använda begreppet kriminalunderrättelseverksamhet. Lagen skall innehålla en definition begreppet. Definitionen skall i huvudsak följa utformningen av 4 § av första stycket 2 i lagförslaget om skattemyndigheters medverkan i p. brottsutredningar.

7.8 Personuppgiftsansvarig

Skattemyndighet skall vara personuppgiftsansvarig för behandling personuppgifter som sker vid skattebrottsenheterna.

av

Personuppgiftsansvarig är enligt 3 § förslaget till personuppgiftslag

den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen

med och medlen för behandling av personuppgifter.

I propositionen om skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar föreslår regeringen att den brottsbekärnpande m.m. verksamheten skall bedrivas vid särskilda enheter, skattebrottsenheter, inom skatteförvaltningen och att skattebrottsutredningar skall hållas

138 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

organisatoriskt åtskilda från skatteutredningarna prop. 1997/98:10

s. 45. Av 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen följer att sekretess för uppgifter också gäller i förhållande till självständiga verksamhetsgrenar inom samma myndighet. Mot denna bakgrund kan göra man gällande att endast skattebrottsenheterna inte skattemyndigheterna skall vara personuppgiftsansvariga för behandling av personuppgif- ter enligt denna lag. Emellertid måste man beakta att skattebrottsenheterna inte är egna myndigheter utan ingår i skattemyndigheterna i länet. I nuvarande datalag finns en motsvarighet till personuppgiftsansvarig. Enligt 1 § datalagen är en registeransvarig den för vars verksamhet personregister förs, om han förfogar över registret. I offentlig verksamhet har alltid registeransvaret kopplats till myndighetsbegreppet jfr prop. 1990/91:53 s. 21. I Datalagskommitténs betänkande anger man bl.a.

följande om den personuppgiftsansvarige.

När en juridisk person eller en myndighet bedriver en viss uppgiftsbehandling, bör den juridiska personen eller myndigheten anses som personuppgiftsansvarig även om verksamheten bedrivs i filialer eller andra organisatoriska enheter. Som huvudregel bör bara fysiska personer, juridiska personer, utländska filialer eller myndigheter i Sverige kunna betraktas som personuppgiftsansvariga, inte några andra "organ" som saknar rättskapacitet, s. 336.

Av det anförda följer att skattemyndighet bör vara personuppgifts-

ansvarig för behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar 139 .

7.9 Grundläggande krav på behandling av

personuppgifter m.m.

I lagen skall uttryckligen anges när behandling av personuppgifter

är tillåten i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet

och vilka grundläggande krav som gäller för sådan behandling.

I lagen skall införas bestämmelse som anger att behandling en

personuppgifter är tillåten i skattemyndigheternas brotts-

av bekämpande verksamhet för att utföra brottsutredningar, bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om brott inom skatteområdet eller för att förebygga brott inom nämnda område. För att behandlingen skall vara tillåten måste vidare de krav lagen ställer därpå vara uppfyllda. som

Personuppgiftslagens grundläggande krav behandling av personuppgifter skall inarbetas i lagen. Lagen skall vidare inne-

hålla bestämmelse att upplysningar normalt skall lämnas en om uppgiftslämnares tillförlitlighet och uppgifters riktighet i sak. om Skattemyndigheterna skall ha en om än högst inskränkt - möjlighet att behandla känsliga uppgifter.

7.9.1 När behandling personuppgifter skall vara tillåten

av

Som närrmts i kapitel 5 får enligt 10 § personuppgiftslagen behandling personuppgifter ske endast i vissa, särskilt angivna situationer.

av Sådan behandling får alltid ske med den registrerades samtycke.

Därutöver räknar personuppgiftslagen fall när behandling får ske

upp

därför den är nödvändig för att uppnå vissa syften. Behandling får

att

ske är nödvändig för att fullgöra avtal med den registrerade eller

som vidta åtgärder på dennes begäran innan avtal träffas. Vidare får för att

behandling ske för den personuppgiftsansvarige skall kunna

att

rättslig förpliktelse eller skydda vitala intressen för den

fullgöra en

registrerade. Behandling får också ske för att den personuppgifts-

skall kunna utföra arbetsuppgift allmänt intresse eller

ansvarige en av

uppgift utgör led i myndighetsutövning. Slutligen får

en som ett behandling ske när syftet rör ett berättigat intresse hos den person-

uppgiftsansvarige väger tyngre än den registrerades integritets-

som

intresse. I de tvâ sistnämnda fallen har den personuppgiftsansvarige

behandla personuppgifterna även det i stället är en tredje

rätt att om

till vilken uppgifterna skall lårnnas, som skall utöva en myndig-

man,

hetsuppgift eller har ett intresse som överväger den registrerades.

som

Behandling i brottsbekämpande verksamhet torde som regel kunna utgöra ett led i myndighetsutövning. Om det undantagsvis inte

anses

skulle röra sig myndighetsutövning, måste arbetet med att

om

140 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

förebygga, förhindra och utreda brott anses vara ett sådant allmänt intresse att nödvändig behandling av personuppgifter i vart fall på den grunden skall anses tillåten. I och för sig skulle därmed personuppgiftslagen ge stöd för skattemyndigheterna att i den omfattning som är nödvändig behandla personuppgifter i sådan verksamhet. Enligt vårt ställningstagande till hur denna lag skall förhålla sig till personuppgiftslagen kan det emellertid inte komma i fråga att i lagen hänvisa till personuppgiftslagen i detta avseende. Regler gäller som förutsättningarna för behandlingen skall uttryckligen framgå lagen. av Skall 10 § personuppgiftslagen tillämpas, måste motsvarande bestämmelser därför arbetas in i lagen. Av 10 § personuppgiftslagen framgår att lagrummet omfattar

situationer som inte är tillämpliga skattemyndigheternas brotts-

bekämpande verksamhet. Bestämmelsen kan därför inte i sin helhet arbetas in i lagen. Om man i stället väljer att arbeta in endast tillämpliga delar av 10 § personuppgiftslagen, synes bestämmelsen bli fragmentarisk och jämförelsen med den mer fullständiga bestämmelsen i personuppgiftslagen kan skapa förvirring när lagen skall tillämpas. Den verksamhet som skattemyndigheterna bedriver med stöd av lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar bör utan inskränkning omfattas av rätten att behandla personuppgifter. Bestämmelsen kan därför utformas så att behandling av personuppgifter får ske vid utövandet av de arbetsuppgifter som följer av 2-4 §§ i förslaget till den lagen. Enligt 2 § får åklagare anlita biträde av skattemyndighet vid förundersökning och i fråga om utredning av brott innan förundersökning inletts. skattemyndighet får också enligt

3 § i vissa fall på egen hand utföra s.k. förenklad brottsutredning.

Enligt 4 § får skattemyndighet i fråga om brott inom skatteområdet bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet samt verka för att förebygga sådan brottslighet. Eftersom rätten att behandla personuppgifter vid utförandet av dessa arbetsuppgifter i princip redan följer av 10§ personuppgiftslagen, innebär bestämmelsen i detta avseende ingen avvikelse från personuppgiftslagen.

7.9.2 De grundläggande kraven behandlingen

Den föreslagna personuppgiftslagen uppställer vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter. Kraven anknyter till EGdirektivet. Bl.a. skall personuppgifter alltid behandlas ett korrekt och lagligt sätt. Vidare får personuppgifter samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Efter insamlingen får behandling uppgifterna inte ske på ett sätt är av som oförenligt med de ursprungliga ändamålen. Det dock inte anses

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 141

oförenligt med de ursprungliga ändamålen att behandla uppgifterna för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. De behandlade uppgifterna skall adekvata och relevanta i vara förhållande till de ändamål för vilka de behandlas och inte fler än vad

är nödvändigt för behandlingen. Uppgifterna skall vara riktiga

som och, nödvändigt, aktuella. Uppfyller de inte kraven skall den om

personuppgiftsansvarige vidta alla rimliga åtgärder för att utplåna, blockera eller rätta uppgifterna. Personuppgifterna får inte heller

längre än nödvändigt med hänsyn till de ändamål för vilka sparas uppgifterna behandlas. Därefter måste de avidentiñeras eller förstöras. Uppgifter får dock sparas för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.

Personuppgiftslagens regler om behandling av personuppgifter

avviker inte nämnvärt från vad datalagen föreskriver eller från de regler brukar gälla för tillståndsgivning enligt datalagen eller i som samband med att s.k. statsmaktsregister inrättas. Reglerna uttrycker

en standard för god sed vid behandlingen av personuppgifter.

Överförda på skattemyndigheternas brottsbekärnpande verksamhet innebär kraven att uppgifter samlas in i en förundersökning som

rörande ett visst brott får utnyttjas i princip endast för ändamålet med

denna. Detsamma kommer att gälla sådana särskilda undersökningar förekommer i kriminalunderrättelseverksamheten eller i andra som utredningar. Lagringen uppgifter måste ske i väl åtskilda databaser av och kommunikation mellan dessa får förekomma endast under förhand bestämda villkor.

Behandling personuppgifteri anledning skattebrott kan av olika

av av

skäl integritetskänslig. Det förhållandet att personuppgifter före-

vara kommer i samband med brottsutredning kan i sig utgöra ett stort intrång i den personliga integriteten. Behandlingen kommer därutöver

ofta att omfatta särskilt känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om

brottsmisstanke och fällande brottmålsdomar. För att bibehålla om

förtroendet för en sådan behandling är det viktigt att grundläggande

krav finns behandlingen. Det saknas anledning att ställa lägre krav på behandlingen än vad följer personuppgiftslagens bestämmelsom av Tvärtom är det motiverat att ställa särskilda krav behandling ser.

sker i brottsbekärnpande verksamhet. Personuppgiftslagens grund-

som läggande krav på behandling bör därför arbetas in i denna lag. Lagen skall i ett avseende innehålla en hänvisning till 9 § personuppgiftslagen. Det gäller regler i fråga om behandling för vissa ändamål inte är oförenliga med det verkliga ändamålet. Vad som är historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Genom som avses denna hänvisning beaktas bl.a. arkivlagens bestämmelser om att vissa handlingar skall bevaras.

De krav behandlingen personuppgiftslagen ställer är inte de

som

enda som kan ställas behandling av personuppgifter i brotts-

142 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

bekämpande verksamhet. Europarådets rekommendation använd-

om ningen av personuppgifter inom polissektorn innehåller ytterligare krav

på behandlingen. I artikel 3.2 att olika kategorier uppgifter

anges av

så långt det är möjligt skall särskiljas efter olika kriterier, bl.a.

uppgifternas tillförlitlighet och riktighet. All brottsbekämpande verksamhet torde omfattas rekommendationen. Skattemyndigav heternas brottsbekämpande verksamhet bör därför följa rekommendationen. I och för sig torde upplysningar om trovärdighet och sakriktighet ha större betydelse i fråga om annan brottslighet än brott inom skatteområdet. Polisen använder i stor utsträckning uppgifter från kriminella eller tips från allmänheten i den brottsbekämpande verksamheten. För att kunna utnyttja uppgifterna ett korrekt sätt är det nödvändigt att

göra en bedömning av tillförlitligheten därav. I skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet torde de flesta upplysningarna komma

från interna uppgiftslämnare inom den fiskala verksamheten. Det kan kännas främmande att gradera tilltron till dessa uppgifter, det men torde vara nödvändigt främst om man inom den fiskala verksamheten i sin tur hämtat uppgifterna från annat håll. I viss utsträckning kommer också uppgifter att lämnas från andra källor än inom den fiskala verksamheten. Det är då väsentligt att uppgifterna värderas samma sätt som sker hos polisen. De grundläggande kraven på

behandling av personuppgifter bör därför kompletteras med

en bestämmelse att personuppgifter skall förses med upplysningar om om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. För att inte kravet sådana upplysningar skall föra för långt, bör det framgå av bestämmelsen att upplysningarna inte behöver lämnas om de saknar betydelse för syftet med behandlingen.

7.9.3 Särskilt gallring

om

Av de grundläggande kraven framgår att personuppgifter skall gallras

när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta hindrar dock inte att uppgifter bevaras längre i enlighet med arkivlagens bestämmelser. Vid

gallring skall således skattemyndigheten till så att återstående

se arkivmaterial skall kunna tillgodose tre grundläggande ändamål; rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet information för av

rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov 3 § och

10 § arkivlagen.

Behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten

kommer att omfatta uppgifter allmänt får betraktas som sett som

integritetskänsliga. Behovet av att bevara sådana uppgifter för t.ex.

forskningsändarnål står i viss mån i konflikt med intresset gallra av att uppgifterna med hänsyn till den personliga integriteten. När det gäller

Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar 143 .

uppgifter som behandlas i förundersökningar eller särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet, bör dock automatisering handläggningen av undersökningarna inte få påverka möjligheten av att bevara uppgifter för sådana ändamål som anges i arkivlagen. Det

saknas behov särskilda bestämmelser om gallring. Uppgifterna skall

av gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål, förutsatt att de inte behövs för de ändamål som anges i arkivlagen.

Annorlunda förhåller det sig i fråga uppgifter som samlas in och

lagras i databaser för framtida bruk och som alltså inte behandlas inom för förundersökning eller en särskild undersökning. Det kan ramen en finnas skäl att meddela särskilda bestämmelser om gallring av sådana

databaser. Frågan behandlas i detta kapitel se avsnitt 7.22.

senare

7.9.4 Behandling av känsliga personuppgifter

Den föreslagna personuppgiftslagen innehåller en bestämmelse om förbud mot behandling känsliga personuppgifter. Enligt 13§

av förslaget till personuppgiftslag är det förbjudet att behandla personuppgifter avslöjar eller etniskt ursprung, politiska åsikter, som ras religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemsskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör

hälsa eller sexualliv. Det finns vissa undantag från förbudet, framför allt den registrerade har samtyckt till behandlingen. Undantagen om från förbudet är inte tillämpliga på brottsbekämpande verksamhet.

Förbud att behandla känsliga personuppgifter skall framgå direkt av vårt lagförslag. Vi föreslår därför att personuppgiftslagens bestämmel-

om förbud att behandla sådana uppgifter förs in i lagen.

se Registerutredningen har funnit det motiverat med ett undantag i polisdatalagen från förbudet för den verksamhet som den lagen reglerar. Det kan konstateras att det i fråga om vissa brott, t.ex. sexualbrott och våldsbrott, är nödvändigt att behandla också grova

känsliga personuppgifter. Fråga är behov av att behandla

om samma

känsliga personuppgifter finns i anledning av brott inom skatte-

området. Vid brott inom skatteområdet torde det sällan komma i fråga att

behandla känsliga personuppgifter. Det sakliga behovet för ett

undantag från förbudet kan därför ifrågasättas. Samtidigt måste dock beaktas att den föreslagna polisdatalagen medger polisen rätt att behandla känsliga personuppgifter i skattebrottsutredningar, om förutsättningarna i övrigt för behandlingen är för handen. För att inte

förutsättningarna för att behandla personuppgifter i utredning av

skattebrott skall olika beroende om utredningen m.m. vara verkställs polisen eller Skattemyndigheten bör även denna lag av av

innehålla undantag från förbudet att behandla känsliga personuppgifter.

144 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Undantag från förbudet mot behandling känsliga personuppgifter av måste utformas med beaktande av bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF enligt vilken anteckning om medborgare i allmänt register inte utan hans

samtycke får grundas enbart på hans politiska âskâdning. Vidare bör

Europarådets rekommendation om användningen personuppgifter av inom polissektorn beaktas. Enligt artikel 2.4 i rekommendationen får uppgifter om en person inte samlas enbart grund hans etniska av

ursprung, sexuella läggning, politiska uppfattning eller tillhörighet till

en organisation som inte är förbjuden i lag. Uppgifterna får dock samlas in om det år absolut nödvändigt med hänsyn till särskild en undersökning. Lagen bör således innehålla bestämmelse med innebörd en att personuppgifter inte får behandlas grund endast vad är känt av som om personens etniska ursprung, hälsa eller sexuella läggning, religiösa

tro eller övertygelse i övrigt eller medlemsskap i fackförening.

Behandlas uppgifter om en person grund och det är nödannan vändigt för syftet med behandlingen, får uppgifterna dock kompletteras med sådana uppgifter. Bestämmelsen kommer med sådan en

utfomining att medge undantag från förbudet endast i de synnerliga

undantagsfall då det kan vara motiverat.

7.9.5 Användning

av personnummer

Användning av personnummer regleras för närvarande i datalagen. Enligt 7 § andra stycket datalagen får registrering av personnummer ske bara när det är klart motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker identifiering eller av något annat beaktansvärt skäl.

Bestämmelsen har i princip oförändrad förts i förslaget till

personuppgiftslag. Datalagens bestämmelse om användningen av personnummer gäller

för polisens behandling av personuppgifter. Personuppgiftslagens bestämmelse därom skall enligt Registerutredningens förslag gälla för

den fortsatta behandlingen hos polisen. Mot denna bakgrund är det

motiverat att detsamma skall gälla i fråga den behandling sker

om som

i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Eftersom

användandet av personnummer är något rör förutsättningar för som behandling av personuppgifter, skall bestämmelsen därom arbetas in i lagen.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 145

7.10 Inhämtande av uppgifter

De allmänna bestämmelserna om behandling av personuppgifter

skall gälla även i fråga inhämtande och sambearbetning av om

uppgifter från andra myndigheters register. Särskilda regler därom

behövs inte i denna lag.

För att skattemyndigheterna skall få inhämta uppgifter från

andra myndigheter för vilka sekretess gäller måste detta framgå av sekretesslagen eller de författningar som i övrigt gäller för de utlänmande myndigheterna. Lagen skall innehålla en bestämmelse som erinrar därom.

Skattemyndigheterna skall få behandla personuppgifter om det är

nödvändigt för den brottsbekämpande verksamheten. En form av

behandling är att hämta in uppgifter från andra register eller databaser. Insamling uppgifter från annan databas är en form av sam-

av

bearbetning. I artikel 5.6. i Europarådets rekommendation om användningen personuppgifter inom polissektorn anges att sambearbetning

av inom sektorn inte bör förekomma utan särskilt lagstöd eller, om det behövs för särskild förundersökning, tillstånd av den nationella en

tillsynsmyndigheten. Personuppgiftslagen innehåller inga särregler om sambearbetning. Enligt Registerutredningen bör emellertid personuppgiftslagens allmänna bestämmelser om behandling av personuppgifter vara

tillräckliga för att uppfylla rekommendationens krav på bestämmelser

sambearbetning se Polisens register s. 215 Registerutredningen

om har därför avstått från att föreslå särskilda bestämmelser därom i polisdatalagen.

De grundläggande kraven enligt vårt förslag för behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet

är desamma de krav skall gälla för polisen. Så länge de som som

allmänna förutsättningarna för behandling av personuppgifter är

uppfyllda måste skattemyndigheterna också ha rätt att inhämta

uppgifter från de databaserna för att använda i t.ex. förunder-

egna sökningar. Detsamma bör gälla uppgifterna hämtas från andra om myndigheters databaser.

I den mån förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för behandlingen, hindrar denna lag således inte ett inhämtande av uppgifter från andra

myndigheters databaser. Lagen kommer emellertid inte att innehålla några bestämmelser skattemyndigheterna rätt att hämta in som ger

uppgifterna. I den mån sekretess gäller för uppgifterna skall skattemyndigheternas rätt att ta del därav framgå andra bestämmelser,

av

t.ex. bestämmelserna i sekretesslagen om utlänmande av uppgifter

eller utlämnandebestärnrnelser i särskilda lagar, däribland skatte-

146 Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar .

registerlagen samt de föreslagna lagarna allmänt belastnings- och om misstankeregister och polisdatalagen.

7.11 Utlämnande

av uppgifter

Lagen skall innehålla en bestämmelse myndigheter om som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter från skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Regeringen skall kunna medge myndigheter och enskilda i särskilda fall rätt att ta del av uppgifter. Regeringen skall vidare kunna meddela närmare föreskrifter om utlämnandet och om terminalåtkomst. Uppgifter skall i viss utsträckning kunna lärrmas till myndigheter och organisationer utomlands.

7.11.1 Förhållandet till sekretesslagen

Särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter är betydelse av endast i den mån sekretess gäller för uppgifterna. Enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen gäller s.k. förundersökningssekretess bl.a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller

i annan verksamhet för att förebygga brott eller åklagarmyndighets,

polismyndighets, tullmyndighets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen i 5 kap. 1 § gäller till skydd för intresset av att förebygga eller beivra brott, medan sekretessen i 9 kap. 17 § gäller till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

En förutsättning för förundersökningssekretessen är att det intresse

sekretessen skall skydda kan skadas om uppgiften röjs. Enligt 5 kap. l § sekretesslagen gäller sekretess om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen gäller om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men att uppgiften röjs. Förav undersökningssekretessen är således villkorad genom ett s.k. skaderekvisit. I många fall torde uppgifter som behandlas i den brottsbekämpande verksamheten vara av sådan karaktär att sekretessen skall kvarstå efter en skadeprövning. Uppgifterna kan dock under vissa förutsättningar ändå lärrmas ut till myndigheter och i viss män - till den registrerade. Bestämmelser härom finns i 1 kap. 5 § och 14 kap. sekretesslagen och har närmare behandlats i avsnitt 3.9.

1998:9 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 147 SOU

Skall uppgifter lämnas ut från en brottsbekämpande myndighet tillämpas främst 1 kap. 5 § sekretesslagen. Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen får uppgifter lämnas ut det är nödvändigt för att den om utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Utbyte uppgifter mellan åklagaren och den myndighet som biträder av åklagaren i förundersökningar sker i allmänhet med stöd av den bestämmelsen. Bestämmelsen, som enligt förarbetena skall tillämpas restriktivt, emellertid inte utrymme för att lämna ut uppgifter som ger kan till för myndighets verksamhet, även om detta vara gagn en annan skulle brottsbekämpningen i ett större perspektiv. I dessa fall gynna kan i stället generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen tillämpas i viss utsträckning. Uppgifter får lämnas ut med stöd av generalklausulen det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas om har företräde framför det intresse sekretessen skall skydda. I försom

arbetena till sekretesslagen prop. l979/80:2 s. 326 f sägs att general-

klausulen särskilt utrymme för informationsutbyte när det är fråga ger myndigheter med samma sakliga behörighet men med skilda lokala om

kompetensområden eller myndigheter har närbesläktade funktio-

som och båda har rättslig befogenhet att direkt fordra in de ner som utväxlade uppgifterna. I detta sammanhang bör även bestämmelsen i 14 kap. 1 § sekretesslagen nänmas. Sekretess hindrar inte att sekre-

tessbelagda uppgifter lärrmas myndigheten har en skyldighet enligt

om lag eller författning att lämna uppgifter. Sekretessen bryts exempelvis vid skyldighet att anmäla brott. Bestämmelsen är den rättsliga grunden

för ett omfattande uppgiftslärrmande från skattemyndighet till åklagare

vid misstanke om skattebrott. Förutsättningarna för att lämna ut uppgifter är annorlunda om uppgifterna gäller enskilds personliga förhållanden och har lagrats i

kriminalregister eller register som förs med stöd av polisregisterlagen.

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess utan skadeprövning

sekretessen är absolut. Uppgifterna kan inte lämnas ut med stöd av

14 kap. sekretesslagen, utan rätten att lämna ut uppgifterna i registren måste följa lagarna dessa register eller säkerhetsskyddslagen av om av eller förordningar har stöd i dessa lagar. av som Det finns särskilda inskränkningar i fråga att lämna ut uppgifter om till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen får uppgifter för vilka sekretess gäller inte röjas för utländsk myndighet eller en mellanen folklig organisation annat än utlämnandet sker i enlighet med en om särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till svensk myndighet och det

enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att det är

förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen.

148 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

11.2 Registerutredningens förslag i fråga utlämnade

om

av uppgifter hos polisen

Registerutredningen har föreslagit ändringar i sekretesslagen som innebär bl.a. att uppgifter i polisregister skall kunna lämnas ut efter

en skadeprövning. Bestämmelserna i 7 kap. 17 § sekretesslagen skall

omfatta endast uppgifter förts in i det allmänna belastningssom

registret eller i misstankeregistret. Övriga uppgifter förekommer

som i polisregister skall i stället omfattas 9 kap. 17 § sekretesslagen. av Enligt förslaget skall den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen ersättas med ett omvänt skaderekvisit, med innebörd att

uppgifter får lämnas ut belastnings- eller misstankeregistret det

ur om står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs. Sekretesslagens allmänna bestämmelser om utlämnande uppgifter skall också av omfatta dessa uppgifter.

Registerutredningen föreslår även ändringar i 9 kap. 17 § sekretess-

lagen som innebär att ett omvänt skaderekvisit skall gälla vid prövning av utlämnande av uppgifter om att är dömd för brott, är en person eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet. Det raka skaderekvisitet skall kvarstå för övriga uppgifter. Detta gäller oberoende av om uppgifterna behandlas i register eller inte. Med de föreslagna ändringarna i sekretesslagen kan uppgifter enligt

Registerutredningen bl.a. utbytas mellan polismyndigheter och lämnas

till åklagare med stöd generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket av

sekretesslagen. Även vissa andra myndigheter,

t.ex. tillsynsmyndigheterna eller domstolarna, får ut nödvändiga uppgifter insamlade i polisens verksamhet med stöd 14 kap. sekretesslagen. Om uppgifter av skall kunna lämnas ut till andra myndigheter oavsett sekretess krävs dock stöd i lag. l de föreslagna lagarna allmänt belastningsregister och om om polisens misstankeregister skall det enligt Registerutredningens förslag finnas bestämmelser om utlämnande uppgifter utöver vad av som följer av 14 kap. sekretesslagen. Andra uppgifter lagras hos som polisen med hjälp av ADB torde inte lämnas ut inom riket utom i

samband med registerkontroll i enlighet med säkerhetsskyddslagen och

till länsstyrelserna för prövning enligt lagen bevakningsföretag. om Detta innebär enligt Registerutredningen att det inte behövs någon bestämmelse i polisdatalagen om utlärrmande uppgifter till andra av myndigheter inom riket, eftersom tillsynsmyndigheters, domstolars, åklagares och andra polismyndigheters rätt att få del m.m. av uppgifterna följer av sekretesslagen. Dock behövs bestämmelse en om att uppgifter oavsett sekretess får länmas till den offentliga statistiken.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 149

Registerutredningen föreslår vidare en bestämmelse om utlämnande uppgifter till utlandet. Av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen av följer att uppgift får lämnas till utländska myndigheter om en uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till svensk myndighet en och det dessutom står klart att det är förenligt med svenska intressen

att uppgiften lämnas. Det behövs enligt Registerutredningen en

bestämmelse gör det möjligt för polisen att lämna ut uppgifter som inom det internationella samarbetet utan en sådan prövning i varje särskilt fall. Uppgifter skall lämnas till Europol utan särskild begäran. Vidare skall uppgifter i den utsträckning som regeringen medger få lämnas till Interpol och till polis- och åklagarmyndigheter i länder är medlemmar i Interpol, om det behövs för att myndigsom heten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Regeringen skall också enligt förslaget bemyndigas att förordna utlänmande uppgifter också i andra fall än de om av

nyssnämnda Polisens register, s. 213

7.11.3 Skall utlämnandet regleras i den särskilda lagen

I samband med att skattebrottsenheterna inrättas hos skattemyndigheterna träder ändringar i sekretesslagen i kraft. Uppgifter som behandlas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall omfattas förundersökningssekretessen enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. av 17 § sekretesslagen. Det ingår i utredningens uppdrag att föreslå de

ytterligare ändringar i sekretesslagen behövs. Överväganden i

som fråga sådana ändringar behandlas närmare i kapitel Utgångsom punkten är dock självklar; uppgifterna skall ha samma sekretesskydd det är skattebrottsenheterna eller polisen som behandlar oavsett om dem. Förutsättningarna skall därmed också desamma för att lämna ut vara uppgifter till andra myndigheter med stöd sekretesslagen. Det av ligger därför nära till hands att föreslå bestämmelser i lagen om

behandling personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i

av brottsutredningar motsvarar de bestämmelser som Registersom utredningen föreslår i polisdatalagen. Det skulle då endast behövas bestämmelser för utlämnande uppgifter till den offentliga statistiken av och till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Mot detta kan dock invändas följande. Ett förslag med den nyssnämnda inriktningen förutsätter för det

första Registerutredningens förslag till ändringar i sekretesslagen

att

kommer att genomföras. I annat fall med den utgångspunkten att

sekretessen skall densamma hos polis- och skattemyndighet vara bör uppgifter finns i vissa databaser i skattemyndigheternas som brottsbekämpande verksamhet omfattas den absoluta sekretessen i av

150 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

7 kap. 17 § sekretesslagen och undantas från bestämmelserna i 14 kap.

sekretesslagen. Skall uppgifter som samlats i sådana databaser

lämnas ut till andra myndigheter, måste i så fall utlämnandet ske med stöd av en särskild bestämmelse därom i den lag vi föreslår. Register-

utredningens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Till skillnad från förslaget till personuppgiftslag, i allt väsentligt

som följer ett EG-direktiv som Sverige är tvunget att följa, går det inte att förutse om Registerutredningens förslag kommer att leda till de avsedda ändringarna i sekretesslagen. Detta talar för att frågan om utlämnande av uppgifter bör behandlas med utgångspunkt från de

förutsättningar som gäller enligt sekretesslagen i den nuvarande

lydelsen. För det andra har Registerutredningens förslag i den aktuella nu delen kritiserats av flera remissinstanser. Rikspolisstyrelsen har bl.a. anfört att det är "särskilt otillfredsställande att det rättsliga stödet för att lämna ut den här typen sekretessbelagd information mellan av myndigheterna regleras i en bestämmelse egentligen är att betraksom ta som en undantagsregel. Polismyndigheterna har terminalåtkomst till Rikspolisstyrelsens register. Någon prövning huruvida det är av uppenbart att en sekretessbelagd uppgift skall lämnas ut efter sådan en

intresseprövning som anges enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen kommer

alltså att bli svår att anordna. Frågan utlärrmande måste enligt om - Rikspolisstyrelsens uppfattning i stället regleras särskilt för de vanligast förekommande situationerna". Även Justitieombudsmannen

har anfört att man bör, "när det som här är fråga ett omfattande

om

rutinmässigt uppgiftsutbyte, låta detta förhållande komma till uttryck genom särskilda författningsregler".

Synpunkterna är i högsta grad relevanta när fråga är om utlänmande av uppgifter från skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Även de föreslagna ändringarna om i sekretesslagen genomförs, kommer tillämpningen sekretesslagen att medföra problem. av Skattemyndigheterna är nya aktörer i fråga att bekämpa brott. De om

uppgifter som samlas in i skattemyndigheternas brottsutredningar kan

vara nödvändiga för andra utredningar både hos polisen och hos tullen. Därjämte kan den fiskala verksamheten inom skattemyndigheterna komma att behöva uppgifter. Slutligen behöver åklagare få del av uppgifter. Det blir därmed svårt för den skall lämna som ut uppgifter att bestämma vilka uppgifter respektive myndighet bör som kunna få del av. I vart fall kommer detta problem att bestå till dess att användbara rutiner kunnat arbetas fram. Det förefaller då enklare för den utlämnande tjänstemännen skattemyndigheten att i stället tillämpa en särskild bestämmelse i denna lag om utlämnande till vissa myndigheter. Det är också fördel från en

rättssäkerhetssynpunkt med en sådan bestämmelse som innebär att

utlärrmandet av uppgifter kommer att bedömas lika oavsett vem som

Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar 151

.

skall besluta därom. Genom att undvara en prövning av om förutsätt-

ningarna för utlämnande är uppfyllda enligt sekretesslagen kan

dessutom utlämnandet ske utan tidsutdräkt. De riktlinjer och myndighetsgemensamma mål regeringen har utfärdat i fråga om be-

som

kämpning ekonomisk brottslighet kapitel 2 så

av se uppmuntrar ett

utbyte uppgifter möjligt mellan de brottsbekämpande

stort av som

myndigheterna inom för vad lagstiftningen föreskriver. Vi

ramen föreslår att utlärnnandet uppgifter både till andra myndigheter inom av

riket och till utländska myndigheter regleras i denna lag. Frågan om

utlämnade till enskild behandlas i det följande.

11.4 Utlämnande till enskild

Enligt nuvarande polisregisterlag har enskild rätt att få ut uppgifter ur polisregister i vissa fall. Förutsättningarna är att han behöver utdraget

för till sin rätt i främmande stat, för att få tillstånd att att ta vara inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att en pröva fråga anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård om

eller betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet

som är av

eller beivrandet brott, och regeringen i förordning medgivit att

av

utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål. Uppgifter kan

också lämnas ut i annat fall, den enskilde styrker att hans rätt är om

beroende upplysning ur registret och regeringen medger att

av

upplysningen meddelas 3 § första stycket 3 polisregisterlagen.

Utlänmande till enskild med de förutsättningar som anges i 3 § avser

första stycket 3 polisregisterlagen endast uppgifter om personer som är dömda eller misstänkta för brott, dvs. sådana uppgifter som i dag

förekommer i och belastningsregistret se avsnitt 3.5. Dessa

person-

uppgifter kommer fortsättningsvis enligt Registerutredningens förslag att föras i det allmänna belastningsregistret och i misstankeregistret.

De föreslagna lagarna dessa register innehåller bestämmelser om om

utlämnande uppgifter till enskild.

av

Frågan skattemyndigheternas förhållande till det allmänna

om

belastningsregistret och polisens misstankeregister behandlas i kapitel

10. Där att skattemyndigheterna skall ha tillgång till dessa anges

register. Det saknas därför anledning för skattemyndigheterna att ha databaser huvudsakliga ändamål är att registrera uppgifter

egna vars är misstänkta eller dömda för skattebrott m.m. om personer som Därmed torde också behovet bestämmelse motsvarande den som av en

finns i polisregisterlagen utlämnande till enskild vara litet,

om

eftersom de aktuella uppgifterna lagras hos polisen och inte hos

skattemyndigheterna. Trots detta finns anledning att överväga att föreskriva en rätt för

enskild få del uppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämp-

att av

152 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

ande verksamhet. l punkt 6.2 i Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn sägs den att registrerade i princip skall ha rätt att tillgång till uppgifter i register. Dock får rätten begränsas det är oundgängligt nödvändigt om för brottsutredningen eller för att skydda den registerades eller andra personers fri- och rättigheter. En formell rätt för enskild att del uppgifter från skatteav myndigheternas brottsbekämpande verksamhet som utformas i enlighet med punkt 6.2 i rekommendationen kommer ytterst sällan att medföra en praktisk möjlighet för denne att del av uppgifterna. Sekretessen

i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet medför att det

knappast kommer i fråga att lämna ut uppgifter till enskilda med stöd av en sådan bestämmelse annat än i de fall där utlämnandet inte medför någon skada för det intresse som sekretessen skall skydda. I fråga om sådant uppgiftslämnande behövs inga särskilda bestämmelser, eftersom den enskildes rätt att få del av uppgifterna då följer av

offentlighetsprincipen i 2 kap. TF.

Mot bakgrund av det ovanstående förefaller bestämmelse en om utlämnande av uppgifter till enskild inte så välgrundad. Utrymmet för enskild att få del av belastnings- och misstankeuppgifter skattebrott om kommer att vara uppfyllt genom bestämmelserna i de föreslagna lagarna om det allmänna belastningsregistret och misstankeregistret. Vi föreslår därför ingen bestämmelse utlämnande till enskild. om

7.11.5 Utlämnande till myndigheter

När frågan om utlärrmande uppgifter diskuteras i detta avsnitt av avses enbart sådana uppgifter i skattebrottsenheternas utredande verksamhet

som omfattas av lagen om behandling personuppgifter vid

av skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Uppgifter som förekommer i de databaser inrättats i skattesom

myndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall bara lämnas ut till

de myndigheter som oundgängligen behöver dem i sin verksamhet. Nu

gällande polisregisterförfattningar räknar lång rad olika

upp en myndigheter som har begränsad tillgång till registren för att kunna ta del av belastnings- och misstankeuppgifter. Som nämnts skall ovan skattemyndigheterna inte föra databaser huvudsakliga egna vars ändamål är att registrera sådana uppgifter. Skattemyndigheterna kommer i stället att ha tillgång till de belastnings- och misstanke-

registren som förs av polisen. De i polisregisterförfattningarna nämnda

myndigheterna har därför inget behov av att få ut uppgifter från skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Vissa myndigheter kommer dock att behöva uppgifter som behandlas i sådan verksamhet.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 153

Med tanke på behandlingens integritetskänsliga natur, måste det finnas goda möjligheter för oberoende kontrollorgan att ha insyn i verksamheten. Uppgifter skall därför självfallet lämnas till de olika tillsynsmyndigheterna, dvs. Justitiekanslern, riksdagens ombudsmän och Datainspektionen. Rätten för riksdagens ombudsmän att ta del av uppgifterna följer i och för sig redan av 12 kap. 6 § RF och behöver därför inte regleras i denna lag. Det är emellertid en klar fördel att ha bestämmelserna utlärrmandet samlade på ett överskådligt sätt. om Därför bör även riksdagens ombudsmän ingå i den föreslagna bestämmelsen. Som framgår skall enskild inte rätt att få ut uppgifter från ovan ges skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet, annat än om uppgifterna inte omfattas av sekretess. Enskild eller myndighet som

har fått avslag en begäran om att få ut uppgifter har rätt att

överklaga beslutet. Såväl regeringen domstol bör då för sin som

prövning överklagandet ha tillgång till den uppgift som begärs

av utlämnad jfr 15 kap. 7 och 8 §§ sekretesslagen. I vårt lagförslag finns dessutom särskild bestämmelse om överklagande av sådana en

beslut till allmän förvaltningsdomstol se avsnitt 7.23.

Uppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör kunna lämnas ut till åklagare, polis- och tullmyndighet samt inom skatteförvaltningen. En förutsättning för att uppgifterna skall lämnas ut inom skatteförvaltningen eller till en tullmyndighet bör vara att uppgiften behövs i ett konkret och aktuellt ärende. Detsamma bör i huvudsak gälla även utlämnandet av uppgifter till polismyndighet. Regeringen dock i propositionen om skattemyndigheternas medanger verkan i brottsutredningar, att det blir polisens uppgift att se till m.m. det ett helhetsgrepp kriminaliteten, inbegripet den inom att tas skatteområdet, och att de inblandade myndigheterna måste skapa olika samarbetsformer så att effektiviteten i kampen mot den ekonomiska brottsligheten i övrigt inte förloras prop. 1997/98:10 s. 53. Polisen bör därför även kunna ta del uppgifter som förekommer i skatteav myndigheternas kriminalunderrättelseverksamhet för att kunna ha ett samlat grepp över den verksamheten.

Närmare bestämmelser vilka uppgifter som skall lämnas ut till

om de olika myndigheterna bör inte regleras i lagen. Bestämmelsen om utlämnande skulle då bli alltför detaljerad. Det är dessutom svårt att i varje enskilt fall förutse om det kommer att finnas ett behov av att uppgifter lärrmas ut till dessa myndigheter. l stället bör det ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om utlämnandet. Ekobrottsmyndigheten får i förslaget ingen självständig rätt att få ut uppgifter samlats in i skattemyndigheternas brottsbekämpande som verksamhet. De åklagare är knutna till Ekobrottsmyndigheten har som dock rätt att få del uppgifterna. Som framgår av kapitel 2 skall av Ekobrottsmyndigheten ha funktion som inte är knuten till åklagares en

154 Behandlingen...i skattemyndigheterna brottsutredningar

verksamhet. Ekobrottsmyndigheten skall fungera samordnare som av viss underrättelseverksamhet. I den funktionen kan det tänkas att den myndigheten kommer att behöva uppgifter från den kriminalunderrättelseverksamhet skattemyndigheterna bedriver. Ekobrottssom myndighetens slutliga utformning är dock i nuläget inte fastlagd. Vidare överväganden i denna fråga får därför göras i det kommande lagstiftningsarbetet. Utöver ovan nämnda myndigheter bör uppgifter också kunna lämnas ut till Brottsförebyggande rådet för framställning rättsstatistiken. av Regeringen skall ha möjlighet att för vissa slag av ärenden eller för särskilda fall ge tillstånd till utlämnande uppgifter till andra av myndigheter än de nu nämnda. Som ovan angetts bör regeringen också meddela närmare föreskrifter om utlämnandet av uppgifter. Det kan t.ex. motiverat att vara begränsa spridningen av uppgifter som förekommer i kriminalunderrättelseverksarnheten. Vissa frågor bör regeringen dock kunna överlämna andra myndigheter att bestärmna. Det gäller då frågan om vem på den mottagande myndigheten som skall vara behörig att ta emot vissa särskilt integritetskänsliga uppgifter, t.ex. sådana uppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet. Regeringen skall också meddela närmare föreskrifter terminalom åtkomst. Med terminalåtkomst menas en möjlighet att direkt via

terminal få tillgång till uppgifter, dock utan att kunna bearbeta eller

på annat sätt påverka dem. Det är således i och för sig inget annat än en teknisk metod för att göra uppgifter tillgängliga för mottagare. en EG-direktivet innehåller inga särskilda bestämmelser terminalom åtkomst. Personuppgiftslagens bestämmelser innebär att uppgifter får göras tillgängliga genom terminalåtkomst de allmänna förutsättom ningarna för behandling av personuppgifter är uppfyllda. Avgörande är främst om det går att åstadkomma en tillfredsställande behörighetskontroll och tillräcklig säkerhet vid överföringen. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas det behövs särskilda om bestämmelser om terminalåtkomst. I fråga utlänmande uppgifter om av finns det dock ett behov av att ha klara gränser för vad är tillåtet. som Onekligen kommer bestämmelser terminalåtkomst att underlätta om

vid tillämpningen av bestämmelserna om utlämnande. Terminal-

åtkomsten får inte ses som en utvidgning rätten för den mottagande av myndigheten att behandla personuppgifter. Även uppgifterna i och om för sig är tillgängliga på terminal, måste de grundläggande kraven behandling vara uppfyllda för att myndigheten skall ha rätt att titta uppgifterna.

Behandlingemi skattemyndigheternas brottsutredningar 155

7.11.6 Utlämnande till utlandet

Lagens bestämmelser skall medge att utlämnande sker till myndigheter i andra länder eller till mellanstatliga organisationer i enlighet med vad Sverige åtagit sig i en konvention eller annan internationell överenskommelse. Omfattningen det informationsutbytet med andra länder av går i dagsläget inte att överblicka. Det kan antas att skattemyndigheterna får internationell roll genom t.ex. bilaterala samarbetsavtal. en Den föreslagna regeln innebär då att det finns ett bemyndigande för skattemyndigheterna att lämna ut uppgifter till berörda myndigheter i andra länder. Däremot torde skattemyndigheterna inte behöva lämna ut uppgifter

till den europeiska polisbyrån, Europol. Endast den nationella enhet Sverige utser skall kunna ta emot och lämna ut uppgifter till

som

Europol. I den mån uppgifter som berör ekonomisk brottslighet skall

lämnas ut till Europol, skall detta ske genom Rikspolisstyrelsens försorg.

7.12 Information till den registrerade

Skattemyndigheten skall informera den registrerade när uppgifter hämtats från denne själv behandlas i verksamheten. som Vidare skall skattemyndigheten skyldig att, till var och en vara ansöker det, gång per kalenderår gratis lämna insom om en

formation personuppgifter rör sökanden behandlas eller

om som

inte. Lagen skall i det avseendet hänvisa till personuppgiftslagens

bestämmelser. Inforrnationsskyldigheten skall dock inte gälla om det i författning eller i beslut som meddelats med stöd av annan sådan författning framgår att uppgifterna inte får lämnas ut till den registrerade.

I den föreslagna personuppgiftslagen finns bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige eget initiativ skall informera den registrerade att dennes personuppgifter är föremål för behandling. In-

om formationen skall lämnas dels när uppgifter om en person samlas in från denne själv, dels när uppgifterna har samlats in från annan källa. I det senare fallet behöver ingen information lärrmas, om det finns bestämmelser registrerandet eller utlämnandet av personuppom gifterna i lag eller någon annan författning eller om det skulle vara en omöjligt eller förenat med oproportionerligt stor arbetsinsats att en lämna informationen. Information skall också lämnas en gång per kalenderår till och en som ansöker om det. Rätten att få informavar tion skall inte gälla i den utsträckning det finns särskilda regler om att

156 Behandlingemi skattemyndigheternas brottsutredningar

uppgifterna inte får lämnas ut. Bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess har företräde framför rätten för den registrerade att få information om behandling. Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för den registrerade att bevaka sina rättigheter och är därför av stor betydelse för skyddet för den enskildes integritet. Bestämmelser om infonnationsskyldighet måste gälla även i fråga om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Den brottsbekämpande verksamheten ger litet utrymme för att lämna ut information till den registrerade om att uppgifter samlats in om denne från annan källa. Sådana uppgifter omfattas nästan undantagslöst av sekretess. En bestämmelse motsvarande personuppgiftslagens om att skattemyndigheterna självmant skall lämna ut information till den registrerade när uppgifter samlats in från annan källa, skulle medföra att skattemyndigheterna, trots att informationen i princip aldrig skulle kunna länmas ut, skulle bli tvungna att varje gång uppgifter samlats in prövning information behandlingen kan lämnas göra en av om om ut. En sådan arbetsbelastning för skattemyndigheterna kan inte motiveras ens från integritetsskyddssynpunkt. Annorlunda förhåller det sig i fråga om uppgifter som samlas in från den registrerade själv i en brottsutredning. Att informera den registrerade om behandlingen av personuppgifter i samband med att uppgifterna samlas in från henne eller honom själv torde i många fall inte stå i strid med sekretesslagens bestämmelser. Det är i dessa fall motiverat att skattemyndigheterna självmant undersöker om förutsättningar finns att informera den registrerade. Lagen bör därför innehålla en bestämmelse om att en skattemyndighet på eget initiativ skall informera den registrerade om behandling av personuppgifter som hämtas från denne själv. Den föreslagna bestämmelsen korresponderar i viss mån med vad som sägs i 23 kap. 18 § första stycket RB. Där anges bl.a. att den misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid undersökningen. Den misstänkte skall också underrättas om rätten till detta. Det bör dock anmärkas att rätten till insyn normalt inträder sent i utredningsskedet. Skattemyndigheterna bör också vara skyldiga att, till var och en som ansöker därom gratis lämna information en gång per kalenderår, om personuppgift som rör sökanden behandlas eller inte. Lagen bör i detta avseende hänvisa till bestämmelsen därom i den föreslagna personuppgiftslagen 26 §. I de flesta fall hindrar sekretesslagen skattemyndigheterna från att lämna sådan information. Rätten till information, även om denna är beskuren genom andra bestämmelser, är dock central för den enskildes möjligheter till insyn i behandlingen. Det bör därför ankomma på skattemyndigheterna att i dessa fall pröva om informationen kan lämnas ut.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 157

Bestämmelserna om informationsskyldigheten kommer således att ha en delvis annan utformning än personuppgiftslagens bestämmelser därom. I den mån personuppgiftslagens bestämmelser är tillämpliga fullt ut är det tillräckligt att i denna lag hänvisa därtill.

7. 13 Rättelse

Skattemyndigheten skall vara skyldig att rätta, blockera eller utplåna felaktiga uppgifter. Skattemyndigheten skall som huvudregel också informera tredje man, som fått del av den felaktiga uppgiften, om rättelsen.

Den personuppgiftsansvarige är enligt förslaget till personuppgiftslag skyldig att på begäran den registrerade rätta, blockera eller utplåna av sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Rättelse sker antingen genom att den felaktiga uppgiften korrigeras eller genom att den förstörs. Innebörden av att blockera en

uppgift är att den förses med tydlig information om att den är spärrad,

om anledningen till spärren och om att den inte får lämnas ut till tredje man. Sker rättelse skall de tredje män till vilka uppgift lämnats ut underrättas om rättelsen. Skyldigheten att lämna underrättelse om rättelse är dock förenad med undantag. Underrättelse behöver ske bara om den registrerade begär det eller om det kan antas att man genom en underrättelse skulle kunna undvika mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade. Den personuppgiftsansvarige kan vidare underlåta att underrätta om rättelse om det medför en oproportionerligt stor arbetsinsats eller om det är omöjligt. Personuppgiftslagens regler om rättelse, blockering och utplåning av felaktiga uppgifter samt reglerna om underrättelse därom till tredje bör gälla även i fråga om behandling av personuppgifter i man skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Tidigare har föreslagits att skattemyndighet inte skall vara skyldig att eget en initiativ informera den registrerade om behandling av uppgifter som hämtats från annan källa än denne själv. Informationsskyldigheten är också i övrigt inskränkt genom bestämmelser om sekretess för uppgifter i verksamheten. För att motverka risken för det integritetsintrång som följer av de nödvändiga inskränkningarna i fråga om informationsskyldigheten, bör skattemyndigheterna oberoende av om detta begärs av den registrerade rätta felaktiga uppgifter. Endast i det avseendet avviker den föreslagna bestämmelsen i denna lag från

personuppgiftslagens motsvarande bestämmelse.

158 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Det bör avslutningsvis poängteras att det inte är fråga om en felaktig uppgift i lagens mening om skattemyndighet t.ex. har registrerat en person som misstänkt för visst brott, men misstanken under ett senare skede av utredningsarbetet inte längre visar sig hållbar.

7.14 Säkerheten vid behandling

Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet vid behandlingen skall gälla även vid behandling av personuppgifter i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet.

I förslaget till personuppgiftslag finns bestämmelser om säkerhet vid behandling av personuppgifter. I huvudsak går bestämmelserna ut på följande. Den som arbetar med personuppgifter bör behandla dessa endast i enlighet med instruktioner från den personuppgiftsansvarige. Anlitar den personuppgiftsansvarige ett personuppgiftsbiträde dvs. någon som

behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning

för att utföra behandling av personuppgifter, bör det finnas ett skriftligt avtal som särskilt reglerar säkerhetsfrågor. Den person-

uppgiftsansvarige är skyldig att se till att personuppgiftsbiträdet

verkligen vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder. Den personuppgiftsansvarige är själv skyldig att vidta tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna. Dessa åtgärder skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen av personuppgifter- na och de behandlade personuppgifterna y hur pass känsliga är. - Datainspektionen skall meddela de närmare föreskrifter om säkerhetsåtgärder som behövs. Föreskrifterna får meddelas i enskilda fall och förenas med vite. Datainspektionen bör också i rimlig utsträckning lämna råd i säkerhetsfrågor.

Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerhet vid behandlingen av

personuppgifter skall vara tillämpliga också på den behandling av uppgifter som sker hos skattemyndigheterna.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 159

7. 15 Personuppgiftsombud

Skattemyndighet skall utse personuppgiftsombud när person-

uppgifter behandlas med stöd av lagen.

innehålla anmälan till Data-

Personuppgiftslagen skall regler om inspektionen om behandling av personuppgifter. Innan en behandling genomförs skall den personuppgiftsansvarige skriftlig anmälan

göra en

till Datainspektionen. På så sätt blir behandlingens ändamål och

viktigaste egenskaper kända. Från anmälningsskyldigheten finns vissa undantag. Det viktigaste undantaget är att anmälan inte behöver ske

om den personuppgiftsansvarige har utsett ett personuppgiftsombud. Beslutet om att utse ett personuppgiftsombud måste offentliggöras. Personuppgiftsombudet skall ha till uppgift att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter på ett korrekt

och lagligt sätt. Sjävständighetskravet innebär att den person-

uppgiftsansvarige inte får utse ett ombud som har en alltför under-

ordnad ställning. Ombudet kan dock vara anställt hos den personuppgiftsansvarige. Personuppgiftsombudet skall vidare ha tillräckliga kvalifikationer och kunskaper för att kunna utföra sina uppgifter. För att kontrollera att personuppgifter behandlas på ett korrekt och

lagligt sätt, måste personuppgiftsombudet förvissa sig om att den personuppgiftsansvarige följer bestämmelserna i den föreslagna lagen.

Hur omfattande kontrollen bör vara får avgöras efter omständigpass

heterna i det enskilda fallet. Ombudet bör i vart fall granska rutinerna för infonnationsbehandling och de krav på kvalifikationer, lämplighet och kunskap den personuppgiftsansvarige ställer den personal

som

tillåts behandla personuppgifter. Kontrollen skall avse all

som

behandling av personuppgifter som faller under lagen. Upptäcker personuppgiftsombudet brister i uppgiftsbehandlingen, bör ombudet i första hand påpeka detta för den personuppgiftsansvarige. Vidtar denne inte rättelse, skall personuppgiftsombudet anmäla bristerna till Datainspektionen. Personuppgiftsombudet skall föra en förteckning över de behandlingar som utförs av den personuppgiftsansvarige och som annars skulle ha omfattats av anmälningsskyldighet.

Vårt lagförslag är anpassat till skattemyndigheternas behov av att behandla personuppgifter i brottsbekåmpande verksamhet. Det kan därför förutsättas att sådan behandling kommer att ske i den utsträckning lagen medger. Ändamålet med de behandlingar skattesom som myndigheterna kommer att utföra och behandlingarnas viktigaste egenskaper torde därför i princip kunna utläsas av den föreslagna lagen. Att därutöver föreskriva en anmälningsskyldighet för skattemyndigheterna t.ex. varje gång förundersökning eller en särskild en undersökning skall inledas och uppgifter däri skall behandlas auto-

160 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

matiskt förefaller vara obehövligt. Datainspektionen torde ändå kunna fullgöra sin verksamhet som tillsynsmyndighet. Vi lämnar därför inga förslag i fråga om anmälningsskyldighet annat än i ett fall, nämligen då en särskild databas skall inrättas vari uppgifter om brottsmisstankar

m.m. skall registreras se avsnitt 7.22.

För att säkerställa ett gott integritetsskydd är det emellertid viktigt att skattemyndigheterna i lagen åläggs en skyldighet att utse ett personuppgiftsombud. Ansvaret för behandlingen av personuppgifter hamnar då där det bäst hör hemma, nämligen hos den utför som behandlingen. Personuppgiftsombudet, vars ställning liknar en internrevisors, skall ha de kvalifikationer och de arbetsuppgifter som framgår av personuppgiftslagen.

7. 16 Sanktioner

Personuppgiftslagens regler om skadestånd skall gälla för skattemyndigheterna vid behandling av personuppgifter med stöd av vår föreslagna lag. Lagen skall innehålla en särskild straffbestämmelse.

7. 16. 1 Skadestånd

Av förslaget till personuppgiftslag följer att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada och den kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen eller god sed vid behandling av personuppgifter har orsakat. Vad som är god sed vid behandling av personuppgifter får avgöras i rättstillämpningen mot bakgrund av bl.a. de mer preciserade föreskrifter som kan utfärdas med stöd av lagen, de branschregler området som kan ha utarbetats av etablerade branschorganisationer eller andra representativa sammanslutningar och hur ansvarsfulla personuppgiftsansvariga som regel beter sig. Ersättningsskyldighet föreligger om den registrerade kan bevisa att det från den personuppgiftsansvariges sida har förekommit en olaglig behandling av den registrerades personuppgifter och att denna behandling har skadat eller kränkt honom eller henne. Det finns dock möjlighet att efter en skälighetsbedömning helt eller delvis jämka

skadeståndet om den personuppgiftsansvarige kan visa att den felaktiga

behandlingen inte berodde på honom eller henne. Personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd bör gälla för behandling i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 161

7.16.2 Straff

Den föreslagna personuppgiftslagen innehåller en straffbestämmelse.

Enligt 49 § i den lagen döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

lämnar osann uppgift i information till registrerade, i anmälan till -

tillsynsmyndigheten eller när tillsynsmyndigheten begär information,

behandlar känsliga uppgifter eller uppgifter om brott i strid med lagen, för över personuppgifter till tredje land i strid med lagen, låter bli att göra föreskriven anmälan till tillsynsmyndigheten, till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst tvâ år. Vid bedömning brottet är grovt kan beaktas sådana omav om

ständigheter att de olagligt behandlade uppgifterna avsett

som

förhållanden av avsevärd betydelse för den registrerade och att

gärningsmannen insett detta eller att gärningsmarmen lämnat osanna

uppgifter för att undkomma påföljd eller vinna någon annan fördel eller att det brottsliga utnyttjandet uppgifterna annars framstår som

av hänsynslöst lagrådsremissen s. 143. Behandlingen personuppgifter i skattemyndigheternas brottsav bekärnpande verksamhet bör också omfattas av en straffbestämmelse. En sådan bestämmelse bör utformas så att den i tillämpliga delar motpersonuppgiftslagens bestämmelse därom. Straffansvaret bör svarar således gälla den uppsåtligen eller oaktsamhet underlåter att som av

göra en anmälan om inrättandet av databaser med brottsuppgifter eller lämnar uppgift i sådan anmälan eller i information till den

osann

registrerade eller behandlar känsliga personuppgifter eller personupp-

gifter i kriminalunderrättelseverksamhet eller i databaser i strid med de särskilda bestämmelserna därom. Vidare bör straffansvaret gälla

den uppsåtligen eller oaktsamhet lagrar uppgift om att någon

som av är misstänkt för brott i inforrnationsdatabas över kvarstående en misstankar trots att åtal mot den misstänkte har lagts ned eller om han genom lagakraftvunnen dom har frikänts.

162 Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar .

7.17 Datainspektionens befogenheter m.m.

Personuppgiftslagens regler om tillsynsmyndighetens, dvs.

Datainspektionens, befogenheter och om överklagande av den myndighetens beslut skall gälla även för skattemyndigheterna vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.

En tillsynsmyndighet Datainspektionen skall enligt förslaget till personuppgiftslag utöva tillsyn över tillämpningen av personuppgiftslagen och de särskilda registerförfattningarna. Inspektionen skall ha rätt att på begäran få dels tillgång till de personuppgifter som behandlas, dels upplysningar och dokumentation rörande behandlingen och säkerheten vid denna, dels ock tillträde till lokaler som har anknytning till behandlingen. Om Datainspektionen inte kan få ett tillräckligt underlag för att konstatera att behandlingen av personuppgifter är laglig, skall inspektionen vid vite kunna förbjuda den personuppgiftsansvarige att behandla uppgifterna på annat sätt än att lagra dem. Får Datainspektionen reda att uppgifter behandlas ett olagligt sätt, får inspektionen som sista utväg förbjuda behandlingen vid vite. Datainspektionens beslut får överklagas. De föreslagna bestämmelserna om Datainspektionens befogenheter och om överklagande av beslut som meddelats av inspektionen bör gälla även i fråga om behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Lagen bör innehålla en hänvisning till personuppgiftslagen i detta avseende. l detta sammanhang bör noteras att det är tveksamt om Datainspektionen har möjlighet att förelägga skattemyndigheterna vid vite att företa vissa åtgärder. I kommentaren till viteslagen 1985:206

anges nämligen att staten i princip enligt gängse uppfattning betraktas

som ett enhetligt rättssubjekt och att det därmed inte får förekomma vitesförelägganden inom statlig offentlig verksamhet Lavin: Viteslagen en kommentar s. 32. -

Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredningar 163 .

7.18 Behandling av personuppgifter i

krirninalunderrättelseverksamhet

Skattemyndigheterna skall behandla personuppgifter helt eller

delvis automatiskt i kriminalunderrättelseverksamhet endast i särskilda undersökningar eller i inforrnationsdatabaser. För att sådan behandling skall få ske i särskilda undersökningar måste undersökningarna avse brott varpå fängelse lägst sex månader kan följa och syfta till att ge underlag för beslut om förundersökning eller om brottsförebyggande eller brottsförhindrande åtgärd. Om förutsättningarna för att behandla uppgifter i informations-

databaser skall gälla särskilda regler avsnitt 7.20.

Beslut om att inleda automatisk behandling av personuppgifter i särskild undersökning skall fattas av chef för skattemyndighet eller någon denne sätter i sitt ställe. Ändamålet med behandsom lingen och när den särskilda undersökningen skall vara avslutad skall framgå av beslutet.

I propositionen skattemyndigheternas medverkan i brottsutredom ningar, m.m. anges att det är en mer eller mindre självklar följd av inrättandet skattebrottsenheter vid skattemyndigheterna att dessa ges av befogenhet att bedriva underråttelseverksamhet när det gäller brott inom skatteområdet. Vidare anges att skattebrottsenheternas befogenhet att samla in, bearbeta och analysera information beträffande skattebrottsligheten aktualiserar frågor som rör behovet av register för skattebrottsutredningar och även vilket slag av information som bör registreras. I praktiken kommer skattebrottsenheternas underrättelseverksamhet att begränsas vilka uppgifter som får registreras och av föras med hjälp av automatisk databehandling prop. 1997/98:10 s. 53. Det bör klargöras vad som menas med kriminalunderrättelseverksarnhet. I denna lag definieras begreppet som verksamhet som består i att samla och bearbeta information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats, utövas eller kan komma att utövas och inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken. Närmare som innebär detta verksamhet som består i att skattemyndigheterna en samlar in och bearbetar uppgifter om personer som visserligen kan antas ägna sig brott, men som inte kan utpekas som misstänkta för brott är så konkretiserade att det finns grund att inleda försom undersökning. Till skillnad från förundersökningar är kriminalunderrättelseverksamhet inte reglerad. Några närmare föreskrifter om hur kriminalunderrättelseverksamheten skall bedrivas finns således inte. Frågan är

164 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

då under vilka förutsättningar som skattemyndigheterna skall ha rätt att behandla personuppgifter i sådan verksamhet. En naturlig utgångspunkt för ställningstagandet är att jämföra med polisens och i viss mån tullens rätt härvidlag. Behandling av personuppgifter utgör ett väsentligt inslag i kriminal-

underrättelseverksamheten hos de brottsbekämpande myndigheterna.

Med tanke på behandlingens natur och med tanke på den förhållandevis svaga misstanke om brott som föranleder behandlingen, ger inte de allmänna bestämmelserna ett tillräckligt starkt skydd för den enskildes integritet. Det finns därför ett intresse av att begränsa användandet av ADB vid behandling av personuppgifter i sådan verksamhet. Inom polisväsendet har endast Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis rätt att i dag utnyttja ADB-stöd i underrättelseverksamheten. I övrigt är polisen hänvisad till att bearbeta personuppgifter i underrättelseverksarnheten manuellt. Effektivitetshänsyn har dock ansetts tala för att polisen skall få möjlighet till en ökad ADB-användning även i annan underrättelseverksamhet. Ett förslag om kriminalunderrättelseregister SOU 1996:35 har också lagts fram av Registerutredningen med innebörd att polisen skall få inrätta särskilda analys- och informationsregister för sin underrättelseverksamhet. Skillnaden mellan de olika typerna av register är enligt förslaget att analysregistren skall vara knutna till tidsbegränsade undersökningar av underrättelsekaraktär och i princip få innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för undersökningen, medan informationsregistren skall vara permanenta och få innehålla uppgifter som visserligen inte omedelbart föranleder någon särskild undersökning, men som har sådan karaktär att de senare kan komma att behövas. För tullens vidkommande finns motsvarande analys- och underrättelseregister i förslaget till lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet prop. 1997/98:11. I och med att personuppgiftslagen träder i kraft ändras förutsättningarna för behandling av personuppgifter i brottsbekämpande verksamhet. Om behandlingen uppfyller de grundläggande kraven som gäller för all automatisk behandling, hindrar inte personuppgiftslagen att uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet behandlas med hjälp av ADB. Registerutredningen har i sitt slutbetänkande anpassat förslaget om behandling av personuppgifter i polisens underrättelseverksamhet till de förutsättningar som följer av förslaget till personuppgiftslag. Alltjämt anser Registerutredningen att polisen skall ha rätt att behandla uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet med hjälp av ADB. Registerutredningen konstaterar vidare att begreppet register får en mer inskränkt betydelse i personuppgiftslagen än i datalagen, eftersom personuppgiftslagen är tänkt att omfatta all automatisk behandling av

personuppgifter. Det som i delbetänkandet benämndes analysregister

torde falla utanför registerbegreppet. Sådan behandling kan i stället

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 165

betraktas som en form av elektronisk handläggning av särskilda undersökningar och får föras med stöd av personuppgiftslagens och polisdatalagens allmänna regler om behandling av personuppgifter. Dessa allmänna regler ger större möjligheter att behandla personuppgifter i särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet än vad förslaget analysregister gör. Den föreslagna polisdatalagen om innehåller därför särskilda bestämmelser som begränsar möjligheten att behandla personuppgifter med ADB-stöd i särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamheten. Utom i särskilda undersökningar får personuppgifter enligt förslaget till polisdatalag behandlas i kriminalunderrättelseverksarnhet med hjälp ADB endast i ett särskilt kriminalunderrättelseregister. Till sitt av innehåll motsvarar registret delbetänkandets informationsregister. Lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar är anpassad till den rättsliga ram som följer personuppgiftslagen. I princip är lagens allmänna bestärnrnelav desamma som personuppgiftslagens. Lagen medger således skatteser myndigheterna att behandla personuppgifter med hjälp av ADB i kriminalunderrättelseverksamheten. Det behövs emellertid särskilda regler begränsar möjligheterna därtill. Endast sådan behandling som bör tillåtas är nödvändig och som från integritetsskyddssynpunkt som inte framstår otillbörlig. Redan av de allmänna bestämmelserna som

framgår att personuppgifter inte får behandlas i större utsträckning än

vad är nödvändigt. De ytterligare begränsningar som de särskilda som bestämmelserna ställer upp skall därför motiveras av integritetshänsyn. Utgångspunkten för utredningens överväganden i denna del är att skattemyndigheterna skall bedriva kriminalunderrättelseverksamhet. Vilken omfattning verksamheten kommer att går inte att i nuläget förutse. Även den är begränsad i förhållande till t.ex. polisens om underrättelseverksamhet, torde den ändå i stora drag på samma sätt polisens underrättelseverksamhet ut på att dels bedriva som särskilda undersökningar syftar till att ge underlag för beslut om som förundersökningar samt brottsförebyggande eller brottsförhindrande åtgärder, dels samla in information som kan komma att behövas för framtida särskilda undersökningar eller förundersökningar. Det är ofrånkomligt att behandling personuppgifter i anledning av brott, av där någon konkret brottsmisstanke ännu inte uppstått, är förenad med risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Möjligheterna att utföra sådan behandling måste därför begränsas. Begränsningarna bör i princip desamma för skattemyndigheterna som för vara polisen.

166 Behandlingemj skattemyndigheternas brottsutredningar

7. 18.1 Förutsättningar för att behandla personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet

Lagens allmänna bestämmelser begränsar inte skattemyndigheternas möjligheter att med hjälp av ADB behandla uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet så länge de grundläggande kraven på behandlingen är uppfyllda. Lika med polisen bör dock skattemyndigheterna inte få företa helt eller delvis automatiska behandlingar av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet i andra fall än

då behandlingen sker i särskilda undersökningar som avser viss

allvarlig brottslighet eller i särskilda infonnationsdatabaser vars innehåll skall kunna utgöra framtida underlag för sådana särskilda

undersökningar. Det bör understrykas att de särskilda bestämmelserna

därom är en inskränkning i möjligheten att behandla personuppgifter i förhållande till de allmänna bestämmelserna i denna lag och i

förhållande till personuppgiftslagens bestämmelser.

Någon motsvarande begränsning skall inte gälla i fråga om manuell behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamheten. Sådan är tillåten och förekommer i dag. De närmare övervägandena om infonnationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksamheten kommer att beröras i samband med de särskilda bestämmelserna om databaser.

7.18.2 Särskilda undersökningar

Registerutredningen har i delbetänkandet om bl.a. kriminalunderrättelseregister närmare förklarat vad som avses med särskilda undersökningar.

För att register skall få föras bör det...krävas att en undersökning, motsvarande en förundersökning, rörande den antagna brottsligheten har inletts. Vi kan därmed anknyta till det sätt vilket underrättelseverksamhetenfaktiskt bedrivs i dag vid rikskriminalpolisen och länspolismästarnasunderrättelseenheter,nämligen i form av undersökningar för preciseradeändamål. Undersökningen skall vara väl avgränsadoch avse viss angiven brottslig verksamhet, t.ex. inom en utpekad grupp av personer, en bransch eller liknande s. 79.

Av integritetsskäl bör användningen av datorstöd i särskilda undersökningar begränsas till de verkligt allvarliga fallen. Enligt förslaget till polisdatalag innebär det att ADB-stöd skall kunna användas endast i undersökningar om allvarlig brottslighet. Samma överväganden bör göras för skattemyndigheternas del. Frågan är då hur man skall avgränsa de verkligt allvarliga fallen från annan brottslig verksamhet.

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 167

7.18.3 Allvarlig brottslighet

Registerutredningen har i delbetänkandet gjort följande överväganden i fråga om vilken brottslighet som kan bli föremål för automatisk behandling i särskilda undersökningar.

Man kan i och för sig tänka sig att ställa upp krav att underrättelseverksamhetenskall avse brottslighet av viss art eller med visst minsta straffvärde. Som Rikspolisstyrelsen har anfört kan en sådan ordning bli svår att tillämpa. Dessutom bör det beaktas att brott som tagna var för sig inte kan betraktas som allvarliga, ändå kan få mycket svåra konsekvenser om de förekommer i tillräckligt stor omfattning. I sådana fall av t.ex. seriebrottslighet, ligabrottslighet eller utbredd brottslighet inom en viss bransch bör registrering förekomma. Vi anser sålundaatt en lämplig avgränsning av de fall då underrättelseregister bör förekomma är att underrättelseverksaniheten avser brottslighet av allvarlig beskaffenhet. Med allvarlig brottslig verksamhet menar för det första sådan brottslighet som kan innefatta brott med högt straffvärde, t.ex. grov ekonomisk brottslighet. Dessutom avses brottslighet som är allvarlig grund av sin omfattning s. 75

Förslaget har kritiserats för att inte ha avgränsat begreppet allvarlig brottslighet tillräckligt. I förslaget till lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet definieras allvarlig brottslig verksamhet som verksamhet innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i tvâ år eller som däröver och tullmyndighet enligt lag eller förordning har som befogenhet att ingripa mot. I propositionen därom motiverar regeringden föreslagna bestämmelsen enligt följande. en

Enligt regeringens mening måste man hålla i minnet att det under underrättelsestadiet ännu inte är klarlagt vad det rör sig om för brott och att man arbetar med att just klarlägga det begåtts något konkret brott. Det är därför svårt att ställa upp något om krav att misstanken i detta stadie i brottsutredningen skall avse ett visst brott. En lämplig utgångspunkt bör dock kunna vara att man för att registrera uppgifter om en redan i det här stadiet skall misstänka den lägsta misstankegraden anledning person anta att den aktuella verksamheten eller gämingen innefattar brott för vilket det att är föreskrivet fängelse två år eller däröver. Det skall för att kvalificera sig för allvarlig brottslig verksamhet kunna bli aktuellt med fängelsestraff två år eller mer om misstankarna vad hänt eller kommer att händabesarmas. Det skulle i praktiken om som utesluta registering de i fall man inte ens kan misstänka att den brottsliga verksamheten innefattar annat än bötesbrott. Det skulle för tullens del t.ex. innebära att man har åtminstone misstanke att det rör sig narkotikasmuggling, varusmuggling en svag om om i den övre skalan enligt l § och grov varusmuggling enligt 3 § för att kvalificera sig allvarlig brottslig verksamhet samt grova brott mot lagen om vissa internationella som sanktioner och brott mot lagen om straff i vissa fall för oriktig ursprungsgrova deklaration. Det kan för tullens del vara en lämplig avgränsning av vad som i detta sammanhangkan sammanfattasi begreppet allvarlig brottslig verksamhet. Det blir svårare att definiera och avgränsa förutsättningarna för registering när det gäller vad kan kvalificera sig som allvarlig brottslig verksamhet som inte grund som högt straffvärde utan grund av sin omfattning skulle vara att betrakta som av allvarlig. Innan det finns omständigheter som talar för att brottsligheten har kommit upp i betydande omfattning är det tveksamt om man i ett register för underrättelseen

168 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

verksamhet skall föra in personuppgifter när något konkret brott ännu inte misstänks och det dessutom skulle röra sig om en mindre allvarlig brottslighet. I resandetrañken är det t.ex. inte ovanligt att personer smugglar en mindre mängd alkohol eller tobak. Denna brottlighet är både omfattande och kan sammantagetanses allvarlig ur samhällets perspektiv men det kan ändå inte vara acceptabelt att registrera uppgifter om varenda person som kan misstänkasha gjort sig skyldig till eller för den delen komma att göra sig skyldig till ett sådantbrott. Det är svårt att avgränsa omfattande brottslig verksamhet ett praktiskt tillämpbart sätt. Enligt regeringens mening bör det därför även Or omfattande brottslig verksamhetupprätthållas krav straffskala som innehåller fängelse två år eller mer för att brottsligheten skall ansessom allvarlig prop. 1997/98: ll s. 38

Enligt vår mening skall ADB-förda särskilda undersökningar begränsas till de allvarligaste brott som skattemydigheterna har att utreda. I princip innebär det att undersökningarna skall avse grova skattebrott eller grova bokföringsbrott. Dessa brott har ett straffminimum om fängelse sex månader. Straffmaximum för grovt skattebrott är fängelse sex år, medan det för grovt bokföringsbrott är fängelse fyra år. Vi delar uppfattningen att omfattande brottslighet av nonnalgraden kan vara så allvarlig att det kan motivera ADB-tillgång vid de särskilda utredningarna. Det är emellertid svårt att avgöra när brottslighet som omfattar endast brott av normalgraden är allvarlig, särskilt när bedömningen skall ske i ett tidigt skede av en brottsutredning. För att eliminera riskerna för att behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet sker med hjälp av ADB när det inte kan anses försvarbart, bör ADB-stödet vara förbehållet de fall när det kan antas att brottsligheten avser de grövsta brotten, dvs. sådana som har ett straffminimum om fängelse sex månader. I kriminalunderrättelseverksamheten hos skattemyndigheterna skall således ADB-stödet reserveras för de särskilda undersökningar som avser brott för vilka fängelse lägst sex månader kan följa.

7.18.4 Beslut om att inleda behandling av personuppgifter

Det är nödvändigt att så integritetskänsliga behandlingar som det här är fråga om sker endast inom noggrant angivna ramar. Av lagens allmänna bestämmelser följer att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Ändamålet med behandling personuppgifter i särskild av en undersökning kan allmänt sägas vara att resultatet av behandlingen skall utgöra underlag för beslut om att inleda förundersökning eller tjäna som underlag för operativa åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Mer specificerat sammanfaller behandlingens ändamål med ändamålet med den särskilda undersökningen. Personuppgifter som behandlas skall således vara nödvändiga för och ha

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 169

anknytning till den särskilda undersökningen och till den förrnodade brottsligheten. För att tillsynsmyndigheterna, dvs. Justitiekanslern, riksdagens ombudsmän och Datainspektionen, skall ha möjlighet att i efterhand

kontrollera den behandling av personuppgifter som skett i kriminal-

underrättelseverksamheten, bör det föreskrivas i lagen att ett beslut om att inleda en behandling skall innehålla en noggrann beskrivning av ändamålet. Det är inte godtagbart att personuppgifter behandlas i en särskild undersökning under obegränsad tid. En sådan ordning skulle bl.a. leda till att bestämmelserna om de permanenta infonnationsdatabaserna i

kriminalunderrättelsverksamheten varom mera nedan delvis sattes ur

spel. Det bör därför föreskrivas att beslutet skall innehålla uppgifter när den särskilda undersökningen skall vara avslutad. Om om undersökningen inte är avslutad vid den angivna tidpunkten, bör

behandlingen personuppgifter endast i undantagsfall få fortsätta.

av Med tanke behandlingens integritetskänsliga natur, kräver ofta ADB-behandling i särskilda undersökningar överväganden i fråga om hur behandlingen skall till. Det kan finnas anledning att klargöra bl.a. hur informationen skall få inhämtas till undersökningen och hur ofta och vilket sätt arbetet skall avrapporteras. Det går inte att generellt bedöma detta, utan behovet av särskilda föreskrifter varierar beroende undersökningens natur. Det bör därför ankomma den

för behandlingen personuppgifter i kriminalunder-

som ansvarar av rättelseverksamheten att i samband med beslutet meddela de föreskrifter i övrigt behövs för att förebygga otillbörligt integritetssom intrång. Det är givet att behörigheten att besluta om att inleda ADBbehandling i särskilda undersökningar bör placeras pâ en hög nivå inom skattemyndigheterna. Det är lämpligt att beslut därom fattas av chef för skattemyndighet eller någon som denne har delegerat av beslutanderätten till. Detta bör framgå av lagen.

7.18.5 Vilka uppgifter får behandlas

Vilka uppgifter får behandlas bestäms i första hand av det

som

preciserade ändamålet med behandlingen. Enligt lagens allmänna

bestämmelser, självfallet skall tillämpas även på behandling i som

särskilda undersökningar, skall de personuppgifter som behandlas vara

bl.a. adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet med behandlingen. Fler uppgifter får inte behandlas än vad som är nöd-

vändigt för ändamålet. Känsliga personuppgifter får bara behandlas om

särskilda förutsättningar är för handen.

170 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Uppfyller en personuppgift de grundläggande kraven för behandling medger de allmänna bestämmelserna att behandling sker oavsett var

i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet behandlingen

sker. I kriminalunderrättelseverksarnhet gäller den ytterligare begränsningen att behandling med hjälp av ADB får ske endast i sådana särskilda undersökningar som avser mycket allvarliga brott. Dessutom torde kravet att ett beslut om behandling skall innehålla

en noga angiven ändamålsbeskrivning innebära en ytterligare marke-

ring av att endast sådana uppgifter som är nödvändiga för det ändamålet får behandlas. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas det om finns anledning att därutöver föreslå särskilda bestämmelser vilka om uppgifter som får behandlas som går längre än de allmänna bestämmelserna i fråga om integritetsskyddet. Här skall också beaktas svårigheterna med att generellt förutsäga vilka uppgifter kan som vara nödvändiga i de särskilda undersökningarna. Vi föreslår därför inga särskilda bestämmelser reglerar vilka som

uppgifter som får behandlas i de särskilda undersökningarna. Det

innebär bl.a. att det inte finns något hinder mot att behandla uppgifter om andra personer än den misstänkte. De allmänna bestämmelserna kommer att utgöra ett tillräckligt skydd mot att andra uppgifter behandlas än sådana som är nödvändiga för ändamålet med behandlingen.

Behandlingemi skattemyndigheternas brottsutredningar 171

7.19 Särskilda bestämmelser om databaser

Skattemyndigheterna skall få samla in personuppgifter i databaser. Dessa uppgifter skall kunna sökas och sammanställas med hjälp av sökord. Databaser skall kunna inrättas såväl i förundersökningar och särskilda undersökningar som i den brottsbekämpande verksamheten i övrigt. Om databaser inrättas i förundersökningar skall lagens allmänna bestämmelser tillämpas. Om databaserna inrättas i särskilda undersökningar skall därjämte de särskilda bestämmel-

behandling personuppgifter i kriminalunderrättelse-

serna om av verksamhet tillämpas. Om databaserna inte inrättas för en förundersökning eller särskild undersökning, skall, utöver de en allmänna bestämmelserna, särskilda bestämmelser om databaser gälla.

Känsliga personuppgifter skall inte få användas som sökord.

7.19.1 Vilka databaser avses

Med databaser skall enligt lagen förstås en samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Begreppet databas har förklarats närmare i avsnitt 7.7.5. Vad är särskilt intressant med en databas är att uppgifterna som som finns däri kan läsas det sätt läsaren själv anger vid varje som tillfälle. Genom att använda sig sökord kan läsaren utifrân egna av kriterier söka och sammanställa uppgifter som finns lagrade i databasen.

Det är självfallet stor betydelse för skattemyndigheterna att kunna

av använda sig databaser i den brottsbekämpande verksamheten. av Skattebrottsutredningar förutsätter i allmänhet att brottsutredaren har tillgång till mängd information. Om informationen inte kan en stor samlas in på sätt så den blir tillgänglig för sökning och ett att sammanställning med hjälp sökord, torde den i många fall bli av omöjlig att hantera. När samlas in till databaser och i synnerhet när de hämtas

uppgifter därifrån med hjälp sökord, kan uppgifterna komma att behandlas

av utanför sitt naturliga sammanhang. Det finns då risk för att upp-

gifterna feltolkas den utför behandlingen. Uppgifterna kan

av som också bli föråldrade och den anledningen missvisande. Det kan av därför finnas anledning meddela särskilda bestämmelser för att

behandling personuppgifter i databaser. Det sagda gäller dock inte

av databaserna inrättas inom för förundersökning eller en om ramen en

172 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

särskild undersökning. I dessa fall är de yttre för behandramarna lingen klart avgränsade. När skattemyndigheterna verkställer en förundersökning tillämpas rättegångsbalken. Förundersökningen bedrivs alltså i reglerade former och de allmänna bestämmelserna behandling personuppgifter är om av då tillräckliga även om behandlingen sker i databaser. Databaser kan förekomma i förundersökningar bl.a. som ADB-förda förteckningar över inkomna handlingar eller över personer som förekommer i utredningen eller sammanställningar vittnesförhör med angivande av av vittnenas namn. För att personuppgifter skall behandlas med hjälp av ADB i en särskild undersökning krävs att särskilda förutsättningar föreligger. Undersökningarna skall avse misstanke om särskilt allvarliga brott. Innan behandlingen inleds skall ett beslut om behandlingen fattas, vari skall anges ändamålet med behandlingen, när den särskilda undersökningen skall vara avslutad och de särskilda föreskrifter som kan behövas. Genom dessa regler kommer också behandlingen i de särskilda undersökningarna att ske i noga kontrollerade former. De särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet jämte de allmänna bestämmelserna om behandlingen får då anses tillräckliga, även om behandlingen sker i databaser. Manuell behandling av personuppgifter faller utanför lagens definition av databaser. För sådan behandling är de allmänna bestämmelserna fullt tillräckliga. Skattemyndigheterna kommer dock därjämte att i sin brottsbekämpande verksamhet behöva inrätta permanenta databaser som inte förs inom ramen för en förundersökning eller en särskild undersökning. Ovan har konstaterats att behandling i databaser kan medföra särskilda risker för otillbörligt integritetsintrång. Så länge databaserna inrättas och förs inom ramen för reglerade undersökningar, antingen detta sker med stöd av rättegångsbalken eller i enlighet med de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag, kommer behandlingen att ske inom kontrollerade former. I fråga om andra databaser behövs särskilda bestämmelser. Det går inte i nuläget att förutse alla databaser skattemyndigsom heterna kommer att behöva i den brottsbekämpande verksamheten. Skattemyndigheterna kan t.ex. komma att behöva inrätta databas en över sådana brottsanmälningar som skall ske hos dem i stället för hos åklagaren. Att i lag eller förordning reglera varje databas kommer som att inrättas i verksamheten kan inte gärna komma i fråga. Ett sådant system skulle riskera att bli alltför stelbent. Lagen bör i stället innehålla bestämmelser som anger vissa för inrättandet ramar av sådana databaser som inte inrättas i förundersökning eller en en

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 173

särskild undersökning. De särskilda bestämmelserna skall gälla utöver

de allmänna bestämmelserna.

7. 19.2 Informationsdatabas

Vissa databaser skall regleras särskilt. Det är då fråga om särskilt

omfattande databaser och databaser som grund av kriterierna för

registreringen får särskilt känsliga. Dessa databaser kallas i

anses lagen för infonnationsdatabaser och omfattar informationsdatabas i

kriminalunderrättelseverksarnhet och infonnationsdatabas över

kvarstående misstankar.

7 19.3 sökbegrepp

.

Typiskt för databas är att uppgifter kan sökas och sammanställas

en med hjälp sökbegrepp. Användaren bestämmer utfallet av sökav ningen de sökbegrepp han eller hon väljer att använda. genom I huvudsak saknas anledning att särskilt reglera vilka sökord som får

användas för att få fram uppgifter databaser inom skattemyndig-

ur

heternas brottsbekämpande verksamhet. De grundläggande kraven behandling personuppgifter måste beaktas även vid sökningar i

av databaser. Det går inte att använda vilka sökbegrepp som helst för att

förutsättningslöst söka i databasen. "Träffbilden" vid en sökning måste

stå i överensstämmelse med ett bestämt ändamål med behandlingen.

Frågan att använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp

om

kräver dock särskilda överväganden. I artikel 10.1 andra stycket i Europolkonventionen sägs följande vad gäller Europols arbetsregister

för analysändamål.

Insamlingen, lagringen och behandlingen de uppgifter uppräknas i artikel 6 av som första meningen i Europarådets konvention den 28 januari 1981 om skyddet för av vad gäller automatisk databehandling personuppgifter, tillåts endast om de personer av strikt nödvändiga med hänsyn till ändamålet med det berörda registret och om dessa är uppgifter kompletterar andra personuppgifter registrerats i samma register. Det är som förbjudet välja särskild kategori enbart från uppgifter i artikel 6 att ut en av personer första meningen i Europarådets konvention den 28 januari 1981 i strid med de ovan av nämnda ändamålsreglema.

bestämmelsen i Europolkonventionen skall Som exempel på hur tillämpas regeringen följande i propositionen om Europol.

anger

Det inte tillåtet söka efter personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga är att en uppgifter. Avsikten med analys måste alltid förenlig med Europols målsättning en vara behörighet enligt artikel Det är alltså inte tillåtet att söka i analysregistren med och etniskt enda sökbegrepp, och därigenom få fram en lista alla t.ex. ursprung som

174 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

personer med en viss härstamning oberoende av varför uppgifter dem har om registrerats. Däremot kan det vara tillåtet att söka personer som misstänks för en viss brottstyp, t.ex. amfetaminsmuggling, och som tillhör en särskild, etnisk för grupp, att med hjälp av detta kunna kartlägga en kriminell organisation prop. 1996/97: 164 32. s.

Som tidigare konstaterats är utrymmet för behandling känsliga

av

personuppgifter i skattebrottsutredningar i stort sett obeñntligt. Att

söka och sammanställa uppgifter efter sådana kriterier bör inte kunna

komma i fråga i skattebrottsutredningarna oavsett ytterligare

om

sökbegrepp används därjämte eller inte. I lagen skall därför att

anges

känsliga personuppgifter inte får användas sökbegrepp.

som

7.20 Infonnationsdatabas i krirninalunderrättelse-

verksamhet

Lagen skall innehålla särskilda bestämmelser om informations-

databaser i kriminalunderrättelseverksamhet. En sådan infonnationsdatabas skall föras endast för att ge underlag för sådana särskilda undersökningar där behandling får ske helt eller delvis automatiskt. Inforrnationsdatabasen skall fâ innehålla endast uppgifter om enskild som kan misstänkas för sådana brott inom skatteområdet

för vilka fängelse lägst månader kan följa.

sex Det skall ankomma regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att förordna vilka uppgifter infonnationsom en databas får innehålla.

Gallring av uppgifter skall enligt huvudregeln ske senast ett är

efter det att uppgiften registrerades.

7.20.1 Förutsättningar för att infonnationsdatabas skall få

inrättas i krirninalunderrättelseverksamhet

Förutom att skattemyndigheterna skall bedriva kriminalunderrättelseverksamhet i form av undersökningar med preciserad inriktning

mer

på viss brottslighet kommer också form kriminal-

en annan av

underrättelseverksamhet att förekomma. Genom iakttagelser, tips

egna

eller upplysningar kommer skattemyndigheterna, på sätt

samma som polisen och tullen, att oavbrutet samla in information som ger anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer även om något konkret brott inte är känt och grund för att inleda förunder-

sökning inte föreligger.

Informationen kan vara sådan att den omedelbart föranleder en

särskild undersökning. Erfarenheterna från polisen visar dock

att

Behandlingemi skattemyndigheternas brottsutredningar 175

informationen ofta måste lämnas utan omedelbar åtgärd. Anledningen

till detta kan att de upplysningar erhållits inte är så pålitliga

vara som krävs eller att den brottslighet som informationen avser inte är av som särskilt allvarlig art. Det kan också så att brottsutredaren inte har vara tid att omedelbart följa upp informationen.

Uppgifterna kan betydelsefulla för att följa upp brottslig

vara verksamhet eller för trender i brottsligheten. Uppgifterna kan att se också komma ha betydelse för någon utredning annan skatteatt

myndighet eller avgörande betydelse längre fram när andra

vara av

uppgifter tillkommit och tillsammans med tidigare uppgifter ge skäl att

inleda närmare undersökning. Det är därför viktigt att sådan en information kan tas tillvara. Skattemyndigheterna bör därför inrätta informationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksarnheten. Behandlingen i dessa databaser är

synnerligen integritetskänslig och bör därför få ske endast under vissa

förutsättningar. Eftersom lagen medger ADB-behandling i särskilda undersökningar avseende brott för vilka fängelse lägst sex månader kan följa, är det lämpligt att infonnationsdatabaser får användas i kriminalunderrättelseverksamheten endast syftet med registreringen om

uppgifterna eventuellt i förening med andra uppgifter,

är att senare, skall kunna utgöra underlag för ett beslut en sådan särskild om undersökning.

7.20. 2 Innehåll

Vid bedömningen vilka uppgifter inforrnationsdatabas i

av som en kriminalunderrättelseverksamhet skall fâ innehålla måste man beakta

att uppgifterna behandlas i förhållande till uppgifter i förunder-

sökningar tämligen grunder och att de kan komma att viss - vaga spridning inom kriminalunderrättelseverksamheten hos skattemyndigheterna. Uppgifter kan hänföras till enskild bör mot denna som en person bakgrund endast få förekomma under vissa förutsättningar och endast det är nödvändigt för ändamålet med databasen. Det är lämpligt om

begränsa rätten att tillföra sådana uppgifter till informations-

att

databaser i motsvarande utsträckning Registerutredningen föreslår

som vad gäller kriminalunderrättelseregister. En inforrnationsdatabas i

kriminalunderrättelseverksarnhet bör således få tillföras uppgifter som

kan hänföras till enskild endast om den som avses med en person uppgiften på konkreta grunder kan antas ägna sig, ha ägnat sig eller kommer att ägna sig brottslighet, omfattar sådana brott som som förutsätts för ADB-behandling i särskilda undersökningar.

Även dessa krav är uppfyllda är det inte givet att varje tillgänglig

om

uppgift kan intresse skall få registreras. En

om personen som vara av

176 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

vidlyftig registrering av uppgifter som ger upplysning enskilda om personer bör motverkas. Föreskrifter bör därför meddelas tydligt som anger vilka kategorier av personuppgifter som får registreras. Registerutredningen har gjort en bedömning av vilka personuppgifter som polisens kriminalunderrättelseregister bör innehålla. Eftersom det är en utgångspunkt för detta utredningsarbete att behandlingen av personuppgifter sker på samma villkor i skattebrottsutredningar oavsett om det är polisen eller Skattemyndigheten verkställer utredsom ningarna finns det anledning att ansluta sig till Registerutredningens

överväganden i denna del. För det första bör uppgift om den registrerades identitet, t.ex. namn, personnummer och adress förekomma. Även s.k. känsliga personuppgifter får anges del identitetsuppgiften det är som en av om oundgängligen nödvändigt för databasens ändamål. Därutöver bör

anges de konkreta omständigheter i det särskilda fallet ligger till som grund för bedömningen att den registrerade kan antas befattning ta med brottslig verksamhet. Uppgifterna är kontroll en av att registreringen står i överensstämmelse med lagen och bör därför så anges utförligt som möjligt. Databasen bör också innehålla upplysning om brottslighetens karaktär och varför brottsligheten kan betraktas som allvarlig i lagens mening. Därutöver bör få förekomma hänvisningar

till andra registrerade antas ta befattning med personer som samma brottslighet samt upplysningar att särskild undersökning har inletts om och att personen förekommer i databas eller register. annan Bestämmelser informationsdatabasens närmare innehåll måste bli om tämligen utförliga. De bör därför inte tas in i lagen, i stället bör utan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela

nämnare föreskrifter om vilka uppgifter får registreras. som

7.20.3 Gallring

Av lagens allmänna bestämmelser följer att uppgifter i informaen tionsdatabas inte skall stå kvar längre än vad är som nödvändigt med hänsyn till databasens ändamål. Det är dock angeläget uppgifter att gallras efter viss tid de inte har lett till särskild undersökning. om en I annat fall kan obestyrkta uppgifter finnas antecknade om en person under lång tid. Ändamålet med uppgifter förs att in i en inforrnationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamheten är dessa skall användas att senare i en särskild undersökning. Infonnationsdatabasen är alltså inte bara

en uppsarnlingsplats för uppgifter, utan avsikten är att uppgifterna skall bli föremål för bearbetning i särskild undersökning. Mot en denna bakgrund är det motiverat att bestämma förhållandevis kort en

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 177

gallringsfrist. Utredningen har valt att bestämma gallringsfristen till ett

ar. En uppgift i en informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet skall således gallras inom ett år. Har det innan denna tid gått till ända förts in nya uppgifter om samma person börjar dock en ettårsfrist att löpa. Det krävs dock att dessa uppgifter är sådana att ny de i sig skulle kunna motivera att uppgift om personen skulle föras in i databasen. Uppgifterna får kvarstå om en särskild undersökning har inletts.

7.21 Inforrnationsdatabas över kvarstående

misstankar

Uppgifter att en person är misstänkt för brott trots att för-

om undersökning mot honom har lagts ned skall få registreras i en infonnationsdatabas under vissa förutsättningar. Om åtal mot en har lagts ned eller ogillats, skall uppgift om att personen i person fråga ändå är misstänkt inte få registreras. Databasen skall endast få innehålla uppgifter som avser person som misstänks för brott för vilket är stadgat svårare straff än fängelse ett år.

Av lagens allmänna bestämmelser följer att skattemyndigheterna kan

behandla personuppgifter med ADB-stöd i förundersökningar. Läggs

förundersökningen ned utan att åtal väckts, följer det vidare av de allmänna bestämmelserna att de ADB-behandlade uppgifterna skall gallras, de inte andra skäl skall bevaras för framtiden. om av Detsamma gäller åtal har väckts men ogillats. om I vissa fall kan misstanken kvarstå även om förundersökningen har lagts ned. Framför allt gäller det beslutet att lägga ned förunderom sökningen föranletts att bevisningen varit bristfällig. Det kan i av dessa fall finnas ett berättigat intresse för skattemyndigheterna att fortsätta att lagra uppgifter den misstänkte. Om dessa uppgifter om sammanförs med information kan det leda till att förunderny sökningen tas upp på nytt. Uppgifterna i fråga har likheter med

uppgifter underrättelsekaraktär, eftersom det rör en person mot

av vilken förundersökning inte pågår. Bestämmelserna om informationsi kriminalunderrättelseverksamhet är dock inte direkt till-

databas

lämpliga, eftersom i fråga är misstänkt för ett konkret brott. personen Det finns därför anledning att införa särskilda bestämmelser för inforrnationsdatabas över kvarstående misstankar. Registrering i inforrnationsdatabas över kvarstående misstankar bör tillåtas endast under förutsättning att förundersökningen har lagts ned på grund bristande bevisning. Har förundersökningen i stället lagts av

178 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

ned på t.ex. den grunden att den misstänkte är oskyldig eller att gärningen inte utgör brott, skall det naturligtvis inte finnas någon anteckning om att personen alltjämt anses misstänkt. Det bör inte komma i fråga att registrera endast personer som misstänks för bötesbrott. Lagen bör därför innehålla bestämmelse en om att misstanken skall avse brott för vilket fängelse i än ett år mer kan följa. Härigenom kommer behandlingen endast brott för att avse

vilka preskriptionstid löper under minst fem år jfr 35 kap. 1 §brotts-

balken. Det bör ankomma åklagare att besluta sådan registrering om som avses. Den misstänkte skall få registreras endast det behövs för att om

förundersökning mot honom skall kunna tas upp nytt. Endast

sådana uppgifter som behövs för att detta ändamål skall kunna tillgodoses får behandlas. Enligt lagens allmänna bestämmelser skall uppgifter gallras så snart

de inte längre behövs för ändamålet med behandlingen.

I fråga om uppgifter som lagras i informationsdatabas över kvarstående misstankar bör tiden för gallring yttrerligare preciseras. Uppgifterna, för det fall att de inte skall gallras tidigare, skall därför gallras senast efter tre år. Finns särskilda skäl för det, får uppgifter i enskilda fall bevaras även efter det att treårsfristen gått ut. Frågan om gallring bör då inom kort tas upp nytt.

Behandlingen. skattemyndigheternas brottsutredni ngar 179 .

7.22 Andra databaser

La;gen skall innehålla särskilda bestämmelser som avser andra databaser än de som särskilt nämns. llnnan databas inrättas, skall ändamålet och dess innehåll en bestämmas. Tiden för gallring skall också fastställas. Skall databasen innehålla uppgifter om att någon dömts för, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, skall databasen anmälas till Datainspektionen för förhandsgranskning.

Lagen skall inte innehålla särskilda bestämmelser för varje databas förs i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. som Databaser inrättas och förs i förundersökningar regleras endast av som lagens allmänna bestämmelser. lnrättas databaser i stället i särskilda undersökningar gäller därjämte de särskilda bestämmelserna om

behandling personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.

av Vissa de databaser som inte förs i en förundersökning eller en av särskild undersökning är sådan omfattning eller har ett så inav tegritetskänsligt innehåll att de bör regleras särskilt. Detta gäller informationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksarnhet och över kvarstående misstankar. l fråga om andra databaser än de nu nämnda skall lagen innehålla särskilda bestämmelser som anger generella utgångspunkter för inrättandet databaser. Självfallet skall dessutom av de allmänna bestämmelserna behandling av personuppgifter om tillämpas även på behandling som sker i sådana databaser.

7.22.1 Beslut att inrätta databas

Som tidigare understrukits är det viktigt att behandling av person-

uppgifter i integritetskänslig verksamhet alltid sker inom noga

en

preciserade Lagen bör därför föreskriva att ändamålet med

ramar. databasen samt dess innehåll och beteckning skall bestämmas innan den inrättas. För att undanröja risker för att behandlingen kan medföra otillbörligt integritetsintrång är det viktigt att ändamålet med databasen angivet. Detta underlättar också för tillsynsmyndigheterna att är noga

kontrollera verksamheten. Ändamålsbeskrivningar som är allmänt

hållna, t.ex. att databasen skall föras för förebyggande och förhindrande brott, kan därför inte godtas. Även innehållet i databas av en skall så noggrant möjligt. Enligt de allmänna bestämmelanges som får bl.a. inte fler uppgifter än nödvändigt registreras och endast serna sådana är adekvata och relevanta i förhållande till databasens som ändamål.

180 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

7.22.2 Gallring

Av de allmänna bestämmelserna i lagen följer att personuppgifter skall samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling skall inte få ske på ett sätt är oförenligt med som

dessa ändamål. En hänvisning till personuppgiftslagen medför dock att senare behandling av personuppgifterna för historiska, statistiska eller

vetenskapliga ändamål inte anses oförenlig med det ursprungliga ändamålet med behandlingen. Personuppgifter skall inte heller bevaras längre än vad är som nödvändigt med hänsyn till behandlingens ändamål. Även här gäller dock att personuppgifter får bevaras längre för de nämnda ovan ändamålen. Lagens allmänna bestämmelser hindrar således inte att uppgifter bevaras i enlighet med vad som följer arkivlagen. av Europarådets rekommendation om användningen personuppgifter av inom polissektorn innehåller bestämmelser gallring. I artikel 7.1. om anges bl.a. att uppgifter som regel skall gallras när de inte längre är nödvändiga för de ändamål för vilka de lagrades. Särskild betydelse skall tillmätas behovet av att bevara uppgifter med hänsyn till vad som i ett visst fall har framkommit under en förundersökning, utgången av en rättslig prövning, i synnerhet en frikännande dom, den registrerades rehabilitering, om utdömt straff har avtjänats eller ej, om amnesti har utfärdats, den registrerades ålder samt skillnaden mellan olika typer av uppgifter. - Av artikel 7.2. följer vidare att bestämda lagringstider skall anges och att uppgifternas kvalitet skall kontrolleras med regelbundna intervall. Behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas databaser omfattar uppgifter som allmänt sett får betraktas som integritetskänsliga, bl.a. uppgifter om att personer är misstänkta eller dömda för brott. Behovet av att bevara sådana uppgifter för t.ex. forskningsändamål står i konflikt med intresset av att gallra uppgifterna med hänsyn till den personliga integriteten. Av skäl som framgår i kapitel 10 kommer skattemyndigheterna inte att föra egna databaser med huvudsakligt ändamål att registrera belastnings- eller misstankeuppgifter. Det är främst vad gäller sådana databaser som intresset av att bevara uppgifterna för forskningsändamål bör kunna före intresset av integritet. I fråga om övriga databaser med känsligt innehåll bör integritetsskäl medföra att databaserna skall gallras. Utöver den allmänna bestämmelsen att personuppgifter inte skall bevaras längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till behand-

Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar 181

lingens ändamål, skall det i fråga om databaser, som omfattas av de särskilda bestämmelserna, krävas att en gallringsfrist fastställs vid inrättandet. En bestämmelse därom bör tas in i lagen. Hur lång gallringsfristen skall vara bör bestämmas utifrån de särskilda förutsättningar gäller för de olika databaserna som kan vara aktuella. som Särskild hänsyn bör då tas till de omständigheter som anges i artikel 7 i rekommendationen ovan. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall finns ett särskilt behov av att

bevara uppgifter för forskningsändamål och att detta behov då bör ta över integritetsintresset av att gallra uppgifterna. Regeringen bör därför få medge att databaser undantas från gallringsskyldigheten.

7 .22.3 Förhandsgranskning

Behandling personuppgifter i skattemyndigheternas brotts-

av bekämpande verksamhet behöver huvudregel inte anmälas till som Datainspektionen. När behandling, som sker i databaser, innehåller uppgifter att någon är dömd för brott, är eller har varit misstänkt om för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet innebär detta särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Sådana databaser bör därför anmälas till Datainspektionen för förhandsgranskning. De särskilda bestämmelserna om databaser bör innehålla föreskrift med det innehållet. en

7.23 Överklagande

Beslut inte intern eller administrativ karaktär skall få som är av

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd

skall krävas vid överklagande till kammarrätten.

Vi har tidigare tagit ställning för att göra lagen om behandling av

personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

så lätt att tillämpa det bara är möjligt. Av detta följer att lagen som bör innehålla otvetydig bestämmelse om överklagande av sådana en beslut fattas skattemyndigheten i den brottsbekämpande som av verksamheten och som direkt berör utomstående. Detta är fallet med beslut att avslå enskilds begäran om att få ut om uppgifter med stöd av bestämmelsen om utlänmandet av uppgifter. Likaså gäller detta beslut i fråga om skattemyndighets skyldighet att informera pågående behandling och beslut om rättelse. om

182 Behandlingen...i skattemyndigheternas brottsutredningar

Dessa beslut bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Lagen bör innehålla en bestämmelse därom, liksom en erinran om att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

8 Ändringar i sekretesslagen

Sekretessen för uppgifter i den verksamhet som avser att bekämpa

brott inom skatteområdet skall densamma oavsett om verkvara samheten bedrivs av polis eller skattemyndighet.

Regeringen föreslår i propositionen om skattemyndigheternas

medverkan i brottsutredningar, m.m. prop. 1997/98:10 att skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet skall omfattas förundersökningssekretess m.m. enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. av 17 § sekretesslagen. Mot bakgrund av regeringens förslag och med beaktande gällande rätt skall därutöver gälla registerav nu sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för uppgifter i databaser förs i skattemyndigheternas brottsbekärnpande verksom samhet undantaget databaser i förundersökningar. I denna del lämnas inget lagförslag med hänsyn till att såväl skaderekvisitet i

paragrafen utfommingen av densamma är föremål för långt

som

framskridna överväganden i regeringskansliet. Enligt vårt förslag

skall sekretessen för uppgifter i skattemyndigheters verksamhet såvitt är ifråga helt avhängig av resultatet av nämnda nu vara överväganden.

I detta kapitel analyseras frågan om den föreslagna regleringen av behandling personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbe-

av

kämpande verksamhet föranleder behov av ändringar i sekretesslagen. Kapitlet inleds med generell beskrivning av den sekretess

en

gäller i brottsbekämpande verksamhet. Därefter behandlas

som regeringens förslag till tillägg i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen med innebörd att förundersökningssekretess skall gälla i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Vidare behandlas

Registerutredningens förslag till ändringar i sekretesslagen. Redogörelför gällande rätt och Registerutredningens förslag till ändringar i

sen sekretesslagen är inte heltäckande utan har koncentrerats till de frågor

är relevanta för våra överväganden. En mer generell genomgång

som därav finns i avsnitt 3.8-9 och 7.11.

184 Ändringar i sekretesslagen

1 Utgångspunkter

1 Gällande rätt

Sekretesslagen innehåller bestämmelser tar sikte särskilt på som uppgifter som förekommer i brottsbekämpande verksamhet. Bl.a. gäller det 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen reglerar s.k. som

förundersökningssekretess samt 7 kap. 17 § sekretesslagen

som reglerar sekretess i verksamhet som avser förande och uttag av ur kriminalregister och register förs med stöd polisregisterlagen. som av Bestämmelserna har behandlats närmare i kapitel Förundersökningssekretessen är inte utan inskränkningar. Sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller endast om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. Enligt 9 kap. 17 § om sekretesslagen gäller sekretessen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller uppgiften röjs. Är men om det fråga om anmälan eller utsaga från enskild gäller sekretessen enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men. Det framgår av 9 kap. 18 § sekretesslagen att sekretessen enligt 17 § inte gäller vissa beslut eller uppgifter i bl.a. ärenden om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot samt att sekretessen i de flesta fall upphör att gälla, om uppgiften lämnas till domstol med anledning åtal. av Förundersökningssekretessen hindrar inte att uppgifter lämnas till andra myndigheter och i vissa fall till den registrerade med stöd - av bestämmelserna i 1 kap. 5 § och 14 kap. sekretesslagen.

Vissa uppgifter som behandlas i brottsbekämpande verksamhet är

omgärdade av starkare sekretess än förundersökningssekretessen. Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift har tillförts som registret. Bestämmelsen omfattar även bl.a. Tullverkets brottsregister och register över sakkunnigutlåtanden som förs vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium, eftersom dessa register har inrättats med stöd

av polisregisterlagen. Syftet med bestämmelsen är att skydda enskild

mot att uppgifter om dennes personliga förhållanden görs tillgängliga i större omfattning än vad som är nödvändigt. 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller inte andra uppgifter än uppgifter om enskilds personliga förhållanden RÄ82

se 2:68. Bestämmelserna om förundersöknings-

sekretess kan dock oftast tillämpas på uppgifterna i stället. Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen är absolut, vilket innebär att den gäller oavsett om ett utlämnande medför skada eller inte. Det finns ingen möjlighet att med stöd av 14 kap. sekretesslagen lämna ut

1998:9 Ändringar i sekretesslagen 185

SOU

sådana uppgifter till andra myndigheter eller till den registrerade, utan rätten att få del uppgifter kriminalregister och polisregister måste av ur framgå de lagar reglerar registren eller i säkerhetsskyddslagen av som eller i förordningar som har stöd i dessa lagar.

8.1.2 Regeringens förslag till ändring i sekretesslagen

Regeringen har föreslagit att förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen skall gälla i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Sekretessen skall förutom i rena förundersökningar gälla i skattemyndigheternas verksamhet i övrigt för förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen enligt att 5 kap. 1 § sekretesslagen skall också gälla i annan verksamhet hos myndighet för att biträda skattemyndigheterna med att uppdaga, utreda eller beivra brott för regeringen uttrycker det uppgift som - som angår misstanke att gäldenär har begått brott. Regeringen har om en inte redovisat några egentliga skäl för de föreslagna tilläggen till de Omnämnda bestämmelserna i sekretesslagen. En av grundtankarna bakom tilläggen torde dock såom framgår av Ekobrottsberedningens - Skattekriminal, Ds 1997:23, 293 f. vara att den rapport s. enskildes situation när det gäller sekretess inte skall förändras till följd den organisatoriska reformen, dvs. att skattemyndigheterna tar över av skattebrottsutredningar från polisen.

8.1.3 Vilka frågor sekretess bör behandlas i denna

om

utredning

I utredningens uppgifter ingår att över det behöver göras några se om följdändringar i sekretesslagen. Genom de tillägg till 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen regeringen föreslagit kommer som förundersökningssekretessen att densamma när uppgifterna vara behandlas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet som när de behandlas i brottsbekämpande verksamhet. Mot bakgrund annan därför utredningen inrikta sig på undersöka av det ovan sagda bör att vissa uppgifter behandlas i skattemyndigheternas brottsom som bekämpande verksamhet bör omfattas av den starkare sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen.

186 Ändringar i sekretesslagen

8.1.4 Bakgrunden till den absoluta sekretessen i 7 kap.

17 § sekretesslagen

Kriminalregister och register förs med stöd polisregistersom av

lagen har alltsedan kriminalregisterlagen och polisregisterlagen

inrättades år 1963 1965 omfattats sådan stark sekretess resp. av som anges i 7 kap. 17§ sekretesslagen. Före tillkomsten 1980 års av

sekretesslag fanns i 11 § i 1937 års lag vissa inskränkningar i

om rätten att utbekomma allmänna handlingar SFS 1937:249 en bestämmelse motsvarande 7 kap. 17 § sekretesslagen. I princip fördes den bestämmelsen över till sekretesslagen, utan att frågan om konstruktionen av registersekretessen berördes i förarbetena. Att absolut sekretess gäller för kriminalregister torde i och för sig bero på att den dömdes möjlighet till återanpassning kan försvåras om uppgifter ur kriminalregistret annat än i undantagsfall lämnas ut till andra myndigheter än de rättsvårdande. Frågan togs dock inte i upp

samband med att det vid tillkomsten av kriminalregisterlagen bestämdes att sekretessen för kriminalregister uteslutande skulle regleras i

registerlagen. I förarbetena till polisregisterlagen finns överväganden i fråga om sekretesskyddet för uppgifter registreras i polissom register. Enligt departementschefen skulle den enskilde vinna ett väsentligt skydd om användningen polisregister utanför brottsav bekämpandets område strängt begränsades och registren sådana som undantogs från offentligheten. Det borde enligt departementschefen

inte vara möjligt att få ta del handlingar i polisregister i större

av

omfattning än vad som framgick av polisregisterlagens bestämmelser

om utlämnande av uppgifter prop. 1965: 18 49. s.

8.1.5 Registerutredningens förslag att avskaffa den

absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen

Sekretessen för uppgifter i polis- och kriminalregister har granskats av

Registerutredningen som bl .a. har anmärkt att den absoluta sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen inskränker offentlighetsprincipen

mer än vad som kan anses försvarligt och att sekretessen medför risk en för att intresset insyn och kontroll åsidosätts, vilket i sin kan av tur leda till att förtroendet för polisens verksamhet skadas. Enligt Registerutredningen är det vidare olämpligt att olika regler om sekretess gäller för samma typ uppgifter beroende på de föreav om kommer i registren eller inte. Enligt nuvarande ordning gäller t.ex. ett

rakt skaderekvisit för uppgifter i förundersökning

en om personer misstänkta för brott, medan uppgifter i och belastningsregistret personom personer misstänkta för brott omfattas den absoluta sekretessen av

se Polisens register, s. 98

Ändringar i sekretesslagen 187

Som nämnts i avsnitt 7.11 har Registerutredningen föreslagit

ändringar i sekretesslagen som innebär bl.a. att uppgifter ur kriminaloch polisregister skall kunna lämnas ut efter en skadeprövning.

Utgångspunkterna för ändringarna är dels att reglerna om sekretess inte bör sekretess än vad är oundgängligen nödvändigt för ge mer som skydda det intresse föranlett regleringen, dels att de skall ge att som skydd för känsliga uppgifter oavsett om de förekommer i samma registren eller inte. Bestämmelserna i 7 kap. 17 § sekretesslagen skall enligt förslaget omfatta endast uppgifter som förts in i det allmänna

belastningsregistret eller i misstankeregistret uppgifterna i dessa register gäller nämligen uteslutande enskilds personliga förhållanden och har därför sin naturliga plats i 7 kap. sekretesslagen. Enligt den föreslagna lydelsen 7 kap. 17 § sekretesslagen skall sekretess gälla av för uppgift i dessa register, det inte står klart att uppgiften kan om röjas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om utan

uppgiften röjs. Uppgifterna skall utan hinder sekretessen kunna

av

lämnas ut till myndigheter och i viss mån till den registrerade dels

med stöd 14 kap. sekretesslagen, dels med stöd av särskilda av bestämmelser utlämnande i lagarna om det allmänna belastningsom registret och misstankeregistret samt i säkerhetsskyddslagen. I fråga

andra uppgifter än sådana registreras i det allmänna belast-

om som

ningsregistret och i misstankeregistret skall det enligt Registerutred-

ningens förslag inte spela någon roll uppgifterna förekommer i om register eller inte. I stället skall sekretessens styrka variera beroende

olika grad känslighet. Registerutredningen har uppgifternas av

anfört bl.a. följande därom.

...vi har funnit det lämpligast att låta olika uppgifters olika grad av känslighet bli avgörande för frågan vilket skaderekvisit bör väljas. Man skulle således i om som sekretesshänseendeskilja mellan särskilt känsliga uppgifter, som förtjänar ett starkare sekretesskydd i form ett omvänt skaderekvisit, och mindre känsliga uppgifter, som av bör kunna omfattas rakt skaderekvisit. Det krävs naturligtvis att reglerna utformas av ett sätt gör det enkelt att tillämpa dem. De olika typerna av uppgifter måste ett som alltså delas så det inte finns utrymme för någon tvekan om vilken sekretessregel upp att som skall tillämpas i ett visst fall. Vi har tidigare konstaterat att uppgifter i kriminalregister är så känsliga att de bör ha starkt skydd i form ett omvänt skaderekvisit. Uppgifter om att en person är eller ett av har varit misstänkt för brott får regel vara minst lika känsliga. Sådana som anses uppgifter kan registreras redan grund av en anmälan från den som påstår sig utsatt för brott och utan att påståendets riktighet har prövats av förundersökningsledare ett eller domstol. Detta talar för att uppgifter i polisregister om brottsmisstankar bör ha ett minst lika starkt skydd uppgifter om domar och påföljder. Eftersom samma som sekretess bör gälla för uppgifter på vilket sätt de är representerade samma typ av oavsett bör i så fall omvänt skaderekvisit införas även för misstankeuppgifter som inte ett förekommer i register. Sådana uppgifter i t.ex. personblad och annat förundersökningsmaterial omfattas emellertid för närvarande av ett rakt skaderekvisit 9 kap. 17 § sekretesslagen. Att införa ett omvänt skaderekvisit för alla misstankeuppgifter skulle innebära viss skärpning i förhållande till vad som gäller enligt 9 kap. l7 en Det har i och för sig inte kommit fram något som tyder att sekretessen enligt 9 kap.

188 Ändringar i sekretesslagen

17 § inte skulle vara tillräcklig, vilket talar mot att strängare sekretess bör införas, i synnerhet som man inte skall åstadkomma mer sekretess än vad som är oundgängligen nödvändigt för att skydda ett visst intresse. Ett omvänt skaderekvisit för alla misstankeuppgifter är enligt vår mening emellertid nödvändigt för att de misstankeuppgifter som nu omfattas av absolut sekretessskall fâ ett tillfredsställande skydd när den absoluta sekretessen avskaffas. Den skärpning av sekretessenenligt 9 kap. l7§ som detta innebär bör kunna accepteras med hänsyn till skyddet för den enskildes integritet Polisens register, s. 105.

Registerutredningens förslag till ändringar i sekretesslagen har remissbehandlats. Remissinstanserna har haft bl.a. följ ande synpunkter på förslaget. Datainspektionen biträder Registerutredningens överväganden i fråga om att byta ut den absoluta sekretessen för registeruppgifter mot en ordning med mindre sträng sekretess, men avstyrker en uppdelning mellan olika typer uppgifter. Datainspektionen av förordar att man genomgående använder ett omvänt skaderekvisit. Riksåklagaren gör gällande att den absoluta sekretessen bör bibehållas för uppgifter i misstankeregistret, främst därför att Rikspolisstyrelsen, där registret förs, har svårt att bedöma ett utlämnande kan komma om

i konflikt med förundersökningssekretessen. Rikspolisstyrelsen

avstyrker att den absoluta sekretessen för uppgifter i polisregister överges och att skilda skaderekvisit tillämpas för olika typer av

uppgifter. Registerutredningens förslag bereds för närvarande inom

regeringskansliet. Regeringens ställningstagande till Registerutredningens förslag offentliggörs först under år 1998.

8.2 överväganden

Statsmakterna skall ta ställning till Registerutredningens förslag att ersätta den absoluta sekretessen för kriminal- och polisregister med sekretess efter skadeprövning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till innehållet i direktiven bör det inte ankomma på vår utredning att göra några överväganden i den delen. I stället bör utgångspunkten för våra överväganden vara att sekretessen för uppgift så långt möjligt en skall vara densamma i brottsbekämpande verksamhet som avser skattebrott m.m. oavsett om verksamheten bedrivs av polis- eller skattemyndighet. Om den starka sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen även fortsättningsvis skall gälla för uppgifter som behandlas i polisens register, bör således samma sekretess gälla för motsvarande behandling i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. I förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar används inte

begreppet register utan i stället begreppet databaser i fråga om sådana

samlingar av personuppgifter som i första hand kan anses motsvara polisregistren. I det fortsatta resonemanget kommer vi att skilja mellan

Ändringar i sekretesslagen 189

dels databaser som inrättas i förundersökningar, dels databaser i särskilda undersökningari kriminalunderrättelseverksamhet, dels andra databaser som inrättas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. I vissa avseenden kan även automatisk behandling av personuppgifter som inte sker i databaser vara jämförbar med att uppgifter registreras i register enligt den nuvarande ordningen. Framför allt gäller detta automatisk behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i kriminalunderrättelseverksamhet, som motsvarar innehållet i sådana s.k. analysregister som Register-

utredningen tidigare föreslagit i delbetänkandet SOU 1996:35, s. 77 f

och regeringen föreslår skall inrättas inom Tullverket prop. som 1997/98:11. Frågan om hur sekretessen för sådana uppgifter bör regleras tas också upp nedan.

8.2.1 Sekretess för databaser i förundersökningar

Polismyndigheterna får inrätta s.k. förundersökningsregister. Förundersökningsregistren är tillfälliga register som utgör hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna uppgifter i förundersökningar med komplicerat eller omfattande utredningsmaterial och används särskilt vid större eller komplicerade förundersökningar beträffande våldsbrott, ekonomisk brottslighet och narkotikabrott. Rikspolisgrova styrelsen har bedömt att sådana register inte är polisregister och därmed inte omfattas registersekretess utan i stället av sekretess av enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Regeringen, som meddelat polismyndigheterna tillstånd att inrätta och föra förundersökningsregister, har inte tagit ställning till om registren utgör

polisregister eller inte se SOU 1996:35 s. 65

En databas inrättas och förs i en förundersökning som verkställs som skattemyndighet har inte längre varaktighet än själva förunderav en sökningen. Det kan antas att skattemyndigheterna kommer att inrätta databaser först och främst hjälpmedel för att systematiskt samla som uppgifter förekommer i förundersökning och därmed undersom en lätta för utredaren att hitta relevant information i ett komplicerat och omfattande utredningsmaterial. Databaserna torde ha samma funktion polisens förundersökningsregister och bör därmed omfattas av som samma bestämmelser i sekretesslagen. Huruvida detta innebär att databaserna skall omfattas av den strängare sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen eller i stället förundersökningssekretessen i 5 kap. om 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen skall tillämpas därpå är med tanke på vad som ovan sagts oklart. Uppgifterna i databas som inrättas i en förundersökning är en desamma de uppgifter hade behandlats i förundersökningen som som även databasen inte hade inrättats. Eftersom uppgifterna i en om

190 Ändringar i sekretesslagen

förundersökning skall omfattas av sekretess enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen, kan ifrågasättas det finns skäl att ha om strängare sekretess bara därför att uppgifterna finns i databaser. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att man i nuläget inte tagit

ställning till om uppgifter i förundersökningsregister skall omfattas

av den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen, är det enligt vår mening inte motiverat att föreslå att uppgifter i databaser inrättas som och förs i en förundersökning skall omfattas strängare sekretess än av vad som följer av 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen.

8.2.2 Sekretess i särskilda undersökningar

Uppgifter som behandlas i polisens kriminalunderrättelseverksarnhet omfattas av förundersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Polisen har med ett undantag, nämligen finanspolisens analys- och spaningsregister, inte fått tillstånd att föra

kriminalunderrättelseregister med ADB-stöd. Någon motsvarighet till

den föreslagna rätten för skattemyndigheterna att automatiskt och i databaser behandla personuppgifter i särskilda undersökningar finns alltså för närvarande inte för polisens del. Registerutredningen har dock i sitt delbetänkande föreslagit att polisen skall få inrätta dels informationsregister, dels analysregister i kriminalunderrättelseverksamhet och att dessa register skall omfattas av den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen. På motsvarande sätt har regeringen för tullens del föreslagit en rätt att inrätta underrättelseregister och analysregister och att dessa register skall omfattas av den

aktuella bestämmelsen i sekretesslagen se prop. 1997/98:11. I sitt

slutbetänkande har Registerutredningen modifierat sitt förslag såtillvida att bestämmelserna om analysregister ersatts av bestämmelser om

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet se

avsnitt 7.18. Vidare har ovan angivna grunder den före- - slagna utvidgningen av 7 kap. 17 § sekretesslagen utgått. De uppgifter som skall få behandlas helt eller delvis automatiskt i kriminalunderrättelseverksamhet enligt den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar motsvarar väsentligen de uppgifter som ett analysregister skulle få innehålla enligt Registerutredningens delbetänkande och som ett sådant register skall få innehålla enligt regeringens förslag till lag om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Med tanke att analysregistren enligt dessa förslag skulle resp. skall omfattas av den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen, ligger det nära till hands att föreslå att samtliga uppgifter som behandlas helt eller delvis automatiskt i de särskilda undersökningarna hos skattemyndigheterna bör omfattas av den starkare sekretessen. Ett

Ändringar i sekretesslagen 191

sådant ställningstagande hade dock inneburit en utvidgning av sekretessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen till att gälla annat än uppgifter

i register eller databaser med vâr terminologi och hade därmed också

varit ett avsteg från vad som för närvarande gäller för polisens del. Frågan om vilken sekretess sådana uppgifter skall ha bör närmare utredas i samband med beredningen av Registerutredningens förslag. Vi föreslår därför inte att uppgifter som behandlas helt eller delvis automatiskt i särskilda undersökningar generellt skall omfattas av samma sekretess som gäller för polisregister m.m. enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Uppgifterna omfattas av de föreslagna tilläggen till reglerna om förundersökningssekretess. Behandlas uppgifterna däremot i databaser som inrättas i särskilda undersökningar är förutsättningarna annorlunda. Vid sådana förhållanden bör enligt vår uppfattning sekretess enligt 7 kap. l7§ sekretesslagen gälla.

8.2.3 Andra databaser

Övriga databaser som skattemyndigheterna får inrätta i sin brotts-

bekämpande verksamhet enligt vårt lagförslag kan komma att likna polisens register. Detta gäller särskilt informationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksarnhet och över kvarstående misstankar, men kan också gälla andra databaser som inte är knutna till en förundersökning eller en särskild undersökning. I den mån sådana databaser innehåller uppgifter om enskilds personliga förhållanden är det motiverat att sekretessen för sådana uppgifter regleras på samma sätt som om de i stället hade förekommit i polisregister. Sådana databaser som omfattas de särskilda bestämmelserna därom i vårt lagförslag skall alltså av omfattas av sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen.

8.2.4 Överväganden p.g.a. den fortsatta beredningen av

Registerutredningens förslag

För att åstadkomma i princip samma sekretess för uppgifter i verksamhet bekämpandet skattebrott m.m. föreslår att som avser av 7 kap. 17 § sekretesslagen omfattar databaser i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet, undantaget databaser i förundersökningar. Dock lämnar vi inget lagförslag i frågan. Som ovan nämnts är det fortsatta arbetet med Registerutredningens förslag helt avgörande för hur sekretessen för de uppgifter som behandlas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet slutligt bör regleras. Enligt vad vi kunnat inhämta kommer regeringen inte att ta slutlig ställning till Registerutredningens förslag förrän någon gång under år 1998. Vi är

192 Ändringar i sekretesslagen

av den bestämda uppfattningen att sekretessen för uppgifter i den brottsbekämpande verksamheten såvitt gäller skattebrott m.m. bör vara densamma oavsett om den verksamheten bedrivs polisen eller av skattemyndigheterna.

9 Skattemyndigheternas till tillgång

för

skatteregister brottsbekämpande

verksamhet

Skattebrottsenheterna skall med vissa undantag ha terminalåtkomst till uppgifter i de register som förs med stöd av skatteregisterlagen. Eftersom terminalåtkomst till uppgifter i skatteregistren bör vara förbehållen de ändamål för vilka registren förs, skall som ändamål för skatteregistren anges även skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Skattebrottsenheterna skall ha riksâtkomst till uppgifterna i det centrala skatteregistret och till vissa uppgifter i de regionala skatteregistren. De ytterligare förutsättningarna för att skattebrottsenheterna skall få hämta uppgifter ur skatteregistren skall framgå av den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Detta innebär bl.a. att skattebrottsenheterna inte får utnyttja de urvalssystem som används i den fiskala verksamheten för att ta fram kontrollvärda objekt med hjälp av skatteregistren. Skattebrottsenheterna skall inte ha möjlighet att göra ändringar i eller tillägg till registren.

1 Inledning

Underlaget för den fiskala verksamhetens beslut om skatter och avgifter är den skattskyldiges deklarationer samt olika kontrolluppgifter. Den skattskyldige skall enligt 2 kap. lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgift LSK lämna de upplysningar som kan vara av betydelse för taxeringen. Enligt 3 kap. LSK skall arbetsgivare och banker m.fl. lämna vissa kontrolluppgifter. Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i bl.a. skattebetalningslagen

1997:483 och lagen 1984: 151 om punktskatter och prisreglerings-

avgifter. Underlaget kan kompletteras med uppgifter från andra myndigheter eller med vad som i övrigt framkommer vid skattemyndigheternas granskning av den skattskyldige och dennes verksamhet. Enligt 3 kap. 5 § taxeringslagen kan den skattskyldige i samband med granskningen föreläggas att lämna sådana uppgifter som behövs för att kontrollera att hans självdeklaration är riktig. Skattemyndigheterna har också möjlighet att använda vissa tvångsmedel. Med stöd

194 Tillgång till skatteregister. sou 1998:9 ..

av lagen 1994:466 om tvângsåtgärder i beskattningsförfarandet kan

skattemyndigheterna säkerställa tillgång till bevismedel vid skatteutrednmg.

Skattemyndigheten kan förelägga den uppgiftsskyldige vid vite att

inkomma med deklarations- eller kontrolluppgifter. Oriktiga uppgifter kan medföra skattetillägg. Att underlåta att lämna deklarationer eller kontrolluppgifter eller att lämna felaktiga sådana uppgifter kan

dessutom under vissa förutsättningar medföra straffansvar enligt skattebrottslagen. En förutsättning är att agerandet kunnat försvåra för skattemyndigheterna att fullgöra sina ñskala åtaganden. I fråga om skattebrott 2-4 §§ i skattebrottslagen eller vårdslös skatteuppgift

5 § är rekvisitet uttryckt så att brott föreligger förfarandet i fråga

om medfört fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till gärningsmannen eller annan. Motsvarande rekvisit vid skatteredovisningsbrott och vårdslös skatteredovisning enligt 7 och 8 §§ är att de oriktiga eller ofullständiga uppgifterna i fråga skall röra förhållanden som har betydelse för skyldigheten att betala skatt. En annan förutsättning för ansvar enligt skattebrottslagen är att gärningsmannen förfarit uppsåtligt eller, såvitt gäller vissa av brotten, grovt oaktsamt. Det finns ett givet samband mellan utredningen av brott enligt skattebrottslagen och de uppgifter som skattemyndigheterna förfogar över i den frskala verksamheten. Uppgifterna behövs för att skattebrottsenhetema skall kunna klargöra, vari det brottsliga förfarandet består och för att utreda huruvida förfarandet kunnat försvåra för skattemyndigheterna att fullgöra sina fiskala åtaganden. Uppgifterna

har därutöver betydelse för frågan huruvida gärningsmannen agerat

uppsåtligt eller grovt oaktsamt. Skattebrottsenheterna kommer att kunna utreda andra brott än skattebrott. Även i fråga dessa brott om kan tillgången till uppgifter som den fiskala verksamheten förfogar över vara av betydelse. Av det sagda följer att skattebrottsenheternas tillgång till uppgifter från skattemyndigheternas fiskala verksamhet är av stor betydelse från

utredningssynpunkt. Det är givet att en fullständig tillgång till :le uppgifter som den ñskala verksamheten förfogar över skulle främja skattebrottsenheternas möjligheter att fullgöra uppgifterna att före-

bygga och utreda brott. Mot detta står integritetsaspekten. Med hänsyn till skyddet för den enskilde råder absolut sekretess för uppgifter scrn behandlas i skattemyndigheternas fiskala verksamhet. Sekretessen begränsar de brottsutredande myndigheternas tillgång till sådana uppgifter. Det finns inget bemyndigande i lag som ger dessa myndigheter direkt åtkomst till uppgifterna, utan de lämnas skattemynut av digheterna endast under vissa förutsättningar. I korthet är förutsätningarna följande.

Tillgång till skatteregister. 195 ..

Skattemyndigheterna får lämna ut uppgifter för att fullgöra sin skyldighet att anmäla vissa brott, däribland skattebrott. Polis och åklagare får då tillgång till den utredning som gjorts i kontrollverksamheten oftast i form av en revisionspromemoria. Skattemyndigheterna får även anmäla andra brott och i anledning därav lämna ut uppgifter. Brotten får dock inte vara bagatellartade. Uppgifter får i andra fall lämnas ut till polis och åklagare om intresset av att uppgifterna länmas uppenbart överväger integritetsintresset. Skattemyndigheterna måste i varje enskilt fall pröva om förutsättningar föreligger för att lämna ut uppgifterna. Frågan är om det finns anledning att medge skattebrottsenheterna friare tillgång till de ñskala uppgifterna. skattebrottsenheterna skall en

förebygga och utreda brott. I arbetsuppgifterna ingår att bedriva viss

underrättelseverksarnhet. Skattebrottsenheterna har också behörighet att initiera egna undersökningar. Genom de effektivitetsvinster och den

kompetenshöjning den organisationen väntas föra med sig,

som nya hoppas att skattebrottsenheterna skall kunna utnyttja sina resurser man även till annat än utpräglat förundersökningsarbete. En ökad tillgång till uppgifter i den fiskala verksamheten kan bidra till att de arbetsuppgifter kan komma i fråga utförs på ett effektivt sätt. som En närmare analys skattebrottsenheternas behov av tillgång till av

de ñskala uppgifterna och av hur behovet kan förenas med integritets-

hänsyn bör inledas med redogörelse för hur uppgifter för nären varande behandlas och lämnas ut från skattemyndigheterna.

9.2 Behandling av personuppgifter hos

skatteförvalmingen

Den ñskala verksamheten förutsätter att möjlighet finns att samla in och behandla uppgifter från enskilda och från företag. Skattemyndigheterna hämtar in bl.a. deklarationer, kontrolluppgifter, specifikationer över kvarstående skatt som betalas genom skatteavdrag

samt uppgifter från näringsidkare om näringsverksamhet. Skattemyndigheterna hämtar också in uppgifter från andra myndigheter, t.ex

uppgifter olika tillstånd och bidrag m.m. som företag eller om enskilda beviljats eller uppgifter som de lämnat för att få en sådan förmån.

Med tanke antalet uppgifter som skattemyndigheterna hämtar in,

är tillgången till ADB nödvändig för en snabb och effektiv handläggning. Med hjälp av ADB kan skattemyndigheterna ta emot

uppgifter via modem, diskett eller magnetband. ADB-tillgången

möjliggör vidare vissa maskinella beslut. Registreringen av kontrolluppgifter i datoriserade skatteregister medför att grundläggande beslut

årlig taxering i sådana fall där förenklad självdeklaration används

om

196 Tillgång till skatteregister.

..

eller då allmän självdeklaration godtas utan avvikelse kan fattas med hjälp ADB. Även beslut grundas på taxeringsbeslut, såsom av som beslut om pensionsgrundande inkomst och underlag för beräkning av egenavgifter samt debiteringsbeslut, kan fattas maskinellt. Behovet av ADB sträcker sig också längre än till uppbörden. Det ankommer skattemyndigheterna att se till så att taxeringsärenden blir tillräckligt utredda. Arbetet innefattar granskning ett av omfattande material. För att skattemyndigheterna skall klara de rationaliseringskrav som ställs kontrollverksamheten måste ADB-systemet tas till hjälp i så stor utsträckning som möjligt för att få ett urval av kontrollvärda objekt. Inom skatteförvaltningen används urvalssystemen Profil och Kontur. Profil-systemet innehåller ett antal fördefinierade frågor med vars hjälp rimligheten av löntagardeklarationer kontrolleras. Inom Profil sker också en formell kontroll av företagsdeklarationer. Kontur är ett urvalssystem för inkomsttaxeringen på företagssidan. Urvalet sker med tillgång till jämväl andra uppgifter än de som kontroll- objektet själv lämnat. Frågorna är inte fördefinierade, utan kan bestämmas av den som kör programmet. Riksskatteverket ger tips

hur frågorna bör formulerade. År 1998 sätts i drift urvals-

om vara ett

system Puma för periodkontroll, registreringskontroll samt kontroll

av debiterade skatter och avdragen skatt för anställda.

9.3 Skatteregister

3 l Bakgrund

.

Alltsedan början av 1970-talet har ett förbättrat ADB-stöd hos skattemyndigheterna varit ett viktigt inslag i reforrnarbetet på taxerings- och uppbördsområdena. År 1975 beslutade riksdagen om riktlinjer för en taxeringsorganisation i första instans, med innebörd bl.a. att uppgifter i självdeklarationer och kontrolluppgifter skulle ADB-registreras. Enligt principbeslutet skulle vidare ett centralt organisationsregister till stöd för företagsbeskattningen byggas upp som skulle innehålla alla juridiska personer som driver rörelse och alla fysiska personer som har någon anställd eller som driver rörelse. Samma år beslutade riksdagen om riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete med det nya ADB-systemet för folkbokföring och beskattning. Systemet skulle enligt beslutet bygga på en blandad regional och central registerföring. ADB-systemet fortsatte att utvecklas under 1970-talet genom ytterligare regerings- och riksdagsbeslut. Samtidigt som ADB-systemet utvecklades, diskuterades de integritets- och sekretessfrågor samt övriga säkerhetsfrågor som är förknippade med användning av ADB inom skatteförvaltningen. Det

fastslogs att det från integritetsskyddssynpunkt var angeläget att

Tillgång till skatteregister. 197 . .

registerföringen hos skatteförvaltningen klart skulle redovisas och avgränsas i författning. Så långt möjligt borde regleringen ske i lagform prop. 1979/802146 18. Så skedde den l juli 1980, då s. skatteregisterlagen trädde i kraft. Lagen kompletterades med skatteregisterförordningen som innehåller föreskrifter om bl.a utlämnande uppgifter från registren till myndighet utanför beskattningsområdet. av

9.3.2 Tillämpningsområde och ändamål

Genom skatteregisterlagen författningsregleras de fortlöpande register som förs inom skatteförvaltningen med stöd av ADB. Skatteregisterlagen omfattar inte sådan specialinriktad registerföring som kan behövas för ADB-bearbetningar i samband med särskilda kontrollaktioner och inte heller ADB-verksamhet utan personorienterad information som Riksskatteverket eller de regionala skattemyndigheterna kan bedriva för statistiskt ändamål. Skatteregisterlagen medger att det inom skatteförvaltningen förs ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren får föras endast för vissa i lagen preciserade ändamål. Vid skatteregisterlagens tillkomst bestämdes dessa ändamål utifrån registrens två huvudsakliga funktioner. Skatteregistren skulle

ett hjälpmedel vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen samt vid

vara bestämmande och uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt m.fl.

skatter och avgifter enligt uppbördslagen 1953:272. De skulle också

underlätta planeringen, samordningen och uppföljningen av revisions-

och kontrollverksamheten i huvudsak hela beskattningsområdet

samt tillhandahålla vissa basuppgifter främst i fråga om företag. m.m. Det förutsattes att skatteregistren i framtiden skulle komma att användas även för andra ändamål. Det ansågs bl.a. naturligt att kronofogdemyndigheterna skulle tillgång till uppgifterna i skatteregistren i den mån de skulle behövas för indrivningsverksamheten prop. 1979/80: 146 s. 26 och 42. En sådan utvidgning av ändamålet med skatteregistren skedde 1982, då det bestämdes att det centrala skatteregistret även skulle användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. I förarbetena till den lagändringen uttalade dep.chefen följande om varför kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet skulle omfattas registrens ändamål. av

indrivningen av skatter och avgifter hör mycket nära ihop med den direkta beskattningsverksamheten. Indrivningen utgör sista ledet i hela den rad av olika åtgärder som behövs för att förverkliga det allmännas skatteansprâk. Redan i samband med skatteregisterlatillkomst framhölls att det var naturligt att kronofogdemyndighetema i framtiden gens kunde få tillgång till uppgifterna i skatteregistren i den mån uppgifterna behövdes för indrivningsverksamheten prop. 1979/80:146 s. 26.

198 Tillgång till skatteregister...

Mot bakgrund härav och eftersom det är fråga om uppgifter som kronofogdemyndigheterna redan i dag kan få del av andra vägar finns det, som jag framhöll redan i budgetpropositionen, i princip inte några bärande skäl att motsätta sig att kronofogdemyndighetema genom ett enkelt och smidigt förfarande får tillgång till uppgifterna. Genom en registeråtkomst detta sätt skapas möjlighet att förenkla och förbättra kronofogdemyndighetemas rutiner vid efterforskning av gäldenäremas tillgångar. Förslaget i budgetpropositionen innebär sålunda att kronofogdemyndighetema skall få tillgång till vissa uppgifter i det centrala skatteregistret för utredningsändamål. Jag har hittills talat om indrivning av skatter och avgifter, dvs. allmänna mål. Fråga är då om terrninalåtkomsten bör begränsastill utredningar i dessa fall eller om den bör utnyttjas generellt. Till detta vill jag säga följande. Denundersökningsplikt som enligt utsökningsbalkenåvilar kronofogdemyndighetema är i princip lika i mål där det allmänna är borgenär och mål där i en enskild person är borgenär. Efterforskning av tillgångar skall i största möjliga utsträckning ske enligt rutiner som är gemensamma för de båda målgrupper-na. I många fall är en person gäldenär både i enskilt mål och i allmänt mål. Handläggningen är integrerad sådant sätt att det knappast är praktiskt möjligt att hindra att en uppgift som inhämtats i allmänt mål även används vid samtidig eller senare verkställighet i enskilt mål mot samma gäldenär. Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening terminalåtkomsten till uppgifterna i skatteregistret få gälla i såväl allmänna som enskilda mål. Ändamålet med det centrala skatteregistret kommer med hänsyn till vad jag sagt nu att utvidgas...Jag föreslår därför...en bestämmelse om möjligheterna för kronofogdemyndighetema att utnyttja uppgifterna i skatteregistret prop. 1981/822160 s. 7-8.

Ändamâlskatalogen har därefter utökats ytterligare, dock i stort sett

utan att det huvudsakliga användningsområdet för skatteregistren förändrats. Bland senare ändringar kan nämnas att skatteregistren numera får användas vid gäldenärsutredningar enligt lagen 1993:891

om indrivning av statliga fordringar m.m.

9.3.3 Det centrala skatteregistrets innehåll

Innehållet i det centrala skatteregistret regleras i 5-7 §§ skatteregisterlagen. 5-6 §§ reglerar de uppgifter som registret skall innehålla medan 7 § reglerar de uppgifter som registret därutöver får

innehålla. Innehållet är preciserat i bestämmelserna utan att det exakt

anges vilka uppgifter som skall eller får registreras. Det finns således

en möjlighet att i administrativ ordning föreskriva mindre avvikelser från lagens bestämmelser liksom att ge närmare föreskrifter om innehållet.

I 5 § anges de uppgifter avseende fysisk person som alltid skall föras in i registret. Hit hör de vanliga identiñkationsuppgiftema samt vissa andra uppgifter, t.ex. om civilstånd och nationalitet. Personnum-

mer för bl.a. make och hemmavarande barn skall också anges, liksom

uppgifter om pensionsförhållande och registrering i sjömansregistret

m.m. Vidare registreras uppgifter enligt skattebetalningslagen och uppgifter om på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas. Upp-

sou 1998:9 Tillgång till skatteregister. 199 ..

gifterna skall införas för varje fysisk person i riket och för annan fysisk det behövs för beskattning i riket. 6 § anger de person om

uppgifter som skall införas för juridisk person. I princip motsvarar de den typ uppgifter är obligatoriska såvitt avser fysiska personer.

av som Vad registreras är uppgifter organisationsnummer, firma, som om adress, säte m.m. samt registrering enligt skattebetalningslagen. 7 § reglerar vilka uppgifter som därutöver får införas i det centrala skatteregistret. Bestämmelsen möjliggör registrering av särskilt

integritetskänsliga uppgifter är nödvändiga för att skattemyndig-

som heterna skall kunna bedriva en effektiv kontrollverksamhet.

Enligt 7 § 1 får registret innehålla vissa uppgifter om ägandeförhållanden i fåmansbolag och andra liknande bolag, likaså uppgifter företagsledare i dessa företag. Registret får också innehålla andra

om

uppgifter som näringsidkare lämnat om sin näringsverksamhet. Det

kan röra sig t.ex. uppgifter antalet anställda och deras om om

personnummer punkten 10, omsättningen i näringsverksamheten

punkten 17, resultat bruttovinstberäkning och annan skönsmässig av beräkning punkten 18, vissa uppgifter om koncerner punkten 22

eller uppgifter som skall lämnas enligt 13 kap. 29 eller 30 §§

om mervärdesskattelagen punkten 24. Fr.o.m. den 1 januari 1998 avser punkten 24 uppgifter skall lärrmas enligt 10 kap. 17 § första som stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. Registret innehåller vidare uppgifter som länmats i självdeklaration

punkten 7 och kontrolluppgifter punkten 12. Från kronofog-

demyndigheten hämtas uppgifter om att fordran registerarats mot någon, indrivningsresultat och om beslut om konkurs, skuldom sanering, likvidation punkten 9. Det centrala skatteregistret får m.m.

också innehålla uppgifter bostad, adressuppgifter, bank- och post-

om

fastighetsinnehav punkterna ll, 13, 15, 21 och gironummer, m.m.

23.

Vissa uppgifter hämtas från andra myndigheter till det centrala skatteregistret, bl.a. från det centrala bilregistret punkten 19, aktiepunkten 25, Alkoholinspektionen punkten 26, bolagsregistret länsarbetsnänmder punkten 27 och från Generaltullstyrelsen punkten 28. Fr.o.m. den 1 januari 1998 får det centrala skatteregistret också

innehålla uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön punkten 29. Uppgifterna har betydelse dels för

fram kontrollvärda förhållanden vid de maskinella urvalskontrolatt ta lerna, dels för att skattemyndigheterna skall kunna fånga upp även .

sådana företag bedriver verksamhet men som aldrig lämnar

som

uppgift detta till skattemyndighet, s.k. non-ñlers. Sådana företag

om

förekommer ofta i andra myndigheters register i anledning av ansökan

bidrag eller tillstånd av olika slag. om

Registret innehåller vidare uppgifter om skattemyndighets åtgärder och beslut. Enligt punkten 2 innehåller registret uppgifter om revision

200 Tillgång till skatteregister. . .

och annat besök eller Sammanträffande i anledning kontrollverkav samhet. Uppgifter om revisionsresultat år i hög grad integritetskänsliga och kan ibland efter fortsatt utredning beskattningsfrågan av framstå som mindre välgrundade. Därför får endast vissa uppgifter om revisionen registreras. För varje sådan åtgärd får tid, art, anges beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut beloppsmässiga om ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift om huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts. Registret innehåller också uppgifter om tid och art för planerad eller pågående revision m.m. punkten 14. Vidare innehåller registret uppgifter om underlag för bestämmande av skatt punkten 3, maskinellt framställda förslag till beslut om beskattning punkten 4, ansökan om och beslut om anstånd punkten 5, uppgifter om beslut om beskattning, dock skälen för beslutet, samt uppgifter om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen punkten 8. Fr.o.m. den 1 januari 1998 avser punkten 8 uppgifter om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen. Slutligen får det centrala skatteregistret innehålla administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen punkten 6. Med sådana uppgifter avses uppgifter som i första hand hänför sig till myndigheternas verksamhet och inte till den skattskyldige. En uppgift kan vara av administrativ eller teknisk natur endast den från om integritetssynpunkt framstår som väsentligen utan betydelse.

9.3.4 De regionala skatteregistrens innehåll

De regionala registren får innehålla vissa uppgifter som hänför sig till lånet. Förutom vissa uppgifter om en persons identitet, beskattningsår eller annan redovisningsperiod, ärendebeteckning eller ärendemening, beteckning på handling eller uppgift om att en handling inte finns i registret, uppgifter om omprövning, överklagande och domstols beslut samt administrativa och tekniska uppgifter, får de regionala registren innehålla handlingar som kommit in eller upprättats i ett ärende som hänför sig till länet.

9.4 Åtkomst till skatteregistren

Av integritetshånsyn har innehållet i skatteregistren reglerats så noggrant som möjligt. Det är från integritetsskyddssynpunkt dock av minst lika stor betydelse att reglera tillgången till uppgifterna. Riskerna för att uppgifterna blir tillgängliga inom alltför vid krets en bör elimineras.

Tillgång till skatteregister. 201 . .

Bestämmelser som reglerar tillgången till uppgifterna finns i skatteregisterlagen och skatteregisterförordningen samt i sekretesslagen. Det finns anledning att skilja om uppgifterna skall användas inom skatteområdet eller om de skall utbytas mellan skatteområdet och annat verksamhetsområde. I samband med skatteregisterlagens tillkomst anförde dep.chefen bl.a. följande.

l fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom skatteområdet bör utgångspunkten vara att utlämnande skall ske om uppgifterna behövs för verksamheten. Detta bör alltså gälla även i fråga om uppgiftsutbyte mellan de vanliga skattemyndighetema och t.ex. tullmyndighetema som administrerar bl.a. mervärdesskatt vid införsel. Det är sålunda enligt min mening naturligt att även i detta avseendebetrakta skatteområdet som en enhet...De skattskyldiga torde också i allmänhet vara väl införstådda med att ett utbyte av information sker inom skatteförvaltningen. Den omständigheten att verksamheten skatteområdet är uppdelad flera myndigheter och organisatoriska enheter bör alltså inte lägga hinder i vägen för ett uppgiftsutbyte som behövs för att verksamhetenskall kunna bedrivas ett rationellt och effektivt sätt. skatter och avgifter hör också nära ihop med den direkta beindrivningen av skattningsverksarnheten. Redan i dagsläget får kronofogdemyndighetema en mängd uppgifter från skattemyndighetema som behövs för indrivningsverksarnheten. Det är enligt min mening naturligt att kronofogdemyndighetema i framtiden kan få tillgång även till uppgifterna i de nya skatteregistren i den mån de behövs i indrivningsverksamheten. övrigt mellan skatteområdet och Vad sedan gäller utbyte av uppgifter i annat verksamhetsområde bör utgångspunkten vara en arman. De enskilda medborgarna bör normalt kunna utgå från att uppgifter av känslig natur som lämnas för viss verksamhet inte används också för annan verksamhet. Ett uppgiftsutbyte i sådana fall skulle av många kunna upplevas otillbörligt. Detta talar för att man bör inta en restriktiv som hållning när det gäller sådant uppgiftsutbyte. Å andra sidan måste beakta dels att man informationsutbyte mellan myndigheter kan minska den enskildes uppgiftslämnande och statsförvaltningens kostnader, dels att sådantutbyte kan möjliggöra angelägna kontroller. Vid den intresseavvägning således måste ske bör man...inte tillåta uppgiftsutbyte som i andra fall än då intresset utlämnande klan bedöms väga över risken för otillbörligt av integritetsintrång. Därvid måste beakta bl.a. hur pass nära de ifrågavarande man verksamhetsområdena ligger varandra, i vilken mån uppgifterna år sekretesskyddade hos den mottagande myndigheten samt om det finns möjlighet att i förväg underrätta de enskilda om uppgiftsutbytet prop. 1979/802146 s. 26 f

Informationsflödet är friare inom skatteområdet än mellan det området och andra verksamhetsområden. Detta återspeglar sig framför allt i förhållandet att skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter helt eller delvis har terminalåtkomst till uppgifter som lagras i skatteregist-

ren.

202 Tillgång till skatteregister.

..

9.4. 1 Tenninalåtkomst

10 § skatteregisterlagen reglerar i vilken utsträckning uppgifterna i det

centrala skatteregistret får tillgängliga via terminal. Utgångs-

vara punkten för regleringen är att uppgifterna får finnas tillgängliga på terminal endast i den mån behovet att snabbt och enkelt få tillgång av till uppgifterna väger tyngre än den risk från integritetssynpunkt som terminalåtkomst anses medföra jfr prop. 1979/80:146 47. s. Terrninalåtkomst till uppgifter i registret får i princip finnas endast för de ändamål för vilka registret är avsett, dvs. för beskattning och för

kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. För skatte-

myndigheten i länet och för kronofogdemyndigheterna gäller vissa begränsningar i terrninalåtkomsten, medan Riksskatteverket har terminalåtkomst till hela det centrala skatteregistret. Att märka är att tullmyndigheterna saknar tenninalåtkomst till skatteregistren trots att det även där kan vara fråga om beskattningsverksamhet. Skattemyndigheternas tenninalåtkomst är i huvudsak begränsad till

de uppgifter som hänför sig till länet. För vissa uppgifter mindre

av

integritetskänslig natur 5 och 6 §§ medges dock riksåtkomst.

Detsamma gäller uppgifter enligt 7 § där praktiska skäl talar för sådan åtkomst.

Den länsvisa begränsningen av tenninalátkomsten kan utgöra ett hinder i skattemyndigheternas kontrollverksamhet och medföra

effektivitetsförluster på grund av att uppgifter måste inhämtas på annat sätt. Ett exempel härpå är följande. En skattemyndighet skall beskatta ett företag som har säte i länet och som befinns äga eller ha be-

stämmande inflytande över annat eller andra företag vilka saknar

anknytning till länet. Det är nödvändigt för Skattemyndigheten att skaffa sig en helhetsbild samtliga företag. Av intresse är då bl.a. av befintliga terminalbilder som innehåller avstämningar mellan uppbörds- och kontrolluppgifter. Dessa terminalbilder är dock inte tillgängliga beträffande företag som inte är länsanknutna, eftersom

kontrolluppgifterna endast omfattas av länsåtkomst se Riksskatte-

verkets yttrande 1995-12-20, dnr 7100-95/900 4-5. s. För att effektivisera kontrollverksamheten har skattemyndigheterna fr.o.m. den 1 juli 1997 i ett avseende fått omfattande riksen mer åtkomst. Vid och inför en revision har skattemyndighet terminalåtkomst till uppgifter om ett företags delägare är bosatt i ett annat som län än det där det reviderade företaget beskattas. Regeringen uttalade

följande i motiven.

Inför revision av ett företag har revisorn behov av att kunna granska även bolagets delägare, i syfte att undersöka eventuellatransaktioner mellan bolaget och dessdelägare. Om delägarna är bosatta i ett annat län än det där bolaget har sitt säte har revisorn inte terminalátkomst till samtliga uppgifter om bolagetsdelägare. Revisorn måstedå kontakta

Tillgång till skatteregister. 203 ..

Skattemyndigheteni det andra länet och be personal ta fram uppgifterna om delägaren och skicka över dessa papper. Det är av vikt att skattemyndighetema har ett informationsstöd som medger en effektiv kontroll och som gör det möjligt att upptäcka brister i uppgiftslämnandet med en rimlig arbetsinsats. Genom att utöka tenninalåtkomsten vid revisioner till att omfatta även delägare som är bosatt i annat län än det där bolaget beskattaskan arbetet med revisioner underlättas. Begränsningen i åtkomsten kan utnyttjas av näringsidkare som har för avsikt att missbruka systemet. Skatteförvaltningens ADB-system har ett behörighetssystem som utnyttjas så sätt att man begränsar åtkomsten till uppgifterna i registret till endastde tjänstemän som har behov av uppgifterna. Regeringen anser att något hinder från integritetssynpunkt inte kan anses föreligga mot att tillåta revisorer att få terminalåtkomst även till uppgifter om ett bolags delägare som är bosatt i annat län prop l996/97:l16 s. 60.

Kronofogdemyndigheterna har inte terminalåtkomst till samtliga

uppgifter i det centrala skatteregistret. Dock har kronofogdemyndigheterna tillgång till uppgifter avses i 5 och 6 §§. Vidare har som

kronofogdemyndigheterna tillgång till vissa uppgifter i 7 Det gäller

då sådana uppgifter kronofogdemyndigheterna behöver för att som ett tidigt stadium kunna skaffa sig överblick över en gäldenärs en

ekonomiska intressen i olika bolag, t.ex. uppgifter om ägarförhållande

i fåmansbolag 7 § punkten 1. Vidare gäller det uppgifter som underlättar för kronofogdemyndigheten att i övrigt informera sig om

gäldenärens betalningsfönnåga, t.ex. uppgifter som länmas i själv-

deklaration punkten 7, preliminära skattebeslut punkterna 3 och 4 eller slutliga beslut skatt punkten 8. Kronofogdemyndigheterna om har också tillgång till uppgifter från kontrolluppgifter punkten 12,

eftersom sådana uppgifter är det viktigaste underlaget för kronofogdemyndigheternas beslut löneexekution. Slutligen har krono-

om

fogdemyndigheterna tillgång till uppgifter om fastighetsinnehav

punkten 13.

Kronofogdemyndigheterna har endast tenninalåtkomst till uppgifter rör begränsad krets Terminalåtkomsten får avse den

som en personer.

är registrerad gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make

som som till gäldenären eller sambeskattas med gäldenären, likaså annan som någon är delägare i ett fåmansbolag där någon av dessa personer som

också delägare. I fråga uppgifter avses i 5 och 6 §§ samt

är om som

7 § punkterna 3 och 4 har samtliga kronofogdemyndigheter terminalåtkomst. I fråga övriga uppgifter är tenninalåtkomsten

om

begränsad till kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat

för exekutiva åtgärder. I fråga uppgifterna i de regionala skatteregistren är terminalom åtkomsten till sådana handlingar i ll § andra stycket som avses skatteregisterlagen i första hand förbehållen det skattekontor som handlägger ärendet. Dock kan även annat skattekontor få terminalåtkomst därtill det behövs för handläggningen ett ärende. Riksom av skatteverket och Skattemyndigheten i länet har tenninalåtkomst till

204 Tillgång till skatteregister. ..

övriga uppgifter i det regionala skatteregistret. Kronofogdemyndigheterna saknar helt terminalâtkomst till uppgifter i de regionala skatteregistren.

Till skillnad från vad som gäller i fråga om det centrala skatte-

registret begränsas åtkomsten till de regionala skatteregistren genom att endast vissa sökbegrepp får användas när uppgifter skall tas fram ur registren. Sökbegrepp som får användas är personnummer, organisationsnummer, namn, firma, ärendebeteckning, taxeringsår, beskattningsår, inkomstår, redovisningsperiod, handläggande enhet, datum och uppgift om var i handläggningsgången ärendet befinner sig samt, såvitt gäller de inkomna och registrerade handlingarna enligt 11 § andra stycket skatteregisterlagen, ärendebeteckning och beteckning handling.

9.4.2 Utlämnande uppgifter

av

Innehållet i skatteregistren omfattas vad utgör allmän handling av som enligt 2 kap. TF. Allmänhetens rätt att ta del av uppgifter i skatteregistren kan därför inskränkas endast genom särskild lag och för särskilda ändamål. Sekretesslagen innehåller bestämmelser som inskränker rätten att ta del av uppgifter i skatteregistren. Sekretessen gäller mot enskilda, men också i förhållande till andra myndigheter eller till självständig annan Verksamhetsgren inom myndigheten 1 kap. 2 och 3 sekretesslagen. Enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess i myndighets verksamhet, som avser bestämmande skatt eller taxering av som avser eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur register i skatteregisterlagen för som avses uppgift som har tillförts sådant register. Skattesekretessen i 9 kap. l § sekretesslagen är absolut såvitt gäller uppgifterna i skatteregistren. Sekretessen gäller således även om det står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att någon lider men därav. Sekretessen för uppgifterna i skatteregistren kan brytas under vissa förutsättningar. Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Undantag från skattesekretessen kan också förekomma med stöd de av allmänna bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen. Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer lag eller förordning. av Uppgiftsskyldigheten måste vara uttrycklig. Det är inte tillräckligt med

Tillgång till skatteregister... 205

allmänt hållna föreskrifter samarbete mellan myndigheterna för att om bryta sekretessen. Uppgifter kan också lämnas ut med stöd av 14 kap. 2 § sekretesslagen. Den bestämmelsen innehåller en katalog med förutsättningar för utlämnande. I katalogen anges bl.a. att sekretess inte hindrar att uppgift angår misstanke om brott lämnas till som

åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att

ingripa mot brottet, fängelse är föreskrivet för brottet och detta om

kan antas föranleda annan påföljd än böter. Vissa uppgifter kan länmas

ut endast det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än om fängelse i tvâ år. Enligt 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen, den

s.k. generalklausulen, får utöver vad som följer av 1 och 2

sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att

intresset att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som

av sekretessen skall skydda. Generalklausulen gäller inte i fråga om vissa uppgifter eller utlänmandet strider mot lag eller förordning eller, om

såvitt angår uppgift i personregister enligt datalagen, föreskrift som

har meddelats med stöd av datalagen.

9.4.3 Uppgiftslämnande inom skatteområdet

Som nämnts är möjligheterna att lämna ut uppgifter i skatteovan registren goda inom skatteområdet. Den allmänna principen är att uppgiften skall få lämnas från skattemyndighet till annan om den en en behövs för den mottagande myndighetens verksamhet. Mellan skattemyndigheterna råder därför i princip ett fritt uppgiftsbyte med stöd av bestämmelser i bl.a. taxeringslagen. T.ex. gäller enligt 3 kap. 16 § taxeringslagen att myndigheter är skyldiga att begäran av skattemyndighet tillhandahålla uppgifter de förfogar över och som som Skattemyndigheten behöver för taxering. Detta gäller dock inte uppgifter är föremål för sk. utrikessekretess enligt 2 kap. som

sekretesslagen. Enligt 3 kap. 17 § taxeringslagen skall uppgifter i självdeklarationer och i andra handlingar upprättats för gransk-

som ning eller omhändertagits vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering enligt LSK på begäran lämnas ut till bl.a. skattemyndighet det behövs för kontrollverksamheten. Motsvaranom de bestämmelse finns i bl.a. mervärdesskattelagen. Bestämmelserna i den mening i 14 kap. l §

innebär en uppgiftsskyldighet som avses

sekretesslagen. I den mån utbytet information inte sker med stöd av uttryckliga av bestämmelser därom, kan information utbytas inom skatteområdet med stöd i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Enligt för-

av generalklausulen

arbetena till den bestämmelsen är den särskilt tillämplig när det är fråga utbyte information mellan myndigheter med samma om av

behörighet med skilda lokala kompetensområden eller

sakliga men

206 T illgáng till skatteregister. ..

myndigheter som har närbesläktade funktioner och båda har som rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna prop.

1979/80:2 s. 326 Generalklausulen tillämpas också i fråga

om att

lämna ut uppgifter från skatteregister till kronofogdemyndigheterna,

i den mån de inte har terminalâtkomst därtill.

9.4.4 Uppgiftslämnande utanför skatteornrådet

Även i fråga lämna uppgifter skatteregistren

om att ut ur utanför

skatteornrådet förekommer författningsreglerad uppgiftsskyldighet

en

för skattemyndigheterna. För det första får vissa uppgifter lämnas

ut ADB-medium till ett mindre antal namngivna myndigheter med

stöd av 15 § skatteregisterlagen och 4 § skatteregisterförordningen. Ytterligare sådan föreskriven uppgiftsskyldighet i 14 kap.

som avses 1 § sekretesslagen finns i bl.a. 22 § taxeringsförordningen 1990:1236 och i 17 § skattebrottslagen. Enligt 22 § taxeringsförordningen skall skattemyndighet göra anmälan till åklagare så en snart det finns anledning att anta att brott enligt skattebrottslagen eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen har begåtts. I anmälan skall anges de omständigheter som utgör grunden för misstanken. Ibland kan det vara svårt att avgöra om alla de uppgifter myndigheten som anser bör länmas ut i samband med att uppgiftsskyldigheten fullgörs verkligen omfattas av denna skyldighet. I ett sådant fall bör uppgifts-

skyldigheten kunna omfatta alla de uppgifter som den mottagande

myndigheten skäligen kan ha behov av. Sådana uppgifter kan dessutom som regel lämnas ut med stöd 14 kap. 3 § sekretesslagen av jrf BRÅ-PM 1980:4 85. s. Saknas uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning får skatte-

myndighet ändå lämna ut uppgifter under de förutsättningar

som anges i 1 kap. 5 § och 14 kap. 2-3 §§ sekretesslagen. Av särskilt intresse

är de förutsättningar gäller för att lämna ut uppgifter skatte-

som ur registren till brottsutredande myndigheter.

Föreskriften i 1 kap. 5 § sekretesslagen innebär sekretess-

att en skyddad uppgift får lämnas ut endast det är nödvändigt för att den om utlämnande myndigheten skall kunna sköta de uppgifter åvilar som

denna. Det har ansetts se prop. 1979/80:2 123 att det ligger inom

s. en myndighets verksamhet att till så att misstanke brott blir se om utredd, även om anmälningsskyldighet därom inte är författningsreglerad. 1 kap. 5 § sekretesslagen tillämpas främst i de fall då förutsättningar att lämna ut uppgifter enligt 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen inte är för handen. Bestämmelsen skall dock tillämpas restriktlvt. Genom bestämmelsen i 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen har skattemyndighet möjlighet att anmäla misstanke brott till om

1998:9 Tillgång till skatteregister. 207 SOU ..

åklagare, polis eller myndighet som har att ingripa mot brottet annan

i annat fall än då uppgiftsskyldigheten är författningsreglerad. Skatte-

myndigheterna är således i och för sig inte skyldiga att på eget initiativ anmäla sådana brott som här kan komma i fråga. Emellertid följer av 15 kap. 5 § sekretesslagen att skattemyndighet begäran av en en myndighet normalt är skyldig att lämna uppgifter till den andra annan myndigheten, uppgifterna kan lämnas ut utan hinder av sekretess om

prop. 1983/84:142 s. 27. För att uppgifter skall kunna länmas ut

med 2 § fjärde stycket sekretesslagen krävs det stöd av 14 kap. att påföljd för brottet skall föreskrivet fängelse och att brottet som vara

skall kunna antas föranleda påföljd än böter. I fråga om vissa

annan uppgifter omfattas sekretess i situationer av förtroendekaraktär som av krävs enligt femte och sjätte styckena dessutom att det brottet i fråga kan följa fängelse lägst två år. Bestämmelsen anger inte vilken grad misstanke krävs, utan Skattemyndigheten får själv bedöma av som misstanken är sådan att uppgifterna kan lämnas ut. Misstanken om skall dock brott är begånget prop. 1981/82:186 s. 25 och avse som 1983/84:142 27 När det gäller uppgifter om förestående prop. s. brott kan i allvarliga fall 14 kap. 3 § sekretesslagen tillämpas. Generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen är subsidiär i förhållande till 1 och 2 §§. Den tillämpas därför främst i fråga utbyte uppgifter gäller misstanke om brott som inte om av som

medföra svårare påföljd än böter eller när uppgifterna gäller

antas förestående brott. Uppgifterna kan lämnas ut av skattemyndigheterna såväl på eget initiativ efter begäran från den mottagande som en

myndigheten. Förutsättningen för utlämnandet är att det är uppenbart intresset att uppgiften lämnas har företräde framför intresset

att av sekretessen skall skydda. Vid intresseavvägningen bör särskilt som

beaktas bl.a. hur nära de ifrågavarande verksamhetsområdena

pass ligger varandra och i vilken mån uppgifterna är sekretesskyddade hos

den mottagande myndigheten.

Det finns i och för sig inget hinder mot att utbytet av uppgifter med generalklausulen sker rutimnässigt. Tanken är dock att rutin-

stöd av

mässigt uppgiftsutbyte i regel skall författningsreglerat. I fråga

vara skatteregistren finns hinder mot ett sådant rutinmässigt uppgiftsom utbyte från skattemyndigheterna till polis och åklagare. Generalklausulen gäller inte i den mån utlämnandet strider mot lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i personregister enligt datalagen, föreskrift har meddelats med stöd av datalagen. Bestämmelsen som måste därför träda tillbaka för skatteregisterlagens särskilda regler om i vilken form uppgifter får lämnas ut från skatteregistren. Enligt 15 § skatteregisterlagen får uppgifter i skatteregister lämnas ut på ADBmedium till andra myndigheter och i annat syfte än beskattning endast det följer lag eller förordning eller regeringen har medgivit det. om av

Sådana särskilda bestämmelser finns i skatteregisterförordningen och

208 Tillgång till skatteregister. ..

gäller endast ett fåtal mottagande myndigheter. Andra myndigheter, däribland polis och åklagare, har inte möjlighet få uppgifterna att utlämnade på ADB-medium. 14 kap. sekretesslagen gäller inte alla uppgifter förekommer som i skatteverksamheten. Uppgifter enskildas personliga och ekonoom miska förhållanden som skattemyndighet erhållit enligt avtal med främmande stat omfattas inte 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen. av

9.5 De brottsutredande myndigheternas

tillgång till skatteregistren i praktiken

I detta avsnitt tar vi upp frågor om de brottsutredande myndigheternas tillgång till uppgifter i skatteregistren. Det bör i sammanhanget poängteras att upplysningar ur skatteregistren i första hand inte kan

användas som bevismaterial vid en rättslig prövning. Åklagare som

skall väcka åtal måste därför i stället ha tillgång till de handlingar där uppgifterna finns dokumenterade. Det kan dock finnas ett behov av att

i förundersökningar använda skatteregistren för att få upplysningar

om vilka de relevanta uppgifterna är och i vilka handlingar uppgifterna finns. Utanför förundersökningarna finns inte behov att samma av uppgifterna skall samlas in i sådan form att de skall kunna användas som bevismedel i domstol. Genom upplysningarna ur skatteregistren kan den brottsbekämpande myndigheten t.ex. i kriminalunderrättelseverksamhet skapa sig en bild brottslig aktivitet och de av personer eller företag som är inblandade däri och därmed bana väg för ett beslut att inleda förundersökning. Med stöd av bestämmelserna i sekretesslagen finns förutsättningar för de brottsutredande myndigheterna att i princip få ut alla upplysningar i skatteregistren som är relevanta för brottsutredningen. I praktiken måste emellertid följande beaktas. Polis och åklagare har ingen direkt åtkomst till skatteregistren. De måste därför förlita sig till att skattemyndigheterna förser dem med nödvändiga uppgifter. Skattemyndigheterna är i vissa fall skyldiga att på eget initiativ lämna ut uppgifterna i samband med brottsanmälan. I andra fall får skattemyndigheterna lämna ut uppgifter eget initiativ. Uppgiftsutbytet som sker skattemyndigheternas initiativ täcker en stor del av polisens och åklagares behov. Behovet därutöver måste dock täckas genom att polis och åklagare begär att uppgifterna skall lämnas ut. Oftast har då polis och åklagare ett sådant underlag att de kan specificera vilka uppgifter som behövs. Skattemyndigheterna kan då, genom de upplysningar de erhåller från skatteregistren, ta fram och lämna ut dessa uppgifter. Det förekommer dock att de relevanta uppgifterna kan preciseras först efter omfattande sökningar och urvalsprocesser som endast den har direkt åtkomst som

Tillgång till skatteregister. 209 . .

till registren kan genomföra. För att skattemyndigheterna skall få göra sådana sökningar i skatteregistren på initiativ från de brottsutredande myndigheterna, krävs att sökningarna är relevanta även i en pågående skatteutredning. I annat fall bryter skattemyndigheterna mot ändamålsprincipen. Är skattemyndigheterna i dessa fall förhindrade att göra sökningar eller urval i skatteregistren kan de brottsutredande myndigheterna ha svårt att få fram relevanta uppgifter med hjälp av skatteregistren, när det är fråga om komplicerade brottsliga förfaranden. I vissa fall råder osäkerhet om huruvida sekretesslagens bestämmelmedger att uppgifterna lämnas ut till de brottsutredande myndigser heterna även uppgifterna i sig är relevanta för brottsbekämpom ningen. Så länge uppgifterna ur registren kan lämnas ut med stöd av 14 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen, torde i och för sig skattemyndigheterna utan inskränkningar kunna tillgodose de brottsutredande myndigheternas önskemål uppgifter. Något annorlunda förhåller det sig om i stället 1 kap. 5 § eller 14 kap. 3 § sekretesslagen måste om tillämpas, eftersom dessa bestämmelser fordrar att Skattemyndigheten gör antingen prövning av om utlämnandet är nödvändigt för att en skattemyndigheten skall fullgöra sin verksamhet eller en intresseav- Vägning mellan motstående intressen. Vid intresseavvägningen skall Skattemyndigheten beakta att sekretessen för uppgifterna inte är lika stark hos polis och åklagare. Förundersökningssekretessen enligt 5 kap. l § sekretesslagen och sekretessen till skydd för den enskilde enligt 9 kap 17 § sekretesslagen gäller endast om ett utlämnande kan antas medföra skada för dessa intressen. Viss restriktivitet kan därför märkas mot att lämna ut uppgifter under åberopande av 1 kap. 5 § och 14 kap. 3 § sekretesslagen. Detta är fallet främst när skattemyndigheterna och de brottsbekämpande myndigheterna samarbetar utan att en konkret brottsmisstanke uppkommit. Så sker bland annat i den samverkan mellan myndigheterna som förekommer dels inom Riksenheten mot ekonomisk brottslighet och de regionala samverkansorganen, dels i särskilda aktioner riktade mot olika branscher eller företeelser. Ofta är verksamheten där inriktad på brottsförebyggande åtgärder eller förberedelser och kräver ett förhållandevis fritt informationsutbyte mellan myndigheterna. Eftersom skattemyndigheterna måste göra en intresseavvägning och då beakta den svagare sekretessen hos de mottagande myndigheterna, händer det att skattemyndigheterna anser sig förhindrade att lämna ut relevanta uppgifter ur skatteregistren vid sådan samverkan. I beaktande av dessa problem är det av intresse att närmare granska de olika situationerna när uppgifter ur skatteregistren lämnas ut till de

brottsutredande myndigheterna och ställa frågan om avsaknaden av

direktåtkomst medför nackdelar för den brottsbekämpande verksamheten.

Tillgång till skatteregister. ..

En beskrivning hur skattebrottsligheten förhåller sig till

av annan ekonomisk brottslighet finns i avsnitt 10.3. Av den beskrivningen framgår att skattebrott till skillnad från ekonomisk brottslighet annan i regel begås isolerad från annan brottslighet. Mervärdesskattebedrägerier kan dock i många fall utgöra ett inslag i organiserad en brottslighet. Likaså är kombinationen skattebrott och bokföringsbrott förhållandevis vanlig. En misstanke om skattebrott uppkommer för det mesta hos en skattemyndighet, vanligen i revisionsverksamheten. Skattemyndigheterna får också tips från andra myndigheter eller från allmänheten antingen i form anmälan mot eller av en en person ett

företag eller som information om företeelser kan omfatta skatte-

som brott. Ett sådant tips kan föranleda skattemyndigheterna att inleda en kontroll av den skattskyldige. Oftast brukar sådan kontroll en handläggas vid särskilda enheter inom revisionsverksamheten med inriktning mot eko- och skattebrott. Uppkommer misstanke brott om i kontrollverksamheten, eller inleds kontroll grund tips, en av tar man inom skatteförvaltningen fram de uppgifter har den man om

skattskyldige samt kompletterar dessargenom registerslagning eller

ytterligare utredning. Om tipset företeelse inleds kontrollen avser en med att de maskinella urvalssystemen används för att finna den krets av personer eller företag som kan vara berörda. Skattemyndigheten är skyldig att anmäla vissa brott, bl.a. skattebrott, till åklagaren. I de flesta fall slutför Skattemyndigheten skatteutredningen innan brottsanmälan görs. Bedömer den revisor som handhar skatteutredningen att den misstänkta brottsligheten är allvarlig eller svårutredd, tar han dock ofta underhandskontakt med polis eller åklagare för att presentera sin utredning och redogöra för sina misstankar innan anmälan sker. Är underlaget tillräckligt och finns alltjämt en brottsmisstanke kan kontakten utmynna i formell en brottsanmälan och i att åklagaren beslutar om förundersökning. I annat fall kan revisorn behöva komplettera sin utredning. När skattemyndigheten gjort en brottsanmälan och åklagaren beslutat att inleda förundersökning, är det därefter polisens sak utföra brottsutredningsatt arbetet. Det är då nödvändigt för polisen och för den åklagare som

leder förundersökningen att kunna ta del av uppgifter tagits fram

som

i skatteutredningen och som är relevanta för brottsutredningen.

Polisen och åklagaren förses skattemyndighetens initiativ med uppgifter som tagits fram i skatteutredningen, oftast med stöd av upplysningar i skatteregistret. Behovet av att begära ut ytterligare uppgifter varierar. Är skatteutredningen redan utförd finns färdig en revisionspromemoria. I enklare fall är den allt skriftligt material som

behövs i förundersökningen. Då brukar kontakten mellan polis och

skattetjänstemannen som utfört skatteutredningen kunna begränsas till en telefonkontakt i samband med att den utredande polismannen sätter sig in i ärendet. Ytterligare registerslagning i skatteregistren behövs

Tillgång till skatteregister. 211 ..

inte. De brottsutredande myndigheterna saknar i dessa fall behov av direkt tillgång till skatteregistren. Uppskattningsvis är 70 procent av skattebrottsutredningarna av det enklare slaget. I genomsnitt 74 procent brottsanmälningarna återföljs av en färdig revisionspromeav moria Ekobrottsberedningens rapport Skattekriminal s. 125. I komplicerade fall, då det ändå finns en färdig revisionsmer men

promemoria, kan polisen behöva konsultera Skattemyndigheten både

vad gäller omständigheterna i det enskilda fallet och i fråga om rent skatterättsliga frågor. Uppgifter ur skatteregistren kan i dessa fall lämnas ut med stöd 14 kap. l och 2 §§ sekretesslagen. Uppgifterna av torde också kunna lämnas ut efter intresseavvägning med stöd av en generalklausulen. Är det inte fråga omfattande kompletom mer teringar torde de brottsutredande myndigheterna inte heller i dessa fall ha behov av direkt tillgång till skatteregistren. Det finns fall när det inte är lämpligt att avvakta med brottsutredningen till dess att skatteutredningen slutförts. För att kunna utnyttja både polisens och skattemyndigheternas resurser så effektivt möjligt, strävar efter att bedriva brottsutredning och som man skatteutredning samtidigt när det är fråga om misstanke om mer

omfattande skattebrott. I särskilt komplicerade fall kan polis och

skattemyndighet t.o.m. samlokalisera utredningarna. I sådana fall föreligger ingen färdig revisionspromemoria, utan polis och åklagare förses med relevanta uppgifter efter hand som dessa tas fram i skatteutredningen. Samordningen underlättar då ett skattebrottsligt perspektiv vid sökningar i skatteregistren. Sökningarna kan ske med den inriktningen, eftersom uppgifterna ofta har betydelse både för skatteutredningen och för brottsutredningen. Betydelsen av att de brottsutredande myndigheterna saknar direkt tillgång till registren blir även i dessa fall ringa. Det är inte alltid praktiskt möjligt att samordna brotts- och skatteutredningarna även det är lämpligt. Det förekommer bl.a. att om polisen saknar utredningsresurser att ställa till åklagarens förfogande när denne tar emot brottsanmälan från skatteförvaltningen. en Brottsanmälningarna måste då ligga outredda en längre tid och de effektivitetsvinster uteblir samordnade brotts- och skattesom utredningar är avsedda att medföra. Det innebär också att upplysningar inte kan utnyttjas effektivt sätt. Är skatteur skatteregistren ett utredningen slutförd när brottsutredningen inleds kan polis och

åklagare i och för sig få tillgång till den revisionspromemoria som

framtagits i den ñskala utredningen. Revisionspromemorian har emellertid då tagits fram utan att de brottsutredande myndigheterna har kunnat påverka inriktningen sökningarna i skatteregistren. I särskilt av

komplicerade utredningar innebär det att skatteregistren kanske inte

utnyttjats på det för brottsutredningen mest effektiva sättet. Eftersom

skatteutredningen avslutats, kan inte Skattemyndigheten företa nya

212 Tillgång till skatteregister. ..

sökningar i skatteregistren med den inriktning brottsutredarna som

önskar utan att bryta mot ändamålsprincipen. Polis och åklagare är

därför i de fall revisionspromemorian behöver kompletteras hänvisade till att begära ut specifika uppgifter. Behövs omfattande kompletmer teringar är ofta möjligheten att söka i skatteregistren förutsättning. en Att de brottsutredande myndigheterna saknar direkt tillgång till skatteregistren kan således i dessa fall medföra att relevanta uppgifter

inte kommer brottsutredningen till del.

Behovet av att de brottsutredande myndigheterna tar del av uppgifter i skatteregistren föreligger också i fall när konkreta brottsmisstankar saknas. De nämnda samarbetsprojekt ovan som avser

brottsförebyggande arbeten eller förberedelser för förundersökningar

är exempel därpå. Uppgifter i skatteregistren kan också behövas i polisens underrättelseverksamhet. Som nämnts finns risken ovan att inte alla relevanta uppgifter kan lämnas ut med stöd sekretesslagen av i fall när en konkret brottsmisstanke inte föreligger. I dessa fall är avsaknaden av direkt åtkomst till skatteregistren till nackdel för brottsbekämpningen. Det förekommer att de brottsutredande myndigheterna behöver uppgifter ur skatteregistren utan att det finns motsvarande fiskal en utredning eller ens ett fiskalt intresse. Detta är fallet utredningarna om avser annan ekonomisk brottslighet än skattebrott. Skattemyndig-

heterna kan då i beaktande ändamålsprincipen inte bistå med

av sökningar i skatteregistren. I dessa fall är det närmast självklarhet en att de brottsutredande myndigheterna hade kunnat utnyttja registren mer effektivt, om de hade haft direkt tillgång därtill.

Sammanfattningsvis finns för närvarande fall när de brottsutredande

myndigheterna inte får del av samtliga relevanta uppgifter skatteur registren. Detta gäller också i de fall brottsmisstanken skatteavser brott. Frågan om polis och åklagare bör ha bättre tillgång till skatteregistren behandlas inte i denna utredning. Slutsatserna i detta avsnitt tar inte sikte dessa myndigheters behov uppgifter av ur skatteregistren, utan skall i stället tjäna avstamp för analysen som av om skattebrottsenheterna bör ha direkt åtkomst till registren.

9.6 överväganden

9.6.1 Allmänt om behov ökad tillgång till skatteregistret

av

Skattebrottsenheterna skall vara självständiga i förhållande till skattemyndigheterna i övrigt. Skattesekretessen gäller därför gentemot skattebrottsenheterna. Eftersom sekretessen i skattebrottsenheternas verksamhet kommer densamma i brottsbekämpande att vara som annan

verksamhet se kapitel 8, är förutsättningarna för att skattemyndig-

sou 1998:9 Tillgång till skatteregister. 213 ..

herna skall lämna ut uppgifter i skatteregistren också i stort sett desamma. Möjligen kommer det lättare för skattemyndigatt vara heterna att vid intresseavvägning lämna ut uppgifter till skatteen brottsenheterna med tanke på att dessa har ett renodlat ansvar att utreda brott med fiskal anknytning. Frågan är dock det är tillfredsställande att skattebrottsenheternas om tillgång till uppgifterna skall bestämmas enbart med stöd av sekretesslagen. I föregående avsnitt har problemen med en sådan ordning berörts. Skattebrottsenheterna kan med tillämpning därav sakna relevanta upplysningar i skatteregistren främst i de fall när kontrollverksamheten inte tagit fram uppgifter för en fiskal utredning som kan ligga till grund för brottsutredning eller i de fall då uppgifter inte kan lämnas ut med stöd 14 kap. l och 2 §§ sekretesslagen. Det av sistnämna gäller framför allt när uppgifterna inte skall användas i en förundersökning. Då måste företrädare för kontrollverksarnheten i stället pröva huruvida uppgiftsutbytet är nödvändigt för den verksamheten eller intresset att uppgiften lämnas ut överväger de om av intressen som sekretessen skall skydda. Har Skattemyndigheten anmält brott och i samband därmed lämnat över revisionspromemoria, torde gällande regler i de flesta fall en nu skattebrottsenheterna tillräcklig åtkomst av uppgifter i skattege en register. Skattebrottsenheterna skall dock utföra även andra arbetsuppgifter än att biträda åklagare med förundersökningar som kommit till stånd efter brottsanmälan från revisionsverksamheten. Enligt förslaget till lag skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar om får skattebrottsenheterna bedriva bl.a. brottsförebyggande arbete, spaning och underrättelseverksamhet. De kan också initiera egna brottsutredningar. I dessa fall förekommer sällan en revisionspromemoria där relevanta uppgifter skatteregistren finns samlade. ur Dessa måste i stället sökas i skatteregistren. Sådana sökningar kan omfattande och förutsätter ibland att använder urvalsvara man Revisionsverksamheten kan bistå skattebrottsenheterna med program. dessa sökningar endast de behövs i en fiskal utredning. Skatteom

brottsenheterna kan visserligen i stället begära att specificerade

uppgifter lämnas sådana specificeringar förutsätter för det ut, men

mesta att skatteregistren först genomsökts mer systematiskt för att de

skall heltäckande. I vart fall torde tidsåtgången vara betydligt vara

större skattebrottsenheterna måste begära att uppgifterna lämnas

om i stället för att själva kunna ta fram dem skatteregistren. Med ut ur nuvarande regler innebär detta att skattebrottsenheterna på ett effektivt sätt kan använda sig skatteregistren endast deras utredningar av om fiskala utredningar där uppgifterna tagits fram. Någon motsvaras av praktisk möjlighet att utnyttja skatteregistren i en från den fiskala

verksamheten självständig underrättelse- eller utredningsverksarnhet

finns inte. Det kan därför ifrågasättas skattebrottsenheternas om

214 Tillgång till skatteregister... sou 1998:9

potential kommer att kunna utnyttjas fullt de inte får direkt ut om tillgång till skatteregistren.

För att åskådliggöra problemet ur ett praktiskt perspektiv har

utredningen fått bistånd av Riksskatteverket med promemoia en om behovet av skatteregistren i skattebrottsenheternas verksamhet. I promemorian anförs bl.a. följande behovet direktåtkomst till om av

registren när skattebrottsenheterna skall initiera brottsutredningar

egna och när de skall utföra brottsförebyggande åtgärder.

Om skattebrottsenheterna ett ändamålsenligt sätt ska kunna initiera brottsutredegna ningar behövs tillgång till skattemyndigheternas urvalssystem. För att kunna använda urvalssystemen krävs tillgång till uppgifter i centrala skatteregistret. Exempel: Skattebrottsenheternafår från annan myndighet signal om en ny företeelse som berör skattebrottsområdet. För att snabbt och enkelt undersöka om företeelsen har brottsinslag användsurvalssystemenmed vars hjälp det kan kontateras att endast ett fåtal företag av flera tusen, inom t.ex. en viss bransch, kan aktuella för den nämnda vara företeelsen. Att manuellt göra en selektering enligt ovan är i stort sett omöjligt. Alternativet är att Skattemyndigheteni stället skulle ta fram uppgifterna för att lämna till skattebrottsenheten, vilket skulle bli mycket tidskrävande för båda enheterna.

Förgranskning

Efter urvalet görs en förgranskning i form registerslagning för att avgöra av mot vilken person/företeelse utredningen ska inriktas. Uppgifterna i bl.a. skatteregistren är då en nödvändighet. Som exempel kan nämnas att man ser efter om personen/företaget är registrerat som arbetsgivare och/eller till mervärdesskatt redovisning och samt om betalning av skatter och avgifter görs i tid. Utan åtkomst till uppgifterna i skatteregistren skulle skattebrottsenheten behöva begära att Skattemyndigheten tar fram motsvarande uppgifter. Skattemyndigheten ska också pröva sekretessen i varje enskilt fall. Ofta kan det vid tillfälle behövas ett senare kompletterande information och då får skattebrottsenheten åter ta kontakt med skattemyndigheten som får ta fram de nya uppgifterna och göra sekretessprövning. en ny En sådan arbetsfördelning mellan skattebrottsenheten och andra enheter inom Skattemyndighetenskulle påverka effektiviteten negativt. Dessutom är det, som nämnts ovan, inte säkert att sekretesslagen medger att efterfrågade uppgifter lämnas ut till skattebrottsenheten. Vidare har Skattemyndighetenför ett antal uppgifter endastlänsåtkomst, vilket skulle innebära att skattebrottsenhetenskulle behöva vända sig till flera skattemyndigheter för att få önskade uppgifter. Flera personer skulle då bli involverade i skattebrottsenhetens arbete, vilket för en enskild kan uppfattas integritetskänsligt än eller som mer om en ett fåtal personer har riksåtkomst till uppgifterna.

Brottsförebyggande arbete

Urvalssystemen och skatteregistren är också nödvändiga för att skattebrottsenheterna ska kunna bedriva ett effektivt brottsförebyggande arbete. Som exempel kan nämnas: för att söka reda på en viss kategori skattskyldiga bör få viss information, - som för att kunna undersöka indikationer nya former av brottslighet, för att kunna bevaka, "punktmarkera", en viss förehavanden vilket i - persons praktiken kan innebära bevakning av händelser i skatteregistren m.fl. register.

Tillgång till skatteregister. 215 ..

Skattebrottsenheternas behov direkt åtkomst till skatteregistren kan av sättas i ett större sammanhang. Regeringen har utfärdat myndighetsmål och riktlinjer för bekämpningen av ekonomisk gemensamma brottslighet. Riktlinjerna tar i första hand sikte myndighetssamverkan och mål för myndigheternas gemensamma arbete. anger Regeringen lägger ökad tonvikt bl.a. brottsförebyggande insatser en och insatser för att få fram tidiga indikationer nya former av ekonomisk brottslighet. Utredningsurvalet vid bekämpning av ekonomisk brottslighet skall bli effektivt dels genom att myndigmer heterna "punktmarkerar", dvs. inriktar kontrollen eller spaningen mot kriminella förhållanden eller med kriminellt förflutet i fråga personer ekobrott, dels att utredningar bedrivs i projektform. om genom Myndigheterna skall inom lagstiftningens informera varandra om ram sådant som rör ekobrottsbekämpningen. I fråga den ekonomiska brottslighet skattebrottsenheterna om som har utreda finns stor del utredningsmaterialet lagrat i skatteatt en av registren. För skattebrottsenheterna skall kunna arbeta utifrån att regeringens riktlinjer och bidra till att uppnå de myndighetsgemenmålen behöver de därför effektiv tillgång till skattesamma en registren.

Sammanfattningsvis finns således ett uttalat behov av att skattebrottsenheterna får direkt tillgång till uppgifter i skatteregistren.

Behovet störst i de fall skattebrottsenheterna skall utöva synes vara

andra arbetsuppgifter än att biträda åklagaren vid förundersökningar

föregåtts brottsamnälan från den fiskala verksamheten. som av

9.6.2 Förutsättningar för direkt åtkomst till skatteregistren

När skatteregisterlagen tillkom år 1980 preciserades skatteregistrens ändamål. Registren skulle användas hjälpmedel vid taxeringen och

som bestämmandet skatt för att underlätta revisions- och kontrollav samt verksamheten. Eftersom indrivningen av skatt kan ses som en förlängning beskattningsverksamheten, utökades skatteregistrens av

ändamål till omfatta även kronofogdemyndighetens exekutiva

att verksamhet. I huvudsak gäller detta alltjämt i dag. direkta tillgången till skatteregistren är förbehållen de ändamål Den skatteregistren förs. Även för dessa ändamål är tillgången för vilka

begränsad särskilda bestämmelser se 10 och 12 §§ skatte-

genom registerlagen. I direktiven till vår utredning anges att skattebrottsenheterna skall ha tillgång till skatteregistren i sina utredningar. Att skatteregistren för skattebrottsenheterna innebär att registren öppna kommer användas för brottsbekämpande ändamål. Skatteregistren att

skulle därmed få delvis annat användningsområde än vad som

ett

ursprungligen var avsikten.

216 Tillgång till skatteregister. ..

Mot detta talar bl.a. att skatteregistren alltsedan skatteregisterlagens

tillkomst endast har varit avsedda att användas i beskattningsverksamheten. Tillgången har behövts i sådan verksamhet för den skall att kunna fungera på ett rationellt sätt. De skattskyldiga är i allmänhet också införstådda med att uppgifter lämnas hos skattemyndigsom en

het kan komma att användas i beskattningssyfte skatte-

av annan

myndighet. Att kronofogdemyndigheterna fått tillgång till vissa uppgifter i skatteregistren har motiverats med att indrivningen

av skatter och avgifter hör nära ihop med den direkta beskattningsverksamheten. Det har därför ansetts naturligt de har tillgång till att

sådana uppgifter ur skatteregistren behövs för indrivnings-

som

verksamheten. se 1979/80:146 26. Trots således starka

prop. s. att skäl talat för ett förhållandevis fritt informationsflöde inom beskattningsverksamheten har terminalåtkomsten begränsats även för detta ändamål. Utgångspunkten för dessa begränsningar är att uppgifter får finnas tillgängliga terminal endast i den mån behovet snabbt och att enkelt tillgång till dessa väger tyngre än den risk från integritetssynpunkt som terminalåtkomst kan medföra. Med risk i detta fall avses

risken för att hemliga beskattningsuppgifter blir tillgängliga utanför

den krets av myndigheter och tjänstemän behöver uppgifterna för som

beskattningsverksamheten se 1979/80:146 20 och

prop. s. l981/82:160 s. 5. I fråga om andra myndigheters tillgång till skatteregistren har utgångspunkten alltsedan skatteregisterlagens tillkomst varit en helt annan än den som gäller i fråga tillgången om

för beskattningsändamål. De enskilda medborgarna har haft anledning

att räkna med att sådana uppgifter känslig natur lämnats för av som

beskattningsverksamheten inte kommer att användas för

annan verksamhet. Endast i de fall det är särskilt motiverat kan det komma i fråga att lämna ut uppgifter i skatteregistren till myndigheter utanför

beskattningsområdet. Skall uppgifter lämnas ut förutsätter detta att

intresset av utlämnande bedöms väga tyngre än risken för otillbörligt

integritetsintrång. Med undantag för kronofogdemyndigheternas

exekutiva verksamhet, har det inte kommit ifråga att utöka terminalåtkomsten till skatteregistren till att myndigheter utanför avse skatteområdet.

I viss mån intar det informationsutbyte som behövs för att komma

till rätta med den ekonomiska brottsligheten särställning. Alltsedan en skatteregisterlagens tillkomst har det förutsätts att uppgifter ur skatteregistren skall kunna lämnas ut till de brottsbekämpande myndigheterna för att användas för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Dep.chefen anförde följande i samband med förslag till

följdlagstiftning på skatteområdet med anledning den sekretess-

av nya lagen m.m.

Tillgång till skatteregister. 217 ..

Det finns då anledning att fråga sig om det finns behov av att för vissa fall införa regler skattemyndigheterna större möjligheter att lämna ut sekretesskyddade uppgifter som ger än vad som följer av generalklausulen i den nya sekretesslagen.Av särskilt intresse är därvid möjligheterna att lämna ut uppgifter för kontroll av olika bidrag och avgifter samt för indrivningsverksamheten eller annars för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten prop. 1980/81:70 s. 23.

Det framgår de ovan nämnda myndighetsgemensamma målen och av riktlinjerna, att informationsutbytet mellan skattemyndigheter och de brottsbekämpande myndigheterna uppmuntras och såvitt gäller ekonomisk brottslighet skall ske i så stor utsträckning som medges i lag. Som tidigare nämnts kan Skattemyndigheten med stöd av sekretesslagen lämna ut de flesta uppgifterna i skatteregistren till de brottsbekämpande myndigheterna. Skattebrottsenheterna kommer alltså redan med stöd av dagens bestämmelser att kunna del av de flesta uppgifterna i skatteregistren behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Med tanke därpå som och i beaktande att skattebrottsenheterna skall ha ett särskilt ansvar av utreda brott med fiskal anknytning, torde det förhållandet att skatteatt brottsenheterna i stället får direktåtkomst till uppgifterna i sig inte innebära ett otillbörligt integritetsintrång. Dock kvarstår det ofrånkomliga att risken för otillbörligt integritetsintrång ökar när fler myndigheter och befattningshavare får tillgång till skatteregistren. Behovet terminalåtkomst måste vägas mot denna risk. För att av skattebrottsenheterna skall terminalåtkomst måste således behovet att de snabbt och enkelt får tillgång till uppgifter i skatteregistren av väga än den risk från integritetssynpunkt som terminaltyngre åtkomsten anses medföra. I föregående avsnitt har fastslagits att det finns ett klart behov av att skattebrottsenheterna får direkt tillgång till uppgifter i skatteregistren. Utan denna tillgång kan skattebrottsenheternas potential inte utnyttjas fullt ut. Effektivitetsvinsterna med att skattemyndigheterna övertar polisens roll i fråga att bekämpa skattebrott skulle delvis om gå förlorade. heller skulle skattebrottsenheterna i önskad omfattning kunna bidra till att de myndighetsgemensamma målen mot ekonomisk brottslighet uppnås. Behovet direktåtkomst är inte det enda av argumentet för att skattebrottsenheterna sådan tillgång till skattege registren. Även det faktum att skattebrottsenheterna redan med stöd av nuvarande bestämmelser kan ta del de flesta av de sökta uppav gifterna måste vägas in i bedömningen. Detsamma gäller den självklara koppling finns mellan de brott skattebrottsenheterna har som att bekämpa och beskattningsverksamheten. Sammantaget talar dessa omständigheter för att skattebrottsenheterna skall få terminalåtkomst till skatteregistren. Mot terminalåtkomst talar främst risken för otillbörligt integritetsintrång följer att fler fâr direkt tillgång till uppgifterna i som av

Tillgång till skatteregister. SOU 1993:9 ..

registren. Att skattebrottsenheterna får direkt åtkomst till uppgifter i skatteregistren innebär emellertid inte att det starka sekretesskyddet för

uppgifterna enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen försvagas. Enligt den

bestämmelsen gäller absolut sekretess i myndighets verksamhet som

avser förande av och uttag register i skatteregisterlagen

ur som avses för uppgift som har tillförts sådant register. Bestämmelsen innebär att uppgifterna kan lämnas ut registren dem har terminalur av som åtkomst endast om rätten att lämna ut uppgifterna följer l kap. 5 § av eller 14 kap. sekretesslagen eller bestämmelse i särskild lag. av I och med att sekretesskyddet bibehålls vi att den eventuella anser

risk som ändå finns för otillbörligt integritetsintrång får stå tillbaka för

de uppenbara effektivitetsvinster följer terminalâtkomsten. som av Skattebrottsenheterna bör således få terminalátkomst till skatteregistren.

9.6.3 Ändring i ändamålet med skatteregistren

Terminalåtkomsten bör vara förbehållen ändamålet med skatteregistren. Ändamålet med skatteregistren måste med hänsyn därtill

utvidgas. Detta bör komma till uttryck i 1 § skatteregisterlagen

genom en bestämmelse som ger skattemyndigheterna rätt att utnyttja uppgifterna i skatteregistren i den brottsbekämpande verksamheten. De register som avses i skatteregisterlagen har huvudsakligt som

ändamål att utgöra hjälpmedel för skattemyndigheternas fiskala

verksamhet. Att delar av det centrala skatteregistret får tillvara gängligt även för kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet har inte påverkat registrets innehåll. Samtliga uppgifter i skatteregistren har registrerats för att i första hand hjälpmedel i den fiskala vara verksamheten. Skattebrottsenheternas möjlighet att via terminal ta del av uppgifterna ändrar inte detta förhållande. Skatteregistren skall således alltjämt i huvudsak tjäna den fiskala verksamheten. Mot denna bakgrund är det naturligt att skattebrottsenheterna inte skall få göra några ändringar i eller tillägg till skatteregistren. Frågan om vilken rätt de skilda enheterna inom skattemyndighet har en att förfoga över skatteregistren bör inte regleras i lag. Det bör i stället ankomma på Riksskatteverket att meddela instruktioner därom.

9.6.4 Tenninalåtkomstens omfattning

Frågan i vilken utsträckning uppgifterna får tillgängliga via vara terminal regleras i 10 § och 12 § skatteregisterlagen. Utgångspunkten för regleringen är att uppgifterna får finnas tillgängliga på terminal

Tillgång till skatteregister. 219 ..

endast i den mån behovet att snabbt och enkelt få tillgång till dessa väger klart tyngre än den risk från integritetssynpunkt som terminal-

åtkomst kan medföra prop 1979/80: 146 s. 47.

9.6.5 Åtkomst till uppgifter i 5 och 6 §§

som avses

skatteregisterlagen

Det kan konstateras att inte alla uppgifter i skatteregistren är lika

integritetskänsliga. I 5 och 6 skatteregisterlagen anges uppgifter

obligatoriskt skall finnas i det centrala skatteregistret för fysisk som

juridisk Hit hör bl.a. identifikationsuppgifter såsom

resp. person.

person-, organisations- och annat identifikationsnunnner. Uppgifterna är i huvudsak mindre integritetskänslig natur prop. 1979/802146

av

s. 47 Såväl skattemyndigheterna som kronofogdemyndigheterna har ett praktiskt behov att dessa uppgifter är lätt tillgängliga. Hinder

av har därför inte förelegat för att medge dessa myndigheter fullständig terminalåtkomst till uppgifterna. Det värde också för skattebrottsenheterna ha lätt och snabb är av att åtkomst till identifikationsuppgifter. Tillgång till uppgifterna i skatteregistren torde det minst resurskrävande sättet för skattevara brottsenheterna att få del sådana uppgifter. För att kunna identifiera av och lokalisera de juridiska personer som kan omfattas av skattebrottsenheternas utredningar, behöver enheterna terminalåtkomst till samtliga uppgifter i 6 § skatteregisterlagen. Eftersom uppgifterna är mindre integritetskänslig natur saknas anledning att inskränka av skattebrottsenheternas terminalåtkomst därtill. Detsamma gäller ett flertal identiñkationsuppgifterna som avser fysiska personer enligt av 5 § skatteregisterlagen. Skattebrottsenheterna saknar dock behov av

snabb åtkomst till samtliga uppgifter som regleras i 5 § skatteregisterlagen. Terminalåtkomst behövs inte till uppgifter om civilståndsändringar enligt punkten registrering i sjömansregistret eller uppgift

tillhörighet till icke territoriell församling eller till svenska kyrkan om

enligt punkten 4 eller till uppgifter den registrerades barn enligt

om

punkten Uppgift hos skattskyldig under 18 år är folkbok-

om vem

förd enligt 5 § andra stycket skatteregisterlagen saknar överhuvudtaget

relevans för skattebrottsenheternas verksamhet. I 5 § tredje stycket de uppgifter skall införas i fråga om person som inte har anges som

uppnått 15 års ålder. Uppgifterna torde endast i undantagsfall ha

betydelse i utredningar skattebrott. Skäl saknas att medge skatteom brottsenheterna terminalåtkomst därtill.

220 Tillgång till skatteregister... sou 1998:9

9.6.6 Åtkomst till uppgifter i 7 §

som avses

skatteregisterlagen

Med de i det föregående nämnda begränsningarna bör skattebrottsenheterna terminalåtkomst till de uppgifter som omfattas av 5 och 6 §§ skatteregisterlagen. l 7 § skatteregisterlagen anges i punktform vissa uppgifter som får registreras i det centrala skatteregistret i den mån det beslutas av regeringen eller myndigheter som regeringen bestämmer. Registret får enligt punkten 1 innehålla vissa uppgifter om ägandeförhållandena i fåmansbolag och andra liknande bolag, likaså uppgifter om företagsledare i dessa företag. Registret får också innehålla andra uppgifter som näringsidkare lämnat om sin näringsverksamhet. Det kan röra sig om t.ex. uppgifter om antalet anställda och deras personnummer punkten 10, omsättningen i näringsverksamheten punkten 17, resultat av bruttovinstberäkning och annan skönsmässig beräkning punkten 18, vissa uppgifter om koncerner punkten 22 eller om uppgifter som skall lämnas enligt 13 kap. 29 eller 30 § mervärdesskattelagen punkten 24. Vidare innehåller registret uppgifter som lämnats i självdeklaration punkten 7 och kontrolluppgifter punkten 12. Från kronofogdemyndigheten hämtas uppgifter om att fordran registrerats mot någon, om indrivningsresultat och om beslut om konkurs, skuldsanering, likvidation m.m. punkten 9. Det centrala skatteregistret får också innehålla uppgifter om bostad, adressuppgifter, bank- och postgironummer, fastighetsinnehav m.m. punkterna 11, 13, 15, 21 och 23. Uppgifter hämtas också från andra myndigheter eller från register som förs där. Bl.a. gäller det uppgifter som registrerats i det centrala bilregistret punkten 19, aktiebolagsregistret punkten 25 eller uppgifter från Alkoholinspektionen punkten 26, länsarbetsnämnder punkten 27 och från Generaltullstyrelsen punkten 28. Fr.o.m. den 1 januari 1998 får också uppgifter hämtas från Riksförsäkringsverket punkten 29. Registret innehåller vidare uppgifter om skattemyndighets åtgärder och beslut, bl.a. uppgifter om revision och annat besök eller sammanträffande i anledning av kontrollverksamhet punkten 2, uppgifter om tid och art för planerad eller pågående revision m.m. punkten 14, uppgifter om underlag för bestämmande av skatt punkten 3, maskinellt framställda förslag till beslut om beskattning punkten 4, ansökan om och beslut om anstånd punkten 5, uppgifter om beslut om beskattning, dock skälen för beslutet, samt uppgifter om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen punkten 8. Slutligen får det centrala skatteregistret innehålla administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen punkten 6. Med undantag för de administrativa och tekniska uppgifter som avses i punkten 6 är uppgifterna som registreras med stöd av 7 § förhållandevis integritetskänsliga. Terminalåtkomsten måste därför vara

Tillgång till skatteregister. 221 ..

motiverad av ett klart behov av att snabbt och enkelt få tillgång till dessa uppgifter. Skälen till terminalåtkomst såvitt gäller åtskilliga av

de uppgifter som avses i 7 § är i den mån uppgifterna skall användas i beskattningsverksamheten betydligt svagare än vad gäller uppgifterna

i 5 och 6 §§ skatteregisterlagen. Terminalátkomsten har därför i fråga

flertalet uppgifterna begränsats till att avse uppgifter i det egna

om av länet. Det är dock svårt att jämföra skattebrottsenheternas behov av direktåtkomst till uppgifterna med behovet därav som finns inom

beskattningsverksarnheteni stort. Oftast motiveras terminalåtkomsten

inom beskattningsverksamheten av ett behov av att kunna samordna olika insatser eller för att kunna utföra vissa uppgifter i den praktiska beskattningsverksamheten, t.ex. att genom tillgång till telefonnummer eller bostadsadress kunna kontakta den skattskyldige eller genom

tillgång till bankgiro- eller postgironummer kunna kontrollera

inbetalningar eller återbetalningar. Därutöver behövs i den löpande

granskningen terminalåtkomst till uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter Det ligger i stället nära till hands att jämföra

m.m. med revisionsverksamheten. I den verksamheten måste i princip

samtliga uppgifter i skatteregistren kunna utnyttjas för att dels ta fram

kontrollvärda objekt, dels skapa helhetsbild av kontrollobjektets en ekonomiska förehavanden. Sådana uppgifter som hämtas till det centrala skatteregistret från andra myndigheter kan behövas för att fånga s.k. non-ñlers, dvs. sådana företag som överhuvudtaget inte upp är registrerade för att betala skatt. I likhet med revisionsverksamheten kommer skattebrottsenheterna

att behöva uppgifterna i 7 § skatteregisterlagen för att kunna skapa sig

så fullständig bild som möjligt av ekonomiska förehavanden av en eller företag kan antas ha samröre med brottslig personer som verksamhet inom skatteområdet. Skattebrottsenheterna behöver därför

tillgång till uppgifter bl.a. speglar ett företags styrelsesamman-

som

sättning, ägarförhållanden och koppling till andra bolag, uppgifter om

skatteregistrering, redovisning arbetsgivaravgifter, anav moms, ställdas löner och skatter samt inkomstredovisning. Därutöver behövs

uppgifter om fysiska personers inkomst- och förmögenhetsförhållan-

den, arbetsgivare, fastighetsinnehav och skatteskulder. Slutligen behöver skattebrottsenheterna kännedom de åtgärder som företagits om den med undersökningen eller de beslut som fattats mot som avses

antingen Skattemyndigheten eller av kronofogdemyndigheten.

av

Vissa uppgifterna i 7 § skatteregisterlagen har endast

av som avses

i undantagsfall relevans för brottsutredningarna. Det gäller uppgifter sjömansskatt punkten 16, skattereduktion för fackföreningsavgift

om och kostnader för bostad punkten 20, antalet årsanställda i m.m. koncern punkten 22 samt uppgifter om ersättningsbostad m.m.

222 Tillgång till skatteregister. ..

punkten 23. Dessa uppgifter skall undantas från skattebrottsenheternas terminalåtkomst.

Övriga uppgifter synes mer eller mindre vara nödvändiga i skatte-

brottsenheternas verksamhet. Uppgifterna i punkterna ll, 15 och 21 kan behövas för att lokalisera och nå den misstänkte. Uppgifterna i punkterna l och 25 behövs för att få en överblick över den misstänktes ekonomiska intressen i olika bolag och om det finns något samband med andra bolag eller personer. Uppgifterna som avser omsättning, vinst och andra uppgifter om näringsverksamhet punkterna 10, 17, 18 och 24 bildar tillsammans med uppgifterna i självdeklarationer och kontrolluppgifter punkterna 7 och 12 underlag för de beslut av skattemyndigheterna som avses i punkterna 4 och Tillsammans är uppgifterna av central betydelse i skattebrottsutredningar, bl.a. för att fastställa vilket brott som har begåtts och brottstidpunkten. Uppgifterna om planerade, pågående och avslutade revisioner punkterna 2 och 14 behövs för att skattebrottsenheterna skall kunna följa upp tidigare iakttagelser som gjorts vid sammanträffanden med den skattskyldige. Uppgifter som hämtats från kronofogdemyndighet om bl.a. restförda skatteskulder punkten 9 och uppgifter om bil- och fastighetsinnehav punkterna 13 och 19 kan behövas för att avgöra om finansiering av tillgångar skett med beskattade medel. Precis som är fallet i revisionsverksamheten finns ett behov av att skattebrottsenheterna kan fånga upp även sådana aktörer på marknaden som inte registrerat sig för betalning av skatt, s.k. non-filers. Uppgifterna som hämtas från andra myndigheter punkterna 25-29 är av betydelse i det avseendet. Slutligen behöver skattebrottsenheterna tillgång till de administrativa uppgifter som avses i punkten 6. Bl.a. kan skattebrottsenheterna genom tillgång till dessa uppgifter fånga upp s.k. bevakningsmarkeringar. Det är då fråga om markeringar som registreras företag som valts ut i samband med urval av kontrollobjekt.

Vissa av uppgifterna torde skattebrottsenheterna kunna få del av

annat sätt än genom tillgång till skatteregistren. Uppgifter som hämtats till det centrala skatteregistret från andra myndigheter eller från andra register kan i de flesta fall också efter förfrågan lämnas ut av dessa myndigheter till skattebrottsenheterna. Vidare kan skattebrottsenheterna med hjälp av de sammanställningar som finns området inhämta information om postgiro- och bankgironummer som avses i punkten 15. Emellertid gäller det för skattebrottsenheterna att skaffa sig en så komplett bild som möjligt av den som undersöks i anledning av brottslig verksamhet inom skatteområdet och av den brottsliga gärningen. Sammantaget skulle skattebrottsenheterna i ett flertal fall behöva begära ut åtskillig information från olika myndigheter, om de inte skulle få utnyttja att informationen redan finns tillgänglig i det centrala skatteregistret. Det skulle ta tid att kontakta de olika myndig-

Tillgång till skatteregister. 223 ..

heterna som därefter skulle vara tvungna att pröva om de begärda uppgifterna fick lämnas ut till skattebrottsenheterna. Tidsutdräkten skulle kunna medföra att skattebrottsutredningarna tappade väsentligt i effektivitet. Det får därför anses motiverat att skattebrottsenheterna får terminalâtkomst till dessa uppgifter. Detsamma gäller uppgifter om åtgärder och beslut som fattats i beskattningsverksamheten. Eftersom samtliga relevanta åtgärder eller beslut nödvändigtvis är knutna till en och samma skattemyndighet, det mycket tidsödande för skattebrottsenheterna att söka dessa vore uppgifter på annat sätt än i det centrala skatteregistret. Sammanfattningsvis finner vi att skattebrottsenheterna skall ha

terminalâtkomst till uppgifterna som avses i 7 § skatteregisterlagen,

med undantag för sådana uppgifter som avses i punkterna 16, 20, 22 och 23.

9.6.7 Riksåtkomst eller länsåtkomst till uppgifterna i

5-7 skatteregisterlagen

Som tidigare nämnts får skattemyndigheter ha terminalâtkomst till flertalet de uppgifter som finns i det centrala skatteregistret endast av i den mån de rör skattskyldiga som beskattas i länet. Riksåtkomst är förbehållen vissa basuppgifter och för uppgifter där praktiska skäl motiverar sådan åtkomst. Inom revisionsverksamheten har detta inneburit begränsningar i åtkomsten av uppgifter, särskilt när fråga är att granska transaktioner mellan bolag och dess delägare i de fall om delägaren är bosatt i annat län. För att komma till rätta med problemet och för att förhindra att begränsningen i åtkomsten utnyttjas av näringsidkare har för avsikt att missbruka systemet, får skattesom myndigheterna numera vid och inför revision ha terminalâtkomst till uppgifter ett företags delägare som är bosatt i annat län. Som skäl om för lagändringen anfördes bl.a. att det är vikt att skattemyndigav heterna har ett informationsstöd som medger en effektiv kontroll och

som gör det möjligt att upptäcka brister i uppgiftslämnandet med en

rimlig arbetsinsats samt vidare att det behörighetssystem som utvecklats inom skatteförvaltningen vid användandet av ADB motverkar risken för ett försämrat integritetsskydd med den utökade terminalåtkomsten prop. 1996/97: 1 16 s. 60. Att geografiska begränsningar finns i fråga om skattemyndig-

heternas tillgång till skatteregistren, kan motiveras med att uppgifterna

den skattskyldige i allt väsentligt följer med skattemyndighetens om länsvisa behörighetsområde. Undantagen i revisionsverksamheten motiveras av särskilda skäl. Behovet riksåtkomst är dock annorlunda för skattebrottsenav heterna. Skattebrottsutredningar följer inte länsgränserna. Är det fråga

224 Tillgång till skatteregister. ..

om komplicerade skattebrott med ett flertal bolag inblandade, s.k. härvor, kan den geografiska spridningen stor. I kontrollverksamvara heten innebär det att ett flertal skattemyndigheter kan komma att ansvara för revision i de olika bolagen. Revisionerna samordnas normalt inte på sätt att samtliga revisioner verkställs av en skattemyndighet, utan verkställs av de skattemyndigheter som har behörighet

därtill. Åklagare torde dock i större utsträckning komma att uppdra

en skattebrottsenhet att verkställa brottsutredningen i fråga om samtliga bolag som omfattas av en härva". Samtidigt som ett flertal skattemyndigheter kan medverka genom revision i olika bolag, kan således brottsutredningen komma att verkställas skattebrottav en senhet. Om skattebrottsenheterna endast skall ha länsåtkomst till det centrala skatteregistret, undermineras fördelarna med terminalåtkomsten väsentligt, eftersom de i fråga om övriga uppgifter i registret som behövs blir tvungna att vända sig till andra skattemyndigheter och begära att uppgifterna lämnas ut. I ett inledningsskede kan länsåtkomsten medföra ytterligare svårigheter. Som nämnts i kapitel 2 avser Riksskatteverket att inledningsvis införa skattebrottsenheter endast i de tre storlänen, dvs. Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Avsikten är att dessa skattebrottsenheter skall kunna hantera alla personer eller företag som ingår i aktuell en undersökning i anledning av brottslig verksamhet inom skatteområdet, även om dessa är bosatta eller har sitt säte utanför länsgränserna. Länsåtkomst skulle då innebära att skattebrottsenheterna blir tvungna att begära uppgifter i fråga om andra län från den fiskala verksamheten. Därmed skulle syftet med terminalåtkomsten falla bort i detta avseende. Med hänsyn till det anförda föreligger tungt vägande skäl för att skattebrottsenheterna skall ha riksåtkomst till uppgifterna i det centrala skatteregistret. Som tidigare nämnts innebär det emellertid alltid en ökad risk för otillbörligt integritetsintrång om kretsen användare av av personuppgifter utökas. Att inhämta uppgifter utanför skattebrottsenhetens geografiska ansvarsområde bör därför få ske endast under särskilt kontrollerade former. Ett sådant fall är när åklagare har uppdragit en skattebrottsenhet att utreda brott som ligger utanför det geografiska ansvarsområdet. Det torde då vara naturligt att den som skall verkställa brottsutredningen har terminalåtkomst till uppgifter som har anknytning till utredningen men som gäller förhållanden utanför gränsen för skattebrottsenhetens geografiska ansvarsområde. Uppgifterna kan också behövas i skattebrottsenheternas spanings- eller underrättelseverksamhet eller annars i den brottsförebyggande verksamheten. För att den verksamheten skall kunna bedrivas under kontrollerade former är det viktigt att skattebrottsenheterna samordnar sina undersökningar eller i vart fall håller varandra underrättade om sökningar som omfattar förhållanden som ligger under annan

Tillgång till skatteregister. 225 ..

skattebrottsenhets geografiska ansvarsområde. Det finns därför anledning att placera beslutanderätten för utökad terminalåtkomst riksåtkomst hos högre befattningshavare inom organisationen. För att säkerställa att sådan terrninalåtkomst endast ges till tjänstemän som har behov uppgifterna i sitt arbete och för att detta skall kunna ske av under kontrollerade former, bör beslut om utökad terrninalåtkomst fattas länsskattechefen eller någon som denne har delegerat av beslutanderätten till. Riksskatteverket bör meddela instruktioner

därom. Genom att placera beslutsnivån i fråga om riksåtkomst till skatteregistren högt torde riskerna för otillbörligt integritetsintrång vara förhållandevis små. Vi därför att de skäl som talar för riksåtanser komst till det centrala skatteregistret överväger. 10 § skatteregisterlagen skall därför innehålla bestämmelse som medger skattebrottsen enheterna riksåtkomst till de uppgifter enheterna skall ha som

terminalåtkomst till, dvs. till uppgifter i 5 utom uppgifter som avses i punkten 1 civilstândsändringar, punkten punkten 5 om den

om

registrerades barn och uppgifter enligt andra och tredje stycket, 6 § och 7 § skatteregisterlagen med undantag för sådana uppgifter som

i punkterna 16, 20, 22 och 23. Vad avses i dessa punkter avses som vissa uppgifter sjömansskatt, skattereduktion för fackföreningsär om avgift och kostnader för bostad antalet årsanställda i koncern m.m., samt uppgifter om ersättningsbostad m.m.

9.6.8 Åtkomst till uppgifter i de regionala skatteregistren

De regionala skatteregistren innehåller uppgifter hänför sig till

som länet. I registren antecknas enligt 11 § första stycket skatteregister-

lagen identitetsuppgifter fysiska och juridiska personer i länet samt

om beskattningsår, inkomstår och redovisnings-

uppgifter om taxeringsår,

period. Likaså antecknas uppgifter de enskilda ärendena, t.ex. om

ärendebeteckning och ärendesamband, uppgift om beteckning

handling eller uppgift att ärendet omprövats eller överklagats samt om domstols beslut. Registren får enligt 11 § andra stycket innehålla handling kommit in eller upprättats i ett ärende. som Riksskatteverket och skattemyndighet i länet har terrninalåtkomst

till uppgifterna i första stycket. Det skattekontor som skall

som avses handlägga ärende får ha terminalåtkomst till handling avses i ett som andra stycket. Det får även ett annat skattekontor ha, om det behövs för handläggningen ett ärende. Regeringen får föreskriva att av Riksskatteverket eller skattemyndighet i annat fall får ha terminal-

åtkomst till sådan handling. Det finns ett behov att skattebrottsenheterna får terrninalåtkomst av

till sådana uppgifter i 11 § första stycket. Uppgifterna kan

som avses

226 Tillgång till skatteregister. ..

behövas både för identifieringen av den som antas ha samröre med

brottslig verksamhet inom skatteområdet och för att följa de upp taxeringsärenden som har samband med brottsmisstanken. Tillgången till uppgifterna underlättar också samordningen mellan brotts- och skatteutredningar. Handlingar som avses i 11 § andra stycket har också betydelse i brottsutredningar. De kan bl.a. utgöra bevismedel för påståenden om uppsåtligen lämnade oriktiga uppgifter. Det är i huvudsak relevant för skattebrottsenheterna att ta del av handlingar lämnats in eller som

upprättats i taxeringsärendena först när förundersökning har inletts

eller är omedelbart förestående. Uppgift om att handlingen finns i det enskilda ärendet antecknas i de regionala registren med stöd av 11 § första stycket. Med hjälp därav torde skattebrottsenheterna utan avkall effektiviteten kunna begära in handlingarna till brottsutredningen. Behovet av terminalåtkomst till handlingarna som avses i ll § andra stycket är därför förhållandevis litet. Med hänsyn till det anförda är det motiverat att skattebrottsenheterna får tenninalåtkomst till uppgifter som avses i 11 § första stycket skatteregisterlagen, men inte till handlingar som förts in i registren med stöd av andra stycket. Den föreslagna terminalåtkomsten

torde inte innebära ett otillbörligt integritetsintrång. Med stöd vad

av som sagts i föregående avsnitt skall skattebrottsenheterna ha riksåtkomst till uppgifterna.

9.6.9 Hinder mot urvalssökningar

Terminalåtkomsten till skatteregistren bör som anges i avsnitt 9.6.3 inte medföra att skattebrottsenheterna skall kunna förfoga över registren. De skall inte kunna göra ändringar i eller tillägg till dem. En särskild fråga är om skattebrottsenheterna skall kunna utnyttja terrninalåtkomsten för att göra omfattande sökningar i skatteregistren genom att använda urvalssystem. Som nämns i avsnitt 9.2 använder skatteförvaltningen i sin kontrollverksamhet olika urvalssystem Kontur, Profil och inom kort Puma. Dessa urvalssystem är - nödvändiga för att inrikta skattekontrollverksamheten på ett urval av kontrollvärda objekt eller företeelser som fordrar ökad bevakning. Möjligheten för skattemyndigheterna att använda sig av omfattande urvalssystem i kontrollverksamheten hänger samman med den allmänna kontrollskyldigheten enligt 3 kap. 1 § taxeringslagen. Skattemyndigheterna är i princip skyldiga att kontrollera alla skattskyldiga. Urvalssystemen innebär alltså inte att kontrollverksamheten omfattar andra personer än de som Skattemyndigheten har behörighet att kontrollera, utan tvärtom att antalet personer blir föremål för som en mer ingående kontroll begränsas. Regeringen har i samband med

Tillgång till skatteregister. 227 ..

förslag till ändringar i skatteregisterlagen anmärkt följande om användandet av urvalssystem i kontrollverksamheten.

Användandet av urvalssystem innebär inte att uppgifter i skatteregistret sambearbetas med uppgifter i andra register. Det är endast uppgifter som redan finns registrerade i skatteregistret som kommer att användas. Dessa uppgifter har lämnats för beskattningsändamål den skattskyldige eller kontrolluppgift. Ett system med att genom av maskinella kontroller ta fram deklarationer som behöver en djupare kontroll kan därför enligt regeringens mening inte anses leda till otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet prop. 1993/942224 s. 23

Uppgifterna urval är administrativa uppgifter som får registreras om med stöd av 7 § 6 skatteregisterlagen. De ändringar vi föreslår i skatteregisterlagen torde innebära att de tekniska förutsättningarna för skattebrottsenheterna att också utnyttja urvalssystemen finns. Urvalssystemens främsta funktion, att utifrån en krets begränsa antalet tänkbara kontrollobjekt, synes emellertid stor

helt oförenlig med förutsättningarna för behandling av personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten, eftersom såväl sökytan som

träffbilden kommer att omfatta överhuvudtaget saknar personer som anknytning till brott inom skatteomrâdet.

Av förslaget till lag om behandling av personuppgifter vid skatte-

myndigheters medverkan i brottsutredningar framgår bl.a. att endast

sådana uppgifter är relevanta för ändamålet med behandlingen

som och inte fler än vad är nödvändligt för detta ändamål får som behandlas i sådan verksamhet. Ändamålet med behandlingen sammanfaller med ändamålet med t.ex. den förundersökning eller särskilda undersökning i kriminalunderrättelseverksarnhet, vari behandlingen

sker. Det innebär att uppgifterna behandlas måste vara relevanta

som för just den brottsmisstanke förekomst brottslig verksamhet resp. av

undersökningen avser. All behandling av personuppgifter som

som sker i den brottsbekämpande verksamheten omfattas av lagen om

behandling personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i

av

brottsutredningar. I princip innebär det att samtliga personuppgifter

markeras "träffar" i urvalssökning omfattas av behandsom som en lingen och måste uppfylla kraven därpå. Det sagda innebär i praktiken att skattebrottsenheterna inte kan utnyttja de urvalssystem den fiskala verksamheten använder sig som

Eftersom detta inte är fråga tillgången till uppgifter i

av. en om

skatteregistren fråga hur sådana uppgifter får behandlas i

utan en om

den brottsbekämpande verksamheten, skall skatteregisterlagen inte

innehålla någon bestämmelse härom. I stället bör skatteregisterlagen

främst pedagogiska skäl innehålla särskild bestämmelse om

av - en -

lagen behandling personuppgifter vid skattemyndigheters

att om av medverkan i brottsutredningar skall gälla även vid uttag ur skatteregistren i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet.

Tillgång till skatteregister.

..

9.7 Tillgång till VIES

Europarådet har den 27 januari 1992 meddelat förordning EEG

en nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt

beskattning mervärdesskatt. Förordningen reglerar upprättandet av ett gemensamt system för informationsutbyte mellan medlemsstaternas

behöriga myndigheter om transaktioner inom gemenskapen benämnt

VIES Vat Information Exchange System. Enligt förordningen skall

den behöriga myndigheten i varje medlemsstat inrätta och upprätthålla en elektronisk databas i vilken den lagrar vissa uppgifter i mervärdesskattekontrollsyfte. Uppgifterna som avses är bl.a. uppgifter de om personer som tilldelats registreringsnummer för mervärdesskatt samt

uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar

av varor som transporteras mellan EG-länder.

Svensk behörig myndighet är Riksskatteverket, med stöd

som av förordningen upprätthåller en databas med ovan nämnda innehåll. Lagstödet för databasen finns således i detta fall inte i skatteregisterlagen. De inhemska uppgifter som registreras i VIES är emellertid sådana som avses i bl.a. 5 § första stycket 6 § första stycket 2 och

7 § 24 skatteregisterlagen. Vi har i föregående avsnitt tagit ställning

för att skattebrottsenheterna skall ha direkt åtkomst till sådan uppgifter

i skatteregistren. Eftersom förordningen inte reglerar rätten för andra myndigheter eller verksamhetsgrenar inom samma myndighet inom

riket att ta del av de inhemska uppgifter som samlats in den av behöriga myndigheten gäller vårt ställningstagande i den delen även när dessa uppgifter samlats in i VIES. I fråga om rätten att ta del sådana uppgifter Riksskatteverav som ket samlat in från andra medlemsstater med stöd förordningen finns av särskilda bestämmelser i förordningens artikel I artikel 9 anges bl.a. att information som överlämnats med kraft av förordningen får användas i samband med sådana rättsliga eller administrativa förfaranden som kan leda till påföljd och inletts på grund som av överträdelser av skattelagstiftningen. Vidare att behörig anges myndiget i den medlemsstat som tillhandahåller informationen skall medge dess användning för andra ändamål i den ansökande myndighetens medlemsstat, såvida inforrnationer enligt lagstiftningen i den

tillfrågade myndighetens medlemsstat får användas där för liknande

ändamål. Det ankommer inte på oss att tolka innehållet i artikel Det kan dock utan vidare konstateras att skattebrottsenheterna med stöd därav

i vart fall i samband med förundersökningar om skattebrott kan få del

av uppgifter som samlats in från andra medlemsländer.

Tillgång till skatteregister. 229 ..

9.8 Tillgång till punktskattekontrollregistret, m.m.

9.8.1 Om punktskatter på vissa varor

Skattemyndigheternas verksamhet skall enligt förslaget till lag om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar omfatta bl.a. brott enligt l4§ lagen om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak transportkontrollagen. Dessa

omfattas av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och

varor

är punktskattepliktiga. Liksom annan skatt omfattas överträdelser inom punktskatteområdet vidare straffbestämmelserna i skattebrottslagen.

av Genomförandet vid årsskiftet 1992/93 av den inre marknaden inom

EU och i samband därmed avvecklingen gränskontrollerna mellan

av medlemsländerna kommersiell trafik och resandetrafik har vad avser förutsatt harmonisering medlemsstaternas bestämmelser om bl.a. en av

punktskatter. För punktskatter alkohol- och tobaksvaror samt för

mineraloljeprodukter har gemensamma förfaranderegler införts genom Europarådets direktiv 92/12/EEG den 25 februari 1992 om av

allmänna regler för punktskattepliktiga och om innehav,

varor flyttning och övervakning sådana varor cirkulationsdirektivet. För av andra får punktskatter finnas endast om uttaget av varugrupper

punktskatter inte leder till gränspasseringsfonnaliteter mellan med-

lemsländerna. Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att

punktskattepliktiga omfattas av direktivet skall kunna

varor som cirkulera fritt dvs. utan gränskontroller, att beskattningskonsekvenmellan medlemsländerna skjuts ända tills varorna når den serna upp slutgiltige konsumenten samt att beskattningen skall ske i konsum-

tionslandet. Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att

de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser inträder. Det sagda gäller endast i fråga om kommer-

siella transporter punktskattepliktiga varor. Har sådana varor

av förvärvats av enskilda individer för eget bruk och transporterats av dem själva skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varan förvärvats.

9. 8.2 Kontrollbefogenheter

De tämligen omfattande kontrollmöjligheter tullen tidigare har haft i

fråga varuimport bl.a. punktskattepliktiga varor har beskurits

om av Sveriges inträde i EU såvitt gäller varutransport till eller från genom EU-land. Lagen 1996:701 Tullverkets befogenheter vid ett annat om

230 Tillgång till skatteregister. sou 1998:9 ..

Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen inregränslagen ger tullen befogenheter att utföra kontroller avseende beskattningen av införsel för privat bruk av alkohol- och tobaksvaror samt kontroller av den införselrestriktion finns i 4 kap. 2 § som alkohollagen 1994: 1738. Den som yrkesmässigt för alkoholvaror och härvid saknar partihandels- eller tillverkningstillstånd eller har ett felaktigt sådant är enligt inregränslagen skyldig att anmäla detta till tullen. Kontrollbefogenhetema avseende den kommersiella införseln från ett annat EU-land av alkoholdrycker omfattar dock inte beskattningen. Beträffande kommersiell införsel av tobaksvaror och mineraloljeprodukter från ett sådant land saknar tullen andra kontrollnumera befogenheter än dem som följer transportkontrollagen. av Kontroller med stöd av transportkontrollagen är skattekontroller, vars syfte är att ge beskattningsmyndigheten underlag för beskattning. Genom transportkontrollagen har beskattningsmyndigheten fått befogenhet att undersöka tranportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under transport. Myndigheten kan också med stöd lagen granska ledsagardokument av och bevis om ställd säkerhet samt undersöka och på ta prov varor. Lagen innehåller vidare bestämmelser om skyldighet för förare av transportmedel att stanna på anmaning och att legitimera sig samt att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter. Om ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet i förekommande fall inte medföljer transporten kan myndigheten påföra den skattskyldige och föraren en särskild sanktionsavgift, transporttillägg. Polismyndighet skall lämna biträde vid genomförandet kontrollen. Förare transportmedel är av av skyldig att stanna på polismans anmaning. Underlåtenhet att stanna kan enligt 14 § transportkontrollagen medföra böter. Tullmyndighet skall medverka vid beskattningsmyndighetens kontroll att i genom gränsnära område utöva kontrollen och har därvid befogensamma heter som enligt inregränslagen. Beskattningsmyndighet för hela riket i fråga om punktskatter är Skattemyndigheten i Dalarnas län. Rent praktiskt handhas punktskattefrågoma av det särskilda skattekontoret i Ludvika. Kontrollerna enligt transportkontrollagen handhas av punktskatterevisorer vid skattemyndighetema i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skåne samt Dalarnas län.

9.8.3 Skatteflyktskommitténs förslag

Transportkontrollagen är en tillfällig lag. Skatteflyktskommittén har i slutbetänkandet Punktskattekontroll alkohol, tobak och mineralav olja, m.m. SOU 1997:86 föreslagit lagreglering skall en ny som ge beskattningsmyndigheten bättre möjligheter att göra fysiska kontroller,

Tillgång till skatteregister... 231

säkra skatteindrivningen och på ett tidigt stadium få tillgång till relevant information samt effektivare sanktioner i fråga om ge

överträdelser inom punktskatteområdet.

I fråga möjligheterna att få tillgång till relevant information om i betänkandet att det är nödvändigt att beskattningsmyndigheten anges dels får möjlighet att bedriva viss spaningsliknande verksamhet, dels får tillgång till ett effektivt ADB-baserat system för inhämtning och bearbetning information. Bl.a. föreslår Skatteflyktskommittén av utökade möjligheter till informationsutbyte med tull- och polismyndig-

heterna m.m. samt att ett särskilt punktskattekontrollregister inrättas.

9.8.4 Punktskattekontrollregistret och informationsutbyte

Skattemyndigheten i Dalarnas län för i dag två register som särskilt

gäller punktskatter; SEED-registret och BRIS Besluts-, Redovisnings-

och Informationssystem för det Särskilda skattekontoret. Av artikel 15 i cirkulationsdirektivet följer att behörig myndighet a i varje medlemsstat skall föra ett SEED-register. Bestämmelser om SEED-registret finns i lagarna skatt energi, om alkoholskatt och om tobaksskatt. Ändamålet med SEED-registret är att tillhandahålla om skattskyldiga och behörig myndighet i Sverige eller annat EG-land

uppgifter godkännande och registrering av personer som godkänts

om

upplagshavare eller som är registrerade varumottagare samt över

som godkända skatteupplag. Registret innehåller uppgifter om den

registrerades registreringsnummer, adress, skatteupplagets

namn,

registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den

registrerade får eller får lagras skatteupplaget, ta emot som

beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Uppgifter i SEED-registret om upplagshavare, registrerade varuoch skatteupplag inhämtas från det personregister som

mottagare

används vid beskattningen bl.a. skattskyldiga för punktskatter,

av nämligen BRIS. Ändamålet med BRIS, förs enligt Datainsom spektionens tillstånd, är diarieföring, bokföring, skatteadministration,

revision och betalningskontroll. Det kan också utgöra underlag för

vissa utbetalningar. Registret innehåller bl.a. olika identifieringsupp-

gifter, uppgifter redovisningsperioder och beskattningsår. Registret

om får inte användas för urvalskontroller.

Skatteflyktskommitténs förslag om inrättande av ett punktskattekontrollregister innebär att beskattningsmyndigheten får ett betydligt

omfattande ADB-stöd i kontrollverksamheten. I betänkandet anges mer

att punkskattekontrollregistret skall innehålla vissa uppgifter från och lokalkontroller. Vidare skall vissa uppgifter rörande

transportomhändertagande, skattebeslag och skatteförverkande samt beslut att

232 Tillgång till skatteregister.

..

påföra transporttillägg få registreras. Beskattningsmyndigheten skall också ges rätt att registrera vissa belastningsuppgifter. Uppgifter skall slutligen få hämtas från transportföretagens bokningsregister och registreras i punktskattekontrollregistret det är eller kan

om som antas

vara yrkesmässig transport. Registret skall användas vid transportoch lokalkontroller, omhändertagande, skattebeslag och skatte-

förverkande, vid utövandet de särskilda spaningsliknande befogenav

heterna samt vid tillståndsprövning upplagshavare och

m.m. av registrerade varumottagare.

Enligt förslaget skall beskattningsmyndigheten på begäran lämna de myndigheter som medverkar i eller biträder vid beskattningsmyndig-

hetens kontroller utdrag eller uppgift innehållet i punktskatteur om kontrollregistret, om det behövs för punktskattekontrollen. Tjänstemän på skattemyndighet i vars uppgifter utförande transport- och av

lokalkontroller, handläggningen ärenden skattebeslag eller

av om skatteförverkande eller utövande av de spaningsliknande kontrollbefogenheterna ingår samt tjänstemän på Generaltullstyrelsens underrättelse- och sambandscentral skall ha terminalåtkomst till

punktskattekontrollregistret. Tjänsteman på beskattningsmyndigheten

som prövar upplagshavare samt registrerade varumottagare får ha terminalátkomst till vissa uppgifter.

Beskattningsmyndigheten skall slutligen enligt förslaget få terminal-

åtkomst till tullmyndigheternas spaningsdiarium, körkortsregistret och skepps- och båtregistren samt rätt att begära utdrag ur eller upplysning från polisregister.

9.8.5 överväganden i fråga om skattebrottsenhetemas

tillgång till SEED-registret, BRIS och det föreslagna

punktskattekontrollregistret.

SEED-registret och BRIS är av betydelse endast för beskattningsverksamheten hos beskattningsmyndigheten. Varken Riksskatteverket eller andra skattemyndigheter har direkt åtkomst till registren. Detsamma gäller polisen. Enligt vad vi inhämtat från det särskilda skattekontoret i Ludvika är det ytterst sällan polisen begär att få som ut uppgifter ur registren. Det kan därför ifrågasättas skattebrottsom enheterna kommer att ha ett sådant behov direkt åtkomst till av registren, att behovet därav överväger kravet från integritetsskyddssynpunkt att begränsa den direkta åtkomsten till personregister. Eftersom registrens innehåll har ett förhållandevis begränsat omfång och är relevant endast i fråga punktskatter, torde skattebrottsom enheterna kunna få del av samtliga nödvändiga uppgifter via beskatt-

ningsmyndigheten. Endast i den mån skattebrottsenheterna kommer att

bedriva en mer omfattande kriminalunderrättelseverksamhet inom

Tillgång till skatteregister. 233 ..

punktskatteområdet torde det motiverat av effektivitetsskäl med

vara

direkt åtkomst till registren. Skatteflyktskommitténs förslag innebär

ökade kontrollbefogenheter hos beskattningsmyndigheten och att verksamheten med att samla in och analysera information betonas. B1.a. skall särskild underrättelseenhet inrättas. Det kan enligt vår en

mening ifrågasättas det vid sidan av den ñskala kontrollverk-

om

samheten inom punktskatteområdet finns behov av en omfattande

kriminalunderrättelseverksarnhet. Mot denna bakgrund föreslår vi därför att skattebrottsenheterna inte för närvarande fâr direkt åtkomst till SEED-registret och BRIS.

Skatteflyktskommitténs förslag om bl.a. inrättande av ett punktskattekontrollregister bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Det är således i dag oklart om ett sådant register kommer att införas och vilken utfomming det i så fall kommer att ha. Vi kan därför inte lämna några förslag till hur skattebrottsenheternas tillgång till registret närmare bör regleras. Allmänt bör dock följande gälla.

Skattebrottenheternas arbetsuppgifter omfattar att bekämpa brott på punktskatteområdet. Det finns därför ett behov avgatt skattebrotts-

enheterna har tillgång till de uppgifter som behandlas i beskattningsmyndighetens kontrollverksarnhet. Till skillnad från SEED-registret

och BRIS torde punktskattekontrollregistret, oavsett dess närmare utfomming, innehålla uppgifter som skattebrottsenheterna har behov

att ha direkt tillgång till. De överväganden vi gjort vad gäller tillav gången till registren förs inom skatteförvaltningen med stöd av som skatteregisterlagen bör därför gälla även i fråga om tillgången till ett

framtida punktskattekontrollregister. Skattebrottsenheternas behov av

tillgång till registret bör beaktas vid den fortsatta beredningen av

Skatteflyktskommitténs förslag.

10 Tillgången till andra myndigheters

register

Skattemyndigheterna skall i sin brottsbekämpande verksamhet ha

möjlighet att behandla uppgifter från skatteförvaltningens ñskala verksamhet och från andra myndigheter. Vi har tidigare föreslagit kapitel 9 att skattemyndigheterna i den brottsbekämpande verksamheten skall med vissa undantag ha direkt åtkomst till - register förs med stöd skatteregisterlagen. I detta kapitel som av föreslår vi att skattemyndigheterna i sådan verksamhet skall utöver vad följer sekretesslagens bestämmelser ha tillsom av gång till uppgifter hos vissa andra myndigheter.

Skattemyndigheterna skall ha rätt att ta del av uppgifter som

behandlas hos polisen och har betydelse för bekämpning av som

brott inom skatteområdet. Belastningsuppgifter, uppgifter om

skälig misstanke brott och uppgifter som i övrigt rör missom tankar brott inom skatteornrådet skall skattemyndigheterna ha om

direkt åtkomst till. Integritetsskäl talar mot att skattemyndigheterna skall ha direkt åtkomst till uppgifter behandlas i

som polisens kriminalunderrättelseverksamhet. Skattemyndigheterna skall vidare ha rätt att ta del av uppgifter i Tullverkets brottsregister i den mån uppgifterna har betydelse för bekämpning brott inom skatteområdet. Rör uppgifterna av misstankar brott inom skatteområdet bör åtkomsten till om direkt. Skattemyndigheterna skall dock inte

spaningsregistret vara något fall ha direkt åtkomst till uppgifter i underrättelse- eller

i

analysregister. brottsbekämpande myndigheterna skall besked om

För att de

det hos andra brottsbekämpande myndigheter kan

huruvida

förekomma uppgifter i kriminalunderrättelseverksarnhet som har

betydelse för särskild undersökning eller förundersökning en en hos myndigheten föreslår vi att ett indexregister inrättas. Den utformningen registret bör emellertid utredas i annat närmare av sammanhang.

Tillgången till andra myndigheters register

10. 1 Inledning

10. 1 Allmänna utgångspunkter

1 kapitel 7 redovisas övervägandena vad gäller rätten för skatte-

myndigheterna att behandla personuppgifter i den brottsbekämpande

verksamheten. Vi föreslår lag behandlingen skattemynen om som ger digheterna i princip möjligheter polisen enligt Registerutsamma som redningens förslag skall ha att behandla personuppgifter med hjälp av ADB. Som framgår övervägandena i avsnitt 7.10 reglerar dock inte av

den föreslagna lagen vilka uppgifter skattemyndigheterna får

som hämta in från annat håll. Skattemyndigheternas möjlighet i att

brottsbekärnpande verksamhet ta del av uppgifter som behandlas hos andra myndigheter eller i skatteförvaltningens fiskala verksamhet skall

i stället regleras i de bestämmelser gäller för de utlämnande som myndigheterna. Vi föreslår att skattebrottsenheterna med vissa undantag skall ha tenninalåtkomst till uppgifter i de register förs med stöd som av

skatteregisterlagen. I den mån ett särskilt punktskatteregister inrättas

skall terrninalåtkomsten även omfatta ett sådant register. Våra överväganden om tillgången till de ñskala registren finns i kapitel Av utredningsdirektiven framgår att vi därutöver skall granska i vilken omfattning information i andra myndigheters register skall vara tillgänglig för att underlätta utredningar om misstänkta skattebrott samt lämna de förslag till förändringar är motiverade. Skattemyndigsom heternas behov av uppgifter måste dock enligt direktiven vägas mot integritetsskyddet.

10.1.2 Rätten att ta del uppgifter bestämmelser i

av genom

sekretesslagen

I avsnitten 3.8, 7.11 samt 9.4 och 5 behandlas tämligen ingående de bestämmelser i sekretesslagen gör det möjligt för myndigheter som att utan hinder av sekretess lämna uppgifter till andra myndigheter och i vissa fall till den registrerade. I korthet gäller att uppgifter får -

lämnas till annan myndighet detta följer lag eller förordning

om av

14 kap. 1 § sekretesslagen eller när uppgift lärrmas till brotts-

bekämpande myndighet uppgiften gäller misstanke brott - om om av viss svårhetsgrad 14 kap. 2 § sekretesslagen. Uppgifter får också lämnas med stöd av 1 kap. 5 § sekretesslagen det är nödvändigt om för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Slutligen får uppgifter lämnas till en myndighet med stöd den av s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen om det är uppenbart att intresset att uppgiften lämnas har företräde av

1998:9 Tillgången till andra myndigheters register SOU

framför det intresse sekretessen skall skydda. Generalklausulen som

är undantagsregel tillämpas endast om utlämnandet inte kan

en som ske med stöd andra bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen. av

Det behövs inga lagändringar för att uppgifter skall kunna lämnas till skattemyndigheterna med stöd sekretesslagen för att användas i den

av

brottsbekämpande verksamheten. Eftersom sekretessen för uppgifterna i princip skall densamma hos skattemyndigheterna som hos

vara polisen kapitel 8, kan myndigheter i dag med stöd sekre-

se som av

tesslagen lämnar uppgifter till polisen med anledning av brott inom

skatteområdet fortsättningsvis i motsvarande utsträckning i stället lämna uppgifterna till skattemyndigheternas skattebrottsenheter.

del bestämmelser i

10.13 Rätten att ta av uppgifter genom

särskild lag

Möjligheten med stöd bestämmelserna i sekretesslagen del av att av uppgifter är inte alltid tillräcklig. Vi konstaterar i fråga om tillgången

till skatteförvaltningens fiskala register avsnitt 9.6 att skattebrotts-

enheterna i praktiken kan komma att sakna nödvändiga uppgifter ur skatteregistren uppgiftslämnandet endast sker med stöd av

om sekretesslagen och enheterna därför i stället bör ha direkt åtkomst att till registren. För åstadkomma detta har vi föreslagit ändringar i att skatteregisterlagen. lagras i register förs med stöd lagen om

Uppgifter som som av kriminalregister och polisregisterlagen och gäller enskilds

allmänt som förhållanden är för närvarande inte åtkomliga med stöd av

personliga bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen. För att skattemyndigheterna

del sådana uppgifter krävs därför särskilda beskall kunna ta av stämmelser härom i de nämnda registerlagarna eller i förordningar

meddelats med stöd därav. som

från andra myndigheter än

10.2 Behovet av uppgifter

polismyndighet eller tullmyndighet

bekämpa brott inom skatteområdet behöver skattebrotts- För att kunna tillgång till i princip information den ñskala enheterna samma som

verksamheten behöver för sina skatteutredningar. Uppgifter som tagits

skatteutredning kan med stöd sekretesslagens bestämmelfram i en av till skattebrottsenheten. Inleds förundersökning i ser lämnas ut en anmälan från den fiskala verksamheten kommer därför anledning av en skattebrottsenhet biträder åklagaren att få del nödvändiga den som av

skatteutredningen. I den mån uppgifterna behöver uppgifter ur

Tillgången till andra myndigheters register

kompletteras eller då skattebrottsenheterna,

utan att en anmälan har

skett, undersöker misstänkt brottslig verksamhet t.ex. inom

ramen för

en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamheten föreslår

vi dock att enheterna med vissa begränsningar skall ha direkt

- åtkomst till de fiskala registren. Direktâtkomsten till

skatteregistren innebär att skattemyndigheternas brottsbekämpande enheter också kommer att få tillgång till uppgifter härrör från

som andra myndig-

heter. I det centrala skatteregistret fâr nämligen uppgifter

föras in om

registrering av fordran hos kronofogdemyndigheten och vissa

om av

kronofogdemyndighetens beslut samt uppgifter från det centrala bilregistret om bilinnehav PRV:s aktiebolagsregister uppgifter

m.m. om ,

enligt aktiebolagslagen, Alkoholinspektionen tillstånd och

om

omsättning, länsarbetsnärnnder arbetsmarknadspolitiska åtgärder

om

och utbetalningar, Generaltullstyrelsen import och

om export m.m.

och, fr.o.m. den 1 januari 1998, Riksförsäkringsverket om försäkring

mot kostnader för sjuklön Uppgifterna är självfallet i första hand m.m. av betydelse i den fiskala verksamheten, kan också behövas i den men

brottsbekämpande. Främst gäller detta uppgifterna har utgjort

om

underlag för ett ställningstagande i skatteutredningarna och har

betydelse för brottsmisstanken, de kan också behövas i andra fall, men

t.ex. i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet för

att utredaren skall kunna skaffa sig helhetsbild en av en person som

misstänks ha sarnröre med brottslig verksamhet. De närmare

resonemangen beträffande skattebrottsenheternas behov dessa uppgifter av finns i avsnitt 9.6.

I den mân skattebrottsenheterna har behov andra uppgifter från av

de nämnda myndigheterna än de får registreras i skatteregistren,

som regleras möjligheten att ta del uppgifterna håll. Uppgifter av annat

som registreras hos kronofogdemyndigheten kan lämnas till andra

ut

myndigheter med stöd av sekretesslagen. Uppgifter registreras i

som

det centrala bilregistret omfattas inte sekretess. Detsamma gäller

av

uppgifter i PRV:s register. Riksskatteverket och skattemyndigheterna har terminalâtkomst till dessa register. l fråga uppgifter hos

om

Alkoholinspektionen gäller sekretess enligt 9 kap. 24 § sekretesslagen.

Uppgifterna kan dock lämnas ut till andra myndigheter med stöd av

bestämmelserna därom i sekretesslagen. Länsarbetsnänmdens register

förs med stöd lagen 1994:459

av om arbetsförmedlingsregister.

Enligt 17 § iden lagen fâr länsarbetsnänmderna lämna uppgifter till ut

Riksskatteverket och skattemyndigheterna. Uppgifter Tullverkets

ur

tullregister om import eller skall enligt 118 §

export av varor tullagen 1994:1550 tillhandahållas bl.a. Riksskatteverket och

skattemyndigheterna. Riksförsäkringsverkets register förs för närvarande med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Tillstânden skall

ersättas med

författningsreglering, varvid utlämnandet skall regleras. Uppgifter

Tillgången till andra myndigheters register 239

skall då kunna lämnas till bl.a. Riksskatteverket och skattemyndigut

heterna. Mot denna bakgrund saknas för närvarande skäl att föreslå ytter-

ligare bestämmelser i fråga om utlämnande av uppgifter från de

angivna myndigheterna till skattebrottsenheterna.

10.3 Behovet uppgifter från polisen

av

10.3.1 Skattemyndighetemas behov att ta del av polisens

av

uppgifter

har i propositionen skattemyndigheternas medverkan Regeringen om

brottsutredningar, anfört följande skattebrottsutredi m.m. om

ningarnas karaktär.

tidigare kriminellt förflutet. Även Dagens skattebrottsling har större i utsträckning än ett de skattebrottslingar inte är kriminellt belastade kan enligt polisen avvika från den som traditionella bilden skattebrottslingen. Som exempel kan anges s.k. målvakter. En del av förundersökningar skattebrott gäller brottslighet som utövas av organiserade grupper. om polisen domineras de förundersökningama av polisiära inslag, medan de Enligt skatterättsliga aspekterna i sig inte är komplicerade. Det gäller t.ex. många mervärdes-

skattebedrägerier. i ökande utsträckning att ekonomisk brottslighet bedrivs som ett led Det förekommer allmänt kriminell verksamhet. Erfarenheten vid de flesta av polisens ekorotlar i en mera dock utredningar skattebrott i de flesta fall inte omfattar annan brottslighet. är att om dock skattebrottsligheten tillsammans med brottslighet av sekundär Ibland förekommer karaktär, särskilt bokföringsbrott prop. 1997/98:10 s. 31.

Även många utredningar brott inom skatteområdet saknar om om med andra brottsutredningar, finns det fall när den

beröringspunkter

misstänks för skattebrott också är föremål för utredning hos som polisen. Det är då självklart att skattebrottsenheterna har behov av att

kunna del det utredningsmaterial som sammanställs av polisen.

ta av

Även i andra fall kan skattebrottsenheterna behöva uppgifter från

har anknytning till misstänkt brottslighet skattepolisen som

området. I regeringens riktlinjer och myndighetsgemensamrna mål se

myndigheterna skall öka sitt samarbete inom

kapitel 2 anges bl.a. att ekobrottsbekämpningens område. De skall inom lagstiftningens ram

informera varandra sådant berör ekobrottsbekämpningen. om som

Utredningar skall i vissa fall bedrivas i projektforrn där intresset av beskattning, lagföring, indrivning och verkställighet beaktas

rätt annan

början. I propositionen skattemyndigheternas med-

redan från om verkan i brottsutredningar, regeringen att det blir polisens m.m. anger det helhetsgrepp på kriminaliteten inbe-

uppgift att se till att tas ett

inom skatteområdet och att den föreslagna ordningen gripet den medför de inblandade myndigheterna måste skapa olika samarbetsatt

240 Tillgángen till andra myndigheters register

former så att effektiviteten i kampen den ekonomiska

mot brottslig-

heten i övrigt inte förloras prop. 1997/98:10 53. I avsnitt s. 7.11

anges att uppgifter ur skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet bör kunna lämnas ut till polismyndigheter behöver

som dem i kriminalunderrättelseverksamhet. Detta är motiverat mot

bakgrund av att det är polisen som skall ha det övergripande

ansvaret

för kriminalunderrättelseverksamheten. Skattemyndigheterna

kommer

emellertid också att ha arbetsuppgifter i kriminalunderrättelse-

verksamhet. Sådan verksamhet kommer skattebrottsenheterna att

bedriva dels i särskilda undersökningar syftar till

som att utgöra

underlag för en förundersökning, dels att samla in och bearbeta

genom information i inforrnationsdatabaser sedan kan utgöra underlag för som

särskilda undersökningar. Skattemyndigheterna kan då ha behov

av bl.a. uppgifter som angår brott inom skatteområdet polisen samlat som in och bearbetat i sin kriminalunderrättelseverksamhet.

10.3.2 Uppgifter inte finns i

som polisregister

För närvarande regleras inte behandling personuppgifter inte

av som ingår i register. Rätten att ta del uppgifter behandlats i av som

polisens brottsbekämpande verksamhet inte förts in i

men som

polisregister framgår därför endast de bestämmelser finns i

av som

sekretesslagen. I allmänhet gäller förundersökningssekretess enligt

5 kap. l § och 9 kap. 17 sekretesslagen för uppgifter i polisens

verksamhet som inte lagras i polisregistren. I den mån uppgifterna

behövs i anledning brott inom skatteområdet kan av skattemyndig-

heterna med stöd av 15 kap. 5 § sekretesslagen begära polisen att lämnar ut uppgifterna. Polisen torde i stor utsträckning kunna tillämpa i vart fall generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket

sekretesslagen för att lämna ut uppgifterna. I förarbetena till sekretesslagen prop. 1979/80:2 s. 326 f nämligen att generalklausulen särskilt

anges ger

utrymme för informationsutbyte när det är fråga myndigheter med

om samma sakliga behörighet med skilda lokala kompetensområden men eller myndigheter som har närbesläktade funktioner och båda har som rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna. En

annan omständighet som kan tillmätas betydelse vid tillämpningen

av

generalklausulen är om uppgifterna blir sekretessbelagda hos den mottagande myndigheten i utsträckning hos den utläm-

samma som

nande se Corell m.fl. Kommentar till Sekretesslagen, 3 uppl. 391.

s.

Om uppgifterna lämnas ut till skattemyndigheterna för att användas i den brottsbekämpande verksamheten kommer förundersökningssekretessen att bestå, eftersom sådan verksamhet hos skattemyndigheterna enligt regeringens förslag skall omfattas den sekretessen prop.

av 1997/98:10.

Tillgången till andra myndigheters register 241

103.3 Registerutredningens förslag i fråga om utlämnandet

av sådana uppgifter

Den föreslagna polisdatalagen innebär med vissa undantag en

- reglering all helt eller delvis automatisk behandling i polisens av verksamhet. Registerutredningens lagförslag saknar bestämmelser om utlämnandet uppgifter till andra myndigheter. Registerutredningen av har motiverat detta med att ett utlämnande som är nödvändigt ändå kan ske med stöd sekretesslagens bestämmelser därom. Den föreav

slagna polisdatalagen innebär ingen förändring i förhållande till

gällande rätt, vad gäller förutsättningarna för en skattebrottsenhet att

ta del uppgifter behandlas hos polisen men som inte lagras i

av som register. Som nämns i avsnitt 7.11 har dock Registerutredningens förslag kritiserats. Det är därför öppen fråga om rätten att ta del av en

uppgifter kommer att regleras i polisdatalagen i dess slutliga ut-

formning eller Våra överväganden i fråga om hur skattemyndig-

heternas rätt till uppgifter behandlas i polisens verksamhet bör

som

regleras se avsnitt 10.4 har utgångspunkten att en sådan reglering

sker i polisdatalagen eller i förordning som meddelats med stöd därav.

10. 3 .4 Uppgifter i polisregister

I avsnitt 3.3-3.5 finns beskrivning av de register som inrättats hos en polisen med stöd lagen allmänt kriminalregister och polisav om registerlagen. Skattemyndigheterna torde i de flesta fall behöva tillgång till registren endast i den utsträckning de innehåller uppgifter har anknytning till brott inom skatteområdet. Belastningsuppgifter som och uppgifter skälig misstanke brott är dock sådana att om om skattemyndigheterna kommer att behöva tillgång därtill oberoende av brotten rör skatteområdet eller inte. Sådana uppgifter finns i dag om i och belastningsregistret. Registret innehåller, förutom person-

uppgifter domar och andra belastningar, uppgifter som antecknas

om

de personblad upprättas i förundersökningar och som

som

innehåller upplysningar som är skäligen misstänkta för

om personer

brott. Det är viktigt att sådana uppgifter samlas på ett ställe oavsett om

förundersökningen verkställs polis eller skattemyndighet. Vi av föreslår därför inte att skattemyndigheterna skall föra egna sådana register, utan skattemyndigheterna bör enligt vår uppfattning i stället lämna de avsedda upplysningarna personer som är skäligen om misstänkta för brott utreds skattemyndigheterna för registresom av ring i polisens register därom. De behöver därmed också ha tillgång till dessa uppgifter polisens register. ur

242 Tillgången till andra myndigheters register

Med dessa utgångspunkter har vi funnit att skattemyndigheterna i allt

väsentligt har ett behov att få tillgång till uppgifter polisens av ur

register som motsvarar tullmyndigheternas behov därav i fråga de

om brott som faller under Tullverkets ansvarsområde. En reglering skulle därför i princip kunna följa den reglering gäller eller kommer som att gälla tullmyndigheternas tillgång till polisens register. I dag gäller följande i fråga Tullverkets tillgång till polisregister. Av 3 § första om stycket p. 2 polisregisterlagen följer att utdrag eller upplysning av om

innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning därom görs

av annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill. Regeringen har i

16 § polisregisterkungörelsen föreskrivit att tullmyndigheterna skall ha

terminalåtkomst till belastningsuppgifter, uppgifter skälig missom tanke och övriga uppgifter om misstanke brott omfattas om som av Tullverkets ansvarsområde. De sistnämnda uppgifterna registreras i första hand i det allmänna spaningsregistret ASP.

10.3.5 Registerutredningens förslag i fråga utlämnandet

om

av uppgifter i polisens register

Registerutredningens har föreslagit att lagen det allmänna kriminalom registret och polisregisterlagen ersätts andra författningar. Flertalet av av de register som för närvarande förs med stöd polisregisterlagen av kommer fortsättningsvis att föras med stöd polisdatalagen. Polisen av får också med stöd av polisdatalagen inrätta andra register. Polisen kommer bl.a. att få föra register i kriminalunderrättelseverksamhet. Den absoluta sekretessen för polisregistren skall upphävas och ersättas av sekretess efter skadeprövning. 14 kap. sekretesslagen skall göras tillämpligt i fråga om att lämna ut uppgifter polisregister oavsett ur sekretess. Förutsättningarna för att lämna ut uppgifter behandlas som i polisens brottsbekämpande verksamhet skall därmed enligt Registerutredningens förslag vara desamma oberoende av om uppgifterna finns i register eller inte.

Vissa register kommer enligt Registerutredningens förslag inte att

föras med stöd av polisdatalagen utan skall i stället föras med stöd av

en ny lag om allmänt belastningsregister och lag misstanke-

en om

register. De föreslagna lagarna innebär och belastnings-

att personregistret inte längre kommer att föras i sin nuvarande form. I korthet går lagförslagen ut följande. Belastningsregistret skall till skillnad från dagens och person-

belastningsregister endast innehålla belastningsuppgifter. Registret

skall innehålla uppgift om den som genom dom eller strafföreläggande ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet, har ålagts förvandlingsstraff för böter, på grund åklagares av

Tillgången till andra myndigheters register 243

beslut enligt lagen 1964: 167 om unga lagöverträdare inte har åtalats för ett allvarligare brott, skall utlämnas enligt någon av utlämningslagarna eller har meddelats besöksförbud. Registret skall samordnas med påföljdsregistreringen i körkortsregistret och kan i den delen även innehålla uppgifter om penningböter. Vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras. Frågan om vilka myndigheter och enskilda som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret skall avgöras med hänsyn till registrets ändamål. Det övergripande syftet med det nya belastningsregistret får anses vara att olika myndigheter, framför allt de brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheterna, på ett enkelt sätt skall få tillgång till de uppgifter som behövs i verksamheten. Det är för det första fråga om uppgifter som behövs i verksamhet hos polis- eller tullmyndighet för att förebygga, uppdaga och utreda brott samt i fråga om polismyndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning. För det andra har också åklagare genom registret tillgång till de uppgifter som behövs för förundersökning och åtal samt vid utfärdande av strafföreläggande. De allmänna domstolarna behöver uppgifterna i belastningsregistret för påföljdsval och straffmätning. Uppgifterna behövs också hos andra myndigheter och i vissa fall hos - enskilda. Registerutredningen har, nämns i avsnitt 7.11 och i som kapitel föreslagit att den absoluta sekretessen för uppgifter i kriminal- och polisregister upphävs, att ett omvänt skaderekvisit införs för sådana uppgifter samt att reglerna i 14 kap. sekretesslagen görs tillämpliga. Detta innebär enligt Registerutredningen att många myndigheter får rätt till utdrag eller upplysning ur det kommande belastningsregistret med stöd av de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen. Registerutredningen har då funnit att det inte behövs särskilda bestämmelser utlämnande till bl.a. allmän om åklagare, polismyndighet, Rikspolisstyrelsen eller tullmyndighet motsvarande de nuvarande reglerna om utlämnande till dessa myndigheter jfr 8 § första stycket kriminalregisterlagen, 3 § första stycket polisregisterlagen samt 16 § polisregisterkungörelsen. I och belastningsregistret förs för närvarande in bl.a. personuppgifter antecknas på de personblad som upprättas i förundersom sökningar och innehåller upplysningar om personer som är som

skäligen misstänkta för brott. Enligt Registerutredningens förslag skall

sådana uppgifter i stället registeras i misstankeregistret. Registret skall innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken eller för något annat brott för vilket är föreskrivet svårare straff än böter. Uppgifter skall också föras in den är skäligen misstänkt för ett motsvarande brott om som utomlands, frågan lagföring för brottet skall avgöras i Sverige. om om Registret skall vidare innehålla uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om förvandling av böter och om den som har begärts

Tillgången till andra myndigheters register

utlämnad för brott. Det övergripande syftet med misstankeregistret får

enligt Registerutredningen att framför allt polis- och anses vara

tullmyndigheter ett enkelt sätt skall tillgång till de uppgifter

som

krävs för att olika förundersökningar skall kunna samordnas

på ett effektivt sätt. Om det behövs utnyttjas uppgifterna i registret också på

annat sätt i polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande

verksamhet. Genom registret skall vidare åklagare ha tillgång till uppgifter som behövs för förundersökning och åtal. Registret fyller också funktioner för lämplighets- och tillståndsprövningar. Registerutredningens överväganden i fråga om utlämnande uppgifter av ur misstankeregistret är desamma som i fråga utlämnandet om av uppgifter ur det allmänna belastningsregistret. Det innebär bl.a. att särskilda regler om utlämnande till allmän åklagare, polismyndighet,

Rikspolisstyrelsen och tullmyndighet inte behövs. Med de förslag Registerutredningen lämnat torde skattemyndig-

heterna kunna ta del de uppgifter behövs i den brottsav som

bekämpande verksamheten utan annan ändring i lag än att skattemyndigheterna skall omfattas av ändamålsbeskrivningen i lagarna

om

allmänt belastningsregister och misstankeregister. Som nämnts i

om avsnitt 7.11 och 8.2 har emellertid den föreslagna ordningen för utlämnandet kritiserats del remissinstanser. I nuläget kan vi inte av en ha som utgångspunkt att den absoluta sekretessen för uppgifter i polisens register upphävs och att bestämmelser i registerförfattningarna om utlämnande till de brottsbekämpande myndigheterna inte kommer att behövas. I våra överväganden hur utlämnandet till skatteom myndigheterna bör regleras utgår vi därför från bestämmelse att en om utlämnandet behövs i de föreslagna lagarna.

10.4 Förslag avseende tillgången till uppgifter hos polisen

Registerutredningens förslag bereds för närvarande inom regerings-

kansliet. Enligt uppgift kommer regeringen att ta ställning till förslagen först någon gång under 1998. Vi lämnar därför inga

konkreta förslag till hur skattemyndigheternas tillgång till uppgifterna

hos polisen skall regleras i lag. Våra överväganden bör dock kunna läggas till grund för en översyn av lagarna i deras slutliga utfomining så att skattemyndigheternas behov att ta del uppgifterna beaktas. av av

Tillgången till andra myndigheters register 245

10.4.1 Hur tillgången till uppgifterna generellt bör regleras

Skattemyndigheternas behov uppgifter som behandlas hos polisen

av skall vägas intresset att spridningen uppgifter om brott mot av av

begränsas. Övervägandena bör i denna del vara desamma som gäller

i fråga lämna ut uppgifter med stöd den s.k. generalom att av klausulen i 14 kap. sekretesslagen. Utrymmet för att reglera informationsutbytet i de särskilda registerförfattningarna torde därför vara särskilt när det är fråga myndigheter med samma sakliga stort om behörighet med skilda lokala kompetensområden eller myndigmen heter har närbesläktade funktioner och båda har rättslig som som befogenhet direkt fordra in de utväxlade uppgifterna. Det bör också att tillmätas betydelse om uppgifterna blir sekretessbelagda hos den mottagande myndigheten i utsträckning hos den utlämsamma som nande. I närmast föregående avsnitt har vi konstaterat att skattemyndigheternas behov uppgifter behandlas i polisens verksamhet i av som princip tullmyndigheternas behov därav. Med de föreslagna motsvarar i sekretesslagen kapitel 8 kommer sekretessen för

ändringarna se

uppgifterna densamma oavsett uppgifter som behandlas att vara om

hos polisen lärrmas till tullmyndighet eller till en skattemyndighet.

en Det finns inte heller i övrigt något talar för att ett utbyte av som uppgifter från polisen till skattemyndigheterna skulle medföra större

risker för otillbörligt integritetsintrång än när uppgifterna lämnas till tullmyndigheterna. Från integritetssynpunkt är det därför inte

motiverat skattemyndigheterna får sämre möjligheter att ta del av att uppgifter behandlas hos polisen än vad tullmyndigheterna har i som dag.

Med denna utgångspunkt föreslår att skattemyndigheterna bör

kunna få del samtliga uppgifter behandlas hos polisen som har av som anknytning till brott inom skatteområdet och behövs i aktuella och som konkreta ärenden hos skattemyndigheterna. I fråga om uppgifter som behandlas utanför registren, t.ex. i elektronisk akt i en förunderen sökning, utgör sådan bestämmelse i princip ingen utökning av en skattemyndigheternas möjligheter att få del uppgifterna i förav hållande till vad kan ske i dag med stöd sekretesslagen. Det som av inte motiverat skattemyndigheterna har direkt åtkomst till dessa är att uppgifter, ett utlämnande får ske efter begäran i varje enskilt fall. utan Detsamma bör enligt vår uppfattning gälla för flertalet de register av polisen för eller kommer att föra. som

246 Tillgången till andra myndigheters register

10.4.2 Tillgång till vissa register

Vissa register är av sådan betydelse för skattemyndigheternas

brottsbekämpande verksamhet att myndigheterna bör ha direkt åtkomst

till dessa. Detta gäller först och främst belastnings- och misstankeregistren. Uppgifterna i belastningsregistret är nödvändiga i den

brottsbekämpande verksamheten för att förebygga, uppdaga och utreda

brott. Misstankeregistret innehåller sådan information är

som

nödvändig för att samordna brottsutredningar m.m. Skattemyndig-

heterna bör ha direkt åtkomst till samtliga uppgifter i dessa register.

I den ändamålsbeskrivning som enligt Registerutredningens förslag

skall inleda lagarna dessa register bör skattemyndigheternas om

brottsbekämpande verksamhet läggas till.

Idag gäller enligt 6 § polisregisterkungörelsen att Rikspolisstyrelsen, om det är nödvändigt för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och det är särav skild betydelse för brottsspaning, i polisregister får föra in uppgifter om den som är misstänkt för brott och uppgifter någon om annans personliga förhållanden. Den föreslagna polisdatalagen hindrar inte att polisen även fortsättningsvis för sådana register. På motsvarande sätt som tullmyndigheterna i dag har tillgång till dessa uppgifter med stöd av 16 § polisregisterkungörelsen, bör skattemyndigheterna ha direkt åtkomst till uppgifterna i den mån de avser misstanke brott inom om skatteomrâdet.

10.4. 3 .Tillgång till uppgifter i

kriminalunderrättelseverksamheten

Den föreslagna polisdatalagen innehåller bestämmelser särskilt som begränsar rätten att helt eller delvis automatiskt behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Skälet till begränsningen är främst att uppgifter kan antas ha samröre med om personer som

brottslig verksamhet är av särskilt integritetskänslig natur. Samma

resonemang kan föras för att begränsa rätten för andra att ta del av dessa uppgifter. Som nämnts ovan innehåller inte Registerutredningens förslag till polisdatalag någon bestämmelse utlämnande till andra om myndigheter utan hänvisar i stället till sekretesslagens bestämmelser. I delbetänkandet om bl.a. kriminalunderrättelseregister SOU 1996:35 övervägde Registerutredningen en särskild bestämmelse utlämom

nande av uppgifter i sådana register. Registerutredningen att

uppgav

reglerna om utlämnande av uppgifter i kriminalunderrättelseregister

generellt bör vara mer restriktiva än vad gäller beträffande som uppgifter om konkreta brottsmisstankar och påföljder för brott samt angav bl.a. följande om utlämnande inom polisväsendet.

1998:9 Tillgången till andra myndigheters register 247 SOU

Den information kommer till underrättelseenheterna vid Rikspolisstyrelsen och som hos länspolismästama skall enligt vad har inhämtat hanteras endast vid dessaenheter. Det betydelsefullt för tilltron till verksamheten att uppgifterna inte sprids mer än anses nödvändigt. Till skillnad från vad som normalt gäller för utlämnande av uppgifter ur polisregister till olika polismyndigheter anses det därför också att uppgifter i underrättelseregister inte bör lämnas till andra inom polisen utan en föregående prövning i varje enskilt fall. Det synes alltså förhålla sig så att de bestämmelser om registrens hantering inom polisen vilka kan behöva ställas upp för att underrättelseverksamheten skall kunna bedrivas effektivt, ligger väl i linje med vad som behövs för att otillbörliga intrång i de registrerades personliga integritet skall kunna förebyggas. ...Kretsen inom polisen har rätt att få ut uppgifter ur registren bör av personer som också så begränsad som möjligt. I första hand skall registren naturligtvis användas vara respektive myndighet, men i viss utsträckning bör uppgifter även kunna lämnas ut av till polismän vid andra myndigheter. Uppgifter i kriminalunderrättelseregister bör lämnas ut till tjänstemän inom polisväsendet behöver uppgifterna med anledning av en särskild undersökning av som underrättelsekaraktär eller en förundersökning. Dessutom bör uppgifter kunna lämnas även i vissa andra fall än de nämnda. Det bl.a. tänker är regler om vilka ut nyss tjänstemän skall få ha tillgång till den egna myndighetens register. Ett informationssom register bör regel få göras tillgängligt för dem som arbetar myndighetens som underrättelseenhet, medan ett analysregister inte bör få göras tillgängligt för andra än dem deltar i det aktuella underrättelseprojektet. Dessutom kan det vara lämpligt att som de tjänstemän inom polisväsendet som sysslar med underrättelseverksamhetfår rätt att terminalåtkomst besked om huruvida en person förekommer eller i ett genom inforrnationsregister som förs av en annan myndighet SOU 1996:35 s. 93

I den mån särskilda regler för utlämnande till myndigheter skall

finnas i polisdatalagen, torde enligt vår uppfattning ovanstående i princip äga sin giltighet i fråga om utlämnande av

resonemang behandlas i kriminalunderrättelseverksarnheten. Det bör

uppgifter som

inte heller någon skillnad uppgifterna lämnas ut till en annan vara om

polismyndighet eller till skattemyndighet så länge uppgifterna

en behövs i anledning särskild undersökning av underrättelseav en karaktär eller en förundersökning.

Av integritetsskäl bör skattemyndigheterna inte ha direkt åtkomst till

polisens kriminalunderrättelseregister eller till sådana register som polisen kan komma att inrätta inom för särskilda underramen sökningar. För att skattemyndigheterna ändå skall kunna få besked om huruvida förekommer i ett kriminalunderrättelseregister eller en person i fråga förekommer i särskild undersökning avseende om personen en allvarlig brottslighet, bör skattemyndigheterna ha direkt åtkomst till

uppgifter av indexkaraktär.

10.4.4 Indexregister i kriminalunderrättelseverksan1heten

Enligt artikel 11 i Europolkonventionen skall Europol upprätta ett indexregister över de uppgifter finns lagrade i Europols analys-

som register. Indexregistret skall fungera förmedlande länk mellan som en

248 Tillgången till andra myndigheters register

analysregistren och sambandsmännen i de länder är anslutna till som Europol. Registret skall ge svar på frågan det i analysregistren om finns uppgifter som berör det nationella polisarbetet i sambandsmännens hemstat utan att registrets innehåll eller analysresultatet avslöjas.

Enligt vår uppfattning är ett motsvarande indexregister över

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet ett

från integritetssynpunkt godtagbart sätt för de brottsbekämpande

myndigheterna att få besked huruvida det hos andra brottsom bekämpande myndigheter kan förekomma uppgifter i kriminalunder-

rättelseverksarnhet som har betydelse för särskild undersökning

en

eller en förundersökning hos myndigheten. Indexregistret kommer inte att innehålla uppgifter som i sig kan användas vid behandling hos den mottagande myndigheten, utan sådana uppgifter måste begäras hos den

utlämnande myndigheten i varje enskilt fall. För att ha samlat ett

grepp över de brottsbekämpande myndigheternas kriminalunderrättelseverksamhet är det lämpligt att ett indexregister omfattar

uppgifter om behandling i sådan verksamhet såväl hos polisen hos som

tullmyndigheterna och skattemyndigheterna. Inrättandet ett

av

indexregister för kriminalunderrättelseverksamhet eller den närmare

utformningen av ett sådant register omfattas inte vårt uppdrag, av utan bör om våra synpunkter i frågan vinner gehör utredas i - annat sammanhang.

10.5 Tillgången till Tullverkets brottsregister

10.5.1 Rätten att ta del uppgifter i Tullverkets register

av

Genom den föreslagna lagen om register i Tullverkets brottsbe-

kämpande verksamhet prop. 1997/98: 1 1 kommer tullmyndigheterna att få inrätta och föra underrättelseregister, analysregister och spaningsregister. Lagförslaget innehåller en bestämmelse 18 §

om utlämnande av registeruppgifter till bl.a. vissa brottsutredande

myndigheter. Av 18 § andra stycket framgår att personuppgifter i ett register får lämnas ut till Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter och Kustbevakningen, om uppgifterna kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksan1heten. Regeringen har i fråga om skattemyndigheternas tillgång till registren

anfört följande.

Skattemyndigheterna Riksskatteverket RSV, Skattemyndigheten i Stockholm län, Skattemyndigheten Göteborgs och Bohus län i samt särskilda skattekontoret i Ludvika anför i remissyttranden att det är av stor vikt att skattemyndighetema ingår i den krets av myndigheter som får tillgång till registren avseende väsentlig information för beskattning och kontrollverksamhet - särskilt gäller det de skattemyndigheter som

Tillgången till andra myndigheters register 249

bedriver verksamhet inom punktskatteområdet och inom skattemyndigheternas kommande skattekriminalverksamhet. RSV anför bl.a. att om inte samtliga skattemyndigheter kan få sådan tillgång bör dock särskilda skattekontoret och de fyra skattemyndigheter som reviderar punktskatter få sådan tillgång. Regeringen finner att kampen mot den ekonomiska brottsligheten och kontrollverksamheten punktskattesamhällelig angelägen och prioriterad verksamhet. Skattemyndigheterna området är en har emellertid inte i dag en brottsbekämpande funktion så sätt att man äger ingripa mot brottslighet under dess verksamhetsområde samma sätt som tullmyndigheterna har. Det är svårt att i dagens läge finna annat än att skattemyndigheterna inte har den brottsbekämpande inriktning verksamheten att det skulle vara förenligt med registrens ändamål att skatteförvaltningen för beskattningsändamål får ta del av uppgifter i de aktuella registren...I avvaktan att skattemyndigheternas organisation avseendedess brottsbekämpande verksamhet blivit klar, och Skattekriminalregisterutredningen dir. 1996:89 som för närvarande arbetar med skattebrottsenhetemas kommande behov av register arbetat färdigt, finner inte regeringen att det nu finns tillräckligt starka skäl för att inkludera skattemyndigheterna bland de myndigheter som enligt lagen skall få tillgång till uppgifter ur registren prop. 1997/98:11 s. 53.

Uppgifter behandlas i Tullverkets brottsregister kan ha betydelse som för utredningar brott inom skatteområdet. Detta gäller inte minst av punktskatte- respektive mervärdesskatteområdet. i fråga om brott inom I och med inrättandet skattebrottsenheter hos skattemyndigheterna av får det enligt vår uppfattning förenligt med ändamålet med anses Tullverkets register att skattemyndigheterna får ta del av sådana uppgifter kan antas ha betydelse för den brottsbekämpande som verksamheten.

10. 5 2 Terrninalåtkomst .

Polisen har för närvarande terminalåtkomst till det s.k. SPADI-

registret förs inom Tullverket se avsnitt 3.6. SPADI-registret

som ersätts i förslaget till lag register i Tullverkets brottsbekämpande om verksamhet spaningsregister. Enligt 19 § i lagförslaget får med av databehandling uppgifter i spaningsregistret endast hjälp av automatisk tillföras polismyndighet eller polisregister. Det är främst i fråga om narkotikabrott polisen behöver uppgifter i Tullverkets spaningssom register. Uppgifter i spaningsregistret kan ha betydelse även i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Vissa brott inom skatteområdet skall utredas av skattemyndigheterna ligger nära som Tullverkets ansvarsområde. Det gäller främst punktskatte- och mervärdesskattebedrägerier. Enligt vår uppfattning bör uppgifter i Tullverkets spaningsregister som har betydelse för utredningen av sådana brott kunna tillföras skattemyndigheter motsvarande sätt som gäller för polisen. Skattemyndigheterna bör skäl framgår i föregående avsnitt av som inte ha terminalåtkomst till Tullverkets underrättelse- och analysregister. I stället bör man på sätt vi tidigare har beskrivit överväga att

250 Tillgången till andra myndigheters register

inrätta ett indexregister för kriminalunderrättelseverksamhet hos polis-, tull- och skattemyndighet.

10.5.3 Våra förslag till reglering

Eftersom den föreslagna lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ännu inte godkänts av riksdagen, lämnar vi inga konkreta förslag till ändringar i lagen. Våra överväganden enligt ovan bör dock kunna läggas till grund för översyn lagen i dess en av slutliga utformning.

11 Tullverkets tillgång till register enligt skatteregisterlagen, m.m

11.1 Tullverkets önskemål vad gäller tillgången till

skatteregistren

11.1.l Inledning

Vårt uppdrag är i huvudsak att utreda vilken behandling av personuppgifter behövs i skattemyndigheternas brottsbekämpande som verksamhet, att föreslå en reglering av registerhâllningen samt att utreda skattemyndigheternas behov tillgång till uppgifter från andra av myndigheters register. Av direktiven framgår vidare att vi skall se över informationsutbytet mellan bl.a. tullmyndigheterna och skatteförvaltningen. Bl.a. anges följande i direktiven.

Vid utredning skattebrott, särskilt när det gäller punktskatter, kan uppgifter i tullens av register till stor nytta. Vissa uppgifter som behövs för utredning av skattebrott kan vara även ha betydelse för tullens verksamhet. Utredaren skall bedöma om uppgifter som kan till nytta för båda verksamheterna bör finnas registrerade hos både tull- och vara skattemyndighet eller det är tillräckligt att uppgifterna registreras hos en av om myndigheterna. I sistnämnda fall bör den andra myndigheten ett enkelt och effektivt sätt få tillgång till uppgifterna. Utredaren bör vidare överväga vilka effektivitetsvinster kan göras att utveckla informationsutbytet mellan myndigheterna. För som genom tullens verksamhet kan det t.ex. finnas behov av att få åtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret Dir. 1996:89 s. 6

Vi föreslår i avsnitt 7.11 att tullmyndigheter skall kunna få ut

personuppgifter behandlas med stöd av den föreslagna lagen om

som

behandling personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i

av

brottsutredningar uppgifterna behövs i ett konkret och aktuellt

om ärende. På motsvarande sätt föreslår vi i avsnitt 10.5 att skattemyndig-

heterna skall ha del uppgifter behandlas hos tull-

rätt att ta av som myndigheterna med stöd den föreslagna lagen om register i av Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Genom våra förslag till ändringar i skatteregisterlagen kapitel 9 kommer skattebrottsenheterna att få direkt åtkomst till vissa uppgifter som hämtats från Tullverkets fiskala register till det centrala skatteregistret. På grund därav och då skattemyndigheterna omfattas av rätten att enligt 118 § tullagen del uppgifter hos tullmyndigheterna som rör import och ta av har vi inte funnit behov att ytterligare reglera export av varor, av

252 Tullverkets tillgång till register...

inforrnationsutbytet från Tullverket till skattemyndigheternas skatte-

brottsenheter se avsnitt 10.2.

11.1.2 Tullverkets önskemål

Tullverket har sammanställt en promemoria rörande behovet av

tillgång till skatteförvaltningens fiskala register. Av promemor;an

framgår att införandet Tulldatasystemet TDS har inneburit att av tyngdpunkten i tullkontrollen flyttats från initialkontroll till efter-

kontroll hos import- och exportföretag. Efterkontrollen sker av

naturliga skäl vid tidpunkt i förhållande till den då varorna

en senare

deklarerats i samband med gränspassagen. Tillgängligheten till

relevant information är därför viktig förutsättning för att syftet rred en

efterkontrollverksamheten skall uppnås. Tullmyndigheterna har i dag möjlighet att efter sekretessprövning få tillgång till vissa uppgifter som

finns samlade hos skatteförvaltningen. Enligt Tullverkets uppfattnng

skulle det rationellt tullmyndigheterna utan föregåerrle vara mer om sekretessprövning i varje enskilt ärende hade lagstadgad rätt att få en tillgång till bl.a. följande uppgifter.

Från skatteregistret finns behov av uppgifter t.ex: från företagens inkomstdeklarationer, ett företags näringsverksamhet, som t.ex. ägarintressen eller verksamhet i anlra - om företag, uppgifter anställda en viktig uppgift ur ekobrottsperspektiv, ägare i om fåmansbolag, etc, från imponörers/exportörers momsdeklarationer. T.ex. är uppgift om exportomsitt- ning av nytta vid exportrevisioner, uppgifter revisionsrapporter. I riskvärderingssyfte är det av vikt att känna till - ur uppgifter iakttagelse och/eller utfall av en genomförd skatterevision. Även uppgiier om om planerade eller pågående revisioner är av intresse, om ev. kronofogdekrav finns företaget, företags SNI-koder. Dessa uppgifter kan vara till stor nytta vid urval av - om revisionsobjekt genom att man kan göra jämförelser i samma bransch omsättniig, skillnader i bruttovinster, etc. Tillgång till VIES-uppgifter VIES är ett system för utbyte av viss momsinformaton samlats i EU-länderna avseende momsregistrerade personer och gemenskmssom interna leveranser: En tredjelandsvara kan övergå i fri omsättning i vilket EU-land som helst och därned erhålla gemenskapsvara. Eftersom det är grundläggande EU-bestämmdse status som en det huvudregel skall råda full rörelsefrihet mellan EU-länderna, har sådana att som i regel inte anmälningsplikt vid gränspasseringar inom EU. Det har, sedan EUvaror inträdet, kunnat konstateras ett flertal fall där man i sambandmed tullrevision hos olka företag upptäckt att vid införseln betraktats som gemenskapsvaror i sjäva varor som verket visat sig tredjelandsvaror. I de fall då det, under en tullrevision, uppstår vara tvivel huruvida sändning fakturerats från ett EU-land verkligen är av EUen som alt. har förtullats i gemenskapenär det därför till hjälp att få uppgifter ur ursprung VIES-systemet.

ä ,

Tullverkets tillgång till register... 253

...Genom jämförelser mellan värdet av varuleveransen och inlevererad moms enligt momsdeklarationer kan man en viss uppfattning om huruvida en viss transaktion berör internhandel inom EU eller om införselmoms skall utgå PM 1997-10-13 s. 3

Att Tullverket har egen tullkriminaltjänst med såväl underrättelse- som spanings- och utredningsverksamhet har tidigare berörts i avsnitt 2.4. I underrättelse- och spaningsarbetet ingår målinriktad kartläggning av företag eller personer, t.ex. deras affärstransaktioner och ekonomiska förhållanden.

Brott mot tullagstiftningen har i regel anknytning till varuinförsel och betalningar till och från utlandet. I detta sammanhangbör det också nämnasatt till Tullverkets uppgifter hör även i vissa fall att debitera och uppbära punktskatter. Det har konstaterats att brott mot tull- och skattelagstiftningen ofta går hand i hand och att tull- och skattemyndigheter i många enskilda fall har ett gemensamt intresse att stävja brott mot denna lagstiftning. För tullkriminalens möjligheter att utreda och beivra brott inom sitt område är det därför av stor vikt att få del av tillgänglig information för att ett effektivt sätt kunna fullgöra sina åligganden. Vad tidigare sagts om tullens behov av tillgång till uppgifter från skattemyndigsom het i efterkontrollverksamheten gäller i lika hög grad i tullkriminalverksamheten PM 1997-10-23

önskemålen information från de fiskala registren gäller således om såväl Tullverkets fiskala verksamhet som tullkriminalverksamheten.

1 1.2 överväganden

Vi redogör i kapitel 9 för skatteregisterlagens innehåll och i viss utsträckning för motiven bakom några de centrala bestämmelserna. av Skatteregistren får i nuläget föras endast för skattemyndigheternas beskattningsverksarnhet och i viss mån för kronofogdemyndig- - heternas exekutiva verksamhet. Endast dessa myndigheter har direkt åtkomst till registren. Vi föreslår i kapitel 9 att skatteregistren skall föras även för skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet och i den verksamheten skall ha terminalåtkomst till registren. att man

överväganden i fråga om Tullverkets åtkomst till dessa register

innebär ett ställningstagande i fråga om att utöka kretsen av myndigheter skall omfattas registrens ändamål och av bestämmelserna som av terminalåtkomst. De argument kan anföras för Tullverkets om som del, kan också motivera att andra myndigheter skall ha åtkomst till

registren. Det kan antas att exempelvis polismyndigheterna skulle göra

effektivitetsvinster terminalåtkomst till skatteregistren vid genom utredning ekonomisk brottslighet. Detsamma gäller myndigheter av

bedriver tillsynsverksarnhet, t.ex. Alkoholinspektionen och

som länsstyrelserna. Frågan är enligt vår uppfattning sådan central av betydelse att den bör utredas i ett större sammanhang, nämligen i

254 Tullverkets tillgång till register...

samband med översyn skatteregisterlagen. Vi lämnar därför inte en av något förslag i fråga Tullverkets tillgång till skatteförvaltningens om fiskala register.

11.3 Frågor som rör skattekontrollen

Våra direktiv att vi skall utreda vissa frågor som gäller anger skattemyndigheternas fiskala verksamhets tillgång till skatteregistren.

Bl.a. anges följande.

För förebygga ekonomisk brottslighet och upptäcka fler överträdelser av skatte- och att avgiftsbestämmelsema är det vikt att Skattemyndigheten har ett informationsstöd som av skattekontroll. Skattemyndigheternas tillgång till det centrala skattemedger en effektiv Riksskatteverket för hela landet är med vissa undantag begränsad registret som förs av till uppgifter det länet. Denna begränsning har visat sig medföra som avsser egna olägenheter vad kontrollen av bl.a. företagsgrupper som består av företag både i avser det länet och i andra län eller när kontrollátgärder skall samordnas Dir. 1996:89 egna 5.40

Utredningen skall enligt direktiven analysera behovet åtkomst till av uppgifterna i det centrala skatteregistret för skattekontrollverksamheten och föreslå de författningsändringar är motiverade. Skulle det som under arbetets gång visa sig att det för skattebrottsbekämpningen finns

behov ytterligare ändringar i skatteregisterlagen för att stärka av skattekontrollen, skall utredningen lägga fram förslag därom.

Införandet den personuppgiftslagen medför ett behov av att

av nya göra översyn skatteregisterlagen. De frågor som gäller skatteen av kontrollverksamhetens tillgång till skatteregistren och registrens

innehåll bör enligt vår uppfattning utredas i samband med en sådan

översyn.

12 Kostnader, m.m.

Vi föreslår en lag om behandling personuppgifter vid skatteav

myndigheters medverkan i brottsutredningar medger helt eller

som

delvis automatisk behandling sådana uppgifter. I lagen vilka

av anges möjligheter skattemyndigheterna har att behandla personuppgifter i den

brottsbekämpande verksamheten. Det ankommer skattemyndig-

heterna att inom ramen för vad lagen tillåter avgöra hur omfattande ADB-stöd som behövs. Kostnaderna för att genomföra vårt lagförslag

blir således helt beroende skattemyndigheternas ställningstaganden

av i den delen. Självfallet kommer skattemyndigheterna ha initialkostatt nader dels i form hårdvara, dels för att inrätta lämpligt av ett system

för behandlingen i den brottsbekämpande verksamheten. Kostnaderna

är mycket svåra att precisera och beror helt på verksamhetens omfattning och i vilken mån särskilda databaser inrättas. Enligt uppgift från Riksskatteverket kan kostnaden för att konstruera för ett system datorstöd i kriminalunderrättelseverksamheten komma uppgå till att cirka 4 miljoner kr.

Vi föreslår vidare att skattemyndigheterna i den brottsbekämpande

verksamheten med vissa begränsningar skall ha tillgång till skatteregistren. Enligt uppgift från Riksskatteverket medför tillgång till dessa register i sig inga nämnvärda kostnader, medan kostnaden för

att "mörka" de uppgifter som den brottsbekämpande verksamheten inte

skall ha tillgång till kan uppskattas till cirka 3 miljoner kr.

Vi föreslår att skattemyndigheterna skall ha tillgång till Tullverkets

och polisens register i den mån uppgifterna har betydelse i anledning av brott inom skatteområdet och att skattemyndigheterna skall ha terminalåtkomst till vissa registren. Vi lämnar dock inte några av konkreta förslag i fråga hur tillgången bör regleras, eftersom om en översyn för närvarande pågår såväl Tullverkets polisens av som register. Inte förrän den pågående översynen är avslutad är det möjligt att uppskatta kostnaderna för eventuell tillgång till registren. en

En utgångspunkt för våra ställningstaganden har varit att auto-

matisk behandling av personuppgifter medför effektivitetsvinster och

arbetsbesparingar. De initialkostnader som följer våra förslag torde

av

uppvägas av de framtida kostnadsbesparingar datorstödet medför.

som Regeringen har givit direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att beskriva lämnade förslags effekter på jämställdhetspolitiken och regionalpolitiken. Enligt vår uppfattning påverkar våra förslag inte dessa områden.

13 Författningskommentar

13.1 Förslag till lag

om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

Namnet på lagen anknyter till den föreslagna lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och har givetvis den lagen som utgångspunkt. Lagen har vidare som utgângpunkt dels bestämmelserna i förslaget till personuppgiftslag om behandling av personuppgifter, dels de

särskilda integritetshänsyn som behandling av personuppgifter hos en

brottsbekämpande myndighet förutsätter. En arman grundtanke bakom

lagen är att förutsättningarna för att behandla personuppgifter vid bekämpning av brott inom skatteområdet i princip skall vara desamma

oavsett om uppgifterna behandlas hos polisen eller hos skattebrotts-

enheterna. Vid utformningen lagen har därför bl.a. Europarådets

av

rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissek-

torn beaktats. Lagen har också i den mån vi har bedömt att så varit lämpligt haft Registerutredningens förslag till polisdatalag som förebild. Lagen är indelad i tre huvudavsnitt. Lagen innehåller för det första allmänna bestämmelser som gäller vid varje form av behandling av

personuppgifter som sker i skattemyndigheternas brottsbekärnpande

verksamhet med undantag för sådan manuell behandling som inte sker i viss angiven form. Därutöver innehåller lagen särskilda bestämmelser för behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet såsom denna definieras i lagen samt slutligen särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter i databaser.

Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter inom den brottsbekämpande verksamhet som skattemyndigheter bedriver med stöd av lagen 0000:000 om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.

258 Författningskommentar sou 1998:9

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatisk eller personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en om

strukturerad samling personuppgifter, vilka är tillgängliga för

av sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.

l bestämmelsen anges lagens tillämpningsområde se avsnitt 7.5.

Skattemyndighetens arbetsuppgifter i fråga om att bekämpa brott framgår av lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredning. Enligt den lagen skall skattemyndigheterna biträda åklagaren vid utredning av brott inom skatteområdet, själva utreda vissa brott i förenklad brottsutredning samt bedriva spaning, kriminalunderrättelseverksamhet och brottsförebyggande verksamhet. Utanför lagens tillämpningsområde faller behandling av personuppgifter i samband med de interna, administrativa åtgärder som kan förekomma inom verksarnhetsgrenen. Av andra stycket framgår att manuell behandling, som inte sker i viss angiven form, undantas från lagen.

2 § Vid behandling av personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen 0000:000 endast om det följer av denna lag eller av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Regeringen föreslår i lagrâdsremissen om personuppgiftslag att lagen på samma sätt som den nuvarande datalagen skall ha generell räckvidd

lagrådsremissen s. 40 Om inget annat följer av annan lag eller för-

ordning skall alltså personuppgiftslagens bestämmelser gälla oavsett i vilka sammanhang personuppgifterna behandlas. I och för sig är det lagtekniskt möjligt att endast föreslå sådana bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen och i övrigt hänvisa till den lagens bestämmelser. På det sättet undviker man att den särskilda lagen tyngs av allmänna bestämmelser som främst hör hemma i den generella lagen. Den föreslagna polisdatalagen har utformats detta sätt. Samtidigt finns en risk att bestämmelserna om behandling blir svåra att tillämpa om de är utspridda i olika författningar. Vi har valt följande lösning. Samtliga bestämmelser som har betydelse för hur och när behandling av personuppgifter får ske

i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet finns samlade i

lagen. Förutom att innehålla alla de särregleringar i förhållande till

personuppgiftslagen som är föranledda av verksamheten, har också

personuppgiftslagens grundläggande krav behandling

av person-

uppgifter arbetats in i lagen i tillämpliga delar. Andra bestämmelser

i personuppgiftslagen som är tillämpliga verksamheten, t.ex.

bestämmelser säkerhetsföreskrifter eller om Datainspektionens om

befogenheter, har sin naturliga plats i den generella lagstiftningen. I

Författningskommentar 259

dessa delar hänvisar lagen behandling personuppgifter vid

om av

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar till personuppgifts-

lagen. Av 2 § framgår att endast sådana bestämmelser i personuppgiftslagen till vilka denna lag hänvisar skall gälla för verksamheten.

Definitioner

3 § fråga om definitioner gäller 3 § personuppgiftslagen.

Med databas förstås en samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Med kriminalunderrättelseverksamhet avses skattemyndighets behandling av personuppgifter i syfte att klarlägga brottslig om verksamhet har utövats, utövas eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt rättegångsbalken.

Personuppgiftslagen definierar de centrala begrepp används vid

som

behandling av personuppgifter, t.ex. behandling av personuppgifter, blockering av personuppgifter, den registrerade, personuppgifts-

ansvarig, personuppgifter, tillsynsmyndigheten och tredje man. Begreppen är relevanta även när behandlingen sker i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Vi har valt att, i fråga om de mer eller mindre permanenta samlingar av personuppgifter som kommer att föras helt eller delvis automatiskt i den brottsbekämpande verksamheten, använda ett nytt begrepp, nämligen databas. Begreppet databas avser en samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning

eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Begreppets innebörd

har närmare behandlats i avsnitt 7.7. Skattebrottsenheterna kommer att få befogenhet att samla in,

bearbeta och analysera information om skattebrottslighet även utanför

förundersökningarna. I denna lag definieras sådan verksamhet som kriminalunderrättelseverksamhet. Kriminalunderrättelseverksamheten tjänar bl.a. till att ta fram underlag som kan läggas till grund för vilken inriktning i stort en verksamhet skall ha eller för att initiera konkreta brottsutredningar. I vid bemärkelse kan underrättelseverksamheten sägas syfta till att klargöra om brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses. Undersökningar syftar till som att utröna om brott begåtts kan förekomma även inom för ramen en

förundersökning. Förundersökning skall inledas om det finns an-

ledning anta att ett konkret brott har begåtts. I andra fall, då den som brottsbekämpande myndigheten endast har anledning anta att brottslig

verksamhet har förövats, får undersökningen företas ett kriminal-

som underrättelseprojekt.

260 Författningskommentar

Personuppgiftsansvarig

4 § Skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som sker inom myndigheten med stod denna lag. av

I förslaget till personuppgiftslag definieras den personuppgiftsansvarige som den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen personuppgifter. Med av uppgiften som personuppgiftsansvarig följer vissa skyldigheter, t.ex. att rätta felaktiga uppgifter och att ersätta skada felaktig besom handling kan ha orsakat. Närmare överväganden varför skattemynom dighet i stället för skattebrottsenhet skall personuppgiftsansvarig vara för sådan behandling som sker hos en enhet framgår avsnitt 7.8. av

Grundläggande krav på behandling av personuppgifter m.m.

5 § Personuppgifter får behandlas i skattemyndighets brottsbekämpande verksamhet som avses i 1 § för att utföra brottsutredningar, bedriva spaning och kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om brott som avses i 1 § första stycket lagen skattemyndigheters om medverkan i brottsutredningar eller förebygga brott som avses i

Bestämmelsen är utformad så att inga tveksamheter skall råda i fråga om skattemyndighets generella behörighet att behandla personuppgifter

i den brottsbekämpande verksamheten. Den anknyter till de arbets-

uppgifter som skattemyndigheterna skall ha enligt 1-4 §§ lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Av 1 § andra stycket nämnda lag framgår att skattemyndighet kan komma att få utreda även andra brott än brott inom skatteområdet. 5 § innehåller därför inte någon begränsning till brott inom skatteområdet. Sådan behandling med bestämmelsen hade kunnat ske med som avses stöd av 10 § i förslaget till personuppgiftslag och då i första hand

punkterna c, e och En beskrivning innehållet i dessa punkter

av finns i avsnitt 7.9. Lagen innebär således ingen utvidgning rätten av att behandla personuppgifter i förhållande till personuppgiftslagen. För att behandlingen skall vara tillåten måste därutöver ytterligare

förutsättningar vara uppfyllda. De närmare förutsättningarna för

behandlingen framgår av de följande bestämmelserna och, i fråga om viss behandling, av de särskilda avsnitten om kriminalunderrättelseverksamhet och databaser.

Författningskommentar 261

6 § Skattemyndigheten skall se till att personuppgifter behandlas endast när det är lagligt, att personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt, att personuppgifter samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, att personuppgifter inte behandlas för ändamål är oförenliga som med dem för vilka uppgifterna samlades in, att personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen,

att inte fler personuppgifter behandlas än är nödvändigt med

som hänsyn till ändamålen med behandlingen, att personuppgifter som behandlas är riktiga och, det är om nödvändigt, aktuella, att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna

personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen samt

att personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad är som

nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. fråga om behandling av personuppgifter för historiska, statistiska

eller vetenskapliga ändamål gäller 9 § andra och tredje styckena personuppgiftslagen i tillämpliga delar.

6 § första stycket i denna lag har samma innehåll 9§ första som stycket i förslaget till personuppgiftslag. Bestämmelsen drar upp ramarna och anger de grundläggande kraven för behandlingen av

personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

Utgångspunkten har varit att personuppgiftslagens grundläggande krav på behandling bör gälla även när behandling sker i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet. Integritetshänsyn fordrar därjämte särskilda krav när behandling sker i brottsbekämpande verksamhet. Vilka dessa krav är framgår av 7 § och de särskilda bestämmelav serna om kriminalunderrättelseverksamhet och databaser. I andra stycket finns en hänvisning till personuppgiftslagens regler i fråga om behandling för vissa ändamål inte skall oförenliga som vara

med det verkliga ändamålet med behandlingen. Genom denna

hänvisning beaktas bl.a. arkivlagens bestämmelser.

7 § Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana upplysningar behöver dock inte antecknas de saknar om betydelse för syftet med behandlingen.

Genom denna bestämmelse kommer lagen att uppfylla de ytterligare krav behandling ställs i Europarådets rekommendation som om användningen av personuppgifter inom polissektorn.

Fötfattningskommentar sou 1998:9

Enligt artikel 3.2 i rekommendationen skall olika kategorier av uppgifter hållas isär så långt det är möjligt. Hänsyn skall tas till uppgifternas riktighet och tillförlitlighet. Man bör skilja mellan bekräftade och obekräftade uppgifter, mellan fakta och åsikter, mellan pålitlig information och information som grundas på gissningar samt mellan fall då antagandet om inforrnationens riktighet grundar sig konkreta skäl och fall då det inte finns några sakskäl till stöd för ett sådant antagande. Rekommendationen gäller även för skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Avsikten med denna bestämmelse är således att det tydligt skall framgå om en uppgift grundas på fakta eller antaganden. Möjligheten att bedöma uppgiftens tillförlitlighet är särskilt viktig inom kriminalunderrättelse-

verksamheten, men även i förundersökningar har bestämmelsen

betydelse. Värderingen av uppgifterna underlättas genom sådana upplysningar som avses med bestämmelsen och därmed förbättras beslutsunderlaget. Inom polisen utvecklas för närvarande ett sådant system för värdering av information som avses med denna bestämmelse. När skattemyndigheterna utvecklar ett eget system bör de kunna ta tillvara polisens erfarenheter. En skillnad mellan det informationsflöde som mottas av polisen och det som mottas av skattebrottsenheterna är i och för sig att polisen i långt större utsträckning får uppgifter från kriminella eller genom tips från allmänheten. Skattebrottsenheterna väntas få de flesta uppgifterna från interna uppgiftslämnare inom skattemyndigheterna. Enheternas behov att gradera tilltron till en uppgiftslämnare eller uppgifternas tillförlitlighet är mindre än polisens. Alla uppgifter behöver inte värderas på ovanstående sätt. Saknar upplysningarna om trovärdighet och riktighet betydelse för syftet med behandlingen behöver de inte antecknas. Bedömningen av om sådana upplysningar behöver antecknas eller inte får avgöras av den som behandlar en uppgift, efter en bedömning i det enskilda fallet.

Behandling av känsliga personuppgifter

8 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,

religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening,

hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är nödvändigt för syftet med behandlingen.

Den föreslagna personuppgiftslagen innehåller dels en bestämmelse om förbud mot behandling av vissa känsliga personuppgifter 13 §, dels

Författningskommentar 263

särskilda undantag från förbudet 15-19 §§. Ytterligare undantag skall få meddelas regeringen eller myndighet regeringen bestämmer av

i särskilda fall med stöd av 20 § i den föreslagna personuppgiftslagen. Vi anser att förbud mot behandling av känsliga personuppgifter som

huvudregel skall gälla även i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet, att sådan behandling undantagsvis skall få ske. men Bestämmelsen härom har utformats med beaktande av dels bestämrneli 2 kap. 3 § RF enligt vilken anteckning om medborgare i allmänt sen register inte utan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning, dels artikel 2.4 i Europarådets rekommendation om användningen personuppgifter inom polissektorn enligt vilken av

uppgifter om en person inte får samlas in enbart på grund av hans etniska sexuella läggning, politiska uppfattning eller

ursprung, tillhörighet till organisation inte är förbjuden i lag. Uppen som gifterna får enligt artikel 2.4. dock samlas in det är absolut nödom vändigt med hänsyn till en särskild undersökning.

Såsom framgår paragrafens första stycke får uppgifter om en

av inte registreras eller annat sätt behandlas endast person exempelvis den grunden att han har vissa politiska åsikter eller tillhör viss Däremot kan enligt andra stycket sådana känsliga personras. uppgifter få behandlas uppgifter behandlas av andra om om personen skäl. Detta kräver dock att det är nödvändigt med hänsyn till behand-

lingens ändamål. I skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet

torde det ytterst sällan kunna komma i fråga att behandla de känsliga personuppgifter som bestämmelsen avser.

Användning av personnummer

9§ Uppgift får behandlas endast när det är om personnummer motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl.

Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 22 § i förslaget till personuppgiftslag. Den bestämmelsen motsvarar i sin tur 7 § andra stycket

datalagen i dag gäller i polisiär verksamhet. Frågan om när

som uppgift får behandlas skall uttryckligen regleras i om personnummer denna lag.

264 Författningskommentar

Inhämtande av uppgifter

10 § Om inhämtande uppgifter från databaser, inte regleras av som i denna lag, är särskilt föreskrivet.

Skattebrottsenheternas rätt att hämta in uppgifter från den fiskala verksamheten och från andra myndigheter regleras inte denna lag, av utan måste i stället framgå av de bestämmelser reglerar utlämsom nandet av uppgifter. Sådana bestämmelser finns dels i sekretesslagen,

dels i de särskilda registerförfattningarna t.ex. polisregisterlagen

som och skatteregisterlagen. Att hämta in uppgifter från databaser är att behandla uppgifterna. Lagens krav behandling måste således uppfyllda för vara att skattebrottsenheterna skall få hämta in uppgifterna.

Utlänmande av uppgifter

11 § Uppgifter skall på begäran lämnas ut till

riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen,

regeringen och domstolar för prövning av beslut utlämnande om av

uppgifter.

åklagare, polismyndighet om uppgiften har betydelse för den brottsbekämpande verksamheten, skattemyndighet, polismyndighet eller tullmyndighet det behövs om i ett konkret och aktuellt ärende,

Brottsförebyggande rådet för framställning rättsstatistiken

av samt andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa

slag av ärenden eller för särskilda fall ger tillstånd till detta.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om utlämnande av och direkt tillgång till uppgifter- Uppgifter får lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig

organisation, om utlämnandet följer av internationell konvention som

Sverige har tillträtt eller av överenskommelse som Sverige efter

riksdagens godkännande har träffat.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår

av sekretesslagen 1980:100.

I paragrafen, som motiveras närmare i avsnitt 7.11, regleras förut-

sättningarna för att lämna ut uppgifter från skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

1998:9 Författningskommentar 265 SOU

Uppgifter får för det första lämnas till de olika tillsynsmyndig-

heterna, dvs. riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Data-

inspektionen.

Enskild eller myndighet har fått avslag en begäran om att få som uppgifter har rätt att överklaga beslutet. Såväl regeringen som ut domstol bör då för sin prövning av överklagandet ha tillgång till den uppgift begärs utlämnad jfr 15 kap. 7 och 8 §§ sekretesslagen. som I vårt lagförslag finns dessutom en särskild bestämmelse om överklagande sådana beslut till allmän förvaltningsdomstol, 34 av Uppgifter får lämnas ut till åklagare. Det ankommer polisen att se till att ett helhetsgrepp tas över kriminaliteten inklusive den inom skatteområdet. Lagen innehåller en särskild regel att polisen har rätt att ta del av uppgifter som kan om antas ha betydelse för den brottsbekämpande verksamheten.

Andra skattebrottsenheter samt polismyndigheter och tullmyndigheter får uppgifter de behövs i ett konkret och aktuellt ärende.

ut om Detsamma gäller den fiskala verksamheten inom skatteförvaltningen. Brottsförebyggande rådet får ta del de uppgifter som behövs för av rättsstatistiken. Vilka uppgifterna är framgår lagen 1995:606 och av

förordningen 1995:1060 vissa personregister för officiell

om statistik. Av de uppgifter behandlas hos skattebrottsenheterna som kommer detta främst att beröra uppgifter om anmälda brott.

Andra myndigheter än de nämnda får inte del av uppgifter för

nu vilka sekretess gäller i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet, inte regeringen har förordnat därom med stöd av om bemyndigandet i punkten 7 eller utlärrmande ändå kan ske med om sekretesslagen. stöd av Närmare föreskrifter utlämnande och direkt tillgång till om om uppgifterna får meddelas regeringen eller myndighet regeringen av bestämmer. De närmare bestämmelserna utlämnandet beror bl.a. om på hur underrättelseverksarnheten och det övergripande myndighetssamarbetet organiseras. Det är därför inte ändamålsenligt att detaljreglera utlämnandet i lag. Av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen framgår att uppgifter får

röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation endast

utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag om

eller förordning eller uppgiften i motsvarande fall skulle få

om utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen uppgiften lärrmas till den utländska myndigheten eller att mellanfolkliga organisationen. Genom bestämmelsen i tredje stycket får utlämnande ske i större utsträckning än vad medges i 1 kap. som 3 § tredje stycket sekretesslagen. Utlärnnande får ske om det följer av internationell konvention Sverige har tillträtt och efter överensen som

Författningskommentar

kommelse som Sverige med riksdagens tillstånd har träffat med främmande stat. Slutligen hänvisas i fjärde stycket till sekretesslagens regler som möjliggör utlämnande oavsett sekretess. Främst 14 kap. 3 § och avses 1 kap. 5 § sekretesslagen samt den ovan nämnda bestämmelsen i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen.

Information till den registrerade

12 § När uppgifter om en person samlas in från denne själv i en

brottsutredning, skall skattemyndigheten självmant lämna den

registrerade information rörande behandlingen.

13 § Informationen enligt 12 § skall omfatta

uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med behandlingen samt

all övrig information som behövs för att den registrerade skall kunna ta till vara sina rättigheter, såsom information mottagarna

om av uppgifterna, skyldigheten att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information. Uppgifter behöver inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till.

14 § fråga om information som skall lämnas efter särskild ansökan

gäller 26 § personuppgiftslagen.

15 § I den utsträckning det är föreskrivet i lag eller annan författning

eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade, gäller inte bestämmelserna i 12-14 §§.

I den föreslagna personuppgiftslagen finns bestämmelser om att den personuppgiftsansvarige skall informera den registrerade om att dennes personuppgifter är föremål för behandling 23-27 §§. Skyldigheten gäller både när uppgifter om en person samlas in från denne själv och när uppgifterna samlas in från en annan källa. Enligt bestämmelserna skall den personuppgiftsansvarige också till var och en som ansöker om det, en gång per kalenderår gratis lämna information om personuppgifter som rör sökanden behandlas eller inte 26 §. Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för den registrerade att bevaka sina rättigheter och de är därför av stor betydelse för skyddet den av enskildes integritet. Bestämmelserna om informationsskyldighet skall i tillämpliga delar arbetas in i denna lag.

Författningskommentar 267

Information om uppgifter behandlas i skattebrottsenheternas som verksamhet kan ofta komma i konflikt med skyddsvärda intressen. Av 15 § i vårt lagförslag följer att rätten att få information inte skall gälla i den utsträckning det finns särskilda regler om att uppgifterna inte får lämnas ut. Bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess går före rätten för den registrerade att få information behandling. Skattemyndigom heterna behöver därför inte informera om behandling av personuppgifter, om man därigenom skulle röja sekretessbelagda uppgifter om någon enskild eller sådana uppgifter som skulle kunna motverka skattebrottsenheternas verksamhet. Med hänsyn till att hinder för att lämna information föreligger i mycket stor utsträckning i skattebrottsenheternas verksamhet, är det inte ändamålsenligt att skattemyndigheterna utan att någon ansöker om det i varje enskilt fall skall pröva om information skall lämnas ut i andra fall än då uppgifterna om en person hämtas från denne själv. Närmare överväganden om bestämmelsernas utformning framgår av avsnitt 7.12.

Rättelse

16 § Skattemyndighet är skyldig att snarast rätta, blockera eller utplåna personuppgifter som myndigheten inte har behandlati enlighet med denna lag eller med föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Skattemyndigheten skall underrätta den till vilken uppgift har lämnats om åtgärden, om den registrerade begär det eller om en mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade kan undvikas genom underrättelsen. Underrättelse behöver inte lämnas om det är omöjligt eller innebär en oproportionerligt stor arbetsinsats.

Enligt denna bestämmelse skall skattemyndighet rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Rättelse sker antingen genom att den felaktiga uppgiften korrigeras eller genom att den förstörs. Innebörden av att blockera en uppgift är att den förses med tydlig information om att den är spärrad, om anledningen till spärren och att den inte får lämnas ut till tredje Sker rättelse man. skall den till vilken uppgift lämnats underrättas om rättelsen. Skyldigheten att lämna uppgifter om rättelse är dock inte undantagslös. Underrättelse behöver bara ske om den registrerade begär det eller om det kan antas att det genom en underrättelse skulle kunna undvikas en mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade. Skattemyndigheten kan underlåta att underrätta om rättelse om detta inte kan ske utan en oproportionerligt stor arbetsinsats eller om det är omöjligt. Här kan nämnas att det inte finns något krav på att Skattemyndigheten håller reda på till vilka vissa uppgifter lämnats.

268 Färfattningskommentar

Bestämmelsen motsvarar i stora delar 28 § i förslaget till personuppgiftslag. Med hänsyn till att skattemyndigheterna endast i undan-

tagsfall kommer att kunna informera den registrerade om behandling

personuppgifter i den brottsbekämpande verksamheten, skall dock av skattemyndigheterna vara skyldiga att rätta felaktiga uppgifter oberoende av om det sker begäran av den registrerade.

Säkerheten vid behandling

17 § I fråga om säkerheten vid behandling gäller 30-32 §§ personuppgiftslagen i tillämpliga delar.

Av 30-32 §§ förslaget till personuppgiftslag följer bl.a. att en personuppgiftsansvarig skall vidta lämpliga tekniska och organisatoriska

åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgärderna

skall åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå. Datainspektionen skall kunna meddela föreskrifter de säkerhetsåtgärder som behövs i om enskilda fall och i övrigt utfärda allmänna råd i fråga om säkerhet vid behandlingen. Bestämmelserna skall gälla när uppgifter behandlas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet.

Personuppgiftsombud

18 § Skattemyndighet skall utse personuppgiftsombud. Uppgiften om

utsetts skall anmälas till Datainspektionen. vem som

I fråga personuppgiftsombudets uppgifter gäller 38-40 §§

om

personuppgiftslagen.

Bestämmelsen är närmare beskriven i avsnitt 7.14. Genom skyldig-

heten att utse personuppgiftsombud säkerställs ett gott integritetsskydd.

Ansvaret för behandling personuppgifter hamnar där det bäst hör av hemma, nämligen hos den som utför behandlingen. Personuppgiftsombudets ställning liknar internrevisors. I detta sammanhang kan en pekas på skyldigheterna i nuvarande datalag 8 § fjärde stycket och sekretesslagen 15 kap. 11 § andra stycket 7 att utse kontaktmän

respektive offentlighetsansvariga. I förslaget till personuppgiftslag är möjligheten att utse personuppgiftsombud ett alternativ till skyldigheten att anmäla behandling till Datainspektionen. Enligt vår upp-

fattning skall skattemyndigheterna i den brottsbekämpande verksamheten anmäla behandling till Datainspektionen endast i ett fall, nämligen när sådana databaser inrättas omfattas av de särskilda som bestämmelserna därom och skall innehålla vissa uppgifter om som

brott se 33 § i lagförslaget.

Författningskommentar 269

Personuppgiftsombudet har till uppgift att till skattemyndigse att heten behandlar personuppgifter på ett korrekt och lagligt och sätt påpeka eventuella brister. Vidtar myndigheten inte rättelse skall personuppgiftsombudet anmäla förhållandet till Datainspektionen. Personuppgiftsombudet skall föra en förteckning över de behandlingar som utförs av den personuppgiftsansvarige.

Sanktioner

19 § I fråga om skadestånd gäller 48 § personuppgiftslagen.

Av 48§ förslaget till personuppgiftslag följer den

att personupp-

giftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada och den kränkning av den personliga integriteten behandling

som en av personuppgifter i strid med den lagen eller god sed vid behandling av personuppgifter har orsakat. I princip är skadeståndsansvaret strikt,

men det finns möjlighet att efter skälighetsbedömning helt eller

en delvis jämka skadeståndet den personuppgiftsansvarige kan visa om att den felaktiga behandlingen inte berodde på honom eller henne. Den

närmare innebörden av skadeståndsskyldigheten framgår 140 f

av s. i lagrådsremissen. i Personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd 48 § skall gälla i fråga om sådan behandling som sker i skattemyndigheters brottsbekämpande verksamhet.

20 § Till böter eller fängelse i högst månader eller, brottet är sex om grovt, till fängelse i högst två år döms den uppsåtligen eller som av oaktsamhet

lämnar osann uppgifti information till registrerade föreskrivs

som i denna lag eller i anmälan till Datainspektionen enligt 33 behandlar personuppgifter i strid med 8 22-23 §§, 26-27 §§ eller 30-32 §§ eller låter bli att göra anmälan enligt 33

Paragrafen, som har 49§ personuppgiftslagen förebild, har som

anpassats till den specialreglering som gäller för skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Straffbestämmelsen innebär att

underlåtenheten att anmäla databas för förhandskontroll eller en avgivandet av osann uppgift i sådan anmälan eller i information till den registrerade, likaså oriktig behandling dels känsliga av personuppgifter, dels i kriminalunderrättelseverksamhet eller i databaser som omfattas av de särskilda bestämmelserna därom, är förenade med straffansvar.

270 Författningskommentar sou 1998:9

Vid bedömandet brottet är grovt kan beaktas sådana omav om ständigheter att de olagligt behandlade uppgifterna avsett försom hållanden avsevärd betydelse för den registrerade och att gärningsav

insett detta eller att gärningsmannen lämnat osanna uppgifter

mannen för undkomma påföljd eller vinna någon annan fördel eller att det att brottsliga utnyttjandet uppgifterna annars framstår som hänsynslöst. av Bara i undantagsfall torde gärning som begåtts av oaktsamhet kunna en betraktas som ett grovt brott.

Datainspektionens befogenheter m.m.

21 § I fråga Datainspektionens befogenheter och om överklagande om

inspektionens beslut gäller 43-47 §§ och 51 § personuppgiftslagen

av i tillämpliga delar.

Datainspektionen skall utöva tillsyn över tillämpningen av person-

uppgiftslagen och de särskilda registerförfattningarna, däribland denna.

Inspektionen skall ha rätt att på begäran få tillgång till de person-

uppgifter behandlas, upplysningar och dokumentation rörande

som behandlingen och säkerheten vid denna och tillträde till lokaler som har anknytning till behandlingen. Behandlas uppgifter ett olagligt sätt får Datainspektionen, sista utväg, vid vite förbjuda som en behandlingen. Datainspektionens beslut får överklagas. Bestämmelserna skall gälla även för Skattemyndigheten med det undantaget det inte torde komma i fråga att vitesförelägga en att myndighet inom offentlig statlig verksamhet jfr avsnitt 7.17.

Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter

i kriminalunderrättelseverksamhet

I 22-24 §§ har bestämmelser intagits om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Beträffande begreppet kriminalunderrättelseverksarnhet hänvisas till kommentaren till 3 § och till avsnitt 7.7.

Lagens allmänna bestämmelser liksom förslaget till personuppgiftslag medger att personuppgifter behandlas helt eller delvis auto-

matiskt eller i viss angiven form manuellt i skattemyndigheternas - brottsbekämpande verksamhet inklusive kriminalunderrättelseverksamheten. De särskilda bestämmelserna kriminalunderrättelseverksamhet om

inskränker rätten för skattemyndigheterna att behandla personuppgifter

helt eller delvis automatiskt i sådan verksamhet. Bestämmelserna gäller utöver de allmänna bestämmelserna för sådan behandling. När

Färfattningskommentar 271

behandling sker manuellt i kriminalunderrättelseverksamheten och omfattas av lagen, gäller endast de allmänna bestämmelserna.

Bestämmelserna i princip skattemyndigheterna möjlig-

ger samma heter att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksarnhet

som polisen skall ha enligt Registerutredningens förslag till polis-

datalag. I ett väsentligt avseende avviker denna lag från förslaget till polisdatalag. Behandlingen måste ha anknytning till misstanke om brottslighet som omfattar brott för vilka fängelse lägst månader sex kan följa. De närmare övervägandena såvitt gäller 22-24 §§ finns i avsnitt 7.18.

22 § I kriminalunderrättelseverksamhet fär personuppgifter behandlas

helt eller delvis automatiskt i särskild undersökning, brott

som avser som anges i lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och för vilka fängelse lägst sex månader kan följa. Sådan

behandling får dock ske endast om undersökningen syftar till att

ge

underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott.

I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter samlas in och

lagras i en informationsdatabas i enlighet med vad i

som anges 27-29 §§.

Enligt bestämmelsen får personuppgifter behandlas helt eller delvis automatiskt i kriminalunderrättelseverksamheten endast i vissa fall. För det första får uppgifterna behandlas automatiskt i särskild en undersökning som gäller brott för vilka fängelse lägst månader kan sex följa och som syftar till att underlag för beslut förundersökning ge om eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. För det andra får uppgifterna behandlas i informationsdatabaser. Informationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksamhet regleras i 27-29 §§ och kommenteras i anslutning därtill. En särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksarnhet skall vara väl avgränsad och avse viss angiven brottslighet. Information som behandlas i en särskild undersökning får naturligtvis också användas

i den därpå följande förundersökningen.

I avsnitt 7.18 framgår de närmare övervägandena för att begränsa rätten att behandla personuppgifter automatiskt till de fall när misstanken avser brottslighet omfattar brott för vilka fängelse som lägst sex månader kan följa. Exempel därpå är grovt skattebedrägeri och grovt bokföringsbrott. I korthet innebär övervägandena att

automatisk behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelse-

verksamhet får anses så integritetskänlig att den bör tillåtas endast när det är fråga om de allvarligaste brotten skattemyndigheterna som kommer att utreda.

Författningskommentar sou 1998:9

23 § Beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som avses

i 22 § skall chef för skattemyndighet eller någon denne fattas av som

sätter i sitt ställe. Beslutet skall innehålla uppgift ändamålet med om behandlingen och när den särskilda undersökningen skall vara om avslutad samt de föreskrifter i övrigt som behövs för att förebygga otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Skattemyndighet skall föra förteckning över beslut som avses i en första stycket.

Av bestämmelsen framgår att beslut att inleda behandling skall fattas

på chefsnivå och innehålla uppgifter behandlingens ändamål och

om när den särskilda undersökningen skall avslutad. Besluten skall vara finnas samlade. Ändamålet bör preciserat för att underlätta både för den vara noga skall behandla uppgifterna och för Datainspektionen i sin som tillsynsverksamhet. Generellt skall ändamålet med behandlingen vara underlag för beslut att inleda förundersökning eller utgöra att ge om underlag för operativa åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Mer specificerat sammanfaller behandlingens ändamål med ändamålet med den särskilda undersökningen. Då tiden bestämts för den särskilda undersökningen gått till som skall undersökningen normalt avslutad. Är den inte det, bör ända vara

behandlingen personuppgifter endast i undantagsfall fortsätta.

av

Bestämmelsen är inte gallringsregel, utan skall som en regel om

en ses hur underrättelseverksamhet skall bedrivas.

Den beslutar inleda behandling personuppgifter i särskild

som att av undersökning skall meddela de föreskrifter som behövs för att

förebygga intrång i den personliga integriteten hos den person vars personuppgifter behandlas. Vilka föreskrifter som behövs beror

ändamålet med undersökningen. Det kan röra sig om t.ex. hur information skall få inhämtas eller hur ofta och på vilket sätt arbetet

skall avrapporteras. En förteckning över besluten underlättar kontroll och tillsyn av

behandlingen personuppgifter inom underrättelseverksamheten. För-

av teckningen skall föras Skattemyndigheten och får inte ersättas av av

den förteckning personuppgiftsombudet är skyldig att föra.

som

24§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i

kriminalunderråttelseverksamhet.

Med hänsyn till den integritetsrisk behandling av personuppgifter som i kriminalunderrättelseverksamhet innebär, bör det vara så få som möjligt har tillgång till och för uppgifterna. Det kan som ansvarar exempelvis lämpligt att avgränsa tillgången så att endast de som vara

Författningskommentar 273

arbetar med kriminalunderrättelseverksarnhet får ha direkt tillgång till

uppgifterna. Sådana frågor, liksom andra detaljregleringar gällande behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet, bör

det ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

att närmare besluta om. Genom bemyndigandet möjlighet att

ges

detaljreglera behandlingen, innehåll, tillgång m.m.

Särskilda bestämmelser databaser

om

25 § De särskilda bestämmelserna databaser gäller inte behandling om

av personuppgifter i samband med förundersökning eller särskild undersökning.

Lagen innehåller dels allmänna bestämmelser all behandling om av personuppgifter, dels bestämmelser behandling personuppgifter om av i kriminalunderrättelseverksarnhet, dels särskilda bestämmelser om databaser. Vad förstås med databaser framgår kommentaren som av till 3 § och utvecklas närmare i avsnitt 7.7. De särskilda bestämmelserna databaser skall inte gälla om om

databasen inrättas och förs i förundersökning eller särskild

en en

undersökning. Närmare överväganden härom finns i avsnitt 7.19. Databaser i förundersökningar regleras de allmänna bestärmnel-

genom Är det fråga databaser i särskilda

serna. om undersökningar gäller

utöver de allmänna bestämmelserna även de särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i krimimalunderrättelseverksamhet. Andra databaser än de nu nämnda regleras de särskilda genom bestämmelserna om databaser och de allmärma bestämmelserna i

lagen. Manuell behandling personuppgifter omfattas inte

av av

begreppet databaser. Sådan behandling regleras bara i de allmänna

bestämmelserna och då endast om uppgifterna ingår i eller ingå avses

i en strukturerad samling personuppgifter vilka är tillgängliga för

av sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Lagen innehåller närmare bestämmelser två typer databaser, om av

vilket är motiverat mot bakgrund de särskilda integritetshänsyn

av som de aktuella databasernas omfattning och innehåll medför. Det gäller informationsdatabaser i kriminalunderrättelseverksarnhet 27-29 §§ och över kvarstående misstankar 30 och 31 §§. För andra databaser, som omfattas av de särskilda bestämmelserna, finns särbestämmelser som gäller när sådana databaser inrättas 32 och 33 §§.

274 Författningskommentar

sökbegrepp

26 § Personuppgifter som avses i 8 § första stycket får inte användas som sökbegrepp vid sökning i en databas. Utan hinder vad sägs i första stycket får nödvändigt av som sökbegrepp användas under den tid det behövs för rättelse eller för att

avhjälpa fel uppkommit till följd av brister i ett dataprogram.

som

Begränsningar sökbegrepp innebär att skattemyndigheterna inte får av söka i databaserna eller göra en sammanställning efter eget godtycke. Genom bestämmelsen i första stycket förbjuds sökning med använd-

ande känsliga personuppgifter. Vilka uppgifter som avses framgår

av 8 Från förbudet undantas enligt andra stycket sökning som sker av för att avhjälpa fel till följd av brister i ett dataprogram.

Informationsdatabas i kriminalunderrättelseverksamhet

27 § I kriminalunderrättelseverksamhet får informationsdatabas föras

endast för att underlag för beslut sådan särskild undersökning ge om som avses i 22

Bestämmelsen begränsar skattemyndigheternas rätt att behandla information i kriminalunderrättelseverksamhet. Förutom i de särskilda undersökningar regleras i 22-24 §§ får automatisk behandling som

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamheten ske endast i

av inforrnationsdatabaser och då med de villkor som framgår av denna och följande bestämmelse. Ändamålet med informationsdatabas i en kriminalunderrättelseverksamhet är att ge underlag för ett beslut att påbörja sådan särskild undersökning som avses i 22 Våra en överväganden om informationsdatabaser finns i avsnitt 7.20.

28 § Uppgift kan hänföras till enskild person fär föras in endast som den med uppgiften på konkreta grunder kan antas ha om som avses ägnat sig, ägna sig eller komma att ägna sig åt sådan brottslig verksamhet som avses i 22 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.

I paragrafen förutsättningarna för att uppgifter som kan hänföras anges till enskild skall föras in i en informationsdatabas. Utöver en person vad följer paragrafen får i sådan databas också föras in som av en

uppgifter visserligen enskild person men som inte kan

som avser en hänföras till den med uppgifterna. För att sådana uppgifter som avses

Föjattningskommentar 275

skall få registreras krävs inte annat än att uppgifterna är nödvändiga för ändamålet med behandlingen. Uppgifter hänförliga till enskild person får registreras endast om personen i fråga på konkreta grunder kan antas ha ägnat sig eller

ägnar sig brottslig verksamhet av sådant slag i 22 § eller

som anges kan komma att begå sådana brott. Beviskravet motsvarar vad i som

samband med förundersökningar kallas skälig misstanke". Som

framgår av 27 § skall ändamålet med registreringen att få fram vara underlag för en särskild undersökning i sin tur skall kunna leda som

fram till en förundersökning eller något annat beslut brottsföre-

av byggande eller brottsförhindrande karaktär. Även villkoren i paragrafens första stycke om är uppfyllda bör en infonnationsdatabas inte få innehålla varje tillgänglig uppgift om en registrerad person. Föreskrifter bör meddelas tydligt vilka som anger kategorier av personuppgifter som databasen får innehålla. För det första bör uppgifter om den registrerades identitet, t.ex. nanm, och adress förekomma. Även sådana uppgifter personnummer som

framgår av 8 § får anges som en del identitetsuppgiften det är

av om nödvändigt för ändamålet. Därutöver bör anges de konkreta omständigheterna i det särskilda fallet som ligger till grund för bedömningen att den registrerade kan antas ta befattning med brottslig verksamhet. Uppgifterna är en kontroll att registreringen står i av överensstämmelse med lagen och bör därför anges så utförligt som möjligt. Databasen bör också innehålla upplysning brottslighetens om karaktär och varför brottsligheten kan betraktas allvarlig i lagens som mening. Därutöver bör förekomma hänvisningar till andra registrerade personer som antas ta befattning med samma brottslighet samt upplysningar om att särskild undersökning har inletts och att personen förekommer i annan databas. Dessa detaljregleringar bör inte finnas i lagen. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, har i paragrafens andra stycke bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om innehållet i en informationsdatabas.

29 § Uppgift skall gallras senast ett år efter det att sådan uppgift som

enligt 28§ kan föranleda registrering sista gången infördes. Har

särskild undersökning som rör registrerad person inletts, behöver

gallring dock inte ske förrän undersökningen har avslutats.

Av lagens allmänna bestämmelser framgår att uppgifter i databas en inte skall finnas kvar där längre än vad är nödvändigt med hänsyn som till ändamålet. Genom denna bestämmelse skall uppgifterna dessutom gallras ett år efter det att uppgiften infördes. Har det innan året gått till ända förts in nya uppgifter är sådana att de om samma person som i sig kvalificerar att uppgifter om personen förs i informationsdatabasen skall en ny ettårsfrist löpa. Uppgifterna skall vidare få

276 Författningskommentar

kvarstå om en särskild undersökning inletts och då fungera ett

som slags index över de särskilda undersökningar genomförs. som En förhållandevis kort gallringsfrist har införts i fråga dessa om databaser. Ändamålet med infonnationsdatabas en är att uppgifterna senare skall kunna användas i särskild undersökning. Om denna en undersökning inte inom viss tid kommer till stånd, är det inte en längre motiverat att obestyrkta uppgifter finns anteckom en person nade i en databas.

Informationsdatabas över kvarstående misstankar

30 § Om en förundersökning avseende brott i 1 § lagen

som anges om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar och för vilket

svårare påföljd än fängelse ett år kan följa har lagts ned på grund av bristande bevisning, får uppgift brottsmisstanke lagras endast om

under förutsättning att den misstänkte enligt åklagares bedömning

alltjämt är skäligen misstänkt för brottet och uppgiften behövs för att

förundersökningen skall kunna tas upp på nytt. Om inte särskilda skäl föreligger, skall uppgift i första

som avses

stycket gallras senast tre år efter det att uppgiften infördes.

Av lagens allmänna bestämmelser följer att skattemyndigheterna kan behandla personuppgifter automatiskt i förundersökningar. Läggs

förundersökningen ned utan att åtal väckts, följer det vidare de av allmänna bestämmelserna att uppgifterna skall gallras, de inte om av andra skäl skall bevaras för framtiden. I vissa fall kan dock miss-

tanken kvarstå även om förundersökningen har lagts ned. Skattemyn-

digheterna har ett berättigat intresse att få behandla sådana perscnuppgifter. Uppgifterna i fråga har likheter med uppgifter underav rättelsekaraktär, eftersom de avser en person mot vilken förundersökning inte pågår. Bestämmelserna informationsdatabaser i om kriminalunderrättelseverksamheten är dock inte direkt tillämpliga, eftersom personen här är misstänkt för ett konkret brott. Lagen skall därför innehålla bestämmelser om informationsdatabaser över kvarstående misstankar. De närmare övervägandena för vårt ställningstagande finns i avsnitt 7.21.

Registrering får ske endast under förutsättning att förundersökningen har lagts ned på grund av bristande bevisning. Har förundersökningen

lagts ned på t.ex. den grunden att den misstänkte är oskyldig eller itt gärningen inte utgör brott skall det naturligtvis inte finnas någon anteckning i en inforrnationsdatabas om att personen alltjämt anses som misstänkt. Misstanken som föranleder registrering skall inte avse bagatellartade eller annars förhållandevis lindriga brott. Brottet skall kunna föranleda svårare straff än fängelse ett år. Härigenom kommer

Författningskommentar 277

behandlingen i informationsdatabas över kvarstående misstankar

att avse endast brott för vilka preskriptionstid löper under minst fem år jfr 35 kap. 1 § brottsbalken.

Åklagare skall besluta sådan registrering med

om som avses

bestämmelsen. Beslutet skall grunda sig på åklagarens bedömning

att den som registreras alltjämt är skäligen misstänkt för brott. Den misstänkte skall få registreras endast det behövs för att förunderom sökning mot honom skall kunna tas Endast sådana upp nytt. uppgifter som behövs för att detta ändamål skall kunna tillgodoses får registreras. Av lagens allmänna bestämmelser följer att uppgifterna skall gallras så snart de inte längre behövs. Av andra stycket i förevarande paragraf

framgår att de dessutom skall gallras senast efter tre år. Finns

särskilda skäl för det, får uppgifter i enskilda fall bevaras även efter det att treårsfristen gått ut. Frågan gallring bör då tas på om upp nytt inom en kort tidsrymd.

3 § Uppgift om att någon är misstänkt för brott får inte lagras om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller han lagakraftom genom vunnen dom har frikänts.

En informationsdatabas får inte omfatta uppgifter om personer mot vilka åtal har lagts ned eller ogillats. Eftersom bestämmelserna inte

gäller behandling av personuppgifter i samband med förundersökning, finns det dock inget hindrar att förundersökningen tas på

som om upp

nytt behandla uppgifter att i fråga är misstänkt, även

om personen om åtal mot honom tidigare skulle ha lagts ned eller ogillats.

Andra databaser

32 § Innan en databas inrättas skall ändamål och innehåll bestämmas

samt uppgift lämnas om när gallring senast skall ske. Databasen skall

ha en särskild benämning.

Regeringen får föreskriva att uppgifter i databas fär bevaras. en

Innan en databas inrättas, måste ändamålet med databasen klarläggas. Ändamålet skall preciserat. vara noga Allmänt hållna ändamåls-

beskrivningar, t.ex. att en databas skall föras för förebyggande och

förhindrande av brott, kan inte godtas. Innehållet i databasen skall anges så noga som möjligt. De uppgifter som skall registreras måste relevanta för ändamålet med vara databasen och inte fler än vad är nödvändigt för detta ändamål. som Hur länge uppgifter skall få bevaras i en databas beror databasens ändamål och de uppgifter som databasen skall innehålla. Utgångs-

278 Författningskommentar SOU 1998:5

punkten är att uppgifterna inte skall bevaras längre än vad som nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Med beaktande Europaav rådets rekommendation om användningen personuppgifter inom av polissektorn bör dessutom särskild betydelse tillmätas behovet att av bevara uppgifter med hänsyn till vad som i ett visst fall har framkommit under en förundersökning, utgången av en rättslig prövning. i synnerhet en frikännande dom, den registrerades rehabilitering, om utdömt straff har avtjänats eller om amnesti har utfärdats, der registrerades ålder samt skillnaden mellan olika typer uppgifter. av Av integritetsskäl bör databaser gallras. Regeringen får dock föreskriva undantag från skyldigheten att gallra en databas intresset om av att uppgifterna bevaras för forskningsändamål överväger integritetsintresset.

33 § Om en databas skall innehålla uppgift som ger upplysning om at; någon är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, skall databasen senast tre veckor innan den inrättas anmälas till Datainspektionen för förhandskontroll.

I ett fall skall behandling av personuppgifter i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet anmälas till Datainspektionen för förhandsgranskning. Sådan anmälan skall göras innan en databas får tas i bruk om databasen skall innehålla uppgifter som ger upplysning om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet. Datainspektionen, vars befogenheter enligt 43-47 i förslaget till personuppgiftslag även skall gälla behandling enligt denna lag, får då tillfälle att meddela föreskrifter om skyddsåtgärder. Om Datainspektionen anser att en anmäld databas innefattar en olaglig behandling av personuppgifter, skall inspektionen i första hand påpekanden genom och liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse. Går det inte att få rättelse på annat sätt eller om det är riskfyllt att vänta, skall inspektionen få förbjuda Skattemyndigheten att behandla personuppgifterna. Enligt personuppgiftslagen får Datainspektionens förelägganden förenas med vite. Dock torde vitesförelägganden inte förekomma inom statlig offentlig verksamhet. Förhandsgranskningen avser endast sådana databaser som omfattas av de särskilda bestämmelserna om databaser. Inrättas en databas i förundersökning en eller en särskild undersökning som skall innehålla sådana uppgifter om brottsmisstankar behöver de inte anmälas till Datainspektionen för förhandsgranskning. Ett exempel databaser som skulle omfattas av bestämmelsen och som måste anmälas för förhandsgranskning är databaser över brottsanmälan.

Författningskommentar 279

Överklagande

34 § Skattemyndighets beslut enligt 1 I 14 § och 16 § fâr överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstánd krävs vid överklagande till kammarrätten.

De flesta beslut som fattas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet och som gäller behandling personuppgifter enligt denna av lag är interna eller administrativa. Detta gäller t.ex. beslut om

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet jfr

23 § och i andra databaser jfr 32 §. Administrativa beslut fattas vid inrättande av alla typer av databaser. Utomstående berörs dock direkt av vissa beslut fattas med stöd som av denna lag. Det gäller då beslut i fråga utlämnande uppgifter om av enligt 11 om information enligt 14 § och rättelse enligt 16 om Genom denna bestämmelse föreskrivs att talan mot sådana beslut får föras vid allmän förvaltningsdomstol.

13.2 Förslag till lag ändring i om skatteregisterlagen

1980:343

1 § För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för

samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande

fysiska och juridiska personer, 2. revisions- och annan kontrollverksamhet, taxering enligt taxeringslagen 1990:324 samt bestämmande av pensionsgrundande inkomst, 4. redovisning, bestämmande och betalning skatt enligt skatteav

betalningslagen 1997:483, mervärdesskattelagen 1994:200, lagen

1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen 1990:912 om nedsättning socialavgifter samt lagen 1951:763 av om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för

avräkning enligt lagen 1985: 146 avräkning vid återbetalning

om av skatter och avgifter, bestämmande av skattereduktion enligt lagen 1993:672 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen

1995:1623 om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen

1996:725 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete pä bostadshus och lagen 1996:1231 skattereduktion för fastigom hetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,

280 Författningskommentar

skattemyndighets brottsbekämpande verksamhet enligt lagen 0000:000 skattemyndigheters medverkan i brottsutredningarsamt om

4. gäldenärsutredning enligt lagen 1993:891 om indrivning av

statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som i tredje stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen avses 1974: 174 identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. om

Skatteregistren skall enligt vårt förslag kunna användas i skattemyndigheternas brottsbekämpande verksamhet enligt lagen om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Detta skall framgå av 1 som de ändamål för vilka registren skall användas. Den intagna anger bestämmelsen innebär inte att skatteregistrens huvudsakliga ändamål ändras. Uppgifter registreras i skatteregistren skall först och som främst ha betydelse i beskattningsverksamheten. Skattebrottsenheterna får inte göra ändringar i eller tillägg till skatteregistren. Motiven till bestämmelsen framgår avsnitt 9.6.3. av

1 § När registren används för ändamål i 1 § tredje stycket a som avses

3 gäller lagen 0000:000 om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.

Bestämmelsen erinrar att den föreslagna lagen om behandling av om

personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

gäller även i de fall skattebrottsenheterna använder skatteregistren.

Förutsättningarna för att personuppgifter skall få behandlas enligt den

lagen medför bl.a. att Skattebrottsenheterna i praktiken inte får använda de urvalssystem används i den fiskala verksamheten för som inrikta verksamheten ett urval kontrollvärda objekt. Hänatt av

visningen till lagen behandling personuppgifter vid skattemyn-

om av digheters medverkan i brottsutredningar innebär bl.a. att med

skattemyndighet även Riksskatteverket, jfr. 1 § tredje stycket i

avses den lagen. Motiven till bestämmelsen finns i avsnitt 9.6.9.

10 § Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får

finnas endast för de ändamål i 1 § och i den utsträckning som anges i övrigt anges i andra-sjätte styckena. som Skattemyndigheten i länet får ha terminalåtkomst till uppgifter som i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, dock endast i fråga om uppgifter som avses

skall lämnas enligt 2 kap. 19 § lagen 1990:325 om självdeklaration

och kontrolluppgifter, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därutöver behövs för utfärdande skattsedel och dubblettskattsom av sedel. Skattemyndigheten får ha terminalåtkomst också till övriga

uppgifter i 7 § de, för pågående eller annat beskatt-

som avses om

Författningskommentar 281

ningsår, hänför sig till länet eller skattskyldig beskattas i avser som länet. Vidare får Skattemyndigheten ha terminalåtkomst till uppgifter som behövs inför och vid revision i den utsträckning regeringen föreskriver.

Skattemyndighet får i brottsbekämpande verksamhet

enligt lagen om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ha terminalåtkomst

till uppgifter i 5-7 §§, med undantag för uppgift som avses om

civilstándsändring enligt 5 § första stycket uppgifter enligt 5 §

första stycket uppgifter om registrerads barn enligt 5 § första stycket uppgifter enligt 5 § andra och tredje styckena samt uppgifter som avses i 7 § 16, 20, 22 och 23. Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter i som avses 5-7 §§.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter enligt

5 och 6 §§ samt 7 § 1,3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 7 § 12 och 13. Terminalåtkomsten får avse den som är registrerad som gäldenär hos krono-

fogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som sarnbe-

skattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är delägare. Av rådets förordning EEG 218/92 framgår att behörig myndignr het i ett annat EU-land får ha tenninalåtkomst till uppgifter rörande mervärdesskatt.

I 10 § finns bestämmelser om vilka myndigheter som får ha terminal-

åtkomst till det centrala skatteregistret och om terrninalåtkomsten endast skall avse vissa uppgifter. Vilka uppgifter som får registreras

i det centrala skatteregistret framgår av 5-7 §§. Skattebrottsenheterna skall med vissa begränsningar ha terminalåtkomst till uppgifterna i det centrala skatteregistret. Terminalåtkomsten skall gälla oavsett om uppgifterna hänför sig till det egna länet eller inte. De uppgifter som enheterna inte fâr terminalåtkomst till är för det första uppgifter som avses i 5 § punkten 1 om civilståndsändringar, punkten 4 om registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell församling och tillhörighet till svenska kyrkan, punkten 5 om den registrerades barn, uppgifter enligt andra stycket om personnummer för den hos vilken skattskyldig som inte uppnått 18 års ålder är folkbokförd samt uppgifter enligt tredje stycket om skattskyldig som inte har uppnått 15 års ålder. Skattebrottsenheterna får heller inte terminalåtkomst till uppgifter som anges i 7 § punkterna 16, 20, 22 och 23. Vad i dessa punkter är vissa som anges uppgifter om sjömansskatt, skattereduktion för fackföreningsavgift och kostnader för bostad m.m., antalet årsanställda i koncern samt

282 Författningskommentar sou 1998:9

uppgifter ersättningsbostad De närmare skälen i fråga om om m.m. skattebrottsenheternas terminalåtkomst till det centrala skatteregistret finns i avsnitt 9.6.4-9.6.7.

12 § Terrninalåtkomst till ett regionalt register får finnas endast för de ändamål anges i 1 § och endast i den utsträckning som anges i som

andra-fjärde styckena. Riksskatteverket och skattemyndighet i länet får ha tenninalåtkomst till de uppgifter avses i 11 § första stycket.

som Skattemyndighet får i brottsbekämpande verksamhet enligt lagen om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ha terminalátkomst till uppgifter som avses i 11 § första stycket.

Det skattekontor skall handlägga ett ärende får ha terminalsom åtkomst till handling som avses i 11 § andra stycket. Ett skattekontor får också ha terrninalåtkomst till handling som finns i ett ärende vid ett annat skattekontor det behövs för handläggningen av ett ärende. om

Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket eller skattemyndighet

i annat fall än i fjärde stycket får ha terminalåtkomst till som avses handling som avses i 11 § andra stycket.

I 12§ finns bestämmelser tenninalåtkomst till de regionala om skatteregistren. De regionala skatteregistren innehåller uppgifter som hänför sig till länet. I registren antecknas enligt 11 § första stycket

identitetsuppgifter om fysiska och juridiska personer i länet samt uppgifter taxeringsår, beskattningsâr, inkomstâr och redovis-

om

ningsperiod. Likaså antecknas uppgifter om de enskilda ärendena,

ärendebeteckning och ärendesamband, uppgift om beteckning på t.ex. handling eller uppgift att ärendet omprövats eller överklagats samt om domstols beslut. Registren får också enligt 11 § andra stycket innehålla handling kommit in eller upprättats i ett ärende. som

Skattebrottsenheterna skall ha terrninalåtkomst till uppgifter som registreras i registren med stöd ll § första stycket. Terminal-

av

åtkomsten skall även andra uppgifter än sådana som hänför sig

avse till det länet. För att tydliggöra detta har vårt förslag förts in i egna stycke. De närmare övervägandena i fråga om skattebrottsett eget enheternas tillgång till de regionala skatteregistren finns i avsnitt

9.6.8.

sou 1998:9 283

Bilaga 1

e tala

Kommittédirektiv

låtit

Register för

skattebrottsutredningar m.m. Dir.

1996:89

Beslut vid regeringssammanträde den 7 november I996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda vilka register en kommande skattekriminal vid skatteförvaltningen kan ha behov för skattebrottsav utredningar samt föreslå den författningsreglering registren år av som motiverad. Utredaren skall dessutom se över vilka ändringar som behövs i skatteregisterlagen l980:343 för att underlätta arbetet med utreda att skattebrott m.m. l uppdraget ingår att undersöka behovet tillgång till av uppgifter hos andra myndigheter. Utredaren skall också över inforrnase tionsutbytet mellan bl.a. tullmyndighetema och skatteförvaltningen.

Bakgrund

En framtida skattekriminal

Ekobrottsberedningen har i rapporten Effektivare ekobrottsbekåmpning Ds I996:I uttalat sig för att utredningar skattebrott skall handhas av av Skattemyndigheten. Det finns dock enligt Ekobrottsberedningen åtskilliga frågor som måste utredas närmare innan kan ställning till den man ta närmare utfonnningen skattekriminal. Det gäller bl.a. frågor hur av en om verksamheten vid skattekriminalen skall avgränsas i förhållande till annan brottsutredande verksamhet och vilka befogenheter den skall ha. Dessa frågor utreds nu vidare Ekobrottsberedningen. Beredningen av avser att omkring årsskiftet 1996/97 redovisa en rapport med fullständigt underlag för ett ställningstagande i dessa frågor. En kommande skattekriminal vid skattemyndighetema måste ha tillgång till effektiva verktyg i sin brottsutredande verksamhet. Skattebrotten är oña välplanerade och betydande belopp. rör Svaghetema i skanemyndighetemas kontrollsystem och handlåggningsrutiner utnyttjas. Skattemyndighetema måste i kommande skattekriminalverksamhet en

284 Bilaga 1 sou 19939

ADB-stöd motsvarande det polisen och tullen har med de justeringar ett kan föranledas inriktningen just mot skattebrott. Behovet av som av särskilda register i skattekriminalens verksamhet och hur befintliga register kan utnyttjas effektivare i verksamheten behöver därför utredas.

Skatteregistren

Skatteförvaltningen använder i dag i utsträckning ADB i sin stor verksamhet. lnom skatteförvaltningen finns mängd informationssystem en och register. För hela landet törs centralt skatteregister och för varje ett län regionalt skattercgister. Bestämmelser registren finns i ett om skatteregisterlagen 1980:343. Skatteregistren får användas bl.a. vid inkomst- och fönnögenhetstaxeringett samt vid bestämmande och uppbörd skatt. Registren skall även underlätta planeringen, samordningen och av uppföljningen revisions- kontrollverksamhet hela av och annan skatteområdet. l skatteregistren får de uppgifter behövs för beskattsom ningen registreras. Skatteregistren får inte användas för brottsutredande verksamhet. Detta skulle registren. l skatteregistren får inte heller strida mot ändamålet med uppgifter åtal väckts mot någon för misstänkt skattebrott eller om t.ex. att dom i skattebrottmål registreras. Samtliga skattemyndigheter får ha tenninalåtkomst till vissa basuppgifi det centrala skatteregistret, s.k. riksåtkomst. Skattemyndighetema har ter vidare praktiska skäl medgivits riksåtkomst till vissa uppgifter, t.ex. av mervärdesskatte- och arbetsgivaruppgiñer. Till det stora flertalet uppgifter i registret, bl.a. uppgifter från kontrolluppgiñer och flertalet uppgifter från självdeklarationer, får tenninalåtkomst finnas endast i den mån uppgifterhänför sig till länet eller rör skattskyldig beskattas i länet, s.k. na som länsåtkomst. För beskattningen punktskatteområdet finns särskilda register. Registren förs Skattemyndigheten i Dalarnas län, som är beskattningsav g myndighet. För uppbörd och administration används registret BRIS annan Besluts-, Redovisnings- och lnfonnationssystem för det Särskilda skattekontoret. Registret, förs med stöd tillstånd från Datainspeksom av tionen, innehåller huvudsakligen uppgifter deklarerade och inbetalade om punktskatter. Skattemyndigheten för också register över personer som är

upplagshavare eller registrerade varumottagare samt register

godkända över de lokaler är godkända som skatteupplag. som

sou 1998:9 Bilaga 1 285

Polisregister

Rikspolisstyrelsen för flera olika slag av register, bl.a. det allmänna kriminalregistret och person- och belasmingsregistret PBR. Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter har dömts till om personer som andra påföljder än böter och som behövs för att brottsbalkens regler om sammanträffande av brott skall kunna tillämpas. Bestämmelser om kriminalregistret finns i lagen 1963:197 allmänt kriminalregister och om kriminalregisterkungörelsen l973:58. PBR, som är det största polisregistret, regleras i lagen l965:94 om polisregister m.m. och polisregisterkungörelsen l969:38. PBR innehåller uppgifter om påföljder och andra belastningsuppgiñer skall antecknas som enligt kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Dessutom antecknas bl.a. uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott. lnom polisen används uppgiñema i PBR såväl vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och trafikpolisverksamhet. Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd polisregisterlagen också flera av andra register än PBR. Dessa register används framför allt för brottsspaning. Hit hör bla brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret samt beslags- och analysregistret. Till polisregistren hör också Finanspolisens analys- och spaningsregister. Vidare för polismyndighetema vissa lokala register. Polisregistren är för närvarande föremål för översyn Registeren av utredningen Ju 1995:01. Utredningen har lämnat delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister DNA-register SOU 1996:35.

Tullregister

Tullmyndighetemas verksamhet består i huvudsak i att fastställa och uppbära tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid import och export samt att övervaka efterlevnaden av bestämmelser om import och export av varor från och till tredje land samt vissa bestämmelser avseende inoch utförsel av varor från och till annat EU-land. Tullmyndighetema bedriver i stor omfattning själva utredningsverksarnhet och i viss omfattning även åklagan/erksamhet i fråga om brott mot sådana bestämmelser. Den brottsutredande verksamheten skiljs organisatoriskt från tullklarerings- och tullrevisionsverksamheten, dvs. den fiskala utredning

286 Bilaga I sou 1998:9

som syftar till beslut om tull samt utredning i övrigt av sådan brist m.m. i anmälnings- och uppgiftsskyldighet som inte utgör brott. För fastställande och uppbörd av tull använder sig tullmyndighetema av tullregistret som törs med stöd av tullregisterlagen l990:l37. Tullmyndighetema har for sin brottsutredande verksamhet bl.a. ett spaningsregister, SPADl, som innehåller uppgifter om personer misstänkta för brott enligt bl.a. lagen 1960:418 straff för varusmuggling, om narkotikastrafflagen l968:64 och tullagen 1994:1550. l registret får det även tas uppgifter om transportmedel och andra som misstänks varor ha samband med brott enligt nämnda lagar. Bestämmelser om SPADI finns i förordningen 1987:864 tullverkets register för brottsbekämom pande verksamhet. Tullmyndighetema har också åtkomst till vissa uppgifter i polisens allmänna spaningsregister. lnom Finansdepartementet bereds begäran från Generaltullstyrelsen en om att inrätta ett särskilt underrättelseregister.

Uppdraget

Skanekriminalregister

l likhet med tull- och polismyndigheter behöver skattekriminalen för underrättelse-, spanings- och utredningsverksamhet samt den brottsförebyggande verksamheten särskilda register. Det finns för skattebrottsutredningar behov av att underlätta samordningen av pågående brottsutredningar om samma person. För utredning av misstänkta skattebrott behövs vidare möjlighet att kartlägga misstänkta skattebrottslingars tidigare och nuvarande verksamhet samt uppgifter om vilka åtgärder myndigheterna vidtagit mot dessa. Även samlad bild skattemyndighetens en av egna åtgärder, åklagarbeslut och domar behövs. Utredarens uppgift är att undersöka vilka register utöver de register redan finns för brottsutredningar som behövs för skattebrottsutredson1 ningar och föreslå en rättslig reglering av registren. Utgångspunkten bör att bestämmelser rörande sådana register regleras i en särskild vara författning. De register som finns for brottsutredningar inom polis- och tullrnyndighetema bör kunna vara vägledande. Av intresse är också vilka register har i andra länder med en likartad organisation, t.ex. i man Tyskland.

sou 1998:9 Bilaga 1 287

Utredaren skall ta ställning till vilka uppgifter skall registreras som och vilka bearbetningar personuppgifter skall ske. Andra frågor av som som är väsentliga i sammanhanget är utlämnande uppgifter från av registren och i vilken utsträckning andra funktioner inom skattemyndigheten och andra myndigheter skall få del uppgifterna. Vidare måste av

frågor bevarande och gallring uppgifter skall

om av övervägas. Det särskilt uppmärksammas att den enskildes personliga integritet får tillräckligt skydd. Vid utfonnningen reglerna kan det också finnas behov att av av se över om det behöver göras några följdändringar i sekretesslagen 1980:100.

Befintliga system

För såväl skattebrottsutredningar skattekontroll är det väsentligt att som befintliga system kan utnyttjas effektivt. Vissa uppgifter i det centrala skatteregistret och de regionala skatteregistren måste naturligtvis vara tillgängliga för skattekriminalen. Den kan även behöva tillgång till uppgifter i andra myndigheters register. Det finns uppgifter i t.ex. tullregistren och polisregistren kan till vid utredningar som vara stor nytta om misstänkta skattebrott. Utredaren skall utreda i vilken omfattning information i skatteregistren och andra myndigheters register skall vara tillgängliga för att underlätta utredningar misstänkta skattebrott och om lämna de förslag till förändringar motiverade. Behovet som är av uppgifter måste dock vägas mot integritetsintresset. Frågan om de uppgifter får registreras i framför allt det centrala som skatteregistret är tillräckliga kan också behöva övervägas. Riksskatteverket

har i en promemoria lämnat förslag till ändringar i skatteregisterlagen. Förslaget innebär bla att vissa uppgifter behövs för skattekontrollsom verksamheten skall få hämtas från andra myndigheter och registreras i det centrala skatteregistret. Promemorian bereds inom Finansdepartementet. Riksskatteverkets förslag tar framför allt sikte på det behov finns som för revisions- och annan kontrollverksamhet. Eventuellt kan ytterligare förändringar behövas i skatteregistret. l uppdraget ingår därför också att undersöka om det behövs några ändringar i skatteregisterlagen för att underlätta utredningar om skattebrott. En utgångspunkt i detta sammanhang bör dock vara att det huvudsakliga syftet med registret inte förändras. Exempelvis bör ytterligare uppgifter i skatteregistret ha stor

288 Bilaga 1

betydelse också för beskattningsverksamheten för att det skall vara motiverat att ta dessa i skatteregistret. När det gäller punktskatteområdet skall Skatteflyktskommittén Fi l995:04 kartlägga de brister och problem finns vid den som punktskattekontroll som gäller införsel av EG-intema och lämna de varor förslag som behövs för att effektivisera kontrollen. Kommittén kommer därvid också in frågor som rör beskattningsmyndighetens behov av ADB-stöd.

Skattekontroll

För att förebygga ekonomisk brottslighet och upptäcka fler överträdelser av gällande skatte- och avgiñsbestämmelser är det av vikt att skattemyndigheten har ett infonnationsstöd medger effektiv skattekontroll. som en Gällande regler om tenninalåtkomst till det centrala skatteregistret har visat sig innebära olägenheter i kontrollhänseende. De kan bl.a. hindra skattemyndigheten att skaffa sig helhetsbild företagsgrupper en av som består av företag både i det länet och i andra län samt försvåra egna samordningen av kontrollåtgärder. Begränsningama i skattemyndigheternas åtkomst till uppgifter i andra län utnyttjas av skattskyldiga har som för avsikt att missbruka systemet. Utredaren skall analysera behovet av åtkomst till uppgifterna i registret för skattekontrollverksamheten och föreslå de författningsändringar är motiverade. som Som tidigare nämnts har Riksskatteverket i promemoria föreslagit en att skatteförvaltningen skall få hämta vissa uppgifter från andra myndigheter. Det kan under arbetets gång visa sig att det för skattebrottsbekämpningen finns behov ytterligare ändringar i skatteregisterlagen av för att stärka skattekontrollen. Utredaren skall i så fall lägga fram förslag till de ändringar som behövs.

Tullregistren

Vid utredning av skattebrott, särskilt när det gäller punktskatter, kan uppgifter i tullens register vara till stor nytta. Vissa uppgifter behövs som för utredning av skattebrott kan även ha betydelse för tullens verksamhet. Utredaren skall bedöma om uppgifter som kan till nytta för båda vara verksamheterna bör finnas registrerade hos både tull- och skattemyndighet

Bilaga I 289

eller om det är tillräckligt att uppgifterna registreras hos en av myndigheterna. I sistnämnda fall bör den andra myndigheten ett enkelt och effektivt sätt tillgång till uppgifterna. Utredaren bör vidare överväga vilka effektivitetsvinster kan göras att utveckla infonnasom genom tionsutbytet mellan myndigheterna. För tullens verksamhet kan det t.ex. finnas behov av att få åtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret.

Övrig

Utöver de frågor som nämnts kan det finnas andra frågor aktualiseras som under arbetets gång. Utredaren är oförhindrad sådana frågor och att ta upp lägga fram de förslag som anses påkallade.

Redovisning av uppdraget m.m.

l sitt arbete skall utredaren följa Ekobrottsberedningens arbete med att bestämma ramarna för skattekriminalen. Utredaren skall vidare följa det arbete som bedrivs inom Registerutredningen Ju l995:0l, Utredningen om en ny datalag Ju 1995:08, Skatteflyktskommittén Fi 1995:04 och Skattekontrollutredningen Fi 1995:05. Vidare skall utredaren beakta vad som sägs i direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att om pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. l99lz50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och konsekvenser for brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. I996:49. Utredaren skall redovisa sitt arbete före utgången av november l997.

Finansdepartementet

sou 1998:9 291

Bilaga 2

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om Skattemyndigheten medverkan i

brottsutredningar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l § Skattemyndighetemas verksamhet enligt denna lag omfattar brott enligt skattebrottslagen l97l :69, 14 § lagen 1996:598 kontroll yrkesmässiga vägtranspoiter om av av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak, 19 kap. l § första stycket 4 aktiebolagslagen 1975:1385, ll § tredje stycket lagen 1967:531 om tryggande pensionsutfäsav telse m.m.,

folkbokföringslagen 1991:481 samt

ll kap. 5 §brottsbalken. En skattemyndighet får medverka vid undersökning också i fråga om annat brott än i första stycket, åklagaren finner det finns som anges om att särskilda skäl för detta.

Förundersökning

2 § Åklagare leder förundersökning

som enligt 23 kap. rättegångsbalken får vid undersökningens verkställande anlita biträde Skattemyndigav heten.

Åklagaren får begära biträde skattemyndigheten också i fråga

av om utredning av brott innan förundersökning har inletts. Skattemyndigheten får inte verkställa beslut tvångsmedel. om

Förenklad brottsutredning

3 § Skattemyndigheten får, utan att biträde begärs åklagare, i fall av som avses i 23 kap. 22 § rättegångsbalken utreda sådan brottslighet som anges i l § första stycket, om den misstänkte kan erkänna gärningen. antas Första stycket gäller endast om den misstänkte fyllt tjugoett år.

292 Bilaga 2 SOU 199839

Spaning m.m.

4 § Skattemyndighetema får i fråga brott i l § första stycket om som avses bedriva spaning och verksamhet består i att samla och bearbeta infonnation för att som klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Skattemyndighetema skall verka för att förebygga brottslighet som avses i l § första stycket.

Övrigt

5 § Riksskatteverket har ett övergripande ansvar för skattemyndighetemas verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

sou 1998:9 293

Bilaga 3

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till personuppgiftslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

Smet med lagen

l § Syftet med denna lag är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter.

Awikande bestämmelser i annan författning 2 § Om det i en annan lag eller i en förordning fimis bestämmelser som awiker från denna lag, skall de bestämmelserna gälla

Definitioner 3 § I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse

Behandling av person- Varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas

uppgifter i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlänmande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller sarnköming, blockering, utplåning eller förstoring.

Jfr Europaparlamentets rådets och direktiv 95/46/EG av den24 oktober1995 om skydd för enskilda personer medavseendepå behandling personuppgifteroch av om det fria flödet av sådanauppgiñerEGT nr L 28l, 23.l l.l995, s. 3l, Celex 395L0046.

294 Bilaga 3

Beteckning Betydelse

Blockering av person- Varje åtgärd som kan vidtas för att personupp-

uppgüer giftema i alla sammanhang skall förvara knippade med tydlig information att de är om spärrade och om anledningen till spärren och för att personuppgifterna inte skall lämnas ut till tredje man annat än med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Mottagare Den till vilken personuppgifter lämnas ut. När personuppgifter lämnas ut för att en myndighet skall kunna utföra sådan tillsyn, kontroll eller revision som den är skyldig att sköta, anses dock inte myndigheten som mottagare. Personuppgijier All slags information direkt eller indirekt som kan hänföras till en fysisk person som i livet. Personuppgzjisanwarig Den eller tillsammans med andra som ensam bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen personuppgifter. av Personuppgzjisbiträde Den som behandlar personuppgifter för den personuppgiñsansvariges räkning. Personuppgzjisømbud Den fysiska efter förordnande person som, av den personuppgiftsansvarige, självständigt skall se till att personuppgifter behandlas på ett korrekt och lagligt sätt. Den registrerade Den som en personuppgiñ avser. Samtycke Varje slag frivillig, särskild och informerad av viljeyttring genom vilken den registrerade godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne. Tillsynsmyndigheten Den myndighet regeringen utser. som Tredje land En stat som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Tredje man Någon annan än den registrerade, den personuppgiftsansvaxige, personuppgiñsombudet, personuppgiftsbiträdet och sådana personer som under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets direkta ansvar har befogenhet att behandla personuppgiñer.

Tillämpningsområde

Det territoriella tillämpningsområde

4§ Denna lag gäller för sådana personuppgiftsansvariga är etablesom rade i Sverige.

sou 1998:9 Bilaga 3 295

Lagen tillämpas också när den personuppgiñsansvarige är i

etablerad

tredje land men för behandlingen personuppgifter använder sig av av utrustning som finns i Sverige. Vad sagts gäller dock inte som nu om utrustningen bara används för att överföra uppgifter mellan ett tredje land och ett annat sådant land. l det fall som avses i andra stycket första meningen skall den personuppgiftsansvarige utse företrädare för sig är etablerad i Sverige. en som Vad som anges i denna lag den personuppgiftsansvarige skall också om gälla för företrädaren.

Den behandling av personuppgifter omfattas lagen som av

5§ Denna lag gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatisk. Lagen gäller även för annan behandling personuppgifter, av om uppgiñema ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Undantag för privat behandling personuppgijier av

6 § Denna lag gäller inte för sådan behandling personuppgifter av som en fysisk person utför som ett led i verksamhet privat en av rent natur.

Förhållandet till och undantag med hänsyn till tryck- och yttrandefihe-

ten

7 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas inte i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelserna tryck- och yttrandefrihet i tryckfriom hetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelserna i 9-29 och 33-44 §§ samt 45 § första stycket och 47 - 49 skall under inga Förhållanden tillämpas på spridningen innehålav let i yttranden som tidigare utgetts, sänts eller spritts på sådant sätt ett som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa bestämmelser skall inte heller tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som annars sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande.

Förhållandet till och undantag med hänsyn till ojentlighetsprincipen

8 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas inte i den utsträckning det skulle inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut personuppgifter. Bestämmelserna hindrar inte heller myndighet arkiverar och beatt en varar allmänna handlingar eller att arkivmaterial hand arkivtas om av en myndighet. Bestämmelsen i 9 § fjärde stycket gäller inte för en myndighets användning av personuppgifter i allmänna handlingar.

296 Bilaga 3

Grundläggande krav på behandlingen personuppgifter av 9 § Den personuppgiftsansvarige skall se till att

a personuppgifter behandlas bara om det är lagligt,

b personuppgifter alltid behandlas ett korrekt sätt,

c personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål, d personuppgifter inte behandlas för något ändamål är oförenligt som med det för vilket uppgifterna samlades in,

e de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i för-

hållande till ändamålen med behandlingen, f inte fler personuppgifter behandlas än är nödvändigt med hänsyn som till ändamålen med behandlingen, g de personuppgifter behandlas är riktiga och, det är nödsom om vändigt, aktuella, h alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen, och i personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad är nöden som vändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. I fråga om första stycket d gäller dock behandling att en av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte skall anses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.

Personuppgifter får bevaras under längre tid än sagts i första

som stycket i för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. Personuppgiftema får dock i sådana fall inte bevaras under längre tid än vad en som behövs för dessa ändamål. Personuppgifter som behandlas för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål får användas för att vidta åtgärder i fråga om den registrerade bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller det finns synnerliga skäl med hänsyn till den registrerades vitala intressen.

När behandling av personuppgifter är tillåten

10 § Personuppgifter får behandlas bara den registrerade har lämnat om sitt otvetydiga samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att

a ett avtal med den registrerade skall kunna full

b åtgärder som den registrerade begärt skall kunna vidtas innan avtal ett träffas,

c den personuppgiftsansvari skall kunna fullgöra rättslig skyl-

ge en dighet, d vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas,

e en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras,

f den personuppgiftsansvarige eller tredje till vilken en man personuppgifter lämnas ut skall kunna utföra arbetsuppgift i samband med en myndighetsutövning, eller g ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje till vilken personuppgifterna lämman

Bilaga 3 297

nas ut skall kunna tillgodoses, om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning den personliga integriteav ten.

Direkt marknadsföring

ll § Personuppgifter får inte behandlas for ändamål rör direkt marksom nadsföring, om den registrerade hos den personuppgiñsansvari skriñlige gen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling.

Samtycke återkallas

12 § l de fall där behandling av personuppgiñer bara är tillåten när den registrerade har lämnat sitt samtycke enligt 10, 15 eller 34 § har den registrerade rätt att när som helst återkalla ett lämnat samtycke. Ytterligare personuppgiñer om den registrerade tår däreñer inte behandlas. En registrerad har utöver vad följer första stycket och ll § inte som av rätt att motsatta sig sådan behandling av personuppgifter är tillåten som enligt denna lag.

Förbud mot behandling känsliga personuppgifter

av 13 § Det är förbjudet att behandla personuppgiñer avslöjar som

a ras eller etniskt ursprung,

b politiska åsikter,

c religiös eller filosofisk övertygelse, eller

d medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter rör som hälsa eller sexualliv. Uppgifter av den art som anges i första och andra stycket betecknas i denna lag som känsliga personuppgifter.

Undantag från förbudet mot behandling känsliga personuppgifter av 14 § Det är trots 13 § tillåtet att behandla känsliga personuppgifter i de fall som anges i 15-19 §§. I 10 § finns det bestämmelser om i vilka fall behandling av personuppgifter över huvud taget är tillåten.

Samtycke eller ofentliggörande

l5§ Känsliga personuppgifter får behandlas, den registrerade har om lämnat sitt uttryckliga samtycke till behandlingen eller på ett tydligt sätt offentligort uppgiftema.

298 Bilaga 3 sou 1998:9

Behandlingen är nödvändig i vissa fall

16 § Känsliga personuppgifter får behandlas behandlingen är nödvänom dig iör att

a den personuppgiñsansvari ge skall kunna fullgöra sina skyldigheter

eller utöva sina rättigheter inom arbetsrätten, b den registrerades eller någon annans vitala intressen skall kunna skyddas och den registrerade inte kan lämna sitt samtycke, eller

c rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Uppgifter som behandlas med stöd av första stycket a får lämnas ut till tredje man bara om det inom arbetsrätten finns en uttrycklig skyldighet för den personuppgiftsansvarige att göra det eller den registrerade har samtyckt till utlärnnandet.

Ideella organisationer

17 § Ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte får inom ramen lör sin verksamhet behandla känsliga personuppgifter om organisationens medlemmar och sådana andra personer som på grund av organisationens syfte har regelbunden kontakt med den. Känsliga personuppgifter får dock lämnas ut till tredje man bara om den registrerade har samtyckt till det.

Hälso- och sjukvård

18 § Känsliga personuppgifter får behandlas för hälso- och sjukvårdsändamål, om behandlingen är nödvändig för

a förebyggande hälso- och sjukvård,

b medicinska diagnoser,

e vård eller behandling, eller

d administration av hälso- och sjukvård. Den som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt får alltid behandla känsliga personuppgifter som omfattas av tystnadsplikten. Detsamma gäller den som är underkastad en liknande tystnadsplikt och som har tätt känsliga personuppgifter från verksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Forskning och statistik

19 § Känsliga personuppgifter får behandlas för forsknings- och statistikändamål, om behandlingen är nödvändig och om samhällsintresset av det forsknings- eller statistikprojekt där behandlingen ingår klan väger över den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. Har projektet godkänts av en forskningsetisk kommitté, skall förutsättningarna enligt första stycket anses uppfyllda. Med forskningsetisk kommitté avses ett sådant särskilt organ för prövning av forskningsetiska frågor som har företrädare for såväl det allmänna som forskningen och

Bilaga 3 299

som är knutet till ett universitet eller högskola eller till någon en annan instans som i mera betydande omfattning finansierar forskning. Personuppgifter får lämnas ut för att användas i sådana projekt som avses i första stycket, om inte något annat följer av regler om sekretess och tystnadsplikt.

Bemyndigande att föreskriva ytterligare undantag

20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i som fråga om automatisk behandling personuppgifter meddela föreskrifter av om ytterligare undantag från förbudet i 13 det behövs med hänsyn om till ett viktigt allmänt intresse.

Uppgifter om Iagöverträdelser m.m. 21 § Det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär i fråga om automatisk behandling av personuppgifter meddela föreskrifter om undantag från förbudet i första stycket. Regeringen får i enskilda fall besluta undantag från förbudet i om första stycket. Regeringen får överlåta tillsynsmyndigheten att fatta sådana beslut.

Användning av personnummer

22 § Uppgifter om personnummer får behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till

a ändamålet med behandlingen,

b vikten av en säker identifiering, eller

c något annat beaktansvärt skäl.

Information till den registrerade

Information skall lämnas självmant när uppgifterna samlas in

23 § När uppgifter om en person samlas från själv, skall den personen personuppgiftsansvarige självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna.

24 § Om personuppgifterna har samlats in från någon annan källa än den registrerade, skall den personuppgiftsansvarige självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna när de noteras. Är uppgifterna avsedda att lämnas ut till tredje man, behöver infonnationen dock lämnas först när uppgifterna lämnas ut för första gången.

Bilaga 3 sou 1998:9

Information enligt första stycket behöver inte lämnas, om det finns be-

stämmelser om registrerandet eller utlänmandet av personuppgifiema i en lag eller någon annan författning. Information behöver inte heller länmas enligt första stycket, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats. Om uppgiñema används för att vidta åtgärder rör den som registrerade, skall dock information alltid lämnas senast i samband med att så sker.

Den information som skall lämnas självmant

25 § Information enligt 23 § eller 24 § första stycket skall omfatta

a uppgift om den personuppgiñsansvariges identitet,

b uppgift om ändamålen med behandlingen, och

c all övrig information som behövs för att den registrerade skall kunna

ta till vara sina rättigheter, såsom information om mottagarna av uppgiñema, skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information och få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till.

Information skall också lämnas efier ansökan

26 § Den personuppgiftsansvarige är skyldig att en gång kalenderår per gratis lämna information till var och en som ansöker om det, om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller inte. Behandlas sådana uppgifter skall skriftlig infomation lämnas också om

a vilka uppgifter om den sökande som behandlas,

b varifrån dessa uppgifter har hämtats,

c ändamålen med behandlingen, och

d till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgiñcma lämnas ut. En ansökan enligt första stycket skall göras skriftligen hos den personuppgiftsansvari ge och vara undertecknad av den sökande själv. Information enligt första stycket skall lämnas inom månad från det att ansökan en gjordes. Om det finns särskilda skäl för det, får information dock lämnas senast fyra månader efter det att ansökan gjordes. Information enligt första stycket behöver inte lämnas om personuppgifter i löpande text som inte fått sin slutliga utformning när ansökan ordes eller som utgör minnesanteckning eller liknande. Vad som nu sagts gäller dock inte om uppgifterna har lämnats ut till tredje man eller om uppgifterna behandlas bara för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål eller, när det gäller löpande text som inte fått sin slutliga utfomming, om uppgifterna har behandlats under längre tid än ett år.

sou 1998:9 Bilaga 3 301

Undantag från informationsskyldigheten vid sekretess och tystnadsplikt

27 § I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd författning uppgifav att ter inte får lämnas ut till den registrerade gäller inte bestämmelsema i 23-26 §§. En personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet får därvid i motsvarande fall som avses i sekretesslagen 1980:100 vägra att lämna ut uppgifter till den registrerade.

Rättelse

28 § Den personuppgiftsansvarige är skyldig att begäran den registav rerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall också underrätta tredje man till vilken uppgiñema har lämnats åtgärden, ut om om den registrerade begär det eller underrättelse skulle kunna om en undvika mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära oproportionerligt arbetsinsats. en stor

Automatiserade beslut

29 § Ett beslut som har rättsliga följder för fysisk eller en person annars har märkbara verkningar för den fysiska får grundas enbart på personen automatisk behandling av personuppgifter är avsedda bedöma som att egenskaper hos personen, bara den berörs beslutet har möjom som av lighet att på begäran beslutet någon omprövat av person. Var och en som varit föremål för ett sådant beslut i första som avses stycket har rätt att ansökan få information från den personuppgiftsansvari ge om vad som har styrt den automatiska behandling som lett fram till beslutet. l fråga om ansökan och lärnnandet information av gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 26

Säkerheten vid behandling

Personer som behandlar personuppgi er

30 § Ett personuppgiftsbiträde och den eller de arbetar personer som under biträdets eller den personuppgiftsansvariges ledning får behandla personuppgifter bara i enlighet med instruktioner från den personuppgiftsansvarige. I fråga om sekretess och tystnadsplikt i det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100. Det skall finnas ett skriftligt avtal personuppgiftsbiträdets behandom ling av personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. l det avtalet skall det särskilt föreskrivas att personuppgiftsbiträdet får be-

302 Bilaga 3 sou 1998:9

handla personuppgifterna bara i enlighet med instruktioner från den personuppgiñsansvarige och att personuppgiñsbiträdet är skyldigt att vidta de åtgärder som avses i 31 § första stycket.

Säkerhetsátgärder

31 § Den personuppgiñsartsvarige skall vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas.

Åtgärderna skall åstadkomma säkerhetsnivå är lämplig med be-

en som aktande av

a de tekniska möjligheter som finns,

b vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna,

c de särskilda risker som finns med behandlingen personuppgiñema,

av och d hur pass känsliga de behandlade personuppgiftema När den personuppgiñsansvarige anlitar ett personuppgiñsbiträde, skall den personuppgiñsansvarige förvissa sig att om personuppgiñsbiträdet kan genomföra de säkerhetsåtgärder måste vidtas som och se till att personuppgiñsbiträdet verkli gen vidtar åtgärderna.

Tillsynsmyndigherenjâr besluta om säkerhetsårgärder

32§ Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall besluta vilka säkerom hetsåtgärder som den personuppgiñsansvarige skall vidta enligt 31 l 45 § finns det bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjligheter att förena beslutet med vite.

Överföring personuppgifter till tredje land

av

Förbud mot överföring av personuppgifter till tredje land

33 § Det är förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter är som under behandling. Förbudet gäller också överföring personuppgifter av för behandling i tredje land.

Undantag från förbudet mot överföring personuppgifer till tredje av land

34 § Det är trots 33 § tillåtet att föra över personuppgifter till tredje land, om den registrerade otvetydigt har samtyckt till överföringen eller när överföringen är nödvändig för att

a ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige

skall kunna full b åtgärder som den registrerade begärt skall kunna vidtas innan ett avtal träffas.

Bilaga 3 303

c ett sådant avtal mellan den personuppgiñsansvarige och tredje man är i den registrerades intresse skall kunna ingås eller fullgöras,

som d rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras, eller

e vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas.

Det är också tillåtet att föra över personuppgifter för användning enbart i stat har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd en som for enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

35 § Regeringen får i fråga om automatisk behandling av personuppgifter meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 33 § för överföring av personuppgifter till vissa stater. Regeringen får också i fråga om automatisk behandling personuppgifter meddela föreskrifter om att överföav ring personuppgifter till tredje land är tillåten, överföringen regleav om ras av ett avtal som innehåller vissa bestämmelser till skydd för de registrerades rättigheter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare i fråga om automatisk behandling av personuppgifter meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 33 om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd för de registrerades rättigheter. Regeringen får under de förutsättningar som nämns i andra stycket i enskilda fall besluta om undantag från förbudet i 33 Regeringen får överlåta tillsynsmyndigheten att fatta sådana beslut.

Anmälan till tillsynsmyndigheten

A nmälningsskyldighet

36 § Behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk omfattas av anmälningsskyldighet. Den personuppgiñsansvarige skall göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan en sådan behandling eller en serie av sådana behandlingar, som har samma eller liknande ändamål, genomförs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten för sådana typer behandlingar som sannolikt inte kommer att leda till otillbörligt av intrång i den personliga integriteten.

Anmälan behöver inte göras om det finns ett personuppgiftsombud

37 § Om den personuppgiñsansvarige till tillsynsmyndigheten har anmält att ett personuppgiftsombud utsetts och vem det är, behöver anmälan enligt 36 § inte göras. Även ett entledigande ett personuppgiftsombud av skall anmälas till tillsynsmyndigheten.

304 Bilaga 3

Personuppgijlsombudets uppgzjter

38§ Personuppgiñsombudet skall ha till uppgift att självständigt se till att den personuppgiñsansvari ge behandlar personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt och påpeka eventuella brister för honom eller henne. Har personuppgiñsombudet anledning att misstänka att den personuppgiftsansvarige bryter mot de bestämmelser som gäller för behandlingen av personuppgifter och vidtas inte rättelse så snart det kan ske efter påpekande, skall personuppgiftsombudet anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten. Personuppgiftsombudet skall även i övrigt samråda med tillsynsmyndigheten vid tveksamhet om hur de bestämmelser som gäller for behandlingen av personuppgifter skall tillämpas.

39§ Personuppgiñsombudet skall föra en förteckning över de behandlingar som den personuppgiftsansvarige genomför och som skulle ha omfattats av anmälningsskyldighet om ombudet inte hade funnits. Förteckningen skall omfatta åtminstone de uppgifter som en anmälan enligt 36 § skulle ha innehållit.

40§ Personuppgiñsombudet skall hjälpa registrerade att få rättelse när det finns anledning att misstänka att behandlade personuppgifter är felaktiga eller ofullständiga

Obligatorisk anmälan för särskilt integritetskänsliga behandlingar

41 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa automatiska behandlingar av personuppgifter som kan innebära särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall för törhandskontroll anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 36 § tre veckor i förväg. Om regeringen har meddelat sådana föreskrifter, gäller inte undantaget från anmälningsskyldigheten enligt 37

Upplysningar till allmänheten om behandlingar som inte anmälts

42 § Den personuppgiftsansvarige skall till var och en som begär det skyndsamt och på lämpligt sätt lämna upplysningar om sådana automatiska eller andra behandlingar av personuppgifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten. Upplysningama skall omfatta det som en anmälan enligt 36§ skulle ha omfattat. Den personuppgiftsansvarige är dock inte skyldig att lämna ut sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter om vilka säkerhetsåtgärder som har vidtagits. En personuppgiñsansvari g som inte är myndighet får därvid i motsvarande fall som avses i sekretesslagen 1980:100 låta bli att lämna ut uppgifter.

Bilaga 3 305

Tillsynsmyndighetens befogenheter

43 § Tillsynsmyndigheten har rätt att för sin tillsyn på begäran få

a tillgång till de personuppgifter som behandlas,

b upplysningar om och dokumentation rörande behandlingen av personuppgifter och säkerheten vid denna, och

c tillträde till sådana lokaler som har anknytning till behandlingen

av personuppgifter.

44§ Om tillsynsmyndigheten inte efter begäran enligt 43 § kan tillräckligt underlag för att konstatera att behandlingen personuppgifter av är laglig, får myndigheten vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att behandla personuppgifter på något annat sätt än att lagra dem. genom

45 § Om tillsynsmyndigheten konstaterar att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas på ett olagligt sätt, skall myndigheten genom påpekanden eller liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse. Går det inte att få rättelse på något annat sätt eller är det riskfyllt att vänta, får myndigheten vid vite förbjuda den personuppgiftsansvarige att fortsätta att behandla personuppgiñema på något sätt än annat genom att lagra dem. Om den personuppgiftsansvarige inte frivilligt följer ett beslut säom kerhetsåtgärder enligt 32 § vunnit laga kraft, får tillsynsmyndigheten som föreskriva vite för att beslutet skall genomföras.

46 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar vite enligt 44 eller 45 om skall den personuppgiftsansvarige ha fått tillfälle att yttra sig. Om det är riskfyllt att vänta, får myndigheten dock i avvaktan på yttrandet meddela ett tillfälligt beslut vite. Det tillfälliga beslutet skall om omprövas, när yttrandetiden har gått ut. Ett vitesföreläggande skall delges den personuppgiñsansvarige. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen 1970:428 får dock användas bara om det finns skäl att anta att den personuppgiftsansvarige har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

47 § Tillsynsmyndigheten får hos länsrätten i det län där myndigheten är belägen ansöka om att sådana personuppgifter har behandlats ett som olagligt sätt skall utplånas. Beslut om utplånande får inte meddelas det är oskäligt. om

Skadestånd

48 § Den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada och den kränkning av den personliga integriteten behandsom en ling av personuppgifter i strid med denna lag eller god sed vid behandling av personuppgifter har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den utsträckning det är skäligt jämkas, om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne.

Bilaga 3

Straff

49§ Till böter eller fängelse i högst månader eller, brottet är sex om grovt, till fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

a lämnar osann uppgift i information till registrerade föreskrivs i

som denna lag, i anmälan till tillsynsmyndigheten enligt 36 § eller till tillsynsmyndigheten när myndigheten begär information enligt 43 b i strid med l3-21 behandlar känsliga personuppgifter eller sådana uppgifter som avses i 21

c i strid med 33-35 för över personuppgifter till tredje land, eller

d låter bli att göra anmälan enligt 36 § eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 41

Närmare föreskrifter

50§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i som fråga om automatisk behandling av personuppgifter meddela närmare föreskrifter om

a i vilka fall behandling av personuppgifter är tillåten,

b vilka krav som ställs på den personuppgiñsansvarige vid behandling av personuppgifter,

c i vilka fall användning av personnummer är tillåten,

d vad en anmälan eller ansökan till personuppgiñsansvarig skall inen nehålla,

e vilken information skall lämnas till registrerade och hur informa-

som tionen skall lämnas, och f anmälan till tillsynsmyndigheten och förfarandet när anmälda uppgifter har ändrats.

Överklagande

51 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag annat än föreom skrifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillsynsmyndigheten får bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen 1973:289 skall upphöra att gälla. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den 24 oktober 1998. I fråga om sådan behandling personuppgifter pågår vid ikraftav som trädandet skall o. m. den 30 september 2001 den äldre lagen tillämpas i stället för den nya. Detta gäller även bestämmelserna i den äldre lagen om överklagande.

sou 1998:9 " Bilaga 3 307

Bestämmelserna i l0, 13 och Zl i den lagen skall inte börja

nya tillämpas förrän den oktober 2007 i fråga sådan manuell behandom ling av personuppgifter som pågår vid ikraftträdandet. 4. I fråga om personuppgifter vid ikramtädandet lagras för historisk som forskning skall bestämmelserna i l0, 13 och 21 i den lagen nya börja tillämpas först när uppgifterna behandlas på något sätt. lnannat nan dess skall motsvarande bestämmelser i den äldre lagen tillämpas. De angivna bestämmelserna i den nya lagen skall dock inte till följd av vad som nu sagts börja tillämpas tidigare än vad följer 2 eller som av Anmälan enligt 36 § i den nya lagen får göras innan den nya lagen har trätt i kraft för den aktuella behandlingen. Ett samtycke som har lämnats innan den lagen har trätt i kraft för nya den aktuella behandlingen skall gälla även efter ikrañträdandet om samtycket uppfyller kraven i den lagen. nya Har en begäran om registerutdrag enligt 10 § i den äldre lagen kommit in innan den nya lagen trätt i kraft för den aktuella behandlingen men har utdraget inte expedierats före ikrañträdandet skall framställningen

anses som en ansökan enligt 26 § i den nya lagen. Den nya lagens bestämmelser skadestånd skall bara tillämpas om om den omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att den nya lagen har trätt i kraft för den aktuella behandlingen. I annat fall tillämpas de äldre bestämmelserna.

Bilaga 4

2.3 Förslag till lag ändring i sekretesslagen 1980: 100

om

Härigenom föreskrivs att 5 kap. l § och 9 kap. 17 § sekretesslagen l980:100 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. l Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud, åklagarmyndighets, polis- åklagarmyndighets, polismynmyndighets, tullmyndighets eller dighets, skattemyndighets, tullkustbevakningens verksamhet i öv- myndighets eller kustbevakningens rigt för att förebygga, uppdaga, ut- verksamhet i övrigt för att förebygreda eller beivra brott, eller ga, uppdaga, utreda eller beivra brott, eller

Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insiderlagen 1990:1342 eller efterlevnaden av 7 kap. I § lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller i Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndighet annan verksamhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller polismyndighet, skatlemyndighet, kustbevakningen med att uppdaga, tullmyndighet eller kustbevakningutreda eller beivra brott samt hos en med att uppdaga, utreda eller tillsynsmyndighet i konkurs och beivra brott samt hos tillsynsmyninom exekutionsväsendet för upp- dighet i konkurs och inom exekugiñ som angår misstanke om att en tionsväsendet för uppgift som angår gäldenär har begått brott som avses misstanke om att en gäldenär har i ll kap. brottsbalken eller annat begått brott som avses i ll kap. brott som har samband med gälde- brottsbalken eller annat brott som närens näringsverksamhet. har samband med gäldenärens näringsverksamhet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år.

310 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. l7 Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller registersom avser kontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627, åklagarmyndighets, polismyn- åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kust- dighets, skattemyndighets, tullmynbevakningens verksamhet i övrigt dighets eller kustbevakningens för att förebygga, uppdaga, utreda verksamhet i övrigt för att förebygeller beivra brott uppdaga, utreda eller beivra ga, brott

för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen lagöverträdare. om unga l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

Lagen

omtryckt 1992:1474. isøäøå

Senaste lydelse l996: l0l7. Senaste lydelse 1996:628.

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning,Fi. Tänder hela livet nytt ersättningssystem för vuxentandvård. välfärdens genusansikte,A. Män passar alltid Nivå- och organisalionsspeciñka processer med exempelfrån handeln.A. Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser.A, Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivetoch detjämställda Sverige. A. Översyn av rörelse-och tillsynsreglerForkollektiva försäkringar,Fi Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. Integritet Effektivitet skattebrott.Fi. - -

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänderhela livet nytt ersättningssystemfor vuxentandvárd.2 - Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdryckeroch Systembolagetsprodukturval.8

Finansdepartementet Omstruktureringaroch beskattning.l Översyn av rörelse- och tillsynsreglerför kollektiva försäkringar.7 Integritet Effektivitet skattebrott,9 - - Arbetsmarknadsdepartementet välfärdens genusansikte,3 Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln. 4 Vårt liv som kön. Kärlek.ekonomiska resurser och maktdiskurser, 5 Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-690 919x, TELEFONI 08-690 9190