Postlag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

POSTLAG

Betänkande

av Postlagsutredningen

SW]

MKV

l

Statens offentliga utredningar WW 19939 W

Kommunikationsdepartementet

Postlag

Betänkande av Ijgstlagsutredningen Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets fdrvaltningskontor, remissutsfindningar av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13274-5 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

SOU 19939

Till statsrådet och chefen för Kommunikations-

departementet

Den 26 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla särskild en utredare med uppdrag att föreslå den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt behövs som vid en ändrad konkurrenssituation på postområdet. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 13 april 1992 justitierådet Staffan Magnusson utredare. som Till experter förordnades samtidigt sakkunnige Anders Jeansson, Kommunikationsdepartementet, samt departementssekreteraren Ted Stahl, Finansdepartementet, vilken dock inte har kunnat delta. Den 6 maj 1992 förordnades ytterligare civilekonomen som experter Ingemar Delveborn, Konkurrensverket, produktionsdirektören Staffan Larsson, Postverket, ochjur kand Anne Wigart, Sveriges Industriförbund. Den 30 september 1992 förordnades direktören

Börge Österholm,

Postverket, som ytterligare expert, varvid Staffan Larsson samtidigt entledigades från uppdraget expert. som Till sekreterare förordnades den 15 april 1992 kammarrättsassessorn Birgitta von Euler Müller och koncernjuristen Per Forssberg, Postverket.

Utredningen har antagit postlagsutredningen. namnet

SOU 19939 Utredningen får härmed lämna över sitt betänkande SOU 19939 Postlag. Betänkandet innehåller dels förslag till en särskild postlag, dels förslag till ändringar i olika befintliga lagar. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i januari 1993

Staffan Magnusson Birgitta von Euler Müller Per Forssberg

SOU 19939

Innehållsförteckning

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fdrfattningvdrslag 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsuppdraget och gällande ordning m.m.

Inledning 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Tidigare utredningar Posten 63 om m.m. . . . . . . . . 2.1 Riksdagens revisorer 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Statens Pris- och konkurrensverk 64 . . . . . . . . . . . 2.3 Post- och teleutredningen 64 . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4 Tele- och postkundsutredningen 67

. . . . . . . . . . . . 2.5 Propositionen 19909187 Näringspolitik

för tillväxt 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Postens konkurrensförutsättningar

Ds 199144 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 SJ, Televerket och Posten bättre som bolag 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Bolagisering affársverk konstitutioav nella aspekter 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 1992 års budgetproposition 71 . . . . . . . . . . . . . . . 2.10 Proposition vissa frågor på om kommunikationsomrâdet 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.11 1993 âr budgetproposition 72 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.12 Utredningar inom Postverket 73 . . . . . . . . . . . . . .

3 Postens konkurrenssituation 75 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Tekniska alternativ till postbefordran . . . . . . . . .

SOU l9939

3.2 Konkurrenter till Postverket inom post-

befordringen 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 situationen på mediaomrádet 80 Den nya . . . . . . . . .

3.4 Skillnader i konkurrensförutsättningar

mellan Posten och andra aktörer 81 . . . . . . . . . . . . 3.5 Mervärdesskattefrågan 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Nuvarande reglering postverksamheten 87 av . . . . . . 4.1 Allmänt Postverket 87 om . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Förordningen l98879 med instruktion

för postverket 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Riksdags- och regeringsbeslut 88 . . . . . . . . . . . . . 4.4 Postverkets föreskrifter 89 egna . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Kungörelsen 1947175 angående

postverkets ensamrätt till brevbefordran 90 m.m. . . . . 4.6 Lagen 1990291 om obeställbara

postförsändelser 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Postverkets kungörelse 1966120 angående

postverkets ansvarighet för försändelser

och medel 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Förordningen 1986294 om ledning och

samordning inom totalförsvarets civila

del och kungörelsen 195151 om post-

behandlingen under beredskapstillstånd och krig 92 . .

4.9 Bankrörelselagen 1987617 93 . . . . . . . . . . . . . . 4.10 Förordningen 1974591 om skyldighet för

statlig myndighet att anlita Riksbanken

eller Postgirot 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11 Sekretesslagen 1980100 94 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.12 Brottsbalken 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.13 Rättegångsbalken 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Andra författningar 95 4.14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jämförelse med några andra länder 96 . . . . . . . . . . Danmark 96 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Finland 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Norge 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Frankrike 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 19939

5.5 Nederländerna 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Storbritannien 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Nya Zeeland 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Utvecklingen inom EG 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Grönbokens syften 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 EGs postala sektor 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Varför engagerar sig EG i postfrågorna 105 . . . . . . 6.4 Valmöjligheterna 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Regeringens yttrande till CERP 111 . . . . . . . . . . .

7 Internationellt postsamarbete 113 . . . . . . . . . . . . . 7.1 Världspostföreningen UPU 113 . . . . . . . . . . . . . 7.2 Begränsade föreningar 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Bilaterala avtal 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Europeiskt postsamarbete 115 . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Nordiskt postsamarbete 116 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Relationer till länder som

inte är medlemmar i UPU 116 . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Samarbete med utompostala organisationer

och företag 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Terminalavgifter 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag

8 Allmänt om behovet lagreglering av på postområdet 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Grundläggande postservice 126 . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Riksdagens beslut mål för postservicen 126 om . . . .

9.2 överväganden och förslag 128

. . . . . . . . . . . . . . .

10 Bedrivande postverksamhet 131 av . . . . . . . . . . . . 10.1 Nuvarande ordning 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 överväganden och förslag 131

. . . . . . . . . . . . . . .

11 Integritetsskyddet i postbefordran 136 . . . . . . . . . . 11.1 Allmänt om integritetsbegreppet 136 . . . . . . . . . . .

SOU 19939

11.2 Integritetsfrågans behandling i det

internationella samarbetet 137 . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Grundlagsskyddet mot undersökning av brev och

förtroliga försändelser 138 andra . . . . . . . . . . . . . enligt brottsbalken 138 11.4 Skyddet . . . . . . . . . . . . . . Skyddet enligt sekretesslagen 140 11.5 . . . . . . . . . . . . . 11.6 Föreskrifter inskränker eller begränsar som skyddet 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 144

11.7 . . . . . . . . . . . . . . .

Obeställbara försändelser 147 12 . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Gällande ordning 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Överväganden och förslag 148 12.2 . . . . . . . . . . . . . . .

13 Vissa praktiska frågor 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . och 151 13.1 Adresser postnummer . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Betalning avgifter för brevbefordran m.m. 156 av . . . 164 13.3 Brevlådor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utdelning adresserad till boxadress m.m. 165 13.4 av post .

Ansvarighet vid postbefordran 167 14 . . . . . . . . . . . . 14.1 Postverkets nuvarande ansvarighet för

för försändelser 167 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Några andra författningar som reglerar ansvarighet

vid inrikes 168 transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till EG-direktiv 169 14.3 . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 169

14.4 . . . . . . . . . . . . . . .

15 Postens medverkan vid val, delgivning m.m. 172 . . . . Medverkan vid val poströstning 172 15.1 . . . . . . . . . . 15.2 Särskild postdelgivning 176 . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3 Identitetsprövning i samband med

undertecknande körkortsunderlag 178 av . . . . . . . . .

medverkan vid tullkontroll 180 16 Postens m m . . . . . . Tullens kontroll postförsändelser 180 16.1 av . . . . . . . . . 16.2 Postens medverkan vid tullkontroll enligt

tullagen

SOU 19939

16.3 Postens medverkan vid kontroll enligt

varusmugglingslagen 182 . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Postspärr 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Postverkets tullskyldighet 184

16.6 överväganden och förslag 185

. . . . . . . . . . . oroa

17 Uppgifter inom totalförsvaret 187 . . . . . . . . . noon 17.1 1991 års försvarsproposition 187 . , . . . . .-0 17.2 Författningar inom försvarsområdet m.m. 17.3 Postens organisation för totalförsvarsfrågor 191

17.4 Överstyrelsen för civil beredskap 192

17.5 Överväganden och förslag 193

. . . . . . . . . . . ...o

18 Uppgiften att företräda Sverige i det

internationella samarbetet på postomrâdet 195 no-no 18.1 Allmänt om internationella åtaganden 195 m.m.

18.2 överväganden och förslag 196

. . . . . . . . . . o...

19 Närmare tillsynsverksamheten 198 om 19.1 Bakgrund 198 . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . ..o.

19.2 Överväganden och förslag 198

. . . . . . . . . . . co.-

20 Kostnads- och finansieringvrdgor 201 . . . . . 20. 1 Finansiering tillsynsmyndighetens verkav samhet 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . u . o... 20.2 Finansiering särskilda samhällsåtaganden 202 av . . .

21 Överklagande 204

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

22 Följdändringar i lagstiftning 205 annan . . . .

23 Specialmotivering 206 . . . . . . . . . . . . . . . . ...n

Bilagor

1 Direktiven 225 - . . . . . . . . . . . - . . . . . coco 2 Postverkets historia 235 m.m. . . . . . . . o . 3 Postens affársorganisation och servicenät 246 . . 4 Postens nuvarande verksamhet 249 . . . . . . coco

SOU 19939 ll

Sammanfattning

Under senare år har det skett väsentliga förändringar på postområdet. Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb och effektiv postservice. Samtidigt har kommunikationsnya medel tillkommit utgör viktiga alternativ till som den traditionella postverksamheten. Hit hör bl.a. telefaxtekniken och de ökade möjligheterna till datakommunikation. Även andra kommunikationsmedel om än postverksamhet har fått stor betydelse, står det klart att de inte kan ersätta postservicen. Privatpersoner likaväl myndigheter som och företag har behov av att brev och paket blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Postverksamheten utgör ett nödvändigt kommunikationsmedel inte bara inom landet utan också internationellt. Vikten av en väl fungerande postverksamhet har understrukits bl.a. inom EG-kommissionen. Det anses allmänt att fri konkurrens är en av värde för att postservicen skall bli så effektiv som möjligt. På paketbefordringens område har också konkurrensen sedan länge varit fri, i Sverige liksom i många andra länder. Däremot har brevbefordringen, både här och på andra håll, varit föremål för statligt ett monopol. Postverkets ensamrätt på brevområdet upphörde emellertid vid årsskiftet 199293. Som ett led i arbetet med att till stånd en mera effektiv postservice och att göra den statliga postverksamheten bättre rustad att möta konkurrensen från andra distributionsföretag har statsmakterna beslutat att Postverket skall ombildas till aktiebolag. Avsikten är att ombildningen skall genomförd den 1 januari 1994. vara Konkurrensen på postområdet är emellertid inte problemfri. Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av brev till mottagare i glesbygd, är inte lönsam från strikt affärsmässiga synpunkter. statsmakterna har emellertid Postverket gett olika regionala och sociala uppdrag, bl.a. innebär som att en rikstäckande postservice skall upprätthållas. Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk för att den icke lönsamma postservicen försämras.

12 SOU 19939

Det är naturligt postoperatörer försöker koncentrera sig på den att nya del postverksamheten störst vinster, framför allt brev- och av som ger paketutdelning i de större städerna. Detta kan försvåra situationen för det eller de företag vill ägna sig rikstäckande postservice. som en Den situation uppstår på postområdet i och med att nya som konkurrensen släpps fri och Postverket bolagiseras har gjort det nödvändigt över gällande bestämmelser beträffande postverkatt se

samhet. Översynen har anförtrotts postlagsutredningen, som lägger

fram resultatet sitt arbete i detta betänkande. av Utredningen föreslår att vissa centrala regler på postområdet samlas särskild postlag. Därutöver föreslås ändringar i olika befintliga i en lagar. Den föreslagna postlagen inleds med en bestämmelse om att det i landet skall finnas rikstäckande postservice som innebär att brev en och paket kan nå alla oavsett adressort. Alla skall kunna få brev befordrade till enhetligt och rimligt pris, och privatpersoner skall ett också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris. Ansvaret för att den angivna servicen kommer att finnas ligger på Det åligger sålunda staten att till att det finns ett eller flera staten. se

företag tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice.

som I praktiken torde den grundläggande postservicen åtminstone under den närmaste framtiden komma att handhas av det nybildade statliga postbolaget. Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan till att de uppställda målen för postservicen staten se uppfylls. Huvuddelen den föreslagna postlagens bestämmelser gäller av befordran brev. Den typen postförsändelser innehåller ofta av av personliga eller förtroliga meddelanden, och det är viktigt att avsändare och mottagare kan lita på att innehållet inte röjs. Det är också angeläget att brevbefordringen sker på ett tillförlitligt sätt. Utredningen diskuterar i betänkandet om det bör ställas upp ett krav på tillstånd för den vill syssla med brevbefordringsverksamsom het. Tanken på ett tillståndssystem avvisas emellertid. Däremot föreslår utredningen att brevbefordran skall stå under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynen bör enligt utredningen anförtros åt den nyligen inrättade Telestyrelsen, har liknande uppgifter på som teleområdet. Den föreslagna postlagen innehåller en rad olika regler om hanteringen obeställbara brev. Hit hör bl.a. brev som är felaktigt av

SOU 19939 13

adresserade och därför inte kan delas ut till adressaten, liksom brev som är ofrankerade eller otillräckligt frankerade och inte löses som ut. De föreslagna reglerna, som i stor utsträckning motsvarar den nuvarande lagen 1990291 obeställbara postförsändelser, innebär om att obeställbara brev om möjligt skall återställas till avsändaren. Om inte detta kan ske, får brevet öppnas tillsynsmyndigheten. av

Öppnandet kan göra det möjligt skicka brevet till adressaten

att eller avsändaren. I annat fall skall brevet förvaras viss tid hos tillsynsen myndigheten och tillfaller därefter staten.

Utredningen föreslår också vissa bestämmelser postbefordringsom företags ansvar, när ett brev eller paket har kommit bort, skadats eller försenats. Beträffande brev är företagen inte tvingade på att ta sig något ansvar, utan de får fritt träffa avtal med sina kunder vad om som skall gälla. Även på paketområdet skall det enligt utredningen i princip råda avtalsfrihet, vissa skyddsregler finns men som i den allmänna vägtransportlagstiftningen måste iakttas.

Varje postbefordringsföretag har enligt utredningsförslaget rätt att ge ut frimärken. I sådan internationell posttrafik sker inom som ramen för världspostkonventionen får emellertid bara användas frimärken har getts ut företag har som av som utsetts att representera Sverige i det internationella postsamarbetet, dvs. i praktiken det statliga postbolaget. Utöver vad har innehåller postlagsförslaget som nu angetts också regler om bl.a. tystnadsplikt för den sin anknytning som genom till postverksamhet har tagit befattning med brev har befordrats i som verksamheten. Som tidigare nämnts föreslår utredningen ändringar i en rad

befintliga lagar. Ändringarna rör bl.a. reglerna

om poströstning vid allmänna val. Det föreslås att röstning liksom hittills skall kunna ske

på postkontor och att Postverkets roll röstmottagare skall övertas som av det statliga postbolaget. Även på andra områden, bl.a. inom tull-

lagstiftningen, förordar utredningen vissa de uppgifter att av som i dag åvilar Postverket skall flyttas över på postbolaget.

Den utvidgade konkurrensen på postområdet och Postverkets bolagisering gör det nödvändigt att även ändra reglerna skydd för om posthemlighet i brottsbalken. Förslag till sådana ändringar har emellertid redan lagts fram andra utredningar. av Postlagsutredningens förslag skall enligt betänkandet i träda kraft den 1 januari 1994.

14 SOU 19939

Summary

Sweeping changes have occurred in the postal sector during recent Technical has improved the possibilities of rapid, years. progress efficiant postal services, and at the same time new forms of communication have appeared which constitute important alternatives to traditional postal activities. These include, for example, telefax technology and increased data communication facilities. Although other of communication besides postal activities means have acquired great importance clear that they cannot supersede postal services. Private well public authorities and persons as as companies need to have letters and packets delivered efficiently and reliably. Postal activities means of communication, are a necessary only within the country but internationally as well. The impornot of reliable postal activities has been underscored, for example, tance within the EC Commission. Free competition generally regarded valuable means of as a making postal services efficiant possible. Free competition has as as in fact existed for long time the parcel delivery sector, in a Sweden in other countries. Letter deliveries, on the other as many hand, both here and in other countries, have formed the subject of State monopoly, though the Post Office Administrations exclusive rights in this abolished at the New Year 1993. sector were As of their work bring about efficient postal service part to a more make State postal activities better—equipped to face competition and to from other distribution enterprises, the Government and Riksdag have decided that the Post Office Administration Postverket to be converted into limited The intention for this conversion a company. to be completed by 1st January 1994. Competition in the postal sector, however, not without problems. Certain parts of present-day postal activities, above all the delivery of letters to adressees sparsely populated rural areas, are not

SOU 19939 15

profitable in a strictly commercial The and sense. government Riksdag have, however, given the Post Office Administration various regional and social assignments which among other things imply the maintenance of a nationwide postal service. With free and expanded competition, there a risk of non-profitable postal services deteriorating. natural that postal operators should new try to concentrate on that portion of postal activities which generates the biggest profits, which above all means letter and parcel deliveries in the larger towns and cities. This can impair the situation for the enterprise or enterprises wishing to devote themselves nationwide to a postal service. The new situation arising in the postal sector with the de-restriction of competition and the incorporation of the Post Office Administration has necessitated a review of current provisions for postal activities. That review‘has been entrusted to the Postal Legislation Commission, the results of whose deliberations presented in this report. are The commission recommends that certain central rules for the postal sector be gathered into a special Postal Services Act. In addition, amendments are recommended to various existing enactments. The proposed Postal Services Act begins with a provision to the effect that Sweden to have a nationwide postal service enabling letters and packets to reach all addressees, regardless of locality. All persons shall be able to have letters delivered uniform, at a reasonable price, and private shall also have the opportunity persons of having packets delivered uniform price. at a Responsability for ensuring the availability of this service devolves on the State. Thus for the State that there to ensure are one or more enterprises which, between them, will achieve nationwide a postal service. In practice the basic postal service at least for the immediate future likely to be managed by the newly formed State-owned postal corporation. By exerting its propriety influence in various ways within the corporation, the State can ensure that the goals defined for postal services are achieved. Most of the provisions of the proposed Postal Services Act concern letter services. Mail of this kind often contains personal or confidential communications, and important that sender and addressee should be able to count on contents not beeing divulged. also vital that letter services should be dependable.

16 SOU 19939

In its the Commission discusses whether permits should be report stipulated for wishing themselves with letter persons to occupy delivery activities. The idea of system of permits rejected, a however. On the other hand, the Commission recommends that letter services be placed under the supervision of a national authority. Supervision ought, in the Commission’s opinion, to be entrusted to the newly established Telecommunications Board, which has similar

tasks in the telecommunications sector. The proposed Postal Services Act contains a number of different rules the handling of undelivered letters. These include, for on example, letters which wrongly addressed and therefore cannot be are delivered to the addressee, well letters which are unfranked or as as insufficiently franked and for which the postage due remains unpaid. The rules proposed, which great extent correspond to the existing to a legislation l990291 undelivered mail, require undelivered letters on be returned the sender possible. If this cannot be done, the to to be opened by the supervisory authority. Opening can letters may make possible for the letter to be sent to the addressee or the sender. Failing this, the letter to be retained by the supervisory authority for certain length of time, after which will become the a property of the State. The Commission also certain provisions concerning the proposes liability of postal enterprise when letter package has been lost, a a or damaged delayed. Where letters concerned, the enterprises or are forced liability but freely conclude are not to accept any may with their the rules to apply. The Commisagreements customers on sion also favours freedom of basic principle for the Contract as a delivery of packets, but certain safeguards laid down in the Road

Transport Act have to be complied with. The Commission that postal enterprise be entitled proposes every issue stamps. Stamps intended for international use under the to Universal Postal Convention, however, only be issued by may enterprises appointed to represent Sweden in international postal services, which in practice the State—owned postal corporation. means In addition the provisions outlined, the proposed Postal to now Services Act also includes rules, for example, on the confidentiality be observed by who, through his or her connection with to a person postal activity, has dealt with letters being delivered in the course of

the activity.

SOU 19939 17

As mentioned earlier, the Commission recommends amendments to a number of existing enactments. The amendments for concern, example, the rules on postal voting general elections. proposed that voting, as hitherto, be possible from offices and post that the Post Office Administrations role recipient of be as votes taken over by the State-owned postal corporation. In other fields too, e.g. customs legislation, the Commission recommends that certain of the duties at present incumbent the Post Office Administration be on transferred to the postal corporation.

Wider competition in the postal sector and the incorporation of the Post Office Administration will also necessitate amendments to the rules of the Penal Code concerning safeguards for the of secrecy mail. Amendments of this kind, however, have already been proposed by other Commissions. The Commissions proposal intended, according its are to report, to enter into force on lst January 1994.

SOU 19939 19

Författningsförslag

Förslag till

Postlag

Inledande bestämmelser postverksamhet om

l § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice innebär som att brev och paket kan nå alla adressort. oavsett Det skall finnas möjlighet för alla att brev befordrade till enhetligt och rimligt pris. Privatpersoner skall också ha möjlighet att paket befordrade till enhetligt pris.

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer tillsynsmyndigheten skall fortlöpande följa utvecklingen på postomrâdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.

3 § Med postverksamhet i lagen regelbunden befordran avses mot avgift av brev och paket med högsta vikt en av 20 kg. Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändel-

ser. Med brev avses adresserade tillslutna postförsändelser med en högsta vikt av 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning lagen. av Med paket avses adresserade postförsändelser med en vikt av mer än 2 men högst 20 kg.

20 SOU 19939

Befordran av brev

4 § Postverksamhet befordran av brev skall bedrivas som avser under förhållanden tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och som skyddet för avsändares och personliga integritet så att mottagares upprätthålls.

Obeställbara brev

5 § Ett brev är obeställbart, om det inte kan delas ut till adressaten, 2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och adressaten inte löser ut det, eller det har återsänts från utländsk postförvaltning till det en postbefordringsföretag befordrade brevet från landet. som

6 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren. Kan återställande inte ske, skall brevet sändas till tillsynsmyndigheten. Detta gäller dock inte beträffande vykort, brevkort och liknande försändelser.

7 § Ett obeställbart brev får öppnas endast av tillsynsmyndigheten.

Öppnande eller motsvarande saknar sådana

får ske, om kuvertet uppgifter avsändaren att brevet kan återställas till denne. om

8 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för det skall kunna återställas till avsändaren eller, beträffande brev att som avses i 5 § delas ut till adressaten.

9 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos

tillsynsmyndigheten. Förvaringstidens längd bestäms myndigheten. Innehåll som är av för försämring eller består trycksaker, reklamblad eller utsatt som av liknande kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. som

10 § Ett öppnat brev inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten som vid Förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omed-

SOU 19939 21

elbart förstöras. Annat innehåll än skall säljas, pengar om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra kränkning av någons personliga integritet. I annat fall skall innehållet förstöras.

11 § Ett belopp betalats in till postbefordringsföretag som ett för befordran och företaget varken kan förmedla till som mottagaren eller återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes.

Ansvarighet för brev och paket

12 § Förlust av brev, skada på brev eller försening brev inte av ger rätt till ersättning från den befordrat brevet, inte som om annat har avtalats mellan honom och avsändaren. I fråga om postbefordringsföretags den ansvar gentemot som har anlitat företaget för befordran av paket gäller 5 och 27-42 §§ lagen 1974610 om inrikes vägtransport i tillämpliga delar.

Tillsyn

13 § Tillsyn över att befordran brev sker i överensstämmelse av med 4 § utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd lagen. av

14 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksamhet som avser brevbefordran. Tillsynsmyndigheten har också rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs.

15 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4 § eller föreskrifter har meddelats av som med stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite.

22 SOU 19939

Postverksamhet under kriser och i krig

16 § Regeringen eller, regeringen bestämmer det, tillsynsmynom digheten får meddela föreskrifter befordran av postförsändelser om under kriser och krig.

Internationell postverksamhet

17 § Regeringen eller, regeringen bestämmer det, tillsynsmynom får meddela de föreskrifter behövs med hänsyn till digheten som Sveriges åtaganden enligt internationella konventioner på post-

området. Regeringen eller, regeringen bestämmer det, tillsynsmynom digheten får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande företag bedriver postverksamhet för deltagande i det av som internationella postsamarbetet.

Frimärken m m

18 § I gränsöverskridande postbefordran sker inom ramen för som världspostkonventionen får användas endast frimärken som har getts den enligt 17 § andra stycket har erkänts för deltagande i ut av som det internationella postsamarbetet.

19 § Regeringen eller, regeringen bestämmer det, tillsynsmynom digheten får föreskriva i vad mån och på vilket sätt postförsändelser skall utvisa som har befordrat dem. vem

Avgifter

20 § Regeringen eller, regeringen bestämmer det, tillsynsmynom digheten får föreskriva skyldighet för den som bedriver postom verksamhet befordran brev att betala avgift för som avser av finansieringen tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. av Avgift påförs av tillsynsmyndigheten.

SOU 19939 23

Överklagande

21 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.

Tystnadsplikt

22 § Den som till följd sin anställning eller av motsvarande anknytning till postverksamhet har tagit befattning med brev befordrats som i verksamheten får inte obehörigen röja vad han därigenom har fått veta. Tystnadsplikten gäller såväl brevets innehåll som avsändarens och mottagarens identitet. Den gäller dock inte i förhållande till avsändaren och mottagaren. Tystnadsplikt gäller även för uppgift som angår kvarhållande och beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken. För uppgift om enskilds adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att röjande uppgiften av skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

23 § Om ansvar för den bryter som mot tystnadsplikt som föreskrivs i denna lag finns bestämmelser i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna i 5-11 §§ skall tillämpas även på försändelser som har varit obeställbara enligt lagen 1990291 obeställbara om postförsändelser och fortfarande är obeställbara som vid ikraftträdandet av denna lag.

SOU 19939

2. Förslag till

Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

föreskrivs 6 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen skall Härigenom att ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

För tryckt skrifts försändande För tryckt skrifts försändande postverket eller allmän trafikanstalt genom annan genom allmän trañkanstalt skola skola på grund av skriftens skriftens innehåll innehåll gälla särskilda ingrund av särskilda inskränkningar skränkningar eller villkor. Vad gälla eller villkor. Vad sagts skall nu sagts skall dock avse nu dock försändande, försändande, som innebär avse som överträdelse vad i överträdelse vad i 3§ är innebär av av 3 § är stadgat. stadgat. trañkanstalt, mottagit tryckt skrift för befordran, skall Allmän som anses som skriftens utspridare.

Denna lag träder i kraft den

SOU 19939

3. Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen 1980100

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § sekretesslagen 1980 100 och bilagan till denna lag skall ha följande lydelse.

9 kap.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sekretess gäller inom Sekretess post- gäller inom den verket för uppgift angår myndighet som som har att utöva särskild postförsändelse. Om tillsyn över postverksamhet för sekretess inte följer av annan uppgift angår som särskild bestämmelse, får dock sådan posttörsändelse. Om sekretess uppgift lämnas till den är inte följer som av annan bestämförsändelsens avsändare eller melse, får dock sådan uppgift mottagare. Sekretess gäller lämnas till den som är försäninom postverket även för delsens avsändare upp- eller motgift om enskilds förbindelse med tagare. postgirorörelsen eller bank. Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller är telemeddelandets annars avsändare eller mottagare eller innehar som apparat som använts för telemeddelandet. Sekretess gäller hos posrver- Sekretess gäller hos televerket ket, televerket och och annan annan myndighet som myndighet som handhar allmän handhar allmän samfärdsel för samfärdsel för uppgift uppgift som som angår enskilds angår enskilds förbindelse med förbindelse med samfärdselsamfárdselverksamheten och verksamheten och som inte

26 SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inte i första eller i första eller andra som avses avses andra stycket, det inte står stycket, om det inte står klart om klart uppgiften kan röjas att uppgiften kan röjas utan att att den enskilde lider den enskilde lider skada eller utan att skada eller men. Sekretessen men. hos postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, uppgiften telemeddelande som utomstående om avser utväxlar på allmänt telenät. gäller i ärenden TV-avgifter för uppgift om Sekretess som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men att om uppgiften röjs. I fråga uppgift i allmän I fråga om uppgift i allmän om handling gäller sekretessen handling gäller sekretessen första stycket tredje enligt tredje och femte styckeenligt meningen tredje och fem- i högst tjugo år. samt na te styckena i högst tjugo år.

SOU 19939 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga

I enlighet med vad som i 1 kap. 8 § skall vad föreskrivs anges som i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del handlingar av hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten i förekommande anges fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling SFS på den författning med stöd vilken verksamheten av har uppdragits åt organet.

Organ Verksamhet

Notarius publicus all verksamhet som notarius publicus SFS 19811363

Posten AB Medverkan vid val SFS 1972620 och 1972704, folkomröstning SFS 1979369, särskild postdelgivning SFS 1970428, tullkontroll SFS 19871065, medverkan i verksamhet som gäller totalförsvaret SFS 195151 och 1986294 samt identitetsprövning i samband med undertecknande av körkortsunderlag SFS 1977477

Regleringsföreningarna Förestatligt stöd i marknadsregleranningen för mejeriprodukter, de syfte SFS 1967340 ekonomisk förening, Svensk kötthandel, förening u.p.a., Sveiges oljeväxtintressenter, förening u.p.a., Sveriges potatisintressenter, ekonomisk

28 SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse förening, Svensk sockerhandel, ekonomisk förening, Svensk spannmâlshandel, ekonomisk förening, och Svensk ägghandel, förening u.p.a.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939

4. Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen 1957297

Härigenom föreskrivs att 9 kap.2 § luftfartslagen 1957297 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Vid transport av post ansvarar Vid transport post av ansvarar fraktföraren uteslutande mot fraktföraren uteslutande mot postförvaltningen. Ansvaret postbefordringsfiretaget. Anregleras inte av bestämmelserna regleras inte bestämsvaret av i detta kapitel utan av de sär- melserna i detta kapitel utan av skilda regler som gäller mellan de särskilda regler gäller som fraktföraren och postförvalt- mellan fraktföraren och postningen. befordringsföretaget. Bestämmelserna i 3-8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och inte utgör normal som luftfartsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

30 SOU 19939

5. Förslag till Lag ändring i lagen 1960418 om straff for

om

varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen 1960418 om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l4§

Tulltjänsteman, tjänsteman Tulltjänsteman, tjänsteman vid kustbevakningen, tjänste- vid kustbevakningen, tjänstevid lots- och fyrstaten, man vid lots- och fyrstaten och man posttjänsteman och tjänsteman tjänsteman vid statens järnvägar vid statens järnvägar åligger att åligger att i den mån honom i den mån honom anbefalld anbefalld tjänstgöring därtill tjänstgöring därtill föranleder föranleder noggrant övervaka, noggrant övervaka, att brott, att brott, som avses i denna i denna lag, icke lag, icke äger rum. som avses äger rum. Vid sådan tillsyn age, utan hinder av vad eljest är stadgat, posttjansteman

fbranstalta om undersökning av

postpaket, som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den rätt som misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör som medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats.

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tulltjänsteman, tjänsteman Tulltjänsteman, tjänsteman vid kustbevakningen, tjänste- vid kustbevakningen, tjänsteman vid lots- och fyrstaten vid lots- och fyrstaten man ävensom polisman må taga ävensom polisman må taga egendom, som kan antagas egendom, kan vara som antagas vara enligt denna lag förverkad, i enligt denna lag förverkad, i beslag. I samband med tillsyn beslag. I samband med tillsyn enligt 14 § första stycket för enligt 14 § första stycket för uppdagande av varusmuggling uppdagande av varusmuggling må ock posttjänsteman och må ock tjänsteman vid statens tjänsteman vid statens järnvägar järnvägar verkställa beslag som verkställa beslag Tulltjänsteman som nyss nyss sagts. och sagts. Tulltjänsteman och tjäns- tjänsteman vid kustbevakningen teman vid kustbevakningen äge äge i övrigt i fråga om brott, i övrigt i fråga brott, om som som avses i denna lag, den rätt avses i denna lag, den rätt att att taga egendom i beslag, som taga egendom i beslag, som enligt rättegångsbalken tillkomenligt rättegångsbalken tillkom- polisman. mer mer polisman. Verkställes beslag än undersökningsledaren av annan eller åklagaren och har denne beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom, och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

32 SOU 19939

6. Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen 1970428

Härigenom föreskrivs att 3a, 19 och 24 §§ delgivningslagen 1970428 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Myndighet ombesörjer delgiv- Myndighet ombesörjer delgivning att sända hand- ning genom ,att sända handgenom lingen med posten eller över- lingen med post eller överlämna den med bud eller på lämna den med bud eller på annat sätt till den sökte, varvid annat sätt till den sökte, varvid bevis att denne har motta- som bevis att denne har motsom git försändelsen begäres delgiv- tagit försändelsen begäres ningskvitto eller mottagnings- delgivningskvitto eller mottagbevis ordinär delgivning. ningsbevis ordinär delgivning. Ordinär delgivning kan också Ordinär delgivning kan också ske förenklad delgivning ske förenklad delgivning genom genom enligt 3 enligt 3 a a Om det finns anledning Om det finns anledning anatt delgivningskvitto taga att delgivningskvitto eller antaga eller mottagningsbevis kom- mottagningsbevis kommer att att lämnas eller kommer lämnas eller kommer att mer erhållas i tid, får myndighet erhållas i tid, får myndighet att regeringen bestämmer som regeringen bestämmer som ombesörja att handlingen över- ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i särskild lämnas till den sökte i särskild ordning postverkets ordning genom det staliga genom försorg särskild postdelgiv- postbalaget särskild postdelning. givning. När det är lämpligt, får När det är lämpligt, får en en myndighet delge kallelser, myndighet delge kallelser, meddelanden och andra hand- meddelanden och andra handlingar, inte är omfattande lingar, som inte är omfattande som

SOU 19939 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller annars av svårtillgängligt eller svårtillgängligt annars av innehåll, genom att innehållet innehåll, innehållet genom att läses upp vid telefonsamtal med läses vid telefonsamtal med upp den sökte och handlingen där- den sökte och handlingen därefter sänds till denne med efter sänds till denne med post posten telefondelgivning. telefondelgivning. Sådan Sådan delgivning får inte delgivning får inte avse avse stämstämningsansökningar eller ningsansökningar eller andra andra handlingar, varigenom handlingar, varigenom mål eller mål eller ärenden anhängiggörs. ärenden anhängiggörs. Kan delgivning inte ske enligt första-tredje styckena, får delgivning ske genom stämningsman eller intyg enligt 24 § annan, vars första stycket utgör fullt bevis om delgivning stämningsmannadelgivning. I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse kungörelsedelgivning.

3 a §

Om det inte är olämpligt Om det inte är olämpligt med med hänsyn till omständigheter- hänsyn till omständigheterna, na, får ordinär delgivning med får ordinär delgivning med den den som är part eller har är som som part eller som har liknande ställning i ett mål eller liknande ställning i mål eller ett ärende ske genom att myndig- ärende ske myndiggenom att heten sänder handlingen med heten sänder handlingen med posten till den sökte under hans post till den sökte under hans

senast kända adress och minst senast kända adress och minst en dag senare skickar ett dag skickar en senare ett meddelande om att handlingen meddelande handlingen om att har sänts förenklad delgiv- har sänts förenklad delgivning. ning. Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas bara om den sökte har delgivits upplysning förenklad om att delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske, upplysningen lämnas i nära om anslutning till att dennes ansökan kommit till myndigheten.

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Delgivning har skett genom Delgivning har skett genom att den söks för delgivning att den som söks för delgivning som själv har mottagit handlingen, själv har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den kom- oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. Har den mit honom till handa. Har den sökte kvitterat postförsändelse sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den som hämtats av bud, skall den ha kommit honom till anses ha kommit honom till anses handa dag som den handa samma dag som den samma avhämtats på posten. avhämtats på postkontor. Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett. Delgivning skall ha Delgivning skall anses ha anses skett skett enligt 6 § andra stycket enligt 6 § andra stycket att handlingen är till- genom att handlingen är tillgenom gänglig och meddelandet del- gänglig och meddelandet delgivits, givits, enligt 3 § när två veckor enligt 3 a § när två veckor a förflutit från det att meddelan- förflutit från det att meddelandet skickades med posten och det skickades med post och det det inte med hänsyn till inte med hänsyn till omständigomständigheterna framstår som heterna framstår som osannolikt osannolikt att handlingen före att handlingen före tvåveckorstvåveckorstidens utgång kommit tidens utgång kommit fram till fram till den söktes senast den söktes senast kända adress, kända adress, enligt 3 § tredje stycket, 12 enligt 3 § tredje stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit eller 13 § att det blivit fullgjort som föreskrivs där, genom fullgjort som föreskrivs där, enligt 15 § andra stycket enligt 15 § andra stycket sista sista punkten att hand- punkten genom att handlingen genom lingen lämnats i den söktes lämnats i den söktes hemvist hemvist eller fästs på dörren till eller fästs på dörren till hans hans bostad, bostad,

SOU 19939 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt 17 § på tionde dagen enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedel- efter beslutet kungörelsedelom givning under förutsättning att givning under förutsättning att det blivit fullgjort som föreskri- det blivit fullgjort föreskrisom ves i paragrafens första stycke. ves i paragrafens första stycke.

24§

Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt i intyget som anges gäller intyg som i tjänsten utfärdas stämningsman, av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet tjänsteman vid samt någon av följande inrättningar, nämligen

kriminalvårdsanstalt, häkte, 3. hem som avses i 12 § lagen 199052 med särskilda bestämmelser om vård och i 22 § lagen 1988870 av unga om vård av missbrukare i vissa fall, 4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen 19911129 om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen 19911137 om rättspsykiatrisk undersökning, om delgivningen den är intagen där. Samma avser som vitsord tillkommer intyg notarius publicus och intyg av av nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning. Vid särskild postdelgivning Vid särskild postdelgivning har intyg av tjänsteman vid har intyg av anställd vid det postverket sådant vitsord statliga postbolaget som sådant anges i första stycket. vitsord i första som anges stycket. Intyg att delgivning skett på utrikes skall gälla ort som fullt bevis att delgivning skett på sätt i intyget, intygsgivarens som anges om behörighet styrkes tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. av Intyg om delgivning på utrikes ort gäller fullt som bevis även utan sådant bestyrkande nämnts, detta följer som nyss om av överenskommelse med främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

36 SOU 19939

7. Förslag till

Lag om ändring i vallagen 1972620

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 8 kap. l och 9 §§, 10 kap. 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 8 och ll §§ vallagem 1972620 skall ha följande lydelse.

5 kap. 10 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Centrala valmyndigheten upp- Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag val och rättar för varje slag av val och av för varje riksdagsvalkrets, för varje riksdagsvalkrets, landstingskommun och kommun landstingskommun och kommun listor över de kandidater som listor över de kandidater som partierna anmält. Listorna skall partierna anmält. Listorna skall sändas till postverket. Skall sändas till det statliga postbølaröstning äga rum hos utlands- get. Skall röstning äga rum hos myndighet eller på fartyg, skall utlandsmyndighet eller på listorna möjligt sändas även fartyg, skall listorna om möjligt om till myndigheten och fartygets sändas även till myndigheten befälhavare. Listorna för varje och fartygets befälhavare.. riksdagsvalkrets, landstings- Listorna för varje riksdagsvalkommun och kommun skall så krets, landstingskommun och snart som möjligt tillställas kommun skall så snart som länsstyrelsen. möjligt tillställas länsstyrelsen.

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Röstning sker på valdagen i Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i där väljaren är i upptagen röstlängd. Röstberättigad, röstlängd. Röstberättigad, som som på grund av vistelse utom riket på grund vistelse riket av utom eller på annan ort inom riket eller på inom riket annan ort eller av annat skäl finner sig eller av skäl finner sig annat vara förhindrad att rösta på förhindrad rösta på vara att valdagen i vallokalen för det valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får rösta på post- i röstlängd, får rösta på det kontor inom riket, hos svensk statliga postbolagets postkonutlandsmyndighet eller på tor inom riket, hos svensk utsvenskt fartyg i utrikes fart. landsmyndighet eller på svenskt

fartyg i utrikes fart. Om flera val äger samtidigt, skall väljare rum som röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid och ett samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga val han vill deltaga

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs röstmottagare. Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga hos Valnämnden och hos de åt vilka nämnden har personer uppdragit att gå väljarna till handa i sådant hänseende, 2. på postkontor samt hos 2. på postkontor samt hos de lantbrevbärare tar emot det statliga postbolagets som av valsedelsförsändelser, lantbrevbärare som tar emot valsedelsförsändelser, hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röstning skall äga rum. Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti vid något av de två som riksdagsvalen har fått än procent rösterna i hela senaste mer en av landet.

10 kap.

Röstning på postkontor äger Röstning på postkontor äger under tid då postkontoret rum under tid då postkontoret rum är öppet för allmänheten. På är öppet för allmänheten. På förslag postverket får förslag av det statliga postav centrala valmyndigheten begränsa bolaget får centrala valmynden tid då röstning får ske på digheten begränsa den tid då postkontor före valdagen. Röst- röstning får ske på postkontor ning skall dock alltid kunna äga före valdagen. Röstning skall under minst timme dock alltid kunna äga rum rum en varje dag då postkontoret är under minst en timme varje dag öppet för allmänheten. På då postkontoret är öppet för valdagen skall postkontor allmänheten. På valdagen skall vara öppet för röstmottagning minst postkontor vara öppet för rösttimme före klockan 11 och mottagning minst en timme före en minst timme efter klockan klockan ll och minst en timme en

SOU 19939 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15. Vid sådana val efter klockan 15. Vid sådana av landstingsledamöter och kom- val landstingsledamöter och av munfullmäktige som omfattar kommunfullmäktige som omhela riket får dock centrala fattar hela riket får dock cenvalmyndigheten bestämma att trala valmyndigheten bestämma röstmottagning skall anord- att röstmottagning skall nas på valdagen. anordnas på valdagen. Finns det särskilda skäl, får Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på centrala valmyndigheten på förförslag av postverket bestämma slag det statliga postbolaget av att röstmottagning skall anord- bestämma att röstmottagning nas endast på vissa postkontor. skall anordnas endast på vissa Vid val till riksdagen och vid postkontor. Vid val till rikssådana val av landstingsleda- dagen och vid sådana val av möter eller kommunfullmäktige landstingsledamöter eller komsom omfattar hela riket skall munfullmäktige omfattar som röstning dock alltid kunna äga hela riket skall röstning dock rum på minst ett postkontor i alltid kunna äga på minst rum varje kommun. ett postkontor i varje kommun. Inrättas med anledning Inrättas med anledning av av valet postkontor vid sjukhus, valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårds- ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrätt- anstalt eller liknande vårdinrättning eller värdanstalt, äger ning eller värdanstalt, äger röstning där rum på tid som röstning där på tid det rum som postverket bestämmer efter statliga postbolaget bestämmer samråd med Valnämnden och efter samråd med Valnämnden med vårdinrättningens eller och med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, dock vårdanstaltens ledning, dock tidigast sjunde dagen före tidigast sjunde dagen före valdagen. Postverket skall valdagen. Det statliga postbolasamråda med Valnämnden och get skall samråda med valmed vårdinrättningens eller nämnden och med vårdinrättvårdanstaltens ledning hur ningens eller vårdanstaltens om röstningen skall genomföras. På ledning om hur röstningen skall begäran av postverket skall genomföras. På begäran av det Valnämnden utse erforderligt statliga postbolaget skall valantal personer att biträda nämnden erforderligt utse antal

40 SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

röstmottagare på postkontoret. personer att biträda röstmottagare på postkontoret. Inrättas med anledning Inrättas med anledning av av valet annat postkontor, skall valet annat postkontor, skal.l postkontoret öppet för postkontoret vara öppet för vara röstmottagning på valdagen, röstmottagning på valdagen, under tid postverket be- under tid som det statliga som stämmer efter samråd med postbolaget bestämmer efter valnämnden i den kommun där samråd med valnämnden i den postkontoret inrättas. Röstning kommun där postkontoret in-skall dock alltid kunna äga rättas. Röstning skall dock allrum under minst timme före tid kunna äga rum under minst en klockan 11 och minst timme en timme före klockan ll och en efter klockan 15. minst en timme efter klockan 15.

3§

Röstmottagare på postkontor Röstmottagare postkontor är den som postverket utser. är den som det statliga postbolaget utser.

l0§

Röstmottagare skall sända Röstmottagare skall sända mottagna fönsterkuvert och den mottagna fönsterkuvert och dean i 8 § omnämnda förteckningen i 8 § Omnämnda förteckningen till centrala valmyndigheten. till centrala valmyndigheten. Sändes kuvert med posten, Sändes kuvert med post, ska.ll skall försändelsen anordnas som försändelsen anordnas som värdepost. värdepost.

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

Väljare som betjänas lant- Väljare betjänas lantav som av brevbärare får lämna valsedel brevbärare får lämna valsedel genom denne, om röstning äger denne, röstning äger genom om rum vid det postkontor till vid det postkontor till rum vilket lantbrevbäraren är knu- vilket lantbrevbäraren är knuten. Vid val som omfattar ten. Vid val omfattar som hela riket får dock centrala val- hela riket får dock centrala valmyndigheten på förslag myndigheten på förslag det av av postverket begränsa antalet statliga postbolaget begränsa linjer vid vilka valsedel får antalet linjer vid vilka valsedel lämnas genom lantbrevbärare. får lämnas lantbrevbägenom rare. Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i innerett kuvert. I närvaro ett vittne lägger han sedan iordningställda av innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall fyllt ha 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får vittne, vara heller lantbrevbäraren. Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare är känd för lantbrevbäraren som skall legitimera sig. Gör han det, får han icke lämna försändelsen. Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av väljaren.

13 kap. 7 §

Protokollet underskrives ordföranden och två av av de närvarande valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad. Omedelbart därefter sänds Omedelbart därefter sänds röstlängd, protokoll och de röstlängd, protokoll och de

42 SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse särskilda kuvert och omslag särskilda kuvert och omslag i 5 och 6 §§ till avses i 5 och 6 §§ till som avses som valnämnden. Sker insändandet valnämnden. Sker insändandet med posten, skall försändelsen med post, skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost.

8§

Det åligger Valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden och att, om så är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden behåller röst- Valnämnden behåller röstlängderna och vidarebefordrar längderna och vidarebefordrar omgående övrigt material till omgående övrigt material till länsstyrelsen. Sker översändan- länsstyrelsen. Sker översändandet med posten skall försändel- det med post skall försändelsen anordnas värdepost. anordnas som värdepost. sen som

11§

Över förrättning i Över förrättning avses i som avses som 9 § föres protokoll enligt for- 9 § föres protokoll enligt formulär fastställes av cen- mulär som fastställes av censom trala valmyndigheten. När trala valmyndigheten. När förrättningen slutförts, sänder förrättningen slutförts, sänder Valnämnden omgående röstläng- Valnämnden omgående röstlängder, protokoll samt iordning- der, protokoll samt iordningställda kuvert och omslag till ställda kuvert och omslag till länsstyrelsen. Sker översändan- länsstyrelsen. Sker översändandet med skall försändel- det med post skall försändelsen posten anordnas värdepost. anordnas som värdepost. sen som

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1972704 om kyrkofullmäktigval, m.m.

Härigenom föreskrivs att 17, 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen 1972704 kyrkofullmäktigval, om m.m., skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Röstning sker på valdagen i Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i där väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, röstlängd. Röstberättigad, som som på grund av vistelse utom riket på grund vistelse av utom riket eller på annan ort inom riket, eller på annan ort inom riket, eller av annat skäl finner sig eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på förhindrad vara att rösta på valdagen i vallokalen för det valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får rösta på post- i röstlängd, får rösta på det kontor inom riket. statliga postbolagets postkontor inom riket. Om val kyrkofullmäktige för församling av och för kyrklig samfällighet äger samtidigt, skall väljare rum som röstar på postkontor vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i de val som han vill deltaga

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Röstning får ske på varje postkontor inom riket, vid val i hela landet från och med den tjugofjärde dagen och vid annat val från och med den tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen, inte annat följer andra eller tredje stycket. om av Röstning på postkontor äger Röstning på postkontor äger under tid då postkontoret rum under tid då postkontoret rum är öppet för allmänheten. På är öppet för allmänheten. På förslag postverket får förslag av det statliga postbolaav centrala valmyndigheten begränsa get får centrala valmyndigheten den tid då röstning får ske på begränsa den tid då röstning får postkontor. Röstning skall dock ske på postkontor. Röstning alltid kunna äga under skall dock alltid kunna äga rum rum minst timme varje dag då under minst en timme varje dag en postkontoret är öppet för all- då postkontoret är öppet för allmänheten. mänheten. Finns det särskilda skäl, får Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på centrala valmyndigheten på förslag postverket bestämma förslag av det statliga postboav att röstmottagning skall anord- laget bestämma att röstmottagendast på vissa postkontor. ning skall anordnas endast på nas omfattar hela riket vissa postkontor. Vid val som Vid val som skall röstning dock alltid kunna omfattar hela riket skall röstäga på minst ett postkontor ning dock alltid kunna äga rum rum i varje kommun. på minst ett postkontor i varje kommun. Inrättas med anledning Inrättas med anledning av av valet postkontor vid sjukhus, valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårds- ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrätt- anstalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt, äger ning eller vårdanstalt, äger röstning där på tid röstning där på tid som det rum som rum postverket bestämmer efter statliga postbolaget bestämmer samråd med Valnämnden och efter samråd med Valnämnden med vårdinrättningens eller och med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, dock vårdanstaltens ledning, dock

SOU 19939 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tidigast sjunde dagen före tidigast sjunde dagen före valdagen. Postverket skall valdagen. Det statliga postbolasamråda med Valnämnden och get skall samråda med valmed vårdinrättningens eller nämnden och med vårdinrättvårdanstaltens ledning hur ningens eller vårdanstaltens om röstningen skall genomföras. På ledning om hur röstningen skall begäran av postverket skall genomföras. På begäran av det Valnämnden utse erforderligt statliga postbolaget skall valantal personer att biträda röst- nämnden erforderligt utse antal mottagare på postkontoret. att biträda röstmottapersoner gare på postkontoret.

31 §

Röstmottagare på postkontor Röstmottagare på postkontor är den som postverket utser. är den som det statliga postbolaget utser.

36§

Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsedel bud. genom Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Väljare som betjänas lant- Väljare betjänas av som av det brevbärare får lämna valsedelsstatliga postbolagets lantbrevbäförsändelse genom denne, får lämna om rare valsedelsförsänröstning äger rum vid det delse denne, genom om röstpostkontor till vilket lantbrev- ning äger rum vid det postkonbäraren är knuten. Vid val som tor till vilket lantbrevbäraren är omfattar hela riket får dock knuten. Vid val som omfatcentrala valmyndigheten på hela riket får tar dock centrala förslag av postverket begränsa valmyndigheten på förslag av antalet linjer vid vilka valsedel postverket begränsa antalet får lämnas lantbrevbära- linjer vid genom vilka valsedel får re. lämnas genom lantbrevbärare.

SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Omedelbart efter det att den Omedelbart efter det att den preliminära rösträkningen i preliminära rösträkningen i vallokalen har avslutats sänds vallokalen har avslutats sänds röstlängd, protokoll och de röstlängd, protokoll och de särskilda kuvert och omslag särskilda kuvert och omslag i 13 kap. 6§ Val- avses i 13 kap. 6§ valsom avses som lagen 1972620 till Valnämn- lagen 1972620 till Valnämnden. Sker insändandet med den. Sker insändandet med skall försändelsen post, skall försändelsen anordposten, anordnas som Värdepost. nas som Värdepost.

42a§

Det åligger Valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 42 § kommer till nämnden och att, om så är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden vidarebefordrar Valnämnden vidarebefordrar omgående röstlängder och omgående röstlängder och övrigt material till länsstyrel- övrigt material till länsstyrel- Sker översändandet med sen. Sker översändandet med sen. skall försändelsen post, skall försändelsen anordposten, anordnas Värdepost. nas som Värdepost. som

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939 47

9. Förslag till

Lag om ändring i datalagen 1973289

Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen 1973289 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas anteckning om att en enskild inte person önskar adresserad direktreklam. Regeringen får föreskriva att uppgifter om adresser hämtas från Postverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

48 SOU 19939

10. Förslag till i 1974203 kriminal- Lag om ändring lagen om

vård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 25 § lagen 1974203 om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från som har av enskilda eller advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ vara eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, förhållandet icke kan klarläggas på annat om sätt. I fråga om brev till postverket tillämpas 26 § i stället för första stycket ovan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939 49

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1974610 inrikes

om

vägtransport

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1974610 inrikes vägtransom port skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Lagen skall tillämpas på Lagen skall tillämpas på postbefordran, begravnings- bcgravningstransporter eller transporter eller befordran befordran flyttsaker. av av flyttsaker. Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget d.9 maj 1980 internationell jämvägstrafik om eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran gods på järnväg. av

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

50 SOU 19939

12. Förslag till Lag ändring i lagen 197588 med bemyn-

om

digande att meddela föreskrifter om trafik, trans-

porter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att l § lagen 197588 med bemyndigande att meddela föreskrifter trafik, transporter och kommunikationer skall om ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Regeringen bemyndigas att Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regerings- i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, föreskrifterna formen, om föreskrifterna om gäller gäller befordran i spårbunden trafik befordran i spårbunden trafik är avsedd för allmänheten, är avsedd för allmänheten, som som sådan befordran i vägtrafik sådan befordran i vägtrañk ombesörjes järnvägs- som ombesörjes av järnvägssom av företag till komplettering företag till komplettering av av eller ersättning för järn- eller som ersättning för jimsom vägsbefordran under vägsbefordran som avses under som avses

4. postbefordran eller tele- 4. telekommunikationer, kommunikationer, rätt att driva sjöfart inom 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, utländskt fartyg,

SOU 19939 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. trafikregler, sjövägmärken trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjö- sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken territorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges och svävare utanför Sveriges sjöterritorium, sjöterritorium, skeppsmätning, skeppsmätning, trafik på väg eller i terräng, trafik på väg eller i terräng, fordons beskaffenhet och fordons beskaffenhet och utrustning, utrustning, 10. registrering eller 10. registrering annan eller annan kontroll av fordon, kontroll fordon, av 11. skyldighet för kommunerna 11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter tillhandahålla att föreskrifter och andra uppgifter som rör och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken, förhållandena i trafiken, 12. riksfärdtjänst, 12. riksfärdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare, 13. tillstånd att bruka svävare, 14. kör- och vilotider vid väg- 14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot transporter förbud samt mot vissa typer beräkningar vissa av av typer av beräkningar av lön till förare vid sådana trans- lön till förare vid sådana trans-

porter. porter. Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter att om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter avgifter för farledsverksamheten om samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

52 SOU 19939

13. Förslag till i lagen 1976371 behand- Lag om ändring om

häktade och anhållna m.fl.

lingen av

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen 1976371 om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Brev från häktad till svensk Brev från häktad till svensk myndighet, internationellt myndighet, internationellt organ organ har Sverige erkänd som har av Sverige erkänd som av behörighet att ta emot klagomål behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller hans of- från enskilda eller hans offentlige försvarare skall vidare- fentlige försvarare skall vidarebefordras föregående befordras utan föregående utan granskning. I fråga om brev till granskning. postverket tillämpas dock andra stycket. Utöver vad gäller enligt första stycket får häktad avsända eller som brev, det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, mottaga om i fråga den är häktad på grund av misstanke om brott, utan om som fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får öppnas av utan den häktades medgivande. Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

SOU 19939 53

14. Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen 1977477

Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen 1977477 skall ha följande lydelse.

32§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden i denna som anges lag och föreskrifter undantag från lagen. Detsamma om gäller föreskrifter om förarutbildning och sådan registrering behövs om som för tillämpningen lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter av om utländska körkorts giltighet i landet.

Regeringen får överlämna till det statliga postbolaget att utföra identitetsprövning i samband med undertecknande av körkortsunderlag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som får i enskilda fall medge undantag från denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939

15. Förslag till Lag om ändring i folkomröstningslagen 1979369

Härigenom föreskrivs att l0§ folkomröstningslagen 1979369 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Röstning sker på dagen för Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröst- folkomröstningen i omröstningslokalen för det omröst- ningslokalen för det omröstningsdistrikt där den röstande ningsdistrikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röst- är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, på grund av berättigad, som på grund av som vistelse utom riket eller på vistelse utom riket eller på ort inom riket eller annan ort inom riket eller av annan av skäl finner sig för- annat skäl finner sig vara förannat vara hindrad att rösta på tid och hindrad att rösta på tid och plats sagts, får rösta på plats som nu sagts, får rösta på som nu postanstalt inom riket, hos det statliga postbolagets postsvensk utlandsmyndighet eller kontor inom riket, hos svensk på svenskt fartyg i utrikes fart. utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart. Om flera omröstningar äger Om flera omröstningar äger samtidigt, skall den som rum samtidigt, skall den som rum röstar på postanstalt, hos ut- röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg landsmyndighet eller fartyg vid ett och tillfälle vid ett och samma tillfälle samma utöva sin rösträtt i samtliga utöva sin rösträtt i samtliga omröstningar han vill omröstningar som han vill som deltaga Om omröstning äger deltaga Om omröstning äger i samband med val till rum i samband med val till rum

SOU 19939 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

riksdagen, skall röstande riksdagen, skall röstande som som nu har angivits, som önskar har angivits, önskar nu som delta både i omröstningen och delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkom- i valet, sin röst i folkomavge röstningen samtidigt han röstningen samtidigt som som han röstar i valet. röstar i valet. I fråga om röstningen och I fråga röstningen om om och om den vidare behandlingen den vidare behandlingen av av röster som har avgivits på post- röster har avgivits på som postanstalt, hos utlandsmyndighet kontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpas i öv- eller på fartyg tillämpas i övrigt bestämmelserna ordi rigt bestämmelserna om om ordinarie val till riksdagen i 8-12 narie val till riksdagen i 8-12 kap. vallagen 1972620. Om kap. vallagen 1972620. Om folkomröstningen äger i folkomröstningen rum äger rum i samband med extra val till samband med extra val till riksdagen eller den inte riksdagen eller om om den inte omfattar hela riket, tillämpas i omfattar hela riket, tillämpas i stället bestämmelserna extra stället bestämmelserna om om extra val i 8-12 kap. vallagen. val i 8-12 kap. vallagen. I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga exemplar ett av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och vallagen. av Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

56 SOU 19939

16. Förslag till

Lag om ändring i järnvägstrafiklagen 1985192

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § järnvägstrañklagen 1985192 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §

Denna lag tillämpas järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfårja. Vad föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. som 1-4 §§ och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg. Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen kan tillämpas även befordran med annat transportmedel än som i första stycket. l fall i 2 kap. 3 § kan därvid anges som avses bestämmelser i lagen tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran gods eller inskrivet resgods i trafik med utlandet. av Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939

17. Förslag till

Lag om ändring i tullagen 19871065

Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen 19871065 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73§

Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad sägs i 63-70 §§ som om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och kustbevakningen polisman samt och tjänsteman vid kustbevakningen. Även järnvägsföretag Även och postbezfordringyöretag postverket är skyldiga att med- regeringen bestämmer och som verka i kontrollverksamheten järnvâgsföretag är skyldiga att enligt denna lag i fråga medverka i kontrollverksamom varor som befordras på järnväg heten enligt denna lag i fråga eller med post. I fråga om om varor som befordras med sådan medverkan gäller inte eller på järnväg. post I fråga 63-70 §§. om sådan medverkan gäller inte 63-70 §§. Regeringen får meddela närmare föreskrifter medverkan om som avses i första och andra styckena.

I fråga om varor som inkom- I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postför- till tullområdet mer i postförsändelser är postverket tullskyl— sändelser är postbefordringsdigt, om varorna inte anmäls företag som regeringen bestämtill förtullning eller tullskyldigt, annan mer om varorna

58 SOU 19939

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tullklarering inte anmäls till förtullning eller av någon annan. annan tullklarering av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som föreskrivs i 19-23 §§ omtulltaxering och eftertulltaxering gälla om honom, inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att även om han lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOU 19939 59

Utredningsuppdraget och gällande

ordning m.m.

60 SOU 19939

1 Inledning

l Utredningsuppdraget

Enligt direktiven för utredningsarbetet dir. 199238, vilka bifogas bilaga har utredningen i uppdrag att utarbeta förslag till den som lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt behövs vid en som ändrad konkurrenssituation på postområdet. Utredningen skall också föreslå den författningsreglering som behövs för att föra över Postverkets myndighetsuppgifter till någon annan myndighet eller till

ett bolag. det gäller myndighetsutövning sägs i direktiven att all När myndighetsutövning inte praktiska skäl bör överlämnas till ett som av blivande statligt postbolag skall skiljas från Postverket. Myndighetsfunktioner enligt direktiven bör kunna överlämnas till ett som blivande statligt postbolag är bl.a. arbetet med särskild postdelgivning och röstning på postkontor. Postverkets roll som signatär i det internationella arbetet bör under alla förhållanden föras över till

någon annan myndighet. Enligt direktiven bör utredningen också överväga var de olika myndighetsfunktionerna inom postsektorn skall förläggas. Det anmärks i direktiven att det arbete krävs för den organisatoriska som uppbyggnaden myndighetsfunktionerna inom postsektorn kommer av att utföras i annat sammanhang. Det förutsätts i direktiven att utredningen skall föreslå en postlag. utgångspunkt är, sägs det, att staten postlag skall ges En genom en förutsättningar och kontrollera verksamheten på postområdet att styra gällande regionalpolitiska och sociala mål kan uppfyllas. Det så att vidare postlag skall förutsättningar för konkurrenssägs att en ge

SOU 19939 61

neutralitet och bygga på likabehandling. Regleringen bör inte, sägs det, göras alltför detaljerad. I direktiven framhålls att det finns skäl talar för som att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd for den skall bedriva som postverksamhet. I lag kan då de allmänna förutsättningarna for anges beviljande av tillstånd, giltighetstid för dessa förutsättningar för samt återkallelse av tillstånd. En tillstånds- och tillsynsmyndighet bör ges bemyndigande att uppställa närmare villkor för tillstånd. Viktiga frågor att överväga i detta sammanhang är enligt direktiven bl.a. vem som skall anses som postoperatör och tillstånd skall krävas för om alla postoperatörer.

Frågan om vilka förutsättningar och villkor bör uppställas för

som operatörer intar enligt direktiven central plats. Det kan gälla en t.ex. skyldigheter att upprätthålla vissa prisstrukturer och delta i att kostnaderna för olika samhällsuppdrag. Frågor av betydelse för den praktiska posthanteringen skall också behandlas. Här avses bl.a. hanteringen adresser och av postnummer, brevlådor samt obeställbara försändelser. Utredningen skall vidare enligt direktiven överväga ett betalningssystem för finansiering statens kostnader för av att utöva myndighet på postområdet och bidrag till finansieringen olika som av samhällsuppdrag. Andra frågor som utredningen skall överväga är hur totalförsvarets behov av postbefordran under kriser och i krig skall tillgodoses, frågan om integritetsskydd i postverksamhet och frågan om utgivning av frimärken. Vidare skall utredningen överväga hur beslut om tillstånd och återkallelse tillstånd skall kunna om av överklagas.

1.2 Utredningsarbetet

Utredningen har under arbetets gång vid flera tillfällen sammanträffat med olika företrädare för Postverket och diskuterat frågor om praktisk posthantering, försvarsfrågor Utredningen har m.m. vidare vid två tillfällen haft överläggningar med ledningen för

CityMail AB. En diskussion har också ägt med ledningen för

rum Telestyrelsen.

62 SOU 19939

Företrädare för utredningen har deltagit i en av Kommunikationsdepartementet anordnad rundabordskonferens avseende EGs Grönbok postfrâgor. Vid denna konferens deltog, förutom företrädare för om

arrangören, även företrädare för Postverket, CityMail samt ett antal

olika intressenter beträffande postfrágor. Företrädare för utredningen har vidare sammanträffat med

Överstyrelsen för civil beredskap avseende försvarsfrägor samt med

DAFA avseende adressfrågor. Utredningen har samrått med telelagsutredningen, datastraffrättsutredningen, vallagsutredningen och aviseringsutredningen. Utredningen har från ett antal utländska postförvaltningar inhämtat upplysningar vilka regler gäller för postverksamheten i deras om som

respektive länder. Överläggningar har ägt rum med företrädare för det

finska trafikministeriet.

SOU 19939 63

Tidigare utredningar om Posten m.m.

Postens verksamhet har under år i olika senare utretts sammanhang som ett led i översynen av affársverken. Detta arbete har lett fram till slutsatsen att Postverket kan klara konkurrens och att detta bör uppmuntras. Verket bör dock bättre förutsättningar konkurges att rera pá lika villkor, bl.a. möjlighet bedriva genom en att sin verksamhet i aktiebolagsform. Här skall ges en sammanfattande redogörelse för de tidigare utredningar om Posten är intresse. Vidare som av skall beröras de regeringsförslag angående postverksamhet som har lagts fram under senare tid och vissa undersökningar som Posten själv har låtit göra.

Riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer lämnade 1989 Postverkskoncernens rapporten verksamhet. I rapporten pekar revisorerna på att Postens allmänna konkurrenskraft karakteriseras av både styrka och svaghet. Styrkan ligger bl.a. i att staten ägare skapar stabilitet som och trygghet. Posten är välkänd och finns överallt. Riksdagens revisorer nämner som exempel på svagheter att Posten upplevde kvalitetsnivån otillfredsställande vilket enligt numera Posten är i allt väsentligt åtgärdat samt att verksamheten är trögrörlig på grund av sin storlek och att det tar tid att genomslag för förändringar. Därtill nämner riksdagens revisorer att Postens offentligrättsliga ställning innebär vissa begränsningar i handlingsfriheten jämfört med privata konkurrenter. Bl.a. har Posten inte möjlighet låta bli att att ge service till

områden där lönsamheten är dålig eller verksamheten rent av förlust-

bringande.

64 SOU 19939

2.2 Statens pris- och konkurrensverk

Statens pris- och konkurrensverk SPK lämnade 1989 rapporten Prissättning på monopolmarknader studie av postverket och - en televerket. Syftet med rapporten att belysa hur konkurrensen var fungerade på olika marknader inom post- och teleområdena samt föreslå prismål för de verksamhetsområden där förutsättningarna för fungerande konkurrens saknades. För Postens del gällde detta i en första hand inrikes normal-brev. SPKs förslag i detta avseende var de båda affarsverken fortsättningsvis själva skulle besluta om att samtliga prisändringar. För de delar affärsverkens verksamhetsav där konkurrensen inte fungerade tillfredsställande föreslogs områden i statsmakterna skulle styrmål i form av riktlinjer rapporten att ange för prissättningen. Styrmålen skulle utformas som produktivitetsmål.

2.3 Post- och teleutredningen

och teleutredningen PTU i mars 1990 betänkandet Post- avgav 199027 Post Tele Affärsverk med regionalt och socialt SOU - Utredningen hade till uppgift att förtydliga och precisera de ansvar. regionalpolitiska och sociala krav statsmakterna bör ställa på som Dess förslag resultatet avvägning mellan Posten. angavs vara av en bör krävas från regionala och sociala utgångspunkter och vad som vad är rimligt att kräva med hänsyn till Postens konkurrenssom situation. Förslagen kan sammanfattas så här

Grundläggande postservice skall finnas i hela landet. skall distribuera normal-brev och postpaket samt förmedla Posten betalningar över hela landet till enhetlig taxa. Posten skall utan hinder denna princip kunna träffa avtal med kunder om särskilda villkor av för deras postservice.

Alla hushåll skall normalt kunna få postservice fem dagar i

veckan. hushåll skall ha tillgång till postutdelning och postkassaservice Alla inom rimligt avstånd. Postservice mindre än fem dagar i veckan skall

SOU 19939 65

normalt inte förekomma annat än till särskilt ensligt belägna hushåll. Posten skall eftersträva att den ringa andelen hushåll f.n. inte har som femdagarsservice inte ökar.

Hänsyn skall tas till äldre och handikappade. Posten skall ta särskilda hänsyn till de äldre och handikappade kunder som berörs när formerna för postservicen förändras, vid t ex ändring av lantbrevbärarlinjer. Posten skall god tillgänglighet för ge handikappade till service på postkontoren. Posten skall regelbundet samråda med berörda handikapporganisationer.

Blindskriftsförsändelser skall få skickas portofritt mellan m.m. synskadade. Utan ersättning skall Posten portofritt mellan synskadade befordra blindskriftsförsändelser, dvs. försändelser innehåller medsom delanden, böcker, tidningar m.m. är framställda med blindsom skriftstecken. Även ljudupptagningar, såsom talböcker och taltidningar, avsedda för synskadade skall befordras portofritt mellan synskadade.

Härutöver formulerade PTU ett antal anslutande krav som statsmakterna bör ställa på Posten. Dessa är

De ekonomiska effekterna av kraven skall redovisas årligen. Posten skall i sin treârsplan redovisa de regionala och sociala krav som statsmakterna ställer på verksamheten och hur Posten klarar att tillgodose kraven.

Målen för postservicen och måluppfyllelsen skall redovisas för samtliga regioner. Målen för tillförlitligheten i postbefordran skall även redovisas per postregion. Målen skall således tillförlitligheten dels i hela avse landet, dels i landets samtliga postregioner. Måluppfyllelsen skall följas upp per region. Minst 95% alla normal-brev till, från eller av inom en region postas i tid vardag skall nå adressaten som en nästa postutdelningsdag.

66 SOU 19939

Posten skall informera länsstyrelsen om serviceförändringar i glesbygd. Posten bör ta initiativ till samråd med olika intressenter, såväl statliga kommunala och privata, när väsentliga serviceförsom ändringar aktualiseras. En informationsskyldighet gentemot länsserviceförändringar i glesbygd kan bidra till styrelsen om planerade goda lösningar. Det skall dock vara Posten som beslutar.

Principiella förändringar i glesbygdsservicen skall redovisas i treårsplanen. Vi ingen anledning att föreslå ändringar av Postens riktlinjer ser för postservice i glesbygd. En generös och enhetlig bedömning av avvikelser från riktlinjerna bör göras för hushåll där kvarbgendç på grund av handikapp, hög ålder eller sjukdom har stora personer svårigheter att få tillgång till postservice. Om Posten skulle överväga principiella ändringar av denna inriktning skall det anmälas i Postens treårsplan .

Samarbete med andra skall prövas aktivt. Posten skall aktivt verka för att lantbrevbärare och postkontorspersonalen kan utföra kompletterande tjänster genom samarbete med privata företag, kommuner och statliga verk och myndigheter.

Vidare föreslog PTU följande. Postens tidningsrörelse bör bedrivas på marknadsmässiga villkor. Postens distribution av tidningar och tidskrifter bör få ske på marknadsmässiga villkor till full kostnadstäckning. Det finns inga avgörande regionala eller sociala skäl för regeringen att fastställa priser eller övriga villkor i Postens tidningsrörelse

Anslagssystemet för blindinstitutens m.fl. försändelser bör behållas men förändras. Posten bör få ersättning över statsbudgeten för befordran av blindskriftsförsändelser, inklusive talböcker och taltidningar avsedda för synskadade, skickas till eller från erkända blindinstitut och som därmed likställda institutioner. Debiteringssystemet bör förändras för

SOU 19939 67

att öka kostnadsmedvetandet, uppnå förenklingar och åstadkomma ett mer rättvisande system.

Slutligen anförde PTU att Postens lagreglerade monopol från år 1947 borde omprövas i samband med att EGzs regelverk på postområdet får sin slutliga utformning.

2.4 Tele- och

postkundsutredningen

l december 1990 avgav tele- och postkundsutredningen sitt betänkande SOU 1990 100 Avtalsvillkor eller föreskrifter. Utredningen hade till uppgift att se över formerna för postens och televerkets kundvillkor, vilka kan ha formen av föreskrifter, dvs. författningsbestämmelser, eller privaträttsliga avtalsvillkor. Villkoren riktar sig till verkens kunder. Med utgångspunkt i verksamheternas innehåll och endast att de föreskrifter som är nödvändiga bör kvar föreslog utredningen vara för Postens vidkommande att privaträttsliga avtalsvillkor skulle - användas i Postens affärsverksamhet. Vidare föreslog utredningen att föreskrifter skulle användas när Posten utförde uppgifter som innefattar myndighetsutövning, samt beträffande vissa Postens av internationella åtaganden.

Propositionen 19909187 Näringspolitik för

tillväxt

I propositionen 19909187 Näringspolitik för tillväxt anfördes att Posten står inför strukturella svårigheter bl.a. i kontorsnätet till följd av nedgång i antalet kassatransaktioner. Samtidigt, framhölls det, förekommer konkurrens på rad Postens traditionella en av områden såsom tidningsdistribution, distribution reklam, paketbefordran, av betalningsförmedling etc. Därför aviserades i propositionen en översyn inom regeringskansliet av förutsättningarna och formerna för Postens verksamhet.

68 SOU 19939

2.6 Postens konkurrensförutsättningar Ds 199144

Inom Kommunikationsdepartementet har departementspromemorian Ds 199144 Postens konkurrensförutsättningar tagits fram i syfte att utreda och pröva förutsättningarna för Postens verksamhet på en marknad med tilltagande konkurrens samt klargöra behovet av åtgärder för att säkerställa god postservice i hela landet under en 1990-talet. Därtill har brevmonopolet utretts utifrån de förutsättningar som antas komma att gälla inom EG. I promemorian framhålls att konkurrensen på flertalet av de marknader där Posten är aktör skärps alltmer och att förändringstakten blir allt högre. Posten har i dag kostnadsnackdelar jämfört med potentiella konkurrenter såsom exempelvis regionala kostnader och kostnader för sociala uppdrag. Med hänvisning till en analys gjord för Kommunikationsdepartementet under april-juni 1991 av McKinsey Company Inc. anförs att brevbefordran med daglig och rikstäckande service är ett naturligt monopol skulle vara möjligt att bibehålla som utan stöd skyddande lagstiftning, förutsatt att en mer marknadsav anpassad prisstruktur tillämpas och att Posten avlastas eller erhåller ersättning för de sociala kostnaderna som annars försämrar verkets konkurrensförmåga. Med naturligt monopol för Posten menas enligt promemorian att ingen konkurrent har möjlighet att etablera sig på marknaden och uppnå lönsamhet, eftersom Posten i varje situation skulle kunna erbjuda ett lägre pris än tänkbar konkurrent. Förekomsten av en naturligt monopol innebär att det inte är samhällsekonomiskt motiverat med konkurrens inom denna sektor eftersom samhällets totalkostnad då ökar. Det naturliga monopolet har sin grund i stordriftsfördelar i postproduktionen. Som följd att Posten upprätthåller en rikstäckande en av service till enhetligt pris kommer tätort att subventionera glesbygd och företagsbrev att subventionera privatbrev. Denna korssubventionering vid brevbefordran kan acceptabel och för övrigt i linje med anses de riktlinjer utarbetas inom EG. Det är dock angeläget, framhålls som det i promemorian, att inte korssubventionering förekommer mellan brevverksamheten och konkurrensutsatt verksamhet inom annan, Posten.

SOU 19939 69

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser ansåg att Postens ensamrätt till brevbefordran borde avskaffas och att konkurrens i stället borde uppmuntras. Två remissinstanser, Statstjänstemannaförbundet och Statsanställdas förbund, ansåg att ensamrätten borde behållas men att regleringen denna borde revideras. av Flera remissinstanser framhöll att en daglig och rikstäckande postservice måste fungera även fortsättningsvis. Det underströks att det samtidigt är av stor betydelse att verksamhet bedrivs på som affärsmässiga grunder också konkurrensutsätts så kundernas att efterfrågan blir styrande.

2.7 SJ, Televerket och Posten bättre

- som bolag

Inom Finansdepartementet har till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO skrivits rapport Ds 199177 SJ, Televerket och en Posten bättre bolag. Den utgör led i omfattande — som ett en omprövning av den offentliga sektorn vad gäller verksamhetens inriktning, omfattning och organisation. Förslag har väckts andra om associationsformer för affärsverkens verksamhet bolagisering med bibehållet statligt ägande eller privatisering. De aktuella problemen med affärsverksformen för Posten, Televerket och SJ sägs enligt rapporten sammanhänga med växande krav på kostnadseffektivitet, framväxten konkurrenter av nya samt krav från en framväxande internationell konkurrens och samverkan mellan företag på de berörda områdena. Dessa verk drabbas av att beslutsvägarna i stora frågor i dag måste gå via regering och riksdag och därför tenderar att bli alltför långa och långsamma. Aktiebolagsformen kan väntas verksamheten högre kostnadseffektivitet ge och därmed också högre samhällsekonomisk effektivitet än affársverksfor-

men. Övriga mål fördelningspolitisk eller regional

- av och social natur kan åläggas lika väl självständiga bolag de i princip - som mer styrbara affársverken, förutsatt bara statsmakterna verkligen att är bestämda i sin vilja att genomdriva sina mål. Medlen kan därvid vara alltifrån regleringardirektiv och upphandling till användning av ekonomiska styrmedel.

70 SOU 19939

För postområdet gäller, enligt vad som framhålls i rapporten att ökad marknadskonkurrens bör skapas genom att brevmonopolet avskaffas. Utrymmet för ny konkurrens är dock i praktiken begränsat till sådana delmarknader gräddf1ler där postens skal- och flerproduktfördelar inte är utslagsgivande, exempelvis marknader för viss företagspost i tätort. För övriga delmarknader ligger det i Postens eget intresse att utnyttja anbudskonkurrens och låta konkurrenter överta vissa uppgifter på entreprenad. I det avseendet skulle konkurutgå från de lösningar beträffande postbehandling som Posten, rensen det dominerande företaget och det som ålagts vissa uppdrag av som statsmakterna, väljer att tillämpa. En slutsatserna i rapporten är att existensen av samhällsmål inte av utgör något hinder för en bolagisering. Politiska åtaganden av sådant slag kan lösas lika väl eller bättre inom ramen för en ny associationsform.

2.8 Bolagisering av affärsverk konstitutionella

-

aspekter

En expertgrupp inom regeringskansliet har på regeringens uppdrag undersökt olika konstitutionella aspekter på en bolagisering av affársverken med inriktning främst på frågor om styrning, insyn, kontroll och myndighetsutövning. Av deras rapport Ds 1992101 Bolagisering affärsverk konstitutionella aspekter framgår i av huvuddrag följande. Av de styrmedel används inom statsförvaltningen för styrning som affársverken är det i princip endast normgivning i form av av lagstiftning kan användas när det gäller bolag. I övrigt får som styrningen bolag bestämmelser i bolagsordningen, av ske genom röstning på bolagsstämman och genom de av stämman valda genom styrelseledamöterna. När det gäller insyn konstaterar gruppen att en bolagisering innebär att tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet inte längre blir tillämpliga. Om ett bolag genom lagstiftning åläggs uppgifter innefattar myndighetsutövning kan dock som

SOU 19939 71

offentlighetsprincipen göras tillämplig på handlingar som tillhör den delen av verksamheten. Den kontroll som inom statsförvaltningen utövas av JO, JK och RRV upphör när ett affársverk bolagiseras och ersätts den kontroll av som utövas av de av bolagsstämman valda revisorerna. RRV kan emellertid genom lagstiftning kontrolluppgift. Om ges en ett bolag genom lagstiftning åläggs uppgifter innefattar myndighetsutsom övning, kommer den delen verksamheten omfattas av att av JOs och JKs tillsyn. När det gäller den myndighetsutövning som i dag ligger hos affärsverken kan dessa uppgifter vid bolagisering antingen en föras över till nya eller andra myndigheter eller också lagstiftning genom åläggas bolaget. Uppgiftens karaktär bör vara avgörande för vilken väg som väljs. Vad gäller traktaträtten noterar regeringen inte gruppen att kan bemyndiga ett bolag att för Sveriges räkning ingå överenskommelser med annat land. De bemyndiganden finns som får föras över till någon annan myndighet eller också får regeringen ingå sådana överenskommelser. Sammanfattningsvis konstaterar gruppen att det inte finns några konstitutionella hinder mot bolagisering affärsverk. av

2.9 1992 års

budgetproposition

I 1992 års budgetproposition redovisade regeringen vissa slutsatser av det dittillsvarande utredningsarbetet angående förutsättningarna och formerna för Postens verksamhet pr0p.199192l00 bil. 7. I propositionen uttalades bl.a. att Postens ensamrätt till brevbefordran borde avskaffas i samband med en lagstiftning som bl.a. staten gav förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på postområdet så att gällande regionala och sociala mål kunde uppfyllas. I propositionen aviserades Postverkets bolagisering i ett moderbolag och förslagsvis de fyra affársområdena Brev, Låttgods, Bank och kassa samt Postgirot som dotterbolag.

72 SOU 19939

2.10 vissa frågor på kommunikations- Proposition om

området

Regeringen föreslog under hösten 1992 i proposition om vissa en frågor inom Kommunikationsdepartementet prop. 1992932132 bl.a. kungörelsen 1947175 angående postverkets ensamrätt till brevatt befordran skulle upphävas vid utgången av 1992. Bakgrunden m.m.

till förslaget bl.a. CityMails etablering på postmarknaden se

var vidare avsnitt 3.2.1 i kombination med de motstridiga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamhet var för handen. som I propositionen gjordes den bedömningen att det var möjligt att slopa monopolet utan att postlag hade trätt i kraft. en Trafikutskottet delade regeringens uppfattning beträffande brevmonopolets avskaffande framhöll samtidigt betydelsen av att men regeringen återkom till riksdagen med förslag om postlag och snarast bolagisering Postverket bet.199293TU 11. av Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen att brevmonopolet skulle upphöra den l januari 1993 rskr.199293152.

2.11 1993 års budgetproposition

I propositionen anför regeringen att Postverket bör bolagiseras senast den l januari 1994. Beträffande den fortsatta inriktningen för Postverket hänvisas bl.a. till trafikutskottets uttalande i ovannämnda betänkande rikstäckande postservice med god kvalitet och att en rimliga priser är väsentlig del ett lands infrastruktur. Det är en av därför nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Enligt propositionen har Postverket förklarat att det är möjligt att under vissa förutsättningar klara rikstäckande postservice utan statliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är bl.a. att verket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga, marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet och att verket kan enhetsporto för enstaka försändelser. Postverket har emellertid till regeringen framfört att det regionala åtagandet bör ses över efter en treårsperiod och att de sociala åtagandena bör ersättas. Vidare måste,

SOU 19939 73

enligt vad Postverket har framhållit, frågan verkets pensionsskuld om ges en lösning så att verket erhåller godtagbar soliditet. en

2.12 Utredningar inom Postverket

Nc‘it92

I en utredningsrapport från december 1991, Nät92, upprättats som inom Posten efter beslut av Postens koncernstyrelse, har lagts fram förslag om hur Postens anpassning postkontorsstrukturen till 90av talets efterfrågesituation skall ske. Enligt förslag skall rapportens Posten behålla sitt stora rikstäckande servicenät med 2 000 serviceställen utöver de 2 700 lantbrevbärarlinjerna. Postens målsättning är att stanna kvar på landsbygden. För att klara detta föreslås nya driftformer och utveckling samarbete med serviceverksamav annan het. Posten avser att fortsätta utbyggnaden postkontorsservice i av landsbygdsbutiker. Detta inte bara landsbygden fortsatt bra ger postservice utan hjälper också dagligvaruhandeln överleva på att många orter. Samverkan med lokala butiker planeras på 350 orter. Det potentiella antalet orter för postkontor i samverkan med bank uppgår till omkring 400. Enligt rapporten kommer Posten att minska antalet traditionella postkontor i större städer och tätorter, vilket inte väntas medföra någon försämring postservicen. av 1 stället skall i dagligvarubutiker och liknande närpostkontor inrättas utrustade med bankomater för kontantuttag och med möjlighet att avhämta paket och andra försändelser. 200 totalt 700 postkontor i större städer och av tätorter skall enligt förslaget ersättas med närpost.

Brevnät 94

Sedan december 1991 utreds inom Posten hur ett nytt, optimalt och separat servicenät för brevbefordringen skall uppbyggt. vara Posten har under lång tid haft ständigt Ökande brevvolymer. Nu är situationen annorlunda. För första gången minskar brevvolymema. Detta beror på flera sammanfallande faktorer. Konkurrensen ökar genom elektronisk post och telefax och internationalisering och genom

74 SOU 19939

avreglering. Stora postkunder förarbetar ofta stora brevinlämningar datormässigt med stöd postnumren. Därigenom reduceras också av hanteras i Postens terminaler. Tillsammans mängden post som måste med nödvändiga förbättringar produktiviteten leder detta till att det av finns ett stort behov att sänka kostnaderna i det fysiska brevnätet. av Förändringarna i Brevnät 94 skall genomföras så att ägarens krav och Postens huvudmål för verksamheten uppfylls. Det nya nätet skall också marknadens krav samt vara flexibelt vid svara upp mot produkt- och volymförändringar. I dagens nationella fysiska brevnät sorteras post i sammanlagt 55 sorteringscentraler postterminaler mycket varierande storlek. av Terminalerna knyts mellanområdestransporter med flyg, samman av tåg eller bilar. Det är inte möjligt klara hela den nödvändiga anpassningen till att mindre volymer lokala åtgärder vid respektive terminal. I genom stället måste Posten förändra nätstrukturen. Hanteringen måste

koncentreras till ett färre antal terminalorter ca 15 20 så långt det

möjligt och lämpligt med hänsyn till kraven på ekonomi, kvalitet är och service. Genom koncentration till färre sorteringsterminaler ökas också förutsättningarna för att utnyttja sorteringsmaskiner för alla brevformat. Maskinsorteringen större möjligheter till kostnadsbeger sparingar i utdelningsledet genom bättre förädlad post. Genomförandet den ordningen beräknas börja under 1993 av nya fullt genomförd under 1996. och vara

SOU 19939 75

3 Postens

konkurrenssituation

Postens konkurrenssituation har tidigare nämnts behandlats i som flera utredningar, bl.a. i departementspromemorian Ds 199144 Postens konkurrensförutsättningar. Konkurrensen på flertalet marknader där Postverket är en aktör skärps alltmer och törändringstakten blir allt högre. Exempelvis har under våren 1991 privat aktör en -

CityMail tagit upp konkurrensen med Posten i Stockholm när det

gäller den traditionella brevdistributionen. Inom Posten brukar den konkurrens som verket möter i dag delas upp i teknisk konkurrens, distributionskonkurrens och mediakonkurrens. I det följande ges en redogörelse för Postens konkurrensförutsättningar i nämnda hänseenden under de närmaste åren.

3.1 Tekniska alternativ till

postbefordran

Utvecklingen inom data- och teleteknikområdet accelererar. Den snabba utvecklingen har medfört kommunikationsformer att nya utvecklats ur modern teknologi. Dessa utgör i dag substitut till traditionell postbefordran. Posten har därigenom fått konkurrens en ny som kräver anpassning både vad gäller prissättning och produktvillkor. . Exempel på nya tekniska kommunikationsformer är telefax, datakommunikation och elektronisk överföring meddelanannan av den.

3.1.1 Telefax

Utvecklingen har varit särskilt expansiv när det gäller telefax. Undersökningar visar att det 1980 fanns 1 000 telefaxapparater ca i Sverige. 1990 hade de enligt promemorian Postens konkurrensförm-

76 SOU 19939

sättningar ökat till 160 000 stycken. Det kan antas att antalet telefaxapparater är betydligt högre. nu ovannämnda promemorian uppskattade Televerket 1988 Enligt den 200 miljoner telefaxsändningar gjordes per år. Sedan dess har att ca utvecklingen på telefaxområdet varit explosionsartad. I dag beräknas antalet sända A4-sidor till 300-500 miljoner per år. En stor del av telefaxmeddelandena kan ersättning för eller komplement antas vara telefonsamtal. Man kan dock utgå ifrån att telefaxmeddelanden till även ersätter brev. Substitutionsgraden beräknas av Postverket vara 30-40%. Telefaxanvändningen har således bidragit till en nedgång i antalet brev.

3.1.2 Datakommunikation

Ett övergripande uttryck för kommunikation mellan datorer är Electronic Data Interchange, EDI. EDI är sedan länge en känd och teknik. Den förekommer speciellt i relationerna partihanetablerad del detaljhandel och tillverkare underleverantör. EDI ger parter- - rationell hantering och godsflöden i deras starkt na en av pappersintegrerade verksamheter. EDI-tekniken har hittills endast haft marginell inverkan på brevvolymerna. De företag i dag tillämpar EDI tillhör samtidigt som Postens största kunder. Uppfattningen är att utvecklingen av denna informationsteknologi gjort det möjligt att lösa problem som nya tidigare varit svåra att hantera. Införandet EDI kräver Standardisering mellan länder. Inom av för Förenta Nationerna, FN, har utvecklats en standard för ramen datakommunikation benämnd EDlFACT. Den är också en ISOstandard. Successivt utvecklas s.k. meddelandetyper, baserade på EDIFACT-standarden. Exempel på meddelandetyper är fakturor, kontobesked, betalningsorder och prislistor. Ett intensivt arbete pågår för att EDI att bli ett mer lätthanterligt verktyg för datakommunikation. Utveckling pågår också för att fastställa standard för interaktiv EDI. Hinder för ett snabbt en genomslag för EDI har främst varit juridiska krav på dokumentation och även säkerhetskrav vid kommunikation. Därtill kommer brist på telekommunikationer och bristande koordinering mellan goda

SOU 19939 77

branscher. En stark utveckling kommunikationsformen EDI kan av förutses inom en inte alltför avlägsen framtid.

3.1.3 Elektronisk postkommunikation EPK -

Ett alternativ till traditionell postdistribution är att fånga avsändarens meddelanden redan i dennes dataanläggning. Posten bedriver i dag verksamhet med en ny teknik som benämns Elektronisk postkommunikation, EPK, och utgör en hybrid mellan den renodlade datakommunikationen och den traditionella brevbefordringen. I dataanläggningar görs sortering. Distribution sker sedan med höghastighetsöverföring i datanätverk till utskriftsstationer på Postens terminaler. Utskriften av fakturor, kontoutdrag etc. sker så nära mottagaren som är möjligt i postlogistiskt hänseende. Utskrift sker i postnummerordning buntvis för varje brevbärare. Tillväxten i detta segment är högre än i den traditionella brevbefordringen. Posten åtar sig ett totalansvar för utskrift, kuvertering, frankering och utdelning.

3.1.4 Hot mot traditionell brevbefordran från teknik ny.

Om tillväxten i brevbefordran över längre period, exempelvis ses en de senaste decennierna, finner att tillväxten i genomsnitt varit man ca 2,5% per år. Denna tillväxt har varit relativt konstant trots att nya

teknologiska genombrott gjorts. Under de decennierna har

senaste marknaden för kommunikationer i form telefonsamtal och brev av vuxit med ca 10% årligen, telesidan i för 7% och varav stort svarar brev for 3%. Det är svårt att uttala sig om framtiden utifrån historisk utvecken ling. Frågan är om den tekniska utvecklingen på allvar bryter nu igenom och ändrar tillväxttakten i brevvolymer. År 1991 minskade antalet brevförsändelser. Det är emellertid svårt avgöra att om nedgången är tillfällig eller av permanent natur. Avmattningen mer sammanfaller i tiden med den kraftiga nedgången i konjunkturen. Historiskt har dock brevvolymerna varit tämligen okänsliga för konjunktursvängningar.

78 SOU 19939

Troligen utgör teknik ett hot mot den traditionella brevny befordringen främst inom delmarknaden standardiserad post från stora företag. Samtidigt framkallar ny teknik nya lösningar på informationsgivning, exempelvis adresserad direktreklam med ökad förfining i utsortering mottagare. En nedgång på vissa delmarknader kan av andra. Nedgången i volymerna drabbar i balanseras av uppgång på huvudsak de marknader där Posten traditionellt varit i monopolställning, dvs. befordran vanliga brev och ekonomibrev. Tillväxt i av volymerna sker däremot på de marknader där Posten redan i dag har konkurrens, exempelvis befordran av trycksaker.

3.2 Konkurrenter till Postverket inom postbeford-

ringen

3.2.1 CityMail AB

Sedan maj 1991 har CityMail AB varit en konkurrent till Posten inom

ett segment av den traditionella brevmarknaden. Affärsidén är att dela ut datasorterade försändelser från företag till mottagare inom Stockholm och Lidingö vid med avsändaren överenskommen tiden

punkt. CityMail ägnar sig distribution försändelser som inte

av kräver övernattbefordran, där priset och vetskapen att brevet men kommer fram vid viss tidpunkt är betydelsefulla omständigheter. en Att priset kan hållas på låg nivå hänger samman bl.a. med att en avsändaren själv ordnar sorteringen försändelserna. Detta görs av maskinellt i postnummerordning. Försändelserna buntas postnummer-

vis varefter de fraktas till CityMails central, det s.k. SplitCenter i

Årsta. Där delas försändelserna på de olika utbärningsområdena upp och transporteras till regionala centraler, s.k. CityMailCenter. Skall försändelserna hämtas utanför Stockholmsområdet anlitas externa transportföretag. Utdelning till mottagarna sker, om inte annat har avtalats med avsändaren, vid det första de två utdelningstillfällen av i veckan som gäller för varje utdelningsområde.

Åklagarmyndigheten i Stockholm inledde i samband med att City-

Mail startade sin verksamhet förundersökning som syftade till att en pröva verksamheten förenlig med kungörelsen 1947175 om var

SOU 19939 79

angående postverkets ensamrätt till brevbefordran Förundersökm.m. ningen lades ned i november 1991. I januari 1992 beslutade riksåkla-

garen att det tidigare beslutet att lägga ned förundersökningen skulle överprövas av överåklagaren i Stockholm. Den 30 september 1992

beslutade överåklagaren att förundersökningen CityMail skulle

mot återupptas.

Under oktober 1992 har CityMails rörelsedrivande bolag begärt sig

i konkurs. En rekonstruktion har ägt numera rum, och driften fortsätter.

3.2.2 Distributionskanalen i Skaraborg AB

Distributionskanalen i Skaraborg AB började i januari 1992 distribuera lokala adresserade och oadresserade försändelser inom Skara kommun som ett alternativ till Posten. Företaget hade planer på att under året successivt utöka verksamheten till hela Skaraborgs län. Företaget, som under hösten 1992 försatts i konkurs och upphört med sin verksamhet, är intressant ett exempel på hur lokal konkurrens som inom brevbefordringen kan uppträda.

3.2.3 Svensk Direktreklam AB och Market Mail AB m.fl.

Svensk Direktreklam AB SDR och Market Mail AB är tillsammans med Posten de enda företag som har rikstäckande distribution av oadresserad gruppreklam direktreklam. Gruppreklam är övergripett ande begrepp för kommersiell reklam och gruppförsändelser som är avsedda för utskick från myndigheter, kommuner m.fl. På lokal nivå finns, förutom budföretagen, mycket ett stort antal distributionsföretag. Deras verksamhet dock tar inte sikte på distribution av brev.

3.2.4 Budservice m.m.

Budservice, expresstjänst, kurirpost och liknande tjänster är också former av distribution konkurrerar som med Postens distributionsverksamhet.

80 SOU 19939

Budservicen utgörs huvudsakligen lokala transporttjänster med av bil. Tjänsterna kan dokument och paket men även annat. avse Budbilsverksamhet bedrivs främst i storstadsregionerna och större tätorter. När budfirmor blev vanliga valde Posten att starta en egen budbilsservice, Posten Bud AB. Det finns flera skillnader mellan traditionell postbefordran och den befordran budñrmor för. Dels är prissättningen olika. som svarar Transportuppdragen hos budfirmorna utförs snabbt, i regel ett par timmar efter beställning telefon. Kunden är därför villig att betala per betydligt högre ersättning än när det är fråga om vanlig breven befordran. Dels sker befordran inte på regelbunden basis utan när ett specifikt behov uppstår. Budñrmorna levererar för övrigt många gånger post från företag till Posten. Kurirpost i allmänhet internationell befordran av dokument avser och paket. Ett för kurirföretagen utmärkande drag är att de tillhandahåller snabb distribution vid den tidpunkt då kunden har behov av Kurirföretagen kännetecknas också hög tillförlitlighet i disdet. av tributionen. Kunden är beredd att betala ett avsevärt högre pris för dessa tjänster än vad han skulle göra för vanlig befordran.

3.3 Den situationen mediaområdet

nya

Den tredje formen av konkurrens till Posten kan sägas vara en mediakonkurrens. Andra medier utgör i allt högre grad konkurrenter till Posten på marknadsföringsområdet. Tidigare har, förutom annonsering i tidningar, marknadsföring skett bl.a. genom distribution direktreklam. Posten har organisation för sådan distribuav en egen

tion. Emellertid har andra medier dykt upp på denna

numera marknad, såsom TV-reklamen och den nyligen införda radioreklamen. Dessa reklammedier har etablerat sig både som ersättning för och nya komplement till de tidigare befintliga medierna. som

SOU 19939 81

3.4 Skillnader i konkurrensförutsättningar mellan

Posten och andra aktörer

Postverket har vissa konkurrensnackdelar i jämförelse med andra aktörer. Det man först tänker på i detta sammanhang är de sociala uppdrag som ålagts Postverket samt dess uppdrag att sköta befordran av postförsändelser i hela riket till enhetspris. Det senare uppdraget innebär dock samtidigt stordriftsfördelar för Postverket. Andra förhållanden som utgör konkurrensnackdelar för Postverket är verkets pensionsskuld samt det förhållandet att olika regler för mervärdesskatt gäller för Postverket och för privata aktörer. Postverket har också olika konkurrensfördelar. Verket har en dominerande ställning på marknaden, är välkänt hos allmänheten och åtnjuter dess förtroende. Posten besitter dessutom vad skulle som kunna betraktas som infrastrukturella tillgångar såsom postadressregister, postnummersystem m.m. I det följande kommer skillnaderna i konkurrensförutsättningar att beröras närmare.

3.4.1 Postens sociala uppdrag

Posten har haft ensamrätt till brevbefordran. Med enhetstaxan på given nivå har detta gett en lönsamhet som gör att Posten har kunnat tillhandahålla tjänster som måste betraktas socialt och samhällssom politiskt motiverade. Kostnaderna för de sociala uppdragen uppgår f.n. totalt till ca 400 miljoner kr årligen. Till de sociala uppdrag som Posten har hänförs befordran av blindskriftsförsändelser, beredskapsplanering, viss handikappservice samt vissa omlokaliseringskostnader. Även Postens befordran av tidningar får tills vidare hänföras till denna Den 1 juli 1991 grupp. upphävdes visserligen den postala tidningskungörelsen 1968489. Samtidigt infördes ordning innebar att regeringen fastställen ny som de ett prismål i fråga om distribution vissa mervärdesskattebefriade av tidskrifter. Priset för befordran alla övriga tidningar skulle baseras av på marknadsmässiga förhandlingar. Sådana förhandlingar har inletts men är inte slutförda. Fortfarande är tidningsdistributionen därför

82 SOU 19939

förlustbringande för Posten. Fr.o.m den 1 juli 1992 fastställs inte längre prismål för några tidningar. Till Postens sociala kostnader kan också räknas det särskilda porto som gäller för föreningsbrev. Ny portosättning för försändelser inom Norden gäller från årsskiftet 199293. Härigenom upphör postutbytet med grannländerna att vara en förlustbringande affär.

Befordran av blindskrifisfbrsdndelser

Sedan 1967 ersätts Posten för kostnaderna för befordran av blindskriftsförsändelser genom ett anslag över statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att begränsas till försändelser som skickas till eller från vissa institutioner. Posten har däremot inte fått ersättning för de försändelser skickas portofritt mellan synskadade, vilket hänger som med svårigheterna att särskilja dessa försändelser från andra. samman Kostnaden for denna sociala service beräknas till ca 27 miljoner kr per år.

Beredskapsplanering

Posten har som en del av totalförsvaret till uppgift att syssla med utbildning, planering och övning av bl.a. egen och militär personal i hantering av post och betalningar i händelse av krig. Kostnaderna för denna verksamhet uppgår till ca 23 miljoner kr per år.

Handikappservice

Det är angeläget att tillgängligheten till postservice är god även för äldre och handikappade. Posten tillämpar därför riktlinjerna för glesbygdsservice generöst för sådana hushåll. Hög ålder eller sjukdom hos postkunderna kan motivera att lantbrevbäraren gör avstickare till enstaka ensligt belägna hushåll. Kostnaden för denna merservice har beräknats till ca 20 miljoner kr per år.

SOU 19939 83

Omlokaliseringar inom Postverket

I enlighet med ett regeringsbeslut har del Postens verksamhet en av flyttats till Kiruna från Kista. Denna omlokalisering innebar under 1992 en ökad kostnad för Posten på 12 miljoner kr. Under 1993 ca minskar kostnaden till ca 7 miljoner kr. Denna kostnad får Posten bära i dess helhet.

F öreningsbrev

Ideella föreningar har möjlighet att skicka brev till förmånlig en avgift. Denna avgift täcker inte kostnaderna för Posten, utan ett underskott uppkommer som uppgår till 5 miljoner kr år. ca per

3.4.2 Postens regionala uppdrag

Postens ensamrätt till brevbefordran har i allmänhet upplevts ett som sätt att åstadkomma daglig och rikstäckande brevbefordran och postservice till ett enhetligt pris den berörs är bosatt. oavsett var som Det har ansetts att Postverket inte bara har haft ensamrätt till brevbefordran utan också skyldighet att tillhandahålla denna enligt de en mål som riksdagen ställer s.k. kontraheringsplikt. upp Med enhetlighet i taxesättningen menas att tjänst kostar lika samma mycket oberoende i landet köper den. Att skicka av var man ett vanligt brev kostar detsamma sig gör det inom eller vare man en ort mellan skilda orter i landet. Det är också samma pris för befordran av ett vanligt brev till en utrikes ort, oavsett varifrån befordringen sker. Posten har uppskattat sina merkostnader för att tillhandahålla rikstäckning och övernattbefordran till 1,3 miljarder kr. Att ca exempelvis befordra ett brev från liten ort i Skåne via Malmö och en Stockholm till Luleå för utdelning i norrländsk mindre drar en ort stora kostnader. Denna befordran skall genomföras inom ramen av några timmar på natten och kräver bl.a. flygtransport. Kravet på rikstäckning styr inlämningstider och servicevillkor. Därutöver måste systemet dimensioneras för avsevärda volymvariationer för att övernattbefordran skall kunna upprätthållas.

84 SOU 19939

Postens skyldighet att tillhandahålla postservice även i delar av landet där verksamheten inte ekonomisk lönsamhet innebär ger självfallet konkurrensnackdel. Konkurrenterna kan däremot ägna en sig russinplockning och gå in på de lönsamma delarna av marknaden. Här kan i första hand nämnas företagspost inom storstadsregionerna. Inom detta marknadssegment kan konkurrenter erbjuda lägre priser än Posten, som även måste klara att finansiera glesbygdsservicen. Samtidigt måste framhållas att Postens rikstäckande nät och förmåga att tillhandahålla totallösningar för sina kunder är av betydande värde. Postens ställning som den enda aktör som tillhandahåller denna service ger Posten stora konkurrensfördelar.

3.4.3 Postens stordriftsfördelar

Som tidigare nämnts beror Postens styrka när det gäller brevbefordran på att stora volymer brev passerar genom Postens produktionsapparat, vilket medför att genomsnittskostnaden blir låg. Kravet på daglig och rikstäckande brevbefordran medför stora fasta kostnader. Eftersom brev skall utdelas fem dagar i veckan, måste brevbäraren gå sin runda varje dag oavsett om varje hushåll har någon post eller inte. Av Postens kostnader för brevbefordran utgör ca 60% kostnader för utdelning. Om brevbäraren kan dela ut ytterligare ett brev per hushåll under sin runda minskar genomsnittskostnaden per försändelse. På grund detta samband ökar Postens produktivitet och effektivitet av med ökad volym. I tätorter gäller att Posten p.g.a. de stora postvolymerna får dela ut post på fler ställen än en mindre konkurrent. Tidsâtgången, utslagen på varje avlämnad postförsändelse, blir därmed påtagligt mindre för Postens brevbärare än för en brevbärare från en konkurrent. McKinsey gjorde i sin analys den bedömningen att Postverkets brevbefordran med daglig och rikstäckande service skulle kunna behållas utan stöd av skyddande lagstiftning förutsatt att en mer marknadsanpassad prisstruktur tillämpades och att Posten avlastades eller erhöll ersättning för de sociala kostnaderna.

SOU 19939 85

I promemorian Postens konkurrensförutsättningar uttalades sammanfattningsvis att Posten för närvarande inte behöver någon särskild ersättning av staten för att tillhandahålla daglig och en rikstäckande brevbefordran till enhetlig taxa för enstaka försändelser. Med en sådan modell måste dock marknadsförändringar följas upp av såväl Postens styrelse som statsmakterna. Med den förändringstakt som nu kännetecknar brevbefordran krävs en återkommande prövning av Postens förmåga att klara nuvarande servicenivå.

3.4.4 Postens pensionsskuld

Ett förhållande som kan innebära konkurrensnackdel för Posten en är dess pensionsskuld, som beräknas uppgå till 10 miljarder kr. ca Denna skuld har som en följd av det statliga pensionssystemet tidigare inte redovisats i Postens räkenskaper. I anpassning till en mer affärsmässiga redovisningsprinciper skall Posten fr.o.m. den numera 1 januari 1991 redovisa skulden och de totala kostnaderna i räkenskaperna.

Mervärdesskattefrågan

Postverkets befordran annat än postpaket, gruppkorsband eller av varor i diligens är undantagen från mervärdesskatt enligt 8 § punkt 7 lagen 1968430 om mervärdeskatt. Portoavgifter för vanliga brev är således inte belagda med mervärdesskatt. Postverket saknar kvittningsmöjligheter för stora delar den ingående av mervärdesskatten eftersom huvuddelen intäkterna inte är mervärdesskatteav belagda. Posten har gjort gällande att olikheterna när det gäller mervärdesskatt är en allvarlig konkurrensnackdel. En förutsättning för försök att med entreprenadlösningar skall bli framgångsrika och Posten skall att kunna konkurrera på lika villkor med andra aktörer är enligt Posten att postala tjänster blir mervärdesskattebelagda och Posten däriatt genom ges möjlighet att kvitta ingående och utgående mervärdesskatt. Om detta inte genomförs kommer Posten att ha högre kostnader för brevbefordran än sina konkurrenter under i övrigt lika villkor.

86 SOU 19939

Enligt ett EG-direktiv är avgifter för brevbefordran porto inte mervärdesskattebelagda när den postala tjänsten tillhandahålls av staten eller statlig myndighet som Postverket. Bedrivs verksamav en heten i bolagsform i konkurrens med andra aktörer, torde direktivet inte omfatta avgifter för sådan brevbefordran. I betänkande från trafikutskottet bet.199192TU18, ett rskr.199192276 har utskottet framfört som sin åsikt att portoavgifter bör mervärdesskattebeläggas Posten drivs i bolagsform om eller brevmonopolet avskaffas. Iden nyligen framlagda propositionen med förslag avskaffande brevmonopolet prop.199293l32 om av anförs att, för att konkurrensneutralitet skall kunna uppnås mellan olika aktörer, även Postverkets brev- och tidningsbefordan skall mervärdesskattebeläggas. Det bör vara möjligt, sägs det vidare, att lägga fram förslag detta under år 1993. om

SOU 19939 87

4 Nuvarande

reglering av postverksamheten

4.1 Allmänt Postverket

om

Postverket är ett affärsdrivande verk. Det är alltså inte en självständig juridisk person utan utgör del den sammanhållna statliga en av verksamheten. Postverkets ställning affärsverk innebär bl.a. som

- att det inte äger sina tillgångar utan förvaltar dessa staten,

- att det är underkastat de statliga förvaltningsrättsliga föreskriftema,

att det är befriat från statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, -

att dess verksamhet med de begränsningar följer sekretess- - som av lagen är underkastad offentlig insyn,

att riksdagen och regeringen kan besluta - om dess inre organisation,

att dess personalpolitik delvis är bunden de bestämmelser - av som tillämpas inom staten i övrigt,

att befogenheterna för dess styrelse finns inskrivna - i dess instruktion.

Postverksamhet är reglerad i förhållandevis liten utsträckning. Någon särskild lagstiftning reglerar utövande postverksamhet som av finns inte. Det finns emellertid regler som styr Postverkets verksamhet. Dessa regler är av skiftande karaktär. Postverket är för det första underkastat det allmänna regelsystemet för offentligrättslig verksamhet. Hit räknas såväl grundlagsbestämmelser offentligrättssom annan

88 SOU 19939

lig reglering. För det andra finns det civil- och näringsrättsliga bestämmelser har betydelse för Postverkets uppträdande i affärssom relationer. Det finns också offentligrättsliga regler som specifikt styr Postverket. Det finns dessutom regler Postverket har bestämt som skall gälla i den verksamheten. Det är dels bestämmelser av egna offentligrättslig dels avtalsvillkor i Postverkets affärsverksamhet. art,

198879 med instruktion för

4.2 Förordningen

postverket

Postverket har enligt instruktionen till huvuduppgift att driva poströrelse vari det ingår att

befordra och distribuera brev och paket, 2. förmedla betalningar.

Postverket får dessutom driva verksamhet som det har annan särskilda förutsättningar för. Postverket skall enligt instruktionen varje år till regeringen lämna förslag till treårsplan med anslagsredovisning och anslagsframställning. I instruktionen finns vidare regler Postverkets inre organisation, om och uppgiftsfördelning mellan Postverkets styrelse och ansvarsgeneraldirektören, redovisning och medelsförvaltning, revision m.m.

4.3 Riksdags- och regeringsbeslut

Som nämndes skall Postverket varje år före den 1 september ovan till regeringen lämna förslag till treårsplan. Detta förslag behandlas regeringen och tas därefter in i budgetpropositionen. I denna av föreslår regeringen mål och inriktning för Postverket liksom anslag för perioden. Efter utskottsbehandling fastställer riksdagen treårsplanen. Det av riksdagen fattade beslutet angående Postverkets verksamhet delges sedan verket i form regeringsbeslut, Regleringsbrev för postav

SOU 19939 89

väsendet. I beslutet anger regeringen bl.a. under vilka anslag som Postverket anvisas medel för olika samhällsuppdrag och åligganden. De för Postverkets verksamhet centrala författningarna i anges beslutet. Vidare anges även de begränsningar i Postverkets beslutanderätt, avseende framför allt investeringar och förhyrningar

m.m., som regeringen beslutat skall gälla för den aktuella treårsperioden.

4.4 Postverkets föreskrifter

egna

Enligt lagen 197588 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har riksdagen bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter bl.a. postbefordran. Dessutom om har riksdagen i lagen medgett subdelegation till förvaltningsmyndighet för postbefordran. I instruktionen för Postverket har regeringen bemyndigat verket att meddela vissa föreskrifter. Det sägs sålunda i instruktionen bl.a. att Postverket meddelar föreskrifter 1 villkor och avgifter för om befordran av brev inom för de mål och riktlinjer ramen som regeringen bestämmer, 2 övriga villkor och avgifter inom verkets olika verksamhetsområden, inte annat föreskrivits i lag eller om förordning. Enligt en annan bestämmelse i instruktionen skall Postverket i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs om verkets organisation och formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören, skall de beslutas av styrelsen. Att verket skall ha en förteckning över sina föreskrifter framgår av

18 c § författningssamlingsförordningen 1976725.

90 SOU 19939

4.5 Kungörelsen 1947175 angående postverkets

ensamrätt till brevbefordran m.m.

Kungörelsen upphörde att gälla den 1 januari 1993 men dess innehåll återges här, eftersom den har varit av intresse för utredningens uppdrag. Postverkets ensamrätt enligt kungörelsen omfattade regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom Öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden. De försändelser som omfattades av monopolet var alltså för det första slutna brev. Kungörelsen innehöll inte någon definition av ordet brev. Ordet brev kommer från det latinska ordet brevis kort vilket i förbindelse med substantivet scriptum fått betydelsen skriftligt meddelande till en adressat. Kungörelsen omfattade också öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden. Vad skulle ligga i detta uttryck blev redan vid som anses kungörelsens tillkomst föremål för diskussion. En tolkning var att all skrift inte framställd genom boktryck skulle betraktas som som var skrivet meddelande. En tolkning, som har stöd i förarbetena till annan monopolkungörelsen prop 1947 180, var att monopolet endast skulle omfatta sådana skriftliga meddelanden hade karaktären av verklig som och personlig skriftväxling. Det framgår också förarbetena att affárshandlingar som fick av skickas korsband och som inte innehöll skrivna meddelanden inte som skulle omfattas brevmonopolet under förutsättning att de befordraav des i öppna försändelser. Enligt kungörelsen krävdes vidare att befordran skulle vara regelbunden samt utföras mot avgift för att den skulle omfattas av monopolet. Att förmedla brev utan regelbundenhet, något som ofta utförs på särskild beställning olika budföretag, eller att göra det av utan avgift stred alltså inte mot kungörelsen. Det stod också var och en fritt att själv befordra sina egna brev. Sedan monopolkungörelsens tillkomst har olika tekniker utvecklats för framställning skrivna meddelanden. Begreppet slutna var av inte entydigt eftersom det utvecklats nya tekniker att innesluta ett meddelande såsom t.ex. plastomslag.

SOU 19939 91

4.6 Lagen 1990291 obeställbara om postförsändelser

Lagen gäller Postverkets behandling av obeställbara försändelser. En försändelse är obeställbar om den inte kan delas ut till adressaten, om den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den, 3. om den har återsänts till Postverket av en utländsk postförvaltning.

Enligt lagen skall en obeställbar försändelse i första hand om möjligt återställas till avsändaren. Tillslutna försändelser som är obeställbara får öppnas Postverket av om de saknar uppgift om avsändare. De får emellertid inte undersökas närmare än vad är som nödvändigt för att de skall kunna återställas till avsändaren eller, om de inte kunnat delas ut, sändas till adressaten. Försändelsema får öppnas endast av en särskild enhet i Postverket. Lagen innehåller vidare bestämmelser förvaringstid om och hur Postverket skall förfara med försändelser efter förvaringstidens utgång. Det som finns värde i öppnade försändelser av tillfaller då staten. Meddelanden i obeställbara försändelser skall förstöras.

4.7 Postverkets

kungörelse 1966 120 angående post-

verkets ansvarighet för försändelser och medel

Kungörelsen innehåller de grundläggande reglerna om Postverkets ansvarighet. Kungörelsen har beslutats Postverket och publicering av har skett i Svensk författningssamling. Bestämmelserna endast avser ansvaret i den inrikes rörelsen. För Postverkets ansvarighet i postutväxlingen med utlandet och i den utrikes betalningsförmedlingen gäller vad som överenskommits i internationella avtal.

92 SOU 19939

4.8 1986294 ledning och Förordningen om saminom totalförsvarets civila del och kungöordning

under bered-

relsen l9515l om postbehandlingen

skapstillstånd och krig

båda författningar reglerar Postverkets uppgifter inom total- Dessa försvaret. I förordningen definieras totalförsvar som alla de uppgifter som är nödvändiga för förbereda landet inför yttre hot och för att ställa att landet till krigsförhållanden. I krig omfattar försvaret hela om verksamhet. Förordningen gäller för myndigheter under samhällets regeringen med undantag totalförsvarets chefsnämnd och av myndigheterna inom totalförsvaret. Varje myndighet skall i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. En utgångspunkt för myndigheternas planering är att en myndighet verksamhet i fred skall behålla detta som ansvarar för en viss ansvar även under krigsförhållanden, verksamheten skall upprätthållas då. om Myndigheten skall också för de beredskapsförberedelser som svara behövs. Postverket skall enligt förordningen svara för postbefordran under beredskapstillstånd och krig. Det åligger Postverket att samordna denna verksamhet. Postverket skall även se till att denna verksamhet samordnas med verksamheten inom andra myndigheter inom totalförsvarets civila del samt det militära försvaret.

I fredstid skall Postverket

samordna beredskapsförberedelser samordna planering och budgetering beredskapsförberedelser av samordna och genomföra krigsplanläggning svara för att personal utbildas för att övningar genomförs - svara regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. -

SOU 19939 93

Överstyrelsen för civil beredskap under fredstid för ledning

svarar och samordning av beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter bl.a. Postverket. I kungörelsen finns ett antal bestämmelser angående postbehandlingen under beredskapstillstånd och krig.

4.9 Bankrörelselagen 1987617

Enligt bankrörelselagen avses med bankrörelse verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning bank allmänt som använder. Bankrörelse får förutom Sveriges riksbank endast av bedrivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker, som har fått regeringens tillstånd oktroj därtill. Postverket får, trots att det saknar oktroj, för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Enligt en nyligen genomförd ändring i bankrörelselagen skall en bank i fortsättningen kunna få möjlighet att på mindre tillhandaorter hålla posttjänster. Vidare skall en bank, det finns särskilda skäl, om kunna få tillstånd av regeringen eller Finansinspektionen låta sin att verksamhet bedrivas än bankens personal och i andra av annan lokaler än i bankens egna.

skyldighet

4.10 Förordningen 1974591 för

om

statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot

omtryckt i 1992266.

I förordningen sägs att statliga myndigheter skall ha sådana kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående utbetalning insatta på checkräkning i Riksbanken, på postgirokonto eller, efter särskilt beslut av regeringen, i bank än Riksbanken. annan Vidare sägs att betalningar till och från staten normalt skall ske över postgiro. Riksrevisionsverket kan emellertid medge undantag, om det går att nå en kostnadseffektiv lösning och under förutsättning att hanteringen av statens betalnings- och redovisningssystem inte

94 SOU 19939

försvåras. Undantag får inte medges om det skulle få för stor betydelse för Postgirots ekonomi. Regeringen har i den senaste budgetpropositionen prop. 199293100 Bil.1 föreslagit att förordningen skall upphöra att gälla med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993.

4.1 1 Sekretesslagen 1980 100

I 9 kap. 8 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess hos Postverket. Sekretess gäller enligt första stycket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Uppgift försändelsen får dock lämnas till om försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller även för förbindelse med postgirorörelsen eller bank. Med uppgift om enskilds postförsändelse brevförsändelser, paket, utbetalningshandlingar avses Sekretessen är absolut, dvs. den begränsas inte genom något m.m. skaderekvisit. Det tredje stycket reglerar den s.k. samfárdselsekre- Sekretessen gäller hos Postverket, Televerket och andra tessen. myndigheter handhar allmän samfárdsel för uppgifter som angår som enskildas förbindelser med samfárdselverksamheten och som inte regleras i första eller andra stycket. Sekretessen begränsas genom ett s.k. omvänt skaderekvisit, dvs. presumtionen är för sekretess. Sekretess hos Postverket beträffande uppgift om enskilds adress gäller dock endast det kan antas att röjande av uppgiften skulle om medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

4.12 Brottsbalken

olovligen bereder sig tillgång till meddelande vilket såsom Den som postförsändelse eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstalt döms enligt 4 kap. 8 § brottsbalken för brytande av post- eller telehemlighet. I 4 kap. 9 § stadgas straff for den som i andra fall än de som nämns i 8 § olovligen bryter brev.

SOU 19939 95

4.13 Rättegångsbalken

I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser beslag om av brev och andra försändelser hos Postverket.

Enligt 3 § får brev, telegram eller försändelse annan som finns i Postverkets eller Televerkets vård tas i beslag endast om för brottet är stadgat fängelse i ett är eller samt försändelsen hos mer mottagaren skulle vara underkastad beslag. Enligt 9 § får rätten förordna att en försändelse får i beslag som tas och kan antas komma in till Postverket eller Televerket skall hållas kvar till dess frågan om beslag blivit avgjord. Fråga kvarhållande om får upptas endast på yrkande förundersökningsledaren av eller åklagaren.

Enligt 12 § får post- eller telegrafförsändelse tagits i beslag som inte närmare undersökas och brev eller annan sluten handling inte

öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Vissa undantag finns beträffande sakkunnig eller anlitas annan som för utredningen.

4.14 Andra

författningar

De bestämmelser redovisas som ovan är de mest centrala för Postverkets verksamhet. Det finns därutöver ytterligare ett sjuttiotal författningar där någon del Postverkets verksamhet av regleras eller där Postverket nämns.

Bl.a. finns i vallagen 1972620 bestämmelser Postverkets om medverkan vid allmänna val, i delgivningslagen 1970428 bestämmelser om särskild postdelgivning i tullagen 19871065 samt bestämmelser om Postverkets medverkan i tullverkets kontrollverksamhet. Postens medverkan enligt dessa författningar kommer att närmare behandlas i avsnitten 15 och 16.

96 SOU 19939

Jämförelse med andra länder

5 några

Postverksamhet förekommer i alla länder. 176 länder är anslutna till

Världspostföreningen se vidare avsnitt 7. Utvecklingen inom EG

beskrivs i avsnitt I det följande beskrivs kortfattat postväsendets organisation och reglering samt den reserverade sektorns monopolets omfattning i några länder.

5.1 Danmark

Den regulativa funktionen för posttjänster utövas i Danmark av Generaldirektoratet för Post- och Telekommunikationer. Det danska postverket postvzesenet utgör del den statliga administrationen. en av Postverket åtnjuter emellertid relativ frihet i administrativa och en ekonomiska frågor. Generaldirektören har det övergripande ansvaret för ledningen och verksamheten inom postverket. av Postverksamheten i Danmark regleras av en särskild lag, postloven, senaste lydelse 1989, i viss mån ändrad 1991. I postloven regleras vilka tjänster postverket skall utföra, postverkets ensamrätt, posthemligheten och postverksamhetens utförande. Vidare regleras taxefrågor och ersättningsfrågor vid skada, försening eller förlust. Lagen innehåller slutligen vissa straffbestämmelser, bl.a. för brott mot ensamrätten. Postverkets ensamrätt omfattar brev och kort till 1 kg och upp berättigat den allmänna serviceskyldigheten för postverket. anses av Kurirpost har lagändring 1991 undantagits från den genom en monopolskyddade sektorn.

SOU 19939 97

5.2 Finland

Det finska Post- och televerket är ett statligt affårsverk inom trafikministeriets ansvarsområde. Verket styrs dels lagen av om statens affarsverk 1987627 och lagen Post- och televerket om 1989748 samt förordningen 1989928 Post- och televerav om ket. I affarsverkslagen regleras grunderna för affårsverkens verksamhet, ekonomi och förvaltning. I lagen om Post- och televerket att verket skall till anges se att post- och televerksamheten utvecklas ändamålsenligt och utbudet att av tjänster motsvarar hela samhällets behov, särskilt så de att grundtjänster som hör till verkets uppgifter finns allmänt tillgängliga i hela landet på objektiva villkor. I lagen anges att prissättningen skall ske enligt företagsekonomiska principer. I 7 § förordningen angavs tidigare att vissa priser för brev-, tidnings- och telefonitjänster skulle fastställas regeringen medan andra fastställdes av av verket. Paragrafen upphävdes den 1 maj 1992 och stadgande ersattes av ett i lagen som bemyndigar regeringen förordning vid att genom behov ange att regeringen skall besluta om priserna på vissa brev-, tidningsoch telefontrafiktjänster eller om dessas allmänna nivå. I lagen sägs att om Post- och televerket anförtros en betydelsefull uppgift eller påförs en förpliktelse är olönsam skall verket som antingen få ersättning över statsbudgeten eller så skall hänsyn till detta när tas verkets resultatmål uppställs. Riksdagen beslutar de viktigaste om målen för Post- och televerket och trañkministeriet beslutar om detaljerade mål för post- och teleservice. Det är värt att notera att det på postområdet i Finland inte finns någon i lag eller förordning stadgad reserverad sektor. Den konkurrens som etablerats är trots detta av blygsamt slag. Enligt kontakter utredningen haft med det finska som trafikministeriet och med Post- och televerket pågår även i Finland en process som syftar till en bolagisering. Enligt nuvarande planer skall en bolagisering genomföras den 1 januari 1994. Inför detta planeras också en ny lagstiftning på området.

98 SOU 19939

5.3 Norge

Det norska postverket är ett statligt verk och således en del av den norska statsförvaltningen. Det sorterar under Samferdseldepartementet som har rätt att utfärda anvisningar och instruktioner för dess verksamhet. Förhållandet mellan departementet och postverket regleras i ett kungligt beslut med instruktion för postverket. Organisationsformen är f.n. under övervägande och det kan inte uteslutas att organisationen kan komma att ändras relativt snart. Gränsdragningen mellan regulatörs- och operatörsfunktionerna är idag inte helt klara. F.n. pågår arbete med att klargöra rollfördelningen i detta avseende mellan departementet och postverket. Postverkets tjänster regleras postlagen postloven från 1928. av Postmonopolet regleras i lagens 3 och 4 §§. Omfattningen av postmonopolet motsvarar i stort sett vad som gällde i Sverige före årsskiftet 199293. Det kan dock noteras att den norska lagen också innehåller ett bemyndigande för regeringen att ge ut föreskrifter som förbjuder s.k. remailing, dvs. utnyttjande av ett annat lands billigare porto för post som skall distribueras inom Norge.

5.4 Frankrike

Den franska postadministrationen är en av två operativa divisioner inom ministeriet för post-, tele- och rymdfrågor. Den andra är France Telecom. Regulatör för all postverksamhet i Frankrike, vare sig denna utförs allmänna eller privata operatörer, är Direction de av Réglementation Générale, enhet inom ministeriet. Franska postaden ministrationen är ett statligt ägt företag établissemant autonome de droit public. Det lyder under ministeriet men har egen budget. Postföretaget leds av en generaldirektör. Reserverade tjänster är brev, brevkort och paket upp till 2 kg. Posten har vidare en skyldighet att befordra paket med en vikt upp till 7 kg.

SOU 19939 99

5.5 Nederländerna

Regulatör och tillsynsmyndighet beträffande postfrågor i Nederländerna är Transportministeriet. I januari 1989 blev PTT, som tillhandahåller post- och teletjänster, ombildat till bolag, PTT Nederland. Alla aktier i bolaget ägs PTT Nederland av staten. N.V. har ett antal dotterbolag PTT Post B.V. varav ansvarar för posttjänsterna. Verkställande direktören i PTT Post B.V. rapporterar direkt till styrelsen för PTT Nederland N.V. Postverksamheten i Nederländerna regleras i lagen om utförande av postala tjänster från oktober 1988. I lagen, som är relativt omfattande

och detaljerad, stadgas att endast den erhållit koncession som att utföra befordran brev med vikt till 500 av en upp g har rätt att utföra sådan befordran med vissa i lagen angivna undantag, bl.a. befordran av expressbrev. PTT Post B.V. har fått den i lagen angivna koncessionen.

Med koncessionen följer också förpliktelse en att utföra postala tjänster. Denna skyldighet gäller inte enbart tjänster inom den reserverade sektorn. PTT Post B.V. är sålunda skyldigt befordra att alla slags postförsändelser såsom brev, trycksaker, tidningar samt paket med en vikt upp till 10 kg. PTT Post B.V. har också som innehavare postkoncessionen av ensamrätt att ge ut frimärken med bild av statschefen eller ordet Nederland på. PTT Post B.V. har vidare i lagen ålagts skyldighet att vid internationell postverksamhet

utföra tjänster i enlighet med UPU-konventionen och andra internationella konventioner postomrâdet är bindande som för Nederländerna.

PTT Post B.V. har även en lagstadgad rätt Nederlänatt agera som dernas postala administration vid tillämpning UPU-konventionen. av I lagen att transportministern fattar anges närmare beslut om hur PTT Post B.V. skall utföra sina tjänster. Tre sådana allmänna beslut har hittills fattats. Dessa är

Beslut med allmänna direktiv för postala tjänster

Beslut om minimiavgifter för kurirtjänster

Beslut om postförsändelser.

100 SOU 19939

EG-kommissionen har i ett beslut enligt art. 90.3 i Romfördraget slagit fast att omfattningen av monopolet inte står i överensstämmelse med EGs konkurrensregler. Målet har av såväl PTT-Post B.V. som Transportministeriet förts till EG-domstolen för avgörande.

5.6 Storbritannien

Regulatör för postverksamheten i Storbritannien är postsektionen inom handels- och industridepartementet. Det finns i Storbritannien också ytterligare en Övervakningsfunktion, Post Office Users National Council. Dess övervakande uppgifter begränsas dock till det statliga operatörsföretaget, British Post Office. Det föreligger f.n. förslag om att inrätta en självständig organisation med uppgift att övervaka den allmänna servicens kvalitet samt fungera som rådgivare regeringen i frågor om monopolets omfattning m.m. British Post Office är delat i tre olika enheter, Letters, Parcels och Counters Brev, Paket och Kassa. Bankenheten Girobank ombildades till ett helägt dotterbolag 1985 och privatiserades i juli 1990. Kassarörelsen ombildades i oktober 1987 till ett helägt dotterbolag, Post Office Counters Limited. Royal Mail Letters and Parcelforce brev- och paketenheterna är inte egna juridiska personer. Royal Mail Letters har monopol på befordran av brev där avgiften inte överstiger £

5.7 Nya Zeeland

Postverket i Nya Zeeland ombildades den 1 april 1987 till aktiebolag, New Zealand Post Limited, från att ha varit en del av den statliga verksamheten. Postverksamheten i Nya Zeeland styrs av en lag Postal Services Act 1987 och ett tillägg till denna lag Postal Services Amendment Act 1990. De väsentligaste reglerna i lagen återges nedan. I Postal Services Act anges att ingen annan än New Zealand Post Ltd får befordra brev. Med brev avses i lagen alla former av skriven

SOU 19939 101

kommunikation, dokument m.m. som riktar sig till en särskild person eller en särskild adress och som skall överföras på annat sätt än elektroniskt. Med brev avses även sådana paket och småpaket som innehåller kommunikation enligt ovan. I lagen anges ett antal undantag från ensamrätten att befordra brev. Bl.a. undantas tryckta utdrag ur tidningar och oadresserade reklamblad. Vidare undantas brev som befordras av bud som anlitats särskilt för detta tillfälle men som vanligen inte ägnar sig sådan befordran. Brev som gäller varor och som befordras tillsammans med varorna samt brev som innehåller stämningsansökningar eller andra juridiska dokument är undantagna. Brev som transporteras till eller från postkontor liksom brev som transporteras i enlighet med ett avtal mellan postbolaget och en transportör är likaledes undantagna. Brev som befordras till någon som tillhandahåller elektronisk postservice samt sådana brev som efter elektronisk överföring transporteras vidare är undantagna. Undantagna från ensamrätten i lagen var från början bl.a. brev med en vikt över 500 g och brev som vägde mindre än 500 g, om avgiften for befordran var NZ$ 1,75 eller högre. I tillägget till lagen att anges fr.o.m. september 1990 t.0.m. den 1 december 1991 angivna ovan gränser vid angivna tidpunkter skall minska till 200 respektive g NZ$ 0,80. Enligt ursprungliga planer skulle ensamrätten helt slopas vid mitten av 1995. Enligt uppgift från ledningen for New Zealand Post Ltd. är det troligt att avskaffande av monopolet kommer att ske redan den 1 april 1993. I lagen anges vidare att bolaget eller det företag som bolaget ger i uppdrag har ensamrätt att framställa frimärken. Bolaget har enligt lagen rätt att sätta upp brevlådor varje gata, väg och allmän plats. Brevlådorna får dock inte placeras så att de hindrar trafiken. Bolaget är enligt lagen inte skyldigt att ge ut ersättning för förlust av, skada på eller försening av brev som omfattas av ensamrätten. Bolaget har rätt att kvarhålla och undersöka postförsändelser som misstänks innehålla farligt gods eller olovligt införda varor eller vilkas innehåll i övrigt bryter mot lag. I lagen stadgas vidare en skyldighet för den som, oavsett anledning, får en postförsändelse som är avsedd för någon annan att antingen se till att den kommer till rätt adressat eller returneras till

102 SOU 19939

bolaget. Den som olovligen öppnar ett brev som inte är avsett för honom döms till fängelse i högst sex månader. Ungefär 70% av New Zealand Post Ltdzs verksamhet är i dag utsatt för konkurrens. I avvaktan på fullständig avreglering av postmarknaden i Nya Zeeland har bolaget och regeringen träffat en överenskommelse som bl.a. föreskriver en rad sociala förpliktelser som bolaget måste uppfylla. Bl.a. skall bolaget iaktta återhållsamhet vad avser prishöjningar för befordran av vanliga brev standard rate letters. Bolaget skall vidare ha ett minimiantal bemannade serviceställen samt dela ut post sex dagar i veckan till 95% av alla utdelningsställen. Bolaget anser att när monopolet är helt avskaffat bör alla sociala förpliktelser upphöra. Regeringen har emellertid en något annorlunda syn på saken och förhandlingar pågår för närvarande. Bolaget har tvingats reducera sina kostnader för att klara ändrade konkurrensförutsättningar. Bl.a. har personalstyrkan på bara några år minskats med mer än 40%. Försäljning av aktier i bolaget planeras starta någon gång i början av år 1993.

SOU 19939 103

Utvecklingen inom EG

EG-kommissionen har i september 1992 publicerat en s.k. Grönbok om posttjänster Green paper on the development of the single market for postal services. I det följande redovisas Grönboken i dess huvuddrag.

6.1 Grönbokens syften

EG-kommissionen konstaterar inledningsvis att Grönbok är ett en diskussionsunderlag. Avsikten med Grönboken posttjänster är att om starta en debatt om posttjänster och om utvecklingen av EGs postala sektor. Grönbokens syften är, säger kommissionen

att ge en grundlig analys av den nuvarande situationen på post- området inom EG

att diskutera vad som bör vara EGs mål för den postala sektorn och om åtgärder behöver vidtas på EG-nivå för att uppnå dessa mål

samt under förutsättning att åtgärder anses erforderliga att diskutera hur dessa mål skall uppnås och att föreslå detaljerade handlingsalternativ. Då Grönboken utarbetats har kommissionen haft omfattande kontakter med företrädesvis medlemsländemas regeringar. Kommissionen konstaterar att EGs postala sektor utsätts för omfattande påverkan beroende på olika omständigheter. Den teknologiska utvecklingen inom andra sektorer har medfört indirekt konkurrens till postala tiänster. Inom postsektom har det förekommit

104 SOU 19939

en rad fall avseende konkurrensbegränsning. Men viktigast är ändå att kundbehoven förmodligen förändras snabbare än tidigare. Det förefaller därför nödvändigt att vidta åtgärder. Om detta inte sker kommer enligt kommissionens uppfattning utvecklingen att medföra att det blir allt svårare för EG att påverka postsektorn. Kommissionen avser att efter remissbehandling meddela sin uppfattning om vilka förslag som bör läggas inom postområdet. Om det bedöms lämpligt kommer kommissionen sedan att lämna förslag till direktiv. Detta innebär att ett omfattande detaljarbete återstår. Avsikten med Grönboken är inte att uppnå en hög detaljeringsnivå utan att presentera valmöjligheter på en mer allmän nivå. När man bestämmer vilka åtgärder som bör vidtas måste den vägledande principen vara utvecklingen av en allmän postal service universal postal service som kan tillhandahålla insamlings- och utdelningsmöjligheter inom hela EG till priser som kan betalas av alla och med en tillfredsställande kvalitet. Förutsatt att denna allmänna service är säkrad skall det sedan finns en så stor valfrihet som möjligt.

6.2 EGs postala sektor

EGs postala sektor bidrog 1989 med nära 1,3% av dess BNP och sysselsatte 1,7 miljoner av innevånarna. Några grundläggande fakta

STORLEK Inklusive postala finansiella tjänster omsätter de postala operatörerna allmänna och privata ca 59 miljarder ECU årligen. Posttjänster tillhandahålls såväl inom den förbehållna sektorn brev som inom den fria sektorn paket och expresstjänster. Trenden är att alla dessa produkter visar tillväxt ungefär 3 till 10% årligen. Postverksamhet som bedrivs i statlig regi svarar för ca 60% av omsättningen medan privata operatörer svarar för de återstående 40%. En jämförelse med USA visar att andelen av BNP är ungefär lika stor medan andelen för de privata operatörerna i USA är avsevärt mindre.

SEGMENT Sektorns viktigaste marknadssegment är tidningar publishing, postorder och direktreklam. De båda senare svarar för

SOU 19939 105

0,7% av EGs BNP. Andra större marknadssegment inkluderar affirskorrespondens i allmänhet, varav korrespondens från den finansiella sektorn inkl.banker utgör en betydande del.

OPERATÖRER Postala administrationer i statlig ägo tillhandahåller service inom samtliga tre produktområden brev, express och paket. Privata operatörer verkar framför allt inom paket- och expressområdena men tillhandahåller också viss brevservice ibland i uppenbar konflikt med gällande nationell lag. De icke monopolskyddade områdena, särskilt express, är mycket

lönsamma och prissätts enligt affärsmässiga principer a cost-plus

basis. Tidningstjänster är emellertid ofta kraftigt förlustbringande.

6.3 Varför sig EG i postfrågorna

engagerar

Analysen av den rådande situationen pekar, säger kommissionen, på flera problem som berättigar ett intresse från EGs sida. Många av dessa problem gäller den skiftande kvaliteten beträffande allmänna postala tjänster. Att lösa sådana kvalitetsrelaterade problem är av stort intresse för EG. Det finns några områden som är av stor betydelse för EG.

6.3.1 Nuvarande brist på harmonisering

De operatörer som tillhandahåller allmän postal service har utvecklats självständigt, vilket har inneburit att det finns många operationella skillnader dem emellan. Detta kan leda till avsevärda problem vad avser post mellan medlemsstater, och det kan också innebära en mycket varierande prissättning. Det mest uppenbara är att den allmänna postservicen definieras olika i olika medlemsstater, vilket får effekten att kunder inte med förtroende kan posta likartade försändelser i olika medlemsländer. Problem i samverkan återfinns på alla nivåer. Ett sådant tydligt detaljproblem är att det inte finns enhetliga normer för kuvert.

106 SOU 19939

6.3.2 Variationer i servicekvaliteten

Servicekvaliteten för allmänna posttjänster varierar avsevärt mellan olika postala administrationer. Det finns vissa medlemsländer som beträffande 0-1-befordran, dvs. befordran över natt, når det allmänt accepterade målet 90%. I andra länder ligger nivån mellan 10 och 15%. Nivån ligger normalt mellan dessa båda ytterligheter men oftast närmast den förstnämnda. Det allmänt accepterade men inte särskilt högt ställda målet beträffande gränsöverskridande försändelser, utdelning inom tre arbetsdagar, nås i genomsnitt endast till 40% och med stora variationer mellan postadministrationerna. Sådana variationer har särskild betydelse för de delar av EGs kommersiella och sociala liv som är starkt beroende av postala tjänster. Det gäller framför allt inom sådana verksamheter där man skickar stora mängder post, t.ex. sådana nyckelsektorer som tidningsutgivning, finansiella tjänster, postorder och reklam. För dessa sektorer kan variationer i servicekvaliteten påverka marknadssituationen. Så t.ex. är det betydligt enklare att marknadsföra försäkringar till enskilda hushåll i ett medlemsland där kvaliteten är 90% än i ett där kvaliteten endast är 16%. - Det har visat sig att, i ett land med mycket dålig postservice, postordersektorn är endast en femtedel av sektorn i ett land av jämförbar storlek men med bättre postservice. Detta påverkar postorderföretagens marknadsförutsättningar. Det reducerar vidare på ett markant sätt valmöjligheten för den enskilde k.onsumenten. De som bor i regioner som missgynnas av dålig postservice och de är många isoleras inte bara från de personliga kontakter som en god postservice kan erbjuda utan även från tjänster som kan tillhandahållas med post. Sådana skevheter inom den gemensamma marknaden påverkar inte bara avsändare utan även mottagare av post. I regioner som anses

ha en opålitlig allmän postservice kommer företag som t.ex. postor-

derföretag att vara mindre intresserade av att försöka marknadsföra sina produkter per post. Konsumenterna får därigenom ett begränsat utbud av varor.

SOU 19939 107

6.3.3 Servicekvaliteten beträffande gränsöverskridande försändelser

Den tid det tar att skicka en inrikes försändelse, från insamling till utdelning, är normalt 12 till 2 arbetsdagar, medan gränsöveren skridande försändelse inom EG tar i genomsnitt 4 dagar. En liten del av differensen kan förklaras av skillnader i den operationella hanteringen. Den större delen av differensen kan emellertid inte förklaras på detta sätt. Kommissionen anser att denna servicenivå sannolikt ligger avsevärt under användarnas förväntan. Det är troligt att serviceförväntningama blir större allt eftersom den gränsöverskridande kommunikationen ökar. Det förefaller ha blivit vissa förbättringar främst beroende på att konkurrens uppstått. Det finns emellertid betydande skillnader mellan de mål som de postala administrationerna antingen satt upp beroende på kundefterfrågan eller på operationella faktorer och verkligheten. Eftersom effektiv gränsöverskridande kommunikation är nödvändig för det kommersiella och sociala livet inom EG, är det en angelägenhet för EG att servicen för gränsöverskridande försändelser är pålitlig.

Valmöjligheterna

När överväger reform, säger kommissionen, bör först man en man överväga ytterligheterna fullständig liberalisering och fullständig harmonisering. Däremellan finns ett spektrum olika möjligheter. av Man kan också tänka sig ett alternativ där ingenting görs. Postsektorn är enligt kommissionen redan i betydande omfattnu ning liberaliserad. Omkring 50% de intäkter inom av som genereras sektorn kommer från de icke monopolskyddade områdena. Det nuvarande läget är resultatet av en långsiktig trend att öppna marknaden och Grönboken söker ytterligare vägar lätta på att restriktioner. I kontrast till detta är harmoniseringen i jämförelse med EGs mål ganska obetydlig. Som ett resultat detta är skillnaderna av inom den postala sektorn stora, inte bara vad regelsystemet utan avser

108 sou 19939

även vad beträffar sådana viktiga kundaspekter som tillgång, servicenivå och priser.

6.4.1 Fullständig avreglering

En fullständig avreglering, kommissionen, skulle leda till att anser den allmänna postservicen skulle gå förlorad och att priserna skulle nå nivå där inte alla skulle ha råd att betala. Till en början fanns en det förespråkare för en sådan lösning. Nu är det ingen som på allvar tror att allmän service skall kunna uppnås vid en fullständig en avreglering. Naturligt nog skulle inga privata operatörer vara intresserade att tillhandahålla standardservice till alla delar i av en något land.

6.4.2 Fullständig harmonisering

Om vill ha en fullständigt harmoniserad postsektor skulle det man nödvändigt med EG-postmyndighet, som såg till att en sådan vara en harmonisering genomfördes. En sådan organisation en för hela EG postadministration skulle då ha det övergripande myndiggemensam hetsansvaret för hela postsektorn inom EG. En fullständig harmonisering, hävdar kommissionen, förutsätter också att taxa införs inom EG. En gemensam avgiftsen gemensam nivå, ett enhetsporto vilket det f.n. inte finns några krav på, skulle förorsaka problem. Det skulle dessutom vara mycket enorma opraktiskt eftersom det skulle förutsätta korssubventioner av enorma proportioner. Portot varierar inom EG med faktorn dvs. portot i ett land kan vara tre gånger så högt som i ett annat. En central samordning skulle sannolikt leda till stelhet och svårigheter att anpassa verksamheten till lokala förhållanden. Vidare skulle den centrala postadministrationen förorsaka ytterligare overheadkostnader.

6.4.3 Status quo

Om man skulle välja att ingenting göra, anser kommissionen att de redan existerande skillnaderna skulle bli större, vilket skulle försvåra

SOU 19939 109

genomförandet av den gemensamma marknaden. Detta skulle leda till ett tvåfarts-Europa vad gäller posttjänster. En gemensam marknad avseende posttjänster skulle inte kunna nås, vilket i sin tur indirekt skulle påverka andra sektorer som är särskilt beroende av posttjänster. Detta skulle inte medverka till att förverkliga den ekonomiska och politiska unionen.

6.4.4 Jämviktsläget

Om man vill att alla skall tillgång till en grundläggande postservice, måste man enligt kommissionen acceptera att den fria marknaden i viss mån begränsas. Detta kan ske genom att ett antal tjänster hänförs till en monopolsektor som ger speciella och exklusiva rättigheter till den nationella statliga postala administrationen. Emellertid måste omfattningen av monopolets räckvidd begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå målet tillgång till allmän en grundläggande postservice. Samtidigt skulle regulatorisk kontroll en

av delmarknader göra det möjligt att genomföra viss harmonise-

en ring för att skapa en så effektiv allmän service möjligt i alla tolv som medlemsländerna. Kommissionen konstaterar att varje medlemsland redan i dag har en monopolskyddad sektor för att kunna tillhandahålla en rikstäckande service. Omfattningen av monopolet är emellertid större ibland väsentligt större än vad som är motiverat för att uppnå detta mål. - Om man väljer jämviktsalternativet, anser kommissionen att marknaden delvis kan liberaliseras, vilket innebär att vissa tjänster flyttas

från den monopolskyddade sektorn till den fria om de är skyddade

i nuläget. Detta gäller t.ex. expresstjänster och tidningar paketservice är redan konkurrensutsatt i alla tolv medlemsländerna. På basis av den analys som gjorts hittills skulle kunna tänka sig att man gränsöverskridande brevbefordran och direktreklam flyttas från den monopolskyddade sektorn. I båda dessa fall anser kommissionen att det skulle det bli nödvändigt att utarbeta ett kontrollsystem för att förhindra att de regler som skyddar monopolet kringgâs. Särskilt vad gäller direktreklamen är det enligt kommissionen nödvändigt att noga undersöka vilka ekonomiska följder en liberalisering kan få.

110 SOU 19939

Liberaliseringsprocessen bör enligt kommissionen genomföras successivt och så att den ekonomiska och finansiella balansen hos det allmännas postverksamhet kan bibehållas. Vad gäller den sektor som skulle kunna skyddas av monopol i princip personliga brev och affärsbrev anser kommissionen att det bör vara möjligt att fastställa klara regler som avgränsat monopolets räckvidd. Dessa gränser bör anges i form av vikt och pris. Om någon medlemsstat skulle anse att enhetliga och specificerade regler skulle äventyra det allmänna servicemålet, kan man enligt kommissionen i vissa fall tänka sig en mer restriktiv lösning, under förutsättning att den fortfarande står i proportion till servicemålet och i överensstämmelse med EGs regler. När det gäller vilket mått av harmonisering som bör åstadkommas parallellt med liberaliseringen anser kommissionen att denna bör kunna relateras till det grundläggande målet att det skall finnas en allmän postservice med tillförlitlig kvalitet och till rimliga priser. Kommissionen noterar att det ännu inte finns någon definition av vad som bör vara en rimlig servicenivå inom EG. Det förefaller klart att en sådan definition behövs och att den bör utarbetas i samråd med potentiella användare och konsumentföreträdare. Allmän antyder lättillgänglig och detta är i dag ofta inte fallet beträffande den postala servicen. Eftersom kvaliteten vad gäller utförandet av tjänsterna varierar så mycket mellan länderna krävs enligt kommissionen en viss harmonisering även här. Avgifterna förefaller i allmänhet rimliga. I vissa fall återspeglar de emellertid inte kostnaderna. Det sätt att bestämma avgifterna som i dag tillämpas av många postadministrationer kan enligt kommissionen i det långa loppet äventyra det allmänna servicenätets ekonomiska livsduglighet. Sammanfattningsvis anser kommissionen att harmonisering av allmän postservice bör ske inom följande områden

tillgänglighet Reglerna skall vara desamma för alla användare vid likadana villkor. Eventuellt kan det införas särskilda måttstandards som alla operatörer skall tillämpa.

service Det bör finnas en gemensam standard för den allmänna servicen. Kvaliteten skall kunna mätas via ett allmänt system som visar kundernas erfarenheter. Resultaten skall publiceras.

SOU 19939 111

avgifter; Priset för en tjänst skall sättas i relation till genomsnittskostnaden för att utföra tjänsten. Nuvarande skillnader i avgifter bör minimeras för undvikande av olika marknadsförutsättningar.

6.4.5 Föreslaget scenario

Kommissionen anser att det senast förslagna scenariot är att föredra eftersom det ger en rimlig balans mellan ett gradvis öppnande av marknaden med införandet av en harmonisering som når EG-målen. Det tillförsäkrar alla en allmän postservice samtidigt det som ger största möjliga valfrihet användarna. Kommissionen framhåller att det inte finns en enda möjlig lösning utan att det behövs kombien nation av åtgärder för att nå det önskade resultatet. Varje enskilt förslag är därför del helhet på gång indivien av en samma som duella förslag svarar mot specifika problem.

6.5 Regeringens yttrande till CERP

Det europeiska regulatörsorganet CERP se vidare avsnitt 7.4 har

beretts tillfälle att yttra sig över Grönbokens analys och de framförda förslagen. Sverige har, såsom medlem CERP, beretts tillfälle av att lämna synpunkter dit Grönboken. Det svenska yttrandet gavs den 24 september 1992. I yttrandet framhålls att det är tveksamt idén med reserverad om en sektor är det bästa sättet att lösa problemen inom den postala sektorn. För att åstadkomma en miniminivå postal service borde i stället av staterna teckna avtal med olika operatörer. Konkurrens skulle tvinga de olika aktörerna att åstadkomma kostnadseffektiva lösningar. Konkurrens kommer också att medföra dynamiska effekter, eftersom tjänster nya och metoder introduceras. De allmänna postadministrationema förefaller, enligt vad som framgår Grönbokens beskrivning, av vara mer eller mindre ineffektiva och flera visar också betydande underskott utom vad gäller finansiella tjänster. Att låta dessa administrationer fortsätta som monopolister skulle sannolikt inte leda till några förbättringar. En reserverad sektor skulle också medföra stora

112 SOU 19939

svårigheter och kostsamma regulativa uppgifter såsom att identifiera vad som skall ligga inom den reserverade sektorn. I det svenska yttrandet påpekas att det i Sverige redan finns konkurrens inom den traditionella postsektorn. Det hittillsvarande monopolet, framhålls det, skyddar inte Posten från vare sig konkurrens ny teknik eller konkurrens från andra operatörer. genom Tillgång till god postservice för alla är dock en viktig del av den svenska infrastrukturen. Det nämns att postlagsutredningens pågå-

ende arbete förhoppningsvis skall leda till en lagstiftning som kommer

att möjliggöra och uppmuntra konkurrens inom postområdet. Planerna på att bolagisera Postverket nämns också. I yttrandet till CERP sägs att Sverige tillstyrker ett system med kostnadsbaserade terminalavgifter och att konkurrens tillåts för internationell post och post mellan EG-länderna. Det framhålls att någon definition av universella tjänster inte ges i Grönboken och att sådan måste tas fram innan kan påbörja diskussioner om hur en man tjänster detta slag skall kunna åstadkommas. Även andra väsentliga av definitioner saknas, t.ex. av vad ett brev är. Ett sätt att göra de postala administrationerna effektivare är, sägs det i yttrandet, att öka konkurrensen i distributionskedjan, dvs. att köpa t.ex. transporttjänster utanför den egna organisationen. För att detta skall bli möjligt måste mervärdesskatt läggas även på postala tjänster. Att, som diskuteras i Grönboken, finansiera de ickeobligatoriska tjänsterna genom att erbjuda stora postinlämnare antingen olika priser i olika regioner eller ett porto för t.ex. ett land kombinerat med exklusivitetsklausul kan äventyra möjligheten men en till konkurrens. Exklusivitetsklausuler, framhålls det i yttrandet, kan användas dominerande aktör för att kväva en mindre men av en effektivare aktör.

SOU 19939 113

7 Internationellt

postsamarbete

7.1 Världspostföreningen UPU

Världspostföreningen UPU grundades 1874. Antalet medlemsländer är f.n. 176 oktober 1992. UPU är sedan 1947 FNs fackorgan för postfrågor. sekretariatet är beläget i Bern.

Följande världspostfördrag har ingåtts

Världspostföreningens konstitution . Allmänna reglementet . Världspostkonventionen . Avtal angående postpaket . Avtal angående postanvisningar . Avtal angående postgirorörelsen . Avtal angående postförskottsförsändelser .

Det är obligatoriskt för medlemmarna i UPU att ansluta sig till de första tre fördragen. Fördragen revideras på världspostkongressen som är föreningens högsta organ. Kongress hålls i princip vart femte år. Den senaste ägde i Washington 1989 och nästa äger i rum rum Söul i Sydkorea. 1999 kommer kongressen att hållas i Nederländerna.

UPUs tre permanenta organ är Internationella byrån - Exekutivrådet - Utredningsrådet -

Internationella byrån har sekretariats- och sambandsfunktioner. Där arbetar ca 140 personer. Chefs- och handläggarpersonalen är rekryterad på grundval av en rättvis geografisk fördelning.

114 SOU 19939

Exekutivrådet inrättades 1947 och fungerar som UPUs regering mellan kongresserna. Antalet medlemmar i Exekutivrådet är 40 och de utses av kongressen på grundval av en geografisk fördelning. Norden har alltid haft en plats och den innehas f.n. av Sverige. Rådet har befogenhet att fatta beslut i ekonomiska och administrativa frågor budget, personal etc. och bedriver utredningar i administrativa, fördragsmässiga och juridiska ärenden. Sedan 1991 har rådet befogenhet att revidera de expeditionsreglementen som hör till avtalen. Det är också ansvarigt för den tekniska biståndsverksamhet som bedrivs inom UPU.

Utredningsrådet tillkom 1957. Antalet medlemsländer är 35 och valet av dessa är inte så geografiskt bundet som när det gäller Exekutivrådet. Europa har fått med 13 länder och Danmark är f.n. Nordens representant. Rådet har till uppgift att göra utredningar av teknisk, driftmässig och ekonomisk natur. Det grundläggande arbetet bedrivs i arbetsgrupper där även länder som inte är rådsmedlemmar får delta.

Kostnaderna för UPUs verksamhet täcks genom medlemsbidrag. En utredning ser f.n. över UPUs organisation och arbetsformer. Utredningen leds en arbetsgrupp inom Exekutivrådet under av medverkan av ett konsultföretag. Enligt tidsplanen skall en del grundläggande förslag föreläggas Exekutivrådet i maj 1993. Bl.a. utreds om det finns skäl att dra en klarare gräns mellan rollen som staternas samarbetsorgan i postfrågor och detaljreglerare av postprodukter och postutväxling.

7.2 Begränsade föreningar

UPUs konstitution medger att medlemsländerna bildar s.k. begrän-

sade föreningar i praktiken regionala föreningar se vidare avsnitt

- 7.4 och 7.5. Medlemsländerna kan också bilateralt träffa särskilda överenskommelser om t.ex. avgifter och regler. En förutsättning är emellertid

SOU 19939 115

att dessa särskilda överenskommelser inte medför mindre gynnsamma bestämmelser för kunderna än gäller enligt det berörda allmänna som internationella fördraget. Det är alltså t.ex. inte tillåtet att komma överens om högre avgifter.

7.3 Bilaterala avtal

I vissa fall behövs andra direkta avtal mellan tvâ länder om vissa postala rörelsegrenar. Exempel bilaterala avtal där Sverige är ena parten är med USA postanvisningar enligt särskilda rutiner med Sydafrika paket med övriga nordiska länder angående uttag på nordiska postspar- banksböcker.

7.4 Europeiskt postsamarbete

Det europeiska postsamarbetet sker på två plan, dels mellan de s.k. regulatörerna och dels mellan de nationella postverken i deras egenskap av operatörer. Med regulatör menar man det organ i respektive land som ansvarar för nationell policy, beslut och reglering i postfrågor. I Sverige finns ännu inget sådant organ men de är vanliga i t.ex. EGs medlemsländer. Med operatör avses den praktiskt utför regulatörens som intentioner, vanligen det nationella postverket i landet. Postregulatörerna samarbetar i ett 1991 bildat kallat CERP organ Comité Européen de Réglementation Postale. CERP skall främja och koordinera postregulatörssamarbetet i Europa och utgöra ett forum för kontakter med EG-kommissionen och med Världspostföreningen. CERF ingår i större sammanslutning, CEPI Conference en

Européenne des Administrations des postes et des télécommunica-

tions. CEPT är alltså en kombinerad post- och teleorganisation. Operatörerna håller f.n. på att bilda Association des Operateurs Postaux Publics Européens. Organisationen beräknas börja fungera

116 SOU 19939

i april 1993. Organisationens huvuduppgifter blir att förbättra kvaliteten i postbefordran, standardisera postutväxlingsrutiner och vara en kontaktpunkt gentemot EG-kommissionen. Post- och teleoperatörerna i Europa har inrättat ett clearingsystem för avräkningar fordringar som sköts av schweiziska PTT. av Postgiro och postbanker i Europa samarbetar i CSFPE Commission des Services Financiers Postaux Européens. CERP, CSFPE och den nya operatörsföreningen räknar med att bli begränsade föreningar inom Världspostföreningen.

7.5 Nordiskt postsamarbete

Inom Norden finns också en begränsad förening, Nordiska postföreningen. Det gällande avtalet föreningen skrevs under i nu om Åbo 1991. har emellertid funnits sedan Ett samarbete av detta slag 1863. Nordiska postföreningen är en operatörsorganisation.

7.6 Relationer till länder inte är medlemmar i UPU som

Så snart ett land blivit medlem i FN har det automatiskt rätt att bli medlem i UPU. Det mäste visserligen först ansöka om medlemsskap, men rätten att bli medlem kan inte ifrågasättas. Sydafrika är medlem i FN men har uteslutits ur UPU på grund av landets apardheidpolitik. Postutväxlingen med landet sker ändå enligt normala UPU-regler.

7.7 Samarbete med utompostala organisationer och

företag

UPU samarbetar med ITU Internationella Teleunionen, CCC Tullsamarbetsrådet, ISO Internationella Standardiseringsorganet och IATA Internationella Luftfartssammanslutningen.

SOU 19939 117

Nyligen inrättades ett kontaktorgan för möten med de intemationelkurirföretagen DHL, TNT m.fl. Fem postverk Canada, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Sverige har tillsammans med det australiensiska frakt- och kurirföretaget TNT ingått ett joint venture avseende expressförsändelser. Det nya bolaget har tagit namnet GDEW Global Delivery Express Worldwide.

7. 8 Terminalavgifter

Ersättning för Postverkets medverkan i den internationella brevutväxlingen utgår i form av s.k. terminalavgifter. Beloppens storlek framgår av Världspostkonventionen. Då UPU bildades 1874 beslöts att föreningen skulle utgöra ett enda postalt territorium. Tidigare byggde postutväxlingen på bilaterala avtal. UPU bestämde att portot för brev skulle detsamma till alla vara länder och att inlämningslandet skulle få behålla hela portoinkomsten. Man föreställde sig att ett brev medförde ett svarsbrev och att länderna således skulle få var sitt porto. Från början var också portoavgifterna fastställda till belopp men detta har numera ändrats på grund av att länderna har olika kostnadslägen och postverken olika ekonomiska villkor. Grundavgiftema är numera endast vägledande. Principen om icke delning postavgifterna tillämpades i av närmare 100 år. Systemet slog emellertid orättvist i t.ex. länder där den ankommande postmängden är större än den avgående. Detta drabbade i första hand utvecklingsländerna. Vid UPU-kongressen i Tokyo 1969 bestämdes därför att ett land tar emot lt; som mer bgfgrdrad post från ett land än det skickar till landet skulle ha rätt till viss ersättning. Denna ersättning fastställdes till 0,50 guldfranc motsvarande 92 öre per kg post förutsatt att fordran uppgick till minst 2 000 guldfranc per år. Denna kompensation kallas terminalavgift. Terminalavgiften infördes 1971 och höjdes till 1,50 senare guldfranc. Från 1976 gäller den även brevpost. 1979

118 SOU 19939

höjdes terminalavgifterna till 5,50 guldfranc, vilket motsvarade ca 10 kr. I början av systemets tillämpning hade Posten i Sverige en s.k. negativ postbalans, dvs. man tog emot mer post från utlandet än man skickade. I dag råder i stort sett balans, dvs. i vissa förbindelser får Posten betala och i andra får man betalt. Världspostföreningen föreskriver numera ett system med tre olika terminalavgifter. För brev och kort LC är avgiften ca 65 krkg och för trycksaker och småpaket AO 16,50 kr, i båda fallen om utväxlingen överstiger 150 ton per år. För s.k. M-säckar trycksaker och tidningar tillämpas en terminalavgift på drygt 5 krkg oberoende årsvikt. Länderna kan ingå bilaterala avtal med andra terminalavav gifter. Vid kongressen i Washington 1989 antogs en rekommendation att regeringarna i medlemsländerna skulle avsätta hela inkomsten från terminalavgifterna till postservicen för att postverken skulle kunna täcka sina kostnader för utlandspost och förbättra infrastrukturen i respektive land. I Norden sattes avgifterna från början till 50% av UPUs avgifter. Att terminalavgifterna skulle täcka kostnaderna var inte aktuellt. Sedan de nordiska länderna fått krav från respektive regeringar att arbeta efter en princip med kostnadstäckning infördes 1989 ett speciellt nordiskt terminalavgiftssystem enligt vilket utdelningslandet skulle 60% sina inrikesporton. Med detta system infördes också av en koppling till kvaliteten i postbefordran. Ersättningen reduceras om inte kvalitetskraven uppfylls. I förbindelse med vissa, främst europeiska länder tillämpas ett annat system vilket är kombination av avgift per antal försändelser en och per kg. Postverken i de industriella länderna anser att UPU-systemet leder till ett antal missförhållanden, som t.ex. remailing. Före kongressen i Washington var ersättningen per kg densamma oavsett antalet försändelser per kg. Utdelningslandet fick lika mycket betalt för hundra st lO-gramsbrev som för två böcker om vardera 500 g. Systemet med en kombination av styckersättning och viktavgift är enligt Postverket mer korrekt och ger bättre kostnadstäckning.

SOU 19939 119

UPU-systemet tar heller inte hänsyn till olika servicenivåer. Samma ersättning utgår t.ex. för flygpost som för ytbefordrad ek0n0mipost. En enhetlig tariff missgynnar länder med hög kvalitet i postbefordran och gynnar länder med lägre kvalitet. En studie gjorts för som EG-kommissionen har uppskattat att inget EG-land får täckning för den genomsnittliga kostnaden för att dela ut ett ZO-gramsbrev enligt den UPU-tariff som tillämpades 1990. För paket är avgiftssâttningen i princip fri kostnadsrelaterad.

SOU 19939 121

Överväganden och förslag

SOU 19939 123

8 Allmänt behovet

om av lagreglering på

postomrâdet

Under senare år har det skett väsentliga förändringar på postområdet. Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb och effektiv postservice. Samtidigt har kommunikationsnya medel tillkommit som utgör viktiga alternativ till den traditionella postverksamheten. Hit hör bl.a. telefaxtekniken och de ökade möjligheterna till datakommunikation. Även på Postverkets traditionella områden har det uppstått nya befordringsmöjligheter t.ex genom budföretag och elektronisk postservice. Även andra kommunikationsmedel än postverksamhet om har fått stor betydelse, står det klart att de inte kan ersätta postservicen. Privatpersoner likaväl som myndigheter och företag kommer under överskådlig tid att ha behov att brev och paket blir befordrade på av ett effektivt och tillförlitligt sätt. Postverksamheten utgör ett nödvändigt kommunikationsmedel inte bara inom landet utan också internationellt. Vikten väl fungerande postverksamhet har underav en strukits i bl.a. den Grönbok för postområdet som har utarbetats inom EG. Det är en allmänt utbredd uppfattning att fri konkurrens är en av värde för att postservicen skall bli så effektiv möjligt. På som paketbefordringens område har också konkurrensen sedan länge varit fri, i Sverige liksom i många andra länder. Däremot har brevbefordringen, både här och andra håll, varit föremål för statligt ett monopol. Riksdagen har emellertid nyligen beslutat att Postverkets ensamrätt på brevområdet skall upphöra. Postverket har också i praktiken redan blivit utsatt för konkurrens när det gäller brevbefordran. Förutsättningarna och formerna för Postverkets verksamhet har varit föremål för en omfattande översyn under år. En slutsats senare av det hittillsvarande utredningsarbetet är att Postverket bör ombildas

124 SOU 19939

till aktiebolag. Denna ombildning kan ses som ett led i arbetet med att till stånd en mera effektiv postservice och att göra den statliga postverksamheten bättre rustad att möta konkurrensen från andra distributionsföretag. Avsikten är att bolagiseringen skall vara genomförd den 1 januari 1994. Konkurrensen på postområdet är emellertid inte problemfri. Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av brev till mottagare i glesbygd, är inte lönsam från strikt affärsmässiga synpunkter. statsmakterna har emellertid gett Postverket olika regionala och sociala uppdrag, som bl.a. innebär att en rikstäckande postservice skall upprätthållas. Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk för att den icke lönsamma postservicen försämras. Det är naturligt att nya postoperatörer försöker koncentrera sig på den del av postverksamheten som ger störst vinster, framför allt brev- och paketutdelning i de större städerna. Detta kan försvåra situationen för det eller de företag som vill ägna sig åt en rikstäckande postservice. Den nya situation som uppstår på postområdet i och med att konkurrensen släpps fri och Postverket bolagiseras gör det nödvändigt att se över gällande bestämmelser beträffande postverksamhet. Postområdet är f.n. reglerat i förhållandevis liten utsträckning. Någon särskild lagstiftning om utövande av postverksamhet förekommer inte. Däremot är vissa speciella delar av Postens verksamhetsområde lagreglerade, bl.a. hanteringen av obeställbara försändelser. Det finns också bestämmelser som syftar till att skydda innehållet i brev och andra postförsändelser. Hit hör bl.a. reglerna i brottsbalken om straff för brytande av posthemlighet och intrång i förvar, liksom sekretesslagens bestämmelser om postsekretess. Även dessa regler måste ses över med hänsyn till den nya situationen på postområdet. Det är angeläget att få till stånd en reglering som ger alla ett tillfredsställande integritetsskydd oavsett vilken postoperatör som anlitas. Postverket bedriver i dag inte bara affärsverksamhet utan sysslar i viss utsträckning också med myndighetsutövning. Till myndighetsuppgifterna hör bl.a. Postens medverkan vid allmänna val samt biträdet vid tullkontroll och inom totalförsvaret. Inför Postverkets bolagisering är det nödvändigt att pröva i vad mån myndighetsuppgifterna kan överlämnas det nya postbolaget och vem som bör sköta sådana uppgifter som bolaget inte lämpligen bör ha hand om.

SOU 19939 125

Som har törutskickats i utredningens direktiv bör vissa centrala regler på postområdet samlas i en särskild postlag. Därutöver får ändringar göras,i olika specialbestämmelser, bl.a. på integritetsskyddets område. Utredningen ämnar i det följande närmare behandla de olika sakfrågor som är av intresse. Utredningen kommer först att diskutera hur de grundläggande målen för postservicen i landet skall uppfyllas och under vilka förutsättningar postverksamhet bör bedrivas. I de därpå följande avsnitten kommer utredningen bl.a. att behandla frågor om integritetsskydd, obeställbara försändelser, ansvarighet vid postbefordran och hanteringen de myndighetsuppgifter f.n. av som åvilar Postverket. Utredningen avser också att gå in på olika detaljfrågor av praktisk natur, exempelvis adressering, postnummer och portobetaltbeteckningar. Även frågor gäller det internationelsom postsamarbetet och en statlig tillsynsverksamhet kommer att behandlas, liksom kostnads- och ñnansieringsfrågor.

126 SOU 19939

9 postservice Grundläggande

9.1 Riksdagens beslut mål för postservicen

om

I direktiven anges som en utgångspunkt för utredningens arbete att staten genom postlag skall ges förutsättningar att styra och en kontrollera verksamheten på postområdet så att gällande regionala och sociala mål kan uppfyllas. Gällande former för statsmakternas styrning av Postverkets verksamhet beslöts i huvudsak år 1985 prop. 198485lO0 bil.8, TU ll, rskr. 203. Vissa kompletteringar har emellertid gjorts senare. Styrningen sker genom att servicemål, kvalitetsmâl och ekonomiska mål fastställs på grundval av rullande treårsplaner som upprättas av Postverket. Riksdagen har senast fastställt mål för perioden 1993- 1995 prop 199192100 bil. 7 s.l60, TU 18, rskr 276.

De senast fastställda målen innebär följande.

Service och kvalitet. En god grundläggande postservice skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör styrande för Postverkets insatser. Förändringar av servicens vara utformning i glesbygd bör ske varsamt.

Daglig service. Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i veckan.

Rikstäckande service. Postverkets service skall vara rikstäckande. - Brev, paket och betalningar skall kunna nå alla oavsett bostadsort.

SOU 19939 127

Brevbefordran. Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt kundernas efterfrågan. Enstaka försändelser skall befordras till enhetligt och rimligt pris.

Paketbefordran. Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner.

Betalnings- och kassaservice. Postverket skall tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice till enhetliga priser. På orter där alternativ till Postverkets betalnings- och kassaservice saknas skall staten upphandla betalnings- och kassaservice. Det överlåts på Postverket att finna det billigaste och mest effektiva sättet att upprätthålla betalnings- och kassaservicen. Postverket har även ett antal sociala uppgifter, dvs. sådana uppgifter som inte är affärsmässigt motiverade angelägna ett men ur samhällsperspektiv. Till dessa brukar räknas bl.a. följande uppgifter.

Befordran av blindskrift. Postverket ersätts för kostnaderna för befordran av alla slags blindskriftsförsändelser ett anslag över genom statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att begränsas till försändelser som skickas till eller från vissa institutioner. Ersättning for de försändelser som skickas portofritt mellan synskadade har inte utgått. Dessa kostnader bärs av Postverket.

Beredskapsplanering. Postverket skall för beredskapsplane- - svara ring som del totalförsvarsplaneringen. Detta gäller bl.a. en av postbefordran, fáltposttjänst och betalningsförmedling under kriser eller i krig.

Handikappservice. Det är angeläget att tillgängligheten till postservice är god även för äldre och handikappade. Posten tillämpar därför riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll.

Omlokaliseringar. Enligt regeringsbeslut har vissa delar - av Postverkets verksamhet utlokaliserats till Kiruna. Även dessa omlokaliseringar brukar hänföras till de sociala uppgifterna, eftersom de är arbetsmarknadspolitiskt och regionalpolitiskt motiverade.

128 SOU 19939

9.2 överväganden och förslag

Hur åstadkommer man genom en lagreglering att de samhällspolitiska målen uppfylls Enligt direktiven finns det skäl som talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd för den som skall bedriva postverksamhet. Man skulle i så fall i lagen ange de allmänna förutsättningarna för tillstånd. En tillstånds- och tillsynsmyndighet skulle sedan kunna ges bemyndigande att ställa upp de närmare villkoren för tillståndet och utöva tillsyn över att de uppställda reglerna och villkoren följs. Enligt vad som vidare sägs i direktiven skulle villkoren kunna gälla skyldighet för tillståndshavare att upprätthålla vissa prisstrukturer och att delta i kostnaderna för olika samhällsuppdrag t.ex. postbefordran för totalförsvaret och befordran av blindskriftsförsändelser. Vidare skulle tillstånd att bedriva postverksamhet kunna förenas med en skyldighet för tillståndshavaren att tillhandahålla postservice till alla likartade villkor, även där det inte är lönsamt. Den i direktiven skisserade lösningen med styrning via ett tillståndssystem förutsätter i princip att det finns en marknad med flera aktörer som är villiga att i konkurrens bedriva postverksamhet och som samtidigt har resurser att åta sig vissa samhällsuppdrag. Det kan emellertid på goda grunder ifrågasättas detta blir fallet. Även om om postmarknaden helt avregleras finns det till följd av postmarknadens stordriftsfördelar anledning att tro att endast ett mycket litet antal nya postoperatörer i traditionell mening kommer att finnas. Dessa kan förväntas uppträda i storstadsregionerna, och de torde företrädesvis komma att ägna sig företagspost. Postverket eller efter en bolagisering det statliga postbolaget - kommer med all säkerhet att inta en helt dominerande ställning även i fortsättningen. I den mån postbolagets brevbefordringsverksamhet kommer att utsättas för konkurrens torde det framför allt ske genom nya tekniska alternativ till postbefordringen. Klart är att, så länge staten är huvudman för den dominerande postverksamheten, staten utan stöd av lagregler kan se till att verksamheten bedrivs på ett socialt och regionalt godtagbart sätt. På den punkten innebär en bolagisering av Postverket inte någon

SOU 19939 129

avgörande förändring. Under förutsättning att det postbolaget inte nya privatiseras något som enligt vad utredningen erfarit inte är aktuellt ~ kan staten styra verksamheten genom att utöva sitt ägarinflytande. - Detta kan ske på olika sätt. En grundläggande god postservice kan exempelvis garanteras genom bestämmelser i bolagsordningen. De sociala uppdrag som Postverket har haft att utföra kostnadsberäknades år 1991 av McKinsey Company Inc. till 600 milca joner kr. 1 dagsläget bedöms kostnaderna för de sociala uppdragen till ca 400 miljoner kr. Det får förutsättas att Postverket i enlighet med vad som uttalats i 1992 års budgetproposition prop. 1991922100 Bil.7 s. 157 får en särskild kompensation för att tillhandahålla denna service jfr också prop. 1992931100 Bil.7 s. 150. I fråga om de regionala uppdragen ställer sig saken något annorlunda. Det har i olika sammanhang slagits fast att Postverket kan klara att tillhandahålla en rikstäckande postservice även utan ersättning för den i och för sig olönsamma glesbygdsservicen. Frågan har senast

berörts i 1993 års budgetproposition prop.199293100 bil.7. Det

sägs där bl.a. att Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa förutsättningar klara rikstäckande postservice utan statliga bidrag. De förutsättningar Postverket är bl.a. att verket avser bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskattepliktiga och att verket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehållet enhetsporto för enstaka försändelser. Slutsatsen av vad som hittills har sagts är att det inte behövs några bestämmelser om tillståndsplikt i den postlagen för att gällande nya sociala och regionala mål på postområdet skall uppfyllas. Detta hindrar inte att det ändå är värde med lagregler där vissa grundav läggande mål slås fast. Frågan är då vilka mål skall som anges. Som framgår av den tidigare redogörelsen omfattar de mål som riksdagen senast har ställt upp för Postverket inte bara postverksamhet i inskränkt mening, dvs. befordran brev och paket, utan också av betalnings- och kassaservice. Denna service har behandlats i finansplanen i 1993 års budgetproposition prop.199293100 bil.1 s.l34. Det sägs där att Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs banker, vilka verkar i enlighet med av bankrörelselagens regler. Enligt fmansplanen bör postgiroverksamheten i fortsättningen regleras av en särskild lag. Den lagen bör nya innehålla bestämmelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar

130 SOU 19939

som skall vara tillåtna för det bolag som bedriver postgiroverksamhet. I lagen skall vidare fastslås att verksamheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Med hänsyn bl.a. till vad som sagts i finansplanen bör den nya postlagen inte gälla betalnings- och kassaservice utan endast sådan verksamhet som i allmänhet ligger i begreppet postverksamhet, dvs. befordring av brev och paket. Det innebär att de bestämmelser i postlagen där de grundläggande målsättningarna för postservicen slås fast bara bör omfatta brev- och paketbefordran. I bestämmelserna bör till en början anges att det i landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. I anslutning till gällande målsättningar för brev- och paketbefordran bör därefter sägas att alla skall ha möjlighet att få brev befordrade till enhetligt och rimligt pris och att privatpersoner också skall kunna paket befordrade till enhetligt pris. Efter de angivna inledande bestämmelserna bör lämpligen tas in en regel om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.

SOU 19939 131

10 Bedrivande

av postverksamhet

10.1 Nuvarande ordning

Det finns i dag inte någon särskild lagstiftning reglerar som utövandet av postverksamhet. Däremot förekommer olika förordningar och kungörelser som styr Postverket. En närmare redogörelse för dessa bestämmelser har lämnats i avsnitt 4. Hanteringen av brev har under lång tid varit föremål för statligt ett monopol. Bestämmelser härom har senast funnits i kungörelsen 1947175 angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. Kungörelsen har emellertid upphävts med verkan fr.o.m. den l januari 1993. Det råder alltså fri konkurrens numera en på brevbefordringsområdet. Detsamma har länge varit fallet på paketmarknaden.

överväganden

10.2 och

förslag

En väl fungerande postservice är samhällelig betydelse. av stor Detta gäller trots att, som tidigare framhållits, den traditionella postbefordringen i ökad omfattning har kommit att ersättas andra kommuniav kationsmedel, framför allt på teleområdet. Både i fråga om brev och paket har avsändare och mottagare ett befogat krav på att befordringen sker på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Det är också viktigt att avsändare och mottagare kan lita på att innehållet i postförsändelser inte röjs. Detta gäller framför allt innehållet i brev, ofta har som en förtrolig och personlig karaktär. Angelägenheten av att postverksamhet bedrivs effektivt och ett tillförlitligt sätt, samtidigt integritetsskyddsintressena tillgodoses, som talar för att verksamheten underkastas vissa regler. Som tidigare nämnts finns det f.n. inte någon särskild lagstiftning som styr

132 SOU 19939

utövandet postverksamhet. Detta hänger samman med att postverkav samhet till allra största delen har bedrivits av Postverket. På brevbefordringsomrâdet har Postverket haft monopol ända fram till det senaste årsskiftet. Situationen är emellertid nu en annan. Det förhållandet att Postverket är endast en av flera operatörer och i en nära framtid kan förväntas bli ombildat till aktiebolag gör det befogat att överväga lagreglering hur postverksamhet skall bedrivas. en av Som framhålls i utredningens direktiv är det emellertid viktigt att, lagbestämmelser införs, de inte görs så detaljerade att de inverkar om negativt på ändamålsenlig konkurrens. Här som på andra områden en gäller att onödig byråkrati bör motverkas och att det inte bör införas andra lagregler än sådana som är klart motiverade. En första fråga uppstår i sammanhanget är om det bör ställas som krav på tillstånd för den som vill bedriva postverksamhet. I utredningens direktiv sägs att det finns skäl som talar för att ett sådant krav införs. Ett tillståndskrav kan, allmänt sett, motiveras av att samhället behöver försäkra sig ett visst yrkeskunnande eller om vilja och om förmåga hos den som vill driva den aktuella verksamheten att fullgöra skyldigheterna mot det allmänna. Det kan som är fallet exempelvis i fråga yrkestrafik finnas skäl att genom ett tillståndskrav söka om få garantier för att gällande säkerhetskrav kommer att uppfyllas. De angivna skälen för ett tillståndssystem gör sig i viss utsträckning gällande också på postområdet. Här tillkommer som en särskild omständighet vikten att skyddet för brevhemligheten och övriga av integritetsintressen iakttas. Emellertid skyddas dessa intressen i stor utsträckning redan i dag av bestämmelser i bl.a. sekretesslagen och brottsbalken. Om bestämmelserna byggs ut, så att de omfattar alla som i sin verksamhet befordrar postförsändelser, bör detta kunna ge goda garantier för att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls. I varje fall behöver skyddet knappast förstärkas av att ett tillståndssystem införs. Ett tänkbart skäl för ett tillståndssystem, som också berörs i utredningens direktiv, är att den tillståndsprövande myndigheten skulle kunna förena ett tillstånd med vissa villkor, t ex en skyldighet för tillståndshavaren att tillgodose olika sociala och regionala intressen på postområdet. Utredningen har emellertid i ett tidigare avsnitt avvisat detta skäl för att införa krav på tillstånd, eftersom det knappast kan

SOU 19939 133

förväntas uppstå särskilt många aktörer på postmarknaden är som beredda att åta sig en omfattande postservice. Över huvud taget utgör det ringa antalet förväntade aktörer ett skäl mot att införa ett tillståndssystem. Postverket eller det statliga postbolaget torde även i framtiden komma att inta helt do- - en minerande ställning, och det framstår inte meningsfullt som att underkasta detta företag en tillståndsprövning. Detta hindrar inte att det kan vara motiverat med ett tillståndskrav för skall få att man en kontroll av de konkurrenter till postbolaget kan tänkas uppträda. som Det bör emellertid samtidigt observeras att ett tillståndskrav kan få en viss konkurrensdämpande effekt, något allmänt sett är mindre som önskvärt. Ett tillståndssystem kan ha ett värde att i viss utsträckgenom man ning kan förebygga oseriös verksamhet. Systemet ger också möjlighet för den tillståndsprövande myndigheten att ingripa mot missförhållanden i efterhand, ytterst att återkalla ett givet tillstånd. Frågan genom är emellertid om man inte kan åstadkomma tillfredsställande en kontroll på postområdet även släpper tanken på ett tillståndsom man krav. Ett alternativ är att, även inte har något krav på tillstånd, om man låta den postverksamhet som bedrivs i landet stå under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynsmyndigheten kan möjlighet att ingripa ges om någon bedriver postverksamhet på ett sätt som inte är godtagbart. Man kan på det sättet åstadkomma ordning är i en som stort sett likvärdig med ett tillståndssystem. Med hänsyn till vad som nu har anförts föreslår utredningen att man avstår från att införa ett tillståndskrav på postområdet och i stället nöjer sig med en tillsynsverksamhet. Utredningen återkommer i ett senare avsnitt till vilken myndighet bör anförtros tillsynen, som liksom till vissa andra frågor rör bedrivandet tillsyn. som av Frågan är då vilket slag verksamhet bör ställas under av som tillsyn. Valet står mellan att låta den omfatta endast brevbefordran och att ta med även befordran av paket. Till förmån för att ställa även paketbefordringen under tillsyn talar bl.a. det allmänna intresset av att paket befordras på ett tillförlitligt sätt. Vidare kan paket om än i mindre utsträckning än brev - innehålla meddelanden av personlig och förtrolig karaktär. Det finns alltså integritetsskyddsintressen som gör sig gällande också på

134 SOU 19939

paketområdet. Det bör i sammanhanget beaktas att den nuvarande lagstiftningen om obeställbara postförsändelser omfattar både brev och paket. Det finns emellertid flera skäl som talar mot att paketbefordringen ställs under tillsyn. Paketmarknaden har hittills varit reglerad endast i begränsad omfattning. Enligt vad utredningen har erfarit råder allmänt den uppfattningen att paketbefordringen har fungerat tillfredsställande och att den även i framtiden bör lämnas oreglerad så långt som möjligt. Till detta kommer de gränsdragningsproblem som skulle uppstå, om man vill låta en tillsyn omfatta befordring av paket. Det kan knappast komma i fråga att ställa hela paketmarknaden alltså även den transportverksamhet som bedrivs av speditions- och budföretag under tillsyn. Tillsynen skulle i stället begränsas till i huvudsak det slags paketbefordran som i dag handhas av Postverket. I ett läge då konkurrensen ökar och nya former av befordringsverksamhet uppstår blir det emellertid svårt att avgränsa denna typ av pakethantering. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl mot att ställa paketbefordringen under tillsyn. Utredningen föreslår således att tillsynen får omfatta endast sådan postverksamhet som avser brevbefordran. I och för sig uppstår svårigheter även när man vill definiera begreppet brev. Vilken innebörd begreppet bör ha i den nya lagen återkommer utredningen till i specialmotiveringen. För att tillsynsmyndigheten skall få överblick över marknaden kan det övervägas att införa en skyldighet för den som avser att syssla med brevbefordran att göra anmälan till tillsynsmyndigheten innan verksamheten påbörjas. Intresset av att undvika onödig byråkrati talar emellertid mot en sådan ordning. Som tidigare nämnts kan antalet företag som sysslar med brevbefordran inte väntas bli särskilt stort, och tillsynsmyndigheten torde snabbt kunna kännedom om vilka operatörer det finns även utan en anmälningsskyldighet. Utredningen avstår därför från att föreslå ett sådant system. I postlagen bör lämpligen tas in en allmänt hållen bestämmelse om hur befordran av brev skall ske. En sådan regel är påkallad bl.a. för att tillsynsmyndigheten skall få vissa hållpunkter för sitt arbete. Utredningen föreslår att det i bestämmelsen sägs att postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under förhållanden som

SOU 19939 135

tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. Utredningen återkommer i senare avsnitt till hur obeställbara brev skall hanteras, liksom till andra detaljfrågor som rör bedrivandet av postverksamhet.

136 SOU 19939

11 Integritetsskyddet i postbefordran

Ett meddelande befordras Postverket som postförsändelse har som av i dag ett lagreglerat skydd, främst genom bestämmelserna i 4 kap. 8 § brottsbalken och 9 kap. 8 § sekretesslagen 1980100. Bestämmelserna i sekretesslagen innefattar också sekretess för uppgifter om enskildas adresser och förbindelser med postgirorörelsen eller bank. Bestämmelserna gäller inte meddelanden som befordras av någon än Postverket. Några motsvarande sekretessbestämmelser för annan uppgifter förekommer hos enskild postoperatör finns inte. som en Med hänsyn till den förväntade utvecklingen på postområdet är det enligt direktiven nödvändigt med reglering som ger alla ett en tillfredsställande integritetsskydd oavsett vilken postoperatör som anlitas.

11.1 Allmänt om integritetsbegreppet

Någon legaldefinition integritetsbegreppet finns inte. Inte heller av finns det någon rättsligt bindande föreskrift ger ett allmänt som integritetsskydd. I stället regleras skyddet för den personliga integriett flertal bestämmelser på olika konstitutionella nivåer. teten genom Vid behandlingen prop.19878857 grundlagsfäst integritetsav om skydd framhöll konstitutionsutskottet KU 19878819 att den personliga integriteten inte kunnat närmare definition som ges en rättsligt begrepp samt att den mycket väl kan ha olika innebörd vid skilda tidpunkter och förhållanden. En allmän uppfattning begreppet skydd för personlig integritet om torde utesluter den fysiska sidan av begreppet vara att - om man det innefattar rätt för den enskilde att själv bestämma vilka en uppgifter sig själv som han eller hon skall lämna ifrån sig och hur om dessa uppgifter skall användas och spridas jfr Ds Ju 19878 s. 25 ff. Av intresse är bl.a. bestämmelserna i datalagen 1973289. Det sägs

SOU 19939 137

där att vid bedömande av om otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet kan uppkomma, skall särskilt beaktas arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå iett register, hur och från vem uppgifterna skall hämtas samt den inställning till registret som föreligger eller kan antas föreligga hos dem som kan komma att registreras. Vidare skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter eller andra personer registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål. Den enskildes fredade sfär är inte helt okränkbar. Intrång i den personliga integriteten måste tillåtas, om andra och viktigare intressen än hänsynen till integriteten påkallar det. Den oenighet som kan finnas om integritetsskyddets omfattning rör närmast vilka dessa övergripande intressen kan vara. Hithörande problem övervägs för närvarande bl.a. av datalagsutredningen. I delbetänkandet SOU 199061 Skärpt tillsyn huvuddrag i en reformerad datalag har utredningen tagit upp vissa frågor om hur avvägningen på integritetsskyddsområdet skall göras.

11.2 Integritetsfrågans behandling i det internationella

samarbetet

Frågan om integritetsskydd är och har varit central i flera olika internationella sammanhang, bl.a. inom FN, Europarådet och EG. I FNs universella förklaring om de mänskliga rättigheterna anges att envar är skyddad mot godtyckliga ingripanden i fråga om bl.a. korrespondens. Alla har rätt att utan ingripanden söka, motta och sprida upplysningar och tankar varje slags uttrycksmedel utan genom hänsyn till gränser artikel 12 och 19. En motsvarande reglering finns i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 14 och 19 samt i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna artikel 8 och 10. EG-kommissionen har den 15 oktober 1992 lagt fram ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling personuppgifter av och om det fria flödet av sådana uppgifter.

138 SOU 19939

11.3 Grundlagsskyddet mot undersökning av

brev och andra förtroliga försändelser

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen RF är varje medborgare skyddad gentemot det allmänna mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning brev eller annan förtrolig av försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Enligt motiven pr0p.197S76209 147 f omfattar skyddet för förtrolig kommunikas. tion meddelanden sänds med Posten eller på annat sätt som brev, som telegram, bandinspelning Fotografering av skriftliga handlingar osv. är exempel på sådana upptagningar i bestämmelsen. Också som avses genomlysning brev så att de kan läsas räknas som upptagning. av I motiven till 2 kap. 6 § regeringsformen prop.l97576209 5.123 framhålls att åtgärd, innebär att postförbindelser försvåras en som eller avbryts inte innefattar undersökning av innehållet i men som brev, varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget skall uppfattas ett ingrepp i skyddet för förtrolig kommunikation utan i stället som begränsning yttrande- och informationsfriheterna. ses som en av

11.4 Skyddet enligt brottsbalken

I 4 kap. 8 § brottsbalken sägs att den olovligen bereder sig som tillgång till meddelande, vilket såsom postförsändelse eller som telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande är under befordran allmän befordringsanstalt, döms för brytande av post- eller genom telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. En förutsättning för att gärningen är straffbar är att gärningen utförs olovligen. Gärningen är lovlig under vissa förutsättningar, t.ex. samtycke från den som äger förfoga över meddelandet. Den genom är också i vissa fall lovlig även utan samtycke. Utanför det straffbara området faller t.ex. beslag av brev som sker i enlighet med reglerna i 27 kap. rättegångsbalken eller annan tvångsmedelslagstiftning. Uttrycket bereder sig tillgång till innefattar inte krav på att

SOU 19939 139

gärningsmannen tar del av meddelandets innehåll. Det räcker han om tillgriper handlingen. Bestämmelsen i 4 kap. 8 § brottsbalken gäller endast meddelanden som befordras av Posten och Televerket. Det har, med hänsyn till Postens och Televerkets dominerande ställning beträffande befordran

av meddelanden, inte ansetts föreligga något behov att utvidga av tillämpningsområdet till att gälla meddelanden befordras andra som av allmänna eller enskilda befordringsanstalter SOU 194120. Förmedlingsverksamhet utförs skyddas i viss utsträckning som av annan enligt 4 kap. 9 och 9 a §§ brottsbalken. Det lagrummet senare avser olovlig avlyssning och redovisas inte här. Enligt 4 kap. 9 § brottsbalken kan dömas för intrång i en person förvar om han, utan att 8 § är tillämplig, olovligen bryter brev eller telegram eller bereder sig tillgång till något förvaras annars som förseglat eller under lås eller eljest tillslutet. Påföljden är även här böter eller fängelse i högst två år. Enligt 20 kap. 3 § brottsbalken döms den röjer uppgift, som som han är skyldig att hemlighålla enligt lag eller författning eller annan enligt förordnande eller förbehåll har meddelats med stöd lag som av eller annan författning, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst två år.

11.4.1 Telelagsutredningens förslag till ändring i brottsbalken

Telelagsutredningen har i sitt betänkande SOU 199270 Telelag föreslagit en ny lydelse 4 kap. 8 § brottsbalken. Enligt förslaget av skall den som olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket ett såsom en postförsändelse eller ett telemeddelande förmedlas genom ett befordringsföretag, dömas för brytande eller telehemlighet av posttill böter eller fängelse i högst två år. Genom att begreppet befordringsföretag används i stället för allmän befordringsanstalt kommer inte bara sådan befordran som utförs av Postverket och Televerket att omfattas bestämmelsen. av Meddelanden som befordras konkurrerande operatörer får av ett motsvarande skydd. Telelagsutredningens betänkande har remissbehandlats och är f.n. föremål för överväganden i regeringskansliet.

140 SOU 19939

11.4.2 Datastraffrättsutredningens förslag till ändring i brottsbalken

Datastraffrättsutredningen har i december 1992 avlämnat betänkandet SOU 1992110 Information och den informationsteknologin nya straff- och processrättsliga frågor m.m. I betänkandet föreslås bl.a. 4 kap. 9 och 9 §§ brottsbalken skall ersättas ny 8 att a av en Enligt första stycket i den paragrafen skall den som olovligen nya tar del tillgriper eller upptar handling förvaras inlåst eller av, som tillslutet eller är under befodran genom ett befordringsannars som företag dömas för informationsintrång till böter eller fängelse i högst två år. Samtidigt föreslås att bestämmelsen straff för dataintrång om i 21 § datalagen upphävs. Med termen befordringsföretag avses enligt datastraffrättsutredningen ett företag med verksamhet vars ändamål är yrkesmäsen sig förmedling information andra lämnat för distribution. av som Ändamålet skall framgå t.ex. stadgar och andra dokument, där av verksamhetens inriktning anges. Verksamheten skall ha en sådan omfattning och inriktning att det inte i realiteten väsentligen år fråga om distribution inom t.ex. ett större företag eller en myndighet.

11.5 Skyddet enligt sekretesslagen

Enligt 9 kap. 8 § 1 stycket sekretesslagen 1980100 gäller sekretess inom Postverket för uppgift som angår särskild postförsändclse. Om sekretess inte följer någon bestämmelse får d0k sådan av annan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom Postverket även för uppgift orr. enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. I 9 kap 8 § 3 stycket regleras sekretessen i övrigt inom allmän samfárdsel. Sekretess gäller inom Postverket och Televerket och annan myndighet som handhar allmän samfárdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfárdselverksamheten och som inte regleras tidigare i paragrafen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Sekretessen hos

SOU 19939 141

Postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast det om kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

11.6 Föreskrifter inskränker eller begränsar

som

skyddet

11.6.1 Regeringsformen

Enligt 2 kap 12 § första stycket regeringsformen får det skydd som bl.a. 6 § samma kapitel medborgarna gentemot det allmänna ger begränsas genom lag under vissa angivna förutsättningar. Här föreligger ingen möjlighet för riksdagen att delegera normgivningskompetensen till regeringen. En begränsning av rätten till förtrolig kommunikation får enligt 12 § andra stycket göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig göras mer långtgående än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och heller inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom folkstyrelsens grundvalar. en av Utöver de allmänna ramarna i 2 kap 12 § andra stycket vissa ges regler om begränsningar av opinionsfriheterna i 13 och 14 samma kapitel. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § tredje stycket innehåller ett formkrav för antagande av lagar är rättighetsbegränsande. Formkravet som innebär att minst fem sjättedelar de röstande riksdagsmännen måste av förena sig om beslutet för att riksdagen skall kunna sådan lag. anta en Om förslaget inte biträds sådan majoritet av en som nu har angetts, måste det, om det förkastas av riksdagen, på yrkande lägst tio av av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.

11.6.2 Sekretesslagen

I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser begränsningar i om sekretessen och om förbehåll. Enligt 14 kap. 2 § hindrar inte

142 SOU 19939

sekretessen att en uppgift om en enskilds adress lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen 1970428. Sekretessen hindrar inte heller att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brott, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas leda till annan påföljd än böter. Beträffande uppgifter omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § som första stycket gäller vad som nyss sagts endast såvitt avser misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

11.6.3 Lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser

Lagen har berörts i avsnitt 4.6 och redovisas mer ingående i avsnitt 12.

l 1.6.4 Rättegångsbalken

I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om bl.a. beslag och hemlig telefonavlyssning. I 3 § anges att brev, telegram eller annan försändelse, som finns i Post- eller Televerkets vård, får tas i beslag endast om för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller mer samt försändelsen hos mottagaren skulle vara underkastad beslag. I 4 § regleras befogenheten att göra beslag i olika fall. Föremål som påträffas får, utöver i fall då någon med laga rätt använder tvångsmedel, tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av en polisman, dock inte i fråga om en försändelse som finns i Post- eller Televerkets vård. I 9 § anges att om en försändelse som kan tas i beslag kan förväntas inkomma till post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt får rätten förordna att den skall kvarhållas när den inkommer till befordringsanstalten till dess frågan om beslag blivit avgjord.

SOU 19939 143

I 12 § finns regler om hur undersökning bl.a. beslagtagna av postoch telegrafförsändelser får ske. Telelagsutredningen och datastraffrättsutredningen har i betänkandena SOU 199270 respektive SOU 1992110 föreslagit vissa ändringar i 27 kap. rättegångsbalken som även berör postområdet.

Ändringarna innebär att de begränsningar i användningen

av beslag som i dag avser postförsändelser hos Postverket skall gälla försändelser hos varje företag som driver postverksamhet.

11.6.5 Annan lagstiftning begränsar den som personliga integriteten

Lagen 1974203 om kriminalvård i anstalt och lagen 1976371 om behandlingen häktade och anhållna m.fl. innehåller vissa av begränsningar i rätten för de i lagarna angivna personerna att ta emot och skicka bl.a. brev. Brev får dock sändas till bl.a. svenska myndigheter utan någon kontroll. Från denna regel undantas brev till Postverket. Skälet till att Postverket undantas är det har att ansetts önskvärt att de särskilda bruna kuvert skickas till Postgirot skall som kunna kontrolleras. Lagen 1991572 om särskild utlänningskontroll innehåller i 20 § bl.a. bestämmelser om att polismyndighet i vissa fall kan få tillstånd att närmare undersöka, Öppna eller granska eller telegrafförsänpostdelser, brev samt andra slutna handlingar eller paket har ställts som till eller avsänts från utlänning och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos posten, telegrafen, järnvägen eller annan befordringsanstalt. I paragraf samma sägs att rätten kan förordna att försändelse, i tillståndet en som avses och som ankommer till befordringsanstalt, en skall hållas kvar till dess den har undersökts närmare, öppnats eller granskats. Telelagsutredningen har i sitt betänkande SOU 199272 föreslagit ändring en i 20 § lagen om särskild utlänningskontroll även berör som post-

området. Ändringen innebär att termen befordringsföretag

ersätter uttrycket posten, telegrafen, järnvägen eller befordringsannan anstalt.

144 SOU 19939

11.7 Överväganden och förslag

Som har framhållits i utredningens direktiv är det nödvändigt att se över gällande regler integritetsskydd med hänsyn till den om förväntade utvecklingen på postområdet. Principen bör vara att alla avsändare och postförsändelser skall ha ett tillfredsstälmottagare av lande integritetsskydd oavsett vilken postoperatör som anlitas.

11.7.1 Skyddet enligt brottsbalken

Utredningen har i det föregående redogjort för de förslag till ändringar i brottsbalken har lagts fram av telelagsutredningen som och datastraffrättsutredningen. Båda utredningsförslagen innebär att det nuvarande skyddet för meddelanden som befordras av Postverket utvidgas till att gälla även meddelanden befordrade av privata befordringsföretag. Såväl det statliga postbolagets som konkurrerande företags verksamhet kommer således att omfattas. Den lydelse 4 kap. 8 § brottsbalken som har föreslagits av av datastraffrättsutredningen har ett vidare tillämpningsområde än motsvarande lydelse enligt telelagsutredningens förslag. Genom att, enligt datastraffrättsutredningens förslag, det inte krävs att meddelandet skall ha karaktären postförsändelse kommer även försändelser av befordras budföretag m.fl. att falla under bestämmelsen. som av Postlagsutredningen konstaterar att båda de avgivna förslagen tillgodoser det behov ändring i brottsbalken som föranleds av de av förhållandena på postområdet. Oavsett vilket förslag som nya genomförs kommer alla avsändare och mottagare av postförsändelser att ha ett tillfredsställande skydd. Utöver vad sagts saknar utredningen anledning att komsom nu mentera förslagen.

11.7.2 Tystnadsplikt i postverksamhet

I dag gäller sekretess enligt sekretesslagen för uppgifter hos Postverket och andra myndigheter handhar allmän samfärdsel. som När det är fråga uppgifter angår särskilda postförsändelser om som pekas Postverket ut det organ hos vilket sekretess gäller. som

SOU 19939 l45

Sekretess gäller vidare hos Postverket för uppgifter beträffande enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. I postverksamhet som utförs privaträttsliga subjekt finns i dag av inte något skydd för den enskilde motsvarande det som gäller i Postverkets verksamhet. Det torde emellertid råda allmän enighet en om att innehållet i postförsändelser liksom andra uppgifter rör som postförsändelser har ett ur integritetssynpunkt högt skyddsvärde oavsett vilket företag som hanterar försändelsen. En bestämmelse om tystnadsplikt i enskild verksamhet motsvarande den som i dag gäller för Postverket behövs därför. Bestämmelsen bör lämpligen föras i postlagen. Tystnadsplikten bör gälla för den som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning till postverksamhet tar befattning med brevförsändelser. Såväl innehållet i breven som de kommunicerande parternas identitet bör omfattas tystnadsav plikten. Den bör dock inte gälla i förhållande till brevens avsändare eller mottagare. Tystnadsplikt, motsvarande den som i dag gäller för Postverket enligt 5 kap. l § sekretesslagen, bör gälla i enskild postverksamhet för uppgifter som angår kvarhållande och beslag inom verksamheten. Detta bör också komma till uttryck i postlagen. Liksom enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen bör tystnadsplikt gälla i fråga om uppgifter beträffande enskildas adresser, dock endast det om kan antas att röjande uppgifterna skulle medföra fara för någon av att utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. I samband med att Postverket bolagiseras bör de bestämmelser i 9 kap. 8 § sekretesslagen som tar sikte på verket mönstras ut. Utredningen föreslår i ett avsnitt 12.2 att hanteringen senare av obeställbara brevförsändelser skall övertas tillsynsmyndigheten. av a Bl.a. med hänsyn härtill bör det hos tillsynsmyndigheten införas en absolut sekretess, motsvarande den som i dag gäller inom Postverket för uppgifter som angår särskild postförsändelse. Detta föranleder en ändring i 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen. För brott mot sådan tystnadsplikt som föreskrivs i postlagen bör 20 kap. 3 § brottsbalken vara tillämplig.

146 SOU 19939

1l.7.3 Regler om beslag av brev m.m.

Som har telelagsutredningen och datastraffrättsutrednämnts ovan ningen föreslagit vissa ändringar i 27 kap. rättegångsbalken. Förslaginnebär bl.a. att Postverket och Televerket ersätts med uttrycket en befordringsföretag. Utredningen nöjer sig även här med att konstatera att förslagen tillgodoser de behov av ändringar i 27 kap. rättegångsbalken som uppstår i och med den nya situationen på postområdet.

11.7.4 Annan lagstiftning som begränsar den personliga

integriteten

De tidigare angivna undantagen i lagen 1974203 om kriminalvård i anstalt och lagen 1976371 om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. angående brev till Postverket bör slopas i och med att Postverket upphör att vara myndighet. Telelagsutredningens förslag till ändring i lagen 1991572 om särskild utlänningskontroll tillgodoser det behov av ändring i lagen som föranleds av den nya situationen på postområdet.

SOU 19939 147

12 Obeställbara försändelser

12.1 Gällande ordning

Med en obeställbar försändelse försändelse någon menas en som av anledning inte kan delas ut till adressaten. För att försändelsen skall kunna vidarebefordras eller återställas till avsändaren kan den behöva öppnas.

Öppnandet obeställbara försändelser hos Postverket

av regleras i lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser. En postförsändelse är enligt lagen obeställbar om den inte kan delas ut till adressaten, om den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den eller om den har återsänts till Postverket utländsk av en postförvaltning. En försändelse är obeställbar skall i första hand som returneras till avsändaren. Om en tillsluten försändelse är som obeställbar saknar uppgift avsändare fâr den öppnas Posten. En om av öppnad försändelse får inte undersökas närmare än vad som behövs för att den skall kunna återsändas till avsändaren eller i förekommande fall delas ut till adressaten. Tillslutna försändelser skall öppnas vid en särskild enhet hos Postverket.

Öppnade försändelser fortfarande är obeställbara

som skall förvaras hos Postverket. Förvaringstidens längd bestäms verket. Innehåll av som är utsatt för försämring eller består trycksaker, reklamblad av eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. En öppnad försändelse som inte har kunnat lämnas tillfaller ut staten efter förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annan egendom än och frimärken skall pengar säljas, om det lämpligen kan ske och försäljning inte kan en antas medföra kränkning av någons personliga integritet. I fall skall annat egendomen förstöras. Ett belopp betalats till Postverket och som som Postverket varken kan förmedla till mottagaren eller återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes.

148 SOU 19939

Den enhet inom Posten som i dag hanterar obeställbara försändelser är lokaliserad till Kiruna. Inom enheten arbetar ett tiotal personer. Till enheten inkom år 1991 närmare 380 000 försändelser. Av dessa lyckades förmedla ca 137 000 st. Antalet reklamationer dvs. man förfrågningar från kunder avseende försändelser som inte kommit fram till adressaten var under 1991 ca l1 000 st. Av dessa lyckades man klara ut knappt 800 st.

Samtliga försändelser med värdeinnehåll ca 5 700 under 1991

registreras i dataregister. Under första halvåret 1992 har Posten utvecklat ett ADB-registreringssystem för obeställbara brev. Inkommande försändelser behandlas i regel andra dagen efter ankomst. Reklamationer och förfrågningar behandlas i regel samma dag. Detsamma gäller vissa andra försändelser, bl.a. ESS-brev REK och försändelser till försäkringskassor. Samtliga försändelser av någon betydelse arkiveras två månader utöver ankomstmånaden. Efter denna tid förstörs alla skriftliga meddelanden. Samtliga försändelser förvaras i ett låst arkiv. Avyttring av gods inbringade under 1991 ca 290 000 kr. Föremål av ringa värden skänks till ett par lokala idrottsföreningar.

12.2 överväganden och förslag

Det förhållandet att Postverket bolagiseras och dess ensamrätt till brevbefordran upphör gör det nödvändigt att se över lagen om obeställbara postförsändelser. Det skulle kunna övervägas att gå över till ett system som innebär att alla obeställbara försändelser förstörs oöppnade. På det sättet

undviker att innehållet i försändelserna röjs. Öppnande av

man obeställbara försändelser, som förekommit sedan år 1872, synes emellertid vara ett helt accepterat förfarande. En attitydundersökning som Posten låtit ett oberoende konsultföretag genomföra hösten 1988 ger stöd för denna uppfattning. Utredningen förordar därför att en ordning med öppnande av obeställbara försändelser behålls. En situation där obeställbara försändelser kan uppkomma i flera operatörers verksamhet aktualiserar emellertid frågan vem eller vilka som skall tillåtas att öppna

SOU 19939 149

dessa försändelser. Vidare uppstår frågan vilka slag försändelser av som skall omfattas av en reglering. Den nuvarande lagen om obeställbara postförsändelser omfattar såväl brev som paket. Att paket omfattas lagen är motiverat av av att de liksom brev kan ha ett integritetskänsligt innehåll. Det är - emellertid bara sådana paket som befordras Postverket av som omfattas av lagen. Paket som befordras andra operatörer faller av utanför, trots att även dessa paket kan ha ett innehåll motiverar som särskilda regler om öppnande. Att efter Postverkets bolagisering särbehandla sådana paket som befordras av det statliga postbolaget, så att endast dessa paket omfattas av reglerna obeställbara postförsändelser, förefaller om knappast motiverat. Att å andra sidan låta reglerna omfatta samtliga paket, oavsett av vem de befordras, skulle innebära kraftig en utvidgning av reglernas tillämpningsområde. En sådan ordning är ägnad att vålla praktiska problem. Det bör också beaktas att till skillnad från vad som gäller för brev det i allmänhet inte erbjuder så stora svårigheter spåra - att avsändaren till ett paket. Den som skickar ett paket måste normalt skriva en följesedel e.d. där avsändaren finns angiven. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att reglerna om obeställbara postförsändelser i fortsättningen begränsas till gälla att brev. När det sedan gäller frågan om vem som skall ha rätt att Öppna obeställbara brev kan man i och för sig tänka sig ordning en som innebär att varje postoperatör får öppna de brev operatören själv som har befordrat och som visar sig obeställbara. Även förutsättvara om ningarna för öppnande i lag, inger emellertid det angivna anges systemet vissa betänkligheter ur integritetssynpunkt. I och för sig synes Postverket ha tillämpat den hittillsvarande lagen på godett tagbart sätt, och det finns anledning att ha förtroende även för det blivande statliga postbolagets förmåga att hantera obeställbara försändelser. I en situation där flera brevbefordringsföretag kan tänkas uppträda är det emellertid en bättre ordning att låta öppnandet av obeställbara brevförsändelser hanteras tillsynsmyndigheten. av Det får överlåtas myndigheten att bestämma den närmare organisationen för öppnande av obeställbara brevförsändelser. En tänkbar väg är att den enhet inom Posten i dag hanterar obeställbara som

150 SOU 19939

försändelser överförs till tillsynsmyndigheten med uppgift att hantera samtliga operatörers obeställbara brevförsändelser. Kostnaden för denna verksamhet bör belasta operatörerna i proportion till det antal obeställbara brev som uppkommer i deras respektive verksamheter. En särskild fråga i detta sammanhang är hur otillräckligt frankerade respektive obetalda brevförsändelser skall behandlas. l den nu gällande lagen om obeställbara postförsändelser behandlas ofrankerade och otillräckligt frankerade försändelser som adressaten inte löser ut som obeställbara. Ett förfarande där sådana försändelser skickas till en särskild enhet inom tillsynsmyndigheten för att där öppnas och eventuellt återställas till avsändaren är självfallet förenat med en kostnad. Alternativet är att dela ut försändelsen trots att den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och trots att mottagaren vägrar betala en lösenavgift. Enligt utredningens mening bör det överlåtas varje postoperatör att besluta huruvida ofrankerade eller otillräckligt frankerade försändelser skall delas ut utan lösen eller ej. Om emellertid operatören väljer ett system som innebär krav på lösen och mottagaren vägrar att lösa ut försändelserna, bör dessa liksom i dag betraktas som obeställbara. Vad beträffar frågan hur öppnade brev skall behandlas anser utredningen att samma principer bör gälla som i dag. Utredningen återkommer till regleringen i specialmotiveringen. Utredningen föreslår att de nu förordade bestämmelserna om obeställbara postförsändelser överförs till postlagen samtidigt som den hittillsvarande lagen i detta ämne upphävs.

SOU 19939 151

13 Vissa

praktiska frågor

13.1 Adresser och postnummer

I utredningsdirektiven sägs att vissa frågor i utsträckning som stor sammanhänger med den praktiska posthanteringen bör behandlas av utredningen. I detta sammanhang nämns bl.a. hanteringen adresser av och postnummer. Det sägs vidare att frågor detta slag bör av ges en generell lösning. Postverkets befattning med adresser och kan två postnummer ses ur olika aspekter. Dels är Postverket en av intressenterna i det statliga adressinformationssystemet SAIS och bidrar därigenom till adressförsörjningen såvitt gäller privatpersoner till myndigheter och företag m.fl. Dels utgör postadresserna, inklusive de däri ingående postnumren, ett konkurrensmedel i förhållande till övriga postoperatörer. I det följande skall de två aspekterna på adresshanteringen närmare belysas.

13.1.1 Postens roll i det statliga

adressinformationssystemet

m.m.

För att man skall effektiv distribution försändelser i en av samhället har regler fastställts för hur myndigheters adressuppgifter skall hållas aktuella. Detta system kallas det statliga adressinformationssystemet, SAIS. Systemet bygger på att folkbokföringsadressen, dvs. adressen till den fastighet på vilken en person är folkbokförd, levereras till vissa i förordningen 1991958 statligt om personoch adressregister angivna myndigheter samt till Statens och personadressregister SPAR. De regionala skattemyndigheterna ansvarar såsom överordnade myndigheter till de lokala skattekontoren för folkbokföringsregistret, men Posten kan såsom mottagare flyttav ningsanmälningar kontrollera att adresserna är korrekt angivna ur postal synvinkel.

152 SOU 19939

Varje anmälan förändring i folkbokföringsadressen, exempelvis om på grund flyttning, dataregistreras på det lokala skattekontoret, av folkbokföringen. Förändringarna aviseras som numera har hand om därefter veckovis det s.k. riksaviseringsbandet till ovan genom nämnda myndigheter och till SPAR. Från SPAR aviseras adressuppgifterna vidare till mängd organisationer och företag. Ett en adressregister har alltid viss andel inaktuella adresser som hänger en med adressändringssystemet. En viss eftersläpning i samman uppdateringen är oundviklig. Vidare finns det svårigheter att ange korrekta och entydiga adressuppgifter. Om en adress har blivit felaktig i riksaviseringsbandet på grund av felaktigt underlag eller felaktig registrering kommer det till följd av aviseringsförfarandet att påverka adressuppgifterna hos ett stort antal myndigheter och företag. En adressändring kan anmälas direkt till det lokala skattekontoret eller alternativt lämnas på ett postkontor eller på något av försäkringskassans kontor för vidarebefordran till skattekontoret. Att meddela en adressändring till folkbokföringen är alltid gratis. De anmälningar om adressändringar lämnas in på större postkontor kan i viss som utsträckning kontrolleras med avseende på postal riktighet. Kontrollen sker via det s.k. PKS-systemet postkassesystemet mot Postverkets basregister över postadresser i landet. Sker kontrollen innan blankettens delar skilts från varandra, rättas eventuella fel även i den del blanketten skall till skattekontoret. I annat fall skickas av som blankettdelen okontrollerad dit. SAIS har analyserats RRV i rapporten F 19922 Fel data av kostarl. Rapporten mynnar ut i ett antal förslag till åtgärder riktade till de berörda intressenterna. Enligt RRVs uppfattning finns det anledning för regeringen att se över hur förändringar i SAIS omgivning kommer att påverka SAIS och adressförsörjningen i framtiden. I detta sammanhang, sägs det bl.a., bör postnumrens framtida roll tas Man bör fråga sig vem som bör äga dessa och upp. hur långt ägarens befogenheter bör sträcka sig. Vidare bör man ställa sig frågan vilka konsekvenser internationaliseringen och närmandet till EG medför för SPAR. Regeringen har också numera tillsatt en utredning dir. 199252 angående frågan om den framtida aviseringen av folkbokföringsuppgifter. I direktiven hänvisas bl.a. till de ofullständigheter som

SOU 19939 153

förekommer när det gäller registreringen adressuppgifter och till av att det tar alltför lång tid innan förändringarna i registret når fram till myndigheter och andra som i sin verksamhet är beroende av uppgifterna.

l3.1.2 Adress- och postnummerhanteringen konkurrens-

som medel

Med postadress avses de uppgifter Postverket angett att som en försändelse skall förses med för att den skall kunna förmedlas via verket. Postadressen består av en kombination utdelningsadress av gatuadress, boxadress, väg, by eller dylikt och ortsadress postnummer och ortnamn. För det mesta är folkbokföringsadressen uppbyggd på samma sätt. Eftersom antalet rader för varje adress i folkbokföringsregistret och antalet positioner i varje rad är snålt tilltagna, har en mängd förkortningar framtvingats. Detta i sin tur leder till att maskinell jämförelse adresser i olika register ofta av misslyckas. Det finns ytterligare flera källor till fel i adressregistren. I syfte att möjliggöra en bättre kontroll adressers riktighet har av Postverket lagt ett basregister för internt bruk över samtliga upp gällande postadresser i landet. För adresser i tätort finns klara riktlinjer SIS-standard för hur adress skall uppbyggd. När en vara det gäller adresser i landsbygd är det dock fortfarande oklart hur dessa skall se ut. Variationerna på dessa är för närvarande många postlåda, gårdsnamn, bynamn m.m.. Av detta skäl saknas ännu flertalet adresser för landsbygden i basregistret. Maskinell kontroll av sådana adresser är därför sällan möjlig. Genomgången av adresserna i landsorten beräknas vara klar under 1994. Det finns ett mycket stort intresse för Postens adressregister bland företagare och andra, för vilka felaktiga data kostar. Postverket införde under början 1970-talet det nuvarande av postnummersystemet såsom ett instrument för att effektivisera distributionen av försändelser. Postverket gör förändringar i på systemet sina villkor och för sina syften. Numera används postnummersystemet emellertid av många utanför Postverket såsom sorteringshjälpmedel och för indelning i mindre geografiska enheter. Förändringar i

154 SOU 19939

systemet påverkar således även andra användare än Postverket och dess kunder. Postverkets nuvarande konkurrent inom den traditionella brevbefordringen, CityMail, distribuerar brevförsändelser som datasorterats i postnummerordning. Postnummersystemet kan med en sådan användning sägas främja effektiviteten i distributionsnätet. Det har

från CityMails sida framförts att de infrastrukturella grunderna för

postgången måste hållas konkurrensneutrala på en avreglerad marknad. Att Postverket ensidigt kontrollerar postnummersystemet och kan vidta förändringar i detta är en konkurrensfördel för Postverket.

CityMail har också framhållit för utredningen att ett gemensamt

adressändringssystem är en viktig förutsättning för att postverksamhet skall kunna bedrivas kostnadseffektivt. Inaktuella adresser framtvingar att eftersändningsrutiner måste användas, vilket medför kostnadsök-

ningar för bl.a. postoperatören. CityMail har i samarbete med DAFA

Data utvecklat ett telefonbaserat adressändringssystem, AdressService, dit allmänheten kan ringa och kostnadsfritt anmäla permanent eller tillfällig adressändring. Man kan samtidigt beställa Riksskatteverkets blankett för ändring i folkbokföringen. För mottagare av post skulle det enligt CityMails uppfattning underlätta om en anmälan om adressändring och beställning av eftersändning tillfällig eller definitiv kunde göras vid ett och samma tillfälle oavsett antalet postoperatörer på marknaden.

13.l.3 Överväganden och förslag

Ett system som ger möjlighet att snabbt få tillgång till korrekta adressuppgifter är av stort samhälleligt intresse. inaktuella eller felaktiga adressregister vållar både besvär och kostnader. Detta visar bl.a. RRVs rapport F 19922 Fel data kostar. Posten spelar i dag en viktig roll när det gäller att hålla adressregister aktuella, bl.a. genom att man tar emot flyttningsanmälningar. Posten sysslar inte bara med vidarebefordran av uppgifter till centrala myndighetsregister utan för också ett eget adressregister. Det är naturligt att denna verksamhet fortsätter även efter en bolagisering av Postverket.

SOU 19939 155

Utredningen saknar anledning att gå närmare in på Postverkets och andra postoperatörers verksamhet när det gäller upprättande av egna adressregister. Det ligger inte heller inom för utredningsramen uppdraget att behandla frågan om vilka centrala adressregister som skall finnas och hur uppgiftslämnandet skall gå till. Det är här fråga om uppgifter som åvilar bl.a. den tidigare berörda aviseringsutredningen.

Att, som CityMail har varit inne på, ha ett adressändringssystem

som är gemensamt för alla postoperatörer och såväl som avser tillfälliga som definitiva adressändringar skulle i och för sig innebära vissa fördelar. Ett sådant system inger emellertid också betänkligheter. Hanteringen skulle omfatta mycket stora volymer data, av vilket kan leda till att systemet blir otympligt. Enbart till Posten görs årligen ca 2 miljoner anmälningar adressändring. Till detta om kommer att ett centralt register, inkluderar tillfälliga adressändsom ringar, skulle innehålla mängd integritetskänsliga uppgifter. Risken en för att uppgifterna kommer i orätta händer får antas öka, fler

postoperatörer som har tillgång till registret. Utredningen saknar underlag för att ta slutlig ställning i frågan om ett centralt adressändringssystem. Frågan, har ett visst samband som med aviseringsutredningens uppgifter, kan lämpligen prövas ytterligare av tillsynsmyndigheten. Utredningen vill emellertid

något beröra frågan om postnummer; -791

Dessa nummer är i första hand del postädressernar. Postnum-

en av.

mersystemet används dockäven. fristående för sortering och områdes-

indelning i skilda sammanhang. Detta hänger med att det

samman finns behov av en geografisk indelning i enheter är mindre än som kommuner och inte lika ålderdomliga församlingarna. Vidare som lämpar sig postnummersystemet för databehandling. Intresset av att uppnå konkurrensneutralitet talar för alla att postoperatörer fritt skall kunna använda postnummersystemet. En sådan ordning gäller i och for sig i dag, och det finns anledning anta

att även det framtida postbolaget kommer att ha intresse att av postnummersystemet är allmänt tillgängligt. En nackdel för konkurrenterna har emellertid ansetts vara att Postverket ensamt beslutar om ändringar i postnummersystemet. Eftersom postnummer har betydelse för alla postoperatörers verksamhet, kan de ha ett intresse att av kunna påverka systemets utformning.

156 SOU 19939

Vad har sagts talar for att huvudmannaskapet för postnumsom nu mersystemet läggs över på neutral myndighet, exempelvis en tillsynsmyndigheten. Samtidigt är det naturligtvis angeläget att Postverkets nuvarande kunskaper och rutiner i fråga om postnummersystemet tas till Hänsyn bör också tas till att, som påpekats vara. flera gånger, det statliga postbolaget med all säkerhet kommer att helt dominerande på postbefordringsområdet. vara Enligt utredningens mening är det en lämplig kompromiss att det statliga postbolaget får överta ansvaret för postnummersystemet. Postbolaget bör emellertid skyldigt att låta vem som helst få vara tillgång till systemet. Det bör dessutom åligga bolaget att informera tillsynsmyndigheten innan viktigare ändringar beträffande postnumren vidtas. Vidare bör information gjorda ändringar offentliggöras i om god tid innan ändringarna genomförs. Avtal i de berörda frågorna kan träffas mellan staten och postbolaget.

13.2 Betalning avgifter för brevbefordran m.m.

av

I direktiven för utredningens uppdrag sägs att det finns skäl att överväga om inte staten bör förbehålla sig ensamrätten till frimärksutgivning eller att det i vart fall bör införas en reglering med krav på tillstånd för sådan utgivning.

13.2.1 Bakgrund

Beträffande sättet för postavgifternas erläggande stadgades i en Kungl.kungörelse den 9 1855 avseende införande av inrikes mars enhetsporto, att vid inlämning av brev på postkontor fick vid postavgifternas erläggande begagnas s.k. frimärken vilka borde vara åsatta breven. Skyldighet för avsändaren att själv verkställa frimärkning infördes genom ett Kungl.brev 1917. Ursprungligen tillverkades frimärken av privata tryckeriet som erhållit Postverkets uppdrag. Sedan 1920 har Postverket eget frimärkstryckeri. I Sverige finns inga föreskrifter som reglerar rätten att ge ut frimärken. Det faktum att Postverket har haft ensamrätt på brev-

SOU 19939 157

befordran har sannolikt inneburit att någon reglering frimärksutav givning inte har ansetts nödvändig. Däremot finns i 14 kap.7 § brottsbalken bestämmelser enligt vilka den eftergör eller förfalskar som gällande frimärke kan dömas för märkesförfalskning till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid grovt brott kan fängelse i till fyra år utdömas. upp I 73 § Allmänna Poststadgan angavs att märken eller etiketter som kunde förväxlas med frankotecken, frankostämplar eller etiketter i posttjänsten inte fick placeras på försändelses adressida. en

13.2.2 Nuvarande sätt att betala för befordran brevförav sändelser

Avgifter för befordran av brevförsändelser Postverket kan genom betalas på olika sätt. Det vanliga vid inlämning enstaka brev eller av smärre mängder brev för befordran är att Postverket kräver betalning i förskott. Om större mängder brev lämnas för befordran, kan Postverket träffa särskilda avtal fakturering och betalning i efterom

skott. Post som befordras av CityMail betalas mot faktura i efterskott.

I det följande behandlas närmare de olika betalningsalternativ som gäller vid brevbefordran.

Frimärken

Det vanligaste sättet att betala avgift för brevbefordran är att kunderna faster frimärken, aktuellt portobelopp, på försänsom anger delsema. Dessa försändelser kan sedan läggas på brevlåda eller en lämnas till postkontor. Frimärken trycks och ut Postverkets ges av egen enhet Svenska Frimärken och försäljs på alla postkontor och av lantbrevbärare. Frimärken säljs även i kiosker, hotellreceptioner m.m. På försök säljs på vissa postkontor från särskilda automater en enklare typ av frimärken, s.k. portomärken.

158 SOU 19939

F rankostämpling

Ett alternativ till frimärkning för kunder med något större postmängd är att använda en frankostämplingsmaskin. Kunden kan hyra eller köpa en sådan maskin och betalar därefter in ett förskottsbelopp till Postverket. Kunden kan sedan åsätta stämpelavtryck motsvarande gällande porto på sina försändelser till dess att det inbetalade beloppet enligt maskinens räkneverk har förbrukats. Frankostämplade brev skall i princip lämnas in på postkontor.

Porto betalt

Kunder med stor mängd avgående brevförsändelser kan efter avtal med Posten få rätt att förse sina försändelser med den tryckta beteckningen Porto betalt eller liknande uttryck i stället för att försändelserna frimärks eller förses med frankostämpel. Sådana försändelser måste lämnas till ett postkontor eller postterminal tillsammans med en följesedel som bl.a. anger antalet försändelser. Avgiften för befordran av försändelser med portobetaltbeteckning faktureras sedan efter särskilt avtal mellan kunden och Postverket.

13.2.3 UPUs regler om betalning av postavgifter

I UPUs konvention finns bestämmelser om utgivning av frimärken. I konventionens art.10 punkt 1 sägs att frimärken som anger betalning av porto får ges ut endast av postala administrationer Postage stamps for denoting payment of postage shall be issued by postal administrations only. Begränsningen gäller endast i den utrikes posttrafiken. l art.14 stadgas att varje medlemslands regering skall förbinda sig att införa lagstiftning som innebär att förfalskning av frimärken samt användning av förfalskade eller begagnade frimärken skall vara straffbart. En sådan bestämmelse har också införts i 14 kap 7§ brottsbalken. I art.22 punkt lc anges var på försändelsen frimärken skall fästas. I UPU-konventionens detaljerade regler Detailed regulations art.195 punkt 1 finns föreskrifter om frimärkens utseende. Bl.a. sägs

SOU 19939 159

att på frimärken skall finnas angivet utgivarlandets namn samt portovärdet med arabiska siffror. Frimärken får enligt art.195 punkt 2 ha vilken form som helst men får inte ha sida understigande 15 en mm eller överstigande 50 mm. I UPU-konventionens art.3O anges vilka sätt att markera att porto betalts som får användas i den internationella brevutväxlingen. Frimärken medges om de är gällande i avsändarlandet. Portomärken från maskiner satts de postala administrationerna får som upp av också användas. Avtryck från frankeringsmaskiner godtas dessa om är under kontroll av avsändarlandets postadministration. När det gäller påtryckta portobetaltbeteckningar skall beteckning Taxe en perçue, Port payé, Postage paid, eller liknande uttryck som anger att portot är betalt, finnas i försändelsens övre högra hörn. Den påtryckta beteckningen skall datumstämplas ursprungslandets av postadministration.

13.2.4 Individuella eller enhetliga portobetaltbeteckningar

CityMail har i brev till Kommunikationsdepartementet och till

utredningen, liksom vid sammanträffanden med utredningen, framfört synpunkter på den praktiska posthanteringen. Dessa synpunkter gäller bl.a. frågan om portobetaltbeteckningar. Som nämnts i ett föregående avsnitt tillåter Postverket att brev från företag med stora postmängder har en tryckt beteckning Porto betalt e.d. i stället för frimärken eller frankostämpel. Sådana försändelser får inte lämnas till befordran i brevlådor utan skall i stället lämnas på postkontor eller, då det är fråga om större mängder, på postterminaler. Dessa brev, som ofta är försorterade med hjälp dator i viss ordning, s.k. datorproducerad av post, betalas mot faktura efter taxering vid inlämningen.

CityMail verkar i Stockholm inom segmentet datorproducerad post. De brev som skall befordras av CityMail avskiljs med ledning

av postnumret. CityMail har hittills åtagit sig utdelning brev endast av till adresser i Stockholm och Lidingö. Om försändelser i samma

utskick från ett företag skall distribueras såväl CityMail i

av Stockholm och på Lidingö Postverket Övriga landet är som av postnumret avgörande för vilket av de båda företagen skall som distribuera posten.

160 SOU 19939

Postverket har krävt att det skall framgå av de försändelser som

distribueras av CityMail att det är detta företag som är distributör.

Detta kan ske ett stämpelavtryck över portobetaltmarkeringen. genom

CityMail har hittills i allmänhet följt Postverkets krav. I vissa fall har CityMails kunder från början tryckt upp kuvert där föreiaget

anges.

Enligt vad CityMail har gjort gällande är emellertid reell konkur-

rens inom det berörda området möjlig endast om en gemensam portobetaltbeteckning för alla postbefordringsföretag accepteras Ett krav på individuella portobetaltbeteckningar för varje företag som verkar inom området datorproducerad post skulle i praktiken omöjliggöra för kunderna att använda sig av mer än ett postföretag för alla brev. Produktionsapparaten, dvs. tryckpressar för tidskrifter,

printrar, kuverteringsmaskiner för brev etc, skulle enligt CityMails

uppfattning inte kunna hantera en uppdelning av ett utskick annat än med stora omställningskostnader. Det finns en uppenbar risk at de

företag f.n. anlitar CityMail skulle helt och hållet gå över till

som Postverket, om de skulle tvingas att på vissa av sina kuvert trycka en annan portobetaltbeteckning än den som används vid befordran av Postverket eller använda kuvert utan tryckta beteckningar.

Enligt CityMails uppfattning är det inte motiverat med olika por-

tobetaltbeteckningar hänsyn till mottagarna av försändelscrna, av eftersom de inte har något behov av att veta vilket företag som har anlitats som distributör. Om den som har mottagit eller väntar en försändelse har några synpunkter på distributionen, är det naturligt att han vänder sig till avsändaren. Postverket har för sin del framhållit för utredningen att syftet med verkets portobetaltbeteckningar är att markera att porto har eragts och att försändelsen därmed kan distribueras, eftersändas och i övrigt behandlas i enlighet med Postens produktvillkor. Det är Postveikets bestämda uppfattning att Posten liksom varje distributör bör ha gna identitetsbeteckningar för att undvika förväxling. Att anvinda beteckningen Porto betalt utan att ange till vem betalning erLagts medför ökad risk för fusk och oegentligheter. Enligt Postverket har det hittills varit mycket enkelt att eftersäuda, obeställbara och eventuellt felutdelade försändelser ny adress skrivs på försändelsen och den läggs på brevlåda för ny befordran. Posten är inte beredd att i en konkurrenssituation ta hand om och reta ut

SOU 19939 161

felaktigheter som begås konkurrenter. Adressaten måste därför av känna till vem som är distributör för att få rättelse. Postverket har vidare framfört sin uppfattning det som att ur konkurrenssynpunkt inte är märkligare med individuell beteckning en på postförsändelsen än att alla godstransportföretag har egna fraktsedlar. Det är dessutom varken tekniskt komplicerat eller särskilt kostnadskrävande att i samband med datorutskrift göra markering en som anger ansvarig distributör på en etikett eller direkt på kuvert. Varje seriöst arbetande distributör bör enligt Postverket ta ansvar för sin verksamhet och ta konsekvenserna av eventuella försummelser. Allmänt sett är det viktigt för konsumenten såväl avsändare - som mottagare att kunna avgöra om befordringsvillkoren uppfylls på ett korrekt sätt av distributören.

13.2.5 överväganden och förslag

Frimärksulgivning

I dag används frimärken huvudsakligen av privatpersoner och mindre företag och organisationer. Porto för brev från större företag betalas nästan uteslutande på annat sätt, dvs. genom frankostämplingsmaskin eller mot faktura vid inlämning av breven. Det är naturligt att den konkurrens till Postverket beträffande brevbefordran som finns i dag inriktar sig på den mest lönsamma delen av brevmarknaden, dvs. brev från företag med postmängstora der till företag och privatpersoner i storstad. Så länge ett system med enhetsporto tillämpas är någon förändring i detta avseende knappast att vänta. Vad som nu har sagts innebär att konkurrenterna till Postverket postbolaget framför allt torde komma att syssla med brevbefordran som betalas på annat sätt än genom frimärken. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om frimärksutgivning kommer något att vara av intresse för andra postbefordringsföretag än det statliga postbolaget. Det kan dock inte uteslutas att även konkurrerande företag kan ha ett intresse av att ge ut frimärken. Frågan är då frimärksutgivom ning bör bli föremål för någon lagreglering.

162 SOU 1993 9

Enligt utredningens mening finns det inte anledning att ställa upp något krav på tillstånd för den som vill ge ut frimärken. Det får förutsättas att de postoperatörer som ger ut frimärken ser till att frimärkena utformas så, att det inte finns någon risk för sammanblandning. Det behövs emellertid en lagregel beträffande användningen av frimärken i internationell posttrafik som sker inom ramen för UPUkonventionen. Här bör till följd av Sveriges anslutning till konventionen gälla, att det bara får användas sådana frimärken som har getts ut av företag som erkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet.

Individuella eller enhetliga portobetaltbeteckningar

Flera skäl talar för att varje postoperatör skall ha sin egen portobetaltbeteckning som gör det möjligt att snabbt konstatera vem som har befordrat eller fått betalt för att befordra en försändelse. Den som väntar eller har tagit emot ett brev kan vilja reklamera på grund av att brevet inte har kommit fram eller blivit försenat. Det kan också inträffa att innehållet har blivit skadat. I de angivna situationerna ligger det i och för sig ofta närmast till hands för adressaten att vända sig till den som har sänt eller skulle ha sänt brevet. Adressaten torde också normalt kunna besked från avsändaren om vilken postoperatör som denne har anlitat. I vissa fall kan emellertid adressaten vilja ta kontakt direkt med operatören. För en postoperatör är det viktigt att, när en befordran blir föremål för reklamation, utan svårighet kunna konstatera om det är det egna företaget som har åtagit sig befordringen. Ett motsvarande intresse får anses föreligga när det är aktuellt att eftersända brev. F.n. används frimärken och frankostämplingsmaskiner bara beträffande brev som befordras av Postverket. Det har alltså här inte funnits några identifieringsproblem. Det får förutsättas att, om i framtiden andra operatörer än postbolaget skulle vilja utnyttja frimärken eller frankostämplingar, dessa beteckningar utan svårighet kan utformas så, att de klart visar vem som är operatör. Läget är ett annat när det gäller brev som betalas mot faktura i efterskott. Beträffande sådan brevbefordran råder f.n. konkurrens mellan Postverket och CityMail. Kuverten har emellertid i en del fall

SOU 19939 163

varit märkta på sätt, oavsett har varit samma vem som operatör. Detta har vållat problem, bl.a. i eftersändningssammanhang. Enligt Postens bestämmelser om eftersändning kan den fått som ett feladresserat brev stryka den felaktiga adressen och skriva dit den aktuella. Sådana försändelser kan därefter läggas på brevlåda, en varefter Posten vidarebefordrar dem ytterligare avgift. Det utan har inträffat att försändelser delats

som ut av CityMail har åsatts ny

adress av mottagaren och lagts i Postens brevlådor. Hur en av frekvent detta är finns det inga säkra uppgifter I den mån Posten om. har upptäckt att det har varit fråga CityMails försändelser har om

man tagit betalt av CityMail för sitt arbete med att dela försändel-

ut sen. I en del fall har det emellertid inte funnits någon skillnad i utseende mellan de försändelser har förmedlats Postverket och som av de som har förmedlats CityMail. Postverket har då fått sköta av eftersändningen utan ersättning. Det får förutsättas tekniskt möjligt vara att, även när det gäller brev som betalas mot faktura, åstadkomma ett system som gör att man beträffande varje försändelse kan utläsa är operatör. vem som Kuverten torde kunna förses med en särskiljande beteckning före eller i samband med att adressen trycks på eller i skede. ett senare Klart är å andra sidan att det kan uppstå vissa extra kostnader och olägenheter för de postkunder som tvingas använda kuvert med olika operatörsbeteckningar. I en del fall torde visserligen kostnaderna

kunna uppvägas av de fördelar det innebär att anlita änen

mer

postoperatör. Utredningen anser sig emellertid böra godta CityMails

påstående att en del företag; hellre än att använda kuvert med skilda beteckningar, väljer att anlita endast en operatör och då i princip den som står för den rikstäckande postservicen. Ett krav på individuella portobetaltbeteckningar kan på det sättet hämma konkurrensen på postområdet. Problemet med ersättning till den rikstäckande operatören för eftersändning brev kan, enligt vad företrädare för

av CityMail har gjort gällande vid kontakter med utredningen, lösas så CityMail

att och motsvarande operatörer betalar schablonmässigt bestämd en klumpsumma för en viss tidsperiod. Företrädarna för

CityMail har

förklarat sig beredda att utan dröjsmål inleda förhandlingar med Postverket i denna fråga. Även andra praktiska problem som kan uppstå i en situation då inte har individuella operatörsbeteckningman

164 SOU 19939

bör enligt CityMail förhandlingar mellan de

ar kunna lösas genom olika operatörerna. Utredningen anser sig inte ha tillräckligt underlag för att ta slutlig ställning i den berörda frågan. Problemet med individuella beteckningar inrymmer olika detaljspörsmål som behöver utredas ytterligare. Det finns också skäl att avvakta den praktiska utvecklingen ytterligare. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen att man avstår från att i postlagen föra in ett krav på individuella portobetaltbeteckningar. Det bör i stället överlämnas regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att, om det bedöms erforderligt, meddela föreskrifter i frågan. En regel av detta innehåll bör föras in i lagen.

13.3 Brevlådor

13.3.1 Postens brevlådor

För insamling av brevförsändelser använder sig Posten bl.a. av brevlådor. Det finns i dag ca 40 000 brevlådor. Brevlådorna har olika färg beroende på vilken typ av brev de är avsedda för. Det finns f.n. gula, blå, gröna och i Stockholm vita brevlådor. Vid jultid sätts på vissa håll upp röda brevládor. De gula brevlådorna är avsedda för vanliga brevförsändelser Brev till hela riket samt för utrikes brev Prioritaire. De blå lådorna är avsedda för lokalbrev Ekonomibrev och de gröna för inrikes och utrikes Ekonomibrev. De vita brevlådorna som finns endast i Stockholm är avsedda för post till Postgirot och de röda brevlådorna är för julkort. För att Posten skall sätta upp brevlådor fordras tomtägarens vanligen kommunens tillstånd. Enligt vad utredningen har erfarit från Posten är det i allmänhet aldrig några problem med att få sådant tillstånd. Kommunerna ser gärna att det sätts upp brevlådor eftersom det ger kommuninvånarna tillgång till bättre postservice.

SOU 19939 165

13.3.2 Överväganden och förslag

De brevlådor som har satts Postverket torde komma att upp av övertas av det statliga postbolaget. Det kan inte uteslutas att även andra postoperatörer skulle vilja använda någon form av brevlådor. Det är dock mindre troligt att intresset kommer att bli särskilt stort. Detta hänger samman med att brevlådor huvudsakligen används för att samla upp brev som är försedda med frimärken, dvs. brev från privatpersoner och företag med mindre postmängder. Det är alltså fråga om kundgrupper som inte torde vara av så stort intresse för andra operatörer än Posten. Metoden att samla avgående brevförsändelser i brevlådor är också, enligt vad som framkommit, mycket kostnadskrävande. Med hänsyn till bl.a. vad som nu har anförts anser utredningen att uppsättande av brevlådor inte behöver bli föremål för någon reglering i postlagen. Varje postoperatör bör i stället ha frihet att träffa avtal med tomtägare om sådant uppsättande. Utredningen förutsätter att de brevlådor som kan komma att sättas upp av andra postoperatörer än det statliga postbolaget får en sådan utformning att inte någon risk för sammanblandning uppstår.

13.4 Utdelning post adresserad till boxadress

av m.m.

Utredningen vill i detta sammanhang beröra vissa andra praktiska frågor, nämligen utdelande post till postboxar och postoperatörers av tillgång till portkoder och fastighetsboxar. Företag och myndigheter som regelmässigt mottar stora mängder post föredrar ofta att posten levererad till postboxar. Det får förutsättas att, om de disponerar postbox, de önskar all sin post en levererad dit oavsett vem som står för befordringen. För närvarande finns emellertid postboxama på postkontoren, och de befordringsföretag som konkurrerar med Postverket har inte tillgång till dem. För att konkurrensen skall bli så effektiv som möjligt bör det statliga postbolaget i framtiden låta konkurrerande operatörer få lämna boxadresserad post till postpersonal för insortering i boxar. Postbolaget bör ha rätt att ta betalt för denna service. Utredningen utgår

166 SOU 19939

från att dessa frågor kan lösas genom avtal mellan postbolaget och övriga postoperatörer. Att en postoperatör får tillgång till portkoder till fastigheterna inom det eller de distrikt där han verkar är en självklar förutsättning för verksamheten. Det får förutsättas att fastighetsägarna medverkar till detta, så att de inte utestänger någon postoperatör från möjligheten att dela ut post. I nybyggda hyreshus, liksom i vissa äldre hus som genomgått renovering, finns numera ofta boxar avsedda för post placerade strax innanför fastighetsingångarna. I allmänhet finns ett smalt inkast på framsidan där brev och liknande kan stoppas in. Insorteringen av post i fastighetsboxarna är dock i första hand tänkt att ske via en låst lucka. Hur åtkomsten till boxarna skall ordnas ankommer det på fastighetsägarna att besluta Även här får det förutsättas att om. fastighetsägarna inte diskriminerar någon postoperatör.

SOU 19939 167

14 vid

Ansvarighet postbefordran

14.1 Postverkets nuvarande ansvarighet för försän-

delser m.m.

l den av Postverket utfärdade kungörelsen 1966120 angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, vanligen kallad ansvarighetskungörelsen, regleras Postens ansvarighet i den inrikes postbefordringen. För utrikes postbefordran gäller vad som överenskommits i internationella avtal. Enligt ansvarighetskungörelsen är Postverket ansvarigt för assurerade och rekommenderade försändelser och oassurerade paket. Posten ansvarar däremot inte för vanliga brev, dvs. brev inte har som varit assurerade eller rekommenderade. Berättigad till ersättning är i allmänhet avsändaren. När en försändelse har tagits emot av adressaten eller när avsändaren av en förkommen försändelse inte kan påträffas, är adressaten berättigad till ersättning. I kungörelsen anges de högsta ersättningsbelopp kan utgå då som en försändelse som omfattas av kungörelsen har gått förlorad, blivit skadad eller helt eller delvis förkommit. Ersättning utgår i dessa fall med belopp varierande mellan 500 och 5 000 kr när gäller vanliga försändelser. Såvitt gäller värdeförsändelser är ersättningsbeloppet beroende av ingånget avtal. Det finns även i vissa fall möjlighet att få ersättning vid försening. Förutom ersättning för försändelsens innehåll kan under vissa förutsättningar ersättning utgå för särskilda kostnader samt för postavgiften. Enligt särskild bestämmelse kan en ersättning efter en skälighetsprövning medges utöver vad som anges i kungörelsen. Denna bestämmelse har emellanåt tillämpats beträffande exempelvis förlorade eller förkomna brev, när Posten ansett sig ha begått ett uppenbart fel.

168 SOU 19939

14.2 Några andra författningar som reglerar ansvarig-

het vid inrikes transporter

Lagen 1974610 om inrikes vägtransport omfattar transport av gods med vägfordon mot vederlag. Lagen innehåller bl.a. regler om fraktförarens ansvarighet samt regler om reklamation och preskription. Enligt 2 § undantas bl.a. postbefordran från lagens tillämpningsområde. Lagens bestämmelser får enligt 5 § inte åsidosättas genom avtal till nackdel för avsändaren eller mottagaren, om inte godsets eller befordringens ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt. I 27 42 §§ behandlas fraktförarens ansvarighet, frågor om ersättning, jämkningsgrunder m.m. Vid lagens tillkomst övervägdes huruvida vissa godsslag helt skulle undantas från lagens tillämpningsområde. Detta avvisades dock med motiveringen att det var svårt att knyta rättsregler till godsets art. Däremot ansågs det att lagen inte skulle göras tillämplig på vissa befordringsslag, för vilka det antingen fanns ett väl fungerande regelsystem eller det krävdes avsevärt annorlunda regler med hänsyn till transportens speciella karaktär. Det var mot denna bakgrund som undantaget för bl.a. postbefordran tillkom. Att postbefordran undantogs överensstämde med vad som gällde enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg CMR. I 1 § järnvägstrañklagen 1985192 anges att lagen inte äger tillämpning på postbefordran med järnväg. Motiven för detta är i stort sett desamma som gäller för vägtransportlagen. I 9 kap. 2 § luftfartslagen 1957297 sägs att vid transport av post med luftfartyg ansvarar fraktföraren uteslutande mot postförvaltningen. Ansvaret regleras inte av lagen utan av särskilda regler som gäller mellan fraktföraren och postförvaltningen. Bestämmelsen bygger på Montrealprotokoll nr genom vilket Warsawakonventionen från 1929 om tlygfraktförares transporträttsliga skadeståndsansvar har ändrats. Enligt det aktuella Montrealprotokollet får en postkund inte föra talan om skadestånd mot den flygfraktförare som orsakat skador på eller förluster eller förseningar av posten. Postkunden är i stället hänvisad till att rikta sina ersättningsanspråk mot postoperatören.

SOU 19939 169

14.3 Förslag till EG-direktiv

EG-kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv gällande tjänsteföretags skadeansvar med titeln Council directive on the liability of suppliers of service SYN 308. Enligt detta förslag skall ersättning utgå för förlust av egendom goods som är avsedd för personligt bruk, för skada på sådan egendom och för skada med anledning av försening. Ersättningsnivån skall motsvara egendomens fulla materiella värde. Ersättning skall däremot inte utgå för indirekt skada. Kunden skall visa att skadan uppstått och att det föreligger ett samband mellan skadan och tjänsten. Den som utfört tjänsten skall, för att undgå ansvar, visa att han inte utfört tjänsten på ett försumligt sätt.

14.4 överväganden och förslag

Postens ansvarighet gentemot kundernaavsändarna regleras i dag av den tidigare berörda ansvarighetskungörelsen. Tele- och postkundsutredningen har i sitt betänkande SOU 1990100 Avtalsvillkor eller föreskrifter föreslagit att kungörelsen upphävs och ersätts med avtalsvillkor. En katalog över Postens kundvillkor är f.n. under utarbetande inom Postverket. I katalogen är bl.a. bestämmelser om Postens ansvarighet tänkta att ingå. Avsikten är att ansvarighetskungörelsen skall upphävas när katalogen fardigställts. Detta måste ske senast när Postverket bolagiseras. Det får alltså förutsättas att det statliga postbolagets i fall då ansvar en postförsändelse brev eller paket har skadats, kommit bort eller försenats kommer att regleras genom avtal. Andra operatörer kan på motsvarande sätt vilja utforma avtalsvillkor skall tillämpliga som vara gentemot kunderna i den egna verksamheten. Det kan emellertid tänkas att sådana avtalsvillkor kommer att saknas hos viss en postoperatör eller att villkoren är starkt ofördelaktiga för kunden. Det finns bl.a. med hänsyn härtill anledning att i postlagen ta vissa regler om postoperatörers ansvarighet i förhållande till avsändarenlkunden.

170 SOU 19939

När det gäller vanliga brev är Postverket i dag inte skyldigt att ge ut ersättning till sina kunder för förlust eller skada. Skälet till detta är bl.a. att det inte sluts några särskilda avtal om befordran av enskilda brev. Det är i efterhand mycket svårt för en kund att visa att han eller hon verkligen har postat ett visst brev. Till detta kommer att portot för brevbefordran är förhållandevis lågt. Det är enligt Posten inte meningen att värdeföremål skall befordras i vanliga brev. Om det sker, får kunden stå risken för en eventuell skada eller förlust. Om kunden vill ha ett ekonomiskt skydd har han eller hon möjlighet att skicka försändelsen som värdeförsändelse, dvs. ESSbrev REK eller ESS-brev Värde. Gemensamt för dessa båda försändelsetyper är att de skall lämnas i postkassa och att avsändaren får kvitto på att försändelsen lämnats. Om försändelsen förkommer eller skadas får avsändaren normalt ersättning. Enligt utredningens mening är det lämpligt att man vid utformningen av postlagens ansvarighetsregler i fråga om brev knyter an till vad som f.n. gäller beträffande Postverkets ansvar. Principen bör vara att postoperatören inte har något ansvar, såvida inte avtal om ansvarighet har träffats mellan postoperatören och kunden. Det får förutsättas att det i stor utsträckning kommer att gälla standardavtal som innebär att ersättning utgår vid vissa typer av brevförsändelser, motsvarande dem för vilka Postverket i dag betalar ersättning. När det gäller paketmarknaden har Posten strävat efter att närma sig de regler som i allmänhet gäller inom transportbranschen. Enligt Posten är det angeläget att villkoren för likartade tjänster inte skiljer sig alltför mycket från varandra. Ansvarighetskungörelsens bestämmelser om ersättning skiljer sig emellertid från de regler som tillämpas av branschen i övrigt. Vid frakt av lättgods tillämpas inom transportbranschen ofta ett partsförhandlat nordiskt Standardavtal, NSAB 85. I de fall ett fraktavtal inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till NSAB 85 och inte heller innehåller några egna regler om exempelvis fraktförarens ansvarighet träder den transportlagstiftning som redovisats ovan, exempelvis vägtransportlagen, in. Detsamma gäller i princip om ett ingånget fraktavtal ger ett sämre skydd för kunden än vad som anges i lagstiftningen. Enligt utredningens åsikt finns det inte anledning att, när det gäller paket, ha speciella ansvarighetsregler beträffande sådana paket som

SOU 19939 171

befordras som postförsändelser. Postoperatörerna bör i princip fritt kunna träffa avtal med sina kunder om vad skall gälla när ett som paket går förlorat, försenas eller skadas. Frågan är emellertid vad som bör gälla, om något avtal inte har träffats. Här skulle i och man för sig kunna hänvisa till allmänna transporträttsliga regler om fraktförares ansvar. Enligt utredningens mening kan dock nöja man sig med att göra bestämmelserna i vägtransportlagen tillämpliga. Dessa bestämmelser bör alltså gälla, oavsett vilket transportmedel som i praktiken anlitas postoperatören. Även när avtal har träffats, bör av vägtransportlagens bestämmelser bli tillämpliga i den mån de är mer fördelaktiga för avsändaren ett paket än det ingångna avtalet. av

172 SOU 19939

15 Postens medverkan vid val, delgivning

m.m.

15.1 Medverkan vid val poströstning

15. 1 1 Gällande bestämmelser .

Röstning på postkontor regleras i vallagen 1972620, i lagen 1972704 kyrkofullmäktigval, m.m., samt i folkomröstningslaom gen 1979369. Enligt 10 kap. l § vallagen får vid ordinarie val till riksdagen, val i hela riket av landstingsledamöter och val till kommunalfullmäktige röstning ske på varje postkontor inom riket fr.o.m. den 24e dagen före valdagen t.o.m valdagen. Vid andra val får röstning ske fr.o.m. den 10de dagen före valdagen t.o.m. valdagen. Enligt 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., får röstning vid val av kyrkofullmäktige och av direktvalda kyrkoråd ske varje postkontor, vid val i hela riket fr.o.m. den 24e dagen före valdagen och vid annat val fr.o.m. den 10e dagen före valdagen t.o.m. torsdagen före valdagen. Reglerna om poströstning i vallagen och i lagen om kyrkofullmäktigval m.m. är vad gäller poströstning i stora stycken likalydande. I folkomröstningslagen hänvisas beträffande omröstning på postkontor till bestämmelserna i 8 10 kap. vallagen. I det följande redovisas förfarandet vid poströstning enligt vallagen. Röstning på permanent postkontor poströstning skall normalt kunna ske under de tider kontoret är öppet för allmänheten. På förslag av Posten får emellertid den centrala valmyndigheten Riksskatteverket begränsa den tid då poströstning får ske. Under tiden före valdagen skall poströstning alltid kunna ske under minst en timme varje dag då postkontoret är öppet för allmänheten. Den

SOU 19939 173

centrala valmyndigheten får även, om särskilda skäl föreligger, på förslag av Posten bestämma att röstmottagning skall anordnas endast på vissa postkontor. Röstning skall emellertid alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje kommun. Postverket svarar för röstningens genomförande och för att röstmottagare på varje postkontor utses. Posten har också möjlighet att ordna röstning på vissa vårdanstalter och vårdinrättningar såsom sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande, s.k. institutionsröstning, att i samråd genom med Valnämnden och vårdinrättningarna inrätta särskilt postkontor på anstalten eller inrättningen. Sådana tillfälliga postkontor får inrättas tidigast sju dagar före valdagen och inrättas normalt söndagen före valdagen. Institutionsröstning kan anordnas även vid kyrkoval men förekommer i praktiken inte. Röstning på postkontor kan enligt vallagen ske inte bara före valdagen utan även under viss kortare tid på själva valdagen vanligen mellan kl 10 11 samt 15 16. I samråd med Valnämnden kan - - Posten också inrätta tillfälliga postkontor för röstmottagning på valdagen. Detta sker företrädesvis i glesbygdsområden.

15 .1.2 Hur poströstning går till

Röstning på postkontor går till på följande sätt. Väljaren visar upp sitt röstkort för den person som utsetts till röstmottagare. Väljare som inte är känd av röstmottagaren skall kunna legitimera sig. Kan han inte det får han inte rösta. När röstmottagaren kontrollerat väljarens identitet får väljaren ett valkuvert för varje val han är röstberättigad Han uppsöker därefter valskärm och lägger en en valsedel för varje val i de valkuvert han fått. Han lämnar därefter valkuverten och röstkortet till röstmottagaren. Röstmottagaren skall kontrollera att väljaren ställt i ordning bara ett valkuvert för varje val och att kuverten inte utsatts för obehörig märkning. I väljarens närvaro skall röstmottagaren därefter lägga ner valkuverten tillsammans med väljarens röstkort i ett ytterkuvert och klistra igen detta. Väljare som röstar på postkontor kan också begagna sig av möjligheten att rösta genom valsedelsförsändelse. Om väljaren får sin

174 SOU 19939

postservice via lantbrevbärare får han lämna valsedelsförsändelse genom denne, om poströstning förekommer vid det postkontor till vilket lantbrevbäraren är knuten. Lantbrevbäraren lämnar sedan valsedelsförsändelsen och väljarens röstkort till röstmottagaren på postkontoret. Posten sänder mottagna kuvert till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till Valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.

15.1.3 Poströstningens bakgrund m.m.

Röstning på postkontor har förekommit i ca 50 år. Anledningen till att poströstning infördes var att deltagandet i kommunala val skulle underlättas. Förslaget att Postverket skulle medverka vid röstmottagning förefaller främst ha varit motiverat av det stora antalet postkontor 4 165 st fasta kontor år 1940. Det faktum att postkontoren utgjorde en del av en statlig myndighet torde också ha haft betydelse, även om detta inte särskilt framhålls i förarbetena. I samband med att poströstning infördes beslöt riksdagen att Postverket skulle få en ersättning som motsvarade självkostnaderna för hanteringen. Ersättning skulle också utgå för postbefordringen av försändelser innehållande valkuvert. Postverket ger inför varje val, i samråd med Riksskatteverket, ut detaljerade anvisningar till postkontoren om hur poströstning skall utföras. Antalet personer som poströstade vid det senaste valet 1991 var drygt 2 miljoner eller 36,8% av samtliga väljare detta år. Postens kostnader för poströstningsförfarandet, som täcks av det allmänna valanslaget, uppgick år 1991 till 120,9 miljoner kr.

15.1.4 Pågående översyn av vallagen

Vallagsutredningen Ju 199102 genomför f.n. en översyn av vallagstiftningen ur bl.a. teknisk och administrativ synpunkt. Utredningen har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet SOU 1992108 VAL Organisation Teknik Ekonomi. I betänkandet

SOU 19939 175

behandlas frågan om den framtida regionala valorganisationen. Vidare övervägs ändringar som syftar till att sänka kostnaderna för valförfarandet. I detta sammanhang föreslår utredningen bl.a. att röstning på postkontor på valdagen skall tas bort. Vallagsutredningen föreslår att det vid 1994 års val skall genomföras försök där vissa kommuner tar över ansvaret för den s.k. institutionsröstningen. Utredningen konstaterar att den förändring som pågår när det gäller Postverkets verksamhet och som avser inrättande av s.k. entreprenadpostkontor i affärer av olika slag, leder till att postala uppgifter kan komma att hanteras av personer som inte är anställda Postverket. av Enligt vallagen utser i dag Postverket röstmottagare. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse ger dock utrymme för Posten att utse annan än postfunktionär till röstmottagare.

l5.1.5 Överväganden och förslag

Postlagsutredningens förslag bör, sägs det i direktiven, innebära att all myndighetsutövning som inte praktiska skäl bör överlämnas av till ett blivande statligt postbolag skall skiljas från Postverket. Myndighetsfunktioner som enligt direktiven bör kunna överlämnas till ett blivande statligt postbolag är bl.a. anordnandet röstning på av postkontor. Det finns inte något grundlagshinder mot att uppgiften att vid val motta röster på postkontor överlämnas till ett blivande statligt postbolag. Enligt ll kap. 6 § regeringsformen måste emellertid överlämnande till ett bolag förvaltningsuppgift innebär av en som myndighetsutövning ske med stöd av lag. Utredningen utgår från att poströstning i framtiden skall äga rum på de postkontor som disponeras av det statliga postbolaget. Det finns inte anledning att ändra på den nuvarande principen när det gäller utseende av röstmottagare. Efter Postverkets bolagisering bör denna uppgift skötas av postbolaget. l enlighet med det anförda föreslår utredningen att det i vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval, och folkomröstningslagen förs m.m., in bestämmelser om att poströstning får ske på det statliga postbola-

176 SOU 19939

gets försäljningsställen postkontor och att röstmottagare utses av postbolaget. En särskild fråga är vem som bör ha de centrala myndighetsuppgifterna beträffande poströstning efter det att Postverket har bolagiserats. Man kan tänka sig att Postverkets nuvarande roll som central myndighet för poströstning förs över till tillsynsmyndigheten. Ett annat alternativ är att Riksskatteverket blir central myndighet också för poströstningen. Ansvaret för förtidsröstning på sjukhus m.fl. vårdinrättningar kan föras över till kommunerna. Postlagsutredningen saknar för sin del anledning att ta ställning i frågan om det centrala myndighetsansvaret när det gäller poströstning. Det är naturligt att denna fråga i stället övervägs vidare av vallagsutredningen. Postverket får i dag ersättning för sitt deltagande i poströstningsarbetet. Utredningen förutsätter att ersättning i fortsättningen skall utgå till det statliga postbolaget. Ersättningsfrågan bör lämpligen regleras i avtal mellan det statliga postbolaget och Riksskatteverket. Postlagsutredningen har, vad gäller de föreslagna ändringarna i vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., och folkomröstningslagen, samrått med vallagsutredningen.

15.2 Särskild postdelgivning

15.2. l Gällande ordning

Delgivning av handlingar ombesörjes normalt genom att handlingen översänds med post på vanligt sätt ordinär delgivning. Den sökte skall då själv lämna ett kvitto på att delgivning skett. Här bortses från den numera vanligen förekommande förenklade delgivningen. En brevförsändelse, som innehåller en handling som skall delges på ordinärt sätt, skiljer sig inte från andra försändelser som Postverket hanterar. Särskild postdelgivning är ett delgivningsförfarande som enligt 3 § delgivningslagen 1970428 kan komma i fråga om det finns anledning att anta att delgivningskvitto inte kommer att lämnas eller

SOU 19939 177

inte kommer att lämnas i tid. Särskild postdelgivning används företrädesvis när det gäller personer som erfarenhetsmässigt är svårdelgivna och som kan förväntas vara anträffbara dagtid. Oftast är det företagare som söks på sitt driftställe och personer på landsbygden. Vissa myndigheter som regeringen bestämmer får då ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i särskild ordning genom Postverkets försorg. Vilka dessa myndigheter är framgår av bilaga SFS 19901265 till delgivningsförordningen 1979101. Postverket skall tillställa dessa myndigheter en förteckning över de postkontor där särskild postdelgivning kan verkställas. I 5 § delgivningsförordningen anges vad en myndighet har att iaktta när den avser att delge en handling genom särskild postdelgivning. Handlingen lämnas till postbefordran som vanligt brev. På kuvertet är fäst en blankett för delgivningskvitto. Av 17 § delgivningsförordningen framgår att formulär till delgivningskvitto enligt delgivningslagen fastställs av Domstolsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Postverket. Vid särskild postdelgivning får liggetiden för försändelsen vid adresspostkontoret inte överstiga fyra dagar, ankomstdagen oräknad. Särskild postdelgivning utförs hos Postverket, om möjligt i samband med ordinarie postutdelning. Delgivningsförsändelsen får inte läggas ner i postlåda eller brevinkast. Den får inte heller sorteras upp i box, sändas med postväska eller aviseras. Träffas inte adressaten eller annan person som är behörig att ta emot försändelsen under den ordinarie postutdelningsturen men kan det tänkas att han är anträffbar t.ex. på kvällen, utförs delgivningen under förutsättning att den söktes bostadsadress ligger inom visst avstånd från postkontoret genom särskilt bud. Som särskilt bud får endast postfunktionär anlitas. Sedan särskilt bud en gång har anlitats görs inte fler försök att lämna ut försändelsen utan denna återställs till myndigheten. Har försändelsen kunnat lämnas ut, skickas delgivningskvittot tillbaka till myndigheten med anteckning om hur delgivning skett. Om adressaten vägrat att kvittera försändelsen, anses delgivning ändå ha skett om försändelsen lämnas kvar hos adressaten. Enligt 14 § delgivningsförordningen finns särskilda bestämmelser om ersättning till Postverket för särskild postdelgivning.

178 SOU 19939

l5.2.2 överväganden och förslag

Den särskilda postdelgivningen är en uppgift för Postverket som innefattar viss myndighetsutövning. I första hand innebär uppgiften dock att Postverkets brevbefordrings- och utbärningstjänster tas i anspråk. Uppgiften har därför ett direkt samband med Postverkets löpande affärsverksamhet. Postverket får också ersättning för utfört delgivningsarbete enligt särskilda bestämmelser. Utredningen utgår från att den särskilda postdelgivningen skall finnas även i fortsättningen. Vad som nu skall prövas är vem som skall ha hand om verksamheten efter det att Postverket har bolagiserats och konkurrensen har släppts fri brevbefordringsomrâdet. Enligt utredningens uppfattning är det naturligt att uppgiften anförtros det statliga postbolaget såsom den ende rikstäckande postoperatören. Som tidigare nämnts skall överlämnande av förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till bolag enligt 11 kap. 6 § regeringsformen ske med stöd av lag. I förevarande fall sker detta lämpligen genom att man i delgivningslagen tar in en bestämmelse som ger möjlighet till särskild postdelgivning genom det statliga postbolaget. Postverket får i dag ersättning för arbetet med särskild postdelgivning. Det statliga postbolaget bör ges en motsvarande rätt till ersättning. Ersättningsfrågan bör lämpligen regleras i avtal mellan det statliga postbolaget och Domstolsverket.

15.3 Identitetsprövning i samband med undertecknande

av körkortsunderlag

15.3.1 Gällande ordning

Med stöd av 97 § körkortsförordningen 1977722 beslutar Vägverket före den 1 januari 1993 Trafiksäkerhetsverket efter samråd med Postverket och Rikspolisstyrelsen om föreskrifter beträffande identitetsprövning i samband med undertecknande körkortsunderav lag. Vid förfrågan hos Trafiksäkerhetsverket har verket uppgivit att

SOU 19939 179

någon sådan föreskrift inte har utfärdats. Postverket gör alltså i dag identitetsprövning utan några särskilda föreskrifter. Postverket erhåller, för sin medverkan vid identitetsprövningen, ersättning enligt särskilt avtal mellan verket och Trafiksäkerhetsverket.

l5.3.2 överväganden och förslag

Den nu diskuterade identitetsprövningen bör i fortsättningen ankomma på det statliga postbolaget. För att bolaget skall ha rätt att utföra den myndighetsuppgift som identitetskontrollen innebär, måste bolaget ges ett lagstöd för detta. Detta kan lämpligen ske genom att en bestämmelse därom tas in i körkortslagen. Frågan om ersättning for ett blivande postbolags medverkan vid identitetsprövningen bör lämpligen kunna regleras i avtal mellan Vägverket och det statliga postbolaget.

180 SOU 19939

16 Postens medverkan vid tullkontroll m.m.

16.1 Tullens kontroll av postförsändelser

Enligt nuvarande lydelse 63 § första stycket 1 tullagen 19871065 av får tullmyndigheten för kontroll av att anmälnings- och uppgifts- skyldighet enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och fullständigt undersöka bl.a. lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet. Enligt förarbetena till lagmmmet är det citerade uttrycket avsett att omfatta även paket, brev och andra postförsändelser. I fråga om meddelanden i brev eller andra försändelser föreligger inte någon anmälnings- eller uppgiftsskyldighet till tullmyndigheten, men det kan förekomma att varor som rätteligen skulle ha anmälts till tullen skickas i brev liksom i försändelser av andra slag. Det kan vara fråga om tull- och skattepliktiga varor men också om införselförbjudna varor eller varor som får införas endast under vissa förutsättningar. För att tullmyndigheterna skall kunna upprätthålla kontroll över varor som förs eller ut ur landet anses de därför behöva ha vissa kontrollbefogenheter även när det gäller brev och liknande försändelser. Kontrollen får inte göras mer långtgående än vad som är erforderligt för att uppnå syftet med den. Det innebär enligt förarbetena att tullmyndigheterna inte får ta del av innehållet i förtroliga meddelanden och liknande som finns i brev och andra försändelser. I det slutbetänkande SOU 199223 som lämnats av utredningen om lagstiftningsbehovet vid tulldatoriseringen, TDL-utredningen, föreslås en ändring i 63 § tullagen så att tullverket uttryckligen ges befogenhet att undersöka brev och andra postförsändelser i de fall det finns anledning anta att försändelsen innehåller en vara. Samtidigt föreslås att man lagfáster de begränsningar i kontrollbefogenheterna som skyddet av brevhemligheten påkallar proportionalitetsprincipen.

SOU 19939 l8l

Vidare föreslås utförliga regler för hur öppnandet av försändelser skall gå till. Ett tungt vägande skäl för tullverkets rätt att undersöka brev och andra liknande postförsändelser är den hos verket prioriterade uppgiften att bekämpa narkotikabrottsligheten. De kontroller som företas planerat eller slumpmässigt är styrda mot de erfaren- - hetsmässigt mest intressanta områdena. Ett av dessa områden är gods som kommer in till riket som postförsändelser.

16.2 Postens medverkan vid tullkontroll enligt tullagen

Postförsändelser tullklareras vid särskilda tullanstalter kallas som posttullanstalter. Dessa finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg, Umeå, Haparanda, Östersund och Narvik för Kirunas del. Posttullanstalterna är samtidigt utväxlingspostkontor för den utrikes posttrañken. Vid dessa posttullanstalter, där såväl tull- som posttjänstemän arbetar, sker Postens medverkan vid tullkontroll. Enligt 73 § andra stycket tullagen är Postverket skyldigt att medverka i tullkontrollen av varor som befordras med post. Postverket får inte självständigt öppna postförsändelser för tullkontroll. Detta medges endast tullmyndigheten. I praktiken innebär Postverkets medverkan vanligen inte mer än att en posttjänsteman efter de anvisningar tullen har meddelat överlämnar försändelserna till tullen för kontroll. Det förkommer också att postpersonal under tullpersonals direkta överinseende öppnar sådana försändelser. Enligt föreskrifter i tullförordningen 75 § jämförd med 48 § första stycket tullagen har en tjänsteman vid Postverket på motsvarande sätt som en tulltjänsteman en allmän befogenhet att ta hand om oförtullad vara för tillfällig förvaring så snart det behövs för tullkontrollen. I fall där posttjänsteman verkställt ett sådant en omhändertagande åligger det honom att omgående sända till varan tullverket.

182 SOU 19939

16.3 Postens medverkan vid kontroll enligt varu-

smugglingslagen

Enligt 14 § lagen 1960418 om straff för varusmuggling åligger det bl.a. posttjänstemän att, i den mån anbefalld tjänstgöring föranleder det, noggrant övervaka att brott inte begås mot lagen. Vid sådan tillsyn får posttjänstemän föranstalta om undersökning av paket som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Någon rätt att undersöka brevförsändelser föreligger dock inte med stöd av den bestämmelsen. Enligt 15 § första stycket varusmugglingslagen har posttjänstemän även rätt att, inom ramen för tillsynsskyldigheten enligt 14 § första stycket varusmugglingslagen, beslagta egendom som kan antas vara förverkad enligt lagen. 1986 års varusmugglingsutredning har lagt fram förslag till ny lagstiftning på området i betänkandet SOU 199184. Enligt betänkandet skall den nya lagen på området inte innehålla någon motsvarighet till de angivna bestämmelserna i 14 och 15 §§ varusmugglingslagen. Varusmugglingsutredningens betänkande har remissbehandlats. Varken Postverket eller Generaltullstyrelsen har i sina remissvar framfört några invändningar mot att postpersonalens medverkan vid tullkontrollen enligt varusmugglingslagen föreslagits upphöra. Efter vad utredningen erfarit är det inte klart att någon ny smugglingslagstiftning kommer att införas för närvarande. Detta hänger bl.a. samman med Sveriges eventuella inträde i EG. Om Sverige kommer att ingå i en tullunion med gemensam tullagstiftning förändras förutsättningarna för smugglingslagstiftningen.

16.4 Postspärr

Tips från allmänheten eller gjorda beslag kan ge mer eller mindre starka indikationer på att t.ex. narkotika förekommer eller kommer att finnas i ett visst flöde av försändelser. På grund av den stora mängd försändelser som passerar genom posttullanstaltema är det förenat med stora svårigheter att vid denna kontroll hitta samtliga försändelser som härrör från en viss avsändare eller som är adres-

SOU 19939 183

serade till en viss mottagare. Det är däremot tämligen enkelt att fånga upp en sådan försändelse när den kommer till mottagarens lokala adresspostkontor. Kvarhållande av enstaka försändelser postspärr har sedan länge tillämpats. Posten har bl.a. med hänsyn till bestämmelserna i 14 § varusmugglingslagen inte ansett formella hinder föreligga för ett postkontor att underrätta tullmyndigheten när post från utlandet ankommer till tullen namngiven och en av person misstanke om smuggling av narkotika föreligger. Posten och Generaltullstyrelsen har numera delade meningar om hur länge en postförsändelse skall stå under tullkontroll. Postens anses uppfattning är att tullkontrollen är avsedd att ske vid gränser, flygplatser, hamnar etc. Postförsändelser skall därför kontrolleras vid de särskilda posttullanstalterna. Generaltullstyrelsen menar däremot att postförsändelser står under tullkontroll tills Posten har lämnat ut försändelsen till adressaten och anser därför att Posten är skyldig att lämna tullen biträde i tullproceduren även på de lokala adresspostkontoren. I beslut i april 1991 avslog Postverket en begäran från tulldirektionen i Stockholm om postspärr beträffande vissa försändelser från utlandet till två namngivna personer. I beslutet hänvisade Posten till en skrivelse den 13 mars 1991 till Generaltullstyrelsen vari Posten meddelat att man fortsättningsvis avsåg att inte acceptera tullmyndighets begäran om kvarhållande post. Tulldirektionen har i av september 1991 begärt att Postverket omprövar beslutet. Posten har överlämnat frågan till regeringen. Något regeringsbeslut föreligger ännu inte. TDL-utredningen har i sitt slutbetänkande SOU 199223 avstått från att föreslå någon särskild regel när tullkontrollen för som anger postförsändelser upphör. Enligt TDL-utredningen är det olämplig en lösning att utsträcka de utredningen föreslagna kontrollbefogenav heterna med brevöppning utanför utväxlingspostkontoren och tullen. För förfarandet därefter får i stället reglerna om beslag i rättegångsbalken anses fylla föreliggande kontrollbehov.

184 SOU 19939

16.5 Postverkets tullskyldighet

Postverket övertog den 1 januari 1992 från Tullverket, såsom framgår av 80 § tullagen, tullskyldigheten för sådana försändelser som Postverket förmedlar, om försändelsen inte anmäls till tullklarering av någon annan. De försändelser som därvid kan komma i fråga är försändelser från företag till företag. Dessa försändelser föranleder till skillnad från dem som förs av privatpersoner inga svåra värderingsfrågor, eftersom värderingen alltid sker på grundval av en bifogad faktura. Antalet försändelser som skall gås igenom för att det skall kunna bedömas om tullplikt föreligger är avsevärt. Det har därför bedömts som en praktisk nödvändighet att systemet med direktförtullning genom Postverkets försorg tillämpas. Exempelvis måste Postverket bara på brevsidan gå igenom 8 miljoner försändelser. Genomgången leder till att ca 70 000 av dessa förtullas. Postverket har inför det nya systemet med tulldatorisering byggt upp ett eget datasystem för tullklarering. För de försändelser som förtullas tar Postverket ut en avgift. Postverkets rutiner blir beroende av de handlingar som behövs för att upprätta tulldeklarationer. Enligt Londonkonventionen från år 1929 skall en s.k. postal tulldeklaration fästas utanpå försändelsen eller inläggas i densamma. Det förekommer alltså att postala tulldeklarationer och andra handlingar som skall bifogas en tulldeklaration, t.ex. fakturor, finns i tillslutna försändelser. Enligt konventionen får Postverket alltid öppna brev och paket som är försedda med s.k. grön etikett eller motsvarande anteckning, dvs. ett medgivande från avsändaren att försändelsen får öppnas. I övriga fall måste

Postverket ta kontakt med avsändaren för att få ett öppningsmedgi-

vande. Om Postverket inte får medgivande eller begärd dokumentation återställs försändelsen till avsändaren och lämnas alltså inte till posttullen. Postverket har efterlyst möjligheter att såsom en serviceåtgärd fâ öppna försändelser som utvändigt saknar den dokumentation som behövs för att upprätta införselhandlingar, men där dokumentationen kan tänkas finnas inne i försändelsen. Frågan har behandlats i en proposition prop. 19909l75 där departementschefen anförde att

SOU 19939 185

serviceaspekten enligt hans mening inte utgjorde tillräckliga skäl för att införa en särskild bestämmelse som ger Postverket rätt att i dessa fall öppna försändelser som kan innehålla förtroliga meddelanden.

16.6 Överväganden och förslag

Med hänsyn till Postverkets bolagisering finns det till en början anledning att se över bestämmelsen i 73 § andra stycket tullagen om skyldighet för Postverket att medverka i tullkontrollen. Det skulle i och för sig vara tänkbart att Tullverket övertog allt ansvar för kontrollen av postförsändelserna. En sådan lösning skulle vara mer förenlig med den oberoende ställning som ett framtida statligt postbolag skall ha. Emellertid skulle en sådan ordning negativa konsekvenser för genomströmningstiden vid posttullanstalterna. Antalet postförsändelser som passerar posttullanstalterna är mycket stort, och det finns risk för allvarliga förseningar, om postpersonal inte längre skulle medverka vid tullkontrollen. Utredningen föreslår därför att det statliga postbolaget genom en bestämmelse i tullagen skall åläggas att medverka vid posttullanstalterna. När det sedan gäller varusmugglingslagen har, som tidigare nämnts, 1986 års varusmugglingsutredning föreslagit en ny lag på området som inte innehåller några bestämmelser om medverkan av postpersonal. Detta talar mot att postlagsutredningen lägger fram något förslag till ändring i varusmugglingslagen. Eftersom någon ny varusmugglingslag inte är att vänta under den närmaste framtiden anser utredningen dock att 14 och 15 §§ i den nu gällande varusmugglingslagen nu bör ändras på så sätt att posttjänstemäns medverkan enligt paragraferna tas bort. Det torde vara tillräckligt med den nyss förordade skyldigheten för postpersonal att medverka vid tullkontroll enligt tullagen. Som tidigare nämnts har också varusmugglingsutredningens förslag om att postpersonals medverkan enligt varusmugglingslagen skall upphöra godtagits av Postverket och Generaltullstyrelsen. Det återstår att behandla frågan om Postverkets tullskyldighet. Enligt vad utredningen erfarit är det i hög grad önskvärt att det nuvarande systemet med direktförtullning genom Postverkets försorg

186 SOU 19939

får fortsätta att tillämpas även efter en bolagisering av Posten. Utredningen föreslår därför att 80 § tullagen ändras så att man får en sådan ordning. I paragrafen bör lämpligen föreskrivas att det postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är tullskyldigt för försändelser som företaget förmedlar, om försändelsen inte anmäls till tullklarering av någon annan.

SOU 19939 187

Uppgifter inom totalförsvaret

I direktiven påpekas att totalförsvarets behov postbefordran av regleras i skilda författningar. Postverket har vissa uppgifter av myndighetskaraktär. Enligt direktiven talar mycket för att ett framtida statligt postbolag och andra enskilda postoperatörer åläggs en skyldighet att medverka för att tillgodose totalförsvarets särskilda behov inom postområdet.

17.1 1991 års försvarsproposition

I 1991 års försvarsproposition prop.199192102 framhålls att Postverket har funktionsansvaret för postbefordran och att verket dessutom har uppgifter inom funktionen betalningsväsende. De mål regeringen fastställt för postbefordran är enligt propositionen följande. Samhällets behov av postal kommunikation skall kunna tillgodoses även under kriser och i krig. Organisationen skall kunna anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar. Vissa totalförsvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna särskild prioritet. ges En särskild sorteringsorganisation för fáltpostadresserad post skall kunna skapas. I propositionen sägs vidare totalförsvarets behov att alla skall av nå alla samt att säkerställa betalningsförmedlingen bl.a. genom Postgirot i stor utsträckning bygger Postverkets I resurser. Postverkets funktionsansvar ingår att planera verksamheten och vidta sådana åtgärder att samhällets oundgängliga behov postala tjänster av kan tillgodoses även under kriser och i krig. Detta innebär att det åligger Postverket att i såväl fred som krig för totalförsvaret säkerställa postal drift och i nödvändig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Vidare skall Postverket arbeta för att omställ-

188 SOU 19939

ningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att uppgifterna i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställningstiden. Den planering av den postala verksamheten som föranletts av kundernas krav på säker och tillgänglig postbefordran i fredstid utgör enligt propositionen grunden till den uthållighet som behövs för att motsvara kraven under kriser och i krig. Flexibiliteten i den planerade verksamheten är god. Kraven på postbefordran, betalningsförmedling och penningförsörjning är högt ställda. Därför måste, trots hittills gjorda beredskapsinsatser, fortsatta och konsekventa åtgärder vidtas för att säkerställa de för totalförsvaret särskilt angelägna tjänsterna. Staten bör som beställare kompensera Postverket ekonomiskt för den uthållighet och säkerhet i postbefordran som krävs av verket och som inte kan anses rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn. Detta gäller bl.a. Postverkets kostnader för beredskapsåtgärder.

17.2 Författningar inom försvarsområdet

m.m.

I det följande refereras några av de mer centrala författningar som reglerar Postverkets uppgifter inom totalförsvaret.

17.2.1 Förordningen 1986294 om ledning och samordning

inom totalförsvarets civila del

I förordningen finns de centrala föreskrifterna för myndigheters medverkan i totalförsvaret. Med totalförsvar avses alla de uppgifter som är nödvändiga för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om landet till krigsförhållanden. I krig omfattar försvaret hela samhällets verksamhet. Förordningen gäller för myndigheter under regeringen med undantag av totalförsvarets chefsnämnd och myndigheterna inom totalförsvaret. Varje myndighet skall i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. En utgångspunkt för myndigheternas planering är att en myndighet som ansvarar för en viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar

SOU 19939 189

även under krigsförhållanden, om verksamheten skall upprätthållas då. Myndigheten skall också svara för de beredskapsförberedelser som behövs. Postverket skall enligt förordningen under beredskapstid och krig svara för funktionen Postbefordran. Funktionsansvaret innebär att Postverket omfattas av och medverkar i totalförsvarets planeringscykler perspektivplaner 10-15 år och programplaner 3-5 år. Det åligger Postverket att samordna verksamheten inom funktionen. Postverket skall även se till att verksamheten inom funktionen samordnas med verksamheten inom andra myndigheter inom totalförsvarets civila del samt det militära försvaret. I fredstid skall Postverket

samordna beredskapsförberedelser samordna planering och budgetering av beredskapsforberedelser samordna och genomföra krigsplanläggning svara för att personal utbildas svara för att övningar genomförs regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. -

Överstyrelsen för civil beredskap svarar under fredstid för ledning

och samordning av beredskapsförberedelserna vid övriga funktionsansvariga myndigheter bl.a. Postverket.

17.2.2 Kungörelsen 195151 postbehandlingen under

om

beredskapstillstånd och krig

Kungörelsen innehåller dels bestämmelser befrielse från ersättom ningsskyldighet för förkomna försändelser, dels särskilda bestämmelser om vissa försändelser, Krigsärende och Militärexpress enligt uppgift från Postverket har terminologin ändrats till Militärnumera ärende och Militärärende Express, samt försändelser är som adresserade till vissa militära enheter. Postfunktionärer har enligt kungörelsen, om det föreligger fara för att postkontor skall falla i fiendens hand, skyldighet att bortföra eller förstöra postförsändelser kan antas innehålla krigsunderrättelser. som

190 SOU 19939

Slutligen finns i kungörelsen bestämmelser om postkontorens öppethållande m.m. samt om avgiftsfrihet för vissa brevförsändelser från och till krigsmakten tillhörig personal m.m.

17.2.3 Postverkets instruktion

I 42 § förordningen 198879 med instruktion för Postverket erinras om att föreskrifter om verkets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. I instruktionen anges att utöver vad som anges i den senare förordningen skall Postverket samråda med överbefälhavaren i ärenden om Postverkets uppgifter vid krig eller krigsfara eller i ärenden av någon betydelse för rikets försvar.

17.2.4 Uppskovskungörelsen

Om det oundgängligen behövs för att tillgodose behovet av personal inom andra delar av totalförsvaret än försvarsmakten, kan enligt uppskovskungörelsen 1973939 värnpliktiga undantas från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapstillstånd och krig för att i stället tjänstgöra i exempelvis Postverket. Beslut om undantag uppskov meddelas av den berörda myndigheten efter medgivande av truppregistreringsmyndigheten.

17.2.5 Personalkontroll

Enligt förordningen 1975608 om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster jämförd med personalkontrollkungörelsen 1969446 får Postverket i vissa fall företa personalkontroll. Frågan om personalkontroll utreds f.n. inom regeringskansliet med anledning SÄPO-kommitténs förslag till lag personalkontroll av om SOU 199051.

SOU 19939 191

17.3 Postens

organisation för totalförsvarsfrågor

För Postverkets medverkan i totalförsvaret svarar en särskild beredskapsenhet inom verket. Dess arbetsuppgifter avser

allmänna beredskapsärenden fältpostärenden 3. ledning och skydd

17.3.1 Allmänna beredskapsärenden

I de allmänna beredskapsärendena ingår följande uppgifter knutna till funktionsansvaret

Upprättande av programplan och perspektivplan

Beredskapslägesrapportering

Kostnadsrapportering Personalrapportering Funktionsmål Utredningar inom totalförsvaret

Vidare ingår följande uppgifter knutna till beredskapsplanering

Anvisningar för och utveckling och uppföljning av beredskaps planeringen inom Postverket Intern och extern utbildninginformation Uppskovsfrâgor Personalkontroll

17.3.2 Fältpostärenden

Postverket ansvarar även för fáltpostverksamheten, vari ingår att upprätthålla postförsörjning mellan olika enheter inom totalförsvaret, att upprätthålla en så normal postservice möjligt inom som försvarsmakten även betalningsförmedling,

192 SOU 19939

att ge inkallade och deras anhöriga möjligheter att hålla kontakten med varandra, att bemanna filtpostorganisationen.

l7.3.3 Ledning och skydd

Det ankommer på Postverket att vidta erforderliga åtgärder för att den postala verksamheten fungerar och har erforderligt skydd i en krigssituation. Detta sker framför allt genom driftvärnsverksamheten, civilförsvarverksskydd m.m.

17.3.4 Särskilt om betalningsförmedling och penningmedels-

försörjning i kriser och krig

Postverket har utöver uppdraget att vara funktionsansvarig myndighet inom funktionen Postbefordran också uppgifter inom funktionen Betalningsväsende. Riksrevisionsverket RRV har i en den 15 oktober 1992 till regeringen lämnad rapport angående utveckling av statens betalningssystem berört frågan om betalningar under krigsförhållanden. RRV gör i rapporten den samlade bedömningen att nuvarande bestämmelser om betalningar under krigsförhållanden behöver ändras. RRV föreslår, bl.a. mot bakgrund av den långa tid som förflutit sedan det nuvarande regelsystemet infördes och den nu pågående utvecklingen av statens betalningssystem, att en genomgripande översyn av bestämmelserna görs. i

17.4 Överstyrelsen för civil

beredskap

Vid samråd som utredningen har haft med företrädare för Överstyrel-

sen för civil beredskap har dessa framfört att det för totalförsvaret är av yttersta vikt att postbefordran fungerar även under kriser och i

krig. Funktionsansvaret för postbefordran bör enligt Överstyrelsen vid

en bolagisering av Postverket flyttas till en annan myndighet. Det är vidare nödvändigt att det hos den eller de operatörer, som kan

SOU 19939 193

komma i fråga för uppgiften att ombesörja postbefordran vid kriser och i krig, finns tillräcklig sakkunskap för uppgiften.

17.5 överväganden och förslag

Som framgår av den nyss lämnade redogörelsen har Postverket sedan länge haft ett ansvar för totalförsvarets behov postkomav munikationer. Vissa uppgifter har både administrerats och praktiskt av utförts av Postverket. Samarbetet mellan totalförsvarsmyndigheterna och Postverket är väl inarbetat. Postverkets förväntade bolagisering har emellertid skapat en ny situation. Det är nödvändigt att avgöra var ansvaret för att tillgodose totalförsvarets behov av postbefordran bör ligga efter bolagiseringen och hur behovet skall tillgodoses. Som utredningen redovisat i det föregående har Postverket i dag en fungerande organisation för administration, planering och praktiskt utförande av posttjänster för totalförsvaret. Det är naturligtvis svårt att med någon bestämdhet uttala sig om hur den postala marknaden kommer att utvecklas i framtiden. Det är emellertid knappast troligt att fler rikstäckande operatörer än det statliga postbolaget kommer att etablera sig postområdet. Det är därför sannolikt att postbolaget inom överskådlig framtid blir totalförsvarets enda möjliga eller i vart fall huvudsakliga leverantör postala tjänster. av Postverkets nuvarande uppgift som ansvarig myndighet for funktionen Postbefordran kan emellertid inte ligga kvar hos Postverket efter det att verket har ombildats till aktiebolag. Uppgiften bör i stället överföras till tillsynsmyndigheten. Detta föranleder en ändring i förordningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. Iden nya postlagen bör regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten ges en rätt att meddela de närmare föreskrifter som erfordras för att tillgodose totalförsvarets behov av posttjänster. I kungörelsen 195151 om postbehandlingen under beredskapstillstånd och krig behandlas, av naturliga skäl, endast Postverkets handhavande av postförsändelser. Det förhållandet att Postverket

194 SOU 19939

bolagiseras och att fler aktörer kan komma att etablera sig postområdet föranleder vissa ändringar i kungörelsen. Även den omständigheten att kungörelsens benämningar på olika postförsändelser inte längre stämmer gör att kungörelsen behöver ses över. Postverket är i dag uppskovsmyndighet enligt uppskovskungörelsen 1973939. Enligt vad Postverket har framfört till utredningen är det av stor vikt att man får behålla de uppskovsrutiner som i dag tillämpas. När Postverket ombildas till aktiebolag skulle, om normala rutiner för krigsviktiga företag tillämpades, länsarbetsnämnderna bli uppskovsmyndigheter. Detta, menar Postverket, skulle kunna medföra att förfarandet blev mer personalkrävande än i dag och dessutom omständligare. Enligt vad utredningen nyss har förordat bör tillsynsmyndigheten överta funktionsansvaret för totalförsvarets behov av postbefordran. Myndigheten torde därmed bli det organ som har den bästa överblicken över personalbehovet för alla postoperatörer som kan vara aktuella för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer. Utredningen föreslår därför att den beslutsrätt i uppskovsfrågor som i dag tillkommer Postverket övergår till tillsynsmyndigheten. Det är självklart att beslutsrätten i möjligaste mån utövas i samförstånd med de aktuella postoperatörerna. Postverket får, enligt förordningen 1975608 om krav på svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster jämförd med personalkontrollkungörelsen 1969446, i vissa fall företa personalkontroll. Det kan efter en bolagisering av Postverket finnas behov av att kontrollera vissa av bolagets anställda eftersom dessa kan få del av sekretessbelagda uppgifter rörande totalförsvaret. Personalkontroll får enligt 3 § kungörelsen företas inte endast av vissa myndigheter utan även av ett antal företag. Det föreslås därför att det statliga postbolaget medges en sådan kontrollrätt. I den mån det etableras andra postoperatörer kan även i deras verksamheter uppkomma motsvarande behov. Detta bör det vara en uppgift för tillsynsmyndigheten att bevaka.

SOU 19939 195

18 Uppgiften att företräda Sverige i det inter-

nationella samarbetet på postområdet

18.1 Allmänt internationella om åtaganden m.m.

De grundläggande bestämmelserna traktaträtten finns i 10 kap. om regeringsformen RF. Huvudregeln är att överenskommelse en med annan stat eller mellanfolklig organisation ingås regeringen l §. av I vissa fall måste emellertid riksdagen godkänna för Sverige en bindande överenskommelse 2 §. Ett sådant godkännande måste ske dels om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller en upphävs eller att en ny lag stiftas, dels den i övrigt gäller ämne i vilken om ett riksdagen skall besluta 2 § första stycket. Detsamma gäller om överenskommelsen är större vikt 2 § tredje stycket. av Dessa bestämmelser hindrar inte regeringen från ingå att preliminära överenskommelser, som blir bindande först sedan riksdagen godkänt

ratificerat överenskommelsen.

Regeringen får uppdra förvaltningsmyndighet ingå interen att nationella överenskommelser i frågor inte kräver riksdagens eller som utrikesnämndens medverkan 3 §. Förvaltningsmyndigheten kan i sådant fall sluta överenskommelser med en främmande stats regering eller med någon av statens ministerier eller myndigheter. Regeringen har utnyttjat delegationsmöjligheten enligt 10 kap 3 § RF inom postområdet på så sätt att Postverket har fått i uppdrag att ingå internationella överenskommelser. Postverket har därvid inte fått något generellt bemyndigande utan erhållit fullmakt för varje enskilt avtalstillfälle. För att ett internationellt åtagande skall gälla i riket måste åtagandet införlivas med svensk rätt. Härvid kan två olika metoder användas. Antingen kan överenskommelsens bestämmelser införlivas genom s.k. transformation, dvs. särskilda lagregler genom som

196 SOU 19939

motsvarar överenskommelsen, eller kan införlivandet ske genom inkorporering, vilket innebär att överenskommelsen görs direkt gällande som svensk lag. Vad gäller postverksamhet skiljer man mellan operatörsfunktioner och regulatörsfunktioner. Med operatörer avses sådana företag eller myndigheter som ombesörjer den praktiska postverksamheten medan regulatörer är de myndigheter som bl.a. uppställer regler för postverksamheten. Att företräda och binda Sverige som stat i det internationella postsamarbetet torde i allmänhet ses som en regulatörsfunktion. I vissa fall avser emellertid de överenskommelser som ingås helt eller delvis operatörsuppgifter.

18.2 Överväganden och förslag

För att ett internationellt åtagande skall gälla i riket måste, som tidigare sagts, åtagandet införlivas med svensk rätt. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, tillsynsmyndigheten bör rätt ges en att meddela de föreskrifter som behövs i detta avseende. En bestämmelse med sådan innebörd bör tas in i postlagen. När det gäller de uppgifter i det internationella samarbetet som har karaktären av myndighetsutövning är det naturligt att tillsynsmyndigheten vid en bolagisering av Postverket träder i Postverkets ställe. Detta innebär att huvudansvaret för de ingångna överenskommelserna inom ramen för UPU flyttas till tillsynsmyndigheten, när det är fråga om överenskommelser med innehåll som huvudsakligen avser regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser de grundsom avser läggande principerna för den internationella posttrafiken. Enligt UPUs regler är Sverige emellertid även efter en bolagisering av Postverket förpliktat att ha en nationell postoperatör för det internationella postsamarbetet. F.n. är det blivande statliga postbolaget det enda möjliga valet. Det bör alltså ankomma på postbolaget att företräda Sverige i frågor som avser affärsmässig och operativ verksamhet på postområdet, t.ex. taxor och system för avräkning och tekniska standarder. Föreskrifter om erkännande av företag som skall representera Sverige som postoperatör i det internationella postsamarbetet efter

SOU 19939 197

Postverkets bolagisering bör beslutas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av tillsynsmyndigheten. En bestämmelse om detta bör tas in i postlagen.

198 SOU 19939

19 Närmare

om tillsynsverksamheten

19.1 Bakgrund

Såsom närmare redogjorts för i avsnitt 10 har utredningen inte funnit tillräckliga skäl att föreslå sig ett krav på tillstånd eller ett vare system med anmälningsskyldighet för den som vill bedriva postverksamhet. Det är dock viktigt att i synnerhet brevbefordran bedrivs under förhållanden som uppfyller rimliga krav på tillförlitlighet, samtidigt som skyddet för den personliga integriteten upprätthålls. Postverksamhet som avser brevbefordran bör därför stå under myndighets tillsyn.

19.2 överväganden och förslag

19.2. 1 Tillsynen

Sedan den 1 juli 1992 finns en särskild myndighet, Telestyrelsen, som har hand om tillstånd och tillsyn på telekommunikationsm.m. området. Eftersom tillsynen på postområdet torde kräva förhållandevis begränsade resurser, får det anses onödigt attitillskapa särskild en tillsynsmyndighet för detta område. Med hänsyn härtill och då posttillsynen har vissa beröringspunkter med den verksamhet som skall utövas av Telestyrelsen, föreslår utredningen att styrelsen blir tillsynsmyndighet även på postområdet. Utredningen har i denna fråga samrått med styrelsen. Det bör åligga tillsynsmyndigheten att med uppmärksamhet följa utvecklingen på hela postområdet. Den egentliga tillsynen bör dock,

i enlighet med vad utredningen tidigare har förordat se avsnitt 10,

vara begränsad till sådan postverksamhet som avser brevbefordran.

SOU 19939 199

Tillsynsmyndigheten bör här i första hand kontrollera att postoperatörerna uppfyller postlagens krav på brevbefordran att skall bedrivas under förhållanden tillgodoser rimliga krav som på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. Att tillsynsmyndigheten bör ha ett särskilt ansvar för behandlingen obeställbara brevförsändelser av har utredningen föreslagit i avsnitt 12.2.

Utredningen har i det föregående också varit inne på vissa praktiska frågor tillsynsmyndigheten har som anledning att uppmärksamma. Hit hör bl.a. frågor om postnummer och frankeringsbe-

teckningar se vidare avsnitten 13.1 och 13.2.

Det är viktigt inte bara att brevbefordran sker på ett tillförlitligt sätt utan också att verksamheten är effektiv och billig. För att så skall bli fallet är det angeläget att konkurrensen är så fri möjligt. som Tillsynsmyndigheten bör beakta också detta önskemål och ingripa om det visar sig att några konkurrensbegränsande åtgärder vidtas på marknaden.

Som ett led i sitt arbete bör tillsynsmyndigheten kunna göra inspektioner hos brevbefordringsföretagen, såväl på initiativ efter eget som anmälan utifrån.

Tillsynsmyndigheten bör de formella befogenheter som behövs för att tillsynen skall kunna bedrivas effektivt. Brevbefordringsföretagen bör vara skyldiga att låta tillsynsmyndigheten få tillträde till de områden, lokaler och andra utrymmen där verksamheten bedrivs. i De bör också bistå med de upplysningar och tillhandahålla de handlingar

som behövs för tillsynen. i

19.2.2 Sanktionssystem

För att tillsynen skall bli verkningsfull måste tillsynsmyndigheten ha

möjlighet att ingripa med vissa sanktioner. Åtgärder kan framför

allt behöva vidtas om brevbefordran bedrivs på sätt åsidosätter ett som integritetsskyddsintressena. Tillsynsmyndigheten bör i så fall kunna ingripa med förelägganden vidta rättelse. Föreläggandena att bör kunna förenas med vite.

Utredningen har övervägt att, utöver förelägganden, införa en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förbjuda brevdistributör en som

200 SOU 19939

grovt åsidosätter sina åligganden att fortsätta med sin verksamhet. Man skulle på det sättet få en motsvarighet till möjligheten att, inom ramen för ett tillståndssystem, återkalla ett givet tillstånd. Ett förbud att bedriva en viss verksamhet är emellertid en så pass ingripande åtgärd att sanktionen inte bör införas utan mycket starka skäl. Detta gäller även om förbudet görs tidsbegränsat. Det bör i sammanhanget beaktas att näringsförbud enligt lagen 1986436 om näringsförbud endast kan beslutas av domstol och att institutet även i övrigt är kringgärdat med olika rättssäkerhetsgarantier. Det kan också ifrågasättas om behovet av en förbudsmöjlighet på postområdet är så stort. Redan innan ett förbud skulle bli aktuellt torde en misskötsam postoperatör i allmänhet ha fått så mycket oförmånlig publicitet bl.a. till följd av åtgärder från tillsynsmyn- dighetens sida att han får svårt att få några kunder. Operatören kan därmed inte åstadkomma så stor skada. Med hänsyn till det anförda förordar utredningen att någon förbudsmöjlighet inte införs.

SOU 19939 201

20 Kostnads- och

finansieringsfrågor

I direktiven sägs att utredningen skall överväga ett betalningssystem för finansiering av statens kostnader för att utöva myndighet på postområdet. Utredningen skall också pröva hur ett sådant system kan bidra till finansieringen av kostnaderna för olika samhällsuppdrag. I detta sammanhang, sägs det vidare, bör utredningen även överväga på vilket sätt och i vilken utsträckning ett tillstånds- och fmansieringssystem kan kombineras med statlig upphandling av samhällsuppdrag och från allmän synpunkt önskvärd olönsam men postservice.

20.1 Finansiering

av tillsynsmyndighetens verksamhet

Utredningen har i ett tidigare avsnitt avvisat tanken på att införa ett tillståndssystem på postområdet. Däremot bör all postverksamhet som avser befordran av brev ställas under tillsyn. Tillsynsverksamheten bör, enligt vad utredningen tidigare föreslagit, utövas den av nyinrättade Telestyrelsen. Vid sidan tillsynsverksamheten bör av Telestyrelsen åläggas även vissa andra myndighetsuppgifter på postomrâdet. Vad som nu har sagts innebär att Telestyrelsen får tillföras vissa nya resurser. Det ökade resursbehovet får dock förutsättas vara mycket begränsat. Det är naturligt att den tillsynsverksamhet som kommer att åligga tillsynsmyndigheten enligt postlagen skall finansieras avgiftsgenom uttag från dem som berörs av verksamheten och för vilka den får anses vara till nytta. Det är de företag som sysslar med brevbefordran som kommer i fråga för sådan avgiftsskyldighet. en Utredningen har tidigare föreslagit att hanteringen obeställbara av brevförsändelser skall skötas av tillsynsmyndigheten. Det finns inget

202 SOU 19939

hinder för myndigheten att rent praktiskt låta verksamheten ligga kvar i Kiruna, där Postverket för närvarande har sin enhet för hantering av obeställbara försändelser. Enligt utredningens mening bör de postoperatörer i vilkas verksamhet obeställbara brevförsändelser uppkommer svara för tillsynsmyndighetens kostnader för hanteringen av sådana försändelser. Företagen bör således betala en avgift vars storlek sätts i proportion till det antal försändelser som det är fråga om. I dag tillfaller eventuella värden i slutligt obeställbara postförsändelser staten genom Postverket. Utredningen föreslår att eventuella värden i fortsättningen skall tillfalla staten och disponeras av tillsynsmyndigheten. Lagtekniskt bör, efter modell av vad telelagsutredningen föreslagit i fråga om teleområdet, avgiftsfrågan lösas så att det i postlagen öppnas en möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett avgiftssystem. Avgifterna bör påföras av tillsynsmyndigheten.

20.2 Finansiering av särskilda samhällsåtaganden

20.2.l Finansiering av rikstäckande postbefordran

Postverkets regionala uppdrag innebär att verket skall tillhandahålla rikstäckande brevbefordran till enhetligt och rimligt pris. Privatpersoner skall ha möjligheter att även skicka paket till enhetligt pris. Systemet med enhetsporto innebär att postbefordringen i de mer tätbefolkade delarna av landet bidrar till att täcka kostnaderna för postbefordringen i glesbebyggda områden. Postverket erhåller inte någon särskild ersättning för kostnaderna för den olönsamma glesbygdsservicen. Utredningen har i ett tidigare avsnitt redogjort för hur den regionala servicen bör säkerställas i framtiden. Utredningens förslag innebär att det i postlagen skall slås fast att det skall finnas en rikstäckande postservice i landet. Staten skall såsom ägare uppdra det statliga postbolaget att tillhandahålla denna service. Detta kan ske i

SOU 19939 203

bolagsordningen men frågan kan också regleras närmare i ett avtal mellan postbolaget och staten. Frågan är då om det statliga postbolaget ensamt bör stå för kostnaderna för den rikstäckande postservicen eller om det bör införas en ordning med fördelning av kostnaderna på samtliga postoperatörer. Konsultföretaget McKinsey Company Inc. beräknade år 1991 att Posten under då rådande förutsättningar inte behövde få ersättning för de regionala åtagandena, eftersom lönsamheten i Postens brevdistribution totalt sett var tillräckligt hög för att täcka kostnaderna för glesbygdsdistributionen. Frågan har senast berörts i 1993 års budget-

proposition se avsnitten 2.11 och 9.2. I propositionen sägs bl.a. att

Postverket har förklarat att det är möjligt att under vissa angivna förutsättningar klara rikstäckande postservice utan statliga bidrag. Utredningen utgår från att de förutsättningar som Postverket har angett för sitt ställningstagande kommer att vara uppfyllda vid tidpunkten för verkets bolagisering. Det skulle därmed inte behöva införas något system för finansiering av den rikstäckande postservicen. Frågan bör dock omprövas efter viss tid eftersom förutsättningarna för brevverksamhetens lönsamhet kan förändras.

20.2.2 Finansiering av de sociala uppdragen

Postverket har som tidigare nämnts ett antal uppdrag av social

karaktär prop.1991921OO Bil.7 s.l57. Dit räknas stödet för olika

typer av tidningsdistribution priset för tidningsutdelningen kommer dock på sikt att höjas till en marknadsmässig nivå till följd av att den postala tidningskungörelsen avskaffats, distributionen av blindskriftsförsändelser, beredskapsåtaganden, utdelningsservice till äldre och

handikappade, föreningsbrev och vissa omlokaliseringar se vidare

avsnitt 9. Postverkets kostnader for dessa uppgifter beräknas f.n. till ca 400 miljoner kr årligen. I 1993 års budgetproposition prop. 199293100 bil.7 s.150 framhåller departementschefen att det är angeläget att ersättning för de sociala uppdragen snarast ges till Postverket. Utredningen förutsätter att även det statliga postbolaget kommer att kompenseras ekonomiskt för de sociala uppdrag som ges bolaget.

204 SOU 19939

Överklagande

I direktiven för utredningen sägs att det bör uppmärksammas hur beslut om tillstånd att bedriva postverksamhet och beslut om återkallelse av tillstånd skall kunna överklagas. För att Sverige skall kunna fullgöra sina åligganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kan det enligt direktiven ifrågasättas om inte sådana beslut bör kunna överklagas till domstol. Utredningen har i ett tidigare avsnitt avvisat tanken på att införa ett tillståndssystem på postområdet. Med utredningens förslag kommer det alltså inte att finnas några beslut om tillstånd att bedriva postverksamhet eller beslut om återkallelse av tillstånd. Den föreslagna tillsynsmyndigheten kommer emellertid att kunna fatta vissa andra beslut som bör vara överklagbara. Hit hör beslut om påförande av avgifter och förelägganden inom ramen för tillsynen. Med beaktande av innehållet i Europakonventionen och den utveckling som sker i Sverige anser utredningen att samtliga beslut som kan ifrågakomma enligt den föreslagna postlagen är av den arten att överklagande bör kunna ske till allmän förvaltningsdomstol. Frågan är då om överklagande skall ske till kammarrätten eller länsrätten. Enligt den nu gällande instansordningen överklagas beslut av förvaltningsmyndighet till kammarrätten. Domstolsutredningen har emellertid i sitt betänkande SOU 1991106 Domstolarna inför 2000talet föreslagit att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den första domstolsinstansen och att överrätterna skall befrias från uppgiften att som första domstol överpröva beslut av förvaltningsmyndighetema. Betänkandet har remissbehandlats. Under förutsättning att domstolsutredningens förslag antas föreslår utredningen att länsrätten blir första domstolsinstans på postområdet. Om tillsynsuppgiftema, som utredningen tidigare har förorda, läggs på Telestyrelsen blir länsrätten i Stockholms län första instars.

SOU 19939 205

Följdändringar i annan lagstiftning

Den nya situationen på postområdet föranleder ändringar i en rad olika befintliga lagar. i De flesta lagändringarna har berörts i det föregående. Det är bl.a. fråga om ändringar i sekretesslagen samt i val- och tullagstiftningen.

Ändringar behöver också göras i tryckfrihetsförordningen, luftfarts-

lagen 1957297, lagen 1960418 om straff för varusmuggling, delgivningslagen 1970428, datalagen 1973289, lagen 1974203 om kriminalvård i anstalt, lagen 1974610 om inrikes vägtransport, lagen 197588 med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, lagen 1976371 om behandlingen av häktade och anhållna m.tl. körkortslagen 1977477 , och järnvägstrañklagen 1985192. Utredningen återkommer till lagändringarna i specialmotiveringen. Vissa lagändringar som berör postområdet har föreslagits av andra utredningar. Förslagen gäller bl.a. brottsbalken och rättegångsbalken

se avsnitten 11.4 och 11.6.

I samband med att brevmonopolet avskaffades förutskickades prop. 199293l32 en ändring av lagen 1968430 om mervärdeskatt så att Postverkets brev- och tidningsbefordran skulle mervärdesskattebeläggas. Utredningen saknar anledning att gå in på denna lagändring. Utredningen tar inte heller upp andra ändringar på skatteområdet som föranleds av Postverkets bolagisering.

206 SOU 19939

Specialmotivering

23.1 Förslaget till postlag

l § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att brev befordrade till enhetligt och rimligt pris. Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris.

I paragrafen anges vilken grundläggande postservice som skall finnas i landet. Ansvaret för att denna service kommer att finnas ligger hos staten. Det åligger sålunda staten att se till att det finns ett eller flera företag som tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice. I praktiken torde den grundläggande postservicen åtminstone under den närmaste framtiden komma att handhas av det statliga postbolaget. Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan staten se till att de uppställda målen för postservicen uppfylls. Den grundläggande postservice som det talas om i paragrafen motsvarar de väsentligaste av de mål som statsmakterna har ställt upp

för Postverket se vidare redogörelsen i avsnitt 9.1.. Paragrafen

handlar emellertid bara om sådan service som avser befordran av brev och paket. Kassa- och betalningsservice, som hör till de verksamheter som sköts av Postverket, har lämnats utanför. Angående skälen för detta hänvisas till avsnitt 9.2. I paragrafen fastslås principen om enhetsporto inom landet beträffande dels brev, dels paket från privatpersoner. I fråga om brev sägs dessutom att befordringspriset skall vara rimligt. Bestämmelsen om enhetligt porto innebär inte att alla företag som sysslar med postverksamhet måste tillämpa samma pris för befordran av samma slag av försändelser. Det är bara inom ramen för den grundläggande postservicen som det skall finnas en möjlighet att få olika typer av brev och paket befordrade vart som helst inom landet

SOU 19939 207

till samma pris. De företag som konkurrerar enbart på vissa sektorer inom postområdet får fritt bestämma sina priser. Systemet med enhetsporto gäller bara styckevis befordran av brev och paket befordran enstaka försändelser. Är det fråga av om befordran av större mängder post lämnas in från exempelvis ett som företag vid ett och samma tillfälle, är prissättningen fri. I enlighet med vad som nu gäller beträffande Postverket fär varje postföretag i en sådan situation ge rabatt på sina normala priser. Vad som i lagen avses med brev och paket framgår 3 av Självfallet har staten möjlighet att träffa avtal med exempelvis det statliga postbolaget om annan service än som anges i förevarande paragraf. Det torde bl.a. finnas anledning att ingå avtal vissa om tjänster av social natur, motsvarande dem f.n. utförs Postversom av

ket se vidare avsnitt 9.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillsynsmyndigheten skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov.

I paragrafen nämns den myndighet som skall utöva tillsyn på postområdet. Utredningen har i avsnitt 19.2 föreslagit att tillsynen skall anförtros den nyligen inrättade Telestyrelsen. Regeringen respektive tillsynsmyndigheten skall i första hand kontrollera att de grundläggande kraven i l § är uppfyllda. Inte

minst

den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet kan emellertid

medföra att även andra krav behöver ställas Regeringen upp. respektive tillsynsmyndigheten kan ta initiativ till avtal träffas att nya med postoperatörer eller att lagstiftningen ändras.

3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift brev av och paket med en högsta vikt av 20 kg. Brev och paket som hanterasi postverksamhet utgör postförsändelser. Med brev avses adresseradetillslutna postförsändelser med en högsta vikt av 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpningen av lagen. Med paket avses adresseradepostförsändelser med en vikt av mer än 2 men högst 20 kg.

208 SOU 19939

I första stycket vad i lagen avses med postverksamhet. Det anges som skall vara frågan om regelbunden befordran mot avgift av brev och

paket väger högst 20 kg. Viktgränsen har valts för att få en

som avgränsning mot sådan verksamhet som normalt utförs av godstransport- och speditionsföretag m.m. I postbefordran ingår traditionellt uppsamling, sortering, transport ny sortering och utdelning postförsändelser. Det är i första hand av utdelningen distributionen och hur denna är utformad som avgör - om det år fråga om postbefordran. Numera är det inte ovanligt att exempelvis större företag sköter sortering och inleverering av postförsändelser till Postverkets terminaler, vilket innebär att några led i Postens arbete i den traditionella postbefordringen hoppas över. Detta hindrar inte att det är fråga om postbefordran, Likaså finns det i dag hybridtjänster, innebär t.ex. att ett meddelande överförs som elektroniskt till en postterminal nära utdelningsorten, där meddelandet skrivs ut och kuverteras för att sedan fysiskt delas ut till mottagaren. Även här är det fråga postbefordran, sedan meddelandet om väl har kuverterats. Postverksamhet är enligt första stycket endast sådan verksamhet där befordringen sker med en viss regelbundenhet. Härmed menas att befordringen är i något avseende tidtabellsbunden eller följer ett fastlagt utdelningsschema. Utdelning efter detta fastlagda mönster skall i princip ske oberoende av hur många försändelser det råkar finnas vid varje särskilt tillfälle. Normalt är det fråga om förmedling av stora volymer. Kravet på regelbundenhet i distributionen är avsett att skilja postverksamhet från beställningsdistribution, dvs. sådan verksamhet som sköts av bud-, express- och kurirföretag. Inom det slaget av verksamhet är det ofta fråga om förmedling av enstaka försändelser vid tider som bestäms från fall till fall. Befordringspriserna är normalt avsevärt högre än vad som är fallet vid postbefordran. Det är i första hand det företag som avsändaren av ett brev eller paket träffar avtal med som skall anses driva postverksamhet. Om en postoperatör väljer att anlita en entreprenör för att ombesörja en del eller delar av befordringen blir även entreprenören skyldig att följa lagens regler om hur t.ex. brevbefordringsverksamhet skall bedrivas.

SOU 19939 209

Brev och paket som hanteras i postverksamhet dvs. befordras mot avgift i regelbunden befordringsverksamhet betecknas enligt g;idrg stycket postförsändelser. I tredje stycket finns en definition av vilka postförsändelser som är att anse som brev. Liksom när det gäller paket skall det till början en vara fråga om en adresserad försändelse. Att detta rekvisit förts in hänger samman med de skäl som helt allmänt motiverar reglering en av postverksamhet, nämligen intresset av att skydda avsändares och mottagares personliga integritet och att garantera tillförlitliga befordringsmöjligheter. Dessa intressen gör sig i princip bara gällande när det är fråga om försändelser som är avsedda för speciell en mottagare. I enlighet med det anförda faller alla oadresserade försändelser det kan vara fråga om reklam, samhällsinformation och annat utanför begreppen brev och paket. Befordran av oadresserade försändelser utgör därmed inte postverksamhet. För att en postförsändelse skall anses som ett brev i postlagens mening gäller också att försändelsen skall tillsluten. Härmed vara avses inte bara fall då försändelsen har lagts i ett kuvert är som igenklistrat utan också fall då försändelsen finns i ett öppet kuvert, plastomslag, banderoll och liknande. Vissa öppna försändelser, nämligen vykort, brevkort 0.d., kan emellertid liksom brev innehålla förtroliga eller personliga meddelanden och är därmed förtjänta av ett skydd motsvarande det som bör gälla för tillslutna försändelser. Med hänsyn härtill har i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning lagen. av

Öppna försändelser i övrigt räknas inte brev. Om exempelvis

som tidningar, tidskrifter eller reklam befordras utan någon form kuvert av eller annat omslag utgör försändelserna inte brev i lagens mening. Ett företag som uteslutande sysslar med distribution av adresserad men okuverterad reklam skall därmed inte anses bedriva postverksamhet. Utmärkande för brev är vidare att de får ha vikt högst 2 kg.. en av Viktgränsen ansluter till vad idag gäller inom den internationelsom postverksamheten. Den innebär emellertid avvikelse från en Postverkets nuvarande regler, enligt vilka normalt endast försändelser med en vikt av högst 1 kg är att anse som brev.

210 SOU 19939

Enligt flärde stycket avses med paket sådana adresserade postförsändelser som har en vikt av mer än 2 men högst 20 kg.

4 § Postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändaresoch mottagares personliga integritet upprätthålls.

I paragrafen har tagits in en bestämmelse om hur sådan postverksamhet som avser brevbefordran skall bedrivas. Det åligger tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över att brevbefordran bedrivs under sådana förhållanden som anges i paragrafen jfr 13 §.

5 § Ett brev är obeställbart, om det inte kan delas ut till adressaten, 2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och adressateninte löser ut det, eller det har återsänts av en utländsk postförvaltning till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från landet.

Paragrafen motsvarar i stort sett l § i lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser, som utredningen föreslår skall upphävas. I motsats till den angivna lagen, som omfattar alla slags postförsändelser, gäller postlagens regler om obeställbara försändelser i princip bara brev. Angående skälen för detta hänvisas till avsnitt 12.2. Vad som avses med brev framgår av 3§ i postlagsförslaget. Utanför begreppet faller inte bara paket, dvs. postförsändelser med en vikt mellan 2 och 20 kg, utan också postförsändelser som har en lägre vikt men som inte är tillslutna, t.ex. tidningar, tidskrifter och reklammaterial som befordras utan att vara inlagda i kuvert e.d. Enligt 3 § tredje stycket jämställs emellertid vykort, brevkort och liknande försändelser med brev vid tillämpning av lagen. De omfattas därmed av den nu behandlade paragrafen. Punkten 1 i förevarande paragraf omfattar exempelvis fall då adressaten är otydligt angiven eller då adressen inte stämmer. Om adressen är felaktig torde dock brevet i många fall kunna eftersändas till rätt adress. Brevet är då inte att anse som obeställbart. På

SOU 19939 211

motsvarande sätt torde brev med ofullständig adress ofta kunna delas ut till avsedd mottagare. Förutsättningarna för att ett brev skall falla under punkten 2 är dels att det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, dels att adressaten inte löser ut det. Som har framhållits i avsnitt 12.2 står det varje postoperatör fritt att bestämma att brev skall delas ut lösenfritt trots att de är ofrankerade eller otillräckligt frankerade. I den mån detta sker är punkt 2 inte tillämplig.

6§ Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren. Kan återställande inte ske, skall brevet sändas till tillsynsmyndigheten. Detta gäller dock inte beträffande vykort, brevkort och liknande försändelser.

Ett brev som av någon anledning som angetts i 5 § inte kan befordras till mottagaren skall i första hand returneras till avsändaren, om en sådan finns angiven på kuvertet. Det åligger postbefordringsföretaget att ombesörja att returnering äger rum. Om ett obeställbart brev inte kan återställas till avsändaren, skall det sändas till tillsynsmyndigheten för vidare behandling enligt 7 lO §§. - Kravet på att brev om möjligt skall återställas till avsändaren gäller även sådana försändelser som enligt 3 § tredje stycket skall jämställas med brev, dvs. vykort, brevkort o.d. Sådana försändelser behöver dock inte sändas till tillsynsmyndigheten. Postoperatören får fritt bestämma hur försändelserna skall behandlas.

7 § Ett obeställbart brev får öppnasendast av tillsynsmyndigheten. Öppnande får ske, om kuvertet eller motsvarande saknar sådana uppgifter om avsändaren att brevet kan återställas till denne.

Paragrafen anger vem som får öppna ett obeställbart brev och när öppnande får ske. Villkoren för öppnande överensstämmer med vad som föreskrivs i 3 § i 1990 års lag. Det är tillsynsmyndigheten som har ansvaret för öppnande av obeställbara brev. Som har anmärkts i avsnitt 12.2 kan det vara lämpligt att öppnandet rent faktiskt sköts av den enhet inom Postverket som f.n. hanterar obeställbara försändelser. Enheten får då underställas tillsynsmyndigheten.

212 SOU 19939

8 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att det skall kunna återställas till avsändareneller, beträffande brev som avses i 5 § delas ut till adressaten.

Undersökningen av ett öppnat brev skall begränsas till vad som behövs för att brevet skall kunna återställas till avsändaren eller, i de fall som avses i 5 § delas ut till adressaten. Innebörden är att brev som öppnats inte skall läsas utan endast ögnas igenom. Regeln överensstämmer med vad som f.n. föreskrivs i 1990 års lag om obeställbara postförsändelser.

9 § Öppnade brev fortfarande är obeställbara skall förvaras hos tillsynsmynsom digheten. Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

Obeställbara brev skall, om detta är möjligt, i första hand återställas till avsändaren eller, i fall som anges i 5 § skickas till adressaten. Förevarande paragraf behandlar fall då ett öppnat brev även efter undersökning inte kan återställas till avsändaren eller befordras till adressaten och sålunda fortfarande är obeställbart. Ett sådant brev skall förvaras hos tillsynsmyndigheten under lämplig tid. Förvaringstidens längd liksom hur utlämnande av obeställbara försändelser skall ske bestäms av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten bör på lämpligt sätt bekantgöra verksamheten så att avsändare av brev som inte nått sin mottagare kan få reda på var de kan eftersöka sådana brev. Brevinnehåll som är utsatt för försämring får omedelbart förstöras. Detsamma gäller innehåll som kan antas sakna värde, som exempelvis trycksaker och reklamblad. I denna del överensstämmer förevarande paragraf med vad som sägs i 1990 års lag. I och med att det i förevarande paragraf bara talas om öppnade brev faller vykort, brevkort o.d. utanför. Om en sådan försändelse inte, i enlighet med 6 har kunnat återställas till avsändaren, får postoperatören fritt bestämma hur man skall förfara med försändelsen.

SOU 19939 213

10 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten efter förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra en kränkning av någons personliga integritet. I annat fall skall innehållet förstöras.

Paragrafen, som motsvarar 7 § i 1990 års lag, innehåller bestämmelser om hur tillsynsmyndigheten skall förfara med öppnade brev som inte har kunnat lämnas ut före förvaringstidens utgång. Regeln är att breven tillfaller staten. Skriftliga meddelanden som finns i breven skall då omedelbart förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg. Med skriftliga meddelanden i princip avses meddelanden mellan avsändare och adressat. Dessa kan naturligtvis vara tecknade på andra skriftliga meddelanden som då också skall förstöras. Det är inte ovanligt att öppnade brev innehåller föremål som har ekonomiskt värde. I så fall gäller att skall tas hand pengar om av tillsynsmyndigheten och att andra värdeföremål skall säljas för statens räkning, om försäljningen kan beräknas ge ett överskott och inte kan antas medföra en kränkning av någons personliga integritet. Det som sålunda tillfaller staten bör få disponeras av tillsynsmyndigheten för bestridande av dess verksamhet med obeställbara försändelser.

Egendom som inte säljs och som inte utgörs skall förstöras.

av pengar

11 § Ett belopp som betalats in till ett postbefordringsföretag för befordran och som företaget varken kan förmedla till mottagaren eller återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes.

Paragrafen, som i sak överensstämmer med 8§ i 1990 års lag, reglerar vad som skall ske med obeställbara postanvisningar.

12 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger inte rätt till ersättning från den som befordrat brevet, om inte annat har avtalats mellan honom och avsändaren. I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket gäller 5 och 27-42 §§ lagen 1974610 om inrikes vägtransport i tillämpliga delar.

214 SOU 19939

Försg stycket innehåller en bestämmelse om postoperatörers ansvar när ett brev har gått förlorat, skadats eller blivit försenat. Bestämmelsen anknyter till vad som f.n. gäller enligt Postverkets kungörelse 1966120 angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel. Principen i första stycket är att postoperatören inte är skyldig att utge någon ersättning. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 14.4. Det står emellertid varje postoperatör fritt att avtala med sina kunder om att ersättning skall utgå när ett brev har kommit bort, skadats eller försenats. Det får förutsättas att det kommer att finnas sådana avtal beträffande vissa typer av brev. Andra stycket handlar om postoperatörers ansvar gentemot kunderna när det är fråga om paketbefordran. På den punkten hänvisas till reglerna om fraktförares ansvarighet m.m. i lagen 1974610 om inrikes vägtransport. Dessa regler gäller i tillämpliga delar i förhållandet mellan postoperatören och kunden oavsett vilket transportmedel som faktiskt anlitats av postoperatören. Liksom när det annars är fråga om transporter som omfattas av lagen om inrikes vägtransport kan avtal träffas om avvikelse från lagens regler. Det får också förutsättas att paketbefordran som sker inom ramen för postverksamhet i stor utsträckning kommer att regleras av Standardavtal jfr avsnitt 14.4. Bestämmelserna i lagen om inrikes vägtransport tar emellertid över, om de är fördelaktigare för avsändaren och mottagaren av ett paket än ett ingånget avtal. Detta framgår av hänvisningen till 5 § i den angivna lagen.

13 § Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelsemed 4 § utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Som har framhållits i avsnitt 10.2 bör tillsynsmyndighetens verksamhet i första hand inrikta sig på sådan postverksamhet som avser brevbefordran. Vad som avses härmed framgår av 3 Enligt i förevarande paragraf skall tillsynsmyndigheten övervaka att brevbefordran sker i överensstämmelsemed

SOU 19939 215

4 dvs. under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. I mata stycket uppdras åt tillsynsmyndigheten att också utöva tillsyn över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd av postlagen. Sådana föreskrifter kan meddelas bl.a. med stöd av 16, 17 och 19 §§.

14 § Tillsynsmyndigheten har rått att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksamhet som avser brevbefordran. Tillsynsmyndigheten har också rått till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs.

I paragrafen ges tillsynsmyndigheten vissa befogenheter som är nödvändiga för att en effektiv tillsyn skall kunna utövas. Det är här bara fråga om tillsyn över sådan postverksamhet som avser brevbefordran.

15 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4 § eller av föreskrifter som har meddelatsmed stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite.

Paragrafen anger vilka sanktioner som får användas tillsynsmynav digheten. Hithörande frågor har diskuterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 19. Tillsynsmyndigheten får själv bestämma när ett föreläggande skall förenas med vite. Det torde ofta vara naturligt att, innan ett vitesföreläggande tillgrips, pröva möjligheten att använda föreläggande utan vite. I fråga om vitesföreläggande gäller lagen 1985206 viten. om Samma lag är också tillämplig när det blir aktuellt att döma ut ett vite.

16 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om befordran av postförsändelser under kriser och krig.

216 SOU 19939

Paragrafen behandlar frågan om meddelande av föreskrifter beträffande postbefordran under kriser och krig. Vilka föreskrifter som behövs har diskuterats i avsnitt 17.

17 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till Sveriges åtagandenenligt internationella konventioner på postområdet. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyncigheten får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av företag som bedriver postverksamhet för deltagande i det internationella postsamarbetet.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som rör internationell postverksamhet. Hithörande frågor har behandlats i avsnitt 18.2.

18 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostkonventionen får användasendast frimärken som har getts ut av den som enligt 17 § andra stycket har erkänts för deltagandei det internationella possamarbetet.

I paragrafen anges vilka frimärken som får användas i sådan internationell posttrañk som äger rum inom ramen för UPU-konventionen. Det får bara vara fråga om frimärken som har getts ut av den som har erkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet. Det torde i praktiken bli det statliga postbolaget. I sådan internationell posttrafrk som sker utanför UPU-konventionens ram får vilka frimärken som helst användas. Detsamma gäller den inrikes posttrafiken.

l9 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva i vad mån och på vilket sätt postförsändelser skall utvisa vcm som har befordrat dem.

Paragrafen behandlar frågan om individuella portobetaltbeteckningar. Denna fråga har diskuterats utförligt i avsnitt 13.2.5.

20 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyntigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev att betala avgift för finansieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Avgift påförs av tillsynsmyndigheten.

SOU 19939 217

Paragrafen ger möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett avgiftssystem för bekostande av tillsynsmyndighetens verksamhet. Det är endast sådana postoperatörer som sysslar med brevbefordran som kan förpliktas betala avgift. I enlighet med vad utredningen har anfört i den allmänna motiveringen avsnitt 20.1 finns det skäl att införa avgifter för att täcka kostnaderna dels för den egentliga tillsynsverksamheten, dels för tillsynsmyndighetens hantering obeställbara brevförsändelser. av En motsvarighet till den nu behandlade paragrafen har för teleområdets vidkommande föreslagits av telelagsutredningen i betänkandet SOU 199270.

21 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.

Valet av länsrätten som överklagandeinstans är i linje med vad som föreslagits av domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991106. De beslut av tillsynsmyndigheten som kan överklagas är bl.a. beslut om föreläggande enligt 15 § och beslut om påförande avgift av enligt 20

22 § Den som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning till postverksamhet har tagit befattning med brev befordrats i verksamheten får som inte obehörigen röja vad handärigenom har fått veta. Tystnadsplikten gäller såväl brevets innehåll som avsändarensoch mottagarens identitet. Den gäller dock inte i förhållande till avsändarenoch mottagaren. Tystnadsplikt gäller även uppgift som angår kvarhållande och beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken. För uppgift om enskilds adressgäller tystnadsplikt endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

Paragrafen handlar om tystnadsplikt för den som är anställd i företag som sysslar med brevbefordran eller som har en liknande anknytning till ett sådant företag. Paragrafens bestämmelser överensstämmer i stor utsträckning med vad som f.n. föreskrivs beträffande Postverkets personal i 9 kap 8 § sekretesslagen. Till skillnad mot sekretesslagens

218 SOU 19939

bestämmelser gäller emellertid tystnadsplikten enligt förevarande paragraf bara uppgifter beträffande brev. Någon motsvarande tystnadsplikt i fråga om paket har inte förts in i postlagsförslaget. Det har i stället överlämnats åt parterna att, i den mån det är päkallat, träffa avtal om tystnadsplikt på paketbefordringsområdet.

23 § Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt som föreskrivs i denna lag finns bestämmelser brottsbalken. i

De bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt som det hänvisas till finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelsernai 5-11 §§ skall tillämpas även försändelser som har varit obeställbara enligt lagen 1990291 om obeställbara postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet av denna lag.

Avsikten är att Postverkets bolagisering skall vara genomförd den 1 januari 1994. Samma dag har valts för ikraftträdandet postlagen. av

De bestämmelser som f.n. finns i lagen 1990291 obeställbara om försändelser ersätts av 5-11 §§ i postlagen. Enligt en särskild övergångsbestämmelse gäller reglerna i postlagen även beträffande sådana postförsändelser som har blivit obeställbara enligt 1990 års lag och som fortfarande är obeställbara vid postlagens ikraftträdande, dvs. då inte har hunnit skickas till avsändaren eller mottagaren eller blivit avhämtade e.d. Det är att märka att övergångsbestämmelsen är tillämplig även på paket, som till skillnad från postlagens regler om obeställbara försändelser omfattas av 1990 års lag.

SOU 19939 219

23.2 Förslaget till lag i om ändring tryck-

frihetsförordningen

Postverkets bolagisering föranleder ändring i 6 kap. 4 en

23.3 Förslaget till lag i om ändring sekretesslagen

Genom en ändring i 9 kap. 8 § första stycket införs absolut sekretess för uppgift hos tillsynsmyndigheten som angår särskild postförsändelse. Detta hänger framför allt samman med att tillsynsmyndigheten övertar ansvaret för hanteringen obeställbara brevförsändelser. av Sekretessen gäller dels postförsändelsens innehåll, dels avsändarens och mottagarens identitet. Sekretessen skall dock inte gälla i förhållande till avsändaren och mottagaren, om inte sekretessen följer av någon annan bestämmelse. Sekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket kommer i första hand att gälla brev. Det är i princip bara den postförsändelse typen av som omfattas av postlagens regler om obeställbara försändelser. Det kan dock inte uteslutas att tillsynsmyndigheten även kommer att ta befattning med paket. Sålunda skall enligt övergångsbestämmelsema till postlagen obeställbara paket vid lagens ikraftträdande som fortfarande är obeställbara behandlas enligt de reglerna. Sekrenya tessbestämmelsen gäller därför för uppgifter angår såväl brev som som paket. I 9 kap. 8 § första stycket tredje meningen stadgas f.n.’om sekretess inom Postverket för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen och bank. Denna bestämmelse måste utgå i och med att Postverket bolagiseras. Utredningen har inte sett sin uppgift som att föreslå en liknande regel är tillämplig i enskild verksamhet. En som sådan regel kan emellertid införas i samband med översynen av Postgirots verksamhet. I tredje styckets sista mening sägs f.n. att sekretess hos Postverket för uppgift om enskilds adress gäller endast det kan antas att om röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Någon motsvarande bestämmelse har inte ansetts böra gälla i tillsynsmyndighetens verksamhet. Detta medför att uppgift hos tillsynsmyndigheten enskilds adress i den om -

220 SGU 19939

mån den inte omfattas av den absoluta sekretessen i först stycket enligt tredje stycket första meningen är sekretessbelagd, on det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. När det gäller det internationella samarbetet kan det finnas anledning att sekretessbelägga uppgifter som angår Sveriges förbindelser med annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgifter av det angivna slaget, om det ka antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet uppgiften röjs. Behovet av sekretesskydd hos tillsynsmynom digheten på detta område är därmed tillgodosett. Utredningen har i det föregående föreslagit att Postverkets funktionsansvar för totalförsvarets behov av postbefordran skall övertas av tillsynsmyndigheten. När det gäller totalförsvzrsområdet finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2 § sekretessligen. Där stadgas att sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kai antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Som framgår av den allmänna motiveringen är avsikten att det statliga postbolaget skall handha del uppgifter som innefattar en myndighetsutövning. Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet bör vara tillämpliga på dessa delar av postbolagets verksamhet. Det gäller bolagets medverkan vid val och folkomröstningar och vidare bolagets hantering av särskild postdelgivning, tullkontroll, verksamhet som avser totalförsvaret samt identitetsprövning i samband med undertecknande av körlortsunderlag. Offentlighetsprincipens utvidgning föranleder ett tillägg till bilagan till sekretesslagen.

23.4 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

Ändringen i 9 kap. 2 § är föranledd Postverkets bolagisering.

av

SOU 19939 221

23.5 Förslaget till lag ändring i lagen straff

om om

för varusmuggling

Ändringarna stämmer överens med vad varusmugglingsutredningen

föreslagit i betänkandet SOU 199184 och innebär att postpersonal inte längre åläggs att medverka i kontrollen av varor enligt varusmugglingslagen. Som framgår av den allmänna motiveringen har ändringarna dock inte någon större praktisk betydelse, eftersom postpersonal även fortsättningsvis kommer att medverka enligt tullagens bestämmelser vid tullkontrollen av varor som förs in i landet som postförsändelser.

23.6 Förslaget till lag ändring i delgivningslagen

om

Det statliga postbolaget skall enligt utredningens förslag medverka vid särskild postdelgivning på samma sätt som Postverket. En ändring av 3 § andra stycket och 24 § andra stycket delgivningslagen föreslås därför.

Ändringar har också gjorts i 3 § första och tredje styckena, i 3 §

a första stycket och i 19 § första och tredje styckena, där ordet posten förekommer. Det är tänkbart att, när Postverket bolagiseras, det rent formellt kommer att bildas flera aktiebolag. I delgivningslagen kan då behöva anges vilket av bolagen som skall medverka vid särskild postdelgivnmg.

23.7 Förslaget till lag ändring i vallagen

om

Ändringarna i vallagen innebär att det statliga postbolaget övertar

uppdraget att medverka vid poströstning. På samma sätt som när det gäller delgivningslagen kan namnet på just det aktiebolag som skall medverka vid poströstning behöva anges i vallagen.

222 SOU 19939

23.8 Förslaget till lag ändring i lagen kyrko-

om om

fullmäktigval, m.m.

Ändringarna innebär, liksom när det gäller vallagen, att det statliga

postbolaget övertar Postverkets uppgifter i samband med poströstning.

23.9 Förslaget till lag ändring i datalagen

om

Enligt 27 § andra stycket har regeringen möjlighet att föreskriva att uppgifter om adresser hämtas till SPAR från Postverket. Bestämmelsen bör upphävas i samband med Postverkets bolagisering.

23.10 Förslaget till lag ändring i lagen krimi-

om om nalvård i anstalt

Bestämmelsen i 25 § andra stycket, som innebär att brev från en intagen till Postverket får granskas, behövs inte efter Postverkets bolagisering.

23.11 Förslaget till lag ändring i lagen inrikes

om om

vägtransport

Enligt den nuvarande lydelsen av 2 § första stycket undantas postbefordran från lagens tillämpningsområde. Det finns inte skäl att ha kvar detta undantag efter Postverkets bolagisering. Undantaget bör därför utgå.

Ändringen innebär till början att vägtransportlagen blir tillämp-

en lig i förhållandet mellan postoperatörer och fraktförare. När det gäller förhållandet mellan postoperatörerna och postkunderna finns bestämmelser i 12 § förslaget till postlag. l fråga om paketbefordran sägs att 5 och 27 42 §§ vägtransportlagen gäller i tillämpliga delar. - Dessa paragrafer är tillämpliga oavsett vilket befordringssätt som i praktiken används av postoperatören.

SOU 19939 223

23.12 Förslaget till lag ändring i lagen med

om

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,

transporter och kommunikationer

I postlagen har tagits in vissa bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter angående postbefordran. Det saknas anledning att dessutom ha ett generellt bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter på postbefordringsområdet. Bestämmelsen härom i 1 § i den rubricerade lagen bör därför utgå.

23.13 Förslaget till lag ändring i lagen be-

om om

handlingen av häktade och anhållna m.fl.

I 9 § har gjorts en ändring motsvarande den i 25 § lagen om kriminalvård i anstalt.

23.14 Förslaget till lag ändring i körkortslagen

om

I 32 § har ett stycke lagts till där det anges att regeringen får överlämna till det statliga postbolaget att utföra identitetsprövning i samband med undertecknande av körkortsunderlag. Bestämmelsen erfordras eftersom uppgiften för det statliga postbolaget innefattar myndighetsutövning.

23.15 Förslaget till lag ändring i folkomröst-

om

ningslagen

Ändringarna innebär att det statliga postbolaget övertar Postverkets

nuvarande uppgifter.

23.16 Förslaget till lag

om ändring i järnvägstrañk-

lagen

I l kap. l § järnvägstrañklagen har gjorts en ändring motsvarande den i 2 § vägtransportlagen.

224 SOU 19939

23.17 Förslaget till lag om ändring i tullagen

Ändringarna innebär att det statliga postbolaget får överta de

uppgifter enligt tullagen som Postverkets personal sköter för närvaran-

de. Ändringarna gäller både tullkontroll enligt 73 § och tullskyldighet

enligt 80

Bilaga 1 sou 19939 225 a

Kommittédirektiv

gg

Dir. 199238

Behov av lagstiftning på postområdet

Dir. 199238

Beslut vid regeringssammanträde 1992-03-26

Chefen för Kommunikationsdepartementet, statsrådet Odell, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs vid en ändrad konkurrenssituation på postområdet. Utredaren skall också föreslå den författningsreglering som behövs för att föra över Postverkets myndighetsuppgifter till någon annan myndighet eller till ett bolag. Uppdraget bör vara slutfört senast den 15 december 1992.

Bakgrund

Allmänt

Postverkets huvuduppgift är att dagligen och rikstäckande upprätthålla brev- och paketbefordran samt annan postservice, främst betalnings- och kassaservice, till i princip enhetliga priser. Verket har också ålagts ett socialt ansvar för bl.a. befordran och utdelning av tidningar, befordran av blind-

skriftsförsändelser och viss service till handikappade. Regeringen har i årets

budgetproposition 199l92100 bil.7 närmare utvecklat vilka regionala och sociala mål som bör gälla inom postområdet. Inom regeringskansliet pågår en översyn av förutsättningarna och for-

merna för Postverkets verksamhet se prop. 19909187, Näringspolitik för

tillväxt. Regeringens slutsatser av det hittillsvarande utredningsarbetet har redovisats av mig i årets budgetproposition. De innebär bl.a. följande. Postverkets ensamrätt till brevbefordran bör avskaffas i samband med lagstiften ning som bl.a. ger staten förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på postområdet så att gällande regionalpolitiska och sociala mål kan

226 SOU 19939 uppfyllas. En ytterligare slutsats är att Postverket bör ombildas till aktiebolag.

Nuvarande ordning

Postområdet är reglerat i förhållandevis liten utsträckning. Någon särskild lagstiftning som reglerar utövande postverksamhet förekommer inte. av Den reglering som finns är väsentligen offentligrättslig och utgörs främst av förordningar och särskilda regeringsbeslut som styr Postverkets verksamhet. De viktigaste bestämmelserna finns i förordningen 198879 med instruktion för postverket, kungörelsen 1947175 angående postverkets ensamrätt till brcvbefordran lagen 1990291 obeställbara försändelser och m.m., om postverkets kungörelse 1966120 angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel. Postverkets uppgifter inom totalförsvaret regleras i verkets instruktion, i förordningen 1986294 ledning och samordning om inom totalförsvarets civila del och i kungörelsen 195151 om postbehandling under beredskapstid och krig. Beträffande postgirot finns bestämmelser i bl.a. 2 § bankrörelselagen 1987617 och förordningen 1974591 skylom dighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot. Därutöver finns vissa författningar av betydelse för postverkets verksamhet postområdet. Jag tänker då närmast reglerna i sekretesslagen 1980100, särskilt 9 kap. 8 § om postsekretess, 4 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken om brytande av posthemlighet och intrång i förvar, bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag brev och andra försändelser finns av som hos postverket, reglerna i delgivningslagen 1970428 om särskild postdelgivning, reglerna i vallagen 1972620 om röstning postkontor samt bestämmelserna i tullagen 19871065 och tullförordningen 19871114 om Postverkets medverkan i Tullverkets kontrollverksamhet. Nämnas kan även bestämmelserna om posttjänstcmans befogenheter i lagen 1960418 om straff för varusmuggling. Sverige är anslutet till Världspostföreningen Universal Postal Union, UPU och de internationella postförbindelserna regleras iväsentlig utsträckning genom den till UPU knutna Världspostkonventionen Universal

Postal

Convention, UPC, som är obligatorisk för alla medlemsländer. Inom ramen för UPU har Sverige också anslutit sig till fördrag om postpaket Postal Parcels Agreement, postanvisningar och postresekreditiv Money Orders Agreement, postgirorörelsen Giro Agreement, postförskottsrörelsen Cashon-Delivery Agreement samt till konventionen och övriga fördrag hörande expeditionsreglementcn. Avtalen inom UPU är mellanstatliga. För Sveriges del ingås dessaavtal av regeringen. Avtalen med expeditionsreglementen ingås av postverket. Un-

3 SOU 19939 227 der senare tid har UPUs framtida roll och struktur diskuterats mot bakgrund av förändringarna i världsekonomin och den snabba tekniska utvecklingen. Utöver UPU finns avtal om Nordiska postföreningen och om det Europeiska post- och teleorganet CEPT the European Conference of Postal and Telecommunications Administrations. Nordiska postföreningen är ett samarbetsorgan mellan de nordiska postförvaltningarna som innefattar överenskommelser om bl.a. befordringsavgifter för brevförsändelser och om transitoch terminalavgifter. Inom CEPT pågår för närvarande en uppdelning i skilda organ för operatörsfrågor och regleringsfrågor. Inom postområdet har kommittén för den europeiska regleringen av postväsendet CERP the Committee for European Regulation of Posts nyligen bildats och en ny postoperatörsorganisation under arbetsnamnet EUROPOST the European Postal Operators Association är under bildande.

Vissa utredningar och förslag

Utredningen om översyn av formerna för postverkets och televerkets kundvillkor TPK K 198902 avgav i december 1990 betänkandet SOU 1990100 Avtalsvillkor eller föreskrifter, En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. Utredningens förslag innebär för Postverkets del att dess kundvillkor skall ha formen av privaträttsliga avtalsvillkor i stället för författningsbestämmelser. Förslaget har remissbehandlats. Tulldatalagstiftningsutredningen Fi 198811 fick genom tilläggsdirektiv dir. 199032 i maj 1990 uppdraget att bl.a. göra en översyn av tullmyndigheternas rätt att öppna brev och andra förtroliga försändelser för tullkontroll. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under mars eller april 1992. Regeringen har den 19 mars 1992 givit Riksrevisionsverket i uppdrag att bl.a. utforlämna förslag till hur det statliga betalningssystemet skall vara mat. Bakgrunden finns redovisad i årets fmansplan prop. 199192100 bi1.1. Inriktningen är att uppdraget skall redovisas senast den 30 september 1992. . Datastraffrättsutredningen Ju 198904 har i uppdrag dir. 198954 att överväga straff- och processrättsliga frågor med anknytning till data- och teleteknikens utveckling. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1992. Vallagsutredningen Ju 199102 har i uppdrag att göra en teknisk och administrativ översyn av vallagen. Utredningsarbetet skall vara avslutat före den 1 juli 1993.

228 SOU 19939 4

snabba tekniska utvecklingen och ökad konkurrens skapar nya behov Den en

verksamhet huvudsakligen inom de fem affärsområdena Postverket driver Brev, Posten Lättgods, Posten Bank och Kassa, PostGirot och Posten Posten Utrikes inom flertal särskilda resultatenheter såsom Posten Finans, samt ett Posten Frimärken, Postens Adressregister och Postfastigheter. Hårutöver bedrivs verksamhet i Postbolagen AB med tillhörande dotterbolag. Postbo-

lagen AB ägs helt av Postverket. Postverkets roll statlig myndighet har alltmer kommit i skymundan. som Verksamheten skiljer sig inte i någon större utsträckning från verksamhet företag. All verksamhet, bortsett från den som berörs som drivs av privata Postverkets ensamrätt till brevbefordran och i viss utsträckning postgirots av verksamhet, bedrivs konkurrensutsatta marknader utan särskilda be-

gränsningar för någon. Konkurrensen på dessa marknader har skärpts och förändringstakten ökar. Detta har sin förklaring bl.a. i att den snabba tekniska utvecklingen förutsättningar för konkurrerande media att överföra meddelanden och gett information. Jag tänker här bl.a. telefaxtekniken och de ökade annan möjligheterna till datakommunikation. Även på postverkets traditionella affärsområden har konkurrensen ökat t.ex. budserviee och elektronisk genom postservice det databaserade sättet att ta emot, sortera och distrisenaste buera skrivna meddelanden. Inte bara den snabba tekniska utvecklingen utan även den pågående internationella liberaliseringen postmarknaderna kan förväntas medföra förav Sålunda kommer förverkligande ändringar och en ökad konkurrens. ett av riktlinjerna i förslaget till den Grönbok för postområdet, som nu är under utarbetande inom EG, att innebära väsentlig avreglering av den internaen tionella postbefordringen inom Europa. Detta kan möjlighet för världsge omspännande kurirföretag Federal Express och UPS Universal Parcel som Service överta den lönsamma volymen det svenska postverkets interatt av nationella postbefordran. Enligt fastlagda och föreslagna regionalpolitiska och sociala mål inom postområdet skall det allmänna till att viss postservice finns även där den se inte är lönsam. Vid ett avskaffande brevmonopolet och postgirots konav kurrensfördelar blir därför konkurrensförutsättningarna ändå inte likvärdiga. På konkurrensutsatt marknad måste villkoren givetvis vara lika för en alla. Det regionalpolitiska och sociala ansvar som har beslutats av riksdagen och inte kan ligga inom för affärsmässiga överväganden som anses ramen och år ekonomiskt betungande bör därför fördelas rättvist mellan markna-

dens alla aktörer.

SOU 19939 229 Integritetsskydd

Ett meddelande som befordras postverket postförsändelse har i av som dag ett lagreglerat skydd främst genom bestämmelserna i 4 kap. 8 § brottsbalken och 9 kap. 8 § sekretesslagen 1980100. Bestämmelserna i sekretesslagen innefattar också sekretess för uppgifter om enskildas adresser och förbindelser med postgirorörelsen eller bank. Bestämmelserna gäller inte meddelanden som befordras av annan än Postverket eller för sådana uppgifter som förekommer hos en enskild postoperatör. Med hänsyn till den förväntade utvecklingen är det nödvändigt med en reglering som ger alla ett tillfredsställande integritetsskydd oavsett vilken posloperatör som anlitas.

Totalförsvarets behov under kriser och krig i

Totalförsvarets behov av postbefordran regleras i skilda författningar. Inom totalförsvaret har Postverket vissa uppgifter av myndighetskaraktär. Med hänsyn till att frågan om Postverkets myndighetsutövning bör ges en övergripande lösning bör även denna fråga tas upp till särskild översyn. Den framtida fältposttjänsten är i detta sammanhang särskild betydelse. av Mycket talar för att ett framtida statligt postbolag och andra enskilda postoperatörer bör åläggas en skyldighet att medverka för att tillgodose totalförsvarets särskilda behov inom postområdet.

Frimärken

Utgivning och försäljning av frimärken sker idag inom ramen för postverkets huvuduppgift att driva poströrelse. Det finns skäl att överväga om inte staten bör förbehållas ensamrätt till frimärksutgivningen eller att i vart fall införa reglering med krav på tillen stånd för sådan utgivning.

Utredningsuppdraget

Min slutsats av det redovisade är att det behövs föreskrifter i lag nya postområdet. Jag föreslår därför att en särskild utredare får i uppdrag att utarbeta förslag till en postlag och de övriga författningsändringar kan behövas. som Utredaren skall också lägga fram förslag innebörd att Postverkets av myndighetsutövning så långt det är praktiskt möjligt flyttas över till någon annan myndighet.

230 SOU 19939 Jag skall i det följande ange några ytterligare utgångspunkter och riktlinjer för arbetet samt belysa några frågor som kräver närmare överväganden.

Utredningsuppdragets närmare inriktning

Myndighetsutövning Utredarens förslag bör innebära att all myndighetsutövning som inte av praktiska skäl bör överlämnas till ett blivande statligt postbolag skall skiljas från Postverket. Myndighetsfunktioner som bör kunna överlämnas till ett blivande statligt postbolag är bl.a. arbetet med särskild postdelgivning och röstning på postkontor. Oavsett hur man betraktar postverkets roll som signatär det i internationella arbetet menar jag att den uppgiften under alla förhållanden bör föras över till någon annan myndighet. Det bör vidare finnas möjlighet för en myndighet att ge enskilda operatörer en sådan formell status som behövs för att de skall kunna delta i det internationella samarbetet. Utredaren bör i detta sammanhang också överväga var de olika myndighetsfunktionerna inom postsektorn skall förläggas. Jag vill här anmärka att det arbete som krävs för den organisatoriska uppbyggnaden av myndighetsfunktionerna inom postsektorn kommer att utföras i annat sammanhang.

En postlag

En utgångspunkt är att staten genom en postlag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten postområdet så att gällande regionalpolitiska och sociala mål kan uppfyllas. En postlag skall ge förutsättningar för konkurrensneutralitet och likabehandling. Regleringen bör inte göras för detaljerad så att den inverkar negativt en ändamålsenlig konkurrens. Det finns skäl som talar för att ett nytt regelsystem bör innefatta krav på tillstånd för den som skall bedriva postverksamhet. I lag kan då anges de allmänna förutsättningarna för beviljande av tillstånd, giltighetstid för tillstånden och förutsättningar för återkallelse av dessa. En tillstånds- och tillsynsmyndighet bör ges bemyndigande att uppställa närmare villkor för tillståndet. Samma myndighet bör även utöva tillsyn över att uppställda regler och villkor följs. Viktiga frågor för utredaren att överväga i detta sammanhang är vem som skall ansessom postoperatör och om krav tillstånd bör införas för alla postoperatörer. Frågan om vilka förutsättningar och villkor som bör uppställas for operatörer intar en central plats. Det kan gälla skyldigheter att upprätthålla vissa prisstrukturcr, att delta i kostnaderna för olika samhällsuppdrag t.ex. postbefordran för totalförsvaret och befordran av blindskriftsförsändelser och

7 SOU 1 993 9 23 1 att tillhandahålla postservice till alla likartade villkor, även där det inte är lönsamt. Jag kan tänka mig att kraven kan variera beroende verksamhetens omfattning. Andra frågor som bör behandlas sammanhänger i stor utsträckning med den praktiska posthanteringen. Jag tänker då bl.a. hanteringen av adresoch postnummer, brevlådor samt obeställbara försändelser. Dessa frågor ser bör ges en generell lösning. Vidare skall utredaren överväga ett betalningssystem för finansiering av statens kostnader för att utöva myndighet postområdet och som bidrag till finansieringen av kostnaderna för olika samhällsuppdrag. I detta sammanhang bör utredaren även överväga vilket sätt och ivilken utsträckning ett tillstånds- och finansieringssystem kan kombineras med statlig upphandling av samhällsuppdrag och från allmän synpunkt önskvärd, men olönsam postservice.

Överklagande beslut av En särskild fråga som utredaren bör överväga är hur beslut om tillstånd att bedriva postverksamhet och beslut om återkallelse av sådana tillstånd skall kunna överklagas. För att Sverige skall fullgöra sina åligganden enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kan det ifrågasättas om inte sådana beslut borde kunna få överklagas till domstol. Genom att lagen 1988205 om rättsprövning av förvaltningsbeslut är tillämplig denna typ av beslut torde en reglering med rätt att överklaga till regeringen för närvarande inte stå i konflikt med konventionen. I propositionen om Europakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige prop. 19878869 s. 18 förordade dock den dåvarande justitieministern en fortsatt översyn av aktuella författningar med målsättningen att noga undersöka ivad mån det år ändamålsenligt att låta domstolsprövning ersätta överklagande i administrativ ordning. Genom en lagändring SFS 19911825, som trädde ikraft den 1 januari 1992, har föreskrivits bl.a. att rättsprövningslagen skall tillämpas på beslut som

meddelas fram till utgången av år 1994 se prop. 199091176 s. 7 ff. Det bör

i detta sammanhang även nämnas att regeringen nyligen tillsatt en kommitté Ju 199201 som har i uppdrag att bl.a. ta ställning till om den svenska domstolskontrollen bör utvidgas så att en generell möjlighet till domstolsprövning införs. Utredaren bör vid utarbetande av förslag i fråga om Överklagande av beslut beakta de resursmässiga konsekvenserna för domstolsvâsendet.

8 232 SOU 19939 Ytterligare frågor för översyn

Med de utgångspunkter som jag har angett i det föregående skall utredaren även se över den nuvarande ordningen avseende totalförsvarets behov av postbefordran under kriser och i krig, frågan om integritetsskydd i postverksamhet och frågan om utgivning av frimärken. Utredaren bör lämna de förslag till lagändringar eller andra åtgärder som behövs. Utredaren bör även se över om de åtaganden Sverige gjort genom skilda internationella konventioner postområdet kräver lagstifzning.

Problem utanför det egentliga uppdraget

Om utredaren under sitt arbete uppmärksammar problem som ligger utanför det egentliga uppdraget så bör han vara oförhindrad att lämna förslag till lösningar även av dessa.

Utredningsuppdragets genomförande

Samråd m.m. I frågor som rör postsekretess i samband med tullkontrdl bör utredaren beakta Tulldatalagstiftningsutredningens kommande betänkande. Utredaren bör samråda med Riksrevisionsverket i frågor som angår postgirot. I fråga om totalförsvarets behov av postbefordran under kriser och i krig bör utredaren samråda med Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap och andra berörda myndigheter inom totalförsvaret. I fråga om integritetsskydd i postverksamhet bör utredaren beakta Datastraffrättsutredningens kommande förslag. I frågor med anknytning till vallagen bör utredaren samråia med Vallagsutredningen. Utredaren bör beakta Tele- och postkundsutredningens ñrslag i dess betänkande SOU 1990100 Avtalsvillkor eller föreskrifter.

Övrigt uppdraget om Jag vill erinra om regeringens direktiv till samtliga komnittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dr. 19845 samt angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverlsamheten dir. 198843. Erfarenheter från andra länder när det gäller lagstiftning på postområdet bör tas till vara. Utredningsuppdraget bör bedrivas skyndsamt och vara slttfört senast den

SOU 19939 233 9

15 dccember 1992. I den utsträckning särskilda omständigheter gör det nödvändigt med skyndsamma lagändringar eller andra åtgärder bör sådana förslag presenteras för sig. Detta gäller särskilt sådan lagstiftning som år nödvändig vid en bolagisering av Postverket. Jag har samrått med cheferna för Justitie-, Försvars-, Finans-, Näringsoch Civildepartementen i de frågor som faller inom dessa departements ansvarsområden.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen en - 1976119 med uppdrag att föreslå den lagstiftning och den ändrade regle- ring i övrigt som behövs vid en ändrad konkurrenssituation på postområdet, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag, A2. Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Kommunikationsdepartementet

SOU 19939 235

Bilaga 2

Postverkets historia m.m.

1 Postverket grundas

De första reguljära postförbindelserna i Europa anordnades i början av 1500-talet. Postverk inrättades i många länder under 1600-talet. Svenska Postverkets grundläggande urkund är förordningen om post-bådhen, utfärdad den 20 februari 1636 under drottning Kristinas förmyndarregering. Redan ca 20 år tidigare hade planerna på att bilda ett organiserat postväsende i Sverige börjat ta form. Följande rader är hämtade ur ett förslag till förordning om gästning och skjutsfárder utarsom betades år 1624 Gângande poster och bud skola över hela riket hållas, vilka dagligen postera till fots landsstråten åter och fram, bärandes så, våra och våra officerares brev till och från och vårt oss hov, såsom ock alla privatpersoners, vare sig av vad stånd de äro. I samma förslag fanns även tankar på ett enhetsporto. För 2 öre skulle man få skicka ett brev oavsett vad det vägde och hur-långt det . skulle färdas. i

För 4 öre skulle man få skicka gett knippe brev.,

Förslaget kom emellertid okänd anledning aldrig att genomföras. av - berodde , Att man ville inrätta ett postverk således på behovet att till stånd en god befordringskedja av meddelanden. Det dessutom var nödvändigt att komma tillrätta med det ökade problemet med våldgästning. Den växande förvaltningsapparaten krävde ett allt större antal kurirer vilka ansågs ha rätt till fri skjuts och fritt härbärge av bönderna. Detta utnyttjades emellertid även andra resande av som falskeligen uppgav att de var stadda i kungens ärenden och krävde fri skjuts och härbärge trots Magnus Ladulås förbud mot våldgästning. En organisation för regelbunden befordran i förväg vidtalade genom bud skulle medverka till att våldgästningen upphörde. Genom 1636 års reform skapades förutsättningar för ett fungerande postväsende och för att våldgästning skulle upphöra.

236 SOU 19939

Ansvarig för reformen blev den av Axel Oxenstierna till Sverige kallade Andreas Wechel. Denne hade efter slaget vid Breienfelt byggt upp ett postverk i Leipzig som t.0.m. slagit ut den i Europa härskande postinrättningen Thurn und Taxis. Wechel fick fullmikt att vara postmästare när förordningen 1636 utfärdades. Samtidig fick Oluff Jönsson i uppdrag att resa runt i riket och tillsätta postförvaltare och postbönder. Edsvurna bönder på två eller högst tre mils avstånd från varandra skulle utses. De borde kunna läsa och skriva och de skulle ha två till tre drängar till hjälp. Två timmar per mil hade postdrängarna sig. Om de tog längre tid på sig riskerade deras husbonde att straffa; med avsättning och åtta dagars fängelse på vatten och bröd. Postdrärgama skulle löpa den kortaste vägen och använda kända genvägar När drängen närmade sig nästa postbonde skulle han blåsa i sitt horn och en av bondens drängar skulle omedelbart vara beredd att ta över postsäcken och löpa de två till tre milen till nästa postbonde. On två drängar möttes skulle de byta säckar och vända tillbaka sammz väg. I varje stad utsågs en edsvuren person till postmästare. Till hans uppgifter hörde att öppna postsäcken och att ur denna ta de brer som skulle till adressater inom hans område. Efterhand reglerades postgången av nya förordningar. År 1646 utgavs en ny version av förordningen om post-bådhen rubrcerad Kungl.Majts ordinantie över postväsendet här i Sverige och Halland. Halland hade i freden i Brömsebro tillerkänts Sverge på 30 år. År 1682 bestämdes postdrängarna skulle tillryggalägga mil att m på en och en kvarts timme. I en kunglig förordning år 1718 gjordes en genomgripande fcränd-

ring postväsendet. I förordningen påbjöds att post- och skjitsvä-

av sendena skulle slås samman. Alla gästgivargårdar skulle bli pothåll. De delades in i tre olika grupper kallade ombyten, skiftei och landsskiften. Det utfärdades detaljerade bestämmelser on organisationen. Man planerade ett omfattande nät med regelbunden och snabb befordran. Dessvärre fanns det inte resurser för ett genomförande, vare sig vad gällde vagnar, hästar eller folk.

SOU 19939 237

2 Nätet växer

Vid Postverkets tillkomst inrättades det ett trettiotal postkontor och antalet ökade efterhand så att det år 1688 fanns 78 st. Detta innebar att nästan varje stad inom det egentliga Sverige hade ett postkontor. Under 1700-talet ökade antalet postkontor med endast ett 20-tal. Redan före tillkomsten av 1842 års folkskolestadga hade skolor på många håll inrättats. Därigenom ökade läs- och skrivkunnigheten. Den begynnande industrialiseringen bidrog även till behovet fler av postlinjer och tätare postturer. Vid de nya postlinjerna utsågs inga posthemman. I stället ordnades skjutsningen genom ett anbudsförfarande där hemmansägare utefter de berörda vägarna fick lämna anbud. Om inget anbud inkom som var lägre eller motsvarade gästgivareskjuts skulle istället sådan anlitas. Under första hälften av 1800-talet ökade frekvensen postturer av från en till två per vecka. Vidare gjordes ändringar för att göra postföringen snabbare. Bl.a. beordrades landshövdingarna till att se att postföringsskyldigheten flyttades till hemman låg nära landssom vagen.

3 Sortimentet utökas

Det var inte bara brev som befordrades av Postverket.

3.1 Tidningar

Det var inte bara brev befordrades Postverket. Vårt lands som av första tidning, Ordinari Post Tijdender, ut redan år 1645. Med gavs växlande titlar har den levt vidare, Post- och Inrikes numera som Tidningar. Postverket åtog sig spridningen denna även av men av andra tidningar, av vilka kan nämnas Riksdagstidningen, Medicinsk tidning och Journal för litteraturen och teatern.

238 SOU 19939

3.2 Paket

I 1643 års förordning om brevtaxa angavs att förutom brev kunde man också skicka alla andra småsaker. Paket i den betydelse vi i dag lägger i ordet började befordras i samband med tillkomsten av diligensrörelsen, som blomstrade i mitten av l800-talet. Till en början deltog endast ett begränsat antal postkontor i paketverksamheten men från mitten av 1800-talet deltog samtliga postkontor. Fram t.0.m. år 1872 tillämpade man en zontariff som innebar att avståndet och paketets vikt avgjorde taxeringen. Enhetsportot var fullt genomfört år 1880.

3.3 Korsband

Genom att Postverket tecknat fördrag med några främmande länder kunde man relativt tidigt skicka trycksaker, varuprov och mönster utomlands mot nedsatt porto, till Danmark fr.o.m. är 1847 och till Frankrike fr.o.m. 1854. Inrikes infördes denna möjlighet år 1864 efter Kungl.Majts bemyndigande. Portonedsättningen var betydande. I allmänhet kunde man skicka trycksaker för en fjärdedel av ordinarie porto. Korsband slopades år 1981.

3.4 Lokalbrev

Befordran av lokalbrev i Postverkets regi var inte möjlig förrän brevbäring inrättades. Fram till mitten av 1850-talet fick man själv bege sig till postkontoret för att se efter på uthängda s.k. brevkartor om hade brev att hämta. År 1861 beslöt regeringen i vissa större man att städer skulle brevbärare anställas och avlönas Postverket. År 1864 av fanns det brevbäring i 48 städer. I och med detta gavs förutsättningar för lokalbrevsförmedling. Denna pågick t.0.m. 1951 då även det särskilda lokalbrevsportot avskaffades.

SOU 19939 239

3.5 Rekommenderade brev

Redan år 1704 sägs i en förordning att postmästaren är skyldig att ansvara för brev på vilka ordet rekommenderas antecknats. Rekommendation innebar dock från början inte att Postverket ansvarade för innehållet. Först år 1758 föreskrev överpostdirektören att de rekommenderade breven skulle förtecknas särskilt. När Postverket införde avgift för rekommendation fanns till en början två typer av rekom-

mendation, öppen och sluten. Öppen rekommendation innebar att

avsändaren av postförvaltaren fick ett intyg om innehållet i försändelsen. Avgiften för öppen rekommendation var högre än för sluten.

En särskild assuransavgift tillkom år 1849 för de öppet rekommenderade breven. Denna form av föräkring övergick sedan till vad som kom att kallas assurans.

3.6 Postanvisningar

Att skicka pengar i rekommenderade brev var tungrott och riskabelt. År 1866 infördes postanvisningar i Postverkets sortiment. Då postgirorörelsen skapades år 1925 minskade antalet postanvisningar mycket. Postanvisningar finns emellertid alltjämt kvar.

4 Postmonopolets framväxt

I 1636 års förordning se avsnitt 1.1 sägs inte uttryckligen att

Postverket är ett kronans regale eller statsmonopol. Att detta var avsikten framgår dock tydligt av andemeningen i ett antal författningar från Postverkets första tid. När det år 1660 gjordes försök att inrätta en enskild post förbjöds detta i ett riksrådsprotokoll år. samma I den av kanslikollegium âr 1686 utfärdade postmästarinstruktionen sägs bl.a. att Postverket är räknat bland överhetens regalrättigheter samt att Postverket är Konungens regale. Liknande uttryck förekommer i författningar och resolutioner under 1700-talet. År 1835 utformades postregalet särskilt genom kungörelsen angående de villkor, varunder brev må med ångfartyg, seglande fartyg och diligenser fortskaffas. Denna kungörelse utfärdades eftersom

240 SOU 19939

Kungl.Majt funnit det angeläget att genom lämpliga föreskrifter söka förekomma en minskning i Postverkets inkomster. Den ersattes av en kungörelse år 1860 som omfattade även postbefordran järnväg. Huruvida postmonopolet omfattade även lokalpostföring var inte uttryckligen fastslaget i författningarna. Detta spörsmål blev emellertid föremål för en ingående behandling vid 1888 års riksdag. Konstitutionsutskottet gjorde vid denna riksdag en anmärkning mot regeringens åtgärd att fastställa bolagsordning för Aktiebolaget Stadsposten. Bolaget skulle bl.a. ombesörja distribution av brev och brevkort inom Stockholm. I ett från poststyrelsen infordrat yttrande uttalade styrelsen att det visserligen varit önskvärt att brev och brevkort uteslutits från de försändelser som bolaget skulle befordra. Styrelsen fann emellertid inget hinder föreligga mot sådan befordran eftersom postregalet hittills inte utsträckts till att omfatta även lokalförsändelser. De närmare villkoren för bolagets verksamhet utfärdades i KungLBrev i november 1887 vari bl.a. meddelades föreskrifter för att förhindra förväxling mellan Postverkets och bolagets brevlådor, märken och brevkort. Konstitutionsutskottet gjorde nu gällande att regeringens beslut att tillåta bolaget att befordra brev och brevkort förnärmade statens rätt att verkställa sådan befordran. Vidare menade konstitutionsutskottet att beslutet kunde leda till inskränkning i riksdagens grunclagsenliga rätt att bestämma över postmedlen vilka vore att till bevillning hänföra. Utskottet ansåg det uppenbart att postverkts regale numera blivit utsträckt till befordran av jämväl sådana brev som växlats mellan personer, vilka uppehålla sig i samma stzd, köping eller by, för så vitt nämligen staten på den ifrågavarande platsen vidtagit anstalter för en dylik form av postalisk verksamhet. Efter ett uttalande om Postverkets allmänna uppgifter fortsatte konstitutionsutskottet Men endast om postväsendet skyddas såsom statens uteslutande rätt, kan en dylik utjämning bliva möjlig, och alla delar av ett land tillförsäkras välgärningarna av ett ordnat ;ostväsende. Genom konkurrens från enskilda å de platser, där posavgifterna ymnigt flyta till, minskas emellertid postverkets förmågi att göra uppoffringar för de trakter, vilka den privata företagsamxeten med sina kapital under klok beräkning undflyr. Enligt kamrarnas beslut lades konstitutionsutskottets anmärkning till handlingarna utan vidare uttalande. Med anledning av vad som

SOU 19939 241

förekommit väcktes vid samma riksdag fyra motioner, som resulterade i att riksdagen beslöt avlåta en skrivelse i motionernas syfte. Skrivelsen innehöll bl.a. följande På grund av vad sålunda blivit anfört får riksdagen, som anser det vara av vikt, att stadgandena om statens höghetsrätt över postväsendet omarbetas och utsträckas även till den lokala postbefordringen, anhålla, att Kungl.Majt måtte, så snart det ske kan, vidtaga de åtgärder, som kunna finnas erforderliga för att staten må äga att, utan intrång från annat håll, genom sitt postverk mot avgift verkställa all regelbunden befordran av förseglade eller eljest tillslutna brev samt av brevkort såväl emellan in- och utrikes samt emellan inrikes orter som ock å de särskilda inrikes orter, där statens postverk har anordnat lokal brevbefordran. Riksdagens skrivelse remitterades till generalpoststyrelsen för yttrande. Detta samt förslag till en kungörelse i ämnet inkom och bearbetades av vederbörande departement. Kungl.Majt utfärdade i december 1888 en kungörelse beträffande postverkets rätt i fråga om befordran av brev och brevkort ävensom angående postsändning å järnvägar, med ångfartyg och med diligenser. Omfattningen av Postverkets ensamrätt angavs där i stort sett i överensstämmelse med vad som angetts i riksdagsskrivelsen Statens postverk äger uteslutande rätt att mot avgift ombesörja regelbunden befordran av förseglade eller eljest tillslutna brev ävensom av brevkort såväl emellan in- och utrikes samt emellan inrikes orter som ock å de särskilda orter, där Postverket anordnat lokalbrevbefordran. Med denna kungörelse blev sålunda det svenska postregalet bekräftat genom en uttrycklig författningsbestämmelse. Kungörelsen från 1888 blev i allt väsentligt gällande i sin ursprungliga lydelse fram till 1947 trots att postväsendets utveckling gjorde det allt svårare att klarlägga monopolets räckvidd i vissa hänseenden. Att förslag om ändring ocheller förtydligande av bestämmelserna inte aktualiserades kan förklaras av att frågor om postmonopolet så sällan blivit aktuella. Under 1940-talets första år började emellertid enskilda företagare i något större utsträckning att söka konkurrera med Postverket under utnyttjande av kungörelsens föråldrade formulering. Denna konkurrens var helt inriktad på den lokala postbefordringen. Den direkta anledningen till detta var den höjning av lokalportot från 10 till 15 öre för ett vanligt 20-gramsbrev som trädde i kraft den l juli 1944. Före dess fanns endast två

242 S01 19939

lokalpostföretag i verksamhet men efter höjningen steg antalet snabbt till ett femtiotal. Efter en kort blomstringstid försvann emellzrtid det ena efter det andra av dessa privata postföretag. Generalpcststyrelsen anmälde till åtal några företag, som enligt styrelsens menng överträtt monopolbestämmelserna. Rättegångar förekom även tidigare vid enstaka tillfällen. Styrelsen hävdade vid dessa att lagstiftarens mening varit att monopolkungörelsen skulle Postverket förbehålla ätten till befordran av brev eller brevkort, dvs. alla skriftliga meddelanien som hade karaktären av verklig och personlig skriftväxling oberrende av om dessa befordrades öppna eller slutna. Styrelsens upyfattning godtogs också av domstolarna. I juni 1945 uppdrog Kungl.Majt åt generalpoststyrelsenatt med biträde av särskilda sakkunniga företa en översyn de bestämmelser av som reglerade Postverkets ensamrätt till befordran av trev och brevkort m.m. Generalpoststyrelsen skickade i augusti 1946 skrixelse till en Kungl.Majt vilken utmynnade i förslag till nya nonopolbestämmelser. Efter sedvanlig bearbetning förslaget ufårdade av KungLMajzt den 9 maj 1947 kungörelsen 1947175 angåerde postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. Den nya kungörelsen innebar i sak egentligen inget nytt itan var snarast en modernisering av den tidigare. I propositionen sågar också departementschefen att författningsförslaget inte innebar någon förändring av postmonopolets innehåll. Postens ensamrätt enligt kungörelsen, också kallat postrmnopolet eller brevmonopolet, omfattade enligt kungörelsen regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden. De försändelser som omfattades av monopolet var alltså för det första slutna brev. Kungörelsen innehöll inte någon defirition av ordet brev. Ordet brev kommer från det latinska ordet brevis kort vilket i förbindelse med substantivet scriptum fått betydelsen skriftligt meddelande till en adressat. Kungörelsen omfattade också öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden. Vad som kunde anses ligga i detta uttryck blev redan vid kungörelsens tillkomst föremål för diskussion. En tolkning att var all skrift som inte var framställd genom boktryck skulle betraktas som skrivet meddelande. En annan tolkning, som hade stöd i förarbetena

SOU 19939 243

till monopolkungörelsen prop 1947180, att monopolet endast var skulle omfatta sådana skriftliga meddelanden hade karaktären som av verklig och personlig skriftväxling.

Det framgår också av förarbetena att affärshandlingar inte som innehöll skrivna meddelanden inte skulle omfattas av brevmonopolet.

Detta under förutsättning att de befordrades i öppna försändelser.

Enligt kungörelsen krävdes vidare att befordringen skulle vara regelbunden samt utföras mot avgift för att den skulle omfattas av monopolet. Att förmedla brev utan regelbundenhet, något som numera ofta utförs på särskild beställning av olika budföretag, eller att göra

det utan avgift utgjorde alltså inte brott kungörelsen. Det mot stod också var och en fritt att själv befordra sina brev. egna

5 Enhetsportot

Från Postverkets tillkomst har frågan brevportots om konstruktion och storlek varit föremål för diskussioner. Fram till mitten 1800av talet fastställdes portot med hänsyn dels till försändelsens vikt, dels till det avstånd den skulle transporteras. På motsvarande sätt fastställdes brevportot i de flesta andra länder i Europa.

Fr.o.m. mitten av 1830-talet började allt fler länder frångå detta

system och i stället införa enhetsporto, dvs. ett inrikes porto som var oberoende av befordringsvägens längd. Det första landet i Europa

som införde enhetsporto England. Det sätt i England var portot tidigare hade beräknats på mycket komplicerat. var Det var inte endast försändelsens vikt samt avståndet låg till grund för som portots fastställande utan även antalet ark i försändelsen. En före detta skollärare, Rowland Hill, började ägna sin tid åt söka finna att ett bättre system. Hill hade från början ingen kunskap om postväsendet. Han skaffade sig emellertid statistiskt material och kom till resultatet

att befordringskostnaden för ett brev mellan London och Edingburgh endast var en bråkdel fast det lägsta möjliga av en penny portot var 4 pence. Han kom därför till slutsatsen enhetsporto att ett inte bara skulle kunna införas utan att det dessutom överlägset var andra portosystem. Den av Hill föreslagna och år 1840 portoreforantagna men innbar att brevförsändelser med vikt högst 12 en av ounce

244 SOU 19939

skulle befordras inom hela de förenade rikena för en penny oberoende av sträckan. För varje l2 ounce därutöver skulle ytterligare en penny erläggas. Utöver portoreformen innehöll Hills förslag ett förenklat sätt att erlägga porto. Detta skulle ske med ett stämplat papper eller stämplade kuvert som skulle säljas på postkontoren. Enhetsportot spreds från England och under 1840-talet införde ett 10-tal länder detta system. I Sverige fördes diskussioner om enhetsporto under hela 1840talet. De invände enhetsportot ansåg Postverkets och som mot att därmed statens inkomster riskerade att minska. De som var för reformen ansåg att de exempel som fanns på införande av enhetsporto i andra länder pekade på att inkomstbortfallet mer än väl kompenserades genom Ökat brevskrivande. Vid riksdagen 185051 väcktes fyra motioner i frågan. En motionär föreslog ett enhetsporto på 4 skilling samt ett särskilt slags stämplat papper. Efter en livlig debatt fastslog ständerna slutligen att man inte hade tillräcklig kunskap om vilket inkomstbortfall för staten som skulle bli följden av ett införande av enhetsporto. Man anbefallde därför generalpoststyrelsen att göra noggranna beräkningar och inkomma med förslag. Efter en omfattande utredning lämnade i oktober 1853 generalpoststyrelsen sitt förslag till ständerna.

Förslagets viktigare punkter var

För brev som befordrades mellan två postanstalter skulle portot utgöra 5 skilling per lod och portot för lokalbrev skulle vara 2 skilling per lod.

Brev skulle kunna lämnas antingen på postkontor eller i brevlådor. Om de lämnades i brevlådor borde de vara försedda med frimärken. I annat fall skulle utöver portot en särskild lösen med 2 respektive 5 skilling erläggas.

Efter en livlig debatt beslöt riksdagen att införa enhetsporto medelporto. Kungl.kungörelse angående ett lika porto vid brevväxling utfärdades den 9 mars 1855 Svensk författningssamling nr 23.

SOU 19939 245

6 Frimärket

Systemet att med ett valörstämplat papper redovisa ett erlagt belopp har tillämpats länge. Sveriges första stämpelförordning utfärdades

redan år 1660. I samband med införandet av medelportot år 1855 se

2.3 talades det om ett särskilt stämplat papper att fästa å brevets baksida. Frimärket betraktades som ett nytt slags statsstämpel. Förslag om införande av frimärke på brev kom i en riksdagsmotion redan 1823, dvs. mer än 30 år före genomförandet av medelportoreformen. Motionären ansåg att det fordrades ett säkrare redovisningssystem för brevporton än den som då existerade. Tanken var att den som ville skicka ett brev skulle få upplysning om portots storlek på postkontoret och sedan köpa en stämpel av en stämpelförsäljare. Förslaget remitterades till bevillningsutskottet, som inte tillstyrkte förslaget. Enligt utskottet skulle ett genomförande av förslaget försvåra kommunikationen mellan medborgarna. Under 1830-talet framkom i ett antal länder olika förslag om märken som skulle fästas på brev som bevis för erlagt porto. Det kan inte med säkerhet fastslås vem som skall anses vara frimärkets uppfinnare. Enligt en notis i en grekisk tidning skall ett i Grekland tillverkat frimärke ha påträffats år 1831. En österrikare som bl.a. varit verksam i Kroatien och Slavonien framlade år 1836 ett förslag om frimärken. Är 1834 framlade den skotske boktryckaren James Chalmers ett förslag om ett särskilt gummerat frimärke att klistras på breven.

Mannen bakom idén med enhetsportot, Rowland Hill se avsnitt

2.3, föreslog även han att gummerade frimärken skulle användas vid frankering av brev. Eftersom Hill samtidigt kom med förslaget om enhetsporto behövdes enligt honom endast frimärken i valören l penny. Den engelska postförvaltningen bestämde sig ganska snart för att liksom på mynten använda drottningens bild på frimärkena. I januari 1840 började systemet med frimärken att tillämpas i England och de nya frimärkena, Queens heads, blev mycket populära. Frimärken infördes inom några år inom de flesta länders postverk. I Sverige infördes frimärket den l juli 1855.

246 SOU 19939

Bilaga 3

Postens affársorganisation och servicenät

1 Postens affársorganisation

Postens leds av en styrelse som består av nio personer samt generaldirektören och personalföreträdarna. Generaldirektören svarar för den löpande verksamheten enligt styrelsens riktlinjer och direktiv. Generaldirektören har till sitt förfogande ett antal koncernstaber med arbetsuppgifter inom områdena ekonomi, information, personal, utveckling, revision och säkerhetjuridik. Postens affärsverksamhet delas in i affärsområden och regioner med utgångspunkt från kunderna och marknaden. Verksamheten är fr.o.m. 1992 organiserad i fem affärsområden. Varje affärsområde har ett samlat grepp om produktion, produkter och marknad med totalansvar ända ut till kunden. Affársområdena är Posten Brev, Posten Lättgods, Posten Utrikes, PostGirot och Posten Bank och Kassa.

Posten Brev förmedlar meddelanden och lätta varor inom landet. Affärsområdet är indelat i 13 regioner med ansvar för försäljning, kundvård och produktion. Till affärsområdet hör även två resultatenheter Posten Frimärken och Postens Bilverkstäder.

Posten Lättgods svarar för förmedling av lättgods upp till 35 kg. Försäljningsarbetet är indelat i sex marknadsområden. Affársområdet har det centrala ansvaret för marknadsfrågor och upphandling av produktion.

Posten Utrikes svarar för utrikes försändelser. Affärsområdet är indelat i tre regioner och köper delar sin försäljning och proav duktion från andra affärsområden eller från andra leverantörer.

SOU 19939 247

PostGirot förmedlar pengar och för den rikstäckande ansvarar kassaservicen. Affärsområdet har försäljningsregioner. Produksex tionsansvaret och bokföringen ligger centralt.

Posten Bank och Kassa svarar för Postens kassanät och erbjuder banktjänster. Affärsområdet är indelat i tretton regioner med ansvar för försäljning, kundvård och produktion. Affársområdet förmedlar Postens samlade sortiment för privatpersoner och småföretag. Till Postkoncernen hör även ett antal bolag vilka affärsmässigt sorterar under det affärsområde som de naturligt hör ihop med. Utanför affársområdena finns ett antal centrala resultatenheter och centrala projekt.

2 Postens servicenät

Posten hade den l juli 1991 1 910 st postkontor samt ca 2 755 lantbrevbärarlinjer. Till detta kommer 146 närpostkontor hälften varav har en relativt fullständig postservice och resten i första hand fungerar som utlämningsställen för postförsändelser. Av Postens drygt 1 900 egna postkontor finns ungefär 700 i större städer och tätorter med över 10 000 hushåll. Drygt 500 kontor finns i mellanstora städer och tätorter med mellan 1 000 och 10 000 hushåll medan resterande ca 700 postkontor ligger i mindre orter med mindre än l 000 hushåll. På uppdrag av Postens koncernstyrelse har en arbetsgrupp sett över Postens kontorsorganisation och i i december 1991 framlagd en rapport, Nät 92, föreslagit att fortsätta utbyggnaden av postkontorsservice i landsbygdsbutiker på ca 350 orter. Ett femtiotal postkontor på landsbygden föreslås också ersättas med lantbrevbäring eller postväska. Ca 200 av de ca 700 postkontoren i större städer och tätorter kommer att ersättas med med närpostkontor med möjlighet till avhämtning av paket och andra försändelser. Arbetsgruppen anser att postservicen kommer att hållas på en fortsatt hög nivå medan Postens kostnader minskar 400 med ca miljoner kr.

248 SOU 19939

Postkoncernen inklusive bolagen har i dag ca 54 000 årsarbetskrafter motsvarande 67 000 anställda av vilka ca 30 000 ca årsarbetskrafter finns inom affärsområdet Brev och ca 18 000 årsarbetskrafter inom affärsområdet Bank och Kassa. Genom de föreslagna åtgärderna räknar Posten med att personalbehovet kommer minska med 1 500 årsarbetskrafter vilket motsvarar ca 2 000 att ca anställda. Sedan december 1991 utreds inom Posten hur ett nytt, optimalt och separat nät för brevproduktema skall uppbyggt Brevnät 94. vara

SOU 19939 249

Bilaga 4

Postens nuvarande verksamhet

1 Allmänt Postens verksamhetsförutsättningar

om

Posten har, enligt förordningen l98879 med instruktion för postverket, till huvuduppgift att driva poströrelse vari det ingår att befordra och distribuera brev och paket samt att förmedla betalningar. Posten får vidare driva verksamhet den har annan som särskilda förutsättningar för. Posten har fram till årsskiftet 199293 haft ensamrätt till brevbefordran. Posten har vidare Postgirot ensamrätt till ungefär genom

hälften av statens betalningar. Övriga delar Postens verksamhet är

av utsatt för konkurrens i varierande omfattning. Postens konkurrenssituation har behandlats i avsnitt 3. Postens affärsidé är att över hela landet och internationellt förmedla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella tjänster så att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds. Postens ledning har uttalat att Posten skall kännetecknas att av vara säker, nära och offensiv. Säker innebär att Posten skall hålla utlovade servicenivåer och produktvillkor. Nära innebär enligt Postens definition att Posten skall kunna nå alla överallt genom sitt rikstäckande och globala servicenät.

2 Befordran och distribution inrikes brevförsän-

av

delser

Postens affärsområde Brev ansvarar för befordran och distribution av brevförsändelser.

250 SOU 19939

Nedan följer beskrivning de väsentligaste villkoren för de en av olika inrikes brevtjänsterna. Reglerna inslagnng, adressering, om förbjudet innehåll, eftersändning och lagring m.m. återges inte här.

2.1 Brev och Ekonomibrev

Det tidigare normalbrevet kallas numera Brev. Enligt Postens produktvillkor får ett Brev väga högst 1 000 g. Det får inte längre än 600 och inte tjockare än 100 mm. vara mm Bredd+längd+tjocklek får inte överstiga 900 mm. Ett Brev får även ha rullform. De högsta tillåtna måtten är då, längd högst 900 mm, diameter 100 Längd +dubbla diametern får int överstiga 1 040 mm. mm. Ett Brev lämnas till befordran delas i de flesta fall ut påföljansom de dag. Vissa variationer finns beträffande inlämningstider. Om Brev skickas till avlägset belägna orter kan befordringstiden vara längre. Brev kan i brevlåda gul för riksbrev och blå för lokalbrev. postas Ekonomibrev befordras något långsammare än Brev och portot är lägre. Villkoren skiljer sig också på följande purkter.

Ekonomibrev skall märkas med ett B. Ekonomibrev skall försett med uppgift om avsändare. vara

Ekonomibrev får endast postas i grön brevlåda eller lämnas i postkassa.

2.2 ESS-Brev

ESS-brev befordras snabbt och med speciell säkerhet. Största mått är 600x250x30 och högsta vikt 1 000 g. ESS-brev delas även ut på mm lördagar. Om ett ESS-brev försenas har avsändaren rätt till återbetalning av postavgiften.

SOU 19939 251

2.3 ESS-brev REK

ESS-brev REK ger ännu större säkerhet än ESS-brev. Mått och vikt är desamma som för Brev. ESS-brev REK skall kvitteras av mottagaren. Posten betalar ersättning vid förlorat eller skadat ESS-brev REK med maximalt 5 000 kr. Vid försening har avsändaren rätt till återbetalning av postavgiften.

2.3 ESS-brev VÄRDE

ESS-brev VÄRDE är den säkraste tjänst Posten kan erbjuda. Vikten får inte överstiga 20 kg och längden + omkretsen får inte överstiga 2000 ESS-brev VÄRDE skall kvitteras Posten mm. av mottagaren. utger ersättning med maximalt angivet värdebelopp. Vid försening har avsändaren rätt till återbetalning av postavgiften.

2.4 Postogram

Postogram är illustrerade brevpapper som säljs med tillhörande kuvert försett med påtryckt frankeringsbeteckning. Villkoren är i stort sett desamma som för Brev.

2.5 Bokpost

Bokpost är en s.k. jiffypåse med påtryckt frankeringsbeteckning. I en sådan får privatpersoner skicka böcker inom Sverige.

2.6 Blindskriftsförsändelser

Blindskriftsförsändelser är befriade från avgifter. De befordras normalt som Brev men får även skickas som ESS-brev eller ESSbrev REK. Maximimåtten är desamma som för Brev men vikten får vara maximalt 7 kg.

252 SOU 19939

2.7 Postens gruppreklam

Gruppreklam förses inte med personlig adress utan ställs till n grupp av mottagare hushåll, villaägare, jordbrukare eller kontor. -

3 Befordran och distribution inrikes paketförsändel-

av ser

Postens affärsområde Lättgods ansvarar för paket-lättgods-,affaren. Det finns många olika alternativ när det gäller att skicka paketförsändelser. Nedan beskrivs kortfattat de olika alternativen och vad som karaktäriserar dem.

3.1 Företagspaket Express

Det finns två olika typer av Företagspaket Express

Företagspaket Express Tidtabell Företagspaket Express Före 09.00

Företagspaket Express Tidtabell är framme samma dag ibland nästa dag enligt tidtabell och kan skickas mellan ett begränsat antal orter. Villkoren skiljer sig på väsentliga punkter från vad gäller för som övriga paketförsändelser. Bl.a. medges farligt gods, tungt gods samt levande djur. Företagspaket Express Före 09.00 kan skickas mellan alla orter i Sverige. Högsta medgivna vikt är 25 kg. Högsta medgivna längd är 1,5 m och största volym 0,14 m2. Försändelserna körs ut till mottagarna före kl 09.00. Vid förlust eller skada på Företagspaket Express Före 09.00 utbetalas ersättning med upp till 50000 kr. Företagspaket Express Före 09.00 är i första hand avsett lör paket som skickas från företag till företag men får användas även av privatpersoner.

SOU 19939 253

3.2 Företagspaket

Företagspaket skiljer sig från Företagspaket Express Före 09.00 framför allt på två punkter. De körs ut senare dock före 16.00 och vikten per sändning får vara högst 1 000 kg.

3.3 Ekonomipaket

Ekonomipaket kan skickas mellan alla företag och privatpersoner. Befordringstiden är normalt tre dagar, dvs. paketet aviseras normalt den tredje dagen efter inlämningsdagen. Ekonomipaket får väga högst 20 kg och får inte vara större än att det ryms på en EUR-pall.

3.4 SverigePaketet

SverigePaketet är en särskild typ av Ekonomipaket. Postkontoren

säljer emballaget och i priset ingår fraktavgiften som gäller oberoende av vikt. Vikten får emellertid inte överstiga 20 kg.

3.5 Tungt gods

Tungt gods är en särskild typ av Ekonomipaket får skickas som endast av företag som har tecknat särskilt avtal med Posten.

4 Befordran och distribution utrikes försändelser

av

Det finns tre olika huvudgrupper av utrikes försändelser

EMS-försändelser Brevförsändelser Paket

4.1 EMS Postens Internationella Expressfrakt

-

EMS är det snabbaste sättet att skicka dokument och till varor utlandet som Posten kan erbjuda. EMS är en dörr-till-dörr-tjänst,

254 SOU 19939

dvs. hämtning och utkörning ingår i avgiften. Vid försening har avsändaren rätt till återbetalning avgiften. Varje försändelse kan av fortlöpande spåras i ett datoriserat övervakningssystem. Posten har ingått ett joint venture med fyra andra postverk samt det australiensiska frakt- och kurirföretaget TNT avseende EMS.

4.2 Euroletter

Euroletter är inte lika snabbt som EMS men når normalt adressaten något snabbare än Brev Prioritaire. Euroletter kan sändas till alla länder i världen.

4.3 Brev Prioritaire och Brev Economique

Brev Pritioritaire befordras snabbare än Brev Economique och är därför något dyrare. Befordringstiderna skiljer sig beroende av mottagarland. Till utlandet kan även skickas Postogram och blindskriftsförsändel- De närmare villkoren återges inte här. ser.

4.4 FlygpaketEuropapaket

Flygpaket och Europapaket kan skickas till flertalet länder. Mátt- och viktgränserna varierar. Villkoren är emellertid i stort sett lika.

4.5 BluePAC

Till Danmark, Finland och Norge ersätts flygpaketen med BluePAC. BluePAC är dörr-till-dörr-tjänst och hämtning respektive en utkörning ingår i priset. Vid försening har avsändaren rätt till återbetalning av avgiften.

4.6 Ytpaket

Ytpaket kan skickas till alla länder utom till Danmark, Finland och Norge; nedan. Till vissa länder skickas ytpaket med fraktflyg. se

SOU 19939 255

4.7 GreenPAC

Till Danmark, Finland och Norge ersätts ytpaketen GreenPAC. av

4.8 Assurans

Tilläggstjänsten assurans innebär att försändelsen befordras under särskilda säkerhetsåtgärder. Om försändelse kommer bort eller en skadas under befordringen kan avsändaren ersättning med till upp det angivna assuransbeloppet. Assurans medges endast för Brev Prioritaire och paket och endast till vissa länder.

4.9 Rekommendation

Tilläggstjänsten rekommendation innebär avsändaren kan viss att ersättning om försändelsen förkommer eller skadas under postbefordringen.

4. 10 Postförskott

Många länder tillåter tilläggstjänsten postförskott. Denna tilläggstjänst medges för följande försändelseslag

Assurerade och rekommenderade Brev rekommenderade samt Ekonomibrev och blindskriftsförsändelser. Flygpaket, Europapaket, ytpaket och GreenPAC.

BluePAC om de inte förtullas adressatens försorg.

genom egen

Betalningsförmedling

En av Postens uppgifter är betalningsförmedling. Betalningar sker mellan postgirokonton, från konton utbetalgenom ningskort som inlöses på postkontor och med postanvisningar.

256 SOU 19939

5.1 Postgirokonton

Postgirokonton kan öppnas for fysiska eller juridiska personer En kontohavare kan ha flera konton. Betalning till postgirokonton kan ske på flera sätt.

Girering är överföring från ett postgirokonto till ett annat eller en till ett personkonto i Nordbanken.

Inbetalningtelefoninbetalning till ett postgirokonto Ican göras på ett postkontor.

Gottskrivning innebär att betalningshandlingar sänds in till PostGirot för bokföring beloppet på mottagarens postgirokonto. av

Checkar och postväxlar kan sändas till PostGirot för bokföring av beloppet på angivet postgirokonto.

Direktinsättning kan ske aktieutdelning från VPC, pension från av RFV och sjukersättning från Försäkringskassa.

Postfdrskottsinbetalning kan göras direkt till ett postgirokonto.

Betalningar från postgirokonton kan göras med girering se ovan,

med utbetalningskort eller genom direktuttag.

5.2 Postanvisningar

En postanvisning kan användas när såväl avsändaren som mottagaren saknar postgirokonto eller när snabbt vill skicka pengar till man någon. Postanvisningar kan skickas såväl inom landet som till utlandet. Postanvisningar kan även skickas från utlandet till Sverige. Man kan också skicka telefonpostanvisningar inrikes och telegrampostanvisningar utrikes. Postanvisningar kan gottskrivas mottagarens postgirokonto.

SOU 19939 257

6 Bankservice och övriga kassatjänster

6.1 Service åt Nordbanken Enligt avtal mellan Nordbanken och Posten dess affärsomgenom råde Bank och Kassa ger postkontoren och lantbrevbärarna en omfattande service till Nordbanken.

6.2 Service åt Sparbanken

Enligt ett avtal mellan Sparbanken och Posten genom dess affärsområde Bank och Kassa ger vissa postkontor och lantbrevbärare en begränsad service till kontohavare i Sparbanken. 6.3 Inlösen av checkar Affársbankernas, sparbankernas och Riksbankens checkar kontantinlöses på vissa villkor på postkontoren. 6.4 Aktier Posten erbjuder privatpersoner med fast adress i Sverige att spara i aktier i ett samarbete med Aktieinvest.

6.5 Biljettförsäljning

På ca 700 postkontor säljs nöjesbiljetter till teatrar, cirkusar och shower.

6.6 Förtidsspel vid totalisatorvadhållning

Enligt att avtal mellan AB Trav och Galopp ATG och Posten förmedlar vissa postkontor förtidsvad vid ATG anordnad totaliav satorvadhållning vid trav- och galopptävlingar.

258 SOU 19939

6.7 Ungdomskortet

Ungdomskortet är ett rabattkort för ungdomar som inte fyllt 27 år. Det kan användas i affärer och vid olika evenemang i Sverige och i flera andra länder i Europa. 8 Identitetskort Posten utfärdar identitetskort som är certifierade av Standardiseringskommissionen i Sverige SIS.

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Stymings-ochsamarbetsformer i biståndet. UD Kursplaner förgrundskolan. U. Ersättningför kvalitetocheffektivitet. - Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4.Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingar fl. S. m. Bensodiazepinerberoendeframkallande - psykofarmaka. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion.Jo. Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnoroch män arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnader ochlönediskrirninering. Omkvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. Postlag.K.

Statens offentliga 1993 utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Styrnings- ochsamarbetsformer i biståndet. [1] Socialdepartementet Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadade av flyktingar fl. [4] m. Bensodiazepinerberoendeframkallande psykofarmaka. - [5] Kommunikationsdepartementet Postlag.[9] Utbildningsdepartementet Kursplaner förgrundskolan. [2] Ersättning för kvalitetocheffektivitet. - Utformning av ett nytt icsui iilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion.

Kulturdepartementet Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnoroch män arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnor och män påarbetsmarknaden. Bilagedel.[8]